SOU 1960:15
1957 års skolberedning
N +” (;(
oå (-
- CUL"
(P( 4, 1014,
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012
_ÄQJQZ STATENS (OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960215
Ecklesiastikdepartementot AX
KURSPLANEUNDERSÖKNINGAR
I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET
Empiriska studier över kursinnehållet i
den grundläggande skolan
Av Urban Dahllöf
1957. ÅRS SKOLBEREDNING III
Stockholm 1960
DDD-l
RUI$M
Statens oifentliga utredningar 1960
Kronologisk förteckning
. Folktaidvården. Idun. 189 a. I. . Högre thlldning, forskning och försök på lant- bruket område. Almqvist & Wiksell, Uppsala. XII+ 08 5. Jo. . Gruneaoloateringen i Sverige. Idun. 85 s. Jo. . Fasiigletsbeskattningen. Marcus. 179 !. Fi. . Förilai till namniag. Idun. 862 s. Ju. . Studielostnader vid beskattningen. Idun. 211 ;. 'I. Redogiraransvaret och anmärkningsprocessen. Kihlstnm. 146 s. Fi . Prelimnär nationaibudget för år 1960. Marcus. V + 121 s. Fi. . De ek-nomiska villkoren för en huvudmanna- skapsrdorm inom mentalsjukvården. Idun. 168 s. 1. . Staistjnstemäns förhandlingsrätt. Idun. 105 5. C. . Övers» av lagen om försäkringsrörelse. Idun. 509 5. I. . Krigsmktens högsta ledning. Beckman. 235 5. Få. . Indivimeila differenser och skoldiiferentlering. Vicior Petterson. 127 5. E. . CP-Våden. Idun. 175 s. 1. . Kursphneundersökningar i matematik och mo- dersmlet. Idun. 536 5. E.
Anm. Omsärskud tryckort ej angives. är tryckorten stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyvnnal: bokstäver-ia till det departement. under vilket utredningen avgivits. t. ex. E. = ecklesiastikdepartenment Jo. - jordaruksdepartementet.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:15
Ecklesiastikdepartementet
KURSPLANEUNDERSÖKNINGAR
I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET
Empiriska studier över kursinnehållet i
den grundläggande skolan
Av Urban Dahllöf
1957 ARS SKOLBEREDNING 111
IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1960
KIURSPLANEUNDERSÖKNINGAR
I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET
Empiriska studier över klrsinnehållet i
den grundläggande skolan
Av Urban Dahllöf Fil.lic.
AKADEMISK AVHANDLINC SOM MED TILLSTÅND AV HUMANISTISKI FAKULTETEN VID STOCKHOLMS HÖGSKOLA FÖR VINNANDE AV FILOSOFISK DOKTORS(-RAD FRAM- LÄGGES TILL OFFENTLIG GRANSKNING MÄNDAGEN DEN 23 MAJ 19.0 KL. 10 F.M. Å LÄROSAL B, NORRTULLSGATAN 2.
[' allt som ärde- sko- före— ian i
ings- deda- ,mfö-
gurs-
och ;arna rkes-
n 22 nans rsök- ställ- n 23 den skol- . och örfo—
förra ling—
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet
Skolans målsättning och undervisningens innehåll har under senare är allt mer stått i förgrunden för den pedagogiska debatten såväl i Sverige som utomlands. Diskussionen har emellertid huvudsakligen förts utifrån värde- ringar, som vilat på den samlade erfarenheten av samhällets behov och sko- lans arbete. Egentlig forskning på detta område har varit sparsamt före- kommande och av mindre omfattning. Omdömet gäller även om man i bilden inrymmer den internationella forskningen på området.
Det var mot den här skisserade bakgrunden som Studieförbundet Närings- liv och Samhälle (SNS) tillsammans med lärarhögskolans i Stockholm peda- gogisk-psykologiska institution år 1956 planerade och igångsatte en jämfö- relsevis brett upplagd kursplaneundersökning avseende skolämnena mo- dersmålet och matematik. Undersökningen avsåg att utröna skolans kurs- innehåll och undervisning i dessa ämnen i relation till de önskemål och fordringar som mottagande skolor och arbetsplatser liksom medborgarna sj älva upplevde som väsentliga med hänsyn till vad vidareutbildning, yrkes— utövning och fritid kräver.
Genom framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 Oktober 1957 anhöll 1957 års skolberedning om tillstånd att tillsammans med SNS och lärarhögskolan i Stockholm få utföra motsvarande undersök- ning i ämnena fysik, kemi och samhällskunskap. Ytterligare framställ- ningar i frågan har gjorts den 20 maj 1958, den 10 juni 1958 och den 23 juli 1959. Genom beslut den 31 oktober 1957, den 1 november 1957, den 30 juni 1958 samt den 6 augusti 1959 har departementschefen givit skol- beredningen tillstånd att utföra kursplaneundersökningen i fysik, kemi och samhällskunskap samt ställt erforderliga medel till beredningens förfo- gande.
Eftersom denna senare undersökning utförts på samma sätt som den förra samt administrerats och utförts av samma personer har båda undersökning-
arna naturligen sammanslagits till en enda avseende de fem nämnda skol- ämnena. Därigenom har för skolberedningens del den förmånen vunnits, att beredningen för sitt arbete får tillgodogöra sig resultaten av undersök— ningen i dess helhet. Beredningen har också genom promemorior och före— dragningar kontinuerligt blivit informerad om successivt erhållna resultat.
På skolberedningens uppdrag har undersökningen bedrivits vid lärar— högskolan i Stockholm, där fil. lic. Urban Dahllöf, under överinseende av pedagogisk-psykologiska institutionens föreståndare professor Torsten Husén, haft det omedelbara ansvaret för arbetets utförande.
Genom beslut den 12 Oktober 1959 erhöll skolberedningen tillstånd att i tryck framlägga resultaten av bl. a. kursplaneundersökningens första del. Sedan denna del nu avslutats och undersökningsrapporten färdigställts får skolberedningen härmed vördsamt överlämna densamma. En mera populärt hållen redogörelse för undersökningen jämte en del av dess resultat, avsedd för den skolintresserade allmänheten, kommer att genom SNS försorg publiceras samtidigt med förevarande vetenskapliga undersökningsrapport.
Stockholm den 2 maj 1960.
Ragnar Edenman
Stellan Arvidson Gunnar Helén . Tore Karlson Harald Larsson Maj Larsson
Matts Bergom Larsson Birgitta Sjöqvist
/ Jonas Orring
Tabellförteckning . Figurförteckning . Förkortningar .
Förord
Sammanfattning.
Sammanfattning av huvudresultaten 1 matematik Principer för jämförelser.
Differenser mellan moment .
Differenser mellan skolutbildningsgrupper. Differenser mellan yrkesutbildningsgrupper . Differenser mellan könen . . . . Differenser mellan yrkesgrupper . Sammanfattande avvägning mellan faktorerna.
Kapitel 18. Resultat av kunskapsprövningarna i modersmålet . A. Principer för redovisning och tolkning. B. Resultat av läsproven .
a.
d.
Läsförståelse Folkskolematerialet Realexamensmaterialet . Sammanfattning .
. Ordkunskap .
Folkskolematerialet
Realexamensmaterialet . Sammanfattning . Bokkunskap. .
Folkskolematerialet
Realexamensmaterialet .
Sammanfattning. Sammanfattning av resultaten för läsproven.
C. Resultat av skrivproven.
a.
d. D. Sammanfattande jämförelse med matematikproven .
Språkriktighet . Folkskolematerialet Realexamensmaterialet . Sammanfattning . . Rättstavning
Folkskolematerialet
Realexamensmaterialet . . Sammanfattning och diskussion . Interpunktion .
Folkskolematerialet
Realexamensmaterialet .
Sammanfattning. Sammanfattning av resultaten för skrivproven.
388 391 391 391 394 394 394 394 394 397 397 398 398 399 399 400 401 401 402
403 403
403 403 403 403 403 403 408 408 408 408 408 408 408 408
411 411 411 411 411 414 414 414 414 417 417 417 417 417
420
V. Undervisningspraxis enligt lärareukätema
Kapitel 19. Utgångspunkter för analysen av lärarenkåterna .
A. Huvudbearbetningens frågeställningar.
B. Bearbetningens allmänna uppläggning. . . . . C. Jämförelser med andra data angående undervisningstiden. D. Principiella synpunkter på metodiken .
Kapitel 20. Lärarenkäten i matematik . . A. Materialet i huvudbearbetningen .
Kapitel 21.
a. Variationer i timplanen . Folkskolematerialet Realskolematerialet
. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och lärarkategorier. Folkskolematerialet Realskolematerialet B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska
anvisningar .
C. Frågeformulär och principer för bearbetning.
a. b. c.
Frågeformuläret.
Principer för bearbetning . Kontrolljämförelser. Beräkning av kriteriet . Resultat av kontrolljämförelserna
D. Resultat av huvudbearbetningen .
a. b.
Huvudresultat . Detalj analyser .
Lärarenkå'ten i modersmålet . A. Materialet i huvudbearbetningen .
a. Variationer i timplanen . Folkskolematerialet Realskolematerialet
. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och lårarkategorier. Folkskolematerialet Realskolematerialet B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska
anvisningar .
C. Frågeformulär och principer för bearbetning.
a. b. c.
Frågeformuläret. Beräkningsmetodik . Kontrolljämförelser.
Beräkning av kriteriet . Resultat av kontrolljämförelserna
D. Resultat av huvudbearbetningen .
a. Grundmaterialet . Frekvensfrågorna Övriga frågor .
423 423 424 425 426
429
429 429 429 429
430 430 430
431 434 434 435 435 436 436 437 437 441
444
444 444 444 444
444 444 445
446
449 449 450 452 452 454 454 454 455 458
b. Relativ fördelning av undervisningstiden på olika moment Huvudresultat . . Specifikation momentvis . c. Diskussion
VI. Sammanfattande översikt och diskussion
Kapitel 22. Översikt av huvudresultaten i matematik .
A. Principer för redovisning B. Översikt av huvudresultaten momentvis.
Aritmetik, mekanisk räkning med enkla tillämpningar
. Sortförvandling . . Ekvationer, mekanisk räkning med enkla tillämpningar. . Tillämpad räkning, aritmetik och ekvationer. Geometri .
Hjälpmedel .
C. Diskussion.
'.'—90:19:13»
Kapitel 23. Översikt av huvudresultaten i modersmålet .
A. Principer för redovisning.
B. Översikt av huvudresultaten a. Bedömningarna från mottagande skolor. b. Bedömningarna från arbetsledare och arbetstagare . c. De jämförande kunskapsprövningarna . . . C. Sammanfattande diskussion av resultaten avseende krav, bris- ter och jämförande kunskapsprövningar i relation till sko- lans undervisning enligt lärarenkäten
Kapitel 24. Undersökningsresultaten och den praktiska kursplaneringen.
Summary .
Bilaga 1. 2. 3.
7.
8. 9. Utdrag ur frågeformulär till yrkesskolorna angående yrkeskraven i
10.
11.
Rådgivande kommitté för undersökningarnas igångsättande . . . . Rådgivande ämneskommittéer i matematik och modersmålet. . . Organisationernas representanter i rådgivande kommittén för fält— undersökningen i näringslivet ...................
4. Företagen i fältundersökningen i näringslivet ............ 5. 6. Momentindelningen imatematik i yrkesskole-, gymnasie- samt lärar— P.M. till företagen i fältundersökningen i näringslivet .......
enkäterna ............................. Utdrag ur exempelsamlingen i matematik för yrkesskole-, gymnasie— samt lårarenkäterna ........................ Momentindel. i modersmålet i yrkesskole- och gymnasieenkäterna .
modersmålet ............................ Utdrag ur frågeformulär till arbetsledarna i fältundersökningen i näringslivet ............................. Utdrag ur frågeformulär till arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet .............................
462 463 464 467
473 473
474 474 478 479 480 482 487
489
490 490
490 490 492 493
493 496 500 509
. 510
512 513 515 517
518 520
521
523
525
Litteraturförteckning ............................. 528
10. 11.
12.
13.
14. 15.
16.
17.
18.
19.
Tabellförteckning
Kapitel 1
. Tidsplan för kursplaneprojektets undersökningar i matematik och moders— målet.
. Översikt av kursplaneprojektets olika undersökningar i matematik och
modersmålet.
Kapitel 2
. Svarsfrekvenser i enkäterna till yrkesskolorna angående matematik
(YMa) och modersmålet (YMo) med avseende på skolornas huvudmanna- skap . . Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas
huvudsakliga ämnesinriktning. . Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas
regionala fördelning . Svarsfrekvenser för enkät YMo med hänsyn till antalet linjer vid allmänna
yrkesskolor .
. Svarsfrekvenser för gymnasieenkäterna i matematik och modersmålet
(GyMa resp. GyMo) avseende gymnasietyper och linjer . . Uttagningskvoter samt bortfall på grund av splittrad undervisning i enkäterna LäMo (1956/57) och LäMa (1957/58). . . Svarsfrekvenser i lärarenkäterna i modersmålet (LäMo) och matematik (LäMa). Resultat av vissa Slgn1f1kansprovn1ngar i tab. 9 . Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas kön . Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas tjänsteställning. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas ålder. . . Företagen i fältundersökningen i näringslivet fördelade på branscher . Deltagarfrekvenser och bortfallskategorier bland arbetstagare i fältun- dersökningen i näringslivet (Fu) fördelat på yrkesgrupper. . Sjukfrekvensen i fältundersökningen i näringslivet i jämförelse med offi- ciell statistik över frånvaro av personliga skäl. .
Antal klasser och deltagarfrekvenser i skolfältundersökningen.
Kapitel 3 Specifikation av de manliga industriarbetarna i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning. Specifikation av de manliga tjänstemännen i fältundersökningen i nä— ringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning.
56
57
61
61
62
62
64
66
67 68
70
70
70 75
77
77 80
92
92
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27. 28. 29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
Specifikation av de kvinnliga tjänstemännen i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning. .
Kapitel 4 Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala yrkesskole— mateiialet. . Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik 1 totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten . Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasie- materialet. . Rangordning av matematikmomenten, specificeiade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik 1 totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkes- skole- (YMa) och gymnasiematerialen (GyMa) ifråga om krav på förkun- skaper i matematik Medianvärden för totala gymnasie— och yrkesskolematerialen (GyMa resp. YMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik samt resultat av signifikansprövning av differenserna med materialet. Linjegrupperna i matematikenkäten till yrkesskolorna. Linjegrupperna i matematikenkäten till gymnasierna . Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkes- skole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i matema- tik, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W). . Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper 1 matematik' mom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V/P) inom yrkesskolematerialet. . Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i matem atik mel- lan linjegrupperna i yrkesskolematerialet. . . . . Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellana ena sidan grupperna M +ME +TB och å andra sidan K resp. Hu + V + P 1 yrkes- skolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik. Interkorrelationer (1ho) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper 1 matematik i gymnasiematerialet. Interkorrelatione1 (rho) ifråga om krav på förkunskaper i matematik mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet . Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna Hg och AIS + RP samt HTL i gymnasiematerialet ifråga om krav på för- kunskaper i matematik. . . . . . . . Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna ifråga om krav på för- kunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole— och gymnasie— materialen (YMa resp. GyMa). Krav på förkunskaper i matematik för olika linjegrupper i yrkesskole- materialet samt resultat av signifikansprövning av vissa differenser genom mediantestet . Krav på förkunskape1 i matematik för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet. . Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i matematik i yrkesskole— och gymnasiematerialen .
o
92
102
103
107
108
110
112 114 114
116
117
117
118
119
120
121
123
124
128
130
40.
41.
42.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
Kapitel 5
Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkes- skolematerialet. .
Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper 1 modersmålet 1 totala yrkesskolemateria- let jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud- moment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasief materialet. . Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper 1 modersmålet 1 totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkes- skole- (YMo) och gymnasiematerialen (GyMo) ifråga om krav på förkun- skaperimodersmålet Medianvärden för totala gym ie- och yrkesskolematerialen (GyMo resp. YMo) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet samt resultat av signifikansprövning av differenserna med mediantest. Linjegrupperna i modersmålsenkäterna till yrkesskolor (YMo) och gym— nasier (GyMo).
Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkes— skole— och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper 1 moders- målet, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W). Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V /P) inom yrkesskolematerialet. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet . . Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna .] /K Och J /P 1 yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper 1 mo- dersmålet. Interkorrelationer (rho) resp. genomsnittliga interkorrelationer (rhoav) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper 1 moders— målet i gymnasiematerialet. . Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet. . . . . . Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna ifråga om krav på för- kunskaper i modersmålet' 1 olika linjegrupper 1 yrkesskole- och gymnasie- materialen (YMo resp. GyMo).
Rangordning av linjerna 1 gymnasiematerialet med hansyn till medianrang- nummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet
Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikanspröv- ningar genom mediantestet.
139
140
143
144
147
148
149
150
150
151
152
154
154
155
158
158
56.
57.
"58.
59. "60.
61. 62.
63.
Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjegrupper i yrkesskole- materialet samt resultat av signifikansprövning av vissa differenser ge- nom mediantestet .
Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjer i gymnasiematerialet
jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet. . Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i modersmålet i yrkesskole— och gymnasiematerialet.
Kapitel 6
Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskölan (YMa 1) och å andra sidan yrkeskrav enligt yrkesskolelärarnas bedömning (YMa 3) i totala yrkesskolematerialet . . Moment med större nivåavvikelser vid jämförelse mellan frågorna av- seende yrkeskrav enligt yrkesskolelärarna (YMa 3) och krav på förkun- skaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan (YMa 1) i totala yrkes- skolematerialet
Korrelationer mellan krav på förkunskagi matematik *vid inträdet i
yrkesskolan och yrkeskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet . . Moment med rangavvikelse om minst tio enheter vid korrelation mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav (YMa 1) i yrkesskolematerialet, . specificerat på linjegrupper . Interkorrelationer (rho) inom vissa linjegrupper ifråga om yrkeskrav en- ligt lärarna vid yrkesskolor i relation till motsvarande interkorrelationer ' ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare an-
64.
65.
68.
69.
70.
71.
72.
givna inom parentes . Inte1kor'relationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna 1 relation till motsva— rande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i. yrkesskolan, de senare angivna inom parentes.
Nivådifferenser i yrkesskolematerialet vid jämförelse mellan yrkes- och förkunskapskrav' 1 matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet jämte resultat av ensidig signifikansprövning med Wilcoxou-testet .
. Moment med större nivådifferenser vidjämförelse mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet
. Antalet arbetsledare i fältundersökningen i näringslivet, fördelade på yrkesgrupper
Interkorrelationer (rho) mellan vissa yrkesgrupper inom industrin ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning. .
Utsträckt mediantest m.m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen arbetsuppgifter i matematik för olika yrkesgrupper . Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetsledares be-. dömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av'
vissa enskilda differenser med mediantest __ . .
Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare och be- dömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor ifråga om olika yrkesgrup— pers arbetsuppgifter i matematik i yrket . . . . . —
16,0 162
164
173
178 179
182
183
183
184 187 191 191 192
193
195
73.
74. 75.
76. 77.
78. 79.
80.
81.
82.
84.
85.
86.
87.
88. 89.
90.
Moment- med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan arbetsledar- bedömningar (Fu II) och skattningar från yrkesskolorna (YMa) angående yrkeskrav i matematik.
Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupper ifråga om arbets- uppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning.
Utsträckt mediantest m. 111. avseende frekvensen arbetsuppgifter i ma- tematik enligt arbetstagare i olika yrkesgruppel, fördelade på tre kate— gorier.
Frekvens albetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagares bedöm- ning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest . _ . . . Interkorrelationer (rho) mellan olika yrkesgrupper if1åga om yrkesk1av i matematik enligt dels arbetsledare (överst), dels arbetstagare. Korrelationer (rho) mellan arbetsledares och arbetstagares bedömning av yrkeskrav i matematik i olika yrkesgrupper .
Korrelationer (rho) i vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik mellan bedömningar av lärare vid yrkesskolor (YMa), arbetsledare och arbetstagare .
Kapitel 7
Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav 1 modersmålet enligt bedömning av lärarna vid yrkes- skolorna
Moment med ext1'em rangavvikelse vid korrelation mellan grupp K och vissa andra yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav 1 modersmålet enligt yrkes- skolelä1a1'na.
. Utsträckt mediantest m.m. av bedömningar från lärare vid yrkesskolor angående frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper . Frekvens arbetsuppgifter i modersmålet i yrket avseende olika linje— grupper enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor jämte mediantest av vissa differenser .
Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 24 moment av ämnet modersmål ifråga om arbetsuppgifte1 i yrket enligt bedömning av lärarna vid yrkes— skolorna jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom median— testet. . Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i mo— dersmålet enligt arbetsledares bedömning .
Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp Gpl +
+Sv + Hs och grupperna K och Bk ifråga om yrkeskrav i modersmålet"
enligt arbetsledarna Utsträckt mediantest m.m. av arbetsleda1'es bedömningar av frekvensen arbetsuppgiftel i modersmålet för olika yrkesgrupper Frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper enligt arbet's- '
ledares bedömning jämte mediantest av vissa differenser. . Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare (Fu II) och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor (YMo) ifråga om vissa yrkesgruppers yrkeskrav i modersmålet
201 204
204 206
207 210
210
212
217
218
219
220
224
225
226 228
229
233
91.
92.
93.
94. 95. 96. 97. 98. 99. 100. 101. 102. 103.
104.
105.
106.
107.
Differenser mellan relativa andelar skattningar ifråga om yrkeskrav i modersmålet över viss frekvensgräns enligt dels lärare vid yrkesskolor (YMo), dels arbetsledare (Fu II) i vissa grupper . . Utsträckt mediantest m. m. av yrkeskrav" 1 matematik enligt arbetstagare, med fördelning på tre kategorier.
Frekvensen yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier, manliga industriarbetare, manliga samt kvinnliga tjänstemän jämte re— sultat av prövning av vissa enskilda differenser genom mediantestet .
Kapitel 8
Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav 1 matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna bland tjänstemännen ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning Utsträckt mediantest m.m. av fritidskrav i matematik enligt arbets— tagare med fördelning på tre kategorier . . Frekvensen fritidskrav i matematik enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser med mediantestet Interkorrelationer (rho) för yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egna bedömningar. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupperna ifråga om fritids— krav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning. Korrelationer (rho) mellan tre huvudgrupper yrkesutövare ifråga om fri— tidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning. . . Utsträckt mediantest m.m. av fritidskrav i modersmålet enligt arbets- tagare med fördelning på tre kategorier . Frekvensen fritidskrav' 1 modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa differenser med mediantestet. Nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, totalt, ifråga om fritidskrav enligt arbetstagarnas egna bedömningar . Procent arbetstagare, som läser dagstidningar dagligen.
Kapitel 9
Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (övre raden) och arbetstagare (undre raden) för sex moment i matematik.
Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (överst), enligt arbetstagare (mitten) samt fritidskrav enligt arbetstagare (nederst) i fyra huvud- moment av modersmålet
Kapitel 10
Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i
' totala yrkesskolematerialet .
108.
109.
Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet. . . Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, upp-. visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av dif- ferenser mellan momenten .
234
235
236
242 242 242 243 245 246 246 247 248
248 249
258
262
269 269
270
110.
111.
112.
113.
Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, upp- visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av dif- ferenser mellan momenten
Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i olika linjegrupper 1 yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) .
Brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa)' 1 relation till kraven på förkunska— per i ämnet för olika linjegrupper . Antal moment med påtagliga resp. smärre brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole— och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer
Kapitel 11
114—115. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom
116.
117.
118.
119.
1 20.
121.
1 22.
123.
124.
125.
huvudmoment ifråga om standarden på elevernas förkunskaper i moders- målet i totala yrkesskole- resp. gymnasiematerialen. (YMo resp. GyMo) Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten .
Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av dif— ferenser mellan momenten . . .
Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna avseende standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) . Brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till kraven på förkun- skaper i ämnet för olika linjegrupper.
Antal moment med brister ifråga om elevernas förkunskaper i moders- målet i yrkesskole— och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer . Prövning av homogeniteten avseende relativ bristfrekvens i modersmålet inom huvudgrupper av linjer inom yrkesskole— och gymnasieenkäterna .
Kapitel 12 Utsträckt mediantest m.m. av arbetsledares bedömningar av kunskaps- standarden i matematik hos arbetstagare i olika yrken . Utsträckt mediantest m.m. av arbetsledares bedömningar av kunskaps- standarden i modersmålet hos arbetstagare i olika yrken.
Kapitel 13
Utsträckt mediantest m.m. av bedömningar av brister "ifråga om kun— skaper i räkning enligt arbetstagarna själva .
Brister i räkning enligt arbetstagares egna bedömningar, fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signifikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser.
270
271
273
275
279
280
280
281
283
284
285
289
291
294
294
126.
127. 128.
129. 130. 131.
132. 133.
134.
137.
138.
139. 140.
141.
1,42.
143. 144. 145.
146.
Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) manliga industriarbetare ifråga om självupplevda brister i matematik. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i matematik .
Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (O) tjänstemän med realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i matematik . . Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i matematik . .
Nivådifferenser mellan. folk- och realskoleutbildade tjänstemän ifråga om självupplevda brister i matematik. .
Utsträckt mediantest m.m. av bedömningar av brister ifråga om färdig- heter 1 modersmålet enligt arbetstagarna själva .
Brister i olika moment av modersmålet enligt arbetstagares egen bedöm- ning fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signi— fikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser . Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildåde (O) arbetstagare ifråga om självupplevda brister i två moment av moders— målet. , .
Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskolalesp. realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet . . . . . . . .—
. Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet. . Nivådifferenserna mellan folkskole— och realskoleutbildade tjänstemän if1åga om själv upplevda briste1 i två moment av _modersmålet.
Kapitel 15
Jämförande översikt av medelbetygen i modersmålet vårterminerna 1947- oeh 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955). " Jämförande översikt av medelbetygen i matematik vårterminerna 1947 och 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955).
Kapitel 16
Betyg för pojkar och flickor i skölfältundersökningens avgångsklasser BEtyg för skolfältunde'rsökningens elever som gått till högre studier . (HS) samt övriga elever '(avg'.').' ' Betygsglidning mellan årskurserna 6 och 7 i matematik och modersmålet för klasser med olika avgångsfrekvenser före årskuls 7. Slgnlfikansprovmng mellan klasser med låg (A) och hög (C) avgångs— procent före årskurs ? ifråga om omfattningen av betygsglidningen mellan årskurs 6 oéh 7 i matematik och modersmålet. ' Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende manliga industriarbetare .
Specifikation av deltagarna i faltundersoknmgen i näringslivet avseende tjänstemän med fo.lkskola som grundutbildning... . . Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende tjänstemän: med realexamen som grundutbildning.
Betyg från sjuårig folkskola för. yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkes—z utbildade (0) manliga industriarbetare i fältundersökningen i näringslivet
296 297
297 298 298
301 302 303
303 305
305
335
335
341 342
343
344 346 346 347
349
147. 148.
149. 150.
Betyg från sjuårig folkskola för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkes- utbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet.. Betyg 1 realexamen för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet. . Fältundersökningarnas kunskapsprov i matematik och modersmålet. Matematikprovens reliabilitet (enligt Kuder— Richardsan) beräknad på de elev er i skolfältundersökningen, vilka inte fortsätter till högre studier.
1. Modersmålsprovens reliabilitet enligt olika källor. .) . Korrelationer mellan provresultat och betyg för olika elevkäte'go'rier i
_.159. _160.
161.
162. 1113. 164. 165. 166.
167.
169.
170.
168.
skolfältundersökningen .
. Prot resultat för pojkar och flickor i skolfaltundersoknmgen . Provresultat i matematik för elever i skolfältundersökningen som gått till högre sk0101 (HS) och öv1iga elever (avg.) ' . Provresultat i modersmålet för elever i skolfältundersökningen som gått till högre skolor (HS) och övriga elever (avg ).
Kapitel 17
'. Resultat av jämförande kunskapspiövningar i decimalbråk med konstant-
hållen bety gsniv å . Resultat av jämförande kunskapsprövningär' 1 allmänt bråk med konstant—
hållen betygsniv a
. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i 'ekv ation'er 'med konstant-
hållen betygsnivå
Resultat av jämförande kunskapsprovnmgar i pr'oc'en'träkning 'm'ed' .kon'- stanthållen betygsnivå . .
Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri '(tr'iangel) med konstanthållen betygsnivå
Resultat av jämförande kunskapsprövningar i overslagsberaknlngar med konstanthållen betygsnivå
Kapitel 18
Resultat av jämförande kunskapsprövningar 1 läsförståelse med konstant- hållen betygsnivå . . . _. . Resultat av jämförande kunskapsprovnmgar 1 or'd'kuns'käp 'med konstant- hållen betygsnivå
Resultat av jämförande kunskapsprövningan i b'okkuns'kap med konstant- hållen betygsnivå Resultat av jämförande kunskapsprövningar i Språkriktighet med' kon'- stanthållen betygsnivå.. . Resultat av jämförande kunskapsprövningär' 1 rättstavning med k'o'ns'ta'ntl hållen betygsnivå Resultat avjämförande kunskapsprövningar 1 interpu'nkti'on med konstant— hållen betygsnivå
Kapitel 20
Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten' i mate- —' matik med avseende på antal obligatoriska årskurser samt veCkot1mmar Fördelning av realskoleklasserna 1 lärarenkäten 1 matematik med avseende ' på lärarnas formella kompetens. Fördelning av realskoleklasserna 1 lärarenkäten" 1 matematik med avseende på lärarnas ålder. '- - - -
350
350 353
357 357
'359
360
362
363
3.78
382
386
. 389 _ 392
5.395
404 406
409
_412
415
4.1.8
430
.431
431
171. 172.
173.
174. 175. 176. 177. 178. 179. 180. 181. 182. 183. 184.
185.
186.
187.
188. 189. 190. 191. 192.
193.
Översikt av gällande kursplaner i matematik för folk- och realskolema- terialet.
Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i matematik samt motsvarande empiriskt funna värden. Fördelning av undervisningstiden i matematik i lektionsenheter (LE) och procentuellt på olika moment enligt beräkningar på grundval av lärarenkäten. .
Kapitel 21
Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten i moders— målet med avseende på antalet obligatoriska årskurser samt veckotimmar Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med av- seende på lärarnas formella kompetens . Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med av- seende på lärarnas ålder . Översikt av gällande kursplaner i modersmålet för folk— och realskole— materialet. .
Vägningssystem för omvandling av frekvensskattningar till lektionsen- heter i lärarenkäten i modersmålet . Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i modersmålet samt motsvarande empiriskt funna värden . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för årskurs 7 av sjuårig folkskola . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ ifrekvensfrågornai lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 35 + 24. . . . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågornai lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 45 + 34. . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 55 + 44. . Procentuell fördelning av klasserna" 1 lärarenkäten 1 modersmålet på olika lektionsantal i danska och norska.
Procentuell fördelning av klasserna i lärarenkäten i modersmålet på olika antal övningar i att använda bibliotekskatalog i samband med besök i skolans eller offentligt bibliotek. .
Procentuell fördelning av undervisningstiden enligt beräkningar på grund— val av lärarenkäten i modersmålet på olika huvudmoment av ämnet. Specifikation momentvis i lektionsenheter (LE) och procentuellt av uppgifterna i tab. 186 .
Kapitel 22 Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten hela tal och decimalbråk. . . . . . . . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet allmänt bråk . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet huvud— räkning och överslagsberäkningar . Översikt av huvudresultaten 1 matematik avseende huvudmomentet sort- förvandling. . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet enklare ekvationer Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten svårare ekvationer, algebra och kvadratrötter .
432
437
438
445 445 446 447 451 454 456 457 458 459
460
460 463
465
475 476 477 478 479
480
194.
195.
196.
197.
198. 199.
200.
201.
202.
Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet procent- räkning. . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten ränta och rabatt samt övrig handelsräkning. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten arbets— problem, medeltal samt likformig rörelse .
Översikt av huvudresultaten i matematik avseende geometriska teorem ock konstruktioner. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet triangel Översikt av huvudresultaten i matematik avseende huvudmomentet stereometri .
Översikt av huvudresultaten i matematik avseende tabeller, diagram och gradskiva . .
Översikt av huvudresultaten i matematik avseende övriga hjälpmedel.
Kapitel 23 Översikt av huvudresultaten i modersmålet .
481 482 483
483 484
485 488 488
491
10.
11.
12.
13.
14.
Figurförteckning
Kapitel 4
. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i ma- tematik
. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i — yrkesskoleenkäten ifråga om krav på förkunskaper i matematik. . Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i gymnasieenkäten ifråga om krav på förkunskaper i matematik.
. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på förkunskaper i matematik från yrkesskolor och gymnasier .
Kapitel 5 Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet. . Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i yrkesskoleenkäten ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet. Fördelningar av rangnumren i 47 moment på linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet .
. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på för- kunskaper i modersmålet från yrkesskolor och gymnasier .
Kapitel 6
. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen ifråga om yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna .
Fördelning av totalmaterialets nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkes— krav och förkunskapskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid vid yrkesskolorna. Fördelning av rangavvikelser i olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna . Fördelning av nivådifferenser i olika linjegrupper vid k01relation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna .
Fördelningar för olika yrkesgrupper ifråga om sortförvandling avseende stycketal som arbetsuppgift i yrket enligt arbetsledares bedömning. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan bedömningar av ar— betsledare samt lärare vid yrkesskolor ifråga om yrkeskrav i matematik för vissa yrkesgrupper.
110
118
120
135
147
151
157
168
173
178
180
185
198
201
16.
. Fördelningar avseende momentet decimalbråk för vissa yrkesgrupper bland
manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän ifråga om arbetsupp- gifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning. Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän _ ifråga om frekvensen arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbets—
17. 18. 19.. 20.
21.
tagarnas bedömning.
Kapitel 7 Fördelning av rangavvikelser mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkes- krav i modersmålet enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor . Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav 1 modersmålet enligt bedömning av arbetsledare. Fördelningar av arbetsledares bedömningar av yrkeskraven i momentet »avläsning av instrument» för vissa yrkesgrupper . . Fördelningar för de olika yrkesgrupperna i momentet »snabbläsning» som yrkeskrav enligt arbetsledarna . Fördelningai för de olika yrkesgruppei na i momentet »muntliga rapporter»
' som yrkeskrav enligt arbetsledarna .
22. 23.
24..
'25.
Fördelningar i momentet »läsning» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper Fördelningar 1 momentet »bokkunskap» som yrkeski av enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper
Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas bedömning-. , .'
Kapitel 10 , 11 ordelnmaar av medianerna i totalmatelialen i yrkesskole- och gymnasie-
; enkäterna (YMa resp. GyMa) ifråga om dels krav, dels standard på elever-
26.
nas förkunskaper i matematik. Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkunska- -_ per i matematik enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor och gym—
27;
nasier....._.....,.-...,.
' Kapitel 11 ' Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkun—
skaper i modersmålet enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor och
28.
29.
30.
31.
gymnas1er .
Kapitel 13
Fördelningar dels för två yrkesgrupper manliga industriarbetare, dels för kvinnliga tjänstemän ifråga om självupplevda brister i matematik. Fördelningar för manliga industriarbetare i momentet skriftlig uttrycks- förmåga avseende självupplevda brister enligt egen bedömning
Kapitel 15
Schematisk framställning över betygsskalans inverkan på prediktionen från betyg till prestation vid olika tillfällen (värdena fingerade). Schematisk framställning över de sannolika feltendenserna vid jämförelser mellan resultaten för tre yrkesgrupper' 1 åldern 18—30 år (T.,) och resultaten för elever i avgångsklasserna 1958 (T,) vid konstanthållen betygsnivå dels för moment med övningstillskott (t. v.), dels för moment med kunskaps- bortfall (t. h.)
27 208 209 217 226 230 230 230 237 237
237
272
276
286
295
302
327
338
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39. 40. 41.
42. 43. 44. 45. 46.
47. 48. 49. 50. 51. 52.
Kapitel 16
Fördelningar i matematikproven iskolfältundersökningen för totala folk- skole- och realexamensmaterialen . Fördelningar 1 modersmålsproven i skolfältundersökningen för totala folk- skole- och realexamensmaterialen.
Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor 1 folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen vilka inte fortsatt till gymnasium. . Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor 1 folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor . Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen Vilka inte fortsatt till gymnasium.
Kapitel 17
Principiell skiss av fingerade inlärnings- och glömskeförlopp bakom resul- taten av nivåjämförelser vid den grundläggande skolans slut (T,) och i fältundersökningen i näringslivet (T,) för yrkesutbildad grupp. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i decimalbråk. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i allmänt bråk. . Fördelningar i provet i allmänt bråk för yrkesutbildade och icke yrkesut- bildade grovplåtslagare och svarvare . . . . . . . . . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ekvationer. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i procenträkning. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri (triangel). Resultat av jämförande kunskapsprövningar i överslagsberäkningar. Fördelningar i provet i överslagsberäkningar för yrkesutbildade och icke yrkesutbildade manliga kontorister med realexamen.
Kapitel 18 Resultat av jämförande kunskapsprövningar i läsförståelse . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ordkunskap . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i bokkunskap . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i Språkriktighet . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i rättstavning. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i interpunktion .
365
366
368
369
370
371
375 379 383
384 387 390 393 396
397
405 407 410 413 416 419
Avg.
AI”(A3) AI*(A4)
b B
Bg Bk
Bk D df
diff.
Fs
Fu Fu I Fu II
Fö Gpl
gr GyMa
GyMo
Hg HS
Hs HTL
Förkortningar
= Elever som ej Övergått till högre skolor. = Första ringen av allmän linje på treårigt resp. fyraårigt gymnasium = (I vissa tabeller) smärre eller vissa brister = (I vissa tabeller) påtagliga brister = Bagare, bageriarbetare (I Fu) = Som yrkesgrupp: Bank— tjänstemän = Som prov: Bokkunskap
= Differens
= (degree of freedom) frihets— grad, statistisk term, se Hen- rysson (1957)
= Differens
= (I vissa tabeller) elever från folkskola = Folkskollärarlinje vid semi- narium = Fältundersökning i närings- livet
= Dito avseende frågeformulä— ren till arbetstagarna = Dito avseende frågeformulä- ren till arbetsledarna
= Försäkringstjänstemän = Grovplåtslagare = Gruvarbetare
= grupp = Enkät i matematik till gym— nasier och seminarier = Enkät i modersmålet till gymnasier och seminarier = Handelsgymnasier = Elever som gått till högre skolor
= Hopsättare, lättare
= Högre tekniska läroverk
IK Ind Ip a
Jfr
Kb Kfr st Kv va LE Lf LäMa
LäMo
LI=(L3) Ll4(L4) M
M M
Mdn ME M.f.
Mom. Mtl
= Utbildningslinjer för huslig utbildning
= Intelligenskvot = Industriarbetare = Prov i interpunktion
= Utbildningslinjer inom jord- bruk med binäringar
= Jämför
= Utbildningslinjer inom han— del och kontor eller (i Fu) kontorister
= Kontorister med allmänna arbetsuppgifter (se 5. 203)
= »Specialkontorister» (s. 203) = Kursplaner för realskolan
= Konservfabriksarbetare
= Kvinnliga arbetstagare
= Kallvalsverksarbetare
= Lektionsenheter
= Prov i läsförståelse = Enkät till lärare i matematik på högstadiet (motsvarande) = Enkät till lärare i modersmå— let på högstadiet (motsva- rande) Första ringen av latinlinje på
1 = tre- resp. fyraårigt gymna-
sium = (I samband med Kv): Man- liga arbetstagare = Medelvärde (aritmetiskt) = Utbildningslinjer för metall— yrken = Median, se Connolly & Sluckin (1958)
= Utbildningslinjer för motor- mekaniker och elektriker
= Muntlig framställning
= Moment
= Muntlig(t)
Niv. Nr
Ok
r Rho
Rs
R13(R3) RI4(R4)
RI RII
RIII RIV
RV 5
SD SE
SFS SkFu
Skr SNS
=(Number) Antal (i popula- tion) = (Number) Antal (i sampel)
= Nivå, nivåvärde =Nummer (om moment i frågeformulär)
=(e.g. 0). Arbetstagare utan yrkesutbildning '
= Prov i ordkunskap = (åtföljt av ( eller > eller i kolumnhuvud över asterisker eller —): (Probability) Sanno- likhet (för nollhypotes). Sta- tistisk term, se Henrysson (1957, kap. 11). = Utbildningslinjer för pedago- gisk utbildning (av ej gymna— sial karaktär) = (I vissa tabeller) elever med realexamen = Produktmomentkorrelation, se Henrysson (1957, kap. 7) = Rangkorrelation, se Henrys- son (1957, kap. 8) = Prov i rättstavning Första-ringen av reallinje på
=tre- resp. fyraårigt gymna- sium
= Matematikprov i decimal- bråk
= Matematikprov i allmänt bråk = Matematikprov i ekvationer = » i procent— räkning = Prov i geometri (triangel) = Spridning (i sampel), se Henrysson (1957, kap. '3) = Standardavvikelse, se (s.) = Standard error, se Garrett (1953, s. 182 ff) ' = Svensk författningssamling = Skolfältundersökning, bland vissa avgångsklasser i folk- skola och realskola = Skrivning, skriftlig(t)
=Studieförbundet Näringsliv och Samhälle
= Statens offentl. utredningar = Prov i Språkriktighet = Småskollärarlinje vid semi- narium
Sv SÖ SÖF
TB
TMC
ToH Tot. Ucv U19
U55
YMo
ttt
II
ll ||
||
Svarvare Kungl. skolöverstyrelsen Skolöverstyrelsens författ— ningshandbok Statistisk term, se Henrysson (1957, kap. 10) Material från skolfältunder- sökningen (SkFu) Material från fältundersök— ningen i näringslivet (Fu) Utbildningslinjer för trä- och byggnadsindustri - Utbildningslinjer för trafik- yrken samt för militära och civila bevakningsyrken Timplaner och huvudmo— ment (1955) ' Totalt, totalmaterial Träindustriarbetare Undervisningsplan för cen- trala verkstadsskolor Undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1919 Undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1955 Utbildningslinjer för vårdana de yrken Konkordanskoeffieient, se Siegel (1956) : Arbetstagare med kortare yrkesutbildning Arbetstagare med längre (fullständig) yrkesutbildning Enkät i matematik till yrkes- utbildande skolor och företag Enkät i modersmålet till yr— kesutbildande skolor och företag , . Statistisk term, se Garrett (1953, s. 198 f) Prov i överslagsberäkningar Utbildningslinjer för yrken inom »övrig industri» Summa Statistisk term, se Connolly & Sluckin (1958, kap. VIII) Statistisk term, se Siegel (1956, s. 166 ff) Signifikansnivå, P ( .05
» P ( .01
» . P ( .001 se Henrysson (1957, kap. 11)
Förord
Initiativet till de undersökningar som härmed framlägges har tagits av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som även efter det att forskningsprojektet samordnats med och uppförts på 1957 års skolbered- nings arbetsprogram svarat för huvuddelen av kostnaderna och i vars regi bl.a. de omfattande fältundersökningarna i näringslivet kunnat genom— föras. Jag tackar direktör Torsten Carlsson och SNS styrelse för de resurser de ställt till förfogande samt för det synnerligen goda samarbete i vilket dessa undersökningar kunnat genomföras.
Även samarbetet med 1957 års skolberedning har varit det allra bästa. Jag tackar dess Oldförande, statsrådet Ragnar Edenman och dess samtliga ledamöter för ekonomiskt och administrativt stöd samt för stimulerande, intresse i samband med föredragningar angående undersökningarnas me- toder och p1ellm1nara resultat.
Som chef för den pedagogisk- psykologiska institutionen vid lärarhög- skolan 1 Stockholm har professor Torsten Husén varit ansvarig för att un- dersökningsprogrammet kunnat genomföras i planerad omfattning och utan mer avsevärda förseningar. Utan hans suveräna optimism och starka engagemang i projektet hade det sannolikt aldrig kunnat slutföras enligt planerna. Den utomordentligt goda samarbetsanda som han förkroppsligar och som präglar hela hans institution har varit av vital betydelse för un- dersökningarnas genomförande. Jag tackar honom för all hjälp, särskilt i det viktiga planeringsskedet och för det stora förtroende han visat mig genom att redan på ett tidigt stadium låta mig arbeta på ett sådant sätt, att: jag kan framlägga denna redovisning som en egen vetenskaplig avhandling.. Jag tackar honom också för att han, direkt efter hemkomsten från en» längre vistelse i U. S. A., i det brådskande slutskedet fungerat som »rewriter» av manuskriptet till denna avhandling för den mer populära framställning. som parallellt härmed utges av SNS (Husén & Dahllöf: Matematik och modersmålet i skola och yrkesliv. Stockholm 1960), samtidigt som han för- fattat egna kapitel angående kursplanering och kursplaneforskning i inter-, nationellt perspektiv samt om svensk skoldebatt rörande kursinnehålleti matematik och modersmålet. SNS-volymen innehåller också en del praktiska slutsatser, som faller utom ramen för den vetenskapliga framställningen.
Som konsult inom SNS från undersökningarnas början 1956 till och-med.
utgången av 1959 har docent Gunnar Helén, från 1957 tillika ledamot av skolberedningen, fungerat som administrativ ledare för projektet inom SNS. Med sitt brinnande intresse för både praktiska skolfrågor och peda- gogisk forskning har han starkt identifierat sig med undersökningarna och därigenom som ingen annan kunnat skapa förutsättningar för att genom- föra dem i det administrativt svårtillgängliga gränsområdet mellan skol- väsende och näringsliv. Han har varit ett ovärderligt personligt stöd för mig under hela den tid som undersökningarna pågått. Hans insatser för detta projekt kan inte nog uppskattas.
Ett forskningsprojekt som detta går inte att genomföra utan ett nära och förtroendefullt samarbete med representanter för alla de parter som på ett eller annat sätt blir inbegripna i undersökningarna. Av stor vikt är inte minst att undersökningsinstrumenten utformas i nära samråd med experter och företrädare för de undersökta grupperna. För ett utmärkt samarbete i de arbetsgrupper som svarat för analysen av undervisnings— ämnena samt den grundläggande konstruktionen av frågeformulären tackar jag lektorerna Bengt Cullert, Sven Hilding, Charles Hultman och Ivar Thorén samt adjunkt Olof Moll, samtliga vid lärarhögskolan i Stockholm, sekrete- rare Carl Hugo Björnsson och fru Gundel Rende. Jag tackar även samtliga ledamöter i de rådgivande kommittéer som haft att på egna, myndigheters och organisationers vägnar granska förslagen till formulär och genom- förande av undersökningarna. Ledamöterna i dessa kommittéer förtecknas i bil. 1—3.
I samband med provkonstruktion samt diskussion av sampling- och be- arbetningsproblem, särskilt ifråga om de jämförande kunskapsprövning- arna, har jag erhållit värdefull hjälp av professor Kjell Härnqvist, laborator Sten Henrysson, forskningssekreteraren fil. lic. Nils-Eric Svensson samt assistenten fil. kand. Bengt-Olov Ljung. Jag tackar också fil. kand. Hans- Olof Hallinder, som tjänstgjorde som halvtidsanställd assistent inom pro- jektet höstterminen 1957, fil. lic. Ingemar Norling, Uppsala, som välvilligt ställt ett matematikprov till förfogande samt fil. lic. Anders Rosenquist, som givit god vägledning i samband med administrationen av enkäterna till yrkesutbildande skolor och företag samt av fältundersökningen i nä- ringslivet. Klassificeringen av utbildningslinjerna i yrkesskoleenkäterna har möjliggjorts tack vare värdefullt bistånd av ett flertal tjänstemän i Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen.
Ett särskilt tack för snabb och effektiv hjälp i ett flertal viktiga ad- ministrativa sammanhang vill jag rikta till skolberedningens huvudsekre- terare, undervisningsrådet Jonas Orring. Det är tyvärr omöjligt för mig att nämna alla de övriga vid namn som i ämbetsverk och organisationer, lä- rarföreningar och skolor framskaffat statistiska uppgifter, utfärdat re- kommendationsskrivelser eller på annat sätt underlättat undersökningarnas genomförande. Flertalet av dem återfinns i förteckningarna över kommitté-
ledamöterna (bil. 1—3). Ett särskilt tack för aktivt betydelsefullt stöd vill jag dock rikta till cheferna för de överordnade skolmyndigheterna, ge- neraldirektör N. G. Rosén i Kungl. skolöverstyrelsen och överdirektör Bir— ger Öhman i Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Cheferna för de företag, som deltagit i fältundersökningen i näringslivet (bil. 4), har gjort högst betydande insatser genom att ställa personal till förfogande på be— tald arbetstid. Företagens kontaktmän har vidare nedlagt ett omfattande och noggrant förberedelsearbete för denna fältundersökning.
För de viktigaste bidragen i hela undersökningen, primärmaterialet, svarar de lärare i yrkesskolor och yrkesutbildande företag, i gymnasier och seminarier samt på den grundläggande skolans högstadium som besvarat de ofta omfattande frågeformulären, de arbetsledare och arbetstagare som besvarat frågeformulär och underkastat sig kunskapsprov i fältundersök- ningen i näringslivet samt de skolchefer, rektorer, lärare och elever som medverkat i den fältundersökning som genomförts i vissa av folkskolans och realskolans avgångsklasser. I detta sammanhang vill jag också tacka provledarna samt alla dem som deltagit i rättnings-, kodnings- och räkne— arbetet. Huvuddelen av det numeriska råknearhetet har på ett ytterst för— tjänstfullt sätt utförts av herr Ragnar Fermelin.
I samband med färdigställandet av denna redovisning har fröken Karin Sjöberg i skolberedningens kansli nedlagt ett omfattande och synnerligen omsorgsfullt arbete med redigering och korrekturläsning, vilket tillsam- mans med ingenjör Einar Stenmarks skickliga och på kort tid genomförda utförande av illustrationerna möjliggjort, att detta arbete kunnat publiceras inom avtalad tid.
Slutligen vill jag varmt tacka mina närmaste medarbetare, forsknings- assistenterna Birger Broms jö och Elvy Johanson för deras medverkan i alla faser av denna undersökning och inte minst för deras utomordentligt goda kamratskap som inte blott gjort det möjligt att genomföra dessa under- sökningar trots många betydande svårigheter utan också gjort arbetet till en glädje.
Stockholm den 6 april 1960.
Urban Dahllöf
I
PROBLEM OCH METODER
KAPITEL 1
Undersökningarnas utgångspunkter, huvudproblem och allmänna
uppläggning
A. Bakgrund och utgångspunkter |:. Bakgrund Den omedelbara anledningen till föreliggande undersökningar utgöres av den kursplanerevision, som blir aktuell i samband med besluten om den definitiva utformningen av den nioåriga skolan. Av departementschefens direktiv till 1957 års skolberedning (Kungl. Maj:ts prop. nr 106, 1957, s. 48 o. 60) framgår, att en kursplanerevision avses äga rum grundad bl. a.på praktiskt inriktade undersökningar rörande skolans uppgifter i samhället.
Initiativet till undersökningarna togs från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som 1956 träffade avtal med lärarhögskolan i Stock- holm om att dess pedagogisk-psykologiska institution under ledning av professor Torsten Husén skulle utföra vetenskapliga pedagogiska undersök- ningar ägnade att belysa frågor om kursinnehållet för den grundläggande skolans högstadium särskilt med hänsyn till de grundläggande färdighets- ämnena matematik och modersmålet och de krav på färdigheter i dessa ämnen som föreligger i yrkeslivet. Det förutsattes att resultaten skulle kunna utgöra en av grunderna för skolberedningens ställningstagande i kursplanefrågor. Denna allmänna målsättning har formulerats i fullt sam- förstånd mellan parterna, och inom dess ram har vi åtnjutit full frihet i planläggning och val av metoder för insamling, bearbetning och redovisning.
I samband med konstituerandet av 1957 års skolberedning upptogs, på sätt som framgår av missivskrivelsen till denna volym, frågan om en ut- vidgning av projektet_till ämnena fysik, kemi och samhällslära i samband med att forskningsprojektet uppfördes på beredningens arbetsprogram. Föreliggande arbete redovisar jämte de allmänna principerna för under- sökningarnas uppläggning endast undersökningar inom ämnesområdet ma- tematik och modersmålet. Som närmare framgår av det följande har denna redovisning begränsats till att gälla vissa huvudfrågor.
b. Utgångspunkter Som en första utgångspunkt för hela forskningsprojektet har gällt, att den pedagogiska forskningeni princip kan ge ett bidrag till lösandet av de
målsättningsfrågor, som en kursplanerevision innebär. Som lika självklart har det emellertid framstått, att man icke kan fastställa kursplaner enbart med hjälp av empirisk pedagogisk forskning. Det gäller ju här ställnings— taganden i målsättningsfrågor, som ligger utanför vetenskapens arbets— område. Som vi tidigare närmare utvecklat (Dahllöf 1957, s. 371), är det vidare en nödvändig förutsättning för all kursplanekonstruktion, »att kur- serna för olika av varandra beroende skolformer och stadier såväl inbör- des är väl samordnade som tillsammantagna bildar ett någorlunda kon— sekvent uttryck för de allmänna betraktelsesätten och värderingarna hos den ”pedagogiska filosofi”, som måste bära upp varje skolsystem». I detta avseende intar vi samma ståndpunkt som kommit till uttryck dels hos Husén (1959, s. 35—39), dels i diskussionen mellan Fältheim (1959 a, 1959 b) och Sjöstrand (1958, 1959) angående skolans målsättning, stats- makterna och den pedagogiska vetenskapen. Avgörandet i såväl allmänna målsättningsfrågor som mer begränsade kursplanefrågor, vilka ytterst är bestämda av skolans allmänna målsättning (Fältheim 1959 a, s. 5), kan sålunda inte fattas inom ramen för den pedagogiska vetenskapen, även om denna på olika sätt kan påverka besluten. Detta kan ske bl. a. genom resultaten från den vetenskapliga uppfostringsfilosofien (Sjöstrand 1958, 1959) men givetvis också genom empiriska undersökningar över problem- ställningar som lämpar sig för sådana och som kan vara av relevans för dylika ställningstaganden. Inte minst de sista tjugo åren i Sverige erbjuder flera exempel på hur statsmakterna genom uppdrag sökt den psykologiska och pedagogiska forskningens resultat i för skolplaneringen aktuella frågor antingen i form av synteser av forskningsläget på olika områden1 eller originalundersökningarz.
Föreliggande undersökningar är inte uppfostringsfilosofiska3 utan ute- slutande empiriska. Vid valet av undersökningsområden har vi dock sökt se de allmänna kursplaneproblemen i ett enkelt teoretiskt sammanhang. Själva undersökningsprogrammet har sina utgångspunkter i följande all- männa överväganden (jfr Dahllöf 1957, s. 371).
Kursplanerna för ett givet stadium inom en undervisningsorganisation kan betraktas som svarande mot krav vilka från olika synpunkter ställs på skolan. I den mån dessa till sitt innehåll inte är helt samstämmiga, utgör kursplanerna för stadiet i fråga resultaten av en avvägning eller — om man så vill _ en kompromiss mellan dessa. Denna avvägning görs i princip med hänsyn till den för hela det aktuella skolsystemet gällande och i allmänhet av politiska instanser fastställda allmänna målsättningen,
1 Anderberg, Elmgren, Katz & Landquist (1943), Elmgren, Husén, Sjöstrand &' Trankell (1959). ” Elmgren (1952), Härnqvist (1958, 1960), Orring (1959), Ramund (1960). 3, Exempel på ett systematiskt försök till syntes på psykologisk grundval med avseende på läroplanen erbjuder Sandven (1956), som också belyst de praktiskt-pedagogiska implikatio- nerna (Sandven 1959). —
vilket givetvis inte utesluter, att en närmare uppfostringsfilosofisk analys kan upptäcka större eller mindre motsättningar eller inkonsekvenser mel- lan de allmänna principerna och gällande kursföreskrifter. Genom histo- risk pedagogisk forskning kan man belysa orsakerna härtill liksom givetvis också hela den idémässiga och politiska bakgrunden till såväl allmänna målsättningar som kursföreskrifter.
För våra undersökningar är dock en analys av de olika typer av krav som ställs på skolan närmast av intresse. Med ett något förenklat uttrycks- sätt kan vi uppdela dessa i yttre och inre faktorer. Till de yttre faktorerna bör då dels sådana vanligen mer allmänt formulerade ting som det all- männa bildningsmålet, samhällslivets krav, individernas behov som fri- tidsvarelser, dels möjligen något mer konkret formulerade satser angående vad som krävs av yrkesutövarna på olika områden eller vilka krav som fortsatt utbildning ställer på elevernas förkunskaper. Sin mest konkreta form torde dessa yttre faktorer få för det aktuella stadiets lärare och elever genom de sistnämnda mer eller mindre formella kraven från de skolformer, till vilka ett större antal elever fortsätter respektive från de yrkesgrupper, till vilka flertalet av de elever rekryteras, vilka avslutar sin utbildning med det aktuella stadiet. Det bör dock observeras, att alla dylika krav torde vara mer eller mindre influerade av de normer angående vad som hör till den allmänna bildningen, som är rådande i de aktuella sociala grupperna i samhället ifråga.
Till de inre faktorerna räknar vi då allt som rör skolans inre arbete och därmed sammanhängande förhållanden som påverkar undervisningens upp- läggning och dess resultat. Hit hör t. ex. frågor som elevernas intellektuella, behovs- och intressemässiga förutsättningar att tillägna sig ett givet stoff och de därmed förknippade problemen angående studiegången inom ämnet liksom samverkan mellan olika ämnen. Hit hör också självklart de under- visningsmetodiska och didaktiska problemen, som är intimt förknippade med de utvecklingspsykologiska synpunkterna. Detta skall ytterligare något diskuteras i kap. 19. Till dessa faktorer hör slutligen också den organisato- riska formen och de ekonomiska resurser som är rådande vad gäller t. ex. lokaler, elevantal i klasserna, läroböckerna och deras utformning, tekniska hjälpmedel vid undervisningen etc.
En första avgränsning av området för denna undersökning kan göras genom att ange, att undersökningarna huvudsakligen är inriktade på de ovannämnda yttre faktorerna rörande kursinnehållet. På det stadium vi företrädesvis undersöker blir det sålunda fråga om det totala kursinne— hållet i de undersökta ämnena i relation till de krav som ställs på skolan från mottagande skolor, från yrkes- och fritidsliv etc. Den inre uppbygg- naden av studiegången vad avser fördelning på årskurser, logisk uppbygg- nad etc. blir sålunda inte föremål för systematisk behandling, även om en del resultat i särskilt hög grad bör ses i relation till dylika faktorer.
Vi bör också från början vara inställda på att ett studium av de faktorer vi utvalt rimligtvis kommer att kunna få vissa konsekvenser även för de inre faktorerna i varje fall såtillvida, som de pekar på behovet av mer systematisk forskning rörande dem.
0. Kursplaneproblemen och den pedagogiska forskningen
Den pedagogiska forskningen rörande kursplaneproblem faller inom ramen för vad som brukar benämnas »curriculum research». Som bl. a. Travers (1958, s. 50 f.) påpekar, rymmer detta åtskilliga typer av forskning såväl vad beträffar problemställningarna som metodiken. Hit hör sålunda samtliga de undersökningsområden som ovan sammanfattats under rubrikerna yttre och inre faktorer. (Jfr Hovet 1956, s. 233). Denne har liksom Beauchamp (1957, s. 245 f.) påtalat områdets från forskningssynpunkt starkt hetero— gena karaktär och understrukit vikten av en striktare terminologi. En bred översikt över hela utvecklingen på läroplansområdet i USA i relation till både den idéhistoriska utvecklingen och utförda pedagogiska undersök- ningar har getts i en avhandling av Strömnes (1954), av Gwynn (1943) och beträffande sekundärundervisningen av Leonard (1953). Sammanfat- tande översikter har vidare getts av Sandven (1949, kap. IV), Wiles & Sugg (1954), Dodson (1957), L. Husén (1957) samt T. Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1, 6, 13), den sistnämnda även inbegripande den senare pedagogiska debatten i Sverige rörande kursinnehållet i matematik och modersmålet. Litteraturöversikter ges bl. a. i UNESCO-skrifterna »Cur- riculum revision and research» (1958) och »Planning for curriculum revision and development» (1958). Beträffande litteratur angående de en- skilda ämnenas psykologi och pedagogik hänvisas dessutom till Fleming (1946), Husén (1957, kap. 9 samt 5. 295 f.) samt till den sammanfattande försöksrapporten Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola (1959, bil. 12, s. 267 ff.).
Med avseende på metodiken brukar under »curriculum research» sam- manfattas resultaten inte bara av empirisk vetenskaplig forskning i tradi- tionell mening utan även från s. k. aktionsforskning. Ehuru denna term ingalunda användes på något enhetligt sätt, synes man med aktionsforsk- ning oftast mena sådan typ av studium av förändringar, där den, vars verksamhet förändringen gäller, själv aktivt och tillsammans med under- sökningsledaren medverkar i uppläggning och genomförande av undersök- ningen. Därvid görs då mer eller mindre systematiska observationer av utfallet av försöket. För skolans vidkommande har Wann (1953), som gjort en översikt över aktionsforskning i skolväsendet, anfört följande känne- tecken:
»The development of action research in schools represents an attempt to provide a research methodology which is suitable for study and solution of school prob-
lems in relation to the total social situation and which can be conducted by teachers as a part of their teaching activity.» (Wann 1953, s. 337).
YVann rekommenderar den inte minst för kursplaneproblem. Han be- tonar att denna typ av undersökningar blivit vanlig först efter 1948. Travers (1958, s. 66 f.) som diskuterar den i relation till systematiska vetenskap- liga undersökningar, ställer sig mycket kritisk till dess vetenskapliga värde och framhåller, att den, trots vissa obestridliga förtjänster, inte har mycket gemensamt med vetenskaplig forskning utan snarast är att jämställa med god och effektiv administrativ ledning.4 Till fördelarna hör bl.a. att den intresserar och engagerar deltagarna för forskningen och därigenom hjälper till att föra ut den i fältet (jfr Husén 1959, s. 38 f.). Aktionsforskningen synes också vara förhållandevis starkt frekvent inom kursplaneforskningen (Foshay & Green 1954, Fleming 1957, L. Husén 1957). En av UNESCO ut- förd beräkning (Curriculum planning and research 1958, s. 27) på grund- val av referenser i The Review of Educational Research före 1956 inkluderar dylik aktionsforskning och visar, att andelen studier i USA under tiden 1931—1956 uppgår till ungefär 8 % (N: 77) av den totala pedagogiska forskningsvolymen. Till ungefär samma relationstal kommer man för forsk- ning utanför USA under åren 1950—1956, (N : 74) även om dessa siffror av naturliga skäl är ännu mycket mer osäkra än de förstnämnda. Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1) har påpekat, att både de absoluta och rela- tiva antalen torde reduceras högst väsentligt, om man skärper kraven på vetenskaplighet.
Som framfår bl. a. av Foshay & Green (1954), Cook & Kearny (1956) samt Fleming (1957) är en stor del av den pedagogiska forskningen på området förhållandevis splittrad, osystematisk och inriktad på detaljpro- blem. Den övervägande delen av den täcker till innehållet sådant, som vi ovan redovisat som inre faktorer. Då vi i detta sammanhang endast har anledning att uppehålla oss vid mer systematiska empiriska undersökningar
4 »A perusal of the literature indicates to the writer that much of what is advocated as action research is nothing more than good management. Any modern book of management will suggest that when problems arise, an attempt should be made to draw up a list of alternative solutions, then to collect data to determine Which one of these proposed solutions is best. This is good management practice but, in education, it goes by the name of 'action research”. It is contrasted with scientific research in that it does not, except by chance, build up a body of organized scientific knowledge. It may be highly effective in solving local problems. It may also serve the very important function of stimulating thought as well as change. It may produce useful know- ledge. While there is much controversy in modern educational literature concerning the value of this approach to educational problems, the practices of action research are so obviously consistent with good management practices that they are here to stay even though they may be given a different name a few years from now. Despite all these merits, the writer cannot see that action research and scientific research, as conceived here, have much in common». (Travers 1958, s. 66 f.).
Vi kan i detta sammanhang inte närmare gå in på denna principfråga. Det torde dock böra beaktas, att det inom pedagogiken ofta föreligger stora svårigheter att genomföra från veten- skaplig synpunkt fullt tillfredsställande systematiska studier i fältet. Det är givetvis inte eti— ketten på behandlingen av ett vetenskapligt problem som är avgörande för resultatens håll- barhet utan snarare den grad av noggrannhet och systematik i observationerna som är möjlig med hänsyn till problemets och materialets natur.
rörande kursinnehållet i relation till de 5. k. yttre faktorerna, skall vi här inte gå närmare in på någon diskussion av andra slags undersökningar. De studier vi har anledning att närmare beakta, skall behandlas i anslut— ning till respektive huvudproblem.
Här skall endast tilläggas, att behovet av mer systematisk forskning understrykes mycket starkt i flertalet ovan angivna översikter av forsk— ningsläget. Från forskarhåll betonas behovet härav ytterligare av t. ex. Passow (1954) och Saylor (1954). Den senare skriver sålunda:
»The paucity of definitive research on curriculum design is apparent from the above review. Although any curriculum must always be designed on the basis of predetcrmined values and hence on philosophical considerations, research is needed to test judgement and to verify the soundness of any procedure. This area of design is one of the most difficult to subject to the usual research procedures, but certainly curriculum workers must set about to obtain better evidence on the validity of various types of organisation than is now available. Much of the criticism being leveled at education today involves problems of design, and edu— cators are unable to reassure the public on the merits of the educational program of research is not carried on simultaneously with the development of new ap- proaches to organization. Does modern education neglect the fundamental skills and abilities to too great an extent?» (Saylor 1954, s. 210).
Vikten av undersökningar på kursplaneområdet har i Sverige särskilt understrukits av Cederblad (1932), som själv utfört omfattande studier på detta fält. Från offentligt håll har betydelsen av försök till mer syste- matisk kunskap betonats av bl. a. 1940 års Skolutredning (SOU 1946: 31, s. 47) samt 1946 års skolkommission, som skriver:
»När studiernas innehåll utformas i detalj, tvingas man att göra ett urval bland allt det, som skulle vara av värde för de här uppräknade målen. Det gäller att bedöma, vad som med hänsyn till de uppställda huvudmålen är mest väsentligt. En god ledning kan härvid den praktiska pedagogiska erfarenheten ge. Ett vik- tigt önskemål för framtiden är emellertid, att man dessutom får omfattande veten- skapliga undersökningar att stödja sig på vid utformningen av målsättningens detaljer» (SOU 1948: 27, s. 86).
Den inriktning av den pedagogiska forskningen, till vilken kursplane- forskningen hör, intog ännu 1955 en relativt undanskymd plats, vilket betonades av psykologutredningen (SOU 1955: 11, s. 147 f. samt bil. 11, s. 314 ff.). Särskilt för matematikämnets del har man på flera håll efterlyst systematiska undersökningar i målsättningsfrågan. Sålunda gjorde en äm- neskouferens i matematik (Kursplaner och stoff i undervisningsämnet ma— tematik 1954, s. 11 ff.) följande uttalande (a. a. s. 21):
»Konferensen beslöt uttala, att man inom matematiken liksom förmodligen i de flesta skolämnen står på ytterst osäker grund beträffande de skilda kursmomentens betydelse för elevernas kommande insats i samhällets arbetsliv, att de senaste stora skolutredningarna blott i allmänna ordalag berört denna kardinalfråga samt att det är nödvändigt, att man härvidlag igångsätter ordentliga undersökningar av sociologisk—pedagogisk karaktär för att framskaffa fakta, utan vilka all diskussion om kursplaner och kursinnehåll mer eller mindre svävar i luften.»
Liknande synpunkter har framförts av Magne (1955 b), som särskilt beto— nar vikten av anknytning till matematikmetodiska och utvecklingspsykolo- giska frågeställningar vid kursplaneringen. »Men det råder ingen tvekan om att det finns sociala aspekter på matematikundervisningen som vi försum- mat att ta ställning till. Det vore därför lämpligt att en utredning om under- visningens anknytning till förvärvslivet kom till stånd. En sådan utredning är viktig ur den synpunkten att vi knappast kan föreslå förändringar i un- dervisningsmetoder, såvida man inte först gjort klart för oss vilka mål som vi bör undervisa för.» (Magne 1955 b, s. 116.)
På senare tid har dock fler studier tillkommit än de som ryms inom ramen för förevarande forskningsprojekt. De första mer systematiska under- sökningarna i Sverige efter Cederhlads ingår dels i studier över matematik- undervisningens metodik som utförts av Magne (se t. ex. sammanfattningen i Magne 1959 b), dels i studier över lantbruksundervisningen, som utförts av Koort (1957, 1958).
B. Undersökningarnas huvudproblem
De undersökningar, som i det följande skall redovisas, inriktas på det totala kursinnehållet i de grundläggande färdighetsämnena matematik och modersmålet vid den grundläggande skolans slut. I brist på en officiell sammanfattande benämning på de skolformer och stadier vilka helt eller delvis täcker den nioåriga principbeslutade skolans elevåldrar och huvud- sakliga målsättning, använder vi här och i det följande termen grundläg- gande skola för folkskolan, den allmänna realskolan, den praktiska real- skolan, den kommunala flickskolan samt försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Av dessa leder den kommunala flickskolan till ett studiemål mellan real- och studentexamen, medan å andra sidan folkskolan omfattar sju eller åtta obligatoriska årskurser.
Undersökningarnas huvudproblem är att belysa följande aspekter på den grundläggande skolans kursinnehåll i matematik och modersmålet samt att jämföra resultaten från de olika delundersökningarna med varandra:
1. Behovet av kunskaper och färdigheter i olika moment av ämnena dels för fortsatt utbildning och yrkesverksamhet, dels för fritiden.
2. Resultaten av den grundläggande skolans undervisning i relation till de uppställda kraven.
3. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment av ämnena. Undersökningarna är vad gäller de enskilda aspekterna huvudsakligen av deskriptiv natur och syftar till att belysa variationen mellan olika ut- bildningsområden vad gäller t. ex. krav och standard på elevernas för- kunskaper. Ifråga om relationen mellan aspekterna kan de betraktas som enkelt hypotesprövande såtillvida, som de avser att belysa frågan om mo- ment, som enligt undersökningarna beträffande krav på kunskaper för
fortsatt utbildning och/eller yrkesverksamhet visar sig nödvändiga, också blir tillgodosedda enligt olika kriterier.5
I den generella formulering som ovan givits, synes forskningsprogram- met uppenbarligen orimligt omfattande. Redan här bör sägas, att det givet- vis inte varit möjligt att genomföra det vare sig med full representativitet eller med den fullständiga systematik, som i princip vore önskvärd. Som anges redan i denna redovisnings undertitel, blir det frågan om en serie relativt fristående studier, som dock alla har det gemensamt att de på olika material och med så långt möjligt likartade metoder söker belysa de olika huvudaspekterna. Där det administrativt har varit möjligt, har vi dock försökt att ställa resultaten från de olika delundersökningarna eller del- frågorna i systematisk relation till varandra.
De olika aspekternas rangordning i presentationen ovan är inte likgiltig. Undersökningen är nämligen upplagd så, att aspekterna (2) och (3) i första hand skall ses i relation till aspekt (1), som på detta sätt får en primär ställning i undersökningsprogrammet. Detta blir av särskild vikt för redo- visningen av aspekterna (2) och (3). Som en deskriptiv studie kunde en undersökning av denna aspekt i princip utformas på många olika sätt. Dessa samband med övriga delundersökningar gör det, som närmare fram- går nedan och av kap. 19, motiverat, att i detta sammanhang redovisa den endast från kvantitativ synpunkt.
I detta sammanhang är det också av vikt att uppmärksamma, att under- sökningarna är bundna i tiden till den skolorganisation och de förhållan- den i övrigt som var rådande när insamlingen av materialet ägde rum, vilket påbörjades våren 1957 och var avslutat våren 1959. Det innebär, att praktiska slutsatser för mer väsentligt annorlunda förhållanden inte auto- matiskt kan dragas ur undersökningarna, även om de till äventyrs skulle kunna läggas till grund för direkt praktiska slutsatser avseende nuläget. Detta innebär givetvis en begränsning men ingen unik sådan. Den torde delas av flertalet empiriska undersökningar inom samhällsvetenskapen. Vad som behöver tillkomma för att dylika undersökningsresultat skall kunna nyttiggöras, torde i allmänhet utgöras av sådana allmänna över- väganden angående framtidsutvecklingen som å ena sidan inte lämpar sig särskilt väl för empiriska undersökningar i nuvarande forskningsläge men som å andra sidan oundgängligen måste ingå i varje mer långsiktig sam- hällsplanering. I den mån Våra undersökningar genom en analys av ett nuläge på något eller några ställen kan stärka den grund av information, på vilken skolplaneringen bygger, torde de ändå ha fyllt en rimlig prak- tisk uppgift.
Även i andra avseenden är denna redovisning begränsad i förhållande till den ovan angivna målsättningen. Ytterligare material har nämligen insamlats efter våren 1959 i syfte att komplettera huvudredovisningen.
5 Klassificeringen hänför sig närmast till Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959, kap. 3—4).
Detta har dock av tidsskäl inte kunnat ingå i denna volym utan kommer att redovisas i annat sammanhang. Detsamma gäller också en avsevärd del av det redan insamlade materialet. Då denna redovisning måste in— skränka sig till att sammanfatta huvudtendenserna i det insamlade mate— rialet, har vi medvetet avstått från att i denna volym belysa såväl hela partier av materialet som detaljer i de redovisade huvudresultaten, vilka icke oundgängligen behövs för huvudframställningen. I stället för att ge exemplifierande brottstycken ur detta material har vi valt att icke alls beröra det. Det kommer i stället att bli föremål för separat redovisning, varigenom vi också velat markera, att detta material i och för sig inte är mindre intressant än det redovisade. Vilka delar detta gäller, framgår direkt av texten i det följande.
Beträffande den allmänna uppläggningen och metodiken i denna under- sökning gäller, att den så långt möjligt söker använda inom den samhälls- vetenskapliga beteendeforskningen tidigare utprövade huvudmetoder för insamling och bearbetning av data. Även om en del smärre variationer av de gängse teknikerna blivit nödvändiga på grund av speciella omständigheter har-de ett metodiskt nyhetsvärde möjligen endast ivså måtto, som de utgör ett —— om än ofullgånget —- försök att på detta område samtidigt belysa och. systematiskt relatera ett par av de för forskningen angående kursinnehållet relevanta huvudaspekterna.
C. Undersökningsområden och metoder
a. Behov av kunskaper och färdigheter Undersökningsområden
Med utgångspunkt i den redan inledningsvis angivna indelningen av de områden, som utifrån kan anses ställa krav på den grundläggande skolan i vad avser elevernas kunskaper och färdigheter, i dels skolor och institu- tioner för fortsatt utbildning, dels yrkes- och fritidsliv, kan vi genast ange, att vi sökt belysa frågan om behovet av förkunskaper och färdigheter genom följande delundersökningar.
1. En separat undersökning bland de skolor och andra utbildande insti- tutioner som tar hand om eleverna närmast efter den grundläggande sko- lans slut. Dessa indelas i
a) gymnasier
b) yrkesutbildande skolor och företag Då undersökningarna skulle belysa kraven på förkunskaper från den grundläggande skolan utfördes de endast i de första ringarna (motsva- rande) respektive yrkesavdelningarnas första årskurser. Stor vikt lades vid att i undersökningarna täcka hela den förekommande variationen av gym- nasie- resp. yrkesutbildning.
2. En undersökning bland yngre arbetstagare (18—30 år) i vissa yrkes- grupper angående dels yrkeskraven i matematik och modersmål, dels deras behov av kunskaper och färdigheter i dessa ämnen utanför arbetet.
3. En undersökning bland de ovannämnda arbetstagarnas arbetsledare (förmän) angående yrkeskraven.
4. En med undersökningen angående kraven på förkunskaper (1) orga— nisatoriskt samordnad studie i yrkesutbildande skolor och företag angående yrkeskraven i matematik och modersmålet.
Metod för insamling av data För samtliga ovan nämnda undersökningar gäller, att vi använt någon va- riant av frågeformulärsmetodik. Undersökningarna i gymnasier och yrkes- skolor har utförts som postenkäter, medan formulären till arbetsledare och arbetstagare besvarades i en undersökning i fältet, där deltagarna sam- lades till ett slags gruppintervju (Wagner 1948), i vilken de hade tillfälle att ställa frågor till undersökningsledaren angående principerna för formu- lärets besvarande.
Utformningen av metodiken i detalj bygger på handbokslitteraturen, sär- skilt då Lundberg (1942), Festinger & Katz (1954), Dahlström (1957), Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959).
Anknytning till andra undersökningar Generellt kan dessa undersökningar anses anknyta till de aktivitetsana- lyser som från 1915 och tiden närmast därefter i samband med nya aktivi- tetspedagogiska strömningar inom pedagogiken bedrevs med direkt sikte på kursplanering av Jessup & Coffman, Clark & Rugg, Bobbitt m. fl. (Strömnes 1954, s. 121 ff., Sandven 1949, s. 100 ff.). Inriktningen av detta kursplanearbete brukar anges med målet »minimum essentials» efter fyra kommittérapporter som framlades med denna rubrik av National Society for the Study of Education (Strömnes 1954, s. 123 f.). En skillnad i för— hållande till våra undersökningar ligger i de tidigare undersökningarnas mindre systematiska karaktär som empiriska fältundersökningar. En an- nan skillnad ligger däri, att våra undersökningar utföres mot bakgrunden av en från ideologisk synpunkt mer neutral teori. Som inledningsvis an— förts betraktar vi de undersökta behovsaspekterna vad gäller förkunskaps- krav för fortsatt uthildning, yrkes- och fritidskrav som några aspekter, som med större eller mindre vikt på ett eller annat sätt torde behöva be— aktas vid den sammanvägning av synpunkter, som med nödvändighet före— går varje förslag till ny undervisningsplan. Viktsättningen av dessa och andra aspekter är däremot en fråga som förutsätter ett värderande moment och som därigenom ligger utanför de empiriska undersökningarnas ram.
Från teknisk och metodologisk synpunkt kan paralleller vidare dras med frekvens- och arbetsstudier, som nedan ytterligare något skall diskuteras.
I samband med skolplaneringen har tidigare 1940 års Skolutredning genom frågeformulär sökt kartlägga önskemål angående realskolans kursinnehåll från arbetslivets representanter (SOU 1945:61, s. 68—75), en undersök- ning som dock inte har lagts till grund för vetenskaplig analys. Systema- tiska undersökningar med frågeformulär angående f. d. elevers inställning till bruksvärdet av lantmannaskolornas undervisning har utförts av Koort (1957, 1958, s. 250 not 1) som dessutom (Koort 1958, s. 182 ff.) med enkät- teknik undersökt f. d. elevers inställning till olika längd och omfattning hos vidareutbildningen.
Diskussion
Uppläggningen av dessa undersökningar över kursinnehållet i den grund- läggande skolan förutsätter, att man inom undersökningarnas ram inte ifrågasätter den uppläggning av de mottagande skolornas egen undervis- ningsplan, som nu är rådande. Ett analogt resonemang måste föras be- träffande yrkes- och fritidskraven som de kunnat mätas i undersökning- arna i näringslivet. De medger med andra ord icke någon direkt prognos för ändrade förhållanden, t. ex. ifråga om produktionsprocessernas ökade automatisering, ökad fritid genom införande av femdagarsvecka etc. Vad beträffar yrkes- och gymnasielinjernas kursinnehåll, som definitionsmäs- sigt ligger till grund för bedömningarna av kraven på förkunskaper, skulle man i princip kunna utföra motsvarande undersökningar över deras kurs- planer i relation till yrkeskrav respektive krav på förkunskaper från univer- sitet och högskolor. Detta har av naturliga skäl emellertid inte varit möj- ligt att inrymma i detta undersökningsprogram. Som Häggmark (1958) mycket riktigt anmärkt, är detta mindre tillfredsställande särskilt med tanke på den omdiskuterade allmänna linjen på gymnasiet, vars studiegång enligt honom ännu knappast kan sägas ha erhållit sin definitiva utformning.
Man kan vidare aprioriskt förutsäga, att kraven på förkunskaper inte bara grundas på formellt gällande bestämmelser utan också i någon mån modifieras med hänsyn till erfarenheterna av de förkunskaper som eleverna faktiskt besitter när de påbörjar sin fortsatta utbildning. 1 sin mest extrema form skulle denna interaktion mellan faktiskt föreliggande kunskaps— standard och de mottagande skolornas anspråksnivå resultera i att inga mer väsentliga klagomål skulle avges av lärarna vid de mottagande sko- lorna beträffande standarden på elevernas förkunskaper. I likhet med Koort (1958, s. 253 not 3), som även diskuterat detta samspel för enskilda elevers bedömningar, har vi inte haft möjligheter att närmare belysa denna frågeställning empiriskt. Allmänt kan antagas, att denna faktor på ovan angivet sätt verkar utjämnande på relationen krav/standard i de fall kun- skapsstandarden inte når upp till de formellt uppställda kraven.
De mottagande skolornas egna kursplaner kan å andra sidan knappast medge hur stora anpassningar i de reella kraven som helst, utan att det
uppstår kännbara olägenheter för den egna undervisningen. Dessa meka- nismer bör givetvis beaktas vid tolkningen av resultaten för praktiskt bruk.
Valet av metodik bör ses mot bakgrunden av följande. Som mest själv— klara alternativ för studium av mottagande skolors förkunskapskrav er- bjuder sig dessa skolors egna kursplaner och de eventuella formellt fast- ställda förkunskapskrav som tillämpas vid intagningen. Dessa är emeller- tid så allmänt hållna att de som regel inte lämpar sig för en analys av olika delar (moment) av ämnena i relation till varandra, vilket är föreliggande undersöknings huvudsyfte (jfr punkt 1, s. 43). Ett annat alternativ vore, att systematiskt studera de mottagande skolornas läroböcker, för att där— igenom fastställa, hur mycket de förutsätter av förkunskaper från den grundläggande skolan. En sådan metod vore emellertid tvivelaktig som mått på de faktiskt föreliggande kraven, då läroböcker och undervisningspraxis inte kan förutsättas vara genomgående kongruenta.
Beträffande valet av postenkäter i jämförelse med personliga intervjuer kan vi för yrkesskole- och gymnasieundersökningarna hänvisa till de jäm- förande synpunkter som angetts av Dahlström (1957, kap. 15). Avgörande har varit de administrativa skälen i relation till följande fakta, som i vårt fall minskar de vanligen anförda nackdelarna med postenkäter. Dessa riktas nämligen i vårt fall till en särskilt kvalificerad population, lärare i yrkesskolor och på gymnasier, som därtill närmast är att jämföra med en expertgrupp för de frågor som undersökningen gäller. Dessa är därtill välbekanta för de tillfrågade.
Ifråga om yrkeskraven anmäler sig som självklara alternativ arbets- eller frekvensstudier. Dessa kan i sin tur utformas på olika sätt, som alla kräver omfattande specialstudier och som alla är omdiskuterade (Ghiselli & Brown 1948, kap. II, Neymark 1950, Linderoth 1951, Boalt & Westerlund 1953, kap. 2 ff., Wirdenius 1958). De har vidare alla det gemensamt, att de vid uppläggningen kräver speciell hänsyn till det som skall studeras. Detta i och för sig triviala faktum utgör emellertid ett effektivt hinder för att vad beträffar användningen av färdigheter inom ramen för ämnena matematik och modersmålet utnyttja redan befintliga sådana studier. Det avgörande skälet för att vi inte kunnat reflektera på dessa alternativ har sålunda varit, att de skulle kräva så ingående specialstudier av varje yrke, om de över huvud skulle kunna ge något användbart resultat, att det skulle ha varit administrativt omöjligt att förena dem med undersökningens i övrigt över- blickande syfte. De frågeformulär vi använt har vi i gengäld sökt utforma så konkret som möjligt, vilket närmare skall redovisasi det följande.
Beträffande undersökningarna såväl i de mottagande skolorna som i näringslivet gäller, att de bedömningar som frågeformulären ger till resul— tat, är av intresse just i sin egenskap av subjektiva bedömningar. I mycket hög grad är det ju sådana som även i andra sammanhang är avgörande för kursplanernas gestaltning, t. ex. vid konferenser, i artiklar, vid beslut
i ansvariga instanser. Därför synes det vara av särskilt intresse att mer systematiskt studera dem hos den kategori, lärarna i de olika ämnena, som har den omedelbara kontakten med det elevmaterial som avses skola inhämta det föreskrivna kursinnehållet.
Avslutningsvis vill vi än en gång betona, att undersökningen är begrän- sad till det stadium och till de aspekter, som angetts ovan (s. 43 resp. s. 45). Det innebär, att gymnasiet endast deltar i denna undersökning i sin egenskap av mottagare av elever från den grundläggande skolans hög- stadium. Det innebär vidare, att de mottagande skolornas krav på för- kunskaper medvetet begränsats till det som erfordras av eleverna för att de skall kunna följa undervisningen på linjen ifråga så som dess kurs- planer i ämnet nu är upplagda. Allmänbildningssynpunkterna räknas en- ligt diskussionen ovan (s. 44) till de faktorer som inte direkt kan under- sökas empiriskt och som måste vägas in på allmänna grunder vid dragandet av praktiska slutsatser. Det utesluter emellertid inte, att de gör sig gällande indirekt, men detta torde i så fall närmast vara ett utslag av de mottagande skolornas kursplaner och den studiemålsättning som präglar dem. Svårig- heten att arbeta med ett fristående allmänbildningsbegrepp har träffande understrukits av Agrell (1953):
»Skolan skall icke söka forma samhällslivet efter sig, utan den måste vara någor- lunda lyhörd för dettas utbildningskrav, följa med i utvecklingen och anpassa sig efter de ändrade förhållandena. Det vill synas som om hela diskussionen om real- och enhetsskola och vad därmed sammanhänger ur denna synpunkt sett helt hade spårat ur. Visserligen är det sant att enhetsskolan skisserats som ett svar på vissa samhälleliga krav, men man har därvid i alltför stor utsträckning stirrat sig blind på den allmänt medborgerliga bildningen i största allmänhet, i synnerhet vid konstruktionen av klass 9a. Denna allmänt medborgerliga bildning är i själva verket, om den renodlas, något av en chimär, ty i en verklig sådan måste alltid ingå sådana element att den gör individen skickad icke bara att nå en så god personlighetsutveckling som möjligt, utan även att kunna passa in på den plats i samhällslivet, där han är speciellt lämpad både genom sina begåv- ningsmässiga förutsättningar och genom den mot arbetslivet syftande utbildning som han erhållit. Det kan knappast med fog hävdas att det finnes någon allmänt medborgerlig bildning, som kan vara helt eller till huvudsaklig del skild från en inriktning på en kommande verksamhet i samhället och arbetslivet.» (Agrell 1953, s. 82. Vår kursivering.)
IJ. Resultatet av den grundläggande skolans undervisning Undersökningsområden
Med utgångspunkt från de under (a) Ovan redovisade undersökningsområ— dena har vi med hänsyn till undersökningens allmänna målsättning sökt att till dem systematiskt anknyta undersökningarna beträffande resultatet av skolans undervisning. Detta innebär, att vi studerar denna variabel dels på kortare sikt i de mottagande skolorna, dels på längre sikt bland f. d.
skolelever i åldern 18—30 år. Följande undersökningsområden kommer alltså ifråga: 1. Mottagande skolor a) gymnasier b) yrkesutbildande skolor och företag. I båda fallen utförs undersökningarna i första ringarna (motsvarande) respektive yrkeslinjernas första årskurser. (Jfr ovan 5. 45). 2. Yngre arbetstagare (se ovan 5. 46). 3. Arbetsledare (förmän). 4. Elever i vissa avgångsklasser. Denna undersökning utföres som en stödundersökning till undersökning- arna bland arbetstagarna och kommenteras närmare nedan.
Metoder för insamling av data Huvuddelen av ovannämnda undersökningsområden täcks med frågeformu- lär som systematiskt är konstruerade för jämförelser med kraven på för- kunskaper resp. yrkeskrav och fritidsbehov. Det gäller undersökningarna under 1—3 ovan.
Vad beträffar undersökningsområdet (2), arbetstagarna i åldern 18—30 år, har det varit av speciellt intresse att tillvarataga möjligheten att även med objektiva kunskapsprov pröva den standard ifråga om kunskaper och färdigheter, över vilken såväl arbetsledarna själva som arbetstagarna av- givit bedömningar. Detta material ger också ett osökt tillfälle att företaga från såväl vetenskapliga som praktiskt pedagogiska synpunkter intressanta undersökningar över färdighetsbehållningen på längre sikt. För att kunna belysa denna problemställning fordras självfallet ett jämförelsematerial, helst från den grundläggande skolans avgångsklasser. Då vi inte har haft möjligheter att lägga upp en långtidsstudie på samma elever, har vi fått tillgripa en tvärsnittsmetodik genom att jämföra resultaten för de yngre arbetstagarna med prestationerna i ett representativt urval avgångsklasser. Metodiken för dessa jämförande kunskapsprövningar redovisas närmare i kap. 15—18. De under punkt 4 ovan angivna undersökningarna utgörs just av det för dessa kunskapsprövningar nödvändiga insamlandet av jäm- förelsematerial.
De jämförande kunskapsprövningarnas bakgrund De jämförande kunskapsprövningarna angående behållningen av skolans undervisning på längre sikt är av speciellt intresse dels därför att frågan är föga utforskad men också utifrån det betraktelsesätt som ovan (5. 39) angivits måste vara av viss relevans för det praktiska kursplanearbetet, dels därför att det i Sverige tidigare har utförts ett pionjärarbete på detta område, som ger anledning att undersöka om dess huvudtendenser står sig vid förnyad prövning, låt vara under ganska annorlunda skolorganisato-
riska förhållanden. Vi syftar i första hand på Carl Cederblads jämförande undersökningar bland värnpliktiga och elever i folkskola eller folkhögskola.
Två av Cederblads studier gäller modersmålsämnet. Båda utfördes omkring 1930 men har publicerats först betydligt senare, den ena tillsammans med Eva Wen- nerström-Hartmann (1940), »Beväringssvenska», den andra, »Beväringsstavningen» (1941). En tredje studie, i matematik (Cederblad, manus 1939), har icke publice- rats men föreligger i manuskript, som genom tillmötesgående av fru Johanne Grieg- Cederblad ställts till detta forskningsprojekts förfogande.
Resultaten av modersmålsundersökningarna är välkända och refereras utförligt av Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 13). Den stilistiska analysen av levnads- beskrivningen »Vad jag hittills sett av livet», som utgör huvudmaterialet för Cederblad & Wennerström-Hartmann (1940), saknar direkt jämförelsematerial och måste bedömas utifrån allmänna överväganden angående skolans målsättning i relation till de uppställda resultaten. Dessa betecknades av förf. som från folk- bildningssynpunkt »föga tillfredsställande» (a. a. s. 173).
Vissa möjligheter till jämförelser förelåg i princip beträffande rättstavningen, som studerats med Hassler-Göranssons (1937) 50 testord, för vilka normer fanns beräknade för elever i folkskolans olika årskurser. Som påpekats bl. a. av Husén (Husén & Dahllöf, 1960, kap. 13) är dessa material inte jämförbara på grund av väsentliga olikheter i materialen vad gäller gruppernas sammansättning dels ifråga om regional fördelning, dels ifråga om med vidareutbildningen korrelerad prestationsnivå i folkskolan. En tendens till bättre prestationer än de av Ceder- blad (1941) redovisade har på ett mer representativt material konstaterats av Husén (1943, s. 35 o. 55) som emellertid inte, av samma skäl som beträffande Ceder- blads undersökningar, kan göra direkta jämförelser med Hassler-Göranssons siffror annat än under antagande av att hennes material utgör ett riksrepresentativt stickprov. Detta är dock inte fallet.
Beträffande matematikundersökningarna (Cederblad, manus 1939) finns i prin- cip vissa jämförelsemöjligheter dels med vissa av de s. k. Rostadsproven (Wig- forss 1939, s. 87 ff.), dels med en särskild av Cederblad genomförd undersökning i ett antal folkskoleklasser samt på ett antal folkhögskoleelever. Resultaten har utförligt refererats och kommenterats av Husén (Husen & Dahllöf 1960, kap. 6). Huvudresultaten i de undersökningar som lättast lånar sig till jämförelser är ut- tryckta i lösningsfrekvenser för de olika grupperna. Kunskapsbehållningen kan därför utläsas i form av större eller mindre skillnader ifråga om lösningsfrekvens mellan å ena sidan folkskolematerialet, å andra de s. k. folkskolcbeväringarna. Resultaten tyder som de föreligger på en genomgående försämring i den meka- niska räkning, som undersökningarna gäller. Särskilt är detta fallet beträffande allmänt bråk.
Det föreligger emellertid vissa svårigheter att uppskatta utpräglingsgraden av skillnaderna. Man saknar t. ex. tillräckliga uppgifter angående materialens repre- sentativitet. Skillnader mellan lösningsfrekvenser för enskilda uppgifter är svåra att säkerställa på grund av de stora medelfelen. Tendensen styrkes dock av att alla differenser går i samma riktning. En ytterligare svårighet tillkommer på grund av att provet uppenbarligen varit hårt tidsbegränsat, vilket sannolikt gyn- nar eleverna i skolan. Sålunda har ca 40 % av folkskolcbeväringarna inte gett sig i kast med andra hälften av provets 12 uppgifter. Då vi saknar uppgifter om administrationstiden och därmed sammanhängande förhållanden, kan vi inte av- göra, om bortfallet är ett utslag av tidsgränsen eller bristande förmåga. Åtskilligt talar för att tidsgränsen spelar en inte obetydlig roll. Sålunda stiger antalet som ej försökt uppgiften raskt mot slutet av provet utan återgång till högre deltagar-
frekvens för någon av uppgifterna. Från och med uppgift 9, den första med all— mänt bråk, är deltagarfrekvensen endast ca 20 %.
Då lösningsfrekvenserna genomgående utvärderats i relation till totala antalet undersökta personer, kan de variera avsevärt beroende på den inverkan av tids— begränsningen som vi inte kan bedöma definitivt. Lösningsfrekvensen för uppgift läg—%, uppges sålunda till 8 %, vilket motsvarar ca 40 % av dem som påbörjat
uppgiften.
De svårigheter som sålunda föreligger att i efterhand utifrån ett opublicerat manuskript bedöma innebörden av dessa resultat får dock inte undanskymma det faktum, att här föreligger ett mycket aktningsvärt försök att på ett tidigt stadium belysa dessa "väsentliga frågor.
En jämförelse mellan skolelever och ungdomar i åldern m_go år som sökt anställning vid krigsmakten under åren 1948 och 1949 har utförts av Agrell (1950, s. 91 ff.) dels med ett rättstavningsprov (Vp 4), dels med ett räkneprov (Vp 5) om 15 uppgifter med både mekanisk och tillämpad räk- ning. Jämförelsegruppen utgjordes av elever i årskurs 8 i Huskvarna folk- skolor. Resultaten pekar mot sämre prestationer i båda proven för de an- ställningssökande, särskilt i matematikprovet. Grupperna är emellertid så föga jämförbara såväl vad avser den grundläggande skolutbildningens art som regional fördelning, att resultaten måste betraktas som högst tentativa.
En mycket omfattande systematisk studie av kunskapsbehållningen på längre sikt har utförts av Norris (1940), som också summerat den tidigare forskningen på området och funnit (a. a. s. 22 ff.), att de få undersök- ningar som utförts med längre tidsintervall är otillfredsställande därige— nom, att de antingen bygger på för litet material eller utgör tvärsnitts- undersökningar, i vilka man inte i tillräcklig utsträckning har kunnat hålla den grundläggande skolutbildningen under kontroll. Norris egen stu- die har utförligt refererats av Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1). De huvudresultat, som Norris rapporterar, går ut på att de vuxna i hans stickprov avvek i sina prestationer från normerna i tio standardiserade kunskapsprov (Stanford-serien) (a. a. s. 36 ff.) för elever med motsvarande skolutbildning. Avvikelserna går i olika riktning och pekar i aritmetik- provet mot tydligt lägre prestationer, medan tendensen är den omvända, ehuru inte lika markerad, ifråga om vissa modersmålsprov. Norris resul- tat tyder ocksä på bättre kunskapsbehållning i de mer kvalificerade yrkes- grupperna, något som han sätter i samband med att dessa i större utsträck- ning har haft användning för sina kunskaper.
Även om resultaten från allmänpsykologisk och pedagogisk synpunkt synes mycket rimliga, måste Norris resultat av flera skäl betecknas som ganska preliminära. Hans vuxengrupper utgjordes nämligen huvudsakligen av arbetslösa, som frivilligt anmält sig deltaga i proven. Åldersvariationen var vidare mycket stor. Begåvnings- och prestationsmässigt förelåg vissa skillnader mellan vuxengrupper och jämförelsegrupper bland skolelever
som inte kunnat hållas under kontroll. Den stora åldersvariationen gör det i princip möjligt, att förändringar inom skolsystemet har medfört sådana systematiska effekter, att en jämförelse allvarligt försvåras.
Norris (1940) utförde också undersökningar i orienteringsämnen, vilka tidigare i samband med en kursplanerevision hade blivit föremål för en omfattande norsk studie av Ribsskog & Aall (1936). Denna kommer att mer systematiskt diskuteras i samband med redovisningen av undersök- ningarna i orienteringsämnena. Ett utförligt referat ges av Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1).
Målsättningen för våra jämförande kunskapsprövningar är analog när- mast med Norris studie. Mot bakgrunden av den utförda granskningen framstår det som särskilt önskvärt att vi skall hålla inte blott den grund- läggande skolutbildningens längd under kontroll utan om möjligt också prestationsnivån i densamma.
Diskussion
Även om den föregående analysen visat, att det föreligger stora svårigheter av praktisk natur att övervinna för att en jämförande kunskapsprövning med tvärsnittsmetod skall anses kunna ge några mer bindande resultat, vore det uppenbarligen av intresse att komplettera de inhämtade subjek— tiva bedömningarna angående standarden på elevernas förkunskaper vid deras inträde i yrkesskola respektive i gymnasiet med objektiva prövningar enligt samma uppläggning som fältundersökningen i näringslivet. På grund av det omfång en sådan undersökning skulle innebära, om den gjordes representativ, har vi avstått från sådana försök. Det ställer sig givetvis mycket lättare att i efterhand och inom varje typ av skolor för sig låta utföra dylika prövningar, om så anses önskvärt, medan däremot vår fält- undersökning ute i näringslivet förutsätter en organisatorisk samordning, som torde vara svår att åstadkomma inom ramen för de olika skolmyndig- heternas vanliga verksamhet.
Även ifråga om fältundersökningen i de av oss undersökta avgångs— klasserna (se nedan) i den grundläggande skolan hade man kunnat hävda, att den borde ha tagit sikte på en direkt prövning av överensstämmelsen mellan de i denna undersökning erhållna provresultaten och den målsätt- ning som gäller för vederbörande utbildningsväg. Som den undersökningen nu är upplagd, tjänar den snarare enbart fältundersökningen i närings- livet genom att förse den med för kunskapsjämförelserna nödvändiga re- ferenspunkter. Det alternativa förfaringssättet skulle då ha kunnat få karaktären av en värdering av resultaten i de standardiserade kunskaps- proven i absoluta termer, varvid kriteriet definierats av de allmänna mål— sättningarna. Svårigheterna med ett dylikt förfarande är emellertid uppen- bara. Kursplanernas målsättningar är bl. a. så allmänt formulerade, att det skulle stöta på allvarliga svårigheter att översätta dem i förväntade genom—
snittsprestationer i standardproven. I all synnerhet synes en dylik analys påfordra, att man vet något om vilken relativ andel av den till buds stå— ende undervisningstiden som de olika momenten inom ämnena erhåller i den dagliga undervisningen. Denna information är f. ö. också nödvändig för att man skall kunna dra praktiska slutsatser från våra övriga del— undersökningar rörande kraven på och resultaten av skolans undervis- ning. Det inses lätt, att tolkningen kan bli mycket annorlunda, om ett moment, som röner stor efterfrågan men i vilket det samtidigt visar sig föreligga dåliga resultat, i den faktiska undervisningen krävt stora insatser från läraren eller om det beaktats endast i ringa mån.
0. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment av ämnena U ndersökningsområden
Inledningsvis har betonats, att undersökningarna angående förkunskaps-, yrkes- och fritidskrav etc. gäller slutresultatet av den grundläggande sko- lans undervisning. Av detta skäl är det naturligt, att den närmare analysen av skolans undervisning i olika moment av ämnena i första hand omfattar avgångsklasserna och om möjligt även något år dessförinnan. Då vi hade att undersöka ett flertal olika skolformer, visade det sig av uppenbara praktiska skäl nödvändigt att sätta en gräns nedåt för dessa undersök- ningar, även om det i princip hade varit både önskvärt och intressant att kunna studera en och samma skolform genom alla årskurser. Denna nedre gräns sattes vid högstadiets början, dvs. mellan sjätte och sjunde årskursen. I ingen av skolformerna undersöktes mer än tre årskurser. I de praktiska realskolorna begränsades undersökningarna till de två högsta årskurserna.
Undersökningarna angående skolundervisningens utformning i praktiken omfattar alltså följande skolformer och årskurser:
Skolform: Årskurs: Folkskola, sjuårig: 7 » åttaårig: 7 8 Realskola, allmän: 354—24 454—34 554-44 » praktisk: 34 44 Flickskola, kommunal: 57 + 66 67—1—56 7 7 +69 Enhetsskola: 7 8 9
Metod för insamling av data Vid metodvalet hade vi som utgångspunkter dels att undersökningarna skulle ge tillräckligt detaljerade beskrivningar av den relativa vikt som olika moment inom varje ämne erhåller i undervisningen, dels att de skulle ge denna information i överskådlig form för ett flertal både skolformer och årskurser.
Den första förutsättningen förhindrade, att vi utförde denna studie en— bart på det källmaterial som utgörs av gällande kursplaner, metodiska anvisningar, redogörelser etc. Att en sådan metod, särskilt vid historiska
undersökningar, kan vara utomordentligt givande för de ifrågavarande ämnena, framgår tydligt av en avhandling av Karin Tarschys (1955). Redan mycket begränsade försök visade dock i vårt fall, att detta käll— material inte utformats så detaljerat, att det kunde läggas till grund för några tillförlitliga numeriska beräkningar. Om systematisk innehållsana- lys av gällande läroböcker, som däremot mycket väl torde kunna komma ifråga från denna synpunkt (jfr Berelson 1954), gäller å andra sidan, att man inte utan vidare kan förutsätta att en sådan analys skulle spegla det nedlagda undervisningsarbetet på ett rättvist sätt. Särskilt i ämnet moders- målet var det uppenbart, att detta ämne inte kan belysas tillräckligt all- sidigt genom en analys av läroböcker.
Den andra förutsättningen gjorde det redan på förhand meningslöst att reflektera på någon form av observationsteknik i klasserna på matematik- och modersmålslektioner. En sådan uppläggning medför dessutom särskilda metodiska problem (jfr Heyns & Lippitt 1954) genom observatörernas när- varo etc. Avgörande i vårt fall var, att en dylik undersökning av den bredd som erfordrades, skulle ställa orimliga både administrativa och kostnads- mässiga krav.
För våra syften med denna undersökning visade sig emellertid fråge- formulärstekniken än en gång användbar. Även denna undersökning ut- fördes som postenkät. Tidigare har Magne (1959 a) i samband med person- liga intervjuer använt frågeformulär för att kartlägga lärares erfarenheter av kurssvårigheter i folkskolan. Dessa undersökningar utfördes inom ett regionalt begränsat område.
D. Sammanfattande översikt av undersökningarna
Undersökningarnas tre huvudaspekter
(1) behovet av kunskaper och färdigheter i matematik och modersmålet efter skolans slut,
(2) resultatet av den grundläggande skolans undervisning i dessa ämnen samt
(3) utformningen av den grundläggande skolans undervisning belyses med material från följande undersökningsområden.
Lärare vid yrkesskolor tillfrågades i enkäter (YMa resp. YMo) om huvud- aspekt (1) och (2), varvid (1) avser såväl krav på förkunskaper för att eleverna skall kunna följa yrkesskolans undervisning som yrkeslärarnas syn på kraven i själva yrket. Aspekt (2) belyses av dessa endast vad gäl— ler standarden på elevernas förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan.
Lärare i gymnasiet tillfrågades i särskilda enkäter (GyMa resp. GyMo) rörande huvudaspekterna (1) och (2) i vad avser elevernas förkunskaper vid inträdet i gymnasiet.
Arbetsledare inom vissa branscher tillfrågades genom ett frågeformulär, besvarat vid en skriftlig gruppintervju, om (1) kraven på kunskaper för
underlydande arbetstagare i deras yrkesutövning samt om (2) standarden på arbetstagarnas kunskaper.
Arbetstagare i vissa yrken tillfrågades genom frågeformulär angående sin uppfattning om vilka behov av räkning, läsning och skrivning de upp- lever såväl som yrkesutövare som på fritid (1) samt vilka brister de själva upplever ifråga om sina kunskaper (2). Dessutom genomgår de objektiva kunskapsprov i matematik och modersmålet (2).
Undersökningarna av arbetsledare och arbetstagare i näringslivet genom- fördes i ett sammanhang hösten 1958 och sammanfattas i det följande under rubriken »fältundersökningen» (Fu).
Elever i vissa av den grundläggande skolans avgångsklasser genomgick samma kunskapsprov som arbetstagarna för att vi under vissa förutsätt— ningar skulle kunna jämföra arbetstagarnas prestationer med vad elever med motsvarande grundutbildning presterar när de står i begrepp att lämna skolan (2). Denna undersökning kallas skolfältundersökningen (SkFu).
Lärarna i de högsta årskurserna av den grundläggande skolan (folksko- lan, allmän och praktisk realskola, flickskola, enhetsskola) tillfrågades genom en enkät om huvudaspekt (3), nämligen hur skolundervisningen utformas i praktiken, särskilt med hänsyn till hur undervisningstiden för- delas på olika moment inom ämnena. Dessa enkäter benämnes i det föl- jande enkäter till lärare på högstadiet eller endast lärarenkäter. De för- kortas LäMa respektive LäMo.
Som framgår av redogörelsen ovan, sökte vi så långt möjligt samordna de olika undersökningsområdena organisatoriskt. Tab. 1 sammanfattar tids- planen för de olika delundersökningarna och specificerar deras förkort- ningar.
Tab. 1. Tidsplan för kursplaneprojektets undersökningar i matematik och modersmålet
Termin Delundersökning Förkortning Vt 57 Yrkesskoleenkät i matematik .......... YMa Ht 57 Lärarenkät i modersmålet ............. LäMo Vt 57 » i matematik ............... LäMa Gymnasieenkät i matematik ........... GyMa » i modersmålet .......... GyMo Yrkesskoleenkät i modersmålet ......... YMo
Ht 58 Fältundersökning i näringslivet i mate- matik och modersmålet bland arbets- ledare och arbetstagare .............. Fu
Vt 59 Fältundersökning i vissa av skolans av- gångsklasser i matematik och mo- dersmålet .......................... SkFu
I tab. 2 specificeras metoder och undersökta frågeställningar för de olika delundersökningarna. Av tab. 2 framgår vidare de branscher inom vilka
vissa yrkesgrupper undersökts i fältundersökningen i näringslivet. Dessa redovisas närmare i följande kapitel. Dessutom Visar tabellen, att vi i frågeformulären i fältundersökningarna försökt belysa ytterligare några aspekter, nämligen dels arbetstagarnas attityder mot skolgången, dels ele— vernas intresse för olika ämnen.
Tab. 2. Översikt av kursplaneprojektets olika undersökningar i matematik och moders—
målet
Förkortningar:
Lä = Enkät till lärare på högstadiet (motsvarande).
»Lärarenkät»
[
Y _ Enkät till lärare i yrkesutbildande skolor och företag. Mo
Ma Matematik
ll
Modersmålet
II
»Yrkesskoleenkät» Gy = Enkät till gymnasielärare. »Gymnasieenkät» Delundersökning Uppgiftslämnare Metod och undersökta aspekter I. Enkäter Frågeformulär angående LäMa Lärare på högstadiet 1) Undervisningens faktiska utformning LäMo (motsvarande) särskilt avseende fördelning av un- dervisningstiden på olika moment inom ämnet (3)1 Frågeformulär angående 1) Krav på förkunskaper från grund]. YMa Lärare vid yrkesut- skolan (1) YMol bildande skolor och 2) Standard på förkunskaper från grund]. företag skolan (2) 3) Krav på färdigheter i yrket för vilket utbildning sker (1) Frågeformulär angående GyMa Lärare vid gymnasier 1) Krav på förkunskaper från grundl. GyMo och seminarier skolan (1) 2) Standard på förkunskaper från grundl. skolan (2)
II. Fältundersökning i näringslivet (Fu) Stickprov i följande
branscher
. Gruv— och metall- industri . Träindustri Livsmedelsindustri . Kontor Bank- och försäk- ringsverksamhet &)
sampe-
a) Arbetsledare (förmän)
Frågeformulär angående 1) Krav på färdigheter i yrket (1) 2) Standard på yngre arbetstagares fär- digheter (2)
b) Arbetstagarei åldern 18—30 år
Frågeformulär angående 1) Krav på färdigheter i yrket (1) 2) Behov av färdigheter på fritid (1) 3) Upplevda brister i färdighet i yrke och på fritid (2) 4) Attityder mot skolgång Objektiv prövning av 5) Färdigheter i matematik och moders— målet (2)
III. Fåltundersäkning i skolor (SkFu) a. Folkskola årskurs 7 b. Realskola årskurs 4”1 och 55
Elever i avgångs- klasser
Objektiv prövning av 1) Färdigheter i matematik och moders- målet (2)
Frågeformulär angående 2) Intresse för olika ämnen
» 1 Anger huvudaspekter enligt sid. 43.
KAPITEL 2
Urval, genomförande och deltagarfrekvenser
A . Enkäterna
a. Allmänna principer för uppläggningen De allmänna principerna för konstruktionen av frågeformulären samt den administrativa uppläggningen av postenkäterna framgår av handbokslitte- raturen (jfr t. ex. Lundberg 1942, s. 182 ff., Dahlström 1957, Kornhauser & Sheatsley 1959). De vidtagna åtgärderna syftar dels till att göra frågeformu- läret så lätt och entydigt att besvara som möjligt, dels till att erhålla höga svarsfrekvenser. Dessa varierar givetvis i samhällsvetenskapliga undersök— ningar med hänsyn till ämnet för undersökningen, de undersökta grupperna, frågeformulärets längd, tidpunkten för undersökningen m. 111. Som typ- exempel på vad man brukar uppnå i praktiken i mer representativa veten- skapliga pedagogiska undersökningar rapporterar Good & Scates (1954, s. 627) enligt Shannon (1948) att de genomsnittliga svarsfrekvenserna för 204 doktorsavhandlingar vid Teachers College, Columbia University, uppgick till 70,7 %, medan motsvarande siffra för 59 vetenskapliga uppsatser som publi— cerats i The Journal of Educational Research utgjorde 80,7 %.
För samtliga i det följande redovisade enkäter gäller, att såväl upplägg- ning och urvalsmetodik som frågeformulärens utformning granskades av särskilda rådgivande kommittéer, sammansatta av företrädare för av under- sökningarna berörda myndigheter, bransch-, arbetstagar- och personalorga- nisationer. Alla frågeformulär har förprövats i en eller flera versioner. Till de följebrev, vari undersökningen presenterades, fogades också i all- mänhet en rekommendation från ledningen för ifrågakommande myndig- heter och organisationer. För att möjliggöra påbörjandet av det omfattande arbetet med att utsända påminnelser, medan undersökningen ännu var aktuell för de tillfrågade, sattes den första svarstiden i allmänhet inte längre än till 10—14 dagar. Efter denna tid utsändes skriftliga påminnelser med anhållan om svar efter ytterligare ett uppgivet antal dagar. I allmänhet fogades till dessa första påminnelsebrev ett särskilt formulär med medde- lande om till vilken tid vederbörande ansåg sig kunna besvara formuläret. Givetvis bifogades alltid frankerade kuvert (lösenkuvert) för såväl formulär som för andra meddelanden. Ytterligare en skriftlig påminnelse gick se— dermera ut till dem som då fortfarande inte hade hört av sig. På grund
av undersökningarnas kvantitativa omfattning var det inte möjligt för oss att ta individuell kontakt med samtliga som ännu efter andra påminnel- sen inte sände in svar, men i flertalet fall försökte vi nå vederbörande per telefon.
För att undvika att påminnelser sändes ut till dem som redan svarat och för att möjliggöra bortfallsanalyser, kunde de svarande icke vara anonyma gentemot undersökningsledningen. I följebrevet underrättades också de tillfrågade härom men också om att alla svar bearbetas och publiceras under iakttagande av fullständig anonymitet. I lärar- och gymnasieenkäterna läm— nades alla namnuppgifter på separat blankett, som sedan omedelbart av- skildes vid försändelsens öppnande. För samtliga enkäter gäller, att alla namnuppgifter togs om hand av särskild befattningshavare, som svarade för registreringen av alla inkommande och utgående försändelser. I flertalet enkäter använde vi nålkort som utsåndningslistor.
b. Enkäterna till yrkesskolor och yrkesutbildande företag Urval av utbildningsenheter
Undersökningarnas målsättning gjorde det särskilt angeläget, att yrkesen- käterna skulle kunna spegla hela variationsvidden ifråga om förekommande typer av yrkesutbildning i skolor och företag.
En viss avgränsning av begreppet >>yrkesutbildning» visade sig emeller- tid nödvändig. Med vissa tillägg beträffande bank— och försäkringsväsendet, sändes enkäten endast till yrkesutbildande skolor och företag med heldags- undervisning under minst en termin. Denna definition har hämtats från sam- arbetsnämndens för yrkesutbildning och arbetsförmedling sammanställning »Svenskt skolväsende. Nuläge och utbyggnadsbehov» (1956). Definitionen innebär, att kortare kurser och aftonundervisning inte finns represente- rade i vårt material. Inte heller medtogs skolor med speciell rekrytering eller inriktning, t. ex. skolor inom ramen för samhällets vårdorganisation samt skolor för litterär och konstnärlig verksamhet.
Det visade sig emellertid svårt att i tillräckligt god tid för planeringsarbe- tet erhålla en fullständig och tillförlitlig förteckning över populationen. I det närmaste helt omöjligt visade detta sig vara beträffande antalet av olika typer av yrkeslinjer under det läsår, som bedömningarna skulle avse. Den ovannämnda förteckningen visade sig visserligen ytterst värde— full som utgångspunkt för uppgörandet av utsändningslistorna, men den behövde kompletteras framför allt med avseende på utbildning inom en- skilda företag, vilket resulterade i att vårt material kom att omfatta ett något större antal företagsskolor.
Med hänsyn till dessa förhållanden och till det faktum, att totala antalet skolor icke rörde sig om mycket mer än 500, utfördes undersökningen som en populationsundersökning. På grund av svårigheterna att på förhand pre-
cisera antalet yrkeslinjer, som fyllde våra krav, beräknades svarsfrekven- serna på antalet skolor. Med skolor menas då i detta fall utbildningsenheter, antingen dessa utgöres av yrkesskolor inom den offentliga sektorn eller vid enskilda företag och oberoende av om skolan uppbär statsbidrag eller ej. Inbyggda skolor och skolor med växelundervisning (se t. ex. Yrkesutbild- ningeni Sverige 1954, s. 12) redovisas givetvis endast på ett ställe, ehuru de i grundmaterialet kan ha förekommit på två håll. Besvarandet ägde beträf- fande dessa skolor rum vid den enhet, till vilken vederbörande lärare var knuten.
Genomförande
Yrkesskoleenkäten i matematik (YMa) utfördes vårterminen 1957, enkäten i modersmålet (YMo) vårterminen 1958. Som rådgivande kommitté funge- rade för den förstnämnda den rådgivande kommittén för hela projektet, för den senare kommittén för modersmålsundersökningarna. Ledamöterna i dessa kommittéer förtecknas i bilaga 2. Utarbetandet av båda frågeformu- lären skedde i samarbete med en arbetsgrupp av pedagoger i respektive ämne. För dessa arbetsgruppers verksamhet redogörs närmare i samband med redovisningen av frågeformulär och resultat. Ledamöterna återfinns i bilaga 2.
I samband med distributionen erhöll vi värdefullt stöd från överstyrelsen för yrkesutbildning genom en cirkulärskrivelse till samtliga överstyrelsen underställda yrkesskolor med rekommendation till dem att deltaga i un- dersökningen.
Distributionen ägde rum via rektorerna, vilka fördelade formulären till lärarna i respektive ämne. I de fall då matematik respektive modersmålet inte förekom som särskilda undervisningsämnen på yrkesskolans schema skulle formuläret besvaras av läraren i närmast angränsande yrkesämne. Samråd mellan olika lärare på samma linje anbefalldes, t. ex. när det före- kom parallellavdelningar. Svar begärdes för varje separat yrkeslinje vid skolan. Antalet svar i bearbetningen överstiger därför väsentligt antalet deltagande skolor i bägge enkäterna.
Svarsfrekvenser
Totala svarsfrekvenserna blev för enkät YMa 86 %, för enkät YMo 84 %.
Vi har nu att pröva, om de i undersökningen ingående undergrupperna beträffande svarsfrekvensen kan anses likvärda. I tab. 3 har materialet sålunda uppdelats i undergrupper, avseende skolornas huvudmannaskap. Denna uppdelning är intressant med tanke på att beredvilligheten att med- verka frivilligt i ett offentligt utredningsarbete som detta skulle kunna tänkas variera ju närmare anknuten till den statliga förvaltningen en skolas ledning är. Tab. 3 visar, att en sådan variation icke föreligger i vårt ma- terial. De siffror ifråga om svarsfrekvens vi erhållit, kan närmast jäm-
Tab. 3. Svarsfrekvenser i enkäterna till yrkesskolorna angående matematik ( YM a) och modersmålet ( YMo ) med avseende på skolornas huvudmannaskap
Antal Procent Skolor tillfrågade svar svar YMa YMo YMa YMo YMa YMo Statliga skolor .............................. 34 27 29 23 85 85 Landstingens skolor .......................... 124 133 107 110 86 83 Kommunala skolor .......................... 125 167 102 139 82 83 Enskilda skolor ............................. 94 91 77 71 82 78 Företagsskolor .............................. 122 98 114 91 93 93 Statliga verk och militära skolor ............... 17 16 15 15 88 94 Totalt 516 532 444 449 86 84 YMa YMo (if = 5 5 12 = 1,53 0,80 P >.05 >.05
föras med resultatet från en på uppdrag av Sveriges Industriförbund utsänd enkät angående företagens utbildningsverksamhet, vilken utförts av Rosen- quist (1958). För företag med 200 anställda eller däröver när han en svars- frekvens av 84 % (a.a. s. 2). Bland svenska storföretag har nyligen också av Malmenström & Wiedenborg (1959) utförts en enkät bland de verkstäl- lande direktörerna angående deras regionala och sociala ursprung, utbild- ning och karriärväg. Denna undersökning omfattar visserligen ett ganska kortfattat formulär (a.a. s. 12 f), men det rör i gengäld från social prestige- synpunkt relativt känsliga frågor. Svarsfrekvensen i denna undersökning blev (a.a. s. 11) likaledes 84 %.
Tab. 4. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMa med hänsyn till skolornas huvud— sakliga ämnesinriktning
Antal Procent Skolkategorier tillfrågade svar svar YMa YMo YMa YMo YMa YMo Jordbruk med binäringar ..................... 62 63 57 54 92 86 Allmänna yrkesskolor, kommunala ............ 103 144 84 117 82 81 » övriga ................. 44 58 39 46 89 79 Metallindustri ............................... 62 52 57 51 92 98 Övrig industri ............................... 32 27 30 23 94 85 Handel ..................................... 47 34 41 29 87 85 Pedagogisk och huslig utbildning .............. 78 74 59 56 76 76 Vårdande yrken ............................. 55 54 49 50 89 93 Övriga ..................................... 33 26 28 23 85 88 Totalt 516 532 444 449 86 84 YMa YMo df = 8 8 x? = 1,41 2,42 P >.05 >.05
Tab. 5. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas regio— nala fördelning
Antal Procent Län tillfrågade svar svar
YMa YMo YMa YMo YMa YMo A ...................................... 75 62 68 53 91 85 B—C ...................................... 39 39 35 34 90 87 D—E ...................................... 42 39 35 36 83 92 F—K ...................................... 47 51 37 44 79 86 L—N ...................................... 62 58 53 49 85 91 O—P ...................................... 61 64 57 54 93 84 R—T ...................................... 48 56 38 42 79 75 U—X ...................................... 49 65 43 55 88 85 Y—Z ...................................... 37 36 28 27 76 75 AG—BD ................................... 56 62 50 51 89 82 Totalt 516| 5321 444! 449| se | 84
YMa YMo
df = 9 9 12 = 1,73 1,52 P >.05 >.05
Tab. 6. Svarsfrekvenser för enkät YMo med hänsyn till anta— let linjer vid allmänna yrkesskolor
Antal Antal linjer Pro cent svar tillfrågade svar 1 20 12 60 2 1 08 83 77 3 16 14 88 4—5 1 9 1 8 95 6—7 11 1 1 100 8—9 1 7 15 85 10— 3 2 67 Totalt 1 94 1 55 80 dt = 5 12 = 2,29 P > .05
I tabellerna 4—5 har vi gjort motsvarande indelning av materialet i undergrupper med avseende på skolornas huvudsakliga ämnesinriktning resp. deras geografiska belägenhet. I intetdera fallet föreligger några sta- tistiskt Säkerställda tendenser till olikheter ifråga om svarsfrekvenser mel- lan undergrupperna. I tab. 6 har vi slutligen för de allmänna yrkessko- lorna i enkät YMo, för vilka vi hade den säkraste förhandsinformationen angående antalet linjer vid varje skola, utfört motsvarande prövning med avseende på skolans storlek, uttryckt i antalet linjer'. Inte heller denna pröv- ning gav några Säkerställda differenser, ehuru det finns en svag tendens hos de allra minsta yrkesskolorna till något lägre svarsfrekvenser. Enligt vår
erfarenhet från distributionsarbetet var det något svårare att få in svar från dessa skolor på grund av att de i större utsträckning måste anlita icke fast anställda lärare.
c. Gymnasieenkätema
Urval av avdelningar Då undersökningarna skulle avse krav och standard på förkunskaper vid elevernas påbörjande av gymnasiestudierna, förlades undersökningarna till de första ringarna (motsvarande). Samtliga avdelningar deltog (popula— tionsundersökning) och varje tillfrågad lärare svarade för just den klass (ring) han undervisade det aktuella läsåret.
Svar begärdes dock endast för avdelningar, vilka under minst åtta av läsårets nio månader hade undervisats av en och samma lär—are. Bedöm- ningar från lärare som icke undervisat klassen under större delen av läs- året, måste nämligen nödvändigtvis bli mindre tillförlitliga. Avdelningar med dylik splittrad undervisning ingår icke i de redovisade siffrorna för antalet tillfrågade.
Undersökningen utfördes icke endast vid de allmänna gymnasierna (högre allmänna läroverk samt kommunala gymnasier) utan också vid de 5. k. fackgymnasierna (högre tekniska läroverk och handelsgymnasier) samt vid de seminarielinjer, vilka icke till 50 % rekryterades av studenter. I mate- matikenkäten deltog dock inte latinlinjen, då ämnet där inte förekommer i första ringen av det treåriga gymnasiet. Den lilla gruppen privatskolor deltog heller inte i undersökningen. (
Genomförande
Båda enkäterna genomfördes vårterminen 1958. Båda hade diskuterats, granskats och rekommenderats av resp. rådgivande kommittéer och för- utom vederbörande myndighet hade ledningen för ämnesföreningarna (Modersmålslärarnas förening genom sin ordförande professor Elias Wessén respektive Föreningen för matematisk-naturvetenskaplig undervisning ge- nom docent Ernst Knave) i särskild skrivelse anbefallt medlemmarna att besvara enkäten. Dessutom hade på särskild framställning chefen för Kungl. skolöverstyrelsen i skrivelse till rektorerna uppmanat dessa att, i den utsträckning så var möjligt, bereda i undersökningen deltagande lärare viss kompensation för det merarbete enkäterna föranledde. En motsvarande re- kommendation tillställdes fackgymnasierna från chefen för Kungl. översty- relsen för yrkesutbildning.
Svarsfrekvenser
Totala svarsfrekvensen för gymnasieenkäten i matematik (GyMa) blev 88 % och för gymnasieenkäten i modersmålet (GyMo) 86 %. I tab. 7 redo- visas svarsfrekvenserna för samtliga förekommande undergrupper. Av
Tab. 7. Svarsfrekvenser för gymnasieenkäterna i matematik och modersmålet ( GyllIa resp. GyMa) avseende gymnasietyper och linjer
Antal Procent . Ring . svar Gymnasmtyp (motsv.) tlllfrågade svar GyMa GyMo GyMa GyMo GyMa GyMo Allmänna gymnasiet .................. L 14 —— 78 =— 62 —— 79 » » .................. L 13 — 46 — 42 — 91 » » .................. A 14 33 31 31 29 94 94 » » .................. A I" 40 37 35 29 88 78 » » .................. R 14 89 86 80 73 90 85 » » .................. R I” 83 82 75 70 90 85 Högre tekniska läroverk ............... I 50 47 43 43 86 91 Handelsgymnasier .................... I 42 42 39 34 93 81 F olkskoleseminarier ................... 14 12 12 1 0 1 1 83 92 Småskoleseminarier ................... I2 + I8 26 20 18 19 69 95 Totalt 375 481 331 412 88 86 GyMa GyMo df = 7 9 x” = 1,72 1,51 P >.05 >.05
tabellen framgår, att det inte heller beträffande gymnasieenkäterna före- ligger några signifikanta differenser mellan de olika linjerna ifråga om svarsfrekvens.
d. Lärarenkäterna Urval av klasser
I syfte att erhålla mer tillförlitliga bedömningar, lades lärarenkäterna på samma sätt som gymnasieenkäterna upp så, att separata svar skulle av- lämnas för varje uttagen klass. Det är då lättare för lärarna att grunda sina svar på konkreta händelser och därigenom undvika allmänt stereo- typa svar. Det är också en fördel, att vi i svarsfördelningarna kan spegla hela variationen mellan olika klasser inom samma skolform och årskurs. Lärarna fick i frågeformuläret nämligen också ange klassens ungefärliga allmänstandard, och jämförelser kan vid bearbetningen då göras om hur undervisningen gestaltar sig i svaga, normala och starka klasser.
Av samma skäl som beträffande gymnasieenkäterna begärdes också upp- gifter endast för klasser, vilka undervisats av samma lärare i minst åtta av läsårets nio månader. Beträffande lärarenkäterna ansåg vi det sär- skilt angeläget, att de jämförelser mellan skolformer och årskurser som kunde komma att göras, så långt möjligt skulle undvika att influeras av faktorer som sammanhänger med den akuta lärarbristen. Det var sålunda bättre att erhålla ett numerärt kanske något mindre antal men i stället tillförlitligare bedömningar från för skolans arbete normala förhållanden, som innebär att klasserna slipper byta lärare för längre tider under
läsåret. Det är givet, att även med denna avgränsning kommer den med den onormalt höga lärarbristen sammanhängande faktorn in i bilden, bl. a. genom en i vissa skolformer ganska hög andel lärare utan formell kompe- tens. För att vid bearbetningen kunna hålla även lärarkompetensen under kontroll, insamlades uppgifter angående dessa förhållanden.
Av skäl som sammanhänger med de ovan nämnda, lades antalet klass- avdelningar till grund för urvalet. Hur materialet fördelar sig på skolformer och årskurser har tidigare redovisats i kap. 1. För varje uttagen klass uppletades i vederbörande katalog namn och adress på den lärare, som undervisade klassen i matematik resp. modersmålet. Då varje årskurs inom varje skolform vid bearbetningen måste betraktas som separata en- heter och då antalet klasser i vissa undergrupper totalt sett var relativt ringa, måste undersökningen i dessa fall bli total. Det gäller t. ex. samtliga årskurser inom den praktiska realskolan och kommunala flickskolan. I öv- riga fall användes stickprovsförfarande. Grundmaterialet i katalogerna (mot- svarande) stratifierades med hänsyn till skolform, årskurs samt regional fördelning. Då periodicitet inte förelåg i materialet, kunde vi använda ett systematiskt urval.6 Uttagningskvoterna framgår av tab. 8. Materialet är sålunda beträffande varje skolform och årskurs representativt för rikets samtliga avdelningar.
Samplingen av läroverksklasser och motsvarande kunde äga rum direkt från aktuella kataloger, förvarade på skolöverstyrelsen. Beträffande folkskolorna måste uppgifter inhämtas från distrikten genom att vi, tack vare tillmötesgående från statens skolinspektörer, fick tillgång till från varje distrikt insända statistiska upp— gifter avseende förhållandena vid läsårets början. Hänvändelserna till dessa inspektörer resp. skolcheferna i de större städerna, besvarades till 100 %.
Särskilda problem beredde samplingen av lärare på enhetsskolans högstadium. På grund av ämneslärarsystemet fanns inte tillförlitliga uppgifter i skolinspek- törernas sammanställningar angående vem som undervisade den angivna klassen i matematik resp. modersmålet, och inte heller förelåg kataloger från samtliga försöksdistrikt. På grund av tidsbrist fick vi i den första enkäten, LäMo, därför sända formulären till klassföreståndarna med anhållan till dem att överlämna formulär och anvisningar till den lärare som undervisade klassen i modersmålet. För matematikenkäten fick vi genom en särskild skrivelse till skolcheferna i försöksdistrikten insamla aktuella uppgifter om lärarnas tjänstgöring i de olika klasserna.
I tab. 8 redovisas uttagningskvoterna i de båda undersökningarna, lik- som också frekvensen av bortfall på grund av att klasserna haft mer än en lärare under åtta av läsårets nio månader. Tab. 8 visar samma ten- denser för de båda ämnena, varvid bör observeras, att de representerar två på varandra följande läsår. Siffrorna för enhetsskolan ligger ca 50 % över genomsnittet för samtliga skolformer i båda ämnena. De höga siffrorna
' Se t. ex. von Hofsten (1948, s. 40 f. resp. 5. 37 f.). Inom kvoten uttogs den första enheten ge- nom lottdragning. Inom strata kan urvalsförfarandet betecknas som »a systematic probability sample» (Chein 1959, s. 523 not 10).
Tab. 8. Uttagningskvoter samt bortfall på grund av splittrad undervisning i enkäterna LäMa (1956/57) och LäMa (1957/58)
Uttagnings— Antal Procent Skolform Årskurs kVOt utsända bortfall bortfall LäMo LäMa LäMo | LäMa LäMo LäMa LäMo LäMa Folkskola ....... 7 1 : 10 1 : 15 261 170 28 20 11 12 8 1:3 1:4 212 273 145 315 27 55 21 41 13 12 14 13 Realskola.... . .. 35+2A 125 126 166 152 20 17 12 12 11 11 . 45+34 1:5 1:6 158 135 21 24 13 18 55+44 1:5 1:5 124 448 130 417 10 51 14 55 8 11 11 13 Frakt. realsk. . . . 3' 1:1 1:1 103 114 13 12 13 11 44 1:1 1:1 90 193 94 208 12 25 7 19 13 13 7 9 Flickskola ...... 57+46 1:1 1:1 101 122 10 11 10 9 67+5a 1:1 1:1 91 77 7 8 8 10 77+65 1:1 1:1 79 271 86 285 9 26 5 24 11 10 6 8 Enhetsskola. . . . 7 1:1 1:1 246 353 59 62 24 18 8 1 : 1 1 : 1 172 252 20 42 12 17 9 1:1 1:1 141 559 196 801 18 97 37 141 13 17 19 18 1947 års skolor 7 1 :1 1:1 100 124 26 15 26 12 i Stockholm 8 1:1 1:1 59 115 19 14 32 12 9 1:1 1:1 13 172 31 270 3 48 0 29 23 28 0 11 Totalt _ | _— | _ | 2 116 2 296! 302 309 | 14 13
för 1947 års skolor i Stockholm7 sammanhänger sannolikt med typiska initialsvårigheter i samband med att denna skolform det aktuella läsåret nådde upp på högstadiet i större omfattning. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror för de första ringarna på gymnasiet under läsåret 1957/58 enligt gymnasieenkäterna utgjorde i modersmålet 8 % och i mate- matik 6 % med obetydliga variationer mellan linjerna.
Genomförande
Distributionen ägde rum efter samma principer och med samma typ av förarbeten och stödskrivelser som ovan redovisats beträffande gymnasie— enkäterna. Ett undantag utgjorde lärarenkäten i modersmålet (LäMo), vil-— ken ju var den första bland lärare i de under skolöverstyrelsen stående sko— lorna. De lärare som deltog i denna enkät kunde nämligen inte tillställas. någon skrivelse beträffande eventuell kompensation för det merarbete som enkäten föranledde.
Detta var i båda enkäterna onekligen betydande. Båda formulären, sär-- skilt modersmålsformuläret, var långa och ganska komplicerade att be— svara; det gällde bl. a. att så långt möjligt bygga bedömningarna av hur- undervisningstiden använts, på anteckningar i undervisningsjournaler och dylikt. Dessutom inträffade det, att en lärare ombads besvara formuläret
7 Se t. ex. Dahlkvist & Björnsson (1955) samt Läroplaner för Stockholms folkskolor (1957).
för flera klasser. Detta förekom mer frekvent i de skolformer, där hela popu— lationen klasser måste undersökas, detta för att antalet enheter skulle bli tillräckligt stort för beräkningsarbetet.
Svarsfrekvenser
I tab. 9 redovisas svarsfrekvenserna för de båda lärarenkäterna med upp- delning på skolformer och årskurser. Totalsiffran för modersmålsenkäten blev 66 % och för matematikenkäten 80 %, en klart signifikant skillnad (P ( .001 ).
Förutom av den ovan nämnda frånvaron av kompensationsmöjlighet betingas den lägre totala svarsfrekvensen i modersmålsenkäten av att formuläret var om- fattande och — på grund av ämnets natur — täckte ganska svåranalyserade aspek- ter. Formuläret kunde dessutom inte sändas ut förrän i början av höstterminen (1957) efter det läsår bedömningarna skulle avse. Slutligen inträffade den »asi— atiska influensan» under den aktuella perioden.
Data från de signifikansprövningar av de skillnader ifråga om svarsfre— kvenser mellan årskurser och skolformer, som materialet ger anledning att pröva, har sammanförts i tab. 10.
Inom skolformerna föreligger inga signifikanta skillnader mellan de olika undersökta årskurserna. Den tendens mot signifikans som kan spåras i enkät LäMa gäller enhetsskolan och är förorsakad av årskurs 9, den enda årskurs i hela materialet där matematik icke förekommer som formellt undervis- ningsämne. Undervisningen bedrives där endast på vissa grenar inom
Tab. 9. Svarsfrekvenser i lärarenkäterna i modersmålet (LäMa) och matematik
( LäMa) Antal tillfrågade Antal svar Procent svar Skolform Årsku. :. LäMo LäMa LäMo LäMa LäMo LäMa Folkskola .................... 7 233 149 163 123 70 83 8 185 418 125 274 134 297 105 228 72 71 84 83 Realskola .................... 35+24 145 135 96 116 66 86 45+34 139 111 89 89 64 80 55+44 113 397 116 362 74 259 98 303 65 65 84 84 Praktisk realskola ............ 34 90 102 57 92 63 90 44 78 168 87 189 54 111 75 167 69 66 86 88 Flickskola ................... 57+4' 91 111 67 94 74 85 674—55 84 69 62 54 74 78 77+60 70 245 81 261 52 181 69 217 74 74 85 83 Enhetsskola ................. 7 187 291 115 228 61 78 8 152 210 95 176 63 84 9 123 462 159 660 70 280 101 505 57 61 64 77 1947 års skolor i Stockholm. . . . 7 74 109 42 85 57 78 8 40 101 19 74 48 73 9 10 124 31 241 3 64 18 177 30 52 58 73 Totalt — 1 814 1 987 1 192 1 597 66 80
Tab. 10. Resultat av vissa signifikansprövningar i tab. 9
Differenser mellan Årskurser fSkOL Enkäter ormer Enkät 1947 års _ Praktisk Enhets— skolor i Folkskola realskola skola Stock- Totalt Totalt holm LäMo ........... (If I 1 2 2 5 1 x? 0,09 0,25 0,38 1,41 9,73 277,68 P >.05 >.05 >.05 >.05 >.05 (.001 LäMa ........... df 2 2 5 ;:= — — 4,89 1,40 5,16 P >.05 >.05 >.05
ramen för ämnet yrkesräkning (jfr Timplaner och huvudmoment, s. 27). En motsvarande tendens kommer till synes beträffande skillnader mellan skolformerna i enkät LäMo, närmast föranledd av tidigare kommenterade förhållanden vid 1947 års skolor i Stockholm. För var och en av enkäterna kan emellertid variationen ifråga om svarsfrekvenser mellan de olika skol- formerna betraktas som slumpmässig.
Våra totalresultat kan närmast jämföras med Orrings (1951), som i en studie angående läroverkslärarnas arbetsbörda med ett relativt komplicerat formulär för arbetstidsdeklaration nådde en svarsfrekvens om 67 % (a.a. s. 24), dvs. detsamma som i vår modersmålsenkät. I en nyligen utförd kor- tare enkät angående lärarnas attityder till resp. skolforms målsättning samt förhållanden som i första hand bidrar till deras arbetsvolym har Ramund (1960) erhållit en svarsfrekvens om 85 % bland lärare i teoretiska läro- ämnen i allmän realskola, vilket i vår enkät LäMa motsvaras av 84 %. Ramunds siffror för praktisk realskola och kommunal flickskola ligger genomgående något högre än våra i enkät LäMa (89 resp. 95 %, beräknat på sammanslagna gruppen av manliga och kvinnliga lärare enligt Ramund 1960, tab. I: 3).
En mer ingående bortfallsanalys har utförts beträffande lärarenkäten i modersmålet (LäMo). För materialet i folkskolans sjunde årskurs har vi i kap. 21 för de klasser, som deltagit i huvudbearbetningen (tab. 174—176) redovisat fördelningen av klasserna med avseende på lärarnas kön, tj änste- ställning (ordinarie/icke-ordinarie folkskollärare) samt ålder. Motsvarande fördelningar för matematikenkäten återfinns i kap. 20 (tab. 168—170). Då man kan förutsätta, att populationen sjundeklasser med avseende på klass- lärarnas karakteristika är konstant för olika läsår, bör även stickprov upp— visa samma proportioner för olika läsår. Då matematik— och modersmålsun- dersökningarna vidare bygger på stickprov från två olika läsår och matema-
tikundersökningarna uppvisar en väsentligt högre svarsfrekvens, kan vi ge— nom en jämförelse mellan de båda enkäterna pröva, om det i modersmålsen- käten föreligger något med avseende på lärarfaktorn selektivt bortfall. Om så inte är fallet, bör stickproven enligt ovan uppvisa samma proportioner av lärare i de olika kategorierna.
En prövning av differenserna mellan matematik- och modersmålsenkä- terna i det hittills bearbetade folkskolematerialet visar, att det inte före- ligger någon skillnad vare sig med avseende på lärarnas kön (22 : 0,0025, df : 1, P > .05), tjänsteställning (12 : 0,015, df : 1, P > .05) eller ålder (752 = 2,66, df : 2, P > .05). Vi har således inte kunnat spåra någon tendens till selektivt bortfall med avseende på lärarfaktorn i detta material.
En prövning av motsvarande variabler i realskolematerialet kan inte ut- nyttja matematikundersökningarna för jämförelser, eftersom vi inte på samma sätt som för skolformer med klasslärarsystem kan förutsätta, att lärarpopulationerna i de båda ämnena är lika. Däremot föreligger det — till skillnad från folkskolematerialet —— möjligheter att kartlägga hela stick- provets fördelning i dessa variabler, varigenom man direkt kan pröva differenserna mellan svarande och icke svarande lärare. Detta är möjligt ge- nom de centralt tillgängliga kataloguppgifterna, som legat till grund för urvalet. Uppgifterna om lärarnas ålder har dock måst hämtas från annan källa, Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok (1957).
I tab. 11—13 har svarsfrekvenserna specificerats med avseende på lärar- nas kön (tab. 11), tjänsteställning (tab. 12) samt ålder (tab. 13). Materialet är uppdelat på de tre av varandra helt oberoende stickproven för var och en av de tre högsta årskurserna i realskolan. För att möjliggöra en bedöm— ning av tendensen på ett större material har även frekvenserna för det totala realskolematerialet uträknats.
Av tab.11 framgår, att det inom de olika årskurserna finns en tendens till högre svarsfrekvenser för klasser med manliga modersmålslärare. Skillnaderna är dock inte stora nog att vara Säkerställda inom någon enskild årskurs, men de går åt samma håll. I totalmaterialet är differensen också säkerställd.
En liknande tendens kommer till synes i tab. 12, enligt vilken det genom- gående föreligger högre svarsfrekvenser för ordinarie adjunkter (ämnes- lärare) än för icke-ordinarie. Även svarsfrekvenserna för kategorin övriga ligger i två av de tre stickproven lägre än för de två förstnämnda. I total- materialet föreligger signifikans. Skillnaderna ifråga om tjänsteställning bör ses mot bakgrunden av det tidigare (s. 67) nämnda förhållandet, att enkäten inte kunde utsändas förrän i början av höstterminen efter det läs- år, som bedömningarna skulle avse. Detta medförde vissa svårigheter att spåra lärare som bytt tjänstgöringsort. Att dessa i större utsträckning står att finna i kategorin icke-ordinarie förefaller självklart. I än högre grad torde detta gälla flertalet extralärare, vikarier etc. i kategorin övriga. Dock
Tab. 11. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas kön
Svar i procent Antal tillfrågade
Kategori 354—24 45+ 34 554—44 Tot. 35+24 45 + 34 55+44 Tot. Män .......... 69 72 75 72 64 67 59 190 Kvinnor ....... 64 57 56 59 81 72 54 207 x2 ............ 0,16 2,65 3,71 5,93 145 139 113 397 df ............ 1 1 1 1 P ............. _ _ _— *
Tab. 12. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas tjänsteställning
Svar i procent Antal tillfrågade
Kategori 35+24 454—34 554—44 Tot. 35—5—24 45+34 554-44 Tot.
Ordinarie
adjunkter. . . 72 7.3 69 71 71 70 68 209 Eo. el. extra ad-
junkter ...... 63 56 53 58 51 48 34 133 Övriga ........ 57 47 82 58 23 19 11 53 x” ............ 3,22 5,83 3,89 7,61 145 137 113 395 df ............ 2 2 2 2 P ............. —— — _ *
Tab. 13. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna real- skolan uppdelade med avseende på lärarnas ålder
Svar i procent Antal tillfrågade
Kategori 35+ 24 45+34 55+44 Tot. 35 + 21 45+ 3& 55+4dl Tot. 51— år ...... 65 68 69 67 31 40 32 103 36—50 år ...... 65 69 66 67 52 48 47 147 —35 är ...... 67 56 61 62 60 50 33 143 x? ............ 0,08 1,87 0,68 1,20 143 138 112 393 df ............ 2 2 2 2 P ............. — — _ —
kan man inte helt utesluta möjligheten, att den lägre svarsfrekvensen bland de båda kategorierna icke-ordinarie också till någon del kan samman- hänga med en lägre benägenhet att deltaga i undersökningen på grund av vederbörandes rimligtvis kortare erfarenhet. Om så är fallet, går dock ej att avgöra utifrån vårt material.
Av tab. 13 framgår slutligen, att det inte föreligger några differenser mellan de olika ålderskategorierna vare sig i de enskilda årskurserna eller i totalmaterialet.
Den särskilda bortfallsanalysen av lärarenkäten i modersmålet i realskole- materialet har sålunda visat, att det föreligger en viss tendens till lägre svarsfrekvenser för klasser dels med kvinnliga, dels med icke-ordinarie lärare. Differenserna mellan svarande och icke-svarande är emellertid så- dana, att de icke i något fall är Säkerställda i de enskilda årskurserna. Där- emot föreligger signifikans i totalmaterialet.
B. F ältundersökningen i näringslivet
Som tidigare (s. 46) anförts ingick det i vårt program att utföra under- sökningarna i näringslivet på sådant sätt, att man någorlunda ingående skulle kunna belysa förhållandena inom vissa punktvis valda yrkesgrupper. Av naturliga skäl kunde vi inte företaga undersökningar som samtidigt skulle kunna förena en representativ översikt av hela fältet med mer inten- siva studier inom olika yrkesgrupper. Med hänsyn till att dylika intensiv- studier kräver tillgång till ganska mycket personal inom varje yrkesgrupp, måste urvalet av undersökta grupper begränsas väsentligt, för att det skall vara möjligt att hålla undersökningens omfattning inom rimliga gränser.
a. Urval
Vid ett sammanträde den 19 augusti 1958 med företrädare för ett stort antal organisationer på arbetsgivar- och arbetstagarsidorna (se bilaga 3) disku- terades undersökningsledningens förslag till uppläggning av fältunder- sökningen. Rekommendationer utfärdades till de företag resp. personal- organisationer som skulle komma att beröras av undersökningen. Vid detta tillfälle diskuterades och godkändes också principerna för urvalet av bran— scher, yrkesgrupper, företag och anställda.
Urvalet av branscher har företagits så, att för svenskt näringsliv repre- sentativa områden har kommit att belysas. Medvetet har urvalet gjorts så, att branscher kommit med, som sysselsätter såväl manlig som kvinnlig ar- betskraft liksom också olika kvalifikationsgrader. Redan här bör inskjutas, att två viktiga näringsgrenar, massaindustrin och jordbruket, reserverats för fältundersökning som skall organiseras i anslutning till övriga del- undersökningar i ämnena fysik, kemi och samhällslära. Detsamma gäller en större grupp affärsanställda, än den som kunnat medtagas i föreliggande rapport.
Urvalet av yrkesgrupper har företagits efter följande principer:
1. Ett större antal för de utvalda branscherna representativa yrkesgrupper har lokaliserats och statistiska data om dem har insamlats.
2. Då den allmänna uppläggningen av fältundersökningen syftar till att särskilt studera variationer mellan yrkesutbildad och icke yrkesutbildad personal, ställdes följande krav på de utvalda yrkesgrupperna för att de skulle komma ifråga: a) De skulle uppvisa ett tillräckligt stort totalantal anställda såväl yrkesutbildade som icke yrkesutbildade, för att möjliggöra ett tillräck- ligt antal personer i varje undergrupp. b) Totalantalet i varje undergrupp måste av praktiska skäl vara så fördelat på de olika företagen, att man på varje företag skulle kunna erhålla en undergrupp stor nog att motivera administrationskostna- derna. Sådana yrkesgrupper måste med andra ord uteslutas, vilka, ehuru stora och allmänt utbredda, förekommer endast i ett fåtal fall vid varje företag. (Ex. Chaufförer, reparatörer). c) Yrkesgruppen skulle vara någorlunda enhetligt definierad vid olika företag inom samma bransch. De för momenten 2a—b nödvändiga statistiska uppgifterna fanns endast i mycket begränsad utsträckning tillgängliga centralt. Av praktiska skäl kunde vi dock inte i denna förplanering ålägga enskilda företag att förse oss med detalj- statistik, utan vi fick försöka göra uppskattningar från det centralt förvarade materialet. Uppgifterna angående proportionen yrkesutbildad arbetskraft fick — ide fall så över huvud var möjligt -— approximeras genom lönestatistiska uppgifter angående yrkesarbetare (se Kollektiva avtal etc. 1957, s. 10), vilket för enskilda företag endast var möjligt för yrkesgrupper tillhörande Sveriges Verkstadsförening, och detta tack vare särskilt tillmötesgående av aktuarie A. Södergren där. För tjänstemannagrupperna fick vi genom aktuarie N. Lagerström tillgång till värde- fulla uppgifter på Svenska Arbetsgivareföreningens statistiska byrå. För definitio- nen av yrkesgrupperna har i förekommande fall använts Sveriges Verkstadstör- enings statistik rörande arbetarlöner (1952) resp. Yrkesnomenklatur för tjänste- män (1957). I övrigt har yrkesgrupperna definierats genom arbetsmarknadsstyrel- sens yrkeslexikon och gruppnummerförteckningen i Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (1952).
Slutligen bör vi erinra om att begreppet »stor yrkesgrupp» är synner- ligen relativt i förhållande till branschen. Vissa minimikrav måste dock upprätthållas beträffande det absoluta antalet vid varje företag. Naturligt- vis var det inte nödvändigt att varje företag uppvisade ens i någon mån lika proportioner yrkesutbildad arbetskraft, blott totalsumman vägde nå— gorlunda jämnt. '
Urvalet av företag tillgick så, att vi med ledning av det centralt förvarade statistiska materialet tog ut företag i storleksordning efter antalet anställda i de aktuella yrkesgrupperna. Då fältundersökningen måste inskränka sig till att omfatta endast yngre personal (18—30 år), visade det sig nämligen snart, att även relativt stora företag kunde erbjuda endast relativt små under— grupper, från vilka sedan ett urval ofta måste göras. Ovannämnda princip tillämpades konsekvent med följande modifikationer:
a) Företag som sysselsatte ytterligare någon aktuell arbetargrupp utöver
den som legat till grund för urvalet av företaget, tillfrågades även om denna grupp, även om den storleksmässigt kom något längre ned på skalan. På så sätt erhölls från vissa företag flera yrkeskategorier på arbetarsidan. Detta kunde dock endast tillämpas inom verkstadsindustrin samt inom livs- medelsindustrin där vi på detta sätt erhöll en mindre grupp affärsanställda.
b) Inom träindustrin utvaldes dessutom några småföretag, varvid dessa uttogs på samma orter eller i omedelbart angränsande orter som de företag vilka utvalts efter storleksrangordningen.
c) För att vi om möjligt skulle erhålla ett med avseende på grundläg- gande skolutbildning homogent urval, sökte vi att beträffande de smärre yrkesgrupperna undvika urval av företag från orter som efter 1954 över- gått från 7-årig till obligatorisk 8-årig folkskola. I denna mening »rena» distrikt eftersträv'ades sålunda.
(1) För urvalet av kontorspersonal tillämpades en princip som gick ut på att skapa ökad geografisk representativitet. På varje företag som tillfrå- gades angående någon arbetargrupp försökte vi också få disponera en smärre grupp kontorspersonal, vilket också visade sig möjligt i samt- liga fall. Här bör också påpekas, att hela urvalet gjordes från början och att ingen »påspädning» behövde ifrågakomma i efterhand.
Urvalet av försökspersoner företogs ute på de olika företagen i samband med den förplanering som utfördes av en av undersökningsledarna. I många fall fick vi tillgång till hela gruppen på ett företag, i övriga fall ägde slump- vis uttagning rum. Först i samband med förplaneringen kunde också någor- lunda tillförlitliga uppgifter erhållas angående storleken av yrkesgruppen ifråga på företaget.
Urvalet av arbetsledare ägde rum i samband med förplaneringen och i samråd med företagsledningen bland de förmän (motsvarande) som i sitt arbete hade överinseende över de undersökta arbetstagargrupperna. I flertalet fall uttogs samtliga arbetsledare som kunde komma ifråga.
1). Genomförande
Fältundersökningen i näringslivet genomfördes hösten 1958. Sedan plane- ringsarbetet avslutats i samband med sammanträdet i den ovan nämnda rådgivande kommittén, utgick inbjudan till företagsledningarna, samtidigt som de fackliga organisationerna sände information om och tillstyrkan av undersökningen till sina lokala avdelningar.
När företagen accepterat att deltaga, vidtog den s. k. förplaneringen, var- vid en av undersökningsledarna besökte företaget. Tillsammans med företa— gets kontaktman planerades alla detaljer i samband med undersökningen. Som regel inrymde detta ett sammanträde med förtroendevalda represen— tanter för arbetstagare och arbetsledare, varvid även skriftlig information tillhandahölls angående undersökningens uppläggning. Denna PM återges ifylld för ett fingerat företag i bilaga 5. Om sammanträde icke kunde hål-
las, ordnades oftast individuella sammanträffanden. I samtliga fall för- medlades alltid all information såväl skriftligt som muntligt.
Förplaneringen innebar också, att principerna för uttagningen genom- gicks och uttagningskvoten bestämdes med hänsyn till antalet anställda, företagets resurser etc. Tidpunkt för undersökningen fastställdes, lokal ordnades och formerna för information av de enskilda kallade genom- gicks. Som regel ombesörjdes denna information av företagen själva efter undersökningsledningens anvisningar.
I de fall där icke hela yrkesgruppen i de aktuella åldrarna (18—30 år) kunde medverka, ägde slumpvis uttagning rum, genom att den överens- komna uttagningskvoten tillämpades på de förteckningar som iordning- ställts över de anställda, som fyllde kraven på yrkestillhörighet och ålder. Förteckningarna följde som regel alfabetet eller något annat system som icke medförde periodicitet i materialet. Lottdragning ägde rum beträffande vilken person uttagningen skulle börja med bland de första på listan, som rymdes inom kvoten.
Allt deltagande var givetvis frivilligt och alla medverkade under full ano- nymitet även gentemot undersökningsledningen.
På dagen för undersökningarna samlades alla arbetstagare i någon stor lokal, som företaget ställde till förfogande. Undersökningsledaren gav dels ytterligare information om undersökningen, dels allmänna anvisningar för hur frågeformulär och prov skulle administreras. Därefter vidtog besva- randet av frågeformuläret, varvid de anställda kunde ställa frågor, om de önskade. Formuläret tog sällan mer än 40 45 min. i anspråk. Återstoden av den totala tiden om 41/2 timme ägnades åt kunskapsproven i matematik och modersmålet. Samma provschema användes i alla företag, endast ras— ternas längd och förläggning kunde uppvisa smärre variationer. En längre rast ingick alltid.
I anslutning till besöket sammanträffade undersökningsledaren också med de uttagna arbetsledarna, vilka besvarade sitt frågeformulär i ett slags gruppintervju, som inleddes med allmänna anvisningar från undersök— ningsledaren. Arbetsledarna kunde under besvarandet ställa frågor angående tolkningen av formuläret. Hela sammanträdet varade som regel inte fullt 11/2 timme.
Vid flera företag blev det nödvändigt att företaga undersökningarna i flera repriser. Särskilda instruktioner gavs de anställda att inte »skvallra» för de kamrater som skulle komma senare. Oftast följde den andra sessionen omedelbart på den första, så att det inte förelåg några möjligheter till kom- munikation mellan deltagarna. Det finns heller inga tecken på att något sådant skulle ha förekommit.
I detta sammanhang bör betonas, att ingen förhandsinformation hade givits vare sig till de anställda eller företagsrepresentanterna angående de i undersökningen ingående provuppgifterna. Alla provhandlingar numre-
rades och inlades i ett kuvert med samma nummer samt utdelades slump- vis till deltagarna. Kuvertet följde den prövande hela sessionen och åter- lämnades därefter till provledaren, som därefter personligen ombesörjde återtransporten av materialet. Inga namnuppgifter förekom på någon av handlingarna, varför samtliga deltagare är anonyma gentemot undersök- ningsledningen. Anonymiteten kunde bibehållas även för dem som i efter- hand insände uppgifter om betyg från folk- eller realskola. Dessa använde nämligen ett svarskuvert, inlagt i provhandlingarna och försett med samma nummer som dessa.
Alla undersökningar ägde rum på arbetstid och mot ersättning från före- taget enligt grunder som avtalats mellan företagsledning och fackorganisa- iion. Härigenom har de enskilda företagen med avsevärda belopp bidragit till undersökningarnas genomförande.
c. Deltagarfrekvensen bland företagen Av 57 inbjudna företag visade sig två ha nedlagt driften vid den enhet som tillfrågats. Av de återstående 55 avböjde sammanlagt 4 att deltaga i under- sökningen, vilket alltså motsvarar en deltagarfrekvens av 93 % bland före- tagen. Av de 51 deltagande företagen måste 3 >>förbrukas» i samband med förundersökningar. I huvudundersökningen återstår sålunda 48 företag. Hur de fördelar sig på branscher framgår av tab. 14. Se bilaga 4.
Två företag bidrog med anställda inom två branscher (Ad och B), men har i tab. 14 redovisats som ett i vardera branschen. Den undersökta personalen kommer i dessa branscher alltså från 12 företag inom vardera branschen.
Tab. 14. F örelagen i fältundersökningen i näringslivet fördelade på branscher
Antal företag
Branscher In— Ned- Avböj- Deltagande 1 bjudna lagda ande förund. huv.und.
A. Gruvor och metallindustri: a. Gruvor ............................ 4 _ _ _ 4 b. Kallvalsverk ....................... 4 — — _ 4 c. Skeppsvarv .................... '. . . . 5 _ _ _ 5 d. Övrig verkstadsindustri .............. 14 _ _ 3 11 Summa A 27 _ _ 3 24 B. Träindustri ........................... 14 1 2 _ 11 C. Livsmedelsinduslri ..................... 13 1 2 _ 10 D. Banker och försäkringsbolag ............. 3 _ _ _ 3 Totalt 57 2 4 3 48
d. Deltagarfrekvensen bland arbetstagarna Beräkningsgrunder och totalresultat Vid beräkningen av deltagarfrekvensen bland de undersökta arbetstagarna inom olika yrkesgrupper har vi använt två beräkningsgrunder. Antalet när- varande i proven har nämligen satts i relation dels till det totala antalet kallade, dels till det antal kallade som var i tjänst vid undersökningstill- fället. Förplaneringen måste ju äga rum minst en vecka före prövningarna, varför vissa förändringar kan ha inträffat mellan förplanering och under- sökning. I redovisningen har vi genomgående utgått från förhållandena vid undersökningstillfället. Skillnaden mellan totala och tjänstgörande antalet kallade utgörs av antalet sjukskrivna, till vilken grupp också förts en person som på grund av blindhet ej kunde deltaga i undersökningen. Det bortfall som denna grupp representerar torde _ vad beträffar våra variab— ler — kunna betraktas som slumpmässigt eller osystematiskt, för så vitt sjukskrivning icke ägt rum just med anledning av undersökningarna.
När vi i fortsättningen talar om deltagarfrekvensen, använder vi därför siffran i relation till antalet kallade i tjänst vid undersökningstillfället. Det bortfall som uppkommer vid denna senare beräkningsgrund, kan i sin tur uppdelas på tre kategorier, nämligen
a) bortfall på grund av att vederbörande icke utan allvarliga störningar i driften kan tagas ur produktionen för den tid undersökningen omfattar. Detta bortfall rubriceras som arbetshinder.
b) bortfall på grund av att den kallade vägrar deltaga.
c) bortfall av okänd anledning.
Bortfallet i kategorierna b) och c) är sannolikt systematiskt negativt, i a) positivt. I redovisningen har b) och c) sammanslagits till en kategori, rubricerad »vägran». I tab. 15 redovisas deltagarfrekvens och bortfalls- kategorier för de i undersökningen ingående yrkesgrupperna.
Tab. 15 visar genomgående ganska högt deltagande med tillfredsställande frekvenstal även i den lägsta gruppen. Variationen mellan undergrupperna är dock signifikant (962 : 43,78; P ( .001). I intet fall är emellertid frekven- sen anmärkningsvärt låg.
S jukfrekvensen
I tab. 16 har vi sammanställt Sjukfrekvensen i vårt material med tillgång- liga uppgifter angående frekvensen frånvaro av personliga skäl för arbetare i motsvarande industrigrupp under oktober 1958 (enl. Sociala meddelanden, Statistisk information, jan. 59, s. 20 f.). En jämförelse kan också göras med en specialundersökning över frånvaro inom industrin under veckan
Tab. 15. Deltagarfrekvenser och bortfallskategorier bland arbetstagare i fältundersök- ningen i näringslivet (Fu) fördelade på yrkesgrupper
Kal- Kal- När— Bortfall Delt. i % Yrkesgrupp lade lade varan- A . . rb.- .. av av tot. 1 tj. de hind. Vagr. (3) (2) 1 2 3 4 5 6 7 8 Aa. Gruvarbetare (Gr) .............. 160 145 119 1 25 82 74 b. Kallvalsverksarbetare (va) ..... 99 96 82 3 11 85 83 c. Grovplåtslagare (Gpl) ........... 200 189 165 1 23 87 83 d. Svarvare (Sv) ................. 229 217 206 1 10 95 90 e. Hopsättare (lättare) (Hs) ........ 134 124 116 5 3 94 87 B. Träindustriarbetare (Tr) ........ 209 202 176 5 21 87 84 Ca. Konservfabriksarbetare (st) . . . . 115 110 100 3 7 91 87 b. Bageriarbetare (Bg) ............ 41 41 33 5 3 80 80 c. Affärsanställda ................ 41 40 40 _ _ 100 98 A_C. Kontorspersonal (K) ........... 429 390 359 16 15 92 84 D. Bank- och försäkringstjm. (Bk, Fö) 217 197 190 3 4 96 88 A_D. Totalt 1874| 1751| 1586 43 | 122 90,6I 84,6 Tab. 16. Sjukfrekvensen i fältundersökningen i näringslivet i jämförelse med officiell statistik över frånvaro av personliga skäl Fältundersökn. Frånvaro av per- . Ant , somaliska"; ange mått.? 31.55.5125... a socla s yre sen or _ Yrkesgrupp 111;th sjuka oktober 1958 23 29/11 1958 lade n % % Industrigrupp % Industrigrupp Aa. Gruvarbetare ...... 160 15 9 6,6 Malmgruvor 6,9 Gruvind. b. Kallvalsverks— arbetare ......... 99 3 3 5,9 Järn- o. Metall- och stålmanuf. verkstadsind. c. Grovplåtslagare. . . . 200 11 6 6 2 9,1 Skeppsvarv ' d. Svarvare .......... 229 12 5 7,1 Mek. verkstad e. Hopsättare ........ 134 10 7 (lättare) B. Träindustriarbetare 209 7 3 4,7 Byggn.—möbl.— skidf. 4,6 Träind. Ca. Konservfabriksarb.. 115 5 4 6,2 Fruktkonserv— 4,6 M Livsmedelsind. fabr. 9,0 Kv Cb. Bageriarbetare ..... 41 0 7,6 Bagerier A_Cb Totalt 1 187 63 5,3 7,0 _ — Cc. Affärsanställda ..... 41 1 2 A_C. Kontorspersonal 429 39 9 D. Bank— och försäk- ringstjänstemän.. 217 20 9 A_D. Totalt 1 874 123 6,6
23_29 november 19588, varvid siffrorna för måndag_fredag använts. Lör— dagen användes nämligen endast i undantagsfall för fältundersökningen. Det bör observeras, att tjänstemannagrupperna icke kunnat inbegripas i jämförelsen, då motsvarande populationsdata här saknas. Då antalet kvinnor är väsentligt större i dessa grupper, bör Sjukfrekvensen i vårt material kun- na förväntas ligga högre än för arbetargrupperna.
Tab. 16 visar inga tecken på högre sjukfrekvens i vårt material än i när— mast motsvarande industrigrupp i sin helhet enligt den ordinarie statisti- ken för oktober eller specialundersökningen för en vecka i november månad. Beträffande gruppen gruvarbetare bör här nämnas, att siffrorna i vårt mate- rial påverkats av ett olycksfall i direkt samband med prövningarna, då en bil med fyra deltagare körde i diket samma dags morgon. Denna differens är f. ö. icke signifikant. Differensen i förhållande till oktoberstatistiken har för totalmaterialet industriarbetare prövats och är säkerställd (P (.05). Differensen går i riktning mot lägre frånvarofrekvens i fält- undersökningen, varför hypotesen att sjukskrivning skulle ha ägt rum just med anledning av prövningarna, sålunda är falsifierad. Vår förväntan angående tjänstemannagrupperna är infriad (P ( .001).
Bortfall inom undergrupper
Då antalet företag för varje yrkesgrupp är ganska litet och då förhållan- dena växlar mellan olika företag beträffande såväl personalens rekrytering från olika klasser i grundskolan som dess yrkesutbildning, har vi ansett det nödvändigt att vid »beräkningsarbetet kräva, att materialet uppfyller rimliga krav på representativitet (deltagarfrekvens) även i undergrupperna (företagen) för varje yrke. Vi har därvid valt kvalifikationsgränsen % av antalet tjänstgörande kallade. Detta medför att sammanlagt tre företag avföres i någon yrkesgrupp, nämligen i gruppen gruvarbetare ett företag (26 man), i gruppen träindustriarbetare två företag (5 + 3 = 8 man). Anled- ningen till det större bortfallet vid dessa företag är mycket lätt att spåra. Ifråga om gruvföretaget kunde vi inte utverka tillstånd att utföra under- sökningen på arbetstid, utan fick förlägga den till en fri lördag. Detta har visserligen förekommit i ytterligare några fall och då med tillfredsställande deltagarfrekvens, men i detta speciella fall tillkom komplikationer genom att man icke lyckades utverka för arbetstagarparten tillfredsställande er- sättning. Beträffande de två träindustrierna _ på samma ort _ uppkom vid det ena oenighet mellan arbetsgivaren och fackföreningsklubben angående normerna för ersättning, vilket återverkade jämväl på deltagandet vid det andra företaget. Undersökningen vid dessa företag ägde nämligen rum på samma dag. Vid ett tredje företag i samma trakt inom samma bransch blev dock deltagandet i det närmaste totalt.
8 Publicerad i Sociala meddelanden, Statistisk information, maj 1959, s. 153—156.
e. Deltagarfrekvensen bland arbetsledarna
Av 235 uttagna arbetsledare deltog 226 (96 %) i undersökningen. Av de bort— fallande 9 kunde 8 direkt hänföras till kategorin arbetshinder. Bortfallet fördelar sig slumpmässigt över de olika branscherna.
C. F ältundersökningen i vissa avslutningsklasser
a. Urval av klasser
De anställda i åldern 18—30 år i fältundersökningen i näringslivet kom- mer med avseende på grundläggande skolutbildning från dels realskolan, dels folkskolan. Den senare kategorin kommer i sin tur huvudsakligen från årskurs 7. Antalet anställda, vilka alltså slumpmässigt uttagits på företagen, med grundläggande skolutbildning i andra skolformer är i undersöknings- materialet mycket litet.
Med hänsyn till de jämförande kunskapsprövningarna blev det nödvändigt att insamla data från ett representativt urval avgångsklasser i realskolan och folkskolans årskurs 7. Ett antal avdelningar inom vardera årskursen uttogs genom systematiskt urval efter geografisk stratifiering bland dem som tidigare efter samma princip uttagits att förse oss med uppgifter i en av vårens lärarenkäter i fysik. Klasser från hela landet kom således att ingå i stickprovet, som för realskolan omfattade 24 och för folkskolan 43 klasser av A—form.
b. Genomförande
Genom att stickprovet togs bland de klasser som tidigare samplats ur moderpopulationen, nämligen för lärarenkäten i fysik, fick vi mer detaljerade uppgifter för just detta ämne. Vi kunde nämligen också begagna tillfället att genomföra de prov i fysik, kemi och samhällslära, som skulle användas i den kompletterande fältundersökningen i näringslivet hösten 1959.
På grund av provmaterialets omfång samt vikten av att mycket strikt upprätthålla de instruktioner som tillämpats i fältundersökningen i närings- livet, kunde prövningarna inte äga rum genom den ordinarie lärarpersonalen, utan provledare fick utsändas från lärarhögskolan. Detta medförde _ lik- som i den första fältundersökningen _ att ingen speciell förberedelse kunde äga rum, eftersom provens sammansättning inte var känd på förhand.
Av praktiska skäl förlades undersökningen till tiden omedelbart efter de skriftliga prövningarna i realexamen. Hemställan att få disponera klasserna utgick till skolcheferna den 10 april 1959 och undersökningen utfördes under tiden 27 april—8 maj 1959.
Utöver proven i matematik, modersmålet, fysik, kemi och samhällslära ingick ett kortare frågeformulär angående elevernas intresse för olika äm- nen, liksom data om föräldrars yrke etc. För samtliga elever insamlades också betygsuppgifter.
Tab. 17. Antal klasser och deltagarfrekvenser i skolfältundersökningen
Klasser Elever Skolform och årskurs uttagn. deltagande i klassen deltagande n n % n n % Folkskola 7 (sjuårig) ............ 43 43 100 1 022 980 95,9 Realskola 554—44 ................ 24 24 100 656 618 94,2 Totalt 67 67 100 1 678 1 598 95,2
c. Deltagarfrekvenser
Ifråga om de uttagna klasserna blev deltagarfrekvensen 100 %. Elevernas närvaro uppgick i folkskoleklasserna till 96 % och i realexamensklasserna till 94 %. Antalen redovisas i tab. 17.
D. Diskussion
Urvalsförfarandet har för yrkesskole- och gymnasieenkäterna inneburit populationsundersökningar, för enkäterna till lärarna på högstadiet likaledes populationsundersökningar utom vad beträffar de mer frekventa skolty- perna folkskola och allmän realskola, i vilka ett representativt stickprov uttagits genom systematisk sampling av undervisningsavdelningar, strati- fierade med hänsyn till skoltyp, årskurs och regional fördelning. På ett dylikt stickprov bygger också resultaten från fältundersökningen i skolans avgångsklasser.
För fältundersökningen i näringslivet har urvalet av praktiska skäl icke kunnat göras strikt representativt när det gäller de deltagande branscherna, yrkena och företagen. Vad beträffar branscher och yrken är urvalet »styrt» med avseende på för svenskt näringsliv typiska och frekventa enheter, vad be- träffar företagen är det likaledes fråga om ett »styrt» urval av de för resp. yr- kesområde största arbetsgivarna. Vi har alltså i vårt material en av kostnads- mässiga och administrativa skäl betingad selektion av dels på varje företag frekventa yrken, dels större företag inom respektive bransch. Inom de olika företagen har emellertid för varje yrke slumpvis uttagning ägt rum, i den män inte hela yrkeskategorin kunde deltaga. Såtillvida bör alltså materialet vara representativt för yrkesutövare i respektive yrken vid större företag inom branschen. Förfarandet är en tillämpning av »multi-stage cluster sampling» (Chein 1959, s. 533 ff.) som i Sverige närmast motsvaras av den metod som tidigare använts av Malmquist (1958, s. 76 ff.) på grundval av Dalenius (1957). Det bortfall som det tidigare (s. 78) omtalade uteslutandet av företag på orter vilka under en för de jämförande kunskapsprövningarna kritisk period hade övergått från obligatorisk sjuårig till åttaårig skolplikt åstadkommer, torde, vad beträffar de anställda med sjuårig folkskola re—
spektive realexamen som grundutbildning, inte ha medfört någon för bear- betningen (se kap. 15) mer betydande systematisk effekt.
Suarsfrekvensez'na i enkäterna och deltagandet i fältundersökningarna är i stort sett tillfredsställande med undantag av lärarenkäten i modersmålet, vars resultat bör bedömas extra försiktigt med hänsyn till den lägre svarsfre- kvensen. Frånsett en svag tendens i denna sistnämnda enkät, har bortfalls- analyserna inte gett stöd för något antagande om selektivt bortfall i för dessa undersökningar relevanta hänseenden.
KAPITEL 3
Principer för bearbetning och redovisning samt analys
av undersökta grupper
A. Allmänna principer för bearbetning och redovisning
a. Utgångspunkter
De allmänna målsättningar som angivits för undersökningen (jfr kap. 1) innebär för bearbetningen och redovisningen, att tyngdpunkten bör ligga på en sammanfattande översikt av huvudresultaten. Det rika deskriptiva materialet ger visserligen i stort sett obegränsade möjligheter att fördjupa analysen av många i och för sig intressanta problem, som dock måste be- dömas som av sekundär betydelse för framställningens huvudsyfte. Vi skall därför i möjligaste mån begränsa redovisningen i denna volym till huvud- aspekterna. Detta innebär, att vissa data, som traditionellt brukar redo- visas relativt fylligt i undersökningar av motsvarande typ, i denna volym kommer att ägnas en mycket begränsad uppmärksamhet, så snart de inte är av avgörande betydelse för huvudframställningen. Den del av dem, som är av större intresse från speciella synpunkter, kommer att redovisas i annat sammanhang.
De ovan angivna allmänna synpunkterna får sina konkreta konsekvenser framför allt i följande två avseenden. För det första innebär de, att analy- serna av krav på kunskaper och färdigheter samt kunskapsstandarden en— ligt de olika kriterierna genomgående utföres på gruppnivå. Innebörden härav torde bäst belysas genom ett generellt exempel, hämtat från enkä- terna till yrkesskolorna.
Yrkesskoleenkäten har gått ut till samtliga förekommande typer av yrkessko- lor (jfr kap. 2), och separata svar har inkommit från de olika yrkeslinjerna. Dessa representerar en mycket stor variation med avseende på undervisningens inrikt- ning och utformning, vilket framstår mycket tydligt redan vid en första analys av utbildningslinjernas benämning eller den klassifikation som företagits i Svenskt skolväsende (1956). Sålunda indelas utbildningen inom malmbrytning och metall— industri (tab. Riket IX) i 13 olika linjegrupper, vartill kommer företagsskolorna som en särskild kategori. Inom träindustrin urskiljes på motsvarande sätt sex linjer, inom husligt arbete åtta etc. Totala antalet olika slag av fackavdelningar utgör enligt den citerade publikationen 108. Antalet kan naturligtvis med olika indelningsgrunder göras större eller mindre.
Det inses lätt, att en redovisning som skulle omfatta jämförande analyser av kunskapskrav etc. i 108 olika undergrupper skulle bli orimligt omfattande och
dessutom alltför detaljerad för att vara lämpad att läggas till grund för en sam- manfattande översikt av den allmänna tendensen bland yrkesskolorna. Vi har därför grupperat materialet i ett betydligt färre antal enheter, på vilka vi bygger analysen. Den indelning i ett tiotal linjegrupper som vi företagit, har givetvis gjorts före och oberoende av bearbetningen av de empiriska resultaten. Den bygger på en konventionell indelning i olika yrkesområden.
Varje yrkeslinje har visserligen erhållit en kodsiffra i en mycket mer specifik indelning, som utförts med hjälp av yrkesnomenklaturen på sätt som närmare redovisas nedan (5. 88 f.). Denna specifika indelning utnyttjas dock inte i redo- visningen i denna volym. De till det logiska innehållet vidare men till antalet färre linjegrupperna utgör sålunda utgångsvärdena för de följande analyserna, oberoende av om de inom sig rymmer en större eller mindre, signifikant eller inte signifikant variation mellan de enskilda yrkeslinjerna ifråga om de under— sökta variablerna. Detta innebär att materialet i sin i det följande redovisade form mindre väl lämpar sig för en detaljerad differentiell analys med utgångs- punkt från enskilda yrkeslinjer. Det går alltså inte att som något biresultat av denna redovisning jämföra yrkeslinjer på mer specifik nivå än de linjegrupper som vi använt. Däremot är det fullt möjligt att i en senare fas av undersökningen, om så är motiverat, underkasta primärmaterialet en dylik mer specifik analys, un- der förutsättning, att det siffermässiga underlaget är tillräckligt för något sådant.
De ovan anförda generella synpunkterna innebär för det andra, att ana- lysen företrädesvis gäller huvudtendenserna för flertalet skolor inom varje grupp. Den utgår med andra ord från de olika centralmåtten (Connolly & Sluckin 1958, s. 19 ff.) och behandlar endast i särskilda fall differenser ifråga om spridningar och liknande. Som närmare framgår nedan, kan jämförande studier av dessa karakteristika i denna volym av tekniska skäl ofta på förhand sägas bli mindre givande.
1). Olika typer av analyser
Trots vad som ovan sagts föreligger i enkätmaterialet vissa möjligheter att variera analystekniken. Med utgångspunkt från de linjegrupper vi begag- nar som utgångsmaterial är det undersökningens huvudmålsättning att studera dels den allmänna genomgående tendensen i totalmaterialet, dels variationen mellan de olika linjegrupperna. Därtill kommer den omvända aspekten att studera variationen mellan olika moment inom totalmateria- let eller för en enskild linjegrupp.
Även i detta fall kan ett exempel från den första huvudaspekten (kap. 1), behovet av kunskaper och färdigheter, belysa det angelägna i att använda varandra kompletterande analysmetoder. För enkelhetens skull begränsar vi diskussionen till att gälla kraven på förkunskaper enligt de mottagande skolorna.
För att en deskriptiv analys av denna variabel skall kunna vara användbar dels som deskription för praktiska syften, dels för jämförelser med övriga delunder- sökningar, bör den rimligtvis kunna ge _— om än något osäkra —— svar på föl- jande frågor.
1) Vilka moment inom matematikämnet bedömer de mottagande skolorna som de viktigaste och vilka som mindre viktiga? 2) Ger alla linjegrupper inom yrkesskolematerialet samma ungefärliga vikt åt de olika momenten? 3) Om inte, vilka moment bedöms som viktiga av t. ex. industriutbildningen och vilka av kontors- och handelsutbildningen? 4) Hur är överensstämmelsen mellan yrkeslinjer och gymnasielinjer? 5) Finns det några nämnvärda skillnader mellan olika moment för totalmate- rialen eller enskilda linjegrupper, så att man kan urskilja grupper av moment, av vilka några bedöms som mycket angelägna, andra som måttligt och andra åter som mindre angelägna? 6) Kan man urskilja någon gemensam nämnare eller största gemensamma faktor, i vilka krav sålunda föreligger från samtliga utbildningslinjer? Hur stor är i så fall denna, dvs. hur många och vilka moment omfattar den? Dessa frågor, som inte är uttömmande, kan på analogt sätt ställas även beträf- fande yrkeskrav och fritidsbehov liksom ifråga om standarden på kunskaper och färdigheter hos elever i yrkesskolor och gymnasier samt hos olika yrkesutövare.
Frågorna ovan ger vid handen, att analyserna från teknisk synpunkt blir av flera slag. Vi har dels analyser av differenser inom en och samma huvud- variabel. Hit hör dels analyser av differenser mellan olika moment, vilka i sin tur närmast gäller deras relativa vikt eller rangordning, dels analyser av differenser mellan olika linjegrupper eller mellan olika totalmaterial, t. ex. från yrkesskolorna respektive gymnasierna. Dessa senare analyser kan gälla antingen deras relativa vikt eller rangordning i de olika grupperna eller deras absoluta skattningsvärden. Utmärkande för dessa analyser är bl. a., att de bygger på samma formella referenssystem. Särskilt gäller detta differenserna mellan moment inom varje linjegrupp, där skattningarna ut- förts av samma bedömare. Men även för jämförelser mellan olika linje- grupper har vi vid utarbetandet av frågeformulären sökt sörja för, att de tolkas lika av alla svarande. Därvid är att märka, att de individuella diffe- renserna i detta fall är av underordnat intresse, därför att de kan förut- sättas taga ut varandra i det material som utgör underlaget för gruppjäm— förelserna. Det bör också betonas, att de jämförelser som utnyttjar relativa data, t. ex. rangordningar, torde vara mindre influerade av systematiska bedömningstendenser och differenser ifråga om uppgiftslämnarnas referens- system. Dessa typer av analyser, som alltså rör den relativa vikten av olika moment (den ordning i vilken momenten bedöms som angelägna) bidrar sålunda till att belysa strukturen ifråga om krav på förkunskaper etc. samt likheter och skillnader inom denna. Vi benämner i det följande denna typ av analys strukturlikhetsanalys eller strukturjämförelser.
Som närmare utvecklas nedan (5. 100), kräver denna analys inte minst för praktiska syften en komplettering genom studier av differenser av nivån ifråga om skattningsvärdena. Härvid förutsättes jämförbarhet ifråga om be— dömarnas referenssystem (jfr nedan 5. 100). Kräver yrkeslinje x mer av ett givet moment än yrkeslinje y? är den enklaste fråga man kan anföra, för
att belysa innebörden av denna analysform. Den utgår alltså från de abso— luta centralmåtten och prövar differenserna mellan dem. Denna nivåanalys är t. ex. oumbärlig för fastställande av en minsta gemensam nämnare eller största gemensamma faktor, eftersom detta förutsätter, att man i materia- let drar en låt vara godtycklig gräns mellan sådana skattningsvärden som kan anses uttrycka mer väsentliga krav och sådana som inte gör det.
Hittills har vi i diskussionen rört oss med analyser av differenser inom en och samma variabel. Om vi, närmast med utgångspunkt från de tabel- ler i vilka dessa resultat redovisas, sammanfattar dessa analyser under benämningen vertikalanalyser, är det naturligt att benämna analyser som går ut på jämförelser mellan olika variabler för horisontalanalyser. Denna benämning täcker sålunda för det första alla jämförelser ifråga om huvud- variablerna, t. ex. krav på förkunskaper och resultatet av skolans under- visning liksom också relationerna mellan dessa variabler och den tredje huvudaspekten (kap. 1), skolundervisningens utformning enligt lärarenkä- terna. För det andra kan benämningen avse jämförelser mellan olika va- riabler inom samma huvudvariahel, t. ex. förkunskapskrav för yrkesutbild- ning och yrkeskrav för en och samma yrkesgrupp. I det senare fallet är vissa direkta numeriska beräkningar genomförbara, i det förra, särskilt vid den avslutande jämförelsen mellan samtliga variabler för olika momentgrupper, blir vi hänvisade till en kvalitativ sammanfattning, eftersom vi saknar ett kriterium mot vilket vi kan ge de olika variablerna vikter. Då de enklare horisontalanalyserna enligt ovan inte i någon mer väsentlig grad skiljer sig från vertikalanalyserna” skall vi använda dessa termer med försiktighet och i stället för klarhetens skull vid de olika analyserna mer konkret ange, vad jämförelserna gäller. Att vi här ändå uppehållit oss vid dessa begrepp sammanhänger med att vi velat framhålla de principiella skillnaderna. Begreppen spelar också en viss roll i den något utförligare diskussion av innebörden av undersökningarnas uppläggning, som blir nödvändig i en mindre teknisk framställning (Husén & Dahllöf 1960, kap. 5). Vi har där mer utförligt och med grafisk framställning belyst de skillnader t. ex. ifråga om de tidpunkter i utbildningsgången samt undersökningsgrupper- nas sammansättning, som de olika bedömningarna respektive kunskaps— prövningarna gäller. Den informationen framgår direkt av kap. 1 i denna volym, särskilt tab. 2.
c. Allmänna beräkningsmetodiska problem
För de olika ovannämnda analystyperna användes olika statistiska meto— der, som närmare anges i varje särskilt fall. Där ej annat utsäges, sker alla
9 Så som vi definierat termerna ovan, kallar vi en jämförelse mellan yrkeskrav enligt arbets- ledare och yrkeskrav enligt arbetstagare för horisontalanalys men en jämförelse mellan yrkes- krav enligt arbetsledare avseende å ena sidan svarvare och å andra sidan grovplåtslagare för vertikalanalys.
signifikansprövningar genom tvåsidiga test (Henrysson 1957, s. 83). Som signifikansnivå begagnas genomgående .05, men även signifikanser med lägre P-värden redovisas till ledning för dem, som vill bedöma resultaten från andra nivåer. Av utrymmesskäl anges i flertalet tabeller signifikans- nivån enbart genom asterisker i kolumnen för P, varvid * = P ( .05, ** = P ( .01 samt *** = P ( .001.
Strukturlikhetsanalyserna, som i princip utgör en jämförelse av rang- ordningar, utnyttjar således rangkorrelationer (rho). Vid bedömningen av dessas numeriska storlek bör följande beaktas. I allmänhet analyseras där- vid två eller flera serier av bedömningar, där rangordningen i var och en är baserad på centralmått för grupper, medianer eller liknande. Genom att flertalet rådata på detta sätt härrör från grupper innebär detta, att relia- biliteten (Ekman 1957, s. 46 ff.) som regel torde vara högre än vad som är vanligt i analyser av data från individuella observationer. Detta är tämli— gen självklart och verkar för korrelationerna mot högre värden än vad som är vanligt vid jämförelser mellan enskilda observationer.
Ytterligare en omständighet torde verka i samma riktning. Båda de äm- nen som här är föremål för behandling, är till sin struktur sådana, att de kräver vissa grundläggande färdigheter för att över huvud taget kunna hanteras. Alla former av matematiska operationer så som de definierats i våra frågeformulär kräver behärskande av de fyra räknesätten åtminstone ifråga om hela tal och decimalbråk. På samma sätt förutsätter flertalet modersmålsmoment grundläggande färdigheter i att läsa, skriva etc. Detta är så självklart, att det inte borde behöva påpekas, men vi gör det ändå, eftersom just denna egenskap hos ämnena blir av en viss betydelse för korre- lationernas styrka och riktning. De grundläggande momenten kan näm— ligen härigenom förutsättas vara desamma för samtliga utbildningslinjer och/eller yrken, vilket binder de lägsta rangnumren till vissa bestämda moment. På detta sätt kan man aprioriskt vänta dels att negativa korrela- tioner inte skall uppträda ifråga om kunskapskrav, dels att denna faktor skall ha en förhöjande effekt på de positiva korrelationerna. Ju fler ge- mensamma moment, desto högre korrelationer är en definitionsmässigt självklar regel. Vad vi däremot inte på förhand kan förutse, är graden av strukturlikhet inom den ram som återstår. Därför är strukturlikhetsana- lysen ett viktigt medel för oss att identifiera för olika grupper gemensamma och inte gemensamma moment.
&. Frågor rörande reliabilitet, variabilitet och fördelningar
Reliabiliteten (Ekman 1957, s. 32 ff.) hos de i de jämförande kunskaps- prövningarna använda instrumenten redovisas separat 1 kap. 16. Relia- biliteten hos frågorna i enkäterna har av utrymmes- och kostnadsskäl inte prövats eller redovisats fullständigt. För vårt vidkommande tjänar relia-
bilitetsprövningarna av frågeformulären närmast ändamålet att visa, att bristande reliabilitet hos instrumentet inte är en faktor som förklarar ev. frånvaro av statistiskt Säkerställda skillnader, där man på goda grunder kan vänta sådana. Resultaten av de följande prövningarna kommer där- för att kunna belysa reliabilitetsfrågan indirekt. Det faktum, att alla våra differenser rör skillnader mellan gruppdata, innebär, att reliabiliteten kan prövas genom jämförelser mellan centralvärden för relativt stora grupper, vilket i sin tur torde medföra stabilare värden.
En stickprovsmässig reliabilitetsprövning har dock företagits. Den har utförts som retestning efter ett år och gäller variabeln förkunskapskrav i matematik från en skolform, småskoleseminarierna, som tillfrågats två gånger. Korrelationen (r) ifråga om medianvärdena för de 48 momenten vid de två prövningarna uppgår till .95.
Även frågorna rörande spridningar och fördelningar hör till dem som, i enlighet med de ovan angivna allmänna principerna för bearbetning och redovisning, inte kommer att redovisas annat än i särskilda fall.
Ifråga om variabilitetsmåtten (Connolly & Sluckin 1958, s. 32 ff.) gäl- ler i vårt fall dels att dessa karakteristika för de använda kunskapsproven redovisas i vanlig ordning (kap. 16), dels att de i övrigt inte redovisas numeriskt för de enskilda linjegrupperna. Däremot redovisas ofta varia- tionsvidden mellan de enskilda linjegrupperna (yrkesgrupperna) inom ett totalmaterial. Anledningen till vår restriktivitet ifråga om redovisningen av de enskilda gruppernas variabilitetsmått är i första hand, att de är av underordnat intresse för huvudframställningen (jfr ovan 5. 82) och där— till skulle spränga ramen för de redan i avsevärd grad komprimerade ta— bellerna.
Därmed är givetvis inte sagt, att dessa mått skulle sakna vetenskapligt intresse i förevarande sammanhang. De skulle t. ex. i princip kunna ut— nyttjas som mått på den säkerhet, med vilken bedömningarna avgivits. Detta skulle dock inte kunna ske i vårt fall utan avsevärda specialberäk- ningar. Följande faktorer försvårar nämligen en direkt jämförelse mellan variabilitetsmåtten för olika grupper. För det första arbetar vi, som när- mare redovisas nedan (kap. 4), i enkäterna i första hand med icke-para- metriska bearbetningsmetoder. Antalet svarsalternativ är vidare ofta ganska begränsat och momenten uppvisar inbördes stora olikheter. Detta med- för ofta tak- och botteneffekter, som gör jämförelser mellan kvartilvärden för sådana moment skäligen meningslösa. Jämförelser mellan moment utan sådana effekter skulle dock från denna synpunkt vara meningsfulla.
Däremot föreligger en annan omständighet, som gör, att direkta jäm- förelser mellan variabilitetsmåtten för olika linje— eller yrkesgrupper synes mindre meningsfulla som ett mått på bedömningarnas säkerhet. Linje- grupperna kan, som närmare kommer att framgå av det följande, nämligen knappast betecknas som lika homogena med avseende på de i gruppen in-
gående enskilda utbildningslinjernas respektive yrkesgruppernas natur. Vissa linjegrupper måste med nödvändighet i större utsträckning än andra i sig samla utbildningslinjer av olika slag. Särskilt i en typisk >>restgrupp>> som »övrig industri» blir detta fallet. Dessutom är det av metodiska skäl synnerligen svårt att utifrån yrkesnomenklaturen eller dylikt erhålla ett tillförlitligt mått på graden av homogenitet i denna mening. Dessa svårig- heter bör självfallet också beaktas vid slutsatserna angående centralten— denserna. För variabilitetsjämförelserna innebär de, att dessa som de före- ligger måste betraktas som ett utslag både av graden av den bedömar— säkerhet, som vi ville pröva, och av linjegruppernas olika homogenitet med avseende på undergruppernas natur.
Vad som ovan sagts om variabilitetsmåtten gäller i tillämpliga delar också om redovisningen av fördelningar av nivåvärden. Endast i de fall vi på grund av uteblivna signifikanta differenser, där man skulle ha vän— tat sådana, finner anledning till särskild analys, kommer fördelningarna att återges. Det innebär, att det som regel endast blir de mindre represen— tativa fördelningarna, som kommer till synes, vilket kan ge ett missvisande intryck. Av utrymmesskäl kan vi emellertid inte redovisa alla ifrågakom- mande fördelningar.ln Allmänt kan sägas, att de som regel uppvisar för ifrågavarande typer av variabler fullt normala karakteristika.
B. Indelningen i utbildnings- och yrkeskategorier
a. Enkäterna till yrkesskolor och gymnasier
Yrkesskolematerialet
Som ovan framhållits, erhöll vi i enkäterna till de yrkesutbildande sko- lorna och företagen separata svar för olika utbildningslinjer, vilka ko- dades med hänsyn till utbildningens allmänna inriktning. Den kod, som därvid användes för grundmaterialet, var förhållandevis detaljerad och hade med utgångspunkt från indelningen i Svenskt skolväsende (1956), Yrkes- förteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (1952) samt yrkes- beskrivningarna i Svenskt yrkeslexikon (1951 ff.) utarbetats med hjälp av tjänstemän vid Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen (se förordet) efter de synpunkter som är vägledande för den pågående revisionen av yrkesför- teckningens gruppnummerkod.
Som likaledes ovan framhållits, visade det sig för huvudbearbetningen nödvändigt att genomföra analysen med endast ett tiotal linjegrupper. Materialet i grundförteckningen grupperades sålunda efter den gängse indelningen i yrkesområden, som kommer till uttryck dels i de ovan cite— rade arbetena, dels och framför allt i Yrkesutbildningen i Sverige (1954)
1" Enbart för en fråga i en av de större enkäterna skulle krävas analys av ett mycket stort antal fördelningar, t. ex. i YMa 480 stycken.
samt Kungl. arbetsmarknadsstyrelsens broschyrserie Skolor för yrkesut- bildning (1956). Samma huvudprinciper för indelningen återfinns också i den indelning i grenar av årskurs 9 y som tillämpas inom försöksverk- samheten. (Timplaner och huvudmoment, 1957, s. 26.) Vissa modifika— tioner har dock ägt rum, så att ytterligare uppdelning skett i de mest fre- kventa yrkesområdena.
Vi redovisar nu indelningen av yrkeslinjerna i huvudgrupper med angi- vande av de förkortningar, som användes i det följande. För varje sådan linjegrupp ger vi exempel på mer frekventa yrkeslinjer (kurser) som ingår i gruppen.
1. (J) Utbildning inom jordbruk med binäringar. Lantmannaskolor, jordbruks- skolor, trädgårdsutbildning, skogsskolor.
2. (M) Metallntbildning. Mekanisk verkstadsskola, utbildning av metallarbetare, maskin- och bänkarbetare, reparatörer—smeder—svetsare, vcrktygsmakare, gruv- arbetare, järnbruksarbetare.
3. (ME) Utbildning av motormekaniker och elektriker. Bil- och motormeka— niker, vapenmekaniker, elektriker, signalreparatörer, radio—, tele- och radarmon- törer, bilelektriker.
4. (TB) Utbildning för trä— och byggnadsindustri. Byggnadssnickare, möbel- snickare, inredningssnickare. Murare. Målare.
5. (ÖI) Utbildning för övrig industri. Bleck- och tunnplåtslagare. Värme- och sanitetsmontörer, rörläggare. Cellulosaindustri. Kemisk-teknisk industri. Grafisk industri. Finmekaniker. Läder-, hår- och gummiindustri. Textil- och beklädnads- industri. Laboratoriebiträden.
6. (TMC) Utbildning för trafikyrken samt militära och civila bevakningsyrken. Sjömansskola, sjöbefälsskola, telefonist- och telegrafistutbildning. Militär instruk- törsskola. Fältflygarutbildning. Polisskola.
7. (K) Kontors- och handelsutbildning. Allmän handels- och kontorsutbildning (ej handelsgymnasium). Detaljhandelskurser. Korrespondentutbildning.
8. (Hu) Huslig utbildning. Hushållskurser. Husmodersskola. Lanthushållsskola.
9. (V) Utbildning till vårdande yrken. Sjuksköterskeskola. Tandsköterskeskola. Barnsköterskeskola.
10. (P) Utbildning till pedagogiska yrken. Förskollärare. Särskollärare. Skol- kökslärare. Lanthushållslärare. Handarbetslärare.
Som framgår, täcker denna förteckning en stor variation utbildnings- linjer. Detta är fallet även inom vissa linjegrupper, främst grupperna ÖI och TMC. Det bör vidare observeras, att yrkesutbildning i det militära så långt möjligt har klassificerats under motsvarande rubriker för civil ut— bildning. Antalen i de olika linjegrupperna redovisas i samband med re— sultaten från enkäterna.
Gymnasiematerialet
I detta material redovisas varje gymnasielinje för sig. Inom det allmänna gymnasiet skiljer vi sålunda på allmän, latin— och reallinje, och var och en av dessa indelas i sin tur i tre- och fyraåriga. Fackgymnasierna indelas i
handelsgymnasielinjer och linjer vid högre tekniska läroverk, seminarierna i folk— och småskollärarlinjer. I övrigt hänvisas till den följande redovis- ningen.
b. Arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet
Yrkesgrupperna i arbetstagarmaterialet har tidigare presenterats i kap. 2. Här skall de närmare definieras samt analyseras med hänsyn till vissa karakteristika.
Yrkesgrupperna inom verkstadsindustrin har definierats med utgångs— punkt från Sveriges Verkstadsförenings Statistik rörande arbetarlöner (1952). Grovplåtslagarna definierades med gruppnumren 300—309, svar— varna med nr 400—409 samt hopsättarna (lättare) med nr 710—719 och motsvarande i huvudgrupperna 72 och 73 (serie- resp. bandhopsättare) (a. a. s. 17 ff.). Till grovplåtslagarna förs sålunda även fartygsplåtslagare (302), utslagsmän (304), nitare och diktare (305). Till svarvarna räknas supportsvarvare, revolversvarvare, halvautomatsvarvare, automatsvarvare. karusellsvarvare och andra. Däremot ingår inte i någon av dessa grupper verktygsarbetare, vilka redovisas i numren 200—219 (a. a. s. 16).
Vid samplingen tillämpades den formella yrkeskodningen strikt, även om vi var medvetna om att företagen varierade något i sin praxis. Då denna i sin tur inte gick att närmare kartlägga, ansåg vi det bäst att följa perso- nalkontorets (motsvarande) kodifiering. Vid bearbetningen hade vi för de enskilda deltagarna, på grund av att undersökningen utfördes under full anonymitet, endast tillgång till arbetstagarnas egna uppgifter i frågefor- muläret, som alltså blev avgörande för kodifieringen i bearbetningen. En- dast i några enstaka fall förekom avvikelser ifråga om yrkesgruppen.
Inom övriga industriyrken förelåg inte samma möjligheter till en spe- cificerad inplacering i en formaliserad yrkesnomenklatur. Uttagningen av personal inom dessa yrkesgrupper grundade sig emellertid på samma prin- ciper som inom verkstadsindustrin, vilket medför, att grupperna torde kunna betraktas som likvärda vad avser yrkesspecificiteten. Sålunda defi- nierades de återstående yrkesgrupperna med produktionsarbetare inom gruvindustri, kallvalsverk, träindustri (möbel- och inredningssnickare och motsvarande, alltså ej sågverksarbetare eller dylikt), bageri och konserv- fabriker (frukt— och grönsakskonservindustri men ej fiskkonservindustri).
Samplingen av tjänstemännen i kontoristgruppen ägde rum med utgångs- punkt från gruppnumren 9007 (kontorist), 9008 (kontorsbiträde) samt 9508 (maskinskrivare) enligt Yrkesnomenklatur för tjänstemän (1957). Vid be- arbetningen har vi dock, av skäl som ovan angetts, inte kunnat utnyttja dessa uppgifter, utan vi har indelat detta material i två huvudgrupper med ledning av deltagarnas egna uppgifter. Den ena gruppen har vi kallat all— männa kontorister (Ka), den andra specialkontorister (Kb), varmed vi av— ser kontorister med specialisering på bokföring, kassatjänst etc., som de-
finitionsmässigt torde innebära arbetsuppgifter omfattande numeriska be- räkningar. Till dessa grupper kommer ytterligare försäkringstjänstemän (Fö) samt banktjänstemän (Bk). Vid försäkringsföretagen ingick även per— sonal tillhörande kontoristgruppen i stickprovet, och dessa har givetvis re— dovisats i grupperna Ka eller Kb.
Bearbetningen av materialet från fältundersökningen redovisas i detalj i följande kapitel (kap. 15—18). Här skall endast det insamlade materialet specificeras med avseende på vissa bakgrundsvariabler. Enligt tab. 15 före- låg data från 1 586 personer, fördelade på olika yrkesgrupper. Av dessa har två icke bearbetats i detta sammanhang. Det gäller dels en mindre grupp affärsanställda, vilken sparas till bearbetningen av ett större ma- terial inom denna kategori, som insamlats under hösten 1959, dels en mindre grupp hålkortsoperatörer, som kommit att ingå i kontorsgruppen på två företag men som utgör otillräckligt underlag för bearbetning. Anta— let framgår av följande uppställning:
Antal deltagare enl. tab. 15 .......................... 1586 Avgår: Affärsanställda .............................. 40 Hålkortsoperatörer .......................... 14 54 Underlag för bearbetning 1 532
I tab. 18—20 specificeras nu det återstående materialet (n = 1 532) med hänsyn till grundläggande skolutbildning. En jämförelse med tab. 15 visar vissa obetydliga differenser i några grupper. Dessa utgör den ovan nämnda diskrepansen mellan företagens kodning och arbetstagarnas uppgifter. Då vi med hänsyn till anonymiteten inte kunnat identifiera de individer, för vilka det föreligger avvikelser, har vi vid bearbetningen utgått från arbets- tagarnas egna uppgifter. De obetydliga differenser som kan utläsas ur jämförelsen, gäller också i några fall differenser mellan arbetar- och tjänstemannagrupper. Det rör sig i dessa enstaka fall om sådan personal, som av företagen redovisas som arbetarpersonal men som med hänsyn till egna uppgifter, vanligen lagerarbete, av oss kodifierats som lagerkonto- rister. Erfarenheterna från fältarbetet ger vid handen, att det i dessa fall är fråga om företag utanför verkstadsindustrin, som mindre strikt till- lämpar yrkesnomenklaturen för tjänstemän.
I tab. 18 har specificerade uppgifter endast givits för manliga industri- arbetare. Resultaten för de kvinnliga industriarbetarna kommer inte att bearbetas i detta sammanhang.
Av tab. 18—20 framgår vidare utsträckningen av det bortfall i bearbet- ningen, som sammanhänger med att vi trots instruktionerna vid samp- lingen, råkat få med en del individer, som faller utanför de givna defini- tionerna av populationen. Det totala antalet uppgår till 3,5 % av deltagarna. Därtill kommer de, som uteslutits från bearbetningen på grund av för lågt deltagande från företaget i sin helhet enligt redovisningen ovan (3. 78).
Tab. 18. Specifikation av de manliga industriarbetarna i fältundersökningen inärings- livet med avseende pa” grundläggande skolutbildning
Antal Män: Avgående på grund av Grundutbildning otill- Åter- Yrkes— d" ej definitions- räck. stå- över f01k_ därav med grupp to" arav enlig(t) delt- 5.3 ende folk- skola årskurs tält i ' män sko— t .. ot. tore- la Kv M utb. yrke ålder tag 6 7 8 Gr ..... 119 —— 119 9 2 1 23 35 84 6 78 24 52 2 va . .. 82 1 81 3 1 — — 4 77 7 70 13 53 4 Gpl .... 167 —-— 167 7 — -— — 7 160 17 143 17 85 41 Sv ..... 204 18 186 — — 1 — 1 185 22 163 29 94 40 Hs ..... 113 24 89 3 1 1 —- 5 84 9 75 17 40 18 Tr ..... 175 18 157 5 1 — 6 12 145 6 139 27 110 2 Bg ..... 34 4 30 —— — 5 —— 5 25 _ 25 2 14 2 st .. .. 99 61 38 1 —— 1 — 2 36 3 33 3 24 6 Summa 993 126 867 28 j 5 | 9 29 j 71 796 70 | 726 132 472 122
Tab. 19. Specifikation av de manliga tjänstemännen i fältundersökningen indringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning
Antal Män: Avgående på grund av Åter- Grundutbildning Yrkes— e' — — . stå— . .- J definltlons— Otllll' Real- Folk- Övn _ darav . - g grupp ttaolt enhg(t> delt. i sza fälg: cxa- skola folk- Övrigt Kv. M. utb. Iyrkelålder toret. men årsk7 skola Ka .. 211 169 42 2 — — —— 2 40 13 7 7 13 Kb. . 190 95 95 6 — —— 6 12 83 26 18 17 22 Fö . . 53 35 18 2 — 1 — 3 15 9 — 3 3 Bk . . 85 40 45 4 — — —- 4 41 40 —— _ 1 S:a 539 | 339 200 14 — 1 j 6 | 21 | 179 | 88 | 25 | 27 | 39
Tab. 20. Specifikation av de kvinnliga tjänstemännen ifältundersökningen inärings- livet med avseende på grundläggande skolutbildning
Avgående på grund av Åt Grundutbildning er— Yjäes' Agfa ei dennitionsenligu) otillr. ååå; Real- anZi- Folk- Övrig g pp ' delt. i S:a kv exa- skole- skola folk- Övrigt utb. yrke ålder föret. ' men k ärsk. 7 skola omp.
Ka . . 169 4 — 1 1 6 163 44 10 58 31 20 Kb . . 95 3 — —- 5 8 87 21 2 33 19 12 Fö . . 35 1 — —— — 1 34 15 5 4 5 5 Bk . . 40 3 —— — _ 3 37 22 14 — — 1 S:a 339 11 _ 1 6 18 321 102 31 95 55 38
Den förra kategorin kan indelas i tre kategorier, nämligen dels sådana per— soner med annan grundläg fande skolutbildning än som avsetts, vanligen då helt eller delvis utbildning utanför Sverige, skolgång i hjälpklass och dylikt, dels sådana med yrkesangivelse utanför definitionen, dels sådana med andra födelseår än som avsetts. Det bör observeras, att de samplingfel, som dessa avvikelser representerar, sannolikt motsvaras av fel beträffande sådana, som enligt definitionerna borde ha men i praktiken inte har kommit ifråga för urval. Svårigheterna är emellertid betydande att i undersökningar som denna på ett större antal företag erhålla en i alla avseenden fullt korrekt personalstatistik som grund för urvalet. Felfrekvensen torde mot denna bak— grund kunna betecknas som ofrånkomlig.
Övriga data om deltagarna i fältundersökningen lämnas i samband med resultatredovisningen i kap. 16.
_ "N|.-_. då?-FTF?! n'lrl
3.31 Irläilhmjum ran.»
' kat tärnan - .vl ..; dl!:
_ * V". är ' , 'if—orginwliqirjlfl' ännu,-I ”Wild _ t ' Hig: :||te ljng'tÖ- *.
111le lil-7.31
II
BEHOV AV KUNSKAPER OCH FÄRDIGHETER
I'. '.L.".".,' _."'.. .” . l-a . "__| ”| —_ . | '_'_']|||_-*"*|'*t _.u S_qu — ..”—M . ' . w, W'Z' ' -; "i" ,,v' " ' 'v-,L_ . ,,— . _r ;» -_ ' nu.) "'.'” * ”*, ;" .'—' : ' .- -—.| _ 4 __ | ||_1 .. .d” |. . r. " lHj ”& lefu— |H lll'1 ar 7| | : * . | * - .. -' ' ' ' '. - i.. nu F | | . . f , *—. &_ Hf.. .. _, : ' , . l.”..lldlll ** "| ” l”. l:L> ; wat. | lll-Huv ** || :| _: WIJ-. ” :.. t.”.r'l |,' --: ' .. . .III J, F.; I..]_ I ' l » I I ... | . ' | ' rill ; _. ' ut.. ;Htllv . _!— I . ' l III _- - l i _ ...?. || _Il'. |||1..| Ä. ,' *, '. .Mtji. ' ' ” lr. .' ||; .; Lp: ;. _'1." .j". |:" |.|.| . __"»— q .'_ :., |:. ] t . |. _. . ..,r. . _ ., ||._ .. __. .; "FSI '.;w r .'-:,L||, - ,. ' IH. +,:
. 1. ' __ f , _ l» .' i."' _ ." '||_ Flt! ' ll—Hjb* * | _! 'i _ | |'-- "'.” » '| || (' H. 5 ll | ([I i i u.. "' i ,. '”;LÄjfi' lälwiwå'
Mil—|| TH | .a.) ' ' l—l. j-. .. l1 l-l ' |. . - . , || _ ... || _ . ' , . || '|' l||' _.11111 ' |II .. u ; . " H- _|'III i ll—l '. '( ” 'IIYAI _L|HI - ll | ll
KAPITEL 4
Krav på förkunskaper i matematik för yrkes- och gymnasieutbildning
A . Frågeformulär
Med utgångspunkt från de i kap. 1 angivna principerna konstruerades fråge— formulären rörande kraven på förkunskaper i matematik med särskild hänsyn till att vi skulle undvika de generella och systematiska bedömnings— tendenserna (se Ekman 1946, 1950). Det var sålunda av vikt att ge ett så långt möjligt konkret underlag för bedömningarna liksom att åstadkomma största möjliga jämförbarhet mellan skattningarna från olika håll. Till de åtgärder som vidtagits i detta syfte räknar vi främst följande, av vilka den första närmast hänför sig till de i kap. 2 redovisade urvalsprinciperna.
(l) Urvalet av de tillfrågade har företagits efter yrkeslinje resp. under— visningsavdelning, vilkas lärare för ett givet läsår ombetts besvara formu- läret med avseende på den uttagna enheten. Separata svar föreligger sålun'da för de olika linjerna på yrkesskolorna och för varje avdelning på gymna- sierna.
(2) Ämnet har i den omfattning det bedrivits på den grundläggande sko- lans högstadium (motsvarande) analyserats i olika delar, moment, och se— parata bedömningar har begärts för varje moment. Detta analysarbete har utförts i samarbete med en särskild arbetsgrupp, sammansatt av lärare med erfarenheter från inatematikundervisning på högstadiet och närmast an- gränsande stadier jämte en representant för undersökningsledningen. Grup- pens arbete har letts av lektor Bengt Cullert vid lärarhögskolan i Stock- holm. Samtliga ledamöter framgår av bil. 2.
(3) För att så långt möjligt nå överensstämmelse beträffande tolkningen av de olika momentrubrikernas innebörd, har för varje moment insamlats ett antal konkreta exempel på uppgifter, vilka är mer eller mindre typiska för undervisningen på högstadiet. Dessa har sammanförts i en exempel— samling, som åtföljde varje frågeformulär. Denna gav alltså en precise- rad definition av momentet. Alla uppgifter i denna exempelsamling häm— tades från gängse läroböcker i ämnet. Vi försökte därvid följa principen att få med typiska exempel, oberoende av våra åsikter om deras lämplig- het. En del exempeltyper, som enligt kursplaner och metodiska anvisningar endast mer sparsamt torde förekomma i undervisningen, har särskilt mar— kerats genom att deras nummer satts inom parentes.
Exempelsamlingen skulle enligt anvisningarna utnyttjas som en allmän definition av momentet. För varje moment innehåller den ett mindre an— tal exempel, ordnade i ungefärlig svårighetsordning efter deras placering i läroböckerna, varvid de lättaste hämtats från folkskolans, de svåraste från realskolans läroböcker och de högsta årskurserna där. En bedömning in- nebärande höga krav måste då tolkas som att vederbörande anser, att ele— verna borde kunna räkna flertalet eller alla av de för momentet givna exemplen, medan låga krav rimligtvis innebär, att eleverna endast behövde behärska de lättare uppgifterna.
Det skulle ha varit intressant att försöka genomföra en ännu mer de- taljerad studie, där man kunde ha fått fram exempel för exempel i stället för som nu moment för moment, men av lätt förstådda skäl var detta inte möjligt i vår undersökning.
Vårt intryck från kontakter med de svarande lärarna samt från bear- betningen av materialet är, att exempelsamlingen fungerat mycket väl som ett allmänt definitionsunderlag för bedömningarna och att det inte har förekommit några väsentliga problem om hur den skall tolkas.
(4) Slutligen har vi för att möjliggöra jämförelser mellan olika lärares svar använt fasta svarsalternativ för bedömningarna. Lärarna har alltså fått svara med en av sex föreslagna siffror, vilka var och en givits sin definition i formuläret. Dessa siffror har f. ö. kunnat utnyttjas direkt vid hålkortshearbetningen.
Den fråga, som faller inom ramen för redovisningen i detta kapitel, har formulerats på följande sätt. Svarsalternativen anges även.
Frågor om matematiken i undervisningen Obs! Använd exempelsamlingen, när Ni besvarar de följande frågorna.
I. För att kunna tillgodogöra sig undervisningen, som den nu är upplagd, i den klass (ring) som här avses fordras förkunskaper och färdigheter från den grund- läggande skolan i de moment inom ämnet matematik (räkning), som specifice- ras här nedan: Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—5.
Siffrorna betyder:
Ingen färdighet och ingen allmän kännedom erfordras. Ingen färdighet men någon allmän kännedom erfordras. Ingen färdighet men god allmän kännedom erfordras. Någon färdighet erfordras. God färdighet erfordras.
5. Synnerligen god färdighet erfordras. Efter frågan följde en tabell i vilken samtliga moment upptagits under sina re- spektive huvudmoment. För varje moment angavs vidare inom parentes särskilda nummer, som hänvisade till motsvarande uppgifter i exempelsamlingen. Detta framgår av bil. 6, som upptar momentindelningen i matematikenkäterna. För undantag redogörs nedan. Genom att undersökningarna utfördes med ett års mellanrum, yrkesenkäten vår-
PP.”???
terminen 1957 och gymnasieenkäten 1958, har vissa smärre avvikelser förekommit i formulären. De redovisas här nedan.
(1) I gymnasieenkäten ingick ytterligare två moment, nämligen enklare exem- pel på tillämpad räkning ifråga om aritmetik och ekvationer av den typ som icke kan redovisas under någon av rubrikerna under huvudmomentet tillämpad räk- ning. Det rör sig här huvudsakligen om de enklaste formerna av benämnda upp- gifter med de fyra räknesätten inom området för hela tal och decimalbråk. I sam- band med en systematisk innehållsanalys av ett urval matematikläroböcker, vil- ken emellertid av utrymmesskäl icke kan redovisas i denna volym, upptäckte vi nämligen, att det förelåg vissa svårigheter att klassificera vissa av de enklare exemplen på tillämpad aritmetik och ekvationslösning i de kategorier som ingick i formuläret till yrkesskolorna. En analys av svaren i gymnasieenkäten ifråga om dessa moment bekräftade emellertid vårt antagande, att dessa enklaste benämnda exempel ifråga om de avgivna bedömningarna på båda frågorna helt kunde falla in under motsvarande bedömningar för den mekaniska räkningen. Av detta skäl har vi avstått från att separatredovisa dessa ytterligare två moment i gymnasie- enkäten, vilket endast skulle ha försvårat överblicken.
(2) Genom förbiseende från vår sida förekom ej svarsalternativet 0 i fråga I i enkäten till yrkesskolorna. Felet upptäcktes för sent för att rättelse skulle kunna utsändas. I de fall då denna siffra skulle ha kommit till användning har lärarna i stor utsträckning i stället skrivit ett streck (_) eller något liknande, vilket vid bearbetningen betraktats som 0. Med hänsyn till den använda beräkningstekniken får detta icke någon betydelse för jämförelserna med gymnasieenkäten annat än i de fall att genomsnittliga värden omkring 1 eller därunder blir aktuella. Sär- skild försiktighet har därför iakttagits beträffande tolkningen av sådana diffe— renser.
B. Principer för bearbetning och redovisning
Den skala för bedömningarna, som vi använt, kan inte betraktas som en likastegsskala utan måste hänföras till kategorin ordinalskalor. Även om vi alltså inte kan säga, att skillnaden mellan svarsalternativen 1 och 2 är lika stor som mellan 3 och 4, ger dock denna typ av skala en rangordning mellan de undersökta grupperna eller individerna. (Jfr Ekman 1957, s. 34 f.). För den statistiska redovisningen och signifikansprövningen har vi följaktligen använt s. k. icke—parametriska metoder (jfr Siegel 1956, s. 30 ff.), varvid medianen använts som centralmått. Detta har visat sig lämp— ligt även med hänsyn till att fördelningarna för vissa moment teoretiskt kan förväntas vara utpräglat sneda, nämligen beträffande kraven på för- kunskaper för moment med antingen mycket låg eller mycket hög ange- lägenhetsgrad.
Redovisningen av resultaten sker i två etapper. I den första behandlas totalmaterialen inom vardera yrkesskole- och gymnasieenkäterna. Detta sker närmast för överskådlighetens skull och med hänsyn till att det för praktiska syften kan vara önskvärt att få ett sammanfattande uttryck för totaltendenserna, även om dessa är baserade på ett delvis ganska heterogent material. Några mer definitiva slutsatser kan givetvis inte dragas förrän
efter den andra etappen av redovisningen, som omfattar differenserna inom enkäterna mellan olika grupper av utbildningslinjer. Som närmare utveck— lats ovan (kap. 3) kunde detta material givetvis i sin tur delas upp i än mer specifika grupper, vilket också kommer att ske i vissa specialanaly- ser som redovisas i annat sammanhang. Däremot skulle det med hänsyn till den allmänna målsättningen för denna undersökning föra för långt att i detta sammanhang fördjupa analysen ytterligare.
Inom var och en av de ovannämnda redovisningsetapperna kommer ma— terialet vidare att behandlas från två synpunkter. Den första gäller den all- männa likhet med avseende på strukturen som kan spåras mellan antingen de två enkäternas totalmaterial eller mellan olika grupper av utbildnings- linjer inom de olika enkäterna. Vi uppehåller oss här vid den likhet med avseende på i vilken ordning som olika moment inom ämnet bedömts som angelägna, när det gäller krav på förkunskaper vid de mottagande sko— lorna, och materialen kan för de olika utbildningslinjerna betraktas som fullt jämförbara, eftersom de bygger på samma momentindelning och definitioner. För praktiska syften torde en dylik strukturlikhetsanalys vara särskilt användbar, eftersom den också kan anses förhållandevis fri från inflytanden av tillfälliga rekryteringsförhållanden, som däremot på ett helt annat sätt kan väntas påverka den absoluta nivå, på vilken bedömningarnas medianvärden ligger.
Den andra typen av analys utgår från de absoluta nivåvärdena på media- nerna och kallas därför nivåanalys. Denna bygger bl. a. på förutsättningen om approximativ jämförbarhet mellan nivåvärdena för de olika utbild- ningslinjerna. Som ovan (kap. 3) framgått, vidtogs alla de åtgärder som rimligtvis kan ifrågakomma för att göra bedömningarna jämförbara, t. ex. indelningen i moment och utarbetandet av exempelsamlingen. I detta sam- manhang bör vidare observeras, att denna förutsättning inte endast gäller jämförelser mellan gymnasie- och yrkesskolematerialen utan även alla jäm- förelser inom dessa material. Det finns i det empiriska materialet f. ö. inga tecken som tyder på att det inte skulle föreligga approximativ jämförbar— het mellan bedömningarna från olika håll. Detta kan bl. a. utläsas av att bedömningarna från olika utbildningslinjer varierar på ett meningsfullt sätt, vilket framgår av den följande redovisningen, särskilt tab. 37 samt tab. 38.
Nivåanalysen synes oss utgöra ett oumbärligt komplement till struktur- analysen. Inte minst från praktisk synpunkt torde det vara absolut nödvän- digt att fastställa, om den inbördes angelägenhetsgradering som struktur- analysen gett vid handen, utspelas inom ett större eller mer begränsat om- råde. Om den t. ex. till större delen rör sig om skillnader mellan skattnings— värden, som samtliga innebär mer eller mindre obetydliga krav på färdig- heter, blir Slutsatserna givetvis helt andra än om åtminstone en del moment ligger tydligt högre upp på skalan. Nivåanalysen av kraven på förkunskaper
är också av stor vikt för bedömningen av svaren på frågan om standarden på elevernas förkunskaper. Slutligen kan det vara av såväl teoretiskt som praktiskt intresse att studera variationen mellan de olika utbildningslin- jerna som ett uttryck för ett aktuellt rekryteringsläge. För praktiska slu't- satser måste man därvid hålla i minnet, att rekryteringsförhållandena även varierar i tiden och att vårt material representerar ett stickprov från ett tillfälle och med de allmänna förhållanden inom skolväsendet, som då var rådande. Beträffande förutsättningarna för praktiska slutsatser får vi i övrigt hänvisa dels till kap. 1, dels till den avslutande diskussionen i kap. 24.
C. Totalmaterialen
a. Enkäten till yrkesskolorna (YMa)
Det totala antalet linjer för vilka svar föreligger i enkäten till yrkessko— lorna utgör 931. De siffror som ligger till grund för de i det följande redo- visade resultaten avviker doek något från detta antal. Antalet svar på den nu aktuella frågan utgör nämligen 919. Skillnaden mellan 931 och 919 hän— för sig till sådana formulär, i vilka svar endast lämnats på någon eller några andra frågor, vanligen då de öppna.
Utgångspunkten för vår analys av totalmaterialet är medianvärdena för de olika momenten för samtliga 919 utbildningslinjer. Med ledning av dessa medianvärden kan momenten rangordnas. Att det föreligger stora skillna— der mellan de olika momenten ifråga om medianvärdena är påfallande. Högsta medianvärdet är 4,42, lägsta 0,65, och spridningen är jämn över samtliga mellanliggande värden. Redan detta ger en antydan om att be— dömningarna är nyanserade och fria från mer påtagliga halotendenser. Ten- densen är genomgående även i samtliga undergrupper. (Se t. ex. tab. 37 o. 38.)
Innan vi drar slutsatser angående olika moments relativa angelägenhets- grad, vill vi gärna pröva, om de redovisade rangnumren kan anses företräda några skillnader ifråga om angelägenhetsgrad. Vi företar denna prövning inom de olika huvudmomenten. En sådan prövning synes med fördel kunna göras med Friedmans tvåvägsvariansanalys av rangordningar (Siegel 1956, s. 166 ff.). Då vi inte avser att föra den differentiella analysen längre ned än till vissa huvudgrupper av utbildningslinjer utför vi av praktiska skäl analysen med utgångspunkt från momentens rangordningar, vilka i sin tur grundar sig på medianvärdena, för var och en av dessa utbildningslinjer. Dessa är tio till antalet och redovisas närmare nedan.
Testet anger, om de i huvudmomentet ingående momentens rangordningar för de tio olika linjegrupperna kan anses dragna från samma population, varvid man utgår från rangsummorna för varje moment, vilka blir approximativt lika i de fall då nollhypotesen styrkes.
Tab. 21. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala yrkesskolematerialet
Huvudmoment Moment nr n E(Rj)2 dt 76; P
Mekanisk räkning: Aritmetik ..... 20f23, 59 5 5 346,5 4 33,86 *** » » Ekvationer
m. m ......... 28—29, 42—43 4 2 851,5 3 21,09 ***
Sortförvandling ................ 24—27 4 2 859,0 3 21,54 ***
Tillämpad räkning .............. 30—41 12 62 947,0 11 94,21 ***
Geometri: Teorem och konstrukt. 44—46 3 1 258,5 2 5,85 _
» Planimetri ........... 47—52 6 8 824,0 5 42,11 *** » Stereometri ........... 53—57 5 5 220,0 4 28,80 ***
Hjälpmedel .................... 58, 60—67 9 26 471,5 8 52,95 ***
Ett förenklat exempel må anföras för att belysa principen. Två huvudmoment (A och B) kan vardera indelas i tre moment (Aa, Ab, Ac resp. Ba, Bb och Bc). Dessa erhåller i ett totalmaterials tre undergrupper (I, II, III) följande rang- ordningar:
Moment Moment Aa Ab Ac Ba Bb Bc I 1 2 3 2 1 3 11 3 1 2 2 1 3 III 2 3 1 2 1 3 Summa 6 6 6 6 3 9
Det framgår omedelbart, att B-momenten representerar en stabil tendens till samma inbördes rangordning i samtliga undergrupper, medan motsatsen gäller om A—momenten. Detta blir tydligt bl. a. av rangsummorna för de olika momen- ten, som vid slumpmässig variation (A—momcnten) blir lika för samtliga moment. Det är dessa rangsummor som ligger till grund för den statistiska prövningen.
Då vi vid dessa prövningar rör oss med »related samples» (samma grupper i flera hänseenden) finns det bland icke-parametriska test enl. Siegel (1956) inget direkt jämförbart, mot vilket testets »power» kan jämföras. I de fall en sådan jämförelse kan göras, t. ex. beträffande data, användbara för bearbetning även med variansanalys, uppges testet enligt Siegel (1956, s. 172) dock fungera myc- ket tillfredsställande.
Resultaten av prövningen framgår av tab. 21. Tab. 21 visar, att det beträffande momentens rangordningar inom huvud— momenten föreligger signifikanta differenser inom varje huvudmoment, utom beträffande den »teoretiska geometrin» (geometri: teorem och kon- struktioner). Beträffande detta huvudmoment föreligger därför inte anled— ning att pröva differenserna mellan de enskilda momenten, vilket däremot bör göras i övriga fall.
I tab. 22 återfinns de enskilda momenten rangordnade efter median- värdena och specificerade på huvudmoment. För att underlätta överblic— ken har vi därvid sammanslagit huvudmomenten enligt tab. 21 till några färre grupper.
Tab. 22. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, av— seende krav pä förkunskaper i matematik i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Median Mekan. .. Tillämp. . Rang totalt räkning Sortforvandl. räkning Geometri Hjalpmedel 1 4,42 | Hela tal 2 | 4,28 | Decimalbråk 3 4,02 Dekadiska sorter 4 3,70 Allmänna bråk 5 3,47 Allm. br. o. decim.br. 6 3,34 Huvudr. o. överslagsb. 7 3,32 Procenträkn. 8 3,14 Reguladetri 9 3,02 Styeketal 10 2,93 Tid 0. vink]. 11 2,71 Rabatt 12 2,70 Ränta 13 2,69 Rektangel 14 2,68 Medeltal 15 2,43 Cirkel 16 2,41 Arbets— problem 17 2,34 Triangel 18 2,26 Blandningar 19 1,94 Affärsräkn. 20 1,79 Enkla ekva- tioner 21 1,76 Längd- och ytskala 22 1,73 Cylinder 23 1,67 Parallell— trapets 24 1,55 Prisma 25 1,46 Likform. rör. 26 1,40 Bolag 27 1,38 Diagram 28 1,29 Pyramid 29 1,28 Kon 30 1,23 Regelb. månghörn. 31 1,20 Klot 32—33 1,12 Myntreduk- Växlar tion 34 1,11 Tabeller 35—36 1,07 Aktier och Gradskiva obligationer
Tab. 22. (Forts.)
Rang 114231?! 212532; Sortförvandl. 333315 Geometri Hjälpmedel 37 1,01 Förstå teorem 38 0,94 Svårare ekvationer 39 0,93 Kvadrat— rötter 40 0,89 Konstrukt. 41—42 0,88 Algebra Bevisa teorem 43 0,87 Skjutmått 44 0,82 Mikrometerskruv 45 0,75 Räknesticka 46—47 0,69 Räknesn. Räkne— mask. 48 0,65 Fältmätn. övn.
När det gäller att studera de enskilda momenten i relation till varandra efter deras angelägenhetsgrad, synes det emellertid icke meningsfullt att pröva samtliga ifrågakommande differenser. Den prövning av differen- serna mellan momenten som vi därför företagit, har i första hand ägt rum mellan två i den totala rangordningen på varandra följande moment, t. ex. mellan decimalbråk och dekadiska sorter i tab. 21. Om en sådan diffe- rens visar sig säkerställd kan vi antaga, att differenser på bägge sidor om de prövade också är Säkerställda statistiskt, vilket också alltid visat sig vara fallet även 0111 detta ej direkt framgår av tabellen.
Den metod som ovan beskrivits synes oss i princip överensstämma med den metod för multipla jämförelser som enligt Ryan (1959) utarbetats av Tukcy (1949) och som av Ryan betecknas som »gap»-metoden. Denna metod synes Tukey vis— serligen senare ha övergivit till förmån för ett tillvägagångssätt, »layer»-mcto- den, som innebär, att man börjar signifikansprövningen med yttervärdena och prövar successivt alltmer näraliggande värden, till dess den första insignifikanta differensen påträffas. Alla differenser av mindre omfattning betraktas då också som insignifikanta.
Den senare beskrivna metoden skulle emellertid för vår del icke medföra den önskade begränsningen av antalet prövningar, utan den skulle snarare utgöra en låt vara kvantitativt något begränsad variant av metoden att pröva alla differen- ser mot alla. Nackdelarna med den av Ryan (1959) beskrivna »gap»-metoden kan f. ö. antagas ligga däri, att man på grund av interkorrelationsstrukturen i: varje fall vid prövning av medelvärdesdifferenser inte kan vara säker på, att diffe- renser på ömse sidor av de prövade i fördelningen intilliggande värdena även de skulle uppvisa signifikans. Som Ovan angetts har vi särskilt prövat detta i vårt material och inte funnit några sådana tendenser.
I tab. 22 har momenten grupperats i vissa grupper av huvudmoment, av praktiska skäl något färre än de som legat till grund för prövningen med Friedmans tvåvägsvariansanalys enligt tab. 21. För varje huvudgrupp
av moment kan man på detta sätt lättare se den interna rangordningen. En prövning av intilliggande moment inom huvudmoment har också ägt rum enligt samma princip som för totalmaterialet. Signifikanta diffe— renser har markerats genom streck mellan momenten, varvid dubbel— streck använts för differenser, Säkerställda på enprocentsnivån, enkelstreck för femprocentsnivån. Signifikanta differenser mellan i totalmaterialet på varandra i rangordningen följande moment har markerats genom att strec— ken dragits ut genom samtliga momentgrupper. En klammer anger, att dessa moment i det ovan (tab. 21) redovisade Friedman-testet visat sig kunna betraktas som tillhörande samma momentpopulation vad beträffar de undersökta kraven på förkunskaper.
I tab. 22 har de statistiska prövningarna ägt rum med ett till det tidigare testet analogt test, avsett för prövning av två korrelerade samples. I stället för det konventionella sign-testet har vi använt Wilcoxons »matchedpairs signed ranks test» (Siegel 1956, s. 75 ff.), vilket tar hänsyn till rangavvikelsernas stor- leksordning utöver deras tecken. Detta test förutsätter information i en ordinal- skala inte blott inom varje jämfört par utan också mellan paren (Siegel 1956, s. 76 not 1), vilket också föreligger i vårt material genom den för alla grupper gemensamma skalan. Beträffande vår användning av testet gäller samma betingel- ser som beträffande Friedmans tvåvägsvariansanalys: vi har utgått ifrån median— värdena för de tio undergrupperna av utbildningslinjer, vilka tillsammans byg- ger upp totalmaterialet.
Med ledning av tab. 22 och de däri införda resultaten av signifikans— prövningarna kan vi sammanfatta huvudresultaten på följande sätt:
1. De grundläggande färdigheterna med de fyra räknesätten, räkning med hela tal och decimalbråk, uppvisar som väntat de högsta kraven, följda av sortförvandling avseende dekadiska sorter (tiotalssorter) samt räkning med allmänna bråk. Skillnaderna mellan vart och ett av dessa moment är statistiskt säkerställd och samtliga värden innebär, att god färdighet er— fordras.
2. Till den därnäst följande gruppen moment hör huvudräkning och över— slagsberäkningar, grundläggande tillämpad räkning (procenträkning och reguladetri) jämte sortförvandling ifråga om stycketal samt tid och vink— lar.
3. Inom den tillämpade räkningen återfinnes ytterligare två moment- grupper med färdighetskrav av påtaglig karaktär, dels lösning av problem avseende ränta, rabatt samt medeltalsberäkningar, dels arbetsproblem och och problem rörande blandningar.
4. I nivå med de ovan (under 3) redovisade momenten inom tillämpad räkning befinner sig ifråga om krav i totalmaterialet även några moment inom geometrin. Det gäller i samtliga fall tillämpad räkning inom plani- metrin. De kan delas i två grupper, den ena omfattande rektanglar, den andra cirkel och triangel.
5. Till momenten i den övre hälften av listan hör också inom mekanisk
räkning lösning av enklare ekvationer, inom tillämpad räkning affärsräk- ning samt inom geometrin längd- och ytskala, cylinder, parallelltrapets och prisma. Den senare gruppen består alltså av både planimetriska och stereometriska moment.
6. De moment som ligger lägst ifråga om angelägenhet återfinnes först och främst i gruppen hjälpmedel. Kraven på förkunskaper är från yrkes— skolorna praktiskt taget obefintliga ifråga om fältmätningsövningar, an- vändning av räknemaskiner, räknesticka, mikrometerskruv och skjutmått, medan däremot gradskiva och tabeller samt i all synnerhet diagram upp- visar signifikant större krav i totalmaterialet, utan att därför nå särskilt högt i angelägenhet i jämförelse med andra moment.
7. Yrkesskolornas krav ifråga om algebra, användning av kvadratrötter samt lösning av svårare typer av ekvationer kan också betecknas som i stort sett obefintliga. Mycket låga krav på förkunskaper föreligger också ifråga om den teoretiska geometrin, att bevisa eller förstå teorem samt att utföra konstruktioner.
8. Något högre ifråga om angelägenhet ligger, ehuru fortfarande lågt i absoluta tal, slutligen inom den tillämpade matematiken den typ av problem- lösning som sysslar med växlar, aktier och obligationer samt bland sort— förvandlingsmomenten myntreduktioner. Om dessa gäller liksom om vissa geometrimoment samt hjälpmedel att de i viss utsträckning förekommer i yrkesskolornas egen undervisning, varför tendensen till låga krav på för— kunskaper kan synas anmärkningsvärd. Vi skall emellertid inte gå in på orsakerna härtill förrän i samband med diskussionen av differenserna mel— lan olika yrkeslinjer.
b. Enkäten till gymnasierna (GyMa)
Bearbetningen av gymnasieenkätens fråga angående kraven på förkunska— per har utförts på samma sätt som bearbetningen av motsvarande fråga i yrkesskoleenkäten. Svar på den nu aktuella frågan föreligger från samt- liga av de 331 avdelningar, vilka deltagit i enkäten. För enstaka moment föreligger dock obetydliga bortfall. Lägsta antalet svar för något moment uppgår sålunda till 322. Signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment har sålunda först prövats med Friedmans tvåvägs- variansanalys. Resultaten framgår av tab. 23.
Tab. 23 visar, att det föreligger signifikant variation mellan momen— ten inom samtliga huvudmoment. Enskilda differenser kan alltså prövas inom samtliga huvudmoment liksom också totalt. Resultaten av dessa pröv— ningar framgår av tab. 24 som ger den totala rangordningen av momen- ten efter deras medianvärden i skalan 0—5 ifråga om krav på förkunska— per, varvid momenten specificerats på fem grupper av huvudmoment. Enkel- eller dubbelstreck anger signifikansen mellan intilliggande moment på
Tab. 23. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo— ment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet
Huvudmoment Moment nr 11 E(Rj)2 ett 7312. P
Mekanisk räkning: Aritmetik ..... 20—23, 59 5 3 434,5 4 27,73 *** » » Ekvationer
m. m ......... 28—29, 42—43 4 1 833,5 3 17,51 ***
Sortförvandling ................ 24—27 4 1 878,0 3 20,85 *** Tillämpad räkning .............. 30—41 12 39 877,0 11 71,43 *** Geometri: Teorem och konstrukt. 44—46 3 896,0 2 16,00 ***
» Planimetri ............ 47—52 6 5 342,5 5 29,95 *** » Stereometri ........... 53—57 5 3 278,0 4 19,90 ***
Hjälpmedel .................... 58, 60—67 9 16 993,5 8 43,23 ***
samma sätt som för enkäten till yrkesskolorna i tab. 22. Dessa pröv— ningar har ägt rum genom Wilcoxon-testet (jfr ovan 5. 105). Antalet un— dergrupper i gymnasieenkäten är endast åtta (jfr nedan 5. 115), vilket gör det något svårare att erhålla signifikanta differenser, särskilt om >>ties>> (grupp med samma värden i de båda jämförda momenten) förekommer i någon större utsträckning.
En granskning av tab. 24 ger med särskild hänsyn till signifikans- prövningarna följande resultat:
1. Endast på två ställen föreligger i totalmaterialet genom alla grupper av hu- vudmoment signifikanta differenser, nämligen dels mellan momenten i rang 2 och 3, dels mellan momenten i rang 37 och 38. Det förra fallet innebär, att de mest grundläggande momenten räkning med hela tal och decimalbråk avskiljes som signifikant viktigare än momenten allmänna bråk och enklare ekvationer, trots att skillnaderna i medianvärden mellan samtliga dessa moment är synner- ligen liten. De tillhör samtliga en kategori med medianer över 4,5 i skalan med toppvärdet 5,0. I det senare fallet avskäres elva moment i den andra extremen mellan media- nerna 1,24 och 0,50, alltså en gräns närmast mellan krav på orienteringskunskaper och inga förkunskapskrav alls. Till den senare kategorin hör då inom huvudmo- mentet tillämpad räkning momenten växlar samt aktier och obligationer, inom huvudmomentet stereometri momenten pyramid, klot och kon samt inom huvud- momentet hjälpmedel samtliga moment utom gradskiva, tabeller och diagram.
2. Ifråga om mekanisk räkning faller de ovan (1) angivna momenten i katego— rin för mycket goda förkunskaper. Dessa skiljer sig signifikant närmast från en grupp om tre moment, som kan anses falla i kategorin krav på goda förkun- skaper, nämligen huvudräkning och överslagsberäkningar, algebra och svårare ekvationer, vilka i sin tur ligger signifikant högre ifråga om krav än momentet kvadratrötter.
3. Inom huvudmomentet sortförvandling tillhör momentet dekadiska sorter ka— tegorin mycket goda färdigheter, medan det däremot inte kan konstateras någon ifråga om rangordningen säkerställd differens mellan momenten tid och vink- lar samt stycketal, trots att rangskillnaden såväl som skillnaden mellan deras medianvärden är ganska betydande (4,12—2,88). Detta ger en antydan om att det hos dessa moment föreligger en ganska stor skillnad mellan vissa av de åtta
Tab. 24. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifi- kansprövning av differenser mellan momenten
Rang Atlåältn Eliiiililg' Sortförvandl. 231113? Geometri Hjälpmedel 1 4,87 Hela tal 2 4,84 Decimalbråk 3 4,78 Allm. bråk 4 4,75 Enkla ekva- tioner 5 4,71 6 4,63 Allm. br. o. Dekad. decim.br. sorter 7 4,61 Procenträkn. 8 4,37 Rektangel 9 4,32 Förstå teorem 10—11 4,12 Huvudr. och Tid och överslagsb. vinklar 12 4,10 Reguladetri 13 4,05 Algebra 14 4,00 Triangel 15 3,91 Medeltal 16 3,90 Parallelltrap. 17 3,88 Konstruk- tioner 18 3,87 Svåra ekva- tioner 19 3,83 Cirkel 20 3,70 Likform. rör. 21 3,62 Ränta 22—23 3,56 Bevisa Gradskiva teorem 24 3,16 Rabatt 25 3,03 Blandningar 26 2,91 Arbetspro- blem 27 2,90 Bolag 28 2,88 Stycketal 29 2,83 Tabeller 30 2,73 Diagram 31 2,71 Regelbundna månghörn. 32 2,70 Längd- och ytskala 33 2,48 Affärsräk- ning 34 2,30 Kvadrat— rötter 35 2,06 Prisma 36 1,39 Myntreduk— tion 37 1,24 Cylinder 38 0,50 Pyramid 39 0,49 Klot 40 0,48 Kon 41—42 0,38 Växl. Akt. och obl. 43 0,20 Skjutmått 44 0,19 Mikrometerskruv 45 0,08 Fältmätn. övn. 46 0,04 Räknesticka 47—48 0,02 Räknesnurra Räknemaskin
undergrupperna, som signifikansprövningen utgått från. Samma iakttagelse kan göras beträffande huvudmomentet geometri, där vi inte påträffar någon signi— fikant differens i totalmaterialet förrän närmast under nivån orienteringskun- skaper, trots att variationen med hänsyn till rang- och medianskillnader är be— lydande.
4. Inom huvudmomentet tillämpad räkning kan i totalmaterialet tre huvudka— tegorier urskiljas på färdighetsnivå och däröver. Till kategorin krav på myc— ket goda färdigheter kan då räknas momentet procenträkning, till kategorin goda färdigheter reguladetri, medeltal, likformig rörelse och ränta samt till katego— rin någon färdighet momenten rabatt, blandningar, arbetsproblcm, bolag och affärsräkning.
5. Ifråga om hjälpmedlen kommer de moment, hos vilka över huvud taget kan anses föreligga några krav, upp till en nivå motsvarande krav på någon färdig- het, nämligen beträffande gradskiva, tabeller och diagram.
Totalt har hela bedömningsskalan blivit utnyttjad så långt det rimligt- vis är möjligt för medianer att variera. Variationen är också betydande inom grupperna av huvudmoment. Liksom i enkäten till yrkesskolorna är detta en indikation på att de systematiska bedömningstendenserna i detta material icke spelar någon mera framträdande roll.
c. Jämförelse mellan enkäterna YMa och GyMa
En jämförelse mellan de erhållna totalresultaten i de båda enkäterna kan lämpligen göras på två sätt. För det första kan vi jämföra materialen med avseende på strukturen, dvs. i vilken grad de 48 momenten kommer i samma ordning ifråga om angelägenhet eller krav på förkunskaper. För det andra kan vi jämföra nivån på förkunskapskraven enligt skattningarna.
Strukturjämförelser
Jämförelsen med avseende på strukturen utföres lämpligen genom att be- räkna rangkorrelationen mellan totalmedianerna för varje moment i de båda materialen.
Vi har därvid använt Spearmans rangkorrelation (rho), särskilt på grund av att denna koefficient är användbar för jämförelser med konkordanskoefficien- tcr, vilka begagnats vid studiet av differenser mellan utbildningslinjer.
I förekommande fall har korrektion införts för »ties», eftersom dessa tende- rar att ge en falsk förhöjning av rangkorrelationen mellan två serier. Vi har där- vid följt formeln (Siegel 1956, s. 207)
Rh r sz +Eyz—Zd= Z N3—N ET 0 = : ___—___. V 'd 2 : _..— ( ) S 2V'Z'x2 Ey? , arv1 x 12 x t3 —i och Tx : 72— , där t : antalet observationer med gemensamt rangnummer. Motsvarande gäller för Ey” resp. Ty, Av betydelse för korrelationens numeriska värde är också spridningen på de värden från vilka korrelationen beräknas. Liten spridning medför lägre korrela-
Antal 24 20— IS— |O— 5— : Fig. 1. Fördelning av rangavvikelser _ vid korrelation mellan totalmateria- 0 | l [ len i yrkasskale- och gymnasieenkä- —20 —|0 U. +|0 +20 +50 terna ifråga om krav på förkunska- Ranqavvnkelser par i matematik
tion. Som vi sett uppvisar båda variablerna stora variationer ifråga om median— värdena.
Den beräknade rangkorrelationen mellan medianvärdena totalt i enkät YMa och GyMa uppgår till .71 (P(.OOI). Sambandet är alltså positivt och mycket väl säkerställt från 0. Det kan betecknas som av måttlig styrka.
Den information som rangkorrelationen ger kan med fördel komplette— ras av en analys av rangdifferensernas fördelning. Korrelationen säger ju i och för sig ingenting om det är vissa moment som i särskilt hög grad medverkar till att den avviker från ett approximativt fullständigt samband eller om det är en allmän tendens bland samtliga moment. Fig. 1 ger för- delningen av de 48 rangavvikelserna.
En kvalitativ analys bör lämpligen koncentrera sig på de moment, som svarar för de största avvikelserna. Tab. 25 upptar de moment, som upp- visar rangavvikelsen 15 eller därutöver. Den visar, att av åtta moment är
Tab. 25. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole— ( YMa) och gymnasiematerialen ( GyMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik
Rang YMa Rang GyMa Diff. Moment 9 28 ——19 Stycketal 22 37 —15 Stereometri: Cylinder 20 4 16 Enklare ekvationer 41 22,5 18,5 Geometri: Bevisa teorem 38 18 20 Svårare ekvationer 40 17 23 Geometri: Konstruktioner 37 9 28 » Förstå teorem 42 13 29 Algebra
sex positiva, dvs. sådana som har en högre rang ifråga om krav på förkun— skaper i gymnasieenkäten. Dessa hänför sig uteslutande till de två huvud— grupperna geometri: teorem och konstruktioner samt ekvationer m. m. Be- träffande dessa moment kan vi vänta oss större differenser mellan total- materialen i de absoluta nivåvärdena, medan motsatsen gäller om momen- ten stycketal och cylinder inom huvudmomenten sortförvandling resp. stereometri.
Nivåjämföl'elser
Jämförelsen med avseende på nivån har givetvis utförts med det test för okorrelerade grupper som närmast hänför sig till det använda centralmåt— tet, medianen. För varje moment har vi alltså prövat differensen mellan den totala yrkesskolegruppen och gymnasiegruppen med mediantestet, i detta fall med iakttagande av korrektion för kontinuitet. (Siegel 1956, s. 111— 116 samt 5. 107). Resultaten av dessa prövningar återfinns i tab. 26. Den allmänna tendensen är mycket klar och innebär, att gymnasiematerialet lig- ger högre i flertalet moment. Flertalet av dessa är i sin tur signifikanta på nivån P ( .001.
Av större intresse är måhända dels de moment, hos vilka det inte förelig- ger någon nivåskillnad i totalmaterialet, dels de moment, hos vilka gym— nasiekraven är lägre än kraven från yrkesskolorna. I den sistnämnda grup- pen är det särskilt momenten inom huvudmomentet stereometri, som fal- ler i ögonen.
Av tab. 26 framgår bl. a. följande:
1. Differenserna med positiv riktning är till antalet 35 av 48. Av dessa är samtliga utom en (nr 52, längd- och ytskala) Säkerställda på nivån P ( .001. Gymnasiekraven är i jämförelse med yrkesskolornas krav mest utpräglade ifråga om ekvationer, algebra samt teoretisk geometri (teorem och kon— struktioner), beträffande vilka gymnasierna kräver goda färdigheter, me- dan yrkesskolornas krav är helt obetydliga. Skillnaderna är också stora ifråga om tillämpad räkning i geometri (planimetri), ehuru det här före- ligger krav på åtminstone orienteringskunskaper i yrkesskolornas totalma- terial. Då man på förhand kan antaga, att det just beträffande geometrin föreligger betydande differenser mellan olika typer av linjer inom både yrkesskolorna och gymnasierna bör definitiva slutsatser angående generali- teten hos tendenserna i totalmaterialet anstå tills efter analysen av diffe- renserna mellan utbildningslinjer.
2. De negativa differenserna, som anger att kraven från yrkesskolorna ligger på högre nivå än från gymnasierna, återfinns i huvudgrupperna stereo— metri och hjälpmedel. Därutöver uppträder de som strömoment inom hu- vudgrupperna sortförvandling (stycketal) och tillämpad räkning (växlar samt aktier och obligationer).
Tab. 26. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen ( GyMa resp. YMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik samt resultat av signifikanspröv- ning av differenserna med materialet n: GyMa = 331, YMa = 931; (if = 1.
Median Huvudmom. Moment Nr Diff. za P GyMa YMa Mek. räkn.: Hela tal 20 4,87 4,42 0,45 104,48 *** Aritmetik Decimalbråk 21 4,84 4,28 0,56 125,33 *** Allmänna bråk 22 4,78 3,70 1,08 263,76 *** Allm. br.+decim.br. 23 4,71 3,47 1,24 224,28 *** Huvudr. o. överslagsb. 59 4,12 3,34 0,78 118,12 *** Ekvationer
m. m. Ekvationer, enklare 28 4,75 1,79 2,96 348,62 *** » svårare 29 3,87 0,94 2,93 445,61 *** Algebra 42 4,05 0,88 3,17 482,24 *** Kvadratrötter 43 2,30 0,93 1,37 12,34 *** Sorl- Dekadiska sorter 24 4,63 4,02 0,61 158,46 *** förvandling Stycketal 25 2,88 3,02 —0,14 4,00 * Tid och vinklar 26 4,12 2,93 1,19 71,79 *** Myntreduktioner 27 1,39 1,12 0,27 32,06 *** Tillämpad Procent 30 4,61 3,32 1,29 160,63 *** räkning Ränta 31 3,62 2,70 0,92 33,25 *** Rabatt 32 3,16 2,71 0,45 91,56 *** Reguladetri 33 4,10 3,14 0,96 83,42 *** Arbetsproblem 34 2,91 2,41 0,50 30,13 *** Bolag 35 2,90 1,40 1,50 139,47 *** Medeltal 36 3,91 2,68 1,23 83,05 *** Blandningar 37 3,03 2,26 0,77 62,05 *** Affärsräkning 38 2,48 1,94 0,54 15,18 *** Likformig rörelse 39 3,70 1,46 2,24 256,08 *** Växlar 40 0,38 1,12 —0,74 183,04 *** Aktier och obligat. 41 0,38 1,07 ——0,69 164,87 *** Geometri: Teorem att bevisa 44 3,56 0,88 2,68 467,65 *** Teorem » » förstå 45 4,32 1,01 3,31 359,11 *** m. m. Konstruktioner 46 3,88 0,89 2,99 317,51 *** Planimetri Rektangel 47 4,37 2,69 1,68 311,60 *** Parallelltrapets 48 3,90 1,67 2,23 185,42 *** Triangel 49 4,00 2,31 1,69 145,80 *** Cirkel 50 3,83 2,43 1,40 99,83 *** Regelh. månghörning. 51 2,71 1,23 1,48 47,16 *** Längd- och ytskala 52 2,70 1,76 0,94 1,43 — Stereometri Prisma 53 2,06 1,55 0,51 0,96 — Pyramid 54 0,50 1,29 -—0,79 2,36 _ Cylinder 55 1,24 1,73 —0,49 3,74 — Kon 56 0,48 1,28 —0,80 2,50 —— Klot 57 0,49 1,20 —0,71 0,03 —— Hjälpmedel Diagram 58 2,73 1,38 1,35 37,99 *** Tabeller 60 2,83 1,11 1,72 56,06 *** Räknesticka 61 0,04 0,75 —0,71 89,04 *** Räknesnurra 62 0,02 0,69 —0,67 311,65 *** Räknemaskin 63 0,02 0,69 —0,67 314,01 *** Fältmätnövningar 64 0,08 0,65 —0,57 175,25 *** Skjutmått 65 0,20 0,87 —0,67 142,58 *** Mikrometerskruv 66 0,19 0,82 40,63 138,91 *** Gradskiva 67 3,56 1,07 2,49 216,40 ***
a) De negativa differenserna inom huvudgruppen stereometri år i intet fall statistiskt Säkerställda. Samma krav kan alltså i princip anses före- ligga beträffande denna momentgrupp i gymnasie— och yrkesskolemate- rialen. I samtliga fall ligger kraven på nivån orienteringskunskaper.
b) De negativa differenserna inom gruppen hjälpmedel samt ifråga om momenten växlar (40) samt aktier och obligationer (41) är visserligen statistiskt Säkerställda på nivån P ( .001, men flertalet av differenserna gäller värden under 1, vilket med hänsyn till den bristande överensstäm— melsen mellan formulären enligt ovan (5. 99 mom. 2) bör tolkas sär- skilt försiktigt. Då värdena i båda enkäterna ligger på en så låg nivå ifråga om förkunskapskrav är differenserna, om än signifikanta, ointressanta.
e) Den enda återstående negativa differensen är säkerställd (P(.Oö) och gäller sortförvandling ifråga om stycketal. Båda värdena befinner sig i kategorin krav på färdigheter, men differensen är, ehuru signifikant, så liten, att den kan sägas salma praktisk betydelse.
(1) Det bör observeras, att det inom huvudmomentet hjälpmedel före— ligger även positiva differenser, nämligen för momenten diagram (58), tabeller (60) och gradskiva (67). Samtliga dessa är Säkerställda på nivån P ( .001, och värdena kan för gymnasiets del tolkas som färdighetskrav, för yrkesskolorna däremot närmast krav på orienteringskunskaper.
Sammanfattningsvis kan vi beträffande nivådifferenserna ifråga om krav på förkunskaper mellan gymnasie- och yrkesskoleenkäten i matematik kon- statera, att det i totalmaterialen för alla moment, beträffande vilka det över huvud föreligger nämnvärda krav, i 33 fall av 35 uppträder starkt signi— fikanta differenser till förmån för gymnasierna. De största av dem före- kommer självklart beträffande de moment, vilka uppvisade de största rang— differenserna vid strukturjämförelsen (jfr ovan s. 110 f.), nämligen den teoretiska geometrin (teorem och konstruktioner) samt ekvationer och algebra, men även härutöver är nivådifferenserna genomgående och myc- ket tydliga. En jämförelse mellan struktur— och nivådifferenser blir emel— lertid knappast helt meningsfull, förrän materialet analyseras med hänsyn till undergrupperna.
D. Differenser mellan utbildningslinjer
&. Indelningen i undergrupper Totalmaterialet i enkäten till yrkesskolorna (YMa) har med hänsyn till ämnesinriktningen indelats i 10 undergrupper i huvudsaklig överensstäm- melse med gällande yrkesnomenklatur samt indelningen i grenar i klass 9y i enhetsskolan. Grupperna specificeras i tab. 27, i vilken också upp- gifter lämnas om totala antalet linjer i enkätmaterialet, fördelat på tre rekryteringsgrupper, nämligen folkskola, realskola samt blandad rekryte- ring. Med den sistnämnda kategorin förstås linjer, vilka vid resp. skola
Tab. 27. Linjegrupperna i matematikenkäten till yrkesskolorna ( YMa).
__ Linjegrupp För- Antal Antal Varav rekrytering från 0/ Amnesinriktning kortning under— linjer real/skola (bransch) grupper totalt folkskola blandad realskola Jordbruk med binäringar. J 4 82 35 35 12 15 Metallindustri M 2 156 156 — —— O Motormekanisk och elek- trisk industri ......... ME 3 130 130 — —— 0 Trä- och byggnadsindustri TB 4 105 97 8 — 0 Övrig industri ........... ÖI 8 94 46 48 — 0 Trafikyrken, militär och _ civil bevakning ........ TMC 5 58 42 2 14 24 Kontor och handel ....... K 7 155 77 46 32 21 Huslig verksamhet ....... Hu 6 75 33 42 — 0 Vårdande yrken ......... V 5 49 8 -— 41 84 Pedagogiska yrken ....... P 1 27 —— — 27 100 Summa 45 931 624 181 126 | 14
undervisar elever från både folkskola och realskola enligt samma kurs- planer. I de fall endast en ringa del (som regel enstaka elever) kommer från annan skolform än den dominerande, har rekryteringen redovisats efter huvudparten av eleverna.
Av linjegrupperna i tab. 27 är nr 2—5 renodlade industrigrupper, me- dan grupperna 8—10 utgöres av yrken med i huvudsak kvinnlig rekryte- ring. Dessa grupper behandlas i vissa sammanhang sammanslagna. Av ta- bellen framgår vidare, att skillnaderna mellan linjegrupperna är betydande ifråga om rekryteringsbakgrunden. Slutligen bör det anges, att grupperna 5 och 6 kännetecknas av jämförelsevis heterogen sammansättning. För varje linjegrupp gäller nämligen, att den i sin tur är sammansatt av inom sig relativt homogena yrkesgrupper. Ifråga om huvudgrupp 8 (Hu) gäller t. ex. att den i vardera av de två ifrågakommande rekryteringsgrunderna indelas i tre utbildningsgrupper, nämligen allmän hushållsutbildning (16 linjer i vardera rekryteringsgruppen), storkök (9 resp. 6 linjer) samt lant— hushåll (8 resp. 20 linjer), vilket sammanlagt ger (2 X 3 =) 6 undergrup- per. Antalet sådana undergrupper anges även i tab. 27.
Tab. 28. Linjegrupperna i matematikenkäten till gymnasierna
. . Förkortning Antal avd. Llnjegrupp i tabell totalt Allmänt gymnasium: Fyraårig allmän linje ............. A 14 31 » 1 » reallinje ................. R 14 80 » » Treårig allmän linje ............... A I3 35 » » reallinje .................. R 13 75 Fackgymnasium: Handelsgymnasium .................. Hg 39 » Högre tekniskt läroverk .............. HTL 43 Seminarium: Folkskollärarlinje ........................ Fs 10 » Småskollärarlinje ........................ Ss 18 Summa 331 |
Indelningen i undergrupper i gymnasieenkäten följer de traditionella lin- jerna på det allmänna gymnasiet (AI, RI) samt omfattar dessutom fack- gymnasier (handelsgymnasier och högre tekniska läroverk) samt semina— rier (folk- och småskollärarlinje). Samtliga utom de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet rekryterar sina elever från realexamen eller därmed jämförlig kompetens, ringarna A14 och RI4 huvudsakligen från realskolans årskurs 45 (34) och motsvarande i de kommunala flicksko- lorna. Antalet avdelningar i undergrupperna specificeras i tab. 28.
Vid bearbetningen har vi dels analyserat de olika linjerna inom varje hu- vudgrupp, dels också jämfört huvudgrupperna med varandra i de fall det visat sig motiverat att göra sammanslagningar av materialet.
b. Strukturdifferenser
Vid studiet av strukturdifferenserna mellan undergrupperna i de båda enkätmaterialen kan vi i princip använda samma teknik, beräkning av rangkorrelationer, som vid jämförelsen ovan (5. 109 f.) mellan totalmate- rialen i enkäterna. Korrelationskoefficienten uttrycker graden av struktur- likhet, och relativt låga koefficienter är då ett tecken på strukturdifferenser.
Vid bedömningarna av korrelationernas storlek torde följande beaktas. Matematikämnet är så strukturerat, att vissa moment, hela tal, decimalbråk m. fl., är grundläggande för samtliga övriga moment. Det är därför att för- vänta, att analysen skall mynna i en uppdelning av momenten dels i sådana som är gemensamma för alla utbildningslinjer, dels i övriga, även om vi inte på förhand kan ange vilka moment detta gäller eller utpräglingsgra- den av kraven för olika linjer. Detta kan betraktas som ett av den förelig- gande undersökningens huvudproblem. De gemensamma, grundläggande momenten bör vidare rimligtvis uppvisa en förhållandevis hög relativ ange- lägenhetsgrad. För korrelationsberäkningarna innebär detta, att det är i hög grad osannolikt, att vi skall finna negativa samband. Även korrelatio- ner omkring 0 syns mindre sannolika, medan däremot de väntade positiva korrelationerna torde kunna variera ganska avsevärt.
Då antalet undergrupper i enkät YMa är tio och i enkät GyMa åtta blir
antalet rangkorrelationer i det förstnämnda materialet M:) 45
och i det senare 28. För att få ett sammanfattande uttryck för huvudten- densen i materialet har vi därför först beräknat Kendalls konkordans- koefficient (W), vilken direkt kan transformeras till den för hela mate- rialet föreliggande genomsnittliga- rangkorrelationskoefficienten (rho) (Siegel 1956, s. 232). Metoden har praktiskt tillämpats av bl. a. Magnus- son (1959, s. 68 f.).
Tab. 2.9. Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkes— skole— och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i matematik, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient ( W)
Material n k W Zz df P Rhoav YMa ................... 48 10 0,86 404,20 47 *** .85 GyMa .................. 48 8 0,79 297,04 47 *** .76
Vid beräkningen av W har vi använt korrektion för >>ties>>, vilket också ägt rum vid beräkning av enskilda rangkorrelationer (enl. ovan 5. 109). Antalet >>ties>> är visserligen inte särskilt stort i vårt material, men vi har ändå genomgående utfört korrektionerna, eftersom vi beräknat både total— värden och enskilda rangkorrelationer och det dessutom är så, att »ties» medför tendenser åt olika håll vid beräkning av W och rho. I det förra fal- let inverkar ett större antal »ties» sänkande, i det senare höjande på kor- relationen. (Jfr Siegel 1956, s. 233 ff. samt ovan 5. 109.)
Beräkningen av konkordanskoefficienten har sålunda följt formeln W— 3 (Siegel 1956, s. 234), och transformeringen till i k2 (N3—N)—kZ'T 12 T genomsnittliga rangkorrelationen (rho) har ägt rum enligt formeln (Siegel _ r __ k W— 1 a” _ Sal) _ k— 1
Som framgår av tab. 29 kännetecknas båda materialen av en betydande strukturlikhet mellan resp. undergrupper. Av koefficienterna, vilka är myc- ket Väl Säkerställda från noll, att döma, skulle strukturlikheten f. 6. vara något större inom yrkesskolematerialet än inom gymnasiegrupperna. Diffe- renser mellan rangkorrelationer är emellertid svåra att säkerställa statis— tiskt, ehuru steget i detta fall är så stort, att det för motsvarande pro- duktmomentkorrelationer skulle innebära en icke oväsentlig skillnad i prognosförmåga.
I föreliggande fall är det emellertid också uppenbart, att koefficienternas storlek är beroende av antalet undergrupper, såtillvida som att en långt- gående uppdelning av ett i och för sig homogent material i undergrupper lätt torde medföra ett större antal ganska höga interkorrelationer, vilket påverkar den genomsnittliga rangkorrelationen i förhöjande riktning. Det är i första hand i yrkesskolematerialet, som en sådan uppdelning ägt rum av det i och för sig omfattande materialet från utbildning till yrken inom industrin. Innan vi tar definitiv ståndpunkt till den i tab. 29 redovisade differensen, som tyder på större strukturlikhet för yrkesskolematerialet, skall vi därför analysera de enskilda sambanden med särskild hänsyn till interkorrelationerna mellan linjerna i med avseende på branschinrikt— ningen homogena grupper. Till dessa räknar vi i första hand industrigrup- 1956, s. 232) Rho ,Resultaten sammanfattas i tab 29.
Tab. 30. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper imatematik inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk ut- bildning (H u/ V/P) inom yrkesskolematerialet
a. Industrigrupperna b. Grupperna Hu/V/P Grupp ME TB ÖI Grupp V P M ................ .97 .95 .90 Hu ................ .95 .96 ME ............... —— .94 .93 V .................. —— .95 TB ............... — —— .93 — _ —
För samtliga korrelationer gäller, att P(.OOI.
perna men också, under hänvisning till de synpunkter som anfördes (ovan 5.113) vid indelningen i undergrupper, utbildningen till husliga, vårdande och pedagogiska yrken.
Interkorrelationer i enkät YMa
[ tab. 30 har sammanställts rangkorrelationer mellan industrigrupperna (a) samt linjerna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (b).
Av tab. 30 framgår klart, att dessa båda material är synnerligen homo- gena. Strukturlikheten står med andra ord på gränsen till identitet. Med tanke på att det beträffande produktmomentkorrelationer dock är en fullt tydlig skillnad i prognosförmåga mellan en korrelation om .090 och en om .095, föredrar vi att sätta en gräns vid en genomsnittlig korrelation om .095 för att vi i den fortsatta analysen skall behandla grupperna sam- manslagna. Detta innebär, att samtliga tre undergrupper (Hu, V, P) i grup- pen (b) kan slås samman, medan däremot i gruppen (a) undergruppen Öl (övrig industri) icke slås samman med de övriga. Sammanslagningen av grupperna M, ME och TB resp. Hu, V och P har ägt rum genom summe- ring av rangnumren för varje moment, varefter ny rangordning ägt rum.
Rangkorrelationerna med övriga grupper framgår av tab. 31, som även den visar hög homogenitet ehuru på en något lägre nivå än i tab. 30. Den minsta strukturlikheten förekommer mellan den sammanslagna indu- strigruppen (M + ME + TB) och kontorsgruppen (K) samt gruppen Hu +
Tab. 31. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaperi matematik mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet
Grupp ÖI K J TMC Hu+V+P M+ME+TB ........ .93 .72 .90 .91 .75 Öl .................. »— .89 .95 .90 .89 K .................. —— .84 .79 .95 J ................... —— .84 .82 TMC ................ — .83
För samtliga korrelationer gäller, att P( .001.
Antal N O
5 Gu lllilj'llllllllllll U'l o
_m i 0 | Rongavvikelser
_20 1 Fig. 2. Fördelning av rangavvikelser vid korre- lation mellan vissa linjegrupper igrkesskole— enkäten ifråga om krav på förkunskaper i ma- tematik
Korrelotion mellan grupperna _M+ME+TB och H ' " - -M+ME+TB och HU+V+P
V + P, vilka senare i sin tur uppvisar ett mycket högt samband på gränsen till identitet.
På samma sätt som vid jämförelsen ovan (s. 109 f.) mellan totalmate- rialen i enkäterna YMa och GyMa har vi beträffande dessa grupper, som genom sina relativt sett låga korrelationer ger de bästa förutsättningarna för en kvalitativ analys av strukturdifferenserna, studerat fördelningen av rangavvikelserna samt lokalisationen på de största av dem med avseende på moment.
Särskilt fördelningen av rangavvikelserna i fig. 2 vid korrelation med grupp K gör det motiverat, att välja ut momenten med avvikelser och 15 enheter och däröver för kvalitativ analys, f. ö. samma gräns som användes vid jämförelsen mellan totalmaterialen i YMa och GyMa. Denna gräns
Tab. 32. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan grup- perna M +ME+TB och å andra sidan K resp. Hu+V+P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik
M + ME + K Hu + V + P TB Nr Moment Rang Diff. Rang Diff. Rang 17 ( ) ( ) ——19 36 48 Parallelltrapets 12 ( ( —18 30 49 Triangel 9 ——15 24 ——18 27 50 Cirkel 33 ———15 48 ( ) ( ) 46 Geometri: Konstruktioner 32 15 1 7 ( ) ) 35 Bolag 44 ( ) ( ) 1 8 26 29 Svårare ekvationer 39,5 19,5 20 15,5 24 40 Växlar 42,5 21,5 21 18,5 24 41 Aktier och obligationer 41 23 18 21 20 _ 27 Myntreduktioner
användes också när det gäller gruppen Hu+V+P. I tab. 32 specifi- ceras nu de 6 moment i korrelationen med grupp K och de 8 moment i korrelationen med grupp Hu+V+P, som företer rangavvikelser om 15 enheter eller däröver. På grund av den höga interkorrelationen mellan grup- perna K och Hu + V + P kan vi vänta oss att flertalet moment är gemen- samma. Parentes ( ) i tab. 32 anger, att momentet för ifrågavarande korrelation uppvisar mindre rangavvikelse än 15 enheter.
Av tab. 32 framgår, att det i jämförelse med korrelationen mellan totalmaterialen i YMa och GyMa, är andra moment som svarar för de största avvikelserna i detta material. Här är det å ena sidan den mer kva— lificerade handelsräkningen (mom. 27, 41, 40, 35, 46), vilken i industri- gruppen ligger mycket lågt ifråga om angelägenhet men som i såväl kon- torsgruppen som i gruppen med de kvinnliga yrkena avancerar mot en placering i mitten av ranglistan. Denna rörelse kompenseras av en föränd- ring av rangpositionen för vissa grundläggande geometriska moment (48, 49, 50, 46) företrädesvis inom planimetrin, vilka framför allt i grupp Hu +V + P intar en position i den undre hälften av ranglistans mittzon men som i industrigruppen rycker upp väsentligt ifråga om angelägenhet.
De tydligaste strukturdifferenserna mellan linjegrupperna i enkät YMa rör alltså den mer kvalificerade handelsräkningen och den tillämpade geo- metrin, framför allt planimetrin.
Interkorrelationer i enkät GyMa I tab. 33 har vi sammanfört rangkorrelationerna mellan linjerna i varje huvudgrupp av gymnasielinjer enligt tab. 28 ovan.
Tabellen visar mycket klart, att strukturidentitet praktiskt taget före-, ligger inom var och en av gymnasiegrupperna samt att sambandet mellan de båda seminarielinjerna är mycket högt. Slutligen är sambandet mellan de båda fackgymnasielinjerna jämförelsevis lågt, varför de i fortsättningen behandlas separat. Om vi skulle konsekvent tillämpa samma principer för sammanslagning som i YMa skulle vi även i den följande strukturanalysen separatredovisa de båda seminarielinjerna. Å andra sidan har vi med hän— syn till undersökningens allmänna målsättning inte samma intresse av de- taljstudier ifråga om gymnasielinjerna, varför vi anser det viktigare att ta
Tab. 33. Interkorrelationer (rho) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i matematik i gymnasiematerialet
. . Korrelerade Lin] egrupp linjer Rho P Allmänt gymnasium, fyraårigt ............... AI4/RI' .99 "" » treårigt ................ Al”/RIS .97 "" Faekgymnasium ............................ Hg / HTL .41 " ' Seminarium ................................ Fs/Ss .88 " *
Tab. 34. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper imatematik mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet
Grupper A13+ RP Hg HTL Fs+Ss AI4+RI4 ........................ .78'” .58"* .86*** .91*" AIa+RIa ........................ — .46" .94*** .78**' Hg ............................. — .41" .74*** HTL ............................ — .79*"
hänsyn till översiktligheten i redovisningen. Grupperna sammanslås där— för. I tab. 34 återfinnes rangkorrelationerna mellan linjegrupperna.
Tab. 34 visar, att strukturlikheten är mycket stor mellan de treåriga allmänna gymnasierna och de högre tekniska läroverken. Den är vidare stor mellan samma linjer och seminarierna samt mellan de fyraåriga lin- jerna på de allmänna gymnasierna och de treåriga samt såväl högre tek- niska läroverk som seminarier. Differensen i förhållande till de treåriga linjerna utgöres givetvis av de moment som normalt ingår i kursplanen för realskolans avslutningsklass, vilket också torde återspeglas i relationen till de övriga linjerna, varför de fyraåriga gymnasielinjerna från jämfö- relsesynpunkt är mindre intressanta.
Undantaget från den ovan illustrerade tendensen till mycket homogen struktur mellan gymnasielinjerna utgöres av handelsgynmasierna, vars kor- relationer med de allmänna gymnasielinjerna och de högre tekniska läro- verken ligger på en tydligt lägre nivå, innebärande ett visserligen positivt men inte särskilt starkt samband. I tab. 35 har vi sammanställt rangavvikel— serna om 15 enheter och däröver vid korrelation mellan denna grupp (Hg) och det treåriga allmänna gymnasiet samt de högre tekniska läroverken.
Antal 20 IS— _. _ _ _ . | _ _ _ q — | — | IO — l — | 1 5._ (1— 50 20 10 ; 0 ' R v "k l IB 20 50 Fig. 3. Fördelning av rang- _ (1an V' eser avvikelservidkorrelationmel- Korrelctlon mellan grupperna lan vissa linjegrupper'igym- __ Hg och AI5+ RI3 nasieenkäten ifråga om krav
- - - - Hg och HTL på förkunskaper imatematik
Tab. 35. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna Hg och AP + R13 samt H TL i gymnasiematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik
A13+R13 HTL Hägg Nr Moment Diff. Rang Diff. Rang
6,5 ——28,5 35 —30,5 37 25 Stycketal 6,5 ——20,5 27 ——28,5 35 31 Ränta 13,5 —27,5 41 —26,5 40 27 Myntreduktioner 12 —20,5 32,5 —26 38 35 Bolag 15,5 —23,5 39 —23,5 39 38 Affärsräkning 18 —22 40 -—23,5 41,5 40 Aktier och obligationer 19 —23 42 —22,5 41,5 40 Växlar 31 17 14 ( ) ( ) 48 Parallelltrapets 28 20 8 16 12 49 Triangel 27 20 7 18 9 47 Rektangel 32 20 12 ( ) ( ) 43 Kvadratrötter 45 ( ) ( ) 21 24 67 Gradskiva 41 21,5 19,5 21,5 19,5 44 Geometri: Bevisa teorem 30 20,5 9,5 23,5 6,5 42 Algebra 40 23,0 17 24 16 46 Geometri: Konstruktioner
Fördelningen i fig. 3 visar, att vi i båda dessa relationer kan räkna med en tendens till bimodal fördelning av rangavvikelserna. Den tidigare använda skärningsgränsen vid 15 enheter visar sig mycket lämplig att bibehålla.
I tab. 35 har vi utgått från gruppen Hg och delat upp rangavvikelserna med hänsyn till tecken. De är ordnade efter högsta avvikelsen i någon av kolumnerna för differenser.
Av tab. 35 framgår, att den lägre korrelationen för grupp Hg huvud- sakligen är betingad av två huvudtyper av differenser mellan rangnum— mer. I gruppen Hg har moment med inriktning på affärsräkning lägre rangnummer och högre angelägenhetsgrad än i grupperna AI3 + R13 samt HTL. I de senare har däremot teoretisk geometri samt planimetri jämte algebra och kvadratrötter en högre angelägenhetsgrad än hos handelsgym- nasierna. Samtliga dessa tendenser är mycket klara, även om inte i något fall extremvärden i rangordningarna är berörda.
Jämförelser mellan enkät YMa och GyMa Den vid analysen av totalmaterialet ovan (5. 109 f.) konstaterade differen— sen mellan enkät YMa och GyMa ifråga om genomsnittliga rangkorrelatio- nen mellan undergrupperna i resp. material, innebärande en tendens till större homogenitet (strukturlikhet) i YMa, har visat sig kunna föras till- baka huvudsakligen på handelsgymnasierna i gymnasiematerialet, vilka uppvisar gentemot övriga linjer i rätt hög grad avvikande struktur.
Om båda materialen kan slutligen sägas, att strukturlikheten mellan resp. linjegrupper med ovannämnda undantag beträffande handelsgym— nasierna är påfallande stor.
c. Nivådifferenser
Vid analysen av nivådifferenserna inom vart och ett av materialen YMa och GyMa har vi först genom ett over-alltest prövat, om det över huvud taget kan sägas föreligga differenser mellan enskilda utbildningslinjer ifråga om medianvärdena för de olika momenten. Om så visar sig fallet, har vissa enskilda differenser prövats.
Totalmaterialet har prövats med det 5. k. utsträckta mediantestet (Siegel 1956, s. 179—184), som ju helt enkelt är ett x2—test, där man delat materialet i två hälf— ter vid medianen för totalmaterialet. Då även undergrupperna är ganska stora har endast i undantagsfall de förväntade värdena understigit 5. I de fall de gjort detta i mer än 20 % av fallen har cellsammanslagning ägt rum, varvid antalet frihetsgrader minskat. (Jfr Siegel 1956, s. 178).
Resultatet av prövningen med det utsträckta mediantestet har för både YMa och GyMa införts i tab. 36, som också upptar högsta och lägsta median- värden för undergrupperna i de olika momenten. Totalmedianerna är tidi— gare redovisade (se tab. 26), och värdena för de enskilda linjerna kan ut— läsas av tab. 37 nedan.
Av tab. 36 framgår, att av de 48 momenten uppvisar i enkät YMa 47 och i enkät GyMa 37 signifikanta nivådifferenser mellan undergrupperna. De insignifikanta momenten i GyMa rör i första hand sådana elementära färdigheter som företer de högsta skattningarna ifråga om krav (aritmeti- ken, dekadiska sorter, reguladetri och medeltalsberäkningar) men också några på extremt låg nivå (hjälpmedlen mikrometerskruv och gradskiva).
Av tab. 36 framgår vidare, att variationsvidden (Henrysson 1957, s. 21) mellan undergruppernas medianvärden är högst varierande för olika grup- per av moment. Sålunda förekommer liten variationsvidd på hög nivå för aritmetiken och enklare ekvationer, sortförvandling (utom myntreduk— tioner) samt procenträkning och reguladetri. Liten variationsvidd på låg nivå förekommer i YMa ifråga om svårare ekvationer, algebra och kvadrat— rötter, myntreduktioner, tillämpad räkning ifråga om bolag, växlar, aktier och obligationer, teoretisk geometri (teorem och konstruktioner) samt hj älp— medel (utom diagram och gradskiva).
I enkät GyMa är variationsvidden liten på hög nivå ifråga om aritmetik (mekanisk räkning) samt enklare ekvationer, dekadisk sorträkning, pro- centräkning, reguladetri, alltså med undantag av sortförvandling ifråga om tid och vinklar samt stycketal densamma som i YMa. På låg nivå är variationsvidden liten endast ifråga om vissa hjälpmedel (samtliga utom diagram, tabeller och gradskiva).
För att vi till slut skall kunna göra en sammanfattning av huvudtenden- serna med hänsynstagande till mer betydande differenser ifråga om såväl struktur som nivå, är det angeläget att analysera vissa enskilda differen- ser. Detta gäller särskilt de moment som varierar kraftigt ifråga om nivå-
Tab. 36. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole— och gymnasiematerialen ( YM a resp. GyMa)
df: YMa = 9, GyMa = 7.
Median YMa Median GyMa HHVUd' Moment Nr mom' lägst—högst 1? P lägst—högst xi P Mek. Hela tal 20 4,16—4,86 39,93 *** 4,79—4,95 4,88 — räkn.: Decimalbräk 21 3,94—4,86 49,78 *** 4,78—4,95 6,74 _ Aritme- Allmänna bråk 22 3,04—4,60 47,90 *** 4,57—4,85 8,03 — tik Decim.br.+allm.bråk 23 2,63—4,33 40,64 *** 4,40—4,80 6,05 —— Huvudr. o. överslagsb. 59 3,12—4,60 40,10 *** 3,67—4,69 37,84 *** Ekva- Ekvationer, enkla 28 0,88—3,17 98,84 *** 4,00—4,97 56,75 *** tioner » svåra 29 0,52—1,55 33,97 *** 2,88—4,67 138,12 *** m.m. Algebra 42 DAG—1,22 40,40 *** 1,04—4,73 76,91 *** Kvadratrötter 43 0,43—1,54 43,28 *** 0,03—4,63 250,55 *** Sori- Dekadiska sorter 24 3,86—4,64 55,38 "* 4,40—4,80 8,07 —— föruand- Stycketal 25 2,57——4,71 115,21 *** 1,46—4,65 50,56 *** ling Tid och vinklar 26 1,97—4,54 89,34 *** 2,44—4,50 7,59 _ Myntreduktioner 27 0,93—2,09 93,62 *** 9,62—4,25 48,02 *** Procent 30 3,05—4,79 46,54 *** 4,33—4,68 3,28 — Ränta 31 2,00—4,60 43,28 *** 2,71—4,65 32,00 *** Rabatt 32 1,69—4,60 42,46 *** 2,19—4,53 34,30 *** Reguladetri 33 2,90—4,75 59,83 *** 3,63—4,58 7,21 _ Tilläm- Medeltal 36 2,09—4,66 37,73 *** 3,50—4,22 10,89 _— pad Arbetsproblem 34 1,53—4,13 49,67 *** 2,63—3,64 22,82 ** räkning Blandningar 37 1,63—4,10 43,05 *** 2,63_3,96 43,86 *** Likformig rörelse 39 0,72—2,57 172,91 *** 1,93—4,10 49,79 *** Affärsräkning 38 1,13—2,73 26,46 ** 1,23—4,00 22,84 ** Bolag 35 1,13—1,80 9,29 — 2,31—4,33 30,46 *** Växlar 40 0,84—1,73 63,61 *** 0,06—3,91 104,98 *** Aktier o. obligationer 41 O,84—-1,71 44,45 *** 0,07—3,95 96,38 *** Geometri: Teorem att bevisa 44 0,39—1,11 65,17 *** 0,20—4,10 84,80 *** Teorem » » första 45 0,41—1,37 98,21 *** 0,39—4,80 75,10 *** m.m. Konstruktioner 46 0,26—1,54 83,55 *** 0,31—4,28 95,32 *** Plani- Rektangel 47 1,04—3,14 125,66 *** 1,86-—4,70 34,26 *** metri Parallelltrapets 48 0,49—2,76 181,87 *** 0,92—4,59 75,38 *** Triangel 49 O,62—3,03 168,36 *** 1,29—4,75 109,21 *** Cirkel 50 O,81—3,15 166,48 *** LOG—4,62 96,48 *** Regelb. mänghörn. 51 0,41—2,16 149,36 *** 0,41—3,90 137,38 *** Längd- 0. ytskala 52 0,78—2,68 159,85 *** 0,10—4,08 193,87 *** Stereo- Prisma 53 0,60—2,81 162,57 *** O,36—3,85 70,43 *** metri Pyramid 54 DAG—2,32 149,56 *** 0,06—3,31 107,92 *** Cylinder 55 0,53—2,93 188,19 *** 0,17—3,80 88,85 *** Kon 56 0,46—2,50 156,84 *** 0,05—3,45 114,26 *** Klot 57 O,46—2,00 120,12 *** 0,03—3,46 119,19 *** Hjälp- Diagram 58 0,67—2,4O 73,41 *** 0,48—3,35 68,38 *** medel Tabeller 60 0,41—1,45 44,83 *** 0,03—4,20 229,43 *** Räknesticka 61 0,29—0,91 36,54 *** 0,00—0,13 15,351 *** Räknesnurra 62 0,29—0,84 30,14 *** 0,00—0,13 6,071 * Räknemaskin 63 0,33—0,89 24,61 ** 0,00—0,13 10,321 ** Fältmätningsövn. 64 0,29—O,90 22,06 ** 0,04—0,40 17,54 ** Skjutmått 65 0,29—1,30 81,65 *** 0,04—1,00 12,32 — Mikrometerskruv 66 O,29——1,28 68,20 *** 0,04—1,50 12,95 —— Gradskiva 67 O,31——2,00 180,45 *** 0,07—3,98 53,73 ***
Tab. 37. Krav på [örkunskaper i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet sami resullat av signifikansprövning av vissa differenser genom mediantestet
Total Totalt Lägre krav Högre krav
Moment Nr Mdn P 0 1 2 3 4 5
Mek. räkn.: Aritmelik ]
Hela tal .............. 20 4,42 *** J Hu ..... TMC P Decimalbråk .......... 21 4,28 *** | Hu J ..... K TMC V P Allmänna bråk ........ 22 3,70 *** Hu J TB 01 K M ME TMC V P Decim.br. o. allm. hr. . 23 3,47 *** lHu/ * /J TB K ÖI M ME TMC V P Huvudr.0.Överslagsb. . . 59 3,34 *** J 01. . . .TMC K TMC M
Mek. räkm: Ekv. m. m. ! Enklare ekvationer . . . 28 1,79 *** Hu J K/ * /ÖI TB P TMC Svårare ekvationer . . . . 29 0,94 *** Hu J TB. . . .V P
Algebra ...... . . . ..... 42 0,88 *** Hu J K ..... V P
Kvadratrötter ........ . 43 0,93 "* Hu J. .TMC ME M P '
M ME V
Sortförvandling: J
Dekadiska sorter ...... 24 4,02 "* TB. . . .TMC V P Stycketal ............. 25 3,02 "* M. . . .TB ÖI/*/l—Iu K V/ ** IP Tid och vinklar ....... 26 2,93 *** Hu K TB J Öl M ME V TMC P Myntreduktioner ...... 27 1,12 *** Hu. . . .V K TMC P ]
Tillämpad räkning:
Procent .............. 30 3,32 *** l TMC. . .K J/ ** /V P Ränta ............ .... 31 2,70 *** TMC ....... ÖITB HuJ K/ * [P Rabatt ............... 32 2,71 "* TMC M [ME . . JHu K/ ** /P Reguladetri. . . . . . . . . .. 33 3,14 *** ME. . . .Hu/ * /V P
Medeltal .............. 36 2,68 *** Hu K TMC TB| MÖIMEJ V P Arbetsproblem . . . ..... 34 2,41 *** Hu K V TMC ÖIIMEJ MTB P Blandningar .......... 37 2,26 *** TMC TB. .Hu P M J
Likformig rörelse ...... 39 1,46 *** Hu K V JÖI TB P/ ** /M ME TMC
Affärsräkning ......... 38 1,94 ** TMC HuME. . .K .] P Bolag ................ 35 1,40 _ Hu TMC ...... J K | Växlar ............... 40 1,12 *" TMC ....... J P
Aktier 0. obligationer . . 41 1,07 "* TMC ..... K/ * /P |
Moment
Total Mdn
Totalt
Lägre krav 0 1 .2 Högre krav 3 4
Geometri: Teorem och
konstruktioner
Teorem att bevisa ..... » » förstå ......
Konstruktioner ........
Planimetri:
Rektangel ......... . . . Parallelltrapets ........ Triangel ...... . ....... Cirkel. . . . . ........... Regelb. mångh.. . ..... Längd- 0. ytskala ......
Slereometri: Prisma.......... ..... Pyramid ........... . .
Kon Klot..... ............
Hjälpmedel:
Diagram. . . . . ........ Tabeller .............. Räknesticka .......... Räknesnurra.. . . . . . . . . Räknemaskin . Fältmätningsövn.. . . . . . Skjutmått ..... . . . . . . . Mikrometerskruv. . . . . . Gradskiva............
53 54 55 56 57
0,88 1,01 0,90 2,69
*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
** ** *** *** ***
Hu .] ........ ME M Hu V ..... . . .M ME Hu JV K TMCÖIMETB M
VI—Iu K/ * Hu VKP ÖITMC HuV KP 01
HuV KP ÖI
Hu v K TMCPÖI J ME/ ** HuVK Hu K ..... ör/ "* [ME /ME J TB **
Hu K.... 01/ ** HuV......ÖI/ Hu VK. . . .ÖI/ * /MEJTB/ Hu VK TMC P.J ME TB M
Hu KTB.......M ME
Hu VK..TMCMME
HuV ...... ME
HuV ...... K HuV ...... P
HuVK.....J
HuVK ...... ÖIMME HuVK....ÖI M ME
Hu V K ..... ÖI TB TMC MEM
/M TB | ÖI TMC PME M
I !
IÖI l P TMCMEJ MTB
ME/ * IJ MTB
TMC ME JTBM TMC J ME TB M
JTB
|
TB J M M l /ME TB JJM /|M
P I
värden. I all synnerhet torde differenser för ett givet moment mellan i rang- ordningen på varandra följande utbildningsgrupper vara av intresse att pröva. Det kan t. ex. förväntas, att det ifråga om moment, som företer olika positioner i strukturanalysen, föreligger en klar och säkerställd skillnad även ifråga om nivåvärden, t. ex. ifråga om geometri, mellan å ena sidan industrigrupperna, å andra sidan övriga grupper. Av särskilt intresse blir en sådan tydlig differens, om den delar materialet så, att det föreligger en klar skillnad ifråga om färdigheter resp. allmän kännedom eller inga förkunska- per alls mellan grupperna.
I tab. 37 har sammanställts resultaten av en dylik analys mellan olika linjegrupper moment för moment i enkät YMa. Signifikanta differenser mellan successiva grupper har markerats med ($), varvid antalet asterisker anger signifikansnivån på samma sätt som i tab. 36.
Tab. 37 är uppställd så, att man skall kunna se de prövade differen- serna i relation till de allmänna nivåvärdena för resp. moment. För att möjliggöra en dylik sammanpressad översikt, har tabellen gjorts som ett diagram, där förkortningar för varje linje anger det ungefärliga läget för linjens median. I de fall ett flertal linjer grupperar sig tätt har endast yttergrupperna angetts, förbundna med punkter (t. ex. M ...... TB). Detta förekommer på sin höjd endast en gång för varje moment och inne- bär, att samtliga grupper, vars förkortningar icke återfinns utsatta, befin— ner sig inom det markerade området. Förkortningarna är desamma som i tab 27.
Det använda testet för signifikansprövning är mediantestet med iaktta- gande av korrektion för kontinuitet på samma sätt som vid prövningen av differenserna mellan totalmaterialen i YMa och GyMa. (Jfr ovan tal). 26).
Av tab. 37 framgår, att de tydligaste nivådifferenserna förekommer bland momentkategorierna tillämpad räkning såväl avseende aritmetik och ekvationer som geometri, i det senare fallet dock på lägre nivå. Inom den grundläggande räkningen (mekanisk räkning samt sortförvandling) är det strängt taget endast tre moment som uppvisar Säkerställda differenser mellan successiva grupper, och av dessa är enklare ekvationer (28) samt sortförvandling ifråga om stycketal (25) de tydligaste. I det förra fallet urskiljes en grupp bestående av utbildningslinjerna för huslig verksam- het, jordbruk och kontor, vilka kan sägas icke kräva färdigheter. I det senare fallet rör det sig helt om skillnader avseende olika färdighetsniväer: Grupp P kräver mycket goda, grupperna V, K och Hu goda samt övriga grupper någon färdighet ifråga om sortförvandling med stycketal.
Ifråga om tillämpad räkning med aritmetik eller ekvationer anmäles särskilt höga krav från grupp P och i några fall också från grupp V när det gäller den grundläggande handelsräkningen (procent, ränta, rabatt) samt reguladetri, medeltal och arbetsproblem, ifråga om grupp V dess- utom blandningar. Anmärkningsvärt är även, att grupp K (handels- och
kontorsutbildning) icke återfinnes bland dem som kräver mer än övriga vare sig ifråga om den grundläggande handelsräkningen eller ifråga om den mer speciella (affärsräkning, bolag, växlar, aktier och obligationer). Möjligen kan det här röra sig om moment, vilka man på dessa skolor helst vill förbehålla för den egna undervisningen med de metoder och uppgifts- typer man där är van att tillhandahålla. Dessa moment borde då rimligt- vis uppvisa högre yrkeskrav som ett tecken på momentens vikt för yrkes- linjens egen undervisning. Vi återkommer till detta tolkningsproblem i kap. 9. Slutligen kan noteras, att krav på färdigheter avseende problem rö- rande likformig rörelse anmäles från grupperna M, ME och TMC.
Den tillämpade räkningen inom geometrin visar beträffande planimetrin kanske inte en så klar bild. Detta torde närmast sammanhänga med att gruppen övrig industri (Öl), som ju är en typisk blandgrupp, ligger i vägen för signifikanta skillnader mellan successiva grupper. Med någon genera- lisering kan lllan säga, att samtliga övriga industrigrupper jämte grupperna J och TMC (jordbruk samt trafikyrken etc.) ligger på en visserligen inte hög men dock färdighetsnivå. Undantag från denna regel gäller i första hand problem rörande parallelltrapets och regelbunden månghörning. I ovannämnda grupper kan alltså färdighetskrav anses föreligga ifråga om rektangel, triangel, cirkel samt längd- och ytskala.
Ifråga om stereometrin är bilden något klarare, som metallutbildningen (M) kräver färdighetsnivå i alla moment utom klot och att detsamma gäl- ler motormekaniker och elektriker (ME), trä- och byggnadsindustri (TB) saint jordbruket (J) beträffande momenten prisma, pyramid och cylinder. Färdighetskravet är dock mindre markerat än ifråga om planimetrin. Anmärkningsvärt är slutligen, att hjälpmedlen icke för någon grupp når upp till klar färdighetsnivå ifråga om krav på förkunskaper, trots att yrkes- kraven borde vara betydande för flera grupper. Samma typ av tolkning som nyss anförts beträffande handelsräkningen kan måhända användas även i detta fall.
Huvudtendenserna för gymnasiematerialet kan utläsas av tab. 38. Au— talet klara signifikanser mellan successiva grupper är här något mindre, trots att detta material uppvisar väl så stor variation som YMa, men detta torde sammanhänga med att antalet observationer i varje grupp är färre. Särskilt gäller detta sådana grupper som seminarierna, vilka ifråga om krav på förkunskaper kan betecknas som typiska mellangrupper, varför i flera fall differenser av rätt betydande storleksordning mellan successiva grupper icke kan betecknas som signifikanta, ehuru motsvarande diffe- renser i enkät YMa sannolikt skulle ha inneburit Säkerställda resultat.
Som huvudresultat av nivåanalysen av gymnasieenkäten kan framhållas dels de lägre kraven ifråga om geometri för handelsgymnasierna (i stort sett inga förkunskaper) och vad gäller stereometrin för AI4 och RI4, vilket i det senare fallet kan ses som en direkt konsekvens av kursfördelningen
Tab. 38. Krav på förkunskaper i matematik för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet
Mom. GyMa Tot. Lägre krav Högre krav
nr Mom. P
tot. 0 1 2 3 4 5 20 4,87 — | 21 4,84 _ | 22 4,78 — ..... 23 4,71 _ | ....... 59 4,12 *** FS R4. . .HTL Hg 28 4,75 *** SS Hng HTL. .A3 29 3,87 *** PA. .A4] ** ]FSHTLA3R3 42 4,05 *** Hg/ * | [55] *** /R4*Fs A3 HTL R3 43 2,30 *** A4R4 SS Hg] *" ]FS HTL A3 R3 24 4,63 _ [ ....... 25 2,88 *** A3 R3 HTLR4A4] ***/55 FS Hg 26 4,12 — ......................... 27 1,39 *** 34 R3.A4/ * /Ss Fs Hg 30 4,61 — ....... 31 3,62 *** HTL A3 . FS A4SS Hg 32 3,16 *** R3 | HTLA3 R4Fs A4 Ss/ * / Hg 33 4,10 -— ............. 36 3,91 _ | ........... 34 2,91 ** R3. . . .FS Hg HTL 37 3,03 *** [ A3 .R4 A4FS HTLHg 39 3,70 *** Hg/ * ]SS A3 R4 R3 A4HTLFS 38 2,48 ** R3 HTLA3 R4 | SSA4 FS Hg 35 2,90 *** HTL A3R3R4 FSSSA4 Hg 40 0,38 *** R4 . . .R3 A3 SS FS Hg 41 0,38 *** R4. .R3 A3 SS [ FS Hg 44 3,56 *** Hg/ "" [55 FS R4 A4 A3 HTLR3 45 4,32 *** Hg/ *** | ISS] * ]A4. .A3I*ITLR3 46 3,88 *** Hg/ *** ]SS FSA4A3 . . HTL 47 4,37 *** Hg/ *** ]SS.R4 HTLR3A3 48 3,90 *** Hg/ "|* /Ss. . . .FsA3 R3 49 4,00 *** Hg/ ** * ]R4 SS A4 FS HTLA3R3 50 3,83 *** Hg/ *** ]SSR4 A4. . . .HTL R3 51 2,71 *** A4R4 Hg | SS FS HTL A3 R3 52 2,70 *** R4A4/ *** Hg/ SS FS HTL A3 R3 53 2,06 *** R4 Hg A4 FS R3 A3 SS HTL 54 0,50 *** R4A4 Hg SSR3 FS A3 HTL 55 1,24 *** R4A4 Hg FS R3| SS A3 HTL 56 0,48 *** R4A4Hg SS R3 FS A3] * ]HTL 57 0,49 *** A4R4 Hg SS R3 FS | AB] * ]HTL 58 2,73 *** R4 A4 Hg FS . . .HTL 60 2,83 *** R4A4] *** |/Sng FS HTLASR?» 61 0,04 *** A4.Hg 62 0,02 * A4.Hg 1 63 0,02 *** A4 .Hg 64 0,08 ** HgHTLFSSS [ 65 0,20 — .............. 66 0,19 — .................... 1 67 3,56 *** Hg/ *** /Ss A3 A4. . .R3
mellan de båda sista årskurserna i realskolan. Detsamma gäller momentet kvadratrötter. Högre krav än för övriga linjer föreligger speciellt ifråga om handelsräkningen, såväl den grundläggande som den mer speciella, från handelsgymnasier och folkskoleseminarier, ehuru differenserna sär- skilt beträffande den senare gruppen i allmänhet inte är Säkerställda.
E. Sammanfattning av huvudresultaten ' 3. Metod
Efter de föregående analyserna av huvudresultat samt differenser mellan utbildningslinjer avseende i båda fallen såväl struktur- som nivåaspekten, bör det vara motiverat att ställa frågan, om det är möjligt att i mångfalden urskilja så pass mycket gemensamma drag ifråga om krav på förkunskae per i matematik, att man i bästa fall kan tala om en gemensam nämnare. Med tanke på problemen vid kursplanekonstruktionen särskilt avseende avvägningen mellan grundkurser och alternativkurser framstår det som angeläget att analysera materialet i syfte att fastställa den största gemen- samma faktorn med hänsynstagande till såväl nivå- som strukturdiffe- renser.
Vi har försöksvis utfört en sådan analys genom att i möjligaste mån ut- nyttja de i tidigare avsnitt redovisade signifikansprövningarna och har där- vid förfarit på följande sätt.
Med hänsyn till undersökningens huvudmålsättning att särskilt undersöka kursplaneproblemen för de icke-gymnasieinriktade eleverna, har vi tagit den totala rangordningen för enkät YMa till utgångspunkt för tab. 39. Med ledning av tab. 22 har vi förtecknat momenten gruppvis efter deras an— gelägenhetsgrad i totalmaterialet i YMa, dock utan specifikation avseende momentgrupper. Momenten har ordnats i fallande skala efter totalmedia- nerna och sammanförts gruppvis i kategorier avseende ungefärlig kravnivå. Dessa kategorier har markerats på följande sätt:
Krav Motsv. medianer xxx : Synnerligen goda färdigheter ........................ 4,5 — xx : Goda färdigheter .................................. 3,5 _— 4,4 x : Någon färdighet .................................... 2,5 — 3,4 ox : God allmän kännedom med ingen färdighet .......... 1,5—2,4 0 : Högst någon allmän kännedom ...................... 0,0 — 1,4
I enlighet med skattningsskalan (jfr s. 98) låter vi alltså värdet 2,5 ut— göra en gräns mellan vad vi i fortsättningen betraktar som orienterings- kunskaper och färdigheter, och vid analysen av de gemensamma fakto- rerna tar vi sikte på färdighetskraven.
Inom varje nivåkategori har momenten grupperats med ledning av signi— fikansprövningarna avseende rangordningarna i totalmaterialet i YMa. Moment inom samma momentgrupp som icke uppvisar signifikanta skill- nader mellan sig ifråga om rang har sålunda förts tillsamman, varvid
Tab. 39. Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i matematik i
yrkesskole— och gymnasiematerialen ...
YMa Nivå tot.
Moment
Nr
Yrkesskolematerialet
Gymnasiematerialet
Tot.
Mdn
M ME
TB
ör
TMC
K
Hu
AI4 RF
Hg
Fs
Ss
AI8 RI:i
Totalt
HTL
Mdn Niv.
XX
OX
Hela tal ......
20
4,42
***
XX XX
XXX
Decimalbråk. .
I
21] 4,28
***|
XX XX XX
XXX XXX
Dekad. sorter.
24| 4,02
***]
XX XX
XXX XXX
Allm. bråk . . .
22| 3,70
at:—*I
xx| xx |
XX XX
XXX
Allm. br. 0. dec. br. . . . .
Huvudr.o. överslagsb. .
Procenträkn. .
23
3,47 3,34 3,32
*** ***
XX
X
X X X X
XX
X X X
XX
oX
XX
XXX
XX
xxx XXX
Reguladetri. . .
Stycketal.. . . . Tid 0. vinklar.
Rabatt ....... Ränta........ Medeltal. . .. . .
Rektangel. . . .
Cirkel ........ Triangel ...... Längd-o. ytsk. Cylinder ...... Parallelltrap. . Prisma. . . . . ..
Arbetsproblem Blandningar. . Affärsräknin g . Likt. rörelse .. Bolag . . ......
Enklare ekv.. .
3,14 3,02 2,93 2,71 2,70 2,68 2,69 2,43 2,31 1,76 1,73 1,67 1,55 2,41 2,26 1,94 1,46 1,40 1,79
*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
XXXXX XXXX
X X :>
X 0
OX
X X X
XX
OX OX OX
>= xaäxxx
X
OX OX *ääx
X 0
OX
X
ax , x >= — . >: xarxex xxxygxxv O
XXX XX X
OX OX DX
00
OX OX OX OX OX
XXX X
XX OX OX OX
X XXXOOO O
OX OX OX OX OX
>= xx xxx >= maxxxx xxx CX O 0
o
XX ox
XX
OX
0 000000
OX 0X OX OX
OOOOOOO
OX OX OX 0X
XXX
XX xx
XX
XX
OOOQOOO
OX XX OX OX
XXX XXX xxx XXX XXX xxx
X OOXOOO 0
X 34,
OX
X OX OX
OX
XXX XXX XXX XXX
. XXX
XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX
XXX
XX
XXX
XXX XXX XXX XXX XXX
XX
XXX XX
XX XX XX XX
OX XX
XXX
XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XX
XXX xx XXX XXX xx
OX
OX
OOO
XX
XXX XXX XXX XXX XXX
XX XX XX XX XX XX OX XX OX XX XX X XX
XXX XXX XXX XXX XXX
XX
xxx xx XX xx
XX XX XX
X
XX XX
XXXXX
XX
XXX XXX XXX XXX XXX
XX
XXX XX
XX
XXX XXX
XX XXX XX
X X
0
XXXXX
XXX
XXX XXX XXX XXX XXX
XX
XXX XX
XX OX XX XXX
XXX XXX XX OX XXX
X XXOXX
XXX
XXX XXX XXX XXX XXX XXX XX
XX
*** till:
X
XX
xxx "* *** *** **! *** *** ***
XX xx XX XX XX XX ru: ut u ut ***
XX XX OX XX OX
***
XXX
XXX XXX XXX XXX
4,87 4,84 4,63 4,78
4,71 XXX
XX XXX XX
x xx x xx xx ' xx xx xx x OX
XX ox
X X
OX XX X XXX
4,12 4,71 4,10 2,88 4,12 3,16 3,62 3,91 4,37 3,83 4,00 2,70 1,24 3,90 2,06 2,91 3,03 2,46 3,70 2,90 4,75
Yrkesskolematerialet Gymnasiematerialet
YMa Nivå Moment Nr Tot. Totalt
tot. M ME TB 01 TMC J K Hu v P AI4'RI' 'Hg rs SS Ala RISHTL Mdn P , ' P Mdn Niv.
O Diagram ..... 581,38*** ox ox ()
Pyramid ..... 54 1,29 *" OX OX OX Kon ......... 56 1,28 *** X OX OX Regelb.mångh. 51 1,23 *** OX o OX Klot. .. ..... . 57 1,20 *" ox ox ox
Myntredukt.. . 27 1,12 "* o o o Växlar ..... . . 40 1,12 "* o Aktier o. obl. . 41 1,07 *** o o 0 o 0
'x:
OX
OX OX
X 0
ox *" 2,73
"— 0,50 ' au: 0,48 tu: 2,71 an:- 0,49
*** 1939 nu: 0,38 nu: 0,38
xx xx xx *" 2,83 xx xx xx*" 3,56 X
0 . X
OX OX
;( »:ng ooo X 0 X oo
xx _xx
XOOOO OOOQO
OX
XX XX xx xx xx ' xx
OX OX OX OK
0 O O O O 0 0000 000 äo
Tabeller. . . . .. 60 1,11*** ox ox Gradskiva.... 671,07"'** ox ox
Teorem att förstå. . . . . . 451,01*** 0 Konstrukt.. . . 46 0,89 *" ox Teorem att bevisa ...... 44 0,88 "*
Svårare ekv.. . 29 0,94 *** Kvadratrötter 43 0,93 *** Algebra. . . . .. 42 0,88 ""
Skjutmått. . . . 65 0,87 *** Mikrom.skruv 66 0,82 *** Räknesticka. . 61 0,75 *" Räknesnurra.. 62 0,69 *** Räknemaskin. 63 0,69 **
Fältm.övn. . . . 64 0,65 **
o'oxno-oo-öxx
o
o xooXOxOOXX oooopoooox ooo'oooeoo ooooooo.c oo ooo'oocoooo ocoo oo
:: ooooooooox
XD O
OX XX
X 0
xxx xxx xxx *" 4,32 XXX" xx xx xx *" 3,88' XXI
O O 0 O O O O O O
XX XX XX XX XX XX
xX O O O O O O O O O
0 XX XX X D X
xx xx xx*** 3,56. XX xxx'xxx xx "* 3,87 XX xxx xxx xx *" 2,30 . X4 xx" xxx xxx "* 4,05 ' XX
— 0,20 — 0,19 ut 0,04 0,02 ** 0,02
" 0,08
OX OX
xo xo
XX XX
X OO OxOQ OGOOOO
öd'oooo
* coo'ooo' ooocoo oooooo xoxcooqoo oooooo cooooo oooocoo oooooooooo. oooooooooo oooooooooo. oooooooo'oo ocoooooooc oooooooooo oooooooooo ooocoooooo
OOOOOOOOOO.
medianerna för det första momentet i varje undergrupp varit avgörande för den inbördes placeringen av momentgrupperna. För totalmaterialet har slutligen signifikansen avseende nivådifferenserna enligt det utsträckta mediantestet enligt tab. 36 angivits på vanligt sätt.
För de enskilda linjegrupperna har sedan nivån ifråga om krav på fär- digheter angivits på samma sätt som för totalmaterialet. I den mån det utsträckta mediantestet icke givit utslag för signifikanta differenser mel- lan linjegrupperna, har därvid totalnivån angetts för varje enskild grupp, även om hänsynstagande till de enskilda nivåvårdena skulle ha medfört annan markering i någon grupp. I enkät YMa hittar vi det enda exemplet på detta i momentet bolag (35).
Vi har emellertid också sökt markera signifikanta differenser mellan enskilda grupper enligt prövningarna med mediantestet, redovisade i tab. 37. I den mån signifikanta differenser uppträder mellan successiva grup— per i tab. 37 och dessa tillhör olika nivåkategorier, har nivån för den grupp som avviker signifikant markerats med stora tecken, t. ex. XXX resp. 0. Regeln är nämligen den, att enskilda nivåvärden i samma nivåkategori som totalmaterialet markerats med små tecken, x, xx, ox, etc., och denna tecken— typ har bibehållits för alla nivåvården, som icke avviker signifikant.
Låt oss som exempel ta moment 30, procenträkning. Först kan vi konstatera, att totalnivån ligger i kategorin x:: krav på någon färdighet, signifikant högre än reguladetri etc, men signifikant lägre än allmänna bråk. Avståndet till huvud- räkning och överslagsberäkningar är dock ej säkerställt. Enligt det utsträckta mediantestet föreligger starkt signifikanta differenser mellan linjerna (P ( .001). Av dessa tillhör grupperna J, V och P en högre nivåkategori. Grupp J är icke signifikant avvikande från den högsta av x-grupperna, medan såväl V som P av- viker signifikant från J (och därmed också från samtliga x-grupper).
I något fall föreligger signifikans mellan yttergrupper i två skilda kate— gorier. Så t. ex. i stycketal, där grupp P år signifikant mot den högsta av x-grupperna (markerat XXX) men också mot gruppen V och K i xx- kategorin. Detta markeras genom kursivering (XXX). Markeringen XX användes för markerande av signifikans i vissa gränsfall.
I tabellens högra hälft har motsvarande beteckningar införts för linje- grupperna i GyMa—materialet. Enda skillnaden utgör kolumnen för total- nivå, där jämväl signifikansen gentemot totalmaterialet i YMa enligt tab. 26 angetts genom stora tecken. Genom att rangordningen av momenten följer enkät YMa har signifikanserna mellan momentens rangordningar enligt tab. 24 ej kunnat markeras. Medianvärdena är emellertid hämtade från denna tabell, och signifikansen enligt det utsträckta mediantestet från tab. 36.
Genom att studera fördelningen av tecken horisontellt och vertikalt bör det nu vara möjligt att företaga analysen av gemensamma faktorer med hänsynstagande såväl till nivå— som strukturdifferenser.
|:. Resultat
Av tab. 39 framgår omedelbart, att materialet kan grupperas i fyra katego- rier med hänsyn till fördelningen av x-markeringar, innebärande större eller mindre krav på färdigheter i olika moment som förkunskaper. Till x-marke— ringar räknar vi då även moment med beteckningen ox, i den mån dessa inte signifikant avviker från den högre kategorin.
Kategori I omfattar då moment med färdighetskrav i alla linjegrupper inom såväl yrkesskole— som gymnasiematerialet, kategori II moment där krav på färdigheter föreligger endast inom vissa linjegrupper i båda mate- rialen, kategori III moment med färdighetskrav endast på 'vissa linjer i gymnasiet samt kategori IV moment utan färdighetskrav i vare sig yrkes— skole— eller gymnasiematerialet. Den för alla utbildningslinjer gemensamma faktorn kan sålunda definieras som momenten i kategori I. Det har natur- ligtvis också sitt intresse att se, om det finns någon genomgående tendens i kategori 11 som gör det möjligt att urskilja ett begränsat antal gruppe- ringar.
Kategori I omfattar tretton moment från hela tal till och med medeltal, alltså samtliga de som i totalmaterialet i YMa ligger på kravnivå med ett undantag, rektangel. Inom denna kategori urskiljes i YMa en klar stadie- gång, såtillvida som differenserna mellan samtliga moment på den högre nivån (xx) är statistiskt Säkerställda. Dessa färdigheter, som kan sägas representera elementa, utgöres i nu nämnd ordning av räkning med hela tal, decimalbråk, sortförvandling ifråga om dekadiska sorter samt räkning med allmänna bråk. Därnäst kommer en grupp bestående av räkning av uppgifter med allmänna bråk och decimalbråk i samma exempel, huvud- räkning och överslagsberäkningar samt tillämpad räkning ifråga om pro- centproblem. Slutligen hör till denna kategori reguladetri, sortförvandling ifråga om stycketal samt tid och vinklar jämte tillämpad räkning ifråga om ränta, rabatt och medeltal. De fyra senare momenten tillhör dem som i några grupper inte fullt når upp till vården motsvarande färdighetsnivå, ehuru deras medianvärden i det totala yrkesskolematerialet (tab. 22) ligger över den tillämpade frekvensgränsen. De har ej heller O-värden i någon grupp och markerar sålunda en övergång till nästa kategori. '
I gymnasiematerialet kan inte samma tydliga stadieindelning tillämpas, men samtliga här nämnda moment befinner sig på betryggande färdighets- nivå, i allmänhet en nivåkategori högre än i yrkesskolematerialet. Grupp P i YMa-materialet är den som kommer närmast kravnivån i GyMa-materia- let, och det är ju också den gruppen som svarar för den största andelen avdelningar för elever med rekrytering huvudsakligen efter realexamen.
* Kategori II omfattar också tre huvudgrupper av moment, dels några inOm den tillämpade geometrin, nämligen samtliga planimetriSk'a '(utom regelbunden månghörning) cylinder och prisma, dels tillämpad'i'ä'knin'g av-
seende arbetsproblem, blandningar, likformig rörelse, affärsräkning och bolag, dels enklare ekvationslösning.
Ifråga om- de här nämnda geometriska momenten föreligger icke färdig- hetskrav på linjerna för utbildning till kontor och handel, huslig, vårdande och pedagogisk verksamhet inom YMa samt handelsgymnasierna. (Beträf— fande de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet se ovan 3. 127.) Med de undantag som framgår av tabellen är det inom YMa i huvudsak industrigrupperna samt utbildningen inom jordbruk med binäringar som svarar för färdighetskraven, ehuru även dessa är relativt blygsamma.
Krav på ekvationslösning kan icke sägas föreligga inom följande YMa- grupper, nämligen linjerna för jordbruks—, kontors- och huslig utbildning. Krav på någon färdighet föreligger ehuru icke. säkerställt i förhållande till orienteringskunskaper, inom metall— och motormekanisk jämte elektrisk utbildning, på linjerna för vårdande yrken inom YMa-materialet samt inom hela gymnasiematerialet. I det sistnämnda fallet är kraven lika markerade som beträffande elementa. ' '
Ifråga om de ovannämnda momenten inom tillämpad räkning föreligger Säkerställda färdighetskrav i YMa—materialet strängt taget endast beträf- fande momentet likformig rörelse i grupperna M, ME och TMC. I övrigt kani detta material kravnivån betecknas som goda orienteringskunskaper på gränsen till någon färdighet. Även i gymnasiematerialet kan en allmän sänkning av kravnivån iakttagas i jämförelse med tidigare nämnda mo— ment.. '
_Kategori III inrymmer dels återstående tillämpad geometri, vissa hjälp— medel (diagram, tabeller och gradskiva), mer speciell handelsräkning (myntreduktioner, växlar samt aktier och obligationer) samt geometriska teorem. och konstruktioner, svårare ekvationer, kvadratrötter, och algebra.-
. Endast ifråga om den tillämpade geometrin när några grupper i YMa upp till mer påtagliga krav på orienteiingskunskaper och i ett moment, kon, anmäler metalluthildningen krav på någon färdighet. Inte heller inom gymnasielinjerna kan man beträffande denna kategori tala. om någon gemensam faktor. Färdighetskraven är markerade inom den teoretiska geometrin i alla grupper utom handelsgymnasierna liksom be- träffande algebra, gradskiva samt diagram. Färdighetskrav föreligger även från handelsgymnasierna beträffande svårare ekvationer, däremot varken från denna linje eller småskoleseminarierna (eller de fyraåriga allmänna gymnasielinjerna) ifråga om kvadratrötter. Tabeller krävs på färdighets- nivå av samtliga utom AI4 och RI4. Slutligen kan noteras, att kraven på färdigheter i den mer speciella handelsräkningen är helt koncentrerade till. handelsgymnasierna, samt att färdighetskraven i den återstående tilläm— padegeometrin är ganska blygsamma och huvudsakligen anmäles av de högre tekniska läroverken. En intressant skillnad kan här spåras mellan ringarnalAF och.-Illa,.där kraven på förkunskaper synes vara; större iden
_. Yrkesskolor Egmnasler M ME TB 01 TMC ] K Hu v P Hq 55 F$ AP ra5 Mm” ”"V”dmome'"
ggggmgggzm mmmmmm Halo lol A + et'k *
maxamgggmm mmmmmm Decimalbföh och dekndlåka Wie" ?, m .
gazggzgzgm %%mwkåäe ex.:—e Allmänt bråk 0
ZZZZZZZZZW way.—8212 Huvudföknlnq och överslagsberäkningar ' _ _
( sortförvand | ing
zzzzzgzzmm mmm % näää % ntrökning Tillämpad l/lEl/ll7ll/llZl/ll/lmm 888888 U adetri rökning ”de t !
- R (; l zzzzzzgggm magmzz Weke 0 5 +., dl" zzzzgzmggm 888888 T' OC '" a_r "l """"""" 9
an (]
l:]leleZHZIZHZHZle mggzzz En 0 17121 11/11 7171L 11 18% gggmgg Me e 214211 IWIAWL IL lg IZHZZIZIZZ Arbetsproblem lillömpnd L—lr—ir—u—nr—lzmmlzn: EZHZIZHZHEZJ Blandninqar rökning 121212] 2 1: [228228 Likformlq rörelse Elf—IF"?! 7L_JL 11___.1'F_1L 1171 8222211: Ahörsrökninq och bolag
[ZZIZICIZIZI 1:1 Egggmg Rektangelmirkeltriangel, längd—och utskala Tillämpad 222 [Z zzzgg Celinder, prisma, parallelltrapets geometri
lleZJlIICJCl ZZ] Eggmwm Enklare ekvationer :] [ijgm-mqg Svdrore ekvationer Ek +.
Ziggmm Algebra va loner m.m
:l zmmg hvadrotrötter
ugggg Geometri: Teorem och konstruktioner Beam teore h r
. lTl [212888 Tabeller, diagram oc q adskiva Hjälpmedel |: zzggz Regelbunden mönqhörning Tillämpad |:] EZ] Z Pyramid, kan, klot eometri
9 D 8128 Mgntredukiioner,vöx|ar, aktier o. oblgationer Tillämpad rökn.
Räknesticka, räknemaskin m.m. Hjälpmedel
was-e Sgnnerligen god färdighet lZNöqon färdighet & God färdighet :] 'Urienteringskonskap”
Fig. 4. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på förkunskaper i matematik från yrkesskolor och gymnasier
förstnämnda gruppen. Ingen av dessa differenser är emellertid statistiskt säkerställd (P > .05).
Kategori IV slutligen omfattar de återstående hjälpmedlen. En schematisk sammanställning har med några förenklingar företagits beträffande de gemensamma faktorerna ifråga om krav på färdigheter i fig. 4. Uppställningen av schemat framgår omedelbart av tab. 39. I fig. 4 har de olika kravnivåerna markerats på sätt som framgår av teckenförkla- ringen. De fyraåriga gymnasielinjerna har här uteslutits. Figuren synes inte behöva annan kommentar än konstaterandet, att den med de smärre förenklingar som företagits ger en förhållandevis enkel och lättolkad struktur.
KAPITEL 5
Krav på förkunskaper i modersmålet för yrkes- och gymnasieutbildning
A. Frågeformulär och principer för bearbetning
Frågeformulären i modersmålet till yrkesskolorna och gymnasierna kon- struerades efter samma principer som frågeformulären i matematik. Så- lunda skulle svar alltid avges för ett givet läsår, och separata bedömningar skulle göras för varje linje (yrkesskolorna) resp. ring (gymnasiet). Fasta svarsalternativ användes också, ehuru de med hänsyn till ämnets natur måste formuleras något annorlunda än i matematikenkäten. Slutligen in- delades ämnet i 47 moment, och för vart och ett av dessa erhölls separata bedömningar. Endast ifråga om momentens definition kunde vi icke till- lämpa samma metod som i matematikundersökningen. Av naturliga skäl var det inte möjligt att utarbeta en exempelsamling över texter, övningar i muntlig framställning, språklära etc., utan vi fick tillämpa den något mindre exakta metoden att så tydligt som möjligt beskriva momentet i sj älva formuläret. (Se bilaga 8.)
Vid konstruktionen av frågeformuläret kunde vi utgå från den analys av ämnet och det frågeformulär som tidigare hade utarbetats för lärarenkä- ten i modersmålet av en arbetsgrupp bestående av modersmålslärare och representanter för undersökningsledningen (se kap. 21). Den version som användes i de nu aktuella enkäterna utarbetades av forskningsassistenten fil. kand. Elvy Johanson.
Liksom beträffande matematikundersökningen användes samma frågor och moment i både yrkes— och gymnasieenkäten, vilket medför, att moment- indelningen kom att innehålla moment, som i vissa fall aprioriskt kunde sägas stå utanför endera skolformens kursplaner. För alla jämförelser mel- lan skolformer och linjer var det emellertid nödvändigt att använda exakt samma formuleringar, även om vissa av dem kunde förefalla t. ex. en gym— nasielärare irrelevanta med hänsyn till målsättningen med hans undervis- ning. Detta synes emellertid endast i enstaka undantagsfall ha inverkat störande på vederbörandes besvarande av enskilda moment.
Inga skillnader förekommer alltså mellan formulären till yrkesskolor och gymnasier. Frågorna angående krav på förkunskaper formulerades jämte svarsalternativen på följande sätt: '
I. Ange för vart och ett av nedanstående moment de krav på förkunskaper eller färdigheter från den grundläggande skolan, vilka ställs på eleverna, för att de ska kunna tillgodogöra sig undervisningen på denna utbildningslinje. Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—4.
Siffrorna betyder: .
Ingen förkunskap eller färdighet krävs. Obetydlig förkunskap eller färdighet krävs. Någon förkunskap eller färdighet krävs. God förkunskap eller färdighet krävs. Synnerligen god förkunskap eller färdighet krävs.
?PNEP
Bearbetningen av yrkes— och gymnasieenkäterna följer samma principer som bearbetningen av matematikundersökningarna. (Se kap. 4.) Det inne— bär, att resultaten redovisas i form av medianvärden för olika moment, an- tingen gällande totalmaterialet inom vardera enkätmaterialet eller någon undergrupp. '
B. Totalmaterialen
&. Enkäten till yrkesskolorna (YMa)
Av de 812 yrkeslinjer, från vilka formulär inkommit, föreligger svar på frågan angående förkunskapskrav från högst 795. För 10 av de 47 momenten understiger antalet svar 773. Av dessa ligger i sin tur sex moment under 750, nämligen två inom huvudmomentet muntlig framställning (nr 31 och 35, där 11: 574 resp. 688) samt de fyra momenten i danska och norska (n = 727 — 733). Detta bortfall kan säga något om svårigheten att bedöma dessa moment från de synpunkter som här avses. För utfallet av median— beräkningarna torde det spela en obetydlig roll.
På samma sätt som i enkät YMa har vi först undersökt, om rangord— ningen ifråga om angelägenhetsgrad rymmer Säkerställda differenser mel— lan moment inom huvudmoment enligt prövning med Friedmans tvåvägs-* variansanalys för rangordningar. Vi utgår då från medianvärdena för de tio grupperna av utbildningslinjer som bygger upp totalmaterialet. (Jfr. kap. 4.) Som huvudmoment räknar vi då de rubriker som återfinns i fråge- formuläret (bil. 8) med två undantag. Huvudmomenten språkbehandling i tal samt språkbehandling i skrift har nämligen förts in under huvudmomen- ten muntlig framställning resp. språklära. Huvudmomenten och resultatet av signifikansprövningen återfinns i tab. 40, som visar, att samtliga huvud- moment utom danska och norska uppvisar mycket väl Säkerställda differen- ser mellan momentens rangordningar i totalmaterialet. Momenten återfinns rangordnade i tab. 41, i vilken också införts resultaten av signifikanspröv- ning enligt Wilcoxontestet (se kap. 4) mellan i rangordningen på varandra följande moment totalt och inom huvudmoment. Signifikanser har marke- rats med enkla streck för P ( .05, med dubbla streck för P ( .01. I de fall signifikansen gäller två i den totala rangordningen på varandra följande moment har strecken dragits ut genom alla huvudmoment.
Tab. 40. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo— ment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskolematerialet
Huvudmoment Moment nr n E(RJV df xi: P Läsning .......................... 18—23 6 9 034,0 5 48,11 "" Bokkunskap ...................... 24—29 6 8 852,5 5 42,93 *” Muntlig framställning .............. 30—39 10 36 980,0 9 73,42 *" Ordkunskap ...................... 40—42 3 1 368,0 2 16,80 *” Skriftlig framställning .............. 43—49 7 13 419,0 6 47,55 *” Språklåra och språkbehandling ...... 50—56 7 13 335,5 6 45,76 "" Rättstavning o. interpunktion ....... 57—60 4 2 982,0 3 28,92 *" Danska och norska ................ 61—64 4 2 610,5 3 6,23 —
Vid tolkningen av tab. 41 bör vi också erinra oss, att ett medianvärde om 1,5 definitionsmässigt markerar gränsen mellan krav på obetydliga och några förkunskaper eller färdigheter, medan medianvärdet 2,5 utgör grän- sen mellan några och goda förkunskaper eller färdigheter. Då flertalet mo— ment är färdighetsmoment talar vi fortsättningsvis för korthetens skull en- dast om krav på färdigheter även för de mer kunskapsbetonade momenten.
Tabell 41 visar i stort sett följande: .
1. Bedömningsskalan från 0 till 4 är i detta material icke fullt utnyttjad (högsta totalmedian : 2,83), vilket medför att ett mycket stort antal moment ryms inom intervallet 1, 0—2,.5 Detta tyder på att det förelegat vissa svårigheter att framhålla vissa moment som avgjort mycket viktigare än andra, en svårighet som rimligtvis bör vara mer framträdande i ett ämne som modersmålet jämfört med matematik.
2. På grund av vad som ovan (1) anförts, är det inte förvånansvärt, att de ge- nomgående signifikanserna gäller moment dels i toppen, dels i botten av rang- ordningen. Differenserna mellan de tre momenten i toppen av rangordningen (rättstavning-läsning av fakta i sakprosa _ snabbt uppfatta huvudinnehållet i det lästa) är sålunda Säkerställda liksom också differenserna i rang mellan när- mast föregående moment och läsning av litterära texter med kritik samt skön.- litteratur med inlevelse, den senare i sin tur signifikant skild från litteraturhisto- rien samt de danska och norska momenten.
3. Inom de olika huvudmomenten föreligger ett flertal klara differenser mes- tadels inom regionen för färdighetskrav (Lö—2,5): Läsning: Läsa sakprosa med kritik ligger signifikant lägre än de ovannämnda toppmomenten men säkerställt högre än de likaledes ovannämnda momenten rö- rande litterära texter.
Bokkunskap: Bibliotekskatalog och komplicerade uppslagsböcker ligger säker- ställt lägre ifråga om krav på förkunskaper för yrkesskolans egen undervisning än övriga moment. De två momenten ligger f. 6. under den undre färdighetsgrän- sen.
Muntlig framställning: På färdighetsnivån kan vi urskilja fyra grupperingar: Först tvåirörande talets formella sida, av vilka tydligt uttal ligger något högre tin-ledigt tal och vårdat tal. Därefter kommer som tredje gruppering berättande muntlig framställning, i sin tur viktigare än den demonstrerande och refererande samt intervjuer och övriga anföranden (diskussionsinlägg).
Under färdighetsnivån ligger slutligen vålläsningen (väl utförd upplåsning av lyrik och prosa) samt kännedom om diskussions- och sammanträdesregler.
Tab. 41. Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i modersmålet i
totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Rang
Median totalt
Läsning
Bokkunskap
Muntlig framst.
Skriftlig
Ordkunskap framst
Språklära
Rättstavning o. interpunkt.
Danska o. norska
HNMWWCDINDOGO
H
11—12
13 14 15 16 17 18
1 9 20 21 22 23—24 25
26
' 27 ' 28 29—30
2,83 2,65 2,54 2,52 2,47 2,42 2,30 2,25 2,19 2,15 2,13 2,12 2,10 2,08 2,06 2,04 2,01 1,98 1,95 1,93 1,86 1,79 1,78 1,77 1,70 1,62 1,58
Fakta i sakpr.
»Snabbläsa»
Sakpr. krit.
Alfab.uppsl.b.
Telekatalog
Kartor, diagr.
Tydligt uttal
Allmänna ord
Ledigt tal Vårdat tal
Enkla blanketter Formellt rikt.
Berätta
Berätta
Beskriva
Demonstrera Referera
Främm. ord
Ledigt och lättflytande
Formlära
Satslära
Ordbildn.lära
Referera Intervjuer Utreda
Betyd.lära
Rättstavning
Punkt
Kommateck.
Övr. skiljet.
Rang
Median totalt
Läsning
Bokkunskap
Muntlig framst.
Skriftlig
Ordkunskap fram st
Språklära
Rättstavning o. interpunkt.
Danska o. norska
31 32 33—34
35
36—37
38 39 40 41 42 43 44—45
46—47
1,05 0,69 0,64 0,44 0,36 0,27 0,21 0,10 0,09
Litt.text. krit. Skönlitt. Litterat.hist .
Tidtabeller
Bibl.katal.
Komplic. uppslagsb.
Övriga an- föranden
Välläsning Diskuss.reg1.
Praktiska skrivelser
Fackuttryck
Komplic. blanketter
Stillära
Dansk och norsk text Danskt och
norskt tal
Ordkunskap: Differenserna ifråga om rang är Säkerställda mellan de tre mo- menten allmänna ord, allmänna främmande ord och fackuttryck, vilka uppvisar medianvärden i—nu nämnd ordning.
Skriftlig framställning: Här urskiljes tre grupperingar. I ordning efter angelä- genhetsgrad täcker de dels enkla blanketter, dels berättande, beskrivande och re- fererande framställning, dels utredande framställning samt praktiska skrivelser och mer komplicerade blanketter.
Det bör observeras, att de praktiska momenten här förekommer spridda i rang- ordningens båda ytterkanter.
Språklära och språkbehandling i skrift: Formellt riktig språkbehandling är säkerställt viktigare än grupperingen ledigt och lättflytande framställningssått, formlära, satslära och ordbildningslära. Denna gruppering är i sin tur viktigare än betydelseläran. Under färdighetsnivån ligger slutligen stilläran.
Råttsiavning och interpunktion: Rättstavningen visar det högsta kravet av alla (jfr 1 ovan) men även momentet punkt ligger över den övre färdighetsgränsen. Differenserna mellan övriga moment, kommatecken och övriga skiljetecken, är också Säkerställda. .
Danska och norska: Enligt Friedman—testet (kap. 4) föreligger inga Säkerställda differenser mellan enskilda moment inom detta huvudmoment, som ligger i rang- listans botten.
Även om det är svårt att i ett så niångfasetterat ämne Som modersmålet väga dess olika huvudmoment emot varandra ifråga om angelägenheten av förkunskaper, har analysen av de mottagande lärarnas bedömningar visat att man inom varje huvudmoment relativt lätt kan urskilja moment av olika angelägenhetsgrader, medan det däremot är svårt för attinte säga omöj- ligt att på ett meningsfullt sätt gruppera huvudmomenten inbördes. Sär- skilt värda att lägga märke till är i detta material de mycket stora och Väl Säkerställda differenserna mellan olika moment inom huvudmomentet läs- ning, där vissa ligger i toppen och vissa i botten av listan. Mot bakgrunden av den interna Skoldebatten (jfr Husén & Dahllöf 1960, kap. 13) är det också av intresse att konstatera, att de särskilt omdebatterade huvudmomenten bokkunskap och muntlig framställning vad det gäller krav på förkunska- per från yrkesskolehåll visar sig vara av lika stor angelägenhetsgrad som flera andra.
b. Enkäten till gymnasierna (GyMo) Svar föreligger från samtliga 412 avdelningar. I åtta moment understiger antalet svar 400, lägst till 375 (nr 28).
I tab. 42 har vi sammanställt resultaten av signifikansprövningarna avseende differenser ifråga om rangordning i totalmaterialet mellan olika moment inom huvudmoment enligt Friedman-testet. (Jfr ovan 5. 101 o. hv.). Enligt detta test föreligger i gymnasiematerialet mycket väl säker- ställda differenser inom samtliga huvudmoment.
Efter samma principer som beträffande enkäten till yrkesskolorna (YMo) har vi rangordnat momenten efter totalmedianen, specificerat dem på hu-
Tab. 42. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo- ment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasiematerialet
Huvudmoment Moment nr n (RJ)== df 1: P Läsning .......................... 18—23 6 8 977,0 5 46,49 *" Bokkunskap ...................... 24—29 6 8 522,0 5 33,48 *" Muntlig framställning .............. 30—39 10 38 101,0 9 85,65 ”* Ordkunskap ...................... 40——42 3 1 400,0 2 20,00 "* Skriftlig framställning .............. 43—49 7 13 666,0 6 52,84 "* Språklära och språkbehandling ...... 50—56' 7 13 756,0 6 54,77 "* Rättstavning o. interpunktion ....... 57—60 4 2 925,0 3 ' 25,50" "* Danska och norska ................ 61—64 4 2 775,0 3 16,50 ""
vudmoment samt signifikansprövat differenserna ifråga om rangordning- arna mellan enskilda moment enligt Wilcoxon-testet (ovan 5. 105). Resul- tatet härav kan utläsas av tab. 43.
Av tab. 43 framgår omedelbart, att hela bedömningsskalan i detta fall är utnyttjad. Över hälften av momenten kan lokaliseras som liggande över den övre färdighetsgränsen (2,5), vilken dessutom utgör en mycket tydlig gränspi samtliga huvudmoment. Ifråga om skriftlig framställning är den dock ej signifikant. Endast två moment når icke upp till den undre fär- dighetsgränsen. Toppnivån representeras i detta material av fyra moment inom huvudmomenten rättstavning och interpunktion resp. språklära, näm- ligen förmåga att sätta punkt, behärska formlära, rättstavning och sats- lära i nu nämnd ordning. Dessa kan från gymnasielärarnas synpunkter när- mast betraktas som elementa. Huvudmomentet läsning, som ju låg bland de främsta i yrkesskoleenkäten, intar i detta material icke en lika framskju- ten position relativt sett, låt vara att differenserna ifråga om medianvär- den inom gymnasiematerialet är obetydliga men betydande i förhållande till enkät YMo till förmån för gymnasieenkäten. Dessa jämförelser skall dock närmare utvecklas i nästa avsnitt.
Analysen av tab. 43 ger anledning till följande sammanfattning av momentgrupperingarna inom de olika huvudmomenten.
Läsning: Att uppfatta fakta i sakprosa samt att snabbt kunna tillägna sig en uppfattning om huvudinnehållet i det lästa utgör en gruppering på god färdig- hetsnivå, signifikant skild från funktionerna att läsa sakprosa med kritik och skönlitteratur med inlevelse och behållning. Lägst ehuru fortfarande på färdig- hetsnivå ligger momenten litterära texter med kritik samt litteraturhistoria.
Bokkunskap: Alfabetiska ordlistor avviker signifikant uppåt på god färdighets- nivå, komplicerade uppslagsböcker likaledes säkerställt nedåt utan krav på för- kunskaper. Övriga befinner sig på färdighetsnivå.
Muntlig framställning: Tre grupperingar befinner sig, ehuru i sin tur signifi- kant åtskilda, samtliga på god färdighetsnivå, nämligen (1) tydligt uttal samt be- rättande muntlig framställning, (2) vårdat tal och ledigt tal, (3) väl utförd upp- läsning av lyrik och prosa samt refererande muntlig framställning.
På färdighetsnivå kan ytterligare tre grupperingar urskiljas, nämligen (4) de- monstrerande muntlig framställning samt övriga anföranden av typen diskussions-
Tab. 43. Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper !
totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
modersmålet i
Rang
Median totalt
Läsning
Bokkunskap
Muntlig framst.
Ordkunskap
Skriftlig framst.
Språklära
Rättstavning o. interpunkt.
Danska o. norska
H
22—23 24
25
3,81 3,66 3,55 3,52 3,23 3,19 3,18 3,13 3,10 3,08 3,06 2,69 2,66
Fakta i sakpr. Snabbläsa
Alfab.uppsl.b.
Tydligt uttal Berätta
Vårdat tal Ledigt tal
Välläsning
Referera
Allmänna ord
Berätta
Formlära
Satslära
Punkt
Rättstavning
Formellt rikt.
Främm. ord
Referera
Ledigt och lättflytande
Beskriva
Enkla blank.
Betydelselära Ordbildn. lära
Övr. skiljet. Kommateck.
Rang
Median totalt
Läsning
Bokkunskap
Muntlig främst.
Ordkunskap
Skriftlig framst.
Språklära
Rättstavning
0. interpunkt. Danska o. norska
26—27
28 29 30 31 32
33—34 35
36 37 38—40 41 42 43 44 45 46 47
2,22 2,18 2,16 2,14 2,10 2,07 1,91 1,87 1,86 1,85 1,84 1,81 1,72 1,68 1,67 1,64 1,29 0,66
Sakpr. krit.
Skönlitt.inlev.
Litt.text.krit. Litterat.hist.
Telekatalog
Kartor o. ill. Bib1.katalog
Tidtabeller
Komplic. uppslagsb.
Demonstrera
Övriga an- föranden
Intervjuer
Diskuss.regl. Fackuttryck
Utreda
Prakt. skrivelser
Komplic. blanketter
Stillära
Norsk text Dansk text Norskt tal Danskt tal
inlägg, (5) intervjuer samt (6) kännedom om diskussions- och sammanträdes— regler.
Ordkunskap: Signifikanta differenser föreligger mellan de tre momenten, av vilka allmänna ord och främmande ord båda befinner sig på god färdighetsnivå.
Skriftlig framställning: Berättande och refererande framställning utgör två sins- emellan signifikant skilda moment, båda på god färdighetsnivå. Därnäst följer en gruppering i gränsområdet kring 2,5 bestående av momenten beskrivande fram- ställning, enkla blanketter samt utredande framställning, i sin tur skild från grup- peringen praktiska skrivelser samt komplicerade blanketter.
Språklära och språkbehandling i skrift: Som helhet betraktad ligger detta hu- vudmoment högt i gymnasiematerialet, på god färdighetsnivå med fem sinsemel- lan avgränsade grupperingar, nämligen (1) formlära, (2) satslära, (3) formellt riktig framställning, (4) ledigt och lättflytande framställningssätt samt (5) be- tydelselära och ordbildningslära. Det återstående momentet, (6) stillära, befin- ner sig på färdighetsnivå.
Rättstavning och interpunktion: Utöver de ovan inledningsvis nämnda momen- ten på toppnivå, att sätta punkt samt rättstavning, utgör kommatecken samt öv— riga skiljetecken en gruppering som intar en framträdande plats på god färdig- hetsnivå.
Danska och norska: I detta material föreligger signifikanta differenser mel- lan samtliga fyra moment. De förekommer i ordning efter angelägenhetsgrad: (1) norsk text, (2) dansk text, (3) norskt tal, (4) danskt tal, av vilka kraven i de tre förstnämnda befinner sig på färdighetsnivå. Förståelse av text går alltså före tal, norska före danska. Även om differenserna inte i något fall är mer bety— dande är de dock säkerställda som uttryck för skillnader i krav på förkunskaper från gymnasiernas sida.
Sammanfattningsvis må här blott konstateras, att de olika huvudmo- menten icke heller här är särskilt lätta att gradera sinsemellan, men att de i samtliga fall inom sig rymmer tydliga differenser mellan olika moment.
c. Jämförelse mellan enkäterna YMo och GyMo
Strukturjämförelser
Rangkorrelationen mellan totalmaterialen i enkäterna YMo och GyMo upp- går till .84 (P ( .001), ett samband som anger en betydande strukturlik— het. Fördelningen av rangavvikelserna, som framgår av fig. 5, ger oss anledning att särskilt studera de moment som uppvisar avvikelser om 12 enheter eller mer, inalles 5 stycken. De specificeras i tab. 44.
Av de fem moment som svarar för de största rangavvikelserna enligt tab. 44 utgöres fyra av sådana, där angelägenhetsgraden är störst i gymna- siematerialet. Två av dessa rör moment av mycket hög angelägenhetsgrad i GyMo och båda tillhör huvudmomentet språklära, nämligen formlära och satslära. De två övriga, väl utförd upplåsning av lyrik och prosa samt läs— ning av skönlitteratur med inlevelse, faller under huvudmomentet läsning och representerar moment av låg angelägenhetsgrad i yrkesskoleenkäten, vilka i gymnasiematerialet intar en mellanstållning. Dessa tendenser mot- verkas endast i ringa grad av större rangavvikelser åt andra hållet. Endast
Fig. 5. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole— och gymnasieenkäterna ifrå— (j_ ga om krav på förkunskaper i moders— '|5 —|O —5 U 5 |D |5 20 målet Ronquvvikelser
Tab. 44. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole— ( YM o ) och gymnasiematerialen ( GyMa ) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet
Rang Rang . YMo GyMo Diff. Nr Moment 10 24 —14 43 Enkla blanketter 16,5 2 14,5 52 Formlära 42 26,5 15,5 22 Skönlitt. m. inlevelse 20 4 16 53 Satslära 36,5 19 17,5 39 Välläsning
ett moment, ifyllande av enkla blanketter, når upp över den tillämpade skärningsgränsen.
De nivåskillnader som kan visa sig föreligga kan alltså endast i ringa grad förklaras av strukturolikheter i totalmaterialet.
Nivåjämförelser ' '?”"F ';" . Nivåvärdena i de båda totalmaterialen framgår av tab. 45, som dessutom upptar resultatet av signifikansprövningen med mediantestet moment för moment.
Som framgår av tab. 45 går samtliga differenser i riktning mot högre värden för enkät GyMo, och 44 av de 47 differenserna är signifikanta, var- av 42 på nivån P ( .001. De tre insignifikanta differenserna faller samtliga inom huvudmomentet bokkunskap och rör de mer speciella momenten där, nämligen användande av telefonkatalog, tidtabell samt förståelse av kar- tor, illustrationer och diagram.
Tab. 45. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen (GgMo resp. YMa) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet samt resultat av signifikanspröv— ning av differenserna med mediantest
N: GyMo = 412, YMo = 796; (if = 1
Median Huvudmom. Moment Nr Diff. xz P GyMo YMo
Läsning »Snabbläsa» 18 3,01 2,54 0,47 100,18 *** Sakprosa, fakta 19 3,03 2,65 0,38 71,19 *** » , kritiskt 20 2,22 2,01 0,21 5,75 * Litt.texter, kritiskt 21 1,84 0,36 1,48 307,15 *** Skönlitt., inlevelse 22 2,22 0,98 1,24 427,55 *** »Litteraturhistoria» 23 1,81 0,21 1,60 449,83 *** Bokkunskap Bibliotekskatalog 24 1,84 0,64 1,20 122,48 *** Alfabet. uppslagsb. 25 3,08 2,10 0,98 204,15 *** Komplic. uppslagsb. 26 0,66 0,44 0,22 4,37 * Telefonkatalog 27 2,16 1,93 0,23 0,42 _ Tidtabell 28 1,72 1,44 0,28 3,19 — Kartor, ill., diagram 29 1,86 1,78 0,08 2,27 — Muntlig Berätta 30 3,19 2,12 1,07 340,98 *** framställning Referera 31 2,81 1,70 1,11 199,01 *** Demonstrera 32 2,18 1,79 0,39 47,17 *** Övr. anför. (disk.inl.) 33 2,14 1,36 0,78 184,66 *** Intervjuer 34 1,84 1,58 0,26 17,98 *** Disk.- 0. smtr.regler 35 1,67 0,69 0,98 77,66 *** Vårdat tal 36 2,99 2,25 0,74 194,95 *** Ledigt tal 37 2,97 2,30 0,67 161,79 *** Tydligt uttal 38 3,23 2,47 0,76 220,39 *** Välläsning 39 2,82 1,05 1,77 328,04 *** Ordkunskap Allmänna ord 40 3,18 2,42 0,76 183,96 *** Fackuttryck 41 1,91 1,36 0,55 35,77 *** Allm. främmande ord 42 2,73 1,77 0,96 178,44 *** Skriftlig Enkla blanketter 43 2,66 2,15 0,51 29,22 *** framställning Komplic. blanketter 44 1,68 1,22 0,46 16,46 *** Praktiska skrivelser 45 1,87 1,49 0,38 21,32 *** Berätta 46 3,23 2,08 1,15 407,16 *** Referera 47 2,88 1,79 1,09 336,04 *** Beskriva 48 2,71 1,98 0,73 128,61 *** Utreda 49 2,10 1,58 0,52 93,74 *** Språklära Formellt riktig skr. 50 3,06 2,19 0,87 350,50 *** och Ledigt o. lättflyt. 51 2,85 2,13 0,72 152,63 *** ;gfågfé Formlära 52 3,66 2,04 1,62 419,29 *** i skrift Satslära 53 3,52 1,95 1,57 455,65 *** Ordbildningslära 54 2,69 1,86 0,83 136,04 *** Stillära 55 2,07 1,05 1,02 260,00 *** Betydelselära 56 2,71 1,62 1,09 203,01 *** Rättstavning Punkt 57 3,81 2,52 1,29 386,00 *** och Kommatecken 58 3,10 2,13 0,97 303,20 *** interpunktion Övriga skiljetecken 59 3,13 2,06 1,07 326,54 *** Rättstavning 60 3,55 2,83 0,72 116,45 *** Danska Dansk text 61 1,85 0,10 1,75 496,86 *** och Danskt tal 62 1,29 0,09 1,20 407,53 *** norska Norsk text 63 1,91 0,10 1,81 517,80 *** Norskt tal 64 1,64 0,09 1,55 448,76 ***
Vi har alltså kunnat konstatera, att strukturdifferenserna mellan total- materialen i enkäterna YMo och GyMo är synnerligen obetydliga, men att det trots detta föreligger mycket tydliga nivådifferenser i så gott som samt- liga moment i riktning mot högre krav från gymnasielinjerna. Skillnaderna mellan totalmaterialen kan sålunda med någon generalisering sägas utgöras endast av nivådifferenser.
C. Differenser mellan utbildningslinjer
a. Indelningen i undergrupper
Indelningen i undergrupper är med ett undantag densamma som i mate- matikenkäterna. I gymnasieenkäten i modersmålet tillkommer nämligen två undergrupper på det allmänna gymnasiet, nämligen de första ringarna av tre- och fyraårig latinlinje. I tab. 46 har vi, med utnyttjande av de för- kortningar som använts i matematikundersökningarna (jfr tab. 27_28), angivit antalet undergrupper samt totala antalet linjer, från vilka svar föreligger, fördelade på de olika rekryteringsnivåerna. På grund av såväl smärre förändringar i populationerna som vissa differenser ifråga om svars- frekvenserna (se kap. 2) är de absoluta talen icke helt överensstämmande med motsvarande siffror för matematikundersökningarna. Tendensen är dock i allt väsentligt oförändrad.
b. Strukturdiflerenser
På samma sätt som beträffande enkäterna i matematik har vi som ett sam- manfattande mått på strukturdifferenserna för vardera enkäten beräknat den genomsnittliga rangkorrelationen mellan undergrupperna. Detta har
Tab. 46. Linjegrupperna i modersmålsenkäierna till yrkesskolor ( YMa) och gymnasier ( GyMa)
YMo GyMo
L' . Under- Linjer varav rekryt. från % linj. fr. . . Antal
injegrupp tot Linje avd grupper ' fsk bl. r.sk. fsk realsk. '
J 4 71 38 22 11 54 15 AIl 29 M 2 148 148 —— — 100 0 LIÅ 62 ME 3 83 83 —— —— 100 0 HP 73 TB 4 72 67 5 — 93 0 AIa 29 ÖI 7 75 41 34 — 55 0 LIa 42 TMC 3 43 28 — 15 65 35 RIa 70 K 6 172 108 28 36 63 21 Hg 34 Hu 6 75 52 23 — 69 0 HTL 43 V 5 49 10 — 39 20 80 Fs 11 P 1 24 _— — 24 O 100 Ss 19 Summa 41 812 575 112 125 71 15 412
Tab. 47. Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient ( W)
Enkät n k W x* df P Rhoav YMo ................... 47 10 .89 407,79 46 *** .87 GyMo .................. 47 10 .91 418,92 46 *** .90
skett via Kendalls konkordanskoefficient (W) enl. ovan kap. 4. Resul- taten återges i tab. 47.
Tab. 47 visar en betydande strukturlikhet av ungefär samma storleks- ordning i båda materialen. Vi skall nu undersöka, om det föreligger några mer betydande skillnader mellan vissa linjer eller grupper av linjer inom vart och ett av materialen.
Interkorrelationer i enkät YMa
Under hänvisning till vad som anförts vid redovisningen av grupperingen av linjerna i enkät YMa (s. 113 f.) redovisar vi i tab. 48 interkorrelationerna mellan linjerna inom de två huvudgrupperna industriyrken (M, ME, TB, Öl) samt vissa huvudsakligen av kvinnor rekryterade utbildningslinjer (Hu, V, P).
Som framgår av tab. 48 visar samtliga undergrupper bland industri- linjerna så stark inbördes likhet, att de kan betraktas som i stort sett iden— tiska med avseende på strukturen. Samma grad av överensstämmelse rå- der även mellan grupperna Hu och V, medan däremot grupp P uppvisar något lägre värden i sina samband med de övriga två, varför vi, trots att likheten fortfarande är mycket betydande, dock redovisar denna linje se— parat. Sammanslagningen av industrigrupperna till en och av linjerna Hu och V till en annan grupp har som i enkät YMa (s. 117) ägt rum genom summering av rangnumren, varefter ny rangordning ägt rum.
I tab. 49 redovisas nu korrelationerna mellan de på detta sätt till antalet något reducerade undergrupperna i enkät YMo.
Även dessa korrelationer visar en betydande strukturlikhet. Ett undan—
Tab. 48. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk ul- bildning ( H u/ V/P) inom yrkesskolematerialet
a. Industrigrupperna b. Grupperna Hu/V/P Grupp ME TB 0 I Grupp V P M ................. .96 .97 .96 Hu ................ .94 .89 ME ................ — .96 .94 V .................. — .89 TB ................ —— — .96 — — —
För samtliga korrelationer gäller, att P ( .001.
Tab. 49. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet
Grupp K J TMC Hu+V P M+ME+TB+ÖI. . .. .90 .83 .90 .95 .93 K .................. _ .69 .90 .93 .87 J ................... — — .83 .79 .67 TMC ................ — — — .87 .80 Hu+V .............. —— —— — — .90
För samtliga korrelationer gäller, att P(.OOI.
tag utgör i någon mån grupp J (yrkesskolorna inom jordbruket), vilken sär- skilt i relation till grupperna K och P visar en visserligen fortfarande hög men i förhållande till övriga korrelationer något lägre strukturlikhet.
En särskild analys av vilka moment i ämnet, som ligger bakom dessa något lägre samband, är därför motiverad. Vi studerar därför de mer be- tydande rangavvikelserna vid korrelationerna mellan å ena sidan grupp J, å andra grupperna K och P och väljer därvid en skärningspunkt liksom vid analysen av totalmaterialet i dess korrelation med totalmaterialet i enkät GyMo, här dock en rangavvikelse om minst 12 enheter (jfr ovan s. 110). Fördelningarna av dessa visas i fig. 6. Resultaten av analysen återges i tab. 50.
Fördelningarna i fig. 6 visar, att skärningspunkten i båda fallen avskiljer ganska tydliga yttergrupper moment, ehuru förändringen på intet sätt kan
Antal 15
_J/H ---J/P
Fig. 6. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa liniegrupperi 0.1 ' . . . . , yrkesskoleenkäten ifråga omkrav på för- 155 ”50 —25 _le _|5 40 —5 0 5 |D l5 20 25 kunskaper i modersmålet Hunqawikelser
Tab. 50. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna J /K och J /P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet
Rang K P
J Nr Moment
Diff. Rang Diff. Rang
5 —24,5 29,5 ——34 39 29 Kartor, illustr., diagram 9 ——29 38 ——26 35 41 Fackuttryck 13,5 —13,5 27 —19 32,5 33 Övriga anför. (disk. inl.)
6 —19 25 ( ) ( ) 43 Enkla blanketter 7 —16 23 —18 25 20 Sakprosa, kritisk läsning 21,5 ——15,5 37 ( ) ( ) 45 Praktiska skrivelser 30 ( ) ( ) —14 44 35 Diskussions- o. smtr.regler 13,5 ( ) ( ) —13 26,5 51 Ledig o. lättflyt. skrift]. främst.
4 ( ) ( ) —12 16 18 »Snabhläsning» 36 12 24 ( ) ( ) 56 Betydelselära 28 13,5 14,5 ( ) ( ) 31 Refererande muntl. framst. 19,5 14 5,5 14 5,5 36 Vårdat tal 16,5 13,5 3 15,5 1 38 Tydligt uttal 24 ( ) ( ) 16 8 32 Demonstrer. muntl. framst. 33 20,5 12,5 13 20 53 Satslära 34 14 20 22,5 11,5 54 Ordbildningslära 35 25,5 9,5 17 18 52 Formlära
betecknas som dramatisk. Samtidigt ger den emellertid ett lika stort material (14 moment) från vardera korrelationen.
Den övre delen av tab. 50, i vilken förtecknats moment med negativa differenser av den stipulerade storleksordningen, dvs. sådana som relativt sett är mer angelägna i grupp J än i de övriga, rymmer moment från ett flertal huvudmoment, nämligen bokkunskap, ordkunskap, muntlig fram- ställning, skrivning, språklära och språkbehandling i skrift samt läsning. De synes emellertid alla ha det gemensamt, att de representerar moment av mer praktisk inriktning inom de olika huvudmomenten. Fem av de nio momenten är dessutom av förhållandevis hög angelägenhetsgrad i grupp J, nämligen momenten med rangnumren 4—7 samt 9 (»snabbläsning», kar- tor etc., enkla blanketter, kritisk läsning av sakprosa samt ordkunskap ifråga om fackuttryck) .
Den ovannämnda tendensen till högre angelägenhetsgrad i relation till andra moment för vissa praktiska sådana inom grupp J i jämförelse med grupperna K och P, motsvaras av en i det närmaste lika utpräglad tendens åt motsatta hållet för åtta moment. Dessa faller emellertid uteslutande inom två huvudmoment, nämligen språklära och muntlig framställning. Ifråga om den senare finns både de innehållsliga och formella aspekterna repre- senterade. För språkläran är tendensen mycket tydlig. För fyra av den egent- liga språklärans fem moment innebär den, att de i grupp J ligger samlade på rangnumren 33—36 och i de två andra grupperna stiger till rangnummer i regionen 10—25. Momenten i muntlig framställning, som i grupp J repre- senterar något högre relativ angelägenhetsgrad än momenten i språklära,
gör en motsvarande uppflyttning, vilket i ett fall (tydligt uttal) innebär en placering på toppnivå.
Vårt material ger icke möjlighet till en uttömmande tolkning av de här iakttagna ganska tydliga tendenserna till en mindre strukturskillnad mel- lan vissa linjer bland yrkesskolorna. Det bör emellertid betonas, att grupp K vad beträffar ämnet modersmålet representerar en utbildningsform som särskilt tar sikte på träning av praktiska moment i detta ämne. Differen- ser kan alltså icke tolkas som en skillnad mellan mer praktiska och mer teoretiska linjer. Sannolikt har vi då snarare att göra med en tendens som mötte oss redan i matematikenkäten: Kraven på förkunskaper varierar sannolikt i vissa fall med yrkeslinjernas egen undervisning på det sättet, att kraven på förkunskaper är relativt sett ganska låga i sådana moment som kan antagas utgöra en specialitet för yrkeslinjen. I sådana moment kan man då antaga, att det för yrkesskolorna är särskilt angeläget att an- vända en med hänsyn till yrkeslivets krav särskilt avpassad metodik eller mer »verklighetsnära» undervisningsuppgifter än den grundläggande sko- lan brukar kunna erbjuda. ,
Delvis kan denna frågeställning belysas ytterligare i vårt material från andra faser av bearbetningen. Sådana moment, varom här är fråga, måste rimligtvis uppvisa ganska höga yrkeskrav, och det måste därigenom kunna iakttagas en fullt tydlig skillnad mellan yrkeslärarnas bedömning av mo- mentet dels ifråga om förkunskaper, dels ifråga om yrkeskrav, vilket då indirekt blir ett uttryck för momentets ställning i yrkeslinjens undervis- ning. För att direkt kunna verifiera dessa hypoteser skulle vi i princip be— höva utföra en undersökning bland lärarna på de olika yrkeslinjerna ifråga om undervisningens faktiska utformning i dessa skolor.
Interkorrelationer i enkät GyMa Tab. 51 upptar rangkorrelationerna mellan linjerna i varje huvudgrupp av gymnasielinjer och visar en betydande strukturlikhet även i detta hån— seende. Av samma skäl som anförts vid analysen av enkät YMa kan vi, eftersom samtliga korrelationer ligger omkring .90, använda linjegrupper- nas värden i stället för de enskilda linjernas vid den fortsatta analysen, i vilken vi då prövat linjegrupperna mot varandra. Resultaten härav fram- går av tab. 52 och innebär, att dessa uttrycker en mycket betydande struk- turlikhet. Mellan de två linjegrupperna på det allmänna gymnasiet är strukturlikheten praktiskt taget total.
Jämförelser mellan enkät YMo och GyMa Inom båda materialen föreligger betydande strukturlikhet mellan olika lin- jegrupper. En tendens till inbördes något större likhet föreligger för gym- nasiematerialet, där samtliga interkorrelationer överstiger .90. I yrkes— skolematerialet har en tydlig ehuru inte särskilt markant tendens till struk-
Tab. 51. Interkorrelationer (rho) resp. genomsnittliga interkorrelationer (rhoav) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i gymna-
s iematerialet . . Korrelerade Lin] egrupp linjer Rhoav P Allmänt gymnasium, fyraårigt ............... A 14/ L 14/ R 14 .95 * * * » treårigt ................ Als/LlalRl3 .94 *** Fackgymnasium ............................ Hg/HTL .90 *** Seminarium ................................ Fs/Ss .88 ***
Tab. 52. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet
Grupp AP+ LIM—RF Hg+HTL Fs+ Ss AI4+LI4+RI4 ....................... .97 .94 .93 A13+L13+RIa ....................... — .90 .94 Hg+HTL ........................... — _ .90
För samtliga korrelationer gäller, att P(.OOI.
turolikhet spårats vad beträffar utbildningslinjerna inom jordbruket sär- skilt i relation till kontors— och pedagogisk utbildning, innebärande relativt sett högre angelägenhetsgrad åt vissa moment inom hela ämnet och lägre krav på förkunskaper ifråga om språklära och muntlig framställning. Detta är det enda undantaget i en eljest mycket enhetlig bild.
c. Nivådifferenser
På samma sätt som i enkäterna i matematik har vi moment för moment ge- nom det s. k. utsträckta mediantestet prövat, om det föreligger några så- kerställda nivådifferenser mellan de tio linjegrupperna i respektive ma- terial. Resultaten härav har sammanställts i tab. 53, som dessutom ger lägsta och högsta medianvärdena inom vart och ett av materialen.
I enkät YMo föreligger signifikanta differenser i samtliga moment, och i 42 fall av 47 är de säkerställda på nivån P ( .001. Variationsvidden mel- lan gruppernas medianvärden är genomgående ganska stor, i samtliga fall över 1, i flertalet ännu större.
Enkät GyMo uppvisar endast 30 säkerställda moment, fördelade över samt— liga huvudmoment. Variationsvidden är här betydligt mindre och detta inte enbart i samband med tak- eller bottenvärden. Då det i de tidigare analy- serna kunnat påvisas, att detta material endast i helt obetydlig grad kån- netecknas av strukturdifferenser mellan linjerna, blir det av särskilt in- tresse att undersöka, vilken eller vilka av linjerna som mer genomgående nivåmässigt ligger högre eller lägre än de andra. Som ett sammanfattande mått på en sådan generell tendens har vi för varje linje beräknat dess ge-
Tab. 53. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunska— per i modersmålet i olika liniegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen ( YMa resp. GyMa) df: YMo = 9, GyMo = 9.
Median YMo Median GyMo
Håååd' Moment Nr " lägst—högst 762 P lägst—högst 762 P Läsning »Snabbläsa» 18 2,24—3,28 45,10 *** 2,88—3,38 19,70 * Sakprosa, fakta 19 2,33—3,39 43,36 *** 2,92—3,42 11,23 — » kritiskt 20 1,59—3,05 91,55 *** 2,00—2,92 26,45 ** Litt. texter, krit. 21 0,16—1,93 50,78 *** 1,68—2,29 15,30 — Skönlitt., inlevelse 22 0,11—2,33 77,58 *** 1,75—2,56 24,66 ** »Litteraturhistoria» 23 0,06—1,72 94,42 *** 1,33—2,29 34,29 *** Bokkun- Bibliotekskatalog 24 0,40—2,14 20,72 * 1,33—2,13 19,49 * skap Alfabet. uppslagsb. 25 1,77—3,30 77,22 *** 2,83—3,42 15,14 — Komplic. » 26 0,24—1,33 26,34 ** 0,30—1,53 10,87 — Telefonkatalog 27 1,33—3,30 51,31 *** 0,25—2,82 6,19 —— Tidtabell 28 0,95—2,83 49,67 *** 0,25—2,19 11,24 — Kartor, ill., diagr. 29 1,19—2,38 37,23 *** 1,50—2,11 15,48 — Muntlig Berätta 30 1,89—3,38 140,14 *** 2,85—3,71 27,66 *** fram- Referera 31 O,95——3,25 113,25 *** 2,58—3,29 15,17 _ ställning Demonstrera 32 1,50—3,55 23,77 ** 2,02—3,14 24,05 ** Övr. anför. (disk.inl.) 33 0,62—2,80 152,08 *** 2,00—2,57 11,36 — Intervjuer 34 LOB—2,87 30,84 *** 1,30—2,30 23,00 ** Disk.- 0. smtr. regler 35 O,32——1,92 45,27 *** 0,55—1,91 28,67 *** Vårdat tal 36 1,86—3,62 174,35 *** 2,80—3,29 14,68 —— Ledigt tal 37 1,86—3,58 151,09 *** 2,85—3,25 7,64 —- Tydligt uttal 38 1,83—3,85 141,12 *** 3,00—3,71 27,03 ** Välläsning 39 0,29—3,10 71,99 *** 2,34—3,04 32,61 *** Ordkun- Allmänna ord 40 1,96—3,65 81,82 *** 2,84—3,31 7,92 — skap Fackuttryck 41 0,86—2,40 75,37 *** O,60—2,31 19,33 * Allm. främmande ord 42 1,08—3,06 85,80 *** 2,08—2,96 54,06 *** Skriftlig Enkla blanketter 43 1,89—3,65 108,80 *** Loo—3,30 12,37 _ frank Komplic. blanketter 44 0,85—2,65 41,08 *** 0,40—2,03 13,91 — Ställning Praktiska skrivelser 45 ago—2,93 59,92 *** 0,81—2,38 35,15 *** Berätta 46 1,77—3,17 109,28 *** 3,00—3,47 28,66 *** Referera 47 1,06—3,17 86,54 *** 2,71—3,31 20,05 * Beskriva 48 1,72—2,96 23,63 ** 2,52—3,15 11,71 —— Utreda 49 1,03—2,80 26,41 ** 1,86—2,86 34,47 *** Språk— Formellt riktigt 50 1,78—3,21 142,53 *** 2,95—3,23 14,00 — lära och Ledigt 0.1ättflyt. 51 LBB—3,00 90,04 *** 2,61—3,11 20,78 * $$$" Formlära 52 133—3,22 162,36 *** 3,24—3,91 22,38 ** iskriftg Satslära 53 1,38—3,19 75,66 *** 3,05—3,71 19,64 * Ordbildningslära 54 1,34—3,33 41,46 *** 2,04—3,14 36,81 *** Stillära 55 0,64—2,38 67,67 *** 1,84—2,25 9,37 _ Betydelselära 56 1,00—3,00 67,90 *** 2,12—3,11 46,34 *** Rätt- Punkt 57 2,09—3,62 116,05 *** 3,52—3,90 17,23 * stavn. Kommatecken 58 1,74—3,29 125,68 *** 2,93—3,50 18,28 * och in- Övriga skiljetecken 59 1,56—3,33 175,18 *** 2,97—3,50 21,19 * terpunkt' Rättstavning 60 234—3,79 100,23 *** 3,27—3,91 26,43 ** Danska Dansk text 61 0,04—2,00 90,58 *** OAS—2,12 102,83 *** och Danskt tal 62 0,03—1,86 101,17 *** 0,19—1,73 45,42 *** norska Norsk text 63 0,03—2,00 88,10 *** OAS—2,26 107,85 *** Norskt tal 64 0,03—1,86 100,81 *** 0,19—1,92 69,14 ***
nomsnittliga rangnummer i förhållande till övriga linjer, varvid vi använt medianvärdet. Genom ett xz-test för flera sampel, i vilket vi delat rangfre— kvenserna i två grupper vid det definitionsmässigt givna mittvärdet 5,5 har vi först prövat, om det över huvud kan anses föreligga skillnader mellan linjerna ifråga om den inbördes rangordningen mellan dem i samtliga mo- ment. Resultaten av denna prövning framgår av tab. 54. En parallell pröv- ning har utförts även i enkät YMo (tab. 55). I denna kan vi kanske med större rätt vänta oss en sådan tendens på grund av de Väl säkerställda diffe- renserna i samtliga moment vid prövningen moment för moment. Detta blir särskilt sannolikt mot bakgrunden av att det inte heller i detta material förelåg någon mer markant tendens till strul—:turskillnader, även om en svagare sådan kom till synes i jordbrukslinjerna.
Linjegrupperna är i tab. 54 och 55 ordnade efter rang ifråga om medianer av rangnumren i de 47 momenten, varvid låg rang anger relativt sett höga krav på förkunskaper. Linjer med låga rangnummer och höga krav åter- finns till höger i tabellerna. Signifikanser mellan i rangordningen successiva linjer har angivits på samma sätt som i tab. 37.
Beträffande fördelningarna av rangnumren, vilka återges i fig. 7, kan man aprioriskt vänta sig, att de linjer vilka enligt strukturanalysen visat sig i större eller mindre grad avvika från övriga, skall uppvisa en tendens till bimodal fördelning. En sådan tendens kan givetvis också förekomma hos andra linjer, men inte med samma nödvändighet.
En analys av tab. 54—55 samt fig. 7 visar beträffande enkät YMo, att differenserna mellan linjerna är mycket tydliga och i flera fall säker- ställda vad beträffar medianrangnumren i de 47 momenten. Sålunda kan man i detta fall urskilja följande sekvens i ordning från relativt sett högsta till lägsta genomsnittliga krav: 1) P, 2) V, 3) K, 4) TMC, Hu, ÖI, 5) J, 6) ME, M, 7) TB. De specificerade industrigrupperna ligger alltså lägst, peda- gogiska och vårdande utbildningslinjer samt kontorslinjerna högst. Ten- densen till samband med linjernas rekryteringsbakgrund är tydlig. Rang- korrelationen mellan rangordningen i tab. 55 och resp. linjes rekrytering från folkskolan vad beträffar avdelningarnas huvudsakliga sammansätt- ning enligt tab. 46 uppgår till —.74 och är säkerställd (t: 3,13, df: 8, P( .02). Tendensen är särskilt beträffande yttervärdena mycket tydlig: Grupp P belägger 40 av de 47 förstaplatserna, grupp V 38 andraplatser, grupp TB 19 tiondeplatser. Den enda linjegrupp som i detta material uppvisar tendens till bimodal fördelning är grupp J, hos vilken vi tidigare (s. 151 ff.) iakttagit särskilda strukturdifferenser gentemot vissa andra linjer. Vår förväntan är sålunda på denna punkt bekräftad, även om tendensen inte är tydlig nog för att vara säkerställd.
Materialet i enkät GyMo visar i detta hänseende inte upp lika många säkerställda differenser mellan successiva linjer, vilket man inte heller kan vänta sig, då ett ganska stort antal moment över huvud inte företedde
Antal YMa SgMo 40 _ _
5 J ; TMC : Allt ; 315 Ni i t i zu: % —: —: |o—: l—LFLL —: —: |-—'——|_|'1_1 5 Jr,—LI 0: : _ : :
l l I I | ( l 1 T rl l l I I l | | l l l | I l 40_ _ _
5. M 5 K 5 Mi ; Hg ”JU—_ __ __ __ zo—z —: —: —: 0H| | | | | _| | | | |_'| _| | | | | | — | | | | | 40_ _ _ _ ME ; Hu ; 814 ; HTL 30—_ i i __
: j : : 20% € % —i '”? IH :: :| :
_ _ 1 _ 0 | T | | | i | | | _| | | | | | | | | | | | 40_ _ _
5 TB : v ; AI5 ; Fs äD—_ _: i i 20% € % % |||—: —: —: [_|—'_'_|_l —: [_|—|:]— 0: : |— : :
l l | 5 l I I l l_ _ | | | l l l l | I I |
40_ 2 _ _
; ö| ; P ; LI3 ; Ss 501 *: _ —
_ 7 _
: : 1 :
_ .. _l _ 20t __ __ __ mf | | _: 5 | _:
: : __ : : 0 09'8—7'5-5 '4-512- |T' lui—el 8—7'6-5'4—5 I2—| '|o—9la-7'6-5 '4—5 'z-| '|||-9' 8—7' 5-514—3 '2-|
Rongnummer
Fig. 7. Fördelningar av rangnumren i 47 moment på linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet.
Tab. 54. Rangordning av linjerna i gymnasiematerialet med hänsyn till medianrang— nummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkun— skaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet
Lägre krav _— Högre krav Rang 10 9 8 7 6 5—4 3 2 1 Linje HTL RP LI4 AI4 Fs Hg AIs RI3 LIs Ss Median 9,51/***/7,31 6,31 5,67 5,33 5,00 5,00 4,67 3,86 /**/ 1,29
Totaltest: F = 87,02, df = 9, P(.OOI
Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest):
Ss—Llazll2 = 10,13, df = 1, P(.OI RI4——HTL:%2 = 26,70, df = 1, P(.OOI
Tab. 55. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till median— rangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på för- kunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom med iantestet
Lägre krav — Högre krav Rang 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Linje TB M ME J Öl Hu TMC K V P Median 9,13/***/7,87 7,75 /*/ 6,45 /*/ 6,00 5,31 4,73/***/3,30/***/1,96/***/1,09
Totaltest: 762 = 231,32, df = 9, P(.OOI
Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest):
P—V: # = 46,96, df = 1, P(.OOI V—K: 12 = 78,59, df = 1, P(.OOI K—TMC: # = 10,89, dt = 1, P(.OOI ÖI—J: 752 = 6,23, (if = 1, P(.05 J—ME: # = 4,33, df = 1, P(.05 M—TB: # = 10,91, df = 1. P(.OOl
säkerställda nivådifferenser enligt det utsträckta mediantestet (tab. 53). I samma tabell visade sig också variationsvidden mellan linjerna i detta material vara tydligt mindre än i YMo. De båda yttersta värdena skiljer sig dock signifikant från de intilliggande. Det är också dessa, som uppvisar de mest markanta fördelningarna. Tydligt lägst av dessa linjer ligger de högre tekniska läroverken (HTL) och tydligt högst småskollärarlinjerna (!) (SS), vilket senare måhända avspeglar den roll som inträdesproven och rekryteringssituationen i stort f. n. spelar för dessa linjer.
Att de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet ligger lägre än mot- svarande på det treåriga är givetvis naturligt. Tendensen till bimodal för- delning, framför allt i grupp Hg men också i grupp Fs, har inte kunnat
förutses vid strukturanalysen på grund av företagna gruppsammanslag- ningar. Huruvida de motsvaras av signifikanta nivådifferenser och i så fall i vilka moment kan den mer detaljerade nivåanalysen ge besked 0111.
Den detaljerade nivåanalysen har företagits på samma sätt som i mate- matikenkäterna. Den har utförts med särskild hänsyn till differenser som berör åtminstone någon av de två definitionsmässigt givna färdighetsgrän- serna 1,5 resp. 2,5. Resultaten härav har för enkät YMo samlats i tab. 56, i vilken linjernas ungefärliga läge inprickats samt signifikanser mellan i rangordningen successiva linjer angetts i förekommande fall. Signifikan- serna är, på samma sätt som i tab. 37, markerade genom asterisker, varvid (*) anger, att P ( .05, (#3) P ( .01, (35:13) P ( .001. Punkter (. . . .) marke- rar, att samtliga övriga linjer ryms inom det markerade området, men att de på grund av det begränsade utrymmet icke har specificerats. Dessutom an- ges i särskilda kolumner dels totala medianvärdet i enkät YMo enligt tab. 45, dels förekomsten av differenser mellan linjerna över huvud enligt det utsträckta mediantestet, redovisat i tab. 53.
Tab. 56 visar, att det i 31 av de 47 momenten föreligger signifikanta nivådifferenser mellan i rangordningen på varandra följande grupper. I flertalet av dessa fall gäller det differenser som skiljer ut linjerna V och P från de övriga. Endast i fyra fall tillhör grupp K denna högsta kategori (mom. 52, 53, 57, 59), och då rör det sig om huvudgrupperna språklära, interpunktion och rättstavning. Tydligare än i tab. 53 ser vi också, hur stora variationerna mellan linjerna är för nästan varje moment, men också att flertalet linjer ryms inom ett ganska begränsat område för varje mo- ment. Av särskilt intresse är det att notera, hur den tidigare diskuterade grupp J, som i flertalet fall återfinns bland mittgrupperna, i vissa moment (21—23, 39, 52—54) visar de lägsta värdena av alla linjer, ehuru icke i nå- got fall signifikant skilda från närmast ovanförliggande.
Beträffande tabellens grupperingar bör, utöver vad som ovan konstaterats angående den genomgående tendensen till högre värden för grupperna V och P, konstateras, att vissa moment, trots synbarligen stora differenser mellan Vissa linjer, icke rymmer signifikanta differenser mellan intillig— gande linjer. Detta gäller momenten angående läsning av litterära texter samt litteraturhistoria (21—23), vissa moment i bokkunskap (24—25, 28 —29), kännedom om allmänna ord (40) samt danska och norska (61—64). I det senare fallet är det endast grupp P som avviker, ehuru icke signifikant från grupp V, med krav på färdighetsnivå. Detta innebär en indikation på att fördelningarna för dessa moment är mer heterogena än i övriga, där signifikans föreligger. Man kan om dessa tendenser säga, att de speglar en mer oenhetlig opinion än i övriga moment. Det bör också konstateras, att dessa tendenser uppträder i moment som samtliga kan betecknas som ty- piska allmänbildningsmoment.
För enkät GyMa har motsvarande analys redovisats i tab. 57, vilken är
Tab. 56. Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet samt resultat av signifikansprövning '— av vissa differenser genom mediantestet
Moment
Nr
Total- medi-
an
Tot.
Lägre krav 0 1 Högre krav
3 4
Läsning: »Snabbläsa» ........... Sakprosa, uppf, fakta. . » med kritik . . Litter.text., förstå med kritik .............. Skönlitt. med inlevelse. »Litteraturhistoria». . . .
Bokkunskap:
Bibliotekskatalog ...... Alfabet. uppslagsb. . . . . Komplic. »
Telefonkatalog. . . . . . . . Tidtabeller. . . . . ...... Kartor, illustr., diagram
Muntlig framställning: Berättande. . . . . . ..... Refererande. . ........ Demonstrerande ....... Övriga anför. (Diskuss. inl.) ................ Intervjuer. ........... Diskussions-0.smtr.reg. Vårdat tal ............ Ledigt tal ............ Tydligt uttal .......... Välläsning. . ..........
Ordkunskap:
Allmänna ord ......... Fackuttryck .......... Främmande ord .......
18 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42
2,54 2,65 2,01 0,36 0,98 0,21 0,64 2,10 0,44 1,93 1,78
*** *** *** *** *** *** ***
** *** *** ***
*** *** ** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
| |
J...TMC K | J....TMC K | J..Hu K v ÖI......K Hu..ME TMC K/*/P v M
M ..... ME
TB ...... TMC TB TMC. . TB. .M Hu K/ * l
TMC.....Hu
P V
TB.....
ME. . .Hu /.ITMCHu/ "
Hu K J/ .. J/ /J P v
TB ..
..... . . . K TMC
| 1
TB...ÖIHuTMCK/ * IVP TB....| ....... K/ * [VP K J/ ** [VP
!
P |
|
J K TMIC v P
TMCI/ " /v P v
KI/ *" /V P
lKl/ * /V P
till!!! lvp /P V
**
Hu/ [* /K/ m /VP
TB ...... ÖI
TMC I **
K/ *** lv IK/ *
P
/v
( ME ........ . TlMc **
J TB....TMC/ *
TB ....... .ME| TB M..|
/VK/
TB TMC HuV Hu
lp
Moment
Total-
me- dian
Tot.
Lägre krav
1
Högre krav
Skri/ll. framst. 0. språk!);
Enkla blanketter. . . . . . Komplicerade blank.. . . Praktiska skrivelser. . . . Berättande ........... Refererande .......... Beskrivande ....... . . . Utredande ............
Språklära och språkbeh. :" skrift: Formellt riktig språkb.. Ledig o. lättil. framst. Formlära ............. Satslära ...... . . . . . . Ordbildningslära ...... Stillära ...... . Betydelselära. . . . . . . . .
Rättslauning och inter— punktion:
Punkt ................ Kommatecken ........ Övriga skiljetecken. . . . Rättstavning .........
Danska och norska: Dansk text. . . Danskt tal. . . . . . . ..... Norsk text. . . Norskt tal.
43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56
61 62 63 64
2,15 1,22 1,49 2,08 1,79 1,98 1,58 2,19 2,13 2,04 1,95 1,86 1,05 1,62 2,52 2,13 2,06 2,83 0,10 0,09 0,10 0,09
*** *** *** *** ***
** **
*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
Hu......ÖI
Hu....
M..TMCV
M. .TMCV
M..K V
J J
J TM Kl
I |
TB..
** lvl TB ....... . ÖI/l —
.ÖI
....... cm
.01/ " /K ***
TMC ........ (H] G ..... TB
*** TMC ..... .
ml | I
P
***
/VP
IVP P
Kl ***
I/KV
*** IK
01. K/ /P v K/ **
**
*
V /V
*
/VP
/VP P
P P
P
/VP
M...Hu | ÖI/"'/ KV TMC.... ..... ÖI/ ”Öl/*I TB..k ...... ÖI/ " [K
lKIK
V V P
P
IVP
V V
Tab. 57. Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet
Mom (Ii/132310 Tot. Lägre krav Högre krav
nr tot_ P 0 1 2 3 4 18 3,01 * | | HTL ....Hg Fs 19 3,03 _ .......... 20 2,22 ** | A3. . . .Hg IHTL Fs Ss
21 1,84 _ ................
22 2,22 ** | HTL ............ L3]Ss 23 1,81 *** HTL A4. . L3 Ss 24 1,84 * Hg |HTL ........ SS |
25 3,08 _ ............
26 0,66 _ ................. | I
27 2,16 _ .................................................
28 1,72 _ .................. | .................. |
29 1,86 — ..................
30 3,19 "* | ] Hg ...... A3 FsSs 31 2,81 _ ............ 32 2,18 ** | L4..HTL | Fs s:;
33 2,14 _ .............
34 1,84 " HgHTLl 1.4 ...... LS Ss 1
35 1,67 *** HTL SsR4 A4 ..... L3
36 2,99 _ ........
37 2,97 _ ' I ...... 38 3,23 ** HTL....Hg $st 39 2,82 *" | HTLHg]/ */ R4..Ss
40 3,18 _
41 1,91 * Hg sz ..... R3 AB 42 2,73 *** | HTL/ == /A4 L4..Ss
43 2,66 _ .................................................... 44 1,68 — ...........................
45 1,87 "* HTL Hg | 1.4 ........ SS R3L|3 46 3,23 *** | | HTL ..... A4
47 2,88 * HTL SS
48 2,71 _ .............
49 2,10 *** 1 L4 ...... Hg 1.3] Fs Ss
50 3,06 _ ......
51 2,85 * ) |L4 ..... Fs Ss
52 3,66 ** HTL ...... A4 Ss 53 3,52 | ' FsHTL R4 AB 54 2,69 *** HTL Fs. ...... L3 A3Ss
55 2,07 _ .........
56 2,12 H* ! HTL/ " | /R4 ...... Ss 57 3,81 * ] | HTL Ss 58 3,10 * HTL.. 1.3 55 59 3,13 * | ] HTL .A4 SS
60 3,55 ** HTL ........ Ss 61 1,85 *" HTLHg | Fs ........ RS ] 62 1,29 *** HTL Hg L4 ....... Ss
63 1,91 m- HTLHg | Fs ......... Rs | 64 1,64 *" HTL Hg L4 Fs...R3
uppbyggd .på samma sätt som. tab. 56. ,Av utrymmeSSkål har endast 'mo- mentnumren angetts i denna tabell. Momentens beteckning återfinns lätt i tab. 56. För de moment som icke uppvisar signifikanta differenser mel- lan linjerna enligt det utsträckta mediantestet, vilket anges med minus- tecken, har inga specifikationel över linjernas inbördes läge givits, utan endast valiationsvidden för de tio medianvärdena har markerats genom en punkterad lad. På detta sätt blir det också tydligare vilka moment som icke rymmer dylika signifikanta differenser.
På grund av den något lägre variationsvidden i detta material är det na- turligt att vänta sig, att antalet signifikanta differenser mellan'i rangord- ningen successiva linjer skall Vara lägre här än i enkät YMo. Så är också fallet. Endast i tre av de 47 momenten förekommer dylika signifikanser, ett antal som f. 6. kan vara slumpbetingat. I samtliga dessa tre fall rör det sig om en avgränsning nedåt av gruppen högre tekniska läroverk (HTL), i ett fall tillsammans med handelsgymnasierna. Det sistnämnda inträffar i momentet (39) väl utförd upplåsning av lyrik och prosa, de övriga i (42) kunskap om allmänna främmande ord samt (56) betydelselära inom språk- läran. I de nämnda specialgymnasierna är kraven på förkunskaper i dessa moment alltså något lägre än för övriga linjer.
Några moment uppvisar anmärkningsvärt stor variationsvidd utan att därför rymma någon säkerställd differens mellan successiva linjer eller ens mellan linjerna över huvud taget. Detta gäller dels tre moment (26—28) i bokkunskap, dels ett (41) i ordkunskap, dels tre (43—45) i skriftlig fram- ställning, dels samtliga fyra (61—64) idanska och norska. I likhet med vad som var fallet i enkät YMo kan man om dessa moment säga, att de, på grund av att signifikanser icke uppkommit trots de stora variationerna mellan medianerna, torde uppvisa en avsevärd grad av variation inom respek- tive linje. Liksom i enkät YMo rör det sig här om moment av tydlig all- mänbildningskaraktär (danska och norska), men till skillnad från YMO också om vissa andra, närmast typiskt praktiska (komplicerade uppslags- böcker, telefonkatalog, tidtabell; fackuttryck; enkla och komplicerade blan- ketter, praktiska skrivelser). Med tanke på att detta är moment, som inte förekommer på det allmänna gymnasiets kursplan är det möjligt, att resul- taten härvidlag får tolkas olika för det allmänna gymnasiet och för special- gymnasierna.
D. Sammanfattning av huvudresultaten
a. Metod och resultat
Resultaten av de redovisade modersmålsenkäterna till yrkesskolor och gym- nasier har, på samma sätt som beträffande motsvarande matematikenkäter, sammanställts i syfte att belysa de gemensamma dragen i kraven på för- kunskaper med hänsyn till såväl nivå- som strukturdifferenser. Därvid har
Tab. 58. Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i modersmålet i yrkesskole— och gymnasiematerialet
Moment
Nr
Yrkesskolematerialet
Gymnasiematerialet
Tot. Mdn
2 01) £-*
ME Öl J TMC Hu
HTL
RI. AI. LI4
HE
Fs Ss
RIa AI' LI'
GyMo va. tot.
Rättstavning ..... Fakta 1 sakprosa. . »Snabbläsa». . . . . . . Punkt............
Tydligt uttal ...... Allmänna ord. . . . . Ledigttal. ... Vårdat tal. . . . . . .. Formellt rikt.skr.. . Enkla blanketter. . Ledig skr.framst.. . Kommatecken. . . . Berätta mtl ....... Alfabet. uppsl.b. .. Berätta skr.. . . Övriga skiljeteck. . Formlära ....... . . Sakprosa krit. . . . .
Beskriva skr.. . . . . Satslära.......... Telefonkatalog. . . . Ordbildn. lära. . . . . Demonstrera mtl. . Referera skr.. . . . . . Kartor, ill., diagr. . Främmande ord. . . Referera mt1.. . Betydelselära. . . . . Intervjuer ........ Utreda skr. .......
1,58
XMNX XXNNXKMNXXKVINX NNNNX xxx O
OX ox ox ox
NX NN
NN XXXNXXNNXNXXXN xx
OX OX
XX XX XX XX XX XX XX XX XX
N X X
ae 74 >€ X X xx N
N xxxxxxxxxxax
xxx
aaawxxaxxax
% O
XNXNXXNXXXXxN xxx X?: 0 O
NNXNXXXN
X 0 NMXNXMNXN>€
% N NXXNkaN NNÄKXNN N
0
KNNN NNNXXXNNNXXXXN xxxxxwaxxx O
N NNXNNNNNXNN O
0
>4>4 o 0
N O
OX
N 0 x
XXXXX xx XX xx XX xx'xx XXXXX xx xx xx XX XXXXX xx XX xXXX X XX X XX x XX x xx X XX XXXX X x
XX x XX XX XX
x XX
XX XX XX
x x x xXX X xXX
XXX XX XX xxx XXX xxx XXX XXX XX XXX
XX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX
#
XX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XX
XXX
XX XX XX XX
XX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX
XXX XXX
XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX
XXX XXX
XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX OX
XXX XXX
XX XXX
XXX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XX XX XX XX
XX XX XX XX XX XX XX XX
XXX XXX
XX XXX
XXX XX XX
XX XX XX XXX XXX XX XXX XXX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX
XX XX
XXX
XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX
XXX XXX
XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX
XXX XXX
XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX
>4>€
2,22 2,71
2, 73
XXX XX XX XXX
XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX
Moment
Nr
Yrkesskolematerialet
Gymnasiematerialet
TB ME
Öl
J
TMC
Hu
K
RP AI4 LI4
Hg
Fs
55
HP Ala
LP
Tot. Mdn
GyMo Niv. tot.
Praktiska skriv.. . . Tidtabeller. . . . . . . Övr. ant. (disk.inl.) Fackuttryck. . . . . . Komplic. blanket. . Välläsning ........ Stillära ..... . . . . . .
Disk.-o.smtr.regl.. . Bibliotekskatalog. .
Komplic. uppslb.. . Litt.text.krit. . . . Skönlitt. m. inlev.. Litteratur-hist.. . . . Dansk text. . . . .. Norsk text. . . . . .. Danskt tal. . . . . ..
0,09
OX OX OX OX OX OX OX
OOOOOOOO
OX OX OX OX OX OX OX
OOOOOOOOOO
OX OX OX OX OX OX OX
OOOOOOOO
OX OX OX OX OX OX OX
OO OOODOOOC
XXXNXO % O
xOOOOOOOOO
OX OX OX OX DX
54 O
OOOOOOO
OX
XXX
OX OX
>= o
x 0
OOOOOOOOO
OX OX OX OX OX OX OX OX OX
OOOOD
XX XX
XX
XXVHC
OX
xxxoooo
OX
XNXNNXX
H 0000
XXXXX
XX
bd NN
OX
O
XNXXXXX
NNKNM
XX
PC MN
0
XNNKXXK
X
XXNNXXX NX
OX
XXNXXNN
>. . oxxäxxj KKK O
xxxx o
OX OX OX OX
MXXK N
XX
>C KN XKMNNXkX O O X
NXXXNKX NK
OX
X XXXXXKN
X
NXNXXXX xx X D
xxxxwxx
X
XNXXXNX
NN äxXXNNNM
>(kaka MK
OX
XNXNDCKX
1,87 1,72 2,07 1,67 1,84 0,66 1,84 2,22 1,81 1,35 1,91 1,29 1,64
XXXXNXX xx
O
XRäkRXFG
Norskt tal .......
. signifikansprövningarna utnyttjats som i kap. 4. Resultaten återfinns i tab.
58, vilken är uppbyggd analogt med tab. 39, dock med den skillnaden, att resultaten av signifikansprövningen med det utsträckta mediantestet av ut- rymmesskäl markerats genom kursivering av totalmedianen i de fall signi- fikans föreligger. I tab. 58 betydei kategorimarkeringarna givetvis något annat än i matematik, eftersom svarsalternativen formulerats på ett något annat sätt:
' Krav Motsv. medianvärden xxx— _ Synnerligen goda färdigheter ........................ 3, 5— xx_ — Goda färdi heter .................................... 2, 5—3, 4 x_ — Några fär igheter .................................. 1,5—2,4 ox : Obetydliga färdigheter .............................. 0,5—1,4 0 : Inga färdigheter .................................... 0,0—0,4
Vid bearbetningen och tolkningen av denna sammanställning drar vi en gräns vid medianen 1,5, som vi betraktar som det lägsta värdet för nämn- värda färdighetskrav.
Vi indelar momenten i följande kategorier, desamma som i matematik- enkäterna: Kategori I: Moment med färdighetskrav på alla linjer i båda materialen.
» II: » » » endast på vissa linjer i båda ' materialen. » III: » » » endast på vissa linjer i gym- nasierna.
» IV: » utan några färdighetskrav alls. En hastig överblick av tab. 58 ger vid handen, att det stora flertalet mo- ment är att hänföra till kategori I, några till kategori II, inga till kate- gori III och ett till kategori IV. Inom var och en av dessa kategorier skall vi för överskådlighetens skull diskutera dem huvudmoment för huvud— moment.
Kategori I kan i sin tur delas i två grupper, (a) sådana med krav på goda färdigheter (medianer över 2,5) på flertalet linjer, (b) övriga. Till den förra gruppen kan då räknas följande moment, vilka således mer än andra förtjänar benämningen elementa: Rättstavning, uppfatta direkt i sakprosa angivna fakta och förstå huvudinnehållet, snabbt skaffa sig en uppfatt- ning om huvudinnehållet i det lästa samt att sätta punkt. Till den senare gruppen hör följande moment, specificerade under resp. huvudmoment:
Muntlig framställning: Tydligt uttal, ledigt och vårdat tal, att berätta (t. ex. en händelse) att demonstrera (t. ex. en apparat eller ett diagram).
Ordkunskap: Allmänna ord. Språklära och språkbehandling i skrift: Att skriva formellt och gram- matikaliskt riktigt, att skriva ledigt och lättflytande.
Skriftlig framställning: Att fylla i enkla blanketter (inte mer komplice- rade än >inrikes postanvisning»), att berätta (t. ex. en händelse), att be- skriva (t. ex. en apparat).
Interpunktion: Kommatecken, övriga skiljetecken. Bokkunskap. Alfabetiskt ordnade ordlistor, uppslagsböcker eller register. Läsning. Att förstå och kritiskt ta ställning till synpunkter i sakprosa. Allmänt gäller om dessa moment, att det inom yrkesskolematerialet före-
' ligger signifikant högre krav från de vårdande och pedagogiska linjerna och i viss utsträckning också från kontorsutbildningen. Gymnasiekraven är vidare som regel en svarskategori högre i totalmaterialet.
Kategori II omfattar följande moment, för vilka färdighetskrav alltså före- ligger endast på vissa linjer bland yrkesskolorna och gymnasierna.
Språklära: Formlära, satslära, ordbildningslåra, betydelselära, stillära. Bokkunskap : Telefonkatalog, kartor, illustrationer och diagram, tidtabel- ler samt bibliotekskatalog. ,
Skriftlig framställning: Att referera (t. ex. ett föredrag), att utreda (t. ex. fördelar och nackdelar med olika sätt att frakta varor), att upprätta van- liga praktiska skrivelser (t. ex. annonssvar, platsansökningar, handelsbrev), att fylla i mer komplicerade blanketter.
Ordkunskap: Allmänna främmande ord, fackuttryck som användes på resp. utbildningslinje.
Muntlig framställning: Att referera (t. ex. en tidningsartikel) att genom frågor (intervju) inhämta upplysningar, att hålla anföranden av annat slag (t. ex. att vara inledare till eller delta i en diskussion), att väl utföra upp- läsning av lyrik och prosa, att känna till diskussions— och sammanträdes- regler.
Läsning: Att förstå och kritiskt ta ställning till idéinnehållet i litterära texter, att med inlevelse och behållning läsa skönlitteratur, att äga känne- dom om författare och deras verk.
Danska och norska: Förståelse av text och tal.
Om dessa moment gäller allmänt, att flertalet av dem ligger på färdig- hetsnivå i gymnasiet, där undantagen från denna regel närmast gäller fack- gymnasierna i vissa mer praktiska moment (intervjuer, praktiska skrivel— ser) men också danska och norska. Inom yrkesskolematerialet förekommer krav på färdighetsnivå, ofta god sådan, genomgående på linjerna för peda- gogisk och vårdande utbildning, men också på ett flertal andra föreligger krav på färdighetsnivå. Så är t. ex. fallet med jordbrukslinjerna ifråga om mer praktiska moment, medan samma linjer som enda grupp icke når upp till färdighetsnivå ifråga om språkläran. Något fullt klart mönster är icke möjligt att urskilja i detta material.
Kategori III upptar i detta fall inte ett enda moment, och till kategori IV kan endast ett hänföras, nämligen bokkunskapsmomentet, användning av mer komplicerade uppslagsböcker, där uppslagsorden är ordnade efter andra system än enbart efter alfabetet, t. ex. matriklar av samma typ som statskalendern eller Svensk industrikalender.
Denna analys understryker ytterligare undersökningens huvudresultat,
EEE—Emm zoo SNS—3.2.5 5.5. _uEEmäuoE ._ ännu—mzzfå ?— aet— ._ åket—£ UEEGESEÄ mm:—82:e us:—NEQUEEE f..—UEåom. .» &.....—
tåea Ez ångra __; ååå—ag 3923 % ååå Egg—A_N Ezra &; sååå som nära a:. %%.553 Essän
no 2: o ..w om man E% » 23.. ac,; ; %. m ; __ _ u _ :
22.223 %% % åå NNNNND N
See ___...å.£__+å=: NNNNNND ND _ ; 3.55 se åå” f: ste .=_._ 3.5 NNNNNNN NN B
m=_c__w+nEo.__. 25. 133 :mvcoLES åtå NNNNNN—N MMÄXY— # : = __|—
åasnmuftaeeom så 12283 usa fo c:a—.: >o måcnääa Ear:
”_ 5> NMNMMNN ENUM DUBB—U
åå är? NNNNNDD NNEJNJNJJN E%Eå %% ägas mmmammm MNNNNNBDDD
._ ,, % _, % = x. & NNNNN: __N EEN_ _NSEDJD % e gggggg r NMMMMMN NMNNIDNNND
.: .. ___ så: &: NNNNNNN MMJJNEJJJJ
? _____ 52% 3.55 NNINIDD NMDDBDDNND . % 5.3.5; %% ååå NNNNNNN MNNNNNDDND
Esstså EEE" åsså ENMMMNM NMNENENEBH
329232. NNNNNDN NN _ln ] 3] 5322 NNNNNNI MNNBNE[[[[
ingås. 55% % 52.5: år NNNNNNN NNENNNNNNN a_eååä NNNNNNN ENNNNNNNND
22% NNNNNNN N_B_ __ __ __ : __ _j = _
55% 523335 MNMMNMN MN_|_E_|=|_N=|_ED
E_nmsegsvä 6528 .EEEE % ååmåå & NMNNDNNNN _N_
5.5.5 Ent; 3253 33 NNNMWNNM NMNNNNNNN—N ååå %%. __... sååå. gråa mmmmmmm NMNNNNNNNN ; See:. såå—Em gee_ååuseox mmmmmmm MNNNNNNNNN 55% % 252 ...så 5:35; ___.3 mmmmmmm E%NNNNNNNN åsnan åå 51.552? 93 är såå MNMMMMM NMNMNNHNNN
nu 2: _ _
_U 0 5555 mmmmmmm åMNNMNMlNN
%& ___:å _a så ___; 53 __e. 53 mmmmmmm %&NMNMNNNN
5:55 225053??? 253 mmmgåmm åM—NNNNNNNN
E:: ccccc + :. 3:3— ååååååa mmm—MNNMNNN acEwo Swingen mmmmmmm MNNNIMNNNN— . L 3229... _ EXE åMååååm MMNMNNMNNM oEc>o+m=å 55223 &%%åååm ååmmmmmN—Nm H..— Hx Hc nn— mw GI #: & > :: . $ n gå.—. _. mk mi $ Egen—S=: +cwEoi n n ». =.. mmmmm m . 522384; 9
att det mellan huvudmomenten knappast kan sägas föreligga några väsent- liga skillnader ifråga om angelägenhetsgrad, medan man däremot kan iakt- taga en relativt tydlig skiktning mellan enskilda moment inom huvud- momenten.
En Översiktlig sammanställning av färdighetskraven ges i fig. 8, i vil- ken kravnivån markerats med olika nyanser enligt teckenförklaringen. Det ligger i illustrationens natur, att vissa generaliseringar och godtyckliga gränsdragningar icke har kunnat undvikas. På samma sätt som i motsva- rande sammanfattningstabell för matematikenkäterna (fig. 4) har de fyra- åriga gymnasielinjerna icke medtagits i denna sammanställning. De linjer som förekommer på gymnasiesidan är alltså samtliga sådana som kräver avlagd realexamen eller därmed jämförlig kompetens i de grundläggande ämnena.
1). Diskussion
Som tydligast framgår av en jämförelse mellan fig. 4 och fig. 8 har enkä- terna i modersmålet i jämförelse med motsvarande matematikundersök- ningar visat en större grad av homogenitet ifråga om kraven på förkunska- per inom olika utbildningslinjer. De olika aspekterna i modersmålsämnet griper med andra ord in i varandra i större utsträckning än i matematik, även om man, som vi tidigare konstaterat, även i detta senare ämne mycket tydligt kan urskilja en ganska stor gemensam faktor i de avseenden vi undersökt. I modersmålsämnet finns de gemensamma faktorerna represen- terade i samtliga huvudmoment, men inom vart och ett av dessa kan man i sin tur urskilja kanske inte alltid så stora, men dock tydliga och i flertalet fall säkerställda differenser i angelägenhetsgrad mellan de olika momenten. Mycket tydligt framträder detta i huvudmomenten läsning, skrivning och språklära, vilket i fig. 8 markeras genom att samma huvudmoment åter- kommer flera gånger på olika nivåer och generaliseringsbas.
Det är möjligt att en del av dessa diskuterade skillnader mellan ämnena kan föras tillbaka på, att vi inte kunnat ge momenten samma typ av av- gränsade definitioner som det tack vare exempelsamlingen varit möjligt i matematik, men även detta torde i så fall vara ett utslag av mer grund- läggande differenser i de båda ämnenas natur.
KAPITEL 6
Yrkeskrav i matematik enligt lärare vid yrkesskolor, arbetsledare och arbetstagare
A. Frågeformulär a. Enkäten till yrkesskolorna Som tidigare nämnts (kap. 1) tillfrågades lärarna vid yrkesskolorna även om vilka krav de ansåg föreligga i det yrke, för vilket de huvudsakligen utbildade sina elever. För att göra bedömningarna härav mer konkret grundade, fick de på en särskild fråga specificera; vilket av de specifika yrken de ansåg representativt för såväl utbildningslinjens syfte som den faktiska rekryteringen bland eleverna. Detta yrke skulle ligga till grund för skattningen av yrkeskraven. Ofta har man emellertid angivit en vidare yrkesgrupp eller ett par specifika yrken, och svaren behandlas därför i det "följande som yrkeskrav för den grupp av yrken som normalt rekryteras från ifrågavarande yrkeslinje. Detaljerad uppspaltning på specifika yrken kommer alltså inte att ske i denna fas av redovisningen. Uppgiften formulerades på följande sätt:
VI. För att på ett godtagbart sätt utöva det yrke som angetts i fråga V erfordras
i den dagliga verksamheten av en genomsnittlig yrkesutövare, att han besitter kunskaper och färdigheter i de moment av ämnet matematik (räkning), som exemplifieras här nedan.
Exemplen utgjordes av momentrubrikerna med tillhörande hänvisningar till exempelsamlingen, och även svarsalternativen var exakt desamma som i frågan om kraven på förkunskaper. I bearbetningen användes alltså en skala från 0 till 5, i vilken 0 betecknar frånvaro av krav på färdigheter, 5 krav på synnerligen god färdighet.
b. Frågeformuläret till arbetsledarna
Även om det från teoretisk synpunkt hade varit synnerligen fördelaktigt att låta arbetsledarna besvara exakt samma formulär som yrkeslärarna, visade detta sig emellertid icke praktiskt möjligt, vad gäller vare sig mo- menten eller svarsalternativen, vilket också bekräftades vid företagna för— undersökningar. Vad beträffar momentindelningen och exempelsamlingen visade sig den senare mindre lämpad i denna fas av undersökningen, efter- som den, till yrkesskolelärarnas vägledning innehöll exempel på uppgifter,
hämtade ur den grundläggande skolansläroböcker. Dessa uppgifter kan givetvis icke anses täcka typiska i de undersökta yrkesgrupperna före- kommande uppgifter. Av detta följer, att de använda momentrubrikerna borde ges en annorlunda och till den konkreta verkligheten i arbetslivet mer anpassad definition. De praktiska arrangemangen i samband med fältundersökningen tillät emellertid inte en så omständlig procedur som en exempelsamling, om än omarbetad, skulle innebära. Vi fick därför i denna undersökning tillgripa samma metod som i modersmålsenkäterna, nämligen att i själva frågeformuläret ge en verbal definition av momentet. Då det också visat sig angeläget att förkorta formuläret något, slogs vissa moment i formulär YMa samman, varvid antalet moment nedbringades från 48 till 37. Ett utdrag ur formuläret återges i bil. 10.
I syfte att nå fram till upplysningar i mer konkreta termer visade sig en förändring av svarsalternativen också lämplig. Med hänsyn till den situa- tion en arbetsledare, som iakttar sina underlydande i vissa bestämda kon- kreta situationer, befinner sig i, är det mindre lämpligt med en allmänt formulerad skala avseende olika grader av förkunskaper. Man borde sna- rare eftersträva en gradering i frekvenstermer, dvs. hur ofta vederbö- rande arbetstagare eller grupp av arbetstagare har anledning använda sina matematiska kunskaper. På detta sätt skulle man ifråga om konkretions- grad och verklighetsanknytning närma sig den teknik, som i princip hade varit mycket lämplig att använda, nämligen arbetsstudiemetodiken, vilken emellertid i detta fall av ekonomiska och tidsmässiga skäl icke kunde komma ifråga.
De svarsalternativ som använts i formuläret till arbetsledarna är fyra till antalet och bygger på ovannämnda princip:
0 : Aldrig eller praktiskt taget aldrig 1 : Mindre än en gång i veckan 2 : Någon eller några gånger i veckan
3 : Dagligen
Som frågeformulering användes:
5. Ange nedan, har ofta flertalet av de anställda, som är underställda Er i sitt arbete har att utföra nedan nämnda arbetsuppgifter. I instruktionen och vid genomgången hade noggrant betonats, att alla be- dömningar skulle avse åldersgruppen 18—30 år i de yrken som särskilt angivits och efter vilka arbetsledarna uttagits. '
c. Frågeformuläret till arbetstagarna Vid konstruktionen av frågeformuläret till arbetstagarna tillämpades samma principer som beträffande arbetsledarformuläret, dock med den skillnaden att antalet moment måste nedskäras till att omfatta det minsta möjliga. Därvid tillämpade vi den principen att fråga arbetstagarna endast om de moment, i vilka de senare prövades genom de standardiserade kunskaps-
proven. Antalet matematikmoment är här sålunda endast sex (decimalbråk, allmänt bråk, enklare ekvationer, procentproblem, geometri: trianglar samt överslagsberäkningar i huvudet utan krav på exakt resultat). Frågan for- mulerades:
24. Hur ofta brukar Ni i Ert arbete göra följande slag av uträkningar?
Som svarsalternativ förekom desamma som i arbetsledarformuläret. Ar- betstagarformuläret återges i utdrag i bil. 11.
B. Principer för bearbetning och redovisning
På grund av de olikheter, som det av såväl teoretiska som praktiska skäl visat sig nödvändigt att införa i de ovan presenterade formulären, blir möj- ligheterna till jämförelser mellan de tre undersökningsmaterialen ifråga om aspekten yrkeskrav starkt begränsade, dock inte mer, än att vi får ett för undersökningens syften tillräckligt jämförelsematerial.
Däremot föreligger fortfarande möjligheten obeskuren att göra jämförel- ser mellan den relativa angelägenhetsgraden för de moment som är gemen- samma i de jämförda materialen. Vid tolkningen bör då beaktas, att rang- ordningarna i fältundersökningsmaterialet baserar sig på frekvensangivel- ser och i yrkesskolematerialet på mer allmänna graderingar. För de i arbets— ledar- och arbetstagarmaterialen gemensamma momenten kvarstår givetvis möjligheten att även göra nivåjämförelser avseende de absoluta frekvens- angivelserna.
För jämförelser inom respektive material kvarstår givetvis också möj- ligheten till nivå- eller frekvensjämförelser, även om det kanske inte heller i detta skede av bearbetningen är av lika stort intresse som strukturjäm- förelserna.
C. Yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till kraven på förkunskaper &. Totalmaterialet
S truktur jäm förelser
Antalet svar på frågan angående yrkeskraven (n = 887) är obetydligt lägre än antalet svar på frågan om förkunskapskraven (97 %). Bortfallet för— delar sig jämnt på linjegrupperna.
Rangkorrelationen mellan kraven på förkunskaper och yrkeskraven, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesutbildande skolor och företag, upp- går till .95 (t : 20,38, P ( .001), ett väl säkerställt mycket starkt samband. På samma sätt som vid jämförelserna mellan kraven på förkunskaper för olika linjer kan vi genom att studera rangavvikelserna få en uppfattningom vilka moment som huvudsakligen svarar för den variation som dock finns.
I den mån som fördelningen av rangavvikelserna visar större frekvens extrema avvikelser åt endera positiva eller negativa hållet, kan man'an-
Antal 25 —4 20—4 IS— m; Fig. 9. Fördelning av rangavvikel- 5—_ ser vid korrelation mellan totalma— - terialen ifråga om yrkeskrav och krav : på förkunskaper i matematik enligt 0- bedömning av lärarna vid yrkessko- '|'). "9 '6 -3 0 5 G 9 lorna Rongavvikelszr
taga, att det är dessa moment med mer extrem rangavvikelse som repre- senterar de mer primära förändringarna. Definitionsmässigt måste ju varje förändring i en riktning motsvaras av förändringar i andra riktningen för andra moment. I den mån dessa enbart är en följd av omplaceringen av moment med extrem rangavvikelse, kan man antaga, att de motverkande rangavvikelserna slås ut på de moment som ligger inom de rangpositioner, mellan vilka det extrema momentet flyttat. I praktiken kan man givetvis aldrig i ett totalmaterial avgöra vilka enskilda moment som kompenserar varandras rörelser. Man får i stället nöja sig med att konstatera gemen- samma kännetecken hos de båda grupper moment med extrem rangav- vikelse över ett godtyckligt eller med hänsyn till vissa egenskaper i för- delningen valt värde på lika avstånd från noll i båda riktningarna.
I fig. 9 återfinns fördelningen av rangavvikelserna i totalmaterialet
Tab. 59. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan ( YM a 1) och å andra sidan yrkes— krav enligt yrkesskolelå'rarnas bedömning ( YMa 3 ) i totala yrkesskolematerialet
Rang Ran . YMa 3 YMagl Diff. Moment 19 34 —15 60 Tabeller 20 31 —11 28 Enklare ekvationer 34 43 — 9 65 Skjutmått 38 45 — 7 61 Räknesticka 39 44 —— 5 66 Mikrometerskruv 46 41,5 4,5 44 Geometri: Bevisa teorem 42 37 5 45 » Förstå teorem 26 21 5 55 » Cylinder 40 30 10 27 Myntreduktioner
vid korrelation mellan krav på förkunskaper—och yrkeskrav enligt bedöm- ning av lärarna vid yrkesskolorna. Det framgår omedelbart, att den nega- tiva polen (innebärande högre angelägenhetsgrad i yrkeskraven) uppvisar de flesta extremvärdena. Skärningspunkten 4/5 är naturligt given i fördel- ningen. I tab. 59 specificeras momenten med rangavvikelse större än 4 enheter.
Av tab. 59 framgår bl.a. följande. De fem momenten med negativ rangavvikelse tillhör två huvudmoment. Fyra av dem tillhör huvudmomen- tet hjälpmedel (taheller, skjutmått, räknesticka, mikrometerskruv), det femte är enklare ekvationer. Samtliga dessa når ifråga om yrkeskraven en högre angelägenhetsgrad än ifråga om förkunskapskraven. Det bör emeller- tid bctonas, att tre av dem fortfarande befinner sig i rangordningens sista hälft, medan de två övriga (tabeller och enklare ekvationer) från en posi- tion strax under mitten når rangnummer omedelbart över densamma (nr. 19 resp. 20).
Momenten med positiv rangavvikelse, vilka alltså relativt sett när en högre angelägenhetsgrad i förkunskapsfrågan, tillhör också två huvudmo- ment. De är fyra till antalet, av vilka tre faller inom geometrin (teorem att bevisa, teorem att förstå, cylinder), medan det fjärde, myntreduktioner, hör hemma under sortförvandlingen. Med undantag för momentet cylinder, som byter position kring mittlinjen, tillhör de den lägsta angelägenhets- graden ifråga om yrkeskrav.
Tendensen i detta material förefaller tydlig nog. Praktiska hjälpmedel och enklare ekvationer ökar i relativ angelägenhet, typiskt teoretiska mo- ment (av typen geometriska teorem) samt tillämpad räkning inom mycket speciella sektorer (myntreduktioner) minskar. Men minst lika viktig före- faller den tendens vara, som inte direkt kan utläsas ur tabellen. Det för- hållandet, att samtliga större förändringar utspelas i ranglistans senare hälft och endast i något fall når upp över mittlinjen, rymmer en viktig iakttagelse. De ifråga om förkunskapskraven mest grundläggande momen- ten behåller i stort sett oförändrade relativa positioner ifråga om yrkes- krav. De grundläggande momenten är alltså desamma i båda materialen.
Nivåjämförelser: Allmänna överväganden
Innan vi diskuterar de empiriska resultaten, är det särskilt beträffande nivåjämförelserna angeläget, att vi diskuterar vilka förväntningar vi har rätt att ställa på materialet samt vilka olika typer av tolkningar som olika empiriska utfall indicerar mot bakgrund av den diskussion vi tidigare fört ifråga om skattningarna av kraven på förkunskaper. (Jfr s. 126 f. och 133 ff.) Det gäller särskilt moment, ofta specifikt yrkesinriktade, hos vilka vi i materialet kunde iakttaga oväntat små förkunskapskrav. Vi ställde då hypotesen, att det här kunde röra sig om moment, i vilka resp. yrkes- skolor under nu rådande förhållanden själva ville ombesörja undervis-
ningen från början. Dettaskulle då kunna bero på'att dessa moment vore av- central natur för yrkesverksamheten och krävde med hänsyn till det praktiska livets krav mer tillrättalagda metoder och/eller uppgifter än vad man väntar sig att den grundläggande skolan kan tillhandahålla. I så fall skulle man indirekt kunna avläsa dessa moments vikt för yrkeslinjernas undervisning i praktiken, genom att de uppvisade absolut sett höga yrkes- krav'och en därav betingad betydande relativ differens mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. I de hittills redovisade matematikundersökningarna hade vi funnit anmärkningsvärt låga förkunskapskrav beträffande följande moment för de (inom parentes) angivna yrkeslinjerna: Grundläggande och -mer speciell handelsräkning (procent, ränta och rabatt resp. affärs- räkning, bolag, aktier och obligationer) samt myntreduktioner (K), hjälp- medel (flertalet). Denna fråga kan bättre än i totalmaterialet belysas av jämförelserna för de olika yrkeslinjerna, men särskilt beträffande hjälp- medel, som ju inte för någon grupp av yrkeslinjer uppvisade några nämn— värda förkunskapskrav, borde tendensen kunna iakttagas även i totalmate- rialet.
Med utgångspunkt från denna tidigare diskussion kan vi formulera föl- jande allmänna förväntningar under den förutsättningen, att yrkesskolorna vad beträffar studieplanerna och deras omsättning i praktiken i högre grad än den grundläggande skolan företräder en direkt yrkesförberedande stu- diegång:
(1) Moment av direkt betydelse för yrkesverksamheten bör uppvisa positiva differenser mellan yrkeskrav och förkunskapskrav.
(2) Moment av mer allmänbildande betydelse bör tendera att erhålla samma värden i de båda variablerna.
Om man sammanfattningsvis ville beräkna tendenserna hos differen- serna i de 48 momenten skulle man vänta sig säkerställda positiva diffe- renser i fall (1) och — med hänsyn till slumpfelen —— insignifikanta posi- tiva och negativa differenser i fall (2). Signifikanta negativa differenser vore däremot icke att vänta under ovan angivna förutsättningar. I ett större antal skulle nämligen sådana indicera ett ifrågasättande av veder- börande yrkeslinjes ändamålsenlighet i relation till ovan angivna principer för arbetsfördelningen mellan grundläggande och yrkesinriktade skolor.
Åtminstone två omständigheter komplicerar emellertid resonemanget. Beträffande punkt (1) kan man inte i samma utsträckning, som vi nyss i den generella behandlingen av problemet gjort gällande, vänta oss säker- ställda positiva differenser, nämligen för de mest grundläggande momen— ten som redan ifråga om förkunskapskrav uppvisade höga skattningar. Takeffekten hindrar då positiva signifikanser, och vid tillräckligt höga förkunskapskrav kan man givetvis t. o. m. vänta sig — slumpmässigt be- tingade — insignifikanta negativa differenser, dvs. tendensen kan bli densamma för dessa moment som i fall (2).
Den andra omständigheten rör otillräckligheten i den indelning i all- mänbildande och yrkesförberedande funktioner som vi lagt till grund för resonemanget. Det är givet, att vi vid sidan om dessa måste räkna med ytterligare en faktor, som rör det inre pedagogiska arbetet på yrkeslinjen. Ett moment kan vara viktigt som förkunskapskrav, därför att det behövs som grund för inlärandet av andra moment i matematik eller angränsande teoretiska eller praktiska ämnen utan att det därför uppvisar yrkeskrav. I detta fall kan man, trots vad som ovan sagts i den generella formule- ringen, vänta sig säkerställda negativa differenser utan att man därför behöver ifrågasätta utbildningens ändamålsenlighet. Som alternativ åtgärd borde man då i princip kollationera, för vilka andra moment ett dylikt moment utgör en nödvändig grund. Frånsett de samband som är uppen- bara vid betraktande av matematikämnets logiska struktur med särskild hänsyn till pedagogiska synpunkter, erbjuder våra undersökningar inte möjligheter att besvara sådana frågor. Det enda vi kan göra i detta fall är att ställa dem.
Det bör slutligen i detta sammanhang understrykas, att vi självfallet icke kan betrakta yrkeskraven enligt bedömningarna från lärarna vid yrkes- skolorna som utan vidare objektivt giltiga, lika lite som vi på detta sätt skulle kunna acceptera några andra bedömningar som ett absolut kriterium. Yrkeskraven enligt enkät YMa skall givetvis jämföras med övriga bedöm- ningar av samma variabel, vilka samtliga även vid inbördes överensstäm- melse borde jämföras med undersökningar som kan utnyttja objektiva metoder. Dessa invändningar gör det emellertid inte mindre motiverat att använda yrkesskollärarnas bedömningar av yrkeskraven som kriterium för att belysa de av dem själva avgivna bedömningarna av förkunskaps— kraven.
Nivåjämförelser: Bearbetning
Utifrån de ovan angivna förväntningarna på materialet skulle det vara naturligt med en signifikansprövning moment för moment i vardera linje— gruppen. Detta skulle emellertid leda till en lika omfångsrik som detalje- rad granskning, som dessutom skulle få en för denna undersöknings mål- sättning något inadekvat tyngdpunkt vid yrkeslinjernas speciella kurs- planeproblem. Vi vill därför i detta sammanhang inskränka oss till att dra slutsatser om den allmänna trenden för totalmaterialet och de olika yrkes- linjerna samt att — med särskild hänsyn till det förda resonemanget om väntade större skillnader mellan olika moment — identifiera de mo- ment som uppvisar mer betydande nivåförändringar.
Med utgångspunkt från analysen av problemställningarna kring punk— terna (1) och (2) kan vi vänta oss, att den allmänna trenden för samt- liga moment på en linje skall resultera i en övervikt för positiva differenser vid jämförelsen yrkeskrav—förkunskapskrav, en trend som då
byggs upp av de väntade (signifikanta) eller (på grund av takeffekten) ' insignifikanta positiva differenserna för fall (1) jämte p0sitiva Och' nega- tiva insignifikanta differenser för fall (2). Då det, utifrån de allmänna syn- punkterna på differensen ifråga om den grundläggande skolans och yrkes- skolornas studiemålsättning, saknas anledning att direkt räkna med nega- tiva differenser, kan vi formulera följande riktade hypotes:
För en och samma yrkeslinje är nettoeffekten av skillnaderna mellan yrkeskrav och förkunskapskrav i de 48 momenten en positiv differens till yrkeskravens förmån. Hypotesen har prövats med Wilcoxon-testet (s. 105), denna gång applice- rat på de 48 momenten och taget som s.k. ensidigt test. Då testet, när N överstiger 25, följer z-fördelningen, har vi beräknat resultaten enligt for- meln (Siegel 1956, s. 79):
N(N+ 1) ___-___4_ N(N+ 1) (2N + 1)
24 T_
Identifikationen av moment med extrema nivåavvikelser har ägt rum efter den principen, att vi studerat de moment vars nivådifferenser överstiger två godtyckligt valda skärningspunkter. Dessa har dock utvalts så, att .de representerar tydliga differenser. Den övre gränsen sätter vi sålunda till 1 enhet, vilket alltså innebär ett byte av svarskategori för medianen, den undre ti1140,5 enheter. I de vid jämförelserna mellan olika linjegrupper tidigare (kap. 4) tillämpade mediantestet visade sig differenser över- stigande storleksordningen 1 i allmänhet signifikanta, medan man där- emot mer sällan fann signifikanta skillnader vid differenser mellan me— dianerna understigande 0,5 enheter.
Nivåjämförelser: Resultat
Fördelningen av nivådifferenserna i totalmaterialet framgår av fig. 10, som visar, att två moment överstiger den övre gränsen (1,0), ytterligare 15 moment den undre (0,5), medan endast ett moment uppvisar en — dess— utom obetydlig —— negativ avvikelse. Inget moment når alltså över den första skärningsgränsen på den negativa sidan. I tab. 60 specificeras de 17 moment som i totalmaterialet når över den lägre skärningspunkten.
Vi återfinner, som väntat, i tab. 60 några av de moment som i tab. 59 uppvisade större grad av rangdifferenser i samband med strukturjämföreld sen, men också en del andra. Med hänsyn 'till de absoluta nivåvärdena kan man urskilja två kategorier bland de 17 momenten, nämligen dels fyra i vilka kraven i yrket knappt når upp till färdighetsnivå, dels övriga som samtliga ligger på god färdighetsnivå som yrkeskrav. Av de förra tillhör tre huvudmomentet hjälpmedel (skjutmått, gradskiva, räknesticka), deti
__ _— N N en uv :: Ul Q' 01 o Illll||lllllllllllllllllljllllllll O
Fig. 10. Fördelning av totalmaterialets nivå-
I I I | | [ | 1 ' [ differenser vid jämförelse mellan yrkeskrav '20 "E ”LU —0.5 0 0.5 |D l5 2.0 och förkunskapskravimatematik enliglbedöm- Nivådifferenser ning av lärarna vid yrkesskolorna
fjärde tillämpad räkning (likformig rörelse). Den senare gruppen innehåller moment från kategorin hjälpmedel (tabeller), tillämpad geometri, huvud- sakligen planimetri (längd- och ytskala, parallelltrapets, prisma, cirkel, triangel, rektangel), enklare ekvationer samt tillämpad räkning (arbets- problem, procent, affärsräkning, rabatt).
Med hänsyn till det markanta inslaget av tillämpade moment, särskilt ifråga om geometri, kan man vänta sig, att dessa tendenser som total— materialet ger uttryck för, på grund av yrkeslinjernas olika syftning skall resultera i ganska markerade differenser mellan de olika yrkeslinjerna eller grupper av yrkeslinjer. Analysen av differenserna mellan yrkeslinjerna bör alltså bli mer givande från deskriptionssynpunkt.
Tab. 60. Moment med större niväavvikelser vid jämförelse mellan frågorna avseende yrkeskrav enligt yrkesskolelärarna ( YMa 3) och krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan ( YMa ]) i totala yrkesskolematerialet
YMa 3 YMa 1 Nr Moment Diff. YMa 3 YMa 1
Dm" Median Median Median Median Nr Moment
1,59 2,70 1,11 60 Tabeller 0,70 3,01 2,32 49 Triangel 1,29 3,05 1,76 52 Längd- och ytskala 0,67 2,61 1,94 38 Affärsräkning 0,88 2,55 1,67 48 Parallelltrapets 0,58 3,29 2,71 32 Rabatt 0,86 2,65 1,79 28 Enklare ekvationer 0,56 3,25 2,69 47 Rektangel 0,78 2,33 1,55 53 Prisma 0,55 1,42 0,87 65 Skjutmått 0,76 3,19 2,43 50 Cirkel 0,55 1,62 1,07 67 Gradskiva 0,73 3,14 2,41 34 Arbetsproblem 0,53 1,99 1,46 39 Likformig rörelse 0,71 4,03 3,32 30 Procent 0,52 1,27 0,75 61 Räknesticka
0,50 3,18 2,68 36 Medeltal
Tab. 61. Korrelationer mellan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkes- skolan och yrkeskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet
Linjegrupp Rhoav t P Linj egrupp Rhoav 1; P M ............ .66 5,98 *" J .............. .96 23,02 *" ME ........... .76 7,96 *** K ............. .87 12,04 *** TB ........... .96 23,02 "* Hu ............ .99 47,48 "* Öl ............ .94 18,41 *** V .............. .97 26,86 "* TMC .......... .91 14,97 *** P .............. .97 26,86 *"
För samtliga grupper är df = 46.
lr. Analys av olika utbildningslinjer
Strukturjämförelser: Allmänna överväganden
Strukturjämförelserna kan i föreliggande fall utföras på två sätt. Vi kan på samma sätt som nyss demonstrerats ifråga om totalmaterialet, beräkna rangkorrelationen mellan frågorna angående förkunskaps- och yrkeskrav för varje linje för sig, varigenom vi belyser frågan om hur mycket eller litet strukturen förändras genom den nya aspekten på materialet. Men vi kan också jämföra yrkeslinjerna med varandra och sätta resultaten härav i relation till resultaten av jämförelserna mellan linjerna ifråga om för- kunskapskrav.
Med utgångspunkt från det" ovan förda resonemanget angående all- männa. differenser mellan grundskolans och yrkesskolans målsättning är det möjligt att även beträffande rangkorrelationerna mellan förkunskaps- och yrkeskrav ställa en preciserad och riktad hypotes, parallell med hypo- tesen angående nivådifferensernas riktning. Utgångspunkten att yrkes- linjernas studiegång i jämförelse med den grundläggande skolunder- visningen innebär en ökad differentiering eller specialisering ifråga om kunskapsstoffet, avpassad med hänsyn till vad som krävs i de olika yrkena, leder direkt till slutsatsen, att sambanden mellan yrkeskraven för olika linje— grupper bör vara lägre än sambanden mellan förkunskapskraven. Hypote— sen kan alltså operationellt formuleras på följande sätt:
Interkorrelationerna mellan linjegrupperna ifråga om yrkeskrav enligt bedöm- ningen av lärarna vid yrkesskolorna är i genomsnitt och för varje särskild yrkes- linje lägre än motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid elevernas inträde i yrkesskolan.
Strukturjämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan förkunskaps- krav och yrkeskrav , Vi redovisar först resultaten enligt den första av de ovannämnda beräk- ningsmetoderna. Tab. 61 upptar för de tio linjegrupperna rangkorrela-
llllilllilllllllllllllllllllLll
C)! C
.ljlllllllllllllllilJllllllllltll
ME
N =
E
lllllllllilllllllllllllllllllll
O
U 0 .
Hu
N CD
lllllllllllllllllllltlllllllllL
::
5 . ilitllillllulllullnull
L)! - Q
öl'
20
11lilllulunlilnlunluul
llllllllllillllllllllllllllllhllt
50
TMC"21'- : '»
nulunlnnlnulnull|1111 llllllllllllllllllllllilllllllL
&; | 1 | I | __50 —20 —10 (] ,l0_ 20 _50, .Bangovvikelser —30 —20 _lU ll lt] 20 50
Eig.11. Fördelning av rangavvikelser i olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna
181 tionerna mellan lärarnas vid yrkesskolorna bedömningar 'av förkunskaps- krav Och yrkeskrav. ' - ' ' »-. '. ' ', ..
Samtliga korrelationer i tab. 61 är Väl säkerställda. Tre av dem un- derstiger .90, medan fem överstiger .95. Av de tre lägsta skiljer sig grupp K (. 87) inte så mycket från de andra, medan grupperna M och ME ligger ganska tydligt lägre, varvid grupp M ocksa kan beskrivas som lägre än ME (.66 mot .76). Sambandet ifråga om struktur är alltså mycket ”starkt, för de högsta på gränsen till identitet, utom för de två sistnämnda grup- perna, vilka kännetecknas av blott relativt stark strukturlikhet mellan för- kunskaps- och yrkeskrav. Detta kan innebära, att det i yrkesundervisningen just på dessa linjer betonas moment, som är av stort yrkeSvärde men i vilka man inte kräver några nämnvärda förkunskaper. Det kan emellertid också innebära, att man just på dessa linjer ställer särskilt höga förkun— skapskrav på moment, som sedermera icke bedöms som direkt av värde för själva yrkesverksamheten. I det förra fallet skulle vi i fördelningen av rangdifferenserna rimligtvis finna en större andel extremt negativa rangdifferenser, om vi nämligen som förut beräknar differensen mellan rangnumren i yrkeskrav och förkunskapskrav, varvid lågt rangnummer anger hög relativ angelägenhetsgrad. I det andra fallet skulle vi med samma beräkningssätt erhålla en tendens till fler positiva extremvärden.
Vilket av de båda tolkningsalternativen som förefaller vara sannolik'ast framgår tydligt av fig. 11, i vilken vi återger rangdifferens-ernas. för- delningar med hänsynstagande till deras tecken. Flera av grupperna upp- visar mycket få extremvärden, vilket är självklart med hänsyn till korrela— tionernas höjd. I grupperna M och ME finns emellertid en tydlig tendens till övervikt för negativa extremvärden, vilket leder till det första av de ovannämnda tolkningsalternativen. Vi identifierar nu samtliga moment, som i de olika grupperna uppnår en positiv eller negativ rangavvikelse om minst 10 enheter och sammanställer dem i tab. 62. Den visar för grup- perna M och ME en övervikt beträffande utpräglingsgraden for de nega— tiva differenserna, vilka i båda fallen huvudsakligen utgöres av moment från kategorin hjälpmedel, varvid de större avvikelserna förekommer för mer tekniska sådana, vilka i sin tur kan sägas företräda gränsområ- det mellan matematik, fysik och teknik. De positiva differenserna härrör huvudsakligen från möment med mer kommersiell inriktning (myntre— duktioner, stycketal, rabatt, bolag), men detta gäller endast grupp M. 1 grupp ME är antalet moment för litet för någon sammanfattande ka- rakteristik. Vi bör också notera, att såväl i grupp M som i andra grupper förekommer moment även av andra typer: Blandningar, medeltal, regu- ladetri samt allmänt bråk och decimalbråk i samma exempel. På den ne- gatiVa sidan ger de övriga grupperna samma tendens som M och ME. Ut- öVer de redan nämnda hjälpmedelsmomenten, vilka i grupp .K motsvaras av räknemaskin och räknesnurra, ingår längd— och ytskalani fyra av .de sex grupperna.
Tab. 62. Moment med rangavvikelse om minst tio enheter vid korrelation mellan yrkes- krav ( YMa 3) och förkunskapskrav ( YMa 1) i yrkesskolematerialet, specificerat på
linjegrupper Negativa Positiva Linje— grupp . Rang Rang . Rang Rang Diff. YMa 3 YMa 1 Nr Moment Diff. YMa 3 YMa 1 Nr Moment M —37,0 1 38 65 Skjutmått 15,0 45 30 27 Myntreduktioner ——37,0 2 39 66 Mikrometerskruv 14,0 33 19 25 Stycketal -—25,5 3 28,5 67 Gradskiva 13,5 37 23,5 32 Rabatt —18,0 17 35 60 Tabeller 13,0 34 21 37 Blandningar —16,0 31 47 61 Räknesticka 12,5 27,5 15 36 Medeltal ——14,0 19 33 58 Diagram 11,0 22 11 33 Reguladetri —12,0 13,5 25,5 52 Längd- o.ytskala 10,0 41 31 35 Bolag 10,0 15 5 23 Allm. bråk+ decim. br. ME —34,5 2 36,5 66 Mikrometerskruv 11,0 23 12 36 Medeltal —34,0 1 35 65 Skjutmått 10,5 25 14,5 25 Stycketal
——19,0 26 45 61 Räknesticka —18,0 8 26 67 Gradskiva ——14,5 9,5 24 58 Diagram —12,0 19 31 60 Tabeller
TB —11,0 6 17 52 Längd- o.ytskala ÖI ——18,5 19,5 38 65 Skjutmått —10,5 23 33,5 60 Tabeller -—10,0 9 19 52 Längd- o.ytskala TMC —13,0 24 37 51 Reg.bund. mångh. 10,5 29 18,5 31 Ränta ——11,0 9 20 67 Gradskiva 10,0 19 9 33 Reguladetri —10,5 8 18,5 52 Längd- o.ytskala —10,0 33 43 65 Skjutmått -—10,0 20 30 60 Tabeller J 13,0 20 7 23 Allm.bråk+ decim. br. K ——29 6 35 63 Räknemaskin 10,5 23 12,5 26 Tid och vinklar —28 7 35 62 Räknesnurra 10,0 17 7 23 Allm. bråk—l— decim. br. P 10,5 39 28,5 42 Algebra
10,5 48 37,5 48 Parallelltrapets
Tydligare blir tendenserna om man tar hänsyn till rangnumren. De ovan åsyftade tekniska hjälpmedlen (skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva) har i yrkeskraven extremt låga rangnummer (hög relativ angelägenhets- grad) i grupp M och ME, och tendensen är likartad om än inte lika mar- kerad i övriga grupper. Räknesticka, diagram och tabeller kommer i yr- keskraven upp i mittzonen eller strax däröver. Förändringarna på den positiva sidan berör mestadels rangplaceringar som ifråga om yrkeskrav kommer i mittzonen eller därunder. I grupp P utspelas de mer markanta förändringarna helt i den sista delen av rangordningen.
Tab. 63. Interkorrelationer (rho) inom vissa linjegrupper ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolor i relation till motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom parentes
Grupp ME TB ÖI Grupp V P (.97) (.95) (.90) (.95) (.96) M .............. _93 .65 .69 Hu ............. .94 _93 (.94) (.93) _ (.95) ME ............. —— .63 .78 V ............... .90 __ (.93) _ _ TB ............. — .87 _
För samtliga korrelationer gäller att P(.OOI.
Strukturjämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan linjerna Rangkorrelationerna mellan industrigrupperna inbördes samt mellan grup- perna Hu/V/P framgår av tab. 63, medan korrelationerna mellan samt- liga linjegrupper kan utläsas av tab. 64.
Såväl tab. 63 som tab. 64 visar genomgående lägre interkorrelationer för yrkeskraven i jämförelse med förkunskapskraven. Vår hypotes (s. 179) är därmed till alla delar bekräftad. Slutsatsen kan alltså dragas, att strukturlikheten mellan de olika yrkeslinjerna ifråga om matematik- fårdigheter är mindre när det gäller yrkeskraven än förkunskapskraven i yrkesskolan enligt bedömningar av lärarna där.
Av särskilt intresse är det att notera, att interkorrelationerna beträf- fande yrkeslinjerna Hu/V/P, ehuru numeriskt något lägre, fortfarande hål- ler sig på en mycket hög nivå, över .90. De ifråga om förkunskaper lika- ledes mycket homogena industrigrupperna uppvisar en betydligt större sänkning av korrelationerna med undantag av sambandet mellan grup- perna M och ME, som även ifråga om yrkeskraven överstiger .90. Det bör
Tab. 64. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till motsvarande interkorrela- tioner ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom
parentes
Linjegrupp (31 K J TMC Hu+V+P .93m .72m .90*** .91"* .75m
M+ME+TB """" (.ssm) (.20 ) (sa'-**) (amn) (.men) Öl (_89**.) (_95*#*) (_gottt) (_893it) ................. — .54ttt _821111. _SOttt _781HllK
K (_84tN) (_79ttt) (95-tt) ................. —- __ _63—ui .36' _79ttt
J (_84tu) (.82ut) .................. — — _ .56"* _75ttt .83#..
TMC ............... —— _— _ _ (57...)
"också observeras, att ett samband, mellan grupperna M + ME+TB och K, är så lågt (.20), att det icke avviker signifikant från 11011.
Det anförda må vara tillräckligt för att Visa, att materialen tenderar att ifråga om strukturen i kraven på matematikfärdigheter divergera, i vissa fall mycket litet, mestadels relativt starkt och i något fall mycket starkt, när man jämför kraven på förkunskaper i yrkesskolan med yrkes- kraven, båda bedömda av lärarna vid yrkesskolorna. Vi skall i detta sam- manhang avstå från en detaljmässig identifikation av de moment, som i första hand svarar för korrelationsförändringarna, eftersom de ändå kom- mer att återfinnas bland de moment, som uppvisar särskilt storanivådiff
_ ferenser.
Nivåjämförelser: Resultat Vi prövar först hypotesen (s. 177) angående nettoeffekten av skillnaderna mellan yrkeskrav och förkunskapskrav för var och en av de tio yrkeslin— jerna. I fig. 12 återfinns fördelningarna av nivådifferenserna för de 48 momenten. Tendenserna har signifikansprövats med Wilcoxon-testet (s. 105). Resultaten härav framgår av tab. 65.
Som framgår av tab. 65 samt fig. 12 föreligger i nio av de tio linje- grupperna en mycket stark och väl säkerställd övervikt för positiva dif— ferenser, varigenom för dessa grupper hypotesen angående övervägande högre yrkeskrav än förkunskapskrav bekräftats. I den återstående grup- pen, V, som omfattar vårdande yrken, har däremot kontrahypotesen be- kräftats. Vi har här alltså en likaledes väl säkerställd övervikt för nega- tiva differenser. Enligt McNemar (1955, s. 63) borde ett dylikt utfall vid riktade hypoteser föranleda »a red face» hos undersökningsledaren för dålig teoribildning, men vi avstår denna gång härifrån och hänvisar till de förutsättningar (ovan 5. 174 ff.), under vilka hypotesen ställdes. Enligt dessa skulle vi här ha ett fall, där anledning funnes att antingenifråga-
Tab. 65. N ivådi fferenser i yrkesskolematerialet vid jämförelse mellan yrkes- och förkun- skapskrav i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet jämte resultat av ensidig signifikansprövning med Wilcoxon—testet
_ _ Antal diff. p Lmjegrupp N T z _ pos. 0 ' 2 M. .' ..................... 43 0 48 — 56,5 —5,45 "* ME ...................... 43. 0 48 — 23,0 ——5,79 ' "* TB. ..................... 46 1 47 — 1,0 —5,96 *" ÖIL. ..................... , 41 0 48 — 74,0 —5,27 *" TMC ............ L. .. ..... 42 0 48 — 72,5 ——5,29 *** J ......... 48 0 48 0 —6,03 *" K.. . .» ................... 48 0 48 0 —6,03' ' *” Hu ...................... 45 1 47 — 25,0 —5,70 *" ; V,." ...................... 8 1 47 112,5 , ——4,78 _ *** .' . , P'. . . .' .................... 36 2 46 ——238,5 -——3,30 ***
b)— :: &
N 04 O O
5
lllllklllllllllllltl Illlllllllllllll'lll
O
å
ME
N L»! D D
&"
||||l|||1l|lllllLLL
.IJJJlllllllllllllll
än
Nl u :> 0 lllllllllllllllllll 5
llllllllllllllllllll
O
.b C?
LN % O _|Å||1l1111|||11l1*111 5
llLllllllllIllllLLL
år:
N O
5 LN O lllllLliilIIILLLJju
lll'llllllllllll||.1|
O
||||||1||1 1111 liilll-illlls'lliill —'4o_—b.o —2.o -l.u 0 1.0 2.0 5.0 4.0 —4.0 —3.0 —2.0 —|.o 0 LG 20 31140 . Nivådifferenser . Fig. 12. Fördelning av nivådifferenser iolika linjegrupper vid korrelation mellan grkeskrav och krav
sätta ändamålsenligheten utifrån de givna premisserna med vederbörande linjes matematikfordringar eller särskilt belägga, för vilka andra ämnen de i förhållande till yrkeskraven överdrivna fordringarna på förkunskaper tjä- nade ett ändamål, utan att detta kom till synes i yrkeskraven. Med hän- syn till att detta innebär ett specialproblem som faller utanför den före- liggande undersökningens ram, får vi i detta sammanhang nöja oss med att specificera problemställningen och att erinra om de resultat från kun- skapsprövningar av elever vid sjuksköterskeskolorna, som utförts av Dure- man (1959).
Denne har sålunda konstaterat en förhållandevis hög nivå på elevernas förkunskaper, dock med vissa skillnader till förmån för elever med real- examen eller flickskola i jämförelse med elever från folkskola + folkhög- skola. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är, att Dureman kor— relerat resultaten i olika intelligenstest och kunskapsprov för en grupp nyligen intagna elever med deras slutbetyg i teoretiska ämnen. Av testen uppnådde provet i verbal förståelse —— synonymer korrelationen .60, me- dan ett icke-verbalt prov i logisk slutledningsförmåga, nämligen figur- klassifikation, korrelerade .28. Av kunskapsproven korrelerade ett prov i biologi .66, kemi .48, fysik .45, uppsatsskrivning .40 samt matematik .22 (Dureman 1959, s. 23). Det sistnämnda provet bestod av sju uppgifter (a. a. s. 6) som samtliga kunde klaras utan hjälp av ekvationslösning (a. a. s. 4). I vilken utsträckning den lägre korrelationen kan tillskrivas lägre reliabi- litet framgår inte av redogörelsen, liksom naturligt nog ej heller i vad mån vi har att göra med »restriction of range» i jämförelse med en oselege— rad realexamensgrupp etc. I den mån som matematikbetyget särskilt beak— tats vid intagningen, vore det, under förutsättning av högt samband mel- lan detta och provresultaten i matematik, naturligt att vänta sig en sådan effekt. Å andra sidan företer fördelningen av resultaten i provet ingen syn- lig tak- eller botteneffekt (a. a. fig. 2 b, 5. 12).
Till bilden hör vidare, att korrelationen med det icke-verbala intelligens- testet figurklassifikation också är låg, .19 (a. a. tab. 2, s. 24). Detta tests reliabilitet är i sin tur enligt Dureman & Sälde (1959, tab. 4, s. 29) hög, .87 (split—half) i åldersgruppen 15—44 år, men testetfkorrelerar likale- des lågt med det slutliga teoribetyget (se ovan). Samtliga provs korrela- tioner med praktikbetyget är slutligen genomgående låga.
Även om dessa resultat icke utan vidare kan appliceras på vår egen frågeställning, synes de ändå kunna belysa den något. Under förutsätt- ning av tillräcklig reliabilitet hos det av Dureman använda matematik- provet, torde den oväntat låga korrelationen med det slutliga teoribety— get sedd i relation till de högre korrelationerna för t. ex. biologi, fysik och kemi ge visst stöd åt det ovan nämnda tolkningsalternativ som innebär, att de höga förkunskaperna i matematik i första hand motiveras av den teoretiska undervisningen i andra naturvetenskapliga ämnen. Vi kan emel-
lertid inte utesluta möjligheten av att de höga skattningarna av förkun- skapskraven i matematik åtminstone delvis är ett utslag av att matema- tikbetygen i särskilt hög grad anlitas som prognosinstrument vid intag- ningen. I den mån så är fallet, har Dureman (1959) övertygande visat, att mer eller mindre kunskapsbetonade prov även i andra ämnen är fullt an- vändbara för sådana syften.
En närmare analys av fig. 12 ger vid handen, att det föreligger ganska betydande skillnader mellan spridningarna i fördelningarna för de olika linjerna. I grupp Hu är t. ex. så gott som samtliga differenser koncentre- rade till intervallet 0—0,5, medan ett flertal moment hos grupperna M och K faller utanför den övre skärningsgränsen 1,0. I tab. 66 specificerar vi de moment, som uppvisar differenser över 1,0, för att därigenom belysa frågan om den ovan (8. 174 ff.) diskuterade relationen mellan förkunskaps- krav och yrkeskrav för moment med specifikt yrkesvärde. Vi skall därför
Tab. 66. Moment med större nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkeskrav ( YMa 3) och förkunskapskrav för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet
Lim YMa YMa Lim YMa YMa 'e Diff. 3 3 Nr Moment 'e Diff. 3 3 Nr Moment ] gr' Mdn Rang ] g” Mdn Rang
M 3,68 4,87 1 65 Skjutmått J , 2,44 29 64 Fältmätn. övn.
3,68 4,84 2 66 Mikrometerskruv 2,80 4,80 3 67 Gradskiva 2,13 3,53 17 60 Tabeller 1,98 2,82 31 61 Räknesticka 1,64 2,86 30 43 Kvadratrötter 1,63 3,46 19 58 Diagram 1,48 3,73 13,5 52 Längd- o.ytsk. 1,46 3,00 27,5 46 Geometr. konstr.
ME 3,19 4,49 1 65 Skjutmått
3,15 4,43 2 66 Mikrometerskruv K 1,97 3,91 3 67 Gradskiva 1,83 2,74 26 61 Räknesticka 1,69 3,14 19 60 Tabeller
1,65 3,73 9,5 58 Diagram 1,35 3,59 14 52 Längd— o.ytsk. 1,31 2,48 29 43 Kvadratrötter
TB 1,25 3,93 6 52 Längd o.ytsk. 1,20 2,52 27 67 Gradskiva 1,00 3,16 17 51 Regelb.mångh. ÖI 1,49 2,50 19,5 65 Skjutmått 1,41 3,17 9 52 Längd o.ytskala 1,06 2,38 21 58 Diagram 1,02 2,13 23 60 Tabeller 4,17 13 33 Reguladetri TMC 1,90 3,10 18 58 Diagram ' 2'87 22 34 Arbmpmblem 1,89 3,89 8 52 Längd o.ytsk. v —2,29 1,21 19 26 Tid och vinklar 1,89 3,70 9 67 Gradskiva . 1,84 3,00 20 60 Tabeller P 1'27 3'67 15 58 Diagram 1,33 3,90 7 39 Likformig rörel. 1,28 3,63 11 36 Medeltal 1,28 2,67 22 48 Parallelltrapets
2,73 26 40 Växlar 2,86 25 58 Diagram 2,64 28 35 Bolag 2,91 24 54 Pyramid 3,73 13 48 Parallelltrapets 3,72 14 34 Arbetsproblem 3,94 8 50 Cirkel 3,69 15 53 Prisma 3,89 10 32 Rabatt 3,68 16 55 Cylinder
4,67 6 63 Räknemaskin 4,66 7 62 Råknesnurra 4,14 14 40 Växlar 4,24 12 27 Myntredukt. 3,31 20 60 Tabeller 4,56 10 38 Affärsräkning 3,13 21 41 Aktier o. oblig. 3,68 18 35 Bolag 2,84 24 58 Diagram 4,7 1 5 32 Rab att 3,75 16 36 Medeltal 4,58 9 31 Ränta 4,75 3 30 Procent 3,44 19 37 Blandningar
vw—vw—vvu
».
v
hwkun—wuu
NOOGÖGQOOOHQMUIMNW HNQUICDCDNOUTOP
».
Hun—HHHHHHmMNpmw HHHHHHHHHHI—l swwhmaoooocoquoemoo OOOOOOHNNCOU
O O
särskilt iakttaga dessa moments absoluta och relativa position" i bedöm— ningen av yrkeskrav. Moment, som faller utanför den i tab. 66 tillämpade skärningsgränsen har i fig. 12 markerats med skuggat område.
Tab. 66 visar mycket tydliga tendenser i samtliga grupper med po- sitiva differenser. (Observera, att i tab. 66 också *medtagits negativa, vilka emellertid inskränker sig till en, nämligen i grupp V). Resultaten kan sammanfattas på följande sätt:
(1). I samtliga de grupper som över huvud taget uppvisar större posi— tiva differenser, förekommer moment tillhörande kategorin hjälpmedel i påfallande hög frekvens. De varierar'med grupperna på så sätt, att för de olika yrkesområdena särskilt utmärkande hjälpmedel förekommer för respektive linje. I flertalet fall bär rangsiffran för yrkeskraven direkt vittne om momentets betydelse i yrkesverksamheten enligt bedömningen av lä- rarna vid yrkesskolan. Så t. ex. beträffande de tekniska hjälpmedlen (skjut- mått, mikrometerskruv, gradskiva) för grupperna M och ME, liksom ock— så diagram, gradskiva och tabeller för övriga industrigrupper, diagram och tabeller även för övriga. På linje K är det hjälpmedlen räknemaskin och räknesnurra som uppvisar de högsta differenserna liksom också hög rela- tiv angelägenhetsgrad i yrket, i grupp J dominerar bland hjälpmedlen fältmätningen, visserligen icke på topprangnivå men dock i mitten av rang— listan. Observera också räknestickans positioner i grupperna M och ME.
(2). Huvuddelen av övriga moment tillhör kategorin tillämpad räkning antingen inom aritmetiken och ekvationsläran eller geometrin, också detta fördelat på ett för de olika linjerna karakteristiskt sätt. I flertalet av de mer tekniskt inriktade linjerna (tabellens vänstra hälft) återkommer mo- mentet Iängd- och ytskala ibland också tillsammans med vissa planimet- riska moment, regelbunden månghörning (TB), parallelltrapets (TMC). Vissa geometriska moment finns också upptagna i grupp J. I grupp K in— går hela raden av moment täckande såväl den enklare som den mer spe- ciella handelsräkningen, av vilka senare en del (växlar, bolag, rabatt) åter- kommer även i grupp J.
(3). Även återstående moment förefaller utan svårighet kunna beskri- vas som meningsfulla med hänsyn till yrkesverksamheten på respektive lin- jer, ehuru tendenserna härvidlag icke kan betecknas som fullt lika klara som i ovannämnda fall. Det gäller t. ex. behovet av att räkna med kvad- ratrötter i grupperna M och ME, likformig rörelse i grupp TMC (omfat— tande bl. a. trafikyrken och militär utbildning), medeltal i TMC och K, arbetsproblem 1 J och K, blandningar och reguladetri 1 K. - l
(4). Beträffande den absoluta nivån kan-' som en kontroll konstateras, att samtliga moment i de flesta fall när mycket väl över färdighetsgrän- sen 2, 5. Flera moment, särskilt bland hjälpmedlen' 1 grupperna M, ME och K, når mycket höga absoluta värden.
I denna granskning har vi återfunnit de moment, beträffande vilka vi
tidiga-re (s..—126 f., 133 ff.) uttalat förväntningar därom som ett led i ett hypo- tetiskt resonemang angående förklaringen till de i: vissa fall påtagligt låga kraven på förkunskaper från yrkesskolorna. Förutsättningarna- för reso— nemanget har sålunda så långt visat sig hålla. Granskningen i övrigt sy- nes oss visa resultat i samma riktning: Samtliga moment med stora posi- tiva nivådifferenser mellan yrkes- och förkunskapskrav kan beskrivas an— tingen som typiska hjälpmedel eller typiska tillämpningar, specifika för yrket. Kraven på förkunskaper i dessa tenderar alltså —— på grund av de större differenserna — att vara förhållandevis låga. Att yrkesskolornas egen undervisning har den förutsatta tonvikten framgår mycket tydligt av. gäl— lande undervisningsplaner för de centrala verkstadsskolorna, t. ex. för me- tallarbetare, reparatörer-smeder—svetsare, industrielektriker, inrednings— och fabrikssnickaresamt bagare (Ucv 54: 1, 55: 1, 60: 3, 52: 3 resp. 54: 3). I samband med planeringen för anknytningen till enhetsskolan har detta ytterligare understrukits för snickeriindustrin av Lindman (1954), som föreslår en uppdelning på. grundkurs och överkurs, för den mekaniska verkstadsindustrin av Helling & Ekstedt (1954) samt av Ekstedt (1958). För den lägre handelsundervisningen framgår detta likaledes mycket tyd- ligt av handelsutbildningskommitténs betänkande (SOU, 1955: 14, s. 195 ff.). För lantmannaskolorna gäller motsvarande om Koort (1958, sk. s. 161 ff.), som bl. a. ger särskilt intressanta synpunkter på dessa skolors relation till folkhögskolan.
c. Sammanfattning av huvudresultaten
Analysen av yrkeskraven såsom de bedömts av lärarna vid yrkesutbildande skolor och företag har i jämförelse med deras bedömningar av förkun- skapskraven i huvudsak givit följande resultat.
(1). Strukturlikheten i totalmaterialet mellan yrkeskrav och förkun- skapskrav är mycket hög (rho = .95), med största rangdifferenser i riktning mot ökad vikt i yrkeskraven för praktiska hjälpmedel. I de olika linje— grupperna är sambanden höga (över .90) i samtliga grupper utom K (.87) samt ME (.76) och M (.66). De större avvikelserna i ovannämnda riktning gäller så gott som undantagslöst typiska hjälpmedel för resp. linjer.
(2). Strukturlikheten mellan linjer och linjegrupper i samma variabel visar vid jämförelse mellan förkunskapsvariabeln och yrkeskravsvariabeln en väntad divergerande tendens, dvs. interkorrelationerna mellan linjerna är i den senare variabeln genomgående lägre än i den förra.
(3). Nivåjämförelserna visar i totalmaterialet en väntad övervikt för po— sitiva differenser mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. Endast ett mo- ment uppvisar en i och för" sig obetydlig-negativ differens. Tendensen står sig i nio. av de tio linjegrupperna ochär i samtliga mycket väl säkerställd. De moment som genom att företräda större differenser kan klassificeras
som av särskild vikt för yrkesskolans undervisning, uppvisar i regel ganska hög angelägenhetsgrad som yrkeskrav, ehuru som regel i rang efter de grundläggande färdigheterna. Bland dessa moment återfinner man före— trädesvis sådana inom huvudgruppen hjälpmedel, specifika för de olika linjerna, vilka ju också visade en klart uppgående tendens i totalmaterialet för rangdifferenser. Men man finner också för de olika linjerna specifika tillämpningsmoment inom geometri och aritmetik och ekvationer. Som typ- exempel kan nämnas moment av typen handelsbetonad räkning (växlar, myntreduktioner, affärsräkning, aktier och obligationer, bolag, rabatt, ränta, procent) ifråga om kontors- och handelsutbildningen.
Dessa tendenser synes oss ge visst stöd åt tolkningen att de olika yrkes— linjerna, genom att inte kräva speciellt stora förkunskaper i för dem spe— cifika yrkesämnen, åtminstone i nuläget föredrar att själva ombesörja un— dervisningen i sådana moment.
Beträffande en grupp av yrkeslinjer (V), utbildning för vårdande yr- ken, vilken domineras av sjuksköterskeskolorna, har emellertid kontrahy— potesen bekräftats, vilket alltså innebär, att yrkeskraven av samma lärare i övervägande antalet fall bedömts som lägre än förkunskapskraven. De förutsättningar, under vilka hypotesen ställts, kan alltså ifrågasättas. Vi har i vår diskussion hänvisat till den debatt som förts angående inträdes- kraven till sjuksköterskeskolorna särskilt vad gäller matematikämnet. Någon definitiv slutsats om anledningen till det avvikande resultatet kan icke dragas på grundval av vårt material.
D. Yrkeskrav enligt arbetsledarna
a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Av de i fältundersökningen i näringslivet hösten 1958 undersökta grup- perna (se tab. 15) skall vi i det följande icke redovisa resultaten från den till antalet i vårt sampel obetydliga gruppen affärsanställda (n=40). Denna yrkesgrupp ingår nämligen också i den hösten 1959 utförda kom- pletterande fältundersökningen, varför vi föredrar att företaga all redo- visning av denna grupp i ett senare sammanhang.
Antalet medverkande arbetsledare för de olika yrkesgrupperna framgår av tab. 67 som också upptar de förkortningar av yrkesgrupperna som används i det följande. I svaren på frågorna angående yrkeskraven före- kommer enstaka bortfall endast på enstaka moment.
Strukturjämförelser
Då yrkesgrupperna representerar punktvis valda yrkesgrupper synes det icke meningsfullt att lägga större vikt vid redovisningen av totalmateria- let, utan vi föredrar att genast analysera sambandet mellan de enskilda
Tab. 67. Antal arbetsledare i fältundersökningen i närings- livet, fördelade pd yrkesgrupper
.. Antal
Yrkesgru pp Fark. arbetsledare Gruvarbetare ............... Gr 23 Kallvalsverksarbetare ........ va 15 Grovplåtslagare ............. Gpl 22 Svarvare ................... Sv 25 Hopsättare, lättare .......... H5 12 Träindustriarbetare .......... Tr 25 Bageriarbetare .............. Bg 5 Konservfabriksarbetare ...... st 8 Summa för industri 135 Kontorister ................. K 73 Banktj änstemän ............. Bk 1 1 Summa för kontor och bank 84 Totalsumma 219
yrkena enligt arbetsledarnas bedömning eller mellan grupper av dem. I tab. 68 redovisas ranginterkorrelationerna för yrkesgrupperna inom gruv- och metallindustri. Sambanden är genomgående säkerställt positiva och indicerar måttliga samband. Två av dem, mellan å ena sidan gruvarbetare och å andra grovplåtslagare och svarvare kan betecknas som låga (.37 resp. .38), och endast två av dem når upp till .75, nämligen kallvalsverksarhe- tare i relation dels till svarvare (.75), dels till hopsättare (.80).
Inom kategorin livsmedelsindustriarbetare uppgår korrelationen mel- lan de båda yrkesgrupperna bageriarbetare och konservfabriksarbetare till .55'", men här har vi ett fall, då det i båda grupperna föreligger ett myc— ket stort antal »ties» (moment på samma rangnummer, jfr s. 116), var- för korrektionen för dessa denna gång verkar starkt korrelationssänkande. Utan korrektionen uppgår korrelationen nämligen till .84"*. Det korrige- rade värdet är givetvis det mest korrekta, men skillnaderna mellan korre- lationerna ger, särskilt om man studerar området för »ties», en del ytter- ligare information. Den övervägande delen av »ties» förekommer nämli- gen i slutet av rangordningen i båda grupperna, men genom att antalet är så avsevärt (i grupp Bg 31 och st 29 av 37 moment), är det uppen-
Tab. 68. Interkorrelationer (rho) mellan vissa yrkesgrupper inom industrin ifråga om yrkeskrav [ matematik enligt arbetsledarnas bedömning
Grupp va Gpl Sv Hs Tr Gr .................. .63"* .37'' .38* .55*" .59"' va ................ —— .54"" .75*" .80"* .70*" Gpl ................. _ — .71**' .64*** .71*" Sv .................. — —— —— .64"* .68"' Hs .................. —— _— —— —— .64*"
Tab. 69. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna ifråga om yrkeskrav i ma- tematik enligt arbetsledarnas bedömning
Grupp . va GPIÄSVJF Tr Bg+Kst K Bk Gr ................. .es—" .40-= .59m .53m .51" .50” va ............... _ .som .70m .47" .42" .30 Gpl+Sv+Hs ....... _ _ .75m .36* .22 .14 Tr ................. _ _ _ .esm .24 .19 Bg+Kst ........... _ _ _ _ .31 .28 K ................. _ _ _ _ _ .84m
bart, att vi här har att göra med en tydlig »botteneffekt» så tillvida, som åt- skillnad gjorts mellan de moment, som över huvud taget krävs, varefter de övriga representerar absoluta nollkrav, vilka då kommer att tilldelas samma rang. Nivåanalysen kommer omedelbart att avgöra, om denna tolk— ning är riktig, och skall i så fall yttra sig i för dessa grupper sammanfal- lande nivåvärden på låg nivå.
Korrelationen mellan kontors- och bankgrupperna uppgår slutligen till hela . 84'", således ett starkt samband.
Med hänsyn till att vissa av yrkesgrupperna normalt rekryteras från sam- ma typ av yrkesutbildning bör vi för jämförelserna med bedömningarna av yrkeskraven, vilka utförts av lärarna vid yrkesskolorna, behandla dessa grupper sammanslagna. Det gäller grupperna grovplåtslagare, svarvare och hopsättare, vilka, i den mån de är yrkesutbildade, rekryteras från den grupp av yrkeslinjer som i vårt material från enkät YMa sammanförts under be- nämningen allmän metallutbildning (M). Vid beräkningen av sambanden mellan de olika yrkesgrupperna sammanslås de också. Detsamma sker med livsmedelsindustrigrupperna, också det för att för överskådlighetens skull nedbringa antalet korrelationer. Vi får då följande grupper, vilka angivits i tab. 69 och mellan vilka sambanden beräknats på samma sätt som tidigare.
Samtliga korrelationer i tab. 69 är visserligen positiva, vilket får ses som ett uttryck för de gemensamma faktorerna, men flera av sambanden mellan industri- och kontorsgrupperna är icke signifikanta. Starka sam- band förekommer endast mellan Gpl+Sv+Hs och va samt Tr, me- dan övriga samband inom gruv-, metall- och träindustri måste betecknas som måttliga och i något fall t. o. m. svaga (Gr/Gpl + Sv + Hs). Livsmedels- industrin visar på sin höjd måttliga samband med övriga industrigrupper.
N lva ]amforelser Av tab. 70 framgår i vilken utsträckning vi kan räkna med att det fö- religger signifikanta differenser mellan de ifrågavarande yrkesgrupperna i vad avser medianfrekvenserna i den ovan redovisade fyrstegsskalan (0—3), varvid 3 angav daglig användning av ifrågavarande moment för
Tab. 70. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen ar— betsuppgifter i matematik för olika yrkesgrupper
Huvud- Procent Median s moment Moment Nr 2_ )( di P Lägst—Högst Lägst—Högst
Mekanisk Hela tal ................ 17 40—90 O,33—2,95 35,03 8 *" räkning Decimalbråk ............ 18 0—90 0,00—2,95 37,29 7 *" Allmänna bråk .......... 19 0—55 0,00—1,75 55,13 7 *** Överslagsberäkningar. . . . 52 0—65 0,00——2,58 25,35 8 ** Sortför— Dekadiska sorter ........ 20 25—90 0,17—2,95 32,14 8 ”" vandling Stycketal .............. 21 15—55 0,11—2,56 15,27 8 — Tid och vinklar ......... 22 0—55 0,00—1,60 32,27 8 "* Andra mått ............. 23 0—50 0,00—1,50 48,77 8 *" Myntreduktioner ........ 24 0—90 0,00—2,95 63,58 2 ""' Ekvationer Ekvationer m. en obek.. . 25 0—10 0,00—0,87 8,92 2 ' Svårare ekvationer ...... 26 O 0,00—0,01 _ _— — Tillämpad Enkla problem .......... 27 0—100 0,00—2,89 45,99 8 "' räkning Procentproblem ......... 28 0—75 0,00—2,71 48,00 8 *" Ränta .................. 29 0—65 0,00—2,71 38,13 4 "" Rabatt ................. 30 0——-45 0,00—1,33 65,37 7 "* Bolag, affärsr. m. m ...... 31 0—55 0,00—2,00 21,47 2 '"" Arbetsproblem. .' ........ 32 0—50 0,00—1,50 27,84 8 *** Medeltal ................ 33 0—25 0,00—0,71 28,74 8 *" Blandningar ............ 34 0—25 0,00—0,17 11,05 2 ** Rörelseproblem ......... 35 0—20 0,00—O,21 5,99 2 * Geometri Geom. konstr.: Cirkel. . . . 36 0—25 0,00—0,58 14,34 2 *" » » Cirkel. . . . 37 0—30 0,00—1,14 29,14 4 *" » » Andra. . . . 38 0—30 0,00—0,60 12,50 2 " Geom. problem: Triangel. 39 0—15 0,00—0,13 5,83 1 — » » Cirkel. . . 40 0—20 0,00—0,29 18,34 4 " » » Fyrhörn . 41 0—10 0,00—0,05 1,52 3 » » Prisma. . 42 0 0,00—0,05 — — —— » » Cylind. . . 43 0—25 0,00—0,29 12,54 2 " Hjälp- Kvadrattabell ........... 44 0—10 0,00—0,50 2,74 2 —— medel Räntetabell ............. 45 0—80 0,00——2,89 40,08 2 "* Andra tabeller .......... 46 0—40 0,00—O,75 46,59 8 "* Räknesticka ............ 47 0—40 0,00—0,83 10,23 2 " Räknemaskin ........... 48 0—100 0,00—3,00 132,78 8 '" Skjutmått .............. 49 0—90 0,00—2,93 125,07 8 *" Mikrometerskruv ........ 50 0—95 0,00—2,90 156,95 8 "* Gradskiva .............. 51 0—45 0,00—1,36 68,24 7 *" Konstruera diagram ..... 53 0— 5 [0,00—0,10 11,93 2 "
flertalet av de anställda. Signifikansprövningen har ägt rum med det ut- sträckta mediantestet. Utöver högsta och lägsta förekommande medianvär- den för någon yrkesgrupp har i tab. 70 intagits uppgifter om motsvarande variation ifråga om den procentuella andelen svar i kategori 2 eller högre, innebärande en frekvens om minst en gång i veckan. Denna beräknings- grund ger måhända mer konkret information, särskilt om man är intres- serad av variationen inom de olika yrkesgrupperna. Bedömningarna i den aktuella frågan avser ju förhållandena för flertalet anställda i den aktuella åldersgruppen vid lika många avdelningar som antalet bedömare anger,
vilka i sin tur utgör, på sätt som redovisats ovan (kap. 2), ett stickprov huvudsakligen från större företag inom branschen.
Av de i tab. 70 redovisade momenten företräder två (nr 26, 42) en så obetydlig variation, att materialet icke håller för testets förutsättningar. I övrigt är variationen som regel signifikant, oftast med P-värden ( .001. lnsignifikant variation förekommer endast beträffande stycketal, svårare ekvationer, kvadrattabell samt några av momenten inom kategorin geo- metrisk problemlösning.
Av tabellen framgår vidare, att variationsvidden mellan yrkesgrupper— nas medianer är särskilt stor dels ifråga 0111 vissa hjälpmedel, dels ifråga om grundläggande moment inom mekanisk räkning och sortförvandling, dels ifråga om tillämpad kommersiell räkning. Särskilt anmärkningsvärd förefaller den stora variationsvidden beträffande momentet stycketal med hänsyn till att variationen ändå icke visade sig signifikant. Detta impli- cerar att variationen inom grupperna skulle vara särskilt stor i detta mo- ment.
Beträffande de i tab. 70 använda deskriptiva redovisningssätten ifråga om variationsvidden bör framhållas, att de företräder ett mycket starkt samband (r: .94). Det procentuella antalet bedömare med värden över 2,0 kan sålunda sägas stå i direkt relation till de för signifikanspröv- ningarna utnyttjade men från deskriptiv synpunkt mindre tacksamma me— dianvärdena för frekvensskattningarna i sin helhet. Denna relation är en given följd av att flertalet skattningsfördelningar uppvisar approximatin symmetrisk form, vilket de också gör med några tydliga undantag, där- ibland det ovannämnda momentet stycketal för några yrkesgrupper. I så- dana fall vore det särskilt motiverat att analysera detta material närmare med hänsyn till olika undergrupper (olika typer av avdelningar, skillnader ifråga om teknisk utveckling och/eller rationalisering etc.). Vårt material är emellertid, särskilt vad beträffar arbetsledarskattningarna, icke av det omfånget, att dylika specialanalyser kan väntas ge andra resultat än på sin höjd indikationer av hypotetisk natur. Vi skall därför endast i undan— tagsfall utsträcka redovisningen till sådana analyser.
I redovisningen av differenserna mellan enskilda yrkesgrupper, vilken införts i tab. 71, har vi i detta sammanhang använt medianvärdena som deskriptivt mått, eftersom prövningen av differenserna ägt rum ge— nom mediantest på samma sätt som tidigare i motsvarande sammanhang. Vid tolkningen av resultaten har vi — med hänsyn till den tidigare till— lämpade gränsdragningen mellan mer och mindre frekventa moment mel- lan skattningarna 1 och 2 — särskilt markerat medianen 1,5 som gräns- linjen mellan yrkesgrupper med större och mindre frekvenser i de olika momenten. Signifikansprövningarna tar särskilt sikte på skillnader på ömse sidor 0111 denna gräns. Som frekvent har vi då betecknat en av arbets- ledarna uppskattad användning av ett givet moment för flertalet under-
Tab. 71. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetsledares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med me—
diantest Tot. Lägre frekvens Högre frekvens
Nr Moment P
0 1 2 3 17 Hela tal .............. *** Bg Gr ] Hs va Gpl stTrSvKBk 18 Decimalbråk .......... *** Bg Hs ...... Gr SvTr va K Bk 19 Allmänt bråk ......... *** st. .SvK/ * [Bk 52 Överslagsberäkningar. . ** Bg. . .GrK Tr Sval Bk 20 Dekadiska sorter ...... *** Hs. . .va ] Bg Tr K/*/Bk 21 Stycketal ............. — (Bg. . .Bk) ....................... (Tr) ........ (va) 22 Tid och vinklar. . . . . . . "* Bg. .va Sv 23 Andra mått ........... *** Bg. .K SvalSvTrva Tr Gpl 24 Myntreduktioner ...... *** Bg. . .K/ **| /Bk 25 Enklare ekvationer. . . . * Bg. .Sv K I 26 Svårare ekvationer. . . . — * 27 Enkla problem ........ *** Bg st Gr HsTr ' Gpl Sv/ * /K va Bk 28 Procent .............. *** Bg. .Tr Sv va Gpl K Bk 29 Ränta ................ *** Bg. .K/ l't /Bk 30 Rabatt ............... *** Bg. Gr/**/K 31 Bolag, affärsr. m. m... . *** Bg.K/ *" ! lBk 32 Arbetsproblem ........ *** Bg. . . .Tr Gp 1 33 Medeltal .............. *** Bg. Gr K Bk | 34 Blandningar .......... ** Bg. . st 35 Rörelseproblem ....... * B g . GrSV | 36 Geom. konstr.: Triangel *** Bg.Tr/**/Gpl 37 » Cirkel . . *** Bg.Sv/ *** [Gpl l 38 » Andra. . ** Gr.Bg Gpl ] 39 Geom. probl: Triangel. — . . . 40 » Cirkel. .. ** Bg.K/**/Sv Gpl | 41 » Fyrhörn. — . . . 42 » Prisma . —_ . . | 43 » Cylinder. ** Bg. . . Gpl 44 Kvadrattabell ......... — . . | 45 Räntetabell ........... *** Bg.K/ *** [Bk 46 Andra tabeller ........ *** Bg. .vaSv BkK ] 47 Räknesticka .......... * * Bg. va Sv 48 Räknemaskin ......... *** Bg.Hs/ *** IK Bk 49 Skjutmått ............ *** Bg. .Gpl/ * le ] Tr vaSv 50 Mikrometerskruv ...... "* Bg. . .Hs/ *** ijv Sv 51 Gradskiva ............ *** Bg. . .va Gpl Sv | 53 Diagram ............. ** Bg. .K
lydande anställda om åtminstone en gång i veckan, varvid medianen av skattningarna representerar arbetsledarnas inställning. Medianen uttryc- ker alltså den genomsnittliga tendensen bland de representerade avdel— ningarna för flertalet anställda enligt arbetsledarnas (förmännens etc.) bedömning. Genom att arbetsledarna uttagits med hänsyn till resultatet av den i fältundersökningen bland arbetstagarna tillämpade slumpmässiga uttagningen av anställda, kan avdelningsrepresentativiteten anses likvär-
dig med representativiteten för de anställda. Värdet 0,5 markerar på motsva- rande sätt ett gränsvärde, under vilket man kan tala om användning ald- rig eller praktiskt taget aldrig som genomsnittlig tendens bland avdelning— arna för flertalet anställda, medan värdet 2,5 på motsvarande sätt mar— kerar gränsen uppåt mot daglig användning.
En särskild invändning skall här göras beträffande variationen mellan avdelningarna. Frånsett den variation, som ovan diskuterats beträffande avdelningarnas tekniska standard, varierar de givetvis ifråga om antalet sysselsatta arbetstagare, dock icke nödvändigtvis så, att det med hänsyn till det totala antalet anställda största företaget också representerar den största avdelningen inom de undersökta yrkesgrupperna. I princip skulle vi kunnat genomföra en vägning av bedömningarna med hänsyn till av- delningens storlek för att därigenom på ett mer representativt sätt kunna spegla förhållandena för flertalet av de anställda i dessa yrkesgrupper. Med hänsyn till vad som ovan (5. 71 ff.) redovisats angående de i praktiken före- liggande möjligheterna att företaga ett representativt urval av företag i olika branscher, har en dylik vägning synts oss meningslös. Materialet kan så- ledes icke generaliseras till alla företag och än mindre till att spegla för- hållandena för flertalet anställda i hela yrkesgruppen — det är i stället, på samma sätt som resultaten från undersökningarna bland arbetstagarna, bundet till den kategori av företag vi haft möjlighet att besöka. På sin höjd kan materialet anses visa en viss trend för yrkesgrup- perna vid större företag i resp. branscher, men det är i samtliga fall en trend som behöver prövas med kompletterande undersökningar, om möj- ligt med utnyttjande av objektiva metoder av typen frekvensstudier, in— nan man drar definitiva slutsatser om frekvenser i absoluta tal. Med hän- syn till att urvalsprinciperna tillämpats likformigt för de olika yrkesgrup— perna (för undantag se ovan 5. 72 f.) är det däremot lättare att med vårt material belysa relationerna mellan de undersökta yrkesgrupperna, men även detta bör givetvis ske med all den försiktighet som materialets ringa omfattning, urvalsmetodiken etc. påkallar.
Mot denna bakgrund kan vi nu analysera resultaten i tab. 71. Av de 37 momenten är endast nio frekventa (enl. ovan) för mer än en yrkes- grupp, nämligen sex moment inom grundläggande och tillämpad räkning och tre bland hjälpmedlen. Därutöver visar enstaka moment frekvent an— vändning för enstaka yrkesgrupper. De för två eller flera grupper fre- kventa. momenten är följ ande: 1) Hela tal: Frekvent för flertalet yrkesgrupper utom bageri- och gruvarbetare. Tydlig signifikant gräns mellan successiva yrkesgrupper saknas dock. Vissa yrkesgrupper, Bk, K, Sv, Tr visar värden motsvarande dagligfrekvens, ehuru icke heller här någon säkerställd differens mellan på varandra i rangord- ningen följande yrkesgrupper har kunnat konstateras. 2) Decimalbråk: Frekvent användning för Bk, K, va, Tr och Sv, lågt för övriga. Ingen tydlig signifikant gräns.
3) överslagsberäkningar: Frekvent användning beträffande Bk, Gpl, Sv och (knappt) Tr, övriga knappast alls. Ingen klar signifikant gräns. 4) Sortförvandling avseende dekadiska sorter: Frekvent användning för Bk, K, Tr och Bg, varav Bk, på daglignivå, signifikant högre än K. 5) Enkla problem (summor, skillnader etc.): Detta moment följer i stort sett ten- densen från hela tal och decimalbråk. Yrkesgrupperna Bk, va och K repre- senterar daglignivå, signifikant skild från därnäst följande Sv. 6) Procenträkning: Frekvent hos Bk (daglignivå), K och Gpl dock utan signifi- kanser mellan enskilda grupper. 7) Räknemaskin: Frekvens på daglignivå hos banktjänstemän och kontorister (Bk, K) signifikant skilda från övriga, vilka saknar alla krav. 8) Skjutmått: Dagligfrekvens för Sv, va och Tr. 9) Mikrometerskruv: Signifikant skild dagligfrekvens hos Sv och va, intet för ovriga.
Bland moment med enstaka yrkesgrupp på frekvensnivå märks främst några handelsbetonade, i vilka banktjänstemännen representerar den po- sitiva differensen, nämligen myntreduktioner, räntetabell, ränteräkning, bolags- och affärsräkning m. m. samt allmänt bråk, det sistnämnda ett moment som i andra sammanhang brukar räknas till de grundläggande (jfr enkäterna till yrkesskolorna). I samtliga dessa fall avviker grupp Bk signifikant från övriga.
Ytterligare några signifikanta differenser kan noteras, ehuru de i dessa fall rör sig om skillnader under gränsvärdet 1,5. Grupperna K och Bk Vi- sar tendens till högre frekvens än övriga ifråga om rabatträkning. Ifråga om vissa geometriska moment föreligger också några smärre men statis— tiskt säkerställda differenser. Så t. ex. visar bedömningarna för grovplåt- slagarna (Gpl) tendens mot högre värden än övriga vad beträffar geo- metriska konstruktioner avseende triangel och cirkel, liksom svarvare och grovplåtslagare ifråga om geometrisk problemlösning avseende cirkel. Det bör betonas, att dessa avvikande medianvärden samtliga ligger i zo— nen 0,5—1,5, alltså icke i något fall på vad som ovan definierats som fre— kvent nivå.
Slutligen skall vi beröra ett specialproblem rörande momentet stycke- tal. Vid redovisningen av resultaten från det utsträckta mediantestet fann vi ovan, att momentet icke företedde signifikans trots en avsevärd va- riationsvidd mellan yrkesgrupperna ifråga om medianvärden. Detta im- plicerade, anförde vi, att variationen inom grupperna skulle vara särskilt stor i detta moment.
Av tab. 71 framgår nu, att det huvudsakligen är två medianvärden som avviker mycket starkt från de andra, nämligen för grupperna kall- valsverks- och träindustriarbetare. Ett närmare studium av fördelningarna för samtliga yrkesgrupper, återgivna i fig. 13, visar dessutom en för dessa gentemot övriga yrkesgrupper speciellt avvikande fördelningsform av bimodal typ. Detta i och för sig intressanta förhållande förklarar, var- för vi icke erhållit signifikans i det utsträckta mediantestet, trots den av-
ll/o IDG
-br va Gpl Sv He, 50_ _ _ __ H
(1- || ' — [_rj _
l l l ll l ll ll llll l I lll l ll | l l
IDG
Tr *.Bg Jhsf "H —5k
: ' — ' 2 50— — _ — — 0 IDIIIZIÖI loll 215 lulllzlöl lull12l5l IG'll'Lll—äf
Svarsalternativ
Fig. 13. Fördelningar för olika yrkesgrupper ifråga om sortförvandling avseende stycketal som arbetsuppgift i yrket enligt arbetsledares bedömning
sevärda variationsvidden. De båda grupperna rymmer alltså var och en två mycket skilda typer av bedömningar. Vi har i detta sammanhang inte möjlighet att undersöka dessa grupper ytterligare med avseende på under- grupper, men vill påpeka, att tendensen beträffande grupp Tr är skönj— bar även i en del andra moment, företrädesvis av grundläggande karaktär. I detta sammanhang vill vi också erinra om, att grupp Tr i sig som den enda av yrkesgrupperna, rymmer representanter för en grupp småföretag. Vi har också tidigare (s. 90) beträffande grupp va funnit, att denna kategori driftsarbetare liksom gruvarbetarna kan betecknas som mer he- terogent sammansatt än övriga yrkesgrupper inom metallindustrin, även om det föreligger stora svårigheter att åstadkomma en mer exakt uppskatt- ning härvidlag.
Det övervägande intrycket av totalresultatet blir, att flertalet moment för flertalet yrkesgrupper visar mycket låga frekvensskattningar enligt ar— betsledarna. Undantagen utgöres av de mest grundläggande färdigheterna hela tal, decimalbråk, överslagsberäkningar, dekadisk sortförvandling, enkla problem, procenträkning, samt behärskandet av hjälpmedel som räkne— maskin, skjutmått och mikrometerskruv, I de tre sistnämnda fallen är an— vändningsfrekvenserna mycket strikt och väl säkerställt begränsade till vissa kommersiella respektive industriella yrken. I övriga fall uppträder icke lika klara signifikanser, vilket tyder på en icke obetydlig variation inom yrkesgrupperna. I detta sammanhang bör emellertid också påpekas, att materialet i flera yrkesgrupper är så ringa, att minsta mer betydande variation inom grupperna omöjliggör för signifikanser att uppträda mel- lan grupper.
b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna
Jämförelserna med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna kan på grund av differenserna ifråga om svarskategorier utföras direkt endast genom strukturlikhetsanalys genom beräkning av rangkorrelationer. Detta kan dessutom ske med någon mening endast för sådana grupper för vilka det i båda materialen föreligger tillräckligt antal bedömningar på såväl yrkesskole- som arbetsledarsidan. Möjligheter härvidlag existerar endast för yrkesgrupperna inom metall- och träindustrin samt de kontorsanställda.
På grund av att lärarna vid yrkesskolorna i sin bedömning av yrkes- kraven endast i obetydlig utsträckning utnyttjat instruktionens anvisningar till ett och endast ett >>typiskt» yrke med hänsyn till den faktiska rekryte- ringen från ifrågavarande yrkeslinje utan i stället angivit en vidare yrkes- grupp (jfr ovan 5. 170), kommer givetvis jämförelsen att halta i vad avser yrkesspecifikationen. Arbetsledarbedömningarna är med andra ord mer koncentrerade till ett specifikt yrke än bedömningarna från lärarna vid yrkesskolorna. Resultaten bör därför bedömas försiktigt med hänsyn här— till. Om de påtalade differenserna är starka nog att åstadkomma en sär— skild bedömningstendens i yrkesskoleskattningarna, vilket icke är möjligt att avgöra utifrån föreliggande material, skulle denna tendens vad beträf- far rangkorrelationerna givetvis närmast väntas slå ut i lägre korrelationer än vad som skulle blivit fallet, om vi hade haft tillgång till strikt parallella bedömningar. Som det nu är, är vi hänvisade till att korrelera arbetsleda- res bedömningar avseende specifika yrkesgrupper med yrkesskoleskatt- ningar av definitionsmässigt något vidare yrkesgrupper.
Definitionerna av yrkesgrupperna i fältundersökningen har närmare redovisats ovan (5. 90 f.). Mot dem svarar bedömningarna rörande yrkes- krav i enkät YMa för allmän metallutbildning (grupperna 210—211, här förkortade Ma), möbelsnickare m. fl. (TB 290—299, möh.) samt allmän kontorsutbildning (440—449, 456—457, 460—469, Ka). Ifråga om metall- gruppen har vi ju möjligheter att göra beräkningarna dels mot var och en av grupperna grovplåtslagare, svarvare och hopsättare, dels mot dessa grup— per sammanslagna, vilket senare bättre svarar mot definitionen i yrkes— skolematerialet. Av metallyrkesgrupperna torde hopsättarna vara den grupp som i minsta utsträckning utgör ett typiskt rekryteringsfält för yrkesskole- eleverna, medan svarvarna torde representera den mest typiska placeringen av de tre. För träindustrigruppen torde definitionerna täcka varandra ganska fullständigt.
I tab. 72 redovisas de erhållna rangkorrelationerna mellan arbets- ledares skattningar och bedömningarna från yrkesskolorna i de 31 gemen- samma momenten. Samtliga korrelationer är positiva och — i flertalet fall synnerligen väl — säkerställda från noll. Inom metallgruppen föreligger en icke obetydlig variation med starkt samband för svarvarna, måttligt för grovplåtslagarna och svagt positivt för hopsättarna, en tendens som mot
Tab. 72. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare och bedömningar avgivna av lärare vid yrkes— skolor ifråga om olika yrkesgruppers arbetsuppgifter i mate- matik i yrket
Korrelerade grupper Rho Fu II YMa Gpl ........................ Ma .65*" Sv ......................... Ma .83*** Hs ......................... Ma .44* Gpl+Sv+Hs ........ ' ....... Ma .72*** Tr ......................... szMöb. .60*** K ......................... Ka .89***
bakgrund av vad som ovan (s. 199) sagts angående den allmänna metall- utbildningens målsättning i relation till de deltagande yrkesgrupperna, före- faller rimlig.
Men även mellan yrkesgrupperna föreligger en icke obetydlig variation. Den genomsnittliga korrelationen för metallgrupperna kan betecknas som måttlig (.72), och i samma kategori, ehuru numeriskt något lägre (.60), återfinns sambandet för träindustriarhetargruppen, den grupp beträffande vilken vi ovan kunde konstatera, att definitionerna i de båda bedömar- grupperna täckte varandra bäst. Med hänsyn härtill är det desto mer anmärkningsvärt, att den högsta korrelationen mellan de båda be— dömarkategorierna föreligger ifråga om de kontorsanställda (.89) med ett samband som måste betecknas som mycket starkt. Det synes alltså före- ligga variationer mellan de olika yrkeskategorierna ifråga om överensstäm- melsen mellan bedömningar, företagna av arbetsledare och lärare vid yrkes- skolor, som betingas av andra faktorer än de ovannämnda skillnaderna ifråga om definitionen av yrkesgrupperna. Det ligger här nära till hands att antaga, att bedömargruppernas likhet i vissa relevanta avseenden är av betydelse i detta sammanhang för det referenssystem som ligger till grund för de avgivna bedömningarna. Vi skulle kunna spåra detta i vissa bakgrundsfaktorer såsom utbildning, såtillvida som de bedömargrupper, som kännetecknas av den högsta överensstämmelsen, skulle uppvisa den största likheten ifråga om dessa bakgrundsfaktorer.
Då detta problem utgör en typisk specialfråga skall den inte prövas i detta sammanhang. I stället skall vi här kortfattat belysa frågan om det föreligger några gemensamma tendenser i de tre yrkesgrupperna beträf- fande rangavvikelserna för olika moment.
Av rangavvikelsernas fördelningar i fig. 14 framgår, att det i stort sett råder balans mellan proportionen extremt negativa och positiva dif- ferenser. Fördelningarnas olika spridningar är en naturlig följd av korre- lationernas olik_a styrka. Med den godtyckligt valda skärningspunkten 8
E |lll||llll|llll CJ! C
Tr
Gpl+Sv+Hs
[llllllllllllllllll
'ljlllllllllljllllll
Lln'
Rangavv'lkelser
Fig. 14. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan bedömningar av arbetsledare samt lärare vid yrkesskolor ifråga om yrkeskrav i matematik för vissa yrkesgrupper
erhålles för närmare analys det antal differenser som i fig. 14 marke- rats med skuggat område, vilka närmare redovisas i tab. 73. Värdena utgör resultatet av vederbörande moments rang i YMa minus dess rang i arbetsledarbedömningarna. En positiv differens uttrycker alltså lägre rangnummer och därmed högre angelägenhetsgrad enligt yrkesskolemate- rialet.
Av tab. 73 framgår, att i industrigrupperna kategorin hjälpmedel påfallande ofta finns representerad bland de positiva differenserna, alltså de som innebär relativt sett högre angelägenhetsgrad enligt arbetsledarnas bedömning. Hit hör också vissa mer grundläggande moment inom sort- förvandling och tillämpad räkning (stycketal, arbetsproblem, procentpro—
Tab. 73. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan arbetsledarbedöm- ningar (Fu I I ) och skattningar från yrkesskolorna ( YMa) angående yrkeskrav i mate-
mat ik Negativa Positiva Grupp . Rang Rang . Rang Rang Ditt. YMa 3 Fu II Moment Diff. YMa 3 Fu II Moment —13,0 6 19 Allmänt bråk 13,0 17 4 Arbetsproblem Gp1+ —11,0 14 25 Diagram 12,0 24 12 Räknesticka Sv + — 9,0 1 1 20 Triangel 1 1 ,0 22 1 1 Stycketal Hs — 8,0 15 23 Fyr-+mångbörn. 10,0 31 21 Räknemaskin 8,0 21 13 Geom. konstrukt. 7,5 12,5 5 Procentproblem —15,0 12 27 Rabatt 11,5 25 13,5 Medeltal —13,5 7 20,5 Cirkel 1 1 ,0 12 1 Skj utmått Tr —13,0 14 27 Prisma o. pyram. 10,5 15 4,5 Stycketal —-11,5 9 20,5 Triangel 10,0 17 7 Tid 0. vinklar —11,0 16 27 Ränta 9,5 23 13,5 Räknesticka — 9,5 8 1 7,5 Fyr- + månghörn. 9,5 30 20,5 Räknemaskin 8,0 18 10 Gradskiva 8,0 1 9 1 1 Blandningar K — 9,0 10 19 Bolag m. m. 13 19 6 Enklare ekvat. — 7,5 14,5 22 Blandningar
blem, blandningar). De negativa differenserna domineras för de båda in- dustrigrupperna av tillämpad geometri, varjämte märks momenten allmänt bråk, (M) rabatt och ränta (Tr).
Även beträffande grupp K kan en, låt vara svag, tendens utläsas till för- män för lägre relativa yrkeskrav enligt arbetsledarna ifråga om för yrkes- området typisk tillämpad räkning (bolag, affärsräkning m. m.) samt bland— ningar, balanserat av ett grundläggande moment, enklare ekvationer.
Den allmänna tendens som kan utläsas ur detta material skulle alltså kunna sammanfattas som visserligen icke helt entydig men dock i riktning mot lägre relativa krav enligt arbetsledarna för mer avancerad tillämpad räkning, specifik för de olika yrkesområdena, vilket på den andra sidan motsvaras av en något högre relativ vikt för hjälpmedel och grundläggande moment inom sortförvandling och tillämpad räkning. För kontorsgruppen är tendensen svag, och det bör särskilt amnärkas, att belägg saknas för vad som ovan sagts angående hjälpmedel. Sambandet är ju också klart högre för denna grupp mellan de båda bedömarkategorierna.
Som vi tidigare framhållit är strikta nivåjämförelser icke möjliga att genomföra. Vi skall emellertid med utgångspunkt från rangordningarna i yrkesskolematerialet söka göra en deskriptiv uppskattning av tendensen, för att på ett mer åskådligt sätt belysa vad de iakttagna rangdifferenserna innebär i frekvenstermer ifråga om arbetsledarbedömningarna. Analysen företages alltså utan alla anspråk på något slags bevisvärde och i fullt medvetande om att även relativt sällan förekommande arbetsmoment i vissa sammanhang kan motivera mycket höga kravskattningar i den typ av skala, som förelegat för bedömarna i yrkesskolorna. För var och en av de tre undersökta yrkesgrupperna anges nedan de moment av de 31, vilka i bedömningarna från yrkesskolorna ifråga om yrkeskrav uppnådde me- dianvärden över den övre färdighetsgränsen 3,5, motsvarande minst krav på god färdighet. Momenten har förtecknats i rangordning efter median- värdena, dock utan att särskild signifikansprövning företagits. Genom kursivering anges vilka av dessa moment som enligt arbetsledarbcdömning— arna för ovan angivna, definitionsmässigt något mer begränsade, yrkes- grupper uppnår medianvärden motsvarande dagligfrekvens resp. minst en gång i veckan (2,5 resp. 1,5). För att ge jämförelsen en mer konkret inne- börd har vi som mått på arbetsledarbedömningarna inom metallindustrin undvikit den tidigare använda sammanslagningen och begagnat värdena för svarvarna, den specifika yrkesgrupp som uppvisade de flesta högfre- kventa momenten bland de tre metallindustrigrupperna. Antalet moment, som ifrågakommer för analys, uppgår till knappt hälften av totala antalet (31). METALL/SVARVARE: Skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva, hela tal, decimalbråk, allmänt bråk, tid och vinklar, överslagsberäkningar, cirkel, dekadiska sorter, triangel, procentproblem, tabeller.
TRÄINDUSTRI: hela tal, dekadiska sorter, decimalbråk, procentproblem, överslagsberäkningar, allmänt bråk, cirkel, fyr- och månghörning, tri- angel, geometriska konstruktioner, rabatt, arbetsproblem, Skjutmått. KONTOR: Dekadiska sorter, hela tal, decimalbråk, procentproblem, rabatt, räknemaskin, ränta, överslagsberäkningar, myntreduktioner, bolag, m. m. stycketal, allmänt bråk, medeltal, tid och vinklar, blandningar.
Den tendens, som med iakttagande av ovan nämnda reservationer dock torde kunna utläsas ur denna uppställning, går ut på att endast de mest grundläggande momenten inom aritmetiken och sortförvandlingen samt vissa hjälpmedel befinner sig i endera av de bägge översta nivåkategorierna i båda materialen. Många av de moment som lärarna vid yrkesskolorna bedömt kräva minst goda kunskaper i yrket tas enligt arbetsledarna med andra ord i anspråk mindre än en gång i veckan i de för resp. yrkesgrupp typiska specifika yrkena.
E. Yrkeskrav enligt arbetstagarna
a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Vid bearbetningen av bedömningarna från arbetstagarna, för vilka upp- gifter om fördelning på yrkesgrupper, representativitet etc. lämnats i kap. 3, har följande iakttagits. I några av industrigrupperna ingår en större eller mindre grupp kvinnliga arbetstagare (jfr ovan s. 191 f.). I samt- liga fall är dessa i stark minoritet. För att icke onödigtvis betunga fram- ställningen redovisas deras resultat icke i detta sammanhang, på grund av att de genom sin starka minoritetsställning icke kan behandlas vid jämförelserna med arbetsledarskattningarna. Detta innebär icke, att vi skulle betrakta dessa gruppers resultat som ointressanta. Tvärtom anser vi dem och deras problem vara förtjänta av en särskild analys, vilken dock kommer att behandlas i annat sammanhang. Inom yrkesgrupperna kontors- och banktjänstemän är deras inslag däremot av den omfattningen, att jämförelser med arbetsledarskattningarna är fullt möjliga. Det senare materialet är endast i undantagsfall — genom sin koncentration till arbets- enheterna — uppdelat med hänsyn till kön, varför vi vid dessa jämförelser behandlar materialet oberoende av kön.
Slutligen har gruppen kontorsanställda vid analysen fördelats på tre undergrupper med hänsyn till verksamhetens huvudsakliga inriktning, nämligen en allmän kontorsgrupp (Ka), en grupp omfattande tjänstemän med uppgifter huvudsakligen inom kassa och bokföring (Kb) samt en för tjänstemän med speciella uppgifter inom försäkringsväsendet (Fö). Huvud- delen av de prövade anställda inom försäkringsbolagen tillhör emellertid grupp Ka, vilket också framgår av att samtliga arbetsledarskattningar inom denna bransch förts in under grupp K.
Antalet svarande inom grupperna framgår av tabellerna, som anger
högsta antalet svarande i något av momenten. Variationen kring dessa antal är obetydlig. Bland industriarbetarna är 11: 672 och lägsta antalet på någon fråga 659. Bland de manliga tjänstemännen är motsvarande siff- ror 179 och 178, bland de kvinnliga 315 och 311. Ett ytterligare, likaledes obetydligt bortfall förekommer bland deltagarna, av vilka några inte svarat på någon av frågorna angående yrkeskraven i matematik. Detta bortfall är störst bland de manliga industriarbetarna, där 672 av 726 (93 %) be- svarat något av frågans moment. Motsvarande siffror är för de manliga tjänstemännen 100 % och för de kvinnliga 315 av 321 (98 %).
Strukturjämförelser
På grund av att antalet moment är så lågt som sex (5. 171 f.), är det så gott som omöjligt att dra några hållbara slutsatser om skillnader mellan rangkorrelationer, eftersom dessa behöver uppgå till ca .90 för att kunna betraktas som säkerställda (Siegel 1956, s. 210 f. samt tab. P, s. 284). Den följande redovisningen av interkorrelationerna mellan linjerna syftar alltså till att undersöka, om ens någon av dem kan betraktas som säkerställd från noll. I tab. 74 återfinns rangkorrelationerna för de manliga industrian— ställda, i tab. 75 motsvarande samband för manliga och kvinnliga tjänste- mannagrupper.
Av tabellerna framgår, att det i ett ganska stort antal fall föreligger säkerställda positiva samband mellan yrkesgrupperna inom de båda huvud- grupperna, inte minst inom tjänstemannagrupperna. Beträffande de senare framgår också klart, att det i både de manliga och kvinnliga grupperna är
Tab. 74. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning
Grupp va Gpl Sv Hs Tr Bg st Gr .............. .97* .89* .89* .77 .77 .90* .94* va ............ — 80 .86 .80 .80 .81 .94” Gpl ............. — ——- .83 .77 .77 .76 .89* Sv .............. —— — — .94* .94* .76 .89* Hs .............. _ _ — — .89* .59 .77 Tr .............. _— —— _ — — .56 .89* Bg .............. — _- _ _— — — .76
Tab. 75. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupper ifråga om arbetsupp— gifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning
Män Kvinnor Grupp I Kb Fö Bk Grupp Kb Fö Bk Ka ......... 1.00* 1.00* .94' Ka ........ 1.00* 1.00* .84 Kb ......... —— 1.00* .94* Kb ........ — 1.00' .84 Fö .......... _ _ .94* Fö ......... — — .84
kategorin banktjänstemän som i någon utsträckning bryter enigheten. Dock är det inte samma moment som svarar för variationen i de båda grupperna. För männen är det momentet enklare ekvationer som byter plats med allmänt bråk och som bedöms angelägnare än detta i motsats till vad som är fallet beträffande de övriga tjänstemannagrupperna. För kvin- norna är det fråga om några smärre förskjutningar, av vilka den mest märkbara innebär, att decimalbråk belägger förstaplatsen i stället för, som i de andra grupperna, procenträkning. I industrigrupperna är mönstret något mer komplicerat. Momentet med den minsta variationen är överslags— beräkningar (1—2), därefter kommer enklare ekvationer (4,5—6) samt triangel (4—6).
De i detta avsnitt anförda resultaten lånar sig givetvis inte till några mer bindande slutsatser om relationerna vare sig mellan grupper eller moment utan anförs endast för att ange en viss tendens. De blir självfallet betydligt mer intressanta, när man ser dem i relation till nivåvärdena. I den mån sambanden ovan helt rör sig på en mycket låg frekvensnivå är givetvis de samband, som på detta sätt kan fastställas mellan de olika kravstrukturerna, ganska ovidkommande. I de fall att några moment ge- nomgående eller i Vissa grupper anmäles som särskilt frekventa, innebär den hittills använda beräkningsmetodiken inga möjligheter att fastställa detta, utan vi har att övergå till en särskild analys av nivåvärdena.
Nivåjämförelser I tab. 76 redovisas resultaten från prövningen med det utsträckta ine- diantestet avseende förekomsten av nivåskillnader inom var och en av grupperna manliga industriarbetare, manliga tjänstemän, kvinnliga tjänste- män. Då de två senare snarast representerar undergrupper av en yrkes- grupp har vi — också för överskådlighetens skull —— valt att t. v. behandla dem separat. I den mån någon av de tre materialen för ett moment rymmer signifikanta differenser, är det definitionsmässigt givet, att även en pröv- ning av samtliga grupper på en gång skulle ge signifikant utslag. Däremot kan det givetvis inträffa, att de tre grupperna är var och en så homogena, att ingen uppvisar signifikanta skillnader, men att sådana ändå uppträder vid ett sammanslaget material, eftersom homogeniteten i de tre grupperna kan vara koncentrerad till olika nivåer. Skulle ett moment ge upphov till insignifikanta differenser med det utsträckta mediantestet i samtliga tre grupper, skall detta moment därför prövas i ett sammanslaget material. Tab. 76 visar, att signifikanta differenser uppträder för varje mo- ment redan inom någon av de tre grupperna, varigenom sammanslagning blir onödig. Grupperna manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän är lika så tillvida, som de uppvisar signifikanser i samtliga moment utom ett. Undantaget utgöres i det första fallet av enklare ekvationer, i det se- nare av triangel, och båda momenten har i respektive grupp extremt låg
Tab. 76. Utsträckt mediantest m. m. avseende frekvensen arbetsuppgifteri matematik enligt arbetstagare i olika yrkesgrupper, fördelade på tre kategorier
, Median 2 Moment Nr Lägst—Högst X df P Adanliga industriarbetare (n = 672) Decimalbråk .......................... 24 0,02—1,50 44,98 7 *** Allmänt bråk ......................... 25 0,00—1,17 14,51 7 * Enklare ekvationer .................... 26 0,00—0,07 6,19 7 —— Procentproblem ....................... 27 0,07—1,39 90,34 7 *** Geometriska problem: Triangel .......... 28 0,00—0,09 31,18 7 *** Överslagsberäkningar .................. 29 0,17—1,35 25,20 7 *** Manliga tjänstemän (n = 179) Decimalbråk .......................... 24 1,80—2,71 7,69 3 — Allmänt bråk ......................... 25 0,23—0,25 2,98 3 — Enklare ekvationer .................... 26 O,19—1,00 8,01 3 * Procentproblem ....................... 27 1,73—2,57 7,49 3 — Geometriska problem: Triangel .......... 28 0,00—0,06 0,80 1 —— Överslagsberäkningar .................. 29 1,00—1,80 2,31 3 — Kvinnliga tjänstemän (n = 315)
Decimalbråk .......................... 24 0,24—2,00 18,42 3 *" Allmänt bråk ......................... 25 0,04—0,22 18,60 3 "* Enklare ekvationer .................... 26 0,01—0,16 9,85 2 ** Procentproblem ....................... 27 0,41—2,50 17,41 3 *** Geometriska problem: Triangel .......... 28 0,00—0,01 — — — Överslagsberäkningar .................. 29 0,16—0,44 9,27 3 *
variationsvidd, f. ö. på bottennivå. Bilden för de manliga tjänstemännen är delvis en annan. Här är det endast ett moment, som visar signifikans, näm— ligen enklare ekvationer, trots att variationsvidden för några av de övriga momenten icke är helt obetydlig. Detta kan, som vi förut sett, tyda på ovan- ligt stor spridning inom undergrupperna eller t. o. m. tendenser till bi- modala fördelningar, vilket strax skall prövas.
Även variationen mellan grupperna för olika moment är stor. I tab. 77 har vi på vanligt sätt specificerat de olika gruppernas medianer, i den mån signifikanta differenser inom grupperna över huvud förekommer enligt det utsträckta mediantestet. För överskådlighetens skull och för att underlätta jämförelser mellan undergrupperna har vi i tab. 77 för varje moment angivit värdena i de tre undergrupperna i successiv följd. Första raden i varje moment betecknar sålunda manliga industriarbetare, andra manliga tjänstemän och tredje kvinnliga tjänstemän.
En analys av tab. 77 ger till resultat, att frekvenser över 1,5 (undre gränsen för klassen en gång i veckan) förekommer relativt sparsamt. Ifråga om de manliga industriarbetarna kan konstateras, att ingen enskild grupp når över den gränsen i något moment. Endast i ett, decimalbråk, förekommer en säkerställd differens mellan två i rangordningen på var- andra följande grupper, vilket medför att grupperna svarvare och hop—
Tab. 7 7. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest
Tot Lägre frekvens Högre frekvens Nr Moment ' P 0 1 2 3 l 24 Decimalbråk ......... *** st. .Tr/ *** /Sv | Hs *** Ka Kb Fö ' Bk ''''''''' 25 Allmänt bråk ........ * st . SvHs l *** Kblx'äBkFö i 26 Enklare ekvationer. . . — . . . . | * Ka. Bk/ * /Fö ** KbKa/*/Fö 1 27 Procentproblem ...... *** Bg. . .Hs Sv Glpl *** Ka/ ** /BkKEb/ . .; ...... fFö . . as Triangel ............. *** Bg.Hs | 29 Överslagsberäkn ...... *** Bg.TrHs Gpl Gr Sv * KaKkaFö .........
sättare kan anses ge säkerställt högre skattningar av yrkeskraven, dock fortfarande under frekvensnivån 1,5. Den relativt stora skillnaden mellan medianerna för dessa båda grupper är emellertid icke säkerställd. Varia- tionen inom grupperna är nämligen också ganska betydande och påkallar i vissa fall en särskild analys.
De högre frekvenstalen är i stället förbehållna tjänstemannagrupperna och då särskilt de manliga tjänstemännen. Det gäller i första hand momen- ten decimalbråk och procentproblem men också i någon mån överslags- beräkningar. I intet av dessa fall föreligger signifikant variation inom gruppen manliga tjänstemän och för det sistnämnda momentet ligger total- medianen omedelbart under (1,44) gränsvärdet. Signifikant variation inom gruppen manliga tjänstemän föreligger endast ifråga om momentet enklare ekvationer, i vilket försäkringstjänstemännen avviker på ett säkerställt sätt uppåt närmast från banktjänstemännen, ehuru fortfarande på låg absolut nivå.
De kvinnliga tjänstemännen når endast sällan och i enstaka grupper upp till gränsvärdet (1,5) mot högre frekvenser. Det bör observeras, att den avsevärt stora differensen mellan medianer för bank- och försäkrings- tjänstemän i denna grupp icke är säkerställd, vilket, liksom ifråga om de ovannämnda grupperna bland manliga industriarbetare, tyder på särskilt stor variation inom gruppen. I fig. 15 har vi återgivit fördelningarna för de berörda grupperna i momentet decimalbråk.
% 60
mo cu:X
llllllllllllllllllllllllllll[llIlllllllllllllllllllllllllll ut D lllllllllllllulllllllllllllIIlllllllllllllllllllllllllll
01 D
r---1 I I
&? --1 -....-l
_---—'---1
l—|—*
N o
5
| | | | L-..-.l [
C)
0 -l ' 2 1 5 o I | l 2 _ Hs Svarsalternativ _ Bk Svarsalternaiiv ---a —--n
5
Fig. 15. Fördelningar avseende momentet decimalbråk för vissa yrkesgrupper bland manliga industri- arbetare och kvinnliga tjänstemän ifråga om arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning
Fig. 15 visar i samtliga grupper en tendens till bimodal fördelning, mest utpräglad för de kvinnliga tjänstemännen. Frånvaron av signifikans för de ovan diskuterade mer påtagliga differenserna är härigenom tillräck— ligt förklarad.
En jämförelse mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen visar i tab. 77 en tendens till högre frekvenser för de manliga. Vi har mer nog- grant prövat denna tendens, genom att för varje moment (N=6) och för varje yrkesgrupp (N : 4) beräkna differenserna mellan medianvärdena för män och kvinnor. Fördelningen av dessa differenser framgår av fig. 16.
Av de 24 differenserna visar sig endast en negativ (= 4 %), medan åtta (=33 %) överstiger en enhet. Givetvis kommer bara de moment ifråga bland dessa som över huvud uppvisar några högre frekvenser, nämligen decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar. Differenserna för- delar sig på jämnast möjliga sätt på de olika yrkesgrupperna med två extrema differenser (över 1,0) på vardera.
Om de i tab. 77 återgivna resultaten kan sammanfattningsvis sägas, att de undersökta yrkesgrupperna endast i ett fåtal fall, och då enbart inom tjänstemannakategorin, når upp till en bedömd genomsnittlig fre- kvens i yrkesarbetet om åtminstone en gång i veckan. Dessa högre frekven- ser är helt koncentrerade till momenten decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar, medan moment 'som allmänt bråk, enklare ekva—
Antal l5 Ill-4 5__ Fig. 16. Fördelning av nivådiffe- : renser mellan manliga och kvinnliga 0 tjänstemän ifråga om frekvensen ar- [ | | l l i | ' betsuppgifter i matematik i yrket en— "2.5 "2.0 'l-5 ”"|-0 ”ll-5 _ 0 05 l-D l.5 21) 75 ligt arbetstagarnas bedömning Nivådifferenser
tioner och triangel uppvisar mycket låga frekvenstal i samtliga grupper. Beträffande momentet enklare ekvationer kan observeras, att försäkrings— tjänstemännen i båda grupperna avviker obetydligt men signifikant uppåt i förhållande till övriga tjänstemannagrupper. Även om det utsträckta mediantestet beträffande momenten allmänt bråk och triangel givit signi- fikant utslag i några av grupperna, är ingen enskild differens säkerställd ifråga om dessa moment. Över huvud taget måste konstateras, att samtliga grupper utan undantag uppvisar extremt låga frekvensvärden i dessa båda moment.
b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna Strukturjämförelser Innan vi direkt beräknar sambanden mellan arbetsledar- och arbetstagar- bedömningar ifråga om yrkeskrav skall vi jämföra sambanden mellan yrkesgrupperna, vilket ger oss fördelen av ett något större material. Av skäl som ovan angetts, är en tolkning av styrkan hos enskilda samband i föreliggande fall särskilt vansklig, varför vi begagnar tillfället att göra även en relativ jämförelse, låt vara att även den bör utföras med stor för- siktighet.
Vi jämför alltså först interkorrelationerna mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om yrkeskraven dels enligt arbetsledarna, dels enligt yrkes- utövarna själva. Vi antar därvid, att en frånvaro av systematiska bedöm- ningstendenser som slår olika i de båda bedömargrupperna, skall resultera i approximativt lika interkorrelationer. Antalet positiva differenser mellan interkorrelationerna för varje grupp skall alltså vara ungefärligen lika stort som antalet negativa. I tab. 78 prövas detta genom att jämföra korrelationerna i varje ruta med varandra. Den övre siffran anger inter-
Tab. 78. Interkorrelationer (rho) mellan olika yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik enligt dels arbetsledare (överst), dels arbetstagare
Grupp KVV Gpl Sv Hs Tr
Gr .90'" .73 .90* .57 1.00* .................. .97, .89* .89* _77 _77 —— .59 .93* .69 .90* va ................ .80 .86 .80 .80 — _— .60 .73 .73 Gpl ................. .83 _77 _77 S _ _ _ .73 .90' v .................. _94. _94. _ _ _ — .57
HS .................. .89*
Antal signifikanta korrelationer: Arbetsledare: 6 Arbetstagare: 6
Antal differenser: Positiva 5, negativa 10 (262 = 1,72, df = 1, P>.10)
korrelationen enligt arbetsledarna, den undre enligt arbetstagarna. De se- nare är desamma som i tab. 74, medan de övre icke tidigare redovisats, ehuru de bygger på samma uppgifter som ingår i data som ligger till grund för tab. 68.
Av tab. 78 framgår, att de båda materialens interkorrelationer kan betraktas som i stort sett lika både med hänsyn till antalet signifikanser och den allmänna tendensen nivåmässigt, bedömd med ledning av diffe- rensernas riktning. Det bör betonas, att detta material av tekniska skäl endast omfattar yrkesgrupperna inom gruv-, metall- och träindustri. Vad övriga grupper beträffar saknas anledning att antaga förekomsten av någon avvikande tendens. Vi har heller ingen möjlighet att utan i detta sammanhang mindre önskvärda sammanslagningar av material i under— grupper företaga en motsvarande prövning av frågan.
Sambanden mellan bedömningarna av arbetsledare och arbetstagare fram- går för var och en av de ifrågakommande yrkesgrupperna av tab. 79.
Av tabellen framgår, att tendensen till relativt höga samband är tydlig, trots att endast två av korrelationerna på grund av det begränsade antalet moment har kunnat säkerställas. Den särskilt avvikande korrelationen för grupp Bg betingas av att arbetsledarskattningarna, när beräkningen endast utföres på de ifrågavarande sex momenten, icke företer någon variation över noll i något av momenten. Korrelationen för »ties» ger då den teore- tiskt riktiga nollkorrelationen.
Tab. 79. Korrelationer (rho) mellan arbetsledares och arbetstagares bedänming av yrkeskrav i matematik i olika yrkesgrupper
Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st K Bk
Rho .. . .81 .81 .89* .77 .48 .84 .00 .40 .77 1.00*
211 Nivåjämförelser Bedömningsskalorna är visserligen fullt jämförbara i arbetsledar- och ar— betstagarmaterialen, men differenserna ifråga om referensgruppen för be- dömningen gör en prövning som utnyttjar information utöver det använda centralmåttet mindre lämplig. Arbetsledarbedömningarna gäller enligt in- struktionen flertalet av de anställda vid de olika avdelningarna, varför spridningen kring centralmåttet är ett uttryck för variationen mellan av- delningarna, var och en gällande flertalet av de anställda där. Arbetstagar- bedömningarna uttrycker däremot direkt en variation bland individer genom att var och en besvarat frågorna endast med avseende på sig själv. Där- emot synes de använda centralmåtten, medianerna, vara jämförbara i så måtto som de båda uttrycker de för flertalet gällande frekvenserna av yrkesmässiga arbetsuppgifter i matematik. Även om vi alltså icke lämp- ligen kan använda mediantestet för en prövning av differenserna, synes vi i det totala materialet, på samma sätt som vid diskussionen av ev. nivå- differenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän i arbetstagarmate- rialet (ovan 5. 206 f.), kunna jämföra differenserna mellan å ena sidan medianen för arbetsledarbedömningarna och å andra sidan medianen för arbetstagarbedömningarna med avseende på deras riktning. En systematisk tendens till högre skattningar för endera gruppen resul- terar då rimligtvis i en övervikt bland differenserna till förmån för denna grupp. Om däremot materialen nivåmässigt skall kunna anses likvärda, bör differenserna fördela sig i lika proportioner på positiva och negativa. De observerade differenserna kan alltså prövas mot en förväntad likaför— delning. I vårt material om tio yrkesgrupper och sex moment bör de sextio dif— ferenserna sålunda fördela sig teoretiskt med 30 i vardera kategorin. Den observerade fördelningen är 29 negativa och 31 positiva efter utproportione- ring av åtta nolldifferenser. Detta innebär, att det i totalmaterialet icke kan sägas föreligga några för någon av grupperna kännetecknande generella tendenser att bedöma högre än den andra (762 = 0,06, df: 1, P > .80). De nyss genomförda och redovisade beräkningarna utesluter emellertid inte, att det inom totalmaterialet kan finnas differenser mellan yrkes- grupperna, som är stora nog att vara signifikanta men också att i en dylik beräkning ta ut varandra. Vi har prövat detta genom ett x2-test, där yrkes- grupperna — för att vi skulle undvika för låga förväntade värden —- grupperats parvis efter yrkesmässig samhörighet. Differenserna har be- räknats mellan arbetsledar- och arbetstagarhedömningar och givit följande inom parentes angivna antal positiva skillnader för de olika yrkesgrup- perna:
Gr va(5), Gpl SV(9), Hs Tr(4), Bg st(3), K Bk(10). Det förväntade värdet i varje grupp är 6 differenser av vardera slaget. Den statistiska utvärderingen ger vid handen en säkerställd (P ( .02, df : 4,
762 : 13,02) skillnad mellan de ingående yrkesgrupperna. Av siffrorna fram- går, att vi i detta material rör oss med en mer påtaglig tendens till över- skattning hos tjänstemannagruppen samt i gruppen med grovplåtslagare och svarvare, medan däremot de tydligaste tendenserna till underskattning från arbetsledarna föreligger i livsmedelsindustriarbetargruppen.
En analys av de enskilda yrkesgrupperna visar ett högsta antal positiva differenser för grupperna Bk och Sv (5 vardera), medan motsvarande an- tal (6) för de negativa gäller grupp Hs, medan såväl grupp Bg som Gr uppvisar 5 negativa. Vi kan givetvis inte bygga några slutsatser på dessa tendenser avseende enskilda yrkesgrupper, i all synnerhet inte som en beräkning av variationen begränsad till industrigrupperna icke ger signi- fikant utslag (x? = 7,68, df : 3, P > .05).
c. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna På grund av olikheten ifråga om svarsalternativ är våra möjligheter till jämförelser med bedömningarna enligt lärarna vid yrkesskolorna begrän— sade till strukturlikheten och därtill, på grund av materialets omfattning, endast för de grupper, vilka kunde ifrågakomma för jämförelser mellan yrkesskole- och arbetsledarmaterialet (s. 199 ff.). De siffror vi kan erhålla ur denna jämförelse kan emellertid icke utan vidare ställas i relation till korrelationerna mellan yrkesskolebedömarna och arbetsledarna, eftersom den korrelationsberäkningen baserades på ett större antal moment än de sex som nu kommer ifråga. För att erhålla en referenspunkt har vi därför räknat om sambanden mellan yrkesskole- och arbetsledarmaterialet, denna gång med utnyttjande endast av de sex moment som använts i arbets- tagarformuläret. Dessa samband är självfallet svårare att säkerställa sta- tistiskt.
Under hänvisning till diskussionen ovan (5. 202) har vi för yrkesgrup- perna beräknat sambanden dels för den sammanslagna gruppen, dels för den med hänsyn till yrkesutbildningens inriktning mest typiska av de en- skilda grupperna, nämligen svarvarna (Sv). För övriga grupper, Tr och K, har beräkningarna skett på samma sätt som i tab. 72. För den senare grup- pen har i arbetstagarmaterialet sammanslagning skett av såväl kön som undergrupperna Ka, Kb och Fö. Resultaten återges i tab. 80.
Korrelationerna mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarna är i detta material i jämförelse med det omfångsrikare materialet (s. 199 ff.) som
Tab. 80. Korrelationer (rho) i vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik mellan bedömningar av lärare vid yrkesskolor ( YMa), arbetsledare och arbetstagare
Gpl+Sv+Hs Sv Tr K YMa/Arbetsledare ................ —.01 .37 .93* .83 Arbetsled. /Arbetstagare ........... .76 .77 .84 .77 YMa/Arbetstagare ................ .60 .60 .77 .94*
väntat säkerställt i lägre frekvens. Numeriskt är siffrorna lägre i industri- materialet, men materialet är givetvis inte tillräckligt för att vi skall kunna avgöra om det finns någon skillnad mellan industri- och andra yrkesgrupper.
Sambanden mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar, som för de enskilda yrkesgrupperna hämtats från tab. 79, är av ungefärligen sam- ma storleksordning som sambanden mellan yrkesskolematerialet och ar— betstagarbedömningarna. Även om de senare för industrigrupperna nume- riskt är lägre än korrelationerna från tab. 79, kan detta icke läggas till grund för någon slutsats, då korrelationerna icke kunnat säkerställas och med hänsyn till det ifrågavarande bedömningsmaterialets storlek uppvisar förhållandevis små differenser.
Vi har sålunda, med reservation för de svårigheter som materialet er- bjuder när det gäller signifikansprövningen, erhållit ett visst siffermässigt stöd för den slutsats angående en relativt stark strukturlikhet mellan yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna och arbetstagarna själva, som följer av de tidigare tolkningarna av siffermaterialet, nämligen att strukturlikheten är ganska avsevärd mellan såväl lärarnas vid yrkessko— lorna och arbetsledarnas bedömningar som mellan arbetsledarnas och arbetstagarnas.
F. Sammanfattning av huvudresultaten
På grund av att de olika bedömarkategorierna icke kunnat tillställas lika omfattande frågeformulär med lika detaljerade bedömningar som lärarna vid yrkesskolorna, har bearbetningen av resultaten angående yrkeskraven i vissa fall fått inskränkas till att gälla graden strukturlikhet, dvs. den ordning i vilken olika matematikmoment graderats som angelägna mellan de tre grupperna av uppgiftslämnare, lärarna vid yrkesskolorna, arbets- ledarna och arbetstagarna själva.
Ifråga om strukturlikheten kan som huvudresultat framhållas, att sam- banden i flertalet fall tenderar mot relativt höga värden. Detta gäller såväl likheten mellan förkunskaps- och yrkeskrav enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna (tab. 61) SOm yrkeskraven enligt yrkesskolematerial och arbetsledarbedömningar (tab. 72) som — ehuru svårare att säkerställa av tekniska skäl —— mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar (tab. 79). Samtidigt har vi kunnat konstatera (tab. 64), att strukturlikheten mel— lan utbildningsgrupperna minskar, om man går från yrkesskolornas krav på förkunskaper till yrkeskraven, båda enligt bedömningar av lärarna vid yrkesskolorna.
Ifråga om nivåaspekten har vi genom jämförelser mellan förkunskaps- krav och yrkeskrav enligt yrkesskoleenkäten för det första kunnat konsta- tera, att yrkeskraven genomsnittligt ligger högre (tab. 62), ehuru här anmäler sig ett ovan (s. 184 ff.) mer ingående diskuterat undantag från sko-
lorna för vårdande utbildning, som enligt samma bedömare anmäler lägre yrkes- än förkunskapskrav. För det andra har vi funnit, att de största posi— tiva förändringarna i bedömningsskalan förekommer bland moment av typen hjälpmedel och tillämpad räkning, medan moment som teoretisk geometri tenderar att förlora något i relativ position.
Nivåanalysen av arbetsledarbedömningarna har givit vid handen, att endast ett fåtal grundläggande och för de olika yrkena speciella tillämpade moment bedöms som erforderliga i arbetet i någon högre frekvens (åt- minstone en gång i veckan) bland flertalet av de anställda. Dessa moment specificeras i tab. 71.
I de undersökta grupperna av arbetstagare var tendensen likartad bland de sex inom olika huvudområden grundläggande moment, som bedöm- ningarna i denna delundersökning avsåg. Tre av dem bedömdes icke i någon yrkesgrupp som frekvent av flertalet, nämligen allmänna bråk, enklare ekvationer och triangel. Endast undantagsvis erhöll ett moment, då van- ligen decimalbråk, bedömningar över den ovannämnda frekvensgränsen.
Även om en direkt nivåjämförelse mellan bedömningar från yrkesskole- enkäten och fältundersökningen av tekniska skäl inte är möjlig, har vi på indirekt väg kunnat göra vissa jämförelser. Som exempel kan här nämnas gruppen träindustri. Enligt yrkesskoleenkäten tillhörde 13 moment de två högsta svarskategorierna i denna enkät, motsvarande krav på goda och några kunskaper i yrket. Motsvarande antal i de två högsta svarskatego- rierna i arbetsledarbedömningarna, innebärande en frekvens om minst en gång i veckan enligt skalan, är fyra. Denna jämförelse får givetvis inte pressas. Men så mycket torde vara ådagalagt, att yrkesskolematerialets bedömningar i de högsta kategorierna för yrkeskrav omfattar en hel del moment, som enligt arbetsledarna icke på långt när visar sig ha den höga frekvens som vissa av de mest grundläggande momenten enligt båda be- dömarkategorierna. Tendensen är likartad för de ytterligare två grupper, vilka kunnat komma ifråga för denna typ av jämförelse. Det anförda skulle i så fall spegla en i och för sig naturlig och icke oväntad överskatt- ningstendens från yrkesskolehåll. Vi anser den naturlig bl. a. därför att undervisningen vid yrkesskolorna av lättförklarliga skäl icke helt kan be- gränsas till det för de stora typyrkena nödvändiga utan också tar sikte på dels en grund för ytterligare vidareutbildning till verkmästare, ingenjör etc., dels till de yrkesutbildade arbetarnas ev. senare placering i mer all— roundbetonade yrkesgrupper av typen reparatörer, dels också till målsätt- ningar av allmänbildande natur. Detta är givetvis avvägningar som i sin tur kräver prövning och diskussion, men detta arbete är icke platsen härför.
Strukturmässigt har vi alltså erhållit samstämmiga, nivåmässigt i viss utsträckning motstridande resultat såtillvida som det föreligger en viss ten— dens för lärarna vid yrkesskolorna att ange något högre yrkeskrav än arbets- ledare och arbetstagare.
KAPITEL 7
Yrkeskrav i modersmålet enligt lärare vid yrkesskolor, arbetsledare och arbetstagare
A. Frågeformulär och principer för bearbetning
Beträffande principerna för konstruktionen av frågeformulären i modersmå— let till lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna och arbetstagarna gäller samma förutsättningar som i matematik. Det har sålunda varit vare sig teo- retiskt eller praktiskt möjligt att använda samma frågeformulär till dessa kategorier, varken vad antalet moment eller svarskategorier beträffar. En avgörande skillnad föreligger dock i förhållande till matematikundersök- ningarna. Bedömningarna av yrkeskraven i modersmålet som utföres av lä- rarna vid yrkesskolorna, har företagits enligt samma generella modell både ifråga om momentindelning och svarskategorier som den som gäller för så- väl arbetsledare som arbetstagare. Anledningen härtill är, att både momen— tens antal och innehåll i frågan om förkunskapskraven var sådana, att de skulle tett sig verklighetsfrämmande i frågorna om yrkeskraven. När en för- ändring ändå måste göras, var det naturligt att så långt möjligt anpassa denna fråga till de övriga formulären. Vi har därför även i enkät YMo vad beträffar yrkeskraven arbetat med så konkreta varianter av de olika mo- menten som möjligt.
Formuläret till yrkesskolorna innehåller 24 moment (mot 47 ifråga om förkunskaper) och svarsalternativen utgöres av följande ganska detaljerade f rekvensskattningar :
0 : Praktiskt taget aldrig 1 : Enstaka gånger under året 2 : Ca en gång i månaden 3 : Ca en gång varannan vecka 4 : Ca en gång i veckan 5 : Ett par, tre gånger i veckan 6 : Ca en gång om dagen 7 : Minst ett par gånger dagligen
Särskilt beträffande ämnet modersmålet, som för vissa grupper kunde antagas dominera i yrkesverksamheten, för andra däremot vara företrätt relativt sparsamt, vore det av vikt att åtminstone från några bedömare få skattningar i en detaljerad skala, som täcker en avsevärd variationsvidd. Med hänsyn till framför allt praktiska problem visade det sig lämpligt att försöka detta i enkät YMo.
Formuläret till arbetsledarna omfattar likaledes 24 moment, dock icke till alla delar desamma som i formuläret till lärarna vid yrkesskolorna, ehuru de gemensamma momenten givetvis formulerats exakt lika (jfr bil. 10). Svarsalternativen är desamma som i matematik (s. 171), men ut— gör samtidigt ett sammandrag av svarsalternativen i enkät YMo, såtillvida som åtminstone skärningspunkten 1/2 i arbetsledarformuläret (mindre än en gång i veckan/någon eller några gånger i veckan) kan sägas motsvaras av punkten 3/4 i YMo-versionen (ca en gång varannan vecka/ca en gång i veckan).
I formuläret till arbetstagarna (bil. 11) är svarsalternativen desamma som i arbetsledarformuläret, medan antalet moment rörande krav på mo— dersmålsfärdigheter i arbetet skurits ned till fyra, täckande huvudmomen- ten läsning, bokkunskap, skriftlig och muntlig framställning.
I princip följer bearbetningen samma plan som i matematik, givetvis med den skillnaden, att nivåjämförelser på grund av skillnaderna ifråga om svarsalternativ icke som i matematikämnet kan göras mellan yrkes- skollärarnas skattningar. Deras skattningar av yrkeskraven kan dock an- vändas även för vissa nivåjämförelser med arbetsledarnas och arbetstagar- nas bedömningar. Dessa går ju också på grund av de gemensamma svars— alternativen att, låt vara med särskild försiktighet, jämföra med frekven- serna för matematikmomenten.
B. Yrkeskrav i modersmålet enligt lärarna vid yrkesskolorna
För tolkningen av resultaten är det särskilt viktigt att uppmärksamma, att momentindelningen beträffande läsning och skrivning är speciellt upp- delad i syfte att möjliggöra en belysning av problemet om arbetsuppgifter- nas svårighetsgrad och relativa kvantitativa omfattning. Dessa frågor ut— formades med särskild tanke på jämförelser från innehållsanalyser, avse- ende t. ex. texters komplikationsgrad, av sådant textmaterial som i enlighet med frågeformulärets instruktioner bifogades detta. Detta innebär, att vi för att kunna utföra de ovannämnda strukturj ämförelserna, måste företaga en del sammanslagningar och/eller uteslutningar i materialet, vilka nedan skall redovisas. Analysen av det — relativt sparsamt insända textmaterialet — redovisas i annat sammanhang.
Antalet svar på yrkeskravsfrågorna är något lägre än på frågan angå- ende förkunskaper. (M = 734, variationsvidden omfattar antalet 760—701.) Bortfallet fördelar sig jämnt över alla yrkeskategorier.
a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Struktur jämförelser Ranginterkorrelationerna mellan yrkeslinjerna, fördelade i samma grup- per som vid tidigare analyser (s. 113 f.) framgår av tab. 81. Samban-
Tab. 81. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna
Grupp K J TMC Hu+V P M+ME+TB+ÖI. . .. .73 .93 .93 .95 .79 K .................. — .69 .66 .75 .53 J ................... _ — .93 .91 .85 TMC ................ —— — — .89 .85 Hu+V .............. — _— — — .91
För samtliga korrelationer gäller, att P( .001
den enligt denna är av måttlig eller betydande styrka. För de relativt sett lägsta korrelationerna svarar grupp K, kontorsgruppen, vilken är inbegri— pen i de fem lägsta av de totalt 15 korrelationerna. Denna grupp är sam- tidigt den som man aprioriskt kan antaga utgöra en grupp med yrkeskrav nivåmässigt på högsta nivå i ett flertal moment. Av denna anledning kan det vara särskilt motiverat att närmare studera på vilka punkter de rela- tiva skillnaderna är särskilt framträdande mellan grupp K och några av de andra grupperna. I fig. 17 och tab. 82 har vi återgivit fördelningarna av rangdifferenserna resp. specificerat de mer framträdande av dem med av- seende på moment. Därvid har vi medtagit differenser Över 7 enheter för grupperna M + ME + TB + ÖI, J och P, samtliga mot K. På detta sätt bety- der en positiv differens, att rangnumret är lägre och relativa angelägenhets- graden högre i grupp K. *
Av fig. 17 framgår, att det i stort sett råder balans mellan positiva och negativa extremvärden, även om en svag övervikt kan iakttagas för större positiva extremer.
Tab. 82 visar, att de positiva extremvärdena till stor del faller under huvudmomentet skriftlig framställning och avser den typ av avskrivning (efter förlaga, stenogram, muntlig diktamen eller diktafon) som man van— ligen förknippar med arbetsuppgifterna för en maskinskrivarbefattning. Inom samma huvudmoment faller också att fylla i blanketter (komplice-
TB+ÖI/h
-*m _ Rangavvikelser
Fig. 17. Fördelning av rangavvikelser mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor
Tab. 82. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp K och vissa andra yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt yrkesskolelärarna
Med K Negativa Positiva jämt" D'ff Rang Rang N M 1: D'ff Rang Rang N M t grupper 1 . 17ng K r omen l . jfr-gr. K r omen M+ —16 9 25 27 Kartor, ill., etc. 23,5 36,5 13 41 Avskr.e.stenogr. ME+ —15 11 26 59 Muntl. demonstr. 19 24 5 40 Avskr.e.förlaga TB+ —10 18 28 60 Underv., instr. 15,5 36,5 21 21 Bibliotekskat., ÖI enkel 14 31 17 42 Avskr.e.mtl.dikt. 8 17 9 45 Blanketter, komplic. —18 10 28 60 Underv., instr. 23,5 36,5 13 41 Avskr.e.stenogr. ——17 8 25 27 Kartor, ill., etc. 19 24 5 40 » » förlaga J — 9 11 20 35 Läsn. längre ordin. texter 14 31 17 42 » » mtl. dikt. — 8 26 34 49 Skr. enkla, längre texter 14 35 21 43 » » diktafon 9 17 8 47 Avf.enkla korta texter 8 14 6 23 Uppslagsb. alfab. —27 1 28 60 Underv., instr. 25 30 5 40 Avskr.e.förlaga ——20 6 26 59 Muntl. demonstr. 24 37 13 41 » » stenogr. P —12,5 3,5 16 61 Intervjuer 17 34 17 42 » » mtl.dikt. ——12 22 34 49 Skr. enkla, längre texter 15 36 21 43 » » diktafon 14 23 9 45 Blanketter, komplic. 11 17 6 23 Uppslagsb. alfab. 9 32 23 24 » » komplic.
rade) samt avfatta enkla, korta texter, medan övriga moment återfinns inom huvudmomentet bokkunskap, nämligen att slå upp i enkla biblioteks— kataloger, alfabetiska eller mer komplicerade uppslagsböcker. Differen- serna rör sig — med undantag för nr 21 och 23 —— om moment, som i grupp K befinner sig i ranglistans övre halva ifråga om angelägenhetsgrad, dock ej i något fall om de fyra främsta momenten.
De negativa differenserna härrör från flera huvudmoment, av vilka den muntliga framställningen återkommer mest frekvent och då främst repre- senteras av momentet undervisning och instruktioner, muntliga demonstra- tioner samt »intervjuer». Av de övriga momenten tillhör ett bokkunska- pen (kartor, illustrationer etc.), ett läsning (av längre, ordinärt svåra tex- ter) samt ett skriftlig framställning, att avfatta enkla, längre texter.
Vi sammanfattar de iakttagna differenserna ifråga om relativ angelägen- hetsgrad mellan grupp K och grupperna M + ME + TB + ÖI, J samt P på följande sätt: I grupp K har i jämförelse med dessa grupper enklare skrift— lig framställning, särskilt avseende olika former av avskrivning, samt enk— lare uppgifter ifråga om bokkunskap en högre relativ angelägenhetsgrad,
Tab. 83. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar från lärare vid yrkesskolor an— gående frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper Procent ud- ,, 23,3,th Moment Nr 4 o. högre Median %" df P Lägst—Högst Lägst—Högst
Bokkun- Bibliotekskatalog, enkel ....... 21 1—21 0,28—1,36 35,83 9 "* skap » komplic ..... 22 2—15 0,10—0,94 53,37 9 "* Uppslagsböcker, alfabetiska. . . . 23 21—82 1,45—6,50 155,61 9 "*
» komplic ....... 24 4—47 0,17—3,17 106,69 9 "*
Telefonkatalog ............... 25 37—97 1,46—6,81 231,30 9 *” Tidtabeller .................. 26 5—44 0,52—2,84 93,59 9 "* Kartor, illustrat., diagram ..... 27 15—82 0,72—6,13 67,36 9 *"
Läsning Enkla, korta ................. 30 64—88 4,59—6,82 123,13 9 "* av » medellånga ............ 31 20—68 1,35—4,67 142,21 9 "" texter » längre ................ 32 6—41 0,65—3,17 114,48 9 "* Ordinära, korta .............. 33 26—81 2,18—6,46 93,55 9 "*
» medellånga ......... 34 11—67 1,00—5,06 141,63 9 "" » längre .............. 35 5—56 0,46—4,00 135,94 9 "* Komplicerade, korta .......... 36 11—65 0,74—5,00 94,85 9 *"
» medellånga ..... 37 2—55 0,33—3,71 120,66 9 "” » längre ......... 38 0—59 0,18—3,77 97,75 9 *"
Skriftlig Avskrift efter förlaga ......... 40 3—81 0,22—6,63 149,90 9 '" fram— » » stenogram ...... 41 0—49 0,00——3,29 413,88 9 "* ställning » » muntl. dikt ...... 42 1—45 0,06—2,93 160,46 9 "" » » diktafon ........ 43 0—43 0,00—2,00 380,58 9 "*
Blanketter, enklare ........... 44 36—91 2,97—6,71 169,33 9 *"
» komplicerade ...... 45 8—68 0,61—5,02 178,42 9 *"
Avfatta texter, enkla, korta . . . 47 13—70 0,93—5,28 130,32 9 ”*
» » » medel]... 48 1—32 0,18—2,00 111,61 9 "'" » » » längre. .. 49 0—22 0,05—1,91 102,05 9 *" » » ordin., korta. . . 50 5—50 0,33—3,50 136,44 9 "" » » » medell... 51 0—27 0,12—1,79 102,68 9 "* » » » längre. . . 52 0—21 0,06—1,06 99,42 9 *" » » kompl. korta... 53 0—27 0,08—1,50 82,10 9 "" » » » medel]... 54 0—16 0,02—0,91 108,52 9 *** » » » längre. .. 55 0— 9 0,02—0,47 85,94 9 *"
Muntlig Kortare meddelanden, upplysn. 57 67—100 5,51—6,93 120,64 9 "* fram- Redogöra för fakta, föredragn. . 58 34—88 2,06—6,70 85,93 9 "" ställning Demonstrationer ............. 59 15—83 1,10—6,20 60,40 9 *" Undervisning, instruktioner. . . . 60 14—88 0,60—6,90 122,93 9 *" »Intervjuer» .................. 61 23—80 1,09—6,70 47,24 9 "*
Diktera i diktafon el. dylikt . . . 62 0— 8 0,00—0,09 50,03 9 *"
vilket motsvaras av lägre relativ angelägenhetsgrad för vissa mer specia- liserade moment, framför allt inom huvudmomentet muntlig framställning men även inom bokkunskap, läsning och skrivning.
Nivåjämförelser
Nivåjämförelserna inleds som vanligt med en prövning av differenserna mellan grupperna för varje moment genom det 5. k. utsträckta median— testet. Resultaten härav äterfinns i tab. 83 liksom också uppgifter an- gående lägsta och högsta medianvärden samt lägsta och högsta förekom-
Tab. 84. Frekvens arbetsuppgifter i modersmålet ( i yrket) avseende olika linjegrupper enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor jämte
mediantest av vissa differenser
Moment
Lägre frekvens 0 1 2 Högre frekvens
3 4 5
21 22 23 24 25 26 27 30 31 32 33 34 35 36 37 38 40 41 42 43 44 45 47 48 49 50 51 52 53
Bokkunskap: Bibliotekskatalog, enk.. » kompl. Uppslagsb., alfabet. . . . » komp1.. . . . Telefonkatalog ........ Tidtabell ............. Kartor, illustr. etc.. . . .
Låsning av texter: Enkla, korta .......... » medellånga ..... » längre ......... Ordinära, korta ....... » medellånga. .
»
längre... . . ..
Komplic., korta .......
» »
medellånga . . längre ......
Skriftlig framställning: Avskrift efter förlaga. . » » stenogr. . Y) )) » » diktafon. Blanketter, enklare. . . . » komplic.. . .
Avfatta texter, enkla, k.
medell. . längre. .
&aaa &
medell.. » » längre. . » kräv. korta . . .
mtl. dikt.
ordin.,k.
*** *** *** *** *** n»- n:»: *** *** **» *** H* »" *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** J ........ K P J....K P | MTBÖI J P
** | lK M/
M ÖITBMEP Hu TBKÖI V
M | TB MTB MEÖIHuV/ ** /.I
ÖLTB v MEP/
Hu. .J MMEP
I I
|
TB
VHu TMC
***
K J/
MME J
IME
( |
V ÖIMEHu Jl K TMC P
[TBÖI
ÖIJ
**
J TB MÖII
PTMCK
Hu
**
I 'K
ME.
I
..... Hu/
* /VPK
/ TMC
PI TMCV K
P K
TMC
TBM/
* ]HuME ÖI v
_M TB ÖIHu ME/ [* /V
J K
MHuTB/ * /ÖI JME
K Pl
P
TMC
TMCV
MTBHu ÖIME J] K M...ME/ ** / .] KV
P
vp | TMC
M..V
M.P/
or. .TMC/
M.P/
M.ÖI
M/*/Hu.J TMC
M
M..Hu/*/JKV P M.Öl/*/K PTMC
M..V/
M TBÖIHu ME P
' M VHu
ME..ÖI
* lp
J/*/K |
|
JPHuTMC/y ***
* "*I /K J/ ÖIT 13 .] HuME/ TMC P
P J | V TMC
TlMc
TMC I
[K]
Hu/ » /M J P ME " | [TMCV K * /TMC P v
K TMC |P I
IK
i | | | |
ÖITB TM C V
! J I
K
Hu MEVTMCP K
[K
Moment
Tot.
Lägre frekvens
2
Högre frekvens
5
57 58 59 60 61 62
Avfatta kräv. medell.. . » » längre. . .
Muntlig framställning:
Kortare meddel., uppl.. Fakta, föredragning. . . . Demonstrationer ...... Undervisning, instrukt. Intervjuer ............
Diktera i diktat. el. dyl.
*** *** ut *** *": *** nu:
M..V M...TMC
| I |
Hu. . .01(
P TMC
KTBM MEÖIHu
M..K
MHu JTBI ME
TBHu J M
J
ME 01
K
M
| | | 1
E 01/ * TMC V/ TMC
[K TMC/ *
TMC/
*
.....VKP
IVP
VP /VP
mande procentuella andel av bedömningar med skattningen 4 eller där- över, motsvarande en frekvens av minst en gång i veckan.
Tab. 83 visar, att det föreligger mycket väl säkerställda differenser mel- lan grupperna inom varje moment. Därjämte framgår av tabellen, att va- riationen mellan såväl moment inom huvudmoment som mellan grupper- na inom olika moment är högst betydande. Inom de moment av huvud— momenten läsnjng och skrivning, som rör samma funktioner (textläsning resp. avfattande av texter) men olika utpräglingsgrader vad gäller kompli- kation och längd (mom. 30—38 resp. 47—55), kan man urskilja en klart sjunkande tendens med såväl ökad omfattning som högre grad av komplika— tion. Det bör särskilt framhållas, att bland huvudmomenten förekommer mycket höga frekvenstal för vissa grupper inte blott i huvudmomenten läs- ning och skrivning utan även ifråga om bokkunskap och muntlig framställ- ning. Inom skriftlig framställning är det f. ö. momentet rörande avskrifter och ifyllande av blanketter som ger de högsta frekvenserna, medan avfat- tandet av texter endast ifråga om enkla och korta sådana ger högre värden i någon grupp (t. ex. mer än 50 % över skattningsvärdet 3).
Informationen i tab. 83 specificeras med avseende på de enskilda grup— perna i tab. 84, som också omfattar resultaten av signifikansprövning av i rangordningen på varandra följande grupper enligt principer som tidi- gare (s. 122 ff.) redovisats. Analysen tar särskilt sikte på skillnader, belägna i området kring skattningsvärdena 3—4. Utöver gränsvärdet 3,5, som alltså betecknar gränsen uppåt mot en genomsnittlig frekvens om en gång i vec- kan, har i tabellen särskilt markerats gränsvärdena 1,5 (enstaka gånger under året/ca en gång i månaden) och 5,5 (ett par, tre gånger i veckan/ca en gång om dagen). Det undre av dessa värden betecknas i det följande som gränsen mot regelbunden användning, det övre mot daglig.
Tab. 84 ger för de olika huvudmomenten i stort sett följande information. Ifråga om bokkunskap föreligger gentemot övriga grupper säkerställda dagligfrekvenser beträffande alfabetiska uppslagsböcker (K), telefonkata— log (V, P, K) samt kartor, illustrationer och diagram (TMC) för de inom parentes redovisade yrkesgrupperna. Flertalet yrkesgrupper befinner sig på veckofrekvensnivå ifråga om momentet telefonkatalog (med undantag av grupp M), och momentet alfabetiska uppslagsböcker ligger för flertalet yrkesgrupper över den lägsta frekvensnivån. Övriga moment visar genom— gående värden omkring eller — för momenten rörande bibliotekskatalo— ger — under gränsen mot regelbunden frekvens.
Huvudmomentet läsning visar för ett stort antal grupper höga frekvens- värden, särskilt avseende enkla och ordinärt svåra kortare texter. Längre texter av alla slag samt övriga komplicerade texter ligger för flertalet grup— per under veckofrekvens. Den i anslutning "till tab. 83 noterade tenden— sen till fallande rangordning inom de olika svårighetskategorierna från kortare till längre texter synes bekräftad även för de enskilda grupperna.
Problemet synes oss emellertid icke vara av den angelägenhetsgraden, att en ingående prövning av de enskilda differenserna härvidlag synes moti- verad. Till de viktiga inslagen i bilden hör också, att signifikanserna mel- lan enskilda grupper, trots att de största mediandifferenserna befinner sig i skalans övre del, står att finna bland de lågfrekventa grupperna, bland vilka M och TB men också i någon mån ÖI och Hu återfinns nedanför signi— fikansgränsen. Frånvaron av klara signifikanser i den övre delen av svars— kontinuet tyder på förhållandevis större spridningar för de mer högfre- kventa grupperna i dessa moment.
I huvudmomentet skriftlig framställning är det endast ett fåtal moment som över huvud visar frekvenser på veckonivå och däröver. Det gäller fler- talet grupper ifråga om enkla blanketter, några (K, V, TMC) ifråga om komplicerade sådana samt fyra (K, V, P och TMC) ifråga om avfattande av enkla, korta texter. Dessutom föreligger en gentemot samtliga övriga grup- per synnerligen klart avgränsad dagligfrekvens för grupp K ifråga om avskrift efter förlaga. Även för övriga moment rörande avskrifter avviker grupp K mycket tydligt och säkerställt från samtliga övriga yrkesgrupper.
Med de ovan nämnda undantagen utgör detta huvudmoment en bild av förhållandevis låga frekvenser som i vissa fall rymmer ytterligare signifi- kanta differenser, vilka dock icke synes vara av sådant intresse att de er- fordrar någon kommentar.
Huvudmomentet muntlig framställning visar i flertalet fall säkerställda dagligfrekvenser beträffande gruppen pedagogiska (P) samt vårdande (V) yrken. Grupp TMC ligger — ehuru icke säkerställt i förhållande till när- maste i rangordningen lägre grupp —— i flera moment på veckonivå. Sär- skilt bör framhållas, att momentet kortare meddelanden och upplysningar samlar alla grupper på daglignivå (grupp J dock signifikant skilt just på gränsen), medan momentet diktamen i diktafon etc. _ ehuru signifikant enligt over-alltestet — samlar alla grupper på lägsta frekvensnivå.
Av tab. 84 framgår, att särskilt grupp K svarar för åtskilliga av de mest utpräglade extremvärdena, framför allt inom huvudmomentet skriftlig fram- ställning men också att vissa andra yrkesgrupper återkommit med relativt och absolut höga värden. På samma sätt som ifråga om förkunskapskra- ven (ovan 5. 154 ff.) prövar vi därför materialet med avseende på genom- gående tendenser genom dels ett totaltest (X?-test) avseende yrkesgrupper- nas variation kring den teoretiska totalmedianen (5,5) för rangordning- arna, dels ett mediantest mellan ifråga om medianrangnummer på varandra följande yrkesgrupper. Resultaten härav återges i tab. 85, som upptar yr— kesgrupperna rangordnade efter medianrangnummer jämte utfallet av sig- nifikansprövningarna.
Tab. 85 visar i ovannämnda mening klara differenser i tre fall, av vilka två säkerställer rangordningarna totalt mellan de tre grupperna i listans botten. Den tredje avgränsar ett toppskikt, som omfattar grupperna P,
Tab. 85. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till median- rangnummer av placeringen i 24 moment av ämnet modersmål ifråga om arbetsuppgifter i yrket enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna jämte resultat av vissa signifikans- prövningar genom med iantesiet
Lägre krav — Högre krav Rang 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Yrkesgrupp M TB Öl Hu ME J V K TMC P Median 9,62/*/8,44/*/ 8,13 6,63 6,25 5,33/**/ 3,36 2,40 2,25 2,15 Totaltest x2 = 186,64, df = 9, P(.001
Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest): V—J: 762 = 9,14, df = 1, P(.OI ÖI—TB: 262 = 4,80, (if = 1, P(.O5 TB—M: XS = 5,83, df = 1, P(.Oä
TMC, K och V, från mellanskiktet, bestående av grupperna J, ME, Hu och Öl, vilka i sin tur är klart avgränsade, från de återstående industrigrup- perna TB och M, vilka dessutom sinsemellan uppvisat en på detta sätt så— kerställd differens.
b. Jämförelser med förkunskapskraven
Som vi inledningsvis (215 f.) anfört, föreligger det på grund av skillnader såväl ifråga om momenturval och momentdefinitioner som svarskatego- rier mycket små möjligheter att företa någon direkt jämförelse mellan för- kunskapskrav och yrkeskrav enligt bedömningen av lärarna vid yrkessko- lorna. I princip kan man givetvis utföra strukturjämförelser för de i båda frågorna gemensamma momenten, men en sådan jämförelse löper stora risker att, om än tekniskt genomförbar, ge sakligt missvisande informa- tion. På grund av de i samband med yrkeskraven särskilt tillgodosedda specialfrågeställningarna angående olika typer av texter inom huvudmo- mentet läsning samt olika slag av arbetsuppgifter i skriftlig framställning, blir de gemensamma momenten huvudsakligen lokaliserade till huvud— momenten bokkunskap och muntlig framställning, varigenom de kanske mest centrala huvudmomenten läsning och skriftlig framställning icke er- hölle någon vikt vid jämförelsen. En teoretisk möjlighet kunde givetvis föreligga att, t. ex. genom summering (och eventuellt viktsättning) av de olika underalternativen inom läsning och skriftlig framställning, erhålla medianvärden för ett mindre antal mer täckande moment inom dessa huvud- yrkeskrav och jämföras mot på något sätt matchade moment ifråga om förkunskapskraven. Hela detta förfaringssätt rymmer emellertid — inte minst med hänsyn till det stora antalet för direkta jämförelser icke läm-
pade moment —i sig själv så stora felkällor, att resultaten måste bedömas som så osäkra, att det icke är meningsfullt att utföra beräkningarna.
Ett i någon mån mindre otillfredsställande sätt att erhålla en ungefärlig uppskattning om tendensen vid jämförelse av de båda materialen, är att utgå från totalmaterialen och jämföra den totala rangordningen mellan de olika yrkesgrupperna i de båda delundersökningarna. Detta bör emellertid göras med den uttryckliga reservationen, att totalsiffrorna bygger på till icke oväsentlig del skilda moment och momentdefinitioner, låt vara inom samma antal huvudmoment. Under förutsättning av full jämförbarhet mel- lan de båda materialen ifråga om innehållet i det bedömda, skulle den be- räknade samgången mellan rangordningarna av yrkesgrupperna med hän- syn till deras medianrangnummer i totalmaterialen (tab. 55 resp. 85), .83***, uttrycka ett starkt samband.
C. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna
Frågorna angående yrkeskraven i modersmålet ingick i samma formulär som frågorna angående yrkeskraven i matematik. För uppgifter angående antalet arbetsledare och deras fördelning på yrkesgrupperna samt deras svarsfrekvenser på olika frågor hänvisas därför till kap. 6.
&. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser Sambanden mellan yrkesgrupperna ifråga om de moment av ämnet moders- målet som ingick i förevarande frågeformulär framgår av tab. 86.
Enligt tab. 86 är sambanden inom de industrigrupper, som sedermera sammanslagits, av betydande styrka såväl vad beträffar metall— som livs- medelsindustrin. Sambandet mellan samtliga industrigrupper (i tabellens
Tab. 86. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i moders— målet enligt arbelsledares bedömning
Grupp Sv Hs Grupp | st Gpl ............ .88*** .90*** Bg .91*** SV ............. — .84*** — —— Grupp va GPIITISSV + Tr Bg+st K Bk
Gr ....................... .77*** .78*** .83*** .79*** .49* .26 va ..................... — .75*** .90*** .79*** .53* .26 Gpl+Sv+Hs ............. — _ .86*** .69*** .45* .05
Tr ....................... — — — .82*** .49* .24 Bg+st ................. _— — _ __ .47* .34
K ....................... — — =— — — .89***
Antal Antal 15 15
_ Gpl+Sv+Hs/h : Gpl+Sv+Hs/Bk m— m—
ä'
-l5 —|0 —5 0 5 IO IS 20 Ranguvvikelser Rangavvikelser
—20
Fig. 18. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av arbetsledare
undre del) är höga till måttligt höga. Av betydande styrka är också sam- bandet mellan de båda tjänstemannagrupperna (K/Bk). Däremot är samtliga samband mellan industri— och tjänstemannagrupper visserligen positiva men dock svaga, beträffande banktjänstemännen i intet fall säkerställda från noll. För att illustrera vad dessa siffror innebär för de enskilda momenten studerar vi lämpligen fördelningen av rangdifferen— serna och identifierar därefter de extrema av dem. Vi väljer därvid de lägsta korrelationerna inom vardera tjänstemannagruppen och håller denna gång därigenom industrigruppen konstant, eftersom båda dessa värden uppnås
Tab. 87. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp Gpl +Sv +Hs och grupperna K och Bk ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna
Med gr. Negativa Positiva Gpl+Sv Rang Rang +Hs . Gpl+ Rang . G 1+ Rang ifrd gt Diff. Sv+ jfn gt Nr Moment D1ff. sg+ jfr. gn Nr Moment Hs Hs K —20 1,5 21,5 55 Avläsa ritn. 12 14 2 71 Kortare blank. —14,5 9 23,5 54 » instrum. 11 22 11 73 Utskr.e.man. —10,5 6 16,5 57 Längre sakt. —— 8,5 13 21,5 66 Demonstr. muntl. Bk ——22 1,5 23,5 55 Avläsa ritn. 17 19 2 70 Förkortningar —14,5 9 23,5 54 » instrum. 13,5 16,5 3 61 Telefonkatal. — 9 6 15 57 Längre sakt. 13 14 1 71 Kort. blank. — 9 5 14 68 Inhämta uppl. 12 22 10 73 Utskr.e.ma. — 8,5 3 11,5 67 Framl. synp. 11,5 20 8,5 72 Längre blank. 10,5 23,5 13 76 Affärsbrev o.d. 7,5 23,5 16 74 Utskr.e.dikt.
gentemot den sammanslagna metallindustriarbetargruppen (Gpl + Sv + Hs). Fig. 18 ger fördelningarna och tab. 87 specifikationen av de extrema mo- menten på vardera sidan.
Av fig. 18 framgår, att korrelationen med grupp K utmärkes av en svag övervikt för extremt negativa värden, medan korrelationen med grupp Bk har något fler extremt positiva rangavvikelser, låt vara att ingen av dessa differenser är signifikant.
Specifikationcn i tab. 87 visar beträffande korrelationen med grupp K, att de negativa avvikelserna håller sig inom huvudmomenten läsning och muntlig framställning. AV de förra är det de för tekniska yrken rimligtvis mest aktuella momenten avläsning av ritningar och avläsning av instru- ment, vilka kan sägas bilda en gräns mellan modersmålsämnet och ämnen som fysik och teknik, som kommer ifråga jämte momentet läsning av längre saktexter. Ifråga om muntlig framställning är det de demonstre- rande funktionerna som särskilt framhäves i industrigrupperna. De posi— tiva differenserna håller sig inom huvudmomentet skriftlig framställnind, representerat av kortare blanketter och utskrift efter manuskript.
Korrelationen med banktjänstemännen kännetecknas av extrema diffe— renser ifråga om samma moment i ungefärligen samma utsträckning med undantag av momentet inom huvudmomentet muntlig framställning, som i detta fall är ersatt av två andra, nämligen inhämtande av upplysningar samt framläggandet av synpunkter. Men därutöver uppträder på den posi— tiva sidan nya moment, dels inom huvudmomentet skriftlig framställning ( längre blanketter, affärsbrev och dyl., utskrift eller diktamen), dels inom huvudmomenten ordkunskap (förkortningar) samt bokkunskap (telefon- katalog).
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, att det föreligger en ganska betydande strukturskillnad mellan å ena sidan industrigrupperna, i special- analysen ovan företrädda av grupperna inom metallindustrin, och tjänste— mannagrupperna. Denna skillnad yttrar sig i främsta rummet så, att mo- ment inom skriftlig framställning bedöms som relativt sett viktigare inom tjänstemannagrupperna (och då särskilt banktjänstemännen, för vilka även vissa mer speciella moment kommer in i bilden, t. ex. ordkunskap ifråga om förkortningar), medan däremot industrigrupperna kännetecknas av högre relativ angelägenhetsgrad för moment som rör läsning (särskilt av ritningar och avläsning av instrument) men också av moment inom munt- lig framställning. Därmed är givetvis icke sagt, att dessa relativa differen- ser nödvändigtvis skulle motsvaras av absoluta nivådifferenser.
Nivåjämförelser Tab. 88 upptar resultatet av prövningen med det utsträckta mediantestet angående ev. skillnader mellan grupperna inom varje moment.
Tab. 88 visar, att signifikanta differenser mellan grupperna föreligger
Tab. 88. Utsträckt mediantest m. ni. av arbetsledares bedömningar av frekvensen arbets- uppgifter i modersmålet för olika yrkesgrupper
Huvud- Moment Nr Proc. 2— Median %? df P moment Lägst—Högst Lägst—Högst
Läsning Avläsa instrument ....... 54 0—65 0,00—2,75 57,37 7 *** » ritningar ......... 55 0—100 0,00—3,00 103,89 8 *** Kortare anvisningar ..... 56 45—100 1,35—2,71 25,38 8 ** Längre saktexter ........ 57 0—60 0,13—1,81 44,12 8 *** Andra texter ............ 58 0—75 0,13—2,33 26,69 8 *** »Snabbläsa» ............. 59 10—55 0,13f1,75 10,70 8 _ Bokkun— Alfabetuppslagsb ........ 60 0—90 0,00—2,89 135,40 8 *** skap Telefonkatalog .......... 61 0—100 0,00—2,89 101,29 8 *** Komplicerade uppslagsb. . 62 0—25 0,00—0,42 32,22 4 *** Kartor, illustr., diagram. . 63 0—30 0,00—0,36 28,27 7 ***
Muntlig Rapportera ............. 64 35—85 0,50—2,75 14,47 8 — framställ- Återge ................. 65 0—60 0,07—1,80 22,20 7 ** ning Demonstrera ............ 66 0—25 0,08—0,56 20,06 7 * Framlägga synpunkter. . . 67 0—95 0,67——2,63 23,42 8 ** Inhämta upplysningar 68 0—100 0,17—2,92 24,96 8 ** Ordkun- Fackuttryck ............ 69 15—90 0,07—2,71 21,04 8 ** skap Förkortningar ........... 70 0—100 0,07—3,00 46,85 8 *** Skriftlig Blanketter, kortare ...... 71 15—100 0,13—3,00 74,78 8 *** framställ- » längre ....... 72 0—65 0,00—-—2,25 96,10 7 *** ning Utskrift efter manus ..... 73 0—60 0,00—2,00 93,26 7 *** » » diktamen. . 74 0—35 0,00—1,13 61,12 4 *** Kortare rapporter ....... 75 0—55 0,00——1,63 57,18 7 *** Affärsbrev el. dyl ........ 76 0—55 0,00—1,63 80,06 4 *** Längre framställning ..... 77 0—10 0,00—0,50 16,02 4 **
i samtliga moment med två undantag (nr 59 och 64), att variationsvidden inom flera moment är betydande samt att alla förekommande huvudmo- ment åtminstone i något fall företräds av moment med betydande variation mellan grupperna. Dessa specificeras för de olika momenten i tab. 89, i vil- ken som vanligt införts resultaten av signifikansprövningar mellan i rang- ordningen inom varje moment successiva grupper.
Resultaten av prövningarna enl. tab. 89 kan för de olika huvudmomenten sammanfattas på följande sätt:
Inom huvudmomentet läsning föreligger signifikans mellan successiva grupper endast i ett fall, nämligen ifråga om avläsning av ritningar, där grupperna svarvare och grovplåtslagare till skillnad från samtliga övriga ligger på daglignivå. Variationen är i och för sig lika stor fast ej signifikant för de positivt avvikande svarvarna och kallvalsverksarbetarna när det gäl- ler avläsning av instrument, vilket bör föranleda ett närmare studium av fördelningarna i detta moment. Av övriga moment ligger kortare anvisningar över frekvensgränsen 1,5 (åtminstone en gång i veckan) för flertalet grup- per, medan övriga moment endast för någon enstaka grupp når Över denna gräns.
Ifråga om bokkunskapen är visserligen variationsvidden för två av momen-
Tab. 89. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper enligt arbets- ledares bedömning jämte mediantesl av vissa differenser
Nr Moment Tot. Lagre frekvens Hogre frekvens P 0 1 2 3 Läsning: l 54 Avläsa instrument . . . . *** Bk.Hs Sv va 55 » ritningar ....... *** Bk. . . .Tr Hs/ [ * vaGpl 56 Kortare anvisningar. . . ** Gr Hs BgTrKstGpl Skava 57 Längre saktext ........ *** Bg. . . .Hs SvavalBk ] Gr 58 Andra texter .......... *** Bg ..... Gr Sv K va Bk 59 »Snabbläsa» ........... — ...................... ] ..... Bokkunskap: l 60 Ordlistor ............. *** Sv. va/ *|* /K Bk 61 Telefonkatalog ........ *** Bg.va Gr/ ** /K/ ** [Bk 62 Komplic. uppslagsb. . . . *** Bg.Sv K Bk 63 Kartor och illustr ...... *** Bg.va BkGrK l Muntlig framställning: 64 Rapportera ........... »— ............................... 65 Återge ............... ** st Bg. .Tr K Sv Bk Gr va 66 Demonstrera .......... * K Gpl Bk Gr | 67 Framlägga synpunkter. ** Bg Hs. . .Tr Bk SvGerl va 68 Inhämta upplysningar . ** st Bg Hs K Tr Bk Sv Gpl Gr/ *** lva Ordkunskap: | 69 Fackuttryck .......... ** stBgHs Tr Gpl Gr ] K Sv va Bk 70 Förkortningar ......... *** stBg Gr Tr Sv Gpl Hs K Bk va Skriftlig framställning: | 71 Blanketter, kortare . . . . *** Bg. . Gr Tr/ | * [KKVV Bk 72 » längre ..... *** Bg. st K Bk 73 Utskrift efter manus. . . *** Bgva/ ** [K | Bk 74 » » dikt ...... *** Bg. .K/ * [Bk 75 Kortare rapport ....... *** Bg. .Hs Bk K | va 76 Affärsbrev o. dyl. ..... *** Bg. . K Bk 77 Längre framställning. . . ** Bg. .Tr va ]
ten, alfabetiska uppslagsböcker och telefonkatalog, betydande, men det är endast två grupper, kontoristerna och banktjänstemännen, som når över frekvensgränsen. Av dessa ligger Bk på daglignivå i båda fallen, K endast ifråga om det förstnämnda momentet. Övriga grupper ligger på bottenvär— den i dessa moment, liksom samtliga grupper i övriga två moment, kompli- cerade uppslagsböcker och kartor, illustrationer och diagram. Det i beak- tande härav relativt höga maximala procenttalet över frekvensgränsen för det sistnämnda momentet härrör från gruppen gruvarbetare.
Muntlig framställning visar stor variationsvidd för det enligt det ut— sträckta mediantestet insignifikanta momentet rapportera, varför vi skall studera fördelningarna i detta moment, liksom i momentet snabbläsning, som också visar en relativt avsevärd variationsvidd. Av övriga moment be- finner sig >>framlägga synpunkter» för flertalet grupper över frekvensgrän-
% wo 4Hs "Sv _va 50— — _ D_ _ , _ 01123 o'|lzl3 Gill-5
Svarsalternativ
Fig. 19. Fördelningar av arbetsledares bedömningar av yrkeskraven i momentet »avläsning av instru— ment» för vissa yrkesgrupper
% IDG
Er _ va Bpl Sv
| | | | ] |
| |__l | I | | | | | | | | ] | | | | | | .' | [ | | | |
Illl
IOG
||||l||||
I | | | | | | | | | | | | | 1 | | | | 1 | | 1 | | | | |
|||*|
][)jllllöl' 0|||2|3| 'O'lllläl |0|l|2|3| '01112132 Svarsalternativ
Fig. 20. Fördelningar för de olika yrkesgrupperna i momentet »snabbläsning» som yrkeskrav anti,/l arbetsledarna % IDG _Gr tKw —6pl —Sv —H5 50; ; _" ; ; _ _ _| _ __|._r-|_| _ | | 1 | _ _ __ _ J _ 0 | | | Fl | | | | | | | lil | | | | | | | | || IDO —Tr -Bg -|ssf -|1 lök 50: _" ; _" ; 0. _| _ _ _ 'OIIIZIö' lOIlIZIÖ |0|||2|3| OIIIZIÖI olllzlöl
sen, medan övriga moment har sin tyngdpunkt under denna. Ett signifikant undantag återfinns ifråga om »inhämta upplysningar» för gruppen kall- valsverksarbetare, som når gentemot övriga grupper signifikant dagligfre- kvens i detta moment. Denna yrkesgrupp ligger f. ö. väl framme även i övriga enligt det utsträckta mediantestet signifikanta moment, dock utan att signifikant skilja sig från i rangordningen närmaste grupp. Momentet demonstrera ligger dock lågt för samtliga grupper.
Huvudmomentet ordkunskap visar i båda sina här medtagna moment stor variation, dock utan signifikanser mellan några på varandra följande grup- per. I botten i båda momenten ligger de båda livsmedelsindustriarbetargrup- perna, i toppen på daglignivå banktjänstemännen samt ifråga om förkort- ningar dessutom kallvalsverksarbetarna och kontorstjänstemännen. Grupp KVV ligger ifråga om fackuttrycken över frekvensgränsen 1,5 tillsammans med grupperna K och Sv, och så gör ifråga om förkortningarna även de tre metallindustriarhetargrupperna (Hs, Gpl, Sv).
Ifråga om skriftlig framställning förekommer grupper över frekvens- gränsen relativt sparsamt och mest i momentet enklare blanketter, där grupperna Bk, va och K avviker signifikant från övriga och på daglig frekvensnivå. I övrigt rör det sig endast om enstaka grupper, av vilka grupp Bk svarar för tre moment, längre blanketter, utskrift efter manus samt affärsbrev och dylikt, grupp va för ett, kortare rapporter. I intet av dessa fall är avvikelsen säkerställd gentemot i rangordningen närmast följande grupp, vilket däremot är fallet under frekvensgränsen för grupp K (och därmed även Bk) ifråga om utskrifter efter manus och för grupp Bk be— träffande utskrifter efter diktamen. Med nu nämnda undantag visar grup- perna bottenvården i samtliga moment.
Av de moment vars fördelningar helt eller delvis skall särskilt analy- seras, återfinns moment (54), avläsning av instrument, i fig. 19. Den visar för de grupper, som trots stora mediandifferenser inte företedde nå- gon signifikant skillnad, utpräglat bimodala fördelningar. I grupp Hs (Mdn:0,25) förekommer momentet ifråga som yrkeskrav för flertalet anställda aldrig eller praktiskt taget aldrig i två tredjedelar av fallen, me— dan proportionen är densamma ifråga om dagligfrekvens för de två andra grupperna Sv och va (Mdn=2,70 resp. 2,75). Ca en tredjedel i dessa grupper faller inom kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, medan en tredjedel av skattningarna i grupp Hs uppnår dagligfrekvens. Genom den bimodala fördelningsformen och det relativt begränsade antalet bedöm- ningar kan skillnaden mellan grupp Hs och Sv icke betraktas som säker— ställd med det använda testet, trots de synbarligen stora diskrepanserna.
Fördelningarna för de moment, som över huvud inte uppvisade någon signifikant differens enligt det utsträckta mediantestet, återges i fig. 20 (»snabbläsning») och fig. 21 (muntliga rapporter). Beträffande det förra visar fig. 20, att det särskilt för de grupper som har de högsta median-
värdena (Bk, va, K) föreligger en tendens hos två av dem (Bk, va) till bimodal fördelning. I grupp va utgöres den f. 6. av en tydlig U-fördelning. I den andra variabeln kan man däremot knappast tala om samma tendens. Här synes det i stället föreligga en dragning åt rektangulära fördelningar eller i varje fall därmed sammanhängande större spridning, vilken på sam— ma sätt som de större spridningar som sammanhänger med bimodal för- delning försvårar ett säkerställande av förefintliga differenser mellan grup- perna.
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, att frekvenser på nivån minst en gång i veckan förekommer för flertalet yrkesgrupper endast ifråga om läsning av kortare saktexter, framlägga synpunkter muntligt samt —— ehuru på gränsen —— lämna muntliga rapporter. För några (minst två) yr- kesgrupper tillkommer ytterligare några moment på denna nivå: avläsa rit- ningar, alfabetiska uppslagsböcker, telefonkatalog, ordkunskap ifråga om fackuttryck och förkortningar, kortare blanketter. I allmänhet föreligger de högre kraven enligt arbetsledarna i dessa senare moment i tjänstemanna- grupperna, men vi har också kunnat notera en särskild tendens hos grup— pen kallvalsverksarbetare att erhålla gentemot övriga industrigrupper av- vikande högre värden i flera moment. I övrigt är frekvensangivelserna ge- nomgående, låt vara med enstaka undantag, ganska låga.
b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna
Strukturjämförelser
Av samma skäl som ovan (5. 199 f.) anförts beträffande matematikämnet, är möjligheterna till strukturjämförelser med yrkeskraven enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna begränsade till tre yrkesgrupper, nämligen yr- kesgrupperna inom metallindustrin (Gpl, Sv, Hs), träindustrin samt de kon— torsanställda. Samma reservationer beträffande tolkningen som anförts i fråga om matematik (s. 199) gäller även här.
Jämförelsen kan givetvis endast utföras på gemensamma moment. I 1110— dersmålsämnet uppgår dessa till 13. Av huvudmomenten finns endast fyra representerade, nämligen bokkunskap med fyra, läsning med ett, skriftlig framställning med fem samt muntlig framställning med tre moment. Av momenten i skriftlig framställning hänför sig vidare endast ett till moment- gruppen »avfatta texter», övriga till olika former av blankettifyllande och avskrifter. Orsaken till det begränsade antalet moment vid dessa jämfö- relser ifråga om läsning och skriftligt avfattande av texter är att söka i det förhållandet, att den i enkäten till lärarna i yrkesskolorna i dessa huvud- moment långt drivna uppdelningen med avseende på svårighetsgrad respek- tive längd icke lämpar sig för jämförelser med de mer sammanfattande momenten i arbetsledarformuläret, detta av samma skäl som ovan anförts beträffande möjligheterna att jämföra yrkesskolelärarnas skattningar av förkunskaps- och yrkeskrav.
Tab. 90. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare (Fu II) och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor ( YMo ) ifråga om vissa yrkesgruppers yrkes— krav i modersmålet
Korrelerade grupper Rho Fu Il YMo
Gpl ................ Ma ................ .65* Sv ................. Ma ................ .53 Hs ................. Ma ................ .69" Gpl+Sv+Hs ....... Ma ................ .63* Tr ................. TB:Möb ............ .76” K ................. Ka ................ .72**
Den jämförelse som är tekniskt möjlig rör alltså en momentavvägning, som i jämförelse med momentproportionerna i respektive enkäter innehål- ler färre läs- och skrivmoment. Vidare bör anmärkas, att momentdefinitio- nerna i tre fall icke är helt överensstämmande. Momentet »läsning av enkla. korta texter» i enkät YMo har nämligen i arbetsledarformuläret jämförts med »kortare anvisningar och cirkulär», momentet »avskrifter efter för- laga» med »att utan språkfel skriva ut brev eller dylikt» samt »avfatta enkla, kortare texter» med >>kortare rapport».
I tab. 90 återfinns rangkorrelationerna för de ovannämnda yrkesgrup- perna. De inom metallindustrin är, liksom tidigare ifråga om matematik (se tab. 72), dessutom specificerade på de enskilda yrkena.
Tab. 90 visar i samtliga fall värden av måttlig styrka, ehuru ett av sambanden icke kunnat säkerställas från noll. Materialet synes icke ge an- ledning till slutsatser angående differenser mellan yrkesgrupperna. Det antal moment som jämförelsen omfattar är vidare så begränsat, att en ana- lys av rangdifferenserna och fördelningen på moment av de mer extrema av dem icke kan anses meningsfull.
Nivåjämförelser Då skattningsskalorna i de båda aktuella materialen icke var identiska vad beträffar antalet alternativ men däremot ifråga om »dimension» (frekven— ser) samt ifråga om Vissa steg mellan frekvensalternativen, kan vi inte före- ta någon direkt jämförelse med avseende på centralmåttet. Däremot synes vi kunna utnyttja den för båda materialen gemensamma och i tab. 84 resp. 89 begagnade gränsen mellan frekvenser lägre än respektive åtminstone en gång i veckan. I tab. 91 jämför vi för de ifrågakommande tre grupperna den relativa andelen frekvenser över denna gräns och beräknar differen- serna mellan procenttalen i yrkesskoleformuläret (YMo) och arbetsledar- formuläret (Fu II).
Enligt tab. 91 föreligger totalt en ganska markant övervikt för högre
Tab. 91. Differenser mellan relativa andelar skattningar ifråga om yrkeskrav i moders— målet över viss frekvensgräns enligt dels lärare vid yrkesskolor ( YMa), dels arbetsledare (Fu II) i vissa grupper
Metall: YMo—Fu II Trä: YMo—Fu II Kontor: YMo—Fu II Huvud- Moment moment Diff. x” P Diff. 12 P Diff. 952 P Läsning Enkla, korta texter. . . —— 6 0,26 — — 2 0,03 — 22 11,99 *** Uppsl.b., alfab. ...... 29 18,14 *** 13 0,98 — 10 1,76 — Bokkun- » komplic.. . . . 3 0,10 — 4 0,00 — 8 1,19 — skap Telefonkatalog ....... 32 19,05 *** 46 11,04 *** 35 37,81 *** Kartor, ill., diagr ..... 39 24,56 *** 16 2,45 — 13 4,31 * Muntli Kortare meddel. ..... 42 25,57 *** 48 10,08 ** 48 55,28 *** framstå Demonstrationer ..... — 2 0,00 _ 11 0,45 _ 15 8,12 ** ' »Intervjuer» .......... —15 2,75 -— :|; 0 0,08 — — 3 0,09 _— Avskr.e.förlaga ....... 5 1,00 -— 8 0,52 —— 53 56,17 *** Skrift] » mtl.dikt ...... 3 0,09 _ i 0 0,00 — 33 17,35 *** främst, Blanketter, enkla ..... 34 15,97 *** 23 1,71 —— 9 2,42 — ' » kompl. . . . 7 2,22 _— 4 0,00 — 36 20,23 *** Enkla, korta text ..... 7 1,95 — 16 2,45 — 41 26,95 ***
frekvensangivelser enligt lärarna vid yrkesskolorna. Av (3 X 13 =) 39 diffe- renser är endast sex negativa mot beräknade 19,5 vid jämn fördelning, vil— ket ger signifikans (762 : 18,70, df: 1, P ( .001). Däremot föreligger inte signifikans för samtliga enskilda grupper. Metallindustrigruppen utgör näm— ligen ett undantag (762 = 3,76, df: 1, P > .05). Ett stort antal av de posi- tiva differenserna är var och en statistiskt säkerställda, medan detta icke är fallet beträffande någon av de negativa. Till bilden bör också, att de största överskattningstendenserna beträffande lärarna vid yrkesskolorna återfinns bland värdena för kontorsgruppen, som av de tre ifrågavarande grupperna är den som även enligt arbetsledarna uppnår de högre frekven- serna i ämnet. Vi kan emellertid icke dra någon mer bindande slutsats om förhållandet mellan yrkesgrupperna ifråga om differensernas storlek.
Jämförelserna mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarskattningarna ifråga om yrkeskraven Visar, i den begränsade utsträckning som det varit tekniskt möjligt att genomföra dem, en tendens till måttligt stark struktur- likhet och ifråga om nivåjämförelsen en tendens mot högre frekvensangivel- ser från lärarna vid yrkesskolorna.
D. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare
a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna
Antalet moment, fyra, är så begränsat, att en prövning av materialet med avseende på strukturlikheten icke är meningsfull. Den som är speciellt in- tresserad av denna typ av redovisning kan f. ö. utläsa eventuella men under alla omständigheter icke tillförlitliga tendenser ur den följande nivå- analysen.
Tab. 92. Utsträckt mediantest m. m. av yrkeskrav i matematik enligt arbetstagare, med fördelning på tre kategorier
Proc. 2— Median , Moment Lägst—Högst Lägst—Högst x df P
Manliga industriarbetare: Läsning ...................... 24 33—75 O,63—2,60 42,49 7 *** Bokkunskap (uppslagsb., ordlist.
etc) ........................ 39 0—22 0,00—0,28 53,71 7 *** Skrivning (själv utforma skriv.) . 41 8—35 0,06—0,34 41,54 7 *** Muntlig framst. (redog. m. m.) . . 48 18—48 0,23—1,35 21,29 7 ** Manliga tjänstemän: Läsning ...................... 24 76—100 2,59—2,88 9,98 3 * Bokkunskap .................. 39 46—80 125—2,67 8,34 3 * Skrivning ..................... 41 39—80 0,82—2,67 19,26 3 *** Muntlig framställning .......... 48 43—71 0,95—2,63 5,22 3 — Kvinnliga tjänstemän: Läsning ...................... 24 52—88 1,59—2,46 16,03 3 ** Bokkunskap .................. 39 32—50 0,47—1,50 5,75 3 — Skrivning ..................... 41 19—36 0,21—0,47 3,28 3 _ Muntlig framställning .......... 48 14430 0,14—0,69 14,14 3 **
Nivåjämförelser
I tab. 92 har vi sammanställt resultaten av det utsträckta mediantestet, var- vid materialet på samma sätt som i tab. 76 delats upp på manliga industri- arbetare, manliga tjänstemän och kvinnliga tjänstemän. Antalet svarande är detsamma som på matematikfrågorna.
Tab. 92 visar att för de manliga industriarbetarna föreligger signifikanta differenser mellan de enskilda grupperna i samtliga fyra variabler. Det- samma är förhållandet beträffande tre av dem för de manliga tjänstemän- nen och för två ifråga om de kvinnliga tjänstemännen. Undantagen utgörs i det förra fallet av momentet muntlig framställning, i det senare av bok- kunskap och skriftlig framställning.
I tab. 93 har vi specificerat de enskilda yrkesgrupperna och även angivit resultaten av signifikansprövningar av differenserna mellan i rangord- ningen successiva grupper efter samma principer som i tab. 77.
Enligt tab. 93 kommer i endast ett moment, läsning (t. ex. av anvis- ningar, arbetsplaner, skrivelser) ett flertal yrkesgrupper över frekvens— gränsen (1,5) motsvarande frekvensen om en gång i veckan eller däröver. Av dessa ligger samtliga manliga tjänstemannagrupper på daglignivå (över 2,5), medan de kvinnliga håller sig under denna övre frekvensgräns. Det bör observeras, att bland de manliga industriarbetarna ligger svarvarna över värdet 2,5, f. ö. signifikant skilt från närmaste grupp. Samtliga metall- industrigrupper ligger jämte kallvalsverksarhetarna över frekvensgränsen 1,5, dock utan att det föreligger signifikanta differenser mellan de vad gäl— ler medianvärdena ganska markant åtskilda grupperna Hs och Gr.
Tab. .93. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier, man— liga industriarbetare, manliga samt kvinnliga tjänstemän jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser genom mediantestet
Nr Moment Tot. Lägre frekvens Högre frekvens P 0 1 2 3 24 Läsning .............. *** Bg Tr st Gr | HsvaGpl/ ** [Sv * Kb. .Bk ** | Kb Ka Bk Fö 39 Bokkunskap .......... *** Bg. . . .Hs | * Kb Ka Bk Fö _ .............. | 41 Skrivning ............. *** Sv. .,'*/.Gr [ *** Kb Ka Bk/ * /Fö — ....... | 48 Muntlig framställning. . ** Bg. .HsSv Gr | ** Bk. . .Kb/**/Fö ........ | ...............
Bokkunskapsmomentet, att i arbetet använda sig av uppslagsböcker, ord- listor, register eller kataloger, är enligt dessa bedömningar i större frekven- ser förbehållet de manliga tjänstemännen, vilket också synes vara fallet med det aktuella momentet inom skriftlig framställning, att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev. I det senare fallet avviker f. ö. gruppen försäkringstjänstemän signifikant på daglignivå från övriga.
Även i momentet inom muntlig framställning, att i arbetet lämna munt- liga redogörelser, ligger de manliga tjänstemännen som helhet över övriga grupper med ganska avsevärd variationsvidd, dock utan signifikans mellan någon av medianvärdena. Ett värde för gruvarbetarna i gränsområdet 1,5 är icke signifikant från de eljest låga medianerna för övriga manliga in- dustriarbetargrupper. De kvinnliga tjänstemännen uppvisar visserligen en signifikant differens mellan två i rangordningen successiva grupper, men värdena ligger i samtliga fall på låg nivå.
I fig. 22 har vi återgett fördelningarna för de två med hänsyn till media- nerna disparata men icke signifikant åtskilda grupperna Hs och Gr ifråga om läsmomentet. Fig. 23 upptar vidare fördelningarna för de manliga tj äns- temännen i bokkunskap.
Fig. 22 visar som väntat stora spridningar, i grupp Hs med tydlig tendens till bimodal fördelning. Detsamma är i icke fullt så tydlig utsträck- ning fallet för flertalet yrkesgrupper bland de manliga tjänstemännen ifråga om momentet bokkunskap (fig. 23).
En jämförelse mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen visar slut- ligen, att samtliga enskilda 16 differenser går i riktning mot högre värden för de manliga. Detta framgår av fig. 24, som också visar, att 8 (= 50 %)
0/()
50 : 40—2 ,.---.. : - - — --| | | i I | 5 | I 301 l l 5 | | _: __r—|_J zu—f : | ___-ul _— | I 5 | | _— I | 10 % L _ --J 0 0 | | 1 2 ' 5 Fig. 22. Fördelningar i momentet »läsning» som _Gr Svarsalternativ yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper ——-H5 u/o 100 _ _ _ Ko : m: ] Fb _ Bk 50— i i i Ololjlzläl lulllzlöl lolllzläl lolllzläl Svarsalternativ Fig. 23. Fördelningar i momentet »bokkunskap» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkes- grupper Antal 8 7_. 5_ 5_ 4_ j_ 2.. |_ 0 Fig. 24. Fördelning av nivådifferenser
! I I | | I 1 —2.5 —Z.o -|,5 —l,0 —0.5 0 0.5 1.0 1.5 Nivådifferenser-
2.5
mellan manliga och kvinnliga tjänste- män ifråga om yrkeskrav imodersmålet enligt arbetstagarnas bedömning
av de positiva differenserna överstiger en enhet. Om inga skillnader före— legat mellan könen hade man rätt att vänta lika många positiva som nega- tiva differenser. Materialet visar en säkerställd (x? : 16,00, df : 1, P ( .001) tendens till högre medianvärden för de manliga.
Analysen av arbetstagarnas egna bedömningar av yrkeskraven i moders- målet i de fyra moment som kunnat komma i fråga har visat, dels att det i flertalet fall föreligger säkerställda differenser mellan de yrkesgrupper vi studerat, dels att flertalet yrkesgrupper visar högre frekvensangivelser endast i momentet läsning (av arbetsanvisningar, rapporter etc.), dels att de manliga tjänstemännen visar genomgående högre medianvärden i för- hållande till de kvinnliga, dels att de manliga tjänstemännen som de enda når högre frekvensvärden även ifråga om bokkunskap, skrivning samt, fastän inte lika tydligt, i muntlig framställning.
b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna En jämförelse mellan arbetstagarnas och arbetsledarnas bedömning av yrkeskraven i modersmålet måste ske med stor försiktighet dels på grund av det begränsade antalet moment, vilket även i detta fall gör en struktur— jämförelse meningslös, dels på grund av med det större momentantalet i arbetsledarformuläret sammanhängande skillnader i momentdefinitionerna. Den nivåjämförelse avseende differensernas tecken som i det följande skall försökas bygger på samma förutsättningar som motsvarande, ovan (5. 211 f.) redovisade, analys ifråga om matematik. Bland momenten i arbetsledar- bedömningarna utnyttjar den dem med de högsta frekvenstalen som när— mast motsvarar momenten i arbetstagarformuläret. Genom att dessa se— nare genomgående har en vidare definition än momenten i arbetsledarfor— muläret, skulle man vänta sig en tendens till högre medianvärden i arbets- tagarformulären i det fall att de sanna värdena för helt likalydande mo— mentdefinitioner vore helt överensstämmande. Detta skulle då uppnås trots att vi, för att uppnå största möjliga jämförbarhet, använt de mest grund- läggande och frekventa av arbetsledarmomenten.
De moment i arbetsledarformuläret som jämförts med de ovan specifice- rade momenten i arbetstagarformuläret, utgöres av nr 56, 60, 75 och 64 enligt tab. 88. Positiva differenser anger övervikt för medianvärdet i arbets— ledarformuläret. En beräkning av de (4 X 10 =) 40 differenserna visar, att 24 är positiva och 16 negativa, en insignifikant skillnad (962 = 1,60, df : 1, P > .05) i totalmaterialet. Vissa differenser synes dock föreligga mellan både yrkesgrupper och moment. Variationen mellan yrkesgrupperna är mycket obetydlig och inte meningsfull att lägga till grund för statistisk analys, då antalet moment är så begränsat att från andra synpunkter olämpliga cell— sammanslagningar blir oundvikliga. Dock bör anmärkas, att den enda grupp, som visar enhetliga tecken i samtliga fyra moment, är kallvalsverks- arbetarna och att dessa differenser är positiva. Endast ett moment, muntlig
framställning, uppvisar säkerställd övervikt för ena typen differenser, vilka samtliga är positiva (x'—* = 10,00, df : 1, P ( .01).
Den vid lika värden i de båda variablerna av tekniska skäl förväntade övervikten av negativa differenser har sålunda uteblivit, men vi kan för den skull inte dra slutsatsen, att det föreligger en genomgående tendens till högre värden för arbetsledarbedömningarna, då totaltestet icke visade signifikans härvidlag, även om det finns indikation härpå dels genom den >>kompenserande effekt» som den förväntade tendensen måste innebära men som inte kan >>byggas in» i den statistiska prövningen, dels genom vissa enskilda observationer.
E. Sammanfattning av huvudresultaten
Yrkeskraven i modersmålet har av flera i det föregående redovisade skäl ej varit möjliga att penetrera på ett sätt som möjliggör direkta jämförelser av ett flertal moment för samtliga i anspråktagna grupper av bedömare, nämligen lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna samt arbetstagarna. De sistnämnda har sålunda tillfrågats endast om fyra huvudmoment, medan de förstnämnda tillställts ett formulär, som ifråga om analysen av huvud- momenten läsning och skrivning genom en ganska långtgående moment— uppdelning sökt få ett grepp om svårighetsgrad hos och kvantitativ om— fattning av de undersökta funktionerna. Genom att de textprov som i in- struktionen förutsatts insända, influtit endast i mycket begränsad utsträck- ning och till följd härav icke kunnat bli föremål för bearbetning i detta sammanhang, har vi icke tillfullo kunnat utnyttja formulärets fingradering av dessa huvudmoment, varigenom vi också gått miste om möjligheterna att göra direkta struktur— och nivåjämförelser med övriga bedömargrup- per i dessa hänseenden. Denna begränsning hos materialet utesluter dock inte, att det i andra avseenden kan läggas till grund för sammanfattande slutsatser.
Yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna visar relativt starkt sam- band mellan de olika yrkeslinjerna. De lägre sambanden inbegriper i första hand kontorsgruppen, i vilken vissa moment inom skriftlig framställning har en högre relativ angelägenhetsgrad än i flertalet andra grupper, vilket motsvaras av lägre relativa värden i vissa andra moment.
Nivåmässigt föreligger starka variationer mellan yrkesgrupperna för fler— talet moment. Flertalet yrkesgrupper visar relativt höga frekvensvärden för alfabetiska uppslagsböcker, telefonkatalog, läsning av korta, enkla och ordinära texter, ifyllande av enklare blanketter samt muntlig framställ- ning ifråga om kortare meddelanden och upplysningar, samt övriga munt- liga redogörelser av faktaredovisande natur. Anmärkningsvärt låga fre- kvenser uppnås genomgående ifråga om att skriftligen avfatta texter, dock med undantag för enkla och korta sådana inom vissa yrkesgrup- per. En tendens till i förhållande till övriga yrkesgrupper genomgående
högre värden har kunnat konstateras för grupperna P, TMC, K samt V, till särskilt låg relativ placering beträffande grupperna TB och M. Så långt det varit möjligt att fastställa synes en ganska stark strukturlikhet råda mel— lan förkunskapskrav och yrkeskrav, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna.
Yrkeskraven enligt arbetsledarna visar också för flertalet grupper ett starkt inbördes samband, men två grupper, kontors— och banktjänstemän- nen, visar tydligt lägre samband med samtliga övriga, samtidigt som de visar hög överensstämmelse inbördes. Detta får dock icke tolkas som kri— tik mot lärarna vid yrkesskolorna, eftersom momentlistan för arbetsledarna omfattade en del nya moment av typisk rutinbetonad natur, som erhållit höga relativa värden i dessa två grupper och därmed starkt bidragit till att sänka sambanden med de övriga. Nivåmässigt visar även arbetsledarnas bedömningar i flertalet fall stor variation mellan yrkesgrupperna. Det är endast ett fåtal moment som för flertalet yrkesgrupper kommer upp i en frekvensnivå motsvarande ianspråktagande av funktionen åtminstone en gång i veckan för flertalet av de anställda inom de undersökta yrkesgrup— perna. Hit hör dock klart momenten läsning av kortare texter (anvisningar etc.), avge muntliga rapporter, framlägga synpunkter samt _ ehuru med större spridning —— ordkunskap ifråga om fackuttryck och förkortningar. Kontorsyrkena ligger givetvis högt i flertalet moment, vissa grupper inom metallindustrin likaså ifråga om att avläsa ritningar och instrument, samt kallvalsverksarbetarna ifråga om ett antal moment inom flera av huvud- momenten. Även i detta material samlar momenten inom skriftlig fram— ställning, med undantag av kontors- och banktjänstemännen, genomgående mycket låga frekvensbedömningar. Detsamma gäller momenten inom bok— kunskapen. En med ett flertal begränsningar genomförd jämförelse med bedömningarna från yrkesskolorna visar en viss tendens till måttligt stark strukturlikhet samt något högre frekvensangivelser från de senares sida.
Arbetstagarnas egna bedömningar i fyra moment har icke lämpat sig för bearbetning med avseende på strukturen, men visar nivåmässigt höga frekvensvärden för ett större antal grupper, dock med undantag för vissa industriyrken, ifråga om läsning (av anvisningar och andra enklare tex- ter). Av kontorsgrupperna ligger samtliga manliga högt eller relativt högt även i andra moment, medan motsatsen gäller för de kvinnliga. Inom de olika tjänstemannagrupperna ger männen genomgående och utan undan- tag högre frekvensskattningar än kvinnorna. En jämförelse med arbetsle- darnas skattningar ger ingen klar tendens, även om vissa tecken tyder på en svag övervikt för icke alltför omfattande högre frekvensangivelser från arbetsledarna. Analysen av skattningarna från arbetstagarna bland kall- valsverksarbetarna har i varje fall icke givit stöd åt den tidigare iakttagna tendensen i arbetsledarskattningarna till högre frekvensvärden gentemot öv- riga yrkesgrupper inom industrin för denna yrkesgrupp.
KAPITEL 8
Behov av kunskaper i matematik och modersmålet på fritid enligt arbetstagarna
Frågorna angående kunskapsbehovet utanför arbetet ingick i samma frå— geformulär som frågorna angående yrkeskraven. De kunde givetvis stäl— las endast till arbetstagarna själva och de kan självfallet jämföras med arbetstagarnas skattning av yrkeskraven. Antalet svar är detsamma som gäller för frågorna angående yrkeskraven i matematik (kap. 6).
A . Matematik
&. Frågeformulär och principer för bearbetning F rågeformulering, svarsalternativ och moment utformades i matematik helt parallellt mot yrkeskraven enligt arbetstagarna, varför även bearbetningen kunnat följa samma modell, som redovisats i kap. 6.
11. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser Interkorrelatione1-na mellan rangordningarna bland manliga industriarbe- tare samt manliga och kvinnliga tjänstemän framgår av tab. 94—95. I tab. 94 är sambanden genomgående säkerställda på relativt hög nivå med undantag för de korrelationer, i vilka konservfabriksarbetarna är in— begripna, vilka ligger något lägre. Sambanden för tjänstemännen (tab. 95) är säkerställda i knappt hälften av fallen och understiger i intet fall .70. Vi kan sålunda tala om en ganska betydande strukturlikhet inom dessa grupper, så långt den till följd av materialets begränsade omfång ifråga om moment går att fastställa.
Nivåjämförelser
Vi prövar först, om det inom de tre materialen, manliga industriarbetare, manliga tjänstemän samt kvinnliga tjänstemän, kan anses föreligga några skillnader mellan yrkesgrupperna ifråga om fritidskraven i matematik en- ligt bedömning av arbetstagarna själva. Tab. 96 ger resultaten av det ut- sträckta mediantestet liksom data om variationsvidden mellan yrkesgrup- pernas medianvärden.
Tab. 94. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning
Grupp va Gpl Sv Hs Tr Bg st Gr .................... 1.00* .94* .94* 1.00* .90* .94* .82 va .................. — .94* .94* 1.00* .90* .94* .82 Gpl ................... _ _ .83 .94* .83 .82 .76 Sv .................... _ _ _ .94* .99* .94* .70 Hs .................... _ — _ _ .90* .94* .82 Tr .................... _ _ _ _ _ .89”I .62 Bg .................... — _ _ — _ _ .74
Tab. .95. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna bland tjänstemännen ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning
Män Kvinnor Grupp GTUPP Kb Fö Bk Kb Fö Bk Ka ........... .77 .77 .71 Ka ........... .87 .84 .97* Kb ........... — .83 .94* Kb ........... _ .89* .89* Fö ............ — _ .94* Fö ............ — _ .76
Tab. 96. Utsträckt mediantest m. ni. av fritidskrav i matematik enligt arbetstagare med fördelning på tre kategorier
Moment Nr Procent 2_ Median X” dt P Lägst—Högst Lägst—Högst
Manliga industriarbetare: Decimalbråk .................. 31 0—29 0,02—0,34 20,77 7 ** Allmänt bråk ................. 32 0—16 0,02—0,18 9,55 7 _ Enklare ekvationer ............ 33 0—18 0,00—0,14 10,65 7 _ Procentproblem ............... 34 4—22 0,07_O,48 26,19 7 "* Geometr. prob1.: Triangel ....... 35 O— 9 0,02—0,09 8,17 7 _ Överslagsberäkningar .......... 36 13—37 0,13_0,50 12,90 7 _ Manliga tjänstemän: Decimalbråk .................. 31 28—34 0,53—1,00 1,38 3 _ Allmänt bråk ................. 32 13—18 0,22_0,58 4,36 3 — Enklare ekvationer ............ 33 10—14 0,17_O,67 4,69 3 _ Procentproblem ............... 34 21—40 0,68—1,29 5,04 3 _ Geometr. probl.: Triangel ....... 35 7—12 0,07—0,11 0,99 3 _ Överslagsberäkningar .......... 36 31—47 0,48—1,38 4,67 3 _ Kvinnliga tjänstemän: Decimalbråk .................. 31 7_14 0,11—0,36 11,08 3 * Allmänt bråk ................. 32 0—11 0,03—0,14 8,52 2 * Enklare ekvationer ............ 33 0_ 4 0,04—0,19 10,17 2 ** Procentproblem ............... 34 6—11 0,22—0,65 11,14 3 * Geometr. prob1.: Triangel ....... 35 1— 3 0,01_0,09 8,95 2 * Överslagsberäkningar .......... 36 16—24 0,26—0,88 7,39 3 _
Tab. 97. Frekvensen fritidskrav i matematik enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser med mediantestet
Nr Moment Trot. Lägre frekvens Högre frekvens 0 1 2 3 31 Decimalbråk .......... ** Kst — - - Sv ] —* Ka. .Bk ........ [ 32 Allmänt bråk ......... — _____ | —* Kb.Bk ______ | 33 Enklare ekvationer. . . . _ | ? mi.—iw; _____ | 34 Procentproblem ....... *** Bg. . .Gpl | ? Ka - - - - 136 _______ | 35 Triangel .............. _ . . . . | _; KalPa | 36 Överslagsberäkningar. . _ ............... | — ---------- |
Tab. 96 visar signifikanta differenser mellan yrkesgrupperna för de manliga industriarbetarna i två, för de manliga tjänstemännen i inget samt för de kvinnliga tjänstemännen i fem fall av sex. Variationen är dock i samtliga fall mycket begränsad. Den ligger helt under frekvensgränsen 1,5 vad beträffar medianvärdena för de olika yrkesgrupperna. Medianerna he— finner sig mestadels i svarskategorin »aldrig eller praktiskt taget aldrig». Detta framgår tydligare av tab. 97, i vilken vi för jämförelsens skull på samma sätt som tidigare specificerat variationsvidden med angivande av enskilda yrkesgrupper i de fall då signifikans mellan några av dem före— ligger enligt det utsträckta mediantestet.
Vi har också på vanligt sätt prövat signifikanser mellan enskilda yrkes- grupper som gränsar intill varandra i rangordningen. Inga av dessa diffe— renser visade sig emellertid säkerställda.
Analysen av fritidskraven i matematik har alltså gett en bild av genom— gående låga frekvenser för flertalet av de svarande i de moment som före— kom i formuläret. Här liksom i övriga fall i denna undersökning är det emellertid inte de absoluta frekvenstalen som tilldrar sig störst intresse utan olika relationer mellan yrkesgrupper eller moment. Om vi för ett ögonblick ändå skulle se till de absoluta värdena, kan de vid första anblicken förefalla orimligt låga, och man frågar sig, om vi här inte har att göra med en syste- matisk underskattningstendens. Inte ens de mer frekventa av de undersökta
momenten når upp till en frekvens som för flertalet uppgår till en gång i veckan, och i många grupper ligger medianvärdena i kategorin aldrig el- ler praktiskt taget aldrig.
Vi bör då först betona, att det här gäller tendenserna för gruppernas to- talmaterial, dvs. medianvärdena och att vi i flertalet grupper har åtmin- stone något tiotal procent av de tillfrågade som anger frekvenser om åt- minstone en gång i veckan. En annan och måhända mer tillförlitlig väg vore, att jämföra våra resultat med andra undersökningar, vilka belyst samma problem med andra metoder. Vi skall återkomma till detta i kap. 9 och här blott peka på en återstående möjlighet att jämföra med resul- taten i modersmålet, vilka i sin tur kan i någon mån jämföras med andra svenska undersökningar. I den mån större och _ efter korrektion för dif- ferenser ifråga om urval etc. _ fortfarande orimliga differenser kvarstår beträffande fritidskraven i modersmålet bör detta givetvis också få konse— kvenser för tolkningen av resultaten i matematik.
c. Jämförelser med yrkeskraven i matematik Med hänsyn till den låga absoluta nivån för flertalet grupper ifråga om såväl yrkes- som fritidskrav förefaller en strukturanalys skäligen menings- lös, utan vi får nöja oss med en beräkning av nivådifferensernas riktning. Av industrigruppernas totalt (6 X 8 =) 48 differenser, av vilka 24 vid lika samma värden borde vara positiva, är 11 positiva, 32 negativa och 5 utan tecken, vilket enligt samma beräkningssätt som tidigare (s. 211 f.) utgör en mot den förväntade fördelningen säkerställd (22 = 9,18, df : 1, P ( .01) differens. Denna går alltså i riktning mot högre värden för fritidskrav än yrkeskrav i matematik.
Någon tydlig tendens kan inte utläsas vare sig för de manliga eller kvinn- liga tjänstemännen (16 resp. 14 av 12 förväntade positiva differenser"). Däremot synes en viss systematisk skillnad föreligga mellan olika moment. I alla undergrupper är nämligen yrkeskraven högre för momenten deci- malbråk och procenträkning och, med ett undantag, lägre i triangelmo- mentet. Materialet är givetvis icke tillräckligt för att härav dra någon slut— sats utöver konstaterandet av faktum i vårt material.
B. M odersmålet
a. Frågeformulär och principer för bearbetning De allmänna principerna för frågekonstruktionen och utformningen av svarsalternativen var desamma för fritidskraven i modersmålet som för både yrkeskraven i samma ämne och matematikfrågorna. Till skillnad från de senare visade det sig mindre lämpligt att bibehålla exakt samma fyra moment som ingick i frågorna angående yrkeskraven, utan dess antal ut— ökades samtidigt som momenten konkretiserades att gälla olika former av
de vanligaste fritidsaktiviteterna som berör ämnet. Det visade sig vidare meningsfullt och genomförbart att fråga på tre huvudmoment, nämligen läsning, bokkunskap och skriftlig framställning. Här nedan specificeras frågorna med angivande av momentnummer: 25. Hur ofta brukar Ni läsa dagstidningar? 32. Brukar Ni läsa tidskrifter (tidningar) som rör Ert yrke eller något ämne som speciellt intresserar Er, såsom teknik, sport, politik m. m.? 33. Brukar Ni läsa veckotidningar, magasin och dylikt? 34. Hur ofta brukar Ni läsa facklitteratur, dvs. böcker som rör Ert yrke eller något ämne som Ni studerar eller speciellt intresserar Er för? 35. Hur ofta brukar Ni läsa skönlitteratur eller andra böcker än dem som fråga nr (34) syftar på? 40. Hur ofta brukar Ni i Ert arbete eller på Er fritid använda Er av upp- slagsböcker, ordlistor, register eller kataloger? (Två svarskolumner, en för arbetet, en för fritiden.) 42—44. Hur ofta brukar Ni på fritid skriva a) privata brev? b) skrivelser eller protokoll i samband med föreningsarbetet? c) andra slags skrivelser. Vilka?
Det sista alternativet utgör en öppen fråga, som tills vidare lämnas obe- arbetad. Bearbetningen i övrigt följer den tidigare modellen, då svarsalter— nativen utgjordes av samma frekvensangivelser, som ovan redovisats.
b. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser
I tab. 98 återges ranginterkorrelationerna för de manliga industriarbetarna och i tab. 99 motsvarande samband för de manliga och kvinnliga tjänste- männen.
Tab. 98 visar en säkerställd och i flertalet fall mycket stark struktur- likhet mellan samtliga yrkesgrupper bland de manliga industriarbetarna. Tendensen till stark inbördes strukturlikhet är också enligt tab. 99 be- tydande för de kvinnliga tjänstemännen, medan däremot de manliga visar större inbördes variation. Då likheten är så betydande inom industrigrup— pen har vi för jämförelsens skull beräknat en rangordning för hela denna
Tab. 98. Interkorrelationer (rho) för yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritids- krav i modersmålet enligt arbetstagarnas egna bedömningar
Grupp va | Gpl [ Sv Hs Tr Bg Kst Gr .................... .98* .95'" .98* .98* .95* .88” .86' va .................. _ .98* .95* .95' .98* .93* .93' Gpl ................... _ _ .98* .98* 1.00* .96' .90' Sv .................... _ _ _ 1.00' .98* .90* .83* Hs .................... _ _ _ _ .98* .90' .83' Tr .................... _ _ _ _ _ .96' .90* Bg .................... _ _ _ _ _ — .97*
Tab. 99. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupperna ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning
Män Kvinnor
Kb Fö Bk Kb Fö Bk Ka ........... .93* .79* .81* Ka ............ .95* .93' .92* Kb ........... _ .67 .90* Kb ............ _ .83* .90* Fö ........... _ _ .81* Fö ............. — _ .92*
Tab. 100. Korrelationer (rho) mellan tre huvudgrup— per yrkesutövare ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning
ij M ij Kv Ind M .................. .64 .79* ij M .................. _ .57
grupp genom summering av rangnumren för de enskilda grupperna, var- efter ny rangordning ägt rum. Denna har sedan jämförts med en på mot— svarande sätt konstruerad totalrangordning för tjänstemannagrupperna. Korrelationerna mellan dessa tre grupper framgår av tab. 100.
I tab. 100 är sambandet högst _ det enda säkerställda _ mellan man— liga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän och samtliga samband kan på sin höjd betecknas som måttliga. En analys av rangavvikelserna visar f. ö., att de manliga tjänstemännen sätter tidskriftsläsning (mom. 32) avsevärt högre än de kvinnliga, vilka i stället ger veckotidningar (mom. 33) och brev- skrivning (mom. 42) högre relativ vikt. Den största skillnaden mellan de manliga industriarbetarna och de kvinnliga tjänstemännen spåras dels i ovannämnda mom. 32, med relativ övervikt för de förra, dels i momentet läsning av skönlitteratur (mom. 35) med högre relativ frekvens för de se- nare.
Då materialet i dessa hänseenden är så begränsat, skall vi avstå både från utförligare statistisk verifikation och generaliserande slutsatser i dessa frå— gor. Nivåanalysen kommer f. 6. att ge ytterligare nyanser åt här diskute- rade samband.
Nivåjämförelser
Resultaten av det utsträckta mediantestet m. m. återfinns med fördelning på de tre huvudsakliga yrkeskategorierna i tab. 101, som visar signifi- kanta differenser endast ifråga om ett fåtal moment för de manliga kate- gorierna (två resp. tre av åtta). Av variationsvidderna ifråga om både pro- centtal i svarsalternativet 2 och däröver (motsvarande minst en gång i vec- kan) och medianer framgår, att variationen mellan yrkesgrupperna även i
Tab. 101. Utsträckt mediantest m. 111. av fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare med fördelning på tre kategorier
Moment Nr Procent 2— Median. Zz df P Lägst—Högst Lägst—Hogst Manliga industriarbetare: Läsning av dagstidningar ....... 25 94—100 2,87—2,99 16,59 7 * » » tidskrifter (yrkes— och hobby). . 32 33_50 1,17_1,50 2,86 7 _ » » veckopress ......... 33 34—50 1,19—1,50 3,16 7 _ » » facklitteratur ....... 34 10—25 0,13_0,42 4,72 7 _ » » skönlitteratur. .. . . . . 35 15—29 0,31_0,70 5,83 7 _ Bokkunskap .................. 40 8—37 0,13_1,03 22,43 7 " Skriftlig framställning: Brev. . . . 42 4_19 0,54—0,88 9,51 7 _ » » Förenings— skriv. . . .. 43 0— 7 0,03—0,09 3,36 7 _ Manliga tjänstemän: Läsning av dagstidningar ....... 25 98—100 2,96—2,97 0,00 3 — » » tidskrifter (yrkes— och hobby) ......... 32 30—50 1,14—1,50 3,83 3 _ » » veckopress ......... 33 20—35 1,00—1,17 1,67 3 _ » » facklitteratur ....... 34 19—29 OAS—1,15 10,89 3 * » » skönlitteratur ....... 35 33—60 1,00—1,67 3,04 3 _ Bokkunskap .................. 40 29—60 O,95—1,67 8,83 3 " Skriftlig framställning: Brev. . . . 42 7—15 0,35—O,85 8,93 3 * » » Förenings- skriv ..... 43 0—10 0,05_0,19 5,25 3 — Kvinnliga tjänstemän: Läsning av dagstidningar ....... 25 99—100 2,76—2,86 1,76 3 — » » tidskrifter (yrkes- och hobby) ......... 32 5—17 0,39_O,75 3,20 3 _ » » veckopress ......... 33 53_67 1,56—1,74 2,11 3 _ » » facklitteratur ....... 34 1—10 0,07—0,12 2,00 3 _ » » skönlitteratur ....... 35 28—57 0,67—1,60 6,98 3 — Bokkunskap .................. 40 22—46 0,70—1,38 6,79 3 _ Skriftlig framställning: Brev. . . . 42 19—38 1,00—1,28 3,64 3 — » » Förenings- skriv ..... 43 0_ 4 0,05_0,08 0,69 3 _
de signifikanta momenten är relativt blygsam, medan den däremot är ganska betydande mellan de olika momenten. Detta framgår tydligare i den till hälften grafiska framställningen i tab. 102.
Som framgår av tab. 102 är endast två enskilda differenser signifikanta i hela materialet, och båda gångerna rör det sig om skillnader inom yrkes- gruppen manliga tjänstemän. I intet fall är de emellertid av någon mer betydande omfattning eller belägna i något Väsentligt gränsområde.
På det hela taget följer de tre huvudkategorierna av yrkesgrupper var- andra tämligen väl. Av särskilt intresse i detta sammanhang torde en jäm- förelse vara mellan de manliga och kvinnliga tjänstemannagrupperna, be— träffande vilka vi ju har möjlighet att hålla det specifika yrket någorlunda
Tab. 102. Frekvensen fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa differenser med mediantestet
Nr Moment Tot. Lägre frekvens Högre frekvens P 0 1 2 3 25 Läsn. av dagstidn ...... * | Sv. .Gr _ | 32 Läsn. av tidskrift ...... _ -------- | _ ......... | 33 Läsn. av veckopr ...... _ ..... | _ | ....... 34 Läsn. av facklitt ....... _ ......... * KbKa Bk/ * /Fö — | 35 Läsn. av skönlitt ....... _ .......... | _ .............. |. . . 40 Bokkunskap .......... ** st Bg. .vaSv Gr Hs * Kka Ka Fö _ .............. | 42 Skrivn. av brev ....... _ ......... | * Bk/ * /Kb.Fö _ ....... | 43 Föreningsskriv ......... _ | __ ...... |
Tab. 103. Nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, totalt, ifråga om fritidskrav enligt arbetstagarnas egna bedömningar
Moment Nr Maffia" Mig?" Diff. 752 är P Läsning av dagstidningar ....... 25 2,97 2,84 0,13 26,84 1 *** » » tidskrifter .......... 32 1,36 0,44 0,92 91,90 1 *** » » veckopress ......... 33 1,13 1,70 —0,57 45,23 1 *** » » facklitteratur ....... 34 0,57 0,10 0,47 60,86 1 *** » » skönlitteratur ....... 35 1,15 1,06 0,09 0,00 1 _ Bokkunskap .................. 40 1,10 0,83 0,27 5,68 1 * Skrivning av brev ............. 42 0,74 1,10 _0,36 30,58 1 *** » » föreningsskr ....... 43 0,11 0,07 0,04 3,82 1 _
konstant. Då flertalet moment inte uppvisar större eller signifikanta dif- ferenser mellan de enskilda yrkesgrupperna har vi för de båda totalmate- rialen beräknat och signifikansprövat differensen mellan manliga och kvinn- liga yrkesutövare. Resultaten härav framgår av tab. 103.
Av tab. 103 framgår följande. I två av momenten, läsning av skön- litteratur samt föreningsskrivelser, föreligger inga skillnader mellan könen. I ytterligare två föreligger säkerställda differenser till kvinnornas förmån, nämligen ifråga om läsning av veckopress samt brevskrivning. I samtliga övriga fall föreligger säkerställt högre medianvärden för de manliga tjänste- männen. Dock bör observeras, att ingen av differenserna placerar könen i skilda frelwenskategorier. Undantag utgörs dock av läsningen av vecko- press, där de kvinnliga deltagarnas median hamnar i frekvenskategorin >>en gång i veckan» mot männens >>mindre än en gång i veckan». Motsva— rande procenttal för svarskategorierna >>en gång i veckan» eller mer är för kvinnorna 63 (11 = 322) och för männen 31 (n = 178).
Ett speciellt intresse tilldrar sig slutligen momentet läsning av dagstid— ningar (25). Av tab. 102 framgår, att variationen är liten inom grup- perna och totalt ligger på högsta nivå med medianvärden strax under 3 samt procentvärden i de två högsta svarskategorierna. Vi kompletterar dessa siffror med procenttalen för frekvenskategorin »dagligen», fördelade på yrkesgrupperna i tab. 104.
Variationen inom de tre kategorierna är obetydlig om än delvis signifi- kant (tab. 101). Differensen mellan manliga och kvinnliga tjänstemän är enligt tab. 104 säkerställd, differensen mellan manliga tjänstemän och industriarbetare däremot inte (Z? : 2,34, df : 1, P > .05).
Tab. 104. Procent arbetstagare, som läser dagstidningar dagligen
Manliga industriarbetare Manl. tj.män Kvinnl. tj. män
To- talt Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st Ka Kb Fö Bk S:a Ka Kb Fö Bk S:a
97 83 90 90 92 93 96 79 90 95 94 93 95 94 76 78 68 76 76
c. Jämförelser med yrkeskraven i modersmålet
En jämförelse mellan yrkes- och fritidskrav enligt arbetstagarnas egen be— dömning är givetvis i princip möjlig att genomföra, men på grund av 1110- mentens olika konkreta yttringar i de båda variablerna, vilket tagit sig ut— tryck i frågeformuläret genom skilda och för resp. sammanhang anpas— sade momentdefinitioner, kan det inte bli fråga om någon strikt jämförelse.
Av ovannämnda skäl har vi inskränkt oss till att yrkesgrupp för yrkes- grupp jämföra de i yrkeskravsskattningarna förekommande tre moment, som finns representerade i bedömningarna av fritidskraven. Av dessa har vi för jämförelsen valt de mest frekventa inom huvudmomentet. Sålunda har bedömningarna av yrkeskraven i läsning, bokkunskap och skriftlig framställning (att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev) jämförts med följande fritidsmoment: (25) läsning av dagstid- ningar, (40) bokkunskap samt (42) brevskrivning. När vi i det följande
för korthetens skull talar om läsning, bokkunskap och skrivning avser vi i detta sammanhang ovannämnda relationer mellan yrkes— och fritidsmoment. Av ovannämnda skäl avstår vi också från statistisk prövning av differen- serna —— antalet differenser är f. 6. för litet att möjliggöra någon säker tolkning av eventuella signifikanser _ utan betraktar de tendenser som möjligen kan anses genomgående som hypoteser, vilka först kan prövas med för det ändamålet särskilt inriktad metodik på ett annat material än det föreliggande.
Huvudtendenserna kan f. ö. utläsas redan genom en jämförelse mellan tabellerna 93 och 102. En närmare analys av differenserna mellan yrkes- och fritidskrav för de olika yrkesgrupperna visar följande tendens. För de man- liga industriarbetarna är fritidskraven i samtliga moment och yrkesgrupper högre än yrkeskraven. För de manliga tjänstemännen är fritidskraven ge- nomgående högst ifråga om läsning, medan yrkeskraven är högre i samtliga yrkesgrupper ifråga om både bokkunskap och skrivning. De kvinnliga tjänstemännen visar slutligen högre fritidskrav i både läsning och skrivning (observera relationen avfatta skrivelser i yrket/skriva brev), medan ifråga om bokkunskapen bilden inte är enhetlig, då endast tre av de fyra grupperna visar en övervikt för yrkeskraven.
d. Jämförelser med andra undersökningar
Fritidskraven i modersmålet är såvitt vi vet den enda variabelgrupp i vilken det finns möjligheter att jämföra våra data med andra undersök- ningar. Utan anspråk på fullständighet skall vi därför diskutera våra resul- tat i relation till några sådana, som huvudsakligen rör svenska förhållanden.
För att möjliggöra direkta jämförelser har vi vid konstruktionen av frågeformuläret i vissa fall använt samma momentdefinitioner som använts i den senast publicerade vetenskapliga analysen av ungdomens läsvanor, nämligen av Leijonhielm (1954), vilken i sin tur delvis har kunnat jämföra sina resultat med den tio år tidigare publicerade undersökningen av Huse'n (1944). Jfr också Husén (1947).
De moment där vi använt exakt samma definitioner utgöres av (32) tid- skrifter (tidningar) som rör Ert yrke eller något ämne som speciellt intres- serar Er, såsom teknik, sport, politik m. m., samt (33) veckotidningar, ma- gasin och dylikt. Dessutom kommer jämförelser att utföras beträffande dagstidningarna, trots att momentdefinitionerna (från vår sida på grund av tekniska skäl i samband med svarsalternativen) där något divergerar. Leijonhielm har »dagliga tidningar» (s. 24), vi »dagstidningar».
Dagstidningar
Leijonhielms material omfattar värnpliktiga inom inskrivningsområde 10 8 (Uppland) och inrymmer en icke obetydlig överrepresentation för lands- bygden i jämförelse med hela landet (5. 32). Hans totalmaterial visar en
daglig läsfrekvens av dagstidningar om ca 80 % (s. 39). Fördelat på utbild— ningsgrupper erhålles ca 80 % för folkskola (n: 413) mot 95—90 % för realskola resp. gymnasium (s. 47). I en specialutredning visas, att intelli— gensen har endast obetydligt samband med läsfrekvensen vid de dagliga tidningarna men däremot påtagligt samband vid tidskrifter och böcker (5. 185). Detta yttrar sig bl. a. däri, att de folkskoleutbildade i jämförelse med de realskoleutbildade vid konstanthållen intelligens uppnår ungefär samma frekvenser, om man slår samman svarskategorierna »en om dagen» med >>flera om dagen» (s. 169).
Leijonhielms siffror är således lägre än våra (tab. 104), men våra yrkes— grupper är givetvis icke direkt jämförbara med Leijonhielms, vare sig vad beträffar ålders— eller bostadsfördelningen. Vårt material är ju i huvudsak insamlat i städer och övriga tätorter med relativt stora industrier och täcker åldersintervallet 18— —30 år.
En möjlighet att uppskatta dessa faktorers betydelse erbjuder Husén (1944), vars material utgöres av anställningssökande som volontärer vid krigsmakten i åldern 17—20 år och därigenom inte heller är direkt jäm— förbart med vårt. Tendenserna beträffande ålders— och tätortsgrupperna är emellertid av direkt intresse. I hela materialet är låsfrekvensen dagstid- ningar dagligen ca 85 % (tab. 39, s. 483). I de två högsta åldersgrupperna är frekvensen emellertid 88 resp. 89 % (n = 142 resp. 54 enl. tab. 1, s. 20). Samtidigt kan man iaktta en tendens mot högre uppgivna frekvenser med stigande tätortsgrad: Landsbygd 84 %, köpingar och municipalsamhällen 87 %, städer utom storstäder 87 %, storstäder 90 % (tab. 40, s. 484). Nu reserverar sig Husén (1944, s. 484) för en relativt sett större överskattnings- tendens hos stadspojkarna dock utan att göra gällande att hela differensen skulle förklaras av denna generella skattningstendens.
En av kommittén för utredning av det psykologiska försvaret företagen opinionsundersökning, redovisad av Gösta Carlsson (1953) i SOU 1953: 27, Psykologiskt försvar, ger också en del tendenser av intresse för oss. Mate- rialet, ett riksrepresentativt sampel, har där indelats i två huvudyrkes- grupper, jordbrukare och icke jordbrukare, och var och en av dessa i två socialgrupper (högre—lägre). Totalfrekvensen tidningsläsning dagligen (7—5 dagar i veckan) utgör 93 %, i jordbruksgruppen 89 % resp. 88 %, bland icke—jordbrukarna 96 % resp. 94 %.
I detta sammanhang kan också nämnas, att en tidigare (1942) genom- förd gallupundersökning gav en i kategorin »regelbundet» frekvens i total- materialet om 95 % (Håstad m. fl. 1950, s. 333).
I jämförelse med ovan återgivna siffror och tendenser synes våra resul— tat enligt tab. 104, innebärande dagligfrekvenser om ca 90 % för manliga industriarbetare, 94 för manliga tjänstemän och 76 för kvinnliga tjänste- män samtliga i åldern 18—30 år och bosatta i tätorter, te sig fullt rimliga beträffande de manliga deltagarna, låt vara att våra resultat liksom resul—
taten av flertalet undersökningar med denna metodik kan inrymma vissa systematiska skattningstendenser. Dessa torde emellertid icke kunna mätas annat än i samband med speciella undersökningar med andra metoder. De skulle i så fall snarast peka mot en viss överskattning. Vad de kvinnliga tjänstemännen beträffar föreligger dessvärre inga jämförelsemöjligheter inom det refererade materialet.
Tidskrifter
Av tab. 101 framgår, att frekvensen läsning av tidskrifter enligt defini— tionen ovan (s. 245) åtminstone en gång i veckan (värdet 2) för de man- liga industriarbetarna varierar mellan 33—50 %, mellan de olika yrkes— grupperna. Motsvarande variationsvidd för de manliga tjänstemännen ut- gör 30—50 % och för de kvinnliga 5—17 %.
Med hänsyn till att denna typ av periodicas utgivning icke till alla delar kan antagas ske en gång per vecka, kan vi inte jämföra direkt med Leijonhielms redovisning, då han som svarsalternativ anger såväl »regel- bundet» som »mer än en i veckan» (5. 24). Däremot kan vi jämföra resul— taten av den kvalitativa bearbetningen av frekvenser för olika namngivna tidskrifter, men detta kan av utrymmesskäl icke äga rum här utan får anstå till ett annat tillfälle.
Veckopress
Trots att det är Leijonhielm (1954, s. 63 ff.) som infört den av oss använda kategoriskillnaden mellan tidskrifter och veckotidningar, kan vi inte hel- ler i detta fall använda hans material för jämförelser mellan frekvensvär- dena, eftersom han föredrar att redovisa sina resultat med hänsyn till de i hans frågeformulär av de svarande specificerade tidningarnas fördelning på genrer etc. Endast ifråga 0111 den mot realskolegruppen matchade folk- skolegruppen (n = 47, IK : 110) kan vi erhålla fördelningen på svarsalter— nativen »en i veckan» samt »mer än en i veckan». Sammanlagda frekven- sen i dessa båda alternativ uppgår till drygt 50 % (efter 5. 172).
Den tidigare nämnda gallupundersökningen (1942) ger för ett represen- tativt totalmaterial av båda könen en frekvens av regelbunden läsning av veckotidningar om 63 % (Håstad m. fl. 1950, s. 333). En beräkning efter Husén (1944, s. 466), som inte skiljer ut tidskrifterna från veckotidning- arna, visar i de sammanslagna svarskategorierna >>regelbundet» och »mer än en i veckan» fallande frekvenser med stigande ålder: I åldersgrupperna 17—19 ligger frekvenserna omkring 55 %, i åldersgrupperna 20—21 och där- över ligger de under 40 %. Fördelningen med avseende på tätortsgrad visar enligt Husén (1944, s. 471) en tendens till högre frekvenser i städer än på övriga platser. Hans stadsmaterial ligger över 55 %.
Våra egna siffror varierar enligt tab. 101 för de manliga industriarbetarna mellan yrkesgrupperna från 34 till 50 % för frekvensen en gång i veckan
eller mer. Motsvarande siffror för de manliga tjänstemännen utgör 20—35 % och för de kvinnliga tjänstemännen 53—67 %, en avsevärd skillnad mellan könen. Mot bakgrunden av de ovan refererade siffrorna och tendenserna ter sig dessa resultat fullt rimliga, samtidigt som de ger en kanske inte ointressant information om variationen inom i jämförelse med de tidigare undersökningarna betydligt mer homogena yrkesgrupper.
Böcker
Ifråga om dessa alternativ föreligger inga direkta jämförelsemöjligheter, dels därför att svarsalternativen icke stämmer med någon annan under- söknings, dels därför att vi på samma sätt som ifråga om periodica skilt mellan fack- och skönlitteratur. [ likhet med flertalet andra undersökningar har vi uppmanat våra deltagare att specificera några (i vårt fall två) av de böcker de senast läst. Detta material kommer att bearbetas i en senare omgång, och därvid jämföras med övriga undersökningar, i den mån ma— terialet lämnar tillräcklig grund härför.
I detta sammanhang vill vi endast specificera några huvudtendenser inom vårt material av frekvensangivelser. Som vår fråga ställts och med hänsyn till de i förhållande till andra moment likartade svarsalternativ vi använt, kan vi dra slutsatsen, att våra frekvensangivelser, till skillnad från övriga undersökningar, ger frekvenser läsning av skönlitteratur i betydelse av hur ofta denna process återkommer, oavsett antalet lästa böcker under en tidsperiod. Detta innebär onekligen en nackdel för jämförelser med andra undersökningar men också så tillvida, att denna typ av frekvensangivelse kan antagas att i större utsträckning inbjuda till överskattning. Samtidigt är det för oss självklart, att det i vårt fall viktigaste syftet var att bibehålla de interna och relativa jämförelsemöjligheterna med andra moment.
Variationen mellan yrkesgrupperna ifråga om på detta sätt definierad läsfrekvens av skönlitteratur minst en gång i veckan utgör enligt tab. 101 för de manliga industriarbetarna 15—29 %, de manliga tjänstemännen 33——60 % samt de kvinnliga tjänstemännen 28—57 %.
En uppskattning av relationerna kan t. ex. göras med Husén (1944, s. 394), som använder svarsalternativen ofta _ ibland — sällan — aldrig. Frekven- sen ofta håller sig i hans material ungefärligen konstant kring 34 % i de olika åldersgrupperna. Ifråga om tätortsgrupperingen kan man iakttaga en icke särskilt markant tendens till högre frekvenser i städerna, vilket Husén (1944, s. 395) tolkar som åtminstone delvis sammanhängande med större överskattningstendenser hos stadspojkarna.
Något annorlunda definitioner användes av Leijonhielm (1954, s. 93) som räknar dem som regelbundna bokläsare, vilka uppnår frekvensen av en läst bok i månaden eller mer. Hans totalmaterial ger 48 % på detta sätt definierade regelbundna bokläsare, vilket med hänsyn till skolutbildningen
ger följande frekvenser (s. 127): folkskola 40 %, realskola 70 %, gym— nasium 92 %.
Bokutredningen (SOU 1952: 23) redovisar resultatet av en gallupunder— sökning, som också ger vissa tendenser av intresse. Som regelbundna bok— läsare räknar denna utredning dem, som angett sig ha läst en bok under de sista tre månaderna. Denna frekvensdefinition ger 63 % regelbundna bok- läsare i totalmaterialet, men utredningen framhåller, att om definitionen satts till en bok den sista månaden, »så hade procenttalet förskjutits ned- åt 50 %» (s. 32), vilket stämmer väl med Leijonhielms material. Enligt bokutredningens totalmaterial är läsfrekvensen hos kvinnorna lägre (60 %) än bland männen (67 %). Ingen indelning efter kön är emellertid redovi- sad för olika yrkesområden, så vi saknar t. v. anledning att på denna grund ifrågasätta våra egna resultat för de manliga resp. kvinnliga tjänstemän- nen. Åldersgruppen 20—29 år visar vidare den högsta läsfrekvensen (74 % ), varvid dock bör betonas, att detta är bokutredningens lägsta åldersgrupp. Tjänstemän och kontorister visar likaledes den absolut högsta läsfrekven- sen (85 %) bland de olika kategorierna av »ställning i yrket». Som jäm- förelse kan nämnas, att gruppen »andra anställda», i vilken industriarbe- tarna ingår, när en frekvens av 67 % regelbundna läsare. Med hänsyn till utbildningen spåras också ganska tydliga differenser: folkskola 58 %, real— examen 85 %, studentexamen 96 %.
Det föreligger således inga möjligheter till direkta jämförelser med våra siffror, men ett studium av de här återgivna tendenserna och rela- tionerna tyder icke på att vårt material i detta hänseende skulle vara be— häftat med några systematiskt avvikande feltendenser.
Sammanfattning av jämförelserna med andra undersökningar I den mån direkta jämförelser med andra undersökningar varit möjliga att utföra, har de visat för våra undersökningsresultat fullt rimliga resul- tat. Det bör dock betonas, att alla jämförelser har gällt undersökningar med enkät- eller intervjumetodik, vilket innebär att för dylika undersök- ningar kännetecknande systematiska bedömningstendenser, vanligen i form av en viss överskattning av socialt värderade variabler, icke kunnat kolla- tioneras. Med hänsyn till Huséns (1944) iakttagelser angående en viss ten- dens till överskattning i hans stadsmaterial, skall vi med hänsyn till att vårt material huvudsakligen stammar från städer eller typiska industri— orter reservera oss för möjligheten av en viss systematisk överskattnings- tendens i vårt material jämfört med ett riksrepresentativt sampel. Det föreligger inga möjligheter att inom vårt eget material på ett tillförlitligt sätt undersöka detta förhållande.
C. Sammanfattning av huvudresultaten
Undersökningarna angående fritidskraven i matematik och modersmålet bland arbetstagarna enligt deras egen bedömning visar i stort sett följande resultat.
I matematik är skattningarna av användningsfrekvensen på fritid ge- nomgående låga i de sex grundläggande moment inom ämnet som vi un- dersökt. Bland de manliga industriarbetarna är strukturlikheten ganska betydande, vilket också är fallet mellan yrkesgrupperna bland de manliga och kvinnliga tjänstemännen. Nivåmässigt ligger medianvärdena i flerta- let fall i kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, medan de i vissa undantagsfall stiger en svarskategori högre, dock alltid mindre än en gång i veckan. Med hänsyn härtill har vi ifrågasatt om det föreligger en syste- matisk underskattningstendens i materialet, vilket vi har hänskjutit till diskussion i samband med de jämförelser som kan göras med andra un- dersökningar i modersmålet. Om det även där skulle föreligga indikation på systematisk underskattning, skulle vi ha rätt att misstänka en sådan även ifråga om matematik. Däremot synes inget tala för en differens mel- lan ämnena ifråga om systematiska bedömningstendenser.
I modersmålet har vi likaledes kunnat iaktta en betydande strukturlik- het framför allt avseende de manliga industriarbetarna och de kvinnliga tjänstemännen, medan däremot de manliga tjänstemännen visar en ten- dens till större variation mellan yrkesgrupperna. Nivåmässigt föreligger obetydliga variationer mellan yrkesgrupperna inom de tre huvudkatego- rierna av yrken, medan däremot variationen mellan olika moment i vissa fall är ganska betydande. Läsning av dagstidningar ligger t. ex. genom- gående på daglignivå för flertalet anställda, medan ett moment som brev- skrivning förekommer ganska sällan. Säkerställda differenser mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen har kunnat iakttagas t. ex. ifråga om läsning av veckopress och brevskrivning, där kvinnorna visar högre fre- kvensangivelser, samt läsning av dagstidningar, tidskrifter, facklitteratur samt bokkunskap, i vilka männen överväger räknat efter medianvärdena för totalmaterialet.
En jämförelse med andra i Sverige utförda undersökningar visar för vår del fullt rimliga resultat. Föreligger någon mer utpräglad systematisk bedömningstendens i förhållande till ett strikt rikssampel synes den ten- dera mot en Viss överskattning i modersmålsmaterialet. Därmed saknar vi stöd för en tidigare ifrågasatt systematisk underskattningstendens i matematikmaterialet.
KAPITEL 9
Sammanfattande diskussion av huvudresultaten av undersökningarna rörande behovet av kunskaper och
färdigheteri matematik och modersmålet
A. Matematik
Analysen av kraven på förkunskaper enligt bedömningar av lärarna vid de mottagande skolorna (kap. 4) har visat, att de 48 momenten kan inde— las i följande fyra kategorier:
Kategori ]: Moment med färdighetskrav i alla linjegrupper i yrkesskolor och gymnasier: Hela tal, decimalbråk, dekadiska sorter, allmänna bråk, huvudräk- ning och överslagsberäkningar, procenträkning, reguladetri, stycketal, ränta, ra- batt och medeltal.
Kategori Il: Moment med färdighetskrav på vissa linjer i yrkesskolorna samt på flertalet gymnasielinjer: Enklare ekvationer, planimetri, rektangel, cirkel, triangel, längd- och ytskala, parallelltrapets, cylinder, prisma, likformig rörelse, arbets- problem, blandningar, affärsräkningar och bolag.
Kategori III: Moment med färdighetskrav endast på vissa gymnasielinjer: Svå— rare ekvationer, algebra, geometriska teorem och konstruktioner, tabeller, diagram, gradskiva, regelbunden månghörning, kon, pyramid, klot, myntreduktioner, väx- lar, aktier och obligationer.
Kategori IV: Moment utan färdighetskrav på någon linje: Flertalet hjälpmedel av typen räknesticka, räknemaskin.
För specifikation av dessa färdighetskravs fördelning på de enskilda linje- grupperna hänvisas i första hand till fig. 4 och sammanfattningen i kapi- tel 4. Av det totala antalet moment visar sig cirka 25 % tillhöra den först- nämnda kategorin, vilken alltså skulle kunna sammanfattas som den för alla utbildningslinjer, så som vi här har grupperat dem, gemensamma näm— naren. Antalet moment med färdighetskrav på gymnasielinjerna är givet- vis betydligt fler.
Analysen av yrkeskraven enligt bedömningar av lärarna vid yrkessko— lorna visar stora likheter med förkunskapskraven. Strukturlikheten är så- lunda betydande. De avvikelser som kan konstateras, går i riktning mot högre relativ angelägenhetsgrad för tillämpade moment samt hjälpmedel, typiska för respektive yrkesområde. Nivåmässigt ligger yrkeskraven enligt dessa bedömare på det hela taget högre än förkunskapskraven såväl totalt som för enskilda yrkesområden. Ett undantag från denna i övrigt genom- gående tendens företräds av de vårdande yrkena, vilket utförligare har dis-
kuterats i kap. 6. För flertalet andra yrkesområden kan man snarare spåra en motsatt tendens, som är särskilt utmärkande för sådana moment som definitionsmässigt och enligt yrkeslärarnas bedömningar såväl som gäl— lande undervisningsplaner för dessa yrkeslinjer är särskilt utmärkande för yrkesområdet ifråga. Dessa moment, t. ex. hjälpmedel samt viss handels- räkning för handelsskolorna, visar sålunda ifråga om förkunskapskrav inte några högre skattningar än för andra utbildningslinjer. Detta torde åter- spegla en tendens hos dessa yrkesutbildande skolor att, åtminstone i det läge som nu råder, själva ombesörja undervisningen i för den egna yrkes- linjen typiskt tillämpade moment relativt mycket från grunden. Detta kan givetvis sammanhänga med flera förhållanden. Som exempel kan anföras elevmaterialets heterogena karaktär ifråga om förkunskaper, önskvärdheten av att från början bygga upp en enhetlig metodik för behandlingen av problemen i mer direkt anknytning till yrkeslivets krav, behovet av annor- lunda uppgiftstyper än dem som förekommer i den grundläggande skolans läroböcker etc. Vi vill här starkt betona, att vi i vårt eget material endast kan belysa denna fråga indirekt genom de i det föregående redovisade jäm— förelserna mellan yrkes- och förkunskapskrav, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna. Ett stickprovsmässigt företaget studium av vissa gällande undervisningsplaner för yrkesskoleväsendet motsäger emellertid inte denna preliminära tolkning.
Arbetsledarnas bedömningar av yrkeskraven utfördes som frekvensskatt- ningar avseende flertalet yrkesutövare i de ifrågavarande yrkesgrupperna, oavsett deras utbildningsförhållanden. Arbetsledarnas bedömningar visar — i de delar detta kunnat mer invändningsfritt prövas _ måttlig till stark strukturlikhet. Nivåmässigt har inga strikta jämförelser på grund av diffe- renserna mellan materialen ifråga om referensgrupper och svarsalterna- tiv kunnat företagas, men en viss uppfattning får man av följande tendens: Av de moment som av lärarna vid yrkesskolorna bedömts med färdighets- krav i yrket, återfinns endast ett mindre antal bland dem som arbetsledarna bedömt med högre frekvenser, samtidigt som dessa utgör samtliga moment med högre frekvenser enligt arbetsledarna.
Av de 37 momenten är det endast nio som når upp till en genomsnittlig frekvens om en gång i veckan eller mer för mer än en av de tio yrkesgrupper, som be- dömts i fåltundersökningen i näringslivet. Av dessa nio år det endast två, hela tal och decimalbråk (samt lösning av enkla problem med dessa räknesätt) som når den ovan angivna frekvensnivån för fem av de tio yrkesgrupperna. Momen- ten överslagsberäkningar, sortförvandling avseende dekadiska sorter samt procent- räkning samlar tre till fyra yrkesgrupper på denna frekvensnivå, medan hjälp- medel (räknemaskin, skjutmått, mikrometerskruv) när samma frekvensnivå endast för enstaka yrkesgrupper.
Det bör i detta sammanhang tilläggas, att gränsdragningen mellan högre och lägre frekvens vid svarsalternativet en gång i veckan givetvis är god- tycklig och att bilden blir en annan, om man sätter gränsen högre eller lägre.
Tab. 105. Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (övre raden) och arbetstagarefundre raden) för sex moment i matematik (Teckenförklaring i texten). ;,
Manliga industriarbetare Manl. tj. män Kvinnl." tj. män Moment . — Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st Ka Kbl FölBk KaIKb Fö Bk . 0 + 0 + 0 + 0 0++++++++++++++*++ Dec1malbråk O 0 0 0 + + 0 0 0. + + + + 0 + 0 +, 0.+ + Allmänna 0 0 0 0 O O O O 0 0 0 + 0 0 - 0 + ' bråk 0 O 0 0 O 0 O 0 O 0 0 0 0 0 0 0 ' 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Enkla" ekv" 0 0 o 0 o o o 0 0 0 0 + 0 0* o 0 0 .. O 0 + + 0 + 0 0 0 0 + + + + + + + + + Procentrakn. O 0 + 0 0 0 0 0 + + + + 0 + + + + . 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0 O 0 0 0 O * 0 "lange! 0 0 o o o o 0 0 0 0 0 o 0 0 o 0 0 0 + + 0 + 0 0 O 0 0 + + 0 0 0 + + Överslagsber. 0+ 0 0 + 0 + 0 0 0 0 + + + + 0 0 0 0
Hur resultaten gestaltar sig vid andra gränsdragningar, kan lättast approxi- mativt utläsas ur tab. 71.
På grund av det begränsade antalet moment i frågeformuläret till arbets- tagarna har det inte varit möjligt att med säkerställda värden uppskatta graden av strukturlikhet mellan arbetsledarnas och arbetstagarnas bedöm- ning av yrkeskraven, men tendensen (enligt kap. 6) tyder på ganska höga samband för flertalet yrkesgrupper. Nivåmässigt synes ingen generell be- dömningstendens göra sig gällande, men vissa skillnader har likväl kunnat iakttagas men icke säkerställas mellan de olika bedömarkategorierna för vissa grupper. Så kan som ett exempel nämnas, att i den stora kategorin tjänstemän föreligger en genomsnittlig men icke säkerställd tendens till högre genomsnittliga frekvensangivelser av arbetsledarna. Andra yrkes- grupper ger dock nästan lika utpräglade tendenser åt andra hållet.
En jämförande förenklad översikt av yrkeskraven enligt arbetsledare och arbetstagare lämnas i tab. 105, som endast upptar de sex moment, som ar— betstagarna bedömt och i vilka de sj älva genomgått kunskapsprov. För varje moment anges i den övre raden yrkeskraven enligt arbetsledarna, i den undre enligt arbetstagarna. Plus-tecken markerar värden på eller över fre— kvensgränsen en gång i veckan, varvid två plustecken (++) användes vid frekvenser på daglignivå. Nolltecken (0) anger frekvenser i kategorin ald- rig eller praktiskt taget aldrig, blandade tecken (0 +) i de fall då svaren ligger mitt emellan (kategorin mindre än en gång i veckan) och då skill- naderna är mer tydliga mellan yrkesgrupperna, även om enskilda signifi— kanser icke skulle förekomma. Över huvud gäller om signifikansprövning- arna i denna tabell, att de icke i något fall markerats, men de har dock givetvis påverkat placeringen av tecknen i olika kategorier.
Med den angivna ”frekvensgränsen och det förenklade beräkningssätt. .i övrigt,. som tab. 105 utnyttjar på grundval av'tab. 71 och tab. .77, fram- går, att tre moment helt saknar yrkeskrav enligt båda bedömarkategorierna," nämligen allmänt bråk, enklare ekvationer och triangel.»lnte heller något av de övriga momenten, decimalbråk, procenträkning och överslagsberäk— ningar visar genomgående yrkeskrav, medan de däremot ger anvisning på yrkeskrav för enskilda grupper ,och & särskilt vad beträffar tjänstemän— nen —— hela kategorier.
Den allmänna tendensen går i riktning mot approximativ överensstäm- melse mellan arbetsledare och arbetstagare, men vissa undantag, som har diskuterats tidigare, återfinns i tabellen.
Fritidskraven i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning ligger i samtliga grupper under den tillämpade frekvensgränsen och i flertalet fall i regionen aldrig —— praktiskt taget aldrig. De mOment Som när högre frekvenstal än så utgöres'av decimalbråk, procentproblem och överslags- beräkningar, dock huvudsakligen för manliga tjänstemän (de två första) samt industriarbetarna (det sistnämnda). Tendensen är i jämförelse med yrkeskraven närmast den, att för industriarbetarna ligger fritidskraven i genomsnitt något högre, medan ingen motsvarande generell tendens kan spåras beträffande gruppvärdena för tjänstemännen. Ifråga om decimal- bråk och procentproblem, de moment som i större utsträckning tende- rade mot högre frekvenser ifråga om yrkeskrav, har vi, dock utanatt kunna säkerställa" differensen, kunnat iaktta högre yrkeskrav i samtliga undergrupper.
Totalresultatet är dock negativt såtillvida, som inget moment i någon grupp når över den kvalifikationsgräns för högre frekvenser, som vi ut- ifrån allmänna överväganden uppsatt och som motsvarar en frekvens om minst en gång i veckan.
På grund av olikheterna i referenssystem och hedömningsskala kan vi givetvis icke tala om någon formellt sett iakttagbar motsättning mellan materialen från yrkesskolorna och näringslivet. I den mån som det emel- lertid kan anses rimligt, att krav på färdigheter från yrkesskolorna, föratt man skall kunna tala om att de tas i anspråk i någon mer väsentlig 'om- fattning, bör motsvaras av en användningsfrekvens i yrket om åtminstone en gång i veckan, torde man emellertid kunna tala om en viss diskrepans mellan bedömarkategorierna, såtillvida som yrkeskraven enligt "såväl ar— betsledare som arbetstagare icke står i så hög proportion till yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna, som man kunde vänta. Med tanke på att yrkesskolornas utbildningsplaner,'som ovan understrukits, inte enbartlär inriktade på den konkreta yrkesverksamhetens krav i de yrkesgrupper i vilka flertalet av dess elever hamnar efter genomgången yrkesutbildning, är en viss motsättning mellan kraven från yrkesskolehåll och från arbets- platserna inte oväntad. Även beträffande bedömningarna från de senare
gäller, att de bör ses mot bakgrunden av bedömargruppernas ställning i företagen, etc. Vi vill därvid betona, att vi medvetet begränsat undersök- ningarna i företagen till att avse frekvensbedömningar från dem, arbets- ledarna och arbetstagarna, som på nära håll dagligen följer respektive ut- övar den yrkesverksamhet, som bedömningarna avser.
B. Modersmålet
Tendenserna vid jämförelser mellan de olika delundersökningarna rörande behovet av kunskaper och färdigheter i modersmålet visar en hel del ge- mensamma drag med motsvarande matematikundersökningar.
Sålunda visar det sig ifråga om förkunskapskraven från de mottagande skolorna enligt bedömningar av lärarna där (kap. 5) möjligt att urskilja för alla utbildningslinjer gemensamma moment. Andra åter är gemen- samma endast för vissa utbildningslinjer både i gymnasiet och yrkessko- lorna, medan —— till skillnad från matematikundersökningarna — antalet moment som enbart huvudsakligen efterfrågas på gymnasielinjerna är syn- nerligen begränsat. Den förstnämnda kategorin, den »gemensamma näm- naren», är i förhållande till antalet moment också mycket större än i ma- tematik. Givetvis kan en sådan jämförelse endast göras under förutsätt- ning av att momentindelningen är utförd efter samma principer på samma specificitetsnivå i båda ämnena. Detta kan inte empiriskt belysas i våra undersökningar, varför den ovannämnda jämförelsen givetvis är att be- trakta som en bedömningsfråga utifrån de angivna förutsättningarna. En an— nan skillnad i förhållande till matematikundersökningarna framkommer däri, att differenser mellan huvudmomenten i modersmålet är så gott som obefintliga, medan man däremot kan urskilja en mycket tydlig och i många fall säkerställd angelägenhetsgradering av de enskilda momenten inom hu— vudmomenten. Strukturlikheten mellan yrkeslinjer och gymnasielinjer är slutligen betydande, men tydliga nivådifferenser föreligger med högre vär- den för gymnasielinjerna.
Från yrkesskolorna har vi också erhållit bedömningar av yrkeskraven (kap. 7) i vissa moment, vilka utformats i frekvenstermer. På grund av det ändrade referenssystemet kan direkta jämförelser med förkunskapskraven inte göras i detta ämne, men under vissa förutsättningar kan man uppskatta strukturlikheten för i båda bedömningsserierna gemensamma moment som ganska betydande.
Yrkeskraven har också bedömts i frekvenstermer av arbetsledarna, dock ej till alla delar i samma moment som yrkeslärarna. Så långt strukturlik- heten med yrkesskolebedömningarna av tekniska skäl går att fastställa synes den vara av måttlig styrka. Nivåmässigt kan vi i detta material kon- statera en tendens till i genomsnitt högre frekvensangivelser från yrkes- skolehåll. De moment som enligt arbetsledarna når upp till eller över fre-
kvensgränsen en gång i veckan utgöres av enkla grundläggande aktiviteter ifråga om läsning (av kortare rapporter, instruktioner etc.) och muntlig framställning (rapportera, framlägga synpunkter, inhämta upplysningar). Nivåmässigt lägre men med samma tendens i övrigt ligger bokkunskap och skriftlig framställning (kortare rapport etc.).
Beträffande arbetstagarnas egna bedömningar av yrkeskraven gäller föl- jande.
Av de fyra huvudmomenten är det endast i ett, läsning (t. ex. av anvis- ningar, arbetsplaner, skrivelser), som halva antalet av industriarbetar- grupperna når upp till eller över frekvensgränsen beträffande yrkeskra- ven. De manliga tjänstemännen ligger i detta moment på daglignivå och de kvinnliga samtliga över frekvensgränsen. Även ifråga om övriga moment när de manliga tjänstemännen över frekvensgränsen, medan de kvinnliga inte gör det ifråga om något av dem. I bokkunskap ligger de dock strax under denna gräns.
I relation till arbetsledarbedömningarna har vi icke kunnat konstatera någon särskild tendens till genomgående högre eller lägre värden, även med hänsynstagande till de för jämförelsen härvidlag speciella problemen som sammanhänger med de begreppsligt något vidare momentdefinitionerna i arbetstagarformuläret.
Fritidskraven är för de manliga industriarbetarna (kap. 8) genomgående högre än yrkeskraven i samtliga moment. Mindre enhetlig är tendensen för tjänstemännen, men den stämmer för samtliga kategorier beträffande läs- ning, tack vare fritidskravens höga frekvenser av läsning av dagstidningar. Detta illustrerar svårigheterna att göra direkta jämförelser, då de olika hu- vudmomenten självfallet yttrar sig på olika sätt i yrke och på fritid.
Efter samma principer som anförts beträffande tab. 105 har vi i tab. 106 schematiskt angett frekvensvärdena för de fyra momenten i arbetstagar- formuläret i relation till närmast motsvarande skattningar av arbetsledarna, vilka senare moment till sin definition inte är fullt så vida som momenten i arbetstagarbedömningarna. Den övre raden för varje huvudmoment be- tecknar således arbetsledarbedömningarna för närmast motsvarande kon- kreta moment, den mellersta arbetstagarbedömningarna avseende yrkes-, den sista fritidskraven enligt arbetstagarna. Även i detta senare fall jäm- förs något olika definierade konkreta moment inom respektive huvud- moment. Så t. ex. avser yrkeskraven ifråga om läsning kortare anvisningar etc., medan fritidskraven avser dagstidningar. I samtliga fall har de i totalmaterialen mest frekventa momenten utsetts att representera huvud- momentet. Observera, att vi i huvudmomentet skrivning dock i samtliga fall använder moment innebärande att vederbörande själv avfattar en kortare rapport eller dylikt. Om vi i stället enligt huvudregeln skulle haft med moment innebärande blankettifyllande eller avskrift efter förlaga, hade tjänstemannagrupperna visat en helt annan bild genom väsentligt högre
Tab. 106; Översikt av yrkeskrav" enligt arbetsledare (överst), enligt arbetstagare (mitten) samt fritidskrav enligt arbetstagare (nederst) i fyra huvudmoment av modersmålet ( Tec- kenförklaring i texten)
Manliga industriarbetare Manl. tj. män Kvinnl. tj. män Moment
Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fö Bk 0++++ +++ + + + + + + +++ + + ++ Läsning. 0++ + +++ 0+0+0++++++++++ + + + ' ++++++++++++++++++++++++++++++++ 0 0 0 0 0 O 0 0 ++++++++++++++++ Bosign” 0 0 0 0 0 O 0 0 + + +++ 0+0+0+0+ P o+0 0 0+0+0 0 0 0+0++ 0+0+0+0+0+
0 + 0 0 O O 0 0 0 O 0 0 0 0 0 0 Skrivning 0'+0 0 0 0 O O 0 + 0+ +++ 0 0 0 0 0+ 0+0+0+0+0+0+0+0+0+0+0 O+0+0+0+ Muntl- (+) (—+) (+) (+) (+) (+) (+) (+) (+) (+)_(+) (+) (+) (+) (+) (+) framst. + 0 0 0 0 (+)(+)(+)(+)0 0 0+
skattningar. Tecken inom parentes anger, att signifikans inte föreligger mel- lan grupperna men att variationsvidden ändå är ganska stor. Vidare bör ob- serveras, att skattningar av fritidskrav inte förekommer beträffande hu- vudmomentet muntlig framställning.
Tab. 106 visar de ovan diskuterade tendenserna ganska tydligt. Frekvens- gränsen uppnås av alla ifråga om läsning samt av tjänstemännen även ifråga om bokkunskap. En större del av de bristande överensstämmelserna i tj änstemannamaterialet mellan arbetsledar- och arbetstagarmaterialet torde kunna föras tillbaka på differenserna mellan män och kvinnor, vilka inte bedömts separat av arbetsledarna. En genomgående tendens synes också vara, att fritidskraven ifråga om skriftlig framställning —— representerat av brevskrivning — något överväger över både arbetsledares och arbets- tagares bedömning av yrkeskrav när det gäller att på egen hand avfatta någon form av enklare skrivelser. Detta gäller också med vissa undantag kontorsgrupperna.
C. Sammanfattande jämförelser mellan ämnena
Av flera skäl, redovisade tidigare i olika sammanhang, kan direkt mät- bara jämförelser icke göras mellan ämnena. En allmän icke närmare pröv- bar tendens i ovan avgivna sammanfattningar kan dock sägas gå ut på, att yrkeskraven i de yrkesgrupper som vi undersökt såväl enligt arbetsledare som arbetstagare visat sig skäligen blygsamma i jämförelse med vad man kan vänta av förkunskapskraven hos motsvarande yrkesskolor. Detta in- nebär icke i och för sig något konstaterande av att dessa skulle vara för höga. Att modersmålsämnet strukturmässigt visar tendens till större lik- het mellan yrkesgrupper enligt arbetsledarna är endast naturligt utifrån
iakttagelserna ifråga om den gemensamma grunden i förkunskapskraven och allmänna överväganden angående de undersökta ämnenas natur och förutsättningarna för en momentanalys av dem. Ett annat utslag av diffe— renserna mellan ämnena spåras i fritidsanvändningen i de grupper vi under- sökt. Den allmänna tendensen härvidlag går mot högre frekvenser för de undersökta modersmålsmomenten.
.:"1; i 'I ._
' IJIHIIIL— ' kull—1, Init
” lök—J?! 110-kd
.' "I-"Hild. _utarul W _.i- ** it"?” mm" 'H'fig, h—gu m=: livfull-EL
nu ;
I—T—'-i'k.'l lh oil ann-rr: pilu'u'u
li,-hh m;»- III'.'1 1'm_ i'll-l Fr Hail. "— vi ”jtl wil-hill
III
BEDÖMNINGAR AV KUNSKAPSSTANDARDEN
KAPITEL 10
Yrkesskole- och gymnasielärares bedömning av standarden på elevernas förkunskaper i matematik
A. Frågeformulär och principer för bearbetning
Frågan angående standarden på elevernas förkunskaper jämte svarsalter- nativen har konstaterats efter samma principer som frågan rörande för— kunskapskraven. (Jfr ovan kap. 4.) Formuleringen och svarsalternativen var följande:
II. Med hänsyn till den undervisning som här bedrives kan standarden på för- kunskaper och färdigheter i matematik från den grundläggande skolan hos flertalet av dem som här påbörjar utbildning karakteriseras på sätt som ne- dan anges: Skriv för varje moment i kolumnen för »svar» någon av siffrorna 0—5.
Siffrorna betyder:
0. Vår undervisning omfattar inte momentet — eller vår undervisning om- fattar momentet, men undervisningen i detta tas från början och förkun- skaper krävs därför inte. Tillräckliga förkunskaper för vår undervisning. Smärre brister i färdighet men tillräcklig allmän kännedom. Påtagliga brister i färdighet men tillräcklig allmän kännedom. . Påtagliga brister i färdighet och bristande allmän kännedom. Mycket allvarliga brister i färdighet och bristande allmän kännedom.
919999”?
Efter varje fråga förtecknades momenten i en tabell, varvid särskilda nummer inom parentes hänvisade till motsvarande uppgifter i exempel— samlingen.
Av formulärets konstruktion följer, att klagomål eller anmälan av bris- ter i fråga II logiskt icke bör förekomma för moment som erhållit en låg svarssiffra i fråga I, krav på förkunskaper. Däremot är naturligtvis fäl- tet fritt för klagomål, sä fort det kan sägas föreligga några krav på för- kunskaper. Detta kan utnyttjas som en kontroll av svarens tillförlitlighet. Redan här kan sägas, att vi inte i någon grupp erhållit högre värden ifråga om kunskapsstandarden, där det inte samtidigt föreligger några krav på förkunskaper.
I likhet med vad som var fallet beträffande fråga I, kraven på förkun- skaper, föreligger vissa smärre differenser mellan yrkesskole- och gymna- sieenkäterna ifråga om formulärets konstruktion.
I yrkesskoleenkäten användes i fråga II inte alternativet 0, utan en sär-
skild anvisning gavs, att man skulle sätta 1 även i de fall då den yrkesutbil- dande undervisningen icke omfattade momentet ifråga och i de fall då den yrkesutbildande undervisningen normalt tar momentet i fråga från början och alltså inte kräver förkunskaper inom momentet. Instruktionen för 0- alternativet i gymnasieundersökningen är emellertid enklare, och detta al- ternativ har givetvis vid bearbetningen likställts med alternativ 1, tillräck— liga förkunskaper, för att jämförelser skulle kunna göras mellan enkä— terna. Ingendera av svaren 0 eller 1 innebär ju några klagomål eller bris— ter: differensen ligger endast i skälen för bedömningen.
Då vi av naturliga skäl inte ansåg oss kunna fråga efter överskottskun— skaper, eftersom ju lärare i yrkesskolor och gymnasier mera sällan har möjlighet att bedöma dem på grund av att de inte tar upp en hel del mo— ment i sin undervisning, gäller hela frågan II lärarnas bedömning av ele- vernas brister ifråga om förkunskaper. Frånvaro av brister kan alltså bero på antingen verkligt tillfredsställande kunskaper eller något av de alter- nativ, som nyss diskuterats för O-svar. Vilken tolkning som är den rik- tiga, framgår omedelbart vid en jämförelse med fråga I angående kraven på förkunskaper. Ett högt värde i fråga I ger alltså tolkningen tillfreds- ställande förkunskaper för lågt värde i fråga 11, medan lågt värde i fråga I ger den alternativa tolkningen för samma värde i fråga II.
En förändring i förhållande till kap. 4 bör redan här noteras, nämligen att antalet moment här utgör 47 i stället för 48. Av naturliga skäl har vid bearbetningen mom. 23 (allmänna bråk och decimalbråk i samma exem- pel) uteslutits. En separatredovisning av detta moment skulle lätt bli miss— visande, då ev. brister givetvis måste vara direkt beroende av värdet för det sämsta av de två momenten, vilka därigenom skulle ha blivit dubbel- redovisade. Skattningarna av mom. 23 är f. ö. approximativt lika med skatt- ningarna för det sämsta av de två momenten.
Som >>kritiska gränsvärden» har vi använt värdena 1,5 resp. 2,5, vilka, om man utgår från 1, markerar gränserna mot smärre brister resp. påtag- liga brister ifråga om färdighet hos flertalet elever i de bedömda grupperna.
B. Totalmaterialet
Antalet svar på frågan angående kunskapsstandarden är endast obetydligt lägre än på frågan om förkunskaperna (909 mot 919). Bortfallet fördelar sig jämnt på linjegrupperna.
Vi har först undersökt huruvida det i totalmaterialet föreligger någon säkerställd variation mellan enskilda moment inom huvudmomenten (jfr tab. 21) ifråga om bristernai förkunskaper, dvs. om vissa moment genom- gående kan anses uppvisa större brister än andra. Prövningen har på samma sätt som tidigare utförts med Friedmans tvåvägsvariansanalys av rang- ordningar (jfr ovan s. 101 f.). Resultatet framgår för enkät YMa av tab.
Tab. 107. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo- ment avseende standarden pd elevernas förkunskaper i matematik i totala yrkesskole-
materialet Huvudmoment Moment nr 11 E(Rj)2 df 253- P Mekanisk räkning: Aritmetik.. 20—22, 59 4 2 839,5 3 20,37 "" » Ekvationer
m.m ....... 28—29, 42—43 4 2 866,5 3 21,99 ""
Sortförvandling .............. 24—27 4 2 891,5 3 23,49 *" Tillämpad räkning ............ 30—41 12 61 675,0 11 84,42 "* Geometri: Teorem o. konstrukt. 44—46 3 1 304,0 2 10,40 " » Planimetri .......... 47—52 6 8 131,0 5 22,31 *" » Stereometri ......... 53—57 5 5 111,0 4 24,44 *" Hjälpmedel .................. 58, 60—67 9 25 874,0 8 44,99 ""'
Tab. 108. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud- moment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala gymnasie-
materialet
Huvudmoment Moment nr 11 E(Rj)2 dt X?- P
Mekanisk räkning. Aritmetiku 20—22, 59 4 1 878,0 3 20,85 *" » Ekvationer
m m ....... 28—29, 42—43 4 1 774,0 3 13,05 " Sortförvandling .............. 24—27 4 1 769,5 3 12,71 " Tillämpad räkning ............ 30—41 12 37 020,0 11 43,96 *" Geometri: Teorem o. konstrukt. 44—46 3 831,5 2 7,94 '" » Planimetri .......... 47—52 6 5 054,5 5 12,52 * » Stereometri ......... 53—57 5 2 929,5 4 2,48 -— Hjälpmedel .................. 58, 60—67 9 16 692,0 8 38,20 *"
107 och för enkät GyMa av tab. 108. Av tabellerna framgår, att samtliga huvudmoment utom i ett fall (stereometri i GyMa) kännetecknas av signi- fikanta differenser mellan momenten ifråga om rangordningen i total- materialet. I tab. 109—110 har återgivits de moment i YMa resp. GyMa, vilkas medianer uppgår till eller överstiger den ovannämnda undre kritiska gränsen 1,5 och vilka alltså i totalmaterialet uppvisar värden motsvarande smärre brister eller mer. På samma sätt som i tab. 22 resp. 24 har signi- fikanser angetts mellan i rangordningen på varandra följande moment inom totalmaterial eller huvudgrupper av moment enligt prövningar med Wil- coxon-testet.
I de båda materialen är endast 2 av de 15 momenten över 1,5 gemen- samma, nämligen allmänna bråk samt huvudräkning och överslagsberäk- ningar, vilka toppar listan i YMa. Det bör noteras, att i GyMa finns bland de sex momenten samtliga tre inom den teoretiska geometrin. Medianvär- dena för samtliga moment återfinns nedan 1 tab. 111.
Vid tolkningen av sambanden mellan totalmaterialen i jämförelse med korrelationerna för fråga I angående kraven på förkunskaper är det nöd- vändigt att, utöver vad som ovan sagts angående sambanden med kraven ifråga om förkunskaper, ta hänsyn till fördelningarna av medianvärdena.
Tab. 109. Rangordning av matematikmoment," specifieerade. på huvudniömentfizppvi— sande smärre eller påtagliga bristerifråga om elevernas" förkunskaper i talal-a' yrkessk'öle- materialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Rang Median Mekan. 'räkn. Sortförvandl. Tillämp. räkn. Geömetri : Hjälpmedel 1 . 2,67 Allmänna bråk 2 2,59 Huvudr. o. överslagsb.
3 2,19 Reguladetri 4 2,16 Procent 5 2,15 Dekad. sort. 6 1 .95 Decimalbräk 7 1,85 Tid 0. vinklar _ 8 1,79 Ränta 9 1,78 . » Rabatt
. 10 1,68 Stycketal
1 1 1 ,54 Arb etsproblem
Tab. 110. Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, upp— visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiej materialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Rang Median Mekan. räkn. Sortförvandl. Tillämp. räkn.| Geometri .Hjälpmedelv
1 2,48 Huvudr. o. överslagsb. 2 2,01 Bevisa teorem
3 1,83 Algebra
4—5 1,77 Allmänna bråk Förstå
teorem
6 1,70 Konstrukt.
Inom de båda materialen är fördelningarna, som framgår av fig. 25 re- lativt likartade, men den mycket sneda och hopträngda fördelningen i fråga II gör det svårt att i detta material komma upp till lika höga vär— den som det teoretiskt är tänkbart _— och också empiriskt funnet —— i fråga I. Den erhållna rangkorrelationen mellan totalmaterialen i yrkes- skole- och gymnasiematerialen ifråga om standarden på elevernas förkun- skaper uppgår till .36 (P ( .02). Den antyder ett svagt positivt samband mellan de båda materialen men lånar sig av ovannämnda skäl knappast till jämförelser med sambandet ifråga om kravstrukturen. Lika lite är det meningsfullt att redovisa en detaljerad signifikansprövning av de enskilda differenserna mellan de totala nivåvärdena. Däremot kan man få en upp- fattning om tendenserna i de båda totalmaterialen genom att beräkna hur många av de 47 momenten som i fråga I uppnådde kravnivå (median 2,5 och däröver) och därefter se, hur många av dessa som ifråga om brister uppnår eller överstiger det lägre gränsvärdet 1,5. I YMa uppgår denna pro—
Tab. 111. Utsträckt mediantest m.. in. av bedömningarna avseende standarden på elever- 1 .. nas förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen
(YMa resp.vaMa)
Huvudmom. Moment Nr 5134; x” di P Gäåfla 1” dl P Mek. räkn.: Hela tal ................ 20 1,41 49,12 9 *" 1,08 . 49,46 7 *" Aritmetik Decimalbråk ............ 21 1,95 30,10 9 *" 1,22 26,33 7 *"
Allmänna bråk .......... 22 ' 2,67 99,51 9 "* 1,77 13,98 7 — Huvudr. o. överslagsb.... 59 2,59 39,37 9 *" 2,48 40,06 7 "* Ekvationer Ekvationer, enkla ....... 28 1,41 115,30 9 *" 1,19 9,41 7 —-— m.m. » svåra ....... 29 (1,14) 23,60 9 " 1,45 47,70 7 "* Algebra ................ 42 (1,09) 56,86 9 "* 1,83 95,48 7 "* Kvadratrötter ........... 43 (1,11) 71,21 9 *" 1,21 126,77 7 *" Sortförvandling Dekadiska sorter ........ 24 2,15 28,22 9 *" 1,22 15,65 7 " Stycketal ............... 25 1,68 44,25 9 *** 1,12 29,96 7 *" . Tid och vinklar ......... 26 1,85 163,76 9 *** 1,19 24,58 7 *” Myntreduktioner ........ 27 (1,14) 20,66 9 * (1,06) 22,07 2 *" Procent ................ 30 2,16 56,52 9 *" 1,14 48,18 7 "" Ränta .................. 31 1,79 42,61 9 "' 1,08 76,73 7 "" Rabatt ................. 32 1,78 51,99 9 "* 1,10 77,37 7 "* Reguladetri ............ .. 33 2,19 40,52 9 "" 1,26 54,90 7 ”' Tillämpad Medeltal ................ 36 1,42 70,52 9 *** 1,08 21,63 7 ” räkning Arbetsproblem .......... 34 1,54 126,28 9 "" 1,15 13,09 7 — Blandningar ............ 37 1,43 68,50 9 *" 1,16 21,07 7 " Likformig rörelse ........ 39 1,26 169,48 9 *" 1,27 30,31 7 ”" Affärsräkning ........... 38 1,34 42,18 9 "* 1,09 43,73 7 "* Bolag .................. 35 (1,22) 31,14 9 "* 1,08 14,88 7 ' Växlar ................. 40 (1,13) 42,67 9 "* (1,05) 15,50 2 "" Aktier o. obligationer. . .. 41 (1,12) 27,67 9 " (1,05) 15,51 2 *" Geometri: Teorem att bevisa ....... 44 (1,09) 91,24 9 *" 2,01 64,68 7 *" Teorem m.m. » » förstå ........ 45 (1,14) 136,78 9 *** 1,77 78,30 7 "* Konstruktioner .......... 46 (1,15) 117,63 9 *** 1,70 67,52 7 *” Planimetri Rektangel .............. 47 1,41 197,35 9 "* 1,09 29,98 7 "* Parallelltrapets .......... 48 1,31 171,50 9 "* 1,19 41,89 7 '" Triangel ................ 49 1,41 224,09 9 *" 1,24 50,27 7 "* Cirkel .................. 50 1,48 239,83 9 ** 1,32 44,52 7 *” Regelb. månghörn.. . . . .. 51 (1,18) 105,10 9 *** 1,22 72,63 7 "* Längd- 0. ytskala ........ 52 1,32 135,56 9 "* 1,29 118,44 7 *" Stereometri Prisma ................. 53 1,28 185,39 9 "" 1,09 76,26 7 *** Pyramid ............... 54 (1,22) 160,56 9 "* (1,09) 80,55 7 *** Cylinder ................ 55 1,33 201,87 9 "* (1,10) 90,36 7 ”* Kon ................... 56 (1,22) 144,07 9 *” (1,10) 90,15 7 *" Klot ................... 57 (1,19) 126,55 9 "* (1,11) 98,73 7 *" Hjälpmedel Diagram ............... 58 (1,25) 78,15 9 "* 1,30 53,14 7 "” Tabeller ................ 60 (1,14) 30,71 9 *** 1,21 81,98 7 *" Räknesticka ............ 61 (1,06) 20,70 9 * (1,01) 0,00 1 — Räknesnurra ............ 62 (1,04) 24,11 9 ** (1,01) 0,00 1 —— Räknemaskin ........... 63 (1,04) 17,86 9 * (1,01) 0,00 1 — Fältmätningsövn..... . . .. 64 (1,04) 73,33 9 "" (1,01) 2,73 1 — Skjutmått .............. 65 (1,08) 75,51 9 "* (1,02) 0,00 1 — Mikrometerskruv ........ 66 (1,07) 77,30 9 *** (1,02) 0,00 1 — Gradskiva .............. 67 (1,13) 105,18 9 "* 1,14 36,07 7 "*
Antal Krav på förkunskaper Antal Standard & förkunskaper 50 50 : g % ål)—å [+H—g :"" ' ': 250—i må 20—2 21)—; r--- ; : I" l l : ID'E _ " " ' lll—: _ r " - _ E : | " ' ' 1 _: u - - . E I . _ .. .r ' ' J ' ' E __| 0 _ l l l l i 0 _ 1 i | 1 | 0 | ?. 5 [+ 5 | 2 5 4 5 —-YMa SvarSulternativ —YMo Sva rsuliernoiiv ---Eun ---GgMu
Fig. 25. Fördelningar av medianerna i totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna (YMa resp. GyM a) ifråga om dels krav, dels standard på elevernas förkunskaper i matematik
portion till ca 75 %, medan motsvarande värde för GyMa utgör ca 20 %, vilket alltså pekar mot en större relativ tillfredsställelse med elevernas för- kunskaper i gymnasiematerialet. Specifikation av ifrågavarande moment kan erhållas ur tab. 111, i vilken medianer för moment på ovannämnda kravnivå markerats genom kursivering, t. ex. hela tal 1,41. Medianer för moment på kravnivå under 1,5 har satts inom parentes, t. ex. i YMa algebra (1,09). I intet av dessa fall föreligger heller några medianer i fråga II över 1,5. Den ovannämnda tendensen mot större tillfredsställelse från gym— nasiehåll beträffande totalmaterialet motverkas inte heller av högre vär- den på de moment, som man verkligen klagar på. Detta framgår omedel— bart av en jämförelse mellan tab. 109 och 110, vilken senare f. ö. ock- så upptar ett betydligt färre antal moment över 1,5 än den förra tabellen.
C. Déferenser mellan utbildningslinjer
Utöver vad som ovan angetts angående medianvärdena har i tab. 111 upp— tagits resultat av signifikansprövning med det utsträckta mediantestet (jfr tab. 36) avseende grupperna av utbildningslinjer, i resp. material för de olika momenten. Av denna tabell framgår, att det föreligger vanligen mycket väl säkerställda signifikanta differenser mellan grupperna i samtliga mo- ment vad gåller YMa, och i alla moment utom enklare ekvationer samt vissa hjälpmedel vad beträffar GyMa.
Analysen av differenserna mellan utbildningslinjerna har, med hänsyn till önskvärdheten av att vi skall se bristerna i relation till kraven, utförts på i princip samma sätt som beträffande totalmaterialet. I tab. 112 har
Tab. 112. Brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymna- siematerialen ( YMa resp. GyMa) i relation till kraven på förkunskaper i ämnet för olika linjegrupper ( Teckenförklaring i texten)
YMa GyMa Moment Nr M ME TB ÖI TMC J K Hu AI' RF Hg FSI Ss AIa RI3 HTL
Helatal .......... 20 b .. .. .. .. .. Decimalbråk ...... 21 b b b b h h h b b .. Dekadiska sorter.. 24 b b B h h h b b .. . . b .. b .. .. .. Allmänna bråk.... 22 B B B B b B h h . b b h h h h h h Huvudr. 0. översl.. 59 B B B B B B B b . B b B B B B b B Procenträkning... 30 B b B b b h h b .. .. . .. Reguladetri ....... 33 B B b b B h h h . . b b Stycketal ......... 25 b b D D .. .. h h . b b Tid och vinklar. . . 26 B B h h b b . . . . . h h Rabatt ........... 32 (h) h h h b b h h Ränta ............ 31 (h) (h) h h h b b b Medeltal .......... 36 h h (h) b b Rektangel ........ 47 h h h b Cirkel ............ 50 B B b b b .. b .. b Triangel .......... 49 B h h h b b .. b Längd- och ytskala 52 (h) (h) h h h h h Cylinder .......... 55 B b h h h Parallelltrapets. . .. 48 B (b) b b Prisma ........... 53 b (b) . h h Arbetsproblem. . . . 34 B h h (h) h . . . Blandningar ...... 37 (h) (h) (h) (b) b . b Affärsräkning ..... 38 (b) . . . . . Likformig rörelse. . 39 h h h Bolag ............ 35 . Enklare ekvationer 28 B B (b) Diagram ......... 58 . (h) h h h Pyramid ......... 54 (b) . b Kon ............. 56 h h Regelb. månghörn. 51 . b b b Klot ............. 57 (h) h Myntreduktioner. . 27 Växlar ........... 40 Aktier o. obligat. . 41 Tabeller .......... 60 h h Gradskiva ........ 67 Teorem att förstå . 45 h h h h b B Konstruktioner 46 b b b B b B Teorem att bevisa. 44 B b b B b B Svårare ekvationer 29 b h h h Kvadratrötter ..... 43 b b b b Algebra .......... 42 b B B B Skjutmått ........ 65 Mikrometerskruv.. 66 Räknesticka ...... 61 Räknesnurra ...... 62 Räknemaskin ..... 63 Fältmätningsövn. . 64
vi markerat medianvärdena för brister (b, B) för de moment vilka i fråga I har medianvärden över 1,5; vi har med andra ord tagit med moment även i kategorin goda orienteringskunskaper. I den mån brister förelig— ger, har b använts för smärre (1,5—2,4), B för påtagliga brister, i den mån brister ej föreligger har moment med krav på färdighetsnivå mar— kerats med två punkter (. .) övriga med en. Bristmarkering inom paren- tes (b) avser brister i de fall kraven ej når upp till klar färdighetsnivå. Utgångsvärdena i fråga I bygger på tab. 39. Med ledning av tabell 112 kan vi beträffande enkät YMa konstatera följande: 1. De moment som i totalmaterialet enligt tab. 109 uppvisade medianer över 1,5 synes relativt homogena vad avser de olika yrkeslinjerna.
2. En tydlig differens mellan linjerna kan iakttagas beträffande vissa moment inom tillämpad geometri (cirkel — prisma), beträffande vilka bristerna är påtagliga på metallinjen, smärre på linjerna ME, TB och J. Delvis gäller detta också enklare ekvationer samt arbetsproblem.
3. Momentet hela tal är det enda som i flertalet linjer uppvisar såväl färdighets- krav som frånvaro av brister. Ändå är färdighetskraven relativt betydande, som framgått av kap. 4.
4. Beträffande den totala relationen mellan antal moment med färdighetskrav och antalet anmälda brister föreligger för de olika linjerna betydande variationer, vilka framgår av tab. 113 nedan. Tabellen kommenteras i samband med jäm- förelsen med enkät GyMa.
För enkät GyMa visar tab. 112, att tendenserna ifråga om momenten med de högsta totalmedianerna är genomgående i flertalet grupper. Sär- skilt anmärkningsvärd synes den i båda enkäterna genomgående tenden- sen till klagomål ifråga om huvudräkning och överslagsberäkningar vara. Tendensen är densamma, ehuru på något lägre nivå, i GyMa beträffande allmänna bråk. I GyMa är de redan i totalmaterialet förhållandevis marke- rade klagomålen ifråga om teoretisk geometri koncentrerade i första hand till de högre tekniska läroverken, A13 och RIS. Detsamma gäller mycket markant för algebran och i någon mån även för kvadratrötter och svårare ekvationer. Vissa grundläggande moment som hela tal, decimalbråk, pro- centräkning, medeltal, rektangel, enklare ekvationer och arbetsproblem är så gott som helt fria från klagomål. Kravnivån är ändå i samtliga dessa fall hög.
Vissa jämförelser mellan linjerna och vissa linjegrupper totalt kan slut- ligen göras genom att man utför de under punkt 4 ovan nämnda beräk- ningarna, vilka dock endast kan ge en approximativ bild av läget. Resul- tatet har sammanförts i tab. 113, som visar den relativa bristfrekven- sen beräknad på två sätt, dels med hänsyn endast till påtagliga brister, dels med hänsyn till såväl påtagliga som smärre brister. Genom ett van- ligt xg-test för flera oberoende sampel (Siegel 1956, s. 175 f.) prövar vi, om det inom yrkesskole— resp. gymnasiematerialet föreligger några skill-
Tab. 113. Antal moment med påtagliga resp. smärre brister ifråga om elevernas förkun- skaper i matematik i yrkesskole— och gymnasiematerialen ( YMa resp. GyMa) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer
YMa Antal moment M ME TB ÖI TMC .] K ' Hu V P med färdighetskrav (2,5 —) ......... 20 18 19 12 12 21 10 10 14 15 därav B .......... 11 6 4 1 1 3 1 — — »— därav B+b ....... 20 11 16 11 6 20 9 9 7 _ GyMa Antal moment AF RI4 Hg Fs | 55 | AI3 RI3 HTL med färdighets- krav (2,5 —). 27 26 22 35 33 34 32 35 därav B ....... 2 —— 1 1 1 4 1 5 därav B + b .. 8 5 6 11 9 13 10 20
nader beträffande de olika linjernas relativa bristfrekvens (antalet moment med smärre eller påtagliga brister i relation till antalet moment med krav på förkunskaper). Detta visar sig vara fallet i yrkesskolematerialet (total relativ bristfrekvens 72 %, f : 19,32, df : 9, P ( .05), däremot inte i gym- nasiematerialet (total relativ bristfrekvens : 34 %, 962 = 7,60, df : 7, P > .05).
Som framgått av tab. 27 är yrkesskolematerialet avsevärt heterogent vad be- träffar rekryteringsgrunden. En av linjegrupperna, P, rekryteras till 100 % från realexamen och kan i det avseendet jämställas med linjerna i gymnasiemate— rialet. Även 0111 denna linjes resultat i vad gäller det antal moment, i vilka krav på förkunskaper anmäles, inte är fullt jämförbart med övriga gymnasielinjer, synes det därför motiverat att pröva, om denna linje vad gäller den relativa brist- frekvensen visar större likhet med gymnasiematerialet i Övrigt än med yrkes- skolematerialet. Vi prövar detta genom att utföra samma beräkningar som nyss men med linjegrupp P placerad bland gymnasielinjerna i stället för yrkesskole- linjerna. De senare förlorar därigenom en frihetsgrad, de förra vinner en.
Resultaten av dessa beräkningar visar, att båda totalmaterialen kan betraktas som homogena med avseende på undergruppernas variation ifråga om relativ bristfrekvens. Denna uppgår i yrkesskolematerialet till 80 %, i gymnasiemate— rialet (inklusive grupp P) till 32 %. (YMa: 712 = 6,25, df : 8, P > .05. GyMa + P: 22 : 14,20, df : 8, P > .05).
Vilken av de två sifferserierna vi än lägger till grund för studium av skillnaderna mellan de totala yrkesskole— och gymnasiematerialen, så fram- går det omedelbart, att den relativa bristfrekvensen i gymnasiematerialet är lägre än i yrkesskolematerialet. Vid en prövning av denna differens är det fördelaktigt att kunna jämföra två homogena material med varandra, var- för vi vid beräkningarna med x2-testet med korrektion för kontinuitet
Yrkesskolor Gymnasier
M ME TB öl TMC ] K Hu v P Hq 55 Fs AP mm
Moment
Huvudmoment
iZi ]! ”_?! Jl ir ll u ” ll ][ Jl || u ll ! IZIEZIZHZHZIVIVHZH IVH: II.—_l! l ggggzzzzmmmzzzmn EZEEXIZHZZCZH: ZEXIZHZIX EEXZIEZHZZ H IF || ll—Jl || ”_l IZIIZHZZIIJlZlZIIZLICZlTÅIlél—Juulz [ZZIZECHIIZHZIIHI SEZ] [III:] 822222 | JFJI ll7lwl ][ ll J [ZZHZI IZIZIEEI IZI ll ll ][ Jl—j IZIZ IZJ 12 | lr ][ 11:11 JI n Il J IZZIIZ [Zl ! ir ll—Jl || 11, ll [2 a [ ll7ll Jl_—_lf Jl | IZHZ IZI
ZIIZZ l:”Zl 2”le Iz (Zig
Hela tal
Decimolbråk och dekadiska sorter Allmänt bråk
Huvudrökninq och överslagsberäkningar Procenträkning
Requladetri
Stycketal
Tid och vinklar
Rabatt och ränta
Medeltal
Aritmeti k och
se rtfii rvo nd | ing
Tillämpad rökning
Sortförvandling
Arbetsproblem
Blandningar
Likjormiq rörelse
Affärsrökning och bolag
Rektonqel, cirkel, triangel, längd-och gtskola Bolinder, prisma, parallelltrapets
Enklare ekvationer
Tillämpad rökning Tillämpad geometri
Svårare ekvationer
Algebra
Hvadrotrötter—
Geometri: Teorem och konstruktioner Tabeller, diagram och gradskiva Regelbunden mönqhörning
Pyramid, kon, klot
Myntreduktioner, växlar, aktier o. oblqationer
Ekvationer m.m
Beam. teorem
jölpmedel Tillämpad geometri
Tillämpad räka
Räknesticka, rä knemoskin m.m,
Hjälpmedel
gPåtoqliga brister hos '[Iertulet elever Z Smärre n || || ||
Fig. 26. Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik enligt bedömningar av lärare
och gymnasier.
[:| Tillfredsatöllaride förkunskaper hos flertalet elever
vid yrkesskolor
lägger siffrorna enligt den andra beräkningsmetoden till grund för pröv- ningen. Vi råknar här således linjegrupp P till gymnasiematerialet. Skill— naden mellan de båda totalmaterialen är säkerställd (Z2=5,65, df=1, P ( 05).
Enligt dessa beräkningar skulle alltså företrädarna för gymnasielinjerna i relation till sina krav vara mer tillfredsställda än företrädarna för yrkes- skolelinjerna i relation till de krav som de ställer på elevernas förkunskaper.
D. Sammanfattning av huvudresultaten
Sammanfattningsvis kan sägas, att påtagliga brister i båda materialen fö— religger beträffande huvudräkning och överslagsberäkningar så gott som på samtliga linjer, att tendensen är densamma ifråga om allmänna bråk, beträffande gymnasierna dock endast smärre brister, att det i yrkesskole- materialet dessutom föreligger smärre eller påtagliga brister på flertalet linjer ifråga om procenträkning, reguladetri, decimalbråk, dekadiska sor- ter, rabatt, ränta m. m., att det inom detta material dessutom föreligger brister ifråga om den tillämpade geometrin (planimetri) i första hand inom metallindustrigrupperna men också på linjerna för trä- och bygg— nadsindustri samt jordbruk. I de förra föreligger också klagomål beträf- fande enklare ekvationer och arbetsproblem. Gymnasierna anmäler bris- ter ifråga om teoretisk geometri, algebra, svårare ekvationer m. m. i första hand beträffande de högre tekniska läroverken samt det treåriga gymna— siets allmänna linje. Smärre brister föreligger likaledes på de högre tek— niska läroverken ifråga om den tillämpade geometrin, huvudsakligen plani- metrin. Övriga resultat framgår av tab. 112—113 samt av sammanfattningen i fig. 26, vilken bygger direkt på den schematiska sammanfattningen av resultaten i kap. 4. Momenten är således ordnade blockvis efter gemen- samma färdighetsfaktorer, och nyanserna svarar mot medianvärdena i en- lighet med teckenförklaringen.
Den relativa bristfrekvensen, dvs. antalet moment med skattningsvär- den motsvarande smärre eller påtagliga brister, visar sig större inom yr- kesskolematerialet än bland gymnasielinjerna, varvid vi räknat den från realexamen helt rekryterade linjegruppen P, pedagogiska yrken, till gym- nasiematerialet. Inom de på detta sätt justerade yrkesskole- och gymnasie- materialen föreligger däremot inga säkerställda skillnader mellan de olika linjerna vad gäller den relativa bristfrekvensen.
KAPITEL 11
Yrkesskole- och gymnasielärares bedömning av standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet
A. F rågeformuläret och principer för bearbetning
På samma sätt som i matematikundersökningen måste resultaten av be- dömningarna ifråga om elevernas kunskapsstandard ses i relation till kra- ven på förkunskaper. Bearbetningen har sålunda utformats analogt med den som beskrivits 1 kap. 10. Det lägsta värdet, 1, av nedanstående svars— alternativ är alltså liktydigt med tillfredsställande förkunskaper eller från- varo av brister, beroende på hur kraven på förkunskaper gestaltar sig för motsvarande moment. Som frågeformulering och svarsalternativ begagna- des följande: II. Ange standarden på förkunskaper eller färdigheter i nedan specificerade mo— ment inom modersmålet (svenska) hos flertalet elever, när dessa påbörjade undervisningen på denna utbildningslinje. Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—5. Siffrorna betyder:
1. Tillräcklig förkunskap eller färdighet Smärre brister i förkunskap eller färdighet Vissa brister i förkunskap eller färdighet Påtagliga brister i förkunskap eller färdighet 5. Mycket allvarliga brister i förkunskap eller färdighet. Skriv 0, då ingen förkunskap eller färdighet krävs för undervisningen, an- tingen därför att undervisningen inte omfattar momentet eller därför att under- visningen i momentet tas helt från början.
:$»th
B. Totalmaterialet
Antalet svar på frågan om elevernas kunskapsstandard är obetydligt lägre än på frågan om kraven på förkunskaper (n = 751, under 750 i en tredjedel av momenten. I tre moment understiger antalet svar 700, dock aldrig lägre än 680).
Totalmaterialet i enkäterna YMo och GyMo har först analyserats med hänsyn till ev. differenser mellan enskilda moment inom de olika huvud— momenten enligt Friedmans tvåvägsvariansanalys för rangordningar (ovan 3. 101 f.). Resultat återfinns för enkät YMo i tab. 114, för enkät GyMo i tab. 115.
Tab. 114—115. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment ifråga om standarden pa" elevernas förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskole- resp. gymnasiematerialen ( YMa resp. GyMa )
Huvudmoment YMo Moment nr 11 E(Rj)2 dt 963 P Läsning ........................ 18—23 6 8 902,0 5 44,34 *** Bokkunskap .................... 24—29 6 8 437,5 5 31,07 *** Muntlig framställning ............ 30—39 10 33 524,5 9 35,72 *** Ordkunskap .................... 40—42 3 1 368,0 2 16,80 *** Skriftlig framställning ............ 43—49 7 12 471,0 6 27,24 *** Språklära och språkbehandling. . . . 50—56 7 13 455,5 6 48,33 *** Rättstavning och interpunktion. . . 57—60 4 2 898,0 3 23,83 *** Danska och norska .............. 61—64 4 2 566,5 3 3,99 —
Huvudmoment GyMo Moment nr 11 E(ijf df Xi:, P Läsning ........................ 18—23 6 8 479,5 5 33,27 *** Bokkunskap .................... 24—29 6 8 641,0 5 36,89 *** Muntlig framställning ............ 30—39 10 36 326,5 9 66,29 *** Ordkunskap .................... 40—42 3 1 382,0 2 18,20 *** Skriftlig framställning ............ 43—49 7 13 715,0 6 53,89 *** Språklära och språkbehandling. . . . 50—56 7 12 408,5 6 25,90 *** Rättstavning och interpunktion. . . 57—60 4 2 953,5 3 27,21 *** Danska och norska .............. 61—64 4 2 654,0 3 9,24 *
Tab. 114—115 visar, att samtliga huvudmoment i båda enkäterna med undantag av danska och norska i enkät YMo uppvisar mycket väl säker- ställda differenser mellan resp. moments rangordningar i totalmaterialet.
Vi skall nu specificera de moment, beträffande vilka det i totalmaterialet föreligger skattningar som tyder på brister i elevernas förkunskaper. Vi väljer därvid medianvärdet 2,5 som gräns mellan nämnvärda och icke nämnvärda brister. Enligt definitionen i anvisningarna skall siffran 2 mar- kera smärre brister, 3 vissa brister samt 4 påtagliga brister. Full jämför- barhet med matematikundersökningen är givetvis av teoretiska skäl icke möjlig att uppnå, vartill kommer, att svarskategorierna där hade en annan utformning. Genom den nu tillämpade skärningspunkten blir materialen dock lika behandlade åtminstone så tillvida, som gränsen i båda fallen dras under en svarskategori lägre än påtagliga brister. Vi skall i detta samman- hang nämna ytterligare en omständighet, som gör det motiverat att hellre dra gränsen numeriskt något högre i detta material än i matematikunder- sökningarna. Genom avsaknaden av exempelsamling kan de svarande i detta fall antagas att i större utsträckning vara utsatta för generella be- dömningseffekter, vilket i detta fall sannolikt tenderar att yttra sig som 'en allmän förhöjning av skattningarnas numeriska värde. För att mot- verka denna tendens synes det oss därför bättre att dra gränsen vid 2,5 än lägre.
I tab. 116—117 specificeras nu de moment, som i totalmaterialet upp- når värdet 2,5 eller högre motsvarande brister resp. (över 3,5) påtagliga
Tab. 116. Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om
elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Rang
Median
Läsning
Bokkunskap
Muntlig framst.
Ordkunskap
Skriftlig framst.
Språklära och språkb ehan dl.
Rättstavning o. interpunkt.
Danska o. norska
3,20
Formellt rikt.
11 12—13
14 15 16
2,04 3,02 2,95 2,94 2,80 2,62 2,59 2,57 2,56 2,54 2,53 2,51
Sakpr. krit.
Övr. an— förandcn Vårdat tal
Tydligt uttal
Referera
Främmande ord
Prakt. skrivelser
Beskriva
Ledigt och lättfl. Satslära Formlära
0rdbildn.lära
Komma— tecken Rättstavning
Övr. skiljet.
Tab. 117. Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten
Rang
Median
Läsning
Bokkunsk ap
Muntlig framst.
Ordkunskap
Skriftlig framst.
Språklära och språkbehandl.
Rättstavning o. interpunkt.
Danska o. norska
2,68
Komma- tecken
Tab. 118. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna avseende standarden på elever— nas förkunskaper i modersmålet :” olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen
(YMo resp. GyMo)
YMo , GyMo ,
Huvudmoment Moment Nr M du 35 df P M dn ;; dt P
Läsning »Snabbläsa» ............. 18 2,46 44,83 9 *" 1,58 15,80 9 —
Sakprosa, fakta ......... 19 2,44 45,39 9 *** 1,62 9,27 9 —
» kritiskt ....... 20 2,62 21,19 9 * 2,06 13,18 9 _
Litt.texter, kritiskt ...... 21 (1,20) 17,39 9 * 2,23 32,59 9 *** Skönlitt., inlevelse ....... 22 1,18 26,34 9 ** 2,14 25,14 9 ** »Litteraturhistoria» ...... 23 (1,15) 24,50 9 ** 1,52 26,64 9 **
Bokkunskap Bibliotekskatalog ........ 24 1,28 31,59 9 *** 1,31 10,66 9 ——
Alfabet. uppslagsbok ..... 25 1,99 23,99 9 ** 1,16 9,02 9 — Komplic. uppslagsbok.... 26 (1,28) 49,37 9 *** 1,24 30,42 9 *** Telefonkatalog .......... 27 1,33 29,09 9 *** 1,05 6,16 9 -— Tidtabell ............... 28 1,47 17,94 9 * 1,12 17,82 9 * Kartor, ill., diagram ..... 29 2,31 29,33 9 *** 1,26 16,72 9 -——
Muntlig Berätta ................ 30 2,31 23,22 9 ** 1,34 26,82 9 ** framställning Referera ................ 31 2,51 17,09 9 * 1,83 27,23 9 **
Demonstrera. . . . . . . . . . .. 32 2,36 40,49 9 *** 1,62 20,42 9 *
Övr. anf. (disk.inl.) ...... 33 2,57 14,71 9 — 2,10 9,81 9 — Intervjuer .............. 34 2,05 10,55 9 — 1,60 18,21 9 * Disk.—smtr.regler ........ 35 1,46 58,30 9 *** 1,72 7,54 9 —
Vårdat tal .............. 36 2,56 45,32 9 *** 1,94 23,81 9 ** Ledigt tal .............. 37 2,28 19,46 9 * 1,71 24,43 9 ** Tydligt uttal ............ 38 2,54 21,26 9 * 2,36 11,76 9 — Välläsning .............. 39 1,42 35,17 9 *** 2,46 19,64 9 *
Ordkunskap Allmänna ord ........... 40 2,45 13,69 9 — 1,86 19,85 9 *
Fackuttryck ............ 41 1,75 41,89 9 *** 1,47 16,01 9 _— Allm. främmande ord. . .. 42 3,04 4,71 9 _ 2,27 33,19 9 "*
Skriftlig Enkla blanketter ........ 43 1,69 40,30 9 *** 1,06 6,77 9 —— framställning Komplic. blanketter ..... 44 1,97 18,38 9 * 1,20 13,81 9 —
Praktiska skrivelser ...... 45 2,56 33,11 9 *** 1,34 14,24 9 —
Berätta ................ 46 2,30 39,54 9 *** 1,24 34,77 9 *** Referera ............... 47 2,34 22,06 9 ** 1,76 26,82 9 ** Beskriva ............... 48 2,53 36,12 9 "* 1,73 12,45 9 — Utreda ................. 49 2,19 19,28 9 * 2,20 21,38 9 *
Språklära Formellt riktig skr ....... 50 3,20 28,86 9 *** 2,22 20,14 9 ' och Ledig o. lättfl. skr ....... 51 2,95 17,11 9 * 2,00 23,47 9 ** Språk?" Formlära ............... 52 2,80 18,719 * 1,86 32,15 9 *" handling iskrift Satslära ................ 53 2,94 23,12 9 ** 2,25 33,95 9 ***
Ordbildningslära ........ 54 2,59 13,53 9 —— 1,89 12,88 9 _— Stillära ................. 55 1,65 10,40 9 — 2,08 18,03 9 * Betydelselära ........... 56 2,37 10,72 9 — 2,00 27,67 9 **
Rättstavning Punkt .................. 57 2,41 20,87 9 * 1,44 14,67 9 — och Kommatecken .......... 58 3,04 19,67 9 * 2,68 9,83 9 —— interpunktion Övriga skiljetecken ...... 59 2,80 30,89 9 *** 1,93 15,93 9 —
Rättstavning ........... 60 3,02 52,44 9 *** 1,80 24,81 9 **
Danska Dansk text ............. 61 (1,05) 85,42 9 *** 1,47 50,85 9 *" och Danskt tal .............. 62 (1,05) 68,98 9 *** 1,45 44,30 9 *" norska Norsk text .............. 63 (1,05) 88,08 9 *** 1,40 42,93 9 *"
Norskt tal .............. 64 (1,05) 116,80 9 *" 1,37 42,51 9 ***
brister hos flertalet elever. Av de sexton moment, som i enkät YMo når över detta värde, kommer hälften från huvudmomenten språklära och språkbehandling samt rättstavning och interpunktion, vilka dessutom be- lägger åtta av de tio första rangnumren. I gymnasiematerialet når endast ett moment, kommatecken, över gränsvärdet. Relationerna mellan de båda materialen framgår än tydligare av tab. 118, i vilken bl. a. samtliga median— värden angetts. På samma sätt som i matematikundersökningarna har i denna tabell de moment markerats genom kursivering, vilka ifråga om krav på förkunskaper når upp till den undre färdighetsgränsen 1,5. Detta antal moment utgör i YMo 30 och i GyMo 45. Av dessa föreligger brister enligt den tillämpade definitionen i 14 respektive 1 moment, motsvarande 47 % respek- tive 2 %, vilket talar för en relativt sett större tillfredsställelse hos gymna- sierna. Detta gåri samma riktning som beträffande matcmatikundersökning- arna, ehuru man på grund av olikheter i bedömningsskalor, skärningspunk— ter och referenssystem icke kan dra någon bindande slutsats angående rela- tionerna mellan ämnena vad beträffar graden av tillfredsställelse eller miss— nöje.
Sambandet mellan totalmaterialen är positivt (rho: .50, t=3,92, P ( .001), men på grund av skillnaderna ifråga om krav på förkunskaper såväl vad gäller strukturen men också och framför allt med hänsyn till nivådiffe- renserna, kan man inte bygga någon slutsats av väsentligt intresse på detta samband.
C. Diferenser mellan utbildningslinjer
I tab. 118 har resultatet angivits av prövningen med det utsträckta median- testet avseende differenser mellan de olika utbildningslinjerna för olika mo- ment. Av de redovisade P-värdena framgår, att det i båda materialen finns ett antal moment, i vilka de för de olika linjerna avgivna skattningarna icke kan betraktas som signifikant avvikande från varandra. För dessa moment tar vivid den specificerade analysen följaktligen ingen hänsyn till ev. nume- riska avvikelser över de tillämpade gränsvärdena, utan låter totalmedianen vara avgörande för om en linje skall anses visa brister eller ej. På samma sätt som i tab. 112 har i tab. 119 beteckningen B använts för påtagliga brister (medianer i YMo över 3,5), medan förkortningen b står för svarskategorin vissa brister. Markering inom parentes, t. ex. (b), betyder, att kraven enligt fråga I i detta moment icke når upp till den undre färdighetsgränsen. I samt- liga fall överstiger medianen dock 0,5, varför kraven kan karakteriseras som obetydliga men ej obefintliga. För de moment, beträffande vilka brister icke föreligger, har kravnivån markerats genom punkter på samma sätt som i tab. 112. Moment som varken uppvisar krav på förkunskaper eller brister, saknar sålunda varje markering.
En analys av tab. 119 ger vid handen, att det råder relativt stor likhet bland samtliga utbildningslinjer i enkät YMa, med undantag av grupperna
Tab. 119. Brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet i yrkesskole— och gymnasiema— terialen (YMa resp. GyMa) i relation till kraven på förkunskaper i ämnet för olika linjegrupper
YMo GyMo Huvudmoment Nr TBI M IMEI Öl J TMC Hu K V I P HTL RI4 AI4|LI4 Hgl Fsl Ss IRF AI—'* LP Läsning: »Snabbläsa» ......... 18 b b b h h b Sakprosa, fakta ..... 19 b h h h h . . . .
» kritiskt. . . 20 h h b b h h b .. . . . Litt.texter, krit ...... 21 h h h Skönlitt., inlev.. . . . . 22 B »Litteraturhistoria». . 23 (b)
Bokkunskap:
Bibliotekskatal ...... 24 Alfabet. uppsl.h ..... 25 Komplic. uppsl.b.. . . 26 Telefonkatalog ...... 27 Tidtabell ........... 28 .
Kartor, ill., diagram. 29 h h h h
Muntl. framsl..'
Berätta ............ 3 b . . h h . . . .
Referera ............ 31 (b) (b) (h) b 1) . h h Demonstrera ........ 32 . h h h b b . . b Övr. anf. (disk. inl.) . 33 (b) (b) (h) (h) b (h) h h b
Intervjuer .......... 34 . . . . .
Disk.- 0. smtr. regl.. . 35 b b b
Vårdat tal .......... 36 b h D D b b . . . . Ledigt tal .......... 37 . . h h h Tydligt uttal ........ 38 b h h b b . . . . . . . . Välläsning .......... 39 b h h h Ordkunskap:
Allmänna ord ....... 40 . .
Fackuttryck ........ 41 b . . . .
Allm. fråm. ord ..... 42 h (h) h h b (h) h h h h b b
Skriftl. framsl.:
Enkla blanketter. . . . 43 . .
Komplic. blankett. . . 44 h h . .
Praktiska skr ........ 45 b (b) . (h) h (h) (h) b
Berätta ............ 46 b b b . . .
Referera ............ 47 . . . b h h
Beskriva ........... 48 h h b h h . . . . Utreda ............. 49 h h h b b Språklära o. språkb.:
Form. rikt. skr ...... 50 B b B h h h D D D b 13 b Led. o. lättfl. skr. . . . 51 1) h h h b b b b h h . . Formlära ........... 52 b h h h B h h h . b . . b Satslära ............ 53 h h b 1) (b) B h h . . h h h b Ordbildningslära. . . . 54 h h h h (b) b h h b b . . Stillära ............. 55 b Betydelselära ....... 56 b
Rätlstavn. 0. inlerp.: Punkt .............. 57 h h b D D b Kommatecken ...... 58 . b b . D B h h b b h h h h h b b b Övriga skiljetecken. . 59 b h h h h b b . . . . . Rättstavning ....... 60 h h h h h h b . b .
Tab. 120. Antal moment med brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet? yrkesskole- och: gymnasiematerialen ( YMo resp. GyMa) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer
YMo Antal moment TB M ME ÖI J TMC Hu K V P med färdighetskrav 1,5— .......... 26 25 29 27 32 30 30 32 41 46 därav B + b ...... 16 17 18 18 25 22 11 9 7 16 GyMo
Antal moment HTL RI4 AP LI4 Hg Fs Ss RI3 AI3 LI3
med färdighetskrav 1,5— .......... 38 45 44 44 38 46 45 46 46 46 därav B + b ..... 9 1 1 1 4 2 6 2 5 2
V och P, i vad avser de anmälda bristerna. De drabbar i särskilt hög grad huvudmomenten språklära och spräkbehandling i skrift samt rättstav- ning och interpunktion, vilka är de enda moment som över huvud taget uppvisar värden motsvarande påtagliga brister. Dessa står i sin tur att finna i grupp TMC (tre stycken) samt industrigrupperna TB och ME (en vardera). De ovannämnda huvudmomenten är ju också de som ifråga om krav på förkunskaper tenderar mot högre värden än övriga. Ett sam- mandrag av dessa tendenser i tab. 119 återfinns i tab. 120, i vilken vi be- räknat det antal moment med klagomål (B + b) i relation till antalet mo- ment med färdighetskrav. Av samma skäl som anförts beträffande tab. 113 bör dessa resultat tolkas med försiktighet. I enkät GyMo föreligger genom- gående klagomål endast ifråga om kommateringen. Den enda påtagliga bris- ten i detta material drabbar läsning av skönlitteratur i grupp HTL. Huvud- momentet språklära är relativt frekvent företrätt bland klagomålen, som koncentrerar sig på fackgymnasier och seminarier. Fackgymnasierna klagar liksom lärarna vid flertalet yrkesskolor på elevernas kunskapsstandard i momentet främmande ord. Inom huvudmomentet muntlig framställning är det endast momentet väl utförd upplåsning av lyrik och prosa beträffande vilket man anmäler brister, detta från de treåriga gymnasielinjerna samt grupp HTL.
En jämförelse mellan yrkesskole- och gymnasiematerialen bör lämpligen utgå från tab. 120.
För jämförelser mellan linjerna prövar vi först på samma sätt som 1 kap. 10, om de båda totalmaterialen kan anses homogena med avseende på relativ bristfrekvens. Både yrkesskolematerialet och gymnasiematerialet uppvisar därvid signifikanta differenser inom sig (YMo: 752 : 34,01, df : 9,
Tab. 121. Prövning av homogeniteten avseende relativ bristfrekvens i modersmålet inom huvudgrupper av linjer inom yrkesskole- och gymnasieenkäterna
Relativ Enkät Linjer bristfre- x” df P kvens % YMo Tekniska yrkeslinjer M, ME, TB, Öl, TMC, J 69 0,93 5 —— Övriga yrkeslinjer Hu, K, V .............. 26 2,71 2 —— YMo + GyMo Seminarielinjer (P, Fs, Ss) ................ 18 13,00 2 "* GyMo Fackgymnasielinjer (HTL, Hg) ........... 17 1,48 2 — Treårigt allmänt gymnasium ............. 7 1,99 2 — Fyraårigt allmänt gymnasium ............ 2 0,00 2 ——
P ( .001; GyMo: ;;2 : 24,09, df : 9, P ( .001). Vi undersöker därefter grup- per av linjer enligt tab. 121.
I likhet med vad som var fallet i matematikundersökningen har linje- grupp P i yrkesskolematerialet förts till gymnasiematerialet och där till de linjer med vilka den uppvisar största definitionsmässiga likheten, näm— ligen seminarierna. Denna linjegrupp är f. 6. den enda som uppvisar signi— fikant variation mellan undergrupperna. För linje P är den relativa brist- frekvensen nämligen 35 %, för de två övriga 9 %. De senare uppvisar sins- emellan homogenitet (762: 1,31, df=1, P> .05). En prövning av signi- fikansen mellan i rangordningen på varandra följande enskilda grupper vi— sar, att endast de tekniska yrkeslinjerna skiljer sig säkerställt från närmast följande (P) (952 : 16,09, df : 1, P ( .001).
Vi har sålunda kunnat konstatera, att inom yrkesskolematerialet, som uppvisar högre relativa bristfrekvenser än gymnasiematerialet, är det de tekniska yrkeslinjerna (industrilinjerna jämte linjerna för trafikyrken samt militära och civila bevakningsyrken jämte jordbrukets utbildning) som anmäler de största bristerna i relation till det antal moment, i vilka de anmäler krav. Denna tendens är säkerställd gentemot övriga linjer i yrkesskolematerialet. Inom gymnasierna är det i första hand fackgym- nasierna som visar tendens mot högre relativ bristfrekvens (17 %), medan de allmänna gymnasielinjerna varierar mellan 7 och 2 %. Seminarielin— jerna intar i båda materialen en mellanställning.
Utöver vad som ovan nämnts förtjänar följande tendenser vid jäm- förelser mellan de båda materialen att uppmärksammas. (1) Huvudmo- mentet bokkunskap uppvisar inte i något av materialen någon nämnvärd frekvens brister. Enda undantaget utgör momentet kartor, illustrationer och diagram i grupperna ME, ÖI, J och TMC. (2) Huvudmomentet läsning representeras av olika moment i de båda materialen: I YMo klagar man på elevernas förmåga att tillägna sig sakprosa, på vissa gymnasielinjer (HTL, Ss och AI3, de två sista dock i ytterst blygsam omfattning) avser klagomålen litterära texter. Att dessa klagomål är så relativt framträdande i grupp HTL får sannolikt anses sammanhänga med dessa elevers sanno-
Yrkesskolor [# Gumnosier
MlMElTBlUlITMtlJIKIHulVIP IHTLIHqISSIrslAPlkiälLiä
Moment Huvudmoment
l/ll7lMl71l/ll/l VlZl l ll Il H:. _l [Zl7'l I7ll7l7'l [:ll ! :] ZlleAZléléll ll ll ll ll—Tl llzjl JGLJL—l lZIZI7l7ll7l7lEjl ] [ Jl ll l:” J
[ÅF Jlél/ll7ll4ll J lilr ll ll l [ ll ! SBL.—”Ål l/'lL___ll 17 l l lL_l l Jl lL_ll I
I IF IF l [ ll Il | l ll JI ll ll l axgnlélZlLH/lléw l41l Jl ][ l [ Jl ] leZlleZlZlZl lL_l l lL__l [ l i J 7ll7ll7ll7ll2l7l Zl: l/lléll/ll/ll/lléll/l
:ll ll ] | || ll Il Jl ll l l I J
l7ll7ll71 ?!!/ll ll/ll Jlél ] l l
[2122le2 LJIÅMLJIZMIÅLJ—luu :] [: L_l Lil—lL—JLJMl—If—HIILJ [:l [:l [Zl
LJ—llill—lt lLJl ll LJ Jl Jl ir ll——ll ll JF ]
GMLJZMÅMI I [ NIH—W:] TGEEG :] ][ ldI—Tl ll ll ] i—nr ll——ll ll r lf—l
1. Jl——ll ll 1:1! ll Hål—JTH"— GEGEIIJ
E_IL_J LJIAIÅLJLJI |?” ll Jl—Jl—Tl—ltill:
[: IZIZIZICMZHÅICH—JL—Lngl—Lu
1:12 Zl: [IEI—__JIIHIJ
ZZ] [ Il ll 1:1! I [ H n n
ZZIZ] Zl7thl7|l71lZlVilIllIllleIllfj
EZHZI l ll ] I J | ll ir MZJI_
- [ZZVH—an: l—TF—HIH WIIH—ill—l
& |__| [ [_];JLJ BSSSC
lAl7ll4ll 171 l ir il—"li ][ r—i
[: [:lr MAI—_l !— [41712
[2 (SL—_l CH:] SEGE
Röhslovninq Röttstovning
Fakta 1 sokproso
Snobbläso Läsning
Punkt lnterpunkl'lon
Tydligt u'llol, ledigt lol, vårdat 'l'al Berötlo muntligt, demonstrera muntligt
Muntlig fromst. Allmänna ord rdkunskop Formellt riklig, ledig och löttflgt skr. jromst Spröklöro Enkla blankelter, berätta, beskriva skr. Skrivning Kommatecken, övriga skiljetecken lnterpunklion Alfabetiska uppslagsböcker och ordlistor Bokkunskap Lbsc sakprosa kritiskt Lösning
Formlära, solsloro, ordbildninqslöro Behjdelselora Språklöro Stillära
Telefonkatalog
harlor. illustrationer och diagram Tidtabeller
Bibliotekskoialog
Bokkunskap
Refereronde skriftlig framställning utredande skriftlig framställning Praktiska skrivelser liomplicerode blanketter
Skrivning
Främmande ord
Fackuttryck Ordkunskap
Refereronde muntlig jramsiollning intervjuer
Uvrigo anföranden (disk. inl.)
Völ utförd uppläsning av lijrik och prosa Diskussmns— och sommanlrödesreqler
Muntlig framställning
l__ll__l gH—JlZlLJlALJl—l LJ l__lL_lL_ll___|l'_JLl lZ] CHINESE
Liisa lil'l. texter krit skbnlll'l med inlevelse
Lineroturhisiorio lJisning
Danska och norska Danska onorsko
homplicerode uppslagsböcker Bokkunskap
Ghrov men ej brister ZVisso brister EPåiogligo brister
Fig. 27. Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor
och gymnasier.
lika lägre grad av intresse för skönlitteratur. (3) I huvudmomentet muntlig framställning koncentreras de fåtaliga klagomålen på gymnasiet uteslu— tande på momentet >>välläsning>>, vilket —— i de flesta fall på grund av låg kravnivå — icke förekommer bland bristmomenten i yrkesskolematerialet.
Slutligen: Med samma reservationer som ovan anförts, kan dessa resul— tat i relation till matematikundersökningarnas (jfr tab. 113) sägas an— tyda en — icke närmare mät- eller prövbar — tendens till relativt sett lägre klagomål på elevernas förkunskaper i modersmålet än i matematik på samtliga linjer med undantag av grupp P, de pedagogiska utbildnings- linjerna i yrkesskolematerialet. Våra iakttagelser härvidlag kan på sin höjd formuleras som en hypotes, vilken av tekniska skäl icke är möjlig att vidare pröva inom vårt undersökningsmaterial.
D. Sammanfattning av huvudresultaten
Huvudresultaten avseende bristerna i relation till kraven på förkunskaper har schematiskt sammanställts i fig. 27, som utgöres av kravstrukturen från fig. 8 med inlagda symboler, svarande mot olika medianvärden enligt tec— kenförklaringen. Ordningen mellan momenten är beroende av relationerna ifråga om kravnivå med utgångspunkt från enkät YMo.
Tydligare än i tab. 119 visar fig. 27, att bristerna i yrkesskoleenkäten berör även de enligt den totala rangordningen (tab. 41) elementära färdigheterna vad beträffar industrigrupperna samt grupperna J och TMC. Flertalet av dessa moment går helt fria från nämnvärda anmärkningar i gymnasiemate- rialet, vilket dock inte är fallet med de moment inom språkläran som spe— ciellt i gymnasiematerialet intog en framskjuten ställning ifråga om ange- lägenhet.
I jämförelse med matematikundersökningarna kan man beträffande modersmålet inte spåra någon tendens till starkare samband mellan relativ bristfrekvens och andelen avdelningar inom resp. linjegrupp med rekryte- ring huvudsakligen från folkskola. Rangkorrelationen uppgår nämligen till .40 (t: 1,24, P > .10) mot .32, vilken senare korrelation inte heller var säkerställd.
Vi kan alltså inte konstatera något direkt samband mellan relativ brist— frekvens och rekryteringsnivå inom yrkesskolematerialet, så som Vi mätt dem vid dessa jämförelser. Däremot är differensen mellan yrkesskole- och gymnasiematerialet enligt tab. 121 tydlig, om än ej säkerställd mellan i rangordningen på varandra följande linjegrupper. Yrkesskolematerialet visar därvid högre relativ bristfrekvens än gymnasiematerialet, samtidigt som vi tidigare (kap. 5) kunnat konstatera, att gymnasierna i genomsnitt ställer färdighetskrav i fler moment än yrkesskolorna.
KAPITEL 12
Arbetsledarnas bedömning av arbetstagarnas kunskapsstandard i matematik och modersmålet
A. Frågeformulär och principer för bearbetning
Frågorna till arbetsledarna angående arbetstagarnas kunskapsstandard i matematik och modersmålet ingick i samma frågeformulär som frågan an— gående kunskapskraven i yrket (kap. 6 och 7). Antalet deltagande ar- betsledare är alltså detsamma för dessa frågor och fördelar sig på yrkes- grupperna enligt tab. 67. För att möjliggöra jämförelser är antalet moment, liksom definitionen av dem, likaledes exakt desamma i båda ämnena (se t. ex. tab. 70 resp. tab. 89).
Frågeformuleringen och svarsalternativen ansluter sig till dem som an- vänts i enkäterna till yrkesskolor och gymnasier:
>>Hur bedömer Ni standarden på kunskaperna hos dem av de anställda i detta yrke som är under 30 år?» Svaren i rutan för bedömning med någon av siffrorna 0—4. Siffrorna betyder:
0 : Kan ej bedömas (Vet inte) 1 : Tillräckliga kunskaper hos flertalet 2 : Mindre brister hos flertalet 3 : Påtagliga brister hos flertalet 4 : Mycket allvarliga brister hos flertalet.
Till instruktionen hörde vidare, att när vederbörande satte en skattning om 3 eller 4, ombads han att på en rad för anmärkningar ge konkret exem— pel på vilket sätt det brister, vilka de vanligaste felen är etc. Bearbetningen av detta kvalitativa material har t. V. fått anstå.
På samma sätt som i enkäterna YMa och YMo resp. GyMa och GyMo har bearbetningen utgått från att kategorin 0 skall räknas som frånvaro av brister, vanligen på grund av att några nämnvärda krav inte föreligger. Under konstruktionsarbetet visade det sig, att vi inte lämpligen borde an— vända den något mer komplicerade instruktionen till svarskategorin 0, som använts i de ovannämnda enkäterna. I de muntliga instruktionerna och vid svar på frågor från bedömarna förklarades innebörden ytterligare utöver vad ovannämnda mer kortfattade instruktion ger vid handen. Sva- ren har alltså som i yrkesskole- och gymnasieenkäterna bearbetats i katego- rierna 1—4, där 1 anger frånvaro av brister. Angående tolkningen av dessa kategorier gäller givetvis detsamma som i de nämnda enkäterna (jfr kap. 10).
B. Matematik
På samma sätt som i enkäterna YMa och GyMa har materialet först bear- betats med hänsyn till ev. signifikanta differenser mellan grupperna för olika moment. (Jfr tab. 111.) Resultatet härav redovisas i tab. 122. Endast i 14 av de 37 momenten föreligger i denna fråga signifikant va- riation mellan grupperna. Med ett undantag ligger variationsvidden för de insignifikanta momenten helt och hållet under den >>lägre kvalifikations- gränsen» (1,5) mot smärre brister. Undantaget utgöres av momentet »andra tabeller» (än räntetabeller etc.) och det är arbetsledarna för banktjänste—
Tab. 122. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av kunskaps— standarden i maiematik hos arbetstagare i olika yrken
Huvudmoment Moment Nr Proc. 2— Madi” ;: dt P Lägst—Högst Lägst—Högst Mekanisk räkn. Hela tal .............. 17 0—25 1,00—1,19 4,76 2 — Decimalbråk .......... 18 0—55 1,00—1,57 9,04 4 —— Allmänt bråk ......... 19 0—25 1,00—1,16 6,13 3 — Överslagsberäkningar. . 52 0—25 1,00—1,19 4,59 4 — Sortförvandling Dekadiska sorter ...... .20 0—15 1,00—1,09 1,59 2 — Stycketal ............. 21 0—20 1,00—1,13 1,42 2 _— Tid och vinklar ....... 22 0—55 1,00—1,69 39,49 3 "' Andra mått ........... 23 0—30 1,00—1,24 4,42 3 —— Myntreduktioner ...... 24 0—20 1,00—1,13 11,67 2 " Ekvationer Enklare ekvationer. . . . 25 0—30 1,00—1,24 8,32 3 * Svårare ekvationer. . . . 26 0—15 1,00—1,10 0,03 1 — Tillämpad Enkla problem ........ 27 0—15 1,00—1,08 1,49 2 -— räkning Procent .............. 28 0—30 1,00—1,19 0,79 3 — Ränta ................ 29 0——15 1,00—1,08 4,07 2 — Rabatt ............... 30 0—10 1,00—1,05 0,55 1 — Bolag, affärsr. m. m.. . . 31 0—15 1,00—1,08 0,42 2 _— Arbetsproblem ........ 32 0—30 1,00—1,23 16,62 3 *** Medeltal .............. 33 0—20 1,00—1,14 0,89 2 — Blandningar .......... 34 0—10 1,00—1,07 1,70 2 — Rörelseproblem ....... 35 0—20 1,00—1,11 7,01 2 * Geom. konstr. Triangel .............. 36 0—40 1,00—1,33 8,54 2 * Cirkel ................ 37 0—35 1,00—1,27 7,65 2 " Andra ................ 38 0—45 1,00—1,41 12,88 2 ** Geom. problem Triangel .............. 39 0——40 1,00—1,33 25,20 3 "* Cirkel ................ 40 0—35 1,00—1,29 25,20 3 "* Fyrhörning ........... 41 0—25 1,00—1,15 2,37 2 —— Prisma ............... 42 0—25 1,00—1,15 1,52 1 — Cylinder .............. 43 0——40 1,00—1,35 7,32 2 * Hjälpmedel Kvadrattabell ......... 44 0—20 1,00—1,13 4,74 2 — Räntetabell ........... 45 0—10 1,00—1,05 1,56 2 —— Andra tabeller ........ 46 0—65 1,00——1,71 5,22 3 — Räknesticka .......... 47 0—35 1,00—1,28 9,00 3 —— Räknemaskin ......... 48 0—25 1,00—1,15 15,15 3 ** Skjutmått ............ 49 0—15 1,00—1,11 0,96 1 —— Mikrometerskruv ...... 50 0—20 1,00—1,13 7,64 2 * Gradskiva ............ 51 0—25 1,00—1,16 9,25 2 ** Diagram ............. 53 0—10 1,00—1,07 0,39 2 —
männen som anmäler dessa brister, som dock icke kan anses signifikant avvika från bedömningarna för övriga yrkesgrupper.
Bland de 14 signifikanta momenten är det likaledes endast ett, som i någon eller några grupper överstiger värdet 1,5. Det gäller momentet sort- förvandling ifråga om tid och vinklar. En analys av grundmaterialet, som inte är av den omfattningen att det motiverar en särskild tabell, visar, att det rör sig om en yrkesgrupp, nämligen svarvare, som överstiger gräns— värdet. Differensen gentemot närmast lägre värde (Gpl: 1,35) är emel— lertid icke säkerställd (962 = 0,55, df : 1, P > .30). En kontroll av momen- tets ställning som yrkeskrav för svarvargruppen visar, att dess median- värde (1,60) ligger strax över frekvensgränsen för minst en gång i veckan, och därmed föreligger formellt möjligheter för meningsfull variation i bristfrågan.
Vi kan alltså konstatera, att smärre brister anmälts från arbetsledarna ifråga om kunskapsstandarden hos arbetstagarna endast i ett moment och för endast en grupp, medan bedömningar innebärande påtagliga brister icke förekommer i något fall. Observeras bör att en relativ bristfrekvens enligt arbetsledarna icke kan beräknas på antalet moment i tab. 122 utan måste baseras på det antal moment och grupper som når över en viss gi- ven kvalifikationsgräns ifråga om yrkeskrav enligt tab. 71. Men även med detta beräkningssätt blir den relativa bristfrekvensen i matematik enligt arbetsledarnas bedömning helt obetydlig.
C . M odersmålet
Tab. 123 ger resultaten av det utsträckta mediantestet etc. för modersmåls- momenten.
Av de 24 momenten företer 15 signifikanta differenser mellan grup— perna, men av dessa är det endast tre, i vilka någon eller några grupper når över den lägre kvalifikationsgränsen (1,5). Av de insignifikanta före- kommer inte i något fall överskridande av denna gräns.
De moment, där smärre brister i någon grupp visat sig föreligga, är »av- läsa ritningar» inom huvudmomentet läsning samt två moment inom hu— vudmomentet muntlig framställning, framlägga synpunkter och inhämta upplysningar. I det förstnämnda momentet är det yrkesgruppen grovplåt— slagare, i de två senare kallvalsverksarbetarna, som drabbas av dessa be— dömningar. I det första fallet föreligger signifikans gentemot närmast lägre grupp (12 = 4,09, df = 1, P ( .05), i de senare icke.
Bedömningarna rör i samtliga fall moment, som för de förevarande yr- kesgrupperna erhållit höga yrkeskrav enligt samma bedömare. Avläsning av ritningar når för grupp Gpl högsta möjliga medianvärde 3,00, innebä— rande full enighet bland bedömarna om dagligfrekvens för flertalet an- ställda. Motsvarande siffror för kallvalsverksarbetarna är ifråga om »fram—
Tab. 123. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av kunskapsstan- darden i modersmålet hos arbetstagare i olika yrken
Huvudmoment Moment Nr Proc. 2— Median X” dt P Lägst—Högst Lägst—Högst Läsning Avläsa instrument ..... 54 0—25 1,00—1,17 10,07 2 " » ritningar ....... 55 0—75 1,00—2,10 46,19 4 *" Kortare anvisningar. . . 56 15—30 1,08—1,23 1,72 4 — Längre saktext ........ 57 10—35 1,05—1,29 7,23 4 — Andra texter .......... 58 5—20 1,02—1,11 5,35 2 —— »Snabbläsa» ........... 59 0—25 1,00—1,19 7,02 3 — Bokkunskap Alfabet. uppslagsböcker 60 0—15 1,00—1,09 6,60 2 '" Telefonkatalog ........ 61 0—10 1,00—1,05 0,77 1 — Komplic. uppslagsb.. . . 62 0—15 1,00—1,11 5,03 2 — Kartor och illustr ...... 63 0—35 1,00—1,27 11,76 3 "* Muntlig Rapportera ........... 64 0—45 1,00—1,44 7,81 4 —— framställning Återge ............... 65 0—40 1,00—1,44 12,96 4 " Demonstrera .......... 66 10—25 1,00—1,19 3,91 3 —-— Framlägga synpunkter. 67 10—60 1,00—1,69 16,20 8 * Inhämta upplysningar 68 0—55 1,00—1,58 10,51 4 * Ordkunskap Fackuttryck .......... 69 0—45 1,00—1,44 9,44 4 —-— Förkortningar ......... 70 0—30 1,00—1,35 11,56 4 " Skriftlig Blanketter, kortare. . . . 71 10—35 1,02—1,25 10,28 4 * framställning » längre ..... 72 0—25 1,00—1,19 17,72 2 *** Utskrift efter manus. . . 73 0—25 1,00—1,19 16,54 3 ** » » diktamen . 74 0—25 1,00—1,17 25,77 3 *" Kortare rapport ....... 75 0—40 1,00—1,33 18,38 4 ** Affärsbrev och dylikt. . 76 0—45 1,00—1,42 44,30 3 *** Längre framställning. . . 77 0—40 1,00—1,33 12,10 3 ”
lägga synpunkter» 2,63 och »inhämta upplysningar» 2,92, båda även de i kategorin dagligfrekvens. Så tillvida är alltså bristbedömningarna moti— verade, som de fällts i moment av hög relativ och absolut angelägenhets- grad enligt samma bedömare.
Beträffande den relativa bristfrekvensen gäller givetvis samma förutsätt- ningar som ovan anförts (s. 290) beträffande matematikmomenten. Med de ovan angivna undantagen kan den betecknas som mycket låg enligt dessa bedömare.
D. Sammanfattning av huvudresultaten
En sammanfattning av huvudresultaten av detta kapitel kan göras kort. Bedömningarna av arbetsledarna angående arbetstagarnas kunskapsstan- dard kan i relation till de av samma bedömare uppställda kraven, vilka enligt nivåanalyserna i kap. 6 och 7 kan betecknas som ganska måttliga, anses som mycket blygsamma. I matematik är det endast ett moment (sortförvandling ifråga om tid och vinklar) som för en grupp (svarvare) företer smärre brister. Motsvarande bedömning har i ämnet modersmålet drabbat två yrkesgrupper, grovplåtslagare och kallvalsverksarbetare, de
förra ifråga om »avläsning av ritningar», de senare ifråga om två för dem likaledes viktiga moment inom muntlig framställning, »framlägga synpunk- ter» och >>inhämta upplysningar».
I detta sammanhang skall vi nöja oss med att konstatera ovannämnda empiriska resultat, vilka mer ingående kommer att diskuteras i kap. 14.
KAPITEL 13
Arbetstagarnas självupplevda brister ifråga om kunskaper och färdigheter i matematik och modersmålet
A. Matematik &. Frågeformulering och principer för bearbetning När det gäller formuleringen av frågor angående de anställdas självupp- levda brister ifråga om kunskaper och färdigheter i matematik pekade er— farenheterna från förförsöken på att det var mindre lämpligt att spalta denna fråga i preciserade moment, i första hand därför att det för den enskilde är svårt att skilja ut vad det är i de olika räkneoperationerna som bereder svårigheter för en själv. Vi ställde därför frågan generellt: Tyc— ker Ni att Ni behöver kunna räkna bättre än Ni gör? och gjorde i stället en öppen fråga, i vilken situationen som bereder svårigheter skulle spe- cificeras. Denna fråga formulerades: I vilket (vilka) sammanhang? och som svarsalternativ gavs två oavslutade meningar: I mitt arbete när jag ...................... resp. På fritid när jag Bearbetningen av dessa senare kvalitativa svar kommer att äga rum i ett senare skede.
Vi har därför att i detta sammanhang endast redovisa svaren på den förstnämnda generella frågan. Den försågs med fyra svarsalternativ:
Ja, ofta (4) Ja, ibland (3) Ja, någon enstaka gång (2) Nej, aldrig (1)
Siffrorna inom parentes anger de skalvärden — fortfarande i en ordi- nalskala _ som använts i bearbetningen för de olika alternativen. Genom sin annorlunda definition är dessa värden icke direkt jämförbara med de skattningsvärden angående brister ifråga om elevernas resp. arbetstagar— nas kunskaper i matematik som använts i enkäterna till lärarna vid yr- kesskolorna resp. arbetsledarna. Vid bearbetningen och tolkningen har vi — godtyckligt — använt gränsvärdet 2,5 som gränsen mot mer nämnvärda brister och värdet 3,5 som en övre kvalifikationsgräns mot mer allvarliga brister. Vad som i tidigare sammanhang anförts beträffande relationen till yrkes- respektive fritidskraven gäller givetvis även i detta fall. Ett lågt medianvärde kan sålunda närmast tolkas som frånvaro av mer nämnvärda självupplevda brister, och den allmänna kravstrukturen får sedan avgöra,
Tab. 124. Utsträckt mediantest m. 111. av bedömningar av brister ifråga om kunskaper i räkning enligt arbetstagarna själva
Moment Kategori Proc 2— Median x? df P Lägst—Högst Lägst—Högst »Räkna» Manl. ind.arb.. . . . 28—71 LSS—3,23 29,46 7 "' Manl. tj.män ..... 41.—47 2,18—2,43 0,15 3 -—— Kvinnl. tj.män. . . 38—59 117—2,94 3,61 3 —
Tab. 125. Brister i räkning enligt arbetstagares egna bedömningar, fördelat på yrkes— grupper i tre kategorier jämte resultat av signifikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser
Lägre frekvens Högre frekvens 1 2 3 4 [ Manliga industriarbetare ........... Bg st Tr Svavale Gr Manliga tjänstemän ........... ' ............. | Kvinnliga tjänstemän ..................................
om detta skall betraktas som ett utslag av frånvaro av egentliga krav el- ler ej.
l). Resultat för yrkesgrupperna I tab. 124 återfinns sedvanliga data från prövningen av variationen mel- lan grupperna genom det utsträckta mediantestet. Tabellen visar en vid och statistiskt säkerställd variation bland de manliga industriarbetarna, me— dan däremot signifikans icke föreligger mellan yrkesgrupperna för vare sig de manliga eller de kvinnliga tjänstemännen. Siffermässigt är varia- tionen större i den senare tjänstemannakategorin än i den förra, som för samtliga grupper håller sig under den ovan angivna frekvensgränsen 2,5, vilken de kvinnliga tjänstemännen liksom de manliga industriarbetarna överskrider i åtminstone något fall. Detta framgår tydligare av tab. 125, som också upptar resultatet av signifikansprövningar av enskilda diffe- renser mellan yrkesgrupper bland manliga industriarbetare.
Av tab. 125 framgår, att ingen av de enskilda differenserna inom ka- tegorin manliga industriarbetare visat sig signifikant, trots att flera dif- ferenser mellan medianvärden synes relativt betydande. Variationsvidden mellan medianvärdena för yrkesgrupperna bland de kvinnliga tjänstemän- nen är likaledes betydande utan att signifikans föreligger. Detta tyder på relativt betydande spridningar. Vi undersöker i fig. 28, om vi har anledning att räkna med någon tendens till bimodal fördelning. Fig. 28 visar sålunda fördelningarna för två grupper bland de manliga industriarbetarna (Tr och st ) samt för samtliga kvinnliga tjänstemän.
%
— Kaj-" * - — —
Tr— Ha Hb Fö Bk
il12|514i |l1215|4| It'llöl4l ”12151!” Ill2l514l Svarsalternativ
Fig. 28. Fördelningar dels för två yrkesgrupper manliga industriarbetare, dels för kvinnliga tjänste- män ifråga om självupplevda brister i matematik
Av fig. 28 framgår, att vi i samtliga fall kan räkna med en ganska avsevärd spridning, som särskilt ifråga om de manliga industriarbetarna tenderar mot bimodalitet. En svag tendens _ av tekniska skäl låter sig en siffermässig direkt jämförelse mellan spridningar i olika grupper i rela- tion till resp. centralmått icke genomföra vid icke— —parametriska metoder —— till bimodalitet synes också föreligga i de två kontorsgrupperna (Ka, Kb) bland de kvinnliga tjänstemännen, samma grupper som uppvisar den största heterogeniteten ifråga om arbetstagarnas grundutbildning.
Innan vi sammanfattar de iakttagna resultaten i relation till de tidigare i kap. 6 redovisade yrkeskraven samt fritidskraven enligt kap. 8 för de olika yrkesgrupperna, skall vi särskilt analysera detta material med hän- syn dels till arbetstagarnas grundutbildning, dels till förekomsten av yr- kesutbildning. Ifråga om standarden på kunskaper är detta första gången som en sådan uppdelning låter sig göra i vårt material, eftersom arbets- ledarnas bedömningar tagit sikte på yrkeskraven för yrkesgruppen som så- dan utan hänsyn till individuella bedömningar. Vi erinrar i detta samman— hang att det från början måste betraktas som uteslutet att låta arbetsle- darna utföra individuella bedömningar.
Samtidigt vill vi betona, att det föreligger en motsvarande möjlighet till med hänsyn till utbildningen differentierad analys beträffande arbetsta- garnas egna bedömningar av yrkes- och fritidskrav (kap. 6 resp. 8), som hittills icke tillvaratagits för att framställningen icke onödigtvis skulle be— tungas. I den mån som den nu förestående analysen med hänsyn till dessa förhållanden kommer att visa väsentliga differenser mellan olika utbild— ningsgrupper, kommer emellertid en dylik analys av kravskattningarna att påkallas för att därigenom bl. a. frågan om anspråksnivån — både från arbetsledare och arbetstagarna själva — i relation till utbildningen skall kunna belysas.
Tab. 126. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) manliga industriarbetare ifråga om självupplevda brister i matematik
Grupp 3432, Må” Diff. 1" dt P Gruvarbetare ........... Gr 3,10 3,22 —0,12 0,00 1 — Kallvalsverksarbetare . .. va 2,25 2,93 —0,68 0,40 1 — Grovplåtslagare ......... Gpl 2,72 2,88 —0,16 0,01 1 _ Svarvare ............... Sv 3,03 2,89 0,14 1,27 1 —- Hopsättare ............. HS 3,15 2,83 0,32 2,19 1 — Träindustriarbetare ..... Tr 2,75 2,30 0,45 0,94 1 _ Bagare ................. Bg 2,00 1,17 0,83 1,58 1 — Konservfabriksarbetare . . st 3,17 1,80 1,37 2,58 1 -—
c. DiEerenser mellan utbildningakategorier Industriarbetarna
En analys av materialet för de manliga industriarbetarna med hänsyn till förekomsten av vidareutbildning har utförts och redovisas i tab. 126. Där- vid har medianvärdena ifråga om självupplevda brister för arbetstagare med fullständig (Y) eller kortare (y) yrkesutbildning jämförts med motsva— rande medianvärden för de icke yrkesutbildade (0). Av tab. 126 framgår, att endast tre av de åtta differenserna är negativa, innebärande högre brist— skattningar från de icke yrkesutbildade. Ingen av de enskilda differenserna, testad med enkelt mediantest med korrektion för kontinuitet (Siegel 1956, s. 107), är emellertid statistiskt säkerställd.
Vi har sålunda icke kunnat spåra någon systematisk skillnad mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade arbetstagare bland de manliga in— dustriarbetarna, samtliga med folkskola som grundutbildning, när det gäl- ler deras egna bedömningar av upplevda brister ifråga om kunskaper och färdigheter i räkning.
Tjänstemännen
Tjänstemannamaterialet kan förutom i yrkesutbildade och icke yrkesutbil— dade indelas även med avseende på kön samt personer med folk- eller real- skola som grundutbildning. Vi analyserar först materialet med hänsyn till ev. differenser mellan de olika kategorierna av yrkesutbildning på samma sätt som ovan beträffande industriarbetarna. Resultaten härav framgår för folkskolematerialet av tab. 127 och för realskolematerialet av tab. 128. Av tab. 127 framgår, att det i folkskolematerialet icke föreligger nå- gon systematisk tendens ifråga 0111 differensernas riktning. De folkskole- utbildade tjänstemännen med yrkesutbildning uppger alltså självupplevda brister i samma utsträckning som de utan yrkesutbildning. Ifråga om real- skolematerialet synes en viss tendens föreligga mot högre bristangivelser för dem utan yrkesutbildning. Sex av de sju mer pålitliga differenserna går i denna riktning och av dem är en, för de manliga banktjänstemännen, sta-
Tab. 127. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i mate- matik
Y + y 0 Yrkesgrupper Diff. 762 df P n Mdn n Mdn
Alan, folkskola
Kontorister, allm ......... Ka 9 2,33 8 2,25 . . . . 1 . . » spec ......... Kb 19 2,58 18 2,64 —0,06 0,02 1 —— Försäkringstjänstemän. . . . Fö 2 3,00 1 3,00 . . . . 1
Kvinnor, folkskola
Kontorister, allm ......... Ka 72 2,69 18 2,70 —0,01 0,03 1 —— » spec ......... Kb 37 2,82 15 2,00 0,82 1,78 1 — Försäkringstjänstemän. . . . Fö 7 2,67 2 3,00 . . . . 1
Tab. 128. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i mate-
matik Y + y 0 Yrkesgrupper Diff. 752 dt P n Mdn n Mdn M än, realskola
Kontorister, allm ......... Ka 11 1,29 12 1,50 —O,21 0,06 1 —— » spec ......... Kb 27 2,13 19 1,92 0,21 0,00 1 —— Försäkringstjänstemän. . . . Fo 10 2,07 2 3,00 . . . . 1 . . Banktjänstemän .......... Bk 33 1,85 8 3,70 —1,85 6,48 1 *
Kvinnor, realskola Kontorister, allm ......... Ka 72 2,69 18 2,70 -——0,01 0,03 1 —- » spec ......... Kb 29 1,86 8 2,75 —0,89 1,04 1 — Försäkringstjänstemän. . . . Fö 18 1,79 7 2,38 —0,59 0,29 1 — Banktjänstemän .......... Bk 28 2,67 9 3,60 —O,93 0,80 1 —
tistiskt säkerställd. Materialet är emellertid icke omfattande nog för att vi skall kunna betrakta den iakttagna tendensen annat än som en hypotes, som behöver ytterligare verifikation för att kunna accepteras.
Inom var och en av grundutbildningsgrupperna prövar vi sedan differen- serna mellan manliga och kvinnliga befattningshavare i de olika yrkes— grupperna. Utom i det fall där en mer betydande och säkerställd differens förelåg mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade tjänstemän, slår vi i den följande redovisningen ihop dessa kategorier. Resultatet av analy- sen av differenserna mellan könen framgår av tab. 129.
Enligt tab. 129 föreligger icke i någon enskild grupp någon säkerställd differens mellan könen, ehuru tendensen i sex av de åtta grupperna (samt- liga där antalet individer i vardera gruppen överstiger 10) går i riktning
Tab. 129. N ivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i matematik
Män Kv Yrkesgrupper Diff. 12 dt P 11 Mdn 11 Mdn Folkskola Kontorister, allm ......... Ka 17 2,29 90 2,69 -——0,40 0,83 1 — » spec ......... Kb 37 2,62 52 2,70 ———0,08 0,02 1 — Försäkringstjänstemän. . . . Fö 3 3,00 9 2,80 . . . . Realskola Kontorister, allm ......... Ka 23 1,38 72 2,04 ——0,66 1,26 1 —— » spec ......... Kb 46 2,00 37 2,11 —0,11 0,01 1 —— Försäkringstjänstemän. . . . Fö 12 2,21 25 2,00 —0,21 0,00 1 — Banktjänstemän, Y+y. . . . Bk 33 1,85 28 2,67 —0,82 2,50 1 — » O ....... 8 3,70 9 3,60 . . . . 1
mot något högre bristangivelser för de kvinnliga deltagarna. Ett par av dessa differenser är emellertid ganska obetydliga.
I tab. 130 prövar vi differenser mellan olika typer av grundutbildning dels med bibehållande av de enskilda yrkesgrupperna, dels i totalgrupper med och utan hänsyn till kön. De senare prövningarna har utförts av två skäl: För det första har analysen i tab. 129 visat, att någon systematisk skillnad icke kan anses föreligga mellan manliga och kvinnliga tjänste- män. För det andra framgår det av tab. 130, att tendensen utan undan- tag är likartad såväl i de enskilda yrkesgrupperna som för män och kvin- nor. Materialet i undergrupperna är dock så begränsat, att det kan vara av intresse att pröva tendensen i det större och sammanslagna materialet.
Tab. 130. Nivådifferenser mellan folk- och realskoleutbildade tjänstemän ifråga om självupplevda brister i matematik
Folksk. Realsk. Yrkesgrupper Diff. 762 df P n Mdn n Mdn Män Kontorister, allm ......... Ka 17 2,29 23 1,38 0,91 4,64 1 — » spec ......... Kb 37 2,62 46 2,00 0,62 1,29 1 —— Försäkringstjänstemän. . . . Fö 3 3,00 12 2,21 . . . . 1 Kvinnor Kontorister, allm ......... Ka 90 2,69 72 2,04 0,65 3,03 1 — » spec ......... Kb 52 2,70 37 2,11 0,59 1,90 1 — Försäkringstjänstemän. . . . Fö 9 2,80 25 2,00 0,80 2,71 1 —— Totalt män .............. Ka- Fö 57 2,57 81 2,03 0,54 2,60 1 —— Totalt kvinnor ........... Ka- Fö 151 2,70 134 2,23 0,47 6,04 1 " Totalt män + kvinnor. . . . Ka- Fö 208 2,66 293 2,15 0,51 10,32 1 **
Av tab. 130 framgår, att det föreligger en i alla yrkesgrupper genom- gående tendens till högre bristangivelser i folkskolematerialet. Beträffande en av grupperna, Ka män, är differensen säkerställd. I det sammanslagna materialet med uppdelning efter kön, är differensen för de manliga icke säkerställd men väl differensen för de kvinnliga. Totalmaterialet utan hän- syn till kön visar likaledes säkerställd differens i angiven riktning.
De folkskoleutbildade tjänstemännen visar i jämförelse med de real- skoleutbildade sålunda en tendens, som dock icke är statistiskt säkerställd i varje särskilt fall, till högre bristangivelser ifråga om självupplevda bris- ter beträffande sin egen räknefärdighet.
&. Sammanfattning av huvudresultaten
En analys av de uppnådda resultaten bör givetvis ses i relation till de krav eller behov av kunskaper i matematik som anmälts av arbetstagarna själva. Med hänsyn till momentets vida definition i förevarande sammanhang är det motiverat att utgå från de enklaste av de matematiska operationer, som vi i detta formulär frågat efter, nämligen decimalbråk. Arbetstagarnas yr- kes- och fritidskrav i detta moment var visserligen inte så framträdande i alla undersökta grupper, i all synnerhet icke bland de manliga industri- arbetarna. Därför är det inte att förvåna, att vissa av dessa grupper inte anmäler särskilt höga bristskattningar, vilket särskilt gäller livsmedels- industriarbetarna. Medianvärdena för övriga industriarbetargrupper ligger omkring eller över det kritiska gränsvärdet 2,5, motsvarande svarsalterna- tivet »ibland». Som framgår av tab. 124 motsvarar detta en frekvens av upp mot 70 % i detta och högre (ibland + ofta) svarsalternativ. En analys av grundmaterialet visar, att enbart i det högsta svarsalternativet (ofta) varierar den relativa frekvensen bland industriarbetarna mellan 10 och 40 %.
En analys av materialet för tjänstemannagrupperna har visat tenden— ser, som icke avviker väsentligt från industriarbetarnas. Totalmaterialet omfattar visserligen både folkskole- och realskoleutbildade tjänstemän, och en analys av differenserna mellan dessa grupper har visat en tendens till högre bristangivelser för de folkskoleutbildade. Även om vi i analysen av grundmaterialet icke när fullt så högt som ifråga om industriarbetarna, visar detta material likväl samma tendens. De folkskoleutbildade tjänste- männen svarar till 56 % med något av de två högsta svarsalternativen och till 18 % med det högsta. Motsvarande siffror för de realskoleutbildade utgör 41 resp. 16 %.
B. Modersmålet a. Frågeformulering och principer för bearbetning Uppläggningen av frågorna angående självupplevda brister från arbetsta- garnas sida i ämnet modersmålet har ägt rum på helt analogt sätt i förhål- lande till matematikämnet vad beträffar såväl formuleringen av frågor och svarsalternativ som bearbetningen. Den enda skillnaden utgöres av att an— talet moment är fler, sju stycken, fördelade på olika huvudmoment.
På samma sätt som det visade sig mindre lämpligt att dela upp den ge- nerella bristfrågan i matematik på olika moment, föreföll det från början redan från språkliga utgångspunkter självklart, att bristfrågan i moders- målsämnet skulle gälla olika i språkbruket vanliga benämningar på huvud— aspekter. De huvudaspekter som på detta sätt kunnat belysas utgöres av läsning (läsförståelse), ordkunskap, skriftlig framställning samt muntlig framställning. De olika frågorna specificeras här nedan med angivande av det i fortsättningen redovisade hålkortsnumret.
36. Tycker Ni att Ni behöver kunna läsa, dvs. förstå innehållet i det lästa, bättre än Ni gör? 37—38. Förekommer det att Ni inte förstår ord och uttryck i det Ni läser
i Ert arbete/på fritid?
45. Tycker Ni att Ni behöver kunna uttrycka Er i skrift bättre än Ni gör? 46. Finner Ni det svårt att fylla i vanliga blanketter? 47. a) Sådana som använts i Ert arbete? b) andra (t. ex. postblanketter, deklarationsblanketter) 49. Tycker Ni att Ni behöver kunna uttrycka Er muntligt bättre än Ni gör?
1). Resultat för yrkesgrupperna Tab. 131 upptar resultaten av prövningen av skattningarna med det ut- sträckta mediantestet för de olika yrkesgrupperna. Från huvudtendensen, som visar att säkerställda skillnader mellan grupperna i de olika momenten saknas, finns endast några få undantag bland de manliga industriarbetarna samt de kvinnliga tjänstemännen. Sådana säkerställda differenser återfinns sålunda för den förstnämnda gruppen i momentet ordkunskap i arbetet samt för den sistnämnda kategorin dels för samma moment jämte skrift— lig uttrycksförmåga och muntlig framställning. I tab. 132 återfinns på vanligt sätt de olika gruppernas värden utlagda grafiskt med angivande av specifika grupper i den mån signifikanser föreligger. För varje moment finns tre kategorier: den översta avser manliga industriarbetare, den mel- lersta manliga tjänstemän och den nedersta kvinnliga tjänstemän.
Som tydligast framgår av tab. 132 är tendenserna för de tre yrkes- kategorierna i hög grad samstämmiga genom samtliga moment. Endast i
Tab. 131. Utsträckt mediantest m. m. Bedömningar av brister ifråga om färdigheter i modersmålet enligt arbetstagarna själva
Moment Nr Proc. 3— Median lta dt P Lägst—Högst Lägst—Högst Manliga industriarbetare: Läsförståelse .................. 36 24—38 1,37—1,90 4,77 7 —- Ordkunskap i arbetet .......... 37 10—24 1,04—1,56 33,47 7 *" » på fritid .......... 38 18—37 1,37—2,14 7,29 7 — Skriftlig uttrycksförmåga ...... 45 33—60 1,58—2,84 11,35 7 _ Blankettifyllande i arbetet ..... 46 0—12 1,02—1,22 10,69 7 — » på fritid ..... 47 16—39 139—2,10 8,87 7 — Muntlig framställning .......... 49 34—42 1,42—2,13 7,70 7 — Manliga tjänstemän: Läsförståelse .................. 36 10—33 1,60—2,00 1,23 3 _ Ordkunskap i arbetet .......... 37 12—20 1,86—1,93 2,49 3 — » på fritid .......... 38 17—33 1,94—2,08 1,89 3 -— Skriftlig uttrycksförmåga ....... 45 40—50 220—2,50 0,52 3 —— Blankettifyllande i arbetet ..... 46 0—10 1,04—1,16 5,47 3 — » på fritid ..... 47 7—15 1,26—1,63 4,63 3 — Muntlig framställning .......... 49 27—41 1,50—2,00 5,49 3 — Kvinnliga tjänstemän: Läsförståelse .................. 36 12—33 1,62—2,00 3,32 3 _ Ordkunskap i arbetet .......... 37 14—35 1,74—2,08 12,36 3 " » på fritid .......... 38 18—31 2,03—2,12 2,60 3 Skriftlig uttrycksförmåga ...... 45 41—76 2,27—3,06 10,74 3 " Blankettifyllande i arbetet ..... 46 3—10 1,11—1,27 4,64 3 —— » på fritid ..... 47 21—26 1,71—1,88 1,55 3 _ Muntlig framställning .......... 49 48—70 2,43—2,84 7,96 3 *
ett moment, muntlig framställning, bryter sig en kategori ut från de andra i riktning mot högre självupplevda brister, nämligen de kvinnliga tjänste- männen.
Av tab. 132 framgår vidare, att endast två moment i en eller flera yr- keskategorier överskrider den kritiska gränsen (2,5) mot högre bristfre- kvenser. Det gäller i det ovannämnda fallet muntlig framställning samt för samtliga kategorier momentet skriftlig uttrycksförmåga. I detta senare moment måste variationsvidden mellan yrkesgrupperna betecknas som av— sevärd, trots att signifikans inte föreligger enligt det utsträckta mediantestet. Detta tyder på relativt stora spridningar inom grupperna beträffande detta moment. Så är också fallet, vilket tydligt framgår av fig. 29.
Av tab. 132 framgår slutligen, att variationen mellan övriga moment är tämligen liten, möjligen med undantag av momentet blankettifyllandeli arbetet, vilket tenderar mot lägre bristskattningar än övriga moment. Då detta moment icke förekom i arbetstagarnas egna skattningar av yrkes- kraven, kan vi endast jämföra med detta moments yrkeskrav enligt ar- betsledarna. Som närmare framgår av tab. 89 utgjorde momentet ifyl- lande av enkla blanketter det av samtliga moment inom skriftlig fram—
Tab. 132. Brister i olika moment av modersmålet enligt arbetstagares egen bedömning fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signifikansprövning med me— diantest av vissa enskilda differenser
Moment Aldrig Ofta 1 2 3 4 Läsförståelse ................ 36 .......... [ ........ ] Ordkunskap i arbetet ........ 37 Bg Grst.va GplSv . . _| Kb/"IBkFöKa | Ordkunskap på fritid ........ 38 ................ | I Skriftlig uttrycksförmåga . . . . 45 ................. ] ...... "'F'M Ka Kb Bk Blankettifyllande i arbetet . . . 46 ..... | ....... ] Blankettifyllande på fritid . . . 47 .............. | ] Muntlig framställning ........ 49 .............. | """" KbKa/ * fFöBk Gr _ va _ Gpl _ Sv | I I | l l l 1 I | | I | l l l Hs _ Tr _ Bg _ st lllzlölfjl |||2l3|4| llzlälgl ||2|5|4|
Svarsalternativ
Fig. 29. Fördelningar för manliga industriarbetare i momentet skriftlig uttrycksförmåga avseende självupplevda brister enligt egen bedömning
Tab. 133. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) arbetstagare ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet
Mom. Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg Kst 37 Mdn Y + y ...... 1,12 1,29 1,65 1,61 , 1,38 1,60 1,08 1,25 Mdn 0 .......... 1,24 1,42 1,45 1,49 1,22 1,29 1,00 1,21 Diff ............. —0,12 —0,13 0,20 0,12 0,16 0,31 0,08 0,04 95” .............. 0,56 0,06 0,57 0,38 0,70 ,16 0,32 0,10
P ............... — _— -— — _ — _ —
45 Mdn Y + y ...... 3,00 2,00 2,52 2,42 2,82 2,25 2,75 2,00 Mdn 0 .......... 2,69 2,54 2,41 2,43 2,86 2,33 1,42 1,58 Diff ............. 0,31 —0,54 0,11 —0,01 —0,04 -—0,08 1,33 0,42 x? .............. 0,37 0,00 0,01 0,01 0,00 0,00 0,29 0,14
P ............... — — -— —— — — _ —
ställning som nådde de högsta frekvensvärdena enligt dessa skattningar. Detta innebär dock fortfarande, att flertalet yrkesgrupper bland de man- liga industriarbetarna anmälde låga eller i det närmaste obefintliga yrkes- krav. För de två undantagsgrupperna liksom för tjänstemännen, som nådde frekvenser på daglignivå, måste ett sådant utfall tolkas som frånvaro av bristupplevelser i betydelsen av att vederbörande arbetstagare känner sig be- härska momentet ifråga. Innan vi sammanfattande tolkar dessa resultat
Tab. 134. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskola resp. realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet
n Mom. 37 Mom. 45
Grupp Y+y 0 Mdn Y+y Mdn O Diff. 952 P Mdn Y+y Mdn 0 Ditt. 26" P
M än, folksk.
Ka ........ 9 8 1,40 1,50 . . . . . . 3,00 2,50 .. . . . . Kb ........ 19 18 2,00 1,79 0,21 0,68 — 2,78 2,50 0,28 0,23 _— Fö ......... 2 1 1,50 2,00 . . . . . . 1,50 3,00 . . . . Kvinnor,flsk.
Ka ........ 61 15 2,41 1,44 0,97 2,70 — 2,67 1,33 1,34 6,98 * Kb ........ 37 15 1,89 1,44 0,45 0,81 -— 2,79 2,83 —0,04 0,11 — Fö ......... 7 2 2,33 2,00 . . . . . . 2,75 2,50 . . . . Män, realsk.
Ka ........ 11 12 1,75 2,00 —0,25 0,36 -— 1,42 2,50 ——1,08 0,36 — Kb ........ 27 19 1,82 1,81 0,01 0,04 — 2,40 1,58 0,82 0,43 —- Fö ......... 10 2 1,79 3,00 . . . . . . 2,25 2,00 . . . . . . Bk ........ 33 8 1,86 2,17 —0,31 1,43 — 2,35 2,83 —0,48 0,22 —
Kvinnor, rsk. Ka ........ 68 19 2,16 1,56 0,60 5,16 * 2,70 1,88 0,82 2,07 — Kb ........ 29 8 1,54 2,25 —0,71 2,01 — 2,69 2,90 —O,21 0,19 — Fö ......... 18 7 1,88 2,13 ——-0,25 0,01 -— 2,06 2,75 —0,69 0,83 — Bk ........ 28 9 1,95 2,20 ——0,25 0,10 — 3,04 3,13 -—0,09 0,02 -——
skall vi —- efter samma princip som beträffande matematikämnet —— stu— dera variationen mellan olika utbildningskategorier.
c. Differenser mellan utbildningskategorier
Indus triarbetarna
Ifråga om industriarbetarna har materialet uppdelats med hänsyn till yrkes- utbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) (jfr tab. 126). Resultatet framgår av tab. 133. För att göra analysen mindre skrymmande har beräk— ningarna endast utförts på de två moment, som enligt tab. 132 visar signifi- kant variation, nämligen ordkunskap i arbetet (nr 37) och skriftlig uttrycks- förmåga (nr 45).
Det framgår av tab. 133, att ingen av differenserna är säkerställd. I det första fallet (mom. 37) är två av de tio negativa, i det senare (mom. 45) fyra. Därför kan ingen enhetlig tendens spåras. Vi finner sålunda inte något underlag för slutsatser om någon systematisk tendens ifråga om bedömningarnas riktning. Därtill kommer att flertalet av differenserna är förhållandevis små.
Tjänstemännen
I tab. 134 återfinns differenserna mellan yrkesutbildade och icke yrkes— utbildade tjänstemän signifikansprövade med uppdelning efter yrke och grundutbildning. Differenserna gäller, som tidigare, skillnader ifråga om självupplevda brister i två moment av ämnet modersmålet, nämligen ord- kunskap i arbetet (nr 37) och skriftlig uttrycksförmåga (nr 45).
Tab. 134 visar för männen ingen speciell tendens ifråga om differensernas riktning och ingen av dem är heller signifikant. Sex av de fjorton går i positiv riktning.
För kvinnorna går ungefär samma antal, sju av fjorton, i positiv rikt- ning, vilket inte heller implicerar någon särskild tendens. Två av dem är emellertid säkerställda och båda avser yrkesgruppen Ka, allmänna kon— torister, bland vilka således de yrkesutbildade visar högre bristangivelser. I det ena fallet gäller det mom. 37 och kvinnliga tjänstemän med realskola, i det andra mom. 45 och grundutbildningen folkskola. Det är sannolikt att dessa differenser återspeglar differenser ifråga om självupplevda yrkes- krav, såtillvida som det är de yrkesutbildade som i större utsträckning upplever, att krav ställs på dem i dessa avseenden.
I tab. 135 har vidare differenserna mellan män och kvinnor prövats för de olika yrkesgrupperna, oavsett yrkesutbildning.
Bland de folkskoleutbildade uppträder inga signifikanta differenser. För två av de sex relationerna förekommer positiva tecken, implicerande högre bristskattningar för de manliga tjänstemännen. Antalet positiva differen— ser bland de realskoleutbildade är två av åtta, och av de sex negativa är
Tab. 135. Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet
n Mom. 37 Mom. 45 Grupp M Kv Mdn M Mdn Kv Diff. 352 P Mdn M Mdn Kv Diff. %? P
Folkskola Ka ........ 17 76 1,44 2,20 —0,76 0,48 — 2,81 2,50 0,31 0,69 —— Kb ........ 37 52 1,89 1,75 0,14 0,65 —— 2,65 2,80 —0,15 0,05 — Fö ......... 3 9 1,75 2,20 . . . . 2,00 2,67 . . . . Realskola Ka ........ 23 87 1,89 2,01 —O,12 0,01 -— 1,88 2,59 —0,71 1,07 — Kb ........ 46 37 1,82 1,72 0,10 0,27 — 1,95 2,75 —-—O,80 4,26 * Fö ......... 12 25 1,93 1,94 —0,01 0,01 — 2,25 2,15 0,10 0,00 — Bk ........ 41 37 1,93 2,00 —0,07 0,45 — 2,45 3,06 —O,61 4,86 *
två statistiskt säkerställda. Båda gäller den skriftliga uttrycksförmågan och båda avser alltså högre bristskattningar för kvinnorna. Båda gäller slutligen andra yrkesgrupper, specialkontorister och banktjänstemän, än den yrkesgrupp, de allmänna kontoristerna, som i tab. 134 visade säker- ställda differenser i riktning mot högre bristangivelser för de realskole- utbildade.
I tab. 136 har vi slutligen redovisat differenserna mellan folkskole— och realskoleutbildade tjänstemän totalt och med fördelning på yrkesgrupper.
Av de mer pålitliga differenserna i tab. 136, dvs. alla utom grupp Fö för män, där antalet i undergrupperna är minimalt, är samtliga utom en negativa, innebärande högre bristangivelser för de folkskoleutbildade. Ingen av de enskilda differenserna är emellertid signifikant och i totalma— terialet kan den egendomligheten iakttagas, att de små differenserna går åt olika håll i de olika momenten. I mom. 37 är således männens differens
Tab. 136. N ivådifferenserna mellan folkskole- (F) och realskoleutbildade (R) tjänstemän ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet
n Mom. 37 Mom. 45 Grupp .
R F Mdn RI Mdn FI Diff. | 352 P Mdn R Mdn F Diff. 952 P Män | Ka ........ 23 17 1,89 1,44 —0,45 1,97 — 1,88 2,81 —0,93 1,64 — Kb ........ 46 37 1,82 1,92 —O,10 0,00 — 1,95 2,65 —0,70 2,49 — Fö ......... 12 3 1,93 1,75 . . . . 2,25 2,00 . . . . Kvinnor Ka ........ 87 76 2,01 2,20 —0,19 2,63 — 2,59 2,50 0,09 0,13 — Kb ........ 37 52 1,72 1,75 —0,03 0,04 — 2,75 2,80 ———0,05 0,03 — Fö ......... 25 9 1,94 2,20 —0,26 0,01 —— 2,15 2,67 —0,52 0,39 _ Totalt mån. 122 57 1,88 1,83 0,05 1,33 —— 2,17 2,67 —0,50 3,42 — Totalt kv.. . 186 137 1,95 2,00 —0,05 1,65 — 2,68 2,64 0,04 0,15 — 20—001908
positiv och kvinnornas negativ, medan förhållandet är det omvända i mom. 45.
Av dessa skäl kan vi icke anse oss konstatera någon systematisk ten— dens ifråga om bedömningarna av självupplevda brister, vare sig ifråga om yrkesutbildnings—, köns— eller grundutbildningsfaktorerna för de under- sökta tjänstemannagrupperna. De signifikanta differenser som iakttagits är visserligen intressanta i och för sig, men de bildar icke något starkt eller sammanhängande mönster. Att de förekonnner, får enligt vår me— ning illustrera den tendens, som även framgår av differensernas riktning, nämligen att dessa bedömningar i så hög grad varierar med de enskilda yrkesgruppernas yrkeskrav i de undersökta momenten, att övriga mer ge— nerella faktorer icke förmår slå igenom i dessa bedömningar.
&. Sammanfattning av huvudresultaten
Av de huvudmoment som för flertalet yrkesgrupper i någon enskild aspekt enligt kap. 7 och 8 visade nämnvärda frekvenser ifråga om användning i yrke eller på fritid, är det i första hand två, beträffande vilka arbets- tagarna själva anmäler självupplevda brister enligt den definition vi an— vänt (5 sid. 300). Det gäller momentet skriftlig uttrycksförmåga för flertalet yrkesgrupper både bland manliga industriarbetare och tjänstemän samt muntlig framställning, det senare dock endast beträffande de kvinn— liga tjänstemannakategorierna. Till bilden hör också, att andra moment, som ligger minst lika högt ifråga om behovsaspekten, icke företer motsva— rande bedömningar ifråga om självupplevda brister. Det gäller såväl läs— ningen (läsförståelsen) samt ifyllandet av blanketter i arbetet. I det senare momentet är frånvaron av bristskattningar särskilt påfallande mot bak— grunden av behovet.
Likheterna mellan yrkesgrupperna har visat sig påfallande stora ifråga om dessa bedömningar, såväl inom kategorin industriarbetare resp. man— liga och kvinnliga tjänstemän som mellan dessa kategorier, med undantag för den ovannämnda tendensen beträffande muntlig framställning. Inga systematiska skillnader har kunnat konstateras mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade tjänstemän och inte heller rent generellt mellan olika utbildningsgrupper i tjänstemannamaterialet.
C. Jämförelse mellan ämnena
En jämförelse mellan resultaten av den generellt ställda frågan om själv— upplevda brister i räkning och de med hänsyn till olika moment mer dif- ferentierade frågorna angående ämnet modersmålet visar, att skattningarna i räkning ligger på ungefär samma nivå som bristangivelserna avseende skriftlig uttrycksförmåga, Vilket samtidigt är det mest framträdande mo- mentet bland dem i modersmålet när det gäller bedömningar av självupp—
levda brister. Beträffande båda dessa moment förelåg behovsbedönmingar av måttlig omfattning för flertalet yrkesgrupper, medan i varje fall två modersmålsmoment uppvisade betydligt högre användningsfrekvenser men samtidigt mindre självupplevda brister enligt de bedömningar som redo- visats i detta kapitel. Det gäller läsning och blankettifyllande. I det senare hade användningsfrekvensen skattats av arbetsledarna.
Utöver dessa iakttagelser är det icke möjligt att uttala sig mer generellt om relationerna mellan ämnena.
KAPITEL 14
Sammanfattande diskussion av undersökningarna avseende bedömningarna av kunskaps-
standarden i matematik och modersmålet
A. Matematik
a. Relativa bristfrekvenser
Med relativ bristfrekvens avser vi det antal moment i vilka bedömarna an- mält större eller mindre grad av brister i kunskaper och färdigheter hos eleverna respektive arbetstagarna i relation till det antal moment i vilka de, enligt vårt beräkningssätt, angett, att krav på färdigheter föreligger. På grund av det begränsade antalet moment i arbetstagarmaterialet kan en beräkning av den relativa bristfrekvensen med större tillförlitlighet göras endast på yrkesskole- och gymnasiematerialet samt arbetsledarbedömning— arna.
Om vi till gymnasiematerialet också räknar den grupp av yrkesutbildande linjer, (P) de pedagogiska, som helt rekryterar från realexamen (motsva- rande), har vi enligt kap. 10 funnit, att den relativa bristfrekvensen är högre i yrkesskolematerialet (ca 80 %) än i gymnasiematerialet (ca 30 %). Inom vart och ett av dessa material föreligger med den angivna modifikationeu i grupperingen inga differenser mellan de olika linjegrupperna.
Arbetsledarnas skattningar av de underlydande arbetstagarnas kunska- per i yrket har, som framgått ovan (kap. 12), utvärderats efter samma principer som enkäterna YMa och GyMa. De visar en mycket låg bristfre— kvens (genomgående omkring 0 %). Endast ett undantag föreligger, i vil- ket ett moment (sortförvandling avseende tid och vinklar) för en yrkes— grupp (svarvare) bedömts som mindre tillfredsställande. Resultatet är desto mer anmärkningsvärt, som det material av arbetstagare som här bedömts, snarast måste anses som ett från kunskapssynpunkt vid skolans slut mindre kvalificerat material än yrkesskolematerialet, då arbetsledarnas bedömningar gällde såväl yrkesutbildade som icke yrkesutbildade arbetstagare.
Det kan alltså förefalla, som om vi här stode inför en sådan motsätt— ning i materialet som närmast vore att hänföra till skillnader i referens— system mellan de olika bedömarkategorierna ifråga om vad som skall an— ses utgöra bristande kunskaper. Arbetsledarna skulle i detta avseende då närmast beskrivas som ytterligt toleranta i förhållande till yrkesskole- och
gymnasielärare. Ändå skulle vi vilja varna för en sådan slutsats och i stället se resultaten i relation till de absoluta kravskattningarna och till differenser härvidlag mellan olika moment. Vi finner då beträffande arbetsledarna (tab. 71), att det för flertalet yrkesgrupper endast är två moment, som ifråga om yrkeskrav uppnår eller överstiger en användningsfrekvens om en gång i veckan. Dessa moment är räkning med hela tal samt decimalbråk.
En jämförelse med bedömningarna av kunskapsstandarden i dessa två moment av lärarna vid yrkesskolor och gymnasier visar, att momentet hela tal utmärker sig genom att förete mycket höga förkunskapskrav i relation till flertalet andra moment och samtidigt frånvaro av bristskattningar (tab. 37, resp. tab. 112). Det är f. 6. det enda moment som tydligt uppvisar denna —— för den grundläggande skolans undervisning gynnsamma —— kombination av bedömningar. Momentet decimalbråk visar genomgående obetydligt lägre förkunskapskrav samt smärre brister enligt dessa samma bedömare.
Motsättningen i materialet avseende bedömningarna av kunskapsstan- darden mellan lärare vid yrkesskolor samt arbetsledare är sålunda redu- cerad till momentet decimalbråk för flertalet arbetstagargrupper. Vi får då komma ihåg, att yrkesskolelärarnas bedömningar avsåg elevernas för- kunskaper när dessa påbörjade sin yrkesutbildning, medan arbetsledarna bedömt arbetstagarnas kunskaper i yrket. För dem som genomgått yrkes— skola har vi mellan de tidpunkter som bedömningarna avser sålunda en träningsperiod i yrkesskolan, som medför en systematisk övning icke bara av de fyra räknesätten ifråga om decimalbråk utan i flertalet fall i långt mer avancerade uppgiftstyper, som samtidigt inbegriper dessa funktioner. Beträffande de yrkesutbildade vore det sålunda ganska rimligt, om arbets- ledarna för ifrågavarande åldersgrupper (18—30 år) i de olika yrkena icke hade grundad anledning till att avge bristskattningar. Beträffande de övriga, arbetstagarna utan yrkesutbildning, synes det rimligt att antaga, att dessa, vid lika yrkeskrav, skulle ha erhållit minst lika höga bristskatt- ningar som de elever som sökt inträde i yrkesskolan dels därför att tids- avständet från den systematiska inlärningen i den grundläggande skolan är större, dels därför att yrkesskoleeleverna torde utgöra ett jämförelse- vis positivt urval. Vad yrkeskraven för yrkesutbildade och icke yrkesut— bildade arbetstagare inom samma yrke beträffar synes det också sanno- likt, att man har att räkna med en interaktion såtillvida, som det i första hand är de yrkesutbildade som i realiteten kommer att utföra de arbets— uppgifter varom här är fråga.
På grund av att vi i arbetsledarmaterialet icke har tillgång till skilda bedömningar för yrkesutbildad och icke yrkesutbildad arbetskraft, kan vi icke närmare belysa den ovannämnda frågeställningen angående rela- tionerna mellan dessa kategorier ifråga om yrkeskrav, lika lite som vi från vårt empiriska material kan avgöra vilken vikt dessa två kategorier arbets- tagare erhållit ifråga om bedömningarna av kunskapsstandarden. Sanno—
likheten synes oss emellertid tala för att det föreligger samband i antydd riktning, varigenom frånvaron av bristskattningar i (det totala) arbets- ledarmaterialet för varje yrkesgrupp icke nödvändigtvis behöver ses som en mot yrkesskolelärarnas bedömningar av elevernas förkunskaper stridande tendens.
Däremot kvarstår onekligen en viss motsättning mellan de olika delun- dersökningarna, men denna gäller då i stället yrkeskraven som de bedömts av yrkesskolelärare, arbetsledare och arbetstagare. Detta har emellertid re- dan tidigare diskuterats (kap. 9).
b. Moment med bristskattningar
I arbetsledarnas bedömningar förelåg skattningar motsvarande smärre brister för en yrkesgrupp (svarvare) i momentet sortförvandling avseende tid och vinklar. Enligt yrkesskolelärarnas bedömningar i motsvarande yr- keslinje (M) företer detta moment påtagliga brister, när eleverna kommer till yrkesskolan. Bedömningarna går i detta speciella moment alltså åt samma håll. Med tanke på yrkesskolornas egen undervisning på denna linje är det i och för sig inte orimligt, att arbetsledarnas bedömningar impli- cerar lägre klagomål än yrkesskolelärarnas. Någon skillnad i referenssystem utöver den som självklart föreligger som en funktion av olika utpräglings- grader hos yrkeskraven, saknas alltså anledning att förutsätta.
Utöver detta kvarstår som ett resultat av bedömningarna angående kun- skapsstandarden moment med bristskattningar endast från yrkesskole— och gymnasieenkäterna, vilka sammanfattats tidigare (kap. 10). För att undvika upprepningar återger vi här endast huvudresultaten:
Inom såväl yrkesskole— som gymnasiematerialet föreligger påtagliga bris— ter så gott som genomgående ifråga om huvudräkning och överslagsbe- räkningar samt _ på gymnasiet dock endast i form av smärre brister —— ifråga om allmänna bråk. Därefter skiljer sig materialen åt ifråga om ten— dens. Yrkesskolorna visar härutöver påtagliga eller smärre brister i en hel provkarta av moment, för flertalet linjer ifråga om procenträkning, regu— ladetri, decimalbråk, dekadiska sorter, rabatt, ränta m. m., för vissa lin- jer, framför allt inom metall- och annan industri, dessutom ifråga om till- lämpad geometri (planimetri) samt enklare ekvationer och arbetsproblem.
Gymnasiematerialet utmärkes av bristskattningar utöver de ovan nämnda ifråga om teoretisk geometri, algebra, svårare ekvationer samt med begräns— ning till vissa linjer, huvudsakligen de högre tekniska läroverken, även tillämpad geometri. '
Till denna information bör slutligen läggas utfallet av frågan till arbets- tagarna angående deras självupplevda brister i räkning. Som tidigare (kap. 13) redovisats, har vi här icke kunnat arbeta med någon uppdelning i mo- ment utan har fått nöja oss med en generell formulering angående räk- ning i allmänhet. Flertalet yrkesgrupper anger att de »ibland» eller »ofta»
upplever dylika brister såväl bland industriarbetarna som tjänstemännen. Bland de senare har en tendens kunnat iakttagas till högre bristfrekven- ser för de folkskoleutbildade jämfört med de realskoleutbildade, medan ingen motsvarande tendens kunnat beläggas i vårt material ifråga om dif- ferensen mellan yrkes- och icke yrkesutbildad arbetskraft.
B. Modersmålet
a. Relativa bristfrekvenser
Ifråga om förkunskaper för fortsatt utbildning har vi ovan (kap. 11) kun- nat konstatera, att den relativa bristfrekvensen i modersmålet som regel är lägre för gymnasielinjerna än för yrkesskolelinjerna. Den varierar signi- fikant inom både yrkesskole— och gymnasiematerialen, är högst för de in- dustriella yrkeslinjerna och lägst för de allmänna gymnasielinjerna. Dessa siffror är på grund av differenser ifråga om svarsalternativen icke direkt jämförbara med matematikundersökningarnas.
Tendensen i jämförelsen mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarbe- dömningarna är emellertid likartad med matematikundersökningarnas, så- tillvida som arbetsledarbedömningarnas bristfrekvenser är synnerligen blyg- samma kap. 12. På grund av det begränsade antalet moment i arbets- tagarbedömningarna är det inte meningsfullt att utföra numeriska jäm- förelser mellan dessa och arbetsledarnas relativa bristfrekvenser.
Skillnaderna mellan standarden på förkunskapskraven (enligt lärare vid yrkesskolor) och på yrkeskraven (enligt arbetsledarna) måste emellertid ses i relation till skillnaderna förkunskapskrav och yrkeskrav, vilka i sin tur åtminstone delvis bör betraktas som ett utslag av att yrkesskolornas egna kursplaner i modersmålet icke enbart är direkt yrkesinriktade utan också allmänbildande till sin målsättning. En jämförelse mellan yrkessko— lelärarnas och arbetsledarnas bedömning av yrkeskraven har, i den begrän- sade utsträckning som sådana jämförelser kunnat utföras, visat en ten- dens till måttligt stark strukturlikhet samt en tendens till högre frekvens- angivelser från yrkesskolelärarna (kap. 7).
De ovan angivna differenserna ifråga om momentdefinitioner gör att vi inte kan utföra några direkta jämförelser och än mindre tolkningar av ev. differenser mellan de relativa bristfrekvenserna i de båda materialen. Vi kan blott konstatera, att man i yrkesskolor och gymnasier anser att det brister i vissa (se nedan) moment av elevernas förkunskaper när dessa påbörjar sin vidareutbildning, att arbetsledarna anser, att brister förelig— ger endast i något enstaka avseende, varvid de inte heller angett yrkes- kraven som särskilt framträdande för flertalet yrkesgrupper samt att ar— betstagarna själva anmäler brister i något av de moment som de bedömt.
b. Moment med bristskattningar
På grund av vad som ovan anförts synes det i detta fall motiverat att börja redovisningen och diskussionen av de bristskattade momenten med arbets— tagarna själva. Dessa har, som närmare framgått ovan (kap. 13), anmält självupplevda brister i första hand avseende skriftlig uttrycksförmåga, i vilket tendensen är tämligen genomgående i alla undersökta yrken och utbildningskategorier. Från de kvinnliga tjänstemännen anmäls brister även ifråga om muntlig framställning.
Dessa bedömningar bör då först ses mot bakgrunden av yrkes- och fri- tidskraven för motsvarande moment och grupper. Ifråga om skriftlig fram- ställning visar samtliga yrkesgrupper såväl bland de manliga industri- arbetarna (kap. 7) som bland de kvinnliga tjänstemännen relativt låga frekvensskattningar i yrket för närmast motsvarande moment, att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev. Motsvarande fri— tidskrav (brevskrivning) ligger visserligen för flertalet ifrågavarande grup- per högre än yrkeskraven (kap. 8), men när i intet fall upp till frekvens- nivån en gång i veckan. Den muntliga framställningen ligger som yrkes- krav för de kvinnliga tjänstemännen frekvensmässigt likaledes lågt och un- der den angivna gränsen och är som fritidskrav icke möjlig att med den använda tekniken undersöka på ett meningsfullt sätt.
Det förefaller sålunda som om vi, redan inom det material som utgöres av arbetstagarnas egna bedömningar, hade stött på en orimlig kombina- tion av krav- och bristangivelser. Innan vi konfronterar dessa resultat med arbetsledarnas bedömningar, vill vi påpeka, att de kan anges som orim- liga endast under den förutsättningen, att man accepterar den angivna gränsen mot frekvenser på veckonivå som villkor för att bristangivelser skulle vara meningsfulla. Därtill kommer, att bristerna skattats generellt för huvudmomentet, medan yrkes- och fritidskraven angetts för mer kon- kreta moment. Tre tolkningar synes då ligga nära till hands:
(1). Bedömarna upplever stark egen begränsning i de anförda momen- ten, trots att de i yrke eller på fritid använder dem relativt sällan. De starka självupplevda bristerna kan kanske t. o. m. ses som en orsak till att användningsfrekvensen är relativt låg; de arbetstagare som upplever brister skulle då ha en tendens att undvika dessa uppgifter. (2). Bristskatt— ningarna avser ännu enklare och samtidigt mer frekventa arbetsuppgifter än dem som anförts som exempel i frågeformuläret angående yrkeskraven. (3). De mer konkret definierade yrkeskraven tenderar enligt de allmänna principer för subjektiv bedömning, som bland annat legat till grund för konstruktionen av projektets frågeformulär, att generellt ge lägre skatt- ningsvärden än de vidare definitioner som använts vid bristskattningarna.
Vilken av de ovannämnda tolkningarna som är den korrekta går givet— vis inte att avgöra utifrån vårt empiriska material. Det bör tilläggas, att
intet synes hindra, att en kombination av två eller tre av dem skulle kunna visa sig svara för den bästa lösningen av problemet.
Arbetsledarnas bedömningar av kunskapsstandarden visar för en yrkes- grupp (Gpl) brister i momentet »avläsa ritningar» och för en annan (va) muntlig framställning, framlägga synpunkter och inhämta upplysningar. I samtliga dessa fall föreligger motsvarande yrkeskrav i högre frekvenser. Ifråga om de ovannämnda momenten från arbetstagarbedömningarna kan antecknas, att arbetsledarna bedömer yrkeskraven i skriftlig framställning (kortare rapporter) för flertalet yrkesgrupper med relativt låga frekvenser. Beträffande den muntliga framställningen för de kvinnliga tjänstemännen säger detta material föga, då i bearbetningen uppdelning icke har kunnat ske med avseende på kön.
Arbetsledar- och arbetstagarmaterialen kan alltså sägas gå i samma rikt- ning såtillvida som de endast i begränsad utsträckning anger mer fram- trädande brister i modersmålsmomenten. Ifråga om den mest generella av tendenserna, arbetstagarnas självupplevda brister i skriftlig uttrycksför- måga, synes problematiken helt förlagd inom detta material, varvid vi kun- nat uppställa tre tolkningsalternativ, som bedömts som både näraliggande och sannolikt samverkande. Arbetsledarmaterialet ger på denna punkt ingen ytterligare vägledning, vilket inte heller är möjligt ifråga om den muntliga framställningen för de kvinnliga tjänstemännen, detta dock redan av for— mella skäl.
Återstår så bristerna ifråga om förkunskaper vid elevernas inträde i yr- kesskolor och gymnasier. De har sammanfattats tidigare (kap. 11) och skall här icke upprepas. Vi vill dock särskilt erinra om att de för yrkes- skolematerialet särskilt drabbar huvudmomenten språklära och språk- behandling i skrift samt rättstavning och interpunktion, alla moment av stor vikt i den av arbetstagarna själva bristskattade skriftliga framställ— ningen. Dessa moment uppvisar påtagliga brister på vissa yrkeslinjer. Bristskattningar av lägre utpräglingsgrad förekommer i detta material i flertalet moment, dock sällan ifråga om bokkunskap. Gymnasiematerialet visar genomgående klagomål endast ifråga om kommatering. För enskilda yrkeslinjer hänvisar vi till sammanfattningen i kap. 11, särskilt tab. 119.
C. Jämförelser mellan ämnena
På grund av differenserna främst ifråga om svarsalternativens formulering kan några direkta jämförelser inte göras mellan ämnena.
Under förutsättning av bl. a. jämförbarhet mellan matematik- och mo— dersmålsundersökningarnas relativa bristfrekvenser, en jämförbarhet som kan anses föreligga formellt endast under vissa förutsättningar (jfr kap. 11), skulle vårt material kunna tyda på en tendens till förhållandevis lägre rela— tiva bristfrekvenser i modersmålet än i matematik för flertalet yrkes- och
gymnasielinjer, ett resultat som dock endast kan formuleras hypotetiskt. Arbetsledarbedömningarna tillåter på grund av den absolut sett låga fre- kvensen av såväl yrkeskrav som i synnerhet i bristskattningarna inga jäm— förelser mellan ämnena. Samma är förhållandet med arbetstagarnas egna bedömningar på grund av det begränsade antalet moment i synnerhet i matematik. Det bör påpekas, att sådana jämförelser som rubriken anger, icke utgör ett syfte för undersökningen utan snarare, i den mån de över huvudtaget förekommer, bör betraktas som biprodukter.
IV
DE JÄMFÖRANDE KUNSKAPSPRÖVNINGARNA
iw. .
. _lfllj lJi H |
.»uwutu . . _| > ' ,» '. _. , . .” .:" ”',."k' . r
,. | . 1* w...—rf . .
.l*
KAPITEL 15
De jämförande kunskapsprövningarna. Utgångspunkter, förutsätt-
ningar för jämförelser samt uppläggning av bearbetningen
A. Utgångspunkter och problem a. Bakgrund
De undersökningar som skall redovisas i det följande bör ses mot bak- grunden av behovet av att i ett undersökningsprojekt som detta dels få en mer objektiv information om elevernas och arbetstagarnas kunskaps- standard i matematik och modersmålet än de subjektiva bedömningar, som redovisats i del III, dels på ett mer nyanserat sätt belysa problemet om kunskapsutvecklingen efter den grundläggande skolans slut. Den första av dessa problemställningar är utpräglat deskriptiv, såtillvida som den syftar till att ge en i konkreta termer (prestationer i kunskapsprov) hål— len motsvarighet till de subjektiva bedömningarna vilken dock endast under vissa förutsättningar, nämligen en definition av en viss prestations- nivå som svarande mot kursplanens målsättningar i varje givet fall, kan utnyttjas för jämförelser avseende nivåskillnader mellan subjektiv be— dömning och objektiv prestation. Den andra frågeställningen är mer avan- cerad och i grunden av experimentellt — hypotesprövande natur och lå- nar sig i princip väl till mer differentierade frågeställningar, som t. ex. i vilken utsträckning som kunskapsutvecklingen efter skolans slut gestal- tar sig olika i olika yrken eller med olika slag av utbildning efter den grundläggande skolans slut. Dessutom har vi problemet om differenser mellan i skolan hög— och lågpresterande elever och deras kunskapsbehåll— ning på längre sikt.
Även om vi av såväl teoretiska som praktiska skäl icke kan komma väsentligt mycket längre än till en deskriptiv analys av den förstnämnda typen, skall vi dock presentera uppläggningen av denna studie utifrån den mer krävande sistnämnda målsättningen, dels därför att vi därigenom bättre torde kunna fastlägga räckvidd och begränsning hos vår studie när det gäller resultatens relevans för denna frågeställning, dels därför att vi därigenom utan ytterligare diskussion samtidigt får den mer begrän- sade deskriptiva frågeställningen belyst, även om detta skulle innebära, att det material, som denna analys grundar sig på, blir mer begränsat än vad som annars skulle ha blivit fallet.
b. Utgångspunkter
Den allmänna problemställning som i det föregående diskuterats kan med hänsyn till vårt undersökningsmaterial närmast utnyttjas för att be— lysa differenser dels mellan de undersökta undervisningsämnena, dels mel— lan olika inom sig relativt homogena moment inom vart och ett av dessa ämnen. Samtliga dessa differenser torde dock, av skäl som närmare skall utvecklas nedan, endast kunna belysas ifråga om den allmänna tenden- sen i kunskapsutvecklingen. Frågeställningen ansluter sig sålunda i prin- cip till dem som legat till grund för Norris (1940) undersökning ifråga om de grundläggande färdighetsämnena.
Den i princip bästa uppläggningen av ett projekt för ovanstående pro— blem hade utan tvekan varit någon variant av längdsnittsundersöknings- metodiken, varigenom ett och samma elevmaterial med hänsyn till sin kunskapsstandard hade kunnat följas under någon tid i skolan samt även efteråt så långt som hade varit av intresse för undersökningen, dvs. i varje fall tills någon tid efter det att flertalet av denna elevkull hade av- slutat sin vidareutbildning efter den grundläggande skolan.
Det torde vara onödigt att i större utsträckning uppehålla sig vid denna uppläggning eller vid skälen för att den inte kunnat komma till utförande. Den belastas ju av det faktum, som dessvärre alltför ofta får stjälpa pro— jekt av detta slag, att vara ett långtidsprojekt över i varje fall så lång tid, att det redan från början framstod som uteslutet, att vi skulle kunna ge- nomföra en sådan undersökning inom den tidsram som stod förevarande undersökningsprojekt till buds.
Vår utgångspunkt måste i stället bli den, att så långt möjligt försöka belysa samma frågeställning med utnyttjande av stickprovsmässiga tvär- snittsundersökningar av i huvudsak den typ som Norris (1940) begagnat. Denne har emellertid endast i mycket begränsad utsträckning arbetat med någorlunda jämförbara grupper ifråga om grundutbildningsnivån, f. n. ifråga om betygsnivån inom jämförbara årskurser. Till utgångspunkterna hörde också, vilket vi tidigare anfört i samband med diskussionen om upp- läggningen av enkäterna till arbetstagare och arbetsledare, att undersök- ningarna skulle utgå från specifika och från vissa synpunkter typiska yrkes- grupper och förhållanden inom dessa och sålunda av tids- och kostnadsskäl icke kunde förväntas täcka hela ifrågavarande yrkespopulation. Härav följer att analysen av materialet från kunskapsprövningarna på samma sätt som av enkätmaterialet icke kan ske genom summering utan måste företagas separat för de olika yrkesgrupperna, varefter man i vissa fall och under vissa förutsättningar möjligen kan dra mer generella slutsatser an- gående en större grupp av yrken av samma kategorier som de undersökta.
För att frågeställningen angående kunskapsutvecklingen efter skolans slut skall kunna belysas med en dylik tvärsnittsmetodik erfordras iakt-
tagelser vid åtminstone två tidpunkter, dels av elevernas kunskapsstan- dard i samband med skolans slut, dels vid senare tidpunkt, varvid grup— perna givetvis bör vara så långt möjligt jämförbara.
c. Problem
Från ovan angivna utgångspunkter kan vi sålunda precisera våra pro- blemställningar på följande sätt. Vi använder i den följande uppställningen beteckningarna T1 och T2 för de olika tidpunkter, vid vilka observationer av prestationsnivån utföres, varvid T, avser elever som står i begrepp att lämna den grundläggande skolan, T2 arbetstagare i åldern 18—30 år11 i olika yrken. Materialet i T1 har alltså insamlats i samband med den s. k. skol— fältundersökningen, materialet från T2 hänför sig till fältundersökningen i näringslivet (Fu).
1. Föreligger någon systematisk tendens till genomgående differenser mellan moment tillhörande matematik- och modersmålsämnena vid mät— ningar av jämförbara grupper vid T1 och T2? Enligt Norris (1940) kan man i matematik vänta sig en tendens till positiva differenser mellan T1 och T2, tydande på en mer eller mindre kraftig prestationsförsämring, medan man i modersmålsmoment snarare kan vänta sig en motsatt ten- dens. Med utgångspunkt från Norris resultat skulle man möjligen vara berättigad att pröva denna frågeställning med ett ensidigt signifikanstest, men detta är samtidigt tveksamt på grund av differenserna såväl ifråga om provbatteri som undersökta grupper. Då vi dessutom icke avser att genom summering med eller utan vägning av vare sig grupper eller del- prov komma fram till något totalmått skall denna frågeställning i stället belysas genom studium av ev. genomgående tendenser i de olika grupperna och momenten, tagna separat i samband med prövningen av mer begrän- sade frågeställningar.
2. Föreligger det inom respektive ämne någon genomgående tendens till differenser mellan olika moment? Föreligger det någon skillnad i presta— tionsutveckling mellan moment som t. ex. decimalbråk och allmänt bråk, eller mellan moment som täcker huvudmomenten läsning och skriftlig framställning? Även denna frågeställning synes i princip kunna låna sig till prövning med »ensidig» signifikansprövning, nämligen från utgångspunkten, att moment, som enligt enkätundersökningarna visat sig inneha ett relativt
" Härvid bortser vi från variationer inom detta åldersintervall. Vi utgår därvid från Norris (1940, kap. 2) som på grund av tidigare undersökningar visat, att glömskekurvorna för olika skolämnen i princip följer den allmänna glömskekurvans förlopp med ett brant fall i början av perioden, låt vara att detta fall inte är lika accentuerat som för meningslösa stavelser. En ana— lys av vårt eget material, som dock skulle bli för omfattande för att redovisas i detta samman- hang, har inte visat tecken på någon systematisk variation mellan åldersgrupper inom det aktu— ella åldersintervallet, när såväl kön, grundläggande skolutbildning, betygsnivå i denna samt yr- kesutbildning hålles under kontroll.
högt behovsvärde vid jämförbarhet mellan grupperna och vid lika presta- tion i T1 skulle visa relativt sett bättre prestationer vid T2 än moment med lägre behovsvärde.
Att denna fråga endast i mycket begränsad utsträckning kan besvaras lika generellt som den ställts, framgår omedelbart om vi tar hänsyn till re- sultaten av del II i denna undersökning. En genomgående tendens i samt— liga delundersökningar angående behovsaspekten utgjorde, som framgår närmast av kap. 9, att det endast i undantagsfall fanns moment som rela- tivt samstämmigt bedömts som angelägna påhöga frekvensnivåer för samt— liga grupper. Med någon generalisering skulle vi beträffande matematik- ämnet kunna ange moment som decimalbråk och möjligen också överslags- beräkningar som visande en tendens till relativt sett högre angelägenhets- grad än t. ex. allmänt bråk och triangelberäkningar. En motsvarande ten— dens skulle man med utnyttjande av resultaten angående fritidskraven (kap. 8) kunna spåra i modersmålsämnet mellan moment ifråga om läs— ning och skriftlig framställning.
Det bör understrykas att denna frågeställning liksom den föregående för ett strikt besvarande kräver jämförbarhet inte endast mellan olika grup- per inom varje moment utan också mellan momenten ifråga om prestations- förändringarnas storlek, vilka redan för de enskilda momenten på grund av undersökningens tvärsnittskaraktär utgör uppskattningar med ganska avsevärd osäkerhetsmarginal.
3. Föreligger det för enskilda moment differenser ifråga om skillnader mellan T, och T2 mellan grupper, för vilka momentet ifråga har enligt en- kätundersökningarna frekvent behovsvärde och grupper med lägre behovs— värde? Denna jämförelse förutsätter liksom den följande jämförbarhet endast mellan T, och T2 för varje yrkesgrupp.
4. Föreligger det för enskilda moment differenser ifråga om skillnader mellan T, och T2 mellan grupper vilka efter den grundläggande skolan (T,) genomgått vidareutbildning i form av kortare eller längre yrkesut- bildning och grupper utan sådan utbildning? Dessa prohlemställningar har förtecknats med början med den mest generella av dem. Det förefaller oss uppenbart självklart men bör för tyd- lighetens skull ändå påpekas, att de mer generella frågeställningarna (] och 2) över huvud taget icke kan få någon meningsfull belysning med mindre än att de mer begränsade (3 och 4) visar för olika moment respek- tive grupper genomgående och tillförlitliga tendenser även om dessa icke i varje enskilt fall, på grund av det begränsade antalet undersökta per- soner i undergrupperna, kan statistiskt säkerställas. Detta förutsätter i sin tur, att de tekniska bearbetningsproblem som rör differenserna för varje enskild grupp mellan T, och T2 och därmed förknippade signifikanspröv- ningsproblem kan nå en tillfredsställande lösning. Av dessa skäl torde det vara självfallet, att den följande redovisningen
går i omvänd ordning, dvs. utgår från problemställningarna (3) och (4) och därmed förknippade mätningstekniska problem.
B. Allmänna överväganden angående förutsättningar för jämförelser
Den plan för undersökningen som i föregående avsnitt redovisade vad utgångspunkter och problem leder till går alltså ut på att jämföra presta- tionerna hos arbetstagarna i åldern 18—30 år (T.,) med prestationerna hos elever med motsvarande skolunderbyggnad vilka står i begrepp att lämna den grundläggande skolan (T,). Därvid används den senare grup- pen i stället för data om samma individer, arbetstagarna, ett antal år ti- digare, vilket en i princip önskvärd men i vårt fall av flera skäl ogenom— förbar längdsnittsundersökning hade kunnat bygga på. En förutsättning för detta är givetvis, att de av varandra oberoende grupperna är så långt möjligt jämförbara ifråga om i sammanhanget relevanta avseenden.
Man kan givetvis med skäl hävda att avgångsklasserna i folkskolan lika lite som i realskolan kan förutsättas befinna sig på samma presta- tionsnivå under en tidrymd av upp till femton år, som det här gäller. I den mån skolväsendet såväl vad beträffar kursplaner som ifråga om elev- rekrytering under denna tid hade varit förhållandevis oförändrat, hade svårigheterna för jämförelser icke varit så betydande som de nu onekli- gen är. Med hänsyn härtill vill vi redan från början ange, att dessa resul- tat, vad de än kommer att innebära, icke kan betraktas annat än som ten- tativa, även om de grundar sig på statistiskt säkerställda beräkningar av undersökningsmaterialen, och att det för att man skall nå säkrare resul- tat är i hög grad önskvärt, att så metodologiskt välkontrollerade längd— snittsundersökningar som möjligt kommer till stånd. Problemet om kun- skapsutvecklingen efter skolans slut har särskilt med hänsyn till olika specifika och homogena moment emellertid varit både så viktigt och så lite belyst i tidigare empirisk-pedagogisk forskning, att vi icke velat för— summa tillfället att på detta sätt ge ett om än ofullgånget bidrag till dess belysande.
Vi skall därför ett ögonblick överväga, i vilken riktning en ev. förändring av den genomsnittliga kunskapsstandarden i matematik och modersmålet, som de senaste tio—femton årens utveckling inom svenskt skolväsende kan ha inneburit. Vi vill då till en början erinra om att det av rent mätnings— tekniska skäl är relativt komplicerat att på annat sätt än genom systema— tiskt upplagda jämförande undersökningar fastställa sådana långtidsför- ändringar. Då inga dylika föreligger publicerade, som tar vederbörlig hän- syn till differenser i de olika elevårgångarnas rekrytering till olika skol- former, får vi nöja oss med överväganden av allmän natur. De hänvis- ningar som ges i det följande syftar inte till en fullständig beskrivning
av utvecklingen under den aktuella tiden utan blott att ge exempel på fak— torer och deras sannolika inverkan i olika riktningar. En mer systematisk genomgång kunde ha varit motiverad, om det hade funnits förutsättningar för en siffermässig beräkning av de olika faktorernas inverkan på elever— nas färdighetsstandard, men sådana förutsättningar saknas helt. Vi blir därför hänvisade till att genom allmänna överväganden angående de olika faktorernas betydelse uppskatta i första hand riktningen av de fel som torde uppkomma vid den prognos av färdighetsstandarden avseende tidi— gare årskullar i avgångsklasserna som vi gör utifrån prestationerna hos eleverna i skolfältundersökningen vårterminen 1958 och sambandet med dessa elevers betyg.
För att diskussionen skall få erforderlig konkret karaktär, skall vi utgå från förhållandena i folkskolans sjunde årskurs som samtidigt utgör sista årskurs i obligatorisk skola. Huvuddelen av arbetstagarna i fältundersök- ningen i näringslivet hade nämligen denna grundläggande skolutbildning, varför denna årskurs kom att ingå i den del av skolfältundersökningen som berörde folkskolan. Vissa yrkesgrupper bland tjänstemännen rekry- terades också från realskolan, varför denna skolform likaledes ingick i skolfältundersökningen med årskurserna 55 och 44, däremot icke 33, då denna typ vid tiden för undersökningarna icke hunnit leverera några ele— ver som fyllde fordringarna för att komma med i fältundersökningen i näringslivet. Avslutningsvis skall vi också överväga implikationerna för eleverna med realexamen.
Den tid våra överväganden gäller, varierar något med skolformen. De äldsta deltagarna i fältundersökningen är födda 1928. De av dem som till- hör folkskolematerialet med sjuårig folkskola, lämnade denna tidigast 1942, de yngsta 1954 med normal studiegång. Realskoleeleverna kunde avlägga examen efter normal studiegång tidigast 1944 (femårig realskola) eller 1945 (fyraårig realskola), de yngsta 12 år senare. De äldsta intogs alltså i realskola tidigast 1939 (femårig realskola) respektive 1941 (fyraårig real— skola), de yngsta 1951 respektive 1953.
C. Förutsättningar för jämförelser i folkskolematerialet
a. Generella faktorer
Elevselektionen
Den första faktor som förtjänar att övervägas, när det gäller den sjuåriga folkskolans avslutande årskurs och kunskapsstandarden hos eleverna där, är givetvis den förändrade elevselektionen. Den under de senare åren allt- mer ökade rekryteringen till realskolestudier är så välkänd, att det i detta sammanhang torde vara överflödigt att i detalj illustrera denna tendens
med siffror.12 Som allmän tendens kan den på det hela taget förutsättas gå i riktning mot sämre kunskapsstandard hos eleverna i folkskolans sjunde årskurs nu än tidigare på grund av de kvarvarande elevernas mer utpräg- lat negativa selektion.
Regionala förändringar
En med elevselektionen sammanhängande faktor, som dock i detta sam— manhang torde vara särskilt svår att uppskatta effekten av, gäller det re- gionala underlaget. Därmed avser vi de förändringar som har inträtt ifråga om den sjuåriga obligatoriska skolans regionala fördelning dels genom övergång till obligatorisk åttaårig skolplikt och därav betingat in- förande av en obligatorisk åttaårig folkskola, dels genom införande av för— söksverksamhet med nioårig enhetsskola.13 Bådadera förändringarna har införts i uppskattningsvis alla typer av kommuner, varför det är ytterligt svårt att uppskatta i vilken mån det kvantitativt minskade spridningsom- rådet för den obligatoriska sjuåriga folkskolan motsvaras av någon för— ändring i kvalitativt avseende utöver de förändringar som nyss diskute- rats under rubriken elevselektion.
Lärartillgången
Vi har också att räkna med en selektionsfaktor på annat sätt, nämligen ifråga om lärarrekryteringen. Ifråga om den sjuåriga folkskolan kan två tendenser urskiljas, även om de icke på något mer noggrant sätt kan mätas. För det första har det särskilt under den senare delen av den aktuella tiden
" Antalet lärjungar i realskolestadiets nybörjarklasser utgjorde enligt realskoleutredningen sålunda 1939 20 %, 1944 26 %, 1949 34 %, 1954 38 %. (SOU 1955:53, tab. 8, s. 37). Övergången sker under perioden i stigande frekvens från folkskolans sjätte klass. År 1939 utgjorde lärjungarna i realskolestadiets nybörjarklasser med anslutning till folkskolans klass 4 9 % av årskullen mot 12 % för nybörjarklasser med anslutning till klass 6. År 1944 är motsvarande siffror 11 % resp. 15 %, 1949 14 % resp. 20 %, 1954 12 % resp. 26 %. (SOU 1955:53, tab. IV 0. V, 5.405 f.).
" Som exempel kan nämnas, att folkskolans elever (inklusive lärjungar ifolkskolans högre avdelning) 1946 till 58 % undervisades i sjuårig folkskola. Motsvarande siffra är för 1950 80 % och 1954 70 %. Minskningen 1950—1954 beror på att den åttaåriga skolan ökar. Dess andel var 1946 14 %, 1950 20 % och 1954 28 %. För den sexåriga skolan är motsvarande siffror 29 %, 0 % och 0 %. Skillnaderna mellan städer och landsbygd är påtagliga. Den åttaåriga skolan omfattade ännu 1954 endast knappa 6 % av eleverna på landsbygden mot 55 % i städerna. År 1946 var motsvarande siffror för åttaårig skola 1 % resp. 38 %, för sexårig 42 % resp. 2 %. (SOU 1955:53, tab. III, s. 404.).
Till denna bild hör också utvecklingen ifråga om olika skolformer inom folkskola. År 1940 omfattade A-formen 45 % av lärjungarna i obligatoriska klasser, 1950 57 % och 1954 68 %. För städerna håller sig siffrorna under perioden konstant något över 90 %, medan de förlands- bygden ökar från 26 % år 1940 till 36 % år 1950 och 49 % år 1954. (SOU 1955:53, tab. II, s. 404)
Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola började läsåret 1949/50 bedrivas i 14 kommuner. Läsåret 1956/57 utgjorde antalet kommuner 71, 1957/58 96 och 1958/59 142. (Se vidare För- söksverksamhet med nioårig enhetsskola, 1959, s. 35, i vilken också betonas svårigheterna att ange elevantalet i relation till årskullarna). Förteckning över distrikten läsåret 1956/57 jämte uppgifter om tid för försöksverksamhetens igångsättande, försöksklasser samt elevantal åter— finns lättast hos Helén (1957. s. 20 f.). Den sammanfattande försöksrapporten (Försöksverksam— het med nioårig enhetsskola 1959, bil. 3, s. 243 ff.) ger en kommunförteckning t.o.m. läsåret 1958/59 med uppgifter om första försöksår.
under ganska avsevärd tid rått brist på kompetenta lärare i allmänhet, folkskolan inbegripen.14 För det andra har genom statsmakternas beslut nya möjligheter till vidareutbildning tillkommit för folkskolans lärare, vilket har medfört en viss omflyttning av, som man kan anta, relativt kvalifice— rade lärare i folkskolan till andra skolformer.15 Båda dessa faktorer bör rim- ligtvis ha verkat i negativ riktning för den variabel vi studerar, även om de har haft en ganska varierande betydelse i olika kommuntyper och regio- ner. Det bör i detta sammanhang observeras, att även de större städerna torde ha haft rekryteringsproblem, delvis möjligen också på grund av för- hållanden som sammanhänger med de under denna tid livligt debatterade disciplinproblemen. (Jfr SOU 1950: 3 samt Husen, Husén & Svensson 1959).
Läroböcker, lärarutbildning m. m. De faktorer vi hittills behandlat har samtliga mer eller mindre pekat i nega- tiv riktning. Några andra kan dock antagas ha verkat i positiv riktning för den variabel vi ovan angett. Hit hör faktorer av typen nya och förbättrade läroböcker och andra hjälpmedel vid undervisningen, ökat intresse för lärar- utbildningen, avsevärt utbyggd fortbildningsverksamhet för lärare i form av kurser och konsulentverksamhet. Det är givetvis fullkomligt omöjligt att ens tillnärmelsevis uppskatta, om dessa faktorer över huvud taget haft nå— gon nämnvärd positiv inverkan. Så mycket torde dock kunna anses som sannolikt, att även om deras betydelse varit den gynnsammast möjliga kan de knappast ha uppvägt den negativa effekt som de tidigare redovisade fak— torerna torde ha medfört.
Nettoeffekten torde så långt under alla omständigheter vara mer eller mindre negativ, vilket för vår del närmast skulle innebära, att de värden vi erhåller i skolfältundersökningen 1959 ifråga om prestationer i matema— tik och modersmålet är en uppskattning i underkant av den prestationsnivå som vi skulle ha erhållit i en motsvarande undersökning tio år tidigare.
Betygsnormerna
I det föregående resonemanget har vi utgått från att jämförelsen gäller genomsnittsprestationerna i respektive material. Under förutsättning, att normerna för betygssättningen dels varit oförändrade under den tid vi dis— kuterat, dels tillämpats likformigt under perioden, skulle de enligt ovan postulerade nettoeffekterna i totalmaterialen kunna studeras i form av en sänkning av betygsmedeltalen under perioden ifråga. Det senare ledet i förutsättningen härför kan emellertid icke utan vidare antagas föreligga.
Beträffande vårt eget folkskolematerial har i stort sett enhetliga normer
" Se t. ex. Mebius (1956, s. 201 f). ” Sålunda ökade antalet för akademiska studier tjänstlediga ordinarie och e.o. folkskollärare från 71 ht 1952 till 563 ht 1954 och 571 vt 1955. För befordringskurser tjänstlediga uppgick ht 1954 (första året) till 147 och vt 1955 till 208. (SOU 1956:18, tab. 19, s. 163).
för betygssättningen varit gällande under större delen av perioden."! Sedan läsåret 1940/41 tillämpas i princip i folkskolan Ba som normalbetyg och betygsglidning skall undvikas (SOU 1945: 45, s. 14). Standardprov för klasserna 2, 4 och 6 ställdes till lärarnas förfogande från och med läsåret 1943/44.17 Nya anvisningar för betygssättningen i folkskolan utfärdades 1950 (Anvisningar etc. 1950). De innebär i huvudsak en ytterligare anpassning av normerna till de principer som varit vägledande för konstruktionen av standardprov, bl. a. att motverka betygsglidning och andra systematiska bedömningstendenser.18
En avgjord nackdel är, att det icke föreligger någon central betygsstati- stik för folkskolans avgångsklasser, i vilken ev. förändringar kan spåras. I en undersökning över betygsgivningen i folkskolan som utförts av Flodby (1957) men som dock huvudsakligen berör årskurs 4 i kommuner inom storstockholmsområdet, finns dock vissa resultat av intresse för vår pro- blemställning. Sålunda visar Flodby (1957, s. 28), att anpassningen till de nya betygsnormerna skett successivt, dock med den största stegringen av betygsmedeltalen under vårterminerna 1940—1943. Dessvärre medger icke hans material en närmare analys av medelvärdena för åren 1944—1947, utan vi får nöja oss med siffrorna för 1943 (ca 1,40) och 1948 (ca 1,50). Först vid det senare årtalet kommer alltså medelvärdena upp i de värden som normerna föreskriver. Tendenserna är likartade beträffande sprid- ningen och utnyttjandet av ett större antal betygsgrader (Flodby 1957, s. 37 resp. 41). ' Tidigare har Dahlkvist (1950, s. 125 f.) visat, att betygsnivån för ett antal sjätte normalklasser i stort sett håller sig oförändrade vid stickprov åren 1943, 1946 och 1949, varvid Ba-nivån (M = 1,5) för pojkarnas del hål- les exakt, medan betygen för flickorna ligger något högre. Under den stu- derade tidsperioden medförde enligt Dahlkvist (1950, s. 125) »tillkomsten av standardprov som hjälpmedel vid betygssättningen och införandet av prövningsfri intagning i läroverk alltså ingen ändring av betygs- nivån». Dessutom kan Dahlkvist (1950, s. 127 f.) visa, att betygsnivån i ett flertal olika sampel stiger från årskurs 4 till årskurs 6, »trots att elev- materialet försämrats genom lärjungarnas övergång till läroverk från fjärde till femte klass». Problemet om betygsglidningen, dvs. högre betyg med högre årskurs för samma elever, har också belysts av Dahlkvist, som fun- nit en tydlig sådan mellan fjärde och sjätte årskurserna, dels för betygs- summan, dels för enskilda ämnen (Dahlkvist 1950, s. 127 f.). Den av Dahl- kvist iakttagna oförändrade betygsskalan vid jämförelse mellan ogallrade och negativt gallrade klasser har enligt Öberg (1951) i ett annat material
" För den tidigare utvecklingen och förslagen till nya normer se framför allt SOU 1942:11 samt Flodby (1957, s. 9f.) samt 1940 års Skolutredning (SOU 1945:45, s. 5 ff.).
" Se vidare Husen, Björnsson, Edfeldt & Henrysson (1956, s. 31f.). " Se Dahlkvist (1950, s. 131) samt Nya anvisningar för betygssättningen —— Nytt cirkulär rörande de standardiserade proven (1950, s. 70 ff.)
visat sig föreligga från fjärde till sjunde årskurserna, >>vilket i realiteten måste innebära en viss betygsinflation, då avgången till läroverken av mer studiebegåvade elever är rätt betydande». (Öberg 1951, s. 69.) Den angivna tendensen iakttogs för en hösttermin. Under den följande vårterminen vidtogs vissa betygskontrollerande åtgärder i distriktet, vilket resulterade i en klart fallande skala för betygssummorna med högre årskurser. Genom- snittliga betygssumman utgjorde då i årskurs 4 13,6 mot 12,4 i årskurs 7.
I anslutning till en artikel av Hässelberg (1953) har även Flodby (1957, s. 49 ff.) ägnat problemet om glidande betygsskala avsevärd uppmärk- samhet i relation till problemet angående utgallringen av elever. Han kan därvid visa, att glidande betygsskala, som enligt anvisningarna skall und- vikas, fortfarande tillämpas från årskurs 4 till årskurs 6, men också att det synes förekomma avsevärda variationer mellan skoldistrikten härvidlag (Flodby 1957, s. 51). Vidare visas, att effekterna tenderar att vara lägre i de ämnen i vilka standardprov förekommer, nämligen läsning, skrivning, räkning.
V eterligen föreligger inte någon mer systematisk undersökning över be- tygsutvecklingen efter årskurs 6. Med hänsyn till att vi efter denna årskurs inte behöver räkna med några mer väsentliga intagningsspärrar vid högre skolformer, som kan locka till högre betyg med eller utan samband med extra studieinsatser från elevernas sida, saknas anledning att på denna grund räkna med någon genomsnittlig betygsförhöjning. Dock kan givet- vis en i och för sig naturlig anpassning till genomsnittsnivån i klassen ha skett efter avgången i årskurs 6, varigenom betygsnivån med hänsyn till vad som ovan anförts angående selektionsförhållandena torde ha juste- rats något uppåt, dvs. prestationerna för ett givet betyg skulle i det senare materialet icke fullt motsvara de förväntningar, man kunde ställa på bety- get med utgångspunkt i relationen betyg/prestation i periodens tidigare skede. För vårt vidkommande skulle denna tendens innebära ytterligare en förskjutning i negativ riktning.
Sammanfattning av totaltendensen Hur de diskuterade tendenserna sammanfattningsvis torde verka i vårt fall framgår av fig. 30, som visar två olika fall av prognosställande utifrån prestationer för olika betygsnivåer i skolfältundersökningen (1958; för— kortat 58). I det första alternativet gäller det, att uppskatta felet i progno- sen under förutsättning dels av en antagen försämring av genomsnittspresta- tionerna under tiden fram till 1958, varvid 1948 användes som typexempel (48), dels av oförändrade betygsnormer. Det andra alternativet förutsätter dels den ovannämnda sänkningen av genomsnittsprestationerna i årskurs 7, dels också en viss betygsglidning uppåt i likhet med de tendenser som framgår av Flodby (1957).
Den heldragna linjen i diagrammet representerar sambandet mellan betyg
Tecl'senförlslaring= XGenomsnittliq prestation |958lM55)
x || || IMS med samma behqunu rmer (M./m, )
Olienomsnittliq restation l91+8 med lägre betgqsnormer lim,)
Reqressionslinje för samband mellan beigg och prestation |958
—-—-— Beqressionslinje 1948| _ _ _ _ || 19482 o)Underskattninq för Ba-elever vid samma betygsskala l958 och IQIiB QUnderskatl-ninq för Bo—elever vid högre belgqsshala |958 än lll/lZ '
l l 0 "5 IO l5 zu 25 Antal rött
Prestation '! prov
Fig. 30. Schematisk framställning över betygsskalans inverkan på prediktionen från betyg lillpresla- tion vid olika tillfällen (värdena fingerade)
och prestation 1958 (dvs. en regressionslinje — se Henrysson 1957, s. 42 ff.). Den genomsnittliga prestationen (x) antages sammanfalla med nor- malbetyget Ba. Utifrån detta konstaterade samband har vi nu att uppskatta prestationerna för eleverna som tidigare gått i klass 7 och vars betyg vi känner. Enligt den bearbetningsmetodik, vars principer vi inledningsvis dis- kuterat, avläser vi de mot de olika yrkesgruppernas genomsnittsbetyg sva- rande prestationerna enligt regressionslinjen för 1958. I den mån som de faktiska prestationerna i ett representativt urval sjundeklasser tidigare låg högre, erhåller vi naturligtvis en underskattning av deras prestationer. Den mellersta linjen visar detta. Medelprestationen antages här ligga något högre men betygsnivån antages oförändrad. Sträckan a) markerar feluppskatt- ningens storlek i absoluta tal för betyget Ba. I den streckade regressions- linjen slutligen har genomsnittsprestationen (482) satts lika med (481), men här förutsätter vi godtyckligt, att betygsnivån låg ett halvt steg lägre än 1958. Som framgår av en jämförelse mellan sträckorna a) och b) blir feluppskattningarna i detta fall betydligt större och går i än mer markerad utsträckning mot att de tidigare elevernas prestationer underskattas.
Fig. 30, som utgår från antagandet om samma grad av samband (lika lutning hos regressionslinjerna) vid de tre tillfällena, är endast en prin- cipskiss, som mer åskådligt vill visa, i vilken riktning de tidigare redovi- sade faktorerna verkar ifråga om de uppskattningar vi vill göra med hjälp av resultaten i skolfältundersökningen. Som torde ha framgått av ovanstå- ende, föreligger inga möjligheter att uppskatta storleken på de genomsnitt-
liga förändringarna. Det förefaller dock sannolikt, att de knappast kan betecknas som jordskred men de kan å andra sidan knappast bedömas som helt betydelselösa. En något mer nyanserad avvägning kan måhända bli möjlig efter en diskussion av effekterna i olika ämnen, varvid vi särskilt skall uppmärksamma eventuella jämförande undersökningar som utförts
i skolorna.
h. Faktorer rörande enskilda ämnen och moment
Vi har också att undersöka om vissa förändringar kan ha drabbat hela ämnen eller moment i högre grad än andra, även om en sådan genomgång aprioriskt kan förväntas resultera i än mindre bestämda tendenser än den närmast föregående.
Tim planerna
I folkskolan förekommer förändringar i timplanen och därav föranledda förändringar i kursplanerna i samband med övergången från 1919 års un— dervisningsplan (U19) till 1955 års (U55). För modersmålsämnet samman— hänger detta närmast med införandet av engelska som läroämne i folk- skolan. Försöksverksamhet med engelska i folkskolan har i växande omfatt— ning bedrivits under större delen av den ifrågavarande perioden.19 Sålunda undervisades läsåret 1942/43 249 avdelningar i engelska, varav 129 i års— kurs 7 (SOU 1946: 11, s. 279). Antalet veckotimmar varierar betydligt i denna försöksverksamhet, men 1940 års Skolutredning anför som en erfarenhet, att språkstudiet varit till gagn för undervisningen i svensk grammatik (SOU 1946: 11, s. 280). Av denna anledning kan man inte med säkerhet påstå, att den reduktion av timantalet i modersmålet, som 1955 års undervisningsplan innebär på mellan- och högstadiet för engelskläsande klasser, skulle i och för sig medföra någon försämring av färdighetsstan— darden i modersmålet, som är generell för alla ämnets moment. Då det inte finns några möjligheter att på ett tillförlitligt sätt utan ingående special- undersökningar undersöka omfattningen av engelskundervisningen för olika läsår och elevantal för att uppskatta effekten av den minskade under- visningstiden i modersmålet, får vi nöja oss med att påpeka, att den sänk- ning av veckotimantalet för engelskläsande klasser, från årskurså med två veckotimmar i vardera årskursen,20 kan ha haft en färdighetssänkande ef- fekt i modersmålet, som emellertid åtminstone i någon män kan ha kom— penserats genom undervisningeni engelska. En sänkning av timantalet före- kommer för engelskläsande klasser även i matematik, men denna sänkning är begränsad till en veckotimme i årskurs 7 (U19, s. 7 resp. U55, s. 45).
" Se t. ex. Dahlgren & Dahlkvist (1950). " Antalet veckotimmar uppgår till 8 (tidigare 10) i årskurs 5, 7 (9) i årskurs 6, 6 (8) i årskurs 7.
Kursplanerna
De ändringar av kursplanerna och de metodiska anvisningarna som före— kommer i 1955 års undervisningsplan är omfattande och ingalunda begrän- sade till de ovan diskuterade samordningsproblemen avseende engelskunder- visningen. Den nya undervisningsplanen innehåller åtskilliga nya moment, som tidigare i varje fall inte särskilt omnämnts eller betonats i kurspla- nerna, vilket givetvis inte utesluter, att de förekommit i undervisningen.
Detta gäller i modersmålet självfallet ett moment som ordkunskap. Vilken roll som en ökad betoning i föreskrifterna spelar för undervisningen som den bedrives i praktiken, är emellertid svårt att avgöra. Gissningsvis inne- bär den ökade betoningen en tendens mot mer systematiskt bedrivna öv— ningar i dessa moment. Mer påtagligt nytt förefaller momentet bokkunskap, som inte på samma sätt som de tidigare nödvändigtvis måste förutsättas ha bedrivits mer eller mindre systematiskt i alla tider. Ökad vikt ges vidare åt tyst läsning, medan övningar i rättstavning skall bedrivas mer indivi- duellt.
Tyngdpunktsförskjutningen inom huvudmomentet läsning är av speciellt intresse i detta sammanhang. Som bl. a. Dahlkvist (1950, s. 129 f.) kon- staterat, ligger betygsnivån i tal- och läsövningar högt inte endast i rela— tion till skrivning och språklära. »Den huvudsakliga orsaken till den höga betygsnivån i nämnda ämne synes vara, att vid betygssättningen avgörande betydelse tillmätes högläsningen, vilken bedömes mera subjektivt än övriga ämnen _ möjligen med undantag av kristendomskunskap — därför att lämpliga objektiva prov ej kan verkställas i denna ämnesgren. Detta starka hänsynstagande till högläsning är i full överensstämmelse med hittills gällande provisoriska anvisningar rörande betygssättningen. Däremot skall enligt dessa tyst läsning blott uppmärksammas vid betygsgivningen, och i denna gren av ämnet skulle i regel prov ej erfordras, trots att relativt goda sådana kan utföras.» (Dahlkvist 1950, s. 129 f.) I detta sammanhang kan erinras om att de nya standardproven till skillnad från de tidigare inte innehåller prov i högläsning (Husén, Björnsson, Edfeldt & Henrysson 1956, s. 102 f.).
Det bör också påpekas, att införandet av ny undervisningsplan givet- vis föregås av mer eller mindre systematiskt bedriven undervisning efter de nya principerna redan tidigare. I så måtto torde en ny undervisnings— plan åtminstone till någon del kunna betraktas som ett resultat av eller ett symptom på i varje fall de mer ambitiösa lärarnas undervisning under det aktuella tidsskedet, även om det å andra sidan kan förutsättas ta längre tid än vad som anges i anvisningarna, innan en ny undervisningsplan hin— ner tränga igenom i alla avseenden.
För att belysa skillnaderna skall vi återge några utdrag avseende rätt— stavning och praktiska skrivelser för årskurs 7 enligt dels 1919, dels 1955 års undervisningsplan. Det förra utdraget visar på en tendens mot mindre
klassbetonad och mer individualiserad undervisning i rättstavning i denna årskurs. Det senare utdraget vill bl. a. erinra om att 1919 års undervis- ningsplan hade en ganska starkt praktisk inriktning.
U19 (s. 34)
Råttskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende öv- ning att utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.
Övningar för uppfattning av några of- tare använda särskilda stilarter: efter- bildning efter förut avskrivna mönster av enkla praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar, kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag;avskriv- ning av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges grundlagar samt av någon kortare skri- velse till offentlig myndighet jämte myndighetens svar dårå.
U55 (s. 65)
Rättstavnin g : Rättstavningsundervis- ning, individuellt bedriven för elever med stavningssvårigheter. Dessutom skrivning av något svårare art, även så- dan i vilken allmänt förekommande främmande ord ingår.
Övningar att sätta upp enklare prak- tiska skrivelser, såsom brev, kvitton, an- nonser och annonssvar samt intyg och fullmakter. Blanketter.
I matematik kan man bl. a. urskilja en viss omgruppering av moment mellan olika årskurser. Förändringarna har närmare analyserats av Magne (1955 b). För att belysa skillnaderna återger vi föreskrifterna angående kurs- innehållet för sjätte och sjunde årskurserna av sjuårig folkskola.
U19 (s. 59) Sjätte klassen Fortsatt övning i de fyra räknesätten med hela tal; något fullständigare be- handling av decimalbråk och allmänna bråk, dock med den begränsningen, att ifråga om allmänna bråk upptagas blott uppgifter, innehållande bråk med liten nämnare och med användning i det praktiska livet. Procenträkning, huvud- sakligen omfattande beräkning av rän- ta, av vinst eller förlust vid inköp och försäljning, av rabatt och provision samt av olika ämnens sammansättning.
Andra tillämpningsuppgifter av prak- tisk innebörd. Särskilda huvudräknings— övningar.
Geometrisk kurs, omfattande utom re- dan behandlade ytor och kroppar jäm- väl förut icke upptagna fyrsidingar ävensom månghörningar och cirklar
U55 (s. 123) Sjätte klassen Allmänna bråk fullständigare. Fortsatta övningar i de fyra räknesätten med hela tal och bråk jämte tillämpningar: pro- centräkning, reguladetri, medelvärden. Ekvationer av enklaste slag. Särskilda huvudräkningsövningar. Geometri: tri- angeln och andra ej förut behandlade rätliniga figurer; enkla konstruktioner med passare och linjal; beräkning av parallellogrammers och trianglars ytor och motsvarande räta pelares rymd. Sortförvandling.
samt sådana kroppar, som hava före- nämnda ytor till bas och mot basen vin- kelräta sidor, och huvudsakligen avse- ende de nämnda storheternas upprit- ning, beskrivning och mätning i för- ening med enkla praktiska beräkningar.
Sjunde klassen Procent- och ränteuppgifter med an- vändning, där så finnes ändamålsenligt, jämväl av enkla ekvationer; användning av tabeller med tillämpning exempelvis på försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneupp- gifter valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i främsta rummet sådana, som ansluta sig till nä- ringslivet i hembygden.
Särskilda huvudräkningsövningar.
Övning i enklare bokföring och isam— band därmed ifyllande av vanliga post-, järnvägs- och ångbåtsblanketter samt uppgörande av enkel självdeklaration.
Geometrisk kurs, omfattande förutom förut behandlade storheter något om el- lipser, pyramider, koner och klot och huvudsakligen avseende uppritning, be— skrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.
Enkla övningar i grafisk framställ- ning.
Enkla fältmätningsövningar.
Sjunde klassen Fortsatta övningar med hela tal och bråk jämte tillämpningar i anslutning till det praktiska livets krav. Använd- ning av tabeller med tillämpning på för- säkringar och sammansatt ränta. Något om främmande länders mynt. Enkla sif- ferekvationer med en obekant jämte til'l— lämpningar. Enkla övningar i grafisk framställning. Geometri: enkla kon- struktioner; övning att beräkna rätlini- ga figurers ytor och motsvarande räta pelares rymd; cirkeln och cylindern; något om pyramiden, konen och klotet; enkla fältmätningsövningar. Återblick på mått och sorter.
Till de större förändringarna hör sålunda införandet av enkla ekvatio- ner i sjätte årskursen, då de tidigare »där så befinnes ändamålsenligt» an- vänts först i sjunde. De tidigare kursplanerna synes något mer ihärdigt ha betonat anknytningen till det praktiska livets krav såväl i den tillämpade aritmetiken som ifråga om geometriundervisningen. Likväl torde stor för- siktighet vara tillrådlig, om man på grundval av den nya undervisningspla- nen ville göra gällande, att den medfört större eller tydligare förändringar i praxis under den tid vi här diskuterar.
Den nya undervisningsplanen skulle allmänt tillämpas från och med läsåret 1955/56, dock med en övergångstid om tre är för vidtagande av de jämkningar i kursplanerna, som under denna tid kunde vara av behovet påkallade (U55, s. 1).
Standardproven
En faktor som emellertid kan ha förstärkt eller påskyndat undervisnings— planens genomträngande är de nya standardproven. Som framhålles av
Husén, Björnsson, Edfeldt & Henrysson (1956, s. 20 f.) samt Ljung (1958, s. 142, 160) torde standardproven ha en inte helt obetydlig undervisnings— normerande effekt. I den nya provserien ingår som nya delprov bl. a. ord- kunskap och bokkunskap. Med hänsyn till att den nya provserien första gången begagnades vårterminen 1956, torde dess normerande effekt för eleverna i årskurs 7 vårterminen 1958 kunna bedömas som ringa. En viss effekt kan ha gjort sig gällande i årskurs 6 året innan. Det bör dock beto- nas, att standardprov ännu inte förekommer över sjätte årskursen.
Empiriska jämförelser
I princip borde man vid 5. k. kontrollstandardiseringar av standardprov kunna erhålla ett mått på de förändringar i undervisningens resultat för elevpopulationen i respektive årskurs som kan ha inträffat sedan den ur- sprungliga standardiseringen. Några sådana omnormeringar har också gjorts. Den ena av dem, utförd av lektor Frits Wigforss (se Naeslund 1954), utfördes efter ett kortare intervall, men då den avsåg att jämföra prestatio- nerna för med hänsyn till elevselektionen något olika stickprov av sjätte- klasser, kan resultaten inte läggas till grund för några slutsatser angående vårt problem. En annan kontrolljämförelse har utförts av Ljung (1958, s. 96 ff.), som funnit vissa medeltalsförskjutningar mellan 1955 och 1957. För årskurs sex visar de emellertid en oenhetlig tendens och torde förkla- ras av vissa justeringar i normerna som vidtagits i en andra upplaga (Ljung 1958, s. 97). Tidsperioden torde också vara alldeles för kort för att man skall kunna iakttaga några påtagliga förändringar som sammanhänger med ändrad undervisningspraxis.
Empiriska jämförelser avseende differenser i standardprovsresultat med hänsyn till regional fördelning (urbaniseringsgrad), skolformer m. ni. har utförts av Björk, Bretschneider, Bromsjö & Hallinder (1957) som visat, att resultaten är bättre för elever i städerna än på landsbygden samt att storstadsgruppen får för låga betyg i förhållande till standardprovsresul- taten, medan landsbygdsgruppen får för höga. Mellan skolformer (A, Bl, B2) har man emellertid inte kunnat konstatera några skillnader.
Endast ifråga om vissa enskilda moment föreligger empiriska undersök- ningar över utvecklingstendensen. under den aktuella tidsperioden. I en jämförelse avseende rättstavningen år 1934 och 1957 har Hassler-Göransson (1960) påvisat en i samtliga delprov säkerställd sjunkande tendens för års- kurserna 3 och 4, vilka i högre grad än andra kan förutsättas vara jämför- bara vid de båda tillfällena med avseende på elevernas begåvning etc. Visser- ligen har inte undersökningen kunnat utföras på något riksrepresentativt material, men den torde ändå visa i huvudsak pålitliga resultat ifråga om den allmänna tendensen. Hassler-Göransson (1960, s. 41) anför tre huvud— sakliga orsaker till förändringen, nämligen dels eleverna och deras psykiska inställning, motivationen i skola och hem etc., dels förändringar i lärarnas
inställning i samband med en ändrad syn på kursinnehållet, borttagandet av inträdesproven till läroverk m. m., dels yttre omständigheter som ändrade kurs- och timplaner, elevantalet i klasserna osv. Beträffande det sistnämnda visar hon, att elevantalet i klasserna inte kan utgöra någon negativ faktor i detta sammanhang. Övriga förklaringar kan av naturliga skäl inte empiriskt undersökas. Det bör anmärkas, att kurvan tidigare (1923—1934) pekat i motsatt riktning och att Hassler-Göransson håller för troligt (s. 40), att >>toppen nåddes någon gång under 40—talet, men visshet härom går svårligen att få». Härigenom blir dessa resultat av än större relevans för vår egen undersökning. Då Hassler—Göransson kunnat konstatera en tydlig tendens till sänkta prestationer i klasser och på orter med approximativ jämför- barhet ifråga om elevselektionen, kan vi för årskurs 7 med de ovan an— givna negativa selektionsfaktorerna under denna tid givetvis förvänta, att den negativa tendensen skall vara väl så tydlig i vårt material. Huruvida denna tendens motsvaras av en uppåtgående sådan i något eller några andra moment av modersmålet, som är föremål för mätning i vår studie, och i så fall i vilka och i vilken utsträckning så är fallet måste dessvärre förbli en öppen fråga.
Ifråga om matematikundervisningen har Vanäs (1952, 1953) i två smärre undersökningar studerat den mekaniska räknefärdigheten för elever i folk- skolans femte årskurs samt läroverkens motsvarande årskurser. Från tek- nisk synpunkt har de av Magne (1952, 1953) kritiserats bl. a. för bristande representativitet. Jämförelserna görs med normer från början av 1930-talet och ger till resultat genomgående lägre prestationer. Även om dessa på flera grunder kan ifrågasättas, skall vi dock för säkerhets skull betrakta dessa undersökningsresultat som en varningssignal för slutsatser angående oför- ändrade prestationer under den tid vi avser.
Sammanfattning av to taltendensen En sammanfattning av totaltendensen rörande enskilda ämnen och moment ställer sig i brist på tillförlitligt underlag synnerligen svår. De större yttre förändringarna förekommer i modersmålet genom reduceringen av timanta- let, men detta kan, som ovan framhållits kompenseras på annat sätt. De enda undersökningar som är utförda pekar mot en försämring, nämligen i rättstavning och mekanisk räkning, även om särskilt den sista slutsat- sen måste betraktas som ytterligt preliminär för vårt material. Ifråga om rättstavning synes en viss parallell tendens föreligga även i de normer för undervisningen som utgöres av kursplaner och metodiska anvisningar, var- för vi här kanske står på något säkrare mark. Däremot vet vi intet om övriga undersökta moment.
D. Förutsättningar för jämförelser i realskolematerialet a. Generella tendenser
I stort sett torde samma faktorer ha gjort sig gällande i realskolemateria- let, om än deras utpräglingsgrad i vissa avseenden kan förutsättas vara annorlunda.
Frågan om elevselektionen här ovan indirekt belysts i samband med dis- kussionen beträffande folkskolematerialet. Den ökade tillströmningen till realskoleutbildning under perioden bör dock ses i samband med intagnings- spärrarna och svårigheterna att komma in i läroverken. Antalet avvisade i procent av antalet inträdessökande ökar således markant under perioden. Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullar-na redovisar sålunda en ökning från ca 10 % för femårig realskola år 1945 till 27 % 1950 och 38 % 1953. För fyra— och treårig realskola är motsvarande siffror 2 %, 11 % och 13 %.21 Om det under perioden funnits någon tydlig tendens till förändringar i utkuggningsfrekvensen går emellertid knappast att fastställa på grundval av föreliggande undersökningar, även om man vet, att den för vissa punktvis studerade material kan betecknas som betydande (Orriug 1959). I nära anslutning till denna fråga bör också de regionala differen- serna beaktas. Nya realskolelinjer har upprättats inte minst på landsbygden, varigenom realskolan tillförts elever, bland vilka förhållandevis stora 5. k. reserver för högre utbildning torde rymmas (Härnqvist 1958, s. 53 ff.). Den ökade tillströmningen till realskolan skulle visserligen kunna tala för en viss tendens till sänkning av de genomsnittliga studieförutsättningarna hos eleverna genom att nytillskotten i längden torde rekryteras bland elever med något sämre förutsättningar än de elevgrupper som tidigare sökte sig till realskolan. Denna tendens torde dock ha motverkats av dels de ökade svårigheterna att vinna inträde med hänsyn till intagningspoängen, dels av vissa ovan nämnda regionala differenser. Hur nettoresultatet av dessa faktorer ser ut för realskolepopulationen hade varit av stort intresse att kunna konstatera för denna undersöknings vidkommande, men några un- dersökningar som tillfredsställande har utrett detta förhållande föreligger inte. Enligt Sjöstedt (1950, s. 130) har man här att göra med >>omständig- heter som äro svåra att objektivt bevisa men som många lärare givit uttryck åt, framför allt en sjunkande medelnivå i intellektuellt avseende hos lär- jungematerialet». Att Iärarbristen i realskolorna under perioden blivit allt- mer akut, särskilt i matematik, är välbekant.22 Ifråga om läroböcker och hjälpmedel torde detsamma kunna anföras som beträffande folkskolan.
” Skolan och de stora årskullarna (1955, s. 33); ” Skolan och de stora årskullarna (1955, s. 85 f.). I modersmålet stiger antalet tjänster som uppehållits av lärare utan normalt vitsordad fackutbildning från 15 1947 till något över 100 1953—1954. I matematik är motsvarande siffror 84 och 200. Häri inräknas inte enhetsskolor eller i folkskolan inbyggda realskolelinjer för höstterminen 1957 lämnas siffror efter flera beräk- ningsgrunder av Lundblad (1958, tab. XV och XVI), som visar en minst lika besvärande lärar- brist som 1953, särskilt i matematik.
Medeltalet lärjungar per klassavdelning uppges av Sjöstedt (1950, s. 170) under åren 1939— 1950 ha ökat från 25 till 28.
Tab. 137. Jämförande översikt av medelbetygen i modersmålet vårterminerna 1947 och 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955)
45 34 vt 15 25 35 55 14 24 44 Skr Spr Skr Spr 1947 1,24 1,26 1,22 1,27 1,34 — 1,27 1,28 1,32 1,36 _ 1953 1,27 1,30 1,30 1,34 1,37 1,47 1,32 1,32 1,39 1,40 1,56
Tab. 138. Jämförande översikt av medelbetygen i matematik värterminema 1947 och 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955)
vt 15 25 35 45 55 14 24 34 44 1947 1,18 1,18 1,11 1,13 —— 1,29 1,23 1,20 — 1953 1,22 1,22 1,14 1,15 1,24 1,29 1,21 1,19 1,33
Realskolans betygssättning har inte på samma sätt som folkskolans kun— nat normeras genom standardprov. Examen har givetvis fyllt en motsva- rande funktion. Betygsnivån ligger, som bl. a. framgår av nedan givna ex- empel, lägre än i folkskolan.23 Några systematiska undersökningar över be— tygsskalans förändring i likhet med Flodbys (1957) för folkskolan förelig— ger emellertid inte. Vi kan dock försöka belysa frågan genom en jämförelse mellan vissa statistiska uppgifter, som publicerats för andra ändamål. Så- lunda har Jansson (1949) publicerat medelbetygen för olika ämnen avse- ende vårterminen 1947 i ett representativt urval klasser från realskolans årskurser utom examensklassen. En motsvarande översikt av vitsord i läro— ämnen ges av skolöverstyrelsen (1955) avseende vårterminen 1953. Medel- betygen i modersmålet framgår av tab. 137, i matematik av tab. 138.
Av tab. 137 och 138 framgår, att medelbetygen 1953 i modersmålet samt i matematik för den femåriga realskolan tenderar att ligga högre än 1947. I den fyraåriga realskolan kan i matematik inga sådana tendenser spä— ras. Den tendens till högre betygsskala i den fyraåriga än i den fem- åriga realskolan, som tabellerna också visar, är i detta sammanhang av mindre intresse. Tendensen är genomgående i flertalet ämnen, Jansson (1949) noterar den men lämnar den utan annan kommentar än att diffe— renserna är små. Detta gäller också de differenser i riktning mot högre betyg 1953 än 1947, men medeltalsdifferenser ifråga om betyg kan knap- past förväntas vara annat än relativt obetydliga.24 Det faktum, att de syns så förhållandevis genomgående gör, att vi inte kan undgå att beakta dem. De kan tyda på en genomgående tendens till högre genomsnittsbetyg i slutet av den för oss aktuella perioden 1942—1958. Även om skillnaderna
” De allmänna anvisningar för bl. a. betygssättningen i realskolan, som utfärdades 1959 (All— männa anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier 1959) äger inte till- lämpning inom vårt undersökningsmaterial.
" I materialet finns inga data, som kan kasta ljus över orsakerna till denna tendens. Ioch för sig synes en successiv anpassning till »Ba-tänkandet» ganska naturlig i realskolan. Har den kanske påskyndats av det ökade antalet folkskollärare med tjänstgöring i realskolan?
är obetydliga, kan de medföra en icke helt obetydlig tendens i våra beräk- ningar, som i så fall går i samma underskattande riktning som i folkskole- materialet, låt vara att tendensen i realskolematerialet är mindre utpräglad.
b. Faktorer rörande enskilda ämnen och moment
Även i realskolan har vissa om än ej lika omfattande förändringar i tim- och kursplaner inträffat under perioden 1942—1958. Sålunda beskars 1950 timantalet enligt 1933 års undervisningsplan (se t. ex. SOU 1945: 61, s. 125 ff.) i modersmålet med en veckotimme i klasserna 35 och 24 (Sözs cirk. 1950 b). De nya kursplanerna trädde i kraft från och med läsåret 1950/5125 med början i klasserna 15, 25 samt 14. I matematik minskades timantalet från fem till fyra veckotimmar i klass 14 (Sözs cirk. 1949), varjämte viss omfördelning av veckotimantalet för klasserna 35 och 45 samt 24 och 34 ägde rum såtillvida, som antalet i 35 och 24 minskades med en samt antalet i 45 och 34 ökades med en veckotimme. De nya metodiska anvisningarna i ma- tematik (Sözs cirk. 1951, s. 65 ff.) gjordes särskilt detaljerade med tanke på »att undervisningen i matematik i realskolan f. n. ej sällan bestrides av lärare med ringa eller ingen föregående erfarenhet».
I detta sammanhang bör uppmärksammas en förändring i examensford- ringarna i matematik, som ägde tillämpning från och med vårterminen 1951 (Sözs cirk. 1950 a). Med anledning av en jämförelse med tidigare realexa- mensskrivningar (varom mera nedan) beslöts, att antalet lätta uppgifter skulle ökas med en på bekostnad av en av de svårare. >>Denna förändring torde komma att ha ett visst inflytande dels på fördelningen mellan under— känt och godkänt betyg, dels på överbetygens antal, främst betyget Ba men i viss mån även övriga betyg.» . .. »Den tid, som på grund härav vinnes genom minskat behov av övningsräkning inom de kursmoment, som redo- visas genom provräkningen, skall komma studiet av geometrin till godo. Viss ökad vikt skall alltså från och med kommande läsår läggas vid geometri- studiet. Någon förändring av de i provräkningen ingående uppgifternas karaktär med hänsyn härtill kommer däremot icke att ske.» Vi kan såle- des konstatera dels att betygsnormerna något ändrats i examensskrivning— en från och med 1951 i riktning mot högre medelbetyg, dels att en viss ytterligare Vikt anbefallts för geometristudiet. I vilken utsträckning detta har påverkat de följande årens resultat, vet vi däremot inte något med säkerhet om.
En jämförande empirisk undersökning av realexamensstandardens för— ändring har blivit möjlig, tack vare Skolöverstyrelsens »experiment» i real— examen 1950, då man utan väsentliga ändringar gav 1939 års realexamens— prov (Sjöstedt 1950). Enligt samma rättningsnormer kunde man notera en sänkning av medelbetyget i examensskrivningen från 1,32 till 1,25, detta
”5 De nya kursplaner som utfärdats 1958 (Sözs cirk. 1958) äger inte tillämpning på förevarande undersökningsmaterial.
trots den enligt Sjöstedt sannolikt obetydliga positiva effekt som tidigare genomgång av 1939 års skrivning kan ha inneburit. Differensen är visser- ligen inte stor men ändå fullt tydlig. Den ledde också till den ovannämnda jämkningen av bedömningsnormerna i realexamen.
0. Sammanfattning av totaltendensen
I jämförelse med folkskolematerialet kan vi inte förutsätta, att de här stu- derade faktorerna i samma utsträckning har verkat i riktning mot genom- snittligt jämförelsevis sämre prestationer i slutet av perioden 1942—1958. Dock torde tendensen gå i samma riktning.
I förhållande till folkskolematerialet har faktorerna angående elevselek- tionen sannolikt inte samma klara negativa effekt. Man kan å andra sidan knappast hävda, att den skulle kunna ha haft en positiv, utan i den mån det föreligger några skillnader, torde de gå i negativ riktning. Samtliga öv- riga nämnda faktorer (med undantag av läroböcker etc.) pekar var för sig i samma riktning, framför allt då lärarbristen i matematik. Hur timplane- reduktionen verkat är ovisst, men den bör rimligtvis förutsättas få effekter i samma riktning, om än ej lika tydliga som i folkskolematerialet. Vissa indicier på en smärre förändring i betygsnormerna har också kunnat kon- stateras. Detta innebär, att vi måste räkna med en låt vara förhållandevis svag effekt till underskattning av tidigare årgångars prestationer vid förut- sägelse utifrån prestationerna vårterminen 1958.
E. Principer för bearbetning
Den föregående analysen har visat, att det långt ifrån kan anses föreligga idealiska förutsättningar för jämförelser mellan elevprestationerna i av- slutningsklasserna (T1) och arbetstagarna i näringslivet (T,). Materialet från skolfältundersökningen användes ju för att uppskatta Tz-materialets prestationer vid skolans slut. Analysen har dock gett vid handen, att fel- tendenserna torde gå i negativ riktning, dvs. arbetstagarmaterialets presta- tioner vid skolans slut kommer med den använda tekniken att underskattas. Omfattningen av denna underskattning torde vidare vara större för folk- skolematerialet än för realskolematerialet, i första hand på grund av den obestridliga negativa effekten av elevselektionen samt den mer tydligt iakt- tagbara förändringen av betygsskalan.
Vilka effekter detta får framgår närmare av fig. 31, som visar bearbet- ningens principiella uppläggning. Den heldragna regressionslinjen (TI) härrör från skolfältundersökningen. Från denna uppskattas de sannolika prestationerna för arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet vid skolans slut (T,) med hänsyn tagen till deras genomsnittliga betyg i respek— tive ämne i motsvarande klasser, folkskolans sjunde avgångsklass respek- tive realexamen. Dessa förväntade värden (Ti) markeras med x i figuren.
0 5 ii] i5 ZIO 25 Antal mitt) 5 IB 15 20 25 Prestation i prov _lleqressionslinje för elever i avgångsklasserna i958 _ _Sennoiik reqressionslinje för tidigare årgångar
Fig. 31. Schematisk framställning över de sannolika feltendenserna vid jämförelser mellan resul- taten för tre yrkesgrupper i åldern 18—30 år ( Ta) och resultaten för elever i avgångsklasserna 1958 ( T,) vid konstanlhållen betygsnivå dels för moment med övningstillskott (t. u.), dels för moment med kunskapsbortfall (t. 11. )
De jämföres sedan med de i de olika yrkesgrupperna observerade värdena (Tz), utmärkta med 0 för tre yrkesgrupper i näringslivet, Tgu, Tgb och Tim- För tydlighetens skull har differenserna mellan dessa yrkesgrupper ifråga om betyg något förstorats. Kunskapsutvecklingen efter skolans slut kan nu _ låt vara med stor osäkerhetsmarginal _ uppskattas genom en jäm— förelse mellan T—1 och T2—värdena för varje yrkesgrupp. Fig. 31 visar två renodlade fall, det ena (t. v.) i ett fingerat moment, där det förelig fer en genomgående tendens till förbättring av kunskaperna även efter skolans slut, det andra (t. 11.) ger exempel på ett moment, med relativt starkt kun- skapsbortfall (glömska). Differenserna mellan T2- och Tl—värdena är i det första fallet genomgående positiva, i det andra negativa.
Fig. 31 visar nu, vilken effekten blir av den ovan redovisade under- skattningseffekten. Den streckade regressionslinjen betecknar ett antaget läge för Tl-regressionen, när hänsyn tagits till de ovannämnda systema— tiska effekterna. Vi har emellertid inga möjligheter att beräkna avvikel— sens storlek och kan följaktligen inte gärna införa någon korrektion i be- räkningarna. Vi utför därför analysen med de empiriskt funna Tl-värdena i skolfältundersökningen och skall i stället beakta dess eventuellt »sanna» förskjutna läge vid tolkningen av resultaten.
Det framgår omedelbart av figuren, att ett hänsynstagande till de postu- lerade effekterna innebär, att positiva differenser minskar och negativa
ökar. Vi skall med andra ord betrakta våra resultat som minimiresultat i den meningen, att de sanna differenserna mellan T2 och T1 torde vara mer eller mindre lägre än vad som framkommer empiriskt. En ev. iakttagen kun- skapsförbättring torde alltså inte vara fullt så stor, en iakttagen försäm— ring sannolikt större etc. Dessa tendenser torde vidare vara mer utpräglade i folkskolematerialet än i realskolematerialet. Dock är att märka, att dessa tendenser inte rubbar relationerna mellan de olika momenten, vilka är av ett betydande intresse.
Vår bearbetning bör alltså utgå från en analys av yrkesgruppernas presta- tioner på respektive betygsnivåer, som därigenom hålls konstanta i total— materialet. Den låmpligaste tekniska lösningen av detta bearbetningsmo- blem torde utgöras av en co-variansanalytisk bearbetningsmodell (se t. ex. Garrett 1953, s. 289 ff.). I princip innebär detta ju ingenting annat än att vi studerar differenserna i prestation mellan T1 och T,, varvid den del av va- riationen som sammanhänger med skillnaderna i betyg i T1— och T2—1nate- rialen frånräknas. De medelvärden i prestationsvariabeln som jämförs är alltså justerade med hänsyn till kontrollvariabeln (betyg) och signifikans— prövningen av differensen utnyttjar skattningen av inomgruppsvariansen (Bonnier & Tedin 1957, s. 23 ff.).
Enligt det konventionella förfaringssättet vid jämförelser mellan två eller flera grupper skulle beräkningen av den skattade inomgruppsvariansen grunda sig på båda de grupper som är föremål för jämförelse. I vårt fall gäller samtliga jämförelser mellan T1 och T2 differenser mellan relativt små yrkesgrupper (T.,) och en i betygshänseende likvärdig elevgrupp vid den grundläggande skolans slut (T,), vilken för samtliga ifrågavarande yrkes- grupper kan betraktas som »moderpopulation».
Med hänsyn till att detta numerärt även betydligt större material med skäl kan betraktas som moderpopulation för Tg-materialet (yrkesgrupperna i fältundersökningen i näringslivet), har vi ansett det motiverat, att som bästa skattning av inomgruppsvariansen räkna den från betygsvariabeln »rcnsade» inomgruppsvariansen i T], dvs. skolfältundersökningen. Signi— fikansprövningen av skillnaderna mellan de justerade medelvärdena(MY_ Xl _MY X enl. Garrett 1953, s. 291 f., där Y i detta fall anger prestations- och ' 2 X betygsvariabel), utnyttjar således i medelfelsformeln variansskattnings- termen SDx.y (Garrett 1953, s. 292), vilken i detta fall är lika med men, y) :oy vm: (Garrett 1953, s. 162). Beräkningen av denna term har grundat sig på regressionen mellan betyg och prestation i skolfältundersök- ningen. Medelfelsberäkningarna grundar sig på formeln med korrektions— termen (jfr Lindquist 1956, s. 327) nämligen
1 1 (ic,—)?.)—2 SE = SD . — — —————' D ”' ”'x/n, + n,, + E(xf + m;)
Det visade sig emellertid att korrektionen i vårt fall blev så obetydlig, att den kunde försummas.
Uttryckt i klartext innebär detta, att vi jämför de i de olika yrkesgrup- perna i näringslivet observerade prestationerna i de olika proven med vad man utifrån sambandet mellan betyg och prestation i skolfältundersök— ningen skulle vänta sig av en med hänsyn till betygsnivån i ämnet likvärdig grupp elever med samma grundläggande skolutbildning.
För bearbetningen innebär detta vissa konsekvenser vad beträffar antalen i de olika grupperna, som är ganska självklara men som kanske ändå bör redovisas redan här. Flertalet arbetstagare hade, som tidigare nämnts sju- årig folkskola som grund, varför alla andra i de yrkesgrupper, som endast rymmer material stort nog för jämförelse med folkskolematerialet i skol— fältundersökningen, än dem med sjuårig folkskola måste utgå ur dessa beräkningar. Dessutom kan vi grunda våra beräkningar endast på de ar- betstagare med sjuårig folkskola för vilka det föreligger betygsuppgifter. Hur detta bortfall i beräkningsarbetet fördelar sig i de olika yrkesgrup- perna redovisas i det följande.
KAPITEL 16
Material och instrument i kunskapsprövningarna
A. Materialet i huvudbearbetningen
&. Skolfilmndersökningen Betygsdifferenser
Elevmaterialet i skolfältundersökningen, som tidigare (kap. 2) presenterats med avseende på deltagarfrekvenser och totalantal, analyseras i tab. 139 med avseende på betygen i de ifrågavarande ämnena, fördelade efter kön. Därvid användes betygsskalan 0—6, varvid 0 = C, 3 : Ba, 6 = A. I jämfö— relse med tab. 17 kan vissa obetydliga avvikelser konstateras ifråga om antalet i undergrupperna. De största av dem gäller matematikbetygen i realexamen och beror på, att i tab. 139 endast medtagits elever med full- ständig matematikkurs. Övriga differenser sammanhänger med det förhål- landet, att betygsuppgifterna från avgångsklasserna insamlades i efterhand genom vederbörande skolexpeditioner, som per post insände dessa upp- gifter. I något enstaka fall saknas därvid uppgift om visst betyg för en- skild elev.
Av tab. 139 framgår, att flickorna i båda skolformerna har högre av- gångsbetyg i modersmålet. Dessa differenser är säkerställda i båda moders- målsbetygen i både folkskolan och realexamen. Betygsdifferenserna i ma- tematik går däremot åt andra hållet. Differensen är säkerställd i realexa— men, där pojkarna i genomsnitt ligger mer än en halv betygsenhet över flic- korna, men den är helt obetydlig och icke säkerställd i folkskolans sjunde årskurs. Även mellan ämnena synes vissa betygsdifferenser föreligga, men
Tab. 139. Betyg för pojkar och flickor i skolfältundersökningens avgångsklasser
Pojkar Flickor _ lef. t P n M 5 11 M 5 Folkskola, årskurs 7 Matematik ............... 541 2,85 1,12 436 2,78 1,05 0,07 1,01 — Modersmålet, läsning. . . . . . 541 3,10 0,75 434 3,31 0,71 ——0,21 4,49 *** » skrivn. språkl. 540 2,79 0,81 433 3,24 0,78 ———0,45 8,81 *** Realexamen Matematik .............. 284 2,96 1,31 289 2,33 1,38 0,63 5,61 *** Modersmålet ............ 296 2,88 0,82 307 3,22 0,78 —0,34 5,22 *** » svensk skrivn. 298 2,81 0,78 307 3,12 0,84 ——0,31 4,70 ***
Tab. 140. Betyg för skolfältundersökningens elever som gått till högre studier (HS) samt övriga elever (avg.)
HS Avg. _ Diff. t P
n M 5 11 M 5
Folkskola, pojkar Matematik ............... 55 3,64 0,87 486 2,76 1,11 0,88 6,92 *** Modersmålet, mtl ......... 55 3,65 0,66 486 3,03 0,76 0,62 6,47 *** » , skr ......... 55 3,56 0,68 485 2,70 0,78 0,86 8,77 ***
Folkskola, flickor
Matematik ............... 58 3,38 0,89 378 2,69 1,03 0,69 5,38 *** Modersmålet, mtl ......... 58 3,74 0,58 376 3,24 0,71 0,50 5,89 *** » , skr ......... 58 3,66 0,62 375 3,17 0,81 0,49 5,33 ***
Realexamen, pojkar
Matematik ............... 105 3,54 1,17 179 2,62 1,27 0,92 6,21 "* Modersmålet, mtl ......... 107 3,37 0,83 189 2,59 0,71 0,78 8,16 *** » , skr ......... 107 3,22 0,85 191 2,58 0,63 0,64 6,81 ***
Realexamen, flickor Matematik ............... 87 3,09 1,27 202 2,00 1,30 1,09 6,65 *** Modersmålet, mtl ......... 87 3,74 0,74 220 3,01 0,72 0,73 7,83 *** » , skr ......... 87 3,61 0,79 220 2,93 0,77 0,68 6,83 ***
de är av underordnat intresse i föreliggande fall och lämnas därför utan- för den statistiska prövningen. Sålunda tenderar det muntliga modersmåls- betyget, för vilket som regel saknas konkret bedömningsunderlag i form av skrivningar (jfr Dahlkvist 1950), mot högre medelvärden, dock ej för poj- kar i realexamen. %
Med hänsyn till att vår undersökning särskilt intresserar sig för de elever som efter den grundläggande skolans slut icke fortsätter till högre studier, har totalmaterialet i tab. 139 uppdelats i två grupper, den ena, förkortad HS, avseende elever som efter skolans slut vunnit inträde vid högre läroanstalt enligt uppgifter från den avlämnande skolan, den andra avse- ende övriga elever, vilka redovisas under förkortningen »avg.». Antal, me- delvärden och spridningar för dessa kategoriers avgångsbetyg framgår av tab. 140.
Tab. 140 visar, att de elever som avgår till högre studier som väntat har högre betyg än sina kamrater som icke fortsätter i högre skolformer. Samtliga differenser är av storleksordningen en halv betygsenhet eller där- över och samtliga är väl säkerställda.
Betygsglidningen
Som tidigare (kap. 15) framhållits, har vi inom vårt folkskolematerial vissa möjligheter att pröva i vilken utsträckning som betygsglidning ägt rum mellan årskurserna 6 och 7. Därvid är vi främst intresserade av om några tendenser kan spåras till skillnader ifråga om betygsglidningens omfatt-
Tab. 141. Betygsglidning mellan årskurserna 6 och 7 imatematik och modersmålet för klasser med olika avgångsfrekvenser före årskurs 7
Bet årsk. 7 Bet årsk. 6 Betyg 0. kategori år;; Sååå yg yg MD 51) t P 5 g M s M | 5
Matematik
Kategori A ......... 0—10 10 2,96 0,32 2,69 0,28 0,28 0,210 4,19 ** » B ......... 11—30 18 2,78 0,37 2,70 0,22 0,09 0,316 1,20 — » C. . . ._ ..... 31— 15 2,66 0,38 2,65 0,33 0,02 0,389 0,24 —
Modersmålet, mtl. Kategori A ......... 0—10 10 3,15 0,23 2,90 0,19 0,23 0,196 3,76 ** » B ......... 11—30 18 3,19 0,29 2,94 0,27 0,25 0,242 4,36 ** » C ......... 31— 15 3,15 0,22 2,84 0,22 0,32 0,155 7,95 ***
Modersmålet, skr. Kategori A ......... 0—10 10 2,98 0,27 2,77 0,14 0,23 0,242 2,96 * » B ......... 11—30 18 2,96 0,28 2,76 0,23 0,20 0,190 4,36 ** » C ......... 31— 15 2,94 0,20 2,77 0,25 0,16 0,258 2,48 *
ning mellan klasser med stor och liten avgång före årskurs 7. För vårt vid— kommande är vi givetvis intresserade av betygstendenserna för de från års- kurs 6 kvarvarande eleverna i årskurs 7.
I samband med genomförandet av skolfältundersökningen i årskurs 7 insamlades genom klasslärarnas försorg även betygen i årskurs 6 för de i undersökningen deltagande eleverna. Från detta material har vi först be- räknat betygsglidningens riktning och omfattning i de aktuella ämnena. Klasserna har därvid indelats i tre grupper med hänsyn till avgångsfrekven- sen t.o.m. årskurs 6. Grupp A (n = 10) omfattar klasser med en avgångs- frekvens om högst 10 %, i grupp B är avgångsfrekvensen 11—30 % (n = 18) och i grupp C (11 = 15) har sammanförts klasser med en avgångsfrekvens om mer än 30 %. Resultaten av beräkningarna, som utförts med differens— metod (Garrett 1953, s. 227 f.), framgår av tab. 141.
Av tab. 141 framgår, att vi i samtliga ämnen och grupper har att räkna med en positiv differens mellan klassmedeltalen för årskurserna 7 och 6. Samtliga differenser beträffande de båda modersmålsbetygen är säkerställda, medan endast en i matematik. Denna utgörs av differenserna för klasserna med den lägsta avgångsprocenten.
Med nämnda undantag uppgår betygsglidningen till 0,2—0,3 betygsen— heter. Man kan sammanfatta tendensen så, att medelbetygen för de kvar- varande eleverna justeras uppåt till ungefärlig Ba-nivå. Så är t. ex. mycket tydligt fallet beträffande det skriftliga modersmålsbetyget, medan det munt— liga när klassmedelvärden, som något överstiger Ba. Beträffande matema- tikämnet slutligen innebär resultaten en justering för de minst gallrade klasserna, däremot ingen säkerställd sådan för de övriga. I detta samman— hang bör vi erinra om att de här diskuterade tendenserna till differenser mellan ämnena i detta fall icke kan föras tillbaka på differenser mellan lå-
Tab. 142. S ignifikansprövning mellan klasser med låg (A) och hög ( C ) avgångsprocent före årskurs 7 ifråga om omfattningen av betygsglidningen mellan årskurs 6 och 7 ima— tematik och modersmålet
M S”M Betyg D D Diff. MD t df P A c A | (: Matematik ........... 0,28 0,02 0,0044 0,0109 0,26 1,69 23 _ Modersmålet, mtl.. . .. 0,23 0,32 0,0038 0,0016 0,09 1,16 23 — » , skr.. . . . 0,23 0,17 0,0059 0,0044 0,06 0,61 23 _
rares generella betygsnormer, då vi ju här rör oss med samma lärare i de olika ämnena.
Frågan om differenser mellan de olika klasskategorierna bör dock ytter- ligare prövas genom signifikansprövning av skillnaderna mellan differen- serna ifråga om klassmedelvården i de båda aktuella årskurserna. Vi har därvid jämfört yttergrupperna A och C genom vanligt t-test för okorrele- rade grupper. Resultaten härav framgår av tab. 142.
Som framgår av tab. 142 kan differenserna mellan klasskategorierna A—C icke anses säkerställda, trots den enhetliga tendens beträffande diffe- rensernas riktning, som framgår av tab. 141. Denna går åt samma håll i matematik och skriftligt modersmål, de typiska skrivämnena, men åt motsatt i muntligt modersmål.
Vi har sålunda kunnat konstatera, att det i vårt material föreligger ten— denser till betygsglidning uppåt i flertalet klasskategorier i samtliga under— sökta ämnen, men vi har däremot icke kunnat spåra några tillförlitliga dif- ferenser mellan klasser med låg och hög avgångsprocent före årskurs 7.
1). F ältundersökningen i näringslivet Fördelning på utbildningskategorier Fördelningen av de i fältundersökningen i näringslivet deltagande arbets— tagarna med avseende på vissa kategorier ifråga om grundläggande skol- utbildning har tidigare redovisats (tab. 18—20). Som likaledes tidigare framgått (s. 91 samt 5. 340), har vi för huvudbearbetningen icke kunnat utnyttja hela detta material. De för undersökningen grundläggande jäm- förelserna medför, att vi för den i kap. 15 redovisade bearbetningsmodellen endast kan utnyttja resultaten från de arbetstagare vilka dels ifråga om grundutbildning tillhör majoriteten inom sin kategori, dels har lämnat betygsuppgifter, dels också antingen har någon form av yrkesutbildning inom sitt fack eller saknar sådan utbildning. Personer med yrkesutbild- ning inom annat fack har sålunda uteslutits från bearbetningen.
Den sistnämnda åtgärden är icke motiverad av annat än praktiska skäl. Givet- vis kunde denna grupp likaväl ha ingått i redovisningen som en separat under- grupp, om antalet arbetstagare av detta slag blott gjort detta motiverat. Som fram- går av tab. 143 ifråga om de manliga industriarbetarna utgör denna kategori en så
liten del av det totala antalet i resp. yrkesgrupper, att en sådan analys på förhand kan bedömas som meningslös.
Delvis andra skäl ligger bakom uteslutandet från huvudbearbetningen av per- soner med annan grundutbildning än den dominerande. Det hade givetvis varit ytterst intressant att i huvudbearbetningen inbegripa även arbetstagare med grund— utbildningen åttaårig folkskola eller »avbruten» realskola. Den senare kategorin utgör ju en icke obetydlig del av de i denna skoltyp intagna eleverna (jfr Orring 1959). Samtidigt utgör sådana befattningshavare i våra tjänstemannagrupper en likaledes ganska betydande andel (ca 10 % av de manliga, 30 % av det kvinnliga, se tal). 19—20). Det avgörande skälet mot en sådan utsträckning av bearbetningen är givetvis, att det skulle inneburit en motsvarande utökning av skolfältundersök- ningen för fastställande av en referenspunkt, vilket redan av kostnadsskäl var uteslutet.
Att vissa kategorier av de undersökta arbetstagarna sålunda icke kunnat inbegripas i huvudbearbetningen innebär emellertid icke, att deras del- tagande i undersökningen varit meningslöst. De utgör nämligen en nödvän- dig förutsättning för den tidigare nämnda deskriptiva analysen av kunskaps— standarden i de olika yrkesgrupperna. Dessutom kan detta material med fördel utnyttjas för jämförelser med materialet i huvudbearbetningen för att belysa vissa i och för sig intressanta specialfrågor, vilka av utrymmes- skäl dock kommer att redovisas i annat sammanhang.
För att kunna belysa den tidigare (p. 4, s. 320) ställda frågan angående ev. differenser mellan yrkesutbildad och icke yrkesutbildad personal inom de olika yrkesgrupperna, har vi indelat arbetstagarna i två kategorier med hänsyn till förekomst av yrkesutbildning inom det egna facket. Den för de yrkesutbildade använda symbolen (Y + y) antyder, att detta mate— rial icke är helt homogent. Det består nämligen dels av personer med full— ständig yrkesutbildning (Y), varmed vi i detta sammanhang räknar yrkes- skola (motsvarande) omfattande minst ett läsår, dels av arbetstagare med kortare men för yrket relevanta yrkeskurser (y). Här bör också nämnas, att yrkesutbildning eller yrkeskurser av relevans för yrket som genom- gåtts i det militära självfallet beaktats. Som yrkesutbildning (Y) inom fack räknas sålunda för gruvarbetare gruvskola, för svarvare någon form av yrkes— eller verkstadsskola inom metallindustrin etc. Inom vissa av de un— dersökta yrkesgrupperna förekommer dylik fullständig yrkesutbildning inte alls eller — i vårt material — mycket sparsamt. Så är t. ex. fallet med kallvalsverksarbetarna och konservfabriksarbetarna (va resp. st). Detta antyder, att proportionerna mellan Y- och y—utbildade kan variera ganska avsevärt mellan yrkesgrupperna. Vårt material är emellertid icke av den storleksordningen för varje enskild yrkesgrupp, att det finns utrymme för en uppdelning i tre kategorier, varav två med (Y + y) och en utan (0) yrkesutbildning. Vissa specialanalyser härav kommer emellertid att utfö— ras, men de kan icke redovisas i detta sammanhang.
Bland de yrkesgrupper, som antalsmässigt är stora nog att bli represen- terade i kategorin Y+y, föreligger viss variation ifråga om proportionerna
Tab. 143. Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende manliga indu-
striarbetare fålkäläoå? Folkskola årskurs 7 Därav med betygsuppg. imatem. Delt. _ .. Antal Yrkes- man __ därav y-utbild. därav y—utbild. i (11) tot. . 0 totalt darav totalt . ,) grupp (tab 1 Å) annan Y + Y 0 Y + y 0 1 Ai 13) ;;; .% y-ut- 1% 1% 1% 1% 1% ”” n av bildn. n av n av n av 11 av 11 av (2) (4) (4) (4) (7) (9)
Kol. 1 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 8 9 | 10 | 11 12 | 13 | 14 | 15 | 16 17 Gr . .. 119 78 66 52 67 2 11 20 39 75 32 60 8 75 24 60 27 KW . 81 70 86 53 76 2 5 10 46 85 34 65 4 80 30 65 42 Gpl .. 167 143 86 85 59 3 33 40 49 60 51 60 25 75 26 55 31 SV . .. 186 163 88 94 58 4 53 55 37 50 70 75 44 85 26 70 38 Hs . .. 89 75 84 40 53 2 17 45 21 55 37 95 17 100 20 95 42 Tr ... 157 139 89 110 79 3 23 20 84 75 75 70 17 75 58 70 48 Bg . . . 30 25 83 14 56 — 11 80 3 20 11 80 9 80 2 65 37 st .. 38 33 87 24 73 4 — — 20 85 8 35 — _ 8 40 21 Summa 867 726 84 472 63 20 153 32 299 63 318 67 124 81 194 65 37
Tab. 144. Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende tjänstemän med folkskola som grundutbildning
Folkskola , Därav med betygsuppgifter 18—30 år Folkskola årskurs 7 i matematik Delt. Antal _ tjm. därav -utb. kate . då av -utb. kate . - Yrkes tot. . 0 totalt y g totalt r y g 19,0) grupp (tab 1 Å) Y+y 0 Y+y 0 1 /i - n av . . . . . . av 19—20) (1) l% 1% 1% 1% 1% 1% () n av 11 av 11 av 11 av 11 av 11 av (2) (4) (4) (4) (6) (8) Kol. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Mån Ka . . . 42 14 33 7 50 3 40 4 60 5 70 3 100 2 50 12 Kb . .. 95 35 37 18 50 7 40 11 60 16 .90 7 100 9 80 17 Fö . . . 18 3 15 _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ o Bk . . . 45 0 0 — — — —- _— _ _- _— — _— _— _ 0 Summa 200 52 26 25 48 10 40 15 60 21 85 10 100 11 75 11 Kv. Ka . . . 169 89 53 58 65 47 80 11 20 51 .90 41 85 10 90 30 Kb . . 95 52 55 33 65 26 80 7 20 28 85 24 90 4 55 29 Fö 35 19 25 4 45 3 75 1 25 4 100 3 100 1 100 10 Bk . . . 40 0 0 _ — — — — — —- — — _— — — 0 Summa 339 150 44 95 63 76 80 19 20 83 87 68 90 15 80 24
Tab. 145. Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende tjänstemän med realexamen som grundutbildning
Därav med betygsuppgifter Delt Realexamen i matematik tjm . Antal Yrkes grupp tot. totalt darav 1 y-utb.kateg. totalt darav 1 y-utb.kateg. 1i ((;) (tab. io/ Y+y () i? Y+y 0 av ((i) D . . 0 . . 19—20) " av (1) n 1 % n 1 % " av (2) n 1 % n 1 % av (2) av (2) av (4) av (6) Kol. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Mån Ka ........ 42 13 30 7 50 6 50 3 100 7 100 6 100 30 Kb ........ 95 26 25 12 50 14 50 22 85 11 90 11 80 25 Fö ........ 18 9 50 8 90 1 10 7 80 6 75 1 100 40 Bk ........ 45 40 90 32 80 8 20 37 90 29 90 8 100 80 Summa 200 88 44 59 67 29 33 79 90 53 90 26 90 40 Kvinnor Ka ........ 169 44 26 32 75 12 25 36 80 29 90 7 60 20 Kb ........ 95 21 20 16 75 5 25 20 95 16 100 4 80 20 Fö ......... 35 15 45 11 75 4 25 13 85 10 90 3 75 35 Bk ........ 40 22 55 17 75 5 25 19 85 14 80 5 100 50 Summa 339 102 26 76 75 26 25 88 86 69 91 19 75 26
av de olika slagen av yrkesutbildning. I yrkesgrupperna svarvare, hop- sättare och träindustriarbetare (Sv, Hs, Tr) håller sig andelen med kortare yrkesutbildning mellan 25 och 35 %. De i denna kategori fåtaliga gruv— arbetarna (Gr) har samtliga den fullständiga yrkesutbildningen (Y), me- dan grovplåtslagarna (Gpl) kännetecknas av den största proportionen med den kortare varianten (y= 50 %). För yrkesgruppen bagare (Bg) gäller, att yrkesutbildningen utgörs av lärlingsutbildning.
Analysen av deltagarna i fältundersökningen förs från tab. 18—20 vi- dare i tab. 143—145, i vilka materialet specificeras dels med avseende på årskurs (resp. examen) inom den grundläggande skolutbildningen, dels med hänsyn till fördelningen på de två yrkesutbildningskategorierna, dels slutligen med hänsyn till frekvensen av betygsuppgifter i de olika grup— perna. Tabellerna upptar av utrymmesskäl endast betygen i matematik. Som närmare framgår av det följande föreligger det icke någon väsentlig skillnad ifråga om betygsfrekvens mellan detta ämne och modersmålet. Tab. 143 omfattar de manliga industriarbetarna, tab. 144 tjänstemän med folkskola som grundutbildning samt tab. 145 tjänstemän med realskola eller flickskola.
Av tab. 143—145 framgår, att 50—60 % av de folkskoleutbildade i vårt material kommer från sjuårig folkskola. Den lägre siffran förekommer bland de manliga tjänstemännen. Variationen mellan yrkesgrupperna bland de manliga industriarbetarna är måttlig (50—80 %), bland tjänstemännen obetydlig.
Proportionerna yrkesutbildade är något olika mellan yrkeskategorierna i det material som kan komma ifråga för bearbetning. Bland de manliga industriarbetarna har ungefär % yrkesutbildning i någon form. Störst är andelen bland bageriarbetarna samt de tre metallindustrigrupperna svar- vare, hopsättare och grovplåtslagare. Motsvarande proportion bland tjänste— männen med folkskola är för de manliga 40 % och för de kvinnliga 80 % med obetydlig variation mellan grupperna. För tjänstemännen med real- skola uppgår motsvarande siffror enl. tab. 145 till 67 resp. 75 %. Bland tjänstemännen i vårt material överväger sålunda de kvinnliga ifråga om andelen arbetstagare med fullständig eller kortare yrkesutbildning.
Frekvensen avlämnade betygsuppgifter uppgår för de manliga industri- arbetarna till i genomsnitt 67 %. För tjänstemännen ligger siffrorna något högre, 85—90 %. De yrkesutbildade inom samtliga kategorier uppvisar en genomgående tendens till 10—15 % högre betygsfrekvenser än de övriga.
Av de i undersökningen deltagande manliga industriarbetarna har vi i huvudbearbetningen sålunda kunnat utnyttja resultaten för något mer än en tredjedel (37 %). Motsvarande siffror för tjänstemännen utgör ca 50 % såväl för män som kvinnor.
Betygsdifferenser
l tab. 146—148 specificeras materialet i huvudbearbetningen från fältunder- sökningen i näringslivet med avseende på betyg från den grundläggande skolan i ämnena matematik och modersmålet. Uppgifter ges icke för grup— per med mindre än 5 personer. Dessa grupper deltar ej heller vidare i be- arbetningen. Att vi satt minimiantalet så lågt, beror på att vi, även om t. o. m. ganska stora differenser därigenom icke kan säkerställas vid jäm- förelser där en sådan grupp deltar, ändå betraktar en upplysning om ten— densen i gruppen som värdefull.
Av tab. 146—148 framgår, att den övervägande tendensen går mot högre betyg för de yrkesutbildade arbetstagarna men det finns också exempel på låt vara smärre differenser i andra riktningen. Endast ett litet fåtal av dessa betygsdifferenser är statistiskt säkerställda, men då så är fallet rör det sig uteslutande om differenser till förmån för de yrkesutbildade.
Att betygsnivån för tjänstemännen med realexamen genomgående ligger läöre än för dem med folkskola är naturligt mot bakgrunden av de tidigare (s. 335) diskuterade differenserna ifråga om betygsskalan. Det bör obser— veras, att medelbetyget för tjänstemän med realexamen ligger över Ba en— dast för banktjänstemän och — i ett fall _ specialkontorister. Det bör också beaktas, att medelbetygen i folkskolegrupperna, särskilt de yrkes— utbildade, tämligen genomgående ligger omkring Ba eller däröver. Detta är mot bakgrunden av vad som tidigare diskuterats ifråga om betygsglid— ning etc. ingalunda anmärkningsvärt, särskilt som man kan förutsätta, att rekryteringen till våra yrkesgrupper, som inom respektive branscher och
Tab. 146. Betyg från sjuårig folkskola för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbil— dade (0) manliga industriarbetare i fältundersökningen i näringslivet
Y 0 Yrkesgrupp älg; ' + y Diff. t P ' 11 M 5 n M 5
Matematik Gruvarbetare. . . . . . . Gr 8 3,6 0,5 24 2,8 1,1 0,8 2,90 ** Kallvalsverksarb.. .. . KVV 4 . . . . 30 2,9 0,7 . . . . Grovplåtslagare ..... Gpl 25 3,3 1,1 26 3,0 0,9 0,3 1,07 — Svarvare ........... Sv 44 3,3 1,1 26 3,1 0,9 0,2 0,86 _ Hopsättare ......... Hs 1 17 1 3,2 1 0,9 20 3,3 1,0 _0,1 0,32 _ 'I'räiudustriarbetare. . Tr 17 3,1 1,0 58 3,1 1,0 10,0 0,00 _ Bageriarbetare ...... Bg 9 2,9 1,0 2 . . . . . . Konservfabriksarb.. . st . . . . . . 8 2,6 1,2 Modersmålet, muntligt Gruvarbetare ....... Gr 7 3,7 0,5 24 3,0 0,7 0,7 1,01 _ Kallvalsverksarb.. . . . va 4 . . . . 30 2,9 0,7 . . . . Grovplåtslagare ..... Gpl 24 3,4 0,7 27 2,9 0,8 0,5 2,55 * Svarvare ........... Sv 44 3,3 0,8 25 3,1 0,7 0,2 0,96 _ Hopsättare ......... H5 2 15 2 3,1 2 0,8 18 3,2 0,6 —0,1 0,35 _ Träindustriarbetare. . Tr 16 3,3 0,8 56 3,1 0,7 0,2 0,53 _ Bageriarbetare ...... Bg 9 2,6 0,5 . . . . . . . . Konservfabriksarb. . . st . . . . . . 9 3,2 0,6 Modersmålet, skrivn. Gruvarbetare ....... Gr 8 3,1 0,6 24 2,6 0,6 0,5 2,05 * Kallvalsverksarb. . . . va 4 . . . . 29 2,7 0,7 . . . . . . Grovplåtslagare ..... Gpl 25 3,2 0,9 27 2,6 0,8 0,6 2,68 * Svarvare ........... Sv 45 3,1 0,9 25 3,2 0,7 —0,1 0,36 _ Hopsättare ......... Hs 16 3,0 0,8 19 3,1 1,1 _0,1 0,16 _ Träindustriarbetare. . Tr 17 2,9 0,8 57 3,0 0,7 —0, 0,18 — Bageriarbetare ...... Bg 9 2,6 0,5 . . . . . . . . Konservfabriksarb.. . st . . . . . . 9 2,8 0,6
1IprovÖbärn = 16, M = 3,3,s = 0,9. * Iprov Ok och Bk ärn = 14,M = 3,1, 5 = 0,8
yrkesfamil jer torde kunna betecknas som relativt kvalificerade, i någon mån torde vara positivt selegerad i varje fall såtillvida, som de större företag det här gäller ogärna anställer personal i dessa yrkesgrupper med svaga betyg i matematik och modersmålet.
Det huvudsakliga informationsvärdet hos tab. 146—148 ligger enligt vår mening i den samlade deskriptionen av de undersökta grupperna med av- seende på antalet deltagare i undergrupperna och deras betygsnivå. Dessa uppgifter är givetvis av stor betydelse för bearbetningen enligt de prin- ciper som närmare utvecklats i kap. 15. Av utrymmesskäl kommer dessa data icke att upprepas i tabellerna 1 kap. 17.
Frånvaron av mer frekventa signifikanta betygsskillnader mellan dessa grupper kan synas anmärkningsvärd, men förefaller oss bli mindre märk— lig mot bakgrunden av det faktum, att yrkesutbildningsväsendet vid för dessa grupper aktuell ålder för inträde i yrkesskola icke var utbyggt i samma grad som nu. Till denna bild hör också att sysselsättningsläget un-
Tab. 147. Betyg från sjuårig folkskola för yrkesutbildade (Y+ y) och icke yrkes- utbildade ( 0 ) tjänstemän i fältundersökningen [ näringslivet
Y + 0 Yrkesgrupp Kön åå: y Diff. t P ' n M 5 11 M 5 Matematik Kontorister, allm ........... M Ka 3 . . . . 2 . . . . . . . . . . » spec ........... M Kb 7 3,0 0,9 19 13,6 10,8 _0,6 1,343 _ Försäkringstj.m ............. M Fö 0 . . . . 0 . . . . . . . . . . Kontorister, allm ........... Kv Ka 41 3,3 0,9 10 3,4 1,0 —0,1 0,285 _ » spec ........... Kv Kb 24 3,3 1,0 4 . . . . . . Försäkringstj.m ............. Kv F6 3 . . 1 Modersmålet, mtl. Kontorister, spec ........... M Kb 6 3,5 0,5 9 3,4 0,5 0,1 0,23 — Kontorister, allm ........... Kv Ka 41 3,8 0,7 10 3,5 0,8 0,3 1,09 _ » spec ........... Kv Kb 23 3,7 0,5 Modersmålet, skr. Kontorister, spec ........... M Kb 7 3,3 0,7 9 3,7 0,7 —0,4 1,10 — Kontorister, allm ........... Kv Ka 41 3,8 0,9 10 3,2 0,8 0,6 2,32 * » spec. .......... Kv Kb 23 3,7 0,6 4 . . . . . .
1 Iprov RII (allm. bråk) är 11 = 8, M = 3,6, 5 = 0,9
Tab. 148. Betyg i realexamen för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet
Yrkesgrupp Kön Fig? Y + y 0 Diff. t P ork. 11 M | 5 n M 5
Matematik Kontorister, allm .......... M Ka 7 3,0 1,1 6 2,5 0,5 0,5 1,11 _ » spec .......... M Kb 111 12,4 10,9 11 2,7 0,9 _0,3 0,81 _
Försäkringstj.m ............ M Fö 6 2,8 1,1 . . . . . . . .
Banktj.m ................. M Bk 29 2,7 0,9 8 2,4 1,1 0,3 0,70 _ Kontorister, allm .......... Kv Ka 29 2,6 1,2 7 2,4 0,9 0,2 0,49 _ » spec .......... Kv Kb 16 2,7 0,9 . . . . . . Försäkringstj.m ............ Kv F 6 10 2,5 0,8 . Banktj.m ................. Kv Bk 14 2,3 0,7 5 2,8 0,8 _0,5 1,30 _
Modersmålet, mtl. Kontorister, allm .......... M Ka 7 2,6 0,5 6 2,7 0,8 _0,1 0,28 — » spec .......... M Kb 10 3,1 0,5 13 3,1 0,9 :|;0,0 0,07 —
Försäkringstj.m ............ M Fö 6 3,3 0,8 . . . . .
Banktj.m ................. M Bk 30 3,0 0,6 8 3,4 0,5 _0,4 1,83 _ Kontorister, allm .......... Kv Ka 30 3,3 0,6 2,7 0,5 0,6 3,09 ** » spec .......... Kv Kb 15 3,1 0,6 . . . . . . Försäkringstj.m ............ Kv Fö 11 3,0 0,6 . . Banktj.m ................. Kv Bk 14 3,2 0,8 5 3,4 0,8 _0,2 0,46 _
Modersmålet, skr. Kontorister, allm .......... M Ka 7 2,6 0,7 6 2,7 0,8 _0,1 0,24 — » spec .......... M Kb 10 2,9 0,5 13 3,2 0,8 _0,3 1,18 _
Försäkringstj.m ............ M Fö 6 2,8 0,7 . . . . . . . .
Banktj.m ................. M Bk 30 3,0 0,6 8 3,4 0,7 _0,4 1,29 _ Kontorister, allm .......... Kv Ka 30 3,1 0,8 9 2,9 0,6 0,2 0 76 _ » spec .......... Kv Kb 16 2,9 0,5 . . . . Försäkringstj.m ............ Kv Fö 11 2,7 0,6 . . Banktj.m ................. Kv Bk 14 3,1 0,8 5 3,0 0,9 0,1 0,31 _
der den aktuella tiden i flera branscher kan sägas ha varit sådant, att det erbjudit goda möjligheter framför allt för elever med goda betyg att er- hålla anställning utan yrkesutbildning. Slutligen kan vi givetvis icke ute- sluta möjligheten att den enligt tab. 143—145 något lägre betygsfrekvensen för de icke yrkesutbildade kan innebära ett bortfall särskilt för personal med lägre betyg, varigenom skillnaderna i de prövade materialen något ut- jämnats. För huvudbearbetningen spelar detta dock mindre roll, då alla betygsdifferenser mellan de jämförda grupperna där elimineras. Detta torde också gälla de regionala differenser gentemot normeringsgruppen, som kan föreligga i materialet. Vi har ingen möjlighet att hålla denna faktor under kontroll, vilket med hänsyn bl. a. till undersökningen av Björk, Bret- schneider, Bromsjö & Hallinder (1957) hade varit motiverat ifråga om urbaniseringsgrad om än ej ifråga om skolform. Det bör dock betonas, att den personal vi träffar på i fältundersökningen i näringslivet ingalunda kan förutsättas ha genomgått den grundläggande skolan på samma ort. Av stickprovsmässiga undersökningar i materialet framgår, att omflytt— ningen torde ha varit relativt betydande. Vi har därför ansett det säkrast, att utföra jämförelserna mot ett riksrepresentativt stickprov av avgångs— klasser.
B. K unskapsproven
8. Allmänna principer för konstruktion eller urval
När det gällde att nykonstruera eller bland tillgängliga instrument utvälja kunskapsprov för fältundersökningarna, hade vi att utgå från vissa grund— läggande synpunkter, vilka utifrån undersökningens allmänna målsättning torde vara ganska självklara. De viktigaste av dem var följande:
1. Proven skulle täcka väsentliga moment inom respektive ämne. Därmed avses, att momenten skulle vara väsentliga både med avseende på den i den grundläggande skolan meddelade undervisningen och med tanke på resul- taten i våra enkätundersökningar. Beträffande de senare innebär detta icke nödvändigtvis, att alla prov skulle företräda moment med mer eller mindre generellt höga krav enligt dessa enkäter, men det borde vara moment, som i detta avseende företräder en någorlunda tydlig och från undersökningens synpunkt intressant profil.
2. De moment som proven skulle täcka borde givetvis så långt möjligt svara mot den momentindelning vi använt i övriga delundersökningar och sålunda vara i samma grad homogena med avseende på uppgiftstyperna. Momenten skulle givetvis vara mätbara med tillräcklig reliabilitet för gruppjämförelser.
3. Momenten måste tillåta administration som grupptest. Denna punkt utesluter från början ett huvudmoment som muntlig framställning inom ämnet modersmålet.
4. De enskilda uppgifterna (items) borde vara valida med hänsyn till den grundläggande skolans undervisning (innehållsvaliditet).
5. De olika proven borde vara sådana, att de gav utrymme för studium av prestationsdifferenser i båda riktningarna dels mellan T1 och T2 i total- materialen, dels mellan folkskole— och realexamensmaterialet i skolfältun- dersökningen, dels också mellan de olika yrkesutbildningskategorierna i Tz—materialet.
6. Tidsbegränsningen borde så långt möjligt vara administrativ (Ekman 1957, s. 88) utom i de fall, då det ansågs särskilt önskvärt att hastigheten skulle få influera på resultaten.
7. Provbatteriet borde täcka så många av de enligt p. 1 ovan väsentliga momenten under den tid som stod till förfogande. Detta innebär i sin tur ett krav på, att administrationstiderna genom långa väntetider till nästa prov icke sattes längre än nödvändigt, detta också för att undvika oro eller leda hos dem som blivit färdiga eller gett upp före tidens slut.
8. Det bästa sättet att tillgodose önskemålen under punkterna 1, 3 och 4 vore att så långt möjligt utnyttja delprov i standardprov.
b.Provserien
Översikt med administrativa uppgifter En översikt av delproven med administrativa uppgifter angående antal items samt instruktions- och prövningstider ges i tab. 149. Proven be- skrives närmare ifråga om urvalet av items, reliabilitet, samband med be— tyg, differentierande förmåga etc. i det följande. Här skall blott från bör- jan anges, att matematikproven är nykonstruerade.
Anledningen härtill är, att matematikproven i standardproven för klass 6, som närmare framgår av Husén, Björnsson, Edfeldt & Henrysson (1956, s. 159 ff.), icke täckte (enligt punkt 2 ovan) tillräckligt avgränsade, homo- gena moment.
Förebilden till modersmålsproven har däremot kunnat hämtas från de vid lärarhögskolan i Stockholm konstruerade standardproven. Där- vid har vi utgått från den nykonstruerade parallellversion (uppl. B), som färdigställts kort tid före undersökningarnas igångsättande (se Ljung 1958). I fem av de sex delproven har vi utgått från proven för årskurs 6, i ett fall har vi använt prov för årskurs 4. Beträffande pro— ven för årskurs 6 gäller, att de för våra syften sannolikt är något för lätta, då våra undersökningar utgår från årskurs 7. Därtill kommer de speciella krav som angetts ovan under punkt (5). Vi har därför i flertalet prov _ genom tillmötesgående av undersökningsledaren _ fått utnyttja den specialversion, innebärande ett tillägg av svårare uppgifter, som an- vänts i den av lärarhögskolans i Stockholm pedagogisk—psykologiska in- stitution bedrivna differentieringsundersökningen i Stockholm (Svensson 1958 och 1959) för dennas undersökningar i årskurs 7 (motsvarande).
Tab. 149. Fältundersökningarnas kunskapsprov imatematik och
modersmålet .. Tid 1 min. för Delprov Forfililort— u Amiga Anm. g ppg instr. prov
Matematik Decimalbräk ...... R I 11 4 16 Allmänna bråk . . . . R II 13 1 20 Enklare ekvationer B 111 13 1 20 Procenträkning. . . . R IV 12 1 20 Geometri: Triangel. R V 10 1 22 Överslagsberäkning Öb 29 4 10 Modersmålet Läsförståelse ...... Lf 28 3 14 Ordkunskap ...... Ok 33 2 8 Bokkunskap ...... Bk 24 3 7 Språkriktighet . . . . Sp 28 2 8 Rättstavning ..... Rs 35 2 9 Interpunktion ..... Ip a _ 2 6 323152;
Proven i modersmålet kan indelas i två grupper om tre prov var, av vilka de tre första (Lf, Ok och Bk) närmast täcker sådana moment i vilka elevernas kunskaper brukar sammanfattas i betygen över läsning och munt- lig framställning. Vi använder för korthetens skull i det följande benäm- ningen läsprov som sammanfattning för dessa tre. På motsvarande sätt an— vänder vi termen skrivprov för de tre sista proven (Sp, Rs, lp a), som i stort sett kan anses sammanfattas i betyget i skrivning och språklära (för folkskolan) resp. svensk skrivning (realskolan). I den följande bearbet- ningen användes sålunda det muntliga modersmålsbetyget (motsvarande) som kontrollvariabel i analysen av proven Lf, Ok och Bk, medan det skrift- liga betyget begagnas för proven Sp, Rs och Ip a.
e. Konstruktion av matematikproven
Allmänt gäller om dessa prov, att de konstruerats med särskild hänsyn till den föreliggande undersökningens syften. Urvalet av uppgifter i proven RI—RV, från vilka den slutliga provserien sammanställdes, har utförts i samarbete med fil. kand. Elvy Johanson, som också tillsammans med fil. kandzerna Birger Bromsjö och Bengt-Olov Ljung medverkade vid den slutliga utformningen av dessa och samtliga övriga prov. Provet i överslags- beräkningar (Öb) har genom tillmötesgående av fil. lic. Ingemar Norling, Uppsala, ursprungligen ställts till förfogande av denne (jfr Norling 1958), men visade sig för våra syften behöva omarbetas, vilket utförts av Brom- sjö i samarbete med Ljung.
Om proven RI—RV gäller vidare, att tidsgränserna utformats som ad— ministrativa sådana (jfr Ekman 1957, s. 88) och att denna utprövning ägt
rum såväl i skolans avgångsklasser som bland arbetstagare i näringslivet. Det har även i praktiken i såväl skolfältundersökningen som i fältunder- sökningen i näringslivet hört till de absoluta undantagen, att någon icke avslutat sitt arbete vid provtidens slut.
Allmänt gäller ytterligare om dessa och övriga prov, att de i det följande beskrives i allmänna termer och genom fingerade ehuru likvärda exempel. Därigenom behåller vi möjligheten att även efter publiceringen av detta arbete utföra vissa specialundersökningar av väsentligt intresse, liksom de också kan användas i fortsatt forskningsarbete. I samband med fält— undersökningarna utövades rigorös kontroll över att alla provhandlingar inklusive övningsexempel återlämnades.
Beträffande proven RI—RV gäller slutligen, att önskvärdheten av rela— tivt korta prov för att programmet skulle kunna inrymma ett icke alltför begränsat antal matematikprov medförde, att stegringen i svårighetsgrad mellan de olika uppgifterna måste förlöpa relativt brant. Av vikt för den fortsatta bearbetningen är också, att alla uppgifter i dessa prov trycktes separat på en sida, vars återstående del användes till uträkningar. Alla uträkningar ägde alltså rum i provhäftena, vilket möjliggör en jämförande felanalys mellan eleverna i avgångsklasserna och vuxenmaterialet. Genom detta arrangemang undveks dessutom, att den prövande tog del av de föl- jande uppgifterna, innan arbetet med den pågående avslutats.
För att uppgifterna skulle vara så representativa som möjligt för den grundläggande skolans undervisning, hämtades de _ med nedan angivna undantag — från tillgängliga provräkningar, läroböcker och examensskriv- ningar. Med provräkningar förstås i detta fall dels i tryck utgivna provräk- ningsuppgifter, vanligen i anslutning till viss lärobok, dels av skolöver- styrelsens försöksavdelning använda provräkningsuppgifter, för vilka ap- proximativa lösningsfrekvenser för olika årskurser var kända. Undantagen utgjordes genomgående av vissa lättare uppgifter, som måste nykonstrue— ras av brist på dylika i det ovannämnda materialet för ifrågavarande års- kurser. Till dessa lättare uppgifter hörde också vissa av de enskilda upp- gifter, som vi _ för ev. jämförelser av lösningsfrekvenser _ hämtade från Cederblads (1939) undersökningar av värnpliktiga, folkhögskole— och folk- skoleelever.
Beträffande de exempel som anges nedan bör tilläggas, att de är finge- rade vad beträffar siffervärdena och oftast något svårare än dem som an- vänds i proven, eftersom vi där strävat efter att använda så räknemässigt lätta uppgifter som möjligt.
Prov I, decimalbråk: De sju första uppgifterna täcker endast ett av de fyra räknesätten högst med två decimaler och, med undantag för de två additionsuppgifterna, endast omfattande två termer (resp. faktorer). Av additionsuppgifterna omfattar den ena tre, den andra sex termer.
Ex.: (1) 238,4 — 83,6. (2) 348,2 - 0,8. (3) 4000 — 388,88. (6) 162 :0,6.
De sista fyra uppgifterna utgöres dels av två blandade exempel, varav ett med fyra termer och endast addition och subtraktion, dels ett med fem termer och samtliga fyra räknesätt. De två återstående utgöres av uppgif— ter, den ena avseende multiplikation den andra division med två termer om vardera högst tre decimaler, i vilka det gällde att korrekt avkorta svaret till ett mindre antal decimaler.
Ex : (9) 0,03 ' 0,082. (10) 4,04 : 0,323. I ex. (9) skall svaret avkortas till tre, i ex. (10) till två decimaler.
Prov R I], allmänt bråk: I samtliga uppgifter skall svaren förkortas så långt möjligt. Tio av de tretton uppgifterna omfattar två termer. Av dessa är två additionsuppgifter, två subtraktionsuppgifter, tre multiplikationsupp- gifter samt två divisionsuppgifter. Av de återstående tre omfattar en addi- tion av tre termer, en addition av fem termer samt en blandat multiplika— tion och division (parentesuppgift).
2+311
Ex.: (1)%+%-(2)1?+(4)— (9)9__7å. (må-å
3 4
Prov R III, ekvationer: Fem av de tretton uppgifterna utgöres av tre— termsuppgifter av typen x+8: 10. Bland de övriga ingår en parentes- uppgift, en med 1: i nämnaren och en med flera termer.
Ex.: (1). 3x=15. (4). 54). (7). 23524. (9). 13+g=a
9xg+—x42özx+41
324=ä
(12)
Prov R IV, procenträkning. Flertalet uppgifter utgöres av problem av den typ som kan tänkas förekomma i vardagslivet.
Ex.: (1). Hur mycket är 10 % av 300 kronor? (3). Efter en taxircsa visade taxa- metern 6 kronor. Passageraren ville betala 15 % i dricks. Hur mycket skulle han i så fall betala i dricks? (4). Fröken Svensson har 950 kronor i månads— lön. Hon får 8 % löneförhöjning. Hur stor är hennes månadslön efter löne— ökningen? (9). Vid andrakammarvalet 1956 fanns i Bergunda 1 230 röst- berättigade kvinnor. Av dessa röstade 984. Hur stort var valdeltagandet i procent bland kvinnorna i Bergunda?
Prov R V, geometri: triangel. Uppgifterna rör de grundläggande satserna om sidor, vinklar, yta, höjd, etc.
Ex.: (1). I en liksidig triangel är basen 5 cm. Hur stor är triangelns omkrets? (3). I en rätvinklig triangel är en av de spetsiga vinklarna 28”. Hur många grader är den andra spetsiga vinkeln? (6). En triangels yta är 28 cm"-'. Basen är 2 cm. Beräkna höjden. (9). I en likbent triangelär förhållandet mellan vinkeln vid spetsen och en av de lika vinklarna vid basen 4 : 7. Sök triangelns vinklar.
Prov Öb, överslagsberäkningar: Förebilden till provet kommer, som ovan angetts, från Norling (1958). Provet är uppbyggt efter principen med svars- alternativ, av vilka det skall markeras, som ligger närmast det rätta svaret. Inget av svarsalternativen är sålunda helt rätt, men ett av dem ligger alltid tydligt närmare det rätta svaret än de andra. Alla deltagare fick noggranna instruktioner om hur man skulle gå tillväga. Följande tre övningsexempel genomgicks så, att såväl lösningssättet som det rätta svaret blev klart för alla:
Ex.: (01). 2.4: (02).11-20= (03). 51%”: 0 2 0100 0 25 0 9 0 20 o 50 0 5 0175 0 75 0 16 0 50 0 100 0 6 0 200 0 150
Detta prov omfattade väsentligt fler uppgifter än vart och ett av de öv— riga matematikproven. Snabbheten betonades i instruktionen men det abso— luta flertalet prövande i såväl avgångsklasser som näringsliv avslutade dock arbetet före tidens slut.
&. Urvalet av prov i modersmålet
Beträffande principerna för konstruktionen av proven i modersmålet hän- visar vi till Husén, Björnsson, Edfeldt & Henrysson (1956, s. 102—158) samt till Ljung (1958).
Urvalet har företagits så, att tre prov skulle täcka huvudmomentet läs- ning, tre skrivning. Inom vart och ett av huvudmomenten skulle så väsent- liga och olika aspekter som möjligt erhålla var sitt prov.
Proven i läsning Prov Lf, läsförståelse: Provet består av ett antal texter, efter vilka följer frågor på innehållet. Till dessa frågor hör fem svarsalternativ, av vilka ett är bäst och skall markeras av den svarande. Det torde vara ofrånkomligt, att läshastigheten spelar en viss roll för resultaten, men den använda tids- gränsen var sådan, att flertalet deltagare av alla kategorier hann avsluta arbetet innan tiden var ute.
Prov Ok, ordkunskap: Även detta prov är ett flervalsprov, i vilket det gäller att bland fem förslag plocka ut det ord som passar bäst till frågan.
Prov Bk, bokkunskap: Detta prov är hämtat från standardproven från årskurs 4. Det består av en uppslagsbok ibland med förkortningar och hän- visningar till andra uppslagsord. För att besvara frågorna skall man alltså
rådfråga uppslagsboken, och det gäller alltså att läsa rätt och följa hänvis- ningarna.
Till skillnad från A-upplagans prov är detta prov i B—upplagan icke hårt tidsbegränsat (jfr Ljung 1958, s. 11 ff.). Vår tidsgräns är liberal, men ett påpekande om snabbhetens betydelse ingår i instruktionen.
Proven i skrivning Prov Sp, Språkriktighet: Varje exempel i detta prov består av tre me— ningar, av vilka endast en är språkligt korrekt. Det gäller att markera denna.
Prov Rs, rättstavning: Provet är ett flervalsprov mellan fyra alternativ.
Prov Ip a, interpunktion : Provtypen är hämtad från standardproven men för att få ett för vuxna bättre lämpat innehåll, har texten bytts ut. Det gäller i provet att sätta ett lodrätt streck efter sista ordet i varje mening.
Tab. 150. Matematikprovens reliabilitet (enligt Kuder- Richardson) beräknad på de elever i skolfältundersökningen, vilka inte fortsätter till högre studier
Folkskola Realexamen Prov Pojkar Flickor Pojkar Flickor
Decimalhråk ............ R I .69 .65 .59 .63 Allmänt bråk ........... R II .86 .86 .76 .82 Ekvationer ............. R III .61 .58 .62 .57 Procenträkning .......... R IV .76 .71 .54 .71 Geometri: Triangel ....... R V .66 .59 .67 .84 Överslagsberäkningar . . . . Öb .571 .521 .711 .621
1 Beräknad enligt Froeliehs approximationsformel (Garrett 1953, s. 336 f.)
Tab. 151. Modersmålsprovens reliabilitet enligt olika källor
Kuder— Split- Ri- .. Prov half char d- Kalla son
Läsförståelse . . . Lf .80 .83 Diff. unders. årsk. 7 Ordkunskap . . . . Ok —— (.84) SPszBåä'Sk' 6 (Ljung 1958, Bokkunskap. . .. Bk — .92 SfBäfgå' 4 (Llung 1958' Språkriktighet . . Sp .77 .76 Ditt. unders. årsk. 7 Rättstavning . . . Rs .85 .86 Ditt. unders. årsk. 7 Interpunktion . . Ipa .841 Skolfältunders.
1 Beräknad enl. Froeliehs approximationsformel (Garrett 1953, s. 336 f.). Då antalet fel räknas här, har 11 (= antalet uppgifter) satts till högsta uppnådda antalet fel. Korrelationen har med samma resultat beräknats på pojkar (avg.) med folkskola (antal uppg. = 40) resp. realexamen (33).
e. Provens reliabilitet
För vårt vidkommande gäller det endast att pröva, om proven har för gruppjämförelser tillfredsställande reliabilitet, så att icke ev. frånvaro av signifikanta differenser mellan t. ex. utbildningskategorier kan tillskri- vas bristande reliabilitet. Som en för gruppjämförelser godtagbar reliabi— litet skall vi betrakta en korrelation om ca .50. Resultaten av reliabilitets- prövningarna framgår av tab. 150 och 151.
För matematikproven har vi, med ett undantag, beräknat reliabiliteten enligt Kuder—Richardson (Garrett 1953, s. 335 f.). Tab. 150 visar ge- nomgående tillfredsställande värden från de synpunkter vi ovan anlagt. Mot bakgrunden av att proven av administrativa skäl måst göras förhål- landevis korta, synes värdena särskilt för prov RII snarast oväntat höga. Korrelationerna för prov Öb är beräknade enligt den approximationsfor- mel. som ger en uppskattning i underkant av motsvarande split-halfkoeffi- cient.
För modersmålsproven har vi uppskattat reliabiliteten på andra material än de undersökta. För tre av dem (Lf, Sp, Rs) har vi erhållit siffrorna från den pågående differentieringsundersökningen i Stockholm (Svensson 1958) i årskurs 7 (motsvarande). Dessa resultat finns ännu inte publicerade utan härrör från uppgifter direkt från undersökningsledningen. Beträffan— de provet i ordkunskap gäller, att parentesen markerar, att vi använt en obetydligt annorlunda version, företrädesvis beträffande de svårare upp- gifterna i slutet av provet. Resultaten från interpunktionsprovet har slut- ligen beräknats enligt ovannämnda approximationsformel. I samtliga fall visar siffrorna för våra syften fullt tillfredsställande reliabilitet.
f. Provens samband med betyg Provresultatens korrelation med betygen i resp. ämne är en aspekt av den »samtidiga» (concurrent) validiteten (Technical recommendations, 1954, s. 14), som torde vara av visst intresse i detta sammanhang. Korrelatio- nerna kan sägas visa den vikt, som vederbörande prov erhåller i lärarnas betygssättning. Det är givetvis önskvärt, att de aspekter av ämnet som prövats är sådana, som också är av relevans vid skolornas betygssättning. Detta är givetvis icke alltid nödvändigt, t. ex. när man vill lancera ett tidi— gare i undervisningen icke beaktat moment, men i vårt fall är positiva samband med betygen en fördel, eftersom proven utvalts med hänsyn till att de skall täcka för undervisningspraxis relevanta moment. Frihetsgraderna för signifikansprövningen framgår av antalen i tab. 153—154.
Resultaten av dessa validitetsprövningar framgår av tab. 152 i vilket materialet i skolfältundersökningen är uppdelat med hänsyn till avgång till högre skolor (HS), kön och skolform.
Tab. 152. Korrelationer mellan provresultat och betyg för olika elevkategorier i skolfältundersökningen
F = folkskolematerialet R = realexamensmaterialet
Avg. HS Totalt Prov Pojkar Flickor Pojkar Flickor F R F R F R F R F R
Matematik Decimalbråk.... RI .53** .30" .61" .21** .41" .37" .39** 26" .34""'[ .25* Allmänt bråk... RII .56** .39" .64** .29** .47" .45" .42" .34" .32* .39" Ekvationer ..... R III .43** .35** .49" .22" .38** .35** .24 .36" .11 .33" Procenträkning. RIV .63** .49** .65" .32" .57" .48** .62" .46" .46" .46" Triangel ........ RV .53" .35** .56" .31" .47" .37** .36" .35'" .51** .20 Överslagsberäkn. Öb .51" .44** .56** .31" .44** .29" .37** .48" .42" .43" Modersmålet Läsförståelse... Lf .45** .25" .49** .25" .43" .18" .33* .39** .44" .28" Ordkunskap.... Ok .47" .27" .52" .17* .43" .26** .23 .30** .41" .35** Bokkunskap.... Bk .42** .17** .42" .04 .36" .13 .27* .31** .27* .12 Språkriktighet.. Sp .41** .42** .38" .31" .35" .39" .25 .41** .31* .46" Rättstavning.... Rs .50" .34** .49" .25" .42" .31" .31' .17 .25* .40” Interpunktion... Ipa .49** .24** .50** .18** .47"' .20** .38' 20" .33** .38"
Tab. 152 visar genomgående säkerställda validitetskoefficienter i båda totalmaterialen (folkskola och realskola). Korrelationerna för realskolan år på grund av den med selektionen följande mindre spridningen i gruppen (»restriction of range») helt naturligt något lägre men säkerställda även för eleverna i kategorin »avg.» (ej till HS), vilka är av primärt intresse för vår undersökning. Ett undantag utgör provet i bokkunskap för realexamens- eleverna. Även för kategorin elever som går till högre studier föreligger i flera fall säkerställda samband.
Sambandens nivå är tillfredsställande. De nykonstruerade korta mate- matikproven hävdar sig väl gentemot de längre standardproven i moders— målet. Vi saknar anledning att i detta sammanhang gå närmare in på dif- ferenser mellan olika prov och/eller elevkategorier. Några konstateranden kan dock i förbigående göras. Sålunda kan vi iakttaga en genomgående tendens till lägre korrelation mellan prov och betyg för flickorna än för pojkarna i folkskolematerialet bland dem som icke går till högre studier (kateg. »avg.»). Tendensen synes mest utpräglad i matematik men är ge- nomgående även i samtliga modersmålsprov. Däremot synes i matematik och de skriftliga modersmålsproven en motsatt tendens föreligga i real- examensmaterialet. Här är alltså sambanden mellan betyg något högre för flickorna än för pojkarna bland dem som icke går till gymnasium.
Anledningarna till de båda tendenserna kan icke med säkerhet anges utan vissa specialundersökningar, som dock skulle föra för långt ifrån vår problemställning. Beträffande realexamensmaterialet synes det icke omöj- ligt, att det kan föreligga skillnader mellan manliga och kvinnliga elever
på sådant sätt, att de manliga i dessa prov uppvisar bättre resultat. Sam- tidigt har vi i varje fall i matematikproven att räkna med en viss tak- effekt, som sålunda minskar spridningen för de manliga eleverna i större omfattning än för de kvinnliga, varigenom en korrelationssänkande effekt genast uppkommer.
Beträffande folkskolematerialet torde dylika takeffekter icke förekomma, varför anledningen här måste sökas på annat håll. Möjligen har vi att söka förklaringen i att andra typer av räkneoperationer eller andra faktorer spelar en något större roll vid betygssättningen av flickorna.
g. Provens differentierande förmåga i övrigt
Utöver de aspekter av validiteten som ovan berörts i samband med redo- visningen av sambanden med betygen i motsvarande ämne för eleverna i avgångsklasserna, skall vi här redovisa i vilken utsträckning proven diffe- rentierar mellan olika elevkategorier. Redovisningen tar fasta på två typer
Tab. 153. Provresultat för pojkar och flickor i skolfältundersökningen
Pojkar Flickor _ Prov Diff.1 t P n M 5 11 M 5
' Folkskola Decimalbråk ........ RI 543 5,49 2,27 437 6,04 2,12 ——0,55 3,91 *** Allmänt bråk ....... RII 543 5,90 3,83 436 7,03 3,78 ——1,13 3,78 *** Ekvationer ......... RIII 543 4,01 1,76 436 4,09 1,69 —0,08 0,72 — Procenträkning ...... RIV 543 4,68 2,42 436 4,43 2,18 0,25 1,70 — Triangel ............ RV 543 2,24 1,71 436 1,88 1,54 0,36 3,47 *** Överslagsberäkn ..... Öb 543 8,26 3,64 436 6,90 3,38 1,36 6,05 *** Realskola Decimalbråk ........ RI 300 9,27 1,59 307 9,10 1,72 0,17 1,27 _ Allmänt bråk ....... RII 300 11,11 2,26 307 11,00 2,53 0,11 0,57 — Ekvationer RIII 300 11,02 1,60 307 10,60 1,80 0,42 3,04 ** Procenträkning ...... RIV 300 10,00 1,60 307 9,13 2,13 0,87 5,70 *** Triangel ........... RV 300 8,63 1,63 308 8,33 2,29 0,30 1,86 — Överslagsberäkn.. . . . Öb 300 18,58 4,75 308 14,34 4,66 4,24 11,11 *** Folkskola Läsförståelse ........ Lf 543 14,28 5,77 436 12,08 5,14 2,20 6,30 *** Ordkunskap ........ Ok 543 11,86 4,64 436 10,74 4,78 1,12 3,78 *** Bokkunskap ........ Bk 543 10,80 3,16 436 11,42 3,16 ———O,62 3,05 ** Språkriktighet ...... Sp 543 15,08 3,82 436 15,90 3,38 —0,82 3,56 *** Rättstavning ....... Rs 542 16,26 5,50 435 18,62 5,23 —2,36 6,85 *** Interpunktion ....... Ip a 543 14,52 7,16 436 11,72 6,60 1—2,80 6,35 *** Realskola Läsförståelse ........ Lf 300 23,03 3,59 308 21,18 4,40 1,85 5,69 *** Ordkunskap ........ Ok 300 25,70 4,47 307 24,20 4,85 1,50 3,97 *** Bokkunskap ........ Bk 300 20,14 2,68 307 19,44 2,86 0,70 3,11 ** Språkriktighet ...... Sp 300 22,52 3,51 308 22,76 3,12 _0,24 0,89 _ Rättstavning ....... Rs 300 27,52 4,06 308 28,58 3,59 —1,06 3,41 *** Interpunktion ....... Ip a 300 3,52 4,28 308 3,32 4,11 1-—0,20 0,59 ——
1 I interpunktionsprovet, som utvärderas i antal fel, har vi låtit differenserna byta tecken för att underlätta jämförelserna med andra prov.
av differenser, dels mellan könen, dels mellan elever som gått till högre studier (HS) och övriga avgångna elever (avg.). I båda dessa fall har vi tidigare redovisat vissa differenser ifråga om betyg.
Könsdifferenser
Tab. 153 redovisar provresultaten för pojkar och flickor totalt för folk- skola resp. realexamen.
Beträffande matematikproven kan först konstateras, att icke alla av dem visar säkerställda differenser mellan pojkar och flickor. Det gäller i folkskolematerialet om proven i ekvationslösning och procenträkning, i real- examensmaterialet om proven i decimalbråk, allmänt bråk samt geometri (triangel). Av medelvärdena för proven i realexamensmaterialet framgår vid en jämförelse med antalet uppgifter enligt tab. 149, att de ligger nära maximum. Sannolikt har vi alltså att i detta material räkna med en viss takeffekt.
Av de återstående proven för folkskolematerialet visar proven i meka- .1isk räkning (decimalbråk och allmänna bråk) säkerställda differenser till flickornas förmån, medan proven i geometri (triangel) och överslags- beräkningar går i motsatt riktning. Det bör erinras om, att matematik- betygen för pojkar och flickor icke skilde sig signifikant åt i folkskole- materialet (tab. 139).
De prov som i realexamensmaterialet visar signifikanta differenser är ekvationer, procenträkning och överslagsberäkningar och går alla i riktning mot bättre prestationer för pojkarna. Provresultaten i de övriga proven går också i denna riktning, ehuru de som nyss konstaterats, icke givit signifi- kanta differenser. I realexamensmaterialet hade pojkarna f. ö. säkerställt högre betyg än flickorna.
I detta sammanhang bör betonas, att våra resultat endast belyser fak— tiskt förekommande differenser i provresultat och betyg i en viss skol- situation. De kan alltså icke tas till utgångspunkt för mer generella slut- satser angående flickors och pojkars begåvningsmässiga och andra förut- sättningar för de olika ämnena. För en introduktion i speciallitteraturen på detta område får vi hänvisa till Siegvald (1944) och Vernon (1951) samt ifråga om matematik särskilt till Werdelin (1958).
Ifråga om modersmålsproven bör först framhållas, att provet i interpunk— tion (Ip a) till skillnad från övriga prov utvärderas i antalet fel. För att nå enhetlighet i terminologin vid diskussion av de olika proven har vi vid angivandet av differenserna genomgående ändrat tecken för interpunk- tionsprovet, så att en positiv differens även för detta prov anger en bättre prestation.
De tre proven i läsning (Lf, Ok, Bk) visar säkerställda differenser i samt- liga fall i både folkskole— och realexamensmaterialet. I samtliga fall utom ett går resultaten i riktning mot bättre prestationer för pojkarna. Undan-
Tab. 154. Provresultat i matematik för elever i skolfältundersökningen som gått till högre skolor (HS) och övriga elever ( avg. )
HS Avg. _ Prov Diff. t P n M 5 11 M s
Folkskola, pojkar Decimalbråk ........ RI 55 6,67 1,84 488 5,35 2,28 1,32 4,911 *** Allmänt bråk ....... RII 55 8,33 3,51 488 5,63 3,78 2,70 5,364 *** Ekvationer ......... RIII 55 4,82 1,60 488 3,92 1,75 0,90 3,915 *** Procenträkning ...... RIV 55 5,84 1,88 488 4,55 2,45 1,29 4,655 *** Triangel ............ RV 55 2,93 1,63 488 2,17 1,71 0,76 3,255 *** Överslagsberäkn ..... Öb 55 9,78 3,59 488 8,08 3,59 1,70 2,543 ** Folkskola, flickor Decimalbråk ........ RI 58 7,19 1,93 379 5,87 2,09 1,32 4,788 *** Allmänt bråk ....... RII 58 9,21 2,74 378 6,71 3,81 2,50 6,095 *** Ekvationer ......... RIII 58 4,34 1,45 378 4,05 1,72 0,29 1,385 — Procenträkning ...... RIV 58 5,55 2,23 378 4,25 2,11 1,30 4,163 *** Triangel ............ RV 58 2,48 1,62 378 1,79 1,51 0,69 3,050 *** Överslagsberäkn ..... Öb 58 8,18 3,92 378 6,70 3,23 1,48 2,734 *** Realskola, pojkar Decimalbråk ........ RI 107 9,48 1,36 193 9,15 1,69 0,33 1,840 — Allmänt bråk ....... RII 107 11,45 1,98 193 10,93 2,36 0,52 2,030 * Ekvationer ......... RIII 107 11,34 1,34 193 10,84 1,70 0,50 2,804 *** Procenträkning ...... RIV 107 10,34 1,45 193 9,81 1,65 0,53 2,880 *" Triangel ............ RV 107 9,00 1,22 193 8,43 1,77 0,57 3,275 *** Överslagsberäkn ..... Öb 107 19,58 4,78 193 18,04 4,63 1,54 2,702 *" Realskola, flickor Decimalbråk ........ RI 87 9,55 1,36 220 8,93 1,80 0,62 3,270 *** Allmänt bråk ....... RII 87 11,71 1,95 220 10,72 2,68 0,99 3,579 *** Ekvationer ......... RIII 87 11,11 1,58 220 10,40 1,84 0,71 3,377 "* Procenträkning ...... RIV 86 9,99 1,63 221 8,80 2,20 1,19 5,183 *** Triangel ............ RV 87 9,00 1,66 221 8,07 2,45 0,93 3,848 "* Överslagsberäkn ..... Öb 87 16,00 5,23 221 13,70 4,24 2,30 3,654 "*
taget utgörs av provet i bokkunskap i folkskolematerialet, där flickorna uppvisar en säkerställd ehuru till omfattningen ganska obetydligt bättre prestation.
Proven i skrivning visar i båda skolformerna en genomgående tendens till bättre prestationer för flickorna, en tendens som dock icke är säker- ställd för språkriktighets- och interpunktionsproven i realexamensmate- rialet. Dylika tendenser, som med hänsyn till differentialpsykologins resul- tat kan förväntas (Siegvald 1944), har i standardproven tidigare konsta- terats av bl. a. Naeslund (1954) och Björk, Bretschneider, Bromsjö & Hal- linder (1957).
Beträffande modersmålsproven måste dock utfallet av signifikanspröv- ningen för läsproven betecknas som anmärkningsvärt. Betygsdifferenserna gick ju i detta avseende åt andra hållet och visade alltså, liksom betygen i skriftligt modersmål, en statistiskt säkerställd differens till förmån för flickorna. Resultaten kan dock knappast tas som utgångspunkt för kritik
Tab. 155. Provresultat i modersmålet för elever i skolfältundersökningen som gått till högre skolor (HS) och övriga elever (avg.)
HS Avg. Prov Diff1 t P n M 5 11 M 5
Folkskola, pojkar Läsförståelse ....... Lf 55 18,60 5,23 488 13,78 5,62 4,82 6,429 *** Ordkunskap ....... Ok 55 15,70 4,29 488 11,44 4,49 4,26 6,949 *** Bokkunskap ....... Bk 55 12,18 2,90 488 10,66 3,15 1,52 3,654 *** Språkriktighet ..... Sp 55 17,36 3,98 488 14,82 3,71 2,54 4,517 *** Rättstavning ...... Rs 55 19,80 4,49 487 15,86 5,46 3,94 6,020 *** Interpunktion. .. . . . Ip a 55 9,48 5,37 488 15,10 7,12 15,62 7,086 *** Folkskola, flickor Läsförståelse ....... Lf 58 15,40 4,22 378 11,58 5,08 3,82 6,231 *** Ordkunskap ....... Ok 58 13,40 4,40 378 10,34 4,48 3,06 4,920 *** Bokkunskap ....... Bk 58 12,82 2,96 378 11,20 3,13 1,62 3,851 *** Språkriktighet ..... Sp 58 17,92 3,75 378 15,60 3,21 2,32 4,471 *** Rättstavning ...... Rs 58 20,68 5,00 377 18,30 5,20 2,38 3.355 *** Interpunktion ...... Ip a 58 8,30 5,00 378 12,26 6,68 13,96 5,348 *** Realskola, pojkar Läsförståelse ....... Lf 107 23,68 3,23 193 22,66 3,74 1,02 2,475 ** Ordkunskap ....... Ok 107 26,66 3,45 193 25,16 4,87 1,50 3,099 *" Bokkunskap ....... Bk 107 20,80 2,37 193 19,78 2,76 1,02 3,368 *** Språkriktighet ..... Sp 107 23,46 3,30 193 22,00 3,51 1,46 3,589 *** Rättstavning. . . . .. Rs 107 28,68 3,45 193 26,86 4,25 1,82 4,019 *** Interpunktion ...... Ip a 107 2,98 3,86 193 3,80 4,41 10,82 1,673 -—— Realskola, flickor Läsförståelse ....... Lf 87 23,41 3,83 221 20,30 4,30 3,11 6,186 *** Ordkunskap ....... Ok 86 26,48 3,77 221 23,30 4,94 3,18 6,056 *** Bokkunskap ....... Bk 86 20,48 2,81 221 19,04 2,77 1,44 4,043 *" Språkriktighet ..... Sp 87 23,84 2,65 221 22,34 3,19 1,50 4,219 *** Rättstavning ...... Rs 87 29,76 3,27 221 28,12 3,59 1,64 3,849 *** Interpunktion ...... Ip a 87 2,34 3,02 221 3,72 4,45 11,38 3,130 ***
1 Se not 1 till tab. 153.
mot proven. En dylik motsättning mellan betyg i vissa ämnen och prov- resultat har för ett folkskolematerial — dessutom i relation till resultat från intelligenstest —— iakttagits och diskuterats av Trankell (1956), som funnit, att flickorna vid betygssättningen uppenbarligen gynnats av vissa bedömningstendenser sammanhängande med faktorer avseende anpass- ningen till skolsituationen etc.
Det synes sålunda nära till hands liggande att antaga, att samma meka— nismer som de av Trankell (1956) diskuterade _— åtminstone en del av dem — svarar för den i vårt material iakttagna motsättningen mellan betyg och provprestation. Här skulle i så fall åtminstone en del av förklaringen kunna ligga till de lägre validitetskoefficienterna för de kvinnliga eleverna i folkskolematerialet. Det bör därvid observeras, att vi kunnat spåra tenden- sen i två vad betygssättningen beträffar helt oberoende material, nämligen dels i folkskolans sjunde årskurs, dels i realexamen. Ytterligare en faktor
torde emellertid böra övervägas ifråga om just ämnet modersmålet. Det ifrågavarande modersmålsbetyget täcker ju i båda skolformerna en del aspekter, som svårligen låter sig prövas med objektiva kunskapsprov. Vi kan alltså inte utesluta, att av faktorer inom området för betygssättningen ett moment som muntlig framställning svarar för åtminstone en del av den motsättning, som vi ovan diskuterat. (Jfr Dahlkvist 1950.)
Differenser mellan elever som gått till högre skolor och övriga I tab. 154—155 redovisas resultaten av prövningen av differenserna i prov- resultat mellan elever som gått till högre skolor (HS) och övriga (avg.). Samtliga prov visar i båda materialen bättre prestationer för HS—eleverna. Av de 48 differenserna är 45 statistiskt säkerställda.
Av tab. 153—155 framgår dessutom antalet elever i de olika under- grupperna. Man ser då, att antalet varierar helt obetydligt mellan olika prov i de båda kategorierna. Anledningen härtill år, att icke alla elever kun- nat vara närvarande vid alla prov på grund av besök hos skolläkaren, tider för hemresa med buss eller tåg etc. Vi sökte dock eliminera denna typ av bort- fall så mycket som möjligt, vilket bl. a. visas av att i skolfältundersök- ningen endast 0,3 % av de deltagande eleverna icke närvarit vid samtliga prov. Här bör tilläggas, att beräkningarna av sambanden med betyg givet- vis grundats på det obetydligt mindre antal, för vilka betygsuppgifter från fullständig kurs förelegat.
h. Fördelningarna och förekomsten av ev. tak- och botteneffekter
Enligt de kriterier som legat till grund för konstruktionen resp. urvalet av prov skulle tillräckligt utrymme finnas för variation såväl inom skol- fältundersökningsmaterialet som mellan detta och materialet i olika kate- gorier från fältundersökningen i näringslivet (jfr p. 5, s. 352). Särskilt ifråga om de korta matematikproven blir det givetvis svårt att skapa så- dant utrymme. Redan från tidigare redovisade tabeller angående provens differentierande förmåga i skolfältundersökningsmaterialet har vi kunnat utläsa, att risk för en s. k. takeffekt föreligger beträffande realexamens— materialet. Med takeffekt menas alltså, att provet icke ger tillräckligt ut— rymme för variation uppåt. Det är med andra ord för lätt för den under- sökta gruppen, medför snedhet i resultatskurvan och verkar i sänkande riktning på medelvärdet. Motsatsen gäller om vad vi här kallar botteneffekt.
För att mer åskådligt belysa dessa tendenser och för att samtidigt få en uppfattning om fördelningsformen, vilken, när dessa effekter icke före— ligger, approximativt bör följa normalfördelningen, har vi i fig. 32—33 åter- gett fördelningarna för de totala folkskole- och realexamensmaterialen.
Fig. 32—33 visar båda en avsevärd differentiering mellan de båda grup— perna. Detta är givetvis något helt självklart mot bakgrunden av såväl
% 40 _ _ & RlDecimalbråk _: RlI. Allmänt bråk : : .a. 250—; _ _; i ** '2— — | | 5 :' *, £ .' : 5 :' *. I i i 204: ,- : _; :' : _ ' | - : : : ." I —: : l 5 ' '. : ,o' : |G": ' | _: .c : å ? å : s _: o" : .: nu..." : ; ___-.-' : ; _..-..._.-- ” O'l'Z'öTWSG' 7'8'9'10'll 0'1'2'3"4557'a's'm'n'12'15 Antal rölt __ Antal riitl'8 40- _ ; öllI.Ekvalioner _; RN. Procenträkning % 5 501 _. % 5 '-_ _: ,. E " .! E ," l'. 20: :' ". —' .-' '. : . . : .0' t _ | | — | | .: : ' : I '. _ , '- — " | 5 |. '. E ; '. 5 'o' .- :] "I ". : O._ ' "I 5 o."""" " Go '2'5'4'5'5"'"789|on12|5 o'n'2'3'4"5 5'7'8'9'lu'lm2 Antal rött Antal rätt 40 _ _ _: BY. Triangel 'o': _: 'Öb. Överslaqsberökningar 5 i 5 __ | | _ : ' ' : 1 i '- : 20—2 : '; —: : ,' ; : ___ E ", : _: ,, ..A. : l : : |. *. m—j : —: . ' . E ..-..---' l 5 ,o'" *. 0 0 'T' 2 "5 4 ' 5 ' e ' 7' a ' 9' 0-1' 4'4—5' 'se' 'ne' 'um' 'ml 2495 'zrzs Antal rött Antal räi'l' '— Folkskolematerialet """" Realexamensmaterialet
Fig. 32. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för totala folkskole— och real— examensmaterialen
%
40 _ _
_: lfläsförstäelse _: 0k.0rdkunskap
öo—f å
zo—f . —f : __" %— :
_ _ _ _ t : -. 2 E I. '. : lll—_ . -_ ": E ." ', E : ," -_ _: 0 0-l' '4—514'8—9' lZ—lä' lw' html 12425' 28 (H' 'H' '5-9' lZ-ll' 'IHI' tail t4—75' M Bm Antal rött Antal rött 40 _ _ _: Bk.Bokkunskap E 5p.5pråkriktighet 350—f % å '- —E : "| : ,".—
20—1 ': € .' '*._ E ". 5 .' '. : ' " ' " _ " : | . _ ' : "
lll—: '-_ ': : E ". E ,. ': : .a : _o :
” tH' '4—5' '3—9' 'n—a' 'lw' 'le-Zl' 24-25 '5-6' '940' _'a|4' 'rHa' 222 tal
Antal rött Antal rött
40 _ _
_: Rs. Röttstavning 5 | p 0. Interpunktion
äo—f €
20% %
m—f %
5 E "”— 0 [+F '45' '8—9' 'ne' 'let tal 242? ha 521? 0-1' '4-5' '5-9' '120' 'en” inl iafl % 5255 Antal rött Antal fel _— Folkskolematerialet """" Realexamensmaterialet
Fig. 33. Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för totala folkskole- och real- examensmateri alen
elevselektion som undervisningsplaner och kommer i det följande därför icke att närmare beröras.
Av intresse för denna undersökning är däremot andra drag. Ifråga om matematikproven, vilkas fördelningar återges i fig. 32, kan vi först kon- statera följande. Fördelningarna för folkskolematerialet i proven decimal- bråk, ekvationer, procenträkning och överslagsberäkningar är av sådan form och belägna på sådant sätt i skalan, att de utan större inskränkningar i slutsatserna möjliggör ett studium av variationer åt båda hållen. Triangel- provet visar för detta material tendens till en botteneffekt. Ett studium av de enskilda uppgifterna i detta prov visar emellertid, att den nedre hälften av denna skala knappast kunde ha konstruerats lättare, om man velat hålla uppgifterna inom momentdefinitionens ram. Slutsatsen härav blir då den, att så som vi definierat detta moment, får fördelningen betraktas som en valid mätare av kunskapsbehållningen vid skolans slut. Om resul- tatet sedan inte svarar mot förväntningarna är en annan fråga, som i sin tur leder till frågan om kunskapsutvecklingen under tiden från inlärandet till provet. Denna frågeställning faller, ehuru i sig själv intressant, utom ramen för denna undersökning.
En annan egendomlighet representerar fördelningen i folkskolemateri- alet för momentet allmänt bråk. Det är givet att man kan invända, att den visar, att provet är felkonstruerat. Vi är emellertid inte benägna att utan vidare avföra problemet med en sådan tolkning. Detta prov har nämligen ifråga om urvalet av uppgifter konstruerats efter exakt samma principer som övriga matematikprov. Därtill kommer, att fördelningen för realexa— mensmaterialet är i princip likadan för detta som för övriga matematik- prov, något som knappast skulle ha varit fallet, om något systematiskt fel skulle ha insmugit sig vid urvalet av uppgifter. Enligt vår mening bör re- sultaten av detta prov över huvud tolkas med försiktighet på grund av den avvikande fördelningsformen, men denna kan knappast avvisas som ett uttryck för en ovanligt stor variation mellan eleverna vid slutet av skolgången i denna skolform, ett faktum som i sin tur leder till nya pro- blem angående momentets ställning i undervisningen, feltyper, metodik och individuell diagnos av brister i elevernas färdigheter. Vi betraktar med andra ord t. v. fördelningen som ett symptom på momentets svårighets— grad. En uppdelning av materialet på kön resp. HS/Avg.-grupper har visat, att fördelningen icke kan betraktas som ett uttryck för fyra separata för- delningar med liten spridning. (Se nedan och fig. 34.) En analys av fel- typerna efter de principer som används av Cederblad (1939) och Kylén (1957) kan möjligen ge ytterligare konkretion åt denna provisoriska tolk- ning. Denna analys kan dock inte redovisas i detta sammanhang.
Fördelningarna i realexamensmaterialet visar för samtliga prov utom överslagsberäkningar en mer eller mindre markerad tendens till takeffekt. De »sanna» medelvärdena kan alltså i dessa prov förutsättas ligga högre.
% _5 RI.Declmalbräk _5 nu. Allmänt bråk bo—f —; : i "5 " ä ? I, ——-. _; _ . _ '0—3 ", € .'---. E " kg ; "..—_.- . su" _. s _— ! 9, — o . o *. _ _; .. : ' | I " s '. (: f'l'2'5'4'5'5'7'i'9'lu'u 'o'|'2'5'4'5'5'7'a's'lo'u'lz'n Antal rätt *. Antal rätt 40 _ _ _: Rmtkvahoner _? RIY. Procenträkning 350—: —Z 5 i . " : Il : : | !. 20—1 ,- ' —_ I '. _. l _. l ! % I, : " » l *: | 1 : " m'a "E ' 's : 's. 5 '_' s_— å " 's _: .» : " ___ : t.___ 1 G o'|'2'3'4'5's'7'a'9'm'u'lz'lä n'l'2'5'4'5'5'7's'9'w || |2 Antal rött Antal rätt 40 _ _ _: RYiTriangel _: Öh. Översloqsberökninqar % :=. 5 - 501 :' '. —_ _ : | | : ' =. _ | _ ut ' _: '. '- _Z ," ll : ': | : ' l_ 20? .' =! _: |, | : I X : ' '. : ' ', __ i '. _ t — | . 3 : . : | . |D": s__ __ |, 'i _ . _ , = : *. : : . _ $ __ ' l : 'n. : ' '—._ 0 o ' | ' 2 ' 5 ' 4 ' 5 ' 5 '7 '3 ' 9 'm 0-1' '4-5' '8-5' 'lz-n' 'len' tunt 'vad 'en Antal rätt Antal rött _Pojkar ------ Flickor
Fig. 34. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor i folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor
% 40
CN 23 :: å llllllllltilllllllllllllllllllllllllllll 5
=
& O
_5 R l.Declmalbräk
5 '”x_
: ".
å .
: |, _: "
: o'
_: ; ',._.__.'
ö'1'2'5'4'5'6'7'a'9'm'u'
Antal rött
Rll. Allmänt bråk
tllllllllllllllllllltllllllllltlllllllll
2'3'4'5'5'7's's'lo'u'lz'n' Antal rött
R ||| . Ekvationer
llllllllllllllllllltIllllllllllllllllli
RW. Procenträkning
o' | '2'3'4'5'6'7'8'9"m'u'lz' Antal rätt Antal rött _; RV.Triangel A 5 Öb.Överslagsberökninqar ? 5 Å _; _; ': |__ _: ; _o' . : _: =. 0'1'2'5'4'5'5'7'8'9'10 01'4'45'09' lzra' 'lsn'iuzl 2425' 'on Antal rött Antal rött _Pojkar """ Flickor
Fig. 35. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med real— examen vilka inte fortsall till gymnasium 24—001908
% 40 _ : E Lf. Läsförståelse _: Ok.Q;dkunskap äu—f g zn—f _; E I.. 'I. 5 It)—: " .! __ : o' 8— : _ ' *. __ E % E 0 0—1' '45' '8-9' 'new' "mi '2021' '24-20 200 0-1' '4-5' '0-0' 'lto' l&n' tel 2425' 202! 5233 Antal rött Antal rätt 40 _ : _; Bk.Bokkunskop E 5p.$präkriktighet "5 _ "; 20—5 å ". " 10—2 —; ” 0-|' '4-5' '0-0' 'xz—a' 'It-n' '202” 2425 0'1-2' '555' '0-10' '1544' 'N' 222 2520 Antal rött Antal rätt 40 3 _ E Rs. Röttstuvning E lpo.|nterpunktion 50—5 —: 20—2 € : ; ..! '...— lO—j ? .o . 't ' ä— : . __ .. 4 s. __ l 's : ," ”s. : l %. .:." x_— 0* " '"—
00 143540 420 4.41 tel 22 mr w
Antal rätt _Pajkar ' ----- Flickor
0-l' 'H' 'H' 'lm' 'Irrn' 2041 2421 tea 'let Antal tel
Fig. 36. Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor i folk- skolans sjunde årskurs vilka inie fortsatt till högre skolor
% 40 _ _ E Lf.Lösf6rstäelse 5 0k.0rdkunskap 250—f —f 20% __._ å ; |. &_ 5 _: I. '— E __ | .. .. I0—; __! "5. —; : _o' 'x_ : D 0-l' '4—5' "sa' 'ne' l&o' 2021' 2425' 'na O-l' '4—5' "s—s' len' 'let mt 20 ha het Antal rött Antal rätt 40 _ _ _: Bk.Bokkunskap _: 5p.5pråkriktighet 350—f ," % 5 " '. E *; =. 2 _ ' '. : ZD—E ]: !" E __ __ l l __ : l '. : : '.' '. : lll—: I '- _: : , || : _E— 0: =! _; ' : _. -_ : 'o' ” 0-1' '4—5' 'a-s' 'leo' 'lsa' '20—0' '24- 0'l-2' '5-0' '940' '0I4' 'ma' Wai 4540 ' Antal rätt Antal rött ' 40 _ 75 _: Rs. Rättsfavning Ip a Interpunktion öo—f 20: _; __ : | _ l '. å '-. ltt—_ '|' '. 5 ,: = ___. " : 0 "J, . 0 (H' '45' 'H' 'lz—lzl lrrlt 200 tail 021 5253! 'n-l" '45' '8-9' till' 5011 tott % % & Antal rött Antal fel _Pojkar ""'-Flickor
Fig. 37. Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen vilka inte fortsatt till gymnasium
För huvudbearbetningen innebär detta, att resultat som indicerar presta- tionsförhöjning svårligen kan vare sig iakttagas eller säkerställas.
Modersmålsprovens fördelningar är för folkskolegruppen i samtliga fall mycket gynnsamma för våra syften, medan realexamensmaterialet belastas med samma tendenser till takeffekter som matematikproven. Provet i in- terpunktion utgör därvid det mest slående exemplet på ett moment som i sig själv är av så elementär art, att det icke kan utnyttjas för en menings- full differentiering av eleverna på detta stadium med mindre än man an- tingen konstruerar så konstlade texter eller sätter så snäva tidsgränser, att provet på dessa grunder icke längre blir en valid mätare av den variabel man vill undersöka.
I fig. 34—37 har vi slutligen specificerat fördelningarna med avseende på kön för denvkategori elever (avg.) som inte fortsatt till högre studier. Om man än kan skönja en obetydligt lägre takeffekt i realexamensmate- rialet blir huvudintrycket ändå, att de allmänna tendenserna som ovan diskuterats gäller både pojkar och flickor i denna kategori.
i. Sammanfattning av diskussionen om kunskapsproven
I anslutning till de krav som vi inledningsvis uppställde på prövnings- instrumenten, skall vi här kortfattat sammanfatta redogörelsen för kun- skapsproven. Siffrorna hänvisar till motsvarande punkter i de allmänna principerna för konstruktion eller urval.
(1) Proven är utvalda med hänsyn dels till den faktiska undervisnings- situationen på ifrågavarande stadier (jfr deras vikt vid standardprovenl), dels också med tanke på att de skall representera olika huvudmoment i ämnena. Hänsyn har också tagits till utfallet i yrkes— och gymnasieenkä- terna (jfr särskilt allmänt bråk och överslagsberäkningar).
(2) Proven svarar väl mot momentindelningen i övriga delundersök- ningar och har avsiktligt homogeniserats med avseende på uppgiftstyperna, det senare dock i huvudsak beträffande matematikproven. För modersmåls- proven föreligger icke samma möjligheter till jämförelser med någon exem- pelsamling, men standardproven har konstruerats med sikte på homo- genitet, vilket också framgår av de utförda beräkningarna avseende reliabi- liteten enligt Kuder-Richardson. Reliabiliteten är beträffande modersmåls— proven mycket god och för matematikproven tillfredsställande för grupp- jämförelser.
(3) Samtliga prov utförs som grupptest. (4) De enskilda uppgifternas innehållsvaliditet torde vara god och garan- teras av att alla uppgifter i modersmålet (standardproven) och det absoluta flertalet uppgifter i matematik hämtats från gängse läroböcker, prov- samlingar o. (1. De har dessutom justerats så att icke onödigt svåra siffer- räkningar skulle inträffa.
(5) Provens fördelningar är sådana, att de för de olika skolutbildnings- grupperna i flertalet fall medger studium av prestationsdifferenser i båda riktningarna. Undantag utgör främst samtliga prov på realexamensgrup- pen (utom överslagsberäkningar) beträffande prestationsökningar på grund av en genomgående takeffekt. I folkskolematerialet föreligger botteneffekt i triangelprovet.
(6) Tidsbegränsningen är i samtliga fall av administrativ natur med un- dantag av proven i läsförståelse och bokkunskap, där tidsfaktorn för lång- samma läsare rimligtvis spelar en viss roll.
(7) Provbatteriet utnyttjar den tillgängliga tiden maximalt. Instruk- tionstiderna har kunnat hållas mycket korta.
(8) Standardproven har i hög grad kunnat utnyttjas för ämnet moders- målet.
C. Implikationer för tolkningen av resultaten av huvudbearbetningen
Till frågan om de i kap. 15 redovisade förutsättningarna för jämförelser har vi i vårt eget material empiriskt endast kunnat belysa frågan om be- tygsglidningen. Resultaten av denna prövning av betygsdifferenserna från årskurs 6 till årskurs 7 mellan klasser med liten och stor avgång till högre skolor efter årskurs 6 är sådana, att det för Vårt vidkommande icke synes motiverat att på grundval av dessa differenser ifråga om betygsglidning räkna med någon ytterligare markerad sänkning av kunskapsnivån för de olika hetygsgraderna utöver den som kan tillskrivas andra i kap. 15 nämnda förhållanden.
Vid provkonstruktionen har det icke kunnat undvikas, att fördelning- arna i såväl matematik som modersmålet visar en takeffekt i realexamens- materialet i skolfältundersökningen. Denna takeffekt har visserligen i nå- gon mån mildrats genom att alla elever som gått till högre skolor uteslu- tits från beräkningarna i huvudbearbetningen men torde ändå vara av den omfattningen, att prestationsförbättringar icke kan iakttagas i detta ma- terial, än mindre säkerställas. Motsvarande gäller om prestationsförsäm- ringar i geometri (triangel) i folkskolematerialet, som i skolfältunder— sökningen visar en tydlig botteneffekt.
KAPITEL 17
Resultat av kunskapsprövningarna i matematik
A. Principer för tolkning och redovisning
a. Några allmänna tolkningsproblem Med utgångspunkt från den plan för bearbetningen som redovisats i kap. 15, kommer utvärderingen av resultaten av de jämförande kunskapspröv- ningarna att äga rum som jämförelser mellan prestationer vid två tid- punkter, T1 och T2, varvid T1 avser tiden vid den grundläggande skolans slut för respektive yrkesgrupp, Tz prövningen av de anställda i åldern 18— 30 år i näringslivet. Då resultaten avser att utgöra ett försök att belysa frå- gan om kunskapsbehållningen efter skolans slut, avser uppläggningen med jämförelser mellan de två i betygshänseende likvärdiga grupperna, under de förutsättningar och med de inskränkningar i giltigheten som redovisats i kap. 15, att ersätta den långtidsstudie på samma individer, som vi be- tecknat som den bästa för en dylik problemställning.
Differenserna mellan T1 och T2 skall alltså, om än med försiktighet, tol- kas som ett uttryck för i vilken utsträckning olika aktiviteter under den mellanliggande tiden med vad den kan ha erbjudit av systematisk trä- ning eller användning av de i den grundläggande skolan inhämtade färdig- heterna, påverkat kunskapsbehållningen efter skolans slut. Vår utgångs— punkt vid beräkningarna har, som framgått av kap. 15, varit prestatio- nerna i de olika yrkesgrupperna i fältundersökningen i näringslivet, varvid vi med utnyttjande av sambandet mellan betyg och provresultat i skolfält- undersökningsgruppen beräknat prestationerna i denna grupp för elever med samma betygsmedeltal som respektive yrkesgrupper. Av denna anledning kan de värden som gäller skolfältundersökningen (Ti) betraktas som sådana re- sultat som för de olika yrkesgrupperna skulle förväntas, om den mellanlig- gande tiden inte skulle ha inneburit några systematiska effekter på kun— skapsbehållningen. Frånvaro av differenser mellan T1- och Tz-värdena för en och samma yrkesgrupp skulle alltså tyda på oförändrad kunskapsbehåll— ning. Under vissa förutsättningar, som närmare skall diskuteras nedan, kan ett sådant utfall indicera s. k. fasta kunskaper.
Låt oss först, innan vi tar del av det empiriska materialet, överväga några olika typfall av resultat och deras tolkning. Vi har ovan berört fallet med frånvaro av påtagliga differenser och givit en tolkning därav. Här hör till-
Inlärningsperiod Repetition och övning | [Ovninqar i yrkesskolan
vai-"r
Fig. 38. Principiell skiss av fingerade inlärnings- och glöm- skeförlopp bakom resultaten av nivåjämförelser vid den grund- läggande skolans slut ( T,) och i fältundersökningen i närings- , , livet (Tz) för yrkesutbildad ' ' ' '
grupp T' TUI lell Tz
Antal rött
läggas, att denna tolkning rimligtvis kan täcka två olika realiteter, beroende på i vilken kategori resultatet uppnåtts. Den tolkning som ovan skisserats synes rimlig företrädesvis i den av våra grupper, som icke deltagit i någon yrkesutbildning efter den grundläggande skolan (yrkesutbildningskategori 0). Men den kan också ifrågakomma inom den yrkesutbildade kategorin (Y + y), dock endast under förutsättning av att yrkesutbildningen icke inne- hållit någon mer väsentlig systematisk effekt på ifrågavarande moment. Om detta däremot visar sig fallet, torde frånvaron av differens mellan T1 och T2 närmast få tolkas så, som framgår av fig. 38. Vi har där skisserat ett fingerat fall, där vi vid den grundläggande skolans slut (T,) har en pres- tationsnivå, som approximativt representerar de återstående fasta kunska- perna i ett inlärningsförlopp som åskådliggörs med en hypotetisk generali- serad inlärnings- och glömskekurva. Punkterna Ty1 och Ty2 betecknar bör- jan respektive slutet på yrkesutbildningen, medan T2 betecknar det tillfälle under åldersintervallet 18—30 år som kunskapsprövningen i näringslivet re- presenterar. Då det synes orimligt, att denna utbildnings nettoeffekt skulle vara 0 i relation till prestationen vid TI, har kurvan konstruerats så, att glömskekurvan vid T1 ännu icke helt nått sin assymptotiska stabilisering.
Som framgår av fig. 38 döljer sig mellan T1 och T., ett helt inlärnings- och glömskeförlopp, som aldrig kommer till synes i vår tvåpunktsjämförelse. Redan denna illustration visar, att det skulle ha varit intressant att om möj— ligt erhålla fler jämförelsepunkter, såväl före den grundläggande skolans slut som efter, vilket emellertid inte varit möjligt av tids- och kostnadsskäl.
Det torde sålunda också vara tydligt, att en negativ differens mellan T2 och T,, där värdena vid Tz alltså är lägre än vid Tl, pekar mot en bortfalls- eller glömskeprocess. Däremot säger utfallet ingenting om var på glömske- kurvan mätningen vid T1 ägt rum. Rent allmänt kan man anta, att moment som genomgåtts och systematiskt tränats långt före T,, t. ex. i årskurserna 4 och 5, befinner sig på relativt stabiliserad nivå vid T1, men man får givet— vis komma ihåg, att denna nivå sannolikt upprätthålles genom återkom- mande inlärningsperioder vid repetition eller, framför allt, genom andra, mer komplicerade aktiviteter, vari den tidigare tillägnade processen ingår eller utnyttjas.
Positiva differenser mellan T2 och T1 kan alltså i princip tolkas som re— sultatet av ytterligare inlärning, varvid dock är att märka, att T2-värdena i de flesta fall sannolikt representerar efter en ny glömskekurva stabilise— rade värden. Ifråga om yrkesutbildade grupper är det då sannolikt, att öv- ningstillskottet härrör från systematisk träning i denna skola. Då vi inte varit i tillfälle att utföra empiriska studier över fördelningen av undervis— ningstiden på olika moment i dessa skolformer, kan vi inte göra några direkta kontroller härvidlag. Däremot kan vi på indirekt väg genom studium av utbildningsplaner etc. för dessa skolor bedöma sannolikheten av sådana pro- cesser. Det sagda utesluter givetvis icke att positiva differenser icke skulle förekomma för den icke yrkesutbildade gruppen. Tvärtom. Här kan, liksom för de yrkesutbildade, faktorer som sammanhänger med användningsfre- kvensen såväl i som utanför den egentliga yrkesverksamheten inverka. Inom vårt material har vi genom studium av resultaten från enkäterna bland arbetsledare och arbetstagare vissa möjligheter att uppskatta detta. Fre- kvent användning kan givetvis verka förstärkande på den tidigare inlär— ningen.
Vi har i kap. 16 berört, vilken roll som tak- och botteneffekter i skolfältun- dersökningsmaterialet kan spela för tolkningen av resultaten (jfr s. 373). Dessa kan givetvis i vissa fall förekomma även i Tz-materialet, och måste be— aktas, var de än förekommer. Detta gäller också de faktorer rörande de all- männa förutsättningarna för nivåjämförelser, som diskuterats i kap. 15. Dessa senare torde emellertid påverka de olika momenten (delproven) i sam- ma riktning, varför ett studium av relationerna mellan dessa låter sig göra mer invändningsfritt.
Av vikt i detta sammanhang är också att påpeka, att alla jämförelser mel— lan folk- och realskola, måste ta hänsyn till en mängd differenser mellan dessa skoltyper, t. ex. ifråga om elevurval, målsättning, undervisningsplan, lärare, läroböcker, elevernas skolattityder. Härtill kommer speciellt i vårt fall, att eleverna i vårt folkskolematerial lämnar den grundläggande skolan minst två år tidigare än realexamenseleverna, vilket samtidigt innebär, att det för dessa elever som grupp betraktad torde återstå en relativt sett längre tid av mognadsutveckling.
b. Principer för redovisning De tabeller och diagram som återger resultaten är uppställda efter följande principer. Tabellerna ger justerade medelvärden för T2 och T1, differensens storlek och riktning samt déss medelfel (SED) jämte t— och P-värden från signifikansprövningen av densamma. Dessutom har, för vissa jämförelser av differensernas omfattning mellan olika kategorier och/eller prov, diffe- renserna översatts i enheter av standardavvikelsen i skolfältundersöknings- materialet för ifrågavarande grundutbildningskategori. Sådana jämförelser
görs dock genomgående hypotetiskt och utan försök till signifikanspröv- ning i detta sammanhang.
För att göra inverkan av tak- och botteneffekter fullt klar, har vi i diagram- men använt absoluta skalor för varje prov. Varje yrkesgrupp markeras ge- nom ett stapeldiagram för sig. Materialet har därvid delats upp med hän— syn till dels grundutbildningen, varvid folkskolematerialet alltid återfinns i diagrammets vänstra hälft, dels till yrkesutbildningskategorierna, varvid de icke yrkesutbildade grupperna inom grundutbildningsgruppen alltid finns till vänster. Inom yrkesutbildningskategorierna finns dessutom alla grupper med manliga deltagare till vänster.
Fälten som markerar differenserna mellan prestationsnivån vid T2 (i näringslivet) och vid T1 (beräknade på elevgrupper med motsvarande be- tygsmedeltal) har fyllts med horisontella linjer för negativa differenser, vertikala för positiva. Signifikanta differenser (P ( .05) har markerats med mörkare nyanser. Längst ut till höger i diagrammet har för jämförelser avseende spridningen markerats ett spridningsmått (S=SD) för vardera manliga och kvinnliga elever i skolfältundersökningens folkskole- och real- examensmaterial. Medelvärdena har angetts genom ett mittstreck, som pla- cerats på rätt plats i förhållande till y-axeln.
De för analysen och beräkningarna av Tl-värdena nödvändiga data om prestationerna i skolfältundersökningen, korrelationen mellan betyg och prestation (för beräkning av regressionen), antalet deltagare i T1— och Tz-ma- terialen samt de sistnämndas betygsmedeltal återfinns alla i kap. 16 (tab. 140—155). Av utrymmesskäl upprepas icke dessa data i de följande tabel- lerna. I dessa är TZ-värdena icke tidigare redovisade, medan Tl-värdena som nämnts framräknats med hjälp av ovannämnda data rörande skolfältunder- sökningen i relation till yrkesgruppernas betygsmedeltal. Då de följande analyserna utgår från situationen och resultaten i fältundersökningen i nä- ringslivet, benämnes prestationerna i detta material (T,-värdena) ibland för enkelhetens skull observerade värden, medan Tl—resultaten för skol- elever med motsvarande betygsmedeltal kallas förväntade värden. Differen- ser beräknas sålunda utifrån Tz-värdena, varigenom positiva differenser innebär resultat, bättre än de förväntade, vilket i sin tur ger indikation på en prestationsökning hos sådana elever som genomgår den typ av verk- samhet och/eller vidareutbildning, på vilken T1 och T2 utgör två punkter, vid vilka två av varandra oberoende stickprov företagits vid ungefär samma tidpunkt.
B. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i matematik
a. Decimnlbråk
Resultaten av de jämförande kunskapsprövningarna i provet i decimalbråk framgår av tab. 156 samt fig. 39.
Tab. 156. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i decimalbråk med konstanthållen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- .. Diff. Diff.
Kon . form . 1 en- . Yrkesgrupper MT. MTI lef. SED t P he ter MT, MTx lef . SED t P heter av S,rl av ST;
Folk- M Gruvarbetare. . . . . Gr 7,0 6,4 0,6 0,64 0,94 —— 0,3 skola Kallvalsverksarb. . va . . . . Grovplåtslagare. . . Gpl 5,2 6 0 Svarvare... Sv 6,9 60 Hopsättare. . . . . . . Hs 6,7 5,9
5 8 5 5
4 —1,3 0,38 3,44 *** —0,6 5 —1,3 0,34 3,82 "* —0,6 7 —1,3 0,36 3,57 *** —0,6 ,8 —0,1 0,36 0,27 — ——0,0 0 8
0 8 0,37 2,16 * —0,4 0 9 0,28 3,16 ** 0,4 0,8 0,45 1,79 —— 0,4 0 3 0 8
—0,9 0,41 2,18 * —0,4 ——1,5 0,25 5,98 *** —0,7
HNQQHCD &"??me
.—
Träindustriarb.. . . . Tr 6,1 0,45 0,67 —— 0,1 Bageriarbetare. . . . Bg 4,7 0,61 1,31 — —0,4 . . . . . . . Konservfabriksarb. st . . . . . . . . . . . . . . 2,8 5,2 -—2,4 0,65 3,72 *** —1,1
M Kontorister, spec.. Kb 7,0 5,7 1,3 0,69 1,89 — 0,6 4,8 6,4 —1,6 0,61 2,63 ** —0,7
Kv. Kontorister,allm.. Ka 5,2 6,4 —1,2 0,31 3,82 *" —O,6 4,5 6,5 —2,0 0,61 3,27 ** ——1,0 Kontorister, spec.. Kb 5,5 6,4 —0,9 0,40 2,24 '" —0,4 .. .. .. .. .. .. ..
Real- M Kontorister, allm. Ka 8 7 9,4 —O,7 0,63 1,10 _ —0,4 8,5
exa- Kontorister, spec. . Kb 9,7 9,2 0,5 0,51 0,98 — 0,3 9 0
men Försäkringstj.m. . Fö 8,5 9,3 ——0,8 0,68 1,17 —— ——O,5 . . . . . . . . . . . . Banktj.m. . . . . . . . . Bk 8 8 9,3 -—0,5 0,33 1,52 — _0,3 8,9 9,2 _0,3 0,60 0,50 — _0,2
9,2 —0,7 0,68 1,02 — —O,4 93 ———0,3 0,51 0,59 —— _0,2
Kv. Kontorister, allm. . Ka 8 Kontorister, spec. . Kb 9 Försäkringstj.m. . . Fö 7, Banktj.m.. . . . . . .. Bk 8
9 4 -—0,9 0,33 2,73 ** ——0,4 8,9 9,3 —0,4 0,64 0,62 — _0,2 9 4 —0,1 0,43 0,23 — —0,0 . . . . . . . . . . . . . . 9,4 —1,6 0,54 2,96 ** —O,8 . . . . . . . . . . . . 9 3 —1,0 0,46 2,17 * —0,5 8,4 9,5 —1,1 0,45 2,43 * —0,5
Antal rätt I |
MPositiva differenser, sign ikanta
"' mm .. .. ,,, .. äNeqativa ' '
så»
Yrkesgrupp 0 Br va Sv Hs Tr Hb Ka Gr Sv Hs Tr
Kön M Kv M Yrkesutbildning Y+ Grundutbildning Folkskola årskurs 7
Fig. 39. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i decimalbråk
Kb Ka Kb Kv Ka Kb Bk Ka Bk M Kv Ka Kb Fö Bk M Y Realexamen Ka Kb Fö Bk Kv
ME MM Folkskm
Jömförelsemött
Folkskolematerialet Bland de icke yrkesutbildade föreligger genomgående negativa differenser, vilka med ett undantag var och en är statistiskt säkerställd. Differensernas omfattning motsvarar mer än 0,5 SD-enheter. Undantaget utgöres av yrkes— gruppen svarvare. De negativa differenserna är för de två kontoristgrup- perna av minst lika stor omfattning som för industriarbetarna.
Bland de yrkesutbildade råder en oenhetlig tendens. Bland de manliga finns en säkerställd negativ differens (Gpl), en säkerställd positiv (Sv), medan de icke säkerställda utgörs av 4 positiva och en negativ. De båda kvinnliga kontoristgrupperna (Ka, Kb) visar båda säkerställt negativa differenser. För de manliga torde resultaten peka på en i det stora hela oförändrad pres— tationsnivå, möjligen med någon dragning uppåt.
Då det här rör sig om moment som yrkesutbildningen knappast kan und- gå att träna, så fort densamma innefattar någon form av yrkesräkning eller teoretisk matematikundervisning, torde vi för de av grupperna, som detta gäller, ha att räkna med en effekt av den typ, som diskuterades i anslutning till fig. 38. Beträffande de två yrkesgrupper, som uppvisar tendens till ne- gativa differenser blir då frågan, om dessa till skillnad från de övriga kan anses innehålla mindre sådan systematisk träning. För den fullständiga yr- kesutbildningen inom grupp Gpl torde detta icke vara fallet, då den i stort sett är gemensam även för dem som sedermera hamnar som svarvare el- ler hopsättare. Det bör dock observeras, att denna grupp till större andel än övriga metallindustriarbetargrupper innehåller personer med kortare yr— kesutbildning (y). (Jfr s. 345 ff.) Dessa yrkeskurser är oftast av mer ren- odlat praktisk karaktär, svetsning och dylikt.
Ifråga om yrkesgruppen bagare (Bg) visar gällande undervisningsplan för de centrala verkstadsskolorna, fastställd av Kungl. överstyrelsen för yr- kesutbildning (Ucv 54: 3 ändrad lydelse), ingen skillnad vad beträffar tim- planen i förhållande till vad som gäller t. ex. för metallarbetare (Ucv 54: 1 ändrad lydelse) eller reparatörer-smeder-svetsare (Ucv 55: 1 ändrad lydelse). För samtliga dessa yrkesavdelningar upptar timplanen 2 veckotimmar un— der 39 veckor i vardera av de två årskurserna. Ifråga om kursinnehållet om— fattar undervisningsplanen för bagarna ett i förhållande till de övriga nämnda linjerna klart begränsat antal moment. För bagarna föreskrivs föl- jande:
Repetition av de fyra räknesätten med hela tal och bråk. Mått och vikt. Sort-, procent— och blandningsräkning. Beräkning av lönelistor, ackordsför- delning m. m.
Denna koncentration på de grundläggande momenten talar självfallet mot ett resultat som den iakttagna negativa differensen innebär. Emellertid bör observeras, att den citerade undervisningsplanen gäller de centrala verk- stadsskolorna. För yrkeslinjer vid övriga skoltyper gäller allmänt, att större variation torde förekomma. Då det för de prövade arbetstagarna inte visat
sig meningsfullt att specificera analysen så långt, att vi kunnat hålla de yr— kesutbildande skolenheterna under kontroll i bearbetningen, kan vi inte driva analysen längre. Inte heller förfogar vi över mer specificerade data an- gående yrkesskolornas fördelning av undervisningstiden på olika moment av ämnet. Utan särskilda undersökningar skulle man med de mer detalje— rade undervisningsplaner som föreligger t. ex. för industrielektriker (Ucv 60: 3 jämte bilaga), i vilka ungefärligt lektionsantal angivits för varje mo- ment, ha kunnat närmare belysa yrkesundervisningens roll. Undervisnings- planer av denna typ föreligger dock inte för de yrken som ingår i vår fält— undersökning.
Beträffande yrkeskategorin bagare har vi sålunda inte funnit något som direkt kan stödja den iakttagna negativa tendensen. Denna är dock inte signifikant.
Realexamensmaterialet
Först bör påpekas, att hela detta material utgöres av tjänstemannagrupper samt att fördelningarna i skolfältundersökningen tydde på en tämligen mar- kerad takeffekt.
Med ett undantag är samtliga differenser negativa. Av dessa tolv är fyra säkerställda, samtliga omfattande kvinnliga tjänstemän. Differensernas om— fattning understiger 0,5 SD-enheter.
Resultaten tyder alltså på någon tillbakagång i den mekaniska räkne- färdighet som representeras av våra prov i decimalbråk. Ehuru icke sär- skilt utpräglad till sin omfattning är den dock tydlig i varje fall hos de kvinn— liga tjänstemännen. På grund av takeffekten i skolfältundersökningsmate— rialet kan differensernas omfattning här snarast vara något krympt.
Sammanfattning
I båda materialen kan iakttagas negativa differenser, tydande på en viss till- bakagång, särskilt tydligt hos kvinnliga tjänstemän. Tendensen bryts av de yrkesutbildade manliga deltagarna, bland vilka man möjligen kan spåra differenser mellan olika yrken och typer av yrkesutbildning. Det tydligaste undantaget utgörs av svarvarna i båda yrkesutbildningskategorierna.
b. Allmänt bråk Beträffande detta moment, bör vi särskilt hålla i minnet den extrema för- delningsformen samt den stora spridningen i skolfältundersökningsmate- rialet från folkskolan jämte takeffekten i realexamensmaterialet.
Folkskolematerialet
Tab. 157 och fig. 40 visar mycket enhetliga tendenser beträffande detta moment. Bland de icke yrkesutbildade är de negativa differenserna omfat- tande (MD : 0,8 SD-enheter) och i samtliga fall säkerställda. I flera grupper
Tab. 15 7. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i allmänt bråk med konstanthållen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Diff. Diff.
. ien- . ien- Yrkesgrupper MT. M,rl Diff. SED t P heter MT, MT] Diff. SED t P heter av ST: av ST1
Skol- form
Folk— M Gruvarbetare. . . . . Gr 7,9 7,5 0,4 1,03 0,39 — 0,3 skola Kallvalsverksarb. . va . . Grovplåtslagare. . . Gpl 4 0 Svarvare ...... . . . Sv 6 3 Hopsättare. . . . . . . Hs 6,7
5 4 2 9
5 7 —3,8 0,61 6,27 "* —1,0 5 9 —2,9 0,54 5,32 "* —0,8 6 2 ——3,0 0,58 5,14 "* —0,8 6,4 —1,3 0,58 2,23 * —O,4 6 8 6 4
1 6 8 -—2,8 0,59 4,71 *** _0,7 3 6 8 —0,5 0,46 1,10 — —0,1 5, 6,6 0,1 0,72 0,14 — 0,0 4 ——2,7 0,66 4,08 *** —0,7 Träindustriarb.. .. . Tr 6 4 —1,0 0,72 1,40 — _0,3 3 ——2,6 0,40 6,47 *** _0,7 Bageriarbetare. . . . Bg 5 9 —3,0 0,98 3,08 ** —0,8 . . . . . . . . . . . . Konservfabriksarb. st . . . . . . . . . . . . . . 2,3 5,3 —3,0 1,03 2,90 ** ——0,8
M Kontorister, spec. Kb 6,6 6,2 0,4 1,10 0,36 — 0,1 4,8 7,5 —2,7 1,03 2,61 ** _0,7
Kv. Kontorister,allm.. Ka 3,7 7,8 —4,1 0,55 7,43 *** —1,1 2,8 7,9 ——5,1 1,08 4,72 *** —1,3 Kontorister, spec.. Kb 3,4 7,8 —4,4 0,71 6,22 *** —1,2 .. .. .. .. .. .. ..
Real- M Kontorister, allm. . Ka 11,1 11,3 —0,2 0,87 0,23 — ——0,1 10,8 11,1 _0,3 0,94 0,32 -—— ——0,1 exa— Kontorister, spec. . Kb 10,6 11,1 —0,5 0,70 0,71 —- _0,2 9 7 11,2 —1,5 0,70 2,12 * —0,6 men Försäkringstj.m. . . Fö 10,2 11,3 ———1,1 0,94 1,17 — ——0,5 . . . . . .
Banktj.m. ........ Bk 10,5 11,2
_0,7 0,45 1,56 _ —1,7 8,9 11,1 —2,2 0,52 2,'i0 *** —ö,9 Kv. Kontorister, allm. . Ka 8 3 11,5 —3,2 0,47 6,78 *** ——1,2 8,4 11,3 —2,9 0,92 3,16 ** —1,1
Kontorister, spec. . Kb 10,9 11,6 _0,7 0,62 1,13 — _0,3 . . . . . . . . . . . . . . Försäkringstj.m. . . Fb 8 1 11,4 —3,3 0,77 4,27 *** —-1,2 . . . . . . . . Banktj.m. . . . . . . . . Bk 8 0 11,3 —3,3 0,66 5,01 *** ——1,2 9,6 11,7 —2,1 1,08 1,94 —— _0,8
lä
Antal rött i
2. Im Positiva differenser, ej signifikanta & Negativa .. , signifikanta
ll % " :'J "
Yrkesgrupp U Gr va Sv Hs Tr Kb Ka Gr Sv Hs Tr Kb Ka Kb Kn Kb Bk Ka Bk Ka Kb Fä Bk Ka Kb Fö Bk Kon M Kv M Kv M Kv M Kv mm mm Yrkesutbildning Y+ Y+ Grundutbildning
Folkskw
Jömförelsemött
Fig. 40. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i allmänt bråk
%, Grovglötslagare Svarvare 5011 1 —Y+q(N= 25) —v+q(N=44) ; ---O(N= 26) -—-O(N=ZE) ao—j * E | : " ...—; .H. E | 1 : ' t : | 1 — | 20—_ ,' | . 5 | * ll __ | & A. _ | s 21 8 ' loj : &_ ' ' : * ' 8 I . I s' a ! V X I & ' s.!
.! "'n—i I2—15'14—5'57'3-9'mulimAnialraii'ni '2—314516U7I89'l0—ll'l2—15
Fig. 41. Fördelningar i provet i allmänt bråk för yrkesutbildade och icke yrkesutbildade grovplåt- slagare och svarvare
ligger medelvärdena så lågt, att en botteneffekt kan föreligga. Ett särskilt stu- dium av fördelningarna är sålunda -_motiverat, _och blir givetvis av större in- tresse i relation till de iakttagelser som. gjorts i samband med skolfältun— dersökningsmaterialet i dessa hänseenden. I fig. 41 återges sålunda för- delningarna för yrkesutbildade och icke yrkesutbildade grovplåtslagare och svarvare. Av figuren framgår'en tydlig tendens till botteneffekt, f. ö. kom— binerad med en svag tendens till bimodal fördelning. Endast de yrkesutbil— dade svarvarna visar en tendens mot normal fördelning ehuru även här med en liten grupp avvikande högpresterande. På grund av den starka botten— effekten är differenserna i tab. 157 att betrakta som minimala. För en stor del (bortåt 40 %) skulle detta tyda på ett i det närmaste totalt kunskaps- bortfall 1 detta moment. '
Bland de yrkesutbildade arbetstagarna :med folkskola som grundutbild- ning föreligger i stort sett samma allmänna tendens som beträffande mo- mentet decimalbråk, fast i mer markerad utsträckning. Säkerställda och om- fattande negativa differenser föreligger dels bland grovplåtslagare och bage— riarbetare, dels bland de kvinnliga kontoristerna. I det senare fallet uppgår differenserna till över 1 SD-enhet.
Realexamensmaterialet:
Även i detta material föreligger en enhetlig negativ tendens, i flertalet fall säkerställd bland de kvinnliga men också i två fall (Kb, Bk) hand de manliga tjänstemännen. Av minst omfattning och i intet fall signifikant är de nega- tiva differenserna för de manliga yrkesutbildade. För de kvinnliga utgör dif-
ferenserna i det närmaste 1 SD-enhet. Till detta kommer, att takeffekten i skolfältundersökningsmaterialet i detta fall är synnerligen framträdande, vilket innebär, att differenserna är att betrakta som minimivärden.
Sammanfattning
Med undantag av vissa yrkesgrupper med folkskola som grundutbildning jämte yrkesutbildning, vilka i stort sett behåller sin prestationsnivå, kan vi i detta moment iakttaga en genomgående tendens till i flera fall omfattande negativa differenser i både folkskole— och realexamensmaterialet. Med nämnda undantag indicerar detta en dålig kunskapsbehållning av den grund- läggande skolan-: undervisning i detta moment vilket ger ökad bekräftelse åt de tendenser som iakttagits av Cederblad (1939).
c. Ekvationer
Resultaten från ekvationsprovet återfinns i tab. 158 samt fig. 42. I real- examensmaterialet förelåg en ganska tydlig takeffekt.
Folkskolematerialet
Bland de icke yrkesutbildade är differenserna små och går åt olika håll, vilket tyder på i stort sett oförändrad kunskapsnivå. Vi erinrar om att de första uppgifterna i detta prov består av förhållandevis enkla ekvationer med få termer. Ehuru fullt underlag för påståendet inte föreligger förrän efter en analys av lösningsfrekvenserna för enskilda uppgifter, kan vi t. v. antaga, att resultaten från ifrågavarande grupp erhållits på dessa uppgifter, beträffande vilka alltså torde föreligga en tydlig tendens till fasta kunskaper.
Bland de yrkesutbildade spårar vi bland de manliga industriarbetarna samt speeialkontoristerna en klart säkerställd positiv tendens med undantag av de två yrkesgrupper (Gpl, Bg) som även ifråga om decimalbråk och all- mänt bråk avvikit från den allmänna tendensen. (Jfr ovan 5. 380). För öv- riga grupper synes alltså gälla, att ekvationslösning erhåller ett icke obetyd— ligt övningstillskott i yrkesskolorna för dessa verksamhetsområden. Om- fattningen av de positiva differenserna uppgår för de säkerställda av dem till omkring 0,8 SD-enheter.
Realexamensmaterialet
I realexamensmaterialet kan vi över hela linjen spåra en säkerställd nega- tiv differens, signifikant för varje enskild grupp. Omfattningen av de nega— tiva differenserna uppgår för samtliga grupper (n: 13, MD: 1,37) till knappt 1,4 SD-enheter, vilket är förhållandevis mycket, särskilt i beaktande av att takeffekten i skolfältundersökningsmaterialet gör, att de måste be— traktas som minimidifferenser. Ehuru materialet icke tillåter en närmare prövning av differenser mellan undergrupperna i detta material kan man dock iakttaga en tendens dels till något större negativa differenser för de
Tab. 158. Resultat av jämförande
kunskapsprövningar [
ekvationer med konstanthållen betygsnivå
Skol- form
Yrkesutbildningsgrupp
Y+y
0
Yrkesgrupper
SED
Diff. i en- heter
RV ST1
Diff. Diff. 1 en- heter avs
Tn
Folk- skola
Gruvarbetare . . . . . Kallvalsverksarb. . Grovplåtslagare. . . Svarvare. Hopsättare. . . . . . . Träindustriarb.. . . . Bageriarbetare . . . .
Konservfabriksarb.
Kontorister, spec. . Kontorister, allm. . Kontorister, spec. .
Gr
va
Gpl Sv HS Tr 13% st
Kb Ka Kb
0,55 0231 0,24 0,38 0,38 0,51 0,58 0,26 0,33 3,30 0,32 5,82 3,42 3,98 0,58 2,06 1,15 0,30
*** *** *** ***
imo 0,5 _0,3 0,7 —O,4 46,2 0,7
0,1 av
Real- exa- men
Kontorister, allm. . Kontorister, spec. . Försäkringstj.m. . . Banktj.m. . . . . . . .. Kontorister, allm. . Kontorister, spec. . Försäkringstj.m. . .
Banktj.m.. . . . . . ..
Ka Kb Fö Bk Ka Kb
Bk
11,0 10,9 10,9 10,8 10,8 3,01 2,33 5,38 5,75 9,13 5,62 5,75 7,39
*** *** *** *** *** *** ***
—1,6 —2,1 41,6 —2,5 —2,4
0,69 0,51 0,30 0,66 0,78 2,32 4,08 2,37 3,79 3,69
***
—0,9 —1,2 46,9 —1,4 —'i,3
Antal rött lö '
|? Pasi vo differenser, signifikanta
% || || 1 ej "
| | Negativa - , signifikanta
% n n ' 5] n
Yrkesgrupp O Gr va Sv Hs Tr Kb Ka Gr | Sv Hs Tr Kb Ka Kb Ka Kb Bk Kön M Kv M Kv M Yrkesutbildning Y+
Grundutb dning Folkskola årskurs 7
Fig. 42. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ekvationer
Ka Bk Kv Ka Kb Fö Bk
M
Realexamen
Yo
Ka Kb Fö Bk Kv
mm Jömförelsemött
yrkesutbildade (MDY+y =1,5 mot MDO=1,1 SD-enheter), dels till något större negativa differenser för de kvinnliga tjänstemännen (1,6 mot 1,2 SD- enheter).
Anmärkningsvärt är, att de yrkesutbildade i detta material visar väl så stora negativa differenser som de icke yrkesutbildade. Detta tyder på att den yrkesutbildning, varom här är fråga, nämligen kontors- och handelsutbildningen, icke skulle rymma sådana moment. Sålunda finns mo- mentet inte upptaget i överstyrelsens för yrkesutbildning förebilder till un- dervisningsplaner gällande ettårig heldagskurs för handelsanställda. (SOU 1955: 14, s. 472 f.).
Handelsutbildningskommittén diskuterar också momentet och anför, att det råder delade meningar bland handelslärarna. Slutsatsen blir denna: »Enighet torde sålunda i huvudsak råda om att någon elementär, rent grundläggande undervisning i ekvationslära ej bör ingå i yrkesskolornas handelsundervisning.» (SOU 1955: 14, s. 193).
Differenserna gentemot de icke yrkesutbildade är dock varken av den omfattningen eller säkerställda, att det motiverar ens någon hypotetisk slutsats angående större tillbakagång på grund av retroaktiv hämning, vil— ket på allmänpsykologiska grunder inte skulle förefalla helt orimligt. Vi avser då närmast det förhållandet, att undervisningen på de ifrågavarande handelslinjerna icke utnyttjar ekvationslösning för de tillämpade proble- men utan arbetar med andra lösningstyper, som då skulle verka mer eller mindre direkt hämmande på förmågan till ekvationslösning.
Sammanfattning
Realexamensmaterialet kännetecknas av säkerställda negativa differenser i båda yrkesutbildningskategorierna, folkskolematerialet av frånvaro av dif- ferenser bland de icke yrkesutbildade, tydande på elementära fasta kun- skaper, samt bland de yrkesutbildade av ett tydligt övningstillskott för fler- talet manliga arbetstagargrupper. För tydlighetens skull bör inskjutas, att kunskapsnivån bland arbetstagarna med realexamen, trots de tendenser som innebär ett närmande till framför allt vissa grupper av folkskolematerialet, fortfarande ligger på en klart högre färdighetsnivå än någon av folkskole- grupperna.
d. Procenträkning
Vi erinrar om att detta prov till stor del bestod av uppgifter av det slag som ofta förekommer i vardagslivet (jfr kap. 16). I realexamensmaterialet före- kom tydlig tendens till takeffekt. Resultatet framgår av tab. 159 samt fig. 43.
Folkskolematerialet
Bland de icke yrkesutbildade är tendensen övervägande positiv, med undan- Å, tag för de kvinnliga kontoristerna (Ka), som Visar säkerställd negativ dif—
Tab. 159. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i procenträkning med konstanthållen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- Diff. Diff.
form , . _ ien- , . ien- Yrkesgrupper MT| MTl lef. SED 1; P heter MTI M,TI Diff. SED 1; P heter
av ST1 av STI
Folk- M Gruvarbetare. . . . . Gr 7,9 5,8 2,1 0,66 3,17 ** 0,9 skola Kallvalsverksarb. . va . . . . Grovplåtslagare . . . Gpl 6 1 Svarvare......... Sv 73 Hopsättare. . . . Hs 7,3
6 0 5 7
1 0 0,39 2,57 * 0,4 1 3 0,35 3,72 *** 0,5 1 5 0,37 4,01 *** 0,6 1,4 0,37 3,74 *** 0,4 0 7 1 2
0 8 0,38 2,10 * 0 3 2 0 0,29 6,84 *** O 8 2,1 0,46 4,58 *** 0,9 1 0 0 4 0 9 0 4
0,42 1,65 —— 0,3 0,26 4,65 *" 0,5
0,66 0,00 — :i: 6,0
cooocaqmo "(FWQ'LOLOIO
.,
Träindustriarb.. . . . Tr 0,46 2,18 * Bageriarbetare. . . . Bg 0,63 1,44 — Konservfabriksarb. st . . . . . . . . . . . . . . 4,3
O. 0 44 m. *!"
M Kontorister, spec.. Kb 7,9 4,9 3,0 0,71 4,24 *** 1,2 6,0
91. o ”o.. ID
0,63 0,32 — 0,1
Kv. Kontorister, allm. Ka
57 0,7 0,28 2,46 * 0,4 3,7 5,1 —1,4 0,55 2,53 * —0,8 Kontorister, spec.. Kb 5,6
5 0 5,0 0,6 0,36 1,65 —— 0,4 . . . . . . . . .. .. . .
Real- M Kontorister, allm. . Ka 9 3 10,0 ——0,7 0,60 1,17 —— —0,4 9 5 exa- Kontorister, spec. . Kb 9 7 9,8 —0,1 0,48 0,21 —— —0,1 9,0 men Försäkringstj.m. .. Fö 9,7 10,0 _0,3 0,65 0,46 — _0,2 . .
Banktj.m.. . . . . . . . Bk 9 7 9,9 _0,2 0,31 0,64 —- —0,1 9,3
9 8 —0,3 0,65 0,46 —— _0,2 9,9 —0,9 0,48 1,86 -— —0,5 9,8 46,5 0,56 0,39 ; 40,3. Kv. Kontorister, allm. . Ka 8,1 9 5 —1,4 0,38 3,67 *** ——0,8 8,3 9,4 —1,1 0,74 1,49 — ——-0,6 Kontorister, spec. . Kb 8,9 9,6 _0,7 0,50 1,40 — —0,4 . . . . . . . . . . . . . . Försäkringstj.m. . . Fö 8,4 9 4 —1,0 0,62 1,60 -—— —0,5 . . . . . . . . . . . . Banktj.m. . . . . . . . . Bk 8,1 9 3 —1,2 0,53 2,26 * _0,7 9,2 9,6 —0,4 0,87 0,46 —— —0,2
Antal räH lZ MPosihva differenser, signifikanfu % 0 || ' ej Il
åNeanvo , siqnifikanh
ID % u ' ej "
Yrkesgrupp 0 Gr va Sv Ha Tr Hb Ka Gr Sv Hs Tr hb Ka Kb Ku Hb Bk Ha Bk Kön M Kv M Yw M Kv M
Yrkesufbildninq Y+ Y+
Grundutbildning Folkskola årskurs 7 Realexamen mm ]ömförelsemöh'
Fig. 48. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i procenträkning
ferens. För de manliga industriarbetarna är de positiva differenserna säker- ställda för samtliga utom hopsättarna och konservfabriksarbetarna (Hs resp. st). Omfattningen av de säkerställda positiva differenserna för dessa yr- kesgrupper utgör ca 0,5 SD—enheter.
Bland de yrkesutbildade finns bland de manliga en tydlig positiv tendens, säkerställd i alla grupper utom bageriarbetarna (Bg). Även de kvinnliga kon- toristerna visar en svag ehuru icke säkerställd positiv tendens. Omfattningen av de positiva differenserna är för de säkerställda grupperna något större än för de icke yrkesutbildade, nämligen 0,7 SD-enheter, men materialet till- låter inte, att denna differens läggs till grund för någon slutsats.
Realexamensmaterialet
I samtliga yrkesgrupper märks en svag tendens till negativa differenser. Säkerställda sådana förekommer dock endast bland yrkesutbildade (!) kvinnliga tjänstemän. Avvikelserna rör sig mestadels om 0,2—0,4 SD-en- heter. Med nämnt undantag tyder alltså resultaten på i stort sett fasta kun— skaper med någon liten försämring. Tendenserna synes icke desto mindre något anmärkningsvärda, särskilt beträffande de yrkesutbildade. Vi får där— vid icke glömma, att hela nivån i detta material ligger mycket högt (obs. takeffekten i skolfältundersökningsmaterialet) och att det som differen— tierar här torde vara de allra svåraste och mest realexamensbetonade upp— gifterna i provet. Ett hypotetiskt antagande är, att den svaga tendensen till negativa differenser är en funktion av tillbakagången ifråga om ekva- tionslösning. Det synes sannolikt, att f. d. realexamenselever söker lösa åtminstone svårare tillämpade uppgifter genom en ekvation, som de se- dan inte kan lösa. Denna hypotes skall bli föremål för prövning i sam- band med analysen av felkategorier, som dock skall redovisas i ett senare sammanhang.
Sammanfattning
Folkskolematerialet kännetecknas generellt men med vissa ovan diskute- rade enskilda undantag av positiva differenser, som tyder på övningstill- skott genom användning i yrkes— och vardagsliv samt yrkesutbildning. Real- examensmaterialet kännetecknas av svag ehuru endast i ett fåtal fall så— kerställda differenser av negativ riktning, som alltså i huvudsak visar fasta kunskaper på en relativt hög nivå. Frånvaron av positiva differenser för de yrkesutbildade kan, förutom av takeffekten, sannolikt förklaras av de sista uppgifternas i provet utpräglade realexamenskaraktär och har hypo— tetiskt satts i samband med resultaten ifråga om ekvationslösning.
e. Geometri (triangel)
Utgångsläget i skolfältundersökningen för detta moment är en markerad takeffekt i realexamensmaterialet och en nästan lika markerad botteneffekt
Tab. 160. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri (triangel) med konstanthällen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- Kön Diff. Diff.
form . ien- . ien- Yrkesgrupper MT, MTI Diff. SED t P heter Mn MTI Diff. SED t P heter
av STI av S
Folk- M Gruvarbetare. . . . . Gr 4,4 2,9 1,5 0,51 2,96 *** 0,9 skola Kallvalsverksarh. . va Grovplåtslagare. . . Gpl 2 5 Svarvare ..... . . . . Sv 4 0 Hopsättare ..... . . Hs 4,7
2 7 2 3
03 0,30 1,01 —— —0,1 0,27 0,37 — 01 05
1 0 1 0,29 0,34 — —0,1 2 1 4 0,22 6,27 *** 0,8 3 0,29 1,75 — 0 2,1 0,35 6,00 *** 1,2 2 —0,1 0,32 0,31 — ——0 0 2 2 0 0
0,29 0,35 —
Nmslimzom NNNNNN
..
Träindustriarb. . . . Tr Bageriarbetare. . . . Bg Konservfabriksarb. st 0,35 0,57 — 0,1 ——0,2 0,20 1,02 —- _0, 0,48 0,00 — io, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1,5 2,0 ——0,5 0,51 0,99 —— _0,3 M Kontorister, spec.. Kb 3,9 2,4 1,5 0,54 2,77 *** 0,9 2,6 2,9 _0,3 0,48 0,63 — —0,5
KV. Kontorister,allm.. Ka 18 2,2 —0,4 0,22 1,83 —— _0,3 å_1,4 2,3 ——0,9 0,43 _2,11 Kontorister, spec.. Kb 1,7 2,2 —0,5 0,28 1,79 — _0,3 _.. ..4 i ?-
Real- M Kontorister, allm. . Ka exa- Kontorister, spec. . Kb men Försäkringstj.m. . Banktj.m......... Bk
7 —2,8 0,65 4,33 *** ——1,6 8,2 8,5 _0,3 0,70 0,43 — _0,2 5 ——1,8 0,52 3,46 *** —1,0 6,0 8 6 —2,6 0,52 4,99 *** -—1,5 ,6 —2,9 0,70 4,16 *** —1,6 . . .. . . . . .. 6 —2,7 0,33 8,07 *** ——1,5 7,5 8,5 —1,0 0,61 1,65 —- —0,6
annica magnum :: Lu
Kv. Kontorister, allm. . Ka 4 Kontorister, spec. . Kb 6 Försäkringstj.m. . . F6 4 Banktj.m. . . . . . 5
8 —4,1 0,45 9,11 *** ——1,7 5,3 8,7 —3,4 0,88 3,88 *** ——1,5 ,8 —2,6 0,59 4,41 *** —1,1 . . . . . . 7 —4,4 0,74 5,97 *** ——1,8 .. .. .. .. . . 6 —3,2 0,63 5,09 *** —1,3 6,0 8,9 —2,9 1,03 2,81 *** —1,2
Antal rätt I
Pasi 'va differenser, signifikanta
9 mm " || . ej "
% Negativa , signifikanta
8 % " ej "
U
Gr va Sv Hs Tr Kb Ko Gr Sv Hs Tr Hb Ka Kb Ka Kb Bk Ha Bk Ko lib Fa Bk Kön M Kv M Kv M Hv M Yrkesutbildning Y+ Y+ Grundutbildning Folkskola årskurs 7 Realexamen
Yrkesgrupp
Fig. 44. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri (triangel)
Ka lib Fö Bk Kv
mm mm
Jämförelsemött'
i folkskolematerialet. Resultaten av de jämförande kunskapsprövningarna i detta moment framgår av tab. 160 resp. fig. 44.
Folkskolematerialet
Bland de icke yrkesutbildade förekommer endast obetydliga differenser, som alltså tyder på fasta kunskaper på den nivå varom här är fråga. Som framgått av fig. 32 råder i detta material en utpräglad botteneffekt. Eleverna i dessa sjundeklasser kan alltså lösa de två—tre allra enklaste uppgifterna. Resultaten är med andra ord sådana, att det är så gott som omöjligt att fastställa något ytterligare kunskapsbortfall. De kvinnliga kontoristerna visar dock en signifikant negativ differens.
Bland de yrkesutbildade förekommer bland männen i fyra yrkesgrup— per (Gr, Sv, Hs och Kb) säkerställda positiva differenser av en omfattning som i det allra närmaste motsvarar 1 SD-enhet (MD=0,95). I övrigt är tendenserna desamma som för de icke yrkesutbildade.
Realexamensmaterialet
Samtliga differenser i realexamensmaterialet är negativa, säkerställda i elva fall av tretton. Omfattningen är betydande, ca 1,3 SD-enheter med en svag ehuru icke säkerställbar tendens till större differenser för yrkesutbil- dade, 1,5 mot 1,0 för de icke yrkesutbildade. Beträffande de yrkesutbil- dade kunde här sannolikt samma typ av resonemang tillämpas, som ovan förts beträffande ekvationslösningen.
Sammanfattning
Den relativt obetydliga kunskapsbehållning, som folkskolematerialet upp- visar redan i skolfältundersökningen, hibehålles för de icke yrkesutbildade men ökas ganska tydligt för vissa grupper av yrkesutbildade. Hela realexa- mensmaterialet visar betydande negativa differenser. Dock har dessa yr- kesgrupper i åldern 18—30 år en i flertalet fall tydlig övervikt ifråga om kunskapsbehållning även i förhållande till de yrkesutbildade folkskole— grupperna.
f. Överslagsberiikningar
I detta moment, vars fördelningar i skolfältundersökningen icke återspeg- lade takeffekt i någondera materialet, framkom resultat i enlighet med tab. 161 samt i fig. 45.
Folkskolematerialet
Den genomgående tendensen i folkskolematerialet är positiv. Den är myc- ket markerad och säkerställd statistiskt i samtliga grupper utom en, kvinn- liga kontorister (Ka). Omfattningen motsvarar för de icke yrkesutbildade
Tab. 161. Resultat av jämförande kunskapsprövningar l
överslagsberäkningar med lconslanthällen betygsnivå
Skol- form
Yrkesutbildningsgrupp
Y+y
0
Yrkesgrupper
TI Tx
Diff. SED Diff. 1 en- heter
Tz
Diff.
Folk- skola
Gruvarbetare ..... Kallvalsverksarb. . Grovplåtslagare. . . Svarvare. . . . . . Hopsättare . . . . . . . Träindustriarb. . . . Bageriarbetare. . . . Konservfabriksarb.
Kontorister, spec. . Kontorister, allm. . Kontorister, spec. .
va
st
Kb Kb
16,0 11,4 15,3 15,1 12,6 12,9
Ci. c.
v—(v—lv—ihm 556me
1,06 0,73 1,00 1,13 0,48 0,61
*** *** *** *** *** *** *** *** ***
9,8 10,7 11,9 13,5 12,9 11,0
1.0,0 14,1
_0,2
*** *** *** *** *** ***
-—0,1
Real- exa- men Kontorister, allm. . Kontorister, spec. Försäkringstj.m. . Banktj.m.. . . . . . ..
Kontorister, allm. Kontorister, spec. . Försäkringstj.m. . .
Banktj.m.. . . ..
Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fö Bk
20,8 17,3 20,8 19,1 13,9 15,1 13,7 16,4 1,69 1,43 1,82 0,88 0,80 1,05 1,31 1,12 "0,38 1,76 0,50 0,13 1,36
Anm! röH* 29
o differenser, signifikunia
" : ej "
25 åNegufivo , n n
20
0
Yrkesgrupp Gr va Sv HS Tr Kb Ko Gr Sv HS Tr Kb Ka Kb Ka Kb Bk Ku Bk Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fö Bk
Kön M Kv M Kv M Kv M Yrkesu+bildninq Y+ Grundufbildninq Folkskola årskurs 7 Reolexarhen
Fig. 45. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i överslagsberäkningar
Kv MM MM
Y
MM Jömförelsemö'H'
% | 50 || — Y+u(n= 52) |". : ----0(n=26) ll _ I | 25 _ ' | — | I _ | | * I | 20— | | ' I | _ ' | _ ' | _ | l5*_ I | __ ' . _ I I — | IO— | | .. | | : ' ! x _ , ' : . ' 5— ' | ' Å . ' ' | , 8 Fig. 46. Fördelningar [ provet — ' . ' 8 i överslagsberäkningar för yr- : , " X kesutbildade och icke yrkesut- 0 ! I — bildade manliga kontoristermed '0-1I '4—5' '8—9' r12457 'lenI 'ml '24—25[ 28-29 realexamen Antal rött
omkring 0,9 SD-enheter, för de yrkesutbildade omkring 1,3 SD-enheter, var- vid dock de kvinnliga företer en svagare tendens, 0,6 enheter. Differenserna har på grund av det begränsade antalet givetvis icke kunnat säkerställas.
Realexamensmaterialet
Den övervägande tendensen är även här positiv, särskilt för de manliga grupperna. Ingen av dem visar dock statistisk signifikans, vilket alltså inte kan sammanhänga med takeffekt i fältundersökningsmaterialet. En sådan kan däremot möjligen förekomma i materialet från fältundersökningen i näringslivet (Tz-materialet), där det i vissa fall förekommer rätt avsevärda medeltalsförhöjningar. Detta belyses ytterligare i fig. 46, som visar fördel- ningarna för de sammanslagna manliga tjänstemannagrupperna.
Som framgår av fig. 46 förekommer takeffekt endast i obetydlig utsträck- ning bland de yrkesutbildade manliga tjänstemännen med realexamen.
Sammanfattning
Detta moment är det enda som kännetecknas av övervägande positiva dif- ferenser i såväl folkskole- som realexamensmaterialet. Inom folkskolemate— rialet håller sig ökningarna mellan ett halvt och ett SD-mått, medan mot- svarande siffra för realexamensmaterialet utgör ca % SD-mått (MD : 0,4). Den lägre ökningen för det senare materialet kan rimligtvis inte tillskri- vas takeffekten utan torde sammanhänga med uppgifternas svårighetsnivå i olika delar av provet.
Denna genomgående positiva tendens torde få tillskrivas daglig erfaren- het i förening med fortsatt mognadsutveckling. Att den icke alltför syste— matiska träning som rimligtvis förekommer i det dagliga livet i detta hän- seende — i förening med ökad mognad — ger en så tydlig övningseffekt, torde peka mot att detta är en funktion, som väl lämpar sig för systema— tisk träning. Då det icke synes finnas anledning antaga någon häftigare förändring i mognadsutvecklingen, som alltså, låt vara med olika hastighet för t. ex. pojkar och flickor och med stora variationer mellan individerna i princip kan förutsättas förlöpa kontinuerligt (jfr Härnqvist 1960), skulle detta i varje fall kunna gälla högstadiet och de högre klasserna på mellan- stadiet.
Anledningen till dessa reflektioner något utanför undersökningens ram är den personliga erfarenheten av bjudningen av dessa prov i skolfältunder- sökningen som provledarna vid inte så få tillfällen rapporterat, nämligen att eleverna i dessa undersökningar till en början föreföll något främmande för denna typ av prov. Det är givet, att själva provtypen kan ha verkat hämmande på resultaten. Själva administrationen ägde emellertid rum så, att eleverna innan detta prov hade hunnit genomgå flera andra prov med flervalsalternativ, något som i varje fall folkskoleeleverna dessutom hade mött tidigare, senast i årskurs sex, i samband med standardproven i mo— dersmålet. Det synes därför snarare sannolikt, att de var ovana vid den prövade typen av beräkningar överslagsvis utan krav på exakt resultat. I någon mån kanske detta kan belysas av resultaten av lärarenkäten i ma- tematik, varför vi lämnar frågan öppen till i samband med diskussionen av resultaten av denna delundersökning.
g. Sammanfattning av huvudresultaten i matematik
Principer för jämförelser
Denna sammanfattning skall utan krav på vare sig fullständighet eller sta- tistisk verifikation söka fånga några gemensamma drag för hela materia- let, dvs. anlägga sådana synpunkter, som vi i kap. 15 (särskilt s. 317— 321) angett men samtidigt betecknat som i detta sammanhang mindre läm- pade för strikt vetenskaplig prövning. Därför bör alla nedan följande slut- satser betraktas som i hög grad tentativa, så fort de överskrider sådana slutsatser som inskränker sig till ett konstaterande av säkerställda genom- gående differenser i olika riktningar. Har med andra ord den föregående analysen visat för en viss kategori säkerställda positiva differenser för ett visst moment, medan på samma sätt säkerställda negativa differenser iakt- tagits för ett annat moment, torde man utan väsentliga inskränkningar kunna dra slutsatsen att momenten skiljer sig åt, i det det ena ger positiva, det andra negativa differenser. Om differenserna däremot går i samma riktning för två moment och båda är säkerställda måste slutsatsen bli ten—
tativ, eftersom ytterligare signifikansprövning i princip är önskvärd för att pröva skillnaden mellan differensernas omfattning, varvid hänsyn måste tagas till det förhållandet, att stickproven utförts på samma grupp. Även om en sådan prövning i princip skulle vara genomförbar på detta material skall vi, som närmare utvecklats i kap. 15 (s. 320), i detta sammanhang icke föra den tekniska analysen längre än vad som skett i samband med resultatredovisningen av de enskilda proven.
Genomgången skall ske från mer generella till mer specifika aspekter.
Differenser mellan moment Momenten kan med avseende på totaltendensen indelas sålunda. Ett av del- proven, överslagsberäkningar, skiljer sig från övriga genom att visa en rela— tivt enhetlig positiv tendens i alla undergrupper, medan övriga moment kännetecknas av ett större eller mindre inslag av negativa differenser. Procenträkning visar sålunda positiva tendenser i större delen av folkskole— materialet men ungefär oförändrad status i realexamensmaterialet (dock med viss dragning åt negativa differenser), delproven geometri (triangel) och ekvationer visar positiva differenser i det yrkesutbildade folkskolema- terialet, i stort sett oförändrad status bland de icke yrkesutbildade med folkskola samt genomgående negativa differenser i hela realskolemateria- let. Slutligen visar delproven i decimalbråk och allmänt bråk huvudsakli- gen frånvaro av differenser för flertalet grupper bland manliga yrkesutbil- dade med folkskola, medan övriga grupper visar mer eller mindre fram- trädande negativa differenser.
Från denna synpunkt visar det sig sålunda, att tillämpade moment som överslagsberäkningar och procenträkning visar en i förhållande till övriga prövade moment gynnsam utveckling efter den grundläggande skolans slut, medan däremot moment av typen mekanisk räkning (decimalbråk, allmänt bråk) går i motsatt riktning. Analysen har också visat, att det finns tyd- liga differenser mellan både skolutbildnings— och yrkesutbildningsgrupper.
Differenser mellan skolutbildningsgrupper
De material som här har varit föremål för analys har med hänsyn till grund- läggande skolutbildning gällt arhetstagare dels med sjuårig folkskola, dels med realexamen. De senare har enbart tillhört kategorin tjänstemän, de förra har till övervägande delen utgjorts av manliga industriarbetare. Vid dessa jämförelser skall vi lägga särskild tonvikt vid tjänstemännen inom båda materialen, så att vi kan hålla yrkesfaktorerna approximativt kon- stanta.
Den tydligaste och med hänsyn till såväl elevselektion som studiemål- sättning och undervisningsplan helt självklara och också genomgående ten— densen är naturligtvis den, att realexamensmaterialet överväger nivåmäs— sigt i alla prov inte bara i skolfältundersökningen utan också vad avser
behållna kunskaper i fältundersökningen. Detta är emellertid från under- sökningens utgångspunkter helt självklart och behöver icke ytterligare kom- menteras.
I övrigt kan man konstatera, att den något bristande enhetlighet som kan spåras mellan de folk- och realskoleutbildade tjänstemännen ifråga om differenserna mellan olika prov, kan tillskrivas särskilda tekniska förhål- landen som tak- och botteneffekter, vilka i sin tur sammanhänger med de ovannämnda stora differenserna i utgångsläget. I två prov synes nämligen en viss motsättning föreligga i differensernas riktning. Det gäller ekvatio- ner och geometri. I båda kännetecknas realexamensmaterialet av relativt stark tillbakagång medan de folkskoleutbildade tjänstemännen i allmänhet visar ungefärligen oförändrade resultat. I geometriprovet föreligger en tyd- lig botteneffekt i folkskolematerialet redan i skolfältundersökningen, som förhindrar att man kan avläsavarje ytterligare sänkning. I provet i ekva— tioner råder uppenbarligen stor nivåskillnad och de inledande uppgifterna är uppenbarligen så enkla, att de i motsats till de svårare för realexamens- materialet inte kan undgå att sitta kvar som fasta kunskaper.
Differenser mellan yrkesutbildningsgrupper Ifråga om indelning i yrkesutbildningsgrupper förekommer material på både folk- och realskolenivån. Tillräckligt antal grupper för slutsatsen för den förra föreligger för manliga industriarbetare, medan de realskoleutbildade endast rymmer tjänstemän. Bland tjänstemännen med folkskola är grupper— nas antal med andra ord för litet för studium av skillnader mellan yrkesut- bildade och icke yrkesutbildade (3 resp. 2).
Då denna fråga uppenbarligen inte kan belysas generellt pågrund av olika tendenser beroende på grundutbildningen skall differenserna diskuteras för varje skolutbildningsgrupp för sig.
För folkskolematerialet föreligger en i alla prov genomgående tendens till mer positiva differenser (resp. mindre negativa) för de yrkesutbildade. En viss oenhetlig tendens kan i sin tur spåras bland de yrkesutbildade. Direkt positiv inverkan, där sådan saknas hos de icke yrkesutbildade, kan spåras ifråga om geometri (triangel) och ekvationer. Direkt positiva differenser, där sådana, låt vara i något mindre omfattning, också kan spåras bland de icke yrkesutbildade, förekommer i procenträkning och överslagsberäk- ningar. Slutligen kan svagt positiva tendenser eller oförändrad status spå- ras i två fall, decimalbråk och allmänt bråk, där tendensen är tydligt nega- tiv för de icke yrkesutbildade. Vi har i det sista fallet uppenbarligen att göra med den mekanism som inledningsvis diskuterades i anslutning till fig. 38 och som innebär, att mellan de två jämförelsepunkterna T1 och T2 döljer sig ytterligare ett inlärnings- och glömskeförlopp, som emellertid icke lämnar mer påtaglig nettoeffekt. Detta beror sannolikt på att mät— ningen vid T1 i slutet av den grundläggande skolan icke på samma sätt
som vid T2 kan antagas representera en stabiliserad färdighetsnivå ens ifråga om dessa elementära färdigheter, vilket just de tydliga negativa dif— ferenserna hos de icke yrkesutbildade bekräftar. Här bör tilläggas, att ett dylikt förnyat inlärnings- och glömskeförlopp givetvis torde dölja sig bakom samtliga övriga jämförelser mellan T1 och T2 för de yrkesutbildade, ehuru nettoeffekten här varit tydligt positiv.
För realexamensmaterialet kan inga systematiska och tydliga differenser spåras mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade tjänstemän. En svag men icke säkerställd tendens synes vid ytligt betraktande föreligga till obe- tydligt större negativa differenser för de yrkesutbildade, men det rör sig här om moment som knappast torde ägnas någon uppmärksamhet i de skolfor- mer det här gäller, handels— och kontorslinjer. Momenten utgörs nämligen av geometri och ekvationer. (Jfr ovan 5. 388 samt SOU 1955: 14, s. 197: »Den bevisande geometrin hör givetvis ej hemma i handelsskolorna».) Mer an— märkningsvärt synes då det förhållandet att ett för ifrågavarande utbild— ningslinjer så centralt moment som procenträkning icke avviker från den svagt negativa tendensen för de icke yrkesutbildade. Svaret kan ligga i att realexamensnivån i detta moment är så hög, att de iakttagna differenserna så gott som uteslutande rör lösning av sådana uppgifter som är av så komplice— rad natur eller på annat sätt annorlunda, att handelsskolornas träning icke ger någon iakttagbar nettoeffekt för deras del.
Differenser mellan könen Könsdifferenser kan i denna bearbetning studeras i realexamensmateri— alet. Vi har också olikkönade tjänstemannagrupper med folkskola, men antalet grupper är här för begränsat för att vara av intresse för generali— sering.
Tendensen synes gå i riktning mot mer utpräglade negativa differenser för de kvinnliga deltagarna. Skillnaderna är dock i intet fall påtagliga och bör ses mot bakgrunden av den ifråga om matematik genomgående lägre användningsfrekvensen för dem såväl i som utanför yrket. Mot denna bak- grund är det snarast förvånande, att könsdifferenserna icke framträder tydligare.
Den iakttagna tendensen kommer tydligast till synes ifråga om decimal- bråk och allmänt bråk samt procenträkning, i vilka det är de kvinnliga grupperna som svarar för flertalet av de differenser som är signifikant negativa. Materialet för de folkskoleutbildade motsäger icke denna tendens.
Differenser mellan yrkesgrupper Några mer påtagliga differenser mellan yrkesgrupperna kan knappast spå— ras i något av materialen. Några iakttagelser om svaga och givetvis mycket osäkra tendenser kan emellertid göras. Bland de icke yrkesutbildade man- liga industriarbetarna synes svarvarna genomgående visa en tendens till
mer positiva (resp. mindre negativa) differenser. Bland de yrkesutbildade inom samma kategori har vi tidigare (s. 380 och 385) diskuterat frånvaron av positiva differenser resp. förekomsten av vissa negativa sådana för grov- plåtslagarna och bageriarbetarna, då övriga yrkesutbildade kategorier visat en mer positiv tendens. För tjänstemännen synes över huvud inga genom- gående tendenser kunna urskiljas.
Sammanfattande avvägning mellan faktorerna
Frånsett de självklara nivådifferenserna mellan folkskole— och realexamens- materialet, vilka inte är av speciellt intresse i detta sammanhang, har vi kunnat konstatera, att de tydligaste differenserna tycks föreligga dels gene- rellt mellan momenten i matematik, dels mellan de två olika yrkesutbild- ningskategorierna. Könsdifferenserna har kunnat prövas endast beträffan- de en begränsad del av materialet, och i detta föreligger inte annat än svaga och mycket osäkra differenser. Detsamma synes i än högre grad för— hållandet med variationen mellan yrkesgrupperna, när man som i detta fall håller såväl grundutbildning, kön, yrkesutbildning samt prestations- nivå vid grundutbildningens slut under kontroll.
KAPITEL 18
Resultat av kunskapsprövningarna i modersmålet
A. Principer för redovisning och tolkning
Principerna för redovisning och tolkning av resultaten från de jämförande kunskapsprövningarna i modersmålet är i huvudsak desamma som gäller för matematikämnet.
B. Resultat av läsproven
a. Läsförståelse
Resultaten framgår av tab. 162 resp. fig. 47.
Folkskolematerialet
Folkskolematerialet kännetecknas i sin helhet av en svagt positiv tendens. Bland de icke yrkesutbildade förekommer dock endast en signifikans mot två bland de yrkesutbildade. Antalet —— i och för sig obetydliga —— negativa differenser fördelar sig på samma sätt.
Realexamensmaterialet
Även i detta material är antalet signifikanser litet, en enda negativ. De nega- tiva differenserna är något fler än de positiva (8 mot 5). På grund av tak- effekten i skolfå]tundersökningsmaterialet kan frånvaron av mer markanta positiva differenser icke betraktas som anmärkningsvärd.
Sammanfattning
Tendensen är i stort sett oförändrad i jämförelse med skolfältundersök- ningsmaterialet, för de folkskoleutbildade med svag tendens uppåt, för dem med realexamen med en än mindre markerad dragning nedåt. Flertalet differenser rör sig i båda materialen om 0,2—0,4 SD-enheter.
b. Ordkunskap
Utgångsläget är här för realexamensmaterialet en ganska tydlig takeffekt. Resultaten sammanfattas i tab. 163 och fig. 48.
Tab. 162. Resultat av jämförande kunskapsprövningar 1 läs örstäelse med konstanihållen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- . Diff. Diff. form Yrkesgrupper M M Diff. SE t P ”"' M M Diff. SE t P ie"-
T. T. 1) heter r. r; D heter
Folk- M Gruvarbetare . . . . . Gr 16,8 16,3 0,5 1,87 0,27 — 0,1 13,7 13,7 10,0 1,02 0,00 — :|:0,0 skola Kallvalsverksarb. . va . . . . . . 13,5 13,3 0,2 0,92 0,22 __ 0,0 Grovplåtslagare. . Gpl 13,6 15,2 —1 6 1,02 1,56 — O 3 15,7 13,3 2,4 0,97 2,48 * 0,4 Svarvare. . . . . . . . . Sv 16,7 14,8 1 9 0,77 2,47 * O 3 15,3 14,1 1,2 1,00 1,20 _ 0,2 Hopsättare . . . . . . Hs 17,2 14,1 3,1 1,28 2,41 * 0,6 15,3 14,4 0,9 1,18 0,77 —— 0,2 0 7 0 1 3 2 0 6
Träindustriarb. . ., Tr 15,5 14,8 1,24 0,56 —— 14,9 14,1 0,8 0,69 1,16 — 0,1 Bageriarbetare . . . . Bg 15,4 12,2 1,65 1,94 —— . . . . . . Konservfabriksarh. st . . . . . . . . . . . . . . 12,1 14,4 —2,3 1,65 1,40 — ——0,4 M Kontorister, spec.. Kb 18,8 15,6 3,2 2,01 1,59 — 0,6 16,1 15,2 0,9 1,65 0,55 —— 0,2
Kv. Kontorister,allm.. Ka 14,3 13,3 1,0 0,75 1,33 -— 0,2 12,7 12,4 0,3 1,47 0,20 — 0,1 Kontorister, spec.. Kb 12,0 13,0 —1,0 0,99 1,01 — _0,2 .. .. .. .. .. .. .. Real- M Kontorister, allm. . Ka 21,1 22,8 ——1,7 1,39 1,22 _ —0,5 21,8 22,9 —1,1 1,50 0,73 — _0,3 exa- Kontorister, spec. . Kb 21,1 23,4 —2,3 1,17 1,96 — —0,6 22,3 23,4 ——1,1 1,04 1,06 —— _0,3 men Försäkringstj.m. .. Fö 24,5 23,7 0,8 1,50 0,53 — 0,2 . . . . . . . . . . . . . . Banktj.m.. . . . . . . . Bk 24,0 23,3 0,7 0,71 0,99 _ 0,2 24,0 23,9 0,1 1,31 0,08 —— —0,0
Kv. Kontorister, allm. _ Ka 19,8 20,6 —0,8 0,82 0,97 _— 0,2 20,3 20,0 0,3 1,44 0,21 — 0,1 Kontorister, spec. . Kb 19,4 20,4 —1,0 1,13 0,89 — _0,2 . . . . . . . . . . . . . .
Försäkringstj.m. . . Fö 19,2 20,3 —1,1 1,31 0,84 —— -—0,3 . . . . . . . . . . . . Banktj.m.. . . . . . . . Bk 20,9 20,5 0,4 1,17 0,34 — 0,1 16,9 20,7 —3,8 1,91 1,99 * ———0,9
Anioi rätt 28
mPositiva differenser, signifikanta
25 m n n ' ej "
äNeqotivo , signi ikanta
å..
20
Yrkesgrupp U Hs Tr Kb Ko Kb Ku Hb Bk Ha Bk Ku Kb Fö Bk ha Hb Fö Bk
Kön Kv M Kv M Hv M Kv
Yrkesutbildning Y+ Y+
Grundutbildning Folkskola årskurs Realexamen Folksk. M ]ämförelsemöit
Fig. 47. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i läsförståelse
Tab. 163. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ordkunskap med konstanthållcn betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- Kön Diff.
form . ien- . Yrkesgrupper MT, Mr. Diff. SED t P heter Mr. MTI lef. SED t P
Folk- M Gruvarbetare. . . Gr 19,4 13,5 skola Kallvalsverksarb. . va. . . . . Grovplåtslagare. . . Gpl 18,3 12,6 Svarvare ........ . Sv 21,4 12,3 Hopsättare. . . . . . . Hs 22,2 11,7 Träindustriarb. . . . Tr 16,8 12,3 0,98 4,61 *** Bageriarbetare. . . . Bg 19,4 10,1 1,29 7,20 *** . . . . Konservfabriksarb. st . . . . . . . . . . . . . . 16,1 12,0 4,1 1,29 3,17 **
01 LO
1,46 4,04 *** 1,3 19,2 11,4 0,80 9,72 *** 0,72 9,70 *** 0,76 10,02 ***
7 8 7 0 7 6 11,7 7,4 0,79 9,41 *** 8 3 6 0
0,80 7,10 *** 1 3
0,60 15,08 *** 2 0
10,09 *** 2,3 0,92 9,01 *** 1 0 11,07 *** 2 1 .
=t- Ci H [x.-infinna: womovrca H
M Kontorister, spec.. Kb 22,5 12,9 9,6 1,58 6,09 *** 2,1 22,3 12,6 9,7 1,29 7,51 ***
Kv. Kontorister,allm.. Ka 19,1 11,9 7,2 0,66 10,85 *** 1, Kontorister, spec.. Kb 17,4 11,6 5,8 0,87 6,69 *** 1
Real- M Kontorister, allm. . Ka 25,9 25,2 0 7 1,85 0,38 —— 0 1 28,5 25,4 3,1 1,99 1,56 — exa— Kontorister, spec. . Kb 26,1 25,8 0,3 1,56 0,19 — 0 1 28,0 25,8 2,2 1,38 1,60 _- men Försäkringstj.m. . . Fö 28,8 26,1 2 7 1,99 1,36 — 0,6 . . . . . . . . . . . .
Banktj.m. . . . . . . . . Bk 28,8 25,7 3 1 0,94 3,29 *** O 6 29,0 26,2 2,8 1,73 1,62 —
Kv. Kontorister, allm. . Ka 27,3 23,8 3 5 0,93 3,77 *** 0,7 26,3 22,7 3,6 1,62 2,22 * Kontorister, spec. . Kb 25,6 23,5 2,1 1,27 1,65 -— 0,4 . . . . . . . Försäkringstjm. . . Fö 24,9 23,3 1,6 1,47 1,09 — 0,3 . . . . . . . . . Banktj.m. . . . . . . .. Bk 27,1 23,6 4 0 1,31 3,04 ** 0,8 22,9 24,0 —1,1 2,16 0,51 ——
Antal rött 313
WPs-intim differenser, signifikanta 50 ”H” ,. .. ' ej ..
% Negativa , ..
25 20
Yrkesgrupp 0 Gr va6 Sv Hs Tr Kb Ka Gr Sv Hs Tr Kb Ka Kb Ka Kb Bk Ka Bk Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fd Bk Kön M Kv M Kv M Kv M Kv
M M Yrkesutbildning Y+ Y+ Grundutbildning Folkskola årskurs 7 Realexamen mm
Jämförelsemött
Fig. 48. Resultat av ]amförande kunskapsprovningar i ordkunskap
Folkskolematerialet Tendensen är här helt entydigt positiv med alla enskilda differenser med ett undantag säkerställda. Omfattningen av dem utgör ca 11/2 SD-mått för både yrkesutbildade och icke yrkesutbildade (MDY+v = 1,7; MDo : 1,5).
Realexamensmaterialet Även i detta material har vi med ett undantag genomgående positiva diffe- renser, av vilka några enskilda är säkerställda. T akeffekten omöjliggör en beräkning av differensernas omfattning. De iakttagbara differenserna når för båda yrkesutbildningskategorierna upp till i medeltal drygt 0,4 SD—enhe— ter, vilket på grund av takeffekten kan vara ett minimivärde.
Sammanfattning
I båda materialen råder klart positiva tendenser. I folkskolematerialet, där en beräkning av dess omfattning icke hindras av takeffekter, uppgår dif- ferenserna till över 1,5 SD—enheter.
c. Bokkunskap
Utgångsläget är även här för realexamensmaterialet en tydlig takeffekt i skolfältundersökningen. Resultaten av de jämförande kunskapsprövning- arna framgår av tab. 164 och fig. 49.
Folkskolematerialet Tendensen är här övervägande positiv med alla differenser säkerställda utom två, en i vardera yrkesutbildningskategorin. Omfattningen synes vara något större bland de yrkesutbildade (1,0 mot 0,7 SD-enheter) men kan icke säkerställas.
Realexamensmaterialet
I detta material råder övervägande positiva tendenser, av vilka dock en- dast två är säkerställda. Takeffekten omöjliggör bedömning av differen- sernas »sanna» räckvidd.
Sammanfattning
I detta prov råder genomgående positiva tendenser, tydligast och mest sä- kerställda i folkskolematerialet. Takeffekten i realexamensmaterialet för- hindrar närmare slutsatser angående differensernas räckvidd där. I folk- skolematerialet rör det sig om positiva differenser om i medeltal 0,7—1,0 SD-enheter.
d. Sammanfattning av resultaten för läsproven Samtliga läsprov kännetecknas av en mer eller mindre tydlig tendens till positiva differenser. Tydligast framträder de i ordkunskap, men det finns
Tab. 164. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i bokkunskap med konstanthällen betygsnivå
Skol- form
Yrkesutbildningsgrupp
Y+y
0
Yrkesgrupper
M
SED Diff. i en-
heter
TI
Diff.
SED
Diff. i en- heter
av STi
Folk— skola Gruvarbetare. . . Kallvalsverksarb. . Grovplåtslagare. . Svarvare. . . . . . . . Hopsättare. . . . . . Träindustriarb. . .
Bageriarbetare. . . .
Konservfabriksarb.
Kontorister, spec.
Kontorister, allm. .
Kontorister, spec.
Gr
va
Gpl Sv
Tr Bg st Kb
Ka Kb
15,1 11,2 13,5 1,09 0,60 0,45 0,77 0,73 0,96 1,17 0,48 0,63
**
*** ***
** ***
*** *** ***
10,6 0,60 0,54 0,56 0,59 0,69 0,40 0,96 0,96 0,94 2,68 2,05 2,83 4,95 5,39 2,48 1,14 4,05 2,67
** **
*** *** ** ***
**
ooöo—o
—O v—f
09. ::
Real- exa- men
Kontorister, allm. Kontorister, spec. Försäkringstjm.
Banktj.m.. . . . . ..
Kontorister, allm.
Kontorister, spec. .
Försäkringstj.m. . Banktj.m.. ... . . .
Ka Kb Bk Ka Kb Fö Bk
1,06 0,90 1,14 0,54 0,53 0,73 0,85 0,76 19,8 19,9 19,9 18,9 19,2 1,14 0,79 1,60 0,94 1,24 0,49 1,39 11.—1 0,32 Läs
0,3 0,4 0,6 0,1
—-O,8
Anm! röH 24
"mmm differenser, signifikanru
% Neg driva
Zl]
Yrkesgrupp 0 Hb Ka Gr Sv Hs Tr Hb Ka Hb ha hh Bk
Kön Kv M Hv M Yrkesu+bildning Y+ Grundu+hildning Folkskola årskurs 7
Fig. 49. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i bokkunskap
Ko Bk ha Kb Fö Bk ha Hb Fb" Bk Kv M Kv Y+ Realexamen
Folksk. M
Jömförelsemöh'
också gott om enskilda signifikanta positiva sådana i bokkunskap, ehuru utpräglingsgraden, uttryckt i SD-enheter, där är något mindre. Den f. 6. mer komplexa funktionen läsförståelse visar för folkskolematerialet en svag och endast för ett fåtal enskilda yrkesgrupper säkerställd positiv tendens, medan realexamensmaterialet snarast visar en obetydlig negativ tendens, som emellertid är svår att bedöma på grund av takeffekten.
Realexamensmaterialet är i förhållande till folkskolematerialet genomgå— ende svårare att bedöma på grund av takeffekten i skolfältundersöknings- materialet, som i samtliga prov är tydlig. Därför är det inte att förvåna, att utpräglingsgraden hos dessa differenser, uttryckta i SD-enheter, är lägre än folkskolematerialets.
Några mer beaktansvärda tendenser till skillnader vare sig mellan kön eller yrkesutbildningskategorier har icke kunnat spåras. Detsamma gäl— ler enskilda yrkesgrupper.
C. Resultat av skrivproven a. Språkriktighet
För realexamensmaterialet gäller även i detta prov, att en tydlig takeffekt är rådande i skolfältundersökningsmaterialet. Resultaten sammanfattas i tab. 165 och fig. 50.
Folkskolematerialet
I detta prov synes föreligga en tendens till differenser mellan yrkesutbil— dade och icke yrkesutbildade. Differenserna för de icke yrkesutbildade är mycket små och går i olika riktning. Endast en positiv är säkerställd. För de yrkesutbildade föreligger ett flertal säkerställda och ganska omfattande positiva differenser, fördelade med tre på manliga industriarbetare (Sv, Hs, Tr) och tre på de tre kontoristgrupperna. Övriga manliga industri— arbetargrupper kan betraktas som visande nolldifferenser.
Realexamensmaterialet
Realexamensmaterialet visar en obestämd tendens som tyder på status quo. En av de sju positiva differenserna är säkerställd, men det föreligger också sex negativa differenser i ungefär samma utsträckning. Inga enhetliga ten— denser kan spåras inom vare sig yrkesutbildningsgrupper eller kön.
Sammanfattning
I stort sett kännetecknas detta moment av oförändrade prestationer gent— emot skolfältundersökningsmaterialet med undantag för de yrkesutbildade med folkskola, vilka i flertalet grupper uppvisar signifikant positiva diffe- renser om 0,5 SD-enheter eller däröver. De yrkesgrupper som inte följer detta mönster är tre (Gr, Gpl och Bg). Differenserna mellan yrkesgrup—
Tab. 165. Resultat av jämförande kunskapsprövningar [ Språkriktighet med konstanthållen betygsnivå
Skol- form
Kön
Yrkesutbildningsgrupp
Y+y
0
Yrkesgrupper
Tx
Diff.
SED Diff. i en- heter av s
Tl
SED
Diff. i en- heter
av ST].
Folk- skola
Gruvarbetare. . . . Kallvalsverksarb. Grovplåtslagare. . Svarvare. . . . . . .. Hopsättare. . . . . . Träindustriarb. . . Bageriarbetare . . .
Konservfabriksarb.
Kontorister, spec. Kontorister, allm. Kontorister, spec.
Gr va Gpl Sv Hs
Bg !(sf Kb Ka Kb
15,5 1EL7 15,5 15,3 15,2 14,6 15,9 16,5 16,3 1,22 0,70 0,53 0,87 0,85 1,15 1,31 0,49 0,65 0,82 0,60 4,31 4,59 2,01 0,09 2,83 3,84 2,01
**
***
14,6 14,8 14,6 15,7 15,5 15,3 15,0 16,6 15,6 0,72 0,66 0,68 0,70 0,80 0,48 1,15 1,15 0,96 0,42 0,61 2,80 1,42 1,50 1,67 (Lå5 0,43 0,31
——0,1 —0,1 0,6 0,3 0,4 0,2
0,1 ——0,2 0,1
Real— exa- men Kontorister, allm. .
Kontorister, spec.
Försäkringstj .m. . .
Banktj.m.. . . . . ..
Kontorister, allm. Kontorister, spec. Försäkringstj.m. . Bankq.n1.......
Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fö Bk
22,2 22,5 22,2 20,9 22,7 24,6 22,0 22,5 22,3 22,7 22,5 22,2 21,8 22,5 1,29 1,08 1,38 0,66 0,57 0,76 0,91 0,81 0,16 1,48 0,87 0,31 0,52 1,71 0,99 2,59 22,2 23,0 25,4 22,2 22,3 1,38 0,96 1,21 1,00 1,53 0,29 1,05 1,74 1,40 (L45
——0,1 0,3
0,6 0,4
——lö,2
Antal rätt 28
:: differenser, signifikanta 25 " ' '
20
Yrkesgrupp 0 Gr va Sv HS Tr Kb Ka Gr Sv Hs Tr Kb Ka Kb Ko Kb Bk Ka Bk Ka Kb Fö Bk Ko Kb Fö ök Kön M Kv M Kv M Kv M Kv Yrkesutbildning Y+ Y+ Grundutbildning Folkskola årskurs 7 Realexamen
MM
Jömförelsemåti'
Fig. 50. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i språkriktighet
perna skall närmare diskuteras i det avslutande kap. 23, där dessa resultat skall relateras till utfallen av enkäterna till arbetsledare och arbetstagare. Här kan blott konstateras, att gällande undervisningsplaner för de centrala verkstadsskolorna inte ger någon grund för slutsatser angående differen— ser mellan ifrågavarande utbildningslinjer ifråga om systematisk skrivträ— ning till bagarnas nackdel. Om vi t. ex. jämför undervisningsplanen för bagare med den för metallarbetare eller reparatörer — smeder _ svetsare, finner vi, att det för samtliga förekommer ämnet »praktisk uppsatsskriv- ning». För bagarna omfattar detta 1 veckotimme i både första och andra årskursen (Ucv 54: 3), för de övriga 1 veckotimme endast i andra årskur— sen (Ucv 54:1 resp. 55: 1, båda med ändrad lydelse). För bagarna före- skrivs följande kursinnehåll:
Rättstavnings- och interpunktionsövningar.
Enkla uppsatser över ämnen hämtade från elevernas dagliga arbete rö— rande arbetsmetoder m. m.
Upprättande eller ifyllande av arbetslistor, blanketter för för— och efter- kalkyler, rekvisitioner, rapporter, räkningar och kvittenser. Andra skrivel— ser av praktisk innebörd: annonser, platsansökningar m. m. Självdekla- ration.
b. Rättstavning
Realexamensmaterialet kännetecknas av takeffekt i skolfältundersökningen. Resultaten av de jämförande kunskapsprövningarna framgår av tab. 166 och fig. 51.
Folkskolematerialet
Folkskolematerialet kännetecknas av genomgående positiva differenser, som alla med två undantag är säkerställda. Ifråga om utpräglingsgraden finns ingen större skillnad mellan yrkesutbildade (MD=0,9) och icke yrkes- utbildade (MD = 0,7).
Realexamensmaterialet
Den övervägande tendensen är positiv, men endast en differens av de tio är säkerställd. Takeffekten försvårar närmare precisering av differenser- nas omfattning.
Sammanfattning och diskussion I båda materialen råder tydliga positiva tendenser, av tekniska skäl fullt iakttagbarai folkskolematerialet, där flertalet av dem är säkerställda. Om- fattningen varierar men håller sig mestadels i regionen 0,5—1,0 SD-enheter.
Som redovisats i kap. 15 finns det tecken som tyder på att speciellt rätt- stavningen som övningsmoment i den grundläggande skolan numera inte
Tab. 166. Resultat av jämförande kunskapsprövningar : rättstavning med konstanthållen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- Diff. Diff.
Kön . form . 1 en- . i en— Yrkesgrupper MT. MT. lef. SED t P heter MT. MTx Diff. SED 1: P heter av ST: av STl
Folk- M Gruvarbetare. . . . . Gr 23,0 17,2 5,8 1,70 3,42 *** 1,1 21,3 15,5 skola Kallvalsverksarb. . va .. . . .. . Grovplåtslagare . . . Gpl 20,1 17,6 2 5 0 5 Svarvare ...... . Sv 21,4 17,2 4 2 0,74 5,66 *** O 8 Hopsättare. . . . . . . Hs 23,8 16,9 6,9 1,21 5,70 *** 1,3 22,2 17,2 1 4 0 3 3 2 0 6 1,00 5,82 *** 1,1 0,91 4,06 *** 0,7 5,63 *** 1,0 0,98 3,58 *** 0,6 1,11 4,49 *** 0,9 0,67 4,35 *** 0,5
vr
55.
:: oorxmmocu omnämna
rn
ln Fi
oo_
:; N
Träindustriarb. . . . Tr 18,0 16,6 19,8 16,9 Bageriarbetare . . . . Bg 18,7 15,5 . . . . Konservfabr. . . . . . st . . . . . . . . . . . . . . 20,5 16,2
2,68 ** 0,8
0 ”ml 'v—i
”_
*!”
.a &"
M Kontorister,spec. 24,5 17,9 6,6 1,81 3,64 *** 1,2 22,9 19,3 3,6 1,60 2,25 * 0,7
cu &
Kv. Kontorister,allm. 26,4 20,1 6,3 0,78 8,11 *** 1,2 20,1 18,4 1,7 1,51 1,12 — 0,3 Kontorister, spec.. Kb 23,9 19,8 41 1,01 4,04 "* 0,8
Real— M Kontorister, allm. . Ka 28,5 26,9 1,6 1,58 1,01 — 0,4 29,5 27,1 2,4 1,70 1,41 — 0,6 exa- Kontorister, spec. 25,7 27,4 —1,7 1,33 1,28 _ —-0,4 29,6 27,9 1,7 1,18 1,44 — 0,4 men Försäkringstj.m. . 27,8 27,2 0,6 1,70 0,35 — 0,1 . . . . . . Banktj.m.. . . . . . Bk 28,3 27,6 0,7 0,81 0,87 — 0,2 29,3 28,2 1,1 1,48 0,74 — 0,3
42,0 till:-.
Kv. Kontorister, allm. . Ka 30,2 28,3 1 Kontorister, spec. . Kb 28,9 28,1 0 Försäkringstj.m. . . Fö 28,5 27,8 0, Banktj.m.. . . . . . .. Bk 28,6 28,3 0
9 0,66 2,87 ** 0,5 27,4 28,1 _0,7 1,16 0,60 — _0,2 ,8 0,88 0,91 -— 0,2 . . . . .. . . . . .. . . 7 1,05 0,66 — 0,2 . . . . . . . . 3 0,94 0,32 — 0,1 26,9 28,2 ——1,3 1,54 0,84 —— —O,4
Anfal rätt 55
& Posi' ivo differenser, signifikanta
% || || ' ej ||
50 åNegativa _ u n
25 20
0 Gr Kw Sv Hs Tr Kb Ku Gr Kön M hv M Kv M Yrkesu+bildning Y+
Yrkesgrupp ! Sv Hs Tr hb Ku Hb ha Hb Bk
Grundutbildning Folkskola årskurs 7 Fig. 5]. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i rättstavning
ha Bk Ko Kb Fö Bk Ha Hb Fö Bk Kv M Kv Y—v
MI mm
]ämförelsemåH—
Reolexo men
betonas så mycket som förr, varav följt en viss försämring av färdigheterna (Hassler-Göransson 1960). I den mån detta är fallet, kan våra resultat helt eller delvis företräda en skenbar förbättring till följd av att skolfältunder- sökningsmaterialet uppnår en lägre prestationsnivå än vad man kan vänta, att T.,-materialet skulle ha gjort i motsvarande ålder. Denna fråga kommer att ytterligare diskuteras i kap. 23.
c. Interpunktion
Detta prov utvärderas i antal fel, varför bättre prestationer avläses som färre antal råpoäng. För att bibehålla samma språkbruk som beträffande övriga prov har vi vid angivandet av differenser bytt tecken, så att diffe- renser som går mot bättre prestationer i Tz-materialet markerats som posi- tiva. Den för realexamensgruppen vanliga takeffekten har, också på grund av beräkningsmetoden, bytts ut mot en mycket markerad botteneffekt, som tidigare kommenterats. Resultaten av de jämförande kunskapsprövning- arna framgår av tab. 167 och fig. 52.
Folkskolematerialet
De positiva differenserna är övervägande. Flera av dem är signifikanta i båda yrkesutbildningskategorierna. Bland de manliga industriarbetarna gäl- ler detta t. ex. i båda fallen svarvare och hopsättare. Någon skillnad kan ej iakttagas mellan yrkesutbildade och icke yrkesutbildade ifråga om dif- ferensernas omfattning, som i allmänhet håller sig under 0,5 SD—enheter.
Realexamensmaterialet
Trots den mycket markerade takeffekten i skolfältundersökningen finns vissa tecken på övervägande positiva differenser, som emellertid motvägs av vissa mer utpräglade negativa, av vilken en visar sig vara säkerställd. I det stora hela tyder alltså resultaten på oförändrad prestationsnivå i detta moment., vilket i sin tur innebär en mycket låg felfrekvens.
Sammanfattning
I båda materialen föreligger positiv tendens, som emellertid kan komma till synes i full omfattning endast i folkskolematerialet. Differensen i ma- terialet från fältundersökningen i näringslivet mellan folkskole- och real- examensmaterialet är lika fullt tydlig till det senares fördel.
&. Sammanfattning av resultaten för skrivproven
Två av delproven, rättstavning och interpunktion, visar en i stort sett sam- stämmig bild såtillvida, som en övervägande positiv tendens förekommer i folkskolematerialets båda yrkesutbildningskategorier, medan realexamens- materialet kännetecknas av visserligen positiv men på grund av takeffek-
Tab. 167. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i interpunktion med konstanthållen betygsnivå
Yrkesutbildningsgrupp Y + y 0
Skol- Kön Diff. Diff.
form . ien- . ien- Yrkesgrupper MT. .M'r, Diff.1 SED t P heter MT. MTI Diff.1 SED 1: P heter
av STl av ST;
Folk- M Gruvarbetare. . . . . Gr 13,7 13,3 -—0,4 2,20 0,18 -— —0,1 15,6 15,5 —0 1 1,29 0,08 — —0,0 skola Kallvalsverksarb. . va . . . . . . . . . . . . . . 10,8 15,1 4 3 1,18 3,65 *** 0 6 Grovplåtslagare. . . Gpl 13,1 12,8 -——O,3 1,26 0,24 —— —0,0 13,6 15,5 1,9 1,22 1,56 -— 0 3 Svarvare. . . . . . . . . Sv 8,5 13,3 4,8 0,96 5,00 *** 0,7 10,5 15,7 5 2 1,26 4,11 "* 0,7 Hopsättare. . . . . . . Hs 9,5 13,7 4 2 1,57 2,68 "' 0,6 10,2 15,5 5 3 1,44 3,68 *** 0 7 Träindustriarb. . . . Tr 11,4 14,2 2,8 1,52 1,84 — 0,4 12,7 15,3 2,6 0,86 3,02 ** 0 4 Bageriarbetare. . . . Bg 13,4 15,5 2 1 2,07 1,01 _- 0, . . . . . . . . . . . . . . Konservfabriksarb. st .. .. .. .. .. .. .. 16,1 15,1 —1,0 2,07 0,48 _- —0,1 M Kontorister, spec. Kb 7,6 12,4 4,8 2,35 2,04 ** 0,7 9,4 10,6 1,2 2,07 0,58 — 0,2 Kv. Kontorister, allm. . Ka 6,5 9,7 3,2 0,97 3,30 *** 0,5 11,3 12,1 0,8 1,89 0,42 -— 0,1 Kontorister, spec. . Kb 6,5 10,1 3 6 1,27 2,84 ** 0,4 . . . . . . . . . . . . . .
Real- M Kontorister, allm. . Ka 7,4
3 8 1,67 2,16 * —0,8 1,8 exa- Kontorister, spec. . Kb 2,5 3,4
3 6 3 3
36 1,9 1,80 1,06 —— 0,4 0,9 1,41 0,64 —— 0,2 2,3 18 01 0,8 1,24 0,64 —- 0,2
[N_w-l com
men Försäkringstj.m. . . Fö 1,8 Banktj.m. . . . . . . . . Bk 3,4
1,80 1,00 — 0,4 . . 0,85 0,12 — —0,1 2,5
0,3 1,57 d,i9 _ 0,1
02 2 0,85 0,00 — :]:0,0 2,9 3,4 0,5 1,48 0,34 — 0,1
Kv. Kontorister, allm. Ka 3,2 3,2 :l: 0 34 ,4 1,13 1,24 — 0,3 .. .. .. .. .. .. .. 6 7
0 Kontorister, spec. Kb 2,0 , 1 Försäkringstj.m. . . Fö 4,3 3, —0 Banktj.m. . . . . . . . . Bk 2,5 4,2 0
1,35 0,45 — —0,1 .. .. .. .. .. 1,20 0,58 —— 0,2 6,5 3,3 ——3,2 1,97 1,62 — _0,7
1 Differenserna är angivna så, att negativa tecken betecknar sämre prestationer (större antal fel).
Antal fel 25
% Positiva differenser, signifikanta % || || , ej || åNeqaiiva , signifikanta
.. ä " -
Yrkesgrupp 0 Ka Kb Bk Ka Bk Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fö Bk
Kön Kv M Kv M Kv " " Yrkesutbildning Y+ MM
Grund utbildning Folkskola årskurs 7 Ken Jömförelsemötl'
Fig. 52. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i interpunktion
ten sannolikt till omfattningen icke fullt iakttagbar tendens. Provet i språk- riktighet visar i det yrkesutbildade folkskolematerialet i flertalet grupper klart positiv tendens men för övrigt i stort sett oförändrad ställning.
En jämförelse med resultaten i läsproven visar, att tendensen i stort är densamma, men att vi i skrivproven finner ett exempel på differenser mel- lan yrkesutbildningskategorierna för folkskolematerialet, nämligen i språk— riktighetsprovet. I övrigt kan vi inte iakttaga några nämnvärda differenser i någon av provtyperna ifråga om kön eller enskilda yrken.
D. Sammanfattande jämförelse med matematikproven
Samtliga modersmålsprov kännetecknas av i stort sett positiva tendenser i båda materialen, som i allmänhet är väl säkerställda i folkskolematerialet och på grund av takeffekten ganska otydliga i realexamensmaterialet. Undantag utgöres ifråga om det senare möjligen av provet i läsförståelse, som visar i huvudsak oförändrad status, möjligen med en svag glidning nedåt, samt provet i Språkriktighet, som är det enda som i folkskolemate- rialet skiljer ut de yrkesutbildade från de icke yrkesutbildade. Tendenserna till differenser mellan kön, yrkesgrupper eller yrkesutbildningskategorier i övrigt saknas så gott som helt.
På detta sätt ter sig modersmålsproven som avsevärt mycket mer enhet— liga ifråga om resultatens tendenser än matematikproven, där mer eller mindre tydliga differenser kunde spåras inte bara mellan moment utan också mellan olika arbetstagarkategorier. Visserligen förekommer differen- .ser mellan momenten även i modersmålet, men här rör det sig mestadels om större eller mindre generalitet ifråga om de positiva differensernas ut- bredning (jfr t. ex. Språkriktighet och ordkunskapl), och negativa differen- ser saknas så gott som fullständigt. I matematik däremot förelåg tydliga differenser mellan momenten i båda riktningarna.
Denna olikhet mellan ämnena sammanhänger givetvis med en hel rad faktorer varibland användningsfrekvensen inom och utom yrket bör sär- skilt framhållas. Vi återkommer härtill i kap. 22 och 23.
V
UNDERVISNINGSPRAXIS ENLIGT LÄRARENKÄTERNA
KAPITEL 19
Utgångspunkter för analysen av lärarenkäterna
Vi har tidigare (kap. 1) diskuterat frågor angående uppläggningen av under- sökningarna rörande undervisningens utformning i praktiken och därvid motiverat valet av enkätmetodiken i den utformning den tillämpats i detta sammanhang. Här skall i stället anföras några principiella synpunkter på bearbetningen och tolkningen av resultaten.
A. Huvudbearbetningens frågeställningar
För enkäterna i både matematik och modersmålet gäller, att de består av två huvudtyper av frågor, nämligen dels frågor rörande fördelningen av undervisningstiden på olika moment av ämnet, dels övriga frågor. Till de senare hör sådana i och för sig intressanta och för det praktiska kursplane- arbetet relevanta problem som användning och erfarenheter av läroböcker, läxgivning, vissa metodiska frågor, lärarnas attityder mot gällande kurs- planer etc.
Av dessa två huvudtyper av frågor, är det den förstnämnda som utgör huvudfrågan för den föreliggande framställningen. Anledningen härtill är, att dessa frågor angående fördelningen av undervisningstiden är oundgäng- ligen nödvändiga för en tolkning av resultaten av övriga delundersökningar inom projektet. Att de från de mottagande skolorna erhållna resultaten på frågorna angående krav respektive standard på elevernas förkunskaper samt motsvarande synpunkter från arbetsledare och arbetstagare i näringslivet rimligtvis bör ses i relation till de företagna kunskapsprövningarna angående kunskapsbehållningen efter den grundläggande skolans slut inses tämligen omedelbart. Men även denna information kan tolkas väsentligt olika bero- ende på vilken vikt som vederbörande moment tillmäts i praktiken i den grundläggande skolans undervisning. Dessa frågor, om än besvarade med stor osäkerhetsmarginal, är för det samlade projektet sålunda av största betydelse.
Av utrymmesskäl skall den följande bearbetningen och redovisningen in- skränka sig till dessa för de övriga delundersökningarnas tolkning nöd- vändiga huvudproblemen. Övriga frågor kommer att redovisas i annat sam- manhang. '
Den inskränkning som ovan gjorts angående bearbetningen till huvud-
frågorna rörande undervisningstidens fördelning gäller också materialet från olika skoltyper. Lärarenkäterna täckte i princip hela den grundläggande skolans högsta årskurser i alla dess varianter, om än med något varierande svarsfrekvenser (jfr ovan kap. 2). Bearbetningen av materialet från fältun- dersökningen bland arbetstagarna, har, vad gäller de jämförande kunskaps- prövningarna, i denna volym inskränkt sig till en analys av dels ett folkskole- material från årskurs 7, dels realexamensmaterialet. Av samma skäl som ovan anförts kommer den följande bearbetningen att i huvudsak begrän- sas till resultaten från folkskolans sjunde årskurs samt den allmänna real- skolans tre högsta årskurser.
I detta sammanhang vill vi inskjuta, att vi är medvetna om att materialet från övriga skoltyper rymmer en hel del intressant material. Dessutom före- ligger tack vare detta material goda möjligheter till jämförelser mellan de nu redovisade och de övriga skolformerna vad beträffar fördelningen av un- dervisningen, framför allt ifråga om resultatens strukturlikhet. Detta sist- nämnda gäller i synnerhet det insamlade materialet från försöksverksam- heten med nioårig enhetsskola, beträffande vilket man _ i matematik med hänsyn tagen till de olika alternativkurserna —— skulle kunna få ett kvantitativt uttryck för likheten med andra skoltyper. Det skulle emellertid föra långt utanför denna undersöknings primära målsättning att redovisa detta material här. Det skall däremot snarast möjligt publiceras i annat sammanhang.
B. Bearbetningens allmänna uppläggning
Om båda enkätmaterialen gäller, att de under vissa förutsättningar kan ut- värderas i någon form av absoluta enheter, t. ex. antal lektioner. De möjlig- heter till jämförelser dels inom materialet, dels med andra uppgifter angående undervisningstidens omfattning som därmed öppnar sig, skall —— i det senare fallet inte minst i kontrollsyfte —— givetvis tillvaratagas. Dessa upp- gifter rymmer sannolikt ganska betydande fel dels beroende på allmänna bedömningstendenser (jfr ovan kap. 1), dels speciellt sammanhängande med formulärens uppbyggnad respektive de undersökta ämnenas beskaf- fenhet. Det finns dock knappast anledning att antaga, att vissa undervis- ningsmoment skulle drabbas särskilt mycket hårdare av dessa felbedöm- ningar än andra. Vi rör oss ju här med variabler avseende faktiskt beteende, och lärarna uppmanades att grunda sina bedömningar på lektionsanteck- ningar och liknande.
Möjligen skulle man generellt kunna räkna med en dragning åt de pro— portioner som kan utläsas ur gällande kursplaner och metodiska anvis- ningar, men dessa källor är, som tidigare anförts (kap. 1) så vagt utfor- made i detta avseende, att de icke kan anses utgöra en grund för kvantitativa beräkningar.
De resultat som kan utläsas i absoluta enheter skall följaktligen be- handlas med stor varsamhet. De får icke föranleda några hårddragna slut- satser, även om statistiska signifikanser skulle förekomma rikligt. Mer in- vändningsfritt torde emellertid relativa jämförelser kunna företagas, fram- för allt avseende de olika momentens eller momentgruppernas del av un- dervisningstiden i en viss årskurs eller på en viss linje. Sådana siffror skall vi betrakta som föreliggande undersöknings huvudresultat.
C. Jämförelser med andra data angående undervisningstiden
Som ovan nämnts kommer vi att som en låt vara grov kontroll, där kraven på överensstämmelser mellan förväntade och observerade värden icke kan sättas högt beroende på svårigheter att erhålla »sanna» värden även i kri- terievariabeln, beräkna överensstämmelsen mellan den sammanlagda un- dervisningstiden, som kan framräknas ur det empiriska materialet, med den totala undervisningstid, som kan framräknas med stöd av författningar och liknande. De senare beräkningarna har utförts på följande sätt.
För folkskolan gäller, att antalet läsdagar (: verkliga undervisnings— dagar) skall utgöra minst 214 årligen (Folkskolestadgan & 15: 5, SÖF26 s. 152 b.). Detta anses i de följande beräkningarna motsvara 35,5 vecka. I detta antal inräknas då friluftsdagar, vilka i vårt fall skall frånräknas. I »städer och stadsliknande samhällen» skall dessa uppgå till minst 8 och högst 12, på Övriga orter till minst 6 och högst 10 dagar. (SFS 1942: 273 med ändr. SÖF II: 1 s. 132 a). I genomsnitt uppskattar vi detta bortfall till 1,5 läsvecka, varför vårt jämförelsetal stannar vid 34 effektiva läsveckor.
För realskolan gäller enligt läroverksstadgan (18 &, SÖF I: 1, s. 26: ] ff.) ett läsår om trettioåtta veckor utöver tiden för inträdes- och flyttnings- prövningar (& 18: 2). Härifrån avgår en veckas påsklov (& 18: 3) samt »för hela läroverket gemensam ledighet» om minst fyra och högst sex dagar (€ 18: 4). Därtill kommer den ledighet »som vid slutet av varje termin oundgängligen erfordras för skolarbetets avslutande» (& 18: 3), vilket vi i likhet med Orring (1951, s. 17, not 3) uppskattat till vardera 1/2 vecka. Här- till kommer ytterligare friluftsdagar till ett antal av minst tio och högst tolv (& 20: 1), vilket anses motsvara 2 veckors bortfall. Med dessa beräk- ningsgrunder återstår för läroverkens del 33 effektiva låsveckor, varifrån ytterligare skall frånräknas de dagar som finns anslagna för skriftliga arbe- ten (5 15). Dessa varierar med årskurserna. I våra beräkningar har vi utgått från värdena för allmän realskolelinje. För årskurserna 35 och 24 blir bort- fallet 1 vecka (2 heldagar och 9 halvdagar), för årskurserna 45 och 34 1,5 vecka (4 heldagar och 12 halvdagar) samt för årskurserna 55 och 44 3 veckor (11 heldagar och 18 halvdagar). För realexamensklasserna återstår vidare att
" Där ej annat anges, citeras författningar, Skolöverstyrelsens cirkulär och dylikt efter skol- överstyrelsens författningshandbok (SÖF).
uppskatta bortfallet i samband med tidpunkten för realexamen och dess omedelbara förberedande. Avrundningar har företagits mot närmast lig- gande halva vecka som en kompensation för annat bortfall i samband med föredrag och dylikt (Läroverksstadgan & 15, 1 e med kommentar, SÖF I: 1 s. 23: 1). Beräkningssättet stämmer även väl med Orrings (1951, s. 17), som på delvis andra vägar kommer fram till 35 veckors lästid utan avdrag vare sig för friluftsdagar eller skrivningar.
För jämförelser med de empiriskt funna värdena multipliceras lämpligen ovan angivna antal »effektiva studieveckor» med det för årskursen gällande veckotimantalet.
D. Principiella synpunkter på metodiken
Utan att i detta sammanhang ha vare sig anledning eller möjlighet att gå in på någon mer vittsyftande diskussion av hithörande spörsmål, vill vi dock anlägga några principiella synpunkter på den analytiskt-kvantitativa behandling av materialet som i det följande skall redovisas.
Det kan invåndas, att den typ av analys av undervisningen i ett ämne som både de nu aktuella och andra frågeformulär i detta forskningsprojekt utgår från ger missvisande resultat genom att man tycker sig »mista hel- heten», en helhet som —— med ett gestaltpsykologiskt betraktelsesätt — icke låter sig analyseras i sina beståndsdelar utan att något väsentligt går förlorat. En sådan invändning är otvivelaktigt riktig, försåvitt man verk— ligen menar sig täcka »hela verkligheten» med de använda metoderna. Vi avser emellertid inte att göra detta. Såvitt vi kan förstå, finns det i nuva- rande forskningsläge icke någon samhällsvetenskaplig metod, som kan fylla anspråken på en sådan helhetssyn, som samtidigt är tillräckligt nyan- serad för de problemställningar som undersökningen avser.
Vi vill med det ovannämnda betona det i och för sig triviala faktum, att varje analys måste företagas med ett särskilt syfte och att det inte finns en standardmetod, som passar alla syften. Dessutom finns det anledning att erinra om att alla _ vetenskapliga eller andra _— analyser av skeenden i samhället utgör abstraktionsvisa, ofta ganska grova sammanfattningar av en mängd individuella beteenden, en abstraktion som synes ofrånkomlig för att man över huvud taget skall kunna urskilja någon enhet i mångfalden av data. Dessa abstraktioner kan naturligtvis utföras med större eller mindre fulländning, och förutsättningarna för ett gott resultat är givetvis desto större, om det finns en vetenskaplig grund att bygga på. I föreliggande fall kan den betraktas som ytterst mager.
När vi alltså startar vår undersökning med en analys av undervisningen, är det följaktligen med det bestämda syftet att _ om än i grova drag _ söka belysa en speciell fråga, nämligen den andel av den totala undervis- ningstiden som upptages av olika moment av ämnet, moment som vi från
andra synpunkter är intresserade av att definiera på ett visst sätt. Vi arbetar alltså med så långt möjligt samma momentindelning som tidigare, även om denna för en undersökning som enbart syftade till en så »täckande» beskriv- ning av undervisningssituationen som möjligt, skulle eller borde ha utfor- mats annorlunda.
Vi kan då också fråga oss, om det över huvud taget är meningsfullt att så ensidigt, som här kommer att ske, anlägga kvantitativa synpunkter på en företeelse, skolans undervisning, som i så hög grad är beroende av kvalitet, antingen vi härmed menar gedigen grundutbildning hos läraren, inspirerad och inspirerande lärargärning eller något annat. Vi vill då erinra om, att just denna undersökning syftar till att få en helhetsbild av undervisningens utformning över hela det aktuella fältet. De i och för sig synnerligen intres- santa frågorna rörande skillnader mellan olika lärares undervisningsskick- lighet år i detta sammanhang inte relevanta, försåvitt man inte vill hävda, att lärarna i en årskurs är genomgående mer skickliga än i en annan. Alla jämförelser mellan årskurser liksom mellan skolformer görs alltså dels på ett stort och representativt material, dels under bortseende från even- tuella differenser med avseende på undervisningsskickligheten hos hela lärarkårer.
En viss minimigräns av kvantitativ art måste vidare rimligtvis förutsättas som absolut erforderlig för ett bestående kunskapsresultat även med de mest geniala metoder och didaktiska finesser. Denna synpunkt kan emeller- tid inte drivas särskilt långt, eftersom det mycket snart kan anmälas exem- pel på motsatsen, nämligen att en aldrig så lång inlärnings— eller övnings- period både kan visa sig vara helt meningslös eller verka direkt hämmande på inlärning och kunskapsbehållning, om inte vissa metodiska minimikrav är uppfyllda. Dessa varierar givetvis för såväl olika aspekter eller moment inom ämnena som kanske också mellan olika ämnen. Dessvärre är våra på vetenskaplig grund byggda kunskaper om dessa processer fortfarande ytterst blygsamma. Med det anförda vill vi ändå starkt understryka, att de kvantitativa aspekterna på undervisningens utformning är mycket nära förbundna med de kvalitativa. Enligt vår mening föreligger på detta område mycket stora, hittills tämligen föga utnyttjade uppgifter för empirisk peda- gogisk forskning, problem som man inte kan gå förbi vare sig inom den gren som här har benämnts kursplaneforskning eller inom det praktiska kurs- planearbetet. Beträffande det senare har man ju genom metodiska anvis- ningar etc. i hög grad uppmärksammat dessa problem. Det synes dock som om man på flera områden skulle vara betjänt av ytterligare empirisk veri— fikation för de uppställda rekommendationerna. Utan att i detta generella resonemang behöva uppställa konkreta exempel, vågar vi ändå påstå, att det finns områden på det didaktiska fältet, beträffande vilka det antingen saknas tillräcklig kunskap eller man saknar enighet beträffande det lämpligaste tillvägagångssättet. Det senare är i och för sig anledning nog för fort-
satt forskning, som självfallet bör bedrivas under allt hänsynstagande till individuella differenser hos såväl undervisande som undervisade. På detta sätt kommer de med lärarlämpligheten sammanhängande problemen åter in i bilden.
De forskningsuppgifter som här skisserats är givetvis alltför omfattande för att kunna få en om än mycket ytlig belysning i förevarande samman— hang. Genom att framhålla dem har vi emellertid velat markera, att de stu- dier, som nu skall redovisas, i likhet med mycket annat i detta forsk— ningsprojekt är ett första försök att utifrån en bestämd synpunkt belysa vissa med skolans undervisning sammanhängande problem. Undersökningen avser ett nuläge i en representativ grupp klasser, ett faktum som vi inte kan komma ifrån och som i vissa fall kan få avgörande betydelse för de praktiska åtgärder som resultaten möjligen kan inbjuda till.
KAPITEL 20
Lärarenkäten i matematik
A. Materialet i huvudbearbetningen
a. Variationer i timplanen
Som framhållits ovan (kap. 19) är det endast en del av det insamlade materialet som i detta sammanhang skall bli föremål för bearbetning och redovisning. Det gäller dels sjunde årskursen inom sjuårig folkskola, dels de tre högsta klasserna på allmän linje inom fem- och fyraårig realskola (35 + 24, 45 + 34, 55 + 44).
Folkskolematerialet
Enligt undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1955 (U55) förekom— mer i klass 7 av sjuårig skola två varianter, a och b, av vilka timplanen för a gäller elever som skall undervisas i hushållsgöromål (U55, s. 46). I mate- matik upptar timplanen emellertid för båda varianterna fyra veckotimmar. För läraravdelning, »i vilken enligt skolstyrelsens beslut ej anordnas under- visning i engelska» (U55, s. 46 anni. mom. 2) uppgår antalet veckotimmar till fem i båda varianterna. Det bör understrykas, att i detta sammanhang är endast A-formen aktuell, då andra skolformer icke berördes av enkä- terna.
Undervisningsplanen av år 1955 skulle allmänt tillämpas fr. o. m. läs- året 1955/56. En övergångstid om tre år hade emellertid medgivits »för vidtagande av de jämkningar i kursplanerna, som under denna tid kan vara av behovet påkallade» (U55, s. 1). Det innebär, att i det redovisade materialet kan finnas avdelningar, som följt den äldre kursplanen av år 1919 (U 19). Vi återkommer till detta problem i samband med diskussionen av kursplanerna.
Realskolematerialet
För de årskurser, som här är aktuella, är såväl tim— som kursplaner ge- mensamma för de tre- och fyraåriga linjerna. Antalet veckotimmar om- fattar enligt Kursplaner och metodiska anvisningar för realskolan (1955) (Kfr 55, s. 18 f.) i årskurserna 35 och 24 tre veckotimmar, i 45 och 34 fyra veckotimmar, i 55 och 44 likaledes fyra veckotimmar.
Tab. 168. Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten imatematik med avseende på antal obligatoriska årskurser samt veckotimmar
Skola Antal veckotimmar Antal klasser Sjuårig ............. 4 74 | . . 5 1 1 » övriga 4 89 Åttaårig ............ _— 30 1 1 9
I). Det empiriska materialets Fördelning på veckotimmar och lärar-kategorier
Folkskolematerialet Fördelningen av det empiriska materialet avseende folkskolans sjunde års- kurs framgår av tab. 168.
Då det för bearbetningen är nödvändigt att i varje separat grupp hålla antalet veckotimmar konstant, kommer huvudbearbetningen att koncentre- ras kring den mest frekventa kategorin med fyra veckotimmar, alltså de engelskläsande klasserna. Av dessa 74 bortfaller en i bearbetningen på grund av otillräckliga uppgifter angående vissa bakgrundsvariabler.
Av de i huvudbearbetningen återstående 73 klasserna undervisades två tredjedelar (n=49) av ordinarie folkskollärare, resten av icke-ordinarie folkskollärare. Av lärarna var totalt knappt 4/5 manliga (n = 54). Ålders- fördelningen visar, att hälften (n=35) tillhörde kategorin över 50 år, en knapp fjärdedel (n=16) 36—50 år. En dryg fjärdedel (n=21) var högst 35 år gamla.
Realskolematerialet
I realskolematerialet kan hela materialet för var och en av de undersökta årskurserna utnyttjas. Klassernas fördelning med avseende på lärarnas kompetens framgår av tab. 169. Med hänsyn till de uppgifter som lättast kunde kontrolleras gentemot tillgängliga källor, t. ex. Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok (1957), har indelningen i kompetenskategorier före- tagits på sätt som framgår av tabellhuvudet.
Tab. 169, som kan anses visa det aktuella kompetensläget för undervis- ningen i matematik i ett representativt antal klasser inom de ifrågava- rande årskurserna under läsåret 1957/58 med samma lärare under större delen av läsåret, visar, att det i vissa fall förekommer viss variation mellan de olika årskurserna. Antalet ordinarie befattningshavare med fullständig akademisk utbildning ökar i de högre årskurserna från ca 25 % i årskurs 35 + 24 till ca 50 %. Andelen eo.— och extraadjunkter med fullständig akade- misk utbildning samt folkskollärare med eller utan akademiska betyg upp- går i 35 + 24 till vardera ca 1/3 och minskar i motsvarande män i de högre års-
Tab. 169. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i matematik med avseende på lärarnas formella kompetens
. . Övr. fil. mag. Folkskollärare Övri & Antal 053112; le som e.o. eller med el. utan fil stå d Årskurs klasser - ' extra adj. el. vidare- ' ' amneslarare ämneslärare utbildning och dyl. Tot. n % n % n % n % 35 + 24 ................ 116 30 26 38 33 39 34 9 8 45 + 3. ................ 89 40 45 20 22 22 25 7 8 55 + 44 ................ 98 52 53 24 20 14 14 8 8
Tab. 170. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i matematik med avseende på lärarnas ålder
Antal klasser —35 år 36—50 år 51— år Årskurs Tot. n % n % n % 3*5 + 24 ............ 116 63 64 37 32 16 14 45 + 3' ............ 89 38 43 27 30 24 27 55 + 44 ............ 97 37 38 31 32 29 50
kurserna. Andelen övriga lärare utan formell kompetens vare sig som ämnes- eller folkskollärare håller sig konstant på 8 %.
Fördelningen med avseende på kön håller sig för de tre årskurserna konstant kring 80 % manliga (n: 93, 71 resp. 76).
Åldersfördelningen återges i tab. 170, som visar, att en större proportion äldre lärare undervisar i de högre årskurserna, vilket givetvis är en speg— ling av den tendens som återges i tab. 169. Den procentuella andelen lärare över 50 år är sålunda i 35 + 24 14 %, i 45 + 34 27 % och i realexamensklas- serna 30 %. Ålderskategorin 36—50 år håller sig i de tre årskurserna kon- stant kring 30 %, medan de yngre visar en mot de äldre motsatt tendens.
En jämförelse av de med avseende på elevernas ålder jämförliga årskur- serna 7 i folkskolan och 35 + 24 i realskolan (eleverna i 24 är dock ett år äldre än de övriga) visar, att undervisningen i folkskolematerialet till ca 50 % ombesörjdes av lärare över 50 år mot ca 15 % för realskoleklasserna.
B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska anvisningar
De av Kungl. Maj:t utfärdade gällande kursplanerna i matematik återfinns i sammandrag i tab. 171, som endast upptar de officiella formuleringarna i själva kursplanen för de årskurser, vars resultat i lärarenkäten i det föl- jande skall analyseras. Viss omdisposition av stoffet har emellertid fått ske.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att även återge de allmänna målsättningar, som ligger till grund för kursplanen. Om folkskolans mate-
Tab. 171. Översikt av gällande kursplaner i matematik för folk- och realskolematerialet
Huvudmoment
Folkskola årskurs 7
Realskola årskurs 35 + 2' Realskola årskurs 45 + 34 Realskola årskurs 55 + 44
Aritmetik
Fortsatta övn. m. hela tal och bråk jämte tillämp- ningar i anslutning till det praktiska livets krav.
Uppgifter av praktisk art, lösta med eller utan an- vändande av ekvations- metoden.
Huvudräkning Huvudräkning Huvudräkning Huvudräkning
Sortförvandling
Något om främmande län- ders mynt. Återblick på mått och sorter.
Ekvationer
Enkla sifferekvationer med en obekant jämte tillämp— ningar.
Fortsatt behandling av ekvationer av första gra- den med en obekant jämte tillämpningsuppgifter.
Fortsatt behandling av ek- vationer av första graden med en obekant; tillämp- ningsuppgifter.
Fortsatt behandling av ekvationer av första gra- den med en obekant. Lättare ekvationssystem av första graden med två obekanta.
Algebra och kvadratrötter
Enkla användningar av de fyra räknesätten på bokstavsuttryck.
Fortsatt räkning med bok- stavsuttryck.
Någon räkning med kva- dratrötter.
Geometri
Enkla konstruktioner; övning i att beräkna rät— linjiga figurers ytor och motsvarande räta pelares rymd: cirkeln och cylin- dern, något om pyramiden, konen o. klotet; enkla fält- mätningsövningar.
Punkter, räta linjer, sträckor, vinklar, triang— lar, parallella linjer och parallellogrammer (ett tj u- gotal satser); lätta geomet- riska övningssatscr.
Cirkeln; mättal för sträc— kor, ytor och vinklar, för cirkelns omkrets och yta, för cirkelbågar och cirkel- sektorer; lätta geometriska övningsuppgifter och pla- nimetriska beräkningar.
Transversalsatsen, likfor- mighet, »3:e likformighets- fallet», längdskala och yt- skala.
Pythagoras' sats; planime- triska och stereometriska beräkningsuppgifter.
Tabeller, diagram och andra hjälpmedel
Användning av tabeller med tillämpning på för— säkringar och sammansatt ränta.
Enkla övningar i grafisk framställning. Uppritning av och avläs- ning i enkla diagram.
Övrigt
Fem skrivningar
matikundervisning heter det i Undervisningsplan för rikets folkskolor (1955) (U55) på följande sätt:
Undervisningen i matematik har till uppgift att giva kunskap och färdighet i räkning samt någon förtrogenhet med geometrins enklaste begrepp och meto— der. Säkerhet och snabbhet i såväl huvudräkning som skriftlig räkning skall eftersträvas.
Undervisningen skall så bedrivas, att eleverna vänjes vid den tankereda, nog- grannhet och målmedvetenhet som ämnet kräver. (U55, s. 1213.)
Formuleringen av målsättningen för realskolan trycker inte minst på den praktiska användbarheten av den tillämpade räkningen:
Undervisningen i matematik på den allmänna linjen har till uppgift att, på grundval av vad som inhämtats i folkskolan, bibringa lärjungarna kunskap och färdighet i räkning med tillämpning på skilda uppgifter, särskilt av praktisk art, samt göra dem förtrogna med geometrins elementära begrepp och metoder (Kfr 55, s. 18).
Vid läsningen av tab. 171 är det viktigt att hålla i minnet, att de årskurser som här presenteras utgör de sista årskurserna i folkskolan resp. realsko- lan. Även om åldersnivån i folkskolans årskurs 7 och realskolans årskurs 35 + 24 är någorlunda lika, innebär den olika målsättningen i förening med elevurvalet, att studietakten har kunnat sättas högre i realskolan. Detta är så självklart, att det knappast fordrar mer ingående allmänna kommen- tarer. Vi skall dock se, hur detta avspeglar sig för de olika huvudmomenten.
Ifråga om aritmetiken torde sjunde årskursen i folkskolan i första hand omfatta repetition och fördjupning av redan tidigare genomgångna mo— ment, vilka i realskolan i stort sett avslutats i årskurs 25 + 14. Beträffande huvudräkning bör framhållas, att detta moment särskilt understrykes i var och en av folkskolans andra t. o. m. sjätte årskurser, där »särskilda huvud- räkningsövningar» föreskrivs (U55, s. 23). Vikten av huvudräkning och överslagsberäkningar betonas också i anvisningarna:
Även vid de skriftliga uppgifternas lösning bör huvudräkning komma till an- vändning i sä stor utsträckning som möjligt. Eleverna bör vänjas vid att göra överslagsberäkningar före den exakta uträkningen och för att kontrollera, att ett uträkningsresultat är rimligt.
Sortförvandlingsövningal'na är i realskolan i stort sett avslutade före års- kurs 35 + 24. Av de metodiska anvisningarna framgår dock, att momentet myntreduktioner, som räknas till detta huvudmoment, skall förekomma i någon utsträckning i årskurs 55 + 44 (Kfr 55, s. 126).
I båda skolformerna börjar behandlingen av ekvationer en årskurs lägre än vad undersökningen omfattar. I kursplanen för folkskolans sjätte års”- kurs föreskrivs sålunda >>ekvati0ner av enklaste slag» (U55, s. 123) och i kursplanen för realskolans årskurs 25 heter det: »Enkla sifferekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar» (Kfr 55, s. 18). Lydel— sen för årskurs 14 är densamma med undantag för ordet >>enkla», som där utgått (Kfr 55, s. 19).
Även ifråga om geometrin förekommer övningar i lägre årskurser. I real— skolan benämnes dessa »förberedande kurs i geometri med laborationer» (Kfr 55, s. 18). Lärjungarna skall i denna icke använda lärobok. Huvudvik- ten skall inte läggas vid de geometriska satserna, ej heller vid att ett visst pensum skall genomgås. Vikten av att elevernas intresse väcks för denna undervisning inskärps också i de metodiska anvisningarna (Kfr 55, s. 126 f.). För folkskolan förekommer på motsvarande sätt geometrimoment i kurs— planen från och med fjärde årskursen, där rektangel och kvadrat genomgås. I femte årskursen föreskrivs kub, rät pelare, vinklar, parallellogrammer; fortsatt behandling av rektanglars ytor samt beräkning av motsvarande räta pelares rymd. I sjätte årskursen nämnes triangeln och andra ej förut be— handlade rätlinjiga figurer; enkla konstruktioner med passare och linjal; beräkning av parallellogrammers och trianglars ytor och motsvarande räta pelares rymd (U55, s. 123). Om geometrikursen för årskurserna 7—9 säges i anvisningarna, att den framför allt omfattar yt- och rymdberäkningar. »Dessa bör anknytas till praktiska demonstrationer med tillgänglig mate— riel» (U55, s. 128).
Ett systematiskt studium av anvisningarna till kursplanerna ger många nyanser även beträffande innehållet. Särskilt är detta fallet med de me- todiska anvisningarna för realskolan som för varje årskurs i detalj före— skriver hur undervisningen lämpligen bör läggas upp och ofta anger den övre gränsen för uppgifternas svårighetsnivå, så särskilt beträffande ekva- tioner (Kfr 55, s. 113—128). I en översiktlig framställning som denna har vi emellertid inga möjligheter att gå in på vare sig referat eller diskussion. Vi får därför nöja oss med en allmän hänvisning. Detta gäller också den metodiska litteraturen på området.27
C. Frågeformulär och principer för bearbetning
a. Frågeformuläret
De frågor som skall bearbetas i denna omgång rör uteslutande omfattningen av undervisningen i olika moment av ämnet. Vi har tidigare (kap. 2) redo- gjort för principerna för besvarandet: att urvalet företogs på klasser och att vederbörande lärare svarade för undervisningen just i den klassen, under förutsättning att han bedrivit undervisning i den under större delen av läsåret. För varje moment frågades:
Vilka av följande moment har Ni behandlat under innevarande läsår? Ange med någon av följande siffror i vilken utsträckning Ni låtit flertalet ele- ver räkna uppgifter inom momenten, av den typ, som exempelsamlingen ger
”7 Hela folkskolans kurs behandlas av Bergsten (1939), Hellsten (1949), Wigforss (1957). I se- rien av studieplaner, utarbetade på uppdrag av kursplanedelegationen inom 1946 års skolkom- mission ingår för högstadiet Wigforss & Nilsson (1952) samt Åstrand (1951) (årsk. 7—8), Ehrnst (1953) (årsk. 9, alternativkurs 1) samt Carli (1952) (årskurs 9, alternativkurs 2). Särskilt inriktad på realskolan är Stenmark (1956) samt beträffande dess geometriundervisning Sjöstedt (1948)-
prov på. Även de moment, som Ni avser att ta upp under återstoden av terminen, men markera dessa moment särskilt genom att sätta siffrorna inom parentes. 0 : ingen undervisning 3 : sammanl. 7— 9 lekt. 6 : sammanl. 22.—30 lekt. 1 : sammanlagt 1—3 lekt. 4 = » 10—15 » 7 = » mer än 30 2 = » 4—6 » 5 : » 16—21 »
För varje moment angavs liksom i yrkesskole— och gymnasieenkäterna genom nummer hänvisningar till uppgifter i exempelsamlingen som åt- följde varje formulär. Vidare uppmanades de svarande att även ta med sådana moment i vilka andra lärare handhaft undervisningen, t. ex. om slöjdläraren undervisat eleverna i användandet av skjutmått, mikrometerå skruv etc. Det bör slutligen observeras, att formuläret, som utsändes i slu— tet av vårterminen 1958, avsåg innevarande års undervisning och sålunda för dem som besvarade formuläret inom den tid som följeskrivelsen anhöll 0111, krävde en ungefärlig uppskattning av hur den återstående undervis— ningstiden skulle disponeras.
b. Principer för bearbetning Resultaten för varje moment har utvärderats direkt genom beräkning av medianen av skattningarna. Därvid har hänsyn i denna fas av bearbet- ningen inte tagits till skillnader mellan redan genomgångna moment och sådana, för vilken en uppskattning gjorts i förväg. Det bör här inskjutas, att denna felkälla torde ha spelat en mindre roll än vad som i förväg beräk- nades, genom att ett relativt stort antal lärare inte sände in sina uppgifter förrän i samband med terminsslutet.
Vid beräkningen av den procentuella andelen av undervisningstiden har- summering skett av medianvärdena, varefter andelen beräknats med led— ning av totalsumman. I detta fall har vi förfarit något annorlunda än i modersmålsundersökningarna (jfr nedan), där vi beräknat andelen av den uppskattade undervisningstiden för varje moment i relation till det teo- retiskt beräknade timantalet i vederbörande årskurs. I matematikunder- sökningen kunde vi på ett annat sätt aprioriskt förutsätta, att hela under- visningen skulle kunna klassificeras i de uppställda momenten. F. ö. är avvikelserna mellan teoretiskt beräknade och empiriska värden så förhål- landevis små, att de båda beräkningsmetoderna, särskilt vad beträffar rela— tionerna mellan momenten, inte torde ge några mer betydande differenser.
c. Kontrolljämförelser
I kontrollsyfte har vi jämfört de empiriskt funna Värdena, som alltså utgö— res av summan av medianerna för samtliga moment, med den lektionstid som teoretiskt kan beräknas. Vi kan givetvis inte vänta oss någon exakt överensstämmelse på grund av svårigheterna att uppskatta dels kriteriet, dels lektionstiden. Den förra har måst beräknas ganska schematiskt, var-
vid vi tagit hänsyn endast till sådant bortfall av undervisningstid, som kan beräknas med säkerhet, t. ex. på grund av friluftsdagar, skrivningar enligt skrivschemat osv. (jfr s. 425 f.). Vidare har ingen korrektion företagits för den undervisningstid som kan ha fallit på andra ämnen (jfr anvisning- arna ovan!). Ett studium av formulären visar, att detta beaktats i synner- ligen liten utsträckning.
Beräkning av kriteriet Kriteriet har beräknats med utgångspunkt från de i kap. 19, s. 425 f., redo- visade beräkningarna av effektiva studietiden i veckor under läsåret. Detta värde har helt enkelt multiplicerats med antalet veckotimmar, som i års- kurs 7 i folkskolan uppgår till fyra, i realskolans 35 + 24 till fyra samt i real- skolans två övriga årskurser till vardera tre veckotimmar. Beträffande av- gångsklassen i realskolematerialet har ingen korrektion införts vare sig för speciellt bortfall i samband med examen (tidpunkten för denna varierar ju mellan skolorna) eller för skrivningarna enligt skrivschemat. Då någon kor— rektion inte heller företagits beträffande de senare i det empiriska materialet, återstår som systematisk felkälla härvidlag endast den obetydliga andel ordinarie matematiklektioner som kan beräknas ha utgått i samband med skrivningarna. Frånvaron av korrektion för examen leder till särskild för- siktighet vid tolkningen av det absoluta antalet lektioner för denna års- kurs, men något sådant är ju inte heller analysens huvudsyfte. Det kan emellertid inte undvikas, att en korrektion för denna faktor kan föreligga i det empiriska materialet. Det har ju nämligen varit relativt lätt för de deltagande lärarna att åtminstone överslagsvis kontrollera, om deras egen totalsumma stämmer med den till buds stående undervisningstiden, he- räknad efter vars och ens erfarenhet. Det sistnämnda innebär, att normerna för beräkning av dessa »privata kriterier» kan ha varierat något. Utsträck- ningen härav har vi dessvärre ingen möjlighet att beräkna liksom inte heller i vilken mån sådana kontroller kan ha förekommit.
Med hänsyn till dessa faktorer kan vi vänta oss en viss avvikelse från kri- teriet av ganska måttlig omfattning. Med tanke på att ett i kriteriet icke beräknat visst ytterligare undervisningsbortfall torde vara sannolikt, bör avvikelserna, i den mån de är betydande, rimligtvis gå i riktning mot lägre värden för de empiriska resultaten.
Resultat av kontrolljämförelserna I tab. 172 har resultaten av kontrolljämförelsen införts. De empiriska värdena har redovisats utan specifikation beträffande totalsumman, vilket kommer att ske senare i samband med resultatredovisningen.
Mot bakgrunden av de förväntningar som man med hänsyn till de ovan framhållna metodiska svårigheterna torde ha rätt att ställa, kan kontroll—
2137. Tab. 172. Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i_-, matematik samt motsvarande empiriskt funna värden
Realskola årskurs - 13:11:12; — . 35 + 24 45 + 34 55 +" 4l. Kriterievärden ................... 136 96 126 150; Empiriskt funna värden ........... 137 87 118 114
jämfö1elsen sägas visa, att resultaten kan accepteras som liggande inom i- en icke orimligt stor felmarginal.
D. Resultat av huvudbearbetningen
Resultaten av huvudbearbetningen har sammanställts i tab. 173, som för vai je moment inom de ifrågavarande årskurserna upptar dels det empiriskt .. funna medianantalet lektioner, dels dessas procentuella andel av det totala ( empiriskt funna lektionsantalet (jfr tab. 172). För varje huvudmoment sker på sätt som klart framgår av tabellen en summering såväl av antalet ._ _ lektionsenheter (LE), vars summa anges i tredje kolumnen för varje å'rs- ' kurs (E LE), som av den procentuella andelen (2 %). Summering äger . sedan i sin tur rum av vardera tabellsidan. Den första omfattar. sålunda '. aritmetik och ekvationer m.m. såväl vad beträffar mekanisk som tilläm— i" pad räkning, den andra geometri och hjälpmedel, till vilka senare då också : räknas huvudräkning och överslagsberäkningar, som i detta sammanhang - behandlats som ett särskilt huvudmoment. Dessutom ges på vardera sidan vissa inom parentes angivna delsummor. Den ena gäller tillämpad räkning på första tabellsidan, den andra samtliga huvudmoment inom geometrin. _ Vår första resultatgranskning gäller summorna för huvudmomenten. Därefter skall vi mer ingående men utan anspråk på att fullständigt _ut— ' tömma materialet diskutera detaljfrågor angående de enskilda momenten inom huvudmomenten. Som framgår redovisar tabellen decimaler för såväl . lektionsenheter som procenttal. Detta har skett för att underlätta kontroll- räkningar och undvika alltför stora avrundningsfel vid summering. I tex— " ten skall vi givetvis inte diskutera vare sig decimaler eller differenser på enskilda enheter utan endast hålla oss till de större enheterna respektive " mer påtagliga differenser. Vi understryker, att denna redovisning är pre- liminär och deskriptiv, och att den i ett senare sammanhang kommer att '; bli föremål för en me1 detaljerad analys bl. a. med jämförelser med mate- _ rial från ytterligare här ej medtagna skolformer.
&. Huvudresultat
Redan i de två första huvudmomenten föreligger en påtaglig skillnad niel— lan å ena sidan folkskolans årskurs sju,a åandra realskolematerialet. ,I den förra ägnas i aritmetik (mekanisk räkning jämte enkla tillämpningar) samt
Tab. 173. Fördelningen av undervisningstiden i matematik i lektionsenheter (LE) och procentuellt på olika moment enligt beräkningar på grundval av. lärarenkäten
Folkskola Realskola Realskola Realskola Moment Årskurs 7 Årskurs 35 + 24 Årskurs 45 + B* Årskurs 55 + 4'
Mdnl % |ELE|Z% Mdnl % [21.15 21% Mdn % 21.12 18% Mdn % ELE|Z%
Huvud- moment
Aritmetik, Hela tal. . . . . . . . 3,4 2,5 mekanisk Decimalbråk. . . . 5,4 4,0 räkning1 Allmänna bråk. . . . . . 5,6 4,1 Dec.br. o. allm.br.. . . 3,2 2,4 i samma exempel Enkla tillämpnl. . . . . 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 , 0,1 0,0 0,0 0,1 0,1 * 0,7 0,3 0,3 0,2 0,2 0,6 0,2 0,2 0,2 0,2
.. ..
oo_ m
22,8 16,8 1,5 I, 7 0,0 0,0 0,5 0,5 0,0
9. o
0,5 0,5
5 Sortför- Dekadiska sorter. . . . 5 vandling Stycketal. . . . . . . . . . . 2, 2 5
aaah
..
Tid och vinklar . Myntreduktioner. . . .
..
N.
:: H—wm q m—mo oooo o oooo
ooo'm ”. o älv-4 oo ”1 o "?. o
oqxqoo
”'_'-1”
15,0 10,9 0,0 0,9 0,9 0,1 0,7 0,7 4,3 4,7 4,1
.. ..
Ekvationer, Enklare ekvationer. . mek. räkn.1 Enkla tillämpn.1 . . . . Svårare ekvationer. .
..
motto ooo-:
com_— NNO N—
N 0011-101 (OQO
code Hiv-1 (OQO (OQO (DOD
..
HQN ”OO Qol— OOOO w-4
9,0 5,5 35,2 40,5 13,3 11,5 10,0 8,7
..
N
Algebra och Algebra. . . . . . . . . . .. kvadratr. Kvadratrötter. . . 60 "to. oo do q => cd:n o_ 0 N "o. QH MED
0. :=:
0,0 0,0 0,1 0,1 0,0 23,6 20,0 10,3 9,1
.. ..
vm N_ww
Tillämpad Procent. . räkning Ränta.............. (aritmetik Rabatt ........ . . . . . och/eller
ekvationer)
0,3
.. ..
noch— (:0th hol—mo Fl cello warm
2,0 1,7
.,
cum_o OCH
26,4 19,3 9,4 10,9 3,1 2,5
..
Bolag... ..... Affärsräkning. . Växlar.......... Aktier o. obligat..
Reguladetri. . . . . . . . . Arbetsproblem. . . Medeltal. . . . . . ... Blandningar. . . . . Likformig rörelse. .
(S:a tillämp.räkn.) (53,4) (39,1) (27,5) (31,9) (34,2) (28,9) (29,5) (25,8) Transport 100,2 73,4 65,2 75,2 72,3 51,5 55,0 48,2
.. ..
.. ..
00th v—iQOOCD Oth OOOHV
..
9,7 11,2 12,5 10,5 20,0 17,5
..
. 3”. h oo Chocca mouz—1— hal—mm
.. .. ..
COHQ'N v—iHOv-(N
..
oo— owm'oo OHOv—lm hen cow—__ seasoned-: o— mcooo emo—a:
18,6 15,7 7,5 6,6
..
zoo mosa: mag.—c.— wmmmb mc co.-c wat—oo euron.-4 co.-un pc.-tog momentn— Nwm cameo oooleoo
0. o
"”..
no
IN
N'" N tot—to Nino'o ua.-nuevo
H
15,3 11,3 0,0 8,4 9,8
Geometri: Bevisa teorem. . . . Teorem o. Förstå » . . . . konstrukt. Konstruktioner . . . . .
V— "1 o'» "'. oo o_ o H vega: m=ne— "& u") *". v N. o Hojo oo.—
(Pollo (CNN
..
vol.-. _.qu
1 ..
0,8 1,3 10 4,8 5,5 173 19,9 24,5 20,9 138 12,0
Tillämpad Rektangel. . . . . . räkning: Parallelltrapets. planimetri Triangel. . . . . . . . . . . . Cirkel .............. Regelb.månghörn.. . . Längd- och ytskala. .
.. ..
wwaaqw Hoa—kritvi— NHQLDOO menan— NNÄ'CDOO ”i". 00 "i". OO mangan NHNQv—co Howe/Soo
..
15,3 13,9 3,3 22,1 195
Tillämpad Prisma ...... . . . . . . . räkning: Pyramid. . . . . . . . . . . stereometri Cylinder. . . . . Kon. . . . Klot.
..
..
wanna—solo? sammma
can-quai
91 N
Q. 0 _oqoo ooooo
": o
Ci. o ixooogvco HHHHH cow—10.051» almah-u—
10,9 8,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,0 0,1 0,2 2,8 1 7,6 15,3
(Surnrna geornetri)... (23,8) (17,5) (18,4) (21,1) (41,0) (55,0) (53,5) (46,8)
Huvudräkn. Huvudr.o.översl.... 8,0 5,9 8,0 5,9 2,7 3,1 2,7 3,1 2,3 2,0 2,3 2,0 1,9 1,7 1,9 1,7
Hjälpmedel Diagram. . . . . . . . . . . 1,7 1,2 0,1 0,1 1,6 1,4 0,5 0,4 Tabeller. . . . . . . . . . .. 0,6 0,4 2,3 1,6 0,0 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 1,7 1,5 3,3 2,9 3,8 3,3 Räknesticka. . . . . . . . 0,0 0,0 Räknesnurra. . . . . . . . 0,0 0,0 0,0 Räknemaskin. . . . . . . 0,0 0,0 0,0
0 0 0,0
0 O 0 0 Fältmätningsövn. . . 0,9 0,6 0,0 0,0
0 1 0 1 0 3
..
o. o HOOQOOv—I ooooooo
Skjutmått. . . . . . . . . 0,1 0,1 0,1 Mikrometerskruv. . . . 0,0 0,0 0,1 Gradskiva. . . . . . . . .. 1,3 1,0 2,3 1,7 0,3 0,5 0,5
HOOQOOv—t OOOOOOO
..
0,2 0,2 0,1 01 0,1
!
Summa 36,4 26,8 21,7 24,8 45,2 38,7 69,3 51,9 Transport från föreg. sida 100,2 73,4 65,2 72,2 72,3 61,6 55,0 48,2
Totalt 136,6 100,2 86,9 100,0 117,5 100,3 114,3 100,1
1 Vissa benämnda uppgifter, enklare än momenten under tillämpad räkning.
sortförvandling 25—30 % (27,7)?8 av undervisningstiden, i det senare varie- rar siffrorna från 1 till 5 %, med högsta värden (ca 5 %) i realexamens- klassen. För höjningen där svarar momentet myntreduktioner. Som an- tytts i samband med diskussionen av kursföreskrifterna, torde huvuddelen av denna tid avse repetition, dock ej för momentet myntreduktioner.
En motsvarande och i än högre grad självklar differens mellan folk- skole- och realskolematerialet framgår av huvudmomenten ekvationer (me- kanisk räkning jämte enkla tillämpningar) samt algebra och kvadratröt- ter, av vilka de senare över huvud taget inte förekommer i folkskolemate- rialet, vilket de ju inte heller bör göra enligt kursföreskrifterna. I folkskole— materialet upptar dessa huvudmoment 5—10 % av tiden, i realskolan när de sin högsta frekvens i årskurs 35 + 24, omkring 40 %, för att i de högre årskurserna falla till omkring 30 % respektive 15—20 %. Då är alltså inte den tillämpade räkningen inräknad.
Den tillämpade räkningen kan av naturliga skäl använda såväl aritme- tisk som ekvationsmässig lösningsmetod, till vilken skillnad vi inte kun- nat ta hänsyn vid momentindelningen. Det synes rimligt förutsätta, att de användes i någorlunda ehuru grovt approximativt samma proportioner som förhållandet mellan metoderna ifråga om mekanisk räkning. Detta är i fö- revarande sammanhang på intet sätt någon huvudfråga, eftersom det här närmast gäller att studera i vilken utsträckning mer eller mindre utpräg- lade tillämpningsområden blivit föremål för behandling, vilket i sin tur är nödvändigt att veta för en jämförelse med de krav och brister som fram- kommit enligt hedömarna vid mottagande skolor etc. Detta kommer när- mare att diskuteras i kap. 22.
Totalsummorna för den tillämpade räkningen framgår inom parentes i tabellens nedersta del. De finns också specificerade dels på de tre grund- läggande momenten procent, ränta och rabatt, dels på mer specifikt kom- mersiellt inriktad räkning (bolag, affärsräkning, växlar, aktier och obli- gationer), dels på övrig tillämpad räkning (reguladetri, som givetvis kan hämta material från vilket område som helst — här avses enligt exempel- samlingen mer typiska reguladetriuppgifter som ofta återfinns under denna rubrik i läroböckerna —— arbetsproblem, medeltal, blandningar samt lik- formig rörelse). I folkskolematerialet upptar den på detta sätt definierade tillämpade räkningen ca 40 % av tiden mot 10—15 % lägre andel i realskole- materialet. Tyngdpunkten ligger i det förra materialet på de tre grundläg- gande momenten, i det senare väger det i årskurs 35 + 24 ungefärligen jämnt, medan årskurs 45 + 34 visar övervikt för den tredje kategorin och examens— årskursen för den mer speciellt kommersiella räkningen (15—20 %).
" För att understryka siffermaterialets osäkerhetsmarginaler anger vi som regel ett inter- vall om 5 % i stället för exakta värden. Intervallet är schablonmässigt beräknat gemen- samt för de fyra materialen. De exakta värdena erhålles i tab. 173, ibland genom summe- ring. Stundom användes i stället uttryck som »cirka» eller »omkring», varvid ett intervall av samma storleksordning alltid avses. '
Allt som allt har vi hittills i folkskolematerialet samt realskolans års- kurs 35+ 24 täckt ca 3/4 av undervisningstiden, medan andelen för arit- metik och ekvationer i mekanisk och tillämpad räkning i årskurs 45 + 34 sjunker till 60—65 %. Motsvarande siffra för examensårskursen i real- skolan utgör 45—50 %.
Återstoden av undervisningstiden ägnas enligt dessa bedömningar i hu- vudsak åt geometriundervisningen. Denna tar i folkskolematerialet i an- språk 15—20 % av tiden, en proportion som i realskolans 35+44 ligger cirka 5 % högre för att i 45 + 34 uppgå till cirka 35 % och i 55 + 44 till 45»— 50 %. I folkskolematerialet förekommer knappast någon undervisning i teo- rem och konstruktioner, varmed enligt exempelsamlingen förstås mer strikt logisk bevisföring etc. Tiden fördelar sig jämnt på tillämpningarna plani— metri och stereometri med knappt 10 % på vardera. I realskolans lägre års- kurser är proportionerna helt annorlunda. Först i examensårskursen över- väger tillämpningarna. Detta utesluter givetvis inte, att man även vid un- dervisning i teoretisk geometri tillämpar satser etc. på konkreta exempel, utan betyder endast, att de systematiska övningarnas huvudsakliga inrikt- ning uppvisar de angivna proportionerna.
Huvudräkning och överslagsberäkningar uppvisar ganska låga frekven- ser i samtliga årskurser med en viss övervikt, något över 5 % i folkskole— materialet. Detta moment är givetvis ganska svårt att uppskatta, eftersom det i flertalet fall torde förekomma på mindre delar av lektion som »upp- mjukningsövningar». Därför bör siffrorna här betraktas med extra var- samhet, vilket å andra sidan naturligtvis inte kan innebära någon mer vä- sentlig proportionsförskjutning i förhållande till övriga huvudmoment. Säk- rast bör vi här betrakta resultaten som visade andelen av mer systematiska övningar i huvudmomentet. Dessvärre har vi inte möjlighet att analysera materialet med avseende på huvudräkning med krav på exakta resultat och på övningar i överslagsberäkningar utan krav på exakta resultat.
Huvudmomentet hjälpmedel visar slutligen i detta material genomgående låga frekvenser, 1—5 %.
ll. Detaljanalyser
Inom huvudmomentet aritmetik, mekanisk räkning med enkla tillämp- ningar, är tiden tämligen jämnt fördelad mellan samtliga moment, möj- ligen med någon, fast mycket liten, övervikt för uppgifter där allmänt bråk ingår.
Beträffande sortförvandling kan i folkskolematerialet iakttagas en lika- ledes svag övervikt för dekadiska sorter samt myntreduktioner, medan ton- vikten i de aktuella årskurserna inom realskolan ligger på tid och vinklar samt myntreduktioner. I samtliga fall rör det sig om små både absoluta tal och differenser.
Beträffande ekvationer, mekanisk räkning (med enkla tillämpningar)
håller sig folkskolematerialet så gott som uteslutande till den enklaste ty- pen av uppgifter, som givetvis också dominerar i den lägsta av de tre års- kurserna i realskolan. Därefter vänds proportionerna till att omfatta så gott som uteslutande ekvationer av den svårare typen. Det bör observeras, att vårt moment »svårare ekvationer» icke är liktydigt med andragrads- ekvationer eller dylikt, utan avser, som närmare framgår av exempelsam- lingen, även svårare uppgiftstyper bland förstagradsekvationer. I de års- kurser i realskolan där huvudmomentet algebra och kvadratrötter före- kommer dominerar i 45 + 34 det förra helt, medan en viss övervikt före- ligger för det senare i examensårskursen.
Inom huvudmomentet tillämpad räkning finns inom de tre grundläg- gande momenten (procent, ränta, rabatt) inga mer påtagliga differenser. Inom de mer speciellt kommersiellt inriktade momenten (bolag, affärsräk— ning, växlar, aktier och obligationer) finns i folkskolematerialet samt real— skolans 35 + 24 jämte 45 + 34 en viss övervikt för den s. k. affärsräkningen. Men momentet bolag finns också företrätt, däremot ej de övriga. Dessa kommer in i undervisningen först i 55 +44, något som är i full överens— stämmelse med kursföreskrifterna. Vi kan notera, att lektionsantalet upp- skattningsvis i denna årskurs uppgår till 10—15 för de två momenten väx— lar samt aktier och obligationer. Bland övriga moment inom tillämpad räk- ning föreligger vissa tendenser till skillnader mellan årskurserna. I folksko- lan fär de systematiska övningarna i reguladetri en viss övervikt, i real— skolans 35+24 får blandningsproblemen högsta andelen, vilken i de två sista realskoleårskurserna skiftar till momentet likformig rörelse. Det bör dock betonas att arbetsproblem och medeltalsberäkningar åtminstone i nå- gon av realskolans årskurser samlar ett medianvärde som överstiger två lektionsenheter.
Inom huvudmomentet geometri: teorem och konstruktioner ligger tyngd— punkten i realskolan på momentet teorem att bevisa. Vi har givetvis ingen anledning att ta ställning i frågan om det är berättigat, att behandla de geometriska satserna i två kategorier, dels sådana i vilka krävs formell bevis- föring, dels sådana som kan »inses genom åskådlighet» och som här sam- manfattats under rubriken »förstå» — underförstått utan formella bevis. De- batten härom pågår i matematikpedagogiska kretsar, och enighet kan knap- past sägas råda. Exempelvis förnekar Sjöstedt (1948, s. 53 f.) ihärdigt det meningsfulla i en sådan åtskillnad. Lika självklart som vi inte haft anled- ning ta ställning i denna fråga i detta sammanhang, lika givet har det va— rit att anpassa frågeformuläret efter den praxis som faktiskt råder ute på fältet och sålunda ta med bägge kategorierna.
Inom den tillämpade geometrin föreligger i folkskolematerialet en täm- ligen jämn fördelning på samtliga moment inom såväl planimetri som ste- reometri (jfr kursplanen, som detaljerat föreskriver dessa moment). I real- skolan förekommer i 35+24 samt 45+34 som väntat endast planimetri,
dock huvudsakligen i den senare av dessa årskurser. Därvid läggs viss ton- vikt på cirkel och triangel. I examensårskursen fördelas tiden tämligen jämnt på momenten inom stereometrin, medan planimetrin dock fortfa- rande har en viss övervikt genom momenten triangel och cirkel.
Värdena inom övriga huvudmoment är så låga, att några mer tydliga tendenser knappast kan utläsas.
KAPITEL 21
Lärarenkäten i modersmålet
A. Materialet i huvudbearbetningen
&. Variationer i timplanen Om redovisning och beräkningar av timantalet gäller samma principer som i matematikundersökningarna.
Folkskolematerialet
För engelskläsande klasser utgör antalet veckotimmar i modersmålet en- ligt 1955 års undervisningsplan i variant a sex och i variant b sju veckotim- mar. För icke engelskläsande klasser tillkommer en veckotimme. (U55, s. 45 f.) Enligt 1919 års undervisningsplan uppgick antalet veckotimmar till åtta, av vilka tre skulle gälla tal- och läsövningar, fem skrivning och språk- lära. (U19, s. 7.)
Realskolematerialet
Antalet veckotimmar i modersmålet utgör fyra i årskurserna 35 + 24, tre i vardera 45 + 34 samt 55 + 44. (Kfr 55, s. 12.)
b. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och läran-kategorier Folkskolematerialet
Fördelningen av det empiriska materialet från folkskolans årskurs 7 fram- går av tab. 174. (Jfr tab. 8—13.) I gruppen Övriga ingår klasser med ofull- ständiga uppgifter.
I detta sammanhang skall endast klasser med det mest frekventa anta- let veckotimmar (7) bli föremål för analys, medan alla jämförelser med övriga klasser inom denna årskurs liksom med materialet från årskurs 8 får anstå till ett annat sammanhang.
Av de i huvudbearbetningen sålunda återstående 72 klasserna under- visades två tredjedelar (n=50) av ordinarie folkskollärare, övriga (11: 20) av icke—ordinarie. För två klasser saknas uppgifter. Av lärarna var knappt 4/5 manliga (n=52). En knapp fjärdedel (n: 15) var under 36 år gamla, knappt hälften (n: 33) var över 50 år. Dessa siffror stämmer väl överens med motsvarande siffror för matematikundersökningen ett lås- år senare.
Tab. 174. Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten i modersmålet med avseende på antalet obliga-
toriska årskurser samt veckotimmar
Skola Antal veckotimmar Antal klasser Sjuårig ............. 6 39 » ............. 7 72 » ............. 8 8 övriga 2 — 121 Åttaårig ............ 42 1 63 Realskolematerialet
För realskolematerialet kan hela det enligt tab. 9 insamlade materialet utnyttjas i huvudbearbetningen. Fördelningen med avseende på lärarnas formella kompetens framgår av tab. 175.
Av tab. 175 framgår, att över hälften, i realexamensklasserna upp mot två tredjedelar, av klasserna undervisades av ordinarie lärare med full ad- junktsbehörighet (motsvarande). En jämförelse med matematikenkäten (tab. 169) visar särskilt i årskurs 35 + 24 avsevärt lägre siffror, som givet- vis avspeglar skillnaden i lärartillgång i de båda ämnena. En motsvarande skillnad finns i andra riktningen ifråga om i realskolan undervisande folk- skollärare med eller utan vidareutbildning. Andelen »övriga lärare» är i båda materialen ungefär densamma. Här bör anmärkas, att, som framgått av kap. 3, i undersökningen endast deltagit klasser, vilka undervisats av samma lärare under minst åtta av läsårets nio månader.
Könsfördelningen uppvisar i förhållande till matematikundersökningarna ett större inslag av kvinnliga lärare i samtliga tre årskurser. Andelen man- liga lärare uppgår sålunda i 35 + 24 till 46 %, i 45 + 34 till 54 % samt i 55 + 44 till 59 %.
Äldersfördelningen framgår av tab. 176, som även den visar vissa dif- ferenser i förhållande till matematikenkäten. Sålunda visar modersmåls—
Tab. 175. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med av— seende på lärarnas formella kompetens
. . Övr. fil. mag. Folkskol- Ö - .
Ordinarie .. vriga.
Antal adj. eller som e.o._ el. larare med el. fil. stud.
Årskurs klasser ämneslärare extra ad]. el. utan Vidare- och d 1
ämneslärare utbildning y ' Tot. n % n % n % n % 35 + 2' ................ 96 51 53 32 33 3 3 10 10 45 + 34 ................ 871 51 69 27 31 6 7 3 3 , 55 + 4' ................ 74 47 64 18 24 5 7 4 5
1 Uppgift saknas från två klasser.
Tab. 176. Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i matematik med av- seende på lärarnas ålder
-—35 år 36—50 år 51— år Årskurs Antal klasser1 n % n % n % 35 + 24 ............ 94 20 21 34 36 40 43 45 + 3'1 ............ 88 27 31 33 38 28 32 55 + 4. ............ 73 22 30 31 42 20 27
1 Uppgifter saknas för totalt fyra klasser.
enkäten en viss förskjutning uppåt i åldershänseende (jfr tab. 170). Ten— densen mellan årskurserna går också åt något olika håll, ehuru skillna— derna härvidlag inte får överdrivas. I matematikenkäten kunde dock spå— ras en tydlig tendens till något äldre lärare i de högre årskurserna. I mo— dersmålsmaterialet föreligger snarast en tendens, ehuru icke lika marke- rad, i motsatt riktning.
B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska anvisningar
Den allmänna målsättningen för modersmålsundervisningen bör rimligtvis ses i samband med skolans allmänna studie- och personlighetsfostrande uppgifter, så som denna anknytning exempelvis formulerats i 1950 års stora skolproposition:
»Läsfärdigheten är redan nu allmän i vårt land, men det är för få, som på allvar använda den till att vidga sin synkrets och öka sitt kunnande. Skolan måste i framtiden göra allt som står i dess förmåga för att giva de unga också de vanor och intressen, som äro de nödvändiga förutsättning- arna för att de tekniska färdigheterna skola bliva dem till verkligt gagn i livet. Hon måste förstå att visa vägen från abc-boken till böckernas värld, till skolbibliotek och folkbibliotek, till studiecirklar och annan bildande verksamhet, till de allmänna intressen, som möta i yrket och i samhället. . . . En sådan studiefostran är blott en del av den allmänna fostran för ett demokratiskt samhälle.» (Kungl. Maj:ts prop. nr 70, 1950, s. 70 f.)
För att vi skall kunna få en ungefärlig uppfattning om normerna för kursinnehållet har vi i tab. 177 sammanställt gällande kursplaner för de aktuella årskurserna. Därvid har vi grupperat materialet efter de huvud- moment vi använt i undersökningen, vilket innebär, att en viss omdispo- sition av stoffet ägt rum. Själva textlydelsen är dock oförändrad med undantag för några få markerade beskärningar samt vissa av utrymmes- skäl betingade förkortningar. Då tabellen har karaktär av klartext skall vi inte här ytterligare sammanfatta den utan endast påpeka några olika sätt att analysera den.
Jämförelser kan givetvis göras mellan de vad beträffar elevernas ålder i stort sett jämförbara årskurserna 7 i folkskolan och 35 + 24 i realskolan,
Tab. 177. Översikt av gällande kursplaner l
modersmålet för folk— och realskolematerialet
F olkskola årskurs 7
Realskola 35 + 21* Realskola 45 + 34 Realskola 55 + 44
Läsning
Övn. i tyst läsa. av sakprosa, även tidningar o. tidskrifter. . . . Valda stycken ur 1800- o. 1900-talens sv. litt., med huvudvikten lagd på den nyare litt.; i anslutn. därtill korta upplysn. om några av våra främsta förf. Läsn. av prov på annan nordisk och på utomnordisk litt. — Några lätta norska o. danska stycken på origi- nalspråken. Individuellt förberedd upplåsning av dikter o. prosastycken.
Läsning av stycken ur 1800— och 1900- talens svenska litteratur. Vers— lärans allmänna grunder. Språklig tolkning av några lätta stycken ur dansk (el. norsk) litt.
Läsn. av svenska littera- turprov, huvuds. fr. 1800- 0. 1900-talen. I anslutning därtill anvisn. för litt.läs— ning på egen hand och litt. hist.uppl. Stycken ur dansk och norsk litt.
Litt.läsning som 1 före- gående klass. Prov ur forn- isländsk litt. i översätt— ning. Stycken ur dansk och norsk litt.
Bok- kunskap
Övn. i bokkunskap och använda. av uppslags- böcker. Användn. av uppsl.b., ka- taloger, innehållsfört., re- gister o. dyl.
Bokkunskap med tillämp- ningsövningar.
Muntlig framställ- ning
Övn. för olika talsituationer. Korta referat, re- dogörelser och föredrag. . . . Diskussionsövn. Dramat. framförande.
Fortsatta övn. im. f., upp- tagande även utförligare referat och enkla föredrag.
Forts. ovn. i m.f., uppta- gande även övn. i förbe- redda disk.
Forts. övn. i m. f.
Ord- kunskap Forts. övn. . . Ord från skilda sakområden. Några synonymer och motsatsord samt låne- ord.
Fortsatta ordstudier, även berörande främmande ord.
Rätt- skrivning
Rättst., individuellt bedriven för elever med stavn.svårigheter. Dessutom skrivning av något svårare art i vilken allmänt förekom. främm. ord ingår.
Rättskrivnings- och inter— punktionsövningar.
Språklåra
Befäst. och fördjupande av tidigare förvärvade kunskaper i anslutn. till den skr. och muntl. be-
handl. av modersmålet i övrigt. Forts. övn. att
sätta ut skiljetecken.
Språkhyggnads- och språk- riktighetsövn. Genom— gången av språkläran av— slutad.
Forts. behandl. av frågor rör. språkriktigh. och stil- arter. Översikt av språklä- ran o. rep. av skiljeteckens- läran.
Sammanf. behandl. av frå- gor rör. språkbruk, språk- rikt. och stilarter.
Skriftlig framställ- ning
Uppsatsskrivn. över ämnen av olika slag. . . . . Skrivning under friare former: Framställn., som bygger på egna iakttagelser el. egna uppslag. Något om olika stilarter. Övn. att sätta upp enkla prakt. skrivelser. Blanketter.
Anvisn. för uppsatsskrivn. Sju uppsatser.
Planläggn. av uppsatser och andra anvisn. för skrift. framst. Sju upps. Övn. i att uppsätta enkla- re skrivelser av praktisk art.
Sammanf. anViSn. för upp- satsskrivn. Sex upps., av vilka någon kan utbytas mot referat el. översättn. Forts. övn. i att upprätta skrivelser av praktisk art.
men man måste då komma ihåg, att var och en av dessa kursplaner ingår i skilda sammanhang och speglar dels en olika studietakt, dels skilda mål— sättningar. Det är sålunda redan av en ytlig analys uppenbart, att en del grundläggande moment som upptages i årskurs 7 i folkskolan (t. ex. rätt- stavning) redan till större del är avklarade i de lägre årskurserna i real— skolan. En bild av vad ett dylikt betraktelsesätt innebär, får man genom jämförelse av de olika i tabellen återgivna kursplanerna för realskolans tre högsta årskurser, t. ex. ifråga om språkläran.
Allmänt gäller, att flertalet moment förekommer i tidigare årskurser. Av naturliga skäl är kursfördelningen i modersmålet uppbyggd >>koncent- riskt» med för varje årskurs återkommande anvisningar om samma mo- ment ehuru med högre abstraktions- eller svårighetsgrad för varje gång. Detta är så självklart, att vi inte ytterligare torde behöva belägga detta fe— nomen. Detta innebär givetvis inte något ställningstagande i frågan om den interna kursfördelningen från utvecklingspsykologisk synpunkt kan anses vara den lyckligaste.
De metodiska anvisningarna är som regel både omfattande och synpunkts- rika, och vi har här ingen möjlighet att referera dem. I de följande analy— serna av resultaten skall vi däremot, då någon fråga särskilt behöver be— lysas, genom utdrag återge vad antingen kursplanen även för lägre års— kurser eller de metodiska anvisningarna har att säga.
Detta gäller även, om än endast i undantagsfall, den metodiska littera- turen. Denna kan givetvis betraktas som en i varje fall nästan lika offi— ciell källa som de av skolöverstyrelsen meddelade metodiska anvisningarna, särskilt i de fall den användes systematiskt i lärarutbildningen. Något lik— nande skulle också kunna sägas om mer frekventa läroböcker i de uppla— gor som utkommit efter det att de senaste anvisningarna utfärdades. Det skulle emellertid föra för långt att i detta sammanhang gå in på någon ana- lys av vare sig den metodiska litteraturen eller läroböckerna. Detsamma gäller i än högre grad den pedagogiska debatten som den kommer till ut- tryck i dags- och fackpress och som givetvis utövar ett, låt vara svårmät— bart, normerande inflytande.29
" Endast ifråga om den metodiska litteraturen vill vi här göra några allmänna hänvis- ningar. Allmänna anvisningar för hela ämnet representeras av Hildinger (1949), Lekman (1949) samt en serie studieplaner, utarbetade på uppdrag av kursplanedelegationen inom 1946 års skolkommission. Dessa avser visserligen försöksverksamheten men kan säkert förut- sättas användas även av lärare på motsvarande stadier i andra skoltyper. I denna serie ingår för högstadiet Hulteberg & Tarschys (1951). Av skolöverstyrelsen har utgivits särskilda Anvisningar för rättande och bedömande av svenska uppsatser (1955) samt Metodiska anvisningar för läs- ningen av danska och norska . . . (1946).
Den allmänna och fackpedagogiska debatten rörande kursinnehållet i modersmålet har sammanfattats av Husén (kap. 13 i Husen & Dahllöf 1960).
C. Frågeformulär och principer för bearbetning
a. Frågeformuläret
De frågor som ingår i denna huvudbearbetning rör, som närmare utveck— lats i kap. 19, samtliga omfattningen av undervisningen i olika moment av ämnet. Till skillnad från vad som var fallet i matematikenkäten, kunde vi i modersmålsenkäten inte formulera direkta frågor angående det ungefär— liga antalet lektioner som ägnats åt olika sidor av ämnet. Detta hänger gi— vetvis samman såväl med modersmålsämnets natur som den för ämnet ty- piska fördelningen av undervisningen. Förprövningarna av formuläret vi- sade nämligen tämligen entydigt, att den bästa anpassningen till såväl un— dervisningspraxis som gängse referenssystem och språkbruk kunde åstad— kommas, om man formulerade svarsalternativen som mer eller mindre ofta återkommande frekvenser: någon gång under terminen, en gång i veckan etc.
Så skedde också. En annan för ämnet och dessa typer av svarskatego— rier viktig fråga visade sig följande vara. Åtminstone vissa delar av äm- net förekommer inte alltid som undervisnings- eller övningsmoment un- der hel lektion. Detta medförde, att vi för flertalet moment spaltade svars- alternativen på två kolumner, en för mindre del och en för större del av lektion. Från metodisk synpunkt var det dessutom givetvis av intresse att få en bild av hur frekvent en sådan lektionsuppläggning i praktiken är och i vilka moment den förekommer särskilt ofta.
Som exempel på frågeformulering och svarsalternativ kan anföras föl- jande från huvudmomentet språklära.
En förteckning över samtliga frekvensfrågor återfinns i momentspeci- fikationen i de i det följande redovisade resultattabellerna.
Tilläggas bör, att inte alla frekvensfrågor hade denna form. Undanta- gen är väsentligen två och gäller båda moment, som vanligen förekommer antingen vid enstaka tillfällen eller i en serie av lektioner. Direkta upp- gifter angående ungefärligt lektionsantal resp. övningar begärdes i dessa fall, nämligen dels beträffande undervisning i danska och norska, dels be— träffande undervisning i bibliotekskunskap i samband med besök i skolans eller något offentligt bibliotek. Den i och för sig viktiga aspekten av moders- målsundervisningen, övningar i att lyssna, har av lättförklarliga skäl inte kunnat belysas. Vikten av detta moment har särskilt understrukits av Norinder (1954, s. 254 f.), som också framhållit den interaktion med huvudmomentet muntlig framställning som gör det meningslöst för oss att söka belysa båda samtidigt.
Slutligen bör i detta sammanhang redovisas, att redan en preliminär be— arbetning av resultaten visade, att frågan (nr 30 a) angående uppsatsskriv- ningen icke formulerats tillfredsställande i realskolematerialet. Då man i här aktuella årskurser av realskolan arbetar med ett föreskrivet antal upp-
37. Hur ofta förekom undervisning i språklära och direkta övningar i satslösning?
Undervisning i språklära Övningar i satslösning
Frekvens Mindre del Större del Mindre del Större del av lektion av lektion av lektion av lektion
Ingen gång under läsåret ..........
Någon gång under läsåret ........
Ca två gånger per termin .........
Ca en gång i månaden ............
Ca en gång varannan vecka. ......
Ca en gång i veckan ..............
Ca två gånger i veckan ...........
Mer än tre gånger i veckan ........
Kommentar:
satser, som införes på skrivschemat, har vi för detta material helt bortsett från frågan i formuläret och i stället beräknat antalet lektioner direkt ef- ter stadgans föreskrifter. Heldagsskrivning har därvid räknats som fem, halvdagsskrivning som tre lektionstimmar. Då formuläret vidare saknade särskilda uppgifter för dispositionsövningar och andra särskilda förberedel— ser för uppsatsskrivningen liksom tid för genomgång och rättelser av upp— satser, fick även dessa storheter uppskattas schablonmässigt, varvid vi be— räknade, att i genomsnitt två lektionstimmar per uppsats åtgick för dessa ändamål. Häri inräknas då också införande av rättelser etc. på lektions- tid. Ett motsvarande tillägg om en lektion per uppsats gjordes även i folk- skolematerialet, beträffande vilket dock frekvensen uppsatser kunde be- räknas direkt från svaren på formulärets fråga. Detta tillägg torde sna- rast vara tilltaget något i underkant.
b. Beräkningsmetodik
Resultaten av lärarenkäten i modersmålet kommer att utvärderas på två sätt. För det första ger vi en mer deskriptiv redovisning av svaren på de olika frekvensfrågorna och deras fördelning dels på olika svarsalternativ, dels på huvudalternativen mindre eller större del av lektion. I detta sam— manhang kommer vi måhända att kunna göra vissa iakttagelser av meto- diskt intresse, iakttagelser som i bästa fall kan formuleras som hypoteser för den bearbetning av formulärets andra, metodiskt inriktade frågor, vilka
Tab. 178. Vägningssystem för omvandling av frekvensskatt- ningarna lill lektionsenheter i lärarenkäten i modersmålet
Frekvens Mindre _del av Större _del av lektion lektion Ingen gång under läsåret ..... 0 0 Någon gång under läsåret. . . . 2 6 Ca två gånger per termin ..... 4 12 Ca en gång i månaden ........ 8 24 Ca en gång varannan vecka. . . 16 48 Ca en gång i veckan ......... 32 96 Ca två gånger i Veckan ....... 64 192 Mer än tre gånger i veckan. . . 128 384
kommer att redovisas i annat sammanhang. Redan av denna första redo— visning kommer vi att få en ungefärlig bild av den relativa fördelningen av undervisningstiden på olika moment, vilket ju är vårt huvudsyfte med bearbetningen.
För det andra skall vi efter ett system, som skall redovisas nedan, för— söka att med utgångspunkt från de givna frekvenserna erhålla ett direkt mått på undervisningstidens fördelning på momenten, låt vara att detta på förhand måste bedömas vara förenat med stora vansklighcter. De på detta sätt erhållna värdena måste givetvis bedömas med stor försiktighet, en för— siktighet som blir desto mer angelägen i den mån de kontroller av beräk— ningarna, som till äventyrs kan göras, visar större skillnader mellan fram— räknat och föreskrivet lektionsantal i totalmaterialet.
Problemet i denna andra bearbetning är sålunda att omvandla de i fler- talet frågor givna frekvenserna till lektionsenheter eller motsvarande. Vi har därvid tillämpat ett i princip mycket enkelt vägningssystem, som fast- ställdes före bearbetningen och oberoende av de empiriska fördelningarna på svarsalternativen. Sålunda har genomgående svarsalternativen i kolum— nen för >>mindre del av lektion» räknats som tredjedels lektionsenheter. Av räknetekniska skäl har summorna utvärderats i dessa enheter, varefter totalsumman dividerats med tre. I tab. 178 har vägningssystemet precise- rats. De för varje svarsalternativ förekommande siffrorna betecknar klass— mittsvärden, efter vilka gränserna mellan svarsalternativen framräknats. Som framgår av tabellen bildar de en logaritmisk skala. Då vi även i detta fall har en ordinalskala — med tydligt olika steg _ har vi med hjälp av de intervall i lektionsenheter som de olika frekvensalternativen represen— terar och vars mittvärde utgöres av de i tab. 178 redovisade enheterna, för varje moment beräknat medianen lektionsenheter. Före den ovan nämnda divisionen har därvid summering ägt rum av medianvärdena för >>mindre» och för »större» del av lektion.
För beräkning av den totala undervisningstiden och dess relativa för- delning på olika moment återstår i princip endast att lägga till dels de
direkt angivna lektionsuppgifterna (danskan och norskan etc.), dels de på ovan angivet (s. 449 f.) sätt framräknade uppgifterna angående uppsats- skrivningen och därmed sammanhängande övningar.
c. Kontrollj ämförelser
Det är uppenbart, att vår beräkningsmetodik av antalet lektionsenheter i kontrollsyfte kan jämföras med det totala timantal som står till modersmåls- ämnets förfogande. Det är också givet, att vi inte kan vänta oss någon exakt överensstämmelse. Det torde ha förelegat utomordentligt stora svå- righeter för de enskilda lärarna att själva kontrollera, om de angivna upp— gifterna visade rimliga totalsummor. Till skillnad från matematikformu- läret inbjöd formuläret i modersmålet på intet sätt till dylika jämförelser, eftersom alla frågor rörande ett visst moment placerats tillsammans, varige— nom frekvensfrågorna i hög grad uppblandats med metodikfrågor och dy— likt. Vi skall dock företaga en dylik kontroll. Med tanke på att viss under— visningstid utöver den som kan beräknas för friluftsdagar och dylikt alltid måste förutsättas försvinna samt på det faktum att vissa moment inom det komplexa undervisningsämne som modersmålet utgör inte så lätt låter sig inordnas under våra momentrubriker, skall vi förvänta oss en icke helt obe— tydlig avvikelse från de kriterievärden avseende den totala undervisnings— tiden i modersmålet, som kan framräknas med stöd av gällande författ— ningar. Det är givetvis alldeles självklart, att dessa avvikelser måste vara systematiska såtillvida, som de empiriskt funna värdena bör vara något lägre än kriterierna. Det bör också observeras, att själva viktsystemet ut— går från en nettolästid av 32 veckor, varvid avvikelserna rimligtvis måste tendera att bli något större för årskurser som mer väsentligt avviker från denna lästid.
Rimligtvis kan sådana avvikelser vid gruppjämförelser mellan median- värden inte innebära nägon alltför stor systematisk effekt. Fördelarna med ett för samtliga årskurser enhetligt beräkningssystem är uppenbara, var— till kommer, att även en mer noggrann anpassning till de för varje årskurs beräknade nettovärdena ändå inte kan resultera i annat än jämförelsevis grova närmevärden på grund av såväl svårigheterna att erhålla ett exakt kriterium som variationen inom respektive årskurser.
Beräkning av kriteriet För folkskolematerialet blir kriterieberäkningen i form av det genomsnitt- liga antalet modersmålslektioner under läsåret jämförelsevis enkel. Med utgångspunkt från den tidigare (s. 425 f.) beräknade nettolästiden om 34 veckor erhålles kriteriet genom multiplikation med det för det nu bearbe— tade materialet gällande antalet om sju veckotimmar, vilket ger kriterievär- det 238 veckotimmar.
Beräkningen av kriterievärdena för realskolematerialet blir något mer komplicerad. Vi utgår på samma sätt som beträffande folkskolematerialet från den i kap. 19 (s. 425 f.) beräknade nettolästiden, vilken varierar mellan de olika årskurserna. Därvid får vi också hålla i minnet, att dessa siffror erhållits, sedan avdrag gjorts för den totala skrivningstiden enligt skriv— schemat. En del av dessa skrivningar gäller emellertid modersmålet, och tid för dessa har beräknats i det empiriska materialet (jfr s. 449 f.). Därför bör antalet skrivtimmar i modersmålet läggas till den i kap. 19 redovisade net- tolästiden. Därvid måste dock tillses att avdrag görs för de ordinarie mo— dersmålslektioner, som kan beräknas ingå i de på skrivschemat upptagna övningarna. Som grund för beräkningen av detta avdrag lägges då lämp- ligen modersmålsämnets andel av totala timantalet i årskursen ifråga.
Enligt ovan angivna beräkningsprinciper erhåller vi för de olika årskur- serna i realskolan följande kriterievärden, uttryckta i lektionsenheter.
Årskurs 35+24: Effektiv lästid enl. kap. 19 .............. 32 läsveckor Antal veckotimmar (SÖF I: 1, 5. 14:2). . .. 4
Antal modersmålslektioner netto ......... 128 Tillkommer: Antal skrivtimmar i modersmålet:
2 heldagar ä 5 tim ............ = 10 5 halvdagar ä 3 tim ........... = 15
Summa 25
Avgår därav ordinarie modersmåls—
lektioner
4 . 25
—— = ...................... — 3 36 3
Netto 22 22
Summa 150 lektioner
Årskurs 44 + 34 Effektiv lästid enl. kap. 19 .............. 31,5 veckor Antal veckotimmar ..................... 3
Antal modersmålslektioner netto ......... 95
Tillkommer: Antal skrivtimmar 4 heldagar a 5 tim ............ = 20 3 halvdagar a 3 tim ........... = 9
Summa 29 Därav ordinarie lektioner 3.29 ?——215 .................... '_"3
Netto 26 26
Summa 121 lektioner
Årskurs 55 + 44
Effektiv lästid enl. kap. 19 .............. 30 veckor Antal veckotimmar ..................... 3
Antal modersmålslektioner netto ........ 90 Tillkommer: Antal skrivtimmar
6 heldagar ä 5 tim. ........... 30 Därav ordinarie lektioner
Om årskurs 55+44 gäller ytterligare: Antalet veckotimmar har beräk- nats utgöra genomsnittet av timantalet för franskläsande (37) och icke franskläsande (35) elever (SÖF I: 1, s. 14: 2). Vidare har ingen korrek- tion företagits för det kortare läsåret. Dels varierar detta för olika skolor, dels skulle detta ha inneburit att vi behövt använda ett annat vägnings— system i det empiriska materialet. En korrektion skulle ha varit oundgäng— lig, om vi hade eftersträvat mer exakta uppgifter angående det totala lek— tionsantalet. Detta är nu inte fallet, utan huvudmålet för analysen är ju att erhålla relativa data. Följaktligen har vi icke korrigerat för denna faktor vare sig i kriteriet eller i det empiriska materialet. Beträffande detta se— nare kan den möjligheten föreligga, att denna faktor influerat lärarnas be- dömningar. Vi har alltså rätt att vänta oss en något större avvikelse från kriteriet i denna årskurs än för de övriga i realskolan.
Resultat av kontrolljämförelserna I tab. 179, som redovisar resultaten av kontrolljämförelserna, har vi för de empiriska värdena endast angett slutsumman enligt de principer som redovisats i det föregående. En specifikation av dennas fördelning dels på frekvensfrågorna, dels på övriga frågor framgår av den följande resultat— redovisningen.
Tab. 179. Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i modersmålet samt motsvarande empiriskt funna värden
Variabel Folkskola Realskola Realskola Realskola årskurs 7 35 + 24 45 + 34 55 + 4'1
&
Kriterievärdcn enl. s. 4521? ......... 238 150 121 117 Empiriskt funna värden ........... 219 145 116 105
De differenser som kan utläsas av tab. 179 går i den väntade riktningen och kan f. ö. knappast sägas vara av sådan storleksordning att de ligger utanför en rimlig felmarginal med hänsyn till de faktorer vi ovan anfört. Vi kan därför betrakta de följande resultaten som så valida som man un— der förhandenvarande omständigheter rimligen kan begära, vilket givet— vis inte utesluter, att det inom materialet kan finnas systematiska propor- tionsförskj utningar mellan olika moment, vilket vi tidigare (kap. 19) disku- terat.
D. Resultat av huvudbearbetningen &. Grundmaterialet
Resultaten av huvudbearbetningen skall med hänsyn till de många i slut— bearbetningen inlagda förutsättningarna angående beräkning av frekvens— angivelser till lektionstal etc. redovisas i två etapper. Först framläggs där—
för grundmaterialet i form av de procentuella fördelningarna på svarsalter— nativen i frekvensfrågorna och övriga direkt tidsangivande frågor. Därefter redovisas resultaten av de ovan angivna beräkningarna angående den sam- manlagda undervisningstiden och dess relativa fördelning på de olika mo- menten.
Beträffande analysen av grundmaterialet gäller, att man låt vara mindre klart även ur detta kan utläsa tendenser angående den relativa vikten av olika moment för undervisningen. Då denna fråga belyses systematiskt med utgångspunkt från samma material i bearbetningens andra etapp, skall vi i den första etappen undvika att kommentera dylika tendenser. I stället skall vi inrikta kommentarerna på de delar av materialet, som inte blir ytterli— gare belysta i den senare bearbetningen. Det gäller frågorna om spridningen av svaren på olika svarsalternativ för olika moment framför allt med hän— syn till relationerna mellan momenten, men också den inte minst från me- todsynpunkt intressanta frågan om fördelningen på huvudalternativen mindre och större del av lektion för olika moment eller momentgrupper. Båda dessa problem skulle i och för sig kunna ge anledning både till vid- lyftiga statistiska signifikansprövningar och mer genomgripande diskus- sion. Då vi i detta sammanhang rimligtvis inte kan fördjupa oss i dessa specialfrågeställningar, skall vi avstå från en sådan grundlig behandling och inskränka oss till att från subjektiva iakttagelser av mer uppenbara differenser formulera frågor för mer ingående bearbetning i annat sam- manhang.
Frekvensfrågorna
Fördelningarna för frekvensfrågorna återfinns i tab. 180—183. För samt- liga gäller dels att svarsalternativen sammanslagits på sätt som framgår av en jämförelse med tab. 178, dels att den procentuella fördelningen av svaren av tekniska skäl måst ges separat för vardera av huvudalternativen. Därigenom kan vi i flertalet fall inte uttala oss om t. ex. hur många klasser som över huvud taget inte undervisats i ett givet moment.
Ifråga om folkskolematerialet visar tab. 180, att variationen mellan klas- serna synes vara större, när det gäller användningen av mindre del av lek— tion än hela lektioner. Detta kan i och för sig vara naturligt med hänsyn till de svårigheter som onekligen torde föreligga att på ett meningsfullt sätt disponera lektionstiden så att dylika »småstunder» tillvaratages. De moment som i förhållandevis hög utsträckning synes bli föremål för be— handling på sådana mindre delar av lektioner kan specificeras med led- ning av kol. a, där denna visar relativt låga värden. Så gör t. ex. momen- tet litteraturhistoria, beträffande vilket det i kursplanerna också heter (U55, s. 65), att i anslutning till litteraturläsning skall meddelas >>korta upplys- ningar om våra främsta författare». Till denna grupp av moment hör också de _ totalt uppenbarligen ganska sparsamt förekommande — anvisning-
Tab. 180. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågornai lärarenkäten i modersmålet för årskurs 7 av sjuårig folkskola
Mindre del av lektion Större del av lektion Moment n Procent svar i alternativ Procent svar i alternativ a b c (1 a b c d Läsning: Läsövningar ............. 72 50 15 13 22 3 _ 1 96 Stoffsamling ............. 70 46 41 13 _ 31 41 26 1 Litteraturhistoria ......... 70 26 16 40 19 43 29 24 4 Studie- o. läxläsn.tekn.. . . . 68 38 50 12 _ 75 22 3 _ Bokkunskap: Ordlistor 0. uppslagsb ..... 72 32 39 18 11 31 46 24 _ Telefonkatalog ........... 72 68 31 1 _ 57 39 4 _ Tidtabeller .............. 72 65 32 3 _ 29 63 8 _ Kartor och diagram ....... 72 40 31 25 4 42 43 13 3 Muntlig framställning: Talteknik, uttalsvård ..... 72 21 44 19 15 76 15 6 3 Välläsning, innantill ...... 72 50 17 15 18 14 17 46 24 » utantill ....... 72 42 38 17 4 76 15 8 _ Teaterpjäser, sketcher ..... 72 57 28 14 1 31 47 18 4 Förheredda anföranden . . . 72 26 35 28 11 61 22 13 4 Oförberedda » . . . 72 50 33 15 1 90 10 _ _ Ordnad diskussion ........ 72 50 39 7 4 40 49 10 1 Intervjuer, dramatiser.. . . . 72 69 26 3 1 71 29 _ — Ordkunskap .............. 69 33 25 22 20 30 36 29 4 Spräklära: Språklära ................ 70 49 19 6 27 7 4 37 51 Satslösningsövningar ...... 70 34 21 17 27 24 9 50 17 Rättskrivning: Diktamensövningar ....... 70 76 11 9 4 1 10 54 34 Övrig undervisning ....... 70 49 16 19 17 11 7 34 47 Skriftlig framställning: Kortare övningsskrivn.. . . . 70 60 20 11 9 33 21 14 31
Ingen gång under läsåret. Någon gång under läsåret _ ca två gånger per termin.
Ca en gång i månaden _ ca en gång varannan vecka. Ca en gång i veckan _ ca två gånger i veckan _ mer än tre gånger i veckan.
r:..ocrm
|| || |] ||
arna i studie- och läxläsningsteknik, bokkunskapsövningar i ordlistor och uppslagsböcker, talteknik och uttalsuärd, förberedda anföranden, ordkun- skapsövningar samt satslösningsövningar. Beträffande de senare gäller, att de dessutom synes förekomma i relativt stor utsträckning som hellektions— övningar.
För realskolematerialet (tab. 181_183) föreligger i stort sett samma ten— dens. För samtliga ifrågavarande årskurser gäller, att de för folkskolema— terialet angivna momenten förekommer relativt ofta som övningar på mindre delar av lektion även i realskolan. Till dem kan också läggas läsning och välläsning, undervisning i språklära samt »övrig undervisning» i rättskriv-
Tab. 181. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 35 + 24
Mindre del av lektion Större del av lektion Moment n Procent svar i alternativ Procent svar i alternativ a b c d a b c d Läsning: Läsövningar ............. 96 31 8 17 44 11 2 13 74 Stoffsamling ............. 95 48 26 21 4 44 33 18 5 Litteraturhistoria ......... 95 17 43 28 12 94 5 _ 1 Studie- 0. läxläsn.tekn.. . . . 90 43 47 8 2 83 16 1 _ Bokkunskap: Ordlistor 0. uppslagsb. . . . . 92 33 26 26 15 65 30 4 _ Telefonkatalog ........... 92 89 11 _ _ 95 5 _ _ Tidtabeller .............. 92 91 9 _ _ 88 12 _ — Kartor och diagram ....... 92 86 11 2 1 96 3 1 _ Muntlig framställning: Talteknik, uttalsvård ..... 96 26 28 21 25 75 19 4 2 Välläsning, innantill ...... 96 32 7 32 28 35 20 18 27 » utantill ....... 96 53 21 20 6 91 7 1 1 Teaterpjäser, sketcher ..... 96 66 23 11 _ 61 32 6 -— Förberedda anföranden . . . 95 21 9 22 47 63 11 7 19 Oförberedda » . . . 95 41 31 24 4 86 8 5 — Ordnad diskussion ........ 95 69 18 9 3 47 38 14 1 Intervjuer, dramatiser.. . . . 95 74 19 6 1 80 18 2 _ Ordkunskap .............. 94 21 9 28 43 54 19 24 2 Språklära: Språklära ................ 96 25 3 14 58 33 7 20 40 Satslösningsövningar ...... 96 30 6 16 48 43 10 22 25 Rättskrivning: Diktamensövningar ....... 96 79 10 9 1 18 31 51 _ Övrig undervisning ....... 96 24 14 45 18 51 21 23 5 Skriftlig framställning: Kortare övningsskrivn... . . 95 48 21 31 _ 57 33 9 1
Ingen gång under läsåret. Någon gång under läsåret _ ca två gånger per termin.
Ca en gång i månaden _ ca en gång varannan vecka. Ca en gång i veckan _ ca två gånger i veckan _ mer än tre gånger i veckan.
|| |! ll ll
a b c d
ning, sannolikt väsentligen interpunktionsövningar. Beträffande de först- nämnda av dessa moment gäller, att de även till stor del förekommer som övningar på hela lektioner.
Denna analys har tämligen klart givit vid handen, att momenten som i de olika årskurserna rapporteras förekomma på mindre delar av lektion väsentligen är desamma. Som ovan (s. 449) angetts, har denna slutsats for- men av frågor inför fortsatt intensivbearbetning av materialet liksom i ännu högre grad frågan om det föreligger några skillnader mellan olika lärar- kategorier i de olika skolformerna, när det gäller att utnyttja denna form av disposition av undervisningen.
Tab. 182. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågornai lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 45 + 34
Mindre del av lektion Större del av lektion Moment 11 Procent svar i alternativ Procent svar i alternativ a b c d a b c d Låsning: Läsövningar ............. 89 25 6 19 51 11 7 18 64 Stoffsamling ............. 89 55 28 13 3 36 43 18 3 Litteraturhistoria ......... 89 21 16 49 13 63 24 10 3 Studie- o. läxläsn.tekn.. . . . 86 50 36 9 5 81 17 _ 1 Bokkunskap: Ordlistor och uppslagsb.. . . 86 31 37 14 17 70 30 — — Telefonkatalog ........... 85 91 9 _ _ 93 7 _ _ Tidtabeller .............. 85 88 12 — — 87 13 _ _ Kartor och diagram ....... 85 85 15 — — 96 4 _ Muntlig framställning: Talteknik, uttalsvård ..... 88 28 31 24 17 84 16 _ _ Välläsning, innantill ...... 88 26 11 37 25 50 18 24 8 » utantill ....... 88 60 27 11 1 93 6 1 — Teaterpjäser, sketcher ..... 88 80 18 2 — 70 26 2 1 Förberedda anföranden . . . 88 22 12 34 32 60 14 15 11 Otörberedda » . . . 88 50 30 15 6 94 2 3 _ Ordnad diskussion ........ 88 70 20 9 _ 39 53 8 — Intervjuer, dramatiser.. . . . 88 80 17 3 _ 86 12 1 _ Ordkunskap .............. 86 14 19 27 41 71 21 8 _ Språklära: Spräklära ................ 87 21 10 45 24 52 16 24 8 Satslösningsövningar ...... 87 33 15 37 15 64 15 21 _ Rättskrivning: Diktamensövningar ....... 82 83 15 1 1 71 24 5 _ Övrig undervisning ....... 82 29 20 45 6 61 23 16 — Skriftlig framställning: Kortare övningsskrivn.. . . . 89 40 15 44 1 69 26 4 1 a = Ingen gång under läsåret. b = Någon gång under läsåret _ ca två gånger per termin. c = Ca en gång i månaden — ca en gång varannan vecka. (1 = Ca en gång i veckan _ ca två gånger i veckan — mer än tre gånger i veckan.
Övriga frågor
Direkta tidsuppgifter lämnades i lektionsenheter för undervisningen i danska och norska. Grundmaterialet fördelar sig som framgår av tab. 184, av vil- ken man kan utläsa, att det synes föreligga en svag tendens till övervikt för norskan i folkskolans avslutningsklass, medan förhållandet tenderar mot det omvända i realskolans två högsta klasser. Skillnaderna är emel— lertid på intet sätt betydande. Endast sparsamt förekommer undervis- ning i dessa moment i mer än fem lektioner. Andelen klasser med lektions— antalet 0—1 synes vid första påseende anmärkningsvärt låg. För realskole- materialet bör därvid påpekas, att siffrorna ju inte gäller samma klasser.
Tab. 183. Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 55 + 44
Mindre del av lektion Större del av lektion Moment 11 Procent svar i alternativ Procent svar i alternativ a b c (1 a b c d Läsning: Läsövningar ............. 74 28 1 20 50 19 5 20 55 Stoffsamling ............. 74 55 23 15 7 54 30 14 3 Litteraturhistoria ......... 74 19 1 24 55 53 14 23 11 Studie— O. läxläsn.tekn.. . . . 64 50 33 13 5 92 8 _ _ Bokkunskap: Ordlistor o. uppslagsb.. . . . 68 53 31 12 4 79 19 1 _ Telefonkatalog ........... 68 91 9 _ _ 99 1 _ _ Tidtabeller .............. 68 88 10 1 _ 96 4 _ _ Kartor och diagram ....... 68 85 12 _ 3 93 6 1 _ .Muntlig framställning: Talteknik, uttalsvård ..... 74 22 50 18 11 78 19 3 _ Välläsning, innantill ...... 74 24 20 34 22 59 18 15 8 » utantill ....... 74 59 28 8 4 95 5 _ _ Teaterpjäser, sketcher ..... 74 91 8 1 _ 77 15 7 1 Förberedda anföranden . . . 73 36 11 26 27 67 14 11 8 Oförbcrcdda » . . . 73 53 30 15 1 89 7 4 _ Ordnad diskussion ........ 73 75 18 7 _ 40 52 8 _ Intervjuer, dramatiser.. . . . 73 86 12 1 _ 93 7 _ _ Ordkunskap .............. 67 25 12 30 33 84 12 3 1 Språklära: Språklära ................ 69 30 32 36 1 77 19 4 _ Satslösningsövningar ...... 69 5-1 26 20 _ 91 7 1 _ Rättskrivning: Diktamensövningar ....... 59 93 7 _ _ 98 2 _ _ Övrig undervisning ....... 59 34 29 37 —— 90 10 _ _ Skriftlig framställning: Kortare övningsskrivn... . . 73 45 11 44 _ 74 23 3 —
Ingen gång under läsåret. Någon gång under läsåret _ ca två gånger per termin.
Ca en gång i månaden _ ca en gång varannan vecka. Ca en gång i veckan _ ca två gånger i veckan _ mer än tre gånger i veckan.
CMOCTFJ
II II Il ll
Där lektionsantalet i en årskurs varit lågt, kan det i nästa årskurs för samma klassavdelning antagas ligga högre osv. Dessutom hör till bilden, att momenten förekommer även i den lägre årskurs (15 + 14), som icke inbegripits i undersökningarna. I kursplanerna för årskurs 23 och 14 he- ter det sålunda: »Språklig tolkning av några lätta stycken ur norsk (eller dansk) litteratur». (Kfr 55, s. 12.)
För folkskolan gäller också, att momenten förekommer i lägre årskur— ser. Femte klassens kursplan föreskriver (U55, s. 64) :
I samband med studiet av Norges och Danmarks geografi läsning av några enkla stycken på dessa länders språk.
Tab. 184. Procentuell fördelning av klasserna i lärarenkäten i modersmålet på olika lektionsantal i danska och norska
Danska Norska Årskurs 11 Antal lektioner Antal lektioner
0—1 2—3 4—5 6— 0—1 2—3 4—5 6—
Folkskola 7 ............. 711 37 35 25 3 27 35 30 8 Realskola 35 + 2& ........ 96 27 33 27 13 28 34 21 17 » 45 + 3'1 ........ 89 17 33 39 11 16 46 25 13 » 55 + 44 ........ 74 18 27 31 24 22 32 28 18
1 För en klass av de 72 saknas uppgifter.
För sjätte klassen föreskrivs (U55, s. 65): Läsning av prov på annan nordisk och på utomnordisk litteratur. Några lätta norska och danska stycken på originalspråken.
Resultaten i tab. 184 kan sålunda icke tolkas som ett mått på den totala undervisningen i danska och norska för här berörda skolformer.
Direkta uppgifter lämnades också beträffande bokkunskapsövningar som avsåg användning av bibliotekskatalog i samband med besök i skolbiblio— tek eller offentligt bibliotek. Resultaten av denna fråga, som utvärderats i antalet besök i vardera biblioteksformen, framgår av tab. 185.
Tab. 185 visar, att klasserna i dessa årskurser relativt sällan företar dylika biblioteksbesök. Antalet klasser som i dessa årskurser icke företar något sådant besök i någon av biblioteksformerna kan med ledning av siff— rorna uppskattas till åtminstone 50 %. Därmed är emellertid inte utan vi- dare sagt, att samma proportion klasser inte vid något eller några tillfäl— len under sin skoltid skulle ha erhållit sådan undervisning som frågan av— ser. Momentet förekommer nämligen också i lägre årskurser.
Sålunda stadgas för folkskolan för femte klassen »övningar i att använda bokregister, innehållsförteckningar och uppslagsböcker» (U55, s. 64). För sjätte klassen föreskrivs »övningar i att använda uppslagsböcker. Böcker-
Tab. 185. Procentuell fördelning av klasserna i lärarenkäten i modersmålet på olika antal övningar i att använda bibliotekskatalog i samband med besök i skolans eller offentligt bibliotek
Skolbibliotek Offentligt bibliotek Årskurs n Antal besök Antal besök
0 1 2—3 4_5 6_ 0 1 2—3 4—5 6—
Folkskola 7 ....................... 72 78 3 13 1 6 80 13 7 _ — Realskola 35 + 24 ................. 96 75 11 11 2 _ 89 9 2 — — » 45 + 34 ................. 891 80 11 6 1 2 86 8 5 _ 1 » 55 + 4*1 ................. 74 84 9 5 1 _ 84 14 3 _ _
1 I kategorin »offentligt bibliotek» är n = 88.
nas uppställning i ett bibliotek» (U55, s. 64) samt för sjunde klassen »öv- ningar i bokkunskap och användning av uppslagsböcker» (U55, s. 65).
De metodiska anvisningarna ger en mer konkret bild av hur man anser, att momentet skall bedrivas. När vi i det följande återger ett utdrag ur dessa sker det också med tanke på den följande diskussionen av övriga moment inom huvudmomentet bokkunskap.
I de metodiska anvisningarna för folkskolan heter det bl. a. (U55, s. 72). Undervisningen i bokkunskap har till uppgift att ge eleverna förutsättningar att på egen hand använda böcker och bibliotek. Sådan undervisning bör med- delas såväl i anslutning till det vanliga skolarbetet som — i de högre klasserna _ under därtill särskilt anslagna lektioner.
Redan i de lägre klasserna bör lärjungarna vänjas vid att uppmärksamma bok- titel och författare, och läraren hör på olika sätt försöka väcka deras intresse för god läsning och vackra illustrationer. De tillhålles också att väl värda så- väl egna som lånade böcker. I det dagliga skolarbetet bör de övas att använda register och innehållsförteckning och hänvisas till ordlistor och andra upp— slagsböcker, så att de växer in i vanan att begagna dylika hjälpmedel. För att finna sig till rätta i skolbiblioteket bör lärjungarna tidigt orienteras om böcker- nas uppställning och om villkoren för län.
I de högre klasserna bör eleverna erhålla en mera systematisk undervisning om böcker. De bör lära sig förstå begrepp som författare, utgivare, förläggare, boktryckare, recension osv. Vidare övas användning av vanliga mindre upp- slagsböcker _ däribland i anknytning till undervisningen i samhällskunskap almanacka, telefonkatalog och kommunikationstabell _ samt av en större upp- slagsbok i flera hand, om en sådan finns tillgänglig. Undervisningen ordnas lämpligen i samarbete med skolans (skoldistriktets) bibliotekarie och förlägges åtminstone delvis till skolbiblioteket eller, om detta inte har erforderlig omfatt- ning och tillräckliga lokaler, till ortens folkbibliotek. I biblioteket bör eleverna även få använda kataloger och erhålla närmare kännedom om hur böckerna är ordnade och uppställda. I samband därmed övas de att använda några enklare handböc- ker i olika ämnen. Den teknik för bokens och bibliotekets användning, som lär- jungarna tillägnat sig vid undervisningen i bokkunskap, bör tillämpas på upp- gifter i samband med det vanliga skolarbetet.
Undervisningen i bokkunskap bör även göra lärjungarna förtrogna med folk- bibliotekens uppgift och användning. Innan de lämnar skolans avgångsklass bör de, även om skolan själv äger ett välförsett bibliotek, företa klassbesök på ortens folkbibliotek, orienteras om detta och intresseras för att bli låntagare där. Sär- skilt på mindre orter, som saknar större bibliotek, kan det vara värdefullt att låta eleverna ta del av instruktiv film om böcker och biblioteksverksamhet.
Även i de metodiska anvisningarna för realskolan understrykes vikten av ifrågavarande moment, ehuru specifikationen av undervisningens upplägg— ning icke drivits lika långt. I de metodiska anvisningarna av den 18 maj 1935 (Kfr 55, s. 54) heter det:
Denna förberedande undervisning i bokkunskap bör i huvudsak avse dels stu- dium av boken såsom sådan (tryckning och bindning, format, titelblad med upp- lysningar om författare, upplaga, tryckår m. m., förord, innehållsförteckning och register), dels orientering i biblioteket och dels slutligen vissa tekniska övningar (alfabetisering, användning av kataloger, ordlistor, uppslagsböcker o. d.).
Senare utfärdade tilläggsanvisningar understryker momentet ytterligare (Kfr 55, s. 77):
Med den ökade individualiseringen i skolans undervisning har handledningen i biblioteks- och bokkunskap kommit att spela en allt större roll i själva skol— arbetet. Därtill kommer, att vanan och förmågan att använda uppslagsböcker och att i ett bibliotek finna den bok man behöver är en viktig del av den all- mänbildning, som skolan skall giva.
. . .Redan i de lägsta klasserna ges en allmän orientering om böckerna i sko- lans bibliotek och deras uppställning. Lärjungarna bör också själva katalogisera sitt klassbibliotek och i tur och ordning sköta utlåningen. Är skolans biblioteks- lokaler stora nog att rymma en hel klass, bör en och annan lektion förläggas dit, varvid lärjungarna övas i att leta fram litteratur för olika uppgifter, bl. a. med hjälp av kataloger. I klass 35 . . . eller senast i klass 45 . . . ges därjämte en sam- manhängande kurs på 3 a 4 lektioner i bokkunskap . . . Om förhållandena på skol- orten lämpar sig därför, bör studiebesök någon gång _ t. ex. i samband med den särskilda kursen i bokkunskap _ göras på ett offentligt bibliotek, så att lär- jungarna får klart för sig, vilka möjligheter till läsning och studier som där er- bjudes.
Bokkunskapens ställning och arbetsvillkor har i en konsulentrapport ut- förligt belysts av Borg (1957, s. 328 ff.). I detta sammanhang vill vi slut- ligen erinra om att det material, vars bearbetning får stå över till ett senare tillfälle, innehåller en del frågor angående t. ex. lärarnas synpunkter och önskemål angående skolbiblioteket samt tillgång till olika hjälpmedel som kan vara av intresse.
Slutligen skall här erinras om den tid för förberedelser och genomgång av uppsatser som beräknats efter en gemensam norm om i genomsnitt två lektioner per uppsats i realskolan och en lektion i folkskolan. Den senare reduktionen har ägt rum med hänsyn till att lektionstiden per uppsats här inte satts högre än till två. Antalet uppsatser framgår för realskolemate- rialet av specifikationen på s. 453. För folkskolematerialet har beräkning- arna utförts så, att den för skoluppsatser erhållna medianen avseende större del av lektion räknats två gånger, varefter tid för förberedelser tillagts mot- svarande den erhållna medianen före dubbleringen.
b. Relativ fördelning av undervisningstiden på olika moment
Vid beräkningarna såväl av huvudresultaten som detaljresultaten har vi angett andelen lektionsenheter i procent av den tid som framräknats med ledning av författningar etc. och som vid kontrolljämförelsen använts som kriterium. Så har skett, eftersom det inte utan vidare kan förutsättas, att hela den enligt tab. 179 redovisade differensen för varje årskurs åstadkom- mits av systematiska fel vid bedömningarna utan snarare torde rymma dels ett visst ytterligare lektionsbortfall på grund av föredrag etc., dels under— visning eller övningar i moment som icke kunnat specificeras i formuläret. Vi har därför räknat detta som en särskild restpost, redovisad under rubri—
Tab. 186. Procentuell fördelning av undervisningstiden enligt beräkningar på grund— val av lärarenkäten i modersmålet på olika huvudmoment av ämnet
Folkskola Realskola Huvudmoment Årskurs Årskurs 7 35+24 45+34 55+44
Läsning ......................... 29 26 33 36 Bokkunskap ..................... 2 1 1 0 Muntlig framställning ............. 6 11 9 6 Ordkunskap ..................... 1 4 4 3 Språklära ........................ 14 20 5 1 Rättskrivu. o. interpunktion ....... 16 6 2 1 Skriftlig framställning ............. 22 26 37 37 Danska och norska ............... 2 4 5 6 92 97 96 90 Övrigt .......................... 8 3 4 10 100 100 100 100
ken Övrigt. Det är givetvis tänkbart, att en del av denna post på grund av systematiska fel borde slås ut över de tidigare i tabellen redovisade mo— menten, men hur stor del därav detta skulle gälla, går inte att specificera. F. ö. är restsumman så liten, att detta i stort sett skulle sakna betydelse även för en bedömning av absoluta enheter.
Huvudresultat
Vi redovisar först resultaten endast för huvudmomenten. För upplysningar angående de bakomliggande absoluta värdena i beräknade lektionsenheter, hänvisar vi till den följande specifikationen på de enskilda momenten. Huvudresultaten framgår av tab. 186.
Tab. 186 visar mycket tydliga skillnader mellan huvudmomenten i samt- liga årskurser. Läsning och skriftlig framställning svarar tillsammans för mer än 50 % av den totala undervisningstiden, i realskolans två högsta årskurser ända till omkring 70 %. I de lägre av de undersökta årskurserna kommer därefter huvudmomenten språklära samt rättskrivning och inter— punktion med 25—30 % av tiden, vilken andel dock markant minskas i realskolans två högsta klasser, där den uppgår till 2—7 %. På övriga mo— ment, bokkunskap, muntlig framställning, ordkunskap, danska och norska kommer således i folkskolans sjunde årskurs sammanlagt 11 %, realskolans 35 +24 20 %, 45 + 34 19 % samt 55 + 44 15 %, alltså på det hela taget 10 _20 % av den totala undervisningstiden i ämnet.
Det är givetvis frestande att av dessa siffror dra slutsatser angående tolk- ningen av undervisningsplanen för de olika årskurserna. Vi vill därför starkt betona, dels att detta inte ingår som en uppgift för föreliggande undersökning, dels att stor försiktighet måste tillrådas för något sådant. Vi vill därvid särskilt understryka, att vissa moment, t. ex. ordkunskap, med fördel låter sig behandlas i omedelbar anslutning till andra huvud-
moment, t. ex. läsning. Man kan alltså erhålla övningseffekter på detta hu— vudmoment, utan att direkt kunna sägas ha bedrivit systematiska öv- ningar, vilket ju frågeformuläret av naturliga skäl måste inskränka sig till att täcka. Så kan givetvis vara fallet även med andra moment. Vi har också övning i andra ämnen som kommer modersmålsämnet till godo. Stadgan erinrar ju om att varje lärare är en modersmålslärare (Kfr 55, s. 57). Av det nyss anförda citatet angående bokkunskap framgick, att vissa av dessa öv- ningar kunde ske i anknytning till undervisningen i samhällskunskap (U55, s. 72). Det finns alltså anledning att varna för en alltför »siffermässig» tolkning av resultaten.
Men även med denna allmänt skeptiska hållning till de enskilda siffer- värdena som ett uttryck för den totala undervisningseffekten måste man säga sig, att relationerna som ett uttryck för fördelningen av den systematiskt inriktade undervisningen ger anledning till vissa reflektioner vid jämförel- ser inte endast med gällande kursplaner, metodiska anvisningar etc. samt de pedagogiska strävanden i övrigt som kan utläsas ur den pedagogiska debatten (jfr Husén & Dahllöf 1960, kap. 13) utan också i relation till de i vår egen fältundersökning erhållna resultaten samt till de synpunkter som i enkäterna anmälts från såväl mottagande skolor som arbetsledare och arbetstagare. Innan vi går in på en diskussion av resultaten skall vi dock redovisa specifikationen på enskilda moment, vilken i vissa fall kanske kan ge mer relief åt totalsiffrorna.
Specifikation momentvis I tab. 187 har vi specificerat resultaten från tab. 186 på de enskilda mo- menten och därvid angett dels det på olika sätt framräknade lektionsanta- let, dels dess andel av den totala undervisningstiden räknad efter kriterie— värdena enl. tab. 179. Där icke särskild anmärkning göres, är beräkningen av lektionsenheterna (LE) utförd på frekvensfrågorna enligt det system som tidigare (s. 450 f.) redovisats.
Tab. 186 och 187 kan analyseras från flera utgångspunkter. Så kan man t. ex. ta fasta på en jämförelse mellan de åldersmässigt relativt lika års— kurserna 7 i folkskolan och 35 + 24 i realskolan, ehuru en sådan jämfö- relse givetvis är vansklig, eftersom man bryter ut en årskurs i en samman— hängande studiegång i vardera skolformen. Ett annat sätt är att följa stu— diegången genom årskurserna i realskolematerialet, en analysmetod som i en senare fas av bearbetningen också i princip kommer att möjliggöras för den åttaåriga folkskolan, enhetsskolan, den praktiska realskolan samt den kommunala flickskolan. En tredje, kompletterande metod, är att söka fånga de gemensamma dragen i samtliga årskurser med särskild hänsyn till de inom respektive huvudmoment tongivande enskilda momenten.
Med utgångspunkt från den tredje typen av analysmetod skall vi i föl- jande redovisning försöka att även ta hänsyn till de båda andra aspek-
Tab. 187. Specifikation momentvis i lektionsenheter (LE) och procentuellt av uppgifterna i tab. 186
Folkskola 7 Realsk. 35 + 2. Realsk. 45 + 34 Realsk. 55 + 4& Moment Antal % av Antal % av Antal % av Antal % av LE totaltid LE totaltid LE totaltid LE totaltid Läsning: Läsövningar ....... 59,9 25,2 36,5 24,4 35,7 29,5 33,1 28,3 Stoffsaml. för upps. 2,3 1,0 1,1 0,7 1,5 1,3 0,3 0,2 Litteraturhistoria. . . 3,7 1,5 1,2 0,8 2,7 2,2 8,4 7,2 Studie— o. läxläsn. teknik ............ 0,3 0,1 27,8 0,3 0,2 26,1 0,2 0,2 33,2 0,2 0,2 35,9 Bokkunskap: Bibliotekskatalogl. . 0,3 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 Ordlistor, uppslagsb. 2,4 1,0 0,9 0,6 0,7 0,6 0,2 0,2 Telefonkatalog ..... 0,2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Tidtabeller ........ 1,3 0,6 0,0 0,0 0,1 0,0 0,0 0,0 Kartor, illustr., diagram ........ 1,3 0,5 2,3 0,0 0,0 0,8 0,0 0,0 0,8 0,0 0,0 0,4 Muntlig framställn.: Talteknik o. uttalsv. 1,0 0,4 1,5 1,0 1,1 0,9 0,7 0,6 Välläsning, innantill 10,1 4,2 6,3 4,2 2,8 2,3 2,5 2,1 » utantill. 0,4 0,2 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Teaterpjäser, sketcher m. m. . . 1,4 0,6 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Förberedda ant.. . . . 0,8 0,3 6,7 4,5 4,8 4,0 2,6 2,2 Oförberedda » .. . . 0,2 0,1 0,4 0,3 0,2 0,1 0,2 0,1 Ordnad diskussion. . 1,0 0,4 0,5 0,4 1,1 0,9 1,0 0,9 Intervjuer, dramat.. 0,1 0,1 6,3 0,1 0,1 10,7 0,1 0,1 8,5 0,0 0,0 6,1 Ordkunskap ........ 2,8 1,2 1,2 5,2 3,5 3,5 5,0 4,1 4,1 3,0 2,5 2,5 Språklära: Språklära .......... 22,4 9,4 21,8 14,5 4,0 3,3 0,9 0,8 Satslösning ........ 11,4 4,8 14,2 8,5 5,7 20,2 2,1 1,7 5,0 0,2 0,1 0,9 Rättstavn. o. inter-p.: Diktamensövningar. 16,9 7,1 5,7 3,8 0,1 0,1 0,0 0,0 Övrigt (interp.) . . . . 20,5 8,6 15,7 ,9 1,9 5,7 2,0 1,7 1,8 1,2 1,1 1,1 Skriftlig framställn.: Kortare övningsskr. 3,8 1,6 0,4 0,3 1,5 1,2 1,0 0,8 Uppsatsskrivning2 . . 33,0 13,9 25,0 16,7 29,0 24,0 30,0 25,6 Förbered. och genomg. av upp- satser3 .......... 16,5 6,9 22,4 14,0 9,3 26,3 14,0 11,6 36,8 12,0 10,3 36,7 Norska och danska: Danska1 ........... 2,2 0,9 2,9 1,9 3,5 2,9 3,8 3,2 Norska1 ........... 2,8 1,2 2,1 2,6 1,7 3,6 3,0 2,0 4,9 3,0 2,6 5,8 Totalt 219,0 (92,0) 92,0 145,1 (96,7) 96,9 115,6 (95,5) 95,1 104,7 (89,5 )89,4 Övrigt ............ 19,0 8,0 4,9 3,1 5,4 4,9 12,3 10,6 238,0 100,0 150,0 100,0 121,0 100,0 117,0 100,0
1 Direkta tidsuppgifter. * Framräknat enl. på s. 449 f. angivna principer. 3 Framräknat enl. på s. 450 0. 462 angivna principer.
terna. Vi erinrar om att vår målsättning fortfarande är deskriptiv och att vi i detta sammanhang avstår från såväl detaljgranskning som statis— tisk prövning av iakttagna differenser.
Inom huvudmomentet läsning dominerar givetvis själva läsövningarna. Mer systematisk undervisning i litteraturhistoria förekommer först i real- skolans årskurs 55 + 44, vilket står i full överensstämmelse med kursföre- skrifterna. Beträffande momentet studie- och läxläsningsteknik bör påpe- kas, att det inte förekommer som separat moment för modersmålsämnet i gällande statuter, men att de allmänna anvisningarna betonar skolans mål att skänka eleverna »ökade förutsättningar att arbeta självständigt och att överblicka, förstå och leva sig in i större sammanhang» (U55, s. 7). I de allmänna synpunkterna i de metodiska tilläggsanvisningarna till kurspla- nerna i realskolan (Kfr 55, s. 57 f.) heter det sålunda:
Det bör slutligen framhållas, att inte endast de lärare, som undervisar i äm- net modersmålet, är modersmålslärare. Mer eller mindre har alla skolans lärare inflytande på och ansvar för att lärjungarna lär sig att riktigt och redigt använda sitt modersmål. Eftersom sakkännedom alltid är nära förknippad med ordkänne- dom, måste alla ämnen medverka till att ordförrådet berikas och uppfattningen av ordens betydelse befästes och nyanseras. Det ligger sålunda i de olika äm- nenas eget intresse, att ordförklaringar ges målmedvetet och systematiskt. Det- samma gäller om övningar i att skilja mellan väsentligt och oväsentligt stoff och att finna sammanhang mellan företeelserna. Att vid lämpliga tillfällen lägga upp behandlingen av ett avsnitt i kursen efter huvudlinjer, som antecknas på svarta tavlan, ger stadga ät kunskaperna och befordrar samtidigt den intellektuella ut— vecklingen i allmänhet och förmågan av planläggning i synnerhet. Det blir här fråga om utveckling av en viss lästeknik _ man kan ur begränsad synvinkel också betrakta den som läxläsningsteknik.
Momentet har vidare på senare tid särskilt betonats i den pedagogiska debatten (Edfeldt 1956, 1959 och L. Husén 1958, s. 56).
Beträffande huvudmomentet bokkunskap kan iakttagas en svag tendens till någon övervikt för övningar i att använda ordlistor och uppslagsböc- ker, men alla värden är genomgående låga. Särskilt för folkskolan betonas ju i anvisningarna möjligheterna till att förlägga en del av denna under- visning till samhällskunskapen (jfr ovan 3. 461). I övrigt får vi hänvisa till diskussionen ovan (5. 460 ff.) angående undervisningen i biblioteks— kunskap.
Huvudmomentet muntlig framställning domineras av två moment, väl- läsning innantill och förberedda anföranden (»föredrag»), men siffrorna är även i dessa fall relativt låga. De förberedda anförandena synes f. ö. i folkskolans årskurs 7 utgöra ett undantag från denna tendens. Efter väl— läsningen synes där teaterpjäser, sketcher etc. vara relativt mest frekventa, men det bör uttryckligen betonas att skillnaderna i förhållande till övriga moment är obetydliga.
De systematiska övningarna i ordkunskap synes likaledes inta en rela— tivt undanskymd plats. Här vill vi" emellertid hänvisa till det nedan (5. 494)
förda resonemanget angående övningseffekter för detta moment även i andra sådana. Vikten av systematiska övningar i ordkunskap har emeller- tid betonats i senare kursplaner (jfr s. 329), vilket också tagit sig ut— tryck i att momentet är företrätt med särskilt delprov i standardproven för folkskolans fjärde och sjätte årskurser (Husén, Björnsson, Edfeldt & Hen- rysson 1956, s. 107 samt 5. 195 f.). Bergfors (1951, s. 151) har särskilt starkt understrukit vikten av en fördelning av ordkunskapsövningarna över hela skolan och Askeberg (1951), som f. ö. huvudsakligen diskuterar ordkun- skapen på gymnasiet, har i en smärre undersökning givit en konkret be- skrivning av en grupp förstaringares prestationer i ett ordkunskapsprov med resultat som >>varken kvantitativt eller kvalitativt förefaller . .. så sär- skilt uppmuntrande» (Askeberg 1951, s. 168). I en konsulentrapport har Ull- stad (1957, s. 335) påpekat, att undervisningen i ordkunskap är av mycket varierande värde. I detta sammanhang kan vidare erinras om det uttalande angående ordkunskapen, som 1955 gjordes av ämneskonferensen Moders- målsundervisningen inom realskolan, folkskolan och enhetsskolan (1955, s.102). Protokollet lyder: Konferensen beslöt enhälligt uttala att trots att övningar i ordkunskap föreskrivs i kursplaner och metodiska an- visningar, stora brister i detta avseende. kan konstateras på alla stadier, och att konferensen därför starkt vill understryka att vid modersmålsundervis- ningen likaväl som vid undervisningen i andra ämnen utvidgandet av elever- nas ordförråd måste vara ett huvudsyfte,
att i läroböckerna behovet av utökat ordförråd än mer måste beaktas, samt att handledningar för lärare behövs på detta område.
Språlclärans ställning i skolundervisningen behöver här inte ytterligare belysas. Det är dock att notera, att satslösningsövningarna i dessa årskur— ser intar en underordnad position i förhållande till övrig undervisning i huvudmomentet. En klar minskning av tidsandelen kan också spåras med högre årskurser i realskolematerialet.
Detsamma gäller rättstavningen och interpunktionen som ännu i folk- skolans sjunde årskurs täcker sammanlagt ca 15 % av undervisningstiden.
Den skriftliga framställningen domineras helt av uppsatsskrivningen. De 8. k. kortare övningsskrivningarna intar en jämförelsevis mycket blyg- sam position enligt dessa uppgifter. Den relativa andelen av uppsatsskriv- ningen ökar med högre årskurser i realskolan, vilket sammanhänger med att antalet uppsatser i stort sett är oförändrat, medan skrivningstiden per uppsats ökar samtidigt som antalet lektioner i ämnet minskar med en veckotimme från årskurs 35 + 24 till 45 + 34.
Danskans och norskans roll har tidigare ( s. 458 ff.) diskuterats i samband med presentationen av grundmaterialet.
0. Diskussion Som vi vid flera tillfällen framhållit, är Vårt syfte med denna undersök- ning i första hand rent deskriptiv. Resultaten av denna deskription avses
sedan kunna utnyttjas företrädesvis för jämförelser med övriga delunder- sökningar inom projektet för att underlätta slutsatser t. ex. av resultaten från de jämförande kunskapsprövningarna.
Den metodiska bearbetningen av i detta kapitel redovisade samt övriga i formuläret ingående frågor skall utförligare behandlas i annat samman- hang. Vi saknar därför anledning att gå in på någon detaljdiskussion an— gående de erhållna deskriptiva resultatens relationer till gällande kurspla- ner och metodiska anvisningar eller till de i den fackpedagogiska littera— turen avläsbara utvecklingstendenserna.
Vissa reflektioner med anledning av resultaten kan vi, framför allt med tanke på risken för missförstånd, dock inte underlåta att ge. Vi vill då än en gång betona, att resultaten icke får tolkas alltför »siffermässigt». Vi har dessutom tidigare (s. 454) angivit risken för vissa systematiska propor- tionsförskjutningar, som rimligtvis bör gå i »önskvärd riktning». I detta fall skulle dessa då innebära, att moment, som man vet med sig fått en något mer undanskymd plats i årets undervisning än som rimligtvis borde vara motiverat enligt gällande bestämmelser, skulle tendera att något över- skattas. Sådana tendenser torde a priori kunna förväntas för »nya» mo- ment, som ännu inte —— bl. a. på grund av avsaknaden av läroböcker — hunnit bli fast etablerade i undervisningen. Från denna synpunkt, som givetvis kan diskuteras, skulle då våra värden för moment som bokkun- skap och ordkunskap knappast kunna betecknas som för låga.
De synpunkter som man som helhet skulle vilja anlägga på dessa resul- tat skulle då gå ut på, att resultaten ganska tydligt visar dels hur mång- fasetterat ämnet är, dels hur svårt det måste vara att i ett sådant ämne bereda plats för systematiska övningar i nya moment. Detta kan givetvis ha sin grund i flera faktorer. Som tänkbara exempel kan nämnas pedago- giska och organisatoriska. Till de pedagogiska skulle då höra mekanismer av t. ex. följande typ: Nya moment kräver uppenbarligen minskning av tiden för behandling av andra. Elevernas färdigheter i exempelvis andra mycket grundläggande moment som rättstavning, interpunktion etc. be- döms kanske av läraren inte vara bättre, än att en nedminskning av under- visningstiden skulle innebära en fara för den totala färdighetsstandarden. Till de organisatoriska kan dels hänföras formella bestämmelser, som före- skrifterna i kursplanerna för realskolan om ett visst antal på skrivschemat upptagna uppsatser per termin, dels med anslagsfrågor sammanhängande problem rörande undervisningsmaterial, hjälpmedel, läroböcker, bibliotek och dylikt.
Särskilt i de metodiska tilläggsanvisningarna, publicerade i Kursplaner för realskolan (Kfr 55), har tidsfördelningsproblemet uppmärksammats från centralt håll. Det heter där bl. a.:
Självfallet ställer en mer differentierad undervisning stora krav på lärarens arbetstid och arbetskraft. Redan den traditionella rättningen av lärjungarnas
skrivningar är ju ytterst betungande för modersmålsläraren. Skall lärjungarna mer än hittills sysselsättas med språkbyggnadsövningar och andra lösningar av givna arbetsuppgifter, ökas lärarens granskningsarbete inte oväsentligt. Än mer torde arbetsbördan växa därigenom, att lärjungarnas självverksamhet förutsätter mycken förberedelse från lärarens sida inte endast utarbetande av uppgifter utan också framskaffande av litteratur och annat arbetsmaterial. över huvud taget fordrar de mer eller mindre nya momenten i modersmålsundervisningen nog- grann eftertanke och åtskillig uppslagsrikedom, grundad på förtrogenhet med lärjungarnas intressen och föreställningsvärld, och ställer därjämte lärarens orga- nisationsförmåga på hårda prov. Förberedelserna blir så mycket mer tidskrä- vande, som metodiken här i stort sett befinner sig på experimentstadiet och läro- böckerna i allmänhet inte hunnit tillägna sig så mycket därav.
Det kan fördenskull inte undgås, att modersmålslärarnas arbete blir en kom- promiss mellan vad de skulle vilja och vad de orkar med. Det saknar dock inte sin betydelse, att de har ögonen öppna för vad som under gynnsamma betingelser kan uträttas . . .
Ännu ett tidsproblem uppställer sig: hur skall det bli möjligt att på ett begrän- sat timtal hinna med allt, som skall ingå i modersmålsundervisningen? Nya mo— ment har undan för undan kommit till, allt under det att ämnets timtal minskats i realskolan. Inte utan skäl finner många lärare problemet olösligt. Det enda medel som kan användas i detta läge, torde vara, att den begränsade tiden ut- nyttjas så effektivt som möjligt. Stor frihet måste vara lärarna medgiven beträf- fande sättet att meddela undervisning, men ett oavvisligt krav är, att sådana hit- tills ofta för litet beaktade moment som ordkunskap, muntlig framställning och direkt handledning i uppsatsskrivning får tillräckligt utrymme i undervisningen. Frågan blir då, vilka andra moment som kan tåla en inknappning. Dit hör i första rummet innanläsning, när den bedrives tämligen planlöst såsom oförberedd hög- läsning med inströdda, något nyckfulla ordförklaringar. På många håll kan åt- skillig tid vinnas — och samtidigt större behållning uppnås — genom att utbyta en god del av denna högläsning mot tyst läsning med ledning av arbetsuppgifter. Ej sällan torde också den traditionella satslösningen och grammatikdrillen kunna något inskränkas. Särskilt bör framhållas, att satslösningen och den systematiska grammatikgenomgången kan bli onödigt tidsödande därigenom, att den kommer på ett för tidigt åldersstadium, innan abstraktionsförmågan ännu hunnit utveck- las. Att engelska i stället för tyska numera blivit begynnelsespråk, underlättar avsevärt förskjutningen av mera svårfattliga grammatiska kunskapsmoment från ett lägre till ett något högre stadium. Därjämte torde på åtskilliga ställen mer tid än nöden kräver offras på rättstavning, särskilt på diktamensövningar. (Kfr 55, s. 55 f.)
Som dessutom framgår av detta citat är kursplaneringsfrågorna oupplös— ligt förbundna med bl. a. den utvecklingspsykologiska aspekten, något som vi tidigare (s. 426 ff.) understrukit i samband med de principiella synpunk— terna på metodiken i föreliggande undersökning. All forsknings- och utred- ningsverksamhet rörande kursplaner synes oss, för att i längden bli frukt- bar, böra fast anknytas till såväl utvecklingspsykologisk som metodisk— didaktisk forskning.
_s.."._..|rs.' (i. ' .. sw pr. '_'.z' sitta?-inf till 'i
""'|'|*'||'|"Fli'v' |...
intim: |”?
. . lanc '.'Pijlj |
"l'i'|||'l|irl1'n 'i'—"5 "ri" md 'i ";.f'i' :? '
| |
.. ij'l [I
tämä—. fri. nåjrémä "Intim-' ngälhdu M,: tittat-Fn .. '_==f'|1"' '] .r "I 'Hiii'i'l'lrnILmi' .'.,'_1_ " - . 5.111 w,..å'u and 51:37?in mu1|titiki:i— Jammu!
-- a.,-,...almt n'b ai
_ . ind-'i? ' ....r ' .%"Wéiiw __ mätt,—tia
: erik» å'ifi ' ” iiiiui't|.iii-iit"
i i-"h'nt't'mpdwi .tgti
' glid) färgglatt iv' ii—L'Miril'i " ||.'.'. 'Hfl'i. . _. . 'ig'dmm' ägnat-nn ' vf,J'!'wif'5*iiid_ anlagts—tri”! life.? lank
"|||-du fnul-211- _' "F'
" . _..irg.
PL . E; .1':'.| - iii ];" tin—_.
VI
SAMMANFATTANDE ÖVERSIKT OCH DISKUSSION
KAPITEL 22
Översikt av huvudresultaten i matematik
A. Principer för redovisning
I detta kapitel skall vi sammanställa huvudresultaten från de olika stu- dierna momentvis för att därigenom lättare kunna överblicka i vilken ut- sträckning de olika undersökningarna för ett och samma moment eller momentgrupp givit samstämmiga eller motstridande resultat. Vi skall med andra ord undersöka förutsättningarna för en konsekvent bild eller tolk- ning av de olika momentgruppernas ställning i de skolformer och i de yrkes- grupper som vi i det föregående har redovisat. Denna horisontella analys måste, som vi tidigare anförde i kap. 1 i samband med diskussionen om olika analystyper, med nödvändighet bli subjektiv, då vi inte förfogar över något kriterium mot vilket de olika i projektet ingående undersökningarna kan vägas. Även det förhållandet, att vissa undersökningar endast utgöres av till sitt täckningsområde ganska begränsade studier, låt vara att de från andra utgångspunkter kan bedömas som omfattande, medverkar härtill.
Så långt möjligt skall vi för att vinna översikt redovisa huvudresultaten i tabellform, men dessa har genomgående karaktären av »texttabeller». Detta innebär, att vi inte ytterligare en gång anser oss böra tolka deras innehåll i den löpande texten, utan denna förbehålls kommentarer och sammanfat- tande karakteristiker, vilka i sin tur utgör grunden för diskussionen i det avslutande partiet samt i kap. 24.
Av naturliga skäl måste de följande tabellerna komprimeras ganska mycket. De förutsätter, att läsarna tillägnat sig de föregående kapitlen. Hänvisningar görs endast i undantagsfall till dessa. Med hjälp av rubri— kerna bör det ändå vara relativt lätt att via innehållsförteckningen finna motsvarande partier i den föregående redovisningen.
Vissa förkortningar och elliptiska uttryck har —— medvetet —— använts i tabellerna för att vi skall kunna hålla dem inom en rimlig ram. När det så- lunda talas Om »färdighetskrav (för) samtliga» för ett givet moment avses, att samtliga i den föregående redovisningen använda grupper av utbild- ningslinjer anmält färdighetskrav enligt medianvärdena i den använda skattningsskala, vilken återfinns i det kapitel som behandlar den ifrågava— rande aspekten. Alla omdömen i tabellerna avser genomsnittstendensen för de grupper som undersökts.
För de undersökningar som rör bedömningar av kunskaps- och färdig- hetsstandarden hos flertalet elever respektive flertalet arbetstagare i olika yrkesgrupper, har vi använt de i de föregående analyserna begagnade ut— trycken »smärre brister» etc. i enlighet med de definitioner som givits i respektive kapitel. I de fall då brister inte föreligger enligt dessa bedöm- ningar för moment, i vilka krav på förkunskaper (motsvarande) före- ligger, har vi här infört den tolkande sammanfattningen >>tillfredsställande>>. Vi vill här en gång för alla betona, att detta uttryck avser den ovan angivna relationen mellan bedömningar för flertalet elever respektive arbetstagare i olika grupper enligt medianvärdena (motsvarande) för samtliga bedömare av gruppen. Beteckningen () anger det förhållandet, att vare sig brister eller »tillfredsställande» bedömningar kan förekomma på grund av att momentet ifråga inte når upp till nämnvärda färdighetskrav. Även om vi så långt möjligt sökt undvika förkortningar av yrkes- eller linjegrupper i dessa tabeller, förekommer några sådana ändå av utrymmesskäl. Deras betydelse framgår av den särskilda förkortningslistan.
Tabellerna är av två slag. En fullständigare version användes för alla moment, som förekommit i samtliga undersökningar. En kortare version begagnas för sådana moment eller momentgrupper, som inte ingått i fält- undersökningen bland arbetstagarna i näringslivet. Dessa regler tillämpas automatiskt utan särskilda förklaringar. De senare versionerna kommen— teras mer sparsamt och är att betrakta som sekundära i förhållande till de typmoment, som utvalts att företräda respektive huvudmoment i den full- ständiga undersökningen.
B. Översikt av huvudresultaten momentvis
&. Aritmetik, mekanisk räkning med enkla tillämpningar
Huvudresultaten specificeras i tre tabeller, tab. 188 för momenten hela tal och decimalbråk, tab. 189 för momentet allmänt bråk samt tab. 190 för momentet huvudräkning och överslagsberäkningar.
Momentet hela tal är — givetvis —— det mest grundläggande, vilket följd- riktigt visar sig i höga absoluta och relativa krav och användningsfrekven- ser. De direkta systematiska övningarna i den grundläggande skolan är för- lagda till tidigare stadier än dem vi undersökt med enkäterna till lärarna, men självfallet erhåller eleverna träning i momentet i flertalet andra moment på högstadiet. Momentet är unikt såtillvida som det är det enda av de mo- ment som efterfrågas mycket, som samtidigt inte föranleder några väsent- liga klagomål i några av de instanser vi undersökt.
Momentet decimalbråk har i det närmaste samma status på efterfråge- sidan som hela tal och kan karakteriseras på samma sätt ifråga om den grundläggande skolans undervisning. Däremot föranleder det låt vara smär- re klagomål, nämligen från yrkesskolehåll. En viss allmän tillbakagång
Tab. 188. Översikt av huvudresultaten [ matematik avseende momenten hela tal och
decimalbråk Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkun- Gymnasie- Genomgående höga krav Båda tillfredsställande skaper för lärare på färdigheter fortsatt ut- . bildning Yrkesskole- Hela tal rang 1 i GyMa och Hela tal tillfredsställande lärare YMa (dock ej i M) Decimalbråk rangZiGyMa och Decimalbråk flertalet smärre YMa brister (P tillfredsställande) Yrkeskrav Båda något ökad vikt mot förkunskapskraven. Se kap. 6, — avsnitt C Arbets— Tjänstemän dagligfrekvens, ledare vissa industrigrupper »vecko— Tillfredsställande nivå» Arbets— Decimalbråk tagare Manl. tjm.: veckonivå—dag- ligen. Vissa kvinnl. tjm. och 1ndustriarb. veckonivå Se kap. 13 Fritidsbehov Decimalbråk Flertalet relativt sällan, man]. tjm. något frekventare Kunskaps— Provresul- Decimalbråk behållning tat Icke yrkesutbildade folkskoleelever: Någon tillbakagång elever/ar- Yrkesutbildade folkskoleelever: Oförändrad nettoeffekt betstagare Realexamenselever: Takeffekt och toppresultat, tendens till någon tillbakagång. Skolans un- Lärare på Systematiska övningar huvudsakligen på låg- och mellanstadiet. dervisning högstadiet Någon systematisk repetition i folkskolans sjunde årskurs. Ingår i flertalet övriga moment inom ämnet.
ifråga om kunskapsbehållningen från den grundläggande skolan har också kunnat konstateras, vilken närmast torde kunna karakteriseras som sämre siffersäkerhet. I likhet med vad som är fallet med alla moment som visar negativa differenser eller oförändrad status i de jämförande kunskapspröv- ningarna torde, av skäl som redovisats 1 kap. 15, den »sanna» tillbaka- gången snarast vara av något större omfattning än som direkt framgår av resultaten. I fortsättningen upprepar vi inte detta förbehåll för varje mo- ment som faller inom denna kategori.
Momentet allmänt bråk visar en komplicerad profil i vårt material. Prov— resultaten i folkskolans årskurs 7 ger, bedömda mot bakgrunden av gällande kursföreskrifter och uppgifternas natur, en anmärkningsvärt stor sprid— ning som visar att stora individuella differenser föreligger mellan enskilda elever. Detta tyder på att momentet, i relation till andra, rimligtvis bör uppmärksammas från utvecklingspsykologisk och didaktisk synpunkt. Real- examenseleverna behärskar momentet, som det definieras i provet, så gott som fullständigt. '
Tab. 189. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet allmänt bråk.
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- Genomgående högre krav på Genomgående smärre brister per för fort- lärare färdigheter, obetydligt lägre än . _ satt utbild- hela tal och decimalbråk Flertalet påtaghga brlster ning _ _ (industri- och jordbrukslinj.),
Yrkesskole- Rang 3 1 GyMa, 4 1 YMa övriga smärre brister lärare (v och P dock tillfredsstäl- lande) Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C — Arbets- Flertalet gr. »praktiskt taget 0 ledare aldrig», banktjm. dock wecko- nivå» Arbets- Alla gr. »praktiskt taget aldrig»
_ . tagare _ _ Se kap. 13
F ritidsbehov Alla gr. »praktlskt taget aldrig» _manl. tjm. dock något högre
Kunskaps- Provresul- Falkskoleeleverna visar redan i årskurs 7 onormalt stor spridning behållning tat (jfr kap. 17). För icke yrkesulbildade omfattande tillbakagång elever/ar— till låg nivå (botteneffekt i provet). Samma tendens hos vissa betstagare yrkesutbildade, oförändrad nettoeffekt hos andra, med verk—
stadsskola (motsvarande).
Realexamenselever toppnivå och takeffekt i provet vid examen. Genomgående tydlig tillbakagång.
Skolans un- Lärare på Huvudsakligen mellanstadiet, men någon systematisk övning dervisning högstadiet (repetition) i folkskolans årskurs 7. Kan ingå i andra moment.
Ändå är kunskapsbehållningen även för realexamenseleverna förhål- landevis dålig med stark och säkerställd tillbakagång i alla grupper. För folkskoleeleverna är den också mycket tydlig, trots den avsevärt större sprid- ningen i avgångsklassen. Dess »sanna» utsträckning går inte riktigt att uppskatta, eftersom differenserna mellan T1— och Tz-värdena (kap. 15) är sådana, att resultatet blir en botteneffekt i T2.
Den med de objektiva prövningarna indicerade tillbakagången motsvaras ifråga om de subjektiva bedömningarna av vissa ganska genomgående brist— skattningar. Dessa kommer uteslutande från de mottagande skolorna, vilka samtidigt placerar momentet högt ifråga om angelägenhet för fortsatta stu- dier. Bedömningarna från arbetsledarna och arbetstagarna i näringslivet
visar genomgående låg användningsfrekvens och _ följaktligen _— inga brister. Från vissa synpunkter — de mottagande skolornas _ är momentet så- lunda tydligen av stor betydelse, som inte riktigt synes ha någon praktisk motsvarighet i de yrkesområden vi undersökt. Det huvudsakligen på mel- lanstadiet nedlagda uppenbarligen betydande arbetet på detta moment, mot- svaras inte av någon god kunskapsbehållning enligt vare sig proven i skol- fältundersökningen, bedömningarna från de mottagande skolorna eller de jämförande kunskapsprövningarna av yngre arbetstagare. För realexamens-
Tab. 190. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet huvudräkning
och överslagsberäkningar
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- Genomgående krav på färdig- Genomgående klagomål (utom per för fort- lärare heter, nivåmässigt högre på yrkeslinjerna V och P), därav satt utbild- gymnasielinjerna, i vilka rela- flertalet påtagliga brister, RI”, ning Yrkesskole- tiva angelägenhetsgraden dock RI' samt yrkeslinje Hu dock
lärare är något lägre. endast smärre brister
Rang GyMa 10,5, YMa 6
Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C —-— Arbets- Överslagsberäkningar: ledare Frekvent i bankgruppen samt Tillfredsställande respektive 0 vissa industrigrupper, Övriga sällan Arbets- Frekvent framför allt i manliga tagare tjänstemannagruppen (vecko- nivå), men även — ehuru lägre —— i övriga Se kap. 13 Fritidsbehov Jämförelsevis frekvent, särskilt i industrigrupperna, dock lägre än veckonivå Kunskaps— Prov- Överslagsberäkningar: behållning resultat Folkskoleeleverna: Genomgående positiv tendens, särskilt tydlig elever/ar- bland de yrkesutbildade (drygt 1 SD-enhet), men tendensen betstagare kan delvis vara skenbar (jfr kap. 15).
Realexamenselevema: Genomgående positiva tendenser, men inga enskilda differenser säkerställda. Kan, låt vara i mindre grad än för folkskolematerialet, delvis utgöra en skenbar positiv effekt (jfr kap. 15).
Skolans un- Lärare på Föreskrivs mellanstadiet och högstadiet i båda skolformerna. dervisning högstadiet Kan ingå i flertalet andra moment.
Systematiska övningar enligt enkäterna i folkskolans sjunde års- kurs ca 6 %, realskolans tre högsta årskurser 3—2 %. Motsvarar i lektionsenheter sammanlagt ca 8 i folkskolan, 3—2 i realskolan.
eleverna kan man dock tala om att de behärskar momentet enligt provet, men det hör till bilden, att även gymnasielinjerna anmäler bristande för- kunskaper hos eleverna.
De anförda omständigheterna synes peka mot dels en relativt låg an- vändningsfrekvens utanför skolan, dels ett sannolikt därav delvis betingat snabbt kunskapsbortfall trots ett på mellanstadiet uppenbarligen betydande arbete med momentet. Det sista bekräftar tendensen hos Cederblads (1939) preliminära resultat (jfr kap. 1), det första de av Magne (1955a) och Husén (Husén och Dahllöf 1960, kap. 6) återgivna tidiga aktivitetsanalyserna, som visat, att endast ett fåtal mycket enkla allmänna bråk förekommit i större frekvens i det dagliga livet.
Momentet huvudräkning och överslagsberäkningar visar slutligen ett genomgående ganska högt efterfrågevärde, samtidigt med genomgående
Tab. 191. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende huvudmomentet sort— förvandling a: Dekadiska sorter b: Stycketal
c: Tid och vinklar d: Myntreduktioner
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- a—c: Samtliga färdighetskrav, a: Samtliga tillfredsställande per för fort- lärare särskilt a. _ . . .. satt utbild- " _ b—c. Seminarierna smärre ning d: Fardighetskrav endast brister, övr1ga tillfreds—
handelsgymnasier och ställande mlksmesemman" d: Tillfredsställ. resp. 0 Yrkes- a—b: Samtliga färdighetskrav a—b: Flertalet smärre brister skolelarare c: Färdighetskrav samtliga (e] N' P) utom kontor och huslig c: Smärre bristeriindustri- utb. (K, Hu). gr. + J + TMC, därav d: Inga färdighetskrav påtagliga 1 M OCh ME d: 0 Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C — Arbets- a: Daglignivå kontor o. bank a, h, d: Tillfredsställande rc- ledare spektive 0
b: Starkt varierande inom gr. .. . c: Svarvare mindre bris- c: Frekvent svarvare, ovr. ej .. .
ter, ovriga 0
d: Bank dagligen, övriga ej
Skolans un- Lärare på a—c: Huvudsakligen låg- och mellanstadiet. Systematisk övning dervisning högstadiet enl. enkäterna i folkskolan 5—10 %, i realskolans tre högsta årskurser mindre än 1 %. Ingår i olika slag av tillämpad räkning. (1: Årskurs 7 i folksk.: Mindre än 5 %, motsvarande ca 5 lektionsenheter. I realskolan huvudsakligen i årskurs 55 +44 ca 4 % = ca 4 lektioner.
klagomål från de mottagande skolorna. Det föreligger tendens till övnings- tillskott efter skolans slut i båda materialen. Ehuru momentet huvudräkning föreskrivs i ett flertal årskurser, har vi inte kunnat konstatera någon högre frekvens systematiska övningar på högstadiet i vårt definitionsmässigt vi- dare moment huvudräkningar och överslagsberäkningar. Särskilt de senare torde, att döma av svaren från fältundersökningen i näringslivet, utgöra den sida av momentet som inte minst efterfrågas.
b. Sortförvandling
Sortförvandling utgör ett grundläggande huvudmoment (tab. 191), som i skolan förekommer mest på låg- och mellanstadiet. Undantag utgör mynt- reduktioner, som förekommer i avslutningsklasserna, men som efterfrågas endast av handelsgymnasier (och folkskoleseminarier). Av övriga moment efterfrågas samtliga av mottagande skolor. I yrkesgrupperna är efterfrågan
Tab. 192. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet enklare ekva-
tioner Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- Genomgående krav på goda Tillfredsställande per för fort- lärare färdigheter. Rang 4 i GyMa satt utbild- _ _ ning Yrkesskole— Färdighetskrav endast på v1ssa Metall— och,mekan. utb.: (M, lärare linjer (M, ME, V), inga krav i ME) i J, K och Hu. Rang 20 i YMa Påtagliga brister Vårdande utb. (V):
Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C —
Arbets- Samtliga »praktiskt taget 0 ledare aldrig»
Arbets- Praktiskt taget aldrig (För- tagare säkr.tjm. tendens till obetyd-
ligt högre frekvens) Se kap. 13
Fritidsbehov Praktiskt taget aldrig Kunskaps- Prov- Icke yrkesutbildade folkskoleelever i stort sett oförändrade resul— bchållning resultat tat på låg nivå (de allra lättaste uppgifterna).
elever/ar- Yrkesutbildade folkskoleelever tydlig ökning hos grupper med betstagare verkstadsskola, övriga oförändrat.
Realskoleelever genomgående tydlig tillbakagång (1—1 1/2 SD- enhet). Takeffekt i provet vid examen; tillbakagången gäller svårare uppgifter inom provet. Minst lika stor negativ effekt bland tjänstemännen med yrkes- utbildning (handelsskola) som bland dem utan. Skolans un- Lärare på Folkskolan: Enligt 1955 års undervisningsplan påbörjas mo- dervisning högstadiet mentet i årskurs 6. I årskurs 7 systemat. övning (mekan.räk- ning med enklare tillämpn.) 5—10 % av undervisningstiden. Kan ytterligare ingå i tillämpad räkning.
Realskolan: Påbörjas i 25 resp. 1'*. Stor andel i årskurs 35 + 24 (25—30 %), sjunkande på grund av övergång till svårare upp— giftstyperi de två följande årsklasserna 2—3 %, resp. 0———1 %.
D efterfrågas i enstaka industrigrupper. Smärre brister anmäls från olika
yrkeslinjer och yrkesgrupper.
mest påtaglhr ifråga om de dekadiska sorterna, men även tid och vinklar
c. Ekvationer, mekanisk räkning med enkla tillämpningar
Enkla ekvationer (tab. 192) efterfrågas inte endast på gymnasiet, där man är tillfredsställd med elevernas förkunskaper, utan även på vissa yrkes— linjer, där man som regel anmäler vissa brister. Synbarligen föreligger låg användningsfrekvens utanför skolan i våra yrkesgrupper, mot vilken real- skoleelevernas tydliga tendens till tillbakagång ifråga om svårare uppgif— ter ter sig mycket naturlig. Detta kan i sin tur beaktas i relation till det bety- dande arbetet med momentet i realskolan.
Svårare ekvationer, algebra och kvadratrötter (tab. 193) förekommer endast i realskolan och där i betydande omfattning, men efterfrågas endast
Tab. 193. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten svårare ekva— tioner, algebra och kvadratrötter a: Svårare ekvationer h: Algebra c: Kvadratrötter
Aspekt Källa Krav/Användningstrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- a: Samtliga färdighetskrav a: Flertalet smärre brister Sågat-($$$: larare b: Samtliga färdighetskrav b: Påtagliga brister från AP, ning utom handelsgymnasierna RI3 och HTL
(Hg) c: Samtliga smärre brister, c: Flertalet färdighetskrav övriga 0 (ej Hg eller småskolesem). Yrkesskole- a—c: Inga krav 0 lärare Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C — Arbets- . ledare Aldrig 0
Skolans un- Lärare på Folkskolan: Ingen undervisning i dessa moment. derv1snmg högstadiet Realskolan: a: I årskurserna 45 + 3. samt 5li + 44 vardera c:a 8 %.
b: Införes i 45 + 3'1 (ca 20 %). I 55 + 44 under 5 %. c: Införes i 55 + 44 (ca 6 %).
av flertalet gymnasielinjer, av vilka flera dock anmäler smärre eller påtag- liga brister i elevernas förkunskaper.
d. Tillämpad räkning, aritmetik och ekvationer
Typexemplet inom detta huvudmoment är procenträkning (tab. 194), som ligger högt ifråga om relativ och absolut angelägenhetsgrad enligt de mot- tagande skolorna, tillhör de mest frekventa momenten enligt arbetsledare och arbetstagare och föranleder vissa klagomål ifråga om elevernas för- kunskaper i yrkeslinjerna. Det finns tecken på en med användningsfre- kvensen i yrke och på fritid sannolikt sammanhängande positiv tendens för folkskoleeleverna ifråga om kunskapsbehållning, som dock delvis kan vara skenbar. Realexamenseleverna presterar vid examen så mycket i pro— vet som detta ger tillfälle till, men de förlorar något av sina färdigheter ifråga om de svårare uppgifterna efter skolans slut. Som grundläggande till- lämpat moment förekommer det i den grundläggande skolans undervisning redan på mellanstadiet.
Momenten ränta och rabatt (tab. 195) visar i stort sett samma struktur som procenträkning i de delar vi undersökt dem med något lägre angelä- genhetsgrad respektive något senare placering i skolans undervisning. Det— samma gäller än mer markerat övrig handelsräkning ( affärsräkning, bolag, växlar, aktier och obligationer) (tab. 195), vilka i realskolan vardera om- fattar en icke helt obetydlig andel av undervisningstiden.
Tab. 194. Översikt av
huvudresultaten i matematik avseende momentet procent-
räkning Aspekt Källa Krav/Användningstrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- Genomgående krav på goda per för fort— lärare färdigheter Tillfredsställande tt utbild- . . fång Yrkesskole- Rang 7 1 GyMa, 7 1 YMa Metall- och träindustri (M, TB) larare påtagliga brister Övriga smärre brister, peda- gogiska (P) dock tillfredsst. Yrkeskrav Se kap. 6, aVSnitt C _ Arbets- Högre frekvenser i kontors- och ledare bankgr., de senare dag]. samt . .. ———något lägre —i vissa metall- Tillfredsställande resp. 0 gr. Övr. sällan Arhets— Manl. tjm. vecko—dag]. nivå tagare Kvinnl. tjm. lägre, försäkr.tjm.
dock dagl., allm. kont. sällan Ind.arb. sällan, högre för me- se kap" 13 tall
Fritidsbehov Samtliga sällan —— ibland, man]. tjm. dock något högre Kunskaps— Prov— Icke yrkesutbildade folkskoleelever: Positiv tendens, som dock kan behållning resultat vara skenbar (jfr kap. 15). Negativ tendens för kvinnliga all- elever/ar- mänkontorister (jfr ovan). betstagare . . . . .
Yrkesutbildade folkskoleelever. Genomgående pOSlth tendens (]fl' ovan och kap. 15).
Realexamenselever: Takeffekt i provet vid examen. Svagt negativ tendens som avser svårare och mer examensbetonade upp- gifter.
Skolans un- Lärare på Huvudsakligen systematiska övningar på mellanstadiet. dervisning högstadiet
I folkskolans sjunde årskurs direkta övningar i mindre än 10 % av undervisningstiden, i realskolans tre högsta årskurser mindre än 5 %. Ingår i ränte- och rabatträkning och tar tillsammans med dem ca 20 % i folkskolan (7) och 12—2 % i vardera av realskolans tre högsta årskurser (jfr tab. 173). När mer kompl. handelsräk— ning inräknas, stiger andelen till 25—30 % i folkskolan (7) och 30—15 % i realskolan.
Övriga moment inom tillämpad räkning, arbetsproblem, blandningar, medeltal och likformig rörelse (tab. 196) krävs av flertalet yrkeslinjer med en tendens till specifika krav för olika yrkesområden. Deras andel i skol- undervisningen är relativt ringa.
Ifråga om den tillämpade räkningen gäller generellt, att vi mött en ganska tydlig tendens bland de mottagande skolorna att inte kräva mer förkunska- per än övriga utbildningslinjer i sådana moment, som är av utpräglad yr- kesspecifik karaktär för dem och som följaktligen får ett betydande utrym- me i deras egen undervisning. Vi har tolkat detta som ett uttryck för en
Tab. 195. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten ränta och rabatt samt övrig handelsräkning a: Ränta och rabatt b: Affärsräkning och bolag c: Växlar. Aktier och obligationer
Aspekt Källa Krav/Användnin gsfrekvens Standard
Förkunska- Gymnasie- a: Samtliga färdighetskrav a: Handelsgymnasier smär— perfor fort- larare b: Flertalet färdighetskrav re br1ster, ovriga till- satt utbild- fredsställande. ning c: Fårdighetskrav endast han- b _ . .. . , _ —c. Tillfredsställande delsgymnasrer och folksk. respektive () sem. Yrkesskole- a: Flertalet färdighetskrav a: Flertalet smärre brister, larare b: Inga färdighetskrav utom dOCk e] pedagoglska (P)" för pedagogiska linjer (P) b: P tillfredsställande, övriga 0 c: Inga färdighetskrav c: 0 Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C —— Arbets- a: Sällan, men bank dag— a—c: Tillfredsställande ledare ligen ifråga om ränta, respektive 0
kontor obetydligt mer frekvent ifråga om ra- batt.
h—c: Bank frekvent, övr. säl- lan
Skolans un- Lärare på a—b: Införes på mellanstadiet. derv1sn1ng högstadiet a--c: I folkskolans årsk. 7: a: Ca 15 % av totala undervisnings- tiden, b: ca 8 %, c: 0—1 %, totalt 20—25 %, med procent- räkning 25—30 %. I realskolan totalt inklusive procenträkning 20—25 % i 35 + 2', 10—15 % i 45 + 34, 15—20 % i 55 + 44. Därav b) i ca 11, 10 resp. 6 %, c) 0, 0 resp. 12 %.
önskan att åtminstone i nuvarande läge meddela undervisning i särskilt yrkesspecifika moment inom yrkesskolans ram relativt utpräglat från grunden och med metoder, exempel etc. som kan anses yrkesnära.
e. Geometri
Den teoretiska geometrin, bevisa teorem, förstå teorem samt utföra kon- struktioner (tab. 197) visar sig på efterfrågesidan som typiska gymnasie- moment, som inte alls krävs som förkunskaper ens från de yrkesskolor, som dels kräver en hel del tillämpad geometri, dels själva bedriver relativt mycket undervisning i detta huvudmoment. Man kan också konstatera, att de betydande ansträngningar som läggs ned på dessa moment i real- skolan (folkskolan håller sig uteslutande till den tillämpade geometrin) ändå resulterar i ganska tydliga klagomål från de mottagande gymnasie- linjerna.
Tab. 196. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten arbetsproblem, blandningar, medeltal samt likformig rörelse
a: Arbetsproblem b: Blandningar c: Medeltal d: Likformig rörelse
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- a—c: Färdighetskrav samtliga a—d: Samtliga tillfredsställan- per for fort— larare d: Färdighetskrav flertalet de respektive 0 satt utbild- ( . h dl 1 i ) ning ej an e sgym ias er
Yrkesskole- c: Färdighetskrav flertalet a—d: Smärre brister bland lärare . .. . flertalet av dem som a+d. _Fardlghetskrav flertalet ställer färdighetskrav lndllStI'l + J + P b: Färdighetskrav i jord— bruks- o. vård. utb., övriga ej Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C — Arhets- a—d: Samtliga låga frekven- ledare ser, dock något högre 0 betr. a) för grovplåt- slagarna Skolans un— Lärare på Införes delvis på mellanstadiet. dervisning högstadiet
Folkskolans årskurs 7: a : 2 %, b : 2 %, c : 1 %, d : 0—1 %, allt ungefärliga vården, totalt motsvarande 5—10 lektioner. Kan delvis också ingå i reguladetrimomentet (se kap. 20).
Realskolan: Relativt låga andelar för var och en (se tab. 173) utom för d) i 45 + 34, som där enbart tar ca 10 %, motsvarande ca 12 lektioner.
Tab. 197. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende geometriska teorem och
konstruktioner
&: Bevisa teorem b: Förstå teorem c: Utföra konstruktioner
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- a—c: Färdighetskrav samtliga Flertalet smärre brister, därav per för fort- lärare utom handelsgymnasier- påtagliga brister i AI3 och satt utbild- na HTL ning
Yrkesskole- a—c: Inga krav 0 lärare Yrkeskrav Sc kap. 6, avsnitt C --
Arbets- _ _
ledare Skolans un- Lärare på Folkskolans årsk. 7: a—c: Obetydlig andel, ca 1 %. Se i övrigt dervisning högstadiet tab. 173.
Realskolan: Ca 20 % vardera i årskurserna 35 + 24 samt 45 + 3', lägre i 55 + 44 (ca 12 %). Övervikt för (a) bevisa teorem (10, 11 resp. 7 %), i övrigt jämn fördelning mellan (b) och (c). Se i övrigt tab. 173.
Tab. 1.98. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet triangel Aspekt Källa Krav/Användniiigsfrekvcns Standard Förkunska— Gymnasie- Krav på goda färdigheter, han- Flertalet tillfredsställande, per för fort- lärare delsgymnasierna dock inga dock smärre brister Ala och satt utbild- krav. Rang 14. högre tekniska läroverk ning Yrkesskole- Färdighetskrav på flertalet in- Smärre brister, metall påtag- lärare dustrilinjer + jordbruksutb., liga brister (M) övriga ej. Rang 17. Övriga 0 Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C _ Arbets- Samtliga praktiskt taget aldrig, ledare grovplåtslagare dock i något 0 högre frekvens ifråga om kon- struktioner tAargbåis- Samtliga praktiskt taget aldrig Se kap. 13 Fritidsbehov Samtliga pratiskt taget aldrig Kunskaps- Prov- Folkskoleeleverna: Utpi'äglad botteneffekt i provet i årskurs 7. behållning resultat De icke yrkesutbildade i näringslivet presterar inte bättre, för elever/ar- de yrkesutbildade med verkstadsskola (motsvarande) tydlig betstagare positiv tendens.
Realexamenseleverna: Utpräglad takeffekt i provet vid examen, stark tillbakagång i samtliga tjänstemannagrupper oberoende av yrkesutbildning (handelsskola).
Skolans un- Lärare på Införes på mellanstadiet. I folkskolans sjunde årskurs låg andel dervisning högstadiet för enbart triangel (under 5 %), men momentet ingår i flertalet andra geometrimoment, vilka sammanlagt tar 15—20 % av undervisningstiden i anspråk.
Andelen för enbart triangel stiger i realskolan från ca 1 % (35 + 24) till ca 7 % (55 + 44). Motsvarande siffror är för geometri totalt 18 %—47 %, för teoretisk geometri (teorem och konstruk- tioner) 20 %—12 %, för planimetri (tillämpad räkning) totalt 1—20 %, samt för stereometri (tillämpad räkning) totalt 0—15 %.
En indikation i samma riktning ger resultaten från de jämförande kun- skapsprövningarna med de realskoleutbildade tjänstemännen i närings- livet ifråga om det grundläggande tillämpade momentet triangel (tab. 198). Detta representerar ett tydligt större efterfrågevärde från yrkes- skolorna, vilket är fallet även med övriga enklare planimetriska tillämp- ningar. Andelen av undervisningstiden är inte obetydlig i realskolan, vilket också visar sig 1 goda provprestationer vid examen men med tendens till avsevärt kunskapsbortfall. Övriga planimetriska moment följer i stort sett den struktur ifråga om undersökningsresultat som vi funnit för tri- ängeln.
Momenten inom huvudmomentet stereometri (tab. 199) efterfrågas på gymnasiet och i vissa yrkeslinjer och visar i övrigt samma typ av struktur som övriga tillämpade geometriska moment. Den totala andelen av under- visningstiden är inte obetydlig, vare sig i folkskolan eller realskolan.
Totalt gäller om geometrin, att den efterfrågas dels från gymnasiet, dels
Tab. 199. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende huvudmomentet stereo- metri
a: Cylinder och prisma b: Pyramid, kon och klot
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- a: Färdighetskrav samtliga a—b: Smärre brister i högre per för fort- lärare utom handelsgymnasierna tekniska läroverk få? Utbud" b: Färdighetskrav AIS samt
g högre tekniska läroverk Yrkesskole- a: F ärdighetskrav på vissa in- a: Smärre brister, påtagliga i lärare dustrilinjer samt jordbruks- M. Övriga 0 utb. (M, TB, J) b: 0 b: Inga krav
Yrkeskrav Se kap. 6, avsnitt C -— Arbets- . ledare Aldrig 0
Skolans un- Lärare på Folkskolan, årsk. 7: a—b: Totalt 5—10 %, motsvarande drygt dervisning högstadiet 10 lektioner.
Realskolan: Endast i 55 + 44, totalt ca 15 %, motsvarande 15—20 lektioner. Se i övrigt tab. 173.
och framför allt avseende de grundläggande tillämpade momenten från vissa yrkeslinjer, att de mottagande skolorna ofta anmäler brister, att kunskaps- bortfallet — så långt vi prövat det — synes ganska betydande för dem som efter skolan inte fortsätter vid sådana utbildningslinjer där man under— visar i geometri eller i yrken med hög användningsfrekvens i momentet. Ingen av våra yrkesgrupper synes kräva någon nämnvärd användnings- frekvens. Andelen av undervisningstiden är, särskilt i realskolan, å andra sidan betydande.
I detta sammanhang kan vi inte underlåta att i förbigående beröra frå- gan om den allmänt formellt bildande effekt som ibland tillägges särskilt detta moment. Vi kan därvid hänvisa till en ingående utredning av Sjö- strand (1945 a, 1945 b) samt till sammanfattningarna av Elmgren (1943, s. 34 ff.), Travers (1959, s. 314 f.) samt Husén (Husén & Dahllöf 1960, s. 57). Med direkt syftning på undervisningsplanerna sammanfattar Elm- gren (1943, s. 36) forskningsläget på följande sätt:
»Den allmänna slutsatsen är tämligen klar. Skolämnen äga icke i någon större utsträckning den formalbildande kraft, som vanligen tillerkännes dem i allmänna metodiska anvisningar till undervisningsplaner. Deras verkan är begränsad till det speciella område, som själva ämnet täcker, och till delar av andra ämnen med liknande innehåll och metoder. Studiers värde måste bedömas efter de spe- ciella kunskaper, intressen, vanor och ideal, som de giva upphov till. Den formal— bildande verkan som tillskrivits matematik och klassiskt språkstudium, är delvis beroende av dessa ämnens selektiva verkan på studiebegåvningarna. Det kräves en viss nivå av intelligens för att kunna kvalificera sig för högre studier i dessa
ämnen. Men om studiebegåvningarna i stället sysselsatts med helt andra ämnen, som i och för sig säkert kräva mindre intelligens, t. ex. trädgårdsskötsel och bokföring, skulle sannolikt på grund av samma felsyn dessa ämnen ha tillskrivits en starkt formalbildande verkan.»
Möjligheterna till överspridning är med andra ord beroende av dels materialidentitet, dels till metodidentitet (Sjöstrand 1945 b, s. 194), vari vanligen inneslutes kunskapernas generaliserbarhet, övningseffekter av- sende arbetsvanor, attityder etc. Sjöstrand (1945 b, 5. 193) varnar för över- tro även härvidlag:
»Att medövningen på det intellektuella planet i väsentlig grad är beroende av känsloinställning, flit och ambition utgör intet som helst bevis för att det är möj- ligt att skapa en allmän och i alla hänseenden fungerande gynnsam attityd till ar— bete och uppgifter av skilda slag, en permanent flit och en ständigt levande ambi- tion. Om den allmänna formella känslo- och viljebildningen veta vi i grund och botten mindre än om den intellektuella, och det torde dröja länge, innan någon större fond av empiriskt vetande här står till förfogande.» (Vår kursivering.)
Att forskningsläget ännu efter femton år inte nämnvärt förändrat sig, framgår av följande uttalande: »Despite the fact that there is some informa- tion concerning the effects of certain teaching practices on the amount of transfer of training shown, our ignorance is vast compared with our know- ledge». (Travers 1959, s. 315). Tonvikten på generaliserbar kunskap, arbets- vanor och attityder innebär också en viss tyngdpunktsförskjutning från lärostoffet som sådant till metodiken vid undervisningen.
För att övergå från de allmänna principerna till frågan om geometrin och medövningsproblemet, kan till en början konstateras, att man numera på ledande pedagogiskt håll knappast kan sägas omfatta en doktrinär formalbildande syn. Sålunda påpekar exempelvis Sjöstedt (1948, s. 54) geometriundervisningens betydelse på personlighetsplanet:
»Numera hör man stundom framhållas, att den moderna experimentella psyko- logien klarlagt, att man betydligt har överdrivit geometriens betydelse som tanke— tränande faktor. Det har visat sig, att den som tränas i geometriskt tänkande, därigenom icke blir skickligare i tänkandet på andra områden. Den 5. k. med- övningen är i själva verket obetydlig. övning i geometriskt tänkande har bety- delse blott för geometrien. De som utifrån dessa resultat yrkar på slopande av den deduktiva geometrien, ha dock enligt min mening förbisett, att dennas be— tydelse icke är inskränkt till det intellektuella planet. Den som vant sig vid kravet på tankereda vid ett geometriskt bevis, tillämpar gärna liknande krav i andra fall. Den som påverkats av det obönhörliga kravet på intellektuell ärlighet vid ett geometriskt bevis, kan i viss mån överföra detta på andra områden.»
Självfallet förutsätter dock en sådan överföring, att eleverna verkligen förstått och tillägnat sig stoffet, så att de inser, vad den intellektuella ärlig- heten betyder. Att geometriämnet inte alltid från lärarhåll anses fungera på detta sätt framgår bl. a. av Ullemar (1957), som bl. a. uppehållit sig vid den ovan berörda frågan om elevernas attityder. Han påpekar inled- ningsvis, att vi i skolan inte kan dra ut konsekvenserna av den senaste
vetenskapliga utvecklingen inom geometrin. »Där får vi fortfarande upp- fatta geometrin såsom en lära om figurer och deras egenskaper. Men vi får inte heller komma med några uppstyltade anspråk på att arbeta på strängt axiomatisk grund utan hjälp av åskådning Geometriens existensberät- tigande i skolorna kan således inte ligga i skolgeometrins matematiska korrekthet utan i geometrins stora användbarhet i praktiken och framför allt i den matematiska metoden, som i geometrin klart kommer till ut- tryck och i vilken geometrin erbjuder rikliga tillfällen till övning.» »Därför är det olyckligt att geometristudiet ofta har urartat till en livlös drill av satser och bevis. Respekt för geometrin har det förvisso aldrig saknats, dock förefaller det som om denna respekt hos skolungdomen i flera fall mera har sin rot i geometribokens svårbegriplighet än geometrins odödliga logiska skönhet. Kan det under dessa omständigheter vara ett värdigt mål för modern geometri- undervisning att lära ut geometrins satser och deras bevis och eventuellt en och
annan tillämpning med motivering att detta kunskapsstoff hör till allmänbild- ningen?» (Ullemar 1957, s. 4.)
Frågan om geometrins ställning måste uppenbarligen bedömas dels med hänsyn till den tid och det arbete som nedlägges i nuläget, beträffande vilket våra undersökningar visat, att det framför allt i realskolan upptar en avsevärd del av undervisningstiden, dels med hänsyn till läroböckernas utformning och lärarens insatser, vilka senare diskuteras av både Sjöstedt (1948, s. 56 ff.) och Ullemar (1957), dels med hänsyn till förutsättningarna hos olika elevkategorier för denna typ av undervisning i relation till mo- mentens behovsvärde bl. a. enligt mottagande skolor av olika slag, dels också med hänsyn till den från utvecklingspsykologisk synpunkt gynn- sammaste studiegången inom ämnet. Vi har endast kunnat bidraga med information i en del av dessa frågor. Den slutliga avvägningen torde inte heller kunna utföras på vetenskaplig grund (jfr kap. 24).
f. Hjälpmedel Huvudmomentet hjälpmedel (tab. 200—201) representerar ett på sin höjd måttligt efterfrågevärde i de mottagande skolorna med en i respektive yrke som regel stark användningsfrekvens. Andelen i den grundläggande skolans undervisning är förhållandevis ringa.
Om dessa moment gäller vidare, att vi funnit ganska utpräglade meka- nismer i bedömningarna av den typ som nyss diskuterats ifråga om till- lämpad aritmetik och ekvationer, nämligen att de olika yrkeslinjerna före- faller att genom låga förkunskapskrav i relation till höga yrkeskrav markera, att de i nuvarande läge synes föredra att själva undervisa i dessa moment från grunden.
Tab. 200. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende tabeller, diagram och
gradskiva a: Tabeller h: Diagram c: Gradskiva Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- a—c: Färdighetskrav i samt- a—c: Smärre brister AI”, för per för fort- lärare liga grupper utom han- övrigt tillfredsställande satt utbild- delsgymnasierna respektive 0 nin g Yrkesskole- a—-c: Inga färdighetskrav O lärare Yrkeskrav I allmänhet höga krav, både absolut och relativt. — Se kap. 6, avsnitt C Arbets- a: Bank dagligen, f.ö. ej ledare b: Samtliga sällan c: Flertalet sällan, högre fre- Tillfredsställande respektive 0 kvens i vissa metallindustri- grupper Skolans un— Lärare på Delvis även mellanstadiet. derwsnlng hogstadlet Folkskolan, årskurs 7: Låg andel, vardera 0—2 %. Realskolan: Årskurs 35 + 2& vardera 0—1 %, 45 + 34 vardera 0—2 %, 55 + 4' a) ca 3 %, b) ca 0,5 %, c) ca 0%. Kan även förekomma i andra ämnen (fysik, samhällskunskap etc). Tab. 201. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende övriga hjälpmedel a: Räknesticka b: Räknesnurra, räknemaskin c: Fältmätningsövningar d: Skjutmått e: Mikrometerskruv Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- per för fort- lärare a—e: Inga krav O satt utbild- ning Yrkesskole- För resp. yrkesområde som lärare regel höga krav absolut och _ Yrkeskrav relativt Se kap. 6, avsnitt C Arbets- a: Samtl. sällan, Sv. oftare ledare b: Kontor o. bank dagl., ovriga sallan Tillfredsställande res ektive 0 P c: —— - d—e: Flera industrigr. dagl. eller ofta. Skolans un- Lärare på a—e: Folkskola och realskola: Ingen eller så gott som ingen under- dervisning högstadiet visning inom matematikämnet. Kan förekomma i andra ämnen.
C. Diskussion
Den sammanfattning som ovan givits betecknar slutfasen i de vetenskapliga undersökningarna rörande kursinnehållet i matematik. Förutsättningarna för praktiska slutsatser skall, utöver det som angetts i kap. 1, ytterligare något beröras i kap. 24.
I detta sammanhang skall vi endast kortfattat summera, att matematikun- dersökningarna gett prov på flera olika kombinationer av resultat från de olika undersökningarna. Momentet hela tal är därvid det enda, som visar både ett markerat efterfrågevärde och i huvudsak tillfredsställande resultat enligt bedömningarna av elevernas förkunskaper. Dessa uttrycker som regel annars någon grad av brister, särskilt för vissa linjer vid yrkesskolorna. Av efterfrågade moment med bristangivelser från de mottagande skolorna visar sådana med tendens till högre användningsfrekvens i yrke eller på fritid tecken på övningstillskott även för dem som inte gått igenom yrkesskola (procenträkning, överslagsberäkningar). Här bör inskjutas, att arbetsle- darnas och arbetstagarnas bedömningar av användningsfrekvensen ofta är ganska blygsamma i relation till de mottagande skolornas krav, vilket med hänsyn till de senares dubbla målsättning knappast kan betecknas som för— vånande, även om det från praktiska synpunkter kan medföra vissa pro- blem. Exempel har också förekommit på moment, vilka röner stark efter- frågan från mottagande skolor men ringa sådan i de yrkesgrupper vi under- sökt och som samtidigt visat ett avsevärt kunskapsbortfall för elever som utan ytterligare utbildning gått ut i yrkeslivet (allmänt bråk, triangel). Slutligen har vi sett en del exempel på moment utan större efterfrågevärde i de mottagande skolorna men som ändå omfattar en inte helt obetydlig del av den grundläggande skolans undervisning (t. ex. viss handelsräkning).
KAPITEL 23
Översikt av huvudresultaten i modersmålet
A. Principer för redovisning
Den följande redovisningen av huvudresultaten i modersmålet utgår från samma förutsättningar och bygger på samma principer som redovisningen av huvudresultaten i matematik i kap. 22. En viss skillnad föreligger dock.
Differensen består i att huvudresultaten i modersmålet på ett helt annat sätt än i matematik visar tydliga gemensamma drag inom flertalet huvud- moment. Om man i en översikt som denna vill hålla sig till de stora allmänna linjerna, skulle det därför snarast bli förvillande och oöverskådligt med en redovisning moment för moment. Vi har därför valt att sammanställa hu- vudresultaten för samtliga huvudmoment i en och samma översiktstabell (tab. 202), vilken därigenom med nödvändighet kommer att ligga på ett något högre generaliseringsplan än motsvarande tabeller för matematik- ämnet. Vi vill understryka detta, så att den som önskar mer exakt informa- tion om undantag från de allmänna tendenserna återgår till de kapitel, i vilka de olika problemen behandlas i detalj.
Den löpande texten följer samma principer som i matematikämnet. Dock skall vi i särskilda partier söka ange de viktigaste undantagen till de i tab. 202 angivna generella tendenserna.
B. Översikt av huvudresultaten
Huvudtendenserna framgår av tab. 202. Följande kommentarer och undan- tag förtjänar att anges.
a. Bedömningarna från mottagande skolor
Strukturlikheten mellan gymnasie- och yrkesskolematerialet är betydande ifråga om kraven på förkunskaper. Nivåmässigt ligger gymnasiematerialet som väntat i sin helhet betydligt högre än yrkesskolematerialet i bedöm— ningarna.
Ett enda moment uppnår inte färdighetskrav på någon enda linje vare sig i gymnasie- eller yrkesskolematerialet, nämligen komplicerade uppslagsböc-
Tab. 202. Översikt av huvudresultaten i modersmålet
Aspekt Källa Krav/Användningsfrekvens Standard Förkunska- Gymnasie- Flertalet moment höga färdig- Tillfredsställande för absoluta per för fort- lärare hetskrav på samtliga linjer majoriteten moment på samtliga satt utbild- linjer. Brister i kommatering ning genomgående, språklära Och
uppläsning på vissa linjer Yrkesskole- Flertalet moment färdighetskrav Flertalet moment vissa brister, lärare på flertalet linjer, dock ej mer särskilt på industrilinjen även komplicerade moment på in- i grundlägg. mom., därav på- dustrilinjer m. fl. taglig br. iskri/tl. framställning Yrkeskrav Högre frekvenser angivna i flertalet gr. främst för enkla — läs- o. skrivfunktioner Arhets- Högre frekv. i flertalet gr. för Mestadels tillfredsställande. ledare läsning av enklare texter, Brister i enstaka yrkesgrupper (kortare anvisn.), muntlig avser gränsmomentet »avläsa framsl. (rapportera, framlägga ritningar» samt muntlig fram- synpunkter), ordkunskap. Kon— ställning tor och bank dessutom viss skrivning, särskilt blanketter Arbets- För flertalet yrkesgrupper läs— Självupplevda brister avser i tagare ning (av anvisningar, arbets— alla yrkesgrupper skriftlig ut- planer etc.)Manligatjänstemän trycksförmåga samt — för dessutom bokkunskap, skriv- kvinnliga tjänstemän — sär- ning o. muntlig framställning skilt muntlig framställning Fritidsbehov För samtliga dagligfrekvens läsning av dagstidningar. Bok- kunskap och skrivning (brev) »ibland» Kunskaps- Provresultat I, realexamensmaterialet tydliga takeffekter (motsvarande) i behållning elever/ ”minga Pr” arbetstagare I läsproven (läsförståelse, ordkunskap, bokkunskap) genomgående positiv tendens i de två senare, oförändrat i det förstnämnda. I skrivproven (Språkriktighet, rättstavning, interpunktion) över- vägande positiv tendens i de två senare. Språkriktighet positiv tendens endast för yrkesutbildade med folkskola (obs. takeffekt i realexamensmaterialet). Obs.! Viss systematisk effekt (jfr kap. 15) medför, att »sanna» värdena sannolikt är något mindre positivt utpräglade än vad resultaten siffermässigt visar. Skolans Lärare på I både folk- och realskola stor andel för läsning (25—35 %) och under- högstadiet skriftlig framställning (20—40 %), därav huvudsakligen uppsats- visning skrivning.
I folkskolans sjunde årskurs och realskolans 35 + 24 dessutom relativt stor andel språklära och rättstavning (fsk vardera ca 15 %, 35 + 24 20 resp. 5 %). Muntlig framställning 6—12 %, övriga som regel under 5 %. Dessutom: Alla årskurser, stor övertäckning sannolik.
ker. Enbart begränsade till gymnasiet jämte de till stor del från realexamen (motsvarande) rekryterade yrkeslinjerna för vårdande och pedagogiska yr- ken är vidare moment som sammanhänger med litteraturläsning. Att de sak- nas som förkunskapskrav på övriga yrkeslinjer är på intet sätt förvånande, då allmänbildningsaspekten enligt instruktionerna inte skulle ingå i bedöm- ningarna annat än i den mån som denna aspekt gör sig gällande i de motta- gande skolornas egna kursplaner i ämnet.
I yrkesskolematerialet förekommer inte genomgående färdighetskrav i vissa mer komplicerade enskilda moment inom de olika huvudmomenten. Det gäller t. ex. stillära inom huvudmomentet språklära, tidtabeller och bibliotekskatalog (observera vad som ovan sagts om allmänbildningsaspek- ten) i bokkunskap, fackuttryck i ordkunskap. I huvudmomentet muntlig framställning framträder motsvarande tendenser ifråga om referat, diskus- sionsledningar etc., väl utförd upplåsning av lyrik och prosa samt kännedom om diskussions- och sammanträdesregler.
När det gäller bedömningarna av standarden på elevernas förkunskaper kan konstateras, att vissa moment inte föranlett några klagomål trots att förkunskapskraven är tämligen tydliga. Det gäller t. ex. ordkunskap ifråga om allmänna ord, bokkunskap ifråga om att använda alfabetiska uppslags- böcker och ordlistor samt telefonkatalog och — för gymnasiet _ tidtabeller och bibliotekskatalog.
Beträffande standardbedömningarna vill vi slutligen erinra om att de en- ligt bedömningarna av kraven på förkunskaper mest grundläggande momen- ten (rättstavning, läsa och uppfatta fakta i sakprosa, »snabbläsa», sätta punkt samt tydligt uttal, ledigt tal, vårdat tal, formellt riktig skriftlig fram- ställning, ledigt och lättflytande skriftligt framställningssätt, kommatecken, läsa sakprosa kritiskt, formlära, satslära och ordbildningslära) samlar en avsevärd mängd bristskattningar framför allt i de yrkesskolelinjer som är inriktade på utbildning till industriella yrken, trafikyrken etc. samt jord- bruket (M, ME, TB, ÖI, TMC, J). I övrigt hänvisar vi till kap. 11.
l). Bedömningarna från arbetsledare och arbetstagare Vid jämförelserna mellan den relativa angelägenhetsgraderingen av olika moment för de olika yrkesgrupperna enligt arbetsledarna har vi i kap. 7 kunnat konstatera, att det föreligger en relativt stark strukturlikhet mellan de olika industrigrupperna inbördes liksom mellan kontors- och banktjänste- mannagrupperna men relativt låg överensstämmelse mellan industri- och tjänstemannagrupperna. Nivåmässigt ligger tjänstemannagrupperna högre i flertalet moment. Den iakttagna strukturskillnaden betingas i första hand av att huvudmomentet skriftlig framställning i olika former spelar en tydligt större roll i tjänstemannagrupperna liksom också hokkunskapen. I övrigt kan vi hänvisa direkt till tab. 202 samt kap. 7 och 12.
(5. De jämförande kunskapsprövningarna
Vid tolkningen av de i tab. 202 sammanfattade resultaten, som i huvudsak men med vissa undantag innebär en positiv tendens, är det av vikt att beakta den allmänna systematiska tendens som jämförelserna sannolikt medför. Vi har utvecklat detta närmare i kap. 15 och erinrar här endast om att den för positiva differenser sannolikt innebär, att deras utpräglingsgrad är miss- visande stor. Negativa differenser blir på motsvarande sätt sannolikt något underskattade.
Utpräglingsgraden av de angivna feltendenserna går däremot inte att upp- skatta med någon större grad av säkerhet, men kan knappast förutsättas överstiga t. ex. ett spridningsmått. Snarare torde de kunna förutsättas inte nå upp till denna storleksordning annat än i undantagsfall. För moders- målsproven innebär den korrektion, som på dessa subjektiva grunder så- lunda kan införas, en krympning av de positiva tendenserna, som dock inte torde förändra deras positiva karaktär. Detta skulle dock bli fallet för de moment, läsförståelse samt _- med i tab. 202 angivet undantag —— språk- riktighet, vilka under sådana omständigheter och under förutsättning av att de angivna tendenserna inverkade lika på olika moment, skulle visa tenden- ser till negativa differenser.
Då vi inte har någon möjlighet att på empirisk grundval ta ställning till frågan om korrektionens storlek, får vi nöja oss med att ange dess sannolika riktning och påpeka, att det för föreliggande undersökningar är av särskilt intresse att konstatera, att det, på samma sätt som i matematik fast inte så tydligt som i detta ämne, finns en tendens till differenser mellan momenten såtillvida, som de rimligtvis mer komplexa funktionerna läsförståelse och Språkriktighet inte uppvisar samma tendens till positiva differenser som övriga undersökta moment.
C. Sammanfattande diskussion av resultaten avseende krav, brister och jämförande kunskapsprövningar i relation till skolans undervisning enligt lärarenkäten
Resultaten av de jämförande kunskapsprövningarna kan möjligen förefalla strida mot tendenserna i lärarenkäterna, som visade en mycket stor övervikt i undervisningen för just läsning och skriftlig framställning. Man skulle också kunna hävda, att motsättningen markerades genom att vissa brist- angivelser, främst från de mottagande skolorna, liksom arbetstagarnas sj älv- upplevda brister i första hand riktade sig mot den skriftliga uttrycks- förmågan.
Till detta är att säga, att vi torde kunna tala om en dylik motsättning en- dast under förutsättning att man tolkar de i lärarenkäten erhållna siffrorna rörande andelen i undervisningen hårt och att man mekaniskt förutsätter ett direkt samband mellan den empiriskt funna tidsfördelningen, som ju anger andelen för direkta övningar i respektive moment, och undervisning-
ens resultat för elevernas kunskaps- och färdighetsbehållning. Vi erinrar om att vi 1 kap. 19 energiskt varnat för en dylik hårddragning av resultaten och vill nu försöka framhålla några omständigheter som inverkar på tolk- ningen av de ovannämnda delvis skenbara motsättningarna.
De anförda omständigheterna framträder t. ex. vid en jämförelse mellan huvudmomenten ordkunskap och muntlig framställning. Dessa ligger på ungefär samma nivå, relativt och absolut, i de mottagande skolornas krav på förkunskaper och för båda huvudmomenten gäller, att de i lärarenkäterna erhåller en jämförelsevis låg andel av undervisningstiden ifråga om systema- tiskt inriktade övningar. Kunskapsbehållningen har givetvis endast kunnat prövas i ordkunskap, som visar en ganska stark genomgående prestations— ökning, vilket man kan vänta även med utgångspunkt från intelligensforsk— ningens resultat, från talrika ordförrådsundersökningar etc. En viss skill- nad kan emellertid konstateras rörande bristangivelserna från både mot- tagande skolor, arbetsledare och arbetstagare själva. Även om differenserna på intet sätt kan betecknas som dramatiska, går de dock i riktning mot bristangivelser för den muntliga framställningen men däremot knappast i samma utsträckning för ordkunskap.
Det torde inte vara svårt att bakom den i våra resultat formella likställig— heten mellan momenten ifråga om andelen av undervisningstiden, där det f. ö. föreligger en genomgående tendens till något högre värden för den munt- liga framställningen, spåra vissa andra faktorer av vikt för tolkningen. En sådan är den övning även i andra moment av ämnet, som givetvis och ound- vikligen förekommer, framför allt ifråga om huvudmomentet läsning. En annan är mer eller mindre systematisk övning i andra ämnen och givetvis också utanför skolan. Självfallet är det svårt att uppskatta vikten av dessa inflytanden, men sådana svårigheter får givetvis inte innebära, att man för- summar att beakta dem vid tolkningen. Dessa inflytanden från områden utanför dem som i detta sammanhang är föremål för undersökning, gäller naturligtvis båda momenten, men man torde ändå kunna hävda, att ordkun- skapens >>influensområde» är större än den muntliga framställningens, om man nämligen beaktar kravet på effekter mot ökad (bättre) färdighet. Det förefaller dessutom tämligen självklart, att man ifråga om de aspekter av muntlig framställning, som här är föremål för analys, har att räkna med direkta negativa inflytanden i vissa språkmiljöer.
De ovan angivna differenserna förefaller vara mer än tillräckliga för att förklara de i och för sig obetydliga skillnaderna ifråga om standardbedöm- ning. Genom att framhålla dessa faktorer så pass utförligt har vi emellertid också velat visa, att de kan spela en motsvarande roll även för andra mo- ment. Av samma skäl skall vi nämna ytterligare en i och för sig banal om— ständighet. Den avser undervisningens inriktning och spelar sannolikt en inte helt obetydlig roll för huvudmomentet muntlig framställning. Huvud— delen av de systematiska övningarna i detta moment ägnas enligt lärar— enkäten dels välläsning innantill, dels förberedda anföranden av typen före-
drag. De brister som anmälts i varje fall från arbetsledare och arbetstagare, torde dock huvudsakligen avse andra typer av muntlig framställning, som t. ex. att framlägga en kortare rapport, att demonstrera en maskin etc., att deltaga i en diskussion och att framlägga synpunkter på en fråga. Att ten- densen går i denna riktning, framgår av kap. 7.
I minst lika hög grad torde denna faktor behöva beaktas, då det gäller att ta ställning till resultaten ifråga om skriftlig framställning. Här föreligger dels relativt höga krav från mottagande skolor, dels relativt blygsamma krav från arbetsledare och arbetstagare, men en tydlig tendens till självupplevda brister från arbetstagarna ifråga om skriftlig uttrycksförmåga. De jämfö- rande kunskapsprövningarna visar ifråga om språkriktighetsprovet —— med undantag för de yrkesutbildade folkskoleeleverna —— i stort sett oförändrad effekt. Mot detta skall då ställas skolans undervisning, som till mycket stor del enligt kap. 21 präglas av undervisning och övningar i skriftlig framställ- ning. En närmare analys visar emellertid, att denna till övervägande del upp- tages av uppsatsskrivning, medan s. k. kortare övningsskrivningar, enligt de uppgifter vi erhållit, spelar en mycket blygsam roll inte minst i realskolan. Det är sannolikt ingen tillfällighet, att Ohlon (1960), som i en diskussion om det av lärarna nedlagda arbetet i relation till utbytet för eleverna er- inrat om det nationalekonomiska begreppet gränsnytta, tillämpat detta framför allt på uppsatsskrivningen. I detta sammanhang kan erinras om att uppsatsskrivningen som provform erbjuder särskilda både pedagogiska och mätningstekniska problem, som behandlats av bl. a. Thorén (1951, 1953) , Björnsson (1957), Ljung (1959) och Koort (1959). Nu bör det dock beaktas, att den i vårt material iakttagna proportionen mellan uppsatsskrivning och kortare övningsskrivningar inte är helt liktydig med att det råder samma relationer mellan praktiskt inriktade uppgiftstyper och andra. Det beror på ämnesgivningen vid uppsatsskrivningarna, på sättet för deras uppläggning, sättet för utnyttjandet av övnings— och biblioteksskrivningar (jfr Thörn 1959) etc., frågor som inte kan bli föremål för bearbetning i detta sammanhang. Så mycket synes dock sannolikt, att det åtminstone i någon grad torde före- ligga en motsättning ifråga om den relativa vikten för olika moment mellan å ena sidan arbetstagarnas självupplevda brister och å andra sidan skolans undervisning.
Med det anförda har vi velat belysa svårigheterna att utan ytterligare in- formation dra bindande slutsatser ur vårt material. Vi har också velat under- stryka nödvändigheten av att inte tolka resultaten mekaniskt utan ta hän- syn till sådana omständigheter som mindre väl lämpar sig för systematiska vetenskapliga undersökningar. Det torde inte utesluta att undersöknings-- resultaten ändå kan vara av visst värde från praktisk synpunkt dels genom att ange den allmänna tendensen, dels genom att ge vissa hållpunkter ifråga om de undersökta, rimligtvis inte oväsentliga aspekterna, som kan under- lätta de sammanfattande, subjektiva bedömningar, som för praktiskt bruk både är ofrånkomliga och nödvändiga.
KAPITEL 24
Undersökningsresultaten och den praktiska kursplaneringen
I samband med redovisningen av utgångspunkterna för hela forsknings- projektet (kap. 1) har vi något berört det principiella i förhållandet mellan forskningsresultat och praktisk kursplanering. Mot bakgrunden av de vunna resultaten skall vi här ytterligare något diskutera i vad mån och under vilka förutsättningar som forskningsresultat av denna och liknande typ, kan läggas till grund för praktisk skolplanering.
Som en första allmän förutsättning gäller då, att de undersökta aspek- terna kan betraktas som relevanta. Vi har tidigare diskuterat detta och därvid funnit, att samtliga här undersökta frågeställningar i större eller mindre utsträckning torde behöva beaktas i samband med det praktiska kursplanearbetet. Däremot kan man med utgångspunkt från undersök- ningarna eller deras resultat inte dra några slutsatser om vilken vikt som skall tilläggas de olika aspekterna. Härtill kommer, att dessa aspekter med nödvändighet torde behöva kompletteras med andra, som både av teoretiskt-metodiska och praktiska skäl inte har kunnat bli föremål för undersökningar i detta sammanhang. Hit hör dels faktorer som hör till den i kap. 1 närmare diskuterade problemkretsen rörande skolans inre arbete, dels vissa »yttre» faktorer av typen allmänbildningsbehov, vilka knappast på något meningsfullt sätt kan fångas i empiriska undersök- ningar. Detta gäller i synnerhet modersmålsämnet. Sammanvägningen av informationer och synpunkter avseende samtliga aspekter är en process som dels är nödvändig från praktisk synpunkt, dels ligger utanför ramen för det vetenskapliga arbetet. I samband med den slutliga integrationen av data torde man, för att de praktiska förslagen skall kunna fungera på det sätt man avsett, dock redan från början behöva beakta, att de bildar ett kon— sekvent uttryck för de allmänna målsättningar som man vill lägga till grund för skolans arbete med avseende både på de olika yttre och inre faktorerna.
Frågan om praktiska slutsatser kan emellertid inte begränsas till de ovan angivna allmänna förutsättningarna. Från undersökningsteknisk synpunkt kompliceras den av de från andra synpunkter självklara förändringar ifråga om skolsystemet och dess uppgifter, som betingas av den sociala och tekniska utvecklingen. Det är med andra ord självklart att föränd— ringar i olika avseenden kommer att äga rum, även om man på allmän-
politiskt, skolpolitiskt och skoladministrativt håll inte skulle vara enig om i vilken riktning de kommer att gå eller på vad sätt skolan bör möta dem.
Låt oss först ange, vilken typ av frågeställningar som undersöknings- resultaten skulle kunna aktualisera under samma förutsättningar som gällt vid undersökningarnas genomförande. Detta är mot bakgrunden av fattade principbeslut angående skolans framtid givetvis helt verklighetsfrämman— de, men ett beaktande av denna frågeställning torde ändå ha sitt värde åtminstone för att vi lättare skall kunna belysa, vilka konsekvenser som följer av ändrade betingelser.
Vår utgångspunkt är alltså den, att undersökningsresultaten skall läggas till grund för praktiska slutsatser vid sidan om andra överväganden i en situation, där oförändrade förhållanden råder dels beträffande den grund- läggande skolan, dels de mottagande skolorna, dels också ifråga om de undersökta yrkesgrupperna och deras utövares arbetsuppgifter samt behov av kunskaper och färdigheter på fritid. Med oförändrade förhållanden inom skolväsendet menas därvid inte endast oförändrad allmän målsätt- ning för den grundläggande skolan utan även i stort sett oförändrade ar- betsbetingelser vad gäller elevrekryteringen, tillgång på lärare etc.
Under dessa förutsättningar, i vilka vi då också inbegriper de inlednings- vis anförda allmänna synpunkterna, kan man med utgångspunkt från undersökningsresultaten fråga sig, om skolans undervisning i de grund- läggande färdighetsämnena matematik och modersmålet till alla delar mot— svarar de förväntningar man kan ställa på den.
Beträffande folkskolans undervisning har vi t. ex. kunnat konstatera en icke obetydlig andel skattningar motsvarande brister enligt'de mottagande yrkesskolorna redan i förhållandevis grundläggande moment i både mate- matik och modersmålet, även om det mest grundläggande momentet, räk— ning med hela tal, i stort sett går fritt från klagomål. Behållningen av sko- lans undervisning på längre sikt är enligt de jämförande kunskapsundersök- ningarna för vissa matematikmoment uppenbarligen låg i betydelsen av att kunskapsförlusten i relation till färdighetsnivån vid sjunde årskursens slut synes vara ganska betydande (t. ex. decimalbråk, allmänt bråk, geometri). I vissa moment föreligger vid avgången från den grundläggande skolan ganska blygsamma kunskaper i relation till de momentdefinitioner vi an- vänt (t. ex. triangel). I vissa andra moment i matematik liksom i flertalet moment i modersmålet föreligger däremot en viss tendens antingen till en i stort sett stabiliserad färdighetsnivå (läsförståelse, språkriktighet) eller tendens till övningstillskott (procenträkning, överslagsberäkningar, ordkun- skap, bokkunskap). De krav på kunskaper och färdigheter i yrke och på fritid som kan utläsas ur bedömningarna från fältundersökningen i närings- livet är i första hand koncentrerade på de mest grundläggande momenten och deras enklaste praktiska tillämpningar. Ifråga om matematikämnet kommer sålunda moment som räkning med hela tal, decimalbråk, procent-
räkning och överslagsberäkningar i främsta rummet. När det gäller moders- målet blir i första hand huvudmomenten läsning, muntlig framställning, ordkunskap och bokkunskap aktuella samt skriftlig framställning i enklare former. Det föreligger vidare ganska tydliga tendenser till självupplevda brister dels ifråga om räkning i allmänhet, dels ifråga om skriftlig uttrycks- förmåga och — ehuru mindre tydligt i materialet — muntlig framställning. Det är givet, att vi här måste förutsätta en viss interaktion mellan brister och krav såtillvida som kraven måhända skulle vara mer framträdande, om bristerna inte vore det.
Mot denna bakgrund och under de förutsättningar som ovan angetts synes en viss omprövning av de gällande kursplanerna inte helt omotive— rad. Det tillkommer inte oss att avge rekommendationer härvidlag, men man kan svårligen undgå intrycket, att vissa t. o. m. ganska grundläg- gande moment skulle behöva ytterligare träning.30 I flertalet fall synes dessa förändringar ligga i linje med den allmänna tendens som gjort sig gällande vid senare kursplanerevisioner för folkskolan. I vissa fall torde målet kunna nås genom att ökade förutsättningar skapas för att intentionerna i redan gällande föreskrifter skall kunna förverkligas. Givetvis kan detta ske på olika vägar, t. ex. genom utökning av undervisningstiden för ämnet i sin helhet, genom intensifiering av hjälpen åt lärarna på det pedagogiska planet eller genom en minskning av undervisningstiden på mindre centrala moment. Problemet om stoffets fördelning på årskurserna liksom anknyt— ningen till den utvecklingspsykologiska och metodiskt-didaktiska forsk- ningen får i detta sammanhang inte glömmas bort, även om detta snarare innebär att man understryker behovet av en systematisk sådan forskning än att man kan hänvisa till föreliggande resultat, färdiga att utnyttjas. Särskilt beträffande matematikundervisningen synes oss undersöknings- resultaten aktualisera behovet av ytterligare sådan forskning.
Ifråga om realskolans undervisning gäller, att vi även här funnit exem- pel på moment, beträffande vilka vissa av de åtgärder som ovan diskute— rats skulle kunna aktualiseras. Även om helhetsbilden allmänt kan be- tecknas som avsevärt ljusare beträffande t. ex. de mottagande skolornas synpunkter, saknas inte resultat som tyder på en inte fullt rimlig relation dels mellan skolans undervisning och dess resultat på längre sikt för de elever som inte fortsätter till gymnasiet, dels mellan undervisningen och de krav som ställs från de sektorer av yrkeslivet vi undersökt. Företrädes- vis har vi funnit dylika tendenser till motsättningar inom matematikämnet, där framför allt geometriundervisningen företräder en momentgrupp, som ger åtskilliga exempel på dessa mekanismer. Men även inom modersmåls-
3" För matematikämnet har Magne (1959b, s. 25 f) på grundval av bl.a. egna forskningar an- gående räknesvårigheter hos elever i folkskolan givit vissa rekommendationer, som från hans ut- gångspunkter i samtliga fall synes erhålla stöd i föreliggande undersökningsresultat.
Rekommendationer på direkt grundval av våra undersökningar ges under särskilt angivna förutsättningari Husén & Dahllöf (1960, kap. 12 och 19).
ämnet torde finnas, om än mindre utpräglade, exempel på behovet av en från dessa synpunkter annan avvägning mellan moment, t. ex. inom huvud- momenten skriftlig och muntlig framställning.
Så långt nuläget. Hur slutsatserna för praktiskt bruk måhända måste formuleras annorlunda vid förändrade förhållanden i övrigt, torde bäst kunna uppskattas, om man beaktar i vilka avseenden vi har att räkna med väsent- ligare förändringar. Vi har då dels sådana som rör den grundläggande sko- lan sj älv, dess studiemålsättning, organisationsformer och arbetssätt. För ett stort antal elever innebär detta en med ett eller två år förlängd skolplikt. Hur denna kommer att utnyttjas beträffande kursinnehållet kommer i sin tur att sammanhänga dels med organisationsformen i stort, till vilken vi då också räknar den omdiskuterade differentieringsfrågan, dels med i vilken utsträckning som alternativa kurser kommer att användas och hur dessa i så fall utformas.31 Härtill kommer förändringar som på andra grun— der kan aktualiseras ifråga om de mottagande skolornas studiemålsättning, arbetsbetingelser och organisationsformer. Det är givet, att man i princip har att räkna med möjligheterna av en interaktion mellan undersöknings- resultat och den framtida utformningen av kursplanerna för dessa skolfor- mer, men detta torde i så fall endast kunna ses som ett utslag av förhållanden som inte uppstått men som möjligen blivit mer systematiskt belysta genom utredningsarbetet. Bakom dessa förändringar skymtar slutligen de för- ändringar ifråga om social och teknisk utveckling som kan betraktas som kontinuerliga och på längre sikt men som inte dess mindre synes ske snabbt nog för att kräva beaktande ifråga om planeringen av den grundläggande skolans kursinnehåll.
Det anförda torde vara tillräckligt för att motivera, att vi inte på veten- skaplig grund, allra minst i nuvarande läge, kan uppställa några preciserade rekommendationer angående kursinnehållet i den grundläggande skolan. Med ökad kännedom om hur kursplanerna i nuläget fungerat i vissa av- seenden torde dock planeringsarbetet kunna underlättas genom att de undersökta aspekterna, hur man än sedan avväger dem mot varandra och mot andra icke undersökta synpunkter, erhållit en kanske inte ovälkom- men precisering.
31 I detta sammanhang kan erinras om den av Klein (1958) diskuterade frågan om relationen mellan lättare och svårare alternativkurser. Den lättare behöver inte nödvändigtvis utgöra en uttunnad upplaga av den svårare utan de båda kurserna kan givetvis tänkas vara olika till målsättning och innehåll, även om det därigenom uppkommer vissa andra problem i samband med elevers byte av alternativkurs. Våra matematikresultat tyder på att en sådan kvalitativ uppdelning i två eller flera alternativkurser vore genomförbar med hänsyn till mottagande skolors och yrkeslivets krav.
Summary
Problems and methods
The project has been carried out at the Institute of Educational Research, Teachers College, University of Stockholm (director: Professor Torsten Husén) by order of the Industrial Council for Social and Economic Studies (SNS) and the Government Committee of 1957 on the final organization of the comprehensive school. The results are intended to be used as a basis for the committee when working out curricula for the comprehensive school.
Problem
The main problems of the research work are to investigate the following aspects in the curriculum contents of mathematics and Swedish language in the basic school. Furthermore the results of different partial investigations are to be compared.
1. The need of knowledge in different elements of each subject, partly for further studies and vocational activities, partly for leisure time.
2. The results of teaching in the basic school in relation to the require- ments.
3. The teaching of the basic school in different elements of the subjects.
Methods
Regarding problem 1, questionnaires were distributed to:
a. Teachers of vocational schools concerning the needs of previous knowl— edge and the requirements of the vocation in itself
b. Teachers of gymnasia (high—school) concerning the needs of previous knowledge
c. Supervisors of certain categories Within trade and industry d. Employees aged 18—30 within certain occupations.
Regarding problem 2, questionnaires were distributed to: a—b. Teachers of vocational schools and gymnasia (high-school) con— cerning the standard of the pupils” previous knowledge, when beginning their further training
c. Supervisors concerning the standard of the employees' knowledge d. Employees concerning their own lack of knowledge.
Besides, filled investigations with objective achievement tests have been carried out among employees. The results of these tests have been related to the pupils” results in the last form of the basic school (”folkskolan klass 7”) with 1espect to the same mean of the marks in the subject. This investiga- tions intend to enlighten, more systematically, the problem of retaining knowledge after school, according to the same principles as those of Norris (1940).
Regarding problem 3, questionnaires were distributed to teachers of the upper section of the secondary school and corresponding forms in the basic school. The teachers were asked how they spent the time available on dif— ferent sub-elements of their subjects.
The following response frequencies were obtained for the questionnaires sent by post:
Questionnaires to Mathematics Swedish language Responses Responses n % n % Vocational schools 444 86 449 84 Gymnasia 331 88 412 86 Teachers of the upper section of the secondary school and corre- sponding forms of the basic school 1,597 80 1,192 66
The differences between various sub-groups are not significant. The figures for vocational schools indicate the number of schools answering the questionnaires. For each course separate answers were obtained. Thus the number of questionnaires is larger, (in mathematics 931, in Swedish langu— age 812).
The field study of employees took place at 51 enterprises, representing the following branches: Mining and metal works, wood and pulp works, food production industries, Offices, banks, and insurance companies. There were 12 categories of employees and the total number of persons tested was 1,586, i.e. 91 % participants. This percentage does not include individuals, who were ill at the period of testing. Including these persons the percentage will be 85 %. The testings took 41/2 hours. The supervisors had only to fill in the questionnaires (N=219).
The investigations of the last form of the basic school were carried out in the 7th form of the basic school "folkskolan” (N=980), and in the secondary school "realskolan” (N=618).
Results: Mathematics The need for mathematical knowledge for further training in vocational training schools and in gymnasia. The results of the vocational training schools have been analysed for the following ten groups of vocations:
For industrial employees Other employees Metal workers (M) Agricultural workers (J) Motor mechanics and electricians Transport workers, military and (ME) civil guards (TMC) Wood and pulp workers, builders Clerks (K) (TB) Domestic workers (Hu) Other workers (Öl) Nurses (V)
Teachers (P) (mainly preschool)
Pupils to the above mentioned industrial vocations have merely passed the primary school " folkskolan ". Persons who intend to become nurses and teachers have mostly passed the secondary school "realexamen". Pupils to other vocations come from both of these types of schools.
The material from the gymnasia has been divided into the following sub— groups: AIS, AI4 :Allmän linje (general subjects) RI3, RI4 =Reallinje (mainly science)
Hg :Handelsgymnasium (Trade gymnasium) HTL :Högre tekniskt läroverk (Technical gymnasium)
Ss =Småskollårarlinje (Teachers college for teachers in the primary school, form 1—3) Fs :Folkskollärarlinje (Teachers college for teachers in higher forms
of the primary school)
In order to make the judgements more modulated, to give the raters a common frame of reference and to avoid the systematic rating tendencies, the subjects of mathematics and Swedish language have been analysed in various elements and sub—elements. The course contents of mathematics comprises of 48 sub—elements, distributed in the following elements:
Arithmetic, with and without fractions (decimal, common etc.) Measurements Equations, (also algebra and square roots) Applied mathematics (percentage, interest, cash account etc.) Geometry, theorems and constructions
Geometry, applied: planimetry, stereometry
Mental arithmetic and estimations
The ratings were made in an ordinal scale, graded from 0—5, where: 0=no needs of previous knowledge 3=needs of a certain amount of knowledge 5:needs of qualified knowledge
The working-out aims at obtaining the interior resemblance between various courses with regard to the importance of different elements. In this case rank correlations have been used, and—in certain cases——Kendall's
coefficient of concordance (Siegel 1956). This type of analysis is called analysis of structural resemblance.
Moreover, the working-out aims at obtaining comparisons between the absolute figures of the ratings, analysis of level, for various courses—as well as for the entire material. Differences between various courses—with regard to each element—were tested by the extended median test (Siegel 1956), between separate courses by the median test.
The differences between the rank orders of the elements within the entire material are tested by Friedman's two-way analysis of variance by ranks (tab. 21, 23). The differences between single elements within the various courses are tested by Wilcoxon's matched-pairs signed—ranks test (Siegel 1956, tab. 22, 24).
Results: The resemblance of structure between the entire material for vocational training schools and the entire material for gymnasia is com- paratively strong, rho=.71. Between the groups of courses within each of these two materials it is also strong [vocational schools (YMa) rhou=.85, gymnasia (GyMa) rhonv=.76. Tab. 29 p. 116].
Within the industrial groups of courses the resemblance of structure is very significant (rho>.90), as well as between the courses named Hu, V and P (tab. 30, p. 117). Within the material of the gymnasia (tab. 34, p. 120), there is above all one group, the trade gymnasium (Hg), that deviates from the other courses.
In most cases, the analysis of level shows strong needs for the courses of the gymnasia (tab. 26 p. 112). The differences between the groups of courses are shown in tab. 37 (vocational schools), and in tab. 38 (gymnasia).
The results are compiled in fig. 4 (p. 135). Dark colours imply stronger needs.
Four categories of elements can be distinguished: l. Elements wanted in all types of courses, and all types of schools. These elements can be labelled as ”minimum essentials” of mathematics. To these elements belong: Arithmetic, even common fractions, measurements, mental arithmetic and estimations. Applied mathematics: percentage, interest, cash account and means.
Il. Elements wanted merely from specific courses. To these elements belong: Applied geometry (esp. planimetry), simple commercial mathemat- ics and simple equations.
III. Elements needed in certain groups only in the gymnasia: Geometry (theorems and constructions) difficult equations, algebra, square roots, the maining part of applied geometry and commercial mathematics of a more specific type.
IV. Elements not needed: E.g. slide-rules, calculating machines.
504 Other investigations The need for mathematical skills according to supervisors and employees has been designed as frequency ratings for most of the employees.
In most occupations the frequencies are low, even if the structure of the frequency ratings is quite similar to the structure of the needs of previous knowledge. Higher frequencies are merely reported for simple mathema- tical functions i.e. arithmetic with decimal fractions, percentage and esti— mations.
The need for mathematics in leisure time is, according to the employees, own ratings, not very frequent for most of them. In general the need for matematics in leisure time is lower than at work.
The ratings of the standard of the pupils, previous knowledge have been done by the teachers (fig. 26 p. 276). Dark colours imply lack of know- ledge. In general all teachers emphasize the lack of knowledge in mental arithmetic, estimations and arithmetic with common fractions. The voca— tional teachers, especially those of industrial schools, also emphasize the lack of many other elements, applied geometry, among others. The teachers of the gymnasia are not satisfied with theoretical geometry (theorems) dif- ficult equations, and algebra.
The ratings of the employees, knowledge done by the supervisors are not negative. However, these ratings must be compared with the small needs of mathematics.
The employees themselves are of the opinion that their knowledge of mathematics is too small in most occupations.
The retention of knowledge after school has been tested, according to the same principles as Norris (1940). However we have endeavoured to keep constant:
a. the length of the basic school b. the level of knowledge of the persons tested estimated by the marks in each subject
c. the range of further education in vocational training schools.
This has been done by applying the principles of analysis of covariance. The results are given for six sub—tests:
1. Decimals (R I) 2. Common fractions (R II) 3. Equations (R Ill) 4. Percentage R (IV) 5. Geometry (triangle) (R V) 6. Estimations (Öb). See tab. 156—161, fig. 39—40, 42—45 chapter 17. Positive differences between equivalent groups of employees and pupils are marked by vertical lines, and negative differences are marked by ho- risontal lines. Dark colours imply significance in the separate groups (p ( .05).
Positive differences mean increased knowledge, and negative differences mean loss of knowledge.
A general loss of knowledge is shown in arithmetic, decimal fractions, common fractions, equations, and geometry (triangle).
The employees, who have passed a vocational training school after the basic school (folkskola), show however, another tendency. Among them the level of achievement is largely unchanged in decimal and common fractions and positive in equations and triangle.
Positive differences are shown for pupils with only basic schooling "folk- skola” in applied mathematics: percentage.
On the test of estimations there are also positive differences for all groups. The questionnaires to the teachers of the upper section of the school have merely been evaluted for the basic school "folkskolan”, and the secondary school "allmänna realskolan”. In "folkskolan” we have results from the 7th form, and in "realskolan” from the three highest forms 35 + 24, 45 + 34 and 55 + 44.
In tab. 173 (p. 438 f.) you can find the results of the number of lessons for various elements (Z LE). You can also find the share of the courses in per cent of the total lesson hours in mathematic.
The fundamental elements (decimals etc.) are systematically treated in the lower courses. The proportional share of these subjects in the upper courses is fairly small, in the 7th form, folkskolan, about 17 %, compared with forms 35 + 24 "realskolan” about 2 %.
It is quite obvious that there is less time needed, for repetitions of these elements, in the secondary school "realskolan”.
Regarding the basic school "folkskolan” the lessons are evenly distributed on the various elements. When comparing the secondary school "realskolan” and the basic school "folkskolan”, it can be noted that the 7th form of the basic school "folkskolan” does not spend much time on theoretical geometry, but instead on applied geometry.
For all four groups little time is devoted to mental arithmetic and to estimations (2—6 %).
In the secondary school (realskolan) the following elements are dom- inating: a. equations (forms 35 + 24) about 40 % b. geometry (forms 55 + 44) about 45—50 % c. Theoretical geometry is important, about 20 %.
Results: Swedish language Need of previous knowledge from vocational training schools and gymnasia The material has been analysed after the same principles and with the same groups as in mathematics.
In the group of gymnasia, however, the latin course "latinlinjen” has been included (LI-">, LI4).
In this quastionnaire the number of sub-elements was 47, distributed on the following elements:
Reading, vocabulary, abilities of using books, oral communication, com- position, grammar, spelling, punctuation, Danish and Norwegian.
A five graded rating scale was used: 0 : no previous knowledge 2 = a certain amount of knowledge 4 : qualified knowledge.
The resemblance of structure between the total materials of vocational training schools and gymnasia is considerable (rho : .84).
Still more pronounced is the resemblance of structure between different courses within each of these materials. The average rank correlation has been computed by Kendall”s coefficient of concordance. (.87 for vocational training schools and .90 for gymnasia). The separate inter-correlations between the medians for the different courses are to be found in tab. 48—49 (p. 150 and p. 151) for vocational training schools, and tab. 51—52 (p. 154) for gymnasia.
The total material of the gymnasia is on the whole, on a higher level than that of the vocational training schools (tab. 45 p. 148).
Pronounced differences between various courses are to be found both in the material of the vocational training schools (tab. 56 p. 160—161), and the material of the gymnasia (tab. 57 p. 162).
The latter shows a more strongly marked homogenity. On the whole, the basis for all courses of all schools is considerably wider than in mathematics (fig. 8 p. 168).
No important differences can be traced between various elements. On the other hand in many cases, it is possible to distinguish within each element a significant rank order between the separate sub-elements.
This tendency is shown for instance in tab. 41 p. 140 (vocational training schools) and in tab. 43 p. 144 (gymnasia).
The horisontal lines signify levels of significance, according to Wilcoxon*s matched-pairs signed-rank test (Siegel 1956).
Other investigations The need of Swedish language in the different occupations (frequency ratings) has been analysed in a limited number of elements by supervisors as well as by employees. Frequencies of "at least once a week”, are only reached structions), oral communication (short reports, opinions on questions etc.), by most of the groups in less complicated functions of reading (reading in-
structions), oral communication (short reports, opinions on questions etc.), vocabulary, and to a small extent, filling in forms. For office groups other elements of writing are included.
The need of knowledge in Swedish language in leisure time Frequency ratings for the reading and writing of various texts have been used. Frequencies for reading newspapers every day are for instance:
a. male industrial workers 90 % b. male clerks 94 %
c. female clerks 76 %. Other differences between male and female employees within the same groups have also been noticed.
Thus female employees read more magazines and weekly papers than male employees. Male employees, on the other hand, read more hobby magazines and professional journals.
Female employees write letters more frequently than their male colleagues. (Tab. 101—104 p. 247—249.)
All of these tendencies are similar to those found in earlier investigations.
The ratings of the pupils” previous knowledge show lack of knowledge: 3. In vocational training schools, industrial groups: Basic elements, esp. grammar, composition, spelling, punctuation, spoken language and good pronounciation. b. In gymnasia: Only one element viz. using commas!
The ratings of the employees” knowledge by the supervisors show, on the whole, no complaints. However, one exception may be pointed out viz. the element of oral communication. This is also the case concerning the employees' own ratings, above all among female employees.
Composition is the element that is most negatively rated by the employees themselves.
The results of retention of knowledge after school is more uniform than in mathematics. Most tests (vocabulary, abilities of using books, spelling, punctuation), show increased abilities after school. This applies to pupils in "folkskolan" as well as to pupils in "realskolan” disregarding their vocational training.
A slight tendency of an increase in capacity can be traced among the employees. Two tests, however, have other tendencies. ln reading com- prehension, for the group aged 18—30, the results are mainly unchanged. In grammatical correctness there is a positive tendency, which is limited to basic school pupils, who are vocationally trained.
The teaching at school consists mainly of reading and writing (25—35 % and 20—40 %). On the other hand, the elements of abilities in using books, oral communication, and vocabulary have a much lower percentage (0—2 %, 6—12 %, 1—5 %). Spelling, punctuation, and grammar take a relatively large proportion of the lessons. In the basic school: 15 % for each element, in 35 + 24 "realskolan”: 6 resp. 20 %. In the upper forms of "realskolan” these elements rapidly lose their shares of the lessons (under 5 % ).
Discussion
These results must be seen in relation to eachother to become a basis for practical conclusions. Furthermore they must be completed with other aspects regarding the general goal, and the importance of various aspects e.g. the needs of a good all-round education. When studying the results, we must also consider the special circumstances within Swedish schools of to-day. Therefore no practical conclusions are included in this report. However, we hope to be able to facilitate the planning of future curricula.
BILAGA 1
Rådgivande kommitté för undersökningarnas igångsättande
Byråchef Sven Askeberg Direktör Torsten Carlsson Professor Gösta Ekman Direktör Folke Haldén Docent Gunnar Helén Undervisningsrådet M. Hulteberg Studierektor Torvald Karlbom Kanslichef Per Lindman Direktör Arne Lundmark Läroverksadjunkt Sven J:son Lundquist Fil. lic. Anders Rosenquist Sekreterare Per-Erik Rönquist Lektor Nils Sjöberg Direktör Ragnar Sundén Rektor Börje Svensson Professor Gunnar Westerlund Rektor Knut Åhlén Lektor Jonas Åhnebrink
Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning Studieförbundet Näringsliv och Samhälle Stockholms högskola Svenska arbetsgivareföreningen Studieförbundet Näringsliv och Samhälle Kungl. skolöverstyrelsen Landsorganisationen i Sverige Arbetsmarknadens yrkesråd Sveriges industriförbund
Läroverkslärarnas riksförbund Stockholm
Tjänstemännens centralorganisation
Tekniska läroverkens lärarförbund Jernkontoret Seminarielärarnas riksförbund Handelshögskolan i Stockholm
Bergslagets praktiska skolor, Borlänge Federationen Sveriges allmänna folkskol- lärarförening
BILAGA 2
Rådgivande ämneskommitteér i matematik och modersmålet
* = tillika ledamot av arbetsgrupp
Bitr. skoldirektör Tore Ahlström Sveriges Skolledarförbund Övningsskollärare Vera Ahlström Svenska seminarielärarföreningen Byråchef Sven Askeberg Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning *Sekreterare Carl-Hugo Björnsson Stockholms folkskoledirektion *Assistent Birger Bromsjö Lärarhögskolan i Stockholm *Lektor Bengt Cullert Lärarhögskolan i Stockholm *Fil. lic. Urban Dahllöf Lärarhögskolan i Stockholm Fil. kand. Kerstin Digmar Tekniska läroverkens lärarförbund Fil. mag. Bertil Fosshammar Tekniska läroverkens lärarförbund Undervisningsrådet Åke Fältheim Kungl. skolöverstyrelsen *Assistent Hans-Olof Hallinder Lärarhögskolan i Stockholm Docent Gunnar Helén Studieförbundet Näringsliv och Samhälle Folkskollärare Ulla Hellman Sveriges folkskollärarinneförbund Laborator Sten Henrysson Lärarhögskolan i Stockholm *Lektor Sven Hilding Lärarhögskolan i Stockholm Undervisningsrådet Mauritz Hulteberg Kungl. skolöverstyrelsen *Lektor Charles Hultman Lärarhögskolan i Stockholm Adjunkt Lennart Husén Studieförbundet Näringsliv och Samhälle Professor Torsten Husén Lärarhögskolan i Stockholm Lektor Per Häggmark H.a.l. i Majorna, Göteborg
Matematik
Modersmålet
Matematik, modersmålet Modersmålet
Matematik, modersmålet Matematik, modersmålet Matematik, modersmålet Modersmålet Modersmålet
Matematik
Modersmålet
Matematik, modersmålet Matematik
Matematik, modersmålet Matematik
Modersmålet
Matematik, modersmålet Modersmålet
Matematik, modersmålet
Matematik
Lektor Arne Häggquist Sveriges handelsgymnasielärares förening Professor Kjell Härnqvist 1957 års skolberedning Folkskollärare Kurt Jemsby Sveriges folkskollärarförbund *Assistent Elvy Johanson Lärarhögskolan i Stockholm Adjunkt Jan Klein Lärarhögskolan i Stockholm Docent Ernst Knave Föreningen för matematisk- .naturvetenskaplig undervisning Rektor Eskil Källquist Lärarhögskolan i Sockholm Lektor Torbjörn Ljunggren Läroverkslärarnas riksförbund Adjunkt Harriet Ljungström Lärarhögskolan i Stockholm Fil. mag. Ingemar Lundberg Sveriges handelsgymnasielärares förening Adjunkt Sven J:son Lundquist Läroverkslärarnas riksförbund *Adjunkt Olof Moll Lärarhögskolan i Stockholm Adjunkt Brita Nilsson Sveriges folkskollärarinneförbund Folkskollärare Hans Nordlander Sveriges folkskollärarförbund Undervisningsrådet Jonas Orring 1957 års skolberedning *Fru Gundel Rende Stockholm Lektor Nils Sjöberg Tekniska läroverkens lärarförbund Undervisningsrådet Carl-Eric Sjöstedt Kungl. skolöverstyrelsen Rektor Börje Svensson Svenska seminarielärarföreningen *Lektor Ivar Thorén Lärarhögskolan i Stockholm och Modersmålslärarnas förening Civilekonom Olof Wigforss Sveriges handelsgymnasielärares förening Adjunkt Erik M. Yrgård Modersmålslärarnas förening Lektor Jonas Åhnebrink Federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening
Modersmålet
Matematik, modersmålet Modersmålet
Matematik, modersmålet Matematik
Matematik
Modersmålet Matematik Modersmålet Modersmålet Modersmålet Matematik Modersmålet Matematik Matematik Modersmålet Matematik Matematik Matematik
Modersmålet
Matematik Modersmålet
Matematik, modersmålet
BILAGA 3
Organisationernas representanter i rådgivande kommittén
för fältundersökningen i näringslivet
Sekreterare Olle Brogard Studieombudsman Anders Cassel Civilingenjör Tore Edin Studieombudsman Börje Eggestad Fröken Elsa Fredriksson Ombudsman Åke Fredriksson Direktör Folke Haldén Ombudsman Bror Johansson Sekreterare Gunnar Karneman Ingenjör Ragnar Kvarnestam Direktör Matts Larsson Sekreterare Lars Lindell Studiesekreterare Bengt Lloyd Direktör Arne Lundmark Ombudsman Arne Nybom Redaktör Åke Olhagen Sekreterare Per-Erik Rönquist Sekreterare Sven Strömbäck Ombudsman Bertil Sundberg Utbildningskonsulent Vulf Wohrne Direktör Carl Erik Vos
Svenska industritjänstemannaförbundet Sveriges arbetsledareförbund Sveriges träindustriförbund Handelstjänstemannaförbundet Försäkringstjänstemannaförbundet Svenska träindustriarbetareförbundet Svenska arbetsgivareföreningen Landsorganisationen i Sverige Bankernas förhandlingsorganisation Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund Sveriges verkstadsförening Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet Handelsanställdas förbund Sveriges industriförbund Svenska livsmedelsarbetareförhundet Svenska bankmannaförbundet Tjänstemännens centralorganisation Svenska gruvindustriarbetareförbundet Svenska metallarbetareförbundet Järnbruksförbundet Svenska arbetsgivareföreningens allmänna
grupp
BLILAGA 4
Företagen i fältundersökningen i näringslivet
AB Addo, Malmö Avesta Järnverks AB, Avesta
AB Bjäre Industrier, Karpalund Björnekulla Fruktindustri, Åstorp
AB Bofors, Bofors Bolidens Gruv AB, Boliden AB Bolinder-Munktell, Eskilstuna AB Bräntorps Industrier, Nybro
AB Edsbyns Möbelfabrik, Edsbyn AB Elektrohelios, Stockholm AB Elektrolux, Stockholm
Telefon AB L M Ericsson, Stockholm Eriksbergs Mek. Verkstads AB, Göteborg Fagersta Bruks AB, Klosterverken, Långshyttan AB Felix, Eslöv AB Findus, Bjuv Folksam, Stockholm Trafik AB Grängesberg-Oxelösund, Grängesberg AB Götaverken, Göteborg AB Hultsfreds Skogsprodukter, Hultsfred Hultsfreds Träförädlings AB, Hultsfred Husqvarna Vapenfabriks AB, Huskvarna Kockums Mek. Verkstads AB, Malmö AB Gustaf Kähr, Nybro AB Lindholmens Varv, Göteborg Luossavaara-Kiirunavaara AB, Kiruna Luossavaara-Kiirunavaara AB, Malmberget AB Majornas Ångbageri, Göteborg Nydqvist & Holm AB, Trollhättan
AB Nässjö Stolfabrik, Nässjö AB Oskarshamns Varv, Oskarshamn
AB A Påhlssons Bageri, Malmö AB Karl Ruthérs Butiksinredningar, Nässjö AB A W Rydén, Nybro C W Schumacher AB, Stockholm Solidar Ekonomisk Förening Malmö, Malmö Stockholms Bageri AB, Stockholm
Svenska Aeroplan AB, Linköping Svenska Dataregister AB, Sundbyberg Svenska Flygmotor AB, Trollhättan Svenska AB Gasaccumulator, Lidingö
Svenska Handelsbanken, Stockholm AB Svenska Kullagerfabriken, Göteborgsverken, Göteborg AB Svenska Kullagerfabriken, Hällefors Bruk, Bångbroverken, Ljusnarsberg AB Svenska Möbelfabrikerna, Bodafors Thulebolagen, Stockholm AB Tobo Bruk, Tobo AB Tranås Kontorsmöbler, Tranås Uddeholms AB, Munkfors Bruk, Munkfors AB Th. Winborg & Co, Kristianstad
AB Åtvidaberg—Facit, Åtvidaberg
BILAGA 5
P.M. till företagen i fältundersökningen i näringslivet
Till Förtroendemän och motsvarande som underlag för information till de anställda.
P. M. angående Lärarhögskolans kursplaneundersökning vid AB Varps Bruk, Varp
Syfte: Att utreda hur skolans kursplaner lämpligen bör se ut i framtiden med hänsyn till vilken användning man har av sina skolkunskaper i sitt yrke och på fritid. Uppdragsgivare: En statlig utredning (1957 års skolberedning) med stats- rådet Ragnar Edenman som ordförande samt Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Verkställare: Pedagogisk-psykologiska institutionen vid Lärarhögskolan i Stockholm under ledning av professor Torsten Hnsén. Vid uppläggningen av undersökningen vid detta företag har Lärarhögskolan representerats av fil. lic. Urban Dahllöf.
Tidigare planering: Undersökningens uppläggning har granskats och godkänts vid sammanträde den 19.8.1958 med företrädare för LO, TCO, Sveriges Arbets- ledareförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen jämte berörda fackförbund och övriga intresseorganisationer. Samtliga dessa har framhållit det som mycket viktigt att undersökningen ge- nomföres i planerad utsträckning. Till de lokala organisationer, vilkas med- lemmar beröres av undersökningen, har förbunden utsänt särskild informe- rande skrivelse med rekommendation om deltagande. Berörd personal: Undersökningen utföres endast inom vissa yrkesgrupper och endast bland personer födda 1928 eller senare. Vid detta företag kommer föl— jande personalgrupp(er) ifråga: Kallvalsverksarbetare och kontorister.
Uttagning av personal: Av statistiska skäl är det synnerligen önskvärt att alla de som tillfrågas också deltar i undersökningen. I de fall som inte all personal under 30 år i ovannämnda yrkesgrupper kan tillfrågas, kommer uttagning att ske slumpvis genom lottning. Undersökningen är av helt vetenskaplig natur och inverkar icke på något sätt på deltagarnas anställningsförhållanden.
Allt deltagande sker också fullt anonymt. Former för undersökningen. Undersökningen utföres på arbetstid och tar ca 4 timmar i anspråk.
10.
11.
12.
Uppgifterna består i att besvara ett frågeformulär om hur mycket man i ar- betet och på fritid brukar räkna, läsa och skriva samt att gå igenom vissa kunskapsprov i dessa ämnen. Proven är gjorda så att de innehåller såväl mycket lätta som svårare uppgifter, för att man skall kunna se, hur skolkunska— perna förändrats under inflytande av den verksamhet man ägnat sig åt efter skolans slut.
En del arbetsledare (motsvarande) skall som ett annat led i undersökningen besvara ett frågeformulär som gäller hur ofta vissa arbetsuppgifter ifråga om räkning, läsning och skrivning återkommer i personalens arbete. Deras svar avser hela gruppen personer inom yrket. Uttalanden om enskilda individer kommer alltså icke att förekomma. Tidpunkt: Vid detta företag kommer undersökningen att äga rum omkring den 11 november. Uttagningen av personal kommer att ske omkring den 1/11 1958.
Ytterligare upplysningar kan erhållas från Kursplaneundersökningen, Peda— gogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan i Stockholm, Postfack, Stockholm 34. Tel. Stockholm 010/53 00 88, 51 65 43.
Den 15/10 1958.
Momentindelningen i matematik i yrkesskole-, gymnasie-
BILAGAÖ
samt lärarenkäterna
V' Moment svna NR Moment SVAR NR Aritmetik, mekanisk räkning Konstruktioner att utföra (216-225) 46 Hela tal (ex. 1-8) ......... ..... . 20 Tillämpad räkning Decimalbrlk (9-21) .......... ..... 21 Rektangel (226—229) _._,,_.,.,... 47 Allmänna brak (22-33) ... ..... .... 22 Parallelltrapets (230) .......... 48 Decimalbråk och allmänna bråk Triangel (231—238) .............. 49 i ”anni ”" (34'37) '."""""' 23 Cirkel (239—247) ................ 50 ågiåiäzååggligl Regelbunden mångbörning (248—249) 51 Dekadiska sorter (SS-83) .... ..... 24 Längdsknla och ytskala (250_253) 52 Icke—dekadiska sorter: Stycketal (84-90) 25 MM.—W Icke-dekadiska sorter: Tid och Tillämpad räkning vinklar (91—97) ... 26 Prisma (254—258) ................. sa Myntreduktioner (98—103) 27 Pyramid (259—260) ................ 54 Ekvationer. mekanisk räkning Cylinder (261-265) ............... 55 Grupp 1 (104—113) .---.---.--.---.. 28 Kan (266—268) ........l........... 56 Grupp 11 (114—120) ------------—-.. 29 Klot (269-271) ................... 57 Aritmetik och ekvationer. Diagram (272-273) .................. 58 tillämpad rökning _ .. .. . MM - 59 Procent (121—124) ................ 30 » Aexéeéalaz_ar Runta (125—131) .. ....... ..... ... 31 tabeller (t ex. kvndratrotstube1_ Rabatt (132—136) ........... ...... 32 tubell' räntetabell) _.......... 60 Reguladetri (137-139) ...-..-...-- 33 räknestiCka ...................... 61 Arbetsprobleml(140—144) ...-—-..-- 34 räknesnurra ...................... 62 Bolag (145—149) .................. 35 räknemaskin ...................... 53 Medeltal (150-151) ............... 36 Fältmätningsövningg! (praktiska Blandningar (152—158) ............ 37 mätningar i dat frit) """"'4" 64 Affärsräkning (159—166) .......... 38 AEXEEÅEÅEE—E! Likformig rörelse (167—172) _.._'_ 39 Skjutmått ........................ 55 Växlar (173-176) ................. 40 "ik'ONEtGFSkruv """"""""" 66 Aktier, obligationer (177—181) ___ 41 gradskiva ........................ 67 Algebra (182—192) .................. 42 Kvadratrötter (193-196) ............ 43 Geometri, plgnimetri Teorem: att bevisa (197—215) ..... 44 Teorem: att förstå innebörden av (197-215) ..... 45
BILAGA7
Utdrag ur exempelsamlingen i matematik för yrkesskole-, gymnasie-
91. 92. 98. 94. 95. 96. 97. d.
98. 99.
100.
101.
102.
103,
samt lärarenkäterna
Icke dekadiska sorter: Tid och vinklar
Hur många min är 9 tim 45 min? " " sek är 1 tim 42 min 35 sek? Uppdeln i tim och min 435 min! " " dygn, tim, min och sek 87895 sek! Hur många grader är 70 5' 11"? Uttryck i minuter 10 18' 5"! Hur många sekunder är 180 9' 50'”?
Mzgtreduktioner Hur mycket utgör i svenskt mynt 4,30 D—mnrk? 100 D—mark = 123,40.
" " " " " " 2 & 12 shillings 6 pence? 1 £ = 20 s = 14,43 kr; 1 s = 12 d. " " " " " " 12 8 30 cents? 1 s - 100 cents = 5,14 kr.
Växla 100 kr i franskt mynt! Växelkurs: 100 francs = 1,48 kr; 1 franc = 100 centimes. " 100 " " engelskt " ! " : 1 £ = 20 s = 14,43 kr; 1 s = 12 d. " 600 8 " " " ! ” : 1 8 = 4 s 2 d.
EKVATIONER, mekanisk räkning
Grupp I:
104. 3: — 8 - x + 2
105. 10: - (1 - 5: + 49) = x — (sx — 49)
106. 5,15 + 4,9: - 13,2 = 5,6): + 18,2 - x 2 _1_ 5 _ 5 1
107. 15: + 14 Ex 25 + 5:
108. éJåå- 0,88
100,4
109. 3(2x—4) — 2(8—x) = 7(3x-12) — B(x-2) 110. 3(5x+1) - 2(x+3) - 5(:+2) = x-13 & 7 + 2: _ _; 111. 5 — s 20 + x 112. & + 33 = 9 x x 113_ 012501x+05 _05 0,05 7: — 30 ' Grugp II: 4 + & 3 1 + % 114. _i— - ; - *
3 + 1 2x+l _ 4 2x—2 2x+2 ' 2
115. x + 1 :l- 1
116. (x+3)2 - as - 12
2 2 2 _ 7—x . 3: +8 : 29 tll-(%)a'hs "i—(e ””m"—55
: = 5 118. x + By - 11
jaa: — 44y - 11
18: + 27y + 36 - 0
119.
(x'111)2 ' (y + 011)2 = x(x-2) _ YZ 120.
x+g 3-31 __2 _ 3 _ 20 012 0,5
k. Växlar
173. En växel på 320 kr diskontorades efter 5 % tre minader före for— fallodagen. Hur mycket betalades för densamma?
174. Hur mycket betalas i en bank för en växel på 4275 kr, utfärdad den 4 mars på 10 mån., om den diskonterss den 14 aug. samma år efter 536?
176. Pl vilket belopp skall en 5 månaders växel utställas, för att man vid omedelbar diskontering efter 4 % skull erhålla 2655 kr för den?
176. Vilken dag skall en växel & 4200 kr med förfallodag den 7 aug tidi— gast förete! till diskontering, för att man, om 4 % diskant beräk— nas, skall erhålls minst 4158 kr?
1. Aktier, obligationer
177. En slgverksaktie för 8000 kr säljs till 216 % kurs. Hur mycket er— hålles för den ? '
178. En obligation, vars nominella värde är 200 kr, säljes för 203,50 kr. Bestäm dess kurs!
179. Utdelningen pl en bankaktie var senast 55 kr, kursvärdet 990 kr. Om en person köper sådana aktier och utdelningen förblir oföränd— rod, hur stor procent får hon då på sina pengar? 180. En person ämnar köpa aktier, som brukat i årlig utdelning lämna &%35. Efter vilken kurs bör de högst köpas, om han beräknar att få åtminstone nåja på sitt i aktierna nedlagda kapital?
181. Vilket är fördelaktigare, att insättn ett kapitel i en bank, som ger 4% ?g, eller köpa 4 % obligationer till en kurs av 9256. och hur stor är skillnaden i effektiv ränta?
ALGEBRL
Förenkla nedanstående uttryck (ex. 182 - 192) så långt som möjligt:
182. a(7n - b + 2c) - 7(3a — b + 2c)
183. (nb — 1)(12b2 + ab + 1)
184. (3; — 7)2 185. (35 - 2)(Go + 2)
186. (452 - l)=l
nb
187' ab + 12b2
Momentindelningen i modersmålet i yrkesskole- och
BILAGA 8
gymnasieenk äterna
MOMENT
Läsning att snabbt skaffa sig en uppfatt—
ning em huvudinnehållet i allmän—
na texter ..... att uppfatta direkt i sakprosa an—
givna fakta och att förstå huvud-
innshlllet ............. ..... ........ att förstå och kritiskt ta ställ—
ning till synpunkter i sakprosa ..... att förstå och kritiskt ta ställ—-
ning till idéinnehållet i
texter ................... att med inlevelse och behållning
läsa skönlitteratur .................
Skönlitteratur (kännedom om författare och deras verk) ....................... Eokkunskgp, dvs teknik vid använ- dande av bibliotekskatalol ..................... alfabetiskt ordnade ordlistor. upp— slagsböcker eller register .........
mer komplicerade uppslagsböcker, där uppslagsorden är ordnade efter andra system än enbart efter alla— betet, t.ex. matriklar av samma typ som statskalendern eller Svensk industrikalender ...................
telefonkatalog ........................ kommunikationstabell och eventuellt andre tidtabeller ..................
kartor; illustrationer; diagram och andra metoder för att åskådliggöra statistik .................'......... Muntlig framatsllning att berätta (t.ex. en händelse) ...,... att referera (t.ex. en tidningsarti— kol)
att demonstrera (t.ex. en apparat eller ett diagram) .................
......................-....
att hålla anföranden av annat slag (t.ex". att vara inledare till el- ler delta i en diskussion) .........
att genom frågor (intervju) inhämta upplysningar ..... ...... ....
Diskussions— och samanträdesregler .... Språkbehandling i tal
vdrdat tal ............................ ledigt tal ... tydligt uttal .
SVAR
18
19
20
21
22
23
24
25
28
27
28
29
30
31
32
MOMENT
Välläsning (väl utförd uppläsning av lyrik och prosa .......................
Ordkunskap. med närskild tonvikt på allmänna ord .. fackuttryck, som används på den ut—
hildningnlinje, som här avse! ...... allmänna främmande ord ................
Skriftlig framställning
att fylla i enkla blanketter (inte mer komplicerade än "Inrikes post- anvisning") ..
att fylla i mer komplicerade blan— ketter (mer komplicerade än "Inrikes postanvisning") ...........
att upprätta vanliga praktiska skri— velser (t.ex. annonssvar, plats— ansökningar, handelsbrcv) .... att berätta (t.ex. en händelse) . att referera (t.ex. ett föredrag) ....- att beskriva (t.ex. en apparat) .......
att utreda (t.ex. fördelar och nack- delar med olika sätt att frukta varor) ...................... Språkbehandling i skrift att skriva formellt och gramati— kaliskt riktigt ........ ....... ..... att skriva ledigt och lättflytande ..,. Sgrlklära . formlära (ordklasser, ordens böjning OSV u...-.a-n-unuun... satsl'ära (satsdelar, meningsbyggnad osv) . ..... .....
........-..........-
ordbildningslära (avledn., samman- sättn.. förkortn. .................
stillära. (skilda stil— och språkarter). betydelselära (synonymer. motsatsord
QIV ...........-.p.....-.....-...-.
Interpunktion
33
35
punkt ........................ kommatecken .. ....... - övriga skiljetecken ...................
Rättatavning ...........................
R% förståelse av text .................... förståelse av tal .................. ..
.........
Norska förståelse av text .......... ..... ... förståelse av tal .................
BILAGA9
Utdrag ur frågeformulär till yrkesskolorna angående yrkeskraven i modersmålet
18. Ange med ett kryss (x) i tillämplig ruta i nedanstående tabell i vilken utsträck—
ning en yrkesutövare i sitt arbete sysslar med vart och ett av följande moment:
1. att självständigt författa mycket enkla texter (t.ex. enkelt, konkret inne— håll och utan fackuttryck eller främmande ord)
a. helt korta texter
b. texter, som upptar c:a en A4 sida (sida av denna omfattning)
c. texter, som upptar mer än c:a en A4 sida
att självständigt författa texter av ordinär svårighetsgrad
&. enl. 1 a
b. enl. 1 b
c. enl. 1 e
att självständigt författa krävande texter (t.ex. komplicerat innehåll och med en hel del fackuttryck eller främmande ord)
&. enl. 1 a
b. enl. 1 b
c. enl. 1 c
Obs! Markering skall göras för samtliga moment
texter av or- Frekvenser enkla texter dinär svårig-
krävande texter
För alla moment, som bedömts förekomma c:a en gång i veckan eller oftare
(frekvens 4 — 7), var god bifoga ett par konkreta exempel på sådana texter,
som Ni anser representativa. Skriv på bilagorna frågans nummer (18).
Om det inte är möjligt att insända textexempel, ange vad slags texter,
det vanligtvis gäller,
19. Ange med ett kryss (x) i nedanstående tabell i vilken utsträckning en yrkes- utövare i sitt arbete sysslar med vart och ett av följande moment. 1. att muntligt framföra kortare meddelanden eller lämna kortare upplysningar 2. att muntligt redogöra för några fakta, göra sammanfattningar, föredra ären— den . att muntligt demonstrera (t.ex. en apparat eller ett diagram) . att meddela undervisning eller instruktion 3 4 5. att genom frågor (intervju) inhämta upplysningar 6. att diktera i diktafon eller liknande.
0 s! Markering skall göras för samtliga moment.
Frekvenser
7
20. Ange här om speciellt höga krav föreligger på yrkesutövares snabbhet eller _exakthet när dessa i arbetet sysslar med något av de i Avdelning C (frågorna 15 - 19) angivna momenten.
BILAGAIO
Utdrag ur frågeformulär till arbetsledarna i fält- undersökningen i näringslivet
'?
Arbetsuppgift Bedömning
Göra uträkningar med endast hela tal
med decimalbråk
DDD
med allmänt bråk
Förvandla och räkna med sorter
byggande på tiotalssyste- met (meter, gram, liter,
kronor)
stycketal (dussin, tjog, ris)
tid och vinklar (grader,
min., sek.)
andra mått
(tum, fot/standards)
myntreduktioner
DODGE]
(växelkurser)
Ställa upp och lösa ekvationer
med en obekant ("räkna med x")
D
svårare (flera obekanta,
[]
andragradsekvationer)
Räkna ut
enkla problem (summor, [] skillnader)
procentproblem []
Slå upp i
mer komplicerade uppslagsböcker, där uppslagsorden är ordnade ef- ter andra system än enbart efter []
alfabetet (t.ex. materialkatalog eller Svensk industrikalender)
Arbetsugpgift Bedömnigg Hitta rätt i och förstå
kartor; illustrationer; diagram och andra metoder för
El
'?
att åskådliggöra statistik
Muntlig framställning att rapportera (redogöra för
en händelse)
att återge (t.ex. en instruk— tion, ett beslut)
att demonstrera (t.ex. en ma- skin eller ett diagram)
att framlägga sina synpunkter på en fråga (t.ex. för en för- man eller chef)
att genom frågor (intervju)
DEBUG
inhämta upplysningar
Att känna till och använda fackuttryck (t.ex. för ma—
El
skindelar, handelstermer)
förkortningar som användes i yrket och på företaget
EI
(t.ex. på befattningshava- re, om material)
Att ! lla i
kortare blanketter (t.ex. rekvisition, följesedel, []
pestanvisning
längre blanketter (t.ex. fraktsedel, tulldeklara- [:]
tion)
BILAGA 11
Utdrag ur frågeformulär till arbetstagarna i fält- undersökningen i näringslivet
11. HUR OFTA BRUKAR NI LÄSA FACKLITTERATUR, D. V. S. BÖCKER SOM RÖR ERT YRKE ELLER NÅGOT ÄMNE SOM NI STUDERAR ELLER SPECIELLT INTRESSERAR ER FÖR? ;
|:] Aldrig eller praktiskt taget ANGE ou uöJLmT TITELN pl DE TVÅ ,. 4. aldrig BOCKElt Av DETTA SLAG sou NI SENAST HAR LAST: D Mindre än en gång i veckan
[] Någon eller några gånger i veckan
D Dagligen
12. EUR OFTA seum NI LÄSA SKÖNLITTERATUR ELLER. ANDRA BÖCKER ÄN Dm sou FRÅGA NR 11 SYFTAR pl? *
[] Aldrig eller praktiskt taget smxvnäa FÖRFATTARE ocs TITEL pÅ nn aldrig Ill. BOCKER NI SENAST HAR LÄST:
D Mindre än en gång i veckan
D Någon eller några gånger i veckan
D Dagligen
13. Tgcm gu ATT NI BEHÖVER mmm LÄSA, D.v.s. FöRSTå INNEHÅLLET 1 DET LÄSTA, BATTRE AN NI GOR?
[] Ja, ofta l:] Ja., någon enstaka gång D Ja, ibland D Nej, aldrig
14. on JA PÅ FÖREGÅENDE mÅGA, 1 VILKET (vmu) SAMMANHANG?
I mitt arbete när ,jag
På. fritid när jag
18.
19.
20.
21.
25.
mm OFTA RÖR TET TILL ERT ARBETE ATT SKRIVA, D.v.s. PÅ Bum RAND SERIET— LIGEN UTFORMA, T.Ex. RAPPORTER, AFFARSBREV?
Aldrig eller prektiekt taget [___] I VILKET (VILKA) SAMMANHANG? aldrig När jag Mindre än en gång i veckan [:]
Någon eller några. gånger C] i veckan . Dagligen _ [:|
lllROETA BRUKAR NI PÅ FRITID SKRIVA e) PRIVATA BREV?
b) SKRIVELSER ELLER PROTOKOLL I SAMBAND MED FÖRENINGSARBETE?
c) ANDRA SLAGS SKRIVELSER. VILKA?
om: Både a.), b? och c) ifylles: n) Private b) Förenings- C) Mdfl brev skrivelser Ikrivelser Aldrig eller praktiskt taget aldrig [] |:] [] Mindre än en gång i veckan [] D [] Någon eller några. gånger i veckan D D [] Dagligen D D D Anm.: TYCKER NI ATT NI BEEÖVER KUNNA UTTRVOKA m I SKRIFT BÄTTRE ÄN Nl GÖR? D Je, ofte D Ja,, någon enstaka, gång I:] Je. iblend |:] Nej, aldrig
OM JA pÅ TÖREGÅENDE FRÅGA, I VILKET (VILKA) SAMMANHANG?
I mitt arbete när jag
På min fritid när jag
HUR OFTA BRUKAR NI PÅ ER FRITID GÖRA FÖLJANDE SLAG AV OTRA'KNINGAR? Skriv i sveraruten någon ev siffrorna 0 - 3. Siffrorna betyder:
0 - Aldrig eller praktiskt taget aldrig 1 - Mindre in en gång i veckan 2 - Någon eller några gånger i— veckan 3 - Dagligen
Göra uträkningar med
decimalbråk
Göra uträkningar med allmänt bråk
Ställa upp och lösa enk- lare ekvationer med en
obekant 3"räkna med x")
Räkna ut Erocentgroblem Räkna ut geometriska pro— blem avseende trianglar
Göra överslagsberäkningar i huvudet utan krav på exakt resultat
Cl DCIEI DDD
Andra beräkningar som Ni utför
26. TYCKER NI ATT NI BEHÖVER KUNNA RÄKNA BÄTTRE A'N NI GÖR?
[] Ja, ofta |:] Ja, ibland
[] Ja, någon enstaka gång [] Nej, aldrig 27. OM JA, PÅ FÖREGÅENDE mÅGA, I VILKET (VILKA) SAlnIANEANG?
I mitt arbete när jag
På fritid när jag
Anm.:
Litteraturförteckning
Agrell, J.: Skolreformen och försöksverksalllheten. ]: Skolreformen och närings- livet (1950, S. 25—136). — Den nya skolan och försöksverksamheten. Mariestad 1953. Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier. Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie 41. Sthlm 1959. Anderberg, G. A. R., Elmgren, J. G. K., Katz, D. & Landquist, J.: Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. nl. Utlåtanden avgivna till 1940 års Skolutredning. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga II. SOU 1943:19. Sthlm 1943. Anvisningar för betygssättningen i folkskolan. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1950, 3, s. 49—54. Anvisningar för rättande ocll bedömande av svenska uppsatser. Andra uppl. Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie 17. Sthlm 1955. Arméns värnpliktsprov 1942. Preliminär redogörelse för prövningarna med under 1942 till första tjänstgöring inryckta värnpliktiga vid armén. Kungl. Krigs- vetenskapsakademiens handlingar och tidskrift. Årg. 1942, billäfte 4. Sthlm 1943. Askeberg, F.: Ordkunskap. Modersmålslärarnas förenings årsskrift, 1951, s. 153—— 184. Beauchamp, G. A.: Curriculum organisation and development in historical perspec- tive. Rev. cduc. res., 1957, 27, s. 243—249. Berelson, B.: Content analysis. I: Lindzey (1954, S. 488——523). Bergfors, E.: Ordkunskap i modersmålsundervisningen. Avsnitt ur diskussions- inledning i MLF i Uppsala i januari 1947. Modersmålslärarnas förenings års- skrift, 1951, S. 144—152. Bergsten, A.: Folkskolans räkncllndcrvisning. Pedagogiska skrifter 173. Göteborg 1939. Björk, K., Bretschneider, B., Bromsjö, B. & Hallinder, H. O.: En bearbetning av de nya standardprovens standardiseringsmaterial. Meddelanden från statens psy- kologisk-pedagogiska institut, 1956, s. 56;69. Sthlm 1957. Björnsson, C. H.: Uppsatsbedömning och mätning av skrivförmågan. Licentiat- avhandling. Stencil. Sthlln 1957. Boalt, G. & Westerlund, G.: Arbetssociologi. Arbetsbetingelser och mätmetoder. Sthlm 1953. Bonnier, G. & Tedin, O.: Biologisk variationsanalys. Andra uppl. Stlllm 1957. Borg, I.: Utdrag ur rapport från ämneskonsulenter i modersmålet. Adjunkt I. Borg, sydöstra Sverige, höstterminen 1955. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1957, 10, s. 325—329. Carli, O.: Vardagsräkning. Studieplan i matematik för nionde skolåret (alterna- tivkurs 2) vid pedagogisk försöksverksamhet i överensstämmelse med beslut av 1950 års riksdag. Sthlm 1952.
Carlsson, G: Redogörelse för kommitténs opinionsundcrsökning. I. SOU 1953: 27, s. 205—238. Cederblad, C.: Det folkliga bildningstillståndet i Sverige. Nordisk tidskrift, 1932, 8, s. 17—29.
_ [Undersökningar över räknefärdighcten.] Manus [i korrektur 1939]. —— Beväringsstavningen, sedd i samband med ortografiens teoretiska, sociala och aktuella problem. Sthlm 1941. _ & Wennerström-Hartmann, E.: Beväringssvenska. Uppsatser och brev. Sthlm 1940. Chein, I.: An introduction to sampling. I: Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959, s. 505_545). Connolly, T. G. & Sluckin, W.: Statistik för psykologer, pedagoger, sociologer. Sthlm 1958. Cook, W. XV. & Kearny, N. C.: Curriculum research. Rev. educ. res. 1956, 26, s. 224—232. Curriculum revision and research. UNESCO. Educational studies and documents. Nio. 28. Paris 1958. Dahlgren, 0. & Dahlkvist, R.: Försöksundervisning i engelska vid Göteborgs folk- skolor. Folkskolan _ svensk lärartidning 1950, 4, s. 77—_84. Dahlkvist, R.: Olikheter och brister i folkskollärarnas betygssättning. Folkskolan _ svensk lärartidning 1950, 4, s. 125—130. _ & Björnsson, C. H.: Redogörelse nr 3 för 1947 års skolor. Stockholms folkskole- direktion. Stencil. 1955. Dahllöf, U.: En empirisk kursplaneundersökning. Tidn. f. Sv. läroverk, 1957, 57, s. 371 372.
Dahlström, E.: Intervju- och enkätteknik. Sthlm 1957. . Dalenius, T.: Sampling in Sweden. Contributions to the methods and theories of sample survey practice. Akad. avh. Uppsala 1957. Dodson, D. W. Factors influencing curriculum development. Rev. educ. res. 1957, 27, s. 262— 2.69.
Dureman, l.: Grundutbildnings- och begåvningskrav i sjuksköterskeutbildningen. Stencil. Stockholm 11.51.11959].
_ & Sälde, H.: Psy komctriska och experimentalpsykologiska metoder för klinisk tillämpning. Kungl. Vetenskapssamhällets i Uppsala handlingar 2. Uppsala 1959. Edfeldt, Å. W.: Lästeknik. Vägen till snabbare och effektivare läsning. Sthlm 1956. _ Läsning och kultur. Skola och samhälle, 1959, 40, s. 86—90. Ehrnst, F.: Studieplan i matematik för 9:e skolåret (alternativkurs 1) vid pedago- gisk försöksverksamhet i överensstämmelse med beslut av 1950 års riksdag. Sthlm 1953. Ekman, G.: Bedömning och värdering. Ett bidrag till den subjektiva människo— bedömningens psykologi». Praktisk psykologi, 2,1946, s. 43—70. —— Subjektiv bedömning. I: NVesterlund (1950, s. 441—478). _ Testmetodik i psykologi och pedagogik. Sthlm 1957. Ekstedt, F.: Synpunkter på undervisningen i enhetsskolans klass 1_8 och 93". Tidskrift för praktiska ungdomsskolor, 1958, 39, s. 235—242. Elmgren, J.: Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. I: Anderberg, Elmgren, Katz & Landquist (1943, s. 18—44). _ School and psychology. A report of the research work of the 1946 school com- mission 1948: 27. Sthlm 1952. _ Husen, T, Sjöstrand, W. & Trankell, A.: Skolan och differentieringen. Fyra professm er ha1 ordet. Sthlm 1959.
Festinger, L. & Katz, D.: Research methods in the behavioral sciences. Lond. 1954. Fleming, C. M.: Research and the basic curriculum. A brief guide to the findings of research in their relevance to the teaching of the basic subjects. Lond. 1946. Fleming, R. S.: Research and evaluation in curriculum planning. Rev. educ. res. 1957, 27, s. 295—303. Flodby, O.: Betygsgivningen i folkskolan. En undersökning av betygen i folksko— lan inom stor-Stockholm. Uppsala 1957. Foshay, A.W. & Green, J. H.: Technics of curriculum research. Rev. educ. res. 1954, 24, s. 246—252. Fältheim, Å.: Skolans målsättning och statsmakterna. Skola och samhälle 1959, 40, s. 1_7. (a) —— Replik till professor Wilhelm Sjöstrand. Skola och samhälle, 1959, 40, s. 47. (b) Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. Sammanfattande redogörelse för läs- åren 1949/50—1958/59. Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie 42. Sthlm 1959. Garrett, H. E.: Statistics in psychology and education. Fourth ed. N. Y. 1953. Good, G. V. & Scates, D. E.: Methods of research. Educational, psychological, socio- logical. N. Y. 1954. Gwynn, J. M.: Curriculum principles and social trends. N. Y. 1943. Hassler—Göransson, C.: Stavningsnivån år 1923 och år 1932. Skola och samhälle 1937, 18, s. 1_7. _ Folkskoleelevernas stavning på 20-talet, 30-talet och 50-talet _ några jämfö- relser. Skola och samhälle 1960, 41, s. 33_54. Helén, G.: Sju år av skolreformer. Fakta om skolutvecklingen 1950——1956. Studie- förbundet Näringsliv och Samhälle. Sthlm 1957. Helling, O. & Ekstedt, F.: Undervisningsplan för ettårig förberedande kurs för verkstadsindustrin. I: SOU 1954:11, bil. 6 c, 5.425—433. Hellsten, C. G.: Räknemetodiska grundlinjer för räkneundervisningen i folkskolan. Andra uppl. Sthlm 1949. Henrysson, S.: Elementär statistik för psykologer, pedagoger m. fl. Sthlm 1957. Heyns, R. W. & Lippitt, R.: Systematic observational techniques. I: Lindzey (1954, s. 370—404). Hildinger, A.: Grundlinjer för modersmålsundervisningen. Andra tr. Malmö 1949. von Hofsten, E.: Praktisk statistik. Hur man insamlar, bearbetar och analyserar statistiskt”primärmaterial. 2:a uppl. Sthlm 1948. Hovet, K.: A systematic approach to research in the curriculum area. Rev. educ. res. 1956, 26, s. 232—237. Hulteberg, M. & Tarschys, K.: Modersmålsundervisning. Studieplan i modersmålet för sjunde—nionde skolåren vid pedagogisk försöksverksamhet i överensstäm- melse med beslut av 1950 års riksdag. Lund 1951. Husen, L.: Kursplaneforskning i USA. Skola och samhälle, 1957, 38, s. 102—116. _ Differentiering till fördel för alla. 1: Husen, L. & Rudvall (1958, s. 9_75). _ Husén, T. & Svensson, N-E.: Elever—lärare—föräldrar. En studie av skolans uppfostrings- och disciplinproblem. Uppsala 1959. —_ & Rudvall, G.: Enhetsskola—mångfaldsskola. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Studier och debatt 1958, 6, 2. Sthlm 1958. Husen, T.: Provverksamhetens uppläggning samt bearbetningen av provresultaten. I: Arméns värnpliktsprov 1942 (1943, s. 12—-74). _ Svensk ungdom. Psykologiska undersökningar av ynglingar i åldern 17_20 är. Uppsala 1944. _ Ungdomens läsintressen. Några resultat från en enquete med en värnplikts- årgång. Sotilasaikakauslehti, nr 4, 1947. — Pedagogisk psykologi. Sthlm 1957.
_ Skolreformen och den pedagogisk-psykologiska forskningen. I: Elmgren, Husen, Sjöstrand & Trankell (1959, 8. 35—100). —— Björnsson, C. H., Edfeldt, Å. W. & Henrysson, S.: Standardprov—'en. En redogö- relse för konstruktion och standardisering. Sthlm 1956. ,,.__ & Dahllöf, U.: Matematik och modersmålet i skola och yrkesliv. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Sthlm 1960. & Henrysson, S. (eds.): Differentiation and guidance in the comprehensive school. Report on the Sigtuna course organized by the Swedish Government under the auspices of the Council of Europe. August 1958. Uppsala 1959. Håstad, E. (red.): »Gallup» och den svenska väljarkåren. Uppsala 1950. Häg'mark, P.: Kursplaner i matematik. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1958, 123/& s. 3. Härnqvist, K.: Beräkning av reserver för högre utbildning. 1: SOU 1958: 11 (s. 7_92). _ Individuella differenser och skoldifferentiering. SOU 1960: 13. Sthlm 1960. Hässelberg, A.: Betygssättning i utgallrad klass. Folkskollärarnas tidning 1953, 34, nr 21, s. 114. .lansson, A.: Betygsnivån i läroämnen inom realskolan. Aktuellt från skolöver- styrelsen 1949, 2, 5. 1—5. Klein, J. Matematikkursen på enhetsskolans högstadium. Några synpunkter. Peda— gogisk debatt 1958, 6, s. 14—17.
Kollektiva avtal och gemensamma verkstadsregler gällande vid verkstäder an- slutna till Sv ei 1ges verkstadsförening 1957—1958. Sthlm 1957. Koort, P.: Krav på skolan. SALF-tidningen 1957, nr 6, 5. 97—103. _ Lantmannaskolans grundkurser. En inventering och några riktlinjer. Akad. avh. Uppsala 1958. —— Studier i provbedömning och betygssättning. 1. Objektivitetsanalys. Metod och tillämpning med hänsyn till uppsats- och essäbedömningen. Uppsala universi- tets årsskrift 1959: 6. Uppsala 1959. . Kornhauser, A. & Sheatsley, P. B.: Questionnaire construction and interview procedure. I: Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959, s. 546—587). Kungl. Maj: ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för det svenska skol- väsendets utveckling. Nr 70,1950. Kungl. Maj: ts proposition till riksdagen angående försöksverksamheten med nio— årig enhetsskola m. m. Nr 106,1957. Kursplaner och metodiska anvisningar för realskolan. Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie 16. Sthlm 1955.
Kursplaner och stoff i undervisningsämnet matematik. (Protokoll från ämneskon- ferens.) Pedagogisk debatt 1954, 2, s. 11—23. Kylen, J. A.: Att räkna med bråk. En undersökning över feltyper och lösnings- metoder vid räkning med allmänna bråk. Tidskrift för skolmatematik 1957, 2, nr 4, s. 30—32. Leijonhielm, Ch.: Ungdomens läsvanor. En undersökning bland manlig 15)-årig ungdom med särskild hänsyn till läsvanornas samband med skolutbildning och intelligens. Sthlm 1954. Lekman, J.: Svenska i skolan. Modersmålsundervisningen på låg- och mellansta- dierna. Uppsala 1949. Leonard, J. P.: Developing the secondary school curriculum. N. Y. 1953. Linderoth, H. G.: Arbetsvärdering. I: Westerlund (1951, s. 470—500). Lindman, P.: Undervisningsplan för förberedande verkstadskurs för snickeri-. industrin. I: SOU 1954: 11, bil. 6 a, s. 415—419.
Lindquist, E. F.: Design and analysis of experiments in psychology and education. N. Y. 1956. Lindzey, G. (ed.) : Handbook of social psychology. I och II. N. Y. 1954. Ljung, B-O.: Konstruktion och användning av standardprov. Redogörelse för kon- struktion av standardprov för folkskolans klass 4 och 6, upplaga B; kontroll- standardisering av upplaga A: 2, 1957, lärarenkät angående upplaga A: 2 samt synpunkter på framtida utformning och användning. Manus. Sthlm 1958. _ En metod för standardisering av uppsatsbedömning. Pedagogisk forskning 1959, 3, s. 20—37. Lundberg, G. A.: Social research: A study of methods in gathering data. Sec. ed. N. Y. 1942. Lundblad, R.: Lärarbrist och läraröverskott. 1955 års universitetsutredning IV. SOU 1958:21 . Sthlm 1958. Läroplaner för Stockholms folkskolor. Uddevalla 1957. Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok 1957. Trollhättan 1957. McNemar, Q.: Psychological statistics. See. ed. N. Y. 1955. Magne, O.: Sjunkande räknefiirdighet? Folkskollärarnas tidning, 1952, 33, nr 45, s. 11——12.
__ Undersökning 0111 räknefärdigheten. Kommentar. Folkskollärarnas tidning 1953, 34, nr 51—52, 5. 21—25. _ Matematikundervisningens mål. På försök 1955, 4, nr 3, 5. 3—5. (a) _ Räknefärdigheten. Den aktuella situationen. Skola och samhälle 1955, 36, s. 115—122. (b) _ Räknesvårigheter i folkskolan. Folkskolan 1959, 13, nr 1, s. 15—19. (a) _ Räknesvårigheter i folkskolan. Sammanfattande diskussion. Folkskolan 1959, 13, nr 3, s. 22—27. (b) Magnusson, D.: A study of ratings based on TAT. Akad. avh. PA Council Report nr 22. Sthlm 1959. Malmenström, G. & Wiedenborg, B.: 245 svenska storföretagsledare. Regionalt och socialt ursprung, utbildning och karriärväg. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Studier och debatt 1958, 6, nr 3. Sthlm 1959. Malmquist, E.: Factors related to reading disabilities in the first grade of the. elementary school. Akad. avh. Uppsala 1958. Mebius, A.: P. M. angående lärarbehovet i folkskolan läsåren 1955/56 I: SOU 1956: 18 (bil. 1, s. 201—224). Metodiska anvisningar för läsningen av danska och norska vid de allmänna läro- verken och därmed jämförliga läroanstalter. Kungl. skolöverstyrelsen. Sthlm 1946. Modersmålsundervisningen inom realskolan, folkskolan och enhetsskolan. (Proto- koll från ämneskonferens.) Pedagogisk debatt 1955, 3, 5. 96—109. Naeslund, J.: Könsdifferenser i standardproven i folkskolans klasser 2, 4 och 6. Meddelanden från statens psykologisk-pedagogiska institut 1953. Sthlm 1954. Neymark, E.: Psykologiska synpunkter på yrkesanalyscr. I: Westerlund (1950, s. 612—649). Norinder, Y.: Om eleverna och några av modersmålsuudervisningens olika grenar. Skola och samhälle 1954,:35, s. 254—260. Norling, I.: Rekrytering av typograflärlingar. Licentiatavhandling. Stencil. Uppsala 1958. Norris, K. E.: The three R's and the adult worker. Montreal 1940. Nya anvisningar för betygssättningen _ Nytt cirkulär rörande de standardiserade proven. Folkskolan _ svensk lärartidning 1950, 4, s. 70.
1977/78.
Ohlon, S. E.: Konsten att rätta skrivböcker. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1960, 5/2, 5. 3. Orring, J.: Läroverkslärarnas arbetsbörda. En arbetstidsundersökning. Skrifter utgivna av Sveriges yngre läroverkslärares förening 12. Malmö 1951. —— Flyttning, kvarsittning och utkuggning i högre skolor i relation till folkskolans betygssättning. 1957 års skolberedning. SOU 1959: 35. Sthlm 1959. Passow, A. H.: Organisation and procedures for curriculum improvement. Rev. educ. res. 1954, 24, s. 221 236. Planning for curriculum revision and development: digest of selected studies. UNESCO. Education abstracts 1958, X, 4—5. Paris 1958. Ramund, B.: Kommunal flickskola och praktisk realskola. En undersökning angå- ende elevrekrytering m. m. Utförd vid institutionen för pedagogik vid Uppsala universitet på uppdrag av 1957 års skolberedning. Stencil. [1960.] Ribsskog, B. & Aall, A.: Undervisningsplanene i folkeskolen. Et pedagogisk-psyko- logisk forarbeide til nye planer for orienteringsfagene, Oslo 1936. Rosenquist, A.. [Utredning angående företagens utbildningsverksamhet.] Till Sve— riges Industriförbund. Stencil. Sthlm 1958. Ryan, Th. A.: Multiple comparisons in psychological research. Psychol.bull.1959 56, s. 26— 48. Sandven, J.: Pedagogisk idébrytning i USA. Trondheim 1949. _ _ Målsetning og laareplan. Pedagogisk forskning 1956, h. 2, s. 1—17. _ The need for different types of training in present and future society. I: Husen & Henrysson (1959, 5. 84—106).
Saylor, J. G.: Design of the curriculum. Rev. educ. res. 1954, 24, s. 204—213. Selltiz, C., Jahoda, M., Deutsch, M. & Cook, S. W.: Research methods in social relations. Rev. ed. N. Y. 1959. Shannon, J. R: Percentages of returns of questionnaires in reputable educational research. J. educ. res. 1948, 42, s. 138—141. Siegel, S. Nonparametric statistics for the behavioral sciences. N. Y. 1956. Siegvald, H.: Experimentella undersökningar rörande intellektuella könsdifferen- ser. 1_2. Akad. avh. Lund 1944. Sjöstedt, C. E.: Geometri och geometriundervisniug. Skrifter utgivna av Sveriges yngre läroverkslärares förening 2. Lund 1948. _ Ett experiment vid provräkningen i realexamen. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1950, 3, s. 129—131. Sjöstrand, W.: Den formella bildningens och medövningens (den allmänna for— mella bildningens) problem. I. En kortfattad historisk översikt. Uppsala uni- versitets årsskrift 1945: 1. Uppsala 1945. (a) —— Den formella bildningens och medövningens (den allmänna formella bildning- ens) problem. II. En kritisk granskning och några experimentella bidrag. Upp- sala universitets årsskrift 1945:11. Uppsala 1945. (b) _ Pedagogiken och skolans målsättning. Pedagogisk forskning 1958, 2, s. 49—58. _ Skolans målsättning och den pedagogiska vetenskapen. Skola och samhälle 1959, 40, s. 45 47.
Skolan och de stora årskullarna. Förslag av Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna. Sthlm 1955. Skolor för yrkesutbildning. Broschyrserie utgiven av Kungl. arbetsmarknadssty— relsen. 1. Jord, djur och skog. 2. Trafikyrken och vakttjänst. 3. Stå i affär _ sitta på kontor. 4. Ha med människor att göra. 5. I hem och storhushåll. 6. Med skiftnyckel och räknesticka. 7. I ateljé och påverkstad. Karlshamn 1956. Skolreformen och näringslivet. Synpunkter på försöksverksamheten. Studieförbun- det Näringsliv och Samhälle. Sthlm 1950.
Skolöverstyrelsen: Översikt av vitsord i läroämnen, utdelade vid allmänna läro-
verk och kommunala gymnasier vårterminen 1953. Aktuellt från skolöversty- relsen 1955, 4, s. 67—83.
Skolöverstyrelsens cirkulär: Kursplan och anvisningar beträffande matematik i
klass 1' läsåret 1949/50. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1949, 2, s. 163_165. Svårighetsgraden vid provräkningen i realexamen. Aktuellt från skolöversty- relsen 1950, 3, 's. 134. (a) Undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk. Aktuellt från skolöversty- relsen 1950, 3, s. 153—178. (b) Ändringarna i de metodiska anvisningarna till undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1951, 4, s. 65—80. Kursplaner för realskolan i de allmänna läroverken. Aktuellt från skolöver- styrelsen 1958, 11, s. 225_256.
Skolöverstyrelsens författningshandbok. I och II. Karlshamn 1957 och fortlöpande. Sociala Meddelanden. Statistisk information. Jan. 1959.
Statistisk information. Maj 1959.
Statens Offentliga Utredningar. 1942:11. Betänkande med utredning och förslag
angående betygssättningen i folkskolan avgivet av inom ecklesiastikdepartemen- tet tillkallade sakkunniga. Sthlm 1942. 1943: 19. 19.40 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga II. Se: Anderberg, Elmgren, Katz & Landquist (1943). 1945:45. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. V. Skolans betygssättning. Sthlm 1945. 1945: 61. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolplikts- tidens skolformer. 3. Realskolan. Teoretisk linje. Sthlm 1945. 1946:11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolplikts- tidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. Sthlm 1946. 1946: 31. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. Sthlm 1946. 1948: 27. 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Sthlm 1948. 1950: 3. Betänkande med förslag angående folkskolans disciplinmedel. Sthlm 1950. 19:32:23. Bokutredningen. Betänkande avgivet av särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. Sthlm 1952. 1953: 27. Psykologiskt försvar. Betänkande avgivet av kommittén för det psy- kologiska försvaret. Sthlm 1953. 1954: 11. Yrkesutbildningen. Betänkande avgivet av 1952 års yrkesutbildnings- sakkunniga. Sthlm 1954. 1955z11. Psykologisk utbildning och forskning. Betänkande av psykologutred- ningen. Sthlm 1955. 1955:14. Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. Handelsutbildningskom- mitténs betänkanden och förslag. lI. Sthlm 1955. 1955: 53. Realskolan under övergångstiden. Betänkande avgivet av realskole— utredningen. Sthlm 1955. 1956:18. Seminarieorganisationen I. Betänkande avgivet av seminarieutred- ningen. Sthlm 1956. 1958:11. Reserverna för högre utbildning. Beräkningar och metoddiskussion. 1955 års universitetsutredning. Sthlm 1958. 1958:21. Se Lundblad (1958). 1959z35. Se Orring (1959). 1960: 13. Se Härnqvist (1960).
Statistik rörande arbetarlöner. Sveriges verkstadsförening. Anvisningar gällande från och med år 1952. Sthlm 1958. Stenmark, H.: Matematikundervisningen i realskolan och motsvarande skolformer. Skrifter utgivna av Sveriges yngre läroverkslärares förening 15. Malmö 1956. Strömnes, M.: Laereplanutvikling og laereplanproblem i USA. Skrifter utgitt av Noregs laerarhogskole. Nr 2. Trondheim 1954. Svenskt skolväsende. Nuläge och utbyggnadsbehov. Samarbetsnämnden för yrkes- utbildning och arbetsförmedling. Stencil. Sthlm 1956. Svenskt yrkeslexikon. Utgives av Kungl. arbetsmarknadsstyrelscn. Lösblad. Sthlm 1951 och fortlöpande. Svensson, N-E.: Prestationsutveckling i olika differentieringsmiljöer. Undersök- ningar rörande effekten av tre terminers skolgång i organisatoriskt olika skol- miljöer efter folkskolans fjärde klass. Licentiatavhandling. Stencil. Sthlm 1958.
_ _ Prestationsutveckling i olika differentieringsmiljöer. Undersökningar rörande effekten av tidig och sen differentiering under mellanstadiet för 1. elever som under sjunde skolåret går i »praktiska» klasser, 2. elever som under sjunde skolåret går i »teoretiska» klasser. Preliminär rapport. Stencil. Sthlm 1959.
Tarschys, K.: »Svenska språket och litteraturen». Studier över modersmålsunder- visningen i högre skolor. Akad. avh. Sthlm 1955. Technical recommendations for psychological tests and diagnostic techniques. Psychol. bull., 1954, 51, 2, part 2, supplement. Thorén, I.: Att bedöma uppsatser. Rundfråga till 104 modersmålslärare. Moders- målslärarnas förenings årsskrift 1951, s. 15_91.
_ Barn och uppsatsskrivning. Några råd beträffande sättet att planlägga upp— satsskrivningen på det lägre skolstadiet. Skrifter utgivna av Sveriges yngre läroverkslärares förening. 1. Malmö 1953.
Thörn, O.: övningsskrivning och biblioteksskrivning på högstadiet. Skola och sam- hälle 1959, 40, 5. 91—100. » Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. Fastställda av Kungl. skolöverstyrelsen för läsåren 1955/59. Tredje tryckningen. Sthlm 1957. Trankell, A.: Några skillnader i bedömningen av flickors och gossars skolpresta- tioncr. Folkskolan __ svensk lärartidning 1956, 10, s. 18——23. Travers, R. M. W.: An introduction to educational research. N.Y. 1958. Tukcy, J. W.: Comparing individual means in the analysis of variance. Biometrics, 1949, 5, 5. 99—114. Ullemar, L.: Geometrin i skolan. Tidskrift för skolmatematik 1957, 2, s. 3 ff. Ullstad, E.: Utdrag ur rapport från ämneskonsulenter i modersmålet. Lektor E. Ullstad, sydvästra Sverige vårterminen 1957. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1957, 10, s. 335_336. Undervisningsplan för rikets folkskolor. Den 31 oktober 1919. Tionde tryckningen. Sthlm 1952. Undervisningsplan för rikets folkskolor. Den 22 januari 1955. Utgiven av Kungl. skolöverstyrelsen. Sthlm 1955. Undervisningsplan för yrkesavdelning för bagare. Kungl. överstyrelsen för yrkes- utbildning. Stencil. Ucv 54: 3. Undervisningsplan för yrkesavdelning för industrielektriker. Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Stencil. Ucv 60: 3. Undervisningsplan för yrkesavdelning för inrednings- och fabrikssnickare. Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Stencil. Ucv 52: 3.
Undervisningsplan för yrkesavdelning för metallarbetare. Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Stencil. Ucv 54: 1 (ändrad lydelse).
Undervisningsplan för yrkesavdelning för reparatörer _ smeder _ svetsare. Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Stencil. Ucv 55: 1 (ändrad lydelse). Wagner, R.: A group situation compared With individual interviews for securing personnel information. Personnel psychology 1958, 1. 5. 93—107. Wann, K.: Action research in schools. Rev. educ. res. 1953, 23, s. 337_345. Vanäs, E.: En undersökning av den mekaniska räknefärdigheten hos vissa skol— barn i Uppsala höstterminen 1951. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1952, 5, s. 155—161. _ Räknefärdigheten i klass 15 i några städer. Aktuellt från skolöverstyrelsen, 1953, 6, s. 311—318.-
Werdelin, I.: The mathematical ability. Experimental and factorial studies. Akad. avh. Studia Psykologica et paadagogica. Series altera. Investigationes IX. Lund 1958. Vernon, Ph. E.: The structure of human abilities. Lond. 1951. Westerlund, G. (red.): Människan och arbetet. Vol. I. Avd. 1. Den enskilda indivi- den. Avd. 2. Anpassning mellan individ och arbete. Kristianstad 1950.
_ Människan och arbetet. Vol. Il. Personalen och företaget. Kristianstad 1951.
Wigforss, F.: Kunskapsprövningar. Pedag. skrifter 165. Göteborg 1939.
_ Den grundläggande matematikundervisningen. Översikt av folkskolans kurs i matematik enligt 1955 års undervisningsplan ur metodisk synpunkt. Sjätte 0111- arbetade uppl. Sthlm 1957. _ &Nilsson, H.: Studieplaner i matematik. För sjunde och åttonde skolåren vid pedagogisk försöksverksamhet i överensstämmelse med beslut av 1950 års riks- dag. Sthlm 1952. Wiles, K. & Sugg, W.: Factors influencing curriculum development. Rev. educ. res. 1954, 24, s. 195—203.
Wirdenius, H.: Supervisors at work. Description of supervisor behavior. Develop— ment of a time—sampling observation method. Akad. avh. Sthlm 1958. Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling. Sthlm 1952. Yrkesnomenklatur för tjänstemän. Andra uppl. Sthlm 1957. Yrkesutbildningen i Sverige. Redogörelse utarbetad år 1954 inom Kungl. överstyrel- sen för yrkesutbildning. Sthlm 1954. Åstrand, S.: Förslag till studieplan i matematik för klasserna 7 och 8 vid försöks— verksamhet med nioårig enhetsskola. Kungl. skolöverstyrelsen. Stencil. Sthlm 1951. Öberg, H.: Betygsgivning och intelligensnivå. Försök med betygskontrollerande åtgärder vid Solna folkskolor, läsåret 1949—50. Folkskolan _ svensk lärartid- ning 1951, 5, s. 68—81.
M jag.. 51,3
1,3—3.1.— [wc. ngn," »
_ . uf J., ;, :val e.... ,Ej. .