SOU 1960:15

1957 års skolberedning

N +” (;(

oå (-

- CUL"

(P( 4, 1014,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

_ÄQJQZ STATENS (OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960215

Ecklesiastikdepartementot AX

KURSPLANEUNDERSÖKNINGAR

I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET

Empiriska studier över kursinnehållet i

den grundläggande skolan

Av Urban Dahllöf

1957. ÅRS SKOLBEREDNING III

Stockholm 1960

DDD-l

RUI$M

Statens oifentliga utredningar 1960

Kronologisk förteckning

. Folktaidvården. Idun. 189 a. I. . Högre thlldning, forskning och försök på lant- bruket område. Almqvist & Wiksell, Uppsala. XII+ 08 5. Jo. . Gruneaoloateringen i Sverige. Idun. 85 s. Jo. . Fasiigletsbeskattningen. Marcus. 179 !. Fi. . Förilai till namniag. Idun. 862 s. Ju. . Studielostnader vid beskattningen. Idun. 211 ;. 'I. Redogiraransvaret och anmärkningsprocessen. Kihlstnm. 146 s. Fi . Prelimnär nationaibudget för år 1960. Marcus. V + 121 s. Fi. . De ek-nomiska villkoren för en huvudmanna- skapsrdorm inom mentalsjukvården. Idun. 168 s. 1. . Staistjnstemäns förhandlingsrätt. Idun. 105 5. C. . Övers» av lagen om försäkringsrörelse. Idun. 509 5. I. . Krigsmktens högsta ledning. Beckman. 235 5. Få. . Indivimeila differenser och skoldiiferentlering. Vicior Petterson. 127 5. E. . CP-Våden. Idun. 175 s. 1. . Kursphneundersökningar i matematik och mo- dersmlet. Idun. 536 5. E.

Anm. Omsärskud tryckort ej angives. är tryckorten stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyvnnal: bokstäver-ia till det departement. under vilket utredningen avgivits. t. ex. E. = ecklesiastikdepartenment Jo. - jordaruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:15

Ecklesiastikdepartementet

KURSPLANEUNDERSÖKNINGAR

I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET

Empiriska studier över kursinnehållet i

den grundläggande skolan

Av Urban Dahllöf

1957 ARS SKOLBEREDNING 111

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1960

KIURSPLANEUNDERSÖKNINGAR

I MATEMATIK OCH MODERSMÅLET

Empiriska studier över klrsinnehållet i

den grundläggande skolan

Av Urban Dahllöf Fil.lic.

AKADEMISK AVHANDLINC SOM MED TILLSTÅND AV HUMANISTISKI FAKULTETEN VID STOCKHOLMS HÖGSKOLA FÖR VINNANDE AV FILOSOFISK DOKTORS(-RAD FRAM- LÄGGES TILL OFFENTLIG GRANSKNING MÄNDAGEN DEN 23 MAJ 19.0 KL. 10 F.M. Å LÄROSAL B, NORRTULLSGATAN 2.

[' allt som ärde- sko- före— ian i

ings- deda- ,mfö-

gurs-

och ;arna rkes-

n 22 nans rsök- ställ- n 23 den skol- . och örfo—

förra ling—

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Skolans målsättning och undervisningens innehåll har under senare är allt mer stått i förgrunden för den pedagogiska debatten såväl i Sverige som utomlands. Diskussionen har emellertid huvudsakligen förts utifrån värde- ringar, som vilat på den samlade erfarenheten av samhällets behov och sko- lans arbete. Egentlig forskning på detta område har varit sparsamt före- kommande och av mindre omfattning. Omdömet gäller även om man i bilden inrymmer den internationella forskningen på området.

Det var mot den här skisserade bakgrunden som Studieförbundet Närings- liv och Samhälle (SNS) tillsammans med lärarhögskolans i Stockholm peda- gogisk-psykologiska institution år 1956 planerade och igångsatte en jämfö- relsevis brett upplagd kursplaneundersökning avseende skolämnena mo- dersmålet och matematik. Undersökningen avsåg att utröna skolans kurs- innehåll och undervisning i dessa ämnen i relation till de önskemål och fordringar som mottagande skolor och arbetsplatser liksom medborgarna sj älva upplevde som väsentliga med hänsyn till vad vidareutbildning, yrkes— utövning och fritid kräver.

Genom framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 Oktober 1957 anhöll 1957 års skolberedning om tillstånd att tillsammans med SNS och lärarhögskolan i Stockholm få utföra motsvarande undersök- ning i ämnena fysik, kemi och samhällskunskap. Ytterligare framställ- ningar i frågan har gjorts den 20 maj 1958, den 10 juni 1958 och den 23 juli 1959. Genom beslut den 31 oktober 1957, den 1 november 1957, den 30 juni 1958 samt den 6 augusti 1959 har departementschefen givit skol- beredningen tillstånd att utföra kursplaneundersökningen i fysik, kemi och samhällskunskap samt ställt erforderliga medel till beredningens förfo- gande.

Eftersom denna senare undersökning utförts på samma sätt som den förra samt administrerats och utförts av samma personer har båda undersökning-

arna naturligen sammanslagits till en enda avseende de fem nämnda skol- ämnena. Därigenom har för skolberedningens del den förmånen vunnits, att beredningen för sitt arbete får tillgodogöra sig resultaten av undersök— ningen i dess helhet. Beredningen har också genom promemorior och före— dragningar kontinuerligt blivit informerad om successivt erhållna resultat.

På skolberedningens uppdrag har undersökningen bedrivits vid lärar— högskolan i Stockholm, där fil. lic. Urban Dahllöf, under överinseende av pedagogisk-psykologiska institutionens föreståndare professor Torsten Husén, haft det omedelbara ansvaret för arbetets utförande.

Genom beslut den 12 Oktober 1959 erhöll skolberedningen tillstånd att i tryck framlägga resultaten av bl. a. kursplaneundersökningens första del. Sedan denna del nu avslutats och undersökningsrapporten färdigställts får skolberedningen härmed vördsamt överlämna densamma. En mera populärt hållen redogörelse för undersökningen jämte en del av dess resultat, avsedd för den skolintresserade allmänheten, kommer att genom SNS försorg publiceras samtidigt med förevarande vetenskapliga undersökningsrapport.

Stockholm den 2 maj 1960.

Ragnar Edenman

Stellan Arvidson Gunnar Helén . Tore Karlson Harald Larsson Maj Larsson

Matts Bergom Larsson Birgitta Sjöqvist

/ Jonas Orring

Tabellförteckning . Figurförteckning . Förkortningar .

Förord

Sammanfattning.

Sammanfattning av huvudresultaten 1 matematik Principer för jämförelser.

Differenser mellan moment .

Differenser mellan skolutbildningsgrupper. Differenser mellan yrkesutbildningsgrupper . Differenser mellan könen . . . . Differenser mellan yrkesgrupper . Sammanfattande avvägning mellan faktorerna.

Kapitel 18. Resultat av kunskapsprövningarna i modersmålet . A. Principer för redovisning och tolkning. B. Resultat av läsproven .

a.

d.

Läsförståelse Folkskolematerialet Realexamensmaterialet . Sammanfattning .

. Ordkunskap .

Folkskolematerialet

Realexamensmaterialet . Sammanfattning . Bokkunskap. .

Folkskolematerialet

Realexamensmaterialet .

Sammanfattning. Sammanfattning av resultaten för läsproven.

C. Resultat av skrivproven.

a.

d. D. Sammanfattande jämförelse med matematikproven .

Språkriktighet . Folkskolematerialet Realexamensmaterialet . Sammanfattning . . Rättstavning

Folkskolematerialet

Realexamensmaterialet . . Sammanfattning och diskussion . Interpunktion .

Folkskolematerialet

Realexamensmaterialet .

Sammanfattning. Sammanfattning av resultaten för skrivproven.

388 391 391 391 394 394 394 394 394 397 397 398 398 399 399 400 401 401 402

403 403

403 403 403 403 403 403 408 408 408 408 408 408 408 408

411 411 411 411 411 414 414 414 414 417 417 417 417 417

420

V. Undervisningspraxis enligt lärareukätema

Kapitel 19. Utgångspunkter för analysen av lärarenkåterna .

A. Huvudbearbetningens frågeställningar.

B. Bearbetningens allmänna uppläggning. . . . . C. Jämförelser med andra data angående undervisningstiden. D. Principiella synpunkter på metodiken .

Kapitel 20. Lärarenkäten i matematik . . A. Materialet i huvudbearbetningen .

Kapitel 21.

a. Variationer i timplanen . Folkskolematerialet Realskolematerialet

. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och lärarkategorier. Folkskolematerialet Realskolematerialet B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska

anvisningar .

C. Frågeformulär och principer för bearbetning.

a. b. c.

Frågeformuläret.

Principer för bearbetning . Kontrolljämförelser. Beräkning av kriteriet . Resultat av kontrolljämförelserna

D. Resultat av huvudbearbetningen .

a. b.

Huvudresultat . Detalj analyser .

Lärarenkå'ten i modersmålet . A. Materialet i huvudbearbetningen .

a. Variationer i timplanen . Folkskolematerialet Realskolematerialet

. Det empiriska materialets fördelning på veckotimmar och lårarkategorier. Folkskolematerialet Realskolematerialet B. Normerna för undervisningen enligt kursplaner och metodiska

anvisningar .

C. Frågeformulär och principer för bearbetning.

a. b. c.

Frågeformuläret. Beräkningsmetodik . Kontrolljämförelser.

Beräkning av kriteriet . Resultat av kontrolljämförelserna

D. Resultat av huvudbearbetningen .

a. Grundmaterialet . Frekvensfrågorna Övriga frågor .

423 423 424 425 426

429

429 429 429 429

430 430 430

431 434 434 435 435 436 436 437 437 441

444

444 444 444 444

444 444 445

446

449 449 450 452 452 454 454 454 455 458

b. Relativ fördelning av undervisningstiden på olika moment Huvudresultat . . Specifikation momentvis . c. Diskussion

VI. Sammanfattande översikt och diskussion

Kapitel 22. Översikt av huvudresultaten i matematik .

A. Principer för redovisning B. Översikt av huvudresultaten momentvis.

Aritmetik, mekanisk räkning med enkla tillämpningar

. Sortförvandling . . Ekvationer, mekanisk räkning med enkla tillämpningar. . Tillämpad räkning, aritmetik och ekvationer. Geometri .

Hjälpmedel .

C. Diskussion.

'.'—90:19:13»

Kapitel 23. Översikt av huvudresultaten i modersmålet .

A. Principer för redovisning.

B. Översikt av huvudresultaten a. Bedömningarna från mottagande skolor. b. Bedömningarna från arbetsledare och arbetstagare . c. De jämförande kunskapsprövningarna . . . C. Sammanfattande diskussion av resultaten avseende krav, bris- ter och jämförande kunskapsprövningar i relation till sko- lans undervisning enligt lärarenkäten

Kapitel 24. Undersökningsresultaten och den praktiska kursplaneringen.

Summary .

Bilaga 1. 2. 3.

7.

8. 9. Utdrag ur frågeformulär till yrkesskolorna angående yrkeskraven i

10.

11.

Rådgivande kommitté för undersökningarnas igångsättande . . . . Rådgivande ämneskommittéer i matematik och modersmålet. . . Organisationernas representanter i rådgivande kommittén för fält— undersökningen i näringslivet ...................

4. Företagen i fältundersökningen i näringslivet ............ 5. 6. Momentindelningen imatematik i yrkesskole-, gymnasie- samt lärar— P.M. till företagen i fältundersökningen i näringslivet .......

enkäterna ............................. Utdrag ur exempelsamlingen i matematik för yrkesskole-, gymnasie— samt lårarenkäterna ........................ Momentindel. i modersmålet i yrkesskole- och gymnasieenkäterna .

modersmålet ............................ Utdrag ur frågeformulär till arbetsledarna i fältundersökningen i näringslivet ............................. Utdrag ur frågeformulär till arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet .............................

462 463 464 467

473 473

474 474 478 479 480 482 487

489

490 490

490 490 492 493

493 496 500 509

. 510

512 513 515 517

518 520

521

523

525

Litteraturförteckning ............................. 528

10. 11.

12.

13.

14. 15.

16.

17.

18.

19.

Tabellförteckning

Kapitel 1

. Tidsplan för kursplaneprojektets undersökningar i matematik och moders— målet.

. Översikt av kursplaneprojektets olika undersökningar i matematik och

modersmålet.

Kapitel 2

. Svarsfrekvenser i enkäterna till yrkesskolorna angående matematik

(YMa) och modersmålet (YMo) med avseende på skolornas huvudmanna- skap . . Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas

huvudsakliga ämnesinriktning. . Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas

regionala fördelning . Svarsfrekvenser för enkät YMo med hänsyn till antalet linjer vid allmänna

yrkesskolor .

. Svarsfrekvenser för gymnasieenkäterna i matematik och modersmålet

(GyMa resp. GyMo) avseende gymnasietyper och linjer . . Uttagningskvoter samt bortfall på grund av splittrad undervisning i enkäterna LäMo (1956/57) och LäMa (1957/58). . . Svarsfrekvenser i lärarenkäterna i modersmålet (LäMo) och matematik (LäMa). Resultat av vissa Slgn1f1kansprovn1ngar i tab. 9 . Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas kön . Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas tjänsteställning. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas ålder. . . Företagen i fältundersökningen i näringslivet fördelade på branscher . Deltagarfrekvenser och bortfallskategorier bland arbetstagare i fältun- dersökningen i näringslivet (Fu) fördelat på yrkesgrupper. . Sjukfrekvensen i fältundersökningen i näringslivet i jämförelse med offi- ciell statistik över frånvaro av personliga skäl. .

Antal klasser och deltagarfrekvenser i skolfältundersökningen.

Kapitel 3 Specifikation av de manliga industriarbetarna i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning. Specifikation av de manliga tjänstemännen i fältundersökningen i nä— ringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning.

56

57

61

61

62

62

64

66

67 68

70

70

70 75

77

77 80

92

92

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27. 28. 29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

Specifikation av de kvinnliga tjänstemännen i fältundersökningen i näringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning. .

Kapitel 4 Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala yrkesskole— mateiialet. . Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik 1 totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten . Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasie- materialet. . Rangordning av matematikmomenten, specificeiade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik 1 totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkes- skole- (YMa) och gymnasiematerialen (GyMa) ifråga om krav på förkun- skaper i matematik Medianvärden för totala gymnasie— och yrkesskolematerialen (GyMa resp. YMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik samt resultat av signifikansprövning av differenserna med materialet. Linjegrupperna i matematikenkäten till yrkesskolorna. Linjegrupperna i matematikenkäten till gymnasierna . Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkes- skole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i matema- tik, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W). . Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper 1 matematik' mom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V/P) inom yrkesskolematerialet. . Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i matem atik mel- lan linjegrupperna i yrkesskolematerialet. . . . . Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellana ena sidan grupperna M +ME +TB och å andra sidan K resp. Hu + V + P 1 yrkes- skolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik. Interkorrelationer (1ho) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper 1 matematik i gymnasiematerialet. Interkorrelatione1 (rho) ifråga om krav på förkunskaper i matematik mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet . Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna Hg och AIS + RP samt HTL i gymnasiematerialet ifråga om krav på för- kunskaper i matematik. . . . . . . . Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna ifråga om krav på för- kunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole— och gymnasie— materialen (YMa resp. GyMa). Krav på förkunskaper i matematik för olika linjegrupper i yrkesskole- materialet samt resultat av signifikansprövning av vissa differenser genom mediantestet . Krav på förkunskape1 i matematik för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet. . Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i matematik i yrkesskole— och gymnasiematerialen .

o

92

102

103

107

108

110

112 114 114

116

117

117

118

119

120

121

123

124

128

130

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

Kapitel 5

Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkes- skolematerialet. .

Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper 1 modersmålet 1 totala yrkesskolemateria- let jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud- moment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasief materialet. . Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper 1 modersmålet 1 totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten

Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkes- skole- (YMo) och gymnasiematerialen (GyMo) ifråga om krav på förkun- skaperimodersmålet Medianvärden för totala gym ie- och yrkesskolematerialen (GyMo resp. YMo) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet samt resultat av signifikansprövning av differenserna med mediantest. Linjegrupperna i modersmålsenkäterna till yrkesskolor (YMo) och gym— nasier (GyMo).

Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkes— skole— och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper 1 moders- målet, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient (W). Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (Hu/V /P) inom yrkesskolematerialet. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet . . Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna .] /K Och J /P 1 yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper 1 mo- dersmålet. Interkorrelationer (rho) resp. genomsnittliga interkorrelationer (rhoav) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper 1 moders— målet i gymnasiematerialet. . Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet. . . . . . Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna ifråga om krav på för- kunskaper i modersmålet' 1 olika linjegrupper 1 yrkesskole- och gymnasie- materialen (YMo resp. GyMo).

Rangordning av linjerna 1 gymnasiematerialet med hansyn till medianrang- nummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet

Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkunskaper jämte resultat av vissa signifikanspröv- ningar genom mediantestet.

139

140

143

144

147

148

149

150

150

151

152

154

154

155

158

158

56.

57.

"58.

59. "60.

61. 62.

63.

Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjegrupper i yrkesskole- materialet samt resultat av signifikansprövning av vissa differenser ge- nom mediantestet .

Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjer i gymnasiematerialet

jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet. . Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i modersmålet i yrkesskole— och gymnasiematerialet.

Kapitel 6

Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskölan (YMa 1) och å andra sidan yrkeskrav enligt yrkesskolelärarnas bedömning (YMa 3) i totala yrkesskolematerialet . . Moment med större nivåavvikelser vid jämförelse mellan frågorna av- seende yrkeskrav enligt yrkesskolelärarna (YMa 3) och krav på förkun- skaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan (YMa 1) i totala yrkes- skolematerialet

Korrelationer mellan krav på förkunskagi matematik *vid inträdet i

yrkesskolan och yrkeskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet . . Moment med rangavvikelse om minst tio enheter vid korrelation mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav (YMa 1) i yrkesskolematerialet, . specificerat på linjegrupper . Interkorrelationer (rho) inom vissa linjegrupper ifråga om yrkeskrav en- ligt lärarna vid yrkesskolor i relation till motsvarande interkorrelationer ' ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare an-

64.

65.

68.

69.

70.

71.

72.

givna inom parentes . Inte1kor'relationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna 1 relation till motsva— rande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i. yrkesskolan, de senare angivna inom parentes.

Nivådifferenser i yrkesskolematerialet vid jämförelse mellan yrkes- och förkunskapskrav' 1 matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet jämte resultat av ensidig signifikansprövning med Wilcoxou-testet .

. Moment med större nivådifferenser vidjämförelse mellan yrkeskrav (YMa 3) och förkunskapskrav för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet

. Antalet arbetsledare i fältundersökningen i näringslivet, fördelade på yrkesgrupper

Interkorrelationer (rho) mellan vissa yrkesgrupper inom industrin ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna ifråga om yrkeskrav i matematik enligt arbetsledarnas bedömning. .

Utsträckt mediantest m.m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen arbetsuppgifter i matematik för olika yrkesgrupper . Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetsledares be-. dömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av'

vissa enskilda differenser med mediantest __ . .

Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare och be- dömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor ifråga om olika yrkesgrup— pers arbetsuppgifter i matematik i yrket . . . . . —

16,0 162

164

173

178 179

182

183

183

184 187 191 191 192

193

195

73.

74. 75.

76. 77.

78. 79.

80.

81.

82.

84.

85.

86.

87.

88. 89.

90.

Moment- med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan arbetsledar- bedömningar (Fu II) och skattningar från yrkesskolorna (YMa) angående yrkeskrav i matematik.

Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupper ifråga om arbets- uppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning.

Utsträckt mediantest m. 111. avseende frekvensen arbetsuppgifter i ma- tematik enligt arbetstagare i olika yrkesgruppel, fördelade på tre kate— gorier.

Frekvens albetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagares bedöm- ning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest . _ . . . Interkorrelationer (rho) mellan olika yrkesgrupper if1åga om yrkesk1av i matematik enligt dels arbetsledare (överst), dels arbetstagare. Korrelationer (rho) mellan arbetsledares och arbetstagares bedömning av yrkeskrav i matematik i olika yrkesgrupper .

Korrelationer (rho) i vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik mellan bedömningar av lärare vid yrkesskolor (YMa), arbetsledare och arbetstagare .

Kapitel 7

Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav 1 modersmålet enligt bedömning av lärarna vid yrkes- skolorna

Moment med ext1'em rangavvikelse vid korrelation mellan grupp K och vissa andra yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav 1 modersmålet enligt yrkes- skolelä1a1'na.

. Utsträckt mediantest m.m. av bedömningar från lärare vid yrkesskolor angående frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper . Frekvens arbetsuppgifter i modersmålet i yrket avseende olika linje— grupper enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor jämte mediantest av vissa differenser .

Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till medianrangnummer av placeringen i 24 moment av ämnet modersmål ifråga om arbetsuppgifte1 i yrket enligt bedömning av lärarna vid yrkes— skolorna jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom median— testet. . Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i mo— dersmålet enligt arbetsledares bedömning .

Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp Gpl +

+Sv + Hs och grupperna K och Bk ifråga om yrkeskrav i modersmålet"

enligt arbetsledarna Utsträckt mediantest m.m. av arbetsleda1'es bedömningar av frekvensen arbetsuppgiftel i modersmålet för olika yrkesgrupper Frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper enligt arbet's- '

ledares bedömning jämte mediantest av vissa differenser. . Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare (Fu II) och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor (YMo) ifråga om vissa yrkesgruppers yrkeskrav i modersmålet

201 204

204 206

207 210

210

212

217

218

219

220

224

225

226 228

229

233

91.

92.

93.

94. 95. 96. 97. 98. 99. 100. 101. 102. 103.

104.

105.

106.

107.

Differenser mellan relativa andelar skattningar ifråga om yrkeskrav i modersmålet över viss frekvensgräns enligt dels lärare vid yrkesskolor (YMo), dels arbetsledare (Fu II) i vissa grupper . . Utsträckt mediantest m. m. av yrkeskrav" 1 matematik enligt arbetstagare, med fördelning på tre kategorier.

Frekvensen yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier, manliga industriarbetare, manliga samt kvinnliga tjänstemän jämte re— sultat av prövning av vissa enskilda differenser genom mediantestet .

Kapitel 8

Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav 1 matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna bland tjänstemännen ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning Utsträckt mediantest m.m. av fritidskrav i matematik enligt arbets— tagare med fördelning på tre kategorier . . Frekvensen fritidskrav i matematik enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser med mediantestet Interkorrelationer (rho) för yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egna bedömningar. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupperna ifråga om fritids— krav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning. Korrelationer (rho) mellan tre huvudgrupper yrkesutövare ifråga om fri— tidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning. . . Utsträckt mediantest m.m. av fritidskrav i modersmålet enligt arbets- tagare med fördelning på tre kategorier . Frekvensen fritidskrav' 1 modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa differenser med mediantestet. Nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, totalt, ifråga om fritidskrav enligt arbetstagarnas egna bedömningar . Procent arbetstagare, som läser dagstidningar dagligen.

Kapitel 9

Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (övre raden) och arbetstagare (undre raden) för sex moment i matematik.

Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (överst), enligt arbetstagare (mitten) samt fritidskrav enligt arbetstagare (nederst) i fyra huvud- moment av modersmålet

Kapitel 10

Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i

' totala yrkesskolematerialet .

108.

109.

Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet. . . Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, upp-. visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av dif- ferenser mellan momenten .

234

235

236

242 242 242 243 245 246 246 247 248

248 249

258

262

269 269

270

110.

111.

112.

113.

Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, upp- visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av dif- ferenser mellan momenten

Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i olika linjegrupper 1 yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) .

Brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa)' 1 relation till kraven på förkunska— per i ämnet för olika linjegrupper . Antal moment med påtagliga resp. smärre brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole— och gymnasiematerialen (YMa resp. GyMa) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer

Kapitel 11

114—115. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom

116.

117.

118.

119.

1 20.

121.

1 22.

123.

124.

125.

huvudmoment ifråga om standarden på elevernas förkunskaper i moders- målet i totala yrkesskole- resp. gymnasiematerialen. (YMo resp. GyMo) Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment, uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten .

Rangordning av modersmålsmoment, specificerade på huvudmoment uppvisande vissa eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av dif— ferenser mellan momenten . . .

Utsträckt mediantest m.m. av bedömningarna avseende standarden på elevernas förkunskaper i modersmålet i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) . Brister ifråga om elevernas förkunskaper i modersmålet i yrkesskole- och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till kraven på förkun- skaper i ämnet för olika linjegrupper.

Antal moment med brister ifråga om elevernas förkunskaper i moders- målet i yrkesskole— och gymnasiematerialen (YMo resp. GyMo) i relation till antalet moment med färdighetskrav i olika linjegrupper resp. linjer . Prövning av homogeniteten avseende relativ bristfrekvens i modersmålet inom huvudgrupper av linjer inom yrkesskole— och gymnasieenkäterna .

Kapitel 12 Utsträckt mediantest m.m. av arbetsledares bedömningar av kunskaps- standarden i matematik hos arbetstagare i olika yrken . Utsträckt mediantest m.m. av arbetsledares bedömningar av kunskaps- standarden i modersmålet hos arbetstagare i olika yrken.

Kapitel 13

Utsträckt mediantest m.m. av bedömningar av brister "ifråga om kun— skaper i räkning enligt arbetstagarna själva .

Brister i räkning enligt arbetstagares egna bedömningar, fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signifikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser.

270

271

273

275

279

280

280

281

283

284

285

289

291

294

294

126.

127. 128.

129. 130. 131.

132. 133.

134.

137.

138.

139. 140.

141.

1,42.

143. 144. 145.

146.

Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) manliga industriarbetare ifråga om självupplevda brister i matematik. Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i matematik .

Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y+y) och icke yrkesutbildade (O) tjänstemän med realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i matematik . . Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i matematik . .

Nivådifferenser mellan. folk- och realskoleutbildade tjänstemän ifråga om självupplevda brister i matematik. .

Utsträckt mediantest m.m. av bedömningar av brister ifråga om färdig- heter 1 modersmålet enligt arbetstagarna själva .

Brister i olika moment av modersmålet enligt arbetstagares egen bedöm- ning fördelat på yrkesgrupper i tre kategorier jämte resultat av signi— fikansprövning med mediantest av vissa enskilda differenser . Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildåde (O) arbetstagare ifråga om självupplevda brister i två moment av moders— målet. , .

Nivådifferenser mellan yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän med folkskolalesp. realskola som grundutbildning ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet . . . . . . . .—

. Nivådifferenser mellan män och kvinnor i olika tjänstemannagrupper ifråga om självupplevda brister i två moment av modersmålet. . Nivådifferenserna mellan folkskole— och realskoleutbildade tjänstemän if1åga om själv upplevda briste1 i två moment av _modersmålet.

Kapitel 15

Jämförande översikt av medelbetygen i modersmålet vårterminerna 1947- oeh 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955). " Jämförande översikt av medelbetygen i matematik vårterminerna 1947 och 1953 enligt Jansson (1949) resp. skolöverstyrelsen (1955).

Kapitel 16

Betyg för pojkar och flickor i skölfältundersökningens avgångsklasser BEtyg för skolfältunde'rsökningens elever som gått till högre studier . (HS) samt övriga elever '(avg'.').' ' Betygsglidning mellan årskurserna 6 och 7 i matematik och modersmålet för klasser med olika avgångsfrekvenser före årskuls 7. Slgnlfikansprovmng mellan klasser med låg (A) och hög (C) avgångs— procent före årskurs ? ifråga om omfattningen av betygsglidningen mellan årskurs 6 oéh 7 i matematik och modersmålet. ' Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende manliga industriarbetare .

Specifikation av deltagarna i faltundersoknmgen i näringslivet avseende tjänstemän med fo.lkskola som grundutbildning... . . Specifikation av deltagarna i fältundersökningen i näringslivet avseende tjänstemän: med realexamen som grundutbildning.

Betyg från sjuårig folkskola för. yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkes—z utbildade (0) manliga industriarbetare i fältundersökningen i näringslivet

296 297

297 298 298

301 302 303

303 305

305

335

335

341 342

343

344 346 346 347

349

147. 148.

149. 150.

Betyg från sjuårig folkskola för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkes- utbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet.. Betyg 1 realexamen för yrkesutbildade (Y + y) och icke yrkesutbildade (0) tjänstemän i fältundersökningen i näringslivet. . Fältundersökningarnas kunskapsprov i matematik och modersmålet. Matematikprovens reliabilitet (enligt Kuder— Richardsan) beräknad på de elev er i skolfältundersökningen, vilka inte fortsätter till högre studier.

1. Modersmålsprovens reliabilitet enligt olika källor. .) . Korrelationer mellan provresultat och betyg för olika elevkäte'go'rier i

_.159. _160.

161.

162. 1113. 164. 165. 166.

167.

169.

170.

168.

skolfältundersökningen .

. Prot resultat för pojkar och flickor i skolfaltundersoknmgen . Provresultat i matematik för elever i skolfältundersökningen som gått till högre sk0101 (HS) och öv1iga elever (avg.) ' . Provresultat i modersmålet för elever i skolfältundersökningen som gått till högre skolor (HS) och övriga elever (avg ).

Kapitel 17

'. Resultat av jämförande kunskapspiövningar i decimalbråk med konstant-

hållen bety gsniv å . Resultat av jämförande kunskapsprövningär' 1 allmänt bråk med konstant—

hållen betygsniv a

. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i 'ekv ation'er 'med konstant-

hållen betygsnivå

Resultat av jämförande kunskapsprovnmgar i pr'oc'en'träkning 'm'ed' .kon'- stanthållen betygsnivå . .

Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri '(tr'iangel) med konstanthållen betygsnivå

Resultat av jämförande kunskapsprövningar i overslagsberaknlngar med konstanthållen betygsnivå

Kapitel 18

Resultat av jämförande kunskapsprövningar 1 läsförståelse med konstant- hållen betygsnivå . . . _. . Resultat av jämförande kunskapsprovnmgar 1 or'd'kuns'käp 'med konstant- hållen betygsnivå

Resultat av jämförande kunskapsprövningan i b'okkuns'kap med konstant- hållen betygsnivå Resultat av jämförande kunskapsprövningar i Språkriktighet med' kon'- stanthållen betygsnivå.. . Resultat av jämförande kunskapsprövningär' 1 rättstavning med k'o'ns'ta'ntl hållen betygsnivå Resultat avjämförande kunskapsprövningar 1 interpu'nkti'on med konstant— hållen betygsnivå

Kapitel 20

Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten' i mate- —' matik med avseende på antal obligatoriska årskurser samt veCkot1mmar Fördelning av realskoleklasserna 1 lärarenkäten 1 matematik med avseende ' på lärarnas formella kompetens. Fördelning av realskoleklasserna 1 lärarenkäten" 1 matematik med avseende på lärarnas ålder. '- - - -

350

350 353

357 357

'359

360

362

363

3.78

382

386

. 389 _ 392

5.395

404 406

409

_412

415

4.1.8

430

.431

431

171. 172.

173.

174. 175. 176. 177. 178. 179. 180. 181. 182. 183. 184.

185.

186.

187.

188. 189. 190. 191. 192.

193.

Översikt av gällande kursplaner i matematik för folk- och realskolema- terialet.

Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i matematik samt motsvarande empiriskt funna värden. Fördelning av undervisningstiden i matematik i lektionsenheter (LE) och procentuellt på olika moment enligt beräkningar på grundval av lärarenkäten. .

Kapitel 21

Fördelning av folkskolematerialet för årskurs 7 i lärarenkäten i moders— målet med avseende på antalet obligatoriska årskurser samt veckotimmar Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med av- seende på lärarnas formella kompetens . Fördelning av realskoleklasserna i lärarenkäten i modersmålet med av- seende på lärarnas ålder . Översikt av gällande kursplaner i modersmålet för folk— och realskole— materialet. .

Vägningssystem för omvandling av frekvensskattningar till lektionsen- heter i lärarenkäten i modersmålet . Jämförelse mellan kriterievärden avseende totala undervisningstiden i modersmålet samt motsvarande empiriskt funna värden . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för årskurs 7 av sjuårig folkskola . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ ifrekvensfrågornai lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 35 + 24. . . . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågornai lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 45 + 34. . Procentuell fördelning av svaren på olika alternativ i frekvensfrågorna i lärarenkäten i modersmålet för realskolans årskurs 55 + 44. . Procentuell fördelning av klasserna" 1 lärarenkäten 1 modersmålet på olika lektionsantal i danska och norska.

Procentuell fördelning av klasserna i lärarenkäten i modersmålet på olika antal övningar i att använda bibliotekskatalog i samband med besök i skolans eller offentligt bibliotek. .

Procentuell fördelning av undervisningstiden enligt beräkningar på grund— val av lärarenkäten i modersmålet på olika huvudmoment av ämnet. Specifikation momentvis i lektionsenheter (LE) och procentuellt av uppgifterna i tab. 186 .

Kapitel 22 Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten hela tal och decimalbråk. . . . . . . . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet allmänt bråk . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet huvud— räkning och överslagsberäkningar . Översikt av huvudresultaten 1 matematik avseende huvudmomentet sort- förvandling. . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet enklare ekvationer Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten svårare ekvationer, algebra och kvadratrötter .

432

437

438

445 445 446 447 451 454 456 457 458 459

460

460 463

465

475 476 477 478 479

480

194.

195.

196.

197.

198. 199.

200.

201.

202.

Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet procent- räkning. . Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten ränta och rabatt samt övrig handelsräkning. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momenten arbets— problem, medeltal samt likformig rörelse .

Översikt av huvudresultaten i matematik avseende geometriska teorem ock konstruktioner. Översikt av huvudresultaten i matematik avseende momentet triangel Översikt av huvudresultaten i matematik avseende huvudmomentet stereometri .

Översikt av huvudresultaten i matematik avseende tabeller, diagram och gradskiva . .

Översikt av huvudresultaten i matematik avseende övriga hjälpmedel.

Kapitel 23 Översikt av huvudresultaten i modersmålet .

481 482 483

483 484

485 488 488

491

10.

11.

12.

13.

14.

Figurförteckning

Kapitel 4

. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i ma- tematik

. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i yrkesskoleenkäten ifråga om krav på förkunskaper i matematik. . Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i gymnasieenkäten ifråga om krav på förkunskaper i matematik.

. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på förkunskaper i matematik från yrkesskolor och gymnasier .

Kapitel 5 Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet. . Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa linjegrupper i yrkesskoleenkäten ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet. Fördelningar av rangnumren i 47 moment på linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet .

. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på för- kunskaper i modersmålet från yrkesskolor och gymnasier .

Kapitel 6

. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen ifråga om yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna .

Fördelning av totalmaterialets nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkes— krav och förkunskapskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid vid yrkesskolorna. Fördelning av rangavvikelser i olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna . Fördelning av nivådifferenser i olika linjegrupper vid k01relation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna .

Fördelningar för olika yrkesgrupper ifråga om sortförvandling avseende stycketal som arbetsuppgift i yrket enligt arbetsledares bedömning. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan bedömningar av ar— betsledare samt lärare vid yrkesskolor ifråga om yrkeskrav i matematik för vissa yrkesgrupper.

110

118

120

135

147

151

157

168

173

178

180

185

198

201

16.

. Fördelningar avseende momentet decimalbråk för vissa yrkesgrupper bland

manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän ifråga om arbetsupp- gifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning. Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän _ ifråga om frekvensen arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbets—

17. 18. 19.. 20.

21.

tagarnas bedömning.

Kapitel 7 Fördelning av rangavvikelser mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkes- krav i modersmålet enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor . Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav 1 modersmålet enligt bedömning av arbetsledare. Fördelningar av arbetsledares bedömningar av yrkeskraven i momentet »avläsning av instrument» för vissa yrkesgrupper . . Fördelningar för de olika yrkesgrupperna i momentet »snabbläsning» som yrkeskrav enligt arbetsledarna . Fördelningai för de olika yrkesgruppei na i momentet »muntliga rapporter»

' som yrkeskrav enligt arbetsledarna .

22. 23.

24..

'25.

Fördelningar i momentet »läsning» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper Fördelningar 1 momentet »bokkunskap» som yrkeski av enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper

Fördelning av nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas bedömning-. , .'

Kapitel 10 , 11 ordelnmaar av medianerna i totalmatelialen i yrkesskole- och gymnasie-

; enkäterna (YMa resp. GyMa) ifråga om dels krav, dels standard på elever-

26.

nas förkunskaper i matematik. Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkunska- -_ per i matematik enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor och gym—

27;

nasier....._.....,.-...,.

' Kapitel 11 ' Schematisk sammanställning avseende standarden på elevernas förkun—

skaper i modersmålet enligt bedömningar av lärare vid yrkesskolor och

28.

29.

30.

31.

gymnas1er .

Kapitel 13

Fördelningar dels för två yrkesgrupper manliga industriarbetare, dels för kvinnliga tjänstemän ifråga om självupplevda brister i matematik. Fördelningar för manliga industriarbetare i momentet skriftlig uttrycks- förmåga avseende självupplevda brister enligt egen bedömning

Kapitel 15

Schematisk framställning över betygsskalans inverkan på prediktionen från betyg till prestation vid olika tillfällen (värdena fingerade). Schematisk framställning över de sannolika feltendenserna vid jämförelser mellan resultaten för tre yrkesgrupper' 1 åldern 18—30 år (T.,) och resultaten för elever i avgångsklasserna 1958 (T,) vid konstanthållen betygsnivå dels för moment med övningstillskott (t. v.), dels för moment med kunskaps- bortfall (t. h.)

27 208 209 217 226 230 230 230 237 237

237

272

276

286

295

302

327

338

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39. 40. 41.

42. 43. 44. 45. 46.

47. 48. 49. 50. 51. 52.

Kapitel 16

Fördelningar i matematikproven iskolfältundersökningen för totala folk- skole- och realexamensmaterialen . Fördelningar 1 modersmålsproven i skolfältundersökningen för totala folk- skole- och realexamensmaterialen.

Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor 1 folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor. Fördelningar i matematikproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen vilka inte fortsatt till gymnasium. . Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor 1 folkskolans sjunde årskurs vilka inte fortsatt till högre skolor . Fördelningar i modersmålsproven i skolfältundersökningen för pojkar och flickor med realexamen Vilka inte fortsatt till gymnasium.

Kapitel 17

Principiell skiss av fingerade inlärnings- och glömskeförlopp bakom resul- taten av nivåjämförelser vid den grundläggande skolans slut (T,) och i fältundersökningen i näringslivet (T,) för yrkesutbildad grupp. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i decimalbråk. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i allmänt bråk. . Fördelningar i provet i allmänt bråk för yrkesutbildade och icke yrkesut- bildade grovplåtslagare och svarvare . . . . . . . . . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ekvationer. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i procenträkning. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i geometri (triangel). Resultat av jämförande kunskapsprövningar i överslagsberäkningar. Fördelningar i provet i överslagsberäkningar för yrkesutbildade och icke yrkesutbildade manliga kontorister med realexamen.

Kapitel 18 Resultat av jämförande kunskapsprövningar i läsförståelse . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i ordkunskap . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i bokkunskap . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i Språkriktighet . Resultat av jämförande kunskapsprövningar i rättstavning. Resultat av jämförande kunskapsprövningar i interpunktion .

365

366

368

369

370

371

375 379 383

384 387 390 393 396

397

405 407 410 413 416 419

Avg.

AI”(A3) AI*(A4)

b B

Bg Bk

Bk D df

diff.

Fs

Fu Fu I Fu II

Fö Gpl

gr GyMa

GyMo

Hg HS

Hs HTL

Förkortningar

= Elever som ej Övergått till högre skolor. = Första ringen av allmän linje på treårigt resp. fyraårigt gymnasium = (I vissa tabeller) smärre eller vissa brister = (I vissa tabeller) påtagliga brister = Bagare, bageriarbetare (I Fu) = Som yrkesgrupp: Bank— tjänstemän = Som prov: Bokkunskap

= Differens

= (degree of freedom) frihets— grad, statistisk term, se Hen- rysson (1957)

= Differens

= (I vissa tabeller) elever från folkskola = Folkskollärarlinje vid semi- narium = Fältundersökning i närings- livet

= Dito avseende frågeformulä— ren till arbetstagarna = Dito avseende frågeformulä- ren till arbetsledarna

= Försäkringstjänstemän = Grovplåtslagare = Gruvarbetare

= grupp = Enkät i matematik till gym— nasier och seminarier = Enkät i modersmålet till gymnasier och seminarier = Handelsgymnasier = Elever som gått till högre skolor

= Hopsättare, lättare

= Högre tekniska läroverk

IK Ind Ip a

Jfr

Kb Kfr st Kv va LE Lf LäMa

LäMo

LI=(L3) Ll4(L4) M

M M

Mdn ME M.f.

Mom. Mtl

= Utbildningslinjer för huslig utbildning

= Intelligenskvot = Industriarbetare = Prov i interpunktion

= Utbildningslinjer inom jord- bruk med binäringar

= Jämför

= Utbildningslinjer inom han— del och kontor eller (i Fu) kontorister

= Kontorister med allmänna arbetsuppgifter (se 5. 203)

= »Specialkontorister» (s. 203) = Kursplaner för realskolan

= Konservfabriksarbetare

= Kvinnliga arbetstagare

= Kallvalsverksarbetare

= Lektionsenheter

= Prov i läsförståelse = Enkät till lärare i matematik på högstadiet (motsvarande) = Enkät till lärare i modersmå— let på högstadiet (motsva- rande) Första ringen av latinlinje på

1 = tre- resp. fyraårigt gymna-

sium = (I samband med Kv): Man- liga arbetstagare = Medelvärde (aritmetiskt) = Utbildningslinjer för metall— yrken = Median, se Connolly & Sluckin (1958)

= Utbildningslinjer för motor- mekaniker och elektriker

= Muntlig framställning

= Moment

= Muntlig(t)

Niv. Nr

Ok

r Rho

Rs

R13(R3) RI4(R4)

RI RII

RIII RIV

RV 5

SD SE

SFS SkFu

Skr SNS

=(Number) Antal (i popula- tion) = (Number) Antal (i sampel)

= Nivå, nivåvärde =Nummer (om moment i frågeformulär)

=(e.g. 0). Arbetstagare utan yrkesutbildning '

= Prov i ordkunskap = (åtföljt av ( eller > eller i kolumnhuvud över asterisker eller —): (Probability) Sanno- likhet (för nollhypotes). Sta- tistisk term, se Henrysson (1957, kap. 11). = Utbildningslinjer för pedago- gisk utbildning (av ej gymna— sial karaktär) = (I vissa tabeller) elever med realexamen = Produktmomentkorrelation, se Henrysson (1957, kap. 7) = Rangkorrelation, se Henrys- son (1957, kap. 8) = Prov i rättstavning Första-ringen av reallinje på

=tre- resp. fyraårigt gymna- sium

= Matematikprov i decimal- bråk

= Matematikprov i allmänt bråk = Matematikprov i ekvationer = » i procent— räkning = Prov i geometri (triangel) = Spridning (i sampel), se Henrysson (1957, kap. '3) = Standardavvikelse, se (s.) = Standard error, se Garrett (1953, s. 182 ff) ' = Svensk författningssamling = Skolfältundersökning, bland vissa avgångsklasser i folk- skola och realskola = Skrivning, skriftlig(t)

=Studieförbundet Näringsliv och Samhälle

= Statens offentl. utredningar = Prov i Språkriktighet = Småskollärarlinje vid semi- narium

Sv SÖ SÖF

TB

TMC

ToH Tot. Ucv U19

U55

YMo

ttt

II

ll ||

||

Svarvare Kungl. skolöverstyrelsen Skolöverstyrelsens författ— ningshandbok Statistisk term, se Henrysson (1957, kap. 10) Material från skolfältunder- sökningen (SkFu) Material från fältundersök— ningen i näringslivet (Fu) Utbildningslinjer för trä- och byggnadsindustri - Utbildningslinjer för trafik- yrken samt för militära och civila bevakningsyrken Timplaner och huvudmo— ment (1955) ' Totalt, totalmaterial Träindustriarbetare Undervisningsplan för cen- trala verkstadsskolor Undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1919 Undervisningsplan för rikets folkskolor av år 1955 Utbildningslinjer för vårdana de yrken Konkordanskoeffieient, se Siegel (1956) : Arbetstagare med kortare yrkesutbildning Arbetstagare med längre (fullständig) yrkesutbildning Enkät i matematik till yrkes- utbildande skolor och företag Enkät i modersmålet till yr— kesutbildande skolor och företag , . Statistisk term, se Garrett (1953, s. 198 f) Prov i överslagsberäkningar Utbildningslinjer för yrken inom »övrig industri» Summa Statistisk term, se Connolly & Sluckin (1958, kap. VIII) Statistisk term, se Siegel (1956, s. 166 ff) Signifikansnivå, P ( .05

» P ( .01

» . P ( .001 se Henrysson (1957, kap. 11)

Förord

Initiativet till de undersökningar som härmed framlägges har tagits av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som även efter det att forskningsprojektet samordnats med och uppförts på 1957 års skolbered- nings arbetsprogram svarat för huvuddelen av kostnaderna och i vars regi bl.a. de omfattande fältundersökningarna i näringslivet kunnat genom— föras. Jag tackar direktör Torsten Carlsson och SNS styrelse för de resurser de ställt till förfogande samt för det synnerligen goda samarbete i vilket dessa undersökningar kunnat genomföras.

Även samarbetet med 1957 års skolberedning har varit det allra bästa. Jag tackar dess Oldförande, statsrådet Ragnar Edenman och dess samtliga ledamöter för ekonomiskt och administrativt stöd samt för stimulerande, intresse i samband med föredragningar angående undersökningarnas me- toder och p1ellm1nara resultat.

Som chef för den pedagogisk- psykologiska institutionen vid lärarhög- skolan 1 Stockholm har professor Torsten Husén varit ansvarig för att un- dersökningsprogrammet kunnat genomföras i planerad omfattning och utan mer avsevärda förseningar. Utan hans suveräna optimism och starka engagemang i projektet hade det sannolikt aldrig kunnat slutföras enligt planerna. Den utomordentligt goda samarbetsanda som han förkroppsligar och som präglar hela hans institution har varit av vital betydelse för un- dersökningarnas genomförande. Jag tackar honom för all hjälp, särskilt i det viktiga planeringsskedet och för det stora förtroende han visat mig genom att redan på ett tidigt stadium låta mig arbeta på ett sådant sätt, att: jag kan framlägga denna redovisning som en egen vetenskaplig avhandling.. Jag tackar honom också för att han, direkt efter hemkomsten från en» längre vistelse i U. S. A., i det brådskande slutskedet fungerat som »rewriter» av manuskriptet till denna avhandling för den mer populära framställning. som parallellt härmed utges av SNS (Husén & Dahllöf: Matematik och modersmålet i skola och yrkesliv. Stockholm 1960), samtidigt som han för- fattat egna kapitel angående kursplanering och kursplaneforskning i inter-, nationellt perspektiv samt om svensk skoldebatt rörande kursinnehålleti matematik och modersmålet. SNS-volymen innehåller också en del praktiska slutsatser, som faller utom ramen för den vetenskapliga framställningen.

Som konsult inom SNS från undersökningarnas början 1956 till och-med.

utgången av 1959 har docent Gunnar Helén, från 1957 tillika ledamot av skolberedningen, fungerat som administrativ ledare för projektet inom SNS. Med sitt brinnande intresse för både praktiska skolfrågor och peda- gogisk forskning har han starkt identifierat sig med undersökningarna och därigenom som ingen annan kunnat skapa förutsättningar för att genom- föra dem i det administrativt svårtillgängliga gränsområdet mellan skol- väsende och näringsliv. Han har varit ett ovärderligt personligt stöd för mig under hela den tid som undersökningarna pågått. Hans insatser för detta projekt kan inte nog uppskattas.

Ett forskningsprojekt som detta går inte att genomföra utan ett nära och förtroendefullt samarbete med representanter för alla de parter som på ett eller annat sätt blir inbegripna i undersökningarna. Av stor vikt är inte minst att undersökningsinstrumenten utformas i nära samråd med experter och företrädare för de undersökta grupperna. För ett utmärkt samarbete i de arbetsgrupper som svarat för analysen av undervisnings— ämnena samt den grundläggande konstruktionen av frågeformulären tackar jag lektorerna Bengt Cullert, Sven Hilding, Charles Hultman och Ivar Thorén samt adjunkt Olof Moll, samtliga vid lärarhögskolan i Stockholm, sekrete- rare Carl Hugo Björnsson och fru Gundel Rende. Jag tackar även samtliga ledamöter i de rådgivande kommittéer som haft att på egna, myndigheters och organisationers vägnar granska förslagen till formulär och genom- förande av undersökningarna. Ledamöterna i dessa kommittéer förtecknas i bil. 1—3.

I samband med provkonstruktion samt diskussion av sampling- och be- arbetningsproblem, särskilt ifråga om de jämförande kunskapsprövning- arna, har jag erhållit värdefull hjälp av professor Kjell Härnqvist, laborator Sten Henrysson, forskningssekreteraren fil. lic. Nils-Eric Svensson samt assistenten fil. kand. Bengt-Olov Ljung. Jag tackar också fil. kand. Hans- Olof Hallinder, som tjänstgjorde som halvtidsanställd assistent inom pro- jektet höstterminen 1957, fil. lic. Ingemar Norling, Uppsala, som välvilligt ställt ett matematikprov till förfogande samt fil. lic. Anders Rosenquist, som givit god vägledning i samband med administrationen av enkäterna till yrkesutbildande skolor och företag samt av fältundersökningen i nä- ringslivet. Klassificeringen av utbildningslinjerna i yrkesskoleenkäterna har möjliggjorts tack vare värdefullt bistånd av ett flertal tjänstemän i Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen.

Ett särskilt tack för snabb och effektiv hjälp i ett flertal viktiga ad- ministrativa sammanhang vill jag rikta till skolberedningens huvudsekre- terare, undervisningsrådet Jonas Orring. Det är tyvärr omöjligt för mig att nämna alla de övriga vid namn som i ämbetsverk och organisationer, lä- rarföreningar och skolor framskaffat statistiska uppgifter, utfärdat re- kommendationsskrivelser eller på annat sätt underlättat undersökningarnas genomförande. Flertalet av dem återfinns i förteckningarna över kommitté-

ledamöterna (bil. 1—3). Ett särskilt tack för aktivt betydelsefullt stöd vill jag dock rikta till cheferna för de överordnade skolmyndigheterna, ge- neraldirektör N. G. Rosén i Kungl. skolöverstyrelsen och överdirektör Bir— ger Öhman i Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Cheferna för de företag, som deltagit i fältundersökningen i näringslivet (bil. 4), har gjort högst betydande insatser genom att ställa personal till förfogande på be— tald arbetstid. Företagens kontaktmän har vidare nedlagt ett omfattande och noggrant förberedelsearbete för denna fältundersökning.

För de viktigaste bidragen i hela undersökningen, primärmaterialet, svarar de lärare i yrkesskolor och yrkesutbildande företag, i gymnasier och seminarier samt på den grundläggande skolans högstadium som besvarat de ofta omfattande frågeformulären, de arbetsledare och arbetstagare som besvarat frågeformulär och underkastat sig kunskapsprov i fältundersök- ningen i näringslivet samt de skolchefer, rektorer, lärare och elever som medverkat i den fältundersökning som genomförts i vissa av folkskolans och realskolans avgångsklasser. I detta sammanhang vill jag också tacka provledarna samt alla dem som deltagit i rättnings-, kodnings- och räkne— arbetet. Huvuddelen av det numeriska råknearhetet har på ett ytterst för— tjänstfullt sätt utförts av herr Ragnar Fermelin.

I samband med färdigställandet av denna redovisning har fröken Karin Sjöberg i skolberedningens kansli nedlagt ett omfattande och synnerligen omsorgsfullt arbete med redigering och korrekturläsning, vilket tillsam- mans med ingenjör Einar Stenmarks skickliga och på kort tid genomförda utförande av illustrationerna möjliggjort, att detta arbete kunnat publiceras inom avtalad tid.

Slutligen vill jag varmt tacka mina närmaste medarbetare, forsknings- assistenterna Birger Broms jö och Elvy Johanson för deras medverkan i alla faser av denna undersökning och inte minst för deras utomordentligt goda kamratskap som inte blott gjort det möjligt att genomföra dessa under- sökningar trots många betydande svårigheter utan också gjort arbetet till en glädje.

Stockholm den 6 april 1960.

Urban Dahllöf

I

PROBLEM OCH METODER

KAPITEL 1

Undersökningarnas utgångspunkter, huvudproblem och allmänna

uppläggning

A. Bakgrund och utgångspunkter |:. Bakgrund Den omedelbara anledningen till föreliggande undersökningar utgöres av den kursplanerevision, som blir aktuell i samband med besluten om den definitiva utformningen av den nioåriga skolan. Av departementschefens direktiv till 1957 års skolberedning (Kungl. Maj:ts prop. nr 106, 1957, s. 48 o. 60) framgår, att en kursplanerevision avses äga rum grundad bl. a.på praktiskt inriktade undersökningar rörande skolans uppgifter i samhället.

Initiativet till undersökningarna togs från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som 1956 träffade avtal med lärarhögskolan i Stock- holm om att dess pedagogisk-psykologiska institution under ledning av professor Torsten Husén skulle utföra vetenskapliga pedagogiska undersök- ningar ägnade att belysa frågor om kursinnehållet för den grundläggande skolans högstadium särskilt med hänsyn till de grundläggande färdighets- ämnena matematik och modersmålet och de krav på färdigheter i dessa ämnen som föreligger i yrkeslivet. Det förutsattes att resultaten skulle kunna utgöra en av grunderna för skolberedningens ställningstagande i kursplanefrågor. Denna allmänna målsättning har formulerats i fullt sam- förstånd mellan parterna, och inom dess ram har vi åtnjutit full frihet i planläggning och val av metoder för insamling, bearbetning och redovisning.

I samband med konstituerandet av 1957 års skolberedning upptogs, på sätt som framgår av missivskrivelsen till denna volym, frågan om en ut- vidgning av projektet_till ämnena fysik, kemi och samhällslära i samband med att forskningsprojektet uppfördes på beredningens arbetsprogram. Föreliggande arbete redovisar jämte de allmänna principerna för under- sökningarnas uppläggning endast undersökningar inom ämnesområdet ma- tematik och modersmålet. Som närmare framgår av det följande har denna redovisning begränsats till att gälla vissa huvudfrågor.

b. Utgångspunkter Som en första utgångspunkt för hela forskningsprojektet har gällt, att den pedagogiska forskningeni princip kan ge ett bidrag till lösandet av de

målsättningsfrågor, som en kursplanerevision innebär. Som lika självklart har det emellertid framstått, att man icke kan fastställa kursplaner enbart med hjälp av empirisk pedagogisk forskning. Det gäller ju här ställnings— taganden i målsättningsfrågor, som ligger utanför vetenskapens arbets— område. Som vi tidigare närmare utvecklat (Dahllöf 1957, s. 371), är det vidare en nödvändig förutsättning för all kursplanekonstruktion, »att kur- serna för olika av varandra beroende skolformer och stadier såväl inbör- des är väl samordnade som tillsammantagna bildar ett någorlunda kon— sekvent uttryck för de allmänna betraktelsesätten och värderingarna hos den ”pedagogiska filosofi”, som måste bära upp varje skolsystem». I detta avseende intar vi samma ståndpunkt som kommit till uttryck dels hos Husén (1959, s. 35—39), dels i diskussionen mellan Fältheim (1959 a, 1959 b) och Sjöstrand (1958, 1959) angående skolans målsättning, stats- makterna och den pedagogiska vetenskapen. Avgörandet i såväl allmänna målsättningsfrågor som mer begränsade kursplanefrågor, vilka ytterst är bestämda av skolans allmänna målsättning (Fältheim 1959 a, s. 5), kan sålunda inte fattas inom ramen för den pedagogiska vetenskapen, även om denna på olika sätt kan påverka besluten. Detta kan ske bl. a. genom resultaten från den vetenskapliga uppfostringsfilosofien (Sjöstrand 1958, 1959) men givetvis också genom empiriska undersökningar över problem- ställningar som lämpar sig för sådana och som kan vara av relevans för dylika ställningstaganden. Inte minst de sista tjugo åren i Sverige erbjuder flera exempel på hur statsmakterna genom uppdrag sökt den psykologiska och pedagogiska forskningens resultat i för skolplaneringen aktuella frågor antingen i form av synteser av forskningsläget på olika områden1 eller originalundersökningarz.

Föreliggande undersökningar är inte uppfostringsfilosofiska3 utan ute- slutande empiriska. Vid valet av undersökningsområden har vi dock sökt se de allmänna kursplaneproblemen i ett enkelt teoretiskt sammanhang. Själva undersökningsprogrammet har sina utgångspunkter i följande all- männa överväganden (jfr Dahllöf 1957, s. 371).

Kursplanerna för ett givet stadium inom en undervisningsorganisation kan betraktas som svarande mot krav vilka från olika synpunkter ställs på skolan. I den mån dessa till sitt innehåll inte är helt samstämmiga, utgör kursplanerna för stadiet i fråga resultaten av en avvägning eller om man så vill _ en kompromiss mellan dessa. Denna avvägning görs i princip med hänsyn till den för hela det aktuella skolsystemet gällande och i allmänhet av politiska instanser fastställda allmänna målsättningen,

1 Anderberg, Elmgren, Katz & Landquist (1943), Elmgren, Husén, Sjöstrand &' Trankell (1959). Elmgren (1952), Härnqvist (1958, 1960), Orring (1959), Ramund (1960). 3, Exempel på ett systematiskt försök till syntes på psykologisk grundval med avseende på läroplanen erbjuder Sandven (1956), som också belyst de praktiskt-pedagogiska implikatio- nerna (Sandven 1959).

vilket givetvis inte utesluter, att en närmare uppfostringsfilosofisk analys kan upptäcka större eller mindre motsättningar eller inkonsekvenser mel- lan de allmänna principerna och gällande kursföreskrifter. Genom histo- risk pedagogisk forskning kan man belysa orsakerna härtill liksom givetvis också hela den idémässiga och politiska bakgrunden till såväl allmänna målsättningar som kursföreskrifter.

För våra undersökningar är dock en analys av de olika typer av krav som ställs på skolan närmast av intresse. Med ett något förenklat uttrycks- sätt kan vi uppdela dessa i yttre och inre faktorer. Till de yttre faktorerna bör då dels sådana vanligen mer allmänt formulerade ting som det all- männa bildningsmålet, samhällslivets krav, individernas behov som fri- tidsvarelser, dels möjligen något mer konkret formulerade satser angående vad som krävs av yrkesutövarna på olika områden eller vilka krav som fortsatt utbildning ställer på elevernas förkunskaper. Sin mest konkreta form torde dessa yttre faktorer få för det aktuella stadiets lärare och elever genom de sistnämnda mer eller mindre formella kraven från de skolformer, till vilka ett större antal elever fortsätter respektive från de yrkesgrupper, till vilka flertalet av de elever rekryteras, vilka avslutar sin utbildning med det aktuella stadiet. Det bör dock observeras, att alla dylika krav torde vara mer eller mindre influerade av de normer angående vad som hör till den allmänna bildningen, som är rådande i de aktuella sociala grupperna i samhället ifråga.

Till de inre faktorerna räknar vi då allt som rör skolans inre arbete och därmed sammanhängande förhållanden som påverkar undervisningens upp- läggning och dess resultat. Hit hör t. ex. frågor som elevernas intellektuella, behovs- och intressemässiga förutsättningar att tillägna sig ett givet stoff och de därmed förknippade problemen angående studiegången inom ämnet liksom samverkan mellan olika ämnen. Hit hör också självklart de under- visningsmetodiska och didaktiska problemen, som är intimt förknippade med de utvecklingspsykologiska synpunkterna. Detta skall ytterligare något diskuteras i kap. 19. Till dessa faktorer hör slutligen också den organisato- riska formen och de ekonomiska resurser som är rådande vad gäller t. ex. lokaler, elevantal i klasserna, läroböckerna och deras utformning, tekniska hjälpmedel vid undervisningen etc.

En första avgränsning av området för denna undersökning kan göras genom att ange, att undersökningarna huvudsakligen är inriktade på de ovannämnda yttre faktorerna rörande kursinnehållet. På det stadium vi företrädesvis undersöker blir det sålunda fråga om det totala kursinne— hållet i de undersökta ämnena i relation till de krav som ställs på skolan från mottagande skolor, från yrkes- och fritidsliv etc. Den inre uppbygg- naden av studiegången vad avser fördelning på årskurser, logisk uppbygg- nad etc. blir sålunda inte föremål för systematisk behandling, även om en del resultat i särskilt hög grad bör ses i relation till dylika faktorer.

Vi bör också från början vara inställda på att ett studium av de faktorer vi utvalt rimligtvis kommer att kunna få vissa konsekvenser även för de inre faktorerna i varje fall såtillvida, som de pekar på behovet av mer systematisk forskning rörande dem.

0. Kursplaneproblemen och den pedagogiska forskningen

Den pedagogiska forskningen rörande kursplaneproblem faller inom ramen för vad som brukar benämnas »curriculum research». Som bl. a. Travers (1958, s. 50 f.) påpekar, rymmer detta åtskilliga typer av forskning såväl vad beträffar problemställningarna som metodiken. Hit hör sålunda samtliga de undersökningsområden som ovan sammanfattats under rubrikerna yttre och inre faktorer. (Jfr Hovet 1956, s. 233). Denne har liksom Beauchamp (1957, s. 245 f.) påtalat områdets från forskningssynpunkt starkt hetero— gena karaktär och understrukit vikten av en striktare terminologi. En bred översikt över hela utvecklingen på läroplansområdet i USA i relation till både den idéhistoriska utvecklingen och utförda pedagogiska undersök- ningar har getts i en avhandling av Strömnes (1954), av Gwynn (1943) och beträffande sekundärundervisningen av Leonard (1953). Sammanfat- tande översikter har vidare getts av Sandven (1949, kap. IV), Wiles & Sugg (1954), Dodson (1957), L. Husén (1957) samt T. Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1, 6, 13), den sistnämnda även inbegripande den senare pedagogiska debatten i Sverige rörande kursinnehållet i matematik och modersmålet. Litteraturöversikter ges bl. a. i UNESCO-skrifterna »Cur- riculum revision and research» (1958) och »Planning for curriculum revision and development» (1958). Beträffande litteratur angående de en- skilda ämnenas psykologi och pedagogik hänvisas dessutom till Fleming (1946), Husén (1957, kap. 9 samt 5. 295 f.) samt till den sammanfattande försöksrapporten Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola (1959, bil. 12, s. 267 ff.).

Med avseende på metodiken brukar under »curriculum research» sam- manfattas resultaten inte bara av empirisk vetenskaplig forskning i tradi- tionell mening utan även från s. k. aktionsforskning. Ehuru denna term ingalunda användes på något enhetligt sätt, synes man med aktionsforsk- ning oftast mena sådan typ av studium av förändringar, där den, vars verksamhet förändringen gäller, själv aktivt och tillsammans med under- sökningsledaren medverkar i uppläggning och genomförande av undersök- ningen. Därvid görs då mer eller mindre systematiska observationer av utfallet av försöket. För skolans vidkommande har Wann (1953), som gjort en översikt över aktionsforskning i skolväsendet, anfört följande känne- tecken:

»The development of action research in schools represents an attempt to provide a research methodology which is suitable for study and solution of school prob-

lems in relation to the total social situation and which can be conducted by teachers as a part of their teaching activity.» (Wann 1953, s. 337).

YVann rekommenderar den inte minst för kursplaneproblem. Han be- tonar att denna typ av undersökningar blivit vanlig först efter 1948. Travers (1958, s. 66 f.) som diskuterar den i relation till systematiska vetenskap- liga undersökningar, ställer sig mycket kritisk till dess vetenskapliga värde och framhåller, att den, trots vissa obestridliga förtjänster, inte har mycket gemensamt med vetenskaplig forskning utan snarast är att jämställa med god och effektiv administrativ ledning.4 Till fördelarna hör bl.a. att den intresserar och engagerar deltagarna för forskningen och därigenom hjälper till att föra ut den i fältet (jfr Husén 1959, s. 38 f.). Aktionsforskningen synes också vara förhållandevis starkt frekvent inom kursplaneforskningen (Foshay & Green 1954, Fleming 1957, L. Husén 1957). En av UNESCO ut- förd beräkning (Curriculum planning and research 1958, s. 27) på grund- val av referenser i The Review of Educational Research före 1956 inkluderar dylik aktionsforskning och visar, att andelen studier i USA under tiden 1931—1956 uppgår till ungefär 8 % (N: 77) av den totala pedagogiska forskningsvolymen. Till ungefär samma relationstal kommer man för forsk- ning utanför USA under åren 1950—1956, (N : 74) även om dessa siffror av naturliga skäl är ännu mycket mer osäkra än de förstnämnda. Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1) har påpekat, att både de absoluta och rela- tiva antalen torde reduceras högst väsentligt, om man skärper kraven på vetenskaplighet.

Som framfår bl. a. av Foshay & Green (1954), Cook & Kearny (1956) samt Fleming (1957) är en stor del av den pedagogiska forskningen på området förhållandevis splittrad, osystematisk och inriktad på detaljpro- blem. Den övervägande delen av den täcker till innehållet sådant, som vi ovan redovisat som inre faktorer. Då vi i detta sammanhang endast har anledning att uppehålla oss vid mer systematiska empiriska undersökningar

4 »A perusal of the literature indicates to the writer that much of what is advocated as action research is nothing more than good management. Any modern book of management will suggest that when problems arise, an attempt should be made to draw up a list of alternative solutions, then to collect data to determine Which one of these proposed solutions is best. This is good management practice but, in education, it goes by the name of 'action research”. It is contrasted with scientific research in that it does not, except by chance, build up a body of organized scientific knowledge. It may be highly effective in solving local problems. It may also serve the very important function of stimulating thought as well as change. It may produce useful know- ledge. While there is much controversy in modern educational literature concerning the value of this approach to educational problems, the practices of action research are so obviously consistent with good management practices that they are here to stay even though they may be given a different name a few years from now. Despite all these merits, the writer cannot see that action research and scientific research, as conceived here, have much in common». (Travers 1958, s. 66 f.).

Vi kan i detta sammanhang inte närmare gå in på denna principfråga. Det torde dock böra beaktas, att det inom pedagogiken ofta föreligger stora svårigheter att genomföra från veten- skaplig synpunkt fullt tillfredsställande systematiska studier i fältet. Det är givetvis inte eti— ketten på behandlingen av ett vetenskapligt problem som är avgörande för resultatens håll- barhet utan snarare den grad av noggrannhet och systematik i observationerna som är möjlig med hänsyn till problemets och materialets natur.

rörande kursinnehållet i relation till de 5. k. yttre faktorerna, skall vi här inte gå närmare in på någon diskussion av andra slags undersökningar. De studier vi har anledning att närmare beakta, skall behandlas i anslut— ning till respektive huvudproblem.

Här skall endast tilläggas, att behovet av mer systematisk forskning understrykes mycket starkt i flertalet ovan angivna översikter av forsk— ningsläget. Från forskarhåll betonas behovet härav ytterligare av t. ex. Passow (1954) och Saylor (1954). Den senare skriver sålunda:

»The paucity of definitive research on curriculum design is apparent from the above review. Although any curriculum must always be designed on the basis of predetcrmined values and hence on philosophical considerations, research is needed to test judgement and to verify the soundness of any procedure. This area of design is one of the most difficult to subject to the usual research procedures, but certainly curriculum workers must set about to obtain better evidence on the validity of various types of organisation than is now available. Much of the criticism being leveled at education today involves problems of design, and edu— cators are unable to reassure the public on the merits of the educational program of research is not carried on simultaneously with the development of new ap- proaches to organization. Does modern education neglect the fundamental skills and abilities to too great an extent?» (Saylor 1954, s. 210).

Vikten av undersökningar på kursplaneområdet har i Sverige särskilt understrukits av Cederblad (1932), som själv utfört omfattande studier på detta fält. Från offentligt håll har betydelsen av försök till mer syste- matisk kunskap betonats av bl. a. 1940 års Skolutredning (SOU 1946: 31, s. 47) samt 1946 års skolkommission, som skriver:

»När studiernas innehåll utformas i detalj, tvingas man att göra ett urval bland allt det, som skulle vara av värde för de här uppräknade målen. Det gäller att bedöma, vad som med hänsyn till de uppställda huvudmålen är mest väsentligt. En god ledning kan härvid den praktiska pedagogiska erfarenheten ge. Ett vik- tigt önskemål för framtiden är emellertid, att man dessutom får omfattande veten- skapliga undersökningar att stödja sig på vid utformningen av målsättningens detaljer» (SOU 1948: 27, s. 86).

Den inriktning av den pedagogiska forskningen, till vilken kursplane- forskningen hör, intog ännu 1955 en relativt undanskymd plats, vilket betonades av psykologutredningen (SOU 1955: 11, s. 147 f. samt bil. 11, s. 314 ff.). Särskilt för matematikämnets del har man på flera håll efterlyst systematiska undersökningar i målsättningsfrågan. Sålunda gjorde en äm- neskouferens i matematik (Kursplaner och stoff i undervisningsämnet ma— tematik 1954, s. 11 ff.) följande uttalande (a. a. s. 21):

»Konferensen beslöt uttala, att man inom matematiken liksom förmodligen i de flesta skolämnen står på ytterst osäker grund beträffande de skilda kursmomentens betydelse för elevernas kommande insats i samhällets arbetsliv, att de senaste stora skolutredningarna blott i allmänna ordalag berört denna kardinalfråga samt att det är nödvändigt, att man härvidlag igångsätter ordentliga undersökningar av sociologisk—pedagogisk karaktär för att framskaffa fakta, utan vilka all diskussion om kursplaner och kursinnehåll mer eller mindre svävar i luften.»

Liknande synpunkter har framförts av Magne (1955 b), som särskilt beto— nar vikten av anknytning till matematikmetodiska och utvecklingspsykolo- giska frågeställningar vid kursplaneringen. »Men det råder ingen tvekan om att det finns sociala aspekter på matematikundervisningen som vi försum- mat att ta ställning till. Det vore därför lämpligt att en utredning om under- visningens anknytning till förvärvslivet kom till stånd. En sådan utredning är viktig ur den synpunkten att vi knappast kan föreslå förändringar i un- dervisningsmetoder, såvida man inte först gjort klart för oss vilka mål som vi bör undervisa för.» (Magne 1955 b, s. 116.)

På senare tid har dock fler studier tillkommit än de som ryms inom ramen för förevarande forskningsprojekt. De första mer systematiska under- sökningarna i Sverige efter Cederhlads ingår dels i studier över matematik- undervisningens metodik som utförts av Magne (se t. ex. sammanfattningen i Magne 1959 b), dels i studier över lantbruksundervisningen, som utförts av Koort (1957, 1958).

B. Undersökningarnas huvudproblem

De undersökningar, som i det följande skall redovisas, inriktas på det totala kursinnehållet i de grundläggande färdighetsämnena matematik och modersmålet vid den grundläggande skolans slut. I brist på en officiell sammanfattande benämning på de skolformer och stadier vilka helt eller delvis täcker den nioåriga principbeslutade skolans elevåldrar och huvud- sakliga målsättning, använder vi här och i det följande termen grundläg- gande skola för folkskolan, den allmänna realskolan, den praktiska real- skolan, den kommunala flickskolan samt försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Av dessa leder den kommunala flickskolan till ett studiemål mellan real- och studentexamen, medan å andra sidan folkskolan omfattar sju eller åtta obligatoriska årskurser.

Undersökningarnas huvudproblem är att belysa följande aspekter på den grundläggande skolans kursinnehåll i matematik och modersmålet samt att jämföra resultaten från de olika delundersökningarna med varandra:

1. Behovet av kunskaper och färdigheter i olika moment av ämnena dels för fortsatt utbildning och yrkesverksamhet, dels för fritiden.

2. Resultaten av den grundläggande skolans undervisning i relation till de uppställda kraven.

3. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment av ämnena. Undersökningarna är vad gäller de enskilda aspekterna huvudsakligen av deskriptiv natur och syftar till att belysa variationen mellan olika ut- bildningsområden vad gäller t. ex. krav och standard på elevernas för- kunskaper. Ifråga om relationen mellan aspekterna kan de betraktas som enkelt hypotesprövande såtillvida, som de avser att belysa frågan om mo- ment, som enligt undersökningarna beträffande krav på kunskaper för

fortsatt utbildning och/eller yrkesverksamhet visar sig nödvändiga, också blir tillgodosedda enligt olika kriterier.5

I den generella formulering som ovan givits, synes forskningsprogram- met uppenbarligen orimligt omfattande. Redan här bör sägas, att det givet- vis inte varit möjligt att genomföra det vare sig med full representativitet eller med den fullständiga systematik, som i princip vore önskvärd. Som anges redan i denna redovisnings undertitel, blir det frågan om en serie relativt fristående studier, som dock alla har det gemensamt att de på olika material och med så långt möjligt likartade metoder söker belysa de olika huvudaspekterna. Där det administrativt har varit möjligt, har vi dock försökt att ställa resultaten från de olika delundersökningarna eller del- frågorna i systematisk relation till varandra.

De olika aspekternas rangordning i presentationen ovan är inte likgiltig. Undersökningen är nämligen upplagd så, att aspekterna (2) och (3) i första hand skall ses i relation till aspekt (1), som på detta sätt får en primär ställning i undersökningsprogrammet. Detta blir av särskild vikt för redo- visningen av aspekterna (2) och (3). Som en deskriptiv studie kunde en undersökning av denna aspekt i princip utformas på många olika sätt. Dessa samband med övriga delundersökningar gör det, som närmare fram- går nedan och av kap. 19, motiverat, att i detta sammanhang redovisa den endast från kvantitativ synpunkt.

I detta sammanhang är det också av vikt att uppmärksamma, att under- sökningarna är bundna i tiden till den skolorganisation och de förhållan- den i övrigt som var rådande när insamlingen av materialet ägde rum, vilket påbörjades våren 1957 och var avslutat våren 1959. Det innebär, att praktiska slutsatser för mer väsentligt annorlunda förhållanden inte auto- matiskt kan dragas ur undersökningarna, även om de till äventyrs skulle kunna läggas till grund för direkt praktiska slutsatser avseende nuläget. Detta innebär givetvis en begränsning men ingen unik sådan. Den torde delas av flertalet empiriska undersökningar inom samhällsvetenskapen. Vad som behöver tillkomma för att dylika undersökningsresultat skall kunna nyttiggöras, torde i allmänhet utgöras av sådana allmänna över- väganden angående framtidsutvecklingen som å ena sidan inte lämpar sig särskilt väl för empiriska undersökningar i nuvarande forskningsläge men som å andra sidan oundgängligen måste ingå i varje mer långsiktig sam- hällsplanering. I den mån Våra undersökningar genom en analys av ett nuläge på något eller några ställen kan stärka den grund av information, på vilken skolplaneringen bygger, torde de ändå ha fyllt en rimlig prak- tisk uppgift.

Även i andra avseenden är denna redovisning begränsad i förhållande till den ovan angivna målsättningen. Ytterligare material har nämligen insamlats efter våren 1959 i syfte att komplettera huvudredovisningen.

5 Klassificeringen hänför sig närmast till Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959, kap. 3—4).

Detta har dock av tidsskäl inte kunnat ingå i denna volym utan kommer att redovisas i annat sammanhang. Detsamma gäller också en avsevärd del av det redan insamlade materialet. Då denna redovisning måste in— skränka sig till att sammanfatta huvudtendenserna i det insamlade mate— rialet, har vi medvetet avstått från att i denna volym belysa såväl hela partier av materialet som detaljer i de redovisade huvudresultaten, vilka icke oundgängligen behövs för huvudframställningen. I stället för att ge exemplifierande brottstycken ur detta material har vi valt att icke alls beröra det. Det kommer i stället att bli föremål för separat redovisning, varigenom vi också velat markera, att detta material i och för sig inte är mindre intressant än det redovisade. Vilka delar detta gäller, framgår direkt av texten i det följande.

Beträffande den allmänna uppläggningen och metodiken i denna under- sökning gäller, att den så långt möjligt söker använda inom den samhälls- vetenskapliga beteendeforskningen tidigare utprövade huvudmetoder för insamling och bearbetning av data. Även om en del smärre variationer av de gängse teknikerna blivit nödvändiga på grund av speciella omständigheter har-de ett metodiskt nyhetsvärde möjligen endast ivså måtto, som de utgör ett —— om än ofullgånget —- försök att på detta område samtidigt belysa och. systematiskt relatera ett par av de för forskningen angående kursinnehållet relevanta huvudaspekterna.

C. Undersökningsområden och metoder

a. Behov av kunskaper och färdigheter Undersökningsområden

Med utgångspunkt i den redan inledningsvis angivna indelningen av de områden, som utifrån kan anses ställa krav på den grundläggande skolan i vad avser elevernas kunskaper och färdigheter, i dels skolor och institu- tioner för fortsatt utbildning, dels yrkes- och fritidsliv, kan vi genast ange, att vi sökt belysa frågan om behovet av förkunskaper och färdigheter genom följande delundersökningar.

1. En separat undersökning bland de skolor och andra utbildande insti- tutioner som tar hand om eleverna närmast efter den grundläggande sko- lans slut. Dessa indelas i

a) gymnasier

b) yrkesutbildande skolor och företag Då undersökningarna skulle belysa kraven på förkunskaper från den grundläggande skolan utfördes de endast i de första ringarna (motsva- rande) respektive yrkesavdelningarnas första årskurser. Stor vikt lades vid att i undersökningarna täcka hela den förekommande variationen av gym- nasie- resp. yrkesutbildning.

2. En undersökning bland yngre arbetstagare (18—30 år) i vissa yrkes- grupper angående dels yrkeskraven i matematik och modersmål, dels deras behov av kunskaper och färdigheter i dessa ämnen utanför arbetet.

3. En undersökning bland de ovannämnda arbetstagarnas arbetsledare (förmän) angående yrkeskraven.

4. En med undersökningen angående kraven på förkunskaper (1) orga— nisatoriskt samordnad studie i yrkesutbildande skolor och företag angående yrkeskraven i matematik och modersmålet.

Metod för insamling av data För samtliga ovan nämnda undersökningar gäller, att vi använt någon va- riant av frågeformulärsmetodik. Undersökningarna i gymnasier och yrkes- skolor har utförts som postenkäter, medan formulären till arbetsledare och arbetstagare besvarades i en undersökning i fältet, där deltagarna sam- lades till ett slags gruppintervju (Wagner 1948), i vilken de hade tillfälle att ställa frågor till undersökningsledaren angående principerna för formu- lärets besvarande.

Utformningen av metodiken i detalj bygger på handbokslitteraturen, sär- skilt då Lundberg (1942), Festinger & Katz (1954), Dahlström (1957), Selltiz, Jahoda, Deutsch & Cook (1959).

Anknytning till andra undersökningar Generellt kan dessa undersökningar anses anknyta till de aktivitetsana- lyser som från 1915 och tiden närmast därefter i samband med nya aktivi- tetspedagogiska strömningar inom pedagogiken bedrevs med direkt sikte på kursplanering av Jessup & Coffman, Clark & Rugg, Bobbitt m. fl. (Strömnes 1954, s. 121 ff., Sandven 1949, s. 100 ff.). Inriktningen av detta kursplanearbete brukar anges med målet »minimum essentials» efter fyra kommittérapporter som framlades med denna rubrik av National Society for the Study of Education (Strömnes 1954, s. 123 f.). En skillnad i för— hållande till våra undersökningar ligger i de tidigare undersökningarnas mindre systematiska karaktär som empiriska fältundersökningar. En an- nan skillnad ligger däri, att våra undersökningar utföres mot bakgrunden av en från ideologisk synpunkt mer neutral teori. Som inledningsvis an— förts betraktar vi de undersökta behovsaspekterna vad gäller förkunskaps- krav för fortsatt uthildning, yrkes- och fritidskrav som några aspekter, som med större eller mindre vikt på ett eller annat sätt torde behöva be— aktas vid den sammanvägning av synpunkter, som med nödvändighet före— går varje förslag till ny undervisningsplan. Viktsättningen av dessa och andra aspekter är däremot en fråga som förutsätter ett värderande moment och som därigenom ligger utanför de empiriska undersökningarnas ram.

Från teknisk och metodologisk synpunkt kan paralleller vidare dras med frekvens- och arbetsstudier, som nedan ytterligare något skall diskuteras.

I samband med skolplaneringen har tidigare 1940 års Skolutredning genom frågeformulär sökt kartlägga önskemål angående realskolans kursinnehåll från arbetslivets representanter (SOU 1945:61, s. 6875), en undersök- ning som dock inte har lagts till grund för vetenskaplig analys. Systema- tiska undersökningar med frågeformulär angående f. d. elevers inställning till bruksvärdet av lantmannaskolornas undervisning har utförts av Koort (1957, 1958, s. 250 not 1) som dessutom (Koort 1958, s. 182 ff.) med enkät- teknik undersökt f. d. elevers inställning till olika längd och omfattning hos vidareutbildningen.

Diskussion

Uppläggningen av dessa undersökningar över kursinnehållet i den grund- läggande skolan förutsätter, att man inom undersökningarnas ram inte ifrågasätter den uppläggning av de mottagande skolornas egen undervis- ningsplan, som nu är rådande. Ett analogt resonemang måste föras be- träffande yrkes- och fritidskraven som de kunnat mätas i undersökning- arna i näringslivet. De medger med andra ord icke någon direkt prognos för ändrade förhållanden, t. ex. ifråga om produktionsprocessernas ökade automatisering, ökad fritid genom införande av femdagarsvecka etc. Vad beträffar yrkes- och gymnasielinjernas kursinnehåll, som definitionsmäs- sigt ligger till grund för bedömningarna av kraven på förkunskaper, skulle man i princip kunna utföra motsvarande undersökningar över deras kurs- planer i relation till yrkeskrav respektive krav på förkunskaper från univer- sitet och högskolor. Detta har av naturliga skäl emellertid inte varit möj- ligt att inrymma i detta undersökningsprogram. Som Häggmark (1958) mycket riktigt anmärkt, är detta mindre tillfredsställande särskilt med tanke på den omdiskuterade allmänna linjen på gymnasiet, vars studiegång enligt honom ännu knappast kan sägas ha erhållit sin definitiva utformning.

Man kan vidare aprioriskt förutsäga, att kraven på förkunskaper inte bara grundas på formellt gällande bestämmelser utan också i någon mån modifieras med hänsyn till erfarenheterna av de förkunskaper som eleverna faktiskt besitter när de påbörjar sin fortsatta utbildning. 1 sin mest extrema form skulle denna interaktion mellan faktiskt föreliggande kunskaps— standard och de mottagande skolornas anspråksnivå resultera i att inga mer väsentliga klagomål skulle avges av lärarna vid de mottagande sko- lorna beträffande standarden på elevernas förkunskaper. I likhet med Koort (1958, s. 253 not 3), som även diskuterat detta samspel för enskilda elevers bedömningar, har vi inte haft möjligheter att närmare belysa denna frågeställning empiriskt. Allmänt kan antagas, att denna faktor på ovan angivet sätt verkar utjämnande på relationen krav/standard i de fall kun- skapsstandarden inte når upp till de formellt uppställda kraven.

De mottagande skolornas egna kursplaner kan å andra sidan knappast medge hur stora anpassningar i de reella kraven som helst, utan att det

uppstår kännbara olägenheter för den egna undervisningen. Dessa meka- nismer bör givetvis beaktas vid tolkningen av resultaten för praktiskt bruk.

Valet av metodik bör ses mot bakgrunden av följande. Som mest själv— klara alternativ för studium av mottagande skolors förkunskapskrav er- bjuder sig dessa skolors egna kursplaner och de eventuella formellt fast- ställda förkunskapskrav som tillämpas vid intagningen. Dessa är emeller- tid så allmänt hållna att de som regel inte lämpar sig för en analys av olika delar (moment) av ämnena i relation till varandra, vilket är föreliggande undersöknings huvudsyfte (jfr punkt 1, s. 43). Ett annat alternativ vore, att systematiskt studera de mottagande skolornas läroböcker, för att där— igenom fastställa, hur mycket de förutsätter av förkunskaper från den grundläggande skolan. En sådan metod vore emellertid tvivelaktig som mått på de faktiskt föreliggande kraven, då läroböcker och undervisningspraxis inte kan förutsättas vara genomgående kongruenta.

Beträffande valet av postenkäter i jämförelse med personliga intervjuer kan vi för yrkesskole- och gymnasieundersökningarna hänvisa till de jäm- förande synpunkter som angetts av Dahlström (1957, kap. 15). Avgörande har varit de administrativa skälen i relation till följande fakta, som i vårt fall minskar de vanligen anförda nackdelarna med postenkäter. Dessa riktas nämligen i vårt fall till en särskilt kvalificerad population, lärare i yrkesskolor och på gymnasier, som därtill närmast är att jämföra med en expertgrupp för de frågor som undersökningen gäller. Dessa är därtill välbekanta för de tillfrågade.

Ifråga om yrkeskraven anmäler sig som självklara alternativ arbets- eller frekvensstudier. Dessa kan i sin tur utformas på olika sätt, som alla kräver omfattande specialstudier och som alla är omdiskuterade (Ghiselli & Brown 1948, kap. II, Neymark 1950, Linderoth 1951, Boalt & Westerlund 1953, kap. 2 ff., Wirdenius 1958). De har vidare alla det gemensamt, att de vid uppläggningen kräver speciell hänsyn till det som skall studeras. Detta i och för sig triviala faktum utgör emellertid ett effektivt hinder för att vad beträffar användningen av färdigheter inom ramen för ämnena matematik och modersmålet utnyttja redan befintliga sådana studier. Det avgörande skälet för att vi inte kunnat reflektera på dessa alternativ har sålunda varit, att de skulle kräva så ingående specialstudier av varje yrke, om de över huvud skulle kunna ge något användbart resultat, att det skulle ha varit administrativt omöjligt att förena dem med undersökningens i övrigt över- blickande syfte. De frågeformulär vi använt har vi i gengäld sökt utforma så konkret som möjligt, vilket närmare skall redovisasi det följande.

Beträffande undersökningarna såväl i de mottagande skolorna som i näringslivet gäller, att de bedömningar som frågeformulären ger till resul— tat, är av intresse just i sin egenskap av subjektiva bedömningar. I mycket hög grad är det ju sådana som även i andra sammanhang är avgörande för kursplanernas gestaltning, t. ex. vid konferenser, i artiklar, vid beslut

i ansvariga instanser. Därför synes det vara av särskilt intresse att mer systematiskt studera dem hos den kategori, lärarna i de olika ämnena, som har den omedelbara kontakten med det elevmaterial som avses skola inhämta det föreskrivna kursinnehållet.

Avslutningsvis vill vi än en gång betona, att undersökningen är begrän- sad till det stadium och till de aspekter, som angetts ovan (s. 43 resp. s. 45). Det innebär, att gymnasiet endast deltar i denna undersökning i sin egenskap av mottagare av elever från den grundläggande skolans hög- stadium. Det innebär vidare, att de mottagande skolornas krav på för- kunskaper medvetet begränsats till det som erfordras av eleverna för att de skall kunna följa undervisningen på linjen ifråga så som dess kurs- planer i ämnet nu är upplagda. Allmänbildningssynpunkterna räknas en- ligt diskussionen ovan (s. 44) till de faktorer som inte direkt kan under- sökas empiriskt och som måste vägas in på allmänna grunder vid dragandet av praktiska slutsatser. Det utesluter emellertid inte, att de gör sig gällande indirekt, men detta torde i så fall närmast vara ett utslag av de mottagande skolornas kursplaner och den studiemålsättning som präglar dem. Svårig- heten att arbeta med ett fristående allmänbildningsbegrepp har träffande understrukits av Agrell (1953):

»Skolan skall icke söka forma samhällslivet efter sig, utan den måste vara någor- lunda lyhörd för dettas utbildningskrav, följa med i utvecklingen och anpassa sig efter de ändrade förhållandena. Det vill synas som om hela diskussionen om real- och enhetsskola och vad därmed sammanhänger ur denna synpunkt sett helt hade spårat ur. Visserligen är det sant att enhetsskolan skisserats som ett svar på vissa samhälleliga krav, men man har därvid i alltför stor utsträckning stirrat sig blind på den allmänt medborgerliga bildningen i största allmänhet, i synnerhet vid konstruktionen av klass 9a. Denna allmänt medborgerliga bildning är i själva verket, om den renodlas, något av en chimär, ty i en verklig sådan måste alltid ingå sådana element att den gör individen skickad icke bara att nå en så god personlighetsutveckling som möjligt, utan även att kunna passa in på den plats i samhällslivet, där han är speciellt lämpad både genom sina begåv- ningsmässiga förutsättningar och genom den mot arbetslivet syftande utbildning som han erhållit. Det kan knappast med fog hävdas att det finnes någon allmänt medborgerlig bildning, som kan vara helt eller till huvudsaklig del skild från en inriktning på en kommande verksamhet i samhället och arbetslivet.» (Agrell 1953, s. 82. Vår kursivering.)

IJ. Resultatet av den grundläggande skolans undervisning Undersökningsområden

Med utgångspunkt från de under (a) Ovan redovisade undersökningsområ— dena har vi med hänsyn till undersökningens allmänna målsättning sökt att till dem systematiskt anknyta undersökningarna beträffande resultatet av skolans undervisning. Detta innebär, att vi studerar denna variabel dels på kortare sikt i de mottagande skolorna, dels på längre sikt bland f. d.

skolelever i åldern 18—30 år. Följande undersökningsområden kommer alltså ifråga: 1. Mottagande skolor a) gymnasier b) yrkesutbildande skolor och företag. I båda fallen utförs undersökningarna i första ringarna (motsvarande) respektive yrkeslinjernas första årskurser. (Jfr ovan 5. 45). 2. Yngre arbetstagare (se ovan 5. 46). 3. Arbetsledare (förmän). 4. Elever i vissa avgångsklasser. Denna undersökning utföres som en stödundersökning till undersökning- arna bland arbetstagarna och kommenteras närmare nedan.

Metoder för insamling av data Huvuddelen av ovannämnda undersökningsområden täcks med frågeformu- lär som systematiskt är konstruerade för jämförelser med kraven på för- kunskaper resp. yrkeskrav och fritidsbehov. Det gäller undersökningarna under 1—3 ovan.

Vad beträffar undersökningsområdet (2), arbetstagarna i åldern 18—30 år, har det varit av speciellt intresse att tillvarataga möjligheten att även med objektiva kunskapsprov pröva den standard ifråga om kunskaper och färdigheter, över vilken såväl arbetsledarna själva som arbetstagarna av- givit bedömningar. Detta material ger också ett osökt tillfälle att företaga från såväl vetenskapliga som praktiskt pedagogiska synpunkter intressanta undersökningar över färdighetsbehållningen på längre sikt. För att kunna belysa denna problemställning fordras självfallet ett jämförelsematerial, helst från den grundläggande skolans avgångsklasser. Då vi inte har haft möjligheter att lägga upp en långtidsstudie på samma elever, har vi fått tillgripa en tvärsnittsmetodik genom att jämföra resultaten för de yngre arbetstagarna med prestationerna i ett representativt urval avgångsklasser. Metodiken för dessa jämförande kunskapsprövningar redovisas närmare i kap. 15—18. De under punkt 4 ovan angivna undersökningarna utgörs just av det för dessa kunskapsprövningar nödvändiga insamlandet av jäm- förelsematerial.

De jämförande kunskapsprövningarnas bakgrund De jämförande kunskapsprövningarna angående behållningen av skolans undervisning på längre sikt är av speciellt intresse dels därför att frågan är föga utforskad men också utifrån det betraktelsesätt som ovan (5. 39) angivits måste vara av viss relevans för det praktiska kursplanearbetet, dels därför att det i Sverige tidigare har utförts ett pionjärarbete på detta område, som ger anledning att undersöka om dess huvudtendenser står sig vid förnyad prövning, låt vara under ganska annorlunda skolorganisato-

riska förhållanden. Vi syftar i första hand på Carl Cederblads jämförande undersökningar bland värnpliktiga och elever i folkskola eller folkhögskola.

Två av Cederblads studier gäller modersmålsämnet. Båda utfördes omkring 1930 men har publicerats först betydligt senare, den ena tillsammans med Eva Wen- nerström-Hartmann (1940), »Beväringssvenska», den andra, »Beväringsstavningen» (1941). En tredje studie, i matematik (Cederblad, manus 1939), har icke publice- rats men föreligger i manuskript, som genom tillmötesgående av fru Johanne Grieg- Cederblad ställts till detta forskningsprojekts förfogande.

Resultaten av modersmålsundersökningarna är välkända och refereras utförligt av Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 13). Den stilistiska analysen av levnads- beskrivningen »Vad jag hittills sett av livet», som utgör huvudmaterialet för Cederblad & Wennerström-Hartmann (1940), saknar direkt jämförelsematerial och måste bedömas utifrån allmänna överväganden angående skolans målsättning i relation till de uppställda resultaten. Dessa betecknades av förf. som från folk- bildningssynpunkt »föga tillfredsställande» (a. a. s. 173).

Vissa möjligheter till jämförelser förelåg i princip beträffande rättstavningen, som studerats med Hassler-Göranssons (1937) 50 testord, för vilka normer fanns beräknade för elever i folkskolans olika årskurser. Som påpekats bl. a. av Husén (Husén & Dahllöf, 1960, kap. 13) är dessa material inte jämförbara på grund av väsentliga olikheter i materialen vad gäller gruppernas sammansättning dels ifråga om regional fördelning, dels ifråga om med vidareutbildningen korrelerad prestationsnivå i folkskolan. En tendens till bättre prestationer än de av Ceder- blad (1941) redovisade har på ett mer representativt material konstaterats av Husén (1943, s. 35 o. 55) som emellertid inte, av samma skäl som beträffande Ceder- blads undersökningar, kan göra direkta jämförelser med Hassler-Göranssons siffror annat än under antagande av att hennes material utgör ett riksrepresentativt stickprov. Detta är dock inte fallet.

Beträffande matematikundersökningarna (Cederblad, manus 1939) finns i prin- cip vissa jämförelsemöjligheter dels med vissa av de s. k. Rostadsproven (Wig- forss 1939, s. 87 ff.), dels med en särskild av Cederblad genomförd undersökning i ett antal folkskoleklasser samt på ett antal folkhögskoleelever. Resultaten har utförligt refererats och kommenterats av Husén (Husen & Dahllöf 1960, kap. 6). Huvudresultaten i de undersökningar som lättast lånar sig till jämförelser är ut- tryckta i lösningsfrekvenser för de olika grupperna. Kunskapsbehållningen kan därför utläsas i form av större eller mindre skillnader ifråga om lösningsfrekvens mellan å ena sidan folkskolematerialet, å andra de s. k. folkskolcbeväringarna. Resultaten tyder som de föreligger på en genomgående försämring i den meka- niska räkning, som undersökningarna gäller. Särskilt är detta fallet beträffande allmänt bråk.

Det föreligger emellertid vissa svårigheter att uppskatta utpräglingsgraden av skillnaderna. Man saknar t. ex. tillräckliga uppgifter angående materialens repre- sentativitet. Skillnader mellan lösningsfrekvenser för enskilda uppgifter är svåra att säkerställa på grund av de stora medelfelen. Tendensen styrkes dock av att alla differenser går i samma riktning. En ytterligare svårighet tillkommer på grund av att provet uppenbarligen varit hårt tidsbegränsat, vilket sannolikt gyn- nar eleverna i skolan. Sålunda har ca 40 % av folkskolcbeväringarna inte gett sig i kast med andra hälften av provets 12 uppgifter. Då vi saknar uppgifter om administrationstiden och därmed sammanhängande förhållanden, kan vi inte av- göra, om bortfallet är ett utslag av tidsgränsen eller bristande förmåga. Åtskilligt talar för att tidsgränsen spelar en inte obetydlig roll. Sålunda stiger antalet som ej försökt uppgiften raskt mot slutet av provet utan återgång till högre deltagar-

frekvens för någon av uppgifterna. Från och med uppgift 9, den första med all— mänt bråk, är deltagarfrekvensen endast ca 20 %.

Då lösningsfrekvenserna genomgående utvärderats i relation till totala antalet undersökta personer, kan de variera avsevärt beroende på den inverkan av tids— begränsningen som vi inte kan bedöma definitivt. Lösningsfrekvensen för uppgift läg—%, uppges sålunda till 8 %, vilket motsvarar ca 40 % av dem som påbörjat

uppgiften.

De svårigheter som sålunda föreligger att i efterhand utifrån ett opublicerat manuskript bedöma innebörden av dessa resultat får dock inte undanskymma det faktum, att här föreligger ett mycket aktningsvärt försök att på ett tidigt stadium belysa dessa "väsentliga frågor.

En jämförelse mellan skolelever och ungdomar i åldern m_go år som sökt anställning vid krigsmakten under åren 1948 och 1949 har utförts av Agrell (1950, s. 91 ff.) dels med ett rättstavningsprov (Vp 4), dels med ett räkneprov (Vp 5) om 15 uppgifter med både mekanisk och tillämpad räk- ning. Jämförelsegruppen utgjordes av elever i årskurs 8 i Huskvarna folk- skolor. Resultaten pekar mot sämre prestationer i båda proven för de an- ställningssökande, särskilt i matematikprovet. Grupperna är emellertid så föga jämförbara såväl vad avser den grundläggande skolutbildningens art som regional fördelning, att resultaten måste betraktas som högst tentativa.

En mycket omfattande systematisk studie av kunskapsbehållningen på längre sikt har utförts av Norris (1940), som också summerat den tidigare forskningen på området och funnit (a. a. s. 22 ff.), att de få undersök- ningar som utförts med längre tidsintervall är otillfredsställande därige— nom, att de antingen bygger på för litet material eller utgör tvärsnitts- undersökningar, i vilka man inte i tillräcklig utsträckning har kunnat hålla den grundläggande skolutbildningen under kontroll. Norris egen stu- die har utförligt refererats av Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1). De huvudresultat, som Norris rapporterar, går ut på att de vuxna i hans stickprov avvek i sina prestationer från normerna i tio standardiserade kunskapsprov (Stanford-serien) (a. a. s. 36 ff.) för elever med motsvarande skolutbildning. Avvikelserna går i olika riktning och pekar i aritmetik- provet mot tydligt lägre prestationer, medan tendensen är den omvända, ehuru inte lika markerad, ifråga om vissa modersmålsprov. Norris resul- tat tyder ocksä på bättre kunskapsbehållning i de mer kvalificerade yrkes- grupperna, något som han sätter i samband med att dessa i större utsträck- ning har haft användning för sina kunskaper.

Även om resultaten från allmänpsykologisk och pedagogisk synpunkt synes mycket rimliga, måste Norris resultat av flera skäl betecknas som ganska preliminära. Hans vuxengrupper utgjordes nämligen huvudsakligen av arbetslösa, som frivilligt anmält sig deltaga i proven. Åldersvariationen var vidare mycket stor. Begåvnings- och prestationsmässigt förelåg vissa skillnader mellan vuxengrupper och jämförelsegrupper bland skolelever

som inte kunnat hållas under kontroll. Den stora åldersvariationen gör det i princip möjligt, att förändringar inom skolsystemet har medfört sådana systematiska effekter, att en jämförelse allvarligt försvåras.

Norris (1940) utförde också undersökningar i orienteringsämnen, vilka tidigare i samband med en kursplanerevision hade blivit föremål för en omfattande norsk studie av Ribsskog & Aall (1936). Denna kommer att mer systematiskt diskuteras i samband med redovisningen av undersök- ningarna i orienteringsämnena. Ett utförligt referat ges av Husén (Husén & Dahllöf 1960, kap. 1).

Målsättningen för våra jämförande kunskapsprövningar är analog när- mast med Norris studie. Mot bakgrunden av den utförda granskningen framstår det som särskilt önskvärt att vi skall hålla inte blott den grund- läggande skolutbildningens längd under kontroll utan om möjligt också prestationsnivån i densamma.

Diskussion

Även om den föregående analysen visat, att det föreligger stora svårigheter av praktisk natur att övervinna för att en jämförande kunskapsprövning med tvärsnittsmetod skall anses kunna ge några mer bindande resultat, vore det uppenbarligen av intresse att komplettera de inhämtade subjek— tiva bedömningarna angående standarden på elevernas förkunskaper vid deras inträde i yrkesskola respektive i gymnasiet med objektiva prövningar enligt samma uppläggning som fältundersökningen i näringslivet. På grund av det omfång en sådan undersökning skulle innebära, om den gjordes representativ, har vi avstått från sådana försök. Det ställer sig givetvis mycket lättare att i efterhand och inom varje typ av skolor för sig låta utföra dylika prövningar, om så anses önskvärt, medan däremot vår fält- undersökning ute i näringslivet förutsätter en organisatorisk samordning, som torde vara svår att åstadkomma inom ramen för de olika skolmyndig- heternas vanliga verksamhet.

Även ifråga om fältundersökningen i de av oss undersökta avgångs— klasserna (se nedan) i den grundläggande skolan hade man kunnat hävda, att den borde ha tagit sikte på en direkt prövning av överensstämmelsen mellan de i denna undersökning erhållna provresultaten och den målsätt- ning som gäller för vederbörande utbildningsväg. Som den undersökningen nu är upplagd, tjänar den snarare enbart fältundersökningen i närings- livet genom att förse den med för kunskapsjämförelserna nödvändiga re- ferenspunkter. Det alternativa förfaringssättet skulle då ha kunnat få karaktären av en värdering av resultaten i de standardiserade kunskaps- proven i absoluta termer, varvid kriteriet definierats av de allmänna mål— sättningarna. Svårigheterna med ett dylikt förfarande är emellertid uppen- bara. Kursplanernas målsättningar är bl. a. så allmänt formulerade, att det skulle stöta på allvarliga svårigheter att översätta dem i förväntade genom—

snittsprestationer i standardproven. I all synnerhet synes en dylik analys påfordra, att man vet något om vilken relativ andel av den till buds stå— ende undervisningstiden som de olika momenten inom ämnena erhåller i den dagliga undervisningen. Denna information är f. ö. också nödvändig för att man skall kunna dra praktiska slutsatser från våra övriga del— undersökningar rörande kraven på och resultaten av skolans undervis- ning. Det inses lätt, att tolkningen kan bli mycket annorlunda, om ett moment, som röner stor efterfrågan men i vilket det samtidigt visar sig föreligga dåliga resultat, i den faktiska undervisningen krävt stora insatser från läraren eller om det beaktats endast i ringa mån.

0. Den grundläggande skolans undervisning i olika moment av ämnena U ndersökningsområden

Inledningsvis har betonats, att undersökningarna angående förkunskaps-, yrkes- och fritidskrav etc. gäller slutresultatet av den grundläggande sko- lans undervisning. Av detta skäl är det naturligt, att den närmare analysen av skolans undervisning i olika moment av ämnena i första hand omfattar avgångsklasserna och om möjligt även något år dessförinnan. Då vi hade att undersöka ett flertal olika skolformer, visade det sig av uppenbara praktiska skäl nödvändigt att sätta en gräns nedåt för dessa undersök- ningar, även om det i princip hade varit både önskvärt och intressant att kunna studera en och samma skolform genom alla årskurser. Denna nedre gräns sattes vid högstadiets början, dvs. mellan sjätte och sjunde årskursen. I ingen av skolformerna undersöktes mer än tre årskurser. I de praktiska realskolorna begränsades undersökningarna till de två högsta årskurserna.

Undersökningarna angående skolundervisningens utformning i praktiken omfattar alltså följande skolformer och årskurser:

Skolform: Årskurs: Folkskola, sjuårig: 7 » åttaårig: 7 8 Realskola, allmän: 354—24 454—34 554-44 » praktisk: 34 44 Flickskola, kommunal: 57 + 66 67—1—56 7 7 +69 Enhetsskola: 7 8 9

Metod för insamling av data Vid metodvalet hade vi som utgångspunkter dels att undersökningarna skulle ge tillräckligt detaljerade beskrivningar av den relativa vikt som olika moment inom varje ämne erhåller i undervisningen, dels att de skulle ge denna information i överskådlig form för ett flertal både skolformer och årskurser.

Den första förutsättningen förhindrade, att vi utförde denna studie en— bart på det källmaterial som utgörs av gällande kursplaner, metodiska anvisningar, redogörelser etc. Att en sådan metod, särskilt vid historiska

undersökningar, kan vara utomordentligt givande för de ifrågavarande ämnena, framgår tydligt av en avhandling av Karin Tarschys (1955). Redan mycket begränsade försök visade dock i vårt fall, att detta käll— material inte utformats så detaljerat, att det kunde läggas till grund för några tillförlitliga numeriska beräkningar. Om systematisk innehållsana- lys av gällande läroböcker, som däremot mycket väl torde kunna komma ifråga från denna synpunkt (jfr Berelson 1954), gäller å andra sidan, att man inte utan vidare kan förutsätta att en sådan analys skulle spegla det nedlagda undervisningsarbetet på ett rättvist sätt. Särskilt i ämnet moders- målet var det uppenbart, att detta ämne inte kan belysas tillräckligt all- sidigt genom en analys av läroböcker.

Den andra förutsättningen gjorde det redan på förhand meningslöst att reflektera på någon form av observationsteknik i klasserna på matematik- och modersmålslektioner. En sådan uppläggning medför dessutom särskilda metodiska problem (jfr Heyns & Lippitt 1954) genom observatörernas när- varo etc. Avgörande i vårt fall var, att en dylik undersökning av den bredd som erfordrades, skulle ställa orimliga både administrativa och kostnads- mässiga krav.

För våra syften med denna undersökning visade sig emellertid fråge- formulärstekniken än en gång användbar. Även denna undersökning ut- fördes som postenkät. Tidigare har Magne (1959 a) i samband med person- liga intervjuer använt frågeformulär för att kartlägga lärares erfarenheter av kurssvårigheter i folkskolan. Dessa undersökningar utfördes inom ett regionalt begränsat område.

D. Sammanfattande översikt av undersökningarna

Undersökningarnas tre huvudaspekter

(1) behovet av kunskaper och färdigheter i matematik och modersmålet efter skolans slut,

(2) resultatet av den grundläggande skolans undervisning i dessa ämnen samt

(3) utformningen av den grundläggande skolans undervisning belyses med material från följande undersökningsområden.

Lärare vid yrkesskolor tillfrågades i enkäter (YMa resp. YMo) om huvud- aspekt (1) och (2), varvid (1) avser såväl krav på förkunskaper för att eleverna skall kunna följa yrkesskolans undervisning som yrkeslärarnas syn på kraven i själva yrket. Aspekt (2) belyses av dessa endast vad gäl— ler standarden på elevernas förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan.

Lärare i gymnasiet tillfrågades i särskilda enkäter (GyMa resp. GyMo) rörande huvudaspekterna (1) och (2) i vad avser elevernas förkunskaper vid inträdet i gymnasiet.

Arbetsledare inom vissa branscher tillfrågades genom ett frågeformulär, besvarat vid en skriftlig gruppintervju, om (1) kraven på kunskaper för

underlydande arbetstagare i deras yrkesutövning samt om (2) standarden på arbetstagarnas kunskaper.

Arbetstagare i vissa yrken tillfrågades genom frågeformulär angående sin uppfattning om vilka behov av räkning, läsning och skrivning de upp- lever såväl som yrkesutövare som på fritid (1) samt vilka brister de själva upplever ifråga om sina kunskaper (2). Dessutom genomgår de objektiva kunskapsprov i matematik och modersmålet (2).

Undersökningarna av arbetsledare och arbetstagare i näringslivet genom- fördes i ett sammanhang hösten 1958 och sammanfattas i det följande under rubriken »fältundersökningen» (Fu).

Elever i vissa av den grundläggande skolans avgångsklasser genomgick samma kunskapsprov som arbetstagarna för att vi under vissa förutsätt— ningar skulle kunna jämföra arbetstagarnas prestationer med vad elever med motsvarande grundutbildning presterar när de står i begrepp att lämna skolan (2). Denna undersökning kallas skolfältundersökningen (SkFu).

Lärarna i de högsta årskurserna av den grundläggande skolan (folksko- lan, allmän och praktisk realskola, flickskola, enhetsskola) tillfrågades genom en enkät om huvudaspekt (3), nämligen hur skolundervisningen utformas i praktiken, särskilt med hänsyn till hur undervisningstiden för- delas på olika moment inom ämnena. Dessa enkäter benämnes i det föl- jande enkäter till lärare på högstadiet eller endast lärarenkäter. De för- kortas LäMa respektive LäMo.

Som framgår av redogörelsen ovan, sökte vi så långt möjligt samordna de olika undersökningsområdena organisatoriskt. Tab. 1 sammanfattar tids- planen för de olika delundersökningarna och specificerar deras förkort- ningar.

Tab. 1. Tidsplan för kursplaneprojektets undersökningar i matematik och modersmålet

Termin Delundersökning Förkortning Vt 57 Yrkesskoleenkät i matematik .......... YMa Ht 57 Lärarenkät i modersmålet ............. LäMo Vt 57 » i matematik ............... LäMa Gymnasieenkät i matematik ........... GyMa » i modersmålet .......... GyMo Yrkesskoleenkät i modersmålet ......... YMo

Ht 58 Fältundersökning i näringslivet i mate- matik och modersmålet bland arbets- ledare och arbetstagare .............. Fu

Vt 59 Fältundersökning i vissa av skolans av- gångsklasser i matematik och mo- dersmålet .......................... SkFu

I tab. 2 specificeras metoder och undersökta frågeställningar för de olika delundersökningarna. Av tab. 2 framgår vidare de branscher inom vilka

vissa yrkesgrupper undersökts i fältundersökningen i näringslivet. Dessa redovisas närmare i följande kapitel. Dessutom Visar tabellen, att vi i frågeformulären i fältundersökningarna försökt belysa ytterligare några aspekter, nämligen dels arbetstagarnas attityder mot skolgången, dels ele— vernas intresse för olika ämnen.

Tab. 2. Översikt av kursplaneprojektets olika undersökningar i matematik och moders—

målet

Förkortningar:

Lä = Enkät till lärare på högstadiet (motsvarande).

»Lärarenkät»

[

Y _ Enkät till lärare i yrkesutbildande skolor och företag. Mo

Ma Matematik

ll

Modersmålet

II

»Yrkesskoleenkät» Gy = Enkät till gymnasielärare. »Gymnasieenkät» Delundersökning Uppgiftslämnare Metod och undersökta aspekter I. Enkäter Frågeformulär angående LäMa Lärare på högstadiet 1) Undervisningens faktiska utformning LäMo (motsvarande) särskilt avseende fördelning av un- dervisningstiden på olika moment inom ämnet (3)1 Frågeformulär angående 1) Krav på förkunskaper från grund]. YMa Lärare vid yrkesut- skolan (1) YMol bildande skolor och 2) Standard på förkunskaper från grund]. företag skolan (2) 3) Krav på färdigheter i yrket för vilket utbildning sker (1) Frågeformulär angående GyMa Lärare vid gymnasier 1) Krav på förkunskaper från grundl. GyMo och seminarier skolan (1) 2) Standard på förkunskaper från grundl. skolan (2)

II. Fältundersökning i näringslivet (Fu) Stickprov i följande

branscher

. Gruv— och metall- industri . Träindustri Livsmedelsindustri . Kontor Bank- och försäk- ringsverksamhet &)

sampe-

a) Arbetsledare (förmän)

Frågeformulär angående 1) Krav på färdigheter i yrket (1) 2) Standard på yngre arbetstagares fär- digheter (2)

b) Arbetstagarei åldern 18—30 år

Frågeformulär angående 1) Krav på färdigheter i yrket (1) 2) Behov av färdigheter på fritid (1) 3) Upplevda brister i färdighet i yrke och på fritid (2) 4) Attityder mot skolgång Objektiv prövning av 5) Färdigheter i matematik och moders— målet (2)

III. Fåltundersäkning i skolor (SkFu) a. Folkskola årskurs 7 b. Realskola årskurs 4”1 och 55

Elever i avgångs- klasser

Objektiv prövning av 1) Färdigheter i matematik och moders- målet (2)

Frågeformulär angående 2) Intresse för olika ämnen

» 1 Anger huvudaspekter enligt sid. 43.

KAPITEL 2

Urval, genomförande och deltagarfrekvenser

A . Enkäterna

a. Allmänna principer för uppläggningen De allmänna principerna för konstruktionen av frågeformulären samt den administrativa uppläggningen av postenkäterna framgår av handbokslitte- raturen (jfr t. ex. Lundberg 1942, s. 182 ff., Dahlström 1957, Kornhauser & Sheatsley 1959). De vidtagna åtgärderna syftar dels till att göra frågeformu- läret så lätt och entydigt att besvara som möjligt, dels till att erhålla höga svarsfrekvenser. Dessa varierar givetvis i samhällsvetenskapliga undersök— ningar med hänsyn till ämnet för undersökningen, de undersökta grupperna, frågeformulärets längd, tidpunkten för undersökningen m. 111. Som typ- exempel på vad man brukar uppnå i praktiken i mer representativa veten- skapliga pedagogiska undersökningar rapporterar Good & Scates (1954, s. 627) enligt Shannon (1948) att de genomsnittliga svarsfrekvenserna för 204 doktorsavhandlingar vid Teachers College, Columbia University, uppgick till 70,7 %, medan motsvarande siffra för 59 vetenskapliga uppsatser som publi— cerats i The Journal of Educational Research utgjorde 80,7 %.

För samtliga i det följande redovisade enkäter gäller, att såväl upplägg- ning och urvalsmetodik som frågeformulärens utformning granskades av särskilda rådgivande kommittéer, sammansatta av företrädare för av under- sökningarna berörda myndigheter, bransch-, arbetstagar- och personalorga- nisationer. Alla frågeformulär har förprövats i en eller flera versioner. Till de följebrev, vari undersökningen presenterades, fogades också i all- mänhet en rekommendation från ledningen för ifrågakommande myndig- heter och organisationer. För att möjliggöra påbörjandet av det omfattande arbetet med att utsända påminnelser, medan undersökningen ännu var aktuell för de tillfrågade, sattes den första svarstiden i allmänhet inte längre än till 10—14 dagar. Efter denna tid utsändes skriftliga påminnelser med anhållan om svar efter ytterligare ett uppgivet antal dagar. I allmänhet fogades till dessa första påminnelsebrev ett särskilt formulär med medde- lande om till vilken tid vederbörande ansåg sig kunna besvara formuläret. Givetvis bifogades alltid frankerade kuvert (lösenkuvert) för såväl formulär som för andra meddelanden. Ytterligare en skriftlig påminnelse gick se— dermera ut till dem som då fortfarande inte hade hört av sig. På grund

av undersökningarnas kvantitativa omfattning var det inte möjligt för oss att ta individuell kontakt med samtliga som ännu efter andra påminnel- sen inte sände in svar, men i flertalet fall försökte vi nå vederbörande per telefon.

För att undvika att påminnelser sändes ut till dem som redan svarat och för att möjliggöra bortfallsanalyser, kunde de svarande icke vara anonyma gentemot undersökningsledningen. I följebrevet underrättades också de tillfrågade härom men också om att alla svar bearbetas och publiceras under iakttagande av fullständig anonymitet. I lärar- och gymnasieenkäterna läm— nades alla namnuppgifter på separat blankett, som sedan omedelbart av- skildes vid försändelsens öppnande. För samtliga enkäter gäller, att alla namnuppgifter togs om hand av särskild befattningshavare, som svarade för registreringen av alla inkommande och utgående försändelser. I flertalet enkäter använde vi nålkort som utsåndningslistor.

b. Enkäterna till yrkesskolor och yrkesutbildande företag Urval av utbildningsenheter

Undersökningarnas målsättning gjorde det särskilt angeläget, att yrkesen- käterna skulle kunna spegla hela variationsvidden ifråga om förekommande typer av yrkesutbildning i skolor och företag.

En viss avgränsning av begreppet >>yrkesutbildning» visade sig emeller- tid nödvändig. Med vissa tillägg beträffande bank— och försäkringsväsendet, sändes enkäten endast till yrkesutbildande skolor och företag med heldags- undervisning under minst en termin. Denna definition har hämtats från sam- arbetsnämndens för yrkesutbildning och arbetsförmedling sammanställning »Svenskt skolväsende. Nuläge och utbyggnadsbehov» (1956). Definitionen innebär, att kortare kurser och aftonundervisning inte finns represente- rade i vårt material. Inte heller medtogs skolor med speciell rekrytering eller inriktning, t. ex. skolor inom ramen för samhällets vårdorganisation samt skolor för litterär och konstnärlig verksamhet.

Det visade sig emellertid svårt att i tillräckligt god tid för planeringsarbe- tet erhålla en fullständig och tillförlitlig förteckning över populationen. I det närmaste helt omöjligt visade detta sig vara beträffande antalet av olika typer av yrkeslinjer under det läsår, som bedömningarna skulle avse. Den ovannämnda förteckningen visade sig visserligen ytterst värde— full som utgångspunkt för uppgörandet av utsändningslistorna, men den behövde kompletteras framför allt med avseende på utbildning inom en- skilda företag, vilket resulterade i att vårt material kom att omfatta ett något större antal företagsskolor.

Med hänsyn till dessa förhållanden och till det faktum, att totala antalet skolor icke rörde sig om mycket mer än 500, utfördes undersökningen som en populationsundersökning. På grund av svårigheterna att på förhand pre-

cisera antalet yrkeslinjer, som fyllde våra krav, beräknades svarsfrekven- serna på antalet skolor. Med skolor menas då i detta fall utbildningsenheter, antingen dessa utgöres av yrkesskolor inom den offentliga sektorn eller vid enskilda företag och oberoende av om skolan uppbär statsbidrag eller ej. Inbyggda skolor och skolor med växelundervisning (se t. ex. Yrkesutbild- ningeni Sverige 1954, s. 12) redovisas givetvis endast på ett ställe, ehuru de i grundmaterialet kan ha förekommit på två håll. Besvarandet ägde beträf- fande dessa skolor rum vid den enhet, till vilken vederbörande lärare var knuten.

Genomförande

Yrkesskoleenkäten i matematik (YMa) utfördes vårterminen 1957, enkäten i modersmålet (YMo) vårterminen 1958. Som rådgivande kommitté funge- rade för den förstnämnda den rådgivande kommittén för hela projektet, för den senare kommittén för modersmålsundersökningarna. Ledamöterna i dessa kommittéer förtecknas i bilaga 2. Utarbetandet av båda frågeformu- lären skedde i samarbete med en arbetsgrupp av pedagoger i respektive ämne. För dessa arbetsgruppers verksamhet redogörs närmare i samband med redovisningen av frågeformulär och resultat. Ledamöterna återfinns i bilaga 2.

I samband med distributionen erhöll vi värdefullt stöd från överstyrelsen för yrkesutbildning genom en cirkulärskrivelse till samtliga överstyrelsen underställda yrkesskolor med rekommendation till dem att deltaga i un- dersökningen.

Distributionen ägde rum via rektorerna, vilka fördelade formulären till lärarna i respektive ämne. I de fall då matematik respektive modersmålet inte förekom som särskilda undervisningsämnen på yrkesskolans schema skulle formuläret besvaras av läraren i närmast angränsande yrkesämne. Samråd mellan olika lärare på samma linje anbefalldes, t. ex. när det före- kom parallellavdelningar. Svar begärdes för varje separat yrkeslinje vid skolan. Antalet svar i bearbetningen överstiger därför väsentligt antalet deltagande skolor i bägge enkäterna.

Svarsfrekvenser

Totala svarsfrekvenserna blev för enkät YMa 86 %, för enkät YMo 84 %.

Vi har nu att pröva, om de i undersökningen ingående undergrupperna beträffande svarsfrekvensen kan anses likvärda. I tab. 3 har materialet sålunda uppdelats i undergrupper, avseende skolornas huvudmannaskap. Denna uppdelning är intressant med tanke på att beredvilligheten att med- verka frivilligt i ett offentligt utredningsarbete som detta skulle kunna tänkas variera ju närmare anknuten till den statliga förvaltningen en skolas ledning är. Tab. 3 visar, att en sådan variation icke föreligger i vårt ma- terial. De siffror ifråga om svarsfrekvens vi erhållit, kan närmast jäm-

Tab. 3. Svarsfrekvenser i enkäterna till yrkesskolorna angående matematik ( YM a) och modersmålet ( YMo ) med avseende på skolornas huvudmannaskap

Antal Procent Skolor tillfrågade svar svar YMa YMo YMa YMo YMa YMo Statliga skolor .............................. 34 27 29 23 85 85 Landstingens skolor .......................... 124 133 107 110 86 83 Kommunala skolor .......................... 125 167 102 139 82 83 Enskilda skolor ............................. 94 91 77 71 82 78 Företagsskolor .............................. 122 98 114 91 93 93 Statliga verk och militära skolor ............... 17 16 15 15 88 94 Totalt 516 532 444 449 86 84 YMa YMo (if = 5 5 12 = 1,53 0,80 P >.05 >.05

föras med resultatet från en på uppdrag av Sveriges Industriförbund utsänd enkät angående företagens utbildningsverksamhet, vilken utförts av Rosen- quist (1958). För företag med 200 anställda eller däröver när han en svars- frekvens av 84 % (a.a. s. 2). Bland svenska storföretag har nyligen också av Malmenström & Wiedenborg (1959) utförts en enkät bland de verkstäl- lande direktörerna angående deras regionala och sociala ursprung, utbild- ning och karriärväg. Denna undersökning omfattar visserligen ett ganska kortfattat formulär (a.a. s. 12 f), men det rör i gengäld från social prestige- synpunkt relativt känsliga frågor. Svarsfrekvensen i denna undersökning blev (a.a. s. 11) likaledes 84 %.

Tab. 4. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMa med hänsyn till skolornas huvud— sakliga ämnesinriktning

Antal Procent Skolkategorier tillfrågade svar svar YMa YMo YMa YMo YMa YMo Jordbruk med binäringar ..................... 62 63 57 54 92 86 Allmänna yrkesskolor, kommunala ............ 103 144 84 117 82 81 » övriga ................. 44 58 39 46 89 79 Metallindustri ............................... 62 52 57 51 92 98 Övrig industri ............................... 32 27 30 23 94 85 Handel ..................................... 47 34 41 29 87 85 Pedagogisk och huslig utbildning .............. 78 74 59 56 76 76 Vårdande yrken ............................. 55 54 49 50 89 93 Övriga ..................................... 33 26 28 23 85 88 Totalt 516 532 444 449 86 84 YMa YMo df = 8 8 x? = 1,41 2,42 P >.05 >.05

Tab. 5. Svarsfrekvenser i enkäterna YMa och YMo med hänsyn till skolornas regio— nala fördelning

Antal Procent Län tillfrågade svar svar

YMa YMo YMa YMo YMa YMo A ...................................... 75 62 68 53 91 85 B—C ...................................... 39 39 35 34 90 87 D—E ...................................... 42 39 35 36 83 92 F—K ...................................... 47 51 37 44 79 86 L—N ...................................... 62 58 53 49 85 91 O—P ...................................... 61 64 57 54 93 84 R—T ...................................... 48 56 38 42 79 75 U—X ...................................... 49 65 43 55 88 85 Y—Z ...................................... 37 36 28 27 76 75 AG—BD ................................... 56 62 50 51 89 82 Totalt 516| 5321 444! 449| se | 84

YMa YMo

df = 9 9 12 = 1,73 1,52 P >.05 >.05

Tab. 6. Svarsfrekvenser för enkät YMo med hänsyn till anta— let linjer vid allmänna yrkesskolor

Antal Antal linjer Pro cent svar tillfrågade svar 1 20 12 60 2 1 08 83 77 3 16 14 88 4—5 1 9 1 8 95 6—7 11 1 1 100 8—9 1 7 15 85 10— 3 2 67 Totalt 1 94 1 55 80 dt = 5 12 = 2,29 P > .05

I tabellerna 4—5 har vi gjort motsvarande indelning av materialet i undergrupper med avseende på skolornas huvudsakliga ämnesinriktning resp. deras geografiska belägenhet. I intetdera fallet föreligger några sta- tistiskt Säkerställda tendenser till olikheter ifråga om svarsfrekvenser mel- lan undergrupperna. I tab. 6 har vi slutligen för de allmänna yrkessko- lorna i enkät YMo, för vilka vi hade den säkraste förhandsinformationen angående antalet linjer vid varje skola, utfört motsvarande prövning med avseende på skolans storlek, uttryckt i antalet linjer'. Inte heller denna pröv- ning gav några Säkerställda differenser, ehuru det finns en svag tendens hos de allra minsta yrkesskolorna till något lägre svarsfrekvenser. Enligt vår

erfarenhet från distributionsarbetet var det något svårare att få in svar från dessa skolor på grund av att de i större utsträckning måste anlita icke fast anställda lärare.

c. Gymnasieenkätema

Urval av avdelningar Då undersökningarna skulle avse krav och standard på förkunskaper vid elevernas påbörjande av gymnasiestudierna, förlades undersökningarna till de första ringarna (motsvarande). Samtliga avdelningar deltog (popula— tionsundersökning) och varje tillfrågad lärare svarade för just den klass (ring) han undervisade det aktuella läsåret.

Svar begärdes dock endast för avdelningar, vilka under minst åtta av läsårets nio månader hade undervisats av en och samma lär—are. Bedöm- ningar från lärare som icke undervisat klassen under större delen av läs- året, måste nämligen nödvändigtvis bli mindre tillförlitliga. Avdelningar med dylik splittrad undervisning ingår icke i de redovisade siffrorna för antalet tillfrågade.

Undersökningen utfördes icke endast vid de allmänna gymnasierna (högre allmänna läroverk samt kommunala gymnasier) utan också vid de 5. k. fackgymnasierna (högre tekniska läroverk och handelsgymnasier) samt vid de seminarielinjer, vilka icke till 50 % rekryterades av studenter. I mate- matikenkäten deltog dock inte latinlinjen, då ämnet där inte förekommer i första ringen av det treåriga gymnasiet. Den lilla gruppen privatskolor deltog heller inte i undersökningen. (

Genomförande

Båda enkäterna genomfördes vårterminen 1958. Båda hade diskuterats, granskats och rekommenderats av resp. rådgivande kommittéer och för- utom vederbörande myndighet hade ledningen för ämnesföreningarna (Modersmålslärarnas förening genom sin ordförande professor Elias Wessén respektive Föreningen för matematisk-naturvetenskaplig undervisning ge- nom docent Ernst Knave) i särskild skrivelse anbefallt medlemmarna att besvara enkäten. Dessutom hade på särskild framställning chefen för Kungl. skolöverstyrelsen i skrivelse till rektorerna uppmanat dessa att, i den utsträckning så var möjligt, bereda i undersökningen deltagande lärare viss kompensation för det merarbete enkäterna föranledde. En motsvarande re- kommendation tillställdes fackgymnasierna från chefen för Kungl. översty- relsen för yrkesutbildning.

Svarsfrekvenser

Totala svarsfrekvensen för gymnasieenkäten i matematik (GyMa) blev 88 % och för gymnasieenkäten i modersmålet (GyMo) 86 %. I tab. 7 redo- visas svarsfrekvenserna för samtliga förekommande undergrupper. Av

Tab. 7. Svarsfrekvenser för gymnasieenkäterna i matematik och modersmålet ( GyllIa resp. GyMa) avseende gymnasietyper och linjer

Antal Procent . Ring . svar Gymnasmtyp (motsv.) tlllfrågade svar GyMa GyMo GyMa GyMo GyMa GyMo Allmänna gymnasiet .................. L 14 —— 78 =— 62 —— 79 » » .................. L 13 46 42 — 91 » » .................. A 14 33 31 31 29 94 94 » » .................. A I" 40 37 35 29 88 78 » » .................. R 14 89 86 80 73 90 85 » » .................. R I” 83 82 75 70 90 85 Högre tekniska läroverk ............... I 50 47 43 43 86 91 Handelsgymnasier .................... I 42 42 39 34 93 81 F olkskoleseminarier ................... 14 12 12 1 0 1 1 83 92 Småskoleseminarier ................... I2 + I8 26 20 18 19 69 95 Totalt 375 481 331 412 88 86 GyMa GyMo df = 7 9 x” = 1,72 1,51 P >.05 >.05

tabellen framgår, att det inte heller beträffande gymnasieenkäterna före- ligger några signifikanta differenser mellan de olika linjerna ifråga om svarsfrekvens.

d. Lärarenkäterna Urval av klasser

I syfte att erhålla mer tillförlitliga bedömningar, lades lärarenkäterna på samma sätt som gymnasieenkäterna upp så, att separata svar skulle av- lämnas för varje uttagen klass. Det är då lättare för lärarna att grunda sina svar på konkreta händelser och därigenom undvika allmänt stereo- typa svar. Det är också en fördel, att vi i svarsfördelningarna kan spegla hela variationen mellan olika klasser inom samma skolform och årskurs. Lärarna fick i frågeformuläret nämligen också ange klassens ungefärliga allmänstandard, och jämförelser kan vid bearbetningen då göras om hur undervisningen gestaltar sig i svaga, normala och starka klasser.

Av samma skäl som beträffande gymnasieenkäterna begärdes också upp- gifter endast för klasser, vilka undervisats av samma lärare i minst åtta av läsårets nio månader. Beträffande lärarenkäterna ansåg vi det sär- skilt angeläget, att de jämförelser mellan skolformer och årskurser som kunde komma att göras, så långt möjligt skulle undvika att influeras av faktorer som sammanhänger med den akuta lärarbristen. Det var sålunda bättre att erhålla ett numerärt kanske något mindre antal men i stället tillförlitligare bedömningar från för skolans arbete normala förhållanden, som innebär att klasserna slipper byta lärare för längre tider under

läsåret. Det är givet, att även med denna avgränsning kommer den med den onormalt höga lärarbristen sammanhängande faktorn in i bilden, bl. a. genom en i vissa skolformer ganska hög andel lärare utan formell kompe- tens. För att vid bearbetningen kunna hålla även lärarkompetensen under kontroll, insamlades uppgifter angående dessa förhållanden.

Av skäl som sammanhänger med de ovan nämnda, lades antalet klass- avdelningar till grund för urvalet. Hur materialet fördelar sig på skolformer och årskurser har tidigare redovisats i kap. 1. För varje uttagen klass uppletades i vederbörande katalog namn och adress på den lärare, som undervisade klassen i matematik resp. modersmålet. Då varje årskurs inom varje skolform vid bearbetningen måste betraktas som separata en- heter och då antalet klasser i vissa undergrupper totalt sett var relativt ringa, måste undersökningen i dessa fall bli total. Det gäller t. ex. samtliga årskurser inom den praktiska realskolan och kommunala flickskolan. I öv- riga fall användes stickprovsförfarande. Grundmaterialet i katalogerna (mot- svarande) stratifierades med hänsyn till skolform, årskurs samt regional fördelning. Då periodicitet inte förelåg i materialet, kunde vi använda ett systematiskt urval.6 Uttagningskvoterna framgår av tab. 8. Materialet är sålunda beträffande varje skolform och årskurs representativt för rikets samtliga avdelningar.

Samplingen av läroverksklasser och motsvarande kunde äga rum direkt från aktuella kataloger, förvarade på skolöverstyrelsen. Beträffande folkskolorna måste uppgifter inhämtas från distrikten genom att vi, tack vare tillmötesgående från statens skolinspektörer, fick tillgång till från varje distrikt insända statistiska upp— gifter avseende förhållandena vid läsårets början. Hänvändelserna till dessa inspektörer resp. skolcheferna i de större städerna, besvarades till 100 %.

Särskilda problem beredde samplingen av lärare på enhetsskolans högstadium. På grund av ämneslärarsystemet fanns inte tillförlitliga uppgifter i skolinspek- törernas sammanställningar angående vem som undervisade den angivna klassen i matematik resp. modersmålet, och inte heller förelåg kataloger från samtliga försöksdistrikt. På grund av tidsbrist fick vi i den första enkäten, LäMo, därför sända formulären till klassföreståndarna med anhållan till dem att överlämna formulär och anvisningar till den lärare som undervisade klassen i modersmålet. För matematikenkäten fick vi genom en särskild skrivelse till skolcheferna i försöksdistrikten insamla aktuella uppgifter om lärarnas tjänstgöring i de olika klasserna.

I tab. 8 redovisas uttagningskvoterna i de båda undersökningarna, lik- som också frekvensen av bortfall på grund av att klasserna haft mer än en lärare under åtta av läsårets nio månader. Tab. 8 visar samma ten- denser för de båda ämnena, varvid bör observeras, att de representerar två på varandra följande läsår. Siffrorna för enhetsskolan ligger ca 50 % över genomsnittet för samtliga skolformer i båda ämnena. De höga siffrorna

' Se t. ex. von Hofsten (1948, s. 40 f. resp. 5. 37 f.). Inom kvoten uttogs den första enheten ge- nom lottdragning. Inom strata kan urvalsförfarandet betecknas som »a systematic probability sample» (Chein 1959, s. 523 not 10).

Tab. 8. Uttagningskvoter samt bortfall på grund av splittrad undervisning i enkäterna LäMa (1956/57) och LäMa (1957/58)

Uttagnings— Antal Procent Skolform Årskurs kVOt utsända bortfall bortfall LäMo LäMa LäMo | LäMa LäMo LäMa LäMo LäMa Folkskola ....... 7 1 : 10 1 : 15 261 170 28 20 11 12 8 1:3 1:4 212 273 145 315 27 55 21 41 13 12 14 13 Realskola.... . .. 35+2A 125 126 166 152 20 17 12 12 11 11 . 45+34 1:5 1:6 158 135 21 24 13 18 55+44 1:5 1:5 124 448 130 417 10 51 14 55 8 11 11 13 Frakt. realsk. . . . 3' 1:1 1:1 103 114 13 12 13 11 44 1:1 1:1 90 193 94 208 12 25 7 19 13 13 7 9 Flickskola ...... 57+46 1:1 1:1 101 122 10 11 10 9 67+5a 1:1 1:1 91 77 7 8 8 10 77+65 1:1 1:1 79 271 86 285 9 26 5 24 11 10 6 8 Enhetsskola. . . . 7 1:1 1:1 246 353 59 62 24 18 8 1 : 1 1 : 1 172 252 20 42 12 17 9 1:1 1:1 141 559 196 801 18 97 37 141 13 17 19 18 1947 års skolor 7 1 :1 1:1 100 124 26 15 26 12 i Stockholm 8 1:1 1:1 59 115 19 14 32 12 9 1:1 1:1 13 172 31 270 3 48 0 29 23 28 0 11 Totalt _ | _— | _ | 2 116 2 296! 302 309 | 14 13

för 1947 års skolor i Stockholm7 sammanhänger sannolikt med typiska initialsvårigheter i samband med att denna skolform det aktuella läsåret nådde upp på högstadiet i större omfattning. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror för de första ringarna på gymnasiet under läsåret 1957/58 enligt gymnasieenkäterna utgjorde i modersmålet 8 % och i mate- matik 6 % med obetydliga variationer mellan linjerna.

Genomförande

Distributionen ägde rum efter samma principer och med samma typ av förarbeten och stödskrivelser som ovan redovisats beträffande gymnasie— enkäterna. Ett undantag utgjorde lärarenkäten i modersmålet (LäMo), vil-— ken ju var den första bland lärare i de under skolöverstyrelsen stående sko— lorna. De lärare som deltog i denna enkät kunde nämligen inte tillställas. någon skrivelse beträffande eventuell kompensation för det merarbete som enkäten föranledde.

Detta var i båda enkäterna onekligen betydande. Båda formulären, sär-- skilt modersmålsformuläret, var långa och ganska komplicerade att be— svara; det gällde bl. a. att så långt möjligt bygga bedömningarna av hur- undervisningstiden använts, på anteckningar i undervisningsjournaler och dylikt. Dessutom inträffade det, att en lärare ombads besvara formuläret

7 Se t. ex. Dahlkvist & Björnsson (1955) samt Läroplaner för Stockholms folkskolor (1957).

för flera klasser. Detta förekom mer frekvent i de skolformer, där hela popu— lationen klasser måste undersökas, detta för att antalet enheter skulle bli tillräckligt stort för beräkningsarbetet.

Svarsfrekvenser

I tab. 9 redovisas svarsfrekvenserna för de båda lärarenkäterna med upp- delning på skolformer och årskurser. Totalsiffran för modersmålsenkäten blev 66 % och för matematikenkäten 80 %, en klart signifikant skillnad (P ( .001 ).

Förutom av den ovan nämnda frånvaron av kompensationsmöjlighet betingas den lägre totala svarsfrekvensen i modersmålsenkäten av att formuläret var om- fattande och — på grund av ämnets natur — täckte ganska svåranalyserade aspek- ter. Formuläret kunde dessutom inte sändas ut förrän i början av höstterminen (1957) efter det läsår bedömningarna skulle avse. Slutligen inträffade den »asi— atiska influensan» under den aktuella perioden.

Data från de signifikansprövningar av de skillnader ifråga om svarsfre— kvenser mellan årskurser och skolformer, som materialet ger anledning att pröva, har sammanförts i tab. 10.

Inom skolformerna föreligger inga signifikanta skillnader mellan de olika undersökta årskurserna. Den tendens mot signifikans som kan spåras i enkät LäMa gäller enhetsskolan och är förorsakad av årskurs 9, den enda årskurs i hela materialet där matematik icke förekommer som formellt undervis- ningsämne. Undervisningen bedrives där endast på vissa grenar inom

Tab. 9. Svarsfrekvenser i lärarenkäterna i modersmålet (LäMa) och matematik

( LäMa) Antal tillfrågade Antal svar Procent svar Skolform Årsku. :. LäMo LäMa LäMo LäMa LäMo LäMa Folkskola .................... 7 233 149 163 123 70 83 8 185 418 125 274 134 297 105 228 72 71 84 83 Realskola .................... 35+24 145 135 96 116 66 86 45+34 139 111 89 89 64 80 55+44 113 397 116 362 74 259 98 303 65 65 84 84 Praktisk realskola ............ 34 90 102 57 92 63 90 44 78 168 87 189 54 111 75 167 69 66 86 88 Flickskola ................... 57+4' 91 111 67 94 74 85 674—55 84 69 62 54 74 78 77+60 70 245 81 261 52 181 69 217 74 74 85 83 Enhetsskola ................. 7 187 291 115 228 61 78 8 152 210 95 176 63 84 9 123 462 159 660 70 280 101 505 57 61 64 77 1947 års skolor i Stockholm. . . . 7 74 109 42 85 57 78 8 40 101 19 74 48 73 9 10 124 31 241 3 64 18 177 30 52 58 73 Totalt 1 814 1 987 1 192 1 597 66 80

Tab. 10. Resultat av vissa signifikansprövningar i tab. 9

Differenser mellan Årskurser fSkOL Enkäter ormer Enkät 1947 års _ Praktisk Enhets— skolor i Folkskola realskola skola Stock- Totalt Totalt holm LäMo ........... (If I 1 2 2 5 1 x? 0,09 0,25 0,38 1,41 9,73 277,68 P >.05 >.05 >.05 >.05 >.05 (.001 LäMa ........... df 2 2 5 ;:= — 4,89 1,40 5,16 P >.05 >.05 >.05

ramen för ämnet yrkesräkning (jfr Timplaner och huvudmoment, s. 27). En motsvarande tendens kommer till synes beträffande skillnader mellan skolformerna i enkät LäMo, närmast föranledd av tidigare kommenterade förhållanden vid 1947 års skolor i Stockholm. För var och en av enkäterna kan emellertid variationen ifråga om svarsfrekvenser mellan de olika skol- formerna betraktas som slumpmässig.

Våra totalresultat kan närmast jämföras med Orrings (1951), som i en studie angående läroverkslärarnas arbetsbörda med ett relativt komplicerat formulär för arbetstidsdeklaration nådde en svarsfrekvens om 67 % (a.a. s. 24), dvs. detsamma som i vår modersmålsenkät. I en nyligen utförd kor- tare enkät angående lärarnas attityder till resp. skolforms målsättning samt förhållanden som i första hand bidrar till deras arbetsvolym har Ramund (1960) erhållit en svarsfrekvens om 85 % bland lärare i teoretiska läro- ämnen i allmän realskola, vilket i vår enkät LäMa motsvaras av 84 %. Ramunds siffror för praktisk realskola och kommunal flickskola ligger genomgående något högre än våra i enkät LäMa (89 resp. 95 %, beräknat på sammanslagna gruppen av manliga och kvinnliga lärare enligt Ramund 1960, tab. I: 3).

En mer ingående bortfallsanalys har utförts beträffande lärarenkäten i modersmålet (LäMo). För materialet i folkskolans sjunde årskurs har vi i kap. 21 för de klasser, som deltagit i huvudbearbetningen (tab. 174—176) redovisat fördelningen av klasserna med avseende på lärarnas kön, tj änste- ställning (ordinarie/icke-ordinarie folkskollärare) samt ålder. Motsvarande fördelningar för matematikenkäten återfinns i kap. 20 (tab. 168—170). Då man kan förutsätta, att populationen sjundeklasser med avseende på klass- lärarnas karakteristika är konstant för olika läsår, bör även stickprov upp— visa samma proportioner för olika läsår. Då matematik— och modersmålsun- dersökningarna vidare bygger på stickprov från två olika läsår och matema-

tikundersökningarna uppvisar en väsentligt högre svarsfrekvens, kan vi ge— nom en jämförelse mellan de båda enkäterna pröva, om det i modersmålsen- käten föreligger något med avseende på lärarfaktorn selektivt bortfall. Om så inte är fallet, bör stickproven enligt ovan uppvisa samma proportioner av lärare i de olika kategorierna.

En prövning av differenserna mellan matematik- och modersmålsenkä- terna i det hittills bearbetade folkskolematerialet visar, att det inte före- ligger någon skillnad vare sig med avseende på lärarnas kön (22 : 0,0025, df : 1, P > .05), tjänsteställning (12 : 0,015, df : 1, P > .05) eller ålder (752 = 2,66, df : 2, P > .05). Vi har således inte kunnat spåra någon tendens till selektivt bortfall med avseende på lärarfaktorn i detta material.

En prövning av motsvarande variabler i realskolematerialet kan inte ut- nyttja matematikundersökningarna för jämförelser, eftersom vi inte på samma sätt som för skolformer med klasslärarsystem kan förutsätta, att lärarpopulationerna i de båda ämnena är lika. Däremot föreligger det — till skillnad från folkskolematerialet —— möjligheter att kartlägga hela stick- provets fördelning i dessa variabler, varigenom man direkt kan pröva differenserna mellan svarande och icke svarande lärare. Detta är möjligt ge- nom de centralt tillgängliga kataloguppgifterna, som legat till grund för urvalet. Uppgifterna om lärarnas ålder har dock måst hämtas från annan källa, Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok (1957).

I tab. 11—13 har svarsfrekvenserna specificerats med avseende på lärar- nas kön (tab. 11), tjänsteställning (tab. 12) samt ålder (tab. 13). Materialet är uppdelat på de tre av varandra helt oberoende stickproven för var och en av de tre högsta årskurserna i realskolan. För att möjliggöra en bedöm— ning av tendensen på ett större material har även frekvenserna för det totala realskolematerialet uträknats.

Av tab.11 framgår, att det inom de olika årskurserna finns en tendens till högre svarsfrekvenser för klasser med manliga modersmålslärare. Skillnaderna är dock inte stora nog att vara Säkerställda inom någon enskild årskurs, men de går åt samma håll. I totalmaterialet är differensen också säkerställd.

En liknande tendens kommer till synes i tab. 12, enligt vilken det genom- gående föreligger högre svarsfrekvenser för ordinarie adjunkter (ämnes- lärare) än för icke-ordinarie. Även svarsfrekvenserna för kategorin övriga ligger i två av de tre stickproven lägre än för de två förstnämnda. I total- materialet föreligger signifikans. Skillnaderna ifråga om tjänsteställning bör ses mot bakgrunden av det tidigare (s. 67) nämnda förhållandet, att enkäten inte kunde utsändas förrän i början av höstterminen efter det läs- år, som bedömningarna skulle avse. Detta medförde vissa svårigheter att spåra lärare som bytt tjänstgöringsort. Att dessa i större utsträckning står att finna i kategorin icke-ordinarie förefaller självklart. I än högre grad torde detta gälla flertalet extralärare, vikarier etc. i kategorin övriga. Dock

Tab. 11. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas kön

Svar i procent Antal tillfrågade

Kategori 354—24 45+ 34 554—44 Tot. 35+24 45 + 34 55+44 Tot. Män .......... 69 72 75 72 64 67 59 190 Kvinnor ....... 64 57 56 59 81 72 54 207 x2 ............ 0,16 2,65 3,71 5,93 145 139 113 397 df ............ 1 1 1 1 P ............. _ _ _— *

Tab. 12. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna realskolan uppdelade med avseende på lärarnas tjänsteställning

Svar i procent Antal tillfrågade

Kategori 35+24 454—34 554—44 Tot. 35—5—24 45+34 554-44 Tot.

Ordinarie

adjunkter. . . 72 7.3 69 71 71 70 68 209 Eo. el. extra ad-

junkter ...... 63 56 53 58 51 48 34 133 Övriga ........ 57 47 82 58 23 19 11 53 x” ............ 3,22 5,83 3,89 7,61 145 137 113 395 df ............ 2 2 2 2 P ............. —— _ *

Tab. 13. Svarsfrekvenser i lärarenkäten i modersmålet för klasser i den allmänna real- skolan uppdelade med avseende på lärarnas ålder

Svar i procent Antal tillfrågade

Kategori 35+ 24 45+34 55+44 Tot. 35 + 21 45+ 3& 55+4dl Tot. 51— år ...... 65 68 69 67 31 40 32 103 36—50 år ...... 65 69 66 67 52 48 47 147 —35 är ...... 67 56 61 62 60 50 33 143 x? ............ 0,08 1,87 0,68 1,20 143 138 112 393 df ............ 2 2 2 2 P ............. — _

kan man inte helt utesluta möjligheten, att den lägre svarsfrekvensen bland de båda kategorierna icke-ordinarie också till någon del kan samman- hänga med en lägre benägenhet att deltaga i undersökningen på grund av vederbörandes rimligtvis kortare erfarenhet. Om så är fallet, går dock ej att avgöra utifrån vårt material.

Av tab. 13 framgår slutligen, att det inte föreligger några differenser mellan de olika ålderskategorierna vare sig i de enskilda årskurserna eller i totalmaterialet.

Den särskilda bortfallsanalysen av lärarenkäten i modersmålet i realskole- materialet har sålunda visat, att det föreligger en viss tendens till lägre svarsfrekvenser för klasser dels med kvinnliga, dels med icke-ordinarie lärare. Differenserna mellan svarande och icke-svarande är emellertid så- dana, att de icke i något fall är Säkerställda i de enskilda årskurserna. Där- emot föreligger signifikans i totalmaterialet.

B. F ältundersökningen i näringslivet

Som tidigare (s. 46) anförts ingick det i vårt program att utföra under- sökningarna i näringslivet på sådant sätt, att man någorlunda ingående skulle kunna belysa förhållandena inom vissa punktvis valda yrkesgrupper. Av naturliga skäl kunde vi inte företaga undersökningar som samtidigt skulle kunna förena en representativ översikt av hela fältet med mer inten- siva studier inom olika yrkesgrupper. Med hänsyn till att dylika intensiv- studier kräver tillgång till ganska mycket personal inom varje yrkesgrupp, måste urvalet av undersökta grupper begränsas väsentligt, för att det skall vara möjligt att hålla undersökningens omfattning inom rimliga gränser.

a. Urval

Vid ett sammanträde den 19 augusti 1958 med företrädare för ett stort antal organisationer på arbetsgivar- och arbetstagarsidorna (se bilaga 3) disku- terades undersökningsledningens förslag till uppläggning av fältunder- sökningen. Rekommendationer utfärdades till de företag resp. personal- organisationer som skulle komma att beröras av undersökningen. Vid detta tillfälle diskuterades och godkändes också principerna för urvalet av bran— scher, yrkesgrupper, företag och anställda.

Urvalet av branscher har företagits så, att för svenskt näringsliv repre- sentativa områden har kommit att belysas. Medvetet har urvalet gjorts så, att branscher kommit med, som sysselsätter såväl manlig som kvinnlig ar- betskraft liksom också olika kvalifikationsgrader. Redan här bör inskjutas, att två viktiga näringsgrenar, massaindustrin och jordbruket, reserverats för fältundersökning som skall organiseras i anslutning till övriga del- undersökningar i ämnena fysik, kemi och samhällslära. Detsamma gäller en större grupp affärsanställda, än den som kunnat medtagas i föreliggande rapport.

Urvalet av yrkesgrupper har företagits efter följande principer:

1. Ett större antal för de utvalda branscherna representativa yrkesgrupper har lokaliserats och statistiska data om dem har insamlats.

2. Då den allmänna uppläggningen av fältundersökningen syftar till att särskilt studera variationer mellan yrkesutbildad och icke yrkesutbildad personal, ställdes följande krav på de utvalda yrkesgrupperna för att de skulle komma ifråga: a) De skulle uppvisa ett tillräckligt stort totalantal anställda såväl yrkesutbildade som icke yrkesutbildade, för att möjliggöra ett tillräck- ligt antal personer i varje undergrupp. b) Totalantalet i varje undergrupp måste av praktiska skäl vara så fördelat på de olika företagen, att man på varje företag skulle kunna erhålla en undergrupp stor nog att motivera administrationskostna- derna. Sådana yrkesgrupper måste med andra ord uteslutas, vilka, ehuru stora och allmänt utbredda, förekommer endast i ett fåtal fall vid varje företag. (Ex. Chaufförer, reparatörer). c) Yrkesgruppen skulle vara någorlunda enhetligt definierad vid olika företag inom samma bransch. De för momenten 2a—b nödvändiga statistiska uppgifterna fanns endast i mycket begränsad utsträckning tillgängliga centralt. Av praktiska skäl kunde vi dock inte i denna förplanering ålägga enskilda företag att förse oss med detalj- statistik, utan vi fick försöka göra uppskattningar från det centralt förvarade materialet. Uppgifterna angående proportionen yrkesutbildad arbetskraft fick — ide fall så över huvud var möjligt -— approximeras genom lönestatistiska uppgifter angående yrkesarbetare (se Kollektiva avtal etc. 1957, s. 10), vilket för enskilda företag endast var möjligt för yrkesgrupper tillhörande Sveriges Verkstadsförening, och detta tack vare särskilt tillmötesgående av aktuarie A. Södergren där. För tjänstemannagrupperna fick vi genom aktuarie N. Lagerström tillgång till värde- fulla uppgifter på Svenska Arbetsgivareföreningens statistiska byrå. För definitio- nen av yrkesgrupperna har i förekommande fall använts Sveriges Verkstadstör- enings statistik rörande arbetarlöner (1952) resp. Yrkesnomenklatur för tjänste- män (1957). I övrigt har yrkesgrupperna definierats genom arbetsmarknadsstyrel- sens yrkeslexikon och gruppnummerförteckningen i Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (1952).

Slutligen bör vi erinra om att begreppet »stor yrkesgrupp» är synner- ligen relativt i förhållande till branschen. Vissa minimikrav måste dock upprätthållas beträffande det absoluta antalet vid varje företag. Naturligt- vis var det inte nödvändigt att varje företag uppvisade ens i någon mån lika proportioner yrkesutbildad arbetskraft, blott totalsumman vägde nå— gorlunda jämnt. '

Urvalet av företag tillgick så, att vi med ledning av det centralt förvarade statistiska materialet tog ut företag i storleksordning efter antalet anställda i de aktuella yrkesgrupperna. Då fältundersökningen måste inskränka sig till att omfatta endast yngre personal (18—30 år), visade det sig nämligen snart, att även relativt stora företag kunde erbjuda endast relativt små under— grupper, från vilka sedan ett urval ofta måste göras. Ovannämnda princip tillämpades konsekvent med följande modifikationer:

a) Företag som sysselsatte ytterligare någon aktuell arbetargrupp utöver

den som legat till grund för urvalet av företaget, tillfrågades även om denna grupp, även om den storleksmässigt kom något längre ned på skalan. På så sätt erhölls från vissa företag flera yrkeskategorier på arbetarsidan. Detta kunde dock endast tillämpas inom verkstadsindustrin samt inom livs- medelsindustrin där vi på detta sätt erhöll en mindre grupp affärsanställda.

b) Inom träindustrin utvaldes dessutom några småföretag, varvid dessa uttogs på samma orter eller i omedelbart angränsande orter som de företag vilka utvalts efter storleksrangordningen.

c) För att vi om möjligt skulle erhålla ett med avseende på grundläg- gande skolutbildning homogent urval, sökte vi att beträffande de smärre yrkesgrupperna undvika urval av företag från orter som efter 1954 över- gått från 7-årig till obligatorisk 8-årig folkskola. I denna mening »rena» distrikt eftersträv'ades sålunda.

(1) För urvalet av kontorspersonal tillämpades en princip som gick ut på att skapa ökad geografisk representativitet. På varje företag som tillfrå- gades angående någon arbetargrupp försökte vi också få disponera en smärre grupp kontorspersonal, vilket också visade sig möjligt i samt- liga fall. Här bör också påpekas, att hela urvalet gjordes från början och att ingen »påspädning» behövde ifrågakomma i efterhand.

Urvalet av försökspersoner företogs ute på de olika företagen i samband med den förplanering som utfördes av en av undersökningsledarna. I många fall fick vi tillgång till hela gruppen på ett företag, i övriga fall ägde slump- vis uttagning rum. Först i samband med förplaneringen kunde också någor- lunda tillförlitliga uppgifter erhållas angående storleken av yrkesgruppen ifråga på företaget.

Urvalet av arbetsledare ägde rum i samband med förplaneringen och i samråd med företagsledningen bland de förmän (motsvarande) som i sitt arbete hade överinseende över de undersökta arbetstagargrupperna. I flertalet fall uttogs samtliga arbetsledare som kunde komma ifråga.

1). Genomförande

Fältundersökningen i näringslivet genomfördes hösten 1958. Sedan plane- ringsarbetet avslutats i samband med sammanträdet i den ovan nämnda rådgivande kommittén, utgick inbjudan till företagsledningarna, samtidigt som de fackliga organisationerna sände information om och tillstyrkan av undersökningen till sina lokala avdelningar.

När företagen accepterat att deltaga, vidtog den s. k. förplaneringen, var- vid en av undersökningsledarna besökte företaget. Tillsammans med företa— gets kontaktman planerades alla detaljer i samband med undersökningen. Som regel inrymde detta ett sammanträde med förtroendevalda represen— tanter för arbetstagare och arbetsledare, varvid även skriftlig information tillhandahölls angående undersökningens uppläggning. Denna PM återges ifylld för ett fingerat företag i bilaga 5. Om sammanträde icke kunde hål-

las, ordnades oftast individuella sammanträffanden. I samtliga fall för- medlades alltid all information såväl skriftligt som muntligt.

Förplaneringen innebar också, att principerna för uttagningen genom- gicks och uttagningskvoten bestämdes med hänsyn till antalet anställda, företagets resurser etc. Tidpunkt för undersökningen fastställdes, lokal ordnades och formerna för information av de enskilda kallade genom- gicks. Som regel ombesörjdes denna information av företagen själva efter undersökningsledningens anvisningar.

I de fall där icke hela yrkesgruppen i de aktuella åldrarna (18—30 år) kunde medverka, ägde slumpvis uttagning rum, genom att den överens- komna uttagningskvoten tillämpades på de förteckningar som iordning- ställts över de anställda, som fyllde kraven på yrkestillhörighet och ålder. Förteckningarna följde som regel alfabetet eller något annat system som icke medförde periodicitet i materialet. Lottdragning ägde rum beträffande vilken person uttagningen skulle börja med bland de första på listan, som rymdes inom kvoten.

Allt deltagande var givetvis frivilligt och alla medverkade under full ano- nymitet även gentemot undersökningsledningen.

På dagen för undersökningarna samlades alla arbetstagare i någon stor lokal, som företaget ställde till förfogande. Undersökningsledaren gav dels ytterligare information om undersökningen, dels allmänna anvisningar för hur frågeformulär och prov skulle administreras. Därefter vidtog besva- randet av frågeformuläret, varvid de anställda kunde ställa frågor, om de önskade. Formuläret tog sällan mer än 40 45 min. i anspråk. Återstoden av den totala tiden om 41/2 timme ägnades åt kunskapsproven i matematik och modersmålet. Samma provschema användes i alla företag, endast ras— ternas längd och förläggning kunde uppvisa smärre variationer. En längre rast ingick alltid.

I anslutning till besöket sammanträffade undersökningsledaren också med de uttagna arbetsledarna, vilka besvarade sitt frågeformulär i ett slags gruppintervju, som inleddes med allmänna anvisningar från undersök— ningsledaren. Arbetsledarna kunde under besvarandet ställa frågor angående tolkningen av formuläret. Hela sammanträdet varade som regel inte fullt 11/2 timme.

Vid flera företag blev det nödvändigt att företaga undersökningarna i flera repriser. Särskilda instruktioner gavs de anställda att inte »skvallra» för de kamrater som skulle komma senare. Oftast följde den andra sessionen omedelbart på den första, så att det inte förelåg några möjligheter till kom- munikation mellan deltagarna. Det finns heller inga tecken på att något sådant skulle ha förekommit.

I detta sammanhang bör betonas, att ingen förhandsinformation hade givits vare sig till de anställda eller företagsrepresentanterna angående de i undersökningen ingående provuppgifterna. Alla provhandlingar numre-

rades och inlades i ett kuvert med samma nummer samt utdelades slump- vis till deltagarna. Kuvertet följde den prövande hela sessionen och åter- lämnades därefter till provledaren, som därefter personligen ombesörjde återtransporten av materialet. Inga namnuppgifter förekom på någon av handlingarna, varför samtliga deltagare är anonyma gentemot undersök- ningsledningen. Anonymiteten kunde bibehållas även för dem som i efter- hand insände uppgifter om betyg från folk- eller realskola. Dessa använde nämligen ett svarskuvert, inlagt i provhandlingarna och försett med samma nummer som dessa.

Alla undersökningar ägde rum på arbetstid och mot ersättning från före- taget enligt grunder som avtalats mellan företagsledning och fackorganisa- iion. Härigenom har de enskilda företagen med avsevärda belopp bidragit till undersökningarnas genomförande.

c. Deltagarfrekvensen bland företagen Av 57 inbjudna företag visade sig två ha nedlagt driften vid den enhet som tillfrågats. Av de återstående 55 avböjde sammanlagt 4 att deltaga i under- sökningen, vilket alltså motsvarar en deltagarfrekvens av 93 % bland före- tagen. Av de 51 deltagande företagen måste 3 >>förbrukas» i samband med förundersökningar. I huvudundersökningen återstår sålunda 48 företag. Hur de fördelar sig på branscher framgår av tab. 14. Se bilaga 4.

Två företag bidrog med anställda inom två branscher (Ad och B), men har i tab. 14 redovisats som ett i vardera branschen. Den undersökta personalen kommer i dessa branscher alltså från 12 företag inom vardera branschen.

Tab. 14. F örelagen i fältundersökningen i näringslivet fördelade på branscher

Antal företag

Branscher In— Ned- Avböj- Deltagande 1 bjudna lagda ande förund. huv.und.

A. Gruvor och metallindustri: a. Gruvor ............................ 4 _ _ _ 4 b. Kallvalsverk ....................... 4 — — _ 4 c. Skeppsvarv .................... '. . . . 5 _ _ _ 5 d. Övrig verkstadsindustri .............. 14 _ _ 3 11 Summa A 27 _ _ 3 24 B. Träindustri ........................... 14 1 2 _ 11 C. Livsmedelsinduslri ..................... 13 1 2 _ 10 D. Banker och försäkringsbolag ............. 3 _ _ _ 3 Totalt 57 2 4 3 48

d. Deltagarfrekvensen bland arbetstagarna Beräkningsgrunder och totalresultat Vid beräkningen av deltagarfrekvensen bland de undersökta arbetstagarna inom olika yrkesgrupper har vi använt två beräkningsgrunder. Antalet när- varande i proven har nämligen satts i relation dels till det totala antalet kallade, dels till det antal kallade som var i tjänst vid undersökningstill- fället. Förplaneringen måste ju äga rum minst en vecka före prövningarna, varför vissa förändringar kan ha inträffat mellan förplanering och under- sökning. I redovisningen har vi genomgående utgått från förhållandena vid undersökningstillfället. Skillnaden mellan totala och tjänstgörande antalet kallade utgörs av antalet sjukskrivna, till vilken grupp också förts en person som på grund av blindhet ej kunde deltaga i undersökningen. Det bortfall som denna grupp representerar torde _ vad beträffar våra variab— ler — kunna betraktas som slumpmässigt eller osystematiskt, för så vitt sjukskrivning icke ägt rum just med anledning av undersökningarna.

När vi i fortsättningen talar om deltagarfrekvensen, använder vi därför siffran i relation till antalet kallade i tjänst vid undersökningstillfället. Det bortfall som uppkommer vid denna senare beräkningsgrund, kan i sin tur uppdelas på tre kategorier, nämligen

a) bortfall på grund av att vederbörande icke utan allvarliga störningar i driften kan tagas ur produktionen för den tid undersökningen omfattar. Detta bortfall rubriceras som arbetshinder.

b) bortfall på grund av att den kallade vägrar deltaga.

c) bortfall av okänd anledning.

Bortfallet i kategorierna b) och c) är sannolikt systematiskt negativt, i a) positivt. I redovisningen har b) och c) sammanslagits till en kategori, rubricerad »vägran». I tab. 15 redovisas deltagarfrekvens och bortfalls- kategorier för de i undersökningen ingående yrkesgrupperna.

Tab. 15 visar genomgående ganska högt deltagande med tillfredsställande frekvenstal även i den lägsta gruppen. Variationen mellan undergrupperna är dock signifikant (962 : 43,78; P ( .001). I intet fall är emellertid frekven- sen anmärkningsvärt låg.

S jukfrekvensen

I tab. 16 har vi sammanställt Sjukfrekvensen i vårt material med tillgång- liga uppgifter angående frekvensen frånvaro av personliga skäl för arbetare i motsvarande industrigrupp under oktober 1958 (enl. Sociala meddelanden, Statistisk information, jan. 59, s. 20 f.). En jämförelse kan också göras med en specialundersökning över frånvaro inom industrin under veckan

Tab. 15. Deltagarfrekvenser och bortfallskategorier bland arbetstagare i fältundersök- ningen i näringslivet (Fu) fördelade på yrkesgrupper

Kal- Kal- När— Bortfall Delt. i % Yrkesgrupp lade lade varan- A . . rb.- .. av av tot. 1 tj. de hind. Vagr. (3) (2) 1 2 3 4 5 6 7 8 Aa. Gruvarbetare (Gr) .............. 160 145 119 1 25 82 74 b. Kallvalsverksarbetare (va) ..... 99 96 82 3 11 85 83 c. Grovplåtslagare (Gpl) ........... 200 189 165 1 23 87 83 d. Svarvare (Sv) ................. 229 217 206 1 10 95 90 e. Hopsättare (lättare) (Hs) ........ 134 124 116 5 3 94 87 B. Träindustriarbetare (Tr) ........ 209 202 176 5 21 87 84 Ca. Konservfabriksarbetare (st) . . . . 115 110 100 3 7 91 87 b. Bageriarbetare (Bg) ............ 41 41 33 5 3 80 80 c. Affärsanställda ................ 41 40 40 _ _ 100 98 A_C. Kontorspersonal (K) ........... 429 390 359 16 15 92 84 D. Bank- och försäkringstjm. (Bk, Fö) 217 197 190 3 4 96 88 A_D. Totalt 1874| 1751| 1586 43 | 122 90,6I 84,6 Tab. 16. Sjukfrekvensen i fältundersökningen i näringslivet i jämförelse med officiell statistik över frånvaro av personliga skäl Fältundersökn. Frånvaro av per- . Ant , somaliska"; ange mått.? 31.55.5125... a socla s yre sen or _ Yrkesgrupp 111;th sjuka oktober 1958 23 29/11 1958 lade n % % Industrigrupp % Industrigrupp Aa. Gruvarbetare ...... 160 15 9 6,6 Malmgruvor 6,9 Gruvind. b. Kallvalsverks— arbetare ......... 99 3 3 5,9 Järn- o. Metall- och stålmanuf. verkstadsind. c. Grovplåtslagare. . . . 200 11 6 6 2 9,1 Skeppsvarv ' d. Svarvare .......... 229 12 5 7,1 Mek. verkstad e. Hopsättare ........ 134 10 7 (lättare) B. Träindustriarbetare 209 7 3 4,7 Byggn.—möbl.— skidf. 4,6 Träind. Ca. Konservfabriksarb.. 115 5 4 6,2 Fruktkonserv— 4,6 M Livsmedelsind. fabr. 9,0 Kv Cb. Bageriarbetare ..... 41 0 7,6 Bagerier A_Cb Totalt 1 187 63 5,3 7,0 _ Cc. Affärsanställda ..... 41 1 2 A_C. Kontorspersonal 429 39 9 D. Bank— och försäk- ringstjänstemän.. 217 20 9 A_D. Totalt 1 874 123 6,6

23_29 november 19588, varvid siffrorna för måndag_fredag använts. Lör— dagen användes nämligen endast i undantagsfall för fältundersökningen. Det bör observeras, att tjänstemannagrupperna icke kunnat inbegripas i jämförelsen, då motsvarande populationsdata här saknas. Då antalet kvinnor är väsentligt större i dessa grupper, bör Sjukfrekvensen i vårt material kun- na förväntas ligga högre än för arbetargrupperna.

Tab. 16 visar inga tecken på högre sjukfrekvens i vårt material än i när— mast motsvarande industrigrupp i sin helhet enligt den ordinarie statisti- ken för oktober eller specialundersökningen för en vecka i november månad. Beträffande gruppen gruvarbetare bör här nämnas, att siffrorna i vårt mate- rial påverkats av ett olycksfall i direkt samband med prövningarna, då en bil med fyra deltagare körde i diket samma dags morgon. Denna differens är f. ö. icke signifikant. Differensen i förhållande till oktoberstatistiken har för totalmaterialet industriarbetare prövats och är säkerställd (P (.05). Differensen går i riktning mot lägre frånvarofrekvens i fält- undersökningen, varför hypotesen att sjukskrivning skulle ha ägt rum just med anledning av prövningarna, sålunda är falsifierad. Vår förväntan angående tjänstemannagrupperna är infriad (P ( .001).

Bortfall inom undergrupper

Då antalet företag för varje yrkesgrupp är ganska litet och då förhållan- dena växlar mellan olika företag beträffande såväl personalens rekrytering från olika klasser i grundskolan som dess yrkesutbildning, har vi ansett det nödvändigt att vid »beräkningsarbetet kräva, att materialet uppfyller rimliga krav på representativitet (deltagarfrekvens) även i undergrupperna (företagen) för varje yrke. Vi har därvid valt kvalifikationsgränsen % av antalet tjänstgörande kallade. Detta medför att sammanlagt tre företag avföres i någon yrkesgrupp, nämligen i gruppen gruvarbetare ett företag (26 man), i gruppen träindustriarbetare två företag (5 + 3 = 8 man). Anled- ningen till det större bortfallet vid dessa företag är mycket lätt att spåra. Ifråga om gruvföretaget kunde vi inte utverka tillstånd att utföra under- sökningen på arbetstid, utan fick förlägga den till en fri lördag. Detta har visserligen förekommit i ytterligare några fall och då med tillfredsställande deltagarfrekvens, men i detta speciella fall tillkom komplikationer genom att man icke lyckades utverka för arbetstagarparten tillfredsställande er- sättning. Beträffande de två träindustrierna _ på samma ort _ uppkom vid det ena oenighet mellan arbetsgivaren och fackföreningsklubben angående normerna för ersättning, vilket återverkade jämväl på deltagandet vid det andra företaget. Undersökningen vid dessa företag ägde nämligen rum på samma dag. Vid ett tredje företag i samma trakt inom samma bransch blev dock deltagandet i det närmaste totalt.

8 Publicerad i Sociala meddelanden, Statistisk information, maj 1959, s. 153—156.

e. Deltagarfrekvensen bland arbetsledarna

Av 235 uttagna arbetsledare deltog 226 (96 %) i undersökningen. Av de bort— fallande 9 kunde 8 direkt hänföras till kategorin arbetshinder. Bortfallet fördelar sig slumpmässigt över de olika branscherna.

C. F ältundersökningen i vissa avslutningsklasser

a. Urval av klasser

De anställda i åldern 18—30 år i fältundersökningen i näringslivet kom- mer med avseende på grundläggande skolutbildning från dels realskolan, dels folkskolan. Den senare kategorin kommer i sin tur huvudsakligen från årskurs 7. Antalet anställda, vilka alltså slumpmässigt uttagits på företagen, med grundläggande skolutbildning i andra skolformer är i undersöknings- materialet mycket litet.

Med hänsyn till de jämförande kunskapsprövningarna blev det nödvändigt att insamla data från ett representativt urval avgångsklasser i realskolan och folkskolans årskurs 7. Ett antal avdelningar inom vardera årskursen uttogs genom systematiskt urval efter geografisk stratifiering bland dem som tidigare efter samma princip uttagits att förse oss med uppgifter i en av vårens lärarenkäter i fysik. Klasser från hela landet kom således att ingå i stickprovet, som för realskolan omfattade 24 och för folkskolan 43 klasser av A—form.

b. Genomförande

Genom att stickprovet togs bland de klasser som tidigare samplats ur moderpopulationen, nämligen för lärarenkäten i fysik, fick vi mer detaljerade uppgifter för just detta ämne. Vi kunde nämligen också begagna tillfället att genomföra de prov i fysik, kemi och samhällslära, som skulle användas i den kompletterande fältundersökningen i näringslivet hösten 1959.

På grund av provmaterialets omfång samt vikten av att mycket strikt upprätthålla de instruktioner som tillämpats i fältundersökningen i närings- livet, kunde prövningarna inte äga rum genom den ordinarie lärarpersonalen, utan provledare fick utsändas från lärarhögskolan. Detta medförde _ lik- som i den första fältundersökningen _ att ingen speciell förberedelse kunde äga rum, eftersom provens sammansättning inte var känd på förhand.

Av praktiska skäl förlades undersökningen till tiden omedelbart efter de skriftliga prövningarna i realexamen. Hemställan att få disponera klasserna utgick till skolcheferna den 10 april 1959 och undersökningen utfördes under tiden 27 april—8 maj 1959.

Utöver proven i matematik, modersmålet, fysik, kemi och samhällslära ingick ett kortare frågeformulär angående elevernas intresse för olika äm- nen, liksom data om föräldrars yrke etc. För samtliga elever insamlades också betygsuppgifter.

Tab. 17. Antal klasser och deltagarfrekvenser i skolfältundersökningen

Klasser Elever Skolform och årskurs uttagn. deltagande i klassen deltagande n n % n n % Folkskola 7 (sjuårig) ............ 43 43 100 1 022 980 95,9 Realskola 554—44 ................ 24 24 100 656 618 94,2 Totalt 67 67 100 1 678 1 598 95,2

c. Deltagarfrekvenser

Ifråga om de uttagna klasserna blev deltagarfrekvensen 100 %. Elevernas närvaro uppgick i folkskoleklasserna till 96 % och i realexamensklasserna till 94 %. Antalen redovisas i tab. 17.

D. Diskussion

Urvalsförfarandet har för yrkesskole- och gymnasieenkäterna inneburit populationsundersökningar, för enkäterna till lärarna på högstadiet likaledes populationsundersökningar utom vad beträffar de mer frekventa skolty- perna folkskola och allmän realskola, i vilka ett representativt stickprov uttagits genom systematisk sampling av undervisningsavdelningar, strati- fierade med hänsyn till skoltyp, årskurs och regional fördelning. På ett dylikt stickprov bygger också resultaten från fältundersökningen i skolans avgångsklasser.

För fältundersökningen i näringslivet har urvalet av praktiska skäl icke kunnat göras strikt representativt när det gäller de deltagande branscherna, yrkena och företagen. Vad beträffar branscher och yrken är urvalet »styrt» med avseende på för svenskt näringsliv typiska och frekventa enheter, vad be- träffar företagen är det likaledes fråga om ett »styrt» urval av de för resp. yr- kesområde största arbetsgivarna. Vi har alltså i vårt material en av kostnads- mässiga och administrativa skäl betingad selektion av dels på varje företag frekventa yrken, dels större företag inom respektive bransch. Inom de olika företagen har emellertid för varje yrke slumpvis uttagning ägt rum, i den män inte hela yrkeskategorin kunde deltaga. Såtillvida bör alltså materialet vara representativt för yrkesutövare i respektive yrken vid större företag inom branschen. Förfarandet är en tillämpning av »multi-stage cluster sampling» (Chein 1959, s. 533 ff.) som i Sverige närmast motsvaras av den metod som tidigare använts av Malmquist (1958, s. 76 ff.) på grundval av Dalenius (1957). Det bortfall som det tidigare (s. 78) omtalade uteslutandet av företag på orter vilka under en för de jämförande kunskapsprövningarna kritisk period hade övergått från obligatorisk sjuårig till åttaårig skolplikt åstadkommer, torde, vad beträffar de anställda med sjuårig folkskola re—

spektive realexamen som grundutbildning, inte ha medfört någon för bear- betningen (se kap. 15) mer betydande systematisk effekt.

Suarsfrekvensez'na i enkäterna och deltagandet i fältundersökningarna är i stort sett tillfredsställande med undantag av lärarenkäten i modersmålet, vars resultat bör bedömas extra försiktigt med hänsyn till den lägre svarsfre- kvensen. Frånsett en svag tendens i denna sistnämnda enkät, har bortfalls- analyserna inte gett stöd för något antagande om selektivt bortfall i för dessa undersökningar relevanta hänseenden.

KAPITEL 3

Principer för bearbetning och redovisning samt analys

av undersökta grupper

A. Allmänna principer för bearbetning och redovisning

a. Utgångspunkter

De allmänna målsättningar som angivits för undersökningen (jfr kap. 1) innebär för bearbetningen och redovisningen, att tyngdpunkten bör ligga på en sammanfattande översikt av huvudresultaten. Det rika deskriptiva materialet ger visserligen i stort sett obegränsade möjligheter att fördjupa analysen av många i och för sig intressanta problem, som dock måste be- dömas som av sekundär betydelse för framställningens huvudsyfte. Vi skall därför i möjligaste mån begränsa redovisningen i denna volym till huvud- aspekterna. Detta innebär, att vissa data, som traditionellt brukar redo- visas relativt fylligt i undersökningar av motsvarande typ, i denna volym kommer att ägnas en mycket begränsad uppmärksamhet, så snart de inte är av avgörande betydelse för huvudframställningen. Den del av dem, som är av större intresse från speciella synpunkter, kommer att redovisas i annat sammanhang.

De ovan angivna allmänna synpunkterna får sina konkreta konsekvenser framför allt i följande två avseenden. För det första innebär de, att analy- serna av krav på kunskaper och färdigheter samt kunskapsstandarden en— ligt de olika kriterierna genomgående utföres på gruppnivå. Innebörden härav torde bäst belysas genom ett generellt exempel, hämtat från enkä- terna till yrkesskolorna.

Yrkesskoleenkäten har gått ut till samtliga förekommande typer av yrkessko- lor (jfr kap. 2), och separata svar har inkommit från de olika yrkeslinjerna. Dessa representerar en mycket stor variation med avseende på undervisningens inrikt- ning och utformning, vilket framstår mycket tydligt redan vid en första analys av utbildningslinjernas benämning eller den klassifikation som företagits i Svenskt skolväsende (1956). Sålunda indelas utbildningen inom malmbrytning och metall— industri (tab. Riket IX) i 13 olika linjegrupper, vartill kommer företagsskolorna som en särskild kategori. Inom träindustrin urskiljes på motsvarande sätt sex linjer, inom husligt arbete åtta etc. Totala antalet olika slag av fackavdelningar utgör enligt den citerade publikationen 108. Antalet kan naturligtvis med olika indelningsgrunder göras större eller mindre.

Det inses lätt, att en redovisning som skulle omfatta jämförande analyser av kunskapskrav etc. i 108 olika undergrupper skulle bli orimligt omfattande och

dessutom alltför detaljerad för att vara lämpad att läggas till grund för en sam- manfattande översikt av den allmänna tendensen bland yrkesskolorna. Vi har därför grupperat materialet i ett betydligt färre antal enheter, på vilka vi bygger analysen. Den indelning i ett tiotal linjegrupper som vi företagit, har givetvis gjorts före och oberoende av bearbetningen av de empiriska resultaten. Den bygger på en konventionell indelning i olika yrkesområden.

Varje yrkeslinje har visserligen erhållit en kodsiffra i en mycket mer specifik indelning, som utförts med hjälp av yrkesnomenklaturen på sätt som närmare redovisas nedan (5. 88 f.). Denna specifika indelning utnyttjas dock inte i redo- visningen i denna volym. De till det logiska innehållet vidare men till antalet färre linjegrupperna utgör sålunda utgångsvärdena för de följande analyserna, oberoende av om de inom sig rymmer en större eller mindre, signifikant eller inte signifikant variation mellan de enskilda yrkeslinjerna ifråga om de under— sökta variablerna. Detta innebär att materialet i sin i det följande redovisade form mindre väl lämpar sig för en detaljerad differentiell analys med utgångs- punkt från enskilda yrkeslinjer. Det går alltså inte att som något biresultat av denna redovisning jämföra yrkeslinjer på mer specifik nivå än de linjegrupper som vi använt. Däremot är det fullt möjligt att i en senare fas av undersökningen, om så är motiverat, underkasta primärmaterialet en dylik mer specifik analys, un- der förutsättning, att det siffermässiga underlaget är tillräckligt för något sådant.

De ovan anförda generella synpunkterna innebär för det andra, att ana- lysen företrädesvis gäller huvudtendenserna för flertalet skolor inom varje grupp. Den utgår med andra ord från de olika centralmåtten (Connolly & Sluckin 1958, s. 19 ff.) och behandlar endast i särskilda fall differenser ifråga om spridningar och liknande. Som närmare framgår nedan, kan jämförande studier av dessa karakteristika i denna volym av tekniska skäl ofta på förhand sägas bli mindre givande.

1). Olika typer av analyser

Trots vad som ovan sagts föreligger i enkätmaterialet vissa möjligheter att variera analystekniken. Med utgångspunkt från de linjegrupper vi begag- nar som utgångsmaterial är det undersökningens huvudmålsättning att studera dels den allmänna genomgående tendensen i totalmaterialet, dels variationen mellan de olika linjegrupperna. Därtill kommer den omvända aspekten att studera variationen mellan olika moment inom totalmateria- let eller för en enskild linjegrupp.

Även i detta fall kan ett exempel från den första huvudaspekten (kap. 1), behovet av kunskaper och färdigheter, belysa det angelägna i att använda varandra kompletterande analysmetoder. För enkelhetens skull begränsar vi diskussionen till att gälla kraven på förkunskaper enligt de mottagande skolorna.

För att en deskriptiv analys av denna variabel skall kunna vara användbar dels som deskription för praktiska syften, dels för jämförelser med övriga delunder- sökningar, bör den rimligtvis kunna ge _— om än något osäkra —— svar på föl- jande frågor.

1) Vilka moment inom matematikämnet bedömer de mottagande skolorna som de viktigaste och vilka som mindre viktiga? 2) Ger alla linjegrupper inom yrkesskolematerialet samma ungefärliga vikt åt de olika momenten? 3) Om inte, vilka moment bedöms som viktiga av t. ex. industriutbildningen och vilka av kontors- och handelsutbildningen? 4) Hur är överensstämmelsen mellan yrkeslinjer och gymnasielinjer? 5) Finns det några nämnvärda skillnader mellan olika moment för totalmate- rialen eller enskilda linjegrupper, så att man kan urskilja grupper av moment, av vilka några bedöms som mycket angelägna, andra som måttligt och andra åter som mindre angelägna? 6) Kan man urskilja någon gemensam nämnare eller största gemensamma faktor, i vilka krav sålunda föreligger från samtliga utbildningslinjer? Hur stor är i så fall denna, dvs. hur många och vilka moment omfattar den? Dessa frågor, som inte är uttömmande, kan på analogt sätt ställas även beträf- fande yrkeskrav och fritidsbehov liksom ifråga om standarden på kunskaper och färdigheter hos elever i yrkesskolor och gymnasier samt hos olika yrkesutövare.

Frågorna ovan ger vid handen, att analyserna från teknisk synpunkt blir av flera slag. Vi har dels analyser av differenser inom en och samma huvud- variabel. Hit hör dels analyser av differenser mellan olika moment, vilka i sin tur närmast gäller deras relativa vikt eller rangordning, dels analyser av differenser mellan olika linjegrupper eller mellan olika totalmaterial, t. ex. från yrkesskolorna respektive gymnasierna. Dessa senare analyser kan gälla antingen deras relativa vikt eller rangordning i de olika grupperna eller deras absoluta skattningsvärden. Utmärkande för dessa analyser är bl. a., att de bygger på samma formella referenssystem. Särskilt gäller detta differenserna mellan moment inom varje linjegrupp, där skattningarna ut- förts av samma bedömare. Men även för jämförelser mellan olika linje- grupper har vi vid utarbetandet av frågeformulären sökt sörja för, att de tolkas lika av alla svarande. Därvid är att märka, att de individuella diffe- renserna i detta fall är av underordnat intresse, därför att de kan förut- sättas taga ut varandra i det material som utgör underlaget för gruppjäm— förelserna. Det bör också betonas, att de jämförelser som utnyttjar relativa data, t. ex. rangordningar, torde vara mindre influerade av systematiska bedömningstendenser och differenser ifråga om uppgiftslämnarnas referens- system. Dessa typer av analyser, som alltså rör den relativa vikten av olika moment (den ordning i vilken momenten bedöms som angelägna) bidrar sålunda till att belysa strukturen ifråga om krav på förkunskaper etc. samt likheter och skillnader inom denna. Vi benämner i det följande denna typ av analys strukturlikhetsanalys eller strukturjämförelser.

Som närmare utvecklas nedan (5. 100), kräver denna analys inte minst för praktiska syften en komplettering genom studier av differenser av nivån ifråga om skattningsvärdena. Härvid förutsättes jämförbarhet ifråga om be— dömarnas referenssystem (jfr nedan 5. 100). Kräver yrkeslinje x mer av ett givet moment än yrkeslinje y? är den enklaste fråga man kan anföra, för

att belysa innebörden av denna analysform. Den utgår alltså från de abso— luta centralmåtten och prövar differenserna mellan dem. Denna nivåanalys är t. ex. oumbärlig för fastställande av en minsta gemensam nämnare eller största gemensamma faktor, eftersom detta förutsätter, att man i materia- let drar en låt vara godtycklig gräns mellan sådana skattningsvärden som kan anses uttrycka mer väsentliga krav och sådana som inte gör det.

Hittills har vi i diskussionen rört oss med analyser av differenser inom en och samma variabel. Om vi, närmast med utgångspunkt från de tabel- ler i vilka dessa resultat redovisas, sammanfattar dessa analyser under benämningen vertikalanalyser, är det naturligt att benämna analyser som går ut på jämförelser mellan olika variabler för horisontalanalyser. Denna benämning täcker sålunda för det första alla jämförelser ifråga om huvud- variablerna, t. ex. krav på förkunskaper och resultatet av skolans under- visning liksom också relationerna mellan dessa variabler och den tredje huvudaspekten (kap. 1), skolundervisningens utformning enligt lärarenkä- terna. För det andra kan benämningen avse jämförelser mellan olika va- riabler inom samma huvudvariahel, t. ex. förkunskapskrav för yrkesutbild- ning och yrkeskrav för en och samma yrkesgrupp. I det senare fallet är vissa direkta numeriska beräkningar genomförbara, i det förra, särskilt vid den avslutande jämförelsen mellan samtliga variabler för olika momentgrupper, blir vi hänvisade till en kvalitativ sammanfattning, eftersom vi saknar ett kriterium mot vilket vi kan ge de olika variablerna vikter. Då de enklare horisontalanalyserna enligt ovan inte i någon mer väsentlig grad skiljer sig från vertikalanalyserna” skall vi använda dessa termer med försiktighet och i stället för klarhetens skull vid de olika analyserna mer konkret ange, vad jämförelserna gäller. Att vi här ändå uppehållit oss vid dessa begrepp sammanhänger med att vi velat framhålla de principiella skillnaderna. Begreppen spelar också en viss roll i den något utförligare diskussion av innebörden av undersökningarnas uppläggning, som blir nödvändig i en mindre teknisk framställning (Husén & Dahllöf 1960, kap. 5). Vi har där mer utförligt och med grafisk framställning belyst de skillnader t. ex. ifråga om de tidpunkter i utbildningsgången samt undersökningsgrupper- nas sammansättning, som de olika bedömningarna respektive kunskaps— prövningarna gäller. Den informationen framgår direkt av kap. 1 i denna volym, särskilt tab. 2.

c. Allmänna beräkningsmetodiska problem

För de olika ovannämnda analystyperna användes olika statistiska meto— der, som närmare anges i varje särskilt fall. Där ej annat utsäges, sker alla

9 Så som vi definierat termerna ovan, kallar vi en jämförelse mellan yrkeskrav enligt arbets- ledare och yrkeskrav enligt arbetstagare för horisontalanalys men en jämförelse mellan yrkes- krav enligt arbetsledare avseende å ena sidan svarvare och å andra sidan grovplåtslagare för vertikalanalys.

signifikansprövningar genom tvåsidiga test (Henrysson 1957, s. 83). Som signifikansnivå begagnas genomgående .05, men även signifikanser med lägre P-värden redovisas till ledning för dem, som vill bedöma resultaten från andra nivåer. Av utrymmesskäl anges i flertalet tabeller signifikans- nivån enbart genom asterisker i kolumnen för P, varvid * = P ( .05, ** = P ( .01 samt *** = P ( .001.

Strukturlikhetsanalyserna, som i princip utgör en jämförelse av rang- ordningar, utnyttjar således rangkorrelationer (rho). Vid bedömningen av dessas numeriska storlek bör följande beaktas. I allmänhet analyseras där- vid två eller flera serier av bedömningar, där rangordningen i var och en är baserad på centralmått för grupper, medianer eller liknande. Genom att flertalet rådata på detta sätt härrör från grupper innebär detta, att relia- biliteten (Ekman 1957, s. 46 ff.) som regel torde vara högre än vad som är vanligt i analyser av data från individuella observationer. Detta är tämli— gen självklart och verkar för korrelationerna mot högre värden än vad som är vanligt vid jämförelser mellan enskilda observationer.

Ytterligare en omständighet torde verka i samma riktning. Båda de äm- nen som här är föremål för behandling, är till sin struktur sådana, att de kräver vissa grundläggande färdigheter för att över huvud taget kunna hanteras. Alla former av matematiska operationer så som de definierats i våra frågeformulär kräver behärskande av de fyra räknesätten åtminstone ifråga om hela tal och decimalbråk. På samma sätt förutsätter flertalet modersmålsmoment grundläggande färdigheter i att läsa, skriva etc. Detta är så självklart, att det inte borde behöva påpekas, men vi gör det ändå, eftersom just denna egenskap hos ämnena blir av en viss betydelse för korre- lationernas styrka och riktning. De grundläggande momenten kan näm— ligen härigenom förutsättas vara desamma för samtliga utbildningslinjer och/eller yrken, vilket binder de lägsta rangnumren till vissa bestämda moment. På detta sätt kan man aprioriskt vänta dels att negativa korrela- tioner inte skall uppträda ifråga om kunskapskrav, dels att denna faktor skall ha en förhöjande effekt på de positiva korrelationerna. Ju fler ge- mensamma moment, desto högre korrelationer är en definitionsmässigt självklar regel. Vad vi däremot inte på förhand kan förutse, är graden av strukturlikhet inom den ram som återstår. Därför är strukturlikhetsana- lysen ett viktigt medel för oss att identifiera för olika grupper gemensamma och inte gemensamma moment.

&. Frågor rörande reliabilitet, variabilitet och fördelningar

Reliabiliteten (Ekman 1957, s. 32 ff.) hos de i de jämförande kunskaps- prövningarna använda instrumenten redovisas separat 1 kap. 16. Relia- biliteten hos frågorna i enkäterna har av utrymmes- och kostnadsskäl inte prövats eller redovisats fullständigt. För vårt vidkommande tjänar relia-

bilitetsprövningarna av frågeformulären närmast ändamålet att visa, att bristande reliabilitet hos instrumentet inte är en faktor som förklarar ev. frånvaro av statistiskt Säkerställda skillnader, där man på goda grunder kan vänta sådana. Resultaten av de följande prövningarna kommer där- för att kunna belysa reliabilitetsfrågan indirekt. Det faktum, att alla våra differenser rör skillnader mellan gruppdata, innebär, att reliabiliteten kan prövas genom jämförelser mellan centralvärden för relativt stora grupper, vilket i sin tur torde medföra stabilare värden.

En stickprovsmässig reliabilitetsprövning har dock företagits. Den har utförts som retestning efter ett år och gäller variabeln förkunskapskrav i matematik från en skolform, småskoleseminarierna, som tillfrågats två gånger. Korrelationen (r) ifråga om medianvärdena för de 48 momenten vid de två prövningarna uppgår till .95.

Även frågorna rörande spridningar och fördelningar hör till dem som, i enlighet med de ovan angivna allmänna principerna för bearbetning och redovisning, inte kommer att redovisas annat än i särskilda fall.

Ifråga om variabilitetsmåtten (Connolly & Sluckin 1958, s. 32 ff.) gäl- ler i vårt fall dels att dessa karakteristika för de använda kunskapsproven redovisas i vanlig ordning (kap. 16), dels att de i övrigt inte redovisas numeriskt för de enskilda linjegrupperna. Däremot redovisas ofta varia- tionsvidden mellan de enskilda linjegrupperna (yrkesgrupperna) inom ett totalmaterial. Anledningen till vår restriktivitet ifråga om redovisningen av de enskilda gruppernas variabilitetsmått är i första hand, att de är av underordnat intresse för huvudframställningen (jfr ovan 5. 82) och där— till skulle spränga ramen för de redan i avsevärd grad komprimerade ta— bellerna.

Därmed är givetvis inte sagt, att dessa mått skulle sakna vetenskapligt intresse i förevarande sammanhang. De skulle t. ex. i princip kunna ut— nyttjas som mått på den säkerhet, med vilken bedömningarna avgivits. Detta skulle dock inte kunna ske i vårt fall utan avsevärda specialberäk- ningar. Följande faktorer försvårar nämligen en direkt jämförelse mellan variabilitetsmåtten för olika grupper. För det första arbetar vi, som när- mare redovisas nedan (kap. 4), i enkäterna i första hand med icke-para- metriska bearbetningsmetoder. Antalet svarsalternativ är vidare ofta ganska begränsat och momenten uppvisar inbördes stora olikheter. Detta med- för ofta tak- och botteneffekter, som gör jämförelser mellan kvartilvärden för sådana moment skäligen meningslösa. Jämförelser mellan moment utan sådana effekter skulle dock från denna synpunkt vara meningsfulla.

Däremot föreligger en annan omständighet, som gör, att direkta jäm- förelser mellan variabilitetsmåtten för olika linje— eller yrkesgrupper synes mindre meningsfulla som ett mått på bedömningarnas säkerhet. Linje- grupperna kan, som närmare kommer att framgå av det följande, nämligen knappast betecknas som lika homogena med avseende på de i gruppen in-

gående enskilda utbildningslinjernas respektive yrkesgruppernas natur. Vissa linjegrupper måste med nödvändighet i större utsträckning än andra i sig samla utbildningslinjer av olika slag. Särskilt i en typisk >>restgrupp>> som »övrig industri» blir detta fallet. Dessutom är det av metodiska skäl synnerligen svårt att utifrån yrkesnomenklaturen eller dylikt erhålla ett tillförlitligt mått på graden av homogenitet i denna mening. Dessa svårig- heter bör självfallet också beaktas vid slutsatserna angående centralten— denserna. För variabilitetsjämförelserna innebär de, att dessa som de före- ligger måste betraktas som ett utslag både av graden av den bedömar— säkerhet, som vi ville pröva, och av linjegruppernas olika homogenitet med avseende på undergruppernas natur.

Vad som ovan sagts om variabilitetsmåtten gäller i tillämpliga delar också om redovisningen av fördelningar av nivåvärden. Endast i de fall vi på grund av uteblivna signifikanta differenser, där man skulle ha vän— tat sådana, finner anledning till särskild analys, kommer fördelningarna att återges. Det innebär, att det som regel endast blir de mindre represen— tativa fördelningarna, som kommer till synes, vilket kan ge ett missvisande intryck. Av utrymmesskäl kan vi emellertid inte redovisa alla ifrågakom- mande fördelningar.ln Allmänt kan sägas, att de som regel uppvisar för ifrågavarande typer av variabler fullt normala karakteristika.

B. Indelningen i utbildnings- och yrkeskategorier

a. Enkäterna till yrkesskolor och gymnasier

Yrkesskolematerialet

Som ovan framhållits, erhöll vi i enkäterna till de yrkesutbildande sko- lorna och företagen separata svar för olika utbildningslinjer, vilka ko- dades med hänsyn till utbildningens allmänna inriktning. Den kod, som därvid användes för grundmaterialet, var förhållandevis detaljerad och hade med utgångspunkt från indelningen i Svenskt skolväsende (1956), Yrkes- förteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (1952) samt yrkes- beskrivningarna i Svenskt yrkeslexikon (1951 ff.) utarbetats med hjälp av tjänstemän vid Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen (se förordet) efter de synpunkter som är vägledande för den pågående revisionen av yrkesför- teckningens gruppnummerkod.

Som likaledes ovan framhållits, visade det sig för huvudbearbetningen nödvändigt att genomföra analysen med endast ett tiotal linjegrupper. Materialet i grundförteckningen grupperades sålunda efter den gängse indelningen i yrkesområden, som kommer till uttryck dels i de ovan cite— rade arbetena, dels och framför allt i Yrkesutbildningen i Sverige (1954)

1" Enbart för en fråga i en av de större enkäterna skulle krävas analys av ett mycket stort antal fördelningar, t. ex. i YMa 480 stycken.

samt Kungl. arbetsmarknadsstyrelsens broschyrserie Skolor för yrkesut- bildning (1956). Samma huvudprinciper för indelningen återfinns också i den indelning i grenar av årskurs 9 y som tillämpas inom försöksverk- samheten. (Timplaner och huvudmoment, 1957, s. 26.) Vissa modifika— tioner har dock ägt rum, så att ytterligare uppdelning skett i de mest fre- kventa yrkesområdena.

Vi redovisar nu indelningen av yrkeslinjerna i huvudgrupper med angi- vande av de förkortningar, som användes i det följande. För varje sådan linjegrupp ger vi exempel på mer frekventa yrkeslinjer (kurser) som ingår i gruppen.

1. (J) Utbildning inom jordbruk med binäringar. Lantmannaskolor, jordbruks- skolor, trädgårdsutbildning, skogsskolor.

2. (M) Metallntbildning. Mekanisk verkstadsskola, utbildning av metallarbetare, maskin- och bänkarbetare, reparatörer—smeder—svetsare, vcrktygsmakare, gruv- arbetare, järnbruksarbetare.

3. (ME) Utbildning av motormekaniker och elektriker. Bil- och motormeka— niker, vapenmekaniker, elektriker, signalreparatörer, radio—, tele- och radarmon- törer, bilelektriker.

4. (TB) Utbildning för trä— och byggnadsindustri. Byggnadssnickare, möbel- snickare, inredningssnickare. Murare. Målare.

5. (ÖI) Utbildning för övrig industri. Bleck- och tunnplåtslagare. Värme- och sanitetsmontörer, rörläggare. Cellulosaindustri. Kemisk-teknisk industri. Grafisk industri. Finmekaniker. Läder-, hår- och gummiindustri. Textil- och beklädnads- industri. Laboratoriebiträden.

6. (TMC) Utbildning för trafikyrken samt militära och civila bevakningsyrken. Sjömansskola, sjöbefälsskola, telefonist- och telegrafistutbildning. Militär instruk- törsskola. Fältflygarutbildning. Polisskola.

7. (K) Kontors- och handelsutbildning. Allmän handels- och kontorsutbildning (ej handelsgymnasium). Detaljhandelskurser. Korrespondentutbildning.

8. (Hu) Huslig utbildning. Hushållskurser. Husmodersskola. Lanthushållsskola.

9. (V) Utbildning till vårdande yrken. Sjuksköterskeskola. Tandsköterskeskola. Barnsköterskeskola.

10. (P) Utbildning till pedagogiska yrken. Förskollärare. Särskollärare. Skol- kökslärare. Lanthushållslärare. Handarbetslärare.

Som framgår, täcker denna förteckning en stor variation utbildnings- linjer. Detta är fallet även inom vissa linjegrupper, främst grupperna ÖI och TMC. Det bör vidare observeras, att yrkesutbildning i det militära så långt möjligt har klassificerats under motsvarande rubriker för civil ut— bildning. Antalen i de olika linjegrupperna redovisas i samband med re— sultaten från enkäterna.

Gymnasiematerialet

I detta material redovisas varje gymnasielinje för sig. Inom det allmänna gymnasiet skiljer vi sålunda på allmän, latin— och reallinje, och var och en av dessa indelas i sin tur i tre- och fyraåriga. Fackgymnasierna indelas i

handelsgymnasielinjer och linjer vid högre tekniska läroverk, seminarierna i folk— och småskollärarlinjer. I övrigt hänvisas till den följande redovis- ningen.

b. Arbetstagarna i fältundersökningen i näringslivet

Yrkesgrupperna i arbetstagarmaterialet har tidigare presenterats i kap. 2. Här skall de närmare definieras samt analyseras med hänsyn till vissa karakteristika.

Yrkesgrupperna inom verkstadsindustrin har definierats med utgångs— punkt från Sveriges Verkstadsförenings Statistik rörande arbetarlöner (1952). Grovplåtslagarna definierades med gruppnumren 300—309, svar— varna med nr 400—409 samt hopsättarna (lättare) med nr 710—719 och motsvarande i huvudgrupperna 72 och 73 (serie- resp. bandhopsättare) (a. a. s. 17 ff.). Till grovplåtslagarna förs sålunda även fartygsplåtslagare (302), utslagsmän (304), nitare och diktare (305). Till svarvarna räknas supportsvarvare, revolversvarvare, halvautomatsvarvare, automatsvarvare. karusellsvarvare och andra. Däremot ingår inte i någon av dessa grupper verktygsarbetare, vilka redovisas i numren 200—219 (a. a. s. 16).

Vid samplingen tillämpades den formella yrkeskodningen strikt, även om vi var medvetna om att företagen varierade något i sin praxis. Då denna i sin tur inte gick att närmare kartlägga, ansåg vi det bäst att följa perso- nalkontorets (motsvarande) kodifiering. Vid bearbetningen hade vi för de enskilda deltagarna, på grund av att undersökningen utfördes under full anonymitet, endast tillgång till arbetstagarnas egna uppgifter i frågefor- muläret, som alltså blev avgörande för kodifieringen i bearbetningen. En- dast i några enstaka fall förekom avvikelser ifråga om yrkesgruppen.

Inom övriga industriyrken förelåg inte samma möjligheter till en spe- cificerad inplacering i en formaliserad yrkesnomenklatur. Uttagningen av personal inom dessa yrkesgrupper grundade sig emellertid på samma prin- ciper som inom verkstadsindustrin, vilket medför, att grupperna torde kunna betraktas som likvärda vad avser yrkesspecificiteten. Sålunda defi- nierades de återstående yrkesgrupperna med produktionsarbetare inom gruvindustri, kallvalsverk, träindustri (möbel- och inredningssnickare och motsvarande, alltså ej sågverksarbetare eller dylikt), bageri och konserv- fabriker (frukt— och grönsakskonservindustri men ej fiskkonservindustri).

Samplingen av tjänstemännen i kontoristgruppen ägde rum med utgångs- punkt från gruppnumren 9007 (kontorist), 9008 (kontorsbiträde) samt 9508 (maskinskrivare) enligt Yrkesnomenklatur för tjänstemän (1957). Vid be- arbetningen har vi dock, av skäl som ovan angetts, inte kunnat utnyttja dessa uppgifter, utan vi har indelat detta material i två huvudgrupper med ledning av deltagarnas egna uppgifter. Den ena gruppen har vi kallat all— männa kontorister (Ka), den andra specialkontorister (Kb), varmed vi av— ser kontorister med specialisering på bokföring, kassatjänst etc., som de-

finitionsmässigt torde innebära arbetsuppgifter omfattande numeriska be- räkningar. Till dessa grupper kommer ytterligare försäkringstjänstemän (Fö) samt banktjänstemän (Bk). Vid försäkringsföretagen ingick även per— sonal tillhörande kontoristgruppen i stickprovet, och dessa har givetvis re— dovisats i grupperna Ka eller Kb.

Bearbetningen av materialet från fältundersökningen redovisas i detalj i följande kapitel (kap. 15—18). Här skall endast det insamlade materialet specificeras med avseende på vissa bakgrundsvariabler. Enligt tab. 15 före- låg data från 1 586 personer, fördelade på olika yrkesgrupper. Av dessa har två icke bearbetats i detta sammanhang. Det gäller dels en mindre grupp affärsanställda, vilken sparas till bearbetningen av ett större ma- terial inom denna kategori, som insamlats under hösten 1959, dels en mindre grupp hålkortsoperatörer, som kommit att ingå i kontorsgruppen på två företag men som utgör otillräckligt underlag för bearbetning. Anta— let framgår av följande uppställning:

Antal deltagare enl. tab. 15 .......................... 1586 Avgår: Affärsanställda .............................. 40 Hålkortsoperatörer .......................... 14 54 Underlag för bearbetning 1 532

I tab. 18—20 specificeras nu det återstående materialet (n = 1 532) med hänsyn till grundläggande skolutbildning. En jämförelse med tab. 15 visar vissa obetydliga differenser i några grupper. Dessa utgör den ovan nämnda diskrepansen mellan företagens kodning och arbetstagarnas uppgifter. Då vi med hänsyn till anonymiteten inte kunnat identifiera de individer, för vilka det föreligger avvikelser, har vi vid bearbetningen utgått från arbets- tagarnas egna uppgifter. De obetydliga differenser som kan utläsas ur jämförelsen, gäller också i några fall differenser mellan arbetar- och tjänstemannagrupper. Det rör sig i dessa enstaka fall om sådan personal, som av företagen redovisas som arbetarpersonal men som med hänsyn till egna uppgifter, vanligen lagerarbete, av oss kodifierats som lagerkonto- rister. Erfarenheterna från fältarbetet ger vid handen, att det i dessa fall är fråga om företag utanför verkstadsindustrin, som mindre strikt till- lämpar yrkesnomenklaturen för tjänstemän.

I tab. 18 har specificerade uppgifter endast givits för manliga industri- arbetare. Resultaten för de kvinnliga industriarbetarna kommer inte att bearbetas i detta sammanhang.

Av tab. 18—20 framgår vidare utsträckningen av det bortfall i bearbet- ningen, som sammanhänger med att vi trots instruktionerna vid samp- lingen, råkat få med en del individer, som faller utanför de givna defini- tionerna av populationen. Det totala antalet uppgår till 3,5 % av deltagarna. Därtill kommer de, som uteslutits från bearbetningen på grund av för lågt deltagande från företaget i sin helhet enligt redovisningen ovan (3. 78).

Tab. 18. Specifikation av de manliga industriarbetarna i fältundersökningen inärings- livet med avseende pa” grundläggande skolutbildning

Antal Män: Avgående på grund av Grundutbildning otill- Åter- Yrkes— d" ej definitions- räck. stå- över f01k_ därav med grupp to" arav enlig(t) delt- 5.3 ende folk- skola årskurs tält i ' män sko— t .. ot. tore- la Kv M utb. yrke ålder tag 6 7 8 Gr ..... 119 —— 119 9 2 1 23 35 84 6 78 24 52 2 va . .. 82 1 81 3 1 — — 4 77 7 70 13 53 4 Gpl .... 167 —-— 167 7 -— — 7 160 17 143 17 85 41 Sv ..... 204 18 186 — 1 — 1 185 22 163 29 94 40 Hs ..... 113 24 89 3 1 1 —- 5 84 9 75 17 40 18 Tr ..... 175 18 157 5 1 — 6 12 145 6 139 27 110 2 Bg ..... 34 4 30 —— 5 —— 5 25 _ 25 2 14 2 st .. .. 99 61 38 1 —— 1 — 2 36 3 33 3 24 6 Summa 993 126 867 28 j 5 | 9 29 j 71 796 70 | 726 132 472 122

Tab. 19. Specifikation av de manliga tjänstemännen i fältundersökningen indringslivet med avseende på grundläggande skolutbildning

Antal Män: Avgående på grund av Åter- Grundutbildning Yrkes— e' — — . stå— . .- J definltlons— Otllll' Real- Folk- Övn _ darav . - g grupp ttaolt enhg(t> delt. i sza fälg: cxa- skola folk- Övrigt Kv. M. utb. Iyrkelålder toret. men årsk7 skola Ka .. 211 169 42 2 — —— 2 40 13 7 7 13 Kb. . 190 95 95 6 —— 6 12 83 26 18 17 22 Fö . . 53 35 18 2 — 1 — 3 15 9 — 3 3 Bk . . 85 40 45 4 — —- 4 41 40 —— _ 1 S:a 539 | 339 200 14 — 1 j 6 | 21 | 179 | 88 | 25 | 27 | 39

Tab. 20. Specifikation av de kvinnliga tjänstemännen ifältundersökningen inärings- livet med avseende på grundläggande skolutbildning

Avgående på grund av Åt Grundutbildning er— Yjäes' Agfa ei dennitionsenligu) otillr. ååå; Real- anZi- Folk- Övrig g pp ' delt. i S:a kv exa- skole- skola folk- Övrigt utb. yrke ålder föret. ' men k ärsk. 7 skola omp.

Ka . . 169 4 — 1 1 6 163 44 10 58 31 20 Kb . . 95 3 —- 5 8 87 21 2 33 19 12 Fö . . 35 1 — —— 1 34 15 5 4 5 5 Bk . . 40 3 —— — _ 3 37 22 14 — 1 S:a 339 11 _ 1 6 18 321 102 31 95 55 38

Den förra kategorin kan indelas i tre kategorier, nämligen dels sådana per— soner med annan grundläg fande skolutbildning än som avsetts, vanligen då helt eller delvis utbildning utanför Sverige, skolgång i hjälpklass och dylikt, dels sådana med yrkesangivelse utanför definitionen, dels sådana med andra födelseår än som avsetts. Det bör observeras, att de samplingfel, som dessa avvikelser representerar, sannolikt motsvaras av fel beträffande sådana, som enligt definitionerna borde ha men i praktiken inte har kommit ifråga för urval. Svårigheterna är emellertid betydande att i undersökningar som denna på ett större antal företag erhålla en i alla avseenden fullt korrekt personalstatistik som grund för urvalet. Felfrekvensen torde mot denna bak— grund kunna betecknas som ofrånkomlig.

Övriga data om deltagarna i fältundersökningen lämnas i samband med resultatredovisningen i kap. 16.

_ "N|.-_. då?-FTF?! n'lrl

3.31 Irläilhmjum ran.»

' kat tärnan - .vl ..; dl!:

_ * V". är ' , 'if—orginwliqirjlfl' ännu,-I ”Wild _ t ' Hig: :||te ljng'tÖ- *.

111le lil-7.31

II

BEHOV AV KUNSKAPER OCH FÄRDIGHETER

I'. '.L.".".,' _."'.. .” . l-a . "__| ”| —_ . | '_'_']|||_-*"*|'*t _.u S_qu ..”—M . ' . w, W'Z' ' -; "i" ,,v' " ' 'v-,L_ . ,,— . _r ;» -_ ' nu.) "'.'” * ”*, ;" .'—' : ' .- -—.| _ 4 __ | ||_1 .. .d” |. . r. " lHj ”& lefu— |H lll'1 ar 7| | : * . | * - .. -' ' ' ' '. - i.. nu F | | . . f , *—. &_ Hf.. .. _, : ' , . l.”..lldlll ** "| ” l”. l:L> ; wat. | lll-Huv ** || :| _: WIJ-. ” :.. t.”.r'l |,' --: ' .. . .III J, F.; I..]_ I ' l » I I ... | . ' | ' rill ; _. ' ut.. ;Htllv . _!— I . ' l III _- - l i _ ...?. || _Il'. |||1..| Ä. ,' *, '. .Mtji. ' ' ” lr. .' ||; .; Lp: ;. _'1." .j". |:" |.|.| . __"»— q .'_ :., |:. ] t . |. _. . ..,r. . _ ., ||._ .. __. .; "FSI '.;w r .'-:,L||, - ,. ' IH. +,:

. 1. ' __ f , _ l» .' i."' _ ." '||_ Flt! ' ll—Hjb* * | _! 'i _ | |'-- "'.” » '| || (' H. 5 ll | ([I i i u.. "' i ,. '”;LÄjfi' lälwiwå'

Mil—|| TH | .a.) ' ' l—l. j-. .. l1 l-l ' |. . - . , || _ ... || _ . ' , . || '|' l||' _.11111 ' |II .. u ; . " H- _|'III i ll—l '. '( ” 'IIYAI _L|HI - ll | ll

KAPITEL 4

Krav på förkunskaper i matematik för yrkes- och gymnasieutbildning

A . Frågeformulär

Med utgångspunkt från de i kap. 1 angivna principerna konstruerades fråge— formulären rörande kraven på förkunskaper i matematik med särskild hänsyn till att vi skulle undvika de generella och systematiska bedömnings— tendenserna (se Ekman 1946, 1950). Det var sålunda av vikt att ge ett så långt möjligt konkret underlag för bedömningarna liksom att åstadkomma största möjliga jämförbarhet mellan skattningarna från olika håll. Till de åtgärder som vidtagits i detta syfte räknar vi främst följande, av vilka den första närmast hänför sig till de i kap. 2 redovisade urvalsprinciperna.

(l) Urvalet av de tillfrågade har företagits efter yrkeslinje resp. under— visningsavdelning, vilkas lärare för ett givet läsår ombetts besvara formu- läret med avseende på den uttagna enheten. Separata svar föreligger sålun'da för de olika linjerna på yrkesskolorna och för varje avdelning på gymna- sierna.

(2) Ämnet har i den omfattning det bedrivits på den grundläggande sko- lans högstadium (motsvarande) analyserats i olika delar, moment, och se— parata bedömningar har begärts för varje moment. Detta analysarbete har utförts i samarbete med en särskild arbetsgrupp, sammansatt av lärare med erfarenheter från inatematikundervisning på högstadiet och närmast an- gränsande stadier jämte en representant för undersökningsledningen. Grup- pens arbete har letts av lektor Bengt Cullert vid lärarhögskolan i Stock- holm. Samtliga ledamöter framgår av bil. 2.

(3) För att så långt möjligt nå överensstämmelse beträffande tolkningen av de olika momentrubrikernas innebörd, har för varje moment insamlats ett antal konkreta exempel på uppgifter, vilka är mer eller mindre typiska för undervisningen på högstadiet. Dessa har sammanförts i en exempel— samling, som åtföljde varje frågeformulär. Denna gav alltså en precise- rad definition av momentet. Alla uppgifter i denna exempelsamling häm— tades från gängse läroböcker i ämnet. Vi försökte därvid följa principen att få med typiska exempel, oberoende av våra åsikter om deras lämplig- het. En del exempeltyper, som enligt kursplaner och metodiska anvisningar endast mer sparsamt torde förekomma i undervisningen, har särskilt mar— kerats genom att deras nummer satts inom parentes.

Exempelsamlingen skulle enligt anvisningarna utnyttjas som en allmän definition av momentet. För varje moment innehåller den ett mindre an— tal exempel, ordnade i ungefärlig svårighetsordning efter deras placering i läroböckerna, varvid de lättaste hämtats från folkskolans, de svåraste från realskolans läroböcker och de högsta årskurserna där. En bedömning in- nebärande höga krav måste då tolkas som att vederbörande anser, att ele— verna borde kunna räkna flertalet eller alla av de för momentet givna exemplen, medan låga krav rimligtvis innebär, att eleverna endast behövde behärska de lättare uppgifterna.

Det skulle ha varit intressant att försöka genomföra en ännu mer de- taljerad studie, där man kunde ha fått fram exempel för exempel i stället för som nu moment för moment, men av lätt förstådda skäl var detta inte möjligt i vår undersökning.

Vårt intryck från kontakter med de svarande lärarna samt från bear- betningen av materialet är, att exempelsamlingen fungerat mycket väl som ett allmänt definitionsunderlag för bedömningarna och att det inte har förekommit några väsentliga problem om hur den skall tolkas.

(4) Slutligen har vi för att möjliggöra jämförelser mellan olika lärares svar använt fasta svarsalternativ för bedömningarna. Lärarna har alltså fått svara med en av sex föreslagna siffror, vilka var och en givits sin definition i formuläret. Dessa siffror har f. ö. kunnat utnyttjas direkt vid hålkortshearbetningen.

Den fråga, som faller inom ramen för redovisningen i detta kapitel, har formulerats på följande sätt. Svarsalternativen anges även.

Frågor om matematiken i undervisningen Obs! Använd exempelsamlingen, när Ni besvarar de följande frågorna.

I. För att kunna tillgodogöra sig undervisningen, som den nu är upplagd, i den klass (ring) som här avses fordras förkunskaper och färdigheter från den grund- läggande skolan i de moment inom ämnet matematik (räkning), som specifice- ras här nedan: Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—5.

Siffrorna betyder:

Ingen färdighet och ingen allmän kännedom erfordras. Ingen färdighet men någon allmän kännedom erfordras. Ingen färdighet men god allmän kännedom erfordras. Någon färdighet erfordras. God färdighet erfordras.

5. Synnerligen god färdighet erfordras. Efter frågan följde en tabell i vilken samtliga moment upptagits under sina re- spektive huvudmoment. För varje moment angavs vidare inom parentes särskilda nummer, som hänvisade till motsvarande uppgifter i exempelsamlingen. Detta framgår av bil. 6, som upptar momentindelningen i matematikenkäterna. För undantag redogörs nedan. Genom att undersökningarna utfördes med ett års mellanrum, yrkesenkäten vår-

PP.”???

terminen 1957 och gymnasieenkäten 1958, har vissa smärre avvikelser förekommit i formulären. De redovisas här nedan.

(1) I gymnasieenkäten ingick ytterligare två moment, nämligen enklare exem- pel på tillämpad räkning ifråga om aritmetik och ekvationer av den typ som icke kan redovisas under någon av rubrikerna under huvudmomentet tillämpad räk- ning. Det rör sig här huvudsakligen om de enklaste formerna av benämnda upp- gifter med de fyra räknesätten inom området för hela tal och decimalbråk. I sam- band med en systematisk innehållsanalys av ett urval matematikläroböcker, vil- ken emellertid av utrymmesskäl icke kan redovisas i denna volym, upptäckte vi nämligen, att det förelåg vissa svårigheter att klassificera vissa av de enklare exemplen på tillämpad aritmetik och ekvationslösning i de kategorier som ingick i formuläret till yrkesskolorna. En analys av svaren i gymnasieenkäten ifråga om dessa moment bekräftade emellertid vårt antagande, att dessa enklaste benämnda exempel ifråga om de avgivna bedömningarna på båda frågorna helt kunde falla in under motsvarande bedömningar för den mekaniska räkningen. Av detta skäl har vi avstått från att separatredovisa dessa ytterligare två moment i gymnasie- enkäten, vilket endast skulle ha försvårat överblicken.

(2) Genom förbiseende från vår sida förekom ej svarsalternativet 0 i fråga I i enkäten till yrkesskolorna. Felet upptäcktes för sent för att rättelse skulle kunna utsändas. I de fall då denna siffra skulle ha kommit till användning har lärarna i stor utsträckning i stället skrivit ett streck (_) eller något liknande, vilket vid bearbetningen betraktats som 0. Med hänsyn till den använda beräkningstekniken får detta icke någon betydelse för jämförelserna med gymnasieenkäten annat än i de fall att genomsnittliga värden omkring 1 eller därunder blir aktuella. Sär- skild försiktighet har därför iakttagits beträffande tolkningen av sådana diffe— renser.

B. Principer för bearbetning och redovisning

Den skala för bedömningarna, som vi använt, kan inte betraktas som en likastegsskala utan måste hänföras till kategorin ordinalskalor. Även om vi alltså inte kan säga, att skillnaden mellan svarsalternativen 1 och 2 är lika stor som mellan 3 och 4, ger dock denna typ av skala en rangordning mellan de undersökta grupperna eller individerna. (Jfr Ekman 1957, s. 34 f.). För den statistiska redovisningen och signifikansprövningen har vi följaktligen använt s. k. icke—parametriska metoder (jfr Siegel 1956, s. 30 ff.), varvid medianen använts som centralmått. Detta har visat sig lämp— ligt även med hänsyn till att fördelningarna för vissa moment teoretiskt kan förväntas vara utpräglat sneda, nämligen beträffande kraven på för- kunskaper för moment med antingen mycket låg eller mycket hög ange- lägenhetsgrad.

Redovisningen av resultaten sker i två etapper. I den första behandlas totalmaterialen inom vardera yrkesskole- och gymnasieenkäterna. Detta sker närmast för överskådlighetens skull och med hänsyn till att det för praktiska syften kan vara önskvärt att få ett sammanfattande uttryck för totaltendenserna, även om dessa är baserade på ett delvis ganska heterogent material. Några mer definitiva slutsatser kan givetvis inte dragas förrän

efter den andra etappen av redovisningen, som omfattar differenserna inom enkäterna mellan olika grupper av utbildningslinjer. Som närmare utveck— lats ovan (kap. 3) kunde detta material givetvis i sin tur delas upp i än mer specifika grupper, vilket också kommer att ske i vissa specialanaly- ser som redovisas i annat sammanhang. Däremot skulle det med hänsyn till den allmänna målsättningen för denna undersökning föra för långt att i detta sammanhang fördjupa analysen ytterligare.

Inom var och en av de ovannämnda redovisningsetapperna kommer ma— terialet vidare att behandlas från två synpunkter. Den första gäller den all- männa likhet med avseende på strukturen som kan spåras mellan antingen de två enkäternas totalmaterial eller mellan olika grupper av utbildnings- linjer inom de olika enkäterna. Vi uppehåller oss här vid den likhet med avseende på i vilken ordning som olika moment inom ämnet bedömts som angelägna, när det gäller krav på förkunskaper vid de mottagande sko— lorna, och materialen kan för de olika utbildningslinjerna betraktas som fullt jämförbara, eftersom de bygger på samma momentindelning och definitioner. För praktiska syften torde en dylik strukturlikhetsanalys vara särskilt användbar, eftersom den också kan anses förhållandevis fri från inflytanden av tillfälliga rekryteringsförhållanden, som däremot på ett helt annat sätt kan väntas påverka den absoluta nivå, på vilken bedömningarnas medianvärden ligger.

Den andra typen av analys utgår från de absoluta nivåvärdena på media- nerna och kallas därför nivåanalys. Denna bygger bl. a. på förutsättningen om approximativ jämförbarhet mellan nivåvärdena för de olika utbild- ningslinjerna. Som ovan (kap. 3) framgått, vidtogs alla de åtgärder som rimligtvis kan ifrågakomma för att göra bedömningarna jämförbara, t. ex. indelningen i moment och utarbetandet av exempelsamlingen. I detta sam- manhang bör vidare observeras, att denna förutsättning inte endast gäller jämförelser mellan gymnasie- och yrkesskolematerialen utan även alla jäm- förelser inom dessa material. Det finns i det empiriska materialet f. ö. inga tecken som tyder på att det inte skulle föreligga approximativ jämförbar— het mellan bedömningarna från olika håll. Detta kan bl. a. utläsas av att bedömningarna från olika utbildningslinjer varierar på ett meningsfullt sätt, vilket framgår av den följande redovisningen, särskilt tab. 37 samt tab. 38.

Nivåanalysen synes oss utgöra ett oumbärligt komplement till struktur- analysen. Inte minst från praktisk synpunkt torde det vara absolut nödvän- digt att fastställa, om den inbördes angelägenhetsgradering som struktur- analysen gett vid handen, utspelas inom ett större eller mer begränsat om- råde. Om den t. ex. till större delen rör sig om skillnader mellan skattnings— värden, som samtliga innebär mer eller mindre obetydliga krav på färdig- heter, blir Slutsatserna givetvis helt andra än om åtminstone en del moment ligger tydligt högre upp på skalan. Nivåanalysen av kraven på förkunskaper

är också av stor vikt för bedömningen av svaren på frågan om standarden på elevernas förkunskaper. Slutligen kan det vara av såväl teoretiskt som praktiskt intresse att studera variationen mellan de olika utbildningslin- jerna som ett uttryck för ett aktuellt rekryteringsläge. För praktiska slu't- satser måste man därvid hålla i minnet, att rekryteringsförhållandena även varierar i tiden och att vårt material representerar ett stickprov från ett tillfälle och med de allmänna förhållanden inom skolväsendet, som då var rådande. Beträffande förutsättningarna för praktiska slutsatser får vi i övrigt hänvisa dels till kap. 1, dels till den avslutande diskussionen i kap. 24.

C. Totalmaterialen

a. Enkäten till yrkesskolorna (YMa)

Det totala antalet linjer för vilka svar föreligger i enkäten till yrkessko— lorna utgör 931. De siffror som ligger till grund för de i det följande redo- visade resultaten avviker doek något från detta antal. Antalet svar på den nu aktuella frågan utgör nämligen 919. Skillnaden mellan 931 och 919 hän— för sig till sådana formulär, i vilka svar endast lämnats på någon eller några andra frågor, vanligen då de öppna.

Utgångspunkten för vår analys av totalmaterialet är medianvärdena för de olika momenten för samtliga 919 utbildningslinjer. Med ledning av dessa medianvärden kan momenten rangordnas. Att det föreligger stora skillna— der mellan de olika momenten ifråga om medianvärdena är påfallande. Högsta medianvärdet är 4,42, lägsta 0,65, och spridningen är jämn över samtliga mellanliggande värden. Redan detta ger en antydan om att be— dömningarna är nyanserade och fria från mer påtagliga halotendenser. Ten- densen är genomgående även i samtliga undergrupper. (Se t. ex. tab. 37 o. 38.)

Innan vi drar slutsatser angående olika moments relativa angelägenhets- grad, vill vi gärna pröva, om de redovisade rangnumren kan anses företräda några skillnader ifråga om angelägenhetsgrad. Vi företar denna prövning inom de olika huvudmomenten. En sådan prövning synes med fördel kunna göras med Friedmans tvåvägsvariansanalys av rangordningar (Siegel 1956, s. 166 ff.). Då vi inte avser att föra den differentiella analysen längre ned än till vissa huvudgrupper av utbildningslinjer utför vi av praktiska skäl analysen med utgångspunkt från momentens rangordningar, vilka i sin tur grundar sig på medianvärdena, för var och en av dessa utbildningslinjer. Dessa är tio till antalet och redovisas närmare nedan.

Testet anger, om de i huvudmomentet ingående momentens rangordningar för de tio olika linjegrupperna kan anses dragna från samma population, varvid man utgår från rangsummorna för varje moment, vilka blir approximativt lika i de fall då nollhypotesen styrkes.

Tab. 21. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud— moment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala yrkesskolematerialet

Huvudmoment Moment nr n E(Rj)2 dt 76; P

Mekanisk räkning: Aritmetik ..... 20f23, 59 5 5 346,5 4 33,86 *** » » Ekvationer

m. m ......... 28—29, 42—43 4 2 851,5 3 21,09 ***

Sortförvandling ................ 24—27 4 2 859,0 3 21,54 ***

Tillämpad räkning .............. 30—41 12 62 947,0 11 94,21 ***

Geometri: Teorem och konstrukt. 44—46 3 1 258,5 2 5,85 _

» Planimetri ........... 47—52 6 8 824,0 5 42,11 *** » Stereometri ........... 53—57 5 5 220,0 4 28,80 ***

Hjälpmedel .................... 58, 60—67 9 26 471,5 8 52,95 ***

Ett förenklat exempel må anföras för att belysa principen. Två huvudmoment (A och B) kan vardera indelas i tre moment (Aa, Ab, Ac resp. Ba, Bb och Bc). Dessa erhåller i ett totalmaterials tre undergrupper (I, II, III) följande rang- ordningar:

Moment Moment Aa Ab Ac Ba Bb Bc I 1 2 3 2 1 3 11 3 1 2 2 1 3 III 2 3 1 2 1 3 Summa 6 6 6 6 3 9

Det framgår omedelbart, att B-momenten representerar en stabil tendens till samma inbördes rangordning i samtliga undergrupper, medan motsatsen gäller om A—momenten. Detta blir tydligt bl. a. av rangsummorna för de olika momen- ten, som vid slumpmässig variation (A—momcnten) blir lika för samtliga moment. Det är dessa rangsummor som ligger till grund för den statistiska prövningen.

Då vi vid dessa prövningar rör oss med »related samples» (samma grupper i flera hänseenden) finns det bland icke-parametriska test enl. Siegel (1956) inget direkt jämförbart, mot vilket testets »power» kan jämföras. I de fall en sådan jämförelse kan göras, t. ex. beträffande data, användbara för bearbetning även med variansanalys, uppges testet enligt Siegel (1956, s. 172) dock fungera myc- ket tillfredsställande.

Resultaten av prövningen framgår av tab. 21. Tab. 21 visar, att det beträffande momentens rangordningar inom huvud— momenten föreligger signifikanta differenser inom varje huvudmoment, utom beträffande den »teoretiska geometrin» (geometri: teorem och kon- struktioner). Beträffande detta huvudmoment föreligger därför inte anled— ning att pröva differenserna mellan de enskilda momenten, vilket däremot bör göras i övriga fall.

I tab. 22 återfinns de enskilda momenten rangordnade efter median- värdena och specificerade på huvudmoment. För att underlätta överblic— ken har vi därvid sammanslagit huvudmomenten enligt tab. 21 till några färre grupper.

Tab. 22. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, av— seende krav pä förkunskaper i matematik i totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten

Median Mekan. .. Tillämp. . Rang totalt räkning Sortforvandl. räkning Geometri Hjalpmedel 1 4,42 | Hela tal 2 | 4,28 | Decimalbråk 3 4,02 Dekadiska sorter 4 3,70 Allmänna bråk 5 3,47 Allm. br. o. decim.br. 6 3,34 Huvudr. o. överslagsb. 7 3,32 Procenträkn. 8 3,14 Reguladetri 9 3,02 Styeketal 10 2,93 Tid 0. vink]. 11 2,71 Rabatt 12 2,70 Ränta 13 2,69 Rektangel 14 2,68 Medeltal 15 2,43 Cirkel 16 2,41 Arbets— problem 17 2,34 Triangel 18 2,26 Blandningar 19 1,94 Affärsräkn. 20 1,79 Enkla ekva- tioner 21 1,76 Längd- och ytskala 22 1,73 Cylinder 23 1,67 Parallell— trapets 24 1,55 Prisma 25 1,46 Likform. rör. 26 1,40 Bolag 27 1,38 Diagram 28 1,29 Pyramid 29 1,28 Kon 30 1,23 Regelb. månghörn. 31 1,20 Klot 32—33 1,12 Myntreduk- Växlar tion 34 1,11 Tabeller 35—36 1,07 Aktier och Gradskiva obligationer

Tab. 22. (Forts.)

Rang 114231?! 212532; Sortförvandl. 333315 Geometri Hjälpmedel 37 1,01 Förstå teorem 38 0,94 Svårare ekvationer 39 0,93 Kvadrat— rötter 40 0,89 Konstrukt. 41—42 0,88 Algebra Bevisa teorem 43 0,87 Skjutmått 44 0,82 Mikrometerskruv 45 0,75 Räknesticka 46—47 0,69 Räknesn. Räkne— mask. 48 0,65 Fältmätn. övn.

När det gäller att studera de enskilda momenten i relation till varandra efter deras angelägenhetsgrad, synes det emellertid icke meningsfullt att pröva samtliga ifrågakommande differenser. Den prövning av differen- serna mellan momenten som vi därför företagit, har i första hand ägt rum mellan två i den totala rangordningen på varandra följande moment, t. ex. mellan decimalbråk och dekadiska sorter i tab. 21. Om en sådan diffe- rens visar sig säkerställd kan vi antaga, att differenser på bägge sidor om de prövade också är Säkerställda statistiskt, vilket också alltid visat sig vara fallet även 0111 detta ej direkt framgår av tabellen.

Den metod som ovan beskrivits synes oss i princip överensstämma med den metod för multipla jämförelser som enligt Ryan (1959) utarbetats av Tukcy (1949) och som av Ryan betecknas som »gap»-metoden. Denna metod synes Tukey vis— serligen senare ha övergivit till förmån för ett tillvägagångssätt, »layer»-mcto- den, som innebär, att man börjar signifikansprövningen med yttervärdena och prövar successivt alltmer näraliggande värden, till dess den första insignifikanta differensen påträffas. Alla differenser av mindre omfattning betraktas då också som insignifikanta.

Den senare beskrivna metoden skulle emellertid för vår del icke medföra den önskade begränsningen av antalet prövningar, utan den skulle snarare utgöra en låt vara kvantitativt något begränsad variant av metoden att pröva alla differen- ser mot alla. Nackdelarna med den av Ryan (1959) beskrivna »gap»-metoden kan f. ö. antagas ligga däri, att man på grund av interkorrelationsstrukturen i: varje fall vid prövning av medelvärdesdifferenser inte kan vara säker på, att diffe- renser på ömse sidor av de prövade i fördelningen intilliggande värdena även de skulle uppvisa signifikans. Som Ovan angetts har vi särskilt prövat detta i vårt material och inte funnit några sådana tendenser.

I tab. 22 har momenten grupperats i vissa grupper av huvudmoment, av praktiska skäl något färre än de som legat till grund för prövningen med Friedmans tvåvägsvariansanalys enligt tab. 21. För varje huvudgrupp

av moment kan man på detta sätt lättare se den interna rangordningen. En prövning av intilliggande moment inom huvudmoment har också ägt rum enligt samma princip som för totalmaterialet. Signifikanta diffe— renser har markerats genom streck mellan momenten, varvid dubbel— streck använts för differenser, Säkerställda på enprocentsnivån, enkelstreck för femprocentsnivån. Signifikanta differenser mellan i totalmaterialet på varandra i rangordningen följande moment har markerats genom att strec— ken dragits ut genom samtliga momentgrupper. En klammer anger, att dessa moment i det ovan (tab. 21) redovisade Friedman-testet visat sig kunna betraktas som tillhörande samma momentpopulation vad beträffar de undersökta kraven på förkunskaper.

I tab. 22 har de statistiska prövningarna ägt rum med ett till det tidigare testet analogt test, avsett för prövning av två korrelerade samples. I stället för det konventionella sign-testet har vi använt Wilcoxons »matchedpairs signed ranks test» (Siegel 1956, s. 75 ff.), vilket tar hänsyn till rangavvikelsernas stor- leksordning utöver deras tecken. Detta test förutsätter information i en ordinal- skala inte blott inom varje jämfört par utan också mellan paren (Siegel 1956, s. 76 not 1), vilket också föreligger i vårt material genom den för alla grupper gemensamma skalan. Beträffande vår användning av testet gäller samma betingel- ser som beträffande Friedmans tvåvägsvariansanalys: vi har utgått ifrån median— värdena för de tio undergrupperna av utbildningslinjer, vilka tillsammans byg- ger upp totalmaterialet.

Med ledning av tab. 22 och de däri införda resultaten av signifikans— prövningarna kan vi sammanfatta huvudresultaten på följande sätt:

1. De grundläggande färdigheterna med de fyra räknesätten, räkning med hela tal och decimalbråk, uppvisar som väntat de högsta kraven, följda av sortförvandling avseende dekadiska sorter (tiotalssorter) samt räkning med allmänna bråk. Skillnaderna mellan vart och ett av dessa moment är statistiskt säkerställd och samtliga värden innebär, att god färdighet er— fordras.

2. Till den därnäst följande gruppen moment hör huvudräkning och över— slagsberäkningar, grundläggande tillämpad räkning (procenträkning och reguladetri) jämte sortförvandling ifråga om stycketal samt tid och vink— lar.

3. Inom den tillämpade räkningen återfinnes ytterligare två moment- grupper med färdighetskrav av påtaglig karaktär, dels lösning av problem avseende ränta, rabatt samt medeltalsberäkningar, dels arbetsproblem och och problem rörande blandningar.

4. I nivå med de ovan (under 3) redovisade momenten inom tillämpad räkning befinner sig ifråga om krav i totalmaterialet även några moment inom geometrin. Det gäller i samtliga fall tillämpad räkning inom plani- metrin. De kan delas i två grupper, den ena omfattande rektanglar, den andra cirkel och triangel.

5. Till momenten i den övre hälften av listan hör också inom mekanisk

räkning lösning av enklare ekvationer, inom tillämpad räkning affärsräk- ning samt inom geometrin längd- och ytskala, cylinder, parallelltrapets och prisma. Den senare gruppen består alltså av både planimetriska och stereometriska moment.

6. De moment som ligger lägst ifråga om angelägenhet återfinnes först och främst i gruppen hjälpmedel. Kraven på förkunskaper är från yrkes— skolorna praktiskt taget obefintliga ifråga om fältmätningsövningar, an- vändning av räknemaskiner, räknesticka, mikrometerskruv och skjutmått, medan däremot gradskiva och tabeller samt i all synnerhet diagram upp- visar signifikant större krav i totalmaterialet, utan att därför nå särskilt högt i angelägenhet i jämförelse med andra moment.

7. Yrkesskolornas krav ifråga om algebra, användning av kvadratrötter samt lösning av svårare typer av ekvationer kan också betecknas som i stort sett obefintliga. Mycket låga krav på förkunskaper föreligger också ifråga om den teoretiska geometrin, att bevisa eller förstå teorem samt att utföra konstruktioner.

8. Något högre ifråga om angelägenhet ligger, ehuru fortfarande lågt i absoluta tal, slutligen inom den tillämpade matematiken den typ av problem- lösning som sysslar med växlar, aktier och obligationer samt bland sort— förvandlingsmomenten myntreduktioner. Om dessa gäller liksom om vissa geometrimoment samt hjälpmedel att de i viss utsträckning förekommer i yrkesskolornas egen undervisning, varför tendensen till låga krav på för— kunskaper kan synas anmärkningsvärd. Vi skall emellertid inte gå in på orsakerna härtill förrän i samband med diskussionen av differenserna mel— lan olika yrkeslinjer.

b. Enkäten till gymnasierna (GyMa)

Bearbetningen av gymnasieenkätens fråga angående kraven på förkunska— per har utförts på samma sätt som bearbetningen av motsvarande fråga i yrkesskoleenkäten. Svar på den nu aktuella frågan föreligger från samt- liga av de 331 avdelningar, vilka deltagit i enkäten. För enstaka moment föreligger dock obetydliga bortfall. Lägsta antalet svar för något moment uppgår sålunda till 322. Signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmoment har sålunda först prövats med Friedmans tvåvägs- variansanalys. Resultaten framgår av tab. 23.

Tab. 23 visar, att det föreligger signifikant variation mellan momen— ten inom samtliga huvudmoment. Enskilda differenser kan alltså prövas inom samtliga huvudmoment liksom också totalt. Resultaten av dessa pröv— ningar framgår av tab. 24 som ger den totala rangordningen av momen- ten efter deras medianvärden i skalan 0—5 ifråga om krav på förkunska— per, varvid momenten specificerats på fem grupper av huvudmoment. Enkel- eller dubbelstreck anger signifikansen mellan intilliggande moment på

Tab. 23. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo— ment ifråga om krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet

Huvudmoment Moment nr 11 E(Rj)2 ett 7312. P

Mekanisk räkning: Aritmetik ..... 20—23, 59 5 3 434,5 4 27,73 *** » » Ekvationer

m. m ......... 28—29, 42—43 4 1 833,5 3 17,51 ***

Sortförvandling ................ 24—27 4 1 878,0 3 20,85 *** Tillämpad räkning .............. 30—41 12 39 877,0 11 71,43 *** Geometri: Teorem och konstrukt. 44—46 3 896,0 2 16,00 ***

» Planimetri ............ 47—52 6 5 342,5 5 29,95 *** » Stereometri ........... 53—57 5 3 278,0 4 19,90 ***

Hjälpmedel .................... 58, 60—67 9 16 993,5 8 43,23 ***

samma sätt som för enkäten till yrkesskolorna i tab. 22. Dessa pröv— ningar har ägt rum genom Wilcoxon-testet (jfr ovan 5. 105). Antalet un— dergrupper i gymnasieenkäten är endast åtta (jfr nedan 5. 115), vilket gör det något svårare att erhålla signifikanta differenser, särskilt om >>ties>> (grupp med samma värden i de båda jämförda momenten) förekommer i någon större utsträckning.

En granskning av tab. 24 ger med särskild hänsyn till signifikans- prövningarna följande resultat:

1. Endast på två ställen föreligger i totalmaterialet genom alla grupper av hu- vudmoment signifikanta differenser, nämligen dels mellan momenten i rang 2 och 3, dels mellan momenten i rang 37 och 38. Det förra fallet innebär, att de mest grundläggande momenten räkning med hela tal och decimalbråk avskiljes som signifikant viktigare än momenten allmänna bråk och enklare ekvationer, trots att skillnaderna i medianvärden mellan samtliga dessa moment är synner- ligen liten. De tillhör samtliga en kategori med medianer över 4,5 i skalan med toppvärdet 5,0. I det senare fallet avskäres elva moment i den andra extremen mellan media- nerna 1,24 och 0,50, alltså en gräns närmast mellan krav på orienteringskunskaper och inga förkunskapskrav alls. Till den senare kategorin hör då inom huvudmo- mentet tillämpad räkning momenten växlar samt aktier och obligationer, inom huvudmomentet stereometri momenten pyramid, klot och kon samt inom huvud- momentet hjälpmedel samtliga moment utom gradskiva, tabeller och diagram.

2. Ifråga om mekanisk räkning faller de ovan (1) angivna momenten i katego— rin för mycket goda förkunskaper. Dessa skiljer sig signifikant närmast från en grupp om tre moment, som kan anses falla i kategorin krav på goda förkun- skaper, nämligen huvudräkning och överslagsberäkningar, algebra och svårare ekvationer, vilka i sin tur ligger signifikant högre ifråga om krav än momentet kvadratrötter.

3. Inom huvudmomentet sortförvandling tillhör momentet dekadiska sorter ka— tegorin mycket goda färdigheter, medan det däremot inte kan konstateras någon ifråga om rangordningen säkerställd differens mellan momenten tid och vink- lar samt stycketal, trots att rangskillnaden såväl som skillnaden mellan deras medianvärden är ganska betydande (4,12—2,88). Detta ger en antydan om att det hos dessa moment föreligger en ganska stor skillnad mellan vissa av de åtta

Tab. 24. Rangordning av matematikmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i matematik i totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifi- kansprövning av differenser mellan momenten

Rang Atlåältn Eliiiililg' Sortförvandl. 231113? Geometri Hjälpmedel 1 4,87 Hela tal 2 4,84 Decimalbråk 3 4,78 Allm. bråk 4 4,75 Enkla ekva- tioner 5 4,71 6 4,63 Allm. br. o. Dekad. decim.br. sorter 7 4,61 Procenträkn. 8 4,37 Rektangel 9 4,32 Förstå teorem 10—11 4,12 Huvudr. och Tid och överslagsb. vinklar 12 4,10 Reguladetri 13 4,05 Algebra 14 4,00 Triangel 15 3,91 Medeltal 16 3,90 Parallelltrap. 17 3,88 Konstruk- tioner 18 3,87 Svåra ekva- tioner 19 3,83 Cirkel 20 3,70 Likform. rör. 21 3,62 Ränta 22—23 3,56 Bevisa Gradskiva teorem 24 3,16 Rabatt 25 3,03 Blandningar 26 2,91 Arbetspro- blem 27 2,90 Bolag 28 2,88 Stycketal 29 2,83 Tabeller 30 2,73 Diagram 31 2,71 Regelbundna månghörn. 32 2,70 Längd- och ytskala 33 2,48 Affärsräk- ning 34 2,30 Kvadrat— rötter 35 2,06 Prisma 36 1,39 Myntreduk— tion 37 1,24 Cylinder 38 0,50 Pyramid 39 0,49 Klot 40 0,48 Kon 41—42 0,38 Växl. Akt. och obl. 43 0,20 Skjutmått 44 0,19 Mikrometerskruv 45 0,08 Fältmätn. övn. 46 0,04 Räknesticka 47—48 0,02 Räknesnurra Räknemaskin

undergrupperna, som signifikansprövningen utgått från. Samma iakttagelse kan göras beträffande huvudmomentet geometri, där vi inte påträffar någon signi— fikant differens i totalmaterialet förrän närmast under nivån orienteringskun- skaper, trots att variationen med hänsyn till rang- och medianskillnader är be— lydande.

4. Inom huvudmomentet tillämpad räkning kan i totalmaterialet tre huvudka— tegorier urskiljas på färdighetsnivå och däröver. Till kategorin krav på myc— ket goda färdigheter kan då räknas momentet procenträkning, till kategorin goda färdigheter reguladetri, medeltal, likformig rörelse och ränta samt till katego— rin någon färdighet momenten rabatt, blandningar, arbetsproblcm, bolag och affärsräkning.

5. Ifråga om hjälpmedlen kommer de moment, hos vilka över huvud taget kan anses föreligga några krav, upp till en nivå motsvarande krav på någon färdig- het, nämligen beträffande gradskiva, tabeller och diagram.

Totalt har hela bedömningsskalan blivit utnyttjad så långt det rimligt- vis är möjligt för medianer att variera. Variationen är också betydande inom grupperna av huvudmoment. Liksom i enkäten till yrkesskolorna är detta en indikation på att de systematiska bedömningstendenserna i detta material icke spelar någon mera framträdande roll.

c. Jämförelse mellan enkäterna YMa och GyMa

En jämförelse mellan de erhållna totalresultaten i de båda enkäterna kan lämpligen göras på två sätt. För det första kan vi jämföra materialen med avseende på strukturen, dvs. i vilken grad de 48 momenten kommer i samma ordning ifråga om angelägenhet eller krav på förkunskaper. För det andra kan vi jämföra nivån på förkunskapskraven enligt skattningarna.

Strukturjämförelser

Jämförelsen med avseende på strukturen utföres lämpligen genom att be- räkna rangkorrelationen mellan totalmedianerna för varje moment i de båda materialen.

Vi har därvid använt Spearmans rangkorrelation (rho), särskilt på grund av att denna koefficient är användbar för jämförelser med konkordanskoefficien- tcr, vilka begagnats vid studiet av differenser mellan utbildningslinjer.

I förekommande fall har korrektion införts för »ties», eftersom dessa tende- rar att ge en falsk förhöjning av rangkorrelationen mellan två serier. Vi har där- vid följt formeln (Siegel 1956, s. 207)

Rh r sz +Eyz—Zd= Z N3—N ET 0 = : ___—___. V 'd 2 : _..— ( ) S 2V'Z'x2 Ey? , arv1 x 12 x t3 —i och Tx : 72— , där t : antalet observationer med gemensamt rangnummer. Motsvarande gäller för Ey” resp. Ty, Av betydelse för korrelationens numeriska värde är också spridningen på de värden från vilka korrelationen beräknas. Liten spridning medför lägre korrela-

Antal 24 20— IS— |O— 5— : Fig. 1. Fördelning av rangavvikelser _ vid korrelation mellan totalmateria- 0 | l [ len i yrkasskale- och gymnasieenkä- —20 —|0 U. +|0 +20 +50 terna ifråga om krav på förkunska- Ranqavvnkelser par i matematik

tion. Som vi sett uppvisar båda variablerna stora variationer ifråga om median— värdena.

Den beräknade rangkorrelationen mellan medianvärdena totalt i enkät YMa och GyMa uppgår till .71 (P(.OOI). Sambandet är alltså positivt och mycket väl säkerställt från 0. Det kan betecknas som av måttlig styrka.

Den information som rangkorrelationen ger kan med fördel komplette— ras av en analys av rangdifferensernas fördelning. Korrelationen säger ju i och för sig ingenting om det är vissa moment som i särskilt hög grad medverkar till att den avviker från ett approximativt fullständigt samband eller om det är en allmän tendens bland samtliga moment. Fig. 1 ger för- delningen av de 48 rangavvikelserna.

En kvalitativ analys bör lämpligen koncentrera sig på de moment, som svarar för de största avvikelserna. Tab. 25 upptar de moment, som upp- visar rangavvikelsen 15 eller därutöver. Den visar, att av åtta moment är

Tab. 25. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole— ( YMa) och gymnasiematerialen ( GyMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik

Rang YMa Rang GyMa Diff. Moment 9 28 ——19 Stycketal 22 37 —15 Stereometri: Cylinder 20 4 16 Enklare ekvationer 41 22,5 18,5 Geometri: Bevisa teorem 38 18 20 Svårare ekvationer 40 17 23 Geometri: Konstruktioner 37 9 28 » Förstå teorem 42 13 29 Algebra

sex positiva, dvs. sådana som har en högre rang ifråga om krav på förkun— skaper i gymnasieenkäten. Dessa hänför sig uteslutande till de två huvud— grupperna geometri: teorem och konstruktioner samt ekvationer m. m. Be- träffande dessa moment kan vi vänta oss större differenser mellan total- materialen i de absoluta nivåvärdena, medan motsatsen gäller om momen- ten stycketal och cylinder inom huvudmomenten sortförvandling resp. stereometri.

Nivåjämföl'elser

Jämförelsen med avseende på nivån har givetvis utförts med det test för okorrelerade grupper som närmast hänför sig till det använda centralmåt— tet, medianen. För varje moment har vi alltså prövat differensen mellan den totala yrkesskolegruppen och gymnasiegruppen med mediantestet, i detta fall med iakttagande av korrektion för kontinuitet. (Siegel 1956, s. 111— 116 samt 5. 107). Resultaten av dessa prövningar återfinns i tab. 26. Den allmänna tendensen är mycket klar och innebär, att gymnasiematerialet lig- ger högre i flertalet moment. Flertalet av dessa är i sin tur signifikanta på nivån P ( .001.

Av större intresse är måhända dels de moment, hos vilka det inte förelig- ger någon nivåskillnad i totalmaterialet, dels de moment, hos vilka gym— nasiekraven är lägre än kraven från yrkesskolorna. I den sistnämnda grup- pen är det särskilt momenten inom huvudmomentet stereometri, som fal- ler i ögonen.

Av tab. 26 framgår bl. a. följande:

1. Differenserna med positiv riktning är till antalet 35 av 48. Av dessa är samtliga utom en (nr 52, längd- och ytskala) Säkerställda på nivån P ( .001. Gymnasiekraven är i jämförelse med yrkesskolornas krav mest utpräglade ifråga om ekvationer, algebra samt teoretisk geometri (teorem och kon— struktioner), beträffande vilka gymnasierna kräver goda färdigheter, me- dan yrkesskolornas krav är helt obetydliga. Skillnaderna är också stora ifråga om tillämpad räkning i geometri (planimetri), ehuru det här före- ligger krav på åtminstone orienteringskunskaper i yrkesskolornas totalma- terial. Då man på förhand kan antaga, att det just beträffande geometrin föreligger betydande differenser mellan olika typer av linjer inom både yrkesskolorna och gymnasierna bör definitiva slutsatser angående generali- teten hos tendenserna i totalmaterialet anstå tills efter analysen av diffe- renserna mellan utbildningslinjer.

2. De negativa differenserna, som anger att kraven från yrkesskolorna ligger på högre nivå än från gymnasierna, återfinns i huvudgrupperna stereo— metri och hjälpmedel. Därutöver uppträder de som strömoment inom hu- vudgrupperna sortförvandling (stycketal) och tillämpad räkning (växlar samt aktier och obligationer).

Tab. 26. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen ( GyMa resp. YMa) ifråga om krav på förkunskaper i matematik samt resultat av signifikanspröv- ning av differenserna med materialet n: GyMa = 331, YMa = 931; (if = 1.

Median Huvudmom. Moment Nr Diff. za P GyMa YMa Mek. räkn.: Hela tal 20 4,87 4,42 0,45 104,48 *** Aritmetik Decimalbråk 21 4,84 4,28 0,56 125,33 *** Allmänna bråk 22 4,78 3,70 1,08 263,76 *** Allm. br.+decim.br. 23 4,71 3,47 1,24 224,28 *** Huvudr. o. överslagsb. 59 4,12 3,34 0,78 118,12 *** Ekvationer

m. m. Ekvationer, enklare 28 4,75 1,79 2,96 348,62 *** » svårare 29 3,87 0,94 2,93 445,61 *** Algebra 42 4,05 0,88 3,17 482,24 *** Kvadratrötter 43 2,30 0,93 1,37 12,34 *** Sorl- Dekadiska sorter 24 4,63 4,02 0,61 158,46 *** förvandling Stycketal 25 2,88 3,02 —0,14 4,00 * Tid och vinklar 26 4,12 2,93 1,19 71,79 *** Myntreduktioner 27 1,39 1,12 0,27 32,06 *** Tillämpad Procent 30 4,61 3,32 1,29 160,63 *** räkning Ränta 31 3,62 2,70 0,92 33,25 *** Rabatt 32 3,16 2,71 0,45 91,56 *** Reguladetri 33 4,10 3,14 0,96 83,42 *** Arbetsproblem 34 2,91 2,41 0,50 30,13 *** Bolag 35 2,90 1,40 1,50 139,47 *** Medeltal 36 3,91 2,68 1,23 83,05 *** Blandningar 37 3,03 2,26 0,77 62,05 *** Affärsräkning 38 2,48 1,94 0,54 15,18 *** Likformig rörelse 39 3,70 1,46 2,24 256,08 *** Växlar 40 0,38 1,12 —0,74 183,04 *** Aktier och obligat. 41 0,38 1,07 ——0,69 164,87 *** Geometri: Teorem att bevisa 44 3,56 0,88 2,68 467,65 *** Teorem » » förstå 45 4,32 1,01 3,31 359,11 *** m. m. Konstruktioner 46 3,88 0,89 2,99 317,51 *** Planimetri Rektangel 47 4,37 2,69 1,68 311,60 *** Parallelltrapets 48 3,90 1,67 2,23 185,42 *** Triangel 49 4,00 2,31 1,69 145,80 *** Cirkel 50 3,83 2,43 1,40 99,83 *** Regelh. månghörning. 51 2,71 1,23 1,48 47,16 *** Längd- och ytskala 52 2,70 1,76 0,94 1,43 — Stereometri Prisma 53 2,06 1,55 0,51 0,96 Pyramid 54 0,50 1,29 -—0,79 2,36 _ Cylinder 55 1,24 1,73 —0,49 3,74 — Kon 56 0,48 1,28 —0,80 2,50 —— Klot 57 0,49 1,20 —0,71 0,03 —— Hjälpmedel Diagram 58 2,73 1,38 1,35 37,99 *** Tabeller 60 2,83 1,11 1,72 56,06 *** Räknesticka 61 0,04 0,75 —0,71 89,04 *** Räknesnurra 62 0,02 0,69 —0,67 311,65 *** Räknemaskin 63 0,02 0,69 —0,67 314,01 *** Fältmätnövningar 64 0,08 0,65 —0,57 175,25 *** Skjutmått 65 0,20 0,87 —0,67 142,58 *** Mikrometerskruv 66 0,19 0,82 40,63 138,91 *** Gradskiva 67 3,56 1,07 2,49 216,40 ***

a) De negativa differenserna inom huvudgruppen stereometri år i intet fall statistiskt Säkerställda. Samma krav kan alltså i princip anses före- ligga beträffande denna momentgrupp i gymnasie— och yrkesskolemate- rialen. I samtliga fall ligger kraven på nivån orienteringskunskaper.

b) De negativa differenserna inom gruppen hjälpmedel samt ifråga om momenten växlar (40) samt aktier och obligationer (41) är visserligen statistiskt Säkerställda på nivån P ( .001, men flertalet av differenserna gäller värden under 1, vilket med hänsyn till den bristande överensstäm— melsen mellan formulären enligt ovan (5. 99 mom. 2) bör tolkas sär- skilt försiktigt. Då värdena i båda enkäterna ligger på en så låg nivå ifråga om förkunskapskrav är differenserna, om än signifikanta, ointressanta.

e) Den enda återstående negativa differensen är säkerställd (P(.Oö) och gäller sortförvandling ifråga om stycketal. Båda värdena befinner sig i kategorin krav på färdigheter, men differensen är, ehuru signifikant, så liten, att den kan sägas salma praktisk betydelse.

(1) Det bör observeras, att det inom huvudmomentet hjälpmedel före— ligger även positiva differenser, nämligen för momenten diagram (58), tabeller (60) och gradskiva (67). Samtliga dessa är Säkerställda på nivån P ( .001, och värdena kan för gymnasiets del tolkas som färdighetskrav, för yrkesskolorna däremot närmast krav på orienteringskunskaper.

Sammanfattningsvis kan vi beträffande nivådifferenserna ifråga om krav på förkunskaper mellan gymnasie- och yrkesskoleenkäten i matematik kon- statera, att det i totalmaterialen för alla moment, beträffande vilka det över huvud föreligger nämnvärda krav, i 33 fall av 35 uppträder starkt signi— fikanta differenser till förmån för gymnasierna. De största av dem före- kommer självklart beträffande de moment, vilka uppvisade de största rang— differenserna vid strukturjämförelsen (jfr ovan s. 110 f.), nämligen den teoretiska geometrin (teorem och konstruktioner) samt ekvationer och algebra, men även härutöver är nivådifferenserna genomgående och myc- ket tydliga. En jämförelse mellan struktur— och nivådifferenser blir emel— lertid knappast helt meningsfull, förrän materialet analyseras med hänsyn till undergrupperna.

D. Differenser mellan utbildningslinjer

&. Indelningen i undergrupper Totalmaterialet i enkäten till yrkesskolorna (YMa) har med hänsyn till ämnesinriktningen indelats i 10 undergrupper i huvudsaklig överensstäm- melse med gällande yrkesnomenklatur samt indelningen i grenar i klass 9y i enhetsskolan. Grupperna specificeras i tab. 27, i vilken också upp- gifter lämnas om totala antalet linjer i enkätmaterialet, fördelat på tre rekryteringsgrupper, nämligen folkskola, realskola samt blandad rekryte- ring. Med den sistnämnda kategorin förstås linjer, vilka vid resp. skola

Tab. 27. Linjegrupperna i matematikenkäten till yrkesskolorna ( YMa).

__ Linjegrupp För- Antal Antal Varav rekrytering från 0/ Amnesinriktning kortning under— linjer real/skola (bransch) grupper totalt folkskola blandad realskola Jordbruk med binäringar. J 4 82 35 35 12 15 Metallindustri M 2 156 156 — —— O Motormekanisk och elek- trisk industri ......... ME 3 130 130 — —— 0 Trä- och byggnadsindustri TB 4 105 97 8 0 Övrig industri ........... ÖI 8 94 46 48 0 Trafikyrken, militär och _ civil bevakning ........ TMC 5 58 42 2 14 24 Kontor och handel ....... K 7 155 77 46 32 21 Huslig verksamhet ....... Hu 6 75 33 42 0 Vårdande yrken ......... V 5 49 8 -— 41 84 Pedagogiska yrken ....... P 1 27 —— — 27 100 Summa 45 931 624 181 126 | 14

undervisar elever från både folkskola och realskola enligt samma kurs- planer. I de fall endast en ringa del (som regel enstaka elever) kommer från annan skolform än den dominerande, har rekryteringen redovisats efter huvudparten av eleverna.

Av linjegrupperna i tab. 27 är nr 2—5 renodlade industrigrupper, me- dan grupperna 8—10 utgöres av yrken med i huvudsak kvinnlig rekryte- ring. Dessa grupper behandlas i vissa sammanhang sammanslagna. Av ta- bellen framgår vidare, att skillnaderna mellan linjegrupperna är betydande ifråga om rekryteringsbakgrunden. Slutligen bör det anges, att grupperna 5 och 6 kännetecknas av jämförelsevis heterogen sammansättning. För varje linjegrupp gäller nämligen, att den i sin tur är sammansatt av inom sig relativt homogena yrkesgrupper. Ifråga om huvudgrupp 8 (Hu) gäller t. ex. att den i vardera av de två ifrågakommande rekryteringsgrunderna indelas i tre utbildningsgrupper, nämligen allmän hushållsutbildning (16 linjer i vardera rekryteringsgruppen), storkök (9 resp. 6 linjer) samt lant— hushåll (8 resp. 20 linjer), vilket sammanlagt ger (2 X 3 =) 6 undergrup- per. Antalet sådana undergrupper anges även i tab. 27.

Tab. 28. Linjegrupperna i matematikenkäten till gymnasierna

. . Förkortning Antal avd. Llnjegrupp i tabell totalt Allmänt gymnasium: Fyraårig allmän linje ............. A 14 31 » 1 » reallinje ................. R 14 80 » » Treårig allmän linje ............... A I3 35 » » reallinje .................. R 13 75 Fackgymnasium: Handelsgymnasium .................. Hg 39 » Högre tekniskt läroverk .............. HTL 43 Seminarium: Folkskollärarlinje ........................ Fs 10 » Småskollärarlinje ........................ Ss 18 Summa 331 |

Indelningen i undergrupper i gymnasieenkäten följer de traditionella lin- jerna på det allmänna gymnasiet (AI, RI) samt omfattar dessutom fack- gymnasier (handelsgymnasier och högre tekniska läroverk) samt semina— rier (folk- och småskollärarlinje). Samtliga utom de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet rekryterar sina elever från realexamen eller därmed jämförlig kompetens, ringarna A14 och RI4 huvudsakligen från realskolans årskurs 45 (34) och motsvarande i de kommunala flicksko- lorna. Antalet avdelningar i undergrupperna specificeras i tab. 28.

Vid bearbetningen har vi dels analyserat de olika linjerna inom varje hu- vudgrupp, dels också jämfört huvudgrupperna med varandra i de fall det visat sig motiverat att göra sammanslagningar av materialet.

b. Strukturdifferenser

Vid studiet av strukturdifferenserna mellan undergrupperna i de båda enkätmaterialen kan vi i princip använda samma teknik, beräkning av rangkorrelationer, som vid jämförelsen ovan (5. 109 f.) mellan totalmate- rialen i enkäterna. Korrelationskoefficienten uttrycker graden av struktur- likhet, och relativt låga koefficienter är då ett tecken på strukturdifferenser.

Vid bedömningarna av korrelationernas storlek torde följande beaktas. Matematikämnet är så strukturerat, att vissa moment, hela tal, decimalbråk m. fl., är grundläggande för samtliga övriga moment. Det är därför att för- vänta, att analysen skall mynna i en uppdelning av momenten dels i sådana som är gemensamma för alla utbildningslinjer, dels i övriga, även om vi inte på förhand kan ange vilka moment detta gäller eller utpräglingsgra- den av kraven för olika linjer. Detta kan betraktas som ett av den förelig- gande undersökningens huvudproblem. De gemensamma, grundläggande momenten bör vidare rimligtvis uppvisa en förhållandevis hög relativ ange- lägenhetsgrad. För korrelationsberäkningarna innebär detta, att det är i hög grad osannolikt, att vi skall finna negativa samband. Även korrelatio- ner omkring 0 syns mindre sannolika, medan däremot de väntade positiva korrelationerna torde kunna variera ganska avsevärt.

Då antalet undergrupper i enkät YMa är tio och i enkät GyMa åtta blir

antalet rangkorrelationer i det förstnämnda materialet M:) 45

och i det senare 28. För att få ett sammanfattande uttryck för huvudten- densen i materialet har vi därför först beräknat Kendalls konkordans- koefficient (W), vilken direkt kan transformeras till den för hela mate- rialet föreliggande genomsnittliga- rangkorrelationskoefficienten (rho) (Siegel 1956, s. 232). Metoden har praktiskt tillämpats av bl. a. Magnus- son (1959, s. 68 f.).

Tab. 2.9. Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkes— skole— och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i matematik, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient ( W)

Material n k W Zz df P Rhoav YMa ................... 48 10 0,86 404,20 47 *** .85 GyMa .................. 48 8 0,79 297,04 47 *** .76

Vid beräkningen av W har vi använt korrektion för >>ties>>, vilket också ägt rum vid beräkning av enskilda rangkorrelationer (enl. ovan 5. 109). Antalet >>ties>> är visserligen inte särskilt stort i vårt material, men vi har ändå genomgående utfört korrektionerna, eftersom vi beräknat både total— värden och enskilda rangkorrelationer och det dessutom är så, att »ties» medför tendenser åt olika håll vid beräkning av W och rho. I det förra fal- let inverkar ett större antal »ties» sänkande, i det senare höjande på kor- relationen. (Jfr Siegel 1956, s. 233 ff. samt ovan 5. 109.)

Beräkningen av konkordanskoefficienten har sålunda följt formeln W— 3 (Siegel 1956, s. 234), och transformeringen till i k2 (N3—N)—kZ'T 12 T genomsnittliga rangkorrelationen (rho) har ägt rum enligt formeln (Siegel _ r __ k W— 1 a” _ Sal) _ k— 1

Som framgår av tab. 29 kännetecknas båda materialen av en betydande strukturlikhet mellan resp. undergrupper. Av koefficienterna, vilka är myc- ket Väl Säkerställda från noll, att döma, skulle strukturlikheten f. 6. vara något större inom yrkesskolematerialet än inom gymnasiegrupperna. Diffe- renser mellan rangkorrelationer är emellertid svåra att säkerställa statis— tiskt, ehuru steget i detta fall är så stort, att det för motsvarande pro- duktmomentkorrelationer skulle innebära en icke oväsentlig skillnad i prognosförmåga.

I föreliggande fall är det emellertid också uppenbart, att koefficienternas storlek är beroende av antalet undergrupper, såtillvida som att en långt- gående uppdelning av ett i och för sig homogent material i undergrupper lätt torde medföra ett större antal ganska höga interkorrelationer, vilket påverkar den genomsnittliga rangkorrelationen i förhöjande riktning. Det är i första hand i yrkesskolematerialet, som en sådan uppdelning ägt rum av det i och för sig omfattande materialet från utbildning till yrken inom industrin. Innan vi tar definitiv ståndpunkt till den i tab. 29 redovisade differensen, som tyder på större strukturlikhet för yrkesskolematerialet, skall vi därför analysera de enskilda sambanden med särskild hänsyn till interkorrelationerna mellan linjerna i med avseende på branschinrikt— ningen homogena grupper. Till dessa räknar vi i första hand industrigrup- 1956, s. 232) Rho ,Resultaten sammanfattas i tab 29.

Tab. 30. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper imatematik inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk ut- bildning (H u/ V/P) inom yrkesskolematerialet

a. Industrigrupperna b. Grupperna Hu/V/P Grupp ME TB ÖI Grupp V P M ................ .97 .95 .90 Hu ................ .95 .96 ME ............... —— .94 .93 V .................. —— .95 TB ............... —— .93 — _

För samtliga korrelationer gäller, att P(.OOI.

perna men också, under hänvisning till de synpunkter som anfördes (ovan 5.113) vid indelningen i undergrupper, utbildningen till husliga, vårdande och pedagogiska yrken.

Interkorrelationer i enkät YMa

[ tab. 30 har sammanställts rangkorrelationer mellan industrigrupperna (a) samt linjerna för huslig, vårdande och pedagogisk utbildning (b).

Av tab. 30 framgår klart, att dessa båda material är synnerligen homo- gena. Strukturlikheten står med andra ord på gränsen till identitet. Med tanke på att det beträffande produktmomentkorrelationer dock är en fullt tydlig skillnad i prognosförmåga mellan en korrelation om .090 och en om .095, föredrar vi att sätta en gräns vid en genomsnittlig korrelation om .095 för att vi i den fortsatta analysen skall behandla grupperna sam- manslagna. Detta innebär, att samtliga tre undergrupper (Hu, V, P) i grup- pen (b) kan slås samman, medan däremot i gruppen (a) undergruppen Öl (övrig industri) icke slås samman med de övriga. Sammanslagningen av grupperna M, ME och TB resp. Hu, V och P har ägt rum genom summe- ring av rangnumren för varje moment, varefter ny rangordning ägt rum.

Rangkorrelationerna med övriga grupper framgår av tab. 31, som även den visar hög homogenitet ehuru på en något lägre nivå än i tab. 30. Den minsta strukturlikheten förekommer mellan den sammanslagna indu- strigruppen (M + ME + TB) och kontorsgruppen (K) samt gruppen Hu +

Tab. 31. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaperi matematik mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet

Grupp ÖI K J TMC Hu+V+P M+ME+TB ........ .93 .72 .90 .91 .75 Öl .................. »— .89 .95 .90 .89 K .................. —— .84 .79 .95 J ................... —— .84 .82 TMC ................ — .83

För samtliga korrelationer gäller, att P( .001.

Antal N O

5 Gu lllilj'llllllllllll U'l o

_m i 0 | Rongavvikelser

_20 1 Fig. 2. Fördelning av rangavvikelser vid korre- lation mellan vissa linjegrupper igrkesskole— enkäten ifråga om krav på förkunskaper i ma- tematik

Korrelotion mellan grupperna _M+ME+TB och H ' " - -M+ME+TB och HU+V+P

V + P, vilka senare i sin tur uppvisar ett mycket högt samband på gränsen till identitet.

På samma sätt som vid jämförelsen ovan (s. 109 f.) mellan totalmate- rialen i enkäterna YMa och GyMa har vi beträffande dessa grupper, som genom sina relativt sett låga korrelationer ger de bästa förutsättningarna för en kvalitativ analys av strukturdifferenserna, studerat fördelningen av rangavvikelserna samt lokalisationen på de största av dem med avseende på moment.

Särskilt fördelningen av rangavvikelserna i fig. 2 vid korrelation med grupp K gör det motiverat, att välja ut momenten med avvikelser och 15 enheter och däröver för kvalitativ analys, f. ö. samma gräns som användes vid jämförelsen mellan totalmaterialen i YMa och GyMa. Denna gräns

Tab. 32. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan grup- perna M +ME+TB och å andra sidan K resp. Hu+V+P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik

M + ME + K Hu + V + P TB Nr Moment Rang Diff. Rang Diff. Rang 17 ( ) ( ) ——19 36 48 Parallelltrapets 12 ( ( —18 30 49 Triangel 9 ——15 24 ——18 27 50 Cirkel 33 ———15 48 ( ) ( ) 46 Geometri: Konstruktioner 32 15 1 7 ( ) ) 35 Bolag 44 ( ) ( ) 1 8 26 29 Svårare ekvationer 39,5 19,5 20 15,5 24 40 Växlar 42,5 21,5 21 18,5 24 41 Aktier och obligationer 41 23 18 21 20 _ 27 Myntreduktioner

användes också när det gäller gruppen Hu+V+P. I tab. 32 specifi- ceras nu de 6 moment i korrelationen med grupp K och de 8 moment i korrelationen med grupp Hu+V+P, som företer rangavvikelser om 15 enheter eller däröver. På grund av den höga interkorrelationen mellan grup- perna K och Hu + V + P kan vi vänta oss att flertalet moment är gemen- samma. Parentes ( ) i tab. 32 anger, att momentet för ifrågavarande korrelation uppvisar mindre rangavvikelse än 15 enheter.

Av tab. 32 framgår, att det i jämförelse med korrelationen mellan totalmaterialen i YMa och GyMa, är andra moment som svarar för de största avvikelserna i detta material. Här är det å ena sidan den mer kva— lificerade handelsräkningen (mom. 27, 41, 40, 35, 46), vilken i industri- gruppen ligger mycket lågt ifråga om angelägenhet men som i såväl kon- torsgruppen som i gruppen med de kvinnliga yrkena avancerar mot en placering i mitten av ranglistan. Denna rörelse kompenseras av en föränd- ring av rangpositionen för vissa grundläggande geometriska moment (48, 49, 50, 46) företrädesvis inom planimetrin, vilka framför allt i grupp Hu +V + P intar en position i den undre hälften av ranglistans mittzon men som i industrigruppen rycker upp väsentligt ifråga om angelägenhet.

De tydligaste strukturdifferenserna mellan linjegrupperna i enkät YMa rör alltså den mer kvalificerade handelsräkningen och den tillämpade geo- metrin, framför allt planimetrin.

Interkorrelationer i enkät GyMa I tab. 33 har vi sammanfört rangkorrelationerna mellan linjerna i varje huvudgrupp av gymnasielinjer enligt tab. 28 ovan.

Tabellen visar mycket klart, att strukturidentitet praktiskt taget före-, ligger inom var och en av gymnasiegrupperna samt att sambandet mellan de båda seminarielinjerna är mycket högt. Slutligen är sambandet mellan de båda fackgymnasielinjerna jämförelsevis lågt, varför de i fortsättningen behandlas separat. Om vi skulle konsekvent tillämpa samma principer för sammanslagning som i YMa skulle vi även i den följande strukturanalysen separatredovisa de båda seminarielinjerna. Å andra sidan har vi med hän— syn till undersökningens allmänna målsättning inte samma intresse av de- taljstudier ifråga om gymnasielinjerna, varför vi anser det viktigare att ta

Tab. 33. Interkorrelationer (rho) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i matematik i gymnasiematerialet

. . Korrelerade Lin] egrupp linjer Rho P Allmänt gymnasium, fyraårigt ............... AI4/RI' .99 "" » treårigt ................ Al”/RIS .97 "" Faekgymnasium ............................ Hg / HTL .41 " ' Seminarium ................................ Fs/Ss .88 " *

Tab. 34. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper imatematik mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet

Grupper A13+ RP Hg HTL Fs+Ss AI4+RI4 ........................ .78'” .58"* .86*** .91*" AIa+RIa ........................ — .46" .94*** .78**' Hg ............................. .41" .74*** HTL ............................ — .79*"

hänsyn till översiktligheten i redovisningen. Grupperna sammanslås där— för. I tab. 34 återfinnes rangkorrelationerna mellan linjegrupperna.

Tab. 34 visar, att strukturlikheten är mycket stor mellan de treåriga allmänna gymnasierna och de högre tekniska läroverken. Den är vidare stor mellan samma linjer och seminarierna samt mellan de fyraåriga lin- jerna på de allmänna gymnasierna och de treåriga samt såväl högre tek- niska läroverk som seminarier. Differensen i förhållande till de treåriga linjerna utgöres givetvis av de moment som normalt ingår i kursplanen för realskolans avslutningsklass, vilket också torde återspeglas i relationen till de övriga linjerna, varför de fyraåriga gymnasielinjerna från jämfö- relsesynpunkt är mindre intressanta.

Undantaget från den ovan illustrerade tendensen till mycket homogen struktur mellan gymnasielinjerna utgöres av handelsgynmasierna, vars kor- relationer med de allmänna gymnasielinjerna och de högre tekniska läro- verken ligger på en tydligt lägre nivå, innebärande ett visserligen positivt men inte särskilt starkt samband. I tab. 35 har vi sammanställt rangavvikel— serna om 15 enheter och däröver vid korrelation mellan denna grupp (Hg) och det treåriga allmänna gymnasiet samt de högre tekniska läroverken.

Antal 20 IS— _. _ _ _ . | _ _ _ q — | | IO l — | 1 5._ (1— 50 20 10 ; 0 ' R v "k l IB 20 50 Fig. 3. Fördelning av rang- _ (1an V' eser avvikelservidkorrelationmel- Korrelctlon mellan grupperna lan vissa linjegrupper'igym- __ Hg och AI5+ RI3 nasieenkäten ifråga om krav

- - - - Hg och HTL på förkunskaper imatematik

Tab. 35. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna Hg och AP + R13 samt H TL i gymnasiematerialet ifråga om krav på förkunskaper i matematik

A13+R13 HTL Hägg Nr Moment Diff. Rang Diff. Rang

6,5 ——28,5 35 —30,5 37 25 Stycketal 6,5 ——20,5 27 ——28,5 35 31 Ränta 13,5 —27,5 41 —26,5 40 27 Myntreduktioner 12 —20,5 32,5 —26 38 35 Bolag 15,5 —23,5 39 —23,5 39 38 Affärsräkning 18 —22 40 -—23,5 41,5 40 Aktier och obligationer 19 —23 42 —22,5 41,5 40 Växlar 31 17 14 ( ) ( ) 48 Parallelltrapets 28 20 8 16 12 49 Triangel 27 20 7 18 9 47 Rektangel 32 20 12 ( ) ( ) 43 Kvadratrötter 45 ( ) ( ) 21 24 67 Gradskiva 41 21,5 19,5 21,5 19,5 44 Geometri: Bevisa teorem 30 20,5 9,5 23,5 6,5 42 Algebra 40 23,0 17 24 16 46 Geometri: Konstruktioner

Fördelningen i fig. 3 visar, att vi i båda dessa relationer kan räkna med en tendens till bimodal fördelning av rangavvikelserna. Den tidigare använda skärningsgränsen vid 15 enheter visar sig mycket lämplig att bibehålla.

I tab. 35 har vi utgått från gruppen Hg och delat upp rangavvikelserna med hänsyn till tecken. De är ordnade efter högsta avvikelsen i någon av kolumnerna för differenser.

Av tab. 35 framgår, att den lägre korrelationen för grupp Hg huvud- sakligen är betingad av två huvudtyper av differenser mellan rangnum— mer. I gruppen Hg har moment med inriktning på affärsräkning lägre rangnummer och högre angelägenhetsgrad än i grupperna AI3 + R13 samt HTL. I de senare har däremot teoretisk geometri samt planimetri jämte algebra och kvadratrötter en högre angelägenhetsgrad än hos handelsgym- nasierna. Samtliga dessa tendenser är mycket klara, även om inte i något fall extremvärden i rangordningarna är berörda.

Jämförelser mellan enkät YMa och GyMa Den vid analysen av totalmaterialet ovan (5. 109 f.) konstaterade differen— sen mellan enkät YMa och GyMa ifråga om genomsnittliga rangkorrelatio- nen mellan undergrupperna i resp. material, innebärande en tendens till större homogenitet (strukturlikhet) i YMa, har visat sig kunna föras till- baka huvudsakligen på handelsgymnasierna i gymnasiematerialet, vilka uppvisar gentemot övriga linjer i rätt hög grad avvikande struktur.

Om båda materialen kan slutligen sägas, att strukturlikheten mellan resp. linjegrupper med ovannämnda undantag beträffande handelsgym— nasierna är påfallande stor.

c. Nivådifferenser

Vid analysen av nivådifferenserna inom vart och ett av materialen YMa och GyMa har vi först genom ett over-alltest prövat, om det över huvud taget kan sägas föreligga differenser mellan enskilda utbildningslinjer ifråga om medianvärdena för de olika momenten. Om så visar sig fallet, har vissa enskilda differenser prövats.

Totalmaterialet har prövats med det 5. k. utsträckta mediantestet (Siegel 1956, s. 179—184), som ju helt enkelt är ett x2—test, där man delat materialet i två hälf— ter vid medianen för totalmaterialet. Då även undergrupperna är ganska stora har endast i undantagsfall de förväntade värdena understigit 5. I de fall de gjort detta i mer än 20 % av fallen har cellsammanslagning ägt rum, varvid antalet frihetsgrader minskat. (Jfr Siegel 1956, s. 178).

Resultatet av prövningen med det utsträckta mediantestet har för både YMa och GyMa införts i tab. 36, som också upptar högsta och lägsta median- värden för undergrupperna i de olika momenten. Totalmedianerna är tidi— gare redovisade (se tab. 26), och värdena för de enskilda linjerna kan ut— läsas av tab. 37 nedan.

Av tab. 36 framgår, att av de 48 momenten uppvisar i enkät YMa 47 och i enkät GyMa 37 signifikanta nivådifferenser mellan undergrupperna. De insignifikanta momenten i GyMa rör i första hand sådana elementära färdigheter som företer de högsta skattningarna ifråga om krav (aritmeti- ken, dekadiska sorter, reguladetri och medeltalsberäkningar) men också några på extremt låg nivå (hjälpmedlen mikrometerskruv och gradskiva).

Av tab. 36 framgår vidare, att variationsvidden (Henrysson 1957, s. 21) mellan undergruppernas medianvärden är högst varierande för olika grup- per av moment. Sålunda förekommer liten variationsvidd på hög nivå för aritmetiken och enklare ekvationer, sortförvandling (utom myntreduk— tioner) samt procenträkning och reguladetri. Liten variationsvidd på låg nivå förekommer i YMa ifråga om svårare ekvationer, algebra och kvadrat— rötter, myntreduktioner, tillämpad räkning ifråga om bolag, växlar, aktier och obligationer, teoretisk geometri (teorem och konstruktioner) samt hj älp— medel (utom diagram och gradskiva).

I enkät GyMa är variationsvidden liten på hög nivå ifråga om aritmetik (mekanisk räkning) samt enklare ekvationer, dekadisk sorträkning, pro- centräkning, reguladetri, alltså med undantag av sortförvandling ifråga om tid och vinklar samt stycketal densamma som i YMa. På låg nivå är variationsvidden liten endast ifråga om vissa hjälpmedel (samtliga utom diagram, tabeller och gradskiva).

För att vi till slut skall kunna göra en sammanfattning av huvudtenden- serna med hänsynstagande till mer betydande differenser ifråga om såväl struktur som nivå, är det angeläget att analysera vissa enskilda differen- ser. Detta gäller särskilt de moment som varierar kraftigt ifråga om nivå-

Tab. 36. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole— och gymnasiematerialen ( YM a resp. GyMa)

df: YMa = 9, GyMa = 7.

Median YMa Median GyMa HHVUd' Moment Nr mom' lägst—högst 1? P lägst—högst xi P Mek. Hela tal 20 4,16—4,86 39,93 *** 4,79—4,95 4,88 räkn.: Decimalbräk 21 3,94—4,86 49,78 *** 4,78—4,95 6,74 _ Aritme- Allmänna bråk 22 3,04—4,60 47,90 *** 4,57—4,85 8,03 — tik Decim.br.+allm.bråk 23 2,63—4,33 40,64 *** 4,40—4,80 6,05 —— Huvudr. o. överslagsb. 59 3,12—4,60 40,10 *** 3,67—4,69 37,84 *** Ekva- Ekvationer, enkla 28 0,88—3,17 98,84 *** 4,00—4,97 56,75 *** tioner » svåra 29 0,52—1,55 33,97 *** 2,88—4,67 138,12 *** m.m. Algebra 42 DAG—1,22 40,40 *** 1,04—4,73 76,91 *** Kvadratrötter 43 0,43—1,54 43,28 *** 0,03—4,63 250,55 *** Sori- Dekadiska sorter 24 3,86—4,64 55,38 "* 4,40—4,80 8,07 —— föruand- Stycketal 25 2,57——4,71 115,21 *** 1,46—4,65 50,56 *** ling Tid och vinklar 26 1,97—4,54 89,34 *** 2,44—4,50 7,59 _ Myntreduktioner 27 0,93—2,09 93,62 *** 9,62—4,25 48,02 *** Procent 30 3,05—4,79 46,54 *** 4,33—4,68 3,28 Ränta 31 2,00—4,60 43,28 *** 2,71—4,65 32,00 *** Rabatt 32 1,69—4,60 42,46 *** 2,19—4,53 34,30 *** Reguladetri 33 2,90—4,75 59,83 *** 3,63—4,58 7,21 _ Tilläm- Medeltal 36 2,09—4,66 37,73 *** 3,50—4,22 10,89 _— pad Arbetsproblem 34 1,53—4,13 49,67 *** 2,63—3,64 22,82 ** räkning Blandningar 37 1,63—4,10 43,05 *** 2,63_3,96 43,86 *** Likformig rörelse 39 0,72—2,57 172,91 *** 1,93—4,10 49,79 *** Affärsräkning 38 1,13—2,73 26,46 ** 1,23—4,00 22,84 ** Bolag 35 1,13—1,80 9,29 — 2,31—4,33 30,46 *** Växlar 40 0,84—1,73 63,61 *** 0,06—3,91 104,98 *** Aktier o. obligationer 41 O,84—-1,71 44,45 *** 0,07—3,95 96,38 *** Geometri: Teorem att bevisa 44 0,39—1,11 65,17 *** 0,20—4,10 84,80 *** Teorem » » första 45 0,41—1,37 98,21 *** 0,39—4,80 75,10 *** m.m. Konstruktioner 46 0,26—1,54 83,55 *** 0,31—4,28 95,32 *** Plani- Rektangel 47 1,04—3,14 125,66 *** 1,86-—4,70 34,26 *** metri Parallelltrapets 48 0,49—2,76 181,87 *** 0,92—4,59 75,38 *** Triangel 49 O,62—3,03 168,36 *** 1,29—4,75 109,21 *** Cirkel 50 O,81—3,15 166,48 *** LOG—4,62 96,48 *** Regelb. mänghörn. 51 0,41—2,16 149,36 *** 0,41—3,90 137,38 *** Längd- 0. ytskala 52 0,78—2,68 159,85 *** 0,10—4,08 193,87 *** Stereo- Prisma 53 0,60—2,81 162,57 *** O,36—3,85 70,43 *** metri Pyramid 54 DAG—2,32 149,56 *** 0,06—3,31 107,92 *** Cylinder 55 0,53—2,93 188,19 *** 0,17—3,80 88,85 *** Kon 56 0,46—2,50 156,84 *** 0,05—3,45 114,26 *** Klot 57 O,46—2,00 120,12 *** 0,03—3,46 119,19 *** Hjälp- Diagram 58 0,67—2,4O 73,41 *** 0,48—3,35 68,38 *** medel Tabeller 60 0,41—1,45 44,83 *** 0,03—4,20 229,43 *** Räknesticka 61 0,29—0,91 36,54 *** 0,00—0,13 15,351 *** Räknesnurra 62 0,29—0,84 30,14 *** 0,00—0,13 6,071 * Räknemaskin 63 0,33—0,89 24,61 ** 0,00—0,13 10,321 ** Fältmätningsövn. 64 0,29—O,90 22,06 ** 0,04—0,40 17,54 ** Skjutmått 65 0,29—1,30 81,65 *** 0,04—1,00 12,32 — Mikrometerskruv 66 O,29——1,28 68,20 *** 0,04—1,50 12,95 —— Gradskiva 67 O,31——2,00 180,45 *** 0,07—3,98 53,73 ***

Tab. 37. Krav [örkunskaper i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet sami resullat av signifikansprövning av vissa differenser genom mediantestet

Total Totalt Lägre krav Högre krav

Moment Nr Mdn P 0 1 2 3 4 5

Mek. räkn.: Aritmelik ]

Hela tal .............. 20 4,42 *** J Hu ..... TMC P Decimalbråk .......... 21 4,28 *** | Hu J ..... K TMC V P Allmänna bråk ........ 22 3,70 *** Hu J TB 01 K M ME TMC V P Decim.br. o. allm. hr. . 23 3,47 *** lHu/ * /J TB K ÖI M ME TMC V P Huvudr.0.Överslagsb. . . 59 3,34 *** J 01. . . .TMC K TMC M

Mek. räkm: Ekv. m. m. ! Enklare ekvationer . . . 28 1,79 *** Hu J K/ * /ÖI TB P TMC Svårare ekvationer . . . . 29 0,94 *** Hu J TB. . . .V P

Algebra ...... . . . ..... 42 0,88 *** Hu J K ..... V P

Kvadratrötter ........ . 43 0,93 "* Hu J. .TMC ME M P '

M ME V

Sortförvandling: J

Dekadiska sorter ...... 24 4,02 "* TB. . . .TMC V P Stycketal ............. 25 3,02 "* M. . . .TB ÖI/*/l—Iu K V/ ** IP Tid och vinklar ....... 26 2,93 *** Hu K TB J Öl M ME V TMC P Myntreduktioner ...... 27 1,12 *** Hu. . . .V K TMC P ]

Tillämpad räkning:

Procent .............. 30 3,32 *** l TMC. . .K J/ ** /V P Ränta ............ .... 31 2,70 *** TMC ....... ÖITB HuJ K/ * [P Rabatt ............... 32 2,71 "* TMC M [ME . . JHu K/ ** /P Reguladetri. . . . . . . . . .. 33 3,14 *** ME. . . .Hu/ * /V P

Medeltal .............. 36 2,68 *** Hu K TMC TB| MÖIMEJ V P Arbetsproblem . . . ..... 34 2,41 *** Hu K V TMC ÖIIMEJ MTB P Blandningar .......... 37 2,26 *** TMC TB. .Hu P M J

Likformig rörelse ...... 39 1,46 *** Hu K V JÖI TB P/ ** /M ME TMC

Affärsräkning ......... 38 1,94 ** TMC HuME. . .K .] P Bolag ................ 35 1,40 _ Hu TMC ...... J K | Växlar ............... 40 1,12 *" TMC ....... J P

Aktier 0. obligationer . . 41 1,07 "* TMC ..... K/ * /P |

Moment

Total Mdn

Totalt

Lägre krav 0 1 .2 Högre krav 3 4

Geometri: Teorem och

konstruktioner

Teorem att bevisa ..... » » förstå ......

Konstruktioner ........

Planimetri:

Rektangel ......... . . . Parallelltrapets ........ Triangel ...... . ....... Cirkel. . . . . ........... Regelb. mångh.. . ..... Längd- 0. ytskala ......

Slereometri: Prisma.......... ..... Pyramid ........... . .

Kon Klot..... ............

Hjälpmedel:

Diagram. . . . . ........ Tabeller .............. Räknesticka .......... Räknesnurra.. . . . . . . . . Räknemaskin . Fältmätningsövn.. . . . . . Skjutmått ..... . . . . . . . Mikrometerskruv. . . . . . Gradskiva............

53 54 55 56 57

0,88 1,01 0,90 2,69

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

** ** *** *** ***

Hu .] ........ ME M Hu V ..... . . .M ME Hu JV K TMCÖIMETB M

VI—Iu K/ * Hu VKP ÖITMC HuV KP 01

HuV KP ÖI

Hu v K TMCPÖI J ME/ ** HuVK Hu K ..... ör/ "* [ME /ME J TB **

Hu K.... 01/ ** HuV......ÖI/ Hu VK. . . .ÖI/ * /MEJTB/ Hu VK TMC P.J ME TB M

Hu KTB.......M ME

Hu VK..TMCMME

HuV ...... ME

HuV ...... K HuV ...... P

HuVK.....J

HuVK ...... ÖIMME HuVK....ÖI M ME

Hu V K ..... ÖI TB TMC MEM

/M TB | ÖI TMC PME M

I !

IÖI l P TMCMEJ MTB

ME/ * IJ MTB

TMC ME JTBM TMC J ME TB M

JTB

|

TB J M M l /ME TB JJM /|M

P I

värden. I all synnerhet torde differenser för ett givet moment mellan i rang- ordningen på varandra följande utbildningsgrupper vara av intresse att pröva. Det kan t. ex. förväntas, att det ifråga om moment, som företer olika positioner i strukturanalysen, föreligger en klar och säkerställd skillnad även ifråga om nivåvärden, t. ex. ifråga om geometri, mellan å ena sidan industrigrupperna, å andra sidan övriga grupper. Av särskilt intresse blir en sådan tydlig differens, om den delar materialet så, att det föreligger en klar skillnad ifråga om färdigheter resp. allmän kännedom eller inga förkunska- per alls mellan grupperna.

I tab. 37 har sammanställts resultaten av en dylik analys mellan olika linjegrupper moment för moment i enkät YMa. Signifikanta differenser mellan successiva grupper har markerats med ($), varvid antalet asterisker anger signifikansnivån på samma sätt som i tab. 36.

Tab. 37 är uppställd så, att man skall kunna se de prövade differen- serna i relation till de allmänna nivåvärdena för resp. moment. För att möjliggöra en dylik sammanpressad översikt, har tabellen gjorts som ett diagram, där förkortningar för varje linje anger det ungefärliga läget för linjens median. I de fall ett flertal linjer grupperar sig tätt har endast yttergrupperna angetts, förbundna med punkter (t. ex. M ...... TB). Detta förekommer på sin höjd endast en gång för varje moment och inne- bär, att samtliga grupper, vars förkortningar icke återfinns utsatta, befin— ner sig inom det markerade området. Förkortningarna är desamma som i tab 27.

Det använda testet för signifikansprövning är mediantestet med iaktta- gande av korrektion för kontinuitet på samma sätt som vid prövningen av differenserna mellan totalmaterialen i YMa och GyMa. (Jfr ovan tal). 26).

Av tab. 37 framgår, att de tydligaste nivådifferenserna förekommer bland momentkategorierna tillämpad räkning såväl avseende aritmetik och ekvationer som geometri, i det senare fallet dock på lägre nivå. Inom den grundläggande räkningen (mekanisk räkning samt sortförvandling) är det strängt taget endast tre moment som uppvisar Säkerställda differenser mellan successiva grupper, och av dessa är enklare ekvationer (28) samt sortförvandling ifråga om stycketal (25) de tydligaste. I det förra fallet urskiljes en grupp bestående av utbildningslinjerna för huslig verksam- het, jordbruk och kontor, vilka kan sägas icke kräva färdigheter. I det senare fallet rör det sig helt om skillnader avseende olika färdighetsniväer: Grupp P kräver mycket goda, grupperna V, K och Hu goda samt övriga grupper någon färdighet ifråga om sortförvandling med stycketal.

Ifråga om tillämpad räkning med aritmetik eller ekvationer anmäles särskilt höga krav från grupp P och i några fall också från grupp V när det gäller den grundläggande handelsräkningen (procent, ränta, rabatt) samt reguladetri, medeltal och arbetsproblem, ifråga om grupp V dess- utom blandningar. Anmärkningsvärt är även, att grupp K (handels- och

kontorsutbildning) icke återfinnes bland dem som kräver mer än övriga vare sig ifråga om den grundläggande handelsräkningen eller ifråga om den mer speciella (affärsräkning, bolag, växlar, aktier och obligationer). Möjligen kan det här röra sig om moment, vilka man på dessa skolor helst vill förbehålla för den egna undervisningen med de metoder och uppgifts- typer man där är van att tillhandahålla. Dessa moment borde då rimligt- vis uppvisa högre yrkeskrav som ett tecken på momentens vikt för yrkes- linjens egen undervisning. Vi återkommer till detta tolkningsproblem i kap. 9. Slutligen kan noteras, att krav på färdigheter avseende problem rö- rande likformig rörelse anmäles från grupperna M, ME och TMC.

Den tillämpade räkningen inom geometrin visar beträffande planimetrin kanske inte en så klar bild. Detta torde närmast sammanhänga med att gruppen övrig industri (Öl), som ju är en typisk blandgrupp, ligger i vägen för signifikanta skillnader mellan successiva grupper. Med någon genera- lisering kan lllan säga, att samtliga övriga industrigrupper jämte grupperna J och TMC (jordbruk samt trafikyrken etc.) ligger på en visserligen inte hög men dock färdighetsnivå. Undantag från denna regel gäller i första hand problem rörande parallelltrapets och regelbunden månghörning. I ovannämnda grupper kan alltså färdighetskrav anses föreligga ifråga om rektangel, triangel, cirkel samt längd- och ytskala.

Ifråga om stereometrin är bilden något klarare, som metallutbildningen (M) kräver färdighetsnivå i alla moment utom klot och att detsamma gäl- ler motormekaniker och elektriker (ME), trä- och byggnadsindustri (TB) saint jordbruket (J) beträffande momenten prisma, pyramid och cylinder. Färdighetskravet är dock mindre markerat än ifråga om planimetrin. Anmärkningsvärt är slutligen, att hjälpmedlen icke för någon grupp når upp till klar färdighetsnivå ifråga om krav på förkunskaper, trots att yrkes- kraven borde vara betydande för flera grupper. Samma typ av tolkning som nyss anförts beträffande handelsräkningen kan måhända användas även i detta fall.

Huvudtendenserna för gymnasiematerialet kan utläsas av tab. 38. Au— talet klara signifikanser mellan successiva grupper är här något mindre, trots att detta material uppvisar väl så stor variation som YMa, men detta torde sammanhänga med att antalet observationer i varje grupp är färre. Särskilt gäller detta sådana grupper som seminarierna, vilka ifråga om krav på förkunskaper kan betecknas som typiska mellangrupper, varför i flera fall differenser av rätt betydande storleksordning mellan successiva grupper icke kan betecknas som signifikanta, ehuru motsvarande diffe- renser i enkät YMa sannolikt skulle ha inneburit Säkerställda resultat.

Som huvudresultat av nivåanalysen av gymnasieenkäten kan framhållas dels de lägre kraven ifråga om geometri för handelsgymnasierna (i stort sett inga förkunskaper) och vad gäller stereometrin för AI4 och RI4, vilket i det senare fallet kan ses som en direkt konsekvens av kursfördelningen

Tab. 38. Krav på förkunskaper i matematik för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet

Mom. GyMa Tot. Lägre krav Högre krav

nr Mom. P

tot. 0 1 2 3 4 5 20 4,87 — | 21 4,84 _ | 22 4,78 — ..... 23 4,71 _ | ....... 59 4,12 *** FS R4. . .HTL Hg 28 4,75 *** SS Hng HTL. .A3 29 3,87 *** PA. .A4] ** ]FSHTLA3R3 42 4,05 *** Hg/ * | [55] *** /R4*Fs A3 HTL R3 43 2,30 *** A4R4 SS Hg] *" ]FS HTL A3 R3 24 4,63 _ [ ....... 25 2,88 *** A3 R3 HTLR4A4] ***/55 FS Hg 26 4,12 — ......................... 27 1,39 *** 34 R3.A4/ * /Ss Fs Hg 30 4,61 ....... 31 3,62 *** HTL A3 . FS A4SS Hg 32 3,16 *** R3 | HTLA3 R4Fs A4 Ss/ * / Hg 33 4,10 -— ............. 36 3,91 _ | ........... 34 2,91 ** R3. . . .FS Hg HTL 37 3,03 *** [ A3 .R4 A4FS HTLHg 39 3,70 *** Hg/ * ]SS A3 R4 R3 A4HTLFS 38 2,48 ** R3 HTLA3 R4 | SSA4 FS Hg 35 2,90 *** HTL A3R3R4 FSSSA4 Hg 40 0,38 *** R4 . . .R3 A3 SS FS Hg 41 0,38 *** R4. .R3 A3 SS [ FS Hg 44 3,56 *** Hg/ "" [55 FS R4 A4 A3 HTLR3 45 4,32 *** Hg/ *** | ISS] * ]A4. .A3I*ITLR3 46 3,88 *** Hg/ *** ]SS FSA4A3 . . HTL 47 4,37 *** Hg/ *** ]SS.R4 HTLR3A3 48 3,90 *** Hg/ "|* /Ss. . . .FsA3 R3 49 4,00 *** Hg/ ** * ]R4 SS A4 FS HTLA3R3 50 3,83 *** Hg/ *** ]SSR4 A4. . . .HTL R3 51 2,71 *** A4R4 Hg | SS FS HTL A3 R3 52 2,70 *** R4A4/ *** Hg/ SS FS HTL A3 R3 53 2,06 *** R4 Hg A4 FS R3 A3 SS HTL 54 0,50 *** R4A4 Hg SSR3 FS A3 HTL 55 1,24 *** R4A4 Hg FS R3| SS A3 HTL 56 0,48 *** R4A4Hg SS R3 FS A3] * ]HTL 57 0,49 *** A4R4 Hg SS R3 FS | AB] * ]HTL 58 2,73 *** R4 A4 Hg FS . . .HTL 60 2,83 *** R4A4] *** |/Sng FS HTLASR?» 61 0,04 *** A4.Hg 62 0,02 * A4.Hg 1 63 0,02 *** A4 .Hg 64 0,08 ** HgHTLFSSS [ 65 0,20 — .............. 66 0,19 — .................... 1 67 3,56 *** Hg/ *** /Ss A3 A4. . .R3

mellan de båda sista årskurserna i realskolan. Detsamma gäller momentet kvadratrötter. Högre krav än för övriga linjer föreligger speciellt ifråga om handelsräkningen, såväl den grundläggande som den mer speciella, från handelsgymnasier och folkskoleseminarier, ehuru differenserna sär- skilt beträffande den senare gruppen i allmänhet inte är Säkerställda.

E. Sammanfattning av huvudresultaten ' 3. Metod

Efter de föregående analyserna av huvudresultat samt differenser mellan utbildningslinjer avseende i båda fallen såväl struktur- som nivåaspekten, bör det vara motiverat att ställa frågan, om det är möjligt att i mångfalden urskilja så pass mycket gemensamma drag ifråga om krav på förkunskae per i matematik, att man i bästa fall kan tala om en gemensam nämnare. Med tanke på problemen vid kursplanekonstruktionen särskilt avseende avvägningen mellan grundkurser och alternativkurser framstår det som angeläget att analysera materialet i syfte att fastställa den största gemen- samma faktorn med hänsynstagande till såväl nivå- som strukturdiffe- renser.

Vi har försöksvis utfört en sådan analys genom att i möjligaste mån ut- nyttja de i tidigare avsnitt redovisade signifikansprövningarna och har där- vid förfarit på följande sätt.

Med hänsyn till undersökningens huvudmålsättning att särskilt undersöka kursplaneproblemen för de icke-gymnasieinriktade eleverna, har vi tagit den totala rangordningen för enkät YMa till utgångspunkt för tab. 39. Med ledning av tab. 22 har vi förtecknat momenten gruppvis efter deras an— gelägenhetsgrad i totalmaterialet i YMa, dock utan specifikation avseende momentgrupper. Momenten har ordnats i fallande skala efter totalmedia- nerna och sammanförts gruppvis i kategorier avseende ungefärlig kravnivå. Dessa kategorier har markerats på följande sätt:

Krav Motsv. medianer xxx : Synnerligen goda färdigheter ........................ 4,5 — xx : Goda färdigheter .................................. 3,5 _— 4,4 x : Någon färdighet .................................... 2,5 3,4 ox : God allmän kännedom med ingen färdighet .......... 1,5—2,4 0 : Högst någon allmän kännedom ...................... 0,0 1,4

I enlighet med skattningsskalan (jfr s. 98) låter vi alltså värdet 2,5 ut— göra en gräns mellan vad vi i fortsättningen betraktar som orienterings- kunskaper och färdigheter, och vid analysen av de gemensamma fakto- rerna tar vi sikte på färdighetskraven.

Inom varje nivåkategori har momenten grupperats med ledning av signi— fikansprövningarna avseende rangordningarna i totalmaterialet i YMa. Moment inom samma momentgrupp som icke uppvisar signifikanta skill- nader mellan sig ifråga om rang har sålunda förts tillsamman, varvid

Tab. 39. Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i matematik i

yrkesskole— och gymnasiematerialen ...

YMa Nivå tot.

Moment

Nr

Yrkesskolematerialet

Gymnasiematerialet

Tot.

Mdn

M ME

TB

ör

TMC

K

Hu

AI4 RF

Hg

Fs

Ss

AI8 RI:i

Totalt

HTL

Mdn Niv.

XX

OX

Hela tal ......

20

4,42

***

XX XX

XXX

Decimalbråk. .

I

21] 4,28

***|

XX XX XX

XXX XXX

Dekad. sorter.

24| 4,02

***]

XX XX

XXX XXX

Allm. bråk . . .

22| 3,70

at:—*I

xx| xx |

XX XX

XXX

Allm. br. 0. dec. br. . . . .

Huvudr.o. överslagsb. .

Procenträkn. .

23

3,47 3,34 3,32

*** ***

XX

X

X X X X

XX

X X X

XX

oX

XX

XXX

XX

xxx XXX

Reguladetri. . .

Stycketal.. . . . Tid 0. vinklar.

Rabatt ....... Ränta........ Medeltal. . .. . .

Rektangel. . . .

Cirkel ........ Triangel ...... Längd-o. ytsk. Cylinder ...... Parallelltrap. . Prisma. . . . . ..

Arbetsproblem Blandningar. . Affärsräknin g . Likt. rörelse .. Bolag . . ......

Enklare ekv.. .

3,14 3,02 2,93 2,71 2,70 2,68 2,69 2,43 2,31 1,76 1,73 1,67 1,55 2,41 2,26 1,94 1,46 1,40 1,79

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

XXXXX XXXX

X X :>

X 0

OX

X X X

XX

OX OX OX

>= xaäxxx

X

OX OX *ääx

X 0

OX

X

ax , x >= . >: xarxex xxxygxxv O

XXX XX X

OX OX DX

00

OX OX OX OX OX

XXX X

XX OX OX OX

X XXXOOO O

OX OX OX OX OX

>= xx xxx >= maxxxx xxx CX O 0

o

XX ox

XX

OX

0 000000

OX 0X OX OX

OOOOOOO

OX OX OX 0X

XXX

XX xx

XX

XX

OOOQOOO

OX XX OX OX

XXX XXX xxx XXX XXX xxx

X OOXOOO 0

X 34,

OX

X OX OX

OX

XXX XXX XXX XXX

. XXX

XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX

XXX

XX

XXX

XXX XXX XXX XXX XXX

XX

XXX XX

XX XX XX XX

OX XX

XXX

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XX

XXX xx XXX XXX xx

OX

OX

OOO

XX

XXX XXX XXX XXX XXX

XX XX XX XX XX XX OX XX OX XX XX X XX

XXX XXX XXX XXX XXX

XX

xxx xx XX xx

XX XX XX

X

XX XX

XXXXX

XX

XXX XXX XXX XXX XXX

XX

XXX XX

XX

XXX XXX

XX XXX XX

X X

0

XXXXX

XXX

XXX XXX XXX XXX XXX

XX

XXX XX

XX OX XX XXX

XXX XXX XX OX XXX

X XXOXX

XXX

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XX

XX

*** till:

X

XX

xxx "* *** *** **! *** *** ***

XX xx XX XX XX XX ru: ut u ut ***

XX XX OX XX OX

***

XXX

XXX XXX XXX XXX

4,87 4,84 4,63 4,78

4,71 XXX

XX XXX XX

x xx x xx xx ' xx xx xx x OX

XX ox

X X

OX XX X XXX

4,12 4,71 4,10 2,88 4,12 3,16 3,62 3,91 4,37 3,83 4,00 2,70 1,24 3,90 2,06 2,91 3,03 2,46 3,70 2,90 4,75

Yrkesskolematerialet Gymnasiematerialet

YMa Nivå Moment Nr Tot. Totalt

tot. M ME TB 01 TMC J K Hu v P AI4'RI' 'Hg rs SS Ala RISHTL Mdn P , ' P Mdn Niv.

O Diagram ..... 581,38*** ox ox ()

Pyramid ..... 54 1,29 *" OX OX OX Kon ......... 56 1,28 *** X OX OX Regelb.mångh. 51 1,23 *** OX o OX Klot. .. ..... . 57 1,20 *" ox ox ox

Myntredukt.. . 27 1,12 "* o o o Växlar ..... . . 40 1,12 "* o Aktier o. obl. . 41 1,07 *** o o 0 o 0

'x:

OX

OX OX

X 0

ox *" 2,73

"— 0,50 ' au: 0,48 tu: 2,71 an:- 0,49

*** 1939 nu: 0,38 nu: 0,38

xx xx xx *" 2,83 xx xx xx*" 3,56 X

0 . X

OX OX

;( »:ng ooo X 0 X oo

xx _xx

XOOOO OOOQO

OX

XX XX xx xx xx ' xx

OX OX OX OK

0 O O O O 0 0000 000 äo

Tabeller. . . . .. 60 1,11*** ox ox Gradskiva.... 671,07"'** ox ox

Teorem att förstå. . . . . . 451,01*** 0 Konstrukt.. . . 46 0,89 *" ox Teorem att bevisa ...... 44 0,88 "*

Svårare ekv.. . 29 0,94 *** Kvadratrötter 43 0,93 *** Algebra. . . . .. 42 0,88 ""

Skjutmått. . . . 65 0,87 *** Mikrom.skruv 66 0,82 *** Räknesticka. . 61 0,75 *" Räknesnurra.. 62 0,69 *** Räknemaskin. 63 0,69 **

Fältm.övn. . . . 64 0,65 **

o'oxno-oo-öxx

o

o xooXOxOOXX oooopoooox ooo'oooeoo ooooooo.c oo ooo'oocoooo ocoo oo

:: ooooooooox

XD O

OX XX

X 0

xxx xxx xxx *" 4,32 XXX" xx xx xx *" 3,88' XXI

O O 0 O O O O O O

XX XX XX XX XX XX

xX O O O O O O O O O

0 XX XX X D X

xx xx xx*** 3,56. XX xxx'xxx xx "* 3,87 XX xxx xxx xx *" 2,30 . X4 xx" xxx xxx "* 4,05 ' XX

0,20 0,19 ut 0,04 0,02 ** 0,02

" 0,08

OX OX

xo xo

XX XX

X OO OxOQ OGOOOO

öd'oooo

* coo'ooo' ooocoo oooooo xoxcooqoo oooooo cooooo oooocoo oooooooooo. oooooooooo oooooooooo. oooooooo'oo ocoooooooc oooooooooo oooooooooo ooocoooooo

OOOOOOOOOO.

medianerna för det första momentet i varje undergrupp varit avgörande för den inbördes placeringen av momentgrupperna. För totalmaterialet har slutligen signifikansen avseende nivådifferenserna enligt det utsträckta mediantestet enligt tab. 36 angivits på vanligt sätt.

För de enskilda linjegrupperna har sedan nivån ifråga om krav på fär- digheter angivits på samma sätt som för totalmaterialet. I den mån det utsträckta mediantestet icke givit utslag för signifikanta differenser mel- lan linjegrupperna, har därvid totalnivån angetts för varje enskild grupp, även om hänsynstagande till de enskilda nivåvårdena skulle ha medfört annan markering i någon grupp. I enkät YMa hittar vi det enda exemplet på detta i momentet bolag (35).

Vi har emellertid också sökt markera signifikanta differenser mellan enskilda grupper enligt prövningarna med mediantestet, redovisade i tab. 37. I den mån signifikanta differenser uppträder mellan successiva grup— per i tab. 37 och dessa tillhör olika nivåkategorier, har nivån för den grupp som avviker signifikant markerats med stora tecken, t. ex. XXX resp. 0. Regeln är nämligen den, att enskilda nivåvärden i samma nivåkategori som totalmaterialet markerats med små tecken, x, xx, ox, etc., och denna tecken— typ har bibehållits för alla nivåvården, som icke avviker signifikant.

Låt oss som exempel ta moment 30, procenträkning. Först kan vi konstatera, att totalnivån ligger i kategorin x:: krav på någon färdighet, signifikant högre än reguladetri etc, men signifikant lägre än allmänna bråk. Avståndet till huvud- räkning och överslagsberäkningar är dock ej säkerställt. Enligt det utsträckta mediantestet föreligger starkt signifikanta differenser mellan linjerna (P ( .001). Av dessa tillhör grupperna J, V och P en högre nivåkategori. Grupp J är icke signifikant avvikande från den högsta av x-grupperna, medan såväl V som P av- viker signifikant från J (och därmed också från samtliga x-grupper).

I något fall föreligger signifikans mellan yttergrupper i två skilda kate— gorier. Så t. ex. i stycketal, där grupp P år signifikant mot den högsta av x-grupperna (markerat XXX) men också mot gruppen V och K i xx- kategorin. Detta markeras genom kursivering (XXX). Markeringen XX användes för markerande av signifikans i vissa gränsfall.

I tabellens högra hälft har motsvarande beteckningar införts för linje- grupperna i GyMa—materialet. Enda skillnaden utgör kolumnen för total- nivå, där jämväl signifikansen gentemot totalmaterialet i YMa enligt tab. 26 angetts genom stora tecken. Genom att rangordningen av momenten följer enkät YMa har signifikanserna mellan momentens rangordningar enligt tab. 24 ej kunnat markeras. Medianvärdena är emellertid hämtade från denna tabell, och signifikansen enligt det utsträckta mediantestet från tab. 36.

Genom att studera fördelningen av tecken horisontellt och vertikalt bör det nu vara möjligt att företaga analysen av gemensamma faktorer med hänsynstagande såväl till nivå— som strukturdifferenser.

|:. Resultat

Av tab. 39 framgår omedelbart, att materialet kan grupperas i fyra katego- rier med hänsyn till fördelningen av x-markeringar, innebärande större eller mindre krav på färdigheter i olika moment som förkunskaper. Till x-marke— ringar räknar vi då även moment med beteckningen ox, i den mån dessa inte signifikant avviker från den högre kategorin.

Kategori I omfattar då moment med färdighetskrav i alla linjegrupper inom såväl yrkesskole— som gymnasiematerialet, kategori II moment där krav på färdigheter föreligger endast inom vissa linjegrupper i båda mate- rialen, kategori III moment med färdighetskrav endast på 'vissa linjer i gymnasiet samt kategori IV moment utan färdighetskrav i vare sig yrkes— skole— eller gymnasiematerialet. Den för alla utbildningslinjer gemensamma faktorn kan sålunda definieras som momenten i kategori I. Det har natur- ligtvis också sitt intresse att se, om det finns någon genomgående tendens i kategori 11 som gör det möjligt att urskilja ett begränsat antal gruppe- ringar.

Kategori I omfattar tretton moment från hela tal till och med medeltal, alltså samtliga de som i totalmaterialet i YMa ligger på kravnivå med ett undantag, rektangel. Inom denna kategori urskiljes i YMa en klar stadie- gång, såtillvida som differenserna mellan samtliga moment på den högre nivån (xx) är statistiskt Säkerställda. Dessa färdigheter, som kan sägas representera elementa, utgöres i nu nämnd ordning av räkning med hela tal, decimalbråk, sortförvandling ifråga om dekadiska sorter samt räkning med allmänna bråk. Därnäst kommer en grupp bestående av räkning av uppgifter med allmänna bråk och decimalbråk i samma exempel, huvud- räkning och överslagsberäkningar samt tillämpad räkning ifråga om pro- centproblem. Slutligen hör till denna kategori reguladetri, sortförvandling ifråga om stycketal samt tid och vinklar jämte tillämpad räkning ifråga om ränta, rabatt och medeltal. De fyra senare momenten tillhör dem som i några grupper inte fullt når upp till vården motsvarande färdighetsnivå, ehuru deras medianvärden i det totala yrkesskolematerialet (tab. 22) ligger över den tillämpade frekvensgränsen. De har ej heller O-värden i någon grupp och markerar sålunda en övergång till nästa kategori. '

I gymnasiematerialet kan inte samma tydliga stadieindelning tillämpas, men samtliga här nämnda moment befinner sig på betryggande färdighets- nivå, i allmänhet en nivåkategori högre än i yrkesskolematerialet. Grupp P i YMa-materialet är den som kommer närmast kravnivån i GyMa-materia- let, och det är ju också den gruppen som svarar för den största andelen avdelningar för elever med rekrytering huvudsakligen efter realexamen.

* Kategori II omfattar också tre huvudgrupper av moment, dels några inOm den tillämpade geometrin, nämligen samtliga planimetriSk'a '(utom regelbunden månghörning) cylinder och prisma, dels tillämpad'i'ä'knin'g av-

seende arbetsproblem, blandningar, likformig rörelse, affärsräkning och bolag, dels enklare ekvationslösning.

Ifråga om- de här nämnda geometriska momenten föreligger icke färdig- hetskrav på linjerna för utbildning till kontor och handel, huslig, vårdande och pedagogisk verksamhet inom YMa samt handelsgymnasierna. (Beträf— fande de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet se ovan 3. 127.) Med de undantag som framgår av tabellen är det inom YMa i huvudsak industrigrupperna samt utbildningen inom jordbruk med binäringar som svarar för färdighetskraven, ehuru även dessa är relativt blygsamma.

Krav på ekvationslösning kan icke sägas föreligga inom följande YMa- grupper, nämligen linjerna för jordbruks—, kontors- och huslig utbildning. Krav på någon färdighet föreligger ehuru icke. säkerställt i förhållande till orienteringskunskaper, inom metall— och motormekanisk jämte elektrisk utbildning, på linjerna för vårdande yrken inom YMa-materialet samt inom hela gymnasiematerialet. I det sistnämnda fallet är kraven lika markerade som beträffande elementa. ' '

Ifråga om de ovannämnda momenten inom tillämpad räkning föreligger Säkerställda färdighetskrav i YMa—materialet strängt taget endast beträf- fande momentet likformig rörelse i grupperna M, ME och TMC. I övrigt kani detta material kravnivån betecknas som goda orienteringskunskaper på gränsen till någon färdighet. Även i gymnasiematerialet kan en allmän sänkning av kravnivån iakttagas i jämförelse med tidigare nämnda mo— ment.. '

_Kategori III inrymmer dels återstående tillämpad geometri, vissa hjälp— medel (diagram, tabeller och gradskiva), mer speciell handelsräkning (myntreduktioner, växlar samt aktier och obligationer) samt geometriska teorem. och konstruktioner, svårare ekvationer, kvadratrötter, och algebra.-

. Endast ifråga om den tillämpade geometrin när några grupper i YMa upp till mer påtagliga krav på orienteiingskunskaper och i ett moment, kon, anmäler metalluthildningen krav på någon färdighet. Inte heller inom gymnasielinjerna kan man beträffande denna kategori tala. om någon gemensam faktor. Färdighetskraven är markerade inom den teoretiska geometrin i alla grupper utom handelsgymnasierna liksom be- träffande algebra, gradskiva samt diagram. Färdighetskrav föreligger även från handelsgymnasierna beträffande svårare ekvationer, däremot varken från denna linje eller småskoleseminarierna (eller de fyraåriga allmänna gymnasielinjerna) ifråga om kvadratrötter. Tabeller krävs på färdighets- nivå av samtliga utom AI4 och RI4. Slutligen kan noteras, att kraven på färdigheter i den mer speciella handelsräkningen är helt koncentrerade till. handelsgymnasierna, samt att färdighetskraven i den återstående tilläm— padegeometrin är ganska blygsamma och huvudsakligen anmäles av de högre tekniska läroverken. En intressant skillnad kan här spåras mellan ringarnalAF och.-Illa,.där kraven på förkunskaper synes vara; större iden

_. Yrkesskolor Egmnasler M ME TB 01 TMC ] K Hu v P Hq 55 F$ AP ra5 Mm” ”"V”dmome'"

ggggmgggzm mmmmmm Halo lol A + et'k *

maxamgggmm mmmmmm Decimalbföh och dekndlåka Wie" ?, m .

gazggzgzgm %%mwkåäe ex.:—e Allmänt bråk 0

ZZZZZZZZZW way.—8212 Huvudföknlnq och överslagsberäkningar ' _ _

( sortförvand | ing

zzzzzgzzmm mmm % näää % ntrökning Tillämpad l/lEl/ll7ll/llZl/ll/lmm 888888 U adetri rökning ”de t !

- R (; l zzzzzzgggm magmzz Weke 0 5 +., dl" zzzzgzmggm 888888 T' OC '" a_r "l """"""" 9

an (]

l:]leleZHZIZHZHZle mggzzz En 0 17121 11/11 7171L 11 18% gggmgg Me e 214211 IWIAWL IL lg IZHZZIZIZZ Arbetsproblem lillömpnd L—lr—ir—u—nr—lzmmlzn: EZHZIZHZHEZJ Blandninqar rökning 121212] 2 1: [228228 Likformlq rörelse Elf—IF"?! 7L_JL 11___.1'F_1L 1171 8222211: Ahörsrökninq och bolag

[ZZIZICIZIZI 1:1 Egggmg Rektangelmirkeltriangel, längd—och utskala Tillämpad 222 [Z zzzgg Celinder, prisma, parallelltrapets geometri

lleZJlIICJCl ZZ] Eggmwm Enklare ekvationer :] [ijgm-mqg Svdrore ekvationer Ek +.

Ziggmm Algebra va loner m.m

:l zmmg hvadrotrötter

ugggg Geometri: Teorem och konstruktioner Beam teore h r

. lTl [212888 Tabeller, diagram oc q adskiva Hjälpmedel |: zzggz Regelbunden mönqhörning Tillämpad |:] EZ] Z Pyramid, kan, klot eometri

9 D 8128 Mgntredukiioner,vöx|ar, aktier o. oblgationer Tillämpad rökn.

Räknesticka, räknemaskin m.m. Hjälpmedel

was-e Sgnnerligen god färdighet lZNöqon färdighet & God färdighet :] 'Urienteringskonskap”

Fig. 4. Schematisk sammanställning avseende gemensamma faktorer i krav på förkunskaper i matematik från yrkesskolor och gymnasier

förstnämnda gruppen. Ingen av dessa differenser är emellertid statistiskt säkerställd (P > .05).

Kategori IV slutligen omfattar de återstående hjälpmedlen. En schematisk sammanställning har med några förenklingar företagits beträffande de gemensamma faktorerna ifråga om krav på färdigheter i fig. 4. Uppställningen av schemat framgår omedelbart av tab. 39. I fig. 4 har de olika kravnivåerna markerats på sätt som framgår av teckenförkla- ringen. De fyraåriga gymnasielinjerna har här uteslutits. Figuren synes inte behöva annan kommentar än konstaterandet, att den med de smärre förenklingar som företagits ger en förhållandevis enkel och lättolkad struktur.

KAPITEL 5

Krav på förkunskaper i modersmålet för yrkes- och gymnasieutbildning

A. Frågeformulär och principer för bearbetning

Frågeformulären i modersmålet till yrkesskolorna och gymnasierna kon- struerades efter samma principer som frågeformulären i matematik. Så- lunda skulle svar alltid avges för ett givet läsår, och separata bedömningar skulle göras för varje linje (yrkesskolorna) resp. ring (gymnasiet). Fasta svarsalternativ användes också, ehuru de med hänsyn till ämnets natur måste formuleras något annorlunda än i matematikenkäten. Slutligen in- delades ämnet i 47 moment, och för vart och ett av dessa erhölls separata bedömningar. Endast ifråga om momentens definition kunde vi icke till- lämpa samma metod som i matematikundersökningen. Av naturliga skäl var det inte möjligt att utarbeta en exempelsamling över texter, övningar i muntlig framställning, språklära etc., utan vi fick tillämpa den något mindre exakta metoden att så tydligt som möjligt beskriva momentet i sj älva formuläret. (Se bilaga 8.)

Vid konstruktionen av frågeformuläret kunde vi utgå från den analys av ämnet och det frågeformulär som tidigare hade utarbetats för lärarenkä- ten i modersmålet av en arbetsgrupp bestående av modersmålslärare och representanter för undersökningsledningen (se kap. 21). Den version som användes i de nu aktuella enkäterna utarbetades av forskningsassistenten fil. kand. Elvy Johanson.

Liksom beträffande matematikundersökningen användes samma frågor och moment i både yrkes— och gymnasieenkäten, vilket medför, att moment- indelningen kom att innehålla moment, som i vissa fall aprioriskt kunde sägas stå utanför endera skolformens kursplaner. För alla jämförelser mel- lan skolformer och linjer var det emellertid nödvändigt att använda exakt samma formuleringar, även om vissa av dem kunde förefalla t. ex. en gym— nasielärare irrelevanta med hänsyn till målsättningen med hans undervis- ning. Detta synes emellertid endast i enstaka undantagsfall ha inverkat störande på vederbörandes besvarande av enskilda moment.

Inga skillnader förekommer alltså mellan formulären till yrkesskolor och gymnasier. Frågorna angående krav på förkunskaper formulerades jämte svarsalternativen på följande sätt: '

I. Ange för vart och ett av nedanstående moment de krav på förkunskaper eller färdigheter från den grundläggande skolan, vilka ställs på eleverna, för att de ska kunna tillgodogöra sig undervisningen på denna utbildningslinje. Skriv för varje moment i kolumnen för »Svar» någon av siffrorna 0—4.

Siffrorna betyder: .

Ingen förkunskap eller färdighet krävs. Obetydlig förkunskap eller färdighet krävs. Någon förkunskap eller färdighet krävs. God förkunskap eller färdighet krävs. Synnerligen god förkunskap eller färdighet krävs.

?PNEP

Bearbetningen av yrkes— och gymnasieenkäterna följer samma principer som bearbetningen av matematikundersökningarna. (Se kap. 4.) Det inne— bär, att resultaten redovisas i form av medianvärden för olika moment, an- tingen gällande totalmaterialet inom vardera enkätmaterialet eller någon undergrupp. '

B. Totalmaterialen

&. Enkäten till yrkesskolorna (YMa)

Av de 812 yrkeslinjer, från vilka formulär inkommit, föreligger svar på frågan angående förkunskapskrav från högst 795. För 10 av de 47 momenten understiger antalet svar 773. Av dessa ligger i sin tur sex moment under 750, nämligen två inom huvudmomentet muntlig framställning (nr 31 och 35, där 11: 574 resp. 688) samt de fyra momenten i danska och norska (n = 727 733). Detta bortfall kan säga något om svårigheten att bedöma dessa moment från de synpunkter som här avses. För utfallet av median— beräkningarna torde det spela en obetydlig roll.

På samma sätt som i enkät YMa har vi först undersökt, om rangord— ningen ifråga om angelägenhetsgrad rymmer Säkerställda differenser mel— lan moment inom huvudmoment enligt prövning med Friedmans tvåvägs-* variansanalys för rangordningar. Vi utgår då från medianvärdena för de tio grupperna av utbildningslinjer som bygger upp totalmaterialet. (Jfr. kap. 4.) Som huvudmoment räknar vi då de rubriker som återfinns i fråge- formuläret (bil. 8) med två undantag. Huvudmomenten språkbehandling i tal samt språkbehandling i skrift har nämligen förts in under huvudmomen- ten muntlig framställning resp. språklära. Huvudmomenten och resultatet av signifikansprövningen återfinns i tab. 40, som visar, att samtliga huvud- moment utom danska och norska uppvisar mycket väl Säkerställda differen- ser mellan momentens rangordningar i totalmaterialet. Momenten återfinns rangordnade i tab. 41, i vilken också införts resultaten av signifikanspröv- ning enligt Wilcoxontestet (se kap. 4) mellan i rangordningen på varandra följande moment totalt och inom huvudmoment. Signifikanser har marke- rats med enkla streck för P ( .05, med dubbla streck för P ( .01. I de fall signifikansen gäller två i den totala rangordningen på varandra följande moment har strecken dragits ut genom alla huvudmoment.

Tab. 40. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo— ment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala yrkesskolematerialet

Huvudmoment Moment nr n E(RJV df xi: P Läsning .......................... 18—23 6 9 034,0 5 48,11 "" Bokkunskap ...................... 24—29 6 8 852,5 5 42,93 *” Muntlig framställning .............. 30—39 10 36 980,0 9 73,42 *" Ordkunskap ...................... 40—42 3 1 368,0 2 16,80 *” Skriftlig framställning .............. 43—49 7 13 419,0 6 47,55 *” Språklåra och språkbehandling ...... 50—56 7 13 335,5 6 45,76 "" Rättstavning o. interpunktion ....... 57—60 4 2 982,0 3 28,92 *" Danska och norska ................ 61—64 4 2 610,5 3 6,23 —

Vid tolkningen av tab. 41 bör vi också erinra oss, att ett medianvärde om 1,5 definitionsmässigt markerar gränsen mellan krav på obetydliga och några förkunskaper eller färdigheter, medan medianvärdet 2,5 utgör grän- sen mellan några och goda förkunskaper eller färdigheter. Då flertalet mo— ment är färdighetsmoment talar vi fortsättningsvis för korthetens skull en- dast om krav på färdigheter även för de mer kunskapsbetonade momenten.

Tabell 41 visar i stort sett följande: .

1. Bedömningsskalan från 0 till 4 är i detta material icke fullt utnyttjad (högsta totalmedian : 2,83), vilket medför att ett mycket stort antal moment ryms inom intervallet 1, 0—2,.5 Detta tyder på att det förelegat vissa svårigheter att framhålla vissa moment som avgjort mycket viktigare än andra, en svårighet som rimligtvis bör vara mer framträdande i ett ämne som modersmålet jämfört med matematik.

2. På grund av vad som ovan (1) anförts, är det inte förvånansvärt, att de ge- nomgående signifikanserna gäller moment dels i toppen, dels i botten av rang- ordningen. Differenserna mellan de tre momenten i toppen av rangordningen (rättstavning-läsning av fakta i sakprosa _ snabbt uppfatta huvudinnehållet i det lästa) är sålunda Säkerställda liksom också differenserna i rang mellan när- mast föregående moment och läsning av litterära texter med kritik samt skön.- litteratur med inlevelse, den senare i sin tur signifikant skild från litteraturhisto- rien samt de danska och norska momenten.

3. Inom de olika huvudmomenten föreligger ett flertal klara differenser mes- tadels inom regionen för färdighetskrav (Lö—2,5): Läsning: Läsa sakprosa med kritik ligger signifikant lägre än de ovannämnda toppmomenten men säkerställt högre än de likaledes ovannämnda momenten rö- rande litterära texter.

Bokkunskap: Bibliotekskatalog och komplicerade uppslagsböcker ligger säker- ställt lägre ifråga om krav på förkunskaper för yrkesskolans egen undervisning än övriga moment. De två momenten ligger f. 6. under den undre färdighetsgrän- sen.

Muntlig framställning: På färdighetsnivån kan vi urskilja fyra grupperingar: Först tvåirörande talets formella sida, av vilka tydligt uttal ligger något högre tin-ledigt tal och vårdat tal. Därefter kommer som tredje gruppering berättande muntlig framställning, i sin tur viktigare än den demonstrerande och refererande samt intervjuer och övriga anföranden (diskussionsinlägg).

Under färdighetsnivån ligger slutligen vålläsningen (väl utförd upplåsning av lyrik och prosa) samt kännedom om diskussions- och sammanträdesregler.

Tab. 41. Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper i modersmålet i

totala yrkesskolematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten

Rang

Median totalt

Läsning

Bokkunskap

Muntlig framst.

Skriftlig

Ordkunskap framst

Språklära

Rättstavning o. interpunkt.

Danska o. norska

HNMWWCDINDOGO

H

11—12

13 14 15 16 17 18

1 9 20 21 22 23—24 25

26

' 27 ' 28 29—30

2,83 2,65 2,54 2,52 2,47 2,42 2,30 2,25 2,19 2,15 2,13 2,12 2,10 2,08 2,06 2,04 2,01 1,98 1,95 1,93 1,86 1,79 1,78 1,77 1,70 1,62 1,58

Fakta i sakpr.

»Snabbläsa»

Sakpr. krit.

Alfab.uppsl.b.

Telekatalog

Kartor, diagr.

Tydligt uttal

Allmänna ord

Ledigt tal Vårdat tal

Enkla blanketter Formellt rikt.

Berätta

Berätta

Beskriva

Demonstrera Referera

Främm. ord

Ledigt och lättflytande

Formlära

Satslära

Ordbildn.lära

Referera Intervjuer Utreda

Betyd.lära

Rättstavning

Punkt

Kommateck.

Övr. skiljet.

Rang

Median totalt

Läsning

Bokkunskap

Muntlig framst.

Skriftlig

Ordkunskap fram st

Språklära

Rättstavning o. interpunkt.

Danska o. norska

31 32 33—34

35

36—37

38 39 40 41 42 43 44—45

46—47

1,05 0,69 0,64 0,44 0,36 0,27 0,21 0,10 0,09

Litt.text. krit. Skönlitt. Litterat.hist .

Tidtabeller

Bibl.katal.

Komplic. uppslagsb.

Övriga an- föranden

Välläsning Diskuss.reg1.

Praktiska skrivelser

Fackuttryck

Komplic. blanketter

Stillära

Dansk och norsk text Danskt och

norskt tal

Ordkunskap: Differenserna ifråga om rang är Säkerställda mellan de tre mo- menten allmänna ord, allmänna främmande ord och fackuttryck, vilka uppvisar medianvärden i—nu nämnd ordning.

Skriftlig framställning: Här urskiljes tre grupperingar. I ordning efter angelä- genhetsgrad täcker de dels enkla blanketter, dels berättande, beskrivande och re- fererande framställning, dels utredande framställning samt praktiska skrivelser och mer komplicerade blanketter.

Det bör observeras, att de praktiska momenten här förekommer spridda i rang- ordningens båda ytterkanter.

Språklära och språkbehandling i skrift: Formellt riktig språkbehandling är säkerställt viktigare än grupperingen ledigt och lättflytande framställningssått, formlära, satslära och ordbildningslära. Denna gruppering är i sin tur viktigare än betydelseläran. Under färdighetsnivån ligger slutligen stilläran.

Råttsiavning och interpunktion: Rättstavningen visar det högsta kravet av alla (jfr 1 ovan) men även momentet punkt ligger över den övre färdighetsgränsen. Differenserna mellan övriga moment, kommatecken och övriga skiljetecken, är också Säkerställda. .

Danska och norska: Enligt Friedman—testet (kap. 4) föreligger inga Säkerställda differenser mellan enskilda moment inom detta huvudmoment, som ligger i rang- listans botten.

Även om det är svårt att i ett så niångfasetterat ämne Som modersmålet väga dess olika huvudmoment emot varandra ifråga om angelägenheten av förkunskaper, har analysen av de mottagande lärarnas bedömningar visat att man inom varje huvudmoment relativt lätt kan urskilja moment av olika angelägenhetsgrader, medan det däremot är svårt för attinte säga omöj- ligt att på ett meningsfullt sätt gruppera huvudmomenten inbördes. Sär- skilt värda att lägga märke till är i detta material de mycket stora och Väl Säkerställda differenserna mellan olika moment inom huvudmomentet läs- ning, där vissa ligger i toppen och vissa i botten av listan. Mot bakgrunden av den interna Skoldebatten (jfr Husén & Dahllöf 1960, kap. 13) är det också av intresse att konstatera, att de särskilt omdebatterade huvudmomenten bokkunskap och muntlig framställning vad det gäller krav på förkunska- per från yrkesskolehåll visar sig vara av lika stor angelägenhetsgrad som flera andra.

b. Enkäten till gymnasierna (GyMo) Svar föreligger från samtliga 412 avdelningar. I åtta moment understiger antalet svar 400, lägst till 375 (nr 28).

I tab. 42 har vi sammanställt resultaten av signifikansprövningarna avseende differenser ifråga om rangordning i totalmaterialet mellan olika moment inom huvudmoment enligt Friedman-testet. (Jfr ovan 5. 101 o. hv.). Enligt detta test föreligger i gymnasiematerialet mycket väl säker- ställda differenser inom samtliga huvudmoment.

Efter samma principer som beträffande enkäten till yrkesskolorna (YMo) har vi rangordnat momenten efter totalmedianen, specificerat dem på hu-

Tab. 42. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo- ment ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i totala gymnasiematerialet

Huvudmoment Moment nr n (RJ)== df 1: P Läsning .......................... 18—23 6 8 977,0 5 46,49 *" Bokkunskap ...................... 24—29 6 8 522,0 5 33,48 *" Muntlig framställning .............. 30—39 10 38 101,0 9 85,65 ”* Ordkunskap ...................... 40——42 3 1 400,0 2 20,00 "* Skriftlig framställning .............. 43—49 7 13 666,0 6 52,84 "* Språklära och språkbehandling ...... 50—56' 7 13 756,0 6 54,77 "* Rättstavning o. interpunktion ....... 57—60 4 2 925,0 3 ' 25,50" "* Danska och norska ................ 61—64 4 2 775,0 3 16,50 ""

vudmoment samt signifikansprövat differenserna ifråga om rangordning- arna mellan enskilda moment enligt Wilcoxon-testet (ovan 5. 105). Resul- tatet härav kan utläsas av tab. 43.

Av tab. 43 framgår omedelbart, att hela bedömningsskalan i detta fall är utnyttjad. Över hälften av momenten kan lokaliseras som liggande över den övre färdighetsgränsen (2,5), vilken dessutom utgör en mycket tydlig gränspi samtliga huvudmoment. Ifråga om skriftlig framställning är den dock ej signifikant. Endast två moment når icke upp till den undre fär- dighetsgränsen. Toppnivån representeras i detta material av fyra moment inom huvudmomenten rättstavning och interpunktion resp. språklära, näm- ligen förmåga att sätta punkt, behärska formlära, rättstavning och sats- lära i nu nämnd ordning. Dessa kan från gymnasielärarnas synpunkter när- mast betraktas som elementa. Huvudmomentet läsning, som ju låg bland de främsta i yrkesskoleenkäten, intar i detta material icke en lika framskju- ten position relativt sett, låt vara att differenserna ifråga om medianvär- den inom gymnasiematerialet är obetydliga men betydande i förhållande till enkät YMo till förmån för gymnasieenkäten. Dessa jämförelser skall dock närmare utvecklas i nästa avsnitt.

Analysen av tab. 43 ger anledning till följande sammanfattning av momentgrupperingarna inom de olika huvudmomenten.

Läsning: Att uppfatta fakta i sakprosa samt att snabbt kunna tillägna sig en uppfattning om huvudinnehållet i det lästa utgör en gruppering på god färdig- hetsnivå, signifikant skild från funktionerna att läsa sakprosa med kritik och skönlitteratur med inlevelse och behållning. Lägst ehuru fortfarande på färdig- hetsnivå ligger momenten litterära texter med kritik samt litteraturhistoria.

Bokkunskap: Alfabetiska ordlistor avviker signifikant uppåt på god färdighets- nivå, komplicerade uppslagsböcker likaledes säkerställt nedåt utan krav på för- kunskaper. Övriga befinner sig på färdighetsnivå.

Muntlig framställning: Tre grupperingar befinner sig, ehuru i sin tur signifi- kant åtskilda, samtliga på god färdighetsnivå, nämligen (1) tydligt uttal samt be- rättande muntlig framställning, (2) vårdat tal och ledigt tal, (3) väl utförd upp- läsning av lyrik och prosa samt refererande muntlig framställning.

På färdighetsnivå kan ytterligare tre grupperingar urskiljas, nämligen (4) de- monstrerande muntlig framställning samt övriga anföranden av typen diskussions-

Tab. 43. Rangordning av modersmålsmomenten, specificerade på huvudmoment, avseende krav på förkunskaper !

totala gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten

modersmålet i

Rang

Median totalt

Läsning

Bokkunskap

Muntlig framst.

Ordkunskap

Skriftlig framst.

Språklära

Rättstavning o. interpunkt.

Danska o. norska

H

22—23 24

25

3,81 3,66 3,55 3,52 3,23 3,19 3,18 3,13 3,10 3,08 3,06 2,69 2,66

Fakta i sakpr. Snabbläsa

Alfab.uppsl.b.

Tydligt uttal Berätta

Vårdat tal Ledigt tal

Välläsning

Referera

Allmänna ord

Berätta

Formlära

Satslära

Punkt

Rättstavning

Formellt rikt.

Främm. ord

Referera

Ledigt och lättflytande

Beskriva

Enkla blank.

Betydelselära Ordbildn. lära

Övr. skiljet. Kommateck.

Rang

Median totalt

Läsning

Bokkunskap

Muntlig främst.

Ordkunskap

Skriftlig framst.

Språklära

Rättstavning

0. interpunkt. Danska o. norska

26—27

28 29 30 31 32

33—34 35

36 37 38—40 41 42 43 44 45 46 47

2,22 2,18 2,16 2,14 2,10 2,07 1,91 1,87 1,86 1,85 1,84 1,81 1,72 1,68 1,67 1,64 1,29 0,66

Sakpr. krit.

Skönlitt.inlev.

Litt.text.krit. Litterat.hist.

Telekatalog

Kartor o. ill. Bib1.katalog

Tidtabeller

Komplic. uppslagsb.

Demonstrera

Övriga an- föranden

Intervjuer

Diskuss.regl. Fackuttryck

Utreda

Prakt. skrivelser

Komplic. blanketter

Stillära

Norsk text Dansk text Norskt tal Danskt tal

inlägg, (5) intervjuer samt (6) kännedom om diskussions- och sammanträdes— regler.

Ordkunskap: Signifikanta differenser föreligger mellan de tre momenten, av vilka allmänna ord och främmande ord båda befinner sig på god färdighetsnivå.

Skriftlig framställning: Berättande och refererande framställning utgör två sins- emellan signifikant skilda moment, båda på god färdighetsnivå. Därnäst följer en gruppering i gränsområdet kring 2,5 bestående av momenten beskrivande fram- ställning, enkla blanketter samt utredande framställning, i sin tur skild från grup- peringen praktiska skrivelser samt komplicerade blanketter.

Språklära och språkbehandling i skrift: Som helhet betraktad ligger detta hu- vudmoment högt i gymnasiematerialet, på god färdighetsnivå med fem sinsemel- lan avgränsade grupperingar, nämligen (1) formlära, (2) satslära, (3) formellt riktig framställning, (4) ledigt och lättflytande framställningssätt samt (5) be- tydelselära och ordbildningslära. Det återstående momentet, (6) stillära, befin- ner sig på färdighetsnivå.

Rättstavning och interpunktion: Utöver de ovan inledningsvis nämnda momen- ten på toppnivå, att sätta punkt samt rättstavning, utgör kommatecken samt öv— riga skiljetecken en gruppering som intar en framträdande plats på god färdig- hetsnivå.

Danska och norska: I detta material föreligger signifikanta differenser mel- lan samtliga fyra moment. De förekommer i ordning efter angelägenhetsgrad: (1) norsk text, (2) dansk text, (3) norskt tal, (4) danskt tal, av vilka kraven i de tre förstnämnda befinner sig på färdighetsnivå. Förståelse av text går alltså före tal, norska före danska. Även om differenserna inte i något fall är mer bety— dande är de dock säkerställda som uttryck för skillnader i krav på förkunskaper från gymnasiernas sida.

Sammanfattningsvis må här blott konstateras, att de olika huvudmo- menten icke heller här är särskilt lätta att gradera sinsemellan, men att de i samtliga fall inom sig rymmer tydliga differenser mellan olika moment.

c. Jämförelse mellan enkäterna YMo och GyMo

Strukturjämförelser

Rangkorrelationen mellan totalmaterialen i enkäterna YMo och GyMo upp- går till .84 (P ( .001), ett samband som anger en betydande strukturlik— het. Fördelningen av rangavvikelserna, som framgår av fig. 5, ger oss anledning att särskilt studera de moment som uppvisar avvikelser om 12 enheter eller mer, inalles 5 stycken. De specificeras i tab. 44.

Av de fem moment som svarar för de största rangavvikelserna enligt tab. 44 utgöres fyra av sådana, där angelägenhetsgraden är störst i gymna- siematerialet. Två av dessa rör moment av mycket hög angelägenhetsgrad i GyMo och båda tillhör huvudmomentet språklära, nämligen formlära och satslära. De två övriga, väl utförd upplåsning av lyrik och prosa samt läs— ning av skönlitteratur med inlevelse, faller under huvudmomentet läsning och representerar moment av låg angelägenhetsgrad i yrkesskoleenkäten, vilka i gymnasiematerialet intar en mellanstållning. Dessa tendenser mot- verkas endast i ringa grad av större rangavvikelser åt andra hållet. Endast

Fig. 5. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan totalmaterialen i yrkesskole— och gymnasieenkäterna ifrå— (j_ ga om krav på förkunskaper i moders— '|5 —|O —5 U 5 |D |5 20 målet Ronquvvikelser

Tab. 44. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan totala yrkesskole— ( YM o ) och gymnasiematerialen ( GyMa ) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet

Rang Rang . YMo GyMo Diff. Nr Moment 10 24 —14 43 Enkla blanketter 16,5 2 14,5 52 Formlära 42 26,5 15,5 22 Skönlitt. m. inlevelse 20 4 16 53 Satslära 36,5 19 17,5 39 Välläsning

ett moment, ifyllande av enkla blanketter, når upp över den tillämpade skärningsgränsen.

De nivåskillnader som kan visa sig föreligga kan alltså endast i ringa grad förklaras av strukturolikheter i totalmaterialet.

Nivåjämförelser ' '?”"F ';" . Nivåvärdena i de båda totalmaterialen framgår av tab. 45, som dessutom upptar resultatet av signifikansprövningen med mediantestet moment för moment.

Som framgår av tab. 45 går samtliga differenser i riktning mot högre värden för enkät GyMo, och 44 av de 47 differenserna är signifikanta, var- av 42 på nivån P ( .001. De tre insignifikanta differenserna faller samtliga inom huvudmomentet bokkunskap och rör de mer speciella momenten där, nämligen användande av telefonkatalog, tidtabell samt förståelse av kar- tor, illustrationer och diagram.

Tab. 45. Medianvärden för totala gymnasie- och yrkesskolematerialen (GgMo resp. YMa) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet samt resultat av signifikanspröv— ning av differenserna med mediantest

N: GyMo = 412, YMo = 796; (if = 1

Median Huvudmom. Moment Nr Diff. xz P GyMo YMo

Läsning »Snabbläsa» 18 3,01 2,54 0,47 100,18 *** Sakprosa, fakta 19 3,03 2,65 0,38 71,19 *** » , kritiskt 20 2,22 2,01 0,21 5,75 * Litt.texter, kritiskt 21 1,84 0,36 1,48 307,15 *** Skönlitt., inlevelse 22 2,22 0,98 1,24 427,55 *** »Litteraturhistoria» 23 1,81 0,21 1,60 449,83 *** Bokkunskap Bibliotekskatalog 24 1,84 0,64 1,20 122,48 *** Alfabet. uppslagsb. 25 3,08 2,10 0,98 204,15 *** Komplic. uppslagsb. 26 0,66 0,44 0,22 4,37 * Telefonkatalog 27 2,16 1,93 0,23 0,42 _ Tidtabell 28 1,72 1,44 0,28 3,19 Kartor, ill., diagram 29 1,86 1,78 0,08 2,27 Muntlig Berätta 30 3,19 2,12 1,07 340,98 *** framställning Referera 31 2,81 1,70 1,11 199,01 *** Demonstrera 32 2,18 1,79 0,39 47,17 *** Övr. anför. (disk.inl.) 33 2,14 1,36 0,78 184,66 *** Intervjuer 34 1,84 1,58 0,26 17,98 *** Disk.- 0. smtr.regler 35 1,67 0,69 0,98 77,66 *** Vårdat tal 36 2,99 2,25 0,74 194,95 *** Ledigt tal 37 2,97 2,30 0,67 161,79 *** Tydligt uttal 38 3,23 2,47 0,76 220,39 *** Välläsning 39 2,82 1,05 1,77 328,04 *** Ordkunskap Allmänna ord 40 3,18 2,42 0,76 183,96 *** Fackuttryck 41 1,91 1,36 0,55 35,77 *** Allm. främmande ord 42 2,73 1,77 0,96 178,44 *** Skriftlig Enkla blanketter 43 2,66 2,15 0,51 29,22 *** framställning Komplic. blanketter 44 1,68 1,22 0,46 16,46 *** Praktiska skrivelser 45 1,87 1,49 0,38 21,32 *** Berätta 46 3,23 2,08 1,15 407,16 *** Referera 47 2,88 1,79 1,09 336,04 *** Beskriva 48 2,71 1,98 0,73 128,61 *** Utreda 49 2,10 1,58 0,52 93,74 *** Språklära Formellt riktig skr. 50 3,06 2,19 0,87 350,50 *** och Ledigt o. lättflyt. 51 2,85 2,13 0,72 152,63 *** ;gfågfé Formlära 52 3,66 2,04 1,62 419,29 *** i skrift Satslära 53 3,52 1,95 1,57 455,65 *** Ordbildningslära 54 2,69 1,86 0,83 136,04 *** Stillära 55 2,07 1,05 1,02 260,00 *** Betydelselära 56 2,71 1,62 1,09 203,01 *** Rättstavning Punkt 57 3,81 2,52 1,29 386,00 *** och Kommatecken 58 3,10 2,13 0,97 303,20 *** interpunktion Övriga skiljetecken 59 3,13 2,06 1,07 326,54 *** Rättstavning 60 3,55 2,83 0,72 116,45 *** Danska Dansk text 61 1,85 0,10 1,75 496,86 *** och Danskt tal 62 1,29 0,09 1,20 407,53 *** norska Norsk text 63 1,91 0,10 1,81 517,80 *** Norskt tal 64 1,64 0,09 1,55 448,76 ***

Vi har alltså kunnat konstatera, att strukturdifferenserna mellan total- materialen i enkäterna YMo och GyMo är synnerligen obetydliga, men att det trots detta föreligger mycket tydliga nivådifferenser i så gott som samt- liga moment i riktning mot högre krav från gymnasielinjerna. Skillnaderna mellan totalmaterialen kan sålunda med någon generalisering sägas utgöras endast av nivådifferenser.

C. Differenser mellan utbildningslinjer

a. Indelningen i undergrupper

Indelningen i undergrupper är med ett undantag densamma som i mate- matikenkäterna. I gymnasieenkäten i modersmålet tillkommer nämligen två undergrupper på det allmänna gymnasiet, nämligen de första ringarna av tre- och fyraårig latinlinje. I tab. 46 har vi, med utnyttjande av de för- kortningar som använts i matematikundersökningarna (jfr tab. 27_28), angivit antalet undergrupper samt totala antalet linjer, från vilka svar föreligger, fördelade på de olika rekryteringsnivåerna. På grund av såväl smärre förändringar i populationerna som vissa differenser ifråga om svars- frekvenserna (se kap. 2) är de absoluta talen icke helt överensstämmande med motsvarande siffror för matematikundersökningarna. Tendensen är dock i allt väsentligt oförändrad.

b. Strukturdiflerenser

På samma sätt som beträffande enkäterna i matematik har vi som ett sam- manfattande mått på strukturdifferenserna för vardera enkäten beräknat den genomsnittliga rangkorrelationen mellan undergrupperna. Detta har

Tab. 46. Linjegrupperna i modersmålsenkäierna till yrkesskolor ( YMa) och gymnasier ( GyMa)

YMo GyMo

L' . Under- Linjer varav rekryt. från % linj. fr. . . Antal

injegrupp tot Linje avd grupper ' fsk bl. r.sk. fsk realsk. '

J 4 71 38 22 11 54 15 AIl 29 M 2 148 148 —— — 100 0 LIÅ 62 ME 3 83 83 —— —— 100 0 HP 73 TB 4 72 67 5 93 0 AIa 29 ÖI 7 75 41 34 55 0 LIa 42 TMC 3 43 28 15 65 35 RIa 70 K 6 172 108 28 36 63 21 Hg 34 Hu 6 75 52 23 69 0 HTL 43 V 5 49 10 39 20 80 Fs 11 P 1 24 _— — 24 O 100 Ss 19 Summa 41 812 575 112 125 71 15 412

Tab. 47. Genomsnittliga rangkorrelationen (rhoav) mellan linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasiematerialen ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet, beräknad genom Kendalls konkordanskoefficient ( W)

Enkät n k W x* df P Rhoav YMo ................... 47 10 .89 407,79 46 *** .87 GyMo .................. 47 10 .91 418,92 46 *** .90

skett via Kendalls konkordanskoefficient (W) enl. ovan kap. 4. Resul- taten återges i tab. 47.

Tab. 47 visar en betydande strukturlikhet av ungefär samma storleks- ordning i båda materialen. Vi skall nu undersöka, om det föreligger några mer betydande skillnader mellan vissa linjer eller grupper av linjer inom vart och ett av materialen.

Interkorrelationer i enkät YMa

Under hänvisning till vad som anförts vid redovisningen av grupperingen av linjerna i enkät YMa (s. 113 f.) redovisar vi i tab. 48 interkorrelationerna mellan linjerna inom de två huvudgrupperna industriyrken (M, ME, TB, Öl) samt vissa huvudsakligen av kvinnor rekryterade utbildningslinjer (Hu, V, P).

Som framgår av tab. 48 visar samtliga undergrupper bland industri- linjerna så stark inbördes likhet, att de kan betraktas som i stort sett iden— tiska med avseende på strukturen. Samma grad av överensstämmelse rå- der även mellan grupperna Hu och V, medan däremot grupp P uppvisar något lägre värden i sina samband med de övriga två, varför vi, trots att likheten fortfarande är mycket betydande, dock redovisar denna linje se— parat. Sammanslagningen av industrigrupperna till en och av linjerna Hu och V till en annan grupp har som i enkät YMa (s. 117) ägt rum genom summering av rangnumren, varefter ny rangordning ägt rum.

I tab. 49 redovisas nu korrelationerna mellan de på detta sätt till antalet något reducerade undergrupperna i enkät YMo.

Även dessa korrelationer visar en betydande strukturlikhet. Ett undan—

Tab. 48. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet inom (a) industrilinjegrupperna, (b) linjegrupperna för huslig, vårdande och pedagogisk ul- bildning ( H u/ V/P) inom yrkesskolematerialet

a. Industrigrupperna b. Grupperna Hu/V/P Grupp ME TB 0 I Grupp V P M ................. .96 .97 .96 Hu ................ .94 .89 ME ................ .96 .94 V .................. .89 TB ................ —— — .96 — — —

För samtliga korrelationer gäller, att P ( .001.

Tab. 49. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet

Grupp K J TMC Hu+V P M+ME+TB+ÖI. . .. .90 .83 .90 .95 .93 K .................. _ .69 .90 .93 .87 J ................... — .83 .79 .67 TMC ................ — — .87 .80 Hu+V .............. —— —— — — .90

För samtliga korrelationer gäller, att P(.OOI.

tag utgör i någon mån grupp J (yrkesskolorna inom jordbruket), vilken sär- skilt i relation till grupperna K och P visar en visserligen fortfarande hög men i förhållande till övriga korrelationer något lägre strukturlikhet.

En särskild analys av vilka moment i ämnet, som ligger bakom dessa något lägre samband, är därför motiverad. Vi studerar därför de mer be- tydande rangavvikelserna vid korrelationerna mellan å ena sidan grupp J, å andra grupperna K och P och väljer därvid en skärningspunkt liksom vid analysen av totalmaterialet i dess korrelation med totalmaterialet i enkät GyMo, här dock en rangavvikelse om minst 12 enheter (jfr ovan s. 110). Fördelningarna av dessa visas i fig. 6. Resultaten av analysen återges i tab. 50.

Fördelningarna i fig. 6 visar, att skärningspunkten i båda fallen avskiljer ganska tydliga yttergrupper moment, ehuru förändringen på intet sätt kan

Antal 15

_J/H ---J/P

Fig. 6. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa liniegrupperi 0.1 ' . . . . , yrkesskoleenkäten ifråga omkrav på för- 155 ”50 —25 _le _|5 40 —5 0 5 |D l5 20 25 kunskaper i modersmålet Hunqawikelser

Tab. 50. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupperna J /K och J /P i yrkesskolematerialet ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet

Rang K P

J Nr Moment

Diff. Rang Diff. Rang

5 —24,5 29,5 ——34 39 29 Kartor, illustr., diagram 9 ——29 38 ——26 35 41 Fackuttryck 13,5 —13,5 27 —19 32,5 33 Övriga anför. (disk. inl.)

6 —19 25 ( ) ( ) 43 Enkla blanketter 7 —16 23 —18 25 20 Sakprosa, kritisk läsning 21,5 ——15,5 37 ( ) ( ) 45 Praktiska skrivelser 30 ( ) ( ) —14 44 35 Diskussions- o. smtr.regler 13,5 ( ) ( ) —13 26,5 51 Ledig o. lättflyt. skrift]. främst.

4 ( ) ( ) —12 16 18 »Snabhläsning» 36 12 24 ( ) ( ) 56 Betydelselära 28 13,5 14,5 ( ) ( ) 31 Refererande muntl. framst. 19,5 14 5,5 14 5,5 36 Vårdat tal 16,5 13,5 3 15,5 1 38 Tydligt uttal 24 ( ) ( ) 16 8 32 Demonstrer. muntl. framst. 33 20,5 12,5 13 20 53 Satslära 34 14 20 22,5 11,5 54 Ordbildningslära 35 25,5 9,5 17 18 52 Formlära

betecknas som dramatisk. Samtidigt ger den emellertid ett lika stort material (14 moment) från vardera korrelationen.

Den övre delen av tab. 50, i vilken förtecknats moment med negativa differenser av den stipulerade storleksordningen, dvs. sådana som relativt sett är mer angelägna i grupp J än i de övriga, rymmer moment från ett flertal huvudmoment, nämligen bokkunskap, ordkunskap, muntlig fram- ställning, skrivning, språklära och språkbehandling i skrift samt läsning. De synes emellertid alla ha det gemensamt, att de representerar moment av mer praktisk inriktning inom de olika huvudmomenten. Fem av de nio momenten är dessutom av förhållandevis hög angelägenhetsgrad i grupp J, nämligen momenten med rangnumren 4—7 samt 9 (»snabbläsning», kar- tor etc., enkla blanketter, kritisk läsning av sakprosa samt ordkunskap ifråga om fackuttryck) .

Den ovannämnda tendensen till högre angelägenhetsgrad i relation till andra moment för vissa praktiska sådana inom grupp J i jämförelse med grupperna K och P, motsvaras av en i det närmaste lika utpräglad tendens åt motsatta hållet för åtta moment. Dessa faller emellertid uteslutande inom två huvudmoment, nämligen språklära och muntlig framställning. Ifråga om den senare finns både de innehållsliga och formella aspekterna repre- senterade. För språkläran är tendensen mycket tydlig. För fyra av den egent- liga språklärans fem moment innebär den, att de i grupp J ligger samlade på rangnumren 33—36 och i de två andra grupperna stiger till rangnummer i regionen 10—25. Momenten i muntlig framställning, som i grupp J repre- senterar något högre relativ angelägenhetsgrad än momenten i språklära,

gör en motsvarande uppflyttning, vilket i ett fall (tydligt uttal) innebär en placering på toppnivå.

Vårt material ger icke möjlighet till en uttömmande tolkning av de här iakttagna ganska tydliga tendenserna till en mindre strukturskillnad mel- lan vissa linjer bland yrkesskolorna. Det bör emellertid betonas, att grupp K vad beträffar ämnet modersmålet representerar en utbildningsform som särskilt tar sikte på träning av praktiska moment i detta ämne. Differen- ser kan alltså icke tolkas som en skillnad mellan mer praktiska och mer teoretiska linjer. Sannolikt har vi då snarare att göra med en tendens som mötte oss redan i matematikenkäten: Kraven på förkunskaper varierar sannolikt i vissa fall med yrkeslinjernas egen undervisning på det sättet, att kraven på förkunskaper är relativt sett ganska låga i sådana moment som kan antagas utgöra en specialitet för yrkeslinjen. I sådana moment kan man då antaga, att det för yrkesskolorna är särskilt angeläget att an- vända en med hänsyn till yrkeslivets krav särskilt avpassad metodik eller mer »verklighetsnära» undervisningsuppgifter än den grundläggande sko- lan brukar kunna erbjuda. ,

Delvis kan denna frågeställning belysas ytterligare i vårt material från andra faser av bearbetningen. Sådana moment, varom här är fråga, måste rimligtvis uppvisa ganska höga yrkeskrav, och det måste därigenom kunna iakttagas en fullt tydlig skillnad mellan yrkeslärarnas bedömning av mo- mentet dels ifråga om förkunskaper, dels ifråga om yrkeskrav, vilket då indirekt blir ett uttryck för momentets ställning i yrkeslinjens undervis- ning. För att direkt kunna verifiera dessa hypoteser skulle vi i princip be— höva utföra en undersökning bland lärarna på de olika yrkeslinjerna ifråga om undervisningens faktiska utformning i dessa skolor.

Interkorrelationer i enkät GyMa Tab. 51 upptar rangkorrelationerna mellan linjerna i varje huvudgrupp av gymnasielinjer och visar en betydande strukturlikhet även i detta hån— seende. Av samma skäl som anförts vid analysen av enkät YMa kan vi, eftersom samtliga korrelationer ligger omkring .90, använda linjegrupper- nas värden i stället för de enskilda linjernas vid den fortsatta analysen, i vilken vi då prövat linjegrupperna mot varandra. Resultaten härav fram- går av tab. 52 och innebär, att dessa uttrycker en mycket betydande struk- turlikhet. Mellan de två linjegrupperna på det allmänna gymnasiet är strukturlikheten praktiskt taget total.

Jämförelser mellan enkät YMo och GyMa Inom båda materialen föreligger betydande strukturlikhet mellan olika lin- jegrupper. En tendens till inbördes något större likhet föreligger för gym- nasiematerialet, där samtliga interkorrelationer överstiger .90. I yrkes— skolematerialet har en tydlig ehuru inte särskilt markant tendens till struk-

Tab. 51. Interkorrelationer (rho) resp. genomsnittliga interkorrelationer (rhoav) mellan linjer inom linjegrupper ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet i gymna-

s iematerialet . . Korrelerade Lin] egrupp linjer Rhoav P Allmänt gymnasium, fyraårigt ............... A 14/ L 14/ R 14 .95 * * * » treårigt ................ Als/LlalRl3 .94 *** Fackgymnasium ............................ Hg/HTL .90 *** Seminarium ................................ Fs/Ss .88 ***

Tab. 52. Interkorrelationer (rho) ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet mellan linjegrupperna i gymnasiematerialet

Grupp AP+ LIM—RF Hg+HTL Fs+ Ss AI4+LI4+RI4 ....................... .97 .94 .93 A13+L13+RIa ....................... .90 .94 Hg+HTL ........................... — _ .90

För samtliga korrelationer gäller, att P(.OOI.

turolikhet spårats vad beträffar utbildningslinjerna inom jordbruket sär- skilt i relation till kontors— och pedagogisk utbildning, innebärande relativt sett högre angelägenhetsgrad åt vissa moment inom hela ämnet och lägre krav på förkunskaper ifråga om språklära och muntlig framställning. Detta är det enda undantaget i en eljest mycket enhetlig bild.

c. Nivådifferenser

På samma sätt som i enkäterna i matematik har vi moment för moment ge- nom det s. k. utsträckta mediantestet prövat, om det föreligger några så- kerställda nivådifferenser mellan de tio linjegrupperna i respektive ma- terial. Resultaten härav har sammanställts i tab. 53, som dessutom ger lägsta och högsta medianvärdena inom vart och ett av materialen.

I enkät YMo föreligger signifikanta differenser i samtliga moment, och i 42 fall av 47 är de säkerställda på nivån P ( .001. Variationsvidden mel- lan gruppernas medianvärden är genomgående ganska stor, i samtliga fall över 1, i flertalet ännu större.

Enkät GyMo uppvisar endast 30 säkerställda moment, fördelade över samt— liga huvudmoment. Variationsvidden är här betydligt mindre och detta inte enbart i samband med tak- eller bottenvärden. Då det i de tidigare analy- serna kunnat påvisas, att detta material endast i helt obetydlig grad kån- netecknas av strukturdifferenser mellan linjerna, blir det av särskilt in- tresse att undersöka, vilken eller vilka av linjerna som mer genomgående nivåmässigt ligger högre eller lägre än de andra. Som ett sammanfattande mått på en sådan generell tendens har vi för varje linje beräknat dess ge-

Tab. 53. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningarna ifråga om krav på förkunska— per i modersmålet i olika liniegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen ( YMa resp. GyMa) df: YMo = 9, GyMo = 9.

Median YMo Median GyMo

Håååd' Moment Nr " lägst—högst 762 P lägst—högst 762 P Läsning »Snabbläsa» 18 2,24—3,28 45,10 *** 2,88—3,38 19,70 * Sakprosa, fakta 19 2,33—3,39 43,36 *** 2,92—3,42 11,23 » kritiskt 20 1,59—3,05 91,55 *** 2,00—2,92 26,45 ** Litt. texter, krit. 21 0,16—1,93 50,78 *** 1,68—2,29 15,30 Skönlitt., inlevelse 22 0,11—2,33 77,58 *** 1,75—2,56 24,66 ** »Litteraturhistoria» 23 0,06—1,72 94,42 *** 1,33—2,29 34,29 *** Bokkun- Bibliotekskatalog 24 0,40—2,14 20,72 * 1,33—2,13 19,49 * skap Alfabet. uppslagsb. 25 1,77—3,30 77,22 *** 2,83—3,42 15,14 Komplic. » 26 0,24—1,33 26,34 ** 0,30—1,53 10,87 Telefonkatalog 27 1,33—3,30 51,31 *** 0,25—2,82 6,19 —— Tidtabell 28 0,95—2,83 49,67 *** 0,25—2,19 11,24 — Kartor, ill., diagr. 29 1,19—2,38 37,23 *** 1,50—2,11 15,48 Muntlig Berätta 30 1,89—3,38 140,14 *** 2,85—3,71 27,66 *** fram- Referera 31 O,95——3,25 113,25 *** 2,58—3,29 15,17 _ ställning Demonstrera 32 1,50—3,55 23,77 ** 2,02—3,14 24,05 ** Övr. anför. (disk.inl.) 33 0,62—2,80 152,08 *** 2,00—2,57 11,36 Intervjuer 34 LOB—2,87 30,84 *** 1,30—2,30 23,00 ** Disk.- 0. smtr. regler 35 O,32——1,92 45,27 *** 0,55—1,91 28,67 *** Vårdat tal 36 1,86—3,62 174,35 *** 2,80—3,29 14,68 —— Ledigt tal 37 1,86—3,58 151,09 *** 2,85—3,25 7,64 —- Tydligt uttal 38 1,83—3,85 141,12 *** 3,00—3,71 27,03 ** Välläsning 39 0,29—3,10 71,99 *** 2,34—3,04 32,61 *** Ordkun- Allmänna ord 40 1,96—3,65 81,82 *** 2,84—3,31 7,92 skap Fackuttryck 41 0,86—2,40 75,37 *** O,60—2,31 19,33 * Allm. främmande ord 42 1,08—3,06 85,80 *** 2,08—2,96 54,06 *** Skriftlig Enkla blanketter 43 1,89—3,65 108,80 *** Loo—3,30 12,37 _ frank Komplic. blanketter 44 0,85—2,65 41,08 *** 0,40—2,03 13,91 Ställning Praktiska skrivelser 45 ago—2,93 59,92 *** 0,81—2,38 35,15 *** Berätta 46 1,77—3,17 109,28 *** 3,00—3,47 28,66 *** Referera 47 1,06—3,17 86,54 *** 2,71—3,31 20,05 * Beskriva 48 1,72—2,96 23,63 ** 2,52—3,15 11,71 —— Utreda 49 1,03—2,80 26,41 ** 1,86—2,86 34,47 *** Språk— Formellt riktigt 50 1,78—3,21 142,53 *** 2,95—3,23 14,00 — lära och Ledigt 0.1ättflyt. 51 LBB—3,00 90,04 *** 2,61—3,11 20,78 * $$$" Formlära 52 133—3,22 162,36 *** 3,24—3,91 22,38 ** iskriftg Satslära 53 1,38—3,19 75,66 *** 3,05—3,71 19,64 * Ordbildningslära 54 1,34—3,33 41,46 *** 2,04—3,14 36,81 *** Stillära 55 0,64—2,38 67,67 *** 1,84—2,25 9,37 _ Betydelselära 56 1,00—3,00 67,90 *** 2,12—3,11 46,34 *** Rätt- Punkt 57 2,09—3,62 116,05 *** 3,52—3,90 17,23 * stavn. Kommatecken 58 1,74—3,29 125,68 *** 2,93—3,50 18,28 * och in- Övriga skiljetecken 59 1,56—3,33 175,18 *** 2,97—3,50 21,19 * terpunkt' Rättstavning 60 234—3,79 100,23 *** 3,27—3,91 26,43 ** Danska Dansk text 61 0,04—2,00 90,58 *** OAS—2,12 102,83 *** och Danskt tal 62 0,03—1,86 101,17 *** 0,19—1,73 45,42 *** norska Norsk text 63 0,03—2,00 88,10 *** OAS—2,26 107,85 *** Norskt tal 64 0,03—1,86 100,81 *** 0,19—1,92 69,14 ***

nomsnittliga rangnummer i förhållande till övriga linjer, varvid vi använt medianvärdet. Genom ett xz-test för flera sampel, i vilket vi delat rangfre— kvenserna i två grupper vid det definitionsmässigt givna mittvärdet 5,5 har vi först prövat, om det över huvud kan anses föreligga skillnader mellan linjerna ifråga om den inbördes rangordningen mellan dem i samtliga mo- ment. Resultaten av denna prövning framgår av tab. 54. En parallell pröv- ning har utförts även i enkät YMo (tab. 55). I denna kan vi kanske med större rätt vänta oss en sådan tendens på grund av de Väl säkerställda diffe- renserna i samtliga moment vid prövningen moment för moment. Detta blir särskilt sannolikt mot bakgrunden av att det inte heller i detta material förelåg någon mer markant tendens till strul—:turskillnader, även om en svagare sådan kom till synes i jordbrukslinjerna.

Linjegrupperna är i tab. 54 och 55 ordnade efter rang ifråga om medianer av rangnumren i de 47 momenten, varvid låg rang anger relativt sett höga krav på förkunskaper. Linjer med låga rangnummer och höga krav åter- finns till höger i tabellerna. Signifikanser mellan i rangordningen successiva linjer har angivits på samma sätt som i tab. 37.

Beträffande fördelningarna av rangnumren, vilka återges i fig. 7, kan man aprioriskt vänta sig, att de linjer vilka enligt strukturanalysen visat sig i större eller mindre grad avvika från övriga, skall uppvisa en tendens till bimodal fördelning. En sådan tendens kan givetvis också förekomma hos andra linjer, men inte med samma nödvändighet.

En analys av tab. 54—55 samt fig. 7 visar beträffande enkät YMo, att differenserna mellan linjerna är mycket tydliga och i flera fall säker- ställda vad beträffar medianrangnumren i de 47 momenten. Sålunda kan man i detta fall urskilja följande sekvens i ordning från relativt sett högsta till lägsta genomsnittliga krav: 1) P, 2) V, 3) K, 4) TMC, Hu, ÖI, 5) J, 6) ME, M, 7) TB. De specificerade industrigrupperna ligger alltså lägst, peda- gogiska och vårdande utbildningslinjer samt kontorslinjerna högst. Ten- densen till samband med linjernas rekryteringsbakgrund är tydlig. Rang- korrelationen mellan rangordningen i tab. 55 och resp. linjes rekrytering från folkskolan vad beträffar avdelningarnas huvudsakliga sammansätt- ning enligt tab. 46 uppgår till —.74 och är säkerställd (t: 3,13, df: 8, P( .02). Tendensen är särskilt beträffande yttervärdena mycket tydlig: Grupp P belägger 40 av de 47 förstaplatserna, grupp V 38 andraplatser, grupp TB 19 tiondeplatser. Den enda linjegrupp som i detta material uppvisar tendens till bimodal fördelning är grupp J, hos vilken vi tidigare (s. 151 ff.) iakttagit särskilda strukturdifferenser gentemot vissa andra linjer. Vår förväntan är sålunda på denna punkt bekräftad, även om tendensen inte är tydlig nog för att vara säkerställd.

Materialet i enkät GyMo visar i detta hänseende inte upp lika många säkerställda differenser mellan successiva linjer, vilket man inte heller kan vänta sig, då ett ganska stort antal moment över huvud inte företedde

Antal YMa SgMo 40 _ _

5 J ; TMC : Allt ; 315 Ni i t i zu: % —: —: |o—: l—LFLL —: —: |-—'——|_|'1_1 5 Jr,—LI 0: : _ : :

l l I I | ( l 1 T rl l l I I l | | l l l | I l 40_ _ _

5. M 5 K 5 Mi ; Hg ”JU—_ __ __ __ zo—z —: —: —: 0H| | | | | _| | | | |_'| _| | | | | | — | | | | | 40_ _ _ _ ME ; Hu ; 814 ; HTL 30—_ i i __

: j : : 20% € % —i '”? IH :: :| :

_ _ 1 _ 0 | T | | | i | | | _| | | | | | | | | | | | 40_ _ _

5 TB : v ; AI5 ; Fs äD—_ _: i i 20% € % % |||—: —: —: [_|—'_'_|_l —: [_|—|:]— 0: : |— : :

l l | 5 l I I l l_ _ | | | l l l l | I I |

40_ 2 _ _

; ö| ; P ; LI3 ; Ss 501 *: _

_ 7 _

: : 1 :

_ .. _l _ 20t __ __ __ mf | | _: 5 | _:

: : __ : : 0 09'8—7'5-5 '4-512- |T' lui—el 8—7'6-5'4—5 I2—| '|o—9la-7'6-5 '4—5 'z-| '|||-9' 8—7' 5-514—3 '2-|

Rongnummer

Fig. 7. Fördelningar av rangnumren i 47 moment på linjegrupperna i yrkesskole- och gymnasieenkäterna ifråga om krav på förkunskaper i modersmålet.

Tab. 54. Rangordning av linjerna i gymnasiematerialet med hänsyn till medianrang— nummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på förkun— skaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom mediantestet

Lägre krav _— Högre krav Rang 10 9 8 7 6 5—4 3 2 1 Linje HTL RP LI4 AI4 Fs Hg AIs RI3 LIs Ss Median 9,51/***/7,31 6,31 5,67 5,33 5,00 5,00 4,67 3,86 /**/ 1,29

Totaltest: F = 87,02, df = 9, P(.OOI

Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest):

Ss—Llazll2 = 10,13, df = 1, P(.OI RI4——HTL:%2 = 26,70, df = 1, P(.OOI

Tab. 55. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till median— rangnummer av placeringen i 47 moment av ämnet modersmålet ifråga om krav på för- kunskaper jämte resultat av vissa signifikansprövningar genom med iantestet

Lägre krav Högre krav Rang 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Linje TB M ME J Öl Hu TMC K V P Median 9,13/***/7,87 7,75 /*/ 6,45 /*/ 6,00 5,31 4,73/***/3,30/***/1,96/***/1,09

Totaltest: 762 = 231,32, df = 9, P(.OOI

Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest):

P—V: # = 46,96, df = 1, P(.OOI V—K: 12 = 78,59, df = 1, P(.OOI K—TMC: # = 10,89, dt = 1, P(.OOI ÖI—J: 752 = 6,23, (if = 1, P(.05 J—ME: # = 4,33, df = 1, P(.05 M—TB: # = 10,91, df = 1. P(.OOl

säkerställda nivådifferenser enligt det utsträckta mediantestet (tab. 53). I samma tabell visade sig också variationsvidden mellan linjerna i detta material vara tydligt mindre än i YMo. De båda yttersta värdena skiljer sig dock signifikant från de intilliggande. Det är också dessa, som uppvisar de mest markanta fördelningarna. Tydligt lägst av dessa linjer ligger de högre tekniska läroverken (HTL) och tydligt högst småskollärarlinjerna (!) (SS), vilket senare måhända avspeglar den roll som inträdesproven och rekryteringssituationen i stort f. n. spelar för dessa linjer.

Att de fyraåriga linjerna på det allmänna gymnasiet ligger lägre än mot- svarande på det treåriga är givetvis naturligt. Tendensen till bimodal för- delning, framför allt i grupp Hg men också i grupp Fs, har inte kunnat

förutses vid strukturanalysen på grund av företagna gruppsammanslag- ningar. Huruvida de motsvaras av signifikanta nivådifferenser och i så fall i vilka moment kan den mer detaljerade nivåanalysen ge besked 0111.

Den detaljerade nivåanalysen har företagits på samma sätt som i mate- matikenkäterna. Den har utförts med särskild hänsyn till differenser som berör åtminstone någon av de två definitionsmässigt givna färdighetsgrän- serna 1,5 resp. 2,5. Resultaten härav har för enkät YMo samlats i tab. 56, i vilken linjernas ungefärliga läge inprickats samt signifikanser mellan i rangordningen successiva linjer angetts i förekommande fall. Signifikan- serna är, på samma sätt som i tab. 37, markerade genom asterisker, varvid (*) anger, att P ( .05, (#3) P ( .01, (35:13) P ( .001. Punkter (. . . .) marke- rar, att samtliga övriga linjer ryms inom det markerade området, men att de på grund av det begränsade utrymmet icke har specificerats. Dessutom an- ges i särskilda kolumner dels totala medianvärdet i enkät YMo enligt tab. 45, dels förekomsten av differenser mellan linjerna över huvud enligt det utsträckta mediantestet, redovisat i tab. 53.

Tab. 56 visar, att det i 31 av de 47 momenten föreligger signifikanta nivådifferenser mellan i rangordningen på varandra följande grupper. I flertalet av dessa fall gäller det differenser som skiljer ut linjerna V och P från de övriga. Endast i fyra fall tillhör grupp K denna högsta kategori (mom. 52, 53, 57, 59), och då rör det sig om huvudgrupperna språklära, interpunktion och rättstavning. Tydligare än i tab. 53 ser vi också, hur stora variationerna mellan linjerna är för nästan varje moment, men också att flertalet linjer ryms inom ett ganska begränsat område för varje mo- ment. Av särskilt intresse är det att notera, hur den tidigare diskuterade grupp J, som i flertalet fall återfinns bland mittgrupperna, i vissa moment (21—23, 39, 52—54) visar de lägsta värdena av alla linjer, ehuru icke i nå- got fall signifikant skilda från närmast ovanförliggande.

Beträffande tabellens grupperingar bör, utöver vad som ovan konstaterats angående den genomgående tendensen till högre värden för grupperna V och P, konstateras, att vissa moment, trots synbarligen stora differenser mellan Vissa linjer, icke rymmer signifikanta differenser mellan intillig— gande linjer. Detta gäller momenten angående läsning av litterära texter samt litteraturhistoria (21—23), vissa moment i bokkunskap (24—25, 28 —29), kännedom om allmänna ord (40) samt danska och norska (61—64). I det senare fallet är det endast grupp P som avviker, ehuru icke signifikant från grupp V, med krav på färdighetsnivå. Detta innebär en indikation på att fördelningarna för dessa moment är mer heterogena än i övriga, där signifikans föreligger. Man kan om dessa tendenser säga, att de speglar en mer oenhetlig opinion än i övriga moment. Det bör också konstateras, att dessa tendenser uppträder i moment som samtliga kan betecknas som ty- piska allmänbildningsmoment.

För enkät GyMa har motsvarande analys redovisats i tab. 57, vilken är

Tab. 56. Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet samt resultat av signifikansprövning '— av vissa differenser genom mediantestet

Moment

Nr

Total- medi-

an

Tot.

Lägre krav 0 1 Högre krav

3 4

Läsning: »Snabbläsa» ........... Sakprosa, uppf, fakta. . » med kritik . . Litter.text., förstå med kritik .............. Skönlitt. med inlevelse. »Litteraturhistoria». . . .

Bokkunskap:

Bibliotekskatalog ...... Alfabet. uppslagsb. . . . . Komplic. »

Telefonkatalog. . . . . . . . Tidtabeller. . . . . ...... Kartor, illustr., diagram

Muntlig framställning: Berättande. . . . . . ..... Refererande. . ........ Demonstrerande ....... Övriga anför. (Diskuss. inl.) ................ Intervjuer. ........... Diskussions-0.smtr.reg. Vårdat tal ............ Ledigt tal ............ Tydligt uttal .......... Välläsning. . ..........

Ordkunskap:

Allmänna ord ......... Fackuttryck .......... Främmande ord .......

18 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

2,54 2,65 2,01 0,36 0,98 0,21 0,64 2,10 0,44 1,93 1,78

*** *** *** *** *** *** ***

** *** *** ***

*** *** ** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

| |

J...TMC K | J....TMC K | J..Hu K v ÖI......K Hu..ME TMC K/*/P v M

M ..... ME

TB ...... TMC TB TMC. . TB. .M Hu K/ * l

TMC.....Hu

P V

TB.....

ME. . .Hu /.ITMCHu/ "

Hu K J/ .. J/ /J P v

TB ..

..... . . . K TMC

| 1

TB...ÖIHuTMCK/ * IVP TB....| ....... K/ * [VP K J/ ** [VP

!

P |

|

J K TMIC v P

TMCI/ " /v P v

KI/ *" /V P

lKl/ * /V P

till!!! lvp /P V

**

Hu/ [* /K/ m /VP

TB ...... ÖI

TMC I **

K/ *** lv IK/ *

P

/v

( ME ........ . TlMc **

J TB....TMC/ *

TB ....... .ME| TB M..|

/VK/

TB TMC HuV Hu

lp

Moment

Total-

me- dian

Tot.

Lägre krav

1

Högre krav

Skri/ll. framst. 0. språk!);

Enkla blanketter. . . . . . Komplicerade blank.. . . Praktiska skrivelser. . . . Berättande ........... Refererande .......... Beskrivande ....... . . . Utredande ............

Språklära och språkbeh. :" skrift: Formellt riktig språkb.. Ledig o. lättil. framst. Formlära ............. Satslära ...... . . . . . . Ordbildningslära ...... Stillära ...... . Betydelselära. . . . . . . . .

Rättslauning och inter— punktion:

Punkt ................ Kommatecken ........ Övriga skiljetecken. . . . Rättstavning .........

Danska och norska: Dansk text. . . Danskt tal. . . . . . . ..... Norsk text. . . Norskt tal.

43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56

61 62 63 64

2,15 1,22 1,49 2,08 1,79 1,98 1,58 2,19 2,13 2,04 1,95 1,86 1,05 1,62 2,52 2,13 2,06 2,83 0,10 0,09 0,10 0,09

*** *** *** *** ***

** **

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Hu......ÖI

Hu....

M..TMCV

M. .TMCV

M..K V

J J

J TM Kl

I |

TB..

** lvl TB ....... . ÖI/l —

.ÖI

....... cm

.01/ " /K ***

TMC ........ (H] G ..... TB

*** TMC ..... .

ml | I

P

***

/VP

IVP P

Kl ***

I/KV

*** IK

01. K/ /P v K/ **

**

*

V /V

*

/VP

/VP P

P P

P

/VP

M...Hu | ÖI/"'/ KV TMC.... ..... ÖI/ ”Öl/*I TB..k ...... ÖI/ " [K

lKIK

V V P

P

IVP

V V

Tab. 57. Krav på förkunskaper i modersmålet för olika linjer i gymnasiematerialet jämte resultat av signifikansprövning genom mediantestet

Mom (Ii/132310 Tot. Lägre krav Högre krav

nr tot_ P 0 1 2 3 4 18 3,01 * | | HTL ....Hg Fs 19 3,03 _ .......... 20 2,22 ** | A3. . . .Hg IHTL Fs Ss

21 1,84 _ ................

22 2,22 ** | HTL ............ L3]Ss 23 1,81 *** HTL A4. . L3 Ss 24 1,84 * Hg |HTL ........ SS |

25 3,08 _ ............

26 0,66 _ ................. | I

27 2,16 _ .................................................

28 1,72 _ .................. | .................. |

29 1,86 ..................

30 3,19 "* | ] Hg ...... A3 FsSs 31 2,81 _ ............ 32 2,18 ** | L4..HTL | Fs s:;

33 2,14 _ .............

34 1,84 " HgHTLl 1.4 ...... LS Ss 1

35 1,67 *** HTL SsR4 A4 ..... L3

36 2,99 _ ........

37 2,97 _ ' I ...... 38 3,23 ** HTL....Hg $st 39 2,82 *" | HTLHg]/ */ R4..Ss

40 3,18 _

41 1,91 * Hg sz ..... R3 AB 42 2,73 *** | HTL/ == /A4 L4..Ss

43 2,66 _ .................................................... 44 1,68 ...........................

45 1,87 "* HTL Hg | 1.4 ........ SS R3L|3 46 3,23 *** | | HTL ..... A4

47 2,88 * HTL SS

48 2,71 _ .............

49 2,10 *** 1 L4 ...... Hg 1.3] Fs Ss

50 3,06 _ ......

51 2,85 * ) |L4 ..... Fs Ss

52 3,66 ** HTL ...... A4 Ss 53 3,52 | ' FsHTL R4 AB 54 2,69 *** HTL Fs. ...... L3 A3Ss

55 2,07 _ .........

56 2,12 H* ! HTL/ " | /R4 ...... Ss 57 3,81 * ] | HTL Ss 58 3,10 * HTL.. 1.3 55 59 3,13 * | ] HTL .A4 SS

60 3,55 ** HTL ........ Ss 61 1,85 *" HTLHg | Fs ........ RS ] 62 1,29 *** HTL Hg L4 ....... Ss

63 1,91 m- HTLHg | Fs ......... Rs | 64 1,64 *" HTL Hg L4 Fs...R3

uppbyggd .på samma sätt som. tab. 56. ,Av utrymmeSSkål har endast 'mo- mentnumren angetts i denna tabell. Momentens beteckning återfinns lätt i tab. 56. För de moment som icke uppvisar signifikanta differenser mel- lan linjerna enligt det utsträckta mediantestet, vilket anges med minus- tecken, har inga specifikationel över linjernas inbördes läge givits, utan endast valiationsvidden för de tio medianvärdena har markerats genom en punkterad lad. På detta sätt blir det också tydligare vilka moment som icke rymmer dylika signifikanta differenser.

På grund av den något lägre variationsvidden i detta material är det na- turligt att vänta sig, att antalet signifikanta differenser mellan'i rangord- ningen successiva linjer skall Vara lägre här än i enkät YMo. Så är också fallet. Endast i tre av de 47 momenten förekommer dylika signifikanser, ett antal som f. 6. kan vara slumpbetingat. I samtliga dessa tre fall rör det sig om en avgränsning nedåt av gruppen högre tekniska läroverk (HTL), i ett fall tillsammans med handelsgymnasierna. Det sistnämnda inträffar i momentet (39) väl utförd upplåsning av lyrik och prosa, de övriga i (42) kunskap om allmänna främmande ord samt (56) betydelselära inom språk- läran. I de nämnda specialgymnasierna är kraven på förkunskaper i dessa moment alltså något lägre än för övriga linjer.

Några moment uppvisar anmärkningsvärt stor variationsvidd utan att därför rymma någon säkerställd differens mellan successiva linjer eller ens mellan linjerna över huvud taget. Detta gäller dels tre moment (26—28) i bokkunskap, dels ett (41) i ordkunskap, dels tre (43—45) i skriftlig fram- ställning, dels samtliga fyra (61—64) idanska och norska. I likhet med vad som var fallet i enkät YMo kan man om dessa moment säga, att de, på grund av att signifikanser icke uppkommit trots de stora variationerna mellan medianerna, torde uppvisa en avsevärd grad av variation inom respek- tive linje. Liksom i enkät YMo rör det sig här om moment av tydlig all- mänbildningskaraktär (danska och norska), men till skillnad från YMO också om vissa andra, närmast typiskt praktiska (komplicerade uppslags- böcker, telefonkatalog, tidtabell; fackuttryck; enkla och komplicerade blan- ketter, praktiska skrivelser). Med tanke på att detta är moment, som inte förekommer på det allmänna gymnasiets kursplan är det möjligt, att resul- taten härvidlag får tolkas olika för det allmänna gymnasiet och för special- gymnasierna.

D. Sammanfattning av huvudresultaten

a. Metod och resultat

Resultaten av de redovisade modersmålsenkäterna till yrkesskolor och gym- nasier har, på samma sätt som beträffande motsvarande matematikenkäter, sammanställts i syfte att belysa de gemensamma dragen i kraven på för- kunskaper med hänsyn till såväl nivå- som strukturdifferenser. Därvid har

Tab. 58. Sammanställning av huvudresultaten avseende krav på förkunskaper i modersmålet i yrkesskole— och gymnasiematerialet

Moment

Nr

Yrkesskolematerialet

Gymnasiematerialet

Tot. Mdn

2 01) £-*

ME Öl J TMC Hu

HTL

RI. AI. LI4

HE

Fs Ss

RIa AI' LI'

GyMo va. tot.

Rättstavning ..... Fakta 1 sakprosa. . »Snabbläsa». . . . . . . Punkt............

Tydligt uttal ...... Allmänna ord. . . . . Ledigttal. ... Vårdat tal. . . . . . .. Formellt rikt.skr.. . Enkla blanketter. . Ledig skr.framst.. . Kommatecken. . . . Berätta mtl ....... Alfabet. uppsl.b. .. Berätta skr.. . . Övriga skiljeteck. . Formlära ....... . . Sakprosa krit. . . . .

Beskriva skr.. . . . . Satslära.......... Telefonkatalog. . . . Ordbildn. lära. . . . . Demonstrera mtl. . Referera skr.. . . . . . Kartor, ill., diagr. . Främmande ord. . . Referera mt1.. . Betydelselära. . . . . Intervjuer ........ Utreda skr. .......

1,58

XMNX XXNNXKMNXXKVINX NNNNX xxx O

OX ox ox ox

NX NN

NN XXXNXXNNXNXXXN xx

OX OX

XX XX XX XX XX XX XX XX XX

N X X

ae 74 >€ X X xx N

N xxxxxxxxxxax

xxx

aaawxxaxxax

% O

XNXNXXNXXXXxN xxx X?: 0 O

NNXNXXXN

X 0 NMXNXMNXN>€

% N NXXNkaN NNÄKXNN N

0

KNNN NNNXXXNNNXXXXN xxxxxwaxxx O

N NNXNNNNNXNN O

0

>4>4 o 0

N O

OX

N 0 x

XXXXX xx XX xx XX xx'xx XXXXX xx xx xx XX XXXXX xx XX xXXX X XX X XX x XX x xx X XX XXXX X x

XX x XX XX XX

x XX

XX XX XX

x x x xXX X xXX

XXX XX XX xxx XXX xxx XXX XXX XX XXX

XX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX

#

XX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XX

XXX

XX XX XX XX

XX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX

XXX XXX

XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX

XXX XXX

XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX OX

XXX XXX

XX XXX

XXX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XX XX XX XX

XX XX XX XX XX XX XX XX

XXX XXX

XX XXX

XXX XX XX

XX XX XX XXX XXX XX XXX XXX XX XX XXX XX XX XX XX XX XX XX

XX XX

XXX

XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX

XXX XXX

XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX

XXX XXX

XX XXX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX

>4>€

2,22 2,71

2, 73

XXX XX XX XXX

XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XX XXX XX XXX XX XX XX XX XX

Moment

Nr

Yrkesskolematerialet

Gymnasiematerialet

TB ME

Öl

J

TMC

Hu

K

RP AI4 LI4

Hg

Fs

55

HP Ala

LP

Tot. Mdn

GyMo Niv. tot.

Praktiska skriv.. . . Tidtabeller. . . . . . . Övr. ant. (disk.inl.) Fackuttryck. . . . . . Komplic. blanket. . Välläsning ........ Stillära ..... . . . . . .

Disk.-o.smtr.regl.. . Bibliotekskatalog. .

Komplic. uppslb.. . Litt.text.krit. . . . Skönlitt. m. inlev.. Litteratur-hist.. . . . Dansk text. . . . .. Norsk text. . . . . .. Danskt tal. . . . . ..

0,09

OX OX OX OX OX OX OX

OOOOOOOO

OX OX OX OX OX OX OX

OOOOOOOOOO

OX OX OX OX OX OX OX

OOOOOOOO

OX OX OX OX OX OX OX

OO OOODOOOC

XXXNXO % O

xOOOOOOOOO

OX OX OX OX DX

54 O

OOOOOOO

OX

XXX

OX OX

>= o

x 0

OOOOOOOOO

OX OX OX OX OX OX OX OX OX

OOOOD

XX XX

XX

XXVHC

OX

xxxoooo

OX

XNXNNXX

H 0000

XXXXX

XX

bd NN

OX

O

XNXXXXX

NNKNM

XX

PC MN

0

XNNKXXK

X

XXNNXXX NX

OX

XXNXXNN

>. . oxxäxxj KKK O

xxxx o

OX OX OX OX

MXXK N

XX

>C KN XKMNNXkX O O X

NXXXNKX NK

OX

X XXXXXKN

X

NXNXXXX xx X D

xxxxwxx

X

XNXXXNX

NN äxXXNNNM

>(kaka MK

OX

XNXNDCKX

1,87 1,72 2,07 1,67 1,84 0,66 1,84 2,22 1,81 1,35 1,91 1,29 1,64

XXXXNXX xx

O

XRäkRXFG

Norskt tal .......

. signifikansprövningarna utnyttjats som i kap. 4. Resultaten återfinns i tab.

58, vilken är uppbyggd analogt med tab. 39, dock med den skillnaden, att resultaten av signifikansprövningen med det utsträckta mediantestet av ut- rymmesskäl markerats genom kursivering av totalmedianen i de fall signi- fikans föreligger. I tab. 58 betydei kategorimarkeringarna givetvis något annat än i matematik, eftersom svarsalternativen formulerats på ett något annat sätt:

' Krav Motsv. medianvärden xxx— _ Synnerligen goda färdigheter ........................ 3, 5— xx_ Goda färdi heter .................................... 2, 5—3, 4 x_ — Några fär igheter .................................. 1,5—2,4 ox : Obetydliga färdigheter .............................. 0,5—1,4 0 : Inga färdigheter .................................... 0,0—0,4

Vid bearbetningen och tolkningen av denna sammanställning drar vi en gräns vid medianen 1,5, som vi betraktar som det lägsta värdet för nämn- värda färdighetskrav.

Vi indelar momenten i följande kategorier, desamma som i matematik- enkäterna: Kategori I: Moment med färdighetskrav på alla linjer i båda materialen.

» II: » » » endast på vissa linjer i båda ' materialen. » III: » » » endast på vissa linjer i gym- nasierna.

» IV: » utan några färdighetskrav alls. En hastig överblick av tab. 58 ger vid handen, att det stora flertalet mo- ment är att hänföra till kategori I, några till kategori II, inga till kate- gori III och ett till kategori IV. Inom var och en av dessa kategorier skall vi för överskådlighetens skull diskutera dem huvudmoment för huvud— moment.

Kategori I kan i sin tur delas i två grupper, (a) sådana med krav på goda färdigheter (medianer över 2,5) på flertalet linjer, (b) övriga. Till den förra gruppen kan då räknas följande moment, vilka således mer än andra förtjänar benämningen elementa: Rättstavning, uppfatta direkt i sakprosa angivna fakta och förstå huvudinnehållet, snabbt skaffa sig en uppfatt- ning om huvudinnehållet i det lästa samt att sätta punkt. Till den senare gruppen hör följande moment, specificerade under resp. huvudmoment:

Muntlig framställning: Tydligt uttal, ledigt och vårdat tal, att berätta (t. ex. en händelse) att demonstrera (t. ex. en apparat eller ett diagram).

Ordkunskap: Allmänna ord. Språklära och språkbehandling i skrift: Att skriva formellt och gram- matikaliskt riktigt, att skriva ledigt och lättflytande.

Skriftlig framställning: Att fylla i enkla blanketter (inte mer komplice- rade än >inrikes postanvisning»), att berätta (t. ex. en händelse), att be- skriva (t. ex. en apparat).

Interpunktion: Kommatecken, övriga skiljetecken. Bokkunskap. Alfabetiskt ordnade ordlistor, uppslagsböcker eller register. Läsning. Att förstå och kritiskt ta ställning till synpunkter i sakprosa. Allmänt gäller om dessa moment, att det inom yrkesskolematerialet före-

' ligger signifikant högre krav från de vårdande och pedagogiska linjerna och i viss utsträckning också från kontorsutbildningen. Gymnasiekraven är vidare som regel en svarskategori högre i totalmaterialet.

Kategori II omfattar följande moment, för vilka färdighetskrav alltså före- ligger endast på vissa linjer bland yrkesskolorna och gymnasierna.

Språklära: Formlära, satslära, ordbildningslåra, betydelselära, stillära. Bokkunskap : Telefonkatalog, kartor, illustrationer och diagram, tidtabel- ler samt bibliotekskatalog. ,

Skriftlig framställning: Att referera (t. ex. ett föredrag), att utreda (t. ex. fördelar och nackdelar med olika sätt att frakta varor), att upprätta van- liga praktiska skrivelser (t. ex. annonssvar, platsansökningar, handelsbrev), att fylla i mer komplicerade blanketter.

Ordkunskap: Allmänna främmande ord, fackuttryck som användes på resp. utbildningslinje.

Muntlig framställning: Att referera (t. ex. en tidningsartikel) att genom frågor (intervju) inhämta upplysningar, att hålla anföranden av annat slag (t. ex. att vara inledare till eller delta i en diskussion), att väl utföra upp- läsning av lyrik och prosa, att känna till diskussions— och sammanträdes- regler.

Läsning: Att förstå och kritiskt ta ställning till idéinnehållet i litterära texter, att med inlevelse och behållning läsa skönlitteratur, att äga känne- dom om författare och deras verk.

Danska och norska: Förståelse av text och tal.

Om dessa moment gäller allmänt, att flertalet av dem ligger på färdig- hetsnivå i gymnasiet, där undantagen från denna regel närmast gäller fack- gymnasierna i vissa mer praktiska moment (intervjuer, praktiska skrivel— ser) men också danska och norska. Inom yrkesskolematerialet förekommer krav på färdighetsnivå, ofta god sådan, genomgående på linjerna för peda- gogisk och vårdande utbildning, men också på ett flertal andra föreligger krav på färdighetsnivå. Så är t. ex. fallet med jordbrukslinjerna ifråga om mer praktiska moment, medan samma linjer som enda grupp icke når upp till färdighetsnivå ifråga om språkläran. Något fullt klart mönster är icke möjligt att urskilja i detta material.

Kategori III upptar i detta fall inte ett enda moment, och till kategori IV kan endast ett hänföras, nämligen bokkunskapsmomentet, användning av mer komplicerade uppslagsböcker, där uppslagsorden är ordnade efter andra system än enbart efter alfabetet, t. ex. matriklar av samma typ som statskalendern eller Svensk industrikalender.

Denna analys understryker ytterligare undersökningens huvudresultat,

EEE—Emm zoo SNS—3.2.5 5.5. _uEEmäuoE ._ ännu—mzzfå ?— aet— ._ åket—£ UEEGESEÄ mm:—82:e us:—NEQUEEE f..—UEåom. .» &.....—

tåea Ez ångra __; ååå—ag 3923 % ååå Egg—A_N Ezra &; sååå som nära a:. %%.553 Essän

no 2: o ..w om man E% » 23.. ac,; ; %. m ; __ _ u _ :

22.223 %% % åå NNNNND N

See ___...å.£__+å=: NNNNNND ND _ ; 3.55 se åå” f: ste .=_._ 3.5 NNNNNNN NN B

m=_c__w+nEo.__. 25. 133 :mvcoLES åtå NNNNNN—N MMÄXY— # : = __|—

åasnmuftaeeom så 12283 usa fo c:a—.: >o måcnääa Ear:

”_ 5> NMNMMNN ENUM DUBB—U

åå är? NNNNNDD NNEJNJNJJN E%Eå %% ägas mmmammm MNNNNNBDDD

._ ,, % _, % = x. & NNNNN: __N EEN_ _NSEDJD % e gggggg r NMMMMMN NMNNIDNNND

.: .. ___ så: &: NNNNNNN MMJJNEJJJJ

? _____ 52% 3.55 NNINIDD NMDDBDDNND . % 5.3.5; %% ååå NNNNNNN MNNNNNDDND

Esstså EEE" åsså ENMMMNM NMNENENEBH

329232. NNNNNDN NN _ln ] 3] 5322 NNNNNNI MNNBNE[[[[

ingås. 55% % 52.5: år NNNNNNN NNENNNNNNN a_eååä NNNNNNN ENNNNNNNND

22% NNNNNNN N_B_ __ __ __ : __ _j = _

55% 523335 MNMMNMN MN_|_E_|=|_N=|_ED

E_nmsegsvä 6528 .EEEE % ååmåå & NMNNDNNNN _N_

5.5.5 Ent; 3253 33 NNNMWNNM NMNNNNNNN—N ååå %%. __... sååå. gråa mmmmmmm NMNNNNNNNN ; See:. såå—Em gee_ååuseox mmmmmmm MNNNNNNNNN 55% % 252 ...så 5:35; ___.3 mmmmmmm E%NNNNNNNN åsnan åå 51.552? 93 är såå MNMMMMM NMNMNNHNNN

nu 2: _ _

_U 0 5555 mmmmmmm åMNNMNMlNN

%& ___:å _a så ___; 53 __e. 53 mmmmmmm %&NMNMNNNN

5:55 225053??? 253 mmmgåmm åM—NNNNNNNN

E:: ccccc + :. 3:3— ååååååa mmm—MNNMNNN acEwo Swingen mmmmmmm MNNNIMNNNN— . L 3229... _ EXE åMååååm MMNMNNMNNM oEc>o+m=å 55223 &%%åååm ååmmmmmN—Nm H..— Hx Hc nn— mw GI #: & > :: . $ n gå.—. _. mk mi $ Egen—S=: +cwEoi n n ». =.. mmmmm m . 522384; 9

att det mellan huvudmomenten knappast kan sägas föreligga några väsent- liga skillnader ifråga om angelägenhetsgrad, medan man däremot kan iakt- taga en relativt tydlig skiktning mellan enskilda moment inom huvud- momenten.

En Översiktlig sammanställning av färdighetskraven ges i fig. 8, i vil- ken kravnivån markerats med olika nyanser enligt teckenförklaringen. Det ligger i illustrationens natur, att vissa generaliseringar och godtyckliga gränsdragningar icke har kunnat undvikas. På samma sätt som i motsva- rande sammanfattningstabell för matematikenkäterna (fig. 4) har de fyra- åriga gymnasielinjerna icke medtagits i denna sammanställning. De linjer som förekommer på gymnasiesidan är alltså samtliga sådana som kräver avlagd realexamen eller därmed jämförlig kompetens i de grundläggande ämnena.

1). Diskussion

Som tydligast framgår av en jämförelse mellan fig. 4 och fig. 8 har enkä- terna i modersmålet i jämförelse med motsvarande matematikundersök- ningar visat en större grad av homogenitet ifråga om kraven på förkunska- per inom olika utbildningslinjer. De olika aspekterna i modersmålsämnet griper med andra ord in i varandra i större utsträckning än i matematik, även om man, som vi tidigare konstaterat, även i detta senare ämne mycket tydligt kan urskilja en ganska stor gemensam faktor i de avseenden vi undersökt. I modersmålsämnet finns de gemensamma faktorerna represen- terade i samtliga huvudmoment, men inom vart och ett av dessa kan man i sin tur urskilja kanske inte alltid så stora, men dock tydliga och i flertalet fall säkerställda differenser i angelägenhetsgrad mellan de olika momenten. Mycket tydligt framträder detta i huvudmomenten läsning, skrivning och språklära, vilket i fig. 8 markeras genom att samma huvudmoment åter- kommer flera gånger på olika nivåer och generaliseringsbas.

Det är möjligt att en del av dessa diskuterade skillnader mellan ämnena kan föras tillbaka på, att vi inte kunnat ge momenten samma typ av av- gränsade definitioner som det tack vare exempelsamlingen varit möjligt i matematik, men även detta torde i så fall vara ett utslag av mer grund- läggande differenser i de båda ämnenas natur.

KAPITEL 6

Yrkeskrav i matematik enligt lärare vid yrkesskolor, arbetsledare och arbetstagare

A. Frågeformulär a. Enkäten till yrkesskolorna Som tidigare nämnts (kap. 1) tillfrågades lärarna vid yrkesskolorna även om vilka krav de ansåg föreligga i det yrke, för vilket de huvudsakligen utbildade sina elever. För att göra bedömningarna härav mer konkret grundade, fick de på en särskild fråga specificera; vilket av de specifika yrken de ansåg representativt för såväl utbildningslinjens syfte som den faktiska rekryteringen bland eleverna. Detta yrke skulle ligga till grund för skattningen av yrkeskraven. Ofta har man emellertid angivit en vidare yrkesgrupp eller ett par specifika yrken, och svaren behandlas därför i det "följande som yrkeskrav för den grupp av yrken som normalt rekryteras från ifrågavarande yrkeslinje. Detaljerad uppspaltning på specifika yrken kommer alltså inte att ske i denna fas av redovisningen. Uppgiften formulerades på följande sätt:

VI. För att på ett godtagbart sätt utöva det yrke som angetts i fråga V erfordras

i den dagliga verksamheten av en genomsnittlig yrkesutövare, att han besitter kunskaper och färdigheter i de moment av ämnet matematik (räkning), som exemplifieras här nedan.

Exemplen utgjordes av momentrubrikerna med tillhörande hänvisningar till exempelsamlingen, och även svarsalternativen var exakt desamma som i frågan om kraven på förkunskaper. I bearbetningen användes alltså en skala från 0 till 5, i vilken 0 betecknar frånvaro av krav på färdigheter, 5 krav på synnerligen god färdighet.

b. Frågeformuläret till arbetsledarna

Även om det från teoretisk synpunkt hade varit synnerligen fördelaktigt att låta arbetsledarna besvara exakt samma formulär som yrkeslärarna, visade detta sig emellertid icke praktiskt möjligt, vad gäller vare sig mo- menten eller svarsalternativen, vilket också bekräftades vid företagna för— undersökningar. Vad beträffar momentindelningen och exempelsamlingen visade sig den senare mindre lämpad i denna fas av undersökningen, efter- som den, till yrkesskolelärarnas vägledning innehöll exempel på uppgifter,

hämtade ur den grundläggande skolansläroböcker. Dessa uppgifter kan givetvis icke anses täcka typiska i de undersökta yrkesgrupperna före- kommande uppgifter. Av detta följer, att de använda momentrubrikerna borde ges en annorlunda och till den konkreta verkligheten i arbetslivet mer anpassad definition. De praktiska arrangemangen i samband med fältundersökningen tillät emellertid inte en så omständlig procedur som en exempelsamling, om än omarbetad, skulle innebära. Vi fick därför i denna undersökning tillgripa samma metod som i modersmålsenkäterna, nämligen att i själva frågeformuläret ge en verbal definition av momentet. Då det också visat sig angeläget att förkorta formuläret något, slogs vissa moment i formulär YMa samman, varvid antalet moment nedbringades från 48 till 37. Ett utdrag ur formuläret återges i bil. 10.

I syfte att nå fram till upplysningar i mer konkreta termer visade sig en förändring av svarsalternativen också lämplig. Med hänsyn till den situa- tion en arbetsledare, som iakttar sina underlydande i vissa bestämda kon- kreta situationer, befinner sig i, är det mindre lämpligt med en allmänt formulerad skala avseende olika grader av förkunskaper. Man borde sna- rare eftersträva en gradering i frekvenstermer, dvs. hur ofta vederbö- rande arbetstagare eller grupp av arbetstagare har anledning använda sina matematiska kunskaper. På detta sätt skulle man ifråga om konkretions- grad och verklighetsanknytning närma sig den teknik, som i princip hade varit mycket lämplig att använda, nämligen arbetsstudiemetodiken, vilken emellertid i detta fall av ekonomiska och tidsmässiga skäl icke kunde komma ifråga.

De svarsalternativ som använts i formuläret till arbetsledarna är fyra till antalet och bygger på ovannämnda princip:

0 : Aldrig eller praktiskt taget aldrig 1 : Mindre än en gång i veckan 2 : Någon eller några gånger i veckan

3 : Dagligen

Som frågeformulering användes:

5. Ange nedan, har ofta flertalet av de anställda, som är underställda Er i sitt arbete har att utföra nedan nämnda arbetsuppgifter. I instruktionen och vid genomgången hade noggrant betonats, att alla be- dömningar skulle avse åldersgruppen 18—30 år i de yrken som särskilt angivits och efter vilka arbetsledarna uttagits. '

c. Frågeformuläret till arbetstagarna Vid konstruktionen av frågeformuläret till arbetstagarna tillämpades samma principer som beträffande arbetsledarformuläret, dock med den skillnaden att antalet moment måste nedskäras till att omfatta det minsta möjliga. Därvid tillämpade vi den principen att fråga arbetstagarna endast om de moment, i vilka de senare prövades genom de standardiserade kunskaps-

proven. Antalet matematikmoment är här sålunda endast sex (decimalbråk, allmänt bråk, enklare ekvationer, procentproblem, geometri: trianglar samt överslagsberäkningar i huvudet utan krav på exakt resultat). Frågan for- mulerades:

24. Hur ofta brukar Ni i Ert arbete göra följande slag av uträkningar?

Som svarsalternativ förekom desamma som i arbetsledarformuläret. Ar- betstagarformuläret återges i utdrag i bil. 11.

B. Principer för bearbetning och redovisning

På grund av de olikheter, som det av såväl teoretiska som praktiska skäl visat sig nödvändigt att införa i de ovan presenterade formulären, blir möj- ligheterna till jämförelser mellan de tre undersökningsmaterialen ifråga om aspekten yrkeskrav starkt begränsade, dock inte mer, än att vi får ett för undersökningens syften tillräckligt jämförelsematerial.

Däremot föreligger fortfarande möjligheten obeskuren att göra jämförel- ser mellan den relativa angelägenhetsgraden för de moment som är gemen- samma i de jämförda materialen. Vid tolkningen bör då beaktas, att rang- ordningarna i fältundersökningsmaterialet baserar sig på frekvensangivel- ser och i yrkesskolematerialet på mer allmänna graderingar. För de i arbets— ledar- och arbetstagarmaterialen gemensamma momenten kvarstår givetvis möjligheten att även göra nivåjämförelser avseende de absoluta frekvens- angivelserna.

För jämförelser inom respektive material kvarstår givetvis också möj- ligheten till nivå- eller frekvensjämförelser, även om det kanske inte heller i detta skede av bearbetningen är av lika stort intresse som strukturjäm- förelserna.

C. Yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till kraven på förkunskaper &. Totalmaterialet

S truktur jäm förelser

Antalet svar på frågan angående yrkeskraven (n = 887) är obetydligt lägre än antalet svar på frågan om förkunskapskraven (97 %). Bortfallet för— delar sig jämnt på linjegrupperna.

Rangkorrelationen mellan kraven på förkunskaper och yrkeskraven, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesutbildande skolor och företag, upp- går till .95 (t : 20,38, P ( .001), ett väl säkerställt mycket starkt samband. På samma sätt som vid jämförelserna mellan kraven på förkunskaper för olika linjer kan vi genom att studera rangavvikelserna få en uppfattningom vilka moment som huvudsakligen svarar för den variation som dock finns.

I den mån som fördelningen av rangavvikelserna visar större frekvens extrema avvikelser åt endera positiva eller negativa hållet, kan man'an-

Antal 25 —4 20—4 IS— m; Fig. 9. Fördelning av rangavvikel- 5—_ ser vid korrelation mellan totalma— - terialen ifråga om yrkeskrav och krav : på förkunskaper i matematik enligt 0- bedömning av lärarna vid yrkessko- '|'). "9 '6 -3 0 5 G 9 lorna Rongavvikelszr

taga, att det är dessa moment med mer extrem rangavvikelse som repre- senterar de mer primära förändringarna. Definitionsmässigt måste ju varje förändring i en riktning motsvaras av förändringar i andra riktningen för andra moment. I den mån dessa enbart är en följd av omplaceringen av moment med extrem rangavvikelse, kan man antaga, att de motverkande rangavvikelserna slås ut på de moment som ligger inom de rangpositioner, mellan vilka det extrema momentet flyttat. I praktiken kan man givetvis aldrig i ett totalmaterial avgöra vilka enskilda moment som kompenserar varandras rörelser. Man får i stället nöja sig med att konstatera gemen- samma kännetecken hos de båda grupper moment med extrem rangav- vikelse över ett godtyckligt eller med hänsyn till vissa egenskaper i för- delningen valt värde på lika avstånd från noll i båda riktningarna.

I fig. 9 återfinns fördelningen av rangavvikelserna i totalmaterialet

Tab. 59. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan å ena sidan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan ( YM a 1) och å andra sidan yrkes— krav enligt yrkesskolelå'rarnas bedömning ( YMa 3 ) i totala yrkesskolematerialet

Rang Ran . YMa 3 YMagl Diff. Moment 19 34 —15 60 Tabeller 20 31 —11 28 Enklare ekvationer 34 43 — 9 65 Skjutmått 38 45 — 7 61 Räknesticka 39 44 —— 5 66 Mikrometerskruv 46 41,5 4,5 44 Geometri: Bevisa teorem 42 37 5 45 » Förstå teorem 26 21 5 55 » Cylinder 40 30 10 27 Myntreduktioner

vid korrelation mellan krav på förkunskaper—och yrkeskrav enligt bedöm- ning av lärarna vid yrkesskolorna. Det framgår omedelbart, att den nega- tiva polen (innebärande högre angelägenhetsgrad i yrkeskraven) uppvisar de flesta extremvärdena. Skärningspunkten 4/5 är naturligt given i fördel- ningen. I tab. 59 specificeras momenten med rangavvikelse större än 4 enheter.

Av tab. 59 framgår bl.a. följande. De fem momenten med negativ rangavvikelse tillhör två huvudmoment. Fyra av dem tillhör huvudmomen- tet hjälpmedel (taheller, skjutmått, räknesticka, mikrometerskruv), det femte är enklare ekvationer. Samtliga dessa når ifråga om yrkeskraven en högre angelägenhetsgrad än ifråga om förkunskapskraven. Det bör emeller- tid bctonas, att tre av dem fortfarande befinner sig i rangordningens sista hälft, medan de två övriga (tabeller och enklare ekvationer) från en posi- tion strax under mitten når rangnummer omedelbart över densamma (nr. 19 resp. 20).

Momenten med positiv rangavvikelse, vilka alltså relativt sett när en högre angelägenhetsgrad i förkunskapsfrågan, tillhör också två huvudmo- ment. De är fyra till antalet, av vilka tre faller inom geometrin (teorem att bevisa, teorem att förstå, cylinder), medan det fjärde, myntreduktioner, hör hemma under sortförvandlingen. Med undantag för momentet cylinder, som byter position kring mittlinjen, tillhör de den lägsta angelägenhets- graden ifråga om yrkeskrav.

Tendensen i detta material förefaller tydlig nog. Praktiska hjälpmedel och enklare ekvationer ökar i relativ angelägenhet, typiskt teoretiska mo- ment (av typen geometriska teorem) samt tillämpad räkning inom mycket speciella sektorer (myntreduktioner) minskar. Men minst lika viktig före- faller den tendens vara, som inte direkt kan utläsas ur tabellen. Det för- hållandet, att samtliga större förändringar utspelas i ranglistans senare hälft och endast i något fall når upp över mittlinjen, rymmer en viktig iakttagelse. De ifråga om förkunskapskraven mest grundläggande momen- ten behåller i stort sett oförändrade relativa positioner ifråga om yrkes- krav. De grundläggande momenten är alltså desamma i båda materialen.

Nivåjämförelser: Allmänna överväganden

Innan vi diskuterar de empiriska resultaten, är det särskilt beträffande nivåjämförelserna angeläget, att vi diskuterar vilka förväntningar vi har rätt att ställa på materialet samt vilka olika typer av tolkningar som olika empiriska utfall indicerar mot bakgrund av den diskussion vi tidigare fört ifråga om skattningarna av kraven på förkunskaper. (Jfr s. 126 f. och 133 ff.) Det gäller särskilt moment, ofta specifikt yrkesinriktade, hos vilka vi i materialet kunde iakttaga oväntat små förkunskapskrav. Vi ställde då hypotesen, att det här kunde röra sig om moment, i vilka resp. yrkes- skolor under nu rådande förhållanden själva ville ombesörja undervis-

ningen från början. Dettaskulle då kunna bero på'att dessa moment vore av- central natur för yrkesverksamheten och krävde med hänsyn till det praktiska livets krav mer tillrättalagda metoder och/eller uppgifter än vad man väntar sig att den grundläggande skolan kan tillhandahålla. I så fall skulle man indirekt kunna avläsa dessa moments vikt för yrkeslinjernas undervisning i praktiken, genom att de uppvisade absolut sett höga yrkes- krav'och en därav betingad betydande relativ differens mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. I de hittills redovisade matematikundersökningarna hade vi funnit anmärkningsvärt låga förkunskapskrav beträffande följande moment för de (inom parentes) angivna yrkeslinjerna: Grundläggande och -mer speciell handelsräkning (procent, ränta och rabatt resp. affärs- räkning, bolag, aktier och obligationer) samt myntreduktioner (K), hjälp- medel (flertalet). Denna fråga kan bättre än i totalmaterialet belysas av jämförelserna för de olika yrkeslinjerna, men särskilt beträffande hjälp- medel, som ju inte för någon grupp av yrkeslinjer uppvisade några nämn— värda förkunskapskrav, borde tendensen kunna iakttagas även i totalmate- rialet.

Med utgångspunkt från denna tidigare diskussion kan vi formulera föl- jande allmänna förväntningar under den förutsättningen, att yrkesskolorna vad beträffar studieplanerna och deras omsättning i praktiken i högre grad än den grundläggande skolan företräder en direkt yrkesförberedande stu- diegång:

(1) Moment av direkt betydelse för yrkesverksamheten bör uppvisa positiva differenser mellan yrkeskrav och förkunskapskrav.

(2) Moment av mer allmänbildande betydelse bör tendera att erhålla samma värden i de båda variablerna.

Om man sammanfattningsvis ville beräkna tendenserna hos differen- serna i de 48 momenten skulle man vänta sig säkerställda positiva diffe- renser i fall (1) och — med hänsyn till slumpfelen —— insignifikanta posi- tiva och negativa differenser i fall (2). Signifikanta negativa differenser vore däremot icke att vänta under ovan angivna förutsättningar. I ett större antal skulle nämligen sådana indicera ett ifrågasättande av veder- börande yrkeslinjes ändamålsenlighet i relation till ovan angivna principer för arbetsfördelningen mellan grundläggande och yrkesinriktade skolor.

Åtminstone två omständigheter komplicerar emellertid resonemanget. Beträffande punkt (1) kan man inte i samma utsträckning, som vi nyss i den generella behandlingen av problemet gjort gällande, vänta oss säker- ställda positiva differenser, nämligen för de mest grundläggande momen— ten som redan ifråga om förkunskapskrav uppvisade höga skattningar. Takeffekten hindrar då positiva signifikanser, och vid tillräckligt höga förkunskapskrav kan man givetvis t. o. m. vänta sig — slumpmässigt be- tingade insignifikanta negativa differenser, dvs. tendensen kan bli densamma för dessa moment som i fall (2).

Den andra omständigheten rör otillräckligheten i den indelning i all- mänbildande och yrkesförberedande funktioner som vi lagt till grund för resonemanget. Det är givet, att vi vid sidan om dessa måste räkna med ytterligare en faktor, som rör det inre pedagogiska arbetet på yrkeslinjen. Ett moment kan vara viktigt som förkunskapskrav, därför att det behövs som grund för inlärandet av andra moment i matematik eller angränsande teoretiska eller praktiska ämnen utan att det därför uppvisar yrkeskrav. I detta fall kan man, trots vad som ovan sagts i den generella formule- ringen, vänta sig säkerställda negativa differenser utan att man därför behöver ifrågasätta utbildningens ändamålsenlighet. Som alternativ åtgärd borde man då i princip kollationera, för vilka andra moment ett dylikt moment utgör en nödvändig grund. Frånsett de samband som är uppen- bara vid betraktande av matematikämnets logiska struktur med särskild hänsyn till pedagogiska synpunkter, erbjuder våra undersökningar inte möjligheter att besvara sådana frågor. Det enda vi kan göra i detta fall är att ställa dem.

Det bör slutligen i detta sammanhang understrykas, att vi självfallet icke kan betrakta yrkeskraven enligt bedömningarna från lärarna vid yrkes- skolorna som utan vidare objektivt giltiga, lika lite som vi på detta sätt skulle kunna acceptera några andra bedömningar som ett absolut kriterium. Yrkeskraven enligt enkät YMa skall givetvis jämföras med övriga bedöm- ningar av samma variabel, vilka samtliga även vid inbördes överensstäm- melse borde jämföras med undersökningar som kan utnyttja objektiva metoder. Dessa invändningar gör det emellertid inte mindre motiverat att använda yrkesskollärarnas bedömningar av yrkeskraven som kriterium för att belysa de av dem själva avgivna bedömningarna av förkunskaps— kraven.

Nivåjämförelser: Bearbetning

Utifrån de ovan angivna förväntningarna på materialet skulle det vara naturligt med en signifikansprövning moment för moment i vardera linje— gruppen. Detta skulle emellertid leda till en lika omfångsrik som detalje- rad granskning, som dessutom skulle få en för denna undersöknings mål- sättning något inadekvat tyngdpunkt vid yrkeslinjernas speciella kurs- planeproblem. Vi vill därför i detta sammanhang inskränka oss till att dra slutsatser om den allmänna trenden för totalmaterialet och de olika yrkes- linjerna samt att — med särskild hänsyn till det förda resonemanget om väntade större skillnader mellan olika moment — identifiera de mo- ment som uppvisar mer betydande nivåförändringar.

Med utgångspunkt från analysen av problemställningarna kring punk— terna (1) och (2) kan vi vänta oss, att den allmänna trenden för samt- liga moment på en linje skall resultera i en övervikt för positiva differenser vid jämförelsen yrkeskrav—förkunskapskrav, en trend som då

byggs upp av de väntade (signifikanta) eller (på grund av takeffekten) ' insignifikanta positiva differenserna för fall (1) jämte p0sitiva Och' nega- tiva insignifikanta differenser för fall (2). Då det, utifrån de allmänna syn- punkterna på differensen ifråga om den grundläggande skolans och yrkes- skolornas studiemålsättning, saknas anledning att direkt räkna med nega- tiva differenser, kan vi formulera följande riktade hypotes:

För en och samma yrkeslinje är nettoeffekten av skillnaderna mellan yrkeskrav och förkunskapskrav i de 48 momenten en positiv differens till yrkeskravens förmån. Hypotesen har prövats med Wilcoxon-testet (s. 105), denna gång applice- rat på de 48 momenten och taget som s.k. ensidigt test. Då testet, när N överstiger 25, följer z-fördelningen, har vi beräknat resultaten enligt for- meln (Siegel 1956, s. 79):

N(N+ 1) ___-___4_ N(N+ 1) (2N + 1)

24 T_

Identifikationen av moment med extrema nivåavvikelser har ägt rum efter den principen, att vi studerat de moment vars nivådifferenser överstiger två godtyckligt valda skärningspunkter. Dessa har dock utvalts så, att .de representerar tydliga differenser. Den övre gränsen sätter vi sålunda till 1 enhet, vilket alltså innebär ett byte av svarskategori för medianen, den undre ti1140,5 enheter. I de vid jämförelserna mellan olika linjegrupper tidigare (kap. 4) tillämpade mediantestet visade sig differenser över- stigande storleksordningen 1 i allmänhet signifikanta, medan man där- emot mer sällan fann signifikanta skillnader vid differenser mellan me— dianerna understigande 0,5 enheter.

Nivåjämförelser: Resultat

Fördelningen av nivådifferenserna i totalmaterialet framgår av fig. 10, som visar, att två moment överstiger den övre gränsen (1,0), ytterligare 15 moment den undre (0,5), medan endast ett moment uppvisar en — dess— utom obetydlig —— negativ avvikelse. Inget moment når alltså över den första skärningsgränsen på den negativa sidan. I tab. 60 specificeras de 17 moment som i totalmaterialet når över den lägre skärningspunkten.

Vi återfinner, som väntat, i tab. 60 några av de moment som i tab. 59 uppvisade större grad av rangdifferenser i samband med strukturjämföreld sen, men också en del andra. Med hänsyn 'till de absoluta nivåvärdena kan man urskilja två kategorier bland de 17 momenten, nämligen dels fyra i vilka kraven i yrket knappt når upp till färdighetsnivå, dels övriga som samtliga ligger på god färdighetsnivå som yrkeskrav. Av de förra tillhör tre huvudmomentet hjälpmedel (skjutmått, gradskiva, räknesticka), deti

__ _— N N en uv :: Ul Q' 01 o Illll||lllllllllllllllllljllllllll O

Fig. 10. Fördelning av totalmaterialets nivå-

I I I | | [ | 1 ' [ differenser vid jämförelse mellan yrkeskrav '20 "E ”LU —0.5 0 0.5 |D l5 2.0 och förkunskapskravimatematik enliglbedöm- Nivådifferenser ning av lärarna vid yrkesskolorna

fjärde tillämpad räkning (likformig rörelse). Den senare gruppen innehåller moment från kategorin hjälpmedel (tabeller), tillämpad geometri, huvud- sakligen planimetri (längd- och ytskala, parallelltrapets, prisma, cirkel, triangel, rektangel), enklare ekvationer samt tillämpad räkning (arbets- problem, procent, affärsräkning, rabatt).

Med hänsyn till det markanta inslaget av tillämpade moment, särskilt ifråga om geometri, kan man vänta sig, att dessa tendenser som total— materialet ger uttryck för, på grund av yrkeslinjernas olika syftning skall resultera i ganska markerade differenser mellan de olika yrkeslinjerna eller grupper av yrkeslinjer. Analysen av differenserna mellan yrkeslinjerna bör alltså bli mer givande från deskriptionssynpunkt.

Tab. 60. Moment med större niväavvikelser vid jämförelse mellan frågorna avseende yrkeskrav enligt yrkesskolelärarna ( YMa 3) och krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkesskolan ( YMa ]) i totala yrkesskolematerialet

YMa 3 YMa 1 Nr Moment Diff. YMa 3 YMa 1

Dm" Median Median Median Median Nr Moment

1,59 2,70 1,11 60 Tabeller 0,70 3,01 2,32 49 Triangel 1,29 3,05 1,76 52 Längd- och ytskala 0,67 2,61 1,94 38 Affärsräkning 0,88 2,55 1,67 48 Parallelltrapets 0,58 3,29 2,71 32 Rabatt 0,86 2,65 1,79 28 Enklare ekvationer 0,56 3,25 2,69 47 Rektangel 0,78 2,33 1,55 53 Prisma 0,55 1,42 0,87 65 Skjutmått 0,76 3,19 2,43 50 Cirkel 0,55 1,62 1,07 67 Gradskiva 0,73 3,14 2,41 34 Arbetsproblem 0,53 1,99 1,46 39 Likformig rörelse 0,71 4,03 3,32 30 Procent 0,52 1,27 0,75 61 Räknesticka

0,50 3,18 2,68 36 Medeltal

Tab. 61. Korrelationer mellan krav på förkunskaper i matematik vid inträdet i yrkes- skolan och yrkeskrav i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet

Linjegrupp Rhoav t P Linj egrupp Rhoav 1; P M ............ .66 5,98 *" J .............. .96 23,02 *" ME ........... .76 7,96 *** K ............. .87 12,04 *** TB ........... .96 23,02 "* Hu ............ .99 47,48 "* Öl ............ .94 18,41 *** V .............. .97 26,86 "* TMC .......... .91 14,97 *** P .............. .97 26,86 *"

För samtliga grupper är df = 46.

lr. Analys av olika utbildningslinjer

Strukturjämförelser: Allmänna överväganden

Strukturjämförelserna kan i föreliggande fall utföras på två sätt. Vi kan på samma sätt som nyss demonstrerats ifråga om totalmaterialet, beräkna rangkorrelationen mellan frågorna angående förkunskaps- och yrkeskrav för varje linje för sig, varigenom vi belyser frågan om hur mycket eller litet strukturen förändras genom den nya aspekten på materialet. Men vi kan också jämföra yrkeslinjerna med varandra och sätta resultaten härav i relation till resultaten av jämförelserna mellan linjerna ifråga om för- kunskapskrav.

Med utgångspunkt från det" ovan förda resonemanget angående all- männa. differenser mellan grundskolans och yrkesskolans målsättning är det möjligt att även beträffande rangkorrelationerna mellan förkunskaps- och yrkeskrav ställa en preciserad och riktad hypotes, parallell med hypo- tesen angående nivådifferensernas riktning. Utgångspunkten att yrkes- linjernas studiegång i jämförelse med den grundläggande skolunder- visningen innebär en ökad differentiering eller specialisering ifråga om kunskapsstoffet, avpassad med hänsyn till vad som krävs i de olika yrkena, leder direkt till slutsatsen, att sambanden mellan yrkeskraven för olika linje— grupper bör vara lägre än sambanden mellan förkunskapskraven. Hypote— sen kan alltså operationellt formuleras på följande sätt:

Interkorrelationerna mellan linjegrupperna ifråga om yrkeskrav enligt bedöm- ningen av lärarna vid yrkesskolorna är i genomsnitt och för varje särskild yrkes- linje lägre än motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid elevernas inträde i yrkesskolan.

Strukturjämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan förkunskaps- krav och yrkeskrav , Vi redovisar först resultaten enligt den första av de ovannämnda beräk- ningsmetoderna. Tab. 61 upptar för de tio linjegrupperna rangkorrela-

llllilllilllllllllllllllllllLll

C)! C

.ljlllllllllllllllilJllllllllltll

ME

N =

E

lllllllllilllllllllllllllllllll

O

U 0 .

Hu

N CD

lllllllllllllllllllltlllllllllL

::

5 . ilitllillllulllullnull

L)! - Q

öl'

20

11lilllulunlilnlunluul

llllllllllillllllllllllllllllhllt

50

TMC"21'- : '»

nulunlnnlnulnull|1111 llllllllllllllllllllllilllllllL

&; | 1 | I | __50 —20 —10 (] ,l0_ 20 _50, .Bangovvikelser —30 —20 _lU ll lt] 20 50

Eig.11. Fördelning av rangavvikelser i olika linjegrupper vid korrelation mellan yrkeskrav och krav på förkunskaper i matematik enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna

181 tionerna mellan lärarnas vid yrkesskolorna bedömningar 'av förkunskaps- krav Och yrkeskrav. ' - ' ' »-. '. ' ', ..

Samtliga korrelationer i tab. 61 är Väl säkerställda. Tre av dem un- derstiger .90, medan fem överstiger .95. Av de tre lägsta skiljer sig grupp K (. 87) inte så mycket från de andra, medan grupperna M och ME ligger ganska tydligt lägre, varvid grupp M ocksa kan beskrivas som lägre än ME (.66 mot .76). Sambandet ifråga om struktur är alltså mycket ”starkt, för de högsta på gränsen till identitet, utom för de två sistnämnda grup- perna, vilka kännetecknas av blott relativt stark strukturlikhet mellan för- kunskaps- och yrkeskrav. Detta kan innebära, att det i yrkesundervisningen just på dessa linjer betonas moment, som är av stort yrkeSvärde men i vilka man inte kräver några nämnvärda förkunskaper. Det kan emellertid också innebära, att man just på dessa linjer ställer särskilt höga förkun— skapskrav på moment, som sedermera icke bedöms som direkt av värde för själva yrkesverksamheten. I det förra fallet skulle vi i fördelningen av rangdifferenserna rimligtvis finna en större andel extremt negativa rangdifferenser, om vi nämligen som förut beräknar differensen mellan rangnumren i yrkeskrav och förkunskapskrav, varvid lågt rangnummer anger hög relativ angelägenhetsgrad. I det andra fallet skulle vi med samma beräkningssätt erhålla en tendens till fler positiva extremvärden.

Vilket av de båda tolkningsalternativen som förefaller vara sannolik'ast framgår tydligt av fig. 11, i vilken vi återger rangdifferens-ernas. för- delningar med hänsynstagande till deras tecken. Flera av grupperna upp- visar mycket få extremvärden, vilket är självklart med hänsyn till korrela— tionernas höjd. I grupperna M och ME finns emellertid en tydlig tendens till övervikt för negativa extremvärden, vilket leder till det första av de ovannämnda tolkningsalternativen. Vi identifierar nu samtliga moment, som i de olika grupperna uppnår en positiv eller negativ rangavvikelse om minst 10 enheter och sammanställer dem i tab. 62. Den visar för grup- perna M och ME en övervikt beträffande utpräglingsgraden for de nega— tiva differenserna, vilka i båda fallen huvudsakligen utgöres av moment från kategorin hjälpmedel, varvid de större avvikelserna förekommer för mer tekniska sådana, vilka i sin tur kan sägas företräda gränsområ- det mellan matematik, fysik och teknik. De positiva differenserna härrör huvudsakligen från möment med mer kommersiell inriktning (myntre— duktioner, stycketal, rabatt, bolag), men detta gäller endast grupp M. 1 grupp ME är antalet moment för litet för någon sammanfattande ka- rakteristik. Vi bör också notera, att såväl i grupp M som i andra grupper förekommer moment även av andra typer: Blandningar, medeltal, regu- ladetri samt allmänt bråk och decimalbråk i samma exempel. På den ne- gatiVa sidan ger de övriga grupperna samma tendens som M och ME. Ut- öVer de redan nämnda hjälpmedelsmomenten, vilka i grupp .K motsvaras av räknemaskin och räknesnurra, ingår längd— och ytskalani fyra av .de sex grupperna.

Tab. 62. Moment med rangavvikelse om minst tio enheter vid korrelation mellan yrkes- krav ( YMa 3) och förkunskapskrav ( YMa 1) i yrkesskolematerialet, specificerat på

linjegrupper Negativa Positiva Linje— grupp . Rang Rang . Rang Rang Diff. YMa 3 YMa 1 Nr Moment Diff. YMa 3 YMa 1 Nr Moment M —37,0 1 38 65 Skjutmått 15,0 45 30 27 Myntreduktioner ——37,0 2 39 66 Mikrometerskruv 14,0 33 19 25 Stycketal -—25,5 3 28,5 67 Gradskiva 13,5 37 23,5 32 Rabatt —18,0 17 35 60 Tabeller 13,0 34 21 37 Blandningar —16,0 31 47 61 Räknesticka 12,5 27,5 15 36 Medeltal ——14,0 19 33 58 Diagram 11,0 22 11 33 Reguladetri —12,0 13,5 25,5 52 Längd- o.ytskala 10,0 41 31 35 Bolag 10,0 15 5 23 Allm. bråk+ decim. br. ME —34,5 2 36,5 66 Mikrometerskruv 11,0 23 12 36 Medeltal —34,0 1 35 65 Skjutmått 10,5 25 14,5 25 Stycketal

——19,0 26 45 61 Räknesticka —18,0 8 26 67 Gradskiva ——14,5 9,5 24 58 Diagram —12,0 19 31 60 Tabeller

TB —11,0 6 17 52 Längd- o.ytskala ÖI ——18,5 19,5 38 65 Skjutmått —10,5 23 33,5 60 Tabeller -—10,0 9 19 52 Längd- o.ytskala TMC —13,0 24 37 51 Reg.bund. mångh. 10,5 29 18,5 31 Ränta ——11,0 9 20 67 Gradskiva 10,0 19 9 33 Reguladetri —10,5 8 18,5 52 Längd- o.ytskala —10,0 33 43 65 Skjutmått -—10,0 20 30 60 Tabeller J 13,0 20 7 23 Allm.bråk+ decim. br. K ——29 6 35 63 Räknemaskin 10,5 23 12,5 26 Tid och vinklar —28 7 35 62 Räknesnurra 10,0 17 7 23 Allm. bråk—l— decim. br. P 10,5 39 28,5 42 Algebra

10,5 48 37,5 48 Parallelltrapets

Tydligare blir tendenserna om man tar hänsyn till rangnumren. De ovan åsyftade tekniska hjälpmedlen (skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva) har i yrkeskraven extremt låga rangnummer (hög relativ angelägenhets- grad) i grupp M och ME, och tendensen är likartad om än inte lika mar- kerad i övriga grupper. Räknesticka, diagram och tabeller kommer i yr- keskraven upp i mittzonen eller strax däröver. Förändringarna på den positiva sidan berör mestadels rangplaceringar som ifråga om yrkeskrav kommer i mittzonen eller därunder. I grupp P utspelas de mer markanta förändringarna helt i den sista delen av rangordningen.

Tab. 63. Interkorrelationer (rho) inom vissa linjegrupper ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolor i relation till motsvarande interkorrelationer ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom parentes

Grupp ME TB ÖI Grupp V P (.97) (.95) (.90) (.95) (.96) M .............. _93 .65 .69 Hu ............. .94 _93 (.94) (.93) _ (.95) ME ............. —— .63 .78 V ............... .90 __ (.93) _ _ TB ............. — .87 _

För samtliga korrelationer gäller att P(.OOI.

Strukturjämförelser: Resultat av rangkorrelationer mellan linjerna Rangkorrelationerna mellan industrigrupperna inbördes samt mellan grup- perna Hu/V/P framgår av tab. 63, medan korrelationerna mellan samt- liga linjegrupper kan utläsas av tab. 64.

Såväl tab. 63 som tab. 64 visar genomgående lägre interkorrelationer för yrkeskraven i jämförelse med förkunskapskraven. Vår hypotes (s. 179) är därmed till alla delar bekräftad. Slutsatsen kan alltså dragas, att strukturlikheten mellan de olika yrkeslinjerna ifråga om matematik- fårdigheter är mindre när det gäller yrkeskraven än förkunskapskraven i yrkesskolan enligt bedömningar av lärarna där.

Av särskilt intresse är det att notera, att interkorrelationerna beträf- fande yrkeslinjerna Hu/V/P, ehuru numeriskt något lägre, fortfarande hål- ler sig på en mycket hög nivå, över .90. De ifråga om förkunskaper lika- ledes mycket homogena industrigrupperna uppvisar en betydligt större sänkning av korrelationerna med undantag av sambandet mellan grup- perna M och ME, som även ifråga om yrkeskraven överstiger .90. Det bör

Tab. 64. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav enligt lärarna vid yrkesskolorna i relation till motsvarande interkorrela- tioner ifråga om krav på förkunskaper vid inträdet i yrkesskolan, de senare angivna inom

parentes

Linjegrupp (31 K J TMC Hu+V+P .93m .72m .90*** .91"* .75m

M+ME+TB """" (.ssm) (.20 ) (sa'-**) (amn) (.men) Öl (_89**.) (_95*#*) (_gottt) (_893it) ................. .54ttt _821111. _SOttt _781HllK

K (_84tN) (_79ttt) (95-tt) ................. —- __ _63—ui .36' _79ttt

J (_84tu) (.82ut) .................. — _ .56"* _75ttt .83#..

TMC ............... —— _— _ _ (57...)

"också observeras, att ett samband, mellan grupperna M + ME+TB och K, är så lågt (.20), att det icke avviker signifikant från 11011.

Det anförda må vara tillräckligt för att Visa, att materialen tenderar att ifråga om strukturen i kraven på matematikfärdigheter divergera, i vissa fall mycket litet, mestadels relativt starkt och i något fall mycket starkt, när man jämför kraven på förkunskaper i yrkesskolan med yrkes- kraven, båda bedömda av lärarna vid yrkesskolorna. Vi skall i detta sam- manhang avstå från en detaljmässig identifikation av de moment, som i första hand svarar för korrelationsförändringarna, eftersom de ändå kom- mer att återfinnas bland de moment, som uppvisar särskilt storanivådiff

_ ferenser.

Nivåjämförelser: Resultat Vi prövar först hypotesen (s. 177) angående nettoeffekten av skillnaderna mellan yrkeskrav och förkunskapskrav för var och en av de tio yrkeslin— jerna. I fig. 12 återfinns fördelningarna av nivådifferenserna för de 48 momenten. Tendenserna har signifikansprövats med Wilcoxon-testet (s. 105). Resultaten härav framgår av tab. 65.

Som framgår av tab. 65 samt fig. 12 föreligger i nio av de tio linje- grupperna en mycket stark och väl säkerställd övervikt för positiva dif— ferenser, varigenom för dessa grupper hypotesen angående övervägande högre yrkeskrav än förkunskapskrav bekräftats. I den återstående grup- pen, V, som omfattar vårdande yrken, har däremot kontrahypotesen be- kräftats. Vi har här alltså en likaledes väl säkerställd övervikt för nega- tiva differenser. Enligt McNemar (1955, s. 63) borde ett dylikt utfall vid riktade hypoteser föranleda »a red face» hos undersökningsledaren för dålig teoribildning, men vi avstår denna gång härifrån och hänvisar till de förutsättningar (ovan 5. 174 ff.), under vilka hypotesen ställdes. Enligt dessa skulle vi här ha ett fall, där anledning funnes att antingenifråga-

Tab. 65. N ivådi fferenser i yrkesskolematerialet vid jämförelse mellan yrkes- och förkun- skapskrav i matematik för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet jämte resultat av ensidig signifikansprövning med Wilcoxon—testet

_ _ Antal diff. p Lmjegrupp N T z _ pos. 0 ' 2 M. .' ..................... 43 0 48 — 56,5 —5,45 "* ME ...................... 43. 0 48 23,0 ——5,79 ' "* TB. ..................... 46 1 47 1,0 —5,96 *" ÖIL. ..................... , 41 0 48 74,0 —5,27 *" TMC ............ L. .. ..... 42 0 48 72,5 ——5,29 *** J ......... 48 0 48 0 —6,03 *" K.. . .» ................... 48 0 48 0 —6,03' ' *” Hu ...................... 45 1 47 25,0 —5,70 *" ; V,." ...................... 8 1 47 112,5 , ——4,78 _ *** .' . , P'. . . .' .................... 36 2 46 ——238,5 -——3,30 ***

b)— :: &

N 04 O O

5

lllllklllllllllllltl Illlllllllllllll'lll

O

å

ME

N L»! D D

&"

||||l|||1l|lllllLLL

.IJJJlllllllllllllll

än

Nl u :> 0 lllllllllllllllllll 5

llllllllllllllllllll

O

.b C?

LN % O _|Å||1l1111|||11l1*111 5

llLllllllllIllllLLL

år:

N O

5 LN O lllllLliilIIILLLJju

lll'llllllllllll||.1|

O

||||||1||1 1111 liilll-illlls'lliill —'4o_—b.o —2.o -l.u 0 1.0 2.0 5.0 4.0 —4.0 —3.0 —2.0 —|.o 0 LG 20 31140 . Nivådifferenser . Fig. 12. Fördelning av nivådifferenser iolika linjegrupper vid korrelation mellan grkeskrav och krav

sätta ändamålsenligheten utifrån de givna premisserna med vederbörande linjes matematikfordringar eller särskilt belägga, för vilka andra ämnen de i förhållande till yrkeskraven överdrivna fordringarna på förkunskaper tjä- nade ett ändamål, utan att detta kom till synes i yrkeskraven. Med hän- syn till att detta innebär ett specialproblem som faller utanför den före- liggande undersökningens ram, får vi i detta sammanhang nöja oss med att specificera problemställningen och att erinra om de resultat från kun- skapsprövningar av elever vid sjuksköterskeskolorna, som utförts av Dure- man (1959).

Denne har sålunda konstaterat en förhållandevis hög nivå på elevernas förkunskaper, dock med vissa skillnader till förmån för elever med real- examen eller flickskola i jämförelse med elever från folkskola + folkhög- skola. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är, att Dureman kor— relerat resultaten i olika intelligenstest och kunskapsprov för en grupp nyligen intagna elever med deras slutbetyg i teoretiska ämnen. Av testen uppnådde provet i verbal förståelse —— synonymer korrelationen .60, me- dan ett icke-verbalt prov i logisk slutledningsförmåga, nämligen figur- klassifikation, korrelerade .28. Av kunskapsproven korrelerade ett prov i biologi .66, kemi .48, fysik .45, uppsatsskrivning .40 samt matematik .22 (Dureman 1959, s. 23). Det sistnämnda provet bestod av sju uppgifter (a. a. s. 6) som samtliga kunde klaras utan hjälp av ekvationslösning (a. a. s. 4). I vilken utsträckning den lägre korrelationen kan tillskrivas lägre reliabi- litet framgår inte av redogörelsen, liksom naturligt nog ej heller i vad mån vi har att göra med »restriction of range» i jämförelse med en oselege— rad realexamensgrupp etc. I den mån som matematikbetyget särskilt beak— tats vid intagningen, vore det, under förutsättning av högt samband mel- lan detta och provresultaten i matematik, naturligt att vänta sig en sådan effekt. Å andra sidan företer fördelningen av resultaten i provet ingen syn- lig tak- eller botteneffekt (a. a. fig. 2 b, 5. 12).

Till bilden hör vidare, att korrelationen med det icke-verbala intelligens- testet figurklassifikation också är låg, .19 (a. a. tab. 2, s. 24). Detta tests reliabilitet är i sin tur enligt Dureman & Sälde (1959, tab. 4, s. 29) hög, .87 (split—half) i åldersgruppen 15—44 år, men testetfkorrelerar likale- des lågt med det slutliga teoribetyget (se ovan). Samtliga provs korrela- tioner med praktikbetyget är slutligen genomgående låga.

Även om dessa resultat icke utan vidare kan appliceras på vår egen frågeställning, synes de ändå kunna belysa den något. Under förutsätt- ning av tillräcklig reliabilitet hos det av Dureman använda matematik- provet, torde den oväntat låga korrelationen med det slutliga teoribety— get sedd i relation till de högre korrelationerna för t. ex. biologi, fysik och kemi ge visst stöd åt det ovan nämnda tolkningsalternativ som innebär, att de höga förkunskaperna i matematik i första hand motiveras av den teoretiska undervisningen i andra naturvetenskapliga ämnen. Vi kan emel-

lertid inte utesluta möjligheten av att de höga skattningarna av förkun- skapskraven i matematik åtminstone delvis är ett utslag av att matema- tikbetygen i särskilt hög grad anlitas som prognosinstrument vid intag- ningen. I den mån så är fallet, har Dureman (1959) övertygande visat, att mer eller mindre kunskapsbetonade prov även i andra ämnen är fullt an- vändbara för sådana syften.

En närmare analys av fig. 12 ger vid handen, att det föreligger ganska betydande skillnader mellan spridningarna i fördelningarna för de olika linjerna. I grupp Hu är t. ex. så gott som samtliga differenser koncentre- rade till intervallet 0—0,5, medan ett flertal moment hos grupperna M och K faller utanför den övre skärningsgränsen 1,0. I tab. 66 specificerar vi de moment, som uppvisar differenser över 1,0, för att därigenom belysa frågan om den ovan (8. 174 ff.) diskuterade relationen mellan förkunskaps- krav och yrkeskrav för moment med specifikt yrkesvärde. Vi skall därför

Tab. 66. Moment med större nivådifferenser vid jämförelse mellan yrkeskrav ( YMa 3) och förkunskapskrav för olika linjegrupper i yrkesskolematerialet

Lim YMa YMa Lim YMa YMa 'e Diff. 3 3 Nr Moment 'e Diff. 3 3 Nr Moment ] gr' Mdn Rang ] g” Mdn Rang

M 3,68 4,87 1 65 Skjutmått J , 2,44 29 64 Fältmätn. övn.

3,68 4,84 2 66 Mikrometerskruv 2,80 4,80 3 67 Gradskiva 2,13 3,53 17 60 Tabeller 1,98 2,82 31 61 Räknesticka 1,64 2,86 30 43 Kvadratrötter 1,63 3,46 19 58 Diagram 1,48 3,73 13,5 52 Längd- o.ytsk. 1,46 3,00 27,5 46 Geometr. konstr.

ME 3,19 4,49 1 65 Skjutmått

3,15 4,43 2 66 Mikrometerskruv K 1,97 3,91 3 67 Gradskiva 1,83 2,74 26 61 Räknesticka 1,69 3,14 19 60 Tabeller

1,65 3,73 9,5 58 Diagram 1,35 3,59 14 52 Längd— o.ytsk. 1,31 2,48 29 43 Kvadratrötter

TB 1,25 3,93 6 52 Längd o.ytsk. 1,20 2,52 27 67 Gradskiva 1,00 3,16 17 51 Regelb.mångh. ÖI 1,49 2,50 19,5 65 Skjutmått 1,41 3,17 9 52 Längd o.ytskala 1,06 2,38 21 58 Diagram 1,02 2,13 23 60 Tabeller 4,17 13 33 Reguladetri TMC 1,90 3,10 18 58 Diagram ' 2'87 22 34 Arbmpmblem 1,89 3,89 8 52 Längd o.ytsk. v —2,29 1,21 19 26 Tid och vinklar 1,89 3,70 9 67 Gradskiva . 1,84 3,00 20 60 Tabeller P 1'27 3'67 15 58 Diagram 1,33 3,90 7 39 Likformig rörel. 1,28 3,63 11 36 Medeltal 1,28 2,67 22 48 Parallelltrapets

2,73 26 40 Växlar 2,86 25 58 Diagram 2,64 28 35 Bolag 2,91 24 54 Pyramid 3,73 13 48 Parallelltrapets 3,72 14 34 Arbetsproblem 3,94 8 50 Cirkel 3,69 15 53 Prisma 3,89 10 32 Rabatt 3,68 16 55 Cylinder

4,67 6 63 Räknemaskin 4,66 7 62 Råknesnurra 4,14 14 40 Växlar 4,24 12 27 Myntredukt. 3,31 20 60 Tabeller 4,56 10 38 Affärsräkning 3,13 21 41 Aktier o. oblig. 3,68 18 35 Bolag 2,84 24 58 Diagram 4,7 1 5 32 Rab att 3,75 16 36 Medeltal 4,58 9 31 Ränta 4,75 3 30 Procent 3,44 19 37 Blandningar

vw—vw—vvu

».

v

hwkun—wuu

NOOGÖGQOOOHQMUIMNW HNQUICDCDNOUTOP

».

Hun—HHHHHHmMNpmw HHHHHHHHHHI—l swwhmaoooocoquoemoo OOOOOOHNNCOU

O O

särskilt iakttaga dessa moments absoluta och relativa position" i bedöm— ningen av yrkeskrav. Moment, som faller utanför den i tab. 66 tillämpade skärningsgränsen har i fig. 12 markerats med skuggat område.

Tab. 66 visar mycket tydliga tendenser i samtliga grupper med po- sitiva differenser. (Observera, att i tab. 66 också *medtagits negativa, vilka emellertid inskränker sig till en, nämligen i grupp V). Resultaten kan sammanfattas på följande sätt:

(1). I samtliga de grupper som över huvud taget uppvisar större posi— tiva differenser, förekommer moment tillhörande kategorin hjälpmedel i påfallande hög frekvens. De varierar'med grupperna på så sätt, att för de olika yrkesområdena särskilt utmärkande hjälpmedel förekommer för respektive linje. I flertalet fall bär rangsiffran för yrkeskraven direkt vittne om momentets betydelse i yrkesverksamheten enligt bedömningen av lä- rarna vid yrkesskolan. Så t. ex. beträffande de tekniska hjälpmedlen (skjut- mått, mikrometerskruv, gradskiva) för grupperna M och ME, liksom ock— så diagram, gradskiva och tabeller för övriga industrigrupper, diagram och tabeller även för övriga. På linje K är det hjälpmedlen räknemaskin och räknesnurra som uppvisar de högsta differenserna liksom också hög rela- tiv angelägenhetsgrad i yrket, i grupp J dominerar bland hjälpmedlen fältmätningen, visserligen icke på topprangnivå men dock i mitten av rang— listan. Observera också räknestickans positioner i grupperna M och ME.

(2). Huvuddelen av övriga moment tillhör kategorin tillämpad räkning antingen inom aritmetiken och ekvationsläran eller geometrin, också detta fördelat på ett för de olika linjerna karakteristiskt sätt. I flertalet av de mer tekniskt inriktade linjerna (tabellens vänstra hälft) återkommer mo- mentet Iängd- och ytskala ibland också tillsammans med vissa planimet- riska moment, regelbunden månghörning (TB), parallelltrapets (TMC). Vissa geometriska moment finns också upptagna i grupp J. I grupp K in— går hela raden av moment täckande såväl den enklare som den mer spe- ciella handelsräkningen, av vilka senare en del (växlar, bolag, rabatt) åter- kommer även i grupp J.

(3). Även återstående moment förefaller utan svårighet kunna beskri- vas som meningsfulla med hänsyn till yrkesverksamheten på respektive lin- jer, ehuru tendenserna härvidlag icke kan betecknas som fullt lika klara som i ovannämnda fall. Det gäller t. ex. behovet av att räkna med kvad- ratrötter i grupperna M och ME, likformig rörelse i grupp TMC (omfat— tande bl. a. trafikyrken och militär utbildning), medeltal i TMC och K, arbetsproblem 1 J och K, blandningar och reguladetri 1 K. - l

(4). Beträffande den absoluta nivån kan-' som en kontroll konstateras, att samtliga moment i de flesta fall när mycket väl över färdighetsgrän- sen 2, 5. Flera moment, särskilt bland hjälpmedlen' 1 grupperna M, ME och K, når mycket höga absoluta värden.

I denna granskning har vi återfunnit de moment, beträffande vilka vi

tidiga-re (s..—126 f., 133 ff.) uttalat förväntningar därom som ett led i ett hypo- tetiskt resonemang angående förklaringen till de i: vissa fall påtagligt låga kraven på förkunskaper från yrkesskolorna. Förutsättningarna- för reso— nemanget har sålunda så långt visat sig hålla. Granskningen i övrigt sy- nes oss visa resultat i samma riktning: Samtliga moment med stora posi- tiva nivådifferenser mellan yrkes- och förkunskapskrav kan beskrivas an— tingen som typiska hjälpmedel eller typiska tillämpningar, specifika för yrket. Kraven på förkunskaper i dessa tenderar alltså —— på grund av de större differenserna — att vara förhållandevis låga. Att yrkesskolornas egen undervisning har den förutsatta tonvikten framgår mycket tydligt av. gäl— lande undervisningsplaner för de centrala verkstadsskolorna, t. ex. för me- tallarbetare, reparatörer-smeder—svetsare, industrielektriker, inrednings— och fabrikssnickaresamt bagare (Ucv 54: 1, 55: 1, 60: 3, 52: 3 resp. 54: 3). I samband med planeringen för anknytningen till enhetsskolan har detta ytterligare understrukits för snickeriindustrin av Lindman (1954), som föreslår en uppdelning på. grundkurs och överkurs, för den mekaniska verkstadsindustrin av Helling & Ekstedt (1954) samt av Ekstedt (1958). För den lägre handelsundervisningen framgår detta likaledes mycket tyd- ligt av handelsutbildningskommitténs betänkande (SOU, 1955: 14, s. 195 ff.). För lantmannaskolorna gäller motsvarande om Koort (1958, sk. s. 161 ff.), som bl. a. ger särskilt intressanta synpunkter på dessa skolors relation till folkhögskolan.

c. Sammanfattning av huvudresultaten

Analysen av yrkeskraven såsom de bedömts av lärarna vid yrkesutbildande skolor och företag har i jämförelse med deras bedömningar av förkun- skapskraven i huvudsak givit följande resultat.

(1). Strukturlikheten i totalmaterialet mellan yrkeskrav och förkun- skapskrav är mycket hög (rho = .95), med största rangdifferenser i riktning mot ökad vikt i yrkeskraven för praktiska hjälpmedel. I de olika linje— grupperna är sambanden höga (över .90) i samtliga grupper utom K (.87) samt ME (.76) och M (.66). De större avvikelserna i ovannämnda riktning gäller så gott som undantagslöst typiska hjälpmedel för resp. linjer.

(2). Strukturlikheten mellan linjer och linjegrupper i samma variabel visar vid jämförelse mellan förkunskapsvariabeln och yrkeskravsvariabeln en väntad divergerande tendens, dvs. interkorrelationerna mellan linjerna är i den senare variabeln genomgående lägre än i den förra.

(3). Nivåjämförelserna visar i totalmaterialet en väntad övervikt för po— sitiva differenser mellan yrkeskrav och förkunskapskrav. Endast ett mo- ment uppvisar en i och för" sig obetydlig-negativ differens. Tendensen står sig i nio. av de tio linjegrupperna ochär i samtliga mycket väl säkerställd. De moment som genom att företräda större differenser kan klassificeras

som av särskild vikt för yrkesskolans undervisning, uppvisar i regel ganska hög angelägenhetsgrad som yrkeskrav, ehuru som regel i rang efter de grundläggande färdigheterna. Bland dessa moment återfinner man före— trädesvis sådana inom huvudgruppen hjälpmedel, specifika för de olika linjerna, vilka ju också visade en klart uppgående tendens i totalmaterialet för rangdifferenser. Men man finner också för de olika linjerna specifika tillämpningsmoment inom geometri och aritmetik och ekvationer. Som typ- exempel kan nämnas moment av typen handelsbetonad räkning (växlar, myntreduktioner, affärsräkning, aktier och obligationer, bolag, rabatt, ränta, procent) ifråga om kontors- och handelsutbildningen.

Dessa tendenser synes oss ge visst stöd åt tolkningen att de olika yrkes— linjerna, genom att inte kräva speciellt stora förkunskaper i för dem spe— cifika yrkesämnen, åtminstone i nuläget föredrar att själva ombesörja un— dervisningen i sådana moment.

Beträffande en grupp av yrkeslinjer (V), utbildning för vårdande yr- ken, vilken domineras av sjuksköterskeskolorna, har emellertid kontrahy— potesen bekräftats, vilket alltså innebär, att yrkeskraven av samma lärare i övervägande antalet fall bedömts som lägre än förkunskapskraven. De förutsättningar, under vilka hypotesen ställts, kan alltså ifrågasättas. Vi har i vår diskussion hänvisat till den debatt som förts angående inträdes- kraven till sjuksköterskeskolorna särskilt vad gäller matematikämnet. Någon definitiv slutsats om anledningen till det avvikande resultatet kan icke dragas på grundval av vårt material.

D. Yrkeskrav enligt arbetsledarna

a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Av de i fältundersökningen i näringslivet hösten 1958 undersökta grup- perna (se tab. 15) skall vi i det följande icke redovisa resultaten från den till antalet i vårt sampel obetydliga gruppen affärsanställda (n=40). Denna yrkesgrupp ingår nämligen också i den hösten 1959 utförda kom- pletterande fältundersökningen, varför vi föredrar att företaga all redo- visning av denna grupp i ett senare sammanhang.

Antalet medverkande arbetsledare för de olika yrkesgrupperna framgår av tab. 67 som också upptar de förkortningar av yrkesgrupperna som används i det följande. I svaren på frågorna angående yrkeskraven före- kommer enstaka bortfall endast på enstaka moment.

Strukturjämförelser

Då yrkesgrupperna representerar punktvis valda yrkesgrupper synes det icke meningsfullt att lägga större vikt vid redovisningen av totalmateria- let, utan vi föredrar att genast analysera sambandet mellan de enskilda

Tab. 67. Antal arbetsledare i fältundersökningen i närings- livet, fördelade pd yrkesgrupper

.. Antal

Yrkesgru pp Fark. arbetsledare Gruvarbetare ............... Gr 23 Kallvalsverksarbetare ........ va 15 Grovplåtslagare ............. Gpl 22 Svarvare ................... Sv 25 Hopsättare, lättare .......... H5 12 Träindustriarbetare .......... Tr 25 Bageriarbetare .............. Bg 5 Konservfabriksarbetare ...... st 8 Summa för industri 135 Kontorister ................. K 73 Banktj änstemän ............. Bk 1 1 Summa för kontor och bank 84 Totalsumma 219

yrkena enligt arbetsledarnas bedömning eller mellan grupper av dem. I tab. 68 redovisas ranginterkorrelationerna för yrkesgrupperna inom gruv- och metallindustri. Sambanden är genomgående säkerställt positiva och indicerar måttliga samband. Två av dem, mellan å ena sidan gruvarbetare och å andra grovplåtslagare och svarvare kan betecknas som låga (.37 resp. .38), och endast två av dem når upp till .75, nämligen kallvalsverksarhe- tare i relation dels till svarvare (.75), dels till hopsättare (.80).

Inom kategorin livsmedelsindustriarbetare uppgår korrelationen mel- lan de båda yrkesgrupperna bageriarbetare och konservfabriksarbetare till .55'", men här har vi ett fall, då det i båda grupperna föreligger ett myc— ket stort antal »ties» (moment på samma rangnummer, jfr s. 116), var- för korrektionen för dessa denna gång verkar starkt korrelationssänkande. Utan korrektionen uppgår korrelationen nämligen till .84"*. Det korrige- rade värdet är givetvis det mest korrekta, men skillnaderna mellan korre- lationerna ger, särskilt om man studerar området för »ties», en del ytter- ligare information. Den övervägande delen av »ties» förekommer nämli- gen i slutet av rangordningen i båda grupperna, men genom att antalet är så avsevärt (i grupp Bg 31 och st 29 av 37 moment), är det uppen-

Tab. 68. Interkorrelationer (rho) mellan vissa yrkesgrupper inom industrin ifråga om yrkeskrav [ matematik enligt arbetsledarnas bedömning

Grupp va Gpl Sv Hs Tr Gr .................. .63"* .37'' .38* .55*" .59"' va ................ —— .54"" .75*" .80"* .70*" Gpl ................. _ — .71**' .64*** .71*" Sv .................. — —— —— .64"* .68"' Hs .................. —— _— —— —— .64*"

Tab. 69. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna ifråga om yrkeskrav i ma- tematik enligt arbetsledarnas bedömning

Grupp . va GPIÄSVJF Tr Bg+Kst K Bk Gr ................. .es—" .40-= .59m .53m .51" .50” va ............... _ .som .70m .47" .42" .30 Gpl+Sv+Hs ....... _ _ .75m .36* .22 .14 Tr ................. _ _ _ .esm .24 .19 Bg+Kst ........... _ _ _ _ .31 .28 K ................. _ _ _ _ _ .84m

bart, att vi här har att göra med en tydlig »botteneffekt» så tillvida, som åt- skillnad gjorts mellan de moment, som över huvud taget krävs, varefter de övriga representerar absoluta nollkrav, vilka då kommer att tilldelas samma rang. Nivåanalysen kommer omedelbart att avgöra, om denna tolk— ning är riktig, och skall i så fall yttra sig i för dessa grupper sammanfal- lande nivåvärden på låg nivå.

Korrelationen mellan kontors- och bankgrupperna uppgår slutligen till hela . 84'", således ett starkt samband.

Med hänsyn till att vissa av yrkesgrupperna normalt rekryteras från sam- ma typ av yrkesutbildning bör vi för jämförelserna med bedömningarna av yrkeskraven, vilka utförts av lärarna vid yrkesskolorna, behandla dessa grupper sammanslagna. Det gäller grupperna grovplåtslagare, svarvare och hopsättare, vilka, i den mån de är yrkesutbildade, rekryteras från den grupp av yrkeslinjer som i vårt material från enkät YMa sammanförts under be- nämningen allmän metallutbildning (M). Vid beräkningen av sambanden mellan de olika yrkesgrupperna sammanslås de också. Detsamma sker med livsmedelsindustrigrupperna, också det för att för överskådlighetens skull nedbringa antalet korrelationer. Vi får då följande grupper, vilka angivits i tab. 69 och mellan vilka sambanden beräknats på samma sätt som tidigare.

Samtliga korrelationer i tab. 69 är visserligen positiva, vilket får ses som ett uttryck för de gemensamma faktorerna, men flera av sambanden mellan industri- och kontorsgrupperna är icke signifikanta. Starka sam- band förekommer endast mellan Gpl+Sv+Hs och va samt Tr, me- dan övriga samband inom gruv-, metall- och träindustri måste betecknas som måttliga och i något fall t. o. m. svaga (Gr/Gpl + Sv + Hs). Livsmedels- industrin visar på sin höjd måttliga samband med övriga industrigrupper.

N lva ]amforelser Av tab. 70 framgår i vilken utsträckning vi kan räkna med att det fö- religger signifikanta differenser mellan de ifrågavarande yrkesgrupperna i vad avser medianfrekvenserna i den ovan redovisade fyrstegsskalan (0—3), varvid 3 angav daglig användning av ifrågavarande moment för

Tab. 70. Utsträckt mediantest m. m. av arbetsledares bedömningar av frekvensen ar— betsuppgifter i matematik för olika yrkesgrupper

Huvud- Procent Median s moment Moment Nr 2_ )( di P Lägst—Högst Lägst—Högst

Mekanisk Hela tal ................ 17 40—90 O,33—2,95 35,03 8 *" räkning Decimalbråk ............ 18 0—90 0,00—2,95 37,29 7 *" Allmänna bråk .......... 19 0—55 0,00—1,75 55,13 7 *** Överslagsberäkningar. . . . 52 0—65 0,00——2,58 25,35 8 ** Sortför— Dekadiska sorter ........ 20 25—90 0,17—2,95 32,14 8 ”" vandling Stycketal .............. 21 15—55 0,11—2,56 15,27 8 — Tid och vinklar ......... 22 0—55 0,00—1,60 32,27 8 "* Andra mått ............. 23 0—50 0,00—1,50 48,77 8 *" Myntreduktioner ........ 24 0—90 0,00—2,95 63,58 2 ""' Ekvationer Ekvationer m. en obek.. . 25 0—10 0,00—0,87 8,92 2 ' Svårare ekvationer ...... 26 O 0,00—0,01 _ _— — Tillämpad Enkla problem .......... 27 0—100 0,00—2,89 45,99 8 "' räkning Procentproblem ......... 28 0—75 0,00—2,71 48,00 8 *" Ränta .................. 29 0—65 0,00—2,71 38,13 4 "" Rabatt ................. 30 0——-45 0,00—1,33 65,37 7 "* Bolag, affärsr. m. m ...... 31 0—55 0,00—2,00 21,47 2 '"" Arbetsproblem. .' ........ 32 0—50 0,00—1,50 27,84 8 *** Medeltal ................ 33 0—25 0,00—0,71 28,74 8 *" Blandningar ............ 34 0—25 0,00—0,17 11,05 2 ** Rörelseproblem ......... 35 0—20 0,00—O,21 5,99 2 * Geometri Geom. konstr.: Cirkel. . . . 36 0—25 0,00—0,58 14,34 2 *" » » Cirkel. . . . 37 0—30 0,00—1,14 29,14 4 *" » » Andra. . . . 38 0—30 0,00—0,60 12,50 2 " Geom. problem: Triangel. 39 0—15 0,00—0,13 5,83 1 — » » Cirkel. . . 40 0—20 0,00—0,29 18,34 4 " » » Fyrhörn . 41 0—10 0,00—0,05 1,52 3 » » Prisma. . 42 0 0,00—0,05 — —— » » Cylind. . . 43 0—25 0,00—0,29 12,54 2 " Hjälp- Kvadrattabell ........... 44 0—10 0,00—0,50 2,74 2 —— medel Räntetabell ............. 45 0—80 0,00——2,89 40,08 2 "* Andra tabeller .......... 46 0—40 0,00—O,75 46,59 8 "* Räknesticka ............ 47 0—40 0,00—0,83 10,23 2 " Räknemaskin ........... 48 0—100 0,00—3,00 132,78 8 '" Skjutmått .............. 49 0—90 0,00—2,93 125,07 8 *" Mikrometerskruv ........ 50 0—95 0,00—2,90 156,95 8 "* Gradskiva .............. 51 0—45 0,00—1,36 68,24 7 *" Konstruera diagram ..... 53 0— 5 [0,00—0,10 11,93 2 "

flertalet av de anställda. Signifikansprövningen har ägt rum med det ut- sträckta mediantestet. Utöver högsta och lägsta förekommande medianvär- den för någon yrkesgrupp har i tab. 70 intagits uppgifter om motsvarande variation ifråga om den procentuella andelen svar i kategori 2 eller högre, innebärande en frekvens om minst en gång i veckan. Denna beräknings- grund ger måhända mer konkret information, särskilt om man är intres- serad av variationen inom de olika yrkesgrupperna. Bedömningarna i den aktuella frågan avser ju förhållandena för flertalet anställda i den aktuella åldersgruppen vid lika många avdelningar som antalet bedömare anger,

vilka i sin tur utgör, på sätt som redovisats ovan (kap. 2), ett stickprov huvudsakligen från större företag inom branschen.

Av de i tab. 70 redovisade momenten företräder två (nr 26, 42) en så obetydlig variation, att materialet icke håller för testets förutsättningar. I övrigt är variationen som regel signifikant, oftast med P-värden ( .001. lnsignifikant variation förekommer endast beträffande stycketal, svårare ekvationer, kvadrattabell samt några av momenten inom kategorin geo- metrisk problemlösning.

Av tabellen framgår vidare, att variationsvidden mellan yrkesgrupper— nas medianer är särskilt stor dels ifråga 0111 vissa hjälpmedel, dels ifråga om grundläggande moment inom mekanisk räkning och sortförvandling, dels ifråga om tillämpad kommersiell räkning. Särskilt anmärkningsvärd förefaller den stora variationsvidden beträffande momentet stycketal med hänsyn till att variationen ändå icke visade sig signifikant. Detta impli- cerar att variationen inom grupperna skulle vara särskilt stor i detta mo- ment.

Beträffande de i tab. 70 använda deskriptiva redovisningssätten ifråga om variationsvidden bör framhållas, att de företräder ett mycket starkt samband (r: .94). Det procentuella antalet bedömare med värden över 2,0 kan sålunda sägas stå i direkt relation till de för signifikanspröv- ningarna utnyttjade men från deskriptiv synpunkt mindre tacksamma me— dianvärdena för frekvensskattningarna i sin helhet. Denna relation är en given följd av att flertalet skattningsfördelningar uppvisar approximatin symmetrisk form, vilket de också gör med några tydliga undantag, där- ibland det ovannämnda momentet stycketal för några yrkesgrupper. I så- dana fall vore det särskilt motiverat att analysera detta material närmare med hänsyn till olika undergrupper (olika typer av avdelningar, skillnader ifråga om teknisk utveckling och/eller rationalisering etc.). Vårt material är emellertid, särskilt vad beträffar arbetsledarskattningarna, icke av det omfånget, att dylika specialanalyser kan väntas ge andra resultat än på sin höjd indikationer av hypotetisk natur. Vi skall därför endast i undan— tagsfall utsträcka redovisningen till sådana analyser.

I redovisningen av differenserna mellan enskilda yrkesgrupper, vilken införts i tab. 71, har vi i detta sammanhang använt medianvärdena som deskriptivt mått, eftersom prövningen av differenserna ägt rum ge— nom mediantest på samma sätt som tidigare i motsvarande sammanhang. Vid tolkningen av resultaten har vi — med hänsyn till den tidigare till— lämpade gränsdragningen mellan mer och mindre frekventa moment mel- lan skattningarna 1 och 2 — särskilt markerat medianen 1,5 som gräns- linjen mellan yrkesgrupper med större och mindre frekvenser i de olika momenten. Signifikansprövningarna tar särskilt sikte på skillnader på ömse sidor 0111 denna gräns. Som frekvent har vi då betecknat en av arbets- ledarna uppskattad användning av ett givet moment för flertalet under-

Tab. 71. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetsledares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med me—

diantest Tot. Lägre frekvens Högre frekvens

Nr Moment P

0 1 2 3 17 Hela tal .............. *** Bg Gr ] Hs va Gpl stTrSvKBk 18 Decimalbråk .......... *** Bg Hs ...... Gr SvTr va K Bk 19 Allmänt bråk ......... *** st. .SvK/ * [Bk 52 Överslagsberäkningar. . ** Bg. . .GrK Tr Sval Bk 20 Dekadiska sorter ...... *** Hs. . .va ] Bg Tr K/*/Bk 21 Stycketal ............. — (Bg. . .Bk) ....................... (Tr) ........ (va) 22 Tid och vinklar. . . . . . . "* Bg. .va Sv 23 Andra mått ........... *** Bg. .K SvalSvTrva Tr Gpl 24 Myntreduktioner ...... *** Bg. . .K/ **| /Bk 25 Enklare ekvationer. . . . * Bg. .Sv K I 26 Svårare ekvationer. . . . — * 27 Enkla problem ........ *** Bg st Gr HsTr ' Gpl Sv/ * /K va Bk 28 Procent .............. *** Bg. .Tr Sv va Gpl K Bk 29 Ränta ................ *** Bg. .K/ l't /Bk 30 Rabatt ............... *** Bg. Gr/**/K 31 Bolag, affärsr. m. m... . *** Bg.K/ *" ! lBk 32 Arbetsproblem ........ *** Bg. . . .Tr Gp 1 33 Medeltal .............. *** Bg. Gr K Bk | 34 Blandningar .......... ** Bg. . st 35 Rörelseproblem ....... * B g . GrSV | 36 Geom. konstr.: Triangel *** Bg.Tr/**/Gpl 37 » Cirkel . . *** Bg.Sv/ *** [Gpl l 38 » Andra. . ** Gr.Bg Gpl ] 39 Geom. probl: Triangel. . . . 40 » Cirkel. .. ** Bg.K/**/Sv Gpl | 41 » Fyrhörn. . . . 42 » Prisma . —_ . . | 43 » Cylinder. ** Bg. . . Gpl 44 Kvadrattabell ......... . . | 45 Räntetabell ........... *** Bg.K/ *** [Bk 46 Andra tabeller ........ *** Bg. .vaSv BkK ] 47 Räknesticka .......... * * Bg. va Sv 48 Räknemaskin ......... *** Bg.Hs/ *** IK Bk 49 Skjutmått ............ *** Bg. .Gpl/ * le ] Tr vaSv 50 Mikrometerskruv ...... "* Bg. . .Hs/ *** ijv Sv 51 Gradskiva ............ *** Bg. . .va Gpl Sv | 53 Diagram ............. ** Bg. .K

lydande anställda om åtminstone en gång i veckan, varvid medianen av skattningarna representerar arbetsledarnas inställning. Medianen uttryc- ker alltså den genomsnittliga tendensen bland de representerade avdel— ningarna för flertalet anställda enligt arbetsledarnas (förmännens etc.) bedömning. Genom att arbetsledarna uttagits med hänsyn till resultatet av den i fältundersökningen bland arbetstagarna tillämpade slumpmässiga uttagningen av anställda, kan avdelningsrepresentativiteten anses likvär-

dig med representativiteten för de anställda. Värdet 0,5 markerar på motsva- rande sätt ett gränsvärde, under vilket man kan tala om användning ald- rig eller praktiskt taget aldrig som genomsnittlig tendens bland avdelning— arna för flertalet anställda, medan värdet 2,5 på motsvarande sätt mar— kerar gränsen uppåt mot daglig användning.

En särskild invändning skall här göras beträffande variationen mellan avdelningarna. Frånsett den variation, som ovan diskuterats beträffande avdelningarnas tekniska standard, varierar de givetvis ifråga om antalet sysselsatta arbetstagare, dock icke nödvändigtvis så, att det med hänsyn till det totala antalet anställda största företaget också representerar den största avdelningen inom de undersökta yrkesgrupperna. I princip skulle vi kunnat genomföra en vägning av bedömningarna med hänsyn till av- delningens storlek för att därigenom på ett mer representativt sätt kunna spegla förhållandena för flertalet av de anställda i dessa yrkesgrupper. Med hänsyn till vad som ovan (5. 71 ff.) redovisats angående de i praktiken före- liggande möjligheterna att företaga ett representativt urval av företag i olika branscher, har en dylik vägning synts oss meningslös. Materialet kan så- ledes icke generaliseras till alla företag och än mindre till att spegla för- hållandena för flertalet anställda i hela yrkesgruppen — det är i stället, på samma sätt som resultaten från undersökningarna bland arbetstagarna, bundet till den kategori av företag vi haft möjlighet att besöka. På sin höjd kan materialet anses visa en viss trend för yrkesgrup- perna vid större företag i resp. branscher, men det är i samtliga fall en trend som behöver prövas med kompletterande undersökningar, om möj- ligt med utnyttjande av objektiva metoder av typen frekvensstudier, in— nan man drar definitiva slutsatser om frekvenser i absoluta tal. Med hän- syn till att urvalsprinciperna tillämpats likformigt för de olika yrkesgrup— perna (för undantag se ovan 5. 72 f.) är det däremot lättare att med vårt material belysa relationerna mellan de undersökta yrkesgrupperna, men även detta bör givetvis ske med all den försiktighet som materialets ringa omfattning, urvalsmetodiken etc. påkallar.

Mot denna bakgrund kan vi nu analysera resultaten i tab. 71. Av de 37 momenten är endast nio frekventa (enl. ovan) för mer än en yrkes- grupp, nämligen sex moment inom grundläggande och tillämpad räkning och tre bland hjälpmedlen. Därutöver visar enstaka moment frekvent an— vändning för enstaka yrkesgrupper. De för två eller flera grupper fre- kventa. momenten är följ ande: 1) Hela tal: Frekvent för flertalet yrkesgrupper utom bageri- och gruvarbetare. Tydlig signifikant gräns mellan successiva yrkesgrupper saknas dock. Vissa yrkesgrupper, Bk, K, Sv, Tr visar värden motsvarande dagligfrekvens, ehuru icke heller här någon säkerställd differens mellan på varandra i rangord- ningen följande yrkesgrupper har kunnat konstateras. 2) Decimalbråk: Frekvent användning för Bk, K, va, Tr och Sv, lågt för övriga. Ingen tydlig signifikant gräns.

3) överslagsberäkningar: Frekvent användning beträffande Bk, Gpl, Sv och (knappt) Tr, övriga knappast alls. Ingen klar signifikant gräns. 4) Sortförvandling avseende dekadiska sorter: Frekvent användning för Bk, K, Tr och Bg, varav Bk, på daglignivå, signifikant högre än K. 5) Enkla problem (summor, skillnader etc.): Detta moment följer i stort sett ten- densen från hela tal och decimalbråk. Yrkesgrupperna Bk, va och K repre- senterar daglignivå, signifikant skild från därnäst följande Sv. 6) Procenträkning: Frekvent hos Bk (daglignivå), K och Gpl dock utan signifi- kanser mellan enskilda grupper. 7) Räknemaskin: Frekvens på daglignivå hos banktjänstemän och kontorister (Bk, K) signifikant skilda från övriga, vilka saknar alla krav. 8) Skjutmått: Dagligfrekvens för Sv, va och Tr. 9) Mikrometerskruv: Signifikant skild dagligfrekvens hos Sv och va, intet för ovriga.

Bland moment med enstaka yrkesgrupp på frekvensnivå märks främst några handelsbetonade, i vilka banktjänstemännen representerar den po- sitiva differensen, nämligen myntreduktioner, räntetabell, ränteräkning, bolags- och affärsräkning m. m. samt allmänt bråk, det sistnämnda ett moment som i andra sammanhang brukar räknas till de grundläggande (jfr enkäterna till yrkesskolorna). I samtliga dessa fall avviker grupp Bk signifikant från övriga.

Ytterligare några signifikanta differenser kan noteras, ehuru de i dessa fall rör sig om skillnader under gränsvärdet 1,5. Grupperna K och Bk Vi- sar tendens till högre frekvens än övriga ifråga om rabatträkning. Ifråga om vissa geometriska moment föreligger också några smärre men statis— tiskt säkerställda differenser. Så t. ex. visar bedömningarna för grovplåt- slagarna (Gpl) tendens mot högre värden än övriga vad beträffar geo- metriska konstruktioner avseende triangel och cirkel, liksom svarvare och grovplåtslagare ifråga om geometrisk problemlösning avseende cirkel. Det bör betonas, att dessa avvikande medianvärden samtliga ligger i zo— nen 0,5—1,5, alltså icke i något fall på vad som ovan definierats som fre— kvent nivå.

Slutligen skall vi beröra ett specialproblem rörande momentet stycke- tal. Vid redovisningen av resultaten från det utsträckta mediantestet fann vi ovan, att momentet icke företedde signifikans trots en avsevärd va- riationsvidd mellan yrkesgrupperna ifråga om medianvärden. Detta im- plicerade, anförde vi, att variationen inom grupperna skulle vara särskilt stor i detta moment.

Av tab. 71 framgår nu, att det huvudsakligen är två medianvärden som avviker mycket starkt från de andra, nämligen för grupperna kall- valsverks- och träindustriarbetare. Ett närmare studium av fördelningarna för samtliga yrkesgrupper, återgivna i fig. 13, visar dessutom en för dessa gentemot övriga yrkesgrupper speciellt avvikande fördelningsform av bimodal typ. Detta i och för sig intressanta förhållande förklarar, var- för vi icke erhållit signifikans i det utsträckta mediantestet, trots den av-

ll/o IDG

-br va Gpl Sv He, 50_ _ _ __ H

(1- || ' — [_rj _

l l l ll l ll ll llll l I lll l ll | l l

IDG

Tr *.Bg Jhsf "H —5k

: ' — ' 2 50— _ 0 IDIIIZIÖI loll 215 lulllzlöl lull12l5l IG'll'Lll—äf

Svarsalternativ

Fig. 13. Fördelningar för olika yrkesgrupper ifråga om sortförvandling avseende stycketal som arbetsuppgift i yrket enligt arbetsledares bedömning

sevärda variationsvidden. De båda grupperna rymmer alltså var och en två mycket skilda typer av bedömningar. Vi har i detta sammanhang inte möjlighet att undersöka dessa grupper ytterligare med avseende på under- grupper, men vill påpeka, att tendensen beträffande grupp Tr är skönj— bar även i en del andra moment, företrädesvis av grundläggande karaktär. I detta sammanhang vill vi också erinra om, att grupp Tr i sig som den enda av yrkesgrupperna, rymmer representanter för en grupp småföretag. Vi har också tidigare (s. 90) beträffande grupp va funnit, att denna kategori driftsarbetare liksom gruvarbetarna kan betecknas som mer he- terogent sammansatt än övriga yrkesgrupper inom metallindustrin, även om det föreligger stora svårigheter att åstadkomma en mer exakt uppskatt- ning härvidlag.

Det övervägande intrycket av totalresultatet blir, att flertalet moment för flertalet yrkesgrupper visar mycket låga frekvensskattningar enligt ar— betsledarna. Undantagen utgöres av de mest grundläggande färdigheterna hela tal, decimalbråk, överslagsberäkningar, dekadisk sortförvandling, enkla problem, procenträkning, samt behärskandet av hjälpmedel som räkne— maskin, skjutmått och mikrometerskruv, I de tre sistnämnda fallen är an— vändningsfrekvenserna mycket strikt och väl säkerställt begränsade till vissa kommersiella respektive industriella yrken. I övriga fall uppträder icke lika klara signifikanser, vilket tyder på en icke obetydlig variation inom yrkesgrupperna. I detta sammanhang bör emellertid också påpekas, att materialet i flera yrkesgrupper är så ringa, att minsta mer betydande variation inom grupperna omöjliggör för signifikanser att uppträda mel- lan grupper.

b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna

Jämförelserna med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna kan på grund av differenserna ifråga om svarskategorier utföras direkt endast genom strukturlikhetsanalys genom beräkning av rangkorrelationer. Detta kan dessutom ske med någon mening endast för sådana grupper för vilka det i båda materialen föreligger tillräckligt antal bedömningar på såväl yrkesskole- som arbetsledarsidan. Möjligheter härvidlag existerar endast för yrkesgrupperna inom metall- och träindustrin samt de kontorsanställda.

På grund av att lärarna vid yrkesskolorna i sin bedömning av yrkes- kraven endast i obetydlig utsträckning utnyttjat instruktionens anvisningar till ett och endast ett >>typiskt» yrke med hänsyn till den faktiska rekryte- ringen från ifrågavarande yrkeslinje utan i stället angivit en vidare yrkes- grupp (jfr ovan 5. 170), kommer givetvis jämförelsen att halta i vad avser yrkesspecifikationen. Arbetsledarbedömningarna är med andra ord mer koncentrerade till ett specifikt yrke än bedömningarna från lärarna vid yrkesskolorna. Resultaten bör därför bedömas försiktigt med hänsyn här— till. Om de påtalade differenserna är starka nog att åstadkomma en sär— skild bedömningstendens i yrkesskoleskattningarna, vilket icke är möjligt att avgöra utifrån föreliggande material, skulle denna tendens vad beträf- far rangkorrelationerna givetvis närmast väntas slå ut i lägre korrelationer än vad som skulle blivit fallet, om vi hade haft tillgång till strikt parallella bedömningar. Som det nu är, är vi hänvisade till att korrelera arbetsleda- res bedömningar avseende specifika yrkesgrupper med yrkesskoleskatt- ningar av definitionsmässigt något vidare yrkesgrupper.

Definitionerna av yrkesgrupperna i fältundersökningen har närmare redovisats ovan (5. 90 f.). Mot dem svarar bedömningarna rörande yrkes- krav i enkät YMa för allmän metallutbildning (grupperna 210—211, här förkortade Ma), möbelsnickare m. fl. (TB 290—299, möh.) samt allmän kontorsutbildning (440—449, 456—457, 460—469, Ka). Ifråga om metall- gruppen har vi ju möjligheter att göra beräkningarna dels mot var och en av grupperna grovplåtslagare, svarvare och hopsättare, dels mot dessa grup— per sammanslagna, vilket senare bättre svarar mot definitionen i yrkes— skolematerialet. Av metallyrkesgrupperna torde hopsättarna vara den grupp som i minsta utsträckning utgör ett typiskt rekryteringsfält för yrkesskole- eleverna, medan svarvarna torde representera den mest typiska placeringen av de tre. För träindustrigruppen torde definitionerna täcka varandra ganska fullständigt.

I tab. 72 redovisas de erhållna rangkorrelationerna mellan arbets- ledares skattningar och bedömningarna från yrkesskolorna i de 31 gemen- samma momenten. Samtliga korrelationer är positiva och — i flertalet fall synnerligen väl — säkerställda från noll. Inom metallgruppen föreligger en icke obetydlig variation med starkt samband för svarvarna, måttligt för grovplåtslagarna och svagt positivt för hopsättarna, en tendens som mot

Tab. 72. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare och bedömningar avgivna av lärare vid yrkes— skolor ifråga om olika yrkesgruppers arbetsuppgifter i mate- matik i yrket

Korrelerade grupper Rho Fu II YMa Gpl ........................ Ma .65*" Sv ......................... Ma .83*** Hs ......................... Ma .44* Gpl+Sv+Hs ........ ' ....... Ma .72*** Tr ......................... szMöb. .60*** K ......................... Ka .89***

bakgrund av vad som ovan (s. 199) sagts angående den allmänna metall- utbildningens målsättning i relation till de deltagande yrkesgrupperna, före- faller rimlig.

Men även mellan yrkesgrupperna föreligger en icke obetydlig variation. Den genomsnittliga korrelationen för metallgrupperna kan betecknas som måttlig (.72), och i samma kategori, ehuru numeriskt något lägre (.60), återfinns sambandet för träindustriarhetargruppen, den grupp beträffande vilken vi ovan kunde konstatera, att definitionerna i de båda bedömar- grupperna täckte varandra bäst. Med hänsyn härtill är det desto mer anmärkningsvärt, att den högsta korrelationen mellan de båda be— dömarkategorierna föreligger ifråga om de kontorsanställda (.89) med ett samband som måste betecknas som mycket starkt. Det synes alltså före- ligga variationer mellan de olika yrkeskategorierna ifråga om överensstäm- melsen mellan bedömningar, företagna av arbetsledare och lärare vid yrkes- skolor, som betingas av andra faktorer än de ovannämnda skillnaderna ifråga om definitionen av yrkesgrupperna. Det ligger här nära till hands att antaga, att bedömargruppernas likhet i vissa relevanta avseenden är av betydelse i detta sammanhang för det referenssystem som ligger till grund för de avgivna bedömningarna. Vi skulle kunna spåra detta i vissa bakgrundsfaktorer såsom utbildning, såtillvida som de bedömargrupper, som kännetecknas av den högsta överensstämmelsen, skulle uppvisa den största likheten ifråga om dessa bakgrundsfaktorer.

Då detta problem utgör en typisk specialfråga skall den inte prövas i detta sammanhang. I stället skall vi här kortfattat belysa frågan om det föreligger några gemensamma tendenser i de tre yrkesgrupperna beträf- fande rangavvikelserna för olika moment.

Av rangavvikelsernas fördelningar i fig. 14 framgår, att det i stort sett råder balans mellan proportionen extremt negativa och positiva dif- ferenser. Fördelningarnas olika spridningar är en naturlig följd av korre- lationernas olik_a styrka. Med den godtyckligt valda skärningspunkten 8

E |lll||llll|llll CJ! C

Tr

Gpl+Sv+Hs

[llllllllllllllllll

'ljlllllllllljllllll

Lln'

Rangavv'lkelser

Fig. 14. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan bedömningar av arbetsledare samt lärare vid yrkesskolor ifråga om yrkeskrav i matematik för vissa yrkesgrupper

erhålles för närmare analys det antal differenser som i fig. 14 marke- rats med skuggat område, vilka närmare redovisas i tab. 73. Värdena utgör resultatet av vederbörande moments rang i YMa minus dess rang i arbetsledarbedömningarna. En positiv differens uttrycker alltså lägre rangnummer och därmed högre angelägenhetsgrad enligt yrkesskolemate- rialet.

Av tab. 73 framgår, att i industrigrupperna kategorin hjälpmedel påfallande ofta finns representerad bland de positiva differenserna, alltså de som innebär relativt sett högre angelägenhetsgrad enligt arbetsledarnas bedömning. Hit hör också vissa mer grundläggande moment inom sort- förvandling och tillämpad räkning (stycketal, arbetsproblem, procentpro—

Tab. 73. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan arbetsledarbedöm- ningar (Fu I I ) och skattningar från yrkesskolorna ( YMa) angående yrkeskrav i mate-

mat ik Negativa Positiva Grupp . Rang Rang . Rang Rang Ditt. YMa 3 Fu II Moment Diff. YMa 3 Fu II Moment —13,0 6 19 Allmänt bråk 13,0 17 4 Arbetsproblem Gp1+ —11,0 14 25 Diagram 12,0 24 12 Räknesticka Sv + — 9,0 1 1 20 Triangel 1 1 ,0 22 1 1 Stycketal Hs — 8,0 15 23 Fyr-+mångbörn. 10,0 31 21 Räknemaskin 8,0 21 13 Geom. konstrukt. 7,5 12,5 5 Procentproblem —15,0 12 27 Rabatt 11,5 25 13,5 Medeltal —13,5 7 20,5 Cirkel 1 1 ,0 12 1 Skj utmått Tr —13,0 14 27 Prisma o. pyram. 10,5 15 4,5 Stycketal —-11,5 9 20,5 Triangel 10,0 17 7 Tid 0. vinklar —11,0 16 27 Ränta 9,5 23 13,5 Räknesticka — 9,5 8 1 7,5 Fyr- + månghörn. 9,5 30 20,5 Räknemaskin 8,0 18 10 Gradskiva 8,0 1 9 1 1 Blandningar K — 9,0 10 19 Bolag m. m. 13 19 6 Enklare ekvat. — 7,5 14,5 22 Blandningar

blem, blandningar). De negativa differenserna domineras för de båda in- dustrigrupperna av tillämpad geometri, varjämte märks momenten allmänt bråk, (M) rabatt och ränta (Tr).

Även beträffande grupp K kan en, låt vara svag, tendens utläsas till för- män för lägre relativa yrkeskrav enligt arbetsledarna ifråga om för yrkes- området typisk tillämpad räkning (bolag, affärsräkning m. m.) samt bland— ningar, balanserat av ett grundläggande moment, enklare ekvationer.

Den allmänna tendens som kan utläsas ur detta material skulle alltså kunna sammanfattas som visserligen icke helt entydig men dock i riktning mot lägre relativa krav enligt arbetsledarna för mer avancerad tillämpad räkning, specifik för de olika yrkesområdena, vilket på den andra sidan motsvaras av en något högre relativ vikt för hjälpmedel och grundläggande moment inom sortförvandling och tillämpad räkning. För kontorsgruppen är tendensen svag, och det bör särskilt amnärkas, att belägg saknas för vad som ovan sagts angående hjälpmedel. Sambandet är ju också klart högre för denna grupp mellan de båda bedömarkategorierna.

Som vi tidigare framhållit är strikta nivåjämförelser icke möjliga att genomföra. Vi skall emellertid med utgångspunkt från rangordningarna i yrkesskolematerialet söka göra en deskriptiv uppskattning av tendensen, för att på ett mer åskådligt sätt belysa vad de iakttagna rangdifferenserna innebär i frekvenstermer ifråga om arbetsledarbedömningarna. Analysen företages alltså utan alla anspråk på något slags bevisvärde och i fullt medvetande om att även relativt sällan förekommande arbetsmoment i vissa sammanhang kan motivera mycket höga kravskattningar i den typ av skala, som förelegat för bedömarna i yrkesskolorna. För var och en av de tre undersökta yrkesgrupperna anges nedan de moment av de 31, vilka i bedömningarna från yrkesskolorna ifråga om yrkeskrav uppnådde me- dianvärden över den övre färdighetsgränsen 3,5, motsvarande minst krav på god färdighet. Momenten har förtecknats i rangordning efter median- värdena, dock utan att särskild signifikansprövning företagits. Genom kursivering anges vilka av dessa moment som enligt arbetsledarbcdömning— arna för ovan angivna, definitionsmässigt något mer begränsade, yrkes- grupper uppnår medianvärden motsvarande dagligfrekvens resp. minst en gång i veckan (2,5 resp. 1,5). För att ge jämförelsen en mer konkret inne- börd har vi som mått på arbetsledarbedömningarna inom metallindustrin undvikit den tidigare använda sammanslagningen och begagnat värdena för svarvarna, den specifika yrkesgrupp som uppvisade de flesta högfre- kventa momenten bland de tre metallindustrigrupperna. Antalet moment, som ifrågakommer för analys, uppgår till knappt hälften av totala antalet (31). METALL/SVARVARE: Skjutmått, mikrometerskruv, gradskiva, hela tal, decimalbråk, allmänt bråk, tid och vinklar, överslagsberäkningar, cirkel, dekadiska sorter, triangel, procentproblem, tabeller.

TRÄINDUSTRI: hela tal, dekadiska sorter, decimalbråk, procentproblem, överslagsberäkningar, allmänt bråk, cirkel, fyr- och månghörning, tri- angel, geometriska konstruktioner, rabatt, arbetsproblem, Skjutmått. KONTOR: Dekadiska sorter, hela tal, decimalbråk, procentproblem, rabatt, räknemaskin, ränta, överslagsberäkningar, myntreduktioner, bolag, m. m. stycketal, allmänt bråk, medeltal, tid och vinklar, blandningar.

Den tendens, som med iakttagande av ovan nämnda reservationer dock torde kunna utläsas ur denna uppställning, går ut på att endast de mest grundläggande momenten inom aritmetiken och sortförvandlingen samt vissa hjälpmedel befinner sig i endera av de bägge översta nivåkategorierna i båda materialen. Många av de moment som lärarna vid yrkesskolorna bedömt kräva minst goda kunskaper i yrket tas enligt arbetsledarna med andra ord i anspråk mindre än en gång i veckan i de för resp. yrkesgrupp typiska specifika yrkena.

E. Yrkeskrav enligt arbetstagarna

a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Vid bearbetningen av bedömningarna från arbetstagarna, för vilka upp- gifter om fördelning på yrkesgrupper, representativitet etc. lämnats i kap. 3, har följande iakttagits. I några av industrigrupperna ingår en större eller mindre grupp kvinnliga arbetstagare (jfr ovan s. 191 f.). I samt- liga fall är dessa i stark minoritet. För att icke onödigtvis betunga fram- ställningen redovisas deras resultat icke i detta sammanhang, på grund av att de genom sin starka minoritetsställning icke kan behandlas vid jämförelserna med arbetsledarskattningarna. Detta innebär icke, att vi skulle betrakta dessa gruppers resultat som ointressanta. Tvärtom anser vi dem och deras problem vara förtjänta av en särskild analys, vilken dock kommer att behandlas i annat sammanhang. Inom yrkesgrupperna kontors- och banktjänstemän är deras inslag däremot av den omfattningen, att jämförelser med arbetsledarskattningarna är fullt möjliga. Det senare materialet är endast i undantagsfall — genom sin koncentration till arbets- enheterna — uppdelat med hänsyn till kön, varför vi vid dessa jämförelser behandlar materialet oberoende av kön.

Slutligen har gruppen kontorsanställda vid analysen fördelats på tre undergrupper med hänsyn till verksamhetens huvudsakliga inriktning, nämligen en allmän kontorsgrupp (Ka), en grupp omfattande tjänstemän med uppgifter huvudsakligen inom kassa och bokföring (Kb) samt en för tjänstemän med speciella uppgifter inom försäkringsväsendet (Fö). Huvud- delen av de prövade anställda inom försäkringsbolagen tillhör emellertid grupp Ka, vilket också framgår av att samtliga arbetsledarskattningar inom denna bransch förts in under grupp K.

Antalet svarande inom grupperna framgår av tabellerna, som anger

högsta antalet svarande i något av momenten. Variationen kring dessa antal är obetydlig. Bland industriarbetarna är 11: 672 och lägsta antalet på någon fråga 659. Bland de manliga tjänstemännen är motsvarande siff- ror 179 och 178, bland de kvinnliga 315 och 311. Ett ytterligare, likaledes obetydligt bortfall förekommer bland deltagarna, av vilka några inte svarat på någon av frågorna angående yrkeskraven i matematik. Detta bortfall är störst bland de manliga industriarbetarna, där 672 av 726 (93 %) be- svarat något av frågans moment. Motsvarande siffror är för de manliga tjänstemännen 100 % och för de kvinnliga 315 av 321 (98 %).

Strukturjämförelser

På grund av att antalet moment är så lågt som sex (5. 171 f.), är det så gott som omöjligt att dra några hållbara slutsatser om skillnader mellan rangkorrelationer, eftersom dessa behöver uppgå till ca .90 för att kunna betraktas som säkerställda (Siegel 1956, s. 210 f. samt tab. P, s. 284). Den följande redovisningen av interkorrelationerna mellan linjerna syftar alltså till att undersöka, om ens någon av dem kan betraktas som säkerställd från noll. I tab. 74 återfinns rangkorrelationerna för de manliga industrian— ställda, i tab. 75 motsvarande samband för manliga och kvinnliga tjänste- mannagrupper.

Av tabellerna framgår, att det i ett ganska stort antal fall föreligger säkerställda positiva samband mellan yrkesgrupperna inom de båda huvud- grupperna, inte minst inom tjänstemannagrupperna. Beträffande de senare framgår också klart, att det i både de manliga och kvinnliga grupperna är

Tab. 74. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om arbetsuppgifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning

Grupp va Gpl Sv Hs Tr Bg st Gr .............. .97* .89* .89* .77 .77 .90* .94* va ............ 80 .86 .80 .80 .81 .94” Gpl ............. — ——- .83 .77 .77 .76 .89* Sv .............. —— — .94* .94* .76 .89* Hs .............. _ _ .89* .59 .77 Tr .............. _— —— _ — — .56 .89* Bg .............. — _- _ _— — .76

Tab. 75. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupper ifråga om arbetsupp— gifter i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning

Män Kvinnor Grupp I Kb Fö Bk Grupp Kb Fö Bk Ka ......... 1.00* 1.00* .94' Ka ........ 1.00* 1.00* .84 Kb ......... —— 1.00* .94* Kb ........ — 1.00' .84 Fö .......... _ _ .94* Fö ......... — .84

kategorin banktjänstemän som i någon utsträckning bryter enigheten. Dock är det inte samma moment som svarar för variationen i de båda grupperna. För männen är det momentet enklare ekvationer som byter plats med allmänt bråk och som bedöms angelägnare än detta i motsats till vad som är fallet beträffande de övriga tjänstemannagrupperna. För kvin- norna är det fråga om några smärre förskjutningar, av vilka den mest märkbara innebär, att decimalbråk belägger förstaplatsen i stället för, som i de andra grupperna, procenträkning. I industrigrupperna är mönstret något mer komplicerat. Momentet med den minsta variationen är överslags— beräkningar (1—2), därefter kommer enklare ekvationer (4,5—6) samt triangel (4—6).

De i detta avsnitt anförda resultaten lånar sig givetvis inte till några mer bindande slutsatser om relationerna vare sig mellan grupper eller moment utan anförs endast för att ange en viss tendens. De blir självfallet betydligt mer intressanta, när man ser dem i relation till nivåvärdena. I den mån sambanden ovan helt rör sig på en mycket låg frekvensnivå är givetvis de samband, som på detta sätt kan fastställas mellan de olika kravstrukturerna, ganska ovidkommande. I de fall att några moment ge- nomgående eller i Vissa grupper anmäles som särskilt frekventa, innebär den hittills använda beräkningsmetodiken inga möjligheter att fastställa detta, utan vi har att övergå till en särskild analys av nivåvärdena.

Nivåjämförelser I tab. 76 redovisas resultaten från prövningen med det utsträckta ine- diantestet avseende förekomsten av nivåskillnader inom var och en av grupperna manliga industriarbetare, manliga tjänstemän, kvinnliga tjänste- män. Då de två senare snarast representerar undergrupper av en yrkes- grupp har vi — också för överskådlighetens skull —— valt att t. v. behandla dem separat. I den mån någon av de tre materialen för ett moment rymmer signifikanta differenser, är det definitionsmässigt givet, att även en pröv- ning av samtliga grupper på en gång skulle ge signifikant utslag. Däremot kan det givetvis inträffa, att de tre grupperna är var och en så homogena, att ingen uppvisar signifikanta skillnader, men att sådana ändå uppträder vid ett sammanslaget material, eftersom homogeniteten i de tre grupperna kan vara koncentrerad till olika nivåer. Skulle ett moment ge upphov till insignifikanta differenser med det utsträckta mediantestet i samtliga tre grupper, skall detta moment därför prövas i ett sammanslaget material. Tab. 76 visar, att signifikanta differenser uppträder för varje mo- ment redan inom någon av de tre grupperna, varigenom sammanslagning blir onödig. Grupperna manliga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän är lika så tillvida, som de uppvisar signifikanser i samtliga moment utom ett. Undantaget utgöres i det första fallet av enklare ekvationer, i det se- nare av triangel, och båda momenten har i respektive grupp extremt låg

Tab. 76. Utsträckt mediantest m. m. avseende frekvensen arbetsuppgifteri matematik enligt arbetstagare i olika yrkesgrupper, fördelade på tre kategorier

, Median 2 Moment Nr Lägst—Högst X df P Adanliga industriarbetare (n = 672) Decimalbråk .......................... 24 0,02—1,50 44,98 7 *** Allmänt bråk ......................... 25 0,00—1,17 14,51 7 * Enklare ekvationer .................... 26 0,00—0,07 6,19 7 —— Procentproblem ....................... 27 0,07—1,39 90,34 7 *** Geometriska problem: Triangel .......... 28 0,00—0,09 31,18 7 *** Överslagsberäkningar .................. 29 0,17—1,35 25,20 7 *** Manliga tjänstemän (n = 179) Decimalbråk .......................... 24 1,80—2,71 7,69 3 Allmänt bråk ......................... 25 0,23—0,25 2,98 3 Enklare ekvationer .................... 26 O,19—1,00 8,01 3 * Procentproblem ....................... 27 1,73—2,57 7,49 3 Geometriska problem: Triangel .......... 28 0,00—0,06 0,80 1 —— Överslagsberäkningar .................. 29 1,00—1,80 2,31 3 — Kvinnliga tjänstemän (n = 315)

Decimalbråk .......................... 24 0,24—2,00 18,42 3 *" Allmänt bråk ......................... 25 0,04—0,22 18,60 3 "* Enklare ekvationer .................... 26 0,01—0,16 9,85 2 ** Procentproblem ....................... 27 0,41—2,50 17,41 3 *** Geometriska problem: Triangel .......... 28 0,00—0,01 — — — Överslagsberäkningar .................. 29 0,16—0,44 9,27 3 *

variationsvidd, f. ö. på bottennivå. Bilden för de manliga tjänstemännen är delvis en annan. Här är det endast ett moment, som visar signifikans, näm— ligen enklare ekvationer, trots att variationsvidden för några av de övriga momenten icke är helt obetydlig. Detta kan, som vi förut sett, tyda på ovan- ligt stor spridning inom undergrupperna eller t. o. m. tendenser till bi- modala fördelningar, vilket strax skall prövas.

Även variationen mellan grupperna för olika moment är stor. I tab. 77 har vi på vanligt sätt specificerat de olika gruppernas medianer, i den mån signifikanta differenser inom grupperna över huvud förekommer enligt det utsträckta mediantestet. För överskådlighetens skull och för att underlätta jämförelser mellan undergrupperna har vi i tab. 77 för varje moment angivit värdena i de tre undergrupperna i successiv följd. Första raden i varje moment betecknar sålunda manliga industriarbetare, andra manliga tjänstemän och tredje kvinnliga tjänstemän.

En analys av tab. 77 ger till resultat, att frekvenser över 1,5 (undre gränsen för klassen en gång i veckan) förekommer relativt sparsamt. Ifråga om de manliga industriarbetarna kan konstateras, att ingen enskild grupp når över den gränsen i något moment. Endast i ett, decimalbråk, förekommer en säkerställd differens mellan två i rangordningen på var- andra följande grupper, vilket medför att grupperna svarvare och hop—

Tab. 7 7. Frekvens arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagares bedömning för olika yrkesgrupper jämte resultat av signifikansprövning av vissa enskilda differenser med mediantest

Tot Lägre frekvens Högre frekvens Nr Moment ' P 0 1 2 3 l 24 Decimalbråk ......... *** st. .Tr/ *** /Sv | Hs *** Ka Kb Fö ' Bk ''''''''' 25 Allmänt bråk ........ * st . SvHs l *** Kblx'äBkFö i 26 Enklare ekvationer. . . — . . . . | * Ka. Bk/ * /Fö ** KbKa/*/Fö 1 27 Procentproblem ...... *** Bg. . .Hs Sv Glpl *** Ka/ ** /BkKEb/ . .; ...... fFö . . as Triangel ............. *** Bg.Hs | 29 Överslagsberäkn ...... *** Bg.TrHs Gpl Gr Sv * KaKkaFö .........

sättare kan anses ge säkerställt högre skattningar av yrkeskraven, dock fortfarande under frekvensnivån 1,5. Den relativt stora skillnaden mellan medianerna för dessa båda grupper är emellertid icke säkerställd. Varia- tionen inom grupperna är nämligen också ganska betydande och påkallar i vissa fall en särskild analys.

De högre frekvenstalen är i stället förbehållna tjänstemannagrupperna och då särskilt de manliga tjänstemännen. Det gäller i första hand momen- ten decimalbråk och procentproblem men också i någon mån överslags- beräkningar. I intet av dessa fall föreligger signifikant variation inom gruppen manliga tjänstemän och för det sistnämnda momentet ligger total- medianen omedelbart under (1,44) gränsvärdet. Signifikant variation inom gruppen manliga tjänstemän föreligger endast ifråga om momentet enklare ekvationer, i vilket försäkringstjänstemännen avviker på ett säkerställt sätt uppåt närmast från banktjänstemännen, ehuru fortfarande på låg absolut nivå.

De kvinnliga tjänstemännen når endast sällan och i enstaka grupper upp till gränsvärdet (1,5) mot högre frekvenser. Det bör observeras, att den avsevärt stora differensen mellan medianer för bank- och försäkrings- tjänstemän i denna grupp icke är säkerställd, vilket, liksom ifråga om de ovannämnda grupperna bland manliga industriarbetare, tyder på särskilt stor variation inom gruppen. I fig. 15 har vi återgivit fördelningarna för de berörda grupperna i momentet decimalbråk.

% 60

mo cu:X

llllllllllllllllllllllllllll[llIlllllllllllllllllllllllllll ut D lllllllllllllulllllllllllllIIlllllllllllllllllllllllllll

01 D

r---1 I I

&? --1 -....-l

_---—'---1

l—|—*

N o

5

| | | | L-..-.l [

C)

0 -l ' 2 1 5 o I | l 2 _ Hs Svarsalternativ _ Bk Svarsalternaiiv ---a —--n

5

Fig. 15. Fördelningar avseende momentet decimalbråk för vissa yrkesgrupper bland manliga industri- arbetare och kvinnliga tjänstemän ifråga om arbetsuppgifter i matematik i yrket enligt arbetstagarnas bedömning

Fig. 15 visar i samtliga grupper en tendens till bimodal fördelning, mest utpräglad för de kvinnliga tjänstemännen. Frånvaron av signifikans för de ovan diskuterade mer påtagliga differenserna är härigenom tillräck— ligt förklarad.

En jämförelse mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen visar i tab. 77 en tendens till högre frekvenser för de manliga. Vi har mer nog- grant prövat denna tendens, genom att för varje moment (N=6) och för varje yrkesgrupp (N : 4) beräkna differenserna mellan medianvärdena för män och kvinnor. Fördelningen av dessa differenser framgår av fig. 16.

Av de 24 differenserna visar sig endast en negativ (= 4 %), medan åtta (=33 %) överstiger en enhet. Givetvis kommer bara de moment ifråga bland dessa som över huvud uppvisar några högre frekvenser, nämligen decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar. Differenserna för- delar sig på jämnast möjliga sätt på de olika yrkesgrupperna med två extrema differenser (över 1,0) på vardera.

Om de i tab. 77 återgivna resultaten kan sammanfattningsvis sägas, att de undersökta yrkesgrupperna endast i ett fåtal fall, och då enbart inom tjänstemannakategorin, når upp till en bedömd genomsnittlig fre- kvens i yrkesarbetet om åtminstone en gång i veckan. Dessa högre frekven- ser är helt koncentrerade till momenten decimalbråk, procenträkning och överslagsberäkningar, medan moment 'som allmänt bråk, enklare ekva—

Antal l5 Ill-4 5__ Fig. 16. Fördelning av nivådiffe- : renser mellan manliga och kvinnliga 0 tjänstemän ifråga om frekvensen ar- [ | | l l i | ' betsuppgifter i matematik i yrket en— "2.5 "2.0 'l-5 ”"|-0 ”ll-5 _ 0 05 l-D l.5 21) 75 ligt arbetstagarnas bedömning Nivådifferenser

tioner och triangel uppvisar mycket låga frekvenstal i samtliga grupper. Beträffande momentet enklare ekvationer kan observeras, att försäkrings— tjänstemännen i båda grupperna avviker obetydligt men signifikant uppåt i förhållande till övriga tjänstemannagrupper. Även om det utsträckta mediantestet beträffande momenten allmänt bråk och triangel givit signi- fikant utslag i några av grupperna, är ingen enskild differens säkerställd ifråga om dessa moment. Över huvud taget måste konstateras, att samtliga grupper utan undantag uppvisar extremt låga frekvensvärden i dessa båda moment.

b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna Strukturjämförelser Innan vi direkt beräknar sambanden mellan arbetsledar- och arbetstagar- bedömningar ifråga om yrkeskrav skall vi jämföra sambanden mellan yrkesgrupperna, vilket ger oss fördelen av ett något större material. Av skäl som ovan angetts, är en tolkning av styrkan hos enskilda samband i föreliggande fall särskilt vansklig, varför vi begagnar tillfället att göra även en relativ jämförelse, låt vara att även den bör utföras med stor för- siktighet.

Vi jämför alltså först interkorrelationerna mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om yrkeskraven dels enligt arbetsledarna, dels enligt yrkes- utövarna själva. Vi antar därvid, att en frånvaro av systematiska bedöm- ningstendenser som slår olika i de båda bedömargrupperna, skall resultera i approximativt lika interkorrelationer. Antalet positiva differenser mellan interkorrelationerna för varje grupp skall alltså vara ungefärligen lika stort som antalet negativa. I tab. 78 prövas detta genom att jämföra korrelationerna i varje ruta med varandra. Den övre siffran anger inter-

Tab. 78. Interkorrelationer (rho) mellan olika yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik enligt dels arbetsledare (överst), dels arbetstagare

Grupp KVV Gpl Sv Hs Tr

Gr .90'" .73 .90* .57 1.00* .................. .97, .89* .89* _77 _77 —— .59 .93* .69 .90* va ................ .80 .86 .80 .80 — _— .60 .73 .73 Gpl ................. .83 _77 _77 S _ _ _ .73 .90' v .................. _94. _94. _ _ _ — .57

HS .................. .89*

Antal signifikanta korrelationer: Arbetsledare: 6 Arbetstagare: 6

Antal differenser: Positiva 5, negativa 10 (262 = 1,72, df = 1, P>.10)

korrelationen enligt arbetsledarna, den undre enligt arbetstagarna. De se- nare är desamma som i tab. 74, medan de övre icke tidigare redovisats, ehuru de bygger på samma uppgifter som ingår i data som ligger till grund för tab. 68.

Av tab. 78 framgår, att de båda materialens interkorrelationer kan betraktas som i stort sett lika både med hänsyn till antalet signifikanser och den allmänna tendensen nivåmässigt, bedömd med ledning av diffe- rensernas riktning. Det bör betonas, att detta material av tekniska skäl endast omfattar yrkesgrupperna inom gruv-, metall- och träindustri. Vad övriga grupper beträffar saknas anledning att antaga förekomsten av någon avvikande tendens. Vi har heller ingen möjlighet att utan i detta sammanhang mindre önskvärda sammanslagningar av material i under— grupper företaga en motsvarande prövning av frågan.

Sambanden mellan bedömningarna av arbetsledare och arbetstagare fram- går för var och en av de ifrågakommande yrkesgrupperna av tab. 79.

Av tabellen framgår, att tendensen till relativt höga samband är tydlig, trots att endast två av korrelationerna på grund av det begränsade antalet moment har kunnat säkerställas. Den särskilt avvikande korrelationen för grupp Bg betingas av att arbetsledarskattningarna, när beräkningen endast utföres på de ifrågavarande sex momenten, icke företer någon variation över noll i något av momenten. Korrelationen för »ties» ger då den teore- tiskt riktiga nollkorrelationen.

Tab. 79. Korrelationer (rho) mellan arbetsledares och arbetstagares bedänming av yrkeskrav i matematik i olika yrkesgrupper

Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st K Bk

Rho .. . .81 .81 .89* .77 .48 .84 .00 .40 .77 1.00*

211 Nivåjämförelser Bedömningsskalorna är visserligen fullt jämförbara i arbetsledar- och ar— betstagarmaterialen, men differenserna ifråga om referensgruppen för be- dömningen gör en prövning som utnyttjar information utöver det använda centralmåttet mindre lämplig. Arbetsledarbedömningarna gäller enligt in- struktionen flertalet av de anställda vid de olika avdelningarna, varför spridningen kring centralmåttet är ett uttryck för variationen mellan av- delningarna, var och en gällande flertalet av de anställda där. Arbetstagar- bedömningarna uttrycker däremot direkt en variation bland individer genom att var och en besvarat frågorna endast med avseende på sig själv. Där- emot synes de använda centralmåtten, medianerna, vara jämförbara i så måtto som de båda uttrycker de för flertalet gällande frekvenserna av yrkesmässiga arbetsuppgifter i matematik. Även om vi alltså icke lämp- ligen kan använda mediantestet för en prövning av differenserna, synes vi i det totala materialet, på samma sätt som vid diskussionen av ev. nivå- differenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän i arbetstagarmate- rialet (ovan 5. 206 f.), kunna jämföra differenserna mellan å ena sidan medianen för arbetsledarbedömningarna och å andra sidan medianen för arbetstagarbedömningarna med avseende på deras riktning. En systematisk tendens till högre skattningar för endera gruppen resul- terar då rimligtvis i en övervikt bland differenserna till förmån för denna grupp. Om däremot materialen nivåmässigt skall kunna anses likvärda, bör differenserna fördela sig i lika proportioner på positiva och negativa. De observerade differenserna kan alltså prövas mot en förväntad likaför— delning. I vårt material om tio yrkesgrupper och sex moment bör de sextio dif— ferenserna sålunda fördela sig teoretiskt med 30 i vardera kategorin. Den observerade fördelningen är 29 negativa och 31 positiva efter utproportione- ring av åtta nolldifferenser. Detta innebär, att det i totalmaterialet icke kan sägas föreligga några för någon av grupperna kännetecknande generella tendenser att bedöma högre än den andra (762 = 0,06, df: 1, P > .80). De nyss genomförda och redovisade beräkningarna utesluter emellertid inte, att det inom totalmaterialet kan finnas differenser mellan yrkes- grupperna, som är stora nog att vara signifikanta men också att i en dylik beräkning ta ut varandra. Vi har prövat detta genom ett x2-test, där yrkes- grupperna — för att vi skulle undvika för låga förväntade värden —- grupperats parvis efter yrkesmässig samhörighet. Differenserna har be- räknats mellan arbetsledar- och arbetstagarhedömningar och givit följande inom parentes angivna antal positiva skillnader för de olika yrkesgrup- perna:

Gr va(5), Gpl SV(9), Hs Tr(4), Bg st(3), K Bk(10). Det förväntade värdet i varje grupp är 6 differenser av vardera slaget. Den statistiska utvärderingen ger vid handen en säkerställd (P ( .02, df : 4,

762 : 13,02) skillnad mellan de ingående yrkesgrupperna. Av siffrorna fram- går, att vi i detta material rör oss med en mer påtaglig tendens till över- skattning hos tjänstemannagruppen samt i gruppen med grovplåtslagare och svarvare, medan däremot de tydligaste tendenserna till underskattning från arbetsledarna föreligger i livsmedelsindustriarbetargruppen.

En analys av de enskilda yrkesgrupperna visar ett högsta antal positiva differenser för grupperna Bk och Sv (5 vardera), medan motsvarande an- tal (6) för de negativa gäller grupp Hs, medan såväl grupp Bg som Gr uppvisar 5 negativa. Vi kan givetvis inte bygga några slutsatser på dessa tendenser avseende enskilda yrkesgrupper, i all synnerhet inte som en beräkning av variationen begränsad till industrigrupperna icke ger signi- fikant utslag (x? = 7,68, df : 3, P > .05).

c. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna På grund av olikheten ifråga om svarsalternativ är våra möjligheter till jämförelser med bedömningarna enligt lärarna vid yrkesskolorna begrän— sade till strukturlikheten och därtill, på grund av materialets omfattning, endast för de grupper, vilka kunde ifrågakomma för jämförelser mellan yrkesskole- och arbetsledarmaterialet (s. 199 ff.). De siffror vi kan erhålla ur denna jämförelse kan emellertid icke utan vidare ställas i relation till korrelationerna mellan yrkesskolebedömarna och arbetsledarna, eftersom den korrelationsberäkningen baserades på ett större antal moment än de sex som nu kommer ifråga. För att erhålla en referenspunkt har vi därför räknat om sambanden mellan yrkesskole- och arbetsledarmaterialet, denna gång med utnyttjande endast av de sex moment som använts i arbets- tagarformuläret. Dessa samband är självfallet svårare att säkerställa sta- tistiskt.

Under hänvisning till diskussionen ovan (5. 202) har vi för yrkesgrup- perna beräknat sambanden dels för den sammanslagna gruppen, dels för den med hänsyn till yrkesutbildningens inriktning mest typiska av de en- skilda grupperna, nämligen svarvarna (Sv). För övriga grupper, Tr och K, har beräkningarna skett på samma sätt som i tab. 72. För den senare grup- pen har i arbetstagarmaterialet sammanslagning skett av såväl kön som undergrupperna Ka, Kb och Fö. Resultaten återges i tab. 80.

Korrelationerna mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarna är i detta material i jämförelse med det omfångsrikare materialet (s. 199 ff.) som

Tab. 80. Korrelationer (rho) i vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i matematik mellan bedömningar av lärare vid yrkesskolor ( YMa), arbetsledare och arbetstagare

Gpl+Sv+Hs Sv Tr K YMa/Arbetsledare ................ —.01 .37 .93* .83 Arbetsled. /Arbetstagare ........... .76 .77 .84 .77 YMa/Arbetstagare ................ .60 .60 .77 .94*

väntat säkerställt i lägre frekvens. Numeriskt är siffrorna lägre i industri- materialet, men materialet är givetvis inte tillräckligt för att vi skall kunna avgöra om det finns någon skillnad mellan industri- och andra yrkesgrupper.

Sambanden mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar, som för de enskilda yrkesgrupperna hämtats från tab. 79, är av ungefärligen sam- ma storleksordning som sambanden mellan yrkesskolematerialet och ar— betstagarbedömningarna. Även om de senare för industrigrupperna nume- riskt är lägre än korrelationerna från tab. 79, kan detta icke läggas till grund för någon slutsats, då korrelationerna icke kunnat säkerställas och med hänsyn till det ifrågavarande bedömningsmaterialets storlek uppvisar förhållandevis små differenser.

Vi har sålunda, med reservation för de svårigheter som materialet er- bjuder när det gäller signifikansprövningen, erhållit ett visst siffermässigt stöd för den slutsats angående en relativt stark strukturlikhet mellan yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna och arbetstagarna själva, som följer av de tidigare tolkningarna av siffermaterialet, nämligen att strukturlikheten är ganska avsevärd mellan såväl lärarnas vid yrkessko— lorna och arbetsledarnas bedömningar som mellan arbetsledarnas och arbetstagarnas.

F. Sammanfattning av huvudresultaten

På grund av att de olika bedömarkategorierna icke kunnat tillställas lika omfattande frågeformulär med lika detaljerade bedömningar som lärarna vid yrkesskolorna, har bearbetningen av resultaten angående yrkeskraven i vissa fall fått inskränkas till att gälla graden strukturlikhet, dvs. den ordning i vilken olika matematikmoment graderats som angelägna mellan de tre grupperna av uppgiftslämnare, lärarna vid yrkesskolorna, arbets- ledarna och arbetstagarna själva.

Ifråga om strukturlikheten kan som huvudresultat framhållas, att sam- banden i flertalet fall tenderar mot relativt höga värden. Detta gäller såväl likheten mellan förkunskaps- och yrkeskrav enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna (tab. 61) SOm yrkeskraven enligt yrkesskolematerial och arbetsledarbedömningar (tab. 72) som — ehuru svårare att säkerställa av tekniska skäl —— mellan arbetsledar- och arbetstagarbedömningar (tab. 79). Samtidigt har vi kunnat konstatera (tab. 64), att strukturlikheten mel— lan utbildningsgrupperna minskar, om man går från yrkesskolornas krav på förkunskaper till yrkeskraven, båda enligt bedömningar av lärarna vid yrkesskolorna.

Ifråga om nivåaspekten har vi genom jämförelser mellan förkunskaps- krav och yrkeskrav enligt yrkesskoleenkäten för det första kunnat konsta- tera, att yrkeskraven genomsnittligt ligger högre (tab. 62), ehuru här anmäler sig ett ovan (s. 184 ff.) mer ingående diskuterat undantag från sko-

lorna för vårdande utbildning, som enligt samma bedömare anmäler lägre yrkes- än förkunskapskrav. För det andra har vi funnit, att de största posi— tiva förändringarna i bedömningsskalan förekommer bland moment av typen hjälpmedel och tillämpad räkning, medan moment som teoretisk geometri tenderar att förlora något i relativ position.

Nivåanalysen av arbetsledarbedömningarna har givit vid handen, att endast ett fåtal grundläggande och för de olika yrkena speciella tillämpade moment bedöms som erforderliga i arbetet i någon högre frekvens (åt- minstone en gång i veckan) bland flertalet av de anställda. Dessa moment specificeras i tab. 71.

I de undersökta grupperna av arbetstagare var tendensen likartad bland de sex inom olika huvudområden grundläggande moment, som bedöm- ningarna i denna delundersökning avsåg. Tre av dem bedömdes icke i någon yrkesgrupp som frekvent av flertalet, nämligen allmänna bråk, enklare ekvationer och triangel. Endast undantagsvis erhöll ett moment, då van- ligen decimalbråk, bedömningar över den ovannämnda frekvensgränsen.

Även om en direkt nivåjämförelse mellan bedömningar från yrkesskole- enkäten och fältundersökningen av tekniska skäl inte är möjlig, har vi på indirekt väg kunnat göra vissa jämförelser. Som exempel kan här nämnas gruppen träindustri. Enligt yrkesskoleenkäten tillhörde 13 moment de två högsta svarskategorierna i denna enkät, motsvarande krav på goda och några kunskaper i yrket. Motsvarande antal i de två högsta svarskatego- rierna i arbetsledarbedömningarna, innebärande en frekvens om minst en gång i veckan enligt skalan, är fyra. Denna jämförelse får givetvis inte pressas. Men så mycket torde vara ådagalagt, att yrkesskolematerialets bedömningar i de högsta kategorierna för yrkeskrav omfattar en hel del moment, som enligt arbetsledarna icke på långt när visar sig ha den höga frekvens som vissa av de mest grundläggande momenten enligt båda be- dömarkategorierna. Tendensen är likartad för de ytterligare två grupper, vilka kunnat komma ifråga för denna typ av jämförelse. Det anförda skulle i så fall spegla en i och för sig naturlig och icke oväntad överskatt- ningstendens från yrkesskolehåll. Vi anser den naturlig bl. a. därför att undervisningen vid yrkesskolorna av lättförklarliga skäl icke helt kan be- gränsas till det för de stora typyrkena nödvändiga utan också tar sikte på dels en grund för ytterligare vidareutbildning till verkmästare, ingenjör etc., dels till de yrkesutbildade arbetarnas ev. senare placering i mer all— roundbetonade yrkesgrupper av typen reparatörer, dels också till målsätt- ningar av allmänbildande natur. Detta är givetvis avvägningar som i sin tur kräver prövning och diskussion, men detta arbete är icke platsen härför.

Strukturmässigt har vi alltså erhållit samstämmiga, nivåmässigt i viss utsträckning motstridande resultat såtillvida som det föreligger en viss ten— dens för lärarna vid yrkesskolorna att ange något högre yrkeskrav än arbets- ledare och arbetstagare.

KAPITEL 7

Yrkeskrav i modersmålet enligt lärare vid yrkesskolor, arbetsledare och arbetstagare

A. Frågeformulär och principer för bearbetning

Beträffande principerna för konstruktionen av frågeformulären i modersmå— let till lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna och arbetstagarna gäller samma förutsättningar som i matematik. Det har sålunda varit vare sig teo- retiskt eller praktiskt möjligt att använda samma frågeformulär till dessa kategorier, varken vad antalet moment eller svarskategorier beträffar. En avgörande skillnad föreligger dock i förhållande till matematikundersök- ningarna. Bedömningarna av yrkeskraven i modersmålet som utföres av lä- rarna vid yrkesskolorna, har företagits enligt samma generella modell både ifråga om momentindelning och svarskategorier som den som gäller för så- väl arbetsledare som arbetstagare. Anledningen härtill är, att både momen— tens antal och innehåll i frågan om förkunskapskraven var sådana, att de skulle tett sig verklighetsfrämmande i frågorna om yrkeskraven. När en för- ändring ändå måste göras, var det naturligt att så långt möjligt anpassa denna fråga till de övriga formulären. Vi har därför även i enkät YMo vad beträffar yrkeskraven arbetat med så konkreta varianter av de olika mo- menten som möjligt.

Formuläret till yrkesskolorna innehåller 24 moment (mot 47 ifråga om förkunskaper) och svarsalternativen utgöres av följande ganska detaljerade f rekvensskattningar :

0 : Praktiskt taget aldrig 1 : Enstaka gånger under året 2 : Ca en gång i månaden 3 : Ca en gång varannan vecka 4 : Ca en gång i veckan 5 : Ett par, tre gånger i veckan 6 : Ca en gång om dagen 7 : Minst ett par gånger dagligen

Särskilt beträffande ämnet modersmålet, som för vissa grupper kunde antagas dominera i yrkesverksamheten, för andra däremot vara företrätt relativt sparsamt, vore det av vikt att åtminstone från några bedömare få skattningar i en detaljerad skala, som täcker en avsevärd variationsvidd. Med hänsyn till framför allt praktiska problem visade det sig lämpligt att försöka detta i enkät YMo.

Formuläret till arbetsledarna omfattar likaledes 24 moment, dock icke till alla delar desamma som i formuläret till lärarna vid yrkesskolorna, ehuru de gemensamma momenten givetvis formulerats exakt lika (jfr bil. 10). Svarsalternativen är desamma som i matematik (s. 171), men ut— gör samtidigt ett sammandrag av svarsalternativen i enkät YMo, såtillvida som åtminstone skärningspunkten 1/2 i arbetsledarformuläret (mindre än en gång i veckan/någon eller några gånger i veckan) kan sägas motsvaras av punkten 3/4 i YMo-versionen (ca en gång varannan vecka/ca en gång i veckan).

I formuläret till arbetstagarna (bil. 11) är svarsalternativen desamma som i arbetsledarformuläret, medan antalet moment rörande krav på mo— dersmålsfärdigheter i arbetet skurits ned till fyra, täckande huvudmomen- ten läsning, bokkunskap, skriftlig och muntlig framställning.

I princip följer bearbetningen samma plan som i matematik, givetvis med den skillnaden, att nivåjämförelser på grund av skillnaderna ifråga om svarsalternativ icke som i matematikämnet kan göras mellan yrkes- skollärarnas skattningar. Deras skattningar av yrkeskraven kan dock an- vändas även för vissa nivåjämförelser med arbetsledarnas och arbetstagar- nas bedömningar. Dessa går ju också på grund av de gemensamma svars— alternativen att, låt vara med särskild försiktighet, jämföra med frekven- serna för matematikmomenten.

B. Yrkeskrav i modersmålet enligt lärarna vid yrkesskolorna

För tolkningen av resultaten är det särskilt viktigt att uppmärksamma, att momentindelningen beträffande läsning och skrivning är speciellt upp- delad i syfte att möjliggöra en belysning av problemet om arbetsuppgifter- nas svårighetsgrad och relativa kvantitativa omfattning. Dessa frågor ut— formades med särskild tanke på jämförelser från innehållsanalyser, avse- ende t. ex. texters komplikationsgrad, av sådant textmaterial som i enlighet med frågeformulärets instruktioner bifogades detta. Detta innebär, att vi för att kunna utföra de ovannämnda strukturj ämförelserna, måste företaga en del sammanslagningar och/eller uteslutningar i materialet, vilka nedan skall redovisas. Analysen av det — relativt sparsamt insända textmaterialet — redovisas i annat sammanhang.

Antalet svar på yrkeskravsfrågorna är något lägre än på frågan angå- ende förkunskaper. (M = 734, variationsvidden omfattar antalet 760—701.) Bortfallet fördelar sig jämnt över alla yrkeskategorier.

a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Struktur jämförelser Ranginterkorrelationerna mellan yrkeslinjerna, fördelade i samma grup- per som vid tidigare analyser (s. 113 f.) framgår av tab. 81. Samban-

Tab. 81. Interkorrelationer (rho) mellan linjegrupperna i yrkesskolematerialet ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna

Grupp K J TMC Hu+V P M+ME+TB+ÖI. . .. .73 .93 .93 .95 .79 K .................. — .69 .66 .75 .53 J ................... _ — .93 .91 .85 TMC ................ —— — — .89 .85 Hu+V .............. _— — — .91

För samtliga korrelationer gäller, att P( .001

den enligt denna är av måttlig eller betydande styrka. För de relativt sett lägsta korrelationerna svarar grupp K, kontorsgruppen, vilken är inbegri— pen i de fem lägsta av de totalt 15 korrelationerna. Denna grupp är sam- tidigt den som man aprioriskt kan antaga utgöra en grupp med yrkeskrav nivåmässigt på högsta nivå i ett flertal moment. Av denna anledning kan det vara särskilt motiverat att närmare studera på vilka punkter de rela- tiva skillnaderna är särskilt framträdande mellan grupp K och några av de andra grupperna. I fig. 17 och tab. 82 har vi återgivit fördelningarna av rangdifferenserna resp. specificerat de mer framträdande av dem med av- seende på moment. Därvid har vi medtagit differenser Över 7 enheter för grupperna M + ME + TB + ÖI, J och P, samtliga mot K. På detta sätt bety- der en positiv differens, att rangnumret är lägre och relativa angelägenhets- graden högre i grupp K. *

Av fig. 17 framgår, att det i stort sett råder balans mellan positiva och negativa extremvärden, även om en svag övervikt kan iakttagas för större positiva extremer.

Tab. 82 visar, att de positiva extremvärdena till stor del faller under huvudmomentet skriftlig framställning och avser den typ av avskrivning (efter förlaga, stenogram, muntlig diktamen eller diktafon) som man van— ligen förknippar med arbetsuppgifterna för en maskinskrivarbefattning. Inom samma huvudmoment faller också att fylla i blanketter (komplice-

TB+ÖI/h

-*m _ Rangavvikelser

Fig. 17. Fördelning av rangavvikelser mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor

Tab. 82. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp K och vissa andra yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt yrkesskolelärarna

Med K Negativa Positiva jämt" D'ff Rang Rang N M 1: D'ff Rang Rang N M t grupper 1 . 17ng K r omen l . jfr-gr. K r omen M+ —16 9 25 27 Kartor, ill., etc. 23,5 36,5 13 41 Avskr.e.stenogr. ME+ —15 11 26 59 Muntl. demonstr. 19 24 5 40 Avskr.e.förlaga TB+ —10 18 28 60 Underv., instr. 15,5 36,5 21 21 Bibliotekskat., ÖI enkel 14 31 17 42 Avskr.e.mtl.dikt. 8 17 9 45 Blanketter, komplic. —18 10 28 60 Underv., instr. 23,5 36,5 13 41 Avskr.e.stenogr. ——17 8 25 27 Kartor, ill., etc. 19 24 5 40 » » förlaga J 9 11 20 35 Läsn. längre ordin. texter 14 31 17 42 » » mtl. dikt. 8 26 34 49 Skr. enkla, längre texter 14 35 21 43 » » diktafon 9 17 8 47 Avf.enkla korta texter 8 14 6 23 Uppslagsb. alfab. —27 1 28 60 Underv., instr. 25 30 5 40 Avskr.e.förlaga ——20 6 26 59 Muntl. demonstr. 24 37 13 41 » » stenogr. P —12,5 3,5 16 61 Intervjuer 17 34 17 42 » » mtl.dikt. ——12 22 34 49 Skr. enkla, längre texter 15 36 21 43 » » diktafon 14 23 9 45 Blanketter, komplic. 11 17 6 23 Uppslagsb. alfab. 9 32 23 24 » » komplic.

rade) samt avfatta enkla, korta texter, medan övriga moment återfinns inom huvudmomentet bokkunskap, nämligen att slå upp i enkla biblioteks— kataloger, alfabetiska eller mer komplicerade uppslagsböcker. Differen- serna rör sig — med undantag för nr 21 och 23 —— om moment, som i grupp K befinner sig i ranglistans övre halva ifråga om angelägenhetsgrad, dock ej i något fall om de fyra främsta momenten.

De negativa differenserna härrör från flera huvudmoment, av vilka den muntliga framställningen återkommer mest frekvent och då främst repre- senteras av momentet undervisning och instruktioner, muntliga demonstra- tioner samt »intervjuer». Av de övriga momenten tillhör ett bokkunska- pen (kartor, illustrationer etc.), ett läsning (av längre, ordinärt svåra tex- ter) samt ett skriftlig framställning, att avfatta enkla, längre texter.

Vi sammanfattar de iakttagna differenserna ifråga om relativ angelägen- hetsgrad mellan grupp K och grupperna M + ME + TB + ÖI, J samt P på följande sätt: I grupp K har i jämförelse med dessa grupper enklare skrift— lig framställning, särskilt avseende olika former av avskrivning, samt enk— lare uppgifter ifråga om bokkunskap en högre relativ angelägenhetsgrad,

Tab. 83. Utsträckt mediantest m. m. av bedömningar från lärare vid yrkesskolor an— gående frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper Procent ud- ,, 23,3,th Moment Nr 4 o. högre Median %" df P Lägst—Högst Lägst—Högst

Bokkun- Bibliotekskatalog, enkel ....... 21 1—21 0,28—1,36 35,83 9 "* skap » komplic ..... 22 2—15 0,10—0,94 53,37 9 "* Uppslagsböcker, alfabetiska. . . . 23 21—82 1,45—6,50 155,61 9 "*

» komplic ....... 24 4—47 0,17—3,17 106,69 9 "*

Telefonkatalog ............... 25 37—97 1,46—6,81 231,30 9 *” Tidtabeller .................. 26 5—44 0,52—2,84 93,59 9 "* Kartor, illustrat., diagram ..... 27 15—82 0,72—6,13 67,36 9 *"

Läsning Enkla, korta ................. 30 64—88 4,59—6,82 123,13 9 "* av » medellånga ............ 31 20—68 1,35—4,67 142,21 9 "" texter » längre ................ 32 6—41 0,65—3,17 114,48 9 "* Ordinära, korta .............. 33 26—81 2,18—6,46 93,55 9 "*

» medellånga ......... 34 11—67 1,00—5,06 141,63 9 "" » längre .............. 35 5—56 0,46—4,00 135,94 9 "* Komplicerade, korta .......... 36 11—65 0,74—5,00 94,85 9 *"

» medellånga ..... 37 2—55 0,33—3,71 120,66 9 "” » längre ......... 38 0—59 0,18—3,77 97,75 9 *"

Skriftlig Avskrift efter förlaga ......... 40 3—81 0,22—6,63 149,90 9 '" fram— » » stenogram ...... 41 0—49 0,00——3,29 413,88 9 "* ställning » » muntl. dikt ...... 42 1—45 0,06—2,93 160,46 9 "" » » diktafon ........ 43 0—43 0,00—2,00 380,58 9 "*

Blanketter, enklare ........... 44 36—91 2,97—6,71 169,33 9 *"

» komplicerade ...... 45 8—68 0,61—5,02 178,42 9 *"

Avfatta texter, enkla, korta . . . 47 13—70 0,93—5,28 130,32 9 ”*

» » » medel]... 48 1—32 0,18—2,00 111,61 9 "'" » » » längre. .. 49 0—22 0,05—1,91 102,05 9 *" » » ordin., korta. . . 50 5—50 0,33—3,50 136,44 9 "" » » » medell... 51 0—27 0,12—1,79 102,68 9 "* » » » längre. . . 52 0—21 0,06—1,06 99,42 9 *" » » kompl. korta... 53 0—27 0,08—1,50 82,10 9 "" » » » medel]... 54 0—16 0,02—0,91 108,52 9 *** » » » längre. .. 55 0— 9 0,02—0,47 85,94 9 *"

Muntlig Kortare meddelanden, upplysn. 57 67—100 5,51—6,93 120,64 9 "* fram- Redogöra för fakta, föredragn. . 58 34—88 2,06—6,70 85,93 9 "" ställning Demonstrationer ............. 59 15—83 1,10—6,20 60,40 9 *" Undervisning, instruktioner. . . . 60 14—88 0,60—6,90 122,93 9 *" »Intervjuer» .................. 61 23—80 1,09—6,70 47,24 9 "*

Diktera i diktafon el. dylikt . . . 62 0— 8 0,00—0,09 50,03 9 *"

vilket motsvaras av lägre relativ angelägenhetsgrad för vissa mer specia- liserade moment, framför allt inom huvudmomentet muntlig framställning men även inom bokkunskap, läsning och skrivning.

Nivåjämförelser

Nivåjämförelserna inleds som vanligt med en prövning av differenserna mellan grupperna för varje moment genom det 5. k. utsträckta median— testet. Resultaten härav äterfinns i tab. 83 liksom också uppgifter an- gående lägsta och högsta medianvärden samt lägsta och högsta förekom-

Tab. 84. Frekvens arbetsuppgifter i modersmålet ( i yrket) avseende olika linjegrupper enligt bedömning av lärare vid yrkesskolor jämte

mediantest av vissa differenser

Moment

Lägre frekvens 0 1 2 Högre frekvens

3 4 5

21 22 23 24 25 26 27 30 31 32 33 34 35 36 37 38 40 41 42 43 44 45 47 48 49 50 51 52 53

Bokkunskap: Bibliotekskatalog, enk.. » kompl. Uppslagsb., alfabet. . . . » komp1.. . . . Telefonkatalog ........ Tidtabell ............. Kartor, illustr. etc.. . . .

Låsning av texter: Enkla, korta .......... » medellånga ..... » längre ......... Ordinära, korta ....... » medellånga. .

»

längre... . . ..

Komplic., korta .......

» »

medellånga . . längre ......

Skriftlig framställning: Avskrift efter förlaga. . » » stenogr. . Y) )) » » diktafon. Blanketter, enklare. . . . » komplic.. . .

Avfatta texter, enkla, k.

medell. . längre. .

&aaa &

medell.. » » längre. . » kräv. korta . . .

mtl. dikt.

ordin.,k.

*** *** *** *** *** n»- n:»: *** *** **» *** H* »" *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** J ........ K P J....K P | MTBÖI J P

** | lK M/

M ÖITBMEP Hu TBKÖI V

M | TB MTB MEÖIHuV/ ** /.I

ÖLTB v MEP/

Hu. .J MMEP

I I

|

TB

VHu TMC

***

K J/

MME J

IME

( |

V ÖIMEHu Jl K TMC P

[TBÖI

ÖIJ

**

J TB MÖII

PTMCK

Hu

**

I 'K

ME.

I

..... Hu/

* /VPK

/ TMC

PI TMCV K

P K

TMC

TBM/

* ]HuME ÖI v

_M TB ÖIHu ME/ [* /V

J K

MHuTB/ * /ÖI JME

K Pl

P

TMC

TMCV

MTBHu ÖIME J] K M...ME/ ** / .] KV

P

vp | TMC

M..V

M.P/

or. .TMC/

M.P/

M.ÖI

M/*/Hu.J TMC

M

M..Hu/*/JKV P M.Öl/*/K PTMC

M..V/

M TBÖIHu ME P

' M VHu

ME..ÖI

* lp

J/*/K |

|

JPHuTMC/y ***

* "*I /K J/ ÖIT 13 .] HuME/ TMC P

P J | V TMC

TlMc

TMC I

[K]

Hu/ » /M J P ME " | [TMCV K * /TMC P v

K TMC |P I

IK

i | | | |

ÖITB TM C V

! J I

K

Hu MEVTMCP K

[K

Moment

Tot.

Lägre frekvens

2

Högre frekvens

5

57 58 59 60 61 62

Avfatta kräv. medell.. . » » längre. . .

Muntlig framställning:

Kortare meddel., uppl.. Fakta, föredragning. . . . Demonstrationer ...... Undervisning, instrukt. Intervjuer ............

Diktera i diktat. el. dyl.

*** *** ut *** *": *** nu:

M..V M...TMC

| I |

Hu. . .01(

P TMC

KTBM MEÖIHu

M..K

MHu JTBI ME

TBHu J M

J

ME 01

K

M

| | | 1

E 01/ * TMC V/ TMC

[K TMC/ *

TMC/

*

.....VKP

IVP

VP /VP

mande procentuella andel av bedömningar med skattningen 4 eller där- över, motsvarande en frekvens av minst en gång i veckan.

Tab. 83 visar, att det föreligger mycket väl säkerställda differenser mel- lan grupperna inom varje moment. Därjämte framgår av tabellen, att va- riationen mellan såväl moment inom huvudmoment som mellan grupper- na inom olika moment är högst betydande. Inom de moment av huvud— momenten läsnjng och skrivning, som rör samma funktioner (textläsning resp. avfattande av texter) men olika utpräglingsgrader vad gäller kompli- kation och längd (mom. 30—38 resp. 47—55), kan man urskilja en klart sjunkande tendens med såväl ökad omfattning som högre grad av komplika— tion. Det bör särskilt framhållas, att bland huvudmomenten förekommer mycket höga frekvenstal för vissa grupper inte blott i huvudmomenten läs- ning och skrivning utan även ifråga om bokkunskap och muntlig framställ- ning. Inom skriftlig framställning är det f. ö. momentet rörande avskrifter och ifyllande av blanketter som ger de högsta frekvenserna, medan avfat- tandet av texter endast ifråga om enkla och korta sådana ger högre värden i någon grupp (t. ex. mer än 50 % över skattningsvärdet 3).

Informationen i tab. 83 specificeras med avseende på de enskilda grup— perna i tab. 84, som också omfattar resultaten av signifikansprövning av i rangordningen på varandra följande grupper enligt principer som tidi- gare (s. 122 ff.) redovisats. Analysen tar särskilt sikte på skillnader, belägna i området kring skattningsvärdena 3—4. Utöver gränsvärdet 3,5, som alltså betecknar gränsen uppåt mot en genomsnittlig frekvens om en gång i vec- kan, har i tabellen särskilt markerats gränsvärdena 1,5 (enstaka gånger under året/ca en gång i månaden) och 5,5 (ett par, tre gånger i veckan/ca en gång om dagen). Det undre av dessa värden betecknas i det följande som gränsen mot regelbunden användning, det övre mot daglig.

Tab. 84 ger för de olika huvudmomenten i stort sett följande information. Ifråga om bokkunskap föreligger gentemot övriga grupper säkerställda dagligfrekvenser beträffande alfabetiska uppslagsböcker (K), telefonkata— log (V, P, K) samt kartor, illustrationer och diagram (TMC) för de inom parentes redovisade yrkesgrupperna. Flertalet yrkesgrupper befinner sig på veckofrekvensnivå ifråga om momentet telefonkatalog (med undantag av grupp M), och momentet alfabetiska uppslagsböcker ligger för flertalet yrkesgrupper över den lägsta frekvensnivån. Övriga moment visar genom— gående värden omkring eller för momenten rörande bibliotekskatalo— ger under gränsen mot regelbunden frekvens.

Huvudmomentet läsning visar för ett stort antal grupper höga frekvens- värden, särskilt avseende enkla och ordinärt svåra kortare texter. Längre texter av alla slag samt övriga komplicerade texter ligger för flertalet grup— per under veckofrekvens. Den i anslutning "till tab. 83 noterade tenden— sen till fallande rangordning inom de olika svårighetskategorierna från kortare till längre texter synes bekräftad även för de enskilda grupperna.

Problemet synes oss emellertid icke vara av den angelägenhetsgraden, att en ingående prövning av de enskilda differenserna härvidlag synes moti- verad. Till de viktiga inslagen i bilden hör också, att signifikanserna mel- lan enskilda grupper, trots att de största mediandifferenserna befinner sig i skalans övre del, står att finna bland de lågfrekventa grupperna, bland vilka M och TB men också i någon mån ÖI och Hu återfinns nedanför signi— fikansgränsen. Frånvaron av klara signifikanser i den övre delen av svars— kontinuet tyder på förhållandevis större spridningar för de mer högfre- kventa grupperna i dessa moment.

I huvudmomentet skriftlig framställning är det endast ett fåtal moment som över huvud visar frekvenser på veckonivå och däröver. Det gäller fler- talet grupper ifråga om enkla blanketter, några (K, V, TMC) ifråga om komplicerade sådana samt fyra (K, V, P och TMC) ifråga om avfattande av enkla, korta texter. Dessutom föreligger en gentemot samtliga övriga grup- per synnerligen klart avgränsad dagligfrekvens för grupp K ifråga om avskrift efter förlaga. Även för övriga moment rörande avskrifter avviker grupp K mycket tydligt och säkerställt från samtliga övriga yrkesgrupper.

Med de ovan nämnda undantagen utgör detta huvudmoment en bild av förhållandevis låga frekvenser som i vissa fall rymmer ytterligare signifi- kanta differenser, vilka dock icke synes vara av sådant intresse att de er- fordrar någon kommentar.

Huvudmomentet muntlig framställning visar i flertalet fall säkerställda dagligfrekvenser beträffande gruppen pedagogiska (P) samt vårdande (V) yrken. Grupp TMC ligger — ehuru icke säkerställt i förhållande till när- maste i rangordningen lägre grupp —— i flera moment på veckonivå. Sär- skilt bör framhållas, att momentet kortare meddelanden och upplysningar samlar alla grupper på daglignivå (grupp J dock signifikant skilt just på gränsen), medan momentet diktamen i diktafon etc. _ ehuru signifikant enligt over-alltestet samlar alla grupper på lägsta frekvensnivå.

Av tab. 84 framgår, att särskilt grupp K svarar för åtskilliga av de mest utpräglade extremvärdena, framför allt inom huvudmomentet skriftlig fram- ställning men också att vissa andra yrkesgrupper återkommit med relativt och absolut höga värden. På samma sätt som ifråga om förkunskapskra- ven (ovan 5. 154 ff.) prövar vi därför materialet med avseende på genom- gående tendenser genom dels ett totaltest (X?-test) avseende yrkesgrupper- nas variation kring den teoretiska totalmedianen (5,5) för rangordning- arna, dels ett mediantest mellan ifråga om medianrangnummer på varandra följande yrkesgrupper. Resultaten härav återges i tab. 85, som upptar yr— kesgrupperna rangordnade efter medianrangnummer jämte utfallet av sig- nifikansprövningarna.

Tab. 85 visar i ovannämnda mening klara differenser i tre fall, av vilka två säkerställer rangordningarna totalt mellan de tre grupperna i listans botten. Den tredje avgränsar ett toppskikt, som omfattar grupperna P,

Tab. 85. Rangordning av linjegrupperna i yrkesskolematerialet med hänsyn till median- rangnummer av placeringen i 24 moment av ämnet modersmål ifråga om arbetsuppgifter i yrket enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna jämte resultat av vissa signifikans- prövningar genom med iantesiet

Lägre krav Högre krav Rang 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Yrkesgrupp M TB Öl Hu ME J V K TMC P Median 9,62/*/8,44/*/ 8,13 6,63 6,25 5,33/**/ 3,36 2,40 2,25 2,15 Totaltest x2 = 186,64, df = 9, P(.001

Följande differenser mellan successiva linjer är säkerställda (mediantest): V—J: 762 = 9,14, df = 1, P(.OI ÖI—TB: 262 = 4,80, (if = 1, P(.O5 TB—M: XS = 5,83, df = 1, P(.Oä

TMC, K och V, från mellanskiktet, bestående av grupperna J, ME, Hu och Öl, vilka i sin tur är klart avgränsade, från de återstående industrigrup- perna TB och M, vilka dessutom sinsemellan uppvisat en på detta sätt så— kerställd differens.

b. Jämförelser med förkunskapskraven

Som vi inledningsvis (215 f.) anfört, föreligger det på grund av skillnader såväl ifråga om momenturval och momentdefinitioner som svarskatego- rier mycket små möjligheter att företa någon direkt jämförelse mellan för- kunskapskrav och yrkeskrav enligt bedömningen av lärarna vid yrkessko- lorna. I princip kan man givetvis utföra strukturjämförelser för de i båda frågorna gemensamma momenten, men en sådan jämförelse löper stora risker att, om än tekniskt genomförbar, ge sakligt missvisande informa- tion. På grund av de i samband med yrkeskraven särskilt tillgodosedda specialfrågeställningarna angående olika typer av texter inom huvudmo- mentet läsning samt olika slag av arbetsuppgifter i skriftlig framställning, blir de gemensamma momenten huvudsakligen lokaliserade till huvud— momenten bokkunskap och muntlig framställning, varigenom de kanske mest centrala huvudmomenten läsning och skriftlig framställning icke er- hölle någon vikt vid jämförelsen. En teoretisk möjlighet kunde givetvis föreligga att, t. ex. genom summering (och eventuellt viktsättning) av de olika underalternativen inom läsning och skriftlig framställning, erhålla medianvärden för ett mindre antal mer täckande moment inom dessa huvud- yrkeskrav och jämföras mot på något sätt matchade moment ifråga om förkunskapskraven. Hela detta förfaringssätt rymmer emellertid — inte minst med hänsyn till det stora antalet för direkta jämförelser icke läm-

pade moment —i sig själv så stora felkällor, att resultaten måste bedömas som så osäkra, att det icke är meningsfullt att utföra beräkningarna.

Ett i någon mån mindre otillfredsställande sätt att erhålla en ungefärlig uppskattning om tendensen vid jämförelse av de båda materialen, är att utgå från totalmaterialen och jämföra den totala rangordningen mellan de olika yrkesgrupperna i de båda delundersökningarna. Detta bör emellertid göras med den uttryckliga reservationen, att totalsiffrorna bygger på till icke oväsentlig del skilda moment och momentdefinitioner, låt vara inom samma antal huvudmoment. Under förutsättning av full jämförbarhet mel- lan de båda materialen ifråga om innehållet i det bedömda, skulle den be- räknade samgången mellan rangordningarna av yrkesgrupperna med hän- syn till deras medianrangnummer i totalmaterialen (tab. 55 resp. 85), .83***, uttrycka ett starkt samband.

C. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna

Frågorna angående yrkeskraven i modersmålet ingick i samma formulär som frågorna angående yrkeskraven i matematik. För uppgifter angående antalet arbetsledare och deras fördelning på yrkesgrupperna samt deras svarsfrekvenser på olika frågor hänvisas därför till kap. 6.

&. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser Sambanden mellan yrkesgrupperna ifråga om de moment av ämnet moders- målet som ingick i förevarande frågeformulär framgår av tab. 86.

Enligt tab. 86 är sambanden inom de industrigrupper, som sedermera sammanslagits, av betydande styrka såväl vad beträffar metall— som livs- medelsindustrin. Sambandet mellan samtliga industrigrupper (i tabellens

Tab. 86. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i moders— målet enligt arbelsledares bedömning

Grupp Sv Hs Grupp | st Gpl ............ .88*** .90*** Bg .91*** SV ............. .84*** — —— Grupp va GPIITISSV + Tr Bg+st K Bk

Gr ....................... .77*** .78*** .83*** .79*** .49* .26 va ..................... — .75*** .90*** .79*** .53* .26 Gpl+Sv+Hs ............. _ .86*** .69*** .45* .05

Tr ....................... — — .82*** .49* .24 Bg+st ................. _— — _ __ .47* .34

K ....................... — =— — — .89***

Antal Antal 15 15

_ Gpl+Sv+Hs/h : Gpl+Sv+Hs/Bk m— m—

ä'

-l5 —|0 —5 0 5 IO IS 20 Ranguvvikelser Rangavvikelser

—20

Fig. 18. Fördelning av rangavvikelser vid korrelation mellan vissa yrkesgrupper ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt bedömning av arbetsledare

undre del) är höga till måttligt höga. Av betydande styrka är också sam- bandet mellan de båda tjänstemannagrupperna (K/Bk). Däremot är samtliga samband mellan industri— och tjänstemannagrupper visserligen positiva men dock svaga, beträffande banktjänstemännen i intet fall säkerställda från noll. För att illustrera vad dessa siffror innebär för de enskilda momenten studerar vi lämpligen fördelningen av rangdifferen— serna och identifierar därefter de extrema av dem. Vi väljer därvid de lägsta korrelationerna inom vardera tjänstemannagruppen och håller denna gång därigenom industrigruppen konstant, eftersom båda dessa värden uppnås

Tab. 87. Moment med extrem rangavvikelse vid korrelation mellan grupp Gpl +Sv +Hs och grupperna K och Bk ifråga om yrkeskrav i modersmålet enligt arbetsledarna

Med gr. Negativa Positiva Gpl+Sv Rang Rang +Hs . Gpl+ Rang . G 1+ Rang ifrd gt Diff. Sv+ jfn gt Nr Moment D1ff. sg+ jfr. gn Nr Moment Hs Hs K —20 1,5 21,5 55 Avläsa ritn. 12 14 2 71 Kortare blank. —14,5 9 23,5 54 » instrum. 11 22 11 73 Utskr.e.man. —10,5 6 16,5 57 Längre sakt. —— 8,5 13 21,5 66 Demonstr. muntl. Bk ——22 1,5 23,5 55 Avläsa ritn. 17 19 2 70 Förkortningar —14,5 9 23,5 54 » instrum. 13,5 16,5 3 61 Telefonkatal. — 9 6 15 57 Längre sakt. 13 14 1 71 Kort. blank. — 9 5 14 68 Inhämta uppl. 12 22 10 73 Utskr.e.ma. 8,5 3 11,5 67 Framl. synp. 11,5 20 8,5 72 Längre blank. 10,5 23,5 13 76 Affärsbrev o.d. 7,5 23,5 16 74 Utskr.e.dikt.

gentemot den sammanslagna metallindustriarbetargruppen (Gpl + Sv + Hs). Fig. 18 ger fördelningarna och tab. 87 specifikationen av de extrema mo- menten på vardera sidan.

Av fig. 18 framgår, att korrelationen med grupp K utmärkes av en svag övervikt för extremt negativa värden, medan korrelationen med grupp Bk har något fler extremt positiva rangavvikelser, låt vara att ingen av dessa differenser är signifikant.

Specifikationcn i tab. 87 visar beträffande korrelationen med grupp K, att de negativa avvikelserna håller sig inom huvudmomenten läsning och muntlig framställning. AV de förra är det de för tekniska yrken rimligtvis mest aktuella momenten avläsning av ritningar och avläsning av instru- ment, vilka kan sägas bilda en gräns mellan modersmålsämnet och ämnen som fysik och teknik, som kommer ifråga jämte momentet läsning av längre saktexter. Ifråga om muntlig framställning är det de demonstre- rande funktionerna som särskilt framhäves i industrigrupperna. De posi— tiva differenserna håller sig inom huvudmomentet skriftlig framställnind, representerat av kortare blanketter och utskrift efter manuskript.

Korrelationen med banktjänstemännen kännetecknas av extrema diffe— renser ifråga om samma moment i ungefärligen samma utsträckning med undantag av momentet inom huvudmomentet muntlig framställning, som i detta fall är ersatt av två andra, nämligen inhämtande av upplysningar samt framläggandet av synpunkter. Men därutöver uppträder på den posi— tiva sidan nya moment, dels inom huvudmomentet skriftlig framställning ( längre blanketter, affärsbrev och dyl., utskrift eller diktamen), dels inom huvudmomenten ordkunskap (förkortningar) samt bokkunskap (telefon- katalog).

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, att det föreligger en ganska betydande strukturskillnad mellan å ena sidan industrigrupperna, i special- analysen ovan företrädda av grupperna inom metallindustrin, och tjänste— mannagrupperna. Denna skillnad yttrar sig i främsta rummet så, att mo- ment inom skriftlig framställning bedöms som relativt sett viktigare inom tjänstemannagrupperna (och då särskilt banktjänstemännen, för vilka även vissa mer speciella moment kommer in i bilden, t. ex. ordkunskap ifråga om förkortningar), medan däremot industrigrupperna kännetecknas av högre relativ angelägenhetsgrad för moment som rör läsning (särskilt av ritningar och avläsning av instrument) men också av moment inom munt- lig framställning. Därmed är givetvis icke sagt, att dessa relativa differen- ser nödvändigtvis skulle motsvaras av absoluta nivådifferenser.

Nivåjämförelser Tab. 88 upptar resultatet av prövningen med det utsträckta mediantestet angående ev. skillnader mellan grupperna inom varje moment.

Tab. 88 visar, att signifikanta differenser mellan grupperna föreligger

Tab. 88. Utsträckt mediantest m. ni. av arbetsledares bedömningar av frekvensen arbets- uppgifter i modersmålet för olika yrkesgrupper

Huvud- Moment Nr Proc. 2— Median %? df P moment Lägst—Högst Lägst—Högst

Läsning Avläsa instrument ....... 54 0—65 0,00—2,75 57,37 7 *** » ritningar ......... 55 0—100 0,00—3,00 103,89 8 *** Kortare anvisningar ..... 56 45—100 1,35—2,71 25,38 8 ** Längre saktexter ........ 57 0—60 0,13—1,81 44,12 8 *** Andra texter ............ 58 0—75 0,13—2,33 26,69 8 *** »Snabbläsa» ............. 59 10—55 0,13f1,75 10,70 8 _ Bokkun— Alfabetuppslagsb ........ 60 0—90 0,00—2,89 135,40 8 *** skap Telefonkatalog .......... 61 0—100 0,00—2,89 101,29 8 *** Komplicerade uppslagsb. . 62 0—25 0,00—0,42 32,22 4 *** Kartor, illustr., diagram. . 63 0—30 0,00—0,36 28,27 7 ***

Muntlig Rapportera ............. 64 35—85 0,50—2,75 14,47 8 — framställ- Återge ................. 65 0—60 0,07—1,80 22,20 7 ** ning Demonstrera ............ 66 0—25 0,08—0,56 20,06 7 * Framlägga synpunkter. . . 67 0—95 0,67——2,63 23,42 8 ** Inhämta upplysningar 68 0—100 0,17—2,92 24,96 8 ** Ordkun- Fackuttryck ............ 69 15—90 0,07—2,71 21,04 8 ** skap Förkortningar ........... 70 0—100 0,07—3,00 46,85 8 *** Skriftlig Blanketter, kortare ...... 71 15—100 0,13—3,00 74,78 8 *** framställ- » längre ....... 72 0—65 0,00—-—2,25 96,10 7 *** ning Utskrift efter manus ..... 73 0—60 0,00—2,00 93,26 7 *** » » diktamen. . 74 0—35 0,00—1,13 61,12 4 *** Kortare rapporter ....... 75 0—55 0,00——1,63 57,18 7 *** Affärsbrev el. dyl ........ 76 0—55 0,00—1,63 80,06 4 *** Längre framställning ..... 77 0—10 0,00—0,50 16,02 4 **

i samtliga moment med två undantag (nr 59 och 64), att variationsvidden inom flera moment är betydande samt att alla förekommande huvudmo- ment åtminstone i något fall företräds av moment med betydande variation mellan grupperna. Dessa specificeras för de olika momenten i tab. 89, i vil- ken som vanligt införts resultaten av signifikansprövningar mellan i rang- ordningen inom varje moment successiva grupper.

Resultaten av prövningarna enl. tab. 89 kan för de olika huvudmomenten sammanfattas på följande sätt:

Inom huvudmomentet läsning föreligger signifikans mellan successiva grupper endast i ett fall, nämligen ifråga om avläsning av ritningar, där grupperna svarvare och grovplåtslagare till skillnad från samtliga övriga ligger på daglignivå. Variationen är i och för sig lika stor fast ej signifikant för de positivt avvikande svarvarna och kallvalsverksarbetarna när det gäl- ler avläsning av instrument, vilket bör föranleda ett närmare studium av fördelningarna i detta moment. Av övriga moment ligger kortare anvisningar över frekvensgränsen 1,5 (åtminstone en gång i veckan) för flertalet grup- per, medan övriga moment endast för någon enstaka grupp når Över denna gräns.

Ifråga om bokkunskapen är visserligen variationsvidden för två av momen-

Tab. 89. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet för olika yrkesgrupper enligt arbets- ledares bedömning jämte mediantesl av vissa differenser

Nr Moment Tot. Lagre frekvens Hogre frekvens P 0 1 2 3 Läsning: l 54 Avläsa instrument . . . . *** Bk.Hs Sv va 55 » ritningar ....... *** Bk. . . .Tr Hs/ [ * vaGpl 56 Kortare anvisningar. . . ** Gr Hs BgTrKstGpl Skava 57 Längre saktext ........ *** Bg. . . .Hs SvavalBk ] Gr 58 Andra texter .......... *** Bg ..... Gr Sv K va Bk 59 »Snabbläsa» ........... — ...................... ] ..... Bokkunskap: l 60 Ordlistor ............. *** Sv. va/ *|* /K Bk 61 Telefonkatalog ........ *** Bg.va Gr/ ** /K/ ** [Bk 62 Komplic. uppslagsb. . . . *** Bg.Sv K Bk 63 Kartor och illustr ...... *** Bg.va BkGrK l Muntlig framställning: 64 Rapportera ........... »— ............................... 65 Återge ............... ** st Bg. .Tr K Sv Bk Gr va 66 Demonstrera .......... * K Gpl Bk Gr | 67 Framlägga synpunkter. ** Bg Hs. . .Tr Bk SvGerl va 68 Inhämta upplysningar . ** st Bg Hs K Tr Bk Sv Gpl Gr/ *** lva Ordkunskap: | 69 Fackuttryck .......... ** stBgHs Tr Gpl Gr ] K Sv va Bk 70 Förkortningar ......... *** stBg Gr Tr Sv Gpl Hs K Bk va Skriftlig framställning: | 71 Blanketter, kortare . . . . *** Bg. . Gr Tr/ | * [KKVV Bk 72 » längre ..... *** Bg. st K Bk 73 Utskrift efter manus. . . *** Bgva/ ** [K | Bk 74 » » dikt ...... *** Bg. .K/ * [Bk 75 Kortare rapport ....... *** Bg. .Hs Bk K | va 76 Affärsbrev o. dyl. ..... *** Bg. . K Bk 77 Längre framställning. . . ** Bg. .Tr va ]

ten, alfabetiska uppslagsböcker och telefonkatalog, betydande, men det är endast två grupper, kontoristerna och banktjänstemännen, som når över frekvensgränsen. Av dessa ligger Bk på daglignivå i båda fallen, K endast ifråga om det förstnämnda momentet. Övriga grupper ligger på bottenvär— den i dessa moment, liksom samtliga grupper i övriga två moment, kompli- cerade uppslagsböcker och kartor, illustrationer och diagram. Det i beak- tande härav relativt höga maximala procenttalet över frekvensgränsen för det sistnämnda momentet härrör från gruppen gruvarbetare.

Muntlig framställning visar stor variationsvidd för det enligt det ut— sträckta mediantestet insignifikanta momentet rapportera, varför vi skall studera fördelningarna i detta moment, liksom i momentet snabbläsning, som också visar en relativt avsevärd variationsvidd. Av övriga moment be- finner sig >>framlägga synpunkter» för flertalet grupper över frekvensgrän-

% wo 4Hs "Sv _va 50— _ D_ _ , _ 01123 o'|lzl3 Gill-5

Svarsalternativ

Fig. 19. Fördelningar av arbetsledares bedömningar av yrkeskraven i momentet »avläsning av instru— ment» för vissa yrkesgrupper

% IDG

Er _ va Bpl Sv

| | | | ] |

| |__l | I | | | | | | | | ] | | | | | | .' | [ | | | |

Illl

IOG

||||l||||

I | | | | | | | | | | | | | 1 | | | | 1 | | 1 | | | | |

|||*|

][)jllllöl' 0|||2|3| 'O'lllläl |0|l|2|3| '01112132 Svarsalternativ

Fig. 20. Fördelningar för de olika yrkesgrupperna i momentet »snabbläsning» som yrkeskrav anti,/l arbetsledarna % IDG _Gr tKw —6pl —Sv —H5 50; ; _" ; ; _ _ _| _ __|._r-|_| _ | | 1 | _ _ __ _ J _ 0 | | | Fl | | | | | | | lil | | | | | | | | || IDO —Tr -Bg -|ssf -|1 lök 50: _" ; _" ; 0. _| _ _ _ 'OIIIZIö' lOIlIZIÖ |0|||2|3| OIIIZIÖI olllzlöl

sen, medan övriga moment har sin tyngdpunkt under denna. Ett signifikant undantag återfinns ifråga om »inhämta upplysningar» för gruppen kall- valsverksarbetare, som når gentemot övriga grupper signifikant dagligfre- kvens i detta moment. Denna yrkesgrupp ligger f. ö. väl framme även i övriga enligt det utsträckta mediantestet signifikanta moment, dock utan att signifikant skilja sig från i rangordningen närmaste grupp. Momentet demonstrera ligger dock lågt för samtliga grupper.

Huvudmomentet ordkunskap visar i båda sina här medtagna moment stor variation, dock utan signifikanser mellan några på varandra följande grup- per. I botten i båda momenten ligger de båda livsmedelsindustriarbetargrup- perna, i toppen på daglignivå banktjänstemännen samt ifråga om förkort- ningar dessutom kallvalsverksarbetarna och kontorstjänstemännen. Grupp KVV ligger ifråga om fackuttrycken över frekvensgränsen 1,5 tillsammans med grupperna K och Sv, och så gör ifråga om förkortningarna även de tre metallindustriarhetargrupperna (Hs, Gpl, Sv).

Ifråga om skriftlig framställning förekommer grupper över frekvens- gränsen relativt sparsamt och mest i momentet enklare blanketter, där grupperna Bk, va och K avviker signifikant från övriga och på daglig frekvensnivå. I övrigt rör det sig endast om enstaka grupper, av vilka grupp Bk svarar för tre moment, längre blanketter, utskrift efter manus samt affärsbrev och dylikt, grupp va för ett, kortare rapporter. I intet av dessa fall är avvikelsen säkerställd gentemot i rangordningen närmast följande grupp, vilket däremot är fallet under frekvensgränsen för grupp K (och därmed även Bk) ifråga om utskrifter efter manus och för grupp Bk be— träffande utskrifter efter diktamen. Med nu nämnda undantag visar grup- perna bottenvården i samtliga moment.

Av de moment vars fördelningar helt eller delvis skall särskilt analy- seras, återfinns moment (54), avläsning av instrument, i fig. 19. Den visar för de grupper, som trots stora mediandifferenser inte företedde nå- gon signifikant skillnad, utpräglat bimodala fördelningar. I grupp Hs (Mdn:0,25) förekommer momentet ifråga som yrkeskrav för flertalet anställda aldrig eller praktiskt taget aldrig i två tredjedelar av fallen, me— dan proportionen är densamma ifråga om dagligfrekvens för de två andra grupperna Sv och va (Mdn=2,70 resp. 2,75). Ca en tredjedel i dessa grupper faller inom kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, medan en tredjedel av skattningarna i grupp Hs uppnår dagligfrekvens. Genom den bimodala fördelningsformen och det relativt begränsade antalet bedöm- ningar kan skillnaden mellan grupp Hs och Sv icke betraktas som säker— ställd med det använda testet, trots de synbarligen stora diskrepanserna.

Fördelningarna för de moment, som över huvud inte uppvisade någon signifikant differens enligt det utsträckta mediantestet, återges i fig. 20 (»snabbläsning») och fig. 21 (muntliga rapporter). Beträffande det förra visar fig. 20, att det särskilt för de grupper som har de högsta median-

värdena (Bk, va, K) föreligger en tendens hos två av dem (Bk, va) till bimodal fördelning. I grupp va utgöres den f. 6. av en tydlig U-fördelning. I den andra variabeln kan man däremot knappast tala om samma tendens. Här synes det i stället föreligga en dragning åt rektangulära fördelningar eller i varje fall därmed sammanhängande större spridning, vilken på sam— ma sätt som de större spridningar som sammanhänger med bimodal för- delning försvårar ett säkerställande av förefintliga differenser mellan grup- perna.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera, att frekvenser på nivån minst en gång i veckan förekommer för flertalet yrkesgrupper endast ifråga om läsning av kortare saktexter, framlägga synpunkter muntligt samt —— ehuru på gränsen —— lämna muntliga rapporter. För några (minst två) yr- kesgrupper tillkommer ytterligare några moment på denna nivå: avläsa rit- ningar, alfabetiska uppslagsböcker, telefonkatalog, ordkunskap ifråga om fackuttryck och förkortningar, kortare blanketter. I allmänhet föreligger de högre kraven enligt arbetsledarna i dessa senare moment i tjänstemanna- grupperna, men vi har också kunnat notera en särskild tendens hos grup— pen kallvalsverksarbetare att erhålla gentemot övriga industrigrupper av- vikande högre värden i flera moment. I övrigt är frekvensangivelserna ge- nomgående, låt vara med enstaka undantag, ganska låga.

b. Jämförelser med yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna

Strukturjämförelser

Av samma skäl som ovan (5. 199 f.) anförts beträffande matematikämnet, är möjligheterna till strukturjämförelser med yrkeskraven enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna begränsade till tre yrkesgrupper, nämligen yr- kesgrupperna inom metallindustrin (Gpl, Sv, Hs), träindustrin samt de kon— torsanställda. Samma reservationer beträffande tolkningen som anförts i fråga om matematik (s. 199) gäller även här.

Jämförelsen kan givetvis endast utföras på gemensamma moment. I 1110— dersmålsämnet uppgår dessa till 13. Av huvudmomenten finns endast fyra representerade, nämligen bokkunskap med fyra, läsning med ett, skriftlig framställning med fem samt muntlig framställning med tre moment. Av momenten i skriftlig framställning hänför sig vidare endast ett till moment- gruppen »avfatta texter», övriga till olika former av blankettifyllande och avskrifter. Orsaken till det begränsade antalet moment vid dessa jämfö- relser ifråga om läsning och skriftligt avfattande av texter är att söka i det förhållandet, att den i enkäten till lärarna i yrkesskolorna i dessa huvud- moment långt drivna uppdelningen med avseende på svårighetsgrad respek- tive längd icke lämpar sig för jämförelser med de mer sammanfattande momenten i arbetsledarformuläret, detta av samma skäl som ovan anförts beträffande möjligheterna att jämföra yrkesskolelärarnas skattningar av förkunskaps- och yrkeskrav.

Tab. 90. Korrelationer (rho) mellan bedömningar avgivna av arbetsledare (Fu II) och bedömningar avgivna av lärare vid yrkesskolor ( YMo ) ifråga om vissa yrkesgruppers yrkes— krav i modersmålet

Korrelerade grupper Rho Fu Il YMo

Gpl ................ Ma ................ .65* Sv ................. Ma ................ .53 Hs ................. Ma ................ .69" Gpl+Sv+Hs ....... Ma ................ .63* Tr ................. TB:Möb ............ .76” K ................. Ka ................ .72**

Den jämförelse som är tekniskt möjlig rör alltså en momentavvägning, som i jämförelse med momentproportionerna i respektive enkäter innehål- ler färre läs- och skrivmoment. Vidare bör anmärkas, att momentdefinitio- nerna i tre fall icke är helt överensstämmande. Momentet »läsning av enkla. korta texter» i enkät YMo har nämligen i arbetsledarformuläret jämförts med »kortare anvisningar och cirkulär», momentet »avskrifter efter för- laga» med »att utan språkfel skriva ut brev eller dylikt» samt »avfatta enkla, kortare texter» med >>kortare rapport».

I tab. 90 återfinns rangkorrelationerna för de ovannämnda yrkesgrup- perna. De inom metallindustrin är, liksom tidigare ifråga om matematik (se tab. 72), dessutom specificerade på de enskilda yrkena.

Tab. 90 visar i samtliga fall värden av måttlig styrka, ehuru ett av sambanden icke kunnat säkerställas från noll. Materialet synes icke ge an- ledning till slutsatser angående differenser mellan yrkesgrupperna. Det antal moment som jämförelsen omfattar är vidare så begränsat, att en ana- lys av rangdifferenserna och fördelningen på moment av de mer extrema av dem icke kan anses meningsfull.

Nivåjämförelser Då skattningsskalorna i de båda aktuella materialen icke var identiska vad beträffar antalet alternativ men däremot ifråga om »dimension» (frekven— ser) samt ifråga om Vissa steg mellan frekvensalternativen, kan vi inte före- ta någon direkt jämförelse med avseende på centralmåttet. Däremot synes vi kunna utnyttja den för båda materialen gemensamma och i tab. 84 resp. 89 begagnade gränsen mellan frekvenser lägre än respektive åtminstone en gång i veckan. I tab. 91 jämför vi för de ifrågakommande tre grupperna den relativa andelen frekvenser över denna gräns och beräknar differen- serna mellan procenttalen i yrkesskoleformuläret (YMo) och arbetsledar- formuläret (Fu II).

Enligt tab. 91 föreligger totalt en ganska markant övervikt för högre

Tab. 91. Differenser mellan relativa andelar skattningar ifråga om yrkeskrav i moders— målet över viss frekvensgräns enligt dels lärare vid yrkesskolor ( YMa), dels arbetsledare (Fu II) i vissa grupper

Metall: YMo—Fu II Trä: YMo—Fu II Kontor: YMo—Fu II Huvud- Moment moment Diff. x” P Diff. 12 P Diff. 952 P Läsning Enkla, korta texter. . . —— 6 0,26 — 2 0,03 22 11,99 *** Uppsl.b., alfab. ...... 29 18,14 *** 13 0,98 — 10 1,76 Bokkun- » komplic.. . . . 3 0,10 4 0,00 8 1,19 skap Telefonkatalog ....... 32 19,05 *** 46 11,04 *** 35 37,81 *** Kartor, ill., diagr ..... 39 24,56 *** 16 2,45 — 13 4,31 * Muntli Kortare meddel. ..... 42 25,57 *** 48 10,08 ** 48 55,28 *** framstå Demonstrationer ..... — 2 0,00 _ 11 0,45 _ 15 8,12 ** ' »Intervjuer» .......... —15 2,75 -— :|; 0 0,08 — — 3 0,09 _— Avskr.e.förlaga ....... 5 1,00 -— 8 0,52 —— 53 56,17 *** Skrift] » mtl.dikt ...... 3 0,09 _ i 0 0,00 33 17,35 *** främst, Blanketter, enkla ..... 34 15,97 *** 23 1,71 —— 9 2,42 — ' » kompl. . . . 7 2,22 _— 4 0,00 — 36 20,23 *** Enkla, korta text ..... 7 1,95 — 16 2,45 41 26,95 ***

frekvensangivelser enligt lärarna vid yrkesskolorna. Av (3 X 13 =) 39 diffe- renser är endast sex negativa mot beräknade 19,5 vid jämn fördelning, vil— ket ger signifikans (762 : 18,70, df: 1, P ( .001). Däremot föreligger inte signifikans för samtliga enskilda grupper. Metallindustrigruppen utgör näm— ligen ett undantag (762 = 3,76, df: 1, P > .05). Ett stort antal av de posi- tiva differenserna är var och en statistiskt säkerställda, medan detta icke är fallet beträffande någon av de negativa. Till bilden bör också, att de största överskattningstendenserna beträffande lärarna vid yrkesskolorna återfinns bland värdena för kontorsgruppen, som av de tre ifrågavarande grupperna är den som även enligt arbetsledarna uppnår de högre frekven- serna i ämnet. Vi kan emellertid icke dra någon mer bindande slutsats om förhållandet mellan yrkesgrupperna ifråga om differensernas storlek.

Jämförelserna mellan yrkesskolematerialet och arbetsledarskattningarna ifråga om yrkeskraven Visar, i den begränsade utsträckning som det varit tekniskt möjligt att genomföra dem, en tendens till måttligt stark struktur- likhet och ifråga om nivåjämförelsen en tendens mot högre frekvensangivel- ser från lärarna vid yrkesskolorna.

D. Yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare

a. Jämförelser mellan yrkesgrupperna

Antalet moment, fyra, är så begränsat, att en prövning av materialet med avseende på strukturlikheten icke är meningsfull. Den som är speciellt in- tresserad av denna typ av redovisning kan f. ö. utläsa eventuella men under alla omständigheter icke tillförlitliga tendenser ur den följande nivå- analysen.

Tab. 92. Utsträckt mediantest m. m. av yrkeskrav i matematik enligt arbetstagare, med fördelning på tre kategorier

Proc. 2— Median , Moment Lägst—Högst Lägst—Högst x df P

Manliga industriarbetare: Läsning ...................... 24 33—75 O,63—2,60 42,49 7 *** Bokkunskap (uppslagsb., ordlist.

etc) ........................ 39 0—22 0,00—0,28 53,71 7 *** Skrivning (själv utforma skriv.) . 41 8—35 0,06—0,34 41,54 7 *** Muntlig framst. (redog. m. m.) . . 48 18—48 0,23—1,35 21,29 7 ** Manliga tjänstemän: Läsning ...................... 24 76—100 2,59—2,88 9,98 3 * Bokkunskap .................. 39 46—80 125—2,67 8,34 3 * Skrivning ..................... 41 39—80 0,82—2,67 19,26 3 *** Muntlig framställning .......... 48 43—71 0,95—2,63 5,22 3 Kvinnliga tjänstemän: Läsning ...................... 24 52—88 1,59—2,46 16,03 3 ** Bokkunskap .................. 39 32—50 0,47—1,50 5,75 3 Skrivning ..................... 41 19—36 0,21—0,47 3,28 3 _ Muntlig framställning .......... 48 14430 0,14—0,69 14,14 3 **

Nivåjämförelser

I tab. 92 har vi sammanställt resultaten av det utsträckta mediantestet, var- vid materialet på samma sätt som i tab. 76 delats upp på manliga industri- arbetare, manliga tjänstemän och kvinnliga tjänstemän. Antalet svarande är detsamma som på matematikfrågorna.

Tab. 92 visar att för de manliga industriarbetarna föreligger signifikanta differenser mellan de enskilda grupperna i samtliga fyra variabler. Det- samma är förhållandet beträffande tre av dem för de manliga tjänstemän- nen och för två ifråga om de kvinnliga tjänstemännen. Undantagen utgörs i det förra fallet av momentet muntlig framställning, i det senare av bok- kunskap och skriftlig framställning.

I tab. 93 har vi specificerat de enskilda yrkesgrupperna och även angivit resultaten av signifikansprövningar av differenserna mellan i rangord- ningen successiva grupper efter samma principer som i tab. 77.

Enligt tab. 93 kommer i endast ett moment, läsning (t. ex. av anvis- ningar, arbetsplaner, skrivelser) ett flertal yrkesgrupper över frekvens— gränsen (1,5) motsvarande frekvensen om en gång i veckan eller däröver. Av dessa ligger samtliga manliga tjänstemannagrupper på daglignivå (över 2,5), medan de kvinnliga håller sig under denna övre frekvensgräns. Det bör observeras, att bland de manliga industriarbetarna ligger svarvarna över värdet 2,5, f. ö. signifikant skilt från närmaste grupp. Samtliga metall- industrigrupper ligger jämte kallvalsverksarhetarna över frekvensgränsen 1,5, dock utan att det föreligger signifikanta differenser mellan de vad gäl— ler medianvärdena ganska markant åtskilda grupperna Hs och Gr.

Tab. .93. Frekvensen yrkeskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier, man— liga industriarbetare, manliga samt kvinnliga tjänstemän jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser genom mediantestet

Nr Moment Tot. Lägre frekvens Högre frekvens P 0 1 2 3 24 Läsning .............. *** Bg Tr st Gr | HsvaGpl/ ** [Sv * Kb. .Bk ** | Kb Ka Bk Fö 39 Bokkunskap .......... *** Bg. . . .Hs | * Kb Ka Bk Fö _ .............. | 41 Skrivning ............. *** Sv. .,'*/.Gr [ *** Kb Ka Bk/ * /Fö ....... | 48 Muntlig framställning. . ** Bg. .HsSv Gr | ** Bk. . .Kb/**/Fö ........ | ...............

Bokkunskapsmomentet, att i arbetet använda sig av uppslagsböcker, ord- listor, register eller kataloger, är enligt dessa bedömningar i större frekven- ser förbehållet de manliga tjänstemännen, vilket också synes vara fallet med det aktuella momentet inom skriftlig framställning, att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev. I det senare fallet avviker f. ö. gruppen försäkringstjänstemän signifikant på daglignivå från övriga.

Även i momentet inom muntlig framställning, att i arbetet lämna munt- liga redogörelser, ligger de manliga tjänstemännen som helhet över övriga grupper med ganska avsevärd variationsvidd, dock utan signifikans mellan någon av medianvärdena. Ett värde för gruvarbetarna i gränsområdet 1,5 är icke signifikant från de eljest låga medianerna för övriga manliga in- dustriarbetargrupper. De kvinnliga tjänstemännen uppvisar visserligen en signifikant differens mellan två i rangordningen successiva grupper, men värdena ligger i samtliga fall på låg nivå.

I fig. 22 har vi återgett fördelningarna för de två med hänsyn till media- nerna disparata men icke signifikant åtskilda grupperna Hs och Gr ifråga om läsmomentet. Fig. 23 upptar vidare fördelningarna för de manliga tj äns- temännen i bokkunskap.

Fig. 22 visar som väntat stora spridningar, i grupp Hs med tydlig tendens till bimodal fördelning. Detsamma är i icke fullt så tydlig utsträck- ning fallet för flertalet yrkesgrupper bland de manliga tjänstemännen ifråga om momentet bokkunskap (fig. 23).

En jämförelse mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen visar slut- ligen, att samtliga enskilda 16 differenser går i riktning mot högre värden för de manliga. Detta framgår av fig. 24, som också visar, att 8 (= 50 %)

0/()

50 : 40—2 ,.---.. : - - — --| | | i I | 5 | I 301 l l 5 | | _: __r—|_J zu—f : | ___-ul _— | I 5 | | _— I | 10 % L _ --J 0 0 | | 1 2 ' 5 Fig. 22. Fördelningar i momentet »läsning» som _Gr Svarsalternativ yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkesgrupper ——-H5 u/o 100 _ _ _ Ko : m: ] Fb _ Bk 50— i i i Ololjlzläl lulllzlöl lolllzläl lolllzläl Svarsalternativ Fig. 23. Fördelningar i momentet »bokkunskap» som yrkeskrav enligt arbetstagarna i vissa yrkes- grupper Antal 8 7_. 5_ 5_ 4_ j_ 2.. |_ 0 Fig. 24. Fördelning av nivådifferenser

! I I | | I 1 —2.5 —Z.o -|,5 —l,0 —0.5 0 0.5 1.0 1.5 Nivådifferenser-

2.5

mellan manliga och kvinnliga tjänste- män ifråga om yrkeskrav imodersmålet enligt arbetstagarnas bedömning

av de positiva differenserna överstiger en enhet. Om inga skillnader före— legat mellan könen hade man rätt att vänta lika många positiva som nega- tiva differenser. Materialet visar en säkerställd (x? : 16,00, df : 1, P ( .001) tendens till högre medianvärden för de manliga.

Analysen av arbetstagarnas egna bedömningar av yrkeskraven i moders- målet i de fyra moment som kunnat komma i fråga har visat, dels att det i flertalet fall föreligger säkerställda differenser mellan de yrkesgrupper vi studerat, dels att flertalet yrkesgrupper visar högre frekvensangivelser endast i momentet läsning (av arbetsanvisningar, rapporter etc.), dels att de manliga tjänstemännen visar genomgående högre medianvärden i för- hållande till de kvinnliga, dels att de manliga tjänstemännen som de enda når högre frekvensvärden även ifråga om bokkunskap, skrivning samt, fastän inte lika tydligt, i muntlig framställning.

b. Jämförelser med yrkeskraven enligt arbetsledarna En jämförelse mellan arbetstagarnas och arbetsledarnas bedömning av yrkeskraven i modersmålet måste ske med stor försiktighet dels på grund av det begränsade antalet moment, vilket även i detta fall gör en struktur— jämförelse meningslös, dels på grund av med det större momentantalet i arbetsledarformuläret sammanhängande skillnader i momentdefinitionerna. Den nivåjämförelse avseende differensernas tecken som i det följande skall försökas bygger på samma förutsättningar som motsvarande, ovan (5. 211 f.) redovisade, analys ifråga om matematik. Bland momenten i arbetsledar- bedömningarna utnyttjar den dem med de högsta frekvenstalen som när— mast motsvarar momenten i arbetstagarformuläret. Genom att dessa se— nare genomgående har en vidare definition än momenten i arbetsledarfor— muläret, skulle man vänta sig en tendens till högre medianvärden i arbets- tagarformulären i det fall att de sanna värdena för helt likalydande mo— mentdefinitioner vore helt överensstämmande. Detta skulle då uppnås trots att vi, för att uppnå största möjliga jämförbarhet, använt de mest grund- läggande och frekventa av arbetsledarmomenten.

De moment i arbetsledarformuläret som jämförts med de ovan specifice- rade momenten i arbetstagarformuläret, utgöres av nr 56, 60, 75 och 64 enligt tab. 88. Positiva differenser anger övervikt för medianvärdet i arbets— ledarformuläret. En beräkning av de (4 X 10 =) 40 differenserna visar, att 24 är positiva och 16 negativa, en insignifikant skillnad (962 = 1,60, df : 1, P > .05) i totalmaterialet. Vissa differenser synes dock föreligga mellan både yrkesgrupper och moment. Variationen mellan yrkesgrupperna är mycket obetydlig och inte meningsfull att lägga till grund för statistisk analys, då antalet moment är så begränsat att från andra synpunkter olämpliga cell— sammanslagningar blir oundvikliga. Dock bör anmärkas, att den enda grupp, som visar enhetliga tecken i samtliga fyra moment, är kallvalsverks- arbetarna och att dessa differenser är positiva. Endast ett moment, muntlig

framställning, uppvisar säkerställd övervikt för ena typen differenser, vilka samtliga är positiva (x'—* = 10,00, df : 1, P ( .01).

Den vid lika värden i de båda variablerna av tekniska skäl förväntade övervikten av negativa differenser har sålunda uteblivit, men vi kan för den skull inte dra slutsatsen, att det föreligger en genomgående tendens till högre värden för arbetsledarbedömningarna, då totaltestet icke visade signifikans härvidlag, även om det finns indikation härpå dels genom den >>kompenserande effekt» som den förväntade tendensen måste innebära men som inte kan >>byggas in» i den statistiska prövningen, dels genom vissa enskilda observationer.

E. Sammanfattning av huvudresultaten

Yrkeskraven i modersmålet har av flera i det föregående redovisade skäl ej varit möjliga att penetrera på ett sätt som möjliggör direkta jämförelser av ett flertal moment för samtliga i anspråktagna grupper av bedömare, nämligen lärarna vid yrkesskolorna, arbetsledarna samt arbetstagarna. De sistnämnda har sålunda tillfrågats endast om fyra huvudmoment, medan de förstnämnda tillställts ett formulär, som ifråga om analysen av huvud- momenten läsning och skrivning genom en ganska långtgående moment— uppdelning sökt få ett grepp om svårighetsgrad hos och kvantitativ om— fattning av de undersökta funktionerna. Genom att de textprov som i in- struktionen förutsatts insända, influtit endast i mycket begränsad utsträck- ning och till följd härav icke kunnat bli föremål för bearbetning i detta sammanhang, har vi icke tillfullo kunnat utnyttja formulärets fingradering av dessa huvudmoment, varigenom vi också gått miste om möjligheterna att göra direkta struktur— och nivåjämförelser med övriga bedömargrup- per i dessa hänseenden. Denna begränsning hos materialet utesluter dock inte, att det i andra avseenden kan läggas till grund för sammanfattande slutsatser.

Yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna visar relativt starkt sam- band mellan de olika yrkeslinjerna. De lägre sambanden inbegriper i första hand kontorsgruppen, i vilken vissa moment inom skriftlig framställning har en högre relativ angelägenhetsgrad än i flertalet andra grupper, vilket motsvaras av lägre relativa värden i vissa andra moment.

Nivåmässigt föreligger starka variationer mellan yrkesgrupperna för fler— talet moment. Flertalet yrkesgrupper visar relativt höga frekvensvärden för alfabetiska uppslagsböcker, telefonkatalog, läsning av korta, enkla och ordinära texter, ifyllande av enklare blanketter samt muntlig framställ- ning ifråga om kortare meddelanden och upplysningar, samt övriga munt- liga redogörelser av faktaredovisande natur. Anmärkningsvärt låga fre- kvenser uppnås genomgående ifråga om att skriftligen avfatta texter, dock med undantag för enkla och korta sådana inom vissa yrkesgrup- per. En tendens till i förhållande till övriga yrkesgrupper genomgående

högre värden har kunnat konstateras för grupperna P, TMC, K samt V, till särskilt låg relativ placering beträffande grupperna TB och M. Så långt det varit möjligt att fastställa synes en ganska stark strukturlikhet råda mel— lan förkunskapskrav och yrkeskrav, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna.

Yrkeskraven enligt arbetsledarna visar också för flertalet grupper ett starkt inbördes samband, men två grupper, kontors— och banktjänstemän- nen, visar tydligt lägre samband med samtliga övriga, samtidigt som de visar hög överensstämmelse inbördes. Detta får dock icke tolkas som kri— tik mot lärarna vid yrkesskolorna, eftersom momentlistan för arbetsledarna omfattade en del nya moment av typisk rutinbetonad natur, som erhållit höga relativa värden i dessa två grupper och därmed starkt bidragit till att sänka sambanden med de övriga. Nivåmässigt visar även arbetsledarnas bedömningar i flertalet fall stor variation mellan yrkesgrupperna. Det är endast ett fåtal moment som för flertalet yrkesgrupper kommer upp i en frekvensnivå motsvarande ianspråktagande av funktionen åtminstone en gång i veckan för flertalet av de anställda inom de undersökta yrkesgrup— perna. Hit hör dock klart momenten läsning av kortare texter (anvisningar etc.), avge muntliga rapporter, framlägga synpunkter samt _ ehuru med större spridning —— ordkunskap ifråga om fackuttryck och förkortningar. Kontorsyrkena ligger givetvis högt i flertalet moment, vissa grupper inom metallindustrin likaså ifråga om att avläsa ritningar och instrument, samt kallvalsverksarbetarna ifråga om ett antal moment inom flera av huvud- momenten. Även i detta material samlar momenten inom skriftlig fram— ställning, med undantag av kontors- och banktjänstemännen, genomgående mycket låga frekvensbedömningar. Detsamma gäller momenten inom bok— kunskapen. En med ett flertal begränsningar genomförd jämförelse med bedömningarna från yrkesskolorna visar en viss tendens till måttligt stark strukturlikhet samt något högre frekvensangivelser från de senares sida.

Arbetstagarnas egna bedömningar i fyra moment har icke lämpat sig för bearbetning med avseende på strukturen, men visar nivåmässigt höga frekvensvärden för ett större antal grupper, dock med undantag för vissa industriyrken, ifråga om läsning (av anvisningar och andra enklare tex- ter). Av kontorsgrupperna ligger samtliga manliga högt eller relativt högt även i andra moment, medan motsatsen gäller för de kvinnliga. Inom de olika tjänstemannagrupperna ger männen genomgående och utan undan- tag högre frekvensskattningar än kvinnorna. En jämförelse med arbetsle- darnas skattningar ger ingen klar tendens, även om vissa tecken tyder på en svag övervikt för icke alltför omfattande högre frekvensangivelser från arbetsledarna. Analysen av skattningarna från arbetstagarna bland kall- valsverksarbetarna har i varje fall icke givit stöd åt den tidigare iakttagna tendensen i arbetsledarskattningarna till högre frekvensvärden gentemot öv- riga yrkesgrupper inom industrin för denna yrkesgrupp.

KAPITEL 8

Behov av kunskaper i matematik och modersmålet på fritid enligt arbetstagarna

Frågorna angående kunskapsbehovet utanför arbetet ingick i samma frå— geformulär som frågorna angående yrkeskraven. De kunde givetvis stäl— las endast till arbetstagarna själva och de kan självfallet jämföras med arbetstagarnas skattning av yrkeskraven. Antalet svar är detsamma som gäller för frågorna angående yrkeskraven i matematik (kap. 6).

A . Matematik

&. Frågeformulär och principer för bearbetning F rågeformulering, svarsalternativ och moment utformades i matematik helt parallellt mot yrkeskraven enligt arbetstagarna, varför även bearbetningen kunnat följa samma modell, som redovisats i kap. 6.

11. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser Interkorrelatione1-na mellan rangordningarna bland manliga industriarbe- tare samt manliga och kvinnliga tjänstemän framgår av tab. 94—95. I tab. 94 är sambanden genomgående säkerställda på relativt hög nivå med undantag för de korrelationer, i vilka konservfabriksarbetarna är in— begripna, vilka ligger något lägre. Sambanden för tjänstemännen (tab. 95) är säkerställda i knappt hälften av fallen och understiger i intet fall .70. Vi kan sålunda tala om en ganska betydande strukturlikhet inom dessa grupper, så långt den till följd av materialets begränsade omfång ifråga om moment går att fastställa.

Nivåjämförelser

Vi prövar först, om det inom de tre materialen, manliga industriarbetare, manliga tjänstemän samt kvinnliga tjänstemän, kan anses föreligga några skillnader mellan yrkesgrupperna ifråga om fritidskraven i matematik en- ligt bedömning av arbetstagarna själva. Tab. 96 ger resultaten av det ut- sträckta mediantestet liksom data om variationsvidden mellan yrkesgrup- pernas medianvärden.

Tab. 94. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning

Grupp va Gpl Sv Hs Tr Bg st Gr .................... 1.00* .94* .94* 1.00* .90* .94* .82 va .................. — .94* .94* 1.00* .90* .94* .82 Gpl ................... _ _ .83 .94* .83 .82 .76 Sv .................... _ _ _ .94* .99* .94* .70 Hs .................... _ — _ _ .90* .94* .82 Tr .................... _ _ _ _ _ .89”I .62 Bg .................... — _ _ _ _ .74

Tab. .95. Interkorrelationer (rho) mellan yrkesgrupperna bland tjänstemännen ifråga om fritidskrav i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning

Män Kvinnor Grupp GTUPP Kb Fö Bk Kb Fö Bk Ka ........... .77 .77 .71 Ka ........... .87 .84 .97* Kb ........... — .83 .94* Kb ........... _ .89* .89* Fö ............ — _ .94* Fö ............ — _ .76

Tab. 96. Utsträckt mediantest m. ni. av fritidskrav i matematik enligt arbetstagare med fördelning på tre kategorier

Moment Nr Procent 2_ Median X” dt P Lägst—Högst Lägst—Högst

Manliga industriarbetare: Decimalbråk .................. 31 0—29 0,02—0,34 20,77 7 ** Allmänt bråk ................. 32 0—16 0,02—0,18 9,55 7 _ Enklare ekvationer ............ 33 0—18 0,00—0,14 10,65 7 _ Procentproblem ............... 34 4—22 0,07_O,48 26,19 7 "* Geometr. prob1.: Triangel ....... 35 O— 9 0,02—0,09 8,17 7 _ Överslagsberäkningar .......... 36 13—37 0,13_0,50 12,90 7 _ Manliga tjänstemän: Decimalbråk .................. 31 28—34 0,53—1,00 1,38 3 _ Allmänt bråk ................. 32 13—18 0,22_0,58 4,36 3 — Enklare ekvationer ............ 33 10—14 0,17_O,67 4,69 3 _ Procentproblem ............... 34 21—40 0,68—1,29 5,04 3 _ Geometr. probl.: Triangel ....... 35 7—12 0,07—0,11 0,99 3 _ Överslagsberäkningar .......... 36 31—47 0,48—1,38 4,67 3 _ Kvinnliga tjänstemän: Decimalbråk .................. 31 7_14 0,11—0,36 11,08 3 * Allmänt bråk ................. 32 0—11 0,03—0,14 8,52 2 * Enklare ekvationer ............ 33 0_ 4 0,04—0,19 10,17 2 ** Procentproblem ............... 34 6—11 0,22—0,65 11,14 3 * Geometr. prob1.: Triangel ....... 35 1— 3 0,01_0,09 8,95 2 * Överslagsberäkningar .......... 36 16—24 0,26—0,88 7,39 3 _

Tab. 97. Frekvensen fritidskrav i matematik enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa enskilda differenser med mediantestet

Nr Moment Trot. Lägre frekvens Högre frekvens 0 1 2 3 31 Decimalbråk .......... ** Kst — - - Sv ] —* Ka. .Bk ........ [ 32 Allmänt bråk ......... — _____ | —* Kb.Bk ______ | 33 Enklare ekvationer. . . . _ | ? mi.—iw; _____ | 34 Procentproblem ....... *** Bg. . .Gpl | ? Ka - - - - 136 _______ | 35 Triangel .............. _ . . . . | _; KalPa | 36 Överslagsberäkningar. . _ ............... | ---------- |

Tab. 96 visar signifikanta differenser mellan yrkesgrupperna för de manliga industriarbetarna i två, för de manliga tjänstemännen i inget samt för de kvinnliga tjänstemännen i fem fall av sex. Variationen är dock i samtliga fall mycket begränsad. Den ligger helt under frekvensgränsen 1,5 vad beträffar medianvärdena för de olika yrkesgrupperna. Medianerna he— finner sig mestadels i svarskategorin »aldrig eller praktiskt taget aldrig». Detta framgår tydligare av tab. 97, i vilken vi för jämförelsens skull på samma sätt som tidigare specificerat variationsvidden med angivande av enskilda yrkesgrupper i de fall då signifikans mellan några av dem före— ligger enligt det utsträckta mediantestet.

Vi har också på vanligt sätt prövat signifikanser mellan enskilda yrkes- grupper som gränsar intill varandra i rangordningen. Inga av dessa diffe— renser visade sig emellertid säkerställda.

Analysen av fritidskraven i matematik har alltså gett en bild av genom— gående låga frekvenser för flertalet av de svarande i de moment som före— kom i formuläret. Här liksom i övriga fall i denna undersökning är det emellertid inte de absoluta frekvenstalen som tilldrar sig störst intresse utan olika relationer mellan yrkesgrupper eller moment. Om vi för ett ögonblick ändå skulle se till de absoluta värdena, kan de vid första anblicken förefalla orimligt låga, och man frågar sig, om vi här inte har att göra med en syste- matisk underskattningstendens. Inte ens de mer frekventa av de undersökta

momenten når upp till en frekvens som för flertalet uppgår till en gång i veckan, och i många grupper ligger medianvärdena i kategorin aldrig el- ler praktiskt taget aldrig.

Vi bör då först betona, att det här gäller tendenserna för gruppernas to- talmaterial, dvs. medianvärdena och att vi i flertalet grupper har åtmin- stone något tiotal procent av de tillfrågade som anger frekvenser om åt- minstone en gång i veckan. En annan och måhända mer tillförlitlig väg vore, att jämföra våra resultat med andra undersökningar, vilka belyst samma problem med andra metoder. Vi skall återkomma till detta i kap. 9 och här blott peka på en återstående möjlighet att jämföra med resul- taten i modersmålet, vilka i sin tur kan i någon mån jämföras med andra svenska undersökningar. I den mån större och _ efter korrektion för dif- ferenser ifråga om urval etc. _ fortfarande orimliga differenser kvarstår beträffande fritidskraven i modersmålet bör detta givetvis också få konse— kvenser för tolkningen av resultaten i matematik.

c. Jämförelser med yrkeskraven i matematik Med hänsyn till den låga absoluta nivån för flertalet grupper ifråga om såväl yrkes- som fritidskrav förefaller en strukturanalys skäligen menings- lös, utan vi får nöja oss med en beräkning av nivådifferensernas riktning. Av industrigruppernas totalt (6 X 8 =) 48 differenser, av vilka 24 vid lika samma värden borde vara positiva, är 11 positiva, 32 negativa och 5 utan tecken, vilket enligt samma beräkningssätt som tidigare (s. 211 f.) utgör en mot den förväntade fördelningen säkerställd (22 = 9,18, df : 1, P ( .01) differens. Denna går alltså i riktning mot högre värden för fritidskrav än yrkeskrav i matematik.

Någon tydlig tendens kan inte utläsas vare sig för de manliga eller kvinn- liga tjänstemännen (16 resp. 14 av 12 förväntade positiva differenser"). Däremot synes en viss systematisk skillnad föreligga mellan olika moment. I alla undergrupper är nämligen yrkeskraven högre för momenten deci- malbråk och procenträkning och, med ett undantag, lägre i triangelmo- mentet. Materialet är givetvis icke tillräckligt för att härav dra någon slut— sats utöver konstaterandet av faktum i vårt material.

B. M odersmålet

a. Frågeformulär och principer för bearbetning De allmänna principerna för frågekonstruktionen och utformningen av svarsalternativen var desamma för fritidskraven i modersmålet som för både yrkeskraven i samma ämne och matematikfrågorna. Till skillnad från de senare visade det sig mindre lämpligt att bibehålla exakt samma fyra moment som ingick i frågorna angående yrkeskraven, utan dess antal ut— ökades samtidigt som momenten konkretiserades att gälla olika former av

de vanligaste fritidsaktiviteterna som berör ämnet. Det visade sig vidare meningsfullt och genomförbart att fråga på tre huvudmoment, nämligen läsning, bokkunskap och skriftlig framställning. Här nedan specificeras frågorna med angivande av momentnummer: 25. Hur ofta brukar Ni läsa dagstidningar? 32. Brukar Ni läsa tidskrifter (tidningar) som rör Ert yrke eller något ämne som speciellt intresserar Er, såsom teknik, sport, politik m. m.? 33. Brukar Ni läsa veckotidningar, magasin och dylikt? 34. Hur ofta brukar Ni läsa facklitteratur, dvs. böcker som rör Ert yrke eller något ämne som Ni studerar eller speciellt intresserar Er för? 35. Hur ofta brukar Ni läsa skönlitteratur eller andra böcker än dem som fråga nr (34) syftar på? 40. Hur ofta brukar Ni i Ert arbete eller på Er fritid använda Er av upp- slagsböcker, ordlistor, register eller kataloger? (Två svarskolumner, en för arbetet, en för fritiden.) 42—44. Hur ofta brukar Ni på fritid skriva a) privata brev? b) skrivelser eller protokoll i samband med föreningsarbetet? c) andra slags skrivelser. Vilka?

Det sista alternativet utgör en öppen fråga, som tills vidare lämnas obe- arbetad. Bearbetningen i övrigt följer den tidigare modellen, då svarsalter— nativen utgjordes av samma frekvensangivelser, som ovan redovisats.

b. Jämförelser mellan yrkesgrupperna Strukturjämförelser

I tab. 98 återges ranginterkorrelationerna för de manliga industriarbetarna och i tab. 99 motsvarande samband för de manliga och kvinnliga tjänste- männen.

Tab. 98 visar en säkerställd och i flertalet fall mycket stark struktur- likhet mellan samtliga yrkesgrupper bland de manliga industriarbetarna. Tendensen till stark inbördes strukturlikhet är också enligt tab. 99 be- tydande för de kvinnliga tjänstemännen, medan däremot de manliga visar större inbördes variation. Då likheten är så betydande inom industrigrup— pen har vi för jämförelsens skull beräknat en rangordning för hela denna

Tab. 98. Interkorrelationer (rho) för yrkesgrupperna inom industrin ifråga om fritids- krav i modersmålet enligt arbetstagarnas egna bedömningar

Grupp va | Gpl [ Sv Hs Tr Bg Kst Gr .................... .98* .95'" .98* .98* .95* .88” .86' va .................. _ .98* .95* .95' .98* .93* .93' Gpl ................... _ _ .98* .98* 1.00* .96' .90' Sv .................... _ _ _ 1.00' .98* .90* .83* Hs .................... _ _ _ _ .98* .90' .83' Tr .................... _ _ _ _ _ .96' .90* Bg .................... _ _ _ _ _ — .97*

Tab. 99. Interkorrelationer (rho) mellan tjänstemannagrupperna ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning

Män Kvinnor

Kb Fö Bk Kb Fö Bk Ka ........... .93* .79* .81* Ka ............ .95* .93' .92* Kb ........... _ .67 .90* Kb ............ _ .83* .90* Fö ........... _ _ .81* Fö ............. — _ .92*

Tab. 100. Korrelationer (rho) mellan tre huvudgrup— per yrkesutövare ifråga om fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagarnas egen bedömning

ij M ij Kv Ind M .................. .64 .79* ij M .................. _ .57

grupp genom summering av rangnumren för de enskilda grupperna, var- efter ny rangordning ägt rum. Denna har sedan jämförts med en på mot— svarande sätt konstruerad totalrangordning för tjänstemannagrupperna. Korrelationerna mellan dessa tre grupper framgår av tab. 100.

I tab. 100 är sambandet högst _ det enda säkerställda _ mellan man— liga industriarbetare och kvinnliga tjänstemän och samtliga samband kan på sin höjd betecknas som måttliga. En analys av rangavvikelserna visar f. ö., att de manliga tjänstemännen sätter tidskriftsläsning (mom. 32) avsevärt högre än de kvinnliga, vilka i stället ger veckotidningar (mom. 33) och brev- skrivning (mom. 42) högre relativ vikt. Den största skillnaden mellan de manliga industriarbetarna och de kvinnliga tjänstemännen spåras dels i ovannämnda mom. 32, med relativ övervikt för de förra, dels i momentet läsning av skönlitteratur (mom. 35) med högre relativ frekvens för de se- nare.

Då materialet i dessa hänseenden är så begränsat, skall vi avstå både från utförligare statistisk verifikation och generaliserande slutsatser i dessa frå— gor. Nivåanalysen kommer f. 6. att ge ytterligare nyanser åt här diskute- rade samband.

Nivåjämförelser

Resultaten av det utsträckta mediantestet m. m. återfinns med fördelning på de tre huvudsakliga yrkeskategorierna i tab. 101, som visar signifi- kanta differenser endast ifråga om ett fåtal moment för de manliga kate- gorierna (två resp. tre av åtta). Av variationsvidderna ifråga om både pro- centtal i svarsalternativet 2 och däröver (motsvarande minst en gång i vec- kan) och medianer framgår, att variationen mellan yrkesgrupperna även i

Tab. 101. Utsträckt mediantest m. 111. av fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare med fördelning på tre kategorier

Moment Nr Procent 2— Median. Zz df P Lägst—Högst Lägst—Hogst Manliga industriarbetare: Läsning av dagstidningar ....... 25 94—100 2,87—2,99 16,59 7 * » » tidskrifter (yrkes— och hobby). . 32 33_50 1,17_1,50 2,86 7 _ » » veckopress ......... 33 34—50 1,19—1,50 3,16 7 _ » » facklitteratur ....... 34 10—25 0,13_0,42 4,72 7 _ » » skönlitteratur. .. . . . . 35 15—29 0,31_0,70 5,83 7 _ Bokkunskap .................. 40 8—37 0,13_1,03 22,43 7 " Skriftlig framställning: Brev. . . . 42 4_19 0,54—0,88 9,51 7 _ » » Förenings— skriv. . . .. 43 0— 7 0,03—0,09 3,36 7 _ Manliga tjänstemän: Läsning av dagstidningar ....... 25 98—100 2,96—2,97 0,00 3 — » » tidskrifter (yrkes— och hobby) ......... 32 30—50 1,14—1,50 3,83 3 _ » » veckopress ......... 33 20—35 1,00—1,17 1,67 3 _ » » facklitteratur ....... 34 19—29 OAS—1,15 10,89 3 * » » skönlitteratur ....... 35 33—60 1,00—1,67 3,04 3 _ Bokkunskap .................. 40 29—60 O,95—1,67 8,83 3 " Skriftlig framställning: Brev. . . . 42 7—15 0,35—O,85 8,93 3 * » » Förenings- skriv ..... 43 0—10 0,05_0,19 5,25 3 — Kvinnliga tjänstemän: Läsning av dagstidningar ....... 25 99—100 2,76—2,86 1,76 3 — » » tidskrifter (yrkes- och hobby) ......... 32 5—17 0,39_O,75 3,20 3 _ » » veckopress ......... 33 53_67 1,56—1,74 2,11 3 _ » » facklitteratur ....... 34 1—10 0,07—0,12 2,00 3 _ » » skönlitteratur ....... 35 28—57 0,67—1,60 6,98 3 — Bokkunskap .................. 40 22—46 0,70—1,38 6,79 3 _ Skriftlig framställning: Brev. . . . 42 19—38 1,00—1,28 3,64 3 — » » Förenings- skriv ..... 43 0_ 4 0,05_0,08 0,69 3 _

de signifikanta momenten är relativt blygsam, medan den däremot är ganska betydande mellan de olika momenten. Detta framgår tydligare i den till hälften grafiska framställningen i tab. 102.

Som framgår av tab. 102 är endast två enskilda differenser signifikanta i hela materialet, och båda gångerna rör det sig om skillnader inom yrkes- gruppen manliga tjänstemän. I intet fall är de emellertid av någon mer betydande omfattning eller belägna i något Väsentligt gränsområde.

På det hela taget följer de tre huvudkategorierna av yrkesgrupper var- andra tämligen väl. Av särskilt intresse i detta sammanhang torde en jäm- förelse vara mellan de manliga och kvinnliga tjänstemannagrupperna, be— träffande vilka vi ju har möjlighet att hålla det specifika yrket någorlunda

Tab. 102. Frekvensen fritidskrav i modersmålet enligt arbetstagare i tre kategorier jämte resultat av prövning av vissa differenser med mediantestet

Nr Moment Tot. Lägre frekvens Högre frekvens P 0 1 2 3 25 Läsn. av dagstidn ...... * | Sv. .Gr _ | 32 Läsn. av tidskrift ...... _ -------- | _ ......... | 33 Läsn. av veckopr ...... _ ..... | _ | ....... 34 Läsn. av facklitt ....... _ ......... * KbKa Bk/ * /Fö — | 35 Läsn. av skönlitt ....... _ .......... | _ .............. |. . . 40 Bokkunskap .......... ** st Bg. .vaSv Gr Hs * Kka Ka Fö _ .............. | 42 Skrivn. av brev ....... _ ......... | * Bk/ * /Kb.Fö _ ....... | 43 Föreningsskriv ......... _ | __ ...... |

Tab. 103. Nivådifferenser mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, totalt, ifråga om fritidskrav enligt arbetstagarnas egna bedömningar

Moment Nr Maffia" Mig?" Diff. 752 är P Läsning av dagstidningar ....... 25 2,97 2,84 0,13 26,84 1 *** » » tidskrifter .......... 32 1,36 0,44 0,92 91,90 1 *** » » veckopress ......... 33 1,13 1,70 —0,57 45,23 1 *** » » facklitteratur ....... 34 0,57 0,10 0,47 60,86 1 *** » » skönlitteratur ....... 35 1,15 1,06 0,09 0,00 1 _ Bokkunskap .................. 40 1,10 0,83 0,27 5,68 1 * Skrivning av brev ............. 42 0,74 1,10 _0,36 30,58 1 *** » » föreningsskr ....... 43 0,11 0,07 0,04 3,82 1 _

konstant. Då flertalet moment inte uppvisar större eller signifikanta dif- ferenser mellan de enskilda yrkesgrupperna har vi för de båda totalmate- rialen beräknat och signifikansprövat differensen mellan manliga och kvinn- liga yrkesutövare. Resultaten härav framgår av tab. 103.

Av tab. 103 framgår följande. I två av momenten, läsning av skön- litteratur samt föreningsskrivelser, föreligger inga skillnader mellan könen. I ytterligare två föreligger säkerställda differenser till kvinnornas förmån, nämligen ifråga om läsning av veckopress samt brevskrivning. I samtliga övriga fall föreligger säkerställt högre medianvärden för de manliga tjänste- männen. Dock bör observeras, att ingen av differenserna placerar könen i skilda frelwenskategorier. Undantag utgörs dock av läsningen av vecko- press, där de kvinnliga deltagarnas median hamnar i frekvenskategorin >>en gång i veckan» mot männens >>mindre än en gång i veckan». Motsva— rande procenttal för svarskategorierna >>en gång i veckan» eller mer är för kvinnorna 63 (11 = 322) och för männen 31 (n = 178).

Ett speciellt intresse tilldrar sig slutligen momentet läsning av dagstid— ningar (25). Av tab. 102 framgår, att variationen är liten inom grup- perna och totalt ligger på högsta nivå med medianvärden strax under 3 samt procentvärden i de två högsta svarskategorierna. Vi kompletterar dessa siffror med procenttalen för frekvenskategorin »dagligen», fördelade på yrkesgrupperna i tab. 104.

Variationen inom de tre kategorierna är obetydlig om än delvis signifi- kant (tab. 101). Differensen mellan manliga och kvinnliga tjänstemän är enligt tab. 104 säkerställd, differensen mellan manliga tjänstemän och industriarbetare däremot inte (Z? : 2,34, df : 1, P > .05).

Tab. 104. Procent arbetstagare, som läser dagstidningar dagligen

Manliga industriarbetare Manl. tj.män Kvinnl. tj. män

To- talt Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st Ka Kb Fö Bk S:a Ka Kb Fö Bk S:a

97 83 90 90 92 93 96 79 90 95 94 93 95 94 76 78 68 76 76

c. Jämförelser med yrkeskraven i modersmålet

En jämförelse mellan yrkes- och fritidskrav enligt arbetstagarnas egen be— dömning är givetvis i princip möjlig att genomföra, men på grund av 1110- mentens olika konkreta yttringar i de båda variablerna, vilket tagit sig ut— tryck i frågeformuläret genom skilda och för resp. sammanhang anpas— sade momentdefinitioner, kan det inte bli fråga om någon strikt jämförelse.

Av ovannämnda skäl har vi inskränkt oss till att yrkesgrupp för yrkes- grupp jämföra de i yrkeskravsskattningarna förekommande tre moment, som finns representerade i bedömningarna av fritidskraven. Av dessa har vi för jämförelsen valt de mest frekventa inom huvudmomentet. Sålunda har bedömningarna av yrkeskraven i läsning, bokkunskap och skriftlig framställning (att på egen hand skriftligen utforma t. ex. rapporter och affärsbrev) jämförts med följande fritidsmoment: (25) läsning av dagstid- ningar, (40) bokkunskap samt (42) brevskrivning. När vi i det följande

för korthetens skull talar om läsning, bokkunskap och skrivning avser vi i detta sammanhang ovannämnda relationer mellan yrkes— och fritidsmoment. Av ovannämnda skäl avstår vi också från statistisk prövning av differen- serna —— antalet differenser är f. 6. för litet att möjliggöra någon säker tolkning av eventuella signifikanser _ utan betraktar de tendenser som möjligen kan anses genomgående som hypoteser, vilka först kan prövas med för det ändamålet särskilt inriktad metodik på ett annat material än det föreliggande.

Huvudtendenserna kan f. ö. utläsas redan genom en jämförelse mellan tabellerna 93 och 102. En närmare analys av differenserna mellan yrkes- och fritidskrav för de olika yrkesgrupperna visar följande tendens. För de man- liga industriarbetarna är fritidskraven i samtliga moment och yrkesgrupper högre än yrkeskraven. För de manliga tjänstemännen är fritidskraven ge- nomgående högst ifråga om läsning, medan yrkeskraven är högre i samtliga yrkesgrupper ifråga om både bokkunskap och skrivning. De kvinnliga tjänstemännen visar slutligen högre fritidskrav i både läsning och skrivning (observera relationen avfatta skrivelser i yrket/skriva brev), medan ifråga om bokkunskapen bilden inte är enhetlig, då endast tre av de fyra grupperna visar en övervikt för yrkeskraven.

d. Jämförelser med andra undersökningar

Fritidskraven i modersmålet är såvitt vi vet den enda variabelgrupp i vilken det finns möjligheter att jämföra våra data med andra undersök- ningar. Utan anspråk på fullständighet skall vi därför diskutera våra resul- tat i relation till några sådana, som huvudsakligen rör svenska förhållanden.

För att möjliggöra direkta jämförelser har vi vid konstruktionen av frågeformuläret i vissa fall använt samma momentdefinitioner som använts i den senast publicerade vetenskapliga analysen av ungdomens läsvanor, nämligen av Leijonhielm (1954), vilken i sin tur delvis har kunnat jämföra sina resultat med den tio år tidigare publicerade undersökningen av Huse'n (1944). Jfr också Husén (1947).

De moment där vi använt exakt samma definitioner utgöres av (32) tid- skrifter (tidningar) som rör Ert yrke eller något ämne som speciellt intres- serar Er, såsom teknik, sport, politik m. m., samt (33) veckotidningar, ma- gasin och dylikt. Dessutom kommer jämförelser att utföras beträffande dagstidningarna, trots att momentdefinitionerna (från vår sida på grund av tekniska skäl i samband med svarsalternativen) där något divergerar. Leijonhielm har »dagliga tidningar» (s. 24), vi »dagstidningar».

Dagstidningar

Leijonhielms material omfattar värnpliktiga inom inskrivningsområde 10 8 (Uppland) och inrymmer en icke obetydlig överrepresentation för lands- bygden i jämförelse med hela landet (5. 32). Hans totalmaterial visar en

daglig läsfrekvens av dagstidningar om ca 80 % (s. 39). Fördelat på utbild— ningsgrupper erhålles ca 80 % för folkskola (n: 413) mot 95—90 % för realskola resp. gymnasium (s. 47). I en specialutredning visas, att intelli— gensen har endast obetydligt samband med läsfrekvensen vid de dagliga tidningarna men däremot påtagligt samband vid tidskrifter och böcker (5. 185). Detta yttrar sig bl. a. däri, att de folkskoleutbildade i jämförelse med de realskoleutbildade vid konstanthållen intelligens uppnår ungefär samma frekvenser, om man slår samman svarskategorierna »en om dagen» med >>flera om dagen» (s. 169).

Leijonhielms siffror är således lägre än våra (tab. 104), men våra yrkes— grupper är givetvis icke direkt jämförbara med Leijonhielms, vare sig vad beträffar ålders— eller bostadsfördelningen. Vårt material är ju i huvudsak insamlat i städer och övriga tätorter med relativt stora industrier och täcker åldersintervallet 18— —30 år.

En möjlighet att uppskatta dessa faktorers betydelse erbjuder Husén (1944), vars material utgöres av anställningssökande som volontärer vid krigsmakten i åldern 17—20 år och därigenom inte heller är direkt jäm— förbart med vårt. Tendenserna beträffande ålders— och tätortsgrupperna är emellertid av direkt intresse. I hela materialet är låsfrekvensen dagstid- ningar dagligen ca 85 % (tab. 39, s. 483). I de två högsta åldersgrupperna är frekvensen emellertid 88 resp. 89 % (n = 142 resp. 54 enl. tab. 1, s. 20). Samtidigt kan man iaktta en tendens mot högre uppgivna frekvenser med stigande tätortsgrad: Landsbygd 84 %, köpingar och municipalsamhällen 87 %, städer utom storstäder 87 %, storstäder 90 % (tab. 40, s. 484). Nu reserverar sig Husén (1944, s. 484) för en relativt sett större överskattnings- tendens hos stadspojkarna dock utan att göra gällande att hela differensen skulle förklaras av denna generella skattningstendens.

En av kommittén för utredning av det psykologiska försvaret företagen opinionsundersökning, redovisad av Gösta Carlsson (1953) i SOU 1953: 27, Psykologiskt försvar, ger också en del tendenser av intresse för oss. Mate- rialet, ett riksrepresentativt sampel, har där indelats i två huvudyrkes- grupper, jordbrukare och icke jordbrukare, och var och en av dessa i två socialgrupper (högre—lägre). Totalfrekvensen tidningsläsning dagligen (7—5 dagar i veckan) utgör 93 %, i jordbruksgruppen 89 % resp. 88 %, bland icke—jordbrukarna 96 % resp. 94 %.

I detta sammanhang kan också nämnas, att en tidigare (1942) genom- förd gallupundersökning gav en i kategorin »regelbundet» frekvens i total- materialet om 95 % (Håstad m. fl. 1950, s. 333).

I jämförelse med ovan återgivna siffror och tendenser synes våra resul— tat enligt tab. 104, innebärande dagligfrekvenser om ca 90 % för manliga industriarbetare, 94 för manliga tjänstemän och 76 för kvinnliga tjänste- män samtliga i åldern 18—30 år och bosatta i tätorter, te sig fullt rimliga beträffande de manliga deltagarna, låt vara att våra resultat liksom resul—

taten av flertalet undersökningar med denna metodik kan inrymma vissa systematiska skattningstendenser. Dessa torde emellertid icke kunna mätas annat än i samband med speciella undersökningar med andra metoder. De skulle i så fall snarast peka mot en viss överskattning. Vad de kvinnliga tjänstemännen beträffar föreligger dessvärre inga jämförelsemöjligheter inom det refererade materialet.

Tidskrifter

Av tab. 101 framgår, att frekvensen läsning av tidskrifter enligt defini— tionen ovan (s. 245) åtminstone en gång i veckan (värdet 2) för de man- liga industriarbetarna varierar mellan 33—50 %, mellan de olika yrkes— grupperna. Motsvarande variationsvidd för de manliga tjänstemännen ut- gör 30—50 % och för de kvinnliga 5—17 %.

Med hänsyn till att denna typ av periodicas utgivning icke till alla delar kan antagas ske en gång per vecka, kan vi inte jämföra direkt med Leijonhielms redovisning, då han som svarsalternativ anger såväl »regel- bundet» som »mer än en i veckan» (5. 24). Däremot kan vi jämföra resul— taten av den kvalitativa bearbetningen av frekvenser för olika namngivna tidskrifter, men detta kan av utrymmesskäl icke äga rum här utan får anstå till ett annat tillfälle.

Veckopress

Trots att det är Leijonhielm (1954, s. 63 ff.) som infört den av oss använda kategoriskillnaden mellan tidskrifter och veckotidningar, kan vi inte hel- ler i detta fall använda hans material för jämförelser mellan frekvensvär- dena, eftersom han föredrar att redovisa sina resultat med hänsyn till de i hans frågeformulär av de svarande specificerade tidningarnas fördelning på genrer etc. Endast ifråga 0111 den mot realskolegruppen matchade folk- skolegruppen (n = 47, IK : 110) kan vi erhålla fördelningen på svarsalter— nativen »en i veckan» samt »mer än en i veckan». Sammanlagda frekven- sen i dessa båda alternativ uppgår till drygt 50 % (efter 5. 172).

Den tidigare nämnda gallupundersökningen (1942) ger för ett represen- tativt totalmaterial av båda könen en frekvens av regelbunden läsning av veckotidningar om 63 % (Håstad m. fl. 1950, s. 333). En beräkning efter Husén (1944, s. 466), som inte skiljer ut tidskrifterna från veckotidning- arna, visar i de sammanslagna svarskategorierna >>regelbundet» och »mer än en i veckan» fallande frekvenser med stigande ålder: I åldersgrupperna 17—19 ligger frekvenserna omkring 55 %, i åldersgrupperna 20—21 och där- över ligger de under 40 %. Fördelningen med avseende på tätortsgrad visar enligt Husén (1944, s. 471) en tendens till högre frekvenser i städer än på övriga platser. Hans stadsmaterial ligger över 55 %.

Våra egna siffror varierar enligt tab. 101 för de manliga industriarbetarna mellan yrkesgrupperna från 34 till 50 % för frekvensen en gång i veckan

eller mer. Motsvarande siffror för de manliga tjänstemännen utgör 20—35 % och för de kvinnliga tjänstemännen 53—67 %, en avsevärd skillnad mellan könen. Mot bakgrunden av de ovan refererade siffrorna och tendenserna ter sig dessa resultat fullt rimliga, samtidigt som de ger en kanske inte ointressant information om variationen inom i jämförelse med de tidigare undersökningarna betydligt mer homogena yrkesgrupper.

Böcker

Ifråga om dessa alternativ föreligger inga direkta jämförelsemöjligheter, dels därför att svarsalternativen icke stämmer med någon annan under- söknings, dels därför att vi på samma sätt som ifråga om periodica skilt mellan fack- och skönlitteratur. [ likhet med flertalet andra undersökningar har vi uppmanat våra deltagare att specificera några (i vårt fall två) av de böcker de senast läst. Detta material kommer att bearbetas i en senare omgång, och därvid jämföras med övriga undersökningar, i den mån ma— terialet lämnar tillräcklig grund härför.

I detta sammanhang vill vi endast specificera några huvudtendenser inom vårt material av frekvensangivelser. Som vår fråga ställts och med hänsyn till de i förhållande till andra moment likartade svarsalternativ vi använt, kan vi dra slutsatsen, att våra frekvensangivelser, till skillnad från övriga undersökningar, ger frekvenser läsning av skönlitteratur i betydelse av hur ofta denna process återkommer, oavsett antalet lästa böcker under en tidsperiod. Detta innebär onekligen en nackdel för jämförelser med andra undersökningar men också så tillvida, att denna typ av frekvensangivelse kan antagas att i större utsträckning inbjuda till överskattning. Samtidigt är det för oss självklart, att det i vårt fall viktigaste syftet var att bibehålla de interna och relativa jämförelsemöjligheterna med andra moment.

Variationen mellan yrkesgrupperna ifråga om på detta sätt definierad läsfrekvens av skönlitteratur minst en gång i veckan utgör enligt tab. 101 för de manliga industriarbetarna 15—29 %, de manliga tjänstemännen 33——60 % samt de kvinnliga tjänstemännen 28—57 %.

En uppskattning av relationerna kan t. ex. göras med Husén (1944, s. 394), som använder svarsalternativen ofta _ ibland — sällan aldrig. Frekven- sen ofta håller sig i hans material ungefärligen konstant kring 34 % i de olika åldersgrupperna. Ifråga om tätortsgrupperingen kan man iakttaga en icke särskilt markant tendens till högre frekvenser i städerna, vilket Husén (1944, s. 395) tolkar som åtminstone delvis sammanhängande med större överskattningstendenser hos stadspojkarna.

Något annorlunda definitioner användes av Leijonhielm (1954, s. 93) som räknar dem som regelbundna bokläsare, vilka uppnår frekvensen av en läst bok i månaden eller mer. Hans totalmaterial ger 48 % på detta sätt definierade regelbundna bokläsare, vilket med hänsyn till skolutbildningen

ger följande frekvenser (s. 127): folkskola 40 %, realskola 70 %, gym— nasium 92 %.

Bokutredningen (SOU 1952: 23) redovisar resultatet av en gallupunder— sökning, som också ger vissa tendenser av intresse. Som regelbundna bok— läsare räknar denna utredning dem, som angett sig ha läst en bok under de sista tre månaderna. Denna frekvensdefinition ger 63 % regelbundna bok- läsare i totalmaterialet, men utredningen framhåller, att om definitionen satts till en bok den sista månaden, »så hade procenttalet förskjutits ned- åt 50 %» (s. 32), vilket stämmer väl med Leijonhielms material. Enligt bokutredningens totalmaterial är läsfrekvensen hos kvinnorna lägre (60 %) än bland männen (67 %). Ingen indelning efter kön är emellertid redovi- sad för olika yrkesområden, så vi saknar t. v. anledning att på denna grund ifrågasätta våra egna resultat för de manliga resp. kvinnliga tjänstemän- nen. Åldersgruppen 20—29 år visar vidare den högsta läsfrekvensen (74 % ), varvid dock bör betonas, att detta är bokutredningens lägsta åldersgrupp. Tjänstemän och kontorister visar likaledes den absolut högsta läsfrekven- sen (85 %) bland de olika kategorierna av »ställning i yrket». Som jäm- förelse kan nämnas, att gruppen »andra anställda», i vilken industriarbe- tarna ingår, när en frekvens av 67 % regelbundna läsare. Med hänsyn till utbildningen spåras också ganska tydliga differenser: folkskola 58 %, real— examen 85 %, studentexamen 96 %.

Det föreligger således inga möjligheter till direkta jämförelser med våra siffror, men ett studium av de här återgivna tendenserna och rela- tionerna tyder icke på att vårt material i detta hänseende skulle vara be— häftat med några systematiskt avvikande feltendenser.

Sammanfattning av jämförelserna med andra undersökningar I den mån direkta jämförelser med andra undersökningar varit möjliga att utföra, har de visat för våra undersökningsresultat fullt rimliga resul- tat. Det bör dock betonas, att alla jämförelser har gällt undersökningar med enkät- eller intervjumetodik, vilket innebär att för dylika undersök- ningar kännetecknande systematiska bedömningstendenser, vanligen i form av en viss överskattning av socialt värderade variabler, icke kunnat kolla- tioneras. Med hänsyn till Huséns (1944) iakttagelser angående en viss ten- dens till överskattning i hans stadsmaterial, skall vi med hänsyn till att vårt material huvudsakligen stammar från städer eller typiska industri— orter reservera oss för möjligheten av en viss systematisk överskattnings- tendens i vårt material jämfört med ett riksrepresentativt sampel. Det föreligger inga möjligheter att inom vårt eget material på ett tillförlitligt sätt undersöka detta förhållande.

C. Sammanfattning av huvudresultaten

Undersökningarna angående fritidskraven i matematik och modersmålet bland arbetstagarna enligt deras egen bedömning visar i stort sett följande resultat.

I matematik är skattningarna av användningsfrekvensen på fritid ge- nomgående låga i de sex grundläggande moment inom ämnet som vi un- dersökt. Bland de manliga industriarbetarna är strukturlikheten ganska betydande, vilket också är fallet mellan yrkesgrupperna bland de manliga och kvinnliga tjänstemännen. Nivåmässigt ligger medianvärdena i flerta- let fall i kategorin aldrig eller praktiskt taget aldrig, medan de i vissa undantagsfall stiger en svarskategori högre, dock alltid mindre än en gång i veckan. Med hänsyn härtill har vi ifrågasatt om det föreligger en syste- matisk underskattningstendens i materialet, vilket vi har hänskjutit till diskussion i samband med de jämförelser som kan göras med andra un- dersökningar i modersmålet. Om det även där skulle föreligga indikation på systematisk underskattning, skulle vi ha rätt att misstänka en sådan även ifråga om matematik. Däremot synes inget tala för en differens mel- lan ämnena ifråga om systematiska bedömningstendenser.

I modersmålet har vi likaledes kunnat iaktta en betydande strukturlik- het framför allt avseende de manliga industriarbetarna och de kvinnliga tjänstemännen, medan däremot de manliga tjänstemännen visar en ten- dens till större variation mellan yrkesgrupperna. Nivåmässigt föreligger obetydliga variationer mellan yrkesgrupperna inom de tre huvudkatego- rierna av yrken, medan däremot variationen mellan olika moment i vissa fall är ganska betydande. Läsning av dagstidningar ligger t. ex. genom- gående på daglignivå för flertalet anställda, medan ett moment som brev- skrivning förekommer ganska sällan. Säkerställda differenser mellan de manliga och kvinnliga tjänstemännen har kunnat iakttagas t. ex. ifråga om läsning av veckopress och brevskrivning, där kvinnorna visar högre fre- kvensangivelser, samt läsning av dagstidningar, tidskrifter, facklitteratur samt bokkunskap, i vilka männen överväger räknat efter medianvärdena för totalmaterialet.

En jämförelse med andra i Sverige utförda undersökningar visar för vår del fullt rimliga resultat. Föreligger någon mer utpräglad systematisk bedömningstendens i förhållande till ett strikt rikssampel synes den ten- dera mot en Viss överskattning i modersmålsmaterialet. Därmed saknar vi stöd för en tidigare ifrågasatt systematisk underskattningstendens i matematikmaterialet.

KAPITEL 9

Sammanfattande diskussion av huvudresultaten av undersökningarna rörande behovet av kunskaper och

färdigheteri matematik och modersmålet

A. Matematik

Analysen av kraven på förkunskaper enligt bedömningar av lärarna vid de mottagande skolorna (kap. 4) har visat, att de 48 momenten kan inde— las i följande fyra kategorier:

Kategori ]: Moment med färdighetskrav i alla linjegrupper i yrkesskolor och gymnasier: Hela tal, decimalbråk, dekadiska sorter, allmänna bråk, huvudräk- ning och överslagsberäkningar, procenträkning, reguladetri, stycketal, ränta, ra- batt och medeltal.

Kategori Il: Moment med färdighetskrav på vissa linjer i yrkesskolorna samt på flertalet gymnasielinjer: Enklare ekvationer, planimetri, rektangel, cirkel, triangel, längd- och ytskala, parallelltrapets, cylinder, prisma, likformig rörelse, arbets- problem, blandningar, affärsräkningar och bolag.

Kategori III: Moment med färdighetskrav endast på vissa gymnasielinjer: Svå— rare ekvationer, algebra, geometriska teorem och konstruktioner, tabeller, diagram, gradskiva, regelbunden månghörning, kon, pyramid, klot, myntreduktioner, väx- lar, aktier och obligationer.

Kategori IV: Moment utan färdighetskrav på någon linje: Flertalet hjälpmedel av typen räknesticka, räknemaskin.

För specifikation av dessa färdighetskravs fördelning på de enskilda linje- grupperna hänvisas i första hand till fig. 4 och sammanfattningen i kapi- tel 4. Av det totala antalet moment visar sig cirka 25 % tillhöra den först- nämnda kategorin, vilken alltså skulle kunna sammanfattas som den för alla utbildningslinjer, så som vi här har grupperat dem, gemensamma näm— naren. Antalet moment med färdighetskrav på gymnasielinjerna är givet- vis betydligt fler.

Analysen av yrkeskraven enligt bedömningar av lärarna vid yrkessko— lorna visar stora likheter med förkunskapskraven. Strukturlikheten är så- lunda betydande. De avvikelser som kan konstateras, går i riktning mot högre relativ angelägenhetsgrad för tillämpade moment samt hjälpmedel, typiska för respektive yrkesområde. Nivåmässigt ligger yrkeskraven enligt dessa bedömare på det hela taget högre än förkunskapskraven såväl totalt som för enskilda yrkesområden. Ett undantag från denna i övrigt genom- gående tendens företräds av de vårdande yrkena, vilket utförligare har dis-

kuterats i kap. 6. För flertalet andra yrkesområden kan man snarare spåra en motsatt tendens, som är särskilt utmärkande för sådana moment som definitionsmässigt och enligt yrkeslärarnas bedömningar såväl som gäl— lande undervisningsplaner för dessa yrkeslinjer är särskilt utmärkande för yrkesområdet ifråga. Dessa moment, t. ex. hjälpmedel samt viss handels- räkning för handelsskolorna, visar sålunda ifråga om förkunskapskrav inte några högre skattningar än för andra utbildningslinjer. Detta torde åter- spegla en tendens hos dessa yrkesutbildande skolor att, åtminstone i det läge som nu råder, själva ombesörja undervisningen i för den egna yrkes- linjen typiskt tillämpade moment relativt mycket från grunden. Detta kan givetvis sammanhänga med flera förhållanden. Som exempel kan anföras elevmaterialets heterogena karaktär ifråga om förkunskaper, önskvärdheten av att från början bygga upp en enhetlig metodik för behandlingen av problemen i mer direkt anknytning till yrkeslivets krav, behovet av annor- lunda uppgiftstyper än dem som förekommer i den grundläggande skolans läroböcker etc. Vi vill här starkt betona, att vi i vårt eget material endast kan belysa denna fråga indirekt genom de i det föregående redovisade jäm— förelserna mellan yrkes- och förkunskapskrav, båda enligt bedömning av lärarna vid yrkesskolorna. Ett stickprovsmässigt företaget studium av vissa gällande undervisningsplaner för yrkesskoleväsendet motsäger emellertid inte denna preliminära tolkning.

Arbetsledarnas bedömningar av yrkeskraven utfördes som frekvensskatt- ningar avseende flertalet yrkesutövare i de ifrågavarande yrkesgrupperna, oavsett deras utbildningsförhållanden. Arbetsledarnas bedömningar visar — i de delar detta kunnat mer invändningsfritt prövas _ måttlig till stark strukturlikhet. Nivåmässigt har inga strikta jämförelser på grund av diffe- renserna mellan materialen ifråga om referensgrupper och svarsalterna- tiv kunnat företagas, men en viss uppfattning får man av följande tendens: Av de moment som av lärarna vid yrkesskolorna bedömts med färdighets- krav i yrket, återfinns endast ett mindre antal bland dem som arbetsledarna bedömt med högre frekvenser, samtidigt som dessa utgör samtliga moment med högre frekvenser enligt arbetsledarna.

Av de 37 momenten är det endast nio som når upp till en genomsnittlig frekvens om en gång i veckan eller mer för mer än en av de tio yrkesgrupper, som be- dömts i fåltundersökningen i näringslivet. Av dessa nio år det endast två, hela tal och decimalbråk (samt lösning av enkla problem med dessa räknesätt) som når den ovan angivna frekvensnivån för fem av de tio yrkesgrupperna. Momen- ten överslagsberäkningar, sortförvandling avseende dekadiska sorter samt procent- räkning samlar tre till fyra yrkesgrupper på denna frekvensnivå, medan hjälp- medel (räknemaskin, skjutmått, mikrometerskruv) när samma frekvensnivå endast för enstaka yrkesgrupper.

Det bör i detta sammanhang tilläggas, att gränsdragningen mellan högre och lägre frekvens vid svarsalternativet en gång i veckan givetvis är god- tycklig och att bilden blir en annan, om man sätter gränsen högre eller lägre.

Tab. 105. Översikt av yrkeskrav enligt arbetsledare (övre raden) och arbetstagarefundre raden) för sex moment i matematik (Teckenförklaring i texten). ;,

Manliga industriarbetare Manl. tj. män Kvinnl." tj. män Moment . Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st Ka Kbl FölBk KaIKb Fö Bk . 0 + 0 + 0 + 0 0++++++++++++++*++ Dec1malbråk O 0 0 0 + + 0 0 0. + + + + 0 + 0 +, 0.+ + Allmänna 0 0 0 0 O O O O 0 0 0 + 0 0 - 0 + ' bråk 0 O 0 0 O 0 O 0 O 0 0 0 0 0 0 0 ' 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Enkla" ekv" 0 0 o 0 o o o 0 0 0 0 + 0 0* o 0 0 .. O 0 + + 0 + 0 0 0 0 + + + + + + + + + Procentrakn. O 0 + 0 0 0 0 0 + + + + 0 + + + + . 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0 O 0 0 0 O * 0 "lange! 0 0 o o o o 0 0 0 0 0 o 0 0 o 0 0 0 + + 0 + 0 0 O 0 0 + + 0 0 0 + + Överslagsber. 0+ 0 0 + 0 + 0 0 0 0 + + + + 0 0 0 0

Hur resultaten gestaltar sig vid andra gränsdragningar, kan lättast approxi- mativt utläsas ur tab. 71.

På grund av det begränsade antalet moment i frågeformuläret till arbets- tagarna har det inte varit möjligt att med säkerställda värden uppskatta graden av strukturlikhet mellan arbetsledarnas och arbetstagarnas bedöm- ning av yrkeskraven, men tendensen (enligt kap. 6) tyder på ganska höga samband för flertalet yrkesgrupper. Nivåmässigt synes ingen generell be- dömningstendens göra sig gällande, men vissa skillnader har likväl kunnat iakttagas men icke säkerställas mellan de olika bedömarkategorierna för vissa grupper. Så kan som ett exempel nämnas, att i den stora kategorin tjänstemän föreligger en genomsnittlig men icke säkerställd tendens till högre genomsnittliga frekvensangivelser av arbetsledarna. Andra yrkes- grupper ger dock nästan lika utpräglade tendenser åt andra hållet.

En jämförande förenklad översikt av yrkeskraven enligt arbetsledare och arbetstagare lämnas i tab. 105, som endast upptar de sex moment, som ar— betstagarna bedömt och i vilka de sj älva genomgått kunskapsprov. För varje moment anges i den övre raden yrkeskraven enligt arbetsledarna, i den undre enligt arbetstagarna. Plus-tecken markerar värden på eller över fre— kvensgränsen en gång i veckan, varvid två plustecken (++) användes vid frekvenser på daglignivå. Nolltecken (0) anger frekvenser i kategorin ald- rig eller praktiskt taget aldrig, blandade tecken (0 +) i de fall då svaren ligger mitt emellan (kategorin mindre än en gång i veckan) och då skill- naderna är mer tydliga mellan yrkesgrupperna, även om enskilda signifi— kanser icke skulle förekomma. Över huvud gäller om signifikansprövning- arna i denna tabell, att de icke i något fall markerats, men de har dock givetvis påverkat placeringen av tecknen i olika kategorier.

Med den angivna ”frekvensgränsen och det förenklade beräkningssätt. .i övrigt,. som tab. 105 utnyttjar på grundval av'tab. 71 och tab. .77, fram- går, att tre moment helt saknar yrkeskrav enligt båda bedömarkategorierna," nämligen allmänt bråk, enklare ekvationer och triangel.»lnte heller något av de övriga momenten, decimalbråk, procenträkning och överslagsberäk— ningar visar genomgående yrkeskrav, medan de däremot ger anvisning på yrkeskrav för enskilda grupper ,och & särskilt vad beträffar tjänstemän— nen —— hela kategorier.

Den allmänna tendensen går i riktning mot approximativ överensstäm- melse mellan arbetsledare och arbetstagare, men vissa undantag, som har diskuterats tidigare, återfinns i tabellen.

Fritidskraven i matematik enligt arbetstagarnas egen bedömning ligger i samtliga grupper under den tillämpade frekvensgränsen och i flertalet fall i regionen aldrig —— praktiskt taget aldrig. De mOment Som när högre frekvenstal än så utgöres'av decimalbråk, procentproblem och överslags- beräkningar, dock huvudsakligen för manliga tjänstemän (de två första) samt industriarbetarna (det sistnämnda). Tendensen är i jämförelse med yrkeskraven närmast den, att för industriarbetarna ligger fritidskraven i genomsnitt något högre, medan ingen motsvarande generell tendens kan spåras beträffande gruppvärdena för tjänstemännen. Ifråga om decimal- bråk och procentproblem, de moment som i större utsträckning tende- rade mot högre frekvenser ifråga om yrkeskrav, har vi, dock utanatt kunna säkerställa" differensen, kunnat iaktta högre yrkeskrav i samtliga undergrupper.

Totalresultatet är dock negativt såtillvida, som inget moment i någon grupp når över den kvalifikationsgräns för högre frekvenser, som vi ut- ifrån allmänna överväganden uppsatt och som motsvarar en frekvens om minst en gång i veckan.

På grund av olikheterna i referenssystem och hedömningsskala kan vi givetvis icke tala om någon formellt sett iakttagbar motsättning mellan materialen från yrkesskolorna och näringslivet. I den mån som det emel- lertid kan anses rimligt, att krav på färdigheter från yrkesskolorna, föratt man skall kunna tala om att de tas i anspråk i någon mer väsentlig 'om- fattning, bör motsvaras av en användningsfrekvens i yrket om åtminstone en gång i veckan, torde man emellertid kunna tala om en viss diskrepans mellan bedömarkategorierna, såtillvida som yrkeskraven enligt "såväl ar— betsledare som arbetstagare icke står i så hög proportion till yrkeskraven enligt lärarna vid yrkesskolorna, som man kunde vänta. Med tanke på att yrkesskolornas utbildningsplaner,'som ovan understrukits, inte enbartlär inriktade på den konkreta yrkesverksamhetens krav i de yrkesgrupper i vilka flertalet av dess elever hamnar efter genomgången yrkesutbildning, är en viss motsättning mellan kraven från yrkesskolehåll och från arbets- platserna inte oväntad. Även beträffande bedömningarna från de senare

gäller, att de bör ses mot bakgrunden av bedömargruppernas ställning i företagen, etc. Vi vill därvid betona, att vi medvetet begränsat undersök- ningarna i företagen till att avse frekvensbedömningar från dem, arbets- ledarna och arbetstagarna, som på nära håll dagligen följer respektive ut- övar den yrkesverksamhet, som bedömningarna avser.

B. Modersmålet

Tendenserna vid jämförelser mellan de olika delundersökningarna rörande behovet av kunskaper och färdigheter i modersmålet visar en hel del ge- mensamma drag med motsvarande matematikundersökningar.

Sålunda visar det sig ifråga om förkunskapskraven från de mottagande skolorna enligt bedömningar av lärarna där (kap. 5) möjligt att urskilja för alla utbildningslinjer gemensamma moment. Andra åter är gemen- samma endast för vissa utbildningslinjer både i gymnasiet och yrkessko- lorna, medan —— till skillnad från matematikundersökningarna — antalet moment som enbart huvudsakligen efterfrågas på gymnasielinjerna är syn- nerligen begränsat. Den förstnämnda kategorin, den »gemensamma näm- naren», är i förhållande till antalet moment också mycket större än i ma- tematik. Givetvis kan en sådan jämförelse endast göras under förutsätt- ning av att momentindelningen är utförd efter samma principer på samma specificitetsnivå i båda ämnena. Detta kan inte empiriskt belysas i våra undersökningar, varför den ovannämnda jämförelsen givetvis är att be- trakta som en bedömningsfråga utifrån de angivna förutsättningarna. En an— nan skillnad i förhållande till matematikundersökningarna framkommer däri, att differenser mellan huvudmomenten i modersmålet är så gott som obefintliga, medan man däremot kan urskilja en mycket tydlig och i många fall säkerställd angelägenhetsgradering av de enskilda momenten inom hu— vudmomenten. Strukturlikheten mellan yrkeslinjer och gymnasielinjer är slutligen betydande, men tydliga nivådifferenser föreligger med högre vär- den för gymnasielinjerna.

Från yrkesskolorna har vi också erhållit bedömningar av yrkeskraven (kap. 7) i vissa moment, vilka utformats i frekvenstermer. På grund av det ändrade referenssystemet kan direkta jämförelser med förkunskapskraven inte göras i detta ämne, men under vissa förutsättningar kan man uppskatta strukturlikheten för i båda bedömningsserierna gemensamma moment som ganska betydande.

Yrkeskraven har också bedömts i frekvenstermer av arbetsledarna, dock ej till alla delar i samma moment som yrkeslärarna. Så långt strukturlik- heten med yrkesskolebedömningarna av tekniska skäl går att fastställa synes den vara av måttlig styrka. Nivåmässigt kan vi i detta material kon- statera en tendens till i genomsnitt högre frekvensangivelser från yrkes- skolehåll. De moment som enligt arbetsledarna når upp till eller över fre-

kvensgränsen en gång i veckan utgöres av enkla grundläggande aktiviteter ifråga om läsning (av kortare rapporter, instruktioner etc.) och muntlig framställning (rapportera, framlägga synpunkter, inhämta upplysningar). Nivåmässigt lägre men med samma tendens i övrigt ligger bokkunskap och skriftlig framställning (kortare rapport etc.).

Beträffande arbetstagarnas egna bedömningar av yrkeskraven gäller föl- jande.

Av de fyra huvudmomenten är det endast i ett, läsning (t. ex. av anvis- ningar, arbetsplaner, skrivelser), som halva antalet av industriarbetar- grupperna når upp till eller över frekvensgränsen beträffande yrkeskra- ven. De manliga tjänstemännen ligger i detta moment på daglignivå och de kvinnliga samtliga över frekvensgränsen. Även ifråga om övriga moment när de manliga tjänstemännen över frekvensgränsen, medan de kvinnliga inte gör det ifråga om något av dem. I bokkunskap ligger de dock strax under denna gräns.

I relation till arbetsledarbedömningarna har vi icke kunnat konstatera någon särskild tendens till genomgående högre eller lägre värden, även med hänsynstagande till de för jämförelsen härvidlag speciella problemen som sammanhänger med de begreppsligt något vidare momentdefinitionerna i arbetstagarformuläret.

Fritidskraven är för de manliga industriarbetarna (kap. 8) genomgående högre än yrkeskraven i samtliga moment. Mindre enhetlig är tendensen för tjänstemännen, men den stämmer för samtliga kategorier beträffande läs- ning, tack vare fritidskravens höga frekvenser av läsning av dagstidningar. Detta illustrerar svårigheterna att göra direkta jämförelser, då de olika hu- vudmomenten självfallet yttrar sig på olika sätt i yrke och på fritid.

Efter samma principer som anförts beträffande tab. 105 har vi i tab. 106 schematiskt angett frekvensvärdena för de fyra momenten i arbetstagar- formuläret i relation till närmast motsvarande skattningar av arbetsledarna, vilka senare moment till sin definition inte är fullt så vida som momenten i arbetstagarbedömningarna. Den övre raden för varje huvudmoment be- tecknar således arbetsledarbedömningarna för närmast motsvarande kon- kreta moment, den mellersta arbetstagarbedömningarna avseende yrkes-, den sista fritidskraven enligt arbetstagarna. Även i detta senare fall jäm- förs något olika definierade konkreta moment inom respektive huvud- moment. Så t. ex. avser yrkeskraven ifråga om läsning kortare anvisningar etc., medan fritidskraven avser dagstidningar. I samtliga fall har de i totalmaterialen mest frekventa momenten utsetts att representera huvud- momentet. Observera, att vi i huvudmomentet skrivning dock i samtliga fall använder moment innebärande att vederbörande själv avfattar en kortare rapport eller dylikt. Om vi i stället enligt huvudregeln skulle haft med moment innebärande blankettifyllande eller avskrift efter förlaga, hade tjänstemannagrupperna visat en helt annan bild genom väsentligt högre

Tab. 106; Översikt av yrkeskrav" enligt arbetsledare (överst), enligt arbetstagare (mitten) samt fritidskrav enligt arbetstagare (nederst) i fyra huvudmoment av modersmålet ( Tec- kenförklaring i texten)

Manliga industriarbetare Manl. tj. män Kvinnl. tj. män Moment

Gr va Gpl Sv Hs Tr Bg st Ka Kb Fö Bk Ka Kb Fö Bk 0++++ +++ + + + + + + +++ + + ++ Läsning. 0++ + +++ 0+0+0++++++++++ + + + ' ++++++++++++++++++++++++++++++++ 0 0 0 0 0 O 0 0 ++++++++++++++++ Bosign” 0 0 0 0 0 O 0 0 + + +++ 0+0+0+0+ P o+0 0 0+0+0 0 0 0+0++ 0+0+0+0+0+

0 + 0 0 O O 0 0 0 O 0 0 0 0 0 0 Skrivning 0'+0 0 0 0 O O 0 + 0+ +++ 0 0 0 0 0+ 0+0+0+0+0+0+0+0+0+0+0 O+0+0+0+ Muntl- (+) (—+) (+) (+) (+) (+) (+) (+) (+) (+)_(+) (+) (+) (+) (+) (+) framst. + 0 0 0 0 (+)(+)(+)(+)0 0 0+

skattningar. Tecken inom parentes anger, att signifikans inte föreligger mel- lan grupperna men att variationsvidden ändå är ganska stor. Vidare bör ob- serveras, att skattningar av fritidskrav inte förekommer beträffande hu- vudmomentet muntlig framställning.

Tab. 106 visar de ovan diskuterade tendenserna ganska tydligt. Frekvens- gränsen uppnås av alla ifråga om läsning samt av tjänstemännen även ifråga om bokkunskap. En större del av de bristande överensstämmelserna i tj änstemannamaterialet mellan arbetsledar- och arbetstagarmaterialet torde kunna föras tillbaka på differenserna mellan män och kvinnor, vilka inte bedömts separat av arbetsledarna. En genomgående tendens synes också vara, att fritidskraven ifråga om skriftlig framställning —— representerat av brevskrivning — något överväger över både arbetsledares och arbets- tagares bedömning av yrkeskrav när det gäller att på egen hand avfatta någon form av enklare skrivelser. Detta gäller också med vissa undantag kontorsgrupperna.

C. Sammanfattande jämförelser mellan ämnena

Av flera skäl, redovisade tidigare i olika sammanhang, kan direkt mät- bara jämförelser icke göras mellan ämnena. En allmän icke närmare pröv- bar tendens i ovan avgivna sammanfattningar kan dock sägas gå ut på, att yrkeskraven i de yrkesgrupper som vi undersökt såväl enligt arbetsledare som arbetstagare visat sig skäligen blygsamma i jämförelse med vad man kan vänta av förkunskapskraven hos motsvarande yrkesskolor. Detta in- nebär icke i och för sig något konstaterande av att dessa skulle vara för höga. Att modersmålsämnet strukturmässigt visar tendens till större lik- het mellan yrkesgrupper enligt arbetsledarna är endast naturligt utifrån

iakttagelserna ifråga om den gemensamma grunden i förkunskapskraven och allmänna överväganden angående de undersökta ämnenas natur och förutsättningarna för en momentanalys av dem. Ett annat utslag av diffe— renserna mellan ämnena spåras i fritidsanvändningen i de grupper vi under- sökt. Den allmänna tendensen härvidlag går mot högre frekvenser för de undersökta modersmålsmomenten.

.:"1; i 'I ._

' IJIHIIIL— ' kull—1, Init

” lök—J?! 110-kd

.' "I-"Hild. _utarul W _.i- ** it"?” mm" 'H'fig, h—gu m=: livfull-EL

nu ;

I—T—'-i'k.'l lh oil ann-rr: pilu'u'u

li,-hh m;»- III'.'1 1'm_ i'll-l Fr Hail. "— vi ”jtl wil-hill

III

BEDÖMNINGAR AV KUNSKAPSSTANDARDEN

KAPITEL 10

Yrkesskole- och gymnasielärares bedömning av standarden på elevernas förkunskaper i matematik

A. Frågeformulär och principer för bearbetning

Frågan angående standarden på elevernas förkunskaper jämte svarsalter- nativen har konstaterats efter samma principer som frågan rörande för— kunskapskraven. (Jfr ovan kap. 4.) Formuleringen och svarsalternativen var följande:

II. Med hänsyn till den undervisning som här bedrives kan standarden på för- kunskaper och färdigheter i matematik från den grundläggande skolan hos flertalet av dem som här påbörjar utbildning karakteriseras på sätt som ne- dan anges: Skriv för varje moment i kolumnen för »svar» någon av siffrorna 0—5.

Siffrorna betyder:

0. Vår undervisning omfattar inte momentet — eller vår undervisning om- fattar momentet, men undervisningen i detta tas från början och förkun- skaper krävs därför inte. Tillräckliga förkunskaper för vår undervisning. Smärre brister i färdighet men tillräcklig allmän kännedom. Påtagliga brister i färdighet men tillräcklig allmän kännedom. . Påtagliga brister i färdighet och bristande allmän kännedom. Mycket allvarliga brister i färdighet och bristande allmän kännedom.

919999”?

Efter varje fråga förtecknades momenten i en tabell, varvid särskilda nummer inom parentes hänvisade till motsvarande uppgifter i exempel— samlingen.

Av formulärets konstruktion följer, att klagomål eller anmälan av bris- ter i fråga II logiskt icke bör förekomma för moment som erhållit en låg svarssiffra i fråga I, krav på förkunskaper. Däremot är naturligtvis fäl- tet fritt för klagomål, sä fort det kan sägas föreligga några krav på för- kunskaper. Detta kan utnyttjas som en kontroll av svarens tillförlitlighet. Redan här kan sägas, att vi inte i någon grupp erhållit högre värden ifråga om kunskapsstandarden, där det inte samtidigt föreligger några krav på förkunskaper.

I likhet med vad som var fallet beträffande fråga I, kraven på förkun- skaper, föreligger vissa smärre differenser mellan yrkesskole- och gymna- sieenkäterna ifråga om formulärets konstruktion.

I yrkesskoleenkäten användes i fråga II inte alternativet 0, utan en sär-

skild anvisning gavs, att man skulle sätta 1 även i de fall då den yrkesutbil- dande undervisningen icke omfattade momentet ifråga och i de fall då den yrkesutbildande undervisningen normalt tar momentet i fråga från början och alltså inte kräver förkunskaper inom momentet. Instruktionen för 0- alternativet i gymnasieundersökningen är emellertid enklare, och detta al- ternativ har givetvis vid bearbetningen likställts med alternativ 1, tillräck— liga förkunskaper, för att jämförelser skulle kunna göras mellan enkä— terna. Ingendera av svaren 0 eller 1 innebär ju några klagomål eller bris— ter: differensen ligger endast i skälen för bedömningen.

Då vi av naturliga skäl inte ansåg oss kunna fråga efter överskottskun— skaper, eftersom ju lärare i yrkesskolor och gymnasier mera sällan har möjlighet att bedöma dem på grund av att de inte tar upp en hel del mo— ment i sin undervisning, gäller hela frågan II lärarnas bedömning av ele- vernas brister ifråga om förkunskaper. Frånvaro av brister kan alltså bero på antingen verkligt tillfredsställande kunskaper eller något av de alter- nativ, som nyss diskuterats för O-svar. Vilken tolkning som är den rik- tiga, framgår omedelbart vid en jämförelse med fråga I angående kraven på förkunskaper. Ett högt värde i fråga I ger alltså tolkningen tillfreds- ställande förkunskaper för lågt värde i fråga 11, medan lågt värde i fråga I ger den alternativa tolkningen för samma värde i fråga II.

En förändring i förhållande till kap. 4 bör redan här noteras, nämligen att antalet moment här utgör 47 i stället för 48. Av naturliga skäl har vid bearbetningen mom. 23 (allmänna bråk och decimalbråk i samma exem- pel) uteslutits. En separatredovisning av detta moment skulle lätt bli miss— visande, då ev. brister givetvis måste vara direkt beroende av värdet för det sämsta av de två momenten, vilka därigenom skulle ha blivit dubbel- redovisade. Skattningarna av mom. 23 är f. ö. approximativt lika med skatt- ningarna för det sämsta av de två momenten.

Som >>kritiska gränsvärden» har vi använt värdena 1,5 resp. 2,5, vilka, om man utgår från 1, markerar gränserna mot smärre brister resp. påtag- liga brister ifråga om färdighet hos flertalet elever i de bedömda grupperna.

B. Totalmaterialet

Antalet svar på frågan angående kunskapsstandarden är endast obetydligt lägre än på frågan om förkunskaperna (909 mot 919). Bortfallet fördelar sig jämnt på linjegrupperna.

Vi har först undersökt huruvida det i totalmaterialet föreligger någon säkerställd variation mellan enskilda moment inom huvudmomenten (jfr tab. 21) ifråga om bristernai förkunskaper, dvs. om vissa moment genom- gående kan anses uppvisa större brister än andra. Prövningen har på samma sätt som tidigare utförts med Friedmans tvåvägsvariansanalys av rang- ordningar (jfr ovan s. 101 f.). Resultatet framgår för enkät YMa av tab.

Tab. 107. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvudmo- ment avseende standarden pd elevernas förkunskaper i matematik i totala yrkesskole-

materialet Huvudmoment Moment nr 11 E(Rj)2 df 253- P Mekanisk räkning: Aritmetik.. 20—22, 59 4 2 839,5 3 20,37 "" » Ekvationer

m.m ....... 28—29, 42—43 4 2 866,5 3 21,99 ""

Sortförvandling .............. 24—27 4 2 891,5 3 23,49 *" Tillämpad räkning ............ 30—41 12 61 675,0 11 84,42 "* Geometri: Teorem o. konstrukt. 44—46 3 1 304,0 2 10,40 " » Planimetri .......... 47—52 6 8 131,0 5 22,31 *" » Stereometri ......... 53—57 5 5 111,0 4 24,44 *" Hjälpmedel .................. 58, 60—67 9 25 874,0 8 44,99 ""'

Tab. 108. Prövning av signifikansen mellan momentens rangordningar inom huvud- moment avseende standarden på elevernas förkunskaper i matematik i totala gymnasie-

materialet

Huvudmoment Moment nr 11 E(Rj)2 dt X?- P

Mekanisk räkning. Aritmetiku 20—22, 59 4 1 878,0 3 20,85 *" » Ekvationer

m m ....... 28—29, 42—43 4 1 774,0 3 13,05 " Sortförvandling .............. 24—27 4 1 769,5 3 12,71 " Tillämpad räkning ............ 30—41 12 37 020,0 11 43,96 *" Geometri: Teorem o. konstrukt. 44—46 3 831,5 2 7,94 '" » Planimetri .......... 47—52 6 5 054,5 5 12,52 * » Stereometri ......... 53—57 5 2 929,5 4 2,48 -— Hjälpmedel .................. 58, 60—67 9 16 692,0 8 38,20 *"

107 och för enkät GyMa av tab. 108. Av tabellerna framgår, att samtliga huvudmoment utom i ett fall (stereometri i GyMa) kännetecknas av signi- fikanta differenser mellan momenten ifråga om rangordningen i total- materialet. I tab. 109—110 har återgivits de moment i YMa resp. GyMa, vilkas medianer uppgår till eller överstiger den ovannämnda undre kritiska gränsen 1,5 och vilka alltså i totalmaterialet uppvisar värden motsvarande smärre brister eller mer. På samma sätt som i tab. 22 resp. 24 har signi- fikanser angetts mellan i rangordningen på varandra följande moment inom totalmaterial eller huvudgrupper av moment enligt prövningar med Wil- coxon-testet.

I de båda materialen är endast 2 av de 15 momenten över 1,5 gemen- samma, nämligen allmänna bråk samt huvudräkning och överslagsberäk- ningar, vilka toppar listan i YMa. Det bör noteras, att i GyMa finns bland de sex momenten samtliga tre inom den teoretiska geometrin. Medianvär- dena för samtliga moment återfinns nedan 1 tab. 111.

Vid tolkningen av sambanden mellan totalmaterialen i jämförelse med korrelationerna för fråga I angående kraven på förkunskaper är det nöd- vändigt att, utöver vad som ovan sagts angående sambanden med kraven ifråga om förkunskaper, ta hänsyn till fördelningarna av medianvärdena.

Tab. 109. Rangordning av matematikmoment," specifieerade. på huvudniömentfizppvi— sande smärre eller påtagliga bristerifråga om elevernas" förkunskaper i talal-a' yrkessk'öle- materialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten

Rang Median Mekan. 'räkn. Sortförvandl. Tillämp. räkn. Geömetri : Hjälpmedel 1 . 2,67 Allmänna bråk 2 2,59 Huvudr. o. överslagsb.

3 2,19 Reguladetri 4 2,16 Procent 5 2,15 Dekad. sort. 6 1 .95 Decimalbräk 7 1,85 Tid 0. vinklar _ 8 1,79 Ränta 9 1,78 . » Rabatt

. 10 1,68 Stycketal

1 1 1 ,54 Arb etsproblem

Tab. 110. Rangordning av matematikmoment, specificerade på huvudmoment, upp— visande smärre eller påtagliga brister ifråga om elevernas förkunskaper i totala gymnasiej materialet jämte resultat av signifikansprövning av differenser mellan momenten

Rang Median Mekan. räkn. Sortförvandl. Tillämp. räkn.| Geometri .Hjälpmedelv

1 2,48 Huvudr. o. överslagsb. 2 2,01 Bevisa teorem

3 1,83 Algebra

4—5 1,77 Allmänna bråk Förstå

teorem

6 1,70 Konstrukt.

Inom de båda materialen är fördelningarna, som framgår av fig. 25 re- lativt likartade, men den mycket sneda och hopträngda fördelningen i fråga II gör det svårt att i detta material komma upp till lika höga vär— den som det teoretiskt är tänkbart _— och också empiriskt funnet —— i fråga I. Den erhållna rangkorrelationen mellan totalmaterialen i yrkes- skole- och gymnasiematerialen ifråga om standarden på elevernas förkun- skaper uppgår till .36 (P ( .02). Den antyder ett svagt positivt samband mellan de båda materialen men lånar sig av ovannämnda skäl knappast till jämförelser med sambandet ifråga om kravstrukturen. Lika lite är det meningsfullt att redovisa en detaljerad signifikansprövning av de enskilda differenserna mellan de totala nivåvärdena. Däremot kan man få en upp- fattning om tendenserna i de båda totalmaterialen genom att beräkna hur många av de 47 momenten som i fråga I uppnådde kravnivå (median 2,5 och däröver) och därefter se, hur många av dessa som ifråga om brister uppnår eller överstiger det lägre gränsvärdet 1,5. I YMa uppgår denna pro—

Tab. 111. Utsträckt mediantest m.. in. av bedömningarna avseende standarden på elever- 1 .. nas förkunskaper i matematik i olika linjegrupper i yrkesskole- och gymnasiematerialen

(YMa resp.vaMa)

Huvudmom. Moment Nr 5134; x” di P Gäåfla 1” dl P Mek. räkn.: Hela tal ................ 20 1,41 49,12 9 *" 1,08 . 49,46 7 *" Aritmetik Decimalbråk ............ 21 1,95 30,10 9 *" 1,22 26,33 7 *"

Allmänna bråk .......... 22 ' 2,67 99,51 9 "* 1,77 13,98 7 — Huvudr. o. överslagsb.... 59 2,59 39,37 9 *" 2,48 40,06 7 "* Ekvationer Ekvationer, enkla ....... 28 1,41 115,30 9 *" 1,19 9,41 7 —-— m.m. » svåra ....... 29 (1,14) 23,60 9 " 1,45 47,70 7 "* Algebra ................ 42 (1,09) 56,86 9 "* 1,83 95,48 7 "* Kvadratrötter ........... 43 (1,11) 71,21 9 *" 1,21 126,77 7 *" Sortförvandling Dekadiska sorter ........ 24 2,15 28,22 9 *" 1,22 15,65 7 " Stycketal ............... 25 1,68 44,25 9 *** 1,12 29,96 7 *" . Tid och vinklar ......... 26 1,85 163,76 9 *** 1,19 24,58 7 *” Myntreduktioner ........ 27 (1,14) 20,66 9 * (1,06) 22,07 2 *" Procent ................ 30 2,16 56,52 9 *" 1,14 48,18 7 "" Ränta .................. 31 1,79 42,61 9 "' 1,08 76,73 7 "" Rabatt ................. 32 1,78 51,99 9 "* 1,10 77,37 7 "* Reguladetri ............ .. 33 2,19 40,52 9 "" 1,26 54,90 7 ”' Tillämpad Medeltal ................ 36 1,42 70,52 9 *** 1,08 21,63 7 ” räkning Arbetsproblem .......... 34 1,54 126,28 9 "" 1,15 13,09 7 — Blandningar ............ 37 1,43 68,50 9 *" 1,16 21,07 7 " Likformig rörelse ........ 39 1,26 169,48 9 *" 1,27 30,31 7 ”" Affärsräkning ........... 38 1,34 42,18 9 "* 1,09 43,73 7 "* Bolag .................. 35 (1,22) 31,14 9 "* 1,08 14,88 7 ' Växlar ................. 40 (1,13) 42,67 9 "* (1,05) 15,50 2 "" Aktier o. obligationer. . .. 41 (1,12) 27,67 9 " (1,05) 15,51 2 *" Geometri: Teorem att bevisa ....... 44 (1,09) 91,24 9 *" 2,01 64,68 7 *" Teorem m.m. » » förstå ........ 45 (1,14) 136,78 9 *** 1,77 78,30 7 "* Konstruktioner .......... 46 (1,15) 117,63 9 *** 1,70 67,52 7 *” Planimetri Rektangel .............. 47 1,41 197,35 9 "* 1,09 29,98 7 "* Parallelltrapets .......... 48 1,31 171,50 9 "* 1,19 41,89 7 '" Triangel ................ 49 1,41 224,09 9 *" 1,24 50,27 7 "* Cirkel .................. 50 1,48 239,83 9 ** 1,32 44,52 7 *” Regelb. månghörn.. . . . .. 51 (1,18) 105,10 9 *** 1,22 72,63 7 "* Längd- 0. ytskala ........ 52 1,32 135,56 9 "* 1,29 118,44 7 *" Stereometri Prisma ................. 53 1,28 185,39 9 "" 1,09 76,26 7 *** Pyramid ............... 54 (1,22) 160,56 9 "* (1,09) 80,55 7 *** Cylinder ................ 55 1,33 201,87 9 "* (1,10) 90,36 7 ”* Kon ................... 56 (1,22) 144,07 9 *” (1,10) 90,15 7 *" Klot ................... 57 (1,19) 126,55 9 "* (1,11) 98,73 7 *" Hjälpmedel Diagram ............... 58 (1,25) 78,15 9 "* 1,30 53,14 7 "” Tabeller ................ 60 (1,14) 30,71 9 *** 1,21 81,98 7 *" Räknesticka ............ 61 (1,06) 20,70 9 * (1,01) 0,00 1 Räknesnurra ............ 62 (1,04) 24,11 9 ** (1,01) 0,00 1 —— Räknemaskin ........... 63 (1,04) 17,86 9 * (1,01) 0,00 1 Fältmätningsövn..... . . .. 64 (1,04) 73,33 9 "" (1,01) 2,73 1 Skjutmått .............. 65 (1,08) 75,51 9 "* (1,02) 0,00 1 — Mikrometerskruv ........ 66 (1,07) 77,30 9 *** (1,02) 0,00 1 — Gradskiva .............. 67 (1,13) 105,18 9 "* 1,14 36,07 7 "*

Antal Krav på förkunskaper Antal Standard & förkunskaper 50 50 : g % ål)—å [+H—g :"" ' ': 250—i må 20—2 21)—; r--- ; : I" l l : ID'E _ " " ' lll—: _ r " - _ E : | " ' ' 1 _: u - - . E I . _ .. .r ' ' J ' ' E __| 0 _ l l l l i 0 _ 1 i | 1 | 0 | ?. 5 [+ 5 | 2 5 4 5 —-YMa SvarSulternativ —YMo Sva rsuliernoiiv ---Eun ---GgMu

Fig. 25. Fördelningar av medianerna i totalmaterialen i yrkesskole- och gymnasieenkäterna (YMa resp. GyM a) ifråga om dels krav, dels standard på elevernas förkunskaper i matematik

portion till ca 75 %, medan motsvarande värde för GyMa utgör ca 20 %, vilket alltså pekar mot en större relativ tillfredsställelse med elevernas för- kunskaper i gymnasiematerialet. Specifikation av ifrågavarande moment kan erhållas ur tab. 111, i vilken medianer för moment på ovannämnda kravnivå markerats genom kursivering, t. ex. hela tal 1,41. Medianer för moment på kravnivå under 1,5 har satts inom parentes, t. ex. i YMa algebra (1,09). I intet av dessa fall föreligger heller några medianer i fråga II över 1,5. Den ovannämnda tendensen mot större tillfredsställelse från gym— nasiehåll beträffande totalmaterialet motverkas inte heller av högre vär- den på de moment, som man verkligen klagar på. Detta framgår omedel— bart av en jämförelse mellan tab. 109 och 110, vilken senare f. ö. ock- så upptar ett betydligt färre antal moment över 1,5 än den förra tabellen.

C. Déferenser mellan utbildningslinjer

Utöver vad som ovan angetts angående medianvärdena har i tab. 111 upp— tagits resultat av signifikansprövning med det utsträckta mediantestet (jfr tab. 36) avseende grupperna av utbildningslinjer, i resp. material för de olika momenten. Av denna tabell framgår, att det föreligger vanligen mycket väl säkerställda signifikanta differenser mellan grupperna i samtliga mo- ment vad gåller YMa, och i alla moment utom enklare ekvationer samt vissa hjälpmedel vad beträffar GyMa.

Analysen av differenserna mellan utbildningslinjerna har, med hänsyn till önskvärdheten av att vi skall se bristerna i relation till kraven, utförts på i princip samma sätt som beträffande totalmaterialet. I tab. 112 har

Tab. 112. Brister ifråga om elevernas förkunskaper i matematik i yrkesskole- och gymna- siematerialen ( YMa resp. GyMa) i relation till kraven på förkunskaper i ämnet för olika linjegrupper ( Teckenförklaring i texten)

YMa GyMa Moment Nr M ME TB ÖI TMC J K Hu AI' RF Hg FSI Ss AIa RI3 HTL

Helatal .......... 20 b .. .. .. .. .. Decimalbråk ...... 21 b b b b h h h b b .. Dekadiska sorter.. 24 b b B h h h b b .. . . b .. b .. .. .. Allmänna bråk.... 22 B B B B b B h h . b b h h h h h h Huvudr. 0. översl.. 59 B B B B B B B b . B b B B B B b B Procenträkning... 30 B b B b b h h b .. .. . .. Reguladetri ....... 33 B B b b B h h h . . b b Stycketal ......... 25 b b D D .. .. h h . b b Tid och vinklar. . . 26 B B h h b b . . . . . h h Rabatt ........... 32 (h) h h h b b h h Ränta ............ 31 (h) (h) h h h b b b Medeltal .......... 36 h h (h) b b Rektangel ........ 47 h h h b Cirkel ............ 50 B B b b b .. b .. b Triangel .......... 49 B h h h b b .. b Längd- och ytskala 52 (h) (h) h h h h h Cylinder .......... 55 B b h h h Parallelltrapets. . .. 48 B (b) b b Prisma ........... 53 b (b) . h h Arbetsproblem. . . . 34 B h h (h) h . . . Blandningar ...... 37 (h) (h) (h) (b) b . b Affärsräkning ..... 38 (b) . . . . . Likformig rörelse. . 39 h h h Bolag ............ 35 . Enklare ekvationer 28 B B (b) Diagram ......... 58 . (h) h h h Pyramid ......... 54 (b) . b Kon ............. 56 h h Regelb. månghörn. 51 . b b b Klot ............. 57 (h) h Myntreduktioner. . 27 Växlar ........... 40 Aktier o. obligat. . 41 Tabeller .......... 60 h h Gradskiva ........ 67 Teorem att förstå . 45 h h h h b B Konstruktioner 46 b b b B b B Teorem att bevisa. 44 B b b B b B Svårare ekvationer 29 b h h h Kvadratrötter ..... 43 b b b b Algebra .......... 42 b B B B Skjutmått ........ 65 Mikrometerskruv.. 66 Räknesticka ...... 61 Räknesnurra ...... 62 Räknemaskin ..... 63 Fältmätningsövn. . 64

vi markerat medianvärdena för brister (b, B) för de moment vilka i fråga I har medianvärden över 1,5; vi har med andra ord tagit med moment även i kategorin goda orienteringskunskaper. I den mån brister förelig— ger, har b använts för smärre (1,5—2,4), B för påtagliga brister, i den mån brister ej föreligger har moment med krav på färdighetsnivå mar— kerats med två punkter (. .) övriga med en. Bristmarkering inom paren- tes (b) avser brister i de fall kraven ej når upp till klar färdighetsnivå. Utgångsvärdena i fråga I bygger på tab. 39. Med ledning av tabell 112 kan vi beträffande enkät YMa konstatera följande: 1. De moment som i totalmaterialet enligt tab. 109 uppvisade medianer