SOU 1964:59
Ett socialpolitiskt utredningsinstitut : förslag
N 4-0 (;(
oå (-
_ CDL"
&( 4. [01%
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
Socialdepartementet
ETT SOCIALPOLITISKT UTREDNINGSINSTITUT ?
FÖRSLAG AV
SOCIALPOLITISKA KOMMITTEN
Stockholm 1964
1. 2.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964
Kronologisk förteckning
Indexlan. Del I. Kihlström. 96 s. Fl. Indexiån. Del II. Kihlström. 528 s. Fl.
8. Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden.
20.
. Bilskrotrilrg. Esselte. 75 s. . Förbud unt utförsel av Esselte. 212 a. I. . Effäktivare konsumentupplysning. Esselte. 111
s. . . Bättre Aldringsvård. Esselte. 121 s. s. . Alkoholreldamen. Norstedt & Söner. 278 s. Fi. . Statens skogar och skogsindustrier. Svenska
Reproduktons AB. 144 s. Fi. . Kapitalutveckllngen i det svenska lantbruket.
Esselte. 98 5. Jo. . Arbetstidsiörkortnlngens verkningar. Esselte.
216 s. S
. Företag-sminkning. Tiden-Barnängen Tryckerier
AB. 149 S. Ju. . Älgfrågan. Norstedt & Söner. 189 s. .To. . Veterinärnzedicinsk forskning och undervisning.
Del II. Esselte. 302 3. Jo. . Religionsfrihet. AB Wilhelmssons Boktryckeri.
XXVIII + E94 5. E. . Svensk nannbok 1964. AB E G Johanssons Bok-
tryckeri, Karlshamn. 227 s. Ju. . Utlåtande av Juristkommisslonen i Wenner-
strömaffaren. Norstedt & Söner. 117 s. Ju. . Historisk översikt. Kyrkobegrepp. Almqvist &
gåkselis Boktryckeri AB, Uppsala. LIII+
5. E. Rapport av parlamentariska nämnden i Wen- nerströmaifären. Norstedt & Söner. 46 s. Ju. . Översättning av fördrag angående upprättan— det av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och tillhörande dokument. Marcus. 187 5. H . Kommunal skatteutjämning. Kihlström. 419 s. Fi.
Käigsmaktens förbandssjukvård. Esselte. 222 3. F
K. kultur-föremål. Kihl- ström. 67 s. E. . Kronhjorta'eservat m. m. Berlingske Boktryc-
kerlet, Lund. 109 5. Jo. Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolor- na. Esselte. 279 5. S. . Nytt skattesystem. Esselte. 927 s. Fi. . Offentliga byggnader 3. Ekonomiskt byggande.
Esselte. 102 s. K. Lag om förvaltningsförfarandet. Esselte. 719 s. 11
J .
Beräkning av penslonsreserv i pensionsstiftelse. Holmqvist skrivbyra & kontorstryckeri. 39 s. Ju. . Koncernbizirag m. m. Esselte. 160 s. Fi. . Kristendonsundervisningen. Esselte. 182 :. E. . Skadesth II. Esselte. 170+82 s. Ju. . Förtlda tillträde. Marcus. In |. Ju.
expropriationakostnad m. m.
34. 35. 37. 38.
49. 50. 51.
52. 53.
54. 55.
. Sj uksköterskeutbildningen 11.
. Organisations- . översättning av viktigare följdtörfattningar till
fördragen angående Europeiska ekonomiska ge— menskapen och Europeiska kol- och stålgemen- skapen. Marcus. 521 s. H. åktegskapsrått I. Författningstext. Marcus.
s. u. . Äktenskapsriitt II. Motiv. Marcus. 597 s. Ju.
. Ökat stöd till barnfamiljer. Esselte. 149 5. S.
äntbrrukets strukturutveckling. Esselte.
s. 0.
Sammanställning av remissyttranden över för- fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 3511ij 6 i förslaget till regeringsform. Mar- cus. s. 11. . Rapport och arbetsmaterial från arbetsgruppen
för det kommunala sambandet juni 1904. Mar- cus. 179 s. Ju. . Mentalsjukvårdslag. Esselte. 418 s. S. . Bostadsstöd för pensioniirer. Hseggatröm. 105 a. I. . Kommunal markpolitik. Esselte. 117 s. 1. . Social omvårdnad av handikappade. Esselte.
208 s. +16 8. 111. S. . Släolanå försörjning med lärare II. Esselte. s
29 . . Sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildning.
Esselte. 319 s. S. Vissa grundlag- gande undersökningar. Esselte. 196 s. S. . Friluftsllvet i Sverige. Del I. Utgångslöge och
utvecklingstendenser. AB. 219
Svenska Reproduktions
s. K. . Farmaceutisk utbildning och forskning. Esselte.
256 5. E. Rätten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt & Söner. 78 s. Ju.
Samordnad rehabilitering. Del I. Tiden-Barn- ängen Tryckerier AB. 229 s. S. Samordnad rehabilitering. Del 11. Tiden-Barn- öngen Tryckerier AB. 105 5. S. statslön till samfundslokaler. Kihlström. 59 |. I. Organisation av skolledningen i grundskolan. Esselte. 172 s. E. Konsumentupplysning i televisionen. Häggström. 120 s. K. Organisationen av rationaliseringsverksamheten rn. in. på jordbrukets, skogsbrukets och träd— gårdsnäringens område. Esselte. 209 5. Ja.
och samarbetsfrågor i stock- holmsområdet. Esselte. 140 s.+1 utviksblad. I. . Utsökningsrätt III. Norstedt & Söner. 359 s. Ju. . Aktion mot ungdomsbrott. Esselte. 924 s. Ju. . Ett socialpolitiskt utredningsinstitut. Esselte.
105 S. S.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, iir tryckorten Stockholm.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:59
Socialdepartementet
ETT SOCIALPOLITISKT UTREDNINGSINSTITUT
FÖRSLAG AV
SOCIALPOLITISKA KOMMITTEN
ESSELTE AB STOCKHOLM 1964
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet
Enligt direktiven har socialpolitiska kommittén att insamla och samman- ställa material till belysning av socialpolitikens innebörd och verkningar. I samband med sitt kartläggningsarbete bör kommittén överväga i vilka former statistiska undersökningar om socialpolitikens innebörd och verk- ningar i framtiden bör ske. Vidare synes vissa redogörelser som publiceras årligen förtjäna en kritisk granskning. I vissa ämbetsverk, framhålles i di- rektiven, insamlas statistiskt material, som kan höra offentliggöras i större utsträckning än som sker.
Till kommittén har den 6 juni 1962 överlämnats en riksdagsskrivelse av den 9 maj 1962 (nr 203) i anledning av motioner (likalydande motionerna I: 193 och 11: 238) angående former för en intensifierad och planmässig social forskning att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs upp- drag. Till kommittén har vidare överlämnats dels en framställning i april 1962 från samarbetsdelegationen för socialnämnderna i de större städerna om snara och verksamma åtgärder i syfte att kraftigt förstärka den sociala forskningens resurser, dels en skrivelse till statsministern den 1 mars 1963 från Möllerkommitte'n om inrättande av ett permanent organ för åldrings- forskningens. planering.
Som resultat av sitt arbete i vad gäller ifrågavarande del av sitt uppdrag överlämnar kommittén härmed förslag till inrättande av ett socialpolitiskt utredningsinstitut. Dess uppgift är enligt förslaget bl. a. att belysa social— politikens innebörd och verkningar och att samordna den sociala forskning och utredningsverksamhet som bedrives på olika håll i landet.
Särskilt yttrande har avgetts av ledamoten Sjövall. I behandlingen av detta ärende har deltagit undertecknad Michanek, ord- förande, samt samtliga ledamöter utom Gustafsson.
Kommitténs sammansättning är följande: generalsekreteraren i nämnden
för internationellt bistånd Ernst Michanek, ordförande, ledamoten av riks— dagens första kammare Torsten Bengtson, ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, sekreteraren hos Tjänstemännens central- organisation Britt-Marie Bystedt, byråchefen i finansdep-artementet Åke Gus- tafsson, ordföranden i Svenska kommunalarbetareförbundet Gunnar Hall- ström, direktören i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti Sven Hydén, folk- skolläraren Hans Nyhage, ledamoten av riksdagens andra kammare Einar Bimmerfors samt ledamoten av riksdagens andra kammare Elisabet Sjövall. Stockholm den 30 oktober 1964
Ernst Michanek IBirger Forslund
Kapitel 1. Socialpolitik och social forskning ............... Kapitel 2. Nuvarande anordningar och resurser m.m.
Kapitel 3. Den sociala forskningen i debatten .
Kapitel 4. Socialpolitiska kommittén — ett utredningsinstitut. ...... Kapitel 5. Ett socialpolitiskt utredningsinstitut
Sammanfattning. . . . . .
Särskilt yttrande av ledamoten Sjövall .
Bilagor . Gruppering av anslagen till driftutgifter av socialpolitisk natur å riksstat- en budgetåret 1964/65 ...................... .2. Exempel på forskningsinstitut m.m ..................
3. Låga inkomster och sociala förmåner. En studie av inkomsttörhållanden och inkomstprövning.
4. Det danska socialforskningsinstitutet samt förslag till liknande organ i Finland och Norge. . .
KAPITEL 1
Socialpolitik och social forskning
Kommittéuppdraget
Enligt de i maj 1958 meddelade direk- tiven för socialpolitiska kommittén hade kommittén som första uppgift att in- samla och sammanställa material till belysning av socialpolitikens innebörd och verkningar. Efter hand har till kom- mittén emellertid hänskjutits särskilda frågor, som krävt ett omfattande utred- ningsarbete, t.ex. det ekonomiska stö— det vid barnsbörd, åldringsvärden, de ofullständiga familjernas situation. I samband med sitt kartläggningsarbete bör kommittén, enligt de ursprungliga direktiven, överväga i vilka former sta- tistiska undersökningar om socialpoliti- kens innebörd och verkningar i fram- tiden bör ske. Vidare synes vissa redo- görelser som publiceras årligen förtjäna en kritisk granskning. I vissa ämbets— verk insamlas statistiskt material, som kan höra offentliggöras i större utsträck- ning än som sker.
Kommitténs uppdrag rörande den se- ciala forskningen preciserades 1962. Kungl. Maj:t överlämnade den 6 juni detta år till kommittén en riksdagsskri- velse av den 9 maj 1962 (nr 203) i an- ledning av motioner (likalydande mo- tionerna 1:193 och 111238) angående former för en intensifierad och plan- mässig social forskning att tagas i över— vägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag, varvid samråd skulle ske med socionomutbildningskommittén. Denna avslutade sitt arbete hösten 1962.
Till kommittén har vidare överlämnats dels en framställning i april 1962 från samarbetsdelegationen för socialnämn- derna i de större städerna om snara och verksamma åtgärder i syfte att kraf- tigt förstärka. den sociala forskningens resurser, dels en skrivelse till statsmi- nistern den 1 mars 1963 från Möller- kommitt'én om inrättande av ett perma- nent organ för åldringsforskningens pla- nering. Slutligen har Sveriges socionom— förbund i en skrivelse till kommittén den 9 april 1963 samt Sveriges sociono- mers riksförbund i en skrivelse den 22 juni 1964 framfört vissa synpunkter på frågan om social forskning.
Frågor om social forskning har vid skilda tillfällen diskuterats i riksdagen. Den sociala forskningen har sålunda behandlats i propositioner om socio- nomutbildningen. Vidare har frågor om social forskning tagits upp i motioner bl. a. i anslutning till dessa propositio— ner.
I kap. 3 lämnas en översikt över syn- punkter, som i olika sammanhang, före- trädesvis i riksdagen, under senare år anförts i fråga om den sociala forsk- ningen.
Socialpolitiken Gränsdragningen enligt kommittédirektiven
I mera vidsträckt bemärkelse kan till socialpolitiken räknas en rad olika an— ordningar pä skilda områden. I en vi-
dare mening kan således bl.a. skatte- politiken, arbetsmarknadspolitiken, skol- politiken räknas som socialpolitik.
Enligt direktiven har socialpolitiska kommittén att göra en allmän översyn av socialpolitiken. Vilka samhälleliga åtgärder som i detta sammanhang skall hänföras till socialpolitiken diskuteras i kommittédirektiven.
I direktiven skiljes på de olika for- mer av socialpolitik som avser personlig omvårdnad och ekonomiskt bistånd. Till området för personlig omvårdnad hän- föres först och, främst hälso- och sjuk- vård, vård av psykiskt eller fysiskt handikappade, inberäknat arbetsvård, vidare tandvård, nykterhetsvård, _åld- ringsvård, barnavård och ungdomsvård. Till samma område finns enligt direk- tiven goda skäl att hänföra också olika slag av service och rådgivning såsom hemhjälp, bostadsanskaffning, arbets— förmedling, familjerådgivning.
Inom området för ekonomiskt bistånd av socialpolitisk natur faller i viss ut— sträckning, framhålles i direktiven, främst socialförsäkringen, som tryggar försörjningen vid sjukdom, yrkesskada, moderskap, ålderdom, invaliditet, för- sörjarens frånfälle, arbetslöshet. Vidare hör till detta område de flesta av de familjepolitiska anordningarna — all- männa barnbidrag, studiehjälp, familje- bostadsbidrag —— samt vissa andra bi- drag av mera speciell natur såsom bi- dragsförskott, bidrag i samband med ferievistelse för barn och husmödrar, bidrag till bostadsförsörjningen för åld- ringar och andra grupper med särskilda behov, flyttningsbidrag o. (1. för arbets- lösa. Till denna grupp räknas även so- cialhjälp och den kontanta arbetslös- hetshjälp som inte faller under social— försäkringen.
De allmänna barnbidragen har, an— förcs vidare i kommitténs direktiv, nära samband med beskattningen. Även i öv-
rigt rymmer skattepolitiken viktiga mo- ment av socialpolitisk natur. Detsamma gäller utbildningsväsendet.
Det kan enligt direktiven diskuteras, huruvida till socialpolitik i vanlig me- ning bör räknas allmänna, icke inkomst- prövade subventioner till bostadsbyg- gandet samt stödåtgärder till kollektiva anordningar i bostadsområden. Skulle man inbegripa dessa ting under social- politiken kan det förtjäna övervägas att till samma område hänföra även vis- sa stödåtgärder till jordbruket samt till annan småföretagsamhet.
Till socialpolitik i den mening som här avses synes man, anföres vidare i direktiven, inte ha skäl att räkna ar- betslagstiftningen, inte heller de åtgär- der av allmän ekonomisk natur som syftar till att upprätthålla full sysselsätt- ning och ett stort bostadsbyggande.
Slutligen framhålles bl. a., att man vid en studie över socialpolitikens verk- ningar får anledning att kartlägga hur socialpolitiken finansieras och hur olika anordningar verkar inte endast från för- månssidan utan även från kostnadssi- dan. I anslutning härtill anföres, att socialutgifterna finansieras i huvudsak på fyra sätt, nämligen med skattemedel från statens budget, kommunala skatte- medel, avgifter från enskilda och av- gifter från arbetsgivare. En relativt obe- tydlig inkomstkälla utgöres av fondav— kastning. Utvecklingen har länge gått i riktning mot en ökning av statens andel och en minskning av kommunernas. Ut— märkande för socialutgifternas finan- siering, inte minst vid jämförelse med andra länder, har, anförcs i direktiven, eljest varit den relativt ringa betydelsen av arbetsgivaravgifter. Å andra sidan spelar skatteinkomsterna från företagen en viktig roll för statens och kommuner- nas möjligheter att bestrida sociala kost- nader över sin budget.
Direktiven skiljer som tidigare fram-
hållits mellan socialpolitiska anord- ningar som avser personlig omvårdnad och ekonomiskt bistånd. I direktiven an- tydes även en annan skiljelinje. Vissa anordningar, främst de olika grenarna av socialförsäkringen, är direkt inrik- tade på att bevara en uppnådd levnads- nivå, medan andra anordningar, t.ex. bostadsrabatterna, syftar till att höja standarden i ett visst hänseende. I and- ra fall åter kan båda de nämnda syf— tena komma i fråga.
Konventionen om social trygghet
I detta sammanhang kan erinras om att man i internationella arbetsorganisatio- nens (ILO) konvention (nr 102) an- gående minimistandard för social trygg- het gjort en avgränsning av de anord- ningar som skall anses ge sådan trygg- het. Konventionen avser förmåner i form av hälso- och sjukvård av före- byggande eller- botande art samt kon- tantförmåner vid sjukdom. Vidare om- fattar konventionen förmåner vid ar- betslöshet, ålderdom och yrkesskada. Konventionen tillförsäkrar dessutom vissa familjeförmåner avseende försörj- ningsplikt mot barn, t. ex. periodiska barnbidrag, tillhandahållande åt barn eller för barns räkning av föda, kläder, bostad, ferievistelse eller hemhjälp.Kon- ventionen reglerar slutligen förmåner vid havandeskap och barnsbörd, vid invaliditet samt förmåner till efterle- vande.
Kommitténs gränsdragning
Vid uppläggningen av sitt arbete har socialpolitiska kommittén diskuterat avgränsningen av det område inom vil- ket kommittén har att röra sig, vad som skall räknas som socialpolitik och vilka anordningar som omfattas av denna.
I mera vidsträckt bemärkelse kan som tidigare nämnts till socialpolitiken räk-
nas en rad olika anordningar på skilda områden. Kommittén har ansett som sin uppgift att främst behandla frågor rörande socialpolitiken i mera inskränkt betydelse.
Kommittén har vid genomgången av de socialpolitiska åtgärderna indelat dessa i två huvudgrupper, nämligen dels allmänna socialpolitiska åtgärder såsom socialförsäkring, socialhjälp, vård av olika slag, dels socialpolitiska åtgärder inom ramen för särskilda verksamhets— grenar, t. ex. inom rättsväsen, försvar, arbetsmarknad. Fördelningen av åtgär- derna på de två huvudgrupperna fram- går närmare av Bilaga 1.
Till den första gruppen hänföras de delar av socialpolitiken som i stort sett motsvarar de i ILO:s nyssnämnda kon- vention nr 102 upptagna förmånerna.
De allmänna socialpolitiska åtgärder- na har liksom i direktiven uppdelats i dels sådana som avser ekonomiskt bi- stånd, dels sådana som avser personlig omvårdnad.
Bland åtgärder för ekonomiskt bi- stånd märks anordningar för kompensa- tion för inkomstbortfall, sjuk- och yr- kesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäk- ring, pensionsförsäkring, som syftar till att den försäkrade skall kunna i huvud- sak upprätthålla Sin levnadsstandard. Vidare räknas till ekonomiskt bistånd familjepolitiska stödåtgärder. Till de fa— miljepolitiska stödåtgärderna räknas dels generella anordningar såsom all- männa barnbidrag dels speciella anord- ningar, t.ex. ferieresor för barn och husmödrar, bidrag till driften av se- mesterhem. Till ekonomiskt bistånd har slutligen förts socialhjälp och andra an- ordningar, som har till syfte att trygga en viss minimistandard. Förutom social- hjälpen räknas hit bl.a. kontantunder- stödsverksamhet för arbetslösa samt un- derstöd åt utlandssvenskar och flyk- tingar.
Till gruppen personlig omvårdnad har kommittén hänfört hälso- och sjuk- vården samt tandvård —i den mån den inte av särskilda skäl 'bör föras till and- ra grupper (t. ex. hälso- och sjukvården samt tandvården inom försvaret). Vi- dare räknas hit vården av fysiskt eller psykiskt handikappade _— i den mån den inte bör föras till särskilda reha- biliteringsuppgifter av övervägande ar- betsmarknadspolitiskt slag, särskoleun- dervisning etc. Slutligen föres till per- sonlig omvårdnad åldringsvård, barna- och ungdomsvård samt nykterhetsvård.
På flera områden finns betydande so— cialpolitiska inslag av bistånd, hjälp och rådgivning. Inom rättsväsendet finns så— lunda rättshjälpen, övervakning och till— syn över dömda, understödsverksamhet, skyddskonsulentorganisationen m. m. Inom försvaret finns anordningar för ekonomiskt bistånd (familjebidrag) samt sjukvård och tandvård. Bland an- ordningar på arbetsmarknaden av mera social karaktär märks arbetsdomstolen, förlikningsmannaväsendet, arbetarskyd- det, bidragsverksamhet i olika former (näringshjälp, utbildningsbidrag). Av de socialt inriktade åtgärderna på bo- stadsmarknaden kan framhållas ränte- bidrag. Även inom utbildning finns an- ordningar av socialpolitisk karaktär. Bland dessa kan nämnas studiebidrag och stipendier, bidrag till inackorde- ring, skolskjutsar och Skolmåltider. Inom handel och sjöfart finns lån till hantverks- och småindustriföretag, han- delsflottans välfärdsfond m. m. Slutligen har vissa anordningar inom jordbruks- politiken starka sociala inslag, t. ex. det särskilda stödet åt det mindre jord- bruket.
De till den andra huvudgruppen (so- cialpolitiska åtgärder inom ramen för särskilda verksamhetsgrenar) hänförda anordningarna ligger enligt kommitténs mening utanför den egentliga socialpoli-
tiken. Dessa anordningar synes ha star- kare anknytning till den verksamhets— gren, till vilken de hör.
Den sociala forskningen
När man talar om soci-al forskning i den allmänna debatten avser man vanligen forskning som berör innebörden och verkningarna av socialpolitiska anord- ningar, t. ex. socialförsäkring och social— hjälp eller andra former av ekonomiskt bistånd, omhändertagande eller vård i olika former, skyddsåtgärder inom ar- betslivet, åtgärder till förbättrande av bostadsförhållandena. Stundom avser diskussionen förhållanden som inte di— rekt sammanhänger med samhällsorga— nens verksamhet såsom brottslighetens orsaker, samlevnadsproblem i hem och samhälle. I andra fall rör den frågor om behandlingsmetoder inom rehabilite— ring och andra vårdformer. Resultaten av forskning av här angivet slag kan vara av största betydelse för den so— cialpolitiska verksamhetens och den so— ciala lagstiftningens utformning.
Den sociala forskningen kan tjäna oli- ka syften. Den kan vara ett led i veten— skapens arbete att belysa och analysera samhällsutvecklingen och förhållandena på olika områden. Den kan utgöra en del i undervisning och i utbildning av arbetskraft, som arbetar eller har för avsikt att arbeta på det sociala om- rådet som planerare eller som socialar- betare i praktiskt fältarbete. Forsk- ningen kan också syfta till att belysa en viss social anordnings innebörd och verkningar eller utröna behovet och den lämpliga utformningen av en ifråga- satt socialpolitisk anordning. Den utgör då bas för det sociala reformarbetet.
Liksom all annan forskning måste den sociala forskningen bedrivas både som forskning av grundläggande karak- tär, grundforskning, och tillämpad forsk-
ning, målforskning. Gränserna mellan dessa två forskningsområden måste inom den sociala forskningen vara ännu svårare att dra än inom den övriga forskningen.
Grundforskning bedrives huvudsak- ligen vid universitet och högskolor. Även målforskning ingår i deras verk- samhet. Forskningen vid de nämnda in- stitutionerna bekostas till en del genom de anslag, som beviljas av forsknings- råden. Den utredningsverksamhet som bedrives av ämbetsverk, komittéer, kommuner, landsting och enskilda or- ganisationer kan på sitt sätt betraktas som ett slags målforskning.
Som all annan forskning vid univer- sitet, högskolor och liknande institutio- ner, är den sociala forskningen fri och obunden 'bl. a. när det gäller ämnesval och metoder. Den sociala forskningen utgör där en del av den vetenskapliga forskningen över huvudtaget, och ingår som ett led i dess sökande efter lämplig metodik, analyser av orsakssamman- hang m. m. och människans roll i sam- hället. Denna forsknings organisation och arbetsmetoder faller enligt social— politiska kommitténs uppfattning utan- för dess uppdrag.
KAPITEL 2
Nuvarande anordningar och resurser m. m.
Statlig verksamhet
Universitet och högskolor
I ämnena statskunskap, statistik, natio- nalekonomi och sociologi finns under budgetåret 1964/65 22 tjänster på lägst preceptorsnivå — av dessa är 21 pro— fessurer — inrättade inom de samhälls— vetenskapliga fakulteterna vid universi- teten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stock— holm samt filosofiska fakulteten vid uni- versitetet i Umeå. Förutom dessa högre tjänster finns vid de nämnda läroanstal- terna en betydande personalkader, som i avsevärd utsträckning kan ägna sig åt forskning. Under budgetåret 1963/64 stod 180 tjänster inom detta skikt _— universitetslektorer, docenter, forsk- arassistenter, biträdande lärare och as- sistenter — till universitetens förfogan- de, vilket jämfört med budgetåret 1962/ 63 innebar en ökning med 21 tjänster. En utbyggnad av den samhällsveten- skapliga utbildnings- och forsknings- organisationen pågår.
Forskningsråden
För främjande av forskningen inom olika vetenskapliga områden har orga- niserats särskilda forskningsråd, bl.a. statens medicinska forskningsråd och statens råd för samhällsforskning. Des- sa råd har enligt gällande instruktion för forskningsråd inom ecklesiastikde- partementets verksamhetsområde sär— skilt till uppgift
att följa utvecklingen inom sitt forsk— ningsområde och uppehålla nära kontakt med forskare och vetenskapliga institutio— ner samt med näringslivets organisationer på de områden som kan beröras av rådets verksamhet,
att stödja forskningsobjekt, som är sär- skilt betydelsefulla för vetenskapens ut- veckling, samt vid behov ta initiativ till främjande av sådana projekt och deras ut- nyttjande,
att bevilja anslag till institutioner och en- skilda forskare för inköp av instmment eller annan materiel eller för avlönande av vetenskapligt eller annat biträde eller för täckande av kostnader, förorsakade av forskningsarbetet, såsom resor, mistade av- löningsförmåner och dylikt eller för säker- ställande av forskarens utkomst,
att främja och ta initiativ till samarbete med andra länder, särskilt de nordiska, inom rådets forskningsområde,
att främja publiceringen av vetenskapliga forskningsresultat samt författandet av lä- roböcker inom rådets forskningsområde.
Flertalet forskningsråd tillkom efter andra världskriget under en tid, då man sökte finna nya vägar för att på effek— tivast möjliga sätt kanalisera växande anslag till svensk forskning. Man valde att komplettera universitets- och hög- skoleväsendet med en ny organisation i syfte att skapa bättre möjligheter än dittills till ökat samarbete dels mellan forskare vid skilda fakulteter och hög- skolor, dels mellan forskare inom och utanför högskoleorganisationen.
En av forskningsrådens uppgifter är att åt universitets- och högskoleforsk- ningen liksom åt andra forskningsinsti- tutioner förvalta de resurser utöver or-
Adinarie anslag, som är en nödvändig för- utsättning för genomförandet av stora forskningsprojekt. Rådens andra huvud- uppgift är att följa vetenskapens utveck- ling och samhällets behov av forskning. De skall ha möjlighet att ta initiativ inom områden, där en intensifierad el— ler ny forskning bedömes vara av sär- skilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt organi- sera hela forskningsgrupper med arvo- derade forskare, assistenter och tek- nisk personal samt ibland mycket dyr- bar apparatur. Forskningsråden skall söka åstadkomma samverkan mellan forskning inom vederbörande råds om— råde och forskning inom angränsande discipliner samt i sådant syfte sträva efter att åvägabringa samarbete såväl inbördes som med sådana institutioner, vilka har en verksamhet liknande forsk- ningsrådens.
Rådens arbetsformer är i sina detaljer något olika beroende på arbetsuppgifter- nas art. Följande är dock gemensamt för samtliga råd.
En av de viktigaste uppgifterna är fördelningen av statsmedel till forsk- ning. De flesta auslag beviljas efter an— sökan från forskare vid universitet, hög- skolor, forskningsinstitut, sjukhus, indu— strilaboratorier m.m. Råden tar också, då så anses behövligt, själva initiativ till forskningsuppgifter och söker in- tressera lämpliga forskare för dessas genomförande.
Sedan beslut om utdelande av ett an- slag fattats, upprättas ett kontrakt mel- lan rådet och forskaren om medlens användning. I detta kontrakt stipuleras bl.a. de löner, som får utgå. Dessa har i allmänhet karaktären av arvode mot- svarande viss lönegrad och löneklass i det statliga lönesystemet.
Utvecklingen mot sådan forskning som berör flera av de traditionella forskningsdisciplinerna har även lett
till ett ökat samarbete mellan de olika forskningsråden. Detta samarbete äger rum bl.a. inom ramen för en av forsk— ningsråden organiserad samarbets— delegation, bestående av rådens ordfö- rande och sekreterare. En viss samord- ning av forskningsrådens kansliorgani- sation har åstadkommits.
Statens råd för samhällsforskning tillkom 1959 genom en sammanslagning av samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och psykologisk-peda— gogiska institutet. Rådet började sin verksamhet i denna organisationsform den 1 juli 1959. Rådet är uppdelat på tre sektioner, en socialvetenskaplig, en rättsvetenskaplig och en för psykologi och pedagogik, med gemensam ordfö- rande.
Den socialvetenskapliga sektionen be- står, förutom av ordföranden, av nio ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj:t och sju representerar de samhälls— vetenskapliga ämnena. Var och en av de sistnämnda väljes av en valgrupp be- stående av samtliga professorer eller huvudexaminatorer inom ett ämne vid samtliga universitet och högskolor i ri- ket. Därjämte ingår i valgruppen för statskunskap rektorerna vid socialhög— skolor, i valgruppen för statistik chefen för statistiska centralbyrån samt i val— gruppen för sociologi chefen för social- styrelsen. Följande ämnen är represen- terade, nämligen nationalekonomi, före- tagsekonomi, statskunskap, statistik, kul- turgeografi och ekonomisk geografi, so- ciologi samt ekonomisk historia.
Den rättsvetenskapliga sektionen be- står, förutom av ordföranden, av fyra ledamöter, varav en utsedd av Kungl. Maj:t och tre av stats och rättsveten- skapliga fakulteterna vid universiteten och professorerna i rättsvetenskap vid handelshögskolorna. Sektionen för psy- kologi och pedagogik består av _— för- utom ordföranden — sex ledamöter. Två
Tabell 1. Anslag (1000-tal kr.) till statens rdd för samhällsforskning
Socialvetenskap- Rättsvetenskap- eåzyäo'lågifili-sk-
Budgetår lig forskning och lig forskning och gin åå: ublice- Summa
publicering publicering 3 p
ring 1960/61 ................ 505 195 485 1 185 1961/62 ................ 560 185 605 1 350 1962/63 ................ 630 195 750 1 575 1963/64 ................ 775 225 1 000 2 000 1964/65 ................ 1 150 350 1 500 3 000
av dessa förordnas av Kungl. Maj:t. De övriga representerar ämnena psykologi (socialpsykologi) och pedagogik (mot- svarande) och utses av vederbörande professorer.
För budgetåren 1960/61—1964/65 an- visade anslag framgår av tab. 1. Härtill kommer förvaltningskostnader.
Under verksamhetsåret 1963/64 er- höll rådet 362 ansökningar om anslag på tillhopa 4,5 mkr. Rådet utdelade un- der perioden 285 anslag på sammanlagt 2 545 000 kr, därav 138 anslag på 1 155 000 kr för socialvetenskaplig forsk- ning och publiceringsverksamhet, 48 an- slag på 265 000 kr för rättsvetenskaplig forskning och publiceringsverksamhet samt 99 anslag på 1 125 000 kr för psy- kologisk och pedagogisk forskning och publiceringsverksamhet.
Statens medicinska forskningsråd till- kom 1945. Fr.o.m. budgetåret 1955/56 inrättades forskningsläkartjänster och fr.o.m. budgetåret 1957/58 har ett sär- skilt anslag stått till rådets förfogande för främjande av medicinsk och odonto- logisk publiceringsverksamhet. För att
ta initiativ inom detta område och för att bereda ärenden rörande publice- ringsanslag har inrättats en under rådet stående särskild publiceringsnämnd. Medicinska forskningsrådet är uppdelat på två sektioner, den allmänmedicinska och den försvarsmedicinska. Den all- mänmedicinska sektionen består av ord- förande och 15 ledamöter. Chefen för medicinalstyrelsen eller den han för- ordar är självskriven ledamot. Den för- svarsmedicinska sektionen består av nio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t.
För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att ta initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott och kommittéer. Bland nämnderna märks förutom publiceringsnämnden en nämnd för alkoholforskning och en för odontologisk forskning.
Till medicinska forskningsrådet un- der budgetåren 1960/61—1964/65 an- visade anslag, exkl. förvaltningskostna- der och vissa avlöningar, redovisas i tab. 2.
För budgetåret 1964/65 har dessutom
Tabell 2. Anslag (1 OOO-tal kr.) till statens medicinska forskningsråd
Budgetår Medicinsk forskning %?gåigäåsggåäe' Summa 1960/61 .................... 5 415 185 5 600 1961/62 .................... 5 915 185 6 100 1962/63 .................... 6 665 185 6 850 1963/64 .................... 7 550 200 7 750 1964/65 .................... 10 750 225 10 975
anvisats 1 385 000 kr till försvarsmedi- cinsk grundforskning. För budgetåret har således sammanlagt anvisats 12 360 000 kr.
De medel, som står till det medicinska forskningsrådets förfogande, disponeras för olika ändamål. Som tidigare nämnts inrättas forskningsläkartjänster. De till- sättes av universitetskanslern efter för- slag av rådet. Innan en forskningsläkar- tjänst ledigförklaras, ankommer det på rådet att bestämma, vilket kliniskt ämne ifrågavarande tjänst tillsvidare skall omfatta. Avsikten med tjänsterna är att därigenom skall skapas forskningsgrup- pcr inom olika fält av den kliniska me- dicinen. Genom rådets initiativ upprät- tas vidare självständiga forskargrupper för att intensifiera forskning inom spe- ciella områden.
En stor del av de av rådet fördelade forskningsanslagen gäller olika av sär- skilda forskningsprojekt föranledda för- stärkningar av universitets- och hög- skoleinstitutionernas resurser. I övrigt beviljar rådet anslag till olika forsk- ningsobjekt. Vidare beviljas resestipen- dier.
Forskningsberedningen
Mot bakgrund av forskningens och det industriella utvecklingsarbetets ökade betydelse för det ekonomiska, sociala och kulturella framåtskridandet beslöt re- geringen i december 1962 att inrätta en central forskningsberedning, vars upp- gift är att utgöra ett forum för samråd mellan regeringen, forskarna och nå— ringslivets representanter om den lång- siktiga inriktningen av den svenska forskningspolitiken. Beredningen består av ett 30-tal representanter för olika forskningsområden och industrisekto— rer. Dess ordförande är statsministern. I beredningens sammanträden deltar därjämte statsråd som berörs av de frå- gor som behandlas.
Fem av beredningens ledamöter jämte representanter för ecklesiastik- och han- delsdepartementen är utsedda att ingå i en arbetsgrupp med uppgift att för- beredande behandla frågor av betydelse för regeringen vid utformningen av forskningspolitiken, att följa den inter- nationella vetenskapliga utvecklingen och ta upp problem av principiell natur till analys samt att förbereda överlägg- ningarna inom beredningen in pleno genom att sammanställa material som underlag för diskussioner. Även arbets- gruppen leds av statsministern.
De statliga forskningsråden har på be- redningens begäran utformat flerårspla- ner för den sannolika utvecklingen av forskningen. Forskningsberedningens avsikt var att få en mera kvalitativ be- dömning av utvecklingstendenserna inom vederbörande forskningsråds an- slagsområde som underlag för en jäm- förande värdering av utvecklingsmöj- ligheterna och anslagsbehoven inom res- pektive vetenskapsfält inom de när- maste åren. Forskningsrådens långtids- planer borde även innefatta en bedöm- ning av vilka delar av de vetenskapliga områdena som fordrar speciella initia- tiv från rådens sida med tanke på t. ex. förekomsten av vetenskapligt betydelse- fulla men i landet otillräckligt bearbeta- de områden, ur nationell synpunkt vik- tiga fält som inte tillgodoses i tillräck- lig omfattning ur industriens synpunkt etc.
Inom forskningsberedningen har vid upprepade tillfällen understrukits det ständigt ökande behovet av en inten- sifierad vetenskaplig informationsverk- samhet med en utbyggd dokumentation i moderna former. En översikt över in- formationsväsendet i vårt land har fram- lagts i forskningsberedningens prome- moria nr 4 angående Vetenskaplig in- formation (oktober 1963). I promemo— rian lämnas en överblick över bl.a. de
vetenskapliga biblioteken, utvecklingen av maskinell dokumentation, problemen med branschvis dokumentation inom in- dustrien, dokumentationsutbildning m. m. Det är forskningsberedningens av- sikt att promemorian skall stimulera de myndigheter,vetenskapliga institutioner och organisationer och andra samman— slutningar, som har behov av ett ut— byggt informationsväsende, att disku- tera fram nödvändiga experiment och andra åtgärder, som behövs för att byg- ga ut ett effektivt informationsväsen i modern mening.
Ämbetsverken
Ämbetsverk och andra organ med verk- samhet på det sociala området samlar material och bedriver utredningsverk— samhet i den omfattning de anser er- forderlig för fullgörande av de uppgifter med vilka de enligt sina instruktioner och eljest har att ta befattning.
De meddelade instruktionerna inne- håller i något fall direkta uppdrag att bedriva forskning, I instruktionen för statens arbetsklinik (SFS 1951: 184) an- ges t. ex., att kliniken bl. a. har till upp- gift att bedriva arbetsfysiologisk och arbetspsykologisk forskning samt att med uppmärksamhet följa den allmän- na utvecklingen på de områden som faller under klinikens verksamhet. I flertalet fall kan de för ämbetsverken utfärdade instruktionerna inte anses innefatta uttryckligt uppdrag att forska. Det är emellertid klart, att ett fullgö- rande av verkens åligganden vanligtvis förutsätter insamlande av material, som bearbetas och analyseras efter de syn- punkter, vartill verken måste ta hänsyn i sin praktiska ämbetsutövning t. ex. för att följa utvecklingen inom området. För att meddela råd och anvisningar i särskilda frågor, t.ex. socialstyrelsen beträffande ålderdomshem, bör man ha god insikt om behovet av olika anord-
ningar, hur de praktiskt fungerar, kan utnyttjas, förbättras och utvecklas. I denna verksamhet begränsar sig myn- digheterna till sitt eget förvaltningsom- råde. Sammanställningen och analysen av insamlat material syftar till att 'be- lysa de speciella förhållanden med vilka verket har att befatta sig.
Ämbetsverken publicerar statistik och undersökningar i växlande omfattning. Exempel på återkommande redogörel- ser är medicinalstyrelsens årliga rap- port Allmän hälso- och sjukvård i se- rien Sveriges Officiella Statistik. Ett an- nat exempel på publikationer utgör bo- stadsstyrelsens skriftserie.
Statistiska centralbyrån
Statistiska centralbyrån är central stats— myndighet för den offentliga statistik- produktionen i landet. I de fall under- laget för statistikproduktionen utgörs av material som samlas in av annan myn— dighet än statistiska centralbyrån, har denna enligt sin instruktion (SFS 1962:429; ändr. 1963z391) att bevaka, att de statistiska synpunkterna tillgodo— ses, varjämte byrån svarar för de spe- cialbearbetningar som erfordras för sta- tistiska ändamål. Centralbyrån skall vi- dare tillse, att statistiken i görlig mån anpassas till rekommendationer som ut— färdas av internationella organ på det statistiska området.
Den I juli 1963 överflyttades social- vårdsstatistiken med visst undantag till statistiska centralbyrån från socialsty- relsen. Följande statistikgrenar har överflyttats, nämligen statistiken över socialhjälp, ålderdomshem, nykterhets- nämndernas verksamhet, ungdomsvårds- skolorna, barnkolonierna samt social- vårdens kostnader och finansiering.
Statistiska centralbyråns utredningsinstitut
Utredningsinstitutet har till uppgift att på uppdrag av statliga och kommunala
myndigheter, institutioner, kommittéer och enskilda utföra statistiska undersök- ningar, särskilt intervjuundersökningar samt bedriva statistisk konsultations— verksamhet. Institutet, som skall vara ekonomiskt självförsörjande, äger upp- bära ersättning av uppdragsgivarna. På riksstaten finns under finansdeparte- mentet ett förslagsanslag på 1 000 kr för budgetåret 1964/65 till Statistiska cen- tralbyrån: Utredningsinstitutet.
Institutet leds av en byråchef i löne- grad B 1. Dess verksamhet är organise- rad på följande enheter: administrativ sektion, fältsektion, sektion för urvals- planering, sektion för bearbetning samt tre utredningsgrupper. Institutet förfo— gar dessutom över en riksomfattande organisation av intervjuare (lokalom- bud).
Antalet anställda inom utredningsin- stitutet varierar med efterfrågan på in- stitutets tjänster. En stark expansion har ägt rum under de senaste åren. 1964 är drygt 50 tjänstemän knutna till in- stitutet. Av dessa har omkring hälften akademisk utbildning. Tre befattningar är placerade i byrådirektörsgrad: en i lönegrad 27 och två i lönegrad 25. Alla befattningar vid institutet fr. o. m. löne- grad 17, med undantag av byråchefsbe- fattningen, och flertalet av de övriga är arvodestjänster.
Institutets uppdrag ligger vanligen inom ekonomiska, sociala och demogra- fiska ämnesområden och berör t.ex. konsumtion, sparande, prisutveckling, socialpolitik, arbetsmarknads- och be- folkningsfrågor. Beroende på uppdrags- givarens egna möjligheter och önskemål svarar institutet för undersökningen i dess helhet eller för vissa arbetsmoment i denna, såsom undersökningsplanering, urvalsdragning, intervjuarbete och be- arbetning. Periodiskt återkommande un- dersökningar, till vilka räknas prisin- samlingen för konsumentprisindex och
de s.k. arbetskraftsundersökningarna, svarar för ungefär en tredjedel av om- sättningen.
Budgetåret 1963/64 pågick 51 under- sökningar inom institutet. Av dessa var 43 beställda av statistiska centralbyrån eller andra statliga uppdragsgivare, 2 av kommunala uppdragsgivare och 6 av privata uppdragsgivare, många av de statliga uppdragsgivarna var kommit- téer. Under samma år utgjorde ersätt- ningen för utförda uppdrag 2 834 000 kr, medan utgifterna var 2 817 000 kr, för— delade på löner till institutets personal och arvoden till lokalombuden med 1 914 000 kr och på övriga omkostnader m. m. med 903 000 kr. Verksamheten gav sålunda ett redovisat överskott på 17 000 kr.
Statens institut för byggnadsforskning
Institutet för byggnadsforskning har en- ligt sin instruktion till uppgift att be- driva sådan forsknings- och försöks- verksamhet, som är ägnad att främja en rationell utveckling av planering, pro- duktion och förvaltning inom byggnads- området. Institutet bör företrädesvis in- rikta sin verksamhet på sådana för ut- vecklingen inom byggnadsområdet vä- sentliga frågor, vilka inte uppmärk- sammas av andra forskningsinstitutio- ner eller enskilda forskare. Ledningen av institutet utövas av en styrelse och närmast under styrelsen av en förestån- dare. Styrelsen består av ordförande och fem övriga ledamöter. Inom institu- tet skall finnas ett kansli samt de av- delningar för forsknings- och försöks- verksamhet, som styrelsen bestämmer.
På styrelsen ankommer att planlägga verksamheten vid institutet. Styrelsen har därvid att avgöra inom vilka om- råden forsknings- och försöksverksam- heten huvudsakligen skall bedrivas ävensom att bestämma verksamhetens omfattning. Föreståndaren är närmast
under styrelsen ansvarig för arbetet och ordningen inom institutet och har att leda den dagliga verksamheten vid insti- tutet. Han ansvarar för att förslag be- träffande forsknings- och försöksverk- samhetens inriktning och omfattning framlägges för styrelsen.
Ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre är. Styrelsen utser inom sig vice ordförande. Förestånda- ren förordnas av Kungl. Maj:t efter an- mälan av styrelsen.
Institutets uppgifter är främst till- lämpad forskning, dokumentation och information. Materialet anskaffas genom provningar, mätningar, intervjuer och litteraturstudier. Under föreståndaren sorterar ett kansli och fem avdelningar (forskningsgrupper). Dessutom är till institutet knutna fem sakkunniggrup- per.
Styrelsen fattar i princip beslut om varje undersökning. I praktiken grans- kar och godkänner styrelsen undersök- ningar dels då institutets årliga an- slagsäskande beslutas, dels vid varje forskningsgrupps redovisning för sty- relsen minst en gång om året. Sakkun- niggrupperna är rådgivande och består av personer som arbetar på ifrågavaran- de ämnesområde inom andra organisa- tioner eller företag, och således kan ge branschens syn på de utredningar som görs och kan göras. Ledaren för varje forskningsavdelning redovisar dess ar- bete 4—5 gånger årligen för motsvaran- de sakkunniggrupp. Sakkunniggrupper- na anses fylla en mycket betydelsefull funktion inom institutet.
Institutet har inga fasta tjänster, en- dast arvodesbefattningar. Förestånda- rens arvode fastställs av Kungl. Maj:t, övriga arvoden av institutets styrelse. Föreståndarens arvode motsvarar B4, forskningsledarnas B2 eller Bl. Insti- tutet har sammanlagt 70 hel- eller halv-
tidsanställda, varav en biträdespersonal på ca 20 personer. För speciella upp- gifter knyts experter till institutet. Vi- dare kan institutet lämna uppdrag till annan institution eller till enskild fors- kare.
Institutets verksamhet finansieras vä- sentligen genom bidrag från statens råd för byggnadsforskning. Rådet prövar och har möjlighet att beskära institu- tets anslagsäskanden liksom att vägra institutet bidrag för sådan forsknings- uppgift som rådet anser mindre ange- lägen. Beställningsarbetcn utgör en liten del av institutets verksamhet. Institu- tet har ingen självständig statistikpro- duktion. Forskningsresultaten publice- ras vanligen i institutets tryckta infor- mationsblad. Vidare har forskningsrå- det en publikationsavdelning, som i en tryckt serie publicerar det som inte går ut i informationsbladen.
Till institutets verksamhet har över statsbudgeten för budgetåret 1964/65 an- visats 152000 kr till avlöningar och 188 500 kr till omkostnader.
Riksbanksfonden
Enligt beslut av 1962 års riksdag skall av riksbankens tillgångar värdepapper till ett bokfört belopp av 250 mkr till- föras en i anslutning till riksbankens 300-årsjubileum tillskapad fond, vars av- kastning skall användas till främjande och understödjande av till Sverige an- knuten vetenskaplig forskning. Det be- lopp som årligen står till förfogande för utdelning beräknas uppgå till 17 a 18 mkr. Åt en särskild kommitté uppdrogs att utreda och för riksdagen framlägga förslag till närmare bestämmelser röran- de fondens handhavande och utnyttjan- de. Kommitténs förslag, som avgavs den 14 april 1964 och kommer att behandlas av riksdagen vid 1964 års höstsession, innebär i huvudsak följande.
Det förutsättes att fondens verksam- het ges en begränsad omfattning i inled- ningsskedet och därefter successivt ut— byggs. Början skulle göras under år 1965, med ett belopp icke överstigande två mkr.
Speciell uppmärksamhet har ägnats åt riksbanksfondens inordnande i det to- tala forskningsstödets system och åt gränsdragningen och arbetsfördelning- en mellan olika stödformer. I princip skall inte något forskningsområde vara uteslutet från möjligheten att erhålla bi- drag från fonden, men företräde skall ges åt »fattiga» forskningsområden. Fondmedlen skall speciellt användas för att stödja stora och långsiktiga pro- jekt, varvid nya forskningsuppgifter, som kräver snabba och kraftiga insatser, särskilt skall uppmärksammas. Fonden skall söka främja kontakter med interna- tionell forskning,
Det har förutsatts att fondens verk- samhet till en början kommer att inrik- tas på sådan forskning, som syftar till att öka kunskapen om de verkningar som tekniska, ekonomiska och sociala förändringar framkallar i samhället och hos de enskilda människorna. Förvaltningen av fondens medel kom- mer enligt förslaget att handhas av riksbanken, medan uppgifterna i sam- band med utdelningen av fondens av- kastning skall åvila en styrelse, bestå- ende av nio av riksdagen valda leda- möter, av vilka fyra representerar riks— dagen och en riksbanken och där även forskningsråden och forskningsbered- ningen är företrädda. Fonden skall för- ses mcd ett kansli, som har möjlighet att vid behov anlita vetenskaplig expertis. Forskningsråden förutsättes komma att anlitas som remissorgan vid prövning- en av ansökningar och för facklig granskning i samband med projektens genomförande.
Kommittéerna Kommittékungörelsen. För utredning av viss fråga kan en särskild utrednings- man eller en kommitté tillkallas. Innan det egentliga utredningsarbetet påbör- jas, skall enligt kommittékungörelsen en plan för utredningsarbetet upprättas och avlämnas till departementschefen. Från- gås planen i väsentlig mån skall an- mälan härom göras.
Sådana statistiska, historiska eller andra förberedande undersökningar, som är av mera omfattande eller kost- sam art eller för vilka uppgifter i större omfattning är avsedda att inhämtas från enskilda personer, företag eller sam- manslutningar, får inte igångsättas utan departementschefens medgivande. Framställning om sådant medgivande bör åtföljas av kostnadsberäkning, kort— fattad redogörelse för undersökningens syfte, omfattning och planläggning samt i förekommande fall utkast till frågefor- mulär. Det bör noga övervägas om och i vad mån historiker, redogörelser för det aktuella läget och jämförelser med utländska förhållanden är erforderliga för belysning av kommitténs ställnings- taganden och förslag.
Kommitléarbelels bedrivande. Kom— mittéarbetet bedrivs på olika sätt. De flesta kommittésekretariat organiseras särskilt för den begärda utredningen och upplöses sedan arbetet slutförts. Ordföranden skaffar med eller utan hjälp av departementet en sekreterare, som i sin tur rekryterar eventuella med- arbetare. Man söker sekreterarpersonal i första hand bland specialisterna på det ifrågavarande ämnesområdet i de- partement eller ämbetsverk. Är en spe- cialist t.ex. på grund av andra arbets— uppgifter förhindrad att åtaga sig upp- draget, får man söka sekreterare bland personer, som inte kan betecknas som specialister på området. För att tillföra kommittéerna särskild sakkunskap för-
stärkes de ofta med experter. Ibland får man låta en kommitté vänta några må— nader på att överhuvud komma igång, eftersom utredarna inte kan avveckla andra uppgifter så snabbt som är önsk- värt från kommittéarbetets synpunkt. I andra fall kan kommittéarbetet fördrö- jas, då kommitténs ordförande, leda- möter och sekreterare måste ha viss tid på sig för att komma in i arbetsupp- gifterna och utredningsmetodiken.
För sammanställningar av tillgängligt statistiskt material eller för inhämtande av upplysningar om en pågående verk- samhet står verk och myndigheter i princip till kommittéernas förfogande. De särskilda utredningsinstituten, t.ex. statistiska centralbyråns utredningsin- stitut och Industriens utredningsinstitut, kan medverka i utredningar på beställ- ning och mot betalning. Oberoende här- av krävs vid planeringen aktiv med— verkan från kommittésekretariatet, vil- ket' som regel har att svara för analys av undersökningen.
Kommittéernas uppgifter: översyn och reform. Många kommittéer har rent administrativa uppgifter. De kan vara ett slags permanenta eller tillfälliga or- gan t. ex. för en förhandlingsuppgift eller ett byggnadsprojekts genomföran- de. Som exempel kan nämnas statens ungdomsråd och mentalsjukvårdsbered- ningen. Kommittéer av detta slag sak- nar intresse i detta sammanhang.
Uppgifterna för övriga kommittéer är skiftande men kan hänföras till två hu— vudgrupper: översyn och reformering. Flertalet kommittéer har båda Slagen av uppgifter. översynsutredningarna kan vara för- utsättningslösa. Arbetsmarknadsutred- ningen t.ex. har att förutsättningslöst pröva de arbetsmarknadspolitiska åt- gärderna, socialpolitiska kommittén de socialpolitiska. Innan en sådan pröv- ning kan göras måste en kartläggning
utföras. I första hand får ofta en kart- läggning och värdering av en verksam— het' göras, i andra hand reformförslag.
Ibland är översynsutredningarna in- riktade på uppgifter mera av enbart forskningskaraktär. 1959 års undersök- ning om arbetstidsförkortningens verk- ningar är en sådan. En annan är 1956 års klientelundersökning rörande ung- domsbrottslingar.
Reformutredningarna har oftast upp- gifter, inriktade på specialreformer som direkt anges i direktiven. 1960 års se- mesterkommitté hade i uppdrag att ut- arbeta förslag om fyra veckors semester. 1961 års sjukförsäkringsutredning skall bl.a. utreda formerna för en allmän tandvårdsförsäkring.
Även för reformutredningar kan krä- vas betydande förberedelser i form av kartläggning av rådande förhållanden, innan man kan gripa sig an med re- formförslagen. Ett exempel härpå är den utredning som ledde fram till 45—tim- marsveckan och som innefattade dels en stor intervjuundersökning rörande ar- betstagarnas önskemål, dels en analys av reformens tänkbara ekonomiska verkningar under olika förutsättningar.
Socialdeparlementets kommittéer.Vid årsskiftet 1963/64 fanns 39 kommittéer i verksamhet inom socialdepartementet. Av dessa hade 9 påbörjat sin verksamhet under 1963. 6 kommittéer hade tillkal- lats före 1958, nämligen kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyg- gande (tillkallad ursprungligen 1943), kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande (tillkallad 1952), sinnessjuklagstiftningskommittén (till- kallad 1954), karolinska sjukhusets ut- rustningskommitté (tillkallad 1955), ut- redningen om den framtida verksam- heten vid Norrbackainstitutet (tillkallad 1957) samt 1957 års epileptikerutred- ning (tillkallad 1957) . I övrigt fördelade
Tabell 3. Kostnaderna för socialdeparlemenlets kommittéer budgetåren 1958/59— 1962/63 (kostnaderna anges i 1 000-tal Icr.)
Kostnader budgetåret
Slag av kostnad
1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63
kr % kr % kr % kr % kr %
Arvoden .......... Ersättning för mis— tade löneförmå- ner ............ Rese— och trakta— mentsersättning. Övriga utgifter . . . .
35
38
9 18
281
332
56 172
33
40
7 20
320
507
82 268
27
43
7 23
429
627
62 505
26
39
4 31
613
1 062
181 304
28
49
9 14
Summa
100 841 1177 100 1 623 100 2 160 100
År då kommitté Antal kommittéer
tillkallats
1958 .................... 1959 .................... 1960 .................... 1961 .................... 1962 .................... 1963 ....................
sig kommittéerna efter det år de till- kallats enligt tablån här ovan. Kommittéerna har sammanlagt ett par hundra ledamöter och ett 100-tal ex- perter. Hos kommittéerna tjänstgör 'bl. a. ett 40-tal sekreterare och 15—20 bi- trädande sekreterare. Ett 10-tal av ut- redningarna är enmansutredningar. En- ligt uppgifter i riksdagsberättelsen 1964 uppgick kostnaderna för socialdeparte- mentets kommittéer under budgetåret 1962/(33 till sammanlagt 2160 000 kr. Ungefär hälften av detta belopp avsåg
ersättning för mistade löneförmåner till sekreterare, ledamöter och experter. Drygt en fjärdedel avsåg arvoden till ledamöter, experter och sekreterare. Närmare tio procent hänförde sig till rese- och traktamentsersättning. Utveck- lingen under budgetåren 1958/59—1962 /63 belyses i tab. 3.
Kostnaderna för sekreterare och ex- perter uppgick budgetåret 1962/63 till 1 340 000 kr. Ungefär 60 procent härav eller drygt 800000 kr hänförde sig till ersättning för mistade löneförmåner. 400 000 kr avsåg arvoden och något mer än 100 000 kr rese- och traktamentser- sättning. Utvecklingen under budgetåren 1958/59—1962/63 framgår av [ab. 4.
De beräknade totalkostnaderna för de kommittéer, som upptagits under social- departementet i riksdagsberättelsen 1964
Tabell 4. Kostnaderna för sekreterare och experter i socialdepartementels kommittéer bud— getåren 1958/59 —- 1962/63
Kostnader (1 OOO-tal kr.) budgetåret
Slag av kostnad 1958/59
1959/60 1960/61 1961/62 1962/63
172 264
Arvoden ............. Mistade löneförmåner. Rese- och traktaments—
179 320
ersättning ......... 39 24 39
222 490
291 563
399 827
27 115
Summa
1 341
— således både de kommittéer, som av- slutat verksamheten under 1963 och de kommittéer, som fortsatte sin verksam— het — beräknades uppgå till 5,7 mkr 1963. Kostnaderna beräknades på mot- svarande sätt till 4,5 mkr 1962 och till 3,0 under 1961.
Reformförslag beträffande kommitté- väsendet. Det statliga kommittéväsendet har vid flera tillfällen varit föremål för översyn. 1949 års rationaliseringsutred- ning föreslog ( SOU 1950:8 ) inrättan- det av en särskild byrå inom finansde- partementets statssekreteraravdelning för samordning av utredningsväsendet samt rationaliseringsväsendet överhu- vudtaget inom hela statsförvaltningen. Förslaget" blev emellertid inte genomfört men resulterade i en ändring i kom- mittékungörelsen, varigenom kommitté- erna ålades att avlämna plan för ut- redningsarbetet.
Den år 1950 tillkallade besparingsut- redningen föreslog en begränsning av nytillsättningar av kommittéer och fast- ställande av tidsgränser för en del exi- sterande utredningar. Bland åtgärder, som kunde väntas medföra kostnads- minskningar, framhölls begränsning av antalet ledamöter. Vid 1954 och 1955 års riksdagar väcktes motioner om över- syn av det offentliga utredningsväsendet i avsikt att nedbringa antalet kommittéer och förenkla utredningsförfarandet. Dessa motioner avslogs av riksdagen.
I utlåtande över en vid 1959 års riks- dag väckt motion (II: 133) om översyn av kommitté- och utredningsväsendet framhöll allmänna beredningsutskottet, som avstyrkte motionen, bl. a., att motio- nens syfte bäst skulle tillgodoses genom en kontinuerligt verksam övervakning och samordning. Utskottet erinrade vi- dare om att författningsutredningen i Sitt betänkande Regeringsarbetet ( SOU 1958:14 ) föreslagit inrättandet av ett centralt organ för vissa interna frågor
rörande regeringsarbetet. På detta or- gan, regeringskansliet, skulle det uppen- barligen ankomma att handha verksam- heten för övervakning och samordning av utredningsarbetet.
1959 års besparingsutredning anslöt sig i sitt betänkande Besparingar inom statsverksamheten ( SOU 1959:28 ) till vad allmänna beredningsutskottet an- fört angående önskvärdheten av en verksam övervakning och samordning av kommittéväsendet. Utredningen un- derstryker även angelägenheten av att man från statsdepartementens sida sö- ker begränsa kostnaderna för kommit- téer och utredningar. Vad som från be— sparingssynpunkt synes vara av större intresse än de direkta kommittékostna- dernas storlek är frågan om åtgärder i syfte att i största möjliga utsträckning säkerställa att kommittéförslagen blir avpassade efter den ekonomiska ram som står till 'buds. En ekonomisk pre- cisering av kommittédirektiven skulle enligt besparingsutredningens mening underlättas om det grundmaterial, som förutses bli erforderligt för den blivan- de kommitténs arbete, kunde samman- ställas på ett förberedande stadium inom vederbörande departement så att det är tillgängligt vid direktivens utarbetan- de. En dylik uppläggning är, ansåg be— sparingsutredningen, i princip tillämp- lig i fråga om flertalet utredningsupp- drag men synes särskilt aktuell när det gäller översyn av organisation och ar- betsformer inom viss del av statsverk— samheten. I många fall torde med för- del kunna förfaras så att en i förhållan— de till de aktuella organen och deras problem fristående tjänsteman med till- räcklig erfarenhet för att självständigt genomföra uppgiften får i uppdrag att inom vederbörande departement och i samarbete med berörda myndigheter upprätta en promemoria med redogörel- se för utvecklingen och nuläget (ar-
betsuppgifter, organisation, personal, lokaler, arbetsbalans m. m.). Redogörel- sen bör överlämnas till statssekreterar— avdelningen för att användas som nu- derlag för direktiven. Materialet över- lämnas därefter till den nytillsatta kom- mittén, som givetvis skall vara oför- hindrad att komplettera redogörelsen och att i sitt betänkande endast ta med vad (len anser relevant.
Genom en sådan praxis skulle, ansåg besparingsutredningen, kommittén, utan att därför vara bunden i sina bedöman- den, omedelbart ha ett aktuellt, koncen- trerat och systematiskt material till- gängligt som utgångspunkt för sitt egent- liga arbete och få en första överblick över läget utan tidsutdräkt. Förutsätt- ningarna för ett snabbare kommittéar- bete borde härigenom kunna åstadkom- mas.
Kommunal verksamhet
För sin verksamhet på olika områden företar primärkommuner och landsting undersökningar och utredningar i olika frågor. I en del fall har man byggt upp en särskild organisation för denna verk- samhet, i de större städerna statistiska kontor och planerings- och utrednings- avdelningar bl. a. för socialvården. Kom- mittén har under sitt arbete funnit, att många av de undersökningar som gjorts är av stort allmänt intresse och att de kan vara till stor nytta även för andra än dem, som utfört undersökningarna. Flera landsting har exempelvis gjort undersökningar beträffande långtids- sjukvården och vården av handikappa- de. Kommuner har gjort undersökningar i frågor rörande åldringsvården osv. Någon samordning av de undersök- ningar som på detta sätt görs på olika håll i landet förekommer vanligen inte. Resultatet av undersökningarna kom- mer inte alltid till allmän kännedom
och vinner därför inte tillräckligt be- aktande vid planeringen och reformar- betet på andra håll.
Verksamhet i enskild regi
Social forskning bedrives i viss omfatt- ning i enskild regi av olika organisatio- ner, fackliga och andra. Undersökningar och utredningar utförs i frågor, som rör organisationernas verksamhetsom- råden. Andra enskilda sammanslutning- ar har stiftats i syfte att främja forsk- ning av olika slag. Undersökningarna utförs ofta utan samordning organisa- tionerna emellan eller med statlig och kommunal verksamhet. Resultatet av un- dersökningarna, som i och för sig kan ha stort allmänt intresse, blir vanligen inte känt utanför de sammanslutningar, för vilka de utförts.
I det följande lämnas några exempel på enskild verksamhet av ifrågavarande slag. I Bilaga 2 lämnas en redogörelse för Industriens utredningsinstitut och Jordbrukets utredningsinstitut.
Fackliga organisationer
Inom Landsorganisationen finns en sär- skild utredningsavdelning. Denna syss- lar dock företrädesvis med fackliga frå- gor. Utredningsverksamhet i sociala ämnen har hittills i stort sett begränsat sig till studium och inventering av forskningsrön på socialvårdens och so- cialpolitikens område. LO upprätthåller även kontakt med olika forskningsinsti- tutioner. En inom organisationen bildad kommitté utreder exempelvis f. n. i nära samråd med sociologiska och tekniska vetenskapliga institutioner frågor som sammanhänger med automationen och följder av de tekniska förändringarna.
Även inom Tjänstemännens central- organisation finns en utredningsavdel- ning, vars verksamhet huvudsakligast avser fortlöpande undersökningar angå-
ende förhållanden av intresse i fack- liga sammanhang, såsom löner, tjänster och anställningsfrågor. Då 'behov upp- kommer att belysa särskilda sociala frå- gor av annat slag, kan det förekomma att utredningsavdelningen i egen regi utför eller ger annan i uppdrag att ut- föra en viss undersökning. Exempel på undersökningar som verkställs inom TCO:s utredningsavdelning är en nu- dersökning angående tröskeleffekter vid vissa inkomstlägen samt en kartlägg- ning 1962 angående gifta förvärvsarbe- tande mödrar, vilken särskilt hade till syfte att undersöka arbetsfördelningen mellan förvärvsarbetandc makar, hur samhällets institutioner för barntillsyn osv. utnyttjades.
I Svenska arbetsgivareföreningens or- ganisatiOn ingår inte någon speciell ut- redningsavdelning. Erforderliga utred- ningar görs inom den avdelning i för- eningen, där frågan hör hemma. För en betydande del av SAFzs utrednings- verksamhet svarar dock föreningens ex- pert- och informationsavdelning, vilken bl. a. har hand om frågor som rör social- politik. Utredningarnas omfattning va- rierar i hög grad, från projekt som tar flera år att genomföra till smärre utred- ningar av närmast informativ karaktär. Till stor del avser verksamheten interna och fackliga spörsmål. Bland publicera- de utredningar av mera allmänt intresse i sociala frågor under senare år kan nämnas Arbetarpensioner (1954), Äldre i industrin (1957), Företagshälsovård (1958), Bullerbekämpning (1960), Plast, gummi — hälsorisker (1962) samt Ra- dioaktivitet (1963).
Personaladministrativa rådet
Personaladministrativa rådet (PA-rådet) har till syfte att främja arbetsvetenskap- lig forskning samt genom information och konsultation verka för en praktisk
tillämpning av vetenskapens rön. Rådet, som är bildat 1952 av Svenska arbets- givareföreningen, får årliga bidrag från föreningen, f.n. med 700000 kr. För- utom SAF har bl.a. LO och TCO samt arbetsmarknadsstyrelsen och arbetar- skyddsstyrelsen företrädare i PA—rådet. Rådet har vid sin sida en grupp av vetenskapsmän, »arbetsgruppen för forskning», som rådgivare i forsknings- frågor. Såvitt avser den praktiska till- lämpningen av gjorda rön och erfaren- heter finns en grupp av personalchefer, >>referensgruppen>>. PA—rådet har huvud- kontor i Stockholm och avdelningskon- tor på sju andra orter i landet. Vid hu- vudkontoret finns ett centralt kansli med bl. a. forskningssekretariat för sam- ordning och administration av forsk- ningen, vid vilket man även har egna forskare anställda. Dessutom bedrives forsknings- och utvecklingsarbete vid de olika kontorens lokalavdelningar. PA-rådet lämnar anslag för arbetsve- tenskapliga undersökningar till enskilda forskare, forskningskommittéer och ve- tenskapliga institutioner. Anslag ges i första hand för sådan målforskning som bedöms vara av allmänt intresse och di- rekt praktiskt värde för arbetslivet. Enligt de riktlinjer som dragits upp inom PA—rådet för forskningen anvisas anslagen från rådet huvudsakligen för sådana projekt som ligger inom de ar- betspsykologiska, industripedagogiska, industrisociologiska och arbetsfysiolo- giska områdena. Speciell uppmärksam- het skall härvid ägnas projekt lämpade för interdisciplinär forskning, dvs. över gränserna mellan de olika vetenskapliga områdena. Exempel på sådan forskning i PA-rådets regi är studier rörande olycksfallens orsaker (1960) samt över den äldre arbetskraftens problem (på- går). Vid undersökningar av denna typ har man för att åstadkomma en allsidig belysning av frågorna studerat dem
från både psykologisk, sociologisk, fy- siologisk, socialmedicinsk och teknisk synpunkt.
PA-rådet har sedan 1952 anvisat sam- manlagt 3,3 mkr för forskning och ut- bildning. Av dessa har 750 000 kr bun- dits i den professur i socialpsykologi med personaladministration som inrät- tats vid handelshögskolan i Stockholm. Under 1964 har PA-rådet anslagit när- mare 375 000 kr för forskning och ut- bildning. Ett 25-tal olika forskningspro- jekt har under året erhållit anslag. Bland aktuella forskningsuppgifter kan näm- nas ett par arbeten som rör skilda as- pekter på personalomsättningens pro- blem, ett projekt om sociala effekter av den tekniska utvecklingen, ett om ar- betsmotivation samt skilda studier kring attityder och arbetsanpassning. Därtill kommer forskning på utbildningsratio- naliseringens och lästeknikens område.
PA—rådet, som hösten 1964 sysselsätter 124 personer, varav ett 75-tal konsulter och forskare, har sedan sin tillkomst ut-
givit ett 60—tal publikationer, *bland dem 5 doktorsavhandlingar.
Centralförbundet för socialt arbete
Centralförbundet för socialt arbete (CSA), vars nu gällande stadgar fast- ställdes av Kungl. Maj:t 1952, stiftades 1903. CSA har till ändamål att främja forskning på socialpolitikens område och därigenom bidra till klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete. Förbundet utgör en sam- manslutning av f.n. 12 organisationer, bland vilka märks de olika kommunför- bunden samt fackliga riksorganisatio- ner. Till förbundet är även knutet Cen- tralförbundet för nykterhetsundervis- ning, som i egen regi bedriver och främ- jar forskning i nykterhetsfrågor. Ifråga om social forskning, som CSA under se- nare år bedrivit" i egen regi eller i sam- råd med andra, kan nämnas undersök— ningar angående bostadsbyten, ungdo- mens alkoholvanor och kriminalitet.
KAPITEL 3
Den sociala forskningen i debatten
Frågor om social forskning har vid skilda tillfällen och i olika samman- hang behandlats i riksdagen. Som nämnts i kap. 1 har frågan om formerna för en intensifierad och planmässig so- cial forskning tagits upp i motioner vid 1962 års riksdag (1:193 och 11:238). Den sociala forskningen har vidare be- handlats i propositioner om socionom- utbildningen (1963: 79, SU 110; 1964 :48, SU 71). Frågor om social forskning har även tagits upp i motioner i anslutning till dessa propositioner eller i annat sammanhang (1963:I:631 och II:781, I: 633 och II: 785, 1:634 och 11: 782, I: 563 och II: 690, I: (56 och II: 78, II:124; 1964:I:668 och 11:812, 1:670 och 11: 813, I: 671 och 112815).
Till kommittén har som tidigare nämnts slutligen överlämnats framställ- ningar i frågan från samarbetsdelegatio- nen för socialnämnderna i de större stä- derna (i fortsättningen av detta kapitel betecknad samarbetsdelegationen), Möl- lerkommittén, Sveriges socionomför- bund samt Sveriges socionomers riks- förbund.
I det följande lämnas en översikt över synpunkter som anförts i fråga om den sociala forskningen.
Behovet angeläget
Det synes inte råda några delade me— ningar om behovet av en mera planmäs- sig social forskning. Som skäl härför har anförts, att forskningen behövs som
underlag för fortsatta reformer, rationa- lisering och effektivering av socialvår- den. Vidare har anförts att man behöver ökade kunskaper beträffande orsaks- sammanhangen vid social missanpass- ning. Den sociala forskningens betydel- se för utbildningen av personal inom socialvården har även framhållits.
På olika håll har understrukits, att utvecklingen kännetecknats av ett starkt ökat välstånd, markerat genom standard— höjning och ekonomisk utjämning mel- lan skilda befolkningsgrupper. Genom socialpolitiska åtgärder, bl. a. socialför- säkringen, har ett förhållandevis gott grundskydd för medborgarna åstadkom- mits. Våra kunskaper om individens so- ciala problem och behov har inte hål- lit takt med vårt reformprogram, var- för ökade resurser för vinnande av så- dan kunskap är erforderliga. Eventuella brister kan inte avhjälpas utan djupgå- ende kännedom om förhållandena. Be- hovet av ökade kunskaper gör sig gäl— lande inom alla områden av vårt sam— hällsliv. Vi vet för litet om hur livet i ett samhälle påverkas av en väl ut- byggd socialvård och i vilken grad den kan medverka till att förebygga och bota social missanpassning och asocia- litet.
I sitt utlåtande (1962: 35) över motio- nerna (I: 193 och 11:238) till 1962 års riksdag framhåller allmänna berednings- utskottet, att det med hänsyn till sam— hällsutvecklingen i allmänhet och den ökade betydelsen av samhällets insatser
på det sociala området är av stor vikt att en effektiv och väl samordnad so- cial forskning kan bedrivas. Det är ett angeläget önskemål att samhällets an- ordningar pä socialvårdsområdet blir ingående och fortlöpande belysta så att exempelvis behov och verkningar av olika åtgärder kan klarläggas.
Samarbetsdelegationen konstaterar bl.a., att trots att ett omfattande och värdefullt reformarbete bedrivits och alltjämt bedrivs på socialvårdens och socialpolitikens områden, måste det be- tecknas som en allvarlig brist att pro— gram och resurser för planmässig social forskning i stort sett saknas.
I sitt betänkande ( SOU 1962:43 ) om socionomutbildningen uttalade socio- nomutbildningskommittén, att en effek- tiv och väl samordnad forskning är av stor vikt. Forskningen kan 'in av bety- dande värde för det praktiska sociala och kommunala arbetet. Kommittén fin- ner det angeläget att samhällets social- politiska åtgärder blir ingående och fortlöpande belysta.
I utlåtande över socionomutbildnings- kommitténs betänkande framhöll, be- träffande behovet av social forskning, remissinstanserna, bl.a. Svenska stads- förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet, SACO, TCO, LO och socialstyrelsen, be— hovet av ökade resurser för social och kommunal administrativ forskning.
I 1963 års proposition (nr 79) om so- cionomutbildningen uttalade ecklesia- stikministern, i likhet med remissinstan- serna, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningens resurser är ett spörsmål av största vikt. Beträffande ut- formningen av en intensifierad och planmässig social forskning hänvisade departementschefen till socialpolitiska kommitténs uppdrag och avstod tillsvi- dare från ställningstagande till frågan.
Statsutskottet (1963: 110) fann i lik—
het med departementschefen det an- geläget, att beslut rörande den sociala forskningens organisation fattas snarast möjligt.
I propositionen till 1964 års riksdag (nr 48) angående reformering av 50- cionomutbildningen samt i motioner i anslutning härtill understryks ytterliga— re behovet av social forskning.
Socionomförbundet betonar den so— ciala forskningens betydelse för det praktiska arbetet i socialvård och för- valtning. För praktiskt verksamma so- cialarbetare och administratörer är av- saknaden av social forskning en känn- bar brist.
Planmässighet, samordning
I flera uttalanden har framhållits bety- delsen av en planmässig och samordnad social forskning. Det är angeläget", att det klarläggs vilka sociala forskningsbe— hov som föreligger och hur forsknings- insatserna skall samordnas. Det är vi- dare av vikt för samhällsplaneringen, att den sociala forskningen inte bara ges tillräckliga resurser utan också klart definierade frågeställningar att belysa. Ett långsiktigt forskningsprogram 'bör utarbetas.
Effektivare socialvård
En av förutsättningarna för en effek- tivare socialpolitik, sett både från sam- hällets och den enskilde medborgarens synpunkt, är en planmässig och sam- ordnad social forskning. Samarbetsdelegationen anser den so- ciala forskningens främsta syfte vara att klarlägga orsakssammanhangen och olika faktorers växelspel inom det so- cialpolitiska området samt att därige- nom ge bättre underlag för utformning— en av lämpligare riktlinjer för förebyg- gande åtgärder samt för behandling och
vård. Men denna del av forskningsverk- samheten måste kompletteras med re- sultatundersökningar syftande till att ut- röna om verkningarna av vidtagna åt- gärder blivit de avsedda, och om i så fall resultatet står i rimligt förhållande till kostnaderna. Dylika undersökningar har hittills företagits endast i mycket begränsad omfattning framhåller delega- tionen.
Den sociala forskningen är enligt de- legationens uppfattning lika nödvändig och motiverad för att man skall kunna få säkrare garantier för att de stora be- lopp som nu disponeras inom social- politiken skall komma till användning på bästa sätt. Mot bakgrunden av de stora socialutgifterna ter sig de belopp, som användes för att analysera de so- ciala hjälpformernas funktion och verk— ningar för den enskilde och samhället, såsom minst sagt blygsamma. Det synes sålunda uppenbart, att stora fördelar så- väl för individerna själva som för sam- hället står att vinna genom en intensifi- erad forskning.
Även allmänna beredningsutskottet har i sitt nyssnämnda utlåtande (1962: 35) framhållit liknande synpunk- ter. Genom den sociala forskningen tor- de största möjliga effektivitet kunna uppnås. Med hänsyn till samhällets be— tydande kostnader för socialvården är det angeläget att kunna undvika felinve- steringar.
Individen i första hand
Hittills har socialpolitiken huvudsak— ligen varit inriktad på att lösa frågor rörande den ekonomiska tryggheten för medborgarna i olika situationer. Be- kämpandet av resterna av ekonomisk nöd måste förbli ett väsentligt mål för socialpolitiken. Under senare år har även andra problem trätt i förgrun- den, såsom de socialpolitiska hjälp- och
vårdåtgärdernas ändamålsenlighet från individens synpunkt, psykologiskt och socialt.
Samarbetsdelegationen anför, att det är en allmän erfarenhet inom socialvår- den, att våra kunskaper om nämnda företeelser är otillräckliga och att detta ej sällan allvarligt försvårar möjlighe- terna att ta hand om och hjälpa en- skilda medborgare. De bristande kun- skaperna om individens sociala pro- blem och behov kan endast avhjälpas genom en intensifiering av forskningen. En dylik utvidgad forskning är således i första hand erforderlig för att lag- stiftningen inom det socialpolitiska om- rådet och de samhälleliga hjälp- och vårdåtgärderna skall kunna bli till bästa gagn för individerna.
Speciella uppgifter för social forskning
I flera uttalanden har angetts exempel på områden, där behovet av social forsk- ning ansetts vara särskilt stort. I mo- tionerna till 1962 års riksdag anges som exempel på sociala problem, som inte kan bemästras utan en intensifierad och planmässigt bedriven social forskning, alkoholism och kriminalitet. Vidare märks frågor rörande barnavård, ung- domsvård och åldringsvård. Med tanke på den ökade rörligheten på arbets- marknaden med påfrestande miljöom- byten är en ökad förståelse beträffande människans anpassning till arbetslivet och rörande miljöns roll alltmer ange— lägen.
Även samarbetsdelegationen framhål- ler vikten av social forskning på åld- ringsvårdens område, t'. ex. angående de psykologiska aspekterna på åldrandet och åldringsvården, vilka har stor be- tydelse för individens mentala hälsa och sociala anpassning. Forskningen bör vidare avse olika former av social missanpassning, t.ex. missanpassning
av barn och ungdom i hem, skola och samhälle ävensom frågor rörande fel- placering i förvärvslivet, familjetrassel, konflikter på arbetsplatsen.
I utlåtande över samarbetsdelegatio- nens framställning framhåller statens medicinska forskningsråd, att ökade re- surser behöver skapas i främsta rum- met för den socialmedicinska forsk- ningen. Allt större vikt läggs i den socialpolitiska diskussionen vid de pre- ventiva åtgärderna. Kunskaperna är emellertid otillräckliga när det gäller sammanhangen, såväl de sociala som de psykologiska beträffande sådana allvar- liga företeelser som alkoholism, kri- minalitet och annan social missanpass- ning, liksom ifråga om rehabilitering, adekvata vårdformer, stödformer osv. Ett annat eftersatt område är värdering- en av de olika socialpolitiska åtgärder- na, deras funktion och effekt. Om er— farenheterna från det socialpolitiska re- formarbetet tillvaratas och bearbetas, skulle en grundval kunna skapas för kommande åtgärder såväl ifråga om den förebyggande verksamheten som det di- rekta stöd— och vårdarbetet.
Möller—kommittén tar upp spörsmålet om den sociala forskningen med ut— gångspunkt från åldringsfrågan. Kom- mittén framhåller, att' en omfattande och vitt förgrenad forskningsverksamhet be- drivs i denna fråga men att inbördes sammanhang saknas mellan de olika grenarna av denna forskning. Åldrings— forskningen i sin helhet kräver mer mål- medveten planmässighet.
I motioner till 1963 års riksdag (I: 634 och II:782) framhålles, att frågan om en förstärkning av den arbetsvetenskap- liga forskningen är av största vikt. I ut- låtande (1963: 110) över motionerna för— klarade sig statsutskottet i och för sig inte ha något att erinra mot en samord- ning av den arbetsvetenskapliga forsk- ningen med den sociala. Utskottet an—
såg emellertid att denna fråga borde prövas i annat sammanhang och före- slog att motionerna därför inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslutade i enlighet med ut- skottets förslag (rskr 1963: 237).
I motioner (I: 66 och 11:78) angåen— de ökat statligt stöd till utvecklings- psykologisk forskning rörande barn i förskoleåldern till 1963 års riksdag un- derstrykes behovet och betydelsen av intensifierad målinriktad social forsk- ning rörande barnens anpassning i oli- ka avseenden t. ex. till vistelse på dag- hem. I utlåtande ( 1963:5 ) över motioner- na förklarade även statsutskottet det vara betydelsefullt med en planmässig barnpsykologisk forskning i anslutning till samhällets insatser när det gäller barnfamiljerna. En undersökning av om- fattningen och utformningen av statens åtgärder på detta område fann utskottet därför önskvärd. De av motionärerna upptagna spörsmålen torde enligt ut- skottets mening böra komma under övervägande inom socialpolitiska kom— mittén i samband med fullgörandet av dess uppdrag rörande utredning om en intensifierad och planmässig social forskning eller i annan ordning. Utskot- tet föreslog, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gav till känna vad utskottet anfört, vilket blev riksdagens beslut (rskr 1963: 5).
I detta sammanhang kan även näm- nas, att behovet av intensifierad social forskning understrukits i motioner till 1963 års riksdag (12563 och 11:690), vari föreslogs dels att ett miljöpolitiskt handlingsprogram måtte utarbetas, dels att frågan om inrättandet av ett social- forskningsinstitut skulle utredas. Mo- tionärerna, som konstaterar, att kvali- ficerad forskning med tillfredsställande resultat redan bedrivs på de mentalhy- gieniska, psykiatriska, psykologiska och sociologiska fälten, framhåller, att myc-
ket stora landvinningar alltjämt kan gö- ras med forskningsresultat av betydelse för samhällsplaneringen om blott forsk- ningen ges tillräckliga resurser och klart definierade frågeställningar att belysa. Riksdagen avslog motionerna.
Grundforskning och tillämpad forskning
Från skilda håll har anförts, att en in- tensifierad planmässig social forskning bör innefatta både grundforskning och tillämpad forskning (målforskning).
Sålunda framhåller 1962 års motionä- rer, att socialpolitiken medför stora ad- ministrativa problem både inom statlig och kommunal förvaltning. Här behövs en mera systematisk bearbetning av problemen. Vidare understryker motio— närerna, som konstaterar att värdefulla forskningsresultat produceras inom så- väl akademiska institutioner som den samhälleliga utredningsverksamheten, att en planmässig social forskning som inom sig rymmer både grundforskning och målforskning, inte längre kan av- varas.
I sitt utlåtande över framställningen från samarbetsdelegationen ger medi- cinska forskningsrådet uttryck åt den meningen att den sociala forskningen först och främst bör ske med tanke på kravet att' människovård alltid måste vara utformad efter aktuella behov och synpunkter och följaktligen alltid måste bedrivas enligt former under ständig ut- veckling. Det är viktigt, att den sociala forskningen sker genom intim samver- kan mellan det sociala arbetsfältets be— fattningshavare av alla slag — admini- stratörer, fältarbetare, förtroendemän _ och de institutioner som svarar för det direkta forskningsarbetet.
Ifråga om den sociala forskningens inriktning uttalas i 1963 års motioner om ett miljöpolitiskt handlingsprogram, att liksom på det ekonomiska området
också på den psykiska trygghetens om- råde den vetenskapliga forskningens re- sultat bör kunna användas i olika sam- manhang. Visserligen talar väsentliga skäl för att man på områden av bety- delse för den psykiska tryggheten inte kan komma fram till samma grad av exakthet som t. ex. inom naturvetenska- perna. Vidare framhålles, att det är vik— tigt men inte tillräckligt att se de ve- tenskapliga resultaten som en grund för enbart politiska och jämförbara ställ— ningstaganden. Resultaten måste i störs- ta möjliga utsträckning komma det prak- tiska arbetet till godo för att appliceras på olika stadier av samhällsutveck- lingen.
Socionomutbildningen och den sociala forskningen
Frågan om den sociala forskningen har haft en framskjuten plats i diskussio- nerna under senare år angående socio- nomutbildningen. Socionomutbildnings- kommittén tog i sitt betänkande (SOU 1962: 43) upp frågan om den sociala forskningen främst från synpunkten av en förbättrad undervisning för socio- nomer.
Vid varje läroanstalt som bedriver kvalificerad utbildning är det, framhål- ler kommittén, nödvändigt att undervis— ningen får stöd och stimulans av forsk- ning. Bland områden där socionomut- bildningens kvalitet i första band skulle höjas om forskning kom till stånd näm- ner kommittén särskilt kommunal eko- nomi, socialpolitik, socialrätt och kom- munalrätt. Socionomutbildningen behö- ver stöd av ökad forskning inom de de— lar av statskunskapen, som särskilt rör förvaltningen. Socionomutbildnings- kommittén pekar vidare på att under- visningen i psykologi och socialvårds- metodik skulle utvecklas snabbare om den fick stöd av forskning på den till- lämpade psykologins område.
Socionomutbildningskommittén anför vidare, att forskningsverksamheten vid akademiska institutioner alltid är av väsentlig betydelse, eftersom den grund- läggande forskarutbildningen äger rum där. Vid sidan av denna forskning mås- te mer målinriktad social forskning be- drivas inom ramen för den statliga ut- redningsverksamheteu för kartläggning av sådana samhällsförhållanden som statsmakterna måste ha kunskap om för att pröva behovet av och formerna för socialpolitiska åtgärder av olika slag.
Den samhällsvetenskapliga forskning- en vid universitet och högskolor har byggts ut. Kommittén konstaterar emel— lertid, att den uppmärksamhet som äg- nas åt forskning i sociala och kom- munala ämnen är ringa. Inom flera av socionomutbildningens läroämnen be- drivs forskning vid universitet och hög- skolor. Det gäller bl.a. ämnena stats- kunskap, nationalekonomi och sociologi. Flera av de centrala läroämnena såsom socialpolitik, socialrätt, socialvårdsme- todik och kommunal ekonomi, är emel- lertid helt eller delvis orepresenterade vid lärosäten, vilket lett till att viktiga forskningsuppgifter inom dessa områ- den är obearbetade.
I sammanhanget bör framhållas, att av remissinstanserna, vilka genomgåen- de tillstyrkte socionomutbildningskom— mitténs förslag rörande utbildningens uppgifter och innehåll, flera betonade, att utbildningens praktiska yrkesinrikt- ning måste bevaras.
I fråga om den sociala forskningen framhåller kommittén, att" socialinstitu- ten bl.a. bör ha till uppgift att främja samhällsvetenskaplig forskning. Förut- sättningar måste skapas för en utveck- ling av denna forskning på de områden som äger särskild aktualitet för socio- nomutbildningen och som inte tillgodo- ses av andra läroanstalter. Vid de av kommittén föreslagna socialhögskolorna
skulle inrättas professurer förenade med tjänstgöringsskyldighet även vid univer- sitet. Endast om tjänsterna knyts till socialhögskolorna kan de enligt socio- nomutbildningskommittén få den inrikt- ning i fråga om undervisning och forsk- ning som socialhögskolorna är mest in- tresserade av.
I rcmissutlåtande anförde statskonto- ret, att den organisation av den sociala forskningen som socionomutbildnings- kommittén föreslagit inte kan anses ra- tionell från forskningssynpunkt, bl. a. eftersom de nytillkommande forsk— ningsresurserna splittras mellan fyra olika orter. En vidgad forskning på det sociala området torde för att kunna be- drivas effektivt ställa krav på såväl sto- ra institutionella resurser med bl.a. en stab av forskare på olika nivåer som goda möjligheter till samverkan mellan företrädare för olika ämnen. Ecklesia- stikministern (prop. 1963: 79) delade i denna fråga statskontorets uppfattning och framhöll att, med hänsyn till knapp- heten på personella och materiella till- gångar, de många frågor som hänger samman med den sociala forskningens organisation och lokalisering måste un- dersökas ingående.
Riksdagen fann i likhet med departe- mentschefen och motionärerna det an- geläget, att beslut rörande den sociala forskningens organisation fattas sna- rast möjligt (rskr 1963:237 och 1964: 190).
Särskilt institut för social forskning
Olika synpunkter har framkommit i fråga om var och hur social forskning bör organiseras.
I 1962 års motioner framhålls, att värdefull forskning bedrivs inom de akademiska institutionerna och den samhälleliga utredningsverksamheten, men bristande planmässighet gör att kontinuerlig forskning efter ett lång-
siktigt forskningsprogram inte gärna kan åstadkommas med nuvarande sy- stem. De erfarenheter som samlas av experter i statliga utredningar går ofta förlorade när utredningen slutförts och medarbetarna skingrats. Ett forsknings- institut skulle, vilket en utredningskom- mitté inte kan, följa utredningsresultatet sedan förslagen genom lagstiftning ge- nomförts. Självfallet kan inte ett forsk- ningsinstitut bli ett alternativ till utred- ningsväsendet, men det kan ge utred- ningarna en större effektivitet och en vetenskaplig förankring i form av ett ständigt tillgängligt serviceorgan. En- ligt motionärerna kan därigenom möj- ligen även åstadkommas kortare utred- ningstider.
Frågan om ett socialt forskningsinsti- tut skall anknytas till utbildningsinstitu- tion eller organiseras i annan form läm- nar motionärerna öppen. Man kan tänka sig institutet utan anknytning till un- dervisning men i nära kontakt med den statliga administrationen. Forskningen kan också förläggas till en social hög- skola, där forskarna, efter mönster från akademisk verksamhet, svarar för den högre utbildningen. Ett fristående forsk- ningsinstitut eller forskningsråd är ett ytterligare alternativ.
Frågan om inrättande av ett social- forskningsinstitut tas även upp i 1963 års motioner om ett miljöpolitiskt hand- lingsprogram. Miljöpolitiken måste med- föra, att samhällets åtgärder vidtas un- der större beaktande av psykiska och sociala faktorer än hittills. Ett social- forskningsinstitut skulle härvidlag fylla en väsentlig uppgift bestående i att ge- nom tillämpad forskning och under— sökningar av skilda slag belysa den psykiska och sociala problematik, som ligger till grund för olika beslut och åtgärder. Därigenom skapas bättre un- derlag och förutsättningar för att be- sluten och åtgärderna får den effekt
som avses, samtidigt som man genom undersökningar kan kontrollera att så sker. Ett socialforskningsinstitut, som inte bör ersätta befintliga forsknings- institutioner, kan enligt motionärerna ses som en serviceinstitution för myn- digheter och organ av olika slag som behöver sådana forskningsinsatser som socialforskningsinstitutet skulle kunna stå till tjänst med. Inrättandet av ett socialforskningsinstitut skulle medföra en rationell samordning och systemati- sering av arbetet och möjliggöra sprid- ning av upplysning om betydelsefulla forskningsrön från andra institutioner inom och utom landet. Institutet kan även utföra bearbetningar och samman- ställningar samt genom samverkan med utbildningsinstitutioner medverka i ut- bildningen av personer som avses bli verksamma t. ex. på det socialpolitiska området eller inom samhällsplane— ringen.
Möllerkommittén framhåller angelä- genheten av att frågan om inrättande av ett permanent organ för åldringsforsk- ningens planering utan dröjsmål upptas till övervägande av statsmakterna. Kom- mittén framhåller vidare, att organ för åldringsforskning bör äga en genom sin sammansättning och sin ställning obe- stridd auktoritet och kompetens i fråga om var och en av de två huvudgrenar av forskning varom det är fråga, näm- ligen såväl den medicinsk-fysiologiska och socialmedicinska åldersforskningen som den i vidsträckt betydelse sociala och arbetsfysiologiska åldersforskning- en. Ett specialorgan inom statens medi- cinska forskningsråd, som bl.a. före- slagits av 1952 års åldringsvårdsutred- ning, med uppgift att leda och dirigera den somatiska och psykiatriska åld- ringsforskningen, kan, framhåller Möl- lerkommittén, inte utan vidare uppfylla de kompetenskrav inom hela forsknings- området, som måste uppställas på detta
organ. För att få till stånd en social forskning med inbördes sammanhang och med medvetet gemensamt syfte be- hövs emellertid ett ledande organ, som äger kompetens och auktoritet. Frågan om inrättande av ett sådant organ bör med det snaraste bli föremål för utred- ning.
I utlåtande över 1963 års motioner om ett miljöpolitiskt handlingsprogram finner medicinalstyrelsen och sociolo- giska institutionen vid Göteborgs uni- versitet det angeläget att ett socialforsk- ningsinstitut inrättas. Sociologiska insti- tutionen anför vidare, att det föreslagna socialforskningsinstitutet borde få en från myndigheterna fristående ställning. Institutet, som skulle få till uppgift att betjäna de inom det sociala området planerande myndigheterna, borde er- hålla tillräckliga resurser att genomföra egna forskningsuppgifter av mera lång- Siktigt' intresse liksom möjlighet att självständigt ta ställning till och pröva utredningsförslag från myndigheternas sida.
Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet uttalar i utlåtande över 1962 års motioner, att forskningen bör inten- sifieras både vid universiteten, social- instituten och vid eventuella speciella forskningsinstitut. Alla har sina fördelar och nackdelar och de olika möjligheter- na bör prövas. Statens råd för samhälls- forskning ifrågasätter i sitt yttrande över motionerna behovet av det före- slagna forskningsinstitutet. Den samord- nade verksamheten synes väl kunna om— händerhas av befintliga myndigheter och organ. Rådet finner det angeläg- nare, att ökade medel ställes till förfo- gande för existerande institutioner som bedriver forskning på det sociala om- rådet.
I motioneri anslutning till propositio- nen till 1964 års riksdag om en refor- mering och utbyggnad av socionomut-
bildningen, vari hänvisas till att inom socialpolitiska kommittén diskuteras förslag om ett socialpolitiskt utred- ningsinstitut, anförcs, att ett sådant in- stitut skulle fylla en uppgift rörande den sociala forskningen i inskränkt 'be- märkelse och sålunda tämligen väl täcka den målinriktade forskningens produk- tionssida. Ett socialpolitiskt forsknings- och utredningsinstitut kan även få be- tydelse som sammanhållande och cen- tral institution för all den sociala forsk- ning — således för såväl grundforsk- ning som målinriktad forskning — som bedrivs.
Samarbetsdelegationen vill för sin del inte uttala sig till förmån för vare sig den ena eller andra lösningen, när det gäller organisationen och formerna för den sociala forskningen. Denna får inte bli en fråga endast för akademiker vid universitet eller socialinstitut. Inom det socialpolitiska och sociala arbetsfältet verksamma administratörers och fält- arbetares liksom förtroendemäns med- verkan bör säkerställas i en framtida forskningsorganisation, då det oftast torde vara dessa som har den bästa överblicken över de angelägnaste, prak- tiska målforskningsuppgifterna.
Sydsvenska socialinstitutet och social- institutet i Stockholm har uttalat sig mot inrättandet av fristående institut för social forskning. Sådan forskning bör enligt deras mening bedrivas 1 an- slutning till utbildningsinstitution.
Anknytning till utbildning och undervisning
En nära anknytning av den sociala forskningen till utbildnings- och under- visningsinstitutioner förordas i uttalan- den av statens medicinska forsknings- råd, sydsvenska socialinstitutet, social- institutet i Stockholm, Sveriges socio- nomförbund samt Sveriges socionomers riksförbund.
Forskningsrådet finner det mindre välbetänkt att tillskapa ett särskilt so- cialforskningsinstitut med uppgifter att så att säga på beställning utföra utred- ningsuppdrag och genomföra målinrik- tad forskning. De organ, som tidigare bedrivit forskning bör på allt sätt stöd— jas. Rådet uttalar, att universiteten inom sin samhällsvetenskapliga sektion med sociologi, psykologi och statistik har re- surser som kan utnyttjas för deltagande i både grundforskning och målforsk- ning. Den sociala forskningen kan här bedrivas direkt i samarbete med det praktiska sociala fältets befattnings- havare. Särskilt gäller detta psykologi och sociologi. Framför allt bör dock forskningen bedrivas som ett lagarbete, där socialmedicinska institutioner vid universiteten synes mest lämpade att ha den samordnande funktionen och svara för fasthet i forskningsprogrammet.
Socialinstitutet i Stockholm anför att det knappast synes rimligt eller möjligt att splittra forskningsresurserna på des- sa områden under ett utbyggnadsskede till såväl utbildningsanstalter som olika fristående forskningsinstitut. Mest ända- målsenligt synes vara att till exempelvis två av de föreslagna socialhögskolorna knyta forskningsinstitutioner. För de konkreta forskningsuppgifterna borde engageras forskare som därvid frikopp- lats från förvaltningsuppgifter och lägre undervisning. En sådan organisations- form skulle ha den fördelen jämfört med ett särskilt forskningsinstitut att forskar- personalen ständigt sammansättes med hänsyn till forskningsuppgifterna.
Sveriges socionomförbund finner det angeläget, att forskningen byggs ut i nära anslutning till undervisningen. Den sociala forskningen bör främst kon- centreras till socialinstituten. Ett fristå- ende forskningsinstitut utan anknytning till undervisning kan vara av värde bl. a. för att i någon mån tillgodose ämbets-
verks och kommittéers behov av under- sökningar, men institutet blir funktions- dugligt endast om forskningsresurserna vid de högre läroanstalterna samtidigt förstärks. Förbundet ifrågasätter om det med hänsyn till knappheten på per- sonella och ekonomiska resurser är lämpligt att på en gång bygga upp en forskningsorganisation både i anslut- ning till undervisning och i instituts- form. Ett socialforskningsinstitut knutet till soicalinstituten kunde genom sin lärarstab få kontakt med undervisning och, exempelvis genom ett särskilt forsk— ningsråd, med arbetslivet och därige- nom ha de bästa förutsättningar att fylla de uppgifter som den sociala forsk- ningen f.n. har. Förbundet understry- ker, att det föreligger ett lika starkt be- hov av administrativ och kommunal- ekonomisk forskning.
Sveriges socionomers riksförbund un- derstryker för sin del vikten av att forskning, utbildning och praktisk verk- samhet inom det sociala området så nära som möjligt knytes samman och är för den skull angeläget att den sociala forskningen förlägges till socialhögsko- lorna eller — för undvikande av splitt- ring och personalsvårigheter —— till en av dem. Tänkbart alternativ till en så- dan lösning är ett fristående forsknings- institut som organisatoriskt och perso- nalmässigt samverkar med socialhög- skolorna medan däremot förläggning av den sociala forskningen till universite- ten förefaller mindre lämplig, då den högre sociala utbildningen icke sker därstädes.
Frågan om socionomutbildningen och den sociala forskningen behandlades som nyss nämnts på nytt vid 1964 års riksdag, som godkände den av ecklesia- stikministern framlagda propositionen om en reformering och utbyggnad av socionomutbildningen. Tiden för såväl de teoretiska studierna som den prak-
tiska utbildningen ökas. Utbildningens vetenskapliga förankring förstärkes bl.a. genom inrättande av ett tiotal nya uni— versitetslektorat. Den sociala grund- forskningen förstärks kraftigt främst genom den pågående utbyggnaden av universitetsorganisationen och en för- väntad utökning av resurserna genom bidrag från riksbankens jubileumsfond. Departementschefen betonar emellertid att trots detta kvarstår ett behov av att i lämplig form skapa förutsättningar också för den målinriktade sociala forskningen. Departementschefen erin-
rade därvid om socialpolitiska kommit- téns överväganden angående formerna för den sociala forskningen, som syftar till inrättande av ett socialpolitiskt ut- redningsinstitut. Riksdagen uttalade att om behovet av forskning inom något av socialhögskolornas ämnesområden trots hittillsvarande och planerad aktivitet inte skulle kunna tillgodoses, bör det ankomma på socialhögskolornas samar- betsnämnd eller universitetsmyndighe- terna att ta de initiativ som kan anses påkallade.
KAPITEL 4
Socialpolitiska kommittén — ett utredningsinstitut
Kommitténs uppgifter och arbete
Uppgifter
Socialpolitiska kommitténs uppdrag har angetts dels i direktiven, dels i särskilda beslut av Kungl. Maj:t i samband med överlämnande till kommittén av vissa riksdagsskrivelser och dels i samband med att framställningar samt vissa tidi- gare utredningar överlämnats från so- cialdepartementet till kommittén. Utred- ningsuppdraget kan uppdelas på följan- de huvuduppgifter. A. Allmän kartläggning av socialpoliti- kens innebörd och verkningar. B. Allmän prövning av socialpolitikens utformning. C. Eftersatta grupper.
1) Kartläggning av de handikappa- des hjälpbehov. 2) Förut'sättningarna för socialt för- säkringsskydd för hemmadöttrar m. rn. 3) Stöd åt ofullständiga familjer. 4) Kartläggning av de lägsta in- komstgrupperna och deras eko- nomiska läge. D. Särskilda frågor angående socialpoli- tiska anordningar.
1) Rationellare utformning av so- cialförmåner:
a) avgiftssättning för anordningar;
b) ändamålsbestämda socialför- måner;
c) inkomstprövning och annan behovsmätning.
service-
2) Familjepolitiska stödåtgärder:
a) mödrahjälp;
b) ferieresor för barn samt hus- moderssemester;
c) samhälleliga stödåtgärder för invalidiserade barn som vår- das i hemmen; (1) barn som vistas på anstalt.
E. Prövning av den sociala administra- tionen. 1) Huvudmannaskap. 2) Samarbete med enskilda organi-
sationer.
3) Administrativ samordning. 4) Socialstatistik.
F. Kartläggning av åldringarnas vård- behov och vårdmöjligheter. G. Formerna för en intensifierad och planmässig social forskning. I direktiven har angetts, att de under- sökningar som bör göras i stor utsträck- ning år av sådan karaktär, att de lämp- ligen kan anförtros åt ett utredningsor- gan av den typ som socialstyrelsens då- varande -båda statistiska byråer utgjor- de. Vidare anges i direktiven att åtskil- ligt material av värde för undersök- ningarna fanns tillgängligt inom social— styrelsen och andra statliga verk och hos kommunala organ samt olika orga- nisationer. Enligt direktiven borde kom- mittén kunna utnyttja befintligt statis— tiskt material men måste dessutom i viss utsträckning kunna anlita experter för särskilda undersökningar. I samband med undersökningarna borde kommit- tén överväga i vilka former statistiska
undersökningar om socialpolitikens in- nebörd och verkningar i framtiden bör ske. Vissa redogörelser som årligen pub- liceras syntes förtjäna en kritisk gransk- ning. Statistiskt material som insamlas i ämbetsverken kan höra offentliggöras i större utsträckning än som skett.
Kommitténs undersökningar
Socialpolitiska kommitténs uppgifter innefattar enligt sammanställningen här ovan dels kartläggning av socialpoliti- kens innebörd och verkningar, kartlägg- ning av olika medborgargruppers lev- nadsvillkor samt behov av det allmän- nas omsorg och omvårdnad, dels pröv- ning av socialpolitikens utformning samt upprättande av förslag, som för- anleds av kartläggningarnas resultat el- ler eljest befinns påkallade.
När det gäller den del av kommitténs uppdrag som avser kartläggningar av olika slag, har denna direkt gått ut på att planlägga undersökningar samt att insamla, sammanställa, bearbeta och analysera statistiska uppgifter. Även i fråga om den del av uppdraget, som avser avgivande av förslag till åtgärd utan att uppdraget förknippas med sär— skild uppgift att verkställa viss kart- läggning, har emellertid till belysning av den särskilda frågan och som grund för förslagen erfordrats statistiskt ma- terial.
För insamlande av statistiska uppgif- ter beträffande de olika frågorna inom sitt utredningsområde har kommittén i första hand studerat ämbetsverkens, landstingens, kommuners och organisa— tioners föreliggande statistiska publika- tioner, samt gått igenom övrigt statis- tiskt material som funnits tillgängligt hos ämbetsverken och på andra håll.
Inventeringen av tillgänglig statistik har visat, att de uppgifter som kunnat erhållas i de flesta fall inte varit till-
räckliga för en kartläggning och till- fredsställande belysning av de olika frå- gorna. För fullgörande av sina uppdrag har kommittén därför funnit behov av att i egen regi verkställa, låta verkställa eller i samråd med annan utföra special- undersökningar till belysning av de olika frågeställningarna. Kommittén har i viss utsträckning fått fullgöra uppgif- ter, som enligt de i kap. 3 redovisade i den offentliga debatten framkomna synpunkterna skulle ankomma på ett socialpolitiskt utredningsinstitut. Som exempel på sådana uppgifter och den arbetsmetodik som tillämpats, lämnas i det följande en översikt över undersök- ningar, som gjorts av kommittén eller med dess medverkan.
Undersökningar i egen regi. Som ett led i kartläggningen av socialpolitikens innebörd och verkningar har kommittén sammanställt uppgifter rörande social- politikens utveckling sedan 1938. Upp- gifterna avser i första hand kostnader- na. Emellertid har kommittén sökt be- lysa utvecklingen inte endast kostnads- mässigt utan även med hänsyn till om- fattningen av olika socialpolitiska an- ordningar, t. ex. antal förmånstagare och förmånernas storlek. Inom kommit- tén har vidare gjorts en genomgång av tidigare betänkanden, propositioner m. m. för att närmare belysa utvecklings- linjer inom socialpolitiken och motiven bakom genomförda åtgärder.
Kommittén fick 1960 i uppdrag att kartlägga de 5. k. hemmadöttrarnas si- tuation och utreda eventuellt erforder— liga åtgärder för dem. Kartläggningen, vilken företogs i samband med kom- mitténs undersökning av åldringsvården och den sociala omvårdnaden av handi- kappade i april 1962, innefattade i prin- cip en totalräkning av hemmadöttrar med försörjningssvårigheter i samtliga kommuner. Undersökningen har redo- visats i en promemoria betitlad Hemma-
döttrar, undersökningar och förslag (So- cialdepartementet stencil 1963z2).
I december 1960 fick kommittén i uppdrag att kartlägga åldringarnas värd- behov och vårdmöjligheter. En inven- tering av tillgängliga statistiska och and- ra uppgifter som insamlats av myndig- heter och organisationer visade, att des- sa inte var tillräckliga för en kartlägg- ning av åldringsvården.
Kommittén fann därför särskilda un- dersökningar påkallade. Kommittén ut- förde följande undersökningar, vilka av— såg förhållandena den 12 april 1962:
1) En kommunundersökning för inven- tering av kommunernas anordningar för öppen och sluten åldringsvård. 2) En landstingsundersökning för en liknande inventering beträffande landstingens anordningar för öppen åldringsvård. 3) En anstaltsundersökning för inven- tering av antalet vårdplatser inom långtidssjukvården m.m. 4) En patientinventering rörande antal patienter på samtliga sjukhus och sjukhem o.d.
Av stor betydelse för kommitténs un- dersökning var 1960 års allmänna folk- och bostadsräkningar. På grund av räk- ningarnas uppläggning kunde emellertid resultaten från dessa inte alltid av kom- mittén direkt användas utan måste dess- förinnan i en del hänseenden göras till föremål för specialbearbetningar.
Kommitténs åldringsvårdsundersök- ningar, kompletterade med annat till— gängligt material, syftade till en allsidig kartläggning av åldringsvården och hur åtgärderna varierar kommunerna emel- lan. Resultatet av kartläggningen, som förelåg i preliminärt skick och utsändes till bl. a. samtliga länsstyrelser och kom- muner vid årsskiftet 1962—63, fram- lades för offentlig debatt i skriften Åld- ringsvårdens läge (SOU 1963: 47). Kart-
läggningen har sedermera följts av för- slag från kommittén ifråga om långtids- sjukvården, bostäder och social hem- hjälp (Bättre SOL" 1964: 5).
Kartläggningen av åldringsvården vi- sade att det i landet förelåg ett betydan- de behov av nya platser inom långtids— sjukvården. För utarbetande av förslag till statligt stöd åt sjukvårdshuvudmän- nen för en utbyggnad av vårdresurserna behövde kommittén uppgifter angående det aktuella platsantalet, beslutad ut- byggnad m.m. Kommittén tillställde i oktober 1963 sjukvårdshuvudmännen frågor angående befintligt vårdplatsan- tal, beslutad utbyggnad av långtidsvår— den, beräknat nettoplatstillskott under de närmaste åren m.m. Svaren, som i samma månad ingick från sjukvårdshu- vudmännen, sammanställdes och analy- serades därefter samt publicerades i kommitténs förslag den 23 november 1963 angående statligt stöd till byggande av sjukhem.
Ifråga om den sociala omvårdnaden av handikappade gjorde kommittén i april 1962 en särskild kommununder- sökning och landstingsundersökning liknande dem som företogs beträffande åldringsvården. Vid anstaltsundersök- ningen och patientinventeringen, som samtidigt utfördes, inhämtades uppgif— ter om de vårdades ålder, varigenom åldringar och övriga patienter kunde särredovisas. Även enskilt bedriven verksamhet skulle redovisas. Samtliga kommuner och landsting tillfrågades.
Kommitténs undersökningar, innefat— tande även en kartläggning av invalid- pensionärer, grundad på riksförsäk- ringsverkets material, redovisas i So- cial omvårdnad av handikappade ( SOU 1964:43 ). Syftet har varit att ge en samlad bild av vad som görs i landet för de handikappade i fråga om social omvårdnad och hur åtgärderna varierar
åldringsvård ;
kommunerna emellan. Ett huvudsyfte med undersökningarna har varit att fästa kommunernas och landstingens uppmärksamhet på omvårdnaden av de handikappade och stimulera till pla- nering och åtgärder.
Inom socialpolitiska kommittén har för kommitténs och studiehjälpsutred- ningens räkning utarbetats en samman- ställning angående verkan av åldersreg- ler inom skatte- och socialpolitiken samt exempel på den sammanlagda effekten av vissa 16—årsregler. Sammanställning- en, som publicerats som bilaga i utred- ningens betänkande Bättre studiehjälp (SOU 1963: 48), avser i första hand att mot bakgrunden av olika åldersregler inom skatte- och socialpolitiken belysa de tröskeleffekter som kan uppstå när barn deltar i skolutbildning efter upp- nådda 16 år.
Undersökningar, utförda för kommit- téns räkning. Till belysning av social- politikens innebörd och verkningar har socialstyrelsen 1959 för kommitténs räk- ning utfört en statistisk undersökning rörande personer som i april 1959 erhöll socialhjälp, 1959 års socialhjälpsunder— sökning. Undersökningens syfte var att kartlägga socialhjälpsklientelets sam— mansättning, att redovisa de Olika fak- torer som kan ha betydelse för behovet av socialhjälp samt att belysa samspelet mellan socialhjälpen och samhällets öv- riga stödåtgärder. Undersökningen, som utfördes stickprovsmässigt i alla rikets kommuner, är publicerad i serien Sve- riges Officiella Statistik med titeln 1959 års socialhjälpsundersökning (Stock- holm 1961).
Statistiska centralbyråns utrednings- institut utförde 1958—59 tillsammans med en arbetsgrupp med representanter från bl.a. kommittén en undersökning beträffande låga inkomsttagare. Under- sökningens främsta syfte var att be- lysa, om de som har låg deklarerad in-
komst utgör en svag inkomstgrupp i social— och skattepolitisk mening. Re- sultaten av undersökningen har publice- rats i Statistisk Tidskrift (1960: 11 och 1961:5). En särskild analys av under- sökningen från socialpolitiska aspekter, bl.a. i syfte att belysa effekten av in- komstprövningsregler, har gjorts inom kommittén och redovisas som Bilaga 3.
Undersökningar i samråd med andra. I samband med utarbetande av förslag till ny lag om bidragsförskott, redovisat i betänkandet Trygghet för barns under— håll (Socialdepartementet stencil 1963: 12), har kommittén i samråd med social- styrelsen företagit en undersökning rö- rande underhållsbidragens och bidrags- förskottens storlek jämte därmed sam- manhängande förhållanden för inom- och utomäktenskapliga barn.
Statens institut för byggnadsforskning har i uppdrag att företa en utredning om ändamålsenliga bostäder för mindre hushåll. Utredningen göres i samråd med socialpolitiska kommittén. Som ett led i denna utredning ingår bl.a. en intervjuundersökning beträffande åld- ringars bostadsförhållanden. Syftet med undersökningen är att ge underlag för utformningen av bostäder för äldre små- hushåll, såväl för den enskilda bostaden och bostädernas lokalisering i samhället som för bostadsområdenas utrustning i fråga om kollektiva anordningar och service. Resultatet av undersökningen beräknas kunna publiceras under hösten 1964.
Socialmedicinska institutionen vid Uppsala universitet har bemyndigats att i samråd med bl.a. socialpolitiska kom- mittén låta utföra en undersökning rö- rande sjukligheten i Sverige, utnyttjan- det av olika sjukvårdsservicegrenar samt kostnaderna till följd av sjukdom för den enskilde och samhället. Undersök- ningen är avsedd att ligga till grund för jämförande studier beträffande motsva-
rande förhållanden i Förenta Staterna och Storbritannien.
Statistiska centralbyrån har i upp- drag att göra en undersökning rörande ferieresor för barn och husmödrar, Un- dersökningen företas i samråd med so- cialstyrelsen och socialpolitiska kom- mittén. Syftet är att belysa vilka kate- gorier, som begagnar sig av ifrågava- rande sociala förmåner, deras familje- förhållanden, levnadsvillkor m. m.
Kommittén som serviceorgan
Både på eget initiativ och efter fram- ställning har kommittén tillhandahållit kommuner, landsting, länsstyrelser, äm- betsverk och andra myndigheter liksom enskilda personer och organisationer upplysningar som kommit fram vid kommitténs kartläggningsarbete. Genom den kartläggningsverksamhet som kom- mittén bedrivit har samlats omfattande material, vilket allt inte kunnat publice— ras. Vidare har kommittén under sin verksamhet fått kännedom om under— sökningar och utredningar, som gjorts eller pågår på andra håll, och här- igenom vid förfrågningar kunnat lämna upplysningar om sådana undersök- ningar. Kommuner och andra har även tagit kontakt med kommittén vid plane- ringen av egna undersökningar, för dis— kussion av uppkomna frågor rörande t. ex. åldringsvård.
I viss utsträckning har kommittén även bedrivit informationsverksamhet för utlänningar, främst i fråga om kart- läggningen av åldringsvården.
Det av kommittén bedrivna kartlägg- ningsarbetet har i en del fall, t. ex. när det gäller åldringsvården och handi— kappvårdcn, syftat till mera än själva kartläggningen. Genom undersökningar- na har kommittén avsett att fästa upp- märksamheten på frågorna, skapa dis- kussion och stimulera till initiativ och
åtgärder. Kommittén har strävat efter att få fram snabba undersökningsresul— tat, som kunnat vara till nytta i det praktiska reformarbetet. Preliminära re- sultat av åldringsvårdsundersökningen, som utfördes i april 1962, sändes som tidigare nämnts ut till länsstyrelser, landsting och kommuner vid årsskiftet 1962—63 för att kunna vara till nytta vid planering och åtgärder, inte minst i samband med den nya kommunindel- ningen.
Kommitténs erfarenheter
Kommittén ett socialpolitiskt utredningsorgan
Socialpolitiska kommittén tillkallades i mitten av 1958 för att göra en kartlägg- ning och översyn av socialpolitiken. De socialpolitiska åtgärdernas innebörd och verkningar Skulle belysas. Socialpoliti- kens lämpliga utformning i framtiden skulle diskuteras från allmänna utgångs- punkter och rationaliseringsmöjligheter tillvaratas. Resterna av fattigdom och nöd skulle undersökas. Behovet av kom- pletterande socialpolitiska anordningar för eftersatta grupper skulle utredas. Någon socialpolitisk nedrustning var det enligt direktiven inte fråga om, men be- sparingsmöjligheter skulle beaktas. Några konkreta reformuppgifter uppsat- tes inte på kommitténs program. Genom sitt allmänna uppdrag att göra en översyn av hela socialpolitiken fick kommittén redan från början en annan ställning än socialdepartementets kom- mittéer i allmänhet, vars uppdrag van- ligen begränsas till en viss bestämd upp- gift. Socialpolitiska kommittén har fun— gerat som ett allmänt planerings- och utredningsorgan för socialpolitiken. Kommittén har därför kunnat ta initia- tiv till undersökningar och utredningar samt insamla och sammanställa material
rörande socialpolitikens innebörd och verkningar på ett sätt, som inte är möj- ligt genom den fortlöpande statistiken i dess nuvarande uppläggning med strikt uppdelning på ämnesområden och äm- betsverk.
Huvuduppgift från början: kartläggning och värdering av socialpolitiken
Kommittén började med att planera en allmän kartläggning och värdering av socialpolitiken. Definitionsfrågor — >>vad skall förstås med socialpolitik» och liknande frågor _ togs upp. Förmåner och kostnader skulle undersökas och socialpolitikens innebörd och verk- ningar för den enskilde som mottagare och betalare analyseras. En omfattande genomgång av de sociala reformernas historia, särskilt deras motiv och prin- cipiella huvudlinjer, företogs. Material rörande socialutgifterna sedan 1938, de sociala förmånernas storlek och för- månstagarnas antal samlades och börja- de analyseras.
Samtidigt påbörjades en kartläggning av »resterna av fattigdom och nöd» i vårt samhälle. Under kommitténs led- ning och medverkan genomförde social- styrelsen 1959 års socialhjälpsundersök- ning. Samtidigt medverkade kommittén i statistiska centralbyråns undersökning om låga inkomsttagare. En rad organisa- tioner med inriktning på olika grupper handikappade fick i detta sammanhang framföra sina synpunkter och önskemål inför kommittén.
I det allmänna kartläggningsarbetet har ingått även en »tvärsnittsundersök- ning» avsedd att belysa huruvida regel- systemet i socialpolitiken är konsekvent eller inkonsekvent och om det kan ra- tionaliseras. Åldersgränser, inkomst- prövningsregler, förmånsbegrepp etc. har kartlagts.
Andra uppgifter — direkt med sikte på reform- er—iförgmnden
Socialpolitiska kommitténs uppgift var alltså från början i huvudsak en över- syn, inte reformer. Det skulle emeller- tid visa sig att uppdraget ändrade ka- raktär.
Kommittén fick speciella uppgifter, varigenom dess arbete efter hand kom att alltmera inriktas på vissa frågor i det sociala reformarbetet. 1961 framlade kommittén förslag till förbättrad mo- derskapsförsäkring och mödrahjälpens avskaffande (SOU 1961:38). Förslaget ingick i den 1962 antagna lagen om all- män försäkring. Med klar inriktning på reformer fick kommittén i december 1960 uppdrag att med anledning av en riksdagsskrivelse kartlägga åldringarnas vårdmöjligheter och vårdbehov. Andra riksdagsskrivelser syftande till reform, som överlämnats till kommittén avser handikappades vårdbehov; stöd åt in- validiserade barn som vårdas i hemmet (förslag av kommittén 1963 om vårdbi— drag för svårt handikappade barn, So- cialdepartementet stencil 1963z3; ge— nomfört fr. o. m. 1/7 1964); stödåtgärder för äldre s.k. hemmadöttrar; stöd åt ofullständiga familjer. Årets riksdag har ifrågasatt överlämnande till kommittén av andra utredningsuppgifter med di- rekt sikte på reformer, bl.a. rörande den allmänna försäkringen.
Socialpolitiska kommittén har på det- ta sätt fått sina uppgifter helt föränd- rade. Samtidigt som uppdraget att göra en förutsättningslös kartläggning och allmän översyn kvarstått oförändrat har kommittén fått reformuppgifter av brådskande karaktär, på vilka arbetet måst koncentreras.
Även i övrigt ändrade förhållanden
Snart nog uppstod också samordnings- problem. Alla uppkommande socialpo- litiska översyns_ och reformuppgifter
kunde inte gärna läggas på en enda kom- mitté. Rehabiliteringsfrågorna — med anknytning till socialpolitiska kommit- téns uppdrag rörande handikappades vårdmöjligheter — lades hos centrala rehabiliteringsberedningen. Vissa ho- stadsfrågor — inberäknat frågor om ut- formningen av åldringsbostäder —— hän- sköts till bostadsbyggnadsutredningen. En översyn av stödet till bostadsförbätt- ring särskilt viktig för åldringsbostä- der på landsbygden — lämnades till en särskild utredningsman. Pensionsfrågor utredes av pensionsförsäkringskommit- tén. För sjukförsäkringsfrågor har till- satts en särskild kommitté. Andra kom- mittéer och utredningar, t. ex. allmänna skatteberedningen och familjebered— ningen har uppgifter som ligger nära vissa av socialpolitiska kommitténs ar- betsuppgifter.
Socialpolitiska kommitténs uppgift från början att vara ett allmänt pla- nerings- och utredningsorgan för social- politiken har på detta sätt försvårats. Kommittén har inte möjlighet att i sitt eget planerings- och utredningsarbete foga in de övriga kommittéernas verk- samhet. Kommittén har emellertid i be— tydande omfattning anlitats som konsul- tations- och remissorgan och har på sådant sätt i viss mån kunnat fästa upp— märksamheten på samordningsfrågor.
Kommitténs arbete — praktisk utredningsverk- samhet
Socialpolitiska kommittén har, som den redovisade översikten av verkställda un- dersökningar utvisar, i egen regi utfört, låtit utföra eller i samråd med andra utfört specialundersökningar på olika områden. I kommitténs regi har sålunda samlats in och bearbetats åtskilligt ma- terial som berör olika fält inom social- politiken. Sådana uppgifter, i synner- het i den omfattning varom det för kom- mitténs de] varit fråga, ligger enligt
gängse praxis något vid sidan av en parlamentarisk kommittés verksamhets- område. De av kommittén utförda och eljest åvägabragta undersökningarna torde merendels vara av den typen, att de skulle ha anförtrotts åt ett social- politiskt utredningsinstitut, om ett så— dant funnits.
Kommitténs kartläggningsarbete och undersökningar i övrigt har snabbt lett till praktiska reformer. Här kan erinras om åtgärderna för att stimulera en ut- byggnad av öppen vård, bättre bostäder och långtidssjukvård för åldringar.
Kommittén har, som tidigare framhål- lits, blott i mindre utsträckning kunnat grunda sina kartläggningar på tillgäng- lig socialstatistik. Kommitténs arbete med insamlande och sammanställande av material har därför varit betydande.
Soeialstatietiken grunden för reformarbetet
Socialstatistiken bör vara så upplagd, att man kontinuerligt kan följa utveck— lingen på socialpolitikens olika områden och fortlöpande få uppgifter, som be— lyser (less innebörd och verkningar. Statistiken bör vidare vara så uppbyggd, att den kan läggas till grund för prog— noser om möjligheter och behov. Gjorda reformer bör följas upp genom under- sökningar om deras verkningar för sam— hället och den enskilde. Socialstatisti- ken bör belysa inte bara de olika social— politiska åtgärderna var för sig utan även deras inbördes samband. Kommittén har under sitt arbete fun— nit, att socialstatistiken i dess nuvaran— de form och uppläggning inte alltid ger tillfredsställande belysning av förhål— landena. Även om statistiska data i många fall insamlas på bred bas och i och för sig innehåller möjlighet till en mångsidig belysning av ett visst område, kan helhetsbilden gå förlorad och redo— visningen bli onyanserad, eftersom be— arbetningen av materialet ofta är en—
sidigt inriktad och begränsar sig till så- dana förhållanden som faller inom ett ämbetsverks eller en myndighets för- valtningsområde. Väsentliga förhållan- den beträffande vilka uppgifter inhäm- tats, kan på detta sätt bli otillräckligt belysta. I andra sammanhang relevanta omständigheter kan inte kartläggas och belysas utan omgång och kostnadskrä- vande specialbcarbetningar. Vid insam- landet, bearbetningen och redovisning- en av det statistiska materialet beaktas inte alltid samordningssynpunkterna i tillräcklig utsträckning.
Av olika skäl —— insamlingsmetodiken, sättet för bearbetning m.m. kan här spela roll — kan statistiken, när den väl föreligger, vara så föråldrad, att den inte på ett tillfredsställande sätt kan an- vändas för att belysa aktuella förhål- landen. Återkommande redovisningar av statistiskt material — där sådana före- kommer —— kan i en del fall förete brist på enhetlighet. Uppgifter kan vid olika redovisningstillfällen i den fortlöpande statistiken hänföras under olika rubri- ker, varigenom överblicken över den kontinuerliga utvecklingen på området försvåras.
Statistiken redovisas vanligen som rikssiffror och tillåter inte alltid en be- dömning av behov och möjligheter på det lokala planet, i varje fall inte under länsplanet. I viss utsträckning saknas ett samordnat system för den statistiska redovisningen på det lokala planet, vil- ket också försvårar inhämtandet av jäm- förbara uppgifter. Kommitténs kartlägg- ningar av åldringsvården och handi- kappvården visar emellertid hur ange- läget det är att socialpolitiken belyser regionala förhållanden.
Kartläggningen av åldringsvården och handi-
kappvården exempel
I fråga om åldringsvården har socialsty- relsen i sin statistik vissa uppgifter om
social hemhjälp och ålderdomshem, bo- stadsstyrclsen om pensionärsbostäder och medicinalstyrelsen om sjukvården. Socialstatistiken ger emellertid inte en samlad redovisning av åldringsvården. För att få en bild av vilka vårdmöjlig- heter och vårdbehov, som kan föreligga beträffande åldringarna har socialpoli- tiska kommittén gjort omfattande un- dcrsökningar.
När det gäller en så viktig social fråga som vården av de handikappade, finns i statistiken endast i ringa utsträckning uppgifter om deras antal och behov. I fråga om förtidspensionärerna kan upp- gifter i en del avseenden erhållas ur riksförsäkringsverkets register. Under- sökningar, som kan läggas till grund för en uppskattning av antalet handi- kappade har inte gjorts i tillfredsstäl- lande utsträckning. Redan en kartlägg- ning av de åtgärder, som vidtas i olika avseenden till stöd för de handikappa- de, erbjuder stora svårigheter. Staten, landsting, primärkommuner, enskilda organisationer m. fl. bedriver eller stöder verksamhet för handikappade. Omfatt- ningen av denna verksamhet redovisas emellertid ofta tillsammans med annan, vilket försvårar en samlad redovisning av den aktivitet som finns beträffande de handikappade. Kommittén har i Social omvårdnad av handikappade framhållit angelägenheten av att undersökningar göres beträffande de handikappades lev- nadsvillkor m. 111.
Även i andra sammanhang har kom- mittén påtalat bristen på tillräckligt sta- tistiskt material för belysning av vissa förhållanden eller en viss grupps situa- tion. I Trygghet för barns underhåll har kommittén sålunda anfört, att det är angeläget att de ofullständiga famil- jernas ekonomiska läge fortlöpande stu— deras.
Socialstatistiken som underlag för prognoser Inom socialpolitiken behövs liksom på många andra områden för den långsik- tiga planeringen viss prognosverksam- het. Socialstatistiken bör läggas upp på ett sådant sätt, att den kan tjäna som underlag för prognoser. Som exempel "kan här återigen hänvisas till åldrings- vården. I fråga om behovet av vård— platser inom långtidssjukvården har man i olika sammanhang gjort prog- n0ser på grundval av tillgängligt ma- terial. Kommittén har i förslaget om statligt stöd till byggande av sjukhem framhållit, att det på grundval av före— liggande material är vanskligt att göra en beräkning av platsbehovet i fram- tiden. Bl.a. vet man föga om det dolda behov, som inte kommer fram vid gjor- da undersökningar eller i form av an- sökningar om Vårdplats.
Socialstatistiken måste nydanas från grunden
Under sitt arbete har socialpolitiska kommittén gjort den erfarenheten, att socialstatistiken måste gås igenom sys- tematiskt område för område både i fråga om innehåll och utformning. Av väsentlig betydelse är att samordnings- frågorna beaktas. Den nuvarande stati- stiken är i allmänhet inriktad på att belysa omfattningen och utvecklingen inom varje område för sig. Det behövs emellertid även en samlad bild av hur de olika socialpolitiska åtgärderna till- sammantagna verkar och utvecklas inte bara från samhällets utan även från den enskilde medborgarens synpunkt. So- cialstatistiken bör därför fortlöpande belysa den enskildes behov och ut- nyttjande av de sociala stödformerna. Man bör sträva efter att organisera ett system, som ger en bild av utvecklingen och socialpolitikens innebörd och verk- ningar för såväl samhället som de en- skilda medborgarna. Även socialstati—
stikens organisation kan därvid behöva prövas.
Kommittén ett socialpolitiskt utredningsins titut Av det tidigare anförda framgår, att socialpolitiska kommittén i själva ver— ket i vissa avseenden fungerat som ett om också bristfälligt organiserat social- politiskt utredningsinstitut. Genom kom— mittén har utförts undersökningar för en kartläggning av olika sociala om— råden och för en belysning av social- politikens innebörd och verkningar. Kommittén har också i viss utsträck- ning fått tjänstgöra som ett service- organ, när det gällt information, rådgiv- ning m.m. rörande gjorda eller plane- rade undersökningar på det socialpoli- tiska området.
Kommittén har emellertid haft den dubbla uppgiften att dels göra kartlägg— ningar och undersökningar, dels kom- ma med förslag till åtgärder med anled- ning av resultatet. Själva kartläggnings- arbetet kan sägas i viss mån ligga utan- för en parlamentarisk kommittés upp- gifter. Det har visat sig vara förenat med stora svårigheter att fånga en full- ständig bild av socialpolitikens inne- börd och verkningar vid en viss tid- punkt. Utvecklingen måste följas och analyseras fortlöpande. Arbetet bör be- drivas i andra former än det för kom— mittéer vanliga. Det ligger i sakens na- tur, att en kommitté så småningom måste upplösas. Pågår verksamheten un- der alltför lång tid kommer kommitténs sammansättning att förändras. Kommit- tén har svårt att få personal osv. Det är svårt att säkerställa kontinuiteten i arbetet.
Resultaten av kartläggningar och and- ra undersökningar bör kunna framläg- gas för offentlig diskussion så snart de föreligger. En kommitté, som har att ta ställning till eventuella åtgärder med
anledning av resultaten och komma med förslag, har inte alltid möjlighet att snabbt publicera undersökningsresulta- ten. Dessa kan ofta redovisas först i samband med och som underlag för framlagda förslag.
Ett permanent organ behövs
Utvecklingen på det socialpolitiska om- rådet måste följas kontinuerligt. Re- formarbetet pågår ständigt. Samhället
är statt i ständig förvandling. Uppkom- na hjälpbehov tillfredsställes genom nya eller förbättrade socialpolitiska anord- ningar, andra behov uppkommer, som kräver nya åtgärder. Socialpolitiska kommittén har under sin verksamhet funnit, att för den del av kommitténs uppgifter, som avser kartläggningar och andra undersökningar till belysning av socialpolitikens innebörd och verk- ningar behövs ett permanent organ.
KAPITEL 5
Ett socialpolitiskt utredningsinstitut
En effektiv praktisk utredningsverksamhet Behovet av en intensifierad planmässig social forskning har som framgår av kap. 3 understrukits i olika samman- hang.
Sålunda framhålles i de motioner, som låg till grund för riksdagsskrivelsen 1962 bl.a., att den kommunala social- vården företer stora variationer i av- seende på materiella resurser och ut- formning. Detta gäller även mellan kom- muner som strukturellt och storleksmäs- sigt är jämförbara. Man vet för litet om hur livet i ett samhälle påverkas av en väl utbyggd socialvård — i vilken grad den kan medverka till att förebygga och bota en social missanpassning och asocialitet. Bland andra frågor som tas upp är åldringsvården. Det behövs mera forskning för en rationell åldringsvård. Människans anpassning till arbetslivet bör utforskas. Socialpolitiken medför stora administrativa problem, som sys- tematiskt bör belysas. Socialvårdsstati- stiken bör anpassas efter forskningens behov. Det nuvarande systemets största svaghet är den bristande planmässighe- ten. Någon kontinuerlig forskning efter ett långsiktigt forskningsprogram kan inte åstadkommas. Ett forskningsinstitut skulle, vilket en kommitté inte kan, föl— ja utredningsresultatet sedan förslagen genom lagstiftning genomförts. Ett forskningsinstitut kan ge utredningar och kommittéer en större effektivitet och vetenskaplig förankring i form av
ett ständigt tillgängligt serviceorgan. So- cialpolitikens ekonomiska omfattning gör att även en liten felbedömning kan resultera i stora felinvesteringar.
I utlåtandet över motionerna fram- höll allmänna beredningsutskottet, att det med hänsyn till samhällsutveckling- en i allmänhet och den ökade betydel- sen av samhällets insatser på det so- ciala området är av stor vikt att en effektiv och väl samordnad forskning kan bedrivas på hithörande områden. Samhällets åtgärder på socialvårdsom- rådet bör bli ingående och fortlöpande vetenskapligt belysta så att exempelvis behov och verkningar av olika åtgär- der kan klarläggas. Härigenom torde största möjliga effektivitet kunna upp- nås och felinvesteringar kunna und- vikas.
I 1963 års motioner angående miljö- politiskt handlingsprogram framhölls bl.a., att ett forskningsinstitut skulle fylla en väsentlig uppgift. Dess uppgift skulle vara att genom tillämpad forsk- ning och undersökningar av skilda slag belysa den psykiska och sociala pro- blematik, som ligger till grund för olika beslut och åtgärder, och därigenom ska- pa bättre underlag och förutsättningar men även med uppföljande undersök- ningar kontrollera att besluten och åt- gärderna får den effekt som avses. Me- dicinalstyrelsen framhöll i utlåtande över motionerna, att inte minst hälso- och sjukvården för sin vidare planering
och väl bearbetad erfarenhet på om-
rådet.
När det gäller behovet av forskning kan vidare erinras om att samarbets- delegationen för socialnämnderna i de större städerna har understrukit, att en social forskning i första hand är er- forderlig för att lagstiftningen inom det socialpolitiska området och de sam- hälleliga hjälp- och värdåt'gärderna skall kunna bli till bästa gagn för individerna. Den är emellertid lika nödvändig och motiverad för att man skall kunna få säkrare garantier för att de stora belopp som nu disponeras inom socialpolitiken skall komma till användning på bästa sätt.
Möllerkommittén anför i sin fram- ställning bl. a., att det bedrives en om- fattande och vitt förgrenad forsknings- verksamhet i åldringsfrågan på skilda håll i Sverige, men det saknas inre sammanhang mellan de olika grenarna av denna forskningsverksamhet. Åld- ringsforskningen i sin helhet bedrives utan målmedveten planmässighet.
Sveriges socionomförbund samman- fattar i sin skrivelse behovet av social forskning i stort sett i tre punkter. So- cial forskning behövs a) för praktiskt arbete i socialvård och
förvaltning,
b) för utbildning av personal inom so- cialt, administrativt och kommunal- ekonomiskt arbete, samt 0) vid utformningen av samhällets so- cialpolitiska åtgärder och för kom- munal planering på olika områden. I riksdagsmotioner m.m. avses med social forskning i allmänhet sådan ut- redningsverksamhet, som kan läggas till grund för praktiska åtgärder och refor- mer. Sådan verksamhet bedrivs till stor del inom ämbetsverk, kommittéer, pri- märkommuner och landsting. Socialpo— litiska kommittén anser, att dess upp—
drag i fråga om social forskning avser formerna för en intensifierad planmäs- sig utredningsverksamhet av detta slag, som kontinuerligt belyser socialpoliti- kens innebörd och verkningar och kan bilda grundval för det praktiska sociala reformarbetet.
Som framgår av redogörelsen i kap. 4 har kommittén genom det i direktiven lämnade uppdraget fått en ställning som ett allmänt socialpolitiskt utrednings- organ. I realiteten har det också visat sig, att kommittén under sin verksamhet i viss utsträckning fullgjort arbetsupp- gifter som i diskussionerna angetts böra ankomma på ett socialpolitiskt utred- ningsinstitut. Vad som i olika samman- hang anförts beträffande behovet av en intensifierad planmässig social forsk- ning och ett särskilt institut härför be— styrkes av de erfarenheter kommittén gjort i sitt arbete. Kommittén finner därför behov föreligga av ett organ, som samordnar den på olika håll bedrivna verksamheten och planmässigt följer och belyser utvecklingen på det social- politiska området. Kommittén föreslår att ett socialpolitiskt utredningsinstitut inrättas för ändamålet.
Den sociala forskningen och undervisningen
Det har i olika sammanhang föreslagits, att den sociala forskning, som bedrivs vid universitet och socialhögskolor skall ges ökade resurser. Det torde inte råda några delade meningar om be- hovet därav. Med den avgränsning av kommitténs uppdrag i fråga om den sociala forskningen, som nyss gjorts, anser sig kommittén inte böra närmare beröra denna fråga. Det torde böra an- komma på den inom statsrådsberedning- en arbetande forskningsberedningen, socialhögskolornas samarbetsnämnd och andra berörda organ att bedöma behovet av ökade resurser för den sociala forsk-
ningen vid universitet och högskolor. Socialpolitiska kommittén förutsätter att inrättandet av ett utredningsorgan av den typ kommittén föreslår inte bör få hindra den utbyggnad av resurserna för social forskning vid de angivna institu- tionerna som kan befinnas önskvärd. Kommittén förutsätter vidare, att ett in- timt samarbete i olika avseenden etab- leras mellan institutionerna i fråga och det socialpolitiska utredningsinstitutet.
Nära anknytning till förvaltningen
I den allmänna diskussionen angående den sociala forskningen har som fram- går av redogörelsen i kap. 3 framförts olika meningar om i vilka former en intensifierad planmässig social forsk- ning skall bedrivas. Å ena sidan har den synpunkten anförts, att en intensifierad social forskning borde anförtros befint— liga institutioner antingen på undervis- ningens eller förvaltningens område. Å andra sidan har den meningen kommit till uttryck, att ett särskilt organ för social forskning borde tillskapas, men att detta borde verka i nära anknytning till bestående institutioner av angivet slag.
Beträffande anknytningen till under- visningen har kommittén i utlåtande över socionomutbildningskommitténs förslag (SOU 1962: 43) angående socio- nomutbildningen framhållit, att forsk- ning vid socialhögskolorna främst bor- de bedrivas som ett led i undervis- ningen och utbildningen. Genom att i högre grad än som betingas härav en- gageras i forskningsuppgifter kan in- stituten riskera att förlora karaktären av högre fackskolor för utbildning av so- cionomer med arbetsuppgifter inom socialvården. De föreslagna socialhög- skolorna synes enligt socialpolitiska kommittén endast i mindre utsträck— ning kunna utnyttjas för undersök-
ningar av den typ, som avser ämbets- verks och kommittéers behov.
Härutöver kan tilläggas, att det ofta när det gäller målinriktade undersök- ningar är nödvändigt att få fram snabba resultat, som kan leda till praktiska åt- gärder. Det kan vara svårt för universi- tet och högskolor att ha tillgång till per- sonal, som kan sättas in på sådana un- dersökningar och snabbt nå resultat.
I fråga om anknytningen till förvalt- ningen vill kommittén framhålla att en av huvuduppgifterna för institutet bör vara att samordna den utredningsverk- samhet som bedrives bl.a. inom äm- betsverken. Institutet bör även ta initia- tiv till samt planlägga och analysera un- dersökningar som berör flera ämbets- verks kompetensområden. Kommittén anser att en förläggning av institutet som en del av redan existerande ad- ministrativt organ av dessa skäl inte kan komma i fråga. Det kan dessutom föreligga risk för att ett utredningsin- stituts speciella uppgifter kan komma att bli satta i efterhand, om det skall ingå som en del av ett ämbetsverk eller annan myndighet.
Socialpolitiska kommittén finner för sin del att ett fristående utredningsin- stitut bör inrättas. Kommittén anser det naturligt, att utredningsinstitutet, vars verksamhet skall vara inriktad på prak- tiska socialpolitiska åtgärder och re- former, bör redovisas under socialde- partementets huvudtitel.
Verksamhetsområdet
Det socialpolitiska utredningsinstitu- tets verksamhetsområde bör i stort sett avse de anordningar, som enligt vad ovan angivits av socialpolitiska kom- mittén räknas till socialpolitik i trängre mening och vilka av kommittén sam- manförts under beteckningen allmänna socialpolitiska åtgärder, redovisade i
Bilaga 1. Detta innebär att huvuddelen av institutets verksamhetsområde av- ser anordningar, som upptas under so- cialdepartementet dvs. den allmänna försäkringen, allmän socialvård (social- hjälp m.m.), nykterhetsvård, åldrings- vård, invalidvård, barna- och ungdoms- vård samt stödåtgärder för barnfamiljer. Dessutom kan nämnas frågor rörande hälso- och sjukvård samt rehabilite- ringsverksamhet. Institutet bör vidare göra undersökningar och kontinuerligt följa och belysa t.ex. arbetslöshetsför— säkringen och studiehjälpen samt so- ciala frågor, som berör arbetsmarkna- den och bostäderna. Det är således flera departements områden, som kommer att beröras av institutets verksamhet.
Arbetsuppgifter
Det socialpolitiska utredningsinstitu- tets uppgifter bör enligt kommitténs me- ning vara i stort sett följande:
att studera och analysera socialpoliti- kens innehörd och verkningar;
att utarbeta och fortlöpande revidera ett långsiktigt program för socialstati- stikcns innehåll samt för undersökning- ar och utredningar, ägnade att belysa området för socialpolitiken;
att samordna verksamhet av angivet slag som bedrives på skilda håll av ämbetsverk, andra myndigheter, kom- mittéer, primärkommuner och lands- tingskommuner samt enskilda organisa- tioner;
alt samla material beträffande gjorda, pågående och planerade undersökning- ar, att sprida kännedom om sådana un- dersökningar samt tjänstgöra som all- mänt serviceorgan för råd och upplys- ningar beträffande utredningar och un- dersökningar av ifrågavarande slag;
att på uppdrag av departement pla- nera och analysera samt i förekomman- de fall utföra utredningar och undersök- ningar;
att biträda kommittéer vid upplägg- ningen av kommittéarbetet, planering och analys av undersökningar m. m.;
att även i övrigt lämna råd och upp- lysningar i fråga om planering och analyser av undersökningar som berör området för socialpolitiken;
att bedriva biblioteks- och dokumen- tationsverksamhet på området; samt
att följa den internationella utveck- lingen på socialpolitikens område och samarbeta med liknande institut i ut— landet eller andra organ som bedriver motsvarande verksamhet.
Sammanställning och analys av material rör- ande socialpolitikens innebörd och verkningar Institutets verksamhet bör i hög grad inriktas på en kartläggning av social- politikens innebörd och verkningar. Som exempel på dylikt kartläggnings- arbete kan från socialpolitiska kommit- téns verksamhet anföras 1959 års social- hjälpsundersökning samt undersökning- en angående personer med låga in- komster. Vidare kan nämnas samman— ställningen av befintligt siffermaterial m.m. rörande socialutgifterna. I kom- mitténs allmänna kartläggningsarbete ingår även en genomgång av gällande författningar med sikte på att förenkla och rationalisera bestämmelserna. Ett annat exempel är kartläggningen av hemmadöttrarnas situation. Vidare kan till kartläggningsarbetet hänföras de un- dersökningar som kommittén gjort an- gående åldringsvården och vården av handikappade. Slutligen kan framhållas undersökningen beträffande underhålls- bidrag och bidragsförskott samt under- sökningen rörande ferieresorna.Den un- dersökning rörande utnyttjandet av sjukvårdsresurserna i Sverige, som ut- föres av socialmedicinska institutionen vid Uppsala universitet i samråd med bl.a. socialpolitiska kommittén, kan även nämnas i sammanhanget.
Det genom kartläggning insamlade och sammanställda materialet bör bli föremål för en ingående och allsidig analys av innebörd och verkningar. So- cialpolitiska anordningar kan undersö- kas med sikte på att utröna verkningar för exempelvis olika familjetyper, vid olika inkomstlägen osv. Tröskelproble- men kan uppmärksammas. Undersök- ningarna bör ta sikte på att utreda om anordningarna gjort avsedd effekt eller måhända fått verkningar, som inte alls åsyftats. Som exempel på analyser kan även nämnas de sociala anordningamas verkningar för olika befolkningsgrup— per, om vissa grupper gynnas, andra missgynnas osv. Finansieringsmetoder— nas innebörd och verkningar kan bli föremål för analyser. Vidare kan näm- nas kostnadsanalyser, administrations- analyser m.m.
Ett långsiktigt utredningsprogram
För att utredningsinstitutet skall kunna kontinuerligt studera socialpolitikens innebörd och verkningar måste material finnas tillgängligt, som på olika om- råden belyser utvecklingen. En av in- stitutets första och viktigaste uppgifter bör därför bli att se till att socialstati- stiken läggs upp på ett sådant sätt att erforderliga uppgifter finns att tillgå.
Institutet bör utarbeta ett långsiktigt utredningsprogram, som berör samtliga de områden institutets verksamhet av- ser. Härför behövs en systematisk ge- nomgång område för område. Ett dy- likt program bör inte bli ett arbetspro- gram bara för institutet, utan bör även kunna vara vägledande för ämbetsverk och kommittéer samt vara till nytta för vetenskapliga institutioner och enskilda forskare vid valet av forskningsobjekt. Programmet bör på detta sätt kunna bli ett viktigt led i samordningen av den utredningsverksamhet som bedrives på olika håll.
Den fortlöpande socialstatistik som sam— manställes på olika områden utgör grun- den för den socialpolitiska utrednings- verksamheten. Denna statistik bör emel- lertid som förut framhållits bli föremål för översyn. Socialstatistiken är till stor del av administrativ natur eller —4 så- som i socialförsäkringen _ av försäk- ringsteknisk art. Den är begränsad till vissa data av allmän karaktär rörande hjälp_ och vårdfallen, verksamhetens omfattning och kostnader samt de för- ändringar som ägt rum. Redovisningen är inte alltid enhetlig. Mestadels redo- visas hjälp- eller vårdtagarna på indi- viduell basis, mera sällan förekommer en redovisning av familjerna. Uppgifts- rikedomen är varierande och någon koordinering med socialstatistik från andra områden förekommer som regel inte.
En enhetlig plan bör skapas för so- cialstatistiken. En samordning av stati- stiken på olika områden av socialpoliti- ken bör komma till stånd för att skapa en bättre grundval för den sociala re- formpolitiken.
Den fortlöpande statistiken bör ge en så allsidig och aktuell bild som möjligt av socialpolitiken, men den kan å andra sidan inte göras alltför detaljerad och betungande. Förhållanden inom social- politiken, som fordrar mera ingående belysning än som är möjligt inom års- statistikens ram, bör bli föremål för specialundersökningar, antingen av en- gångskaraktär eller regelbundet åter- kommande.
En plan för socialstatistiken bör in- nefatta såväl årsstatistik som regelbun- det återkommande specialundersök- ningar. Möjligheterna att koordinera statistiskt material från olika områden bör uppmärksammas för att man skall få till stånd en samordning dels av socialstatistikens olika grenar inbördes.
dels av socialstatistiken med annan sta- tistik av social natur såsom befolknings-, bostads-, inkomst- och rättsstatistik. Datamaskinerna erbjuder möjligheter till dylik samordning.
Ett socialpolitiskt utredningsinstitut bör ha till uppgift att biträda departe- menten när det gäller att planera sta- tistisk redovisning av och analyser rö- rande effekten av en reform. Det är angeläget, att verkningarna av en social reform redan från början fortlöpande bevakas. Ett ändamålsenligt statistiskt system bör i detta syfte ha lagts upp före reformens genomförande. En sådan ordning tillämpas inte f. n. Följden där- av blir att det krävs dyrbara special- undersökningar för att få fram material, som belyser en reforms verkningar. Det kan också visa sig omöjligt att samla så- dant material i efterhand.
Planläggning och analys — ej teknisk bear- betning
Institutet bör i första hand utnyttja inom statistiska centralbyrån och and- ra statistikproducerande ämbetsverk och organ tillgänglig statistik. I de fall sär- skilda undersökningar måste göras, bör det ankomma på institutet att svara för planläggning och analys, medan in- samling av data och teknisk bearbetning av materialet får läggas på statistiska centralbyrån eller dess utredningsinsti- tut, på annat ämbetsverk eller på ve- tenskapliga institutioner vid universitet och högskolor. Endast i undantagsfall bör utredningsinstitutet i egen regi ut- föra insamling och teknisk bearbetning av material. Det torde då i allmänhet vara fråga om mindre undersökningar. Då institutets uppgifter således huvud- sakligen avser planläggning och analys, är institutet inte i behov av teknisk ut- rustning i form av hålkortsmaskiner, datamaskiner o. d.
51 Samordning Som framgår av det tidigare anförda bedrives utredningsverksamhet i sociala ämnen vid universitet, högskolor och liknande institutioner, hos statliga äm- betsverk, kommittéer, kommuner, lands- ting samt enskilda organisationer. Verk- samheten bedrives inte enligt ett sam- ordnat långsiktigt program och är inte heller i övrigt samordnad. En undersök- ning börjar därför ofta med en tids- ödande och kostsam insamling av ma- terial från olika håll utan att man kan tillgodogöra sig andras erfarenheter. En av de viktigaste uppgifterna för det so- cialpolitiska utredningsinstitutet bör vara att samordna den utredningsverk- samhet som bedrivs på olika håll i lan- det. Ett led i detta arbete är upprättan— det av ett långsiktigt program. Detta bör kunna vara till ledning inte bara för den statliga utredningsverksamheten utan även för kommunal och enskild aktivitet på området liksom för den sociala forsk— ning som bedrivs vid vetenskapliga in- stitutioner. En samordning förutsätter att utred- ningsinstitutet får kännedom om och samlar material rörande gjorda, pågåen- de och planerade undersökningar. Hos institutet bör man kunna få upplys- ning om t. ex. tidigare undersökningar, deras uppläggning, gjorda erfarenheter osv. Vill en kommitté, en kommun, ett landsting, en vetenskaplig institution eller en enskild organisation göra en un- dersökning i en social fråga kan man på detta sätt snabbt få uppgifter om vad som tidigare gjorts, pågår eller planeras av andra på ifrågavarande eller näralig- gande områden. Den utredningsverksamhet som bedri— ves på olika håll kan vara av stort all— mänt intresse. Institutet bör därför inte endast lämna upplysningar vid förfråg- ningar utan även på eget initiativ bringa till allmän kännedom undersöknings—
resultat och vunna erfarenheter av verk- samheten i övrigt.
Det bör ankomma på utredningsinsti- tutet att ta initiativ till undersökningar, som berör flera ämbetsverks kompetens- områden. Som exempel på sådana un- dersökningar kan nämnas den av social- politiska kommittén gjorda kartlägg- ningen av åldringsvården. Denna un- dersökning berör allmän socialvård (socialstyrelsen), bostäder (bostadssty— relsen) och sjukvården (medicinalsty- relsen) samt befolkningsstatistiken (sta- tistiska centralbyrån). En annan under- sökning av samma typ är kommitténs sammanställning angående social om- vårdnad av handikappade. Institutet bör även kunna ta initiativ till och sam- ordna undersökningar som berör pri— märkommuner, landsting och enskilda organisationer.
Biträde i det fortlöpande reformarbetet
Vid planeringen av socialpolitiken på lång sikt, initiativ till och genomföran- det av reformer på olika områden 'be- höver de berörda departementen ett organ, som kan biträda dem och på uppdrag planera och analysera samt i förekommande fall även utföra under- sökningar. Som exempel på sådana un- dersökningar som kan ifrågakomma till utförande i institutets egen regi och vara av stor betydelse för planeringsar- betet, kan nämnas den av socialpolitiska kommittén hösten 1963 gjorda under— sökningen beträffande långtidssjukvår- den under de närmaste åren. Departe- menten kan även i andra sammanhang behöva sammanställningar av statistiska uppgifter m.m., som inte direkt kan erhållas från ämbetsverk.
Som tidigare framhållits kan kom- mittéerna i många fall inte börja dis- kutera konkreta reformförslag utan att dessförinnan ha utfört omfattande för-
beredande kartläggningsarbete eller andra undersökningar, som egentligen borde falla utanför en parlamentarisk kommittés arbetsuppgifter. Kommitté— ledamöternas aktiva arbete börjar först då reformförslag skall utarbetas. Som regel skulle väsentliga besparingar både i fråga om tid och pengar kunna göras om utredningsarbete av angivet slag ut- fördes redan innan den parlamentariska kommittén tillsattes. Utredningsarbete och analyser, som i förväg verkställts inom institutet torde även kunna bli av grundläggande betydelse för utform- ningen av kommittédirektiven. I en del fall torde utredningsinstitutet kunna inte bara samla och sammanställa ma— terial utan även utarbeta alternativa för- slag till lösningar, som kan föreläggas den parlamentariska kommittén.
Biträde åt kommittéer
Då en kommittés arbete slutförts, upp— löses kommittén och dess sekretariat. Sekreterarna går tillbaka till sina van— liga befattningar. I dessa befattningar kommer deras erfarenhet av kommitté- arbetet ofta väl till pass, men nya kom- mittéer får utbilda nya krafter.
Det socialpolitiska utredningsinstitu- tet bör bilda kärnan i och svara för kontinuiteten i det statliga utrednings- väsendet på socialpolitikens område.
Utredningsinstitutet kan i viss mån tjänstgöra som ett permanent kommitté- sekretariat på det sättet, att institutet biträder kommittéerna vid uppläggning- en av arbetet, planering och analys av undersökningar m.m., som kan komma att göras genom kommittéernas egen för- sorg. Det torde nu i många fall vara så att det tar lång tid innan en kommitté börjar arbeta effektivt. Sekretariatet måste ha viss tid på sig att gå igenom direktiven, studera utvecklingen och ti- digare utförda utredningar i ämnet samt
tränga in i problemen innan huvud- uppgifterna kan angripas. Tillgången till ett utredningsinstitut, som på olika sätt bistår kommittéerna i detta skede, inne- bär enligt socialpolitiska kommittén en stor fördel.
Serviceorgan för andra
Även när det gäller ämbetsverken bör utredningsinstitutet tjänstgöra som ett serviceorgan. Institutet bör lämna ver- ken råd och upplysningar samt lämna det biträde i övrigt, som verken påkal- lar, i frågor som rör statistiken och so- cialstatistiska specialundersökningar. Det är som tidigare framhållits härvid av särskild vikt att frågan om samord- ning med annan socialstatistik beaktas.
Utredningsinstitutet 'bör verka också som ett allmänt serviceorgan. Det bör stå vetenskapliga institutioner, lands- ting, kommuner och enskilda till tjänst med råd och upplysningar vid planering och analyser m. ni. av undersökningar o.d. samt i övrigt lämna informationer, som berör det socialpolitiska området.
Upplysnings- och informationsverksamhet m.m.
Utredningsinstitutet bör bedriva en allmän upplysnings- och informations- verksamhet om sitt arbete och utveck- lingen på de områden, inom vilka in- stitutet har sin verksamhet. Institutet bör genom en tidskrift eller på annat sätt fortlöpande lämna informationer om utredningsverksamhet på socialpoli- tikens område. Härvid bör bl.a. redo- visas resultat och erfarenheter av slut- förda undersökningar samt uppgifter om pågående eller planerade.
För en mera fullständig redovisning av egna och andras undersökningar kan det vara lämpligt att institutet utger en särskild skriftserie. Det kan här röra
sig om kortare promemorior av det slag socialpolitiska kommitténs analys av un- dersökningen om låga inkomsttagare och inkomstprövningsreglerna repre- senterar eller av större undersökningar av typ Åldringsvårdens läge.
Institutet bör följa den internationella utvecklingen och ha kontakter med lik- nande institut eller andra organ i ut- landet, som bedriver utredningsverk- samhet i sociala frågor. I sin tidskrift eller i skriftserien bör institutet även redovisa utländska undersökningar och erfarenheter, som kan vara av betydelse vid planering m. in. av åtgärder på det socialpolitiska området i Sverige och för svensk utredningsverksamhet.
Utredningsinstitutet bör slutligen 'be- driva biblioteksverksamhet. Institutet bör samla inte bara undersökningar m. in. utan även litteratur, redogörelser o. d., som över huvud taget rör social forskning inom och utom landet. Det bör övervägas att till utredningsinstitu- tet överföra socialstyrelsens bibliotek vilket torde höra till de mest välför- sedda biblioteken i landet, när det gäller litteratur i sociala frågor.
Organisation, finansiering m.m.
Kommitténs förslag innebär att ett so- cialpolitiskt utredningsinstitut med en från verk och myndigheter fristående ställning inrättas huvudsakligen med uppgift att fortlöpande kartlägga och analysera socialpolitikens innebörd och verkningar samt samordna den utred- ningsverksamhet som bedrivs på olika håll i landet. Institutets arbete skall till stor del bestå i att fullgöra uppdrag som det får från vederbörande departe- mentschef, som har att lämna direktiv för uppdragets fullgörande på sätt som sker beträffande kommittéerna. Institu- tet skall planera och analysera under- sökningar, som regel däremot inte in-
samla och tekniskt bearbeta primär- material. Efter en undersöknings slut- förande redovisas resultatet för upp- dragsgivaren på samma Sätt som kom- mittéerna redovisar sina förslag. In- stitutets organisation och verksamhets- former i övrigt får anpassas härefter. Som förebild för organisationen av utredningsinstitutet bör kunna stå in- stitut sådana som statens institut för byggnadsforskning, för vilket redogjorts i kap. 2, samt konjunkturinstitutet. När- mare uppgifter beträffande detta och andra liknande institut's organisation och verksamhet lämnas i Bilaga 2. Av visst intresse i sammanhanget kan vara det danska socialforskningsinstitutet och förslag till inrättande av liknande organ i Finland och Norge. En redo- görelse härför lämnas i Bilaga 4.
Utbyggnad successivt
Omfattningen av utredningsinstitutets uppgifter och verksamhet kan inte från början preciseras på ett sådant sätt att det är möjligt att i förväg utarbeta en detaljerad organisationsplan för institu- tet. Det skulle enligt kommitténs mening inte heller vara lämpligt att alltför fast binda institutets verksamhet och arbets- former vid en på förhand uppgjord organisation. Denna bör i stället efter- hand anpassas efter uppgifternas art och omfattning och den arbetsmetodik man finner vara bäst för att lösa dem. över huvud taget bör institutet få verka un- der fria former. Kommittén finner det därför lämpligast, att institutet självt efter sina erfarenheter får bygga upp sin organisation och komma med de för- slag, som kan vara påkallade härför.
Särskild styrelse
Utredningsinstitutet bör ledas av en sty- relse, utsedd av Kungl. Maj:t och med förankring i socialpolitisk verksamhet. På styrelsen bör ankomma att leda,
planlägga och övervaka institutets verk- samhet samt ta de initiativ och fram- komma med de förslag, som kan vara påkallade i fråga om utredningsobjekt, institutets arbetsformer osv. Styrelsen bör bestå av ordförande och fyra leda- möter.
Ett socialt råd
Till institutet bör knytas ett rådgivande organ bestående av personer, som utses av Kungl, Maj:t, med framstående skick- lighet och beprövad erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar och verksam- hetsområden av betydelse för institutets arbete. Medlemmarna skall var och en inom sitt område lämna institutet det bistånd, som kan påkallas av institutet för fullgörande av dess uppgifter. Med- lemmarna bör vidare vara skyldiga att av eget initiativ rikta institutets upp- märksamhet på förhållanden, som kan antas vara av särskild betydelse för in- stitutets verksamhet. Vid den närmare utformningen av det rådgivande orga- nets funktioner och arbetsformer kan medicinalstyrelsens vetenskapliga råd tjäna som förebild.
Kärna av fast personal
För den direkta arbetsledningen och för permanenta och löpande arbetsupp- gifter samt för bevarande av kontinuite- ten i institutets verksamhet är det ange- läget, att institutet har en kärna av fast personal. Som kommittén tidigare fram- hållit anser kommittén att det nu inte är möjligt och inte heller lämpligt att göra upp en organisationsplan, som binder institutets arbetsformer och utveck- lingsmöjligheter alltför hårt. Kommit- tén anser sig därför inte höra eller kun- na mera exakt ange institutets behov av fast personal.
Institutet bör närmast under styrelsen förestås och ledas av en befattningsha-
vare med hög kompetens och god lön. Han bör vid sin sida ha en ställföreträ- dare. Dessa båda befattningshavare jäm- te någon kanslipcrsonal bör anställas vid påbörjandet av institutets verksam- het. Man får räkna med att institutethär- utöver redan under sitt första verksam- hetsår behöver ytterligare fast anställd personal i olika grader. Det får ankom- ma på Kungl. Maj:t att efter framställ- ning från institutets styrelse avgöra i vilken omfattning och i vilken lönegrad dessa bcfattningshavare skall anställas.
Avscvärd frihet måste råda vid insti- tutets löne- och arvodessättning. An- ställningsförhållandena skall vara så- dana att dugande krafter stannar. In- stitutet skall inte vara en genomgångs- station, men det skall kunna engagera skickligt folk på kortare tid.
I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att det är angeläget, att in- stitutets ledande personal utom god teo- retisk underbyggnad har ingående er- farenhet av praktiskt arbete på det socialpolitiska området.
Experter och personal för tillfälliga uppdrag
För de mera kvalificerade arbetsuppgif- terna som ledare för särskilda undersök- ningsobjekt bör institutet ha möjlighet att tillfälligt engagera experter på olika områden. Härigenom kan bl. a. ytter- ligare en anknytning till den vetenskap- liga forskningen och högre utbildningen åstadkommas på ett smidigt sätt utöver den som garanteras genom institutets rådgivande organ. De erfarenheter, som liknande institut på andra verksamhets- områden gjort i detta avseende, torde härvid kunna bli vägledande, när det gäller anställningsformer, arvodessätt- ning m. m.
Institutet bör även ha möjlighet att tillfälligt knyta annan arbetskraft till sin verksamhet.
Samarbete Som tidigare framhållits bör institutet nära samarbeta med organ för veten- skaplig forskning på det socialpolitiska området, med ämbetsverk samt med and- ra berörda statliga och kommunala myndigheter och organ, liksom med en- skilda personer och organisationer. Det- ta samarbete bör bedrivas under fria former och i förekommande fall genom det rådgivande organ, som står vid in- stitutets sida.
Institutets uppgifter och verksamhet är, som framgår av det tidigare an— förda, inte av sådan karaktär att det på något sätt skall överta uppgifter från statistiska centralbyrån eller dess ut- redningsinstitut. Det socialpolitiska ut- redningsinstitutet skall i stället i nära samarbete med dessa organ utnyttja de- ras tjänster och koncentrera sig på plan- läggning och analys av specialundersök- ningar.
Institutet bör över huvud utnyttja äm- betsverkens tjänster och fortlöpande statistik och andra uppgifter. I viss mån bör det kunna utföra utredningar som nu läggs på ämbetsverken. Att exempel- vis analysera innebörd och verkningar av vissa inslag i arbetsmarknadspoliti- ken eller arbetarskyddsverksamheten, som ställts under debatt, bör inte låg- gas på ifrågavarande ämbetsverk eller på en utredningskommitté, vars hela sekretariat hämtas från verket. Sådana uppgifter bör kunna utföras av insti- tutet.
Anslagsbehov
Till avlöningar och omkostnader för den fasta delen av institutets organisa- tion bör särskilt anslag anvisas. För institutets första verksamhetsår synes medelsbehovet böra beräknas till högst 500000 kr, Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av institu-
tets styrelse meddela de närmare före- skrifter som kan anses erforderliga be- träffande dispositionen av anslaget. Ef- tersom utredningsinstitutet" kommer att överta en del av det nuvarande utred- ningsväsendets uppgifter, är det här i viss grad fråga om en omfördelning mel- lan olika anslag. Man kan också räkna med en ren besparing, då institutet får förutsättas att snabbare och effektivare kunna utföra sådana kartläggningar och liknande undersökningar som f. n. utgör en stor del av kommittéernas arbete. En väsentlig besparing torde på det hela
taget kunna vinnas genom att institutet avlastar kommittésekretariaten åtskilligt av det tidsödande utredningsarbete, som f.n. regelmässigt föregår utarbetandet av reformförslagen.
Kostnaderna för insamling av ma- terial, teknisk bearbetning m. m. för un- dersökningar, som göres genom institu- tet, bör bestridas av medel från kom- mittéanslag, andra anslag eller av me- del, som i annan ordning ställes till förfogande för undersökningar och ut- redningar av ifrågavarande slag.
Sammanfattning
I socialpolitiska kommitténs uppdrag ingår bl. a. att överväga frågan om for- merna för en intensifierad och plan- mässig social forskning. I riksdagsmo— tioner m. m. avses med social forskning i allmänhet sådan utredningsverksam- het, som kan läggas till grund för prak- tiska åtgärder och reformer. Sådan verk- samhet bedrivs till stor del inom äm- betsverk, kommittéer, primärkommuner och landsting. Socialpolitiska kommit- tén anser att dess uppdrag i fråga om social forskning avser formerna för en intensifierad planmässig utrednings- verksamhet av detta slag, som kontinu- erligt belyser socialpolitikens innebörd och verkningar och kan bilda grundval för det praktiska sociala reformarbetet.
Den offentliga debatten i fråga om he- hovet av ökad social forskning kan sam- manfattas med ett uttalande av all— männa beredningsutskottet, att det med hänsyn till samhällsutvecklingen i all- mänhet och den ökade betydelsen av samhällets insatser på det sociala om- rådet är av stor vikt att en effektiv och väl samordnad forskning kan bedrivas på hithörande områden. Samhällets åt- gärder på socialvårdsområdet bör bli ingående och fortlöpande vetenskapligt belysta så att exempelvis behov och verkningar av olika åtgärder kan klar- läggas. Härigenom torde största möjliga effektivitet kunna uppnås och felinveste- ringar kunna undvikas.
Socialpolitiska kommittén har haft ställning som ett allmänt socialpolitiskt
utredningsorgan. Genom kommittén har utförts undersökningar för en kartlägg- ning av olika sociala områden och för en belysning av socialpolitikens inne- börd och verkningar. Kommittén har haft den dubbla uppgiften att dels göra kartläggningar och undersökningar, dels komma med förslag till åtgärder med anledning av resultatet. Till en del har kommittén också fått tjänstgöra som ett serviceorgan när det gällt information, rådgivning m.m. rörande gjorda eller planerade undersökningar på det social- politiska området. Kommittén har under sin verksamhet i viss utsträckning full- gjort arbetsuppgifter som i den allmän- na debatten angetts böra ankomma på ett socialpolitiskt utredningsinstitut.
Vad som i olika sammanhang an- förts beträffande behovet av en in- tensifierad planmässig social forskning och ett särskilt institut härför bestyrkes av de erfarenheter kommittén gjort i sitt arbete. Utvecklingen på det social- politiska området måste följas kontinu- erligt. Reformarbetet pågår ständigt. Kommittén har funnit, att för den del av kommittéens uppgifter, som avser kartläggningar och andra undersökning- ar till belysning av socialpolitikens in- nebörd och verkningar behövs ett per- manent organ.
Kommittén föreslår att för ändamålet inrättas ett socialpolitiskt utrednings- institut. Institutets huvudsakliga upp- gift skall vara att studera och analysera socialpolitikens innebörd och verk-
ningar, att utarbeta och fortlöpande revidera ett långsiktigt program för so— cialstatistikens innehåll samt för under- sökning och utredningar, ägnade att belysa området för socialpolitiken, att samordna den utredningsverksamhet som bedrivs på olika håll i landet, att tjänstgöra som serviceorgan åt departe- ment, ämbetsverk, kommittéer och and- ra, att bedriva biblioteks- och dokumen- tationsverksamhet på området samt att följa den internationella utvecklingen på socialpolitikens område. Institutet skall planera och analysera undersök- ningar, som regel däremot inte insamla och tekniskt bearbeta primärmaterial. Omfattningen av institutets uppgifter och verksamhet kan inte från början preciseras på ett sådant sätt att det är möjligt att i förväg utarbeta en detalje— rad organisationsplan för institutet. Det skulle enligt kommitténs mening inte heller vara lämpligt att alltför fast binda institutets verksamhet och arbetsformer vid en på förhand uppgjord organisa- tion. Denna bör i stället efter hand an- passas efter uppgifternas art och omfatt- ning och den arbetsmetodik man finner vara bäst för att lösa dem. Kommittén finner det lämpligast, att institutet självt efter Sina erfarenheter får bygga upp sin organisation och komma med de förslag som kan vara påkallade härför. Utredningsinstitutet skall enligt för- slaget ledas av en styrelse, utsedd av Kungl. Maj:t och med förankring i so- cialpolitisk verksamhet. Till institutet bör knytas såsom rådgivande organ ett socialt råd bestående av personer, som utses av Kungl. Maj:t, med framstående skicklighet och beprövad erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar och verk- samhetsområden av betydelse för insti- tutets arbete. Medlemmarna skall var och en inom sitt område lämna institu- tet det bistånd, som kan påkallas av in-
stitutet för fullgörande av dess upp— gifter.
För den direkta arbetsledningen och för permanenta och fortlöpande arbets- grupper samt för bevarande av konti- nuiteten i institutets verksamhet är det angeläget, att institutet har en kärna av fast personal. Institutet bör närmast un- der styrelsen förestås och ledas av en befattningshavare med hög kompetens. Institutets ledande personal bör utom god teoretisk underbyggnad ha ingåen- de erfarenhet av praktiskt arbete på det socialpolitiska området.
För de mera kvalificerade arbetsupp- gifterna som ledare för särskilda under- sökningsobjekt bör institutet ha möjlig- het att tillfälligt engagera experter på olika områden. Härigenom kan bl. a. yt- terligare en anknytning till den veten— skapliga forskningen och högre utbild— ningen åstadkommas på ett smidigt sätt utöver den som garanteras genom insti- tutets rådgivande organ.
Institutet bör nära samarbeta med organ för vetenskaplig forskning på det socialpolitiska området, med ämbetsverk samt med andra berörda statliga och kommunala myndigheter och organ, lik- som med enskilda personer och orga- nisationer.
Till avlöningar och omkostnader för den fasta delen av institutets organisa- tion bör särskilt anslag anvisas. För in- stitutets första verksamhetsår synes me- delsbehovet böra beräknas till högst 500000 kr. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av institutets styrelse meddela närmare föreskrifter beträffande dispositionen av anslaget. Kostnaderna för insamling av material, teknisk bearbetning m.m. bör bestridas av medel från kommittéanslag, andra anslag eller av medel, som i annan ord- ning ställes till förfogande för undersök- ningar och utredningar av ifrågavaran— de slag.
Särskilt yttrande av ledamoten Sjövall
Nödvändigheten av social forskning i den genomgripande omfattning som tecknas i socialpolitiska kommitténs be— tänkande bestrids av ingen.
I koncentrerad sammanfattning be- gärs av den sociala forskningen, att den dels skall svara på frågan om vi eko— nomiskt effektivt utformar vår totala sociala politik (socialutgifterna i »in- skränkt mening» uppgår f. n. till över 6 miljarder kronor om året), dels svara på frågan om vi genom en ständigt på- gående politisk reformprooess rätt om- danar samhället. Den sociala forskning— en skall slutligen också svara på frågan hur såväl den enskilda människan som olika sociala gruppenheter påverkas av genomförda reformer. Den sociala forsk— ningen måste mot denna bakgrund i dominerande omfattning syssla med friska och arbetsföra människor samt i numeriskt mindre omfattning med olika eftersatta minoritetsgruppers problem, där humanitära skäl talar för att de se— nare ges samma prioritet som huvud- gruppen.
Social forskning skall ge oss basma- _ terial för bättre och snabbare omdaning av samhället samt för reformer, som tar klart sikte på att hjälpa minoritetsgrup- perna till så likartad standard med nor- malbefolkningen som möjligt.
Av den sociala forskningen krävs med rätta att den skall kunna bli ett in- strument för att belysa effekten av sam- liällsreformer, inte minst att snabbt upp- daga begränsningar och negativa effek-
ter av företagna samhällsåtgärder. I denna omfattande form är den ny i alla länder och ingen kan ännu svara på frå— gan hur denna forskning bör bedrivas, hur kostsam den är och inom hur många verksamhetsområden den samtidigt mås— te bedrivas för att ge begärda resultat. För att vara ett samhällsinstrument mås- te den sociala forskningen —— i likhet med all annan forskning —— snabbt om- sättas i politiska reformer.
Jag d-elar till fullo kommittémajori- tetens uppfattning om den dominerande roll den sociala forskningen måste ges 1 ett modernt, starkt expansivt samhälle. Jag ställer mig emellertid tveksam till om föreslaget social-politiskt utrednings- institut fått rätt struktur vid sin start, riktigt avvägda personella och ekono- miska resurser samt rätt avvägning av sina arbetsuppgifter i förhållande till övriga organ inom samhället, vilka mås- te ta sin anpart av erforderligt utred- nings-, forsknings— och politiskt reform- arbete, dvs. främst berörda departement, ämbetsverk och kommittéer.
Socialpolitiska kommittén har under sitt arbete kommit att bli starkt med- veten om att forsknings- och utrednings- arbete i dag möter stora praktiska svå- righeter av olika slag. Det problem, som skall utredas och belysas i sin helhet, kan lyda under olika departement. Det kan ha blivit uppdelat på ett flertal oli- ka kommittéer. Basmaterialet kan fin- nas hos olika ämbetsverk eller ute hos kommunala nämnder _— problemen be—
lyses i betänkandet, sid. 16, 38, 42, 43, 49, 50, 51—52.
Av redogörelsen här framgår att det särskilt är arbetsuppgifter av forsk- ningskaraktär där svårigheterna möter, oavsett om man avser mer ren forskning eller mer direkt insamling, bearbetning och analys av redan tillgängligt mate- rial eller om man avser långsiktig plan- läggning av kommande forsknings- och utredningsarbete, särskilt när det gäller socialstatistiken. Ämbetsverken har i detta sammanhang uppenbarligen res- triktivt fungerande instruktioner, som leder till att samarbete och tvärforsk- ning försvåras.
Även kommittéväsendet synes ha be- skurna möjligheter till forskning, sam— manhängande kanske främst med upp- spaltningen av uppdrag på många kom- mittéer, var och en med uppgift att lösa ett problemkomplex eller delar av d:o ur ekonomisk, legal, administrativ, soci— alpolitisk, medicinsk m. fl. synpunkter. Kommittéerna kan ha erhållit f'ör snäva direktiv för att kunna angripa de nöd- vändiga forskningsuppgifter de kan stäl- las inför; deras sekretariat kan vara un- derbemannade.
I betänkandet redogör socialpolitiska kommittén för de problem och de svå- righeter av här angiven karaktär den själv mött under sitt arbete (se sid. 37, 40—42). Uppdraget ändrade karaktär under årens lopp; kommittén erhöll re- formuppgifter av brådskande karaktär. Den tog bl. a. därför initiativ till olika utredningar och dess arbete ledde på olika delområden snabbt fram till prak- tiska reformer (s. 42). Socialpolitiska kommittén kom genom sin anpassning till de under arbetets gång starkt för- ändrade krav som restes på densamma att kanske rätt väl lösa de arbetstekniska problem som måste ställas på en modern kommitté. Framför allt ägde kommittén möjlighet att på grundval av insamlat
material snabbt framlägga reformför- slag. En motsvarande politisk funktion har icke ett utredningsinstitut —— finns ej med utredningsinstitutet parallellt ar- betande (tillsatta) kommittéer, måste forskningsresultatens omsättande i po- litiska reformer försenas, såvida icke utredningsinstitutet kan lita på plane- rings- och utredningssektioner inom de- partementen.
Föreslaget utredningsinstitut skall dels handlägga forsknings- och utrednings- uppgifter syftande till att skaffa bättre kunskapsmaterial för planläggning av reformer, dels vara den instans som skall vara förmedlande länk mellan de- partement, olika ämbetsverk, universi- tetsinstitutioner samt kommittéer och här bidraga till lösandet av en rad i dag existerande bristfenomen. Institutet skall alltså utöver sin primäruppgift att bedriva intensifierad planmässig social forskning även bl. a. samordna ut- rednings- och forskningsverksamheten inom olika ämbetsverk, upprätta ett långsiktigt program för utredningsverk- samheten, nu bedriven inom många oli- ka instanser i samhället, vidare tjänst- göra som serviceorgan åt sittande utred- ningar, åt departement samt åt kommu- nala och enskilda organ. Institutet skall bygga upp ett bibliotek och en doku— mentationstjänst och på dessa områden även följa den internationella utveck- lingen.
Samtliga uppgifter som tilldelats in- stitutet anser jag vara trängande nöd— vändiga och huvudparten av de uppgif- ter institutet fått bör ligga hos detsam- ma (om undantag, se nedan). Jag kan däremot inte dela kommittémajoritetens uppfattning om att institutet skall starta sin verksamhet med två fast anställda kvalificerade tjänstemän och att insti- tutet skulle äga möjlighet att enbart med deras hjälp redan under sina första verksamhetsår finna sina slutgiltiga ar-
betsformer och kunna anställa ytterli- gare erforderlig kvalificerad personal.
I betänkandet redogörs bl.a. för sta— tistiska centralbyråns utredningsavdel- ning med 25 akademikertjänster och med en kostnadsbudget på drygt 2,8 mkr. — arbetsuppgifterna för detta institut är av långt mindre omfattande karaktär än dem som skulle läggas under här föreslaget utredningsinstitut. Vidare re- dogörs för antalet under socialdeparte- mentet nu verksamma kommittéer, hos vilka tjänstgör ett hundratal experter och ett 40—tal sekreterare och 15—20 biträdande sekreterare.
Kostnaderna för sekreterare och ex- perter uppgick budgetåret 1962/63 till 1,34 mkr. Svårigheterna att erhålla kva- lificerade kommittésekreterare under— stryks i betänkandet, likaså poängteras svårigheten l'ör universitet och högsko— lor att snabbt ställa kvalificerad perso- nal till förfogande för uppdragsforsk- ning från kommittéer m.fl.
Institut—et föreslås även endast i un- dantagsfall i egen regi utföra insamling och teknisk bearbetning av material; det skall här ställa sig i kön hos andra utredningsinstitut. Institutet erhåller för sitt första budgetår ett anslag på högst 500 000: _ kronor och skall i övrigt lita till andra finansieringskällor (kommitté- anslag m.m.). Jag tror att kommittén här underskattat den sociala forskning- ens möjligheter i ett modernt samhälle, n.b. om sagda forskning erhåller till- räckliga ekonomiska resurser, främst för datamaskinbehandling av erhållna re— sultat — och för därmed sammanhäng- ande kvalitativt bred och rikt nyanse- rad uppläggning av forskningsuppgif- terna. Jag tror också att kommittén un- derskattat kostnaderna för denna typ av undersökningar. I Göteborgs stads regi utförs t.ex. just nu en undersökning: Hälsa — yrke -— bostad. Den omfattar en intervjuundersökning av dels 1 200
familjer, dels ca 300 förtidspensionärer, i allt närmare 4 000 individer. Den av- ser att som delproblem belysa bl. a. vissa rehabiliteringsproblem. Totalkostnaden för denna undersökning har beräknats till i dagens situation närmare 400 000 kronor.
Det socialpolitiska utredningsinstitu- tet har alltså tilldelats omfattande ar- betsuppgifter och höga förväntningar har ställts på detsamma; allt mot bak- grunden av att det skall angripa och lösa utomordentligt väsentliga och även brådskande problem i samhället. Det bör enligt min mening inrättas men det bör redan från starten erhålla en fast kvalificerad medarbetarstab på minst fem, sannolikt tio personer, represen- terande olika ämnesområden. Chefen för institutet bör placeras i minst löne- grad B 4. Medelsanvisningens storlek och formerna för densamma bör omprö- vas.
Skulle institutet vid sin start endast erhålla en fast kvalificerad personal på två medarbetare, anser jag att följande alternativförslag skulle kunna lämna sammantaget högre arbetsresultat än det utredningsinstitut kommittémajoriteten föreslagit. Ett av skälen att jag tror detta alternativförslag då vara bättre är, att med den brist speciellt på kvalificerad personal som kännetecknar alla länder i dag, kommer institutet icke att snabbt kunna bli tillräckligt utbyggt för att kunna klara sina arbetsuppgifter.
Även om ett förstärkt utredningsinsti- tut skulle inrättas bedömer jag det som önskvärt att följande alternativförslag ändå prövas, då utgörande en förstärk- ning av samhällets totalresurser för den sociala forskningen.
1. En förstärkning bör ske inom i första hand socialdepartementet med en
planerings- och utredningssektion. Högt kvalificerade tjänstemän bör anställas, ev. forskare. De skall icke anlitas för administrativa uppgifter inom departe- mentet på grund av brist på personal inom dessa sektorer.
2. De centrala ämbetsverken bör för- stärkas med planerings— och utrednings- sektioner, så att de kan svara mot de ökade krav som ställs på dem.
3. En samarbetsorganisation bör ska- pas mellen de centrala ämbetsverken å ena sidan och departementen å den andra, svarande mot de samarbetsorgan forskningsråden och universiteten nu inrättat. Härigenom bör man kunna skapa betingelser för den tvärforskning och det samarbete mellan de olika cen- trala ämbetsverken som kommittén ef- terlyst.
4. Existerande universitetsinstitutio- ner bör i ökad omfattning erhålla forsk- ningsuppdrag från departement, ämbets- verk och kommittéer. Även här måste en tvärforskning ske och universiteten bör vara represent-erade i samarbetsorgani- sationen som föreslagits under punkt 3 genom representanter från de institutio- ner som sysslar med samhällsforskning, med socialmedicinsk forskning, med åldringsforskning m. m. Denna samarbetsorganisation bör ar- beta genom olika mindre delegationer med rätt att adjungera experter. Dessa
bör sammansättas alltefter de forsk- ningsuppgifter som blir aktuella.
* :i: *
Institutet skall ta initiativ till samt planlägga och analysera undersökning- ar, som berör bl.a. flera ämbetsverks kompetensområden.
På grund av de svenska ämbetsver- kens mycket självständiga ställning och traditioner bedömer jag svårigheter här föreligga för institutet att snabbt och effektivt få till stånd dessa undersök- ningar, vilka berör flera departement, ämbetsverk och kommittéer. Jag tror att detta problem snabbare och smidigare skulle kunna lösas om av mig föreslagen samarbetsorganisation (se punkt 3 ovan) bildas. Den kan då även delvis ersätta föreslaget råd.
:i:
Slutligen vill jag framhålla att inrät- tandet av ett socialpolitiskt utrednings- institut, som icke vid sin start ges till- räckliga resurser, kan komma att för- dröja den fortsatta debatten om hela den sociala forskningens organisation och därigenom bidraga till att ytterli- gare försena lösningen av dessa utom- ordentligt svårlösta problem.
Elisabet Sjövall
BILAGOR
BILAGA 1
Gruppering av anslagen till driftutgifter av socialpolitisk natur å riksstaten budgetåret 1964/65
V id behandlingen av gränsdragnings- och definitionsfrågor har anslagen till drift— utgifter (dock icke sådana av investeringskaraktär) av socialpolitisk natur hän- förts till följande grupper.
I. Allmänna socialpolitiska åtgärder
. Ekonomiskt bistånd 1) Socialförsäkringarna 2) Familjepolitiska stödåtgärder 3) Socialhjälp m. m. . Vård m. m. 4) Hälso- och sjukvård samt tandvård 5) Vården av fysiskt eller psykiskt handikappade 6) Nykterhetsvård, åldringsvård, barna- och ungdomsvård 7) Olika slag av rådgivning och service
”. Gränsgrupper
. Viss socialförvaltning rn. m.
II. Socialpolitiska åtgärder inom ramen jär särskilda verksamhetsgrenar
1) Rättsväsen 2) Försvar
3) Arbetsmarknad m. m. 4) Bostadsbyggande m. m.
5) Utbildning, själavård m. m. 6) Handel och sjöfart 7) Jordbruksstöd 8) Diverse
En gruppering på angivet sätt av anslag å riksstaten budgetåret 1964/65 till åt- gärder av socialpolitisk natur ger följande resultat.
I. Allmänna socialpolitiska åtgärder
A. Ekonomiskt bistånd Anslag i mkr 1) Socialförsäkringarna ........................................ 4 086,9 2) Familjepolitiska stödåtgärder ................................ 1 227,5 3) Socialhjälp m. m. 5 325,8
B. Värd m. m. 4) Hälso- och sjukvård samt tandvård .......................... 716,4 5) Vården av fysiskt eller psykiskt handikappade ................. 26,9 6) Nykterhetsvård, åldringsvård, barna— och ungdomsvård ......... 107,6 7) Olika slag av rådgivning och service .......................... 43,6 8945) C. Gränsgrupper .............................................. 296,0 D. Viss socialförvallning m. m. ............................... . . (87,3) Summa _ 6 603,6
II. Socialpolitiska åtgärder inom ramen för särskilda verksamhetsgrenar
1) Rättsväsen ................................................ 19,0 2) Försvar ................................................... 78,7 3) Arbetsmarknaden .......................................... 244,23 4) Bostadsbyggande m. m. .................................... 205,0 5) Utbildning, själavård m. m. ................................ 479,0 6) Handel och sjöfart ......................................... 5,9 7) Jordbruksstöd ............................................. 119,2 8) Diverse ................................................... 0,6
Summa 1 152,2
De olika anslagen redovisas närmare i följande förteckning.
Anslag å riksstaten budgetåret 1964/65 till åtgärder av socialpolitisk natur D r i f t b n d g e t e n (anslag avseende driftutgifter)
I. Allmänna socialpolitiska åtgärder
Anslags- Anslag Anslagi 1 OOO-tal kromor beteckning A. Ekonomiskt bistånd
1. Socialförsäkringarna
V. Socialdeparlemenlel
B 7 Bidrag till folkpensionering m. m. ..................... 3 625 000 B 9 Bidrag till sjukförsäkringen ............................ 395 000 B 10 Vissa yrkesskadeersättningar m. m. .................... 4 900 4 024 9100
Xl. Inrikesdepartemenlel
C 13 Bidrag till erkända arbetslöshetskassor ................. 62 000 62 0000 Summa 4 086 900
2. Familjepolitiska stödåtgärder
V. Socialdepartemenlcl D 1 Allmänna barnbidrag ................................. 1 194 000 D 4 Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag ...................................... 31 000
D 7 Ferieresor ........................................... 1 000 D 8 Bidrag till driften av semesterhem ...................... 460 D 9 Stipendier för underlättande av husmoderssemester ....... 1 000 1 227 460 Summa 1 227 4160
3. Socialhjälp m. m.
D3
D4
III. Utrikesdeparlemenlel Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare .......................................... Förstärkning av avkastningen av understödsfonden för ryss- landssvenskar ........................................
V. Socialdeparlemenlel Ersättning till kommunerna enligt socialhjälps- och barna- vårdslagarna .........................................
Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem ...............
XI Inrikesdeparlementet Allmänna beredskapsarbeten m. m.: bistånd åt utlandssvenskar, som återvända till Sverige m. m.; understöd till sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn; kontanthjälp m. m. .......................... Omhändertagande av flyktingar m. m. .................
B. Vård m. m.
4. Hälso- och sjukvård som! tandvård
Hl—IHHP—ti—Ib—tb—i WQQUV>ÖWlQH
V. Socialdeparlementel
Medicinalstyrelsen m. m., 6 anslag (14, 29—33) ............ 29 980 Mentalsjukhus m. m., 17 anslag (1—3, 7, 8, 10, 12—14, 16, 17, 20—25) .......................................... 441 104 Universitetssjukhus m. m., 19 anslag (1, 2, 4, 5, 7—11, 14—17, 19, 21, 23, 25, 26, 28) .......................... 181 511 Invaliditetsförebyggande åtgärder m. m. (delvis) ......... . . Allmän hälsovård m. m., 17 anslag (1—4, 7—11, 13—17, 19, 23, 24) .............................................. 54 445 707 040
VIII. Ecklesiaslikdepartemeniel
Bidrag till hälsovården vid vissa privatskolor ............ Bidrag till arvoden åt Skolläkare vid folkhögskolor ........
XI. Inrikesdepartemenlet Bidrag till vanföreanstalter m. m. 9 300
716 432
av fysiskt eller psykiskt handikappade V. Socialdepartemenlel
Statens arbetsklinik i Stockholm ....................... Invaliditetsförebyggande åtgärder m. rn. (delvis) ......... Bidrag till ortopediska hjälpmedel m. m. Bidrag till hörapparater ............................... Bidrag till Svenska vanförevårdens centralkommitté ....... Bidrag till De vanföras riksförbund ..................... Bidrag till De blindas förening ......................... Bidrag till Hörselfrämj andets riksförbund ................
VII. Finansdeparlementel Bidrag till vanföra ägare av motorfordon .................
VIII. Ecklesiaslikdepartemenlet
Bidrag till framställning av blindskrifter och talböcker för bhnda ...............................................
Summa ,
6. Nykterhetsvård, åldringsvård, barna- och ungdomsvård V. Socialdepartementet
C 10 Bidrag till driften av barnhem ......................... 1 600 C 11—13, 15 Ungdomsvårdsskolorna ............................ 25 465 C 17 Viss upplysningsverksamhetiungdomsfrågor ............. 600 C 18—19 Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare ............. 9 243 C 21 Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alko- holmissbrukare m. m. ................................ 29 500 C 22 Tillfälligt omhändertagande enligt lagen om nykterhetsvård m. m. .............................................. 1 050 C 24—25 Länsnykterhetsnämnderna ............................. 2 760 C 26 Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder .............. 21 000 C 27 Bidrag till Länkrörelsen ............................... 500 91 718 VIII. Ecklesiastikdepartenwntet B 70 Bidrag till verksamhet vid hemgårdar .................. 300 B 71 Utbildning av ungdomsledare .......................... 2 500 B 72 Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet ................. 7 000 B 73 Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. . 3 016 B 74 Bidrag till Centralförbundet för nykterhetsundervisning. . . 1 030 B 75 Bidrag till nykterhetsorganisationer m. m. .............. 1 980 B 76 Bidrag till Svenska nykterhetsfrämjandet ................ 15 15 841 Summa 107 559 7. Olika slag av rådgivning och service V. Socialdepartementet C 6 Bidrag till social hemhjälp . . . . . . . . . . . . . . 20 000 D 6 Bidrag till driften av barnstugor . . . . . . . . . . . . 20 000 D 10 Bidrag till driften av barnkolonier m. m. . . . . . . . . 3 000 K 5 Abortförebyggande åtgärder . . . . . . 410 K 6 Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning . . . . 140 43 550 Summa 43 550 C. Gränsgrupper V. Socialdepartementet D 3 Bostadsrahatter ...................................... 250 000 VIII. Ecklesiastikdepartementet G 8 Bidrag till anordnande av Skolmåltider .................. 16 000 X I. I nrikesdepartementet D 9 Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ........... 30 000 296 000 Summa 296 000 D. Viss socialförvallning m. m. III. Utrikesdepartementet A 9 Kostnader för vissa nämnder m. m. .................... 30 30 V. Socialdepartementet A 1—2 Socialdepartementet .................................. 2 668 A 3 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga .......... 3 200 A 4 Extra utgifter ....................................... 200 B 1—2 Försäkringsdomstolen ................................. 829 B 3—4 Försäkringsrådet ..................................... 772 B 5—6 Riksförsäkringsverket ................................. 22 464 B 8 Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ....... 6 200 C 1—2 Socialstyrelsen ....................................... 4 102 C 3—4 Statens socialvårdskonsulenter ......................... 672
D2 D11
Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barn- bidrag .............................................. Omkostnader för statens bosättningslån .................
F 1—2 Medicinalstyrelsen .................................... F 9—10 Strålskyddsverksamhet m. m. F 12—13 Centrala sjukvårdsberedningen ......................... F 15—16 Statens institut för folkhälsan .......................... F 18—19 Statens bakteriologiska laboratorium .................... F 23—24 Statens farmacevtiska laboratorium ..................... K18 M 2
MB
UUOÖ UJ>
II.
mmmmmmcuoowå
Yrkesmedicinska centralen ............................. Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnads- styrelsens delfond .................................... Ersättning till domänverkets fond för upplåten mark .......
XI. Inrikcsdepartementet
1—2 Inrikesdepartementet (till hälften) ......................
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, delvis (tjänste- män med socialvårdsuppgifter) .........................
5——6 Arbetsmarknadsstyrelsen (delvis) ....................... 7—8 Arbetsförmedlingen (delvis) ............................ 1—2 Bostadsstyrelsen (delvis) .............................. 3—4 Länsbostadsnämnderna (delvis) ........................
1 292
Summa
(87 27i)
II. Socialpolitiska åtgärder inom ramen för särskilda verksamhetsgrenar
1. Rättsväsen
Kostnader enligt lagen om fri rättegång ............ Understöd för utomprocessuell rättshjälp ........... 4 Tornedalens rättshjälpsanstalt .................... 11—12 Skyddskonsulentorganisationen ................... _. 13 Övervakning av villkorligt dömda m. fl. 15 Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. . . 16 Bidrag till Svenska skyddsförbundet ...............
2. Försvar
2 3 D D D E E E E
Armén: Sjukvård m. m. Sjukvårdsmateriel ............................... Marinen: Sjukvård m. m. Sjukvårdsmateriel ............................... Flygvapnet: Sjukvård m. m. Sjukvårdsmateriel ............................... —10 Försvarets sjukvårdsstyrelse ......................
Militärmedicinska undersökningscentralen .......... —13 Försvarets sjukvårdsförråd ....................... Underhåll av sjukvårdsmateriel ................... Försvarsmedicinsk forskning ...................... Vissa hälsovårdsåtgärder m. m .................... E 18—19 Militärapotek ................................... E 20—21 Försvarets tandvård ............................. E 63—64 Försvarets personalvård .......................... E 78 Bidrag till social verksamhet m. m. E 105 Familjebidrag ................................... E 107 Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring m. m.
E 108 Omskolning av i militärtjänst skadade .............
M
»— >_- QQUINHtotO—IOOOIOG
b—ll—ib—AHH
3. Arbetsmarknaden 1—2 Arbetsmarknadsstyrelsen ......................... 3—4 Yrkesinspektionen .............................. 5 Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetar- skyddets område ................................ 6 Ersättningar för vissa läkarundersökningar enligt ar- betarskyddslagen ................................
5 500 1 800 171 5 675 4 800 1 000 60
4 500 3 525 1 150 1 200 900 650 1 832 158 929 1 250 1 500 100 916 2 820 1 955 75 42 000
13 000
200
2 894 6 045
100 3
C 3—4 Förlikningsmän för medling 1 arbetstvister m.m.. C 10 Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handi- kappade m.fl. ................................. C 12 Omskolning m. m. .............................. C 14 Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade C 15 Bidrag till driften av verkstäder för handikappade . . . . C 18 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar ........ XII:E 5 Lönekostnader vid omplacering av partiellt arbetsföra
4. Bostadsbyggande m. m. XI:D 8 Räntebidrag .................................... 5. Utbildning, själavård m. m. V: K 21 Stipendier till studerande vid tandläkarhögskola ..... VIII:B 78 Bidrag till kulturell verksamhet bland döva ......... C 1—2 Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Kyrkoherdar för döva ........................................ D 15 Bidrag till inackordering av skolbarn i elevhem eller enskilda hem .................................... D 16 Bidrag till anordnande av Skolskjutsar ............. D 24—25 Statens blindskolor m. m ......................... D 27—28 Statens dövskolor m. m. ......................... D 30 Bidrag till förskolor och skolhem för döva barn ....... D 31 Resor för blind- och dövskoleelever jämte ledsagare . . . E 119 Stipendier för främjande av högre vetenskapliga stu- dier ............................................ G 1—2 Centrala studiehjälpsnämnden m. m. .............. G 3 Studiebidrag m. m. ............................. G 4 Naturastipendier till studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter ............................... G 5 Brevskolestipendier .............................. G 6 Kostnader för avskrivning av vissa studielån med stat- lig kreditgaranti ................................. G 7 Ersättning till postverket för dess bestyr med statens studielån ....................................... G 10 Bidrag till avlönande av föreståndare vid elevhem vid högre läroanstalter ............................... 6. Handel och sjöfart VlzD 24 Läkarundersökning av sjöfolk ..................... D 25 Bidrag till vissa resor av sjöfolk ................... D 26 Avsättning till handelsflottans välfärdsfond ......... X : B 12 Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrations- kostnader ...................................... B 13 Bidrag till företagareföreningar: Räntegaranti ........ B 14 Täckande av förlust i anledning av statlig garanti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. ....... 7. Jordbruksstöd
IX:D 1—2 Statens jordbruksnämnd ......................... D 5 Särskilt stöd åt det mindre jordbruket ............. D 7 Kostnader i samband med permanent skördeskade— skydd .......................................... G 11 Lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjuk—
273 225
77 000 135 000 10 000 13 000
205 000
500 13
1 600 70 000 5 070 8 246 455 280
8 1 16 979 356 000
16 500 150
10 500 300
750 600 370
1 800 1 200
1 200
4 462 95 000
19 115 670
235 507 300
205 000
478 544
1 720
4 200
119 247
8. Diverse Ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare .....
Statens nämnd för samlingslokaler ................. Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler. .
166
430
Summa
1 152 322
BILAGA 2
Exempel på forskningsinstitut m.m.
Statliga
Konj unkturinstitutet
Konjunkturundersökningar i statlig regi har bedrivits fr.o.m. budgetåret 1936/ 37. För budgetåren 1936/37—1938/39 bestreds kostnaderna för denna verk- samhet från ett under finansdeparte- mentet anvisat anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar. Arbetet hade till en början försökskaraktär, men se- dan närmare erfarenhet vunnits angåen- de en lämplig organisation av ett kon- junkturinstitut skapades ett sådant 1939. Krigsutbrottet medförde så små- ningom en inskränkning av institutets verksamhet, och under tiden från våren 1940 till hösten 1943 låg arbetet vid in- stitutet i stort sett nere. De rapporter som under denna tid utarbetades av tjänstemän vid institutet i samarbete med experter från kriskommissionerna innefattade i huvudsak redogörelser för olika sidor av den ekonomiska politiken. Sedan arbetet återupptagits fr. o. m. den 1 oktober 1943, vidtogs 1944 vissa jämk— ningar i 1939 års organisation. Institutet stod under ledning av en nämnd, bestående av fem ledamöter, nämligen riksbankschefen, cheferna för socialstyrelsen, statistiska centralbyrån och kommerskollegium samt en särskilt förordnad ledamot. Nämnden fungerade på samma sätt som styrelsen för ett centralt verk och utgjorde sålunda den beslutande instansen såväl i vad angick
planläggningen i stora drag av institu- tets arbete och den slutliga avfattningen av institutets publikationer som beträf- fande anställningsfrågor, arbetsformer o. (1. En av nämndens ledamöter var för- ordnad till jourhavande ledamot. Ut- över dessa fem ordinarie ledamöter för- ordnade Kungl. Maj:t nio adjungerade ledamöter, representerande olika intres- seområden samt nationalekonomisk och statistisk forskning, vilka inkallades då nämnden hade att behandla frågor, som berörde deras intresseområden, eller nämnden eljest fann lämpligt. Deras uppgift var att underlätta institutets kontakt med näringslivet samt att till— föra nämnden sakkunskap på skilda områden.
Det direkta chefskapet över arbetet inom institutet åvilade en professor och ledare för institutets undersökningar. Såsom självständiga utredningsexpertcr ägde institutet anställa sakkunniga. Vi- dare fanns sekreterare, forskningsassi- stenter, amanuenser och biträdesper- sonal.
Vid en omorganisation 1946 ombilda- des befattningen som professor och le- dare för institutets undersökningar till en vanlig administrativ chefsbefattning. Samtidigt befriades nämnden från de administrativa ärendena. Dess uppgift koncentrerades på att vara rådgivande och ledande instans i vad rörde in— stitutets publikationer.
Enligt gällande instruktion (SFS 665/
1957; ändr. 148/1961) är konjunktur- institutet ett vetenskapligt forsknings- och utredningsorgan. Institutet åligger
att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet;
att på grundval av tillgängligt statistiskt material sammanställa nationalräkenskaper för Sverige och utföra därmed samman- hängande beräkningar av nationalinkomst, nationalprodukt, konsumtion, investeringar m. m.;
att i anslutning härtill utföra den forsk- ning vartill institutet finner anledning; samt
att i samråd med verk och myndigheter, föreningar och sammanslutningar, vilka ar— betar inom närliggande områden, verka för att statistiskt material av betydelse för stu- diet av den ekonomiska utvecklingen insam- las och bearbetas.
Konjunkturinstitutet står under led- ning av en överdirektör som chef för- ordnad på sex år. Denne biträdes när- mast av två byråchefer.
Konjunkturinstitutet äger, då behov föreligger av särskild sakkunskap, som lita bträde av utomstående expertis. samarbete med annan statlig myndighet, inom ramen för tillgängliga medel an- lita biträde av utomstående expertis.
Beviljade anslag till avlöningar och omkostnader under budgetåren 1960/61 —1964/65 framgår av lab. 5.
Konjunkturinstitutet disponerar dess- utom ett reservationsanslag till särskil- da undersökningar. Under budgetåren
Tabell 5. Anslag till konjunkturinstitutet för avlöningar och omkostnader budgetår- en 1960/61—1964/65
(i 1 OOO-tal kr.)
Omkost- nader
Avlön-
Budgetår . ingar
1960/61. . . 1961/62. . . 1962/63. . . 1963/64. . . 1964/65. . .
556 648 684 811 787
123 122 162 165 158
1960/61—1964/65 har detta anslag upp- gått till följande belopp i 1 OOO-tal kr.
Anslag 1 000- tal kr. 307 370 470 390 330
Budgetår
1960/61 ..................... 1961 [62 ..................... 1962/63 ..................... 1963/64 ..................... 1964/65 .....................
Frågor om anställande av befattnings- havare med anlitande av sistnämnda anslag skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, om ersättning avses att utgå med belopp överstigande lön enligt lö— negrad 23 å löneplan A.
Under budgetåret 1964/65 må hos konjunkturinstitutet finnas anställda bl.a. följande befattningshavare.
Tjänstemän å ordinarie stat
1 överdirektör ................... 1 förste forskningssekreterare ...... 1 kanslist ........................ 1 kansliskrivare ..................
Tjänstemän å övergångsstat
1 forskningssekreterare ............ 4 kontorsbiträden ................
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19
2 byråcheter ..................... 1 ekonometriker .......... högst 2 förste forskningssekreterare högst 1 byrådirektör ................... 2 forskningssekreterare. . .. . . . . . . . . 3 forskningsassistenter ............
Statens arbetsklinik
Enligt instruktionen för statens arbets- klinik (SFS 184/1951) har kliniken att pröva arbetshindrade och från syssel- sättningssynpunkt svårbedömbara per- soners förutsättningar för olika arbeten, att bedriva arbetsfysiologisk och arbets- psykologisk forskning samt att med uppmärksamhet följa den allmänna ut- vecklingen på de områden som är före- mål för klinikens verksamhet. Kliniken skall också vidta eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder på dessa områden som befinns påkallade. Det åligger slut-
ligen kliniken att handha även de övriga uppgifter, som överlämnas till kliniken. Klinikens verksamhet är trefaldig och består i praktisk arbetsprövning, un- dervisnings- och upplysningsverksam- het samt forskning.
Företrädesrätt till arbetsprövning vid kliniken skall i regel lämnas sådant kli- entel hos kommunala inrättningar för arbetsprövning och arbetsträning, som har behov av kvalificerad arbetspröv- ning.
Klinikens verksamhet skall i lämp- lig utsträckning bedrivas i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen, riksför- säkringsverket, gymnastiska centralin- stitutet, karolinska sjukhuset, psykotek- niska institutet vid Stockholms univer- sitet, tekniska högskolan i Stockholm, statens institut för folkhälsan samt med vanföreanstalterna och kommunala in- rättningar för arbetsprövning och ar- betsträning. Kliniken äger att av verk och myndigheter få de upplysningar och det biträde som erfordras för dess verksamhet.
Kliniken leds av en styrelse om sju ledamöter. Ordförande är arbetsmark— nadsstyrelsens generaldirektör. över- direktören vid karolinska sjukhuset är självskriven ledamot av styrelsen. De övriga fem ledamöterna utses av Kungl. Maj:t för högst tre år i sänder efter för- slag av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, kollegie- nämnden vid tekniska högskolan i Stockholm, Svenska arbetsgivareför- eningen, Landsorganisationen samt Handikapporganisationernas central- kommitté.
Styrelsen kan inom sig utse ctt ar- betsutskott, bestående av ordföranden och två ledamöter. Styrelsen biträds av en sekreterare, som skall äga förtrogen- het med arbetsvårdsfrågor. Styrelsen har bl. a. till uppgift att meddela före— skrifter rörande verksamhetens plan—
läggning och bedrivande samt övervaka verksamheten vid kliniken.
Styrelsen i dess helhet fattar beslut i viktigare ärenden. I övriga ärenden kan beslut fattas av arbetsutskottet eller, i vissa fall, av ordföranden. Styrelsen är beslutmässig, då minst fyra ledamöter eller ersättare för dem, därav ordföran- den, är närvarande. Vid omröstning har ordföranden utslagsröst.
Kliniken skall i mån av behov och tillgång på medel ha personal anställd i den omfattning styrelsen bestämmer. Kliniken får vid behov anlita expertis.
Vid kliniken finns hösten 1964 en överläkartjänst (lönegrad B 1), en be- fattning som psykolog (Ae 25), fem som ingenjörer (Ae 15—Ae 19), en befattning som förste assistent (Ae 17) samt en sjukgymnast, en översköterska, en ga- rageförman jämte 4 personer för kansli- göromål, tillhopa 16 tjänster. Därutöver är mot arvode ytterligare fem personer anställda vid kliniken, nämligen två un- derläkare, en översköterska, en sjuk- gymnast, båda på halvtid, samt en psy- kolog på deltid.
Ifråga om klinikens forskningsverk- samhet under 1963 framgår av verksam- hetsberättelsen, att arbetet i hög grad varit inriktat på att skaffa fram stan- dardiserade arbetsuppgifter i arbets- prövningen. Detta arbete har bestått i att utvälja och konstruera uppgifter, ut- arbeta arbetsbeskrivningar och illustra— tioner, göra preliminära utprovningar på tillgängligt klientel och med ledning av resultatet företa omarbetningar och bestämma utvärderingsförfaranden. I mer eller mindre slutgiltig form förelig- ger nu ett tjugotal work-samples. För att belysa tidigare arbetserfarenheters inverkan på prestationerna i de olika proven, har ett särskilt detaljerat arbets- anamnestiskt frågeformulär utarbetats, varjämte olika skattningsformulär för provledarna prövats.
Vidare har under 1963 inletts sam- arbete med bl.a. arbetsfysiologiska in- stitutet för en allmän bedömning av kra- ven vid olika arbetsuppgifter i verkstä- derna jämförda med arbetsförmågan hos klienter med olika handikapp. På basen av vunna erfarenheter planeras en ut— vidgning av undersökningarna.
En utredning av klienter med kypho- seolioser har fullföljts i sin första etapp och resultaten redovisats vid medicinska riksstämman, Stockholm hösten 1963. Under året har även fortgått en tidigare påbörjad >>follow-up>>-undersökning av- seende klientelet från 1957—59.
Kostnaderna för kliniken bestrids från reservationsanslaget Statens arbets— klinik i Stockholm under socialdepar- tementets huvudtitel. Anslaget utbetalas av arbetsmarknadsstyrelsen och dispo- neras av klinikens styrelse. Budgetåret 1962/63 utgjorde anslaget 540 000 kr, 1963/64 630 000 kr samt 1964/65 653 000 kr.
Statens råd för byggnadsforskning
Statens nämnd för byggnadsforskning (SNB) som tillkom 1953, hade enligt sin instruktion till uppgift att främja forsk- ning och rationalisering inom byggnads- området med huvudvikten på husbygg- nadsfacket. Till fullgörande av denna uppgift ägde nämnden att med anlitan- de av de till fonden för byggnadsforsk- ning överförda 'byggnadsforskningsav- gifterna samt statliga anslag och even- tuella andra medel, som ställdes till dess förfogande, stödja eller själv låta verk- ställa sådana åtgärder, ägnade att be- fordra utvecklingen på byggnadsområ- det, samt att på lämpligt sätt bekantgöra vunna forsknings- och försöksresultat samt erfarenheter i övrigt av be- tydelse i detta hänseende. Nämnden be- stod av 14 ledamöter med representan— ter för intressegrupper, forskning och
arbetsmarknadens parter, statliga myn- digheter och institutioner.
Nämndens arbete bedrevs huvudsak- ligen i tre olika former. Nämnden ut— förde forsknings- och utvecklingsarbete i egen regi, lämnade forskningsupp- drag till vetenskapliga institutioner och andra forskningsinrättningar samt ut- delade bidrag till enskilda forskare el- ler institutioner för av dem bedriven forskning. För att planlägga och leda forskningsverksamhet i nämndens egen regi hade särskilda utskott tillsatts.
Byggnadsforskningen omorganisera- des 1960. Omorganisationen innebar, att man förlade det konkreta forsknings- arbetet och bedömningen av forsknings- projekt, fördelning av tillgängliga me- del etc. till två skilda organ, statens råd för byggnadsforskning och statens in- stitut för byggnadsforskning.
Enligt sin instruktion (SFS 1960: 311) har statens råd för byggnadsforskning till uppgift att främja forskning och ra- tionalisering inom byggnadsområdet. Det åligger rådet
att fortlöpande hålla sig underrättat om de behov av forskning och rationalisering, som föreligger inom byggnadsområdet;
att verka för att forskning och rationa— lisering i första hand inriktas på särskilt viktiga uppgifter;
att för forsknings- och försöksverksam- het inom byggnadsområdet till institutio- ner och enskilda lämna bidrag av medel, som inflyter till fonden för byggnadsforsk— ning eller eljest ställs till rådets förfo- gande;
att fastställa villkor för åtnjutande av bidrag från rådet;
att övervaka att av rådet lämnade bidrag kommer till avsedd användning;
att dra försorg om att resultaten av den verksamhet, som bedrives med stöd av bi- drag från rådet, blir på lämpligt sätt offent— liggjorda;
att i övrigt vidta de åtgärder till främ- jande av syftet med rådets verksamhet, som kan befinnas lämpliga; samt
att årligen till inrikesdepartementet avge skriftlig redogörelse för rådets verksamhet.
Rådet äger inte bedriva forskning i egen regi.
Rådet består av ordförande och åtta övriga ledamöter förordnade av Kungl. Maj:t för en tid av högst" tre år. Rådet utser inom sig vice ordförande. Hos rå- det skall finnas ett kansli, som står under ledning av en föreståndare, som förordnas av Kungl. Maj:t efter anmälan av rådet. Rådet sammanträder på kal- lelse av ordföranden.
Hos rådet tjänstgör hösten 1964 17 be- fattningshavare nämligen en förestån- dare (tjänsteman på övergångsstat i Bp 4), tre forskningssekreterare (två med arvode efter Bp 2 och en efter A 25), en redaktionssekreterare (arvode efter A 25), två redaktörer (Ag 23), en kamrerare (Ag 17) samt för övrigt nio befattningshavare i Ag 7—13. Viss änd- ring i personalorganisationen beräknas äga rum den 1 januari 1965.
Statens institut för byggnadsforsk- ning har enligt sin instruktion (SFS 1960:312; ändr. 1961z299) till uppgift att bedriva sådan forsknings- och för- söksverksamhet, som är ägnad att främ- ja en rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom bygg- nadsområdet. Institutet bör företrädes- vis inrikta sin verksamhet på sådana för utvecklingen inom byggnadsområdet väsentliga problem, vilka inte är före- mål för uppmärksamhet från andra forskningsinstitutioners eller enskilda forskares sida. En närmare redogörelse för institutets organisation m.m. har lämnats i kap. 2.
Statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor
För samordning av den inom landet be— drivna konsumentvaruforskningen in- rättades den 1 januari 1957 ett statens konsumentråd. Vidare ombildades Hem- mens forskningsinstitut till ett helstat-
ligt institut, statens institut för kon- sumentfrågor.
Statens konsumentråd har enligt in- struktionen (SFS 1956: 452) till upp- gift att följa konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen inom lan- det och i andra länder, främst de nor- diska, beträffande varor av betydelse för hushållens och den enskilde konsumen- tens ekonomi. Rådet skall vidare stödja och vid behov organisera frivilligt sam- arbete på konsumentvaruområdena mel- lan forskningsintressenter, såsom indu— striföretag och enskilda organisationer, institutioner och statliga myndigheter. Rådet skall även stödja initiativ till forskning och upplysning till nytta för konsumenterna samt vid behov självt ta initiativ till främjande av sådan forsk- ning och upplysning. Det åligger rådet vidare bl. a., att enligt Kungl. Maj:ts be- myndigande fördela statsmedel för forskning och konsumentupplysning samt fastställa allmänna och speciella villkor för utbetalningen av dylika me— del, att samarbeta med konsumentorga- nisationer, näringslivets organisationer samt vetenskapliga institutioner och sammanslutningar på de områden, som beröres av rådets verksamhet. Rådet skall även dra upp de allmänna riktlin- jerna för den konsumentupplysning, som rådet önskar främja med anslag och rådgivning samt i övrigt vidta åt- gärder till främjande av syftet med rå- dets verksamhet, som kan befinnas lämpliga.
Rådet består av ordförande och ytter- ligare 14 ledamöter, som förordnas av Kungl. Maj :t för två år i sänder. 7 leda- möter utses bland personer, som kan an- ses företräda allmänna konsument- och löntagarintressen, samt minst 3 bland personer, som kan anses företräda före- tagarintressen. Övriga ledamöter utses bland vetenskapliga och andra experter. Ett arbetsutskott, som består av ordfö-
randen jämte 5 ledamöter, skall för- bereda rådets sammanträden och av- göra ärenden, som hänskjutits till ut- skottet. Hos rådet skall finnas en sekre- terare.
För budgetåret 1964/65 har för kon- sumentrådets verksamhet anvisats dels ett anslag till statens konsumentråd på 117 000 kr, avseende avlöningar, arvoden m.m., dels ett anslag till konsument- varuforskning och konsumentupplys- ning på 1 550 000 kr.
Statens institut för konsumentfrågor har (instruktion SFS 1964: 349) till upp— gift att verka för att arbetsförhållan— dena i enskilda hem och kollektiva hus- håll rationaliseras samt för att produk- tion och konsumtion inriktas på goda och ändamålsenliga konsumentvaror.
Till fullgörande av sin uppgift har institutet att bedriva forskning och upp- lysning rörande de tekniska, ekono- miska, hygieniska och andra problem, som är förbundna med hemmen och hus- hållen som konsumtionscentra och ar- betsplatser. Forskningsverksamheten skall bedrivas främst genom provningar och praktiska undersökningar, varvid samarbete bör ske med andra statliga, kommunala och enskilda organ, som be— driver liknande verksamhet.
För upplysningsverksamheten skall institutet samla i första hand egna men även andra institutioners forskningsre- sultat och rön på konsumentvaruområ- dena och efter lämplig bearbetning bringa dem till allmänhetens kännedom i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer för konsumentupplysningen, som statens konsumentråd anger.
Provningar och undersökningar kan utföras även på uppdrag av myndighet eller enskild. Institutet äger därför be— tinga sig särskild gottgörelse.
Ledningen av institutet utövas av en styrelse bestående av ordförande och ytterligare fem ledamöter. Av ledamö-
terna utses en bland ledamöterna i sta- tens konsumentråd och en bland leda- möterna i eller tjänstemännen hos sta- tens pris- och kartellnämnd. Chef för institutet är en direktör i lönegrad B 3. Inom styrelsen finns ett arbetsutskott, bestående av styrelsens ordförande och ytterligare minst en ledamot. Institu- tets verksamhet bedrives på fem av- delningar, nämligen en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilav- delning, en avdelning för hushålls- organisation m. ni., en laboratorieavdel- ning och en upplysningsavdelning samt ett kansli. Beträffande institutets orga- nisation i övrigt må nämnas att 1964 års vårriksdag godkände de riktlinjer för omorganisation av upplysningsav- delningen, som föreslagits i proposition nr 91, att träda i kraft den 1 juli 1964. Härigenom har institutet fr.o.m. hös- ten 1964 sammanlagt 73 befattningar. I spetsen för personalen står direktören i lönegrad Bo 3 jämte en avdelnings- direktör i Bg 1. De övriga 71 befattning- arna fördelar sig på 10 i lönegrad 25 och 27, 10 i lönegrad 21 och 23 samt öv- riga befattningar i lönegrader därunder. På institutets styrelse ankommer
frågor om institutets arbetsordning samt viktigare frågor i övrigt om dess organisa- tion och tjänsteföreskrifter,
frågor om omfattningen och inriktningen av institutets verksamhet,
frågor om offentliggörande av forsknings- resultat och övriga med upplysningsverk- samheten frågor,
anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen, frågor om grunder för bestäm- mande av gottgörelse för provningar och undersökningar samt andra ekonomiska frågor av större vikt,
frågor om tillsättning av tjänst i lägst lönegraden 21 på löneplan A och antagande av annan personal med arvode motsvarande lägst löneklassen 21 på samma löneplan,
frågor om åtal mot eller disciplinär be- straffning av tjänsteman,
sammanhängande principiella
andra frågor av större vikt som arbetsut— skottet eller direktören hänskjuter till sty- relsens avgörande.
Övriga ärenden avgöres av direktören. Direktören äger överlämna åt chef för avdelning eller annan tjänsteman att avgöra på direktören eljest ankom- mande ärende, som icke är av beskaf- fenhet att höra avgöras av honom.
Ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år.
För budgetåret 1964/65 har till av- löningar anvisats 1 806000 kr och till omkostnader 622 000 kr.
Enskilda
Industriens utredningsinstitut Industriens utredningsinstitut (IUI), som grundades 1939 av Svenska arbets- givareföreningen och Sveriges Industri- förbund, är en fristående vetenskaplig forskningsinstitution med ändamål att bedriva forskning rörande de ekono- miska och sociala förhållanden, som är av betydelse för den industriella utveck- lingen.
Huvuddelen av arbetet inom institutet ägnas åt långsiktiga forskningsuppgifter. Man siktar härvid till ett studium av de grundläggande sammanhangen inom näringslivet och särskilt till att belysa de frågor som hör samman med struk— turella och institutionella förändringar. Vid sidan om det långsiktiga forsknings- arbetet utför institutet smärre utred- ningar rörande speciella problem samt ger viss service åt industriföretag, orga- nisationer, statliga myndigheter osv.
Institutet leds av en styrelse beståen- de av högst 13 personer, av vilka ord- föranden och verkställande direktören i Arbetsgivareföreningen och Industri- förbundet är självskrivna ledamöter. Hu— vudmännen äger rätt att härutöver utse vardera fyra styrelseledamöter. Den
omedelbara ledningen för institutet ut- övas av dess direktör, som tillika iir självskriven ledamot av styrelsen.
Institutets direktör, som tillsätts av styrelsen, skall vara en kvalificerad ve- tenskapsman på det ekonomiska, sociala eller statistiska området. Han upprättar förslag till arbetsprogram och budget, samt leder, övervakar och samordnar institutets verksamhet. Vid direktörens sida står för fullgörande av de admini- strativa uppgifterna två fast anställda befattningshavare.
Kostnaderna för institutets verksam— het, f.n. omkring 1,4 mkr, täcks till största delen lika av Arbetsgivareför- eningen och Industriförbundet.
Institutets forskarpersonal består för närvarande av ett 15-tal fast anställda med akademisk utbildning. Därtill kom- mer ett varierande antal _ för närva- rande 8 —— forskare, som tillfälligt och på arvodesbasis knutits till institutet för att fullgöra speciella utredningsuppdrag. Forskarnas grundutbildning består som regel av en fil. lic.-, pol. mag.-, fil. kand.- eller civilekonomexamen med huvud- vikten lagd på ämnena nationalekonomi, företagsekonomi, statistik, sociologi och ekonomisk geografi.
Genom att bl.a. fortlöpande upprätt- hålla en nära kontakt med universitet och andra vetenskapliga forskningsin- stitutioner söker institutet underlätta rekryteringen av forskarpersonal. Mån- ga forskare har kunnat använda det arbete de sysslat med inom IUI även för akademisk meritering. Sålunda har hit- tills 8 doktorsavhandlingar och ett 10— tal licentiatavhandlingar tillkommit inom institutet. Anställningstidcrna för den fasta forskarpersonalen har varit mycket va— rierande. I vissa fall har forskare stan- nat tio år eller mer inom IUI, men som regel fungerar institutet som en >>genom-
gångsstation» med endast några få års anställningstid.
Institutets direktör — vilken i regel är akademisk lärare — tar i flertalet fall initiativet till påbörjandet av nya forsk- ningsprojekt. Förslag till forskning i olika ämnen kan även utgå från institu- tets styrelse liksom från dess huvud- män. Inom Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet uppkommer sålunda ibland frågor, som hänskjuts till institu- tet med begäran om utredning. Institu- tets verksamhet utgörs däremot till tämligen ringa del av uppdrag från an- nat håll. Vad som i det fallet under se- nare år förekommit har främst gällt upp- drag från finansdepartementet.
Inom institutet verkställda utred- ningar och framkomna forskningsrön publiceras i institutets båda skriftserier, den ena för mera omfattande undersök- ningar, den andra avseende smärre ut- redningar. Intill hösten 1964 har i bok- form utgetts ett 60-tal större utredningar och 32 nummer i småtrycksserien. Där- till kommer visa utredningar av mindre allmänt intresse, utgivna i stencilerad form.
Bland institutets skrifter under se- nare år med intresse från social syn- punkt kan som exempel nämnas Löne- ökningars verkningar inom industrin En studie av anpassningsprocessen inom företaget (1961), Dryckcskonsumtionen i Sverige (1962), Bostadsbristen En stu- die av prisbildningen på bostadsmark- naden (1962), Den offentliga sektorns expansion En studie av de offentliga civila utgifternas utveckling 1913—58 (1962), Arbetskraftens rörlighet (1964).
Jordbrukets utredningsinstitut Jordbrukets utredningsinstitut (JU), som grundades 1950, är ett gemensamt forsknings— och utredningsorgan för Riksförbundet Landsbygdens Folk
(RLF) och Sveriges lantbruksförbund (SL). Institutets uppgift är att bedriva forskning och verkställa utredningar rö- rande sådana ekonomiska och sociala förhållanden, som är av betydelse för det svenska jordbruket och dess utövare. Inom ramen av ett allmänt hållet ar- betsprogram skall institutet bedriva sin verksamhet efter vetenskapliga linjer och resultaten publiceras i den mån de kan antagas vara av allmänt intresse.
Erforderliga medel för institutets verksamhet tillskjuts av de båda hu— vudmännen, men institutet är organisa- toriskt fristående med egen förvaltning. Institutet leds av en styrelse bestående av ordförande och fyra övriga leda- möter.Moderorganisationerna utser var- dera en styrelseledamot. De tre övriga ledamöterna utses av en för huvudmän- nen gemensam samarbetsdelegation, vil- ken även förordnar en av ledamöterna att vara ordförande.
Styrelsen utser chef för institutet. Under chefen sorterar sex avdelningar med var sin avdelningschef. En avdel- ning sysslar med samhällsekonomiska och sociala problem som berör jord- bruksbefolkningen. En annan avdelning utför större statistiska undersökningar och står övriga avdelningar till tjänst med statistisk expertis. Gränsdragning- en mellan institutets avdelningar, av vil- ka de övriga ägnar sig åt frågor röran— de jordbrukets prisregleringar, skogliga frågor, förhållanden som påverkar de enskilda jordbruksföretagens ekonomi osv., är inte särskilt starkt markerad. Flera utredningar har bedrivits som lagarbete mellan olika avdelningar. En betydande del av institutets verksamhet bedrivs i anslutning till förhandlingar och på begäran av statliga myndigheter, exempelvis i samband med statliga ut- redningar.
Institutets personal utgör hösten 1964 38 personer, varav ungefär hälften med
universitets- och högskoleutbildning. En del av denna personal har för ut— förande av särskilda uppdrag tillfälligt knutits till institutet.
Styrelsen, som sammanträder 8—12 gånger om året, beslutar om utförande av alla undersökningar av betydelse. Beställningsarbeten finansierade utifrån utförs sporadiskt. I regel kommer initia- tivet till en utredning från institutets chef som framlägger förslaget för sty— relsen. Moderorganisationerna, liksom till SL anslutna branschorganisationer —— t.ex. Svenska mejeriernas riksför- ening och Sveriges slakteriförbund _— påkallar ofta utredningar i särskilda frå- gor som berör deras verksamhetsom- råden. Flera utredningar har kommit till stånd genom önskemål från grupper av jordbrukare. Ett exempel härpå är en nyss påbörjad undersökning om det värmländska jordbrukets framtid. Inom institutet har gjorts flera undersök-
ningar över utvecklingen inom jord- bruk och skogsbruk, varvid material in— samlats direkt från lantbrukarna på stickprovsbasis. Slutligen kan nämnas att jordbrukets forskningsråd i något fall beviljat institutet anslag för en särskild uppgift.
Jordbrukets utredningsinstitut har ett nära samarbete med statens jord- bruksnämnd och andra statliga organ, såsom arbetsmarknadsstyrelsen, bostads- styrelsen, lantbruksstyrelsen och sta- tistiska centralbyrån. I samband med fältundersökningar har institutet sam- arbetat med hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Intim kontakt upp- rätthålls vidare med de ekonomiska in- stitutionerna vid lantbrukshögskolan.
Publicering sker vanligen i en tryckt serie som utkommer med 5—10 nummer om året. Undersökningar kan även pub— liceras i stencilerad form eller i tid- skrifter.
BILAGA 3
Låga inkomster och sociala förmåner
En studie av inkomstförhållanden och inkomstprövning1
Bördor efter börkraft, bidrag efter behov
De sociala förmånerna skall bl.a. lnöj- liggöra ekonomisk trygghet för den en- skilde i livets olika skiften, För den skull måste de, delvis i kombination med skatterna, minska skillnaderna i lev- nadsnivån mellan människorna —— skill- nader mellan olika människor, skillnader mellan olika perioder i en människas liv. Skatter och avgifter, som ger medel att täcka de gemensamma utgifterna, skall i princip tas ut efter betalnings- förmåga (>>bördor efter bärkraft»). Förmåncrna skall utgå efter behov.
Principerna kan i verkligheten inte tillämpas i full utsträckning. Reglerna för skatter och bidrag måste vara enkla att förstå och att tillämpa. De skall i så ringa mån som möjligt vara närgångna och personligt förödmjukande. Bärkraf— ten och behoven måste i allmänhet mä- tas schablonmässigt.
Omsättningsskatt tas ut på alla varor, t. ex. på varje liter mjölk som barnfamil- jen köper. Barnfamiljen får betala omsen som alla andra — men den får barn- bidrag. Älderspension utbetalas till alla som fyllt 67 år, även dem som har myc- ket höga inkomster. Den förmögne åld- ringen får pension som alla andra _ men han får också på sin pension be- tala inkomstskatt, i högsta inkomstgrup- pen 80 procent. Han har under sin aktiva tid betalt pensionsavgifter — och
1 Daterad den 20 februari 1963. 6—413413
han har fått en lindring i avgiftsbördan genom att avgiften varit avdragsgill vid beskattningen. Den sjuke får en sjuk— penning, som i normalfall utgår med två tredjedelar av inkomsten efter källskatte- avdrag; om (len betraktas som låg i förhållande till den nominella inkoms- ten, är den i gengäld skattefri.
Fyller detta system av skatter och avdrag och sociala bidrag sina funktio- ner? Skapar det trygghet och rättvisa i avsedd mån? Finns det behov, lika angelägna som dem vi redan täckt, men som inte fått någon tillräcklig täck- ning? Finns det grupper av personer, som lever på en icke godtagbar nivå och vilkas läge kunde förbättras genom ge- nerella metoder? Finns det grupper som pressas otillbörligt av skatter och av- gifter? Om man finner att någon grupp eller någon situation saknar det efter- strävade skyddet, hur skall man då mäta behovet?
Sådana frågor ställs ständigt i den of- fentliga debatten — och de besvaras genom praktisk-politiska åtgärder. En skevhet upptäcks, uppfattas som en orättvisa och rättas till genom en änd- ring i skatteavdrags- eller bidragssyste- met — för att i sin tur kanske ge upp- hov till en ny skevhet. En oms-höjning föranleder kompensation genom höjda barnbidrag och kan utlösa en höjning av folkpensionerna. Pensionering av änkor efter schematiska regler skapar krav på motsvarande förmåner för andra ensamstående kvinnor — krav som man
kanske försöker tillgodose via skatte- avdragssystemet. Sjuka får kostnadsfri, dvs. huvudsakligen skattefinansierad vård på sjukhus —— och krav uppkom- mer på vårdbidrag till den som vårdas i hemmet. Hyreshöjningar medges—och föranleder krav på åtgärder för att skyd- da barnfamiljer och åldringar från de ekonomiska verkningarna. Beskattning- ens ortsavdrag justeras — och får följ- der i fråga om innebörden av bidragsreg- ler knutna till beskattningsbar inkomst.
Alla dessa åtgärder medför ändrade relationer mellan personer i olika in- komstlägen. Hur dessa personers eller gruppers inbördes läge ter sig totalt sett torde aldrig riktigt kunna klarläg— gas. Ändringar i inkomster, skatter, av- gifter och förmåner, som var för sig kan betecknas som marginella, sker så ofta, att någon översiktlig kartläggning av läget och relationerna knappast låter sig göra — i varje fall inte om man begär att den skall vara giltig då den presenteras. Erfarenhetsmässigt nöjer man sig med att >>punktsanera» i sy- stemet allteftersom brister blottas och möjligheter yppas.
Allmänna skatteberedningen och so- cialpolitiska kommittén har var för sig och gemensamt fått i uppdrag att un- dersöka, hur systemet av bördor och bidrag verkar. För socialpolitiska kom- mitténs del kan saken sammanfattas så, att kommittén skulle studera social- politikens innebörd och verkningar i rationaliseringssyfte samt söka utröna, i vad mån resterna av fattigdom och nöd i vårt samhälle påkallade ytterligare ge- nerella eller speciella hjälpåtgärder. Vid detta studium av socialpolitikens effek- tivitet skulle kommittén undersöka gäl- lande regler för inkomstprövning av vissa sociala förmåner och pröva, om de tillämpade metoderna för behovsmät- ning kunde anses rationella.
Undersökningar om fattigdom Under socialpolitiska kommitténs led- ning genomfördes 1959 års socialhjälps— undersökning (publicerad i Sveriges Officiella Statistik 1961). Den kartlade de faktorer som har betydelse för be- hovet av den kommunala, individuellt behovsprövade socialhjälpen och be- lyste samspelet mellan socialhjälpcn och andra stödåtgärder. Den gav — ehuru det inte var obekant förut — besked om brister i socialförsäkringssystemet, t. ex. behovet av ett icke tidsbegränsat eko- nomiskt skydd vid sjukdom, och av mindre stränga regler för invaliditets— prövningen i pensionssystemet, behovet av bättre stödåtgärder för änkor och andra ensamstående kvinnor med barn.
Socialhjälpsundersökningen förstärk— te de redan förut goda argumenten för olika reformer som genomförts de se- naste åren: utförsäkringens avskaffan- de i sjukförsäkringen och förtidspen— sionsreformen, änkepensionsförbätt- ringarna, moderskapsförsäkringens ut- byggnad osv. Den bidrog till att under- bygga kraven på ytterligare åtgärder för ensamstående mödrar och andra barn- familjer. (Undersökningar av liknande slag borde genomföras då och då som ett led i uppföljningen av de sociala re- formerna. En ny undersökning nu skulle kunna ge en intressant belysning av verkningarna av de senaste socialför- säkringsreformerna.)
Vid sidan om socialhjälpsundersök- ningen, som var av översiktlig och riks— omfattande karaktär, har mer ingående undersökningar gjorts i annan ordning, t.ex. socialnämndens i Stockholm un- dersökning av socialhjälpen samt pro- fessor Gunnar Inghes verk Fattiga i folkhemmet, båda 1960.
Socialhjälpsundersökningar visar hur socialpolitiken verkar, i det de påvisar hjälpbehov och nödsituationer som inte täckes in av socialförsäkring och andra
sociala anordningar. De belyser dock endast sådana fall, där den hjälpbehö- vande tar kontakt med socialnämnden och får hjälp. Säkert finns andra fall, där socialpolitiken inte är tillfredsstäl- lande.
En undersökning av annat slag ge- nomfördes av socialpolitiska kommittén 1962. Den innebar en kartläggning av de f. d. hemmadöttrarnas situation och avsåg ogifta kvinnor, som i högre ålder råkat i försörjningssvårigheter sedan deras föräldrar avlidit (Soeialdeparte- mentet stencil 1963: 2). Undersökningen tog formen av en individuell registre- ring av samtliga fall, som kommunerna kände till. Den påvisade vissa förhål- landen, som socialpolitiska kommittén ville beteckna som bristande effektivitet i den kommunala verksamheten på so- cialvårdens område.
Låga inkomster vid beskattningen—orsak och innebörd
Före de nu nämnda undersökningarna utförde statistiska centralbyråns utred- ningsinstitut på uppdrag från flera in- tressenter, däribland socialpolitiska kommittén, en statistisk undersökning av personer med låga inkomster 1958 1959. Undersökningen utfördes i två steg avseende inkomster dels under 1958, dels under 1959. Undersökningens främsta syfte var att belysa, om de som har låg deklarerad inkomst utgör en svag inkomstgrupp i social- och skatte— politisk mening. Genom specialbearbet- ning av beskattningsunderlaget samt kompletterande undersökningar genom intervjuer och på annat sätt av ett representativt urval kartlades de låga inkomsttagarnas ekonomiska förhållan- den. Utöver uppgifter om inkomster i skatteteknisk mening inbämtades upp- lysningar om sociala förmåner och om orsakerna till inkomsternas låga nivå.
Resultaten av undersökningarna om de låga inkomsttagarna har publicerats i två uppsatser i Statistisk Tidskrift (1960:11 och 1961:5). Beträffande me- todiken, felkällor o. d. hänvisas till des- sa uppsatser. Med sedvanliga reserva- tioner för undersökningarnas brister skall här ett försök till analys göras från socialpolitiska kommitténs utgångs- punkter. Följande frågor skall belysas.
1. Vilka är de enligt skattetaxering- arna låga inkomsttagarna, grupperade efter orsak till den låga inkomsten?
2. Ger det material, som framkommer vid inkomstbeskattningen och som lig- ger till grund för inkomstskattestatisti- ken, en rättvisande bild av levnadsnivån hos olika grupper av svenska folket? Kan — med andra ord — behov av so- ciala förmåner eller förmåga att betala avgifter mätas på ett tillfredsställande sätt med hjälp av skattetaxeringen? Är t. ex. inkomstgränser, uttryckta i belopp av beskattningsbar inkomst, rättvisande och rättvisa?
3. Kan beskattningens inkomstgrup- peringar användas som medel i pla- neringen av en effektiv och rationell socialpolitik?
Undersökningens omfattning
Alla tal, som framkom vid Låga—inkomst- tagar-undersökningen, här kallad under- sökningen, har i fortsättningen schablon- mässigt uppräknats till att motsvara hela befolkningen. Flertalet siffror är av- rundade. Undersökningen omfattade personer över 16 men under 67 års ålder. Ålderspensionärer var med and- ra ord inte med. Inkomsterna avsåg dels den deklarerade inkomsten 1958— 1959 (sammanräknad nettoinkomst, dvs. skattepliktig inkomst minskad med un- derskott å förvärvskälla), dels andra inkomster såsom sjukkasseersättning, barnbidrag o. (1.
Med låga inkomster har man avsett
deklarerade inkomster som ligger under 6000 kronor för ensamstående, under 10 000 kronor tillsammans för gifta par. Till dessa inkomster har vid intervju- undersökningen lagts sociala förmåner och andra icke deklarationspliktiga in- komster. Summan uttrycker total, dvs. »verklig» inkomst.
Till jämförelse kan nämnas, att me- dianinkomsten för samtliga ogifta in- komsttagare under 67 år 1959 enligt skattetaxeringarna var 7 100 kronor; för gifta inkomsttagare —— alltså inte för gifta par sammanlagt —— var medianin- komsten 11 800 kronor. (Mellan 1959 och 1963 beräknas inkomsterna ha stigit med något över 30 procent. Medianin— komsten skulle därmed ha stigit till drygt 9 000 kronor för ogifta och drygt 15 000 kronor för gifta. Om undersök- ningen utförts 1963, borde den med hän- syn till inkomstutvecklingen ha som låga inkomsttagare betecknat ogifta med mindre än 8000 kronor och gifta med mindre än 13 000 kronors deklare- rad inkomst. Alla belopp i det följande avser 1958—1959 års inkomstbelopp.)
För att framställningen skall bli han— terlig skall materialet uppdelas i olika grupper. Löntagare m. fl. beskrives för sig och företagare för sig. Med löntagare m.fl. menas här alla personer, som inte haft inkomst av eget företag. Detta medför att löntagarkategorin innefattar även personer som inte haft någon dek- larerad inkomst alls. Personer med in- komst av både anställning och företag räknas som företagare. Inom vardera kategorin skiljes mellan icke gifta och gifta. De fyra huvudgrupperna skulle då bli
Beräknat
antal 1. Icke gifta löntagare m. fl. . . . . 1 331 000 2. Gifta löntagare m. fl. ....... 1 173 000 3. Icke gifta företagare ......... 158 000 4. Gifta företagare ............. 426 000
(Om siffrorna för gifta fördubblas
blir totalantalet personer 4 687 000, vil- ket motsvarar hela befolkningen i ål- dern 16—66 år.)
Icke gifta löntagare: majoriteten ungdomar
De icke gifta i gruppen löntagare m.fl. utgjorde totalt 1 331 000. Av dessa hade 639000, dvs. 48 procent, 6000 kronor eller mera i inkomst. Övriga 692000 eller 52 procent deklarerade lägre in— komst än 6000 kronor. Drygt hälften av alla var alltså enligt definitionen låga inkomsttagare.
Av de 692000 låga inkomsttagarna var 410000, dvs. 60 procent, i åldern 17—24 år. Utgår man i stället från samtliga icke gifta löntagare m.fl. i åldern 17—24 år, finner man att 66 procent hade under 6000 kronors dek- larerad inkomst. Man frestas av dessa båda uppgifter dra slutsatsen, att den främsta orsaken till låg inkomst är låg ålder. Denna slutsats är troligen riktig. Både orsaken _ den låga åldern — och verkan —— den låga inkomsten — är i de flesta fall av övergående natur.
I åldrarna över 25 år men under 60 är andelen låga inkomsttagare mycket lägre än bland ungdomarna. I gruppen 60—66 år är den däremot högre, 76 pro- cent. Denna åldersgrupp utgör bland de 692 000 icke gifta löntagarna en mindre del, nämligen 79000 eller 11 procent. Dessa äldre befinner sig också i en övergångssituation. De har redan nått eller när snart pensionsåldern. De- ras förvärvsförmåga kan vara nedsatt och omskolningsmöjligheterna för små.
Arbete hela året och låg lön: 28 procent
Utgående återigen från de 692000 låga inkomsttagarna bland icke gifta lönta- gare m. fl. — alltså alla åldrar — finner man, att 198000, dvs. 28 procent, har haft normal arbetstid och arbetat hela året.
Som nyss visats ligger begreppet låg
inkomst i undersökningen så nära me- dianinkomsten, att det är naturligt att ett avsevärt antal personer ur låglöne- grupperna kommer med. I viss utsträck- ning är den låga inkomsten troligen att hänföra också till skattetekniska skäl, t. ex. låg värdering av naturaförmåner. Av de 198 000 tillhör ca 35 000 gruppen husligt arbete 0. (1. Ett ungefär lika stort antal tillhör gruppen jordbruksarbetare m.fl. En del av dessa kan antas vara anställda i föräldrarnas företag, exem- pelvis jordbruk. Deras inkomstförhål— landen kan inte utan vidare jämföras med andra löntagares. En tredje grupp, omkring 25000, är lärlingar. I övrigt finns en rad sysselsättningar företrädda, däribland butiks- och kontorsyrken med ett par tiotusental. Även den löpande inkomststatistiken visar, att dessa grup- per tillhör de lägre inkomsttagarna. I en del fall är den låga inkomsten helt skattetekniskt motiverad. Personer med anställning utomlands och sjömän som betalar sjömansskatt redovisas i in- komststatistiken med lägre inkomst än de faktiskt har.
Som nyss sagt var andelen ungdomar bland de 692000 icke gifta löntagarna med låga inkomster stor, 60 procent. Det förefaller troligt, att andelen ungdomar är ännu större bland de 198000 av totalantalet, som uppgavs ha arbetat hela året med normal arbetstid. Den slutsatsen torde här vara befogad, att de icke gifta löntagarna med normal arbetstid hela året och låg inkomst inte som grupp representerar ett problem av den natur, att det bör ifrågasättas att angripa det med generella social- politiska medel.
Vämpliktiga och studerande
Vid undersökningen har orsakerna till låg deklarerad inkomst efterforskats be- träffande den som inte förvärvsarbetat
hela året. 48 000 icke gifta löntagare m.fl., dvs. 7 procent av de 692 000 med låga inkomster, har angivit militärtjäns- ten som huvudorsak till att de inte för— värvsarbetat hela året, eventuellt inte arbetat alls under året.
En annan grupp som blir låga in- komsttagare under ett eller flera kalen- derår är de studerande. 151 000, dvs. 22 procent av de ogifta i gruppen lön— tagare m.fl., anger studier som skäl till att de inte förvärvsarbetat under hela undersökningsåret.
Ytterligare en kategori med låg in- komst på grund av att de inte förvärvs- arbetat mer än en del av året utgör de, som trätt in på arbetsmarknaden eller lämnat den under det år undersökning- en avser. Dessa utgör 13 000 eller 2 pro- cent. Talet är lågt. Det bör observeras att de ungdomar, som trätt in på arbets- marknaden omedelbart efter folkskolan, på grund av sin ålder föll utanför un- dersökningen. Äldre ungdomar torde i allmänhet ha angett studier som skäl till att de inte förvärvsarbetat hela året. Flertalet som lämnat arbetsmarknaden före 67 år synes ha angett andra skäl än utträdet som huvudsaklig orsak till att de arbetat under endast en del av året.
Sammanlagt har alltså 212000, dvs. 31 procent av de 692 000 i den nu aktu- ella gruppen, haft låg inkomst huvudsak- ligen på grund av att militärtjänst eller studier hindrat dem från förvärvsar- bete. Det får förutsättas, att flertalet av dessa under den tid av året, då de haft förvärvsarbete, också haft normala in— komster.
Inkomsttaxeringen avser kalenderår. Många som under någon avsevärd del av ett visst kalenderår varit borta från förvärvsarbetet av ett eller annat skäl, kommer därför att räknas till låga in- komsttagare utan att normalt vara in- komstsvaga. Under militärtjänsten har
den värnpliktige sin försörjning och sin värnpliktslön, som inte beskattas. För en ogift värnpliktig kan familje- bidrag utgå t. ex. till föräldrar, men des- sa bidrag beskattas då inte hos honom. De studerandes stipendier eller län framkommer inte vid beskattningen.
De kategorier med förkortat arbetsår som här behandlats kan inte anses ut- göra grupper, vilkas inkomstförhållan- (len under den tid de arbetar påkallar någon uppmärksamhet från socialpoli- tiska utgångspunkter.
Sjuka oeh arbetslösa m.fl.
Av de låga inkomsttagarna bland icke gifta löntagare m.fl. har 59 procent nu behandlats; 41 procent återstår. Huvud- orsakerna till att dessa inte haft något förvärvsarbete eller arbetat endast en del av året anges i tab. 6.
I åtskilliga fall har flera av de nämn- da orsakerna angivits i kombination. Sjukdom ingår därför ofta som bidragan- de orsak även där andra skäl angivits
Tabell 6. Icke gifta löntagare m.fl., för- delade efter orsaken till att de inte haft arbete hela året
I % av Orsak Antal samtliga (692 000) Sjukdom ..... 174 000 25 Därav ej alls förvärvsarbe- tat ........ 106 000 Arbetslöshet. . 45 000 7 Hushålls— och vårdnadsskäl . 30 000 4 Därav ej alls förvärvsarbe- tat ........ 13 000 Andra uppgif- ter eller uppgift saknas ....... 33 000 5 Summa 282 000 41
som huvudorsak till den låga inkomsten. Inom de orsaksgrupper som nämnts i tabellen återfanns vid intervjuundersök- ningen åtskilliga som representerar so- ciala problem, andra vilkas situation kan betecknas som frivilligt vald.
De som haft sjukdom som huvudsak- lig eller bidragande orsak till den låga inkomsten får förutsättas normalt ha haft ersättning från sjukförsäkringen. (Sedan den allmänna försäkringen nu— mera effektiviserats har antalet fall, där ekonomisk ersättning vid sjukdom inte kan utgå, reducerats ytterligare.) Er- sättningen från sjukförsäkringen är skattefri och skall inte deklareras. Detta innebär, att den deklarationspliktiga in- komsten inte representerar den verkliga inkomsten för den som haft sjukpen- ning. För den som under någon längre tid varit sjuk under ett kalenderår kan skillnaden mellan deklarerad och verk- lig inkomst vara stor. En skattefri in- komst på upp till 20 kronor om dagen _ numera 28 kronor _ kan utgöra en icke oväsentlig del av inkomsten. Som senare skall visas har de sociala för- månerna i många fall stor betydelse för dem som vid taxeringen hänförts till låga inkomsttagare. Den skattefria er- sättningen vid arbetslöshet har en lik- nande betydelse.
En del fall som hänförts till sjuka har haft folkpension i form av invalidpen- sion eller sjukbidrag. Dessa inkomster är deklarationspliktiga, men de dekla- reras inte alltid. Invalidpensionärerna är emellertid i de flesta fall låga in- komsttagare.
De som angett hushålls- och vård- nadsskäl eller andra uppgifter som or- sak till att de inte förvärvsarbetat hela året _ eventuellt inte arbetat alls _ representerar en stor variation av fall. Bland dessa återfinnes ungdomar _ och även äldre — som inte förvärvsarbetar utanför föräldrahemmet utan deltar i
föräldrarnas hushåll eller ett familje— företag utan att uppbära lön i vanlig mening. En del torde sköta hushållet åt vuxna förvärvsarbetande barn eller syskon, andra har gift sig under året och slutat förvärvsarbeta. I denna grupp ingår vidare ensamstående mödrar, som vårdar egna barn. Dit hör även vuxna som under någon tid eller hela året vårdar anhöriga eller vårdas av an- höriga. Det rör sig ibland om enstö— ringar, ibland om sjukliga eller psykiskt efterblivna personer, som ingår i en vårdgemenskap med anhöriga.
Man kan tyvärr inte ur tillgängliga be— arbetningar av undersökningen skilja ut det antal bland de nu aktuella 282 000 personerna, som på grund av sociala förmåner vid sjukdom, invaliditet e. (1. är att hänföra till >>normala>> fall, vilka inte påkallar särskild uppmärksamhet. Härmed avses inte i och för sig, att deras sociala förmåner är tillräckliga, utan endast att de inte som grupp kan anses vara i behov av andra slags so- cialpolitiska åtgärder än dem som redan vidtagits. Det är dock uppenbart, att en- dast en mindre del av de 282000 till- hör vad man kan kalla problemgrupper ur socialpolitisk synpunkt: ensamståen— de mödrar, personer med svag arbets- förmåga som likväl inte är kvalificerade för pension, kvinnor som på grund av vårdnadsuppgifter hindras att utöva ett förvärvsarbete mot normal ersättning.
Efter en sådan genomgång av in- tervjuundersökningen som nu genom- förts återstår bland de icke gifta i lön— tagargruppen ett mindre antal fall, vil- ka representerar problem som inte när— mare kunnat analyseras på grundval av undersökningsmaterialet. Sådana fall måste tydligen, för att deras sociala pro— blem skall kunna få tillräcklig belys— ning, undersökas i annan ordning än med taxeringsmaterialet som utgångs- punkt.
Gifta löntagare m.fl.: fåtal med låga inkomster Gifta i gruppen löntagare m.fl. uppgick till 1 173 000 par. Av dessa hade 1017 000, dvs. 87 procent, en samman- lagd deklarerad inkomst på mer än 10 000 kronor. De låga inkomsttagarna var enligt undersökningen en minoritet på 156000 par, dvs. 13 procent av alla.
Medan ungdomarna utgjorde majori- teten bland de icke gifta löntagarna var det bland de gifta paren 19 000 eller 12 procent av fallen, där mannen var i ål- dern 17—24 år. I denna åldersgrupp var dock frekvensen låga inkomsttagare näs- tan fyra gånger så stor som bland de gifta totalt: 48 procent av de gifta pa- ren med mannen i låg ålder hade låg inkomst. I 35000 fall, motsvarande 22 procent av de 156 000 gifta paren med låg inkomst, tillhörde mannen ålders- gruppen 60—66 år. En tredjedel av dem hade låg inkomst. Liksom bland de icke gifta löntagarna visar sig alltså låg eller hög ålder relativt ofta förenad med låg inkomst.
Fullt arbetsår, låg lön: 34 procent Liksom bland de icke gifta med låg inkomst hade många gifta i löntagar- gruppen arbetat hela året. Dessa utgjor- de 53000 av de 156000, dvs. 34 pro- cent. Vad som sagts i det föregående om icke gifta låginkomsttagare med arbete hela året kan i stort sett också anses gälla om de gifta. Det framgår av un- dersökningen att de gifta inte i samma utsträckning som de ogifta tillhör de yngsta årsgrupperna. I den mån här återspeglas ett låglöneproblem torde det få betraktas som en facklig fråga.
Värnplikt och studier m.m.
Bland dem av de gifta männen som inte arbetat hela året har 5 procent (ca 8 000 personer) angivit militärtjänst som huvudorsak till att de inte kunnat arbeta i normal utsträckning. 3 procent
(ca 4 000 personer) har hänvisat till stu— dier. Drygt 1 procent (ca 2 000 per- soner) anger in- eller utträde på arbets- marknaden som främsta orsak till att de inte haft fullt arbetsår.
Totalt avser de nämnda orsakerna ca 14000 eller 9 procent av de gifta. De absoluta talen är små i jämförelse med motsvarande tal för de icke gifta. Detta är naturligt, då värnplikt och studier liksom ogift civilstånd främst utmärker de yngre årsgrupperna.
Sjukdom, arbetslöshet m.m.
Sedan 43 procent av de 156 000 gifta pa- ren med låg inkomst nu behandlats på samma sätt som förut de icke gifta åter- står 57 procent —— 89 000 par. Med för- ut använd gruppering efter orsaken till att de inte förvärvsarbetat i full ut- sträckning fördelar sig på sätt framgår av lab. 7. ,
Hushålls- och vårdnadsskäl spelar i gruppen gifta löntagare m. fl. en under- ordnad roll för makarnas sammanlagda inkomst. Uppgifterna avser endast frå- gan hur mannens arbetstid under året påverkats. Sjukdom spelar en relativt sett större roll som orsaksfaktor för de gifta löntagarnas låga inkomster än för
Tabell 7. Gifta löntagare m.fl., fördelade efter orsaken till att de inte haft arbete
hela året I % av Orsak Antal samtliga (156 000) Sjukdom ..... 68 000 44 Därav ej alls förvärvsarbe- tat ........ 22 000 Arbetslöshet. . 15 000 10 Hushålls- och vårdnadsskäl . 1 000 0 Andra uppgif- ter eller uppgift saknas ....... 5 000 3 Summa 89 000 57
de icke giftas. Förhållandet torde sam- manhänga främst med åldersfördelning— en; bland de gifta är relativt många äldre.
Företagare: låg inkomst trots fullt arbetsår
På samma sätt som beträffande lönta- garkategorien skall företagarna delas upp i grupper. Det bör observeras att antalet undersökta fall i denna grupp är lågt och att därför de uppräknade talen är mer osäkra än beträffande löntagare m. fl.
Av samtliga 158 000 icke gifta med in- komst av företag hade 80000, dvs. 50 procent inkomst under 6 000 kronor. Av dessa hade 47 000 (59 %) arbetat hela året. Detta överensstämmer väl med an- delen låga inkomsttagare i löntagargrup- pen. Bland de gifta i företagargruppen, 426 000 par, hade 183 000, dvs. 43 pro- cent, mindre än 10 000 kronor i deklare- rad inkomst. 123 000 (67 %) av dem hade arbetat hela året. Andelen låga in- komsttagare i denna grupp var drygt tre gånger så stor som bland gifta i lön- tagarkategorin.
De företagare med låga inkomster, som inte arbetat hela året, redovisas i tab. 8.
Total fördelning
I lab. 9 har de fyra grupperna av in- komsttagare sammanställts efter in— komstnivå, dvs. icke låg respektive låg inkomst, arbetad tid under året och orsak till bortovaro från förvärvsarbe- tet. I det föregående har de låga in- komsttagarnas procentuella fördelning i olika grupper angivits. Här avser pro- centtalen den totala fördelningen i grup- perna icke gifta och gifta löntagare m.fl. respektive företagare.
Vissa allmänna drag som utmärker de låga inkomsttagarna kan nu samman- fattas 1. Låg inkomst vid taxeringen för ett
hela året
Icke gifta
Gifta par
Antal
Antal
Militärtjänst ..................... Studier .......................... In- eller utträde på arbetsmarknaden Sjukdom ........................ Arbetslöshet ..................... Hushålls- och vårdnadsuppglfter. . . . Andra uppgifter eller uppgift saknas.
1 000 4 000
9 000 7 000 8 000 4 000
1 000
5 000 35 000 13 000
6 000
Summa 33 000 41 60 000
visst kalenderår hänger nära sam- man med låg ålder. Låg inkomst kan också vara förenad med hög ålder. Gruppen 60—66- åringar är relativt starkt företrädd
bland de låga inkomsttagarna.
3. De som har arbetat hela året och ändå haft låg inkomst är främst ung- domar i Iåginkomstyrken — hushåll, butiker, kontor, jordbruk. En del av dessa ungdomar sysselsättes i för- äldrarnas företag, där inkomsten
Tabell 9. Samtliga inkomsttagare, fördelade efter icke låg och låg inkomst samt efter orsaken till låg inkomst
Löntagare m. fl.
Företagare Samtliga
Icke gifta Gifta par Icke gifta Gifta par
Antal % Antal %
Antal %
Antal % Antal %
Samtliga inkomst- tagare ............ 1 331 000
Icke låg inkomst . .. 6.39 000 Låg inkomst Arbete hela året. . . Ej arbete hela året på grund av Militärtjänst. . . . Studier ......... In—, utträde på arbetsmarknaden Sjukdom ....... Arbetslöshet. . . . Hushålls—, vård— nadsuppgifter. . . Andra uppgifter eller uppgift sak- nas ............
198 000 48 000 151 000 13 000 174 000 45 000
30 000
33 000
1 173 000
1 017 000
53 000 8 000 4 000 2 000 68 000 15 000
1 000
5 000
158 000 426 000 3 088 000
78 000 243 000 1 977 000
47 000 123 000 421 000
1 000 4 000
1 000 58 000 159 000
5 000 35 000 13 000
20 000 286 000 80 000
9 000 7 000
8 000 39 000
4 000 6 000 48 000
Låg inkomst totalt 692 000
därav i åldern 17—24 år .......
60—66 år .......
410 000 79 000
156 000
19 000 35 000
80 000 183 000 1111 000
6 000 21 000
1 000 50 000
436 000 185 000
inte utan vidare kan jämföras med vanliga löntagares.
4. Låg inkomst under ett kalenderår (taxeringsår) sammanhänger ofta med att vederbörande inte förvärvs- arbetat hela året. Den vanligaste or- saken härtill är sjukdom. Därnäst är militärtjänst och studier vanligast. Gemensamt utmärkande för flertalet av dessa fall är, att de under den tid, då de inte haft förvärvsarbete, haft andra inkomster, som inte är dekla— rationspliktiga, t.ex. från socialför- säkringen eller studiehjälpssystemet.
5. I återstående fall _ antalet eller pro- centtalet kan inte preciseras —— är den låga inkomsten att hänföra ex- empelvis till en allmänt låg förvärvs— förmåga, som inte beror på de orsa- ker som nämnts ovan under 1—4.
6. Låg inkomst vid beskattningen kan i en del fall, där de nu nämnda skä- len inte föreligger, förklaras av be- skattningsreglerna. Beskattning av företagarinkomst är av olika skäl sådan, att en jämförelse med lön- tagarna inte utan vidare kan göras.
Sociala förmåner m. m.
Flertalet inkomsttagare har sociala för- måner vid sidan om arbetsinkomsten. De sociala förmåner, som kommer i frå- ga i de åldersgrupper som undersök- ningen omfattar, äri flertalet fall skatte- fria. Detta gäller främst de allmänna barnbidragen och studiebidragen, er- sättningarna från sjuk- och moderskaps- försäkringen och arbetslöshetsförsäk- ringen, dvs. förmåner som inte är för- behållna några särskilda inkomstklas- ser. Skattefriheten gäller också de in- komstprövade sociala förmånerna,bland vilka familjebostadsbidragen och studie- stipendierna är de största, samt indivi- duellt behovsprövade bidrag från den kommunala socialhjälpen. Skattepliktiga är däremot i princip folkpensionsför-
måner (före 67 års ålder i form av in- validpension och änkepension). Vid si- dan om sociala förmåner spelar eko- nomiska bidrag från enskilda en bety- delsefull roll för vissa grupper, främst icke gifta personer. DeSSa bidrag fram- kommer ofta inte som deklarerad in- komst hos mottagaren.
Den generella karaktären av viktiga sociala förmåner — t. ex. barnbidrag och sjukersättningar _— återspeglas i uppgiften, att omkring en tredjedel av alla icke gifta och tre fjärdedelar av alla gifta inkomsttagare hade inkomst av skattefria sociala förmåner, som allt- så inte medräknats i det föregående. Dessa förmåner är i en del fall direkt avvägda med hänsyn till att de är skatte- fria.
Den ekonomiska betydelsen av de so- ciala förmåner och enskilda bidrag som inte beskattas framgår av uppgifterna om i hur många fall sådana inkomster utgjorde 30 procent eller mer av den totala inkomsten. Detta var fallet för ca 30 procent av de icke gifta i lön- tagargruppen. Bland dessa ensamståen- de spelade periodiska understöd en be- tydelsefull roll särskilt i de allra lägsta klasserna av deklarerad inkomst. De periodiska understöden utgör troligen en av de viktigaste förklaringarna till att många icke gifta kan existera trots låg deklarerad inkomst. — Bland gifta par var det ca en tiondel _ något fler bland företagare än löntagare m.fl. — för vilka dessa slag av inkomst utgjorde 30 procent eller mer av den totala in- komsten.
Hur de låga inkomsttagarna fördelas efter de totala belopp de åtnjutit i form av sociala förmåner, beskattade eller skattefria, framgår av tab. 10.
Tabellen visar i hur hög grad sociala förmåner spelar en roll för den fak- tiska levnadsnivån bland de lägre in- komsttagarna.
Sociala förmåner
Icke gifta Gifta par Samtliga
Antal % Antal % Antal
0 1 1 OOO—2 000 ....................... 2 OOO—4 000 ....................... över 4 000 .........................
444 000 160 000 30 000 123 000 15 000
57 21 4 16 2
73 000 102 000 82 000 62 000 20 000
22 30 24 18
6
517 000 262 000 112 000 185 000
35 000
Summa 772 000 339 000 1 111 000
Undersökningens indelning av in- komsttagarna i »icke låga» och »låga» vilar på enbart de deklarerade inkoms- terna. De sociala förmånerna för upp ett stort antal av de låga inkomsttagar- na över de gränser som satts mellan låg och icke låg. För många är de so- ciala förmånerna av avgörande bety- delse för deras levnadsnivå. De som nästan enbart lever på sociala för- måner är dock ganska få bland dem som inte fyllt 67 år.
Socialhjälp
I undersökningen angives i vilken ut- sträckning personer med olika dekla- rerad inkomst åtnjutit socialhjälp eller mödrahjälp. (Den individuellt behovs- prövade mödrahjälpen är numera av- skaffad.) I tab. 11 har inkomsttagarna fördelats efter mottagandet av social-
hjälp. Därvid är undersökningens upp- delning av låginkomsttagarna efter låg och mycket låg inkomst av intresse. Urvalets relativt begränsade storlek gör, att några kategorier representeras av ett litet antal fall. Procenttalen för des- sa har därför satts inom parentes.
Andelen socialhjälpstagare är även 1 de lägsta inkomstklasserna låg. Särskilt gäller detta företagargrupperna.
Beskattniugsreglernas betydelse
I det föregående har belysts hurusom förekomsten av icke deklarationsplik- tiga inkomster, främst sociala förmåner, korrigerar den inkomstgruppering som kommer fram vid ett studium av be— skattningsmaterialet. Socialpolitiken bi- drar till att personer, som har låga in- komster t.ex. därför att de inte är i
Tabell 1]. I nkomsttagarna procentuellt fördelade efter erhållen socialhjälp
A. Gifta par Deklarerad
Företagare
6 000— 9 999
98 2
0— 5 999
91 9
inkomst,
Med socialhjälp ..... Utan socialhjälp . . . .
B. Icke gifta Deklarerad
Företagare
2 000 5 999
(100) (—)
0_ 1 999
(98) (2)
inkomst,
Utan socialhjälp ..... Med socialhj älp .....
10 000 Samt-
100
0
6 000
97 3
Löntagare m. fl.
0— 6 000—— 5 999 9 999
(66) 92 (34) s
10 000 Samt- liga 97 3
liga 98 2
98 2
Löntagare m. t].
0— 2 000— 6 000 Samt- 1 999 5 999 liga
88 94 95 12 6 5
98 2
tillfälle att förvärvsarbeta, ändå får möj- lighet att reda sig.
Emellertid inrymmer deklarationsma- terialet felkällor, som beror på andra faktorer än att skatteplikt inte förelig- ger för vissa slag av inkomster. Den deklarerade inkomsten är en bristfällig mätare på den faktiska levnadsnivån även på grund av den i förhållande till vanliga inkomster förmånliga behand— lingen av vissa slag av inkomster. Vid inkomst av jordbruksfastighet och in- komst av rörelse förekommer inkomster i form av uttag av egna produkter för bruk i det egna hushållet och förmåner av bostad, bil 0. (I. för privat bruk. Dessa förmåners värde beräknas vid taxeringen schablonmässigt. Därför tas de med nödvändighet upp med relativt låga belopp. Avdrag medges vidare för inköp eller avskrivning av inventarier, maskiner etc., eller för omkostnader i rörelsen. Många löntagare har inkomster i form av naturaförmåner, som likaledes värderas schablonmässigt och i stort sett lågt.Reglerna för sådana inkomsters och avdrags beräkning medför, att den sam- manräknade nettoinkomsten blir lägre än som motsvarar det faktiska värdet av inkomsterna under året, i varje fall om man jämför med de kostnader som andra skattskyldiga har för samma nyt- tigheter. Förmögenhetsökningar, som uppkommer på grund av fördelaktiga avskrivnings- eller värderingsregler för inventarier, byggnader, skog m.m., framkommer i många fall inte. De kan komma fram senare, t.ex. vid försälj- ning av företag eller vid förvärvsperio- dens slut, men det är inte säkert att de framkommer alls, om rörelsen överlåtes t. ex. på barn till ägaren.
Den exakta innebörden av sådana regler är svår att ange då det gäller att bedöma jämförbarheten mellan olika personers eller olika gruppers inkoms- ter. Klart är emellertid, att det finns en
betydande marginal för skönsmässighet då det gäller inkomstberäkningen utan- för området för de vanliga kontant- lönerna.
Undersökningen om de låga inkomst- tagarna ger inte rum för mycket be- stämda slutsatser om betydelsen av de beräkningsmetoder, som gäller vid in- komsttaxeringen, vad beträffar jäm- förelser mellan olika grupper. De fall- studier, som ingår i undersökningen, vi- sar i individuella fall betydelsen av reglerna. Att mycket låga deklarerade inkomster kan förenas med betydande inköp under samma år av varaktiga kon- sumtionsartiklar eller fasta inventarier är tydligt. Ibland är förekomsten av un— derskott å förvärvskälla av uppenbar be- tydelse för att vid beskattningen minska en löneinkomst av förvärvsarbete för personer med inkomst av både anställ- ning och företag. Det är tydligt, att ut— gifter för större inköp, innehav av bil och TV lättare låter sig förena med låg inkomst —— även en mycket låg inkomst —— bland företagare än bland löntagare.
Förekomsten av socialhjälp, som nyss belystes, kan tjäna som indikator både på de enskilda låga inkomsttagarnas och socialnämndernas bedömning av be- hovet av tillskott till försörjningen.
De förhållanden som här diskuterats har belysts genom konjunkturinstitutets sparundersökningar (avseende 1955, 1957 och 1958) samt socialstyrelsens un- dersökning av hushållens konsumtion 1958. Dessa undersökningar ger vid han- den, att en relativt hög konsumtion är lättare förenlig med en relativt låg dek- larerad inkomst bland företagare än
bland löntagare. De visar också att spa- randet är mycket större bland företa- gare än bland löntagare. Undersökning— en om de låga inkomsttagarna bör ana- lyseras vidare i ljuset av de nämnda och undersökningarna om sparande konsumtion.
Inkomstprövning av sociala förmåner: regler- nas innebörd
De inkomstprövningsregler, som i det- ta sammanhang är av störst intresse av- ser familjebostadsbidragen och studie- hjälpen. (Folkpensionärernas inkomst- prövade bostadstillägg prövas efter en metod som inte är relaterad till beskatt- ningen.) Inkomststrecken berör i dessa fall direkt ett stort antal personer. För- månernas belopp är stora. I många fall innebär relativt små förändringar av deklarerad inkomst minskade eller öka- de förmånsbelopp, och åtskilliga får ej del av förmånerna trots att de har obe- tydligt högre inkomster än bidragsmot- tagarna. Genom bidragen kan nettoin- komsten i en del fall bli högre för dem som får bidragen än för dem, som på grund av sin inkomst inte får bidrag (tröskeleffekten).
Inkomststrecken är uttryckta i stat- ligt beskattningsbar inkomst. Beloppen av denna inkomst framkommer sedan den sammanräknade nettoinkomsten minskats med i huvudsak ortsavdrag Och kommunalskatt samt försäkringsavgifter inom medgiven rain. Numera motsvarar den beskattningsbara inkomsten för makar i de vanliga inkomstlägena en faktisk inkomst, som ligger sex å sju tusen kronor högre än den beskattnings- bara inkomsten. En beskattningsbar in- komst på 10000 kronor motsvarar nu vanligen en sammanräknad nettoin- komst på drygt 17000 kronor. Genom fördelaktiga beräkningsgrunder för vis- sa inkomstslag och olikartade möjlig- heter att utnyttja avdrag kan den fak- tiska inkomsten i en del fall ligga ännu högre. Fastighetsbeskattningen i kom- bination med gäldränteavdrag medför i många fall icke oväsentliga skillnader mellan villaägare och hyresgäster. _ En skillnad mellan de båda nu diskuterade slagen av bidrag är, att familjebostads- bidrag utgår oberoende av eventuell för-
mögenhet, medan man ifråga om studie- hjälpen tar hänsyn till förmögenhet och skulder.
Den beskattningsbara inkomsten framkommer genom en rad avdrag, som frilägger en del av inkomsten från skatt. Dessa avdrag är avsedda som ett av flera medel att uppnå en rättvis fördelning av skattebördan. Avdragen för erlagd kom- munalskatt vid fastställande av statlig beskattningsbar inkomst medför, att den som bor i en kommun med hög kom- munalskatt får en lägre statlig beskatt- ningsbar inkomst och därmed en lägre skatt till staten.
Det sagda kan illustreras med följande exempel. En statligt beskattningsbar in- komst på 10 000 kronor innebär, ut- tryckt i »faktisk» inkomst vid lika för- hållanden i övrigt, 16900 kronor om kommunalskatten ligger så lågt som vid 12 kronor per skattekrona, 17700 kro- nor om kommunalskatten ligger så högt som vid 18 kronor. Denna effekt torde vara avsedd.
Då de allmänna avdragen ändras — t. ex. genom höjning eller konstruktions- ändringar av ortsavdragen — får detta till följd, att innebörden av inkomst- gränserna för sociala förmåner förskju- tes. Detta kan illustreras med följande exempel rörande verkan av den ändring av ortsavdragen, varigenom ortsgrup- peringen avskaffades. Kommunalskat- tens höjd förutsättes vara 15 kronor i samtliga här angivna fall och den stat- ligt beskattningsbara inkomsten 10000 kronor (se tablån på sidan 94).
Vid ändringar i ortsavdragsbeloppen torde man inte i första hand ha avsett' att innebörden av inkomstgränser skall ändras. Sådana förändringar, som redan inträtt genom ortsavdragsreformen, har dock ibland åberopats då man diskute- rat inkomstgränsernas höjd och inne- börd.
Särskilt stora ändringar i inkomst-
Före reformen Efter reformen ortsgrupp 10 000 kr 10 000 kr ortsanl-ag motsvarar ortsanrag motsvarar 111 ................. 3 680 16 400 IV .................. 3 840 16 600 4 500 17 400 V ................... 4 000 16 800
gränsers innebörd åstadkom man ge- nom barnavdragssystemets ersättande med kontanta, skattefria barnbidrag fr. o. m. 1948. Nyligen ändrades avdrags- reglerna vid beskattningen för ensam- stående mödrar eller fädcr med barn. Därmed ändrades också inkomstgrän- sernas innebörd på ett sätt, som kan vara av stor betydelse därigenom att de —— vid sidan om skattesänkningseffekten _ ändrar förutsättningarna för ifråga- varande familjer att få del av sociala för- måner. Om man utgår från 6000 kro- nors beskattningsbar inkomst för en ensamstående med barn under 16 år i hemmet, motsvarades detta belopp före reformen av en faktisk inkomst på 12 300 kronor. Efter reformen är 6000 kronors beskattningsbar inkomst lika med 14 300 kronor i faktisk årsinkomst. Skulle man vilja genomföra nya änd- ringar i avdragssystemet med hänsyn till förekomsten av barn i en familj, måste det beaktas vilka följder detta får med avseende på rätten till sociala för- måner.
Den enskildes ändrade inkomstförhål- landen påverkar beloppet av hans be- skattningsbara inkomst och därmed hans möjlighet att få sociala förmåner. Detta är i princip också meningen. Läg- re inkomst skall ge rätt till högre in- komstprövade förmåner och vice versa. Det är emellertid inte troligt att man vid inkomstprövningsreglernas kon- struktion avsett sådana effekter, som numera kan uppkomma på grund av storleken av och skattefriheten hos vis-
sa sociala förmåner. Påståendet skall belysas med hjälp av sjukförsäkringen.
Före 1955, då den allmänna sjukför- säkringen trädde i kraft, saknade de flesta löntagare rätt till lön under sjuk- dom, och deras sjukpenning var låg om ens någon. Den som blev sjuk drabbades av ett stort inkomstbortfall. Sjukdomens ekonomiska verkningar för familjen tog sig uttryck i en motsvarande minskning av den beskattningsbara inkomsten. Nu- mera ersättes den bortfallna inkomsten till stor del av en sjukpenning, som är skattefri. Detta innebär, att den beskatt- ningsbara inkomsten minskar i en helt annan utsträckning än den faktiska in- komstminskning, som följer av en tids sjukdom.
Detta förhållande skall illustreras med ett exempel, som för åskådlighetens skull göres tämligen extremt. Det förut- sättes, att mannen -i en familj med två barn under 16 år har 15 000 kronors års- inkomst, hustrun ingen inkomstMannen blir sjuk ett halvt år. Hur detta återver- kar på hans faktiska inkomster och på hans beskattningsbara inkomst framgår av exemplet. Kommunalskattens höjd är 15 kronor, skatter och avgifter är scha- blonmässigt beräknade enligt 1963 års regler. (Hänsyn har ej tagits till att av— dragsrätten för ändrade skatter och av- gifter påverkar den skattepliktiga in- komsten på något längre sikt.)
Inkomststreck som är uttryckta i be- skattningsbar inkomst kan som framgår av det anförda ha helt olika innebörd för personer med samma eller nästan
För- värvsar- bete hela
året
Arbete1/2 är, sjuk % år
Löneinkomst .......... Summa att betala enligt
skattsedeln ......... Löneinkomst efter skatt Kontant från sjukförsäk-
ringen (180 dagar). . . Barnbidrag ...........
15 000 7 500
3 079 11 921
1 128 6 372
3 780 1 100
1 100
Summa inkomst efter skatt ............... Beskattningsb. inkomst
13 021 8 100
11 252 1 900
samma faktiska inkomst. Om dessa per- soners inkomster är av olika slag —— i ena fallet inkomst av rörelse, i andra fal- let löneinkomst; i ett fall naturaför- måner, i ett annat kontanter; för den ene skattefria sociala förmåner och för den andre vanlig löneinkomst —— så kan inkomsternas utslag i beskattningsbar inkomst medföra, att den ene får rätt till sociala förmåner, den andre inte. Exemplen ovan visar också, att en del ändringar i skattesystemets konstruk- tion får följder beträffande innebörden av inkomstprövningsreglerna för sociala förmåner.
Om förmånerna är små kan man kan- ske bortse från dessa förhållanden. Var- je inkomstprövningsmetod måste bli schablonmässig. Om förmånerna är sto- ra och deras värde ökar genom skatte- frihet måste företeelsen uppmärksam- mas.
Ett särskilt förhållande är att den be- skattningsbara inkomsten framkommer först året efter inkomståret och att änd- rade inkomstförhållanden ofta inte på- verkar de nu diskuterade sociala för- månerna förrän andra året efteråt. Rät- ten till förmån inträder kanske då be— hovet är ringa —— men då behovet var stort fanns ingen rätt att åberopa. Detta kan betyda mycket vid dödsfall, skils- mässor, sjukdom o. d.
Familjebostadsbidrag faller olika På grund av inkomstutvecklingen, änd— ringar av inkomststrecken och ändrade beskattningsregler har inkomststrecken för de vanligaste fallen av familjebo- stadsbidrag under de senaste åren kom— mit att ligga nära medianinkomsten för inkomsttagare med barn. Strecken har med andra ord gått tvärs igenom de skikt, där de vanligaste inkomsterna ligger. Detta har medfört, att ett mycket stort antal bidragstagare varje år fått ändrade bidragsbelopp. Omkring en femtedel av samtliga bidragstagare gick vid 1962 års ingång miste om sina bi- drag på grund av inkomstprövningen. En undersökning har visat, att bidragen genomsnittligt får behållas endast kort tid. Över hälften av dem som förlorade bidragen vid årsskiftet 1961—1962 hade haft bidrag kortare tid än fem år.
Att sådana förändringar, som beror på väsentligt förändrade inkomstförhål- landen, medför ändrade bidrag får an- ses ligga i systemets natur. Saken blir ett problem, om bidragen är höga och gränserna skarpa, så att bortfallet av ett bidrag på grund av inkomstökning innebär en nettoförlust i ett relativt brett inkomstskikt. Problemet blir all- varligt om det kan visas, att bidragsreg- lerna i kombination med beskattnings- reglerna för olika inkomstslag är så- dana, att vissa slag av inkomster syste- matiskt gynnar vissa grupper och miss— gynnar andra med avseende på möjlig- heten att få bidrag till en bra bostad.
Vid varje slag av inkomstprövning av den nu behandlade typen kan det inträffa, att t.ex. några dagars borto— varo från arbete _— med eller utan sjuk— ersättning eller arbetslöshetshjälp _— kan innebära en betydande vinst genom att en stor social förmån fortsätter att utgå under ett helt år. (Familjebostads- bidrag uppgår ofta till ca 1 000 kronor, vilket med hänsyn till skattefriheten
motsvarar en löneinkomst på 1 200—— 1 300 kronor.) Vid gällande regler om familjebostadsbidrag kan sådana exem- pel tänkas bli vanliga.
Vid undersökningen av de låga in- komsttagarna fann man, att andelen gifta med barn, som hade familjebo- stadsbidrag, var ungefär lika stor bland företagare som bland löntagare m.fl., 11 respektive 12 procent. Men i skiktet med lägre inkomst än 10 000 kronor var andelen bidragsmottagare bland före- tagarna nästan dubbelt så stor som bland löntagarna, 22 respektive 12 procent. Detta kan till dels bero på att bristen på bidragsberättigande lägenheter i tät— orter särskilt drabbar låga inkomstta- gare bland gifta löntagare.
Den deklarerade inkomsten var enligt undersökningen låg i relativt långt flera fall bland gifta företagare än bland gifta löntagare, 43 procent mot 13 procent. Av samtliga gifta företagare var det 29 pro- cent som hade arbete hela året och låg inkomst. Motsvarande tal bland lönta- gare m.fl. var 4,5 procent. Men före- komsten av socialhjälp var även bland de allra lägsta inkomsttagarna mindre i företagargruppen än i löntagargruppen. Frågan uppkommer då, om en inkomst- prövning, vars syfte är att i första hand vara till fördel för hushåll med lägre inkomster men som anknytes till be- skattningens inkomstbcgrepp, systema- tiskt bidrar till att gynna en kategori mer än en annan.
Denna fråga kan belysas med följan- de. Antag att man vid tiden för under- sökningen om de låga inkomsttagarna hade dragit en gräns som motsvarat 10 000 kronor deklarerad inkomst (i dag motsvarande 13 000 kronor) och utbeta- lat ett bidrag till gifta med två barn un- der denna inkomstgräns. Resultatet hade enligt undersökningen om de låga in- komsttagarna blivit, att 20 000 par, dvs. 37 procent av 54 000 företagare med två
barn, hade fått förmånen. I löntagar— gruppen hade 25 000 par, dvs. 9 procent av 276 000 gifta med två barn, fått för- månen. Relativt sett hade bidraget utgått till fyra gånger så många företagare som löntagare m. fl.
Bland företagare med låga skatte- pliktiga inkomster är förekomsten av egnahem större än bland löntagare som ligger lågt på inkomstskalan; detta fram- går av undersökningen om de låga in— komsttagarna. Äldre enfamiljshus har på senare år i stor utsträckning genom- gått moderniseringar, inte minst med hjälp av statliga förbättringslån och bi- drag. Bland fullständiga familjer med ett barn under 16 år, som fått löpande familjebostadsbidrag på grund av sär- skilt låg inkomst (under ca 10 000 kro- nor), fann man vid en undersökning att cirka två tredjedelar bodde i av mot- tagaren ägda en- eller tvåfamiljshus. Dessa bidrag tillkom särskilt med tanke på ensamstående mödrar med ett barn. Åtskilliga sådana hushåll har fått bi- drag. Uppgifterna kan tyda på att bi- dragen därutöver blivit av särskild be- tydelse för företagare i egna småhus, medan löntagarchushåll i hyreslägen- heter inte kunnat få del av bidragen på grund av den snäva inkomstgränsen. Löntagare som bor i egna småhus kan antas inta en mellanställning.
Några slutsatser
Man kan inte säga, att låg skattepliktig inkomst eller låg beskattningsbar in- komst i och för sig är ett bevis för fattigdom eller låg levnadsnivå. Vill man mäta levnadsnivån måste även andra metoder användas.
I ett mycket stort antal fall är låg inkomst under ett visst kalenderår för- orsakad av tillfälliga eller relativt kort- variga förhållanden. I en del fall är låg inkomst vid beskattningen beroende på
att man vid beskattningen värderar vis- sa slag av inkomster lågt eller helt bort— ser från dem. Genom att sociala för— måner i stor utsträckning är skattefria, har man genom socialpolitiken infört moment som i sig själva försvårar en behovsmätning genom skattesystemet.
Den som under ett kalenderår haft låg sammanlagd inkomst kan under vissa delar av året ha haft helt vanliga, goda inkomster och under andra delar av samma år ha haft försörjning i annan ordning. Då man bedömer hur man skall mäta behovet av sociala förmåner eller förmågan att erlägga skatter och av- gifter, kan man inte bortse från dessa förhållanden.
Skattesystemet kan inte användas för noggranna mätningar av olika personers eller gruppers behov. Vill man genom sociala förmåner befordra utnyttjandet av vissa anordningar, som man bedömer som viktiga, bör behoven av stöd i förs- ta hand mätas på grundval av enkla, objektiva kriterier. Sådana kriterier kan vara förekomsten av barn i en familj, barnens antal, bostadens storlek och ut- rustning, behov av kvalificerad vård, studier, bostadsort i förhållande till skolort, ålder, invaliditet.
Anser man sig av kostnadsskäl eller med hänsyn till tillgången på vissa nyt- tigheter böra begränsa de sociala för- månerna till vissa inkomstskikt, måste behovsmätningen ske schablonmässigt. Man bör då inte tilltro sig möjligheten att skapa rättvisa genom ett finslipat schablonsystem. Inkomstgränser och för- månsklasser bör från denna utgångs- punkt vara få och väl spridda. Om so- ciala förmåners belopp är stora ökar risken för orättvisor mellan dem som får och dem som inte får del av för- månen. Detta talar för att gränser, som inte kan anses klart skilja mellan olika behov av stöd, inte konstrueras snävt och rigoröst. Ett barn konstituerar van—
ligen en stor försörjningskostnad, och därför kan barnbidrag o.d. vara höga — men en fix åldersgräns för bidrag fästa vid barn kan böra överbryggas (ex. barnbidrag/studiebidrag). Hög ål— der medför vanligen oförmåga till för— sörjning genom arbete, men en fix hög pensionsålder skapar problem och kan höra uppmjukas när pensionen blir hög (rörlig pensionsålder, generös förtids- pensionering). En bra bostad är en angelägen men nästan alltid dyr nyttig— het för en barnfamilj, och bostadsbidrag bör därför anpassas så att familjens och bostadens storlek korresponderar i bi- dragssystemet. Kvalificerad vård kostar mycket och kan inte betalas helt av den vårdbehövande — men man bör inte göra institutionsvård så ekonomiskt för- delaktig i jämförelse med hemvård, att man skapar ett ekonomiskt intresse att utnyttja institutionerna då det inte är nödvändigt.
Om möjligt bör man vid avvägningen av förmåner och skatter och avgifter söka utnyttja den enskildes intresse av en objektiv avvägning. I den allmänna försäkringen utnyttjar man såväl arbets- givarens som den enskildes intresse att inte betala för hög avgift eller för hög skatt men att ändå få ett gott skydd; detta intresse kan vara ett medel att få riktiga inkomstuppgifter och därmed det avsedda skyddet. Det kan vara värt att pröva, om även andra förmåner än socialförsäkringens, i den mån inkoms— ten skall beaktas, kan anknytas till den allmänna försäkringens inkomstuppgif— ter. Man synes kunna anta, att dessa uppgifter i stor utsträckning är mer adekvata än beskattningens — och dess- utom mer aktuella.
Undersökningar rörande det sociala förmånssystemet och skatte- och avgifts- väsendet bör pågå ständigt, så att man fortlöpande kan få uppgifter om syste- mets innebörd och verkningar.
Då man drar gränser för sociala för- måner kan man tänkas ha olika syften. Man kan vilja avskärma från bidrag högre inkomsttagare, därför att man an- ser det opåkallat eller stötande att ge bidrag i vissa fall, samtidigt som man vill ge stöd i normala inkomstlägen. Man kan syfta till att stödja t. ex. ensamstå— ende mödrar. Man kan vilja bistå hus- håll på landsbygden.
Om man drar en inkomstgräns högt är det ett mindre antal man avskärmar. Man får emellertid då observera att trös- keleffekterna kan bli stötande på grund av marginalskattens höjd i gränsskiktet, där skattefriheten gör förmånerna mye- ket fördelaktiga för dem som får dem.
Vill man utesluta de vanligaste in- komstlägena blir det mycket svårt att dra inkomstgränser utan att stora grup- per hamnar i gränszonen. Man frestas då att bygga en trappa av inkomstgrän- ser med låga trappsteg. Inkomstpröv- ning över skattesystemet möjliggör emel- lertid inte en noggrann behovsmätning. Systemet blir tungrott, och den enskilde kan ofta inte se rättvisa i olikheter som han lägger märke till. Många som har inkomst av företag blir bidragsberättiga- de även vid låga inkomststreck, men löntagare med likartad eller lägre real- inkomstnivå får lägre bidrag eller ute- sluts från bidrag. Vill man mildra dessa rättviseproblem och därmed kritiken mot ett system där inkomstprövningen grundas på de uppgifter som ligger till grund för inkomstbeskattningen, bör det- ta kunna ske genom att man höjer grän- serna så att de ligger ovanför de van- liga löneinkomsterna. Vill man stödja ensamstående mödrar eller landsbygds- hushåll bör detta i första hand ske på annat sätt än genom inkomstgränser. Man kan fästa bidragsrätten vid civil- stånd och barnförekomst samt vid bo- stadsort, och eventuellt komplettera den
med inkomststreck som avskärmar höga inkomster. Om man använder en gene- rell inkomstgräns och sätter den lågt —— t.ex. därför att man vet att många en— samstående mödrar har låg inkomst och därför att man vill begränsa kostnader- na — är det inte säkert att man når sina syften inom den uppställda kost- nadsramen. Man får med grupper med vissa slag av inkomster, men många av dem man inriktat sig på blir kanske ställda utan stöd.
Det visar sig, att äVen bland per- soner, som har extremt låga inkomster vid beskattningen, kommunal social- hjälp är mycket ovanlig. Särskilt gäller detta personer med inkomst av företag. Vill man nå grupper med ett kvalifice- rat bidragsbehov krävs en mera indivi- duell prövning, lämpligen genom kom- munala åtgärder, som kan stödjas fi- nansiellt av staten. En sådan ordning tillämpas t. ex. inom folkpensionssyste- met (kommunala bostadstillägg) och i arbetslöshetshjälpen. Inkomststreck, som grundas enbart på beskattningsma- terial och inte tar hänsyn t. ex. till för— mögenhet, hör av allt att döma inte an- vändas för att mäta sådana mer indivi- duella bidragsbehov. De verkligt ange- lägna hjälpbehov, som finns bland låg- inkomsttagare i skatteteknisk mening, kan inte tillgodoses med särskilda för- måner som är beroende av särskilt lågt satta generella inkomststreck. Resultatet blir i så fall att sådana extra förmåner i betydande utsträckning skulle kunna utgå till andra än dem för vilka de var avsedda, samtidigt som många ekono— miskt sämre ställda skulle uteslutas. Det- ta följer inte endast av bristerna i själva mätmetoden, utan också av tidsfaktorn, dvs. den tid som förflyter från inkomst- år till bidragsår, i fråga om familje- bostadsbidrag i princip två år.
BILAGA 4
Det danska socialforskningsinstitutet samt förslag till liknande organ i Finland och Norge
Danmark
Det danska socialforskningsinstitutet tillkom genom en lag den 18 april 1958. Syftet med institutet var en önskan att skapa ändamålsenliga ramar för ett ut- vidgat forskningsarbete till belysning av sociala förhållanden, bl.a. socialför- säkringen, socialvården, arbetslivet, fa- milje- och ungdomsproblem samt de so- ciala sidorna av bostads- och hälso- vårdsförhållanden. Institutet skall be- driva ett praktiskt inriktat forsknings- arbete. men också forskning på längre sikt, I förarbetena till institutets upp- rättande framhålles, att ett forsknings- arbete, som uteslutande framkommer genom aktuella problemställningar inte kan vara tillfredsställande varken från praktisk eller vetenskaplig synpunkt. Vid sidan av framskaffandet av upplys- ningar, som kan vara vägledande för lagstiftningen, administrationen, privata organisationer eller annan verksamhet för lösandet av konkreta problem, måste det finnas möjligheter till en social forskning, som kan ta itu med uppgifter av mera långsiktig och principiell ka- raktär. Sett på längre sikt anses det väsentligt att bidra till den allmänna samhällsvetenskapliga forskningen och inte minst till dess metodik, som inte alltid är tillräckligt genomarbetad. Det— ta gäller bl.a. metoderna för värdering av verkningarna av hehandlingsmässiga eller andra åtgärder och metoderna för
analys av orsakssammanhangen i kom- plicerade utvecklingsförlopp, t. ex. lev- nadsförlopp.
Institutet styrcs av ett forskningsråd och en direktör. Medlemmarna av forsk- ningsrådet utses av universiteten och särskilt angivna styrelser. Socialminis- tern utser efter förslag av rådet ordfö- rande och vice ordförande. Från uni— versiteten har till rådsledamöter utsetts professorer i följande ämnen: social- medicin, socialpolitik, psykologi, natio- nalekonomi, psykiatri och sociologi. I rådet ingår vidare representanter för social-, arbets-, bostads-, och inrikes- ministerierna, statistiska centralbyrån samt Danmarks pedagogiska institut.
Det åligger forskningsrådet att god- känna institutets arbetsplan, att följa utvecklingen inom det sociala forsk- ningsområdet samt att ta initiativ till ge- nomförandet av forskningsuppgifter så- väl genom socialforskningsinstitutet som genom andra forskningsorgan.
Direktören står för den fackliga och administrativa ledningen av institutet. Därutöver finns för tillfället vid institu- tet fast anställda 5 forskningsledare och 10 forskningsassistenter. Dessutom finns 15 deltidsanställda vetenskapliga med- arbetare samt kontorspersonal, näm- ligen 22 kontorsbiträden och 16 stu- denter samt ett antal icke-fast anställda intervjuare varierande efter undersök- ningarnas storlek — normalt ca 150.
Enligt gällande bestämmelser kan in- stitutet dels självständigt ta upp under- sökningar, dels åta sig uppgifter för of- fentliga myndigheter och privata orga- nisationer. Avgörandet om vilka upp— gifter institutet skall arbeta med ligger helt hos forskningsrådet, som är ansva- rigt för arbetsplanerna, svarar för sam- ordningen med andra organ osv. Rådet ansvarar däremot inte för innehållet i institutets publikationer. Forskningsrå- det sammanträder 4—5 gånger årligen för diskussion av arbetsuppgifter och godkännande av arbetsplaner.
Direktören gör upp förslag till arbets- plan. Han är ansvarig för undersök- ningarna, kostnadskalkyler m.m. Forsk- ningsledaren utarbetar de detaljerade planerna för de enskilda undersökning- arna. Institutet har en teknisk avdel- ning, som har hand om utarbetandet av stickprovsplaner, administration av in- tervjuandet, kodning och —— i en viss utsträckning — hålkortsbearbetningen. Avdelningen disponerar över två IBM- sorteringsmaskiner med räkneverk. Större materialbearbetningar utföres utanför institutet, företrädesvis vid Sta- tens Hulkortscentral, samt vid Datacen- tralen av 1959 och A/S Regnecentralen. De två sistnämnda råder över avancera- de EDB-anläggningar. Institutet får be- tala för bearbetningen. Körningslistor, band- och hålkortsmaterial m.m. över- lämnas till .institutet och arkiveras där.
Institutet använder inte endast sur- vey—teknik, utan också andra metoder alltefter undersökningens art, häribland vidare analys av existerande statistik, studier av institutioners strukturer och teoretiska analyser.
Institutets verksamhet finansieras med statsmedel. För särskilda uppgifter kan institutet självt söka skaffa erforder- liga medel, t.ex. från privata institutio- ner, danska och internationella fonder etc. Den fasta budgeten belöper sig
1964/65 till ungefär 1,4 miljoner danska kronor, härutöver under 1964/65 180 000 kronor, som bidrag till särskilda under- sökningar från statliga institutioner och USA.
Socialforskningsinstitutet har utgivit följande publikationer:
1. Långvariga understödsfall 2 Något om de äldres kostvanor 3. Kommunernas sociala struktur 4 45-timmarsveckans införande 1958—60
5. Rehabiliteringsbehov hos ortope- diska och fysiurgiska patienter
6. Samhällsforskningens ställning i Danmark Ensamstående äldre Unga mäns alkoholvanor De äldre åldersklasserna Barnavårdsnämndernas övervak- ningspraxis 11. Förtroendemannainstitutionen i dansk industri 12. Inkomstgränser 13. Om tilläggspeusionen 14. Om den allmänna folkpensionen 15. Fysiskt handikappade i Danmark, Band 1: Teknik och metoder Följande undersökningar pågår 1964. En serie undersökningar inom barna- och ungdomsvården utföres i samråd med socialministeriet och direktoratct för barna- och ungdomsvården. Institutet har bistått vid utarbetandet av ett system för enhetlig och ända- målsenlig registrering av data rörande elever placerade på olika barn- och ung- domsinstitutioner, vilket bl.a. har till syfte att skapa ett utförligt grundmate- rial för framtida undersökningar av detta klientel. Under tillsyn av institutet företogs en efterundersökning av elever utskrivna från behandlingshemmet Nebs Molle- gård, som först och främst mottager svårt neurotiska barn och/eller barn med speciella anpassningssvårighcter.
.osooou
Hitintills har man i ett antal olika kommuntyper belyst barnavårdens ad- ministration av lagbestämmelser om all- män vård av bl.a. barn födda utanför äktenskapet, barn till vilkas försörjning bidrag utbetalas av det allmänna och fosterbarn.
Vid en större undersökning försöker man uppdaga indikatorer på familjer, som är i behov av stöd och rådgivning av barnavården i fråga om uppfostrings- uppgifter. Undersökningen syftar till att bidraga till utformningen av den all- männa familjerådgivningen, som skall handhas av barnavården fr. 0. In. 1 april 1965, och det är dessutom meningen att belysa på vilka punkter uppfostrings- och försörjningsuppgiften i särskild grad vållar problem i familjerna.
Undersökning rörande gifta kvinnors arbete utanför hemmet avser att belysa ekonomiska, sociala och familjepsykolo- giska förhållanden för familjer, där hus— modern har arbete utanför hemmet, jämfört med familjer där detta icke är fallet. Genom undersökningen vill man försöka klarlägga orsaker till att kvin- nor deltar eller icke deltar i arbetslivet genom analys av de av undersökningen omfattade kvinnornas sociala bakgrund och utbildning, och man vill samtidigt belysa konsekvenserna av kvinnors ar— bete utanför hemmet med hänsyn till bl.a. familjemässiga, ekonomiska och hälsomässiga faktorer.
Undersökning beträffande fysiskt han- dikappade, vilken genomfördes på ini- tiativ av de sjukdomsbekämpande orga— nisationerna, invalidorganisationerna och vanförefonden, har till syfte att ge en pålitlig bild av såväl antalet fysiskt handikappade som deras fördelning på diagnosgrupper, kön, ålder, utbildning m.m. samt belysa deras hjälpbehov; man vill försöka ge ett bidrag till ut- formningen av en ändamålsenlig reha— bilitering.
Undersökning av familiers sociala för- säkringsskydd och trygghetsproblem har till syfte att belysa i vilken utsträck- ning familjer är ekonomiskt tryggade genom privata anordningar med tanke på ålderdom, olycksfall och ändringar i familjesituationen genom dödsfall etc.
Undersökning rörande de äldres för- hållanden avser att belysa den äldre be- folkningens levnadsvillkor och levnads— sätt, varvid man också söker belysa de framtida ekonomiska och sociala kon— sekvenserna av att de äldre åldersklas- serna i fortsättningen kommer att ut- göra en växande andel av befolkningen. Undersökningarna genomföres dels som engångsundersökning, dels som en lö- pande undersökning, genom vilken man söker följa en generation, nämligen per- soner födda åren 1897—1900, under ett antal år för att registrera de ändringar i arbetsvillkor och levnadssätt, som åld- randet medför.
Undersökning rörande ungdomens ut- bildningsvillkor. På uppdrag av under— visningsministeriet utför institutet en undersökning av den 14—20-åriga ung— domens utbildningsvillkor (vem är det som frekventerar de olika utbildnings- institutionerna, vem lämnar skolan re- dan vid 14 eller 15 år etc.). De olika kategorierna av ungdomar karakterise- ras av sin sociala och geografiska miljö, föräldrarnas inkomster och ut- bildning etc. Undersökningen har dess- utom till syfte att klarlägga inkomstför- hållandena för de unga själva såväl som för deras föräldrar med en uppdelning på olika kategorier av ungdomar och att belysa kostnaderna för olika slag av utbildning, däribland bostadskostnader.
Undersökning av den danska befolk- ningens användning av fritiden speciellt med hänsyn till radio- och televisions- vanor.
På anmodan från Danmarks Radio har socialforskningsinstitutet gjort en
undersökning av ett representativt ur— val av landets befolkning över 15 år. Ca 4 000 personer ingår.
Undersökningen kommer att handla om hur de olika befolkningsgrupperna använder dagen, deras användande av radio och television, samt apparaternas fördelning, fritidsvanor och kulturella intressen.
Undersökning rörande hjälpåtgärder för familjer med särskilda problem gö- res på initiativ av Familjecentret på Vesterbro och avser att följa ett prak- tiskt socialt experiment. Åtgärderna syf- tar till en samordning och intensifie- ring av det sociala hjälparbetet för fa— miljer. Arbetsmetoden består i att in- samla upplysningar om familjerna och beskriva deras förhållanden vid olika tidpunkter, nämligen vid undersökning- ens början, under loppet av hjälpperio- den samt vid dess slut. Härigenom får man möjlighet att konstatera, om det i samband med hjälpaktiviteten inträtt förändringar i familjernas sociala an- passning. Dessa förändringar söker man registrera på områden, som har sam- band med familjernas situation, och där det är möjligt att företa mätning eller värdering av inträffade förändringar. Man avser att studera t. ex. omfattning- en av hjälpen, alkoholmissbruk, skol- skolkning.
Finland I Finland tillsattes 1961 en kommitté _— socialforskningskommittén — med uppdrag att utreda behovet av statligt bedriven socialforskning och uppgöra förslag till en ändamålsenlig organisa- tion av denna forskning. Kommittén framlade 1964 förslag om inrättande av ett socialforskningsinstitut.
Kommittén framhåller, att tillämpad social forskning i statlig regi hittills be- drivits företrädesvis inom en särskild byrå för social forskning i socialdepar-
tementet samt inom statliga kommittéers sekretariat. Socialforskningsbyråns ka- pacitet, som i väsentlig utsträckning ta- gits i anspråk för insamling av statis- tiska data, har endast i ringa mån kun- nat utnyttjas för utredningsverksamhet. Statskommittéernas aktivitet på områ- det har varit omfattande men brist på samordning av de olika kommittéernas arbete och otillräcklig tillgång på utbil- dade och erfarna utredningsmän har medfört, att dessa utredningar ofta haft en improviserad karaktär.
Kommittén, som finner, att staten en- sidigt gynnat sådan forskning som tjä- nar teknikens och näringslivets behov, uttalar, att det sociala forskningsarbetet på flera centrala områden är otillräck- ligt utbyggt och ofullständigt organise- rat. Som exempel på områden, som i detta hänseende försummats, nämner kommittén bostadsförhållanden och samhällsplanering, socialskyddet, dess verkningar och olika former, det social- medicinska fältet, olika befolknings- gruppers levnadsnivå samt sociala pro- blem, såsom kriminalitet, narkomani och anpassningssvårigheter.
Socialforskningskommittén slår fast, att den praktiska socialpolitiken, vilken är i dynamisk utveckling och på kort tid åvägabragt genomgripande reformer, inte har råd att längre avvara det stöd, som en väl planerad socialforskning kan erbjuda. Endast god insikt om sociala förhållanden gör det möjligt att ända- målsenligt utforma socialpolitiken till gagn för den enskilde och samhället.
Enligt kommitténs mening bör inrät- tas ett fristående socialforskningsinsti— tut med ställning av centralt ämbets- verk. Institutets uppgift skall främst omfatta tillämpad forskning, avsedd att tjäna den praktiska socialpolitiken. Med hänsyn till att institutets verksamhets- område därigenom kommer att beröra flera departements områden, anser kom-
mittén det lämpligast att underställa in- stitutet statsrådets kansli.
Kommittén framhåller, att socialforsk- ningsinstitutet för att på ett ändamåls- enligt sätt fylla sin funktion bör få både ett omfattande och mångsidigt arbets- program.
Åtta huvudområden för verksamheten anges, berörande 1) befolknings- och ar- betskraftsfrågor, 2) hälsovårdsfrågor, 3) socialskyddet, 4) bostads- och sam- hällsforskning, 5) levnadsstandard och konsumtionsförhållanden, 6) utnyttjan— de av fritiden, 7) allmän social forsk- ning (anpassningsproblem, lösdriveri, självmord, sexualfrågor samt gränstrak- ters och avsides belägna trakters spe- ciella problem) och 8) en speciell sta- tistisk avdelning. Särskild uppmärksam- het bör enligt kommitténs mening ägnas socialpolitikens innebörd och verk- ningar,
Den mångsidiga verksamhet som so— cialforskningsinstitutet bör utöva förut- sätter enligt kommittén en omfattande organisation, för vars uppbyggnad för- slaget innehåller en detaljerad plan. Som chef för institutet bör fungera en överdirektör, biträdd av åtta avdelnings- chefer, som förestår var sitt av huvud- arbetsområdena. Härutöver behövs yt- terligare fast anställda forskare samt mer eller mindre tillfällig forskarper- sonal. Bland övriga befattningar som föreslås kan nämnas bibliotekarie, pu— blikationssekreterare och informations- sekreterare. Härtill kommer administra- tiva och kamerala tjänster. Kommittén förutsätter, att institutets organisation skall kunna byggas upp succeSSivt. Över- direktören och de åtta avdelningsche- ferna skall enligt förslaget utgöra in- stitutets styrelse.
Till institutet bör enligt kommittén knytas ett forskningsråd, bestående av 15 ledamöter, med institutets överdirek- tör som ordförande. Rådet skall fungera
som rådgivande organ åt institutet och göra framställningar om utförandet av viktiga undersökningar. Rådet skall vara en föreningslänk mellan forsk- ningsinstitutet och utom detta bedriven forskning och genom sin sammansätt- ning utgöra en garanti för god kontakt mellan institutet och förvaltningsmyn- digheterna.
Norge
Kyrko- och undervisningsdepartemen- tet tillsatte 1959 en kommitté med upp- drag att utreda den tillämpade social- vetenskapliga forskningens organisa- tion. Kommittén hade enligt sina direk- tiv att fästa särskilt avseende vid bl. a. den icke-institutionella forskningen och vid forskningsuppgifter av betydelse för den offentliga förvaltningens arbete. Kommittén framlade 1960 förslag om inrättande av ett institut för tillämpad socialvetenskaplig forskning. Förslaget har hösten 1964 ännu inte gjorts till föremål för proposition till Stortinget. Kyrko- och undervisningsdepartemen- tet har emellertid i Stortingsmelding i september 1962 (nr 7 för 1962/63) efter remissförfarande i allt väsentligt an- slutit sig till kommitténs förslag.
I förslaget konstateras att på många håll behovet är stort av att ta upp ak- tuella forskningsuppgifter. Tillämpad social forskning skulle inte minst inne- bära ett viktigt stöd för den centrala förvaltningen inom olika departement. Kommittén har företagit en invente- ring, i första hand hos departementen, av aktuella sociala frågor, som snarast borde utredas och analyseras. Bland forskningsobjekt som framhållits från flera håll kan nämnas medborgarnas in- ställning till olika samhälleliga anord- ningar och spörsmålet om dessa anord- ningars innebörd och verkningar. Andra frågor av stort allmänt intresse är ut-
redning angående lagstiftningens verk- ningar och betydelsen av offentlig in- formationsverksamhet. Särskilt ofta har man även pekat på behovet av institu- tions— och miljöanalyser. Socialdepartementet framhåller bland utredningsobjekt som kräver särskild uppmärksamhet kartläggning av sjuk- domarnas utbredning, miljöbakgrund samt sociala och ekonomiska följder. Man understryker vikten av ökad forsk— ning i frågor som berör barna- och ung- domsvård samt åldringsvård. Forskning rörande orsakerna till kriminalitet, alko- holmissbruk, narkotikamissbruk och an- nan asocialitet bör vidare ägnas upp- märksamhet. Slutligen framhålles ange- lägenheten av undersökningar som be- lyser hur medborgarna uppfattar olika åtgärder på socialpolitikens område. Kommittén anför, att flera forsknings— områden, som för den centrala förvalt- ningen är av särskild betydelse, är föga utvecklade. Forskningen karakteriseras ofta av brist på kontinuitet — men ock— så av brist på personal. Kommittén fram- håller vidare, att det stora behovet av tillämpad social forskning, bl. a. på grund av bristande kapacitet, inte kan väntas bli tillgodosett inom bestående forskningsinstitutioner. Härtill kommer enligt kommittén att dessa institutioner _ vilka i stort sett är knutna till uni— versitet och högskolor — väl har rätt men inte förpliktelse att sörja för att hos dem bedriven tillämpad forskning täcker statsförvaltningens och andra praktiska behov. Kommittén fastslår även, att forskningsuppgifter av det slag, som framkommit genom invente- ringen, vanligen inte kan placeras inom ramen för ett enskilt ämnesområde en- ligt den traditionella indelningen. Ofta kan en vetenskaplig behandling av ifrå- gavarande problem genomföras endast som tvärvetenskapligt samarbete av fö— reträdare för olika discipliner. Samord-
ning av olika forskarinsatser blir i så- dana fall av största betydelse.
De forskningsuppgifter, varom är frå- ga, kan enligt kommittén bäst utföras av ett institut för tillämpad socialveten- skaplig forskning. Institutet bör admi— nistrativt underställas Kyrko- och un- dervisningsdepartementet. Kommittén, som understryker, att den tillämpade forskningen bör ha kontakt både med grundforskning och undervisning, före- slår att institutet som en garanti för an- knytningen till akademisk miljö, för— läggs i omedelbar närhet av de social- vetenskapliga instituten vid Universite- tet i Oslo. Det förutsätts att institutet skall kunna bedriva forskningsverksam— het både på eget initiativ och på upp- drag av statliga och andra intressenter.
Institutet skall enligt förslaget ledas av en styrelse bestående av ordförande och sju övriga ledamöter. Samtliga leda- möter skall utnämnas av Konungen efter framställning av Kyrko- och undervis— ningsdepartementet. I styrelsen bör fin- nas företrädare för Norges almenviten— skapelige forskningsråd (NAVF) — där samtliga högre lärosäten är represente- rade —— Statistisk Sentralbyrå, Institutt for samfunnsforskning —— ett enskilt forskningsinstitut med representanter för myndigheterna i styrelsen — samt departementen.
Styrelsen skall enligt förslaget dra upp huvudlinjerna för institutets arbete, godkänna forskningsuppdrag, fastställa budgeten och i övrigt leda och kontrol— lera verksamheten.
Institutets dagliga verksamhet skall ledas av en direktör, som efter förslag av styrelsen förordnas av Kyrko- och undervisningsdepartementet. Direktören bör ha till uppgift att i samråd med in— stitutets forskarstab upprätta förslag till arbetsprogram och verkställa styrelsens beslut. Han bör vidare ha ansvaret fÖI den dagliga kontakten med uppdrags
givare och andra intressenter samt bi- stå uppdragsgivare med hänvisning till andra institut då detta med hänsyn till det ifrågasatta forskningsobjektet synes mest ändamålsenligt. Direktören deltar i styrelsens sammanträden men saknar rösträtt.
Ifråga om direktörens kompetens framhålls värdet av vetenskapliga kva- lifikationer i synnerhet under institu- tets uppbyggande, vilket förutsätts äga rum successivt. Avgörande vikt bör emellertid fästas vid administrativ er— farenhet, Angående personalen i övrigt sägs att efter tre verksamhetsår skulle finnas 17 befattningshavare, därav tre mera kvalificerade forskare, två andra forskare samt fyra forskningsassisteu- ter.
Ifråga om kostnaderna för institutets verksamhet anförs, att medelsförbruk- ningen under det tredje verksamhets- året — dvs. vid full utbyggnad — bör beräknas till 725000 (norska) kronor, därav för löner drygt 400000 kronor. Finansieringen förutsätts i stort sett äga rum över den ordinarie statsbudgeten. Härtill kan komma tillskott av särskilda medel för speciella forskningsuppgifter. Kommittén fäster slutligen betydande avseende vid intäkter som inflyter för uppdrag som beställs och betalas av olika intressenter.
Angående behandlingen hittills i Stor- tinget av förslaget kan nämnas, att förut- nämnda Stortingsmelding föranlett ut- låtande i februari 1963 av Kirke- og un- dervisningsnemnda (Innstilling nr 90 för 1962/63). Nemnda, som med viss tvekan tillstyrker inrättandet av ett fri— stående institut för tillämpad socialve-
tenskaplig forskning, anför att utbygg- naden av universitets- och högskolein- stituten inte får försenas genom inrät- tandet av det nya institutet. Det före- slagna institutet får inte heller dra fors- kare från dessa institut så att det går ut över grundforskningen. Nemnda un- derstryker vidare vikten av nära sam- arbete mellan det nya institutet och det enskilda Institutt for samfunnsforskning samt andra socialvetenskapliga institu- tioner. Som fristående bör, framhåller Nemnda, det föreslagna institutet själv avgöra vilka forskningsuppgifter det skall åta sig, men Nemnda förutsätter, att institutet skall komma att stå till för- fogande för den centrala förvaltningen och Stortinget. Nemnda menar emeller- tid, att institutet bör kunna motta forsk- ningsuppgifter från fylken och kommu- ner, eventuellt även från näringslivet och arbetslivet. Beträffande frågan om institutets styrelse innebär Nemndas ut- talande, till skillnad från kommitténs, att universiteten, men inte departemen- ten, bör ha inflytande på styrelsens sam— mansättning. Vid tillsättningen av in- stitutets direktör bör läggas stor vikt vid de vetenskapliga kvalifikationerna. Nemnda framhåller slutligen, att man bör gå varsamt fram vid utbyggnaden av institutets verksamhet samt omsorgs- fullt bedöma forskningsuppgifterna, sär- skilt som det kan bli fråga om forsk- ning på så vanskliga och ömtåliga om- råden som människornas reaktioner och handlingsmönster.
Stortinget anslöt sig till Nemndas inn- stilling, vari kommittéförslaget i övrigt godtogs.
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964
. Teknikerutbtldning 1 Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. . Nordisk etterutdannelse 1 by- og regionplanleg-
sing.
. Nordiskt institut för elementarparttkeltystk. . Invalldttetsvurderlng, erstatningstastsettetse, ta- bellsystemer m.v. ! yrkesskadetrydgene i Norden. .Nordtska rådets öresundskonierens den 18—15 april 1904
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964
Systematisk förteckning
(siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)
J utlttedepnrtementet
Företagsinteckning. [10]
Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerström- affären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wenner- strömaffiiren. [i'll Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelu. [:a] Skadestånd II. [31] Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Åktenskapsrätt I. Författ- ningstext. [34] Åktenskapsrätt II. Motiv. [35] Sammanstttuning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regeringsform. [38] Rapport och arbetsmateriai från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39] Rätten till arbetstagares uppfinningar. [49] Utsökningsrätt 111. [571 Aktion mot ungdomsbrott. [58]
Försvarsdepartementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [ao]
Socialdepartementet
Socialpolitiska kommittén. 3. Bättre åldringsvård. [5] 4. Social omvårdnad av handikappade. [43] 5. Ett socialpolitiskt utredningsinstitut. [59] Arbetstidsförkortningens verkningar. [9] Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskoiorna.
[241 ökat stöd till barnfamiljer. [88] Mentslsjukvårdslag. [40] 1962 års utredning ang. sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildningen. [45] 11. Vissa grundläggan- de undersökningar. [46] Centrala rehabiliteringsberedninzen 1. Samordnad rehabilitering. Del I. [50] 2. Samordnad rehabili- tering. Del II. [51]
Kommunikauonldeportemontet
Bilskrotning. [211 Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26]
Friluftslivet i Sverige. Del I. Utgångslöget och ut- vecklingstendenser. [47] Konsumentupplysning i televisionen. [54]
Finna-departementet
Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2] Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [71 Kommunal skatteutjämning. [19] Nytt skattesystem. [26] Koncernbidrag m. m. [29]
Ecklestastikdepartementet
1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrihet. [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [16] V. Kristendomsundervisningen. [aull Förbud mot utförsel av kulturförem . [22] Skolans försörjning med lärare II. [44] Farmaceutisk utbildning och forskning. [48] Organisation av skolledningen i grundskolan. [53]
Jordbruksdepartementet
1980 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutveckiingen i det svenska lantbruket. [a] 2. Lantbrukets struk- turutveckling. [37] a. Organisationen av rationa- liseringsverksarnheten m. m. p jordbrukets, skogsbrukets och trådgårdsnliringens område. [55] Älgfrågan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del II. [12] Kronhjortsreservat m. m. [23]
Handekdepnrtementet
Effektivare konsumtionsupplysning. [4] Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och tillhörande dokument. [18] Översättning av viktigare följdförfattningar till för- dragen angående Europeiska ekonomiska gemen- såsaapen och Europeiska koi- och stålgemenskapen.
lnrikesdeplrtementet
Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [S] Bostadsstöd för penlionlirer. [41] Kommunal markpoiitik. [42] Statslån till samfundslokaler. [52] Or säntsatiolns- och samarbetsfrågor i Stockholmsom- r et. [SG '
ESSELTE AB, STOCKHOLM 1964