SOU 1965:63

Lokaler för ungdomsverksamhet

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 1

Kapitel 2 Samhällsstödef till lokaler för förenings- och ungdomsverksamhel m m

2.1 Utredningsuppdragel och dess avgränsning

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Den 28 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikde- partementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda frågan om det statliga stödet till ungdomsverksamhet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 16 augusti och 6 september 1962 såsom sakkunniga chefredaktören K. K. B. Ward, ungdomsintendenten Anna-Greta Gustafson, förbundssekreteraren K. E. Hellberg, gymnastikdirektören R. N. G. Mattsson och folkhögskolläraren N. L. Ohlsson. Åt Ward uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. | Den 7 november 1962 uppdrog departementschefen åt biträdande studie- ' rektorn K. 1. Johansson och budgetsekreteraren N. S. R. Romanus att tjänst— ! göra såsom huvudsekreterare respektive biträdande sekreterare hos de sak- ,' kunniga. Genom beslut den 14 maj 1964 entledigades Johansson från sitt ovan nämnda uppdrag och tillkallades samtidigt att från den 1 juni 1964 biträda de sakkunniga såsom expert. Som huvudsekreterare har från sist- nämnda datum tjänstgjort studieombudsmannen S. M. Dahlin. Den 5 feb- ruari 1965 befriades Romanus från sitt uppdrag som biträdande sekreterare och departementschefen beslutade samma datum att uppdra åt departe- 1 mentssekreteraren J. L. S. Hjorth att inträda i Romanus ställe.

De sakkunniga, som antagit namnet 1962 års ungdomsutredning, avläm- nade den 5 november 1963 betänkandet »Stöd åt ungdomsorganisationernas i centrala verksamhet».

Parallellt med att en serie omfattande undersökningar gällande ungdo- mens fritidsverksamhet genomförts har utredningen behandlat vissa frågor rörande ungdomsarbetets lokalbehov. Utredningen avser att snarast möjligt ? redovisa det nu i huvudsak avslutade forsknings- och undersökningsarbetet. Därtill ämnar utredningen i ett särskilt betänkande framlägga förslag be- träffande stödet till och formerna för ungdomsledarutbildning, fritidsverk- samhet m. m.

Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande II angående lokaler för ungdomsverksamhet. Stockholm den 14 oktober 1965.

Kurt Ward

Anna-Greta Gustafson Roland Mattsson

Karl Erik Hellberg Lennart Ohlsson lSven Dahlin

I direktiven för ungdomsutredningens arbete, vilka i sin helhet framgår av chefens för ecklesiastikdepartementets anförande till statsrådsprotokollet den 28 juni 1962, uttalas bl.a. följande:

»Samlingslokalsfrågan är — som tidigare påpekats — inte minst i tätorterna ett be- svärligt praktiskt problem, likaså frågan om fritidslokaler samt fritidsområden i övrigt för ungdom. Utredningen bör taga ställning till vilka åtgärder, som bör vidtagas för att förbättra lokaltillgången. En annan viktig fråga, som likaså bör beaktas i anslutning till grundskolans tillkomst, är möjligheter- na att få till stånd ett bättre samspel mel- lan skolan och föreningslivet.»

Det finns anledning erinra om, att lokal- och anläggningsfrågorna bör ses, förutom med utgångspunkt från för— eningslivets och ungdomsverksamhe— tens1 krav och önskemål, såsom en inte— grerad del av samhälls- och miljöplane- ringen. En analys av hela detta kom- plex, med dess mångskiftande aspekter på bl.a. den enskildes sociala utveck- ling och anpassning samt på möjligheter- na att genom samhällsåtgärder påverka betingelserna härför, låter sig inte göras annat än på grundval av inträngande och omfattande forskning. Även om öka- de kunskaper om de faktorer, som gör sig gällande i sammanhanget, är av be- tydelse för bedömningen av lokalfrågor- na, skulle klargörande undersökningar på detta område föra utom ramen för de givna direktiven. När utredningen i det följande anför synpunkter på lokal— politiken, sker det därför i medvetande

KAPITEL 1

Utredningsuppdraget och dess avgränsning

om den begränsning dess perspektiv i nyssnämnda avseende har.

För utredningen har det av förklar- liga skäl varit angeläget att uppmärk- samma de särdrag ungdomsarbetet upp- visar, och att från denna utgångspunkt bedöma vilka åtgärder som kan tänkas ägnade att påverka dess villkor och situation i fördelaktig riktning. Såväl principiella som ekonomiska och prak- tiska skäl talar dock för, att frågan om ungdomslokaler inte isoleras från öv- riga lokalprohlem. Vikten av samord- ning och gemensam planering under- strykes starkt redan i nuvarande läge, vilket framgår av exempelvis skolöver- styrelsens anvisningar rörande bygg- nadsarbeten inom det allmänna skolvä- sendet. Även Kungl. Maj :'t och statens nämnd för samlingslokaler har vid upp- repade tillfällen betonat samma sak. De allmänna samlingslokalerna (folket hus, bygdegårdar, ordenshus, medborgarhus och liknande) utgör en betydande del av de totala lokalresurserna. Inte sällan

1 Av praktiska skäl har utredningen valt att här och i det följande använda ordet ungdom (ungdomsarbete; ungdomsverk- samhet; ungdomslokaler; ungdomsorga— nisationer) som sammanfattande uttryck för barn och ungdom. Med ungdom avses inte endast åldrarna 12—25 är, vilka om- fattas av det statliga stödet till ungdomens fritidsverksamhet, utan även därunder lig- gande åldersgrupper, som engageras 1 or- ganisationernas och i förekommande fall kommunernas verksamhet. Som ungdoms- verksamhet (motsv.) betraktas dock inte i dessa sammanhang barnstugeverksamhet (lekskole-, vdaghems- och fritidshemsverk- samhet).

inrymmer de särskilda ungdomslokaler, vartill kommer att deras gemensamhets- lokaler i stor utsträckning nyttjas av organisationer, vilka bedriver ungdoms- verksamhet. Om de allmänna samlings- lokalerna i en stadsdel, på en ort eller i en bygd blir föremål för ombyggnad, nedläggning eller annan åtgärd som in- nebär förändring, kan detta både di- rekt och indirekt återverka på situatio- nen för ungdomsverksamheten. Därmed är naturligtvis inte sagt att dess pro- blem och svårigheter ifråga om lokaler kan angripas enbart med hjälp av in- satser för att skapa fler och bättre all- männa samlingslokaler i detta begrepps gängse och författningsmässiga mening. Ungdomsarbetet är i många avseende särpräglat och dess speciella behov måste noga beaktas för att bli väl till- godosedda.

I direktiven säges inte uttryckligen att utredningens uppdrag innefattar de allmänna samlingslokaler-na. Emellertid har utredningen, mot bakgrund av vad som ovan anförts, ansett det motiverat att i sina överväganden och förslag ta upp också åtgärder, som berör de stat- liga stödformerna för anordnande av allmänna samlingslokaler.

Med en vid tolkning av :begreppet »fritidsområden i övrigt» (vilket an- vänds i direktiven) skulle utredningens uppdrag kunna anses omfatta även id- rotts- och friluftslivets behov av an— läggningar av skilda slag samt därtill frågor rörande lekplatser, mindre sport- planer m. m. i omedelbar anslutning till bostadsbebyggelsen. Dessa spörsmål är emellertid föremål för behandling inom andra statliga utredningar och vissa av- gränsningar i förhållande till dessa har därför ansetts befogade.

1962 års fritidsulredning har i sitt arbete ägnat uppmärksamhet åt bl.a. sta- tens friluftsnämnds arbete och bidrags— givningen från fonden för friluftslivets

främjande. Enligt vad ungdomsutred- ningen inhämtat avser fritidsutredning— en att återkomma till frågan om sam— hällsåtgärder avsedda att förbättra möj- ligheterna att tillgodose behovet av fri- luftsgårdar, vandrarhem, campingplat- ser, friluftsbad m.m. Med hänsyn till de informationer, som under hand er- hållits, har ungdomsutredningen ansett sig böra avstå från att ta upp de nyss- nämnda frågeområdena till behandling.

I gränsområdet mellan ungdomsutred- ningens och fritidsutredningens upp- drag ligger också frågan om ungdoms- lokaler i områden av fritidshus. För ungdomsutredningen framstår det som angeläget att ungdomens behov av ge- mensamhetslokaler beaktas också vid planeringen av fritidsbebyggelsen. Pro- blemen därvid lag är speciella, men vad som i det följande anföres beträffande kollektiva lokaler och anläggningar i tätorterna torde i vissa delar vara till- lämpligt också för fritidshusområden.

Inom ett flertal organisationer har under senare år skett en kraftig utbygg- nad av kurs- och lägerverksamheten. Bådadera utgör viktiga inslag i utbild- ningen och träningen av ledare, men är samtidigt verksamhetsformer, som rik- tar sig till alla medlemmar oberoende av om vederbörande har eller inte har ledaruppdrag. De särskilda lokalbehov, som är en följd av denna utveckling, be- handlas inte i förevarande samman— hang.

Ungdomsutredningen avser att sam- råda med fritidsutredningen såväl be- träffande ungdomslokaler i fritidshus- områden som ifråga om kurs- och läger- anläggningar. Det kan därvid bli ak- tuellt att pröva i vad mån särskilda åt- gärder kan anses påkallade för att lösa hithörande problem samt att överväga i vilka former ett eventuellt samhälls- stöd ibör utgå.

Idrottsplalsulredningen. Genom be-

slut den 4 juli 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt idrottens samarbetsnämnd att verkställa utredning av frågan om stats- bidrag till idrottsplatsanläggningar. Bi- drag |tilll sådana utgår ur fonden för idrottens främjande, till vilken avsätt- ningar sker under handelshuvudti-teln. Huvuddelen av anslaget fördel-as mellan så kallade större och medelstora an- läggningar, till vilka hänföres idrotts- platser, inomhushallar, konstfrusna is- banor och liknande, samt vad som be- tecknas som mindre anläggningar. Till den senare kategorin räknas omkläd- ningsrum vid träningsplaner, minigolf- banor, belysningsanordningar för isha- nor och skidsportanläggningar, enklare bollplaner, rn. m. En mindre del av an- visade medel tas i anspråk för bastu- och simanläggningar.

Idrottsrörelsens lokalsituation och -behov sammanfaller i flera avseenden med andra ungdomssammanslutningars. De senare har ofta sport-, idrotts- och friluftsaktivitet som inslag i sitt arbete. Inom de egentliga idrottsföreningarna finns _ vid sidan av de ofta uttalade önskemålen om ökade resurser till 10- kaler och anläggningar för tränings- och tävlingsändamål —— ett av allt att döma stigande intresse för att utveckla den >>inre>> föreningsverksamheten för främst ungdomsgrupperna. Om denna del av verksamheten skall kunna byg-

gas ut, behövs lokaler för gruppverk- samhet och möten, gärna i anslutning till idrottsplatser, simhallar etc. Ung- domsutredningen har under hand del- givit idrottsplatsutredningen sin syn på dessa frågor. Efter kontakter med den till idrottens samarbetsnämnd knutna utredningskommittén har ungdomsut- redningen funnit starka skäl tala för, att den från sitt arbetsområde avgrän- sar de frågor, vilka nyssnämnda kom— mitté fått i uppdrag att behandla. Vissa delar av vad som i det följande anföres om ungdomslokaler kan dock sägas gäl- la även för klubb_ och föreningsaktivi- teten inom idrottssektorn.

Arvsfondsutredningen. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 september 1964 har chefen för justitie- departementet tillkallat rättsavdelnings- chefen B. 0. Hamdahl, för att som sak- kunnig göra en översyn av lagen om allmänna arvsfonden. Ungdomsutred- ningen har under sitt arbete överlagt med utredningsmannen.Med hänsyn till den stora betydelse bidrag ur allmänna arvsfonden fått för anordnandet av ungdomslokaler, har ungdomsutred— ningen —— oaktat särskild utredning på- går — inte ansett sig kunna underlåta, att i detta sammanhang och med ut- gångspunkt från ungdomsarbetets situa- tion och villkor ta upp frågan om arvs- fondens lokalbidrag.

KAPITEL 2

Samhällsstödet till lokaler för förenings- och ungdomsverksamhet

2.1 Tidigare utredningar Svårigheterna att tillgodose förenings- livets behov av lämpliga lokaler har från skilda utgångspunkter penetrerats av ett flertal tidigare statliga utred- ningar.

Ungdomsvårdskommittén anlade ett brett perspektiv på problemet, även om ungdomens och ungdomsföreningarnas situation sköts i förgrunden. Dess syn- punkter och förslag redovisades i tre betänkanden: »Stöd åt ungdomens för- eningsliv» (SOU 1944: 31), »Ungdomen och nöjeslivet» (SOU 1945:22) och »Ungdomens fritidsverksamhet» (SOU 1947: 12).

1944 års folkbildningsutredning dis- kuterade i två betänkanden »Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet» (Del I: SOU 1946:68 och Del II: SOU 1948: 30) motsvarande frågor sedda främst ur studie- och bildningsarbetets synvinkel. 1940 års Skolutredning och 1946 års skolkommission liksom för övrigt ett flertal andra utredningar på skol. och utbildningsväsendets område har berört hithörande frågor. 1953 års utredning angående stöd åt nykterheisorganisatio- ner och ungdomsvårdande sammanslut- ningar (december 1953; stencilerat) koncentrerade sin uppmärksamhet på skollokalernas användning i ungdoms- arbetet samt på anskaffningen av inven- tarier och utrustning till ungdomsloka- ler. Samlings- och fritidslokalernas be- tydelse som bostadskomplement betona- des starkt av Bostadskollektiva kommit-

lén i dess fjärde betänkande, rubricerat »Samlingslokaler» (SOU 1955:28). Ut- formningen av det statliga stödet till all- männa samlingslokaler, bidragsgivning- en till ungdomslokaler ur allmänna arvsfonden m. m. togs upp av en inom socialdeparttementet tillkallad särskild utredningsman, vilken i oktober 1955 redovisade sina överväganden och för- slag i »Statsstöd för samlingslokaler» (SOU 1955:39). En ingående gransk- ning av lokalföretagens ekonomiska ställning och villkor gjordes av 1959 års samlingslokalsutredning i dess »Betänk— ande med förslag till ändring av be- stämmelserna om statligt stöd för all- männa samlingslokaler m. m.», (januari 1960; stencilerat). Frikyrkolokalsulred- ningen behandlade lokalförhållandena bland frikyrkosammanslutningar i be- tänkandet »Statslån till samfundsloka- ler» (SOU 1964: 52). Till sådana principiella och praktiska synpunkter och förslag, som framförts i de nämnda 'betänkandena och som i sammanhanget kan vara av intresse, återkommer utredningen i det följande.

2.2 Nuvarande stödformer, viss praxis m. m.

Till lokaler, vilka helt eller delvis an— vänds för förenings- och fritidsända- mål, kan skilda former av lån och bi- drag komma ifråga. Av särskild bety— delse torde i detta sammanhang vara statslånen till allmänna samlingslokaler

samt allmänna arvsfondens bidragsgiv- ning. Den sistnämnda har under senare år kommit att spela en allt viktigare roll för anordnandet av lokaler för ung- domsarbetet. Av intresse är också den särskilda lånegivningen för anskaffning av studentkårlokaler, bidragen till loka- ler inom det allmänna skolväsendet samt bostadslåneverksamheten. I det följande lämnas en översiktlig redogö— relse för de två förstnämnda stödfor- merna samt en mera summarisk sådan för de övriga. Därtill redovisas och dis- kuteras utfärdade anvisningar angående planering och upplåtelse av skollokaler.

2.2.1 Statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m. m. Statsstöd till allmänna samlingslokaler har utgått sedan budgetåret 1942/43. Nu gällande bestämmelser återfinns i kungörelsen den 24 maj 1957 om stats- lån för anordnande av allmänna sam- lingslokaler m. m. (SFS 1957: 367; ändr. SFS 1960:315). Enligt nämnda kungörelse förstås med allmänna samlingslokaler »för all- mänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och stu- diearbete jämte därtill hörande erfor- derliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena på orten, sär- skilt med hänsyn till föreningslivets behov». (Med »därtill hörande erforder- liga utrymmen» avses förstugor, serve- ringsrum, kök, toaletter, förråd och lik- nande.) Som förutsättning gäller dess— utom, att lokalerna »opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor skall upplåtas åt envar i orten verksam orga- nisation». Till allmänna samlingsloka— ler hänföres även i samlingslokalsbygg- nad inrymda lokaler, vilka på nyss- nämnda grunder upplåtes för ungdoms— verksamhet.

Stödet utgår i form av lån, vilket till viss del kan vara ränte- och amorte- ringsfritt. Det kan förutsättas att den räntefria stående delen i de flesta fall avskrives, när lånet i övrigt är betalt. Den del av lånet för vilken återbetal— ningsskyldighet föreligger, löper med en fast vid beviljandet bestämd annui- tet. Räntan beräknas efter den vid be- viljandet gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Återbetal- ningstiden varierar beroende på låne- objektets karaktär, men kan inte över- stiga 25 år.

Lån kan beviljas kommun, aktiebo- lag, förening eller stiftelse för nybygg- nad, ombyggnad eller köp av byggnad. Med ombyggnad förstås sådan ändring, förbättring eller modernisering, som inte är att hänföra till löpande under- håll. Till annan än kommun eller kom- munalt företag kan vid behov även lån för s.k. ekonomisk sanering beviljas »för avhjälpande av sådant ekonomiskt trångmål, som uppenbarligen vållar äga- ren svårigheter att hålla lokalerna till- gängliga i den omfattning och för de ändamål som avses i lånekungörelsen». Saneringslån utges endast under förut- sättning att lokalerna fortfarande anses lämpliga för sitt ändamål. Dessutom krävs obligatoriskt insats från kommu- nens sida.

Storleken på lånet och på den ränte- fria stående delen därav fastställes i förhållande till det s. k. låneunderlaget, vilket framräknas för varje enskilt pro- jekt. Om de allmänna samlingslokalerna ingår i byggnad avsedd även för andra ändamål, fastställes låneunderlaget med hänsynstagande endast till den del, som utgöres av samlingslokaler. I låneunder- laget inräknas inte kostnader för tomt och för inventarier eller värdet härav. Reduktion av låneunderlaget kan helt eller delvis ske för exempelvis teatersa- longer och biograflokaler, i synnerhet

om dessa har sluttande golv, som gör dem begränsat användbara som allmän- na samlingslokaler. ,

Lån kan lämnas »med högst 50 pro- cent eller när synnerliga skäl äro därtill med högst 70 procent» av låneunderlaget. Som nämnts fast- ställes även den räntefria stående delen av lånet med utgångspunkt från låneunderlaget. Denna lånedel kan upp- gå till högst 50 procent av låneunderla- get ifråga om ungdomslokaler och högst 40 procent för övriga allmänna sam- lingslokaler. Statens nämnd för sam- lingslokaler (i fortsättningen används oftast uttrycket »samlingslokalsnämn- den» eller »statens nämnd» samt någon gång enbart »nämnden») har i sin skrift »Allmänna samlingslokaler» exemplifie- rat lbestämmelsernas innebörd på föl- jande sätt:

»En nybyggnad beräknas kosta 400000 kronor, och detta belopp godtages av nämnden. Eftersom byggnaden förutsättas innehålla endast allmänna samlingsloka- ler blir kostnaden lika med låneunderlaget.

[ exemplet antages vidare att de i bygg- naden inrymda samlingslokalerna består av såväl 'vanliga' allmänna samlingslokaler som ungdomslokaler. — — — Ytterligare förutsättes att lånennderlaget för ung- domslokalerna uppskattas till 80000 kro- nor och för övriga allmänna samlingsloka- ler alltså till 320 000 kronor.

Om i detta fall lån beviljas med ett be- lopp motsvarande 50 procent av det totala låneunxderlaget eller således med 200000 kronor, faller av lånet en femtedel, dvs. 40000 kronor på ungdomslokalerna och resten, 160 000 kronor, på övriga allmänna samlingslokaler. Den räntefria stående de- len kan alltså för ungdomslokalerna ut- göra högst 40 000 kronor (=50 procent av låneunderlaget för ungdomslokalerna och för övriga lokaler högst 128 000 kronor (=40 procent av låneunderlaget för dessa lokaler).»

Som säkerhet för statslånet skall stäl- las inteckningar liggande inom 90 pro- cent av det värde, som _ eventuellt efter särskild värdering — åsättes fas-

tigheten eller i förekommande fall tomt- rätten. Även andrahandspantförskriv- ning av inteckningar med bättre för- månsrälttsläge stadgas. Som ytterligare säkerhet begär samlingslokalsnämnden i särskilda fall att kommunal borgen skall tecknas. För kommuner och hel- kommunala företag gäller speciella bc- stämmelser, I princip innebär de att lånesumman kan utbetalas utan att in- teckningssäkerhet lämnas.

Beredningen av låneärenden av här ifrågakommande slag ombesörjes av sta— tens nämnd för samlingslokaler, vilken företar s.k. förhandsgranskning av var- je projekt. Bedömningen grundar sig på ritningar, driftkalkyler, finansierings- planer och liknande. Varje ärende skall också åtföljas av utredning —— företagen av kommunalt organ eller i samarbete med sådant — rörande befolkningsför- hållandena på *orten, lokalsituationen m.m. Över låneframställningarna avger nämnden utlåtande till Kungl. Maj:t, som beslutar om lån. Samlingslokals- nämnden har ett nära samarbete med länsstyrelserna, som betalar ut bevilja- de lån, handhar ställd-a säkerheter, tar emot inbetalningarna på lånen m.m.

Förvaltning av lokaler, för vilka sam- lingslokalslån beviljats, skall ske enligt ett av nämnden fastställt normalregle- mente. (Bilaga) Uppsägning och ome- delbar återbetalningsskyldighct av län kan under vissa omständigheter bli ak- tuell. Bland annat kan vägran att upp- låta lokalerna på det sätt och för de syften kungörelsen anger, föranleda uppsägningsbeslut.

Genom den ändring, som företogs i kungörelsen 1960 (nr 315), har sam- ordningen av det statliga stödet till all- männa samlingslokaler och till bygg- nadsarbeten inom det allmänna skol- väsendet förbättrats. Numera gäller, att när'en kommun söker samlingslokals- lån inräknas inte kostnaderna för 10-

k-aler, för vilka kommunen kan erhålla skolbyggnadsbidrag, i låneunderlaget. Är ägaren annan än kommun och sam- lingslokalerna är avsedda att helt eller delvis brukas för skoländamål, kan rän- te- och amorteringsfritt samlingslo- kalslån beviljas med ett belopp motsva- rande vad som kunnat utgå i form av skolbyggnadsbidrag om kommunen stått som lokalågare.

Medel till den här aktuella lånegiv- ningen anvisas på kapitalbudgeten ge- nom avsättningar till lånefonden för allmänna samlingslokaler. Denna till- föres även inflytande kapitalavbetal- ningar, vilka på så sätt blir tillgängliga för ny utlåning. Från stödets införande budgetåret 1942/43 till och med budget- året 1965/66 har omkring 137 milj. kr anslagits. Antalet beviljade låneansök- ningar uppgick den 30 juni 1965 till 1.230.

Med undantag för budgetåret 1964/65, då 7 milj. kr anvisades över budgeten, har avsättningarna till fonden under senare år som regel uppgått till 9 milj. kr årligen. Genom beslut av 1965 års riksdag ändrades emellertid principer- na för medelsanvisning till samlingslo- kalsfonden. I statsverkspropositionen (bil. 13; sid. 232) anför chefen för in- rikesdepartementet :

»...Enligt hittillsvarande praxis upp- föres ifrågavarande anslag med ett belopp som anses böra, jämte inflytande amorte- ringar, kunna disponeras för beslut om lån under budgetåret. Lånen beviljas i flertalet fall innan byggnadsarbetena påbörjas. Där- för förflyter oftast ganska lång tid mellan lånets beviljande och utbetalningen. På grund härav har medelsanvisningen för ett visst budgetår inte något direkt samband med den beräknade utbetalningsvolymen under samma budgetår. Skäl synes tala för, att anslaget i stället beviljas med det be- lopp som kan beräknas bli erforderligt för att täcka den förväntade utbetalningen av lån. Beviljandet av nya lån bör därvid för varje år begränsas av en ram, som stats- makterna fastställer årligen . . .»

Låneramen för budgetåret 1965/66 har fastställts till 10 milj, kr och i bud- geten har uppförts ett formellt investe- ringsanslag på 1 000 kr. Statens nämnd för samlingslokaler har i sin petita för budgetåret 1966/67 föreslagit en låne- ram på 12 milj. kr samt, med hänvis- ning till samlingslokalsfondens behåll- ning, att investeringsanslaget också för nästkommande budgetår upptas med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Den genomsnittliga lånestorleken har de senaste åren legat vid omkring 45 procent av byggnadskostnaderna (mot- svarande), och den genomsnittliga stor- leken av subventionsdelen vid något mer än hälften av den beviljade låne- summan. Vid bedömningen av dessa uppgifter bör dock hänsyn tas till att lånebeloppen som följd av den otill- räckliga medelstillgången maximerats. Under senare år har nämnden tillstyrkt lån med högst 750000 kronor till varje lokalföretag. Vidare förekommer, att en del lånesökande — främst kommuner och till dem knutna stiftelser och bolag _— väljer finansieringsformer, vilka gör att de endast utnyttjar möjligheten av att få det ränte- och amorteringsfria lå- net. Det nySS nämnda maximeringsför- farandet har företrädesvis drabbat stä- dernas och de större tätorternas stora projekt, i vilka Folkets hus-rörelsen och kommunerna själva engagerat sig. För mindre samlingslokaler, bland dem fler- talet bygdegårdar och ordenshus men även många folkets hus, har begräns- ningsregeln haft mindre aktualitet. Lån liggande vid och över 50-procentsnivån liksom även ränte. och amorteringsfria lån upp till maximerade 40 procent (för ungdomslokaler 50 procent) har främst kommit den senare lokalkategorin till de].

Vid nämndens behandling av låne- framställningar har den i författningen angivna möjligheten, att »när synner-

liga skäl äro därtill» ge lån upp till högst 70 procent av låneunderlaget, nyttjats restriktivt. Som stöd för sin bedömning har samlingslokalsnämnden därvid haft socialministerns uttalande i statsverkspropositionen 1957 (bil. 26; sid. 36) : ». . . Detta procenttai bör emel- lertid inte få betraktas som det nor- mala. Tvärtom bör lån till maximal stor- lek endast få förekomma undantagsvis. Normalt bör lånet liksom enligt nu gäl- lande bestämmelser få uppgå till högst 50 procent av låneunderlaget. I fall då finansieringsbetingelserna är gynnsam- ma bör lånet understiga sistnämnda pro- centtal . . .». Ifråga om storleken av den ränte- och amorteringsfria delen anför- des vid samma tillfälle: »...Även be- träffande lånets suhventionsdel vill jag framhålla, att det föreslagna procentta- let inte är avsett att gälla i normalfal- len utan bör betraktas och tillämpas som en maximigräns . . .»

Ytterligare en avgränsnings- eller för- delningsprincip tillämpas i nämndens arbete. I samråd med lokalägarnas hu- vudorganisationer — Folkets husför- eningarnas riksorganisation (FHR), Bygdegårdarnas riksförbund (BR) och Våra Gårdar (VG), riksföreningen för nykterhetsrörelsens samlingslokaler —— med vilka nämnden har ett nära samar- bete, har en kvoteringspraxis utbildats. Den innebär i korthet, att viss del av de varje år tillgängliga medlen avdelas för kommunernas lånebehov, och att återstoden disponeras av FHR, BR och VG.

Nämnas bör i detta sammanhang de s.k. rekonstruktionsbidrag vilka fr.o.m. 1960/61 kan utgå till allmänna sam- lingslokaler. Bidragsformen är att be- trakta som ett komplement till de tidi— gare nämnda saneringslånen, vilka 10- kalägarna i en del fall har svårigheter att tillgodogöra sig värdet av. De når- mare reglerna för ianspråkstagandet av

de medel, som i form av reservationsan- slag anvisas på driftsbudgeten, finns i Kungl. Maj:ts brev av den 20 maj 1960. Av bestämmelserna framgår bl.a. att bidrag kan utgå med ett belopp mot- svarande högst 15 procent av det be- lopp till vilket låneunderlaget kan be- räknas vid tidpunkten för bidragets be— viljande. Vidare föreskrives kommunal medverkan vid rekonstruktionen av 10- kalföretaget. Rekonstruktionsbidrag har fram till den 30 juni 1965 beviljats el- ler tillstyrkts i ett 40-tal fall med sam- manlagt något mer än 1,3 milj. kr. Den ogynnsamma utvecklingen av 10- kalföretagens ekonomi, vilken särskilt behandlades av 1959 års samlingslokals- utredning och resulterade i införandet av nyssnämnda rekonstruktionsbidrag, synes också ha återverkat på nämndens låneunderlagsprövning. Den tidigare förhållandevis restriktiva bedömningen av dans-, teater- och biograflokalernas inberäknande i låneunderlaget har så- lunda blivit icke obetydligt generösare. Som tidigare framgått intar ungdoms- lokaler, då de ingår i anläggning för allmänna samlingslokaler, en gynnad ställning från lånesynpunkt, i det att subventionsdelen kan uppgå till högst 50 procent av låneunderlaget jämfört med högst 40 procent för övriga allmän- na samlingslokaler. I praktiken har emellertid endast ett mycket begränsat antal ansökningar förelegat, där denna förmånsregel aktualiserats. I förekom- mande fall har under stundom svårighe- ter mött, när det gällt att särskilt beräk- na låneunderlaget för den del av loka- lerna, vilka angivits som ungdomsloka- ler. Samlingslokalsnämnden har därför, enligt vad utredningen inhämta-t, i så- dana fall valt att göra en frikostigare värdering av låneundenlaget eller en uppjustering av lånet eller dess ränte- och amorteringsfria del. På detta sätt har de ekonomiska betingelserna för

lokalföretaget blivit förmånligare, och den avsedda effekten _— att främja till- komsten av ungdomslokaler — uppnåtts.

2.2.2 Allmänna arvsfondens bidragsgivning Allmänna arvsfondens förvaltning, ut- delning av understöd ur fonden m.m. regleras i en av 1928 års riksdag anta- gen lag. Enligt denna skal] av de me- del, som under ett räkenskapsår infly— ter till fonden, en tredjedel läggas till kapitalet, medan återstående två tredje- delar jämte årets ränteavkastning står till Kungl. Maj:ts förfogande för utdel- ning. Bidrag och understöd skall läm- nas för ändamål, som kan anses främja barns och ungdoms vård och fostran. Vidare gäller, att fondens utdelning inte får tas i anspråk för åtgärd, som stat eller kommun har att bekosta. Bidrag från allmänna arvsfonden kan bland annat utgå för förvärv, ny- eller ombyggnad av ungdomslokaler samt för inventarieanskaffning. För lö- pande utgifter, vilka är att beteckna som driftskostnader, kan däremot fond- medel inte komma ifråga. Till de generella bestämmelserna hör, att beviljade medel skall användas för ändamål eller verksamhet som berör barn och ungdom under 21 år. Vid be- handlingen av ansökningar om lokal- bidrag har dock Kungl. Maj:t under se- nare år medgivit, att behovsprövningen sker med hänsynstagande till antalet medlemmar upp till 25 år. Som allmän regel gäller, att lokal, vil- ken tillkommit med hjälp av stöd från arvsfonden, på skäliga villkor skall vara tillgänglig för alla ideella ungdomsorga- nisationer på platsen, detta dock under förutsättning att upplåtelsen inte in- kräktar på den lokalägande organisa- tionens eller sammanslutningens egen verksamhet. I princip är det således

inte godtagbart att avvisa en förfrågan från en förening, som önskar hyra ung- domslokalen, med hänvisning till ex- empelvis religiösa eller politiska moti- veringar och argument. Trots att ett betydande antal lokaler runtom i landet anordnats med bidrag från fonden, har tvistefrågor om upplåtelseskyldighet förekommit endast i ett fåtal fall. Vid de tillfällen då detta inträffat, har me- ningsmotsättningarna kunnat biläggas utan att möjligheten att kräva tillbaka utbetalade bidrag behövt tillgripas.

Från inrättandet fram till den 30 juni 1964 har fonden genom arv tillförts cir— ka 88 milj. kr. Under samma period har kapitalavkastningen i form av rän- tor o. d. uppgått till omkring 16 miljo- ner kronor. Vid utgången av budgetåret 1963/64 var fondens behållning 29,9 milj. kr. Av tabell 1 framgår vilka be- lopp, som under vart och ett av budget- åren 1957/58—1963/64 influtit till fon- den samt hur mycket som varit tillgäng- ligt för utdelnnig respektive utdelats under motsvarande period. Som regel har Kungl. Maj:t strävat efter att reser- vera 1 miljon kronor till kommande budgetår, för att — i den händelse in- flödet till arvsfonden skulle minska av- sevärt —— kunna bibehålla det utdelade beloppet på en någorlunda jämn nivå. Till viss del kan skillnaderna mellan tillgängliga och utdelade belopp förkla- ras av tidsmässiga förskjutningar i ärendenas handläggning.

Såväl utformningen av lagstiftningen som den praxis, vilken utvecklades år- tiondena närmast efter allmänna arvs- fondens tillkomst, bör ses mot bakgrund av 1924 års barnavårdslag. Icke obetyd- liga belopp har under årens lopp läm- nats till ändamål inom den öppna och halvöppna barna- och ungdomsvården. Arvsfondsmedel har också, om än i jämförelsevis blygsam omfattning, gått till stipendier åt studerande ungdom.

Tabell 1. Influtna arvsmedel, för utdelning tillgängliga samt utdelade belopp budgetåren 1957/58—1963/64.

För utdelning tillgängligt Budgetår Infläträaeårvs- belopp (arvs- Utdelliat belopp. e medel + ronor räntor) 1957/58 5 783 085 3 714 000 3 067 910 1958/59 5 082 410 5 340 000 3 491 685 1959/60 4 911 192 6 555 000 4 693 985 1960/61 5 900 957 6 395 000 3 496 160 1961/62 7 241 690 8154 000 6 393 460 1962/63 6 675 236 8 077 000 5 986100 1963/64 6 686 858 8168 000 6 713 990 Summa 42 281 428 33 843 290

1 Härav tillföres en tredjedel fonden, två tredjedelar kan utdelas.

Flera av de behov, vilka tidigare till- godosetts med arvsfondsmedel, har et- ter hand kommit att innefattas i statens och kommunernas sociala åtaganden. Nya bidragsobjekt har successivt till- kommit, exempelvis bidrag för inköp av invalidfordon, men detta till trots har en allt större del av den årliga ut- delningen fallit på ungdomslokaler.För— delningen på vissa huvudändamål av ur allmänna arvsfonden utdelade bidrag budgetåren 1957/58—1963/64 framgår av tabell 2.

Av de närmare 70 milj. kr, som dispo- nerats fram till den 30 juni 1964, har ungefär 34 miljoner eller knappt hälf- ten gått till ungdomslokaler. Om sjuårs- perioden 1957/64 tas som jämförelse, vi- sar den att av de 33,8 milj. kr, som be- viljats som bidrag för skilda ändamål, inte mindre än 22,9 eller två tredjedelar lämnats för anordnande av lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Budget- året 1963/64 var andelen 5,1 milj. kr av tillgängliga 6,7 milj. eller något mer än tre fjärdedelar.

Lokalbidragens fördelning på olika kategorier av bidragsmottagare under de senaste sju åren kan utläsas av ta- bell 3.

Som synes har de religiösa samman- slutningarna erhållit 40 procent av den totala bidragssumman, varav 31 procent gått till frikyrkosamfunden och 9 pro- cent till Svenska kyrkan. En framträ- dande plats intar också scoutorganisa- tionerna, vilka fått närmare 21 procent av utdelningen. Det bör i sammanhanget nämnas, att nykterhetsorganisationer- nas kapitalbehov till stor del tillgodoses ur statens fond för anordnande av all- männa samlingslokaler.

Till de politiska ungdomsförbunden och deras lokala avdelningar kan enligt nuvarande bestämmelser arvsfondsbi- drag inte utgå.

Bidragens storlek i varje enskilt fall är inte författningsmässigt reglerad. Det har ansetts vara av värde att vid prövningen av inkomna ansökningar ha möjligheter att ta sådana särskilda hänsyn, som kan vara förenade med bidragsändamålet. Viss praxis har dock utvecklats och blivit normgivande. För scoutlokaler lämnas bidrag med upp till 50 procent av kostnaderna, medan för övriga ungdomslokaler bidragsandelen vanligen utgör 30—35 procent. Den ge- nerösare behandlingen av scoutlokaler har motiverats med att lokalprojekten i

Tabell 2. Fördelning på vissa huvudändamål av ur allmänna arvsfonden utdelade bidrag budgetåren 1957/58—1963/64.

Anstalter

vård m m

. Studier för halv- Ung- . .. Barn- 0. yrkes- Invalid— Budgetår Oppen kolonier doms- utbild— fordon Diverse Summa barna- lokaler ning

1957/58 ......... 551 000 380 600 2 019 600 50 910 65 800 — 3 067 910 1958/59 ......... 876 500 434 600 1 941 600 55 785 183 200 — 3 491 685 1959/60 ......... 1 372 200 203 900 2 851 900 46 485 109 500 110 000 4 693 985 1960/61 ......... 703 400 321 400 2 343 700 35 160 92 500 — 3 496 160 1961/62 ......... 1 320 100 416 500 4 397 300 39 560 220 000 — 6 393 460 1962/63 ......... 1 558 500 74 000 4143 900 2 200 207 500 — 5 986 100 1963/64 ......... 962 500 140 000 5 154 700 27 790 9 000 420 000 6 713 990

Summa 7 344 200 1 971 000 22 852 700 257 890 887 500 530 000 33 843 290

_ flertalet fall är förhållandevis små. |! Dessutom har ifrågavarande organisa- i tioners ekonomiska resurser bedömts vara så begränsade, att förverkligandet av byggnads- eller anskaffningsplaner— na förutsatt betydande tillskott av arvs- fondsmedel. Oavsett om de bedriver scoutverksamhet eller ej, har även and- ra ekonomiskt svaga organisationer be- viljats bidrag överstigande det genom- snittliga % av kostnaderna. (Som en följd av den osäkra och i synnerhet tidigare mycket knappa till- gången på disponibla medel, har en maximering av varje bidrag införts. Fram till 1963 var den övre gränsen 100 000 kronor, men denna är numera höjd till 150 000 kronor. Så stora belopp har emellertid hittills beviljats endast några få gånger. Tillämpningen av maximiregeln är av förklarliga skäl mest kännbar för stora lokalanläggning- ar, exempelvis organisationernas, ung- domsrådens och kommunernas för— ) enings- och ungdomsgårdar. För vissa

sådana har bidraget, trots att det ut- ! gått med högsta möjliga belopp, kom- * mit att utgöra endast 10 procent eller en ännu lägre andel av de totala kost- naderna.

Om bidrag ur arvsfonden tidigare lämnats för ungdomslokaler inom kom- munen, kan detta under vissa omstän- digheter påverka bidragets storlek.

Lokaler avsedda för ungdomsverk- samhet kan, vilket framgår av 2.2.4, ibland ingå i det 5. k. låneunderlaget för den statliga bostadskreditgivningen. Så är fallet med bl.a. vissa av de ung- domsgårdar, vilka inrymmes i bebyg- gelsen i nya bostadsområden. Till loka- ler av detta slag kan även arvsfondsbi- drag komma ifråga och beviljas då så- väl till produktionskostnader som in- ventarier. För att undvika att statsstöd utgår från två olika håll tillämpas mel- lan arvsfonden och bostadsstyrelsen (länsbostadsnämnderna) ett samord- ningsförfarande, som innebär att låne- underlaget för ifrågavarande lokaler re- duceras med ett belopp svarande mot beviljat arvsfondsbidrag. Den reduce- ring av lånebehovet, som uppnås på detta sätt, innebär också en lättnad i kapitaltjänsten för byggnadsföretaget och leder till att lokalhyrorna kan hål- las på en lägre nivå.

Ifråga om ungdomslokaler, vilka in- går som del i anläggning, för vilken lån lämnats ur samlingslokalsfonden, kan

Tabell 3. Fördelning av bidrag ur allmänna arvsfonden till lokaler för ungdomens frit-idssysselsättning.

Religiös sammanslutning Kommun Budgetår Scoutorg. %1 tillhorande fors., % 1 svenska ?, I annat 7 1 ung- kyrkan 0 samfund ” domsråd 1957/58 ............... 498 900 25 199 000 10 436 000 22 94 200 5 1958/59 . 515 400 27 90 000 5 628 000 32 192 000 10 1959/60 ............... 288 700 10 488 500 17 877 000 31 547 500 19 1960/61 ............... 314 900 13 285 000 12 657 600 28 409 000 17 1961/62 ............... 1 069 700 24 500 500 11 1 065 000 24 247 200 6 1962/63 ............... 798 400 19 244 000 6 1 699 000 41 345 500 8 1963/64 ............... 1 302 500 25 277 000 5 1 789 000 35 1 281 200 25 Summa 4 788 500 21 2 084 000 9 7 151600 31 3116 600 14 1 procent N ykterhets- , Annan , av hela org. % 1 Idrottsorg. % huvudman % Totalt utdelningen

under året

210 000 10 25 000 1 556 500 28 2 019 600 66

73 500 4 —— — 442 700 23 1 941 600 56 227 600 8 —— — 422 600 15 2 851 900 61 269 200 10 29 500 1 378 500 16 2 343 700 67 419 800 10 99 500 2 995 600 23 4 397 300 69 111 500 3 9 000 — 936 500 23 4143 900 69 341500 7 116 000 2 47 500 1 5154 700 77

1 653 100 7 279 000 1 3 779 900 17 22 852 700 68

1 Procent av hela det belopp, som under resp. budgetår utdelats till ungdomslokaler.

arvsfondsbidrag erhållas endast för in- ventariekostnader,

Handläggningen av bidragsårenden sker i socialdepartementet och är i vä- sentlig utsträckning likartad med be- handlingen av låneansökningar för all- männa samlingslokaler. Sålunda krävs utredning och redovisning av lokalför- hållandena på orten med uppgifter om tillgången på utrymmen och anlägg- ningar för barn- och ungdomsverksam- het, de kommunala insatserna på lokal- försörjningens område, åtgärder i syfte att samordna planering och utnyttjande av lokalerna, m.m. Numera tillämpas också s.k. förhandsgranskning av var- je lokalprojekt. I arbetsrutinen ingår även samråd med samlingslokalsnämn- den.

2.2.3 Statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

Statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet utgår till kommun enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (SFS 1957:318; omtr. 1962: 479). Bidrag utgår endast för sådana lo- kaler, som vid den s.k. lokalbehovs- prövningen förklarats erforderliga.

Statsbidragets storlek beräknas i pro- cent av bidragsunderlaget. Därvid tas i första hand hänsyn till kommunens ekonomiska bärkraft, sådan denna kom— mer till uttryck i skatteunderlaget per invånare. Enligt den i kungörelsen in- tagna skalan, kan bidragsprocenten va- riera mellan 25 och 80. Vid statsbi- dragsprövningen beaktas även kommu-

nens ekonomiska ställning, det totala skattetrycket m.fl. faktorer.

Som nämnts utgår statsbidrag endast för sådana lokaler, som efter särskild prövning förklarats erforderliga. Om de lokala planeringsorganen vidtar åt- gärder, som innebär att man i skolan- läggningen inrymmer lokaler även för andra ändamål än undervisning, kan statsbidrag för sådana extra utrymmen och lokaler inte påräknas. Under vissa förutsättningar kan dock i sådana fall samlingslokalslån utgå (jfr sid. 12). I den mån utökningen avser exempelvis gymnastiksal, idrottshall eller liknande, kan bidrag från det till riksidrottsför- bundets idrottsplatskommittés förfogan- de stående anslaget för >>större idrotts- anläggningar» komma ifråga.

2.2.31 Planering och upplåtelse av skollokaler

Möjligheterna att i ökad utsträckning ta skolväsendets lokaler i anspråk för att tillgodose »bl. a. folkbildningsarbetets och ungdomsverksamhetens behov, har gång efter annan aktualiserats under ef- terkrigsåren. Ett flertal av de tidigare nämnda utredningarna har utförligt uppehållit sig vid därmed sammanhäng- ande problem. Genomgående har beto- nats, att det måste anses vara ett sam- hällsintresse, att planeringsbestämmel- ser och upplåtelsevillkor utformas så, att skolornas lokalutrymmen kan nytt- jas även för andra ändamål än under- visning.

Av skolöverstyrelsens anvisningar för handläggning av skolbyggnadsärenden framgår, att den lokalbehovsutredning, som företas i anslutning till att ansökan inges om statsbidrag för skolbyggnads— arbeten, skall innefatta uppgift om, hu- ruvida inom kommunen föreligger be- hov av lokaler för det allmänna (all- männa samlingslokaler, folkbibliotek, gymnastikhall etc.) och om detta bör

tillgodoses i samband med planerat skolbygge.

Enligt skollagens 5 9 ankommer det på Skolstyrelsen att upplåta skolans mark och lokaler för annat än skolans behov. I 1962 års skolstadga (5 32) så- ges att

>...0m större olägenhet ej vållas sko- lans verksamhet, böra mark och lokaler upplåtas för annat än skolans behov.

För frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ung- domen skall upplåtelse enligt första stycket medgivas under där angivet villkor. Uttages därvid ersättning må denna motsvara högst den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av kommunens kostnader...)

Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen har i skilda sammanhang framhållit be- tydelsen av att samordning sker mellan å ena sidan skolans intressen och behov och å andra sidan organisationslivets. I Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 no- vember 1954 (SFS 1954: 671) till de 10— kala styrelserna för statliga, kommunala och statsunderstödda enskilda skolor och utbildningsanstalter uppmärksam- mas dessa på de svårigheter folkbild- ningsorganisationer och andra ideella organisationer har att få disponera för verksamheten erforderliga lokaler, Vi- dare uttalas, att lokaler, i den mån dessa inte på grund av gällande bestämmelser skall upplåtas för i cirkuläret avsedd verksamhet, frivilligt upplåtes härför i så stor utsträckning som möjligt och på skäliga villkor samt att upplåtelse även sker till politiska organisationer. Beträffande planeringen av byggnader för skolor och utbildningsanstalter er- inras om, att hänsyn där så lämpligen kan ske, bör tas till önskvärdheten av att lokalerna skall kunna användas även för ifrågavarande sammanslutningars verksamhet.

Vad angår lokaler för ungdomsverk— samhet anför Kungl. Maj:t i cirkulär den 11 december 1959 (SFS 1959: 604):

)...Det för ungdomens fostran bety- delsefulla arbete, som på frivillighetens väg bedrives av de ideella organisationerna, kan givas ett verksamt stöd genom att loka- ler i skolor och andra utbildningsanstalter upplåtas för dylik verksamhet. Angeläget är att detta sker i sådan omfattning att organisationerna få sitt lokalbehov till- godosett . . .»

2.2.3.2 Utredningen

Även om insatserna ökas väsentligt för att anordna särskilda lokaler och an- läggningar för bl.a. ungdomsarbetets behov, är det orealistiskt att tro, att detta skall kunna ske i en omfattning, som nämnvärt reducerar behovet av att bruka slöjdsalar, bespisningslokaler, gymnastikhallar, klass- och grupprum m.m. för fritidsändamål. Statens och kommunernas investeringar i skolbygg- nader uppgår till ansenliga belopp, och det måste anses vara ett allmänt sam- hällsintresse att skolans lokalresurser nyttjas på ett så rationellt och från eko- nomisk utgångspunkt fördelaktigt sätt som möjligt. Rytmen i skolarbetet gör att undervisningslokalerna står tomma stora delar av året och dygnet. Det lig- ger då nära till hands att ta dem i an- språk för skilda former av fritidsakti- vitet.

Det bör emellertid samtidigt betonas, att skollokaler inte alltid passar för ex— empelvis folkbildnings- och ungdomsar- bete. Skolbyggnader planeras och in- reds av förklarliga skäl med tanke i första hand på undervisningens behov. Det betyder bl. a. att inventarier och ut- rustning ofta inte lämpar sig för de arbetsformer, åldrar etc. som fritids- verksamheten omfattar. Krav från ung- domsorganisationer och andra om sär— skilda lokaler för den verksamheten de bedriver, får därför inte utan vidare avfärdas med hänvisning till att sko- lans utrymmen står till förfogande. Inte ens ett mycket långt drivet dubbelnytt-

jande kan eliminera behovet av särskil- da lokaler för ungdomsarbetet.

Eventuella kostnadsökningar, som uppstår när krav om ökade ytor i gym- nastiksalar, extra förråds- och förva- ringsutrymmen, särskilda entréer, spe- ciella anordningar för inre och yttre kommunikationer etc. skall tillmötesgås, fåri allmänhet bäras helt av kommuner- na. Så sker i många fall, men det är inte alltid kommunerna kan och vill ta på sig exltra ekonomiska bördor av detta slag. Utredningen anser sig inte ha möj- lighet att närmare penetrera frågan om statsbidragsvillkorens utformning på denna punkt, men det synes inte uteslu- tet att dessa är ägnade att motverka på sikt fördelaktiga och ändamålsenliga lösningar av problemet med fritidsloka- ler. Alldenstund det i sista hand är på kommunerna ansvaret vilar för att loka- ler finns att tillgå för förenings- och fri- tidsändamål, får dock inte möjligheter- na att nå goda lösningar, som tillfreds- ställer skilda intressen, göras beroende främst av frågan om statsstöd kan utgå eller inte. I sammanhanget bör för öv- rigt erinras om att samlingslokalslån ibland lämnas för lokaler som ingår i skolanläggningar.

Skall organisationernas behov i möj- ligaste mån kunna tillgodoses vid pla- neringen av skolbyggnader, förutsätter det en nära och fortlöpande kontakt mellan de lokala skolmyndigheterna och företrädare för ortens sammanslutning- ar. I många kommuner saknas dock representativa organ för föreningslivet, vilket gör det svårt att inhämta dess synpunkter och ta del av dess förslag. Är situationen den nämnda, får det inte leda till att prövningen av folkbild- ningens och ungdomsarbetets behov förbigås. Det finns här skäl erinra om, att barnavårdsnämndernas skyldighet att främja goda fritidsförhållanden för barn och ungdom gäller också i sam-

band med stadsplanering. I en del kom- muner är barnavårdsnämnden eller det organ, som i dess ställe handlägger vis- sa ungdomsfrågor, alltid remissinstans i lokalplaneringsfrågor och i en de] förekommer också samråd mellan kom— munens organ och föreningslivet. Det borde vara regel på alla platser. Till detta och till kommunernas ansvar i öv- rigt för lokalfrågorna återkommer ut- redningen i kapitel 3.

Enligt vad utredningen inhämtat har skolöverstyrelsen i samarbete med sta- tens institut för byggnadsforskning på- börjat vissa undersökningar med sikte på att klarlägga hur planering m. m. av skolbyggnader bör ske för att underlät— ta dubbelanvändning av skollokaler. Ut- redningen vill understryka värdet av att detta arbete fortsättes och påskyn- das. Det är av betydelse inte bara för ungdomsarbetet. Under de närmaste år- tiondena väntas vuxenundervisniugen expandera mycket starkt. Vid utbyggna- den av denna utbildningssektor blir det nödvändigt att i ökad omfattning ta det allmänna skolväsendets lokaler i an— språk. Många problem rörande förva- ringsutrymmen, möblering m.m., som i dag begränsar organisationernas möj— ligheter att disponera skollokaler, kan därmed väntas få ännu större aktualitet än nu. Önskvärt är att de anvisningar skolöverstyrelsen utarbetat för pla- nering och projektering av lokaler inom det allmänna skolväsendet,kompletteras med rekommendationer dels om åtgär- der som kan underlätta gemensamhets- bruk av skollokaler, dels om hur fritids- lokaler inbyggda i skolanläggningar, men avsedda för andra ändamål än nu- dervisning, bör vara utformade. Även om skolbyggnadsbidrag inte utgår för sådana särskilda anordningar och loka- ler, skulle normer och riktlinjer vara ett värdefullt stöd för de lokala organ som handlägger skolbyggnadsärenden.

Av samma skäl som utredningen vill betona vikten av att de anvisningar skolöverstyrelsen lämnat om samord- ning av lokalplanering verkligen till- lämpas av kommunerna, anser den sig böra understryka vad som under 2.2.3.1 redovisats beträffande upplåtelsen av skollokaler. Avgörandet ligger därvid- lag hos de lokala skolmyndigheterna. Tidigare utredningar om lokalfrågan har övervägt en sådan utformning av statsbidragsvillkoren att obligatorisk skyldighet skulle föreligga att upplåta klassrum m. m. Förslag i den riktningen har dock avvisats. I stället har Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen valt att på- verka kommunerna genom rekommen- dationer. Utvecklingen under senare år ger intryck av att ha gått i önskad rikt- ning. Några nya, vägande skäl att för- orda ett villkorslöst stadgande om upp- låtelse har enligt utredningens mening inte tillkommit. Inställningen till det frivilliga ungdomsarbetet harförändrats i positiv riktning och bidragit till att skollokaler i ökad omfattning ställes till förfogande. Kvarvarande hinder och svårigheter är främst av praktisk karak- tär och kan gälla exempelvis de tidi- gare nämnda förvaringsutrymmena, an- svaret för städning och stängning, råt- ten att använda skolans s.k. AV-hjälp- medel, verktyg och redskap, tillgången till köks- och pentryutrustning osv. Några generellt tillämpningsbara anvis- ningar om hur problem av detta slag bör lösas kan inte lämnas. Därtill är de lokala förhållandena och förutsättning- arna i kommunerna alltför skiftande. Ansvaret för att eventuella hinder för uthyrning undanröjes, vilar på de 10— kala organen på skolans samt ungdoms- och fritidsfostrans område. Formella gränser mellan olika kommunala fack— organs kompetens-, förvaltnings- och administrationsområden får inte tillåtas motverka en friare och generösare upp-

låtelsepolitik. Varje möjlighet bör prö- vas att underlätta för organisationer att använda skollokaler, och utredningen finns det därför befogat förorda, att kommunerna genom cirkulär från skol- överstyrelsen och socialstyrelsen upp- manas företa en samlad översyn av be- stämmelser och praxis rörande lokalt tillämpade former och villkor för ut- hyrning och användning av skollokaler.

2.2.4- Statslån för ny- och ombygg- nad av bostadshus

För nybyggnad och ombyggnad av bo- stadshus utgår statliga lån enligt kun- görelsen den 5 oktober 1962 (nr 537; ändr. 1963:142 och 1964: 412). Den statliga lånegivningen berör cirka 95 procent av nyproduktionen av bostäder. Då lån för dessa ändamål kan omfatta även lokaler, redogöres i det följande summariskt för de delar av författning- ens stadganden och därpå grundade an- visningar, vilka kan anses vara av in- tresse i förevarande sammanhang.

Bostadslånets storlek bestämmes på grundval av ett till visst belopp fastställt låneunderlag, vilket framräknas med ledning av de särskilda anvisningar som lämnas av Kungl. Maj:t och bo- stadsstyrelsen. Vid beräkningen av lå— neunderlaget för bostäder kan tillägg göras för hobbyrum, beläget i biutrym- mesyta (ofta källarlokaler), med 50 kr per kvadratmeter av sådan yta, dels för småhus, om utrymmet är avsett för ge- mensamt lbruk inom en grupp av sådana hus och dels för flerfamiljshus. Samma tillägg kan, när det gäller flerfamiljs- hus, göras för lekutrymme förlagt till biutrymmesyta.

Enligt föreskrifterna kan

»...Vid beräkningen av låneunderlaget (må) hänsyn tas till lokaler inom ett om- råde med bostäder som finansierats med statliga lån, under förutsättning att loka-

lerna utgöra sådana komplement till bostä- derna, som äro avsedda att åt de boende tillhandahålla varor och tjänster av den art, att behovet därav bör tillgodoses inom området . . .»

Av bostadsstyrelsens anvisningar framgår, att hänsyn tas till bl.a. sam- lings-, hobby- och klubblokaler. För be- räkning av låneunderlaget för lokaler gäller särskilda s.k. grundbelopp ut— tryckta i kr/kvadratmeter av lokalernas biutrymmes— eller våningsyta. Lokaler- na är indelade i tre klasser med skilda grundbelopp. Till klass 1, där beloppet är 400 kr per kvadratmeter, hänföres bl.a. daghem, fritidshem och lekskolor samt ungdomsgårdar och andra sam- lingslokaler. Studie- och klubblokaler tillhör klass 2, i vilken grundbeloppet är 200 kr per kvadratmeter. Till dessa belopp kommer vissa tillägg, som är ge- mensamma för bostäder och lokaler.

Sådana samlingslokaler, som är av- sedda för hel stad ( kommun) eller stadsdel, kan inte ingå i låneunderlaget.

Låneunderlaget kan nedsättas för 10- kaler, för vilka erforderlig hyra påläng- re sikt ej kan påräknas. Beträffande hobby-, klubb_ och samlingslokaler har, enligt vad utredningen inhämtat, denna bestämmelse ej varit aktuell vid något tillfälle. Reducering av låneunderlaget företas också i de fall socialstyrelsen beviljat anordningsbidrag för i bygg— naderna inrymda barnstugor. Detsam- ma sker om bidrag lämnas ur allmänna arvsfonden till ny— eller ombyggnad av lekskola eller lokaler för fritids- eller ungdomsverksamhet.

Med viss förenkling kan sägas, att den statliga krediten lämnas med den andel av låneunderlaget, vilken ligger mellan 70 procent och den övre låne- gränsen. Den senare varierar med hän- syn till karaktären hos det byggande företaget. För kommuner och allmän- nyttiga bostadsföretag är den övre

lånegränsen 100 procent, för koopera- tiva företag 95 procent, för egnahems- byggare 90 procent och för enskilda byggnadsföretagare 85 procent. Den del av produktionskostnaden, som ligger ovanför statslånets övre gräns täckes genom egeninsatser. För lån liggande under 70 procent svarar vanligen spar- banker, hypoteksföreningar m.fl. kre- ditinstitut. Enligt särskilda bestämmel- ser kan för dessa lån utgå en statlig räntegaranti, vilken är avsedd att mot- verka sådana skiftningar i hyreskostna— derna som har sin grund i diskontoför— ändringar.

2.2.5 Statslån för anskaffning av studentkårlokaler

Från och med budgetåret 1964/65 ut- går statligt stöd i form av lån, varav viss del kan vara räntefri och stående, för anskaffning av studentkårlokaler. Förslag härom framfördes i januari 1963 av en inom ecklesiastikdeparte- mentet tillsatt arbetsgrupp samt förela- des riksdagen i proposition 1963zl72. Bestämmelserna för lånegivningen åter- finnes i kungörelsen den 23 april 1964 (nr 398) .

Lån kan beviljas studentsammanslut- ningar (studentkår, elevkår, m.fl.) vid universiteten Och vissa högre läroan- stalter för anskaffning av för medlem-

marna avsedda samlingslokaler, lokaler för studentfacklig verksamhet m.m., klubblokaler, studentsociala utrymmen (läkare- och tandläkaremottagningar) samt vissa motionslokaler. Bestämmel- serna ansluter i allt väsentligt till de för lån till allmänna samlingslokaler gällande. Beträffande upplåtelseskyldig— heten stadgas att ». . . om större olägen- het ej vållas låntagaren, bör studentkår- lokal i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas som kårlokal för annan studentorganisation och som allmän samlingslokal enligt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) om statslån för anordnande av allmänna samlingsloka- ler m. m. . . .»

Låneärendena beredes av statens nämnd för samlingslokaler. Vid behand— lingen av ärenden gällande studentkår- lokaler utökas nämnden med företrä- dare för Sveriges förenade studentkå- rer, universitetskanslersämbetet och byggnadsstyrelsen. Ledamöterna utses av Kungl. Maj:t på förslag av de tre nämnda parterna.

Över ecklesiastikhuvudtiteln har för vart och ett av budgetåren 1964/65 och 1965/66 anvisats 2 miljoner kronor som investeringsanslag, vilka tillförts låne— fonden för studentkårlokaler.

Några nämnvärda erfarenheter har ännu ej vunnits av den aktuella stöd- formen.

3.1 Tillgång och efterfrågan

I en >försörjningsbalans» över lokalsi- tuationen utgör de allmänna samlingslo- kalerna en av de allra största tillgångs- posterna. Antalet folkets hus är för när- varande ungefär 900. Motsvarande siffra för ordenshusen är cirka 1 500 och för bygdegårdarna omkring 700. Någon upp- gift om antalet kommunalt ägda allmän— na samlingslokaler finns inte att tillgå. På resurssidan återfinns också de kyrk- liga lokalerna. Bostadskollektiva kom- mittén redovisade i sitt år 1955 avläm- nade betänkande vissa uppgifter om' des- sa. Missionshusen beräknades vid den aktuella tidpunkten vara mellan 5000 och 6000, medan antalet församlings- hem med anknytning till statskyrkan uppskattades till 800 a 900. En ansenlig del av de båda sistnämnda lokalkatego- rierna var belägna på landsbygden. Kommitténs sammanställningar i övrigt gällde bibliotek, studiehem, kommunala sammanträdesrum, biografer, klassrum i skolorna m. 111. Det i och för sig intres- santa siffermaterialet kan dock knappast sägas ha gett en fullständig och rättvi- sande orientering om situationen. Den- na har också radikalt förändrats under den senaste tioårsperioden genom den betydande befolkningsomflyttningen, den snabba expansionen av skolbyggen och de stora ansträngningarna att rusta upp och modernisera äldre samlings- lokaler, ävensom att nyproducera så- dana.

För fritids— och föreningsändamål

KAPITEL 3

Allmänna och principiella synpunkter på lokalfrågan

nyttjas även lokaler av annat slag än de nämnda. Kvarters- och bostadsområdes- lokaler, lunchrum, mässar, restaurang- er, kaféer m.m. brukas för möten, stu- diecirklar, kommitté- och styrelsesam- manträden samt andra verksamhets- och arbetsformer. Att för alla dessa typer av lokaler och utrymmen finna en metod för systematisk beskrivning och värde- ring av utrymmes— och inredningsstan- dard, läge i förhållande till bebyggelse- och befolkningscentra m.m. förutsätter ett så tidskrävande inventerings- och kartläggningsarbete, att det inte ansetts möjligt att genomföra inom ramen för ungdomsutredningens arbetsprogram.

I likhet med vad fallet är beträffande tillgången på lokaler, är det svårt att i kvantitativa och kvalitativa termer pre- cisera efterfrågan på lokaler. önskemå- len — inte minst från förenings- och ungdomsledares sida _ är mångskiftan- de. Av förklarliga skäl framföras de med utgångspunkt från erfarenheter av den egna organisationens verksamhet. Att utan inskränkningar kunna förfoga över ett eget klubbhem eller en egen lokal ter sig för de flesta föreningar, klubbar och liknande som eftersträvansvärt. I särskilt hög grad torde så vara fallet om ungdomsarbete står på programmet, eftersom intensiteten i denna verksam- het är mycket hög. Det finns risk för, att ambitioner och förväntningar fram- står som mer eller mindre orealistiska, när de placeras in i ett större samman- hang, där de skall vägas tillsammans

med bl. a. ekonomiska faktorer. Ett spän- ningsförhållande kan alltså lätt uppstå mellan å ena sidan de synpunkter som hävdas av organisationslivets represen- tanter och å andra sidan företrädare för byggnadsföretag, kommunala myndig- heter m.fl. parter, vars helhetsperspek- tiv är ett annat och för vilka finansie- rings- och driftkostnadsproblem är mera näraliggande och påtagliga.

Till problemen när det gäller att mäta efterfrågan hör också att förutse en framförliggande tids efterfrågesituation. Vem kan exempelvis ange, vilka för- eningslokaler som behövs i ett bostads- område som planeras nu och beräknas vara färdigt för inflyttning mot slutet av 1960-ta1et?

Att genom en enkel saldering av till- gång och efterfrågan vinna klarhet i om det råder en brist på lokaler är alltså inte möjligt. Även om metoden tillämpas på det lokala planet med dess möjlig- heter till samlad överblick framstår den som föga givande.

Det bör redan här sägas, att samhäl— lets åtgärder på lokalförsörjningens om- råde inte kan vägledas endast av strä- van att täcka ett eventuellt registrerat underskott på lokaler. Medan bristen, sådan den kommer till uttryck i att vissa organisationer och verksamheter inte har någonstans att hålla till, är ett uttryck för den aktuella situationen, är behovet mera långsiktigt och beroende av samhällets åtgärder i övrigt på bl.a. fritidsfostrans och ungdomsvårdens om- råde. Efterfrågan kan exempelvis styras genom mer eller mindre generösa stimu- lansbidrag till fritidsverksamhet från statens och kommunernas sida. Till- gångssidan, här representerad av loka- lerna, är mera svåråtkomlig för påver- kan. Förändringar därvidlag förutsätter ofta betydande kapitalinsatser och där- till kommer det starka beroendet av stadsplaneringen. Bristen på lokaler och

behovet av lokaler är alltså inte syno— nyma begrepp. För att inte angelägna behov skall förbises är det nödvändigt, att samhällets åtgärder på lokalförsörj- ningens område ges ett vidare och lång- siktigare syfte än att försöka råda bot på vad som vanligen betecknas som lokalbrist.

3.2 En belysning av bristläget

Vad som anförts i det närmast före- gående är endast att betrakta som en illustration av den problematik, som möter vid försök att ange bristlägets omfattning och karaktär. Att en be- svärande brist råder på lokaler, fram- för allt för ungdomsarbete, anser sig ungdomsutredningen med fog kunna hävda. Situationen varierar från kom- mun till kommun och ofta från en del av kommunen till en annan. Generellt kan dock sägas, att arbetet bland ung- dom i hög grad försvåras av att loka- lerna inte räcker till eller inte är pas- sande för den verksamhet som bedrives. Än mindre ger de utrymme för en öns- kad utbyggnad av verksamheten.

Till en del belyses bristsituationen av den omfattande enkät utredningen ge- nomfört bland ungdomsledare. Det in- samlade materialet är inte slutgiltigt be- arbetat. Avsikten är att det i sin helhet skall presenteras i ett kommande be- tänkande. Några delresultat kan dock redovisas i detta sammanhang.

Undersökningen genomfördes under senare delen av 1964 och omfattade to- talt 1 827 personer. Urvalet skedde slumpmässigt från riksorganisationernas och vissa kommuners namnlistor över centralt, regionalt och lokalt verksamma ordförande, heltidsanställda tjänstemän och fritidsgruppsledare. Det bör erinras om att den nedre åldersgränsen för del- tagare i statsbidragsberättigad fritids- grupp är 12 år. Samtliga ledare tillfrå- gades om vad de ansåg vara de största

svårigheterna eller problemen i det le- daruppdrag de hade inom den organisa- tion, till vilken de själva i första hand hade anknytning. Frågan var obunden och ingen begränsning angiven för an- talet svar.

I urvalet ingick 760 ledare inom Sve- riges riksidrottsförbund. Då lokalpro- blemen för idrottens del är föremål för särskild utredning och därtill är av del- vis annan karaktär än för övriga ung- domsorganisationer, har idrottsledar- gruppen lämnats utanför efterföljande redovisning. Ungdomsutredningen har ansett det lämpligast att redovisa den del av undersökningsresultaten som av- ser idrotten, direkt till den s.k. idrotts- platsutredningen.

Av särskilt intresse är att se hur lokal- problemet framträder på det lokala pla- net. Av ordförandena (totalt 320 per- soner) anger 15 procent »brist på loka- ler» (»brist på ändamålsenliga/lämpliga lokaler») som det största eller ett av de största problemet/n. Som jämförelse kan nämnas att »brist på pengar» nämnes av 18 procent, »bristande tid» av 20 pro- cent och »brist på ledare» av 37 procent inom denna grupp undersökningsper- soner.

Bland fritidsgruppsledarna inom ung- domsorganisationerna (totalt 235 per- soner) är det 20 procent som nämner lokalfrågan, 15 procent som uppger »brist på pengar» och 21 procent som svarar »brist på ledare».

Av de kommunalt verksamma fritids- gruppsledarna (totalt 135 personer) är det 19 procent som förklarar sig ha problem eller svårigheter med lokal. Penning- och ledarbrist nämnes i mind- re utsträckning inom denna grupp.

Att ordförandena i mindre utsträck- ning än fritidsgruppsledarna upplever lokalproblem är inte direkt överraskan- de. De sistnämnda står »närmare» verk- samheten och får mera omedelbar kän-

ning av om en lokal är mindre lämpligt utformad, om verksamheten störes av annan aktivitet inom t. ex. en ungdoms— gård, om tillgången på utrustning, hjälp- medel, förvaringsskåp och liknande är dålig o.s.v. Mera förvånande är att fri- tidsgruppsledare, som arbetar i kom- munal verksamhet, i så hög grad uppger lokalerna som ett stort problem. Till en del kan förklaringen här vara densam- ma som den som lämnats beträffande organisationernas fritidsgruppsledare.

Utgår man från, att den åsikt de till- frågande fritidsgruppsledarna givit till känna är representativ för samtliga fri- tidsgrupper säsongen 1963/1964 betyder det, att inom andra ungdomsorganisa- tioner än BF i runda tal 5250 grupper med 70 000 deltagare arbetade under lokalförhållanden, som på ett eller annat sätt inte var tillfredsställande. Motsva- rande siffror för de kommunala fritids- grupperna var 1200 respektive 17000.

Bland tjänstemännen på alla plan do- minerar de ekonomiska problemen samt svårigheterna att få goda ledare. Lokal- frågan nämnes av 10 procent av tjänste- männen inom ungdomsorganisationerna och av 11 procent av de anställda på den kommunala sektorn. I jämförelse med ledare på lokalplanet betraktas lo- kalfrågan i mindre utsträckning som ett problem av såväl tjänstemän som ord- förande på regional och central nivå. Olikheterna torde även här ha samband med »närheten» eller »avståndet: till arbetet bland medlemmarna och den personliga kontakten med dem.

Det bör —— även om det här är av underordnad betydelse — nämnas, att ett genomgående drag för samtliga grup— per på samtliga plan är, att ett stort antal svar förekommer, som kan sam- manföras under rubriken »svårigheter att få ut budskapet», d.v.s. den ideologi eller motsvarande som ligger till grund för verksamheten.

Av undersökningsmaterialet kan också utläsas att lokalproblemet gör sig gäl- lande med varierande styrka inom olika kategorier av organisationer. Inom scoutorganisationerna är det 29 procent av ordförandena på det lokala planet som nämner lokalfrågan som ett pro- blem eller en svårighet. Motsvarande siffra för de politiska ungdomsförbun— den är 9 procent och för de religiösa ungdomssammanslutningarna likaledes 9 procent. Inte någon av de tillfrågade lokala ordförandena inom nykterhets- rörelsen (89 av de totalt 320 som under- sökningsgruppen omfattar) anger lokal- frågan. Var fjärde ledare eller närmare bestämt 24 procent inom kategorin »an- nan organisation»1 säger sig ha svårig- heter med lokaler.

Skillnaderna mellan de olika organisa- tionskategorierna kan ha samband med intensiteten i verksamheten och bör också ses mot bakgrund av att de »gam- la» folkrörelserna alltsedan sina tidi- gaste år gjort stora ansträngningar för att bygga eller på annat sätt skaffa egna lokaler. Nykterhetsrörelsens ungdoms- organisationer har därför tillgång till ordenshusen, under det att de politiska ungdomsförbunden SSU och CUF har nära anknytning till folkets husrörelsen respektive bygdegårdarna. Liknande re- lationer finns mellan de religiösa ung— domsförbunden och moderorganisatio- nernas församlingar. De senare äger ett mycket stort antal kyrkobyggnader, vil- ka utöver gudstjänstlokaler ofta rymmer lokaler för den fritidsverksamhet för— samlingen bedriver bland sina medlem— mar.

Den inledningsvis gjorda reservatio- nen —— att de redovisade resultaten en— dast är preliminära — bör kompletteras med ytterligare ett påpekande. Genom att frågan ställts utan krav på priorite- ring av svårigheterna eller problemen samt utan att svaren bundits till på för-

hand givna altcrnativ, kan sammanställ- ningarna inte sägas ge en fullgod bild av hur ledarna bedömer lokalfrågan. »Brist på lokaler» kan således betyda flera olika saker; att lokaler saknas helt men också att befintliga lokaler är mindre lämpliga för den verksamhet som bedrives, är belägna så att andra hyresgäster stör eller störes, är alltför dyra att hyra o.s.v. Inte desto mindre måste resultaten anses spegla ett allvar- ligt bristläge.

3.3 Ungdomsorganisationernas roll och utveckling

Innan utredningen övergår till att dis— kutera och exemplifiera enligt vilka all- männa riktlinjer lokalpolitiken bör ut- formas, är det motiverat att ange ytter- ligare en utgångspunkt för utredningens bedömningar. I sammanhanget skall därför erinras om den principiella upp- fattning, som uttalades i ungdomsutred- ningens första betänkande »Stöd åt ung- domsorganisationernas centrala verk- samhet» (SOU 1963: 67). Däri framhölls, att de unga i sina organisationer får möjlighet att i praktiskt arbete pröva vad de teoretiskt lärt sig i skolans sam— hällsundervisning: att arbeta under par- lamentariska former, ta initiativ, fatta beslut och ta ansvar, själva välja sina förtroendemän, ta ställning, lära sig ar- gumentera för sina åsikter och att för- söka vinna opinion för dem. Vidare be- tonades organisationernas funktion som opinionsorgan och i anslutning härtill

1Till »annau organisation» hänföres bl.a. Förbundet Vi Unga, Hantverkarnas ung- domsrörelse, Ridfrämjandets ungdoms- nämnd, Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar. Riksförbundet Sveriges 4 H, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska frisk- sportförbundet, Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges fältbiologiska ung- domsförening, Sveriges schackförbunds ung— domsverksamhet, Unga Örnars riksförbund, Ungdomens fredsförbund och Ungdomens Röda Kors.

deras roll i det demokratiska samhällets fria debatt och åsiktsbildning, Som den väsentligaste uppgiften för ungdomsor- ganisationerna angavs deras samhälls- fostrande insatser. Dessutom poängtera- des värdet av den personlighetsfostran de unga får genom sitt deltagande i or- ganisationernas arbete. I betänkandet karaktäriserades ungdomsorganisatio— nerna som en kompletterande medbor- garskola.

Några av de tendenser, som under efterkrigstiden med dess snabba sam- hällsförändring gjort sig märkbara i or- ganisationslivets utveckling, bör här re- dovisas, då de i hög grad påverkar 'be- dömningen och lösandet av lokalpro- blemen.

Strömmen av ungdomar till inflytt- ningsområdena i vårt land har av för- klarliga skäl tvingat organisationer med barn- och ungdomsverksamhet som enda, som fristående eller som integre- rad del i arbetet till ansträngningar för att bygga ut sitt föreningsnät och sin verksamhet i de växande tätorterna och städerna. Ambitionerna därvidlag åter- speglas i svaren såväl på 1960 års folk- bildningsutrednings som ungdomsutred- ningens enkäter. De ger också besked om, att verksamhetsinriktningen delvis förändrats. Arbetet har blivit mera utåt- riktat och ett påtagligt intresse för s.k. öppen, d.v.s. ej medlemsbunden, verk- samhet kommer till uttryck inom ett flertal organisationer.Samtidigt påpekas dock att de otillräckliga ekonomiska och personella resurserna lagt hinder i vä- gen för en expansion av denna verk- samhetsgren. Också bristen på lämpliga lokaler har på många håll gjort det svårt eller helt omöjligt att bedriva ett fram- gångsrikt öppet ungdomsarbete. Inställ- ningen till öppen verksamhet torde del- vis ha påverkats av motiveringarna och formerna för det 1954 införda statliga stödet till ungdomens fritidsverksamhet

(fritidsgruppsverksamheten). 1953 års utredning angående stöd åt nykterhets- organisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar, vars förslag låg till grund för de statliga insatserna, beto- nade att bidragen avsåg att göra det lättare för organisationer m.fl. att be- driva ett öppet och utåtriktat arbete utan krav på samtidig och i gängse me- ning fast föreningstillhörighet. Förskjut- ningen i uppfattningen om medlemska- pets innebörd och form återspeglar sig även i det sätt på vilket fördelnings- grunderna för det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet fastställes. Enligt kungörel— sen den 4 juni 1964 (nr 510) kan i medlemsunderlaget (bidragsfördelnings- underlaget) inräknas dels de som under närmast föregående redovisningsår va- rit registrerade såsom medlemmar i or- ganisationens medlemsmatrikel, dels de som under samma tid deltagit i verk— samhet bedriven av organisationen vid minst tio sammankomster under en tids- rymd av tio veckor. Vissa andra aspek- ter på det öppna ungdomsarbetet disku- teras under 3.5.

Av de nämnda enkätsvaren kan ock- så utläsas tendenser och ansatser till en breddning av ämnes- och programvalet.

Differentieringen gäller också verk- samhetsformerna, där gruppaktiviteter av skilda slag numera intar en domine- rande ställning. Riktigheten av organi- sationernas egen beskrivning av utveck- lingen verifieras av de ökade anspråken på statsmedel till fritidsgrupper och stu- diecirklar. Antalet fritidsgrupper var budgetåret 1954/1955 — då bidragsfor- men infördes _ 9 873 med 116 256 del- tagare jämfört med 89 238 grupper med 1 454 910 deltagare budgetåret 1963/ 1964. Även om ökningen i betydande utsträckning faller inom riksidrottsför- bundets verksamhetsområde redovisar också övriga organisationer en stegring

av antalet fritidsgrupper. Siffermässigt kan trenden också illustreras med hän- visning till statistiken över de s.k. ung- domscirklarna, till vilka tidigare sär- skilt statsbidrag lämnades. Deras antal var budgetåret 1950/1951 3246 med 41224 deltagare, medan motsvarande siffror budgetåret 1959/1960 var 18 471 respektive 177 168. Den starka tillväxten av antalet studiecirklar under den se- naste tioårsperioden (1953/1954: 42 755 cirklar med 475 837 deltagare; 1963/ 1964: 105 551 cirklar med 1 059 040 del- tagare) kan tas som intäkt för att verk- samheten även i »de äldres» organisa- tioner sökt sig nya vägar.

Parallellt med de i det närmast före- gående antydda förändringarna har ock- så arbetsmetodiken blivit en annan. Den ändrade inriktningen, de nya verksam- hetsformerna och den metodiska ny- orienteringen betingar i själva verket varandra. Strävan att tillgodose och sti- mulera medlemmarnas aktivitetsbehov har lett fram till metoder, som fram- gångsrikast kan tillämpas i mindre grupper organiserade som exempelvis fritidsgrupper och studiecirklar. Försök har också gjorts att utveckla den all- männa metodiken under beaktande av olika åldersgruppers förutsättningar och behov. Men gruppmetodik tillämpas inte endast i de båda nämnda fristående verksamhetsformerna. Den har också »börjat tränga in i det traditionella mö- teslivet, där grupparbete och s.k. »bi- kupor» visat sig verkningsfulla för att få till stånd diskussioner och menings- utbyten. Informationsmetodiken och in- formationstekniken har likaledes fått nya inslag. Hjälpmedel såsom film, still- film, bildband, ljudband, blädderblock, skrivtavla m.m. är inte längre reserve- rade för undervisning och utbildning utan nyttjas också i möteslivet för att förmedla kunskaper och ge information. Mest markant torde den metodiska och

pedagogiska nydaningen vara på folk- bildningens område. Behovet av ökad rörelsefrihet och möjligheter till försök med nya grepp togs upp av 1960 års folkbildningsutredning i dess betänkan- de >>Folkbildningsarbete och ungdoms- verksamhet» ( SOU 1961:44 ). Dess syn- punkter underströks av Kungl. Maj:t i den till 1963 års riksdag avlämnade propositionen angående ökat stöd till föreläsnings- och studiecirkelverksam- het (prop. 36). De i denna föreslagna och av riksdagen sedermera beslutade reformerna innebar inte endast en för- bättring av de ekonomiska villkoren för folkbildningsarbete, utan också att för- utsättningar skapades för en smidig an- passning av verksamhetsformer och me- toder till aktuella krav och till samhälls- förändringen i stort.

Ett uttryck för viljan att tillvarata och till den egna verksamheten överföra de nya möjligheter den pedagogiska och socialpsykologiska forskningen erbju- der, är det intresse organisationerna vi- sat för produktion av film, stillfilm, bildband och liknande samt därtill an- knytande diskussionsmaterial. Efter Kungl. Maj:ts medgivande har Statens ungdomsråd budgetåren 1962/63—1964/ 65 disponerat medel från anslagsposten »Viss upplysningsverksamhet i ung- domsfrågor» under socialhuvudtiteln, för att stimulera och underlätta fram- ställningen av sådant material. Under treårsperioden har sammanlagt 200 000 kr. fördelats (50 000+ 75 000+75 000). Organisationer av mycket olika karaktär finns representerade bland de bidrags- sökande, vilket kan sägas innebära att strävandena efter nya former och meto- der är kännetecknande för en ganska bred sektor av organisationslivet. Efter- följande sammanställning redovisar an- talet bidragssökande organisationer, an- talet bidragsohjekt samt antalet bevilja- de bidrag åren 1963—1965.

1 963 1964 1965 Antal bidragssökande organisationer 15 20 371 Antal hidragsobjekt 24 42 41 Antal beviljade bidrag 6 8 8

1 därav några gemensamt

Helt nya perspektiv ifråga om arbets- metodik, inriktning av verksamheten m.m. öppnar de förslag 1960 års radio- utredning (»Radions och televisionens framtid i Sverige»; Del 1: SOU 1965: 20 och Del II: SOU 1965:21 ) framlagt. I den särskilda rundradio, som förut- skickas, skall folkrörelser och organisa- tioner med principiell målsättning av ideell, religiös, politisk eller liknande art få hyra tid för att sända egna pro- gram av informativ eller propaganda- mässig karaktär. Utbyggnaden av studie- radio och studie-TV torde likaledes få långtgående återverkningar på organisa— tionernas arbete. För vissa mindre grup- per kan också en ökning av antalet ste- reosändningar av musik tänkas få en stimulerande och berikande verkan.

Den tidpunkt är inte avlägsen då jäm- förelsevis billiga bandspelare för upp- tagning och återgivning av TV-program finns i allmänna marknaden. Även här öppnar sig möjligheter till förnyelse av organisationernas mötesliv, cirklar, le- darutbildning, fritidsgruppsverksamhet och liknande. Inspelningar kan läggas till grund för exempelvis diskussioner på möten och vid ledarsamlingar, TV- teaterns pjäser kan ge stoff för menings- utbyten i studiecirklar, sportsändningar kan bilda underlag för analys och stu- dier av taktik och teknik inom såväl lagidrotter som individuella tävlings- grenar och underhållningsprogram kan tänkas tjäna som förströelseinslag vid träffar av olika slag.

I de ideella förbunden och samman- slutningarna har också organisationsfor— merna och -strukturen förändrats. Inne- börden i de beslut som därvidlag fattats,

liksom motiveringarna för dem, är oen- hetlig, men genomgående synes strävan ha varit att åstadkomma en breddning och en intensifiering av insatserna för att vinna och aktivisera de växande grupperna av barn och ungdom.

Att få en klar bild av förändringarna på det lokala planet är inte möjligt. De flesta riksorganisationers statistik över lokala enheter ger inte besked om an- ledningarna till ökningar respektive minskningar av antalet klubbar, för- eningar, avdelningar etc. Med allmän kännedom om skeendet inom organisa- tionerna vågar man dock påstå, att mot- svarighet saknas till de koncentrations- tendenser, som finns inom t. ex, koope- rationen och fackföreningsrörelsen. De sammanslagningar till »stor-föreningar» och »stor-avdelningar» som skett i de nämnda rörelserna är främst betingade av den pågående förändringen inorn nä- ringslivets struktur. Ungdomsorganisa- tionerna är inte lika omedelbart beroen- de av vad som därvidlag sker, då mål- sättningen för deras strävanden inte är anhängiga ekonomiska villkor och re- sultat.

Det kan i och för sig tänkas att ut- vecklingen också på den ideella sektorn av organisationslivet går i riktning mot större lokala enheter samt centralisering av vissa beslutandefunktioner och admi- nistrativa rutiner. Förverkligandet av kommunreformen och en fortsatt ut- byggnad av kommunernas stöd till ung- domsorganisationerna kan också med- verka härtill. Så länge arbetsformer och arbetsmetoder tar sikte på en bred och gruppinriktad verksamhet, kommer emellertid tyngdpunkten i arbetet — och därmed i behovet av lokaler — att ligga ute i stadsdelarna, i bostadsområ- dena, i de små tätorterna, i byarna etc.

Ytterligare en följd av samhällsut- vecklingen — till sin art skild från de förut nämnda, men till sin verkan på

lokalfrågan näraliggande —— bör beröras. En växande andel av befolkningen bor i moderna bostäder med bättre utrym- mes. och inredningsstandard, fler be- kvämligheter o.s.v. Allt större grupper av medborgare har fått ekonomiska möj— ligheter att för sig skapa en trivsam och ombonad hemmiljö för familjeliv och umgänge med vänner och bekanta. Till en del har samlingslokalbeståndet ge- nom ny- och ombyggnad följt med i den slandardhöjm'ng som ägt rum. Men ett ansenligt antal lokaler och anläggningar motsvarar inte de krav på standard, som i dag ställes från organisationernas och föreningsmedlemmarnas sida. Det är, drastiskt uttryckt, inte rimlig att för- vänta sig, att människor i gemen byter en vilsam stol framför TV-apparaten eller under läslampan mot förenings- mötets pinnstol i en hårt sliten och föga trivsam samlingslokal. Ett exempel på att anspråken på god standard sträcker sig också till sådant som ljud- och ljusförhållanden samt värme- och ventilationsanordningar är, att man nu- mera undviker att förlägga ungdomslo- kaler till källarvåningar under markpla- net. Ifråga om lokaler för hobbybetonad sysselsättning gäller standardkraven dessutom verktygsuppsättningar och an- nan utrustning. Inomhusidrotter av ty- pen bordtennis, brottning, boxning och även motionsgymnastik hänvisas ofta till de större utrymmena i allmänna samlingslokaler och ungdomsgårdar. Kraven utsträckes då till att gälla även omklädnings-, tvätt- och duschrum samt övriga sanitära anordningar.

3.4 F ritidsvanor och fritidsaktivitet

Mellan å ena sidan de vuxnas och å and- ra sidan ungdomens fritidsvanor finns stora olikheter. Jämförande studier kan generellt sägas visa, att de vuxna till- bringar två tredjedelar av fritiden i hem-

met mot endast en tredjedel för de unga. Medan de vuxna ofta besöker bekanta under den tid de vistas utanför hemmet, är detta mindre vanligt när det gäller de unga. Skillnaderna kan ges en rad helt naturliga förklaringar. Mest närliggande är den förhållandevis låga utrymmes- standarden i bostäderna, som inte till- låter innelek för de yngre barnen och starkt begränsar tonåringarnas möjlig- heter att ta med kamrater hem. I en 1964 publicerad rapport från statens in— stitut för 'byggnadsforskning (»Bo och bedöma; Hyreslägenheter i Stockholm; 4. Skolbarn och bostad») redovisas en undersökning genomförd i ett antal Stockholms-stadsdelar. Arbetsgruppen säger i sin sammanfattande kommentar bl. a.:

>>. . . Barnen hade kamrater hemma i myc- ket liten utsträckning. Vardagsrummet an— vändes praktiskt taget inte alls för barnens sovplatser, läxläsning eller kamratsamvaro. Det förefaller som om de gängse sovrums- måtten _ vanligen 10 m2 —— ger mycket he— gränsade möjligheter för barnens olika ak- tiviteter speciellt då det ofta är frågan om två skolbarn. Enligt moderns bedömning tenderar de att störa varandra vid läxläs- ning och det ringa kamratumgänget hänger sannolikt ihop med att det inte finns ostört utrymme.

Ifråga om anordningar i området för skol- barnen var mödrarna över lag tämligen missnöjda. En tredjedel till hälften av möd- rarna ansåg att hobbylokaler, idrottsplaner och bollplaner var otillfredsställande. Det tycks som om anordningarna i området för de små barnen vore bra mycket mer till- fredsställande än de som avses för de större barnen . . .»

Fritidsutredningen har genom en in- tervjuundersökning bland befolkningen i åldern 18—65 år i städer och tätorter med mer än 10.000 invånare försökt få en uppfattning om främst friluftslivets men också vissa andra fritidssysselsätt- ningars omfattning och inriktning. Un- dersökningsresultaten visar bl. a. att de unga (18—25 år) utövar vissa aktivite-

ter oftare än äldre. Så är fallet beträf- fande biobesök, dans, att läsa veckotid- ningar, gå på idrottsevenemang som åskådare, utöva tävlingsidrott, utöva hobbyverksamhet och motionsidrott. Vi- dare noteras att ungdomen genomgåen- de utövar fler aktiviteter än de äldre. Studerar man antalet fritidsaktiviteter framgår bl.a. att de är fler bland de ogifta än bland de gifta.

En annan intressant belysning av de ungas fritidsvanor ger en i Stockholm 1960 genomförd undersökning bland be- sökarna på vissa ungdomsgårdar (»Ung- dom och alkohol»; Stockholms stads- kollegiums handlingar 1962). De interv- juade var huvudsakligen i åldrarna 14— 20 år, därav de flesta 14—18 år. Under- sökningsresultaten anses i grova drag representativa för gårdsungdomen i sta- den. Intervjuerna gjordes under kvällar, då gårdarna hade en mer eller mindre mångsidig verksamhet igång, alltså inte bara öppen verksamhet. Ungdomar, som endast brukade komma lärdagskvällar för att dansa, ingick alltså inte i under- sökningen. Några av resultaten och kom- mentarerna i anslutning till frågan »Hur många kvällar i veckan brukar Du besö- ka ungdomsgården?» förtjänar att åter- ges.

Majoriteten — något över 70 procent — av de tillfrågade (totalt 338 ungdo- mar) besökte gärden minst 3 kvällar i veckan. Närmare 40 procent var där 5 eller fler kvällar. Besöksfrekvensen var ungefär lika stor hos flickor och pojkar. Av det redovisade materialet framgår, att pojkarna i undersökningen i mindre utsträckning gick i högre skolor än ge- nomsnittet pojkar i samma ålder. De i gårdsundersökningen, som gick i högre skola än folkskola, besökte inte gården lika ofta som övriga, vilket får sin för- klaring i att de inte hade lika mycket fritid till sitt förfogande. De pojkar och flickor, som ännu gick i folkskolan (ål-

dern vanligen cirka 15 år) var de fliti- gaste gårdsbesökarna. Några skillnader betingade av intervjupersonernas bak- grundsvariabler, såsom faderns social- gruppstillhörighet, om modern förvärvs- arbetade eller ej, om föräldrarna bodde tillsammans eller ej, om ungdomarna hade eget rum eller ej, kunde inte på- visas.

3.5 Det öppna ungdomsarbetet Inom praktiskt taget samtliga organisa- tioner finns former av verksamhet, som kan betecknas som öppna. Av särskilt intresse är den ej medlemsbundna akti- viteten vid anläggningar av ungdoms- gårdskaraktär. Större delen av denna ligger under kommunalt huvudmanna- skap, men även enskilda organisationer eller grupper av sådana bedriver öppet ungdomsarbete i egna lokaler. Kontinu- erlig, öppen ungdomsverksamhet med organisation eller kommun som huvud- man är en tämligen utpräglad stadsföre- teelse, som till största delen växt fram under de två senaste årtiondena. För or- ganisationer, som haft svårt att på tra- ditionella vägar nå och varaktigt enga- gera de unga, är det öppna, utåtriktade arbetet i föreningsregi en modern verk- samhetsform, som kan främja medlems- rekryteringen.

Bakgrunden och motiveringarna till den öppna verksamheten vid de kom- munala gårdarna är en annan, Antalet ungdomar, som står utanför förenings- livet varierar i olika åldrar, men enligt ungdomsutredningens undersökningar rörande ungdomens fritids- och för- eningsvanor, uppfattar sig omkring hälf- ten av de unga i åldrarna 14, 17 och 23 år såsom inte engagerade i förenings- verksamhet. Det bör anmärkas att detta inte behöver vara liktydigt med att de helt saknar kontakter med ungdomssam- manslutningar. I städerna och särskilt

då i de stora städerna är andelen ej för- eningsanslutna som regel högre än på andra håll,

Ur den intervjuundersökning ung- domsutredningen genomförde 1964, och som i sin helhet är avsedd att redovisas i ett kommande betänkande, kan några delresultat och aktuella siffror avseen- de hela landet hämtas. (Tabell 4—6.)

Också de föreningsengagerade har i många fall, dubbelanslutningar till trots, behov av mera fritidsverksamhet _— ibland av delvis annat slag — än vad den förening eller de sammanslutningar de tillhör kan tillgodose. Det är från samhällssynpunkt inte likgiltigt hur de föreningslösa ungdomarna och de som är med i sammanslutningar, vars verk- samhet upptar medlemmarnas tid en- dast ett fåtal kvällar varje månad, till- bringar sin fritid. Samhällets uppmärk- samhet och intresse därvidlag behöver inte heller främst vara dikterat av oro för, att de unga på fritiden skall föras in på vägar, som äventyrar deras per- sonliga utveckling och sociala anpass- ning. Fritiden är i sig själv en tillgång. Det måste betraktas som en stor och be- tydelsefull uppgift för samhället att er- bjuda goda och varierande möjligheter att utnyttja fritiden på ett positivt och för den enskilde berikande och stimu- lerande sätt. Detta är ett bärande skäl för samhällsstöd till ungdomsarbete över huvud taget, men också en av anled- ningarna till att en rad kommuner ska- pat förutsättningar för öppen verksam- het med uppgift att möta många och skiftande fritidsbehov.

Även om man hävdar, att öppen verk- samhet har ett egenvärde, betyder det inte att denna kan eller får ersätta de till ett fast medlemskap bundna former- na av ungdomsarbete. Strävan bör vara, att föra så många ungdomar som möj- ligt i nära kontakt med och till engage- mang för de samhälls- och livsåskåd-

Tabell 4. >>Är med» i procent av totala antalet

Födda Män Kvinnor Summa 1950 30 24 54 1947 32 22 54 1941 29 18 47

Tabell 5. »Har varit med» i procent av totala antalet

Födda Män Kvinnor Summa 1950 9 14 23 1947 9 17 26 1941 14 20 34

Tabell 6. »Aldrig varit med» i Procent av totala antalet

Födda Män Kvinnor Summa 1950 11 12 23 1947 7 13 20 1941 7 12 19

ningar, ideal och värderingar, vilka ut- gör grunden för organisationslivet och på ett avgörande sätt präglar samhället, de sociala relationerna människor och grupper emellan och den enskildes tän- kande och handlande. Planer på utbygg- nad av det öppna arbetet bör alltid prö- vas med beaktande av denna målsätt- ning. Till sin omfattning och utformning skall det öppna arbetet vara sådant, att det kompletterar och helst är ett stöd för annan verksamhet. Är bl. a. de förut- sättningarna uppfyllda, kan den öppna verksamheten fungera som en sluss in i föreningslivet. Hittills vunna erfaren- heter i det avseendet är skiftande. De växlande resultaten kan ges flera för- klaringar, men en analys skulle föra alltför långt från syftet med denna fram- ställning.

Det finns anledning framhålla, att också den av föreningsmedlemskap

obundna verksamheten bör utformas med tanke på att främja deltagarnas känsla för kamratskap, förmåga att sam- arbeta samt vilja att tolerera och ta hänsyn till andras åsikter och mening- ar. Den öppna verksamheten bör, i lik- het med andra arbetsformer, ge möjlig- heter till kontakt med de värderingar som kännetecknar organisationslivet och samhället. Den ungdom, som står utan- för föreningarna och söker sig till den öppna verksamheten, :bör alltså där kunna möta olika politiska, sociala, reli- giösa, etc. åskådningar _ genom en- skilda ledare eller genom återkomman- de programinslag där organisationerna presenterar sina strävanden och sin verksamhet.

Att de föreningslösa gårdsbesökarna i ganska stor utsträckning bör kunna vinnas för föreningsmedlemskap fram- går av den tidigare nämnda Stockholms- undersökningen.

De föreningslösa (»aldrig tillhört för- ening» och »tidigare tillhört förening») utgjorde bland pojkarna något mindre än 60 procent (26,8 respektive 32,0 pro- cent) och bland flickorna inte fullt 90 procent (40,0 respektive 49,1 procent) av samtliga. Till dessa ställdes frågan: »Skulle Du ha lust att gå med i en för- ening?» Svaren framgår av tabell 7.

Det positiva föreningsintresset hos de tillfrågade kan också uttryckas som sum- man av dem som var föreningsengage- rade och dem som förklarat sig ha lust att bli medlem i en förening. En sam- manställning av det slaget ger besked om att mer än hälften av ungdomarna (pojkarna 61,4 procent och flickorna 50,0 procent) visade intresse för att vara med i någon förening. Intresset riktade sig speciellt mot idrottsför- eningar och motorklubbar samt i viss utsträckning mot politiska föreningar och nykterhetsföreningar.

Av undersökningsresultaten att döma

Tabell 7. Intresset för medlemskap i procent av de föreningslösa

Pojkar Flickor Ja ............... 34,3 43,9 Nej ............ 20,9 20,4 Tveksam ...... 44,8 35,7

har organisationerna en stor rekryte- ringsreserv bland den föreningslösa ungdomen på gårdarna. Gruppen har också en positiv attityd till medlemskap. Samtidigt måste dock konstateras, att var femte av de föreningslösa gårdsbe- sökarna intog en klart avvisande håll- ning och att en ännu större andel an- mälde tveksamhet. Bland samtliga till- frågade var det 12,3 procent av pojkar- na och 18,1 procent av flickorna, som svarade »nej» på den aktuella frågan. De tveksammas andel av hela antalet in- tervjuade var 26,3 procent för pojkarna och 31,8 procent för flickorna. Även om man tar hänsyn till, att gårdsungdomen inte torde vara representativ för Stock- holmsungdomen i sin helhet och därtill lägger att förhållandena i huvudstaden i många avseenden skiljer sig från lan- det i övrigt, kvarstår det faktum, att åt- skilliga ungdomar föredrar att stå utan- för ungdomsorganisationerna. Också dessa ungdomars fritid måste som tidi- gare anförts ges ett så meningsfullt inne- håll som möjligt, vilket talar för ett ung- domsarbete av öppen karaktär som en bland flera jämsides bedrivna verksam- heter.

3.6 Normer och riktlinjer

I ett mindre antal kommuner har beslut fattats om riktlinjer för anordnandet av ungdomslokaler. Bakom dem står i en del fall fullmäktige, men det förekom- mer också att rekommendationerna rö- rande lokalpolitiken antagits endast av

underordnade nämnder och styrelser. Till sin innebörd kan besluten sägas vara ett uttryck för, att de kommunala orga- nen är medvetna om den vikt som måste tillmätas ungdomens fritidsfostran och att resurser i form av bl. a. lokaler ford- ras för denna. Innehållsmässigt år beslu— ten rätt varierande. I vissa fall har det stannat vid principiella deklarationer av allmän karaktär, men ofta finns därtill fogade normer för beräkning av hur många lokaler som skall finnas eller hur mycket våningsyta som skall avsättas för ungdomsverksamhetens behov. Någ- ra sådana exempel på normer för lokal- dimensionering skall nämnas.

3.6.1 Exempel på normer för dimen- sionering av ungdomslokaler I 1959 års generalplan för Göteborgs stad har behovet av ungdomsgårdar angivits till i runt tal 1 per 10.000 invånare. Stor- leken på gårdarna ligger mellan 600 och 1.200 m2 våningsyta. Ungdomsgårdarna kompletteras emellertid av andra fritids- lokaler för ungdom. Behovet av sådana anges till 10 å 15 per 10.000 invånare. De förlägges oftast i butiksbyggnader, värmecentraler, större garage och lik- nande. Däremot undviker man helst bo- stadshus. Barnavårdsnämndens fritids- byrå i Göteborg framhåller att det utöver de nämnda lokalerna behövs fritidsgår- dar med utrymmen för teater, musik, motor, båtsport etc. Vidare betonas att ungdomsföreningarnas behov av egna lokalenheter i framför allt nya stads- delar behöver tillgodoses på ett bättre sätt. Fritidsnämnden i Danderyds köping tillämpar sedan 1964 Iberäkningsgrunden 1 m2 per bostad och förklarar att detta hittills visat sig fullt tillräckligt. Fritidsavdelningen vid barnavårds— nämnden i Örebro stad betecknar sina normer som »funktionella normer». I

stadsdelar för (5000—10.000 invånare tillgodoses behovet av ungdoms-, för- enings- och möteslokaler genom för- eningsgårdar på 700—1.200 m”, vartill kommer vissa annexlokaler. Erfarenhe- terna är enligt uppgift mycket goda.

Uppsala stads ungdomsstyrelse, som också är stadens samlingslokalstyrelse, har befolkningsunderlaget som grund för lokalplaneringen. Som riktpunkt för centrumanläggningar i nya områden an- ges 100 m2 per 1000 invånare. Därtill skall läggas ytan av vissa komplette— rande lokaler i omedelbar anslutning till hostadsbebyggelsen. Genom att byggan- det av lokaler släpar efter har nämn- värda erfarenheter ännu inte vunnits.

Kommunalfullmäktige i Täby besluta- de 1963 att som riktmärke för den fram- tida bebyggelsen skall gälla att ungefär 1 m2 fritidslokalyta skall färdigställas för varje bostadslägenhet. Av fullmäk- tiges beslut framgår vidare att behovet av tomtmark för fritidslokaler i byggna- der skall klargöras genom fritidsnämn- dens försorg genom särskild utredning före varje stadsplaneförslag. Normerna skall också beaktas av kommunalnämn- den i samband med upprättandet av ex- ploateringsavtal.

Som riktpunkt för lokaldimensione- ringen i Jönköpings stad gäller, att ungdomsgårdslokaler — inklusive loka- ler för föreningsverksamhet _— planeras inom varje bostadsområde i staden, var- vid beräkningen av behovet är 0,8 1112 per ungdom i åldrarna 14—20 år. Er- farenheterna är att normen visat sig stämma bra överens med lokalbehovet.

I Kiruna stads ungdomsutrednings be- tänkande »Ungdom—fritid» anges mål- sättningen för icke räntabla gemensam- hetslokaler utanför idrottens ram till minst 3 m? per invånare i åldrarna 7— 25 år. Därtill kommer behovet av inom- huslokaler för idrottens behov, vilket enligt utredningens åsikt kan uppskattas

till samma siffra. I betänkandet under- strykes starkt de speciella klimatförhål- landena i staden och därav följande stora behov av inomhuslokaler för fri- tidsbruk.

I Stockholms stad antog stadsfullmäk- tige år 1955 i princip en plan om att tillgodose alla stadsdelar med ungdoms- lokaler enligt följande beräkningsgrun- der:

För ungdomsgårdarnas öppna verk- samhet angavs utrymmesbehovet ut- tryckt i kvadratmeter våningsyta till 40 procent av antalet ungdomar i åldrarna 12—20 år. För ungdomsföreningarnas gemensamma behov ansågs det önskvärt att en stadsdel med 2.000 invånare i åld- rarna 7—25 år (dvs. en befolkning på omkring 6.000 personer) hade cirka 250 m” lokaler, fördelade på möteslokal, två klubbmm samt en scoutlokal. Be- räkningen förutsatte att idrottsförening- arnas behov tillgodosågs i storcentra ge- nom träningslokal och motionshall, att de frikyrkliga och kyrkliga ungdomsför- eningarna i hög grad hade tillgång till lokaler i sina respektive församlingslo- kaler samt att medborgarhusets eller ungdomsgårdens speciallokaler och sam- lingssalar användes av ungdomsför- eningarna. För vartannat nytt 1.000-tal invånare i åldrarna 7—25 år ökades lo- kalytan med de nämnda talen. Med till- lämpning av dessa beräkningsgrunder skulle således en stadsdel med 15.000 in- vånare ha 800 m2 ungdomslokaler och 620 m2 lokaler för gemensamt förenings- bruk. Normen för lokaldimensione- ringen kan också anges till — uttryckt i kvadratmeter — cirka 10 procent av det totala invånareantalet.

Senare års erfarenhet har visat att de refererade normerna bör anpassas till ett betraktelsesätt, som mera tar hänsyn till den funktion ungdomslokalerna skall fylla genom att många olika verksam- hetsformer skall tillgodoses. En bidra-

gande orsak var också att staden från mitten av 50—talet började bygga ut sin barnteaterverksamhet, vilket påverkade lokalutformningen vid en del ungdoms- gårdar, där barnteatrarnas lokalprogram i vissa delar sammanföll med det pro- gram som uppställts för ungdomslokaler av annat slag. Även utbyggnaden av de enskilda föreningarnas egna lokaler (klubbhem) _ vilken möjliggjordes ge- nom en ny bidragsform — påverkade lokalprogrammen för gemensamhets- lokaler.

Inbördes jämförelser mellan de exem- plifierade normerna är svåra att göra. De täcker uppenbarligen inte riktigt samma lokaltyper. Hänsyn har i en del fall tagits till samtliga eller flertalet verk- samhetsformers och organisationskate- goriers behov av lokaler, medan i andra så inte synes vara fallet. Dessutom är beräkningarna gjorda ibland med ut- gångspunkt från invånareantalet, ibland med antalet lägenheter som bas. I den praktiska tillämpningen har också —— vilket är förklarligt — de kvantitativa schablonerna sammankopplats med ett funktionellt betraktelsesätt, vilket torde ha återverkat på resultatet av åtgärder- na, så som detta kan uttryckas i antal kvadratmeter lokalyta.

3.6.2 Allmänna riktlinjer för lokali-

sering m. 111. Av minst samma betydelse som att för- söka finna ytberäkningsnormer är att ange för vilka ändamål lokaler behövs. Ifråga om ungdomslokaler _ och här bortses då från tränings- och motions- hallar enbart för idrottsändamål — kan dessa sammanföras i tre huvudgrupper,

nämligen: lokaler för öppen verksamhet lokaler för föreningarnas gemensamma behov klubbhem (motsvarande) för enskilda ungdomsföreningar.

Uppdelningen, som inte innebär en angelägenhetsgradering, har främst gil- tighet för större tätorter och städer (stadsdelar). Så är exempelvis behovet av särskilda lokaler för öppen verksam- het obetydligt på många platser i landet. På andra håll är antalet föreningar och den organiserade fritidsaktiviteten inom dessa så ringa, att det framstår som orea- listisk att tänka sig anordna särskilda klubbhem. Det gäller exempelvis de de- lar av landet där avflyttningen undan- rycker förutsättningarna för en ökning av fritidsverksamheten.

Att ge detaljerade anvisningar om hur lokaler för de nämnda huvudändamå- len bör kombineras sinsemellan eller med t. ex. allmänna samlingslokaler och skolor, är av förklarliga skäl inte möj- ligt. Den inbördes avvägningen beträf- fande storlek och lokalisering låter sig heller inte fångas in i en allmänt till-' lämpningsbar formel. Varje plan för be- byggelse har sina egna, av lokala fakto- rer förutbestämda förutsättningar.

Några allmänna synpunkter grundade på erfarenheter, vilka redovisats inför utredningen bl. a. vid dess besök i Väs- terås, Örebro, Göteborg, Malmö och Stockholm och som dessutom kan in- hämtas i vissa kommunala utredningar om utbyggnadsprogram för ungdoms- lokaler, förtjänar att återges.

En anläggning av gårdstyp i storleks- anordningen 600—1 000 m2 erbjuder en rad fördelar, när det gäller att finna funktionellt goda lösningar. Exempel finns på kombinationer, där ibland ett, ibland flera av de tidigare nämnda hu- vudändamålen tillgodosetts inom en och samma byggnad. Mångfalden av intres- sen och rikedomen ifråga om verksam- hetsformer i ungdomsarbetet för med sig starka krav på differentiering av loka- lerna. Kraven understryks av den stora åldersspännvidden mellan gårdsbesö- karna och därav följande olikheter ifrå-

ga om mognad, beteende, attityder och val av sysselsättning. Det finns även an- ledning varna för det alltjämt existeran- de schablontänkande som bygger på föreställningen att all ungdomsverksam- het är av sådan art, att den kräver ro- busta lokaler och inredningar, ibland på gränsen till det påvra. Vid sidan av lokaler, som nyttjas för inomhusidrott, dans, hobbyarbete m.m. och som slites hårt, behövs också utrymmen för de grupper, som ägnar sig åt mera still- samma aktiviteter. Lokaler för de se- nare ändamålen måste för att vara at— traktiva och fungera väl inredas främst med tanke på komfort och trivsel. Hän- syn måste — även om lokalerna i första hand anordnas med tanke på ungdoms- verksamhet — också tas till, att de ofta brukas för andra ändamål, exempelvis fritidsaktivitet bland pensionärer och som uppehållsplats för skolelever under raster och håltimmar. Likaså varierar intensiteten i nyttjandet, inte bara un- der en och samma dag utan också mellan veckodagarna och olika tider på året. Skall lokalresurserna kunna nyttjas ra- tionellt, måste planlösningen fylla högt ställda anspråk på elasticitet och flexibi- litet. Så har exempelvis utformningen av såväl entréer som inre kommunikations- vägar stor betydelse. Särskilt gäller" det om anläggningen är avsedd för öppen verksamhet samtidigt som den inrym- mer enskilda och/eller gemensamma för- eningslokaler. Förutsättningarna för ett givande växelspel mellan öppen verk- samhet och sluten är i stor utsträckning beroende just av hur olika delar av an- läggningen avgränsas från varandra och hur förbindelserna mellan dem ordnas.

Följande exempel på lokaltyper, avväg— ning ifråga om storlek mellan lokalenheter för skilda ändamål m. m. i en ungdomsgård är hämtat från Stockholm och kan beteck- nas som ett normalprogram. Anläggningen är avsedd för en stadsdel med c:a 9 000 in-

vånare. Exemplet bygger på förutsättning- en att det förutom ungdomsgård inom om- rådet finns lokaler för vissa ungdomsföre- ningars egen verksamhet (s.k. klubbhem) men att dessa föreningar använder sig av ungdomsgårdens större samlingssal vid be- hov och att de även kan disponera gårdens klubbrum. Vidare utgår programmet från att det finns gymnastiklokal och andra mo- tionsutrymmen inom stadsdelen samt att skollokaler i viss utsträckning kan använ- das.

A. UNGDOMSKAFE

Utrymmet bör ha en »vuxen» prägel. Den lokalyta som disponeras för ett kafé bör vara 40 1112 vilket både ger ett intryck av rymlighet och intimitet. Det medger att ett 40-tal ungdomar samtidigt kan vistas i lo- kalen. I denna skall finnas utrymme för serveringsdisk helst med insyn i köket. Re- gelbunden enkel program- och sysselsätt- ningsverksamhet (för att väcka intresse) skall kunna ordnas liksom improviserad dans. Inredningen skall också kunna ge möjligheter till kaféu-tställningar, sällskaps- spel och liknande. Entréen skall vara lätt- forcerad och insynen från gatan obefintlig, medan kontakten med övriga lokaler be- främjas av 't. ex. ett glasparti.

Till kafélok-alen hör ett kök samt förråd för kafévaror till en sammanlagd yta av 20 m2.

LOKALYTA UNDER A=60 M2

B. LEKHALL

Erfarenheten har visat att sporten år en snabb aktiviseringsvåg.

För att nå resultat (och utnyttja ledare effektivt) krävs emellertid plats för mer än ett bordtennisbord. Organiserad bordtennis bör bedrivas på minst 4 bord. Varje bord kräver en yta av minst 35 m”. I en lekhall med formatet 150 ni2 kan en ledare under en kväll ha verksamhet för ett 40-tal (i ett utrymme för ett bord blir motsvarande tal 10 under en kväll). Lekhallen på 150 in2 kan dessutom användas för enkla bollsporter för gymnastik, kraftsport etc. Folkdanslag anmäler gärna intresse för att bedriva verk- samhet i en sådan lokal och kan ställa upp med många par. Till lekhallen bör anordnas dusch och omklädningsrum på sammanlagt 20 1112. Takhöjden måste vara betydande för att ge tillräckligt med luft och för att med- ge bollspel.

Lokalen skall kunna användas för dans och dansundervisning.

LOKALYTA UNDER B=170 M2

C. PROGRAMRUM (SAMLINGSSAL) I ungdomsgårdens arbetsrytm ingår organi- serade programkvällar ofta med förenings- medverkan eller i föreningsregi. Film och teater är också viktiga ingredienser. Lek- hallen vars användning tidigare motiverats ger i regel ingen bra programmiljö (högt i tak; stor; scenlös). Programrummet kan planeras till 70 1112 (inkl. scen) men kan gärna vara något större. Takhöjden skall vara lägre, inredningen mer »intim» än lek- hallens. Lokalen lämpar sig utmärkt för föreningsuthyrning. Ett särskilt projektor- rum i anknytning till programrummet -— gärna också i lekhallen — är en stor till- gång. LOKALYTA UNDER C=70 M2

D. HOBBYRUM

Ungdomsgrupper som kommer till gården mäste delas upp och erbjudas olika syssel- sättning och specialisering. Träarbeten, konsthantverk, sömnad, emaljering, smycke- tillverkning, teckning, målning vinner lätt utövare om gården ställer möjligheter till förfogande.

Erfarenheten visar att det är nödvändigt med en mångfald sysselsättningar. Lokal- mässigt kan emellertid inte gärna drejning och sömnad hänvisas till samma lokal, inte ens om man har skilda dagar. Ofta har det visat sig praktiskt att sammanföra de »skräpande sysselsättningarna» till ett rum och flickslöjd, småslöjd till ett annat rum (detta rum kan också disponeras för t. ex. skönhetsvård). Vatten och avlopp tillhör den obligatoriska standarden, liksom rikligt med väggurtag. Stabila ej väggfasta arbets— bord och träpanel på väggarna ger plats för såväl arbete som arbetsresultat.

För hobbyverksamhet krävs sålunda två rum av vardera 35 m2 storlek.

LOKALYTA UNDER D=70 M2

E. KLUBBRUM

Uppdelningen kräver andra vägar än enbart sysselsättning. På en gård uppstår grupp- bildningar dels kring intressen som schack, musiklyssning, diskussion, dels efter ålder, och dels efter vissa gruppmässiga målsätt- ningar eller ideologier. Det uppstår behov

av plats för samtal, för lugn och ro med samling inför olika slags uppgifter. Ung- domsföreningar anmäler behov av sam- manträdes- och kontaktrum.

För dessa ändamål är man i behov av klubbrum som är inredda för ändamålet. Programrummet är oftast för stort, hobby- rummeu specialinredda för sina ändamål. Antalet klubbrum bör med de här utgångs- punkterna vara minst 5 varav ett par större.

LOKALYTA UNDER E=200 M2

F. EXPEDITION OCH FÖRRÅD

Föreståndarens expedition kan beräknas till 15 m2. Förråd för stolar, sportutrust— ning, bord, arbetsmaterial m.m. kräver omkring 50 m2.

LOKALYTA UNDER F=65 M2

G. ÖVRIGT Toaletter, kommunikationeri, städförråd, garderob, m.m. kan i detta fall beräknas till 115 m2.

LOKALYTA UNDER G=115 M2

TOTAL LOKALYTA A—G=750 M2.

En anläggning av det slag det här är fråga om bör, i synnerhet om den rym- mer lokaler för öppen verksamhet och för föreningarnas gemensamma nyttjan- de, vara placerad i upptagningsområ- dets centrala delar. Det ger kommunika- tionsmässiga fördelar, mindre störnings- risker i förhållande till bostäder samt en markerad, högre status åt ungdoms— lokalerna och den verksamhet som be- drives där. Det sistnämnda har ett inte obetydligt psykologiskt värde. Slutligen _ och det får anses som det viktigaste argumentet för en central förläggning —— betyder det att lokalerna finns på en plats, dit ungdomen gärna dras under sin fritid. Att barn och ungdom oftare och fortare än äldre blir högljudda och livliga samt att deras fritidssysselsätt- ningar inte sällan är bullrande, kort sagt: att de unga är »hråkiga», är nor- malt och naturligt. Ungdomens sätt »att

vara» —— och här bortses givetvis från ibland förekommande ytterligheter — måste tolereras och accepteras. Benä- genheten hos många vuxna att alltför snabbt klandra och fördöma de ungas beteende får inte föranleda en lokal- placering i samhällsbildningarnas ut- kanter. Alldenstund de unga själva inte uppfattar sitt handlande som störande eller förargelseväckande, kan en sådan förläggningspolitik uppfattas som en samhällets grundlösa diskriminering av en viss grupp. Att en sådan reaktion måste undvikas torde vara lätt att inse.

Som regel räcker inte en centralt be- lägen anläggning av gårdskaraktär för att täcka samtliga behov. Dels kan den inte göras hur stor som helst med bibe- hållande av karaktär och funktionsdug- lighet, dels måste hänsyn tas till gång- avstånden inom det område den skall betjäna. Den sistnämnda faktorn har betydelse bl.a. för de organisationer, som rekryterar sina medlemmar i de nedre tonåren och därunder. Det är känt att barn i de lägre åldrarna ogärna beger sig långt bort från hemmet. Lokaler för deras fritidsaktivitet måste därför finnas inom det rörelseområde som är natur- ligt för dem. Även föräldrarna ser helst att barnen inte tvingas ge sig iväg längre sträckor för att komma till den plats, där de tillsammans med kamrater tillbringar sin fritid. Här spelar bl. a. trafikförhål- landena och olycksrisker under vägen till och från en stor roll.

Frågan om gångavstånd och lokaler- nas placering inom bostadsområdet har för övrigt behandlats av arkitekt Bengt Sundell i ett 1961 utfört examensarbete vid Kungl. Tekniska Högskolan (»Barn— och ungdomslokaler i bostadsområdet»). I detta redovisas ett par undersökningar

1 Kraven på goda inre kommunikations- möjligheter gör det som regel nödvändigt att avsätta en större del av den totala lokal— ytan för detta ändamål.

Tabell 8. Gångavstånd till lokaler för olika åldersgrupper.

500 m och mer

Abs %

Inom 200—500 200 m m

Abs % Abs %

Ålders- ENPI)

8—11 905 54 47 28 31 18 11—15 814 46 48 27 47 27 15—18 28 38 32 44 13 18

i # 8—18 199 48 127 30 91 62

utförda i Stockholm. Den första avsåg medlemmarna i två barn- och ungdoms- föreningar med verksamhet i var sin stadsdel (Blackeberg och Årsta). Båda föreningarna disponerade egna lokaler. Tabell 8 ger en uppfattning om sam- bandet ålder—gångavstånd.

Den andra av de båda nämnda stu- dierna gällde 3847 ungdomar mellan 14 och 20 år och gjordes vid 17 ung- domsgårdar i Stockholm. En samman-' ställning för hela gruppen visar, att 14 procent av gårdsbesökarna bodde inom 200 meter, 32 procent inom området 200—500 meter och likaledes 32 procent 500 meter eller mer från lokalerna. 22 procent hänfördes till »annat område».

I anslutning till undersökningarna dis- kuterades även lokalernas attraktions- kraft och försök gjordes att beräkna denna. I den första undersökningen (två föreningar) uttrycktes attraktionskraf- ten på följande sätt:

. . . För åldrarna 8—18 år kan denna sam- manfattningsvis sägas vara åtta gånger större inom 200 meter än inom området 200—500 meter från lokalen . . .»

För den andra studien (ungdoms- gårdarna) gällande ungdomar mellan 14 och 20 år sammanfattades motsva- rande beräkning i följande ord:

». . . Enligt undersökningen skulle attrak— tionskraften i detta fall vara dubbelt så stor inom 200 meter som inom området 200—500 meter från lokalerna...»

Även i de kommuner, där man in- riktat sig på att skapa ungdomslokalan— läggningar med förhållandevis stor ka- pacitet och användbarhet, är det alltså nödvändigt att komplettera dessa med lokaler, som har nära anknytning till bostadsbebyggelsen. Störningsproble- men måste i dessa fall ägnas speciell omsorg. Extra ljudisolering och särskil- da entréer har visat sig minska övriga hyresgästers olägenhet av att ha fritids- lokaler i bostadsfastigheten, men att helt eliminera obehaget av störande ljud och buller är mycket svårt. På en del håll undviker man därför att inrymma fri- tidslokaler i bostadshusen och före- drar att placera dem i anslutning till närhetsbutiker, värmecentraler etc.

Sekundärlokalerna ute i bostadsbebyg— gelsen kan givetvis brukas gemensamt av flera organisationer, men bör också kunna inrättas som klubbhem eller mot- svarande för föreningar, vars verksam- het är av sådan omfattning att den moti- verar egna lokaler. En variant på klubb- hemstanken har utvecklats i Västerås. Som komplement till ungdomsgårdarna har s.k. kvartersgårdar inrättats. De omfattar vanligen en yta av omkring 200 m? Var och en av gårdarna (ett tio- tal) har anförtrotts en organisation, so'm disponerar lokalerna kostnadsfritt mot att den bedriver en öppen verksamhet av gruppkaraktär för ungdomar i åld- rarna 10—15 år inom kvartersgårdens område. Verksamheten pågår 2—3 tim- mar per kväll och ledes av en deltids- anställd föreståndare, som utses av res- pektive gårds huvudman men arvode- ras av stadens ungdomsstyrelse.

Planeringen av Stockholmsstadsdelen Bredäng kan tas som exempel dels på fördelningen av lokalerna på de tidigare nämnda tre huvudändamålen, dels på en från Västeråsexemplet avvikande till- lämpning av sekundärlokaltänkandet. Antalet invånare beräknas till c:a 13 000.

För ungdomsverksamheten har avsatts en lokalyta på c:a 1 450 ni", som förde- lar sig på följande sätt:

ungdomsgård (öppen verksamhet

+visst gemensamt nyttjande 523 m2 ungdomsrådslokaler (för förening-

arnas gemensamma bruk) 219 m2 klubbhem för 10 enskilda för-

eningar c:a 700 m2

Gårdsanläggningen, som har centralt läge, inrymmer lokaler för den öpp- na verksamheten, ungdomsrådslokaler samt ett par klubbhemslokaler. Storle- ken på klubbhemslokalerna inom om- rådet varierar mellan 45 m2 och 157 m2 med genomsnittet liggande vid 75 m”.

Under utbyggnaden av ett nytt områ- de är det viktigt, att olika lokaltyper (för öppen verksamhet, för gemensamt bruk och för enskilda organisationers behov) blir färdiga ungefär samtidigt. De bör vidare stå klara i ett tidigt skede av in- flyttningsperioden.

I förevarande sammanhang hör till sist erinras om, att åtskilliga kommu- ner och orter inte har förutsättningar att skapa lokalanläggningar av det slag som diskuterats i det närmast föregåen- de, Hindren kan vara befolkningsmässi- ga eller ha samband med bebyggelse- strukturen. I allmänhet finns dock nå- gon form av allmänna samlingslokaler — i vart fall i de nya kommunblockens centralorter _— och man kan förvänta sig att dessa täcker en stor del av för- eningslivets och ungdomsarbetets behov. Men de kan inte räcka för alla ändamål, och det är därför viktigt att också här uppmärksamma behovet av komplette- rande, mindre lokaler ute i perifert be— lägna bebyggelsecentra.

3.6.3 Forskningsbebovet De normer vissa kommuner bestämt sig för vid beräkning av hur stora utrym- men, som skall reserveras för lokalända-

mål, är i allt väsentligt grundade på all- männa erfarenheter och bedömningar. Detsamma gäller fördelningen mellan olika typer av lokaler. Forskning saknas praktiskt taget helt på det aktuella om- rådet. Vad beträffar lokaliseringen är situationen något bättre, eftersom man vet en hel del om barns och ungdoms aktionsradie i förhållande till hemmet. Också här finns emellertid betydande brister ifråga om faktiska och tillämp- ningsbara kunskaper. En mängd andra problem av betydelse för kommunala organ på fritids- och ungdomsverksam- hetens område, för stadsplanerare, för organisationer, för byggnadsföretag m.fl. väntar på samma sätt på att bli undersökta och analyserade. Hur inver- kar exempelvis bostädernas utrymmes- standard på behovet av fritidslokaler? Hur bör fördelningen vara mellan Ioka- ler för öppna och slutna verksamhets- former? Hur bör olika typer av lokaler vara placerade i förhållande till varand— ra? Vilka behov bör tillgodoses i större anläggningar med centralt läge och vil- ka kan klaras i mera perifert placerade lokaler? I vad mån och på vilket sätt kan en anläggning utformas så, att den kan utnyttjas gemensamt för barn-, ung— doms-, vuxen- och pensionärsverksam- het? Vilka anspråk bör ställas på mate- rial, utrustning, inventarier m. m.?

Det är inte uteslutet, att en genomgång och systematisering av sociologiska och på angränsande ämnesområden utförda studier i förening med insamlande av de erfarenheter, som finns inte minst i kom- munala organ, kan ge viss vägledning för att besvara en del av de många frågor som nämnts och antytts i det föregående. En katalogisering och viss bearbetning av sådant material har också påbörjats av en arbetsgrupp inom statens institut för byggnadsforskning. Ungdomsutred- ningen har med statens institut för byggnadsforskning diskuterat inrikt-

ningen och formerna för en utökad forskning på det aktuella området. All- denstund problemen i en flerfald av- seenden är desamma för allmänna sam- lingslokaler och ungdomslokaler har kontakt tagits med statens nämnd för samlingslokaler för samråd i forsknings- frågan.

3.7 Folkrörelsernas engagemang och samhällets insatser Organisationerna själva bär i dag genom sina lokalföretag ett stort ansvar för 10- kalbeståndet och dess utbyggnad. Hu- vudparten av de allmänna samlingsloka- lerna i vårt land ägs och förvaltas av ekonomiska föreningar, stiftelser etc. med nära anknytning till folkrörelserna. Deras omfattande engagemang i lokal- frågorna bör ses mot bakgrund av bl.a. samhällssituationen under de stora folk- liga rörelsernas framväxt- och genom- brottstid. Ansenlig kraft ägnades åt upp- giften att skapa lokaler för studie- och bildningsarbete, möten och liknande. Det skedde i många fall under stora upp- offringar från medlemmarnas sida. Till- gången till egna lokaler ansågs vara en förutsättning för framgång i organisa- tionssträvandena och i bemödandena att bredda verksamheten för att vinna fler anhängare. Men insatserna var ock- så ett betydelsefullt led i strävandena att skapa grundval för föreningsfriheten. Till en del var motiven för frikyrko- rörelsen, när det gällde att bygga kyr- kor, missionshus etc. likartade med de som dikterade andra folkrörelsers hand- lande. Vägledande var inte endast sam- fundens och församlingarnas ambitio- ner att nå fler människor med sin för- kunnelse. Drivkraften utgjordes också av viljan att förverkliga idéerna om för- samlings- och trosfrihet. Från att i början ha tjänat främst som

hemvist för de egna medlemmarna och den egna verksamheten har de allmänna samlingslokalerna utvecklats till att fylla en rad andra funktioner. Många folkets hus, bygdegårdar, ordenslokaler och medborgarhus är i dag fritids- och kul- turcentra för en hel bygd eller ort med lokaler inte bara för föreningslivets bc- hov utan också för teater, film, dans, utställningar, festarrangemang o.s.v. Även i ett annat avseende har en för- skjutning skett. Organisationernas vik- tiga roll i vårt samhällssystem är nu- mera allmänt erkänd. Att värna om de- mokratin och betingelserna för dess funktion är inte längre ett intresse bara för organisationerna själva utan för sam- hället som helhet.

De nya åtagandena och uppgifterna för de allmänna samlingslokalsanlägg- ningarna och den förändring som skett i synen på samhällets ansvar för de fria och frivilliga sammanslutningarnas exi- stensvillkor har legat till grund för ut- byggnaden av statens och kommunernas insatser på lokalförsörjningens område. Genom hel- eller halvkommunala före- tag har kommunerna i ökad utsträckning iklätt sig huvudmannaskap för lokalan- läggningar. Därtill kommer ett betydan- de ekonomiskt stöd till de organisations- ägda lokalföretagen.

Omfattningen av statens låne- och bi- dragsgivning har tidigare behandlats. Någon aktuell siffermässig belysning av kommunernas åtaganden finns inte att tillgå. Enligt 1959 års samlingslokalsut- redning, vilken i en enkät inhämtat upp- lysningar om kommunernas bidrag till anläggnings- och driftkostnader för all- männa samlingslokaler under åren 1949 —58, hade 622 kommuner (60 procent av hela antalet kommuner), varav 81 städer och 541 landskommuner, lämnat anläggningsbidrag med något över 50 milj. kr. till cirka 650 samlingslokaler. Statens kostnader under samma period

var cirka 150 milj. kr., fördelade på omkring 550 allmänna samlingslokaler. Driftskoslnadsbidragen under samma tid uppgick till 3 350 000 kr., fördelade på 547 kommuner (53 procent av hela antalet kommuner), därav 66 städer och 481 landskommuner. Utredningen kon- staterade bl.a. att driftskostnadsbidra- gen, vilka till en del utgjordes av resti- tuerade nöjesskattemedel, stigit i hastig takt under tioårsperioden. I betänkan- det redovisades även de hyror kom- munerna under 1958 erlagt vid för- hyrning av allmänna samlingslokaler för skoländamål m.m. Det samman- lagda beloppet utgjorde cirka 1 665000 kr. Till sin redogörelse fogade utred- ningen en allmän reservation rörande missvisningar i siffermaterialet för- anledda av att uppgiftslämnarna tol- kat begreppet allmän samlingslokal på olika sätt. I de angivna beloppen tor- de endast i ringa mån ingå sådana bi- drag, som lämnats till särskilda ung- domslokaler. Bilden av de kommunala åtagandena är därför inte fullständig. De erfarenheter statens nämnd för sam- lingslokaler, FHR, VG och BR har från de senaste årens verksamhet, tyder på att den av samlingslokalsutredningen dokumenterade ekonomiska satsningen från kommunernas sida har fortsatt. Samma tendens torde gälla även för de lokaler, vilka anordnas med syfte att till- godose ungdomsarbetets behov. Stöd för den uppfattningen finns bl.a. i de ut- redningar som en rad städer gjort under 1950- och 60-talen. Redovisade planer och förslag vittnar om att de kommu- nala organen inte saknar kännedom om de svårigheter lokalbristen vållar för organisationslivet. Stora olikheter råder dock mellan kommunerna vad beträffar omfattningen och formerna för stödet.

3.8 Sammanfattande över- väganden

De problem, som möter och de hänsyn som måste tas vid anordnandet av all- männa samlingslokaler, är i väsentliga avseenden gemensamma med de, som gäller för sådana lokaler som är avsedda för ungdomsverksamhet. Det måste dock betonas att det finns skillnader och att hänsyn måste tas härtill. Med utgångs- punkt från direktiven har utredningen sett det som sin uppgift att belysa dessa speciella förhållanden och att under- stryka vikten av, att särskilda åtgärder vidtas för att tillgodose behovet av fri- tidslokaler för ungdom i olika åldrar och med olika intressen. Fritidsverksamhe- ten för ungdom betraktar utredningen som en medborgarfostran _ ett komple- ment till vad hem och skola ger. Lika självklart som det bör vara att forma miljön i bostäder och undervisningslo- kaler med tanke på barn och ungdom, lika självklart anser utredningen det vara att samhället medverkar till att det för ungdomens fritidsaktivitet finns platser och lokaler, som fyller nutida krav både i kvantitativt och kvalitativt avseende.

Inledningsvis (3.1) hari detta kapitel erinrats om svårigheterna att mäta till- gång och efterfrågan på lokaler för att försöka klargöra storlek och former av behov och brister. Inte desto mindre anser sig utredningen kunna konstatera en faktisk bristsituation. Som grund här- för redovisas några av de resultat, vilka framkommit i utredningens enkätunder- sökning bland ett representativt urval av ledare inom ungdomsarbetet ( 3.2).

Att behovet av lokaler för fritidsända- mål inte är fyllt har också framhållits av tidigare utredningar. Det framgår vi— dare i en rad av de enkätsvar som läm- nades till 1960 års folkbildningsutred- ning. Vid sina kontakter med represen-

tanter för organisationslivet och med kommunala tjänstemän, som handlägger ungdomsårenden, har utredningen stärkts i sitt intryck, att lokalproblemen —— trots insatser som hittills gjorts _ alltjämt är mycket svåra, och att de hindrar en önskad utveckling av ung— domsverksamheten.

Som utgångspunkt för den fortsätt- ningsvis förda diskussioncn hänvisar utredningen till sin i betänkandet »Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet» (SOU 1963: 67) uttalade positiva värdering av ungdomsorgani- sationerna och av det arbete de utför (3.3).

De i betänkandet framförda åsikterna är oförändrat giltiga. Kungl. Maj:t och riksdagen har genom sitt bifall till ut- redningens förslag om komplettering och utbyggnad av stödet till ungdoms- organisationerna understrukit denna be- dömning. Den praktiska konsekvensen av denna principiella uppfattning måste bli, att behovet av lokaler för ungdoms- verksamhet i organisationernas regi sär- skilt uppmärksammas och beaktas vid planeringen av nya stadsdelar och bo- stadsområden, samt när åtgärder i öv- rigt vidtas för att anordna lokaler för fritidsbruk.

I anslutning till vad som anföres om föreningslivets ungdomsfostrande bety- delse lämnas också en översiktlig redo- visning av vissa utvecklingstendenser inom organisationslivet samtidigt som den allmänna standardhöjnfngens åter- verkan på lokalproblemen beröres (3.3)

Det vore enligt utredningens mening högst betänkligt om förmågan och viljan till förnyelse av föreningslivet och ung- domsarbetet hämmades av brist på re- surser i form av ändamålsenliga lokaler och utrustning för dessa. Även om man hävdar, att miljön är av sekundär bety- delse i jämförelse med innehållet i verk- samheten, är det ofrånkomligt att »stan—

dardklyftan» mellan bostadsmiljö och samlingslokaler kan utgöra ett hinder för organisationerna att samla medlem- marna till möten, studiecirklar, föreläs- ningar,, samkväm etc.

I avsnittet 3.4 belyses några sidor av ungdomens fritidsvanor och fritidsakti- vitet med utgångspunkt från vissa tidi- gare undersökningar.

De redovisade exemplen inrymmer inte något radikalt nytt, men verifierar kända fakta om högre intensitet i de ungas fritidsutövning än i de vuxnas. Utredningen anser det dock motiverat att betona, att prövningen av lokalbeho- vet, både när det gäller ungdomslokaler och när det är fråga om allmänna sam- lingslokaler, i ökad utsträckning sker med beaktande av vad som är känt om de ungas sätt att disponera den tid de har ledigt från skola och arbete. Därvid måste hänsyn tas också till det faktum, att staten och kommunerna genom sina ekonomiska stödåtgärder till fritidsverk- samheten bidrar till att stimulera och leda aktiviteten in i organiserade for- mer. Detta är direkt ägnat att ytterligare accentuera lokalbehovet.

Motiven för det öppna ungdomsarbetet och inriktningen av detta diskuteras un- der 3.5, där också vissa undersöknings- resultat rörande föreningsanslutning och _intresse redovisas.

Vad utredningen i detta sammanhang anfört bör främst betraktas som en ex— emplifiering av, att samhällsutveckling- en i stort och organisationernas strävan- den att anpassa och förnya sitt arbete skapat delvis nya typer av lokalbehov. Det öppna ungdomsarbetet är dessutom en tämligen utpräglad ungdomsföreteel- sc, vilket understryker vad som nämnts om att ungdomsverksamheten har sär- drag och behov, som särskilt måste upp- märksammas och tillgodoses vid dimen- sionering och planering av lokaler.

Vissa kommuners normer för beräk-

ning av ylbehovet vad gäller lokaler återges i därpå följande avsnitt (3.6.1).

Även om invändningar kan resas mot att upprätta fasta kvantitativa normer för lokaldimensionering och även om sådana har sina givna begränsningar, är de enligt utredningens mening av posi- tivt värde. I många kommuner är situa- tionen den, att ungdomsarbetets all- männa status är svag. Varken organisa- tionslivet eller det kommunala organ, som anförtrotts uppgiften att handha ungdomsfrågor av det aktuella slaget, har kraft och resurser att på egen hand hävda sig vid upprättandet av general-, stads- och byggnadsplaner. Under såda- na omständigheter finns risk för, att behovet av lokaler för fritidsverksam- het får en undanskymd plats i diskus- sionerna och att det blir illa tillgodosett. Ett beslut om beräkningsnormer, fattat av fullmäktige, kan i sådana lägen vara ett värdefullt stöd för dem, som i plane- ringssammanhang har till uppgift att bevaka att ungdomens intressen i lokal- frågor inte åsidosättes.

I anslutning till frågan om normer för lokaldimensionering redovisas vissa allmänna synpunkter och riktlinjer för planering av ungdomslokaler (3.6.2). De grundar sig i huvudsak på erfarenheter, som gjorts på skilda håll i landet vid ut- formningen av enskilda lokaler och av lokalpolitiken som helhet.

Utan att ta ställning till problemkom- plexets delfrågor, anser sig utredningen kunna understryka vad som i nyssnämn- da sammanhang redovisats beträffande planering, placering och utformning av ungdomslokaler. Det är emellertid up- penbart att särskilda forskningsinsatser (3.6.3) krävs för att faktaunderlaget be- träffande normer m.m. skall få en bredd, som gör det hållfast och tjänligt som grund för de många svåra avväg- ningar och ställningstaganden, som sker i planerings-, projekterings- och pro-

duktionsinstanserna. Utredningen har inte kunnat frigöra sig från intrycket, att de ofullständiga kunskaperna dels i enskilda fall resulterat i mindre goda lösningar, dels verkat återhållande vad beträffar åtgärder på lokalförsörjning- ens område. Utöver dessa skäl, som har betydelse för utformningen av den inre och yttre miljön i våra lokaler och sam- hällen, talar också ekonomiska motiv för forskningsinsatser. Tar man i beaktan— de, att de årliga investeringarna i loka- ler för skilda former av fritidsbruk sna- rare över- än understiger 40 miljoner kronor, betyder redan några få procent i kostnadsreduceringar — åstadkomna genom bättre samordning av planering och nyttjande, ändamålsenligare mate- rialval m. m. — ansenliga belopp.

Folkrörelsernas betydelsefulla insat- ser vid utbyggnaden av samlingslokals- beståndet i vårt land beröres i korthet i avsnittet 3.7, där också samhällets väx- ande stöd påtalas. Utvecklingen mot ökat statligt och kommunalt engage- mang bör ses som en följd av den föränd- ring som skett i samhällets inställning till ansvaret för lokalförsörjningen.

Även om en omfördelning skett av ansvar och ekonomiska bördor, kvar- står värdet och behovet av frivilliga arbetsinsatser och uppoffringar från en- skilda och organisationer. Den samver- kan kring lokalproblemens lösning, vil- ken utvecklats mellan samhällets organ och organisationerna, har i mycket varit framgångsrik och avsatt påtagliga resul- tat. Någon anledning till radikal om- prövning och omläggning av statens och kommunernas politik i det avseendet finns inte.

3.8.1 Ökade samhällsinsatser

Det nyss sagda utesluter inte, att berät- tigade krav kan resas om en aktivare lokalpolitik från samhällets sida. Bl.a.

den på många håll kännbara bristen på lokaler lämpade för ungdomsverksamhet gör det motiverat. Utvecklingen har på ett avgörande sätt förändrat förutsätt- ningarna för att anordna och driva lo— kalanläggningar. Minskningen av befolk- ningsunderlaget i vissa delar av landet och koncentrationen till andra har ska- pat nya typer av problem och behov. I utflyttningsområdena finns åtskilliga lo- kaler, som i och för sig skulle kunna an- vändas, men de framstår i dagens läge som felaktigt dimensionerade och loka- liserade. I de expanderande orterna med deras nya, ofta befolkningsrika bostads- områden saknas i många fall de orga- nisationer — t. ex. fackföreningar — som traditionellt brukar stå bakom 10- kalföretagen. Därtill kommer att kost- naderna för att uppföra en modern an- läggning i exempelvis ett stadsdelscen- trum nått en höjd, som gör det svårt för idéella intressenter att ta riskerna för ekonomiska engagemang av den storlek det här rör sig om.

Att goda och ändamålsenliga lokaler finns att tillgå, är enligt utredningens mening av allmänt intresse. Ytterst mås- te därför ansvaret för att så är fallet vila på samhället. Någon tvekan får inte råda på den punkten och utgöra hinder för initiativ och åtgärder. Staten och kom- munerna måste vara beredda att gemen- samt ge ökat stöd och stimulans åt orga- nisationerna och deras lokalföretag. När så behövg måste kommunerna dessutom komplettera sina insatser i nyssnämnda form, genom att själva träda in som huvudmän för lokalföretag. Samhällets uppgifter får också anses innefatta en skyldighet att medverka till, att skilda sammanslutningar, grupper etc. på lik- artade villkor får möjligheter att dispo- nera lokaler för sin verksamhet. Det be- tyder att lokalpolitiken inte endast får ta sikte på att skapa resurser, utan att den också bör ha inslag, som bidrar till en

från nyttjandesynpunkt rättvis fördel- ning av dessa.

3.8.2 Kommunernas ansvar och med- verkan Redan av vad som anförts torde ha framgått att utredningen betraktar ung- domsverksamheten som en så viktig samhällsfunktion att dess lokalbehov med nödvändighet måste ges hög prio- ritet. Att anordna ungdomslokaler får inte ses som en villkorlig, marginell insats, som göres sedan andra kollektiva behov av kommersiell, social och kultu- rell natur tillgodosetts. Målet för lokal- politiken kan heller inte begränsas till att täcka en i dagsläget konstaterad och i många fall svårbestämbar bristsitua- tion. Som inledningsvis framhållits är lokalfrågan en del av hela samhälls- och miljöplaneringen och måste sättas in i mönstret för denna. Det uppsatta målet måste därtill ha direkt anknyt- ning till övriga åtgärder för att stimu- lera en bred och omväxlande fritids- aktivitet. Med lätthet torde inses, att om staten och kommunerna hade under- låtit att förstärka stödet till folkbild- nings- och ungdomsorganisationerna, skulle efterfrågan på lokaler nu ha varit åtskilligt mindre. Ökas stödet utöver vad som redan skett stiger också lokal- behovet i takt med de växande resurser- na och verksamhetens utveckling. Att utrymme finns för en expansion torde inte råda några tvivel om. Förutsättningarna för ett lokalföretag att bli ekonomiskt bärande kan därför inte tjäna som enda och dominerande vägledning, när det gäller att ta ställ- ning till förslag syftande till att utöka lokalbeståndet på en plats, i en stads- del etc. Därmed är också sagt, att grän- serna för i vilken takt och omfattning fler och bättre lokaler tillskapas, ytterst är betingade av den viljeinriktning och

ainbitionsgrad, som präglar samhällets och särskilt kommunernas politik på fritidssektorn, till vilken då hänföres ungdomsverksamhet och kulturaktivitet.

Tidigare har nämnts, att kommunerna under senare år gjort allt större insatser för att säkerställa och öka tillgången på allmänna samlingslokaler. Utvecklingen mot växande kommunalt engagemang är självfallet av stor betydelse för att skapa fler och bättre allmänna samlingslokaler. Men det bör framhållas, att det parallellt härmed behövs åtgärder, som tar sikte på att anordna och tillhandahålla loka- ler och anläggningar för ungdomsverk- samhet.

För det stora flertalet ungdomsför- eningar är den ekonomiska situationen sådan, att lokalhyrorna representerar en ytterst kännbar utgiftspost. Detta gäller även om hyrorna hålles nere genom att lokalerna byggts med hjälp av statligt och kommunalt stöd. Det saknas inte exempel på att lokalägare av omtanke om ungdomsarbetet upplåter lokaler kostnadsfritt eller till hyresavgifter långt under de ordinarie. I sådana fall kan man säga, att det är lokalföretaget som subventionerar ungdomsarbetet. För farandet kan vara förklarligt och natur- ligt i de fall ungdomssammanslutningen ifråga har nära anknytning till den eller de organisationer, vilka står bakom 10- kalföretaget. Så är emellertid inte alltid fallet. Den beskrivna ordningen innebär dessutom en viss ekonomisk belastning för lokalägaren, som inte tillnärmelsevis eller inte alls får sina kostnader täckta. Ungdomsföreningen blir å sin sida be- roende av ägarens välvilja och bered- villighet att avstå hyresintäkter från eventuella andra, ekonomiskt bättre ställda hyresgäster. Med andra ord sak- nar i många fall ungdomsorganisation- erna möjligheter att uppträda som kon- kurrenskraftiga lokalförhyrare. Det sist- nämnda får i sin tur menlig inverkan på

verksamheten, som inte kan planeras och bedrivas med önskvärd fasthet.

Särskilt brydsam är situationen i de sammanslutningar, vars verksamhet har en omfattning som motiverar att organi- sationen disponerar egna lokaler i form av klubbhem eller liknande. För en klubblokal på 75—100 m2 i en nyupp- förd byggnad är årshyran inte sällan av storleksordningen 5.000—10.000 kr., vil- ket vida överstiger vad praktiskt taget samtliga föreningar kan bära.

Här bör också nämnas att de flesta kommuner med egna ungdomsgårdar upplåter dessa på mycket förmånliga villkor. Alla föreningar kan emellertid inte räkna med att få sitt lokalbehov täckt där, utan många är hänvisade till att försöka tillgodose detta på annat sätt och då som regel till avsevärt högre pris än i ungdomsgården. Det sagda talar en- ligt utredningens mening starkt för, att kommunernas åtaganden i övrigt på lokalförsörjningens område måste kom- pletteras med särskilda hyresbidrag. De bör utgå till organisationer som bedriver ungdomsverksamhet och som tillfälligt eller för längre tid hyr lokaler. En bi- dragsform av detta slag erbjuder ett flertal fördelar. Dels möjliggör den goda och ändamålsenliga lösningar av vissa föreningars lokalproblem, dels kan den bidra till att skapa likvärdiga förut- sättningar och villkor för olika organi- sationers verksamhet, dels kan den med- verka till att utjämna eventuella kost- nadsskillnader för deltagarna i å ena si- dan kommunalt och å andra sidan orga- nisationsbundet ungdomsarbete.

Hyresbidrag av det slag, som förordats i det närmast föregående, har införts i en rad kommuner och har visat sig vara av stor betydelse för ungdomsförening- arna. Existerande bidragsformer är kon— struerade enligt skiftande regler och för- enade med varierande villkor. Någon exemplifiering anser sig utredningen

inte höra lämna. Generellt kan dock ut- talas, att målet för denna del av kom- munernas lokalpolitik bör vara, att lokaler för ungdomsverksamhet skall gö- ras tillgängliga till symboliska hyres- kostnader.

Utredningen har tidigare tangerat frå- gan om nödvändigheten av att på ett ti- digt stadium bevaka att behovet av ung- domslokaler tillgodoses vid planeringen av nya områden och av skolbyggnader. Att så sker blir alltmer betydelsefullt, bl.a. med tanke på att principerna för planeringsarbetet är på väg att föränd- ras. Stadsplaneringen kan numera när- mast betecknas som »programmerad». Det blir allt vanligare, att man skapar alltigenom nya, självständigt fungerande stadsdelar av ansenlig storlek. Den nya metodiken kräver att man anger vad som skall uppnås — här: dimensioner för och placering av ungdomslokaler — och att man därefter har kunskaper och resurser, som gör det möjligt att vid rätt tidpunkt kunna ingripa med rätt åtgärd i ett vanligen hårt bundet planerings- och produktionsschema, som sträcker sig från de inledande diskussionerna om generalplanen fram till tiden då inflytt- ningen kan ske. Även om man utgår ifrån, att fler av de parter och personer, som deltar i denna process, har intresse av att finna goda lösningar också för den del av fritidsmiljön som ungdoms- lokalerna utgör, är det enligt utredning- ens mening nödvändigt att lokalfrågan blir kontinuerligt bevakad under de 3—5 år, som utbyggnaden av ett nytt område tar. Ansvaret härför och samordningen av organisationers och andra parters in-

tressen måste vila på ett kommunalt organ, som har nära kontakt med och förståelse för de speciella betingelser och problem, som möter på ungdoms- arbetets område. Ett sådant organ måste därtill förfoga över bl. a. personella re- surser för att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra de i det föregående nämnda uppgifterna.

Att främja anordningar för bättre fri- tidsförhållanden för barn och ungdom tillkommer kommunernas barnavårds- nämnder. På många håll i landet har man utnyttjat barnavårdslagens möjlig- het att inrätta annat kommunalt organ, exempelvis fritidsnämnd, ungdomssty- relse eller liknande, för att handlägga vissa ungdomsfrågor. Av kommentarer till gällande lagstiftning (bl.a. prop. 1964:36 ) framgår, att »främjandet av goda fritidsförhållanden» kan anses in- nefatta uppgiften att medverka till att inrätta idrottsanläggningar och klubblo- kaler m.m. samt att bevaka särskilda barn— och ungdomsintressen vid stads- planering. Det är emellertid inte alltid praxis, att barnavårdsnämnden eller det organ, till vilket vissa ungdomsfrågor delegerats, får tillfälle att yttra sig be- träffande lokalfrågan, när planer upp- rättas för nya bostadsområden och stadsdelar. Enligt utredningens mening är det befogat, att man på det kommuna- la planet gör en översyn av den ordning och de former i vilka planerings- och byggnadsärenden handlägges, och att man därvid ser till att det ansvariga organet för ungdomsarbetet har resurser att fullgöra uppgifter av nämnt slag.

4.1 Definitionsfrågor

Begreppet ungdomslokaler har i allmänt språkbruk en långt mera vidsträckt inne- börd än den som avses i samlingslokals— kungörelsen och i arvsfondens bidrags- bestämmelser. Praktiskt taget alla de ut- rymmen, som i huvudsak används för ungdomsarbete, brukar åsättas beteck- ningen ungdomslokaler, vilket innebär att också mindre hobbyrum, klubbhems- lokaler m. ni. som förekommer inspräng- da i bostadshus räknas dit. En annan stor kategori utgöres av de ungdomsgår- dar, vilka äges/förvaltas/drives av orga- nisationer eller kommuner. Inte sällan används föreningsgdrd och fritidsgård synonymt med ungdomsgård. Hemgår- darna kan anses vara ytterligare en »gårds-variant».

För lokaler av det slag som nämnts saknas allmänt accepterade och till- lämpade definitioner. Valet av beteck— ning växlar från kommun till kommun och ibland från tid till annan, utan att användningen av lokalerna nämnvärt skiljer sig åt. Avsaknaden av en enhetlig terminologi kan synas besvärande för diskussionen om lokalstödet, men utgör inte ett hinder för de förslag utredning- en i det följande framlägger. I dessa har nämligen villkoren för att erhålla stat- ligt stöd knutits till upplåtelsen av loka- lerna, samtidigt som möjligheterna att få del av stödet gjorts i stort sett obero- ende av inriktningen av verksamheten och dennas former.

Även om benämningen inte i alla av-

KAPITEL 4

Ökat statsstöd till ungdomslokaler

seenden är adekvat, har utredningen för enkelhetens skull valt att i det följande använda ungdomsgård (gård; ungdoms- gårdsanläggning; gårdslokaler;) som sammanfattande beteckning för de typer av gårdar som här nämnts. Med ung- domslokaler åsyftas dels ungdomsgår- dar, dels sådana lokaler för ungdoms— verksamhet som utgör del av anläggning för allmänna samlingslokaler, dels mind- re lokaler av typen klubbhem, fritids- lokal etc. vilka inte ingår vare sig i ung- domsgård eller i anläggning för allmän- na samlingslokaler. Uttrycket fristående ungdomslokaler avser sådana ungdoms- lokaler, som ej inrymmes i byggnad för allmänna samlingslokaler.

Ytterligare en precisering får anses befogad. När utredningen talar om ung- domslokaler avses lokaler, som huvud- saklingen planeras för, används för etc. ungdomsverksamhet.

4.2 Gränsdragningen allmänna samlingslokaler — ungdomslokaler Den administrativa definition av be- greppet allmänna samlingslokaler, vil— ken ingår i första paragrafen i lånekun- görelsen av år 1957, tillkom på förslag av bostadskollektiva kommittén. I be- tänkandet »Samlingslokalen (SOU 1955:28) uttalade kommittén sålunda: »...Med allmänna samlingslokaler —- principiellt berättigade till stöd av allmän- na medel i den ena eller den andra formen

—- bör förstås alla för allmänheten avsedda hörsalar och rum för sammanträden, sam-

kväm och studiearbete jämte därtill hö- rande erforderliga utrymmen, vilka prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena i orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov.

Sådana lokaler bör följaktligen, med iakttagande av den medborgerliga likstäl- lighetens princip, hållas tillgängliga för all slags verksamhet som kan anses tillhöra 'det offentliga livet och kulturella strävan- dena i orten', även om dessa icke direkt tar föreningslivets form . . .>>.

Denna definition _ som innebar en viss utvidgning jämfört med den tidiga- re gällande — borde enligt kommittén tolkas så, att även lokaler för ungdoms— verksamhet skulle betraktas som allmän- na samlingslokaler och att ungdomsgår- darna skulle komma ifråga för lån ur samlingslokalsfonden. Som stöd för sin åsikt anförde kommittén bl. a.: ». . . För- eningslivet bland ungdomen har i hu- vudsak samma behov av lokaler för mö- ten, sammanträden, samkväm, studie- cirkelrum o. dyl., som föreningar bland äldre. Ungdomsföreningarnas likställig- het ifråga om tillgång till allmänna sam- lingslokaler torde även i praktiken vara allmänt erkänd ...». Därtill hävdades i betänkandet, att gränsen mellan å ena sidan ungdomsgårdar — även om dessa företrädesvis eller uteslutande var av- sedda för ungdom; föreningsansluten eller inte — och å andra sidan vanliga allmänna samlingslokaler måste anses flytande.

Den inom socialdepartementet till- kallade särskilde utredningsmannen, då- varande byråchefen Stig Algott, anförde i betänkandet »Statsstöd för samlings- lokaler» ( SOU 1955:39 ), att samlings- lokalslån inte vid något tidigare till- fälle beviljats helt fristående ungdoms- lokaler. Enligt den praxis, som utveck- lats av statens nämnd för samlingsloka- ler, hade dock kostnaderna för i sam— lingslokalsanläggningar ingående smär- re hobbyrum och liknande, avsedda hu-

vudsakligen för föreningslös ungdom, inräknats i låneunderlaget. Han anslöt sig till bostadskollektiva kommitténs förslag till definition av begreppet all- männa samlingslokaler, men framhöll att denna inte kunde anses innefatta fristående ungdomsgårdar och därmed jämförliga anläggningar.

»...Att anordna lokaler för att företrä- desvis eller uteslutande bereda utrymme för den föreningslösa ungdomens aktivitet är inte att tillgodose ett behov, som hör till det offentliga livet eller de kulturella strä- vandena; någon anknytning till förenings— livet finnes icke heller. Det är här i själva verket fråga om ett renodlat vårdproblem, som får lösas i särskild ordning . . .».

Föredragande departementschefen anslöt sig i statsverkspropositionen år 1957 (bil. 26) till utredningsmannens tolkning. Denna ståndpunkt lämnades utan erinran av statsutskottet (utl. 83) och godtogs av riksdagen.

4.3 Statslån för anordnande av sam- fundslokaler m.m. (förslaget om) Förslag om att införa en särskild stat- lig låneform för s.k. samfundslokaler framlades i juli 1964 av frikyrkolokals- utredningen i betänkandet »Statslån till samfundslokaler» (SOU 1964:52). Då förslaget berör även ungdomslokaler, har ungdomsutredningen _— trots att frågan om statsstöd till samfundslokaler ännu ej slutbehandlats av Kungl. Maj:t — inte ansett det möjligt att förbigå det- samma. En redogörelse för förslagets huvuddrag är därför på sin plats. I frikyrkolokalsutredningens betän- kande har en uppdelning skett på krist- na och icke kristna samfund, vartill de förstnämnda uppspaltats på evangeliska och icke evangeliska samfund. Lånerät- ten skulle förbehållas de evangeliska samfunden utanför Svenska kyrkan. I väsentliga delar har frikyrkolokalsutred- ningens förslag utformats efter förebild

av samlingslokalskungörelsen. Statslån skulle utgå: »...Till evangeliskt tros- samfund hörande församling eller an- nan lokal enhet ävensom sådant sam- fund självt . . .». —— ». . . för att tillgodose behovet av lokaler för gudstjänst och därtill anslutna lokaler för ungdomsar- bete och annan form av gruppverksam- het jämte tillhörande utrymmen (sam- fundslokaler) . . .».

Av betänkandet framgår, att frågan om upplåtelseskyldighet för statsbelåna- de samfundslokaler varit föremål för särskild uppmärksamhet. Frikyrkolo- kalsutredningen sammanfattar sina över- väganden på följande sätt:

». . . såsom villkor för statslån till de fria samfundens kyrkor och andra lokaler bör föreskrivas att låntagaren, i den mån så kan ske utan att det inkräktar på den egna verksamheten, skall opartiskt och på skä— liga villkor tillfälligt upplåta lokalerna för ändamål, som ej kan anses motverka syftet med den verksamhet som är avsedd att be— drivas i lokalen.

För skyldighet att upplåta gudstjänstrum bör därutöver gälla, att upplåtelse ej inne— bär något som strider mot rummets helgd eller samfundets trosuppfattning samt att det kan tagas för visst att gudstjänstrum- met och dess inventarier behandlas med aktsamhet och pietet.

För såvitt upplåtelseskyldigheten avser gudstjänständamål bör dess iakttagande icke säkras genom någon påföljd om rätt för långivaren att i händelse skyldigheten åsidosättes uppsäga lån till omedelbar be- talning».

Lån skulle kunna beviljas för samma ändamål (ny-, om- och tillbyggnad samt förvärv) som ifråga om allmänna sam- lingslokaler, dock med det undantaget att lån för ekonomisk sanering inte kan komma ifråga. Någon motsvarighet till rekonstruktionsbidragen för statsbelåna- de allmänna samlingslokaler föreslås inte heller. Om lånets storlek säges att

>>... Lån må utgå med högst 50 procent eller, när synnerliga skäl äro därtill, med högst 70 procent av det belopp, vartill med

ledning av kostnadsberäkningar (entrepre- nadkontrakt), försäljningsanbud eller vär— dering byggnadskostnaderna, köpesumman eller byggnadsvärdet prövas böra beräknas (låneunderlaget) . . .».

Som ränte- och amorteringsfri ståen- de del skulle ett belopp motsvarande högst 40 procent av låneunderlaget kun- na lämnas. Villkoren och bestämmelser— na för låneunderlagets beräkning, låne- säkerhet, annuitet, återbetalningsskyl- dighet, förvaltning, förhandsgranskning m.m. motsvarar i huvudsak vad som i dessa avseenden är stadgat för allmänna samlingslokaler. För handläggningen av låneärendena föreslås att ett särskilt organ, statens nämnd för samfundsloka- ler, inrättas.

Frikyrkolokalsutredningens betänkan- de var under första delen av 1965 före- mål för remissbehandling. Ärendet har efter remisstidens utgång överlämnats från inrikesdepartementet till ecklesia- stikdepartementet, där det, enligt vad utredningen inhämtat, är föremål för överväganden. Ungdomsutredningen har inte haft anledning att ingående granska och diskutera remissvaren, men anser det motiverat att i korthet återge några av de synpunkter, som framförts i an- ledning av utredningsförslaget.

I flera svar framhålles frikyrkorörel- sens betydelsefulla roll och insatser i samhället. Bland annat betonas dess ungdomsfostrande arbete. Från denna utgångspunkt har ett flertal remissin- stanser tillstyrkt förslaget med vissa mindre ändringar beträffande utform- ningen. Motstridiga uppfattningar kom- mer till uttryck kring vissa principiella spörsmål. Sålunda påpekas att frågan om statligt stöd till de fria samfundens kyrko- och lokalbyggnader måste anses ha ett nära samband med hur förhållan- det mellan staten och Svenska kyrkan kommer att regleras i framtiden. Några remissinstanser förordar att hela ären-

det överlämnas till 1958 års utredning kyrka-stat. Med hänvisning till religions— frihetens principer riktar en del remiss- instanser invändningar mot att det stat— liga stödet endast skulle kunna utgå till evangeliska trossamfund. De med låne- givningen förenade villkoren rörande upplåtelseskyldigheten accepteras i stort, men i några yttranden uttalas far- hågor rörande tolkningen och tillämp- ningen av stadgandet. Alternativa för- slag till formulering av upplåtelsevill- koren förekommer också.

I en rad yttranden föreslås att bered- ningen av låneärendena uppdras åt sta- tens nämnd för samlingslokaler och att sålunda inget särskilt organ bör inrättas. Statens nämnds sammansättning skulle i stället ändras vid behandlingen av frågor rörande frikyrkolokaler.

Ett par remissinstanser avstyrker helt förslaget.

4.4 Utredningens enkät rörande vissa ungdomsgårdars användning

För att få en aktuell orientering om, i vad mån de kommunala ungdomsgårdar- na utnyttjas av organisationslivet samt för vilka ändamål i övrigt deras lokal- utrymmen tas i anspråk, vände sig ut- redningen våren 1965 till ett 20-tal kom- munerl) med en begäran om deras med- verkan för att insamla upplysningar härom. Valet av kommuner företogs med ledning av vetskapen om, att ungdoms- arbetet där var relativt väl utbyggt och att särskilda anläggningar (gårdar) i rätt stor utsträckning anordnats för den- na verksamhet. Uppgifter infordrades rörande samtliga ungdomsgårdar, vilka administrativt och förvaltningsmässigt sorterade under barnavårdsnämnden el- ler annat kommunalt organ. I den skri- velse, som åtföljde frågeformulären, ut- talades klart, att s.k. kvartersgårdar, vilka genom kommunal medverkan upp-

låtits för en eller flera samverkande organisationer, samt ungdomsgårdar, vilka ägdes och drevs av enskilda orga- nisationer och sammanslutningar, inte skulle redovisas. Denna avgränsning skedde huvudsakligen av två skäl. För det första torde med stor bestämdhet kunna sägas, att de föreningsägda och -drivna gårdarna primärt har till upp- gift att tjäna organisationslivet och att deras ställning därvidlag alltså är klar- lagd. De kommunala anläggningarna däremot utformas med sikte på att fylla även andra uppgifter än att stå till för- eningslivets förfogande, bl.a. att till- godose behovet av lokaler för en öppen — ej förenings- och medlemsbunden — verksamhet. För det andra bedömdes splittringen på en mångfalld ägare vara så stor, att betydande svårigheter kunde förutses rörande möjligheten att insam- la ett någorlunda fullständigt och rätt- visande material.

4.4.1 Enkätens omfattning m. m. Inom de berörda kommunerna fanns vid tidpunkten för enkäten sammanlagt 162 gårdar, för vilka uppgifter lämnats. Be- arbetningen av det insamlade materialet har omfattat 137 frågeformulär. Svars- uppgifter om gårdar för enbart motor- sport, sjösport, verksamhet med djur, idrott m. fl. ändamål har inte tagits med, då de ansetts alltför särpräglade för att höra ingå i redovisningen. Däri ligger ingen värdering av hur berättigat eller oberättigat det kan vara att tillgodose

1 Boo, Borås, Danderyd, Eskilstuna, Gus- tavsberg, Gävle, Göteborg, Huddinge, Jär- fälla, Jönköping, Karlskoga, Lidköping, Lin- köping, Malmö, Nacka, Norrköping, Oxelö- sund, Skövde, Solna, Stockholm, Södertälje, Täby, Uddevalla, Uppsala, Västerås och Örebro. Borås och Gävle har förklarat att de inte har ungdomsgårdar av den typ utredningen begärt upplysningar om. Från Södertälje förelåg vid tidpunkten för bearbetningen inte några uppgifter.

_... -_--._.____..-._s_f___._-_t___— ___—W—

intressen som de nämnda. Förhållandet bör beaktas vid bedömningen av efter- följande sammanställningar, där det främst är synbart i det ringa antalet upplåtelser för motororganisationer. Vi- dare bör nämnas, att ett antal formulär avseende helt nyuppförda gårdar, där verksamheten var under utbyggnad, läm- nats utanför bearbetningen. Detsamma gäller de frågeformulär, där flertalet frå- gor inte besvarats.

Tillvägagångssättet vid valet av kom- muner gör att undersökningen inte är representativ för hela landet. Svårig— heten att entydigt definiera gårdsbe- greppet, mångfalden av verksamheter samt de skiftande formerna av samar- bete mellan föreningar och gårdar gör det motiverat att uttala en reservation för att frågorna tolkats något olika av uppgiftslämnarna. Med hänsyn till att uppgifter lämnats för ett jämförelsevis stort antal gårdar, samt att de kommu- ner, vars svar bearbetats, vid årsskiftet 1963/64 hade sammanlagt cirka 2,5 milj. invånare, kan dock undersökningen sä- gas ge en måhända grov men likväl ganska belysande bild av ungdomsgår- darnas användning. Det förtjänar ock- så uppmärksammas att de aktuella stä— derna och landskommunerna —— på någ- ra få undantag när —— är belägna i befolkningsmässigt expanderande tät- ortsräjonger.

Betonas bör, att redovisningen inte ger besked om lokalsituationen på orten eller i stadsdelen. Om en gård endast vid ett fåtal tillfällen upplåtits för för- eningsverksamhet, kan det ha sin för- klaring i att andra samlingslokaler fanns att tillgå för detta ändamål. Men det kan också vara ett uttryck för att intensite- ten i gårdens egen verksamhet var så hög, att det inte var möjligt att bereda plats för alla eller för vissa av de för- eningar, som efterfrågat lokaler. I un- dersökningsmaterialet ingår inte mindre

än 46 ungdomsgårdar inom Stockholms stad. Utredningen har ansett det vara av intresse att göra en särredovisning av dessa. De avvikelser, som kan noteras mellan gårdarna i Stockholm och i öv- riga delar av landet bör inte föranleda alltför vittgående värderingar och slut- satser. I Stockholmssiffrorna ingår näm- ligen inte upplåtelser, som haft den formen att en förening (ofta en idrotts— sammanslutning) tagit på sig uppgiften att svara för en viss del av den öppna gårdsverksamheten. Sådana samarbets- former mellan organisationer och gårdar förekommer också på några andra plat- ser i landet och har där redovisats som föreningsupplåtelser. Tillgången på and- ra lokaler kommer också in i bilden, och det bör nämnas att samtliga Stockholms— stadsdelar med ungdomsgård också har särskilda lokaler för ungdomsför- eningarnas gemensamma bruk. Även kommunernas åtgärder i övrigt på lokal- försörjningens område —— t.ex. hyres- bidrag och inventariebidrag — torde ge utslag som kan förklara olikheterna.

I en del formulär har enstaka frågor lämnats helt obesvarade. Anledningen kan vara att uthyrningsjournaler etc. inte ger erforderliga besked, men det finns skäl anta, att uteblivna svar i de flesta fallen är liktydigt med att ingen upplåtelse förekommit. I tabellerna 9 —12 redovisas dock »ej svar» för sig.

4.4.2 Sammanställningar av enkät- svaren Av svarsuppgifterna framgår att 17 av gårdarna var avsedda för hela staden/ kommunen och 117 avsedda huvudsak- ligen för viss stadsdel (motsv.) inom staden/kommunen. För 3 gårdar angavs »både och». Vid'129 av gårdarna bedrevs öppen verksamhet i »egen» (barnavårdsnämn- dens, ungdomsstyrelsens, ungdomsrå-

Tabell 9. Antal gårdar vilka under mars 1965 upplåtits till olika kategorier av organisationer för någon form av barn- och ungdomsverksamhet.

. . Vid 1—5 Vid 6—10 Vid 11—20 Vid 21 el. Vid inget . organisat'onåntemri tillf. tillf. tillf. fler tillf. tillf. E' mr Summa

Idrottsorganisation Stockholm 16 4 3 1 22 — 46 Övriga .. 24 8 9 9 35 91 Samtliga gårdar .. 40 12 12 10 57 6 137

(D

Scoutorganisation Stockholm .. 6 2 —— 1 37 -— 46 övriga 23 6 44 91 Samtliga gårdar 29 8 4 9 81 6 137

Skol- el. studentorganisation Stockholm .. övriga Samtliga gårdar

GC 00 !!

13 67 91 16 2 1 2 110 6 137

GC CQ _- CW

Religiös sammanslutn. Stockholm 15 2 — — 29 — 46 Övriga 30 7 11 — 37 91 Samtliga gårdar . 45 9 11 — 66 6 137

&:

Motororganisation Stockholm .- Övriga Samtliga gårdar 15 2 2 — 112 6 137

Nykterhetsorganisation Stockholm övriga 51 91 Samtliga gårdar........................ 20 8 5 3 95 6 137

.- C” (C &: :: CW CW u? vd

...-....

EC 55 ln pd r— 6! v—

Politisk organisation Stockholm 7 — — — 39 — 46 Övriga ....... 58 91 Samtliga gårdar 30 3 1 —— 97 6 137

Annan organisation Stockholm Övriga . ......... Samtliga gårdar 25 11 14 10 71 6 137

Samtliga organisationer Stockholm .. 55 12 6 4 Övriga . 165 43 44 30 Samtliga gårdar...................... ..... 220 55 50 34

G: | '— 65 61 CW

dets eller annat kommunalt organs) regi. Enbart i »egen» regi bedrevs den öppna verksamheten vid 121 gårdar. Vid återstående 16 gårdar svarade sam- manlagt 31 organisationer helt eller del- vis för öppen verksamhet. Bland de 31 var:

U:

idrottsorganisationer scoutorganisationer

skol- eller studentorganisation nykterhetsorganisationer religiösa sammanslutningar politiska organisationer organisationer av annat slag

cane—oceanen

För att få en uppfattning om i vilken utsträckning föreningarna tog gårdsloka- ler i anspråk för barn- och ungdoms- verksamhet ställdes frågan:

Vid hur många tillfällen har organisatio- ner tillhöriga nedan uppräknade kategorier undcr mars månad 1965 förlagt någon form av barn- och ungdomsverksamhet till ung- domsgården?

Svaren framgår av tabell 9.

Antas antalet upplåtelser vara i ge- nomsnitt 3 i gruppen »1—5 tillfällen», 8 i gruppen »6—10 tillfällen», 15 i grup- pen >>11——20 tillfällen» samt 25 i grup- pen >>21 eller fler tillfällen» betyder det att gårdslokaler under mars 1965 vid 2 700 tillfällen (220 x 3 + 55 x 8 + 50 x 15 + 34 X 25) togs i anspråk av för— eningar och sammanslutningar för barn- och ungdomsverksamhet i form av mö— ten, samkväm, fester, studiecirklar, hob- bycirklar, hobbygrupper osv. Motsva- rande siffra för gårdarna i Stockholm var 451 (övriga 2 249). Av samtliga 137 var det 16, som inte redovisade någon enda upplåtelse till organisationer. För 6 saknades svar. 10 av de 46 gårdarna i Stockholm hade inte någon gång ut- nyttjats av organisationer.

Utan närmare kännedom om organi- sationskategoriernas relativa storlek, om

medlemsfrekvensen i tätorter av olika storlek samt en rad andra faktorer är en ingående analys av materialet inte möj- lig. Att idrottsorganisationerna framstår som flitiga gårdsgäster är emellertid inte förvånande mot bakgrund av idrottsrörelsens totala omfattning. Främst är det inomhusgrenarna bord- tennis, boxning, brottning, tyngdlyft- ning och gymnastik som drar nytta av gårdslokalernas lek- och motionshallar. Det är heller inte överraskande att skol- och studentorganisationerna förekom- mer mycket sparsamt på gårdarna. Här spelar såväl de totala medlemssiffrorna som skolsammanslutningarnas särskilda karaktär en avgörande roll. Av visst in- tresse är att notera den förhållandevis höga siffran (45) för de religiösa sam- manslutningarna i gruppen >>I—5 upp- låtelsetillfällen». Det tyder på att ung- domsgårdslokaler på många håll brukas för söndagsskoleverksamhet. Av den exemplifiering på »andra organisatio- ner», som lämnats i ett flertal svarsfor- mulär, framgår att studieförbundens lo- kalavdelningar i rätt stor utsträckning hyr gårdslokaler för sin cirkelverksam- het.

Att också verksamhet för vuxna för- lågges till ungdomsgårdarna ger tabell 10 besked om. En särskild fråga i for- muläret hade följande lydelse:

Vid hur många tillfällen har organisa— tioner tillhöriga nedan uppräknade katego- rier under mars månad 1965 förlagt någon form av verksamhet för vuxna till ung- domsgården?

Om det genomsnittliga antalet upplå- telser i de olika grupperna beräknas på samma sätt som tidigare, ger det 974 upplåtelsetillfällen (135 x 3 + 23 X 8 + 9 X 15 + 10 x 25) för vuxenverksamhet. Stockholmssiffran blir 157 (övriga 817).

Ingen upplåtelse för vuxenverksam- het i organisationsregi redovisas för 39 gårdar (Stockholm 25) och i 19 formu-

Tabell 10. Antal gårdar vilka under mars 1965 upplåtits till olika kategorier av organisationer för någon form av verksamhet för vuxna.

Vid 11—20 tillf.

Vid 21 el. fler tillf.

Vid inget tillf.

Vid 1—5 tillf.

Vid 6—10

unt. Ej ""

Organisationskategori

I—drottsorganisation Stockholm 11 34 övriga 21 44 Samtliga gårdar

Scoutorganisationer Stockholm . . ..

Samtliga gårdar ..

Skol- el. studentorganisation Stockholm

Samtliga gårdar .

Religiös sammanslutn. Stockholm Övriga Samtliga gårdar .

...........................-.--.-..--

..................-..-.

Motororganisation Stockholm Övriga Samtliga gårdar .

...-..................

Nykterhetsorganisation Stockholm Övriga Samtliga gårdar

Politisk organisation Stockholm

....-...

Övriga Samtliga gårdar

Annan organisation Stockholm Övriga Samtliga gårdar

.........-.-...-.

Samtliga organisationer Stockholm Övriga Samtliga gårdar

arbete och föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet

Ändamål J a Nej Ej svar

. Barnstugeverksamhet (lekskola, daghem, fritidshem) Stockholm Övriga

. . . . 34 55 Samtliga gårdar

...............................................

22 24 — 46 91

RON)

. Undervisningslokaler för allmänna skolväsendet Stockholm Övriga

.........................................

17 72 Samtliga gårdar

...............................................

91

MM

. Uppehållsplats (regelbundet, planerat öppethållande) för skolungdom under raster och håltimmar

Stockholm ............................................. 14 32 -— 46 övriga ................................................... 11 78 2 91 Samtliga gårdar 25 110 2 137 4. Studieverksamhet i folkblldningsorganisa- tionernas regi Stockholm ............................................. 10 36 — 46 Övriga ................................................... 48 41 2 91 Samtliga gårdar 58 77 2 137 5. Mötesverksamhet eller liknande inom 5. k. vuxenorganisationer Stockholm ............................................. 8 38 — 46 Övriga ................................................... 63 25 3 91 Samtliga gårdar 71 63 3 137 6. Pensionärsverksamhet i stadens/kommunens eller organisatiorgrnas regi Stockholm ............................................. 8 38 — 46 Övriga ................................................... 36 52 3 91 Samtliga gårdar 44 90 3 137 7. Annat ändamål Stockholm ............................................. 12 Övriga ................................................... 24

Samtliga gårdar 36

lär har frågan inte besvarats. Utöver de korta kommentarerna i anslutning till tabell 9 kan sägas, att scoutorganisa- tionerna här representeras av ledarsam- lingar, föräldraträffar och liknande. Även ifråga om skol- och studentorga- nisationer torde det vara föräldraför— eningsmöten som registrerats.

Ungdomsgårdarna brukas emellertid

också för annat än öppet ungdomsarbete och föreningsverksamhet. Det framgår av tabell 11, som är en sammanställning av svar som lämnats på en fråga om för vilket/vilka av vissa angivna ändamål ungdomsgården används. Frågan avser ingen angiven tidsperiod utan svaren år ett allmänt uttryck för gårdarnas upp- låtelse- och uthyrningspolitik.

Antal ändamål Ej svar Summa 6 5 4 3 2 1 0 Stockholm ............ — 2 2 4 13 16 9 —- 46 Övriga ............... 1 5 11 23 21 18 10 2 91 Samtliga gårdar 1 7 13 27 34 34 19 2 137

Bland »andra ändamål» nämnes park- lekverksamhet, skolbarnsbespisning, ungdomsledarinstitut, musikskola, barn- gymnastik, barnbalett, barnparkering, skollovsverksamhet och verksamhet för cp-barn. För ett flertal Stockholmsgår- dar anges att lokalerna disponeras för barnteater.

Av tabell 12 framgår dels antalet gårdar och dels det antal ändamål för vilka de nyttjades.

Av svaren framgår inte klart huru- vida de gårdar, för vilka ett >>ja>> marke- rats på frågan om barnstugeverksamhet, för denna förfogar över särskilda ut— rymmen, som utgör en avgränsad del av gården, eller om det rör sig om lokaler, vilka används omväxlande för barn- stugeverksamhet och andra former av ungdomsarbete. Beträffande gårdarnas användning som undervisningslokaler förekommer upplåtelser såväl för gym- nastik som för sedvanlig klassundervis- ning. I det senare fallet är det fråga om temporära lösningar av skolans lokal- problem, vilket innebär att ifrågavaran- de lokalcr inte för närvarande nyttjas för de ursprungligen avsedda ändamå- len.

Till en del torde dubbelsvar ha läm- nats. Så kan vara fallet om en studie- organisation bedriver verksamhet för pensionärer, vilket alltså skulle leda till att både alternativ 4 och 6 markerades. Någon avgörande förändring av helhets- bilden torde emellertid detta inte inne- bära.

4.5 Sammanfattande över- väganden I kapitel 3 har utredningen framhållit värdet av ungdomens fritidsverksamhet och starkt betonat behovet av lokaler för detta ändamål. För att främja en ut- veckling, som skulle ge fler och bättre ungdomslokaler, kan det synas ligga nära till hands att förorda ett särskilt statligt stimulansstöd, Den nuvarande splittringen på flera låne- och bidrags- former är emellertid ägnad att försvåra överblicken och bedömningen av de resultat, som uppnås med de olika sam- hällsåtgärderna var för sig och den samlade effekten av dessa. Likaså är inbördes jämförelser mellan stödformer- nas betydelse för lokalfinansieringen vansklig att göra. Ännu en form av stats- stöd skulle ytterligare försämra förut- sättningarna för en målmedveten politik på lokalförsörjningens område. Enligt utredningens mening finns det därför anledning pröva möjligheterna, att nå det eftersträvade syftet inom eller i anslut- ning till redan existerande stödformer. I resumén över samlingslokalskungö- relsen (sid. 11) har nämnts, att ung- domslokaler inrymda i byggnad för all- männa samlingslokaler kan ingå i låne- underlaget. Ungdomslokalerna anses då som allmänna samlingslokaler. Som så- dana betraktas däremot inte lokaler i en fristående ungdomsgård eller liknande. Sistnämnda lokaler kan i vissa fall in— räknas i det låneunderlag, som fastställes för den statliga bostadskreditgivningen.

Enligt -bostadslånekungörelsen kan detta dock inte ske om ungdomsgården är in- byggd i ett komplex av andra lokaler — t.ex. en affärs- och kontorsbyggnad —— på fristående fastighet, där huvuddelen av lokalerna inte är belåningsbara. Den enda väg som då står öppen för att un- derlätta finansieringen är bidrag från allmänna arvsfonden. De större ung- domslokalanläggningarna, vilka utred- ningen betraktar som ett viktigt bostads- komplement, är jämförelsevis dyra att bygga och kostnaderna ligger inte sällan i närheten av en miljon kr. Genom maximeringen av arvsfondsbidragen till 150 000 kr. blir bidragsandelen för- hållandevis blygsam. Om riktpunkten för arvsfondsbidragen anges till en tred— jedel av anläggnings— och inventarie- kostnaderna (och de senare antas utgöra cirka 10 procent av de tidigare) får maximiregeln effekt redan för lokalan- läggningar i kostnadsläget omkring 400 000 kr. Sättes bidragsriktpunk- ten till hälften av kostnaderna —— för ungdomslokaler i samlingslokalsanlägg— ningar kan i princip lämnas ränte- och amorteringsfritt lån motsvarande 50 pro- cent av de kostnader, som ingår i låne- underlaget — får spärregeln inverkan på subventionsgraden redan för anlägg- ningar som kostar omkring 300 000 kr. Eftersom bidrag sällan utgår med högsta möjliga belopp ligger subventionsmo- mentet under de exemplifierade rikt- punkterna för många av de medelstora och stora ungdomslokalanläggningarna. Även om lokalerna är belägna i bygg- nader, som kan belånas enligt bostads- lånekungörelsen och därtill visst arvs- fondsbidrag beviljas, framstår finansie- ringsbetingelserna som ogynnsamma. Den gräns för lånemöjligheterna, vil- ken dragits mellan allmänna samlings- lokaler (inkl. däri ingående ungdoms- lokaler) och fristående ungdomslokaler (ungdomsgårdar och motsvarande) kan

härledas till den principiella syn, som kom till uttryck i betänkandet »Statsstöd till samlingslokaler» (SOU 1955:28) och som redovisats på sidan 50. Dessutom torde i en del fall de med lånen sam- manhängande upplåtelsevillkoren ha vi- sat sig svåra att förena med ambitionen att ge en gårdsanläggning en markerad ungdomsprägel.

Det är enligt utredningens åsikt obe- rättigat att säga, att arbetet för och bland den föreningslösa ungdomen är ett ren- odlat vårdproblem, vars lokalbehov bör lösas på annat sätt än vad som sker för andra medborgargrupper. Ett sådant be- traktelsesätt vore nämligen liktydigt med att man hävdade, att den stora gruppen ej föreningsansluten ungdom representerar ett vårdproblem eller att den inte i likhet med varje annan grupp skulle kunna resa berättigade krav på att få sina önskemål om fritidslokaler tillgodosedda. Utvecklingen mot öppen verksamhet som ett reguljärt inslag i organisationernas ungdomsarbete, un- derstryker ytterligare att grundvalen för nuvarande gränsdragning inte är håll- bar. Att det kan vara lämpligt att dispo- nera särskilda lokaler eller delar av större anläggningar för ändamålet, anser utredningen inte vara en principiell skiljelinje, som motiverar att fristående ungdomslokaler för bl.a. öppen verk— samhet ställes utanför det statliga låne- stödet till allmänna samlingslokaler.

Av den i det föregående redovisade enkäten framgår tämligen klart, att ung- domsgårdarna i allmänhet upplåtes för en mångfald ändamål och att de är ett väsentligt och oumbärligt komplement till de kommersiella, sociala och kultu- rella gemensamhetsanordningarna i öv- rigt i tätorternas bostadsområden. Tyd— ligt är också, att de i stor utsträckning tjänar organisationslivet i hela dess bredd, oberoende av om detta är inrik- tat mot ungdom eller mot vuxna. Där-

vidlag är funktionen mycket likartad de allmänna samlingslokalerna. För många orter kan det vara riktigt att säga, att ungdomsgårdar och andra ungdomslo- kaler är ett komplement till de allmänna samlingslokalerna. För andra platser torde det vara lika korrekt att beskriva situationen så, att gårdarna fullgör upp- gifter, som vanligtvis är de allmänna samlingslokalernas. Också detta talar mot den nuvarande uppspaltningen.

I flera avseenden är lokalproblemen identiska för den inom de fria samfun- den förekommande ungdomsverksamhe- ten och den som bedrives av organisa- tioner och sammanslutningar av annat slag. Karaktärsskillnaden mellan lokaler för å ena sidan av religiösa samman- slutningar bedriven ungdomsverksam- het och lokaler för å andra sidan av pro- fana organisationer :bedriven sådan är, enligt utredningens uppfattning, mind- re, än mellan lokaler för förstnämnda ändamål och lokaler för gudstjänster. Redan tidigare har hävdats, att den nu- varande splittringen av det statliga stö— det är otillfredsställande och att en sam- ordning bör komma till stånd. Mot bak- grund av denna bedömning och med tanke på de religiösa sammanslutningar- nas behov av ungdomslokaler, anser ung- domsutredningen det fördelaktigt, att ur det komplex samfundslokalsbegrep- pet utgör bryta loss frågan om stödet till anordnande av andra lokaler än guds- tjänstlokaler. Frågan om lån eller bidrag till gudstjänstlokaler har en särart och är förenad med så speciella problem, att den bör behandlas fristående och i annat sammanhang.

De anförda skälen mot en särställning för fristående ungdomslokaler och för en samordning av statens stöd, anser utredningen tala för att samlingslokals- kungörelsens tillämpningsområde vid- gas. Detta bör ske på sådant sätt att kungörelsen framgent kommer att om-

fatta fristående ungdomslokaler. Sam- tidigt bör dess bestämmelser rörande upplåtelsevillkoren ges en innebörd, som gör att religiösa sammanslutningar inte anser sig reellt förhindrade att söka samlingslokalslån för att anordna bl.a. ungdomslokaler. Alldenstund upplåtelse- villkoren är av central betydelse för ut- formningen av statsstödet, är det befo- gat att uppehålla sig vid kungörelsens stadgande på denna punkt samt tolk- ningen av detsamma.

4.6 Upplåtelseskyldigheten

4.6.1 Nuvarande villkor

Samtliga nu förekommande och här ak- tuella former av stöd för anordnande av lokaler är för de låne- eller bidragssö- kande förenade med någon form av upp- låtelseskyldighet gentemot andra. Vill- korens formulering och innebörd är dock något skiftande.

Efter den inledande definitionen av begreppet allmänna samlingslokaler (jfr. sid 11) föreskriver kungörelsen >... att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas åt envar inom orten verksam organisation . . .».

Motsvarande stadgande i studentkår- Iokalskungörelsen lyder: ». . .Om större olägenhet ej vållas låntagaren, bör stu- dentkårlokal i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas som kårlokal för annan studentorganisation och som all- män samlingslokal enligt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) om statslån för anordnande av allmänna samlings- lokaler m. m. . . .».

Förslaget till kungörelsen om statslån till samfundslokaler innefattar följande passus: ». . .I den mån det kan ske utan inkräktande på den egna verksamheten skola samfundslokaler opartiskt och på skäliga villkor tillfälligt upplåtas för ändamål, som ej kan anses motverka syftet med den verksamhet, som bedri—

ves i lokalen . . .». I fortsättningen heter det: »...För upplåtelse av gudstjänst- rum skall därutöver gälla, att upplåtelse ej innebär något som strider mot rum- mets helgd eller samfundets trosuppfatt- ning, samt att det kan antagas för visst, att gudstjänstrummet och dess inventa- rier behandlas med aktsamhet och pie- tet . . .».

Med bidrag från allmänna arvsfonden är förenat villkoret, att lokalerna skall upplåtas åt andra ideella organisationer på orten i den mån det kan ske utan att detta inkräktar på den egna verksam- heten.

Det kan vara av visst intresse att i sammanhanget och som jämförelse åter— ge också paragraf 32 i skolstadgan (SFS 1962:439): >>Om större olägenhet ej vål- las skolans verksamhet, böra mark och lokaler upplåtas för annat än skolans behov.

För frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen skall upplåtelse enligt första stycket medgivas under där angivet vill- kor. Uttages därvid ersättning, må denna motsvara högst den av upplåtelsen föran- ledda omedelbara ökningen av kommu- nens kostnader.»

Samlingslokalskungörelsens formule- ring torde kunna betecknas som den mest kategoriska och långtgående av de här återgivna. Upplåtelsen skall visser- ligen ske med särskilt hänsynstagande till föreningslivets behov, men skyldig- heten att ställa lokalerna till förfogan- de kan också anses gälla för ändamål, som är att hänföra till det offentliga livet och de kulturella strävandena på orten. I en kommentar till förvaltnings- bestämmelserna för statsbelånade sam- lingslokaler (»Allmänna samlingsloka- ler»; Stockholm 1962) har statens nämnds tolkning och tillämpning av kungörelsens villkorsföreskrifter redo- visats. Nämnden fastslår inledningsvis,

att den under inga omständigheter kan medverka till att någon enstaka förening eller vissa slags föreningar utestänges från lokalerna, och att inte heller en sammanslutning, som arbetar i nöjes- syfte, t. ex. en dansklubb eller en revy- förening får vägras tillträde till lokaler- na för sina angelägenheter. I kommen— taren heter det vidare:

»En annan sak är att en lokalägare kan ha fog för att vilja förbjuda vissa offentliga tillställningar, d.v.s. sammankomster dit allmänheten oberoende av föreningstillhö— righet har tillträde. En sådan inställning från lokalägarens sida bör sålunda under vissa omständigheter respekteras. Att ohäm— mat upplåta allmänna samlingslokaler för offentliga danstillställningar kan t.ex. ge hela anläggningen karaktären av »danshak» och därmed avhålla många från att nyttja lokalerna för andra ändamål. Att en så— dan utveckling bör förhindras behöver inte närmare utvecklas.

En viss återhållsamhet beträffande ut- hyrning av lokalerna för privata tillställ- ningar, firmafester o. dyl., är också att re- kommendera, i all synnerhet om alkohol— haltiga drycker serveras. Det är inte me— ningen att allmänna samlingslokaler skall fungera som restauranger eller festvåning- ar. Såväl nämnden själv som kontrollstyrel— sen har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor, och det kan förväntas att de båda myndigheterna kommer att noggrant följa utvecklingen på området.

Hur bör då lokalägaren ställa sig om exempelvis en förening i en närbelägen kommun vill hyra lokalerna för ett infor- mations— och diskussionsmöte?

Enligt nämndens mening välvillig, förså- vitt inte något intresse inom hemmakom— munen eftersättes, Detta intresse bör näm- ligen alltid åtnjuta företräde, oavsett ända målet med uthyrningen.

En fråga som stundom uppkommer är hur långt lokalägarens företrädesrätt att för egen räkning disponera lokalerna bör sträcka sig. Kan t.ex. lokalägaren själv nyttja lokalerna för offentliga tillställ- ningar —— sommarfester, basarer o.dyl. —— men vägra att upplåta lokalerna för detta ändamål åt andra?

Vid besvarandet av denna fråga måste man hålla flera saker i minnet. »Rättvise-

synpunkten» anmäler sig kanske först. Men den kan inte bli ensamt avgörande. Lokal— ägarens möjligheter att finansiera lokalför- valtningen och därmed bevara anläggningen åt bygden får sålunda inte försummas. Det är den lokalägande sammanslutningen som satt sig i skuld för att skapa lokalerna, och det ligger i hela ortsbefolkningens in- tresse att organisationen går i land med uppgiften att förränta och återbetala lånen. Stundom är det därför fullt försvarligt, särskilt inom glesbygder, att lokalägaren förbehåller sig själv rätten att utnyttja de allmänna samlingslokalerna för vinstgivan— de offentliga tillställningar. — Då frågor av denna art uppkommer kan det vara lämp- ligt att lokalägaren samråder med statens nämnd för samlingslokaler.»

Några ärenden rörande tolkningen av studentkårlokalskungörelsens upplåtel- sekrav har ännu ej aktualiserats och prejudicerande beslut eller vägledande uttalanden från statens nämnd saknas därför, I sammanhanget bör dock note- ras vad föredragande departementsche- fen anförde i Kungl. Maj:ts proposition nr 172 till 1963 års riksdag:

»...En enligt min mening viktig fråga vid anordnande av studentkårlokaler är att studentkårer på samma ort bör allvarligt eftersträva att ett gemensamt utnyttjande av kårlokalerna kommer till stånd. Ett så— dant sambruk torde inte endast betyda eko— nomiska besparingar utan även ha stor betydelse för att underlätta kontakten mel- lan studerande från skilda fakulteter och högskolor. Vid bedömningen av låneären- den bör det granskande organet ägna sär- skild uppmärksamhet åt möjligheterna till anordnande av gemensamma kårlokaler. I anslutning härtill vill jag också framhålla, att studentkårlokaler, till vilka statligt stöd utgår, i princip bör — såsom statens nämnd för samlingslokaler framhållit i sitt ytt- rande — kunna tjäna som ett värdefullt komplement till de allmänna samlingsloka- lerna på orten . . .»

Vad slutligen beträffar samfundsloka- ler, har frikyrkolokalsutredningen in- gående diskuterat frågan om upplåtelse- skyldigheten. Av särskilt intresse är dess synpunkter på andra samfundslokaler än gudstjänstrum. Frikyrkolokalsutred-

ningen anknyter till de villkor som bru- kar anges i de fall religiösa sammanslut— ningar beviljas bidrag av s.k. vattenreg- leringsmedel för sina lokalbyggen. Kungl. Maj:t föreskriver vanligtvis där- vid att bidragsmottagaren skall »opar- tiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor till envar inom orten verksam organisation upplåta lokalerna helt eller delvis för sådana ändamål, som få anses förenliga med syftet med den verksam- het, som är avsedd att bedrivas däri». Denna formulering av upplåtelsekravet anser frikyrkolokalsutredningen tillgo- doser lokalägarens berättigade anspråk såväl på att i första hand för egen räk— ning kunna utnyttja lokalerna som att dessa inte skall behöva tillfälligt upplå- tas för ändamål, vilka motverka syftet med den verksamhet huvudmannen be- driver i lokalen.

Allmänna arvsfondens praxis vid be— dömningen av ifrågavarande spörsmål torde till en del kunna härledas till ett uttalande av dåvarande statssekretera- ren i socialdepartementet, Per Ecker- berg, vilken i anledning av en förfrågan från en av landets missionsförsamlingar framhöll:

».. .Villkoret i Kungl. Maj:ts beslut om arvsfondsunderstöd att upplåta lokalerna även till andra ideella ungdomsorganisatio— ner uppställs numera alltid i beslut om un— derstöd ur arvfonden för anordnande av lokaler för ungdom. Villkoret bör tolkas så, att upplåtelse till andra organisationer skall ske endast i den mån detta ej inkräktar på församlingens egen ungdomsverksamhet. Avsikten med villkoret är att söka åstad- komma, att tillgängliga lokaler utnyttjas så effektivt som möjligt. Självfallet behöver lokalerna i missionskyrkan ej upplåtas för sådan verksamhet som stör lokalernas helgd. Det ankommer närmast på försam— lingen själv att avgöra till vilka organisa- tioner och under vilka villkor församlingen anser sig böra upplåta lokalerna. Det torde väl under dessa förhållanden knappast vara förenat med några olägenheter, om villkoret i Kungl. Maj:ts beslut får kvarstå.»

Frågan om upplåtelsevillkoren för loka- ler, vilka anordnats med stöd av stats- medel, kan ses från ett flertal skilda ut- gångspunkter. Praktiska, ekonomiska och principiella skäl kan anföras såväl för som mot att statens stöd förenas med förpliktelser vad beträffar upplåtelsen. Om stödet utgår som subventionerat lån eller bidrag synes vara av underordnat intresse för bedömningen. Avgörande är att allmänna medel tas i anspråk för lokalinvesteringar. Det framgår för öv- rigt av exemplifieringen på sidan 60 att praxis är, att upplåtelsevillkor föreskri- ves antingen det gäller lån eller bidrag. Tänkbart är emellertid att ge bidrags- formen karaktären av gåva och att där- vid helt eller i mycket hög grad ge av- kall på kraven om upplåtelseskyldighet. Om så sker, måste det emellertid anses ofrånkomligt att sätta bidragsbeloppet eller bidragsandelen betydligt lägre än i en stödform, till vilken villkor rörande upplåtelsen knytes. Att stödet skulle vara lika generöst oberoende av de förpliktel- ser, som uppställes för mottagaren, får anses uteslutet. Då det kan befaras, att ett jämförelsevist svagt subventionsmo- ment avsevärt reducerar den med stats- stödet eftersträvade stimulanseffekten, är ett renodlat bidrag av antytt slag ett diskutabelt och tvivelaktigt medel i sam- hällets lokalpolitik.

Det är på sin plats att påpeka att kraven om, att lokaler skall vara till- gängliga också för andra än ägaren, i de flesta fall är till fördel för förenings- livet, om man ser till detta som helhet. Frågan måste alltså bedömas med beak- tande inte endast av lokalägarnas utan också med hänsyn till lokalförhyrarnas intressen. Av förklarliga skäl kan äga— ren uppfatta skyldigheten att ställa sina lokaler till förfogande såsom ett åläg- gande med negativ innebörd. Möjlighe- terna begränsas att fritt och oinskränkt

få bestämma över lokalernas använd- ning, detta trots att vederbörande kan- ske själv gjort betydande ekonomiska in— satser för att förvärva eller bygga dem. För den, som inte anser sig ha anledning eller möjlighet att anordna egna lokaler, har upplåtelsevillkoren en positiv inne- börd och verkan. Vederbörande kan inte utan fog säga sig ha del i det tillskott som gjorts av allmänna medel. Detta bör då också ge en rättighet att få del av den nyttighet de samhällsstödda lokalerna utgör. Det bör erinras om, att inom prak- tiskt taget varje större organisation finns lokala föreningar, som kan vara i den ena eller i den andra av de nämnda situationerna. Så kan exempelvis på den ena platsen en fackförening vara hän- visad till att bruka ett ordenshus, på den andra uppträder en nykterhetsloge som hyresgäst hos en frikyrkoförsam- ling, på den tredje är det en frikyrklig sammanslutning som nyttjar lokaler i folkets hus, 0. s. v.

Det får anses ligga i det allmännas intresse, att staten som låne- och bi- dragsgivare ser till, att de investerade medlen används på ett effektivt sätt. I detta sammanhang är det liktydigt med, att lokalföretagens tjänster bör komma så många som möjligt till del. Allden- stund upplåtelsevillkoren bl.a. är av- sedda att främja en samordnad plane- ring och ett rationellt nyttjande av 10- kalresurserna, kan det sagda betraktas som ett skäl för att sådana villkor ingår i bestämmelserna för statsstöd. Inte hel- ler får förbises, att kreditgivningen här som på andra områden är förenad med ett risktagande. Att den lånegivande par- ten —— staten _ har viss insyn i lokal- företagets ekonomi och förvaltning mås- te därför anses rimligt.

I kapitel 3 har utredningen uttalat som sin mening, att det ytterst är sam- hället, som har ansvar för att behovet av lokaler blir tillfredsställt. Den princi-

piella bakgrunden till detta synsätt har tillämpning också i förevarande sam- manhang. I statens och kommunernas uppgift kan sägas ligga att skapa likvär- diga villkor för de skilda åsikts- och me- ningsriktningar, som verkar och vill göra sig hörda i samhället. Detta kan också uttryckas som en skyldighet att bidra till, att principerna om försam- lings- och föreningsfrihet får en så reell innebörd som möjligt. Om vissa organi- sationer utestänges från möjligheter att få disponera lokaler för sin verksamhet, skulle det på sikt kunna undergräva förutsättningarna för en allmän, fri de- batt och opinionsbildning. Allmänna me- del får då inte heller användas så, att de ger en förmånsställning åt någon be- gränsad grupp av medborgare.

Ett kännemärke för demokratin är också kraven på ömsesidig tolerans och hänsyn. Det måste sägas vara väsens- främmande för det demokratiska sam- hället att motverka oliktänkande per- soner och grupper genom att försöka kringskära deras möjligheter att arbeta och framföra sina åsikter. Ytterst är det medborgarna själva och deras sam- manslutningar som måste värna om att dessa principer inte trädes för när. Men också statslånevillkorens bestämmelser om upplåtelse bör ses som ett uttryck för detta grundläggande demokratiska betraktelsesätt.

Att skäl också talar mot förpliktelsen att »opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor» upplåta lokaler anord- nade med statligt stöd kan utläsas av de modifierade versioner, i vilka kraven angivits i de tidigare nämnda formerna av lån och bidrag. Även statens nämnds kommentarer till stadgandet i samlings- lokalskungörelsen vittnar om detta.

Nämnden har bl.a. erinrat om, att en lokalägare kan ha behov av att för- behålla sig själv rätten att ordna in— komstbringande arrangemang, för att på

så sätt skapa ekonomiskt underlag för driften. Under vissa förutsättningar är det alltså möjligt att åberopa ekono- miska argument för inskränkningar i upplåtelseskyldigheten. Att sådana skäl godtas får också sättas i samband med, att de arrangemang det i allmänt är fråga om (dans, filmföreställningar, etc.) fyl- ler ett legitimt behov av förströelse för en stor grupp människor. Det finns hel- ler inte nämnvärd anledning förmoda, att en lokalägare återkommer så ofta med skäl av detta slag, att förenings- livets behov blir allvarligt eftersatt. Skulle emellertid så vara fallet, och det finns saklig, ekonomisk grund för upp- låtelsevägran, måste det uppfattas, an- tingen som ett uttryck för att det råder brist på lokaler på orten, eller som en uppfordran att överväga ytterligare sam- hällsinsatser i lokalföretaget för att lätta den ekonomiska börda, som gör att äga- ren anser sig nödsakad begränsa antalet tillfällen då föreningarna får disponera lokalerna.

När kommuner uppträder som hu- vudmän för lokalföretag får det betrak- tas som ett led i försöken att tillgodose medborgarnas anspråk på allmän ser- vice ifråga om fritidsanordningar. I många fall är emellertid kommunernas åtgärder direkt motiverade som en spe- ciell service för ungdomsverksamhet och kompletterar därmed samhällets ung- domsvård. Vad som i det följande an- föres är därför i vissa stycken tillämp- ligt också på denna typ av lokaler.

För organisationerna torde det fram- förallt vara omtanken om de egna med— lemmarna och om den egna sammanslut- ningens verksamhet och strävanden, som leder till ett aktivt intresse och initiativ för att få till stånd fritids-, förenings- och ungdomslokaler. Det är därför rimligt, att de organisationer, som med insatser av eget kapital står bakom lokalanläggningen, har företräde

vad beträffar rätten att få disponera lokalerna. I samlingslokalsnämndens normalreglemente har detta uttryckts så, att Iokalägaren för eget bruk äger att disponera lokalerna i större utsträckning än hyresgästerna. Hur långt denna rätt kan utsträckas, utan att råka i konflikt med upplåtelsevillkoren är ett avväg- ningsproblem. Det är tänkbart att en ideell organisation, som är huvudintres- sent i en lokalanläggning, själv har en så omfattande och expanderande verksam- het, att tillgängliga utrymmen helt behö- ver tas i anspråk. Detta får då till följd, att andra sammanslutningar löper risk att bli utestängda. Att i ett sådant läge åberopa att lån beviljats under förut- sättning att lokalerna opartiskt och i skälig omfattning skall vara tillgängliga även för andra organisationer på orten, vore liktydigt med att inom ramen för det statliga lånestödet införa en form av >>verksamhetsransonering». Detta måste, enligt utredningens uppfattning, anses oförenligt med den principiellt betydel- sefulla rätten för varje enskild organisa- tion att fritt bedriva och vidareutveckla sitt arbete. Den skisserade situationen kan heller inte sägas vara exempel på att lokalerna används felaktigt eller ora- tionellt _ de tjänar hela tiden förenings— livet, om än bara en begränsad del av detta —— utan är främst ett tecken på uppenbar lokalbrist. Detta bör då inte drabba den eller de organisationer, som gjort måhända betydande egeninsatser av kapital och arbete för att lösa pro- blemet med att ge sin verksamhet hem- vist.

En lokalägare kan ibland ha betänk- ligheter mot att hyra ut lokaler för ända- mål, som strider mot syftet med den verksamhet huvudmannen eller denne närstående organisationer och intressen- ter bedriver. Att en nykterhetssamman- slutning kan vilja avvisa en begäran om upplåtelse av ordenshuset för en fest,

vid vilken alkohol serveras, är lätt att förstå och värt att respekteras. En väg- ran i ett sådant fall kan heller inte sägas innebära en egentlig kränkning av de frihetsprinciper, om vilka talats i det föregående. Vidare är det möjligt att klart belägga, att lokalägarens och hy- resgästens värderingar står i direkt strid mot varandra.

För de ungdomslokaler, vilka enligt utredningens uppfattning framgent skall kunna finansieras med hjälp av sam- lingslokalslån, får det anses välgrundat att tillämpa en praxis, som innebär att lokalerna inte måste hyras ut för fest- arrangemang vid vilka alkohol serveras. Ungdomslokalerna frekventeras i stor utsträckning av tonåringar. Upplåtelser för ändamål, som kan tänkas motverka samhällets ansträngningar att minska alkoholbruket bland de unga, bör därför undvikas. Det finns även anledning ta fasta på vad samlingslokalsnämnden i sina kommentarer framhållit om den fara som ligger däri, att upplåtelse sker i former och för ändamål som i så hög grad påverkar karaktären hos lokalan- läggningen, att denna inte längre upp— fattas som det naturliga samlings- och verksamhetscentrum den är avsedd att vara. Att en sådan utveckling kan skada också en anläggning för ungdomslokaler och därför bör förhindras är uppenbart.

I det föregående har utredningen ut- talat som sin mening, att det statliga lånestödet bör utsträckas till att gälla även vissa lokaler, främst då sådana som är ämnade för ungdomsverksamhet, anordnade av religiösa sammanslutning- ar. Från bl. a. frikyrkligt håll har fram- hållits att de villkor, som är knutna till en stödform för lokalanskaffning, inte får leda till att låntagaren försättes i sådan 'beroeudeställning i förhållande till staten, att församlingens eller sam- fundets fria ställning äventyras. Det vore, menar man, ett avsteg från en

principiell och för ifrågavarande sam- manslutningar fundamental ståndpunkt. Åsikten torde i särskilt hög grad gälla gudstjänstrum och liknande, men saknar inte helt betydelse ifråga om ungdoms- lokaler m. m. I sammanhanget bör erin- ras om, att bidragen från allmänna arvs- fonden till statskyrkans och frikyrkor- nas ungdomslokaler inte utgår villkors- löst. Detta har dock inte ansetts utgöra hinder för att motta bidrag. Nämnas bör också, att de frikyrkliga ungdoms- förbunden uppbär statsbidrag till bl.a. kurser för ungdomsledare. De med kurs- bidragen förenade villkoren är emeller- tid, vilket bör framhållas, jämförelsevis libelat utformade och tillåter stor frihet för mottagaren, när det gäller använd- ningen av beviljade medel.

Även om man som utredningen föror- dat lämnar gudstjänstrum och liknande åsido, framstår problematiken kring upplåtelseskyldigheten för av religiösa sammanslutningar ägda lokaler, vilka anordnas med hjälp av samlingslokals- lån, såsom komplicerade. De tidigare redovisade skälen för att lokalerna skall hållas tillgängliga även för annan verk- samhet än lokalägarens egen är givetvis tillämpliga också här. Det finns inte hel- ler anledning anta, att samfund och för- samlingar i allmänhet skulle inta en av- visande hållning till upplåtelser, vilka är förenliga med syftet för exempelvis statsstödet till ungdomens fritidsverk- samhet. Kungörelsens stadgande rörande upplåtelsevillkoren bör inte vara sådan, att uthyrning måste ske även för ända- mål, som kan befaras leda till att loka— lerna i det allmänna medvetandet upp- fattas såsom ämnade för andra ändamål än sådana som är ägnade att främja ungdomsarbetet och föreningslivet på platsen. Utredningen vill här återknyta till vad som tidigare anförts om att en lokalanläggnings karaktär inte får gå förlorad, genom en till ytterlighet driven

tillämpning av villkoren om upplåtelse. Att medge andra undantag från upp— låtelseskyldigheten, än de som framgår av samlingslokalsnämndens praxis och av vad utredningen i det föregående an- fört, inger betänkligheter. Det är bl.a. vanskligt att till fullo överblicka verk- ningarna av en ytterligare jämkning av bestämmelsernas tolkning. Svårigheten ligger i att ange generella undantags- regler, som — och detta gäller för alla statsbelånade lokaler, oberoende av vem som är ägare — inte missbrukas och åbe- ropas för att utestänga organisationer och verksamheter, vilka på varjehanda grunder anses misshagliga. Utredningen anser det likväl befogat förorda en viss ytterligare modifiering av gällande vill- kor. I kungörelsen om lån till allmänna samlingslokaler bör detta komma till ut- tryck genom att det klart utsäges, att upplåtelse skall ske endast i den mån detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet. Därmed åsyftas då ett längre gående företräde till lokalerna än »att lokalägare äger disponera loka- ler i större omfattning än hyresgäster- na». Utöver denna garanti för första- handsrätt till lokaler för den egna verk- samheten förordas, att statens nämnd i sin bedömningspraxis beaktar vad ut- redningen i det föregående anfört be- träffande upplåtelseskyldigheten. Tänkbart är att utredningens förslag kan ge upphov till en delvis ny typ av prioriteringsproblem ifråga om upplåtel- sen av statsbelånade lokaler. Tvekan kan således råda om en förening för vuxna eller om ungdomsverksamhet — för- eningsbunden eller ej — bör ha före- träde vid uthyrningen. Vad beträffar lokaler, vilka i samband med låneansö- kan angivits vara avsedda för i huvud- sak ungdomsverksamhet, anser utred- ningen det naturligt att ungdomsarbetet kan påräkna att i första hand få sitt behov tillgodosett. Ifråga om övriga all-

männa samlingslokaler finns inte anled- ning att göra något särskilt förbehåll. Avvägningsproblem kan också bli aktu- ella, när det gäller att avgöra om orga- nisationsanknuten ungdomsverksamhet eller i kommunal regi bedriven sådan skall ha förtur till ungdomslokalerna. I princip bör bedömningen här vara den- samma som i den tidigare skisserade situationen, där en organisation förut- sattes ha behov av att disponera hela eller större delen av lokalanläggningen för sin egen verksamhet.

Till vad som i detta sammanhang an- förts, vill utredningen foga ytterligare en synpunkt. När en utomstående gör anspråk på att få disponera lokaler för enstaka arrangemang, t.ex. ett årsmöte eller en fest, måste dessa krav ställas mot önskvärdheten av kontinuitet i den verksamhet lokalhuvudmannen själv be- driver, även om denna inte är av kom- mersiell art (biografdrift eller liknande) och av betydelse för finansieringen av lokalföretaget. Ungdomsgårdarna har ofta terminsprogram, i vilka ingår åter- kommande fasta verksamhetsinslag på bestämda veckodagar. Möjligheter finns självfallet att genom omdispositioner gö- ra avbrott i exempelvis en serie film- kvällar och att på så sätt bereda utrym- me för tillfälliga förhyrare. Om större olägenhet inte skall vållas lokalernas huvudman förutsätter emellertid detta, att önskemålen om att få disponera lo- kalerna framföras i god tid. Genom att upprätta halvårsvis löpande uthyrnings- planer av det slag statens nämnd före- skriver i förvaltningsbestämmelserna för allmänna samlingslokaler, torde risker- na för intressekollisioner av antydd ka- raktär vara rätt begränsade. Utredning- en anser det emellertid angeläget att betona, att upplåtelseskyldigheten inte bör få leda till att kontinuiteten i en viss verksamhetsgren måste brytas, för att mera tillfälliga anspråk på tillgång till

lokalerna — i opartiskhetens och skä- lighetens namn —— skall kunna tillgodo- ses.

4.7 Förslag till ändring av sam- lingslokalskungörelsen Med hänvisning till vad utredningen an— fört dcls ifråga om möjligheten att er- hålla lån även för fristående ungdoms- lokaler, dels heträffande upplåtelsevill- koren, föreslås att samlingslokalskungö— relsens första paragraf ges följande änd- rade lydelse: >>Med allmänna samlingslokaler för- stås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för samman- träden, samkväm och studiearhete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strä- vandena inom orten, särskilt med hän- syn till föreningslivets och ungdoms- verksamhetens behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna —— i den utsträckning detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet —— opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation. Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka på nyssnämnda grun- der upplåtas huvudsakligen för ung— domsverksamhet inom orten.» (Styckets fortsättning i nuvarande lydelse —— ». ..under förutsättning att lokalerna äro inrymda i samma byggnad som i första stycket avsedda lokaler.» — utgår således.) Med en på detta sätt angiven vidg- ning av kungörelsens tillämpningsom- råde uppnås större jämställdhet mellan samlingslokalsanläggningar i traditio- nell mening och anläggningar avsedda i huvudsak för ungdomsverksamhet. Vi- dare innebär ändringen, att nuvarande skillnader från belåningssynpunkt mel-

lan å ena sidan ungdomslokaler inrym- da i byggnad för allmänna samlings- lokaler och å andra sidan övriga ung- domslokaler upphör. Samtidigt modifie- ras upplåtelsevillkoren så, att de — i förening med den bedömningspraxis ut- redningen i det föregående förordat —— bör kunna tillgodose bl. a. religiösa sam- manslutningars intressen, när det gäller lånemöjligheterna från samlingslokals- fonden. Enligt utredningens bedömande bör utvidgningen även kunna leda till, att organisationer och sammanslutning- ar stimuleras till ökade insatser för att klara behovet av lokaler för den egna verksamheten, varigenom de också med- verkar till att lösa lokalförsörjnings- problemen för orten i sin helhet. Också kommunernas möjligheter att finansiera byggandet av särskilda ungdomslokaler måste anses bli förbättrade.

4.8 Samlingslokalskungörelsens till- lämpning i vissa fall

Några ändringar av samlingslokalskun- görelsen utöver de nämnda är enligt ut- redningens mening inte påkallade. I allt väsentligt bör det vara möjligt att inom dess ram bevilja lån också för de fri- stående ungdomslokaler m. m., vilka framgent bör innefattas i begreppet all- männa samlingslokaler, Den utvidgade lånegivningen föranleder dock utred- ningen att framföra vissa synpunkter och rekommendationer rörande tillämp- ningen i de fall framställning föreligger om lån för anordnande av lokaler av- sedda huvudsakligen för ungdomsverk— samhet.

4.8.1 Låntagare Som låntagare kan enligt kungörelsen stå kommun, aktiebolag, förening eller stiftelse. Av de kommentarer statens nämnd utarbetat till detta stadgande framgår bl. a., att begreppet förening av-

ser både ekonomisk och ideell förening. Beträffande såväl förening som aktie- bolag och stiftelse fordras att ändamåls- bestämmelsen avser enbart, eller som framträdande moment, ägande och för- valtande av allmänna samlingslokaler. Ett aktiebolag med uppgift att driva industriell rörelse, en förening tillhö- rande konsumentkooperationen eller en pensionsstiftelse bör således inte vara huvudman för allmänna samlingsloka- ler.

Av vad utredningen inhämtat rörande den praxis statens nämnd följer i sitt arbete, har en från det sagda avvikande ändamålsangivelse inte utgjort hinder för t. ex. kooperativa och allmännyttiga bostadsföretag att erhålla samlingslo- kalslån. Stiftelser med industriföretag eller församling inom Svenska kyrkan som huvudintressent har också i några fall beviljats lån. Avgörande för nämn- dens ställningstagande synes i dessa fall ha varit lokalsituationen på orten samt att byggnadsföretagets syfte varit att tillgodose ett konstaterat lokalbehov. Ut— redningen finner det angeläget betona värdet av den bedömningspraxis, som kommit till uttryck i dessa fall. Om ett bostadsföretag av exempelvis koopera- tiv karaktär bygger ut en stadsdel, i vil- ken planerats in allmänna samlingsloka- ler avsedda att efter färdigställandet permanent och för längre tid förhyras av en organisation eller av kommunen för ungdomsverksamhetens behov, bör således samlingslokalslån kunna utgå på samma sätt som fallet vore om kommu- nen sjålv stod som byggherre och låne- sökande. Upplåtelseskyldigheten, vilken föreskrives i lånevillkoren och alltså i princip är lånegivarens och låntagarens mellanhavande, kan i fall som det nämn- da regleras i hyreskontraktet på ett sätt, som svarar mot vad som anges i det normalreglemente statens nämnd upp- rättat för lokalförvaltningen och som

låntagaren undertecknar. Något helt nytt representerar heller inte denna »andra- handsupplåtelseskyldighet», eftersom det redan nu förekommer att t. ex. en ABF-avdelning hyr en del av ett folkets hus och där inrättar ett studiehem. Sam- lingslokalsnämndens erfarenheter där- vidlag bör kunna tjäna som vägledning också i de ärenden, som avser långtids- uthyrning av lokaler för ungdomsgårds- verksamhet och motsvarande.

Inom några av de frikyrkliga sam- funden har ägandet och förvaltandet av lokaler sammanförts till ett centralt organ. Så är fallet inom bl. a. Frälsnings- armén, där Frälsningsarméns förlags AB handlägger praktiskt taget samtliga byggnads- och fastighetsfrågor, upptar lån o. s.v. Som lånesökande hos statens nämnda skulle således även förening, stiftelse eller aktiebolag, vars styrelse inte har sitt säte på den ort där lokalan- läggningen skall uppföras, kunna tänkas uppträda. F rikyrkolokalsutredningen har i sitt förslag till kungörelse förutsett detta och föreslagit att samfundslokals- lån skulle kunna utgå inte endast till evangeliskt trossamfund hörande för— samling eller annan lokal enhet utan även till sådant samfund självt. Det statliga stödet till allmänna samlings— lokaler har utformats med tanke på or- tens lokalbehov, vilket framgår såväl av motiveringarna vid dess tillkomst som av tidigare diskussion och av samlings- lokalskungörelsen. Enligt utredningens uppfattning skulle det inte innebär nå- got avsteg från denna linje, om lån bevil- jades även till riksomfattande förening, stiftelse eller aktiebolag, som påtar sig uppgiften att medverka till att lösa en enskild medlemsorganisations och orts lokalproblem.

I frikyrkolokalsutredningens betän- kande har föreslagits, att lånerätten skulle förbehållas de evangeliska sam- funden utanför Svenska kyrkan. För

ungdomsutredningen har det inte varit aktuellt att närmare pröva och ta ställ- ning till det berättigade i en sådan sär- behandling, då de särskilda gudstjänst— lokalerna lämnats utanför dess förslag. Problematiken kring upplåtelseskyldig— heten får därigenom inte samma karak- tär som för frikyrkolokalsutredningen. Ungdomsutredningen finner det för sin del inte befogat att, med hänvisning till arten av ett samfunds trosbekännelse utestänga det från möjligheten att er- hålla samlingslokalslån, alldenstund lo- kalerna enligt lånevillkoren förutsättes vara tillgängliga också för andra än den lånesökande. Såvitt utredningen kan be- döma reser församlingslagens kompe- tensbestämmelser inte något hinder för församling inom Svenska kyrkan att anordna ungdomslokaler, även om dessa är avsedda att tjäna också andra ända- mål än församlingens kristna verksam- het'bland barn och ungdom. Det finns därför enligt utredningens uppfattning inte anledning att utestänga vare sig Svenska kyrkans församlingar eller and- ra från att erhålla lån från samlings- lokalsfonden.

4.8.2 Låneändamål

Av kungörelsen framgår, att lån _ för— utom för ny-, om- och tillbyggnad samt inköp av byggnad — kan beviljas annan låntagare än kommun eller kommunalt företag för s. k. ekonomisk sanering. En- ligt utredningens mening bör vad beträf- far ungdomslokaler s.k. saneringslån inte utgå annat än om synnerligen vä- gande skäl kan anföras härför. Det bör nämligen stå klart för den lånesökande, att det ekonomiska engagemanget i ett lokalföretag är långsiktigt och att därför välgrundade bedömningar beträffande driftens finansiering måste finnas. I möjligaste mån är det också önskvärt att på förhand träffa sådana överens-

kommelser med t.ex. kommunen, att driften säkerställes för lång tid framåt. För utredningen har det legat nära till hands att förorda att möjligheten till saneringslån över huvud inte skulle kunna komma ifråga för nyssnämnda lokaler. Det kan emellertid inte uteslutas att en sådan situation uppstår i ett en- skilt fall, att lån för ekonomisk sanering bör beviljas. Utredningen har därför valt att förorda en mycket stark restriktivi- tet. Som tidigare framhållits är utred— ningen av den uppfattningen, att pri- märansvaret för lokalförsörjning och för stödet till ungdomsverksamhet är att betrakta som en kommunal angelägen- het. Skulle svårigheter uppstå för ett 10- kalföretag, som anordnat ungdomsloka- ler, bör det därför också främst vara en kommunal angelägenhet att medverka till att dessa övervinnes.

4.8.3 Låneunderlag Beräkningen av låneunderlaget torde i stort sett inte erbjuda nämnvärda andra svårigheter än redan förekommande. På en del håll i landet förekommer sär- skilda lokalanläggningar för t. ex. motor- och sjösport. I dessa liksom i ungdoms- gårdar i övrigt inrymmes ofta special- lokaler, vilka endast i begränsad ut— sträckning kan nyttjas för andra ända- mål än de för vilka de planerats och in— retts. Lokaler och utrymmen av detta slag kan inte betecknas som allmänna samlingslokaler i egentlig mening. Ut- redningens förslag till ändrad defini- tion förändrar inte den bedömningen. Utan hinder härav bör dock sådana lokaler kunna inräknas i låneunderlaget. Så bör dock ske endast under förutsätt- ning att behov verkligen kan anses före- ligga av speciallokaler och att lokalbe- hoven i övrigt på orten kan sägas vara tillfredsställda. Möjligheten till reduk- tion av låneunderlaget för speciallokaler bör givetvis hållas öppen.

Av vad som tidigare anförts har fram- gått, att utredningen anser att såväl lo- kaler för öppen som för sluten verk- samhet bör betraktas som allmänna sam— lingslokaler, även om de går under be- teckningen ungdomslokaler. De ung- domskafélokaler, vilka ofta ingår i en ungdomsgårds öppna del, bör därför innefattas i låneunderlaget. Enligt vad utredningen har sig bekant förekom- mer det inte att ungdomskaféer drives på kommersiell basis. Några överskott, som kan täcka lokalkostnaderna, upp- står alltså inte. Behovet av samlings- lokalslån och därtill hörande subvention är därför minst lika stort för ungdoms- kafélokaler som för övriga ungdoms- lokaler.

4.8.4 Lånets storlek

Det av samlingslokalsnämnden fram- räknade låneunderlaget är utgångspunkt för fastställandet av låneprocenten (den del av låneunderlaget som täckes av det statliga lånet) och bidragsprocenten (den del av låneunderlaget för vilket ränte- och amorteringsfritt lån utgår). Som nämnts i ett tidigare avsnitt kan låneprocenten i förhållande till låne- underlaget uppgå till högst 50 procent, eller när synnerliga skäl anses föreligga, till högst 70 procent. Bidragsprocenten är högst 40 procent _ för ungdomsloka- ler högst 50 procent —— av låneunder- laget. Statens nämnds förslag till Kungl. Maj:t beträffande storleken av lånebe— loppet och den ränte- och amorterings- fria lånedelen grundar sig på en bedöm- ning av lokalföretagets förutsättningar att bära anläggnings- och driftskostna- derna för lokalerna. I princip skall allt- så lokalföretaget, sedan det statliga stö- det jämte eventuellt kommunalt sådant satts in, kunna på sedvanliga företags- mässiga grunder klara driften, låneav- betalningarna m.m. Enligt vad utred- ningen inhämtat är det också rätt van-

ligt att inkomster från *biografdrift, dans, fester, uthyrning av kommersiella och därmed jämförbara lokaler, m.m. an- vänds för att subventionera hyrorna för de lokaler, som är att betrakta som mö- tes- och sammanträdesrum.

Att tillämpa samma principer vid be- dömningen av låne- och bidragsprocen- ten i ärenden rörande lokaler och an- läggningar för ungdomsverksamhet är knappast möjligt. Förutsättningarna för att anordna inkomstbringande ekonomi- arrangemang är inte jämförbara med de som finns för allmänna samlings- lokaler i övrigt, främst därför att ung- domslokalerna primärt planeras och bygges för andra ändamål och ofta sak- nar lämpliga utrymmen och anordning- ar för t. ex. danstillställningar och fes- ter i större skala. För ägare av ungdoms- lokaler av gårdskaraktär är hyresintäk- terna den dominerande inkomstkällan. Inte sällan är det kommunen som direkt (genom att vara hyresgäst) eller indi- rekt (genom att bevilja hyresbidrag till de organisationer som nyttjar lokaler- na) säkerställer driften. För organisa- tionsägda gårdar spelar också bidrag från företag och närstående samman- slutningar en stor roll.

Det sagda behöver i och för sig inte innebära, att lånegivningen till anlägg- ningar, som enbart -— eller till större delen _— rymmer lokaler för ungdoms- verksamhet, skulle vara förenad med större risker för staten än vad som är fallet ifråga om lån till allmänna sam- lingslokaler i övrigt. Någon grund för att generellt antagande av det slaget finns inte enligt utredningens mening. Intill dess erfarenheter vunnits av den utvidgade lånerätten, kan det emellertid vara välbetänkt att lägga tyngdpunkten i det statliga stödet för anordnande av fri- stående ungdomslokaler på den lånedel, som är räntefri och stående, samtidigt som viss återhållsamhet iakttas beträf-

fande storleken av den räntebärande lånedelen. Därigenom får statsstödet närmast karaktären av bidrag avsett att animera organisationer och kommuner till initiativ för att klara lokalproblemen för ungdomsarbetet.

Några preciserade anvisningar vad gäller storleken av låne- och bidrags- procenten för ifrågavarande lokaler an- ser utredningen det inte lämpligt att lämna. Vid ärendenas beredning bör ut- rymme finnas för statens nämnd att från fall till fall pröva låne- och subventions- behovet. Möjligheten att erhålla en högre bidragsprocent (50) för ungdomslokaler än för övriga allmänna samlingslokaler (40) bör kvarstå. För utredningen fram- står det som angeläget att samlingslokals- nämnden i ärenden rörande lån för ung- domslokaler lämnar en jämförelsevis generöst tillmätt subventionsdel. Barn— och ungdomsverksamheten är nämligen som helhet så kostnadskrävande, att synnerliga skäl måste anses föreligga att försöka begränsa hyresavgifterna. I sam- manhanget bör erinras om, att arvsfon- dens bidrag i vissa fall uppgår till 50 procent av anläggnings- och inventarie- kostnaderna. Det måste undvikas, att samhällsstödet från samlingslokalsfon- den blir mindre, än om stödet i stället utgått som arvsfondsbidrag. Till de sist- nämnda återkommer utredningen under 4.9.3.

4.8.5 Lånesäkerhet

Under behandlingen av frågan om låne- och bidragsprocentens storlek har ut- redningen övervägt om de speciella be— tingelserna för driftsfinansieringen av fristående ungdomslokaler kan anses motivera en föreskrift om, att kommunal borgen obligatoriskt skall krävas som utfyllnad till den inteckningssäkerhet som lämnas. Kravet skulle få aktualitet, när annan än kommun är lånesökande.

Utredningen har emellertid avvisat tan- ken på ett särskilt stadgande av denna innebörd, främst med hänvisning till att det kommunala stödet till ett lokalföre- tag ibland med fördel kan lämnas i and- ra former än genom tecknande av bor- gen. Om exempelvis ett kommunalt or- gan barnavårdsnämnd, ungdomsstyrelse etc. i samband med planeringen av ett nytt bostadsområde »beställer» ung- domslokaler, betyder det i själva verket att kommunen redan iklätt sig ett ansvar för lokaldriften, antingen det efter fär- digställandet tar sig uttryck i att den själv inträder som hyresgäst eller genom att organisationerna på orten ges ekono- miska möjligheter att göra det. I andra fall kan kommunala utfästelser om år- liga anslag vara förmånligast ur lokal- ägarens synvinkel och även betyda, att förutsättningar skapas för att vederbö- rande skall kunna fullgöra sina betal- ningsförpliktelser gentemot staten för samlingslokalslånet. Den fakultativa rätt att begära kommunal borgen, vilken finns och ibland tillämpas av samlings- lokalsnämnden, anser utredningen vara tillfyllest även i de fall skäl skulle tala för att inteckningssäkerheten för lån till fristående ungdomslokaler behöver kompletteras.

4.8.6 Lokalbehovsprövning

Ett led i statens nämnds förhandsgransk- ning av låneärenden utgör prövning av ortens lokalbehov. Till grund för denna prövning ligger i allmänhet utredningar rörande befolkningsförhållandena, lo- kalsituationen, föreningsaktiviteten m.m. Finns inom omkringliggande rä- jong andra statsbelånade allmänna sam- lingslokaler tas i möjligaste mån hänsyn till, vilken inverkan anordnandet av ytterligare en lokalanläggning kan tän- kas få på de tidigare existerande anlägg- ningarnas driftsbetingelser. Av lätt för-

ståeliga skäl är lokalbehovsprövningen ofta en vansklig uppgift. Svårigheten lig- ger inte endast i att göra en rättvisande värdering av den aktuella situationen, utan därtill kommer problemet att för- söka förutse utvecklingen för en fram- tid, under vilken de förhållanden, som ligger till grund för lokalbehovet och -situationen, mycket snabbt kan föränd- ras. Kvantitativa normer av det slag ut- redningen återgivit i kapitel 3 kan ge vägledning, men är som framhållits ett ofullkomligt mättinstrument. De allmän- na utgångspunkterna för prövningen av behovet av allmänna samlingslokaler och _ i första hand —— fristående ung- domslokaler har i nämnda avseenden åt- skilligt gemensamt. På ett par mycket väsentliga punkter är emellertid förut- sättningarna olika. Dels är de ungas fri- tidsvanor andra än de vuxnas _- barn och ungdom tillbringar långt större del av sin lediga tid utanför hemmet _— vil- ket innebär högre intensitet i deras fri- tidsaktivitet och i deras engagemang i kamratgrupper och i föreningar. Dels är ett beslut om att anordna ungdomsloka- ler i de flesta fall förenat med samtidiga åtgärder för att få till stånd verksamhet i de lokaler som skapas. När en organi- sation eller en kommun bestämmer sig för att förlägga ungdomslokaler till ett nytt bostadsområde, är man som regel också inställd på att sätta in ekonomiska och personella resurser för att bygga upp en bred och mångsidig aktivitet. Så har exempelvis föreståndarna vid de kommunala ungdomsgårdarna som främsta uppgift att planera verksamhe- ten vid gården och att stimulera grup- per och föreningar, som håller till där, att utvidga sitt arbete. De av organisa- tionerna drivna kvartersgårdarna i Västerås förestås av deltidsverksamma föreståndare, som arvoderas av staden. Även här är det fråga om att skapa aktivitet i de lokaler som anordnas. I

_. ___. ___—___..-"

andra fall får dessutom organisationer- na (Malmö, Göteborg, Örebro, Stock- holm, Eskilstuna, Uppsala, Västerås, Sundbyberg m.fl. städer) kommunala anslag för att anställa instruktörer, konsulenter etc., vilkas uppgift bl.a. är att utveckla verksamheten vid en eller flera gårdsanläggningar. Det sagda inne- bär, att lokalbehovsprövningen framgent måste ske med beaktande också av de verksamhetsfrämjande åtgärder, som sättes in samtidigt med att beslut fattas om att anordna ungdomslokaler.

4.9 Samordnings- och avgränsnings- frågor

4.9.1 Bostadslån till ungdoms- och fritidslokaler

Av vad som tidigare anförts har fram- gått, att ungdomsgårdar och en del and- ra lokaler för fritidsbruk under vissa förutsättningar kan innefattas i den statliga bostadskreditgivningen. Av ut- redningens förslag följer, att samlings- lokalslån _ med nedan förordade un— dantag — skall kunna utgå för lokaler av nämnda slag. Sökes och beviljas sam- lingslokalslån för lokaler till vilka bo- stadslån kan komma ifråga, bör låne- underlaget för bostadskrediten reduce- ras. Det kan tänkas ske på ett flertal olika sätt. Utredningen vill förordna att minskningen sker med ett belopp sva- rande mot hela samlingslokalslånet. För att undvika att statslån utgår från två håll för ett och samma låneobjekt, bör statens nämnd efter Kungl. Maj:ts beslut om samlingslokalslån underrätta bo- stadsstyrelsen och vederbörande länsbo- stadsnämnd om beslutets innebörd. För enstaka, mindre hobby-, samlings- och fritidsrum, vilka ingår i bostadskre- ditens låneunderlag, bör samlingslokals- lån inte utgå. Att dessa föreslås undan- tagna är motiverat främst av praktiska

skäl. Sådana lokaler utgör vanligtvis en mycket begränsad del av byggnaden och kostnaden för denna. Det kan inte anses rimligt att kräva särskild utredning rö- rande lokalbehov, beräkning och pröv- ning av låneunderlag m.m. för sådana mindre lokaler, vilka förekommer in- sprängda i bostadshus. Liksom hittills bör de därför finansieras genom bo- stadslån. Det bör nämnas att bostads- styrelsen under 1965 utfärdat nya be— stämmelser om beräkningen av låneun- derlaget för bl. a. lokaler. I vad mån de nya anvisningarna inverkat på intresset att anordna lokaler för fritidsbruk är givetvis inte möjligt att nu överblicka. Utredningen förutsätter att utveckling- en därvidlag uppmärksammas av bo- stadsstyrelsen. Samtidigt måste dock be- tonas, att det främst bör ligga i de kom- munala organens intresse att i samband med stads. och byggnadsplaneringen be- vaka att behovet av smålokaler blir till- godosett.

4.9.2 Anordningsbidrag till barn- stugor

Redan i nuläget förekommer att allmän- na samlingslokaler tas i anspråk för barnstugeverksamhet (lekskolor, dag- hem, fritidshem). Att detsamma gäller för ungdomsgårdar kan utläsas av ut- redningens enkät. Det är i allmänhet fråga om ett dubbelnyttjande, som inne- bär att lokalerna under för- och efter- middagen upplåtes för barnstugeverk- samhet, medan de under kvällen dispo- neras för vissa former av barn- och ung- domsarbete. Till barnstugor utgår sär- skilda anordningsbidrag enligt kungö- relsen den 5 juni 1963 (nr 1379), med femtio procent av kostnaderna för er- forderliga ny-, till- och ombyggnads- arbeten samt i förekommande fall för inköp av byggnad, dock högst med 2 500 kr. per plats. För anskaffning av inven—

tarier för samma ändamål lämnas dess- utom bidrag från allmänna arvsfonden med högst 50 procent av kostnaderna. Eftersom barnstugor jämförelsevis ofta kombineras med ungdomsgårdar, finns det — som en följd av utredningens för- slag — skäl förmoda att antalet ärenden, där dubbelanvändning av lokalerna blir aktuellt, växer. Det finns därför anled- ning ägna ökad uppmärksamhet åt de samordningsproblem som därmed upp- står mellan låne- och bidragsgivningen. I de fall, där lokaler planeras och anord- nas med tanke på möjligheterna att an- vända dem såväl för barnstugeverksam- het som för andra ändamål, bör statens nämnd före sitt ställningstagande in- hämta socialstyrelsens besked rörande anordningsbidrag. Beviljas sådant, bör de lokaler, för vilka det utgår, inte inne- fattas i det låneunderlag samlingslokals- nämnden räknar fram för anläggningen.

4.9.3 Arvsfondens lokalbidrag

Från allmänna arvsfonden lämnas årli- gen bidrag med betydande belopp (jfr. sid. 17) till anläggnings- och inventarie- kostnader för ungdomslokaler. Den över- syn av lagstiftningen gällande fonden, vilken justitieministern uppdragit åt rättsavdelningschefen B. 0. Hamdahl att företa, skall bl.a. omfatta en prövning av för vilka ändamål och enligt vilka regler bidrag i framtiden skall lämnas. Direktiven för den pågående utredning- en rörande arvsfondslagstiftningen ger en antydan om att fondmedlen kan komma att tas i anspråk också för andra ändamål än de, till vilka bidrag nu utgår. Nämnas bör, att konstitu- tionsutskottet under dechargearbetet vid 1965 års riksdag uppmärksammat att utdelningen från arvsfonden — bl. a. som en följd av att det allmänna i allt större omfattning övertagit ansvaret för verksamhet, för vilken utdelning ur fon-

den tidigare lämnats —— kommit att be- gränsas och att tyngdpunkten i bidrags- givningen nu ligger på inrättandet av ungdomslokaler. Ungdomsutredningen har vid kontakter med den särskilde ut— redningsmannen inhämtat, att förslag om ändringar i arvsfondslagstiftningen inte är att vänta inom den närmaste tiden.

Den pågående översynen talar i och för sig för att förslag rörande använd- ningen av arvsfondsmedel bör anstå i avvaktan på resultatet av utrednings- mannens överväganden. Emellertid vore det enligt utredningens mening orimligt att lämna lokalbidragen från arvsfonden utanför den reformering av stödet till samlingslokaler, vilken i det föregående föreslagits. Ett bibehållande av arvs- fondens utdelning för detta ändamål, skulle nämligen skapa komplicerade gränsdragningsproblem mellan statens nämnd och arvfonden. Därtill skulle den av utredningen eftersträvade samord- ningen av insatserna på lokalförsörj- ningens område avsevärt försvåras. Ut- redningen har också uttalat den upp- fattningen, att det är oberättigat att fri- stående ungdomslokaler och allmänna samlingslokaler på sätt som nu sker be— dömes och från stödsynpunkt behandlas olika. Med hänvisning till vad som här anförts och i konsekvens med förslaget, att staten framgent skall stödja och sti- mulera anordnandet av fristående ung- domslokaler genom samlingslokalslån, föreslås allmänna arvsfondens bidrags- givning till anläggningskostnader för ungdomslokaler upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Beviljade fond- bidrag utbetalas i allmänhet först en tid efter det Kungl. Maj:ts beslut har fattats. Tänkbart är alltså att tidpunkten för beslut och för utbetalning kan komma att ligga på ömse sidor om budgetårs- skiftet. Det måste därför förutsättas att vissa arvsfondsmedel tas i anspråk till

__...— ___

ungdomslokaler även efter den 30 juni 1966. Arvsfondens bidrag till inventarie- anskaffning för ungdomslokaler behand— las i kapitel 5.

För organisationer, kommuner m.fl. anordnare av ungdomslokaler betyder omläggningen, att ett bidragssystem er- sättes med en låneform, i vilken finns inbyggd en subventionsdel (den ränte- oeh amorteringsfria lånedelen), som måste anses minst lika ekonomiskt för- delaktig som ett renodlat bidrag. Även om det kan tas för givet, att samlings- lokalslån inte vid varje tillfälle beviljas med högsta möjliga låneprocent och med största tänkbara ränte- och amorterings- fria stående del av lånet, kan finansie- ringsbetingelserna sägas bli betydligt förbättrade. Den för arvsfonden gällan- de 21-årsgränsen hindrar i princip lokal— ägarens möjlighet att fritt disponera lokalerna. Ibland vållar detta olägen- heter vid lokalplaneringen och spärren kan också motverka ett rationellt utnytt- jande av lokalerna. Även maximeringen av bidragssumman till 150000 kronor kan sägas vara en nackdel, eftersom den främst drabbar sådana större lokalan- läggningar, vilka är avsedda för en mångskiftande, omväxlande och rörlig verksamhet. Dessa båda problem bort- faller om utredningsförslaget genom- föres.

En följd av detta blir också att den del av arvsfondens utdelning, som hittills gått till byggnadskostnader och motsva- rande för ungdomslokaler, friställes och kan användas för andra angelägna ända- mål. Det ankommer inte på ungdomsut- redningen att ange vilka nya sådana som bör komma ifråga för bidrag, men ut- redningen vill erinra om det stora behov som föreligger av kurs- och/eller läger- gårdar för ledareutbildningen inom or- ganisationerna. Under senare år har statens nämnd haft att behandla några framställningar om samlingslokalslån

till kursgårdar av internatkaraktär. Där— vid har det emellertid visat sig svårt att på dessa låneobjekt tillämpa de be- stämmelser, som finns i samlingslokals- kungörelsen. I enstaka fall har också arvsfondsmedel beviljats för kursanlägg- ningar, men i stort sett saknas för när- varande möjligheter för organisationer- na att erhålla statliga lån eller bidrag för anordnandet av sådana.

4.10 Låneram och medelsbehov Som framgår under 2.2.1 har fr.o.m. budgetåret 1965/66 en omlägning skett av medelsanvisningen till lånefonden för allmänna samlingslokaler. Avsättningar— na sker numera med hänsyn tagen till det sammanlagda beloppet av de lån, som beräknas bli utbetalade under när- mast kommande budgetår. Utlåningens omfattning regleras genom en för varje år fastställd låneram. Av utredningens förslag följer, att låneramen för budgetåret 1966/67 måste vidgas. Samlingslokalsnämnden har i sin petita för nämnda tid föreslagit en ram av 12 milj. kr. Att med önskvärd säker- het ange hur mycket lånebehovet ökar är förenat med stora svårigheter. Ade- kvata erfarenheter från utlåning till ung- domslokaler saknas och därtill är möj- ligheterna starkt begränsade att få en samlad överblick av kommunernas och organisationernas byggnadsplaner för de närmaste åren. Allmänna arvsfondens bidragsgivning torde ge den mest till- förlitliga utgångspunkten för en beräk- ning. Till ungdomslokaier utgick däri- från 5,1 milj. kr under budgetåret 1963/ 64. Härav utgjorde dock en del bidrag till inventarier och utrustning. Eftersom ansökningarna om arvsfondsbidrag ofta samtidigt avser både anläggnings- och inventariekostnader och då därtill maxi- meringen av bidragens totalbelopp till 150 000 kr gör sig gällande i en del fall,

är det förenat med vissa problem att be- räkna storleken av inventariebidrags- delen. Med ledning av erfarenheter från relationen byggnadskostnader _ inven- tariekostnader för allmänna samlingslo- kaler, kommunala ungdomsgårdar och liknande kan inventariebidragen beräk- nas till 0,5—0,8 milj, kr. Bidragen till anläggningskostnader skulle således vara omkring 4,5 milj. kr. Som regel utgör arvsfondsbidragen 30_35 procent av hela det belopp ansökan avser. Den genomsnittliga bidragsprocenten ligger dock lägre, eftersom de större anlägg- ningarnas arvsfondsbidrag som en följd av maximeringen ofta stannar vid 10— 15 procent av de totala kostnaderna. Ut- redningen har beräknat genomsnittet till cirka 25 procent, vilket skulle betyda att de årliga investeringarna i ungdomslo- kaler f.n. uppgår till mellan 16 och 18 milj. kr. För de allmänna samlingsloka- lerna i traditionell mening har låne- procenten under senare år legat vid om- kring 45 procent av låneunderlaget. Även om det av skäl, som tidigare redo- visats, är motiverat att för ungdomsloka- ler räkna med att behov föreligger av något högre låneprocent än för övriga allmänna samlingslokaler, synes det rea- listiskt att ange genomsnittet till något under 50 procent av låneunderlaget ock- så för ungdomslokaler. Den låneram inom vilken lånebesluten skall hållas under budgetåret 1966/67 bör därför fastställas till ett belopp, som är 8 milj. kr. större än del av samlingslokals- nämnden föreslagna.

I sammanhanget vill utredningen med bestämdhet framhålla att det ökade ut- rymme för kreditgivning som på detta sätt skapas, av samlingslokalsnämnden inte får disponeras så, att lånegivningen

till allmänna samlingslokaler av sedvan- ligt slag tillåtes expandera på bekostnad av lånemöjligheterna för anordnande av ungdomslokaler.

I lånefonden för allmänna samlings- lokaler innestod den 1 juli 1965 omkring 30 milj. kr. Under budgetåret 1965/66 väntas i amorteringar inflyta cirka 2 milj. kr. Samlingslokalsnämnden har i sin petita för budgetåret 1966/67 _ i konsekvens med den omläggning av an- slagsgivningen som beslutades av 1965 års riksdag _ ansett sig böra föreslå ett formellt investeringsanslag på 1.000 kr. Även om låneutbetalningarna det när- maste året kan väntas avsevärt reducera samlingslokalsfondens behållning, synes utrymme finnas för den låneökning som blir följden av utredningens förslag. När det gäller låneutbetalningar torde dessa för övrigt få fullt genomslag på medels- behovet först under budgetåret 1967/68.

Med hänvisning till vad som i det före- gående anförts föreslår utredningen, att Kungl. Maj:t i proposition till 1966 års riksdag föreslår riksdagen.

att medge beslut om lån. som skall utgå ur lånefonden för allmänna samlingslo- kaler, under budgetåret 1966/67 får be- viljas intill ett belopp, som med 8 milj. kr. överstiger det av statens nämnd för samlingslokaler föreslagna;

att därvid föreskrives att det ovan nämnda ökade utrymmet för lånegivning disponeras huvudsakligen för att främja anordnandet av ungdomslokaler;

att _ i enlighet med yrkande av sta- tens nämnd för samlingslokaler _ under elfte huvudtiteln till lånefonden för all- männa samlingslokaler för budgetåret 1966/67 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

» i t

5.1 Tidigare stödformer och diskus- sioner

Av redogörelsen för bidragsgivningen från allmänna arvsfonden framgår, att bidrag kan utgå bl. a. för anskaffande av inventarier till ungdomslokaler.

Särskilda bidrag för samma eller lik- artade ändamål lämnades tidigare från ett under femte huvudtiteln anvisat re- servationsanslag, vilket disponerades en- ligt kungörelserna den 24 september 1954 (nr 615) och 20 maj 1955 (nr 225). Av anvisade medel stod viss del till Våra Gårdars, riksföreningen för nykterhets- rörelsens samlingslokaler, förfogande, medan återstoden fördelades av statens nämnd för samlingslokaler.

Enligt den förstnämnda kungörelsen beviljades bidrag till ungdomsvårdande sammanslutningar och nykterhetsorga— nisationer för utrustning, reparation m.m. av lokaler för ungdomsverksam- het. Bidraget var maximerat till 50 pro- cent av kostnaderna och kunde inte överstiga 1 000 kr. Det var främst avsett att främja föreningslivet bland ungdom och utgick såväl till allmänna samlings- lokaler som till sådana lokaler, som bidragsberättigad förening eller liknan- de ägde eller föl—hyrde för bedrivande av i kungörelsen avsedd verksamhet. Bi- drag enligt den senare av de båda kun- görelserna lämnades endast till allmänna samlingslokaler. Det beviljades med högst 50 procent av kostnaderna för in- köp av köksinventarier, servis, bord,

KAPITEL 5

Statsbidrag till inventarier och utrustning för vissa lokaler

stolar samt för inredning av kök. Bi- dragsmaximum var 5000 kr.

Båda bidragsformerna var förenade med villkoret, att mottagaren var skyl- dig att opartiskt, i skälig omfattning och kostnadsfritt eller mot skälig av- gift hålla lokaler tillgängliga för respek- tive ungdomsverksamheten samt för- eningslivet och sammankomster i öv- rigt på orten.

De nämnda formerna av bidrag för inventarieanskaffning m.m. tillkom på förslag av 1953 års utredning angående stöd åt nyklerhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar respektive en särskild inom finansde- partementet arbetande utredning om åt- gärder för främjande av ett alkoholfritt umgängesliv och ingick bland de åtgär- der, som vidtogs i anledning av beslutet vid 1954 års riksdag om reformering av nykterhetspolitiken.

Bostadskollektiva kommittén förklara- de sig i betänkandet »Samlingslokaler» (SOU 1955:28) införstådd med bidrags- givningens syfte, men ansåg det natur- ligt att frågan om statens medverkan till utrustning av lokaler borde lösas i ett vidare sammanhang. De av kommittén föreslagna åtgärderna rörande lånegiv- ningen till fritids- och samlingslokaler ansågs både indirekt och direkt stå i överensstämmelse med strävandena att öka folknykterheten. I anslutning till sina överväganden framlade kommittén ett förslag, som innebar att inventarie-

bidrag skulle kunna utgå efter fri pröv- ning med ett belopp motsvarande högst 5 procent av den godkända byggnads- kostnaden, dock med den begränsning- en att för hidragsberättigade lokaler in- rymda inom samma byggnad en övre gräns på 10 000 kr. skulle fastställas. Be- träffande lokaler i redan befintliga bygg- nader borde bidraget bestämmas i för- hållande till den beräknade byggnads- kostnaden för lokaler av motsvarande beskaffenhet. Kommittén ansåg sig böra ifrågasätta om inte de båda särskilda bidragen borde upphöra om dess för- slag till allmänt utrustningsbidrag bi- fölls. Bostadskollektiva kommittén beto- nade starkt, att bidraget för inventarie- anskaffningen borde utformas med tan- ke på att ge en stimulanseffekt.

I betänkandet »Statsstöd för samlings- lokaler» (SOU 1955:39) framhöll utred- ningsmannen, dåvarande byråchefen Stig Algott, att de tre nämnda stödfor- merna (bidrag från allmänna arvsfon- den, enligt SFS 1954:615 och enligt SFS 1955:225) för anskaffning av utrustning och inventarier till fritids- och sam- lingslokaler» . . . griper in i varandra på ett sätt som är ägnat att komplicera både bidragssökandenas och de bidragsbevil- jande institutionernas möjligheter att överblicka och planlägga verksamhe- ten.. .>>. Utredningsmannen fann den gällande ordningen irrationell och i be- hov av omprövning. I sak anslöt sig ut- redningsmannen till bostadskollektiva kommitténs förslag om ett allmänt inven- tariebidrag och uttalade vidare att 1954 och 1955 års kungörelser om inventarie- bidrag borde upphävas. En enhetlig bi- dragsform för inventarieanskaffning till allmänna samlingslokaler ansågs i hu- vudsak sammanfalla med de nykterhets- politiska motiv, vilka legat till grund för 1955 års kungörelse, Borttagandet av det särskilda stödet för ungdomslokaler skulle kompenseras genom att allmänna

arvsfonden i något ökad omfattning in- riktade sin bidragsgivning på ifrågava- rande ändamål.

I remissyttranden över de båda be- tänkandena framfördes skiljaktiga me- ningar om inventariebidragen, men fler- talet myndigheter och organisationer an— slöt sig till förslaget om en enhetlig bi- dragsform. Från bl. a. skolöverstyrelsen anfördes att bidragen enligt 1954 års kungörelse visat sig mycket värdefulla för upprustningen av lokalbeståndet, och att det från det allmänna ungdoms- arbetets synpunkt vore olyckligt om den uppnådda effekten skulle äventyras ge- nom bidragsformens borttagande. Skol- överstyrelsen, Våra Gårdar m.fl. påta- lade också att bidrag enligt 1955 års kun- görelse utgått under så kort tid att till- räckliga erfarenheter av stödets betydel- se saknades.

Föredragande departementschefen förklarade i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (bil. 7; sid 279) att behovet av förenkling av bidragssyste- met var ostridigt. Det av bostadskollek- tiva kommittén föreslagna och av ut- redningsmannen förordade inventarie- bidraget med ett belopp motsvarande högst 5 procent av den godkända bygg- nadskostnaden, dock högst 10 000 kr. för samma anläggning, tillstyrktes. De- partementschefen betonade att det av bidragsförfattningen uttryckligen skulle framgå, att de nykterhetsvårdande syn- punkterna borde beaktas vid prövning- en av ansökningarna. Vidare borde den i 1954 års kungörelse reglerade bidrags- givningen åtminstone under en över- gångstid behållas ifråga om lokaler, vil— ka inte i egentlig mening är samlingslo— kaler. I sammanhanget erinrades om att tillgången på utdelningsbara medel från allmänna arvsfonden varierade från år till år. Bidrag från fonden skulle i prin- cip ej kunna utgå jämsides med bidrag från anslaget för anskaffning av inven-

tarier för allmänna samlingslokaler. Riksdagsbehandlingen föranledde ingen ändring i Kungl. Maj:ts förslag. De båda formerna för bidrag till inventariean- skaffning sammanfördes och reglerades i en ny kungörelse (SFS 1957:368) sam- tidigt som de tidigare (SFS 1954 :615 och 1955z225) upphörde att gälla.

Budgetåren 1957/58—1959/60 anvisa- des för de aktuella ändamålen 600000, 600 000 respektive 400000 kr.

1958 års besparingsutredning (»Be- sparingar inom statsverksamheten»; SOU 1959:28 ) ansåg inventariebidragen vara av begränsad betydelse. De borde enligt utredningens mening slopas. Sta- tens stöd till samlingslokaler skulle helt koncentreras till lånegivningen för an- ordnande av sådana. Förslaget tillstyrk- tes eller lämnades utan erinran i fler- talet yttranden över betänkandet. För bibehållande av inventariebidragen ut- talade sig statens nämnd för samlings- lokaler, Folkets husföreningarnas riks— organisation, Bygdegårdarnas riksför- bund och Riksföreningen Våra Gårdar. Även socialstyrelsen, Landsorganisatio- nen och HSB:s riksförbund ansåg att bidragen alltjämt hade en uppgift att fylla.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1960 års riksdag (prop. 112; sid. 34) anslöt sig föredragande departementschefen till besparingsutredningens förslag att inventariebidragen skulle upphöra att utgå fr. o. m. den 1 juli 1960. Bidragsgiv- ningen till ungdomslokaler borde enligt hans mening kunna tillgodoses via all- männa arvsfonden. Riksdagsbehandling- en resulterade i bifall till förslaget.

Under senare år har frågan om inven- tariebidrag tagits upp i riksdagen i form av motioner. I bl. a. motion 1963:I:145 (lika lydande med motion II:156) fram- fördes förslag att återinföra inventarie- bidragen till allmänna samlingslokaler. Motionärerna pekade på det växande

problemet med ungdomsfylleri och häv- dade att tillgång på goda samlingslokaler med ändamålsenliga inventarier var av stor nykterhetsfrämjande betydelse. Det besvärliga läget för lokaler på mindre orter med svagt föreningsliv underströks starkt.

». . . Resurser saknas för att utföra någon större ombyggnad, och behov härför före- ligger som regel ej heller. En mindre upp- rustning innefattande även viss nyanskaff- ning av inventarier kan ofta vara till fyl- lest. Kommunerna bidrar ofta till en sådan upprustning, men vi anser att även staten bör medverka med någon form av stöd. Det inventariebidrag som utgick åren 1954 _1960 hade en utomordentligt stor bety- delse för denna typ av lokaler, men tyvärr var det endast en mindre del av antalet lokaler, som kom i åtnjutande av bidragen på grund av medelsbrist. Det skulle därför vara av synnerligen stort värde om ifråga- varande bidrag kunde utgå under ytterligare några år . . .».

Statsutskottet (ut]. 118) vitsordade att det ansåg det vara en angelägen uppgift att tillhandahålla goda och ändamåls- enliga samlingslokaler och erinrade om statsstödets betydelse samt dess inrikt- ning på ny- och ombyggnad av samlings- lokalsfastigheter, Utskottet uttalade vi- dare, att det otvivelaktigt finns fall, där erforderlig upprustning av lokalerna skulle kunna åstadkommas med förhål- landevis begränsade medel. Med hänsyn till 1960 års riksdagsbeslut att slopa den tidigare bidragsgivningen till ifrågava- rande ändamål, ansåg sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna. Därtill an- förde utskottet:

»...Enligt utskottets mening finnes det emellertid anledning pröva i vad mån mot- svarande syfte kan uppnås i annan ordning. Med hänsyn till de allmänna samlingsloka- lernas betydelse för ungdomens fritidsverk- samhet bör härvid främst övervägas, om den praxis som f. n. tillämpas när det gäller bidrag från allmänna arvsfonden till ung- domslokaler kan ändras. Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

giver till känna vad utskottet nu utta- lat . . .».

Riksdagen beslutade bifalla utskottets utlåtande. Riksdagens skrivelse i ären- det (rskr. 1963z268) har ej föranlett någon särskild åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Av de nämnda motionerna framgår bl.a. att slopandet av inventariebidra- gen skapat problem främst för lokalan— läggningar av det slag som är vanliga på landsbygden och i de mindre tätorterna. Något gynnsammare anses situationen vara för de större orternas samlingsloka- ler. Bedömningen torde bl.a. ha sin grund däri, att de små och medelstora anläggningarna redan vid uppförandet eller i samband med om- och tillbyggnad beviljats lån samt ränte- och amorte- ringsfri stående del därav intill den i författningen angivna maximigränsen. I övriga fall skulle däremot visst utrymme finnas för samlingslokalsnämnden att vid fastställandet av storleken hos låne- underlaget, lånet och subventionsdelen av detta göra en något välvilligare be- dömning än vad som i motsvarande fall skulle ha skett före 1960 års riksdags- beslut. Därigenom skulle bortfallet av inventariebidragen till någon del kom- penseras. Ett sådant förfaringssätt torde i praktiken ha förekommit endast un- dantagsvis vid nämndens behandling av låneärenden.

5.2 Överväganden och förslag

5.2.1 Skäl för stöd- och stimulans- åtgärder De i närmast föregående kapitel fram- förda förslagen har främst inriktats på sådana ändringar i den statliga låne- givningen, att denna kan bidra till att säkerställa behovet av förmånliga låne- möjligheter för organisationer och kom- muner, vilka tar på sig uppgiften att göra en insats för att förbättra tillgången

på ungdomslokaler. Enligt nyssnämnda förslag skall allmänna arvsfondens bi- dragsgivning till byggnads-, inköps- och motsvarande kostnader för ungdomslo- kaler upphöra. Stöd för ifrågavaran- de ändamål skall i stället lämnas ur den statliga lånefonden för samlings- kaler genom förmedling av statens nämnd. Som en följd av den föreslagna utvidgningen av begreppet allmän sam- lingslokal, har frågan om allmänna arvs- fondens bidrag till anskaffning av in— ventarier m. m. till ungdomslokaler kom- mit i ett delvis nytt läge. Såväl vid in- förandet som vid borttagandet av de tidigare formerna av statliga bidrag för dessa ändamål har nämligen bedöm- ningen av stödets värde och utform- ningen av detsamma skett med hänsyns- tagande till arvsfondens bidragsgivning. Prövningen av frågan om statens med- verkan för att underlätta och stimulera anskaffningen av inventarier och utrust- ning bör emellertid ske inte endast med hänsyn till följderna av utredningens förslag rörande arvsfonden, utan med beaktande också av föreliggande behov och den allmänna utvecklingen inom organisationslivet.

Det kan givetvis inte anses tillfreds- ställande, att lokaler, vilka byggts eller på annat sätt anordnats med hjälp av statliga lån ur samlingslokalsfonden, un- der lång tid efter färdigställandet förblir partiellt användbara och ofullbordade i den bemärkelsen, att de inte har fullgod standard i vad gäller inventarier och utrustning.

Folkets husföreningarnas riksorgani- sation har för utredningen framhållit, att intäkterna för många -— främst äldre — lokalföretag inte är av den omfatt- ningen att de tillåter från ekonomisk synpunkt motiverade avskrivningar. Än mindre uppstår sådana driftsöverskott, att det är möjligt att företa renoverings— arbeten, utbyte av äldre inventarier,

. _ _ * .m.__—..______.b____

komplettering av teknisk och annan ut— rustning samt andra åtgärder ägnade att göra lokalerna tidsenliga, attraktivare och mera användbara. Motsvarande för- hållande råder även för åtskilliga av de till Våra Gårdar och Bygdegårdarnas riksförbund anslutna lokalföretagen.

I sammanhanget bör också erinras om att staten under senare år påtagligt ökat sina insatser för den konstnärliga ut- formningen och utsmyckningen av sam- hällsbilden samt av offentliga byggnader och lokaler. Sålunda kan numera vid beräkningen av låneunderlaget för den statliga kreditgivningen till bostadsbyg- gande tillägg göras för konstnärlig ut- smyckning av exempelvis ett område med flerfamiljshus. De direkta bidra- gen över statsbudgeten till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader har med samma syfte och motivering räk- nats upp kraftigt under senare år. Bud- getåret 1962/63 var anslaget, vilket upp- föres på ecklesiastikhuvudtiteln, 0,5 milj. kr. jämfört med 1,2 milj. kr. för 1964/65 och 1,6 milj. kr. för 1965/66. Det faktum, att de allmänna samlings- lokalerna utgör en miljö, i vilken stora delar av befolkningen tillbringar viss fritid, gör det angeläget att i ökad ut- sträckning uppmärksamma de estetiska aspekterna vid utformningen av såväl mindre som större lokaler och anlägg- ningar. Enligt utredningens mening är den relevanta frågan inte om staten ge— nom ekonomiskt stöd bör spela en akti- vare roll vid utformningen av de all- männa samlingslokalernas (inkl. ung- domslokalernas) inre och yttre miljö, utan om statsmakterna, med sitt centrala ansvar för miljö- och kulturpolitiken, skall underlåta att utnyttja de möjlig- heter ifrågavarande lokaler och anlägg- ningar erbjuder, när det gäller att föra en bred och ofta ungdomlig publik i kontakt med olika former av god konst. I skrivelse till utredningen har Bygde—

gårdarnas riksförbund givit exempel på situationer, där nuvarande former av statsstöd visat sig otillfredsställande. Förbundet fäster uppmärksamheten på glesbygdens behov av smålokaler av klubbstugekaraktär och anför följande:

»...Till här antydda klubbstugar kan, om de är helt avsedda för ungdomsarbete, bidrag till viss del utgå från allmänna arvsfonden. Men ofta har de äldre i byn också behov av att använda klubbstugan för sina sammankomster. Under sådana för- hållanden är det inte längre en klubbstuga för ungdomsverksamhet utan något mellan- ting av klubbstuga och allmän samlings— lokal. Till en dylik kan bidrag icke utgå från allmänna arvsfonden. Det är i all- mänhet inte heller möjligt att få lån och bidrag genom statens nämnd för samlings— lokaler, eftersom denna lokal inte fyller de krav som i dag ställes på en allmän sam- lingslokal. Följaktligen utgör dessa »bystu- gor» en grupp lokaler som med nuvarande bestämmelser är mycket svårt att erhålla lån eller bidrag till.

Behovet av sådana klubblokaler eller hy- stugor ökar dock allt eftersom gamla ned- slitna ordenshus och bygdegårdar ute i bygderna inte återuppbygges utan ersättes med tidsenliga och mera centralt belägna allmänna samlingslokaler . . .».

Utredningen, som anser det värdefullt att större anläggningar med placering i kommuncentra kompletteras med sekun- därlokaler i ytterområdena, finner de i skrivelsen anförda synpunkterna värda beaktande. Den omständigheten att be— folkningsunderlag och därav betingade ekonomiska förutsättningar saknas för anordnande av sådana samlingslokaler, som kan bli föremål för statslånegivning, får inte generellt leda till slutsatsen att staten och kommunerna bör avstå från att ekonomiskt bidra till lokalfrågans lösning. Jämförelsevis billiga lokaler kan åstadkommas genom att exempelvis ned- lagda skolor eller äldre fastigheter, som inte längre brukas för bostadsändamål, tas i anspråk och iordningställes. De problem som BB i sin skrivelse påtalat, torde för övrigt inte gälla endast i gles-

bygdsområden, utan kan mycket väl tän- kas uppstå i områden av annan karaktär. Som en följd av arvsfondens 21-årsregel kan svårigheter av liknande slag möta en organisation, vilken inte har till enda eller huvudsaklig uppgift att bedriva ungdomsverksamhet, om den erbjuds att mot flerårskontrakt hyra lokaler un- der förutsättning att den själv svarar för möblering m.m. av dessa.

Utredningen är av den uppfattningen att stöd från statens sida för inventarie- anskaffning m. m. alltjämt är behövligt. Att slopa alla bidragsmöjligheter för des- sa ändamål skulle äventyra effekten av de föreslagna reformerna på lånegiv- ningens område och motverka strävan till effektivisering och förstärkning av statsstödet. Som framgår av vad som anförts —— och i konsekvens med förslag- get om att statens lånegivning till all- männa samlingslokaler och ungdomslo- kaler skall utgå enligt en och samma kungörelse och från en och samma låne— fond _— anser utredningen, att ett komp- lement till nämnda stöd bör omfattta båda lokalkategorierna. Enligt utred- ningens mening är en gränsdragning mellan dem obefogad — eftersom bättre och ändamålsenligare allmänna sam- lingslokaler direkt och indirekt är till fördel för barn- och ungdomsverksam- heten — samt därtill förenad med admi- nistrativa och praktiska tillämpnings- problem.

5.2.2 Lån — bidrag Med undantag för arvsfondens utdelning till ungdomslokaler, har det statliga stö- det från och med budgetåret 1960/61 enbart gällt åtgärder för kapitalanskaff— ningen till ny- och ombyggnad samt i vissa fall förvärv av fastigheter rymman- de allmänna samlingslokaler. Även om reglerna på det hela taget medger 'bety- dande rörelsefrihet och smidighet vid

bedömningen av låne- och subventions- behovet, ger stödformen, enligt utred- ningens mening, inte önskvärda möjlig- heter att tillgodose och tillmötesgå de starkt olikartade behov som anmäler sig. Det kan heller inte uteslutas att vissa nya sådana aktualiseras i samband med att lånegivningen utsträckes till att om— fatta lokaltyper, som hitintills legat utanför statens nämnds formella kompe- tensområde.

Utredningen har bland annat övervägt i vad mån exempelvis en höjning av de procentuellt angivna lånetaken i nuva- rande bestämmelser eller en allmän re- kommendation om generösare bedöm- ning och tillämpning av dessa samt av författningens övriga villkor kan tänkas tillgodose de behov och önskemål, vilka redovisats i det föregående. De ekono- miska lättnader, som på detta sätt upp- nås, skulle på sikt kunna öka lokalföre- tagarens möjligheter att genom nyan- skaffning av inventarier m. m. höja lo- kalernas standard och därmed vidga användbarheten. Sådana åtgärder torde dock endast till en del tjäna de syften utredningen anser det betydelsefullt att främja i nuvarande situation. Så skulle exempelvis de särskilda ungdomslokaler, vilka anordnats med bidrag från allmän- na arvsfonden, inte beröras av justering- ar i författningsbestämmelserna eller av ändrad tillämpningspraxis. Därmed an- ser utredningen det inte uteslutet att skäl kan finnas för en översyn av nu- varande låneregler. Denna bör dock ske i annat sammanhang och från andra ut- gångspunkter än de här aktuella.

Vid behandlingen av hithörande spörsmål har utredningen ingående dis— kuterat om ett statligt komplementstöd — vid sidan av samlingslokalslånen — bör ha formen av bidrag, eller om det skall utgå som lån enligt särskilda be— stämmelser. Lånevägen har bedömts som oframkomlig för att finansiera inköp av

i i » !

inventarier m. m. Dels möter svårigheter vid pantförskrivningen av säkerheten för dessa lån, dels torde de mest behö- vande lokalföretagen endast i undantags- fall gagnas av en ökning av lånebördan, som för flertalet av dem redan nu är ansenlig. Utredningen har därför stan- nat för att det statliga stödet bör lämnas som bidrag.

5.2.3 Bidragsmottagare Enligt utredningens mening bör bidrag för anskaffning av inventarier och ut- rustning kunna utgå till kommun, aktie- bolag, förening eller stiftelse, som är ägare av sådana lokaler, för vars anord- nande lån beviljats från samlingslokals— fonden eller till vilka arvsfondsbidrag utgått.

Huruvida bidrag bör utgå även till annan än lokalägare, har föranlett sär- skilda överväganden inom utredningen. I de fall lokalägaren är en kommun skulle — som ovan nämnts —— bidrag kunna beviljas. Vid utbyggnaden av ex- empelvis en ny stadsdel eller ett nytt bostadsområde innefattande ungdoms- lokaler, är det emellertid oftast annan än kommunen, som står som ägare till lokalerna. Även om t. ex. ett allmännyt- tigt bostadsföretag — av skäl som utred— ningen tidigare utvecklat — bör kunna erhålla samlingslokalslån, är därmed inte säkert att företaget också är berett att ta på sig ansvar och kostnader för utrustning och inventarier. Den bördan skulle i så fall helt vila på kommunen. Enligt utredningens mening skulle där- för en begränsning av bidragsrätten till enbart lokalägare få en godtycklig effekt och kunna motverka det med bidrags- givningen förenade syftet. I samman- hanget bör erinras om att de lokaler kommunerna hyr till stor del ställes till organisationslivets förfogande antingen tillfälligt eller för längre tid.

Erfarenheter visar, att goda lösningar av lokalproblemen för exempelvis scout- kårer och motsvarande lokala organisa- tionsenheter kan uppnås, genom att des- sa permanent och för längre tid förhyr lokaler för sin verksamhet. Som regel brukar dock i dessa fall svårigheter upp- stå att ekonomiskt klara de inköp av möbler m.m., som behövs för att göra lokalerna trivsamma och fullt använd- bara för sitt ändamål. Den på många platser i landet mycket kännbara bris- ten på lämpliga lokaler samt den om- ständigheten, att ekonomiskt fördelak- tiga och goda lösningar på lokalproble- men kan vinnas på nyss sagda sätt, bör enligt utredningens mening tillmätas så stor vikt, att eventuella invändningar mot att utsträcka stödet till förhyrda lokaler bör få vika. Bidrag bör dock inte utgå med mindre än att sökanden kan förete hyreskontrakt eller annan hand- ling, som styrker att dispositionsrätten till lokalerna kan förväntas bli varaktig. Utredningen anser det dessutom befogat att förorda vissa begränsningar vad be- ' träffar kretsen av bidragsberättigade, när det gäller förhyrda lokaler. Om den- na vidgas i alltför hög grad torde näm— ligen risker finnas för att verkan av stödet blir svår att överblicka och att det i många fall förfelar sitt syfte. Där- till kan de samlade anslagskraven väntas bli av en storleksordning, som av stats- finansiella skäl inte kan godtas.

Bidrag till inventarier och utrustning för förhyrda lokaler bör därför kunna utgå till:

1. lokal organisationsenhet (förening, klubb, kår, avdelning, församling och motsvarande), som är ansluten till a) riksorganisation, vilken erhåller

statligt stöd för sin centrala verk- samhet enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510);

b) Sveriges riksidrottsförbund eller

Svenska korporationsidrottsför- bundet; c) av skolöverstyrelsen erkänt stu- dieförbund; samt (1) Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar; 2. kommun; samt 3. lokalt samarbetsorgan (t.ex. ung-

domsråd) av ungdomsföreningar.

Av förslaget följer bland annat, att idrotts- och friluftsorganisationer — trots att statligt stöd för anläggningar för den verksamhet de bedriver utgår i annan ordning — skall kunna komma ifråga för bidrag. Det intresse dessa sammanslutningar visar för att komplet- tera tränings- och tävlingsaktiviteten med andra former av fritidssysselsätt— ning, bör enligt utredningens mening stimuleras, vilket kan ske genom att un- derlätta för dem att förhyra och anord- na lämpliga klubblokaler.

Det bör framhållas, att bidragsmöjlig- heten enligt utredningens uppfattning skall stå öppen även för ägare eller för- hyrare av lokaler, till vilka medel tidi- gare beviljats för inköp av inventarier och utrustning från allmänna arvsfon- den eller från de särskilda anslag, som fram till den 30 juni 1960 utgick över statsbudgeten. Behovet av standardhöj- ning, förnyelse och komplettering är nämligen stort för lokaler, vilka varit i bruk under en följd av år. Självfallet bör dock vid bidragsprövningen hänsyn tas till när och med vilka belopp bidrag för- ut lämnats.

5.2.4 Bidragsändamål

Vissa svårigheter anmäler sig vid preci- seringen av de ändamål, till vilka medel skall kunna beviljas. I det föregående har talats om inventarier och utrustning, men dessa båda begrepp är ingalunda entydiga utan kan innefatta vitt skilda ting. Av vad som anförts framgår att

skäl finns för att exempelvis material avsett för mindre förbättringsarbeten och liknande också bör innefattas i bi- dragsgivningen, Även det berättigade i att möjliggöra konstnärlig utsmyckning av lokalerna har framhållits. Tidigare existerade stödformer har dessutom medgivit bidrag för inredning av kök. De starkt skiftande behoven och önskemålen synes tala för, att ända- målsangivelsen får en mycket allmänt hållen utformning. Om så sker, hänskju- tes i hög grad avgörandet om tillämp- ningen av bidragsbestämmelserna till det organ som skall bereda och besluta i bidragsårenden. En alltför snäv gräns— dragning kan också visa sig stel och osmidig och i framtiden, då nya behov gör sig gällande, göra bidragsformen otjänlig. Om å andra sidan den ram, som anges för hur beviljade medel får an- vändas, blir alltför vid, kan syftet med stödet gå om intet. Utredningen vill inte ifrågasätta det berättigade i att bidrag kan behövas också för vissa smärre reparations- och upprustningsarbeten i lokaler avsedda att tas i bruk för för- enings. och fritidsändamål. Emellertid måste det anses förenat med stora prak- tiska svårigheter att särskilja sådana bidragsändamål från vad som kan be- traktas som löpande underhållsarbeten. Till de senare kan samlingslokalslån inte lämnas, och det är därför inte heller rimligt att kringgå begränsningsbestäm- melserna i lånegivningen, genom att i den nya bidragsformen lämna utrymme för bidrag till ifrågavarande ändamål. De skäl, som talar för ett närmare an- givande av bidragsändamålen, är enligt utredningens mening de tyngst vägande. Nackdelarna med en viss precisering kan till en del uppvägas, genom att stö- det ges en från ekonomisk synpunkt jämförelsevis generös och förmånlig ut- formning. Därmed bör nämligen vin- nas, att bidragsmottagaren kan dispone—

ra en större del av egna medel för att bekosta sådant som faller utom stats— bidragets ram.

I syfte att stimulera samlingslokals- ägande föreningar, kommuner, stiftelser och aktiebolag till åtgärder ägnade att höja standarden och användbarheten hos sådana lokaler, som anordnats med stöd av samlingslokalslån eller arvs- fondsbidrag, samt med avsikt att under- lätta för vissa i det föregående angivna lokalförhyrande organisationer att an- skaffa ändamålsenliga fritidslokaler, föreslår utredningen, att bidrag av stats- medel skall kunna utgå för inköp av tek- niska och pedagogiska hjälpmedel jämte därtill hörande anordningar samt för möbler, textilier, armatur och konst, avsedda för ifrågavarande lokaler. Be- träffande folkbildningsorganisation bör dock gälla, att bidrag inte kan utgå för anskaffning av tekniska och pedagogiska hjälpmedel, eftersom statsbidrag för dessa ändamål redan utgår i annan form.

På annan plats i föreliggande betän- kande har utredningen understrukit de av organisationerna uttalade behovet av mindre lokaler och rum av storleksord- ning 20—40 m2 lämpade för sammanträ- den, gruppöverläggningar, cirkelstudier, musiklyssning m. m. Samtidigt har dock framhållits, att de något större lokalerna (50—150 m?) avsedda för föreningsmö— ten, diskusionsaftnar, föreläsningar, vis- sa samkväm och festarrangemang m.m. bör utformas och möbleras så, att de medger rörlighet, omväxling och aktivi- tet i den verksamhet som förlägges dit. Kraven på god standard, komfort och bekvämlighet har genomgående beto- nats. Mot denna bakgrund framstår det som välgrundat, att inrikta stödet på lokaler av nämnda slag. Utredningen föreslår därför, att från bidragsgivning— en undantages inventarier och utrust— ning, som är avsedd enbart för:

a) biografsalonger; ab) andra teaterlokaler än barn- och studieteaterlokaler;

c) större lokaler främst ämnade för

dans; samt

(1) kommersiellt drivna kafé- och

restauranglokaler; även om de nämnda lokalerna ingår i det låneunderlag, som fastställts i samband med ansökan om samlingslokalslån.

Om bidragsansökan helt eller delvis avser konstnärlig utsmyckning bör gäl- la, att det bidragsberedande organet inhämtar statens konstråds yttrande. Därigenom torde vinnas, att den till- tänkta utsmyckningen får tillfredsstäl- lande konstnärlig kvalité. Den utsmyck- ning, till vilken bidrag skall kunna ut- gå, bör vara hänförlig till någon av konstarterna skulptur, konsthantverk, måleri (fast utsmyckning) och staffli- konst (inklusive grafik). Det bör an- komma på det organ, som skall hand- lägga ansökningar om bidrag, att i sam- arbete med konstrådet utforma de när- mare anvisningar, vilka kan anses er- forderliga. Därvid bör de erfarenheter, som samlats från behandlingen av frågor rörande utsmyckningen av bostadsom- råden, kunna tjäna som vägledning.

Som exempel på hjälpmedel, vilka kan anses kvalificerade till bidrag, vill ut- redningen nämna bandspelare, skriv-, magnet— och flanelltavlor, projektorer och därtill hörande uppställningsbord samt filmdukar. Hit hör även räknas televisionsapparater. Även sådana sär- skilda mörkläggningsanordningar, som är avsedda att utestänga ljus vid visning av film och liknande, bör godtas som bidragsobjekt.

Vid prövningen av bidragsansökning- arna bör såvitt möjligt det förmodade helhetsresultatet av inventarie. och ut- rustningsförvärvet beaktas. Viss åter- hållsamhet bör sålunda iakttas ifråga om bidrag avseende anskaffning av enstaka

föremål, t. ex. en TV-apparat till ett på det hela taget välförsett klubbhem eller ett konstverk för en allmän samlings- lokal, som i övrigt håller god standard. Hänsyn bör också tas till om de inven- tarier och den utrustning, för vars in- köp bidrag sökes, är ämnade för en stör- re anläggning med flera lokaler eller skall placeras i en mindre, eventuellt fristående lokalenhet. Det kan i de flesta fall inte anses rimligt att medge bidrag till inköp av exempelvis en filmprojek- tor, en bandspelare, ett piano eller en orgel för en mindre fritidslokal som ligger insprängd i en bostadsfastighet, medan det däremot torde vara helt i sin ordning om det gäller en folkets husan- läggning, en ungdomsgård eller liknan— de. Utredningen finner det också moti- verat förorda, att bidrag i första hand lämnas till inventarier och utrustning för lokaler, vilka är av den karaktären, att de kan väntas bli nyttjade för en mångfald skiftande ändamål.

5.2.5 Bidragsvillkor Som generellt villkor bör stadgas, att lokaler, för vars inventarier och utrust- ning bidrag beviljas — i den utsträck- ning det inte inkräktar på bidragsmot- tagarens egen verksamhet — opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation samt för ändamål, vilka kan anses för- enliga med det offentliga livets behov och de allmänna kulturella strävandena.

Motiveringarna för villkoren ävensom innebörden av dessa sammanfaller i allt väsentligt med vad som anförts i före- gående kapitel i anslutning till bestäm- melserna för statslån till allmänna sam- lingslokaler. Någon anledning att undan- ta förhyrda lokaler eller lokaler för vilka bidrag men ej lån beviljats finns inte. Den omständigheten att kretsen av stöd- berättigade vidgas, gör det angeläget att

betona, att upplåtelseskyldigheten är av principieH och praktisk betydelse i bidragssystemet. Efterlevnaden av bestämmelsen kan svårligen bygga på systematisk och omfattande kontroll och övervakning från samhällets or— gan. Tillämpningen förutsätter en långtgående frivillig medverkan från de bidragsmottagande, av vilka måste fordras att de är införstådda med och delar de intentioner utifrån vilka samhällsstödet motiverats och byggts upp. Erfarenheter från andra områden där — i förhållande till den nu aktuella bidragsformen —— ännu liberalare bi- dragsregler gäller (folkbildningens, fri— tidsgruppsstödets), ger stöd för uppfatt- ningen att organisationerna väl motsva- rar det förtroende samhället givit ut- tryck för genom att avstå från att kring- gärda bestämmelserna med ett omfattan- de övervakningsförfarande. Mot denna bakgrund finns det inte käl förmoda, att den i vissa situationer känsliga och kon- troversiella frågan om upplåtelseskyldig- het i praktiken skall föranleda nämn- värda problem. Det måste emellertid stå klart att försök att kringgå de uppställda villkoren kan föranleda krav om åter- betalning av beviljat bidrag,

5.2.6 Förslag till bidragskonstruktion

Vid utformningen av de regler, som skall ligga till grund för bidragsberäkningen, måste hänsyn tas till att stödet skall ha karaktären av stimulansåtgärd. Mot det- ta måste vägas de möjligheter de sökan- de kan förväntas ha att prestera en egeninsats. En långtgående schabloni- sering av beräkningstekniken kan få till följd, att de bidragssökandes ambition och vilja att göra en motprestation av betydande storlek reduceras. Samtidigt måste beaktas att alltför stora krav på tillskott av eget kapital sannolikt får den effekten, att antalet lokalägare och

lokalförhyrare, som har reella förutsätt- ningar att tillgodogöra sig bidrag, blir relativt ringa.

Samlingslokalsföretagens riksorgani- sationer uppger, att kostnaderna för in- redning och utrustning av allmänna samlingslokaler vanligen uppgår till mel- lan 10 och 20 procent av byggnadskost- naderna. Det högre procenttalet gäller för anläggningar med biograf- och kafé- lokaler och liknande, vilka i allmänhet är mycket kostnadskrävande. Med den avgränsning utredningen föreslagit fal- ler sådana lokaler i huvudsak utanför bidragsgivningen. Det är därför rimligt att uppskatta normalkostnaderna för bidragskvalificerade inventarier och utrustning till 10 procent eller något mer av kostnaderna för lokalernas uppföran- de.

Den s.k. ungdomsberedningen i Gävle framlade i början av 1965 en prognos för byggande eller anordnande av ung- domslokaler inom staden under den framförliggande femårsperioden. Av be- redningens sammanställningar framgår av kostnaderna för inventarier i s.k. kvartersgårdar och ungdomsgårdar be— räknas bli cirka 100 kr. per kvadrat- meter lokalyta. För ett av de redovisade projekten anges en inventariekostnad, som utgör 10 procent av byggnadskost- naderna, vilket — i förhållande till 10- kalytan — skulle betyda 125 kr. per kvadratmeter. Stockholms stads barna- vårdsnämnds fritidsavdelning beräknar motsvarande kostnader för ungdomsgår- dar till drygt 125 kr. per kvadratmeter, medan Malmö stads ungdomsstyrelse har 10 procent av byggnadskostnaderna som riktpunkt för beräkningen av ifrågava- rande kostnader. Förekommande varia- tioner har samband med anläggningar- nas storlek i förhållande till de fasta kostnader för inventarier och utrust- ning, som under alla omständigheter måste anskaffas.

Uppmärksammas bör också att kom- muner och lokalföretag hörande till nå- gon av de tre riksorganisationerna (FHR, VG, BB) i sin egenskap av stora inköpare ofta kan utverka förmånliga rabatt- och betalningsvillkor. För en mindre organisation och lokalägare kan inventariekostnaderna därför bli betyd- ligt högre än nämnda 100—125 kr. per kvadratmeter.

Exemplen avser nyuppförda lokaler. Vidare bygger uppgifterna på förutsätt- ningen att lokalerna redan från början blir väl försedda med inventarier och utrustning av god kvalité och standard. Ett stort antal lokaler förblir dock, en- ligt vad riksorganisationerna för lokal- frågor framhållit, ofullständiga i detta avseende under åtskilliga år efter det att själva byggnaden färdigställts.

Efter överväganden har utredningen stannat för att föreslå, att bidrag skall utgå med ett belopp motsvarande högst 50 procent av kostnaderna för anskaff- ning av inventarier och utrustning av det slag som angivits under 5.2.4. För lokaler inom en och samma anläggning eller fastighet skall dock den totala bi- dragssumman kunna uppgå till högst 40 000 kronor. Utredningen vill under- stryka, att det angivna procenttalet är en maximigräns.

5.2.7 Förhandsgranskning, handlägg- ning av bidragsårenden m. m.

Den i lånekungörelsen föreskrivna för- handsgranskningen av låneärenden till- mätes av statens nämnd mycket stor vikt. Kraven på de utredningar m.m., som i sammanhanget skall redovisas, har efter hand skärpts. Granskningen har visat sig värdefull också för de sökande, eftersom nämnden med sina samlade erfarenheter av problemen på området i många fall kunnat medverka till att före— bygga misstag ifråga om planeringen

och ifråga om bedömningen av de lång- siktiga finansieringsförutsättningarna för lokalföretagen. Även allmänna arvs- fonden tillämpar en motsvarande form av förberedande prövning.

Utredningen har övervägt lämplighe- ten av ett likartat förhandsgransknings- förfarande för bidragen till inventarier och utrustning. För ett sådant talar främst möjligheterna att i god tid upp- märksamma de sökande på brister, när det gäller planerade inköp. Samtidigt ges tillfälle att lämna råd och anvisning- ar om hur ändamålsenligare och kanske ekonomiskt fördelaktigare lösningar kan åstadkommas. Alldenstund anspråken på bidrag under vissa perioder kan vän- tas överstiga tillgången på disponibla medel, bör det också vara av intresse för den sökande att vinna klarhet om, huruvida och när bidrag kan tänkas bli beviljat. Mot förhandsgranskningen kan anföras bl. a., att det här rör sig om bi- drag och inte om lån. Samlingslokals- lånen uppgår inte sällan till ansenliga belopp, och staten har därvidlag särskilt intresse av att skaffa sig visshet om att den enskilde låntagaren skall kunna full- göra sina återbetalningsförpliktelser. Det finns också anledning förmoda, att antalet bidragsansökningar blir betydan- de och att många kommer att gälla be- lopp på endast något tusental kronor. Värdet av en förberedande granskning måste därför vägas också mot det rätt omfattande arbete, som såväl varje sö- kande som det bidragsbeviljande orga- net skall utföra. När samlingslokalslån och bidrag till inventarier och utrust- ning samtidigt är aktuellt, torde dock ett krav om förhandsgranskning inte inne- bära någon nämnvärd extra arbetsbelast- ning, eftersom de utredningar m.m., som kan läggas till grund för bedöm- ningen av de båda ärendena i väsentlig utsträckning måste förutsättas bli de- samma. Det bör också påpekas, att om

inga krav reses på förhandsgranskning, desto större anspråk måste ställas på det material, som skall tjäna som under- lag för själva bidragsansökan. Utred- ningen har bedömt skälen för en för- handsgranskning som tyngst vägande och föreslår därför en föreskrift härom. Som regel hör till grund för förhands- granskningen ligga en beskrivning av de lokaler, i vilka inventarierna och ut- rustningen skall placeras. Vidare bör kostnadsberäkningar och finaniserings- plan för inköpen presenteras, samt upp- gift lämnas om vilka kontakter som ta- gits för att samordna planeringen och nyttjandet av lokalerna. Omfattningen av och planerna för den egna verksam- heten bör likaså redovisas. Annan än kommun bör till ansökan foga ett ytt- rande från kommunalt organ rörande ortens lokalbehov. Ifråga om förhyrda lokaler :bör också krävas hyreskontrakt eller annan handling, vilken styrker att förfoganderätten till lokalerna kan för- väntas bli varaktig. I särskilda fall, t. ex. om ansökan avser mindre belopp eller om bidrag nyligen utgått för andra loka- ler inom samma ort, bör det bidragsbe- viljande organet ha möjlighet att till en del ge avkall på kraven om de uppgifter, som normalt skall lämnas i samband med förhandsgranskningen.

Av det sagda framgår att utredningen anser det befogat att en prövning bör ske av lokalbehovet även i ärenden rö- rande bidrag till inventarier och utrust- ning. Det måste anses välbetänkt att för- söka få visshet om att statsbidrag be- viljas endast för lokaler, vilka kan be- dömas fylla ett någorlunda varaktigt Och påtagligt behov. I sammanhanget bör erinras om vad utredningen i tidi- gare kapitel anför om lokalbehovspröv- ningen, när det gäller statsstöd till loka- ler med huvudsaklig uppgift att nyttjas för ungdomsverksamhet. Särskilda hän- syn måste alltså tas till dennas omfatt-

ning, intensitet och former, liksom till de ekonomiska betingelser under vilka verksamheten bedrives. Även utredning- ens uttalande i anslutning till den åter- givna skrivelsen från Bygdegårdarnas riksförbund bör uppmärksammas.

I syfte att göra förfarandet smidigt och mindre tidsödande bör möjlighet finnas för det organ, som skall svara för ärendenas handläggning, att inom sig delegera beslutanderätten, när ansökan gäller smärre bidrag.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att utredningen övervägt lämpligheten av att föreslå ett slopande av 21—årsre- geln i allmänna arvsfondens bestämmel- ser, då denna ger upphov till vissa trös- kelproblem. Framför allt innebär den dock, att de allmänna samlingslokalerna står utan möjlighet att erhålla bidrag, vilket är en gränsdragning som inte överensstämmer med den av utredning- en eftersträvade jämställdheten i stöd- hänseende mellan lokaler av skilda slag. Mot tanken på att lösa finansierings- frågan för anskaffning av inventarier och utrustning genom att ta bort ålders- regeln i allmänna arvsfondens bestäm- melser och till fonden överföra all bi- dragsgivning för de aktuella ändamålen, talar dock flera skäl. Tillgången på arvs- fondsmedel, tillgängliga för utdelning, kan variera från år till år och skapa oregelbundenhet i bidragsgivningen och viss osäkerhet hos de sökande i deras planering. Vidare får en ändring av åldersgränsen återverkningar också på andra delar av arvsfondens verksamhet, vilket talar för att frågan härom bör prövas också från andra utgångspunkter än de av ungdomsutredningen aktualise— rade. Den översyn av arvsfondslagstift- ningen, vilken för närvarande pågår, kan komma att resultera i att ekono— miskt stöd från arvsfonden i framtiden lämnas till ändamål, som nu ligger utanför fondens kompetensområde. Även

om en sådan utvidgning skulle leda till att olägenheterna av 21-årsgränsen minskades, skulle ett bibehållande av arvsfonden som källa för bidrag till in- ventarier och utrustning innebära, att två skilda organ _ statens nämnd för samlingslokaler för byggnadslånefrågor och allmänna arvsfonden för inventa- rier och utrustning —— får som uppgift att handlägga frågor med mycket nära anknytning till varandra. En sådan ord- ning är mindre tillfredsställande. Ut- redningen föreslår därför att behovet av medel för ifrågavarande ändamål tillgodoses genom att särskilda medel fr. o. m. 1966/67 anvisas i statsbudgeten. Bidragsgivningen från arvsfonden för lokalutrustning och liknande föreslås upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Givetvis bör dock bidrag till inventarier för ungdomslokaler utgå ur fonden även efter den 30 juni 1966 i de fall ansökan behandlats och föranlett beslut före nämnda datum.

För att ytterligare förbättra samord- ningen och möjligheterna till överblick av den statliga låne- och bidragsgivning- en föreslår utredningen, att statens nämnd för samlingslokaler får i upp- drag att bereda och besluta i ärenden rörande bidrag för anskaffning av in- ventarier och utrustning. På nämnden bör även ankomma att utfärda de när- mare anvisningar och föreskrifter, vilka prövas erforderliga för handläggningen av bidragsårenden.

5.3 Medelsbehovet

Vid beräknandet av storleken av det an- slag som bör anvisas möter i princip samma problem som tidigare nämnts i samband med lånegivningens omfatt— ning. Härtill kommer svårigheten att uppskatta de behov som föreligger av bidrag till äldre lokaler. Den allmänna vetskapen om att de senare i många fall

och i hög grad är i behov av att kom- plettera sin utrustning och höja stan- darden när det gäller inventarier m. m., ger ringa — om ens någon — vägled- ning vid bedömningen av kostnaderna för ett brett upplagt förbättringspro- gram.

Inom Folkets husrörelsen företogs 1962 en inventering av 150—200 lokal- anläggningars behov av bandspelare, smalfilmsprojektorer, mörkläggningsan. ordningar, televisionsapparater, kom'bi- nationstavlor (skriv-, magnet— och fla- nelltavlor samt filmduk) m. fl. hjälpme- del av teknisk-pedagogisk karaktär. En fullgod uppsättning sådana hjälpmedel skulle i genomsnitt ha kostat cirka 10 000 kronor per lokalföretag, d.v.s. 1.5—2 milj. kr. Till detta belopp bör sedan kostnaderna för förnyelse och komplet- tering av möbeluppsättningar m.m. läg- gas. En liknande undersökning inom Våra Gårdar under 1961/62 visade att ungefär en tredjedel av de anslutna lo- kalföretagen var tämligen välförsedda och i gott skick, medan 800—900 ordens- hus och liknande var i behov av olika upprustningsåtgärder till en samman- lagd kostnad av omkring 8 milj. kr. Även om det på goda grunder kan antas, att åtskilliga av de i de båda undersök— ningarna ingående lokalföretagen vid en lokalbehovsprövning i dagsläget skulle anses ha spelat ut sin roll som allmänna samlingslokaler, föreligger uppenbarli- gen ett betydande behov av medel för att göra lokalerna tidsenliga och fullt an- vändbara. De nämnda beloppen kan i sig sägas understryka vad utredningen i det föregående anfört som motiv för att sta- ten bör lämna stöd för anskaffning av inventarier och utrustning.

Med ledning av statens nämnda låne- givning, arvsfondens tbidragsverksamhet och vissa av frikyrkolokalsutredningen redovisade prognoser samt med vetskap

om att en mängd lokaler ingår i byggna- der finansierade med hjälp av den stat- liga bostadskreditgivningen har utred- ningen funnit stöd för antagandet, att de årliga investeringarna i lokaler, vilka kan komma ifråga för den form av bi- drag som här föreslagits, uppgår till mel— lan 40 och 50 milj. kr. Om kOStnaderna för inventarier och utrustning genom- gående utgör 10 procent därav, skulle det betyda 4—5 milj. *kr. för dessa ända- mål. Vid maximalt bidrag (50 procent) blir i så fall anspråken på statsmedel 2—2,5 milj. kr. Hänsyn har då inte tagits till äldre lokaler.

Det bör upprepas att beräkningarna vilar på ett ofullständigt underlag. Till detta konstaterande bör fogas ytterligare ett par anmärkningar. Som utredningen på annan plats betonat skall 50 procent vara maximibidrag, vilket innebär att genomsnittet torde komma att ligga un- der denna gräns. Det nämnda beloppet — 2—2,5 milj. kr. — är således något för högt. Vidare måste den utbyggnad, förbättring och allmänna upprustning av lokalbeståndet, vilken utredningen anser det angeläget att få till stånd, ses som en långsiktig strävan och kostnaderna fördelas över flera år. Det framstår ock- så som osannolikt att det ackumulerade behov, som finns av bidrag till inventa- rier och utrustning, i sin helhet gör sig påmint redan under det första bidrags- året.

Med hänvisning till vad som anförts och efter ingående överväganden före- slår utredningen, att Kungl. Maj:t i proposition till 1966 års riksdag föreslår riksdagen .

att för budgetåret 1966/67 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1500 000 kr., såsom bidrag till in- ventarier och utrustning för vissa sam- lingslokaler.

Enligt instruktionen för statens nämnd för samlingslokaler (SFS 1943:279; ändr. SFS 1964:399) skall antalet leda- möter vara åtta. Samtliga förordnas av Kungl. Maj:t.

I anslutning till förslaget att inrätta samlingslokalsnämnden framhöll före- dragande departementschefen (prop. 1942:118), att i denna borde ingå före- trädare för föreningslivet, väl förtrog- na med lokalfrågor, samt lämplig re- presentant för att tillgodose kommuner- nas intressen på området. För den byggnadstekniska granskningen skulle expertis från byggnadsstyrelsen anlitas.

Nämndens nuvarande sammansätt- ning återspeglar i allt väsentligt de in- tentioner som gavs vid des tillkomst. Samtidigt som nämnden är ett rådgi- vande organ för Kungl. Maj:t och ett låneförmedlande sådant, har den ut- vecklats till något av ett folkrörelsernas och föreningslivets representantskap för lokalfrågor. I nämnden ingår såle- des ledamöter med anknytning till de tre stora riksorganisationerna för lokal- ägande företag (FHR, BR och VG) och vidare finns där samlad erfarenhet från folkbildnings- och ungdomsarbete. Skil- da politska meningsriktningar är före- trädda i nämnden, som därigenom ock- så fått viss parlamentarisk förankring. Av ledamöterna har flera allsidig erfa- renhet av kommunal verksamhet.

Vid beredningen av ärenden rörande studentkårlokaler utökas antalet leda- möter med tre. Dessa förordnas av

KAPITEL 6

Statens nämnd för samlingslokaler

Kungl. Maj:t efter förslag från universi- tetskanslersämbetet, byggnadsstyrelsen och Sveriges förenade studentkårer.

Genom de i kapitel 4 och 5 framlagda förslagen kommer samlingslokalsnämn- den i väsentligt större omfattning än hittills att handlägga frågor rörande ungdomslokaler. Även om nämnden har en tämligen bred och allsidig samman- sättning, framstår det som motiverat att den tillföres ytterligare erfarenhet från den del av föreningslivet som har ungdomsverksamhet som huvuduppgift. Med den starka betoningen i det föregå- ende av kommunernas ansvar för pla- nering m.m. ifråga om ungdomslokaler, synes det likaledes motiverat att vid en utbyggnad av nämnden beakta också kommunernas intressen. Utredningen föreslår därför, att antalet ledamöter fr.o.m. ingången av budgetåret 1966/67 utökas med två.

Som en följd av utredningens förslag kommer arbetsbördan på nämnden och dess kansli att ökas. Dels kan antalet låneärenden väntas bli fler, dels till- kommer frågor gällande bidrag till in- ventarier och utrustning. Nämnas kan att antalet bildragsärenden rörande ung- domslokaler hos allmänna arvsfonden de tre senaste budgetåren varit 141, 160 och 140. Häri ingår såväl anläggnings- som inventariebidragsansökningar. Pro- jekten-s karaktär, bidragens storlek etc. är mycket varierande. Huvudparten av motsvarande ärenden skulle framgent komma att behandlas av statens nämnd.

Av förklarliga skäl är det svårt att be- döma hur mycket större arbetsbelast- ningen blir och vilka återverkningar- na kan tänkas bli på behovet av sam- manträden, personal m.m. Ofrånkomligt är dock att nämndens resurser måste ökas om den på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de nya uppgif- ter den ålägges. Lämpligen hör till sam- lingslokalsnämndens förfogande ställas medel, som den under budgetåret 1966/ 67 kan nyttja för att bestrida sådana kostnader som är betingade av dess vidgade arbetsuppgifter. Några direkta ingrepp i nuvarande organisations- och kansliförhållanden anser sig ungdoms- utredningen inte böra föreslå. Erfaren-

heter behöver först vinnas av vilka nya krav och behov som uppstår.

För budgetåret 1966/67 har samlings- lokalsnämnden begärt ett förslagsanslag på sammanlagt 136500 kr. för löner, arvoden och omkostnader. I beloppet ingår 45000 kr. som utgör bidrag till de tre riksorganisationerna för lokalfrå— gor. Utredningen föreslår med hänvis- ning till vad som anförts att Kungl. Maj:t i proposition till 1966 års riksdag föreslår riksdagen,

att under elfte huvudtiteln till statens nämnd för samlingslokaler för budget- året 1966/67 anvisa ett förslagsanslag, som med 50.000 kr. överstiger det av nämnden i dess petita äskade beloppet.

I ungdomsu'tredningens direktiv har de- partementschefen pekat på att samlings- lokalsfrågan är ett besvärligt praktiskt problem för ungdomsarbetet. Behovet av fritidslokaler och fritidsområden i öv- rigt för ungdom omnämnes också i sammanhanget. Ungdomsu'tnedningens behandling av hithörande spörsmål har koncen'trerats till ungdomsarbetets be- hov av inomhuslokaler för möten, cir- kelstudier, samkväm, hobbyaktivitett, s.k. öppen verksamhet m.m. En avgräns- ning av uppdraget har gjorts gentemot den särskilda ultredning som verkar inom idrottens samarbetsnämnd och som fått i uppdrag av chefen för han- delsdepartemenrtet att pröva s'ta'tstödet till idrottsplatsanläggningar. På liknande sätt har vissa frågor, vilka kan hänfö— ras till 1962 års fritidsutrednings kom- petensområde, lämnats utanför ung- domsultredningens överväganden.

Statsstöd för anordnande av lokaler avsedda för bl.a. ungdomsverksamhet u'tgår för närvarande i ett flertal for- mer. U'tredningen redovisar de bestäm- melser som gäller för statslån till all- männa samlingslokaler sam't allmänna arvsfondens bidrag 'till ungdomslokaler. Summariskt återges också vissa delar av vad som stadgas om statslån till an- skaffning 'av studentkårlokaler, bostads- låneverksamheten samlt skolbyggnadsbi- drag.

I omedelbar anslutning till den sist- nämnda frågan diskuteras också utfär- dade anvisningar om gemensam plane-

KAPITEL 7

Sammanfattning

ring och gemensamt nyttjande av skol- lokaler för fritidsändamål. Ifråga om upplåtelse av skollokaler synes utveck- lingen under senare år ha gått i en för ungdomsverksamheten gynnsam riktning. Härtill torde den allmänt positivare inställningen till ungdoms- arbetet ha medverkat. På en del pl-artser kvarstår dock vissa hinder. Dessa är främst av praktisk Ikarakltär och kan gälla t.ex. ansvars. odh kostnadsfördel- ningen mellan skilda kommunala organ. Utredningen erinrar i sammanhanget om, att det enligt barnavårdslagen är barnavårdsnämndernas uppgift att medverka till att främja goda fritids- förhållanden för barn och ungdom. I vissa kommuner har delar av dessa upp- gifter delegerats till annat organ, exem- pelvis ungdomsstyrelse eller fri-tids- nämnd. För att undanröja återstående hinder och åstadkomma en friare och generösare upplåtelsepolitik ifråga om skollokaler förordas att kommunerna genom cirkulär från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen (i egenskap av till- synsmyndighet för barnavårdsnämnder- na) uppmanas företa en samlad översyn av bestämmelser och praxis rörande lokalt tillämpande former och villkor för uthyrning och användning av skol- lokaler.

I föreliggande betänkande har ung- domsutredningen utveckla-t allmänna Odh principiella synpunkter på lokal- frågan och framlagt förslag till åtgärder, som enligt utredningens bedömande är

ägnade att påverka lokalsituationen för ungdomsarbetet i fördelaktig riktning. Bland annat anför utredningen

att lokalfrågorna över huvud taget bör ses som en integrerad del i sam- hälls— och miljöplaneringen;

att många problem är gemensamma för allmänna samlingslokaler och ung- domslokaler, men att ungdomsarbetet har särdrag till vilka hänsyn måste tas;

att ungdomsorganisationerna fyller en viktig samhällsfunktion och att de- ras lokalbehov särskillt måste uppmärk- sammas;

att ungdomens fritidsvanor i ökad ut- sträckning måste beaktas, när åtgärder vidtas på lokalförsörjningens område;

att det öppna ungdomsarbetet (ej medlemsbundna) ställer speciella krav på anläggningar och lokaler;

att utvecklingen ifråga om verksam- hetsinriktning, arbetsformer, metodik m.m. i förening med den allmänna standardhöjningen skapar nya och stör- re anspråk på lokaler och utrustning;

att bristen på lämpliga lokaler är kännbar på många håll i landet och att en önskad utveckling av ungdomsarbe- tet därigenom hämmas;

att åtgärder på lokalförsörjningens område måste ges ett vidare och mera långsiktigt syfte än att komma till rätta med bristsituationen, vilket bl.a. inne- bär att de måste ses som led'i en all- män aktivisering av samhällets fritids- och kulturpolitik;

att ansvaret för att lokaler finns att tillgå för bl.a. ungdomsVerksamhet yt- terst vilar på samhället;

att staten och kommunerna måste va- ra beredda till ytterligare insatser på det aktuella området;

att kommunerna vid sidan av insat- ser på investeringssidan bör ge hyres- bidrag till organisationer, som har barn- och ungdomsverksamhet på program- met;

att normer och riktlinjer är värde- fulla för kommunernas framåtsyftande Iokalpolitik, då därmed bl.a kan vinnas att viktiga barn- och ungdomsintressen inte förbigås vid planeringen;

att det behövs såväl centralt belägna, attraktiva anläggningar för skiftande former av ungdomsarbete som komplet- terande lokaler i omedelbar närhet till bostadsbebyggelsen ;

att särskilda forskningsinsatser är an— gelägna för att ge bättre grund för be- dömningen av dimensionering, place- ring m.m. av lokaler;

att det kommunala organ, som har att bevaka ungdomsarbetets lokalbehov, ges vidgat inflytande över planering m.m. och att det erhåller tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina upp- gifter därvidlag.

Utredningens förslag beträffande de statliga insatserna kan sammanfattas i tre huvudpunkter.

1. Vidgad Idnegivning. Utredningen föreslår att 5 1 i kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) ändras på följande sätt:

Nuvarande lydelse: & 1. Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten av- sedda hörsalar samt rum för samman- träden, samkväm och studiearhete jäm- te därtill hörande erforderliga utrym- men, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas åt envar inom orten verksam organisation.

'Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka opartiskt, i skälig

omfattning och på skäliga villkor upp- låtas för ungdomsverksamhet inom or- ten, under förutsättning att lokalerna äro inrymda i samma byggnad som i första stycket avsedda lokaler.

Föreslagen lydelse:

5 1. Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten av- sedda hörsalar samt rum för samman- träden, samkväm och studiearbete jäm- te därtill hörande erforderliga utrym- men, vilka lokaler prövas behövlliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets och ung- domsverksamhetens behov. Som ytter- ligare förutsättning skall gälla att loka- lerna — i den utsträckning detta inte inkräktar på dokalägarens egen verk- samhet — opartiskt och på skäliga vill- kor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation.

Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka på nyssnämnda grunder upplåtas huvudsakligen för ungdomsverksamhet inom orten.

Ändringen innebär att kungörelsens tillämpningsområde vidgas så, att den framgent innefattar även s.k. fristående ungdomslokaler (ungdomsgårdar och liknande). Till dessa kan samlingslo- kalslån inte utgå enligt nuvarande defi- nition av begreppet allmän samlingslo- kal. Av praktiska skäl föreslås att en- staka, mindre hobby-, samlings- och fritidsrum, vilka kan ingå i låneunder- laget för statliga bostadskreditlån, un- dantas från möjligheten att erhålla sam- lingslokalslån. '

Samtidigt modifieras nuvarande vill- kor beträffande upplåtelse. Utöver vad som framgår av förslagets ordalydelse förordas också vissa jämkningar i he-

dömningspraxis. Enligt utredningens mening bör de religiösa sammanslut- ningarna därigenom kunna känna sig reellt oförhindrade att söka samlings- lokalslån för andra lokaler än guds— tjänstrum; främst då för sådana lokaler som är avsedda för ungdomsverksamhet.

Samlingslokalslån kan till viss del vara räntefritt och stående (bidragsdel). För ungdomslokaler kan denna del upp- gå till ett belopp motsvarande högst 50 procent av det s.k. låneunderlaget. Ut- redningen förordar — utan att fixera en bestämd procentgräns för bidragsde- len —— att en generös bedömning tilläm- pas, när det gäller att fastställa den rän- te- och amorteringsfria delen av lån till ungdomslokaler.

Lån till [allmänna samlingslokaler ut- går från statens fond för allmänna sam- lingslokaler, till vilken avsättningar sker över budgeten. Fonden tillföres även inflytande kapitalavbetalningar, som därigenom blir tillgängliga för ny utlåning. Investeringsanslagen till fon- den beräknas numera med hänsyn till storleken av det belopp, som under när- mast framförliggande budgetår väntas bli utbetalat. För varje budgetår fas- ställes en låneram, inom vilken beslut om lån får meddelas. Ramen är för bud- getåret 1965/66 angiven till 10 milj. kr. och föreslås av statens nämnd för sam- lingslokaler till 12 milj. kr. för budget- året 1966/67. Med förslaget om vidgning av samlingslokalskungörelsens tillämp- ningsområde växer kraven på låneme- del. Ungdomsutredningen beräknar att låneramen för budgetåret 1966/67 be- höver ökas med 8 milj. kr. utöver vad "samlingslokalsnämnden föreslagit i sin petita. Behållningen i lånefonden var den 30 juni 1965 omkring 30 milj. kr. En betydande reducering kan väntas de närmaste- åren, då redan beslutade lån utlämnas. Enligt ungdomsutredningens bedömning torde dess förslag först bud-

getåret 1967/68 få fullt genomslag vad beträffar anspråken på utbetalningar från samlingslokalsfonden. För budget- året 1966/67 synes det därför möjligt att uppföra investeringsanslaget under elf- te huvudtiteln till fonden med ett for- mellt belopp av 1.000 kr., vilket är det- samma som statens nämnd äskat.

2. Bidrag till inventarier och utrust- ning. Förbättringen av lånemöjligheter- na till ungdomslokaler behöver enligt utredningens mening kompletteras med att en särskild bidragsform införes för inköp av inventarier och utrustning till vissa lokaler. Sådant bidrag skulle kun- na utgå till:

A. Ägare av sådana lokaler för vars anordnande lån beviljats från samlings- lokalsfonden eller till vilka arvsfonds- bidrag utgått;

IB. Förhyrare av lokaler om vederbö- rande är:

1. lokal organisationsenhet (förening,

klubb, kår, avdelning, församling och motsvarande), som är ansluten till a) riksorganisation, vilken erhåller statligt stöd för sin centrala verk- samhet enligt kungörelsen den 4 juni 1965 (nr 510); Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska bundet; av skolöverstyrelsen erkänt stu- dieförbund; Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar;

korporationsidrdttsför-

. kommun;

.lokalt samarbetsorgan (t.ex. ung- domsråd) av ungdomsföreningar. Bidrag skall kunna lämnas för inköp av tekniska och pedagogiska hjälpme del jämte därtill hörande anordningar samt för möbler, textilier, armatur och konst. Inventarier och utrustning för

vissa lokaltyper undantas från bidrags— givningen och en inriktning sker mot mindre lokaler.

Till bidraget har knutits upplåtelse- villkor, som i allt väsentligt överens— stämmer med de som föreslås gälla för samlingslokalslån.

Medel för de angivna ändamålen före- slås u'tgå över statsbudgeten som ett re- servationsanslag under elfte huvudti- teln. Utredningen föreslår att anslaget för budgetåret 1966/67 uppföres med 1,5 milj. kr.

3. Samordningsdtgärder. Allmänna arvsfondens bidragsgivning till ungdomslokaler avser såväl anlägg- nings— som inventariekostnader. Den vidgade lånemöjligheten för ungdoms- lokaler i förening med det särskilda bi- draget till inventarier och utrustning täcker i stort sett motsvarande bidrags— ändamål. Stödet från arvsfonden till ungdomslokaler bör därför enligt ut— redningens mening upphöra vid ut- gången av budgetåret 1965/66. Genom de föreslagna åtgärderna skapas bättre förutsättning att samordna statens stöd till skilda lokaländamål. Samlingslokals- nämnden får framgent handlägga ett väsentligt större antal ärenden rörande lån Itill ungdomslokaler. Vidare blir nämnden centralt organ för bidragsgiv- ningen till inventarier och utrustning. I ärenden av sistnämnda slag skall nämnden ha beslutanderätt. Den för- skjutning i och utvidgning av nämndens arbetsuppgifter, vilken blir en följd av ungdomsutredningens förslag, motiverar att antalet ledamöter ökas från nuva- rande åtita till tio. Samtidigt bör nämn- den och dess kansli ges ekonomiska resurser för att fullgöra sina nya ålig- ganden. För budgetåret 1966/67 föreslås därför förslagsanslaget under elfte hu- vudtiteln till statens nämnd för sam- lingslokaler bli uppfört med 186500

kronor, vilket med 50 000 kronor över- stiger det belopp nämnden äskat för motsvarande vtid.

Utöver vad som anförts beträffande statens låne- och bidragsgivning till 10- kaländamål har ungdomsutredningen i

föreliggande betänkande gjort vissa all— männa uttalanden och rekommendatio— ner. Som framgår av den tidigare punkt- visa sammanställningen gäller flera av dessa kommunernas insatser på lokal- försörjningens område.

BILAGA

N ormalreglemente för förvaltning av allmänna samlingslokaler

utarbetat av statens nämnd för samlingslokaler

Den i det följande återgivna lydelsen av samlingslokalsnämndens normalregle- mente avser det fall då lokalerna äges av bolag, förening eller stiftelse. Regle- mente för kommun brukar i sak över- ensstämma med normalversionen men kan anpassas efter lokala förhållanden.

Inledande bestämmelser 1 5 Ovannämnda fastighet, som äges av skall för- valtas av organisationens styrelse i en- lighet med bestämmelserna i detta regle- mente.

Slyrelsens verksamhet 2 5

Styrelsen utser inom eller utom sig en föreståndare att under styrelsens för- manskap handhava den löpande förvalt- ningen av fastigheten samt antager den personal, som i övrigt är erforderlig för skötseln av fastigheten.

3 5

Styrelsen åligger särskilt att ha vård och tillsyn över fastigheten samt däri befintliga inventarier och vidtagna brandskyddsanordningar, att genom år- liga besiktningar förvissa sig om att allt dylikt befinner sig i gott skick ävensom att tillse att byggnaden och inventarier- na äro försäkrade mot brand och vatten- skada till betryggande belopp samt att förvara alla för förvaltningen erforder- liga handlingar.

Finner styrelsen erforderligt, att bygg—

naden undergår mer omfattande repa- ration eller att densamma omändras, ut- vidgas eller förses med nya inventarier av större värde, har styrelsen att efter vederbörlig beredning å föreningssam- manträde framlägga förslag i frågan. Innefatta planerade byggnadsarbeten rubbning i det lokalprogram som legat till grund för beslutet om statslån skola planerna underställas statens nämnd för samlingslokaler för godkännande.

4 % Rörande förvaltningen av samlings- lokalerna skola föras särskilda räken- skaper.

Föreståndaren 5 5 Det åligger föreståndaren

. att i enlighet med styrelsens före- skrifter uppbära och redovisa fastig- heten tillkommande medel; . att ha uppsikt över fastigheten samt däri befintliga inventarier och vid- tagna brandskyddsanordningar, med skyldighet för föreståndaren att, om han finner någon förbättring av nö- den, genast anmäla detta för styrel- sens ordförande; . att, där ej annat följer av vad i 7 & stadgas, ombesörja uthyrningen av samlingslokalerna; . att efter styrelsens anvisningar föra journal över uthyrningen; samt att övervaka ordningen och, om nå- got olagligt eller eljest otillbörligt förehaves, vidtaga de åtgärder, som därav kunna föranledas.

Lokalernas upplåtande 6 5

Lokalerna uthyras för sammanträden, samkväm och studiearbete ävensom för andra liknande ändamål som äro fören- liga med det offentliga livet och de kul- turella strävandena inom kommunen.

Vid uthyrningen skall särskild hänsyn tagas till föreningslivet inom kommu- nen. Där behovet av lokaler för detta ändamål icke eftersättes i nämnvärd mån må lokalerna i skälig omfattning upplåtas jämväl för privata tillställ- ningar som anordnas av enskilda per- soner, företag eller samfälligheter inom orten.1

7 5

För åstadkommande av en såvitt möj- ligt rättvis fördelning av lokalerna mel- lan dem, som önska förhyra desamma, hör styrelsen fastställa en uthyrnings- plan, omfattande tiden 1 april—den 30 september, och en dylik plan, omfattan- de tiden den 1 oktober—den 31 mars.

Den som önskar bli upptagen i sådan plan, bör före den 1 mars respektive den 1 september hos styrelsen göra an- sökan därom med angivande av den eller de tider och den eller de lokaler ansökan avser samt för vilket ändamål vederbörande lokal i varje särskilt fall skall begagnas.

Sedan dylika ansökningar inkommit, upprättar styrelsen snarast möjligt för- slag till uthyrningsplan och underrättar sökandena därom. Dessa skola därefter skyndsamt lämna styrelsen meddelande, huruvida de önska hyra lokalerna i en- lighet med förslaget. Med ledning av vad sålunda förekommit fastställer styrelsen därefter uthyrningsplanen.

8 5

Vid fastställandet av uthyrningsplan skall styrelsen förfara opartiskt och sär- skilt tillse, att en såvitt möjligt rättvis fördelning sker mellan dem, som önska förhyra lokalerna å lördagar, söndagar, helgdagsaftnar och helgdagar.

För eget bruk äger lokalägaren att disponera lokalerna i större utsträck-

ning än hyresgästerna. Även lokalägaren skall intagas i uthyrningsplanen.

Vid tveksamhet eller meningsskiljak- tighet beträffande uthyrningsplanen bör samråd ske med statens nämnd för sam- lingslokaler.

9 5

Styrelsen skall för de olika lokalut- rymmena fastställa de hyror, vilka som regel skola utgå. Dessa hyror kunna fast— ställas till skilda belopp för olika års- tider.

Styrelsen äger, när särskilda skäl där- till äro, för särskilt fall besluta, att hy- ran skall utgå efter för hyresgästen för- månligare grunder än de i hyrestablån fastställda.

10 &

Hyresgäst skall åtaga sig att gentemot lokalägaren ansvara för skada, som av medverkande vid eller deltagare i den av hyresgästen anordnade tillställningen vållas å fastigheten eller däri befintliga inventarier; dock att reglering av skada som omfattas av lokalägarens obligato- riska försäkringsskydd sker enligt gäl- lande försäkringsavtal.

11 5

Underlåter hyresgäst att erlägga hyra eller att fullgöra skadeståndsskyldighet enligt 10 5, eller förmår hyresgäst icke att upprätthålla god ordning under av honom anordnad tillställning skall före- ståndaren genast göra anmälan därom hos styrelsens ordförande.

I anledning av sådan anmälan må sty- relsen besluta, att hyresgästen tills vi- dare icke äger använda lokalerna.

Revision

12 %

Förvaltningen av fastigheten och rä- kenskaperna rörande denna förvaltning skola granskas av därtill utsedda reviso- rer jämte en av kommunen utsedd re- visor, vilken har att iakttaga de före- skrifter som statens nämnd för sam-

1 >>orten» är ej detsamma som »kommu- nen», vilken oftast består av flera orter.

lingslokaler fastställer i särskild instruk- tion för revisorn.

Revisorerna skola för varje räken- skapsår över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse, som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma, framlägges å ordina- rie årssammanträde jämte styrelsens förvaltningsberättelse och finansierings- plan för löpande år.

Statlig kontroll 13 5 Styrelsen åligger att för varje räken- skapsår inom en månad från det revi- sorernas berättelse framlades å årssam- manträde till statens nämnd för sam- lingslokaler ingiva sammandrag av rä— kenskaperna jämte styrkt avskrift av

styrelsens och revisorernas berättelser' och finansieringsplan för löpande år ävensom av protokoll, upptagande de :i sammanträdet i anledning av nämnda berättelse fattade beslut.

Styrelsen har vidare att när som helst bereda statens nämnd för samlingslo- kaler eller dess ombud tillfälle att be- siktiga fastigheten samt att granska alla räkenskaper och övriga handlingar rö- rande förvaltningen av densamma även- som lämna de ytterligare upplysningar nämnden finner nödigt inhämta.

14 5 För giltighet av beslut om ändring i detta reglemente erfordras, så länge lo- kalägaren häftar för lån av statsmedel. att beslutet fastställes av statens nämnd för samlingslokaler.

KUNGL. BIBL. l 8 NOV 1965 STOCKHOLM

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965

1. Transportekouomilk forska i Norden. 3. gnutta mellomriklvezer m om Norge 0: ave- se. 4. Forskning ut international politik. 5. Afro-asiatiske ltudter i Norden. 6. Utbildning av ejukhuaadminiatratörer ! Norden. 7. Nordisk forskningakonterens i Henington.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustltiedepartementet

Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Dell. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3.4 och 5 i förslaget till regeringsform. [8] Del 4. Kap. 7. 8. 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt över- gångsbestlimmelsema. [84] 5. Förslaget till riksdagsordning. [87]

Råttegångshjiilp. [13]

Godtrosförviirv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom akten-

skap. [1 Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispesch. Ansvarsbestlimmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [2] Ändringar i ensittarla en m. m. [26] Pensionsstiftelser II. 41] Fögattnlngsfrågen och det kommunala sambandet. [ ] Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Försvarsdepartementet Soldathemsverksamheten. [52]

Socialdepartementet

Tsndvårdsförstikring. [4] Institutet för arbetshygien och srbetsfysiologi. [24] Hälso- och socialvdrdens centrala adm istration. [49] Mentalsjukhusens personalor isation. Del 11. Mål- sättning och utformning. [ Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 3. Rehabiliteringsin- satser i näringslivet. [57 Vissa pensionsfrågor. [62]

Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8 ] Friiul'tslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam- hiillsplaneringen. [19] 1960 års redioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar. programfrågor. Or anisations- och finansierings- i'rågor. [20] Rad ons och televisionens framtid i Sverige II. Bzildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrågor. [21] Vägmärken. [33]

Nykterhet i trafik. [35] . Körkortet och trafikutbildningen. [42] ', Statens trafikverk. [48] Radiolas. [451 ”' Statens vägverk. [47]

Arbetstid och arbetslnspektion för vägtrafiken. [48];

Finansdepartementet

Måttenheter. [5] Uppbördsfrdgor. [28] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementot

Antikvitetskollegiet. [10] 1 års universitets- och bli byggnaden av universitet 02 högskolor. Lokal ring och kostnader 1. [1112 .Utbyggnaden av uni-)( versitet och högskolor. Lokalisering och ko osmart der II. Spectatutredningar. [ ,,. De svenska utlandsförssmlingarnss ekonomi. [15] i 1960 års lärarutbildningssakkunnlgs III. 1. Studio-.& planer för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildning—t en IV: 1. [29] 8. Liirarutbtldntngen IV: 2. [30 , Specialundersökningar om lärarutbildning V. [81] ., Fackutbildnlng i automatisk databehandling. [56] Kyrklig beredskap. [5 9] ,_

Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. [80] * Lokaler för ungdomsverksamhet. [63] "

olekommitté 1. Ut

Jordbruksdepartementet

Ny jordförvtirvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jord—_ lbäullkspl'odullåtlelzrnaa distributions- och marginalför- Stöd dt hästaveln. [44]

Handelsdepartomentet

Sveriges släktnamn 1.[965 36] Beredskap mot oljesksdor. [45]

Inrikesdepartementet

Kommunalriittskommittén VI Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. [6] VII. Kommu- nala bo olax- [40] Praktik- och feriearbetsfgrmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9 ] Höjd bostadsstandard. [32] Affärstidsutredningen. 1. Afflirstiderna. Del I. Motiv ooh lagförslag. [38] 2. Affärstidema. Del II. Kon- sumentundersökning. [89] Gemensamma bostadsförmedlingar. [51] Polisutbildningen. [53]