SOU 1963:19
Författningsutredningen
N ©) (;(
oå (- - CUL"
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
Iustitiedepartementet
Författningsu[redningen : VI
SVERIGES STATSSKICK
Del 4. BILAGOR
Stockholm 1963
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963
1.
10 11.
12.
13.
14.
15. 16.
1 . &
Anm. Om särskild tryckort ej angivas, iir tryckorten Stockholm.
Kronologisk förteckning
En teknisk institution inom Stockholms univer- sitet. Svenska Reproduktions AB. 114 5. E
. Kommunalförbundens lånerätt. Idun. 44 5. I. . Utrikesförvaltningens organisation och personal- behov. Idun. 90 5. U. . Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. Idun. 95 5. U.
Försvaräkostnaderna budgetåren 1963/67. Idun. 130 s. F
Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. Idun. 212 s. 1 . Utlännings tillträde till offentlig tjänst. Svenska
Reproduktions AB. 40 s. . Preliminär nationalbudgetJ för år 1963. Marcus.
IV+ 97 s. Fi. . Universitetens och högskolornas organisation
och förvaltning. Haeggström. 509 s. E. Unlversltetsväsendets organisation. Haeggström. 1905 E.
Uppsehållstillstånd m.m. för utländska stude- rande. Idun. 54 5. I. översättning av fördrag angående upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 5. H. Utbildning av lärare för jordbruk och skogs- bruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. Idun, 259 5. E. ändersökning av taxeringsutiallet. Idun. 155 s.
Vägen genom gymnasiet. Idun. 315 5. E. Förfatmingsutredningen: VI. Sveriges stats- skick. Del 1. Lagförslag. Idun. 206 s. Ju. Författningsutredningen: VI. Sveriges stats- skick. Del 4. Bilagor. Idun. 311 s. Ju.
Justitiedepartementet
Författningsutredningen: VI
SVERIGES STATSSKICK
Del 4. BILAGOR
IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1963
4. Siffran under ett överskottstal anger i ordningsföljd för regionen de enligt överskotten olika partier tillkommande 10 regionmandatcn. _
Klart är bl. a. att de antaganden som gjorts rörande samverkan C + F + H och som ligger till grund för kalkylen icke är de enda möjliga. Annorlunda gjorda antaganden kan i viss utsträckning leda till en förändrad mandattilldelning dessa tre partier emellan. Men det påverkar icke resultatet, om full samverkan förut- sätte-s. För det primära bedömandet av valsystemets användbarhet har sådana alternativa tabellutiräkningar som skett i Jansons undersökning icke företagits.
Påpekas bör också att metoden att behandla poströsterna innehåller en visser- ligen icke betydande felkälla. Metoden medför vissa mycket små avvikelser i fråga om totalantalet röster. Det är vidare all sannolikhet för att _ om möjlighet gives att portionera ut poströsterna på de kommuner eller städer dit de hör —- detta skulle väl kunna påverka resultatet av ortskretsvalet. Ett enda exempel för att illustrera detta. I Uppsala hade utfärdats för 1958 års extraval ej mindre än 2 480 röstlängdsutdrag. För respektive ortskrets skulle detta ha kunnat medföra en H-vinst, som nu bortsuddas genom den använda metoden.
För Malmöhus län har en undersökning kunnat göras beträffande den olika ut- sträckning, i vilken poströstning förekommer i stads- resp. landskommuner. Den har visat att poströstning använts i städerna i ungefärligen dubbelt så stor om- fattning.
Erfarenheten inskärpcr angelägenheten av att vid ett nytt valsätt söka få post- rösterna räknade för de olika ortskretsarna.
I tabell 4 redovisas det principiellt nya i den valsättskonstruktion som i det följande är fråga om. Primärval och omval förutsättes ha ägt rum enligt de an- tagna förutsättningarna, ett visst antal mandat har därvid erhållits av vart parti antingen genom absolut majoritet i primärvalet eller vid omval med därvid an- tagen samverkan.
Mot kalkyl 1 kan förutom förut understrukna brister också framföras en annan kritik vid jämförelse med ett proportionellt valsätt. Det är att ett parti icke kan tillgodogöra sig minoritetsröster i krets, där mandatet erövras med absolut majo- ritet av annat parti samt å andra sidan att det överskott av röster ett parti som primärt erövrar mandatet har utöver absolut flertal ick-e får någon som helst betydelse för valutgången.
Det är hänsyn till bägge dessa invändningar man söker ta genom att låta val- utfallet i regionkretsar bli beroende av redan uppnådda resultat i mandattill- delning. Har ett parti blivit lottlöst i både primär- och omval i de ortskretsar som tillhopa bildar en regionkrets, får det i regionvalet tillgodoräkna sig de adderade minoriteter det kunnat mobilisera i dessa ortskretsar. I förutsättningarna har an- tagits att samma röstsumma erhålles vid regionvalet som vid valet inom ortskret— sarna. Har ett parti erhållit mandat vid de båda omgångarna i ortskretsvalert, så reduceras dess röstsumma i regionvalet med den förut framräknade flertalskvoten för vart sålunda erhållet mandat. Har ett parti som med absolut majoritet vunnit mandat men har överskott över det i genomsnitt för regionen erforderliga fler-
Tabell 4. Mandatfördelning i regioner: 1958 års röstsiffror (vårvalet )
Region A. Sammanfattning:
Ortskretsar
ICIFIH
K S
Stockholms stad. . . Stockholms län. ... ..... . .
(DCF) Löv-d
14 —— 8 22 38
Regionkretsmandatens fördelning
Ortskretsmandat + regionkretsmandat
C
IFIH
IKIS
Proportionell 2 3
fördelning 1 4
10
1
8 12
4 2
1 26
Länsfördelning, överskottstal
1 3
48
10 11
1 25
48
II: III: 9—12
IV: 13—16
Stockholms stad . . .
v: 17-19 v1: 20—22 _ vu: 23_25 vm: 26—29
IX: 30-33
Stockholms län . . .
X: 34—38
C-röster
Översk.
F-röster
Översk.
H-röster K-röster
S—röster Översk.
1 208 (0) 1 311 (0) 1 247 (0) 1 114 (0)
906 (0)
1 021 (0)
716 (0)
9 086 —8 350 (1) 1 642 (0)
4116 (0)
1 208 1 311 1 247 1 114 1 021
906 716 736 1 642
4 116
15 129 (0) 14 633 (0) 15 557 _ 8 350 (1)
17 460 _ 16 700 (2)
11 286 _8 350 (1)
14 643 _ 8 350 (1) 12 580 (0) 11 516 — 8 350 (1) 14 516 (0) 14 018 (0)
15 129 (4) 14 633 (5)
7 207
760
2 936 6 293 12 580 3 166
14 516 (6) 14 018 (8)
12 628 (0) 12 013 (0) 13 534 (0) 22 541 _ 8 350 (1) 10 645 (0) 16 396 _ 16 700 (2)
26 302 _ 25 050 (3)
16 494 —— 16 700 (2)
16 996
——8 350 (1)
14 263 (0)
— 304
1 252 — 206 8 646
14 263 (7)
4 536
31 442 — 33 400 (4)
5 386
34 024 _ 33 400 (4)
6 328 (16 250)1
36 228 _ 25 050 (3)
3 395
26 109 _ 8 350 (1)
2 403
20 966 _ 16 700 (2)
2 611 1 221 (9 630)
20 386 (0) 11 825 (0)
1 432
24 725 (0)
3 726 3 791 (8 949)
29 938 _ 25 050 (3)
38 568 _41 750 (5)
_— 1 958 624 11 178
17 759 (3)
4 266
20 386 (2) 11 825 24 725 (1)
4 888
———3 182
. 3 S + 4 F + 3 H = 10 1 Additionen utvisar chansen att erhålla md genom att uppställa samma kandidat i flera regionkretsar.
Reglon B. Sammanfattning: Ortskretsmandat + regionkretsmandat
Ortskretsar G
F H K S
Södermanlands län...... Östergötlands län Jönköpings lan Kronobergs län Kalmar lan
HHCOHI trix—|
HNNNN G= HHMNM O
v—l =D
I
39
Regionkretsmandatens fördelning
CIFIHIKIS
2
Proportionell 1 2
fördelning — 5
10
11
7 12
1 2
19
Länsfördelning, överskottstal
— 7
49
9
7 12
21 49
C-röster
Översk.
F-rö ster
Översk.
H-röster
Översk.
K-röster
S-röster
Översk.
1:39—42 10 982 _ 3 560 (1)
Södermanlands län .
2 422
II: 43—45 3 000 (0)
III: 46—49
IV: 50—53 10 588
Östergötlands län. . —8 560 (1)
3 638 (0)
3 000 3 638 2 028
V: 54—56 10 058
— 8 560 (1)
10 694 — 8 560 (1) 11 224 (0)
8 410 (0)
10 387 (0)
1 498
' VI: 57—60 8 084 (0)
Jönköpings län. . . .
8 084
VII: 61—65 19 995
— 17 120 (2)
2 875
Kronobergs län. . . . .VIII: 66—70 21 380
— 17 120 (2)
4 260
IX171—74 15 579
_8 560 (1)
Kalmar län X: 75—77 10 447
— 8 560 (1)
7 019 1 887
7 367 _ 8 560 (1)
15 723 _17 120 (2)
16 080 — 8 560 (1)
9 841 _ 8 560 (1) 6 897 (0) 5 093 (0)
2 134 11 224 (8) 8 410
10 387 (10)
—1 193 —1 397
7 520 1 281 6 897 5 093
10 761 _8 560 (1)
6 827 (0)
14 571 (0) 15 094 —8 560 (1) 9 208 (0)
14 296 _ 8 560 (1)
16 369 — 17 120 (2)
19 052 —17 120 (2)
17 358 —17 120 (2)
11 569 — 8 560 (1)
2 201 6 827
14 571 (7)
6 534 9 208 5 736
— 751 1 932
238
3 009
32 924 — 8 560 (1)
32 609 _ 25 680 (3)
1 724
37 937 _ 34 240 (4)
1 994
33 805 — 17 120 (2)
1 223
25 821 — 8 560 (1)
30 904 — 8 560 (1) 29 540 (0)
1 339
33 327 (0) 34 248 _ 8 560 (1)
804
18 821 —8 560 (1)
24 364 (4)
6 920 3 697 16 685
17 261 (6)
22 344 (5) 29 540 (2) 33 327 (1)
25 688 (3)
10 261 (9)
7S+2
F+1H=10
Ortskretsar
Gotlands län.. Blekingelän Kristianstads län Malmö stad Malmöhuslän Hallandslän....................
N
I
Nv—co—d |
HM LO H 0 IHN N H © N N N ao
1
38
Regionkretsmandatens fördelning
C
IFI
H
IKIS
2
Proportionell fördelning
2 2
— 4
10
10
8
12
2
18
Länsfördelnin g, overskottstal
— 8
48
8 6
12 22 48
Gotlands län. . . . . .. I: 78— 79
Blekinge län. . ..... II: 83
III: 84— 87
Kristianstads län . .
IV: 88— 91
95. V I: 96— 99
Malmöhus län . . . .
VII: 100—103
VIII: 104—107
Malmö stad. . . . . .. IX: 108—110
Hallands län ...... X: 111—115
C—röster Översk.
F—röster
Översk.
H-röster
Översk.
K-röster
S-röster Översk.
9 820 — 17 560 (2) 7 087 (0) — 7 740 7 087
- 10 720
_8 780 (1) 1 940
15 094 _ 8 780 (1) . &. 659_(0)
6 314 3 659
12 407
—8 780 (1) 3 727
18 408
_ 8 780 (1) 9 628
855 (0) 855
1 028 (0)
27 600 _ 17 560 (2)
4 168 (0)
15 853 —8 780 (1)
14 193 _ 8 780 (1)
9 605 _8 780 (1)
11041 (0)
9 155 —8 780 (1)
11 454 _8 780 (1) 11 277 (0)
6 315 (0)
11 517 _ 8 780 (1)
4 168 7 078 5 413
825 11 041 375
2 674
11 277
6 315
2. 7.37 _
4 987 (0)
13 009 _ 8 780 (1)
14 017 _ 8 780 (1)
18 720 _ 17 560 (2)
21 771 _8 780 (1)
15 930 _ 8 780 (1)
12 168 _ 8 780 (1)
28 233 _ 17 560 (2) 12 078 (0) 16 760
— 8 780 (1)
4 987 4 229 5 237
12 991 (9) 7 150 3 388 10 673 12 078 (10)
7 9.80
9 835 (0)
36 301 _ 17 560 (2)
27 097 _ 8 780 (1)
.956
24 617 (0) 41 894 — 26 340 (3)
176
34 940 _ 8 780 (1)
26 536 _ 8 780 (1)
998
31 552 _ 17 560 (2)
876
30 671 —26 340 (3)
1 344
30 683 _ 8 780 (1)
9 835
19 141 (5)
18 317 (6) 24 617 (2)
15 554 (4)
26 160 (1)
17 756 (7)
13 992 (8)
4 331
21 903 (3)
8S + 2H=10
Region
D. Sammanfattning:
Ortskretsar | C
FIH
K S
Göteborg.................... Bohuslän Älvsborgs län....... Skaraborgs lån.............
IINMIO
NHMM G= WMI-”501 N
38
Regionkretsmandatens fördelning
Ortskretsmandat + reglonkretsmandat
C
IFIH
|K|S
2
Proportionell 2 2
fördelning — 4
10
7 1
14 11
1 2
16
Länsfördelning, överskottstal
— 6
48
6
13 11 18 48
Il
C-röster Översk. F-röster Översk.
H-röster
Översk.
K-röster
S-röster
Översk.
I: 116—119
Göteborg . . . . . . . 11: 120—123 4 (O)
2 (0) III: 124_127
IV: 128—131 6 997 (0)
Bohus län
6 997
v; 132—134 6 129 (0)
6 129
11 602
VI: 135_138 _ 8 420 (1)
3 402
VII: 139—142 14 084
Älvsborgs län . . .
VIII: 143—145 6 692 (0)
_ 8 420 (1) 5 664 6 692
IX: 146—149 17 036
— 16 840 (2)
636
Skaraborgs län .. X:150—153 13 672
_8 420 (1)
5 472
18 817 (0) 25 615 _ 16 840 (2)
24 035 _ 16 840 (2)
18 817 (5)
8 775 7 195
7 702 (0)
16 808 _ 16 840 (2) 10 839 (0)
17 581 _ 16 840 (2)
10 521 _ 8 420 (1)
13 881 _ 8 420 (1)
741
2 101 5 461
10 904 — 8 420 (1)
7 538 (0) 9 032 (0)
14 871 _ 8420 (1)
9 025 — 8 420 (1)
12 755 — 8 420 (1)
13 195 — 8 420 (1)
6 451
605
4 335 4 775
19 260
_ 16 840 (2)
15 801 —8 420 (1)
15 940
_8 420 (1)
12 573 _16 840 (2)
7 702
—32
10 839 (10)
2 484 7 538 9 032 2 420 7 381 7 520
—4 267
7 312
30 856 _ 33 680 (4)
4 196
21 871 (0)
6 480 (17 988)1
2 226
28 842 _ 16 840 (2)
21 103 _ 8 420 (1)
22 345 _ 16 840 (2)
621
30 521 — 16 840 (2) 30 044 (0)
1 282
982
22 016 _8 420 (1)
19 000 (0)
1 023
24 660 (0)
—2 824
21 871 (3)
12 002 (9)
12 683 (8)
5 505
13 681 (6) 30 044 (1)
13 596 (7) 19 000 (4) 24 660 (2)
1 Se under region A.
BS+1F+1H=10
Ortskretsar C
:|:
Värmlands län.. Örebro lan Västmanlandslän.................. Uppsala län..... Kopparbergs lan
COLDCDHCO !
HHIHv—l tr HHINH ln HHHHH I!)
24 38
C
IFIH
lxls
1
Proportionell 2 2
fördelning _- 5
10
5 1 7 7 3 2
29
Länsfördelning, överskottstal
— 4
48
5 8 7
28 48
Regionkretsmandatens fördelning
C-röster
Översk.
F-röster
Översk.
H-röster | Översk.
K—röster
S-röster Översk.
1: 154—156 4 021 (0)
.. .. II: 157—159 Varmlands lan. . . 7 351
111: 160—162 6 601 (0)
IV: 163——166
Örebro län. . . . ..
_ 8 120 (1) 9 249 (0)
4 021
— 769 6 601
9 249 (8)
V: 167—170 8 829
_ 8 120 (1)
VI: 171—174
Västmanlands län 9 170 (0)
VII: 175—177
709
9 170 (9)
4 608 (0)
Uppsala län. . . . . .VIII: 178—182 12 714
— 8 120 (1)
IX: 183—186 6 627 (0)
4 608 4 594 6 627
Kopparbergs län .
X: 187—191 12 620
_8 120 (1)
4 500
6 412 (0)
8 951 (0)
6 790 —8 120 (1) 9 298 (0) _ 8 120 (1)
15 278 _ 8 120 (1)
11 007
6 645 (0)
14 188 —8 120 (1)
9 791 — 8 120 (1)
12 421 (0)
8 951 (10) 6 412
—1 330 7158
9 298 (7) 2 887 6 645 6 068 1 671
12 421 (5)
11 062
—8 120 (1) 2 942
7 442 (0) 7 442 8 647 (0) 8 647
11 286
—8 120 (1) 3 166
6 672 (0) 6 672 8 853 (0) 8 853 4 760 (0) 4 760
15 212
— 16 240 (2) — 1 028 8 097 (0) 8 097 9 678
— 8 120 (1) 1 558
2159
28 345 — 16 240 (2)
2120
24 578 _ 16 240 (2)
4 003 (8 282)1
25 588 _ 16 240 (2)
35 308 _ 16 240 (2)
1 655
38 485 _ 24 360 (3)
30 701 _ 24 360 (3)
1 825
31 156 _24 360 (3)
41 697 —8 120 (1)
2 042 2 980
31 147 —24 360 (3)
39 237 _ 24 360 (3)
12 205 (6)
8 338 9 348
19 068 (2)
14 125 (4)
6 341 6 796
33 577 (1)
6 787
14 877 (3)
* Se under region A.
55+3F+2C=10
Region F
Sammanfattning:
Ortskretsar
F H K 5
Gävleborgs län. . . . . . ..... . ........ Västernorrlands län. . . . . . . . . . .
Jämtlands län. . Västerbottens län.
Norrbottens lan
OOOCOQ'OO |
IHHIIN
| 32 37
Regionkretsmandatens fördelning
Ortskretsmandat + regionkretsmandat
CIFIHIKIS
1
Proportionell fördelning
2 1 1 5
10
3 2 4 2 2 1
1 37
Länsfördelning, överskottstal
2 3
47
4 4 2
2 35
47
Gävleborgs län ..
Västernorrlands l.
Jämtlands län. ..
Västerbottens län
Norrbottens län . .
I: 192—194
II: 195—197
III: 198—200
IV: 201—204 V: 205—209 VI: 210—213
VII: 214—217
VIII: 218—220
IX: 221—224
X: 225—228
C-röster Översk.
F—röster ' Översk.
H-röster
Översk.
K-röster
S-röster Översk.
3 115 (0) 5 640 (0)
10 523 (0)
6 483 (0)
16 539 —8 350 (1)
12 609 _8 350 (1) 13 368 (0)
6 167 (0) 7 497 (0) 4 006 (0)
3 115 5 640 10 523
(8) 6 483
8 189 4 250
13 368 (4)
6 167 7 497 4 006
7 157 (0) 6 394 (0)
8 990 (0) 8 990 7 157 6 394
10 619 (0) 10 619 (7)
10 215 (0)
12 077 (5)
12 077 (0) 10 215 (9)
15 912 — 8 350 (1) 7 562
_ 8 350 (1) 4 318 (0)
10 354 2 004
5 283 (0) 5 283 4 318
6 624 (0) 4 889 (0) 4 172 (0) 7 333 (0) 9 679 (0) 11 745 (0)
12 036 _8 350 (1)
5 632 (0) 9 125 (0) 6 369 (0)
6 624 4 889 4 172 7 333 9 679 (10)
11 745 (6)
3 686 5 632 9 125 6 369
3 214
28 331 _ 25 050 (3)
3281
4 196
30 539 _ 25 050 (3)
5 489
3 864
(11 274)1
20 340 —25 050 (3)
3 886
34 136 _ 33 400 (4)
—4 710
736
5 538 (9 424)
49 145 _ 33 400 (4)
38 897 _ 25 050 (3)
917 916
34 934 _ 16 700 (2)
21 514 _16 700 (2)
7 403
35 774 _ 33 400 (4)
11 660 (19 063) 27 308
_ 33 400 (4)
15 745 13 847 (3)
18 234 (1)
4 814 2 374
—6 098
38+3F+2C+2H=10
talet, så blir sådant överskott, summerat för de i regionkretsen ingående ortskret— sarna, tillgodoräknat vid regionvalet.
Det är de på så sätt framräknade överskottstulen som avgör regionvalets ut— gång. Mandaten fördelas i ordning efter överskottstalens storlek, således enligt en majoritetsvalprincip. I sammandragstabeller har också angivits hur proportionell fördelning enligt uddatalsregel av de 10 regionmandatcn skulle utfalla.
Sammandragen innehåller också en tredje mandatfördelning, också nu enligt överskottstalens storleksordning men efter regionmandatens ntproportionering på länen. Detta i syfte att starkare tillgodose mandatens regionala spridning.
Dessa regionblad återges här endast för valsiffror-na 1956. Antalet röster som de olika beräkningarna grundar sig på redovisas av utrym- messkäl blott för 1960: se tabell 8 samt bilaga 5. Procentuell partifördelning är i denna PM införd för båda valen 1958 och 1960 tabell 6—8. För 1956 års val hänvisas till Jansons publicerade utredning.
Valsiffrocrna från 1956 har föranlett dubbla tabelluppställningar. Den första på basis av Jansons valkretsindelning i 231 kretsar, den senare grundad på en om- räkning till den kretsindelning med 228 kretsar som här förut redovisats, detta för att göra kalkylresultaten mer jämförbara med dem för valen 1958 och 1960. Det är detta senare tabellsammandrag som här återges.
Ändringen av indelningen i valkretsar begränsar sig visserligen till 5 län, men i verkligheten har med anledning av ändrade valdistrikt, detaljsiffror måst nyut- räknas inom betydligt fler län.
Tabell 5. Sammanfattning av mandatfördelning [ ortskretsar och regionkretsar: röst- siffror från 1956 års val
(: | F | H K 3 S:a Ortskretsar
Region A .......... 1 15 6 — 16 38 B .......... 5 6 9 — 19 39 C ........... 6 7 8 — 17 38 D .......... 5 14 8 — 11 38 E .......... 1 9 2 — 26 38 F .......... 1 4 2 — 30 . 37
19 55 35 — 119 228
Regionkretsar, länsfördelning, överskottstal
Region A .......... — 4 1 1 4 10 B .......... — 2 2 — 6 10 C ........... — 2 1 — 7 10 D .......... — 3 _- 1 6 10 E .......... 1 2 1 1 5 10 F. . 1 3 — 2 4 10
21 71 40 5 151 288
Regionkretsar, proportionell fördelning
Region A ........... — 2 3 1 4 10 B .......... 1 2 2 — 5 10 C ........... 1 2 2 — 5 10 D .......... 1 3 2 — 4 10 E .......... 1 2 1 1 5 10 F .......... 1 2 1 1 5 10
24 68 46 3 147 288
Då kalkylerna för 1958 års båda val utförts enligt samma system som det för 1956 redovisade kan framställningen av detta tabellarbete väsentligt förkortas. Uppmärksamhet kommer att fästas vid vissa specialproblem.
Kretsindelningen har behållits oförändrad för valen 1958—1960 utom beträffan- de Göteborgs stad. Antalet valdistrikt har där minskats med 10 år 1960, vilket nödvändiggör en viss omgruppering av valdistrikten, dock utan ändring av an- talet ortskretsar.
Tabellerna över mandattilldelningen i de olika regionerna är gjorda enligt samma förutsättningar som i kalkylerna för tidigare val, dock med en viss förenk- ling i avseende å den flertalskvot som använts. Här har nämligen använts en av— rundad siffra (9 000) för hela riket. Härigenom uppkommer icke någon ändring av ordningsföljden mellan de överskottstal som uppstår. Mandatfördelningen på— verkas alltså icke. Ett sådant riksmedeltal förutsätter avslutad s-ammanräkning av rösterna för hela riket. För regionmyndigheten är regionens antal röster direkrt tillgängligt, vilket varit den praktiska anledningen till speciellt framräknade fler— talskvoter per region.
Jämförelse mellan majoritetsval enligt här använd metod och proportionell uddatalsmetod utvisar i fråga om 1960 års valsiffror:
G F H K S Majoritetsval . . . . 5 9 7 5 34 Proportionellt val 8 10 10 3 29
Differenserna, som beträffande S är vad man kunde vänta, är rätt anmärknings- värda särskilt i fråga om K—mandaten. Utfallet ger anledning begrunda möjlig- heten att överskottstwawlsmctoden kan medföra verkningar som ter sig slumpartade. _ Sådana iakttagelser har även tidigare gjorts. För att reducera dylika möjligheter har länsfördelning av regionmandatcn tillämpa-ts före mandatutdelniugen efter överskottstal. Sagda möjlighet synes ändock kunna kvarstå, om man tillåter parti nominera kandidat i flera regionkretsar.
Effekten av vinst eller förlust av 5 % resp. 2 % av de röstande är särskilt ut- räknad för det största partiet. Det må räcka att notera förlusten för S, som vid —2 % förskjutning utgör max. 28, min. 3 i ortskretsarna i första valomgången. Vid —5 % åter blir motsvarande siffror max. 51, min. 11. Det faktiska utfallet är beroende av hur K-rösterna påverkar valutgången.
Uträknats har också valutfallet därest C + F + H samverkade i samtliga valkret- sar. thtoförskjutningen bleve då blott 1 mandat.
En fråga som det i detta sammanhang fanns anledning uppställa har varit denna: Är det icke möjligt för ett parti att förrycka valresultatet genom att ni- nyttja möjligheten att uppträda, helt eller delvis, som s. k. särskild väljargrupp. Beräffande regionvalet är denna möjlighet i förutsättnxiugarna utesluten genom bestämmelsen att i detta val särskild väljargrupp ej kan förekomma, allenast i riksdagen organiserat parti. Men för ortskretsval lämnas möjligheten öppen. Studium har ägnats däråt. Av experimentexempel har framgått, att detta är för- bundet med risker i fråga om den slutliga man-datfördelningen, risker som det är svårt att förutse. Däntill kommer en annan sak. Med de regler för nominerings- förfarandet utredningen utgår ifrån kommer ett parti som söker utnyttja en dylik möjlighet genom sin egen redogörelse för sitt nomineringsförfarande att avslöja sig själv.
En annan punkt som bör uppmärksammas är vilken roll partiinsatser kommer att spela och om den avsedda förstärkningen av personvalprincipen kommer att bli av helt sekundärt värde. Förutsättningarna talar ju om att valsedel till kandi- datnamnet har tillägget »anmäld av —», av G, F, H, K eller S. Mer än i nuvarande
proportion-alism kan partiinflytandet icke göra sig gällande. Det blir då mindre i själva valhandlingen än i nomineringsproceduren en kandidats personliga förut- sättningar spelar en väsentlig roll. Och här inträder ju en avgörande förändring, då listvalsystemet slopas. Då valet sker i enmanskretsar — det gäller både orts- krets- och regionkretsval _ bör nämligen kandidatens person komma mer än nu i förgrunden.
Tabell 6. Orlskretsar och regionkrelsar: röstsiffror från vårvalet 1958
Mandatfördelning i sammandrag
Region C | F | H | K | S | Summa 1. Proportionell fördelning mellan partier inkl. regionmandat
A ........................ 1 8 12 1 26 48 B ........................ 11 7 12 _ 19 49 C ........................ 10 8 12 — 18 48 D ....................... 6 15 11 — 16 48 E ........................ 5 7 7 —— 29 48 F ........................ 3 4 2 1 37 47
36 49 56 2 145 288
II. Proportionell fördelning mellan länen, utnyttjande av alla överskottstal
A ........................ 1 10 11 1 25 48 B ........................ 9 7 12 — 21 49 C ........................ 8 6 12 —— 22 48 D ....................... 6 13 11 —— 18 48 E ........................ 5 8 7 —— 28 48 F ........................ 4 4 3 1 35 47
33 48 56 149 288
Tabell 6 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkrelsar
G F | H | K 5 K + 5
Stockholms stad 1 1,9 21,0 16,3 8,3 52,5 60,8 1 2 2,0 23,0 19,6 6,6 48,8 55,4 3 1,6 23,8 18,7 7,7 48,3 56,0 4 1,9 25,3 22,8 5,4 44,6 50,0 1,9 23,3 19,4 7, 48,4 55,4 5 2,1 23,8 21,5 5,5 47,1 52,6 II 6 2,1 22,1 18,6 7,2 50,0 57,2 7 1,8 20,0 14,6 9,8 53,8 63,6 8 1,8 20,7 16,0 9,9 51,6 61,5 1,9 21,7 17,9 8,0 50,5 58,5 9 1,9 20,4 16,6 8,7 52,4 61,1 III 10 1,6 20,7 15,8 9,1 52,8 61,9 11 1,4 20,5 17,7 8,7 51,7 60,4 12 1,9 24,0 24,5 8,1 41,5 49,6 1,7 21,3 18,6 8,7 49,7 58,4 13 1,7 26,2 34,8 4,2 33,1 37,3 IV 14 1,8 24,7 26,6 5,7 41,2 46,9 15 1,5 22,0 19,6 6,8 50,1 56,9 16 1,2 26,1 48,3 2,1 22,3 24,4 1,6 24,7 31,9 4,8 37,0 41,8 17 2,0 22,0 19,3 6,0 50,7 56,7 V 18 2,0 26,8 27,6 4,1 39,5 43,6 19 2,7 24,3 21,9 5,4 45,7 51,1 2,2 24,4 23,0 5,1 45,3 50,4 20 1,6 26,5 35,4 4,5 32,0 36,5 VI 21 1,5 27,0 26,0 5,3 40,2 45,5 22 1,8 26,3 29,2 4,7 38,0 42,7 1,6 26,6 29,8 4,9 37,1 42,0 23 1,4 21,8 43,6 3,3 29,9 33,2 VII 24 1,3 24,3 51,7 2,3 20,4 22,7 25 1,4 25,5 54,3 1,3 17,5 30,5 1,4 23,9 50,0 2,3 22,4 24,7
Stockholms län 26 24,8 12,1 19,0 2,1 42,0 44,1 VIII 27 18,7 15,5 18,2 2,3 45,3 47,6 28 11,2 22,2 25,8 1,8 39,0 40,8 29 3,8 23,1 39,4 2,7 31,0 33,7 14,3 18,2 26,1 2,3 39,1 41,4 30 1,7 21,2 45,4 2,2 29,5 31,7 IX 31 2,2 21,7 23,2 7,4 45,5 52,9 32 2,3 20,4 18,6 7,2 51,5 58,7 33 3,4 23,6 20,5 4,5 48,0 52,5 2,5 21,7 25,4 5,6 44,8 50,4 34 3,7 21,8 14,9 8,6 51,0 59,6 35 1,9 18,7 24,6 5,3 49,5 54,8 X 36 9,5 17,9 14,4 5,0 53,2 58,2 37 10,3 17,7 19,5 2,7 49,8 52,5 38 2,6 18,1 20,5 4,2 54,6 58,8 5,5 18,7 19,1 5,1 51,6 56,7
Tabell 6 (forts.). Procentuell röstfördelning i orlskrelsar och regionkrelsar
G F H I K ! S K + 8 Södermanlands län 39 3,8 17,3 17,8 _ 61,1 61,1 I 40 24,7 12,1 14,1 _ 49,1 49,1 41 19,7 15,2 15,7 _ 49,4 49,4 42 18,3 20,3 18,1 _ 43,3 43,3 16,8 16,4 16,4 _ 50,4 50,4 43 3,2 21,1 12,0 _ 63,7 63,7 II 44 2,5 23,2 12,4 _ 61,9 61,9 45 11,0 18,6 13,8 _ 56,6 56,6 5,6 20,9 12,7 _ 60,8 60,8 Östergötlands län 46 12,6 10,4 14,0 1,7 61,3 63,0 III 47 2,1 13,1 26,4 3,0 55,4 58,4 48 3,5 14,0 26,0 2,9 53,6 56,5 49 3,4 13,5 21,8 3,0 58,3 61,3 5,5 12,7 22,0 2,6 57,2 59,8 50 24,7 9,9 19,5 1,2 44,7 45,9 IV 51 3,2 18,7 24,1 4,2 49,8 54,0 52 3,1 19,0 24,6 4,0 49,3 53,3 53 23,7 11,8 16,8 2,3 45,4 47,7 14,7 14,5 21,0 2,8 47,0 49,8 54 8,1 16,4 16,4 3,9 55,2 59,1 V 55 21,4 13,9 17,9 1,9 44,9 46,8 56 26,7 10,7 17,0 1,0 44,6 45,6 . 18,7 13,7 17,2 2,3 48,1 50,4 Jönköpings län 57 19,4 23,9 22,1 _ 34,6 34,6 VI 58 3,1 21,6 17,4 _ 57,9 57,9 59 3,5 24,9 24,8 _ 46,8 46,8 60 21,1 20,8 18,6 _ 39,5 39,5 11,7 22,8 20,7 _ 44,8 44,8 61 22,7 23,4 20,5 _ 33,4 33,4 62 27,6 18,5 20,4 _ 33,5 33,5 VII 63 16,5 22,6 19,1 _ 41,8 41,8 64 21,8 20,5 23,0 _ 34,7 34,7 65 33,6 13,3 16,8 _ 36,3 36,3 24,4 19,6 20,0 _ 36,0 36,0 Kronobergs län 66 27,4 9,6 18,2 _ 44,8 44,8 67 10,3 17,5 26,4 _ 45,8 45,8 VIII 68 33,7 7,0 21,6 _ 37,7 37,7 69 28,7 10,0 26,3 _ 35,0 35,0 70 27,9 15,0 21,5 _ 35,6 35,6 25,5 11,8 22,8 _ 39,9 39,9 Kalmar län 71 16,0 9,1 22,6 2,7 49,6 52,3 IX 72 35,0 7,9 18,0 1,0 38,1 38,2 73 12,8 11,6 25,6 1,1 48,9 50,0 74 19,8 8,1 25,5 2,2 44,4 46,6 20,1 9,1 23,0 1,8 45,4 47,2
Tabell 6 (forts.).
Procentuell röstfördelning i orlskretsar och regionkrelsar
(: | F | H I K 5 K + 5 Kalmar län 75 26,1 8,6 24,0 2,0 39,3 41,3 X 76 2,8 15,0 27,9 2,4 51,9 54,3 77 40,3 9,3 22,0 0,6 27,8 28,4 22,4 10,8 24,8 1, 40,3 42,0 Gotlands län I 78 19,0 12,9 20,6 _ 47,5 47,5 79 47,4 15,9 14,4 _ 22,3 22,3 34,1 14,5 17,3 _ 34,1 34,1 Blekinge län 80 0,8 34,0 16,1 _ 49,1 49,1 II 81 18,8 22,4 17,0 _ 41,8 41,8 82 12,4 14,9 16,6 _ 56,1 56,1 83 6,6 18,2 21,7 _ 53,5 53,5 9,9 22,0 18,1 _ 50,0 50,0 Kristianstads län 84 23,7 20,3 23,5 _ 32,5 32,5 111 85 23,1 23,7 22,0 _ 31,2 31,2 86 7,2 24,5 24,3 _ 44,0 44,0 87 12,7 17,5 15,0 _ 54,8 54,8 16,3 21,5 21,2 _ 41,0 41,0 88 25,4 15,0 19,8 _ 39,8 39,8 IV 89 20,0 16,1 27,5 _ 36,4 36,4 90 23,5 13,3 29,1 _ 34,1 34,1 91 20,4 12,2 32,9 _ 34,5 34,5 22,0 14,2 27,6 _ 36,2 36,2 Malmöhus län 92 14,0 12,4 23,3 — 50,3 50,3 V 93 0,5 17,9 42,7 1,2 37,7 38,9 94 1,2 12,8 21,6 2,2 62,2 64,4 95 3,1 12,6 22,5 1,3 60,5 61,8 4,6 13,9 27,5 1,2 52,8 54,0 96 29,6 7,5 16,2 — 46,7 46,7 VI 97 15,2 12,4 19,4 _ 53,0 53,0 98 2,9 18,8 32,6 0,8 44,9 45,7 99 25,4 9,7 16,8 _ 48,1 48,1 17,1 12,7 21,9 0,2 48,1 48,3 100 14,5 15,0 18,5 _ 52,0 52,0 VII 101 23,1 14,9 16,7 _ 45,3 45,3 102 39,1 15,5 17,1 _ 28,3 28,3 103 31,3 21,5 18,8 _ 28,4 28,4 26,8 16,7 17,8 _ 38,7 38,7 Malmö stad 104 1,3 16,4 45,0 1,1 36,2 37,3 VIII 105 1,4 15,1 32,9 1,8 48,8 50,6 106 1,7 13,0 23,6 1,8 59,9 61,7 107 0,3 17,8 55,1 0,7 26,1 26,8 1 2 15,5 38,7 1 4 43,2 44,6
Tabell 6 (forts.).
Procentuell röstfördelning i orlskretsar och regionkrelsar
F H 5 K + S Malmö stad 108 12,7 29,8 53,8 59,2 IX 109 11,6 18,4 66,9 68,7 110 12,9 23,5 59,2 60,8 12,4 23,7 60,2 61,9 Hallands län 111 9,1 16,2 26,4 26,9 112 20,4 23,2 49,5 54,4 X 113 7,1 18,8 33,1 33,7 114 14,9 18,1 39,7 41,1 115 12,9 18,2 23,1 23,5 13,1 19,1 34,9 36,4 Göteborgs stad 116 28,2 11,1 49,6 50,7 I 117 22,5 8,3 53,2 69,2 118 35,0 14,5 8,9 41,6 50,5 119 31,7 14,3 8,5 45,5 54,0 29,1 11,9 11,3 47,7 59,0 120 36,0 15,3 6,6 42,1 48,7 11 121 40,5 32,2 5,1 22,2 27,3 122 34,6 25,5 6,7 33,2 39,9 123 38,4 25,1 6,2 30,3 36,5 37,4 24,6 6,1 31,9 38,0 124 38,9 21,5 6,5 33,1 39,6 III 125 29,4 10,5 13,2 46,9 60,1 126 30,8 11,6 11,4 46,2 57,6 127 38,7 18,7 5,2 37,4 42,6 34,3 15,4 9,2 41,1 50,3 Bohus län 128 30,2 13,2 7,6 45,5 53,2 IV 129 28,5 15,5 5,4 40,6 46,0 130 26,1 22,7 1,4 32,1 33,5 131 36,1 23,2 0,2 23,5 23,7 29,9 18,5 3,8 35,9 39,7 132 23,2 16,6 1,6 51,8 53,3 V 133 20,4 13,1 1,4 57,4 58,8 134 23,3 18,6 0,5 32,3 32,8 22,3 16,0 1,2 47,5 48,7 Älvsborgs län 135 22,9 14,8 _ 43,9 43,9 VI 136 13,8 18,4 _ 27,2 27,2 137 23,2 13,2 _ 52,6 52,6 138 24,9 9,0 _ 63,5 63,5 21,3 13,9 _ 46,9 46,9 139 25,1 14,4 _ 43,1 43,1 VII 140 28,2 23,6 _ 33,1 33,1 141 14,4 34,5 1 3 31,4 32,7 142 8,6 26,5 1 8 42,9 44,7 18,8 24,4 0 8 38,1 38,9
Tabell 6 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkrelsar
C F H I K S K + S Älvsborgs län 143 2,4 18,0 35,1 2,8 41,7 44,5 VIII 144 2,1 15,9 24,1 4,2 53,7 57,9 145 27,4 15,7 28,1 0,5 28,3 28,8 12,2 16,5 28,8 2,3 40,2 42,5 Skaraborgs län 146 33,3 17,7 31,8 0,5 16,7 17,2 IX 147 18,7 21,9 18,0 4,0 37,4 41,4 148 24,3 20,9 22,5 0,6 31,7 32,3 149 27,3 17,4 24,5 0,9 29,9 30,8 25,8 19,4 24,3 1,5 28,9 30,4 150 22,8 19,3 19,2 1,2 37,5 38,7 X 151 16,5 22,6 20,0 2,4 38,5 40,9 152 20,2 19,1 19,8 1,8 39,1 40,9 153 25,3 19,6 18,0 0,8 36,3 37,1 21,0 20,3 19,3 1,6 37,8 39,4 Värmlands län 154 11,8 16,6 18,2 3,6 49.8 53,4 I 155 9,2 12,6 13,3 4,7 60,2 64,9 156 2,0 19,4 27,8 3,7 47,1 50,8 7,4 16,4 20,3 3,9 52,0 55,9 157 8,3 11,6 11,0 5,9 63,2 69,1 II 158 20,3 11,7 13,8 4,1 50,1 54,2 159 19,4 16,8 22,3 3,0 38,5 41,5 15,3 13,4 15,6 4,4 51,3 55,7 160 11,6 18,1 16,5 5,9 47,9 53,8 III 161 20,3 12,1 21,2 6,2 40,2 46,4 162 6,7 8,8 12,7 11,2 60,6 71,8 12,8 13,2 16,7 7,8 49,5 57,3 Örebro län 163 3,5 23,6 17,9 _ 55,0 55,0 IV 164 3,6 29,7 16,1 _ 50,6 50,6 165 18,7 19,7 13,5 _ 48,1 48,1 166 26,2 16,8 15,1 _ 41,9 41,9 12,8 22,6 15,6 _ 49,0 49,0 167 12,3 11,9 10,0 _ 65,8 65,8 V 168 17,9 15,5 9,7 _ 56,9 56,9 169 8,2 16,0 10,7 _ 65,1 65,1 170 19,2 15,7 12,0 _ 53,1 53,1 14,0 14,7 10,5 _ 60,8 60,8 Västmanlands län 171 1,8 19,6 13,7 4,4 60,5 64,9 VI 172 3,2 23,7 19,7 2,4 51,0 53,4 173 17,9 15,7 11,6 2,3 52,5 54,8 174 28,4 15,1 13,8 2,2 40,5 42,7 14,9 17,9 14,5 2,7 50,0 52,7 175 4,8 11,7 8,4 3,9 71,2 75,1 VII 176 10,6 13,5 10,2 4,1 61,6 65,7 177 12,7 15,5 10,4 3,2 58,2 61,4 9,4 13,6 9,7 3,7 63,6 67,3
Tabell 6 (forts.).
Procentuell röstfördelning i orlslcrelsar och regionkretsar
G F H K S K + S Uppsala län 178 21,1 13,5 19,1 _ 46,3 46,3 179 4,5 24,2 30,9 _ 40,4 40,4 VIII 180 5,1 20,3 17,6 _ 57,0 57,0 181 33,3 12,3 14,0 _ 40,4 40,4 182 16,0 13,3 9,1 _ 61,6 61,6 15,1 16,9 18,2 _ 49,8 49,8 Kopparbergs län 183 12,6 14,1 10,2 5,3 57,8 63,1 IX 184 20,1 15,6 12,7 3,2 48,4 51,6 185 5,5 24,0 21,9 2,2 46,4 48,6 186 4,2 14,9 11,9 3,5 65,5 69,0 11,5 17,0 14,0 3,5 54,0 57,5 187 21,1 13,7 8,7 5,5 51,0 56,5 1188 6,8 13,8 11,7 4,6 63,1 67,7 )( 189 14,4 15,6 13,4 3,7 52,9 56,6 190 20,1 20,7 15,5 2,4 41,3 43,7 191 20,2 17,6 14,1 2,9 45,2 48,1 16,4 16,1 12,6 3,9 15,0 54,9 Gävleborgs län - 192 1,5 25,2 20,4 3,2 49,7 52,9 1 193 4,8 14,3 8,4 6,6 65,9 72,5 194 12,7 13,1 9,5 9,8 54,9 64,7 6,2 17,9 13,2 6,4 56,3 62,7 195 6,6 12,1 9,9 5,2 66,2 71,4 11 196 10,3 11,7 8,5 10,7 58,8 69,5 197 17,0 18,4 9,6 8,4 46,6 55,0 10,8 13,7 9,3 8,0 58,2 66,2 198 27,7 10,5 8,2 9,9 43,7 53,6 111 199 21,4 15,3 9,9 9,7 43,7 53,4 200 20,2 16,9 9,6 5,8 47,5 53,3 23,2 14,1 9,3 8,5 44,9 53,4 Västernorrlands län 201 17,3 13,9 8,4 6,4 54,0 60,4 IV 202 15,6 14,3 9,5 4,9 55,7 60,6 203 6,3 14,9 8,4 9,4 61,0 70,4 204 2,5 25,5 21,4 3,9 46,7 50,6 10,4 17,0 11,7 6,2 54,7 60,9 205 18,7 16,0 16,2 4,3 44,8 49,1 206 16,5 7,8 6,9 11,9 56,9 68,8 V 207 19,1 8,2 10,7 5,6 56,4 62,0 208 23,4 13,0 7,7 4,3 51,6 55,9 209 11,4 19,6 10,6 3,7 54,7 58,4 17,8 13,0 10,4 6,0 52,8 58,8 Jämtlands län 210 20,4 9,6 12,9 _ 57,1 57,1 VI 211 18,9 14,2 13,1 _ 53,8 53,8 212 8,8 18,9 25,5 _ 46,8 46,8 213 20,3 13,0 12,7 — 54,0 54,0 17,2 13,9 16,0 _ 52,9 52,9
Tabell 6 (forts.).
Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
G F H I K 5 K + S Västerbottens län 214 20,2 22,1 14,6 0,5 42,6 43,1 VII 215 3,1 25,4 18,0 1,6 51,9 53,5 216 28,2 22,0 15,2 0,6 34,0 34,6 217 12,6 14,8 15,4 2,2 55,0 57,2 17,3 20,6 15,6 1,2 45,3 46,5 218 20,4 20,1 14,0 2,1 43,4 45,5 VIII 219 6,1 29,1 14,3 2,6 47,9 50,5 220 14,3 20,1 8,3 1,4 55,9 57,3 13,8 23,2 12,6 2,1 48,3 50,4 Norrbottens län 221 15,7 5,2 9,9 8,4 60,8 69,2 IX 222 9,9 10,4 14,9 12,4 52,4 64,8 223 8,4 10,2 18,4 12,7 50,3 63,0 224 12,8 6,3 11,8 11,7 57,4 69,1 11,5 8,1 14,0 11,4 55,0 66,4 225 6,4 11,1 9,2 21,4 51,9 73,3 X 226 3,1 5,6 14,3 26,5 50,5 77,0 227 18,2 4,5 12,0 15,6 49,7 65,3 228 2,9 10,5 12,0 23,2 51,4 74,6 7,5 8,0 11,9 21,7 50,9 72,6
Tabell 7. Ortskretsar och regionkretsar: röstsiffror från höstvalet 1958
Mandatfördelning i sammandrag
Region (: F H K | 5 Summa
I. Proportionell fördelning mellan partier A ................. 1 6 13 1 27 48 B ................. 10 6 13 _ 20 49 C ................. 10 5 12 _ 21 48 D ................. 8 14 10 1 15 48 E ................. 4 5 6 _ 33 48 F ................. 4 2 2 1 38 47 37 38 56 3 154 288
II. Proportionell fördelning mellan länen, utnyttjande av alla överskottstal
A ................. 1 7 12 1 27 48 B ................. 10 5 12 _ 22 49 C ................. 9 5 13 _ 21 48 D ................. 7 13 10 1 17 48 E ................. 5 6 5 _ 32 48 F ................. 3 4 5 . 1 34 47 35 40 57 3 . 153 288
Tabell 7 (forts.).
Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
(: I P H K 5 K + 5
Stockholms stad 1 2,1 17,5 18,1 8,7 53,6 62,3 1 2 2,1 18,9 21,4 7,2 50,4 57,6 3 1,8 18,8 20,4 8,4 50,6 59,0 4 2,1 20,9 24,4 6,2 46,4 52,6 2,0 19,0 21,1 7,6 50,3 57,9 5 2,1 20,0 23,2 5,8 48,9 54,7 11 6 2,2 18,6 20,5 7,6 51,1 58,7 7 1,9 15,9 16,2 10,3 55,7 66,0 8 1,9 16,6 18,1 10,4 53,0 63,4 2,1 17,9 19,8 8,3 51,9 60,2 9 1,7 17,2 19,5 7,8 53,8 61,6 111 10 1,6 17,8 17,5 8,7 54,4 63,1 11 1,5 17,4 20,0 8,0 53,1 61,1 12 1,7 20,6 27,5 7,2 43,0 50,2 1,6 18,3 21,0 7,9 51,2 59,1 13 1,8 22,0. 37,9 4,7 33,6 38,3 IV 14 1,7 20,2 30,0 6,2 41,9 48,1 15 1,4 17,6 21,6 7,1 52,3 59,4 16: 1,1 21,7 51,4 2,2 23,6 25,8 1,5 20,4 34,7 5,1 38,3 43,4 . 17 2,3 18,11 21,0 6,3 52,3 58,6 V 18 2,2 21,8 29,6 4,4 42,0 46,4 19 2,6 20,2 25,0 5,9 46,3 52,2 2,3 20,2 25,5 5,4 46,6 52,0 20 1,9 22,3 38,1 4,6 33,1 37,7 VI 21 1,7 22,2 28,9 5,7 41,5 47,2 22 1,7 22,1 32,1 5,2 38,9 44,1 1,7 22,2 32,7 5,2 38,2 43,4 23 1,4 17,6 46,1 3,6 31,3 34,9 VII 24 0,9 19,3 55,5 2,5 21,8 24,3 25 1,1 20,2 58,5 1,5 18,7 20,2 1,1 19,0 53,5 2,5 23,9 26,4
Stockholms län 26 25,8 10,6 17,8 2,2 43,6 45,8 VIII 27 19,5 13,7 18,9 2,4 45,5 47,9 28 11,9 20,2 24,9 1,9 41,1 43,0 29 5,1 17,7 42,2 2,7 32,3 35,0 15,3 15,5 26,5 2,3 40,4 42,7 30 1,9 17,9 48,1 2,4 29,7 32,1 IX 31 2,5 18,3 27,5 7,3 44,4 51,7 32 2,6 17,3 19,4 8,1 52,6 60,7 33 4,4 20,0 22,8 4,7 48,1 52,8 2,9 18,4 27,8 5,9 45,0 50,9 34 4,9 17,5 17,0 9,1 51,5 60,6 35 2,7 15,4 26,4 5,6 49,9 55,5 X 36 10,6 15,8 15,2 5,2 53,2 58,4 37 11,0 15,2 20,0 2,9 50,9 53,8 38 3,2 15,2 22,5 4,2 54,9 59,1 6,4 15,8 20,5 5,3 52,0 57,3
Tabell 7 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
c | F | H | K 5 K + 5 Södermanlands län 39 4,2 14,4 19,5 2,6 59,3 61,9 I 40 25,3 10,7 13,7 0,6 49,7 50,3 41 20,6 13,7 15,3 0,6 49,8 50,4 42 19,6 17,9 17,6 0,5 44,4 44,9 17,6 14,3 16,6 1,0 50,5 51,5 43 3,8 18,2 13,1 3,1 61,8 64,9 II 44 2,8 19,6 14,4 2,4 60,8 63,2 45 11,7 15,9 14,4 1,4 56,6 58,0 6,2 17,9 13,9 2,3 59,7 62,0 Östergötlands län 46 . 12,7 9,3 14,1 1,6 62,3 63,9 III 47 2,6 10,5 28,6 3,4 54,9 58,3 48 — 3,9 11,1 28,6 3,2 53,2 56,4 49 4,3 11,1 23,2 2,8 58,6 61,4 6,1 10,4 23,6 2,7 57,2 59,9 50 25,2 8,5 19,5 1,2 45,6 46,8 IV 51 4,2 14,5 27,0 4,2 50,1 54,3 . 52 3,6 14,3 28,0 4,1 50,0 54,1 53 24,2 9,9 17,0 2,4 46,5 48,9 15,2 11,6 22,5 2,9 47,8 50,7 54 7,8 14,6 17,7 4,1 55,8 ? 59,9 V 55 20,8 12,5 17,7 2,1 46,9 49,0 56 26,2 9,7 16,9 1,2 46,0 - 47,2 ' 18,4 12,3 17,5 2,4 49,4 51,8 Jönköpings län 57 20,3 21,0 21,0 1,6 36,1 37,7 VI 58 3,0 18,7 19,5 3,9 54,9 58,8 59 3,9 22,6 25,6 1,6 46,3 ' 47,9 60 ; 22,1 18,6 17,8 2,3 39,2 . 41,5 : 12,2 20,2 20,9 2,4 44,3 46,7 61 25,1 19,5 19,2 0,6 35,6 36,2” 62 28,9 16,6 18,6 1,7 34,2 35,9 VII 63 , 17,7 18,9 19,1 2,0 42,3 44,3 64 : 23,0 18,6 21,0 1,7 35,7 37,4 65 ; 34,3 11,8 15,7 1,1 37,1 38,2 25,6 17,1 18,8 1,4 37,1 38,5 Kronobergs län ' 66 27,6 7,8 18,2 4,8 41,6 46,4 67 10,6 12,5 28,6 2,6 45,7 48,3 _ VIII 68 33,0 5,1 21,5 2,8 - 37,6 40,4 69 29,2 8,0 25,7 1,1 36,0 37,1 70 28,2 12,0 21,3 1,8 36,7 38,5 25,6 9,1 23,0 2,7 39,6 42,3 Kalmar län 71 17,3 7,0 23,2 2,5 50,0 52,5 IX 72 35,1 6,5 17,8 1,2 39,4 40,6 73 13,6 9,2 25,4 1,3 . 50,5 51,8 74 20,7 6,7 23,9 2,4 46,3 48,7 21,4 7,4 22,6 1,9 46,7 . 48,6
Tabell 7 (forts.).
Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
G F H K | S K + S Kalmar län 75 26,7 6,6 23,3 2,1 41,3 43,4 X 76 2,9 10,9 30,8 '2,7 52,7 55,4 77 40,8 7,9 20,7 0,8 29,8 30,6 22,5 8,4 25,1 1,9 42,1 44,0 Gotlands län I 78 19,5 10,0 22,4 0,7 47,4 48,1 79 48,4 13,0 14,5 0,2 23,9 24,1 34,6 11,6 18,2 0,5 35,1 35,6 Blekinge län 80 1,4 27,7 19,3 2,2 49,4 51,6 11 81 22,6 17,4 16,0 1,4 42,6 44,0 82 13,8 12,2 16,5 3,7 53,8 57,5 83 7,7 16,1 21,8 3,3 51,1 54,4 11,6 18,0 18,4 2,7 49,3 52,0 Kristianstads län 84 24,3 17,1 22,5 0,1 36,0 36,1 III 85 24,3 20,3 21,2 0,2 34,0 34,2 86 7,6 20,6 25,8 1,0 45,0 46,0 87 14,2 14,8 14,3 2,8 53,9 56,7 17,2 18,2 21,0 1,0 42,6 43,6 88 25,6 12,5 20,0 1,8 40,1 41,9 IV 89 20,9 13,3 26,9 1,0 37,9 38,9 90 23,8 10,7 29,2 0,6 35,7 36,3 91 20,6 8,5 31,9 0,2 38,8 39,0 22,6 11,2 27,2 0,9 38,1 39,0 Malmöhus län 92 14,9 9,5 23,6 0,3 51,7 52,0 V 93 _ 13,4 46,1 1,1 39,4 40,5 94 _ 9,8 24,4 2,7 63,1 65,8 95 2,3 9,4 23,9 1,4 63,0 64,4 4,1 10,5 29,6 1,5 54,3 55,8 96 29,8 5,1 16,1 0,2 48,8 49,0 VI 97 15,7 9,8 20,1 0,5 53,9 54,4 98 3,7 13,6 35,8 0,8 46,1 46,9 99 25,7 8,2 15,1 0,3 50,7 51,0 17,3 9,6 22,8 0,5 49,8 50,3 100 13,0 12,2 20,4 1,5 52,9 54,4 VII 101 22,5 12,6 17,4 0,1 47,4 47,5 102 39,2 13,0 17,0 _ 30,8 30,8 103 32,0 18,9 17,8 0,1 31,2 31,3 26,5 14,2 18,1 0,4 40,8 41,2 Malmö stad 104 1,8 11,1 47,9 1,3 37,9 39,2 VIII 105 2,2 9,9 34,4 2,0 51,5 53,5 106 1,7 8,5 25,3 2,3 62,2 64,5 107 1,2 12,4 57,6 0,7 28,1 28,8 1 7 10,5 41,0 1,6 45,2 46,8
Tabell 7 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
G F | H | K | s | K+ 5
Malmö stad 108 2,4 8,4 31,3 2,0 55,9 57,9 IX 109 1,8 7,5 19,2 2,0 69,5 71,5 110 3,5 8,3 24,3 2,0 61,9 63,9 2,6 8,1 24,7 2,0 I 62,6 ] 64,6
Hallands län 111 47,3 7,4 15,8 0,3 29,2 29,5 112 3,7 16,1 26,0 4,9 49,3 54,2 X 113 39,6 5,2 18,8 0,8 35,6 36,4 114 24,4 12,8 18,2 1,5 43,1 44,6 115 45,6 10,0 18,5 0,5 25,4 25,9 31,1 10,5 19,7 1,7 37,0 38,7
Göteborgs stad 116 1,7 22,9 12,3 12,6 50,5 63,1 I 117 1,4 22,7 10,5 15,0 50,4 65,4 ' 118 1,3 32,7 22,0 6,5 37,5 44,0 119 1,7 24,8 13,1 10,4 50,0 60,4 1,5 25,9 14,6 11,1 46,9 58,0 * 120 1,5 30,7 17,7 7,4 42,7 50,1 II 121 1,1 33,5 30,4 6,2 28,8 35,0 122 1,0 34,9 27,9 6,8 29,4 36,2 123 1,3 35,2 28,6 7,8 27,1 34,9 1,2 33,3 26,0 6,9 32,6 39,5 124 1,3 32,6 19,6 8,6 37,9 46,5 III 125 1,4 28,6 18,5 11,8 39,7 51,5 126 1,1 26,1 11,4 12,5 48,9 61,4 127 2,0 32,5 19,0 6,8 39,7 46,5 1,6 30,1 17,3 9,7 41,3 51,0
Bohus län
128 3,9 25,7 16,2 8,1 46,1 54,2 IV 129 11,2 24,4 16,5 5,9 42,0 47,9 130 18,9 21,9 23,6 1,5 34,1 35,6 131 16,5 35,1 22,4 0,2 25,8 26,0 , 12,4 26,4 19,6 4,1 37,5 41,6 132 7,1 19,5 17,6 2,0 53,8 55,8 V 133 8,0 18,7 13,8 1,6 57,9 59,5 134 26,7 19,5 18,8 0,5 34,5 35,0 13,5 19,2 16,8 1,4 49,1 50,5
Älvsborgs län 135 20,2 19,4 15,1 1,3 44,0 45,3 VI 136 42,7 11,0 17,9 0,1 28,3 28,4 137 11,8 19,2 14,8 2,3 51,9 . 54,2 138 2,9 20,2 12,2 3,3 61,4 64,7 18,9 17,6 15,0 1,8 46,7 48,5 139 19,1 20,7 15,8 3,0 41,4 44,4 VII 140 17,8 24,2 23,6 1,3 33,1 34,4 141 20,6 11,7 33,1 1,3 33,3 34,6 142 21,2 7,5 25,3 2,2 43,8 46,0 19,7 15,9 24,1 2,0 38,3 40,3
Tabell 7 (forts.).
Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
G F H K S K + S Älvsborgs län 143 3,5 14,6 36,7 3,7 41,5 45,2 VIII 144 3,1 12,8 25,6 5,1 53,4 58,5 145 29,0 13,9 27,8 0,6 28,7 29,3 13,3 13,7 29,6 2,9 40,5 43,4 Skaraborgs län 146 33,5 17,4 30,2 0,6 18,3 18,9 IX 147 18,5 19,7 18,1 4,9 38,8 43,7 148 25,1 19,3 21,8 0,5 33,3 33,8 149 27,4 16,6 23,7 1,0 31,3 32,3 26,2 18,2 23,5 1,7 30,4 32,1 150 22,7 18,4 18,0 2,0 38,9 40,9 X 151 16,6 20,2 20,4 2,5 40,3 42,8 152 20,7 17,1 19,6 1,8 40,8 42,6 153 25,8 17,6 17,2 1,0 38,4 39,4 21,3 18,3 18,9 1,9 39,6 41,5 Värmlands län 154 12,6 14,2 18,5 3,4 51,3 54,7 I 155 10,0 10,0 13,4 4,1 62,5 55,6 156 2,2 16,5 29,8 3,2 48,3 51,5 7,9 13,8 21,3 3,5 53,5 37,0 157 9,0 10,5 10,5 5,4 64,6 70,0 II 158 21,6 11,0 12,1 3,9 51,4 55,3 159 20,1 15,5 20,4 2,7 41,3 44,0 16,1 12,3 14,2 4,1 53,3 57,4 160 12,2 14,9 17,3 5,7 49,9 55,6 III 161 21,5 10,6 19,8 5,9 42,2 48,1 162 8,1 8,0 11,8 11,6 60,5 72,1 13,9 11,2 16,3 7,7 50,9 58,6 Örebro län 163 3,2 21,3 18,8 3,8 52,9 56,7 IV 164 3,2 23,8 19,4 3,3 50,3 53,6 165 17,1 19,3 13,7 2,9 47,0 49,9 166 25,9 15,4 15,4 1,5 41,8 43,3 12,0 20,0 16,9 2,9 48,2 51,1 167 12,0 12,0 10,1 5,9 60,0 65,9 V 168 16,5 14,6 10,3 4,9 53,7 58,6 169 7,5 14,2 11,7 7,3 59,3 66,6 170 17,9 14,4 13,1 2,3 52,3 54,6 13,1 13,7 11,3 5,3 56,6 61,9 Västmanlands län 171 3,0 16,6 14,7 4,6 61,1 65,7 VI 172 3,5 20,3 22,3 2,6 51,3 53,9 173 14,7 15,0 12,8 3,3 54,2 57,5 174 28,3 13,6 13,8 2,2 42,1 44,3 14,7 15,8 15,2 3,1 51,2 54,3 * 175 5,3 10,3 9,1 4,4 70,9 75,3— VII 176 10,9 12,0 11,8 4,3 61,0 65,3 177 13,0 14,0 10,9 3,6 58,5 62,1 9,8 12,1 10,7 4,1 63,3 67,4
Tabell 7 (forts.).
Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
c | F | H I K s K+ 3 Uppsala län 178 22,0 11,9 18,8 6,5 46,8 53,3 179 4,8 21,7 33,1 2,4 38,0 40,4 VIII 180 5,2 17,8 19,6 2,9 54,5 57,4 181 34,0 11,2 12,8 2,1 39,9 42,0 182 16,8 12,3 8,6 0,9 61,4 62,3 15,5 15,2 18,8 1,8 48,7 50,5 Kopparbergs län 183 15,1 11,2 10,4 5,2 58,1 63,3 IX 184 22,3 13,2 12,7 2,9 48,9 51,8 185 6,6 21,9 21,8 2,1 47,6 49,7 186 4,8 11,2 13,6 4,1 66,3 70,4 13,2 14,3 14,4 3,6 54,5 58,1 187 22,4 11,9 9,1 6,0 50,6 56,6 188 8,1 11,4 12,3 5,4 62,8 68,2 X 189 15,7 13,8 13,0 3,6 53,9 57,5 190 22,3 18,1 15,0 2,1 42,5 44,6 191 22,9 15,1 13,4 2,5 46,1 48,6 18,1 14,0 12,5 4,0 51,4 55,46 Gävleborgs län . _ 192 ' 2,2 23,3 23,7 3,2 47,6 50,8 I 193 4,6 13,6 11,3 6,0 64,5 70,5 194 14,2 11,7 9,9 10,4 53,8 64,2 6,8 16,4 15,2 6,4 55,2 61,6 195 6,8 10,3 11,2 5,3 66,4 71,7 11 196 10,3 10,9 9,1 11,0 58,7 69,7 197 18,5 15,7 9,4 8,3 48,1 56,4 11,3 12,0 10,0 8,1 58,6 66,7 198 28,4 10,0 7,8 9,9 43,9 53,8 III 199 21,4 13,2 10,3 10,6 44,5 55,1 200 22,0 14,8 9,3 6,1 47,8 53,9 24,1 12,5 9,1 9,0 45,3 54,3 Västernorrlands län 201 19,1 12,6 7,5 6,0 54,8 60,8 IV 202 16,9 12,5 8,7 4,6 57,3 61,9 203 7,5 12,9 8,6 8,8 62,2 71,0 204 3,7 22,7 23,2 3,9 46,5 50,4 11,7 15,0 11,8 5,9 55,6 61,5 205 18,1 15,2 16,8 3,8 46,1 49,9 206 16,5 6,7 7,1 11,1 58,6 69,7 V 207 20,2 6,3 11,5 4,7 57,3 62,0 208 23,5 13,0 7,8 4,0 51,7 55,7 209 12,1 17,7 11,3 3,3 55,6 58,9 18,0 11,9 10,9 5,4 53,8 59,2 Jämtlands län 210 21,5 7,5 13,4 1,9 55,7 57,6 VI 211 19,9 11,6 13,7 1,4 52,4 53,8 212 9,6 13,9 28,9 1,7 45,9 47,6 213 21,7 11,1 12,7 2,9 51,6 54,5 18,3 11,0 17,0 1,9 51,8 53,7
Tabell 7 (forts.).
Procentuell röstfördelning i orlskretsar och regionkretsar
c | F | H K 5 K + 5
Jämtlands län 214 19,0 21,9 14,4 0,4 44,3 44,7 VII 215 3,3 23,1 18,6 2,1 52,9 55,0 - 216 28,7 20,4 14,8 0,7 35,4 36,1 217 13,0 14,0 15,8 2,7 54,5 57,2 17,3 19,5 15,7 1,4 46,1 47,5 218 20,1 19,9 14,2 2,5 43,3 45,8 VIII 219 5,9 28,7 14,8 2,6 48,0 50,6 220 14,1 17,9 9,3 1,3 57,4 58,7 13,5 22,4 13,1 2,2 48,8 51,0
Norrbollens län 221 14,8 4,7 11,0 7,5 62,0 69,5 IX 222 10,2 9,0 16,1 11,9 52,8 64,7 223 8,3 9,0 20,5 12,2 50,0 62,2 224 12,7 5,7 12,7 11,8 57,1 68,9 11,3 7,2 15,4 10,9 55,2 66,1 225 6,8 11,0 10,0 21,6 50,6 72,2 X 226 3,0 5,1 16,0 26,3 49,6 75,9 227 19,0 3,9 12,8 14,6 49,7 64,3 228 3,0 9,7 13,9 22,9 50,5 73,4 7,8 7,6 13,1 21,4 50,1 71,5
Tabell 8. Orlskretsar och regionkretsar: röstsiffror från 1960 års val Mandatfördelning i sammandrag
Majoritetsval med omval, överskottstal i regionkretsar
G F | H I K | S Summa Region A ortskretsar ...... 2 6 7 —— 23 38 regionkretsar . . . . 1 2 2 1 4 10 3 8 9 27 48 Region B ortskretsar ...... 9 5 6 _ 19 39 regionkretsar . . . . 1 1 2 _— 6 10 10 6 8 — 25 49 Region C ortskretsar ...... 8 5 9 _ 16 38 regionkretsar . . . . _ -— 1 —— 9 10 8 5 10 _ 25 48 Region D ortskretsar ...... 7 11 7 —— 13 38 regionkretsar . . . . — 1 — 1 8 10 7 12 7 21 48 Region E ortskretsar ...... 3 4 2 — 29 38 regionkretsar . . . . 2 2 1 — 5 10 5 6 3 — 34 48 Region F ortskretsar ...... 2 2 —— 33 37 regionkretsar . . . . 1 3 3 2 10 3 5 3 35 47 Hela riket ortskretsar ...... 31 33 31 _— 133 228 regionkretsar . . . . 5 9 7 5 34 60 36 42 38 5 167 288 ___—_— 116
Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
(: | F | H | K 5 K + 5 Stockholms stad 1 3,4 22,3 15,2 8,1 51,0 . 59,1 I 2 3,2 22,2 20,0 6,8 47,7 54,5 3 3,1 23,0 15,6 8,6 49,7 58,3 4 3,0 23,7 16,0 7,1 50,2 57,3 3,2 22,8 16,7 7,6 49,7 57,3 5 3,0 25,3 17,6 6,2 47,9 54,1 II 6 3,1 23,0 16,0 7,4 50,5 57,9 7 2,8 20,9 12,6 10,3 53,4 63,4 8 2,8 20,6 14,6 10,3 51,7 62,0 3,0 22,9 15,6 8,1 50,4 58,5 9 2,5 20,6 15,5 9,3 52,1 61,4 III 10 2,4 21,1 14,1 10,5 51,8 62,3 11 2,2 20,9 16,4 9,7 50,8 60,5 12 2,6 24,5 22,2 8,9 41,8 50,7 2,4 21,7 17,1 9,6 49,2 58,8 13 2,4 26,7 32,3 4,7 33,9 38,6 IV 14 2,8 25,1 22,2 6,8 43,1 49,9 15 2,3 22,7 17,6 7,2 50,2 57,4 16 1,9 27,0 44,1 2,6 24,4 , 27,0 2,4 25,4 28,8 5,4 38,0 43,4 17 3,3 23,3 16,5 6,5 50,4 56,9 V 18 3,2 27,6 22,9 4,7 41,6 46,3 19 3,7 25,0 20,7 5,7 44,9 50,6 3,4 25,6 20,4 5,5 45,1 . 50,6 20 2,9 26,7 31,8 5,5 33,1 ' 38,6 VI 21 2,5 27,3 24,0 5,7 40,5 46,2 22 2,8 27,0 26,4 5,5 38,4 43,9 2,7 27,0 27,1 5,6 37,6 43,2 23 2,6 22,2 39,8 4,4 31,0 ' 35,4 VII 24 2,1 24,6 47,7 2,7 22,9 25,6 25 2,1 26,9 49,6 1,7 19,7 21,4 2,3 24,7 45,8 2,9 24,3 27,2 Stockholms län 26 25,3 12,5 15,6 2,6 44,1 46,7 VIII 27 19,2 15,1 16,4 3,2 46,1 49,3 28 12,6 23,4 20,3 2,4 41,2 43,6 29 5,5 22,7 37,6 2,9 31,4 34,3 15,1 18,5 23,4 2,8 40,2 43,0 30 2,5 23,3 42,1 2,4 29,6 32,0 IX 31 3,2 23,2 21,6 7,4 44,6 52,0 32 3,3 21,0 17,3 7,8 50,7 58,5 33 5,5 23,9 18,9 4,8 46,8 51,6 3,8 22,8 23,4 5,9 44,2 50,1 34 5,7 21,2 13,5 9,1 50,5 59,6 35 3,3 19,9 22,3 5,8 48,8 54,6 X 36 10,0 17,5 13,8 5,6 53,1 58,7 37 11,0 17,7 17,6 3,9 49,9 53,8 38 3,9 17,5 18,7 5,1 54,8 59,0 6,7 17,7 17,3 5,8 51,4 57,2
Tabell'8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
G F | H | K 5 K + 5 Södermanlands län ' 39 5,2 16,2 15,3 3,0 60,3 63,3 1 40 25,0 11,5 12,3 1,5 49,8 51,3 41 20,3 14,4 13,2 1,3 50,8 52,1 42 19,2 19,9 14,8 1,0 44,8 45,8 17,3 15,6 14,0 1,7 51,4 53,1 43 4,1 20,5 10,7 3,6 61,0 64,6 11 44 3,8 22,0 10,2 3,1 60,8 63,9 45 11,9 18,2 11,0 1,8 57,1 58,9 ' 6,6 20,3 10,7 2,9 59,6 62,5 Östergötlands län 46 14,1 9,8 11,2 2,3 62,6 64,9 III 47 4,1 12,5 21,7 3,7 58,1 61,8 48 5,9 13,4 20,9 3,8 56,1 59,9 ' 49 7,8 17,1 21,9 3,7 56,1 59,8 7,8 12,8 18,7 3,4 58,5 61,9 50 25,6 9,6 16,9 1,7 46,3 48,0 IV 51 6,1 18,1 19,1 4,7 52,1 56,8 52 5,6 18,6 19,3 4,2 52,2 56,4 53 24,4 10,9 14,2 2,8 47,7 50,5 16,0 14,0 17,3 3,3 49.4 52,7 - _ ' 54 9,9 15,7 12,6 4,8 57,1 61,9 V. 55 22,3 13,2 14,6 2,7 47,3 50,0 56 26,7 11,4 13,7 1,4 46,8 48,2 . . 19,6 13,4 13,7 2,9 50,3 53,2 Jönköpings län ' ' 57 19,7 22,2 16,8 1,8 38,4 40,2 VI 58 4,6 20,1 14,9 4,1 56,2 60,3 59 5,4 24,3 20,8 1,5 48,0 49,5 60 22,2 19,5 15,9 2,2 40,3 42,5 12,8 21,5 17,0 2,4 46,0 48,4 ' 61 24,7 20,7 16,7 0,9 37,0 37,9 , 62 27,8 » 17,3 16,7 1,9 36,3 38,2 VII 63 18,4. 20,0 14,7 2,2 44,7 46,9 - 64 23,9 18,8 17,4 2,0 37,9 ' 39,9 65 33,4 12,7 13,0 1,3 39,6 40,9 25,5 17,9 15,7 1,7 39,2 40,9 Kronobergs län . . ' 66 27,8 8,6 16,7 5,3 41,6 46,9 » 67 12,4 13,7 23,3 3,4 47,2 50,6 _ vm ' ,68 33,0 6,1 19,2 43,8 37,9 41,7 69 28,7 8,3 23,3 2,0 37,8 39,8 ' ' 70 27,7 13,5 18,3 2,5 38,0 40,5 ' 25,7 10,1 20,2 3,4 40,6 44,0 Kalmar län ." 71 18,0 8,7 18,5 3,2 51,5 54,7 IX 72 34,5 7,1 15,5 1,5 41,4 42,2 ' ' 73 14,5 11,8 20,2 1,9 51,6 53,5 ', 74 20,64 8,5 20,7 3,0 47,1 50,1 21,7 9,1 18,8 2,4 48,0 50,4
Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
(: | F H K 5 K + 5 Kalmar län 75 26,5 8,4 19,3 2,7 43,0 45,7 X 76 5,0 14,5 23,1 3,1 54,3 57,4 77 37,8 8,2 22,0 1,0 30,9 31,9 22,7 10,5 20,4 2,4 44,0 46,4 Gotlands län I 78 20,4 10,8 19,2 1,0 48,6 49,6 79 46,9 13,3 14,1 0,3 25,4 25,7 34,2 12,1 16,5 0,6 36,5 41,1 Blekinge län 80 3,7 28,9 14,2 2,8 50,4 53,2 11 81 23,3 17,2 13,4 1,9 44,2 46,1 82 15,3 12,0 13,5 4,3 54,9 59,2 83 10,0 16,6 18,2 3,4 52,7 56,1 13,3 18,1 14,9 3,1 50,7 53,8 Kristianstads län 84 22,7 16,7 18,0 0,2 36,4 36,6 III 85 25,1 22,4 17,4 0,3 34,8 35,1 86 8,3 24,0 19,2 1,1 47,4 48,5 87 14,2 15,7 12,1 2,8 55,2 58,0 17,5 20,0 17,0 1,1 44,4 45,5 88 26,8 14,2 17,8 2,1 41,1 43,2 IV 89 22,3 15,4 20,0 1,4 40,9 42,3 90 25,1 12,8 25,0 0,7 36,4 37,1 91 22,1 11,3 27,8 0,4 38,4 38,8 24,0 14,3 22,4 1,1 39,2 40,3 Malmöhus län , » 92 15,5 9,9 21,8 0,5 52,3 52,8 V 93 2,6 16,3 38,1 1,5 41,5 43,0 94 2,8 11,5 17,9 2,8 65,0 67,8 95 5,2 10,5 20,6 1,7 62,1 63,8 6,4 12,1 24,5 1,6 55,4 57,0 96 29,8 5,8 15,2 0,3 49,0 49,3 VI 97 16,1 9,9 18,6 0,6 54,7 55,3 98 4,8 14,1 31,6 0,8 48,6 49,4 99 26,1 7,3 15,8 0,4 50,4 50,8 18,0 9,7 21,1 0,6 50,7 51,3 100 14,1 12,1 18,1 1,3 54,5 55,8 VII 101 22,5 12,6 15,6 0,2 49,2 49,4 102 39,6 12,9 15,3 0,1 32,1 32,2 103 32,8 18,5 16,8 0,2 31,8 32,0 27,0 14,0 16,4 0,4 42,2 42,6 Malmö stad 104 3,6 12,3 40,1 1,7 42,3 44,0 VIII 105 4,8 10,0 30,2 2,1 52,9 55,0. 106 4,1 8,4 21,8 2,5 63,2 65,7 107 2,8 14,7 52,9 0,8 28,8 29,6 3,8 11,3 36,2 1,8 46,8 48,6
Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkreisar
G F H K | 5 | K + 5
Malmö stad 108 4,3 9,7 28,3 1,9 55,8 57,7 IX 109 3,8 7,6 16,2 2,3 70,1 72,4 110 5,9 8,8 20,3 2,3 62,8 65,1 4,7 8,7 21,8 2,2 | 62,7 I 64,9
Hallands län 111 43,5 9,2 15,1 0,6 31,6 32,2 112 5,1 18,6 18,4 5,2 52,7 57,9 X 113 37,6 7,4 16,3 0,9 37,8 38,7 114 24,6 14,0 14,5 1,6 45,3 46,9 115 41,9 15,2 16,1 0,7 28,1 28,8 29,5 12,7 16,1 1,9 39,8 41,7
Göteborgs stad 116 2,2 25,1 9,9 12,0 50,8 62,8 I 117 2,3 29,2 12,0 11,3 45,2 56,5 118 1,8 26,3 10,4 10,7 50,8 61,5 119 1,6 33,6 13,4 7,2 44,2 51,4 2,0 28,0 11,2 10,5 48,3 58,8 120 1,8 28,9 10,2 11,3 47,8 59,1 II 121 1,4 37,2 27,6 5,0 28,8 33,8 122 1,6 38,5 22,6 5,8 31,5 37,3 123 1,5 42,5 34,9 2,9 18,2 21,1 1,6 36,6 23,6 6,3 31,9 38,2 124 2,2 34,6 16,1 9,8 37,3 47,1 III 125 1,8 26,6 10,2 14,7 46,7 61,4 126 1,3 27,7 9,4 12,5 49,1 61,6 127 2,1 33,9 14,1 7,6 42,3 49,9 1,9 31,2 12,6 10,5 43,8 54,3
Bohuslän
128 5,0 29,2 13,0 8,2 44,6 52,8 IV 129 11,2 27,0 13,9 6,2 41,7 47,9 130 18,2 24,9 19,8 2,0 35,1 37,1 131 17,0 36,3 19,0 0,5 27,2 27,7 12,6 29,0 16,3 4,4 37,7 42,1 132 8,4 21,8 13,2 2,5 54,1 56,6 V 133 8,6 20,4 12,1 2,3 56,6 58,9 134 26,2 21,7 16,5 0,7 35,0 35,7 13,8 21,3 13,9 1,9 49,1 51,0
Älvsborgs län 135 19,2 20,4 12,3 1,9 46,2 48,1 VI 136 40,6 13,3 15,7 0,4 30,0 30,4 .137 11,8 21,0 11,3 3,0 52,9 55,9 138 4,0 21,8 8,1 3,7 62,4 66,1 18,1 19,3 11,8 2,3 48,4 50,7 139 19,1 23,0 11,8 3,5 42,6 46,1 VII 140 18,1 26,4 18,4 1,4 35,7 37,1 141 21,7 13,7 27,7 1,9 35,0 36,9 142 21,9 8,2 21,8 3,0 45,1 48,1 20,2 17,7 19,7 2,5 39,9 42,4
Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
c | F | H | K 5 K + 5 Älvsborgs län 143 5,0 17,7 29,3 3,8 44,2 46,9 VIII 144 4,8 14,1 18,4 5,7 57,0 62,7 145 27,7 15,5 23,0 0,8 33,0 33,8 13,6 15,6 23,1 3,3 44,3 47,6 Skaraborgs län 146 34,7 17,9 25,6 0,8 21,0 21,8 IX 147 19,6 21,4 13,9 4,2 40,9 45,1 148 25,7 19,5 17,8 1,1 35,9 37,0 149 28,1 18,2 19,5 1,5 32,7 34,2 27,0 19,2 19,1 2,0 32,7 34,7 150 23,2 19,4 14,3 2,1 41,0 43,1 X 151 16,6 22,1 14,9 2,8 43,6 46,4 ' 152 21,1 18,2 15,3 2,3 43,1 45,4 153 26,4 18,5 13,5 1,3 40,3 41,6 21,6 19,7 14,5 2,1 42,1 44,2 Värmlands län 154 13,2 16,1 14,5 4,3 51,9 56,2 I 155 . 10,6 11,5 10,8 5,6 61,5 67,1 156 4,3 19,4 21,6 4,5 50,2 54,7 . 9,0 16,0 16,2 4,8 54,0 58,8 .157 8,9 11,7 8,5 6,3 64,6 70,9 11 158 ' 20,8 11,7 10,5 4,9 52,1 57,0 159 .» 20,0 16,6 17,3 3,5 42,6 46,1 '. 15,9 13,3 12,0 5,0 53,8 58,8 160 ' 13,1 15,8 13,2 6,5 51,4 57,9 III 161 21,3 11,2 17,4 6,7 43,4 50,1 162 7,7 8,7 10,2 11,4 62,0 73,4 ' 14,0 12,0 13,5 3,2 52,4 60,6 Örebro län - ”163 ' 4,0 27,8 14,1 3,4 50,7 54,3 IV 164 5,6 22,7 10,9 3,1 57,7 60,8 . 165 17,0 20,6 9,6 3,2 49,6 52,8 ' 166 24,4 17,2 11,2 2,2 45,0 47,2 , ' , 12,6 21,9 11,3 3,0 51,2 54,2 * 167 11,1 14,5 7,2 6,3 60,9 67,2 V 168 16,0 15,4 7,1 4,5 57,0 61,5 _ ; 169 7,7 16,8 8,2 7,7 59,6 67,3 -170 16,7 16,3 9,7 2,6 54,7 57,3 12,5 15,7 7,9 5,5 58,4 63,9 Västmanlands län ' .171 3,6 18,0 11,0 5,7 61,7 67,4 VI 172 ; 4,2 22,3 16,8 3,0 53,7 56,7 ,173 15,2 17,6 9,9 3,5 53,8 57,3 1174 28,4 15,0 10,6 2,8 43,2 46,0 15,2 17,8 11,6 3,6 51,8 55,4
MAJORITETSVAL 49 Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar G F | H K 5 K + 5 Västmanlands län 175 5,4 11,6 7,4 5,6 70,0 75,6 VII 176 10,7 13,6 9,2 5,2 61,3 66,5 177 13,6 14,7 8,9 4,6 58,2 62,8 9,9 13,3 | 8,5 5,1 83,2 68,3 Uppsala län 178 21,1 14,5 16,0 1,2 47,2 48,4 179 6,0 26,6 25,4 2,8 39,2 42,0 VIII 180 6,3 21,9 13,8 3,3 54,7 58,0 181 33,0 12,3 11,8 2,5 40,4 42,9 182 17,0 13,0 7,3 1,9 60,8 62,7 15,6 18,1 15,0 2,4 48,9 51,3 Kopparbergs län 183 15,8 12,5 7,6 6,7 57,4 64,1 IX 184 23,0 14,5 9,8 3,8 48,9 52,7 185 8,9 23,9 15,7 3,2 48,3 51,5 186 7,2 13,9 8,9 5,0 65,0 70,0 14,5 16,1 10,5 4,6 54,3 58,9 187 22,4 12,8 6,9 7,2 50,7 57,9 188 9,1 12,6 9,3 6,5 62,5 69,0 X 189 17,9 14,2 9,9 4,3 53,7 58,0 190 23,4 19,0 11,2 2,6 43,8 46,4 191 23,9 14,9 11,0 4,4 45,8 50,2 19,2 14,6 9,6 5,1 51,5 56,6 Gävleborgs län 192 4,3 25,2 15,8 4,6 50,1 54,7 I 193 7,6 13,6 6,3 8,3 64,2 72,5 194 14,4 12,6 7,6 11,8 53,6 65,4 8,5 17,6 10,3 8,0 55,6 63,6 195 8,8 11,6 7,4 7,3 64,9 72,2 II 196 11,1 11,4 7,2 11,8 58,5 70,3 197 17,8 16,3 7,9 9,4 48,6 58,0 12,1 12,9 7,5 9,4 58,1 67,5 198 27,1 10,1 6,7 11,2 44,9 56,1 III 199 21,7 13,9 8.1 11,3 45,0 56,3 200 22,9 14,8 7,4 7,2 47,7 54,9 24,0 12.9 7,4 10,0 45,7 55,7 Västernorrlands län 201 20,2 12,3 6,3 8,1 53,1 61,2 IV 202 17,2 12,6 6,6 6,0 57,5 63,5 203 8,4 14,0 5,9 10,2 61,5 71,7 204 5,4 24,6 15,5 5,2 49,3 54,5 12,7 15,8 8,5 7,4 55,7 63,1 205 20,9 14,8 12,5 4,9 46,9 51,8 206 16,5 7,3 5,8 12,6 57,8 70,9 V 207 21,0 6,4 9,8 6,6 56,2 62,8 208 23,6 13,1 6,9 4,6 51,8 56,4 209 12,5 18,3 8,9 4,0 56,3 60,3 18,7 12,2 8,8 6,6 53,7 60,3 4—202785
Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar
G F | H | K 5 K + 5 Jämtlands län 210 21,6 9,3 10,4 2,4 56,3 58,7 VI 211 19,5 13,3 11,9 1,9 53,4 55,3 212 10,6 19,6 19,9 2,2 47,7 49,9 213 20,3 11,9 11,5 3,8 52,5 56,3 17,9 13,7 13,5 2,5 52,4 54,9 Västerbottens län 214 18,9 22,4 12,2 0,8 45,7 46,5 VII 215 4,4 25,3 14,4 2,4 53,4 55,8 216 27,2 21,8 12,4 0,9 37,7 38,6 217 13,2 15,2 12,3 2,9 56,4 59,3 16,9 20,7 12,7 , 47,9 49,6 218 18,9 19,8 11,9 2,8 46,6 49,4 VIII 219 6,6 29,9 10,9 2,7 49,9 52,6 220 12,2 21,4 7,2 2,1 57,1 59,2 12,7 23,8 10,3 ,6 50,6 53,2 Norrbottens län 221 14,3 5,6 8,9 8,0 63,2 71,2 IX 222 9,1 11,2 13,3 12,1 54,3 65,4 223 7,9 11,3 16,3 11,7 52,8 64,5 224 13,3 6,6 11,5 11,3 58,3 69,6 10,7 8,9 12,8 10,8 56,8 67,6 225 6,3 11,4 8,9 20,8 52,6 73,4 X 226 3,0 7,1 13,2 26,1 50,6 76,7 227 17,0 5,1 11,5 14,4 52,0 66,4 228 3,1 11,5 11,9 22,3 51,2 73,5 7,0 8,9 11,3 21,1 51,7 72,8
Tabell 9. Röstfördelning i regionkretsar: röstsiffror från 1960 års val
C | F H | K 5 Summa Stockholms stad I 2 448 18 036 12 861 5 825 37 960 77 130 II 2 481 19 221 13 242 6 843 42 346 84 133 III 1 824 16 313 12 842 7 209 36 968 75 156 IV 1 727 18 227 20 870 3 862 27 309 71 995 V 1 901 14 447 11 614 3 117 25 486 56 565 VI 1 490 14 871 14 934 3 073 20 715 55 083 VII 1 190 12 902 24 076 1 513 12 756 52 437 13 061 114 017 110 439 31 442 203 540 472 499 Stockholms län VIII 11 353 13 516 17 576 2 110 30 246 74 801 IX 2 957 17 952 18 453 4 634 34 825 78 821 X 5 966 16 580 15 349 5 146 45 527 88 568 20 276 48 048 51 378 11 890 110 598 242 190 Södermanlands län I 12 406 11 174 9 981 1 223 36 863 71 647 II 3 890 11 917 6 261 1 640 35 037 58 745 16 296 23 091 16 242 2 863 71 900 130 392 Östergötlands län III 5 465 9 000 13 106 2 417 42 024 72 012 IV 12 597 11 025 13 584 2 571 38 816 78 593 V 11 427 7 824 7 955 1 716 29 260 58 182 29 489 27 849 34 645 6 704 110 100 208 787 Jönköpings län VI 9 704 16 229 13 052 1 834 34 734 75 553 VII 23 153 16 192 14 225 1 505 35 544 90 619 32 857 32 421 27 277 3 339 70 278 166 172 Kronobergs län VIII | 23 510 | 9 235 | 18 499 | 3 126 37 205 91 575 Kalmar län ' . IX 18 193 7 612 15 772 2 034 40 303 83 914 X 11 804 5 459 10 631 1 251 22 839 51 984 | 29 997 | 13 071 | 26 403 | 3 285 63 142 135 898 Gotlands län I | 10 495 | 3 724 ] 5 076 | 197 11 217 30 709 Blekinge län II | 10 768 | 14 649 | 12 082 | 2 521 41 085 81 105 Kristianstads län III 12 537 14 387 12 175 811 31 882 71 792 IV 18 309 10 194 17 094 863 29 973 76 433 30 846 24 581 29 269 1 674 61 855 148 225 Malmöhus län V 5 476 10 338 20 938 1 410 47 441 85 603 VI 14 133 7 624 16 570 433 39 926 78 686 VII 19 884 10 335 12 102 328 31 094 73 743 39 493 28 297 49 610 2 171 118 461 238 032
Tabell 9 (forts.). Röstfördelning i regionkretsar: röstsiffror från 1960 års val
c | F | H | K | s | Summa Malmö stad VIII | 2 958 8 754 27 979 1 371 36 153 77 215 IX 2 727 5 106 12 749 1 268 36 741 58 591 | 5 685 | 13 860 | 40 728 | 2 639 | 72 894 | 135 806 Hallands län K | 29 010 | 12 513 | 15 864 | 1 887 | 39 013 | 98 287 Göteborgs stad I 1 901 26 809 10 726 10 061 46 266 95 763 II 1 017 23 832 15 329 4 125 20 771 65 074 III 1 324 21 973 8 899 7 413 30 856 70 465 4 242 72 614 34 954 21 599 97 893 231 302 Bohus län IV 8 548 19 695 11 057 2 997 25 641 67 938 V 7 234 11 158 7 251 988 25 698 52 329 15 782 30 853 18 308 3 985 51 339 120 267 Älvsborgs län VI 12 948 13 808 8 434 1 633 34 557 71 380 VII 17 152 14 982 16 730 2 111 33 871 84 846 VIII 8 208 9 404 13 930 2 001 26 697 60 240 38 308 38 194 39 094 5 745 95 125 216 466 Skaraborgs län IX 19 077 13 604 13 540 1 349 23 623 71 193 X 15 636 14 259 10 542 1 552 30 555 72 544 34 713 27 863 24 082 2 901 54 178 143 737 Värmlands län I 5 412 9 667 9 759 2 898 32 644 60 380 II 8 227 6 965 6 268 2 607 28 235 52 302 III 7 719 6 657 7 460 4 512 28 965 55 313 21 358 23 289 23 487 10 017 89 844 167 995 Örebro län IV 10 091 17 484 9 326 2 386 41 036 80 323 V 9 161 11 036 5 679 3 948 41 330 71 154 19 252 28 520 15 005 6 334 82 366 151 477 Västmanlands län VI 10 546 12 286 8 038 2 472 35 819 69 161 VII 5 361 7 162 4 601 2 763 34 003 53 890 15 907 19 448 12 639 5 235 69 822 123 051 Uppsala län VIII | 14 896 | 17 310 | 14 294 | 2 293 | 46 736 | 95 529 Kopparbergs län IX 9 505 10 547 6 868 3 035 35 656 65 611 X 17 120 13 001 8 547 4 523 45 748 88 939 26 625 23 548 15 415 7 558 81 404 154 550
Tabell 9 (forts.). Röstfördelning i regionkretsar: röstsiffror från 1960 års val
C | F | H | K S Summa Gävleborgs län 4 858 10 001 5 849 4 558 31 573 56 839 11 7 072 7 513 4 349 5 502 33 861 58 297 III 11 942 6 407 3 665 4 968 22 818 49 800 23 872 23 921 13 863 15 028 88 252 164 936 Västernorrlands län IV 8 684 10 837 5 810 5 073 38 198 68 602 V 18 139 11 975 8 509 6 264 52 077 96 964 26 823 22 812 14 319 11 337 90 275 165 566 Jämtlands län VI | 13 846 | 10 485 | 10 401 | 2 016 | 40 546 | 77 294 Västerbottens län VII 13 918 17 027 10 436 1 428 39 430 82 239 VIII 5 994 11 307 4 839 1 214 23 816 47 170 19 912 28 334 15 275 2 642 63 246 129 409 Norrbottens län IX 7 534 6 283 9 023 7 662 40 167 70 669 X 4 158 5 279 6 707 12 467 30 537 59 148 11 692 11 562 15 730 20 129 70 704 129 817
En sammanfattning av alla sålunda erhållna valresultat, med tillämpning av principen absolut majoritet i en första valomgång i ortskretsarna, omval med relativ majoritet i dessa samt regionkretsval avgjort genom överskottstal efter mandatens proportionella länsfördelning, ter sig sålunda:
(: F | H | K | s | Summa Valet 1956 ............... 21 71 40 5 151 288 Vårvalet 1953 ............ 33 48 56 2 149 288 Höstvalet 1953 ........... 35 40 57 3 153 288 Valet 1960 ............... 36 42 33 5 167 288
Mandattilldelningen för G, F och H har som synes och som kunde förväntas ut— fallit helt annorlunda i kalkylen för 1956 än vid de senare valen. Anmärkningsvärt är, beträffande de tre senaste valen, det nära nog konstanta antalet mandat för G och F. Den starka minskningen för H mellan valen 1958 och valet 1960 framstår i detta valsätt som skärpt i jämförelse med den faktiska förändringen mätt med AK- mandatens fördelning. För S är skillnaderna i mandatantal föga betydande vad angår de tre första valutfallen, men 1960 markerar en mycket kraftig stegring. Majoriteftsprincipens skärpta amplitud framträder här påtagligt.
Om man sammanförC+F+ H för de fyra valutslagen blir siffrorna:
B .
C + F + H S K 1956 ................. 132 151 5 Våren 1958 .......... 137 149 ' 2 Hösten 1958 .......... 132 153 3 1960 ................. 116 167 5
Förskjutningen 1958—1960 framträder här än mer pregnant. I alla fyra fallen förefinnes visserligen en S-majoritet, oberoende av K, men denna majoritet som för de tre förstnämnda valen är 12-—21 har 1960 stegrats till 51.
Kombinationer av majoritetsval och proportionellt val
Redan i. direktiven för utredningen har anvisning givits att pröva lämpligheten av någon kombination av majoritets— och proportionellt va]. Erfarenheten av verk- ställda valsättsberäkningar har bekräftat att anledning därtill förefin-nes.
De resultat som redovisats i den föregående avdelningen ger en av bakgrunderna till ett så inriktat undersökningsarbete. Om de framkallat tveksamhet rörande ett för svenska förhållanden, med vår nuvarande partiuppdelning, väl lämpat system för majoritetsval följer därav icke nödvändigtvis att valsättet bör helt baseras på proportionalism. Politiska och tekniska olägenheter kan redovisas beträffande både det ena och det andra systemet.
Här är inledningsvis anledning belysa vissa egenheter i ett proportionellt val- sätt. I kommentaren till Jansons undersökning har ställts frågan, hur mycket av dess verkningssätt tillkommer proportionalismen som princip resp. dess faktiska utformning?
Som en grundläggande argumentering till förmån för proportionalism plågar anföras att systemet realiserar principen: alla röster väger lika.
Innebär detta samtidigt att alla mandat väger lika? En belysning härav må först ges ur valmateriavlet från 1960.
Om man tar den största valkretsen Stockholms stad med 25 mandat ser det tämligen bra ut. Antalet väljare bakom varje mandat visar sig vara i avrundade siffror
för H 18 400, för F 19 000, för S 17 500, för K 15 700.
Tar man sedan en hälften så stor krets, säg Göteborg med 12 mandat, blir mot- svarande tal
för H 17 500, för F 18 100, för S 19 600, för K 21 600. Marginalerna är alltså redan större.
Som exempel från en 5-mandatskrets, t. ex. Uppsala län, må redovisas siffrorna för H 14 300, för F 14 900, för G 17 300, för S 23 350.
Marginalen minimum—maximum alltså:
i 25 md. krets 2 300 » 12 » » 4 100 » 5 » » 9050.
Men hur skulle det se ut i det extrema fallet, att man tillämpar proportionalism i enmanskretsar? Ett fiktivt valutfall är i undersökningsmaterialet uträknat efter 1956 års röstsiffror sådana de publicerats i Jansons undersökning. Som princip kan proportionell mandatfördelning genomföras även då. Härvid har den propor- tionella manda-tfördelningen fått bestämmas av partiernas procentsiffra röster för hela riket. Och hur orealistiskt ett dylikt valsystem än må förefalla ger det belys- ning av vad proportionalismens faktiska utformning i detta hänseende betyder. Som enkel fördelningsregel har därvid, i ordning efter partiernas storlek, använts vederbörande partis %-tal av de väljande.
Resultatet framgår av tabell 10.
Tabell 10. Proportionellt val i enmanskretsar: 195 6 årsZröstsif/ror
Procentuell röstfördelning i ortskretsarna
Stockholms stad 3 S 49,0 3 H 22,4 1 F 33,1 4 S 47,3 4 5 52,4 2 S 455 5 S 49,0 5 H 19,8 3 F 37,6 6 H 24,4 6 H 25,4 4 F 32,4 7 S 52,6 7 H 29,3 5 F 31,6 8 S 52,9 8 H 31,6 6 S 46,5 9 S 47,6 7 F 34,0 10 S 50,1 .. 8 F 35,7 11 S 459 Bohsslan 2 9 »— . ; .— 3. 10 F 34,6 Jönköpings län 3 H 187 11 F 33,8 1 F 28,8 4 F 41'3 12 F 39,4 2 S 50,6 5 S 51'4 13 F 37,6 3 F 29,9 6 S 55'9 14 F 32,7 4 H 17,4 7 C 22'2 15 H 38,3 5 C 17,6 ' 16 F 34,3 6 C 29,2 1 71 F 36,0 7 H 1 9,1 Fyrstadskretsen 172 F 36,0 8 H 17,2 1 H 43,6 18 F 35,7 9 c 24,0 2 5 49,2 19 F 40,2 3 5 59,5 20 F 39,6 Kronobergs län 4 H 47,3 21 F 38,8 1 H 19,0 5 5 65,7 22 H 383 2 H 22,5 6 5 59,5 23 H 435 3 H 26,3 7 5 59,3 24 H 47,8 4 H 26,8 8 H 39,5 .. 5 C 20,5 9 5 63,8 Stockholms lan 10 S 46,5 1 C 20,2 Kalmar län 11 5 61,5 ' 2 5 50,0 Malmöhus län 4 F 34,7 5 H 43,9 3 C 245 1 S 52,8 6 F 32,2 4 S 494) 2 5 50,0 7 3 46,2 5 H 2245 3 5 52,1 3 F 32,0 6 5 52,0 4 5 51,2 9 F 31,9 7 H 2377 5 S 52.4 10 F 30,1 8 H 203 ? % 23,3 11 5 52,1 Hallands l"n ' 12 5 51,5 1 c 1138 8 8 F 26,5 Uppsala lä" 2 S 46,9 Skaraborgs län 3 H 18,6 1 5 45,7 4 C 30 5 1 H 28,6 2 F 31 0 * 3 S 5177 5 H 17,9 2 F 27,0 , 3 F 26,4 4 C 283 Gotlands län 4 H 21,5 5 S 60'7 1 3 46,0 5 F 25,4 Södermanlands län 2 C 37,4 (75 1111 332,91) ; g 231; 1 Blekigge lär;7 5 8 (: 18:6 i % ååå 2 F 3910 Göteborgs stad 5 c 20,8 3 8 49,7 1 K 15,7 6 5 60,1 4 5 50,3 2 K 15,0 7 S 595 5 S 47,0 3 F 34,8 4 F 42,7 Östergötlands län Kristianstads län 5 F 373 1 S 61,4 1 H 21,6 6 F 48,3 2 S 56,9 2 H 19,8 7 F 48,7
Tabell 10 (forts.). Proportionellt val i enmanskretsar: 1956 års röstsiffror
8 F 52,6 Älvsborgs län N. Värmlands län 9 F 46,3 1 F 26,5 1 5 48,2 10 K 17,2 2 0 36,0 2 5 59,0 11 K 14,8 3 F 32,1 3 5 56,9 12 F 45,3 4 S 58,4 4 S 60,7 5 F 33,3 5 S 45,6 Örebro län 6 F 29,8 6 S 47,4 7 H 21,3 1 S 49'6 Älvsborgs län S. 8 5 47,2 2 S 49,5 9 H 19 3 3 . ; e se ' 4 S 53,6 . " " 5 S 533 3 H 303 Jämtlands lan 4 H 26 4 1 S 58,2 6 S 52,9 * 2 S 55 7 7 C 18,0 5 C 26,7 , 8 S 58 8 3 H 27'5 , Gävleborgs län ; å ä»? ,.) Västmanlands län 1 F 32'3 2 5 62,7 Västerbottens län 1 S 59,6 3 S 513 2 s 51.2 4 5 63,6 1 S 56'5 3 C 29,6 5 S 57,3 2 H 173 4 5 45,6 6 5 47,0 3 C 22,6 5 5 69.0 7 x 12,5 4 5 50,9 . s 8 K 2 % 33 7 S 57,2 , 9 K 11,8 7 S 50,8 Kopparbergs län Västernorrlands län 8 S 50'4 1 5 58,3 1 S 503, Norrbottens län 2 S 45,7 2 S 50,2 1 K 26,2 3 F 30,9 3 S 56,6 2 K 28,2 4 F 27,4 4 S 45,6 3 S 46,2 5 S 56,7 5 S 57,6 4 S 53,6 6 S 61,2 6 S 51,6 5 S 46,4 7 S 54,8 7 S 57,5 6 K 23,8 8 5 47,2 8 5 53,8 7 S 50,0 9 F 25,5 9 C 19,9 8 5 57,2 Mandatfördelning
(Vid riksproportionalitet i enmanskretsar enligt Jansons material för 231 kretsar 1956 och ut— delning efter relativ, procentuell, andel av kretsens välj arkår. I ordning från största parti)
Stockholm ................ Stockholms län ............ Uppsala län .............. Södermanlands län ........ Östergötlands län .......... Jönköpings län ............ Kronobergs län ........... Kalmar län ............... Gotlands län .............. Blekinge län .............. Kristianstads län .......... Fyrstadskretsen ........... Malmöhus län ............. Hallands län .............. Göteborg .................
S F H C K Summa 2 19 4 _ _ 25 3 6 1 1 1 12 3 1 _ 1 _ 5 5 _ 1 1 _ 7
10 _ 1 _ _ 11 1 2 3 3 _ 9
_ _ 4 1 _ 5 4 _ 3 1 _ 8 1 — _ 1 _ 2 3 2 _ _ _ 5 1 _ 7 _ _ 8 8 _ 3 _ _ 11 6 1 _ 1 _ 8 1 _ 2 2 _ 5 _ 8 _ _ 4 12
Mandatfördelning (forts.)
S | F | H | C I K Summa Bohus län ................ 2 3 1 1 _ 7 Älvsborgs N .............. 1 4 _ 1 _ 6 » S ............... 1 _ 3 1 _ 5 Skaraborgs län ............ _ 4 3 1 _ 8 Värmlands län ............ 7 _ 2 _ _ 9 Örebro län ................ 6 _ _ 2 _ 8 Västmanlands län ......... 6 _ _— 1 _ 7 Kopparbergs län .......... 6 3 _ _ _ 9 ' Gävleborgs län ............ 5 1 _ _ 3 9 Västernorrlands län ........ 8 _ _ 1 — 9 Jämtlands län ............ 4 _ 1 _ _ 5 Västerbottens län ......... 4 1 1 2 _ S Norrbottens län ........... 5 _ _ _ 3 8 103 | 55 40 22 11 | 231
Besynnerligheterna i en dylik mandatfördelning behöver knappast påpekas, t. ex. blott 2 S-mandat i Stockholm men 19 för F, inget S-mandat i Göteborg, däre- mot 10 av 11 i Östergötland. Men det som förtjänar mer intresse är variationen i %-tal för tilldelade platser och antalet väljare bakom varje enskilt mandat.
Varia-tion i % S F H C K 455—690 254—526 169—47.8 17.0—38.8 3.2—28.2
Av S-man-daten ligger 35 £ 50 % och 68 > 50 %. Av F-mandaten blott 1 > 50 %, 9 > 40 %, medan S icke har något mandat ( 45 %. Av H-marndaten ligger endast 4 > 40 %, av C-mandaten blott 4 md > 30 % och av K-mandaten 3 > 20 %.
Antal väljare bakom mandat
S F H C K minimum 5 550 4 540 3 110 2 730 1 820 maximum 14 790 7 330 9 050 6 250 3 270
' Väljarkvoten utgör c:a 16 700, absolut majoritet i genomsnitt alltså 8 350. Härav synes framgå, att proportionalismens praktiska användning som »rättvis» vallordning helt avhänger av dess mer eller mindre region-ala tillämpning.
Ett ann-at spörsmål, som bör få belysning vid sidan av den i diskussionen sed- vanliga frågan, bur mycket ett mandat kostar, är denna:
Hur mycket kostar ett nytt mandat? Särskilt med hänsyn till möjlighet att uppnå en majoritetsbildning som underlag för en för någorlunda avsevärd tid stabil regeringsmakt kan den frågan vara av avgörande betydelse. En illustration härav må därför återges i tabellform, grundad på valsiffrorna för vårvalet 1958 och valet 1960.
Tabell 11. Erforderlig röstökning för + 1 mandat: vårvalet 1958
c | F | H K 5
Sthlm.. ., ........... 1 101 10 890 13 375 12 135 232
» län .......... 9 193 19 280 8 305 2 263 10 883 Upps. län ........... 17 691 13 060 12 039 — 3 716 Söderm. län ........ 14 101 6 165 10 494 _ 24 361 Ögötl. län .......... 1 878 18 190 4 730 7 478 15 821 Jönk. län ........... 23 033 15 000 16 136 _ 5 077 Kronob. län. . . .. ... 34 171 138 16 586 _ 2 307 Kalm. län .......... 22 183 154 14 455 9 855 7 664 Gotl. län ........... 870 821 16 059 _ 855 Blek. län ........... 3 079 5 924 8 776 — 28 7441 Krist. län ........... 25 898 2 020 10 301 — 8 531 Malmö m. fl ......... 10 073 16 758 1 474 10 092 27 144 Malmöh. län ........ 11 450 7 651 669 _ 37 3502 Hall. län ........... 23 534 1 365 10 842 11 538 15 315 Gbg ................ 12 689 13 102 9 964 9 203 26 030 Boh. län ........... 12 945 15 354 7 627 9 392 22 112 Älvsb. N.* .......... 9 331 2 853 11 041 _ 35 855 Älvsb. S.” ......... '. 14 144 17 518 708 11 410 10 490 Skarab. län ......... 12 967 252 15 150 10 319 22 879 Värml. län .......... 8 201 4 024 16 468 3 933 21 053 Örebro län .......... 6 528 25 6 639 _ 67 3393 Västm. län ......... 12 752 8 857 12 900 8 890 25 653 Kopp. län .......... 2 968 16 892 4 437 5 348 11 071 Gävleb. län ......... 4 874 1 611 8 466 15 133 9 354 Vnorrl. län ......... 23 237 334 6 020 1 281 1 177 Jämtl. län .......... 10 732 675 11 596 _ 19 835 Västb. län .......... 6 735 30 190 8 601 10 427 4 841 Norrb. län .......... 9 531 211 5 544 1 962 27 177
345 863/28 229 314/28 269 402/28 140 659/17 492 868/28
Medeltal: 12 352 8 190 9 621 8 274 17 602 1 Ant. ej röstande 26 897 9 » » » 33 150 3 s » » 42 532
* Uppdelning enligt den använda valkretsindelningen som icke sammanfaller med AK- kretsarna.
Tabell 12. Erforderlig minsta röstökning för + 10 mandat: vårvalet 1958
+ 10 S
Stockholms stad .................... 232 Gotlands län ....................... 855 Västernorrlands län ................. 1 177 Kronobergs län ..................... 2 307 Uppsala län ........................ 3 716 Västerbottens län ................... 4 841 Jönköpings län ...................... 5 077 Kalmar län ......................... 7 644 Kristianstads län ................... 8 531 Gävleborgs län ..................... 9 354
43 734
+ 10 B Örebro län ............... 25 (F) Kronobergs län ........... 138 (F) Kalmar län ............... 154 (F) Norrbottens län ........... 211 (F) Skaraborgs län ............ 252 (F) Västernorrlands län ....... 334 (F) Malmöhus län ............. 669 (H) Jämtlands län ............ 675 (F) Älvsborgs län ............. 821 (H) Gotlands län ............. 821 (F)
3 987 (8 F, 2 H)
Tabell 13. Erforderlig röstökning för + 1 mandat:
G F H K S Sthlm .............. 521 12 002 15 590 1 702 27 356 » län .......... 4 254 11 513 8190 126 33 561 Upps. län .......... 15 736 13 318 17 624 12 001 4 313 Söderm. län ........ 14 518 7 725 14 571 11 518 32 5331 Ögötl. län .......... 9 829 19 896 11 550 4 786 10 009 Jönk. län ........... 10 954 10 811 19 483 2 388 10 059 Kronob. län ........ 38 511 1 732 5 004 27 413 966 Kalm. län .......... 16 686 12 929 1 608 13 071 2 211 Gotl. län ........... 725 1 513 162 5 140 41 2582 Blek. län ........... 740 10 007 12 571 8 985 17 331:' Krist. län .......... 17 940 4 689 22 143 12 084 6 448 Malmö m. fl ......... 4 533 2 456 33 074 10 073 955 Malmöh. län ........ 14 147 13 877 5 382 13 596 35 948' Hall. län ........... 27 651 1 025 13 146 11 651 9 337 Gbg ............... 11 677 25 363 16 922 9 529 16 228 Boll. län ........... 15 020 20 487 12 493 10 393 20 678 Älvsb. NF ......... 9 846 6 200 16 143 11 677 21 180 Älvsb. S."' .......... 8 920 12 679 1 837 8 219 4 821 Skarab. län ......... 11 142 26 320 3 441 9 939 10 035 Värml. län. . . . . .. . . 3 140 1 204 1 013 1 417 99 4855 Örebro län ......... 9 269 25 084 13 516 6 981 3 204 Västm. län ......... 11 171 7 632 17 288 7 401 11 420 Koppb. län ......... 18 602 3 061 11 724 7 024 16 222 Gävleb. län ......... 5 553 5 501 15 555 14 396 20 689 Vnorrl. län ......... 23 333 7 284 12 502 1 177 8 078 Jämtl. län .......... 8 624 11 815 85 8 386 11 466 Västb. län .......... 8 418 26 229 13 056 10 579 2 864 Norrb. län .......... 13 093 13 488 9 052 4 658 3 645 334 553/28 315 840/28 324 725/28 246 310/28 401 300/28 Medeltal: 11 948 11 280 11 598 8 797 17 225 1 Antal icke röstande 17 550 2 » » » 4 670 3 » » » 15 875 4 » » » 28 974 5 » » » 29 409
* Uppdelning enligt den använda valkretsindelningen som icke sammanfaller med AK- kretsarna.
Tabell 14. Erforderlig minsta röstökning för + 10 mandat: 1960 års val
+ 10 S + 10 B
Malmö m. fl ................... 955 Jämtlands län ............ 85 (H) Kronobergs län ................ 966 Gotlands län ............. 162 (H) Kalmar län ................... 2 211 Blekinge län .............. 740 (C) Örebro län .................... 3 204 Värmlands län ............ 1 013 (l—l) Norrbottens län ................ 3 645 Hallands län ............. 1 025 (F) Uppsala län ................... 4 313 Kalmar län ............... 1 608 (H) Älvsborgs S. .................. 4 821 Kronobergs län ........... 1 732 (F) Kristianstads län .............. 6 448 Älvsborgs S ............... 1 837 (H) Västernorrlands län ............ 8 078 Kopparbergs län .......... 3 061 (F)
37 405 Skaraborgs län ............ 3 441 (H)
14704 (6 H, 3 F, 1 C)
Av tabellerna 11—14 framgår, att skillnaderna, både för + 1 md pr parti och för + 10 S eller + 10 B, visserligen är mindre enligt 1960 års material än för 1958 års vårval. Men 1960 visar i stället så tillvida en skärpning, att antalet valkretsar, där det ej finnes tillräckligt antal ej utnyttjade röster, 1960 är 5 i stället för 3 i 1958 års material.
Det nu redovisa-de utslaget av f. n. tillämpad proportionell valmetod — det skulle för övrigt framträda något skärpt om ren uddatalsmetod använts —— gör sig gällande vid en partiuppdelning på ett stort och flera mindre partier. Därest de mindre partierna vore sammanfogade Ai ett block skulle en sådan effekt icke framträda. Valmetoden gör det sålunda fördelaktigt — i fråga om chanser att erövra nytt mandat —— att undvika »blockbil—dningvar i själva valhandlingen. Detta måhända i syfte att »getrennt marschieren, vereint schlagen». Men i och för sig motverkar det i viss mån tillkomsten av en alternativ majoritetsbildning.
Nu belysta verkningssätt hos proportionalismen, tillhopa med den erfarenhet valsättsberäkningar för majoritetsval givit, ger ytterligare anledning undersöka kombinationsmöjligheter vilka innebär på en gång begränsning av majoritetsprin— cipens tillämpning och en begränsad räckvidd för proportionell metod..
Det närmast till hands liggande alternativet vid en kombination mellan majori- tetsval och proportionellt system är att låta majoritetsprinc-ipen avgöra valets utfall i alla kretsar där en kandidat har absolut flertal, medan i samtliga återstående kretsar proportionell metod blir bestämmande för valutgången. Vilken omfattning de bägge principerna därvid får har undersökts för 1956 års val, vårvalet 1958 och 1960 års val.
Till tabell 15 är några erinringar att göra. Förekomsten av absolut flertal har i några regioner [så stor omfattning att de länsvis återstående kretsarna i rätt många fall blir 1—2. Om mandatfördelningen verkställes länsvis innebär ju detta, att en- bart relativ majoritet bestämmer valutgången, då blott 1 krets återstår. Och om 2 kretsar återstår, (tillfaller mandaten de 2 kandidater som har de högsta röstsum- morna. Med hänsyn härtill har den proportionella metoden tillämpats regionvis. Den 'använda metoden är uddatalsmetod med 1.4 spärr.
Samtliga valresultat är beräknade på 228 mandat. Omfattningen av de båda valsättsmetoderna skulle då bli, med denna korrektion iakttagen, för hela riket:
Majoritetsval Proportionellt val 1956 70 31 % 158 69 % 1958 (vårvalet) 91 40 % 137 60 % 1960 105 46 % 123 54 %
Den angivna kombinationen av majoritetsval och proportionella val kan utföras på olika sätt. Den först pröva—de metoden, alternativ [, innebär: För majoritetsval fordra-s absolut majoritet [i ortskretsarna. Återstående mandat fördelas propor- tionellt enligt uddatalsmetod med 1.4 som spärr på grundval av rösttalet inom varje region i de kretsar, där mand—at ej blivit besatt genom majoritetsvalet.
Tabell 15. Mandatfördelning enligt kombinerat valsystem: alternativ I
(För majoritetsval fordras absolut majoritet i enmanskretsar. Återstående mandat fördelas proportionellt enligt uddatalsmetod med 1.4 som spärr på grundval av rösttalet inom varje region i de kretsar, där mandat ej blivit besatt genom maj oritetsvalet.)
Region |c|F H|K|s|s:a
Röstsiffror från 1956 års vår- val
A: Maj.val ............... — — — _ 2 2 Prop.val .............. — 12 8 2 14 36 Summa _— 12 8 2 16 38 B: Maj.val ............... — _— — —— 12 12 Prop.val .............. 4 6 1 11 27 Summa 4 5 6 1 23 39 C: Maj.val ............... — — —— — 14 14 Prop.val .............. 4 6 — 9 24 Summa 4 5 6 —— 23 38 D: Maj.val ............... -— 1 — — 4 5 Prop.val .............. 4 10 5 2 12 33 Summa 4 11 5 2 16 38 E: Maj.val ............... —— —— -— —— 18 18 Prop.val .............. 2 5 3 1 9 20 Summa 2 5 3 27 38 F: Maj.val ............... —— — —— —— 19 19 Prop.val .............. 2 4 3 2 7 18 Summa 2 4 3 2 26 37
Hela riket Maj.val ............... —— 1 —— —— 69 70 Prop.val .............. 16 41 31 8 62 158 Summa 16 42 31 8 131 228
Röstsitl'ror från 1958 års vårval
A: Maj.val ............... —— — 2 —— 13 15 Prop.val .............. 1 5 6 1 10 23 Summa 1 5 8 1 23 38
B: Maj.val ............... — _— —— —— 11 11 Prop.val .............. 6 4 6 —— 12 28 Summa 6 4 6 — 23 39
C: Maj.val ............... -—— — 1 —— 12 13 Prop.val .............. 6 4 5 -— 10 25 Summa 6 4 6 — 22 38
D: Maj.val ............... -— _— —— —— 6 6 Prop.val .............. 4 7 1 12 32
Summa 4 8 7 1 18 38
Tabell 15 (forts.). Mandatfördelning enligt kombinerat valsystem: alternativ 1
Region | G F | H I K S S:a E: Maj.val ............... — —— — — 22 22 Prop.val .............. 3 3 3 — 7 16 Summa 3 3 3 — 29 38 F: Maj.val ............... — -— —- — 24 24 Prop.val .............. 2 3 2 — 6 13 Summa 2 3 2 — 30 37
Hela riket Maj.val ............... —— —— 3 —— 88 91 Prop.val .............. 22 27 29 2 57 137 Summa 22 27 32 2 145 228
Röstsiifror från 1960 års val
A: Maj.val ............... _ _ -— — 14 14 Prop.val .............. 1 5 6 1 11 24 Summa 5 1 25 38 B: Maj.val ............... — _ — — 15 15 Prop.val .............. 6 2 1 11 24 Summa 6 2 26 39 C: Maj.val ............... — _ 1 — 16 17 Prop.val .............. 5 3 4 — 9 21 Summa 5 3 5 — 25 38 D: Maj.val ............... — — -— — 7 7 Prop.val .............. 5 7 5 1 13 31 Summa 5 7 20 38 E: Maj.val ............... — -— _ —— 25 25 Prop.val .............. 3 2 1 _— 7 13 Summa 3 2 — 32 38 F: Maj.val ............... — — —— — 26 26 Prop.val .............. 2 2 1 _— 6 11 Summa 2 2 1 — 32 37
Hela riket Maj.val ............... — _— 1 — 103 104 Prop.val .............. 22 21 21 3 57 124 Summa 22 21 22 3 | 160 228
Såsom framgår av tabell 15 visar sig omfattningen av majoritetsprincipen enligt alternativ I under perioden 1956—60 ha ökat med 15 % till bra nära hälften. Siffran för 1960, med dess 85-procentiga valdeltagande, får tilläggas särskild betydelse som sannolikare framtidsprognos.
Med avseende å ett dylikt valutfalls betydelse för parlamentarisk majoritetsbild- ning är framför allt att anteckna, att S-majoritet skulle växa från 131 (114 + 17) 1956, över 145 (114 + 31) till 160 (114 + 46). I förhållande till sammanlagda man-
datantalet för G + F + H blir S-majoriteten 1956 + 42, 1958 + 64, för 1960 + 95. K— mvandaten har 1956—60 minskat från 8 till 3.
Resultatet är sådant, att det ger anledning undersöka andra kombinationsmöjlig— heter.
Två ytterligare alternativ erbjuder sig, om man låter den proportionella metoden omfatta jämväl alla minoritetsröster i de valkretsar, där mandatet besatts med absolut flertal. Därvid kan man antingen låta proportion-alismen innefatta jämväl de överskottsröster, som vid majoritetsvalet icke utnyttjats (alternativ II) _ i anslutning till tidigare i avdelningen om rent majoritetsval anförda synpunkter _ eller också anse dessa kretsar vara reda-n besatta och icke alls ta hänsyn till över- skottsrösterna (alternativ III).
Först redogöres nu för alternativ II, varöver ett sammandrag, tabell 16, för vår- valet 1958 och 1960 års val införes. Här föreligger icke samma anledning som i nästföregående avsnitt att göra den proportionella fördelningen regionvis. Den är i föreliggande tabell i stället uträknad länsvis. Antalet valkretsar där valet »avgöres genom den ena eller andra metoden förblir oförändrat, den procentuella omfatt- ningen av de båda principerna är alltså densamma, men mandatfördelningen på- verkas.
Tabell 16. Mandatfördelning enligt kombinerat valsystem: alternativ II
(I den proportionella fördelningen ingår samtliga minoritetsröster jämte överskottsröster)
Region c | F H K 5 Röstsitfror från vårvalet 1958 A ................. 1 6 9 2 20 B ................. 5 5 7 —— 22 C .................. 5 5 8 —— 20 D ................. 4 9 7 1 17 E ................. 3 3 3 1 28 F ................. 3 3 2 1 28 Riket .............. 21 31 36 5 135 = 228 Röstsittror från 1960 års val A ................. 1 7 7 1 22 B ................. 5 5 4 — 25 C .................. 5 3 7 —— 23 D ................. 5 9 6 1 17 E ................. 3 5 1 —— 29 F .................. 4 2 1 1 29 Riket 23 31 | 26 3 145 = 228
Som synes av tabellens rikssiffror har Semajoriteten nu betydligt reducerats, med 10 resp. 15 mandat, men marginalen är alltjämt mycket avsevärd, resp. + 47 och + 65, vid jämförelse med C + F + H.
Den förändring i mandatfördelningen som uppstår genom uteslutande av över- skottssiffrorna framgår av tabell 17, avseende 1960 års val.
Tabell 17. Mandatfördelning enligt kombinerat valsystem: alternativ III
(I den proportionella fördelningen ingår samtliga minoritetsröster men inga överskottsröster)
G F H K | s | S:a chionA ................. 2 7 7 2 6 24 ,, B ................. 5 6 4 _ 8 23 .. c ................. 5 4 5 _ 7 21 » D ................. 5 9 s 1 10 31 » E ................. 3 5 2 _ 3 13 ., F ................. 4 3 2 1 1 11 24 34 26 4 35 123 ___—_. Därtill abs. maj ........... + 1 + 104 | 24 34 27 4 139 228 _
Därest den proportionella fördelningen skett regionvis i ställ-et för länsvis skulle nedanstående ändrade mandatfördelning ha uppstått:
Region G F H K S
A ................. _ _ _1 _ +1 B ................. — _1 _ +1 — C ................. _ _ +1 _ _1 D ................. _ _1 _ +1 _ E ................. _ —1 _ +1 _ F .................. —1 _ _ _ +1 _1 _3 _ +3 +1
Till den länsvisa fördelningen må anmärkas, att om ett läns alla valkretsar besättes genom majoritetsval (såsom för 1960 i Norrbottens län) kommer de i majoritetsvalets utfall icke företrädda partiernas röster över huvud icke med i den proportionella fördelningen.
Göres fördelningen åter regionvis framkallas frågan, om detta går bra ihop med ett parallellt med ortskretsvalen företaget separat val i regionskretsar. Man finge ju dubbla uppsättningar av regionvalda riksdagsledamöter. Nu har tills- vidare dessa separata regionalval icke behandlats i de hittills behandlade alter- nativen.
Det antecknas till de bägge nu redovisade alternativen II och III, att enkel uddatalsmetod lagts till grund för uträkningen, vilket ju bör innebära en favör för de mindre partierna.
Som av sammandragen för 1960 framgår har S-majoriteten nu krympt något ytterligare från 160 till 145, och från 145 till 139 och utgör alltså enligt den sista tabellen i förhållande till B+ 54.
Det bör då observeras, att ingen samverkan mellan B-partier härvid förutsatts. För att belysa i vilken utsträckning sådan kan påverka mandatfördelningen med- delas uppgifter i tabell 18 om kretsar med B-majoritet vid samverkan C +F+ H samt vid samverkan enbart mellan två B-partier.
För 1960 visar sig antalet sådana fall vara
förC+F+H 91, för C+F 8, för C+H 13, för F+H 13. 5—202785
Tabell 18. Ortskretsar med majoritet för tre eller två borgerliga partier: röstsiffror från 1960 års val C+F+H>50%
Sthlms stad 13 61,4 Gotlands län 78 50,4 Älvsborgs län 135 51,9
14 50,1 79 74,3 136 69,6 16 73,0 139 53,0 18 53,7 Blekinge län 81 53,9 140 62,9 20 61,4 141 63,1 åå ååå Kristianst. län 2; 22,3 äg gå? 23 64,6 86 51,5 145 66,2 24 74,1 * 25 78,6 23 234; Skarab. län 146 78,2 90 62,9 147 54,9 Sthlms län 26 53,3 91 615 143 63,0 27 50,7 ' 149 65,8 23 56,4 150 56,9 29 65,7 Malmöhus län 93 57,0 151 53,6 30 68,0 96 50,7 152 54,6 98 50,6 153 58,4 Södermanl. län 42 54,2 101 00,6 102 67,3 Värml. län 159 53,9 Östergötl. län 50 52,0 103 68,0 56 51,8 Örebro län 165 50,4 Malmö stad 104 56,0 Jönköpings län 57 50,8 107 70,4 Västmanl. län 174 56,8 59 50,5 60 57,5 Hallands län 111 67,8 Uppsala län 178 51,6 61 62,1 113 61,3 179 58,0 62 61,8 114 53,1 181 57,1 63 53,1 115 71,2 64 60,1 Kopparb. län 190 53,6 65 59,1 Göteborgs stad 121 66,2 122 62,7 Jämtlands län 212 50,1 Kronobergs län 66 53,1 123 78,9 68 58,3 124 52,9 Västerb. län 214 53,5 69 60,2 127 50,1 216 61,4 70 59,5 218 50,6 Bohus län 129 52,1 Kalmar län 72 57,8 130 62,9 91 fall 75 54,3 131 72,3 77 68,1 134 64,3 C+F>50% C+H>50% F+H>50% Malmöh. län 102 54,6 Jönköp. län 65 50,4 Sthlms stad 13 61,0 103 523 Kronob. län 68 55,3 åå ååå .. 69 55 0 * Hallands lan 111 56,9 ' 18 54,4 115 58,3 Kalmar län 72 53,0 20 61,9 75 50,1 21 53,0 Bohus län 131 53,1 77 62,3 22 55,0 —- Gotlands län 79 61 8 23 65'4 Alvsborgs län 136 54,4 ' Kristanst. län 90 52,6 Sthlms län 29 62,5 Skarab. län 146 51,0 91 53,3 30 66,6 Västerb. län 216 50,2 MalmOhus km 1133; 5612 Blekinge län 80 50,1 ., 50,1 8 fall Hallands län 111 64,0 Malmöhus län 93 60,3
113 59,2 Malmö stad 104 5 13 fall 13 fall
J
Påtagligt är att chanserna för ett borgerligt flertalsval är särskilt stort i de tre storstäderna för F+ H medan motsvarande möjligheter föreligger för G + H i ett antal landsbygdskretsar.
För vårvalet 1958 är motsvarande antal fall
förC+F+H70,förC+F 8, för C+H 20, för F+H 23.
IJansons undersökning för 1956 års val kan man räkna till 112 fall av majoritet för G + F + H och 40 fall för F + H, däremot stannade C + H vid 6 fall.
Det på sitt sätt bestickande i ett dylikt formellt blandat valsystem är att det överlåter i sista hand till väljarna resp. deras partier att bestämma i vad ut— sträckning valförrättningen blir ett faktiskt majoritetsval.
En annan undersökt metod för kombination har inneburit att skärpa majori- tctskravet genom ett av följande alternativ:
Alternativ IV: majoritet bildas först efter det 1/5 av ej röstande tillagts det faktiska rösttalet,
Alternativ V: det krävs, för att flertalsval skall godkännas, att avgivna röster för ett parti uppgår till 42 % av de röstberättigade,
Alternativ VI: tillämpning av Spärrvärdet 1.1, vilket innebär att majoritetskravet skärps till > 55 %.
Det första av dessa alternativ avser att eliminera fall, då svagt valdeltagande möjliggör flertalsval på basis av väl låga röstsiffror. Det andra tar också en mot- svarande hänsyn till valdeltagandet men då genom att kräva viss % av de röst- berättigade för att godta ett flertalsval. Siffran 42 % utgör i det närmaste hälften av det genomsnittliga valdeltagandet 1960. De tredje alternativet innebär att direkt med ytterligare 5 % skärpa kravet på godtagbar majoritet. Spärrvärdet 1.1, spelar därvid allenast rollen av en förenkling av räkneproceduren. Någon procentberäkning behöver ej ske, ty divisorn 1.1 frambringar ett röstvärde som exakt motsvarar 55 %-kravet.
Tabellmaterialet, som avser båda valen 1958 och 1960 års val, utvisar att skill- naderna mellan alternativ IV och V, som icke är betydande beträffande 1958 års val, däremot är avsevärda för valet 1960. 55 %—alternativet medför beträf- fande alla tre valen den avgjort största minskningen av antalet flertalsmandat.
Här bör ett eventuellt missförstånd omedelbart undanröjas. Tabell 19 utvisar endast hur många flertalsmandat som försvinner. Men detta är ingalunda lika- bctydande med att vederbörande parti (nästan uteslutande S) förlorar detta antal mandat. Röstsummorna från de från majoritetsvalsidan uteslutna valkretsar- na kommer ju att ingå i den proportionella fördelningen och minskar därmed förlusten. Denna reduceras t. ex. beträffande 1960 för S i det extrema fallet, alternativ VI, till 43 mandat i stället för 57.
En annan omständighet som gör att konklusioner ur detta siffermaterial måste dras med stor varsamhet är den måhända överraskande inverkan på förlust— siffran för S-mandat som K-röster visat sig kunna medföra. Den skulle kunna sänkas enligt alternativ IV från 32 till 8 i vårvalet 1958, resp. från 29 till 0 i 1960 års val. Enligt alternativ V blir motsvarande reduktion från 37 till 14 våren 1958 och från 8 till likaledes 0 1960. Enligt alternativ VI slutligen från 46 till 15 våren 1958, från 57 till 8 1960. Den faktiska reduktionen i ett verkligt val ligger mellan dessa siffror och det är högeligen ovisst var.
Tabell 19. Kombinerat valsystem: alternativen I V_VI
(Tabellen visar den minskning av antalet genom flertalsval vunna mandat onl ytterligare krav ställes på: IV: + 1/5 ej röstande V: 42 % av röstberättigade VI: tillämpning av spärrvärde 1.1 eller = 55 % Där ej särskilt anmärkes betr. H avser flertalsmandaten S. Tillägg + K anger resultat, om K-röster tillägges S. Borgerlig samverkan ej förutsatt.)
Region IV + K | V | + K | VI + K Röstsiffror från vårvalet 1958 A ....................... _105 _ _10S _ _11S _ _ 2H _ _ 1H _ _ 2H _ B ....................... _15 _IS _1S _1S _1S _IS C ....................... _35 _35 _3S _3S _GS _55 D ....................... _BS _2S _BS _2S _4S _2S E ....................... _65 _25 _8S _7S _7S _5S F ........................ _ 7S _ _10S _1S _138 _28 Summa _305 _SS _365 _145 _445 _158 — 2H _ _ IH _ _ 2H _ Röstsiffror från llöstvalet 1958 A ....................... _ 8S _ _ 9S _ _14S _ 18 _ 1H B ....................... _ 3S _ _ 2S _ _ GS _ 25 C ........................ _ BS _ _ IS _ _ 7S _ 55 D ....................... _4S _IS _4S _IS _5S _IS E ....................... _SS _2S _7S _IS _118 _4S F ....................... _ GS _ _ 85 _ _ 9S _ 28 Summa _285 _35 _31S _2S _52S _155 _ 1H Röstsiffror från valet 1960 A ....................... _11 _ _2 _ _14 _1 B ....................... _ 4 _ _1 _ _ 6 —3 C ....................... _ 2 _ _1 _ _10 _4 D ....................... _ 2 _ _ _ _ 4 _ E ....................... _ 5 _ _1 _ _10 _1 F ....................... _ 5 _ _3 _ _13 _ Summa _29 _ _8 _ _57 _8
Här nedan följer vissa uppgifter, som är ägnade att ge ytterligare belysning åt de tre senast behandlade alternativen.
Alternativ IV: Innebörden av krav på att för majoritet erfordras majoritet av röstande +1/s av ej röstande
Antal röst- , . Erforderlig % berättigade X aldeltagande E] deltagande Flertal av de röstande 20 000 80 % 16 000 4 000 16 000 + 800 52,5 —— = 8 400 2 20 000 70 % 14 000 6 000 14 000 + 1 200 54 _— = 7 600 2 20 000 60 % 12 000 8 000 12 000 + 1 600 55,8 __ = 6 800 2 20 000 50 % 10 000 10 000 10 000 + 2 000 60,0 _ = 6 000 2 20 000 40 % 8 000 12 000 8 000 + 2 400 65 ___—2 = 5 200
Alternativ V: Innebörden av krav på olika procent valdeltagande
vissa procent av de röstberättigade, vid
Totalt | Gräns Valdeltagande Majoritetsval vid % | % % % 100 40 80 50 (av de röstande) 70 57 60 67 50 80 100 35 70 50 60 59 50 70 100 37 74 50 70 53 60 62 50 74 100 42 84 50 80 52,5 70 60 60 70 50 84
Av särskilt intresse är beträffande alternativet VI att detta synes kunna med- föra en klar chans till alternativ majoritetsbildning, tabell 20. En beräkning för vårvalet 1958 utvisar sålunda, dels för det fall att partierna röstar var för sig, dels under B-samverkan, följande resultat för de 228 ortskretsarna: I det första fallet 121 S mot 103 B men i det andra 129—130 B mot 94—96 S. I bägge fallen är det alltså fråga om en majoritetsbildning som får anses vara måttfull. En ut— räkning baserad på 1960 års siffror har utvisat för B-samverkan i det andra fallet en B-majoritet med 121 mot 100 S, jämte 7 K, för det första fallet en S-majoritet av 117 mot 106 B. Förekomsten av kretsar med > 55 % majoritet har i detalj redovisats för vårvalet 1958 och för 1960.
Alternativ VI: Ortskretsar med majoritet > 55 %, röstsiffror från vårvalet 1.958
Kretsar med S-majoritet:
% % % Sthlms stad _ Malmö stad 106 59,9 Uppsala län 180 57,0 109 66,9 182 61,6
Sthlms län _ 110 59,2 Kopparb. län 183 57,8 Södermanl.län 39 61,1 Hallands län _ 186 65,5 43 63,7 188 63,1 44 61,9 Göteborgs stad _
45 56,6 Gävleb. län 193 65,9 , Bohus län 133 57,4 195 66,2 Ostergötl. län 46 61,3 196 58,8
47 55»4 Älvsborgs län 138 63,5 49 5813 Västernorrl. ]. 202 55,7 54 55,2 Skarab. län _— 203 61,0 .. .. .. 206 56,9 Jenka” 13" 58 57'9 Värml. län 155 60,2 207 56,4
Kronob. län _ 157 63,2 162 60,6 Jämtl. län 210 57,1
Kalmar län _ _ Örebro län 167 65,8 Västerb. län 220 55,9
Gotlands län _ 168 56,9 , .. Blekinge län 82 56,1 169 65'1 ”orm Ia" ååå 2312 Kristianst. län _ Västmanl. län 171 60,5 TS 175 71,2 Malmöh. län 94 62,1 176 61,6 95 60,5 177 58,2
Krets med H-majoritet: 107 55,1
Alternativ VI: Ortskretsar med majoritet > 55 %, röstsiffror från 1960 års val
Endast kretsar med S-majoritet: % % % Sthlms stad _ Malmö stad 106 63,2 Västmanl. län 176 61,3 108 55,8 177 58,2 Sthlms län _ 109 70,1 Södermanl. län 39 60,3 110 62,8 Uppsala lan 182 60,8 43 ()1'0 Hallands län — Kopparb. län 133 57,4 44 60,8 45 57 1 186 65,0 ' Göteborgs stad _ 188 62,5
Östergötl. län 46 62,6 ,, .. .. 47 58,1 Bohus lan 133 56,6 Gavleb. lan 193 64,2
48 59,9 195 64,9 49 56,1 Älvsborgs län 138 62,4 196 58,5 54 57,1 144 57,0
__ Västernorrl. 1. 202 57,5 Jönköp. län 58 56,2 Skarab- lan — 203 61,5 .. .. 206 57,8 Kl'onob. län _ Varm]. lan 155 61,5 207 56,2 157 64,6 209 56 3 Kalmar län — 162 62,0 ' Gotlands län _ Örebro län 164 57,7 Jämtl- län 210 56,3
167 60,9 _ _ Blekinge län _ 168 57,0 Västerb. län 217 56,4 Kristianst. län 87 55,2 169 59,6 220 57'1
Malmöhus län 94 65,0 Västmanl. län 171 61,7 Norrb. län 221 63,2 95 62,1 175 70,0 224 58,3
Om för regionkretsarna enahanda valsätt tillämpas blir totalresultatet: för 1958 utan borgerlig samverkan 152 S mot 130 B och 6 K med borgerlig samverkan 156 B mot 126 S och 6 K
för 1960 utan borgerlig samverkan 149 S mot 132 B och 7 K . nled borgerlig samverkan 148 B mot 132 S och 8 K.
Därest 1.4 spärr tillämpades skulle K förlora 3—4 md, varav flertalet skulle tillkomma S.
Av intresse har för övrigt ansetts vara att ge någon föreställning om chanserna för en pendelsvängning vid viss förskjutning inom väljarkåren. I förhållande till det tidigare om majoritetsval redovisade resultatet skulle, om S förlorade 5 % av de röstande, enligt 1958 års siffror antalet majoritetskretsar minskas med 45; vid en minskning med 2 % bleve minskningen 16. Motsvarande tal baserade på 1960 års material bleve vid _5 % S 37 mandat och vid _2 % S 28 mandat.
Här må understrykas att _ som tidigare erinrats _ dessa förlustsiffror icke innebär lika många mandatförluster utan endast att majoritetsprincipens om— fattning reducerats med angivna antal kretsar som i stället ingår i den propor- tionella fördelningen.
Tabell 20. Mandatfördelning i ortskretsar och regionkretsar enligt kombinerat valsystem: alternativ VI
I = Partierna går var för sig B _A— II=C+F+H, S,K Abs. flertal > 55 %
s | B I K Region Ortskretsar S:a 1 | 11 | 1 | II | I | 11 Röstsiffrorna från vårvalet 1958 A ..................... 16 14 20 23 2 1 38 B ..................... 21 16—15 18 24 — _ 39 C ..................... 19 13 19 25 — — 38 D ..................... 16 8—7 21 29_30 1 1 38 E ..................... 25 23 13 15 _ _ 38 F ..................... 24 22 12 13 2 2 37 121 96_94 103 129_130 4 4 228 Regionkretsar ........... 31 31 27 27 2 2 288 152 126 130 156 6 6 Röstsiftrorna från 1960 års val A ..................... 17 15 19 21 2 2 38 B ..................... 21 16 18 23 _ _ 39 C ..................... 19 14 19 24 _ _ 38 D ..................... 16 15 21 22 1 1 38 E ..................... 23 21 15 16 _ 1 38 F ..................... 21 19 14 15 3 3 37 117 100 106 121 5 7 228 Regionkretsar .......... 32 32 26 27 2 1 288 149 132 132 148 7 8
För fullständighets skull redovisas härefter utfallet i regionkretsar om ena- handa valsätt tillämpas som i ortskretsarna. Tabell 21 ger uppgifter beträffande alternativen I, II och III. Alternativen IV och V ger ett alltför ovisst resultat. Av de tre alternativen för kvalificerad majoritet återges därför endast resultatet enligt VI (flertal > 55 %). Endast för 1960 års material är tabell här intagen.
Tabell 21. Mandatfördelning i regionkretsar enligt kombinerat valsystem, röstsiffror från 1960 års val: alternativen ], II, II], VI
Region | G F | H I K | s + maj.va1
Alternativ I A ....................... _ 2 2 _ 4 + 2 B ....................... 1 1 1 — 3 + 4 C ....................... 1 1 1 _ 3 + 4 D ....................... 1 3 2 _ 4 _ E ....................... _ 1 _ _ _ + 9 F ....................... 1 1 _ _ — + 8 4 9 6 _ 14 +27 =41
Alternativ II A ....................... _ 2 2 _ 4 + 2 B ....................... 1 1 1 — 3 + 4 C ....................... 1 1 2 _ 2 + 4 D ....................... 1 3 2 _ 4 _ E ....................... _ 1 _ _ — + 9 F ....................... 1 1 _ _ _ + 8 4 9 7 _ 13 +27 =40
Alternativ III A ....................... _ 3 2 _ 3 + 2 B ....................... 2 1 1 _ 2 + 4 C ....................... 1 1 2 _ 2 + 4 D ....................... 1 3 2 — 4 _ E ....................... — 1 _ _ _ + 9 F ....................... 1 1 _ _ _ + 8 5 10 7 _ 11 +27 = 38
Alternativ VI A ................. . ..... — 2 2 1 5 _ B ....................... 2 1 2 _ 3 + 2 C ....................... 1 1 2 _ 4 + 2 D ....................... 1 3 2 — 4 _ E ....................... 1 2 1 _ 4 + 2 F ....................... 1 1 1 1 2 + 4 6 10 10 2 22 +10 =32
I de senast redovisade uträkningarna för regionkretsar har valsättet antagits vara detsamma som i ortskretsvalet. Det har emellertid synts vara av intresse att pröva valsystem som icke i en och samma valförrättning inrymmer en blandning av majoritets- och proportionellt val.
Möjlighet härtill erbjuder den dubbla valkretsindelning med vilken utred- ningen hela tiden arbetat. Varför icke använda olika valsätt för orts— och region— kretsar men utan blandsystem?
Detta betraktelsesätt ligger till grund för de sista beräkningarna. Att därvid tillämpa majoritetsprincip vid ortskretsvalet men proportionell vid regionkretsvalet leder till resultat som redan tidigare redovisats och befunnits otillfredsställande. Försöket har därför fått gälla det motsatta förfaringssättet. I ortskretsarna har alltså använts proportionell metod, i detta fall enkel udda- talsmetod, medan regionkretsarna fördelats först efter majoritetsutslag (> 50 %). De därefter återstående har delats ut proportionellt.
Beräkningar har genomförts dels med ledning av 1960 års valsiffror, dels ock för att få belysning från en helt annan valsituation, på basis av 1956 års siffror. Jämförelsen mellan den efter % i rösttal närmast exakta partifördelningen och den med uddatalsmetod erhållna blir:
G F H K S 1960 års röstsiffror: Exakt proportion ................ 31 40 38 10 109 = 228 Utfall .......................... 32 43 38 7 108 = 228 + 1 + 3 :i; 0 _ 3 _ 1 1956 års röstsiffror: Exakt proportion ................ 22 55 39 12 103 = 231 Utfall ........................... 23 56 40 8 104 = 231 + 1 | + 1 + 1 — 4 +1
Med tillämpning av enkel uddatalsmetod för ortskretsvalet blir varje samverkan mellan olika partier meningslös och kan mycket väl komma att motverka sitt syfte. Exempelvis visar 1960 års siffror att vid B-samverkan i alla kretsar S skulle vinna 2 mandat.
Såsom framgår av jämförelserna härovan finnes heller icke någon anledning att ifrågasätta tilläggsmandat i syfte att komma så nära exakt proportionalitet som möjligt.
Hur kommer nu majoritetsprincipens tillämpning vid valet i regionkretsar att verka, om mandat tillfaller parti med absolut majoritet och återstående kret- sars mandat utdelas proportionellt?
Tabell 22. Mandatfördelning enligt ren uddatalsmetod för ortskretsar, röstsiffror från 1960 års val: alternativ VII
74. BILAGA 1 | i i i i
(: | F | H K | s | S:a Stockholms stad .......... 1 6 6 1 11 25 Stockholms län ........... 1 3 3 1 5 13 Södermanlands län ........ 1 1 1 _ 4 7 Östergötlands län ......... 2 1 2 _ 6 11 Jönköpings län ........... 2 2 1 _ 4 9 Kronobergs län ........... 1 1 1 _ 2 5 Kalmar län .............. 2 1 1 _ 3 7 Gotlands län ............. 1 _ _ _ 1 2 Blekinge län ............. _ 1 1 _ 2 4 Kristianstads län ......... 2 1 2 _ 3 8 Malmöhus län ............ 2 2 2 _ 6 12 Malmö stad .............. _ 1 2 _ 4 7 * Hallands län ............. 1 1 1 _ 2 5 Göteborgs stad ........... — 4 2 1 5 12 Bohus län ................ 1 2 1 _ 3 7 Älvsborgs län ............. 2 2 2 _ 5 11 Skaraborgs län ........... 2 2 1 _ 3 8 Värmlands län ............ 1 1 1 1 5 9 Örebro län ............... 1 2 1 _ 4 8 Västmanlands län ......... 1 1 1 _ 4 7 Kopparbergs län .......... 2 1 1 _ 5 9 Uppsala län .............. 1 1 1 _ 2 5 Gävleborgs län ............ 1 1 1 1 5 9 Västernorrlands län ....... 1 1 1 1 5 9 Jämtlands län ............ 1 1 _ _ 2 4 ' Västerbottens län ......... 1 2 1 _ 3 7 : Norrbottens län .......... 1 1 1 1 4 8 .
32 43 38 108 228 ]
.
Tabell 23. Mandatfördelning i regionkretsar, röstsiffror från 1960 års val: alternativ VII
a) Vid B-samverkan 1. Fördelning enligt absolut majoritet
E S
Region A ......... 4 2 = 6 B ......... 4 4 = 8 C .......... 6 4 = 10 D ......... 6 _ = 6 E ......... _ 9 = 9 F ......... 1 8 = 9
21 27 48
2. Proport. fördelning av återstående kretsar
B S Region A ......... 2 2 = 4 B ......... 1 1 = 2 C ......... _ _ _ D ......... 2 2 = 4 E ......... _ 1 = 1 F ......... _ 1 = 1 5 7 12
b) Utan samverkan mellan partierna Proportionell fördelning av återstående kretsar sedan 5 erhållit 27 md genom absolut majoritet
G F H K S
Region A ....... _ 2 2 1 3 B ....... 2 1 1 _ 2 c ........ 1 1 2 _ 2 D ....... 1 2 2 1 4
E ....... _ _ _ _ 1
F ........ 1 _ _ _ 1
5 6 7 2 13
Tabell 24. Mandatfördelning i orts- och regionkretsar, röstsiffror från 1960 års val: alternativ VII
G F H K S
Ortskretsar 32 43 38 7 108 = 228 __ 113 Regionkretsar a) Prop. fördelning vid B-samverkan 26 _ 34 = 60 b) Prop. fördeln. varje parti för sig 5 6 7 2 40 = 60 37 49 45 9 148 = 288 ___—f 131
Detta innebär att majoritetsbildning erhålles vid båda valen men med olika majoritet i bägge fallen. Sålunda erhålles 1960 S-majoritet med 148 S mot 37 + 49 + 45 = 131 B jämte 9 K. Men för 1956 en B-majoritet med 30 + 72 + 54 = 156 B mot 123 S jämte 12 K.
Dessa uträkningar vilar på antagandet att alla partier var för sig mobiliserar sina röstresurser. Därest det åter antas att B-samverkan etablerats vid både orts- och regionvalen i samtliga kretsar blir B-majoriteten för 1956 givetvis ytter- ligare förstärkt. För 1960 kommer S-majoriteten att bli betydligt försvagad men kvarstår med 142 S mot 139 B jämte 7 K. Siffrorna gäller det extrema fallet att B-sanlverkan ägt rum i alla valkretsar både i orts— och regionkretsar.
Det bör därutöver observeras, beträffande 1960, att chansen för en politisk pendelsvängning visar sig vara betydande. Redan en 2 %-ig förskjutning inom väljarkåren skulle göra S-majoriteten osäker. En 5 %—ig hade bort frambringa en B-majoritet.
För fullständighets skull anmärkes, att om regionkretsvalet finge avgöras med relativ majoritet skulle S erhålla samtliga 60 mandat.
Placeringen av mandaten på olika kretsar är utan vidare given inom majoritets- valets område. Däremot erbjuder den problem beträffande de kretsar, för vilka proportionellt system kommit till tillämpning. Men problemet är detsamma vid ett helproportionellt system. De sålunda valda kan betraktas som länsreprescntanter såsom i nuvarande valsystem. Beträffande möjligheterna att ge ökat utrymme åt personval hänvisas till bilaga 3.
AV de nu presenterade kombinationerna synes alternativen nr III, VI och VII vara i första hand värda att uppmärksammas.
B I LA G A 2 Utredningar angående proportionella val
Av Lars Sköld
Valresultat 1952—1960 enligt skilda fördelningssystem
I tabellbilaga B till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande I om det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare (SOl' 1951: 58) sammanfördes uppgifter rörande mandatfördelningen för riket vid vart och ett av de fem andrakammarvalen 1932—1948 enligt en rad olika föl-delnings- system. Nedanstående sammanställning av riksresultaten för de fyra följande andrakammarvalen 1952—1960 utgör en fortsättning av de där redovisade tabel— lerna. Några av de av folkomröstningsutredningen prövade metoderna har dock numera förlorat i aktualitet, varför de här utelämnats. I gengäld har de under— sökta valmetoderna nu utökats med bl.a. vissa varianter av uddatalsmetoden, vilka ännu ej hade varit föremål för diskussion vid tiden för det ovan nämnda betänkandets publicering.
Redovisningen av verkningarna av de prövade metoderna avser dels mandat— tilldelningen till varje deltagande parti och dennas avvikelse i antal hela mandat från en fullt riksproportionell fördelning samt dels de sammanlagda propor- tionalitetsavvikelserna vid varje val och genomsnittet av dessa. Avvikelser från fullständig proportionalitet anges genom siffror inom parentes. Beräkningen av denna proportionalitet har tillgått så att partierna tilldelats samma andelar av mandaten som de uppnått av rösterna i riket. Avrundning till hela tal har utförts. på sedvanligt sätt. Vid jämförelser i förekommande fall med resultaten från valen 1932—1948 måste emellertid uppmärksammas att den fullständiga proportionali- teten vid dessa fem val beräknats på annat sätt, nämligen enligt d'Hondts metod å partiernas samlade rösttal i riket.
De nedan redovisade resultaten är av intresse ur speciellt två synvinklar. För det första är det alldeles tydligt att de genomsnittliga avvikelserna från en fullt proportionell fördelning är mindre under den nu undersökta perioden 1952—1960 än under den av folkomröstnings- och valsättsutredningen genom— gångna perioden 1932—1948. Klarast framträder detta under punkterna 6, 8 och 10 nedan. Enda undantaget från denna regel utgör d'Hondts metod utan kartell, för vilken den genomsnittliga avvikelsen blivit ungefär lika stor för båda de nämnda perioderna.
För det andra visar de här framlagda resultaten att frågan om spärrvärdcna kommit i en något annan dager. I diskussionen kring valmetoden i början av 1950-talet rådde tämligen stor enighet om att de aktuella fördelningsmetoderna kunde kompletteras med en spärr och att denna i varje fall kunde sättas så högt som 60 procent av valkvoten. Däremot var meningarna högst delade om den från och med valet 1952 tillämpade metoden med 1,4 som spärrdivisor. Nu visar det sig att denna senare metod i den praktiska tillämpningen givit ungefär samma
1. Fullständig proportionalitet
Partier 1952 1956 1958 1960 II .............. 33 39 45 38 C. . 25 22 29 32 F .............. 56 55 42 41 S ............... 106 103 107 111 K .............. 10 12 8 10 Summa 230 231 231 232 2. Uddatalsmetoden (utan någon form av spärr) H .............. 35(+ 2) 40(+ 1) 45(;t0) 41 (+ 3) C ............... 29(+ 4) 24(+ 2) 28(_1) 33(+ 1) 14” .............. 55(_ 1) 57(+ 2) 42(+ 0) 42(+ 1) S ............... 104 (_2) 102(_ 1) 109(+ 2) 108 (_3) K .............. 7(_ 3) 8(_4) 7(_ 1) 8(_2) S:a avvikelser + 6 | _+_ 5 :i: 2 :i; 5 Genomsnittlig avvikelse: 4,50. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 5,00. 3. Uddatalsmetoden med 1,2 som spärrdivisor H .............. 34(+ 1) 41 (+ 2) 45(;!;0) 41(+ 3) C ............... 28(+ 3) 23(+ 1) 28(_1) 34(+ 2) I" .............. 58(+ 2) 57(+ 2) 43(+ 1) 41(+0) S ............... 105 (_ 1) 102 (_ 1) 109 (+ 2) 108 (_ 3) K .............. 5(— 5) 8 (_ 4) 6 (_ 2) 8 (_ 2) S:a avvikelser :|: 6 :|: 5 :|: 3 + 5 Genomsnittlig avvikelse: 4,75. 4. Uddatalsmetoden med 1,3 som spärrdivisor H .............. 32(_1) 41 (+ 2) 45(i0) 40(+ 2) C ............... 28(+ 3) 21 (_1) 30(+ 1) 36(+ 4) F .............. 59(+ 3) 58(+ 3) 42(+O) 40(—1) S ............... 106(i0) 105(+ 2) 109(+ 2) 110(_1) K .............. 5 (_ 5) 6(— 6) 5 (_ 3) 6(_ 4) S:a avvikelser :i: 6 :l; 7 ;(; 3 i 6
Genomsnittlig avvikelse: 5,50.
. Uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor (= faktiska valutslaget)
S:a avvikelser
31 (_2) 42(+ 3) 45(+0) 39(+ 1) 26(+ 1) 19(_3) 32(+ 3) 34(+ 2) 58(+ 2) 58(+ 3) 38 (_4) 40(_1) 110 (+ 4) 106 (+ 3) 111 (+ 4) 114 (+ 3)
5 (— 5) 6 (— 6) 5 (— 3) 5 (_ 5) 357 | + 9 + 7 :l: 6
Genomsnittlig avvikelse: 7,25.
6. Uddatalsmetoden med 1,5 som spärrdivisor (i SOU 1951:58 benämnd jämkad uddatalsmetod)
Partier 1952 1956 1958 1960 H .............. 30(—3) 42(+ 3) 46(+ 1) 39(+ 1) C .............. 25(+0) 17(_5) 32(+ 3) 34(+ 2) F .............. 58 (+ 2) 59 (+ 4) 38 (_ 4) 38 (_ 3) S ............... 112(+ 6) 108(+ 5) 111(+ 4) 116(+ 5) K .............. 5 (_ 5) 5 (_ 7) 4 (_ 4) 5 (_ 5) S:a avvikelser + 8 | + 12 + 8 + 8 Genomsnittlig avvikelse: 9,00. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 11,20. 7. d'Hondts metod (utan karteller) H .............. 29 (_4) 40 (+ 1) 47 (+ 2) 34 (_4) C .............. 20 (_ 5) 14 (_ 8) 26 (_ 3) 29 (_ 3) F .............. 58 (+ 2) 57 (+ 2) 33 (_ 9) 35 (_ 6) S ............... 120 (+ 14) 117 (+ 14) 122 (+ 15) 130 (+ 19) K .............. 3(_7) 3(—9) 3(_5) 4(_6) S:a avvikelser + 16 + 17 + 17 + 19 Genomsnittlig avvikelse: 17,25. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 17,20. 8. d'Hondts metod (H+ C+F i kartell) H .............. 34(+ 1) 41 (+ 2) 48 (+ 3) 40(+ 2) C .............. 26 (+ 1) 18 (_4) 31(+ 2) 35 (+ 3) F ............... 60 (+ 4) 64 (+ 9) 38 (_ 4) 39 (_ 2) S ............... 107 (+ 1) 105(+ 2) 111 (+ 4) 115(+ 4) K .............. 3 (_ 7) 3 (_ 9) 3 (_ 5) 3 (_ 7) S:a avvikelser + 7 + 13 + 9 + 9 Genomsnittlig avvikelse: 9,50. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 11,80.
9. V alkvotsmeloden (Fördelning efter enkel valkvot och största överskott. Valkvoten erhålles genom att dela det samlade rösttalet i en valkrets med antalet mandat i kretsen.)
S:a avvikelser
34(+ 1) 40(+ 1) 45(:E0) 40(+ 2) 28(+ 3) 25(+ 3) 28 (_1) 34(+ 2) 55 (_1) 57 (+ 2) 43 (+ 1) 42 (+ 1) 106(+ 0) 102 (_1) 109 (+ 2) 109 (_2)
7(_3) 7 (_5) 6 (_2) 7 (_3) 44 +6 +3 +5
Genomsnittlig avvikelse: 4,50.
10. Skölds spärrmetod (Valkvotsmetoden med spärr. De partier, vilkas rösttal ej uppgår till 60 procent av valkvoten, får ej deltaga vid fördelningen efter största överskottstal.)
Partier 1952 1956 1958 1960 H .............. 33(+O) 41 (+ 2) -'14(_1) 40(+ 2) C .............. 27(+ 2) 22(+O) 30(+ 1) 34(+ 2) F ............... 57 (+ 1) 57 (+ 2) 43(+ 1) 42(+ 1) S ............... 107(+ 1) 104(+ 1) 110 (+ 3) 110 (_1) K .............. 6 (_ 4) 7 (_ 5) 4 (_ 4) 6 (_ 4) S:a avvikelser + 4 + 5 + 5 + 5
Genomsnittlig avvikelse: 4,75. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 7,00.
11. Droops metod (Fördelning efter förminskad valkvot och största överskott. Kvoten er— hålles genom att dela valkretsens rösttal med antalet mandat plus ett, varefter kvoten höjes till närmaste högre hela tal.)
H .............. 31 (_2) 39(+0) 46(+ 1) 39(+ 1) C .............. 25(+O) 20 (_2) 27 (_2) 32(+0) F .............. 57(+ 1) 58(+ 3) 39 (_3) 38 (_3) S ............... 113(+ 7) 109(+ 6) 114(+ 7) 116(+ 5) K .............. 4 (_ 6) 5 (_ 7) 5 (_ 3) 7 (_ 3) S:a avvikelser + 8 | + 9 + 8 + 6
Genomsnittlig avvikelse: 7,75. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 8,60.
genomsnittliga proportionalitetsavvikelse som vad av alla de fyra demokratiska partierna ansågs tolerabelt i den debatt, som föregick 1952 års reform (jfr punk- terna 5 o. 10 ovan).
Förklaringen till båda de nu uppmärksammade förhållandena är att partibilden ej varit riktigt densamma under de jämförda tidsperioderna. Under den förra perioden fanns det tidvis fler småpartier än för närvarande och dessutom för- höll det sig under denna period vid varje val så att två av de tre borgerliga par- tierna vardera hade mellan tio och femton procent av rösterna, vilket innebär ett röstläge där partierna kan drabbas av spärrarna. Vid de senaste valen har däremot aldrig mer än ett av dessa partier befunnit sig i denna position. Spär- rarna har alltså under den senare perioden i mindre utsträckning inverkat på mandatfördelningen, vilket i sin tur medfört en mer strikt proportionell för- delning.
Jämförelser mellan oalsätten till första och andra kammaren
Tabell 1 nedan visar partiernas procentuella styrka i båda kamrarna året efter varje andrakammarval under perioden 1944—1960.
Tabell 1. Partiernas procentuella andel av platserna i första och andra kammaren året efter andrakammarvalen 1944—1960
H (: | F 5 K
1945 FK ............ 20,0 14,0 9,3 55,3 1,3 AK ............ 17,0 15,2 11,3 50,0 6,5 1949 FK ............ 16,0 14,0 12,0 56,0 2,0 AK ............ 10,0 13,0 24,8 48,7 3,5 1953 FK ............ 13,3 16,7 14,7 52,7 2,7 AK ............ 13,5 11,3 25,2 47,8 2,2 1957 FK ............ 8,7 16,7 20,0 52,7 2,0 AK ............ 18,2 8,2 25,1 45,9 2,6 1959 FK ............ 10,6 14,6 21,2 52,3 1,3 AK ............ 19,5 13,9 16,5 48,1 2,2 1961 FK ............ 12,6 13,2 21,9 51,0 1,3 AK ............ 16,8 14,7 17,2 49,1 2,2
Av denna uppställning framgår att den ena kammarens partipolitiska sam— mansättning kan avvika väsentligt från den andras. Socialdemokraterna har t. ex. under den undersökta perioden haft en större andel platser i första kammaren än i andra. Om man bortser från partiläget efter 1960 års val har socialdemokra- ternas procentuella andel av mandaten legat fyra till åtta enheter högre i första kammaren. Det kan tilläggas att under den 15-årsperiod, som föregick den här behandlade, rådde ett motsatt förhållande. Partiet var alltså bättre företrätt i andra kammaren. Beträffande övriga partier har på liknande sätt den procen- tuella styrkan omväxlande varit störst i första och andra kammaren. Särskilt gäller detta i fråga om folkpartiet, som å ena sidan under förra delen av den nu belysta perioden är underrepresenterat i första kammaren till följd av att en förändrad partiställning först efter hand slår igenom i denna kammares samman— sättning, men som å andra sidan under den senare delen av perioden drar fördel av denna långsammare anpassning till en förändrad partibild.
Som förklaring till dessa olikheter i kamrarnas sammansättning brukar två sam- verkande faktorer anges, nämligen dels skilda valsystem till de båda kamrarna och dels den eftersläpning av opinionen, som en större del av första kammarens ledamöter representerar. I genomsnitt företräder andra kammaren en två år gammal opinion, medan motsvarande för första kammaren är fem till sju år. Att båda de nämnda faktorerna bidrar till differenser mellan kamrarna är givet. Hur
mycket därav som beror på själva valmetoden och hur mycket som samman- hänger med den opinionsmässiga eftersläpningen är emellertid svårt att säga. I synnerhet gäller detta den senare frågan, där man kan tänka sig flera olika utgångslägen för jämförelser.
I fortsättningen skall därför undersökningen främst inriktas på att söka jäm- föra verkningarna av valsätten till de båda kamrarna. I det första redovisade för- söket kommer dock även vissa opinionsförskjutningar under den behandlade pe- rioden med i bilden. Utgångspunkten för detta har varit det allmänt observerade förhållandet att socialdemokraterna under 1950-talet innehaft en absolut majoritet av platserna i första kammaren, vilket inte motsvarats av samma ställning inom valmanskåren och i andra kammaren. Allmänt har antagits att detta framför all|
Tabell 2. Partiställningen inom valkorporationerna vid valen till första kammaren åren 1951—1958, dels faktisk partifördelning grundad på kommunalvalen 1950 och 1954 samt dels fördelning under förutsättningen att röstsiffrorna 1950 och 1954 ersättes med siffrorna från resp. 1952 och 1956 års val
. Valår Antal Val av . & alkretsar . , mandat H G F S lx
till FK elektorer
FK
Stockholms stad 1953 16 fakt. 17 — 35 43 5 enl. 52 18 — 38 39 5 Stockholms och Uppsala 1954 11 fakt. 10 10 31 54 1 län en]. 52 13 7 36 50 — Södermanlands och Väst- 1955 9 fakt. 10 13 20 60 — manlands län enl. 56 10 10 23 60 — ' Östergötlands län 1956 7 fakt. 13 9 15 46 1 . enl. 56 13 9 16 44 2 ' Jönköpings län 1957 6 fakt. 10 12 16 29 — enl. 56 11 11 17 28 — Kronobergs och Hallands 1958 7 fakt. 15 19 12 34 — län enl. 56 16 18 12 34 — Kalmar och Gotlands län 1951 6 fakt. 11 20 6 29 — enl. 52 15 16 7 28 — Blekinge och Kristianstads 1955 9 fakt. 16 14 22 46 — län enl. 56 18 12 22 46 — Malmöhus län 1952 12 fakt. 16 19 18 76 — - enl. 52 19 13 28 69 — Göteborgs stad 1958 8 fakt. 7 — 22 24 7 ? enl. 56 7 — 25 21 7 Göteborgs och Bohus län 1957 5 takt. 6 6 15 23 1 enl. 56 7 6 15 22 1 Älvsborgs län 1953 8 fakt. 12 15 17 33 — enl. 52 12 11 22 32 — Skaraborgs län 1951 5 fakt. 9 13 14 20 — enl. 52 7 12 18 19 — Värmlands län 1957 6 takt. 11 8 12 40 1 en]. 56 11 7 14 37 3 ' Örebro län 1958 5 fakt. 6 4 14 32 1 enl. 56 7 4 14 29 3 Kopparbergs län 1951 6 fakt. 1 9 12 35 — enl. 52 4 7 14 32 — Gävleborgs län 1952 6 fakt. 1 9 13 36 3 enl. 52 2 9 14 35 2 'Västernorrlands och Jämt- 1956 9 fakt. 9 15 18 63 2 ' lands län enl. 56 10 13 21 59 4 Västerbottens och Norr- 1954 10 fakt. S 11 22 52 9 bottens län enl. 52 8 26 53 6
berott på att den vid förstakammarval tillämpade valordningen skulle vara spe- ciellt förmånlig för partiet. Man har däremot i allmänhet icke uppmärksammat den i detta sammanhang viktiga omständigheten att socialdemokraterna vid de sex allmänna val, som förrättats under detta decennium, uppnått sina högsta rela- tiva rösttal vid just de tre kommunalvalen, dvs. vid de val som legat till grund för första kammarens sammansättning. För att pröva vilken betydelse detta förhållande haft för partiets förstakammarreprescntation jämfört med den i andra kam- maren har undersökts hur partiställningen i första kammaren skulle tett sig vid 1950-talets slut under förutsättningen att den i stället för kommunalvalen 1950 och 1954 hade baserats på samma folkmening, som legat till grund för andra kammarens sammansättning under samma tid, dvs. valen 1952 och 1956. Resultatet av denna undersökning redovisas i tabellerna 2 och 3. Tabell 2 visar sålunda partiställningen inom valkorporationerna vid förstakammarvalen
Tabell 3. Partiställningen bland de valda vid valen till första kammaren åren 1951—1.958, dels faktisk parti/ördelning och dels fördelning under i föregående tabell angiven förut—
sättning
Valår Val av . Valkretsar FK elektorer H 0 1' S lx S a Stockholms stad 1953 fakt. 2 — 6 8 — 16 enl. 52 3 — 6 7 — 16 Stockholms och Uppsala 1954 takt. 1 1 3 6 — 11 län enl. 52 1 1 4 5 — 11 Södermanlands och Väst- 1955 fakt. — 1 2 6 — 9 manlands län enl. 56 1 1 2 5 — 9 Östergötlands län 1956 fakt. 1 1 1 4 _ 7 enl. 56 1 1 1 4 — 7 Jönköpings län 1957 fakt. 1 1 1 3 — 6 enl. 56 1 1 2 2 — 6 Kronobergs och Hallands 1958 fakt. ] 2 1 3 — 7 län en]. 56 1 2 1 3 — 7 Kalmar och Gotlands län 1951 fakt. 1 2 — 3 — 6 enl. 52 2 2 — 2 — 6 Blekinge och Kristianstads 1955 fakt. 1 2 2 4 — 9 län enl. 56 2 1 2 4 — 9 Malmöhus län 1952 fakt. 1 2 2 7 — 12 enl. 52 2 1 2 7 — 12 Göteborgs stad 1958 fakt. 1 — 3 3 1 8 enl. 56 1 — 3 3 1 8 Göteborgs och Bohus län 1957 fakt. 1 1 1 2 — 5 enl. 56 1 1 1 2 — 5 Älvsborgs län 1953 fakt. 1 2 2 3 — 8 enl. 52 1 1 3 3 — 8 Skaraborgs län 1951 fakt. 1 1 1 2 — 5 enl. 52 — 1 2 2 — 5 Värmlands län 1957 fakt. 1 1 1 3 — 6 enl. 56 1 1 1 3 — 6 Örebro län 1958 fakt. — — 2 3 — 5 enl. 56 1 — 1 3 — 5 Kopparbergs län 1951 fakt. — 1 1 4 — 6 enl. 52 — 1 2 3 — 6 Gävleborgs län 1952 fakt. — 1 1 4 — 6 en]. 52 — 1 1 4 — 6 Västernorrlands och Jämt- 1956 fakt. — 2 1 6 — 9 lands län en]. 56 1 1 2 5 9 Västerbottens och Norr- 1954 fakt. 1 1 2 5 1 10 bottens län enl. 52 — 1 3 6 — 10 Första kammaren 1959 fakt. 15 22 33 79 2 151 enl.52—56 20 18 39 73 1 151
under åren 1951—1958, dels den faktiskt (fakt.) erhållna vid resp. 1950 och 1954 års val och dels den fördelning, som skulle ha uppnåtts om i stället 1952 och 1956 års röstsiffror (enl. 52 resp. enl. 56) hade varit avgörande vid utseende av förstakammarelektorer. Av tabell 3 framgår sedan på motsvarande sätt dels den faktiska mandatfördelningen vid förstakammarvalen i de olika valkretsarna och dels den fördelning, som skulle ha erhållits under den angivna förutsättningen. Tabellens uppgifter rörande denna senare fördelning rymmer vissa felkällor. För att kunna beräkna mandatfördelningen måste man nämligen i flera fall göra skilda antaganden om valsamverkan, röstlån m.m. Härvid har emellertid efter- strävats att nå fram till den mest sannolika mandatfördelningen. Undersökningen syftar alltså ej till att belysa bästa eller sämsta möjliga resultat för visst eller vissa partier.
l'nder de angivna förutsättningarna skulle alltså socialdemokraternas majoritet i 1959 års första kammare ha förbytts i en minoritet på 73 platser av totalt 151. Ställningen som majoritetsparti i första kammaren under senare tid synes således till stor del vara en följd av de för partiet jämfört med andrakammarvalen fram- gångsrika kommunalvalen under 1950—talet.
En annan förklaring härtill, som ofta brukar lämnas och som nämnts ovan, är att den vid förstakammarvalen tillämpade valordningen, vari inbegripes såväl det indirekta valet som mandatfördelningsmetoden och valkretsindelningen, skulle vara förmånligare för ett stort parti än vad den sedan 1952 gällande val— ordningen vid andrakammarvalen är. För att pröva detta antagande har en direkt jämförelse gjorts mellan verkningarna av de båda valordningarna. Båda systemen har i detta syfte tillämpats på röstsiffrorna från tre olika val, nämligen 1956 och 1960 års andrakammarval samt 1958 års landstings- och stadsfullmäk- tigeval. Av tekniska skäl har poströsterna frånräknats vid de båda förstnämnda valen, vilket emellertid ej påverkar undersökningen, då avsikten endast är att jämföra två skilda valsystems verkningar på samma röstmaterial och ej att visa mandatfördelningen vid något speciellt tillfälle.
Verkningarna av de båda valordningarna visas beträffande 1956 års val i ta- bellerna 5—7, för 1958 års val i tabellerna 8—10 och vad gäller 1960 års val i tabellerna 11—13. En sammanfattning av de erhållna resultaten lämnas i tabell 4. Siffrorna i denna tabell anger procentuell fördelning.
Tabell 4. Partiernas procentuella andel av röster samt platser i första och andra kam- maren vid tre undersökta val. Sammanfattning av tab. 5—13
H G F S I K 1956 års val (poströsterna frånräknade) Röster ........................ 16,5 9,6 23,7 45,1 5,1 Mandat FK ................... 15,2 10,6 23,8 48,3 2,0 Mandat AK ................... 16,9 8,7 25,1 46,8 2,6 1958 års val Röster ........................ 20,4 13,1 15,6 46,8 4,0 Mandat FK ................... 20,5 13,9 14,6 50,3 0,7 Mandat AK ................... 20,3 14,7 13,9 48,9 2,2 1960 års val (poströsterna frånräknade) Röster ........................ 15,7 14,0 17,0 48,5 4,6 Mandat FK ................... 13,9 13,2 17,9 54,3 0,7 Mandat AK ................... 15,5 15,1 16,4 50,4 2,6
Tabell 5. 1956 års val ( poströsterna frånrälcnade). Mandatfördelning i andrakammar- valkretsarna enligt nuvarande valordning
Valkrets | H | c 1—' 5 K Slå Stockholms stad . . . . 5 _ 9 9 2 25 Stockholms län ..... 2 _ 4 (i 1 13 Uppsala län ........ 1 _ 1 3 _ 5 Södermanlands län. . 1 _ 2 4 _ 7 Östergötlands län. . . 2 1 2 (i _ 11 Jönköpings län ..... 2 1 2 4 _ () Kronobergs län ..... 1 1 1 2 5 Kalmar län ........ 2 1 l 3 _ 7 Gotlands län ....... — 1 1 1 _ 3 Blekinge län ....... 1 _ 1 3 — 5 Kristianstads län . . . 2 1 2 3 _ 8 F yrstadskretseu ..... 3 _ 2 6 _ 11 Malmöhus län ...... 1 1 2 4 —— 8 Hallands län ....... 1 1 1 2 _ 5 Göteborgs stad ..... 1 _ 5 5 1 12 Göteborgs o. Bohus
län .............. 1 1 2 3 —— 7 Älvsborgs läns norra 1 1 2 2 _ h Älvsborgs läns södra 2 _ 1 2 — 5 Skaraborgs län ..... 1 2 2 3 _ 8 Värmlands län ...... 1 1 2 5 — () Örebro län ......... 1 1 2 4 _ 8 Västmanlands län.. . 1 1 1 4 _ 7 Kopparbergs län . . . . 1 1 2 5 — 9 Gävleborgs län ..... 1 1 2 4 1 9 Västernorrlands län . 1 1 2 5 _ () Jämtlands län ...... 1 _ 1 3 _ 5 Västerbottens län. . . 1 1 2 3 _ 7 Norrbottens län ..... 1 1 1 4 1 8
Hela riket 39 20 58 108 () 231 Proc. andel mandat 16,9 8,7 25,1 46,8 2,6
Tabell 6. Partiställning inom valkorporationerna till första kammaren under förut- sättningen att landsting och stadsfullmäktige utsetts pa" grundval av 1956 års röstsiffror
( poströsterna frånräknade )
Antal Valkrets FK- H ('. 1? S K S:a mandat Stockholms stad ....... 16 21 _ 35 38 (i 100 Stockholms 0. Uppsala län. .? ............... 11 1.3 9 34 62 1 129 Söderman]. o. Västmanl. län ................ 9 10 10 23 60 _ 103 Östergötlands län ...... 7 13 0 16 44 2 84 Jönköpings län ........ 6 11 11 17 28 _ 67 Kronobergs o. Hallands län ................. 16 18 12 34 _ 80 Kalmar 0. Gotlands län (i 16 15 11 341 _ 76 Blekinge 0. Kristianstads län ................. 9 18 12 22 46 —— 08 Malmöhus län. . . . . . . . . 12 30 10 26 70 —- 136 Göteborgs stad ........ 8 7 _ 25 21 7 60 Göteborgs o. Bohus län. . 5 7 6 15 22 1 51 Älvsborgs län .......... 8 16 12 21 38 1 88 Skaraborgs län ........ 5 12 11 16 22 —— 61 Värmlands län ......... 6 11 7 14 37 3 72 Örebro län ............ 5 7 1 14 29 3 57 Kopparbergs län ....... G 6 6 17 38 1 68 Gävleborgs län ........ 6 6 7 15 37 4 69 Västernorrl. o. Jämtlands län ................. 9 10 13 21 59 4 107 Västerb. o. Norrb. län . 10 14 12 23 59 11 119 Hela riket 151 254 172 377 778 44 1 625 Proc. andel elektorer. . . 15,6 10,6 23,2 47,9 2,7
Tabell 7. Mandatfördelning i förstakammarvallcrelsarna enligt nuvarande valordning,
dock under i tab. 6. angiven förutsättning
V alkrets H G F S K S:a Stockholms stad ................ 3 __ 6 6 1 16 Stockholms 0. Uppsala län ...... 2 1 3 5 _ 11 Söderman]. o. Västmanl. län ..... 1 1 2 5 _ 9 Östergötlands län ............... 1 1 1 4 _ 7 Jönköpings län ................. 1 1 2 2 _ G Kronobergs o. Hallands län ...... 1 2 1 3 — 7 Kalmar 0. Gotlands län ......... 1 1 1 3 _ 6 Blekinge 0. Kristianstads län 2 1 2 4 _ 9 Malmöhus län .................. 3 1 2 6 _ 12 Göteborgs stad ................. 1 _ 3 3 1 8 Göteborgs o. Bohus län ......... 1 1 1 2 _ 5 Älvsborgs län ................... 1 1 2 4 -—— 8 Skaraborgs län ................. 1 1 1 2 _ 5 Värmlands län ................. 1 1 1 3 _ (i Örebro län ..................... 1 _ 1 3 _ 5 Kopparbergs län ................ _— _ 2 4 _ 6 Gävleborgs län ................. _ 1 1 4 _ 6 Västernorrl. o. Jämtlands län. . .. 1 1 2 5 _ 9 Västerb. o. Norrb. län .......... 1 1 2 5 1 10 Hela riket 23 16 36 73 3 151 Proc. andel mandat ............. 15,2 10,6 23,8 48,3 2,0
Tabell 8. 1968 års kommunalval. Mandatfördelning i andrakammarvalkretsarna enligt nuvarande valordning
Valkrets H C '71 U: 7.
| S:a
..-
wwwowUvmämuwwwuumw—awwuwwuoawq—
Stockholms stad ................ 25 Stockholms län ................. Uppsala län .................... Södermanlands län .............. Östergötlands län ............... Jönköpings län ................. Kronobergs län ................. Kalmar län .................... Gotlands län ................... Blekinge län ................... Kristianstads län ............... Fyrstadskretsen ................. Malmöhus län .................. Hallands län ................... Göteborgs stad ................. Göteborgs o. Bohus län ......... Älvsborgs läns norra ............ Älvsborgs läns södra ............ Skaraborgs län ................. Värmlands län ................. Örebro län ..................... Västmanlands län ............... Kopparbergs län ................ Gävleborgs län ................. Västernorrlands län ............. Jämtlands län .................. Västerbottens län ............... Norrbottens län ................
Hela riket Proc. andel mandat ............. 20,3 14,7
..; m
1
H
HHHHH—a—HMNNHHNHuhmH—Nwmmpp—an ucwwqmwmmmqmo—woewwwwqUvsHuv!
HHHNHNHHHMHHH] Nici Ni HMNNNHH—l
b—l p—A W
231
4:— q 0: .::.
HO) wie lm] HHl—Lb—lb—IHH] Hua—| HHHH] | INHHHNCH
":o & ?" =D
Tabell 9. Partistå'llning inom valkorporationerna till första kammaren efter 1958 års kommunala val
Antal Valkrets FK- H C F S K S:a mandat Stockholms stad ....... 16 29 _ 20 45 6 100 Stockholms 0. Uppsala län ................. 11 32 13 23 68 1 137 Södermanl. o. Västmanl. län ................. 9 14 14 18 62 _ 108 Östergötlands län. . . . . . 7 18 9 9 47 _ 83 Jönköpings län ........ 6 14 12 12 31 _ 69 Kronobergs 0. Hallands län ................. 7 17 22 i 34 — 80 Kalmar 0. Gotlands län 6 18 19 34 _ 75 Blekinge 0. Kristianstads län ................. 9 22 17 16 45 _ 100 Malmöhus län ......... 12 38 15 13 74 _ 140 Göteborgs stad ........ 8 13 — 18 24 5 60 Göteborgs o. Bohus län . 5 8 6 12 23 1 50 Älvsborgs län ......... 8 20 15 14 39 _ 88 Skaraborgs län ........ 5 13 14 12 21 _ 60 Värmlands län ........ 6 13 8 10 40 1 72 Örebro län ............ 5 9 6 11 33 _ 59 Kopparbergs län ....... 6 11 10 10 39 _ 70 Gävleborgs län ........ 6 8 9 8 42 4 71 Västernorrl. o. Jämtlands län ................. 9 13 19 12 61 2 107 Västerb. o. Norrb. län . 10 18 15 15 66 10 124 Hela riket 151 328 223 244 828 30 1 653 Proc. andel elektorer. .. 19,8 13,5 14,8 50,1 1,8
Tabell 10. Alandatfördelning i förstakammarvalkretsarna enligt nuvarande valordning. Kammaren förutsättes helt nyväljas efter 1958 års kommunala val
Valkrets
H G F S K S:a
Stockholms stad ................ Stockholms 0. Uppsala län ....... Söderman]. o. Västmanl. län ..... Östergötlands län ............... Jönköpings län ................. Kronobergs o. Hallands län ...... Kalmar 0. Gotlands län ......... Blekinge 0. Kristianstads län Malmöhus län .................. Göteborgs stad ................. Göteborgs o. Bohus län ......... Älvsborgs län .................. Skaraborgs län ................. Värmlands län .................. Örebro län ..................... Kopparbergs län ................ Gävleborgs län ................. Västernorrl. o. Jämtlands län. . .. Västerbottens o. Norrbottens län.
Hela riket Proc. andel mandat .............
toi-Al HHH—NHNANHNHHHNW
HIGH-IH] v-u—th-AI HNNMH—w—AHI
HHHHHH—ÅHHMHb—ll [bd—Along:
ams—wwumwmuxaawwwäs-aq
16 ... |...
M uawmwwmwa—lmqo
31 20,5
HN cc.-
=D
22 14,6
76 50,3
Tabell 11. 1960 års val ( poströsterna frånrå'knade). Mandatfördelning i
valkretsarna enligt nuvarande valordning
Valkrets
H G
F |
S
Stockholms stad ................ Stockholms län ................. Uppsala län .................... Södermanlands län .............. Östergötlands län ............... Jönköpings län ................. Kronobergs län ................. Kalmar län .................... Gotlands län ................... Blekinge län .................... Kristianstads län ............... Fyrstadskretsen ................. Malmöhus län .................. Hallands län ................... Göteborgs stad ................. Göteborgs o. Bohus län ......... Älvsborgs läns norra ............ Älvsborgs läns södra ............ Skaraborgs län ................. Värmlands län .................. Örebro län ..................... Västmanlands län ............... Kopparbergs län ................ Gävleborgs län ................. Västernorrlands län ............. Jämtlands län .................. Västerbottens län ............... Norrbottens län .................
Hela riket Proc. andel mandat .............
Hu.-Al HHHHHHHHHHNHHWMHl HHHMHI ww
...i umwma—wa—aawa— ..”-—
mwwwme—a—awwwwmw
..;
mumsa-.:wxloowocmazqwmoc—ocqum'
ut» "010? U! Hm MU! HHHNHNHHHNHHHI NNI Nl HMIQMNHHHH
..; HW _ | meo IMHH—HHm—Am—u—MJ—l p—n—n-Au-A. [ lm—Huwa
..A ..; _]
IQ w N
Tabell 12. Parliställning inom valkorporationerna till första kammaren under förut— sättningen att landsting och stadsfullmäktige utsetts på grundval av 1960 års röstsiffror ( poströsterna frånräknade )
Antal V alkrets FK- H G F S K S:a mandat
Stockholms stad ....... 16 24 _ 25 44 7 100 Stockholms 0. Uppsala län ................. 11 24 15 28 68 2 137 Söderman]. o. Västmanl. län ................. 9 10 15 18 64 1 108 Östergötlands län ...... 7 13 12 11 47 _ 83 Jönköpings län ........ o 10 14 13 32 _ 69 Kronobergs o. Hallands län ................. 7 15 23 8 34 _ 80 Kalmar 0. Gotlands län . 6 14 19 7 35 _ 75 Blekinge 0. Kristianstads län ................. 9 17 17 19 47 _ 100 Malmöhus län ......... 12 32 18 14 76 _ 140 Göteborgs stad ........ 8 9 _ 19 27 5 60 Göteborgs o. Bohus län 5 7 6 14 22 1 50 Älvsborgs län ......... 8 15 14 17 41 1 88 Skaraborgs län ......... 5 11 14 12 23 _ 60 Värmlands län ......... 6 10 8 11 41 2 72 Örebro län ............ 5 5 8 11 34 1 59 Kopparbergs län ....... 6 6 11 12 40 1 70 Gävleborgs län ........ 6 3 11 10 43 4 71 Västernorrl. o. Jämtlands län ................. 9 9 19 13 63 3 107 Västerb. o. Norrb. län . . 10 14 12 19 68 11 124 Hela riket 151 248 236 281 849 39 1 653 Proc. andel elektorer. .. 15,0 14,3 17,0 51,4 2,4
Tabell 13. Mandatfördelning i förstakammarvalkrelsarna enligt nuvarande valordning, dock under i tab. 12 angiven förutsättning
Valkrets | H! [ G F 5 K S:a Stockholms stad ................ 4 _ 4 7 1 16 Stockholms 0. Uppsala län ...... 2 1 2 6 _ 11 Söderman]. o. Västmanl. län ..... 1 1 1 6 _ 9 Östergötlands län ............... 1 1 1 4 _ 7 Jönköpings län ................. 1 1 1 3 _ 6 Kronobergs o. Hallands län ...... 1 2 1 3 _ 7 Kalmar 0. Gotlands län ......... 1 2 _ 3 _ 6 Blekinge 0. Kristianstads län . . .. 1 2 2 4 _ 9 Malmöhus län .................. 3 1 1 7 _ 12 Göteborgs stad ................. 1 _— 3 4 _ 8 Göteborgs o. Bohus län ......... 1 1 1 2 _ 5 Älvsborgs län .................. 1 1 2 4 _ 8 Skaraborgs län ................. 1 1 1 2 _ 5 Värmlands län .................. 1 _ 1 4 _ 6 Örebro län ..................... _ 1 1 3 _ 5 Kopparbergs län ................ _ 1 1 4 _ 6 Gävleborgs län ................. _ 1 1 4 _ 6 Västernorrl. o. Jämtlands län. . . . _ 2 1 6 _ 9 Västerbottens o. Norrbottens län. 1 1 2 6 _ 10 Hela riket 21 20 27 82 1 151
I anslutning till tabell 1 har nämnts att socialdemokraternas procentuella andel av mandaten under efterkrigstiden har legat fyra till åtta enheter högre i första kammaren än i andra kammaren. Den nu utförda undersökningen visar att dessa differenser blott till en mindre del kan bero på olika val- och sammanräknings- teknik. Såsom framgår av tabell 4 har vid prövningen av de båda valordning- arnas verkningssätt på samma röstmaterial i två fall uppmätts en skillnad i fråga om socialdemokratisk representation i de båda kamrarna på cirka en och en halv procent och i ett fall på något under fyra procent. Förklaringen till att de faktiska avvikelserna varit större måste därför främst vara att kamrarna bygger på olika opinionsyttringar. Detta kan också belysas av ett annat förhållande.
Vid 1960 års val uppnådde socialdemokraterna 47,8 procent av rösterna, vilket medförde att partiet vid 1961 års riksdag innehade 49,1 procent av andrakam- marmandaten. Samtidigt baserades första kammaren på kommunalvalen 1950, 1954 och 1958, vid vilka socialdemokraterna erhöll resp. 48,6, 47,4 och 46,8 pro- cent av rösterna. I genomsnitt utgör detta 47,6 procent, vilket innebär att partiets förstakammar- och andrakammargrupper för första gången under i varje fall efterkrigstiden grundar sig på i det närmaste samma andel av väljarkåren. Re- sultatet har också blivit att skillnaden mellan partiets relativa andelar av plat- serna i de båda kamrarna år 1961 har sjunkit till under två procent.
Ur tabellerna 5—13 kan vidare en del utläsas om vilket av de båda leden i det indirekta valsättet till första kammaren, som har betytt mest för det största par- tiets högre andel av platserna i första kammaren än i den direkt valda andra kammaren. Det visar sig sålunda att vid alla de tre undersökta valen har pro- centen socialdemokratiska förstakammarelektorer legat blott omkring en enhet högre än andelen mandat för partiet i andra kammaren. Det bör dock inskjutas att differensen troligen var större före 1954 års reform av bestämmelserna om valkretsindelning och sammanräkningsmetod vid landstingsvalen. Denna över- vikt jämfört med andrakammarvalen på cirka en procent vid valet av elektorer har sedan genom utseendet av förstakammarledamöter vid två av de undersökta valen ökat med mindre än en halv procent, men vid det tredje (1960) med nära tre procent. Detta måste tolkas så att tendensen hos den d'Hondtska metoden att gynna viss typ av parti eller grupp av samverkande partier ej är särskilt märkbar i ett läge, då å ena sidan de borgerliga partierna sammantagna och å andra sidan socialdemokraterna har ungefär lika stor andel av valkorporationer- na, men den kan få stor betydelse i det fall då en av de konkurrerande grupperna _ såsom vid 1960 års val _ klart överväger bland elektorerna.
Frågan om hur den nuvarande valkretsindelningen vid förstakammarvalen ver- kar belyses något i följande avsnitt.
F örstakammarval i regioner
Under utredningens arbete har frågan om en reformering av valordningen för förstakammarvalen uppmärksammats. Nedan redovisas en del i detta samman- hang gjorda beräkningar rörande utfallet av vissa sådana ändringar. De gemen- samma utgångspunkterna vid dessa undersökningar har varit följande.
I. Första kammaren består av 150 ledamöter, vilka väljes för 8 år. 11. Val till kammaren sker vart fjärde år och förrättas så nära som möjligt efter kommunal- och landstingsvalen. Vid varje val står hälften av förstakammar- platserna under omval.
III. Den nuvarande valkretsindelningen ersätts av en indelning i sex kretsar, vilka är desamma som de av utredningen i samband med andrakammarvalen uppställda regionerna. Mera härom i ett senare avsnitt av bilagan. Regionerna är följande:
1. Stockholms stad 0. län Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs 0. Kalmar län Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län Göteborgs o. Bohus, Älvsborgs o. Skaraborgs län Uppsala, Värmlands, örebro, Västmanlands o. Kopparbergs län Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens o. Norrbottens län.
955”???
Varje region förfogar över 25 mandat. Omedelbart efter ett kommunalval för- rättas alltså förstakammarval i tre regioner och efter nästa kommunalval i de återstående tre regionerna.
IV. Mandatfördelningen vid förstakammarvalen sker enligt det nuvarande för- delningssättet, dvs. d'Hondts metod.
Beräkningarna har utförts med utgångspunkt från röstsiffrorna vid 1946, 1950, 1954 och 1958 års kommunal- och landstingsval. Härigenom är det möjligt att framräkna hur första kammaren enligt nedan skisserade alternativ skulle varit sammansatt under perioden 1951—1962.
Vid beräkningarna har förutsatts att val till första kammaren förrättades i re- gionerna 1, 3 och 5 efter 1946 och 1954 års val samt i regionerna 2, 4 och 6 efter 1950 och 1958 års val. Då emellertid flera andra kombinationer är tänkbara redo- visas även mandatutfallet i samtliga regioner efter vart och ett av de fyra kom— munvalen (tabell 15).
Två olika huvudalternativ har prövats. Enligt det ena — här kallat alt. A -— förrättas valet, liksom för närvarande är fallet, av särskilda valkorporationer. Dessa består av de förenade landstingen inom varje region jämte utsedda elek- torer för stadsfullmäktige i de städer, som står utanför landsting.
Enligt det andra alternativet — alt. B _ sker valet till första kammaren direkt med utgångspunkt från de avgivna rösterna i landstings- och i förekommande fall stadsfullmäktigevalen. Avsikten bakom detta förfaringssätt är att hindra att eventuella tendenser hos de använda fördelningsmetoderna till avvikelser från
en fullständig proportionalitet förstärkes genom att valen äger rum i två om- gångar.
Vid både A- och B-alternativen har prövats hur mandatutfallet skulle bli dels utan någon slags samverkan mellan partierna (alt. A I och B 1), dels vid samver- kan mellan högern, centerpartiet och folkpartiet (alt. A II och B II). Detta till- vägagångssätt är icke helt realistiskt. Särskilt enligt alternativ A ligger det nära till hands att tänka sig olika former av röstlån eller annan samverkan mellan partierna. Avsikten här är emellertid ej att försöka nå fram till den mest troliga fördelningen utan i stället att ange de ungefärliga gränserna för det största par- tiets representation i första kammaren enligt de undersökta metoderna.
Första kammaren skulle enligt de skilda alternativen haft följande partisam- mansättning under perioden 1951—1962 (tabell 14). Det bör vid studium av siff- rorna observeras att valkorporationerna i A-alternativen under perioden 195122 1954 valts efter annan fördelningsmetod (d'Hondt) och vad gäller landstings- ledamöterna annan valkretsindelning än vad som är fallet under den återstående tidsperioden. Som jämförelse anges i tabellen första kammarens faktiska sam— mansättning åren 1951, 1955 och 1959.
Tabell 14. Första kammarens sammansättning enligt A- och 153-alternativen åren
1951—1962
H I c | F 3 K S:a
1951—1954 A I ......................... 17 20 31 77 5 150 A 11 ......................... 17 23 32 73 5 150 B I ......................... 19 17 27 76 11 150 B II ......................... 20 19 30 70 11 150 Faktisk sammansättning 1951. . . 22 25 20 79 4 150
1955—1958 A I ......................... 20 16 34 78 2 150 A 11 ......................... 20 20 34 74 2 150 B I ......................... 21 15 32 77 5 150 B 11 ......................... 21 16 36 72 5 150 Faktisk sammansättning 1955.. 14 25 30 78 3 150
1959—1962 A I ......................... 26 15 29 78 2 150 A II ......................... 27 18 29 74 2 150 B I ......................... 26 16 29 75 4 150 B Il ......................... 26 18 30 72 4 150 Faktisk sammansättning 1959.. 16 22 32 79 2 151
Tabell 15. Mandatfördelning enligt A— och B—alternativen i samtliga regioner efter vart och ett av kommunalvalen. 1946—1958
PROPORTIONELLA VAL
A I. 1946 års val
Region H G F S K S:a 1 5 _ 6 11 3 25 2 3 6 3 13 _ 25 3 4 5 3 13 _ 25 4 4 4 5 10 2 25 5 1 4 5 14 1 25 6 2 4 4 13 2 25 Hela riket 19 23 26 74 8 150
A II. 1946 1 5 _ 6 11 3 25 2 4 6 3 12 _ 25 3 4 6 3 12 _ 25 4 4 4 5 10 2 25 5 1 4 6 13 1 25 6 2 4 4 13 2 25 Hela riket 20 24 27 71 8 150
A I. 1950 1 4 _ 9 12 _ 25 2 3 5 4 13 _ 25 3 3 5 4 13 _ 25 4 3 3 8 11 _ 25 5 _ 4 6 15 _ 25 6 1 3 5 15 1 25 Hela riket 14 20 36 79 1 150
1 2 3 4 5 6
Hela riket
4 _ 9 12 _ 25 3 5 4 13 _ 25 3 5 4 13 _ 25 3 4 8 10 _ 25 _ 4 6 15 — 25 1 4 5 14 1 25 14 22 36 77 1 150
mums-wie»-
NOJAUIJ—Cn
H nå wmwwaxl
94 BILAGA 2 A II. 1954 Region H G F S K S:a 1 5 _ 8 11 1 25 2 4 4 4 13 _ 25 3 5 4 4 12 _ 25 4 4 3 7 10 1 25 5 3 3 5 14 _ 25 6 2 3 5 14 1 25 Hela riket. 23 17 33 74 3 150 A I. 1958 1 7 _ 5 12 1 25 2 5 4 3 13 _ 25 3 6 4 3 12 _ 25 4 5 3 6 11 — 25 5 4 3 4 14 _ 25 6 3 3 3 15 1 25 Hela riket 30 17 24 77 2 150 A II. 1958 1 7 _ 5 12 1 25 2 6 4 3 12 _ 25 3 6 4 3 12 _ 25 4 5 3 6 11 _ 25 5 4 3 4 14 _ 25 6 3 4 3 14 1 25 Hela riket 31 18 24 75 2 150 B I. 1946 1 5 _ 5 11 4 25 2 4 5 3 12 1 25 3 4 4 3 13 1 25 4 4 3 5 10 3 25 5 2 3 4 13 3 25 6 2 3 3 13 4 25 Hela riket 21 18 23 72 16 150 B II. 1946 1 6 _ 5 10 4 25 2 4 5 3 12 1 25 3 4 5 3 12 1 25 4 5 3 5 9 3 25 5 2 4 4 12 3 25 6 2 4 4 12 3 25 Hela riket 23 21 24 67 15 150
B I. 1950 Region H G F S K S:a 1 4 _ 8 12 1 25 2 $ 4 4 14 _ 25 3 4 4 4 13 — 25 4 3 3 7 11 1 25 5 2 3 5 14 1 25 6 2 3 4 14 2 25 Hela riket 18 17 32 78 5 150 B 11. 1950 1 4 _ 9 11 1 25 2 3 4 5 13 _ 25 3 4 4 4 13 — 25 4 3 3 8 10 1 25 5 2 3 5 14 1 25 6 2 3 5 13 2 25 Hela riket 18 17 36 74 5 150 B I. 1954 1 5 _ 8 11 1 25 2 4 4 4 13 _ 25 3 5 3 4 13 — 25 4 4 2 7 11 1 25 5 3 2 5 14 1 25 6 2 3 4 14 2 25 Hela riket 23 14 32 76 5 150 B II. 1954 1 5 _ 8 11 1 25 2 4 4 5 12 _ 25 3 5 3 5 12 _ 25 4 4 2 8 10 1 25 5 3 3 5 13 1 25 3 3 4 13 2 25 Hela riket 24 15 35 71 5 150 E I. 1958 1 7 1 4 12 1 25 2 5 4 3 13 _ 25 3 6 4 3 12 _ 25 4 5 3 6 10 1 25 5 4 3 3 14 1 25 6 3 4 3 14 1 25 Hela riket 30 19 22 75 4 150
B 11. 1958 Region H G F S li S:a 1 7 1 5 11 1 25 2 5 5 3 12 _ 25 3 6 4 3 12 _ 25 4 5 3 6 10 1 25 5 4 3 4 13 1 25 6 3 4 3 14 1 25 Hela riket 30 20 24 72 4 150
De i tabellerna 14 och 15 redovisade resultaten tillåter jämförelser av två slag. För det första kan man utläsa förhållandet mellan A— och B—alternativen inbördes, och för det andra visas vilken betydelse samverkan mellan de borgerliga par- tierna kan få vid en tillämpning av de prövade systemen. I fråga om den första punkten kan nämnas att socialdemokraterna vinner något på att valen är indi- rekta, dvs. sker i två omgångar, medan motsatsen gäller för kommunisterna. För de övriga tre partierna går det ej att konstatera någon genomgående tendens. Beträffande den andra punkten är det tydligt att den nämnda valsamverkan i hög grad påverkar valresultatet trots att mandatfördelningen äger rum i val- kretsar av här prövad storleksordning.
Undersökningen ger däremot egentligen ej besked om hur ett förstakammarval i regioner verkar jämfört med det hittills använda systemet med fördelning i nitton valkretsar. För att pröva och isolera effekten av regionval i förhållande till nuvarande ordning har därför uträknats hur mandatfördelningen till första kammaren skulle gestalta sig dels vid val i sex regioner och dels vid val i nitton valkretsar under förutsättningen att hela kammaren omväljes efter vart och ett av kommunalvalen 1946—1958. Avsikten är alltså fortfarande icke att visa första kammarens sammansättning vid något visst tillfälle utan endast att söka åstadkomma en jämförelse mellan mandatfördelningen enligt A- och B-alterna- tiven vid de båda olika valkretsindelningarna. Resultatet härav redovisas i tabell 16, som när det gäller val i sex regioner är en sammanfattning av tabell 15 men som här också kompletterats med uppgifter om utfallet vid val i nitton val- kretsar.
Av tabell 16 framgår främst att den nuvarande valkretsindelningen jämfört med indelningen i sex regioner i hög grad inverkar på valresultaten i de lägen då varje parti går fram var för sig, men är av mindre betydelse när de tre borgerliga partierna samverkar.
Tabell 16. Mandatfördelning i hela riket enligt A- och B—altenativen dels i nuvarande nitton valkretsar och dels i sex regioner
H C 1" 5 K S:a 1946 A I nuv. valkr ............... 16 26 22 80 6 150 6 regioner ............... 19 23 26 74 8 150 A II nuv. valkr ............... 19 27 26 72 6 150 6 regioner ............... 20 24 27 71 8 150 B I nuv. valkr ............... 18 23 22 78 9 150 6 regioner ............... 21 18 23 72 16 150 B 11 nuv. valkr ............... 21 24 26 71 8 150 6 regioner ............... 23 21 24 67 15 150 1950 A I nuv. valkr ............... 11 19 35 84 1 150 6 regioner ............... 14 20 36 79 1 150 A 11 nuv. valkr. . . . . .......... 13 23 37 76 1 150 6 regioner ............... 14 22 36 77 1 150 B I nuv. valkr ............... 14 16 35 82 3 150 6 regioner ............... 18 17 32 78 5 150 B 11 nuv. valkr ............... 16 17 37 77 3 150 6 regioner ............... 18 17 36 74 5 150 1954 _ A I nuv. valkr ............... 17 13 31 86 3 150 6 regioner ............... 23 14 33 77 3 150 A II nuv. valkr ............... 19 16 36 76 3 150 6 regioner ............... 23 17 33 74 3 150 B I nuv. valkr ............... 19 12 33 83 3 150 6 regioner ............... 23 14 32 76 5 150 B II nuv. valkr ............... 22 16 36 73 3 150 6 regioner ............... 24 15 35 71 5 150 1958 A I nuv. valkr ............... 30 15 19 85 2 151 (i regioner ............... 30 17 24 77 2 150 A II nuv. valkr ............... 32 20 23 75 1 151 6 regioner ............... 31 18 24 75 2 150 13 I nuv. valkr ............... 28 16 22 83 2 151 6 regioner ............... 30 19 22 75 4 150 B U nuv. valkr ............... 32 21 23 73 2 151 6 regioner ............... 30 20 24 72 4 150
Utjämningsförfarande i riket som en övervalkrets
Under ett tidigt skede av arbetet prövades inom författningsutredningen olika proportionella utjämningsmetoder. Så småningom kom dessa försök att helt in- riktas på en utjämning i de av utredningen konstruerade regionerna eller re- gionskretsarna. För dessa försök redogöres utförligt i följande avsnitt. Dessför- innan kan det emellertid vara lämpligt att redovisa något av de tidigare för- söken.
Tabell 17. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena udda- talsmetoden. Utjämning i riket som en överualkrets med resp. 5 och 10 tilläggsmandat, likaledes fördelade enligt uddatalsmetoden
Valkrets | H I c | F 5 K S:a Stockholms stad ................ 5 _ 9 9 2 25 » län ................. 2 1 4 5 1 13 Uppsala län .................... 1 1 1 2 _ 5 Södermanlands län .............. 1 1 1 4 _ 7 Östergötlands län ............... 2 1 2 6 — 11 Jönköpings län ................. 2 1 2 4 _ 9 Kronobergs län ................. 1 1 1 2 _ 5 Kalmar län .................... 2 1 1 3 — 7 Gotlands län ................... _ 1 1 1 _ 3 Blekinge läns ................... 1 _ 1 3 _ 5 * Kristianstads län ............... 2 1 2 3 _ 8 Fyrstadskretsen ................. 3 _ 2 6 _ 11 Malmöhus län .................. 1 1 2 4 _ 8 Hallands län ................... 1 1 1 2 — 5 Göteborgs stad ................. 2 _ 5 4 1 12 Bohus län ..................... 1 1 2 3 _ 7 Älvsborgs läns norra ............ 1 1 2 2 _ 6 » » södra ............ 1 1 1 2 —- 5 Skaraborgs län ................. 2 1 2 3 _ 8 [ Värmlands län .................. 1 1 2 4 1 9 ' Örebro län ..................... 1 1 2 4 _ 8 i Västmanlands län ............... 1 1 1 4 _ 7 . Kopparbergs län ................ 1 1 2 5 _ 9 : Gävleborgs län ................. 1 1 2 4 1 9 Västernorrlands län ............. 1 1 2 4 1 9 Jämtlands län .................. 1 1 1 2 _ 5 Västerbottens län ............... 1 1 2 3 _ 7 Norrbottens län ................ 1 1 1 4 1 8 Hela riket 40 24 57 102 8 231 Full prop ...................... 39 22 55 103 12 231 Avvikelser från full prop ......... + 1 _l 2 + 2 _1 _ 4 :l; 5 5 tilläggsmandat ................ _ _ _ 1 4 5 Summa 40 24 57 103 12 236 Full prop ....................... 41 22 56 105 12 236 Avvikelser från prop ............. _ 1 + 2 + 1 _- 2 ;t 0 5; 3 10 tilläggsmandat ............... 1 _ _ 5 4 10 Summa 41 24 57 107 12 211 Full prop ....................... 41 23 57 108 12 241 Avvikelser från full prop ......... :|: 0 + 1 i 0 _1 3,5 0 :|; 1
I tabellerna 17—20 har därför sammanförts resultaten vid en tillämpning av en metod med proportionell utjämning i riket som en övervalkrets. Mandatfördel- ningen tänkes alltså äga rum i två omgångar. I den första utdelas samma antal mandat som för närvarande i nu gällande 28 valkretsar enligt vid det första för- söket den rena uddatalsmetoden och vid det andra samma metod med 1,4 som spärrdivisor. I andra omgången sker en utjämning med tillhjälp av tilläggsmandat. Dessa fördelas enligt den rena uddatalsmetoden på grundval av partiernas sam- lade rösttal i hela riket och under hänsynstagande till i första omgången uppnått mandatantal. Beräkningar har utförts med dels fem och dels tio tilläggsmandat.
Vart och ett av de ovan nämnda alternativen har tillämpats på röstsiffrorna från 1956 och 1958 års andrakammarval.
Tabell 18. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena uddatals- metoden. Fördelning av resp. 5 och 10 tilläggsmandat i riket som en övervalkrets enligt * samma metod
Valkrets H G F S K S:a
Stockholms stad ................ 7 _ 6 10 2 25 » län ................. 3 1 2 6 1 13 Uppsala län .................... 1 1 1 2 _ 5 Södermanlands län .............. 1 1 1 4 _ 7 Östergötlands län ............... 2 1 2 6 — 11 Jönköpings län ................. 2 2 2 3 — 9 Kronobergs län ................. 1 1 1 2 _ 5 Kalmar län .................... 2 1 1 3 _ 7 Gotlands län ................... 1 1 _ 1 _ 3 Blekinge län ................... 1 _ 1 3 — 5 Kristianstads län ............... 2 2 1 3 _ 8 Fyrstadskretsen ................. 3 _ 2 6 _ 11 Malmöhus län .................. 1 2 1 4 — 8 Hallands län ................... 1 1 1 2 _ 5 Göteborgs stad ................. 2 — 4 5 1 12 Bohus län ...................... 1 1 2 3 _ 7 Älvsborgs läns norra ............ 1 1 1 3 — 6 o » södra ............ 1 1 1 2 _ 5 Skaraborgs län ................. 2 2 1 3 — 8 Värmlands län .................. 2 1 1 5 _ 9 Örebro län ..................... 1 1 1 5 _ 8 Västmanlands län ............... 1 1 1 4 _ 7 Kopparbergs län ................ 1 1 2 5 _ 9 Gävleborgs län ................. 1 1 1 5 1 9 Västernorrlands län ............. 1 1 1 5 1 9 Jämtlands län .................. 1 1 1 2 _ 5 Västerbottens län ............... 1 1 2 3 _ 7 Norrbottens län ................ 1 1 1 4 1 8 Hela riket 45 28 42 109 7 231
Full prop ....................... 45 29 42 107 8 231 Avvikelser från full prop. ....... :l: 0 _ 1 :l: 0 + 2 _ 1 i 2 5 tilläggsmandat ................ 1 2 1 _ 1 5 Summa 46 30 43 109 8 236 Full prop ....................... 46 30 43 109 8 236 Avvikelser från full prop ......... i 0 i 0 :l: 0 ;t; 0 :l: 0 ip 10 tilläggsmandat ............... 2 3 2 2 1 10 Summa 47 31 44 111 8 241 Full prop ...................... 47 31 44 111 8 241 Avvikelser från full prop ........ :|; 0 i 0 j: 0 :[; 0 :l; 0 :l; 0
Tabell 19. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor. Fördelning av resp. 5 och 10 tilläggsmandat i riket som en övervalkrets enligt uddatalsmetoden
Valkrets H G 14" S K S:a
Stockholms stad ................ 5 _ 9 9 2 25 » län ................. 3 _ 4 5 1 13 Uppsala län .................... 1 _ 1 3 _ 5 Södermanlands län .............. 1 _ 2 4 _ 7 Östergötlands län ............... 2 1 2 6 _ 11 Jönköpings län ................. 2 1 2 4 _ 9 Kronobergs län ................. 1 1 1 2 — 5 Kalmar län .................... 2 1 1 3 _ 7 Gotlands län ................... _ 1 1 1 _ 3 Blekingelän............; ...... 1 _ 1 3 —— 5 Kristianstads län ............... 2 1 2 3 _ 8 Fyrstadskretsen ................. 3 _ 2 6 _ 1 1 Malmöhus län .................. 1 1 2 4 - — 8 Hallands län ................... 1 1 1 2 _ 5 Göteborgs stad ................. 2 _ 5 4 1 12 Bohus län ...................... 1 1 2 3 —_ 7 Älvsborgs läns norra ............ 1 1 2 2 —— 6 » » södra ............ 2 _ l 2 _ 5 Skaraborgs län ................. 2 1 2 3 _ 8 Värmlands län .................. 1 1 2 5 —— 9 Örebro län ..................... 1 1 2 4 _ 8 Västmanlands län ............... 1 1 1 4 _ 7 Kopparbergs län ................ 1 1 2 5 _ 9 Gävleborgs län ................. 1 1 2 4 I 9 Västernorrlands län ............. 1 1 2 5 _ 9 Jämtlands län .................. 1 _ 1 3 _ 5 Västerbottens län ............... 1 1 2 3 —— 7 Norrbottens län ................ 1 1 1 4 1 8 Hela riket 42 19 58 106 (i 231 Full prop ...................... 39 22 55 103 12 231 Avvik. från full prop ............ + 3 _— 3 + 3 '- 3 » -— 6 —'_— 9 5 tilläggsmandat ................ _ 1 —— —— 4 5 Summa 42 20 58 106 10 236 Full prop ....................... 41 22 56 105 12 236 Avvik. från full prop ............ + 1 _ 2 — - 2 —_ 1 _ 2 j_- 4 10 tilläggsmandat ............... _— .1 _ — o 10 Summa 42 23 58 106 12 241 Full prop ....................... 41 23 57 108 12 241 Avvik. från full prop ............ + 1 ;'— 0 + 1 _2 4; 0 i 2
[ PROPORTIONELLA VAL 101 l l 1
Tabell 20. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor. Fördelning av resp. 5 och 10 tilläggsmandat i riket som en övervalkrets enligt uddatalsmetoden
Valkrets H G F S K S a Stockholms stad ................ 7 _ 6 10 2 25 » län ................. 3 1 3 6 _ 13 Uppsala län .................... 1 1 1 2 _ 5 Södermanlands län .............. 1 1 1 4 _ 7 Östergötlands län ............... 2 1 2 6 _ 11 Jönköpings län ................. 2 2 2 3 _ 9 Kronobergs län ................. 1 2 _ 2 — 5 Kalmar län .................... 2 2 _ 3 _ 7 Gotlands län ................... 1 1 _- 1 _ 3 Blekinge län ................... 1 _ 1 3 _ 5 Kristianstads län ............... 2 2 1 3 _ 8 Fyrstadskretsen ................. 3 _ 2 6 _ 11 Malmöhus län .................. 1 2 1 4 _ 8 Hallands län ................... 1 2 _ 2 _ 5 Göteborgs stad ................. 2 _ 4 5 1 12 Bohus län ...................... 1 1 2 3 — 7 Älvsborgs läns norra ............ 1 1 1 3 _ li » » södra ............ 1 1 1 2 _ 5 Skaraborgs län ................. 2 2 1 3 _ 8 Värmlands län .................. 2 1 1 ." _ 9 Örebro län ..................... 1 1 1 5 — 8 Västmanlands län ............... 1 1 1 4 _ 7 Kopparbergs län ................ 1 1 2 5 _ 9 Gävleborgs län ................. 1 1 1 5 1 9 Västernorrlands län ............. 1 2 1 5 _ 9 Jämtlands län .................. 1 1 _ 3 _ 5 Västerbottens län ............... 1 1 2 3 —— 7 Norrbottens län ................. 1 1 _ 5 1 8 Hela riket 45 32 38 111 5 231 Full prop ....................... 45 29 42 107 8 231 Avvik. från full prop ............ + 0 3 _4 + 4 _ 3 i 7 5 tilläggsmandat ................ _ _ 3 —— 2 5 Summa 45 32 41 111 7 236 Full prop ....................... 46 30 43 109 8 236 Avvik. från full prop ............ _ 1 + 2 —2 + ——1 5; 4 10 tilläggsmandat ............... 3 Summa 8 Full prop ....................... 8 Avvik. från full prop ............ i 0
U tjämningsförfarande i regioner
Såsom ovan påpekats har inom författningsutredningen olika metoder för pro— portionell mandatutjämning i övervalkretsar prövats. Dessa metoder känneteck- nas av att mandatfördelningen sker i två omgångar. I den första utdelas liksom för närvarande 230 _ eller det högre tal som i enlighet med R0 15 5 kan komma att gälla _ mandat i de hittillsvarande 28 valkretsarna enligt ett direkt fördelnings- Wsystem. De metoder, som här har använts för denna första fördelning, är skilda varianter av uddatalsmetoden, nämligen dels den rena uddatalsmetoden (dvs. utan någon inbyggd spärr) och dels samma metod med resp. 1,2 och 1,4 som spärrdi- VlSOI'.
I andra omgången äger en mandatutjämning rum inom ett antal regioner. Dessa regioner, som förslagsvis skall vara sex, bildas genom att sammanföra ett antal valkretsar till ett sammanhängande område. Då tanken är att varje region skall förfoga över lika många tilläggsmandat bör det eftersträvas att göra regionerna lika stora. Den regionsindelning som till en början användes var följande:
Re- Antal valkretsmandat gion Består av 1952 1956 1958 1 Stockholms stad 0. län ................. 36 38 38 2 Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, r'? Kronobergs, Kalmar 0. Gotlands län. . . . 43 42 42 3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hall- m lands län ........................... 37 37 37 4 Göteborgs o. Bohus, Älvsborgs o. Skara- borgs län ........................... 38 38 38 5 Uppsala, Värmlands, Örebro, Västman- lands o. Kopparbergs län ............. 38 38 38 6 Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens o. Norrbottens län ...... 38 38 38 Summa 230 231 231
Utjämningen inom regionerna tillgår på det sättet att partier, som i förhållande till regionsproportionaliteten blivit underrepresenterade vid den valkretsvisa för- delningen, tilldelats ett eller flera tilläggsmandat (regionmandat). Beträffande an- talet härför erforderliga mandat har tre olika alternativ prövats. Beräkningar har sålunda gjorts med såväl 3 och 4 som 6 tilläggsmandat per region. Tilläggsman- daten fördelas på grundval av partiernas samlade rösttal i regionerna och under hänsynstagande till i första omgången erhållna platser enligt den rena uddatals- metoden. Vid denna fördelning har det dock ansetts lämpligt »att endast låta de partier delta, vilka fått valkretsmandat inom regionen i fråga. Detta innebär under rådande partiförhållanden att kommunisterna ej kan ifrågakomma för till— delning av utjämningsmandat inom regionerna 2 och 3 samt knappast heller inom
region 5. För centerpartiets del kan denna spärregel leda till utestängning från deltagande i utjämningsförfarandet i region 1.
Såsom framgått ovan har nio olika varianter av utjämningssystemet prövats. För den valkretsvisa fördelningen har nämligen tre skild-a utformningar av udda- talsmetoden använts. Sedan har var och en av dessa kombinerats med ett ut- jämningsförfarande med tillhjälp av resp. 18, 24 och 36 tilläggsmandat. Var och en av de nämnda nio varianterna har applicerats på röstsiffrorna vid 1952, 1956 och 1958 års andrakammarval.
Vad angår utfallet av de olika kombinationerna hänvisas helt till tabellerna 21—29. I nedanstående sammanställning görs dock en jämförelse mellan riks- resultaten för de skilda metoderna vid de tre angivna valen. Siffror inom pa- rentes anger därvid avvikelser från en fullt proportionell fördelning, vilken se- nare beräknats på det viset att partiernas procentuella andel av rösterna multi- plicerats med totala antalet mandat i riket, varefter i erforderliga fall uppkomna bråktal avrundats uppåt i tur och ordning efter storleken.
Uddatalsmetoden 18 tilläggsmandat: S:a Val H G F 5 K avvikel— ser
1952 37 (+ 1) 30 (+ 3) 60 (i 0) 113 (_ 1) 8 (_ 3) 551 1956 43(40) 26(+ 3) 60(+ 1) 110(—1) 10(——3) & 4 1958 48 (_1) 32(+0) 45(;1:0) 116(+ 1) 8(+O) :l:1
Genomsnittlig avvikelse 3,0.
24 tilläggsmandat: 1952 37(:l;0) 30(+ 3) 62(;i;0) 117(:l:0) 8(_3) 13 1956 43(+ O) 27(+ 3) 61(i0) 114(;l:0) 10 (_3) ;L- 3 1958 49 (_1) 32(i 0) 47 (+ 1) 119(+ 1) 8(_1) ;;; 2
Genomsnittlig avvikelse 2,7.
36 tilläggsmandat: 1952 38 (:|; 0) 30 (+ 1) 65 (;t: 0) 125 (+ 2) 8 (_ 3) :l: 3 1956 45 (_1) 27 (+ 2) 64(:h0) 120(+ 1) 11 (_2) :|; 3 1958 53(+ 1) 35 (+ 1) 48 (_ 1) 123(;1;0) 8(_1) i 2
Genomsnittlig avvikelse 2,7.
Uddatalsmetoden med 1,2 som spärrdtvisor
18 tilläggsmandat: 1952 37(+ 1) 30 (+ 3) 60(+0) 114(+0) 7(_4) 14 1956 43(+ 0) 25 (+ 2) 61 (+ 2) 110 (_ 1) 10 (_3) ;t 4 1958 49(+0) 32(;1;O) 45(;1:0) 116(+ 1) 7(_1) 331
Genomsnittlig avvikelse 3,0.
Uddatalsmetoden med 1,2 som spärrdivisor (forts.) 24 tilläggsmandat:
S:a Val H G F 5 K avvikel- ser
1952 37(+ 0) 30 (+ 3) 63 (+ 1) 117 (i 0) 7 (—4) 4 1956 44(+ 1) 26(+ 2) 61(+0) 114(+ O) 10(——3) + 3 1958 49 (_1) 33 (+ 1) 47(+ 1) 119 (+ 1) 7(—2) + 3
Genomsnittlig avvikelse 3,3.
36 tilläggsmandat: 1952 38(+0) 30(+ 1) 65(+0) 125(+ 2) 8(—3) +3 1956 45 (—1) 26(+ 1) 65 (+ 1) 120(+ 1) 11(—2) & 3 1958 53(+ 1) 35(+ 1) 48 (—1) 124(+ 1) 7(+2) 1”: 3
Genomsnittlig avvikelse 3,0.
Uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdiuisor
18 tilläggsmandat: 1952 36(3';0) 29(+ 2) 61 (+ 1) 115(+ 1) 7(—4) 74 1956 45 (+ 2) 23(+0) 60(+ 1) 113(+ 2) 8(—5) 1—5 1958 49(+0) 33(+ 1) 45(i;0) 115(+0) 7(—1) ? 1
Genomsnittlig avvikelse 3,3.
24 tilläggsmandat: 1952 36 (_1) 29(+ 2) (33(+ 1) 119(+ 2) 7(—4) ;L- ') 1956 46(+ 3) 25(+ 1) 62(+ 1) 114(;1_—0) 8(—5) 5; 5 1958 49(—1) 34(+ 2) 47(+ 1) 118(+0) 7(——2) +.;
Genomsnittlig avvikelse 4,3.
36 tilläggsmandat: 1952 38 (i 0) 29 (i 0) 66 (+ 1) 125 (+ 2) 8 (—.-3) 13 1956 46(i0) 25(—_!—0) 65(+ 1) 122(+ 3) 9(—4) 154 1958 53(+ 1) 35(+ 1) 48(——1) 124(+ 1) 7(—2) &:
Genomsnittlig avvikelse 3,3.
Tabell 2]. 1952 års val. Fördelning av 230 mandat valkretsvis enligt den rena uddatals— metoden. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggsmandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region H G F S K S 21
1. Valkretsmandat .............. 6 1 12 14 3 36
1 _ 1 1 _ 3
Regionmandat ............... 1 _ 1 2 _ 4
1 _ 2 3 _ 6
2. Valkretsmandat .............. 7 8 8 20 _ 43
_ _ 1 2 _ 3
Regionmandat .............. _ _ 2 2 _ 4
1 _ 2 3 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 7 5 7 18 _ 37
— 1 1 1 _ 3
Hegionmandat .............. _ 1 1 2 _ -l
_ 1 2 3 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 5 5 12 15 1 38
1 _ 1 _ 1 3
Regionmandat ............... 1 _ 1 1 1 4
1 —— 2 2 1 r.
5. Valkretsmandat .............. 5 5 8 20 __ 38
_ _ 1 2 _ 3
Regionmandat .............. _ _ 2 2 _ 4
_ _— 2 .1 _ 6
6. Yalkretsmandat .............. 5 5 8 17 3 38
— _ _ 3 _ 3
Regionmandat .............. _ _ __ 4 _ 4
_ _ - — 6 _ 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 35 29 55 104 7 230 18 regionmandal
Regionmandat ................ 2 1 5 9 1 18 S:a valkrets— o. regionmandat.. 37 30 60 113 8 248 Avvik. från full prop .......... + 1 + 3 _ 0 _1 _ 3 i 4 24 regionmandal
Regionmandat ................ 2 1 7 13 1 24 S:a valkrets- o. regionmandat.. 37 30 62 117 8 254 Avvik. från full prop .......... + 0 + 3 5: 0 _—'_— 0 _ 3 *: 3 36 regionmandal
Regionmandat ................ 3 1 10 21 1 36 S:a valkrets- o. regionmandat.. 38 30 65 125 8 266 Avvik. från full prop .......... ;;; 0 + 1 ;;; 0 + 2 _ 3 f: 3
Tabell 22. 1952 års val. Fördelning av 230 mandat valkretsuis enligt uddatalsmetoden med 1,2 som spärrdivisor. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs— mandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region H G F S K S:a
1. Valkretsmandat .............. 6 1 13 14 2 36
1 _ _ 2 _ 3
Regionmandat .............. 1 _ 1 2 _ 4
1 _ 1 3 1 6
2. Valkretsmandat .............. 7 8 8 20 _ 43
_ _ 1 2 _ 3
Regionmandat .............. _ _ 2 2 _ 4
1 _ 2 3 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 7 4 8 18 _ 37
_ 2 _ 1 _ 3
Regionmandat .............. _ 2 _ 2 _ 4
_ 2 1 3 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 5 5 12 15 1 38
1 _ 1 _ 1 3
Regionmandat ............... 1 _ 1 1 1 4
1 _ 2 2 1 6
5. Valkretsmandat .............. 4 5 9 20 _ 38
1 _ _ 2 _ 3
Regionmandat .............. 1 _ 1 2 _ 4
1 _ 1 4 _ 6
6. Valkretsmandat .............. 5 5 8 18 2 38
_ _ _ 2 1 3
Regionmandat .............. _ _ _ 3 1 4
_ _ _ 5 1 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 34 28 58 105 5 230 18 regionmandat
Regionmandat ................ 3 2 2 9 2 18 S:a valkrets- o. regionmandat.. 37 30 60 114 7 248 Avvik. från full prop .......... + 1 + 3 + 0 + 0 _4 = 4 24 regianmandat
Regionmandat ................ 3 2 5 12 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat.. 37 30 63 117 7 254 Avvik. från full prop .......... + 0 + 3 + 1 + 0 _4 : 4 36 regionmandat
Regionmandat ................ 4 2 7 20 3 36 S:a valkrets- 0. regionmandat.. 38 30 65 125 8 266 Avvik. från full prop .......... + 0 + 1 + 0 + 2 _3 = 3
Tabell 23. 1952 års val. Fördelning av 230 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor. Uljå'mning inom sea: regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs— mandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region | H G F | S I K S:a
1. Valkretsmandat .............. 6 _ 13 15 2 36
1 _ 1 1 _ 3
Regionmandat .............. 1 _ 1 2 _ 4
1 _ 2 2 1 6
2. Valkretsmandat .............. 6 8 9 20 _ 43
1 _ _ 2 _ 3
Regionmandat .............. 1 _ 1 2 _ 4
2 _ 1 3 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 6 4 8 19 _ 37
1 2 _ _ _ 3
Regionmandat .............. 1 2 _ 1 _ 4
1 2 1 2 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 5 5 12 15 1 38
1 _ 1 _ 1 3
Regionmandat .............. 1 _ 1 1 1 4
1 _ 2 2 1 6
5. Valkretsmandat .............. 4 4 9 21 _ 38
1 1 — 1 _ 3
Regionmandat .............. 1 1 1 1 _ 4
1 1 1 3 _ 6
6. Valkretsmandat .............. 4 5 7 20 2 38
_ _ 1 1 1 3
Regionmandat .............. _ _ 1 2 1 4
1 _ 1 3 1 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 31 26 58 110 5 230 18 regionmandat
Regionmandat ............... 5 3 3 5 2 18 S:a valkrets- o. regionmandat . 36 29 61 115 7 248 Avvik. från full prop. ........ + 0 + 2 + 1 + 1 _ 4 + 4 24 regionmandat
Regionmandat ............... 5 3 5 9 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 36 29 63 119 7 254 Avvik. från full prop. ........ _ 1 + 2 + 1 + 2 _ 4 + 5 36 regionmandat
Regionmandat ............... 7 3 8 15 3 36
S:a valkrets- o. regionmandat.. 38 29 66 125 8 266 Avvik. från full prop. ......... + 0 + 0 + 1 + 2 _ 3 + 3
Tabell 24. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena udda— talsmetoden. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggsmandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region | H | C | F S K S:a 1. Valkretsmandat .............. 7 1 13 14 3 38 1 _ _ 2 _ 3 I Regionmandat .............. 1 _ 1 2 _ 4 * 2 _ 1 3 _ 6 » 2. Valkretsmandat .............. 8 6 8 20 _ 42 1 __ 1 1 _ 3 . Regionmandat .............. 1 1 1 1 _ i 5 1 1 2 2 _ 6 3 3. Valkretsmandat .............. 8 3 8 18 _ 31 1 2 _ _ _ :! Regionmandat .............. 1 2 — 1 _ :l * 1 2 1 2 _ 6 4. Valkretsmandat .............. 7 4 12 14 1 38 i _ _ 1 1 1 3 Regionmandat .............. _ _ 1 2 1 4 _ _ 2 3 1 6 5. Valkretsmandat .............. 5 5 8 19 1 38 _ _ 1 1 1 3 Regionmandat .............. _ _ 1 2 1 4 1 _ 1 3 1 6 6. V alkretsmandat .............. 5 5 8 17 3 38 _ _ _ 3 3 Regionmandat .............. _ _ _ 4 _ l _ _ _ 5 1 6 Hela riket. Valkretsmandat ...... 40 24 57 102 231 18 regionmandat Regionmandat ............... S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik. från full prop ......... 24 regionmandat Regionmandat ..... . ......... S:a valkrets- 0. regionmandat.. Avvik. från full prop. ........ 36 regionmandat Regionmandat ............... S:a valkrets— 0. regionmandat.. Avvik. från full prop. ........
Tabell 2.5. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,2 som spärrdivisor. Utjämning inom sea: regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs- mandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region H G F S K S:a
1. Valkretsmandat .............. 8 _ 13 14 3 38
_ _ 1 2 _ 3
llegionmandat.............. 1 _ 1 2 _ 4
1 _ 2 3 _ 6
2. Valkretsmandat .............. 8 6 8 20 _ 42
1 _ 1 1 _ 3
ltegionmandat .............. 1 1 1 1 _ 4
1 1 2 2 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 8 3 8 18 _ 37
1 2 _ _ _ 3
Hegionmandat .............. 1 2 _ 1 _ 4
1 2 1 2 _ 6
—|. Valkretsmandat .............. 7 4 12 14 1 38
__ _ 1 1 1 3
Regionmandat .............. _ _ 1 2 1 4
_ _ 2 3 1 6
5. Valkretsmandat .............. 5 5 8 19 1 38
_ _ 1 1 1 3
Regionmandat .............. _ _ 1 2 1 4
1 _ 1 3 1 6
6. Valkretsmandat .............. 5 5 8 17 3 38
_ _ _ 3 _ 3
ltegionmandat .............. _ _ _ 4 _ 4
' _ _ _ 5 1 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 41 23 57 102 8 231 l:a” regionmandal
Regionmandat ............... 2 2 4 8 2 18 813 valkrets- o. regionmandat.. 43 25 61 110 10 249
_ Avvik. från full prop ......... + 0 + 2 + 2 _ 1 _ 3 + 4 !
5 534 regianmanrlat
; Regionmandat ............... 3 3 4 12 2 24
S:a valkrets- o. regionmandat.. 44 26 61 114 10 255
+ Avvik. från full prop. ........ + 1 + 2 + 0 + 0 _ 3 + 3 i 36 regionmandat . Regionmandat ............... 4 3 8 18 3 36 ; S:a valkrets- o. regionmandat.. 45 26 65 120 11 267 ' Avvik. från full prop ......... _ 1 + 1 + 1 + 1 _2 + 3
Tabell 26. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdiuisor. Uljämning inom sea: regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs- mandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region | H G F S K S:a
1. Valkretsmandat .............. 8 _ 13 14 3 38
_ _ 1 2 _ 3
Regionmandat.............. 1 — 1 2 _ 4
1 _ 2 3 _ 6
2. Valkretsmandat. . . ........... 8 5 9 20 _ 42
1 1 _ 1 _ 3
Regionmandat .............. 1 2 _ 1 _ 4
1 2 1 2 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 8 3 8 18 _ 37
1 2 _ _ _ 3
Regionmandat .............. 1 2 _ 1 _ 4
1 2 1 2 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 8 3 12 14 1 38
_ 1 _ 1 1 3
Regionmandat .............. _ 1 1 1 1 4
_ 1 1 3 1 6
5. Valkretsmandat .............. 5 4 8 21 _ 38
1 _ 1 1 _ 3
Regionmandat.............. 1 _ 2 1 _ 4
1 _ 2 3 _ 6
6. Valkretsmandat .............. 5 4 8 19 2 38
_ _ _ 2 1 3
Regionmandat .............. _ 1 _ 2 1 4
_ 1 _ 3 2 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 42 19 58 106 6 231 18 regionmandat
Regionmandat ............... 3 4 2 7 2 18 8:21 valkrets- 0. regionmandat.. 45 23 60 113 8 249 Avvik. från full prop. ........ + 2 + 0 + 1 + 2 _ 5 + 5 24 regionmandat
Regionmandat ............... 4 6 4 8 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat.. 46 25 62 114 8 255 Avvik. från full prop ......... + 3 + 1 + 1 + 0 _ 5 + 5 36 regionmandat
Regionmandat ............... 4 6 7 16 3 36 S:a valkrets- o. regionmandat.. 46 25 65 122 0 267 Avvik. från full prop ......... + 0 + 0 + 1 + 3 _4 + 4
Tabell 27. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena udda- talsmetoden. Utjämning inom sea: regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggsmandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region H | G F s K S:a
1. Valkretsmandat .............. 10 1 8 16 3 38
_ _ 1 2 _ 3
Regionmandat .............. 1 _ 1 2 _ 4
1 1 2 2 — 6
2. Valkretsmandat .............. 9 7 7 19 _ 42
_ 1 _ 2 _ 3
Regionmandat .............. _ 1 _ 3 _ 4
1 2 _ 3 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 8 5 6 18 _ 37
2 1 _ _ — 3
Regionmandat .............. 2 1 1 _ _ , 4
2 2 l 1 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 7 5 9 16 1 38
1 _ 1 _ 1 3
Regionmandat .............. 1 _ 2 — 1 4
2 _ 2 1 1 6
5. Valkretsmandat .............. 6 5 6 21 _ 38
_ 1 1 1 _ 3
Regionmandat .............. _ 1 1 2 _ 4
1 1 1 3 — 6
6. Valkretsmandat .............. 5 5 6 19 3 38
_ 1 _ 2 _ 3
Regionmandat .............. _ 1 _ 3 _ 4
1 1 _ 4 _ 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 45 28 42 109 7 231 18 regionmandal
Regionmandat ............... 3 4 3 7 1 18 S:a valkrets— o. regionmandat . 48 32 45 116 8 249 Avvik. från full prop ......... _ 1 + 0 + 0 + 1 + 0 + 1 24 regionmandat
Regionmandat ............... 4 4 5 10 1 24 S:a valkrets- o. regionmandat . 49 32 47 119 8 255 Avvik. från full prop ......... _ 1 + 0 + 1 + 1 _ 1 + 2 36 regionmandat
Regionmandat ............... 8 7 6 14 1 36 S:a valkrets— o. regionmandat . 53 35 48 123 8 267 Avvik. från full prop ......... + 1 + 1 _ 1 + 0 _ 1 + 2
Tabell 28. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,2 som spärrdivisor. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs— mandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region H G F S K S:a
1. Valkretsmandat .............. 10 1 9 16 2 38 1 _ _ 2 _ 3 Regionmandat .............. 1 1 — 2 _ 4
1 1 1 3 _ 6
2. Valkretsmandat .............. 9 7 7 19 _ 42 _ 1 _ 2 _ 3
Regionmandat .............. _ 1 _ 3 _ 4
1 2 _ 3 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 8 5 6 18 _ 37 2 1 _ _ _ 3 Regionmandat .............. 2 1 1 _ _ 4
2 2 1 1 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 7 5 9 16 1 38 1 _ 1 _ 1 3 Regionmandat .............. 1 _ 2 _ 1 4
2 _ 2 1 1 6
5. Valkretsmandat .............. 6 5 6 21 _ 38 _ 1 1 1 _ 3
Regionmandat .............. _ 1 1 2 _ 4
1 1 1 3 _ 6
6. Valkretsmandat .............. 5 5 6 19 3 38 _ 1 _ 2 _ 3
Regionmandat .............. _ 1 —— 3 _ 4
1 1 _ 4 _ 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 45 28 43 109 6 231
18 regionmandat Regionmandat ............... S:a valkrets— 0. regionmandat . Avvik. från full prop .........
24 regionmandat Regionmandat ............... S:a vaikrets- o. regionmandat . Avvik. från full prop. ........
36 regionmandat Regionmandat ............... S:a valkrets- o. regionmandat . Avvik. från full prop, ........
Tabell 2.9. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spörrdivisor. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs- mandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden
Region H | C 1" S K S:a
]. Vaikretsmandat .............. 10 1 9 16 2 38
1 _ _ 2 — 3
Regionmandat.............. 1 1 _ 2 _ 4
1 1 1 3 _ 6
2. Valkretsmandat .............. 9 9 5 19 _ 42
_ _ 2 1 _ 3
Regionmandat .............. _ _ 2 2 —— 4
1 — 2 3 _ 6
3. Valkretsmandat .............. 8 6 5 18 ,_ 37
2 — 1 — _ 3
Regionmandat.............. 2 _ 2 _ _ 4
2 1 2 1 _ 6
4. Valkretsmandat .............. 7 5 9 16 1 38
1 —— 1 — 1 3
Regionmandat .............. 1 _ 2 _ 1 4
2 — 2 1 6
5. Valkretsmandat .............. 6 5 G 21 — 38
_ 1 1 1 _ 3
liegionmandat.............. _ 1 1 2 —— 4
1 1 1 3 ,_ 6
(i. Valkretsmandat .............. 5 6 4 21 2 38
_ _ 2 _ 1 3
Regionmandat .............. _ _ 2 1 1 4
1 _ 2 2 1 6
Hela riket. Valkretsmandat ...... 45 32 38 111 5 231 18 regionmandat
liegionmandat ............... 4 1 7 4 2 18 8:21 valkrets- o. regionmandat.. 49 33 45 115 7 249 Avvik. från full prop ......... + 0 + 1 + 0 + 0 »+ 1 + 1 24 regionmandat
Iiegionmandat ............... 4 2 9 7 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat.. 49 34 47 118 7 255 Avvik. från full prop ......... » ._ 1 + 2 + 1 + 0 —_ 2 + 3 36 regionmandat
Regionmandat ............... 8 3 10 2 36 S:a vaikrets- o. regionmandat.. 53 35 48 124 7 267 Avvik. från full prop. ......... + 1 + 1 _ 1 + 1 _2 + 3
Såsom en komplettering av de ovan redovisade resultaten rörande ett utjäm- ningsförfarande i regioner har även vissa beräkningar företagits för 1960 års val. Eftersom dessa beräkningar endast delvis bygger på samma förutsättningar, som gällt tidigare, synes det nödvändigt att i korthet ange utgångspunkterna.
Mandatfördelningen tänkes ske i två omgångar. I den första utdelas _ liksom faktiskt var fallet vid 1960 års andrakammarval _ 232 mandat i de nuvarande 28 valkretsarna. För fördelningen har tre skilda varianter av uddatalsmetoden prö— vats, nämligen dels den rena uddatalsmetoden och dels samma metod med resp. 1,3 och 1,4 som spärrdivisor. Jämfört med de föregående beräkningarna har här alltså alternativet med spärrdivisorn 1,2 utbytts mot ett med divisorn 1,3.
I andra omgången äger en mandatutjämning rum inom sex regioner. För att åstadkomma till storleken så lika regioner som möjligt har Gotlands län här Över- förts från region 2 till region 3. Denna regionsindelning, som också har använts i följande avsnitt av bilagan, har tidigare presenterats i avsnittet Förstakammar- val i regioner. Utjämningen sker med tillhjälp av resp. 4, 6 och 10 mandat per region, dvs. något annorlunda alternativ än vad som förut prövats.
Regionmandaten fördelas enligt den rena uddatalsmetoden. Till grund för för- delningen ligger partiernas samlade rösttal i resp. region. Vid framräknande av partiernas jämförelsetal för denna fördelning utgår man från det antal platser partierna redan erhållit vid den valkretsvisa fördelningen.
Uteslutna från andra omgången är de partier, vilka icke fått något valkrets- mandat inom ifrågavarande region.
En sammanställning av utfallet enligt de nio nu skisserade alternativen lämnas nedan.
H G | F | S Ix' S:a Uddatalsmetoden Valkretsmandat .............. 41 33 42 108 8 232 24 regionmandat Regionmandat ............... 4 2 3 13 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat . 45 35 45 121 10 256 Avvik. från full prop......... +3 +0 +0 _1 _2 +3 36 regionmandat Regionmandat ............... 4 3 5 22 2 36 S:a valkrets- o. regionmandat . 45 36 47 130 10 268 Avvik. från full prop ......... + 1 _ 1 + 0 + 2 _2 + 3 60 regionmandat Regionmandat ............... 8 7 10 32 3 60 S:a valkrets- o. regionmandat.. 49 40 52 140 11 292 Avvik. från full prop.. . . . . . .. + 1 + 0 + 1 + 0 _2 + 2 Uddatalsmetoden med 1,3 som spärrdiuisor Valkretsmandat .............. 40 36 40 110 6 232 24 regionmandat Regionmandat ............... 3 — 5 14 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat . 43 36 45 124 8 256 Avvik. från full prop ......... + 1 + 1 + 0 + 2 _4 + 4 36 regionmandat Regionmandat ............... 5 2 6 21 2 36 S:a valkrets— o. regionmandat.. 45 38 46 131 8 268 Avvik. från full prop. ........ + 1 + 1 _ 1 + 3 _4 + 5
H G F SlKIS:a
Uddatalsmetoden med 1,3 som spärrdiuisor
60 regionmandat Regionmandat ............... 9 4 12 32 3 60 S:a valkrets— o. regionmandat. 49 40 52 142 9 292 Avvik. från full prop ......... + 1 + 0 + 1 + 2 _4 + 4 Uddatalsmetoden med 1,4 som spårrdivisor Valkretsmandat .............. 39 34 40 114 5 232 24 regionmandat Regionmandat ............... 3 2 5 11 3 24 S:a valkrets- o. regionmandat . 42 36 45 125 8 256 Avvik. från full prop ......... + 0 +1 + 0 + 3 _ 4 + 4 36 regionmandat Regionmandat ............... 6 4 6 17 3 36 S:a valkrets- o. regionmandat. 45 38 46 131 8 268 , Avvik. från full prop ......... + 1 + 1 _ 1 + 3 _ 4 + 5 ? 60 regionmandat Regionmandat ............ . . . 10 6 12 28 4 60 S:a valkrets- o. regionmandat . 49 40 52 142 9 292 Avvik. från full prop ......... + 1 + 0 + 1 + 2 _4 + 4
Fortsatta beräkningar rörande fördelning av regionmandat
Vid de föregående undersökningarna har regionmandaten uteslutande använts som ett slags tilläggsmandat för proportionell mandatutjämning. Det bakomlig- gande syftet med ett införande av denna typ av mandat behöver emellertid icke vara detta.
Det främsta motivet till att frågan om regionmandat här närmare utretts har i stället varit att sådana mandat kan utgöra ett lämpligt komplement vid kon- struktionen av ett enkammarualsystem. Genom regionmandat kan man nämligen för det första — utan att behöva ändra de nu gällande reglerna för fördelning av andrakammarplatser —— tillföra kammaren det antal platser, som anses önsk- värt för att uppnå en numerär i riksdagen på exempelvis mellan 230 och 300, och för det andra finna ersättning för det särskilda kandidaturval, som nu anses möjligt att förverkliga vid förstakammarvalen, men som kanske ej så väl låter sig förena med en direkt valkretsvis mandatfördelning.
De gemensamma förutsättningarna för de fortsatta undersökningarna, vilka ba— seras på röstsiffrorna från andrakammarvalen 1952, 1956, 1958 och 1960, har där— för varit att valkretsvalen skall ske enligt samma regler, som hittills gällt för andrakammarvalen. Detta innebär att riket är indelat i 28 valkretsar i vilka för- delas 230 mandat år 1952, 231 åren 1956 och 1958 samt 232 år 1960. Vidare be- tyder det att uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1,4 tillämpas vid dessa val.
Beträffande regionmandaten har däremot flera skilda varianter prövats. Vad först angår antalet så har fyra olika alternativ undersökts, nämligen resp. 4, 6, 8 och 10 mandat per region. Utöver de 230—232 valkretsmandaten har alltså utdelats resp. 24, 36, 48 och 60 mandat i regionerna. Den totala storleken på kam— maren ligger följaktligen vid dessa försök mellan 254 och 292 platser.
För fördelningen av regionmandaten har tre alternativa lösningar prövats. lin- ligt de båda första sker fördelningen genom särskild sammanräkning med ut- gångspunkt från partiernas samlade rösttal i resp. region utan hänsynstagande till det antal platser partierna erhållit vid den valkretsvisa fördelningen, medan enligt den tredje regionmandaten användes för proportionell utjämning inom regionerna. Detta senare alternativ sammanfaller alltså till stora delar med de me- toder, som redovisats i föregående avsnitt.
De tre alternativen för fördelning av regionmandat är följande. Alt. A: Fördelning av regionmandaten i sex regioner, utan hänsynstagande till den valkretsvisa tilldelningen, enligt uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1,4. Alt. B: Fördelning enligt den rena uddatalsmetoden. I övrigt lika med alt. A. A”. C: Regionmandaten användes för proportionell utjämning inom de sex re- gionerna. Fördelning enligt den rena uddatalsmetoden med utgångspunkt från det antal platser partierna redan erhållit vid den valkretsvisa för— delningen inom resp. region. Partier, som ej fått valkretsmandat inom regionen, äger ej deltaga vid fördelningen av regionmandat.
Eftersom den rena uddatalsmetoden tillämpas i alt. B kunde man tänka sig att införa samma spärr (krav på valkretsmandat) som i alt. C. En dylik spärr skulle emellertid vid detta alternativ bli av ytterst liten betydelse.
En sammanställning av beräkningarna rörande mandatutfallet vid de nu disku- terade metoderna visas i tabell 30.
Tabell 30. 1952—1960 års andrakammarval. Fördelning av 230_232 mandat valkrets- vis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor. Fördelning inom sex regioner av resp. 4, (i, 8 och 10 mandat per region enligt tre alternativa system
1952 Region Valkrets l-t () F S 1. Stockholms stad Stockholms län Valkretsmandat ...... 6 _— 13 15 ! regionmandat Alt. A ...................... 1 _ t 2 Alt. B ...................... 1 _ 1 2 .klt. C ....................... 1 _ 1 2 !; regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 2 (% Alt. B ...................... 1 ———- 2 3 Alt. C ....................... 1 _— 2 2 8 regionmandat Alt. A ...................... 2 _ 3 & Alt. B ...................... 1 _ 3 % Alt. (1 ....................... 2 _ 2 3 10 regionmandat Alt. A ...................... 2 __ vi 4 Alt. B ...................... 2 _ 3 4 Alt. (1 ....................... 2 _ 3 t 2. Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Valkretsmandat ...... 6 7 8 19 4 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 1 2 Alt. B ...................... 1 -_ 1 2 Alt. C ....................... 1 —-— 1 2 ' b" regionmandat Alt. A ...................... 1 1 1 3 Alt. B ...................... 1 1 1 3 Alt. C ....................... 1 _ 1 4 S regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 Alt. B ...................... 1 1 2 4 Alt. G ....................... 2 _4 2 4 10 regionmandat Alt. A ...................... 2 1 2 ') Alt. B ...................... 2 1 2 5 Alt. C ....................... 2 1 2 5
118 BILAGA 2 Region Valkrets H G F S K | S:a 3. Gotlands län Blekinge än Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Valkretsmandat ...... 6 5 9 20 — 40 4 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ...................... 1 — 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 2 1 _ 1 _ 4 6 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ...................... 1 1 1 3 — 6 Alt. C ....................... 2 2 _ 2 _ 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. B ...................... l 1 2 4 _ 8 Alt. C ...................... 2 2 1 3 _ 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 1 2 5 _ 10 Alt. B ...................... 2 1 2 5 _ 10 Alt. C ....................... 3 2 1 4 _ 10 4. Göteborgs stad
Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs län Valkretsmandat ......
4 regionmandat Alt. A ...................... Alt. B ...................... Alt. C .......................
6 regionmandat Alt. A ...................... Alt. B ...................... Alt. C .......................
8 regionmandat Alt. A ...................... Alt. B ...................... Alt. C .......................
10 regionmandat Alt. A ...................... Alt. B ...................... Alt. C .......................
Uppsala län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län
Valkretsmandat ......
MHN
HH HH
HH
www NIKON)
OJO-703
HMIO
MNM
OCD—nh
NH
$$$
03005
OOWOO
10 10
Region Valkrets H G F S K S:a 4 regionmandat Alt. A ....................... _ _ 1 3 _ 4 Alt. B ...................... _ 1 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 1 1 1 _ 4 (; regionmandat Alt. A ...................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ...................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 1 1 3 _ 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. C ....................... 1 1 2 4 — 8 10 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 6 _ 10 Alt. B ...................... 1 1 2 6 _ 10 Alt. C ....................... 1 1 2 6 _ 10 6. Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Valkretsmandat. . . . 4 5 7 20 — 2 38 4 regionmandat Alt. A ...................... — _ 1 3 _ 4 Alt. B ...................... _ 1 1 2 _ 4 Alt. C ....................... _ _ 1 2 1 4 6 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ...................... 1 1 1 3 —— 6 Alt. C ....................... 1 _ 1 3 1 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 — 8 Alt. B ....................... 1 1 1 4 1 8 Alt. C ....................... 1 _ 2 4 1 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 2 5 1 10 Alt. 13 ...................... 1 1 2 5 1 10 Alt. C ....................... 1 1 2 5 1 10 Hela riket. Valkretsmandat ...... 31 26 58 110 5 230 24 regionmandat All. A Regionmandat ....... 3 _ 7 14 _ 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 34 26 65 124 5 254 Avvik. från full prop. ........ —— 3 _ 1 + 3 + 7 _ 6 :'t 10 Alt. B Regionmandat ....... 4 2 6 12 _ 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 35 28 64 122 5 254 Avvik. från full prop ......... _2 + 1 + 2 + 5 _ 6 j: 8
120 BILAGA 2 Region H C F S K | S:a | All. C
Regionmandat ....... 6 2 5 9 2 24 S:a valkrets— o. regionmandat. 37 28 63 119 7 254 Avvik. från full prop.. . . . . . . . i 0 + 1 + 1 L _ 4 i 4 36 regionmandat All. A -
Regionmandat ....... 6 5 8 17 _ 36 S:a valkrets- o. regionmandat. 37 31 66 127 5 266 Avvik. från full prop. . . . . .. . . _ 1 + 2 + 1 + 4 _ 6 + 7 Alt. B
Regionmandat ....... 6 5 8 17 _ 36 S:a valkrets- 0. regionmandat.. 37 31 66 127 5 266 Avvik. från full prop ......... _ 1 + 2 + 1 + — 6 + 7 Alt. C
Regionmandat ....... 7 3 7 16 3 36 S:a valkrets- o. regionmandat. 38 29 65 126 8 266 Avvik. från full prop. ........ + 0 ;t 0 ' 0 + 3 _ 3 i— 3 48 regionmandat Alt. A
Regionmandat ....... 7 5 14 22 __ 48 S:a valkrets- o. regionmandat. 38 31 72 132 5 278 Avvik. från full prop......... _2 + 1 +4 + 4 _7 +!) Alt. B
Regionmandat ....... 6 5 13 22 2 48 S:a valkrets- o. regionmandat . 37 31 71 132 7 278 Avvik. från full prop.. . . . .. . . _ 3 + 1 + 3 + 4 5 j_— 8 All. C
Regionmandat ....... 10 3 11 21 3 48 S:a valkrets- o. regionmandat.. 41 29 69 131 8 278 Avvik. från full prop ......... + 1 _ 1 + 1 + 3 _ 4 i 5 60 regionmandat Alt. A
Regionmandat ....... 10 5 15 20 1 60 S:a valkrets- o. regionmandat. 41 31 73 139 6 290 Avvik. från full prop ......... — 1 i 0 + 2 + 5 —— 6 i- 7 All. B
Regionmandat ....... 9 5 14 29 3 60 S:a valkrets- o. regionmandat. 40 31 72 139 8 290 "Avvik. från full prop ......... _ 2 I' 0 + 1 + 5 _ 4 i: 6 Alt. C
Regionmandat ....... 11 5 13 27 4 60 S:a valkrets- o. regionmandat. 42 31 71 137 9 290 Avvik. från full prop......... +0 530 330 +3 —3 ;(;3
1956
Region G F S K S:a Valkretsmandat ...... 8 — 13 14 3 38
4 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 _ 1 2 _ 4
(; regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 2 3 _ 6 Alt. B ...................... 1 _ 2 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 _ 2 3 _ 6
8 regionmandat Alt. A ...................... 2 _ 3 3 _ 8 Alt. B ...................... 2 _ 3 3 _ & Alt. C ....................... 2 _ 2 4 _ 8
10 regionmandat Alt. A ...................... 2 —- 4 4 _ 10 Alt. B ...................... 2 _ 3 4 1 10 Alt. C ....................... 2 _ 3 5 _ 10 Valkretsmandat ...... 8 4 8 19 _ 39
4 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... _ 2 1 1 _ 4
6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 2 1 2 _ 6
8 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. C ....................... 1 2 1 4 _ 8
10 regionmandat Alt. A ...................... 2 1 2 5 _ 10 Alt. B ...................... 2 1 2 5 _ 10 Alt. C ....................... 1 3 2 4 _ 10 Valkretsmandat ...... 8 4 9 19 _ 40
4 regionmandat Alt. A ....................... 1 — 1 2 — 4 Alt. B ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 2 1 _ 1 _ 4
6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 2 2 —- 2 —— 6
8 regionmandat Alt. A ...................... 2 1 2 3 _ 8 Alt. B ...................... 2 1 2 3 _ 8 Alt. C ....................... 2 2 1 3 _ 8
Region H C F | S K S:a 10 regionmandat Alt. A ...................... 2 1 2 5 _ 10 Alt. B ....................... 2 1 2 5 — 10 Alt. C ....................... 3 2 1 4 _ 10 Valkretsmandat ...... 8 3 12 14 1 38 4 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... _ 1 1 1 1 4 6 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 2 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 2 2 — 6 Alt. C ....................... _ 1 1 3 1 G 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 3 3 _ 8 Alt. B ....................... 1 1 3 3 _ 8 Alt. C ....................... _ 1 2 3 2 8 10 regionmandat Alt. A ...................... 2 1 3 4 _ 10 Alt. B ...................... 2 1 3 3 1 10 Alt. C ....................... _ 1 3 4 2 10 Valkretsmandat ...... 5 4 8 21 _ 38 4 regionmandat Alt. A ....................... _ _ 1 3 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 _ 2 1 _ 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 1 _ 1 4 _ 6 Alt. B ...................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 2 3 _ 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. C ....................... 1 1 2 4 _ 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 2 6 _ 10 Alt. B ....................... 1 1 2 5 1 10 Alt. C ....................... 2 1 3 4 — 10 Valkretsmandat ...... 5 4 8 19 2 38 4 regionmandat Alt. A ....................... _ _ 1 3 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 —-— 4 Alt. C ....................... _ 1 _ 2 1 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... — 1 _ 3 2 6
Region H G F S K S:a 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 1 1 1 4 1 8 Alt. C ....................... _ 1 1 4 2 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 2 5 1 10 Alt. B ....................... 1 1 2 5 1 10 Alt, C ....................... 1 1 1 5 2 10 Hela riket. Valkretsmandat ...... 42 19 58 106 6 231 24 regionmandat All. A Regionmandat ....... 4 _ 6 14 _ 24 S:a valkrets— o. regionmandat. 46 19 64 120 6 255 Avvik. från full prop ......... + 3 _ 5 + 3 + 6 _ 7 :t 12 Alt. B Regionmandat ....... 6 _ 6 12 _ 24 S:a valkrets- o. regionmandat.. 48 19 64 118 6 255 Avvik. från full prop ......... + 5 _ 5 + 3 + 4 -— 7 + 12 Alt. C Regionmandat ....... 4 5 5 8 2 24 S:a valkrets— o. regionmandat... 46 24 63 114 8 255 Avvik. från full prop. ........ + 3 ;t 0 + 2 j; 0 _ 5 :i: 5 36 regionmandat Alt. A Regionmandat ....... 6 3 8 19 _ 36 S:a valkrets- o. regionmandat. 48 22 66 125 6 267 Avvik. från full prop. ........ + 2 _ 3 + 2 + 6 _ 7 i 10 All. B Regionmandat ....... 6 5 8 17 _ 36 523 valkrets- o. regionmandat.. 48 24 66 123 6 267 Avvik. från full prop. ........ + 2 _ 1 + 2 + 4 _ 7 i 8 All. C Regionmandat ....... 5 6 6 16 3 36 S:a valkrets— o. regionmandat. 47 25 64 122 9 267 Avvik. från full prop. ........ + 1 i— 0 i 0 + 3 _ 4 j; 4 48 regionmandat Alt. A Regionmandat ....... 8 5 14 21 _ 48 S:a valkrets- o. regionmandat. 50 24 72 127 6 279 Avvik. från full prop ......... + 2 _ 2 + 6 + 2 _8 3; 10 All. B Regionmandat ....... 8 5 13 21 1 48 S:a valkrets- o. regionmandat. 50 24 71 127 7 279 Avvik. från full prop ......... + 2 —-— 2 + 5 + 2 —— 7 :i: 9 All. C Regionmandat ....... 6 7 9 22 4 48 5:21 valkrets- o. regionmandat” 48 26 67 128 10 279 Avvik. från full prop ......... + 0 i— 0 + 1 + 3 —— 4 :i: 4
Region H G F 5 K 513 60 regionmandat Alt. A Regionmandat ....... 10 5 15 29 1 60 S:a valkrets- 0. regionmandat. 52 24 73 135 7 291 Avvik. från full prop. ........ + 2 3 [ 4 + 5 —— ' . 11 All. B Regionmandat ....... 10 5 14 27 4 60 S:a valkrets- o. regionmandat. 52 24 72 133 10 291 Avvik. från full prop. ....... + 2 _ 3 + 3 + 3 _ 5 _4; 8 All. C Begioumandat ....... 9 8 13 26 4 60 S:a valkrets- o. regionmandat. 51 27 71 132 10 291 Avvik. från full prop ......... + 1 i 0 + 2 + 2 _5 ; 5 1958 Region H G F S K S:a Valkretsmandat ...... 1 O 1 9 1 6 2 38 4 regionmandat Alt. A ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 1 _ 2 _ 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 2 _ 1 3 _ 6 Alt. B ...................... 2 _ 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 1 1 3 _ 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 2 _ 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 2 — 2 4 _ 8 Alt. C ....................... 2 1 1 4 _ 8 10 regionmandat Alt. A ...................... 3 _ 2 5 »— 10 Alt. B ...................... 3 _ 2 4 1 10 Alt. C ....................... 2 1 2 4 1 10 Valkretsmandat ...... 8 8 5 18 —— 30 4 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 _ 2 _ ! Alt. B ....................... 1 1 _ 2 _ »! Alt. C ....................... 1 _ 1 2 _ 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 _ 2 3 _ 6 8 regionmandat Alt. A ....................... 2 1 1 4 _ 8 Alt. B ....................... 2 1 1 4 _ 8 Alt. C ....................... 2 — 2 4 _ 8
Region | H | C | F S K S:a 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 2 1 5 _ 10 Alt. B ....................... 2 2 1 5 _ 10 Alt. C ....................... 2 _ 3 .5 _ 10 3, Valkretsmandat ...... 9 7 5 19 » _ 40 4 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 _ 2 — 4 Alt. B ....................... 1 1 1 1 __ 4 Alt. C ....................... 1 _ 2 1 _ 4 0 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 — 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 2 _ 2 2 _ 6 8 regionmandat Alt. A ....................... 2 1 1 4 _ Alt. B ...................... 2 1 1 4 _ 8 Alt. C ....................... 2 1 3 2 — 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 2 2 4 _ 10 Alt. B ....................... 2 2 2 4 _ 10 Alt. C ....................... 3 1 3 3 _ 10 »i . Valkretsmandat ...... 7 5 9 16 1 38 4 regionmandat Alt. A ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 _ 2 _ 1 4 (; regionmandat Alt. A ....................... 1 1 2 2 —— 6 Alt.. B ....................... 1 1 2 2 _ 6 Alt. C ....................... 2 _ 2 1 1 6 S regionmandat Alt. A ....................... 2 1 2 . _ 8 Alt. B ....................... 2 1 2 3 _ 8 Alt. C ....................... 2 _ 3 2 1 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 1 3 4 _ 10 Alt. B ....................... 2 1 3 4 _ 10 Alt. C ....................... 2 1 3 3 1 10 5. Valkretsmandat ...... 6 5 6 21 ++ 38 4 regionmandat Ii regionmandat Alt. A ...................... Alt. B ...................... Alt. C .......................
Region H G F S K S:a 8 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 5 _ 8 Alt. B ....................... 1 1 1 5 _ 8 Alt. C ....................... 1 1 2 4 _ 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 1 2 5 — 10 Alt. B ...................... 2 1 2 5 _ 10 Alt. C ....................... 1 2 2 5 — 10 6. Valkretsmandat ...... 5 6 4 21 2 38 4 regionmandat Alt. A ....................... _ _ 1 3 _ 4 Alt. B ....................... _ 1 1 2 — 4 Alt. C ....................... _ _ 2 1 1 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 _ 2 2 1 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 1 5 _ 8 Alt. B ...................... 1 1 1 4 1 8 Alt. C ....................... 1 _ 3 3 1 8 10 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 5 1 10 Alt. B ....................... 1 1 2 5 1 10 Alt. C ....................... 1 1 3 4 1 10 Hela riket. Valkretsmandat ...... 45 32 38 111 5 231 24 regionmandat Alt. A Regionmandat ....... 5 2 4 13 _ 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 50 34 42 124 5 255 Avvik. från full prop ......... ;t 0 + 2 _ 4 + 6 _ 4 ;t 8 Alt. B Regionmandat ....... 5 3 5 11 _ 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 50 35 43 122 5 255 Avvik. från full prop ......... :i; 0 + 3 _ 3 + 4 _ 4 ;t 7 All. C Regionmandat ....... 4 2 8 8 2 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 49 34 46 119 7 255 Avvik. från full prop ......... _ 1 + 2 + 0 + 1 _ 2 i 3 36 regionmandat Alt. A Regionmandat ....... 7 5 7 17 _ 36 8:21 valkrets- o. regionmandat. 52 37 45 128 5 267 Avvik. från full prop. ........ 3; 0 + 3 _ 4 + 5 _ 4 :|: 8 All. B Regionmandat ....... 7 5 7 17 _ 36 S:a valkrets- o. regionmandat. 52 37 45 128 5 267 Avvik. från full prop ......... + 0 + 3 _ 4 + 5 _ 4 i 8
Region H C F S K S:a All. C Regionmandat ....... 8 2 10 14 2 36 8:21 Valkrets- o. regionmandat. 53 34 48 125 7 267 Avvik. från full prop ......... + 1 + 0 —1 + 2 _ 2 + 3 48 regionmandat Alt. A Regionmandat ....... 10 5 8 25 _ 48 S:a valkrets- o. regionmandat. 55 37 46 136 5 279 Avvik. från full prop.. . . . . . . . + 1 + 2 _ 5 + 7 — 5 + 10 All. B Regionmandat ....... 10 5 8 24 1 48 5:21 valkrets- o. regionmandat. 55 37 46 135 6 279 Avvik. från full prop ......... + 1 + 2 _ 5 + 6 _ 4 + 9 Alt. C Regionmandat ....... 10 3 14 19 2 48 S:a vaikrets- o. regionmandat. 55 35 52 130 7 279 Avvik. från full prop ......... + 1 + 0 + 1 + 1 _ 3 + 3 60 regionmandat Alf. A Regionmandat ....... 12 7 12 28 1 60 822 valkrets- o. regionmandat. 57 39 50 139 6 291 Avvik. från full prop ......... + 0 + 2 _ 3 + 5 _ 4 + 7 Alt. B Regionmandat ....... 12 7 12 27 2 60 S:a valkrets— o. regionmandat. 57 39 50 138 7 291 Avvik. från full prop ......... + 0 + 2 _ 3 + 4 _ 3 + 6 All. C Regionmandat ....... 11 6 16 24 3 60 513 valkrets- o. regionmandat. 56 38 54 135 8 291 Avvik. från full prop ......... _ 1 + 1 + 1 + 1 _2 + 3 1960 Region H C F S K S:a Valkretsmandat ...... 9 1 9 18 2 39 4 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 1 2 _ 4 Ait. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 1 1 _ 1 4 6 regionmandat Alt. A ...................... 1 _ 2 3 _ 6 Alt. B ...................... 1 _ 2 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 1 1 2 1 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 2 _ 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 2 _ 2 4 _ 8 Alt. C ....................... 2 1 2 2 1 8
128 BILAGA 2 Region H C P S K S:a 10 regionmandat Alt. A ...................... 2 _ 3 5 _ 10 Alt. B ....................... 2 _ 2 5 1 10 Alt. C ....................... 2 1 2 4 1 10 2 Valkretsmandat ...... 6 9 5 19 _ 39 4 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 _ 2 _ 4 Alt. B ...................... 1 1 _ 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 — 1 2 _ 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 2 _ 1 3 —— (i 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 2 1 4 _ 8 Alt. B ...................... 1 2 1 4 _ 8 Alt. C ....................... 2 _ 2 4 _ 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 2 1 5 _ 10 Alt. B ...................... 2 2 1 5 _ 10 Alt. C ....................... 3 _ 2 5 _ 10 3. Valkretsmandat ...... 9 7 4 20 _ 410 4 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 _ 2 _ 4 Alt. B ....................... 1 1 _ 2 _ 4 Alt. C ....................... _ 1 2 1 _ 4 6 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 1 3 _ 43 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ (& Alt. C ....................... 1 1 2 2 _ 6 8 regionmandat Alt. A ...................... 2 1 1 4 _ 8 Alt. B ....................... 2 1 1 4 _ 8 Alt. C ....................... 1 1 3 3 _ 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 2 1 5 _ 10 Alt. B ...................... 2 2 1 5 _ 10 Alt. C ....................... 1 2 3 4 _ 10 4. Valkretsmandat ...... G 5 10 16 1 38 4 regionmandat Alt. A ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. B ....................... 1 _ 1 2 _ 4 Alt. C ....................... 1 _ _ 2 1 4 0 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. C ....................... 1 1 1 2 1 6
Region H G F | S I K | 8:11 8 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. B ...................... 1 1 2 4 _ 8 Alt. C ....................... 2 1 1 3 1 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 2 1 3 4 _ 10 Alt. B ...................... 2 1 2 4 1 10 Alt. C ....................... 2 1 2 4 1 10 5. Valkretsmandat ...... 5 6 6 21 _ 38 4 regionmandat Alt. A ....................... _ _ 1 3 _ 4 Alt. B ....................... — 1 1 2 _ 4 Alt. C ....................... _ _ 1 3 _ 4 6 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 3 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 — 6 Alt. C ....................... _ 1 1 4 _ 6 8 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 5 _ 8 Alt. B ....................... 1 1 1 5 _ 8 Alt. C ....................... 1 1 2 4 _ 8 10 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 2 6 _ 10 Alt. B ....................... 1 1 2 6 _ 10 Alt. C ....................... 1 1 2 6 _ 10 6. Valkretsmandat ...... 4 6 6 20 2 38 4 regionmandat Alt. A ....................... _ _ 1 3 _ 4 Alt. B ....................... _ 1 1 2 _ 4 Alt. C ....................... _ — _ 3 1 4 6 regionmandat Alt. A ....................... _ 1 1 4 _ 6 Alt. B ....................... 1 1 1 3 — 6 Alt. C ....................... 1 _ — 4 1 6 8 regionmandat Alt. A ....................... 1 1 1 5 — 8 Alt. B ....................... 1 1 1 4 1 8 Alt. C ....................... 1 1 1 4 1 8 10 regionmandat Alt. A ...................... 1 1 2 5 1 10 Alt. B ...................... 1 1 2 5 1 10 Alt. C ....................... 1 1 1 5 2 10 Hela riket. Valkretsmandat . . . . 9 5 24 regionmandat All. A Regionmandat ....... S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik. från full prop. ........
130 BILAGA 2 Region H G F S I K S:a Alt. B Regionmandat ....... 4 4 4 12 — 24 8:21 valkrets- o. regionmandat. 43 38 44 126 5 256 Avvik. från full prop .......... + 1 + 3 _ 1 + 4 _ 7 + 8 All. C Region mandat ....... 3 2 5 11 3 24 S:a valkrets- o. regionmandat. 42 36 45 125 8 256 Avvik. från full prop......... +0 +1 +0 4, 3 _4 +4 36 regionmandat All. A Regionmandat ....... 5 5 7 10 _ 36 S:a valkrets- o. regionmandat. 44 39 47 133 5 268 Avvik. från full prop. ........ + 0 + 2 + 0 + 5 _ 7 + 7 All. B Regionmandat ....... 6 5 7 18 _ 36 5:21 valkrets- o. regionmandat... 45 39 47 132 5 268 Avvik. från full prop .......... + 1 + 2 + 0 + 4 _ 7 + 7 All. C Regionmandat ....... 6 4 6 17 3 36 813 valkrets- o. regionmandat. 45 38 46 131 8 268 Avvik. från full prop ......... + 1 + 1 _ 1 + 3 _4 + 5 48 regionmandat All. A Regionmandat ....... 8 6 8 26 _ 48 S:a valkrets— o. regionmandat.. 47 40 48 140 5 280 Avvik. från full prop ......... + 1 + 2 _ 1 + _ 8 + 9
Alt. B
Regionmandat ....... S:a valkrets- o. regionmandat . Avvik. från full prop. ........
All. C
Regionmandat ....... S:a valkrets— o. regionmandat. Avvik. från full prop .........
60 regionmandat Alt. A
chionmandat ....... S:a valkrets- o. regionmandat . Avvik. från full prop .........
All. B
Regionmandat ....... S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik. från full prop .........
Alt. C
Regionmandat ....... S:a valkrets— o. regionmandat. Avvik. från full prop.. . . . . . ..
BILAGA 3
Undersöknin ar an ående ersonvalsmetoder inom ett 8 % P proportionth valsystem
Av Olle Dahlén
Enligt direktiven har författningsutredningen att undersöka möjligheterna till ökat inslag av personval. En rad omfattande undersökningar har också verk- ställts av ledamöterna Dahlén och Sandler med syfte att belysa personvals- metoden.
Personvalsmetoden kommer till sitt mest markanta uttryck inom ett propor- tionellt valsystem, då kandidater inom ett parti väljes uteslutande på person- röster.
Om man samtidigt vill ha intensivast möjliga förbindelse mellan den valde och väljarna bör en kandidat väljas i en krets som i avseende på antalet väl- jare bildar underlag för endast ett mandat. På så sätt kan nämligen uppnås att en krets känner sig representerad i riksdagen genom en enda person. En— m'ansvalkretsen inom ett proportionellt valsystem medför dock enligt vad un- dersökningarna visar alldeles speciella problem.
Beträffande förutsättningarna för beräkningarna må anföras, att antalet man- dat i resp. valkrets grundar sig på fördelningen i de nuvarande andrakammar- valkretsarna. För att förenkla arbetet har mandatfördelningen mellan partierna skett efter nu gällande grunder, d. v. s. jämkad uddatalsmetod med 1,4 som första divisor. Utredningens expert Carl-Gunnar Janson har framlagt en under- sökning som grundas på enmansvalkretsar (SOU 1958: 29). Härvid har en andra- kammarvalkrets, t. ex. ett län, indelats i lika många ortskretsar som valkretsen har mandat. Jönköpings län har t. ex. 9 mandat och indelas därför i 9 ortskretsar. Det är denna indelning som ligger till grund för de i det följande redovisade undersökningarna. Först skall en redogörelse ges för Dahléns arbete.
Dahléns undersökning
En till synes enkel form av personval är att låta välj-arna rösta på kandidat inom ett parti och inte direkt på partiet. Det föreligger t. ex. inte några svårigheter att låta det första mandatet för det största partiet i ett län besättas av den av partiets kandidater som uppnått det högsta antalet röster i en ortskrets med be— folkningsunderlag för ett mandat, det andra mandatet i ordningen för partiet den kandidat, som fått högsta rösttal i någon av de ännu ej besatta ortskretsarna o. s. v. Mandaten i ortskretsarna bör då lämpligen tilldelas partierna i den ordningsföljd som framkommer genom det proportionella valsystemet.
Dahléns undersökning visar dock att när man kommer mot slutet av inräk- nandct av mandat i ett län blir förbindelsen mellan ortskretsarna och den valde allt mindre. (Se exemplen Alt. A: 2, B: 2 och C: 2.) När man delat ut 7 mandat så finns det i Jönköpings län med sina 9 kretsar, bara två ortskretsar att välja på
och till sist bara en. Det finns ingentig som säger att de kandidater som kom- mer att väljas där har någon betydande andel av samtliga röster i dessa sist räknade ortskretsar. Kandidaterna med de högsta rösttalen har inräknats tidi- gare och det är stor sannolikhet för att det är kandidater med väsentligt lägre rösttal som därför väljes i slutet av m-andattilldelningen inom ett län. Önskemå— let om en god förbindelse mellan väljare och valda riskerar därför med detta system att bli allt sämre tillgodosett.
Speciellt dålig förbindelse mellan väljarna och den valde i en ortskrets blir det om ett parti får uppställa ett större antal kandidater inom en ortskrets. Då splittras med stor sannolikhet rösterna .på flera kandidater. Vill man helt und- vika detta skulle man kunna bestämma att ett parti ställer upp endast en kan- didat i en ortskrets. Möjligheter finns också att begränsa antalet kandidater som får ställas upp utan att gå så långt. I Dahléns undersökning tillämpas bestäm- melsen att ett parti får uppställa högst 3 kandidater i en ortskrets.
Frågan om spridningen av röster på skilda kandidater inom ett parti kan också angripas från annan utgångspunkt. Man kan bestämma att samma kandidat endast kan uppslällas i ett visst antal kretsar. Dahléns undersökningar har varierande bestämmelser på denna punkt: Kandidat får ställa upp i alla ortskretsarna (A—alt.) i högst 2/3 av antalet ortskretsar (B-alt.) samt i högst 1/3 av antalet ortskretsar + 1 ((I-alt.). Om samma kandidat får ställa upp i ett fåtal kretsar och samtidigt antalet kandidater som ett parti får ställa upp i ortskretsen begränsas leder detta till ökad koncentration av rösterna.
Antalet kandidater i en krets liksom frågan om i hur många ortskretsar en kandidat får ställa upp, visade sig i vissa exempel spela en betydelsefull roll ur en annan synpunkt än vad som här diskuterats. I ett exempel uppnåddes i något fall att det icke fanns någon för ett parti valbar kandidat i en ortskrets. (Alt. A: 2.) Det rörde i detta fall den ortskrets som skulle inräknas sist av alla. Samtliga kandidater i ortskretsen för det mandatberättigade partiet hade näm- ligen redan fått mandat i tidigare räknade kretsar. Sådana resultat kan lätt er- hållas. Ett parti har t. ex. 3 kandidater i en ortskrets, men dessa 3 har redan in- valts genom att de också ställt upp i andra ortskretsar och där blivit placerade. Då finns ingen kandidat kvar för partiet ifråga. En annan utväg att fördela man— daten prövades därför.
I stället för ett mandat skulle besättas i den ordning som uppstod vid den pro- portionella fördelningen mellan partierna i länet, prövades att inom den givna mandatfördelningen dela ut mandat till de kandidater som nått högsta rösttal, oberoende av parti. I det av Dahlén använda undersökningsområdet, Jönköpings län, fick det följande konsekvens: De fyra socialdemokratiska mandaten dela— des med stor sannolikhet ut först. I dessa fall uppnådde kandidaten ett högt pro- centantal av samtliga röster i ortskretsen. Där var alltså förbindelsen mellan väljare och den valde god. För övriga partier blev procentan-talet röster som stod bakom den valde lägre allteftersom inräknandet fortgick. (Alt. A: 1, B: 1 och C: 1.)
I det då uppkomna läget undersöktes möjligheterna för en kandidat att »flytta med sig» röster från en ortskrets till en annan. Om t. ex. socialdemokrat nr 3 invaldes först av alla, fick samtliga övriga kandidater som hade röster i orts— kretsen ifråga tillgodoräkna sig dessa vid fördelning i följande ortskretsar. Här- vidlag användes olika metoder.
I ett exempel fick kandidaterna ta med sig hela det »icke använda» rösttalet i senare inräknade ortskretsar. (Alt. Bz4.) Återigen i andra exempel fick kan- didater vid den där påföljande räkningen tillgodogöra sig hälften av rösterna. (Alt. A: 3.) Fick han inte heller där mandat fick han vid inräkning nr 3 till—
godogöra sig 1/4 av rösterna vid den först inräknade kretsen. Blev han även här utan mandat fick han tillgodogöra sig 1/5 — såvida han hade röster i denna orts— krets. Denna senare metod är krånglig att använda.
Metoden att få flytta med hela sitt rösttal visade sig i åtskilliga fall leda till att en kandidat kun-de väljas med ganska lågt rösttal i den aktuella ortskretsen om han i tidigare inräknade ortskretsar hade högt (höga) rösttal som han fick tillgodoräkna sig. Den önskade förbindelsen i den enskilda ortskretsen kunde således bli ganska ringa.
En variant till de hittills diskuterade metoderna prövades. Ortskretsarna bc- hölls. Kandidaten- valdes dock inte med hänsyn till rösttalet i en enskild orts- krets utan på grundval av hans sammanlagda rösttal i länet som helhet. Den kandi— dat som alltså hade högsta rösttalet inom ett parti i ett län fick första platsen. Han ansågs vald i den ortskrets där han hade sitt eget högsta rösttal. (Alt. B: 5.) Metoden är en kompromiss mellan att låta rösttalet som helhet i länet avgöra och att låta resultatet i den, enskilda ortskretsen fälla utslaget. Mot denna metod kan invändas att det kan te sig egendomligt att välja in en person i en enskild ortskrets men att låta rösttalet i hela länet vara avgörande om kandidaten över- huvudtaget skall bli vald.
Det finns möjligheter att gå en helt annan väg än den nu anförda. Ortskrets- mandaten kan, som i alla l-alternativen (se exemplen), delas ut efter högsta per- sonliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti, men kandidat anses vald i alla de ortskretsar där vederbörande överhuvudtaget har röster. (Alt. B:6.) Denna metod leder bl. a. till följande konsekvenser: En kandidat kan bli »vald» i en ortskrets där han endast kan visa upp en handfull röster. Ett parti som låter sina kandidater ställas upp i ett litet antal kretsar kommer att få färre ortskret— sar besatta med egna mandat. Situationer kan tänkas där ortskretsar endast har en kandidat vald för ett parti eller flera kandidater för samma parti eller en eller flera kan-didater för alla partier. En annan konsekvens är också tänkbar. Kandidat med högre rösttal i länet kan förbigås av kandidat med lägre totalt rösttal. Kandidaten med ett lägre rösttal i länet kan ju ha sina röster koncentre- rade till en enda ortskrets och där i gengäld få ett så högt rösttal att han blir vald.
För att undvika dessa olägenheter gjordes en variant. Ortskretsma-ndat dela- des ut efter högsta personliga rösttal i länet. Kandidat ansågs vald i alla de orts— kretsar där han hade röster. (Se alt. C: 7.) Metoden är en kompromiss mellan att låta rösttalet i länet avgöra och rösttalet i en enskild ortskrets. Följden vi- sar sig bli att vissa partier får kandidater valda i alla ortskretsar och andra i endast ett begränsat antal. Får alla kandidater ställa upp i alla ortskretsar kla- ras dock den olägenheten av. Oavsett vem som blir vald, blir han vald i alla kretsar, men då bortfaller också en betydande del av tanken att kandidaten skall ha bättre förbindelser med vissa ortskretsar än med andra. Så snart man redu- cerar en kandidats möjligheter att ställa upp i alla ortskretsar uppkommer å andra sidan dilemmat att ett parti med ett eller ett fåtal mandat i ett län inte får en kandidat vald i varje ortskrets.
Ju fler ortskretsar en kandidat får ställa upp i, desto oftare kommer detta al- ternativ att medföra att vederbörande kan bli vald i en del ortskretsar på ett mycket litet röstunderlag. Därför uträknades också ett alternativ där en kandi- dat visserligen får tillgodoräkna sig hela rösttalet i länet men anses vald i en ortskrets endast i de fall där han uppnått medeltalet av sina röster per ortskrets. (Se alt. 0: 8.) Då undviker man att en kandidat blir vald med få röster. Å andra sidan framträder olägenheten att ett parti ofta får kandidat vald- endast i en el- ler två (:!tsl'retsar.
Här nedan följer en sammanfattning av och urval av exempel på alternativ för personval inom ett proportionellt valsystem. Den fullständiga redogörelsen för undersökningen _— summa 24 alternativa valmetoder _— finnes endast i stencil.
Anledningen till att inte samtliga valmetoder redovisas i detta sammanhang är att en del av dem inte är annat än räkneexempel. Dessa exempel har aldrig avsetts som tänkbara alternativ till valmetod utan har framkommit »på vägen» från en metod till en annan.
Exempel på alternativa lösningar för val av kandidat i viss(a) ortskrets(ar)
Provomrädc: Jönköpings län. 1956 års valsiffror. Länet uppdelat i 9 ortskretsar (lika många som länet har mandat) enligt Carl- Gunnar Jansons indelning av riket i 230 ortskretsar (SOU 1958: 29).
Problemställning: Undersökning av olika möjligheter att inom ett proportio- nellt valsystem låta ett personvalsystem medföra val av en kandidat i en enda ortskrets, alternativt i samtliga ortskretsar i ett län där vederbörande fått röster.
Metod:
I. Kandidat skal] förprickas. II. Parti får ställa upp högst tre kan-didater i en ortskrets. III. A-aIternativen: Samma kandidat får ställa upp i alla ortskretsar. B-alternativen: Samma kandidat får ställa upp i högst % av antalet orts- kretsar. C-alternativen: Samma kandidat får ställa upp i högst % av antalet orts- kretsar + 1, d. v. s. i exemplet i l; ortskretsar. IV. Inom dessa tre huvudgrupper (A-, B- och C-alternativen) tillämpades 8 skilda metoder.
I-altemativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av inbördes ordning mellan partimandaten (inom given partimandatfördelning). Även om alltså socialdemokraterna skulle få första mandatet enligt den vanliga ordningsföljden kan ett annat partis kandidat som har det högsta rösttalet av alla kandidater räknas in först. Detta påverkar inte an- talet mandat för resp. parti utan endast den ordningsföljd i vilken kandidaterna räknas in.
2-alternativen. Mandaten till partierna fördelas i ordning efter nuvarande val- metod. Ortskretsmandalen delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal uppnått i en ortskrets. Till skillnad från 1-alternativen följes här alltså den ord- ningsföljd för mandaten som uppstår i länet i sin helhet. När t. ex. folkpartiets tur att få mandat kommer, får kandidaterna inom folkpartiet tävla om att få man- dat i de ännu icke räknade ortskretsarna.
3-alternativen. Ortskrctsmandaten delas ut i ordning efter det högsta person- liga rösttal någon kandidat uppnått, oberoende av parti (som i 1-alt.). Kandidat som inte fått mandat i redan räknad krets får tillgodoräkna sig det i redan räk- nad(e) krets(ar) erhållna personliga rösttalet med hälften i senare, icke räknad krets där han har sitt högsta rösttal (bland icke räknade kretsar). Väljes han inte heller där tillgodoräknas hälften av det då uppnådda sammanlagda rösttalet i icke räknad krets där han har det därefter högsta rösttalet o. s. v.
lit-alternativen. Mandaten till partierna delas ut i ordning efter nuvarande val- metod. Första mandatet går till den kandidat inom det parti som har första man— datet i länet som har högsta rösttalet (som i 2-alt.). Kandidat som inte erhållit man—
dat i räknad ortskrets får tillgodogöra sig den räknade or—tskretsens(.arnas) röst- tal i senare räknad ortskrets, där han ställt upp som kandidat. Hans rösttal i tidiga- re räknad ortskrets läggs till den ortskrets där han har högsta rösttal bland icke räknade ortskretsar.
.*?-alternativen. Mandaten besätts av partierna i ordning efter nuvarande val— metod. Mandaten fördelas på kandidaterna i ordning efter sammanlagda högsta personliga rösttal i länet som helhet.
6-alternativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets oberoende av parti (inom nuvarande mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster. Vid lika rösttal avgör sammanlagda rösttalet i länet.
T-alternativcn. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i länet (inom nuvarande mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster.
8-alternativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga röst- tal i länet (inom nuvarande mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de orts— kretsar där han har röster. Dock anses kandidat vald i en ortskrets endast i de fall då han där uppnått medeltalet av sina röster per ortskrets.
V. Kandidaterna, här kallade H-ett, H-två, H-tre, C-ett, etc., tilldelades varie- rande antal röster i ortskretsarna. I regel skedde denna fördelning helt slump- vis. I något fall konstruerades en röstfördelning som visade att små justeringar i denna skulle leda till att man-dat kunde flyttas mellan kandidater.
Sammanfattning av A-alternativen Sammanlagda personliga rösttalen för kandidaterna i länet som helhet enligt dessa alternativ och i vilka alternativ de får mandat.
H-ett H-två H-lre 7 494 10 910 9 651 Får mandat enl. alt ........ A: 2, A: 3, A: 1, A: 3, A: , A: 5, A: 6 A: 4, A: 5, A: 6, A: 7 A: 7 C-elt C—två C-lre 8 894 7 967 6 847 Får mandat enl. alt ........ A: 3, A: 5, A: 1, A: 4 A: 1, A: 2, A: 7 A: 6 F-ell F-lvå F-lre F-fyra F-fem 3 904 8 312 8 701 8 646 9 240 Får mandat enl. alt ....... — A: 2, A: 3, A: 5, A: 6 A: 1, A: 4 A: 1, A 2, A:4,A'6 A:3,A 5, A: 6, A 7 S-ell S-lvå S-lre S-fyra S—fem S-sex 10 474 13 018 6 290 6 598 13 467 10 487 Får mandat enl. alt ....... A: 1, A: 2, A: 1, A: 4, A: 1, A: 2, A: 2, A: 3, A: 1, A: 3, A: 3, A: 4, A: 5, A 6, A: 3, A: 6 —— A: 4, A: 5, A: 4, A: 5, A:5, A:6, A:7 A:7 A:6,A:7 A: 7
Obs.! Alt. A: 8 har ej införts i denna sammanfattning enär det detinitionsmässigt ger samma resultat som alt. A: 7. C-två, F—två, S-två, S-ett och S-sex blir valda i flera alternativ än vissa andra kandidater (inom resp. parti) med högre sammanlagt rösttal i länet, vilket beror på annan spridning av rösterna.
Sammanfattning av B-alternativen
För samtliga B-alternativ gäller:
1. Parti får ställa upp högst tre kandidater i en ortskrets.
2. Samma kandidat får ställas upp i högst % av antalet ortskretsar. 3. Sammanlagda personliga rösttalen för kandidaterna i länet som i A-alterna- tiven, men annan fördelning på ortskrets-arna.
H—elt H-två H-lre 10 036 8 789 9 230 Får mandat enl. alt ....... B:1, B: 2, B: 3, B: 4, B:2 B:1, B 3, B 4, B 5, B:5,B:6,B:7 B:6,B7 C-elt C-två C-lre 8 814 9 252 5 742 Får mandat enl. alt ....... B: 1, B: 2, B: 3, B: 6 B: 4, B: 5, B:7 _ F-eit F-lvå F-tre F-fyra F -/em 3 900 9 212 8 701 8 646 8 442 Får mandat enl. alt ....... B: 2 B: 3, B: 5, B: 4, B: 5, B: 1, B: 4 B: 1, B: 2, B: 3 B:6, B:7 B:6, B:7 S-ell S-två S-Ire S-fyra S-fem S-scx 10 474 13 018 6 290 6 598 13 467 10 487 Får mandat enl. alt ....... B: 1, B: 2, B: 1, B: 4, B: 1, B: 2, — B: 2, B: 3, B 1, B 2, B: 3, B: 4, B: 5, B: 6, B: 3, B: 4, B: 4, B: 5, B 3, B 5, B:5,B:6, B:7 B:6 B:7 BG,B7 B: 7
Obs.! Alt. B: 8 har ej införts i sammanfattningen enär det detinitionsmässigt ger samma resultat som B: 7.
S-tre får mandat i 5 alternativ. S—fyra får inte mandat i något alternativ, trots högre rösttal än S-tre.
Sammanfattning av ('I-alternativen
För samtliga C—alternativ gäller:
1. Parti får ställa upp högst tre kandidater i en ortskrets. 2. Samma kandidat får ställas upp i högst 1/3 av antalet ortskretsar + 1, d. v. s. i exemplet i 4 ortskretsar.
H-elt 10 043 mandat alt ....... C: 1, C: 3, C: 5, C: 6,
H-två 10 495
C: 2, C: 4, C: 5, C: 7
H—tre 7 517
C-ett 9 592
C: 1, C: C: 5, C: F-elt
2, 6
C: 1, C: 2, C: 6
C-fvå 9 124
C:4
F-tre 6 601
Får mandat enl. alt .......
S-ett 11 671
44
000
2. 47 6
:
:1 :3 :5 :7
0000
S-lvå 9 368
C: 3, C: 4, C: 5, C: 7
S-lre 8 845
C: 1, C: 2, C: 6
S-fyra 8 898
7
, C: C:
CIM
) 3
C: C: C:
Gäl/JH
S-fem 10 922
QJÄN 00
S-sex 9 830
as”:— _Oäh
Obs.! Alt. A: 8 har ej införts i sammanfattningen enär det definitionsmässigt ger samma resultat som alt. A: 1. Kandidater väljs i flera alternativ än andra kandidater med högre rösttal i länet.
ALT. A: 1. Orlskrelsmandaten delas ut (inom given mandatfördelning) i ordning efter högsta personliga rösllal i en ortskrets, oberoende av parti
Plats Krets Kandidat | Rösttal i ortskrets I 2 S-elt 4 500 II 3 S-tre 3 500 III 8 S-sea: 3 006 IV 1 S-lvå 3 000 V 3 — redan räknad H-tre 2 500 1 » » F-två 2 340 6 C-tre 2 149 2 » » F-tre 2 100 8 » » F-fem 2 100 VI 4 F—fem 2 006 1 » » F-ett 2 004 2 » » F-två 2 002 VII 7 F—fyra 2 000 4 » » H- ett 2 000 7 » » H-tVå 1 700 VIII 9 H-lvå 1 510 Efter ytterligare 5 inräkningar blir resultatet: IX 5 H-tre | 1 100
Metoden ger maximum åt tanken på att mandat skall gå till högsta rösttal i orts- krets. S får alla sina mandat först. Övriga partiers kandidater får, allteftersom inräknin—garna fortgår, mandat på allt lägre rösttal, d. v. 5. med allt mindre reell förbindelse med ortskretsen.
I fyra fall har inom ett parti kandidat med lägre rösttal i länet inräknats fram- för kandidat m—ed högre.
I fjorton fall har inom en ortskrets kandidat med lägre rösttal i ortskrets in- räknats framför kandidat med högre (oavsett parti).
ALT. B: 1. Ortskretsmandaten delas ut (inom given mandatfördelning) i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti
Plats Krets Kandidat | Rösttal i ortskrets I 2 S-ell 4 500 II 3 S-lre 3 500 Ill 8 S-sex 3 006 IV 1 S-lvå 3 000 V 9 H-ell 2 830 VI 6 C-elt 2 576 VII 4 F-lem 2 006 VIII 7 F—lyra 2 000 IX 5 H-tre 1 600
Något starkare koncentration av röster än i A: 1. Fortfarande dock inte till- fredsställande anknytning i alla ortskretsar till den valde.
I fem fall har inom ett parti kandidat med lägre rösttal i länet inräknats fram- för kandidat med högre.
I sju fall har inom en ortskrets kandidat med lägre rösttal i ortskrets inräk— nvats framför kandidat med högre (oavsett parti).
ALT. C: 1. Ortskretsmandaten delas ut (inom given mandatfördelning) i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti
Plats Krets Kandidat Rösttal i ortskrets I 2 S-ett 4 500 11 5 S-lre 4 245 III 3 H-tre 4 133 IV 6 S-fyra 3 900 V 9 C-ett 3 777 VI 8 S-sea: 3 556 VII 7 F-fem 3 500 VIII 1 H—elt 3 164 IX 4 F-ett 2 200
Här bryts den i *alt. A: 1 och B: 1 obrutna raden av 4 S-mandat i början. Sista fp-mandatet går till F—ett. Tre andra fp—kandidwater har högre rösttal men detta är i redan räknade ortskretsar. F-ett har själv högre rösttal i krets 1, men den är räknad.
I A: 1 räknades de två sista kandidaterna in på 1 510 resp. 1 100. I B: 1 på 2 000 resp. 1 940. Naturligt nog ger C: 1 något högre siffror. I sex fall har inom ett parti kandidat med lägre rösttal i länet inräknats fram- för kandidat med högre.
I fyra fall har inom en ortskrets kan-didat med lägre rösttal i ortskrets inräk- nats framför kandidat med högre (oavsett parti).
Kommentar till l-alternativen: A: 1 och B: 1 leder till stor splittring av röster. Följd: Inval på låga rösttal. Stor skillnad mellan rösttalen i en ortskrets för S och övriga partier.
C: 1: Inte längre fyra S-kandidater bland först inräknade. Ganska god anknyt- ning till ortskretsen även bland sist inräknade.
ALT. A:2. lltandaten till partierna fördelas enl. nuvarande ordningsföljd. Ortskrets— mandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal
Plats Krets Kandidat Rösual i
ortskrets I ............................... 2 S-elt 4 500 II ............................... 1 F-två 2 340 III ................................ 3 S—lre 3 500 Redan räknad krets ................. 3 H-tre 2 500 IV ............................... 4 H-ett 2 000 V ............................... 6' C—lre 2 149 Redan räknad krets ................. 2 F-tre 2 100 VI ............................... 8 F-fcm 2 100 Redan räknad krets ................. 8 S-sex 3 006 Redan räknad krets ................. 1 S-två 3 000 VII ............................... 7 S-fem 2 900 Redan räknad krets ................. 7 H-två 1 700 VlII ............................... 9 H-två 1 500 Redan räknad krets ................. 7 S-fyra 2 598 Redan räknad krets ................. 6 S-sex 2596 Redan räknad kandidat .............. 5 S-fem 2 545 Redan räknad kandidat .............. 5 S-ett 2 510
Ortskrets nr 5 har ej besatts. I denna krets finns inte någon ytterligare kan- didat som fått S-röster. S:s sista mandat kan alltså inte besättas.
ALT. B:2. Mandaten till partierna fördelas enl. nuvarande ordningsföljd. Ortskrets- mandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal
. Rösttal i Plats Krets Kandidat ortskrets I ................................. 2 S-ett 4 500 II ................................. 1 F-etl 2 342 III ................................. 3 S-tre 3 500 IV ................................. 9 H-elt 2 830 V ................................. 6 C-elt 2 576 VI ................................. 7 F-fem 2 100 Redan räknad krets .................. 8 S-sex (3 006) Redan räknad krets .................. 1 S-två (3 000) VII ............................... 7 S-Iem 2 900 VIII ................................ 5 H-två 2 500 Redan räknad krets .................. 7 S-fyra (2 598) Redan räknad krets .................. 6 S-sex (2 596) Redan räknad krets .................. 3 S—fyra (2 500) Redan räknad krets .................. 6 S—två (2 400) Redan räknad krets .................. 8 S-två (2 293) IX ................................ 4 S-sea: 2 048
F-tre har lika rösttal som F-fem, men det är i kretsen 2 och den är redan räk— nad.
Sju »extra» räkningar behövs innan sista S-mandatet är placerat och det var sista möjligheten.
ALT. C:2. Mandaten till partierna fördelas enl. nuvarande ordningsföljd. Ortskrets- mandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal
Plats Krets Kandidat Rösttal i ortskrets , I 2 S-ett 4 500 11 7 F-fem 3 500 III a' S-tre 4 245 IV 3 H—tre 4 133 V !) C-ett 3 777 VI 1 F-ett 2 700 VII 6 S-fyra 3 900 VIII (1) redan räknad H-ett (3 164) 8 H—två 3 043 IX (8) redan räknad S-sex (3 556) 4 S-fem 3 400
Här behövs två extra räkningar innan alla mandat är utdelade, mot sju i alt. B: 2.
Om 2-alternativen kan gemensamt sägas att de förorsakar svårigheter för ett parti med flera mand-at. Man vet aldrig i vilken ortskrets sista mandatet räknas in och det är svårt att gardera sig för att ha kandidaterna ur ortskretssynpunkt rätt placerade.
! ALT. A: 3. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal för kan- l didaterna, oberoende av parti. Personligt rösttal för en kandidat i en krets tillgodoräknas * denna med häl ften i senare, icke räknad krets där han har sitt högsta rösttal (bland icke räknade kretsar). Väljes han inte heller där, tillgodoräknas hälften av det då upp- nådda s ammanlagda rösttalet i icke räknad krets där han har det därefter högsta rösttalet o.s.v.
Plats Krets Kandidat Inrakmngs— Rostal 1 rosttal ortskrets I 2 S-elt 4 500 4 500 II 7 S-fem 4 061 2 900 III 3 S-tre 4 050 3 500 IV 8 S-sex 3 821 2 048 V 6 C-ett 3 230 2 100 VI 4 F-fem 3 169 3/8 2 006 VII 1 H-ett 2 790 7/8 1 500 VIII 5 F-två 3 279 13/32 1 940 IX 9 H—två 2 433 19/32 1 510 ,
3-alternativen utgör en metod att i någon mån rädda de röster som kandida- terna har i redan inräknade ortskretsar där de själva dock inte fått mandat. Me- toden påminner psykologiskt och i viss utsträckning uträkningsmässigt om den som nu används vid fördelningen av man—daten inom ett parti med flerlistsystem. Metoden är krånglig.
ALT. B: 4. Mandaten till partierna delas ut enl. nuvarande ordningsföljd. Kandidat som inte erhållit mandat i räknad ortskrets får tillgodogöra sig den räknade ortskrets ( ar- nas) i senare räknad ortskrets, där han ställt upp som kandidat. Hans rösttal i tidigare räknad ortskrets läggs till den ortskrets där han har högsta rösttal bland icke räknade ortskretsar
, . Inräknings- Rösttal i
Plats krets Kandldat rösttal ortskrets I 2 S—elt 4 500 4 500 11 3 F-tre 3 900 1 800 Ill 5 S-tre 5 190 1 690 IV 8 H-tre 7 743 2 043 V 7 C-lvd 4 475 1 991 VI !) F-fyra 7 546 1 630 VII 4 S—fem 13 467 1 600 VIII 1 H-ett 8 840 1 964 IX 6 S-två 13 018 2 400
Låga rösttal i vissa ortskretsar för inval.
Alt. 1—4: Antal »förbigåenden» av kandidater med högre rösttal i län eller ortskrets.
Antal gånger där Antal gånger där kand. med högre kand. med högre rösttal i ortskrets rösttal i länet förbigåtts (inom förbigåtts partier och mellan partier)
Alt. A: 1—4 .................... 15 9 B: 1—4 .................... 12 47 C: 1—4 .................... 13 31
ALT. B:5. Mandaten delas ut enl. nuvarande ordningsföljd. Mandaten fördelas på kandidaterna i ordning efter sammanlagda högsta personliga rösttal i länet som helhet. Kandidat väljes i den ortskrets där hans personliga rösttal är högst
Plats | Krets ] Kandidat | Rösttal Rösttal i krets
I II III IV
V VI VII VIII IX
S-fem 13 467 2 900 F-två 9 212 2 344 S-lvå 13 018 2 400 H-ett 10 036 2 830 C-två 9 252 1 384 F—tre 8 701 2 100 S-ett 10 474 2 510 H-tre 9 230 2 500 S-sex 10 487 2 048
FÅOJCJIMOOCQQNNI
S-etts sista chans var i 5:e ortskretsen-. I tidigare alt. har S—ett inräknats först av alla.
ALT. B: 6. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets oberoende av parti (inom given mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster. Vid lika rösttal avgör sammanlagda rösttalet i länet
Orts- krets H-ett H-två H-tre C-ett C-två C-tre F-ett F-två F-tre F-fyra F-fem S—ett S-två S—tre S-fyra S-fem S-sex
X
X
X
XXX X XX
X XXXX
XXXX XX X XXXX HNMQWQFVJC»
X X X X X
1 100 1 600
BILAGA 3 X X X
Lägsta o. högsta rösttali 584— 1 000— 587m 61— 1 100— 165— 800— 800—_ 700— 1 100— 536— 1 464— 1 500— 1100— 1 500— 1 600— 1 207— ortskrets 2 830 1 700 2 500 2 576 > 2 077 2 549 2 000 2 342 2 100 2 000 2 100 4 500 3 000 3 500 2 598 2 900 3 006 Summa i länet 10 036 8 789 9 230 8 814 9 252 5 742 3 900 9 212 8 701 8 646 8 442 10 474 13 018 6 290 6 598 13 467 10 487
1. C har inte placerat kandidat i ortskrets 2,7 och 8; F inte i 4. . I—I har sina kandidater dubblerade i 4,5 0. 7; F i 1,2 0. 5; S i alla kretsar utom i 1, där man har 3 kandidater valda och i 7 med bara en vald.
. C-två får ej mandat trots högre rösttal i länet än den valde. Detsamma gäller för S-fyra och S-fem. (Tre fall). . F-tre och F-fem har samma rösttal, men F-fem har högre rösttal i länet och blir därför vald.
. Summa placeringar 47 (5 2/9 per ortskrets och per kandidat).
. C-ett har lägsta rösttalet, 61, bland valda. Överhuvudtaget har alla valda lågt rösttal i varje ortskrets. Att »väljas» med en handfull röster ter sig olämpligt.
ALT. C: 7. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i länet (inom given mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster
Orts- krets H-ett H-två H-tre C-ctt C-två C-tre F-ett F-tvä F-tre F-iyra F-iem S-ett S-två S-tre S-fyra S-fem S-sex
x, 1 x
X
X
)( HNMQXOCDBWQ
X X XXX X
rösttali 1 762— 1 656— 584— 311— 1 384— 165— 536— 1 940— 1 280— 1 400— 1 400— 1 464— 1 500— 1 100— 2 500— 2 300— 1 630— ortskrets 3 164 3 043 4 133 3 777 3 291 2 549 2 700 2 344 2 100 2 600 3 000 4 500 3 000 4 245 3 900 3 400 3 556 Summa i länet 10 043 10 495 7 517 9 592 9 124 4 792 6 236 8 314 6 601 8 146 9 506 11 671 9 368 8 845 8 998 10 922 9 830
1. H har vald kandidat i alla ortskretsar, C i fyra, F i alla utom en. . H och F har inga kandidater dubblerade, S i tre fall. 5 har tre valda i två fall.
. Ingen av S:s kandidater som ställde upp bara i tre kretsar (S-tre och S—fyra) blev valda.
. Summa placeringar 36 (4 per ortskrets och per kandidat). . C—ett blir vald i en ortskrets med endast 311 röster. Dålig anknytning till enstaka enskilda ortskretsar har också alla övriga valda.
ALT. C: 8. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i länet (inom given mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster. Dock anses kandidat vald i en ortskrets endast i de fall då han där uppnått medeltalet av sina röster per ortskrets
Orts— krets H—ett H-två H-tre C—ett C-två C-tre F-ett F-två F-tre F-fyra F-fem S-ett S-två S-tre S-fyra S-fem S—sex
X X XXX
X X
1. Summa placeringar 19 (2 1/9 per ortskrets och per kandidat). 2. Två ortskretsar har ingen vald. 3. Fp:s jämnare spridning av rösterna leder till färre placeringar i ortskrets.
Sandlers undersökning
Den sandlerska undersökningen kompletterar den av Dahlén utförda. Sandler an- vänder i sina A—alternativ liksom Dahlén Jönköpings län som provområde.
Rösterna har fördelats på kandidaterna på annat sätt än i Dahléns exempel. Trots detta uppkommer, som exemplen visar, samma slags egendomliga resultat. Kandidater med stort antal röster får inte mandat, medan kandidater med flera gånger färre röster får mandat. Partierna kan komma i svårt dilemma, då det gäller frågan om viss kandidat skall nomineras i en eller flera kretsar.
Undersökningen fördes vidare (IS-alternativen). Partitilldelningen av ortskretsar antogs där ske efter ordningsföljden av erhållna personröster på av partiet nomi- nerade kandidater inom ett sammanräkningsområde. Man röstar på person i en enmansvalkrets.
För att minska slumpmässigheten bestämdes att inget sammanräkningsområde fick ha mer än 10 mandat. Nuvarande stora kretsar fick därför delas upp.
I första B-alternativet avgjordes personvalet av absoluta antalet erhållna person- röster. I alt. B: 2 har den absoluta röststyrkan ersatts av den relativa. Personvalet har där bestämts av den procentdel av rösterna kandidaterna fått i olika orts- kretsar.
Inte heller med dessa metoder kommer man ifrån att kandidater med färre röster ofta får mandart framför kandidater med flera. Den relativa metoden visade sig vara något mindre oläglig härvidlag.
I det följande redovisas några exempel på de sandlerska alternativen. Hela materialet är tillgängligt i stencilupplaga.
Alt. A: 1 Förutsättningar: Ortskretsmandat tilldelas partierna i den ordningsföljd som uppstår vid nuva- rande fördelning av mandaten i länet.
1. Kandidat med högsta rösttal i ett parti har getts beteckningen 1, den därnäst 2 o.s.v. Högerpartiet har antagits få särskild spridning av rösttalen på olika kandidater.
2. Kandidat får ställas upp i högst 3 ortskretsar.
3. Kandidat som har högsta sammanlagda rösttal i den aktuella ortskretsen plus röster i övriga icke räknade kretsar där han ställt upp anse—s vald.
Vald:
Krets 2 S, 6 000 C, 100 H, 2 000 F, 2 500 S, 6 000 S, 2 000 C, 65 H., 600 F, 1 500 + 5 000 i ortskrets 1 55 847 Hs 256 F& 636 + 7 000 » o 3
8 847 165 2 856 4 636 18 000
Krets 3 S, 7 000 C, 200 H, 3 000 F, 3 000 F, 3 000 S(, 400 C5 111 H,, 600 F,, 2 000 + 3 000 i ortskrets 1 S7 230 H7 533 F7 316 + 2 500 » » 2
7 630 311 4 133 5 316 8 500
Vald:
Krets 8 s, 4 500 C, 1 000 H,, 1 500 F, 2 700 s, 4 500 s,, 2 000 c,, 800 H,, 1 000 F,, 1 200 + 3 500 i ortskrets 9 s,, 599 C,, 484 H,, 543 F,7 880 + 2 000 » . 2
7 099 2 284 3 043 4 780 10 000
Krets 7 s, 4 000 e, 2 000 H, 1 700 F, 3 000 H, 1 700 s,, 1 500 C,, 700 H,, 1 200 F,, 1 000 + 2 000 i ortskrets 6 s,, 1 098 c,, 591 H,5 684 F,, 921 + 164 » » 1
6 598 3 291 3 584 4 921 3 864
Krets 6 s, 5 000 e, 4 000 H, 2 000 F, 1 800 c, 4 000 s,, 1 000 e,, 1 000 H,, 500 F,, 600 + 278 i ortskrets 1 s,, 496 c,, 125 H,, 295 F,, 430 + 2 000 » » 7
6 496 5 125 2 796 2 830 6 278
Krets 1 s, 5 000 c, 2 000 H, 2 500 F, 3 000 F, 1 400 s, 700 C, 400 H, 500 F, 1 400 + 2 500 i ortskrets 4 s, 507 c, 278 H, 164 F, 644 + 3 500 . » 5
6 207 2 678 3 164 5 044 7 400
Krets 5 s, 4 000 c, 2 500 H, 1 500 F, 3 500 s, 4 000 s,() 1 500 c, 500 H,,, 1 000 F,() 800 + 3 000 i ortskrets 4 s,, 1 245 c, 149 H,, 462 F,, 240 + 700 » » 1
6 745 3 149 2 962 4 540 7 700
Krets 9 s, 3 500 c, 2 500 H,, 1 800 F, 2 100 H,, 1 800 s,, 1 000 c,, 800 H,, 600 F,, 1 200 s,, 764 c,7 477 H,, 430 F,, 230
5 264 3 777 2 830 3 530
3 000 2000 1 000 2 500 2 000 700 1 000 1 000 448 228 687 706
5 448 2 928 2 687 4 206
Kandidat Sa med 9 507 röster slogs ut av Se med 7 700 och Se med 2 000 röster. Sa »råkade» ha .sina röster i »fel» ortskretsar. H1 med 7 500 röster slogs av samma skäl ut av Ha med 3 864 röster och Hm med 1 800 röster.
Alt. A: 2
Samma förutsättningar som för alternativ 1 med den förändringen attt kandidat som haft röster i redan inräknad krets men ej själv blivit vald inte får tillgodo- räkna sig dessa röster i senare räknad krets.
Följande kandidater blir valda:
Krets 2 S, 18 000 röster » 6 000 » 8 000 3 864 4 278 7 400 7 000 1 800 2 000
Samma egendomligheter framkommer även i detta alternativ.
Alt. A:3
Samma förutsättningar som i alternativ 1 dock att fördelning av personmandat sker efter personröster i hela länet.
s, 18 000 krets 2 6 000 s, 10 000 » 8 4 500 s, 9 507 » 6 5 000 F, 8 500 » 3 3 000 s, 7 700 » 1 3 000 F, 7 400 » 5 3 500 c, 4 200 » 9 2 500 H3 3 864 » 7 1 700 H, 3 000 » 4 1 000
Stora olikheter i röstunderlag.
Alt. B: 1 Förutsättningar:
1. Ingen partiröstning men sammanräkning efter totalsumman av röster på av parti nominerade kandidater inom sammanräkningsområde. Antalet mandat per parti bestämmes genom proportionell metod.
2. Inom ortskrets äger parti nominera högst 3 kandidater. (Här har för enkel- hetens skull uppdelning på kandidater ej skett.)
3. Parti äger ej nominera samma personkandidat inom mer än en av samman- räkningsområdets ortskretsar.
4. Sammanräkn-ingsområde får ej omfatta över 10 mandat.
5. Å officiell lista uppföres samtliga nominerade kandidater, i bokstavsföljden »nominerad av G, F, H, K, S» eller av väljargrupp x. Väljarcn har att kryssa för ett personnamn.
6. Mandaten tilldelas kandidater i ordningsföljd efter antalet erhållna person- röster, in-till dess antalert enligt 1 blivit fyllt.
7. För envar vald ledamot utses ersättare i ordningsföljd efter erhållna per-son- röster för av resp. parti anmäld inom hela sammanräkningsområdet.
8. 1960 års röstsiffror. Uträkning har skett för alla kretsar i landet. Här införes dock resultatet enbart för Stockholm.
Stockholm krets 1—8
5, 14 175 kr. 5 S, 11 406 » 1
Högre rösttal finns S, 10 282 » 6 i annan ortskrets: S, 9 930 » 4 7 472(5) F, 4 686 » 2 4 987(1) F, 3 587 » 7 5 258(5) H, 2 529 » 3 1 820(5) K, 1 737 » 8
krets 9—16 S, 10 224 kr. 9 S, 9 775 » 10 S., 9 561 » 11 H, 7 160 » 16
7 16006) H, 6 404 » 13 5 252(13) F, 4 809 » 14 4 809(14) F, 4 355 » 12 1 98500) K, 1 206 » 15
krets 17—25
H, 9 333 kr. 25 s, 9799 » 18 s, 8425 » 17 H, 7 974 » 24 s,, 8303 » 21 s,, 7262 » 19
6 509(18) F, 5 075 » 22 5 600(21) F, 4 196 » 20 7 974(24) H, 6 769 » 23
Beträffande 11 .av de 25 mandaten i Stockholm gäller att kandidat med högre rösttal än den valde fallit bort.
I landet i sin helhet utgör antalet på detta sätt förbigångna kandidater 79, eller 35 %.
Alt. B:2
Samma regler gäller för detta alternativ, med ett undantag. Den absoluta röst— styrkan har ersatts med den relativa, d.v.s. personvalet har bestämts av ord- ningsföljden för procenttalen av röstande i de olika ortskretsarna.
Antalet förbigångna kandidater blir nu färre. I 4 sammanräkningsområden blir samtliga kandidater valda med högsta förekommande %-tal, i 15 förekommer blott ett »missfall». För hela landet uppgår dessa till 39 eller 17 %, alltså hälften så många som i prov 2. I ej mindre än 189 av de 228 ortskretsarna har de valda högsta %-talet av resp. partikandidater. Som exempel anföres endast siffrorna för Stockholm.
Stockholm krets 1—8 % S, 53,4 krets 7 S, 51,7 » 8 S, 51,0 » 1 S, 50,5 » 6 F, 25,3 » 5 F, 23,7 » 4 H, 20,0 » 2 K, 8,6 » 3
krets 9—16 %
S, 52,1 krets 9 S, 52,0 » 10 5, 50,8 » 11 H, 44,1 » 16 H, 32,3 » 13 F, 25,1 » 14 F, 24,5 » 12 K, 7,2 » 15
krets 17—25 % S, 50,4 krets 17 H, 49,6 » 25 H, 47,7 » 24 5, 44,9 » 19 3, 40,5 » 21 H, 39,8 » 23 5, 38,4 » 22 F, 27,6 » 18 F, 26,8 » 20
BILAGA 4
Personröstning vid finska riksdagsval
Au Lars Sköld
I en tidigare publicerad översikt av valsättet i vissa främmande länder (SOU 1961:21) har författaren bl. a. redogjort för den finska personvalmetoden. Med stöd av det då tillgängliga källmaterialet var det ej möjligt att —— annat än i mycket begränsad utsträckning — analysera systemets verkningar i fråga om personvalet. Då 1962 års finska riksdagsval särskilt uppmärksammats till följd av de stora omkastnin—garna i riksdagens personuppsättning, ca en tredjedel av 1961 års ledamöter återfanns ej i riksdagen efter valet, har det synts angeläget att ånyo till behandling uppta frågan om hur detta partiproportionella valsystem kombinerat med personval verkar i praktiken.
Den följande framställningen bygger vid sidan av den tidigare undersökningen främst på valstatistiska uppgifter, vilka erhållits från Finlands statistiska cen— tralbyrå, samt upplysningar lämnade vid intervjuer med olika p-antirepresentan— ter och experter. Det val-statistiska materialet utgöres i första hand av de skilda valkretsa-rnas vallistor vid 1962 års riksdagsval. På dessa vallistor har statistiska centralbyrån antecknat det personliga rösttalet för varje uppställd kandidat. 1962 års finska officiella valsta—tistik har vid tiden för författandet av denna redogö- relse ännu ej publicerats. Intervjuer har gjorts med sammanlagt nio olika per- soner av vilka fem kan karakteriseras som talesmän för i riksdagen representerade partier, medan de återstående fyra företräder expertisen inom skilda delar av ämnesområdetl
De gällande finska valreglerna har beskrivits utförligt i den redan nämnda översikten. För att läsaren skall förstå den fortsatta framställningen är det ändå kanske nödvändigt att först i korthet erinra om dessa bestämmelser. Nu är det dessutom möjligt att komplettera den tidigare redogörelsen med vissa data från 1962 års val.
Enligt lagen om riksdagsval skall för nominering av kandidater före varje val bildas s. k. valmansföreningar. Sådan fören-ing skall bestå av minst 30 röst- berättigade inom en och samma valkrets. Valmansfö'rening äger före valet in- sända ett valförslag, i vallagen benämnt kandidatlistor, upptagande blott ett namn till kretsens valmyndighet, den s. k. centralnämnden. Valmansförening bildas nästan undantagslöst inom ramen för partiorganisatio-nerna. Inför 1962 års riks- dagsmannaval bildades så t. ex. 1 291 skilda valmansföreningar av vilka icke mindre än 1 250 hade något av de åtta i riksdagen representerade partierna bakom sig. Sammanlagt nominerades vid detta tillfälle 1 249 olika kandidater. Av dessa framträdde 1229 som kandidater i endast en valkrets, medan återstående 20
1 Följande personer har intervjuats: Generaldirektör K. A. Fagerholm, riksdagens förre talman; professor Jan Magnus Jansson, Helsingfors universitet; regeringsrådet Kai Korte, Justitieminis- teriet; partisekreterare Rauno Koski, samlingspartiet; partisekreterare Patrik Lilius, svenska folkpartiet; aktuarie Arvo Raivio, statistiska centralbyrån; överbibliotekarie Henrik Schauman, riksdagsbiblioteket; pol.kand. Kalervo Siikala, agrarerna samt v. häradshövding Aatto Väyrynen, socialdemokraterna.
uppställdes i två eller flera valkretsar. Det största antal kretsar, som någon en- skild kandidat framfördes i, var fjorton.
Två eller flera valmansföreningar inom samma valkrets kan samverka vid valet i ett valförbund, vilket skall anmälas till den förut nämnda centralnämn- den. För ett och samma valförbund får antalet anmälda kandidater ej överstiga det antal riksdagsmän, som valkretsen äger rätt att utse. En valmansförening kan ej ingå i mer än ett valförbund. Samverkan mellan skilda valförbund god- kännes inte heller.
Inför valet upprättar centralnämnden en sammanställning över samtliga an- mälda kandidatlistor. Härvid uppsättes listor tillhörande samma valförbund un- der gemensam beteckning. Ordningen mellan valförbunden på denna samman- ställning bestämmes genom lottdragning. Vidare förses alla kandidater med ett nummer enligt den principen att det valförbund, som lottats att stå först på sammanställningen, disponerar de första numren med början från nummer 2, det i ordningen därefter följande valförbundets kandidater får de följande ord- ningsnumren osv. Inom ett valförbund beslutas ordningen mellan kandidaterna enligt vallagen med hänsyn till tidpunkten för respektive valmansfören—ings an- mälan av kandidatlista. I sistnämnda avseende har alltså partierna möjlighet att dirigera ordningsföljden mellan kandidaterna. I praktiken skötes detta av veder- börande partis ombudsman i valkretsen, vilken håller kontakt med centralnämn- den och träffar Överenskommelse om att valmansföreningarnas förslag skall vara sorterade i viss önskad ordning. Detta förfaringssätt brukar alltid utnyttjas, vil— ket skall belysas längre fram.
Vid valet måste väljaren rösta på person. Detta kan ske på två olika sätt; an- tingen genom »att man lägger sin röst på en av kandidaterna i den tryckta sam- mianställningen Över kandidatlistor för valkretsen eller genom att rösta på annan penson, som man i stället önskar stödja. Vill väljaren rösta på viss kandidat, som finns upptagen i sammanställningen, har han blott att i en särskild cirkel på röstsedeln, vilken inte skall förväxlas med den tryckta sammanställningen, an- teckna sin kandidats nummer. Godkänner däremot väljaren ej någon av de i sammanställningen för hans valkrets upptagna kandidaterna, skall han på en för ändamålet reserverad plats på röstwsedeln skriva den persons namn, till vars förmån han önskar avge sin röst, samt dennes yrke och adress. Det senare till- vägagångssättet är emellertid mycket ovanligt.
I den tidigare framlagda översikten av valsättet i olika länder påpekades att frågan om hur den finska personvalmetoden verkar i praktiken ej är lätt att besvara. Tyvärr fin-ns ingenting publicerat om väljarnas reaktioner inför de indi- viduella kandidaterna. Även om den enskilde väljaren är klar över vilket parti han ämnar stödja, så kan valet av person te sig svårt. I flertalet valkretsar är den röstande hänvisad till »att utvälja ett enda bland tio till tjugo namn. Den officiella valstatistiken ger ej heller mycken vägledning för ett bedömande av systemets verkningar. Den nu förelagda uppgiften är emellertid att söka besvara vissa frågor röra-nde personvalet. Egentligen är det i huvud-sak två skilda problem som behöver belysas, nämligen dels vad som sker inom partierna före ett val vad gäller utväljande och presentation av partiets kandidater, och dels hur person— valet utfaller vid det slutliga valet. Vad som förtjänar uppmärksammas i den första frågeställningen är om själva den inom ett parti skeende nomineringspro— cessen ger den centrala partiledningen eller partiledningen i valkretsen möjlig- het hindra ej önskvärda personer a-tt uppställas som kandidater för partiet samt om uppläggningen och genomförandet av ett partis valkampanj och valreklam
i olika avseenden ger vissa av partiets kandidater favörer framför dess övriga kandidater.
Såsom antytts ovan har dessvärre spörsmålen om nomineringen och omfatt- ningen av den personliga reklamen under valrörelserna ej varit föremål för nå— gon vetenskaplig undersökning. Vill man belysa dessa frågor måste man därför nöja sig med att peka på vissa allmänna drag och tendenser. Vad som på dessa punkter göres här är alltså till en del blott en redovisning av uppgifter och intryck, som erhållits vid de företagna intervjuerna med partirepresentanter och andra experter, samt av de av dem framförd-a åsikterna i hithörande ämnen. Under vissa avsnitt grunda-r sig dock framställningen även på andra källor. När det däremot gäller att bedöma utfallet av personvalet finns stöd av det siffer- material, som den finska statistiska centralbyrån tillhandahållit. I fortsättningen tas var och en av de angivna frågorna upp i tur och ordning.
Kandidatnomineringen inför ett riksdagsval sker liksom i Sverige i mycket växlande former. Någon påverkan mellan de olika partie-rna beträffande nomine- ringspraxis kan knappast skönjas. Däremot föreligger en tydlig tendens att en del närbesläktade partier i de båda länderna tillämpar liknande system för ut- det, medan samlingspartiet och svenska folkpartiet har en skiftande nominerings— praxis kan i varje fall spåras mellan dels samlingspartiet i Finland och höger- partiet i Sverige, dels svenska folkpartiet i Finland och folkpartiet i Sverige, dels vagrarerna i Finland och centerpartiet i Sverige och dels slutligen de båda ländernas socialdemokratiska partier.
Vad angår de nämnd-a finska partiernas nominering gäller att :agrarerna och socialdemokrater-na var för sig tillämpar tämligen enhetliga regler över hela lan- det, medan samlingspartiet och svenska folkpartiet har en skiftande nominerings- ordning även inom respektive parti. Hos det senare partiet går nomineringen i allmänhet till så att olika grupper och intresseriktn-ingar inom partiet själv- ständigt b-ildar valmansföreningar, som sänder in sina kandida-tförslag till val- myndigheten. Dessa valman—sföreningar utgöres alltså ofta av lokala organisatio- ner eller grupper av väljare, jordbruksintressen, kristna samm-anslutningar osv. Det har uppgivits att någon dirigering från partiets valkretsorganisationers sid-a ej brukar äga rum. Därmed uteslutes emellertid ej att kon-takt kan etableras mel- lan partiorganen å ena sidan och de olika bildade valmansföreningarna å den andra. Samråd om kandidater brukar sålunda ofta förekomma. Härvid försöker man från partiorganisationens sida åstadkomma en så allsidigt sammansatt kan- didatlista som möjligt. I sådana fall då alltför många kandidater företrädande samma intressen anmäles för partiet sker vanligen ett ingripande från partihåll. Genom påpekande om att den berörda gruppens egna intressen kan skadas ge- nom ett stort antal kandidater med därav föranledd risk för röstsplittring för- söker man förmå några kandidater att dra sig tillbaka. Partiet anser sig emeller- tid ej ha möjlighet att utestänga av partiet icke önskade kandidater. Ibland har man haft besvärligheter av denna art men funnit sig ej böra säga nej bl. a. av det skälet att personen ifråga ändå kan låta sig uppställas under annan beteck- ning än partiets och på så sätt undandra partiet röster. Blott i det läget att fler kandidater anmäles för partiet i en valkrets än vallagen medger kan man från partihåll tillgripa åtgärder att avlägsna någon anmäld kandidat från partiets valförbund. Denna möjlighet har någon gång utnyttjats.
Svenska folkpartiet synes ha de minst bundna formerna för sin kandidatnomi- nering. Inom t. ex. samlingspartiet sker nomineringen helt inom valkretsorga- nisationens ram. Förslag på lämpliga kandidater väckes främst av de olika lokal-
avdelningarna, men även enskilda partimedlemmar heredes tillfälle föreslå kan- didater. Man öppnar vidare _ liksom högerpartiet i Sverige — möjlighet för sympatisörer till partiet att lämna in kandidatförslag. Denna senare möjlighet utnyttjas dock i mycket liten utsträckning. Beslut om vilka namn som skall med- tagas på partiets kandidatlistor, fattas vid valkretsorganzisationernas årsmöten.
Såsom redan nämnts går nomineringen hos agrarerna till på nästan samma sätt som i det svenska centerpartiet. Detta innebär bl. a. att den större delen av för- arbetet sker inom de skilda lokalavdelningarna. Det är dessa som i första hand föreslår kandidater och det är vidare så att sedan samtliga namn-förslag i en valkrets sammanställts omröstningar äger rum inom lokalavdelningar—na över de olika kandidattörslagen. Resultatet av denna omröstning är sedan vägledande för den slutliga n-omitnerin-gsinstansen, som utgöres av ombud för de lokala parti- organen. Det uwppgives numera råda en mycket stark konkurrens om platserna på listan. Därför är det viktigt för presumtiva kandidater att skapa en lokal organisation för den egna kandidaturen. Alla strider om vilka som skall upp- föras på partiets lista !i en valkrets förväntas emellertid var-a uppklarade innan kandidatlistan är definitivt antagen och anmäld till centralnämn-den. Därefter räknar man med att alla fraktioner skall uppträda disciplinerat och lojalt mot partiet.
Den socialdemokratiska nomineringen bygger i större utsträckning .på de en- skilda partimedlemmarn-as aktivitet. Förnominerin-gen sker visserligen främst genom insända förslag från lokalavdelningarna, men dessa förslag går sedan ut för provval bland medlemmarna. Varje väljare förfogar härvid över lika många röster, som partiet vid föregående riksdagsval erhöll mandat i valkretsen ökat med två. Väljaren får dock lägga endast en röst på varje kandidat. Deltagandet i dessa provval har uppgivits som högst uppgå till upp mot 50 procent :av medlemsnume- rären. Provvalsresultaten är i princip bindande för kandidatlistans sammansätt- ning. Partiets valkretsstyrelse äger emellertid i samråd med den centrala parti- styrelsen utbyta upp till en fjärdedel av kandidaterna. Syftet skall då vara att åstadkomma en så allsidigt och bra sammansatt lista som möjligt. Den-na utväg syntes då och då tillgripas. De här angivna nomineringsreglerna finns intagna i partiets stadgar.
Ovan har framhållits att partierna har möjlighet att bestämma ordningsfölj- den mellan kandidaterna på den av myndigheterna framlagda samm'anställningen över kandidatlistorna för varje valkrets. Detta brukar även utnyttjas, fast par- tierna här tillämpar skilda principer. De borgerliga partierna förfar i allmänhet så att namnen i den slutliga sammanställningen blir ordnade & bokstavsföljd, me- dan socialdemokraterna och folkdemokraterna vanligen anmäler sina kandida- ter i ordning eftcr hur de önskar se dem valda. Ordningen mellan namnen på den socialdemokratiska listan bestäms i princip av provvalresultatet. Detta för- faringssätt anses på socialdemokratiskt håll betydelsefullt, eftersom deras väljare rent traditionellt vet att de i första hand rekommenderade kandidaterna står överst på listan. Vid kommunala val använder emellertid också socialdemokra- terna ibland en- alfabetisk uppställning. Inom de övriga tillfrågade partierna be- traktas frågan om ordningen mellan kandidaterna på vallistan vara utan be- tydelse.
Trots att riksdagsvalen i Finland sker enligt en utpräglad personvalmetod, medan en strikt partivalmetod tillämpas vid motsvara-nde val i Sverige, går det ej att påvisa några speciella av valmetoden betingade eller andra *skiljaktigheter i nomineringsförfarande mellan de båda länderna. Företeelsen att valmansför- eningar kan bildas och anmäla av partierna ej direkt önskade kandidater kan
ej sägas vara unik för Finland. Dett-a motsvaras i Sverige av de ibland inom par— tierna uppträdande särlistorna. När det däremot gäller partiernas och kandi- daternas övriga förberedelser inför valet är olikheterna helt naturligt påtag- liga, vilket skall klargöras i det följande.
Vad som främst skiljer en svensk valrörelse från en finsk är att den senare uppvisar betydligt större inslag .av propaganda för enskilda kandidater. Detta förhållande måste helt tillskrivas valmetodernas olika konstruktion i avseende på personvalet. Propagandan inför ett finskt riksdagsval sker dels _— liksom i Sverige — genom partiorganisationernas försorg, men dels också genom veder- börande kandidat eller en särskild organisation för en viss persons kandidatur. På den senare punkten tillämpas dock en mye-ket skiftande praxis olika partier emellan. I fortsättningen talas främst om [den propaganda som sker i skrift. Vad som avhandlas i den muntliga agitationen är svårare att uttala sig om. Här före- kommer med all sannolikhet inom samtliga partier såväl att partierna särskilt framhäver vissa kandidater som att kandidaterna själva på olika sätt arbetar för den egna kandidaturen. Tilläggas bör kanske även att den typ av propaganda, som tar sig uttryck i annonsering och distribution av trycksaker för enskilda kandidater, är särskilt vanlig i Helsingfors och övriga större städer, medan den tycks mer sporadiskt förekomma i andra delar av landet.
Om man först ser på partiorgan-isationernas sätt att presentera sina kandida- ter via annonser och valtryck kan konstateras att man i allmänhet eftersträvar ett opartiskt uppträdande. I den mån kandidaterna omm-ämnes i partiernas pro- pagzandamaterial brukar 'de alltså behandlas lika. Så har det dock inte alltid varit tidigare, då det kunde hända att ett parti särskilt rekommenderade vissa namn. Undantag från denna regel förekommer emellertid alltjämt. Socialdemokraterna och folkdemokraterna kan ju sägas indirekt utfärda vissa rekommendationer till väljarna i och med att dessa partiers kandidater är rangordnade i den officiella kandidatsammanställningen. Inom socialdemokratien i Helsingfors förhåller det sig dessutom så att den svenskspråkiga partio-rganisationen tillå—tes särskilt pro— pagera för sin främste kandidat. De svenskspråkiga kandidaterna är för övrigt här liksom i en del andra valkretsar placerade efter övriga kandidater på den socialdemokratiska listan.
Vad som emellentid främst skiljer de olika partierna i nu berörda avseenden är att de borgerliga partierna genomgående synes acceptera att kandidaterna inom vissa gränser driver en reklamkampanj via annonsering och utsändande av valtryck för den egna kandidaturen, under det att man på socialdemokra— tiskt håll i princip ogillar ett dylikt förfaringssätt. Inom det senare partiet bru- kar det dock vid kommunala val tillåtas att kandidaterna inom den egna stads— ell'er kommundelen får sätta upp affischer med uppmaningar till väljarna att stödja deras kandidatur. Ett exempel på hur socialdemokraterna behandlar en är att de borgerliga partierna genomgående synes acceptera att kandidaterna i Helsingfors hos partiorganisationen om att själv få annonsera i bland annat ett kyrkoblad, som distribueras till staden-s hushåll. Motiveringen var att denne kandidat såsom inflyttad från norra Finland var litet känd bland pzantifolket i Helsingfors, där han nu kandiderade. Denna begäran avslogs. Däremot tilläts han att införa en annons i en .studenttidning, vari framhölls att han var akade— miker. I det senare fallet bedömdes tydligen annonsen vara av direkt intresse för partiet och inte enb-art för den berörde kandidaten.
Problemet för partierna på den borgerliga sidan är att deras kandidater ofta förfogar över så helt olika resurser för en valkampanj. Inom dessa partier spe—
lar den personliga propagandan för olika kandidater en stor roll under val- rörelsen, vilket kan tänkas gynna kan-didater med egen förmögenhet eller med kapitalstarka intressen bakom sig. Detta synes på senare tid ha uppmärksam- mats i vidgad utsträckning. Inom svenska folkpartiet försökte man exempelvis för en de] år sedan vid ett val tilldela samtliga partiets kandidater ett visst an— slag att disponera för valkostnaderna. Detta förfaringssätt befanns emellertid ej bra, då kandidaternas behov av penningmedel ansågs vara mycket skiftande. Därför ändrade man reglerna till nästa val därhän att kandidaterna måste an- söka om bidrag till täckande av valkostnaderna. Dessa ansökningar behovsprö- vades sedan inom partiet. Även detta tillvägagångssätt vålla-de missnöje beroende på att man betraktade det som omöjligt att åstadkomma en rättvis fördelning. Av denna anledning har partiet nu upphört att lämna bidrag till enskilda kan- didater och helt överlåtit på kandidaterna själva eller på deras valmansföreningar att i alla avseenden svara för den personliga propagandan.
Inom samlingspartiet har man försökt bemästra problemet med bl. .a. de olika kapitalresurserna på ett annat sätt. Här låter man varje för partiet uppställd kan— didat underteckna en förbindelse, vari vissa normer för valagitationen angivits. Dessa är huvudsakligen av tämligen allmän karaktär, såsom att kandidaterna för- pliktar sig att uppträda lojalt mot partiet och medka-n'didaterna. På en del punk- ter görs emellertid preciseringar. Man har sålunda uppdragit riktlinjer för kandida- ternas annonsering i dagspressen med angivande av att högst fem annonser får in— föras. Även storleken på annonserna har reglerats. Övriga former av tryckt propa— gandamaterial såsom broschyrer, flygblad, affischer m. ni. får däremot användas i obegränsad utsträckning. Partiet har dock bestämmelser om att annonser och annat valtryck avsett att distribueras till väljarna först skall granskas och godkän- nas av partiorganisationen i valkretsen. Förbindelsen upptar vidare punkter om att kandidaterna ej får skuldsätta sig för att bestrida kostnaderna för valreklam m. m. samt att, om felaktiga och vilseledande uppgifter inflyter i valtrycket, kan- didater-na snarast skall anmäla detta till såväl partiets riksorganisation som val- kretsorganisationen. Även hos agrarerna har det förekommit att partiet förbe- hållit sig att få utföra en förhandsgrvanskning av kandidaternas propaganda- material.
Beträffande kandidaternas valkostnader finn-s ej någon tillförlitlig undersök- ning gjord. Man måste här lita till ganska allmänn-a uttalanden från representan- ter för olika partier. Enligt en i en veckotidning publicerad redogörelse för Helsin-gforskandidaternas valkampanj 1962 synes emellertid kostnaderna per kan- didat för tryckt propagandamaterial variera från sju mark per erhållen röst upp till 1 500 mark per röst. De totala bruttokostn—aderna för en enskild kandidat före- faller .i något fall uppgå till över två miljoner mark. Att kostnaderna för de en- skilda kandidaternas propaganda trots försöken från partiernas sida att verka modifierande är mycket varierande och stundtals mycket höga har vitsordats av olika sagesmän för partierna, liksom att detta förhållande har väckt debatt och föranlett kritik såväl utom som inom partierna. Från 1962 års valrörelse har flera fall nämnts där en påkostad propaganda baserad på antingen privat— förmögenhet eller starka kapital-intressen uppenbarligen givit utdelning vid va- let. Bland andra fall, som särskilt uppmärksammats vid senaste valet, kan näm- nas ett som inträffade inom svenska folkpartiet. Här lyckades valmansföreningen för en viss kandidat i dagspressen placera en stor valannons för kandidaten i fråga i direkt anslutning till p-artiorganisationens allmän-na annons, vilket ska- pade intrycket att partiet särskilt rekommenderade denne kandidat.
I övrigt kan konstateras att det från flera håll framhållits att agitationen nu— mera och då speciellt vid sista vale-t tenderat att överdimen-sioneras och bli allt-
för hätsk inte endast mellan kandidater från skilda partier utan även mellan kan-didater inom samma parti. Det lär sålunda förekomma att man i den muntliga propagandan direkt förtalar sina medkandidater eller för väljarna framhåller att röstning på den eller den kandidaten är onödig, ty han erhåller ändå till- räckligt antal röster för inval. En del exempel på sådana åtgärder från 1962 års val har nämnts. Enligt uppgift inträffade bl. .a. en dylik händelse inom agrarpar- tiet i en valkrets, där en kvinnlig kandidat använde denna taktik gentemot en välkänd kvinnlig riksdagsledamot och tidigare minister. Resultatet av denna kam- panj blev att på grund av röstsplittring ingen kvinna valdes för partiet i ifråga- varande valkrets. Det nu anförda har helt hänfört sig till den muntliga agitatio- nen. Från 1958 års val finns emellertid ett exempel på att en riksdagsman fullt tydligt i en broschyr motarbetade en medkandidat inom partiet. Detta ledde till att detta partis riksdagsgrupp efter valet begärde en förklaring, vilken dock ej gavs. Den berörde riksdagsmannen utestängdes i anledning härav under några månader från gruppens möten och ville därefter ej återinträda.
I fråga om utgången av 1962 års riksdagsval uppmärksammades särskilt de stora omkastning-arna i personuppsättningen. Av riksdagens 200 ledamöter åter- kom närmare en tredjedel — 64 stycken — ej efter valet. Orsaken härtill behö— ver emellertid ej sökas enbart i valmetodens konstruktion. Även andra skäl såsom att riksdagsmännen ej kandiderade på nytt eller att i riksdagen representerade partier gjorde mtand-atförluster kan förklara de stora personomflyttningarna. Be- träffande 18 tidigare riksdagsledamöter gällde just detta att de ej ställde upp för omval. Det återstår [alltså 46 stycken eller en knapp fjärdedel som lät sig no- mineras men som av något skäl föll igenom vid valet. För 25 av dessa senare var läget det att de blev utkonkurrerade av nya eller tidigare ej så framgångsrik-a kandidater inom respektive parti, medan de återstående 21 blev utslagna i sam- band med mandatminskn-ing för deras partier. Bland de sistnämnda var å andra sidan fem, som vid 1962 års val uppnådde sämre placeringar än vid 1958 års val, vilket betyder att de vid bibehållen placering från 1958 även hade valts 1962. I realiteten kan således även dessa sägas ha blivit utkonkurrerade inom resp. parti. Enligt denna beräkning kan därför 30 av de 200 riksdagsledamötern—a anses ha mist sina platser till följd av att personval och ej listval tillämpades.
Av de utslagna riksdagsledamötern-a var flera kända politiker. Såsom exempel kan nämnas att såväl agrargruppens ordförande, som samtidigt var ordförande i bankfullmäktige och vice ordförande i statsutskottet, som dess vice ordförande föll igenom vid valet. Detsamma gjorde vice ordföranden i den socialdemokra- tiska riksdagsgruppen, den socialdemokratiska ordföranden i statsutskottet och kommunistpartiets ordförande samt vice ordföranden i bankutskottet. Den se- nare tillhörde samlingspartiet. Såsom förklaring till dessa uppmärksammade val- utgångar, där kandidater med mellan 10 och 45 riksdagar bakom sig blev utslagna, har olika skäl angivits. I ett av fallen var riksdagsmannen ifråga sjuk under tiden före valet, varför han ej personligen kunde deltaga i valkampanjen, 'i ett annat har uppgivits att vederbörande till följd av skilda offentliga uppdrag ej hade tid att så hårt engagera sig i valrörelsen, vilket inte tillräckligt observerades av parti- organisationen, som annars borde ha lämnat sitt stöd. I ytterligare något av de nu berörda fallen har sagts att kandidaten indirekt motarbetades av medkandidater på sätt tidigare beskrivits.
Andra särskilt diskuterade personval 1962 har gällt dels kandidater som blivit valda efter en påkostad reklamkampanj, och dels i—nvalet i riksdagen av mycket kända idrottsmän. Till den förra gruppen hör främst två kandidater, som i Hel-
singfors valdes med högsta rösttal inom resp. samlingspartiet och svenska folk- partiet. Båda har det gemensamt att de samtidigt med sina höga rösttal uppvi- sade de största valkostnaderna. Till den senare gruppen har räknats dels en brot- tare, som på en fol-kdemokratisk lista slog ut en riksdagsman med tolv tidigare bevistade riksdagar, dels en skidlöpare, vilken invaldes med högsta rösttal på en a'grarlista och därigenom utmanövrerade en medlem av partiets förtroenderåd, och dels slutligen en välkänd friidrottsman, som av de socialdemokratiska väljarna i en valkrets fördes upp förbi två av partiet högre placerade kandidater.
Den främsta anledningen till att omkastningarna i personuppsättningen kan bli så stora vid ett finskt riksdagsval är att de avgivna rösterna genomgående förefaller vara förhållandevis jämnt fördelade på många olika kandidater. Såsom redan framhölls i den tidigare publicerade översikten är det ganska få kandida- ter, som uppnår mer betydande rösttal. Vid 1958 års val var det t. ex. endast två av de utsedda 200 riksdagsmännen, som erhöll röster till ett antal, som översteg vad som genomsnittligt krävdes för ett mandat. En orsak härtill kan vara att väljarna betraktar vissa kandidater som självskrivna och därför i stor utsträck- ning lägger sina röster för mindre kända namn, som de önskar främja. Ett exem- pel från 1962 års val [i Nylands län visar att finska folkpartiets enda mandat besattes av en kandidat, vilken erhöll blott cirka 1 600 av partiets omkring 14 000 röster. Förhållandena kan emellertid i detta avseende .te sig högst olika inom skilda partier, vilket bl. a. framgår därav att inom en och samma valkrets ford- rar ibland valet till riksdagsman för ett parti tre gånger så många personliga röster som invalet för ett annat parti.
Några speciella inslag i den finska valordningen, vilka har samband med per- sonvalet, bör kanske till sist beröras. Det ena gäller möjligheten för en kandidat att bli nominerad i flera valkretsar. Denna möjlighet, som då och då utnyttjas, betyder ju bl. a. att kandidater, som ej räknar med att bli valda för en viss val- krets, erhåller röster där och på så sätt bidrar till röstsplittringen. I de fall, där denn-a nomineringsform förekommer, är risken därför särskilt stor att inval sker på jämförelsevis låga personliga rösttal. Denna fråga aktualiserades 1961, då regeringen lät utarbeta ett förslag om ändring av vallagen på denna punkt. Då man emellertid ansåg det mindre välbetänkt att lägga fram e.tt sådant fönslag omedelbart före ett riksdagsval har saken tills vidare fått vil-a.
Ett annat problem i avseende på personvalprineipen är den valsamverkan mellan olika partier, som ofta äger rum. En sådan brukar ofta föregås av hårda förhandlingar om antalet kandidater under den gemensamma partibeteckningen. Det mindre av exempelvis två samverkande partier vill nämligen i allmänhet blott nominera en enda kandidat beroende på att det annars riskerar sådan röst— spaltning bland sina väljare att dess enda mandat råkar i fara. Det större par- tiet däremot brukar i ett dylikt läge alltid påyrka att det mindre partiet minst upp- ställer två nanm. Vilket resultatet nu än blir av dessa förhandlingar kan det konstateras att valfriheten vid personvalet i ett sådant fall blir tämligen illuso- risk för det mindre partiets väljare.
Vid samtal med ledande pvartirepresen-tanter och partifunktionärer har — så- som ovan redovisats -— en del kritik framförts mot vissa punkter i valordningen och mot sättet »att genomföra valkampanjerna. Framför allt synes man med olust se att den personliga valagitationen tenderar att öka på ett ofta mindre smak- fullt vis. Något mer utbrett missnöje med den nuvarande utformningen av per- sonvalsystemet kan däremot knappast förmärkas. Man är visserligen klar över att icke så sällan redan den andre i ordningen för ett parti »invalde kandidaten kan
ha ett relativt lågt rösttal, varför några få röster i den ena eller andra riktningen kan bestämma valutgången. Å andra sidan framhåller man emellertid att samt- liga upptagna kandidater på ett partis lista har framkommit efter ett aktivt arbete inom partiet, varför partiet också är berett att acceptera dem som riksdagsmän. Den enda egentliga kritiken mot den nu gällande personvalmetoden syn-es komma från svenska folkpartiet och en del äldre ledamöter av den socialdemokratiska riksdagsgruppen-. Från båda dessa håll har påpekats att systemet med [röstning .på endast en kandidat ej är tillfredsställande på grund av att splittringen av rösterna gärna blir för stor. Det tidigare systemet, då väljaren samtidigt kunde rösta på två eller tre kandidater, var enligt dessa gruppers mening bättre. Man anser att en återgång till denna ordning troligen skulle dels höja kvaliteten i riksdagens sammansättning och dels ge vissa grupper, exempelvis kvinnorna, bättre möjlig- heter att hävda sig vid valet.
10
11
12
BILAGA 5
Ortskretsar
Utkast till indelning av riket i 228 ortskretsar (Folkmängdsuppgifter enligt 1 januari 1957)
Distrikt Ant. inv. Stockholms stad
Fa utom Fa 6:
Farsta: hela församlingen utom Sköndal .................... 36 100 Fa 6:
Farsta: Sköndal (3 800 inv.) En 1—3, 8, 9:
Enskede: Enskede Gård, Enskedefältet och
Gamla Enskede (12 700 inv.)
Sk 8, 11—14:
Skarpnäck: Enskededalen, Skarpnäck,
Pungpinan osv. (17 800 inv.) ................................ 34 300 Sk 1—7, 9, 10:
Skarpnäck: Björkhagen, Hammarbyhöjden och Kärrtorp ...... 30200 En 4—7, 10—17:
Enskede: Johanneshov, Årsta och Östberga .................. 33800 Vr:
Vantör: hela församlingen Bk 1:
Brännkyrka: Liseberg och Örby Slott (3 000 inv.) ............ 37 100 Bk 2—12:
Brännkyrka: hela församlingen utom Bk 1 ................ . . , 35 800
Hn 10—13, 15—21: Hägersten: Hägerstensåsen, Midsommarkransen och Västberga 32600 Hn 1 9, 14:
Hägersten: återstoden av församlingen ................... .. 30900 Hö 3—16:
Högalid: församlingen väster om Ringvägen .................. 33 600 Kt 2, 3, 7, 10—18:
Katarina: församlingen söder om Tjärhovsgatan och väster om Södermannagatan (ungefär) ................................ 30400 Kt 1, 8, 9:
Katarina: församlingen öster om Södermannagatan (ungefär, 7 800 inv.) So:
Sofia: hela församlingen (22 200 inv.) ........................ 30 100 Hö 1, 2:
Högalid: församlingen öster om Ringvägen (4 100 inv.)
13
14
16
17 18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
Distrikt Kt 4—6:
Katarina: församlingen norr om Tjärhovsgatan (8 000 inv.) Ma:
Maria: hela församlingen (19100 inv.) ...................... Kh:
Kungsholmen: hela församlingen SG 1—2:
S:t Göran .................................................. SG 3—10 Ess:
Essingen: hela församlingen ................................ SG 11—19 Vd 4—6:
Västerled .................................................. Vd 1—3, 7—11 Bm 11, 12:
Bromma .................................................. Bm 1—3, 6—10, 13, 14 .......................................... Bm 4—5 Sp 1, 7—8, 14—18
Spånga .................................................... Sp 2—6, 9—13 ................................................ Nk (Nikolai: hela församlingen)
Kl (Klara: hela församlingen) Jb (Jacob: hela församlingen) AF (Adolf Fredrik: hela församlingen) GV 5, 6:
Gustaf Vasa ................................................ GV 7 Mt 1—12, 17:
Matteus .................................................... GV 1—4 Mt 13—16 Jh 3—7:
Johannes .................................................. Jh 1—2 Eb:
Engelbrekt: hela församlingen ................................ HE:
Hedvig Eleonora: hela församlingen 0 3—5, 9, 10:
Oscar .................................................... 0 1—2, 6—8, 11—17 ..........................................
Stockholms län öregrund, östhammar, Väddö, Häverö, Knutby, Almunge, Lyhundra Sigtuna, Sjuhundra, Knivsta, Skepptuna, Märsta, Upplands Väsby, Val— lentuna, Össeby ............................................ Norrtälje, Vaxholm, Frötuna, Blidö, Roslags-Länna, Ljusterö, Djurö, Värmdö, Österåker .......................................... Djursholm, Täby, Stocksund, Danderyd ..........................
Ant. inv.
31 200
30 900
30 300
29 000
27 700 30 000
33 000 28 800
32 100
32 000
Nr 30 31 32 33 34 35 36
37
38
39 40
41
43 44 45
46 47 48 49 50
58 59
61 62
BILAGA 5 Distrikt Ant. inv. Lidingö ...................................................... 25 300 Solna 1—11 .................................................. 34 800 Solna 12—13, Sundbyberg ...................................... 36 800 Sollentuna, Järfälla ............................................ 34 600 Huddinge .................................................... 24 900 Nacka, Gustavsberg, Boo, Saltsjöbaden .......................... 34 700 Nynäshamn, Sorunda, ösmo, Västerhaninge, Österhaninge, Dalarö, Tyresö .................................................... 30 100 Färingsö, Ekerö, Botkyrka, Salem, Grödinge, östertälje, Turinge, Järna ...................................................... 29 200 Södertälje .................................................... 29 600 Södermanlands län Nyköping, Oxelösund .......................................... 28 500 Tunaberg, Jönåker, Björkvik, Stigtomta, Rönö, Svärta, Tystberga, Vagnhärad, Trosa, Hölö, Gnesta .............................. 29 600 Flen, Daga, Mellösa, Malmköping, Bettna, Sköldinge, Floda, Sparre- holm ...................................................... 30 200 Strängnäs, Mariefred, Tosterö, Åker, Enhörna, Stallarholmen, Vår— fruberga, Kafjärden, V. Rekarne, Husby-Rekarne, Ärla .......... 34 200 Eskilstuna 1—8, Torshälla, Hällby .............................. 35 800 Eskilstuna 9—17 .............................................. 30 400 Katrineholm, St. Malm, V. Vingåker, Julita ...................... 33 200 östergötlands län Tjällmo, Hällestad, Hävla, Finspång, Kvillinge, Kolmården ........ 32 200 Norrköping: S:t Olai och Matteus .............................. 33 200 Norrköping: Hedvig, S:t Johannes, Styrstad, Tingstad ............ 27 600 Norrköping: Ö. Eneby, Borg .................................... 28 500 Söderköping, V. 0. ö. Vikbolandet, Skärblacka, Åkerbo, Norsholm, Stegeborg, Aspveden, Ringarum, Valdemarsvik, Gryt .......... 37800 Linköping 1—6, 12—17, 21 .................................... 31 200 Linköping 7—11, 18—20, 22—26 .............................. 30900 Borensberg, Vreta kloster, Boberg, Kärna, Skänninge, Östergöta-Dal, Vifolka, N. 0. S. Valkebo .................................... 35600 Motala, Godegård, Aska ........................................ 32 100 Vadstena, Alvastra, Folkunga, Ödeshög, Mjölby, Boxholm, S. Göstring, Ydre ...................................................... 36 500 Åtvidaberg, Landeryd, Askeby, V., S. 0. N. Kinda, Björsäter, Vårdnäs 31 000
Jönköpings län Tranås, Gränna, Visingsö, Hullaryd, Linderås, Skärstad, Lekeryd,
Hakarp .................................................... 31 400 Jönköping 1: 1—1: 7, Huskvarna ................................ 32 800 Jönköping 2: 1—3: 6, Bankeryd ................................ 32 700 Norrahammar, Tenhult, Forserum, Månsarp, N. Mo, S. Mo, Vaggeryd,
Vrigstad, Malmbäck .......................................... 31 100 Eksjö, Solberga, Höreda, Ingatorp, Mariannelund, Bredestad ...... 27 400
Vetlanda, Bäckaby, Korsberga, Nye, Alseda, Vetlanda 1k., Björkö, Lannaskede ................................................ 29 000
Nr 63 64 65
66
67 68
69
70
80 81
82 83
86 11—202785
Distrikt Ant. inv. Nässjö, Sävsjö, N. Sandsjö, Bodafors, Hjälmseryd .................. 31 900 Forsheda, Värnamo, Gnosjö, Bor, Rydaholm, Klevshult, Skillingaryd 34100
Anderstorp, Gislaved, Villstad, Burseryd, Hylte, Unnaryd, Reftele, Bredaryd .................................................. 30 100
Kronobergs län Åseda, Åseda k., Nottebäck, Braås, Lenhovda, Älghult, Hälleberga,
Ekeberga, Rottne, Lammhult, Moheda .......................... 32 700 Växjö, Bergunda, Alvesta, Hjortsberga .......................... 33500 Algutsboda, Älmeboda, Ljuder, Lessebo, Hovmanstorp, Ö. Torsås, Lin-
neryd, S. Sandsjö, Tingsryd, Väckelsång, Mel]. Kinnevald ........ 29 900 Urshult, Almundsryd, Vislanda, Skatelöv, V. Torsås, Virestad, Sten-
brohult, Älmhult, Ryssby, Göteryd ............................ 36 600 Ljungby, Hamneda, Berga, Annerstad, Lidhult, Traryd, Markaryd,
Markaryd k. ................................................ 30 600
Kalmar län Västervik, Uknadalen, Överum, Tjust-Ed, Loftahammar, Gamleby,
Gladhammar ................................................ 39 800 Vimmerby, Hallingeberg, Locknevi, S. Vi, Sevede, Lönneberga, Hjort-
ed, Tuna, Vena, Hultsfred .................................... 33 600 Oskarshamn, Misterhult, Döderhult, Kristdala, Målilla, Virserum,
Mörlunda .................................................. 35 800 Fagerhult, Högsby, Fliseryd, Mönsterås, Ålem, Alsterbro, Ryssby,
Läckeby, Dörby, Ljungbyholm .............................. 37100 Nybro, Madesjö, Södermöre, Mortorp, Vissefjärda, Emmaboda, Torsås,
Söderåkra .................................................. 36 500 Kalmar ...................................................... 29 500 Borgholm, Ölands-Åkerbo, Köpingsvik, Gärdslösa, Torslunda, Mör-
bylånga, Ottenby ............................................ 24 600
Gotlands län Visby, Fårösund, Lärbro, Slite, Tingstäde ........................ 27 500 Dalhem, Romakloster, Stenkumla, Klintehamn, Ljugarn, Stänga, Hemse, Havdhem, Hoburg .................................. 29000 Blekinge län Karlskrona .................................................. 33 700 Jämjö, Sturkö, Ramdala, Lyckeby, Rödeby, Fridlevstad, Nättraby,
Hasslö, Listerby, Tving, Hallabro ............................ 36900 Ronneby, Ronneby 1k., Bräkne-Hoby, Hällaryd, Asarum, Kyrkhult 36000 Karlshamn, Sölvesborg, Jämshög, Olofström, Mörrum, Gammalstorp,
Mjällby .................................................... 38 200
Kristianstads län Simrishamn, Tommarp, Hammenhög, Borrby, Löderup, Glemminge-
bro, Tomelilla .............................................. 32 500 Onslunda, Smedstorp, Kivik, Brösarp, Degeberga, Everöd, Tollarp,
Träne, Vä .................................................. 27 900 Kristianstad, Araslöv, Vinslöv, Vinslövs k. ...................... 34100
Nr 87
88
89 90
91
92
93 94 95 96
97 98 99
100 101 102
103
104 105 106 107 108 109 110
111
112 113
114 115
116 117
BILAGA 5 Distrikt Ant. inv. Åhus, Fjälkinge, Nosaby, Bromölla, Ivetofta, Näsum, Oppmanna- Vånga, Hjärsås, Knislinge .................................... 32 500 Broby, Glimåkra, Örkened, Loshult, Osby, Osby k., Hästveda, Vitt- sjö, Bjärnum ............................. . . ............... 31 200 Hässleholm, Stoby, Sösdala, Tyringe, Perstorp .................... 34 000 Riseberga, Skånes-Fagerhult, Örkelljunga, Munka Ljungby, Ö. Ljung- by, Klippan, Kvidinge ..................................... 34 000 Ängelholm, Åstorp, Ausås, Barkåkra, Hjärnarp, Förslövsholm, Båstad, V. Bjäre .................................................... 36 100 Malmöhus län Höganäs, Brunnby, Väsby, Jonstorp, Kattarp, Ödåkra, Mörarp, Bjuv, Billesholm .................................................. 34 200 Hälsingborg 1—10 B ......................................... 35 700 Hälsingborg 11 A—20 B ........................................ 39 200 Landskrona, S:t Ibb, Härslöv .................................. 30800 Kågeröd, Ekeby, Vallåkra, Rönneberga, Svalöv, Teckomatorp, Dösje- bro, Furulund, Löddeköpinge ................................ 26100 Eslöv, Harrie, Kävlinge, Flädie, Torn, S. Sandby, Lomma, Burlöv 32400 Lund ........................................................ 37 700 Skanör, Bara, Staffanstorp, Bunkeflo, Vellinge, Räng, Skegrie, Måns- torp, Oxie, Svedala, Alstad .................................... 32 200 Trelleborg, Gislöv, Klagstorp, Anderslöv ........................ 29 500 Ystad, Skurup, Vemmenhög, Rydsgård, Ljunits, Herrestad ........ 33800 Dalby, Genarp, Veberöd, Blentarp, Sjöbo, Ö. Färs, Vollsjö, Bjärsjö- lagård, Löberöd ............................................ 29 700 Röstånga, Marieholm, Bosarp, Långaröd, ö. Frosta, Hörby, Skarhult, Snogeröd, Höör, N. Frosta ................................. 32000 Malmö stad S:t Pauli, S:t Joh. 3A—6 .................................... 31400 S:t Petri, Kirseberg 2 A—2 B .................................. 28 900 S:t Joh. 1 A—2 B, Möllevången .................................. 32 500 Slottsstaden .................................................. 30 900 Limhamn, Fosie .............................................. 27 600 V. Skrävlinge 1 A—6 B ........................................ 31 100 V. Skrävlinge 7——9 B, Kirseberg 1 A-—1 B, 3 A—5 B, Husie, S. Sallerup 31 000 Hallands län Laholm, Hishult, Våxtorp, Karup, Ränneslöv, Knäred, Laholms lk., Veinge, Eldsberga, Simlångsdalen, Enslöv .................... 30000 Halmstad .................................................... 37 700 Söndrum, Harplinge, Getinge, Kvibille, Oskarström, Torup, Årstad, Vinberg, Vessigebro, Ätran, Ullared .......................... 32700 Falkenberg, Varberg, Morup, Tvååker, Träslöv .................... 34 200 Kungsbacka, Himledalen, Lindberga, Veddige, Värö, Löftadalen, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö, Lindome ........................ 32300 Göteborgs stad 1—5, 9, 12 .................................................... 34 300 6—8, 10—11, 13, 18—19 ........................................ 35 600
Nr 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127
128 129 130
131
132 133 134
135 136
137 138 139
140 141 142
143 144 145
146 147
148 149 150 151 152
ORTSKRETSAR 163 Distrikt Ant. inv. 14—17, 34—36, 41—42 ........................................ 28100 20—24 ...................................................... 29 600 25—33 ...................................................... 33 500 37—40, 57—62, 63—64 ........................................ 34000 43—50 ...................................................... 32 300 51—56 ................................................... 27 400 65—71, 74—75 ................................................ 33 200 72—13, 76—82 ................................................ 33 000 83—91 ...................................................... 33 900 92—101 ...................................................... 31 900 Bohus län Mölndal, Askim, Styrsö, Kållered ................................ 31 300 Torslanda, Tuve, Säve, Landvetter, Partille, Råda ................ 28 200 Öckerö, Kungälv, Hermansby, Ytterby, Romelanda, Kode, Stenung-
sund, Inlands Torpe ........................................ 30800 Marstrand, Tjörn, Morlanda, Tegneby, Myckleby, Ljungskile, Fors-
hälla, Skaftö ................................................ 27 500 Uddevalla, Skredsvik, Lane-Ryr ................................ 34400 Lysekil, Smögen, S. Sotenäs, Tosseue, Stångenäs, Munkedal ........ 28 400 Strömstad, Svarteborg, Sörbygden, Bullaren, Kville, Tanum, Tjärnö,
Vette ...................................................... 29 400
Älvsborgs län Åmål, Tössbo, Lelång, Bengtsfors, Steneby, Dals-Ed, Bäckefors . . . . 33 700 Högsäter, Färgelanda, Ödeborg, Kroppefjäll, Skållerud, Mellerud, Bol-
stad, Brålanda, Frändefors .................................. 27400 Vänersborg, V. Tunhem, S. Väne, Flundre, Lilla Edet .............. 33 900 Trollhättan .................................................. 24 300 Skepplanda, Bjärke, Starrkärr, Lödöse, Angered, Nödinge, St. Lundby,
Lerum, Skallsjö ............................................ 36 900 Alingsås, Hemsjö, Vårgårda, Herrljunga, Gäsene .................. 36 700 Hökerum, Toarp, Brämhult, Fristad, Sandhult, Bollebygd, Björketorp 29 500 Sätila, Seglora, Kinnarumma, Fritsla, Lysjö, Kinna, örhy, Skene,
V. Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, Högvad .................. 39 800 Borås 1—9, 11, 22—24, 27—28 ................................ 30300 Borås 10, 12—21, 25, 26, 29, 30 ................................ 33600 Ulricehamn, Dalstorp, Åsunden, Redväg, Kindaholm, Axelfors, Sven-
ljunga, Länghem, Limmared, Tranemo ........................ 38 600
Skaraborgs län Tun, Grästorp, Essunga, Vedum, Larv, Ryda, Vara, Levene ........ 29 400 Lidköping, Järpås, Örslösa, N. Kålland, Kållands-Råda, Vinninga,
Saleby ...................................................... 31 000 Skara, Husaby, Götene, Valle, Ardala, Kvänum .................. 29 500 Falköping, Vilske, Frökind, Vartofta, Stenstorp, Gudhem, Skultorp _ . 33 000 Tidaholm, Hjo, Mullsjö, Habo, Fågelås, Hökensås, Fröjered, Dimbo 30 000 Skövde, Värsås, Tibro, Binneberg .............................. 35 700 Mariestad, Kinnekulle, Timmersdala, Tidan, Moholm, Ullervad, Lugn-
ås, Hasslerör .............................................. 30300
Nr 153
156 157 158 159
160 161 162
163 164 165
166 167
168 169 170
171 172 173
175 176 177
178 179
180
181
182
Distrikt Mölltorp, Karlsborg, Undenäs, Töreboda, Lyrestad, Annehärad, Hova, Tiveden ..................................................
Värmlands län
Kristinehamn, Visnum, Väse, ö. Fågelvik ........................ Filipstad, Storfors, Kroppa, Värmlandsberg, Rämmen, Nyed, Ull— vättern .................................................... Karlstad ..................................................... Hammarö, Ullerud, Munkfors, Forshaga, Grava, St. Kil ..... . . Nor, Grums, Ed, Värmlandsberg, Frykerud, Stavnäs, Glava ........ Säffle, Gillberga, Svanskog, Sillerud, Årjäng, Holmedal, Töcksmark, Järnskog .................................................. Arvika, Eda, Köla, Gunnarskog, Älgå, Brunskog .................. Gräsmark, St. Sunne, Sunne k., Lysvik, Fryksände, östmark, Vitsand Hagfors, Finnskoga-Dalby, N. Ny, Ekshärad, Gustav Adolf, N. Råda
örebro län
ÖrebrolA—4C,9A,9B ......................... . ..... örebro 5A——8 C, 9 C, 11, 12 .................................... örebro 10 A, 10 B, Mosjö, Tysslinge, Asker, St. Mellösa, Ekeby o. Gäl- lersta, Sköllersta, Kumla .................................... Lindesberg, Axberg, Glanshammar, Linde, Fellingsbro, Frövi Nora, Grythyttan, Hällefors, Noraskog, Ramsberg, Ljusnarsberg, Kop- parberg .................................................... Laxå, Viby, Lekeberg, Svartå, Degerfors .......................... Karlskoga .................................................... Kumla lk., Askersund, Lerbäck, Hammar, Hallsberg, Hallsberg k. . .
Västmanlands län
Västerås 1——3, 5—8, 21 ........................................ Västerås 9—16 ................................................ Västerås 4, 17—20, 22, 23, Kungsåra, Tillberga, Dingtuna, Skultuna,
Tärna ...................................................... Fjärdhundra, Vittinge, Västerlövsta, Möklinta, Nora, Östervåla, Sala,
Västerfärnebo .............................................. Fagersta, Norberg, Ramnäs, Sura .............................. Köping, Munktorp, Kolbäck, Hallstahammar ...................... Kung Karl, Kungsör, Medåker, Kolsva, Arboga, Skinnskatteberg . _ . .
Uppsala län
Enköping, Åsunda, S. Trögd, N. Trögd, Upplands-Bro, Håbo, Lagunda Uppsala Fjärdingen Svartbäcken A 0. C .................................... Uppsala Kungsängen Resterande del av Svartbäcken .............................. S. Hagunda, N. Hagunda, Bälinge, Vaksala, Rasbo, Oland, Dannemora, Vattholma, Björklinge ...................................... Vendel, Tierp, Tierp k., Söderfors, Älvkarleby, Västland, Österlövsta, Hållnäs ....................................................
Ant. im".
30 300
32 900
31 500 39 600 32 900 25 600
31 400 35 500 31 100 30 100
322 0 32 200
38 800 32 000
33 800 29 400 34 200 25 600
25 500 25 400 36 900 37 700 32 200 34 100 31 300
30 000
35 900
35 800
28 700
Nr
183 184
185 186 187 188 189 190 191
192 193 194
195 196 197 198 199 200
201 202 203 204 205 206 207 208
209
210 211
212 213
214 215 216
Distrikt Ant. in v.
Kopparbergs län Avesta, By, Folkärna, Krylbo, Grytnäs .......................... Säter, Hedemora, Hedemora k., Husby, St. Skedvi, Vika, Sundborn,
Svärdsjö .................................................... Falun, St. Kopparberg ........................................ Borlänge ......................................................
St. Tuna, Gagnef, Gustafs, Grangärde .......................... Ludvika, Söderbärke, Norrbärke, Smedjebacken, Ludvika lk. ...... Säfsnäs, Nås, Floda, Järna, Äppelbo, Malung, Lima, Transtrand . . . . Enviken, Bjursås, Ål, Leksand, Siljansnäs, Rättvik, Boda, Ore ...... Orsa, Våmhus, Venjan, Mora, Morastrand, Sollerön, Särna, Idre, Älv-
dalen ......................................................
Gävle 1——5 C, 7 A——10 B ...................................... Gävle GA, 6 B, 11A—13, Valbo, Hille .......................... Ovansjö, Storvik, Hofors, Torsåker, Årsunda, Österfärnebo, Hede-
sunda ..................................................... Sandviken, Ockelbo, Järbo, Hamrånge ............................ Söderhamn, Skog, Söderala, Norrala ............................ Bollnäs, Bollnäs lk., Rengsjö, Hanebo, Arbrå .................... Forsa, Bergsjö, Hassela, Bjuråker, Delsbo, Ljusdal, Ljusdal k., Ramsjö Hudiksvall, Njutånger, Enånger, Hälsingtuna, Harmånger, Gnarp .. Alfta, Ovanåker, Los, Färila, Järvsö ............................
Västernorrlands län
Haverö, Borgsjö, Ånge k., Torp, Stöde, Attmar .................. Tuna, Selånger, Timrå, Indals—Liden, Hässjö .................... Njurunda, Alnö, Skön ........................................ Sundsvall .................................................... Härnösand, Säbrå, Högsjö, Noraström, Nordingrå ............ . Ullånger, Bjärtrå, Kramfors, Ytterlännäs, Boteå .................. Sollefteå, Långsele, Helgum, Ramsele, Fjällsjö, Tåsjö ............ Resele, Ädals-Liden, Junsele, Anundsjö, Nätra, Mo, Björna, Trehör- ningsjö .................................................... Örnsköldsvik, Själevad, Arnäs, Grundsunda, Gideå ..............
Jämtlands län Fors, Kälarne, Ragunda, Stugun, Bräcke, Revsund, Hackås, Brunflo Häggenås, Hammerdal, Ström, Frostviken, Hotagen, Föllinge, Offer- dal, Alsen, Mörsil, Kall, Åre, Undersåker ...................... Östersund, Frösö, Lit ........................................ Rödön, Hallen, Oviken, Övre Ljungadalen, Berg, Rätan, Hede, Tännäs, Sveg, Svegs k., Hogdal, Lillhärdal .............................
Västerbottens län Nordmaling, Hörnefors, Bjurholm, Vännäs, Vännäs k., Degerfors . . Umeå, Holmsund .............................................. Umeå lk., Sävar, Holmön, Bygdeå, Nysätra, Lövånger, Bureå ......
28 100
36 600 28 000 25 000 32 400 33 100 28 900 32 600
36 500
37 400 30 900
33 200 36 300 34 100 29 200 32 800 29 800 29 900
26 100 33 200 29 800 28 000 35 200 32 100 32 600
35 500 37 200
33 800
39 000 35 500
35 600
38 000 25 300 41 900
Nr 217 218 219 220
221 222 223 224 225 226 227
228
Distrikt Ant. inv. Skellefteå, Skellefteå lk. ................................. _ . . _ 42100 Byske, Jörn, Burträsk, Norsjö, Malå ............................ 35100 Örträsk, Lycksele, Lycksele lk., Stensele, Sorsele, Tärna .......... 33100 Vilhelmina, Vilhelmina k., Fredrika, Åsele, Dorotea .............. 24 000
Norrbottens län
Piteå, Hortlax, Piteå lk., Norrfjärden ............................ 29 600 Boden, Älvsby, Älvsbyns k., Överluleå .......................... 31300 Luleå, Nederluleå ............................................ 40300 Råneå, Töre, Nederkalix ...................................... 28200 Arvidsjaur, Arjeplog, Edefors, Jokkmokk ...................... 29 600 Korpilombolo, Tärendö, Gällivare .............................. 31600 Haparanda, Överkalix, Nedertorneå, Karl Gustav, Hietaniemi, Över-
torneå .................................................... 29 100
Kiruna, Pajala, Junosuando, Karesuando ........................ 33600
Röstsifrorna från 1960 års val fördelade på de 228 ortskretsarna
Stockholms stad
Södermanlands län 39 ................
Östergötlands län 46 ................ 47 ................
H G F | 5 K S:a
3 449 762 4 987 11 406 1 808 22 412 3 696 590 4 686 8 715 1 241 18 928 2 529 493 3 670 7 909 1 363 15 964 3187 603 4 693 9 930 1 413 19 826 5 258 897 7 472 14 175 1 820 29 622 3 299 628 4 695 10 282 1 512 20 416 2 208 482 3 587 9187 1 774 17 238 2 477 474 3 467 8 702 1 737 16 857 3 088 487 4 049 10 224 1 821 19 669 2 654 450 3 981 9 758 1 985 18 828 3 128 422 3 928 9 561 1 821 18 860 3 972 465 4 355 7 425 1 582 17 799 6 404 479 5 252 6 672 937 19 744 4 305 539 4 809 8 261 1 297 19 211 3 001 395 3 813 8 440 1 206 16 855 7 160 314 4 353 3 936 422 16185 2 791 548 3 894 8 425 1 095 16 753 5 433 748 6 509 9 799 1 097 23 586 3 390 605 4 044 7 262 925 16 226 5 000 451 4 196 5 196 869 15 712 4 968 515 5 600 8 303 1 176 20 562 4 966 524 5 075 7 216 1 028 18 809 6 769 443 3 754 5 253 749 16 968 7 974 352 4 096 3 802 445 16 669 9 333 395 5 052 3 701 319 18 800 110 439 13 061 114 017 203 540 31 442 472 499 2 707 4 383 2 163 7 649 455 17 357 3 171 3 719 2 922 8 937 628 19 377 3 252 2 016 3 332 6 594 385 15 579 8 446 1 235 5 099 7 066 642 22 488 6 170 367 3 421 4 343 356 14 657 4 250 636 4 555 8 776 1 449 19 666 3 889 739 4 726 11 420 1 764 22 538 4 144 1 215 5 250 10 286 1 065 21 960 2 095 891 3 292 7 826 1 404 15 508 4 302 633 3 855 9 430 1 114 19 334 2 535 1 845 3 227 9 790 1 035 18 432 3 051 1 898 3 058 8 640 678 17 325 3 366 699 3148 9 841 915 17 969 51 378 20 276 48 048 110 598 11 890 242 190 2 806 959 2 960 11 042 556 18 323 2 081 4 212 1 933 8 403 251 16 880 2 289 3 526 2 492 8 805 230 17 342 2 805 3 709 3 789 8 613 186 19 102 1 863 716 3 566 10 595 617 17 357 2 224 825 4 778 13 203 676 21 706 2 174 2 349 3 573 11239 347 19 682 16 242 16 296 23 091 71 900 2 863 130 392 2 078 2 623 1 883 11 637 428 18 649 4 805 898 2 761 12 846 886 22196
168 BILAGA 5 H G | F S K S:a 48 ................ 3 615 1 016 2 322 9715 661 17 329 49 ................ 2 608 928 2 034 7 826 442 13 838 50 ................ 3 595 5 436 2 035 9 843 354 21 263 51 ................ 3 288 1 047 3111 8 978 805 17 229 52 ................ 3 774 1 099 3 638 10 196 830 19 537 53 ................ 2 927 5 015 2 241 9 799 582 20 564 54 ................ 2 372 1 858 2 964 10 757 900 18 851 55 ................ 3 110 4 759 2 805 10079 571 21 324 56 ................ 2 473 4 810 2 055 8 424 245 18 007 34 645 29 489 27 849 110100 6 704 208 787 Jönköpings län 57 ................ 3 234 3 584 4 036 6 984 329 18 167 58 ................ 2 998 935 4 041 11 320 821 20 115 59 ................ 3 820 990 4 470 8 804 274 18 358 60 ................ 3 000 4 195 3 682 7 626 410 18 913 61 ................ 2 710 3 991 3 352 5 994 143 16190 62 ................ 2 779 4 648 2 889 6 061 313 16 690 63 ................ 2 798 3 495 3 797 8 480 413 18 983 64 ................ 3 537 4 867 3 812 7 708 401 20 325 65 ................ 2 401 6 152 2 342 7 301 235 18 431 27 277 32 857 32 421 70 278 3 339 166 172 Kronobergs län 66 ................ 3 187 5 298 1 633 7 935 1 007 19 060 67 ................ 4 496 2 404 2 656 9 122 659 19 337 68 ................ 3 262 5 608 1 028 6 435 649 16 982 69 ................ 4 318 5 323 1 541 7 010 367 18 559 70 ................ 3 236 4 877 2 377 6 703 444 17 637 18 499 23 510 9 235 37 205 3 126 91 575 Kalmar län 71 ................ 4 046 3 924 1 906 11 246 700 21 822 72 ................ 3 028 6 766 1 399 8 096 296 19 585 73 ................ 4 204 3 032 2 466 10 751 394 20 847 74 ................ 4 494 4 471 1 841 10 210 644 21 660 75 ................ 4 016 5 516 1 753 8 945 565 20 795 76 ................ 4 020 880 2 527 9 471 536 17 434 77 ................ 2 595 5 408 1 179 4 423 150 13 755 26 403 29 997 13 071 63 142 3 285 135 898 Gotlands län 78 ................ 2 831 3 003 1 599 7 170 147 14 750 79 ................ 2 245 7 492 2125 4 047 50 15 959 5 076 10 495 3 724 11 217 197 30 709 Blekinge län 80 ................ 2 579 673 5 241 9 158 511 18 162 81 ................ 2 722 4 734 3 488 8 987 379 20 310 82 ................ 2 760 3 137 2 467 11 252 871 20 487 83 ................ 4 021 2 224 3 453 11 688 760 22 146 12 082 10 768 14 649 41 085 2 521 81 105 Kristianstads län 84 ................ 3 250 4 096 3 014 6 552 32 16 944 85 ................ 2 918 4 192 3 752 5 818 52 16 732 86 ................ 3 791 1 639 4 740 9 372 216 19 758 87 ................ 2 216 2 610 2 881 10 140 511 18 358
ORTSKRETSAR 169 H G F S K S:a 88 ................ 2 845 4 834 2 558 7 410 380 18 027 89 ................ 3 845 4 286 2 953 7 860 276 19 220 90 ................ 4 449 4 459 2 273 6 474 128 17 783 91 ................ 5 955 4 730 2 410 8 229 79 21403 29 269 30 846 24 581 61 855 1 674 148 225 Malmöhus län 92 ................ 4 565 3 254 2 081 10 962 95 20 957 93 ................ 8 079 558 3 450 8 796 314 21 197 94 ................ 4 421 689 2 840 16 012 689 24 651 95 ................ 3 873 975 1 967 11 671 312 18 798 96 ................ 2 397 4 690 908 7 716 41 15 752 97 ................ 3 902 3 379 2 083 11 459 134 20 957 98 ................ 7 269 1 112 3 244 11 176 182 22 983 99 ................ 3 002 4 952 1 389 9 575 76 18 994 100 ................ 3 249 2 529 2 183 9 803 235 17 999 101 ................ 3 144 4 536 2 538 9 920 35 20 173 102 ................ 2 613 6 765 2 203 5 501 20 17 102 103 ................ 3 096 6 054 3 411 5 870 38 18 469 49 610 39 493 28 297 118 461 2171 238 032 Malmö stad 104 ................ 9 142 830 2 797 9 646 381 22 796 105 ................ 5 138 823 1 708 9 014 354 17 037 106 ................ 4 270 812 1 635 12 372 485 19 574 107 ................ 9 429 493 2 614 5121 151 17 808 108 ................ 5 738 869 1 971 11 337 395 20 310 109 ................ 3 000 701 1 404 12 979 426 18 510 110 ................ 4 011 1 157 1 731 12 425 447 19 771 40 728 5 685 13 860 72 894 2 639 135 806 Hallands län 111 ................ 2637 7 594 1 611 5496 103 17441 112 ................ 4 044 1 130 4 090 11 579 1 144 21 987 113 ................ 3171 7 333 1451 7 345 181 19 481 114 ................ 2 948 5 011 2 864 9 246 332 20 401 115 ................ 3 064 7 942 2 497 5 347 127 18 977 15 864 29 010 12 513 39 013 1 887 98 287 Göteborgs stad 116 ................ 3 082 695 7 782 15 742 3 720 31 021 117 ................ 2147 413 5 229 8 075 2 023 17 887 118 ................ 2 788 468 7 018 13 569 2 858 26 701 119 ................ 2 709 325 6 780 8 880 1 460 20 154 120 ................ 1 659 291 4 721 7 814 1 845 16 330 121 ................ 4 718 241 6 354 4 934 855 17 102 122 ................ 3 859 269 6 559 5 374 995 17 056 123 ................ 5 093 216 6 198 2 649 430 14 586 124 ................ 2 340 318 5 030 5 447 1 422 14 557 125 ................ 1 262 225 3 279 5 739 1 809 12 314 126 ................ 1 667 236 4 929 8 765 2 218 17 815 127 ................ 3 630 545 8 735 10 905 1 964 25 779 72 614 97 893 231 302 Bohus län 128 ................ 129 ................ 130 ................
170 BILAGA 5 H G F S K 5:11 131 ................ 2 689 2 416 5147 3 855 69 14 176 132 ................ 2 654 1 681 4 371 10 854 508 20 068 133 ................ 1 988 1411 3 352 9 311 370 16 432 134 ................ 2 609 4 142 3 435 5 533 110 15 829 18 308 15 782 30 853 51 339 3 985 120 267 Älvsborgs län 135 ................ 2 306 3 612 3 835 8 681 351 18 785 136 ................ 2 466 6 339 2 082 4 698 59 15 644 137 ................ 2 231 2 295 4 095 10 331 587 19 539 138 ................ 1 431 702 3 796 10 847 636 17 412 1.39 ................ 2 530 4 065 4 891 9 046 750 21 282 140 ................ 3 953 3 909 5 649 7 632 310 21 453 141 ................ 4 941 3 848 2 441 6 226 331 17 787 142 ................ 5 306 5 330 2 001 10 967 720 24 324 143 ................ 4 748 808 2 861 7 176 646 16 239 144 ................ 3 841 992 2 942 11 878 1 176 20 829 145 ................ 5 341 6 408 3 601 7 643 179 23 172 39 094 38 308 38 194 95 125 5 745 216 466 Skaraborgs län 146 ................ 4 278 5 810 2 988 3 524 143 16 743 147 ................ 2 451 3 460 3 787 7 213 746 17 657 148 ................ 3 042 4 382 3 327 6 124 170 17 045 149 ................ 3 769 5 425 3 502 6 762 290 19 748 150 ................ 2 568 4 145 3 465 7 349 369 17 896 151 ................ 3 054 3 395 4 540 8 953 564 20 506 152 ................ 2 635 3 616 3 118 7 412 392 17 173 153 ................ 2 285 4 480 3136 6 841 227 16 969 24 082 34 713 27 863 54 178 2 901 143 737 Värmlands län 154 ................ 2 788 2 531 3 098 9 975 832 19 224 155 ................ 1 905 1 875 2 029 10 906 1 000 17 715 156 ................ 5 066 1 006 4 540 11 763 1 066 23 441 157 ................ 1 745 1 815 2 389 13 202 1 284 20 435 158 ................ 1 553 2 969 1 726 7 684 720 14 652 159 ................ 2 970 3 443 2 850 7 349 603 17 215 160 ................ 2 624 2 593 3 149 10 215 1287 19 868 161 ................ 3 015 3 693 1 947 7 535 1 154 17 344 162 ................ 1 821 1 433 1561 11 215 2 071 18101 23 487 21 358 23 289 89 844 10017 167 995 Örebro län 163 ................ 2 505 617 4 305 7 907 540 15 874 164 ................ 2 725 1 406 5 665 14 359 769 24 924 165 ................ 2 021 3 576 4 350 10 463 674 21 084 166 ................ 2 075 4 492 3 164 8 307 403 18 441 167 ................ 1 398 2 165 2 628 11 815 1 232 19 238 168 ................ 1 222 2 777 2 659 9 504 793 16 955 169 ................ 1 623 1 524 3 337 11 886 1 540 19 910 170 ................ 1 436 2 695 2 412 8 125 383 15 051 15 005 19 252 28 520 82 366 6 334 151 477 Västmanlands län 171 ................ 1 291 425 2117 7 279 668 11 780 172 ................ 2 268 561 3 003 7 249 411 13 492 173 ................ 2 282 3 654 4 041 12 321 804 23102
ORTSKRETSAR 171 H G F S lx" S:a 174 ................ 2 197 5 906 3 125 8 970 589 20 787 175 ................ 1 299 943 2 022 12 215 972 17 451 176 ................ 1 717 1 995 2 533 11 456 978 18 679 177 ................ 1 585 2 423 2 607 10 332 813 17 760 12 639 15 907 19 448 69 822 5 235 123 051 Uppsala län 178 ................ 2 727 3 586 2 473 8 048 199 17 033 179 ................ 5 080 1 191 5 309 7 846 562 19 988 180 ................ 3153 1 446 4 996 12 444 749 22 788 181 ................ 1 923 5 378 2 012 6 587 415 16 315 182 ................ 1 411 3 295 2 520 11 811 368 19 405 14 294 14 896 17 310 46 736 2 293 95 529 Kopparbergs län 183 ................ 1 192 2 468 1 946 8 956 1 044 15 606 184 ................ 1 985 4 637 2 921 9 877 771 20191 185 ................ 2 406 1 363 3 664 7 415 492 15 340 186 ................ 1 285 1 037 2 016 9 408 728 14 474 187 ................ 1 284 4 163 2 372 9 387 1 344 18 550 188 ................ 1 751 1 717 2 386 11 805 1 226 18 885 189 ................ 1 642 2 962 2 341 8 863 718 16 526 190 ................ 1 871 3 921 3 179 7 349 442 16 762 191 ................ 1 999 4 357 2 723 8 344 793 18 216 15 415 26 625 23 548 81 404 7 558 154 550 Gävleborgs län 192 ................ 3 364 914 5 355 10 683 973 21 289 193 ................ 1 095 1 330 2 361 11 133 1 435 17 354 194 ................ 1 390 2 614 2 285 9 757 2150 18 196 195 ................ 1 594 1 909 2 524 14 068 1 587 21 682 196 ................ 1 444 2 225 2 300 11 785 2 367 20 121 197 ................ 1 311 2 938 2 689 8 008 1 548 16 494 198 ................ 1 167 4 735 1 769 7 832 1 952 17 455 199 ................ 1 358 3 659 2 339 7 577 1 905 16 838 200 ................ 1 140 3 548 2 299 7 409 1 111 15 507 13 863 23 872 23 921 88 252 15 028 164 936 Västernorrlands län 201 ................ 913 2 946 1 797 7 740 1 179 14 575 202 ................ 1 268 3 293 2 411 10 988 1 156 19116 203 ................ 1 093 1 556 2 595 11 385 1 888 18 517 204 ................ 2 536 889 4 034 8 085 850 16 394 205 ................ 2 482 4 161 2 947 9 328 971 19 889 206 ................ 1 124 3182 1 407 11 182 2 436 19 331 207 ................ 1 698 3 641 1 230 9 739 1 137 17 445 208 ................ 1 316 4 491 2 492 9 842 876 19 017 209 ................ 1 889 2 664 3 899 11 986 844 21 282 165 566 Jämtlands län 210 ................ 211 ................ 212 ................ 213 ................
172 BILAGA 5 H G F S K S:a
Västerbottens län 214 ................ 2 530 3 923 4 634 9 453 164 20 704 215 ................ 2 190 667 3 845 8 107 363 15 172 216 ................ 2 833 6 232 4 985 8 640 215 22 905 217 ................ 2 883 3 096 3 563 13 230 686 23 458 218 ................ 2 115 3 354 3 503 8 249 493 17 714 219 ................ 1 817 1 096 5 093 8 333 455 16 794 220 ................ 907 1 544 2 711 7 234 266 12 662
15 275 19 912 28 334 63 246 2 642 129 409 Norrbottens län 221 ................ 1 503 2 408 947 10 682 1 357 16 897 222 ................ 2 232 1 523 1 871 9 099 2 034 16 759 223 ................ 3 525 1 720 2 450 11 450 2 533 21 678 224 ................ 1 763 1 883 1 015 8 936 1 738 15 335 225 ................ 1 362 971 1 752 8 095 3 190 15 370 226 ................ 1 946 450 1 042 7 482 3 851 14 771 227 ................ 1 528 2 246 678 6 886 1 904 13 242 228 ................ 1 871 491 1 807 8 074 3 522 15 765
15 730 11 692 11 562 70 704 20 129 129 817
BILAGA 6
Partiernas svar angående nomineringspraxis
F örfattningsutredningens skrivelse till partierna:
Stockholm den 19 juni 1958
Författningsutredningen har på ett tidigt stadium av sitt arbete tagit upp frågan om kandidatnominering vid politiska val. På vårt uppdrag har fil. dr Lars Sköld med bistånd av de politiska partierna insamlat samt därefter bearbetat ett om- fattande material rörande nomineringsregler och nomineringspraxis från 1948— 1952 års val. Resultatet av undersökningen har redovisats i SOU 1958: 6.
Vi ha vidare på grundval av denna undersökning behandlat frågan om behovet av en rättslig reglering av nomineringsförfarandet vid politiska val, varvid bl. a. erfarenheterna av den norska nomineringslagstiftningen beaktats. Härvid ha vi kommit till den uppfattningen, att i varje fall för närvarande något behov av lag- stiftning på detta område icke är förbanden.
Med hänsyn till nomineringsförfarandets grundläggande betydelse för ett de- mokratiskt statsskick är emellertid enligt vår mening en allmän insyn liksom en fortlöpande information beträffande de av partierna tillämpade nominenngs- systemen påkallad. I detta syfte ha vi övervägt att föreslå följande:
Inför varje andrakammarval skall Statistiska centralbyrån i god tid före kandi- datnomineringarnas påbörjande till partiledningarna för ti'laredistributiou till valkretsorganisationerna utsända ett frågeformulär av bifogat slag. De centrala partiorganisationerna anmodas rapportera förändringar i förhållandet till 1 SOU 1958: 6 beskrivna regler i fråga om generella anvisningar och regler rörande nomineringarna. I statistiska centralbyråns redogörelse för riksdagsvalet avses sedan en kortfattad sammanställning av dessa rapporter intagas.
Författningsutredningen vill med denna skrivelse fråga » partiet, huru- vida det dels är villigt att i princip medverka till en ordning av ovan angivet slag, dels har några ändringsförslag eller kommentarer att i berörda avseende överlämna till utredningen. Vi vore tacksamma för svar före den 15 september innevarande år.
På författningsutredningens vägnar: RICKARD SANDLER
Bilaga: Frågeformulär
Socialdemokratiska Arbetarepartiets Partistyrelse:
Stockholm den 29 juli 1958
Med anledning av Ert brev av den 19 juni, vari Författningsutredningen efter— lyste huruvida partiet i princip var intresserat av att medverka till en ordning av det slag, som angivits i brevet, ber vi få meddela, att vi på denna Er förfrågan kan svara ja. Några direkta invändningar beträffande det av Er upprättade for- muläret har vi för närvarande inte heller att göra. Vi utgår ifrån att möjligheter kommer att föreligga till mera direkta överläggningar härom vid en senare tid- punkt i den händelse förslaget skulle komma att förverkligas. Vi är emellertid angelägna understryka, att partiets accepterande av Ert förslag icke kan innebära att partiet härigenom påtar sig extra kostnader för denna nya ordnings införande.
Sven Aspling
Centerpartiets Riksorganisation:
Stockholm i augusti 1958
I anledning av författningsutredningens förfrågan den 19 juni angående vår villig- het att medverka till den av utredningen förordade insynen och informationen beträffande det av centerpartiet tillämpade nomineringsförfarandet vill vi med- dela, att vi är beredda att medverka enligt de förutsättningar, som utredningen angivit. Beträffande frågeformuläret till valkretsorganisationerna har vi inget ändringsförslag att nu framställa. Vi förutsätter emellertid, att överläggningar i frågan kan äga rum mellan författningsutredningen, Statistiska centralbyrån och
partiorganisationerna. Gustaf Jonnergård
Folkpartiets H uvudbyrå: Stockholm den 12 september 1958
Med anledning av Författningsutredningens skrivelse till Folkpartiets Huvud- byrå den 19 juni rörande en fortlöpande information om partiernas nomine- ringssystem, ber jag härmed få meddela, att Folkpartiet icke har någon principiell invändning mot förslaget. Vi tar för givet, att Folkpartiet, innan den skisserade planen realiseras, får tillfälle att närmare diskutera formerna för de förfråg— ningar som från Författningsutredningens sida skall ställas. Därjämte förutsättes, att några kostnader för arrangemanget icke kommer att påvila partiet.
Birger Lundström
Högerns Riksorganisation:
Stockholm den 24 februari 1959
Låt mig endast för ordningens skull bekräfta mitt besked, som jag gav muntli— gen häromdagen. Vi i högerpartiet är alltså beredda att följa författningsutred- ningens rekommendationer angående kandidatnomineringarnas offentlighet.
Gunnar Svärd
Kommunistiska Partiets Arbetsutskott:
Stockholm den 13 mars 1959
Som svar på Edert brev av den 19 juni 1958 —— som på grund av ett förbiseende, vilket vi beklagar, icke besvarats tidigare — vill kommunistiska partiets arbets- utskott framhålla följande:
Arbetsutskottet är överens med Författningsutredningen beträffande nomine— ringsförfarandets betydelse i ett demokratiskt statsskick. Därför bidrog också kommunistiska partiet i största möjliga utsträckning med material till den utred- ning av problemet som sedan framlagts i SOU 1958: (i.
Vad beträffar det förslag till frågeformulär inför andrakammarval, som För— fattningsutredningen bifogat sitt brev av den 19 juni, synes det arbetsutskottet, som om det i vissa delar saknar relevans i det sammanhang det här gäller. Sålunda förefaller det, som om antalet partimedlemmar och lokalorganisationer i de olika valkretsarna inte på något sätt är avgörande för hur nomineringsmetoden i och för sig skall bedömas.
Med tanke på att kommunistiska partiet av ekonomiska orsaker har brist på fast anställda funktionärer och att sådana funktionärer helt saknas i flera val- kretsar, skulle insamlandet och sammanställandet av de uppgifter, som krävs för frågornas besvarande, innebära ett komplicerat och tidsödande arbete utöver alla andra trängande arbetsuppgifter, som belastar partiorganisationerna under en valrörelse.
Kommunistiska partiet är villigt att efter varje andrakammarval till Statistiska centralbyrån eller annan myndighet rapportera förändringar, som eventuellt ägt rum vid partiets kandidatnomineringar i förhållande till de i SOU 1958:(i beskrivna reglerna.
Om sådan rapportering anses böra ske genom svar på i förväg fastställda frå- gor, anser arbetsutskottet, att ett sådant frågeformulär bör göras betydligt enklare än det ovan berörda förslaget från Författningsutredningen.
Knut Tell
BILAGA 7
Försök med tidsbegränsning av riksdagsanföranden
Av Lars Sköld
Vid riksdagens debatter är friheten att yttra sig hur länge och hur ofta som helst nästan helt oinskränkt. Någon motsvarighet till de i vissa andra länders parla- ment tillämpade reglerna om tvångsvis avslutning av debatter finns sålunda ej. Likaledes saknas bestämmelser om tidsbegränsning av anföranden. Den rätt till kort genmäle som förekommer kan knappast sägas utgöra en inskränkning i yttrandefriheten utan är snarare en utvidgning av denna. De enda egentliga be- gränsningar av rätten att yttra sig som finns gäller vissa bestämda ärenden. Vik- tigast i detta sammanhang är kammares rätt att besluta om debatt skall få följa efter svar på enkel fråga.
I samband med behandlingen av riksdagens arbetsformer har inom författnings— utredningen den frågan väckts, om man icke genom införande av vissa regler rö- rande anförandenas längd skulle kunna undvika alltför utdragna kammarplena och samtidigt få en mer intressant och omväxlande debatt. I syfte att skapa under— lag för en bedömning av den förstnämnda frågeställningen har en del alternativa regler för tidsbegränsning av riksdagsdebatterna uppgjorts. Dessa bestämmelser har därefter prövats på det material, som protokollen från de faktiska kammar- debatterna under en riksdag erbjuder.
Tidsbegränsningsregler Alternativ 1 A. Generaldebatter
Till denna grupp räknas i första hand allmän remissdebatt, utrikesdebatt och all- män ekonomisk debatt. Hit kan även föras interpellationsdebatt, som gäller fråga av betydande allmänt intresse, liksom debatt, där kabinettsfråga ställes eller där förslag om misstroende framställs. Vidare bör i undantagsfall viktigare special- debatt kunna behandlas såsom generaldebatt.
1. Statsminister Partiordförande, gruppledare Vederbörande fackminister (t. ex. utrikes- eller finansminister) Vid debatt över fråga, som utskottsbehandlats, en talesman för varje parti från resp. utskott Interpellant, i förekommande fall
l:a gång 2:a gång senare ggr 45 min. 15 min. 5 min. Vanlig replikrätt
2. Övriga statsråd och kammarledamöter l:a gång 2:a gång senare ggr 20 min. 7 min. 5 min. Vanlig replikrätt
B I. Större specialdebatter
1. Statsminister Partiordförande, gruppledare Vederbörande fackminister En talesman för varje parti i behandlad fråga
30 min. 10 min. 5 min. Vanlig replikrätt
!O
övriga 20 min. 5 min. 5 min. Vanlig replikrätt
'? II. Mindre specialdebatter !. Vederbörande fact.-minister En talesman för varje parti i behandlad fråga 15 min. 5 min. 5 min. Vanlig replikrätt
!»;
övriga 10 min. 5 min. 5 min. Vanlig replikrätt
C. Interpellationer (alltid utdelat svar) 1. Vederbörande statsråd
5 min. 10 min. 3 min. Vanlig replikrätt 2. Interpellant
20 min. 10 min. 3 min. Vanlig replikrätt
3. Övriga 10 min. 3 min. 3 min. Vanlig replikrätt
D. Enkla frågor (alltid skriftligt svar till frågaren)
Vederbörande statsråd F rågare
_
5 min. 3 min. 2 min.
50 övriga, med tillstånd 3 min. 3 min. 2 min.
Alternativ 2
Tiden för förstagångsanföranden för gruppen A 1 (statsminister, partiordförande m. fl.) minskas från 45 till 30 minuter. 1 övrigt lika med alternativ 1.
Alternativ 3
Tiden för förstagångsanföranden för grupperna A1 och B l:1 minskas från resp. 45 och 30 minuter till i båda fallen 20 minuter. 1 övrigt lika med alternativ 1.
Resultat
Ovan angivna alternativa tidsregler har applicerats på 1959 års riksdagsdebat— ter för att man därigenom skall kunna mäta vilka tidsbesparingar, som är att vinna jämfört med de nu tillämpade stadgandena. De faktiska dehattiderna 1959 har be- stämts med ledning av uppgifterna i riksdagens protokoll från nämnda är. För undersökningens bedrivande har det därvid varit nödvändigt att dels beräkna vilken talhastighet de uppträdande talarna i genomsnitt hade detta år och dels förutsätta att samtliga förekommande talare använde just denna hastighet. Vidare måste man givetvis förutsätta att här prövade regler ej medför ändringar av praxis i avseende på antal inlägg i debatten osv.
Enligt tillgängliga uppgifter var det sammanlagda antalet debatter vid 1959 års riksdag 471, vilka fördelade sig med 169 på första kammaren och 302 på andra kammaren. Beträffande vissa interpellations- och frågedebatter är dock materialet något osäkert.
1959 års riksdagsdebatter har efter sin karaktär fördelats enligt följande.
A. Generaldeballer: 8sl.
Remissdebatten 28—29/1 Meddelande ang. Sveriges utrikespolitik 11/3 Allmän tilläggspension 13—14/5 (eg. specialdebatt) Den ekonomiska politiken 28/5 Remiss av prop. om allmän varuskatt 28—29/10 Meddelande betr. det västeuropeiska o. nordiska samarbetet (tillika interpellationsdebatt) 17/11 Interpellation ang. höstens utrikespolitiska debatt 24/11 Allmän varuskatt 26—27/ 11 (kabinettsfråga)
B I. Större spccialdebatler FK 4 st. (sjukhuslag 3/4, bostadsförsörjning 8/4, jordbrukspolitiken 26/5, skjutfält Inf SS 2/12) AK 5 st. (bostadstörsörjning 8/4, decharge 29/4, atomvapent'rågan 15/5, stöd åt jordbruket 26—27/5, skjutfält Inf SS 2/12)
B II. Mindre specialdcbalter
FK 129 st. AK 1 74 st.
C. Interpellationer (frånräknal de under A. nämnda)
FK 22 st. AK 83 st.
D. Enkla frågor
FK 6 st. AK 32 st.
Eftersom alternativen 2 och 3 blott innebär smärre modifikationer i förhål— lande till alternativ 1 synes det lämpligt att som utgångspunkt för undersökningen
välja detta senare alternativ. Nedan presenteras därför först utfallet vid en till- lämpning av reglerna om tidsbegränsning enligt alternativ 1, varefter prövas vilka ytterligare tidsbesparingar, som kan erhållas vid en övergång till alternativen 2 och 3 med deras något restriktivare regler.
I följande uppställning visas antalet debatter vid vilka de enligt alternativ 1 an- givna tidsbegränsningarna överskreds vid 1959 års riksdag.
FK AK A. Generaldebatter ....................................... 6 av 8 8 av 8 B I. Större specialdebatter ................................ 3 av 4 4 av 5 B II. Mindre specialdebatter .............................. 20 av 129 43 av 174 C. Interpellationer ....................................... 9 av 22 35 av 83 D. Enkla frågor ......................................... 2 av 6 3 av 32 Totalt 40 av 169 93 av 302
Såsom var att vänta överskreds tidsgränserna vid flertalet av de debatter, som här karakteriserats som större och viktigare (A 0. B 1). För gruppen mindre spe— cialdebatter, vilken kan hänföras till riksdagsarbetets vardag, var däremot för— hållandet ett annat. Här skedde överskridanden blott beträffande ett relativt sett mindre antal av debatterna. För att kunna bedöma tidsbegränsningarnas betydelse är det emellertid viktigare att få vetskap om den sammanlagda tiden för dessa överskridanden. I följande sammanställning anges därför denna i minuter räknat vid olika typer av debatter. Vidare upptages och namnges de debatter vid vilka de prövade tidsreglerna överskreds med minst tjugo minuter i någondera kam- maren.
FK AK A. Generaldebatter 210 736 Remissdebatten .................................. 64 121 Utrikesdebatten .................................. 10 47 ATP ............................................ 39 136 Ekonomiska debatten ............................ 11 61 Allm. varuskatt (remiss) ......................... 28 124 Sjustatsmarknaden ............................... 47 FN-delegationen ................................. 70 Allm. varuskatt .................................. 58 130 B I. Större specialdebatler 62 73 Bostadsförsörjningen ............................. 29 Jordbrukspolitiken ............................... 33 39 B II. Mindre specialdcbalter 178 481 Behandl. av samvetsömma ....................... 23 Ökn. antalet matematiktim ....................... 37 26 Dir. för textilutredningar ......................... 21 Sjukhuslag ...................................... (18) 30 Handel med preventivmedel ...................... 25 46 Näringslivets lokalisering ......................... 20 Nyorg. civilförsvaret ............................. 24 Aktieteckning ASSI .............................. 23 21 Ändring av byggnadslagen ........................ 25 C. Interpellationer 100 229 Förskingring inom LKAB ........................ 34 Atomenergiens utnyttjande ....................... 38 Åtgärder mot ungdomshrottslighet ................. 22 D. Enkla frågor 10 9
Totalt 560 1 528
Totalt överskreds alltså de enligt alternativ 1 uppställda tidsreglerna under 1959 års riksdag med 560 minuter i första och 1 528 minuter i andra kammaren, dvs. 9 timmar och 20 minuter resp. 25 timmar och 28 minuter. Om man i stället anger tiden i arbetsdagar skulle det för första kammarens del kunna sägas inne- bära en arbetsdag med kvällsplenum och för andra kammarens del tre arbets- dagar med kvällsplena.
De i tablån ovan angivna överskridandena fördelade sig i fråga om första kam- maren på 43 skilda talare i 92 anföranden och beträffande andra kammaren på 88 talare i 214 anföranden. 9 talare i första kammaren och 24 i andra kammaren överskred i 1959 års riksdagsdebatter de här prövade tidsbegränsningarna med mer än tjugo minuter sammanlagt i sina inlägg. Denna senare grupp bestod huvud- sakligen av statsråd, partiledare, gruppledare och vice gruppledare.
Den genomförda undersökningen av alternativ 1 visar således för det första att de uppnådda tidsbesparingarna ej är särskilt stora. För det andra framgår det att ungefär hälften av tiden för överskridandena hänför sig till blott ett drygt tiotal debatter (A 0. BI) och för det tredje slutligen att det framför allt. är de främsta företrädarna för varje parti som _— trots de för dem i allmänhet gene- rösare villkoren — håller längre anföranden än vad som här medgivits.
Resultatet av undersökningen pekar därför mot att ytterligare tidsbesparingar i första hand synes kunna vinnas genom införande av mer restriktiva bestämmel- ser för partiernas främsta talesmän i de större debatterna. De tidigare presenterade alternativen 2 och 3 innebär just sådana strängare regler. I nedanstående upp- ställning anges dels de totala överskridandena i antal minuter vid generaldebat- terna och de större specialdebatterna (A 0. BI) enligt vart och ett av de tre uppställda alternativen samt dels vilka tidsvinster som skulle göras vid en till— '.ämpning av bestämmelserna enligt alternativen 2 och 3 i jämförelse med alter- nativ 1. Dessa senare siffror är satta inom parentes.
Första kammaren: Alt. 2 Alt. 3
A. Remissdebatten ............................. 64 (——) 68 (4) Utrikesdebatten ............................. 20 (10) 42 (32) ATP ...................................... 82 (43) 120 (81) Ekonomiska politiken ....................... 38 (27) 78 (67) Remiss allm. varuskatt ...................... 77 (49) 124 (96) Sjustatsmarknaden .......................... 12 (12) 22 (22) FN-delegationen ............................ 10 (10) 32 (32) Allmän varuskatt ........................... ' 95 (37) 153 (95)
. Sjukhuslag ................................. 18 32 (14) Bostadsförsörjningen ........................ — — 9 (9) Jordbrukspolitiken .......................... 33 33 68 (35) Skjutfält Inf SS ............................ 11 11 28 (17)
Totalt 272 776
r Tidsvinst jämfört med alt. 1 .................... _ .)O-l
Andra kammaren:
A. Remissdebatten ............................. 123 166 (43) 224 (101) Utrikesdebatten ............................. 47 83 (36) 135 (88) ATP ....................................... 136 181 (45) 240 (104) Ekonomiska politiken ....................... 61 98 (37) 138 (77) Remiss allm. varuskatt ...................... 124 172 (48) 222 (98) Sjustatsmarknaden .......................... 47 77 (30) 112 (65) FN-delegationen ............................ 70 112 (42) 165 (95) Allmän varuskatt ........................... 130 212 (82) 292 (162)
Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 B I. Bostadsförsörjningcn ........................ 29 29 54 (25) Dechargedebatten ........................... 2 2 8 (6) Atomvapenfrägan ........................... 3 3 16 (13) Jordbrukspolitiken .......................... 39 39 84 (45) Skjutfält Inf SS ............................ -—— — 18 (18) Totalt 811 1 174 1 708 'Tidsvinst jämfört med alt. 1 .................... — 363 897
Reglerna enligt alternativ 2 skulle alltså jämfört med alternativ 1 medföra en ytterligare tidsbesparing på cirka tre timmar i första kammaren och sex timmar i andra kammaren, medan motsvarande tal för alternativ 3 är åtta och femton timmar.
BILAGA 8
Enkät med riksdagens ledamöter (maj 1957)
Frågeformulär
Ur utredningens direktiv: »Önskemålet att främja en närmare kontakt mellan väl- jare och valda kan måhända främjas även genom andra åtgärder än sådana som ligger på det valrättsliga planet. För detta syfte kan sålunda folkrepresentationen behöva större administrativa och ekonomiska resurser än de nuvarande.»
1. Skulle Ni önska att för korrespondens med valmännen, för utskrift av motio- ner och anföranden m. m. skrivhjälp stode till förfogande inom riksdagen?
U_a |Nej (Stryk det ej tillämpliga.)
2. (Besvaras blott av den som svarat »ja» på föregående fråga.) Kan Ni ange ungefär, hur många timmar genomsnittligt per vecka som Ni skulle behöva för sådan hjälp? Cirka __________ timmar per vecka.
Författningsutredningen skulle också, i samband med sitt allmänna utrednings- uppdrag rörande riksdagsarbetets organisation m. m., vara tacksam för svar på följande frågor:
3. Hur brukar, i stora drag räknat, arbetsdagarna för Eder i en typisk vecka under riksdagens vårsession gestalta sig? (Förslagsvis någon vecka under tiden mars—april -— svaren lämnas i avrundade procentsiffror och ange alltså hur Eder arbetstid fördelar sig under veckodagarna, oavsett arbetstidens längd i timmar.)
Riksdags— Kontakt med
valmän” Annat arbete Summa
0/ /'0
Söndag .............. = 100 Måndag ............. = 100
Tisdag .............. , = 100
Onsdag .............. = 100 Torsdag ............. __ = 100
Fredag .............. = 100
Lördag .............. = 100
1 Omfattar även arbete i utskott, kommittéer, partigrupper samt all annan verksamhet, direkt anknuten till riksdagsarbetet. * Omfattar kontakt med partiorganisationer och valmän samt kommunala uppdrag och därmed förbundet arbete.
4. Brukar Ni regelbundet mottaga brev, telefonmeddelanden eller personliga besök i riksdagsangelägenheter? IJaI Cirka ____________ per vecka. INej (Stryk det ej tillämpliga.)
5. Har Ni kommunala uppdrag? LJ—ll & (Stryk det ej tillämpliga.)
a) (Om »ja») Hur många sammanträden brukar det röra sig om genomsnittligt per vecka under riksdagens vårsession? Cirka ___________ per vecka.
b) (Om »ja») Till vilka veckodagar äro dessa sammanträden i regel förlagda?
Svarsfördelning
Antal mottagna svar: FK 104 av 150 (svarsprocent 71,4) AK 167 av 231 ( » 72,5)
Svaren på fråga 1 och 2 om behov av skrivhjälp
FK AK FK + AK Antal Antal Procent svarande svarande svarande Ej ifyllt ............................. 4 7 4 Ja, högst 1 timma ................... 16 29 17 Ja, högst 2 timmar ................... 21 26 17 Ja, » 3 » ................... 12 14 10 Ja, » 4 » ................... 5 7 4 Ja, » 5 » ................... 2 12 5 Ja, mer än 5 timmar ................. 3 10 5 Ja, ingen tid angiven ................. 6 13 7 Nej ................................ 35 50 31
Svaren på fråga 3 om fördelning av tiden under arbetsveckan
Riksdagsarbete Kontakt med valmän Annat arbete 0, FK AK FK AK FK AK /0 Antal Antal Antal Antal Antal Antal svarande svarande svarande svarande svarande svarande
5 12 5 3 10 10 19 15 12 22 15 1 1 11 20 10 13 20 1 2 15 32 16 32 3 25 1 14 17 9 16 ., 30 3 7 11 35 11 16 ( 35 2 6 4 11 14 15 , 40 6 20 6 S 10 6 45 5 11 1 3 4 4 50 25 29 1 3 3 4 55 14 15 1 1 2 3 60 25 35 2 1 1 4 65 11 14 70 4 9 1
Svaren på fråga 4 om kontakt med valmän
FK AK FK + AK
Antal Antal Procent svarande svarande svarande
Ej ifyllt ............................. 18 33 19 Ja, 1 per vecka ............... 13 10 Ja, 2 » 10 11 Ja, 3 » 4 21 Ja, 4—5 » 15 25 Ja, 6—10 » 19 29 Ja, 11—20 » 9 17 Ja, 21 och mer » 2 5 Ja, 31 och mer » _— 4 Nej ................................. 14 13
168
Svaren på fråga 6 a om kommunala uppdrag och antalet sammanträden
Ej ifyllt (ja eller nej) .................. Ja, 1 per vecka ...................... Ja, 2 » » Ja, 3 » » Ja, 4 » | Ja, 5 | | Ja, 6 och över ....................... Ja, antal ej angivet .................. Nej, har inga kommunala uppdrag .....
FK
AK
FK+AK
Antal svarande
Antal svarande
Procent svarande
NOJ
CDOJQQQCHHÄN
...
3 59 33 19
7 4 5 15 23
[003 in—vE—UIGDOBN
H
Svaren på fråga 51) om sammanträdesdagarna
Ej ifyllt eller veckodag ej angiven ...... Enbart måndag ...................... Enbart lördag ....................... Måndag + lördag (+ andra veckodagar) Fredag + lördag (+ andra veckodagar). Annan dag eller kombination av dagar. .
FK
AK
FK+AK
Antal svarande
Antal svarande
Procent svarande
13 31 2 61 3 35
145
BILAGA 9
Partigruppernas yttranden angående behovet av större administrativa
och ekonomiska resurser för riksdagen
Folkpartiets riksdagsgrupp:
I skrivelse av den 10 maj 1957 har författningsutredningen anhållit om våra all- männa synpunkter på frågan om folkrepresentationens administrativa och eko- nomiska resurser, särskilt i vad angår partigruppernas verksamhet. Som svar härpå vill vi framhålla följande:
De problem vi härvid vill rikta uppmärksamheten på vill vi begränsa till frå- gan om de administrativa arbetsmöjligheterna i riksdagen för ett oppositionsparti i jämförelse med dem som gäller för ett regeringsparti. Problemställningen bör också bedömas med hänsyn till frågan om det reella inflytandet för riksdagen i dess helhet.
Av flera och uppenbara skäl råder det betydande olikheter ifråga om arbets- förutsättningarna mellan å ena sidan ett regeringsparti och å andra sidan ett oppositionsparti. Den grundläggande skillnaden står att finna i den —- i och för sig självklara — omständigheten att ett regeringsparti genom att förfoga över regeringsmakten får tillgång till den offentliga administrationen. I denna bör i detta sammanhang då inbegripas inte endast vad som formellt hör hemma un- der beteckningen Kungl. Maj:ts kansli, d.v.s. statsdepartementen, utan även den offentliga förvaltningen i övrigt. Härigenom får det eller de partier som sit- ter i regeringsställning på ett mera direkt sätt tillgång till högt kvalificerad sak- kunskap, omspännande så gott som hela fältet för ätgöranden från statsmakternas sida, en sakkunskap som på framställning av vederbörande departementschef har att utföra av denne angivna utredningsuppdrag eller i övrigt tillhandahålla öns- kade sakupplysningar. Härutöver finns sedan möjligheten att genom att tillkalla särskilda sakkunniga få olika frågor utredda eller närmare belysta. Det bör må- hända framhållas att vi med det här anförda inte avser att påstå att ett regerings- parti skulle använda den offentliga utredningsapparaten i eget begränsat parti- intresse. Ledstjärnan får självfallet förutsättas vara det allmänna samhällsintres- set med den särskilda avvägning som kan betingas av den allmänna grundsyn eller principiella uppfattning på samhällsarbetet som ifrågavarande parti före- träder.
Ett oppositionsparti har icke på samma direkta sätt tillgång till det utrednings- maskineri som den offentliga förvaltningsapparaten utgör. De särskilda kanslier som de olika partigrupperna inrättat mäste av naturliga skäl få en begränsad kapacitet. Detta beror på arbetsuppgifternas stora omfattning och vitt skilda natur, tillsammans med den begränsade tid som står till förfogande.
Överhuvudtaget bör såsom ovan antytts den problemställning vi här tagit upp ses mot bakgrunden av frågan om riksdagens ställning i statslivet. Utan tvivel har riksdagens inflytande minskats under senare tid. Det må anses falla utanför
ramen för denna framställning att ingå på en analys av orsakerna härtill. Vi nöjer oss med att påpeka att en av dem förmodligen helt enkelt står att finna i den s.k. majoritetsparlamentarismen med dess förskjutning av den egentliga statsmakten till det eller de partier som ensamt eller tillsammans har majoritet i riksdagen och som sitter i regeringsställning. En annan orsak står sannolikt att finna i det förhållandet att samhällslivet överhuvudtaget blivit mera kom- plicerat. Varje fråga av någon räckvidd kräver en viss utredning med biträde av särskild juridisk, ekonomisk eller annan sakkunskap. När en fråga väl är ut- redd är det relativt svårt för riksdagen att utforma nya alternativ, även om en önskan härom eventuellt skulle föreligga.
En annan omständighet som .till sina praktiska konsekvenser har lett till att de arbetstekniska förutsättningarna är påtagligt sämre för ett oppositionsparti återfinns i de jämförelsevis snäva tidsgränser som i olika avseenden gäller för riksdagsarbetet. Vi syftar här i första hand på de tidsgränser som gäller för av- lämnande av motioner i anknytning till propositioner. De tidsgränser som re- geringen enligt grundlagen har att iakttaga för avlämnande av förslag till riks- dagen, är som bekant att 5. k. budgetpropositioner i regel skall avlämnas senast inom 70 dagar och övriga propositioner inom 90 dagar från riksdagens öppnan- de. Den tid som står till ett oppositionspartis förfogande för avlämnande av för- slag till riksdagen är dels den allmänna motionstiden vid riksdagens början, vil- ken är 15 dagar, och dels en till i regel 10 dagar begränsad motionstid i anknyt- ning till proposition. Även om motionstiden på grund av plenidagarnas förlägg- ning i realiteten kan bli någon dag längre än 10 dagar, är det uppenbart att denna tidrymd i många fall blir väl knapp för att med de resurser som står till buds ge utrymme för dels en genomarbetad granskning av regeringsförslaget i ifråga— varande proposition och dels utarbetande av ett alternativt förslag.
Innan vi ingår på frågan om vilka praktiska åtgärder som kan vara tänkbara för att nå så gynnsamma arbetstekniska förutsättningar som möjligt för ett oppo— sitionsparti, bör måhända först konstateras att en full likställdhet i detta avseen- de mellan regeringsparti å ena sidan och oppositionsparti å den andra självfal- let aldrig kan uppnås. Det ligger i sakens natur. Det parlamentariska styrelse- sättets oskrivna lagar kan dessutom sägas tilldela regeringsparti och oppositions— parti till sin natur i princip olika uppgifter. Det är regeringens uppgift att för riksdagen framlägga förslag till åtgärder som den anser rikets skötsel kräver, me- dan oppositionspartiets huvuduppgift är att granska dessa förslag och föreslå de ändringar eller avstyrkanden som granskningen ger anledning till.
Denna rollfördelning är kanske mest utpräglad i England, där som ett uttryck för det allmänna och samhälleliga värdet av oppositionens roll dess ledare erhål- ler ett särskilt årligt arvode i egenskap av »leader of Her Majesty's loyal opposi- tion». Med utgångspunkt från den skilda rollfördelning, som regering och opposi- tion sålunda kan sägas ha i ett parlamentariskt styrelsesätt, är det naturligt att inte heller samma krav ställes i fråga om detaljutformning och konkretion på a ena sidan ett regeringsförslag och å andra sidan oppositionens anvisningar och rekommendationer. Enligt samma tankegång fyller oppositionen sin upp- gift genom att lämna förslag som innefattar allmänna riktlinjer för en frågas lösning, medan regeringen har att svara för detaljutformningen. Vi är väl med— vetna om att den parlamentariska traditionen inte är densamma i vårt land som i t. ex. England. I detta land har nyssnämnda rollfördelning genom en sekel- gammal tradition även gått in i det allmänna medvetandet, och det anses natur- ligt och självklart — för att välja en något förenklad formulering — att regeringen skall styra och oppositionen opponera, d.v.s. framkomma med kritik jämte mera allmänt hållna rekommendationer. Även om den politiska traditionen inte
utbildat sig fullt ut på samma sätt i Sverige, anser vi den uppfattning om rege- ringens och oppositionens skilda roller, som i korthet återgivits ovan, vara starkt grundad. Den bör utgöra den naturliga bakgrund, mot vilken de problem vi tagit upp i denna framställning bör bedömas.
Ovan förda principiella resonemang talar givetvis inte mot att man söker skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett oppositionsparti i fråga om arbetet i riksdagen. Som en allmän riktpunkt skulle vi vilja förorda att en ur arbets- teknisk synvinkel gynnsammare ordning eftersträvas på den vägen, att fördelak- tigare arbetsförutsättningar åstadkommes för riksdagsarbetet i dess helhet och därmed även ett starkare reellt inflytande från riksdagen såsom statsmakt. En sådan målsättning torde stå i god samklang med svenska parlamentariska tradi- tioner. Till de åtgärder som härvid förtjänar att övervägas hör enligt vår mening följande.
1. Ett särskilt sekretariat tillskapas vilket får till uppgift att biträda riksda- gens ledamöter med begränsade utredningsuppdrag, anskaffande av sakupplys- ningar och annat material för avfattande av motioner, interpellationer och lik- nande. Ett dylikt sekretariat borde stå till förfogande för samtliga ledamöter i riksdagen. Personalens storlek och kvalifikationer torde böra närmare prövas av utredningen. Lämpligt torde vara att sekretariatet bleve så sammansatt att där funnes tillgång till såväl juridisk som statsvetenskaplig och ekonomisk sak- kunskap. Vinsten för partigruppernas verksamhet genom inrättandet av ett så— dant sekretariat som här skisserats skulle ligga i att partisekretariaten skulle av- lastas en del av sina nuvarande arbetsuppgifter. Det väsentliga värdet genom tillkomsten av sekretariatet ser vi emellertid i att det skulle vara en praktisk åtgärd i syfte att stärka riksdagens reella inflytande i statslivet. Det bör i detta sammanhang erinras om att det sedan 1956 finns en tjänst in- rättad — formellt knuten till riksdagens bibliotek —— i vars uppgifter det ingår att biträda riksdagens ledamöter med införskaffande av material för riksdags- arbetet. De resurser som tillkommit genom inrättandet av denna tjänst är emeller- tid av uppenbara skäl helt otillräckliga för de mera vidgade uppgifter som här skisserats.
2. Bättre tillgång till skrivpersonal borde skapas. Det torde lämpligast kunna ske genom en förstärkning av riksdagens nuvarande skrivbyrå. Dess kapacitet torde för närvarande huvudsakligen tagas i anspråk av riksdagens utskott. Riks- dagens ledamöter kan dock mot en viss avgift få utskrifter verkställda. Vid en utbyggnad av skrivbyrån borde övervägas huruvida icke utskrifter avseende riks- dagsarbetet (såsom motioner, interpellationer, reservationer, anförande och lik- nande) kunde ske utan särskild kostnad för ledamot av riksdagen.
3. En förstärkning av utskottens sekretariat är en tredje åtgärd som skulle tjäna syftet att öka de reella möjligheterna för riksdagens ledamöter att granska förelagda ärenden och därigenom också stärka riksdagens inflytande och ställ- ning. Den tanke som då närmare borde övervägas vore att knyta sekreterarper- sonal med mera stadigvarande anställningsformer än för närvarande till ut- skotten. En tendens har sålunda gett sig till känna under de senaste åren att som tillfälliga sekreterare vid utskottsbehandlingen av vissa viktiga specialpro— positioner anlita experter, som medverkat vid propositionens utformning. Med tanke på det inflytande på utskottets arbete som härigenom i praktiken upp- kommer ——- låt vara indirekt och kanske oavsiktligt — från departementens sida kan det sättas i fråga att arrangemang av detta slag om möjligt borde undvikas med hänsyn till betydelsen av riksdagens självständiga prövningsrätt. Vad slutligen gäller de särskilda problem som uppkommer genom den tidsbe- gränsning som i vissa avseenden gäller för riksdagsarbetet synes också här
olika åtgärder tänkbara. Först anmäler sig givetvis utvägen att förlänga mo- tionstiden, t. ex. till generellt 15 dagar eller till 12 dagar som allmän regel med bibehållande av nuvarande undantagsregler om förlängning i vissa fall till 15 dagar. Om en dylik åtgärd av andra skäl vid närmare prövning inte skulle be- finnas lämplig, öppnar sig emellertid vissa andra praktiska utvägar att söka komma till rätta med de problem som den begränsade motionstiden leder till. Vi vill då peka på betydelsen av att propositionsavlämnandet såvitt möjligt ut- sprides under sessionen och icke hopas till ett större antal vid ett och samma tillfälle, .t. ex. vid utgången av propositionstiden. I sådant fall — vilket har in- träffat _ blir ju de reella möjligheterna att granska regeringsförslagen starkt beskurna. Ett annat uppslag som borde övervägas vore att underlätta arbetet för ett oppositionsparti genom att vederbörande departement översänder kopia av remissvar över utredningsförslag i vissa fall. Av praktiska skäl skulle en sådan anordning kunna begränsas till frågor där kopia av remissvar begärts i förväg.
En annan praktisk fråga som är av stor betydelse för arbetsmöjligheterna och som vi vill rikta uppmärksamheten på i detta sammanhang gäller tillgången på arbetsrum i riksdagshuset. Bortsett från de särskilda lokaler som upplåtits för riksdagsgruppens kanslier, samt de rum som ställts till förfogande för gruppord— föranden, finns för närvarande endast ett 20-tal mindre skrivrum som riksdags- ledamöterna kan använda såsom arbetsrum. Detta måste anses som en betydande brist. I princip borde enligt vår mening varje ledamot ha tillgång till en arbets— plats i riksdagshuset, antingen i ett särskilt eget arbetsrum eller i ett rum som han finge dela med annan. Denna fråga borde också uppmärksammas av utred- ningen.
Stockholm den 28 maj 1957
För Folkpartiets riksdagsgrupps förtroenderåd Bertil Ohlin
Socialdemokratiska riksdagsgruppen:
Som svar på författningsutredningens begäran om våra allmänna synpunkter på frågan om folkrepresentationen skulle behöva större administrativa och ekono- miska resurser än de nuvarande vill vi framhålla följande.
Det torde inte råda några delade meningar om att det är eftersträvansvärt att tekniska hinder för goda arbetsförutsättningar i riksdagen avlägsnas. Från vår riksdagsgrupps medlemmar har anmälts önskemål om reformer, vilka skulle kunna leda till en effektivisering av riksdagsarbetet.
Ett allmänt önskemål omfattar förbättrade möjligheter att få hjälp med för- beredande utredningar, som syftar till att skaffa fram material för motioner, interpellationer och anföranden i kamrarna i anslutning till behandlingen av olika ärenden. En tjänsteman på riksdagsbiblioteket har sedan några år tillbaka biträtt med sådan verksamhet. Det vore värdefullt om utredningen med utgångs- punkt från de erfarenheter, som därvid har vunnits, prövade frågan om en ut— byggnad av denna utredningsavdelning.
Särskilt under den allmänna motionstiden har det blivit uppenbart att riks- dagsledamöternas möjligheter att få skrivhjälp är klart otillräckliga. Det är där- för högst önskvärt att riksdagens nuvarande skrivbyrå förstärkes. Det borde i samband därmed prövas om inte enskild ledamot av riksdagen borde få utskrif- terna expedierade utan egen kostnad.
En olägenhet, som också förtjänar påtalas, är bristen på sådana arbetsrum, som är disponibla för enskilda riksdagsledamöter. Det vore värdefullt om utred- ningen undersökte de praktiska förutsättningarna för åtgärder, som kunde bidra till en ökning av tillgången till arbetsplatser i riksdagshuset.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppens sekretariat har blott under några få år haft tillgång till fast anställd arbetskraft. Sekretariatet biträder vid förbe- redelse av interna frågor av olika slag samt står enskilda gruppmedlemmar till tjänst med upplysningar och utredningsuppdrag. I den mån tiden räcker till får enskilda medlemmar hjälp med utskrifter av motioner, interpellationer m.m.
Då det måste vara ett allmänt samhälleligt intresse att en service av detta slag lämnas riksdagsledamöterna förtjänar det att övervägas, om inte statsbidrag borde utgå till partigrupperna för denna del av deras verksamhet.
Stockholm den 1 juli 1958
Birger Andersson
Sekr. i soc.dem. riksdagsgruppens förtroenderåd
Centerpartiets riksdagsgrupp:
Till svar på författningsutredningens förfrågan om önskemål från Centerpartiets riksdagsgrupp till åtgärder för att underlätta riksdagsgruppens och enskilda riks- dagsmäns arbete i riksdagen ber vi härmed få framföra följande synpunkter.
Riksdagsgrappens arbete
1) Kostnaderna för en eller två sekr. samt ett skrivbiträde åt varje riksdags- grupp borde bestridas av allmänna medel. Då denna personal måste anställas av respektive partier, torde det vara lämpligt att ett visst belopp ställes till partiernas förfogande för detta ändamål. 2) Lokaler i riksdagshuset bör ställas till förfogande för ovannämnda sekretariat. 3) Riksdagsgrupperna bör utan kostnad kunna få föredragande i speciella ämnen då så önskas.
Riksdagsmännens arbete 1) Ett avsevärt antal rum bör finnas i riksdagshuset för riksdagsmännens arbete. Alla dessa rum bör vara utrustade med skrivmaskin och telefon. I några av rummen bör också finnas diktafoner. 2) Riksdagens upplysningstjänst är en utmärkt institution som i framtiden bör kunna utnyttjas i ökad utsträckning. 3) Utskottsutlåtandena bör på riksdagens bekostnad läggas i ordning på bänkar- na före varje plenum. 4) Register över väckta motioner bör tryckas efter den allmänna motionstidens
utgång.
5) Register över propositioner bör tryckas ett par gånger under den pågående riksdagen. 6) Sammanställning över viktigare voteringar bör finnas duplicerade eller tryckta.
Allmänt
En rad tekniska förbättringar torde kunna vidtagas såsom anskaffande av ordent- liga höj- och sänkbara talarstolar, utrustade med tydligt tidtagarur för kontroll av replikernas längd, anslagstavla för utskottssammanträden med fasta rubriker för utskottens nanm, större utrymmen för förvaring av tryck, räknemaskin i skrivrummet m. m.
Stockholm den 28 maj 1960
På Centerpartiets riksdagsgrupps vägnar Gunnar Hedlund
Riksdagshögerns förtroenderåd:
Med anledning av Eder framställning den 10 maj 1957 får förtroenderådet för Högerpartiets riksdagsgrupp härmed anföra följande.
Förtroenderådet grundar sin uppfattning i förevarande fråga på att de poli- tiska partierna och deras riksdagsgrupper måste förbli självständiga och obero— ende av de makthavande eller en riksdagsmajoritet. Av denna anledning anser för- troenderådet det uteslutet att av riksdagen anställda personer skall tjänstgöra inom ett enskilt partis kansli. Med de intrikata spörsmål som behandlas inom parti- kanslierna måste ett absolut förtroendeförhållande råda mellan partiledningen och dem som internt arbetar för partiets räkning. Detta förutsätter direkt an- ställning hos partiet. Icke heller bör det komma ifråga att riksdagen lämnar bi- drag till avlönande av en eller flera tjänstemän. Beroendeställningen blir då vis- serligen av annan art men kan dock föranleda komplikationer och är överhuvud— taget enligt förtroenderådets mening principiellt otillfredsställande.
Vad här sagts bör givetvis icke hindra att riksdagen tillhandahåller viss service, i lika grad öppen för samtliga riksdagsgrupper. En intensifiering av riksdagens upplysningstjänst finner förtroenderådet icke blott acceptabel utan i hög grad önskvärd. Det måste anses rationellt att utredningsverksamhet avseende rent objektiva förhållanden icke behöver göras — många gånger samtidigt _ inom varje riksdagsgrupps kansli. Ett arkiv, där man i första hand utan större svårig- het kan få reda på hur en viss fråga behandlats i riksdagen, är ett första önske- mål. Eventuellt bör detta utvidgas till ett »klipparkiv», där man kan återfinna vä- sentliga politiska uttalanden i riksdagen. De »plåtar» rörande voteringarna i kam- rarna som under senare år tillhandahållits kanslierna har varit av betydande värde. Dessa måste emellertid bearbetas av kanslierna, vilka gör sammanställningar över hur de olika partigrupperna röstat. En centralisering härav, i varje fall av- seende huvudvoteringar, kan vara ändamålsenlig.
Förtroenderådet förutsätter i detta sammanhang, att upplysningstjänsten skall kunna anlitas ej blott av riksdagsmännen utan även av de politiska kanslierna.
Oavsett om sådana förbättringar genomföres, bör register över de frågor som väckts i riksdagen under löpande år utgivas flera gånger än nu sker.
I den mån tekniska möjligheter finnes, bör ett ökat lokalutrymme ställas till riksdagsgruppernas förfogande. I första hand bör gruppordföranden i varje kam- mare få disponera över ett eget rum med bl. a. högtalare och möjligheter till vila. överhuvudtaget synes möjligheterna för riksdagsmännen att inom Riksdagshuset ostört kunna arbeta med riksdagsfrågorna böra förbättras. Frågan om att tillhanda-
hålla rum som kunna disponeras av en eller två riksdagsmän synes förtjänt att in- gående prövas. Förtroenderådet förutsätter, att dessa rum får en ändamålsenlig utrustning.
Slutligen vill förtroenderådet väcka frågan huruvida ej riksdagens plenisal(ar) på samma sätt som är förhållandet i det engelska parlamentet bör förses med ett större antal från taket nedhängande mikrofoner så att anförandena av ledamöter, som tala från sina platser, bättre kunna uppfattas.
Stockholm den 28 januari 1962.
För Riksdagshögerns förtroenderåd
Yngve Holmberg Partisekreterare
Kommunistiska riksdagsgruppen:
För att underlätta riksdagsmännens och riksdagsfraktionernas arbete är följande av särskild vikt:
1. Arbetsrum. De arbetsrum som nu står till förfogande är helt otillräckliga. De skall dessutom disponeras av samtliga riksdagsledamöter, vilket omöjliggör ett planerat arbete, att disponera arbetsmaterial etc.
2. Bostadsfrågan för de riksdagsmän som inte bor i Stockholm och dess när— maste omgivning. Det nuvarande tillståndet är högst otillfredsställande och borde motivera ett initiativ i syfte att trygga tillgången av lämpliga bostäder för riks- dagsmännen.
3. Sekreterarhjälp liksom hjälp för utskrivning av motioner etc. borde beta- las av riksdagen.
4. Åtgärder för information. Vi tänker härvid särskilt på det önskvärda i att via riksdagen informera massorganisationer och i vissa fall enskilda om vissa initiativ, exempelvis för vissa folkgrupper väckta motioner. Som det nu är tvingas riksdagsmän och fraktioner att dyrt betala riksdagstryck och porton för denna information. Självfallet kan inte obegränsade möjligheter på detta område erbjudas, men en viss kvotering borde vara möjlig och underlätta informations- verksamheten. Stockholm den 23 maj 1962
Hilding Hagberg Kommunistiska Riksdagsgruppen
BILAGA 10
Riksdagens lokalfrågor
F örfattningsutredningens skrivelse till riksgäldsfullmäktige:
Bland de författningsproblem som författningsutredningen har i uppdrag att un- dersöka är ett av de främsta frågan om nuvarande tvåkammarsystem skall bibehål- las eller ersättas av ett enkammarsystem.
Införandet av ett enkammarsystem aktualiserar vissa lokalfrågor, vilkas lösning uppenbarligen icke kan ske utan medverkan av riksgäldsfullmäktige. Vi förutsätta, i detta stadium av vårt utredningsarbete, att en eventuell enkammare kommer att inrymma avsevärt större antal ledamöter än den nuvarande Andra kammaren. Ändrade lokaldispositioner bliva därför erforderliga, därest en författningsreform i detta syfte skulle bliva beslutad. Vid ett dylikt besluts fattande böra statsmak— terna redan i första omgången äga kännedom om de materiella konsekvenserna i fråga om erforderligt lokalutrymme.
Författningsutredningen kan följaktligen icke bortse från behovet att undersök- ning av detta lokalproblem igångsättes redan på detta förberedande stadium och vänder sig därför till riksgäldsfullmäktige med anhållan om åtgärder i detta syfte, så att vid framläggandet av eventuella förslag från utredningens sida en åtminstone preliminär överblick över möjligheterna att lösa lokalfrågan kan presenteras.
Därest mera betydande och tidskrävande ombyggnadsarbeten skulle visa sig erforderliga, är det icke tillfyllest att kunna ange en möjlig lösning av enkamma- rens lokalfråga. Även det problemet uppstår, huru det nuvarande tvåkammar- systemet skall i lokalhänseende fungera under tid som kräves för sådan ombygg- nad, därest dess igångsättande blir i sinom tid beslutat. Tidsutdräkten kan jämväl medföra, att provisorisk lokaldisposition blir nödvändig för att en i grundlags— enlig ordning definitivt beslutad enkammare skall kunna utan särskilt uppskov sammankomma. Författningsutredningen hemställer därför, att riksgäldsfullmäk— tige måtte utan dröjsmål gå i författning om en, på så sätt fullmäktige finna lämp- ligt, anordnad undersökning i angivna hänseenden.
Författningsutredningen vore tacksam få i första hand, helst före den 1 april 1959, erfara fullmäktiges mening
huruvida en första preliminär undersökning synes utvisa att — och i så fall huru — lokal kan beredas inom riksdagshuset (eller eventuellt i riksbankens hus) för en kammare med bekväma ledamotsplatser till ett antal av upp till 300; och vid vilken tidpunkt en första planskiss till sådan lokal kan tillställas utredningen.
Därjämte är författningsutredningen angelägen få kännedom om, så snart full— mäktige kunna yttra sig i saken,
vilken tidrymd som minst får beräknas åtgå för detaljutarbetad plan till lokal— disposition i härovan angivna syfte samt för dess realiserande efter det ett i grund- lagsenlig ordning tillkommet beslut i denna författningsfråga må ha träffats; och jämväl
123—202785
huru fullmäktige bedöma de i det föregående berörda övergångssvårigheterna och möjligheterna till deras bemästrande.
Även för det fall att ett i vissa hänseenden reviderat tvåkammarsystem skulle komma att av utredningen förordas kan utvidgat lokalutrymmc för utskotts- och plenarsammanträden aktualiseras. Men ett sådant ökat lokalbehov kan i vart fall antas bli av mindre dimensioner. Det skulle sålunda falla inom ramen för den nu begärda undersökningen.
Det är f. ö. säkerligen för riksgäldsfullmäktige bekant, att inom riksdagen före— finnas anspråk på bättre arbetsmöjligheter i lokalhänseende även för riksdagens enskilda ledamöter. Framställningar i detta hänseende ha inkommit till författ— ningsutredningen. Vid en kommande detaljplanering av det ändamålsenliga utnytt— jandet av riksdags- och riksbankshusen förutsätter författningsutredningen att också sålunda anmälda lokalbehov blir behörigen beaktade.
För det närvarande är författningsutredningen emellertid först och främst ange- lägen om att erhålla fullmäktiges preliminära besked rörande den ovan berörda lokalfrågan, som har avseende på en eventuell enkammarfråga.
Falkenberg i oktober 1958.
Å författningsutredningens vägnar
Rickard Sandler / Jörgen Westerståhl
Riksgäldsfullmäktiges skrivelse till författningsutredningen;
I skrivelse .till fullmäktige i riksgäldskontoret i oktober 1958 har författningsut— redningen berört vissa lokalfrågor i riksdagshuset, som äger samband med spörs- målet om införandet av ett enkammarsystem, och i anslutning därtill hemställt om preliminärt besked, i första hand huruvida lokal skulle kunna beredas inom riksdagshuset för en kammare med ett beräknat antal ledamöter av upp till 300.
Med anledning härav uppdrog fullmäktige den 30 oktober 1958 åt arkitekten SAR, f. d. professorn vid konstakademien Sven Ivar Lind, vilken tidigare av full- mäktige anlitats såsom expert i samband med frågan om renovering av första kammarens plenisal, att i samråd med en representant för byggnadsstyrelsen, som senare skulle utses, och byggnadsingenjören Tore Larsson hos Bygg—Oleba Olle Engkvist Aktiebolag skyndsamt verkställa och till fullmäktige inkomma med de utredningar av övervägande teknisk art, som erfordrades såsom underlag för full- mäktiges bedömande av de spörsmål, vilka genom författningsutrcdningens ifråga- varande skrivelse underställts fullmäktige för yttrande. Såsom byggnadsstyrelsens representant utsågs sedermera byggnadsrådet D. Dahl. Utredningsmännen har vid sitt arbete, enligt bemyndigande av fullmäktige, för belastningskalkyler m. in. an- litat erforderligt biträde av konsulterande ingenjörsfirman aktiebolaget Sven Tyrén, Stockholm.
Utredningsmännen har under arbetets gång haft fortlöpande samråd med riks- gäldsdirektören, som hållit fullmäktige å jour med utredningsarbetet.
Efter fullgjort uppdrag har utredningsmännen med skrivelse den 31 mars 1959 till fullmäktige redovisat resultatet av sitt arbete genom överlämnande av ett antal av professor Lind upprättade ritningar, betecknade nr 1—14, jämte tillhörande beskrivning, innefattande ett preliminärt förslag till lösning av de spörsmål, som
utredningen omfattat. I ett särskilt utlåtande har den nämnda ingenjörsfirmau vitsordat, att en ombyggnad av riksdagshuset i enlighet med nämnda ritningar ur konstruktiv synpunkt är genomförbar samt att ombyggnaden icke kommer att med- föra några lastökningar på riksdagshusets grund.
Den till utredningsmännens förslag hörande modellen är under utarbetande och torde vara färdigställd i början av maj, då den kommer att omedelbart till- ställas författningsutredningen.
Med överlämnande av berörda skrivelse jämte det nu föreliggande utrednings- materialetx får fullmäktige för egen del i ärendet anföra följande.
Utredningen visar, att det är möjligt att inom riksdagshuset anordna en ny plenisal med bekväm plats för cirka 300 ledamöter ävensom för statsråden samt departements- och utskottstjänstemän. Enligt utredningsmännens förslag skulle den nya plenisalen anordnas inom det område i riksdagshusets södra del, som nu inrymmer andra kammarens plenisal jämte därtill anslutna sekundära utrymmen och ljusgårdar, vilket nödvändiggör utrivning av den inre del av huset, som lig- ger inom södra gårdssystemet, från källarplanet upp till taket. I byggnadens norra del skulle första kammarens plenisal bibehållas och förslagsvis användas såsom partilokal och kongressal. Några nämnvärda ingrepp i denna del av byggnaden skulle sålunda ej erfordras. Utskottsvåningen skulle likaså lämnas i huvudsak intakt.
Den nya plenisalen skulle enligt förslaget, i olikhet mot den nuvarande andra- kammarsalen, orienteras till byggnadens mittparti, som nu inrymmer stora trapp- hallen. I samma plan som plenisalen skulle trapphallen genom inläggning av ett nytt bjälklag omvandlas till en central foyer för riksdagsledamöterna, vilken har tänkts få i stort sett samma användning som den nuvarande sammanbindnings- banan, vars mittparti skulle anslutas till foyern. I övrigt kan nämnas, att den nya plenisalen skulle utrustas med relativt rymliga läktare med beräknad plats för 60 pressmän, 35 diplomater och cirka 280 åhörare från allmänheten, varjämte som en följd av omändringen till ett enkammarsystem och den nya plenisalens orien- tering i nord-sydaxeln vissa omdispositioner föreslagits beträffande lokalerna längs riksdagshusets fasader. Bl. a. skulle de delar av den nuvarande sammanbind- ningsbanan, som ej skulle ingå i foyern, disponeras för klubbrum. Genom inlägg- ning av två bjälklag under den nya plenisalen skulle tillkomma nya våningar, lämpliga för riksdagsbiblioteket och riksdagens ekonomibyrå. I nu angivna hän- seenden torde i övrigt få hänvisas till utredningsmännens förslag.
För crnäende av en rationell lösning av föreliggande lokalfrågor och för vin- nande av fördelar ur kommunikationssynpunkt har utredningsmännen funnit er- forderligt att under den föreslagna foyern i samma nivå som den östra huvud— entréns vestibul anordna en ny entréhall med garderober och med snabba och be- kväma hissförbindelser upp till foyern och överliggande våningar i det höga mitt- partiet. Entréhallen skulle dessutom kunna bekvämt nås även från ingången vid Riksgatan. En ny monumental dubbeltrappa skulle härjämte förmedla förbindelsen mellan entréhallen och foyern. Utredningsmännens förslag .till den centrala entré- hallen ansluter sig till förslag, som tidigare i olika sammanhang övervägts, bl. a. i samband med den av 1938 års riksdag beslutade ombyggnaden och modernise- ringen av riksdagshuset.
Den planlösning, utredningsmännen kommit fram till, synes fullmäktige kunna tjäna som en praktisk grundval för författningsutredningens fortsatta övervägan- den i fråga om införande av ett enkammarsystem. Genom förslagets realiserande skulle vinnas en rationell lokaldisposition samt snabba och bekväma kommunika-
1 Ritningar, lämpade för reproduktion i tryck kommer att samtidigt med modellen tillställas författningsutredningen.
tioner emellan de olika våningsplanen i husets mittparti ävensom en väsentlig ut- ökning av antalet arbetsrum för riksdagsledamöter m. fl. Även andra trängande lokalanspråk, bl. a. från statsrevisorerna och pressen, torde därigenom kunna finna en ändamålsenlig lösning.
Utredningsmännen har i sin skrivelse till fullmäktige särskilt behandlat frågan om möjligheterna att, med minsta möjliga störningar för riksdagsarbetet, genom- föra en så omfattande ombyggnad av riksdagshuset, som deras förslag innebär, och därvid diskuterat två huvudalternativ, nämligen dels att ombyggnaden skall utföras under tid, då det nuvarande tvåkammarsystemet ännu fungerar (alt. A), och dels att ombyggnaden skall utföras först efter det att sista riksdagen med två kamrar upplösts och alltså ett enkammarsystem redan trätt i funktion (alt. B).
I likhet med utredningsmännen anser fullmäktige, att alt. B bör föredragas, bl. a. därför att det torde komma att bli förenat med stora olägenheter att hålla riksdagsplena inom riksdagshuset under ombyggnadstiden med hänsyn till det buller och de störningar i övrigt, som man därvid får räkna med såsom ofrånkom- ligt. Fullmäktige ansluter sig jämväl till utredningsmännens tanke, att rikssalen skulle vara den lämpligaste lokalen för riksdagsplena under ombyggnadstiden, intill dess den nya plenisalen kan tagas i bruk.
Genom den nu förebragta utredningen torde, såvitt fullmäktige kunnat finna, svar i huvudsak ha lämnats på samtliga de spörsmål, som upptagits i författnings- utredningens ovannämnda skrivelse till fullmäktige. Såsom utredningsmännen framhållit, är det föreliggande förslaget att betrakta såsom allenast preliminärt, varför hithörande spörsmål bör bli föremål för ytterligare studium, innan ett de- finitivt beslut fattas om riksdagshusets ombyggnad.
Därest författningsutredningen vid sina fortsatta överväganden skulle förorda införande av ett enkammarsystem, torde det böra ankomma på fullmäktige att för tids vinnande efter erhållen kännedom härom och utan att avvakta ett riksdags- beslut i ämnet hos riksdagen begära bemyndigande att vidtaga de projekterings- och andra förberedande åtgärder, som kan befinnas erforderliga för att möjlig- göra ett omedelbart igångsättande av arbetena med riksdagshusets ombyggnad, så snart enkammarsystemet blivit i vederbörlig ordning stadfäst, och därjämte skapa förutsättningar för att riksdagsarbetet skall kunna fortgå under ombyggnadstiden med minsta möjliga störningar. Bl. a. torde det härvid bli nödvändigt att snarast i riksdagshuset inrätta ett byggnadskontor med uppgift att verkställa kontrollmät- ningar inom huset och upprätta definitiva ritningar för ombyggnaden m. m., ävensom att tillsätta en allsidigt sammansatt byggnadskommitté, med representan- ter även för riksdagen, för att slutligt förbereda ett förslag till riksdagen i om- byggnadsfrågan och därmed sammanhängande spörsmål.
I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges ordförande och vice ord— förande samt herrar W. Svensson, Pettersson, P. Svensson och Andersson ävensom riksgäldsdirektören.
Stockholm den 2 april 1959.
Å fullmäktiges vägnar: C.—H. Nordlander
/ Torsten Bjerlöw
Skrivelse till riksgäldsfullmäktige med preliminärt ombyggnadsförslag
jämte bilagor:
Undertecknade, vilka av fullmäktige utsetts att utreda vissa lokalfrågor, som äger samband med spörsmålet om införandet av ett enkammarsystem, i första hand frågan huruvida lokal skulle kunna beredas inom riksdagshuset för en kammare med ett beräknat antal ledamöter av upp till 300, får härmed till fullgörande av sitt uppdrag efter verkställd utredning i ämnet till fullmäktige överlämna resul— tatet av utredningen, innefattat i ett antal med nr 1—14 betecknade ritningar jämte tillhörande beskrivning samt intyg från den av oss konsulterade ingenjörsfirmau aktiebolaget Sven Tyrén, Stockholm. En modell för åskådliggörande av värt för- slag i fråga om anordnande av en ny plenisal är under utarbetande och torde bli färdigställd i början av maj månad, då den omedelbart kommer att överlämnas till fullmäktige. Vi vill understryka, att vårt förslag är att betrakta såsom allenast preliminärt och att hithörande spörsmål givetvis måste bli föremål för en mer detaljerad granskning och bearbetning, innan ett definitivt förslag till riksdags- husets ombyggnad kan konnna till stånd.
Vi har jämväl övervägt den av författningsutredningen alternativt framförda tanken att förlägga den nya plenisalen till riksbankshuset men funnit en sådan an- ordning ur olika synpunkter mindre lämplig för riksdagens arbete och knappast heller realiserbar med hänsyn till riksbankens eget arbete.
Vad angår möjligheterna att, med minsta möjliga störningar för riksdagsarbetet, genomföra en så omfattande ombyggnad av riksdagshuset, som vårt förslag inne- bär, har vi övervägt olika lösningar. Två huvudalternativ har härvid diskuterats, nämligen dels att ombyggnaden skall utföras under tid, då det nuvarande två— kammarsystemet ännu fungerar (alt. A) och dels att ombyggnaden skall utföras först efter det att sista riksdagen med två kamrar åtskilts och alltså ett enkammar- system redan trätt i funktion (alt. B). Vid alt. A har följande fyra olika möjlig— heter diskuterats, nämligen
1) Första kammaren flyttar till stora partisalen och andra kammaren till första kammarens plenisal.
2) Första kammaren stannar kvar i sin hittillsvarande plenisal, medan andra kammaren provisoriskt inrymmes i stora partisalen.
3) Första kammaren stannar kvar i sin nuvarande plenisal och andra kamma- ren inrymmes provisoriskt i sammanbindningsbanan.
4) Första kammaren stannar kvar i sin nuvarande plenisal, medan andra kam- maren flyttar till lokal utanför riksdagshuset — förslagsvis riddarhuset eller riks- salen på slottet.
Enligt alt. B skulle enkammarriksdagen under första delen av ombyggnadstiden förläggas till lokal utanför riksdagshuset, varvid rikssalen ansetts för ändamålet lämpligast.
Vi har vid våra överväganden kommit fram till, att den kortaste byggnadstiden och de minsta olägenheterna för riksdagens arbete skulle ernås, därest den före- slagna ombyggnaden av riksdagshuset kunde få utföras under tid, då enkammar- systemet redan börjat fungera (alt. B). Vi har härvid funnit rikssalen vara den ur olika synpunkter lämpligaste lokalen för riksdagsplena under ombyggnads- tiden, intill dess den nya plenisalen kan tagas i bruk. Vissa provisoriska anord-
ningar kommer i sådant fall att erfordras i rikssalen och vissa angränsande loka- ler. Enligt vad vi inhämtat synes möjlighet föreligga för att för riksdagens räk- ning få under angivna övergångstid disponera rikssalen och vissa angränsande rum och att i nämnda lokaler få utföra de för riksdagsarbetet erforderliga provi— soriska anordningarna.
Därest ombyggnaden av riksdagshuset planeras enligt alt. B, skulle byggnads— arbetena i plenisal och mittparti kunna pågå ostört under minst 16 månader i en följd. Denna tid torde vara tillräcklig för att iordningställa den nya plenisalen och i övrigt göra intilliggande lokaler och mittparti funktionsdugliga för riksdags— arbetet. En förutsättning för att så skall kunna ske är emellertid, att det omfat- tande ritnings- och konstruktionsarbetet kan avslutas i så god tid —— härmed avses en tid av minst ett halvt år _— före ombyggnadsarbetenas påbörjande, att beställ- ningar och leveranser (bl.a. av en ny voteringsanläggning) kan säkras och de olika verkställarna av ombyggnadsprojektet får rimlig tid att sätta sig in i och förbereda arbetet. Detta förberedande arbete bör även omfatta de förut nämnda provisoriska anordningarna, däri inbegripet jämväl en voteringsanläggning, som erfordras för att göra de tilltänkta riksdagslokalerna inom slottet användbara för sitt nya ändamål.
Under nu angivna förutsättning och om ombyggnadsarbetena påbörjas omedel— bart efter det att den sista riksdagen enligt tvåkammarsystemet avslutats, skulle den nämnda tidsangivelsen av 16 månader innebära, att riksdagsplena allenast un- der den första riksdagen efter enkammarsystemets genomförande skulle behöva hållas i lokal utanför riksdagshuset. Det bör i detta sammanhang framhållas, att utskottsarhetet förutsättes under hela ombyggnadstiden kunna fortgå i samma lo- kaler som tidigare, eftersom förslaget lämnar utskottsvåningen orörd, vilket givet— vis är av väsentlig betydelse för att mildra de ofrånkomliga övergångssvårig- leterna.
Ytterligare bör påpekas, att en hel del dekorativa detaljer och inredningar, så- som marmorarbeten, stuck, panelarbeten och dyl., ej kan medhinnas under den här förut angivna begränsade tiden av 16 månader. Sådana arbeten, liksom också de av förslaget omfattade arbetena i övriga lokaler, kommer emellertid att kunna utföras jämsides med riksdagsarbetet eller som sommararbete under riksdagsuppe- hållet. För slutförande av samtliga av vårt förslag omfattade ombyggnadsarbeten har beräknats åtgå en tid av ca 3 år, räknat från tidpunkten för byggnadsarbetenas igångsättande, d. v. 5. från avslutandet av den sista riksdagen enligt tvåkammar- systemet.
Någon kostnadsberäkning har på detta stadium icke kunnat lämnas. Så mycket kan emellertid sägas, att kostnaderna enligt alt. B kommer att bli lägre än enligt alt. A.
Stockholm den 31 mars 1959.
Tore Larsson Sven-Ivar Lind David Dahl
Beskrivning
Föreliggande ritningar redovisar det resultat som kommitterades diskussioner och ställningstaganden till det fortlöpande skissarbetet hitintills har avsatt. Huvuddragen i skissförslaget är följande:
Plenisal m. m.
Planen visar byggnadens organisation i de nuvarande plenisalarnas golvnivå, efter ombyggnad.
En ny plenisal föreslås anordnad inom det område i riksdagshusets södra del som nu inrymmer 2:a kammarens plenisal jämte därtill anslutna sekundära ut- rymmen och ljusgårdar. Talmanspodiet är förlagt till en utvidgning i salens södra vägg; runt den fria golvytan har sekundära utrymmen förlagts och över dessa på tre sidor läktare för press, diplomater och allmänhet. Salen vänder sig alltså, i olikhet mot den nuvarande 2:a kammarsalen, mot byggnadens mittparti som nu inrymmer stora trapphallen. Genom inläggning av ett bjälklag i plenisalens nivå har övre delen av denna hall förvandlats till en foyer i vars öst-västliga axel man mot Riksgatan återfinner handbiblioteket och mot Norrbro en representations- salong. Denna utgöres av mittpartiet i nuvarande »sammanbindningsbanan» till vilket ett fönster mot Strömmen tagits upp.
I husets norra del bevaras l:a kammarens plenisal. Den avses använd dels för kongresser och kyrkomöten, dels som partisal. I sin nya funktion kan den befrias från en del utbyggnader innehållande sekundärutrymmen, trappor och delar av läktarna, varigenom bl. a. dagsljusförhållandena i denna del av huset förbättras.
Man kan tänka sig en radikalare förvandling av byggnadens inre i konsekvens med riksdagens ändrade organisation, varvid l:a kammarens plenisal skulle för- svinna och byggnadens norra del sålunda komma att inrymma en stor öppen gård, eventuellt med däri inbyggda arbetsrum. Kommitterade har emellertid funnit att olika skäl så starkt talar för salens bibehållande att detta tagits för givet; något alternativ har inte undersökts.
Den nya salens förläggning till byggnadens södra del motiveras bl. a. av att den därigenom får anslutning till sydfasaden, där arbetsmiljön blir behagligare än vid norra fasaden, av kanslihusets och restaurantens läge samt i viss mån av de nå- got större tvärmåtten i denna del av huset.
Med salarnas förläggning symmetriskt på ömse sidor av byggnadens mittparti riskerar man emellertid att de uppfattas som ett ungefär lika betonat men omaka par, särskilt om de ges en likartad orientering mot de östra korridorerna, så som nu är fallet med l:a och 2:a kammarens tvillingsalar. En sådan organisation av byggnadens rum skulle inte svara mot riksdagens nya organisationsform. Den föreslagna lmvuddispositionen, där den nya plenisalen orienteras mot riksdags- husets huvudaxel och arkitektoniskt förbindes med en svit av starkt accentuerade rum i denna och även med stadsrummet framför huvudentrén, medan den be- varade gamla salen avskild från detta sammanhang fortfarande är orienterad i en sekundär axel, har till syfte att åt den nya plenisalen ge en valör som, så långt om- ständigheterna medger, svarar mot dess roll i den nya riksdagsorganisationen. Denna huvuddisposition ger dessutom enklare och klarare kommunikationer till plenisalen. Den stora dubbelarmade trappan i foyerns arkadgalleri, vilken från entréhallen i ett undre plan för upp till plenisalens nivå, är avsedd att redan i entréplanet ge besökaren en uppfattning om huvudvåningens planorganisation. Den bör kunna ges en sådan karaktär, att den i totalkompositionen tjänar till att sammanfoga de nya tillskotten med den bestående byggnaden, vilken i möjligaste mån avses att bevaras utan andra ändringar än sådana som direkt påkallas av de nya funktionskraven.
Som en följd av organisationsändringen och plenisalens orientering har vissa omdispositioner föreslagits i lokalerna längs riksdagshusets fasader. Mot sydfasa- den, och alltså bakom talmanspodiet, ligger talmännens 4 rum, vaktmästarrum och kansli; mot Riksgatan statsrådsrummen i förbindelse med den sida av plenisalen
där statsråden har sina platser; mot Norrbro upptages hela fasadens längd av klubbrummen och allmänna sammanträdesrum. Korridoren mellan plenisalen och dessa, vilken nu är 2:a kammarens kapprum, har befriats från kläder; den avses använd som ett samtalsrum av intimare karaktär än den centrala foyern och dess form erbjuder till möblering med avskilda grupper.
I norra delen av planen har partilokaler inrymts. Intill den centrala foyern har post och resebyrå förlagts. En plan i större skala visar dispositionen av plenisalen samt av därtill närmast anslutna sekundära utrymmen.
Riksdagsmännens platser är anordnade "på i princip samma sätt som nu. Planen visar 293 ledamotsplatser och 13 statsrådsplatser samt 12 platser för sekreterare i utskott och departement. Utrymme finns för 305 ledamöter (ursprungligen begär- des 300 platser). Om platsreserven kan slopas kan vissa konstruktiva fördelar vinnas.
Talmanspodiet har platser för talman, 3 vice talmän, sekreterare, »rytare» och fotograferingsapparat samt vaktmästare och talare som avvaktar tillfälle för replik. Stenograferna har sina platser framför podiet, varifrån en trappa leder direkt ned till deras arbetsrum i undervarande våning.
På ömse sidor om plenisalens huvudentré från den centrala foyern finnes två telefonrum med tillsammans 16 hytter, det ena med automatapparater, det andra betjänat av vaktmästarna som från sina platser har kontakt med foyern och pas— sagen till klubbrumskorridoren. Mot denna ligger herr- och damtoaletter och vid ingången till salen trappa till restauranten.
Från foyern intill de större hissarna når man diplomatläktarens kapprum, toalett och trappa. Vid statsrådskorridoren finns justeringsrum och i övrigt upp- tages utrymmet under läktarna av disponibla utrymmen för el-central, voterings- maskineri, trycksaker etc. Här har också anordnats rum för radioreferent och radiointervjuer.
Läktarna har plats för 60 pressmän, 35 diplomater och ca 280 åhörare från all— mänheten.
Kommunikationer
På grund av de många olika golvnivåerna i riksdagshuset är det svårt att ge en samlad och åskådlig bild av kommunikationsförhållandena. Det kanske underlättar orienteringen att först se på en tvärsektion genom byggnaden i huvudaxeln från Norrbrofasaden till Riksgatan. Den visar planernas höjdlägen från plan nr 1 över Riksgatan men under den östra huvudentréns vestibul. En ny entréhall föreslås i samma nivå som denna vestibul; den åstadkommes genom att våningshöjden i arkivlokalen därunder sänkes till ca 3 m. Planerna nr 2 och 3 ligger båda inom entréhallens höjd, den undre på sådan nivå, att den samtidigt visar stora entrén från Riksgatan, den övre i läsesalens och riksdagsrestaurantens höjdläge. Plan nr 4, den inledningsvis kommenterade, ligger i plenisalens nivå. Sektionen visar rumssviten i byggnadens centralkropp med representationssalongen till vänster, handbiblioteket till höger, och i mitten den stora foyern i vars ena mittaxel pleni- salen har sin huvudentré.
Den första planen visar entréerna från Riksgatan. I den närmast kanslihuset belägna, som betjänas av den befintliga sydvästra hissen och har nära förbindelse med ekonomibyrån kan försäljning av riksdagstryck anordnas.
Infartsportarna leder till restaurantkök, soprum, pannrum, ljusgårdar, verk- städer m. m.
Stora entrén från Riksgatan, som är bevakad, betjänas av nya personhissar; där-
ifrån när man också direkt hiss och trappa till pressens lokaler samt allmänhe- tens trappa till biblioteket.
Kommunikationerna mellan olika våningsplan baseras enligt förslaget i långt högre grad än nu på hissar, sammanlagt 10 st. med ca 75 platser. Förutom 4 st. hissar i de nuvarande hisslägena, intill huvudentréns vestibul samt i byggnadens båda västra hörn, vilka betjänar huvudkorridorerna, finns pressens hiss som från stora entrén vid Riksgatan för direkt till dess lokaler samt fyra hissar med till- sammans 44 platser, vilka besörjer transporterna i byggnadens mittparti. Två av dessa går ned till Riksgatans plan. Allmänhetens läktare i plenisalen kan nås med en särskild hiss (tillgänglig endast för dem som är i behov av den). Även ofärdiga personer kan alltså röra sig inom byggnaden utan att behöva passera trappor.
Den nya entréhallen i byggnadens centrum och i huvudvestibulens plan nås från de två bevakade entréerna i öster och väster där en sortering och dirigering av besökande kan ske. 1 hallen är central garderob samt toaletter. Därifrån nås (med halvtrappor eller hissar) huvudkorridorerna i öster och väster (restaurant, biblio— tek, utskottslokaler m. m., redovisade i plan nr 3). Stora foyern framför plenisalen samt anslutande korridorer nås med de centrala stora hissarna eller med monu- mentaltrappan i hallens galleri. Denna trappa annonserar huvudvåningen och an- tyder genom sitt läge i planen och sin rörelseriktning längdaxeln genom plenisa- lens entré.
Ett genomgående trapphus till höger om huvudentrén kan betjäna den nuva— rande 1 :a kammarsalen utan att plenisalens foyer behöver passeras.
Allmänhetens entré till plenisalens läktare är, liksom nu, från Norrbrofasaden via kapprum med toaletter och direkta trappor samt hiss.
Befintliga sekundära trappor i eller i anslutning till korridorsystemet har be- hållits. Eventuellt kan trappan i sydvästra hörnet, vilken gör intrång i plenisalen, byggas om.
Arbetsrum m. m.
Av övriga planer framgår belägenheten av utskottslokaler och andra arbetsrum enligt den föreslagna dispositionen.
Plan 3 visar stenografernas och bibliotekets utrymmen. Plan 5 visar arbetsrum i flygeln mot Riksgatan i nivå med plenisalens läktare. Plan 6 upptages liksom nu av utskottslokaler och pressens rum; i anslutning till de senare har anordnats ett rum för televisionssändning.
Plan 7 visar press- och TT-lokaler kring ljusgården i byggnadens mittparti samt arbetsrum vid dettas sydfasad på nivån + 29,37 samt partisal och arbetsrum på nivån + 35,27.
Plan 8 visar nuvarande stora partisalen samt arbets- och konferensrum i södra, östra och norra längornas vindsvåning. I mittpartiet har inrymts lokaler för stats- revisionen och Nordiska rådet. Dessa liksom andra arbetslokaler i mittpartiets övre våningar har vunnits genom föreslagna ändringar i kommunikationssyste- met. Genom omflyttning har andra frilagts.
Totalt kan man erhålla 70 dagerbelysta arbetsrum för riksdagsledamöter, var- till kommer ett mindre antal utan dager, användbara för tillfälligt arbete eller vila.
Av tidigare utredningar har framgått att man i södra och norra längorna ge- nom entresolering av våningen i plenisalens plan skulle kunna vinna ytterligare 18 arbetsrum, men detta förutsätter avsevärda ingrepp även i fasaderna och kan eventuellt medföra alltför stor belastning på pålgrunden.
Bildkonst
Målningarna i andra kammarens plenisal tillvaratagas och konserveras vid riv- ningen. Det är i princip önskvärt att bevara dem inom riksdagshuset. Vissa av de plana väggfälten torde kunna finna lämpliga platser vid utrymmenas omdispone- ring, men frågan hur absidmålningen skall placeras är tills vidare olöst.
Målningarna i första kammarens plenisal torde kunna beredas bättre belysning än för närvarande.
Porträttskulpturer, talmansporträtt m. fl. kan placeras i entréhall, trappa, foyer och den nya kammarens samtalskorridor.
Frågan om den nya salens konstnärliga utsmyckning är ännu ej diskuterad; dess interiörverkan bygger i huvudsak på vägg— och läktarbarriärbeklädnader av trä- panel, vilken kan ges en mer eller mindre rik utformning av konstnärlig kvalitet.
Byggnadskonstruktioner
Preliminära undersökningar av konstruktören, civilingenjören Sven Tyrén, tyder på att förslaget är tekniskt genomförbart. De nya byggnadsdelarna som omfattar plenisalen och underliggande arkivvåningar utnyttjar den befintliga grunden, vars belastning icke avses ökad.
Utredningen syftar också till att utbilda yttertaken på sådant sätt att det nu- varande dyrbara takunderhållet förbilligas.
Ventilationstekniska problem har ännu inte studerats.
Tidplan; kostnader
Dessa frågor är beroende bl. a. av huruvida arbetena skall utföras före eller efter övergång till enkammarsystem och vilka provisorier som föranleds därav.
Presentation
En modell i större skala, huvudsakligen omfattande plenisal och foyer avser att illustrera förslagets centrala delar.
Slutligen må nämnas, att inom riksgäldsfullmäktige under utredningsarbetet framställts önskemål om inrättande i riksdagshuset av ett andaktsrum med plats för ca 50 a 60 personer och om möjligt ytterligare ett mindre sådant rum. Förslag härom har icke inarbetats i de föreliggande ritningarna utan förutsättes frågan komma att upptas i samband med utformningen av ett slutligt ombyggnadsförslag.
Stockholm den 31.3.1959.
Sven Ivar Lind arkitekt SAR
Utlåtande
angående ombyggnad av Riksdagshuset enligt ritningar nr 1—14 upprättade av professor S. I. Lind den 31 mars 1959. Som underlag för kännedom om byggna- dens nuvarande utseende har vi till förfogande haft
1. Uppmätningsritningar av år 1942. 2. Rekonstruerad pålplan av år 1924. 3. Vissa detaljritningar från tiden för byggnadens tillkomst.
Efter studium av ovan nämnda ritningar har vi funnit att en ombyggnad av Riksdagshuset i enlighet med dessa ritningar ur konstruktiv synpunkt är genom- förbar.
Ombyggnaden kommer icke att medföra några lastökningar och den vertikala bärande stommen i de ombyggda delarna kommer att nedföras på befintliga grundkonstruktioner, varför några ingrepp i undergrunden icke torde komma att behövas.
I samband med ombyggnaden bör även vattenavrinningsproblemet för hela yt- tertaket tagas under omprövning.
Stockholm den 31 mars 1959.
Sven Tyrén AB
BILAGA 11
Tabellarisk sammanställning av vissa väsentliga drag
i några främmande länders statsskick
Amerikas Förenta Stater S tatssys tem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Slatsche/ Tillsättning
Ämbetsperiod
Kompetenskrav
Ställföreträdarc
Funktioner
a) utan kontrasignation
Av Bo Westerhutt
Författning 17/9 1787, officiellt proklamerad 4/3 1789.
Förbundsstat, bestående av 50 delstater med egna parlament och regeringar.
Unionclla funktioner: utrikesärenden, försvar, reglerande av utrikeshandel, tullar, reglerande av handeln mellan delsta— terna, postväsen, myntväsen, mått- och viktsystem samt upptagande av erforderliga direkta och indirekta skatter. Funktioner, gemensamma för union och delstater: är ej för- utsedda i författningen, men genom domstolsutslag, utan bokstavlig ändring av författningen, har unionen tillåtits lagstifta på områden, som skulle ha förbehållits delstaterna, såsom socialpolitik, konjunkturpolitik, jordbrukspolitik, häl- so— och sjukvård. Delstatliga funktioner: alla funktioner, som ej genom för— fattningen tilldelats unionen, såsom socialpolitik, hälso- och sjukvård, undervisning, civil- och kriminallag samt dess- utom rätt att upptaga erforderliga skatter.
Presidenten väljes av 535 elektorer, utsedda i allmänna. direkta val. Innan valet av elektorer äger rum, har dessa i regel förpliktat sig att rösta på viSS presidentkandidat, var- igenom presidentvalets utgång är helt avgjord efter elek- torsvalet.
4 år; omval tillåtes en gång; maximal ämbetstid för en person är 10 år.
Infödd medborgare i USA, minst 35 års ålder och 14 års bosättning i USA.
Vice-president, vald på samma sätt och vid samma till— fälle som presidenten; övertar presidentposten blott vid definitiv vakans under ämbetsperioden.
Presidenten beslutar alltid på eget ansvar och således utan kontrasignatiou. Han företräder unionen internationellt, slu— ter med senatens samtycke fördrag med främmande mak- ter; dirigerar regeringens politik och unionens förvaltning, utnämner med senatens samtycke viktigare unionstjäuste— män, är högste befälhavare över USA:s krigsmakt. Han äger sända budskap till kongressen, innehållande redogörelse för unionens tillstånd och rekommendationer om erforderliga åtgärder.
b) med kontrasignation
[tag/ering ltegeringschef Tillsättning Ämbetsperiod
Funktioner
Ministrar
Tillsättning Ämbetsperiod
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parla ut en t
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning
För/'uttningsdomstol
Tillsättning
Kompetenskrav
Presidenten. Se under »tillsättning av statschef». Se under »tillsättning av statschef».
Presidenten drar upp riktlinjer för regeringens politik och leder denna.
Cheferna för 10 departement.
Utväljes och utnämnes av presidenten med senatens sam- tycke, vilket nästan undantagslöst ges.
Beroende på presidenten.
Ministrarna är enskilt eller kollektivt rådgivare åt presiden— ten, de verkställer den av presidenten upplinjerade politi- ken samt utarbetar lag- och budgetförslag.
Regeringen är ej beroende av kongressen; ministrarna får ej vara ledamöter av den och äger ej yttranderätt vid plena; bortsett från budgetförslaget äger varken regeringen eller presidenten någon propositionsrätt.
Tvåkammarsystem: kongressen.
Senaten består av 100 ledamöter. Två senatorer väljes i allmänna, direkta val av vardera av de 50 delstaterna. Man— dattiden är 6 år; senaten förnyas dock successivt med % vartannat år. För valbarhet krävs minst 30 års ålder, 9 års medborgarskap samt. bostad i väljande delstat.
Representanthuset består av 435 ledamöter, valda för 2 år i allmänna, direkta val; majoritetsval i enmansvalkretsar. Mandaten fördelas efter staternas folkmängd med omregle- ring efter folkräkning vart tionde år. För valbarhet minst 25 års ålder, 7 års medborgarskap samt bostad i den väl- jande staten.
Kamrarna är likställda i alla de ärenden, som de gemen- samt äger att besluta om.
Lagstiftnings- och budgetarbete; genom undersökningsut— skott finns möjlighet till kontroll av regeringen. —— Presi- denten behöver senatens godkännande av fördrag med främ— mande makter (% majoritet) samt av utnämningar.
Någon särskild författningsdomstol finnes ej, men unionens domstolar, med Högsta domstolen i spetsen, har lagpröv- ningsrätt.
Unionens högsta domstol består av 9 domare, utsedda på livs- tid av presidenten med senatens samtycke.
[ praxis utnämns personer med juridisk utbildning.
Funktioner
Grundlagsändring
Belgien
Statssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod Kompetenskrav
ställföreträdare
Funktioner 3) utan kontrasignation b) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod
Funktioner Ministrar
Tillsättning
Ämbetsperiod
Högsta instans i mål, där man åberopar grundlagen, unions- lagar och fördrag, samt i mål där unionen är part, där par- terna är delstater eller invånare från olika delstater.
Ändringar beslutas av båda kamrarna med % majoritet, eller, enligt ett icke använt alternativ, beslutas av ett av kamrarna, på begäran av % av delstaterna, sammankallat författningskonvent; i varje fall krävs godkännande av ändringen av % av delstaterna genom deras parlament eller särskilda författningskonvent.
Författning 7/2 1831 med senare ändringar.
Enhetsstat.
Arvkungadöme. Lineal agnatisk tronföljd inom huset Sachsen- Cohurg.
Myndighetsåldern är 18 år.
Förordnas i förekommande fall av parlamentets båda kam- rar i gemensam session.
Kungen företräder landet internationellt, beslutar om krig, fred samt om fördrag, vilka dock i praxis underställs parla- mentet; utnämner ministrar, domare och högre ämbetsmän samt officerare, utfärdar förordningar och dekret, som inte får strida mot gällande lagar; är chef för krigsmakten; be— nådningsrätt; skall godkänna av parlamentet beslutade la- gar (en i praxis obsolet funktion), skall utfärda lagar, som beslutats. Han äger rätt att upplösa parlamentet och utlysa nyval till endera eller båda kamrarna.
Premiärminister, som dock ej är förutsedd av författningen.
Utses och utnämnes av kungen under beaktande av parti— ställningen i parlamentet.
Bör enligt praxis avgå, då beslut, som innebär misstroende- votum, fattats i deputeradekammaren.
Leder regeringen.
Ministrarna är c:a 20 till antalet.
Ministrarna tillsättas nominellt av kungen, reellt av pre- miärministern.
Ministrarna skall enligt praxis avgå, då beslut, som inne— bär misstroendevotum, fattats.
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning För/attningsdomslol Tillsättning Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Danmark
Slalssystcm
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK 207 Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse), lagstift— nings- och budgetarbetet. I ministerkonselj presiderar pre- miärministern eller kungen.
Enligt praxis, som ej är inskriven i författningen, råder parlamentarism. Ministären skall sålunda avgå, om den inte har parlamentets förtroende, uttalat genom misstroen— devotum. Det är därvid deputeradekammarens inställning, som är den avgörande. Även om ministrarna inte är leda— möter av parlamentet, har de likväl rätt att infinna sig där och att deltaga i debatterna.
Tvåkammarsystem.
Senaten består av 175 ledamöter. Av dessa väljas 106 i all- männa, direkta och proportionella val, varvid kandidater måste hämtas från 21 särskilda valbarhetskategorier, såsom högre ämbetsmän, kommunala och fackliga förtroendemän, befattningshavare från vetenskap, industri och affärsliv, in- nehavare av större förmögenhet eller större skattebetalare. 46 senatorer utses i indirekta, proportionella val av pro- vinsialråden; 23 utses genom proportionellt val av de två förstnämnda kategorierna. Mandattiden är 4 år. Valbarhets- åldern år 40 år. —— Kungens söner eller arvsberättigade prinsar är ledamöter från sin myndighetsålder.
Depnleradekammaren består av 212 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val. Valbarhets- ålder är 25 år, rösträttsålder 21 år. Röstplikt.
Kamrarna är enligt grundlagen likställda.
Lagstiftnings- och budgetarbete, samt kontroll av regeringen. Fördrag med främmande makter framläggs enligt praxis i parlamentet.
Författningsdomstol finnes ej, ej heller har de ordinarie domstolarna lagprövningsrätt.
Efter beslut i parlamentet, att grundlagsändring är behöv- lig, npplöses detta och förordnas om nyval. Efter valet beslutas författningsändringarna med % majoritet. Kungens medbeslutanderätt är obsolet.
Författning 5/6 1953.
Enhetsstat.
Slatschef Tillsättning Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare
Funktioner a) utan kontrasignation I)) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning
Ämbetsperiod
Funktioner Ministrar
Tillsättning
Ämbetsperiod
Regeringens funktioner-
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Arvkungadöme. Lineal, kognatisk tronföljd.
Myndighetsäldern är 18 år. Beslutcs genom lag och är tronföljaren eller statsrådet.
Monarken företräder landet internationellt, beslutar — med folketingets samtycke i viktiga fall — om fördrag med främ- mande makter; utnämner ministrar och högre ämbetsmän, utfärdar förordningar; skall stadfästa folketingets lagbe- slut (obsolet såsom vetorätt), utfärdar beslutade lagar, äger i brådskande fall utfärda provisoriska lagar, som i efterhand måste godkännas av folketinget; henådningsrätt. Han äger upplösa folketinget och utlysa nyval.
Statsminister.
Utses och utnämnes av monarken under beaktande av parti— ställningen i folketinget.
Statsministern måste enligt grundlagen avgå, om folke- tinget uttalar sitt misstroende mot honom.
Leder regeringen. Ministrarna är c:a 15 till antalet.
Ministrarna tillsättas nominellt av monarken, reellt av stats— ministern.
Ministrarna måste enligt grundlagen avgå tillsammans med statsministern, då misstroendevotum riktas mot denne; då misstroendevotum riktas mot enskilda ministrar, måste vederbörande avgå. Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse) samt. lag— stiftnings- och budgetarbetet.
Regeringen måste enligt grundlagen avgå, om folketinget uttalar sitt misstroende mot den. Den kan få kvarstå som expeditionsministär, om den därvid utlyser nyval. Även om ministrarna inte är ledamöter av folketinget, har de rätt att infinna sig där och att deltaga i dess debatter.
Enkammarsystem.
Folketinget består av 179 ledamöter, valda för 4 år i all- männa, direkta och proportionella val. Rösträtts- och val- barhetsålder är 21 år.
Lagstiftnings— och budgetarbete samt kontroll av regeringen (bl. a. undersökningsutskott).
% av folketingets medlemmar kan inom 3 dagar efter ett beslut kräva, att det underkastas folkomröstning. Återtas det därvid ej av folketinget inom 5 dagar, anställs folkom— röstning. Minst hälften av de röstande och minst 30 % av de
Obligatorisk omröstning Författningsdomstol
Tillsättning Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Finland
Statssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod Kompetenskrav
Ställföreträdare
Funktioner :i) utan kontrasignation b) med kontrasignation
Regering Regeringschef 14—202785
FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK 209 röstberättigade skall rösta mot beslutet, för att det skall anses förkastat. Vissa lagar, främst de med finansiell an— knytning, får ej underkastas folkomröstning. — Regeringen kan ordna folkomröstning om avkall på suveräniteten om sådant beslut ej når erforderliga 5/6 majoritet i folketinget, men minst erhåller flertal.
Grundlagsändringar skall alltid underkastas folkomröstning.
Författningsdomstol finnes ej. På grund av några prejudi- kat anses de ordinarie domstolarna ha lagprövningsrätt.
Gillar regeringen ett folketingsbeslut om grundlagsändring, skall folketinget upplösas och nyval anordnas. Efter nyva- let skall grundlagsändringen beslutas på nytt samt slut— ligen underkastas folkomröstning, varvid minst hälften av de röstande och 40 % av väljarkåren skall rösta för för- slaget, för att det skall anses bifallet.
Författning 17/7 1919 med senare ändringar.
Enhetsstat.
Presidenten utses av 300 elektorer, valda i allmänna, direkta och proportionella val. I de två första valförsöken krävs absolut majoritet bland elektorerna, i den tredje valom- gången röstas blott om de två kandidater, som i andra om- gången erhållit flest röster.
Presidenten väljes för 6 år; han är obegränsat omvalbar. Infödd finländsk medborgare.
Statsministern, i andra hand dennes ställföreträdare. Vid bestående vakans anordnas nytt val.
Företräder landet internationellt, beslutar med riksdagens bifall om krig, fred och viktigare fördrag; utnämner mi- nistrar och högre ämbetsmän, utfärdar förordningar, ut- färdar lagakraftvunna lagar; har högsta befäl över krigs- makten; benådningsrätt. Mot riksdagens lagbeslut äger han inlägga veto, vilket bryts vid nytt beslut efter nyval; han har rätt att upplösa riksdagen och utlysa nyval. — Trots kontrasignationen är presidentens beslutanderätt ännu del- vis reell; den kontrasignerande ansvarar enligt grundlagen blott för expeditionens riktighet och beslutets lagenlighet.
Statsminister.
Tillsättning Ämbctsperiod
Funktioner Ministrar
Tillsättning Ämbetsperiod
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning
Författningsdomstol
Tillsättning Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Utses och utnämnes av presidenten under beaktande av par— tiställningen i riksdagen.
Statsministern skall avgå, om riksdagen uttalar sitt miss— troende mot honom.
Leder regeringen. Ministrarna är c:a 12—15 till antalet.
Ministrarna utses av statsministern och utnämnes av presi— denten.
Ministrarna skall avgå, om riksdagen uttalar sitt misstroende mot dem.
Regeringen leder förvaltningen och äger därvid fatta er- forderliga beslut, såvida dessa ej tillhör presidenten samt leder lagstiftnings- och budgetarbetet. Statsrådet bör enligt regeringsformen åtnjuta riksdagens för- troende. Uttalar denna sitt misstroende, måste regeringen avgå. Även om ministrarna inte är medlemmar av riksdagen, får de infinna sig där och deltaga i dess debatter.
Enkainmarsystem.
Riksdagen består av 200 ledamöter, som väljs för 4 är i allmänna, direkta och proportionella val. ltösträtts- och vnlbarhetsålder är 21 år.
Lagstiftnings— och budgetarbete, kontroll av regeringen.
Författningsdomstol finnes ej. Ej heller har de ordinarie domstolarna lagprövningsrätt; lagstridiga förordningar är dock domare och statstjänstemän inte pliktiga att tillämpa.
Efter beslut om grundlagsändring skall riksdagen upplösas och nyval anställas. Efter valet skall riksdagen fatta nytt beslut om grundlagsändringen med % majoritet av de röstande. Riksdagen kan med % majoritet förklara grund— lagsändring brådskande och omedelbart besluta om ändring med 2/3 majoritet.
Frankrike Statssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod Kompetenskrav ställföreträdare Funktioner
&) utan kontra signation
b) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning Äirhetsperiod Funktioner
Ministrar Tillsättning
Ämbetsperiod Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Författning 5/10 1958 med senare ändringar.
Enhetsstat.
Presidenten väljes i allmänna, direkta val. Rösträttsålder 21 år.
Presidenten väljes för 7 år; omvalbarheten är ej begränsad. Besittning av medborgerliga rättigheter.
Talmannen i senaten; vid definitiv vakans anställes nytt val.
Utnämner premiärminister; äger underställa lagförslag och fördrag med konstitutionell betydelse folkomröstning; äger upplösa nationalförsamlingen och utlysa nyval, dock med minst ett år mellan upplösningarna; äger rätt att tillgripa extraordinära befogenheter, när nationens säkerhet är ho- tad; äger rikta budskap till parlamentet; utnämner leda- möter av författningsrådet; äger till författningsrädet hän- skjuta frågor om lagars och fördrags författningsenlighet. Företräder landet internationellt, sluter fördrag, som i vik- tiga fall skall godkännas av parlamentet, utnämner mi- nistrar samt högre ämbetsmän; utfärdar förordningar; chef för krigsmakten; benådningsrätt; han har suspensivt veto, som bryts, om parlamentet förnyar sitt beslut; utfärdar beslutade lagar.
Premiärminister.
Utses och utnämnes av presidenten, som därvid bör be— akta partiställningen i nationalförsamlingen.
Premiärministern måste avgå, om nationalförsamlingen be- slutar om misstroendevotum mot honom.
Premiärministern skall leda regeringens verksamhet, med beslutanderätt i vissa frågor, såsom en del utnämningar.
Ministrarna är c:a 20 till antalet.
Ministrarna utnämnes av presidenten på premiärministerns förslag.
Regeringen måste avgå, om nationalförsamlingen beslutar om misstroendevotum mot den.
Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och bud- getarbetet.
Regeringen skall ha nationalförsamlingens förtroende. An— tar denna ett misstroendevotum, vartill krävs absolut ma- joritet av dess ledamöter, måste regeringen avgå. Om pre- miärministern ställer förtroendefråga på ett förslag i na— tionalförsamlingen, anses detta antaget, om denna ej lyc— kas åstadkomma misstroendevotum med absolut majoritet av ledamöterna. Har parlamentet inte inom 70 dagar beslutat om budgetförslaget, kan regeringen förordningsvägen sätta det i kraft. Parlamentsledamöterna får inte framställa förslag, som ökar statens utgifter eller minskar dess in— komster. Efter utskottsbehandling kan regeringen motsätta
I'urlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Obligatorisk omröstning
Iv'ärfattningsdomstol Tillsättning
Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
sig ändringar till lagförslag. Ministrarna får inte vara leda- möter av parlamentet, men får infinna sig där och deltaga i debatterna.
'l'våkammarsystem.
Senaten består av 273 ledamöter, valda för 9 är med suc— cessiv förnyelse med % vart tredje år. 267 senatorer väljs indirekt av departementen, med mandaten fördelade efter folkmängd. Valkollegiet består av departementalråden, om- bud för municipalråden samt departementens representan— ter i nationalförsamliugen. 6 senatorer väljs av fransmän— nen utomlands. Valbarhetsåldern 35 år. _
Nalional/örsamlingen består av 482 ledamöter, valda för 5 år i allmänna, direkta val i enmansvalkretsar. Uppnås ej absolut majoritet i kretsen, anställes nytt val, då relativ majoritet är tillräcklig. Hösträttsålder 21 är, valbarhets- ålder 23 år.
Finansärenden skall först underställas nationalförsamlingen. Stannar kamrarna i olika beslut i lag— eller budgetfrågor, kan regeringen begära att ett utskott framlägger kom— promissförslag. Antages ej detta, kan regeringen begära att nationalförsamlingen ensam fattar parlamentets beslut.
Lagstiftnings- och budgetarbete, kontroll av regeringen.
Presidenten kan på förslag av regeringen eller kamrarna låta underkasta folkomröstning varje lagförslag, som har konstitutionell betydelse, eller fördrag, som har sådan be- tydelse.
Grundlagsändring skall underkastas folkomröstning, som dock kan undvikas, se under >>grnndlagsändring>>.
Författningsdomstol finnes: För/atlningsrådet.
Domstolen består av 9 medlemmar, 3 valda av presidenten, 3 av nationalförsamlingens talman, 3 av senatens talman. 9 års mandattid, successiv förnyelse med 1/3 vart tredje år. Därutöver är fd presidenter självskrivna medlemmar.
Ledamot av författningsrådet får ej tillhöra parlamentet eller regeringen.
Lagar med konstitutionell innebörd skall alltid underställas rådet, som skall avgöra deras grundlagsenlighet; andra lagar kan i samma syfte hänskjutas dit av presidenten, premiär- ministern eller talmännen. Rådet vakar dessutom över valens och folkomröstningars författningsenliga genomfö— rande.
Förslag kan framläggas av presidenten på framställning av premiärministern samt av parlamentets ledamöter. Ef— ter beslut av kamrarna, skall det underkastas folkomröst— ning. Denna kan undvikas, om presidenten underställer för— slaget för kamrarna i gemensam session, varvid %, majoritet av avgivna röster krävs för beslut.
Island
Statssyslem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Slutschef Tillsättning
Ämbet speriod
Kompetenskrav
Ställtöret räd arc
Funktioner a) utan kontrasignation l)) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetspcriod
Funktio ner Ministrar Tillsättning
Ämbetsperiod
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlmuent
Övre kammare
Författning 17/6 1944.
Enlietsstat.
Presidenten väljes i allmänna, direkta val; relativ majoritet är tillräcklig. Kandidat i valet skall ställas upp av minst 1500 och högst 3000 väljare. Anmäles blott en kandidat, behöver val ej hållas.
Presidenten väljes för 6 år, och är obegränsat omvalbar. Han kan avsättas genom folkomröstning, beslutad av all- tinget med 3/4 majoritet.
Rösträtt, 35 års ålder.
Vid tillfällig vakans upprätthålls presidentens funktioner av statsministern, talmannen i alltinget och ordföranden i Högsta domstolen gemensamt med majoritetsbeslut. Vid definitiv vakans anställes nyval.
Företräder landet internationellt, sluter fördrag, som i vik- tigare fall skall godkännas av alltinget; utnämner ministrar och högre ämbetsmän; utfärdar lagar; äger i brådskande fall utfärda provisoriska lagar, som senare skall godkännas av alltinget; äger underställa lagbeslut i alltinget folkom- röstning; äger upplösa alltinget och utlysa nyval.
Statsminister.
Utses och utnämnes av presidenten, som därvid bör beakta partiställningen i alltinget.
Enligt praxis skall statsministern avgå, om alltinget beslutar om misstroendevotum mot honom.
Statsministern presiderar i regeringen, som han leder. Ministrarna är 7 till antalet. Tillsättas nominellt av presidenten, reellt av statsministern.
Regeringen eller enstaka minister skall enligt praxis avgå, om alltinget beslutar om misstroendevotum mot vederbö- rande.
Regeringen leder förvaltningen, samt lagstiftnings- och hud— gctarbetet.
Enligt praxis råder parlamentarism, och regeringen bör så- lunda ha alltingets förtroende. Beslutar detta om misstroen- devotum, bör regeringen avgå. Även om ministrarna inte är medlemmar av alltinget, får de infinna sig där och deltaga i dess debatter.
Modifierat enkammarsystem.
Det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda all- tinget utser % av sina ledamöter, dvs 20, att utgöra Övre kammare. Mandattiden är 4 år. Rösträtts- och valbarhets- ålder är 21 år.
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Obligatorisk omröstning
Förfallningsdomstol Tillsättning Kompetenskrav Funktioner
Grundlagsändring
Italien Stalssyslem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod
Kompetenskrav
Ställföreträdare Funktioner
a) utan kontrasignation b) med kontrasignation
.—' v det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda alltinget utgör %, dvs 40 ledamöter, den Nedre kammaren, sedan % valts att tillhöra den övre kammaren. Mandattiden är 4 år. Rösträtts- och valbarhetsålder är 21 år.
Båda kamrar har initiativrätt och kontrollmyndighet. Stan- nar kamrarna i olika beslut i lagfrågor, avgörs frågan ge— nom gemensam omröstning, varvid % majoritet krävs. Fi- nansbeslut diskuteras och avgörs alltid i det samlade all- tinget, varvid det ej krävs kvalificerad majoritet.
Lagstiftnings- och budgetarbete, kontroll av regeringen (bl. a. genom undersökningsutskott).
Ogillar presidenten ett lagbeslut, kan han ställa det under folkomröstning. —— Alltinget kan med % majoritet besluta att anställa folkomröstning i fråga om avsättning av pre- sidenten.
Författningsdomstol och lagprövningsrätt finns ej.
Båda kamrarna skall fatta beslut om grundlagsändring, därefter upplöses alltinget och anställes nyval; efter valet skall båda kamrarna ånyo fatta samma grundlagsändrings- beslut.
Författning 22/12 1947.
Enhetsstat, som dock medger begränsad autonomi för olika regioner.
Presidenten väljes av parlamentets båda kamrar i gemensam session, förstärkta med 55 representanter för Italiens 19 regioner, utsedda av regionråden i proportionella val. I de tre första valförsöken krävs % majoritet, från och med fjärde valomgången absolut majoritet.
Presidenten väljs för 7 år; han är obegränsat omvalbar.
Minst 50 års ålder, samt i besittning av medborgerliga rät- tigheter.
Talmannen i senaten. Vid definitiv vakans anställas nytt val.
Presidenten företräder landet internationellt, förklarar krig på uppdrag av parlamentet, sluter fördrag, som i viktiga fall skall godkännas av parlamentet, utnämner ministrar och högre ämbetsmän, utfärdar förordningar; är högste chef
Regering liegeringschef Tillsättning
Ämbetsperiod Funktioner Ministrar
Tillsättning Ämbetsperind
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Obligatorisk omröstning
FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK 215 för krigsmakten; har benådningsrätt; har suspensivt veto, som bryts, om kamrarna fattar samma beslut på nytt; skall utfärda beslutade lagar samt äger rätt upplösa endera eller båda kamrarna samt utlysa nyval, dock ej under de sista sex månaderna av sin ämbetsperiod.
Iionseljprcside nten.
Utses och utnämnes av presidenten, som skall beakta parti- ställningen i parlamentet. Inom 10 dagar efter sin utnäm— ning måste han jämte regeringen erhålla förtroendevotum av båda kamrarna.
Skall avgå, om kamrarna beslutar om misstroendevotum. Konseljpresidenten leder regeringens politik. Ministrarna är c:a 25 till antalet.
Ministrarna utnämnas av presidenten på konseljpresidentens förslag.
Ministrarna måste avgå, om kamrarna beslutar om miss— troendevotum mot dem.
Regeringen leder förvaltningen, lagstiftnings- och budget- arbetet. Den kan genom delegation erhålla begränsad rätt att lagstifta och om den på eget bevåg nödlagstiftar, måste parlamentet snarast sammankallas för att kunna taga ställ- ning till då utfärdade lagar.
Regeringen måste ha båda kamrarnas förtroende, som uttalas genom röstning över förslag därom. Får den ej förtroende, eller om misstroendevotum beslutas av kamrarna, måste den avgå. Avslag från ena eller båda kamrar på ett rege- ringsförslag innebär ej misstroendevotum. Även om minist- rarna inte är medlemmar av parlamentet, får de infinna sig där och deltaga i dess debatter.
Tväkammarsystem.
Senaten består av 246 ledamöter, valda för 6 år i allmänna, direkta val inom regionerna med mandaten fördelade efter regionernas folkmängd. Rösträttsålder 25 år, valbarhetsålder 40 år. Presidenten kan utnämna 5 livstidssenatorer, där— jämte är fd presidenter självskrivna ledamöter.
Deputeradekammaren består av 596 ledamöter, valda för 5 år i allmänna, direkta val. ltösträttsålder är 21 år, valbar- hetsälder 25 är.
Kamrarna är likställda.
Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen.
50 000 väljare äger framlägga utarbetat lagförslag, som skall behandlas i parlamentet.
En beslutad lag skall underkastas folkomröstning, om 500 000 väljare eller & regionala råd så begär. Lagen anses godkänd, om hälften av väljarkåren deltagit och majoriteten röstat för den. Budget- och skattefrågor samt fråga om ratifice— ring av fördrag kan inte underkastas folkomröstning. —- 1/5 av endera kammarens ledamöter, 500000 väljare eller 5 regionala råd kan kräva folkomröstning om beslutad grund- lagsiindring, se under rubriken »grundlagsändring».
Författningsdomstol Tillsättning
Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Nederländerna
Statssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod Kompetenskrav
Ställföreträdare
Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning
Ämbetsperiod
Funktioner
Ministrar
Domstolen består av 15 ledamöter, 5 utnämnda av presi— denten, 5 valda av parlamentet i gemensam session och 5 utsedda av de högsta domstolsmyndigheterna. Mandattid 12 år, ej omedelbart omval, successiv förnyelse.
Domare, juridikprofessor eller advokat med minst 20 års praktik; men ej medlemmar av parlamentet.
Domstolen avgör frågor om lagars och förordningars grund- lagsenlighet samt tvister mellan statliga myndigheter, mel— lan staten och regionerna och mellan regionerna inbördes.
Grundlagsändring beslutas genom två identiska beslut av kamrarna med minst 3 månaders mellanrum, och vid sista beslutet med absolut majoritet av antalet ledamöter. Be- slutas ändringen vid sista beslutet med mindre än % majo— ritet, kan 1/5 av endera kammarens ledamöter, eller 500000 väljare eller 5 regionala råd begära att det underkastas folk— omröstning, varvid majoriteten av de röstande krävs för godkännande.
Författning 214/8 1815 med senare ändringar.
Enhetsstat.
Arvkungadöme. Agnatisk-kognatisk lineal tronföljd inom huset Oranien-Nassau.
Myndighetsåldern är 18 år.
Förordnas av de förstärkta generalstaterna i gemensam session.
Företrädcr landet internationellt, beslutar med generalsta- ternas samtycke om krig och fred samt fördrag med främ- mande makter; utnämner ministrar, ämbetsmän och offi- cerare, äger utfärda förordningar, är högste chef för krigs- makten; benådningsrätt; han skall godkänna de av general- staterna fattade lagbcsluten, men denna vetorätt är obsolet; utfärdar beslutade lagar. Han äger upplösa endera eller båda kamrarna och utlysa nyval.
Ministerpresident, som dock ej är förutsedd i författningen.
Utses och utnämnes av monarken, som därvid bör beakta partiställningen i generalstaterna.
Enligt praxis skall ministerpresidenten avgå, om general— staterna uttalar sitt misstroende mot honom.
Leder regeringen.
Ministrarna är c:a 15 till antalet.
Cillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning För/'attningsdomstol
Tillsättning Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Norge
Statssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ministrarna tillsättas nominellt av monarken, reellt av minis- terpresidenten.
Enligt praxis skall ministrarna avgå vid misstroendevotum mot dem.
Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och hud- getarbetet.
Enligt praxis råder parlamentarism. Ministrarna skall så- lunda avgå, om generalstaterna uttalar sitt misstroende mot dem. En minister får inneha ett mandat i generalstaterna blott under 3 månader efter sitt val till desamma; även om ministrarna inte är eller får vara ledamöter av general- staterna, har de rätt att infinna sig där och att deltaga i dess debatter.
Tvåkammarsystcm: generalstaterna.
Första kammaren består av 75 ledamöter, valda för 6 år av provinsialstaterna med successiv förnyelse med hälften vart tredje år. Valbarhetskrav är rösträtt och 30 års ålder.
Andra kammaren består av 150 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val med hela landet som en valkrets. Rösträttsälder är 23 år, valbarhetsålder 30 år. Röstplikt.
Första kammaren har ej laginitiativ och kan blott antaga eller förkasta de av Andra kammaren eller regeringen fram— förda förslagen.
Lagstiftnings— och budgetarbete samt kontroll av rege— ringen (bl. a. undersökningskommissioner).
Särskild författningsdomstol finnes ej. De ordinarie dom- stolarna har ej lagprövningsrätt.
Efter beslut av generalstaterna, att grundlagsändring skall företagas, upplöses kamrarna och ordnas nyval. Efter detta fattas slutligt beslut, varvid det krävs % majoritet av de röstande.
Författning 17/5 1814 med senare ändringar.
Enhetsstat.
Arvkungadöme. Lineal, agnatisk tronföljd.
Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare
Funktioner a) titan kontrasignation l)) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod
Funktioner Ministrar
Tillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning
Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Obligatorisk omröstning
Myndighetsåldern är 21 år.
Tronföljaren, eller om denne ej är myndig, regeringen.
Företräder landet internationellt, beslutar om krig och fred samt fördrag, av vilka de viktiga kräver stortingcts sam- tycke; utnämner ministrar och ämbetsmän, utfärdar för- ordningar, högste chef för krigsmakten; benådningsrätt; har obsolet vetorätt mot stortingets beslut — vetot bryts vid nytt beslut efter nyval —— samt utfärdar beslutade lagar. Statsminister.
Utses och utnämnes av kungen, som därvid bör beakta parti- ställningen i stortinget. Enligt praxis skall statsministern avgå, då stortinget uttalar sitt misstroende mot honom.
Leder regeringen. Ministrarna måste vara minst 7, och är c:a 15 till antalet.
Ministrarna tillsättas nominellt av kungen, reellt av stats- ministern.
Enligt praxis skall ministrarna avgå vid misstroendevotum mot dem.
Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och bud- getarbetet.
Enligt praxis råder parlamentarism. Ministrarna skall så— lunda avgå, om stortinget uttalar sitt misstroende mot dem. Så länge som de tillhör statsrådet, får de inte ut— nyttja sina stortingsmandat, utan ersätts med suppleanter. De får dock infinna sig i stortinget och deltaga i dess de- batter.
Modifierat enkammarsystem: stortinget.
Det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda stor— tinget utser 1/1 av sina ledamöter, dvs 38, att utgöra Iag- ting. Mandattiden är 4 år. Rösträtts- och valbarhetsålder är 21 år.
Av det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda stortinget utgör %, dvs 112 ledamöter, odelstinget, sedan % valts att tillhöra lagtinget. Mandattid 4 år. Rösträtts- och valbarhetsälder är 21 år.
Lagar föreslås på odelstinget och efter beslut där, över— sänds förslaget till lagtinget. Stannar kamrarna därvid i skilda meningar, avgörs frågan genom gemensam omröst- ning med % majoritet. Beslut i finansfrågor fattas alltid i det samlade stortinget utan krav på kvalificerad majoritet.
Lagstiftnings— och budgetarbete samt kontroll av regeringen.
Tillsättning Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Schweiz S tatssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod Kompetenskrav ställföreträdare
Funktioner &) utan kontrasignation
I)) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner
Ministrar
FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK 219 Författningsdomstol finnes ej. De ordinarie domstolarna anses enligt en lång och säker praxis ha lagprövningsrätt.
Efter beslut om grundlagsändring, vilket ej får fattas under den årliga sessionen närmast före val till stortinget, skall efter valen till stortinget nytt beslut fattas, varvid det krävs % majoritet av de röstande.
Författning 29/5 1874 med senare ändringar.
Förbundsstat bestående av 22 delstater, »kantoner», med parlament och direkt demokrati samt regeringar.
Unionella funktioner: utrikespolitik med beslut om krig, fred, fördrag och tullar, försvar, inrikeshandel, mynt-, mått-, vikt-, post-, tele- och bankväsen, beslut om järnvägar, sjö-, flod- och biltrafik. Funktioner gemensamma för union och delstat: inre säker— het, civil- och strafflag, socialpolitik, konjunkturpolitik, häl- sovård, offentliga arbeten, näringslivet, skydd för arbets- kraften, folkhushållningen, vägar, broar, vattenbyggnader, skogsväsen, fiske, jakt, den högre undervisningen samt di- rekta och indirekta skatter.
Delstatliga funktioner: processrätt, lägre undervisning, kyrko- ärenden.
Förbundspresident.
Parlamentets båda kamrar väljer i gemensam session en av regeringens ledamöter till president. Absolut majoritet av avgivna giltiga och icke blanka röstsedlar krävs. Enligt myc- ket lång praxis roterar presidentämbetet bland regeringens ledamöter.
1 år; omedelbart omval eller val till vice—president får ej äga rum.
Valbarhet till förbundsrådet, dvs minst 20 års ålder och rösträtt samt icke-präst.
Vice-president, väljs på samma sätt och tid som presiden- ten. Brukar påföljande år väljas till president.
Presidenten innehar ordförandeskapet i regeringen; hans plikter är blott representativa, nationellt och internationellt.
Förbundsrådet.
Presidenten har det formella ordförandeskapet i regeringen. Se under rubriken »tillsättning av president».
Se under rubriken »tillsättning av president». Leder regeringens förhandlingar såsom dess ordförande.
Enligt författningen 7 ledamöter i regeringen inkl. presi- denten.
Ämbetsperiod
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Obligatorisk omröstning
Författningsdomstol
Tillsättning
Kompetenskrav Funktioner
Förbundsrådets ledamöter väljes av parlamentets båda kam- rar i gemensam session; absolut majoritet av avgivna gil- tiga och icke blanka röstsedlar krävs. Inte mer än en mi— nister fär tagas från en och samma kanton. Enligt praxis är regeringen blandad, språkligt, religiöst och partimässigt sett (>>samlingsregering»).
Val av förbundsråd omfattar en tid av 4 är. Omval period efter period är det normala.
Regeringen handhar kollektivt verkställandet av parlamen- tets beslut och leder sålunda den unionella förvaltningen, vilket även innefattar vissa utnämningar, upprätthållande av yttre och inre säkerhet samt förbindelserna med utlan— det. Den leder även lagstiftnings- och budgetarbetet.
Regeringens ledamöter är valda av parlamentet, som dock ej kan framtvinga ledamots avgång genom misstroendevotum under dennes valperiod. Omval vid ämbetsperiodens utgång är det normala. Ministrarna får ej vara ledamöter av par— lamentet, men har rätt att infinna sig där, deltaga i kamrar— nas debatter och där ställa förslag.
Tvåkammarsystem: förbnndsförsumlingen.
Ständerrådet består av 44 ledamöter, av vilka 2 väljes i varje kanton på av kantonerna själva bestämda sätt och tider.
Nationalrådet består av 196 ledamöter, valda för 4 år i all- männa, direkta och proportionella val med mandaten för- delade efter kantonernas folkmängd. Rösträtts— och valbar- hetsälder är 20 år.
Kamrarna är likställda.
Förbundsförsamlingen beslutar i lagstiftnings- och budget— frågor, väljer president, regering, förbundsdomstol, kansli- chef (»kansler>>) åt regeringen samt överbefälhavare, beslu- tar om fördrag med främmande makter, om krig och fred samt om den inre säkerheten. Den kontrollerar regeringens verksamhet.
50 000 väljare kan begära författningsändring, antingen med ett allmänt hållet eller ett fullständigt utarbetat förslag.
30000 väljare eller 8 kantoner kan begära, att beslutad lag eller fördrag med minst 15 års giltighet underställes folkom- röstning. Hälften av de röstande krävs för att förkasta för— slaget. Omröstning kan undvikas genom att båda kamrar förklarar beslutet brådskande, men giltigheten begränsas till 1 år, om omröstning då begärs.
Författningsändring skall alltid underkastas folkomröst- ning. Majoritet krävs av såväl röstande som av kantoner.
Författningsdomstol finnes ej. Förbundsdomstolen har ej lagprövningsrätt, men besvär kan ställas till den, då med— borgarens konstitutionella rättigheter kränkts. Förbundsdomstolens ledamöter väljs av förbundsförsam— lingen.
Valbarhet till nationalrädet.
Domstolen avgör tvister mellan unionen och kanton, mellan kantonerna, mellan enskilda och union eller kanton samt dömer då enskilda appellera och unionens lagstiftning har betydelse.
Storbritannien
Slutssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Stutschef Tillsättning
Ämbctsperiod Kompetenskrav ställföreträdare
Funktioner a) utan kontrasignation in med kontrasignation
Regering ltegeri ngschef Tillsättning Ämbetsperiod
Funktioner
Ministrar
Tillsättning
Ämbetsperiod Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Förslag kan väckas av parlamentets kamrar eller genom folkinitiativ. Vid totalrevision skall folkomröstning an- ställas och parlamentet upplösas för nyval, innan förslaget slutligt utarbetas. Även vid partiell revision kan förbere— dande folkomröstning förekomma. Det slutliga förslaget, framlagt genom folkinitiativ eller utarbetat av parlamentet, skall alltid underkastas folkomröstning, varvid det krävs majoritet av såväl de röstande som av kantonerna.
Författning: statsskick reglerat genom lagar, parlamentsbe- slut och praxis.
Enhetsstat med viss autonomi för vissa områden, bl. a. Norra Irland.
Arvkungadöme. Lineal kognatisk tronföljd inom huset Wind- sor (eg. Saehsen-Coburg-Gotha).
Myndighetsålder är 18 år.
Företräder landet internationellt, förklarar krig, sluter fred och fördrag, som dock framläggs för parlamentet, utnäm- ner ministrar, domare, högre ämbetsmän och pärer, utfärdar förordningar; har en numera obsolet vetorätt mot parla— mentets lagbeslut; utfärdar beslutade lagar; benådnings- rätt; äger upplösa parlamentet och utlysa nyval.
Premiärminister.
Utses och utnämnes av monarken, som därvid skall beakta partiställningen i underhuset.
Premiärministern skall avgå, om underhuset uttalar sitt misstroende mot honom.
Premiärministern är ledare för regeringen och dess politik.
Antalet ministrar är c:a 30, av vilka c:a 20 tillhör den inre kretsen, kabinettet.
Ministrarna utnämnes av monarken på förslag av premiär- ministern.
Ministrarna mäste avgå, dä underhuset uttalar sitt miss- troende mot dem.
Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings— och bud- getarbetet.
Regeringen skall åtnjuta underhusets förtroende, vilket den anses ha, så länge underhuset ej antar ett misstroendevo— tum mot den; riktas misstroendevotum mot den, måste den avgå. Regeringen bestämmer över fördelningen av underhu-
Parlament
Övre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning Författningsdomstol
Tillsättning Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Förbundsrepubliken Tyskland S tatssys tem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
sets tid; blott regeringen får föreslå beslut, som innebär en utgiftsökning för staten. Ministrarna bör vara ledamöter av parlamentet, helst underhuset. De kan deltaga i utskotts— arbetet.
Tvåkammarsystem: parlamentet.
Överhuset består av c:a 900 ledamöter, dels med ärftlig rätt, c:a 800 huvudmän för de engelska högadliga släkterna; dels på grund av ämbete, 26 ärkebiskopar och biskopar; dels c:a 40 ledamöter som av monarken utnämnts på livstid utan ärftlig rätt, däribland 9 domarlorder; samt 16 valda repre- sentanter för den skotska adeln. Nyadling såväl med som utan ärftliga rättigheter göres ännu i stor utsträckning av monarken. Genomsnittligt 140 ledamöter brukar dagligen infinna sig till sessionerna.
Underhuset består av 630 ledamöter, valda för 5 år i all- männa, direkta val med majoritetsval i enmansvalkretsar; relativ majoritet är tillräcklig i kretsen. Rösträttsälder är 21 år. Underhuset brukar upplösas före 5-årsperiodens utgång.
Överhuset har ett suspensivt veto mot underhusets lagbe- slut; vetot bryts, om underhuset upprepar sitt beslut föl- jande år. I finansfrägor har överhuset ej veto, utan måste inom 30 dagar antaga eller förkasta underhusets beslut; även om det förkastas träder det ändock i kraft efter den- na tid.
Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen. Domarlorderna i överhuset fungerar som Storbritanniens högsta domstol.
Författningsdomstol finnes inte, ej heller har de ordinarie domstolarna lagprövningsrätt.
Ändringar av författningslagar sker på samma sätt som vanlig lagstiftning.
Författning 23/5 1949 med senare ändringar.
Förbundsstat, omfattande 10 delstater (>>Länder») med egna parlament och regeringar.
Unionella funktioner: utrikesärenden, försvar, utrikeshan— del, tullar, mynt-, mått-, vikt—, tele- och postväsen, järn- vägar, civilflyg samt vissa skattelagar. Funktioner gemensamma för union och delstat: civil- och kriminallag, processrätt, jord- och hostadslagstiftning, lag- stiftning om näringslivet, arbetsrätt och hälsovård, film och
Statschef
Ämbetsperiod
Kompetenskrav Ställförcträdare
Funktioner &) utan kontrasignation
b) med kontra signation
Regering Regeringschef Tillsättning
Ämbetsperiod
Funktioner Ministrar
Tillsättning Ämbetsperiod
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
press, vetenskaplig forskning, naturskydd samt vissa skatte— lagar. Delstatliga funktioner: allt övrigt, såsom kulturlivet med skolväsen, socialpolitik, polisväsen och delstatsfinanserna.
Förbundspresidenten väljes av förbundsförsamlingen, som består av förbundsdagen jämte lika många ledamöter, valda av delstaternas parlament i proportionella val. 1959 var ledmöterna 1038, Berlins representanter inräknade. Abso- lut majoritet krävs i de två första valförsöken, relativt majo- ritet i tredje valomgången.
Förbundspresidenten väljes för 5 år; omedelbart omval kan blott ske en gång.
Rösträtt, 40 års ålder.
Talmannen i förbundsrådet.
Utnämnande och avskedande av förbundskansler, upplösning av förbundsdagen samt utlysande av nyval efter misslyc- kade försök att välja förbundskansler med absolut majo- ritet.
Företräder landet internationellt, sluter fördrag, i viktigare fall med parlamentets medverkan, utnämner ministrar, för— bundsämbetsmän och förbundsdomare; utfärdar antagna lagar; han proklamerar med förbundsrådets samtycke nöd- lagstiftningstillstånd; upplöser förbundsdagen och utlyser nyval vid vägrat förtroendevotum för förbundskanslern.
Förbundskansler.
Föreslås av förbundspresidenten och väljes av förbundsdagen, som därvid kan välja annan än den föreslagne. Absolut ma- joritet av ledamöterna krävs vid detta val och vid val som sker inom 14 dagar; därefter räcker relativ majoritet, var- vid förbundspresidenten kan välja mellan att utnämna den valde eller att upplösa förbundsdagen och utlysa nyval.
Är tvungen att avgå, då förbundsdagen med absolut majo— ritet utser annan kansler, och skall alltid avgå efter val till förbundsdagen.
Drar upp riktlinjer för regeringens politik och leder denna. Ministrarna är c:a 20 till antalet.
Ministrarna tillsättas nominellt av presidenten, reellt av kanslern.
En ministär skall avgå då förbundskanslern avgår samt alltid efter nyval.
Regeringen leder förvaltningen, lagstiftnings- och budget— arbetet (har propositionsrätt). Den utfärdar förordningar och allmänna förvaltningsföreskrifter och har vid nöd- lagstiftningstillständ rätt att lagstifta tillsammans med förbundsrådet.
Förbundskanslern skall ha parlamentets förtroende, uttryckt genom valet eller särskilt förtroendevotum. Erhålles på be- gäran ej sådant förtroendevotum, kan förbundspresidenten på förbundskanslerns förslag upplösa förbundsdagen och ut— lysa nyval. Misstroendevotum uttrycks genom att med ab- solut majoritet välja ny kansler. — Höjning i parlamentet av regeringens utgiftsförslag eller införande av nya utgifter kräver regeringens godkännande. Ministrarna äger tillträde till kamrar och utskott.
Uvre kammare
Nedre kammare
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning
Fär/attningsdomstol
Tillsättning
Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Österrike Slatssystem
Fördelning av funktioner mellan union och delstat
Förbundsrådet består av 42 ledamöter jämte 4 icke röst- berättigade representanter för Västberlin. Mandaten är för- delade på delstaterna, högst 5, minst 3 för varje, och deras representanter tillsätts och återkallas av delstaternas rege- ringar. Delstatens röster avges i block.
Förbundsdagen består av 499 ledamöter (jämte 22 icke röstberättigade från Västberlin), valda för 4 år i allmänna, direkta val med kombination av majoritetsval och propor- tionalism. Rösträttsålder 21 år, valbarhetsälder 25 år.
Förbundsrådet har initiativrätt endast via regeringen; re- geringen måste ha förbundsrådets godkännande av förord- ningar, som berör delstaterna. Förbundsrådets godkännande krävs för förbundslagar om skatter, som inflyter till del— staterna; i övriga lagfrågor har förbundsrådet ett veto som bryts, om förbundsdagen fattar nytt beslut med samma majoritet som förbundsrådet (absolut eller %).
Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen (bl. a. undersökningsutskott).
I vissa fall vid ändring av delstatsgränser.
Särskild författningsdomstol finnes: förbundslagstiflnings- domstolen.
Domstolen består av 6 förbundsdomare och 10 andra leda- möter, valda av förbundsrådet och förbundsdagen med hälf— ten (8) vardera; förbundsdomare för sin ämbetstid och övriga för 8 år.
40 års ålder, valbarhet till förbundsdagen, kompetens till domarämbete eller högre förvaltningstjänst, kunskaper i offentlig rätt, erfarenheter från samhällslivet.
Avgör grundlagstolkningsfrågor vid tvister mellan förbunds- organ och mellan förbundsorgan och delstat, avgör andra offentligrättsliga tvister mellan förbund och delstat och mellan delstater samt avgör om lagar och förordningar är i enlighet med grundlagen och dess grundrättigheter.
För beslut om grundlagsändring krävs % majoritet i för— bundsdag och i förbundsråd.
Författning 1/10 1920 med senare ändringar.
Förbundsstat, som omfattar 9 delstater (»Länder») med egna parlament (»Landtag») och regeringar. Unionella funktioner: utrikesärenden, fördrag, handel, tul- lar, försvar, folkhushållning; civil- och kriminallag, pro— cessrätt; högre undervisning; mynt-, mått-, vikt-, post-, tele— och bankväsen samt med en del smärre undantag även allmän ordning och säkerhet, kommunikationer, vat- tenbyggnad, bergs- och skogsväsen, hälso- och sjukvård, reglering av näringslivet.
Statschef Tillsättning
Ämbetsperiod
Kompetenskrav
Ställföreträdare
Funktioner 'i) utan kontrasignation b) med kontrasignation
Regering Regeringschef Tillsättning
Ämbetsperiod
Funktioner Ministrar
"Tillsättning Ämbetsperiod
Regeringens funktioner
Förhållande till parlamentet
Parlament
övre kammare
FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK 225 Funktioner gemensamma för union och delstat: förvaltnings- rätt, polisväsen, undervisning, socialpolitik, arbetsrätt och arbetarskydd, bostadsbyggnad samt beskattning. Delstatliga funktioner: bestämmelser i övrigt, såsom om jakt, fiske, naturskydd, turismen.
Förbundspresidenten väljes i allmänna direkta val; röst— rättsålder 20 år, röstplikt. Absolut majoritet krävs för val. Uppnås ej sådan, anordnas nytt val, där blott de två par- tier, som vunnit flest röster i första omgången, får ställa upp kandidater.
6 år; omedelbart omval kan ske blott en gång. Avsättning kan äga rum genom folkomröstning, anordnad av förbunds- församlingen på begäran av nationalrådet i beslut med % majoritet.
Minst 35 års ålder.
Tillfällig ersättare är förbundskanslern; vid längre vakans än 20 dagar bestäms därom genom lag och vid definitiv vakans anställes val.
Blott några funktioner av smärre betydelse. Företräder landet internationellt, sluter fördrag; utnämner ministrar och förbundstjänstemän, förlänar titlar; chef för krigsmakten; benådningsrätt samt äger på föräldrarnas be- gäran legitimera utomäktenskapliga barn. Han äger rätt att upplösa nationalrådet och utlysa nyval.
Förbundskansler.
Utses och utnämnes av presidenten, som därvid skall beakta partiställningen i nationalrådet.
Förhundskanslern måste avgå, om nationalrådet förklarar, att han icke äger dess förtroende.
Leder regeringens arbete. Ministrarna är c:a 10 till antalet.
Ministrarna utnämnes av presidenten på förbundskanslerns förslag och med dennes kontrasignation.
Om nationalrådet förklarar, att en eller flera ministrar inte har dess förtroende, måste vederbörande avgå.
Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse), lagstift- ningsarbetet (har initiativrätt) och budgetarbetet (har som åliggande att framlägga budgetförslag).
Ministären måste avgå, om nationalrädet genom ett beslut uttryckligen förklarar, att den ej har nationalrådets för— troende.
Tvåkammarsystem; då kamrarna vid vissa beslut samman- träder i gemensam session, benämnes de förbundsförsamling.
Förbundsrådet består av 50 ledamöter, fördelade på de olika delstaterna med hänsyn till deras folkmängd, med högst 12, minst 3 mandat för en delstat. Ledamöterna väljes av del— staternas parlament för samma tid, som dessa är valda för. Valsystemet är proportionellt; minst en plats är alltid garanterad åt det näst största partiet i delstaten.
Förhållande mellan kamrarna
Funktioner
Folkomröstning
Folkinitiativ
Fakultativ omröstning
Obligatorisk omröstning Författningsdomstol
Tillsättning
Kompetenskrav
Funktioner
Grundlagsändring
Nationalrådet består av 165 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val. Rösträttsålder är 20 år, valbarhetsålder 26 år. Röstplikt.
Förbundsrådet har suspensivt veto mot nationalrådets lag— beslut; dess invändningar skall lämnas inom 8 veckor. Vetot bryts vid nytt beslut i nationalrådet, varvid minst halva antalet ledamöter måste närvara. Mot beslut i finansfrågor äger förbundsrådet ej vetorätt. Det har initiativrätt blott via regeringen.
Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen (undersökuingsutskott, revisionsdomstol).
Undertecknas ett förslag av 200000 väljare eller hälften av de röstberättigade i tre delstater, skall förslaget av rege— ringen lämnas till nationalrådet för debatt och beslut.
Genom nationalrådets beslut kan ett lagbeslut underkastas folkomröstning. —— En partiell författningsrevision kan un- derkastas folkomröstning om 1/3 av nationalrådet eller av förbundsrådet begär det. Presidenten kan avsättas genom folkomröstning, se därom under rubriken >>presidentens äm- betsperiod».
Total författningsrevision skall underkastas folkomröstning.
Särskild författningsdomstol finnes, de vanliga domstolarna har ej lagprövningsrätt.
Författningsdomstolen består av 14 ledamöter och 6 supple- anter, utnämnda av presidenten. Regeringen föreslår 8 leda- möter och 3 suppleanter, natioualrädet och förbundsrådet föreslär vardera 3 ledamöter samt suppleanter, 2 resp. 1.
De av regeringen föreslagna skall vara domare, ämbetsmän eller juridik- eller statskunskapsprofcssorer. Författningsdomstolen avgör dit hänskjutna frågor om lagar och förordningar är i enlighet med författningen, om för- ordningar ej är lagenliga och om förvaltningsmyndigheters utslag kränker någon fri- eller rättighet med grundlags helgd. Den avgör vidare kompetenstvister mellan olika myn- digheter och mellan förbund och delstater.
Lagar med konstitutionell betydelse kräver % majoritet i nationalrådet; förbundsrådet har vetorätt som vid vanlig lag- stiftning. Partiella ändringar kan underkastas fakultativ folk- omröstning, om % av nationalrädet eller av förbundsrådet begär det. Totalrevision underkastas alltid folkomröstning.
BILAGA 12
PM angående de i vissa främmande länder tillämpade formerna för att fastställa om ministären åtnjuter representationens förtroende
En ingående beskrivning och analys av de särskilda former varigenom man i vissa främmande länder brukar fastställa, om regeringen åtnjuter eller icke åt- njuter folkrepresentationens förtroende, har givits av Herbert Tingsten i »Utred- ning angående införande av ett dagordningsinstltut m. m.» (SOU 1935: 21). Nedan återges i sammandrag vissa delar av Tingstens framställning och dessutom läm- nas en kortfattad redovisning av den utveckling som ägt rum i de berörda länderna efter 1935.
Norge. Till en början må erinras om att den norska grundlagen i här aktuella av- seenden är konstruerad ungefärligen på samma sätt som den svenska. Den norska grundlagen är tillkommen år 1814 och är alltså inte mycket yngre än den svenska, ehuru inslaget av maktdelningsdoktrin här är tydligare. Enligt 5 3 i den norska grundlagen har Konungen sålunda den utövande makten, enligt 5 12 väljer han själv sitt råd och enligt 5 30 skall Konungen inhämta rådets åsikter över rege- ringsärendena men han fattar själv sitt beslut. Konungens beslut måste vara kontrasignerade och statsråden är ansvariga för besluten. Ansvaret kan utkrävas av odelstinget inför riksrätten som vid domens avkunnande skall bestå av 15 ledamöter, 5 från Högsta Domstolen och 10 utsedda av lagtinget.
I praxis har parlamentarismen sedan länge varit erkänd. Hävdandet av parla- mentariska principer gentemot unionskonungen framstod i Norge också som uttryck för självständighetssträvandena. Enligt norsk författningsdoktrin ingår nämligen parlamentarismen som ett led i författningen ehuru den icke är inskri- ven i denna. En sådan uppfattning kommer bl. a. till uttryck i ett kommittéför- slag avgivet år 1929 där kommittén bl. a. enhälligt förklarar, att skulle det fall nå- gonsin inträffa, att en regering underlät att böja sig för ett av stortinget beslutat misstroendevotum, så skulle detta förhållande falla under ansvarighetslagens be— stämmelser på så vis att ett sådant handlingssätt måste anses som »stridande mot statsformen». Denna uppfattning erkännes också allmänt i doktrinen.
I praxis har man också sedan länge använt ett dagordningsinstitut, åtskilliga dagordningsförslag har under olika tider framställts, men endast ett uttryckligt misstroendevotum beslutats, nämligen mot den socialdemokratiska kampministä— ren Hornsrud 1928. Det löd: »Stortinget beklagar, att landets regering i sin för- klaring framträder som representant för blott en viss del av folket och att rege- ringen icke äger det förtroende, vilket är nödvändigt för den sanering av stats- finanserna och för det lugn och den fasthet i våra ekonomiska förhållanden, som fordras för utvecklingen av vårt närings- och arbetsliv». Exempel finnes också på att uttalanden av stortinget, som inneburit kritik mot regeringen men ej ett form- ligt misstroendevotum, har föranlett regeringen att begära avsked.
Danmark. Den danska grundlagen är visserligen ny, från 1953, men i väsentliga drag ansluter den sig till de äldre förebilderna och överensstämmer också i många fall med den svenska grundlagen. Konungen förklaras sålunda enligt & 3
ha den utövande makten och delar den lagstiftande makten med folketinget. I 5 12 heter det att Konungen, med i grundlagen givna begränsningar, har den högsta myndigheten över rikets angelägenheter och utövar den genom ministrarna. En— ligt 5 14 tillkommer det Konungen att utnämna och avskeda ministrarna; Ko- nungens underskrift jämte kontrasignation av vederbörande minister ger besluten giltighet.
I 5 15 följer sedan en nyhet för den senaste danska författningen, nämligen en bestämmelse om parlamentariskt ansvar:
»Ingen minister kan forblive i sit embede, efter at folketinget har udtalt sin mistillid til ham.
Udtaler folketinget sin mistillid til statsministeren, skal denne begaare ministeriets afsked, medmindre nyvalg udskrives. Et ministerium, som har fået et mistillidsvotum, eller som har begaaret sin afsked, fungerer, ind- til et nyt ministerium er udnwvnt. Fungerende ministre kan i deres embede kun foretage sig, hvad der er fornödent til embedsforretningernes ufor- styrrede farelse.»
Paragraf 53 i grundlagen innehåller föreskrifter om interpellationsrätten, men några grundlagsbestämmelser beträffande ett dagordningsinstitut finnes icke. I praxis har emellertid sedan lång tid tillbaka ett dagordningsinstitut använts, med eller utan anknytning till en interpellationsdebatt. Periodvis har dagord- ningsinstitutet använts ganska ofta men något misstroendevotum synes ej ha beslutats sedan år 1909. Detta innebär alltså att föreslagna kritiska dagordningar förkastats eller också, vilket varit ganska vanligt, att helt neutrala dagordningar antagits. Följande exempel från 1924 kan belysa denna praxis. En högerrepresen- tant i folketinget föreslog då ett misstroendevotum mot den socialdemokratiske socialministern i följande form: »I det att folketinget ogillar, att socialministern
. . rekommenderat en person om vars bristande kvalifikationer han icke kan ha varit i tvivelsmål, går tinget över till nästa ärende på dagordningen». Socialdemo- kraterna påyrkade förslagets förkastande, medan radikalerna, som stödde rege- ringen men icke ingick i densamma, framlade ett neutralt förslag till dagord- ning, som antogs: »I det att folketinget tar socialministerns svar och interpellation till handlingarna, uttalar det, att den skrivelse, som är anledning till interpellatio- nen, på grund av hela sin karaktär icke bör bilda utgångspunkt för något poli- tiskt uttalande från tingets sida, och övergår . . .»
Finland. Den finska författningen, tillkommen efter frigörelsen från Ryssland år 1919, har en annan karaktär än de övriga nordiska ländernas. I dess första paragrafer heter det sålunda, att Finland är en suverän republik och att statsmak- ten tillkommer folket, som företrädes av dess till riksdag samlade representation. Den lagstiftande makten utövas av riksdagen i förening med republikens presi— dent, och den högsta verkställande makten är uppdragen åt presidenten. Jämte honom skall emellertid för statens allmänna styrelse finnas ett statsråd . . . I 5 36 ingår följande bestämmelse om ministärens parlamentariska förankring: »Till medlemmar av statsrådet, vilka böra åtnjuta riksdagens förtroende, kallar pre- sidenten . . .»
I riksdagsordningen %% 36 och 37 regleras bl. a. dagordningsinstitutet. Därest minst 20 riksdagsmän understödjer en interpellation, skall denna Överlämnas till vederbörande statsråd och han skall inom 15 dagar avgiva svar på interpellationen eller meddela, varför något svar icke kommer att lämnas. Sedan svaret avgivits samt överläggningen förklarats avslutad, framställer talmannen till riksdagens godkännande övergång till dagordningen i följande ordalydelse: »Efter att ha åhört den angivna förklaringen övergår riksdagen till dagordningen». Riksdagen
kan antingen godkänna sådan enkel eller under diskussionen föreslagen motive- rad övergång till dagordningen eller besluta hänskjuta saken till grundlagsutskottet eller, därest ärendets beskaffenhet sådant fordrar, till annat utskott. Hänskjutes saken till utskott, bör detta föreslå motiverad övergång till dagordningen, angå— ende vars slutliga innehåll riksdagen fattar beslut. Det dagordningsförfarande, som följer efter en interpellation, kan även följa efter de av regeringen utom dagord— ningen givna meddelanden, som stundtals förekommer i viktigare politiska frå— gor.
Även i Finland har under vissa skeden interpellationer i förening med förslag om motiverade dagordningar förekommit ganska ofta och vid några tillfällen har ministärer i samband härmed störtats. Som exempel från senare tid må nämnas, att till följd av sådan motiverad övergång till dagordningen tvingades den folk- demokratiske inrikesministern Yrjö Leino 1948 och 1957 agrarernas statsminister Sukselainen med regering att avgå. De flesta regeringskriser har emellertid haft sin upprinnelse i andra förhållanden, såsom i koalitioners upplösning eller i de allmänna valens utgång eller i riksdagens behandling av någon särskild regerings- proposition.
För att belysa tekniken med olika dagordningsförslag må nämnas den dagord- ningsdebatt, som förekom 1928 i samband med den dåvarande agrarministärens utnämningar av skyddskårister till vissa ämbeten. I socialdemokraternas dag- ordningsförslag hette det bl. a.: »under konstaterande av, att vid det i interpella— tionen omförmälda fallet. . . förfarits lagstridigt och egenmäktigt, utan att åtgär- der vidtagits för de skyldigas befordrande till straff, ävensom att vid utnäm— ningen . . .politiska omständigheter inverkat på avgörandet, uppmanar riksdagen regeringen att noggrannare än hittills draga försorg om att skyddskårerna . . . icke inblandar sig i den ovidkommande utnämningsärenden, samt övergår till dagord- ningen». Kommunisternas förslag innehöll bl. a. följande passus: »Enär skydds— kårernas medlemmar upprepade gånger utövat en mot den arbetande befolkningen och arbetarrörelsen riktad terror ... övergår riksdagen till dagordning med upp- maning till regeringen att vidtaga skyndsamma åtgärder för upphävande av lagen angående skyddskårsorgauisationen och för upplösande av skyddskårerna». Ett tredje dagordningsförslag kom från svenska folkpartiet: »Riksdagen, som icke kan godkänna, att vid antagande i statens tjänst sökandenas politiska åsikter ta- gas i betraktande, ej heller att utlåtanden härom av obehöriga inhämtas eller be- aktas, finner, att regeringen icke velat eller i varje fall icke kunnat tillbörligen hindra dylika missförhållanden och övergår till dagordningen». I huvudvoteringen antogs det socialdemokratiska förslaget med 83 röster mot 82, varefter regeringen omedelbart avgick.
Storbritannien. Ehuru Storbritannien framstår som parlamentarismens ur- sprungsland är den parlamentariska principen i det engelska statsskicket, liksom så många andra av dess grundläggande principer, icke lagfäst. Reglerna om rege— ringens ansvar inför parlamentet ingår emellertid som ett centralt moment i den konstitutionella sedvanerätten och har som sådan stor fasthet och betydande pre- cision.
Den engelska parlamentarismen brukar dateras till 1700—talet. Det blev under denna tid vanligt att Konungen vid utnämningen av sina rådgivare tog hänsyn till opinionsläget inom det engelska underhuset. Någon automatiskt verkande parla- mentarism av modernt snitt var det dock icke fråga om. Bl. a. må nämnas att parlamentet under 1700-talet vid flera tillfällen antog formliga misstroendevota utan att vederbörande regering därför ansåg sig skyldig att avgå. Först efter den stora parlamentsreformen 1832 och Melbournes avgång 1841, efter ett formligt
misstroendevotum från underhusets sida, kan man säga att den form av parla- mentarism som vi nu känner har blivit helt accepterad.
Egentliga interpellationsdebatter förekommer icke i det engelska underhuset. Ett frågeinstitut används däremot mycket flitigt men verkliga debatter med an— ledning av de skriftliga eller muntliga svaren på parlamentsledamöternas frågor får icke förekomma. Undantagsvis ställes tilläggsfrågor efter svaret på den första frågan av vederbörande frågeställare, men underhusets talman vakar strängt över att frågorna icke har karaktären av debattinlägg.
Misstroendevota kan beslutas i några olika former, den ojämförligt vanligaste är emellertid det slags misstroendevotum som framlägges av oppositionsledaren. Ett sådant förslag till misstroendevotum tas då omedelbart upp till behandling. På grund av de fasta partiförhållandena har man i regel ingen anledning att räkna med att en majoritetsregering på detta vis skall fällas, snarare blir det frågan om en slags rösträkning eller om en markering av att oppositionsledaren betraktar den föreliggande frågan såsom varande av stor politisk vikt.
I vissa kritiska situationer eller när det politiskt-parlamentariska läget är oklart, kan emellertid dessa misstroendevota bli av betydelse. Som exempel må nämnas att regeringen Baldwin tvingades avgå 1924 efter att ett av MacDonald framlagt misstroendevotum av följande lydelse antagits: »Men det är vår plikt att vördsamt meddela Eders Majestät, att Eders Majestäts nuvarande rådgivare icke åtnjuta detta hus' förtroende». Med liberalernas bistånd antogs förslaget och ministären avgick. Likaledes avgick ministären Chamberlain efter en förtroendeomröstning 1940, varvid visserligen regeringen fick majoritet men det relativt stora antalet konservativa som röstade med oppositionen påverkade regeringschefens ställnings- tagande. Även i Storbritannien har emellertid de flesta ministärskiften förorsa- kats av andra förhållanden än misstroendevota, exempelvis av val.
Frankrike. I tredje republikens författning förekom bl. a. följande bestämmelse: »Ministrarna äro inför kamrarna solidariskt ansvariga för regeringens allmänna politik och var för sig för sina särskilda åtgärder». Den parlamentariska ansva- righeten syntes alltså enligt ordalydelsen avse båda kamrarna, såväl senaten som deputeradekammaren. Huruvida senaten kunde utkräva parlamentariskt ansvar av en regering var emellertid en omstridd fråga, och det förekom endast i några få fall att en regering störtades på grund av ett misstroendevotum från senaten. Den franska parlamentarismen är väsentligen förknippad med förhållandet emel- lan regeringen och deputeradekammaren under den tredje republiken. Beträffande interpellations- och dagordningsinstitut fanns praktiskt taget inga begränsningar alls och möjligheten att härigenom klarlägga förtroendeförhållandet mellan kam- mare och regering utnyttjades i Frankrike i större utsträckning än någon an- nanstans. Under åren 1871 till 1939 fungerade omkring ett 100-tal ministärer och av dem avgick i runt tal en fjärdedel i samband med misstroendevota avgivna i form av en motiverad dagordning.
Exempel finns på att rena tillfälligheter kunde avgöra regeringarnas öde. Så- lunda förekom det i ett fall att en ministär störtades utan att konseljpresidenten överhuvudtaget visste om vad som var å färde; han satt i ett utskottssammanträde och redogjorde där för regeringens politik, medan samtidigt en debatt i någon mindre fråga pågick i kammaren. När konseljpresidenten lämnade utskottet fick han besked om att regeringen hade störtats. De instabila regeringsförhållandena under tredje republiken ställdes överhuvudtaget ofta i samband med interpella- tions- och dagordningsinstitutens användning. Många franska parlamentariker vann sin framgång just genom att de kunde skickligt utnyttja de möjligheter som dessa institut gav, framförallt när det gällde att störta regeringar genom att spränga de koalitioner som stod bakom vederbörande regering.
Den franska författningen av år 1946 kan i många avseenden betraktas som en reaktion emot den tredje republikens författning. Man var på de flesta håll ense om att man borde söka sig fram till en annan politisk ordning än den som rått under den tredje republiken. I den nya författningen sköts därför konseljpresi— denten, premiärministern, i förgrunden. Han skulle bli en sammanhållande kraft inom regeringen och därför skulle hans ställning stärkas på lika sätt. Författ- ningen föreskrev sålunda, att det är konseljpresidenten ensam eller rättare, den blivande konseljpresidenten, som skall träda inför nationalförsamlingen, fram- lägga sitt program och av denna kammare enbart erhålla ett förtroendevotum, en s. k. investitur. Genom denna särskilda form för investituren skulle, tänkte man sig, konseljpresidentens ställning stärkas både gentemot kollegerna och gentemot nationalförsamlingen, som genom denna åtgärd givit honom ett uttryckligt för- troende. Till att börja med såg det också ut som om det nya systemet skulle tränga igenom men det blev sedan allt vanligare att konseljpresidenten inte bara avgav den föreskrivna programförklaringen utan att han också presenterade en färdig ministerlista, varigenom han hoppades att förbättra sina utsikter att binda de olika partierna till sin person. Inte heller har konseljpresidenten kunnat förhindra en debatt om program och ministerlista och han har också fått acceptera att kammaren tar ställning även till dessa saker: Vid sidan om den av författningen föreskrivna investituren växte i praxis fram ett slags andra omgång vid pröv- ning av förtroendefrågan, dvs. det har i praktiken ofta blivit fråga om två för- troendeomröstningar.
Den fjärde republikens författning innehöll också särskilda bestämmelser om i vilka former regeringen kunde begära förtroendevotum liksom om hur förslag beträffande misstroendevota skulle behandlas. Bland annat skulle alla förtroende- omröstningar gälla kabinettet i dess helhet, för positivt beslut fordrades majori- tet av nationalförsamlingens medlemmar och omröstningen fick ej äga rum sam- ma dag förslaget väckts. Avsikten med dessa bestämmelser var att göra dylika voteringar sällsynta och begränsade till viktigare frågor samt att besluten i för- troendeomröstningarna skulle föregås av noggrant övervägande och därigenom förhindra att rena tillfälligheter blev avgörande. Även här blev emellertid utveck— lingen en annan än den förutsedda. Förtroendeomröstningar på regeringens be- gäran förekom i allt större utsträckning. En särskild föreskrift om att förtroende— frågan endast fick väckas av konseljpresidenten och att konseljpresidenten i för— väg skulle ha inhämtat sina kollegers tillstånd därtill, blev utan större betydelse. Förtroendeomröstningar har anknutits till både små och stora frågor och i van- liga fall har syftet varit icke så mycket att klarlägga de stora principiella skilje- linjerna mellan regering och opposition som dessmera att hålla regeringsblocket samlat och på detta vis förmå de tveksamma och ovissa att i sista stund sluta upp bakom regeringen.
Reglerna om misstroendevota blev i stort sett alldeles betydelselösa. Närmare föreskrifter om hur misstroendevota skulle behandlas fanns icke i arbetsord— ningen och det dröjde flera år efter författningens tillkomst, innan ett förslag till misstroendevotum ställdes. Kommunisterna försökte några gånger att begagna detta institut mot olika regeringar, men svaret från nationalförsamlingens majo- ritet blev att skjuta upp datum för behandlingen av frågan om misstroendevotum långt in i framtiden, i första fallet gällde uppskovet inte mindre än åtta månader. Efter några få erfarenheter av detta slag upphörde man att begagna institutet.
De franska regeringarna under den fjärde republikens tid har sålunda inte störtats i samband med misstroendevota. Däremot har det varit frågan om ute— blivna förtroendevota eller nederlag i nationalförsamlingen eller helt enkelt inre sönderfall. Liksom under tredje republikens tid var det alltså främst svårighe-
ten att hålla samman regeringskoalitionerna som ledde till regeringarnas korta livslängd. Dessa svårigheter sammanhänger uppenbarligen i sin tur på det allra närmaste med partiväsendets struktur.
Erfarenheterna av den franska parlamentarismen under den tredje och fjärde republikens tid pekar på den begränsade betydelse som författningsbestämmelser på detta område har, liksom också på partisystemets avgörande roll för parlamen- tarismens utformning. Partisystemet hade under den fjärde republiken delvis en annan karaktär än under den tredje. Framförallt uppvisade partierna till vänster och de partier som hade en ledande ställning under de första åren efter kriget en annan karaktär. Då de gamla höger- och centerpartierna åter fick inflytande och då dessa partier i huvudsak visade en liknande struktur som förut, blev också en utveckling i riktning mot förhållandena under den tredje republiken märkbar.
Den nya franska författningen av 1958 föreskriver tre former för fastställande av förtroendeförhållandet mellan regeringen och nationalförsamlingen. Bestäm- melserna synes konstruerade i syfte att stärka regeringens position och försvåra för nationalförsamlingen att tvinga regeringen till avgång. De tre formerna är följande.
1. Premiärministern avger inför nationalförsamlingen en deklaration om rege— ringens program vid regeringens tillträde och har dessutom möjlighet att vid andra tillfällen avge en allmän politisk deklaration, avseende t. ex. en ändring av regeringens program. Nationalförsamlingen har därefter möjlighet att i en vo- tering uttrycka sitt förtroende; intet finns emellertid stadgat om denna votering, varför relativ majoritet har ansetts tillräckligt.
2. Förslag om misstroendevotum kan framställas av minst en tiondel av na- tionalförsamlingens ledamöter. Omröstning härom sker tidigast 48 timmar efter förslagets framläggande. För positivt beslut om misstroendevotum krävs absolut majoritet (: majoritet av nationalförsamlingens ledamöter). Om förslaget avvi- sas, kan ytterligare misstroendeförslag av dessa förslagsställare ej framställas un- der den pågående sessionen.
3. Premiärministern kan i nationalförsamlingen förklara ett visst av rege- ringen framlagt förslag för förtroendefråga. Förslaget anses då antaget utan vote- ring, därest förslag om misstroendevotum ej väckts inom 24 timmar. För positivt beslut om misstroendevotum krävs även här absolut majoritet i nationalförsam- lingen. Under perioden 1959—1962 har ett dussintal förtroendeomröstningar ägt rum i nationalförsamlingen; vid intet tillfälle har dock regeringen lidit nederlag, dvs. absolut majoritet för misstroendevotum har ej uppnåtts. Tyskland. Weimarrepublikens författning av år 1919 föreskrev: »Rikskanslern och riksministrarna behöva för sin ämbetsutövning riksdagens förtroende. Var och en av dem skall träda tillbaka, om riksdagen genom uttryckligt beslut undandrar honom sitt förtroende». Denna paragraf i Weimarförfattningen har tagits som förebild för många andra författningar efter första världskriget. Såsom framgår av dess lydelse är den inte alldeles klar. Först talas nämligen om att vederbö- rande ministrar skall äga riksdagens förtroende, dvs. man får en föreställning om att en positiv förtroendeförklaring är erforderlig vid regeringens tillkomst, sedan talas endast om att vederbörande minister skall avgå om riksdagen uttalar sitt misstroende mot honom, dvs. här berörs endast det negativa förhållandet. I praktiken har det sista ledet av bestämmelsen blivit det normerande. Vidare fanns också vissa regler om hur förtroendeomröstningar skulle anordnas. År 1931 fast— ställdes att förtroendeomröstningar endast finge ske med användande av en speciell form: »Riksdagen undandrager...sitt förtroende». Härigenom omöjlig- gjordes positiva förtroendedeklarationer och anledningen till det nya stadgandet
var att socialdemokraterna, som med hänsyn till faran från ytterlighetspartiernas sida måste stödja den dåvarande centrumregeringen, inte ville göra detta genom att rösta för en positiv förtroendedeklaration men däremot ansåg sig kunna bi- draga till att avslå förslag om misstroendevota.
I praxis framställdes dagordningsförslagen oftast i samband med interpella- tionsdebatter men så var ingalunda alltid fallet. Av de 19 regeringarna under Weimartiden kan endast 7 karaktäriseras som majoritetsregeringar, dvs. ur par— lamentarisk synpunkt som regeringar uppburna av riksdagens positiva förtroende. I tre fall inträffade det att regeringens avgång kunde återföras på ett dagord- ningsbeslut.
Den nya tyska grundlagen av år 1949, som formellt sett i stor utsträckning an— sluter sig till den gamla Weimarförfattningen, bär i ännu högre grad än den franska författningen av 1946 vittne om en strävan att komma. tillrätta med vad man har betraktat som fundamentala svagheter i det gamla parlamentariska statsskicket. Vad man här framförallt har riktat sig emot var den på Weimar— tiden existerande möjligheten för en heterogen majoritet, alltså en majoritet av partier som inte inbördes kunde samarbeta, att störta en regering. De bestäm- melser om regeringsbildning m. in. som man med denna utgångspunkt kommit fram till är därför också i hög grad avvikande från motsvarande regler i andra parlamentariska stater.
Förbundsdagen skall nu på förslag av förbundspresidenten välja förbundskans- ler med absolut majoritet. Kanslern utnämnes därefter av förbundspresidenten. Om den av förbundspresidenten föreslagne ej väljes, kan förbundsdagen inom 14 dagar med absolut majoritet utse en kansler. Om ej heller denna gång absolut majoritet uppnås sker nytt val ofördröjligen, varvid relativ majoritet är tillräck- lig. Om i det sistnämnda fallet endast relativ majoritet uppnås, äger förbundspre- sidenten rätt att, i stället för att utnämna kanslern, upplösa förbundsdagen och förrätta nyval. Misstroendevotum kan icke avgivas av förbundsdagen i annan form än genom ett val av en ny förbundskansler. Det innebär t. ex. att om den nuvarande förbundskanslern skulle störtas, erfordras härför icke blott en så— dan schism inom regeringskoalitionen att denna förlorar sin majoritet i för- bundsdagen utan också att de som bryter sig ut ur koalitionen är villiga att sam- arbeta med oppositionen för att välja en ny gemensam kansler. Kanslern kan själv ställa förtroendefråga, och skulle förbundsdagen vägra att bevilja honom förtroendet kan han upplösa förbundsdagen. Ett sådant beslut om upplösning kan emellertid omintetgöras av förbundsdagen genom att (len väljer en ny kans- ler med absolut majoritet. För det fall att det uppstår ett dödläge genom att å ena sidan regeringens förslag inte godkänns av förbundsdagens majoritet och å andra sidan någon ny kansler inte kan utses, gäller särskilda bestämmelser om en kanslern, för en tid av sex månader, tillkommande nödförordningsrätt.
Såsom framgår av denna redogörelse bör det så långt författningsbestämmel- ser kan bidraga härtill vara uteslutet för en negativ majoritet, dvs. en icke sam- arbetsduglig majoritet, i förbundsdagen att störta kanslern och därmed regeringen. Hittills har ju också Förbundsrepubliken Tyskland utmärkts av en mycket stor regeringsstabilitet, men det är naturligt att som den väsentliga förklaringsgrun- den härtill se den partipolitiska situationen. Att de föreliggande reglerna måste påverka förutsättningarna för bildande av regeringskoalitioncr och dessas in- terna förhållanden synes dock rimligt att antaga.
Italien. Enligt den nya författningen av 1948 utses ministrarna av presidenten. Inom 10 dagar måste de ha erhållit förtroendevotum av såväl senaten som depu- teradekammaren. Dessa båda kamrar är formellt likställda i fråga om kompetens även i andra avseenden och bestämmelsen är av särskilt intresse eftersom den
alltså förutsätter att förtroende kräves från två håll. Regeringen kan även vid andra tillfällen lämna meddelanden till parlamentet, vilka kan bli föremål för förtroendeomröstning. Förslag om misstroendevota kan endast väckas av minst en tiondel av vederbörande kammare och de kan icke tagas upp till avgörande förrän efter tre dagar. Vid omröstningar är relativ majoritet tillfyllest.
De italienska regeringskriserna efter kriget och särskilt sedan det kristligt-de- mokratiska partiet 1953 förlorat sin absoluta majoritet har huvudsakligen för— orsakats av inre slitningar, som haft till följd att något av de mindre partier som stött det kristligt-demokratiska lämnat regeringen. I juli 1953 misslyckades dock de Gasperi med att få deputeradekammarens förtroende för sin nya regering, främst genom att socialdemokrater, liberaler och republikaner avstod från att rösta. Röstsiffrorna var 263 för och 282 mot. Vid övriga förtroendeomröstningar har det kristligt-demokratiska partiet lyckats få erforderligt stöd av något eller några av de mindre partierna till höger eller vänster.
BILAGA 13
Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa främmande länders författningar samt i Förenta nationernas förklaring och Europarådets konvention
Sammanställning av Bo Westerhult
Amerikas Förenta Stater
Översikt över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna
Kombinationen av bokstaven C jämte romersk siffra hänvisar till författningstexten. Kombinationen av bokstaven A jämte romersk siffra hänvisar till de därefter tillkomna tilläggen till författningen.
Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande Inskränkta utan genom ?:rgfååånpå inskränkning grundlagen g g Rätt till likhet inför lagen ................... A XIV liv ................................ A V, A XIV personlig frihet ..................... C I:9, A IV, A V, A XIV frihet från slaveri eller träldom ....... A XIII:1 A XIII:2 bostadens okränkbarhet ............. A IV frihet från soldatinkvartering ........ AIII religionsfrihet ...................... A I församlingsfrihet ................... A I yttrandefrihet ...................... A I tryckfrihet ......................... A I petitionsfrihet ...................... A I politiska rättigheter ................. A XV 1, A XV12, A XIX 1 A XIX:2 att inneha och bära vapen ........... A II rättvis och offentlig rättegång ........ A VI försvar inför domstol . .............. A VI frihet att ej vittna mot sig själv i brott- mål ............................. A V jury i brottmål ..................... A VI A V jury i civilmål ...................... A VII frihet från dubbla straff för ett brott. . A V frihet från oskälig borgen eller oskäliga böter ........................... A VIII human bestraffning ................. A VIII frihet från retroaktiva strafflagar ..... C I:9 egendom .......................... A V, A XIV att ej frånkännas sådana fri— och rättig- heter, som ej är uppräknade i grund- lagen ........................... A IX att i delstaterna åtnjuta de av unionen stadgade rättigheterna ............ A XIV att i en delstat åtnjuta av denna stad- gade rättigheter, för unionens med- borgare .........................
Constitution of the United States of America, 17th of September 1787
Article I
Section 9. The Privilcge of the Writ of Habeas Corpus shall not be suspended, unless when in Cases of Rebellion or Invasion the public Safety may require it.
No Bill of Attainder or ex post facto Law shall be passed.
Article IV
Section 2. The Citizens of each State shall be entitled to all Privileges and Immunities of Citizens in the several States.
Articles in Addition to, and Amend- ment of, the Constitution of the United States of America, Proposed by Con- gress, and Ratified by the Legislatures of the Several States, Pursuant to the Fifth Article of the Original Constitu- tion.
(Article l.) Congress shall make no law respecting an establishment of re- ligion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances. (1791)
(Art. II.) A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be in- fringed. (1791)
(Art. III.) No Soldier shall, in time of peace be quartered in any house, without the consent of the Owner, nor in time of war, but in a manner to be prescribed by law. (1791)
Amerikas Förenta Staters Författning, 17 september 1737l
Artikel I
Sektion 9. Rätten att påkalla habeas—corpus—brcv må ej sättas ur kraft, såframt ej vid fall av uppror eller yttre anfall allmän säkerhet det kräver.
Ej må någon rättslöshetslag eller strafflag med retroaktiv verkan antagas.
Artikel IV
Sektion 2. Varje stats medborgare skola vara berättigade att inom de olika sta- terna åtnjuta alla de förmåner och fri- heter, som tillkomma dessas egna med- borgare.
Artiklar, utgörande tillägg och ('ind- ringar till Amerikas Förenta Staters för- fattning, vilka föreslagits av kongres- sen och bekräftats av de särskilda sta- ternas lagstiftande församlingar i en- lighet med den ursprungliga författ- ningens femte artikel.
(Artikel I.) Ej må kongressen stifta någon lag, som avser att påbjuda reli- giös bekännelse eller förhindrar fri ut- övning av en sådan, eller som inskrän- ker yttrande— eller tryckfriheten, eller som inskränker folkets rätt att fredligt samlas och att till regeringen framstäl- la petitioner för att få missförhållan- den avhjälpta.
(Art. II.) Enär en välordnad milis är nödvändig för en fri stats trygghet, mä ej intrång göras i folkets rätt att inne— ha och bära vapen.
(Art. III.) Ej må under fredstid nå— gon soldat utan ägarens samtycke in- kvarteras i något hus, ej heller under krigstid utom på sätt, som stadgas i lag.
1 Översättningen med smärre ändringar hämtad från Reuterskiöld-Rinander: Främmande
grundlagar.
(Art. IV.) The right of the people to be secure in their persons, houses, papers, and effects, against unreason- able searches and seizures, shall not be violated, and no Warrants shall issue, hut upon probable cause, supported by Oath or affirmation, and particular- ly describing the place to be searched, and the persons or things to be seized. (1791)
(Art. V.) No person shall be held to answer for a capital, or otherwise in- tamous crime, unless on a presentment or indictment of a Grand Jury, except in cases arising in the land or naval forces, or in the Militia, when in ac- tual service in time of War or public danger; nor shall any person be sub- ject for the same offence to be twice put in jeopardy of life or limb; nor shall be compelled in any criminal case to be a Witness against himself, nor be deprived of life, liberty, or pro- perty, without due process of law; nor shall private property be taken for public use, without just compensation. (1791)
(Art. VI.) In all criminal prosecutions, the accused shall enjoy the right to a speedy and public trial, by an im- partial jury of the State and district wherein the crime shall have been committed, which district shall have been previously ascertained by law, and to be informed of the nature and cause of the accusation; to be con- fronted with the witnesses against him; to have compulsory process for obtain- ing witnesses in his favor, and to have the Assistance of Counsel for his de- fence. (1791)
(Art. VII.) In Suits at common law, where the value in controversy shall exceed twenty dollars, the right of trial by jury shall be preserved, and no fact tried by a jury, shall be otherwise re-examined in any Court of the United
(Art. IV.) Ej må intrång göras i fol- kets rätt att till sin person, sin bostad, sina dokument, och sina lösören vara tryggat mot rannsakan, häktning och beslag utan skälig orsak, ej heller må, utom på sannolika, genom ed eller hög- tidlig försäkran styrkta skäl, förordnas om dylika åtgärder, och skall sådant förordnande särskilt angiva den plats, som skall underkastas rannsakan, och de personer eller föremål, som skola tagas i förvar.
(Art. V.) Ej må någon, utom på grund av en av stor jury framställd eller be- kräftad anklagelse, ställas under åtal för livssak eller eljest vanärande brott, där ej fråga är om mål vid armén, flot- tan eller milisen, då denna under krigs— tid eller tid av allmän fara är inkallad till aktiv tjänst; ej heller må någon för samma brott mer än en gång underkas- tas äventyr till liv eller lem, ej heller tvingas att i brottmål avgiva vittnes- mål mot sig själv eller utan behörigt rättsförfarande berövas liv, frihet eller egendom; ej heller må enskild egen- dom utan rättvis gottgörelse tagas i an- språk för allmänt behov.
(Art. VI.) I varje brottmålsprocess skall den anklagade åtnjuta rätt till snar och offentlig rannsakning av en opartisk jury från den stat och det di- strikt, där brottet skall ha blivit be- gånget, vilket distrikt skall vara på för- hand i lag fastställt, samt till upplys- ning om åtalets innebörd och grund; han äger rätt att konfronteras med vittnena emot honom, att få vittnen till sin förmån tvångsinkallade samt att till sitt försvar erhålla biträde av advokat.
(Art. VII.) I allmänna tvistemål, där det omtvistade värdet överstiger tjugo dollar, skall rätten till prövning av jury bibehållas, och ej må någon av en jury prövad omständighet underkastas för- nyad prövning vid någon av Förenta
States, than according to the rules of the common law. (1791)
(Art. VIII.) Excessive bail shall not be required, nor excessive fines im- posed, nor cruel and unusual punish- ments inflicted. (1791)
(Art. IX.) The enumeration in the Constitution, of certain rights, shall not be construed to deny or disparage others retained by the people. (1791)
(Art. X.) The powers not delegated to the United States by the Constitu- tion, nor prohibited by it to the States, are reserved to the States respectively, or to the people. (1791)
(Art. XIII.) Section 1. Neither slavery nor involuntary servitude, except as a punishment for crime whereof the par- ty shall have been duly convicted, shall exist within the United States, or any place subject to their jurisdiction.
Sect. 2. Congress shall have power to enforce this article by appropriate leg- islation. (1865)
(Art. XIV.) Sect. 1. All persons born or naturalized in the United States, and subject to the jurisdiction thereof, are citizens of the United States and of the State wherein they reside. No State shall make or enforce any law which shall abridge the privileges or immunities of citizens of the United States; nor shall any State deprive any person of life, liberty, or property, without due process of law; nor deny to any person within its jurisdiction the equal protection of the laws. (1868)
Sect. 2. — — —
(Art. XV.) Sect. 1. The right of citi- zens of the United States to vote shall not be denied or abridged by the United
Staternas domstolar annat än i enlig- het med den allmänna rättens före- skrifter.
(Art. VIII.) Ej må oskälig borgen krävas eller oskäliga böter påläggas el- ler grymma eller osedvanliga straff ådö- mas.
(Art. IX.) Att vissa rättigheter i för- fattningen omförmälas, mä ej anses in- nebära, att tillvaron av andra folket förbehållna rättigheter därmed förne- kas, eller att dessa tillmätas ringa vär- de.
(Art. X.) De befogenheter, som ej blivit av författningen Förenta Stater- na tillerkända ej heller av densamma blivit staterna frånkända, tillkomma fortfarande de särskilda staterna eller folket.
(Art. XIII.) Sektion 1. Ej må slaveri eller ofrivillig träldom, annorledes än såsom straff för brott vartill åtalad part blivit behörigen förvunnen, före- komma inom Förenta Staterna eller nå- gon under deras domvärjo lydande ort.
Sekt. 2. Kongressen skall äga befogen- het att genom lämplig lagstiftning bringa denna artikel till verkställighet.
(Art. XIV.) Sekt. 1. Alla inom Fören- ta Staterna födda eller där naturalise- rade och under deras domvärjo lydan- de personer äro medborgare i Förenta Staterna och i den stat, där de hava sin hemvist. Ej må någon stat stifta eller tillämpa någon lag, som inskrän- ker de förmåner eller friheter, som till- komma Förenta Staternas medborgare; ej heller må någon stat utan behörigt rättsförfarande beröva någon person liv, frihet eller egendom, ej heller inom sin domvärjo förvägra någon lagarnas för alla lika rättsskydd.
Sekt. 2. _— -— ——
(Art. XV.) Sekt. 1. Den rösträtt, som tillkommer Förenta Staternas medbor- gare. må ej av Förenta Staterna eller
States or by any State on account of race, color, or previous condition of servitude.
Sect. 2. The Congress shall have power to enforce this article by ap- propriate legislation. (1870)
(Art. XIX.) Sect. 1. The right of citizens of the United States to vote shall not be denied or abridged by the United States or by any State on account of sex.
Sect. 2. Congress shall have power to enforce this article hy appropriate le- gislation. (1920)
av någon stat förvägras någon eller in- skränkas med hänsyn till ras, färg eller tidigare träldomsställning.
Sekt. 2. Kongressen skall äga befogen- het att genom lämplig lagstiftning bringa denna artikel till verkställighet.
(Art. XIX.) Sekt. 1. Den rösträtt, som tillkommer Förenta Staternas medbor- gare, må ej av Förenta Staterna eller av av någon stat förvägras någon eller in- skränkas med hänsyn till kön.
Sekt. 2. Kongressen skall äga befogen- het a—tt genom lämplig lagstiftning bringa denna artikel till verkställighet.
Danmark
Översikt över de i grundlagen upptagna fri— och rättigheterna
Siffrorna hänvisa till grundlagens paragrafer
Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gallande Inskrankta Beroende på utan genom lagstiftning inskränkning grundlagen Rätt till
likhet inför lagen ................... 83, 84 personlig frihet ..................... 71:1, 3—7 71:2, 6; 85 bostadens okränkbarhet ............. 72 72 brev- och telesekretess .............. 72 72 religionsfrihet ...................... 68, 70 67, 70 69 församlingsfrihet ................... 79 85 föreningsfrihet ..................... 78:1—4 78:5; 85 yttrandefrihet ...................... 77 tryckfrihet ......................... 77 att ej ställas inför extraordinär dom—
stol ............................. 61 offentlig rättegång .................. 65:1 nämnd i brottmål .................. 65:2 kostnadsfri skolgång ................ 76 privatundervisning ................. 76 arbete ............................. 7521 socialt understöd vid arbetsoförmåga . 75:2 egendom .......................... 73:1 73:1—3 fri och lika tillgång till förvärvsmöjlig-
heter ............................ 74
Plik! till
militärtjänst ....................... 81
Danmarks riges grundlov af 5. juni 1953
Kapitel VI % 61
Den dammende magts udevelse kan kun ordnes ved lov. Saerdomstole med dömmende myndighed kan ikke nedseettes.
5 65 Stk. 1. I retsplejen gennemfpres offentlighet og mundtlighed i videst muligt om- fang. Stk. 2. I strafferetsplejen skal lazgmaend medvirke. Det fastsaettes ved lov, i hvilke sager og under hvilke former denne medvirken skal finde sted, herumder i hvilke sager naevninger skal medvirke.
Kapitel VII % 67 Borgerne har ret til at forene sig i samfund for at dyrke Gud på den måde, der stemmer med deres overbevisning, dog at intet laeres eller foretages, som strider mod smdeligheden eller den offentlige orden.
% 68 Ingen er pligtig at yde personlige bidrag til nogen anden gudsdyrkelse end den, som er hans egen.
& 69 De fra folkekirken afvigende trossamfunds forhold ordnes naermere ved lov.
% 70 Ingen kan på grund af sin trosbekendelse eller afstamning bereves adgang til den fulde nydelse af borgerlige og politiske rettigheder eller unddrage sig op- fyldelsen af nogen almindelig borgerpligt.
Kapitel VIII 5 71
Stk. 1. Den personlige frihed er ukraenkelig. Ingen dansk berger kan på grund af sin politiske eller religidse overbevisning eller sin afstamning underkastes nogen form for frihedsberovelse.
Stk. 2. Frihedsberetvelse kan kun finde sted med hjemmel i loven. Stk. 3. Enhver, der anholdes, skal inden 24 timer stilles for en dommer. Hvis den anholdte ikke straks kan saettes på fri fod, skal dommeren ved en af grunde ledsaget kendelse, der afsiges snarest muligt og senest inden tre dage, afgore, om han ska] feengsles, og hvis han kan loslades mod sikkerhed, bestemme dennes art og storrelse. Denne bestemmelse kan for Grpnlands vedkommende fraviges ved lov, forsåvidt dette efter de stedlige forhold må anses for påkraevet.
Stk. 4. Den kendelse, som dommeren afsiger, kan af vedkommende straks saer- skilt indbringes for hojere ret.
Stk. 5. Ingen kan underkastes varetaeg'tsfaengsel for en forseelse, som kun kan medfdre straf av hade eller hwite.
Stk. 6. Udenfor strafferetsplejen skal lovligheden af en frihedsberdvelse, der ikke er besluttet af en dommende myndighed, og som ikke har hjemmel i lov- givningen om utlaendinge, på begaering af den, der er berovet sin frihed, eller den, der handler på hans vegne, forelzegges de almindelige domstole eller anden dommende myndighed til prövelse. Naermere regler herom fastsaettes ved lov.
Stk. 7. Behandlingen af de i stk. 6 naevnte personer undergives et af folketinget valgt tilsyn, hvortil de pågaeldende skal have adgang til at rette henveldelse.
5 72 Boligen er ukreenkelig. Husundersegelse, beslaglazggelse og undersegelse af breve og andre papirer samt brud på post-, telegraf— og telefonhemmeligheden må, hvor ingen lov hjemler en seeregen undtagelse, alene ske efter en retskendelse.
% 73
Stk. 1. Ejendomsretten er ukraankelig. Ingen kan tilpligtes at afstå sin ejendom, uden hvor almenvellet kraever det. Det kan kun ske ifelge lov og mod fuldstazndig erstatning.
Stk. 2. Når et lovforslag vedrorende ekspropriation af ejendom er vedtaget kan en trediedel af folketingets medlemmer indenfor en frist af tre segnedage fra forslagets endelige vedtagelse kraeve, at det fdr-st indstilles til kongelig stadfaes- telse, når nyvalg til folketinget har fundet sted, og forslaget påny er vedtaget af det derefter sammentreedende folketing.
Stk. 3. Ethvert sporgsmål om ekspropriationsaktens lovlighed og erstatningens sterrelse kan indbringes for domstolene. Provelsen af erstatningens stor—relse kan ved lov henlaegges til domstole oprettet i dette ojemed.
574
Alle indskrzenkninger i den fri og lige adgang til erhverv, som ikke er begrun- dede i det almene vel, skal haeves ved lov.
% 75 Stk. 1. Til fremme af almenvellet bor det tilstraebes, at enhver arbejdsduelig berger har mulighed for arbejde på Vilkår, der betrygger hans tilvaerelse. Stk. 2. Den, der ikke selv kan ernzere sig eller sine, og hvis forsprgelse ikke påhviler nogen anden, er berettiget til hjaelp af det offentlige, dog mod at under- kaste sig de forpligtelser, som loven herom påbyder.
& 76 Alle barn i den undervisningspligtige alder har ret til fri undervisning i folke- skolen. Foraaldre eller vaerger, der selv sorger for, at bornene får en undervis- ning, der kan stå mål med, hvad der almindeligvis kraeves i folkeskolen, er ikke pligtige at lade bornene undervise i folkeskolen.
& 77 Enhver er berettiget til på tryk, i skrift og tale at offentliggdre sine tanker, dog under ansvar for domstolene. Censur og andre forebyggende forholdsregler kan ingensinde påny indfdres.
% 78
Stk. 1. Borgerne har ret til uden forudgående tilladelse at danne foreninger, i ethvert lovligt djemed.
Stk. 2. Foreninger, der virker ved eller sager at nå dere—s mål ved vold, anstif- telse af vold eller lignende strafbar påvirkning af anderledes twnkende, bliver at oplose ved dom.
Stk. 3. Ingen forening kan oploses ved en regeringsforanstaltning. Dog kan en forening forelobig forbydes, men der skal da straks anlaegges sag imod den til dens oplosning.
Stk. 4. Sager om oplosning af politiske foreninger skal uden saerlig tilladelse kunne indbringes for rigets dverste domstol.
Stk. 5. Oplosningens retsvirkninger fastsaettes naerniere ved lov.
5 79 Borgerne har ret til uden forudgående tilladelse at samle sig ubevzehnede. Of- fentlige forsamlinger har politiet ret til at overveere. Forsamlinger under åben himmel kan forbydes, når der af dem kan befrygtes fare for den offentlige fred.
% 81 Enhver våbenfyir mand er forpligtet til med sin person at hidrage til faedrelau- dets forsvar efter de naermere bestemmelser, som loven foreskriver.
% 83 Enhver i lovgivningen til adel, titel og rang knyttet forret er afskaffet.
& 84 Intet len, stamhus, fideikommisgods eller andet familiefideikommis kan for fremtiden oprettes.
% 85 For forsvarsmagten er de i 55 71, 78 og 79 givne bestemmelser kun anvende- lige med de indskraenkninger, der felger af de militaere loves forskrifter.
Finland
Översikt över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna
Siffrorna hänvisar till grundlagens paragrafer
Fri— och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande Inskränkta Beroende på utan genom laastiftning inskränkning grundlagen *” Rätt till
likhet inför lagen ................... 5, 15 liv ................................ 6 personlig frihet ..................... 6 bostadens okränkbarhet ............. 11 brev- och telesekretess .............. 12 religionsfrihet ...................... 9 8 8, 9 församlingsfrihet ................... 10 10 föreningsfrihet ..................... 10 10 yttrandefrihet ...................... 10 tryckfrihet . . ...................... 10 fritt val av vistelseort ............... 7 emigration ....................... . . 7 ära ............................... 6 att ej ställas inför olaglig domstol. . . . 13, 60 att utkräva ansvar av statstjänstemän
för missgrepp .................... 93 gottgörelse för myndighets missgrepp . 93 undervisning ....................... 80 att upprätta privatskolor ............ 82 egendom .......................... 6 skydd för arbetskraften ............. 6 skydd för språkliga minoriteter ...... 75 14
Plikt till
militärtjänst ....................... 75
Regeringsform för Finland, given i Helsingfors den 17 juli 1919 II. Finska medborgares allmänna rättigheter och rättsskydd
5 % Finska medborgare äro likställda inför lagen.
6 5 Varje finsk medborgare vare tryggad enligt lag till liv, ära, personlig frihet och gods. Medborgarnas arbetskraft står under rikets synnerliga hägn. Angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning stad- gas genom lag.
7 5 * Finsk medborgare äger rätt att vistas i eget land, att här fritt välja boningsort och att färdas från en ort till en annan, så vitt icke i lag annorlunda är stadgat. Beträffande finsk medborgares rätt att begiva sig ur landet gälle vad därom är särskilt stadgat.
8 %
Finsk medborgare äger rättighet till offentlig och enskild religionsövning, så vitt lag eller god sed därigenom ej kränkes, ävensom, enligt vad därom är sär- skilt stadgat, frihet att utträda ur det religionssamfund han tillhör samt frihet att ansluta sig till annat religionssamfund.
9 &
Finsk medborgares rättigheter och skyldigheter äro icke beroende därav, vil- ket religionssamfund han tillhör eller huruvida han tillhör något sådant samfund. Beträffande offentliga tjänster och ämbeten äro likväl gällande de om dem i lag stadgade inskränkningar, intill dess i lag annorlunda stadgas.
10 %
Finsk medborgare äger ordets frihet samt rättighet att genom tryck utgiva skrift eller bildlig framställning utan att hinder härför må i förväg läggas, så ock rätt att utan föregående tillstånd sammankomma för Överläggning i allmän angelägen- het eller i annat lovligt syfte samt att bilda föreningar för fullföljande av ända- mål, som ej strida mot lag eller god sed.
Stadganden angående dessa rättigheters utövning utfärdas genom lag.
11 & Finsk medborgares hemfrid är okränkbar. Om förutsättningarna för och verkställandet av husrannsakan stadgas genom lag.
12 & Brev-, telegraf— och telefonhemligheten är okränkbar, så vitt ej i lag undantag stadgats.
13 5 Ej må finsk medborgare dömas av annan domstol än den, under vilken han en— ligt lag hör.
Finska och svenska äro republikens nationalspråk. Finska medborgares rätt att hos domstol eller förvaltande myndighet i sin sak använda sitt finska eller svenska modersmål samt att utfå expedition på detta språk skall tryggas genom lag, med beaktande av att landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings rätt enligt enahanda grunder tillgodoses.
Den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens kulturella och ekono— miska behov skola av staten enligt enahanda grunder tillgodoses.
15 5 I republiken må ej förlänas adelskap eller annan ärftlig värdighet.
16 5 Vad angående finska medborgares allmänna rättigheter är sagt, utgör icke hin- der för fastställande genom lag av sådana inskränkningar, som under krigstid eller uppror samt med avseende a personer i krigstjänst även annars äro nöd— vändiga.
V. Domstolarna
60 ?; Angående andra särskilda domstolar än den i 59 S nämnda stadgas genom lag. Ej må någon tillfällig domstol tillsättas.
VII. Försvarsverket 75 5
Varje finsk medborgare är skyldig att deltaga i fäderneslandets försvar eller att härvid biträda, på sätt därom i lag stadgas.
Värnpliktig bör, därest han icke själv annat åstundar, såvitt möjligt, hänföras till sådant truppförband, vars manskap har samma finska eller svenska moders- mål som han, och inom detsamma erhålla sin undervisning på detta språk. Militä- rens kommandospråk är finska.
VIII. Undervisningsväsendet
80 5 Om grunderna för folkskoleväsendets organisation samt statens och kommuner- nas förpliktelser med avseende å folkskolors underhåll, ävensom angående all- män läroplikt stadgas genom lag. Undervisning i folkskola skall för alla vara avgiftsfri.
82 5 Angående rätt att inrätta privata skolor och andra enskilda uppfostringsanstal- ter samt ordna undervisningen i dem stadgas genom lag. Hemundervisning underligger icke tillsyn från myndighets sida.
X. De offentliga tjänsterna
93 % Tjänsteman svarar för åtgärd, som han vidtagit eller vartill han som medlem av kollegialt ämbetsverk bidragit. Även föredragande är ansvarig för vad å hans föredragning beslutits, därest han ej till protokollet uttalat skiljaktig mening.
Envar, som lidit rättskränkning eller skada genom lagstridig åtgärd eller för- summelse av tjänsteman, vare berättigad att yrka tjänstemannens dömande till straff och skadeersättning eller anmäla tjänstemannen till åtal efter vad därom stadgas i lag.
Huruvida och i vad mån staten ansvarar för skada, som orsakats av tjänsteman, därom stadgas särskilt.
Frankrike
översikt över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna samt proklamatiom'r
om statens karaktär, syften och uppgifter Kombination av bokstaven C och siffra hänvisar till artiklar i 1958 års författning.
Kombination av bokstaven D och siffra hänvisar till artiklar i 1789 års förklaring om de mänsklig; och medborgerliga rättigheterna. Bokstaven P hänvisar till inledningen till 1946 års författning
Proklamation av demokratin ................................................ C 2 folksuveräniteten ............................................ C 2, 3, D 3 maktfördelningen ........................................... D 16 mänskliga fri- och rättigheter ................................. D inl., D 2, 4, 16, P medborgarnas jämlikhet ...................................... C 2 samhällssolidaritet ........................................... P användandet av ordningsmakten till det allmännas väl ........... D 12 statens oberoende av kyrkan .................................. C 2 statens sociala uppgift ....................................... C 2 statens iakttagande av folkrätten .............................. P anfallskrigets förkastande .................................... P statens deltagande i internationellt samarbete ................... P Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande Inskränkta utan genom lier—oå??? på inskränkning grundlagen ags ning Rätt till
likhet inför lagen ................... C 2, D 1, D 6 personlig frihet ..................... D 2 C 66, D 7 kroppslig integritet ................. D 9 religionsfrihet ...................... C 2 D 10 åsiktsfrihet ........................ D 10 föreningsfrihet ...................... C 4, F G 4 yttrandefrihet ...................... D 11 tryckfrihet ......................... D 11 politiska rättigheter ................. C 3 C 3 att deltaga i lagstiftning ............ D 6 att deltaga i beskattningsbeslut ...... D 14 frihet från godtycklig lagstiftning ..... D 5 motstånd mot förtryck .............. D 2 lika tillträde till offentlig tjänst ...... D 6, P asyl .............................. P att vid åtal anses oskyldig tills dom
fallit ............................ D 9 moderat bestraffning ................ D 8 frihet från retroaktiva strafflagar ..... D 8 likställighet mellan könen ........... P utveckling av familjen .............. P undervisning ....................... P utveckling av personligheten ......... P
246 BILAGA 13 Fri— och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande Inskränkta utan genom ?!?!—051133 på inskränkning grundlagen gs ng åtkomst till kulturella tillgångar ...... P arbete ............................ P yrkesutbildning .................... P vila och fritid ...................... P att strejka ........................ P att ingå kollektivavtal .............. P att deltaga i företagens ledning ....... P materiell trygghet .................. P socialt understöd ................... P skydd för hälsan ................... P egendom .......................... D 2 D 17 Plikt till arbete ............................. P skattebetalning efter förmåga ........ D 13
Constitution du 5 Octobre 1958
Préambule
Le peuple franeais proclame solennelle- ment son attachement aux Droits de l'homme et aux principes de la souve- raineté nationale tels qu'ils ont été dé- finis par la Declaration de 1789, con- firmée et complétée par le préambule de la Constitution de 1946.
Titre premier De la souveraineté
”Article 2.
La France est une République indivi- sible, laique," démocratique et sociale. Elle assure l'égalité devant la loi de tous les citoyens sans distinction d'ori- gine, de race ou de religion. Elle re- specte toutes les croyances.
La devise de la République est aLi- berté, Egalité, Fraternité».
Son principe est: gouvernement du peuple, par le peuple et pour le peuple.
Article 3.
La souveraineté nationale appartient au peuple qui l'exerce par ses repré- sentants et par la voie du référendum.
Aucune section du peuple ni aucun in-
Författning av den 5 oktober 1958
Inledning
Franska folket förklarar högtidligen sin anslutning till de mänskliga rättighe- terna och till principerna om den na- tionella suveräniteten, såsom de fast- ställts genom Förklaringen av 1789, be- kräftade och fullständigade genom in- ledningen till 1946 års konstitution.
Första kapitlet Om suveräniteten
Artikel 2.
Frankrike är en odelbar, profan, de- mokratisk och social republik. Den för- säkrar likhet inför lagen åt alla med- borgare utan beaktande av ursprung, ras eller religion. Den respekterar alla trosläror.
Republikens devis är »Frihet, Jäm- likhet, Broderskap».
Dess princip är: styrelse av folket, genom folket och för folket.
Artikel 3.
Den nationella suveräniteten tillhör folket, som utövar den genom sina re- presentanter, och genom referendum.
Ingen del av folket, ej heller någon en-
dividu ne peut s'en attribuer l'exercice.
Le suffrage peut étre direct ou indi- rect dans les conditions prévues par la Constitution. ll est toujours univer- sel, égal et secret.
Sont électeurs, dans les conditions déterminées par la loi, tous les natio— naux frangais majeurs des deux sexes, jouissants de leurs droits civils et poli- tiques.
Article 4.
Les partis et groupemcnts politiques concourent & l'expression du suffrag'e. Ils se forment et exercent leur activité libroment. Ils doivent respecter les prin- cipes de la souveraineté nationale et de la democratic.
Titre VIII De l'autorité judiciaire
Article 66.
Nu] ne peut étre arbitrairement dé- tenu.
L'autorité judiciaire, gardienne de la liberté individuelle, assure le re- spect de ce principe dans les condi- tions préveus par la loi.
Declaration des droits de l'Homme et du Citoyen. 1789
Les Représentants du Peuple Francais, constitués en Assemblée Nationale, considérant que l'ignorance, l'oubli ou le mépris des droits de l”homme, sont les seules causes des malheurs publics et de la corruption des gouvernements, ont résolu d*exposer, dans une décla- ration solennelle, les droits naturels, inaliénables et sacrés de Phomme, afin que cette declaration, constamment pré- sente a tous les membres du corps so— cial, leur rappelle sans cesse leurs droits et leurs devoirs; afin que les actes du Pouvoir législatif et ceux du Pouvoir exécutif, pouvant étre å chaque
skild person kan tillvälla sig utövning- en därav.
Rösträtten kan vara direkt eller in- direkt under de villkor, som äro för- utsedda i författningen. Den är alltid allmän, lika och hemlig.
Väljare äro, under de villkor, som be- stämmas i lag, alla myndiga franska medborgare av båda könen, som äro i besittning av sina medborgerliga och politiska rättigheter.
Artikel 4.
Partierna och de politiska grupper— na tävla i valen. De bildas och utöva sin verksamhet fritt. De måste respek- tera den nationella suveränitetens och demokratiens principer.
Kapitel VIII Om domstolsväsendet
Artikel 66.
Ingen kan bli godtyckligt arresterad. Den dömande myndigheten, väktare av den individuella friheten, garanterar respekten för denna princip under de villkor, som stadgas i lag.
Förklaring om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. 17391
Franska folkets representanter, konsti- tuerade till nationalförsamling, hava, beaktande att okunnighet, glömska el- ler ringaktning av de mänskliga rättig— heterna allena är orsak till folkets olyc- kor och styrelsens missbruk, beslutat i en högtidlig förklaring giva uttryck åt människans naturliga, oförytterliga och oantastliga rättigheter; i syfte att denna förklaring, beständigt till hands för samhällets alla medlemmar, städse må erinra dem om deras rättigheter och deras plikter; att den lagstiftande och den verkställande maktens ytt— ringar mä närhelst kunna bedömas ef-
1 Översättningen av Förklaringen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna är med smärre korrigeringar hämtad från Reuterskiöld-Rinander: Främmande grundlagar.
instant compares avec le but de toute institution politique, en soient plus re- spectés; afin que les réclamations des citoyens, fondées désormais sur des principes simples et incontestables, tournent toujours au maintien de la Constitution et au bonheur de tous. En consequence, ltAssemblée Nationale re- connait et déclare, en présence et sous les auspices de l'Etre Supreme, les droits suivants de l'Homme et du Citoyen:
Art. 1. Les hommes naissent et de- meurent libres et égaux en droits. Les distinctions sociales ne peuvent étre fondées que sur ltutilité commune.
Art. 2. Le but de toute association politique est la conservation des droits naturels et imprescriptibles de l'homme. Ces droits sont la liberté, la propriété, la sureté et la resistance ä l'oppression.
Art. 3. Le principe de toute souverai— neté réside essentiellement dans la Na— tion. Nul corps, nul individu ne peut exercer d'autorité qui n'en émane ex- presse'ment.
Art. 4. La liberté consiste å pouvoir faire tout ce qui ne nuit pas a autrui: ainsi, l'exercice des droits naturels de chaque homme n”a de bornes que cel- les qui assurent aux autres membres de la société la jouissance de ces memes droits. Ces bornes ne peuvent étre déterminées que par la Loi.
Art. 5. La Loi h*a le droit de dé- fendre que les actions nuisibles a la société. Tout ce qui n'est pas défendu par la Loi ne peut etre empeché, et nul ne peut étre contraint a faire ce qu'elle n'ordonne pas.
Art. 6. La Loi est l'expression de la volonté générale. Tous les citoyens ont droit de concourir personellement, ou par leur representants, a sa formation. Elle doit étre la méme pour tous, soit
ter all samhällelig anordniugs yttersta mål och därmed så mycket högre ak- tas; att medborgarnas besvär, hädan- efter framförda med stöd av enkla och obestridbara grunder, städse må lända till författningens vidmakthållande och allas lycka. På grund härav erkänner och förklarar Nationalförsamlingen, in— för Högsta Väsendet och i Dess hägn, människans och medborgarens rättig- heter vara följande:
Art. 1. Människorna födas och för- bliva fria och till rättigheter likställda. Sociala skillnader mä grunda sig alle- nast på allmänt intresse.
Art. 2. Syftet med all samhällelig sammanslutning är att skydda och be- vara människans naturliga och omist- liga rättigheter. Dessa rättigheter äro rätten till frihet, rätten till egendom, rätten till personlig säkerhet och rät- ten till motstånd mot förtryck.
Art. 3. Grunden till all suveränitet vilar ytterst hos folket. Ingen samman- slutning, ej heller någon person må ut- öva myndighet, som inte uttryckligen härleder sig därifrån.
Art. 4. Frihet innebär makt att göra vadhelst som icke skadar någon an- nan; för utövning av varje människas naturliga rättigheter finnas därför inga andra gränser än de, som tillförsäkrar samhällets övriga medlemmar åtnjutan- det av samma rättigheter. Dessa grän- ser må allenast genom lag fastställas.
Art. 5. Lagen har inte rätt att för- bjuda andra handlingar än de som äro till men för samhället. Vadhelst som icke är i lag förbjudet, må icke för- hindras, ej heller må någon tvingas göra, vad lag icke påbjuder.
Art. 6. Lagen är uttryck för allmän- viljan. Alla medborgare äga rätt att, personligen eller genom sina represen- tanter, medverka vid dess utformande. Samma lag bör gälla för alla, vara sig
qu'elle protége, soit qu'elle punisse. Tous les citoyens étant égaux ä ses yeux, sont également admissibles ä toutes digni- tés, places et emplois publics, selon leur capacité, et sans autre distinction que celle (le leurs vertus et de leurs talents.
Art. 7. Nul homme ne peut étre ac— cusé, arreté ni détenu que dans les cas déterminés par la Loi, et selon les formes qu'elle a prescrites. Ceux qui sollicitent, expédient, exécutent ou font exécuter des ordres arbitraires, doivent etre punis; mais tout citoyen appelé ou saisi en vertu de la Loi, doit obéir ä l'instant: il se rend coupable par la resistance.
Art. 8. La Loi ne doit établir que des peines strictement et évidemment né- cessaires, et nul ne peut étre puni qu'en vertu d'une loi établie et promulguée antérieurement au délit, et légalement appliquée.
Art. 9. Tout homme étant présumé innocent jusqu'å ce qu'il ait été déclaré coupable, s'il est jugé indispensable de l'arréter, toute rigueur qui ne serait pas nécessaire pour s'assurer de sa per- sonne, doit etre sévérement réprimée par la Loi.
Art. 10. Nul ne doit étre inquie'té pour ses opinions, meine religieuses, pourvu que leur manifestation ne trouble pas l'ordre public établi par la Loi.
Art. 11. La libre communication des pensées et des opinions est un des droits les plus précieux de l'homme; tout citoyen peut donc parler, écrire, imprimer librement, sauf å répondre de l'abus de cette liberté dans les cas dé- terminés par la Loi.
Art. 12. La garantie des droits de l'homme et du citoyen nécessite une force publique; cette force est done
den skyddar eller straffar. Alla med— borgare äro lika inför lagen och äga därför i lika mån tillträde till varje offentlig värdighet, befattning eller an— ställning, envar efter sin förmåga och utan annan åtskillnad än den som be- ror av deras olika förtjänst och skick— lighet.
Art. 7. Ingen må åtalas, häktas eller hållas i fängsligt förvar utom i de fall som äro i lag bestämda och enligt for- mer, som där stadgas. Den som påyr- kar, utfärdar, verkställer eller låter verkställa godtycklig befallning, bör straffas; men varje medborgare, som i kraft av lag kallas eller gripes, bör genast därefter rätta sig; genom mot— stånd gör han sig förvunnen till brott.
Art. 8. Genom lag må icke stadgas andra straff än de som äro oeftergiv- ligt och uppenbart nödvändiga, ej hel- ler mä någon straffas utom i kraft av behörigen tillämpad lag, som före brot- tets begående stiftats och utfärdats.
Art. 9. Då envar anses icke skyldig, intill dess han förklarats saker till brott, bör, såframt hans häktning prövas oundgänglig, genom lag sträng beivran stadgas för all hårdhet, som icke varit nödig för att försäkra sig om hans per- son.
Art. 10. Ej må någon ofredas för sina åsikter, ej ens i religiösa ting, förut- satt att deras uttryckande icke stör i lag stadgad allmän ordning.
Art. 11. Det fria utbytet av tankar och åsikter är en av människans dyr— baraste rättigheter; varje medborgare får därför fritt yttra sig i tal, skrift eller tryck, dock under ansvar för miss- bruk av denna frihet, i fall som lagen stadgar.
Art. 12. Garanterandet av de mänsk- liga och medborgerliga rättigheterna nödvändiggör offentliga väpnade styr-
instituée pour l'avantage de tous, et non pour l”utili.té particuliére de eeux auxquels elle est confiée.
Art. 13. Pour Pentretien de la force publique, et pour les dépenses d'admi- nistration, une contribution commune est indispensable: elle doit étre égale— ment répartie entre tous les citoyens, en raison de leurs facultés.
Art. 14. Tous les citoyens ont le droit de constater, par eux-mémes ou par leurs representants, la nécessité de la contribution publique, de la consentir librement, d'en suivre l'emploi, et d'en déterminer la quotité, l'assiette, le re— couvrement et la durée.
Art. 15. La société a le droit de de- mander compte a tout agent public de son administration.
Art. 16. Toute société dans Iaquelle la garantie des droits n'est pas assurée, ni la separation des pouvoirs détermi- née, n'a point de constitution.
Art. 17. La propriété étant un droit inviolable et sacré, nul ne peut en étre privé, si ce n'est lorsque la nécessité publique, légalement constatée, l'exige évidemment, et sous la condition d'une juste et préalable indemnité.
Constitution de la République franc-nise, du 28 Octobre 1946
Préambule
Au lendemain de la victoire remportée par les peuples libres sur les régimes qui ont tenté d'asservir et de dégrader la personne humaine, le peuple fran- cais proclame å nouveau que tout étre humain, sans distinction de race, de religion ni de croyance, posséde des droits inaliénables et sacrés. Il réaffir- me solennellement les droits et les li— bertés de l'homme et du citoyen consa-
kor, sådan styrka är alltså upprättad för allmänt väl och icke till särskild nytta för dem, åt vilka den är anför- trodd.
Art. 13. Till underhåll av den offent- liga väpnade styrkan och till bestri— dande av förvaltningens kostnader är en allmän skatt oundgänglig; denna bör efter lika grunder fördelas på alla med- borgare i förhållande till förmåga.
Art. 14. Alla medborgare äga rätt att själva eller genom sina representanter pröva och fastställa behovet av allmän skatt, till sådan fritt samtycka, över- vaka dess användning samt bestämma dess fördelning, underlag, upphörd och varaktighet.
Art. 15. Samhället äger att av varje offentlig befattningshavare kräva redo- visning för hans förvaltning.
Art. 16. Författning saknas inom var- je samhälle, där tryggad tillförsäkran av mänskliga och medborgerliga rät— tigheter icke finnes, ej heller fördel— ning av makten är fastställd.
Art. 17. Då rätt till egendom är en okränkbar och helig rättighet, må ingen frånhändas något, såframt det icke up- penbarligen kräves av ett i laga ord- ning prövat och fastställt s—amt nöd- vändigt allmänt behov och sker under villkor av rättmätig och i förväg given gottgörelse.
Franska republikens författning av den 28 oktober 194-6
Inledning
På morgondagen av den seger, som de fria folken vunnit över de regimer, som ha försökt att förslava och för- nedra den mänskliga individen, för- klarar franska folket ånyo, att varje mänsklig varelse, utan åtskillnad till ras, religion eller tro, äger oförytter- liga och heliga rättigheter. Dct be- kräftar högtidligen på nytt människans och medborgarens fri- och rättigheter,
crés par la Declaration des Droits de 1789 et les principes fondamentaux re- connus par les lois de la République.
ll proclame, en outre, comme particu- lierement nécessaires å notre temps, les principes politiques, e'conomiques et sociaux ci-apres:
La loi garantit a la femme, dans tous les domaines, des droits égaux å ceux de l'homme.
Tout homme persécuté en raison de son action en faveur de la liberté a droit d'asile sur les territoires de la République.
Chacun a le devoir de travailler et le droit d'obtenir un emploi. Nul ne peut étre lésé, dans son travail ou son emploi, en raison de ses origines, de ses opinions ou de ses croyances.
Tout homme peut défendre ses droits et ses intérets par l'action syndicale et adhérer au syndicat de son choix.
Le droit de greve s'exerce dans le cadre des lois qui le réglementent.
Tout travailleur participe, par l'inter- médiaire de ses délégués a la détermi- nation collective des conditions de tra- vail ainsi qu'ä la gestion des entre- prisets. Tout bien, toute entreprise, dont l'ex- ploitation a ou acquiert les caracteres d'un service public national ou d'un monopole de fait, doit devenir la pro- priété de la collectivité.
La Nation assure & l'individu et a la famille les conditions nécessaires å leur développement.
Elle garantit å tous, notamment å l'enfaut, a la mere et aux Vieux travail- leurs, la protection de la santé, la sé- curité matérielle, le repos et les loi- sirs. Tout étre humain qui, en raison de sou äge, de son état physique ou mental, de la situation économique, se trouve dans l'incapacité de travailler a le droit d'obtenir de la collectivité des moyens convenables d'existence.
La Nation proclame la solidarité et l'égalité de tous les Francais devant les charges qui résultent des calamités nationales.
fastslagna genom Rättighetsförklaring— en av 1789, och de grundläggande prin- ciperna, såsom de erkänts genom re- publikens lagar.
Det förkunnar därutöver såsom sär— skilt nödvändiga i vår tid följande poli- tiska, ekonomiska och sociala prin- ciper:
Lagen garanterar inom alla områden kvinnan samma rättigheter som man- nen.
Varje person, som förföljes på grund av sin verksamhet till förmån för fri- heten, har rätt till asyl på republikens områden.
Envar har plikt att arbeta och rätt att erhålla en anställning. Ingen får förfördelas i sitt arbete eller i sin an- ställning pä grund av sitt ursprung, sina åsikter eller sin tro.
Envar äger försvara sina rättigheter och sina intressen genom verksamhet i fackförening och att ansluta sig till fackförening efter eget val. Rätten att strejka utövas inom ramen av de la- gar, som reglera den.
Varje arbetare deltar genom sina re- presentanter i det kollektiva bestäm- mandet av arbetsvillkoren liksom i led— ningen av företagen.
Varje egendom och varje företag, vars utnyttjande äger eller förvärvar karaktären av nationell offentlig tjänst eller av faktiskt monopol, bör bli sam- hällets egendom.
Nationen tillförsäkrar individen och familjen de för deras utveckling nöd- vändiga villkoren.
Den tillförsäkrar alla, särskilt barn, mödrar och gamla arbetare, skydd för hälsan, materiell trygghet, vila och fri— tid. Varje mänsklig varelse, som är oför- mögen att arbeta på grund av sin ål- der, sitt fysiska eller psykiska till- stånd, eller på grund av den ekono- miska situationen, har rätt att av sam- hället erhålla nödvändiga medel för sin existens.
Nationen förkunnar alla fransmäns solidaritet och likställdhet med avse- ende på de bördor, som orsakas av na- tionella katastrofer.
La Nation garantit l'égal acces de l'en- fant et de l'adulte å l'instruction, a la formation professionelle et a la culture. L'organisatiou de l'enseignement public gratuit et la'ique å tous les degrés est un devoir de l'Etat.
La République francaise, fidéle å ses traditions, se conforme aux régles du droit public international. Elle n'entre- prendra aucune guerre dans des vues de conquéte et n'emploiera jamais ses forces contre la liberté d'aucun peuple.
Sous réserve de réciprocité, la France consent aux limitations de sou- veraineté nécessaires å l'organisation et å la défense de la paix.
La France forme avec les peuples d'outre-mer une Union fondée sur l'éga- lité des droits et des devoirs, sans di- stinction de race ni de religion.
L'Union francaise est composée de nations et de peuples qui mettent en commun ou coordonnent leurs ressour- ces et leurs efforts pour développer leurs civilisations respectives, accroitre leur bien-étre et assurer leur Sécurité.
Fidéle å sa mission traditionelle, la France entend conduire les peuples dont elle a pris la charge a la liberté de is'administrer eux-mémes et de gé— rer démocratiquement leurs propres af- faires; écartant tout systéme de colo- nisation fondé sur l'arbitraire, elle ga- rantit å tous l'égal accés aux fonctions publiques et l'exercice individuel ou eollectif des droits et libertés procla- més ou confirmés ci-dessus.
Nationen garanterar lika tillträde för barn och för vuxna till undervisning, till yrkesutbildning, och till kulturella tillgångar. Organiseringen av den of- fentliga, kostnadsfria och profana un- dervisningen på alla stadier är en plikt för staten.
Den franska republiken, trogen sina traditioner, ansluter sig till folkrättens regler. Den kommer ej att föra något krig i erövringssyfte och kommer ald— rig att använda sina styrkor mot nå- got folks frihet.
Under förutsättning av reciprocitet samtycker Frankrike till de begräns— ningar i suveräniteten, som äro nödvän- diga för organiserandet och försvaret av freden.
Frankrike bildar tillsammans med folken på andra sidan havet en union, grundad på likheten i rättigheter och plikter, utan åtskillnad med hänsyn till ras eller religion.
Den franska unionen består av na- tioner och folk, som integrera eller koordinera sina resurser och sina an— strängningar för att utveckla sina re— spektive kulturer, öka sitt välstånd och trygga sin säkerhet.
Trogen sin traditionella uppgift har Frankrike för avsikt att föra de folk, för vilka det har tagit ansvaret, till fri- het att styra sig själva och att på de- mokratiskt sätt sköta egna angelägen- heter; förkastande varje kolonisations— system, som är grundat på godtycke, garanterar det åt alla lika tillgång till offentliga tjänster och individuellt el- ler kollektivt utövande av de ovan för- kunnade och bekräftade fri— och rättig— heterna.
Italien
Översikt över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna samt proklamationer om statens karaktär, syften och uppgifter
Siffrorna hänvisar till grundlagens artiklar
Proklamation av demokratin ............................................................. 1 folksuveräniteten ........................................................ 1 mänskliga fri- och rättigheter ............................................. 2 samhällssolidaritetens plikter ............................................. 2, 4 medborgarnas jämlikhet .................................................. 3 autonomi och decentralisation ............................................. 5 statens och kyrkans inbördes oberoende .................................... 7 statens kulturella uppgifter ............................................... 9 statens iakttagande av folkrätten .......................................... 10 förkastande av anfallskrig ................................................ 11 deltagande i internationellt samarbete ..................................... 11, 35 nationens flagga ........................................................ 12 skydd för arbetet ....................................................... 35 skydd för sparandet .................. . ........... . ...................... 47 skydd för mödrar, minderåriga, ungdom .................................... 31, 37 Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Mae: inskränkning grundlagen lagstiftning Rätt till likhet inför lagen ................... 3 liv ............................... 27 personlig frihet. . . .................. 13 13, 25, 32 kroppslig integritet ................. 13 32 bostadens okränkbarhet ............. 14 brev- och telesekretess .............. 15 religionsfrihet ..... . ................ 20 19 8 församlingsfrihet ................... 17 föreningsfrihet ......... . ........... 49 18, 39 18, 98 yttrandefrihet ...................... 21 tryckfrihet ......................... 21 21 petitionsfrihet ...................... 50 politiska rättigheter ................. 48 48 frihet från beskattning utan stöd av lag 23 lika tillträde till offentlig tjänst ...... 51 fritt val av vistelseort ............... 16 emigration ......................... 16, 35 asyl för italiensk medborgare ........ 26 asyl för utlänning .................. 10 medborgarskap .................... 22 juridisk kapacitet och namn ......... 24 22 juridisk kapacitet, utlänning ......... 10 att ej ställas inför olaglig domstol. . . . 25, 102 att vid åtal ej anses skyldig förrän efter fällande dom ........... . ......... 27 försvar inför domstol ............... 24 humana och ej nedbrytande straff. . . . 27 frihet från retroaktiva strafflagar . . . . 25 att utkräva ansvar av statstjänsteman gottgörelse för myndigheters missgrepp
254 BILAGA 13 Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande Inskränkta genom 13525?st inskränkning grundlagen g g att bilda familj ..................... 29, 31 likställighet mellan makar ........... 29 att uppfostra egna barn ............ 30 likställighet mellan utom- och inom— äktenskapliga barn ............... 30 skolundervisning ................... 34 33 att upprätta privatskolor ............ 33 likställighet mellan privata och statliga skolor ........................ . . . 33 33 frihet för konst och vetenskap ........ 33 självstyrelse för vetenskapliga institu— tioner ........................... 33 arbete ............................. 4 yrkesutbildning .................... 33, 38 lika lön för lika arbete .............. 37 avpassad och tillräcklig arbetslön ..... 36 begränsad arbetsdag ............... 36 veckovila och ärlig semester ......... 36 skydd i arbetet för minderåriga ...... 37 att strejka ........................ 40 att ingå kollektivavtal .............. 39 arbetarnas deltagande i företagens ledning ..................... .. . .. 46 uppehälle vid arbetsoförmåga ........ 38 fri hälso- och sjukvård för obemedlade 32 egendom .......................... 42, 43, 44 arv och testamente ................. 42 privatekonomisk företagsamhet ...... 41 41, 43 skydd för språkliga minoriteter ....... 6 skydd för kooperativa företag ....... 45 skydd för hantverket ............... 45 Plikl till samhällssolidaritet .................. 2 laglydighet ........................ 54 skattebetalning ........ . ............ 53 arbete ............................ 4 militärtjänst ...................... 52 skolgång .......................... 34 uppfostran av egna barn ............ 30 att utnyttja rösträtten. . . . .......... 48
Costituzione della Repubblica Italiana 22/12 1947
Principf fondamentali
Art. 1 .
Ltltalia & una Repubblica democrati- ca, fondata sul lavoro.
La sovranitå appartiene al popolo, che la esercita nelle forme e nei limiti della Costituzione.
Den italienska republikens författning 22/12 1947
Grundläggande principer
Art. 1.
Italien är en demokratisk republik, baserad på arbetet.
Suveräniteten tillhör folket, som ut- övar den i de former och inom de grän- ser, som författningen uppdrar.
La Repubblica riconosce e garantisce i diritti inviolabili dell'uomo, sia come singolo sia nelle formazioni sociali ove si svolge la sua personalitå, e richiede l'adempimento dei doveri inderogabili di solidarietå politica, economica e so- ciale.
Art. 3.
Tutti i cittadini hanno pari dignitå sociale e sono eguali davanti alla legge, senza distinzione di sesso, di razza, di lingua, di religione, di opinioni politi- che, di condizioni personali e sociali.
E compito della Repubblica rimuo- vcre gli ostacoli di ordine economico e sociale, che, limitando di fatto la liberta e l'eguaglianza dei cittadini, impedi- scono il pieno sviluppo della persona umana e l'effettiva partecipazione di tutti i lavoratori all'organizzazione poli- tica, economica e sociale del Paese.
Art. 4.
La Repubblica riconosce a tutti i cit- tadini il diritto al lavoro e promuove le condizioni che rendano effettivo questo diritto.
Ogni cittadino ha il dovere di svol- gere secondo le proprie possibilitå e la propria scelta, un'attivitå o una fun— zione che concorra al progresso mate- riale o spirituale della societå.
Art. 5.
La Repubblica, una e indivisible, ri- conosce e promuove le autonomie locali; attua nei servizi che dipendono dallo Stato il pin ampio decentramento am- ministrativo; adegua i principi ed i me- todi della sua legislazione alle esigenze dell'autonomia e del decentramento.
Art. 6.
La Repubblica tutela con apposite norme le minoranze linguistiche.
Republiken erkänner och garanterar de okränkbara rättigheter, som tillhöra människan både som individ och i de samhälleliga organisationer, där hennes personlighet utvecklas, och kräver full- följandet av den politiska, ekonomiska och sociala solidaritetens omistliga plikter.
Art. 3.
Alla medborgare ha samma sociala ställning och äro lika inför lagen utan åtskillnad till kön, ras, språk, religion, politisk inställning samt personliga och sociala förhållanden.
Det är republikens uppgift att av- lägsna hinder av ekonomisk och social natur, vilka genom att väsentligen in— skränka medborgarnas frihet och järn— likhet hejda det fullständiga utvecklan- det av människans personlighet och alla arbetares effektiva deltagande i landets politiska, ekonomiska och so- ciala uppbyggnad.
Art. 4.
Republiken erkänner rätten till arbete för alla medborgare och främjar de om- ständigheter, som göra denna rättighet effektiv.
Varje medborgare är pliktig att i överensstänunelse med sin egen för- måga och sitt eget val utöva en verk- samhet eller funktion, som bidrar till samhällets materiella eller andliga ut- veckling.
Art. 5.
Republiken, en och odelbar, erkänner och befrämjar lokala självstyrelser. Den inför i den statliga verksamheten den största möjliga administrativa decen- tralisationen och anpassar principerna och proceduren för sin lagstiftning till kraven på autonomi och decentralisa- tion.
Art. 6.
Republiken skyddar språkliga mino— riteter genom särskilda mått och steg.
Lo Stato e la Chiesa cattolica sono, ciascuno nel proprio ordine, indipen- denti e sovrani.
I loro rapporti sono regolati dai Pat- ti Lateranensi. Le modificazioni dei Patti, accettate dalle due parti, non richiedono procedimento di revisione costituzionale.
Art. 8.
Tutte le confessioni religiose sono egualmente libere davanti alla legge.
Le confessioni religiose diverse dalla cattolica hanno diritto di organizzarsi secondo i propri statuti, in quanto non contrastino con l'ordinamento giuridico italiano.
I loro rapporti con lo Stato sono re- golati per legge sulla base di intese con le relative rappresentanze.
Art. 9.
La Repubblica promuove lo sviluppo della cultura e la ricerca scientifica e tecnica.
Tutela il paesaggio e il patrimonio storico e artistico della Nazione.
Art. 10.
L'ordinamento giuridico italiano si conforma alle norme del diritto inter- nazionale generalmente riconoseiute.
La condizione giuridica dello stra- niero e regolata dalla legge in confor— mita delle norme c dei trattati interna- zionali.
Lo straniero, al quale sia impedito nel suo paese l'effettivo esercizio delle liberta democratiche garantite dalla Co- stituzione italiana, ha diritto d'asilo nel territorio della Repubblica secondo le condizioni stabilite dalla legge.
Non e ammessa l'estradizione dello straniero per reati politici.
Art. 11.
L”Italia ripudia la guerra come stru- mento di offesa alla liberta degli altri popoli e come mezzo di risoluzione del- le controversie internazionali; consen-
Staten och katolska kyrkan äro, var inom sitt område, självständiga och su— veräna.
Deras relationer äro reglerade genom Lateranfördraget. Ändringar i fördra- get, godtagna av båda parter, kräva ej författningsändring.
Art. 8.
Alla religiösa bekännelser äro lika fria inför lagen.
Andra religiösa bekännelser än den katolska ha rätt att organisera sig en- ligt sina stadgar, såvida dessa inte äro oförenliga med det italienska juridiska systemet.
Deras relationer till staten äro regle- rade enligt lag efter Överenskommelse med vederbörande representationer.
Art. 9.
Republiken främjar den kulturella ut- vecklingen och den vetenskapliga och tekniska forskningen.
Den skyddar landskapet och natio- nens historiska och konstnärliga arv.
Art. 10.
Det italienska juridiska systemet är i överensstämmelse med folkrättens all- mänt erkända normer.
Utlänningens juridiska ställning reg— leras genom lag i enlighet med inter- nationella normer och fördrag.
Den utlänning, som i sitt eget land är förvägrad effektiv utövning av de de- mokratiska friheter, som garanteras av den italienska konstitutionen, har rätt till asyl på republikens område enligt villkor, bestämda i lag.
Det är inte tillåtet att utlämna en ut- ländsk medborgare för politiska brott.
Art. 11.
Italien förkastar kriget såsom ett an— fallsmedel mot andra folks frihet och såsom ett medel att lösa internationella tvister, och samtycker, under förutsätt-
]
te, in condizioni di paritå con gli altri Stati, alle limitazioui di sovranita ne- eessarie ad un ordinamento che assicu- ri la pace e la giustizia fra le Nazioni; promuove e favorisce le organizzazioni internazionali rivolte a tale scopo.
Art. 12.
La bandiera della Repubblica e il tri- colore italiano: verde, bianco e rosso, a tre bande verticali di eguali dimen- sioni.
PARTE I
DIRITTI E DOVERI DEI CI'ITADINI
T.itolo I Rapporti civili Art. 13.
La libertå personale e inviolabile. Non é ammessa forma alcuna di de- tenzione, di ispezione o perquisizione personale, né qualsiasi altra restrizione della liberta personale, se non per atto motivato dell*autoritå giudiziaria e nei soli casi e modi previsti dalla legge.
In casi eceezionali di necessitå ed urgenza, indicati tassativamente dalla legge, l'autoritå di pubblica sicurezza puö adottare provvedimenti provvisori, che devono essere comunicati entro quarantotto ore all'autoritå giudiziaria e, se questa non li convalida nelle suc- cessive quarantotto ore, si intendono re- vocati et restano privi di ogni effetto.
E punita ogni violenza fisica et mo— rale sulle persone comunque sottoposte a restrizioni di liberta.
La legge stabilisce i limiti massimi della carcerazione preventiva.
Art. 14. 11 domicilio é inviolabile. Non vi si possono eseguire ispezioni o perquisizioni o sequestri se non nei casi e modi stabiliti dalla legge secondo
ning av paritet med andra stater, till begränsningar av dess suveränitet, nöd- vändiga för en organisation, som säk— rar fred och rättvisa mellan nationerna, samt främjar och befordrar internatio- nella organisationer, som syfta mot detta mål.
Art. 12.
Republikens flagga är den italienska trikoloren: grön, vit och röd i tre ver- tikala band av lika storlek.
DEL I
MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER OCH PLIKTER
Kapitel I
Medborgarliga förhållanden Art. 13.
Den personliga friheten är okränkbar. Ingen form av arrestering, inspektion eller undersökning av en person eller någon annan inskränkning av den per- sonliga friheten är tillåten utom på grund av en motiverad attest från dom- stolsmyndigheten och endast i de fall och former, som föreskrivas i lag.
I nödvändiga och brådskande undan- tagsfall, uttryckligen föreskrivna i lag, kunna myndigheterna för den allmänna säkerheten företaga provisoriska åtgär- der, vilka inom fyrtioåtta timmar skola meddelas domstolsmyndigheten; och om denna inte inom de följande fyrtio- åtta timmarna bekräftar deras giltighet, anses de återkallade och berövade all verkan.
Allt fysiskt och psykiskt våld mot person, underkastad någon form av in- skränkning i friheten, blir straffat.
Lagen bestämmer tidsgränserna för hållande i häkte.
Art. 14.
Bostaden är okränkbar.
Ingen inspektion eller undersökning, ej heller något beslag får där verkstäl- las, utom i de fall och under de former,
le garanzie prescritte per la tutela della liberta personale.
Gli accertamenti e le ispezioni per motivi di sanita e di incolumitå pubbli- ca 0 a fini economici e fiscali sono re- golati da leggi speciali.
Art. 15.
La liberta e la segretezza della corri- spondenza e di ogni altra forma di co- municazione sono inviolabili.
La loro limitazione puö avvenire sol- tanto per atto motivato dell'autorita giudiziaria con le garanzie stabilite dalla legge.
Art. 16.
Ogni cittadino puö circolare e sog- giornare liberamente in qualsiasi parte del territorio nazionale, salvo le limita- zioni che la legge stabilisce in via ge- nerale per motivi di sanitå o di sicu- rezza. Nessuna restrizione puö essere determinata da ragioni politiche.
Ogni cittadino é libero di uscire dal territorio della Repubblica e di rien- trarvi, salvo gli obblighi di legge.
Art. 17.
I cittadini hanno diritto di riunirsi pacificamente e senz'armi.
Per le riunioni, anche in luogo aper- to al pubblico, non é richiesto preav- viso.
Delle riunioni in luogo pubblico deve essere dato preavviso alle autoritå, che possono vietarle soltanto per comprova- ti motivi di sicurezza o di incolumita pubblica.
Art. 18.
I cittadini lianno diritto di associarsi liberamente, senza autorizzazione, per fini che non sono vietati ai singoli dal- la legge penale.
Sono proibite le associazioni segrete e quelle che perseguono, anche indiret- tamente, scopi politici mediante orga- nizzazioni di carattere militare.
som föreskrivas i lag, och i enlighet med de garantier, som föreskrivas för skyddet av den personliga friheten.
Kontroller och undersökningar med hänsyn till allmänna hälsovården och till allmän säkerhet eller av ekonomiska och fiskaliska skäl äro reglerade genom särskild lagstiftning.
Art. 15.
Frihet och sekretess för brevväxling och för varje annan form av kommuni- kation äro okränkbara.
Begränsningar däri kunna verkstäl- las endast genom en motiverad attest från domstolsmyndigheten i enlighet med de garantier, som föreskrivas i lag.
Art. 16.
Varje medborgare kan fritt flytta och vistas inom vilken del som helst av na- tionens område, med förbehåll för de begränsningar, som lagen i allmänhet bestämmer med hänsyn till hälsovården eller säkerheten. Ingen begränsning kan föreskrivas av politiska skäl.
Varje medborgare har rätt att lämna republikens territorium och att åter- vända dit, under de villkor, som lagen föreskriver.
Art. 17.
Medborgarna ha rätt att samlas fred- ligt och utan vapen.
Anmälan i förväg krävs ej för möten, även om de hållas på plats, som är öp- pen för allmänheten.
Myndigheterna måste få anmälan i förväg om offentliga möten och kan för- bjuda dem, men endast på styrkta skäl för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.
Art. 18.
Medborgarna ha rätt att fritt, utan be- myndigande, bilda föreningar för syf- ten, som inte genom strafflag äro för- bjudna för enskilda.
Hemliga sällskap och sådana för- eningar, som även indirekt fullfölja po- litiska mål genom organisationer av mi- litär karaktär, äro förbjudna.
Tutti hanno diritto di professare li- beramente la propria fede religiosa in qualsiasi forma, individuale o associa- ta, di farne propaganda e di esercitarne in privato 0 in pubblico il culto, pur- ché non si tratti di riti contrari al buon costume.
Art. 20.
11 carattere ecclesiastico e il fine di religione o di culto d'una associazione od istituzione non possono essere causa (li speciali limitazioui legislative né di speciali gravami fiscali per la sua costi- tuzione, capacitå giuridica e ogni for- ma di attivitå.
Art. 21.
Tutti hanno diritto di manifestare li- beramente il proprio pensiero con la parola, lo scritto e ogni altro mezzo di diffusione.
La stampa non puö essere soggetta ad autorizzazioni o eensure.
Si puö procedere a sequestro soltan- to per atto motivato dell'autoritå giudi- ziaria nel caso di delitti, per i quali la legge sulla stampa espressamente lo au— torizzi, o nel caso di violazione delle norme che la legge stessa prescriva per l'indicazione dei responsabili.
In tali casi, quando vi sia assoluta urgenza e non sia possibile il tempesti- vo intervento dell'autoritå giudiziaria, il sequestro della stampa periodica pub essere eseguito da ufficiali di po- lizia giudiziaria, che devono immediata- mente, e non mai oltre ventiquattro ore, fare denunzia all'autoritå giudi- ziaria. Se questa non lo convalida nelle ventiquattro ore successive, il sequestro s'intende revocato e privo d'ogni effetto.
La legge puö stabilire, con norme di carattere generale, che siano resi noti i mezzi di finanziamento della stampa pe- riodica.
Sono vietate le pubblicazioni a stam- pa, gli spettacoli, e tutte le altre mani- festazioni contrarie al buon costume. La legge stabilisce provvedimenti adeguati a prevenire e a reprimere le violazioni.
Alla ha rätt att bekänna sig till sin egen religiösa tro i vilken individuell eller kollektiv form som helst, att göra propaganda för den och att utföra kult- handlingar enskilt eller offentligt, för— utsatt att riterna ej äro stridande mot goda seder.
Art. 20.
En förenings eller institutions kyrk- liga karaktär och religiösa eller kultiska syfte får ej vara skäl till särskilda le- gislativa begränsningar eller till sär- skild fiskalisk beskattning för dess sam- mansättning, juridiska kapacitet och någon form av dess verksamhet.
Art. 21.
Alla ha rätt att fritt uttrycka sina åsikter i tal och skrift eller genom varje annat slags utspridningsmedel.
Pressen kan inte bli underkastad till- ståndsgivning eller censur.
Beslag av tryckt skrift får tillgripas endast med en motiverad attest från domstolsmyndigheten och endast på grund av brott, uttryckligen åsyftade i presslagen eller i fall av brott mot de regler, som nämnda lag föreskriver för upplysning om de ansvariga.
I sådana fall, då det är absolut bråds- ka och det är omöjligt för domstols- myndigheten att ingripa i tid, får be- slag av den periodiska pressen verkstäl- las av tjänstemän vid domstolspolisen, vilka omedelbart och senast inom tjugo- fyra timmar måste underrätta domstols— myndigheten därom. Om denna inte inom tjugofyra timmar bekräftar be- slaget, kommer detta att anses återkal- lat och berövat all verkan.
Lagen kan genom regler av generell art påbjuda, att den periodiska pres- sens finansieringsmedel skall offentlig- göras.
Tryckta skrifter, skådespel och andra offentliggöranden, som äro stridande mot goda seder, äro förbjudna. Lagen bestämmer åtgärder för förhindrande och undertryckande av kränkningar därav.
Nessuno puö essere privato, per mo- tivi politici, della capacitå giuridica, della cittadinanza, del nome.
Art. 23.
Nessuna prestazione personale o pa- trimoniale puö essere imposta se non in base alla legge.
Art. 24.
Tutti possono agire in giudizio per la tutela dei propri diritti e interessi legittimi.
La difesa & diritto inviolabile in ogni stato e grado del procedimento.
Sono assicurati ai non abbienti, con appositi istituti, i mezzi per agire e di- fendersi davanti ad ogni giurisdizione.
La legge determina le condizioni e i modi per la riparazione degli errori giudiziari.
Art. 25.
Nessuno puö essere distolto dal giu- dice naturale precostituito per legge.
Nessuno puö essere punito se non in forza di una legge che sia entrata in vi- gore prima del fatto commesso.
Nessuno puö essere sottoposto a mi- sure di sicurezza se non nei casi previ- sti dalla legge.
Art. 26.
L'estradizione del cittadino puo es— sere consentita soltanto ove sia espres- samente prevista dalle convenzioni in- ternazionali.
Non puö in alcun caso essere ammes- sa per reati politici.
Art. 27
La responsabilitå penale é personale. L'imputato non &: considerato colpe- vole sino alla condanna definitiva.
Le pene non possono consistere in trattamenti contrari al senso di umanitå e devono tendere alla rieducazione del condannato.
Ingen får av politiska skäl berövas sin juridiska kapacitet, sitt medborgar- skap och sitt namn.
Art. 23.
Ingen personlig prestation eller egen- domsbeskattning kan påläggas utom i kraft av lag.
Art. 24.
Alla äga att företaga rättslig aktion för skyddandet av sina rättigheter och legitima intressen.
Rätten till försvar inför domstolen är okränkbar i varje ställning och i varje stadium av domstolsförhandlingarna.
Utblottade personer försäkras genom särskilda mått och steg de medel, som behövas för att föra talan och att för- svara sig inför rätta.
Lagen bestämmer villkor och medel för gottgörande av judiciella misstag.
Art. 25.
Ingen får ställas inför annan domare än den, som lagen föreskriver.
Ingen får straffas utom på grund av en lag, som trätt i kraft, innan brottet begicks.
Ingen får underkastas säkerhetsåtgär- der utom i fall, som föreskrivas i lag.
Art. 26.
Utlämning av en medborgare kan en- dast medgivas i fall, som äro uttryckli- gen förutsedda genom internationella avtal.
I inget fall kan det medgivas på grund av politiska brott.
Art. 27.
Straffansvarigheten är personlig.
En åtalad person anses inte skyldig förrän efter definitivt fällande dom.
Straffen får inte bestå av en behand- ling, som strider mot humaniteten, och de måste åsyfta att förbättra den dömde.
Non & ammessa la pena di morte, se non nei casi previsti dalle leggi mili- tari di guerra.
Art. 28.
I funzionari e i dipendenti dello Sta- to e degli enti pubblici sono diretta— mente responsabili, secondo le leggi penali, civili e amministrative, degli atti compiuti in violazione di diritti. In tali casi la responsabilitå civile si esten- de allo Stato e agli enti pubblici.
Titolo II
Rapporti ation-sociali Art. 29.
La Repubblica riconosce i diritti del- la famiglia come societa naturale fon- data sul matrimonio.
Il matrimonio & ordinato sull”egua- glianza morale e giuridica dei coniugi, con i limiti stabiliti dalla legge a ga- ranzia dell'unitå familiare.
Art. 30.
E dovere e diritto dei genitori man- tenere, istruire ed educare i figli, anche se nati fuori del matrimonio.
Nei casi di incapacitå dei genitori, la legge provvede a che siano assolti i loro compiti.
La legge assicura ai figli nati fuori del matrimonio ogni tutela giuridica e sociale compatibile con i diritti dei membri della famiglia legittima.
La legge detta le norme e i limiti per la ricerca della paternita.
Art. 31.
La Repubblica agevola con misure economiche e altre provvidenze la for- mazione della famiglia e l'adempimen— to dei compiti relativi, con particolare riguardo alle famiglie numerose.
Protegge la maternitå, l'infanzia e la gioventu, favorendo gli istituti necessari a tale scopo.
Dödsstraffet är inte tillåtet, utom i fall, föreskrivna i de militära krigsla- garna.
Art. 28.
Statens och offentliga myndigheters ämbets- och tjänstemän äro direkt an- svariga, enligt straff-, civil— och förvalt- ningslag, för handlingar, som kränka någon rättighet. I dessa fall är den ci- vila ansvarigheten utsträckt till staten och de offentliga myndigheterna.
Kapitel II
Etiska och sociala förhållanden Art. 29.
Republiken erkänner rättigheterna för familjen i dess egenskap av en na- turlig förening, baserad på äktenskapet.
Äktenskapet är grundat på makarnas moraliska och juridiska likställdhet in- om gränser, bestämda av den lag, som garanterar familjens enhet.
Art. 30.
Det är föräldrarnas plikt och rätt att försörja, undervisa och uppfostra sina barn, även om dessa äro födda utom äktenskapet.
I händelse av föräldrarnas oförmåga föreskriver lagen om uppfyllandet av sådana förpliktelser.
Lagen garanterar för barn, födda utom äktenskapet, en juridisk och so— cial ställning, som står i överensstäm— melse med rättigheterna för den legi- tima familjens medlemmar.
Lagen bestämmer regler och gränser för undersökning av faderskap.
Art. 31.
Republiken underlättar genom ekono— miska åtgärder och andra omsorger fa- miljebildandet och fullföljandet av fa— miljens funktioner, med särskild hän- syn till stora familjer.
Den skyddar moderskapet, minder- åriga och ungdomen, uppmuntrande in- stitutioner, som äro nödvändiga för detta syfte.
La Repubblica tutela la salute come fondamentale diritto dell'individuo e in- teresse della collettivitå, e garantisce cure gratuite agli indigenti.
Nessuno puö essere obbligato a un determinato trattamento sanitario se non per disposizione di legge. La legge non puö in nessun caso violare i limiti imposti dal rispetto della persona umana.
Art. 33.
L'arte e la scienza sono libere e li- bero ne é l'insegnamento.
La Repubblica detta le norme gene- rali sull'istruzione ed istituisce scuole statali per tutti gli ordini e gradi.
Enti e privati hanno il diritto di isti- tuire scuole ed istituti di educazione, senza oneri per 10 Stato.
La legge, nel fissare i diritti e gli ob- blighi delle scuole non statali che chie- dono la paritå, deve assicurare ad esse piena libertå e ai loro alunni un tratta- mento scolastico equipollente a quello degli alunni di scuole statali.
E prescritto un esame di Stato per l'ammissione ai vari ordini e gradi di scuole 0 per la conclusione di essi e per l'abilitazione all'esercizio professionale.
Le istituzioni di alta cultura, univer- sitä ed accademie, hanno il diritto di darsi ordinamenti autonomi nei limiti stabiliti dalle leggi dello Stato.
Art. 34. La scuola é aperta a tutti.
L'istruzione inferiore, impartita per almeno otto anni, é obbligatoria e gra- tuita.
I capaci e meritevoli, anche se privi di mezzi, hanno diritto di raggiungere i gradi pitt alti degli studi.
La Repubblica rende effettivo questo diritto con borse di studio, assegni alle famiglie ed altre provvidenze, che de- vono essere attribuite per concorso.
Republiken skyddar hälsan såsom en grundläggande rättighet för individen och såsom ett samhällsintresse, och till- försäkrar den medellöse fri vård.
Ingen kan bli tvingad till en speciell hälsovård utom enligt lagens föreskrif- ter. Lagen får i intet fall kränka de gränser, som uppdragits av respekten för den mänskliga individen.
Art. 33.
Konst och vetenskap äro fria, och undervisning däri är fri.
Republiken föreskriver allmänna reg- ler för undervisningen och upprättar statliga skolor av alla typer och stadier.
Sammanslutningar och enskilda ha rätt att upprätta skolor och undervis- ningsanstalter, såvida staten ej belastas.
Genom att fastställa rättigheter och skyldigheter för privata skolor, som begära likställighet med de statliga, till- försäkrar lagen åt de förra deras full- ständiga frihet och åt deras elever en likvärdig behandling i förhållande till de statliga skolornas elever.
Statlig examen är föreskriven för till- träde till olika slag och olika stadier av skolor och för avslutande av studierna, samt även för kompetens för utövning av lärda yrken.
Högre kulturella institutioner, univer- sitet och akademier ha rätt till själv- styrelse inom de gränser, som faststäl- las av statens lagar.
Art. 34.
Skolundervisningen alla.
Grundläggande undervisning är obli- gatorisk och avgiftsfri under minst åtta år.
Dugliga och framstående studerande ha rätt att nå de högsta undervisnings- stadierna, även om de sakna tillgångar.
Republiken gör denna rättighet effek- tiv genom stipendier, bidrag till famil- jer och andra former av understöd, som böra utdelas i tävlan.
står öppen för
Rapporti economici Art. 35.
La Repubblica tutela il lavoro in tutte le sue forme ed applicazioni.
Cura la formazione e ]*elevazione professionale dei lavoratori.
Promuove e favorisce gli accordi e le organizzazioni internazionali intesi ad affermare e regolare i diritti del lavoro.
Riconosee la libertå di emigrazione, salvo gli obblighi stabiliti dalla legge nell'interesse generale, e tutela il lavoro italiano all'estero.
Art. 36.
I] lavoratore ha diritto ad una retri- buzione proporzionata alla quantitå e qualita del suo lavoro e in ogni caso sufficiente ad assicurare a sé e alla fa- miglia un'esistenza libera e dignitosa.
La durata massima della giornata la- vorativa e stabilita dalla legge.
Il lavoratore ha diritto al riposo set— timanale e a ferie annuali retribuite, e non puo rinunziarvi.
Art. 37.
La donna lavoratrice ha gli stessi di- ritti e, a paritå di lavoro, le stesse retri- buzioni che spettano al lavoratore. Le condizioni di lavoro devono consentire l'adempimento della sua essenziale fun- zione familiare e assicurare alla madre e al bambino una speciale adeguata pro- tezionc.
La legge stabilisce il limite minimo di etå per il lavoro salariato.
La Repubblica tutela il lavoro dei mi- nori con speciali norme e garantisce ad essi, a paritå di lavoro, il diritto alla pa- rita di retribuzione.
Art. 38.
Ogni cittadino inabile al lavoro e sprovvisto dei mezzi necessari per vi-
263. Kapitel III Ekonomiska förhållanden
Art. 35.
Republiken skyddar arbetet i alla dess former och i alla dess tillämpningar.
Den tar vård om arbetarnas utbild- ning och om förbättringen av deras yr- kesskicklighet.
Den främjar och stöder internationel- la organisationer och överenskommel- ser, avsedda att fastställa och reglera arbetskraftens rättigheter.
Den erkänner friheten att emigrera under de villkor, som i allmänt intres- se fastställas i lagen, och skyddar den italienska arbetskraften utomlands.
Art. 36.
Arbetaren har rätt till en lön, som är proportionell till kvantiteten och kva- liteten av hans arbete och i varje fall är tillräcklig för att försäkra honom och hans familj en fri och värdig exi- stens.
Arbetsdagens maximilängd är fast- ställd i lag.
Arbetaren har rätt till veckovila och ärlig semester med lön, vilket han ej kan avsäga sig.
Art. 37.
Arbetande kvinna äger samma rättig— heter som männen och erhåller lika lön för lika arbete som manliga arbetare er- håller. Arbetsvillkoren måste tillåta henne att fylla sina väsentliga familje- funktioner och tillförsäkra moder och barn särskilt avpassat skydd.
Minimiåldern för avlönat arbete fast- ställes i lag.
Republiken skyddar minderårigas ar- bete genom speciella föreskrifter och tillförsäkrar dem rätten till lika lön för lika arbete.
Art. 38.
Varje medborgare, som är oförmögen att arbeta och är utan nödvändiga me—
vere ha diritto al mantenimento e al— l'assistenza sociale.
I lavoratori hanno diritto che siano preveduti ed assicurati mezzi adeguati alle loro esigenze di vita in caso di in- fortunio, malattia, invalidita e vecchiaia, disoccupazione involontaria.
Gli inabili ed i minorati hanno di- ritto all'educazione e all'avviamento professionale.
Ai compiti previsti in questo articolo provvedono organi ed istituti predispo- sti o integrati dallo Stato.
L'assistenza privata é libera.
Art. 39.
L'organizzazione sindacale é libera. Ai sindacati non puö essere imposto altro obbligo se non la loro registra- zione presso uffici locali o centrali, secondo le norme stabilite dalla legge.
E condizione per la registrazione che gli statuti dei sindacati sanciscano un ordinamento interno a base democra- tica.
I sindacati registrati hanno persona- litå giuridica. Possono, rappresentati unitariamente in proporzione dei loro iscritti, stipulare contratti collettivi di lavoro con efficacia obbligatoria per tutti gli appartenenti alle categorie alle quali il contratto si riferisce.
Art. 40.
11 diritto di seiopero si esercita nel- l*ambito delle leggi che lo regolano.
Art. 41.
L'iniziativa economica privata e li— bera.
Non puo svolgersi in contrasto con l'utilitå sociale 0 in modo da recare danno alla sicurezza, alla libertå, alla dignitå umana.
La legge determina i programmi e i controlli opportuni perché l'attivitå eco- nomica pubblica e privata possa essere indirizzata e coordinata a fini sociali.
del för uppehållet, har rätt till under- stöd och social hjälp.
Arbetarna ha rätt att bli tillförsäk- rade ett i förväg planerat, tillräckligt livsuppehälle i händelse av olycksfall, sjukdom, invaliditet, ålderdom och ofrivillig arbetslöshet.
Icke arbetsföra och minderåriga ha rätt till undervisning och yrkesutbild- ning.
De åtgärder, som förutses i denna ar— tikel, verkställas genom organisationer och institutioner, förutskickade eller upprättade av staten.
Enskilt understöd är fritt från re- striktioner.
Art. 39.
Fackföreningarna äro fria. Inga andra förpliktelser få åläggas fackföreningarna än registrering hos lokala eller centrala myndigheter, i en- lighet med lagens föreskrifter.
Förutsättning för registrering är, att fackföreningarnas stadgar föreskriver en inre uppbyggnad på demokratisk grund.
Registrerade fackföreningar äro juri- diska personer. De kunna, om de äro representerade under enhetlig form med representation, som är proportionell till deras medlemsantal, ingå kollektiva arbetsavtal, som bli bindande för alla personer, tillhörande de yrkeskatego- rier, för vilka avtalet är avsett att gälla.
Art. 40.
Rätten att strejka utövas inom ramen för de lagar, som reglera den.
Art. 41.
Det privata ekonomiska initiativet är fritt från restriktioner.
Det får inte utveckla sig till förfång för samhällsnyttan eller på ett sätt, som orsakar skada på säkerhet, frihet eller människovärde.
Lagen fastställer planer och kontrol- ler, som äro lämpliga för att offentlig och privat ekonomisk företagsamhet skall kunna styras och samordnas mot sociala mål.
!
La proprietå e pubblica o privata. I beni economici appartengono allo Stato, ad enti o a privati.
La proprietå privata :: riconosciuta e garantita dalla legge, che ne determina i modi di acquisto, di godimento e i li- miti allo scopo di assicurarne la fun- zione sociale e di renderla accessibile a tutti.
La proprietå privata puö essere, nei casi preveduti dalla legge, e salvo in- dennizzo, espropriata per motivi d*in- teresse generale.
La legge stabilisce le norme ed i li- tniti della successione legittima e testa- :nentaria e i diritti dello Stato sulle ere- litå.
Art. 43.
A fini di utilitå generale la legge puö riservare originariamente o trasferire, mediante espropriazione e salvo inden- nizzo, allo Stato, ad enti pubblici o a comunitå di lavoratori o di utenti de- terminate imprese o categorie di im- prese, che si riferiscano a servizi pub- blici essenziali o a fonti di energia o a situazioni di monopolio ed abbiano carattere di preminente interesse ge- nerale.
Art. 44.
Al fine di conseguire il razionale sfruttamento del suolo e di stabilire equi rapporti sociali, la legge impone obblighi e vincoli alla proprietå ter- riera privata, fissa limiti alla sua esten- sione secondo le regioni a le zone agrarie, promuove ed impone la boni- fica delle terre, la trasformazione del latifondo e la ricostituzione delle unitå produttive; aiuta la piecola e la media proprietå.
La legge dispone provvedimenti a fa— vore delle zone montane.
Art. 45.
La Repubblica riconosce la funzione sociale della cooperazione a carattere di
Egendomen är allmän eller privat. De ekonomiska tillgångarna tillhöra sta- ten, sammanslutningar eller privatper- soner.
Privategendomen är erkänd och ga- ranterad i lag, som bestämmer villkor för förvärv och åtnjutande därav, lika- väl som dess gränser, i avsikt att ga- rantera dess sociala funktion och att göra den tillgänglig för alla.
I fall, som förutses i lag, och mot er- sättning, kan privategendom exproprie- ras under hänvisning till allmännyttan.
Lagen fastställer normer och gränser för arvs- och testamentsrätten, liksom även statens rättigheter beträffande arv.
Art. 43.
För det allmännas väl kan lagen från början förbehålla eller genom expro- priering och mot gottgörelse överföra till staten eller offentliga myndigheter, eller till sammanslutningar av arbetare eller innehavare vissa företag eller kate- gorier av företag, som »ha betydelse för väsentliga samhälleliga tjänster eller för energikällor eller har monopolställning och som antaga karaktären av ett över— vägande allmänt intresse.
Art. 44.
I avsikt att åstadkomma ett rationellt utnyttjande av jorden och för att upp— rätta rättvisa sociala förhållanden åläg- ger lagen det privata jordägandet plik- ter och restriktioner, begränsar dess areal med hänsyn .till regioner och jordbrukszoner, främjar och ålägger jordförbättringar, ombildningen av Ia- tifundierna och bildandet av nya pro- duktionsenheter; lagen bistår små och medelstora egendomar.
Särskilda åtgärder till förmån för bergiga zoner skola vidtagas genom lag.
Art. 45.
Republiken erkänner den sociala funktionen hos kooperativa företag av
mutualitå e senza fini di speculazione privata. La legge ne promuove e favo- risce l'incremento con i mezzi piu ido- nei e ne assicura, con gli opportuni controlli, il carattere e le finalitå.
La legge provvede alla tutela e allo sviluppo dell'artigianato. Art. 46.
Ai fini della elevazione economica e sociale del lavoro e in armonia con le esigenze della produzione, la Repub- blica riconosce il diritto dei lavoratori a collaborare, nei modi e nei limiti stabiliti dalle leggi, alla gestione delle aziende.
Art. 47.
La Repubblica incoraggia e tutela il risparmio in tutte le sue forme; disci— plina, coordina e controlla ]*esercizio del credito.
Favorisce Paccesso del risparmio po- polare alla proprietå dell'abitazione, alla proprietå diretta eoltivatrice e al diretto e indiretto investimento aziona- rio nei grandi complessi produttivi del paese.
Titolo IV Rapporti politici Art. 48. Sono elettori tutti i cittadini, uomini e donne, che hanno raggiunto la mag- giore etå. Il voto é personale ed eguale, libero e segreto. II 5110 esercizio e dovere civico.
Il diritto di voto non pub essere li— mitato se non per incapacitå civile 0 per effetto di sentenza penale irrevoca- bile o nei casi di indegnitå morale in- dicati dalla legge.
Art. 49.
Tutti i cittadini hanno diritto di as- sociarsi liberamente in partiti per con- correre con metodo democratico a de— terminare la politica nazionale.
ömsesidig natur, ej avsedda att tjäna den privata spekulationens syften. La- gen främjar och uppmuntrar deras ut- veckling genom lämpligaste åtgärder, och säkerställer genom lämplig över- vakning deras karaktär och uppnåendet av deras syften.
Lagen ger föreskrifter för skyddet och utvecklingen av hantverket.
Art. 46.
I avsikt att höja arbetets ekonomiska och sociala ställning, och i överens- stämmelse med produktionens krav, er- känner republiken arbetarnas rätt att, genom de metoder och inom de grän— ser, som lagarna fastställa, medverka i företagens ledning.
Art. 47.
Republiken uppmuntrar och skyddar alla former av sparande; den reglerar, samordnar och kontrollerar kreditens handhavande.
Den främjar investering av folkets besparingar i egna hem, i direkt ägan— derätt av jorden för jordbrukarna, och direkt och indirekt i aktier i landets stora produktiva företag.
Kapitel IV
Politiska förhållanden Art. 48.
Rösträtt ha alla medborgare av båda könen, som uppnått myndighetsåldern.
Rösträtten är personlig och lika, fri och hemlig. Dess utövande är en med- borgerlig plikt.
Rösträtten får inte inskränkas utom på grund av civil obehörighet eller som följd av en definitiv dom för brott, el- ler i fall av moralisk ovärdighet, be- stämda i lag.
Art. 49.
Alla medborgare ha rätt att fritt or- ganisera sig i partier, i avsikt att på ett demokratiskt sätt medverka i utform- ningen av den nationella politiken.
Tutti i cittadini possono rivolgere petizioni alle Camere per chiedere prov- vedimenti legislativi o esporre comuni necessitå.
Art. 51.
Tutti i cittadini dell*uno o dell'altro sesso possono accedere agli uffici pub- blici e alle cariche elettive in condizioni di eguaglianza, secondo i requisiti sta- biliti dalla legge.
La legge puö, per l'ammissione ai pubblici uffici e alle cariche elettive, parificare ai cittadini gli italiani non appartenenti alla Repubblica.
Chi é chiamato a funzioni pubbliche elettive ha diritto di disporre del tempo necessario al loro adempimento e di conservare il suo posto di lavoro.
Art. 52.
La difesa della Patria é sacro dovere del cittadino.
Il servizio militare é obbligatoria nei limiti e modi stabiliti dalla legge. II 5110 adempimento non pregiudica la posi- zione di lavoro del cittadino, né l'eserci- zio dei diritti politici.
L'ordinamento delle forze armate si infornla allo spirito democratico della Repubblica.
Art. 53.
Tutti sono tenuti a concorrerc alle spcse pubbliche in ragione della loro capacitå contributiva.
Il Sistema tributario é informato a criteri di progressivita.
Art. 54.
Tutti i cittadini hanno il dovere di essere fedeli alla Repubblica e di osser- varne la Costituzione e le leggi.
I cittadini cui sono affidate funzioni pubbliche hanno il dovere di adem- pierle con disciplina ed onore, prestan- do giuramento nei casi stabiliti dalla
legge.
Alla medborgare få rikta petitioner till kamrarna för att kräva genomföran- det av viss lagstiftning eller för att läm- na upplysning om gemensamma behov.
Art. 51.
Alla medborgare av båda könen äga bekläda offentlig tjänst och fullgöra genom val erhållna uppdrag under vill- kor av likställdhet, i enlighet med ford— ringar, bestämda i lag.
För tillträde till offentliga tjänster och genom val erhållna uppdrag kan lagen medgiva likställighet med med- borgarna för de italienare, som ej till- höra republiken.
Den som utses till att ha hand om offentliga funktioner, skall ha rätt att ägna nödvändig tid åt deras utövning och att behålla sin tidigare anställning.
Art. 52.
Fosterlandets försvar är medborga— rens heliga plikt.
Militärtjänsten är obligatorisk inom de gränser och de former, som lagen föreskriver. Dess fullgörande inkräktar inte på medborgarens anställningsför- hållanden, ej heller på utövandet av hans politiska rättigheter.
Organisationen av de väpnade styr- korna överensstämmer med landets de- mokratiska anda.
Art. 53.
Alla äro förpliktade att medverka i betalandet av de offentliga utgifterna i proportion till sin förmåga att bidraga.
Beskattningssystemet är progressivt.
Art. 54.
Alla medborgare ha plikt att vara trogna mot republiken och att iakttaga dess konstitution och dess lagar.
Medborgare, som blivit anförtrodda offentliga funktioner, ha plikt att upp- fylla dem med samvetsgrannhet och redbarhet och att avlägga ed i de fall, som föreskrivas i lag.
ORDINAMENTO DELLA REPUBBLICA Titolo III
Il Governo Sezione II La Pubblica Amministrazione
Si possono con legge stabilire limita- zioni al diritto d'iscriversi ai partiti politici per i magistrati, i militari di carriera in servizio attivo, i funzionari ed agenti di polizia, i rappresentanti diplomatici e consolari all'estero.
Titolo IV
La Magistratura Sezione I Ordinamento giurisdizionale.
Art 102.
La funzione giurisdizionale e eserci- tata da magistrati ordinari istituti e regolati dalle norme sull'ordinamento giudiziaria.
Non possono essere istituti giudici straordinari o giudici speciali. —— —— —
BILAGA 18 DEL II UTFORMNINGEN AV REPUBLIKEN Kapitel III Verkställande makten Sektion II
Den offentliga förvaltningen
Lagen kan begränsa rätten för äm- betsmän, yrkessoldater i aktiv tjänst, tjänstemän och medlemmar i polismak- ten samt diplomatiska och konsulära representanter utomlands att tillhöra politiska partier.
Kapitel IV
Domstolsväsendet Sektion I Domstolsorganisationen
Art. 102.
Den dömande makten utövas av de ordinarie domstolarna, utnämnda och ledda enligt reglerna för domstolsorga- nisationen.
Extraordinära domare eller special— domare kunna inte utnämnas. _— — ——
Norge
Översikt över de [ grundlagen upptagna fri- och rättigheterna
Siffrorna hänvisar till grundlagens artiklar
Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gäiågde mål!—inåt?! Beroende på inskränkning grundlagen lagstiftning Rätt till
likhet inför lagen ................... 23, 108 personlig frihet ..................... 99 kroppslig integritet ................. 96 bostadens okränkbarhet ............. 102
församlin gsfrihet . ................. 99 tryckfrihet ......................... 100 frihet från godtycklig bestraffning. . . . 96 frihet från retroaktiva lagar ......... 97
Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen
! Gällande Inskränkta | utan genom Beroende på ! inskränkning grundlagen lagstiftning
att kräva ansvar av statstjänstemän. . 99 arbete ............................ 110 näringsfrihet ....................... 101 egendom, odels— och åsätesrätt ....... 104 105 107
Plik! till militärtjänst ....................... 109
Kongen-ige! Norges Grundlov
given i Rigsforsamlingen paa Eidsvold den 17 Maj 1814 (Saaledes som den er lydende ifolge siden foretagne 1Endringer)
B. Om den udovende Magt, Kongen og den kongelige Familie % 23.
Ingen personlige, eller blandede, arvelige Forrettigheder maa tillstaaes Nogen for Eftertiden.
E. Almindelige Bestemmelser
5 96.
Ingen kan ddmmes uden efter Lov, eller straffes uden efter Dom. Pinligt Forhdr maa ikke finde Sted.
% 97. Ingen Lov maa gives tilbagevirkende Kraft.
5 99.
Ingen maa faeugslig anholdes, uden i lovbestemt Tilfeelde og paa den ved Lovene foreskrevne Maade. For ubefoiet Arrest, eller ulovligt Ophold, staa Vedkommende den Faengslede til Ansvar.
Regjeringen er ikke berettiget til militaer Magts Anvendelse mod Statens Med- lemmer, uden efter de i Lovgivningen bestemte Former, medmindre nogen For- samling maatte forstyrre den offentlige Rolighed og den ikke oieblikkelig adskilles, efterat de Artikler i Landsloven, som angaa Opror, ere den trende Gange lydelig forelaeste af den civile Ovrighed.
& 100.
Trykkefrihed bor finde sted. Ingen kan straffes for noget Skrift, af hvad Ind- hold det end maatte vaare, som han har ladet trykke eller udgive, medmindre han forsaetligen og aabenbare har enten selv vist, eller tilskyndet Andre til, Ulydighed mod Lovene, Ringeagt mod Religionen, Saedelighed eller de konstitutionelle Mag- ter, Motstand mot disses Befalinger, eller fremfdrt falske og aerekraenkende Be- skyldninger mod Nogen. Frimodige Ytringer om Statsstyrelsen og hvilkensom- helst anden Gjenstand, ere Enhver tiladte.
& 101.
Nye og bestandige Indskraenkninger i Neeringsfriheden har ikke tilstedes Nogen for Fremtiden.
5 102. Hus—Inkvisitioner maa ikke finde Sted, uden i kriminelle Tilfaelde.
& 104. Jord og Boslod1 kan i intet Tilfaelde forbrydes.
5 105.
Fordrer Statens Tarv, at Nogen maa afgive sin rörlige eller urörlige Eiendom til offentlig Brug, saa bör han have fuld Erstatning af Statskassen.
% 107. Odels- og Aasaadesretten maa ikke ophaeves. De naermere Betingelser, hvorunder den, til störste Nytte for Staten og Gavn for Landalmuen, skal vedblive, fastsattes af det förste eller andet fölgende Storthing.2
& 108.
Ingen Grevskaber, Baronier, Stamhuse og Fideikommisser maa for Eftertiden oprettes.
5 109.
Enhver Statens Borger er i Almindelighed lige forpligtet, i en vis Tid at vaerne om sit Faedreland, uden Hensyn til Födsel eller Formue.
Denne Grundsaetnings Anvendelse, og de Indskraenkninger den bör undergaa, bestemmes ved Lov.
& 110.
Det paaligger Statens Myndigheder at laegge Forholdene til Rette for at ethvert arbeidsdygtigt Menneske kan skaffe sig Udkomme ved sit Arbeide.
1 Boslod = lösöre. * Odelsrett = rätt för viss ättemedlem att efter hembud och värdering återlösa jord från ny ägare. Aasaedesrett = rätt att med utlösande av medarvingar besitta ärvd jord.
F örbundsrepubliken Tyskland
Översikt över de i grundlagen upptagna fri— och rättigheterna
Siffrorna hänvisar till den nuvarande grundlagens artiklar och moment; bokstaven W jämte siffra hänvisar till Weimarförfattningens artiklar
Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen
Rätt till likhet inför lagen. . . .' ...............
liv ................................ personlig frihet ..................... frihet från tvångsarbete ............. kroppslig integritet ................. bostadens okränkbarhet ............. brev— och telesekretess .............. religionsfrihet ......................
åsiktsfrihet ........................
församlingsfrihet ................... föreningsfrihct ..................... yttrandefrihet ............... . ...... tryckfrihet ......................... pctitionsfrihet ...................... politiska rättigheter ................. lika tillträde till offentlig tjänst ...... fritt val av vistelseort ............... asyl, tyska medborgare .............. asyl, utlänning ..................... medborgarskap ..................... juridisk kapacitet .................. att ej ställas inför extraordinär domstol frihet från dubbla straff för ett brott . frihet från retroaktiva strafflagar ..... likställighet mellan könen ........... att uppfostra egna barn ............. likställighet mellan utom— och inom—
äktenskapliga barn ............... att upprätta privatskolor ............ fri utveckling av personligheten ...... frihet för konst och vetenskap ........ fritt val av yrke .................... fritt val av arbetsplats ............ . . fritt val av utbildningsplats .......... vila från arbetet .................... egendom ..... . .................... arv ............................... vapenfri krigstjänst ................. frihet från krigstjänst, för kvinnor. . . . skydd för familjen .................. skydd för mödrar ...................
Plikt lill uppfostran av egna barn ............ militärtjänst eller tjänst i dess ställe. . att använda egendom till det allmännas väl ............................. lyda folkrättens regler ...............
Gällande Inskränkta Beroende p å utan genom lagstiftning inskränkning grundlagen 3:1—3; 19:1; 33:1 102 2:2 2:2, 104:1 12:2 12:4 104:1 2:2 13:1—3 13:1—3;17a:2 18 10 3:3; 4:1, 2; 140, 141 140 712, 3; 33:3; W 136, W 137 W 137, W 138 W 36, W 137 W 139, W 141 3:3; 4:1; 3313 W 37 8:1, 18 B:2, 17a:1 9:1—3, 18 18 5:1—2; 17a:1 18 5:1—2;17a:1 17 175111 38 3312 11:1,2;17a:2 16:2 16:2 18 16:1 16:1 103:1 101:1 103:3 103:2 B:2 6:2 6:3 6:3 6:5 7:4,5 7:4 2 523 18 12:1 12:1 12:1 12:1 12:1 W 139 W 138 18 14:1,3; 15 14:1 4:3, 12:2 12:3 6:1 6:4 6:2 12:2 14:2 25
Grundgesetz fiir die Bundesrepublik Deutschland vom 23. Mai 1949
I. Die Grundrechte Artikel 1.
(1) Die Wiirde des Menschen ist un- antastbar. Sie zu achten und zu schiit- zen ist Verpflichtung aller staatlichen Gewalt.
(2) Da—s Deutsche Volk bekennt sich darum zu unverletzlichen und un- veräuss—erlichen Menschenrechten als Grundlage jeder menschlichen Gemein- schaft, des Friedens und der Gerech- tigkeit in der Welt.
(3) Die nachfolgenden Grundrechte binden Gesetzgebung, vollziehende Ge- walt und Rechtsprechung als unmittel- bar geltendes Recht.
Artikel 2.
(1) Jeder hat das Recht auf die freie Entfaltung seiner Persönlichkeit, soweit er nicht die Rechte anderer verletzt und nicht gegen die vertassungsmäss—ige Ordnung oder das Sittengeseltz ver- stösst.
(2) Jeder hat dans Recht auf Leben und körperliche Unversehrtheit. Die Freiheit der Person ist unverletzlich. In diese Rechte darf nur auf Grund eines Gesetzes eingegriffen werden.
Artikel 3.
(1) Alle Menschen sind vor dem Ge- setz gleich.
(2) Männer und Frauen sind gleich- berechtig-t.
(3) Niem-and darf wegen seines Ge- schlechtes, seiner Ab—stammung, seiner Rasse, seiner Sprache, seiner Heimat und Herkunft, seines Glaubens, seiner religiösen oder politischen Anschxau— ungen benachteiligt oder b—evorzugt werden.
Artikel 4.
(1) Die Freiheit des Glaubens, des Gewissens und die Freiheit des religiö— sen und weltanschaulichen Bekennt- ndsses sind unverletzlich.
Grundlag för Förbundsrepubliken Tyskland av den 23 maj 1949
1. Grundrättigheterna Artikel 1. (1) Människans värdighet är okränk- bar. Att respektera och skydda denna är en plikt för all statlig makt.
(2) Det tyska folket bekänner sig därför till oantastliga och oförytterliga mänskliga rättigheter som grundvalen för all mänsklig gemenskap, för freden och för rättvisa i världen.
(3) De nedxan upptagna grundrätrtig- heterna binda lagstiftning, förvaltning och rättskipning såsom omedelbart gäl- lande rätt.
Artikel 2.
(1) Envar har rätt till fri utveckling av sin personlighet, såvitt han inte kränker andras rättigheter och inte bryter mot den grundlagsenliga ord- ningen eller mot sedligheten.
(2) Envar har rätt till liv och kropps- lig integritet. Den personliga friheten är okränkbar. I dessa rättigheter får endast göras intrång på grundval av lag.
Artikel 3.
(1) Alla människor äro lika inför lagen.
(2) Män och kvinnor ha lika rättig- heter.
(3) Ingen får förfördelas eller gynnas på grund av kön, härkomst, ras, språk, hembygd och ursprung, tro, religiös eller politisk åskådning.
Artikel 4. (1) Tros- och samvetsfriheten samt frihet för religiös bekännelse och världsåskådningstro äro okränkbara.
(2) Die ungestörte Religionsausiibung wird gewährleistet.
(3) Niemand clarf gegen sein Ge- wissen zum Kriegsdienst mit der Waffe gezwungen werden. Das Nähere regelt ein Bundesgesetz.
Artikel 5.
(1) Jeder hat das Recht, seine Mei- uung in Wort, Schrift und Bild frei zu äusscrn und zu verbreitcn und sich aus allgemein zugänglichen Quellen unge- hindcrt zu unterrichten. Die Pressefrci— heit und die Freiheit der Berichter- stattung durch Rundfunk und Film wer- den gewährleistet. Eine Zensur findet nicht statt.
(2) Diese Rechte finden ihre Schran- ken in den Vorschriften der allgemeinen Gesetze, den gesetzlichen Bestimmungen zum Schutze der Jugend und in dem Recht der persönlichen Ehre.
(3) Kunst und Wissenschaft, For- schung und Lehre sind frei. Die Frei- heit der Lehre entbindet nicht von der Treue zur Verfassung.
Artikel 6.
(1) Ehe und Familie stehen unter dem besondcren Schutze der stauatlichen Ordnung.
(2) Pflege und Erziehung der Kinder sind das natiirliche Recht der Elitern und die zuvörderst ihnen obliegende Pflicht. Uber ihre Betätigung wacht die staatliche Gemeinschaft.
(3) Gegen den Willen der Erziehungs- berechtigten diirfen Kinder nur auf Grund eines Gesetzes von der Familie getrennt werden, wenn die Erziehungs- berechtigten versagen ode-r wenn die Kinder aus anderen Griinden zu ver- Wahrlosen drohen.
(4) che Mutter hat Anspruch auf den Schutz und die Färsorge der Gemein— schaft.
(5) Den unehelichen Kindern sind durch die Gesetzgebung die gleichen Bedingungen fiir ihre leibliche und see- lische Entwicklung und ihre Stellung in der Gesellschaft zu schaffen wie den ehelichen Kindern.
(2) Den ostörda religionsutövningen garanteras.
(3) Ingen får mot sitt samvete tvingas till krigstjänst med vapen. Närmare be- stämmelser ges i en förbundslag.
Artikel 5.
(1) Envar har rätt att fritt yttra och utsprida sin åsikt i tal, skrift och bild och att skaffa sig underrättelser ur all- mänt tillgängliga källor. Pressfriheten och frihet till meddelanden genom ra- dio och film garanteras. Någon censur äger icke rum.
(2) Dessa rättigheter finner sin gräns i de allmänna lagarnas föreskrifter, i de lagliga bestämmelserna till skydd för ungdomen och i rätten till personlig ära.
(3) Konst och vetenskap, forskning och lära äro fria. Frihet till lära frigör inte från trohet till författningen.
Artikel (i.
(1) Äktenskap och familj stå under den statliga ordningens särskilda skydd.
(2) Vård och uppfostran av barnen är föräldrarnas naturliga rättighet och dem främst åliggande plikt. Över deras verksamhet vakar den statliga gemen- skapen.
(3) Mot deras vilja, som ha uppfost— ringsrätten, få barn skiljas från familjen endast på grundval av lag, om de som ha rätt att uppfostra svika eller om barnen av andra skäl hotas att vanvår- das.
(4) Varje moder har anspråk på skydd och omsorg av samhället.
(5) För de utomäktenskapliga barnen skapas genom lagstiftning samma vill- kor för deras kroppsliga och själsliga utveckling och för deras ställning i sam- hället som för de inomäktenskapliga barnen.
(1) Das gesamtc Schulwesen steht un- ter der Aufsicht des Staates.
(2) Die Erziehungsberechtigten haben das Recht, iiber die Teilnahme des Kin- des am Religionsunterricht zu bestim- men.
(3) Der Religionsunterricht ist in den öffentlichen Schulen mit Ausnahme der bekenntnisfreien Schulen ordentliches Lchrfach. Unbeschadet des s-taatlichen Aufsichtsrechtes wird der Religions- unterricht in Ubereinstimmung mit den Grundsätzcn der Religionsgemeinschaf— ten erteilt. Kein Lchrer darf gegen sei- nen Willcn verpflichtet werden, Reli- gionsunterriclit zu erteilen.
(4) Das Recht zur Err'ichtung von privaten Schulen wird gewährleistet. Private Schulen als Ersatz fiir öffent- liche Schulen bediirfen der Genehmi- gung des Staates und unterstehen den Landesgesetzen. Die Genehmigung ist zu erteilen, wenn die privaten Schulen in ihren Lehrzielen und Einrichtungen sowie in der wissenschaftlichen Aus- bildung ihrer Lehrkräfte nicht hinter den öffentlichcn Schulen zuriickstehen und eine Sondcrung der Schöler nach den Besitzverhältnissen der Eltern nicht gefördert wird. Die Genehmigung ist zu vcrsagen, wenn die wirtschaftliche und rechtliche Stellung der Lehrkräfte nicht geniigend gesichert ist.
(5) Eine private Volksschule ist nur zuzulasscn, wenn die Unterrichtsver- waltung ein besonderes pädagogisches Interesse anerkennt oder, auf Antrag von Erziehungsberech—tigten, wenn sie als Gemeinschaftsschule, als Bekennt- uis- oder Weltanschauungsschule er- richtet werden soll und eine öffentliche Volksschule dieser Art in der Gemeinde nicht besteht.
(6) Vorschulen bleiben aufgehoben.
Artikel 8.
(1) Alle Deutschen haben das Recht, sich ohne Anmeldung oder Erlaubnis friedlich und ohne Waffen zu versam— meln.
Artikel 7. (1) Hela skolväsendet står under upp- sikt av staten. (2) De som äro berättigade att upp— fostra ha rätt att bestämma över barnets deltagande i religionsundervisning.
(3) Religionsundcrvisningen är ordi- narie läroämne i de offentliga skolorna med undantag för de konfessionslösa skolorna. Utan inskränkning i den stat- liga kontrollrälten meddelas religions- undervisning i överensstämmelse med de religiösa samfundens grundsatser. Ingen lärare får förpliktas att mot sin vilja meddela religiousundervisning.
(4) Rätten att upprätta privata skolor garanteras. Privatskolor som skola cr- sätta offentliga skolor måste ha tillstånd från staten och äro underkastade del- statslagarna. Tillstånd meddelas, om de privata skolorna inte äro de offentliga skolorna underlägsna i sina undervis- ningsmål och sin allmänna beskaffen— het liksom i sina lärarkrawfters veten- skapliga utbildning, och någon uppdel— ning av eleverna efter föräldrarnas för- mögenhetsförhållanden inte befordras. Tillståndet vägras, om läruarkrafternas ekonomiska och rättsliga ställning inte är tillfredsställande säkrad.
(5) En privat folkskola tillåtes en- dast, om undervisningsstyrelsen erkän- ner ett särskilt pedagogiskt intresse, eller om den, på yrkande från dem som ha rätten att uppfostra, skall upprättas som samfundsskola, som konfessionell skola eller som världsäskådningsskola och en offentlig folkskola av detta slag inte finns i kommunen.
(6) Skolor, som förbereda inträde i högre skolformer, förbli avskaffade.
Artikel 8.
(1) Alla tyskar ha rätt att utan anmä- lan eller tillständ samlas fredligt och utan vapen.
(2) För Versammlungen unter freiem Himmel kann dieses Recht durch Ge- sctz oder auf Grund eines Gesetzes be- schränkt werden.
Artikel 9.
(1) Alle Deutschen haben das Recht, Vereine und Gescllschaften zu bilden.
(2) Vereinigungen, dercn Zwecke oder deren Tätigkeit den Strafgesetzen zuwiderlaufen oder die sich gegen die verfassungsmässige Ordnung oder gegen den Gedanken der Völkerverständigung richten, sind verboten.
(3) Das Recht, zur lVahrung und Förderung der Arbeits— und Wirtschafts- bedingungen Vereinigungen zu bilden, ist fiir jedermann und fiir alle Berufe gewährleistet. Abreden, die dieses Recht einschränken oder zu behindern suchen, sind nichtig, hierauf gerichtete Mass- nahmcn sind rechtswidrig.
Artikel 10.
Das Bricfgeheimn-is sowie das Post— und Fernmcldegeheimnis sind unver- letzlich. Besehränkungen diirfen nur auf Grund eines Gesetzes angeordnet wer- den.
Artikel 11.
(1) Alle Deutschen geniessen Frei— zögigkeit im ganzen Bundesgebiet.
(2) Dieses Recht darf nur durch Ge- setz und nur fiir die Fälle eingeschränkt werden, in denen eine ausreichende chensgrundlagc nicht vorhanden ist und der Allgemeinheit daraus besonderc Lastcn entstehen wiirden und in denen es zum Schutze der Jugend vor Ver- wahrlosung, zur Bekämpfung von Scuchengefahr oder um strafbaren Handlungen vorzubeugen, erforderlich ist.
Artikel 12.
(12) Alle Deutschen haben d-as Recht, Beruf, Arbeitsplatz und Ausbildungs- stätte frei zu wählen. Die Berufsaus- iibung kann durch Gcsetz geregelt wer- den.
(2) Niemand darf zu einer bestimm—
(2) För möten i det fria kan denna rätt bli inskränkt genom lag eller på grundval av en lag.
Artikel 9.
(1) Alla tyskar ha rätt att bilda för- eningar och sällskap.
(2) Föreningar, vilkas syfte eller verksamhet strida mot strafflagarna eller rikta sig mot den konstitutionella ordningen eller mot tanken på folkför- soning, äro förbjudna.
(3) Rätten att bilda föreningar till skydd för och främjande av arbets- villkor och ekonomiska villkor är ga- ranterad för var och en och för alla yrken. Avtal som inskränka eller söka hindra denna rätt, äro ogiltig-a, och härpå företagna åtgärder äro rättsvid- riga.
Artikel 10. Brevhemligheten liksom post-, tele- graf- och telefonhemlighe-ten är oantast- lig. Inskränkningar få göras blott på grundval av en lag.
Artikel 11.
(1) Alla tyskar åtnjuta fri bosätt- ningsrätt i hela förbundsområdet.
(2) Denna rätt får inskränkas blott genom lag och blott för de fall, i vilka en tillräcklig grundval för existensen inte är förbanden och därigenom skulle uppstå några särskilda bördor för det allmänna samt i de, då det är erforder— ligt till skydd för ungdomen mot van- vård, till bekämpande av risk för epide- mier eller för att förebygga straffbara handlingar.
Artikel 12.
(1) Alla tyskar ha rätt att fritt välja yrke, arbetsplats och utbildningsställe. Yrkesutövningen kan regleras genom lag.
(2) Ingen får tvingas till ett bestämt
ten Arbeit gezwungen werden, ausser im Rahmen einer herkömmlichen all- gemeinen, fiir alle gleichen öffentlichen Dienstleistungspflicht. Wer aus Gewis- sensgriinden den Kriegsdienst mit der Waffe verweigert, kann zu einem Er- satzdienst verpflichtet werden. Die Dauer des Ersatzdienstes dsarf die Dauer des Wehrdienstes nicht iibersteigen. Das Nähere regelt cin Gesetz, das die Frei— heit der Gewissensentscheidung nicht beeinträchtigen darf und auch eine Mög- lichkeit des Ersatzdienstes vorsehen muss, die in keinem Zusammenhang mit den Verbänden der Streitkräfte steht.
(3) Frauen diirfen nicht zu einer Dienstleistung im Verband der Streit— kräfte durch Gesetz verpflichtet wer- den. Zu einem Dienst mit der Waffe diirfen sie in keinem Falle verwendet werden.
(4) Zwangsarbeit .ist nur bei einer gerichtlich angeordneten Freiheitsennt— ziehung zulässig.
Artikel 13.
(1) Die Wohnung ist unverletzlich. (2) Durchsuchungcn diirfen nur durch den Richter, bei Gefahr im Ver- zuge auch durch die in den Gesetzen vorgesehenen anderen Organe angeord- net und nur in der dort vorgeschriebe- nen Form durchgefiihrt werden.
(3) Eingriffe und Beschränkungen diirfen im iibrigen nur zur Abwehr einer gemeinen Gefahr oder einer Le- bensgefahr fiir einzelne Personen, auf Grund eines Gesetzes auch zur Ver- hiitung dningender Gefahren fiir die öffentliche Sicherheit und Ordning, ins- besondere zur Behebung der Raumnot, zur Bekämpfung von Seuchengefahr oder zum Schutze gefährdeter Jugend- licher vorgenom-men werden.
Artikel 14. (1) Das Eigentum und das Erbrecht werden gewährleistet. Inhalt und Schranken werden durch die Gesetze bestimmt. (2) Eigentum verpflichtet. Sein Ge-
arbete, för så vitt ej inom ramen för en hävdvunnen allmän för alla lika tjänst- göringsplikt. Den som :av samvetsskäl vägrar göra militär tjänst med vapen, kan förpliktas till annan tjänst i dess ställe. Längden av denna tjänst får inte överstiga värnpliktstidens längd. När- mare föreskrifter givas i en lag, som inte får inkräkta på friheten att fatta beslut efter ens samvete, och som även måste förutse en möjlighet till icke— militär tjänst vilken inte står i någon förbindelse med krigsmaktens förband.
(3) Kvinnor få icke genom lag för- pliktas till tjänstgöring vid krigsmak— tens förband. Under inga omständig- heter få de användas i tjänst med va- pen.
(4) Tvångsarbete är tillåtet blott ge- nom ett rättsligen bestämt frihetsberö- vande.
Artikel 13.
(1) Bostaden är okränkbar. (2) Husundersökningar få blott an- ställas genom domaren, vid fara i dröjs- mål även genom andra i lagarna förut— sedda organ och få genomföras blott i den därsammastädes föreskrivna for- men.
(3) Ingrepp och inskränkningar få i övrigt blott företagas till avvärjande av en allmän fara eller en livsfara för en- staka personer, på grundval av en lag även till förebyggande av överhängande faror för allmän säkerhet och ordning, särskilt för hävande av bostadsbrist, bekämpande av epidemirisk eller till skydd för i fana satt ungdom.
Artikel 14.
(1) Egendom och arvsrätt garanteras. Innehåll och gränser bestämmas genom lagarna.
Använd—
(2) Egendom förpliktar.
brauch soll zugleich dem Wohle der Allgemeinheit dienen.
(3) Eine Enteignung ist nur zum Wohle der Allgemeinheit zulässig. Sie darf nur durch Gesetz oder auf Grund eines Gesetzes erfolgen, das Art und Ausmass der Entsehäd—igung regelt. Die Entschädigung ist unter gerechter Ab- wägung der Interessen der Allgemein- heit und der Beteiligten zu bestimmen. Wegen der Höhe der Entschädigung steht im Streitfalle der Rechtsweg vor den ordentlichen Gerichten offen.
Artikel 15.
Grund und Boden, Naturschätze und Produktionsmittcl können zum Zwecke der Vergesellschaftung durch ein Ge- setz, das Art und Ausmass der Ent- schädigung regelt, in Gemeinc-igentum oder in andere Formen der Gemein— wirtschaft ilberfiihrt werden. För die Entschädigung gilt Artikel 14 Absatz 3 Satz 3 und 4 entspreehend.
Artikel 1 6.
(1) Die deutsche Staatsangehörigkeit darf nicht entzogen werden. Der Ver- lust der Staatsangehörigkeit diarf nur auf Grund eines Gesetzes und gegen den Willen des Betrofl'enen nur dann ein- treten, wenn der Betroffene dadurch nicht shaatenlos wird.
(2) Kein Deutscher darf an das Aus- land ausgeliefert werden. Politisch Ver- folgte geniessen Asylrecht.
Artikel 17.
Jedermann hat das Recht, sich ein- zeln oder in Gemeinschaft mit anderen schriftlich mit Bitten oder Beschwerden an die zuständigen Stellen und an die Volkvertretung zu wenden.
Artikel 17 »a.
(1) Gesetze iiber Wehrdienst und Ersatzdienst können bestimmen, dass fiir die Angehörigen der Streitkräfte und des Ersatzdienstes während der Zeit des Wehr- oder Ersatzdienstes das Grundrecht, seine Meinung .in Wort, Schrift und Bild frei zu äussern und
ningen av den bör tillika tjäna det all- männas väl.
(3) Expropriation är blott tillåten till det allmännas väl. Den får blott äga rum genom lag eller på grundval av en lag, som reglerar art och utsträckning av gottgörelsen. Gottgörelsen skall be- stämmas efter rättvis avvägning av det allmännas och de i saken berördas in- tressen. I fråga om gottgörelsens stor- lek står i tvistiga fall den rättslig—a vä- gen inför de ordinarie domstolarna
öppen.
Artikel 15.
Jord och mark, naturtillgångar och produktionsmedel kunna i syfte att dlis- poneras kollektivt överföras i det iall— männas ägo eller i andra former av samhällelig förvaltning genom en lag, som reglerar art och utsträckning av gottgörelsen. För gottgörelsen gäller artikel 14, moment 3, respektive punkt 3 och 4.
Artikel 16.
(1) Det tyska medborgarskapet får inte fråntagas någon. Förlust av med- borgarskap får blott inträda på grund— val .av en lag och mot den berördes vilja blott 'i fall att denne ej blir stats- lös.
(2) Ingen tys—k får utlämnas till ut- ländsk makt. Politiska flyktingar åt- njuta asylrätt.
Artikel 17.
Envar har rätt att enskilt eller gemen- samt med andra skriftligen vända sig till behöriga myndigheter och till folk- representationen med anhållan eller besvär.
Artikel 17 a.
(1) Lagar om värnplikten och om tjänstgöring i dess ställe kunnua be- stämma, att för krigsmaktens personal och för dem, som göra annan tjänst- göring, linskrän:kes under deras tjänst- göringstid den grundläggande rättig- heten att fritt yttra och utsprida sin
zu verbreiten (Artikel 5 Abs. 1 Satz 1 erster Halbsatz), das Grundrecht der Versammlungsfreiheit (Artikel 8) und das Petitionsrecht (Artikel 17), soweit cs das Recht gewährt, Bitten oder Be- schwerden in Gemeinschaft mit ande- ren vorzubringen, oingeschränkt wer- den.
(2) Gesetze, die der Verteidigung einsehliesslieh des Schutzes der Zivil- bevölkerung dienen, können bestimmen, dass die Grundrechte der Freiziigigkeit (Artikel 11) und der Unverletzlichkeit der Wohnung (Artikel 13) einge- sehränkt werden.
Artikel 18.
Wer die Freiheit der Meinungsäusse- rung, insbesondere die Pressefreiheit (Artikel 5 Absatz 1), die Lehrfreiheit (Artikel 5 Absatz 3), die Versammlungs- freiheit (Artikel 8), duie Vereinigungs- freiheit (Artikel 9), das Brief-, Post- und Fernmeldegeheimnis (Artikel 10), das Eigentum (Artikel 14) oder das Asylrecht (Artikel 16 Absatz 2) zum Kampfe gegen die freiheitliche demokra— tische Grundordnung missbraucht, ver- w-irkt diese Grundrechte. Die Ver- wirkung und ihr Ausmass werden durch das Bundesverfiassungsgericht ausge- sprochen.
Artikel 19.
(1) Soweit nach diesem Grundgesetz ein Grundreeht durch Gesetz oder auf Grund eines Gesetzes einge-schränkt werden kann, muss das Gesetz allgemein und nicht nur fiir den Einzelfall gelten. Ausserdem muss das Gesetz das Grund- recht unter Angabe des Artikels nennen.
(2) In keinem Falle darf ein Grund- recht in seinem Wesensgehalt ange- taste-t werden.
(3) Die Grundrechte gelten auch fiir inländische juristische Personen, so- weit sie ihrem Wesen nach auf diese anwendbar sind.
(4) Wird jemand durch die öffent- liche Gewxallt in seinen Reehten verletzt, so steht ihm der Rechtsweg offen. So- weit ein—e andere Zuständigke'it nicht be—
åsikt i tal, skrift och bild (artikel 5, mom. 1, första punkten och satsen), vi- dare den grundläggande rättigheten till församlingsfrihet (artikel 8) och peti- tionsrätt (artikel 17), såvida den garan- terar rätten att tillsammans med andra framföra anhållan eller besvär.
(2) Lagar, som reglera försvarsväsen- det jämte civilförsvaret kunna bes-täm- ma, att de grundläggande rättigheterna fri bosättningsrätt (artikel 11) och bo- stadens okränkbarhet (artikel 13) in- skränkas.
Artikel 18.
Den som till kamp mot det frihetsbe- varande fundamentala demokratisk-a systemet missbrukar yttrandefriheten, särskilt tryckfriheten (artikel 5 mo- ment 1), lärofriheten (artikel 5 moment 3), mötesfriheten (artikel 8), förenings- friheten (artikel 9), brev-, post— och te— lehemligheten (artikel 10), egendomsrät- ten (artikel 14) eller asylrätten (artikel 16 moment 2), förverkar dessa grund- rättigheter. Förverkandet och utsträck- ningen därav fastställes av förbundsför- fattningsdomstolen.
Artikel 19.
(1) Såvida —-— enligt denna grund- lag — en grundrättighet kan inskränkas genom lag eller på grundval av en lag, måste lagen gälla generellt och inte för ett särskilt fall. Dessutom måste lagen nämna grundrättigheten under angivan- de av artikeln.
(2) [ inget fall får en grundrä-ttighet angripas i dess väsentliga innehåll.
(3) Grundrät-tigheterna gälla också för inländska juridiska personer, så- vitt de till sin karaktär äro tillämpliga på dessa.
(4) Blir någon genom den offentliga makten kränkt i sin rättigheter, så står det rättsliga förfarandet öppet för ho- nom. Såvida det ej ligger under annan
griindet ist, is—t der ordentliche Rechts- weg gegeben.
II. Der Bund und die Länder
Artikel 25.
Die allgemeinen Regeln des Völker— rechtes sind Bestandteil des Bundes- rechtes. Sie gehen den Gesetzen vor und erzeugen Rechte und Pflichten unmittel- bar fiir die Bewohner des Bundesgebie- tes.
Artikel 33.
(1) Jeder Deutsche hat in jedem Lande die gleichen staatsbiirgerliehen Rechte und Pflichten.
(2) Jeder Deutsche hat nach seiner Eignung, Befähigung und fachlichen Leistung gleichen Zugang zu jedem öffentlichen Amte.
(3) Der Genuss bärgerlicher und staatsbiirgerlicher Rechte, die Zulassung zu öffentlichen Ämtern sowie die im öffentlichen Dienste erworbenen Rechte sin'd unabhängig von dem religiösen Bekenntnis. Niemandem darf aus seiner Zugehörigkeit oder Nichtzugehörigkeit zu einem Bekenntnisse oder einer Wel-t- anschauung ein Nachteil erwachscn.
(4) (5) ————————————————
III. Der Bundestag
Artikel 38.
(1) Die Abgeor-dncten des Deutschen Bundestages werden in allgemeiner, un- mittelbarer, freie—r, gleicher und gehei- mer Wahl gewählt. Sie sind Vertreter des ganzen Volkes, an Aufträge und Weisungen nicht gebunden und nur ihrem Gewissen unterworfen.
(2) Wahlberechtigt ist, wer das ein— undzwanzigste, wählbar, wer das fiinf- undzwanzigste Lebensjahr vollendet hatt.
(3) Das Nähere bestimmt ein Bun- desgesetz.
domvärjo, står den ordinarie instans- ordningen till förfogande.
II. Förbundet och delstaterna
Artikel 25.
Folkrättens allmänna regler äro be- ståndsdel av förbundstatsrätten. De ha företräde framför lagarna och medföra omedelbart rättigheter och plikter för förbundsområdets inuebyggare.
Artikel 33.
(1) Varje tysk har i varje delstat samma medborgerliga rättigheter och plikter.
(2) Varje tysk har i förhållande till sin lämplighet, begåvning och fackliga kompetens lika tillträde till varje all- män tjänst.
(3) Åtnjutandet Iav borgerliga och medborgerliga rättigheter, tillträdet till allmänna tjänster liksom de i allmän tjänst förvärvade rättigheterna äro oberoende av trosbekännelse. För ingen får uppkomma någon nackdel på grund av hans tillhörighet eller icke-tillhörig— het till någon bekännelse eller världs- åskådning.
(4) (5) ————————————
III. Förbundsdagen
Artikel 38.
(1) Deputeradena i Tyska Förbunds- dagen väljas i allmänna, direkta, fria, lika och hemliga val. De äro företrädare för hela folket, icke bundna vid upp- drag och föreskrifter och blott under- kastade sitt samvete.
(2) Rösträtt har den som tillrygga- lagt sitt tjugoförsta levnadsår, valbar är den som tillryggalagt si-tt tjugofemte levnadsår.
(3) Närmare bestämmelser givas i en förbundslag.
280. IX. Die Rechtsprechung
Artikel 101.
(1) Ausnahmegerichte sind unzuläs- sig. Niemand darf seinem gesetzlichen Richter entzogen werden.
(2) Gerichte fiir besondere Sachge- biete können nur durch Gesetz errich- tet werden.
Artikel 102. Die Todesstrafe is abgeschafft.
Artikel 103.
(1) Vor Gericht hat jedermann An— spruch auf rechtliches Gehör.
(2) Ein-e Tat kann nur bestraft wer- den, wenn die Strafbarkeit gesetzlich bestimmt war, bevor die Tait begangen wurde.
(3) Niemand darf wegen derselben Tat auf Grund der allgemeinen Straf- gesetze mehrmals bestraft werden.
Artikel 104.
(1) Die Freiheit der Person kann nur auf Grund eines förmliehen Gesetzes und nur unter Beachtung der darin vorgeschriebenen Formen 'beschränkt werden. Fe-stgchaltene Personen diirfen weder seelisch noch körperlich miss- hanvdelt werden.
(2) (3) (4) _________
X I . Ubergangs- und Schlussbestimmungen
Artikel 140.
Die Bestimmungen der Artikel 136, 137, 138, 139 und 141 der deutschen Verfassung vom 11. August 1919 sind Bestandteile dieses Grundgesetzes.
Artikel 141.
Artikel 7 Absatz 3 Satz 1 findet keine Anwendung in einem Lande, in dem am 1. Januar 1949 eine andere landes- reehtliche Regelung bestand.
IX. Rättskipningen
Artikel 101.
(1) Undantagsdomstolar äro icke till- låtna. Ingen får undandragas från sin laglige domare.
(2) Domstolar för särskilda ärenden kunna blott upprättas genom lag.
Artikel 102. Dödsstraffet är avskaffat.
Artikel 103. (1) Inför domstol har envar anspråk på rättslig uppmärksamhet. (2) En gärning kan blott bestraffas, om brottsligheten var lagligt fastslagen innan gärningen begicks.
(3) Ingen får bestraffas flera gånger för samma gärning på grundval av de allmänna strafflagarna.
Artikel 104. -
(1) En persons frihet kan blott in- skränkas på grundval av en uttrycklig lag och med beaktande av de däri före- skrivna formerna. Fasthållna personer få varken pyskiskt eller fysiskt miss- handlas.
(2) (3) (4) —————————
XI . Övergångs- och slutbeslämmelser
Artikel 140. Bestämmelserna i artiklarna 136, 137, 138, 139 och 141 i den tyska författ- ningen av den 11 augusti 1919 ingå i denna grundlag.
Artikel 141.
Artikel 7 moment 3 första punkten finner ingen tillämpning i en delstat, i vilken den 1 januari 1949 fanns en annan delstatsrättslig reglering.
Ungeachtet der Vorschrift des Ar- tikels 311 bleiben Bestimmungen der Landesverfassungen auch insoweit in Kraft, als sie i-n Ubereinstimmung m-it den Artikeln 1 bis 18 dieses Grundge- setzes Grundrechte gewährleisten.
Die deutsche Verfassung vom 11. August 1919 (Die Weimarverfassung) Art. 136—139, 141
Artikel 1 36.
Die biirgerlichen und staatsbiirger- lichen Rechte und Pflichten werden durch die Ausiibung der Religionsfrei— heit weder bedingt noch beschränkt.
Der Genuss börgerlicher und staats- biirgerlicher Rechte und Pflichten so- wie die Zulassung zu öffentlichen Äm- tern sind unabhängig von dem religiö- sen Bekenntnis.
Niemand ist verpflichtet, seine reli- giöse Uberzeugung zu offenbaren. Die Behörden haben nur soweit das Recht, nach der Zugehörigkeit zu einer Reli- gionsgesellschaft zu fragen, als davon Rechte und Pflichten abhängen oder eine gesetzlich angeordnete statistische Erhebung dies erfordert.
Niemand darf zu einer kirehlichen Handlung oder Feierlichkeit oder zur Teilnahme an religiösen Ubungen oder zur Benutzung einer religiösen Eides- form gezwungen werden.
Artikel 137. Es besteht keine Staatskirehe. Die Freiheit der Vereinigung zu Re- ligionsgesellschaften wird gewährleistet. Der Zusammenschluss von Religions- gesellschaften innerhalb des Reichs- gebiets unterlieg—t keinen Beschrän- kungen.
Jede Religionsgesellschaft ordnet und verwaltet ihre Angelegenheiten selb- ständig innerhalb der Schranken des fiir alle geltenden Gesetzes. Sie verleiht ihre Ämter ohne Mitwirkung des Staates oder der biirgerlichen Gemeinde.
1 Artikel 31 reellt».
»Bundesrecht bricht Landes-
I trots av föreskriften i artikel 312 förbli bestämmelser i delstatsförfatt- ningarna också såtillvida i kraft, som de i överensstämmelse med artiklarna 1—18 i denna grundlag garantera grund- rättigheter.
Den tyska författningen av den 11 augusti 1919 (Weimarförfattuingeu) art. 136—139, 141
Artikel 136.
De borgerliga och medborgerliga rät- tigheterna och plikterna bli varken be- roende ell-er inskränkta av utövandet av religionsfriheten.
Åtnjutandet av borgerliga och med— borgerliga rättigheter och plikter även- som erhållandet av statliga tjänster äro ej beroende av den religiösa trostill- hörigheten.
Ingen är förpliktad att röja sin reli- giösa tro. Myndigheterna ha blott såtill- vida rätt att fråga efter tillhörigheten till ett religiöst samfund, som rättighe- ter och plikter äro beroende därav eller en i lag bestämd statistisk materialin— samling kräver detta.
Ingen får tvingas utföra en kyrklig handling eller ceremoni eller till del- tagande i religiösa övningar eller till användandet av ett religiöst edsformu- lär.
Artikel 137.
Någon statskyrka existerar inte. Friheten att sammansluta sig till re- ligiösa samfund garanteras. Förenandet av religiösa samfund inom rikets om- råde är ej föremål för några inskränk- ningar.
Varje religiöst samfund ordn-ar och förvaltar självständigt sina angelägen- heter inom ramen för generellt gällan- de lag. Det utdelar sina ämbeten och tjänster utan medverkan av staten eller den borgerliga kommunen.
2 Artikel 31 »Förbundsrätt bryter delstats- rätt».
Religionsgesellsehaften erwerben die Reehtsfähigkeit nach den allgemeinen Vorschriften des biirgerlichen Rechtes.
Die Religionsgesellsehaften bleiben Körperschaften des öffentlichen Rech- tes, soweit sie solche bisher waren. An- deren Religionsgesellsehaften sind auf ihren Antrag gleiehe Rechte zu ge- währen, wenn sie durch ihre Verfassung und die Zahl ihrer Mitglieder die Ge- währ der Daner bieten. Schliessen sich mehrere derartige öffentlich—rechtlichc Religionsgesellsehaften zu einem Ver- bande zusammen, so ist auch dieser Verband eine öffentlich-rechtliche Kör— perschaft.
Die Religionsgesellsehaften, welche Körperschaften des öffentlichen Rech- tes sind, sind berechtigt, auf Grund der biirgerlichen Steuerlisten nach Mass- gabe der landesrechtliehen Bestim- mungen Steuern zu erheben.
Den Religionsgesellsehaften werden di-e Vereinigungen gleichgestellt, die sich die gemeinschaftliche Pflege einer Weltanschauung zur Aufguabe machen.
Soweit die Durehfiihrung dieser Be- stimmungen eine weitere chelung er- fordert, liegt diese der Landesgesetz- gebung ob.
Artikel 138.
Die auf Gesetz, Vertrag oder beson- dcren Recht-stiteln beruhenden Staats- leistungen an die Religionsgesellsehaf- ten werden durch die Landesgesetz- gebung abgelöst. Die Grundsätze hier- fiir stellt das Reich auf.
Das Eigentum und andere Rechte der Religionsgesellsehaften und religiösen Vereine an ihren fiir Kultus-, Unter- richts- und Wohltätigkeitszwecke be- stimmten Anstalten, Stiftungen und sonstigen Vermögen werden gewähr- leis—tet.
Artikel 139.
Der Sonntag und die sta—atlich an- erkannten Feiertage bleiben als Tage der Arbeitsruhe und der seelischen Erhebung gesetzlich geschiitzt.
Religiösa samfund förvärva rättslig kapacitet efter eivilrättens allmänna föreskrifter.
De religiösa samfunden förbli offent- ligrättsliga sammanslutningar, om de hittills varit det. Andra religiösa sam- fund skola på begäran garanteras sam- ma rättigheter, om de genom sina stad- gar, sin struktur och sitt medlemsantal garantera sin varaktighet. Sammansluta sig flera dylika offentligrättsliga reli- gionssamfund till ett förbund, är också detta en offentligrättslig sammanslut- ning.
De religiösa samfund, som äro offent- ligrättsliga sammanslutningar, äro be- rättigade att uppbära skatt på grundval av borgerliga skattelängder, enligt det- statsrättsliga bestämmelser.
Likställda med religiösa samfund äro de föreningar, som ha till uppgift att samfundsmässigt värda en världsåskåd- ning.
Om genomförandet av dessa bestäm- melser kräver en närmare reglering, hör denna delstatslagstiftningen till.
Artikel 138.
De på lag, fördrag eller särskilda rättstitlar vilande statliga bidragen till de religiösa samfunden avlösas genom delstatslagstiftnuing. De för detta grund- läggande reglerna uppställas av riket.
Religiösa samfunds och föreningars egendom och andra rättigheter för de— ras anstalter, stiftelser och andra kapi- tal för kultur-, undervisnings- och väl- görenhetsändamål garanteras.
Artikel 139.
Söndagen och de av staten erkända helgdagarna förbli lagligen skyddade såsom dagar för vila från arbetet och för själslig rekreation.
Soweit das Bediirfnis nach Gottes- dicnst und Seelsorge im Heer, in Kran- kenhäusern, Strafans-tal-ten oder sonsti- gen öffentlichen Anstalten besteht, sind die Religionsgesellsehaften zur Vornah- me religiöser Handlungen zuzulassen, wobei jeder Zwang fernzuhalten ist.
Om behovet av gudstjänst och själa- vård blir bestående i krigsmakten, i sjuk— hus, straftanstalter eller andra offent- liga institu-tioner, skola de religiösa samfunden tillåtas utöva religiös aktivi- tet, varvid allt slags tvång skall vara uteslutet.
Österrike
Översikt över de grundlagsskyddade fri— och rältigheterna
Förkortningar: BVG = Förbundsförfattningslagen av den 1/10 1920 StGG = Statsgrundlagen av den 21/12 1867
Fri— och rättigheter med grundlagsskydd 621er fast. Bmmm inskränkning grundlag lagstiftning Rätt till likhet inför lagen ................... BVG 7:1, 149 StGG 2, 7
liv ................................ BVG 85 personlig frihet ..................... StGG 7, 8 BVG 149 bostadens okränkbarhet ............. StGG 9 BVG 149 brevsekretess ...................... StGG 10 religionsfrihet ...................... StGG 14, 15 StGG 16 StGG 14, 15, 16 äsiktsfrihet ........................ StGG 14 församlingsfrihet ................... StGG 12 föreningsfrihet ..................... StGG 12 yttrandefrihet ...................... StGG 13 tryckfrihet ......................... StGG 13 pctitionsfrihet ...................... StGG 11 politiska rättigheter ................. BVG 7:2; 26 lika tillträde till offentlig tjänst ...... StGG 3 fritt val av vistelseort ............... StGG 4, 6 BVG 149 emigration ......................... StGG 4 att ej ställas inför olaglig domstol ..... BVG 83:2 att ej ställas inför extraordinär dom-
stol ............................. BVG 83:3 gottgörelse för myndighets missgrepp . StGG 8 att upprätta privatskolor ............ StGG 17 frihet för vetenskapen ............... StGG 17 fritt val av yrke .................... StGG 18 egendom .......................... StGG 6 StGG 5, 6 näringsfrihet ........ , ............... StGG 6 frihet från oavlösbara prestationer på
fastigheter ....................... StGG 7 skydd för språkliga minoriteter ...... BVG 8
Plikt till
att beakta folkrätten ............... BVG 9 att utnyttja rösträtten .............. BVG 26
Das Bundesverfassungsgesetz vom 1. Oktober
1920 in seiner gegenwärtigen Fassung Erstes Hauptstäck Allgemeine Bestimmungen
Art. 6. (1) (2) (3) Jeder Bundesbiirger hat in jedem Land die gleichen Rechte und Pflichten wie die Biirger des Lanvdes selbst.
(4)
Art. 7.
(1) Alle Bundesbiirger sind vor dem Gesetz gleich. Vorrechte der Geburt, des Geschlechtes, des Standes, der Klasse und des Bekenntn-isses sind ausge- schlossen.
(2) Den öffentlichen Angestellten, einsehliesslieh der Angehörigen des Bundesheeres, ist die ungeschmälerte Ausiibung ihrer politischen Rechte ge- Währleistet.
Art. 8.
Die deutsche Sprache ist, unbescha— det der den sprachlichen Minderheiten bundesgese-tzlich einger—äumten Rechte, die Staatssprache der Republik.
Art. 9. Die allgemein anerkannten Regeln des Völkerrechtes gelten als Bestand- teile des Bun-desrechtes.
Zweites Hauptstiick Gesetzgebung des Bundes A. Nationalrat
Art. 26.
(1) Der Nationalrat wird vom Bun- desvolk auf Grund des gleichen, mun- mittelbaren, geheimen und persönlichen Wahlrechtes der Männer und Frauen, d'ie das zwanzigste Lebensjahr vollevn- det haben nach den Grundsätzen der Verhältniswahl gewählt. —————
Fiir die Wahl besteht Wa'hlpvflicht in den Bundesländern, in denen dies durch
Förbundsförfnnningslagen av den 1 oktober 1920 i dess nuvarande avfattning
Första huvudavsnittet Allmänna bestämmelser
Art. 6.
(1) (2) (3) Varje förbundsmedborgare har i varje delstat samma rättigheter och plikter som medborgarna själva i del- staten.
(4)
Art. 7.
(1) Alla förbundsmedborgare äro lika inför lagen. Börds-, släkt—, stands-, klass- och bekännelseprivilegier äro uteslutna.
(2) De anställda i allmän tjänst, in- beräknat de som tillhöra förbundshä- ren, »äro garanterade den oinskränkta utövningen av deras politiska rättig- heter.
Art. 8.
Det tyska språket är republikens officiella språk, utan att kränka de ge- nom föirbundslag medgivna rättigheter- na för de språkliga minoriteterna.
Art. 9. Folkrättens allmänt erkända regler gälla som beståndsdelar av förbunds— rätten.
Andra huvudavsnittet Förbundets lagstiftning A. Nationalrådet
Art. 26.
(1) Nationalrådet väljes av förbunds- folket på grundval av lika, omedelbar, hemlig och personlig rösträtt för män och kvinnor, som ha tillryggalta-gt sitt tjugonde levnadsår, enligt proportio- nalismens principer. ——————
För valet finns valplikt i de förbunds- delstater, i vilka detta bestäms genom
Landesgesetz angeordnet wird. Durch Bundesgesevtz werden die näheiren Be— stimmungen iiber das Wahlverfahren und die »allfällige Wahlpflicht getroffen.
(2) (3) (4) Wählbar ist jeder Wahlberechtig— te, der vor dem 1. Januar des Jahres der Wahl das sechsundzwanzigste Le- bensjahr iiberschri'tten hat.
(5) Die Ausschliessung vom Wahl— recht und von der VVählbarkeit kann nur die Folge einer gerichtlichen Ver- urteilung oder Verfiigung sein.
Drittes Hauptstäck Vollziehung des Bundes B. Gerichtsbarkeit
Art. 83.
(1) (2) Niemand darf seinem gesetzlichen Richter entzogen werden.
(3) Ausnahmegerichte sind nur in den durch die Gesetze iiber das Ver- fahren in Strafsachen geregelten Fällen zulässig.
Art. 85. Die Todesstrafe im ordentlichen Ver— fahren ist »abgeschafft.
Siebentes Hauptstiick Schlussbestimmungen
Art. 149.
(1) Neben diesem Gesetz haben im Sinne des Artikels 44 Absatz 1 unter Beriicksichtigung der durch dieses Ge- setz bedingten Änderungen als Verfas- sungsgesetze zu gelten:
Staatsgrundgesetz vom 21. Dezember 1867, RGB]. Nr. 142, iiber die allgemei- n-en Rechte de-r Staatsburger ftir die im Reichsrate vertretenen Königreiche und Länder;
Gesetz vom 27. Oktober 1862, RGB]. Nr. 87, zum Schutze der persönlichen Freiheit;
Gesetz vom 27. Oktober 1862, RGB]. Nr. 88, zum Schutze des Hausrechtes;
delstatslag. Genom förbund—slag träffas de närmare bestämmelserna om tillvä— gagångssättet vid val och om valplikten.
(2) (3) (4) Valbar är varje valberättigad, som före den 1 januari för valåret upp- nått sitt tjugosjätte levnadsår.
(5) Från-tagande av rösträtt och val- barhet kan blott vara följden av dom eller domstolsförordnande.
Tredje huvudavsnittet Verkställandet i förbundet B. Jurisdiktion
Art. 83. (1) (2) Ingen får undandragas från sin lagliga domare. (3) Undantagsdomstolar äro blott til]— låtna i de genom lagarna om förfaran- det i brottmål reglerade fallen.
Art. 85.
Dödsstraffet är avskaffat i ordinarie förfarande.
Sjunde huvudavsnittet Slutbestämmelser
Art. 149.
(1) Vid sidan av denna lag skola gälla som författningslagar, med inne- börd enligt artikel 44 moment 1 och un- der beaktande av de genom denna lag betingade ändringarna:
statsgrundlagen av den 21 december 1867, RGB]. nr 142, om medborgarnas allmänna rättigheter för de i riksrådet företrädda kungariken och länder;
lag av den 27 oktober 1862, RGB]. nr 87, till skydd för den personliga fri- heten;
lag av den 27 oktober 1862, RGB]. nr 88, till skydd för hus- och hemfriden;
Beschluss der Provisorischen Natio- nalversammlung vom 30. Oktober 1918, StGBl. Nr. 3;
Gesetz vom 3. April 1919, StGBl. Nr. 209, betreffend die Landesverweisung und die Ubernahme des Vermögens des Hauses Habsburg—Lothringen;
Gesetz vom 3. April 1919, StGBl. Nr. 211, iiber die Aufhebung des Adels, der weltlichen Rittcr- und Damenorden und gewisser Titel und Wiirden;
Gesetz vom 8. Mai 1919, StGBl. Nr. 257, iiber das Staatswappen und das Staatsiegel der Republik Deutschöster— reich mit den durch die Art. 2, 5 und 6 des Gesetzes vom 21. Oktober 1919, StGBl. Nr. 484, bewirkten Änderungen;
Abschnitt V des III. Teiles des Staats— vertrages von Saint-Germain vom 10. September 1919, StGBl. Nr. 303 aus 1920. _ — ——
(2)
Staatsgrundgesetz vom 21. Dezember 1867, RGB], Nr 142, fiber die allgemeinen Rechte der Staatebiirger
Mit Zustimmung beider Häuser des Reichsrates finde Ich das nachstehende Staatsgrundgesetz iiber die allgemeinen Rechte der Staatsbiirger zu crlassen und anzuordnen wie folgt:
Art. 1.
Art. 2. Vor dem Gesetze sind alle Staats- biirger gleich. Art. 3.
Die öffentlichen Ämter sind fiir alle Staatsbiirger gleich zugänglich.
den provisoriska nationalförsam- lingens beslut av den 30 oktober 1918, StGBl. nr 3;
lag av den 3 april 1919, StGBl. nr 209, rörande ]andsförvisningen av huset Habsburg-Lothringen och övertagandet av dess förmögenhet;
lag av den 3 april 1919, StGBl. nr 211, om upphävandet av adeln, av världs- liga riddar- och damordnar och av vissa titlar och värdigheter;
lag av den 8 maj 1919, StGBl. nr 257, om republiken Tysköswterrikes statsva- pen och statssigil] med de genom art. 2, 5 och 6 i lagen av den 21 oktober 1919, StGBl. nr 484, förorsakade änd— ringarna;
avsnitt V av del III av statsfördraget i Saint-Germain av den 10 september 1919, StBGl. nr 303 från 1920. _ — —
(2)
Statsgrundlag av den 21 december 1867, HBG], nr 142, om medborgarnas allmänna rättigheter1
Med tillstyrkan av riks-rådets bådva kamrar finner Jag för gott att utfärda och fastställa efterföljande statsgrund- lag om medborgarnas allmänna rättig- heter såsom följer:
Inför lagen äro alla medborgare lika.
Art. 3.
De offentliga tjänsterna äro lika till- gängliga för alla medborgare.
1 Av de personliga fri- och rättigheter, som enligt österrikiska grundlagen art. 149 har grund- lags garanti, täckas alla av den först i denna art. uppräknade Staatsgrundgesetz, varför endast denna nedan upptages, De i art. 149 upptagna lagarna och författningarna skiljer sigfrämst genom mer eller mindre detaljering, samt inskränker och utvidgar varandra mer eller mindre. Beträffande Staatsgrundgesetz vom 21. Dezember 1867 bör observeras, att genom lagar och beslut, uppräknade i grundlagen art. 149, art. 15 utsträckts till full religionsfrihet och art. 13 till förbud mot all censur. Genom att. 5 i lagen av den 27 oktober 1862 (RGBI. nr 87) kan inskränk- ning genom vanlig lag göras i art. 4, 6, 8 och 9. Slutligen bör påpekas, att oavsett grundlagsskyddet undantag för vissa personer gjorts i rättig- heter enligt art. 2, 3, 4, 6, 8, 12 och 13, genom den s.k. förbuds— eller nationalsocialistlagen av den 6/2 1947.
Fiir Ausliinder wird der Eintritt in dieselben von der Erwerbung des öster— reichischen Staatsbiirgerrechtes ab- hängig gemacht.
Art. 4.
Die Freiziigigkeit der Person und de-s Vermögens innerhalb des Sta—atsgebie- tes unterliegt keiner Beschränkung.
Die Freiheit der Auswanderung ist von Staatswegen nur durch die XVehr- pflich-t beschräukt.
Abfahrtsgelder diirfen nur in Anwen- dung der Reziprozität erhoben werden.
Art. 5.
Das Eigentum ist unverletzlich. Eine Enteignung gegen den Willen des Ei- gentiimers kann nur in den Fällen und in der Art eintreten, welche das Ge- setz bestimmt.
Art. 6.
Jeder Staatsbiirger kann an jedem Orte des S—taatsgebietes seinen Autent- halt und Wohnsitz nehmen, Liegen- sehaften jeder Art erwerben und iiber dieselben frei verftigen sowie unter den gesetzlichen Bedingungen jeden Er- werbszweig ausiiben.
Fiir die tote Hand sind Beschränk- ungen des Rechtes, Liegensehaften zu erwerben und iiber sie zu verfiigen, im Wege des Gesetzes aus Griinden des öffentlichen Wohles zulässig.
Art. 7.
Jeder Untertänigkeits- und Hörigkeits- verband ist fiir immer aufgehoben. Jede aus dem Titel des geteilten Eigentums auf Liegensehaften haftende Schuldig- keit oder Leistung ist ablösbar, und es darf in Zukunft keine Liegensehaft mit einer derartigen unablösbaren Leistung belastet werden.
Art. 8. Die Freiheit der Person ist gewähr- le-iste-t. Das bestehende Gesetz vom 27. Okto- ber 1862 (RGBl. Nr. 87) zum Schutze
För utlänningar blir inträdet i de- samma gjort beroende av förvärv av österrikiskt medborgarskap.
Art. 4.
Individens och förmögenhetens fria flyttningsrätt inom statsområdet är inte underkastad någon inskränkning.
Frihet att utvandra är från statens sida blott inskränkt genom värnplikten.
Avfärdsavgifter få blott lyftas med beaktande av reciprocitet.
Art. 5.
Egendomen är okränkbar. Ett av- händande mot ägarens vilja kan blott inträffa i de fall och på det sätt, som är bestämt i lag.
Art. 6.
Varje medborgare kan taga vistelseort och boplats på varje plats inom stats- området, förvärva fastigheter av alla arter och fritt förfoga över dem, och likaså under de lagliga villkoren utöva varje förvärvsgren.
För stiftelse med besittningsrätt för evärderlig tid äro inskränkningar i rät- ten att förvärva fastigheter och förfoga över dem tillåtna på laglig väg med hän- syn tili det allmännas väl.
Art. 7.
Varje underdånighets- och beroende- förbindelse är för alltid upphävd. Varje på grundval av den delade egendomen på fastigheter åvilande skyldighet eller prestation kan avlösas, och i framtiden får ingen fastighet belastas med en dy- lik oavlösbar prestation.
Art. 8. Den personliga friheten är garante- rad. Den bestående lagen av den 27 okto- ber 1862 (RGBI. nr 87) till skydd för
der persönlichen Freiheit wird hiermit als Bestand-teil dieses Stoaatsgrundge— setzes erklärt.
Jede gesetzwidrig vcrfiigte oder ver- längerte Verhaftung verpflichtet den Staat zum Schadenersatze an den Ver- letzten.
Art. 9.
Das Hausrecht ist unverletzlich.
Das bestehende Gesetz vom 27. Okto- ber 1862 (RGBI. Nr. 88) zum Schutze des Hausrechtes wird hiermit als Be- standteil dieses Staatsgrundgesetzes er- klärt.
Art. 10.
Das Briefgeheimnis dvarf nicht ver- letzt und die Beschlagnwahme von Brie— fen, ausser dem Falle einer gesetzlichen Verhaftung oder Haussuchung, nur in Kriegsfällen oder auf Grund eines rich- terlichen Befehles in Gemässheit be- stehender Gesetze vorgenommen wer- den.
Ar-t. 11.
Das Petitionsrecht steht Jedermann zu. Petitionen unter einem Gesamt- namen diirfen nur von gesetzlich aner- kannten Körpersehaft—en oder Vereinen ausgehen.
Art. 12.
Die österreichischen Staatsbiirger ha- ben das Recht, sich zu versammeln und Vereine zu bilden. Die Ausiibung dieser Rechte wird durch besondere Gesetze geregelt.
Art. 13.
Jedermann hat das Recht, durch Wort, Schrift, Druck oder durch bild- liche Darstellung seine Meinung inner- halb der gesetzlichen Schranken frei zu äussern.
Daie Presse darf weder unter Zensur gestellt noch durch das Konzessions- system beschränkt werden. Administra- tive Postverbote finden auf inländische Druckschriften keine Anwendung.
den personliga friheten förklaras här- med som beståndsdel av denna stats- grundlag.
Varje olagligt anordnad eller för- längd arrestering förpliktar staten till skadeersättning till den kränkte.
Art. 9. Hus- och hemfriden är okränkbar. Den bestående lagen av den 27 ok- tober 1862 (RGBI. nr 88) till skydd för hus— och hemfriden förklaras härmed som beståndsdel av denna statsgrundlag.
Art. 10.
Brevhemligheten får inte kränkas och beslag-tagande av brev inte företagas, utom -i fall av en laglig arrestering eller husundersökning, blott i krigsfall eller på grundval av domarorder i enlighet med bestående lagar.
Art. 11.
Petitionsrätt-en tillkommer envar. Pe- titioner under ett samfällt namn få blott framföras av lagligt erkända korpora- tioner eller föreningar.
Art. 12.
De österrikiska medborgarna ha rätt att samlas och att bilda föreningar. Ut- övningen av dessa rättigheter regleras genom särskilda lagar.
Art. 13.
Var och en har rätt att genom ord, skrift, tryck eller genom framställning i bild fritt yttra sin mening inom de lagliga gränserna.
Pressen får varken ställas under cen- sur eller inskränkas genom privilegie- system. Administrativt postförbud fin- ner ingen användning på inländska tryckta skrifter.
Die volle Glaubens- und Gewissens- frciheit ist Jedermann gcwährleistet.
l)cr Genuss der biirgerlichen und politischen Rechte ist von (lem Reli- gionshekenntnisse unabhängig; doch (lart den staatsbiirgcrlichen Pflichten durch das Religionsbekenntnis kein Ab- hruch geschehen. Niemand kann zu einer kirehlichen Handlung oder zur Teilnahme an einer kirehlichen Feier- lichkeit gezwungen werden, insoferne er nicht der nach dcm Gesetze hierzu bcrechtigtcn Gcwalt cities anderen un- tcrstchl.
Art. 15.
.lcdc gesclzlich anerkannte Kirche und lleligionsgescllschaft hat das Recht der gcincinsamen öffentlichen Reli- gionsiibung, ordnet und verwaltet ihre inncrcn Angelegcnheiten selbständig, hleibt i1n Besitzc und Gcnusse ihrer fiir Rutilus-, Unterriehts- und Wohltätig- keiltszwecke bes-tinnntcn Anstalten, Stiftungen und Fonde, ist aber, wie jede Gesellschaft, den allgemeinen Staats- ges—ctzen unterworfen.
Art. 16.
Den Anhängern eines gesctzlich nicht anerkannten Religionsbekenntnisscs ist die häusliche Religionsiibung gestatte-t, insoferne dicsclbe weder rechtswidrig noch sittcnverletzend ist.
Art. 17.
Die Wissenschaft und ihre Lehre ist frei.
Unterrichts- und Erziehungsanstaltcn zu griinden und an solchen Unterrieht zu erteilen, ist jeder Staatsburger be- rcehtigt, der seine Befähigung hierzu in gesetzlicher Weise nachgewiesen hat.
Der häusliche Unterrieht unterlicgt keiner solchen Beschränkung.
För den Religionsunterricht in den Schulen ist von der betreffenden Kirche oder Religionsgesellsehaft Sorge zu tragen.
Full tros- och samvetsfrihet är garan- terad envar.
Åtnjutandet av medborgerliga och po- litiska rättigheter är oberoende av re- ligionsbekännelsen; dock får inget av- bräck i medborgerliga plikter uppstå genom religionsbekännelsen. Ingen kan tvingas till en kyrklig handling elle—r till deltagande i en kyrklig ceremoni, för- savitt han inte är underkastad en enligt lagen därtill berättigad makt för någon annan.
Art. 15.
Varje lagligt erkänd kyrka och reli- gionssällskap har rätt till gemensam offentlig religionsutövning, ordnar och förvaltar sina inre angelägenheter själv- ständigt, förblir i besittning och åtnju— tande av sina för kult-, undervisnings- och välgörenhetsändamål bestämda an- stalter, stiftelser och fonder. men är, liksom varje sällskap, underkastad de allmänna statliga lagarna.
Art. 16.
Anhängarna till en lagligt inte erkänd religionsbekännelse har tillstånd till religionsutövning i hemmet, försåvitt densamma varken är rättsvidrig eller sårande mot sedlighe-ten.
Art. 17.
Vetenskapen och vetenskaplig under- visning är fri.
Varje medborgare, som på laglig-t sätt har ådagalagt sin kompetens härtill, har rätt att grunda undervisnings- och upp- fostringsanstalter och att där meddela undervisning.
Undervisning i hemmet är inte under- kastad någon sådan inskränkning.
För religionsundcrvisning i skolorna skall vederbörande kyrka eller reli- gionssällskap bära försorg.
Dem Staate steht riicksichtlich des gesamtcn Unterriehts- und Erziehungs- wcsens das Recht dcr obcrstcn Leiluug und Aut'sicht zu.
Ål'l. 18.
Essicht Jedermann frei, seinen Be- ruf zu wählen und sich fiir densclben auszubilden, wie und wo er will.
Art. 19.
Al'l. 20.
Beträffande det samlade undervis- nings- och uppfostringsväsendct till- kommer staten rätt till högsta ledning och uppsikt.
Al'l. 18. Det står envar fritt, att välja yrke och att utbilda sig för detsamma, hur och var han vill.
Art. 10.
Förenta nationerna Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna Innehållsförlcckning Proklumaliun Art.
av allas jämlikhet samt fri- och rättigheter utan åtskillnad, särskilt beträffande a) ras, b) hudfärg, c) kön, (1) språk, e) religion, f) politisk eller annan uppfattning, g) nationellt eller socialt ursprung, h) egendom, i) börd, j) ställning i övrigt ........ 1, 2 l”reklamation av att individen har plikter mot samhället ................................... 2911 Rätt till
likhet inför lagen ......................................................... 7 liv ..................................................................... 3 frihet och personlig säkerhet ............................................... 3 frihet från slaveri eller träldom ............................................. 4 kroppslig integritet ....................................................... 5 bostadkns okränkbarhet ................................................... 12 brevseeretess ............................................................ 12 religionsfrihet ............................................................ 1 8 tanke- och samvetsfrihet .................................................. 18 åsiktsfrihet ............................................................. 19 församlingsfrihet ........................................................ 20 föreningsfrihet ........................................................... 20 yttrandefrihet ........................................................... 1 9 tryckfrihet .......................................................... . . . . 19 politiska rättigheter ................ '. ..................................... 21: 1, lika tillträde till offentlig tjänst . .. .......................................... 2112 fritt val av vistelseort .................................................... 1321 emigration . . . ........................................................... 13:2 att återvända till stat, där man är medborgare ............................... 13: 2 asyl .................................................................... 14 medborgarskap .......................................................... 15 juridisk kapacitet . .4 ...................................................... 6 heder och anseende ....................................................... 12 frihet från godtycklig fängsling eller landsförvisning .......................... 9 rättvis och offentlig rättegång ............................................. 10 att anses oskyldig tills fällande dom avkunnats .............................. 11: 1
Art human bestraffning ....................................................... 5 frihet från retroaktiva strafflagar ........................................... 11:2 ingå äktenskap utan inskränkning eller tvång ................................ 16 likställighet mellan äkta makar ............................................ 16 likställighet mellan utom- och inomäktenskapliga barn ....................... 25: 2 att välja undervisning för barnen, tillhör föräldrarna ......................... 26: 3 undervisning ............................................................ 26: 1 fri utveckling av personligheten ............................................ 22, 26: 2 delaktighet i det kulturella livet, konsten och vetenskapen .................... 22, 27: 1 upphovsmannarätt ....................................................... 27: 2 arbete ..................................................... . ............. 23: 1 yrkesutbildning .......................................................... 26: 1 fritt val av yrke ......................................................... 23: 1 lika lön för lika arbete .................................................... 23: 2 avpassad och tillräcklig arbetslön .......................................... 23: 3 att tillhöra fackförening ................................................... 23: 4 begränsad arbetsdag ...................................................... 24 vila, fritid och semester med lön ........................................... 24 social trygghet ........................................................... 22 tillfredsställande levnadsstandard .......................................... 25: 1 sociala förmåner ......................................................... 23, 25: 1 hälsovård ............................................................... 25: 1 egendom ................................................................ 17 en för grundrättigheterna gynnsam social, nationell och internationell ordning . . . 22, 28 skydd för mödrar och barn ................................................ 25 domstolsskydd för de mänskliga rättigheterna ............................... 8 Plik! till att respektera inskränkningar i fri- och rättigheter ........................... 29:2 Inledning
Enär erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människo- släktet och av deras lika och oförytterlig a rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
enär ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna lett till barbariska gärningar, som upprört mänsklighetens samvete, och enär skapandet av en värld, där människorna åtnjuta yttrandefrihet, trost'rihet samt frihet från fruktan och nöd, kungjorts som folkets högsta strävan,
enär det är väsentligt för att icke människan skall tvingas att som en sista ut- väg tivllgripa uppror mot tyranni och förtryck, att de mänskliga rättigheterna skyddas genom lagens överhöghet,
enär det är väsentligt att främja utvecklandet av vänskapliga förbindelser mel- lan nationerna,
enär Förenta nationernas folk i stadgan ånyo uttryckt sin tro på de grundläg- gande mänskliga rättigheterna, den enskilde människans värdighet och värde samt männens och kvinnornas lika rättigheter, ävensom beslutat främja socialt framåtskridande och bättre levnadsvillkor under större frihet,
enär medlemsstaterna åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säker- ställa allmän och effektiv respekt för de mänskliga rättigheterna och de grund— läggande friheterna, -
enär en gemensam uppfattning av dessa fri- och rättigheters innebörd iir av största betydelse för uppfyllandet av detta åtagande,
kungör
generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna såsom en gemensam riktlinje för alla folk och nationer, på det att varje individ och varje samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostran befordra respekten för dessa fri— och rättigheter samt genom framstegsfrämjande inhemska och internationella åtgär- der säkerställa deras allmänna och verksamma erkännande och tillämpning så- väl bland folken i medlemsstaterna som bland folken i områden under deras överhöghet.
Artikel 1.
Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av bro- derskap.
Artikel 2.
Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en per- son hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suve- ränitet.
Artikel 3. Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Artikel 4.
Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna.
Artikel 5.
Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Artikel 6. Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening.
Artikel 7.
Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla äro berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad.
Artikel 8.
Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lan-ds behöriga domstolar mot hand— lingar, som kränka de grundläggande rättigheter, vilka tillkomma honom ge- nom lag eller författning.
Artikel 9. Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.
Artikel 10. Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.
Artikel 11.
1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han ätnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.
2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straff- bara gärningens begåcnde.
Artikel 12. Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.
Artikel 13. 1. Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort. 2. Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land.
Artikel 14. 1. Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. 2. Denna rätt må icke åberopas vid laga åtgärder, reellt grundade på ickepoli- tiska brott eller på handlingar, som strida mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
Artikel 15. 1. Envar har rätt till en nationalitet. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin nationalitet eller förmenas rätten att ändra nationalitet.
Artikel 16.
1. Fullvuxna män och kvinnor ha rätt att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. De äga lika rättigheter vid giftermål, under äktenskap och vid äktenskaps upplösning.
2. Äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas fria och fullständiga samtycke.
3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten.
Artikel 17 .
1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.
Envar har rätt till lankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.
Artikel 1 9.
Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.
Artikel 20.
1. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. 2. Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning.
Artikel 21.
1. Envar har rätt att laga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud. '2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land.
3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga val, vilka skola äga rum med till- lämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfaranden.
Artikel 22.
Envar äger i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social trygghet och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som äro ound— gängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet, för- verkligas gen-om nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med hänsyn tagen till varje stats organisation och resurser.
Artikel 23;
1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och till- fredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.
2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.
3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.
Artikel 24.
Envar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbets- tiden och regelbunden semester med bibehållen lön.
Artikel 25.
1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälso- vård och nödvändiga soeiala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.
2. Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda inom eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma sociala skydd.
Artikel 26.
1. Envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, ät- minstonc på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära under- visningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig. Den högre undervisningen skall stå öppen i lika män för alla på grundval av deras duglighet.
2. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter. Undervis- ningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mcllan alla nationer, ras— grupper och religiösa grupper samt befordra Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.
3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges ät barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
Artikel 27. 1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som här- röra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.
Artikel 28. Envar har rätt till en social och internationell ordning, i vilken de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, till fullo kunna förverkligas.
Artikel 29.
1. Envar har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utveck- lingen av hans personlighet ensamt är möjligt.
2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast så— dana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att till- godose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
3. Dessa fri— och rättigheter må i intet fall utövas i strid med Förenta natio- nernas ändamål och grundsatser.
Artikel 30.
Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.
Europarådet
Konvention den 4 november 1950
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
ratificerad av Sverige den 11 januari 1952; ratifikationsinstruinentct deponerat i Strasbour
Rätt till
lika fri- och rättigheter för alla utan åtskillnad, särskilt beträffande ai kön, l)) ras, c) hudfärg, d) språk, e) religion, f) politisk eller annan åskådning, g) nationell eller social härkomst, h) tillhörighet till nationell minoritet, i) förmögenhet, j) börd, k) ställning i övrigt ........................... liv ..............................................................
den 4 februari 1952
I nnehålls/örleckning
(Förkortningar: li = Konventionen, TP = Tilläggsprutokollet)
personlig frihet och säkerhet ........................................ frihet från slaveri eller träldom ..................................... frihet från tvångsarbete ............................................ kroppslig integritet ................................................ bostadens okränkbarhet ............................................
brevsekretess ..................................................... religionsfrihet ..................................................... tanke— och samvetsfrihet ...........................................
åsiktsfrihet
församlingsfrihet .................................................. föreningsfrihet .................................................... yttrandefrihet .................................................... tryckfrihet . politiska rättigheter ............................................... opartisk och offentlig rättegång ..................................... att anses oskyldig tills fällande dom avkunnats ....................... försvar inför domstol .............................................. anlita tolk vid rättegång på annat språk än det egna .................. frihet från retroaktiva straiilagar .................................... äktenskap. . att välja undervisning för egna barn ................................. undervisning .....................................................
egendom . . .
effektiv beivran av kränkning av rättighet ...........................
Rätt för staten
att göra inskränkningar i rättigheterna ..............................
Ål" l..
TP 2 TP'Z TP 1 K 13, 19
K 15, 16, 17, 18
Undertecknade regeringar, vilka äro medlemmar av Europarådet hava, i betraktande av att Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948 proklamerat en universell förklaring om de mänskliga rättigheterna,
i betraktande av att denna förklaring syftar till att trygga universellt och verk- samt erkännande och iakttagande av de rättigheter, som däri angivits,
i betraktande av att Europarådets syfte är att uppnå fastare enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja detta syfte är vidmakthållandet och utvecklandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
i ändamål att bekräfta sin djupa tro på de grundläggande friheterna, vilka utgöra själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst vidmakthållas ä ena sidan genom verklig politisk demokrati samt, å den andra, genom samfälld- het i uppfattningen och respekterandet av de mänskliga rättigheterna, till vilka de bekänna sig,
samt i egenskap av regeringar i europeiska stater, vilka besjälas av samma anda och äga ett gemensamt arv i sina ideal, sina politiska traditioner, sin fri- het och sin rättsordning, beslutna att vidtaga de första åtgärderna ägnade att universellt säkerställa vissa av de rättigheter, som angivits i den universella de- klarationen,
överenskommit som följer:
Art. 1.
De höga fördragsslutande parterna skola garantera envar, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter, som angivas i avdelning I av denna konvention.
Avdelning I
Art. 2.
1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen ska-ll avsiktligen bliva berövad livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts för brott, som enligt lagen är belagt med sådant straff.
2. Berövande av livet skall icke anses hava skett i strid mot denna artikel, när det är en följd av våld, som var absolut nödvändigt
a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning;
b) för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är berövad sin frihet att undkomma;
c) vid lagligen vidtagen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.
Art. 3.
Ingen mä utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Art. 4.
1. Ingen må hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen mä nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete.
3. Med tvångsarbete eller pätvunget arbete enligt denna artikel förstås icke:
a) arbete som regelmässigt utkräves av den som är underkastad frihetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som är vill- korligt frigiven;
b) tjänstgöring av militär art eller, i länder varest samvetsbetänkligheter mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hithörande fall utkräves i stället för militär värnpliktstjänstgöring;
e) tjänstgöring som utkräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd;
d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldig— heterna.
1. Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må berövas sin frihet utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver: 21) då någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol;
b) då någon lagligen är arrestera-d eller eljest berövad sin frihet antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna föreläggande eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet;
c) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet för att stäl- las inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha för— övat brott eller när det skäligen anses nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta;
d) då en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå skydds- up'pfostran eller för att inställas inför vederbörlig rättslig myndighet;
e) då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smittosam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hemfallen åt miss- bruk av droger eller lösdrivare;
f) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet till förhind- rande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande.
2. Envar, som arresteras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han för- står, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.
3. Envar, som är arresterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad under 1. e) sagts, skall ofördröjligen ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning må krä- vas borgen för att vederbörande inställer sig till rättegången.
4. Envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prö- vas samt hans frigivning beslutas, om åtgärden icke är laglig.
5. Envar, som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd.
Art. 6.
1. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldig- heter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och of- fentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och all- män-heten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sed— ligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokra- tiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rätt- visans intresse.
2. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyl- dig intill dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall äga följande minimi- rättigheter:
a) att ofördröjligen på ett språk, som han förstår, och i detalj bliva under- rättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot honom;
b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar;
e) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rätte- gångsbiträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar;
(1) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas emot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkalla-de och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom;
0) att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen.
Art. 7.
1. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller inter- nationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var tilllämpligt vid tid- punkten för den brottsliga gärningens begående.
2. Förevarande artikel skall icke hindra rannsakning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som erkännas av civiliserade stater.
Art. 8.
1. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med un- danta-g för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvän— digt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyd- dandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.
Art. 9.
1. Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i ge- menskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.
2. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokra— tiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av all- män or-dning, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.
Art. 10.
1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offent- lig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, mä det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straff- påföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvän— diga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindra-n- de-t av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domsto- larnas auktoritet och opartiskhet.
1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihe—t, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackför- eningar för att skydda sina intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter må icke underkastas andra inskränkningar än sådana som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvän- diga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar icke, att för medlemmar av de väp- nade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen lagliga inskränkningar må göras i de nämnda rättigheternas utövande.
Art. 12.
Giftasvuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda fa- milj i enlighet med de inhemska lagar, som reglera utövandet av denna rättighet.
Art. 13. Envar, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning.
Art. 14.
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter, som angivas i denna konvention, skall tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhö- righet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
Art. 15.
1. Under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar nationens existens, må fördragsslutande part vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från dess skyl- digheter enligt denna konvention i den utsträckning, som är oundgängligen er— forderligt med hänsyn till situationens krav, under förutsättning att dessa åtgär- der icke strida mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.
2. Inga inskränkningar i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lag- liga krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 (mom. 1) och 7 må göras med stöd av förevarande bestämmelse.
3. Fördragsslutande part, som begagnar sig av rätten till avvikelser från denna konvention, skall hålla Europarådets generalsekreterare till fullo underrättad om de åtgärder som i sådant hänseende vidtagits och om skälen för dessa. Fördrags- slutande part skall likaledes underrätta Europarådets generalsekreterare om när dylika åtgärder hava trä-tt ur kraft och konventionens bestämmelser åter blivit i allo tillämpliga.
Art. 16.
Intet iartiklarna 10, 11 och 14 må anses hindra de höga fördragsslutande par- terna från att stadga inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet.
Art. 17.
Intet i denna konvention må tolkas såsom medförande rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter, som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i stör-re utsträckning än som däri medgivits.
De inskränkningar, som i denna konvention medgivits beträffande de däri upp- tagna fri- och rättigheterna, må icke vidtagas annat än i de syften, med hänsyn till vilka de tillåtits.
Avdelning II
Art. 19.
För att trygga uppfyllandet av de förpliktelser, som de höga fördragsslutande parterna åtagit sig genom denna konvention, skola upprättas:
1) en europeisk kommission för de mänskliga rättigheterna, här nedan be- nämnd kommissionen;
2) en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, här nedan kallad dom- stolen.
Avdelning III—V
Tilläggsprotokoll den 20 mars 1952 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Undertecknade regeringar, vilka äro medlemmar av Europarådet, hava beslutna att vidtaga åtgärder ägnade att kollektivt säkerställa även vissa andra rättigheter och friheter än de som redan upptagits i avdelning I av konventio- nen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- heterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (i det följande benämnd »kon- ventionen»)
överenskomm'it som följer:
Art. 1.
Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen mä berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser.
Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för 'att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.
Art. 2.
Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksam- het staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och under- visning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Art. 3.
De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att anordna fria och hemliga val med skäliga mellanrum samt under förhållanden som tillförsäkra folket rät-
ten att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sanm1ansättningen av den lag- stiftande församlingen.
Art. 4.
Varje hög fördragsslutande part må vid undertecknandet eller ratificerandet av detta protokoll eller när som helst senare tillställa Europarådets generalsek- reterare en förklaring angående i vilken utsträckning den höga fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet på territorier, som angivas i förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den höga för- dragsslutande parten svarar.
Hög fördragsslutande part, som avgivit förklaring jämlikt nästföregåen—de stycke, må när som helst avgiva nya förklaringar, som ändra innehållet i tidigare av- given förklaring eller bringa tillämpningen av bestämmelserna i protokollet att upphöra beträffande visst territorium.
I enlighet med denna artikel avgiven förklaring skall anses tillkommen i över- ensstämmelse med artikel 63 mom. 1 i konventionen.
Art. 5. I förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna skola artiklarna 1, 2, 3 och 4 i detta protokoll anses såsom tillägg till konventionen, och skola alla be- stämmelser i konventionen tillämpas i enlighet härmed.
Sammanfattningstabell
Finns upptagna i grundlagen för no 5 = ? Nedanstående stadganden 'å' 54 = ” | , "ä g 4: é: "& E' = :» 2 En % 'U "; cv !A' E & rl) nu ä 5 E _: '? 0 ;>, :: ";; _»; Z :— :| :) D & Lu u.. ': = Z E— & =O : ::. 52 m Allmänna proklamationer om sta- tens karaktär, syften och upp— gifter ...................... X X Rält till Likhet inför lagen ........... X X X X X X X X X X Liv ........................ x X X X X X X Personlig frihet .............. X X x X X X X X X X Frihet från slaveri eller träl- dom ..................... X X X Frihet frän tvångsarbete ..... X X Kroppslig integritet .......... X X X X X X Bostadens okränkbarhet ...... X X X X X X X X X Frihet från soldatinkvartering X Brev- och telesekretcss ....... X X X X X X X Religionsfrihet .............. X x x X X X X X x Tanke- och samvetsfrihet ..... X X Åsiktsfrihet ................. x x x x x Församlingsfrihet ............ X X X X X X X X )( Föreningsfrihet .............. X X X X X X X X Yttrandefrihet .............. X X X X X X X X X Tryckfrihet ................. X X X X X X X X X X Petitionsfrihet .............. X X x X Politiska rättigheter ......... x X X X X X X Att deltaga i lagstiftning ..... x Att deltaga i beskattningsba- slut ...................... X Frihet från godtyckliga skatter X Motstånd mot förtryck ....... )( Att inneha och bära vapen . . . ., Lika tillträde till offentlig tjänst .................... X X X X X Fritt val av vistelseort ....... X X X X X Emigration ................. X X X X Att återvända till egna staten X Att ej utlämnas av den egna staten .................... X X Asyl för utlänningar ......... X X X X Medborgarskap .............. X X X Juridisk kapacitet ........... X X X Heder och anseende .......... X x Att ej ställas inför olaglig dom- stol ...................... X X X Att ej ställas inför extraordinär domstol .................. X X X Rättvis och offentlig rättegång X X X X Att anses oskyldig tills fällande dom avkunnats ........... X X X X Försvar inför domstol ........ X X X Frihet att ej vittna mot sig själv i brottmål ........... X Jury eller nämnd ............ X X Frihet från dubbla straff för ett brott ..................... X X
Finns upptagna i grundlagen för
Nedanstående stadganden
USA
mark Finland Frank- rike Italien Norge Tysk- land Öster- rike
FN 5 förklaring Europarådet
& ut D
Frihet från oskälig borgen eller
oskäliga böter ............. X Frihet från godtycklig bestraff-
ning ..................... X ; Human bestraffning ......... X X X x , Frihet från retroaktiva straff-
lagar ..................... X X X X X X X Att utkräva ansvar av stats- |
tjänstemän ............... X x )( Gottgörelse för myndighets
missgrepp ................ x )( Likställighct mellan könen . . . X x Att bilda familj ............. X X Likställighet mellan makar. . . X Att uppfostra egna barn. .. . . . X Likställighet mellan utom— och
inomäktenskapliga barn. . . . X X X Att välja undervisning för egna
barn ..................... X X Undervisning ............... X X X X X X Att upprätta privatskolor. . . X X X X X Likställighct mellan privata
och statliga skolor ......... X Fri utveckling av personlig-
heten .................... X X X Delaktighet i det kulturella
livet, konsten och vetenska-
pen ...................... X X Frihet för konst och vctenskap X X X Självstyrelse för vetenskapliga
institutioner .............. X Upphovsmannarätt .......... Arbete ..................... X X X X Yrkesutbildning ............. X X Fritt val av yrke ............ Fritt val av arbetsplats ...... Fritt val av utbildningsplats. . Lika lön för lika arbete.. . . . . . X Avpassad och tillräcklig arbets-
lön ...................... Begränsad arbetsdag ......... Vila, fritid (och semester). . . . . X Skydd i arbetet för minder-
årig ...................... Att strejka ................. X Att ingå kollektivavtal ....... X Arbetarnas deltagande i före-
tagsledningen ............. X Uppehålle vid arbetsoförmåga X Social trygghet .............. X X Sociala förmåner ............ X X Tillfredsställande levnadsstan—
dard ..................... Hälso- och sjukvård ......... X Egendom ................... X X X X Arv ........................ Näringsfrihet ............... X
X
XXX X
XXX XXX XXX X XXXX XXX
XX
XXX
XXXX X
Finns upptagna i grundlagen för
Nedanstående stadganden
mark Finland Frank- rike Italien Norge Tysk- land Öster— rike
FN 5 forklaring Europarådet
£: CU 0
USA
Skydd för språkliga minorite— ter ....................... X Skydd för kooperativa företag Skydd för hantverket ........ Skydd för familjen ........... Skydd för mödrar och barn. . . Skydd för arbetskraften ...... X X Att ej frånkännas sådana rät- tigheter, som ej är uppräk- nade i grundlagen ......... X Domstolsskydd av rättigheter. Effektiv beivran av kränkning av rättighet ..............
X
XXX
Plik! till
Samhällssolidaritet .......... Laglydighet ................. Skattebetalning ............. X Arbete ..................... Militärtjänst ................ X X Skolgång ................... Uppfostran av egna barn ..... Att utnyttja rösträtten ....... Att lyda folkrättens regler. . . . Att använda egendom till all-
mänt väl .................
XXXXXXXX X X
BILAGA 14
Svenska offentliga utredningar i konstitutionella frågor 1900—1962
Betänkande med förslag till proportionellt valsätt vid val till riksdagens andra ! kammare jämte vissa ändringar i RF och RO. j (Riksdagens protokoll 1904, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1.) i
Om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt. Af Hj. Hammarskjöld. (Riksdagens protokoll 1909, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 2: 4.)
Underdånigt betänkande ang. åtgärder för beredande af lättnad i riksdagens arbete. (Riksdagens protokoll 1908, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 2: 1.)
Politisk rösträtt för kvinnor.
1. Om utvecklingen och tillämpningen i utlandet af idéen om kvinnans politiska rösträtt. Af C. A. Reuterskiöld. 1911.
2. Statistisk utredning. Af Ludvig Widell. 1912.
Betänkande med förslag till tryckfrihctsförordning. Afg. af särskilda kommitte- rade inom justitiedepartementet. 1912.
Departementalkommitterades betänkanden.
1. Huvudbetänkande. 31 dec. 1912.
2. Civildepartementet, 2. Afg. gemensamt med kommerskollegiikommittén. (Riksdagens protokoll 1912, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 6: 2.) Handelsdepartementet. Afg. gemensamt med kommerskollegiikommittén. ' (Riksdagens protokoll 1919, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 4: 1.)
3. Historisk öfversikt af den svenska centralförvaltningen. Af A. B. Carlsson. » 1913. :,
4. Centralförvaltningens organisation i vissa utländska stater. Af Abr. Unger. 1912.
5. Betänkande aug. statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer. Av Axel Schotte. 1917.
Betänkande ang. ändringar i gällande best. om den proportionella valmetoden. 1913.
Proportionsvalssakkunnigas betänkande. 1. Åtgärder mot 5. k. masskassering m. m. , (Riksdagens protokoll 1920, Bihang, Saml. 1, Nr 327, Bil.) i
i
2. Det proportionella valsättet vid val till riksdagen. (Riksdagens protokoll 1921, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 2: 4.)
Betänkande med förslag till ändringar i instruktionen för JO och till instruktion för MO. ' (Riksdagens protokoll 1915, Bihang, Saml. 1, Nr 5, Bil.)
Betänkande ang. åtgärder för beredande av lättnad i riksdagens arbete. Avg. av för ändamålet utsedda kommitterade. 1916.
Om rösträttsutövning vid val till riksdagens andra kammare utan inställelse inför valförrättaren. Av Albert Ernberg. 1918.
Betänkande med förslag till revision av fattigvårds— och ntskyldsstrecken. (Urtima riksdagens protokoll 1918, Bihang, Saml. 2.)
Förslag till kommunal rösträttsreform. (Riksdagens protokoll 1918, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 6: 1.) Första kammarm i nutida författningar. Av Sigfrid XVallengren. 1919. (Riksdagens protokoll 1919, Bihang, Saml. 1, Nr 358, Bil.) Förslag till grundlagsändringar åsyftande ett närmare samarbete mellan rege- ring och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. (Riksdagens protokoll 1919, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1: 1.) Folkomröstn ingskommittén. 1. Betänkande och förslag ang. konsultativ folkomröstning. (Riksdagens protokoll 1921, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1: 1.) 2. Det konsultativa referendum. Av Axel Brusewitz. (Riksdagens protokoll 1921, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1: 2.) 3. Olika metoder för »objektiv upplysning» vid folkomröstningar i Schweiz och USA. En översikt av Herbert Tingsten. (Riksdagens protokoll 1921, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1: 3.)
4. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratier). Av Axel Bruse- witz. (SOU 1923: 10.)
5. Folkomröstningsinstitutet i USA. Av Herbert Tingsten. (SOU 1923: 8.)
6. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och USA. (SOU 1923:20.)
7. Betänkande ang. decisiv folkomröstning. (SOU 1923: 19.) Rösträkningsmetoden. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av Ernst von Heidenstam. (SOU 1922: 1.)
öppen votering. Voteringsinstitutet i främmande länder. (Riksdagens protokoll 1922, Bihang, Saml. 5, Nr 17, Bil. 1.) Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänst.
1. Kvinnors tillträde till fullmaktstjänster. (Riksdagens protokoll 1922, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 4: 1.)
2. Kvinnas behörighet att innehava statstjänst. Avlöning och pensionering. Vissa statstjänsters reserverande för kvinnor. (Riksdagens protokoll 1922, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1: 1.)
3. Yttrande av ämbetsmyndigheter över vissa delar av betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. (Riksdagens protokoll 1922, Bihang, Saml. 2, Avd. 2, Bd 1: 2.)
4. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. (SOU 1923: 22.)
Kyrkomötet. Av Johan Widén. Avg. den 31 maj 1923. (Maskinskrift) Utredning och förslag angående utsträckning av tiden för revisionsförrättningen och angående möjligheterna för utkrävande av konstitutionellt ansvar på grund- val av anmärkning, framställd av riksdagens revisorer. Avg. den 20 febr. 1924. (Maskinskrift)
Riksdagens ställning till utrikespolitiken. Av Axel Brusewitz. (i: Statsvetenskaplig Tidskrift, 1928, s. 50—73.)
Allmänna handlingars offentlighet. Utredning med förslag till ändrade bestäm- melser rör. allmänna handlingars offentlighet. Av Nils Herlitz. ( SOU 1927:2 .)
Betänkande med förslag ang. vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan jämte därmed sammanhängande frågor. (SOU 1927: 13.)
Utredning och förslag rörande ändrade grunder för val och valbarhet till riks- dagens första kammare. (SOU 1927: 35.)
1. 1927 års vallagstiftningssakkunniges betänkande. (Riksdagens protokoll 1928, Bihang, Saml. 4, Nr 425, Bil.)
2. Majoritetsval och proportionalism. (Riksdagens protokoll 1932, Bihang, Saml. 1, Nr 194, Bil. A.)
3. Översikt av valsättet i vissa främmande länder. (Riksdagens protokoll 1932, Bihang, Saml. 1, Nr 194, Bil. B.)
Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. (SOU 1930: 5.)
Betänkande med förslag angående vissa ändringar i riksdagens arbetsformer m. m. (SOU 1931: 26.)
Kunna krigsdomstolarna avskaffas utan grundlagsändring? Av Robert Malmgren. (Riksdagens protokoll 1933, Bihang, Saml. 1, Nr 223, Bil. D.) PM angående valsedelsförsändelseinstitutet. (Riksdagens protokoll 1933, Bihang, Saml. 1, Nr 277.)
Ändring i grundlagarna m. m.
1. PM med utredning rörande frågan om statsråds tillträde till utskott. (Riksdagens protokoll 1934, Bihang, Saml. 1, Nr 127, Bil.)
2. PM med utredning rörande åtgärder till skyddande av väljarbeteckning. (Riksdagens protokoll 1935, Bihang, Saml. 1, Nr 139, Bil.)
3. PM med utredning rörande åtgärder till underlättande av valdeltagandet. (Riksdagens protokoll 1934, Bihang, Saml. 1, Nr 216, Bil.)
4. Utredning rörande sådana ändringar i grundlagarna, att krigsdomstolarna må kunna avskaffas oberoende av bestämmelser i grundlagen om jurisdiktion i militära mål. (Riksdagsberättelsen 1935, s. 17.) Betänkande angående tryckfrihetsprocessens ombildning. (SOU 1934: 54.) PM rörande lagstiftningen angående lögnaktiga uppgifter och vrängda fram— ställningar. Avg. den 14 dec. 1934.
1. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. (SOU 1935: 5.)
2. Förslag till lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand- lingar. (Riksdagens protokoll 1936, Bihang, Saml. 1, Nr 140, Bil. A—B.)
Utredning angående införande av ett dagordningsinstitut m. m. Av Herbert Ting- sten. (SOU 1935: 21.)
Betänkande angående justitiekanslerns, justitzeombudsmannens och militieom— budsmannens allmänna ämbetsställning m. m. (SOU 1939: 7.)
PM angående inrättande av ett folkhushållningsdepartement. Av Karl Levinson. Avg. den 26 sept. 1939. (Maskinskrift)
Utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhäng- ande frågor. Av Karl Levinson. ( SOU 1939:44 .)
Betänkande angående revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande förhållanden. (SOU 1939: 32.)
PM med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. (SOU 1940: 5.)
PM med utredning och förslag till grundlagsändringar ägnade att främja samråd mellan regering och riksdag i utrikespolitiska frågor. Av Axel Brusewitz. (Riksdagens protokoll 1940, Bihang, Saml. 1, Nr 254, Bil. A—B.)
Betänkande med förslag till ändrad lydelse av 5 16 RF. (SOU 1941: 20.)
PM angående vissa ändringar i lagen om val till riksdagen. Av Åke Nordwall. (Riksdagens protokoll 1944, Bihang, Saml. 1, Nr 10, Bil.)
Betänkande med förslag angående revision av riksdagens arbetsformer. (SOU 1944: 8.)
Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörig- het att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. (SOU 1944: 24.)
Betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val. (SOU 1945: 64.)
Förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet och inrättande av ett riks— åklagarämbete. (SOU 1946: 92.)
1944 års tryckfrihetssakkunniga. Förslag till tryckfrihetsförordning. (SOU 1947: 60.)
Betänkande med förslag angående riksdagens arbetsformer och därmed samman- hängande frågor. (SOU 1947: 79.)
Arbetsformer ifrämmande länders parlament. Av Elis Håstad. Bil. till föregående. (SOU 1947: 80.)
Om offentlig redovisning av den politiska propagandans finansiering. (SOU 1951: 56.)
1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning. 1. Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare. (SOU 1951: 58.) 2. Allmän folkomröstning. (SOU 1952: 7.) A. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av Elis Håstad. Ril. 1 till 2 ovan. (SOU 1952: 8.) B. Folkomröstningsinstitutet i USA. Av C. G. Öhlin. Bil. 2 till 2 ovan. (SOU 1952: 9.) C. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och USA. Bil. 3 till 2 ovan. (SOU 1952: 18.) Kommunal folkomröstning. (SOU 1953: 47.) Valkretsar vid fullmäktigval i kommunerna. (SOU 1952: 1.) Det proportionella valsättet vid landstingsval. (SOU 1953: 25.) Om proportionella val inom kommunala representationer m. m. ( SOU 1954:17 .)
Grundlagarnas bestämmelser om budgeten m. m. (1950 års budgeträttskommitté.) (SOU 1954: 40.)
Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. Betänkande avg. av 1951 års kyrkomöteskommitté. (SOU 1955: 47.)
Justitieombudsmannainstitutionen m. m. (SOU 1955: 50.)
av»?
1955 års valutredning.
1. Betänkande med förslag rörande underlättande av deltagande i allmänna val. I. Avg. den 12 dec. 1955. (Stencil)
2. Betänkande med förslag rörande vissa frågor beträffande val till riksdagens första kammare. Avg. den 20 febr. 1956. (Stencil)
3. Delbetänkande med förslag rörande vissa frågor i samband med valkretsindel- ning vid kommunala val. Avg. ijanuari 1958. (Stencil) PM med förslag till åtgärder för att underlätta för sjuka, invalider och åld- ringar m. m. att utöva sin rösträtt vid valförrättningen i det egna valdistriktet. Avg. i januari 1958. (Stencil) PM med förslag rörande frågor om rätt för de politiska partierna att vid allmänna val utlägga valsedlar i eller i anslutning till vallokalen och om rätt för väljarorganisationer att på statsverkets bekostnad tilldelas äktamakeku- vert. Avg. den 30 okt. 1959. (Stencil) . PM med förslag rörande röstlängdsutdragens avskaffande vid val till riks- dagens andra kammare. Avg. den 8 febr. 1960. (Stencil) Betänkande med förslag rörande röstlängdsutdragens avskaffande vid kom- munala val och ändrad valkretsindelning vid primärkommunala val m. m. Avg. den 15 dec. 1960. (Stencil)
8. Vissa frågor rörande allmänna val. (SOU 1961: 20.)
9. Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. (SOU 1962: 19.)
Upplysningsverksamhet vid folkomröstningar. Av C. Gösta Malmström. (SOU 1956: 35.)
JO och kommunerna. (SOU 1957: 2.) Betänkande med förslag till instruktion för riksdagens ämbetsmän.
Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. (SOU 1959: 4.)
Riksdagens budgetarbete. (SOU 1959: 16.)
Svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst. Av Olov Rylander. Avg. den 11 jan. 1960. (Stencil)
Författningsutredningen.
1. Kandidatnominering vid andrakammarval. Av Lars Sköld. (SOU 1958: 6.)
2. Regeringsarbetet. (SOU 1958:14.)
3. Majoritetsval. Valstatistiska undersökningar av Carl—Gunnar Janson. (SOU 1958: 29.)
4. Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957. Av Bo Särlvik. (SOU 1959:10.)
5. Organisationer — Beslutsteknik _— Valsystem. Särskilda utredningar av Lars Foyer, Tolle Ramstedt, Lars Sköld och Carl-Gunnar Janson. (SOU 1961:21.)
6. Sveriges statsskick.
Utredningar inom riksdagen.
I. Innehållsförteckning öfver konstitutionsutskottets dechargebetänianden åren 1809—1905. (Riksdagens protokoll 1905, Bihang, Saml. 3, Bil.) II. PM angående de under tiden fr. o. m. är 1867 i riksdagens kamrar eller inom konstitutionsutskottet framställda förslag till ändrade hestämnelser i fråga om statsrådets ansvarighet. 1907. III. PM angående de under tiden fr. o. m. är 1867 i riksdagens kamrar om inom konstitutionsutskottet väckta förslag till fullständig revision av tryckfrihets- förordningen. 1907.
VI. VII.
VIII.
IX.
XI.
XII.
Uppgifter om justitieombudsmansämbetet 1810—1910. (Riksdagens protokoll 1911, Bihang, Saml. 2, Avd. 1, Bd 3, JO:s ämbetsbe- rättelse. Bil.) . Undersökningar rörande statsregleringsarbetet åren 1809—1914.
(Riksdagens protokoll 1915, Bihang, Saml. 5, Nr 13, Bil. A—B.) Utredning över frågan om statsrådets ansvarighet. 1927. PM angående interpellationsinstitutets omdaning. (Riksdagens protokoll 1938, Bihang, Saml. 5, Avd. 2, Nr 10, Bil.) PM i frågan om yttranderättens begränsning enligt svensk statsrätt. (Riksdagens protokoll 1938, Bihang, Saml. 12, Avd. 3, Nr 1, Bil. 2.) PM angående interpellationsinstitutets reglering i vissa främmande länder. (Riksdagens protokoll 1938, Bihang, Saml. 12, Avd. 3, Nr 1, Bil. 3.)
. PM i anledning av motionerna I: 50 och II: 106 angående formerna för riks-
dagens budgetbehandling. (Riksdagens protokoll 1939, Bihang, Saml. 5, Avd. 2, Nr 15, Bil.) PM angående dechargeförfarandets reformering.
(Riksdagens protokoll 1952, Bihang, Saml. 5, Avd. 2, Nr 24, Bil.) Riksdagsarvodena. Betänkande med förslag avg. av 1957 års riksdagsarvo- desutredning. (Riksdagens protokoll 1959, Bihang, Saml. 5, Avd. 2, Nr 18, Bil.)
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963
1. etesunds-forbindelsen. 1. del.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Utlännings tillträde till offentlig tjänst. ['I] Författningsutredningen: VI. sveriges statsskick. Del. 1. Lagtörslag. [16] Del 4: Bilagor. [19]
Utrikesdepartementet
Utrikesliölrvaltningens organisation och personalbo— hov. 3
Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [4]
Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5]
Finansdepartementet
Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14]
Ecklesiastikdepartementet
En teilmlisk institution inom Stockholm universi- tet.
1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning.
[9]
2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gym- nasiet. [15]
Handelsdepartementet
Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhö- rande dokument. [12]
Inrikesdepartementet
Kommunaltörbundens lånerätt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Urlipelhåustillstånd m.m. för utländska studerande 11
IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963