SOU 1966:63

Fastighetsregistrering

N 4-0 cc

05 i—

- CU m

&( *. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1966:63 _,_,,_./

Justitiedepartementet ffa- ;

FASTIGHETSREGISTRERING

BETÄNKANDE AV FASTIGHETSREGISTERUTREDNINGEN ANGÅENDE PRINCIPIELLT SYSTEM FASTIGHETSBETECKNINGAR

KOORDINATREGISTRERING

Stockholm 1966

m olik 00 NH

. Förenklad statsbidragsgivhing till hälso-

. Handelns arbetskrafts-

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Kronologisk förteckning

. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fi. . Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92s. Fi. . Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 586 s. . Ny myntserie. Beckman. 87 s. FL . Internationellt fredsforskningslnstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U h oc

sjukvården. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 157 s. S. . Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. . Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2.

Esselte. 67 s. Fi. . Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade.

Esselte. 187 s. S. och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. i. . Tygförvaltningens centrala organisation.

Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö. . Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB.

273 s. + 1 kartbilaga. Jo. . Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso-

och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 8. Esselte 51 s. Fi. . Ny hyreslagstiftning. Norstedt & Söner. 473 s. Ju. . Undersöknzng angående hyresspiittringen.

AB Kopia. 2055 . Ny folkbokförisngstörordning m. m. Esselte.

241 5. F1. . Arhetspromemorior i författningsfrågan. Esselte.

94 s. Ju . Strategi—i väst och öst. Esselte. 174 5. ms. . Statliga betänkanden 1961—1965. Kihlström.

170 s. Fl

. Decentralisering av4 naturalisationsärenden m.m. Norstedt & Söner. 9s. Ju.

. Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. . Lagstiåtning mot radiostörningar. Esselte. 91 s. . Markfrågan 1. Norstedt & Söner. 330 s. Ju. . Markfrågan II. Bilagor. Norstedt & Söner. 231 s. Ju. . Sällskapsrcsor. Häggström. 229 5. H. . Bostadsarrende m. m. Esselte. 247 s. Jo. . Skeppsholmens framtida användning. Kihlström. 114 s. + 1 utviksblad. Fö. . Läkemedelsförmånen. Beckman. 228 5. S. . Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 391 s. Ju. . Den framtida jordbrukspolitiken. Håkan Ohls- sons boktryckeri, Lund. 361 s. J.o . Den framtida jordbrukspolitiken. B. Esselte. 411 S.

32. 33. 34. . Militärsjukvården. Esselte. 196 s. . Vägfraktavtalet I. Norstedt & Söner. 197 s. Ju. 37. De statliga undervisningssjukhusens organisa-J'

38. 39.

62. 63.

Kommunerna och ungdomen. Esselte. 214 s. s. Friluftsllvet i Sverige. Del 111. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. 111. Svenska Repro— duktions AB. 243 s. K. Luftfartsverkets ekonomi och organisation. Esselte. 134 5. K ö

F .

tion. Esselte. 132 S.S. Utsökningsrätt V. Esselte. 81 s. .Tu. Lagstiftning om elektriska anläggningar. Esselte. 153 s. H. . åbetspsykologisk verksamhet. Baggström. 41. Fordonskombinationer. Esselte. 259 5. K Utkommer senare. 43. Konsumtionskrediter i Sverige. Esselte. 274 s. Fi

44. 45.

46. 47.

48. 49.

Vård utom skolaS av ungdomsvårdsskoleelever.

Kihlström. 855 Bostadspolitiskt kreditstöd. Esselte. 474 s. I.

gktiv åldringsvård och handikappvård. Esselte. s S.

gråttstådgan m. m. Svenska Reproduktions AB. s. 0. Ungdomens förenings- och fritidsliv. Esselte.

302 5. E. Prissamverkan och konkurrens. Esselte. 278 =..H. Lantbruksnämndernas nya organisation m. m. Svenska Reproduktions AB. 405 5. +1 utviks- blad. .To. . Smittskyddslagstiftning. Kihlström. 210 s. S. * . Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—

1980. Bilaga 4. Esselte. 184 s. Fi. . skoglig forskning. Svenska Reproduktions AB. 132 5. Jo . Värdesäkring av trafiklivräntor. Esselte. 138 S. Fi. .Yrkesskadeförsäkring. Esselte. 343 s. S. _ . Skolgång borta och hemma. Kihlström. 390 5. E. . Svensk säkerhetspolitik. Esselte. 150 s. Fö. . Centralt statligt personalutbildningsorgan. Kihl- ström. 112 s. C . Militärtandvården. Esselte. 115 s. Fö E . Remissyttranden över 1965 års långtidsutred- nings huvudrapport. Esselte. 253 s. . Offentlighet och sekretess. Berlingska1 Boktryc- keriet, Lund. Ju. Utkommer senare. . Offentlighet och sekretess. Bilagor. Berlingska Boktryckeriet Lund. 287 s. Ju. Utkommer se— nare Rikets vapen och flagga. Norstedt & Söner. IV + 106 s. 11. Fastighetsreagistrering. Esselte. 317s. + 65. 111. Ju.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:63

Justitiedepartementet

FASTIGHETSREGISTRERING

BETÄNKANDE AV FASTIGHETSREGISTERUTREDNINGEN ANGÅENDE PRINCIPIELLT SYSTEM FASTIG_HETSBETECKNINGAR

KOORDINATREGISTRERING

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Sammanfattning och Summary se 15 kap.

1 ! AVD ELNING 1 1 Utredningsuppgiften

1 Direktivm. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 2 Arbetets avgränsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 3 Uppdelning av utredningsarbetet. . . . . 17 4 Registerreformens samband med pågående lagstiftningsarbeten och utred- ningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Kapitel 2: Fastighelsindelningen och rättsliga förhållanden rörande fast egendom 21

1 Fastigheter och fastighetsindelning. . . . . . . . . . . . . . . . . 21 11Fastigheter..........................21 12 Samfälligheter. . . . . . . . . . . . . . . . . 23 13 I fastighetsindelningen ej ingående mark . . . . . . . . . . . . 24 14 Fiske . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 15 Fastighetsindelningens funktioner . . . . . . . . . . . . . . . . 25 2 Rättsliga förhållanden rörande fast egendom . . . . . . . . . . . . 26

AVDELNING II

Kapitel 1: Uppdraget. Ulredningsarbelets uppdelning . . . . . . . . . . . . 13 Nuvarande system

Kapitel 3: Huvuddragen i samhällsbyggandels nuvarande informalionsredovisning 39

1 Allmän bakgrund . . . . . . . . . 39 2 Allmänt om produktion, tillströmning och redovisning av data . . . . . 40 3 Nuvarande informationsredovisning' 1 stora drag . . . . . . . . . . . 41 4 Fastighetsregistrering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 5 Fastighetsböckerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 51 Fastighetshöckernaihuvuddrag . . . . . . . . . . . . . . . . 46 52 Inskrivnings rättsverkningar . . . . . . . . . . . . . . : . . 48 53 Anteckningarifastighetsbok . . . . . . . . . . . . . . . 49 G Annan redovisning med anknytning till fastigheter . . . . . . . . . . 51

Kapitel 4: Nuvarande system för fastighetsregislrering.

1Fastighetsregistren........................ 54 11 Tillkomst . . .

12 Registrens tillämplighetsområdcn samt registermyndigheter . . . . 56 13 Jordregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 14 Stads1egister . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 15 Fastighetsregistrens tekniska anordning . . . . . . . . . . . . . 74 16 Fastighetsregistrens primärmaterial. Arkiv . . . . . . . . . . . . 76 17 Information från iastighetsregistren . . . . . . . . . . . . . . . 78 18 Fastighetsregistrens rättsverkningar . . . . . . . . . . . . . . . 78 2 Vissa utländska system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 21 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 22 Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 23 Holland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 24 Österrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 25 Schweiz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

AVDELNING III Principer till grund för uppbyggnad av ett nytt fastighetsregister

Kapitel 5: Allmänna synpunkter på en reformering av samhällsbyggandets infor-

_a—nwr—T—

malionssystem 4. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 1 Reformbehovet . . . . . . . . . . . . '. . '. . . . . . . . . . 97 2 Bedömning av riktlinjerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102

21 Allmän målsättning . . 102 22 Enhetligt nät av informationssystem 103 23 Nätets uppdelning på skilda informationssystem 103

24 Samordning mellan nätetsinformationssystem. . . . . . . . . . . 105 25 Lägesredovisningavdata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 26 Rationella tekniska hjälpmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Kapitel 6: Fastighetsregislreringens inordnande i samhällsbyggandets integrerade informalionssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 1 Inverkan på fastighetsregisterreformen . . . . . . . . . . . . 113 2 Fastighetsredovisningens fördelning på olika register . . . . . . . . . 114 3 Samordningen med annan redovisning . . . . . . . . . . . . . . . 115

31 Fastighetsböckerna . . . . . . . . . . . . . . . 115 32 Folkbokförings- och beskattningsväsendet . . . . . . . . . . . . 118 4 Fastighetsregistrets funktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 41 Identifiering av fastigheterna . . . . . . . . 120 42 Informationsredovisning för rationell samhällsverksamhet. . . . . . 122

43 Publicering med hänsyn till enskilda intressen . . . . . . . . . . 128 44 Betydelse för kommunindelningens beskaffenhet m.m. . . . . . . . 130

Kapitel 7. Indelningen i registerområden. Samband med indelningen i förvalt- "iii ningsområden........... ......132

1. Nuvarande indelning i registerområden. Sockenindelningens innebörd . 132 2 Samband med olikaindelningariförvaltningsområden . . . . . . . . 143

21 Samband med kommunal indelning . . . 143

22. Samband med annan indelning i förvaltningsområden än den primär— kommunala . . . . . . . . . . . 145

23 Särskilda problem vid ändring i kommunal indelning . . . . . . . 145

24 Hänförande av samfällighet till viss kommun . . . . . . . . . . 146 25 Samband med församlingsindelning m.m. . . . . . . . . . . . . 147 '26 Genomförande . . . . . . . . . ._ . . . . . . . . . . . . . . 148

1 Enhetligt registersystem. Registrets fysiska omfattning 2 Registerområden och registerbeteckningssystem 21 Översikt av gällande system 22 Principiella överväganden i beteckningsfrågan 23 Registerområden . 24 Fastighets registerbeteckning . 25 Samfällighets registerbeteckning I 26 Sifferbeteckning . . 27 Tomtbegreppet . . 28 Översyn av nuvarande registernamn .

Kapitel 9: Fastighetsregistrets innehåll och uppbyggnad i stort . .

1 Principiell avgränsning och målsättning 2 Registrets rättsverkningar . 3Registrets innehåll 31 Innehållets allmänna art . 32 Allmänna synpunkter på innehållets omfattning, kvalitet och fullstän- dighet . . . . . . 33 Informationstillströmning och informationsurval 34 Innehåll med hänsyn till fastigheternas identifiering m.m. 35 Innehåll med hänsyn till rationalitets— och publiceringsintressen . 36 Innehållets anpassning till informationsbehovet . 4 Registrets uppbyggnad i huvuddrag. 41 Registrets huvuddelar . . . 42 Informationernas gruppering

Kapitel 10: Allmänna tekniska synpunkter på fastighetsregistersystemel . 1 Utgångspunkter för bedömning av hjälpmedlens lämplighet 2 Allmänt om rationaliseringsåtgärder vid registrering . 3 Tekniska hjälpmedel för omläggning till ett nytt system . 4 Tekniska hjälpmedel 1 ett nytt system. . . . .

AVDELNING 1v1

Fastighetsregistrets utformning

Kapitel 11: Fastighetsregistrets mediatgper

1 Mediatyper

2. Mediatypernas användning vid datakonsunition

3 Principer för fördelningen av informationer mellan skilda media 31 Mellan visuellt register och datamaskin 32 Mellan registerbok och registerkarta .

Kapitel 12: Principiell utformning av skriven redovisning och karta

1 Utgångspunkter vid utformningen 2 Innehållet i skrivet register och på karta

3 Den skrivna redovisningen . 31 Standardutskrifter och speciella ändamålsanpassade utskrifter 32 Innehållets fördelning på olika redovisningsenheter 33 Registerkorten

149 152 152 154 155 158 162 162 163 170

174

174 175 180 180

180 184 187 190 197 200 201 204

208

208 209 211 212

221

221 222 223 223 223 226 226 227 229 229 230 236

4 Registerkartan. . 41 Tillgängligt kartunderlag. . 42 Innehållets fördelning på skilda kartor 43 Kartverkets tekniska utformning

Kapitel 13: Koordinatmetoden.

1 Behovet .

2 Redovisningsohjekt 3 Koordinatregistrering av fastigheter 31 Representativa koordinatpunkter . 32 Underlaget för registrering . 33 Ajourhållning. . .

4 Teknisk utrustning . 41 I uppläggningsskedet. 42 Vid ajourhållning . 5 Försöksverksamhet m.m. 51 Koordinatregistrering . 52 Koordinatmetodens användning 53 Viss utredning om koordinatmetodens användning

6 Förslag till koordinatregistrering. 61 Kartunderlag m.m. . 62 Koordinatpunkter . . 63 Samtidig registrering av andra uppgifter . 64 Koordinatuppgifternas redovisning. 65 Ajourhållning . 7 Genomförandet

Kapitel 14: ADB-system för fastighetsregistret .

1 Motiv för ADB . 2 Faktorer vid val av ADB- -system. 3 Alternativa ADB- -system 4 Kostnader . . .

AV D E LN I N G V Utredningens förslag

Kapitel 15: Sammanfattning och förslag

1 Bakgrund

2 Förslag . . . . .

3 Genomförande . . . . . . . . 4 Summary . . . . . . .....

Kapitel 16: Författningsutkast

Blankettexempel.

239 239 240 242

246

246 251 253 253 258 262 263 263 264 264 265 268 268 277 277 277 278 278 278 278

281 281 287 289 295

301

301 302 309 309

314

318

AVL BL EVL ExprL FBLS FRF IF JDL JRF KL LB 1960 LF 1948 årsL

1964 årsL NFBL

ServL SML

UL VL

Förkortningar av författningsrubriker och lagförslag

lagen om allmänna Vägar

byggnadslagen lagen om enskilda vägar expropriationslagen

1917 års lag om fastighetsbildning i stad 1917 års fastighetsregisterförordning 1875 års inteckningsförordning 1926 års lag om delning av jord å landet (jorddelningslagen) 1908 års jordregisterförordning

konkurslagen lagberedningens förslag är 1960 till ny jordabalk

1875 års lagfartsförordning 1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad 1964 års lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m. fastighetsbildningskommitténs förslag är 1963 till ny fastighetsbild- ningslag 1907 års servitutslag 1926 års lag om sammanläggning av fastigheter å landet (sammanlägg- ningslagen)

utsökningslagen vattenlagen

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

Efter bemyndigande den 17 januari 1964 uppdrog chefen för justitiedeparte- mentet den 18 i samma månad åt särskild utredningsman att jämte experter och sekreterare verkställa en översyn av reglerna rörande fastighetsregistre— ring.

Till utredningsman utsågs överingenjören H. Wallner och till sekreterare lantmätarna J. Falk och O. Millgård. Till utredningens förfogande står enligt statskontorets beslut byrådirektören B. Cedheim, lantmätaren T. Lindskog och avdelningsdirektören Å. Åkesson, vilka dessutom med stöd av bemyn- digandet förordnats som experter. Utredningsmannen, sekreterarna och dessa experter utgör det arbetande kansliet inom utredningen, vilken antagit nam- net fastighetsregisterutredningen.

Vid fullgörandet av utredningsuppdraget har utredningen enligt förord- nanden, som meddelats med stöd av bemyndigandet, biträtts av följande experter, nämligen stadsarkitekten U. Engwall, t.f. överingenjören T. Hyg- stedt, överingenjören A. Jörbeck, byråchefen E. Larsson, departements- sekreteraren B. Thufvesson, organisationsdirektören L. Wilhelmson, byrå- direktören R. Yregård och överlantmätaren H. Örtegren.

Med hänsyn till fastighetsregisterreformens genomgripande karaktär har utredningen ansett det lämpligt att principerna för uppbyggnaden av ett nytt fastighetsregister, ävensom därmed sammanhängande förslag till vissa för- beredande åtgärder, redovisas för ett ställningstagande av statsmakterna innan utredningsarbetet avslutas i sin helhet.

Utredningsarbetet har i dessa avseenden nu slutförts. I föreliggande be- tänkande upptas dels förslag till principer för konstruktion av ett nytt fas- tighetsregister, dels förslag av detaljkaraktär angående de primära regis- terenheternas beteckningar och angående numerisk lägesredovisning av registerenheterna med tillämpning av koordinatmetoden.

I betänkandet har huvuddragen i det nya fastighetsregistret skisserats för att ge en mera konkret bild av det tänkta systemet och för att ge ett underlag för en enkät angående denna skiss.

i Under arbetet har kontakt hållits med lantmäteristyrelsen och centrala folkbokförings— och uppbördsnämnden, i olika principiella frågor med bygg- nadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, kammarkollegiet och skilda organ inom det totala försvaret samt, såvitt angår koordinatmetoden, dessutom med statens råd för byggnadsforskning och vetenskapliga institutioner. In- skrivningskommittén har informerats om utredningens förslag.

Fastighetsregisterutredningen får härmed vördsamt överlämna sitt betän- kande Fastighetsregistrering. En bilaga, som endast innehåller redogörelse för viss försöksverksamhet med tillämpning av koordinatmetoden inom del

' av Östergötlands län, kommer att i stencilerad form översändas senare.

1 Experterna har anslutit sig till utredningens förslag. i Stockholm den 10 oktober 1966

Helmer Wallner Bengt Cedheim Jan Falk

Torsten Lindskog Olle M illgård Åke Åkesson

AVDELNING I

Utredningsuppgiften

] . Direktiv m. m.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1953 tillkallades inom justi- tiedepartementet särskilda sakkunniga, vilka sedermera antog namnet 1954 års fastighetsbildningskommitté, för att verkställa— revision av fastighetsbild- ningslagstiftningen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet samma .dag utta- lade departementschefen att skillnaden mellan land och stad alltmera utjäm- nats genom de under senare år gjorda ändringarna i rikets kommunala indel- ning. Åtskilliga städer innehöll sålunda betydande områden av ren landsbygds- karaktär, medan flertalet landskommu- ner å andra sidan omfattade tätorts- bildningar som, utan att vara admi- nistrativt skilda från kommunen, dock i åtskilliga hänseenden uppvisade ty— piska stadsproblem. Departementsche- fen fann därför skäl föreligga att när- mare undersöka om inte fördelar kun- de vinnas genom att man i samma lag reglerade fastighetsbildningen såväl i stad som på landsbygden. Som en följd härav torde, framhöll departementsche- fen, vid översynen av jordregisterför- ordningen och fastighetsregisterförord- ningen böra övervägas, i vilken ut- sträckning reglerna för registrering av fastigheter i stad och på landet kunde göras enhetligare och sammanföras i en författning.

Sedan fastighetsbildningskommittén den 14 oktober 1963 slutfört huvudde- len av sitt arbete genom avgivande av

KAPITEL 1

Uppdraget. Utredningsarbetets uppdelning

betänkandet Fastighetsbildning ( SOU 1963:68 ), vari såvitt angår fastighets- registreringen endast vissa grundläg- gande frågor behandlats, beslutades en- ligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 januari 1964, att, utom annat, frå- gan om en översyn av reglerna röran- de fastighetsregistrering skulle utbry- tas till särskild utredning. Som skäl härför anfördes att översynen intogk'er'i särställning. Uppgiften var i många hänseenden av utpräglat teknisk na- tur, bl.a. med hänsyn till behovet att på lämpligt sätt tillhandahålla data"'av olika slag i samhällsplaneringen. Frå- gan om fastighetsregistreringens fram- tida utformning ägde också ett påtag- ligt samband med folkbokförings- och upphördsväsendet och bl.a. med hän- syn till denna omständighet var det an- geläget att registreringsfrågan behand- lades med största möjliga skyndsamhet.

Utredningen uppdrogs åt särskild ut- redningsman jämte experter och sekre- terare. I sitt yttrande till statsrådspro- tokollet sistnämnda dag meddelade de- partementschefen ytterligare direktiv för den sålunda tillkallade fastighets- registerutredningen. Departementsche- fen uttalade därvid att hänsyn vid ut- redningens bedrivande borde tas till hur förslaget till lag om fastighetsbild- ning i fortsättningen kom att behand- las. Behovet av nya regler om fastig- hetsregister torde emellertid, framhöll departementschefen, kvarstå även om detta förslag ej genomfördes. Utred-

ningen borde ske under beaktande även av det reformarbete som bedrevs inom folkbokförings- och uppbördsväsendet och under medverkan av expertis från de myndigheter som berördes av ut- redningen.

I fastighetsbildningskommitténs för- slag .till ny lag om fastighetsbildning har fullföljts vad i direktiven för kom- mittén anfördes om en enhetlig lag- stiftning för land och stad. Den nya lagstiftningen föreslås sålunda gälla obe- roende av kommuntyp. I förslaget, vil- ket med hänsyn till vad i direktiven för fastighetsregisterutredningen utta— las kan utöva inflytande på omfatt- ningen och innebörden av utredning- ens uppdrag, upptas i 1 kap. 2 5 första stycket den grundläggande regeln i överensstämmelse med gällande rätt att fastighetsregister skall föras över fastighettsbeståndet i riket. I andra stycket av samma paragraf finns inta- gen definitionen på vad som enligt kommittéförslaget är avsett att omfattas av fastighetsbegreppet. De övriga be- stämmelser angående fastighetsregis- ter, vilka ansetts böra ges civill-ags ka- raktär, är redovisade i förslagets 19 kap. Lagförslaget är numera remiss- behandl-at. Fastighetsregisterutredning- en upptar frågan om förslagets inver- kan på utredningsarbetet i et-t följande avsnitt av förevarande kapitel, som även innehåller viss redogörelse för försla- get och remissvaren vi nu aktuella de- lar.

Efter det fastighetsbildningskommit- téns nämnda förslag framlades har frå- gan om reformering av fastighetsre- gistreringen varit föremål för riksda- gens behandling. I de likalydande mo- tionerna nr 1: 304 och II: 391 vid 1964 års riksdag anfördes följande:

»En mycket stor del av den ekonomiska, tek- niska, administrativa och judiciella aktiviteten

i vårt land rör dess jord. Det borde av denna anledning vara en självklar sak att jordens in- delning i fastigheter vore registrerad på ett en- hetligt, någorlunda korrekt och om möjligt ak- tuellt sätt. Så är icke fallet.

Som exempel på detta påstående kan näm- nas att jordregistret ofta helt saknar uppgifter om enheternas storlek. Aktuella uppgifter om jordens fördelning i olika ägoslag föres icke; er- fordras sådana få även statliga myndigheter lita till det av RLF på sin tid upprättade jord- bruksrcgistret. I jordregistret angivna areal— uppgifter äro ibland korrigerade för från enhe- ten avskilda områden, ibland icke. Det går således ej för en lekman att enbart ur ett re- gisterutdrag läsa sig till innehållet bakom en fastighetsbeteckning. Allvarliga fel sker därför vid praktiskt utnyttjande av jordregistret, icke minsti samband med de nu vanliga kommunal- köpen. Fastighetsregistren för städerna äro på enahanda sätt behäftade med fel och därtill i kvalitativt hänseende synnerligen ojämna. De äro därtill upplagda på ett föga rationellt sätt.

Nuvarande bestämmelser om fastighetsre- gistrering finnas i kungl. förordning angående jordregister den 13 juni 1908 samt i lag den 12 man 1917 om fastighetsbildning i stad, vars 7 kap. handlar om fastighetsregister för stad. Ett flertal ändringar ha under årens lopp skett i dessa författningar, och floran av tillämpnings— föreskrifter är rikhaltig.

I direktiven till 1954 års fastighetsbildnings- kommitté pekade statsrådet Zetterberg bl. a. på att gränserna mellan tillämpningsområdena för jorddelningslagen och lagen om fastighetsbild- ning i stad genom den nya kommunindelningen blivit flytande. Han ger också kommittén i uppdrag att behandla de frågor av lagstift- ningskaraktär eller författningsmässig art, som ha omedelbar anknytning till det lagstiftnings- område, som kommittén skulle behandla. Av det betänkande om fastighetsbildning, som kommittén överlämnade den 14 oktober 1963, framgår också att kommittén sökt utbilda ge- mensamma bestämmelser för stad och land och fattat som sin uppgift att göra en översyn av reglerna om fastighetsregister. I sjunde avdel- ningen av förslaget till lag om fastighetsbild- ning finnes således ett 19 kap. om fastighetsre- gister. I motiveringen till 1 & av detta kapitel är emellertid klart utsagt att något nytt regis- ter icke skall uppläggas och att de hittillsva— rande fastighetsregistren skola kunna bibe- hållas och utgöra sådant fastighetsregister, som avses i denna lag.

Emellertid fordrar det nya lagförslaget en rad kompletterande bestämmelser rörande fas- tighetsregistreringen, och initiativ lär redan ha

tagits för utredning härom. Eftersom bristerna i befintliga register äro stora och icke på längre sikt kunna förbigås, då samtidigt likformighe- ten i fastighetsbildning mellan stad och land måste ställa krav på likformighet i fastighets- redovisning, är det en fara i att nu göra större ändringar i befintliga register med mindre sik- t'åt" är inställt på att förbereda en ofrånkomlig reform.

Målet för ett lands fastighetsredovisning bör vara en form av kataster såsom dessa föras i vissa kontinentala länder, byggd på en regis- terkarta över hela landet och så konstruerad, att den kan föras aktuellt och kunna samord- nas med taxeringsuppgifter samt inskrivning av äganderätter och inteckningar. Sistnämnda uppgifter äro nu splittrade på tre skilda äm- betsverk.

En sådan reform får emellertid ses på längre sikt. Den moderna ekonomiska kartan kan läm- na underlaget till registerkartan. Modern mas- kinbokföring på kort och databehandling av materialet ge helt andra förutsättningar för uppläggande och förande av ett rationellt fas— tighetsregister än för 50 år sedan, då nuvarande register lades upp på grundval av ett bristfälligt och traditionsbundet material.:

Motionärerna hemställde att riksda- gen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till systematiskt uppbyggande av ett enhet- ligt och aktuellt register för redovis- ning av landets fastigheter i enlighet med i motionen anförda riktlinjer och syften.

Tredje lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande i anledning av motionerna (nr 11/1964) för gällande bestämmel- ser angående fastighetsregistrering, folkbokföring och inskrivningsväsende samt för ett flertal framlagda reform- förslag och pågående utredningar inom ifrågavarande rättsområden. Lagutskot- tet anförde därefter.

»Rikets fastigheter redovisas f. n. antingen i jordregister eller i fastighetsregister enligt reg— lerna för stad. Grundläggande föreskrifter i ämnet återfinnes, i fråga om jordregister i jord- registerförordningen samt beträffande fastig— hetsregister för stad huvudsakligen i lagen om fastighetsbildning i stad och den i anslutning därtill utfärdade fastighetsregisterförordningen Åt fastighetsbildningskommittén har bl. a.

uppdragits att överse gällande bestämmelser om fastighetsregistrering under överväganden av frågan, i vilken utsträckning reglerna kunde göras enhetligare och sammanföras i en författ- ning. Kommittén har i sitt nyligen framlagda förslag till lag om fastighetsbildning intagit vissa grundläggande stadganden rörande fastig— hetsregistreringen, varvid förutsatts att frågan om erforderliga kompletterande bestämmelser av beskaffenhet att böra utfärdas i administra— tiv ordning skulle bli föremål för fortsatt ut- redning. Bland de spörsmål som borde regleras i sådan ordning har kommittén särskilt angivit frågan om och i vilken utsträckning en till fas- tighetsregistret hörande karta skall föreligga.

I motionerna föreslås vissa riktlinjer för det sålunda återstående reformarbetet. Motionä— rerna anser att fastighetsredovisningen med ut- nyttjande av moderna tekniska hjälpmedel bör ske enligt det på vissa håll utomlands förekom- mande katastersystemet och därvid grundas på en registerkarta och utformas så att den kan hållas aktuell och samordnas med taxerings- uppgifter och inskrivning av äganderätter och inteckningar. I motionerna hemställes om ut- redning och förslag till systematiskt uppbygg- ande av ett enhetligt och aktuellt register för fastighetsredovisningen enligt de i motionerna angivna riktlinjerna.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 januari 1964 har den återstående översynen av bestämmelserna om fastighetsregistreringen uppdragits åt en särskilt tillkallad sakkunnig. I direktiven har bl. a. erinrats om att uppgiften i många hänseenden är av utpräglat teknisk na— tur och att frågan om fastighetsregistreringens framtida utformning äger ett påtagligt sam- band med folkbokförings- och uppbördsväsen- det. Såsom framgår av den föregående redogö- relsen skall på sistnämnda område enligt stats- makternas beslut år 1963 automatiska data- maskiner införas som hjälpmedel. Jämväl frå- gan om inskrivningsväsendets framtida ut— formning kommer efter lagberedningens förslag till jordabalk, som f. n. remissbehandlas, och J0:s år 1962 avgivna framställning till Ko- nungen om utredning av frågan om större dom- kretsar för inskrivningsväsendet att bli före- mål för övervägande. Vid angivna förhållanden finner utskottet att motionärernas önskemål om utredning i allt väsentligt har tillgodosetts. Med hänsyn till det pågående utredningsarbe— tet synes något riksdagens ställningstagande till de i motionerna framlagda förslagen ej vara påkallat.»

Tredje lagutskottet hemställde sålun- da att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. Detta blev också riksdagens beslut.

En reformering av fastighetsregistre- ringen kommer av naturliga skäl att kunna få en arbetsrationaliserande ef- fekt på fastighetsbildningsverksamhe- ten och annan samhällsverksamhet. Re- dan på grund härav faller utrednings- arbetet till viss del inom statskontorets verksamhetsområde. Såsom av direkti— ven för utredningen framgår ingår i ut- redningsuppdraget att beakta behovet att på lämpligt sätt tillhandahålla data av olika slag till grund för samhälls- planeringen. Därmedl,.krävs vid utred- ningen i-vidare. omfattning ett hån- synstagande till samhällsorganens, nä- ringslivets och" enskildas behov i sam- hällsbyggandlet av sådana uppgifter, som på ett eller.—annat sätt äger .sam- band med den fasta egendomen och

dennas indelning i fastigheter,_och'fas-'

tighetsregisterutredningen torde ha _ att till. behandling uppta frågan om prin- ciperna för en rationell redovisning av dessa data. Med hänsyn till de nu rå; dande, påfallande bristerna i .informaå tionssystemen i" olika avseenden, inte minst i fråga om det tekniska syste— met, torde stora förväntningar ställas på en reformering av den primära fas- tighetsregistreringen och på de princi- per för redovisning och förmedling av informationer som utredningen kan komma att föreslå till grund för, utom annat, statlig och kommunal planering. Under utredningsarbetets inlednings- skede har statskontoret vid samråd framhållit utredningsuppdragets bety- delse i rationaliseringshänseende, sär- skilt i fråga om uppbyggnaden av ett utvecklingsbart och för samhällsbyg- gande-t i allmänhet anpassningsbart re- dovisningssystem. Utredningens ratio- naliseringsfunktioner har understrukits därigenom att statskontoret, med beak- 16 AVDELNING I. KAPITEL 1

tande av departementschefens uttalan— de i direktiven att utredningen skall bedrivas under medverkan av expertis från de myndigheter som berörs av ut- redningen, ställt heltidsavlönad arbets— kraft till utredningens förfogande. Vi- dare har statskontoret anvisat medel till utredningen för viss försöksverk- samhet.

Efter framställning av byggnads- nämnden i Stockholms stad föreslog lantmäteristyrelsen i underdånig skri- velse den 3 april 1962 att ändringar skulle genomföras i fastighetsregister- förordningen och därtill anslutande författning i syfte att införa ett nytt beteckningssätt beträffande vissa fas- tigheter inom byggnadskvarter som inte undergått tomtindelnivng. I yttrande den 14 augusti 1962 har 1954 års fastighets- bildningskommitté tillstyrkt bifall till framställningen. Genom .beslut denn'26 mars 1965 har Kungl. Maj:t förordnat, att lantmäteristyrelsens skrivelse med därvid fogade handlingar jämte fastig- hetsbildningskommitténs utlåtande skul-: le överlämnas till fastighetsregisterut- redningen för att beaktas vid fullgö- rande av dess uppdrag.

2 Arbetets avgränsning

Vid tillkomsten av nuvarande bestäm— melser för fastighetsregistrering under- ströks fastighetsregistrens funktion att utgöra underlag för den redovisning av rättsförvärv till fast egendom, som sker i fastighetsböckerna. Förarbetena till registerförfattningarna innehåller där- jämte utförliga redovisningar av över- väganden, som avser andra mera all- männa funktioner i samhällslivet. I syfte att tillgodose dessa behandlades i utredningsskedet frågor angående en sådan uppbyggnad av registren, att in-

nehållet däri skulle kunna erhålla en vidsträckt användning. Sålunda disku- terades t. ex. möjligheterna att upprätta katasterkarta med tämligen långtgåen- de rättsverkningar i fråga om redovis- ningen av fastigheternas belägenhet och omfattning m. m.

Utvecklingen under 1900—talet har bl.a. medfört ett ökat utnyttjande av den fasta egendomen som underlag för fastighetskredit och upplåtande av rät- tigheter av olika slag. Med hänsyn här- till har sambandet mellan fastighets— registren och fastighetsböckerna inte blivit mindre än vad som förutsattes v-id fastighetsregistrens tillkomst. Vid si- dan därav har fastighetsregistrens mera allmänna funktioner i samhället stän- digt ökat i betydelse. Fastighetsregis-ter- utredningens uppgifter har inriktats i linje med denna utveckling. I direkti- ven för utredningen framhålles nämli- gen fastighetsregistrens roll i samhälls- planeringen och utredningens samband med pågående revision av folkbokfö- rings- och uppbördsväsendet. Skälen för denna inriktning är starkt under- byggda.

I det moderna samhället sker en snabb folkomflyttning och strukturom- vandling. Statens och kommunernas in- satser och aktivitet stegras ständigt. Det må endast erinras om lokaliserings- politiken, bostadspolitiken, reformerna på utbildningens område, revisionen av kommunindelningen med pågående sam- arbete inom kommunblocken m. m. Sam- tidigt bedrivs en omfattande enskild verksamhet inom samhällsbyggandets ram. Till grund för all denna verksam- het erfordras kännedom om det sam— hälle vi lever i och dess förändringar. Behovet av en lämpligt utformad redo- visning och förmedling av informatio- ner är för detta ändamål väsentligt.

Med hänsyn till att den fasta egen- domen utgör ett underlag för nära nog

2— 614804

all samhällelig verksamhet är redovis- ningen av de data som är anknutna till den fasta egendomen och dennas in- delning i fastigheter en viktig del av den allmänna informationsproblemati- ken i samhällsbyggandet. Till detta bi- drar att t.ex. folkbokföringen sker i anslutning till fastighetsindelningen. En revision av fastighetsregistreringen kan på grund härav inte lämpligen ske utan att denna allmänna problematik be- aktas.

Med hänsyn till de krav som samhäl— let sålunda torde ställa på en ändamåls— enlig redovisning såvitt angår fastighe- terna finner sig fastighetsregisterutred- ningen böra ägna uppmärksamhet åt de principer som kan bedömas bli upp- ställd-a beträffande den allmänna infor- mationssystematiken i samhällsbyggan- det. Utredningen för därför en kortfat- tad diskussion angående dessa princi— per och gör vissa bedömanden. Med beaktande av dessa vidare aspekter torde ett nytt fastighetsregister få byg- gas upp. Utformningen av fastighetsre— gistret behandlas därefter. I anslutning därtill diskuteras frågan om samord- ning i tekniskt avseende med annan dataredovisning.

3. Uppdelning av utredningsarbete!

Den fasta egendomens betydelse i olika avseenden motiverar en såvitt möjligt fullständig och tillförlitlig redovisning av fastigheterna i ett officiellt register. Såsom framhållits i närmast föregående avsnitt, ställs på grund av den snabba utvecklingen i samhället allt större krav på en sådan redovisning.

Den nuvarande registreringen av fas- tigheter och av data som lämpligen knyts till fastigheter är i väsentliga av— seenden bristfällig. Detta gäller såväl innehållet i registren som själva syste—

men för redovisningen. Uppbyggandet av ett nytt fastighetsregister måste på grund härav bli en genomgripande re- form. Med de hjälpmedel som numera står till förfogande torde goda förut- sättningar föreligga i tekniskt hänseen- de »att erhålla ett fastighetsregister som väsentligt bättre än de nuvarande kan betjäna samhällsorganen, näringslivet och de enskilda.

Utformningen av ett nytt system för fastighetsregistrering torde sålunda få grundas på principer som i tämligen avsevärd omfattning skiljer sig från dem som hittills tillämpats. Fastighets- registerutredningen anser det med hän- syn härtill lämpligt att principerna för konstruktionen redovisas för ett ställ- ningstagande av statsmakterna innan utredningsarbetet i sin helhet slutförs.

En sådan uppdelning av utrednings- arbetet motiveras även av andra om'- ständigheter. En övergång till ett nytt system, som i fråga om själva system- omläggningen bör genomföras snabbt, synes i vissa avseenden komma att fordra en tämligen omfattande förbere- delse om det nya registret skall kunna fylla de krav som omedelbart förelig- ger. Så kan t.ex. bli fallet med utred- ningar till grund för uppläggande av ett mera fullständigt fastighetsregister. En komplettering av innehållet däri bör visserligen sedermera ske successivt. Behovet av redovisning av de olika om- råden (skiften), varav en fastighet be- står, och av lägesangivning av dessa områden, två spörsmål som nära häng- er samman, är emellertid så framträ- dande att arbetet därmed torde få på- börjas så snart förhållandena det med- ger. Uppgifterna därom bör i största möjliga utsträckning inflyta i registret redan vid själva övergången. Utred- ningsuppdragets slutförande synes där- för inte böra avvaktas innan angivna arbete igångsättes.

Ytterligare skäl till 'uppdelning av utredningsarbetets redovisning finns. Gällande båda system för fastighets- registrering är i vissa avseenden inbörå des så olika att en övergång i tekniskt avseende försvåras. Särskilt gäller detta fastigheternas beteckningar. En reform skulle i hög grad underlättas om det förslag angående ett enhetligt beteck- ningssystem, som torde komma att på- kallas av tekniska skäl men som även eljest är motiverat, genomförs eller i varje fall fullständigt förbereds före

systemomläggningen. På samma sätt kan det förhålla sig med andra detalj- spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts be- handlar fastighetsregisterutredningen i förevarande betänkande dels vissa grundläggande principer för det nya registreringssystemet och dels, i detalj, frågor som är av betydelse för förbe— redande reformåtgärder. Dessutom skis- serar utredningen, utan att själv ta ställ- ning, huvuddragen av den utformning ett nytt fastighetsregister kan tänkas få på grundval av de föreslagna princi- perna. Avsikten därmed är att ge lä- saren en uppfattning om hur de före- slagna principerna kan tänkas bli kon- kret utformade. En remiss av betän— kandet kan då utom annat tjäna syftet att inhämta synpunkter på den detalje— rade uppbyggnaden av ett nytt fastig- hetsregister. Detaljförslag avser utred- ningen att framlägga i ett senare be- tänkande.

Principbetänkandet disponeras så att i fortsättningen av förevarande avd. I viss redogörelse lämnas för de objekt som är föremål för redovisning i fas- tighetsregistersammanhang. I avd. II anges huvuddragen i samhällsbyggan— dets nuvarande informationssystem, av naturliga skäl med tonvikt på data som avser den fasta egendomen. Principerna

till grund för uppbyggnad av ett nytt fastighetsregister behandlas i avd. III. Därefter skisseras fastighetsregistrets utformning i avd. IV som dock innehål- ler en slutbehandling av frågan om ko— ordinatregistrering av rikets fastighets- bestånd. I avd. V slutligen framförs fas- tighetsregisterutredningens förslag.

I redaktionellt avseende utformas de skilda delarna av betänkandet så att de i viss utsträckning kan läsas tämligen fristående. Avsikten härmed är att un— derlätta läsningen för dem som har an- ledning att endast ta del av begränsade avsnitt.

4. Samband med pågående lagstiftnings- arbeten och utredningar

Till grund för fastighetsregisterreformen ligger bl. a. det år 1963 framlagda för- slaget till ny lag om fastighetsbildning. Utredningens förslag ansluter sig helt till de principer som där kommit till uttryck. Samtidigt bör emellertid un- derstrykas, att registerreformen, åtmins- tone såvitt beträffar de frågor som be- handlas i förevarande betänkande, inte är beroende av att ny fastighetsbild- ningslag först kommer till stånd. Prin- ciperna för ett nytt fastighetsregister kan bestämmas och erforderliga förbe- redande åtgärder genomföras oberoende av nämnda lagstiftningsfråga.

Förslaget till lag om fastighetsbild- ning innehåller bl.a. vissa stadganden om fastighetsregister. Det har nämligen ansetts motiverat att de grundläggande bestämmelserna härom upptas i civillag, såsom redan nu är fallet beträffande stadsregister (7 kap. lagen 1917 om fas— tighetsbildning i stad). De anförda skä- len härför är i huvudsak att fastighets- registret bildar grundval för inskriv- ningsväsendet samt att fastighetsregi-

strerin'gen har vissa'rättsverkningar i fastighetsbildningss'ammanhang,' vilka för övrigt i'lag'förs'laget föreslås vidga- de. De stadganden om fastighetsregis-' ter som föreslagits har mot nu angivna bakgrund till syfte att ge fastighetsre— gistre'ri'n'gen en allmän förankring i den fastighetsrättsliga lagstiftningen samt bestämma fastighetsregistreringensrätts- liga funktion'i fastighetsbildningssam- manhang. Stadgandena har i korthet föl- jande innehåll. I 1 kap. 25 fastslås att fastighetsregister skall föras över fas—* tighetsbeståndet i riket och att med fas— tighet 'skall förstås sådan enhet som är i registret redovisad som särskild fas-'. tighet. 16 kap. 9—10 55 meddelar regler, som innebär att fastighetsbildningsåt— gärd normalt blir slutligt gällande i och med att åtgärden antecknas i fastighets— registret. Reglerna i övrigt om fastig- hetsregister är samlade i 19 kap., som innehåller'fem paragrafer. I 15 anges vilka objekt som skall registreras som fastigheter samt föreskrivs att alla åt- gärder innefattande fastighetsbildning eller fastighetsbestämni'ng skall anteck- nas i registret. I 2 och 3 55 stadgas om tidpunkten för registrering, i 45 om rättelse i fastighetsregister och i 5 5 om registerförare. '

Vad sålunda föreslagits har i huvud— sak lämnats utan erinran av remissin- stanserna.

I remissyttrandena har även fram- förts vissa synpunkter angående frå- gor, som närmast har anknytning till den nu ifrågavarande fastighetsregister- reformen. Dessa synpunkter kan beak- tas i förevarande betänkande i den mån de avser principerna för fastighetsre- gistret.

Förslaget till ny lag om fastighets- bildning förutsätter inte att fastighets- registren samtidigt eller dessförinnan reformeras. Fastighetsbildningskommit- tén har härom särskilt framhållit, att de

hittillsvarande registren skall kunna bi- behållas och var för sig utgöra sådant fastighetsregister som avses i förslaget till lag om fastighetsbildning (bet. s. 133, 783).

Förslag till ny jordabalk, utarbetat inom justitiedepartementet på grundval av bl.a. 1960 och 1963 års jordabalks- förslag, har den 11 februari 1966 av Kungl. Maj:t remitterats till lagrådet för yttrande. Mellan detta förslag och förslagen i förevarande betänkande sy— nes inte föreligga något beroende.

Däremot föreligger nära berörings- punkter mellan förevarande utredning och den utredning angående automa- tisk databehandling pä inskrivningsvä— sendets område, som skall verkställas av inskrivningskommittén på uppdrag av chefen för justitiedepartementet en- ligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1965. I direktiven för in- skrivningskommittén har uttalats, att frågorna om fastighetsregistreringen och fastighetsbokföringen bör samord- nas och att kommitténs arbete bör be- drivas i nära samarbete med fastighets- registerutredningen. Emellertid befin- ner sig inskrivningskommitténs utred- ningsarbete i sitt inledningsskede, och ett gemensamt konstruktionsarbete har därför ännu inte kunnat komma till

stånd. Fastighetsregisterutredningen bygger i förevarande betänkande upp sitt principförslag så att det på detta stadium skall kunna behandlas friståen- de. Härom hänvisas till 6 kap. Själv- fallet måste därefter ett nära samarbete etableras vid den närmare utformningen av ett nytt fastighetsregister.

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 17 december 1965 har chefen för jordbruksdepartementet tillkallat sak- kunniga för att verkställa utredning rörande organisationen av fastighets- bildnings- och mätningsväsendet m.m. Härvid bör, enligt direktiven, även fas- tighetsregistreringens organisation tas upp till prövning, varvid samråd bör ske med fastighetsregisterutredningen. De förslag som framläggs i förevarande be- tänkande är i huvudsak oberoende av organisationsfrågan.

Slutligen kan här nämnas, att fastig- hetsregisterutredningen i enlighet med sina direktiv beaktar det reformarbete som bedrives inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Utredningens förslag är bl. a. avsedda att tillgodose samhälls— byggandets behov av samtidigt utnytt- jande av data från folkbokförings- och uppbördsväsendets register och fastig- hetsregistret. Härom hänvisas till 6 kap.

1 Fastigheter och fastighetsindelning ] 11 Fastigheter

]] I all fastighetsredovisning utgör fas- tigheterna registrens primärenheter. Vad som menas med fastighet kommer att framgå av det följande. Här må en- dast framhållas att den fasta egendomen omfattar jorden eller marken i riket, inbegripet vattenområden, och att den— na fasta egendom med enstaka undantag är indelad i fastigheter (registerfastig— ** heter, dvs. enligt gällande system jord- registerfastigheter, tomter och stads- ägor).

En fastighet utgöres utan undantag av fast egendom. Enligt den fastighets- rättsliga nomenklaturen utgör byggna- der, skog, gröda m. m. — i den mån sådana tillgångar är att betrakta som ] fast egendom, vilket normalt är fallet * _. tillbehör till jorden och därmed till ; fastigheterna. Av denna tillbehörsegen-

skap följer att en fastighet inte kan , bestå enbart av sådana saker (byggna- ] der etc.) som sålunda ingår i tillbe— ] hörskategorin.

En fastighet kan omfatta ett eller fle— ra områden på marken. Dess reella in- nehåll motsvaras emellertid snarare av ett tredimensionellt utrymme. Uppåt och nedåt, från markytan räknat, tor- de en fastighet sträcka sig så långt som erfordras med hänsyn till de befogen- heter, som i olika hänseenden tillkom— mer markägaren. I sidled begränsas en

KAPITEL 2

F astighetsindelningen och rättsliga förhållanden rörande fast egendom

fastighet av vertikalplan genom de lin- jer pä jordytan som brukar betecknas som gränslinjer. Detta sakförhållande hindrar inte att en fastighet kan anses omfatta en markyta med viss areal. Denna kan då sägas representera fastig— heten eller fastighetens innehåll, och detta innehåll av fast egendom redo- visas entydigt som denna markyta, om- fattande ett eller flera markområden. Vid återgivning på karta redovisas en förminskad bild av markytan, men inte en bild av den verkliga, i regel mer eller mindre lutande jordytan utan av en tänkt horisontell yta. De officiella mätningarna till grund för fastighets"- blldning och fastighetsregistrering skall enligt 1920 års mätningsförordning'" i höjdled beräknas till ett angivet noll- plan (medelhavsytan). Den yta som representerar viss fastighet kan därför sägas utgöra den tänkta horisontella. jordytan mellan fastighetens vertikala gränspl—an vid medelhavsytans nivå. Vid sidan av denna normalt förekom- mande fastighetstyp finns vissa speciel— la fastigheter, dels s. k. andelsfastighet, som utgör viss kvotdel av ett eller flera markområden medan övriga kvotdelar ingår i andra fastigheter, och dels fiske- fastighet, omfattande endast rätten till fiske inom visst vattenområde, vilket ej tillhör fastigheten. Fastighet av det förstnämnda slaget kan i begränsad ut'- sträckning tillskapas enligt gällande rätt, och enligt fastighetsbildningskom—

mittens förslag skall så kunna ske i nå- got ökad utsträckning. Fiskefastigheter utan förening med rätten till vattenom- rådet finns fortfarande kvar från äldre tid, dock inte något större antal. En mera säregen typ av fast egendom från äldre tid utgör vattenverk å annans grund i förening med sådan rätt till grunden att den ej må av ägaren åter- tagas så länge verket uppehålles. Sådan egendom anses skola i varje fall i viss utsträckning redovisas i fastighetsre- gister._ Denna fastighetstyp torde väl snart bli av endast historiskt intresse.

En fastighet av normaltyp, som så- lunda består av ett eller flera markom- råden, kan genom ägoutbyte eller annan omreglerande fastighetsbildningsåtgär_d förflyttas till annat. läge på marken och erhålla ändrad omfattning utan att fas- tIghetsbetecanngen.forandras Tidigare meddelad lagfart och andra inskriv- ningar (Inteckmngar m. m.) kvarstår då orubbade i samma fastighetsindivid som förut, oberoende av dess föränd- ring på marken.Redov15nmgen av des- sa fastighetsdeVIder med sina särskil- _da IdentIerrande beteckningar är en av fastIghetsregIstrermgens huvuduppgif- ter. Varje fastighetsdeVId omfattar vid visst tillfälle sin bestämda fasta egen- dom, och självfallet hör av fastighetsre- __gistret direkt eller indirekt framgå vil- ken egendom den vid tillfället beStår av för att Iegistreringen skall fylla nå- gon mening. Indelningen i fastighetsin- divider och den konkreta fastighetsin- delningen på marken vid visst tillfälle, vilka uppenbarligen äger ett nära sam- band, är. var för sig av väsentligt intres-

se. .. Avi ovanstående redogörelse för fas- tighets innehåll framgår att denna kan bestå av ett eller flera områden på marken. I fråga om fastigheternas om— råden brukar dessa vanligen kallas skif- ten eller, i stadsregistrert, stadsägoområ-

den (tomt har i varje fall tidigare an- setts i princip inte kunna bestå av mer än ett område). Fastighetsregisterutred- ningen inför den enhetliga benämning- en fastighetsområde.

Fastigheter bildas genom olika slag av fastighetsbildningsåtgärder, t. ex. la- ga skifte, avstyckning, sammanläggning. En stor del av de nuvarande fastighe- terna har tillkommit genom åtgärder vidtagna- enligt äldre, numera upphäv- da regler. En del av dessa åtgärder har haft officiell karaktär, såsom t. ex. åt- gärder för skattläggning och jordeboks- redovisning, medan andra varit av över— vägande privat natur, om än officiellt godkända eller noterade, t. ex. avsönd- ring. Det finns också av ålder beståen- de fastigheter, t. ex. vissa tomter i stad. Det framgår numera av fastighetsre- gisterförfattningarna vilka slag av objekt som skall upptagas i fastighetsregister och som alltså utgör fastigheter.

En fastighet kan, om den inte är av ålder bestående, individualiseras ge- nom hänvisning till den åtgärd, varige- nom den tillkommit. Det kan också ske genom beskrivande av fastighetens in— nehåll, dvs. helägenheten och omfånget av det eller de områden fastigheten om- fattar eller har andel i samt, såvitt be.- träffar sistberörda andelar, delaktighe— tens omfattning, vanligen i form av an- delstal. Enklare är emellertid att an- vända fastighetsbeteckningen. Varje fas- tighet har nämligen vid införandet i fas- tighetsregister erhållit en officiell be- teckning. Enär registreringen grundar sig på och ansluter till den eller de akter, genom vilka fastigheten bildats och erhållit sitt innehåll, och beteck- ningen vidare är unik, så att det i prin- cip inte finns två fastigheter med samma beteckning, erhålles genom användan- de av fastighetsbeteckningen fullstän- dig såväl individualisering som specia-

lisering lav den-fasta egendomen. Varje beteckning motsvarar en fastighetsindi- vid, vars innehåll framgår av de kartor och handlingar till vilka fastighetsre- gistret hänvisar. Innehållet kan föränd- ras genom omreglerande åtgärd, t. ex. ägoutbyte, eller genom att viss del av fastigheten avstyckas, men så länge fas- tighetsindividen över huvud taget har något reellt innehåll kvarstår den under i princip oförändrad beteckning. Fastig- heten bibehåller alltså, trots föränd- ringarna, sin identitet.

Fastighet som delas genom klyvning (laga skifte)" eller ingår i sammanlägg- ning upphör såsom fastighetsindivid. Den avregistrerade fastighetens beteck- ning användes inte vidare. De genom klyvningen nybildade" fastigheterna, resp. den genom sammanläggningen ny- bildade fastigheten, upptas i fastighets- Iegistret som nya fastigheter med nya beteckningar.

I vissa särskilda fall' skall fastighet undergå beteckningsbyte, såsom då fas,- tighet överförts från ett registerområde till ett annat, t. ex. i samband med kom- munal indelninlgsändring. Fastighet som varit föremål för sådan omregistrering bibehåller, bortsett från betecknings- bytet, sin identiwtet Den nya beteckning- en avser alltså samma fastighetsindivid och innehåll som den gamla. '

12 Samfälligheter I fastighetsindelningen ingår, förutom den mark som enskilt hör till fastighe- terna (fastigheternas enskilda mark), mark som är samfälld för två eller flera fastigheter. Andelarna i denna mark till- hör ju som integrerande delar vissa bestämda fastigheter, Och dänav följer att desamma och självfallet den sam- fällda marken i sin helhet ingår i den fasta egendomens indelning'i fastighe- ter. Att motsatt uppfattning ibland gör

sig gällande, varvid brukar åberopas ordalydelsen :av vissa bestämmelser i 1917 års lag om fastighetsbildningi stad, torde grunda sig på att uttrycket fas- tighetsindelning i sådana sammanhang ges en annan, inte begreppsmässig in- nebörd, som här är utan intresse.

Den samfällda marken vilken lik- som fastigheter av norInIaltyp omfattar ett tredimensionellt utrymme men re- dovisas som en markyta _ utgör sär- skilda enheter, tillkomna vid fastig- hetsbildning _(eventuellt bestående av ålder), ofta för angivna ändamål. Dessa enheter omfattar i allmänhet ett enda områdepå marken men kan ibland ut- måste sammanhållas av jordpolitiska skäl: _(t. ex. gemensamhetsskog). De. be- nämns i. fastighetsbildningskommitténs betän-kande'sar'nfälld ägolott. Den av Vål- der använda. beteckningen samfällighet ansågs därvid kunna föranleda missför- stånd, 3 då *äyen _.vissa sakrättsliga sam,- manslutningar. av fastigheter för utfö- rande av gemensamt företag 0. d. i lag- stiftning har: betecknats samfälligheter, t. ex. vägsamfällighet enligt lagen om enskilda vägar, regleringssamfällighet enligt vattenlagen m. m. Fastighetsre- gisterwtredningen finner emellertid den föreslagna benämningen samfälld. ägo- lott inte vara lämplig i registreringssam— manhang, enär enhetsbeteckningen ofta måste ingå i sammansatta ord, varvid en beteckning med två ord är mindre lämplig. Utredningen anser vidare att några egentliga olägenheter av att vid registrering använda den gamla beteck- ningen samfällighet inte uppkommer. Det torde normalt framgå av samman- hanget om med samfällighet avses sam— fälld mark (marksamfällighet) eller ett gemensamt företag för visst ändamål (företagssamfällighet, t. ex. vägsamfäl— lighet m. In.).

Samfällighetsbegreppet som utred-

ningen sålunda använder har samma innehåll som begreppet samfälld ägolott i fastighetsbildningskommitténs be- tänkandeloch omfattar alla olika tänk- bara slag av mark som är gemensam för två eller flera fastigheter. Dit räknas alltså t. ex. mark, som vid fastighetsbild- ning undantagits för gemensamt behov, mark som lämnats oskiftad, mark som vid fastighetsbildning utlagts som ägo— lott gemensam för två eller flera fastig— heter vare sig dessa dessutom har en- skild mark eller ej, alltså även vad som brukar benämnas gemensam ägovidd, ävensom mark som av ålder är samfälld. S. k. andelsfastighet (se ovan) omfattar endast andel i en eller flera samfällig- heter.

' Samfälligheter redovisas i stadsre- gistret (bihang B) men ej i jordregistret (för fastighet framgår dock andelstal i samfälld mark i allmänhet av uppgift om mantal eller motsvarande och därut- över lämnas uppgift i särskilda fall om delaktighet i vissa angivna samfällighe- ter). Ett undantag från huvudregeln att jordregistret saknar redovisning av samfälligheter utgör den s. k. gemen- samma ägovidden. På samma sätt kan förhållandet anses vara med sådan all— Iuänning som upptagits i jordregistret som särskild fastighet. Så torde ha skett med häradsallmänningar samt de s. k. allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna. Bakgrunden till en sådan redo- visning synes ha varit att allmänning av detta slag inte ansetts samfälld i vanlig mening. Det finns dock ett klart sak- rättsligt samband mellan allmännings- fastigheten och delägande fastigheter.

För samfällt område användes i detta betänkande benämningen samfällighets- område. En samfällighet kan, som ovan framgått, bestå av ett eller flera sådana områden.

13. I fastighetsindelningen ej ingående mark

Viss fast egendom skall för närvarande ej redovisas i jordregister. Så är förhål- landet med allmänt vattenområde, dvs. vattenområdet i havet samt sjöarna Vä- nern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland utanför det enskilda, till strandfastigheterna hörande vattnet. Detta allmänna vatten ingår således inte i fastighetsindelningen. Inte heller så- dan gatumark m. In. inom stadsregister- områden, som är upptagen i bihang C till stadsregistret, redovisas till fastig- heter (se härom 4 kap. 14).

14. Fiske

Begreppet fiske eller fiskerätt synes er- fordra ett klarläggande till grund för utredningsarbetet. Den grundläggande principen är att, i den mån fiske inte är fritt (för allmänt begagnande) enligt la- gen om rätt till fiske, rätten till fiske i visst vattenområde ingår som en ägare- befogenhet i äganderätten till vattenom- rådet. Emellertid har under äldre tid fiskerätten ibland skilts från rätten till vattenområdet och dåmera blivit före- mål för skattläggning. Sådant fiske, s. k. jordeboksfiske, kan vara registrerat som särskild fastighet eller tillhöra annan by eller annat hemman än vattenområ- det.

Vanligare är dock att fisket blivit skilt från äganderätten till vattnet ge- nom laga skifte eller något av detta instituts föregångare. Därvid kan själva vattenområdet ha delats men fisket be— hållits gemensamt. Ofta har frågan om vattnets och fiskets status ej behandlats vid skiftet, och presumtionen är då en- ligt rättspraxis att vattenområdena bli- vit delade med strandens delning medan fisket däremot blivit undantaget sam- fällt. Och eftersom det var synnerligen

vanligt att sådana frågor ej behandlades vid skiften som skedde före jorddel- ningslagens ikraftträdande år 1928, har fisket i en jämförelsevis stor del av lan- dets vattenområden blivit skilt från rät- ten till vattenområdena. Ibland har det- ta fiske undergått särskild delning i fiskelotter som helt avviker från vatt- nets indelning. Det finns alltså såväl samfällt som delat, från rätten till vat- tenområdet fristående fiske, s. k. fiske som ej är förenat med rätten till grun- den. Enligt fastighetsbildningskommit- téns förslag till ny fastighetsbildningslag skall möjligheterna att skilja fiske från rätten till vattenområdet i begränsad ut- sträckning vidgas. —— I stads gamla om- råde anses vidare fisket ej ingå i ägan- derätten till vattenområdet.

Fiske som på angivna sätt blivit skilt från rätten till grunden torde i sakrätts- ligt avseende ha likartad karaktär med äganderätten och detta vare sig fisket är samfällt eller delat i särskilda fiske- lotter (jfr Svensk lantmäteritidskrift 1963: 5). Fiske som sålunda är skilt från rätten till vattenområdet »— vilket vid avstyckning kan disponeras och därvid under i lagen angivna förutsättningar helt eller delvis läggas till styckningSo lott — ingår enligt den nomenklatur som tillämpas vid avstyckning i kate- gorin särskilda rättigheter. Enligt fas- tighetsbildningskommitténs förslag skall sådant fiske vid fastighetsbildning be- handlas på samma sätt som mark. Frå- gan om redovisning i fastighetsregister av fristående fiske kommer att behand- las i 9 kap.

Vad nu sagts om fiske som skilts från rätten till vattenområdet utgör självfal- let inget hinder mot att fiskerätt kan ha blivit föremål för servitutsupplåtelse och på denna rättsgrund utgör rättig- het till förmån för en fastighet på annan fastighet. Redovisningen torde då få

följa de generella regler för redovisning av servitut som gäller eller föreslås av utredningen.

I fråga om fiske använder sig fastig- hetsregisterutredningen av den nomen- klaturen att fiske, som inom ett vatten- område inte är förenat med äganderät- ten till grunden, utgör samfällt fiske el- ler fiskesamfällighet (jfr marksamfällig- het), om det lämnats oskiftat eller un- dantagits för gemensamt behov eller vid fiskedelning utlagts som fiskelott, vil- ken är samfälld för två eller flera fas- tigheter. Sådan fiskelott som är enskild för en fastighet benämnes enskilt fiske. En fiskelott kan sålunda vara antingen samfälld eller enskild, och om det av sammanhanget framgår, huruvida det rör sig om den ena eller andra, eller om distinktionen saknar betydelse, kommer attributet samfälld eller enskild att ute- lämnas. Är ett i fastighetsrättsligt av- seende enhetligt fiske uppdelat på flera områden talar utredningen om samfällt fiskeområde eller (fiske)samfällighets- område resp. enskilt fiskeområde.

Fiske som inom ett vattenområde är förenat med äganderätten till vattenom- rådet redovisas över huvud taget inte. Fiskerätt som får utövas med stöd av ett för ändamålet bildat servitut benämnes fiskeservitut (jfr vägservitut).

15 Fastighetsindelningens funktioner Fastighetsindelningen har i dag i hu- vudsak följande funktioner. Genom fastighetsindelningen indivi- dualiseras objekt för äganderätt och andra privaträttsliga förhållanden, t. ex. panträtt och servitut. Denna funktion har sitt tydligaste uttryck däri att fas- tigheterna utgör de principiella objek- ten för lagfart och inteckning, dvs. för inskrivning och därmed förenat rättsligt skydd av äganderätt och andra rättig-

heter. Fastigheterna utgör därför de en- heter, som redovisas i de för inskriv- ningsväsendet upplagda fastighetsböc- kerna.

Fastigheterna utgör objekt för offent— ligrättsliga bestämmelser av jord-, mark- eller bebyggelsepolitisk eller därmed jämförlig art. Fastigheterna utgör så- lunda direkta föremål för de jord- och planpolitiska reglerna i fastighetsbild- ningslagstiftningen. Även utanför den- na lagstiftning finns regler av här av— sedd art som anknyter till fastigheter- na. Som exempel kan nämnas 38 $ 1 st. BL (nybyggnad inom byggnadskvarter i stadsplan får i princip endast ske på rättsligen bestående tomt),samt 4. kap. 1 och 9 55 nyttjanderättslagen(tomträtt skall i princip avse fastighet). - Vidare utgör fastighetsindelningen re- ferenssystem för offentligrättsliga ner: mer och beslut rörande fast egendom, såväl sådana som har fastigheterna till föremål som även sådana som i första hand a_vser .mark (område), naturtill- gång, bebyggelse etc.. Denna funktion hänger nära samman med fastigheternas betydelse som objekt för äganderätt och andra privaträttsliga förhållanden samt med fastighetsredovisningen.

Fastighetsindelningen ligger till grund för folkbokföringen. I de officiella folk- registren —— således enligt nuvarande ordning vid kyrkobokföringen och man- talsskrivningen Samt vid registreringen hos länsbyråerna för folkbokföringen skall envar bokföras på den fastighet där han är bosatt. Denna registrering är grundläggande för tillhörigheten till oli- ka administrativa och judiciella indel- ningsområden, såsom kommun, försam- ling, valdistrikt, taxeringsdistrikt och domkrets.

Fastighetsindelningen ligger tillgrund förindelningen i taxeringsenheter vid beräkning av skatteplikt för fastighet (8 % kommunalskattelagen). Taxerings-

enheterna redovisas, med anslutning till fastighetsindelningen, i fastighetsläng- den.

Fastigheterna utgör i stor utsträck- ning byggstenar (minsta grundelement) för indelning i förvaltningsområden. Socknarna utgör grupper (samlingar) av fastigheter, och den närmare omfatt- ningen av kommuner och församlingar är i stor utsträckning beroende av fas- tighetsindelningen. Genom att indel- ningarna i domkretsar och län är be— roende av socken-, och kommunindel- ningarna är även sist-nämnda indelning- ar beroende av fastighetsindelningen.

2 Rättsliga förhållanden rörande fast egendom '

Till den fasta egendomen knyter sig en mängd rättsliga förhållanden. ,Dessa _in- gör ett ytterst svåröverskådligt problem- komplex. Härtill bidrar inte minstiden otillfredsställande redovisningen, som inte möjliggör den_publicitet som torde kunna krävas med hänsyn. till, fastigf hetsägarnas, tredje mans, fastighetsom7 sättningens och samhällets intressen.

De rättsliga förhållandena rörande fast egendom är dels av privaträttslig art, dvs.. avser rättsförhållanden mellan enskilda intressen, dels av offentligrätts- lig art, dvs. reglerar förhållandet mellan allmänna och enskilda intressen. Vissa rättsliga förhållanden berör endast en fastighet, andra berör flera, varigenom uppkommer rättsliga samband mellan fastigheter.

Fastigheterna som enligt föregåen- de avsnitt kan omfatta mark och fiske samt andel i samfälld mark och samfällt fiske —— är i betydande utsträckning ut- rustade med rättsliga tillbehör eller till- lydenheter i form av servitut, som bere— der fastigheten tillgång till viss förmån

som fastigheten eljest inte skulle äga, t. ex. rätt till väg över en angränsande fastighet. Samtidigt är fastigheterna be- lastade av rättigheter till förmån för annan fastighet, t. ex. nyssnämnda väg— servitut, eller av rättigheter till förmån för viss person, t. ex. panträtt eller nytt- janderätt. Fastigheter kan vidare, för ändamål av gemensamt intresse för en viss krets av fastigheter, vara organise- rade i sammanslutningar i rättsligt bin- dande former. Exempel härpå utgör vägsamfällighet och vägförening enligt EVL samt organisation enligt bysam- fällighetslagen för gemensam förvalt- ning av samfälld mark. Till fastighet, som ingår i fastighetssammanslutning, är normalt knutna vissa förmåner för fastigheten, t. ex. rätt att nyttja en ge- mensam väg eller annan anläggning, samt vissa förpliktelser, t. ex. skyldig- het för fastighetens ägare att i viss om- fattning och ordning bidraga till täc- kandet av gemensamma kostnader.

Enligt stadganden med jord-, mark- eller bebyggelsepolitiskt eller härmed jämförligt syfte i ett flertal olika lagar fastställer myndigheterna planer, för- bud och andra föreskrifter beträffande markanvändning och bebyggelse m. m. Som exempel kan anföras stadsplan en- ligt Bl. och naturreservat enligt natur- vårdslagen. 'Fastighetsindelningen tjä- nar i allmänhet som referenssystem vid identifiering och redovisning av de om— råden planerna etc. avser. Redovisning sker i flertalet fall endast i handlingar, ibland också på karta, till vederbörande myndighetsbeslut. I viss utsträckning sker dock dessutom publicering i fastig- hetsregister eller fastighetsbok eller Vis- sa andra register.

Offentligrättsliga bestämmelser till- kommer genom myndighets beslut. Pri-

vaträttsliga förhållanden tillkommer ge- nom avtal eller upplåtelse, t. ex. avtals- servitut, eller genom myndighets beslut, t.ex. servitut enligt fastighetsbildnings- 1agstiftningen samt vägsamfällighet och vägförening enligt EVL.

Här skall tilläggas, att distinktionen privaträttslig—offentligrättslig lämpligast användes för att åtskilja huvudgrupper av rättsliga förhållanden med karaktä- ristiska olikheter. Åtskilliga rättsliga förhållanden innehåller emellertid mo- ment av båda slagen, varför distinktio- nen i enskilda fall kan ha begränsat värde. En stadsplan kan t. ex. vara av betydelse för rättsförhållandet mellan grannar. Privaträttsliga avgöranden kan grunda sig på lagregler som huvudsak- ligen representerar en intresseavväg- ning mellan enskilda och allmänna in- tressen.

Förteckning över vissa rättsliga förhållanden rörande fast egendom Förteckningen'nedan är avsedd att över- siktligt orientera om olika slag av rätts- liga förhållanden rörande fast egendom som tillkommer genom myndighets be-

) slut samt, oavsett tillkomstsätt, om rätts-

liga samband mellan fastigheter. Pri- vaträttsliga' förhållanden i övrigt som tillkommer genom avtal ingår däremot inte i förteckningen, med vissa avvikel- ser för sammanhangets skull.

Hänvisningarna i första kolumen är avsedda att bidraga till 'klargörandet av vilka rättsliga förhållanden som av- ses, däremot inte att ge fullständiga be- sked om normerande stadganden.

I tredje kolumnen har angivits huru- vida fråga övervägande är om privat- rättsligt förhållande (P) eller offentlig- rättslig bestämmelse (O).

1 Servitutslagen (ServL) och inteckningsförordningen (IF)

1 & ServL, 55 5 IF Avtalsservitut. Kan inskrivas (intecknas). P Indelning efter beskaffenhet (ändamål): Platsservitut t. ex.

Vägserv. Vattenledningsserv. Avloppsledningsserv. Krattledningserv. Värmeledningserv. Dikesserv. Båtplatsserv. Badplatsserv. Upplagsplatsserv. Linbaneserv. Alsterservitut t. ex. Skogsserv. Betesserv. Slåtterserv. Tångtäktserv. Substansservitut t. ex. Grustäktserv. Sandtäktserv. Lertäktserv. Torvtäktserv. F ångstservitut Jaktserv. Fiskeserv. Vattenservitut Vattentäktserv. Grundvattentäkt thattentäkt Skydd mot förorening Vattenkraftserv. (strömfallsserv.; avser tillgodogörande av vattenkraft, dämning, anläggande av damm, väg etc.) Byggnadsservitut Rätt att ha byggnad på annan fastighet Villaservitut

3:5iServL Servitut som tillkommit genom avtal före 1876 eller som gäller av P ålder kan inte utgöra föremål för inteckning

2 1920 års lag om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

14 5; 58 5 IF Rätt till elektrisk kraft. Gäller till förmån för person. Kan intecknas. P

3 Fastighetsbildningslagstiflningen

Jorddelningslagen (JDL) Lagen om fastighetsbildning i stad (FBLS) Förslaget till ny fastighetsbildningslag (N FBL) 1964 års lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändriugi kommunal indelning m. m. (1964 års L)

1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (1948 års L)

JDL 10: 9, 19: 12 Servitut. Indelning se ovan FBLS 5: 6 NFBL 7: 1, 10: 3, 11: 5 NFBL 5: 20 Avverkningsförbud Förbud att bortföra matjord NFBL 5: 22 Byggnadsförbud JDL 19: 13 3 mom. Avstyckningsförbud FBLS 5: 8 2 mom. Dzo 1964 års L Förordnande om tillämpning av FBLS på landet eller JDL i stad 1948 års L Förordnande om tillämpning av JDL i stad

4 Lagen om enskilda vägar (EVL)

6, 7, 13, 14 55 Vägservitut 15, 9 55 för fastighet, då vägsamfällighet ej bildas eller då ersättning skall utgå såsom slitageersättning enligt 2 kap. 77 5, 86 5 7 st. för fastighet, då ersättning skall utgå som slitageersättning enligt 3 kap. 15, 35, 50 55 för vägsamfällighet 75 5 för vägförening (sedan ersättningsfrågan avgjorts, se nedan) 73 5 Beslut om vägförenings vägar 86 5 Dom ang. ersättning för upplåtelse och intrång av vägförening 50 & Vägsamfällighet 71, 84 55 Vägförening 71, 72 55, 80 5 2 st. Beslut om vägförenings område 100 & Förbud mot byggnad, stängsel m. m.

5. Expropriationslagen (ExprL)

2 5 Servitut Nyttjanderätt 1 & Expropriationstillstånd (KMt)

6 1902 års lag med vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

1 5 Servitut Nyttjanderätt Expropriationstillstånd (KMt)

7 1918 års lag om rätt att framdraga husbehovsvattenledning

1 & Rätt att anlägga vattenledning (på annan fastighet; enligt dom, 3 5) 2 5 Dom ang. ersättning för intrång av vattenledning

8. Vattenlagen (VL)

11 kap. 62 ä 2 mom. Strömfallsfastighet (fastighet med vilken, för byggande i vatten, rätt till tillgodogörande av vatten är förenad) 11 kap. 62 5 3 mom. Vattentäktsfastighet (fastighet med vilken rätt till tillgodogörande av grundvatten är förenad) 1 kap. 14 & Rätt till strömfall (dvs. rätt till tillgodogörande av strömfall som här 2 kap. 5, 6, 23 Så till annan fastighet)

OOOOOOO

”U

"U O'U'UW'U'UTJW "U

oren

Rätt till dämning eller sänkning (på annan fastighet) ' P 2 kap. 3 5 för tillgodogörande av vatten 3 kap. 2 5 1 st. för vattenreglering 7 kap. 38 5 för vattenavledning 7 kap. 38, 49 55 för invallning Rätt att anlägga damm, vall, väg eller ledning (på annan fastighet) P 2 kap. 14 5 1 st för tillgodogörande av vatten d:o, 3 kap. 2 5 2 st. för vattenreglering 7 kap. 40 5 1 st. för vattenavledning d:o, 7 kap. 49 5 för invallning. Rätt att begagna sig av befintlig byggnad i vatten (på annan fastig— P het) 2 kap. 15 5 för tillgodogörande av vatten d:o, 3 kap. 2 5 2 st. för vattenreglering 7 kap. 50 5 för invallning Rätt att uppföra byggnad (på annan fastighet) P 2 kap. 16 5 för tillgodogörande av vatten d:o, 3 kap. 2 5 2 st. för vattenreglering 7 kap. 40 5 2 st. för vattenavledning d:o, 7 kap. 49 5 för invallning 2 kap. 34 & Skyldighet (för annan fastighetsägare) att underhålla byggnad i P vatten (belastande den underhållspliktiga fastigheten) 2 kap. 44 5 Rätt att anordna (och nyttja) grundvattentäkt (dvs. rätt för vatten- P

täktsfastighet att tillgodogöra sig grundvatten; i den mån rättig- heten medför skada och intrång för annan fastighet kan den jäm- ställas med servitut; i övriga fall innebär tillstånd att anordna grundvattentäkt ur privaträttslig synpunkt ett bestämmande av

ägarbefogenhet)

2 kap. 45 5 Rätt att anlägga ledning, väg m. m. (på annan fastighet) för till- P godogörande av grundvatten. 2 kap. 62 & Servitutsbestämmelser till skydd mot förorening av grundvatten, P

(torde kunna bestå i skyldighet för tjänande fastighet att tåla visst intrång eller underlåta viss verksamhet; ex. byggnadsför- bud).

2 kap. 49 5 1 st. Skyldighet för ägare av grundvattentäkt att avstå vatten för all- O mänt behov (åläggs i förekommande fall vid meddelande av till- stånd till grundvattentäkt). 2 kap. 64 5 — Skyddsområde för grundvattentillgång (fastställs av länsstyr.; där- 0 vid meddelas skyddsföreskrifter, t. ex. förbud mot utsläpp av avloppsvatten). 2 kap. 14 5 3 st. Servitutsbestämmelser till skydd mot förorening av ytvatten (inne- P

håll se ang. grundvattenskydd, 2: 62 ovan; kan anses utgöra servi- tut till förmån för vattentäktsanläggningen eller den fastighet varå denna är belägen; jfr vattentäktsfastighet vid tillgodogöran- de av grundvatten). Rätt att för torrläggning anlägga dike eller leda vatten till befintligt P dike (på annan fastighet)

7 kap. 1, 2 55 för dikning 7 kap. 1, 2, 37 55 för vattenavledning 7 kap. 1, 2, 37, 49 55 för invallning 8 kap. 19 5 1 st. Rätt att för torrläggning leda vatten till befintlig kloakledning (på P , annan fastighet) 8 kap. 4 5 Rätt att för avledande av kloakvatten anlägga ledning (på annan P

fastighet; till förmån för fastighet eller samhälle 1 5, byggnad eller anläggning 54 5) Rätt att leda kloakvatten till befintlig ledning (på annan fastighet) P

8 kap. 1131 st. 8 kap. 18 51 st. 8 kap. 24 5

8 kap. 31, 33 55

8 kap. 2 5 1 st. KK 31/7 1956

2kap.8,10 558 kap. 345

2 kap. 8 5 1 kap. 27, 28, 31 så 4 kap. 1 5 4 kap. 14 5

3 kap. 3 5 7 kap. 21 5 7 kap. 21, 37 55 7 kap. 21, 37, 49 55 8 kap. 48 5

9 kap. 13, 14 55

9 kap. 46 5

9. Gruvlagen 2, 13 55

2, 51 55

2, 30 55 33 s 34 5 17, 18, 36—39 55

35, 53, 55 55

Övergångsbest.

10. Stenkolslagen 1, 8 55

12 5 1 mom.

12, 14, 18, 19 55

befintlig kloakledning befintlig ledning för torrläggning

Rätt att (på annan fastighet) utföra anläggning för renande av kloak— P vatten

Vad ovan sägs om kloakvatten gäller även industriellt avlopps- P vatten

Föreskrifter till förebyggande av vattenförorening (meddelas av 0 länsstyr.) Skyldighet, som kan åläggas ägare till strömfallsfastighet och den 0 som utsläpper industriellt avloppsvatten:

fiskevårdsavgift (årlig, till myndighet) Skyldigheter, som kan åläggas ägare till strömfallsfastighet: O fiskevårdsåtgärdcr hushållningsföreskrifter bygdekraft (till bygden) vattenregleringsavgift (årlig, till myndighet) Samfälligheter och båtnadsområden för P vattenreglerin g dikning ' vattenavledning invallning avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten Rätt till ersättningskraft (dvs. rätt för fastighet till elkraft från P strömfallsfastighet, såsom ersättning för vattenkraft som avståtts)

Rätt till ersättningsvatten (dvs. rätt för fastighet till leverans av P vatten från vattentäktsfastighet, såsom ersättning för skada och intrång genom förlust av grundvatten)

Inmutningsrätt (rätt till undersökning inom inmutat område enligt 0 av bergmästare utfärdad mutsedel)

Gruva (gruvrätt, rätt till brytning, enligt av bergmästare verkställd utmålsförrättning) Utmål Område för arbete ovan jord inom utmål Område för gruvdrift utanför utmål Intrång på fastighet (enligt avgörande om ersättning vid utmåls- förrättning eller genom skiljedom eller dom) Jordägaravgäld samt jordägarandel av försvarsavgift (till fastighet inom utmål knuten rätt till årlig avgift från gruvinnehavaren, jordägaravgälden i visst förhållande till brytningen, försvarsav- giften i visst förhållande till arealen) J ordägarandel i gruva (enligt före 1940 gällande lag) P

"UFU'U'U "U

"U

Koncession (rätt till eftersökning och bearbetning inom koncessions- 0 område samt till väg till d:o; KMt) Område i dagen inom koncessionsområde (enligt bergmästarförrätt- P ning) Intrång på fastighet (enligt avgörande om ersättning genom dom P eller skiljedom)

22 & Jordägaravgift (till fastighet inom koncessionsområde knuten rätt till årlig avgift från koncessionsinnehavaren i visst förhållande till brytningen)

11. Uran lagen

1, 4 åå Undersökningstillstånd (inom undersökningsområde; kommers— kollegium) 1, 23 så Koncession (rätt till undersökning och bearbetning inom koncess- sionsområde; KMt) 36, 37 55 Område i dagen inom koncessionsområde samt område för gruvdrift

utanför d:o (enligt bergmästarförrättning)

21—22, 38—40, 42 55 Intrång på fastighet (enligt avgörande om ersättning vid bergmäs- tarförrättning eller genom skiljedom eller dom) 43 & Jordägaravgäld (till fastighet inom koncessionsområde knuten rätt till årlig avgäld från koncessionsinnehavaren i visst förhållande till brytningen)

12. Bysamfällighetslagen

5 & Gemensam förvaltning Reglemente (samt ändring härav; fastställs av rätten) 10 & Förvaltning av god man

Föreskrifter (samt ändring härav; meddelas av rätten)

13 Lagen om häradsallmänningar

Häradsallmänning 1 5, 45 5 Av ålder bestående, utgör särskild fastighet 13 5; 5 & KK 18/4—52 Införlivad fastighet (enligt länsstyrzs beslut) 9 & Fastighet kan upphöra att utgöra häradsallmänning genom avytt- ring (beslutas av KMt) Delaktighet i häradsallmänning 2 5 Enligt mantal eller beslut vid jorddelning 8 & Delaktighet kan avlösas genom beslut av länsstyr. 39—41 55 Reglemente för häradsallmänning (samt ändring härav; fastställs av KMt)

14 Lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Allmännlngsskog 1 5 Utgör särskild fastighet 12 5; 5 5 KK 18/4-52 Införlivad fastighet (enligt länsstyr.:s beslut) 8 & Fastighet kan upphöra att utgöra allmänningsskog genom avytt- " ring (beslutas av KMt) Delaktighet i allmänningsskog 2 5 Enligt storskifte eller avvittring eller beslut vid jorddelning 7a & Delaktighet kan avlösas genom beslut av länsstyr. 38—40 55 Reglemente för allmänningsskog (samt ändring härav; fastställs av KMt) 15 Ägofredslagen 12 & Förordnande (av KMt) att inom län eller länsdel betesreglering må

äga rum

"U"U"U”U

Betesservitut (betesreglering) P 1—3 55 Hägnadsskyldighet P 41 & Betes- eller hägnadssamfällighet P

Här ovan avses betesservitut, hägnadsskyldighet och samfällighet, som tillkommit enligt ägofredslagen, dvs. genom syneförrättning, 21 5, eller genom i rättens protokoll intagen förening, 36 och 37 55.

16. Jaktlagen

10 5 J aktvårdsområde (enligt av länsstyr. fastställt beslut) P

Huvudgrunderna (samt ändring härav; fastställs av länsstyr.) P 10 5 1 mom. Rätt för delägare att jaga på annan delägares mark (enligt fastställda P 13 5 3 mom. huvudgrunder eller upplåtelse)

17 Lagen om fiskevårdsområden ) 1—4 55 Fiskevårdsområde (enligt länsstyrzs beslut) P Stadgar (samt ändring härav; fastställs av länsstyr.) P 11 5 2 st. Rätt för delägare att nyttja annan delägares fiske (enligt stadgar P eller upplåtelse)

18. Fiskerättslagen

24 5 1 st. Föreskrifter (av länsstyr.) om nyttjandet av samfällt fiske P 3 st. » » | | | » fastighets enskilda fiske P

19. Skogsvårdslagen

13 5 Avverkningsförbud (av skogsvårdsstyr.) 0 19—21 55 Bestämmelser om återväxtåtgärder eller andra åtgärder för att er- hålla nöjaktigt skogstillstånd (enligt överenskommelse med skogs- O vårdsstyr. eller enligt dom) 25 & Förordnande (av KMt) angående svårföryngrad skog eller skydds- O skog

20. Byggnadslagen (BL)

126 & Regionplan 0 9, 96 åå Generalplan 0 24, 105 Så Stadsplan 0 76, 107 55 Byggnadsplan 0 77, 119 55 Utomplansbestämmelser 0 28 & Tomtindelning 0

, 38 & Rättsligen bestående tomt 0 f 45 5 3 st. Villkorligt fastställd stadsplan 0 83 5 BS Avstyckningsplan 0

Förbud mot nybyggnad 0

14, 15, 16 Så i avbidan på generalplan

i 35, 36 55 stadsplan

' 37 & tomtindelning 109 5 byggnadsplan , 80 & utompl.best. . 110 5 2 st. innan vägar eller avlopp ordnats inom byggnadsplan

3— 614804

168 5, 110 5 2 st. 81 52 st., 82 5 86, 122 55

17 52 st.

40 5 2 st.

110 5 4 st.

110 s 4 st., 168 g 81 5 1 st., 82 s

87, 123 55 70, 73 55, 11552 st.

113 5

44 ; 44a ;

4551st. 45525t.

395

22 5 1165 835 395

71 5 56—66 55

67—69 55 53 5

inom avstyckningsplan vid atomenergianläggning vid historiskt eller konstnärligt värdefull bebyggelse, fast forn— lämning, minnesmärke

Förbud mot schaktning m. m. i avbidan på generalplan i avbidan på stadsplan i avbidan på samt inom byggnadsplan inom avstypkningsplan Förbud mot nybyggnad; schaktning m. m. vid flygfält eller militär anläggning Föreskrifter till förekommande av oreglerad tätbebyggelse

Förordnande (av KMt) om skyldighet att utan ersättning avstå mark till gata m. m. inom stadsplan Förordnande (av länsstyr.) om skyldighet att utan ersättning upp— låta mark till väg m. m. inom byggnadsplan

Expropriationstillstånd (av KMt) zonexpropriation

expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt vär- defull bebyggelse

tomtexpropriation Föreskrift (av KMt) om viss tid för stadsplans genomförande (vid äventyr av tomtexpropriation) Rätt att ha byggnad på grannes mark Dom angående _ ersättning för skada el. intrång av generalplan byggnadsplan förbud enligt 81 eller 82 5 byggnad på grannes mark ersättning för byggnad m. m. vid förordn. enl. 70 5 gatumarksersättning bidrag till gatubyggnadskostnad kostnad för trafikled

21. H älsovårdsstadgan 685 Hälsovårdsordning

22 Lagen om allmänna vägar (AVL)

1, 25 55, VSt 1 5 18, 25 55 15 5, VSt 25 5 Bla 5, VSt 34h 5

33 s 1 st., 34 5 1 st., VSt 341» 5

Allmän väg Vägrätt

Arbetsplan

Reglering av tillfart till allmän väg Utfartsförbud

Förbud mot byggnad, upplag m. m.

*UOOO

OO;

OOOOOO

34 5 2 st, VSt 34b 5 Byggnadsförbud i avbidan på arbetsplan 0 19, 22, 23 55 Dom eller överenskommelse om ersättning föriupplåtelse och intrång 0

23. N aturvårdslagen

4 5 Nationalpark O 7 5 Naturreservat 0 11 5 Förbud i avbidan på naturreservat 0 13 5 Naturminne 0 14 5 Förbud till skydd för växt eller dj ur 0 15 5 Strandskyddsområde 0 18 5 T äktplan (sten, grus, sand, lera) 0 19 5 Föreskrifter till skydd för landskapsbilden 0 Dom eller överenskommelse ang. ersättning för skada eller intrång av 0

25 5 naturreservat

27 5 förbud i avbidan på d:o 28 5 strandskyddsområde

29 5 täktförbud eller täktplan

28 5 föreskrifter till skydd för landskapsbilden

24. Fornminneslagen'

4 5 Föreskrifter till skydd för fornlämning O 7 5 Dom ang. ersättning för hinder eller olägenhet av fornlämning 0

25. Byggnadsminneslagen

1 5 Byggnadsminne 0 5 5 Dom eller överenskommelse ang. ersättning för skada av byggnads- €)

minne

AVDELNING II

1 Allmän bakgrund

Med den inriktning utredningsarbetet enligt direktiven skall ges blir det er- forderligt att söka få en översiktlig bild av nuvarande dataredovisning till grund för samhällsbyggnadsåtgärderna och det behov av informationer som den hittillsvarande utvecklingen lett till. Sedan principerna för våra nuvaran— de fastighetsregister drogs upp har en genomgripande. förvandling skett från agrart till urbaniserat samhälle. Inom näringslivet har stadsnäringarna gått starkt fram och tagit en allt större del av den tillgängliga arbetskraften i anspråk, medan jordbruksbefolkningen ständigt minskat. Samtidigt har en snabb tek- nisk utveckling skett som bidragit till en allmän standardhöjning. I anslut- ning härtill har näringslivet undergått en snabb strukturomvandling beträffan- de företagsstorleken. De stora företagen har därvid ökat både i omfattning och antal. Genom dessa förhållanden har uppkommit stegrade krav på samhälls- insatser inom de flesta områden. Denna snabba och genomgripande omdaning av samhället förutsätter lång— siktiga och kortsiktiga utredningar och planeringar. Den samhällsplanering som på grund härav utvecklats och alltmer intensifierats har skett både på riks- nivå och inom länen, regionalt och kom- munalt, ävensom inom näringslivet. Den har inriktats på investeringsfrågor,

KAPITEL 3

Huvuddragen i samhällsbyggandets nuvarande informationsredovisning

verksamheter inom samhällets skilda områden och markanvändning och har inbegripit alla former av lokalisering och dimensionering av anläggningar och byggnader för olika slag av mänsk- lig aktivirtet, bostäder, arbetsplatser, om— råden för rekreation och fritidsbebyg- gelse samt kommunikationer och servi- ceanläggningar (skolor, sjukhus, detalj- handel). Denna utvecklingsplanering som bedrivs i form av såväl ekonomisk som social och fysisk planering haristor utsträckning utvecklats från skilda ut- gångspunkter inom olika sektorer. En mer eller mindre översiktlig helhetspla— nering synes tidigare inte ha skett annat än för tämligen begränsade områden.

Karakteristiskt för utvecklingen inom planeringsområdet synes emellertid va- ra en strävan att uppnå ökad samord; ning mellan olika delar av samhälls-, planeringen. En sådan samordning har väsentligt försvårats av bristen på ett tillfredsställande informationsunderlag. De ökade samordningskraven synes sammanhänga bl. a. med att en vidgad integrering mellan olika verksamheter uppkommit och att långsiktiga investe— ringar fått ett allt större utrymme. Ka- pitalinsatser av detta slag har ofta för samhällsstrukturen i stort verkningar långt framåt i tiden. Detta gäller inte minst de offentliga investeringarna i exempelvis kommunikationsleder, bo— städer. sjukhus, undervisningslokaler och vat-anläggningar. Sådana konsekven—

ser följer emellertid även av större in- vesteringar från näringslivets sida, var- igenom tätorter kan språngartat utveck- las (Oxelösund, Stenungsund), eller ris- ker uppkomma för försämring av bety— delsefulla miljöfaktorer såsom i vatten- och luftvårdshänseende (Hargshamn, Kvicksund och Väröbacka), allt av ge- nomgripande betydelse.

En annan utvecklingslinje inom sam- hällsplaneringen av betydelse för infor- mationsredovisningen är att en tydlig övergång skett från engångsplanering till kontinuerligt planarbete inom ra- men för s. k. rullande planering. I flera hänseenden eftersträvas möjlighet _till sammanfattande, översiktliga och me— ra långsiktiga bedömanden. Den ekono- miska planeringen synes även —— i den mån sådan planering med nuvarande underlag är möjlig — numera eftersträ- vas som ett moment i såväl den fysiska planeringen som i verksamhetsplane- ringen.

I planeringsdebatten har under se— nare år från bl.a. samhällsvetare och ekonomer (Svensk ekonomi SOU 1966:1 s. 289) framförts att diskussionen om regionala planeringsfrågor för närva- rande i många hänseenden måste bli vag och stödjas på analyser som arbe- tar med gissningar och närmevärden. Anledningen härtill har sagts vara att det saknas informationsmaterial — och detta är särskilt fallet på det ekono- miska och tekniska området som kan visa skeendets i rummet lokaliserade detaljer och deras inbördes samman— hang. Om samordning i planeringen skall kunna uppnås och en regionalpo— litik bedrivas framgångsrikt krävs i själva verket att man bygger upp och vidmakthåller datasystem, som delvis har en annan karaktär än den nu till- gängliga statistiken, vilken i så hög grad inriktar sig på aggregering över riks- nivå.

Behovet av informationer i samhälls- byggandet och av en ändamålsenlig redovisning av dessa har under senare är mycket klart ökat. Detta samman- hänger givetvis med strukturernvand- lingen, samhällsfunktionernas Vidgan- de och planeringsverksamhetens inten— sifiering men därjämte bl. a. med nöd- vändigheten av att samordna olika mo- ment i samhällsbyggnadsåtgärderna och därmed i den totala samhällsplaneringen och att driva planeringsarbetet i ända- målsenliga former.

2 Allmänt om produktion, tillströmning och redovisning av data

Behovet av data i samhällsbyggandet avser en mängd skilda objekt och före- teelser, såsom fysiska personer, företag inom näringslivet, fastigheter med an- läggningar och byggnader för skilda ändamål, motorfordon etc. En primär fråga vid tillgodoseende av detta behov är att producera data om objekten och företeelserna. Även om i inte oväsentlig utsträckning tillgång saknas till sådana informationer sker dock en omfattande dataproduktion i ett organiserat, pro— gressivt samhälle.

Det förtecknande av dessa uppgifter, som utgör ett nödvändigt led i själva da— taproduktionen, sker i vitt skilda situa- tioner. Resultatet av myndigheternas åt- gärder antecknas normalt i särskilda för ändamålet avsedda handlingar. 1 inte ringa utsträckning är detta också fallet med näringslivets organ. Befolkningen förses varje år med blanketter för ifyl- lande av t. ex. mantalsuppgifter och själv- deklarationer, vilka därefter insamlas. Med större tidsintervall eller oregelbun- det sker motsvarande insamlande till grund för fastighetstaxering, folkräkning och bostadsräkning, jordbruksräkning etc. I viss utsträckning åligger det be—

folkningen att självmant anmäla visst förhållande, t.ex. flyttning till annan fastighet.

De uppgifter som sålunda produceras och i förekommande fall insamlas blir i inte ringa utsträckning föremål för registrering. Först därigenom blir de i allmänhet bearbetningsbara och någor- lunda lätt tillgängliga utan att grund— handlingarna behöver uppsökas. Dessa handlingar brukar för längre eller kor- tare tid arkiveras, ofta för all framtid.

De på detta sätt upprättade registren, som alltså innehåller en primärredo- visning av informationerna, kan ha helt skilda huvudfunktioner. De är normalt avsedda att användas i verksamheter av olika slag eller att innehålla en pu- blicering av rättsliga förhållanden, inte sällan till den enskilde rättighetshava- rens skydd. Registren har ibland an- vändning endast inom det registrerande organet, vare sig detta utgör myndighet, enskilt organ eller företag. I fråga om de offentliga registren torde emellertid detta höra till undantagen. Normalt in- nehåller dessa register en mängd värde- full information om samhället av bety- delse för ett flertal skilda eller samman- hängande samhällsåtgärder. Den sam- ordning som för detta ändamål är er- forderlig mellan skilda register är med de former för redovisning som hittills i allmänhet tillämpas inte möjlig att åstadkomma. Där ett oundgängligen nödvändigt behov av samordning före- ligger sker en avisering mellan registren av erforderliga uppgifter. Dessa blir då sekundärt föremål för en ytterligare redovisning. För att ett register skall bli funktionsdugligt innehållsmässigt är vid sidan av dataproduktionen denna tillströmning av informationer en för all dataredovisning grundläggande frå- ga. Ett registers brister i fråga om full- ständighet kan visserligen bero på ett tekniskt ofullgånget system som inte

ger en tillräcklig kapacitet till rimlig kostnad, men även med avancerade tek- niska hjälpmedel kan ju ett register inte bli mer fullständigt än som motsvaras av informationstillströmningen.

Hittills diskuterade redovisning av grunddata, primärt eller sekundärt, nor- malt med resp. objekt som registeren- het, brukar inte sällan sammanställas efter annan indelningsgrund, t. ex. efter rikets indelning i län, landsting, fögde- rier, kommunblock, kommuner, försam- lingar eller efter en geografisk indel- ning i flodområden, fångstområden, skolregioner, jordbruksområden eller inom näringslivet efter branscher etc. I vissa fall sker denna sammanställning av data på grundval av redovisning i register. I andra fall förekommer en särskild för ändamålet utformad data- insamling. Den statistikproduklion som härigenom sker, väsentligen av statis— tiska centralbyrån (SCB), är av bety- dande omfattning.

3 Nuuarande informationsredovisning i stora drag

De primära källorna för informationer av betydelse i samhällsbyggandet är många. Beträffande data som är ägnade att ge en beskrivning av nuläge och ut- vecklingstrender intar befolkningsupp- gifterna en central plats. De väsentli— gaste källorna för demografiska upp- gifter utgör folkbokföringen och den därmed sammanhängande mantalsskriv- ningen. För att folkbokföringen stän- digt skall hållas aktuell erfordras en viss medverkan från allmänheten. Den- na består i huvudsak av anmälning av flyttning, födelser och dödsfall. Skrift— lig mantalsuppgift skall årligen i prin- cip lämnas för var och en.

Vid sidan om den egentliga folkbok- föringen förekommer registrering av fy-

siska personer av väsentlig omfattning. I olika förekommande register redovi- sas sålunda uppgifter om namn, födelse- tid, civilstånd, yrke, arbetsgivare, bo- stad, mantalsskrivningsadress, familj, utbildning, hälsotillstånd, blodgrupp, vaccination, militärtjänstgöring, bered— skapsuppgifter, inkomster, förmögenhe- ter, rösträtt, innehav av körkort, pass, vapen, jaktkort, hund, telefon, radio- mottagare, televisionsmottagare, postgi- ro och bankkonto etc., vidare sjukför- säkrings- och pensionsförhållanden, be- gångna förseelser m.m. Det bör emel- lertid framhållas att flertalet av dessa register är svåra att integrera med and- ra och därmed liksom av andra or- saker har begränsat värde i samhälls- byggandet. Kommittén för maskinell da- tabehandling redovisar i sitt betänkande Automatisk databehandling (SOU 1962: 32) efter en av kommittén gjord över- siktlig inventering 6.4 olika personre- gister, som av kommittén anges utgöra ett urval av personregister som före- kommer i allmän förvaltning, och upp- ger att det totala antalet register helt visst är mycket större. '

Föremål för registrering är inte bara fysiska personer utan en mängd andra företeelser i samhället. Exempel härpå utgör företag och företagare, fastighe- ter, motorfordon. Kommittén för maski- nell databehandling har över företag och företagare redovisat 23 olika regis- ter som utvisar stor variation i fråga om såväl innehåll som registrerings- principer.

I fråga om redovisning av mark— och anläggningsdata, vilka i förevarande ut- redning är av särskilt intresse, finns ett flertal register. De olika formerna för fastighetsredovisningen framgår av föl- jande avsnitt och av 4 kap.

Beträffande markförhållandena av

olika slag samt anläggningar m.m. ut- gör den på olika slag av kartor givna re- dovisningen ofta den enda informations- källan. Kartredovisningen bygger nor- malt på olika undersökningar även för aktualisering. De registerkartor som an— vänds för att åskådliggöra den aktuel- la fastighetsindelningen aktualiseras emellertid kontinuerligt.

Viss redovisning om markförhållan- den förekommer dock. Så är fallet t. ex. med markens faktiska användning i frå- ga om jordbruksfastigheternas fördel- ning i olika ägoslag även om denna re- dovisning f. n. är otillfredsställande (se härom nedan).

Vidare är ett brunnsregister under uppbyggnad, varigenom grundvattenför- hållandena kan åskådliggöras. — Mark- undersökning pågår i olika sammanhang både mera systematiskt och till grund för beslutande eller ifrågasatta projekt i samhällsbyggandet. Någon registrering därav synes inte förekomma, varigenom resultatet skulle kunna nyttiggöras i vi- dare omfattning. Försöksverksamhet be- drivs i viss utsträckning för att skapa underlag för produktion av data om markförhållandena. Som exempel kan nämnas arbetet med bildtolkning vid lantmäteristyrelsen.

Viktiga komplement till de register som myndigheterna för i olika samman— hang utgör de räkningar av befolkning, företag etc. som skett med viss regel- bundenhet.

Efter 1860 har folkräkningar före- kommit vid varje årtiondeskifte samt åren 1935, 1945 och 1965. Programmet för folkräkningen har alltid omfattat ett visst minimum nämligen uppgifter om totalbefolkningen samt dennas förgre— ning efter bosättningsort, ålder, kön och civilstånd. Folkräkningarna grundas för närvarande på mantalsuppgifterna vilka folkräkningsåren kompletteras med vis—

sa uppgifter som inte behövs för själva mantalsskrivningen.

Andra viktiga komplement till regist- ren utgör företagsräkningarna. Utförli- gast torde datatillgången beträffande jordbruksnäringen vara. Allmänna jord- bruksräkningar har under senare tid ägt rum åren 1951, 1956 och 1961 och ut- förs även år 1966. Huvudändamålet med jordbruksräkningarna har varit att läm— na uppgifter om arealen av olika ägoslag samt att belysa jordbrukens storleks- gruppering och förändringarna däri. Uppgifter samlas också om åkerjordens användning och antalet husdjur.

Över andra företag än jordbruksföre- tag har åren 1930 och 1951 företags- räkning verkställts. Populationen var i stort sett densamma vid båda dessa till- fällen. Man strävade efter att få med samtliga arbetsställen, industriella och andra, varjämte uppgifter insamlades om omsättning, personalens storlek-, ägareförhållanden, lagervärden m.m. Genom tillkomsten av det centrala före- tagsregistret som nu håller på att upp- rättas inom SCB har frågan om före- tagsräkning av traditionell typ kommit i ett annat läge. Genom detta register får man tillgång till ett grundmaterial som dels gör det möjligt att när som helst få fram vissa grundläggande upp- gifter om samtliga företag, dels kan läggas till grund för specialundersök- ning i olika branscher. Företagsregist- rets material grundar sig på i första hand riksförsäkringsverkets arbetsgi- varuppgifter om företag med anställd personal och på uppgifter om taxeringen av företag utan anställd personal. År 1964 företogs en särskild handelsräk— ning, varvid uppgifterna inhämtades di- rekt från företagare.

Bostadsräkningar, som omfattat samt— liga stadigvarande bostadslägenheter i riket, har företagits åren 1945, 1960 och 1965. Vid räkningarna har metoden

för insamling av primärmaterialet i re- gel inneburit att särskilda uppgifter om bostäderna insamlats i samband med mantalsskrivningarna. De insamlade uppgifterna har gett möjlighet till redo— visning av lägenheter på utnyttjande, hustyp, storlek, byggnadsår, utrustning, hushållens storlek m. m. Förutom dessa allmänna bostadsräkningar kan näm- nas att åtskilliga bostadsundersökningar eller bostadsräkningar utförts för skilda städer. -— Bostadsbyggnadsstatistiken som fram till 1965 handhades av bo- stadsstyrelsen och sedan övertagits av SCB innehåller nyproduktionen av bo- städer.

Tidigare var den statliga statistikpro- duktionen uppdelad på flera verk och organ. Efter förslag av 1956 års sta- tistikkommitté i betänkandet »Förslag till organisatoriska riktlinjer för svensk statistik» (SOU 1959;33) fattade 1960 års riksdag principbeslut som gick ut på att all statlig statistik som inte av mycket påtagliga administrativa skäl var bunden till ett visst verk skulle vara förlagd till SCB.

Formerna för och arbetet med centrae liseringen utarbetades av ett särskilt organ, delegationen för statistikfrågor, som i _ett antal betänkanden redovisat synpunkter och åtgärdsförslag i sam- band med centraliseringen.

Motiven för att övergå från en de- centraliserad statistikproduktion till att inordna större delen av densamma un- der statistiska centralbyrån har i hu- vudsak sammanhängt med dels behovet av en standardisering av statistikpro- duktionen och de inom densamma an- vända metoderna, definitionerna och begreppen, dels att en koncentration av statistikproduktionen ansetts under- lätta en samordning av klassificeringar och definitioner, dels slutligen att över- gången till användandet av större och

mer kapitalkrävande datamaskiner nöd- vändiggjort en långtgående centralise- ring av maskinenheterna.

Även om den statliga statistikpro- duktionen till största delen framställes på SCB kommer dock andra statliga organ i framtiden att förbli statistik— producenter. Bland statlig statistik av mera allmänt intresse som nu utarbetas utanför SCB, kan som exempel nämnas medicinalstyrelsens hälso- och sjuk- vårdsstatistik samt cancerregister, bo- stadsstyrelsens låne- och bidragsstati- stik samt de affärsdrivande verken m. fl. verks verksamhetsstatistik.

I stor utsträckning kan kommunerna utnyttja den statliga statistikens resul- tat. I de större städerna finns emellertid särskilda kommunala statistiska kontor eller avdelningar. Verksamheten vid dessa kontor är till stor del av utred- ningskaraktär, och man bygger därvid inte minst på material som erhålls ur den statliga statistikproduktionen. Även egen statistikproduktion förekommer dock i inte obetydlig omfattning. Till komplettering av den lokala statistiken har kommunförbunden både viss stati- stikproduktion samt viss service i sta- tistikhänseende.

Åtskillig statistik utarbetas av nä- ringslivets och arbetsmarknadens or- gan. Framför allt rör det sig om kort- tidsstatistik över produktion, lager och leveranser, omsättning m.fl. närings- ekonomiska data samt om statistik av- sedd att användas som underlag för för- handlingar. I motsats till den statliga och kommunala statistiken är den pri- vata i regel icke offentlig och publice- ras endast i begränsad omfattning.

Den offentliga statistiken redovisas normalt efter någon indelning av riket i territoriella enheter. Av särskild be- tydelse har därvid den administrativa indelningen i riket kommit att bli men

även andra områdesindelningar använ- des i viss mån statistisk redovisning. Särskilt rikhaltig är den statistik som föreligger med indelning efter län ibland därjämte med uppdelning på landsbygd och stad. Åtskillig statistik föreligger för mindre regionala admi- nistrativa enheter såsom kommuner och församlingar. En ännu mindre regional enhet nämligen valdistrikt begagnas vid redovisning av valstatistiken. På sena- re år har, i samband med att intresset för regionalt fördelad statistikinforma- tion ökat, mer eller mindre strängt nä- ringsgeografiska och s. k. centrerade regioner utarbetats. Exempel härpå är arbetsmarknadsstyrelsens A-, B- och C— regioner liksom SCB:s S-regioner. Även de i samband med den pågående kom- munreformen beslutade kommunblock- en utgör normalt sådana enheter. Nyli- gen har utarbetats ett system med kom- munblocksregioner, som skall ersätta arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. En viss redovisning har även skett av tältorts- respektive glesbygdsbefolk- ningen vid de sista folkräkningarna. I samband med 1950 års folkräkning för- sökte man sålunda i tre län att avgränsa de inte administrativa tätorterna på kartunderlaget. De erfarenheter man då fick användes för tätortsavgränsning vid 1960 års folk- och bostadsräkning då samtliga de tätorter som kunde be— räknas ha minst tvåhundra invånare avgränsades och blev föremål för sär- skild redovisning. Vid 1965 års folkräk- ning följdes tätortstillväxten upp ge- nom en ny tätortsavgränsning. Från och med 1965 års fastighetsprisstatistik sker även en redovisning av köpesskil- lingar på fastigheter efter tätortsav- gränsningen vid 1965 års folkräkning. Tillgången på uppgifter för de olika geografiska enheterna är synnerligen ojämn. Ett studium av nu föreliggande information om tillgänglig statistik från

statistiska centralbyrån för administra- tiva och andra indelningar ger vid han- den bland annat att antalet tillgängliga data för länen är tre till fyra gånger så stort som antalet för kommunerna, som i sin tur är väsentligt större än tillgång- en på data för övriga indelningar.

En väsentlig del av den statliga sta- tistikproduktionen ingår i Sveriges of- ficiella statistik (SOS), som är en gam- mal huvudserie för publikation av stat- lig statistik. Publicering i denna form påbörjades 1911. För närvarande ingår 38 årspublikationer, vartill kommer korttidspublikationer om utrikeshan- deln.

Andra mera omfattande publikations- serier på området är Statistisk årsbok för Sverige, Årsbok för Sveriges kom— muner samt Historisk statistik. Dessa publikationer påminner om de i SOS ingående men tillhör formellt sett inte serien.

Statistisk Årsbok innehåller i princip ett koncentrat av uppgifter som i regel finns redovisade i andra sammanhang.

Förutom SCB producerar och publi- cerar ett flertal andra statliga organ statistik. En förteckning över dessa producenter återfinnes i v. Hofsten, Vägvisare i Svensk statistik sid. 161—- 163.

4 Fastighetsregistrering

Det nuvarande fastighetsregistersyste- met infördes för landet genom 1908 års jordregisterförordning (JRF) samt för städerna genom stadgandena i 7 kap. lagen 1917 om fastighetsbildning & stad (FBLS) och den samtid-igt utfärdade fastighetsregisterförordningen (FRF). Enligt den i registerförfattnilngarna till- lämpade terminologien föres på landet jordregister och i stad fastighetsregis-

ter. Senare har emellertid såväl i vissa författningar som i språkbruket i öv- rigt uttrycket fastighetsregister kommit att utgöra en sammanfattande benäm- ning för båda typerna av register. Detta språkbruk, som även tillämpas i direk- tiven för fastighetsregisterutrednin-gen, iakttas i det följande, varvid fastighets— register för stad benämnes stadsregister.

En närmare redogörelse för jordre- gistret och stadsregistret lämnas nedan i 4 kap.

Den officiella registreringen av fas— tighetsindelningen enligt jordregister- och fastighetsregi—sterförordningarna (JRF och FRF) innebär en primärredo- visning av fastigheterna. För att under utredningsarbetet särhålla begreppen förbehålles beteckningen fastighetsre- gistrering för denna primära fastig- hetsredovisning. Fastigheterna i riket är emellertid dessutom upptagna i ett flertal register, som är upprättade för olika ändamål och med varierande in- nehåll av uppgifter. Gemensamt för dem all-a är att dessa uppgifter är på ett eller annat sätt förbundna med den fasta egendomen och dennas indelning i fastigheter.

Beteckningen fastighetsredovisning användes sålunda här meden vidare innebörd. Den sekundära redovisning- en av fastigheterna, dvs. redovisningen i andra register än fastighetsregistren, har till ändamål att identifiera de objekt till vilka det är av intresse att knyta olika slag av data. Dessa uppgifter i annat register, som där kan vara av primär art och motsvara huvudinnehål- let i registret i överensstämmelse med dess funktioner, kan avse ägaren och dennes förvärv jämte inskrivning där- av, andra rättsförvärv, taxering, företag m.m. I andra register kan fastighets- begreppet vara av annat slag än i fas-

tighetsregistret, ehuru det i första hand bygger på indelningen i registerfastig- heter (t.ex. i taxeringssammanhang).

Fastighetsredovisningen kan vara både av officiell och privat art. Det är naturligt att även den privata fastig- hetsredovisningen ansluts till den of- ficiella fastighetsindelningen, på sam- ma sätt som privata rättshandlingar av- seende fast egendom vnormalt måste av- se registerfastigheter eller viss angiven del därav för att rättshandlingsobjektet skall vara klart identifierat och rätts- handlingen skall kunna bli föremål för inskrivning i officiellt register vilket ofta är nödvändigt.

5 F astighetsböckerna

51 Fastighetsböekerna i huvuddrag

I fastighetsböckerna redovisas beslut angående lagfart och annan inskriv-* ning. Grundläggande härför är främst lagfartsförordningen (LF) och intecké ningsförordningen (IF), båda av år 1875. Själva handläggningen av är'en'a' dena samt uppläggandet och förandet av fastighetsbok regleras i huvudsak i författningar tillkomna år 1932, främst i en lag med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsären— den och en lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Den sist-' nämnda' lagen är i princip icke till-' lämplig i stad med rådhusrätt, där fas-' tighetsbokföringen i stället grundar sig på en författning från år 1875. Detta förhållande har emellertid inte någon större betydelse, ty det för städerna gällande systemet skiljer sig inte prin— cipiellt från det som gäller för landet. Dessutom har Kungl. Maj:t genom sär- skilda beslut i ett stort antal fall med- gett att fastighetsböckerna för stad får inrättas och föras på samma sätt som för landet.

Fastighetsbok förs av inskrivnings- domaren vid domsagans resp. rådhus- rättens kansli. Boken är upplagd på grundval av fastighetsregistret, För varje registerfastighet finns ett upp- lägg (från vissa undantag bortses här). Uppläggen, ordnade i samma ordning som i fastighetsregistret, förvaras vid tillämpning av de för landet gällande reglerna i lösbladsband (skruvliggare) med låsinrättning men enligt stadsregå lerna i fasta band. Upplägg för fastighet som upphör att existera tages vid lös-' bladssystem ur bandet och överflyttas till arkivhand. För fastighet som nybil-å dats inrättas nytt upplägg, som insättes' i vederbörligt lösbladsband. Varje upp—' lägg innehåller en överskrift, upptagan— de fastighetens registerbeteckning, samt tre avdelningar, en för vissa anteck- ningar om själva fastigheten (fastigé hetsspalt), en" "för lagfarter (lagfartsä spalt) och en för inteckningar (inteCk- ningsspal-t). Vid uppläggandet överförs till resp. upplägg de tidigare medde- lade lagfarts-' och inteckningsbeSlut, som vid tidpunkten för uppläggandet alltjämt är av betydelse. Nytillkomman— de beslut införs sedan på upplägget i kronologisk ordning. Fastighetsbok är nu upplagd för hela landet med vissa lokala undantag, t.ex. vissa delar av Kopparbergs län. Där fastighetsbok ännu inte upplagts förs i stället lag- farts- och inteckningsböcker enligt 1875 års regler. Vid sidan av fastighets- bok förs av inskrivningsdomaren enligt särskilda stadganden tomträttsbok och vattenfallsrättsbok i den mån upplå— telse av tomträtt resp. vattenfallsrätt förekommit.

Med inteckning avses här, i överens- stämmelse med gällande regler, såväl fordringsinteckning som inteckning av servitut, nyttjanderätt eller annan in- skrivningsbar begränsad rätt. Det kan emellertid nämnas, att det år 1966 till

lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk innefattar förslag till änd- ring av denna nomenklatur såtillvida att uttrycket inteckning reserveras för sådan inskrivning som avser panträtt, dvs. den nuvarande fordringsinteck- ningen. Servitut etc. sägs alltså i jorda- balksförslaget vara föremål för inskriv- ning men inte för inteckning. Inskrivningsväsendet har till främsta ändamål att bereda publicitet och rätts- ligt skydd åt rättsförvärv avseende fast egendom. Behovet härav torde bl.a. sammanhänga med att det vid fast egen- dom inte är möjligt att i samma ut- sträckning som vid lös egendom mani- festera äganderätt och andra rättsför- värv genom besittning eller faktisk rå- dighet. Vidare har den fasta egendo- men alltid representerat förhållandevis stora ekonomiska värden. Behovet av publicitet i officiell ordning har visat sig föreligga inte bara i Sverige utan i alla länder med jämförbar Utvecklingsnivå. Det är naturligtvis möjligt att bereda" publicitet åt lagfarter och andra in- skrivningar utan att för den skull ha en fastighetsbok, dvs. en fastighetsvis uppställd bok. Det är ju nämligen i princip tillräckligt att inskrivningarna förvaras och” arkiveras på ett betryg- gande sätt och i erforderlig utsträck— ning hålls tillgängliga. Själva bokföring- en eller protokolleringen kan därvid ske kronologiskt inom t. ex. varje dom- saga. En dylik kronologisk inskriv- ningsmetod tillämpades tidigare i Sve- rige. Under 1800-talet blev emellertid olägenheterna av denna metod alltmera märkbara. Det blev förenat med orim- ligt stort arbete att söka reda på de in- skrivningar, som angick en viss fastig- het. Bl.a. framträdde detta förhållande då gravationsbevis skulle upprättas, samtidigt som behovet av gravations- bevis med fastighetskreditens utveck- ling blev allt större. Mot bakgrund av

denna utveckling tillkom i samband med 1875 års LF och IF även författ— ningar om uppläggande" av fastighets-' böcker. Man bibehöll de kronologiska protokollen som den egentliga formen för inskrivning, men kompletterade pro- tokollen m'ed fastighetsböcker, som kan sägas utgöra register till protokollen. Fastighetsböckerna för stad upplades fullt Specialiserade med särskilt upp- lägg för varje fastighet, medan lag-' farts- och inteckningsböckerna för lan- det upplades med jordeboken som un- derlag.- Eftersom utvecklingen så små- ningom medförde, att en jordeboksenå het kunde bli uppdelad i hundratals eller stundom tusentals olika 'fast-igheä ter, dvs. äganderätts- eller inskrivnings— objekt, exempelvis i samband med sam- hällsbildning, blev böckerna för landet svåröverskådliga och risken för rätts— förlust på grund av förbiseende stor. Genom 1932 års »inskrivningsreform in- fördes den nuvarande fastighetsbokenE med ett särskilt upplägg för varje fas—' tighet; Detta var möjligt tack vare att man genom 1908 års jordregisterreform hade fått ett register över fastigheter-' na, som gjorde att man kunde frångå jordeboken som omedelbart fastighets-' boksunderlag.

1932 års inskrivningsreform innebar också andra förändringar. Bl. a. öppna- des möjlighet att efter Kungl. Maj:ts be- stämmande övergå från protokollsysteé met till det s.k. aktsystemet. Vid till- lämpning av protokollsystemet utgör fastighetsboken blott ett register till protokollen, och detta registers tillför-' litlighet är inte på något sätt rättsligt garanterad." Vid tillämpning av akt-' systemet gäller att protokoll ej förs och att beslut primärt antecknas i fastig— hetsbvoken, som alltså i första hand äger vitsord beträffande besluts innehåll. Aktsystemet är numera genomfört i hela riket.

52. Inskrivnings rättaverlmingar

Eftersom fastighetsboken upplagts på grundval av den indelning i fastighe- ter, som kommer till synes i fastighets- registren, är det dessa fastigheter, re- gisterfastigheterna, som är de princi- piella objekten för inskrivningsbeslu- tens och fastighetsbokens rättsverk- ningar. Meddelad lagfart eller inteck- ning avser viss registerfastighet (eller flera fastigheter eller kvotdel av en fas- tighet). Frågan om fastighetens omfatt- ning och innehåll är emellertid i prin- cip inte beroende av inskrivningarna i fastighetsboken. Man kan uttrycka sa- ken på det sättet, att inskrivningarna egentligen inte hänför sig till annat än fastigheternas registerbeteckningar.

I princip skall inskrivning grunda sig på det föreliggande materiella rätts- läget. Så t.ex. skall en lagfartsansökan beviljas endast om giltigt fång visas föreligga. Även om, såsom enligt svensk rätt, en relativt omfattande kontroll av de materiella faktorerna sker i ärenden angående lagfart och inteckning, kan emellertid proceduren inte göras så omfattande, att full säkerhet erhålles för inskrivningsbesluts överensstämmel- se med det materiella rättsläget. Det kan inträffa att lagfart beviljas på ett fång som senare av domstol befinnes vara ogiltigt, eller över huvud taget att inskrivning kommer till stånd i strid mot det materiella rättsläget. Såsom allmän grundsats för sådana fall gäller att inskrivning saknar betydelse för frågan om det ifrågavarande rättsför- värvets giltighet. Vissa undantag från denna grundsats finns dock. Det vaik- tigaste avser lagfartens betydelse för äganderättsförvärv genom 20-årig hävd. Inskrivning har vidare rättsverkan i fråga om företrädet mellan konkurre- rande rättsförvärv, således vid tvesalu (dubbelöverlåtelse), vid konkurrens

mellan överlåtelse och rättighetsupplå- telse samt vid konkurrens mellan flera rättighetsupplåtelser. Lagfart botar så— dan ogiltighet hos en överlåtelse, som beror på bristande förvärvstillstånd en- ligt jordförvärvslagen .

Det förhållandet att det materiella rättsläget, t. ex. i avseende å frågan om äganderätt, till följd av ovan berörda grundsats undantagsvis kan vara ett an- nat än det som synes framgå av verk- ställd inskrivning innebär att den som vill företaga en rättshandling, t. ex. in- gå ett avtal om rättighetsupplåtelse, inte fullständigt kan förlita sig på att upp- gifterna —i fastighetsboken är riktiga. I vissa främmande länder, där samma för- hållande förelegat, har man i princip sökt lösa konflikten mellan inskrivning och materiellt rättsläge på det sättet att inskrivningen förlänats rättsverkan framför det materiella rättsläget. Fas- tighetsboken eller motsvarande urkund har sålunda tillagts rättslig trovärdig— het. Dett-a har skett i syfte att under- lätta Aden redbara omsättningen. Mest konsekvent har reglerna om fastighets- bokens trovärdighet utformats i den tyska lagstiftningen. Till förmån för den som genom avtal förvärvar rätt till fast egendom uppställs i den tyska lag- stiftningen såsom en så gott som un- dantagslös huvudprincip att innehållet i fastighetsboken gäller som riktigt, så- vida inte protest däremot blivit in- skriven i boken eller oriktigheten va- rit känd för förvärvaren. I England till- lämpas en annan princip. En inskriv- ning .i strid mot det materiella rätts- läget rubbar där inte sistnämnda rätts- läge, men garanterar den, som företa- git en rättshandling i förlitan på in- skriven uppgift, rätt till ersättning av statsverket. En mellanståndpunkt inta- ges av de danska och norska lagarna om inskrivning. Dessa kännetecknas av att vid mindre kvalificerade invänd-

ningar rättsägaren, såsom i det engels- ka systemet, bibehålls vid sin rätt men godtrosförvärvaren kompenseras med ersättning av allmänna medel.

I det till lagrådet år 1966 remitterade förslaget till ny jordabalk har inskriv- ningen tillagts rättsverkan i betydligt större utsträckning än enligt gällande lagstiftning. Förslaget står mellan de tyska och engelska ståndpunkterna och överensstämmer till stor del med de danska och norska reglerna. Enligt för- slaget skall som huvudregel gälla, att en överlåtelse eller rättighetsupplåtelse från inskriven (lagfaren) ägare är gil- tig även om den inskrivne ägarens åt- komst var ogiltig och alltså överlåtelsen resp. upplåtelsen egentligen skulle ha skett från en annan person. Förutsätt— ning för huvudregeln är god tro hos förvärvaren. Huvudregeln skal-l inte gäl— la om den inskrivne ägarens åtkomst var behäftad med vissa kvalificerade ogiltighetsgrunder, såsom förfalskning, bristande behörighet, våld, konkurs, omyndighet, rubbad själsverksamhet samt vissa fall då förvärv enligt lag är ogiltigt på grund av t.ex. formbrist. Rätt till ersättning av statsmedel skall föreligga såväl för ägare som genom annans godtrosförvärv enligt huvudre- geln ovan förlorat sin äganderätt som för godtrosförvärvare som på grund av undantagsreglcrna fått vika för rätte ägaren.

På grund av de nu i korthet berörda föreslagna reglerna kommer, om för- slaget genomförs, inskrivning i fastig- hetsbok att i väsentligt större utsträck- ning än för närvarande äga materiell rättsverkan. De nya rättsverkningarna kommer i vissa fall att bestå i att in- skrivning ger giltighet åt rättsförvärv, som utan inskrivning skulle ha varit ogiltigt, medan i andra fall inskriv- ning kommer att grunda rätt till ersätt- ning därest den inskrivne förvärvaren

nödgas avstå från själva rättigheten. De nämnda rättsverkningarna skall dock inte gälla till förmån för ondtroendc förvärvare.

53. Anteckningar i fastighetsbok

Till inskrivning hänföres även anteck- ningar i fastighetsbok, som inte avser lagfart eller inteckning och som vä- sentligen har till ändamål att tjäna till offentlig upplysning (publicitet) angå- ende vissa rättsliga förhållanden. Före- skrifter om sådana anteckningar finns i flera olika författningar. De flesta an- teckningarna skall göras ex officio, men i några fall erfordras ansökan.

Nedan lämna-s en förteckning över sådana anteckningar i fastighetsbok. Det bör anmärkas, att förteckningen inte innefattar anteckningar om beslut eller ärenden rörande lagfart eller ford- ringsinteckning eller annan inteckning, liksom inte heller anteckningar angå- ende legal pant- och förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & handelsbalken och därtill anslutande lagar (avdikningslån, ersätt- ning vid jorddelningsförrättning m. m.) . Inte heller i övrigt gör förteckningen anspråk på fullständighet.

1. Ägares konkurs (21, 26 och 198 55 KL). Anteckning sker såväl om egen- domens avträdande till konkurs som om konkursens upphörande. (Anm.: Sedan egendomen avträtts till konkurs är äga- ren inte berättigad att råda över den- samma, 22 5 KL.)

2. Utmätning av fast egendom, fast— ställande av intecknad fordran till be- talning samt begäran om exekutiv för- säljning av fast egendom i konkursbo (38 5 IF, jfr 33 kap., 5 & LB 1960). An- teckning sker såväl om förfarandets början som dess upphörande, t.ex. att utmätning upphävts eller att fastighet

blivit exekutivt försåld. (Anm.: Utmät- ning medför att ägaren inte får förfoga över fastigheten till förfång för borge- nären och andra rättsägare, jfr 81 & UL.)

3. Inskränkningar i ägares befogen- het att överlåta, pantsätta eller grunda annan rätt i fast egendom till följd av föreskrift i fångeshandlingen eller i tes- tamente (11 och 18 55 LF, jfr 28 kap. 20 & LB 1960).

4. Förordnande om sammanläggning (SML 20 5 1 st., FBLS 3 kap. 7 5 och 4 kap. 2 €). Före 1948 gällde att an- teckning skulle göras om ansökan samt om beslutet däröver. Genom lagänd- ringar 1947 inskränktes antecknings- skyldigheten till förordnande om sam- manläggning. Att anteckning om så- dant förord—nande ansetts erforderlig torde få ses mot bakgrund av att det vid sammanläggning normalt förflyter viss tid från det att förordnande med- delats till det att registrering i fastig- hetsregistret skett och därpå grundade uppläggningsåtgärder i fastighetsbok vidtagits.

5. Förordnande om införlivning med häradsallmänning eller allmänningsskog i Norrland och Dalarna (5 % KK 1952 ang. förfarandet vid införlivning etc.). Antecknas på upplägget för införlivad fastighet. (Det synes inte finnas några föreskrifter om skyldighet att eljest ut— märka fastighets karaktär av härads- allmänning resp. allmänningsskog. I praxis torde emellertid anteckningar härom finnas införda i resp. uppläggs fastighetsspalt. Betr. av ålder bestående häradsallmänning framgår f. ö. allmän- ningsegenskapen oftast av registernam- net. Någon särskild föreskrift om an- teckningsskyldighet när allmännings- fastighet avyttrats synes inte finnas.)

6. Vissa tvistemål rörande fast egen- dom, nämligen mål om klander och återgång (13, 16 och 18 %% LF; enl. LB 1960 33 kap. 3 5 mål om hävande, åter- gång eller bättre rätt). Anteckning sker dels om målets anhängiggörande, dvs. vid här ifrågavarande mål stämningen, dels om dom eller slutligt beslut var- igenom målet avgjorts. (Motsvarande gäller i princip även för övriga nedan angivna mål, som skall antecknas i fas— tighetsbok. I vissa fall saknas särskild föreskrift rörande antecknande om dom eller slutligt beslut. Att sådan anteck- ning skall göras ifall det för inskriv- ningsdomaren »visas» att lagakraftvun- net avgörande föreligger framgår gene— rellt av 16 % LF.)

7. Mål om arrendators förköpsrätt (4, 5 och 10 55 lagen om arrendators för- köpsrätt) jfr 33 kap. 3 & LB 1960.

8. Vissa jorddelningsmål (JDL 21 kap. 36 5) t.ex. underställda ägande- rättstvister enligt 3 kap. 12 å och 19 kap. 15 &, däremot inte gränstvister el- ler mål om fastställelse av jorddelnings- förrättningar.

9. Mål enligt ExprL (23, 50, 60 och 61 %% samt 58 5 1 st.). Kungl. Maj:ts ex- propriationstillstånd antecknas inte. (Anm.: Vid expropriation, innebärande upplåtelse av servitut eller nyttjanderätt, har anteckningen om expropriationens fullbordan särskild betydelse såsom upplysning om den genom expropria- tionen tillskapade rättigheten. Vid ex- propriation, innebärande inlösen av särskild rätt, har anteckningen om ex- propriationens fullbordan särskild be- tydelse såsom upplysning om den in- lösta rättighetens upphörande.)

10. Mål om vissa andra tvångsför- värv, som handläggs av expropriations-

domstol. Anteckningsskyldigheten reg— leras i dessa fall genom hänvisning till ExprL. Exempel: Mål om inlösen eller upplåtelse enligt lagen 1902 om el. an— läggningar (1 5), mål om inlösen, upp- låtelse eller ersättning enligt BL (137 och 146 55), mål om inlösen eller er- sättning enligt naturvårdslagen (36 5), mål om inlösen enligt AVL (24 5), mål om ersättning enligt byggnadsminnes- lagen (12 å). Detsamma gäller mål om återköpsrätt (6 % sista stycket lagen om återköpsrätt till fast egendom).

11. Förrättning för inlösen enligt en— sittarlagen. Anteckning sker om att läns- styrelsen förordnat förrättningsman (7 5) samt om att inlösen fullbordats (beslut varigenom fastställelse medde- lats eller ej befunnits erforderlig, 18 % sista stycket).

12. Servitut och nyttjanderätter, till- komna genom dom enligt ExprL (2 5), 1902 års lag med vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1 8) eller BL (18 a, 41 a och 44a åå). Antecknas på belastad fastighet. Tillkomstanteck- ningen utgöres av den anteckning om expropriations fullbordan, som skall göras enligt föreskrifterna om anteck- nande av expropriationsmål (punkt 9 ovan) resp. mål enligt 1902 års lag och BL (punkt 10 ovan). Särskilda före— skrifter om anteckning vid upphörande av enligt ovan tillkommen rätt finns inte.

13. Vissa skyldigheter, tillkomna ge- nom dom (2 kap. VL), nämligen dels skyldighet att underhålla byggnad i vat— ten, åvilande annan tillhörig fast egen- dom enligt åtagande (34 5), dels be— stämmelser till skydd mot förorening av grundvatten (62 å) och dels be— stämmelser till skydd mot förorening av ytvatten (14 5 3 st.). För dessa an-

teckningar gäller samma regler som för anteckningar om utmätning (38 5 IF), vilket i princip innebär att anteckning skall ske på belastad fastighet såväl när skyldigheten tillkommit som när den upphört.

14. Domstols beslut i fråga om upp— hörande av vissa servitut (7 a % ServL). Här avses endast beslut om upphörande i vissa fall av privilegierade skogs- fångs— och mulbetesservitut.

15. Förordnande (av Kungl. Maj:t enligt BL 45 5 2 st.)*om viss tid för stadsplans genomförande samt anmä- lan (från byggnadsnämnd enligt 70 resp. 113 S BL) att fråga väckts om skyldighet att utan ersättning avstå mark till gata m.m. inom stadsplan resp. upplåta mark till väg m. m. inom byggnadsplan.

16. Skyldighet att inom viss tid av- yttra jordbruksfastighet som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion (12 & jordförvärvslagen ) .

17. Ianspråktagande för jordbruk av vanhävdad fastighet (46 & sista stycket allmänna förfogandelagen samt KK 15/4 1942 om inskrivningsåtgärder med an— ledning av upplåtelse av vanhävdad jordbruksfastighet jämlikt allmänna för- fogandelagen). Sådant ianspråktagande kan ske under krig, vid krigsfara etc.

18. Mål om upplösning av bulvan- förhållande enligt lagen 1925 om bul- vanförhållande i fråga om fast egen- dom (13 5).

6. Annan redovisning med anknytning till fastigheter

Inom folkbokförings- och beskattnings- väsendet redovisas fastighetsbeståndet

i mantalslängdens fastighetsliggare och i fastighetslängd (liggare och längd är de flesta är framställda på gemensamt formulär). Tidigare hade registrering av fastigheter i mantalslängd (mantals— skrivning av fastigheter) stor betydelse för befolkningsregistreringen och be- skattningen. Numera har förfarandet inte ansetts fylla någon praktisk funk- tion och har av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden föreslagits skola slopas.

Den för fastighetstaxeringen erforder- liga fastighetsredovisningen sker i fas- tighetslängden. I denna redovisas fastig- hetsbeståndet taxeringsdistriktsvis i kameral ordning (i huvudsak alfabetisk ordning efter fastighetsbeteckning). Fastighetslängden innehåller bl. a. upp- gift om fastighetsbeteckning, fastighe- tens ägare eller brukare (namn och adress), fastighetens art och taxerings- värden. För år då allmän fastighets- taxering sker i princip vart femte år innehåller fastighetslängden därut— över uppgifter bl. a. avseende föregåen- de års taxeringsvärden, fastighetens to- tala areal och denna uppdelad på åker, tomt och trädgård, ängs— och betesmark, skogsmark och övrig mark. För skog in- nehåller längden därtill vissa speciella upplysningar.

Stommar till mantalslängdens fastig- hetsliggare och fastighetslängd har hit— tills framställts hos länsstyrelserna med ett tryckande register (plåtregister). Komplettering av längderna har sedan skett av lokal skattemyndighet. över- gång till ADB-mässig redovisning av fastighetsbeståndet hos länsstyrelserna sker dock under år 1966. Plåtregistret kommer därefter icke längre att använ- das. I stället kommer magnetsbandsre- gister till användning vid fastighets- längdframställning m. m.

Eftersom folkbokföringen sker i anslutning till gällande fastighetsindel- ning, erfordras en redovisning av fas- tighetsbeståndet även till grund för folkbokföringen. Den redovisning som skett i mantalslängdens fastighetslig- gare och i fastighetslängd har därvidlag använts. Vid övergång till ADB inom folkbokföringen har skapats sådan in- tegration mellan olika register att för folkbokföringen erforderliga uppgifter beträffande fastighetsbeståndet kan er- hållas från länsstyrelsernas magnet— bandsregister över fastigheter.

Vid lantbruksnämnderna förs enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade anvis- ningar eller avses att föras en förteck- ning över landets jordbruksfastigheter (det s. k. centralregistret). Det upprät- tas på grundval av fastighetslängden, och som registerobjekt utnyttjas bruk- ningsenheten (eller i vissa fall taxe- ringsenheten). Förteckningen förs i form av kortregister. Korten innehåller redovisning av:

Brukningsenhetens namn; bynamn när brukningsenheten saknar namn.

Fastighetsbeteckning(ar). Ägare och brukare. Taxeringsvärdet uppdelat på jordbruks— värde och skogsvärde.

Arealer åker, betesmark och skog. Anteckningar om förändringar, t. ex. sam- manslagning av brukningsenheter.

I det företagsregister som är under upprättande inom statistiska central— byrån planeras enligt uppgift att redo- visa företagets anknytning till fastighet. Registret blir därigenom av väsentlig betydelse i samhällsplaneringen. ADB utnyttjas som hjälpmedel. I registret re- dovisas följande uppgifter om företa— gen, varvid dock jordbruksföretag inte är medtagna:

Namn och adress. Kommun och län. Antal anställda.

Ägarkategori. Näringsgrenar. Verksamhetsställen.

Riksförbundet landsbygdens folk har upplagt ett omfattande register (RLFzs jordbruksregister) över landets jord- bruksfastigheter. Det är upptaget på bål- kort, på vilka bl. a. redovisas:

Brukarens namn och adress.

Brukarkategori. Åker-, betes- och skogsareal. Storleksgrupp.

Registret är inte av officiell karaktär. Att fastigheter dessutom i stor omfatt- ning redovisas i förvaltningssamman— hang är naturligt. Så sker exempelvis för försvarsändamål. På samma sätt finns i enskilda företag en tämligen om- fattande fastighetsredovisning.

Informationer om rättsliga förhållan- den rörande fast egendom finns —- vid sidan av fastighetsböckerna och övriga till inskrivningsväsendet hörande böc- ker, dvs. tomträttsböckerna och vatten— fallsrättsböckerna i flera olika re- gister för speciella ändamål, med eller utan anslutning till fastighetsindelning- en. Här kan nämnas följande författ- ningsreglerade register.

Register över elektriska anläggningar förs av kommerskollegium (7 och 12 åå 1920 års lag om registrering av elektris- ka anläggningar samt om rätt till elekt- risk kraft m. m.). Genom registrering, som sker på begäran av ägare till elekt- risk huvudstation, erhåller ägaren till- höriga ledningar och understationer på andra fastigheter egenskap av tillbe— hör till huvudstationsfastigheten. Re- gistreringen medför bl. a. att anlägg- ningar som eljest skulle ha utgjort lös egendom blir fast egendom.

I vattenbok, som förs vid vattendom- stolarna, redovisas huvudsakligen (10- mar och besiktningsprotokoll angående företag enligt vattenlagen (12 kap. VL).

Hos bergmästarna förs gruvregister och uranregister. I gruvregister redovi- sas inmutade områden, utmål, gruvas övergång till ny innehavare, upplåtelse av nyttjanderätt till gruva, myndighe- ters beslut och åtgärder rörande inmu— tat område eller utmål samt andra om- ständigheter av betydelse för bedöman- de av rätt till gruva (78 5 gruvlagen). I uranregister redovisas undersöknings— tillstånd och koncessioner beträffande fyndigheter av uranhaltigt mineral, myndigheters beslut och åtgärder rö— rande undersökningsområden och kon— cessionsområden samt fyndanmälning- ar och andra omständigheter av bety- delse för bedömande av rätt till sådana områden (56 5 uranlagen).

Länsstyrelserna skall föra register över fiskevårdsområden (4 & KK 1960 med tillämpningsföreskrifter till lagen om fiskevårdsområden). Detta register skall bl. a. innehålla hänvisning till länsstyrelses beslut om fiskevårdsom- rådes stadgar samt uppgift om fiske- vårdsområdets styrelse.

Länsstyrelserna skall även föra re- gister över sådana beslut i naturvårds- ärenden, som medför inskränkning i rätt att förfoga över fastighet eller eljest är av den beskaffenhet att upplysning om dem bör vara lätt tillgänglig. Natur- vårdsnämnden skall föra ett sammanfat- tande riksregister (21 & naturvårdskun- görelsen 1964). Begistren föreligger inte i färdigt skick. Enligt tidigare gällande föreskrifter skulle över naturminnen föras register hos länsstyrelserna och sammanfattande riksregister hos do- mänstyrelsen.

Riksantikvarien skall föra register över byggnadsminnen, innefattande uppgift om den ort, där byggnadsminnet är beläget, samt byggnadsminnets art (6 % KK 1960 med närmare bestämmel- ser rörande tillämpningen av lagen om byggnadsminnen).

KAPITEL 4

Nuvarande system för fastighetsregistrering

1 Fastighetsregistren ll Tillkomst

Omkring sekelskiftet fanns tre officiella fastighetsredovisningssystem.

Sålunda redovisades i kronans jorde- bok den indelning av jorden på landet, som erfordrades för beräkningen av grundskatterna. Under benämningen grundskatter brukar sammanfattas rän- tor och andra pålagor av stående natur, som tidigare åvilade jorden i förhållan- de till kronan. I jordeboken redovisades för detta ändamål den sedan äldre tid föreliggande indelningen i socknar, byar och hemman samt 5. k. jordeboks- lägenheter, såsom torp och andra sär- skilt skattlagda lägenheter. Jordebokens indelning av jorden har brukat benäm- nas den kamerala indelningen. Den av riksdagen 1885 och 1892 besluta- de grundskatteavskrivningen slutfördes 1904, men med hänsyn till vissa kvar- stående funktioner fortsattes förandet av jordeboken i principiellt oförändrad omfattning ända till år 1936. Sedan den- na tidpunkt föres jordeboken endast i vissa mycket begränsade avseenden.

För beräkning av den s. k. fastighets— bevillningen, dvs. skatt som utan att vara av grundskatts natur utgick av den fasta egendomen, redovisades i fastig- hetslängd en indelning i taxeringsenhe— ter enligt liknande principer som i nu gällande taxeringsförfattningar.

Slutligen fördes för inskrivningsvä- sendets behov fastighetsböcker enligt

stadganden av år 1875. Dessa böcker ut- gjordes för landet av lagfarts- och in- teckningsböcker, upprättade på grund— val av jordeboken och således innehål— lande ett upplägg för varje jordeboksen- het. På varje upplägg antecknades i kronologisk ordning de lagfarter och inteckningar, som avsåg egendom inom jordeboksenheten. För stad fördes en för lagfarter och inteckningar gemen- sam fastighetsbok, som ej var upplagd på grundval av jordeboken, eftersom denna ej innefattade städerna. Stads- fastighetsbok skulle i stället uppläggas på grundval av den föreliggande indel- ningen i äganderättsobjekt och bruk— ningsenheter.

Fastighetsregister infördes för landet är 1908 genom JRF samt för städerna år 1917 genom stadgandena i 7 kap. FBLS och FRF. Dessa författningar är ännu gällande, ehuru detaljändringar skett i åtskilliga hänseenden. Enligt den i re- gisterförfattningarna tillämpade termi- nologien föres på landet jordregister och i stad fastighetsregister. Senare har emellertid såväl i vissa författningar som i annat officiellt språkbruk uttryc- ket fastighetsregister kommit att utgöra en sammanfattande benämning för båda typerna av register (se t. ex. 3 5 lagen 1932 om uppläggande av nya fastighets- böcker för landet samt 2 5 lagen 1952 om sammanföring av samfälld vägmark etc.). Detta språkbruk, som även till- lämpas i direktiven för fastighetsre- gisterutredningen, iakttages i detta be-

tänkande, varvid fastighetsregister för stad benämnes stadsregister.

Genom kungörelse 1913 utfärdades särskilda bestämmelser i fråga om jord- register för Kopparbergs län och Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län.

Arbetet med jordregistrets uppläggan- de ägde till huvudsaklig del rum under 1910-talet och fullföljdes slutligt i bör- jan av 1930-talet. Arbetet med uppläg- gande av stadsregister slutfördes vid mitten av 1930-talet såvitt beträffar de dåvarande stadsområdena.

Med stöd av stadganden i 7 kap. FBLS har förordnats om upprättande av stads- register i jämförelsevis stor utsträck- ning även i köpingar, municipalsam- hällen och andra orter på landet, var- jämte utvidgning av städernas stadsre- gisterområden skett i samband med kommunindelningsändringar. Härav fö- ranlett uppläggande av stadsregister har efter den nyss angivna tidpunkten in- neburit övergång från jordregister till stadsregister. Arbetet härmed har skett fortlöpande och torde ännu pågå.

Båda typerna av fastighetsregister har, enligt vad som framgår av motiven till registerförfattningarna, väsentligen samma ändamål. Att dessa författningar likväl utarbetades i två etapper 1908 resp. 1917 — samt innefattade skilda registertyper sammanhänger med de olikheter, som vid ifrågavarande tid förelåg mellan land och stad i avseende å den fasta egendomens beskattning, in- delning och redovisning.

Syftet med jordregistret sammanfat- tades i motiven till JRF av chefen för justitiedepartementet på följande sätt (s. 20 i det utdrag av statsrådsprotokol- let som var fogat till Kungl. Maj:ts fram- ställning till riksdagen år 1908 om me- del för inrättande av jordregistret):

Att den revision av lagstiftningen angående lagfart och inteckning, som senare tids utveck- ling gjort nödvändig, och som för närvarande

är föremål för lagberedningens arbete, icke kan på ett tillfredsställande sätt genomföras utan att åt fastighetsböckerna beredes ett nytt un— derlag, synes mig ställt utom allt tvivel. Jord- registrets närmaste uppgift är att bilda ett så- dant underlag, men inskränker sig dess bety— delse icke härtill utan åsyftar jordregistret att i det hela bringa ordning och reda i våra inveck— lade jordförhållanden, varjämte det ock har andra från det allmännas synpunkt viktiga uppgifter att fylla. Särskilt bör härvid erinras om dess betydelse för fastighetskrediten, be- skattningsväsendet, jordbruksstatistiken och lantmäteriväsendet.

De till grund för jordregistret anför— da motiven upprepades sedan, med vissa i detta sammanhang oväsentliga föränd- ringar, i förarbetena till stadsregister- författningarna.

Beträffande den i angivna departe— mentschefsuttalande åsyftade revisio- nen av lagstiftningen angående lagfart och inteckning kan nämnas, att lagbe- redningen i sitt år 1907 framlagda för- slag till lag om inskrivning intog för land och stad enhetliga regler om ett fastighetsregister och en på grundval härav upprättad fastighetsbok (14 kap. i 1909 års jordabalksförslag). Något fas- tighetsregister, ägnat att fylla det av lagberedningen avsedda ändamålet, fö- relåg emellertid icke då utan först i och med de sedermera upprättade jord- och stadsregistren. Det blev därför först ge- nom lagen 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet möjligt att genomföra den reform, som närmast åsyftades i departementschefens ovan återgivna uttalande vid tillkomsten av JRF.

Med fastighetsregistrens funktion som underlag för fastighetsböckerna sam- manhänger, såsom berördes i motiven, deras betydelse för fastighetskrediten. En annan funktion hos fastighetsregist- ren skulle enligt motiven vara att etab— lera förbindelse med mantalslängderna och därigenom även med taxeringsläng- derna samt de andra längder, för vilka

mantals- och taxeringslängderna ligger till grund. Att dessa längder genom för- bindelsen med fastighetsregistren även skulle vinna överensstämmelse med fas— tighetsböckerna ansågs som en avsevärd fördel. Fastighetsregistren var alltså re— dan från början avsedda att underlätta samordnad användning av olika offi- ciella längder för fastighetsredovisning och personredovisning.

Vidare framgår av motiven, att upp- lysningarna om fastigheternas omfatt- ning och innehåll -— direkt eller genom hänvisning till viss fastighetsbildnings- akt var avsedda att underlätta vär- dering vid belåning och beskattning. Fastighetsregistren skulle även under- lätta de fastighetsutredningar, som er- fordrades inom fastighetsbildningsverk- samheten, och således ha en förrätt- ningsrationaliserande funktion. Jordre- gistret förutsattes få betydelse för jord- bruksstatistiken. Stadsregistret avsågs underlätta städernas bebyggelse- och bostadsplanering samt markpolitik.

12 Region-ens tillämplighetsområden samt reglatermyudigheter

Som huvudregel gäller att jordregister skall föras för landsbygden (1 & JRF) och stadsregister för stad (7: 1 FBLS). Emellertid kan Kungl. Maj:t eller (nu- mera) myndighet som Kungl. Maj:t be- stämmer (lantmäteristyrelsen) förord- na om undantag från angivna huvud- regel. Sålunda kan förordnas, att stads- register skall föras för samhälle eller del därav eller för annan ort å landet (7: 1), eller att jordregister skall föras för stad eller del därav (1 5). Till följd av meddelade förordnanden gäller för närvarande att stadsregister skall föras för 68 av rikets 95 köpingar (helt eller delvis), för 5 av rikets 18 muni- cipalsamhällen samt för 28 andra orter, i allmänhet utgörande förutvarande mu-

nicipalsamhällen. Å andra sidan har förordnats att jordregister skall föras för delar av omkring 50 städer. Dessa delar utgöres av sådana områden, of— tast hela förutvarande landskommuner, som i senare tid införlivats med stad. Jordregistret förs för varje län av överlantmätaren (1 5). Jordregister— uppläggen 'skall vara ordnade socken- vis (2 5). Skall jordregister föras för stad eller del därav gäller vad i JRF stadgas om socken i tillämpliga delar för staden eller området (1 5 andra stycket). Staden eller området ersätter därför i dylika fall socknen såsom grund för uppläggens ordnande, var- jämte uppläggen i stället för socknens namn kommer att innehålla stadens namn resp. områdets benämning (jfr 5 5 andra stycket). Någon särskild fö- reskrift om sockenindelningens bety- delse vid jordregister inom köping finns inte. Förefintlig sockenindelning inom köping torde därför få följas vid tillämpning av JRF. Emellertid har be- slut i frågor om sammanläggning av landskommun med köpingskommun i vissa fall utformats så, att sockenindel- ningen genom beslutet torde få anses upphävd. I dessa fall har nämligen socken förklarats sammanlagd med kö- ping bl. a. »i avseende å fastighetsredo- visningen». Köpingen, eller köpingens jordregisterdel, torde därvid träda i socknen-s ställe vid tillämpningen av JRF, varigenom motsvarande ordning som i stad erhålles. ' Stadsregister förs för varje stad av en särskilt förordnad registerförare (7:1 och 4 FBLS). För annan stadsregister- ort gäller som huvudregel, att överlant- mätaren är registerförare (7:17). Reglerna om tillsyn över fastighets- registreringen samt besvärsordning är inte helt lika för de båda registertyper- na (2 och 3 && lantmäteriinstruktionen 1965: 794, 34 och 44 55 JRF, 7: 14 och

18 FBLS, 43 % FRF). I huvudsak gäller emellertid beträffande båda registerty- perna att den centrala tillsyns- eller överinseendefunktionen ombesörjes av lantmäteristyrelsen, som även har att meddela tillämpningsföreskrifter, samt att talan mot beslut i registreringsfrå- gor kan föras hos Kungl. Maj:t i rege- ringsrätten såsom högsta instans (2 5 7 :o regeringsrättslagen) .

13 Jordregister

Jordregistret innehåller ett upplägg för varje hemman eller annan jordeboks— enhet (2 5). Även vissa på annat sätt bildade objekt erhåller särskilda upp- lägg, t. ex. fastigheter bildade genom sammanläggning av fastigheter på skil— da upplägg (3 å). På varje upplägg redovisas i särskilda rum först den fastighet, för vilken upplägget är inrät- tat, och sedan de fastigheter, som bil- dats genom delning eller andra fastig- hetsbildningsåtgärder avseende först- nämnda fastighet. l överskriften på varje upplägg antecknas namn och num— mer på det hemman (eller motsvaran— de), för vilket upplägget är inrättat. Namnet består i normalfallet av byns namn, t. ex. Åby, och numret är då det ifrågavarande hemmanets ordnings- nummer i byn, t.ex. 1. Varje på upp- lägget redovisad fastighet åsätts ett re- gisternummer, bestående av nyssnämn— da hemmansnummer med en siffer- exponent. Fastighetens registerbeteck- ning (namn och registernummer) blir då Åby 11, om fastigheten utgör ett ode- lat hemman (eller motsvarande). Har fastigheten genom åtgärd av klyvnings- karaktär, t.ex. laga skifte, delats i flera lotter, betecknas dessa med de närmast lediga registernumren 12, 13, 14 etc. På motsvarande sätt förfars vid klyvning av t.ex. Åby 13 (7 5 2 Inom). I delad fastighets rum sker överlinjering med rött av bl. a. den kolumn, där register-

numret återfinns (19 5). Denna fastig— het (fastighetsindivid) anses genom del— ningen ha upphört att existera. Har fas- tighet delats genom avstyckning sker registreringen emellertid enligt en an— nan princip, i det att stamfastigheten kvarstår utan överlinjering och med bibehållet registernummer, medan den avstyckade ägovidden registreras som en ny fastighet med användande av närmast lediga registernummer. På samma sätt förfars även vid andra fas- tighetsbildande åtgärder, innebärande att visst område avskiljs från fastig- het, t.ex. vid expropriation av del av fastighet.

För varje särskild fastighet redovisas i jordregistret uppgifter i väsentligen följande hänseenden:

Registernummer (dels gällande och dels, som en upplysning om fastighe-

tens »härkomst», förutvarande num- mer). Mantal (för sambandet med före

jordregistrets uppläggande gällande fas- tighetsindelning samt såsom en upplys- ning om delaktigheten i samfälld mark).

Särskilt namn å fastigheten (annat än det i jordregisterbeteckningen ingå- ende; uppgiften har ansetts äga bety- delse för individualiseringen).

Ägovidd (fördelad på vissa ägoslag). Lantmäteriförrättning, vid vilken fas- tighetens areal blivit bestämd (med an- givande av förrättningens art, tiden då förrättningen fastställts eller blivit av- slutad, skifteslittera, ägares namn samt förrättningens arkivnummer; med äga- re avses ägaren vid tiden för ifråga- varande förrättning). Beträffande av- söndringar _ vilka icke anses som lantmäteriförrättningar redovisas i stället för nyss avsedda uppgifter tiden då avsöndringen fastställts (jämte upp- gift om fastställelsemyndighet) eller då lagfart första gången meddelats. Slutligen finns en kolumn för sär-

skilda anteckningar, i vilken i före— kommande fall införs uppgifter av fle— ra olika slag, bl.a. då fastighet de— lats —— uppgift om de nya registernum- ren.

Vilka olika slag av lantmäteriförrätt— ningar och andra åtgärder, som skall föranleda införingar i jordregistret, an- ges i JRF, i första hand genom uppräk- ning (2, 7 och 18 55). Reglerna härom innebär i huvudsak att åtgärder som av- ser nybildning av fastighet (och i sam— band härmed eventuellt upphörande av befintlig fastighet) eller omreglering av befintliga fastigheter (t.ex. ägoutbyte eller laga skifte av samfälld mark) an- tecknas i jordregistret, medan däremot åtgärder som innebär fastighetsbestäm- ning (gränsbestämning) i allmänhet inte antecknas.

I jordregistret sker i princip inte nå— gon närmare redovisning av fastighe- tens innehåll än genom angivande av dess areal, med fördelning på ägoslag. Arealuppgiften avser fastighetens en- skilda mark, sådan den blivit redovisad i vederbörande akter. Särskild redovis— ning av varje till fastigheten hörande område sker ej, inte ens genom angi- vande av antalet sådana områden.

Samfälligheter är i huvudsak ej före— mål för redovisning i jordregistret. Nor- malt antecknas ej heller på rummen för fastigheterna huruvida till dessa hör an- del i samfälld mark eller ej. Till viss ledning i detta hänseende tjänar dock uppgiften om fastighets mantal, efter- som fastigheter med mantal kan förut- sättas ha del i sådana samfällda undan- tag som gjorts vid skiften på byar och andra primära skifteslag samt före- komst av dylika samfällda undantag torde höra till Vänligheten. Endast vid förekomst av vissa mera ovanliga eller oregelmässiga fall av samfälligheter skall anteckningar ske i jordregistret (10 & tredje stycket), och dessa anteck-

ningar syftar ej till att redovisa sam- fälligheten i fråga utan innefattar en— dast en anmärkning —— på rummen för respektive delägarfastigheter att till fastigheten hör andel i viss samfällig- het.

I jordregistret redovisas inte servitut eller andra privaträttsliga förhållanden rörande fast egendom, varken sådana som tillkommit genom avtal eller så- dana som tillkommit vid fastighetsbild- ning eller annan officialåtgärd.

Icke heller offentligrättsliga begräns- ningar m. m. redovisas i större utsträck- ning i jordregistret. Vissa sådana för- hållanden skall dock enligt särskilda föreskrifter antecknas (33 & fjärde och femte styckena). Dessa anteckningar, som skall införas antingen på upplägg, varå berörd fastighet finnes upptagen, eller i anmärkningskolumnen av sådan fastighets rum, allt efter som i varje särskilt fall är lämpligast, avser förhål- landen av följande slag:

Att den för städerna gällande ord- ningen för bebyggande skall iakttagas (föreskriften avser municipalsamhällen och andra tätare befolkade orter på lan- det, beträffande vilka särskilt förord- nande av angivet innehåll meddelats).

Att förordnande meddelats (eller åter- kallats) enligt (den numera upphävda) 1948 års lag (lagen med särskilda be- stämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad).

Att fastighet beröres av stadsplan, byggnadsplan, fastställd generalplan, utomplansbestämmelser, s. k. avstyck— ningsplan (enligt äldre lag), förordnan- de (enligt äldre lag) att stadsplan skall upprättas samt särskilda byggnadsföre- skrifter (enligt äldre lag).

Att beslut meddelats om vägförenings väg (jäml. 3 kap. lagen om enskilda vä- gar). Att beslut meddelats rörande fast fornlämning (jäml. 3 eller 4 5 lagen om fornminnen).

Ajourhållningen av jordregistret är i huvudsak begränsad till redovisning av ändringar i fastighetsindelningen (jfr ovan). Dock skall införas uppgift om »lantmäteriförrättning, vid vilken fas- tighetens areal blivit bestämd» oavsett om förrättningen innebär ändring i fas— tighetsindelningen eller ej. På grund härav skall s. k. arealavmätning (jfr JDL 20:10) föranleda införing av de vid avmätningen framkomna arealupp- gifterna. Detsamma torde gälla för det fall att vid gränsbestämning skett ny redovisning av fastighets areal. Vidare ger gällande bestämmelser möjlighet att besluta om ändring av benämning på jordregisterenhet (34 å andra stycket) samt om fastställande av särskilt namn på fastighet (9 5). Sådana förändringar skall införas i jordregistret. Det är även sörjt för att förekommande beslut om ändringar i sockenindelningen blir re- dovisade (38 5). Slutligen innebär be— stämmelserna om anteckningar angå- ende offentligrättsliga förhållanden (jfr ovan) i princip att dessa anteckningar skall ajourhållas.

Har tomtindelning fastställts för om- råde, för vilket förs jordregister, skall för den ort, vartill området hör, sär— skild tomtbok uppläggas och föras (37 & JRF). Tomtboken är att anse såsom en del av jordregistret och skall beträffan- de område, som från jordregistret över- förts till tomtboken, träda i jordregist- rets ställe. Angående registerföringen inom sådan ort som här avses gäller föreskrifter, som i stor utsträckning sammanfaller med eller liknar motsva- rande bestämmelser för stadsregister- område. Praktiskt taget innebär syste- met att inom orten jordregistret har byggts ut med motsvarigheter till stads- registrets tomtbok, registerkarta och tomtbildningslängd (bihang A).

Genom den ekonomiska kartan i skala

1 :10 000, som upprättas genom rikets allmänna kartverks försorg, har upp- kommit möjlighet att i princip fylla den brist, som frånvaron av register- karta till jordregistret utgör. Även i de delar av riket, där ekonomisk karta ännu inte färdigställts, föreligger nu- mera i större utsträckning än tidigare kartor, utvisande bl.a. fastighetsindel- ningen inom större eller mindre områ— den. Mot bakgrund av dessa förhållan- den infördes år 1957 i lantmäteriin- struktionen (35 5) bland överlantmä- tarens arbetsuppgifter i anslutning till fastighetsregistreringen följande: över- lantmätaren skall i erforderlig omfatt- ning låta upprätta och föra översikts- kartor utvisande gällande fastighetsin- delning, planer m. m. Inom län, där eko- nomiska kartor i skalan 1 :10 000 ut- givits, skall fastighetskarta och bestäm- melsekarta upprättas och föras enligt de anvisningar, som lantmäteristyrel- sen, beträffande fastighetskartan efter samråd med rikets allmänna kartverk, utfärdar. De nu berörda bestämmelser- na har numera en allmännare utform- ning.

Enligt de anvisningar, som lantmäteri- styrelsen utfärdat i ämnet, är fastighets- kartans syfte att hålla ekonomiska kar- tans redovisning av fastighetsindel- ningen aktuell. Fastighetskartan skall därför i samma omfattning som ekono— miska kartan redovisa enligt jordregist- ret gällande fastighetsindelning, indel- ningen i socknar och antal skiften till fastighet. Därjämte skall fastighetskar- tan genom specialblad i större skala (1 :2 000) redovisa fastighetsindelning- en inom tätorter och andra områden (med jordregister), där behov förelig- ger av fullständigare redovisning än den ekonomiska kartans skala medger. Redovisningen på specialblad av sam- fälligheter skall vara fullständig. Spe- cialbladen bör upprättas med hjälp av

grundkartor, planer, förrättningskartor eller uppförstorad del av ekonomiska kartan. Bestämmelsekartan skall i den utsträckning fastighetskarta förs utvisa områdena för planer och bestämmelser, som bör beaktas vid fastighetsbildning, såsom planer och bestämmelser enligt JDL, FBLS, BL, naturvårdslagen, lagen om allmänna vägar samt lagen om forn- minnen. På bestämmelsekartan bör där- jämte i den utsträckning överlantmäta- ren finner lämpligt redovisas områden för förslag till planer, bestämmelser och ändringar därav.

Genom det successiva upprättandet av fastighetskarta och bestämmelsekar- ta i enlighet med ovan i huvudsak an- förda regler sker en väsentlig föränd- ring av jordregistret i riktning mot ett register av katastertyp.

14 Stadsregister

Stadsregister består av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter inom staden. Till registret förs tre bihang, benämnda bihang A, bihang B och bihang C, varjämte till registret hör en registerkarta.

Tomtbok

I tomtboken redovisas rättsligen bestå- ende tomter, dvs. fastigheter som bil- dats i överensstämmelse med fastställd tomtindelning enligt BL eller motsva- rande äldre lagstiftning (samt fastighe- ter som vid registrets uppläggande be- funnits utgöra »av ålder bestående tomt», 7 kap. 3 & FBLS). Tomterna re- dovisas normalt kvartersvis, i det att för varje byggnadskvarter är inrättat sär- skilt upplägg i tomtboken, inom vilket upplägg de till byggnadskvarteret hö- rande rättsligen bestående tomterna är uppförda i nummerföljd. Byggnadskvarteren betecknas nanm och tomterna med nummer i fort— löpande följd inom varje kvarter. Tomts

med

registerbeteckning utgörs därför av kvarterets namn i förening med tom- tens numme-r, t. ex. tomten nr 1 i kvar- teret Alen (jämte registerområdets namn, t.ex. Gustavshamns stad; fram- ställningen i detta avsnitt avser beteck- ningssy'stemet inom registerområdet, varför detta områdes nanm ej uppre— pas i exemplen). Kvarter må, där så finnes lämpligt, sammanföras till stads- delar eller rotar, varvid stadsdelens el- ler rotens beteckning bör fogas till kvar- tersnamnet. Ex.: Tomten nr 2 i kvarte- ret Biet å stadsdelen Örholmen; Tomten nr 4 i kvarteret Domaren å Norrmalm. Vidare kan kvartersnamnen komplette- ras med kvartersnummer, om detta för orientering eller eljest finnes lämpligt. Där såväl kvartersnumrering som sam- manförande av kvarter till stadsdelar eller rotar tillämpas skall kvartersnum- reringen ske i fortlöpande följd inom varje stadsdel eller rote.

Före år 1922 var det tillåtet att num- rera tomterna i löpande följd för stad i dess helhet, varvid detta nummer ut- gjorde tomtens hela registerbeteckning, t.ex. tomten nr 184. Det kan alltjämt förekomma tomter med sådan ännu gäl- lande beteckning.

Tomts registerbeteckning (kvarters- namn och tomtnulnmer) bestäms av KB. Detta brukar ske redan i anslutning till fastställandet av tomtindelningen, så— ledes innan tomterna ännu blivit rätts- ligen bestående. (Härigenom blir det möjligt att utnyttja tomtbeteckningarna för redovisningen i bihang A av de administrativt bildade tomterna.) Sam- ma förfarande tillämpas vid ändring av tomtindelning, och detta oberoende av om den gamla tomtindelningen är rätts— ligen genomförd (dvs. tomterna rätts— ligt bildade) eller ej. Gällande föreskrif- ter utesluter inte att tomt i den nya tomtindelningen betecknas med samma nummer som tomt i den gamla tomt-

indelningen. I dylikt fall kvarstår tom— ten, om den var rättsligen bestående, i tomtboken på samma ställe och med oförändrad beteckning även sedan den genom vederbörliga åtgärder t.ex. genom ägoutbyte eller genom avstyc- kande åtgärd och sammanläggning förändrats till sitt läge på marken i en- lighet med den nya tomtindelningen. Tomten anses alltså utgöra samma fas- tighet som före förändringen (identi— tetsprincipen). Som huvudregel för åsättande av tomtbeteckningar efter tomtindelningsändring gäller emeller- tid att de tomter, som skall bildas en- ligt den nya tomtindelningen, åsätts nummer som skiljer sig från de inom kvarteret förut befintliga numren (ny- tomtsprincipen). Som nya nummer skall därvid väljas de närmast lediga numren efter det högsta förut befintliga inom kvarteret. Nytt tomtnummer kom- mer emellertid inte till användning i tomtboken (dvs. användes inte såsom fastighetsbeteckning) förrän den tomt som skall bära numret i fråga blivit rättsligen bildad. Sedan de åtgärder företagits, som erfordras för rättslig tomtbildning t.ex. ägoutbyte eller avstyckande åtgärd och sammanlägg- ning — upptages den nya tomten i tomtboken. Gammal tomt, som enligt den nya tomtindelningen ej skall bibe- hållas, kvarstår i tomtboken under sitt gamla nummer intill dess att all mark i tomten överförts till den eller de nya tomter, i vilka marken skall ingå, och dessa tomter upptagits i tomtboken. In- till dess att så skett föreligger inom kvarteret ett dubbelt beteckningssystem, nämligen en serie beteckningar för de gamla rättsligen bestående tomterna och en annan serie beteckningar för de nya administrativt bildade tomterna. Nytillkommande tomtnummer skall som redan nämnts utgöras av närmast lediga nummer inom kvarteret. Före år

1950 kunde emellertid tomt, som bilda- des genom styckning av befintlig tomt, åsättas sistnämnda tomts nummer med tillägg av littera. Härigenom uppkom beteckningar av typen tomten nr 5 A i kvarteret Freja. Vidare kunde tomt, som bildades genom sammanslagning av fle- ra tom—ter, betecknas med dessa tomters nummer i förening, t. ex. tomten nr 18 + 23 + 27 i kvarteret Galeasen. Dy- lika beteckningar kan alltjämt före- komma, ehuru nya sådana ej längre får åsättas.

För tomt (i stad dock endast inom så kallat villakvarter) kan vid sidan av den ordinarie registerbeteckningen i vissa fall fastställas särskilt namn. Ex.: Villa Tomtebo.

För tomt införs i tomtboken uppgif- ter i huvudsakligen följande hänseen- den:

Tomtens nummer.

Gällande tomtindelning och senaste tomtmätning.

Tomtens areal och längden av tom- tens sidor.

Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande.

I kolumn för särskilda anteckningar införes i förekommande fall anteck- ningar om tomten i åtskilliga hänseen- den, t. ex.:

Andel i samfälld mark (samtliga om- råden i bihang B, vari tomten äger del, uppräknas).

Särskilt namn (fastställt namn skall antecknas, i orten vid tiden för tomt- bokens uppläggande brukligt namn må antecknas).

Ställe i tomtboken eller stadsägobo— ken eller bihang B eller C, varifrån mark överförts till tomten eller vartill mark överförts från tomten.

Servitut, som besvärar tomten (en— dast servitut tillkomna vid fastighets- bildning; servitut tillkomna 1918 eller

senare skall antecknas, servitut tillkom— na tidigare må antecknas).

Rum i tomtbildningslängden (bihang A), i fall då förändring av tomts om- råde skall ske (enligt fastställd tomt- indelning) men ännu ej skett.

I en särskild avdelning av upplägget för varje kvarter i tomtboken redovisas vissa uppgifter gemensamt för hela kvarteret, nämligen i huvudsak:

Uppgifter om stadsplaner, byggnads- planer och tomtindelningar och om byggnadsbestämmelser, som meddelats enligt äldre stadganden.

S tadsägo bok Vid uppläggande av stadsregister sker utredningen av den föreliggande fas— tighetsindelningen och upprättandet av registerkartan genom en särskild pro- cedur, som benämnes förrättning för upprättande av registerkarta. Därvid är den del av utredningsresultatet, som avser stadsägoindelningen, föremål för särskilt fastställelsebeslut av KB (förr magistraten; till frågan om innebörden av stadsägoindelningens bestämmande på angivet sätt återkommer framställ- ningen i avsnitt 18).

Stadsägoböckerna är upplagda på grundval av markens indelning i stads- ägor enligt den sålunda verkställda ut- redningen. Varje särskild vid utred- ningen förefintlig stadsäga är upptagen i stadsägoboken såsom en enhet (stads- ägoenhet) på särskilt upplägg. Stads- ägor, som efter stadsregisters uppläg- gande tillkommer genom delning (klyv- ning) av eller avstyckning från stads- äga, registreras i nya rum på samma upplägg som den stadsäga, som var föremål för klyvningen resp. avstyck- ningen. Blir en sålunda registrerad stadsäga sedan i sin tur föremål för klyvning eller avstyckning registreras även de därvid tillkomna stadsägorna i nya rum på samma upplägg. Stads—

äga, som nybildas av mark från stads- ägor på skilda upplägg genom t.ex. sammanläggning, redovisas på särskilt upplägg. Stadsägorna är alltså i stads- ägoboken ordnade efter motsvarande grunder som gäller för fastigheterna i jordregistret. Ett undantag från denna principiella överensstämmelse förelig- ger dock i det speciella fallet att från stadsäga, som består av flera (ursprung- liga) stadsägoområden, avstyckas eller på annat sätt utbrytes helt sådant om- råde (eller vad som återstår av sådant område efter tidigare verkställda av- styckningar). I sådant fall skall den genom åtgärden bildade nya stadsägan behandlas som särskild stadsägoenhet och uppföras på nytt upplägg, trots att den inte bildats av Inark från stads- ägor på skilda upplägg.

Beteckningssystemet för stadsägorna bygger på de nummer, som i samband med registrets uppläggande användes för att beteckna varje särskilt skifte (stadsägoområde). För numreringen av stadsägoområdena gäller därvid föl- jande principer: Områdena numreras för sig och således inte i nummerföljd med tomterna. Numreringen sker i fort— löpande följd (från 1 och uppåt) an- tingen för registerområdet i dess helhet eller särskilt inom ägotrakter eller för- samlingar. Vilket av dessa alternativ som skall tillämpas är en lämplighets— fråga. För separat numrering ägotrakts- vis förutsättes emellertid att stadsägor- na av ålder plägat redovisas efter sär- skilda äg—otrakter, varjämte föreskrivits att numrering ej bör ske separat för ägotrakter, som hör till samma försam- ling och gränsar intill varandra. (I det följande reserveras uttrycket ägotrakt för sådan trakt, inom vilken numre— ringen av stadsägoområdena faktiskt skett separat.)

Registerbeteckning, som åsä—tts stads- äga vid registrets uppläggande, utgörs

av numret på det område stadsägan om- fattar resp. _ om stadsägan omfattar flera områden _ av en uppräkning av dessa områdens nummer. Ex.: Stads- ägan nr 11, stadsägan nr 22+ 23+24 +368+793. Har numrering av områ- dena skett särskilt för församling eller ägotrakt skall namnet å församlingen resp. ägotrakten ingå i registerbeteck- ningen. Ex.: Stadsägan nr 319 i Sofia församling, stadsägan nr 427 +430+ 1154 å Brännkyrka, stadsägan nr 534 + 618 i 16 roten (i det sista exemplet har roteindelning, som använts vid kvar- tersredovisningen, lagts till grund jäm- väl för stadsägornas indelning i ägo- trakter). Hinder föreligger ej för num- rering efter skilda system inom samma registerområde, så att därinom före— kommer dels stadsägor, betecknade med endast nummer, och dels stadsägor be— tecknade med nummer och församling eller ägotrakt.

Registerbeteckningarna för stadsägor, som bildas efter registrets uppläggande, åsätts enligt olika regler för skilda fall. En grundläggande skillnad i avseende å beteckningarna föreligger mellan å ena sidan sådana nytillkommande stads- ägor som redovisas som stadsägoenhe- ter, dvs. på särskilda upplägg, och å andra sidan sådana stadsägor som re- gistreras i nya rum på befintliga upp- lägg. (Jfr skillnaden i motsvarande hän— seende mellan jordregisterfastighet på särskilt upplägg och jordregisterfastig- het i nytt rum på befintligt upplägg.)

Stadsäga som registreras på nytt upp- lägg erhåller närmast lediga stadsägo- nummer. Detta gäller oavsett hur stads- ägan tillkommit (sammanläggning, av- styckning etc.). Består stadsägan av fle- ra områden åsätts varje område särskilt nummer, och stadsägans beteckning blir då av typen 865 + 866. Eftersom num- reringen sker med användande av när- maste lediga nummer inom registerom-

rådet resp. församlingen eller ägotrak- ten vi-sar beteckningen inte stadsägans samband med den eller de stadsägor, varav stadsägan bildats.

För nya stadsägor som registreras på befintligt upplägg gäller däremot som princip, att beteckningarna härleds ur beteckningen för den stadsäga, för vil- ken upplägget är inrättat, eller ur be- teckningen för den på upplägget re- gistrerade stadsäga, varav den ifråga- varande nya stadsägan bildats. Har den nya stadsägan bildats av mark från stadsäga som omfattar flera områden utgår beteckningsföreskrifterna vidare i viss utsträckning från den principen att av den nya beteckningen skall fram- gå från vilket av stadsägoområdena den nya stadsägan bildats. De nu an- givna principerna söker gällande reg- ler tillgodose enligt två olika metoder.

Den ena metoden, tillämplig i flerta- let fall av registrering på befintligt upp— lägg, är att använda ett befintligt num- mer jämte ett bokstavstillägg. Genom avstyckning bilda-d stadsäga åsättes så- lunda stamfastighetens nummer jämte närmast lediga littera. Vid avstyckning från stadsägan 387 erhålles alltså t.ex. 387 A (resp. B etc.). Genom avstyckning från 387 A bildas t.ex. 387 G. Om så erfordras användes två eller flera bok— stäver, sålunda att efter utnyttjande av A—Ö utnyttjas AA——AÖ etc. Består stam— fastigheten av flera områden med sär- skilda nummer väljes som beteckning på avstyckad stadsäga numret för det område, vartill det avstyckade området hört, jämte bokstavstillägg. Stadsäga, bildad på det sättet att från stadsägan 388 + 389 +390 avstyckats en del av stadsägoområdet 389, betecknas alltså t. ex. 389 A (resp. B etc.). _ Metoden med ett nummer och ett bokstavstillägg tillämpas även vid delning av stadsäga genom åtgärd av klyvningskaraktär (laga skifte), ehuru då enligt något an-

norlunda regler. De nya stadsägorna åsätts därvid beteckningar, bestående av numret för stadsägoenheten dvs. den stadsäga för vilken upplägget är inrät- tat med bostavstillägg. Ingår i stads- ägoenhetens beteckning flera nummer betecknas de nya stadsägorna med ett av dessa nummer jämte bokstavstillägg. Eftersom lagaskifteslott kan omfatta mark inom flera stadsägoområden, till skillnad mot vad som i princip gäller för fastighet som nybildas genom av— styckning enligt FBLS, har inte upp- ställts någon regel att en genom laga skifte nybildad stadsägas nummerdel skall utgöras av numret för område var- till marken hört. I stället väljes t.ex. det lägsta i stadsägoenhetens beteck- ning förekommande numret. Vid del- ning av stadsägan 140 + 143 + 177 kan alltså de nya beteckningarna bli 140 A och 140 B. Detta beteckningssätt till— lämpas oavsett om de nya stadsägorna omfattar ett eller flera områden. Efter- som alltså beteckningen för stadsäga, bildad genom delning av klyvningska- raktär, inte lämnar någon upplysning om antalet i stadsägan ingående områ- den i motsats till vad som i allmän- het är fallet beträffande andra stads- ägor —— har föreskrivits att för sådan stadsäga särskild upplysning om skif— tenas antal skall lämnas i stadsägans rum i stadsägoboken.

Beteckning bestående av ett nummer med bokstavstillägg skall åsättas även vid sammanläggning, om samma num- mer ingår i beteckningarna för de stads- ägor som sammanläggs. Sammanläggs sålunda stadsägorna 2 A och 2 B skall den nya stadsägan betecknas t. ex. 2 C.

Den andra metoden att beteckna ny stadsäga på befintligt upplägg kommer till användning vid sammanläggning av stadsägor, i vilkas beteckningar ett och samma nummer ej ingår. Den för detta fall tillämpliga föreskriften innebär att

den nya stadsägan betecknas med de förutvarande stadsägornas beteckningar i förening. Stadsäga, som bildas genom sammanläggning av stadsägorna 388 A och 389 B (registrerade på upplägget för stadsägan 388 + 389 + 390), erhål- ler därigenom beteckningen 388 A+ 389 B. Stadsäga, som bildas genom sam- manläggning av stadsägan 388 + 389 + 390 och stadsägan 388 B erhåller på motsvarande sätt beteckningen 388+ 389 + 390 + 388 B (möjligen kan här alternativt åsättas t.ex. beteckningen 388 C).

Som framgår av exemplen i föregå- ende stycke kan bokstavstillägg före- komma även i registerbeteckningar som innehåller flera nummer. I de anförda exemplen utgör resp. bostav ett tillägg till det nummer, efter vilket bokstaven står. Enligt numera ändrade föreskrif- ter gällde tidigare, att det i vissa fall skulle åsättas bokstavstillägg som hade karaktär av tillägg till en serie av flera nummer. Sålunda skulle vid klyvning av stadsägan 239 + 240 + 245 + 267 de nya lotterna normalt betecknas 239+ 240 + 245 + 267 A, 239 + 240 + 245 + 267 B osv. Sådana beteckningar kan därför alltjämt förekomma. FRF i nu gällande lydelse utesluter f. ö. ej helt åsä-ttandet av nya sådana beteckningar. Efter sammanläggning av stadsägan 3 + 4 D med stadsägan 3 + 4 G kan så- lunda den nya fastigheten åsättas t. ex. beteckningen 3 + 4 L.

För såväl stadsägor som andra fas- tigheter gäller huvudregeln att en re- dan använd registerbeteckning inte skall användas som beteckning på ny— bildad fastighet. Ett undantag härifrån gäller emellertid vid sammanläggning av stadsägor, som tidigare tillhopa ut- gjort en stadsäga. I detta fall skall sist- nämnda stadsägas beteckning utgöra registerbeteckning för den nybildade fastigheten. Om alltså stadsägan 127

genom t.ex. laga skifte kluvits till två stadsägor, 127 A och 127 B, vilka se- dermera sammanläggs, skall den sålunda uppkomna stadsägan betecknas 127.

Enligt en annan för stadsägoregistre- ring speciell regel skall avstyckning från stadsäga i visst fall föranleda änd- ring av stamfastighetens registerbeteck- ning. Avstyckas nämligen från stads- ägan 3 + 4 + 7 hela stadsägoområdet 3 (eller vad som efter tidigare verkställ- da avstyckningar återstår av nämnda stadsägoområde) skall, efter registre- ring av det avstyckade området på nytt upplägg under närmast lediga stads- ägonummer, t.ex. 81], numret 3 ute- slutas ur stamfastighetens registerbe- teckning. Stamfa'stighetens nya beteck— ning blir alltså 4 + 7.

I stadsägoboken sker för varje stads- äga anteckning i följande hänseenden:

Registerbeteckning, gällande och för- utvarande.

Särskilt namn (fastställt namn skall antecknas, vid tiden för stadsägobokens uppläggande brukligt namn må anteck- nas).

Areal (fastighetens totalareal). Mätningsförrättningar som övergått stadsägan (även ägoutbyten och gräns- bestämningar).

Stadsägans beteckning i fastighetsbo— ken vid tiden för stadsägobokens upp- läggande.

I kolumn för särskilda anteckningar införes i förekommande fall uppgifter i flera olika hänseenden t. ex.:

Andel i samfälld mark (sålunda att samtliga områden i bihang B, vari stads— ägan äger del, uppräknas).

Servitut, som besvärar stadsägan (en- dast servitut tillkomna vid fastighets- bildning; servitut tillkomna 1918 eller senare skall antecknas, servitut tillkom- na tidigare må antecknas).

Antal skiften (i fall då till följd av klyvning flera skiften hör till stads-

ägan; jfr ovan i detta avsnitt). Det bör här anmärkas, att de före klyvningen befintliga stadsägoområdesnumren ut- går från registerkartan till följd av klyvningen, och att nya för resp. skif- ten utmärkande beteckningar ej åsätts. På registerkartan tecknas stadsägans registerbeteckning på vart och ett av de till stadsägan höra-nde skiftena, varvid beteckningen föregås av ordet »Till» på alla skiften utom ett.

Uppgift om stadsägan varit föremål för delning (klyvning) eller avstyck- ning eller ingått i sammanläggning, med hänvisning till resp. nya beteckningar, upplägg eller rum.

Hänvisning till upplägg varifrån stadsägan må ha överförts.

Uppgift om att i stadsplan meddelats bestämmelser angående till stadsägan hörande områdes användande för visst ändamål (specialområde).

Uppgift om fastställd generalplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser eller av Kungl. Maj:t (enligt äldre lag) meddelade särskilda byggnadsföreskrif- ter.

Uppgift om godkänd avstycknings- plan enligt äldre lag.

Uppgift att beslut enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar meddelats om väg- förenings väg, belägen på stadsägan.

Uppgift om beslut rörande fast forn- lämning på stadsägan enligt 3 eller 4 & lagen om fornminnen.

Uppgift om fastställd tomtindelning (genom hänvisning till bihang A, tomt- bildningslängden) .

Bihang A Mark inom stadsregisterområde skall vara redovisad antingen i tomtboken (tomter), stadsägoboken (stadsägor), bihang B (samfälld mark) eller i bi- hang C (vägar, gator m.m.). Dessa fyra avdelningar av stadsregistret täc- ker tillsammans hela registerområdet.

Till bihang A, tomtbildningslängden, återstår därför icke någon mark. Tomt- bildningslängden utgör i stället i prin— cip en minneslista, innefattande upp- lysningar om de planer, enligt vilka nya tomter är avsedda att bildas, eller m. a. o. upplysningar om de jämlikt BL (och motsvarande äldre lagstiftning) fastställda tomtindelningarna. Tomtbildningslängden är uppställd som en förteckning över de administra- tivt bildade tomterna, där tomterna in- föres i särskilda rum i första hand i tidsföljd efter datum då tomtindelning- arna fastställts. För varje tomt medde— las uppgift om för tomten gällande tomtindelning, tomtens beteckning, tom- tens areal och längden av dess särskil- da 'sidor samt beteckning och areal för varje i tomten ingående särskild tomt- del (t. ex. 324,4 III2 av stadsägan nr 6). Vidare antecknas bl.a. hänvisning till de ställen i tomtboken, stadsägoboken, bihang B eller bihang C, där den mark som är avsedd att ingå .i tomten är redovisad, samt upplysning om verk- ställd tomtmätning och om meddelad särskild lagfart å tomtdel (på grundval av uppgift från inskrivningsdomaren). Emellertid har fastställd tomtindel— ning enligt gällande rätt betydelse ej blott såsom plan för blivande fastig- hetsbildning. Tomtindelningen har även viss fastighetsbildande verkan. Enligt 1 kap. 3 % FBLS gäller nämligen, att om lagfart sökes å sådan del av fastighet eller i fastighetsindelni-ng ej ingående område, som genom tomtindelning bli— vit utlagd till tomt eller tomtdel, eller om administrativt bildad tomt skall in- föras i tomtboken, tomten eller tomtde- len skall anses vara genom fastställel— sen å tomtindelningen avstyckad från fastighet eller område, som tomten el— ler tomtdelen förut tillhört. I det i lag— rummet behandlade fall, att administra- tivt bildad tomt skall införas i tomtbo-

ken, är tomtindelningens avstyckande funktion sammankopplad med den rättsliga tomtbildningen. Registrering- en i fastighetsregistret sker genom det ifrågavarande områdets avförande från det ställe, där marken dittills varit redovisad (tomtboken, stadsägoboken, bihang B eller bihang C), och dess samtidiga upptagande på den nya tom- tens rum i tomtboken. I det i lagrum- met avsedda fall, då lagfart sökes å område som blivit utlagt till tomt eller tomtdel, sker avstyckningen genom tomtindelningen i förening med lag- fartsansökningen. Sådan avstyckning föranleder, trots att området genom av- styckningen får anses ha avskiljts från stamfastigheten, likväl inte att det av- styckade området avföres från det stäl- le i registret där marken dittills varit redovisad och inte heller att området upptages i fastighetsregistret som en särskild fastighet under ny beteckning. Den inträffade förändringen i fastig- hetsindelningen kommer emellertid till synes i bihang A. Där skall nämligen, som redan sagts, i rummet för resp. administrativt bildade tomt bl. a. anges av vilka särskilda områden (tomtdelar) tomten enligt den fastställda tomtindel- ningen skall bildas samt införas upp- gift om meddelad lagfart å tomtdel.

Bihang B I bihang B redovisas samfälld mark. Varje vid stadsregisters uppläggande befintligt samfällt område upptages för sig i särskilt rum i bihanget under sär- skild beteckning. Detsamma gäller sam— fällt område, som nybildas efter re- gistrets uppläggande. Samfällt område upptages i bihang B utan avseende vid om området är beläget inom byggnads- kvarter eller t. ex. i gata. Redovisning i bihang C ifrågakommer alltså normalt inte för samfällt område. (Att samfälld mark likväl kommit att bli redovisad i

bihang C i stället för i bihang B i vissa fall framgår av nästa avsnitt.) Avstyc- kas samfällt område eller del därav, re- gistreras det avstyckade området som tomt, stadsäga eller bihang C-område enligt de allmänna reglerna för registre- ring av sådana objekt. Mark, som efter avstyckningen återstår av det samfällda området, kvarstår i bihang B utan änd- ring av redovisningsrum eller beteck- ning.

Samfällt område betecknas med en eller flera bokstäver ur lilla alfabetet. Som beteckningar utnyttjas därvid i all- mänhet först bokstäverna a—ö, däref- ter i mån av behov aa—aö, ba—bö etc. Även andra sätt att bilda bokstavsbe- teckningarna är emellertid möjliga. Be- teckning med t. ex. fyra bokstäver kan därvid förekomma (jfr exemplet saba i ]antmäteristyrelsens tillämpningsföre- skrifter).

Enligt numera gällande tillämpnings- föreskrift skall littreringen av områdena i bihang B ske i löpande följd med littre- ringen av områden & bihang C (jfr ne- dan). Detta kan innebära att områden av dessa båda kategorier erhåller sina beteckningar ur en och samma genom- löpande beteckningsserie, så att t.ex. områdena a—l samt å utgöres av bi- hang B-områden medan områdena m—z samt ä utgöres av bihang C-områden. Det förekommer emellertid även att be— teckningarna väljs på sådant sätt, att av beteckningen omedelbart skall fram- gå om området är redovisat i bihang B eller bihang C. Så t. ex. åsätts i Stock— holms stad områden i bihang B beteck- ningar med en eller två bokstäver, me- dan områden i bihang C betecknas med tre bokstäver. Även ett dylikt system uppfyller vad som får antagas vara det huvudsakliga syftet med nyss berörda tillämpningsföreskrift, nämligen att fö- rebygga att områden i bihang B resp. C erhåller lika bokstavsbeteckningar.

Några särskilda regler om separata beteckningsserier inom särskilda delar av registerområdet, svarande mot de regler som möjliggör sammanförande av kvarter till stadsdelar eller rotar samt numrering av stadsägor församlings- eller ägotraktsvis, finns inte. I allmän- het sker littreringen i en serie för hela, registerområdet, vilket inte utesluter att viss del av en bokstavsserie kan. vara reserverad för viss stadsdel, ägo— trakt el. dyl., i vilket fall bokstavsbe- teckningarna är omedelbart upplysande om lokaliseringen, i varje fall för den. som är förtrogen med det tillämpade systemet. Undantagsvis förekommer också att beteckningarna åsätts ägo- traktsvis på sådant sätt, att ägotrakten måste anges för att områdena skall vara entydigt definierade.

De samfällda områdena införes i bi- hang B —i bokstavsföljd enligt der-as be- teckningar. För varje område införes uppgift huvudsakligen om följande för— hållanden:

Områdets beteckning. Områdets areal. ' Ändamål (i fall då området undan.- tagits såsom samfällt för visst ändamål, t. ex. såsom väg eller kvarnplats). Skifteslag eller fastigheter, för vilka området är samfällt. Mätningsförrättning, vid vilken om- rådet undantagits eller lämnats oskiftat. I kolumn för särskilda anteckningar införes i förekommande fall uppgifter om bl. a. följande förhållanden: Servitut, som är lokaliserat till om— rådet. (Sådana servitut antecknas i förs— ta hand i rummen för delägarfastigheter, som besväras av servitutet, enligt regler som berörts i avsnittet om stadsägobo— ken ovan. Anteckning må emellertid gö- ras även i bihang B.) Delning (laga skifte) eller avstyck- ning av området eller del därav, med

hänvisning till resp. nya beteckningar, upplägg eller rum.

' Planer, byggnadsreglerande bes-täm— melser och andra offentligrättsliga be- gränsningar enligt i stort sett samma regler som enligt ovan gäller för stads- ägor.

.Bihang C Bihang C skall utgöra en förteckning över »vägar, gator, torg och andra all- männa platser ävensom sådana vatten— ”ömråden, som ej veterligen höra till en eller flera fastigheter enskilt» (7 kap. 1 '5 FBLS). I princip skall denna för- 'teckning endast innefatta mark av an- given beskaffenhet som staden äger. Denna begränsning framgår inte av det nyss återgivna stadgandet men kommer till synes i de närmare registrerings- för'eskrifterna. Sammanställes reglerna "för bihang C med reglerna för stadsre— gistrets övriga delar framgår vidare, att mark som hör till fastigheter, enskilt eller samfällt, i princip redovisas i tomtboken, stadsägoboken resp. bihang B även i de fall marken användes eller är avsedd att användas som gata, torg eller "annan allmän plats. Mark—i tomt— boken, stadsägoboken eller bihang B överföres till bihang C först om marken 'enligt stadsplan skall utgöra t ex. gata och staden förvärvar marken, eller om staden redan äger marken och densam— '-ma genom nytillkommen stadsplan av- isätts för t. ex. gatuändamål. Därvid gäl- ler emellertid som princip, att endast sådan mark överföres som utgör hel 'fastighet eller som frånskilts genom av- styckande åtgärd.

Att gatumarken m. m. kommit att i "fastighetsregistret utgöra en särskild kategori av mark, åtskild från fastighe- terna och den för fastigheter samfällda marken, torde ha sin huvudsakliga grund i historiska förhållanden. Främst märkes, att gatumark m. 111. i allmän-

het inte omfattas av i städerna tidigare förekommande officiell fastighetsredo— visning. Detta gäller flertalet av de tomt- och jordeböcker, fastighetsförteckning— ar m. ni., som förekom i städerna i olika former före stadsregisterförfattningar- nas tillkomst, och även de fastighets- böcker, som upplades för inskrivnings- väsendet enligt 1875 års stadganden om fastighetsbok för stad. Härigenom har beträffande gatumark m. 111. i stor ut- sträckning uppkommit det förhållandet, att upplysningar om äganderätten till sådan mark samt om Inarkens rättsliga ursprung och eventuella samband med fastighetsindelningen inte på lättill— gängligt sätt stått till buds. Detta torde sammanhänga med att behov av offi- ciell äganderättsredovisning inte ansetts föreligga i samma utsträckning beträf- fande gatumark m. 111. som beträffande mark för enskilt begagnande. Gatumar- ken har i huvudsak ansetts stå utanför indelningen i sådana objekt.

Att bihang C närmare avgränsades så, att i princip endast staden tillhörig mark skall redovisas däri, torde sam— manhänga med att större delen av ga- tumarken In. m. i städerna på olika grunder ansetts tillhöra staden, samti- digt som det beträffande sådan mark i enskild ägo ansågs möjligt och lämpligt att låta marken ingå i fastighetsindel— ningen (vari här innefattas jämväl den samfällda marken). I de äldsta städer- na torde gator m. m. och även vatten- områden av ålder ha ansetts tillhöra staden. Inom senare tillkomna städer och stadsområden utgör gatorna m. m. ofta den rest, som återstått sedan sta- den till enskilda utdelat mark som sta- den förvärvat genom t. ex. donation från kronan. Vid ändringar av gators sträckning har varit vanligt att staden genom köp eller annat fång förvärvat den erforderliga nya gatumarken.

Principen att i bihang C endast skall

redovisas staden tillhörig mark har en annan innebörd vid stadsregisters upp- läggande än vid dess fortsatta förande. Olikheterna framträder såväl i de fak- tiska förutsättningarna för registrering- en som i de meddelade registreringsfö- reskrifterna och i tillämpningen. För- hållandet framställdes av fastighetsre- gisterkommissionen i ett år 1926 utgivet meddelande (XIX s. 72) på följande sätt. (Här kan anmärkas att framställningen avser gatumark men i huvudsak äger tillämpning även på annan mark i bi- hang C.)

Med avseende å gatumarken i äldre städer föreligger givetvis i stor omfattning det för- hållandet, att staden ej erhållit eller sökt lag- fart å sådan mark. Det oaktat skall givetvis mark, som nu utgör gata, och å vilken ingen annan än staden gör anspråk eller vilken uppen— barligen ej är annan tillhörig, redovisas i fastig— hetsregistret såsom gatumark. Såsom sådan bör därför upptagas mark, som staden till gata förvärvat, även om Vissa brister skulle vidlåda fången. Sedan fastighetsregistret anmälts upp- lagt, hör givetvis icke till formulär 7 (dvs. bi— hang C) överföras någon staden förut ej tillhö— rig mark, med mindre staden erhållit lagfart å eller fått Vilande förklarad sökt lagfart å fång till marken såsom gatumark. Vid registrets uppläggande torde det däremot för marks upp- tagande i formulär 7 vara tillräckligt att staden förvärvat eller eljest anses äga marken — — —

Med uttrycken »gator, torg och andra allmänna platser» i det för bihang C grundläggande stadgande, vilket åter- givits i det föregående, torde i princip åsyftas sådan staden tillhörig mark, som utgör gata resp. torg eller annan allmän plats enligt av ålder bestående stads- plan eller som skall utgöra gata etc. en— ligt fastställd stadsplan. Dessa uttryck har därför en relativt klar innebörd.

Vad som skall anses utgöra staden till— höriga »vägar» och till följd därav upp- tagas i bihang C är inte lika klart. I början torde ha förekommit att uttryc- ket vägar ansetts anknyta enbart till markens faktiska användning. Snart

stadgade sig emellertid det betraktelse—. sättet, att det på något sätt borde ha of- ficiellt avgjorts, att marken skulle an- vändas som väg. I enlighet härmed har mark ingående i allmän väg som regel redovisats i bihang C. I början skedde; detta även i fall då staden inte var mark— ägare utan endast såsom väghållare in- nehade nyttjanderätt. Denna redovisa; ning torde ha grundats på 7 kap. 8 & FBLS, vari meddelas stadgande av in- nebörd att redovisningen vid uppläga gande av stadsregister skall ske i enlig-_ het med innehavet om äganderätten än föremål för tvist. Efter tillkomsten år. 1930 av lagstiftning om vågrätt har an-f setts att i allmän väg ingående mark, vartill staden inte har äganderätt och: vartill endast vägrätt föreligger för.- väghållaren, vid uppläggande av stadsf- register inte skall upptagas i bihang G utan i stället redovisas såsom ingående i vederbörande stadsäga eller samfällda område. Såsom vägar i bihang C har; även ansetts böra eller åtminstone kun-| na upptagas mark, som skall användas, som väg enligt t. ex. stadsfullmäktiges beslut eller av magistraten godkänd avj styckningsplan. . ,

Att »vattenområden» angivits skola ingå i bihang C får ses mot den bak— grunden, att rättsutvecklingen i städer- na i ej ringa utsträckning inneburitatt staden är ägare till vattenområden inom. stadens gränser. Emellertid är frågor om äganderätten till vatten ofta mycket svårutredda. Detta torde vara anled— ningen till att stadgandet utformats så; att vattenområden, som »ej veterligen» hör till en eller flera fastigheter enskilt, skall redovisas i bihang C. Härigenom har erhållits en presumtionsregel, som lett till att vattenområden hänförts till bihang C i sannolikt ganska talrika fall, då rätten till området varit oviss. Har emellertid utretts, att vattenområde hör till fastighet enskilt eller ..är samfällt,

skall området redovisas i stadsägoboken resp. bihang B. Att vattenområde hör till fastighet enskilt innebär normalt att det hör till en vid stranden belägen stadsäga. Vattenområdet redovisas som hörande till fastighet även i det fallet att fastigheten ägs av staden. —— Allmänt vattenområde intas i bihang C i den mån det ligger inom stadsregisterområ— det.

Föreligger vid uppläggande av stads- register tvist om äganderätt gäller, som redan nämnts, som huvudregel att mar- ken i fråga skall redovisas i enlighet med innehavet. Denna regel har i vissa fall lett till att mark, beträffande vilken äganderätten varit oviss, upptagits i bihang C, nämligen i fall där staden haft eller ansetts ha marken i sin be- sittning. Särskilt gäller detta mark in- gående i allmänna vägar (jfr ovan).

För jämförelsens skull kan i detta sammanhang nämnas, att om vid upp— läggande av stadsregister oklarhet före- ligger om äganderätten till annat om- råde än vattenområde, och därvid re- geln om redovisning i tvistiga fall en- ligt innehavet inte är tillämplig, den principen gäller att varje särskilt sådant område skall upptagas som en stadsäga och således redovisas i stadsägoboken.

Redogörelsen ovan har anknutit till städerna, och närmast till de städer som fanns vid tiden för stadsregisterförfatt- .ningarnas tillkomst. Reglerna om bi- hang C är emellertid tillämpliga även beträffande övriga stadsregisterområ- den, dvs. nytillkomna städer, vissa kö- pingar och municipalsamhällen och andra orter samt områden, som inför- livats med tidigare stadsregisterområ- den. Den historiska bakgrunden är emellertid inom dessa områden en an- nan än i de äldre stadsområdena. Där— jämte har vid uppläggandet av stads- register inom de nyss nämnda områ-

dena i allmänhet redan funnits fastig- hetsredovisning i form av jordregister. På grund härav torde förhållandena inom dessa områden i väsentligt mindre omfattning än i de äldre stadsområdena ha gett anledning att vid uppläggande av stadsregister upptaga mark i bihang C.

I bihang C upptages vägar, gator, torg, allmänna platser och vattenområden i särskilda rum, i allmänhet i en löpande följd. Rum inrättas för varje väg, gata etc., varinom mark som skall vara re- dovisad i bihang C finns. Varje sådan i särskilt rum redovisad enhet beteck— nas med fastställt namn, vedertagen be— nämning eller annan liknande beteck— ning. Ex.: Storgatan, Stadsparken, All- män väg, Östersjön. Rummen ordnas vid uppläggandet alfabetiskt efter be- teckningarna, medan däremot rum som inrättas vid registrets fortsatta förande ordnas kronologiskt.

Som komplement till nyss angivna be- teckningar kan förekomma bokstavsbe- teckningar, bestående av bokstäver ur lilla alfabetet. Bokstavsbeteckningar är inte obligatoriska, men torde vara van- liga. Bokstavsbeteckning användes för att beteckna särskild del av sådan en- het, som enligt ovan är upptagen i särskilt rum, och kan således åsättas ga- tudel mellan två tvärgator, gatukors- ning el. dyl. Bokstavsbeteckning kan också användas som beteckning för helt sådant område, som är upptaget i sär- skilt rum, nämligen om namn eller mot- svarande beteckning saknas för områ- det. Littrering skall ske i löpande följd Ined littreringen av områden i bihang B. Jfr i övrigt beträffande bokstavsbeteck- ningar redogörelsen för bihang B ovan.

Redovisningen av områden i bihang C är i flera avseenden tämligen flytande. Beträffande registerkartan har inte upp- ställts nägon fordran på att skillnadss

I i ?

linjer skall inritas mellan varandra an- gränsande områden i bihang C. Två varandra korsande gator kan var för sig upptagas i bihanget utan att det an- ges, att gatukorset mellan dem hör till den ena eller den andra av gatorna. Har bokstavsbeteckning satts ut för ga— tukorset kan denna beteckning vara på— förd båda gatorna, varvid gatukorset framstår som hörande till två områden i bihang C. Vid uppläggande av stads- register behöver inte ske någon redovis- ning av den rättsgrund, varpå stadens rätt till området vilar (jfr ovan). I sam-. band härmed står att skillnad heller inte görs mellan olika delar av t. ex. en gata, även om delarna har olika ur- sprung eller om staden har klar åtkomst till den ena delen men inte till den and- ra eller om delarna är olika inteck- nade eller eljest olika belastade av rät- tigheter. Beträffande mark, som vid re— gistrets fortsatta förande överföres till bihang C från annan del av registret, göres Visserligen anteckningar om över- förandet såväl på den plats där marken dittills varit redovisad som i rummet för det område i bihang C som marken. påföres. Förändringen blir alltså redo- visad på sådant sätt, att man kan se från Vilken fastighet eller samfällighet marken överförts. Men på registerkar- tan behöver specificerad redovisning av tillökningsmarken inte göras. Denna sammansmälter redovisningsmässigt med det område i bihang C som påföres marken i fråga, oaktat någon fastighets- bildningsåtgärd innebärande samman- läggning, med därtill hörande reglering av eventuella inteckningar, inte företa- ges.

I överensstämmelse med vad som ovan sagts om den tämligen flytande redovisningen i bihang C står även att denna förteckning normalt inte lämnar upplysning om däri upptaget områdes areal. I FRF finns inte något stadgande

om arealredovisning i bihang C, och någon kolumn för areal fanns inte i det ursprungliga formuläret för förteck- ningen. På föranstaltande av fastighets— registerkommissionen infördes visserli- gen redan kort efter tillkomsten av FRF en arealkolumn i formuläret, men kom- missionen föreskrev i huvudsak endast att med magistratens (numera KB:s) medgivande arealuppgifter må införas samt att, där arealuppgift införes, ge- nom punkterad linje på registerkartan eller på annat sätt skall framgå Vilket eller Vilka områden i de särskilda rum- men som redovisas. Där arealredovis- ning sker erhålles sålunda enligt dessa föreskrifter också en bättre speciali- sering av redovisningen i bihang C över huvud taget. Det bör emellertid framhållas, att de föreskrivna punkte- rade linjerna i princip endast har till syfte att anknyta arealredovisningen till kartan. Något krav att på kartan skall redovisas gränser av rättslig art mellan de olika områdena i bihang C har inte uppställts. I formuläret till förteckning-. en finns heller inte någon kolumn, som svarar. mot t. ex. stadsägobokens ko- lumn för mätningsförrättning som se-. nast övergått stadsägan eller kolumnen i bihang B för mätningsförrättning, vid vilken området undantagits eller läm- nats oskiftat. ,

De närmare reglerna för förandet av bihang C förbigås här. Det skall dock nämnas, att uppgift om fastställd tomt- indelning införes i bihang C på mot-. svarande sätt som i andra delar av re- gistret, således genom hänvisning till bihang A, tecknad i kolumnen för sär- skilda anteckningar i rummet för veder- börande område.

Skall mark i bihang C enligt stads- plan ingå i byggnadskvarter eller spe-. cialområde överföres marken till tomt- boken eller stadsägoboken i den mån vederbörlig fastighetsbildningsåtgärd

sker. Principen är således densamma som för mark i bihang B.

Den mark, som redovisas i bihang C, står som ovan framgått utanför den reguljära fastighetsindelningen. Redo- visningen i bihang C är vidare, som även framgått, mera primitiv och mind- re specialiserad än redovisningen av mark som ingår i fastighetsindelningen. Motsvarande gäller i stort sett även för redovisningen i fastighetsboken av mark i bihang C. De här berörda om- ständigheterna har visat sig medföra olägenheter ur flera synpunkter, sär- skilt när mark i bihang C till följd av ändrad stadsplan skall tagas i anspråk för fastighetsbildning och bebyggande. Förhållandena har föranlett, att stads- registerförarna ofta söker undvika att vid registrets förande upptaga mark i bihang C. Marken redovisas i stället som stadsägor, Vilket medför fördelar ur flera synpunkter. Det har även före- kommit, att mark punktvis eller syste— matiskt överförts från bihang C till stadsägoboken i andra fall än då sådant överförande direkt föranledes av gäl- lande föreskrifter.

Registerkarta

Upprättandet av registerkarta har i for- mellt hänseende reglerats som en sär- skild förrättning, vilken föregår själva registeruppläggandet. Den redovisning av stadsägoindelningen, som därvid skall ske, ävensom förrättningsmannens förslag till tomt- och stadsägobeteck- ningar, är föremål för särskild faststäl- lelse av KB.

Registerkartan, Vilken skall omfatta hela registerområdet, har efter fastig- hetsregistrets uppläggande i första hand till ändamål att utvisa den enligt re- gistret föreliggande fastighetsindelning- en. Kartan upptager därför gränser och

beteckningar (namn. nummer, littera) för:

Tomter och byggnadskvarter samt stadsdelar eller rotar i fall då sådan indelning ligger till grund för numre- ring av kvarter.

Stadsägor och församlingar samt ägo- trakter i fall då sådan indelning ligger till grund för stadsägonumreringen. (Församlingsindelningen redovisas oav- sett om den ligger till grund för stads- ägonumreringen eller inte.)

Områden i bihang B (samfällda om- råden).

Områden i bihang C (vägar, gator, torg och andra allmänna platser samt Vissa vattenområden; att redovisningen på kartan av områden i bihang C är ofullständig i vissa avseenden har be- rörts ovan).

Beträffande redovisningen på kartan av stadsägobeteckningar kan som hu- vudprincip sägas gälla, att stadsägoom- rådenas nummer men inte stadsägornas beteckningar anges. Består stadsäga av endast ett område har stadsägan visser- ligen samma nummer som området, men det framgår inte av kartan huruvida område med därå utsatt nummer utgör särskild stadsäga eller ingår i stadsäga som omfattar flera områden. Består stadsäga av flera områden, vart och ett med visst nummer, antecknas stads- ägans av dessa nummer bestående be- teckningar inte på kartan. I sådana fall emellertid, då stadsäga består av flera områden utan särskilda nummer, vilket är förhållandet beträffande stadsägor som efter registrets uppläggande bildas genom åtgärd av klyvningskaraktär (jfr ovan), antecknas stadsägans be- teckning, t. ex. 140A, på vart och ett av områdena, varvid beteckningen föregås av ordet »Till» på alla områden utom ett. Även på område som utbrytes ge- nom laga skifte av samfälld mark skall antecknas stadsägans beteckning före-

gången av ordet »Till». Avstyckas från stadsägan 474 + 475 + 476 en del av om- rådet 474 på sådant sätt att av detta om- råde återstår två restdelar, skall den ena delen på registerkartan beteck— nas 474 och den andra »Till 474» (i detta fall ej »Till 474+475 +476»). Även i andra fall än de nu nämnda kan förekomma »tillområden» på register- karta.

Förutom fastighetsindelningen redo- visas på registerkartan bl. a. administra- tiv tomtindelning samt huvuddragen av stadsplan, byggnadsplan och fastställd generalplan. Stadsplan och tomtindel- ning är vid stadsregister av betydelse inte bara som information om planför- hållandena utan, som ovan framgått, även som grund för själva fastighetsre- dovisningen och för bihang A.

Såvitt beträffar terrängdetaljer är en- dast föreskrivet att kartan skall upp- taga märkligare offentliga byggnader. Vidare redovisas i allmänhet vattenom- råden (strandlinjer). Med KB:s medgi- vande må dessutom berg, mossar m. m. upptagas på registerkartan, där det prö- vas kunna i väsentlig mån underlätta återfinnandet av särskilda fastigheter.

Beträffande vissa sådana privaträtts- liga eller offentligrättsliga begränsning- ar, varom anteckning skall ske på det ställe i registret där marken i fråga är redovisad, sker inte någon särskild re- dovisning på kartan. Detta gäller t. ex. servitut, utomplansbestämmelser, bygg- nadsföreskrifter och avstyckningsplan, beslut om vägförenings väg samt beslut om fast fornlämning.

Å andra sidan gäller beträffande re- dovisning av vågrätt, att område som är föremål för sådan rätt (allmän Väg) utmärkes på registerkartan, medan upp- gift om vägrätten däremot inte införes i det skrivna registret. Detsamma gäller sådan nyttjanderätt för allmän väg, som tillskapats enligt expropriationslagen.

(Allmän väg till vilken väghållaren har äganderätt utgör i princip särskild stadsäga om staten är väghållare men redovisas i bihang C som staden är väg- hållare; jfr ovan.)

Vid tillkomsten av stadsregisterför- fattningarna var frågan om registerkar- ta föremål för omfattande diskussion. I 1911 års förslag till förordning an- gående fastighetsregister hade föresla- gits att registerkartan i allmänhet skulle grundas på mätning enligt numerisk me— tod och att i samband med registerkar- tans upprättande gränsbestämning skul- le företagas av alla fastighetsgränser (med vissa undantag), som inte förut blivit i laga ordning bestämda. Försla- get utgick från det betraktelsesättet, att det med hänsyn till fastighetsregistrets uppgift såsom underlag för fastighets- boken var nödvändigt ur rättssäkerhets- synpunkt med en hög grad av noggrann- het och säkerhet i redovisningen av fastigheternas gränser. Förslaget rönte emellertid kritik ur kostnadssynpunkt, vilket ledde till att kraven på Inätning och gränsbestämning slopades. I 1914 års förslag gavs registerkartan karak- tär av översiktskarta. Kartan skulle ha till uppgift att underlätta kontrollen av att inga luckor eller dubbelföringar fö- rekom vid fastighetsredovisningen samt i övrigt såsom en orienteringskarta un- derlätta återfinnandet av de särskilda fastigheterna. Det framhölls att det inte kunde ifrågasättas att registerkartan skulle ha vitsord framför »specialkar— torna», varmed bl.a. torde ha avsetts fastighetsbildnings- och gränsbestäm- ningskartor. I 7 kap. 6 & FBLS har på grundval av 1914 års förslag stadgats, att registerkarta såvitt möjligt skall upp- rättas med ledning av förut befintligt kartmaterial. Saknas för visst område sådant material gäller som huvudregel att mätning skall ske. Därvid skall an- vändas grafisk metod, såvida inte sta-

den eller vederbörande sakägare vill be- kosta mätning efter numerisk metod. Re- dovisning helt utan mätning, dvs. på grundval av en skiss, är också tillåten, om så kan ske utan fara för osäkerhet eller oreda.

Vid registerkartas ajourhållning läggs nytillkommande linjer in med ledning av kartan till resp. akt —— fastighetsbild- ning, stadsplan etc. —— som föranlett förändringen.

Registerkartorna torde, till följd av de regler som gäller för upprättandet, från början i allmänhet ha framställts genom sammanställning av befintligt material, ofta av ojämn beskaffenhet. Utveckling- en har emellertid gått i den riktningen att registerkartor i allt större utsträck- ning grundats på nymätning. Detta gäl— ler såväl registerkartor som upprättats vid uppläggande av stadsregister för nya områden som även registerkartor som i samband med renovering (omrit- ning) ersatt äldre registerkartor. För renovering av registerkarta erfordras medgivande av KB.

15 Fastighetsregistrens tekniska anordning Såväl jordregistren som stadsregistren består av böcker (band) i stora format, vari införingarna i allmänhet sker för hand med bläck. För vissa ofta återkom- mande införingar används stämplar. Tidigare förekom endast fasta bok— band. Registren är därför till största delen upplagda i sådana. I de fasta banf den består ett upplägg av en vänstersida och en högersida. Varje rum på uppläg- get sträcker sig då över båda sidorna. Upplägget kan fortsätta över flera dub- belsidor, beroende på antalet objekt (fastigheter etc.) som skall redovisas på upplägget. Tillkomsten av nya fastig— heter vid registrens förande föranleder att uppläggen tillväxer eller att nya upplägg inrättas. Vidare skall en viss

inbördes ordning föreligga mellan upp- läggen och de till ett upplägg hörande bladen om möjligt komma i omedelbar följd efter varandra. Med tanke härpå lämnades vid registrens uppläggande reservutrymmen enligt vissa grunder, som i princip innebar att hänsyn skulle tagas till den väntade framtida utveck- lingen inom varje särskild ort. Givetvis kunde det icke undvikas att utveckling— en ofta blev en annan än den förutsedda. I avsevärd utsträckning har det därför blivit nödvändigt att fortsätta snabbt växande upplägg på ny plats i bandet eller i ett nytt band, supplementband. Så kan ha skett i olika omgångar, med påföljd att ett upplägg kan. förekomma på olika platser i ett eller flera band. Detta gäller särskilt jordregistret, efter- som en sådan enhet, för vilken jordre- gisterupplägg är inrättat, dvs. i all- mänhet ett jordebokshemman, kan om- fatta stora markarealer, vilka vid ur- banisering kan bli uppdelade i ett myc- ket stort antal fastigheter, ej sällan flera hundra. Å andra sidan gäller beträffan- de många registerupplägg, att därå upp- tagen enhet ej alls eller endast i obetyd- lig omfattning har berörts av åtgärder av sådan art som föranleder införingar i registret. Det för uppläggets tillväxt anslagna utrymmet har förblivit out- nyttjat.

Till följd av de ovan berörda olägen- heterna med fasta band föreskrev lant— mäteristyrelsen beträffande jordregist- ret år 1928 att supplementband, som därefter erfordrades, skulle inrättas som skruvliggare. Skruvliggare är av lös- hladstyp och medger därför insättning av nya blad samt omflyttning av insatta blad. I likhet med de fasta banden är skruvliggarna så anordnade, att varje rum sträcker sig över en vänster- och en högersida. År 1937 infördes för jord- registret lösbladsband i ett utförande, som innebär att varje sida i bandet inne—

håller alla de kolumner, som skall fin- nas på ett upplägg. Ett rum sträcker sig därvid över blott en sida, och ett upp— lägg som påbörjas på en framsida (hö- gersida) fortsättes på baksidan. Detta system ger ytterligare ökad flexibilitet. För stadsregistren öppnades möjlig- het att använda lösbladsband genom en särskild kungörelse härom år 1950 (SFS 516). Lösbladsband må användas för såväl tomtbok och stadsägobok som för bihang B och C. Lösbladsbanden för stadsregister är utformade efter samma principer som lösbladsbanden för jord- register. För både jordregistren och de stadsregister, som redan upplagts i fasta band (m.a.o. den allt övervägande delen av registren), gäller att lösbladsband i princip införes endast i den mån regist- rens tillväxt föranleder därtill. I stort sett gäller därför att de redan upplagda fasta banden, liksom skruvliggarbanden i den mån sådana inrättats för jordre- gistret, måste användas parallellt med de nytillkommande lösbladsbanden. Endast genom överflyttning _— och därmed sammanhängande omskrivning —— av uppläggen i de gamla banden till nya band kan en fullständig övergång till lösbladsband ske. Sådan överflyttning av upplägg skall enligt gällande före- skrifter ske i vissa fall. Någon allmän överflyttning till lösbladsband har emel- lertid inte kunnat komma i fråga. Emellertid tillväxer fastighetsregist- ren ej blott genom nytillkommande upp- lägg och nytillkommande fastigheter på uppläggen utan även genom nya infö- ringar i rummen för befintliga fastig- heter och andra objekt. Det inom ett rum befintliga reservutrymmet är där- vid ibland så knappt, »att nya anteck- ningar måste införas på annan plats, nämligen i första lediga till upplägget hörande rum, vilket kan vara beläget på ett helt annat ställe i bandet eller i ett annat band. Från sådant fortsättnings-

rum kan senare behövas ytterligare fort- sättning, som därvid måste placeras i första då lediga rum, varigenom upp— kommer ytterligare hopp i redovisning- en. Nu angivna olägenheter är främst märkbara i jordregistret, där rummen har en fast höjd om fem skrivrader. Vid lösbladssystem blir dessa olägenheter ej helt undanröjda med mindre än att varje rum får omfatta ett helt blad, så att fortsättningsblad vid behov kan in- skjutas för varje rum. En dylik flexibel men genomsnittligt sett utrymmeskrä- vande disposition av lösbladsbanden har ej genomförts beträffande jordre- gistret men däremot i huvudsak beträf- fande stadsregistret.

Fastighetsrcgisterbanden är vidlyftiga till formaten, i runda tal 50 x 35 cm för fasta band och 40 x 50 cm för lösblads— band. Ett band väger normalt 7,5—10 kg.

Till fastighetsregistren hör vissa hjälpregister. Över de i jordregister in- tagna fastigheterna skall föras namn- register, omfattande de i uppläggens överskrift upptagna namnen (Åby Nzr 1 etc.) samt i förekommande fall namn, som kan vara införda i jordregistrets kolumn för särskilt namn å fastigheten. Namnregistret, som i likhet med jord— registret är ordnat sockenvis, tjänar genom förekommande hänvisningar som en ingångsförteckning till jord— registret och utgör dessutom en sam- manställning till grund för behandling- en av namnsättningsfrågor. Även be- träffande namnregistret har upplägg- ningen i fasta band inneburit olägen- heter. I många fall har uppkommit be- hov av omskrivning av namnregistret. Enligt numera gällande föreskrifter skall vid sådan omskrivning namnre- gistret anordnas enligt lösbladssystem i särskilda pärmar.

Till stadsregister föres ett register till tomtboken och tomtbildningslängden,

specialiserat på namn (kvarter m.m.) och tomtnummer, samt ett namnregister till stadsägoboken, upptagande de sär- skilda namn på stadsägor, som i vissa fall finns angivna i stadsägoboken. Des- sa båda register är i detta sammanhang av intresse såtillvida att FRF beträf- fande dem alltifrån början särskilt med- givit användande av kortsystem.

Lösbladsband skall vara försett med låsinrättning. Nyckeln skall förvaras under registerförarens ansvar. (Beträf- fande stadsregister gäller dessutom att nyckeln skall förvaras under lås.) Blad, varå införing skett, får ej ut- tagas i annat samanhang än för re- gistrering eller därmed sammanhängan- de åtgärd. I detta sammanhang kan även nämnas, att den möjlighet att för införingar använda skrivmaskin, som ett lösbladssystem i princip ger, har be- gränsad praktisk betydelse vid fastig- hetsregistrering på grund av det stora bladformatet och avsaknaden i övrigt av blanketteknisk anpassning till skriv- maskin.

Utdrag av fastighetsregistren upprät- tas i förekommande fall på dubbelark i format A4 (tidigare folio). Dessa blan- ketter utgör, i stort sett, förminskade kopior av formulären i de fasta handen och är inte speciellt tillrättalagda för maskinskrift. I allmänhet torde utdragen skrivas ut för hand.

Registerkarta till stadsregister är för- delad på blad med i allmänhet 60 x 80 cm rityta. Till kartan bör enligt gällande föreskrifter användas vitt ritpapper. Beträffande kartans skala gäller regler, som i princip innebär att skalan skall anpassas till kartans ändamål och de föreliggande förutsättningarna, men de flesta registerkartor torde vara upprät- tade i skala 1: 2000. I denna skala redo- visar ett normalblad med nyss angivna rityta ett markområde om 1,2 x 1,6 km.

Vid redovisning på registerkartan av

skedda förändringar raderas kartans tidigare innehåll i erforderlig mån. Om blad av kartan på grund av införande av förändringar eller av andra skäl bli- vit otydligt eller oanvändbart får det omritas, varvid KB:s medgivande skall inhämtas före utbytet av bladen. Vid omritning skall ev. verkställd nymät- ning beaktas.

Fastighetskarta, som föres inom jord- registerområde där ekonomisk karta i skala 1: 10000 utgivits, består av ekono- miska kartans blad (svarttrycket) på genomsynligt material. Dessutom föres en kopia av samma blad på papper som arbetskarta. Ekonomiska kartans blad- format är 50 x 50 cm, motsvarande 5 X 5 km på marken. Specialbladen, som upprättas för tätorter och vissa andra områden, skall ha skalan 112000 och ekonomiska kartans hladformat. Be- stämmelsekartan skall ha samma format, bladindelning och skala som ekonomis— ka kartan och upprättas på genomsyn- ligt material.

Vid ajourhållning av fastighetskarta och bestämmelsekarta raderas utgångna gränser och tecken bort och ersätts med nya.

16 Fastighetsregistrens primär-material. Arkiv

I stort sett gäller att de kartor och handlingar, som ligger till grund för uppgifterna i fastighetsregistren, arki- veras i anslutning till registren. Vidare är införingarna i fastighetsregistren för- sedda med hänvisning till arkivakt, varå resp. införing grundats. Den som vill ta del av en uppgift i fastighetsregistret har därför möjlighet att samtidigt ut- nyttja primärmaterialet, som sålunda utgör ett komplement till själva regist— ret. Bl. a. innehåller akterna de kartor, som upprättats vid olika fastighetsbild- ningsåtgärder. Inom områden, där re-

gisterkarta och ekonomisk karta sak- nas, kan med ledning av kartmaterialet i akterna upprättas sammanställnings- kartor, t. ex. sådana översiktskartor, som omnämnts i avsnittet om jordre— gistret ovan.

De föreskrifter, som gäller för arki— vering, innebär i princip beträffande akter till grund för införing i jordre— gister att akterna förvaras i länslant- mäterikontorets förrälttningsarkiv, dvs. helt samordnat med jordregistret. Ak- ter, som föranleder införing i stadsre— gister, arkiveras i viss mindre utsträck- ning hos registerföraren och i övrigt hos vederbörande byggnadsnämnd. Nämndens arkiv är vad lokalerna be- träffar i allmänhet samordnat med stadsregistret. I de fall stadsregistret föres av överlantmätaren har samord- ning mellan register och arkiv uppnåtts därigenom att ett särskilt exemplar av stadsregistret (med bihangen B och C och registerkartan) förvaras hos bygg- nadsnämnden. Detta exemplar skall ak- tualiseras minst en gång årligen.

I viss mindre utsträckning gäller att originalakt, som legat till grund för införing i fastighetsregister, ej arkive- ras på ovan angivet sätt i anslutning till registret. Så t.ex. arkiveras akter rörande laga skifte eller ägoutbyte inom stadsregisterområde hos överlantmäta- ren, sedan registrering skett hos regis- terföraren. I dessa fall arkiveras emel- lertid en kopia av akten hos byggnads- nämnden.

Att registreringsåtgärderna ej alltid grundas på originalakt utan på kopia el. dyl. beröres i det följande. Har re- gistreringen grundats på kopia el. dyl. är det detta material som arkiveras i anslutning till registret.

Största delen av de uppgifter, som redovisas i fastighetsregistren, är grun— dade på fastighetsbildningsmyndighe—

ternas förrättningsakter. Dessa akter tillhandahålles registerföraren i origi- nal. Införing i jordregistret lav förrätt- ningar som fastställs, dvs. i huvudsak förrättningar enligt fastighetsbildnings- lagstiftningen, kan i allmänhet ske sam- tidigt med fastställelsen, eftersom över- lantmätaren är såväl registerförare som, i allmänhet, fastställelsemyndighet. I övrigt, dvs. beträffande förrättningar som skall föranleda införing i stadsre— gister samt beträffande lagakraftvin- nande förrättningar såväl på lande-t som i stad, är genom särskilda föreskrifter sörjt för att förrättningsakterna insän- des till registerföraren i nära anslut- ning t-ill att förrättningen fastställs el- ler vinner laga kraft.

Även sådana införingar, som föran- leds av planer och liknande beslut en— ligt BL, sker i viss utsträckning på grundval av original-akten; särskilt gäl- ler detta vid införing i stadsregister. I stort sett gäller emellertid eljest be- träffande införing vi fastighetsregister till följd av offentligrättsliga begräns— ningar m.m. (planer, förbud), att re- gisterföraren till grund för ,införingen erhåller avskrift av beslutet och tillhö- rande bestämmelser jämte kopia av karta. Även åtskilliga andra slag av åt- gärder delges registerföraren på liknan- de sätt. Vid expropriation av område sker sålunda registreringen på grundval av ett till registerföraren översänt exemplar av i målet ingiven karta och beskrivning jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom, att därav framgår vilket område som avses med expropriationen. Sam- manläggning registreras i allmänhet på grundval av utdrag av ägodelningsdo- marens protokoll. För vissa fall är for- men för underrättelse till registerföra- ren ej närmare reglerad. Detta gäller t. ex. för sådan uppgift om beviljad sär- skild lagfart å tomtdel, som inskriv-

ningsdomaren i vissa fall skall lämna registerföraren. I dylika fall torde un- derrättelsen lämnas på olika sätt, an- tingen genom utdrag ur lagfartsproto- koll eller lagfartsakt eller genom kopia av lagfartsbevis eller genom särskilt iordningsställt skriftligt meddelande.

Systemet för information till fastig- hetsregistren är nästan uteslutande upp- byggt på sådant sätt, att de akter eller meddelanden, som författningsenligt skall föranleda registrering, översändes till registerföraren automatiskt. I viss mindre utsträckning förekommer dock att registreringsåtgärd skall ske på an- sökan av enskild rättsägare. Sålunda skall tomt i vissa fall införas i tomtbok först då tomtens ägare gjort framställ- ning härom.

Fastighetshildningsakterna är i all- mänhet innehållsmässigt disponerade enligt vissa föreskrifter på sådant sätt, att de uppgifter som kommer i fråga för införing i fastighetsregistren rela- tivt snabbt kan återfinnas på vissa be- stämda platser i vakten. Beträffande de flesta fastighetsbildningsåtgärder av enklare beskaffenhet återfinnes dessa uppgifter i en på kartan tecknad be- skrivning i tabellform. I andra fall återfinnes vissa uppgifter på kartan och övriga uppgifter i vissa särskil- da beskrivningar (delningsbeskrivning etc.) i handlingarna. Den formella stan- dardiseringen av primärmaterialet med tanke på -registreringsåtgärdernas un- derlättande är emellertid på det hela taget, dvs. sammanfattningsvis för alla olika slag av primärmaterial, mycket ofullständig.

17 Infomation från fastighetsregistren

Fastighetsregistren är offentliga och hålles tillgängliga för envar. Detsamma gäller de med registren sammanhörande arkiven. På begäran meddelas utdrag ur registren, i princip mot ersättning

men för offentlig myndighet i regel av- giftsfritt.

Fastighetsbildningsmyndigheterna har -— särskilt om fastighetsregistret föres på annan ort eller eljest utom nära räckhåll _ i stor utsträckning behov av registerutdrag. De utdrag, som suc- cessivt samlar sig hos dessa myndighe- ter, ordnas efter samma grund som re- gistret och ajourhålles, varigenom efter hand bildas en mer eller mindre full— ständig avskrift av registret av betydel- se för den praktiska verksamheten.

Vissa förändringar i fastighetsindel- ningen rapporteras till inskrivnings- domaren, till den lokala skattemyndig- heten och till pastor. Detta gäller i hu- vudsak sådana förändringar, som inne— bär nybildning av fastighet eller änd- ring av fastighets registerbeteckning, däremot inte förändringar av fastighets omfång eller konfiguration. Föränd- ringarna redovisas periodiskt på sär- skilda avier, lika utformade för de tre mottagarna, varför de utskrivs på en gång med genomslag och lika även för de båda typerna av fastighetsregister (formulär Hb och formulär 14). Avier- na till inskrivningsdomaren översändes veckovis i sådan tid, att de är veder- börande tillhanda före första inskriv— ningsdag efter registreringen. De båda övriga avierna översändes månadsvis till lokala skattemyndigheten, varifrån det ena exemplaret sändes vidare till pastor.

Beträffande de informationer från fas- tighetsregistren, som behövs för de vart femte år återkommande allmänna fas- tighetstaxeringarna, är någon avise— ringsordning inte föreskriven. Taxe- ringsmyndigheterna låter för ändamå- let verkställa särskilda utdrag.

18 Fastighetsregistrens rättsverkningar Fastighetsregistren i allmänhet Fastighetsregistrens huvuduppgift är att

_. na...—*

redovisa fastighetsindelningen och läm- na uppgift om de beteckningar, som vid registreringen åsätts fastigheterna. Re- dovisningen grundar sig på akter rö- rande fastigheters tillkomst, förändring och upphörande =samt, beträffande äldre förhållanden varom dylika takter sak- nas, på vissa äldre officiella förteck- ningar, såvitt beträffar landsbygden främst jordeböckerna. Detta material benämnes här fastighetsakterna. Eftersom fastighetsbeteckningarna till- kommer vid registreringen kan regist- ren i avseende på dessa sägas ha rätts- verkan. Å andra sidan kan sägas att till- komsten av en beteckning inte innebär att något nytt rättsfaktum 'tillskapa-s. De vid registreringen åsatta beteckning- arna erhåller emellertid officiell karak- tär och får därigenom särskild bety- delse. De läggs till grund för all offi- ciell fastighetsredovisning och utgör i princip det enda beteckningssystem som i avtal och andra privata urkun- der rörande fast egendom ger entydig— het och fullständighet i objektangivel- sen utan utnyttjande av sådana beskri- vande upplysningar som hänvisningar till fastighetsakter eller terrängdetaljer. Fastighetsregistrens funk-tion att re- dovisa fastighetsindelningen kan upp— delas i två delfunktioher, nämligen dels att redovisa vilka fastighetsindivider som finns och dels 'att redovisa varje särskild individs omfång och läge. Re- dovisningen i det förstnämnda avseen- det framgår omedelbart av fastighets— registren eftersom varje fastighet utgör redovisningsenhet och, som nyss be- rörts, åsätts särskild beteckning. Redo- visningen uppta'ger dessutom .i princip även hänvisning till tillkomstakten. Re— dovisningen av fastigheternas omfång och läge sker 'i vissa avseenden, t.ex. beträffande fastighets areal, genom di- rekta upplysningar ti registret, men i övrigt, t.ex. beträffande läge, gränser

och fördelning på fastighetsområden, genom hänvisningar till vederbörande fastighetsakter.

Fastighetsregistrens rättsliga betydel— se ligger främst i deras faktiska redo- visningsfunktioner i ovan berörda av- seenden. Fastighetsregistrens redovis- ning av indelningen i fastighetsindivi- der läggs till grund för bl. a. fastighets- böckerna och därmed för inskrivnings- väsendet. Redovisningen av fastigheter- nas areal tjänar som stomme för areal- redovisningen vid fastighetstaxeringen.

Däremot har fastighetsregistrens re- dovisning av fastighetsindelningen i stort sett inte några självständiga rätts- verkningar. Fastighetsregistreringen är från rättslig synpunkt sekundär och passiv i förhållande till fastighetsakter- na. Det är de åtgärder, genom vilka fas- tigheterna tillkommit, förändrats och bestämts, som är normerande för fas- ti—ghetsindelningens beskaffenhet när frågor härom uppkommer i mål vid domstol eller i förrättningar för gräns- bestämning eller fastighetsbildning. Uppdagas att redovisningen i fastig- hetsregister strider mot innehållet i de normerande akterna skall registret rät- tas. Detta gäller i princip såväl fall då fastighetsbestämmande dom eller för- rättning ger vid handen att registre-

ringen är felaktig som även fall då fel ' uppdagats i annat sammanhang. Sär- skilda föreskrifter finns beträffande för- farandet vid rättelse.

Från huvudregeln att registreringen saknar rättsverkningar finns vissa un- dantag, som skall beröras nedan.

Redan registrens funktioner av mera faktisk art ställer vissa krav på tillför- litlighet eller trovärdighet. Denna egen- skap söker det gällande registersyste- met förläna registerinnehållet genom regler, som noga anger vilka slag av akter som skall utgöra registreringsun- derlag samt hur uppläggande och fö-

rande av register skall tillgå. Registre- ringsunderlaget utgöres i princip en- dast av domstolars och myndigheters domar och beslut, däremot i stort sett inte av privata urkunder. Avgränsning- en mellan officiella och privata urkun- der framträder exempelvis i föreskrif- terna rörande registrering av avsönd- ring, enligt vilka avsöndring dvs. en privat rättshandling om överlåtelse av jordområde före år 1928 skall re- gistreras om den är fastställd eller lag- faren men inte eljest. Regler finns bl.a. om registerförare, andra myndigheters medverkan i bestämda situationer, t.ex. vid registers uppläggande, pri- märmaterialets tillhandahållande, tid- punkt för registrering, registerformu- lär, besvärsordning och förfarande vid rättelse i register. Genom dessa regler är det bl.a. sörjt för att registreringen behandlas under ämbetsansvar av myn- digheter med erforderlig sakkunskap. Några särskilda regler om att register- förare vid registrering av viss fastig- hetsakt skall pröva aktens giltighet el- ler rättsenlighet finns däremot inte. Detta torde sammanhänga med det ovan anmärkta förhållandet att endast akter avseende myndigheters åtgärder är fö— remål för registrering.

Sedan fastighetsregistren tillkom på grundval av 1908 och 1917 års författ— ningar har såväl officiella register som lagstiftning rörande fast egendom i suc- cessivt ökande grad anknutits till fas- tighetsindelningen. Sålunda är fastig- heterna i åtskilliga fall objekt för stad- ganden som tillkom genom lagen om fastighetsbildning i stad av år 1917 och lagen om delning av jord å landet av år 1926. Genom 1932 års lagstiftning om fastighetsböcker för landet blev be- stämt att dessa böcker skulle läggas upp på grundval av fastighetsindel— ningen. Även i andra lagar har anknu- tits till fastighetsindelningen, t.ex. i

1930 års lag om avstyckning från fas— tighet vid ändring i rikets indelning och i 1952 års sammanföringslag.

Vanligen är anknytningen i fall som de ovan berörda att tolka på det sättet att det är den rätteligen föreliggande fastighetsindelningen som åsyftas med anknytningen. Fastighetsindelningen enligt fastighetsregistren har i dylika fall inte någon självständig rättslig be- tydelse. I en del fall har emellertid an- knytningen angivits avse den enligt fastighetsregistren föreliggande fastig- hetsindelning. Härigenom har tydligen registreringen erhållit självständig be- tydelse för vad som vid tillämpningen av ifrågavarande lagar skall anses ut- göra fastighetsindelningen.

Stadganden, som på sistnämnda sätt anknyter till den enligt registren före- liggande fastighetsindelningen, åter— finns i 3 5 lagen om sammanläggning av fastigheter å landet (fastighet må ej ingå i sammanläggning innan den bli- vit upptagen i jordregistret), 13 kap. 11 & jorddelningslagen (ägolott skall vid laga skifte i regel utläggas för varje särskilt jordlregisternummer) samt i 1 5 lagen om verkan som laga skifte av sämjedelning m. m., dvs. 1953 års lega- liseringslag (lagen är tillämplig endast på i jordregistret upptagen fastighet). Här kan även nämnas att vissa av stad- gandena i lagen 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet ut- tryckligen anknyter till fastighetsin- delningen enligt fastighetsregister, näm- ligen 3 5 första stycket (fastighetsbo- ken skall uppläggas på grundval av upprättat fastighetsregister) och 4 % (fastighet skall i fastighetsboken upp- tagas under den beteckning som den har i fastighetsregistret). Samtidigt stadgas emellertid i 3 % tredje stycket, att med fastighet i samma lag förstås vad som enligt gällande bestämmelser skall såsom särskild fastighet redovisas

i fastighetsregister. (Frågan om tolk- ningen av dessa till synes motstridande stadganden må här lämnas därhän.)

Vissa särskilda förhållanden vid stads- register

Vissa särskilda förhållanden med hän- syn till frågan om verkan av fastighets- registrering föreligger vid stadsregister. Den i föregående avsnitt berörda hu— vudprincipen, att redovisningen i fas- tighetsregister inte äger vitsord gent— emot fastighetsakterna vid prövning av frågor om fastighetsindelninvgens be- skaffenhet, är visserligen tillämplig även för stadsregister. Emellertid var den fastighetsindelning, som förelåg i stå- derna vid tiden för stadsregisterförfatt- ningarnas tillkomst och registrens upp— läggande, annorlunda beskaffad än fas- tighetsindelningen på landet. Den var även mera svåråtkomlig i tillgängliga officiella urkunder. Vid uppläggande av stadsregister företas därför som för- beredande åtgärd en utredning i sär- skild ordning rörande fastighetsindel- ningens beskaffenhet. Denna särskilda utredning innefattar även upprättandet av registerkartan och, benämnes i 7 kap. lagen om fastighetsbildning i stad, där de grundläggande reglerna om för- rättningen finns, förrättning för regis— terkartas upprättande. Förrättningen är enligt dessa regler att uppfatta som ett led i registeruppläggandet. Den verk- ställs emellertid av särskild förrätt- ningsman och är beträffande bestäm- mandet wav stad-sägoindelningen och fas- tighetsbeteckningarna föremål för sär- skild fastställelse. Förrättningen tillgår i huvudsak så att förrättningsniannen ex officio företar viss utredning och upprättar karta med vissa tillhörande längder, samt därefter genom kungö— relse »i den ordning, som i staden bru- kas» uppmanar fastighetsägare, inteck- ningshavare och andra som vill uttala

sig angående utredningen att inom viss tid göra skriftlig framställning hos KB (förr magistraten) , som efter att ha hört inskrivningsdomaren beslutar angående stadsägoindelning och beteckningar och därvid tillser att erforderliga rättelser och tillägg blir införda. Handlingarna överlämnas sedan till registerföraren, som utför övriga i registeruppläggandet ingående åtgärder.

Det tillgängliga underlaget för upp- läggande av fastighetsregister var i stä- derna annorlunda beskaffat än på lan- det. Kronans jordebok, som fick utgöra stomme för jordregistret, fördes inte i städerna. De förteckningar, som för jämförliga ändamål fördes i städerna, var av växlande beskaffenhet. Under- laget för den utredning, som skall fö— retas vid uppläggande av stadsregister, är på grund härav samt på grund av skiljaktigheter i fråga om systemen för jorddelning av mera oenhetlig beskaf- fenhet än det aktmaterial som ligger till grund för jordregister.

Nu inställer sig frågan om de sär- skilda förhållanden och regler röran— de stadsägoindelningen, som ovan be- rörts, medför att redovisningen av den- na indelning har längre gående rätts- verkningar än vad redovisning i fastig- hetsregister eljest har. Det som kan tala för att så bör vara fallet är främst att de för stadsägoredovisningen nor- merande dokumenten och förhållande- na inom de områden för vilka bestäm- melserna om stadsregister tillkom, dvs. främst de då befintliga städerna, är av mera blandad beskaffenhet och i stor utsträckning sämre tryggade ur bevis- synpunkit än de urkunder som ligger till grund för övrig registrering av fas- tighetsindelningen. Samtidigt är förfa- randet vid utredning och redovisning av stadsägoindelningen mera utbyggt, särskilt genom det nödvändiga kravet på kartredovisning, än vad som gäller

för fastighetsutredning vid uppläggande av jordregister. Häntill kommer beträf— fande stadsägoutredningen den om- ständigheten att förfarandet är fristå- ende från registeruppläggandet i övrigt (jfr ovan). Dessa omständigheter kan utgöra skäl att förläna stadsregistrets stadsägoredovisning självständig ver- kan i förhållande till registreringsun- derlaget i större utsträckning än vad som är fallet vid fastighetsregistrering i Övrigt.

Emellertid synes detta i huvudsak inte vara fallet. Att den enligt utred- ningen föreliggande redovisningen åt- minstone i stort sett inte är avsedd att äga vitsord gentemot de urkunder och förhållanden, som ligger till grund för utredningen, framgår av stadgandet i 7 kap. 8 5 FBLS. (En helt annan sak är att förrättning för upprättande av re- gisterkarta och över huvud taget det ut- redningsarbete som skall göras vid upp- läggande av stadsregister rent faktiskt har avgörande betydelse som grund för stadsregistrets fastighetsredovis- ning.) I motiven har uttalats att »den på magistraten ankommande prövning- en, vilket område ett visst fång eller en viss inteckning må hava avsett, väl är bestämmande för fastighetsindelning- en vid fastighetsregistrets upprättande, men givetvis icke föregriper den pröv- ning, som kan äga rum genom rätte- gång. Magistraten bör över huvud taget ej inlåta sig på att pröva uppkommen tvist om äganderätt _ —» (1911 års bet. s. 257). I överensstämmelse här- med innehåller stadgandet, att förrätt- ning för registerkartas upprättande ej må uppehållas av tvist om ä-gande- el- ler besittningsrätt, utan skall vederbö- rande områden upptagas i enlighet med innehavet vid tiden för förrättningen. Med besittningsrätt torde här avses främst den särskilda form av besitt- ningsrätt, som tidigare var vanlig i stä-

derna och som brukar benämnas stän- dig besittningsrätt (ofri grund). Dess— utom har givits regler, av vilka fram— går att i fastighetsregistret _ således även i stadsägoredovisningen _ skall iakttagas de ändringar, som föranledes av att genom utslag, som rör fastighets område eller gränser, »visst område frångått fastighet för att läggas till an- nan fastighet eller bilda särskild fas- tighet» (31 & FRF). Reglerna anvisar även ändringsåtgärder för det fall att utslag i annat hänseende ger vid han- den att redan gjord anteckning i fastig- hetsregistret är oriktig (31 5).

Att den enligt utredningen förelig- gande stadsägoindelningen åtminstone i stort sett inte kunnat ges rättsverkan gentemot de grundläggande omständig- heterna torde bl. a. sammanhänga med förfarandets från rättslig synpunkt nå- got summariska karaktär. Till närmare belysning av frågan om utredningens karaktär kan återges följande utdrag ur ett yttrande av fastighetsregisterkom- missionen i ett mål om gränsbestäm- ning (kommissionens meddelande XXXII, utgivet år 1930, s. 30—31):

Upprättandet av ett fastighetsregister inne- bär uppenbarligen vad namnet anger, ett för- tecknande av de fastigheter, som det berörda området omfattar, således ett angivande av de rättsligen bestående fastigheterna. Vid upp- rättandet av fastighetsregister för stad har emellertid den principen fastslagits, att varje del av stadsområdet skall på ett eller annat sätt redovisas. Denna princip kan nödga till ett re— dovisande av mark, som vid ett slutligt rättsgil- tigt avgörande icke står sig, ett tillskapande av fastigheter, som icke äro a priori fastigheter i rättslig mening, utan snarare äro att betrakta såsom markområden, som upptagas såsom fas— tigheter i avvaktan på, att ett slutgiltigt rätts- avgörande skall träffas beträffande områdenas rätta natur och art.

För en närmare förståelse av dessa spörsmål torde vara skäl att något utveckla de grunder, efter vilka den fastighetsindelning tillkommer, som får sitt uttryck i magistratens (här över- ståthållarämbetets) fastighetsindelningsbejut.

I 7 kap. 9 $ 2 st. FBL angives bl. a., att vid

fastighetsindelningens bestämmande skall så- som stadsäga anses område, som Vid mätnings- förrättning utlagts såsom särskild fastighet eller som eljest i ägarens hand må anses såsom särskild fastighet, så ock varje stadsägoområde i övrigt. I anslutning härtill är i 2 5 1 mom. FRF stadgat, att i fråga om redovisning å re- gisterkartan av särskilda fastigheter och områ- den skall iakttagas, att där skola på olika sätt utmärkas -— förutom (rättsligen bildade) tom- ter, samfällda områden samt väg, gata eller annan allmän plats — område, som vid mät- ningsförrättning blivit utlagd såsom särskild fastighet (stadsäga), sådant vattenområde, som ej veterligen hör till en eller flera fastigheter en— skilt, vilket redovisas i ett särskilt bihang C till registret, samt slutligen varje område, som där— efter kan återstå, Vilket område skall betecknas såsom stadsäga. Av 7 kap. 9 5 2 st. FBL jäm— förd med 5 & FRF torde framgå, att område av sistnämnda slag, som i förstsagda lagrum torde avses med uttrycket ”varje stadsägoområde i övrigt', också skall indelas till fastighet, stads— äga.

Vad nu anförts torde giva vid handen, att den genom fastighetsindelningsbeslutet fram— komna markredovisningen redan apriori i vissa delar icke kan anses slutgiltig. Så är förhållan— det med vattenområden, beträffande vilka, på grund av de ovissa och svårutredda förhållan- dena ofta föreligger omöjlighet att i den admi- nistrativa ordning, vari registret uppgöres, verkställa en juridiskt riktig utredning, liksom ock med de markområden, som återstå efter övriga områdens klarläggande och om vilka vid registreringsarbetet någon klarhet icke kunnat vinnas. Enda skillnaden mellan dessa två slag av områden är, att vattenområdena icke redo- visas såsom i sig själva utgörande fastigheter, utan upptagas utom fastighetsindelning och redovisas i bihang C på samma sätt som gator och allmänna platser, under det man beträffan— de de markområden, om vilka klarhet icke kunnat vinnas, valt att redovisa dem såsom stadsägor dvs. i fastighetsindelningsbeslutet angiva dem vara fastigheter.

Att beträffande en stadsäga av sistnämnda slag hävda, att den såsom genom fastighetsin— delningsbeslutet tillkommen, ehuru en närmare undersökning givit vid handen att den i själva verket icke varit en självständig fastighet, lik- väl mäste såsom sådan bibehållas, torde vara att tillägga fastighetsindelningsbeslutet en alltför stor betydelse. Likaväl som här torde föreligga ett typiskt exempel på fall, då dom- stols lagakraftvunna utslag efter rättegång kan medföra ett dylikt områdes avförande såsom

särskild fastighet ur registret, bör ock frågan om områdets egenskap av särskild fastighet eller icke kunna komma under bedömande vid gränsbestämningsförrättning, eftersom ju i rättegång, som tillkommer i anledning av kla- gan över förrättningen, just kan vara fråga om dessa förhållanden. Vid bestämmandet av gränserna för en rättslig fastighet kan ofta komma i fråga att bedöma, huruvida därtill hör vattenområde. Den omständigheten, att detta vattenområde i registret är upptaget i bihang C och således ej redovisat såsom del av stadsägan kan icke hindra att detsamma, i den omfattning det visar sig tillhöra annan fastig- het, också inmätes i denna. Skulle vid förrätt- ningen utrönas, att hela det såsom en stadsäga upptagna området hör till en eller flera andra fastigheter, skola alltså denna fastighets eller dessa fastigheters gränser kunna uppdragas så, att hela stadsägan faller innanför dessa grän- ser.»

Det tillgängliga rättsfallsmaterialet beträffande frågan om stadsägoindel- ningens betydelse som norm vid fas- tighetsbestämmande avgöranden är knapphändigt bl. a. såtillvida att det en- dast innehåller ett begränsat antal va- rianter av tänkbara konkreta förhål- landen. Rättsfallen lämnar exempel på att registrerad fastighet haft annan om- fattning beträffande gränssträckning och ägoområden än registret utvisat, attt registrerad fastighet helt saknat kon- kret förankring och sålunda rätteligen varit obefintlig samt att som fastighet ansetts objekt, som icke varit registre- rat som fastighet. Fastighetsbestämman- de åtgärd synes ha aktualiserats främst i fall, då de normerande förhållandena utgjorts av äganderättsförhållanden. Några tillämpningsfall, där fråga varit om inteckningsförhållandenas eller be- sittningsförhållandenas betydelse som norm, har icke påträffats.

I vissa särskilda avseenden torde den vid registeruppläggandet gjorda stads— ägoredovisningen ha normerande bety- delse för frågor om fastighetsindelning— ens beskaffenhet. Sålunda torde redo- visning av sämjedelning _— varvid

sämjelotterna upptagits som särskilda stadsägor medföra att sämjedelning- en sedermera icke kan hävas. Vidare har redovisningen vid registerkartans upprättande ansetts avgörande för frå- gan om viss fastighet är tomt eller stads- äga.

Enligt de ursprungligen gällande be- stämmelserna skulle stadsägoindelning- en i viss utsträckning ske på grundval av markägarens önskemål. Objekt, som eljest skulle ha redovisats som en stads- äga, kunde nämligen uppdelas i flera stadsägor i enlighet med framställning från ägaren, om ägaren var kronan, staden eller allmän inrättning eller stif- telse (FBLS 7: 9 sista stycket). Bestäm- melserna i fråga upphävdes år 1948. Något fall varvid stadsägoindelning, verkställd med stöd av dessa bestäm- melser, kommit under domstols pröv- ning har icke påträffats. Fastighetsre- gisterkommissionen har uttalat, att där- est icke indelningsförslag inlagts å sär- skild karta, som åberopats vid fram- ställningen »om uppdelningen, och den- na karta alltså får anses såsom norme- rande, registerkartan lärer skola föl- jas vid gränsbestämning inom det upp— delade området (meddelande V s. 27).

I fråga om järnvägsmark föreligger vissa särskilda förhållanden. Områden hörande till järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning beviljats eller som, tillhör staten, skall inom stad eller an- nat stadsregisterområde utgöra en enda stadsäga (FBLS 7:9 fjärde stycket). Beträffande frågan om vilken mark som skall anses höra till järnvägsstadsäga resp. till angränsande fastighet torde som huvudregel få antagas gälla det- samma som beträffande stadsägoindel- ningen i allmänhet, nämligen att ägan- derättsförhållandena framgående av t. ex. expropriationsakt —— icke genom stadsägoindelningen förlorar sin be- tydelse såsom primär norm för fastig-

hetsindelningen. Däremot är det tydligt att redovisningen av all järnvägsmar- ken inom en stad såsom en enda stads- äga ter sig som en form av samman- läggning. Stadsägoindelningen har ur denna synpunkt fastighetsbildande ver- kan beträffande järnvägsmark. Här skall icke närmare ingås på denna fråga. Dock skall framhållas, att beträffande järnvägar, lagfarna i särskild ordning, dvs. de järnvägar som anlagts såsom enskilda järnvägar, finnes stadgat att järnvägen i hela sin sträckning skall anses som en sammanhängande fast egendom (1880 års förordning angåen- de lagfart m.m. av järnväg). Redan i och med sådan järnvägs tillkomst i laga ordning torde alltså få anses ha skett en inskrivningsrättslig sammanläggning. Å andra sidan är den för stadsägoredo- visningen uppställda regeln tillämplig även på järnväg som anlagts såsom statsbana, oaktat där direkt motsvarig- het till nyss berörda inskrivningsrätts- liga reglering saknas. Vidare har i praxis ansetts att enskild järnvägs ned- läggande icke skall medföra förändring i dess redovisning i fastighetsregister oaktat nedläggande torde innebära att järnvägen upphör att utgöra sådant en- hetligt inskrivningsrättsligt objekt, som avses i 1880 års förordning. I sam— band med nedläggandet av viss enskild

järnväg beslöt nämligen Kungl. Maj:t att i huvudsak lämna utan åtgärd en framställning om föreskrifter angående järnvägsmarkens redovisning i jordre— gister och stadsregister (Mätnings- och fastighetsregisterväsende 1953 s. 15— 17). I detta sammanhang kan anmärkas, att lantmäteristyrelsen i sitt remissytt- rande i detta ärende bl.a. framhöll, att gällande regler för registrering av järn- vägsmark i stadsregister delvis är gans- ka invecklade och inkonsekventa-Vissa reformer torde vara av behovet påkal— lade, men genomförandet härav bör,

uttalade styrelsen vidare, ske i samband med den allmänna revision av registre- ringsbestämmclserna, som skall verk- ställas i samband med revision av fas— tighetsbildningslagstiftningen.

I anslutning till frågan om stadsre— gistreringens rättsverkningar bör även nämnas, att administrativt bildade tom- ter blir rättsligen bestående tomter ge- nom registrering i tomtboken (utom i det fallet att tomt bildas genom sam- manläggning) . Registreringen utgör allt- så här, på i princip samma sätt som är avsett att gälla vid fastighetsbildning enligt förslaget till ny fastighetsbild- ningslag, avslutande moment i fastig- hetsbildningsproceduren.

2 Vissa utländska system

Detta avsnitt är för fastighetsregister- utredningens räkning utarbetat av lant- mätaren Alfr. Ö-rhack.

21 Inledning

Fastighetsregistret i Sverige motsvaras i de flesta andra länder av kalastern. Denna är en metodiskt uppställd för- teckning i förening med ett kartverk. Registerenhcten är parcellen, dvs. i princip va.-rje jordstycke som tillkom- mer en och samma person med viss rätt, t. ex. äganderätt. Så gott som alla europeiska katasterverk grundar sig på en för katasterändamål verkställd upp- mätning av dessa miarkparceller. I vissa fall kan registreringen omfatta även andra slag av enheter.

Nästan alla katasterverk har tillkom- mit som en följd av de grundskatte- reformer, som genomfördes i de väst- europeiska länderna efter franska re- volutionen. De är alltså ursprungligen skattekatastrar (undantag är t. ex. Ba-

den, Monaco, Schweiz) och grundar sig på beskattningslagar från början eller förra hälften av 1800-talet. I katastern lämnades därför, förutom informatio- ner om parcellcns omfattning och stor- lek, uppgifter om dess avkastning eller värde samt om dess ägare. Inmätningen av par-cellerna skedde under tidsnöd och med enkla metoder.

På grund av arbetsuppgiftens stora omfattning tog i varje land uppläggan- det av katastern så lång tid i anspråk —— upp till 50 år i de största länderna —- att de första katasterverken var för- åldrade redan från början. Ajourhåll- ningen skulle med den allt snabbare samhällsutvecklingen komma att bli en svår uppgift.

Katastern utvecklades med föränd- ringarna i samhällsstrukturen. Med in- dustrialiseuringen kom de gamla regler- na för beskattning av jord att bli för- åldrade. I samband därmed bortföll ka- tasterns ursprungliga uppgift att direkt tjäna beskattningen av jorden. Grund- skattekatastrarna förlorade emellertid cj därmed sin betydelse. De innehöll uppgifter, som kunde användas av för- valtning och näringsliv för många ända- mål. Vidare kom de att användas som bevismedel i fråga om jordegendomar- nas omfattning och gränser. Katasterns nya funktioner ledde till en utveckling från skattekataster mot dels rättskatas- ter och dels kataster för flera olika ändamål.

Utvecklingen mot rättskataster förut— sågs redan i den sammanställning av lagar och. instruktioner rörande beskatt- ning och kataster, som under namnet »le Recueil Méthodique» utgavs i Frank- rike år 1811 och kom att bli förebild för många katasterverk. Däri fnamhål- les katasterns betydelse som rättsgrund vid bevisning i fråga om fast egendom. Katastrarna hade ej från början rätts- verkan. Att många katastrar tagit åt

sig viss rättskraft och andra är på väg att få sådan, är en följd av att man vid uppläggandet av de register, som motsvarar de svenska fastighetsböcker- na, började använda katasterbeteck- ningen som benämning på inskrivnings- enheten (parcellen). Eftersom fastig— heten individualiserades i fastighets- böckerna genom katasterbeteckningen ansågs katasterns uppgift om parcel- lernas gränser kunna få avgörande be- tydelse vid bestämmande av fastighets omfattning. Förutsättningen för en så- dan funktion var dock att gränsernas fastläggande ingick som ett led i ka- tasterföringen, att fastighetsgränserna markerades på varaktigt sätt i samband med katastermätningarn-a och att dessa sistnämnda utfördes med tillräcklig noggrannhet ävensom att katastern ständigt hölls aktuell.

Föreskrift om utmärkande av fastig- hetsgränser finns i ett flertal länder, t. ex. Elsass-Lothringen i Frankrike, Schweiz och Tyskland (Bayern, Hessen, Rheinland-Pfalz, Baden-Wiirthemberg, Niedersachsen, Sa-argebiet). I Belgien och Frankrike med undantag av Elsass- Lothringen är gränsmarkering icke ob— ligatorisk. I Holland måste gränsmarke- ring ske innan ny mätning verkställes, och i Luxemburg måste gränserna mar— keras där katastern förnyas samt i fall av ändring i fastighetsindelningen. I österrike föreskrivs markering av grän- serna vid delning av fastighet, och i Polen skall gränserna för fastigheter, som tillhör staten, utmärkas med tydli- ga och varaktiga markeringar. I åt- skilliga länder har, där gränsmarkering är beroende av markägarens initiativ, sådan markering föreskrivits'såsom ett villkor för att få viss fastighet upptagen i katastern och därmed införd i fastig- hetsboken.

Katasterns rättsverkningar i fråga om gränser hör nära samman med fastig-

hetsbokens rättsverkan. I länder (t. ex. Tyskland och Schweiz) med rättsligt skydd för den som i god tro förlitar sig på fastighetsbokens innehåll, ut- sträcks detta skydd vanligen även till fastighetsgränserna.

I katastern intagna beskrivande upp- gifter, såsom ifråga om brukningssätt, läge och storlek, tillmäts givetvis inte någon rättsverkan.

Utvecklingen mot flerändamålskatas— ter är en följd av friheten i katasterns utformning sedan dess funktion att di— rekt tjäna beskattningen upphört. Man försöker numera göra katastern mera mångsidig så att den jämte sin primära funktion som fastighetsregister kan ge ett fylligare underlag för värdering, planläggning, belåning, statistik, forsk— ning och vetenskap samt för framställ- ning och ajourhållning av topografiska kartverk och de ekonomiska kartor, som i en del länder upprättas för att fylla luckorna mellan sistnämnda kartverk och katasterkartorna.

I arbetena med katasterns förnyande, ajourhållning och anpassning efter änd- rade förhållanden och stegrade anspråk har man i möjligaste mån tillvaratagit framstegen inom mätningstekniken. För att göra katasterkartorna lättillgängliga för bl. a. planläggnings- och ekonomis- ka ändamål gör man dem numera re— producerbara.

Även de skrivna registren är före- mål för modernisering. De nya— förteck- ningarna upprättas på lösa blad, vilket gör dem mera översiktliga och lätt— hanterliga och ger möjlighet att använ- da moderna kontorsmaskiner för ut— skrift och duplicering. övergång till hålkort och användning av hålkorts- maskiner för katasterns uppläggning och förande har skett i österrike och Hessen (Västtyskland) och är på väg i flera länder. _

Som exempel lämnas nedan viss re—

dogörelse för katasterförhållan—den-a i Frankrike, Holland, Österrike och Schweiz.

22 Frankrike

Frankrikes första kataster, »le Cadastre Napoléonien», tillkom efter lagstiftning år 1807. Arbetena med katastern igång— sattes påföljande år och avslutades år 1850. Det färdiga katasterverket bestod av

översiktskartor i skalan 1:5000, utvi- sande bl. a. kommunernas indelning i ka- tastersektioner om 200 åt 400 hektar,

sektionsvis upprättade katasterkartor i skalan 1 : 2 500,

le tableau indicatif des parcelles, en för- teckning till grund för

les matrices, vilka utgjordes av kommun- vis och efter ägare upplagda register, som för varje ägare redovisade de honom till- höriga parcellerna med angivande av bl. a. parCellenvs läge och nummer, dess areal och brukningssätt, värdeklass och skatt.

Katastern var upprättad för skatte— ändamål. Redan när den var färdig- ställd konstaterades den vara föråldrad och behäftad med fundamentala fel. År 1898 utfärdades en lag som tillät kom- munerna att under vissa villkor renove- ra sin kataster. Den renoverade katas- tern skulle stödja sig på rikstriangule- ring och kartorna skulle ajourhållas. Innehållet i registren skulle i huvudsak vara detsamma som i den gamla katas- tern. Renoveringen fick av ekonomiska skäl begränsad omfattning.

I lag är 1930 föreskrevs slutligen en allmän renovering av katastern, dock utan ändring av dess väsentliga fiska- liska syfte. Fullständig förnyelse skulle enligt denna lag ske endast om en så— dan var ofrånkomlig på grund av långt- gående förändringar i parcellindelning- en. I de flesta kommunerna inskränktes renoveringen till att på ett enkelt sätt bringa den gamla kata-stem å jour. Ka-

tasterförteckningarna omarbetades för att underlätta ajourhållningen. Renoveringen av katastern hade den 1 januari 1964 omfattat 30 250 av lan- dets 38000 kommuner. Den beräknas kunna avslutas omkring år 1972. Intill dess får man räkna med två kategorier: Kommuner med gammal och kommuner med renoverad kataster. I båda fallen omfattar katastern, som är upplagd kom- munvis, i huvudsak följande delar:

Le plan cadastral, uppställd i bokform (75 X105 cm) och bestående av

a) en översiktskarta i liten skala, oftast 1 : 10 000, visande kommunens område med dess indelning i katastersektioner samt des- sas uppdelning på »feuilles parcellaires», debaljkartor;

b) sektionsvis upprättade detaljkartor i någon av skalorna 1 :5000, 1:2500 och 1 :1250 beträffande gamla kartor och re— noverade sådana samt 1 :4000, 1 :2000 eller 1 : 1 000, ibland 1 :500, då det är frå— ga om kartor upprättade efter år 1836.

Le registre des etats de section, ett i nume— risk ordning upprättat register över de på kartan redovisade parcellerna. De senast upprättade registren är påfallande enkla och innehåller i huvudsak endast uppgift om läge och areal samt hänvisning till ägarens upplägg i katastermatrisen.

La matrice cadastrale, en efter ägare upp- rättad förteckning vilken för varje ägare anger de parccller inom kommunen som tillhör denne. Parcellerna, betecknade ge- nom sektionslittera, nummer och ortsläge, inskrivs med areal, »nature» (ägoslag), värdeklass och beskattningsbar avkastning (rför bebyggd parcell anges endast mature» och avkastning). Den gamla katastems ma- trisblad är sorterade efter nummer på ägar- nas upplägg och fast inbundna. Hos den renoverade katastern in'skrivs obebyggda och bebyggda parceller på skilda blad i olika färger eller på skilda delar av sam- ma blad. Matrisbladen är lösa och sorteras i alfabetisk ordning efter ägarnas nanm. En tabell med ägarnas namn =i ordning efter uppläggsnummer inleder matrisen.

Renoveringen sker i vissa tall genom »revisionp och består då av en på enkelt sätt utförd komplettering av det gamla kartmaterialet. I andra fall fordras en

fullständig »refection», vilken grundar sig på nymätning, terrester eller foto- grammetrisk. Efter renoveringen ajour- hålls såväl kartorna som sektionsre- gistren och matriserna. Kostnaderna härför åvilar staten, men markägarna skall själva förete de handlingar som visar skedda förändringar.

Vid »revision» av katastern utreds parcellernas omfattning genom inven- tering på marken, utförd av en kataster- tjänsteman biträdd av en därför utsedd kommission. Markägarna underrättas om inventeringen. Vid »refection» för- far man på samma sätt, men proceduren är förenad med en obligatorisk avgräns- ning av all egendom. Avgränsningen sker i samarbete med markägararna men är ingen formell gränsbestämning. Den biträdande kommissionen, »la Com- mission commun'ale de délimitation», har endast en medlande funktion. Var- ken vid »revision» eller »refection» sker någon markering på marken av fastighetsgränserna (ett år 1955 utfär— dat dekret säger uttryckligen att »Cette délimination 'n'entraine pas l'obligation du .bornage»). Markering av gränser är i Frankrike obligatorisk endast i Elsass-Lothringen.

Katasterväsendet i Frankrike omhän- derhas efter en omorganisation år 1941 av »le' Service du Cadastre», som ut- göresav »le Service central», den cen- trala myndigheten, »le Service regio- nal», bestående av nio tekniska direk- tioner vilka har överinseendet över de tekniska arbetena, samt »le Service dé- partemental», vilken jämte en »bureau du Gadastre» är inrättad i vart och ett av de departement vari Frankrike är indelat. Chefen för le Service départe- mental är vad beträffar de lantmäteri— tekniska arbetena ställd under »le Di- recteur technique regional» samt i" öv- rigt under »le Directeur des Impots» (en skattemyndighet). Varje departe-

ment är indelat i minst tre distrikt med personal som svarar för de lant— mäteritekniska arbetena med katasterns renovering och ajourhållning. Även pri- vata lantmätare sysslar enligt uppdrag med katasterns renovering. Kataster- kartorna med tillhörande handlingar förvaras hos le bureau du Cadiastre. Dessutom har varje kommun ett exem- plar av sin kataster förvarat hos mären, där materialet är tillgängligt för all- mänheten.

23 Holland

Sedan Nederländerna år 1810 för en kort tid införlivats med Frankrike och fransk rätt blev gällande i landet, bl. a. skattelagarna och den år 1807 utfärdade lagen om inrättandet av »le Cadastre Napoleonien», påbörjade man år 1811 parcellmätningen och markvärderingen för upprättandet av en skattekataster i Nederländerna. Arbetena fortsattes efter det Nederländerna är 1815 åter- vunnit sin självständighet. De franska föreskrifterna var övergångsvis gällan— de till år 1825. År 1832 var arbetena avslutade, och katastern kunde tagas i. bruk. Genom lagstiftning vid upprepa- de tillfällen har katastern anpassats till befolkningstillväxten och utvecklingen i Övrigt. Tidigt insåg man nödvändig— heten .av den äldre katasterns ajour- föring. Genom pågående nymätning är den numera föremål för ett systematiskt förnyande. På grund av ändrade regler för beskattningen har katastern numera sin huvudsakliga betydelse för fastig- hetsredovisningen och inskrivningsvä- sendet.

Registerenheternqa grundar sig på en djuptgående indelning. Med parcell me- nas inte bara varje särskilt markområ- de, som är i en och samma ägares hand och som är föremål för samma slag av brukande. Om en sådan parcell genom-

skäres av diken, vägar, o. dyl., registre- ras nämligen varje del av parcellen som en enhet för sig.

Katastern är upplagd konimunvis och omfattar i huvudsak följande delar:

Kalasterkarlorna. De äldre katasterkar- torna upprättades allt efter detaljtätheten i skalorna 1 :1250, 1 :2 500 och 1 :5000. Vid nymätningar använder man nu skalor— na 1 :1 000 och 1 :2 000, i en del fall 1 :5 000. På översiktskartor i mindre skala visas indelningen i katastersektioner samt bladindelningen.

Vid ajourföring ändras ej originalkartan (»minuutplan») utan detta sker på en noggrann kopia av denna (»bijblad»). Var- je ändring av fastighetsindelningen redovi- sas på en kopia av detta bijblad (en s. k. »hulpkaart») varefter radering och kom- pletteringsritning sker på nämnda bijblad.

De kadastrule legger (katasterliggaren). vilken i sin äldsta form var färdig år 1832 och förnyades år 1875. I denna liggare an- tecknas på ett samlingsblad (»leggerar- tikel») alla parceller som tillhör en och samma person med samma slag av sakrätt (äganderätt eller arrende med sakrättslig verkan, »erfpacht»). På bladet anges i dess huvud artikelnummer samt ägarens (rätts- innehavarens) namn, yrke och hemort. I bladets parcellförteckning antecknas för den ifrågavarande parcellen dess katasterbeteck- ning, art (ägoslag, bebyggelse), areal och beskattningsbara nettoavkastning. Förteck- ningen innehåller vidare hänvisning till motsvarande nr och band i hypoteksregist- ret samt anteckningar om förändringar och var dessa bokförts.

Register kadaster no. 71, ett hjälpregister med en sektionsvis ordnad förteckning över alla parcellerna i nummerordning med an- givande av kartblad och artikel i kataster- liggaren för varje parcel).

Namnförteckning i form av ett kortregis- ter, som i alfabetisk ordning upptar nam- nen på de i katasterliggaren antecknade personerna med hänvisning till dels veder- börandes artikel i katasterregistret och dels band och nummer i det offentliga register vari vederbörandes fång registrerats.

Katasterns rättsverkningar är beroen- de av bl. a. sättet för fastighetsbokfö- ringen och sambandet med denna samt proceduren med gränsernas upptagande vid katastern upprättande eller för-

nyande. I Holland är fastighetsbokfö- ringen passiv. Den offentliga inskriv— ningen av fång, belåningar, servituts- upplåtelser o. dyl. är endast en registre- rings- och arkiveringsåtgärd utan sam- band med någon prövning av rättsgiltig- heten. En överlåtelse kan visserligen ej ske utan registrering, men denna garan- terar ej att överlåtelsen är laglig. Re— gistreringen medför, att den överlåtna parcellen förs över från säljarens till köparens artikel i katasterliggaren. För— farandet skyddar icke tredje man, som i god tro förlitar sig på de offentliga registren.

Vid upprättandet av den ursprungliga katastern inmättes parcellgränserna så— dana de som äganderättsgränser kunde iakttagas på marken. I fall av oenighet mellan ägarna hände det ibland att grän- sen utan vidare åtgärd togs upp på kar— tan såsom stridig. Det har ej funnits nå- got tvång att utmärka fastighetsgräns på marken. Numera gäller att ny mätning ej sker, om gränserna ej är markerade eller. på annat sätt tydliga på marken.

Katastern i Holland är under namnet »Dienst van Kataster en Hypotheken» underordnad skatteväsendet. Denna »Dienst» består av två med varandra nära förbundna delar, en administra— tiv och en mätningsteknisk. Med hänsyn till den administrativa verksamheten är landet uppdelat i åtta förvaltnings- områden, »Directies van s'Rijks belast- ingen» under ledning av var sin direk- tör. Inom varje sådant.förvaltningsom- råde finns ett antal »lhypotekskontor», inom hela landet numera .tillhopa 25 stycken. Chef för hyportekskontoret är en »hypotheekbewaarder», vars uppgift bl. a. är att registrera överlåtelser, pant- sättningar, servituts— och vissa arrende- npplåtelser m. m., dvs. att handha fas- tighetsbokföringen. I mätningstekniskt hänseende är landet indelat i två »di- visies van de landmeetkumdige dien-st».

Chefen för en sådan division har upp- sikt över ett antal katasterbyråer, in- rättade i samma antal och inrymda i samma byggnad som hypotekskontoren. Varje byrå har en katasterlantmätare som chef. Byråns uppgift är att föra och ajourhålla katastern och den skall därför bearbeta varje förändring av parcellindelningen. Vidare har byrån att inom sitt distrikt, vilket [till omfatt— ningen sammanfaller med hypoteks- kontorets, i förekommande fall svara för den äldre katasterns förnyande.

Jämte de nämnda katasterbyråerna omfattar mätningsväsendet en fastig- hetsregleringsavdelning med 12 Ruil- verkavelingsburelaus, en avdelning med byråer för specialmätningar, däribland nymätningar för katastern, en avdel- ning som svarar för rikstrilangelnäbet, en fotogrammetrisk avdelning samt en avdelning som dels utbildar karttekni— ker och dels är ett centralt ställe för större beräknings— och kartarbeten. . För undvikande av dubbelarbete sam- arbetar kastatern med Rijkswaterstaat, som upprättar kartor för anläggning av vägar och kanaler, samt med bl. a. vissa kommunala organ.

Kartorna och handlingarna rörande katastern förvaras på hypotekskontoret och hålls där tillgängliga för allmän- heten, som har möjlighet att få utdrag eller avskrifter av registren och av kartorna fotokopior och även samman- ställningar i mimdne skala. Alla repro- duktionsarbeten, även de för kataster- tjänsten, göras på en sänskild repro- duktionsavdelning vid katasterbyrån i Ainsterdam. Hos denna avdelning för- varas på filmbas gjorda kopior av lan- dets katasterkartor. Dessa hålls ständigt å jour, och man kan därför alltid er- hålla kopior, som visar det gällande tillståndet.

Försök pågår i avsikt att undersöka möjligheterna att utnyttja hålkort i ka-

tastern. Ävenså överväger man att arkiv- fotognafera en del av katastermaterialet för att spara utrymme och göra det lättillgängligt genom upprättande av ett »skuggarkiv» på filmkort.

24 Österrike

Katastern inrättades år 1817 genom ett kejserligt »Patent» med enhetliga be- stämmelser för dåvarande österrike- Cngern. Liksom i Frankrike och många andra länder upprättades den för skrat- teändamål. Katastermätningarna, vilka utfördes med stor omsorg, anslöts till ett åren 1817—1818 etablerat och där- efter utbyggt triangelnät. År 1861 var denna första katastermätning avslutad. Resultatet förelåg i form av kartverk, ett för varje Katastnalgemein-de (av vilka det kan gå flera på en kommun), om tillhopa 164 357 blad jämte till- hörande beskrivningar och register.

De ursprungligen upprättade kartor- na, vilka hållits å jour, ligger ännu till grund för katastern även om omfattan- de nymätningar företagits framför allt i tätbebyggelseområdena. De till katas- tern hörande förteckningarna grundar sig även på de först upprättade. Vissa innehållsmässiga "förändringar har vid- tagits, ochvidare har man beträffande för—teckningarna liksom i fråga om ka- tasterarbetet 'i dess helhet sökt tillvara- ta teknikens utveckling. österrike är i detta hänseende känt för sin år 1956 påbörjade omläggning till hålkortsbe- arbetning av katastermarteri—alet.

Katasterenheten är parcellen. Såsom parcel] betecknas varje särskilt mark- område, som är i en och samma ägares hand och som har en och samma an-' vändning. Detta för med sig att man vid katasterns förande har att ta hänsyn till ej endast förändringar av indelning- en i »huvudparceller» utan även änd- ringar av markanvändningen inom des- sa.

Katasterkartorna (»die Katastralmap- jpen») är i allmänhet upprättade i ska- lan 1 :2880 (1 tum på kartan=40 famnar på marken). För tätbebyggda områden används skalorna 1 :720 och 1 :1 440, för betas-, skogs- och alpom- "råden skalan 1:5760. För översikts' ändamål upprättas kartor i skalorna 1 : 50 000.

Vid tidpunkten för omläggning till hålkortsbearbetning bestod de viktigas— te delarna av katasterns »Schriftoperat» av följande förteckningar (vilka i stort sett bibehölls oförändrade även efter omläggningen) :

Das Grundsfiickverzeichnis, en förteck- ning där alla parcellerna inom en Katast- ralgemeinde är upptagna i nummerordning. För varje parcell anges bl. a. ägoslag, areal, bonitetsklass, nettoavkastning samt äga— rens namn med hänvisning till var han kan återfinnas i Grundbesitzbogen och i fas- tighetsboken.

Der Grundbesitzbogen, en alfabetiskt ef- ter ägare ordnad egendomsförteckning. Var- je ägare har ett numrerat upplägg, på vil- ket alla parceller införs som tillhör den ifrågavarande ägaren. För varje parcell an- tecknas i stort sett samma uppgifter som i Grundstiichverzeichnis. Genom nersum- mering ges uppgift om egendomens hela areal.

Der Kullurflächenausweis, en förteck— ning som i sammandrag för varje Kataster- gemeinde redovisar summa areal och net- toavkastning för olika ägoslag.

Vidare fanns vissa hjälpförteckning— ar, t. ex. en ägareförteckning med upp- gift om ägarens upplägg (nr) i Grund- besitzbogen, samt »das Liegenschaft- verzeichnis», vilken upptar fastighets— bokens upplägg i nummerordning och ger uppgift om vilka parceller som är införda på upplägget och om veder— börande ägares nr i Grundbesitzbogen.

Inskrivningsväsendet, som är anpas- sat till katastern, är framför allt i fråga om de materiella reglerna mycket likt det svenska. Motsvarigheten till Sveriges fastighetsbok är das Grund-

buch, vilken förs särskilt för varje Ka— tastralgemeinde. Den består av fast bundna upplägg, ett för varje inskriv— ningsenhet. Denna kan utgöres av flera parceller, om dessa har samma ägare och samma gravationsförhållanden. Fastighetsboken förs vid allmän dom— stol. Beslut om inskrivning sker efter ansökning och föregås av rättslig pröv- ning. De till grund för inskrivningen liggande handlingarna arkiveras i av- skrift. Vid sidan av fastighetsboken förs en karta, die Grundbuchsmappe, vilken är en kopia av katasterkartan och ge- nom mätningsväsendets försorg hålles i ständig överensstämmelse med denna.

Alla ändringar i fråga om parcell- indelning och äganderätt skall införas i såväl katastern som fastighetsboken. Detta för med sig ett omfattande utbyte av informationer mellan de båda myn- digheterna.

Österrike omfattar ca 8 000 Katastral- gemeinde-n med omkring 12 miljoner parceller. Alla förändringar i ägande- rätt och markanvändning skall bokfö- ras, och detta skall samtidigt ske i ett flertal förteckningar och hjälpregjster. På grund av arbetsvolymen och det för- hållandet, att flertalet införingar är siffermässiga eller lätt kan översättas till kod, f-anns goda förutsättningar för omläggningen till hålkortsbearbetning. Omläggningen sker i en takt av omkring 1 000 Katastralgemeinden per år och är alltså ännu ej slutförd.

Den centrala myndigheten för mät- ningsväsendet är »Bundesamt fiir Eich- und Vermessungswesen». Arbetsuppgif- terma. är fördelade på 12 avdelnirigar, därav 6 katasteravdelningar. En av dessa sex avdelningar ombesörjer ka- tasterns förande, och till denna avdel- ning hör de 70 distrikt, »Vermessungs- ämter», vari landet är indelat. Hålkorts- bearbetningen utföres av en särskild byrå hos den centrala myndigheten i

Wien, där även det centrala hålkorts- kartoteket (»die Fortfiihrungskartei») förvaras.

En förutsättning för införandet av hålkortsbearbetning' var att alla bestå- ende delar av katasterhandlingarna i möjligaste män skulle bibehållas i oför- ändrad form. Man hade övervägt mera genomgripande förändringar, bl. a. in- rättandet av Grundsti'lck- och Grund- besitzer-kartotek, men de strandade bl. a. på att man ansåg tidsvinsten ej stå i rätt förhållande till nackdelen av att förändra framför allt den överallt välkända och inarbetade »Grundbesitz- bogen». Det nu införda systemet är alltså tills vidare en blandning av nytt och gammalt. Omläggningen har emel- lertid medfört väsentliga vinster. På grund av minskad insats av mänsklig arbetskraft har personal kunnaft fri- göras för andra trängande uppgifter. Den rådlande eftersläpningen har in- arbetats, katastern kan i vissa delar ajourföras kontinuerligt samt i övrigt årligen snabbt revideras, och en aktuell överensstämmelse kan upprätthållas mellan katastern och fastighetsbokfö- ringen.

En av fördelarna med hålkortsbear- betningen är att samma hålkort kan an- vändas för maskinell utskrift av tre olika förteckningar, vilkas överensstäm- melse inbördes och med grundmateria- let därmed omedelbart garanteras. De tre förteckningarnta är de ovan nämnda Grundstiickverzeichnis, Grundbesitzbo- gen och Kulturflächenuausweis, av vilka ingen ändrats beträffande grundinne- hållet. Vissa ändringar har däremot gjorts i fråga om den yttre formen. Bl. a. har formulären anpassats till det maskinella förfarandet och som lösblad upprättats i formatet A4.

De tre förteckningarmta översänds till respektive Vermessungsamt tillsammans med en omgång hålkort, »Fortfiihrungs-

karten», vilka är identiska med de cen- tralt förvarade huvudkorten, »die Grundkarten». På die Fortfiihrungskar- ten införs ändringar fortlöpande med klarskrift. Vid tillkomsten av en ny parcell lägger man upp ett nytt kort. ] Grundsttickverzeichnis görs anteckning om varje ändring. På detta sätt får man på varje Vermessungsamt en fortlöpan- de ajourföring av katastern. En gång om året insänds alla kort, som rör ändringar, till centralbyrån, där man stansar därav föranledda nya kort, ut- skriver reviderade förteckningar och upprättar en kompletterande omgång Fortfiihrungskarten.

Den österrikiska katasterns uppgift är vad beträffar fastighetsredovisningen att ge en i möjligaste mån riktig bild av förhållandena på marken. De tidi- gare mätningarna avsåg ofta omarkera- de gränser. Någon allmän skyldighet att utmärka fastighetsgräns finns ej. Enligt bestämmelserna för katasterns ajourhållning skall dock nya gränser utmärkas på marken vid frånskiljande av del av parcell. Utvecklingen är på väg mot rättskataster.

25 Schweiz

I Schweiz där delstaterna, kantonerna, i stor utsträckning har kvar sin själv- ständighet infördes år 1912 gemensam lagstiftning på civilrättens område. Den- na innehöll bl. a. regler om fastighets— bokföringen och katastern. Under lop- pet av 1800-talet, med början redan år 1803 i kantonen Vaud, infördes kataster efter franskt mönster i åtskilliga av kantonerna. I vissa andra kantoner på- verkadesman av de tyska bestämmel- serna. Samtliga kantonala katastrar upprättades för skatteändamål men man insåg snart deras betydelse för fastig- hets- och äganderättsredovisningen. Enligt de år 1912 genom civillagen

(Zivilgesetzbuch, Code Civil) införda, hela landet gällande bestämmelserna skall alla sakrätter registreras i en fas- tighetsbok (»Grundbuch», »Registre foncier»). Förutsättningen för fastig— hetsbokens upprättande och förande är att fastighetsregister, kataster, upplagts. De tidigare gjorda katastermätningarna hade endast omfattat omkring lls av landarealen och kunde endast delvis utnyttjas för den nya katastern, varför omfattande katasterarheten förestod. Enligt en är 1923 fastställd plan skall arbetena med inrättandet av den nya katastern samt fastighetsbok för hela landet vara avslutade under år 1976. Åtgärderna är en kantonal angelägenhet. I varje kanton finns en katasterbyrå som svarar för katastern samt organi- serar och kontrollerar mätnings- och kartläggningsarbetenla, vilka i övrigt som regel uppdragas åt privat verksam- ma lantmätare. Katastern upprättas kommunvis eller, i stora kommuner, för sektion av kommun.

Vid förnyandet av katastern för en kommun är första åtgärden att i veder- börlig ordning bestämma kommunens gränser, varpå följer bestämning och utmärkande på marken i laga ordning av samtliga fastighetsgränser. (Enligt art. 668 i civillagen är gränserna be- stämda genom katasterkartuan och gräns- märkena på marken. Vid skiljaktighert mellan karta och gränsmärken skall den förra förutsättas vara den riktiga.) Därefter förtätas stomnätet för att gränsinmätningen skall kunna anslutas till riksnätet och punktkoordinater i dettas system erhållas, varefter detalj- mätning utföres och karta upprättas, allt enligt ingående föreskrifter. Par- cellerna numreras fortlöpande inom he— la registerområdet. Det färdiga katas- termaterialet består av bl. a. följande delar:

Katasterkartorna. Dessa upprättas med

hänsyn till graden av parcellering, hygg- nadsintensitet, markvärde m.m. i någon av skalorna 1 : 250, 1 : 500, 1 :1 000, 1 : 5 000 (stora betesmarker) och 1 :10000 (alpina områden).

Översiktskarta i skalan 1 :5 000 eller 1 :10000, upprättad genom sammanställ- ning av katasterkartorna och fotogrammet- risk eller terrester kompletteringsmätning. Den förses med nivåkurvor (10 m ekvi- distans) och används bl. a. för planlägg- ningsändamål samt för framställning av topografiska kartor i mindre skala.

Le råle des bien-fonds, ett sektionsvis upp— rättat register som upptar parcellerna i nummerordning och med utrymme för kom- mande införingar innehåller anteckning om bl. a. kartblad, ortslägc, ägare, areal, ägoslag och bebyggelse (med brandförsäk- ringsbelopp).

Le registre des propriétaires, ett kommun- vis efter ägare i alfabetisk ordning upp- rättat register som i nummerordning an- ger de varje ägare tillhöriga parcellerna.

Les bulletins de propriété, en förteckning som utgör en sammanställning av de båda ovan nämnda registren och alltså för varje ägare anger de honom tillhöriga parceller- na med uppgift om dessas areal, ägoslag osv. Vidare finns uppgift om upplägg i fas- tighetsboken, med vilken förteckningen ständigt hålls å jour.

När arbetena med upprättandet av den nya katastern slutförts, översänds allt materialet till katastermyndigheten för kontroll, varefter det utställes på kommunalkontoret för granskning för att slutligen fastställas av »le Conseil d'étal».

Katastern hålls ständigt ä jour. Varje kanton är indelad i »arrondissements de mise å jour». Inom varje sådant distrikt (flera kommuner) svarar en »géométre conservateur» (privat byrå) enligt uppdrag för ajourhållningen.

Sedan katastern renoverats, läggs fas- tighetsboken upp. I dennas huvudbok (»registre principal» eller »gnand livre») göres som regel ett upplägg för varje fastighet. På detta upplägg an- tecknas fastighetens alla tekniska och rättsliga karaktäristika och införes där-

efter successivt alla förändringar i de sakrätter, som rör fastigheten. (Med fas- tighet menas här ej endast markparcell utan även vissa beständiga rättigheter av servitutstyp samt gruvor.) Inskriv- ning sker efter ansökning. Det är in- skrivningsåtgärden som konstituerar sakrätten. Vid förvärv av visst område av fastighet skall sökanden inge fånges- handlingen jämte karta och handlingar rörande mätningsförrättning avseende

området. Först genom inskrivningen är området vederbörligen avskilt från stamparcellen.

Den schweiziska katastern är en rätts- kat-aster som garanterar riktigheten av de på kartorna redovisade gränserna. Katastern utgör primärmaterial för fas- tighetsboken, vilken anger de sakrätter som rör viss fastighet sådan denna till omfattning och gränser finns upptagen på kataste-rkartan.

AVDELNING III

Principer till grund för uppbyggnad av ett

nytt fastighetsregister

KAPITEL 5

Allmänna synpunkter på en reformering av samhälls-

byggandets informationssystem

Den reformering av fastighetsregistre- ringen som är anförtrodd fastighets- registerutredningen skall såsom av 1 kap. framgår ske under hänsynstagan— de till bl.a. registrets roll i samhälls- planeringen och dess samband med det under revision varande folkbokfö- rings- och uppbördsväsendet. Men hän- syn härtill och till behovet av en ge- nomgripande reform mot bakgrund av de i 3 och 4 kap. redovisade bristerna har fastighetsregisterutredningen fun- nit det nödvändigt att göra en bedöm- ning av riktlinjerna för en sannolik framtida utformning av samhällsbyg- gandets officiella informationssystem. Om ett nytt register nu byggs upp utan beaktande av dessa riktlinjer föreligger risk att det efter en relativt kort funk- tionstid måste undergå en kostsam och besvärlig omformning. Framställningen kommer att i huvudsak begränsas till redovisningen av grunddata.

1 Reformbehovet

Samhället undergår f.n. en allt snab- bare omvandling genom näringslivets utveckling, den allmänna standardhöj- ningen, samhällets urbanisering, be- folkningens rörlighet och den intensi— vare markanvändningen med fler och större investeringar för olika ändamål. I anslutning därtill pågår en samhälls- planering som utvecklas och intensifi-

eras alltmer. Den inbegriper utom an- nat alla former av lokalisering och di- mensionering av anläggningar och byggnader för olika slag av mänsklig aktivitet, bostäder, arbetsplatser, om- råden för rekreation och fritidsbebyg— gelse samt kommunikationer och ser- viceanläggningar (skolor, sjukhus, de- taljhandel etc.). För en meningsfylld planering erfordras inte enbart ett pro- gram för en Önskvärd framtida utveck- ling utan dessutom kännedom om be- fintliga förhållanden och förefintliga planer såväl på kort som lång sikt samt möjligheter att göra prognoser för den väntade utvecklingen i olika avseen- den. För samhällsplaneringen krävs nu— mera ett informationsunderlag som möj- liggör sådana prognoser och samordna- de planeringsinsatser på relativt lång sikt, bl.a. i fråga om stora samhälls- investeringar vid tätorternas utbygg- nad, glesbygdens utveckling, anlägg- ning av skolor, vägar, flygfält etc. Planering sker i vitt skilda former. Den snabba samhällsutvecklingen stäl- ler t.ex. allt större krav på statsmak— ternas aktiva insatser för samordning och maximalt utnyttjande av samhälls— resurserna. Aktiviteten tar sig uttryck i lokaliseringspolitiken, bostadspoliti- ken, skolpolitiken, jord- och skogsbruks- politiken, socialpolitiken och olika slag av försvarsåtgärder m.m. Det alltmer komplicerade samspelet mellan de fak— torer som påverkar utvecklingen med-

för att åtgärder inom ett område får återverkningar inom helt andra. För erhållande av optimal effekt krävs där- för en långt driven samordning och integration inom olika områden av den offentliga sektorn. Först därigenom kan åstadkommas en totalplanering där sam— hällets samtliga resurser utan hänsyn till geografisk eller annan uppdelning är inordnade. Detta förhållande accen- tuerar statsmakternas behov av lämplig dataredovisning.

Landsting och andra kommuner har sedan länge omfattande samhällsfunk- tioner och har under senare tid ålagts allt fler. Deras behov av lämplig data- redovisning för samhällsplaneringen, inte minst den långsiktiga, är uppen- bart. Beträffande primärkommunerna har detta behov blivit mera framträdan- de genom pågående kommunindelnings- reform, som i anslutning till det inom kommunblocken pågående samarbetet kräver ökade möjligheter till planering av större regioner.

Näringslivet utvecklas mot större fö- retagsenheter med ökande investering- ar per arbetstagare och påverkas av den ökade integrationen av världshandeln, teknikens landvinningar och de ofta fö- rekommande ändringarna i marknads- förhållandena. Detta medför behov av både långtidsplanering och större flexi- bilitet hos företagen. Även näringslivet ställer därför allt högre krav på data- underlag lämpat för beslut i lokalise- rings-, rationaliserings—, investerings-, marknadsföringsfrågor m. fl.

Planläggningen inom vårt totala för- svar för att möta en krigssituation om- fattar numera de flesta samhällsaktivi- teter. Behovet av lämplig dataredovis- ning inte minst för långsiktig planering är påtagligt.

Det komplicerade samspelet mellan olika allmänna och enskilda intressen gör att den enskilde, som samhällsmed-

lem i allmänhet, som markägare eller innehavare av därmed jämförligt in- tresse, har ett allt större behov av klar och lätt tillgänglig information om rättsliga och faktiska förhållanden som kan beröra honom till följd av det all- männas, näringslivets eller enskildas åtgärder. Ansvällningen av den data- mängd som berör den enskilde är dess- utom så stor att kravet på service från myndigheter och organ i form av in- formation om dessa data ständigt ökar. Denna service ligger dessutom i myn- digheternas intresse även därigenom att den utgör ett medel att få största och snabbast möjliga effekt av beslut och åt- gärder.

Nuvarande redovisning av data som är av intresse i samhällsbyggandet är behäftad med påtagliga brister. Dessa framgår av den i 3 och 4 kap. lämnade analysen av gällande system och kan sammanfattas i följande fyra punkter.

1. Registren ur vilka data skall häm- tas har ofta en otillfredsställande tek- nisk och organisatorisk utformning. De kan vara upplagda på blanketter eller i böcker eller i kartotek, som förutsät— ter manuell hantering i alla avseenden, t.ex. för införing eller uttagande av data, kopiering etc., med därav följande kostnader och andra olägenheter. Dessa redovisningsformer lägger också effek- tivt hinder i vägen för hantering av större informationsmängder. Även i de fall register är uppbyggda med utnytt- jande av moderna tekniska hjälpmedel kan den snäva verksamhetsinriktning- en försvåra sammanställning av data ur skilda register och den önskvärda avi- seringen dem emellan. Orsaken kan vara avsaknad av enhetliga identifie— rings- och klassificeringsbegrepp eller bristande teknisk samordning. Dessa brister kan föranleda att data som in- samlats blir så svåra att sammanställa

att myndigheter och andra tvingas till tidsödande och kostsamma inventering- ar beträffande samma data. Exempel på sådan dubbelinventering synes vara de- lar av folkräkningen och bostadsräk- ningen. Därvid insamlas informationer som delvis redan finns i offentliga re- gister.

2. Dataredovisningen är splittrad på en mångfald register och registersy- stem. ' Föremål för registrering är exempel- vis fysiska personer, företag och före- tagare, fastigheter, markens beskaffen- het i olika avseenden, anläggningar av skilda slag och motorfordon. Registre- ringen av fysiska personer är enbart den synnerligen omfattande. Kommit- tén för maskinell databehandling redo— visar, som framhållits ovan i 3 kap., i betänkandet Automatisk databehandling 54 personregister och anger att för- teckningen representerar blott ett ur- val av personregister som förekommer i allmän förvaltning och att det totala antalet register helt visst är mycket större. Över företag och företagare finns också ett stort antal register upplagda hos olika myndigheter. Kommittén re- dovisar där 23 register som utvisar en stor variation i fråga om såväl registre- ringsprincip som innehåll.

Också i fråga om redovisning av mark- och anläggningsdata finns ett flertal register. Den primära fastighets- registreringen sker i fastighetsregistret (jordregistret och stadsregistret). Vid sidan därav redovisas fastigheterna i andra register, där själva fastighetsre- dovisningen är sekundär men där redo- visningen av andra data kan vara av primär art. Splittringen i fastighetsredo- visningen har bl.a. påpekats i de i 1 kap. nämnda motionerna. Som exem— pel kan nämnas den i myndigheternas samhällsplanerande arbete och i privat verksamhet ständigt återkommande si-

tuationen att söka uppgifter om namn jämte adress på ägare till viss mark. För detta erfordras normalt inhämtan- de och sammanställande av data ur fas- tighetsregistret (ev. med därtill höran- de arkiv), fastighetsböckerna och regis- ter från folkbokförings- och uppbörds- väsendet, vilka alla förvaras hos olika myndigheter, inte sällan på skilda orter. Ett annat exempel kan avse det fall att myndighet eller ägare eller spekulant till fastighet önskar besked om vilka särskilda begränsningar som gäller i ägarens förfoganderätt till fastigheten eller vilka befogenheter ägaren har utanför fastighetens gränser. Därvid kan en omfattande utredning bli nöd- vändig med nuvarande redovisnings— former. Det kan i detta sammanhang hänvisas till uppställningen i 2 kap. ovan över de olika begränsningar i för- fogandet som kan förekomma. Inte en- dast olika typer av begränsningar re- dovisas i skilda register utan så är fal- let också med en och samma typ. Så- lunda registreras servitut i fastighets— register, fastighetsböcker, vattenbok el- ler inte alls och får i sistnämnda fall sökas i konstituerande beslut t.ex. i domböcker, akter till fastighetsbild- nings- och vägförrättningar i länslant— mäterikontors eller byggnadsnämnds arkiv eller i akter till syneförrättningar hos olika organ.

Redan uppdelningen på ett så stort antal register av datainnehållet rörande de företeelser som är föremål för re- dovisning är irrationell och kräver onö- digt stor arbetsinsats. Hos olika myn- digheter och organ förs dessutom inte sällan register med till stor det samma innehåll. Detta innebär utom ökade kostnader för dubbelredovisningen onö- digt omfattande avisering mellan re— gistren och ökad rapportskyldighet till registren från myndigheter och allmän- het. Rapportkravet ökar vidare med

den ibland förekommande begränsning- en av ett registers användningsområde på grund av registrets snäva verksam- hetsinriktning. För datakonsumenterna medför splittringen stora svårigheter att erhålla överblick över vilka data som finns och vetskap om var de finns.

3. Nuvarande statistik- och annan da- taredovisning sker nästan uteslutande per administrativa eller andra enheter (valdistrikt, taxeringsdistrikt, socken, församling, kommun eller län) . Vid folk— räkningarna sker därutöver numera ge- nom manuell beredning av underlags— materialet viss redovisning för tätorter. Bristen på en neutral rumsredovisning är emellertid framträdande. Redovis- ningen medger inte f. n. tillräckligt nog- grann geografisk anknytning av data och ger därmed en onyanserad bild av lägesberoende samband och konkur- rensförhållanden. Redovisningsenheter- na är för stora och heterogena och bin- der bearbetningen av dataunderlaget till den administrativa indelningen, som dels ändras tid efter annan och därigenom försvårar rättvisande jäm— förelser mellan olika tidsperioder, dels ofta mindre väl överensstämmer med det önskvärda bearbetningsområdet, t. ex. det näringsgeografiska eller det av naturliga gränser omgivna området eller det aktuella planeringsområdet. Den bristande lägesangivningen med- för också svårigheter att studera flytt- ningsrörelser av olika slag och att upp- söka objekt såväl på kartor som i ter- rängen.

4. Den ofullständiga redovisningen av data medför att uppgifterna i ett regis— ter kan verka missledande eller att trots viss redovisning särskilda undersök- ningar erfordras för att tillräcklig in- formation skall erhållas. Ofullständig- heten kan bestå i att hela grupper av data inte redovisas, att informationen inom en grupp är ofullständig eller inte

tillräckligt differentierad eller att de enskilda upplysningarna är otillförlitli- ga t. ex. till följd av bristande aktuali- tet. Nyss anförda brister i fråga om re- dovisningen av begränsningar i fastig- hetsägares förfogande kan utgöra exem- pel även på sådana ofullständigheter i dataredovisningen. Ett annat exempel är fastighetsregistrens arealuppgifter.

På grund av samhällsutvecklingen har behovet av statistik och andra in- formationer om samhället kommit att aktualiseras i olika sammanhang. I an- slutning till lokaliseringsberedningens verksamhet har inom inrikesdeparte- mentet inrättats en expertgrupp för re- gional utredningsverksamhet (EBU). Denna expertgrupp, som fått till uppgift att biträda med uppläggningen av den regionala utredningsverksamhet som en- ligt riktlinjerna för lokaliseringspoliti- ken skall ha sin tyngdpunkt i länen, har genom beslut den 27 september 1965 tillsatt en arbetsgrupp med upp— gift att utreda »statistikbehov och stati- stikproduktion för regionala utredning- ar» (SSRU). Arbetsgruppen skulle ut- reda behovet av data för regionala un- dersökningar och på grundval därav undersöka möjligheterna att tillgodose behovet på kort och på lång sikt genom löpande statistikproduktion eller en- gångsundersökningar. Arbetsgruppen som nyligen avgivit en första delredo- visning av sitt arbete har uppgivit sig vilja belysa databehovet inom största möjliga del av samhällsplaneringen. Gruppen har funnit att en stor del av statistikbehovet bestäms av vissa typer av undersökningar som är gemensamma för flera olika delar av samhällsplane- ringen. Hit hör främst de grundläggan- de analyserna av och prognoserna för befolkningens och näringslivets utveck- ling. Tre huvudtyper av dylika under- sökningar urskiljes, nämligen demo-

grafiska framräkningar, kombinerade ar av tätorternas och olika tätortsfunk- befolknings- och näringslivsprognoser tioners »arealkonsumtion» böra redo— samt prognoser med anknytning till 5. k. visas, t. ex. bos-tadsarealer, fritidsare— interregional input-outputanalys. aler och servicearealer. Arbetsgruppen Arbetsgruppen har försökt bedöma har med hänvisning till fastighetsregis- databehovet för planeringen inom vikti- terutredningens arbete framhållit att om gare delar av olika samhällssektorer, koordinatsättning av fastigheter och t. ex. näringslivets lokalisering, bostads- eventuellt av byggnader införs skulle en byggandet, undervisningsväsendet, häl— maskinell avgränsning och ytmätning sovården, socialvården, trafiken m. m. t. ex, av tätorter kunna genomföras för- För var och en av dessa sektorer redo- hållandevis enkelt. Om användningssät- visas dels exempel på i planeringssam- tet för olika fastigheter eller delar där- manhang redan verkställda prognoser av även kunde anges i samband med och analyser samt vilka data som där- koordinatsättningen anser gruppen att vid kommit till användning dels i vissa en redovisning även av olika funktio- fall även vilka ytterligare data som kan ners arealer i varje fall i viss utsträck- tänkas bli erforderliga för den fortsatta ning skulle erhållas. och måhända annorlunda och mera om— I sin genomgång av databehovet för fattande samhällsplaneringen framdeles. olika sektorer inom samhällsplanering- Gruppen har även berört frågan om en har gruppen även redovisat en jäm- för vilka geografiska områden statistik förelse mellan det beräknade behovet av skall redovisas. Man har funnit att hu- data och nuvarande tillgång och konsta- vuddelen av den statistik som behövs terat att behovet av data är betydligt för den regionala planeringen bör pro- större än tillgången. duceras för de administrativa områden Arbetsgruppen har slutligen även till vilka planeringsfunktionerna främst kommit med en rad förslag om ändring- är knutna nämligen kommuner, kom- ar och utökningar av nuvarande stati- munblock och län. Oftast behövs emel- stik- och dataproduktion. Bl. a. föreslås lertid även data som belyser situatio- att koordinatsättning av viktigare bas- nen inom delar av administrativa om- data om befolkningen införes, att ett råden. Detta ställer krav på information med koordinater försett byggnadsregis- om församlingar och tätorter och/eller ter överväges samt att en kontinuerlig tillgång till koordinatsatta data. Arbets- redovisning av näringsgrenstillhörig- gruppen har understrukit de stora för- het, pendling, yrke och utbildning in- delar för olika delar av samhällsplane- föres med sådana integreringsmöjlig- ringen som införandet av koordinat- heter till andra register att koordinat- satta data skulle innebära. sättning kan erhållas även av dessa Beträffande behovet av redovisning data. av markanvändningen har arbetsgrup- pen påvisat ett omfattande behov av in- Den samlade effekten av bristerna i formation även för andra verksamheter nuvarande informationsredovisning är än de areella näringsgrenarna, t. ex. för att angelägna data saknas eller är brist- beräkningar av trafikalstringen och fälligt redovisade och att de data som framtida markbehov i tätorterna. Pro- finns samlade hos myndigheter och nä- duktionen av markanvändningsstatisti- ringsliv inte kan tillnärmelsevis fullt ken måste enligt arbetsgruppen ges hög utnyttjas. För samhällsplanering m. m. prioritet. I första hand anses ytmätning- tvingas myndigheter och andra av dessa

skäl till tidsödande och kostsamma in- venteringar även om erforderliga data redan har insamlats.

2 Bedömning av riktlinjerna

21 Allmän målsättning

Bristerna i samhällsbyggandets nuva- rande informationssystem är som visats i många avseenden så väsentliga att en reform framstår som oundgängligen nödvändig. Detta reformbehov vidgas i accelererad takt med samhällets fram- åtskridande. Förutsättningarna för en reform framstår med den pågående snabba tekniska utvecklingen som syn- nerligen goda. Sålunda har skapts helt nya system för informationsbehandling av olika slag, i datamaskin, genom da- tatransmission etc. Möjligheter har där- med öppnats till en integrerad behand- ling av stora informationsmängder, re- dovisade på skilda håll och hos olika myndigheter. Även enskilda samman- slutningar och organ kan på detta sätt som datakonsumenter stå i teknisk di- rektförbindelse med informationssyste- men. Informationerna kan snabbt för- medlas mellan skilda myndigheter och organ. Genom sådan förmedling kan förfrågningar efter data eller inrappor- teringar av uppgifter av olika slag en— kelt vidarebefordras till och från myn- dighet, andra organ och allmänheten. Den tekniska utrustning som kan bli er- forderlig vid informationsbehandling- en synes på grund härav, särskilt på sikt, finnas tillgänglig.

En reformering av dataredovisning- en i samhällsbyggandet torde komma att inriktas på att tillgodose statens och kommunernas behov av informationer för samhällets planmässiga utbyggnad ävensom för rationalisering av civil och militär förvaltning. Näringslivets intres-

se av att få tillgång till en för dess fort- satta utveckling betydelsefull dataredo- visning synes i väsentlig grad samman- falla med angivna inriktning. På samma sätt torde det förhålla sig med de krav som kan uppställas från allmänhetens sida, varvid av särskilt intresse blir att rättsförluster ej skall behöva uppkom- ma på grund av otillfredsställande pub- licering av olika slag av rättsförhållan- den som berör den enskilde.

I överensstämmelse med dessa rikt- linjer torde ett allmänt informations- system få byggas upp som ger statliga och kommunala myndigheter, närings- livet och enskilda tillgång till betydel- sefulla informationer utan större tids- utdräkt och arbetsinsats än som rim- ligen kan behöva tålas. Av väsentligt intresse är därvid att den nu rådande splittringen mellan skilda register och registersystem undanröjs. Vidare måste objekt, som direkt eller indirekt är knutna till visst geografiskt läge, redo— visas med ett godtagbart angivande av detta läge. Systemet bör vara sådant att informationer, efter sådan lägesangiv- ning, skall kunna snabbt sammanställas för valfria områden. På samma sätt bör informationer som eljest är samhöran- de, kunna sammanställas i grövre eller finare grupperingar, t.ex. klassificera- de med avseende på funktioner, före- tagstyper, olika slag av objekt etc.

Målsättningen kan ur datakonsumen— tens synpunkt uttryckas så att betydelse- fulla data skall för olika slag av projekt eller verksamheter kunna snabbt erhål- las och vid behov sammanställas inom visst, med hänsyn till projektets eller verksamhetens omfattning avgränsat område. I målsättningen måste emeller- tid också ingå att detta allmänna system konstrueras med beaktande av att re- gisteruppläggandet, registervården och aviseringen till och från register kan åstadkommas på rationellast möjliga sätt

och inte förorsakar större kostnad än att den totala effekten av registerarbe- tet och registerutnyttjandet blir optimal.

22 Enhetligt nät av informationssystem

Mot bakgrund av denna målsättning sy- nes enligt fastighetsregisterutredning- ens uppfattning reformeringen av den dataredovisning som är av intresse i .samhällsbyggandet få inriktas på att an- ordna all sådan redovisning efter enhet- liga normer. Detta kan dock inte leda till att samtliga informationer samlas i ett informationssystem. Den stora, ständigt växande datamängden i ett enda system skulle göra det oöverskåd- ligt och ohanterligt. Ett sådant steg måste bedömas vara orealistiskt.

Det är alltså ur praktiska synpunkter uteslutet att tänka sig annat än att flera informationssystem skall konstrueras. Dessa måste vara sinsemellan så upp- byggda att nuvarande splittring i redo- visningen så långt möjligt undviks. Sy- stemen skall självfallet kunna kommu- niceras och sålunda vara inordnade i ett enhetligt nät av informationssystem. Den enhetlighet som måste eftersträvas kan uttryckas så att systemen skall vara väl lämpade för en integrerad informa- tionsbehandling.

Med den angivna målsättningen och med de i det följande diskuterade all- männa synpunkterna på riktlinjerna för en reformering av samhällsbyggandets informationssystem torde uppbyggan- det av nya register bli ett arbete på re- lativt lång sikt. Det mål statsmakterna kan vilja uppställa torde få förverkligas genom successiv anpassning av redo- visningen allt efter som fråga om re- formering inom visst område blir aktu- aliserad. Punktinsatser torde komma att avse särskilt eftersatta områden eller områden där en reform även eljest be-

döms ge hög effekt eller områden som äger nära samband med någon pågåen- de reform.

Vid sådana successiva revisioner är det synnerligen angeläget att varje del- reform sker med beaktande av de i da- gens komplicerade samhälle förelig- gande kraven på total överblick och på inpassning av de enskilda samhälls- byggnadså—tgärderna i ett större sam- manhang. I annat fall kan olika grenar av redovisningen för samhällsbyggan- det utvecklas i skilda riktningar och på sådant sätt att informationer från dem inte kan enkelt och snabbt samman— ställas och att den erforderliga, allmän- na överblicken blir svår att åstadkom- ma. Det är sålunda inte tillräckligt att en registerrevision samordnas endast i förhållande till den redovisning med vilken registret har ett mera direkt sam- band innehållsmässigt eller till följd av det berörda registerorganets huvudsak- liga verksamhetsområde. Samordning måste ske med all informationsredovis- ning av betydelse för samhällsbyggan- det.

I tekniskt avseende är det ytterst be- tydelsefullt att uppbyggandet av syste- men sker på sådant sätt att snabba och enkla kommunikationer kan åstadkom- mas mellan registersystemen inom sam- hällsbyggandets ram. Vidare bör de tek- niska lösningarna vara sådana att såvitt kan bedömas även kommande behov kan tillfredsställas. Registren måste vara inordnade :" ett enhetligt, flexibelt nät av informationssystem.

23 Nätets uppdelning på skilda informa- tionssystem

Fastighetsregistreringens avgränsning mot annan fastighetsredovisning är inte utan vidare klar (se t.ex. de i 1 kap. omnämnda motionerna vid 1964 års riksdag). Behov föreligger vidare av en

vidgad redovisning av data om fastig- heter. Med hänsyn härtill anser sig fas- tighetsregisterutredningen böra disku- tera riktlinjerna för fördelningen av data på skilda register.

Vid bedömning av detta problem- komplex synes ett flertal skilda fakto- rer bli av betydelse. De i samhällsbyg— gandet erforderliga informationerna är av ytterst varierande slag och berör ett flertal olika objekt, t.ex. fastigheter, personer, bostäder och anläggningar, företag, motorfordon. Datakonsumenter- na torde av naturliga skäl uppställa kravet inte bara att informationerna blir föremål för en enhetlig redovisning utan även att data av samma slag redo- visas tillsammans. Därigenom vinns en ökad grad av överskådlighet. Avgräns- ningen av data mellan skilda register bör med hänsyn härtill ske på ett sätt som för datakonsumenterna ter sig na- turligt och föranleder minsta möjliga tidsutdräkt och arbetsinsats vid inhäm- tande av informationer ur register.

Sist anförda synpunkt ger inte ome- delbart en klar inriktning. Med beak- tande enbart av denna skulle det kunna te sig fördelaktigt om alla data, som är erforderliga i viss verksamhet, hän- fördes till ett enda register. Denna princip tillämpas i tämligen stor ut- sträckning f.n., vilket framgår av den ovan nämnda inventering av förefintlig dataredovisning som verkställts av kom- mittén för maskinell databehandling. Erfarenheterna därav är emellertid inte goda. Avgränsningen mellan registren blir oklar. Dubbelredovisning av data blir vanlig, särskilt av de informationer angående befolkning och näringsliv som är mera generellt beaktansvärda. En verksamhetsanknuten indelning av da- tainnehållet mellan skilda register tor- de därför få avfärdas som huvudprin- cip. Därtill kommer att synpunkten om en för datakonsumenterna naturlig för-

delning av datamängden snarare pekar mot att data av samma slag redovisas tillsammans. Bästa överskådligheten torde därvid erhållas om data rörande samma objekt redovisas i samma re- gister.

De för bedömning av fördelningspro- blemet relevanta omständigheterna sy- nes i anslutning till den ovan diskute- rade allmänna målsättningen innebära att ett register i princip bör omfatta alla de data som ifrågakommer för re- gistrering rörande visst slags objekt. I ett sådant nät av renodlade objektregis- ter blir antalet register minsta möjliga, varigenom splittring av redovisningen undviks.

Beträffande vissa slag av objekt torde dock anledning visa sig föreligga att föra skilda register, dock under förut- sättning att de förses med i huvudsak olika datainnehåll rörande objekten. Skäl härför kan vara t.ex. att data- mängden rörande visst objekt är sär- skilt stor och till sina användningsom- råden mycket artskild eller att sekre- tesshänsyn föranleder därtill. Verksam- hetsinriktningen, som nyss avvisades som huvudprincip för fördelning av data mellan olika register, synes sålun- da kunna tillmätas betydelse vid upp- delning av en så stor datamängd att en redovisning därav i ett enda register skulle bli oöverskådlig, likaså t. ex. då fråga uppkommer om viss uppgift skall bli föremål för särskild registrering el— ler redovisas som en egenskap hos objekt i annat register eller _— undan- tagsvis antecknas i skilda register.

Av vad ovan sagts följer att dubbel- redovisning skall undvikas. Denna prin- cip kan dock inte fullt ut upprätthål- las. Sålunda torde som nyss antyddes samma uppgift undantagsvis få införas i skilda register då det framstår som mest rationellt att omedelbart ha till- gång till uppgiften i de olika verksam-

heter som i första hand betjänas av de skilda registren och de tekniska syste- men inte är så anordnade att uppgift i ett av registren direkt står till förfo- gande i båda verksamheterna.

Självfallet måste objekts identifika- tionsbegrepp antecknas i skilda register i den utsträckning det är erforderligt för att knyta data i olika register till objektet och för att underkasta data i skilda register en integrerad informa- tionsbehandling (se nedan om integra- tion mellan register).

Är datamängden rörande visst slag av objekt mycket stor kan i vissa fall en uppdelning efter registermyndighe- ternas normala arbetsområden visa sig lämplig, vilket i praktiken ofta torde vara samma sak som den ovan disku- terade möjligheten till datafördelning efter olika slag av verksamheter. En så- dan uppdelning synes emellertid inte utan vidare böra komma till stånd. Nå- got hinder mot att olika registerorgan svarar för skilda delar av ett register synes nämligen inte föreligga. Genom en anordning av detta slag kan den nödvändiga tekniska och innehållsmäs- siga samordningen lösas utan stora in- grepp i den administrativa apparaten. Registerorganen kan föra register från sina tjänsteställen och ansvara för stör- re eller mindre del av innehållet i re- gistret. Den tekniska behandlingen av hela registret och [dess innehåll kan t. ex. handhas av det registerorgan, som svarar för huvuddelen eller den pri- mära delen av registret eller av annat lokalt, regionalt eller centralt organ. Övriga registerorgan ävensom större datakonsumenter får då i lämplig form hos sig tillgängligt hel-a registret eller speciella delar därav. De kan också ha möjlighet att komplettera detta material med speciella data som är av intresse inom endast deras arbetsområde.

24 Samordning mellan nätets informations- system

Den enhetlighet i informationsredovis- ningen i samhällsbyggandet, som krävs enligt vad ovan anförts i detta kapitel för att systemen skall fungera ratio- nellt, innebär att de olika register och andra datasamlingar, som man vill an- knyta till nätet av system, skall kunna undergå en integrerad informationsbe- handling. För detta ändamål måste kommunikationer upprättas mellan re- gistren, så anordnade att de ger den erforderliga samordningen.

Bortsett från frågan om en organi— satorisk samordning av skilda organ som handhar förandet av olika regis- ter, ett problem som nu inte behandlas. synes en samordning av olika register— organs insatser i administrativt hän— seende böra ske för att skapa kommu- nikationer mellan registret för lösning av de uppkommande samordningspro- blemen. Härigenom bildas utom annat underlag för en tids- och kostnadsbe— sparande teknisk samordning. Före- skrifter torde därvid få meddelas an- gående detta samarbete mellan regis- terorganen i skilda avseenden. Infor- mationssystemen bör inte minst beträf- fande denna samordning vara så upp- byggda att uppgiftslämnare och data- konsumenter ges en tillfredsställande service. Normerande för omfattningen därav torde få bli den tidigare i detta kapitel angivna allmänna målsättning- en i fråga om den samlade effekten av registerföring och registerutnyttjande.

Samordningsproblem uppkommer bå— de vid registerföringen och vid utnytt- jandet av registren.

För införing i register infordras eller inströmmar enligt givna föreskrifter informationer av olika slag och från skilda håll. En grupp utgöres såvitt an-

går fastighetsredovisning av förrätt- ningsakter, domar eller andra hand- lingar, varur uppgifter hämtats enligt bestämt mönster. En annan grupp är meddelanden, som infordrats eller el- jest inflyter från allmänheten, myndig- heter eller andra organ. En tredje om- fattar meddelanden mellan olika regis- ter. Därutöver kan i register införas data som registerföraren på annat sätt får tillgång till, t. ex. utredningar, med- delanden etc. Till registerföring hör också registerförares arbete med att till andra register eller eljest till myndig- heter eller till andra organ eller all- mänheten enligt gällande föreskrifter lämna meddelande om verkställd infö- ring i register.

En del av nu angivna meddelanden benämns ofta avier och arbetet därmed avisering. Då dessa begrepp synes ha en oklar innebörd anser sig fastighets- registerutredningen böra för sin del avgränsa dem. Med avi förstår utred- ningen ett författningsreglerat medde- lande till registerförare, innehållande uppgift för införing i register, eller från registerförare med uppgift angå— ende verkställd införing i register. Avi- sering kan alltså ske också mellan oli- ka register, varvid en avi kan vara ut- skriven och sänd eller i annan form överförd direkt mellan registren.

De samordningsproblem mellan re- gister som uppstår vid registerföring hänför sig väsentligen till avisering mellan skilda register. Vid sidan därav kan som i alhnänna målsättningen ovan antytts tänkas förekomma förmedling av informationer via ett register till ett annat av uppgift, som lämnas från allmänheten, myndigheter eller andra organ, eller från ett register via ett an— nat av uppgift angående verkställd in- föring i register.

Datakonsumenterna torde emellertid vara mer intresserade av den samord-

ning som kan åstadkommas mellan re- gister vid registerutnyttjande. Denna kan ta sig uttryck i att en hos visst register efterfrågad upplysning förmed- las från det register där den är redo- visad. En sådan förmedling av infor— mationer från officiell dataredovisning till myndigheter och andra torde för framtiden kunna te sig som en naturlig service.

Samordningsproblemet vid register- utnyttjanwde får emellertid större dimen- sioner vid efterfrågande av stora data- mängder ur skilda register. Dessa bör därvid levereras i form av en samman- ställning av data.

En ändamålsenlig lösning av dessa samordningsproblem förutsätter en in- tegration mellan skilda register. Kra- vet på sådan integration föranleds i väsentlig grad av det tidigare i föreva- rande kapitel behandlade behovet att i samhällsbyggandet sammanställa data- mängder ur skilda register. Möjligheter därtill erfordras för t.ex. statistiska bearbetningar, prognos- och plane- ringsverksamhet och prognoskontroll. Detta accentueras av behovet av läges- redovisning av fastigheter. Skall infor- m-ationer från olika register kunna sam- manställas för valfritt område krävs nämligen ett system där de däri ingå- ende registren kan tekniskt samordnas.

Integrationen kan också påkallas av de krav som allmänheten samt olika statliga, kommunala och andra organ torde komma att uppställa att deras rapportskyldighet till samhället skall inskränkas så mycket sig göra låter. Önskemålet i detta avseende torde bli att en uppgift skall behöva rapporteras endast till ett register och att om möj— ligt olika slag av uppgifter skall kunna inlämnas i ett sammanhang för att se- dan vidarebefordras till berörda regis- ter. Genom en sådan förmedling av in—

formationer till andra register kan i ligheter till integrerad informationsbe- framtida informationssystem olika slag handling som dessa medger. av uppgifter alltid inges till samma ställe, varvid det får bli det mottagan- En förutsättning för att integration de registerorganets skyldighet att för- av olika register skall vara möjlig är medla dem till rätt register. På samma att samhörande poster i de skilda re- Sätt kan förmedling ske av utgående in- gistren innehåller ett gemensamt iden- formationer angående registerföring. tifierande begrepp, en integrations- Ur enbart datakonsumentens synvin- nyckel. I den mån de olika registren kel torde det önskemålet kunna ställas innehåller informationer rörande sam- på systemet att efterfrågan av data i ma slags objekt vållar detta krav inga allmänhet skall kunna riktas blott till större svårigheter under förutsättning ett register även om efterfrågade data att objekten i fråga erhåller samma redovisas i olika register. Sammanställ— identifikationsbeteckning i de båda re- ningen och redigeringen av data synes gistren (folkbokföringsnummer, fastig- —därvid böra vara en intern fråga inom hetsbeteckning osv.). Beteckningen kan informationssystemet. Ett sådant för- då tjänstgöra som integrationsnyckel. farande motiveras dels av kravet att Då olika register innehåller data rö- -det objektsanknutna informationssyste- rande skilda slag av objekt måste till- met ur datakonsumentens synpunkt ses att posterna i r-egistren byggs upp skall fungera lika tillfredsställande som så att samhörande poster innehåller de ett register avpassat för konsumentens gemensamma beteckningarna (vanligen verksamhetsområde, dels att det organ objektsbeteckningar). Med hänsyn till som handhar den tekniska skötseln av bl.a. kravet på en begränsning av registret bättre kan överblicka de in- mängden uppgifter per objekt är det tegrationsmöjligheter, redigerings- OCh önskvärt att systemet innehåller så få kostnadskrav som ligger i systemet. sådana beteckningar som möjligt. Att Ett nät av renodlade objektregister de begrepp som tjänstgör som integra- skulle i princip ej kräva någon avise- tionsnycklar skall åsättas samma be- ring mellan registren. Det torde emel— teckning i hela systemet är givet även lertid vara omöjligt att konsekvent full- om bristerna i detta avseende för när- följa objektregisterprincipen. Av prak- varande är stora. I vilken utsträckning tiska skäl måste som tidigare angivits de skilda registren skall förs-es med stundom en uppdelning av datamäng- dessa beteckningar för möjliggörande den rörande vissa slag av objekt ske. av direktkontakter beror på kontakt- Vidare torde viss anpassning av regis- frekvensen mellan registren och kost- terinnehållet till verksamhetsinriktning naderna för ajourhållning av integra- vara ofrånkomlig, särskilt i uppbygg- tionsnycklarna. För sammanställning nadsskedet. Dessa förhållanden föran- av uppgifter ur två register kan man leder avisering mellan registren. I vil- på grund av låg kontaktfrekvens och ken utsträckning sådan avisering och kostnaderna för ajourhållning få nöja därav följande dubbelredovisning fram- sig med att gå över ett tredje som har deles blir erforderlig är som av föl- nycklar till de båda aktuella registren. jande avsnitt framgår i hög grad be- Ajourhållningsfrågan medför även krav roende av utformningen av de teknis- på användandet av integrationsnycklar ka system som komm-er till användning som föranleder så liten ajourhållning vid registeruppbyggnaden och de möj- och avisering som möjligt. Identifika-

tionsbeteckningen bör således vara en relativt stabil företeelse och de skilda objektens anknytning till denna av viss varaktighet. De viktigaste elementen i samhällsbyggandet varom uppgifter be- höver sammanställas såväl för civila som militära ändamål är befolkning, fastigheter, bostäder, anläggningar, ar- betsplatser, serviceinrättningar, motor- fordon, fritidsaktiviteter av olika slag, myndighets beslut etc. Samtliga de objekt som ingår i dessa element har vid varje tidpunkt i olika avseenden entydig anknytning till viss eller vissa fastigheter och det stora flertalet även till viss eller vissa personer. Nuvaran- de redovisning är också i stor utsträck- ning uppbyggd på grundval av detta förhållande. Det synes därför naturligt att fastighetsbeteckningen och folkbok- föringsnumret kommer att fungera som två av huvudnycklarna i det ovan skis- serade systemet av register. Fastighets- beteckningens roll härvidlag förstärks ytterligare av vad nedan anföres om lägesangivning av data. Såväl fastig- hetsbeteckningen som folkbokförings- numret uppfyller till stor del de krav som ovan ställts på en lämplig integra- tionsnyckel.

Utöver vad ovan nämnts om behovet av lämpliga integrationsnycklar måste för att informationsutbyte skall vara möjligt den tekniska utformningen av registren ägnas stor uppmärksamhet. Härvid ställs på registren dels krav på en rationell utformning med hänsyn till behovet av registren i det dagliga ar- betet dels ett hänsynstagande till de stora datamängder som vanligen måste kunna sammanställas och bearbetas för t. ex. statistik, prognos- och planerings- verksamhet. Om kontaktfrekvensen mellan två register är förhållandevis hög kan det t. ex. vara erforderligt att det ena finns sorterat utom på huvud- begreppet (vanligen objektets beteck-

ning) även på den i varje post ingåen- de integrationsnyckeln.

25 Lägesredovisning av data

De brister som vidlåder nuvarande da- taredovisning gäller som framhållits inledningsvis i förevarande kapitel bl.a. den omständigheten att läget för skilda företeelser i allmänhet redovi- sas endast per administrativ eller lik- nande enhet. Ett undantag därifrån är fastigheterna, vars lägen är generellt redovisade på registerkartor eller and- ra kartor med anknytning till registret, dock inte på ett sådant sätt att läget anges av en numerisk, bearbetningsbar storhet. Dessa brister måste betecknas som väsentliga. Behov föreligger av en redovisning som är oberoende av ad- ministrativ indelning och som med acceptabel noggrannhet anvisar läget för data som direkt eller indirekt är markbundna. Denna lägesredovisning bör dessutom vara så anordnad att en sammanställning på ett enkelt sätt kan ske av önskade uppgifter för valfritt område.

I geodetiska sammanhang har data sedan lång tid tillbaka redovisats i rät- vinkliga koordinatsystem. Lägesangiv- ning i planeringssammanhang förutsät- ter ett enhetligt koordinatsystem för landet. Vissa offentliga kartor utges nu- mera i ett sådant för landet enhetligt koordinatsystem (t. ex. topografiska kartan, ekonomiska kartan). I detta system, som är så anordnat att hela lan- det faller inom första kvadranten, dvs. med positiva tal för x och y, kan varje punkt i landet entydigt anges till sitt läge med ett koordinatpar (x positiv i nordlig riktning och y positiv i ost- lig). På detta sätt kan alla data, som är geografiskt anknutna, lägesanges. Metoden har tillämpats utomlands. I Sverige har den introducerats av pro-

fessor Torsten Hägerstrand som använt den såvitt angår bl.a. befolkningens mantalsskrivningsplats. Den systema- tiska avläsningen och redovisningen av objekts lägen i ett enhetligt koordinat- system samt utnyttjandet av koordina- terna för sammanställning av data in- om valfritt avgränsade områden bru- kar benämnas koordinatmetoden.

Att vid varje tillfälle då lägesangiv- ning av ett visst slags objekt erfordras ta ut koordinater för dessa skulle för- anleda ett enormt arbete och skulle inte kunna ge den behövliga redovis- ningen med önskad snabbhet. Angelä- get är dessutom att lägesangivningen blir föremål för en enhetlig redovis- ning och att denna kan i anslutning till officiell registrering lätt ajourhål- las. Den bör också ge direkt jämförbara uppgifter. En generell läges—angivning av vissa objekt med konsekvent redo- visning och ajourhållning torde därvid vara enda framkomliga vägen.

Fastighetsregisterutredningen har ef- ter en ingående utredning av dessa problem funnit att en generell läges- redovisning av fastigheter genom an- givande av koordinater för representa- tiva punkter inom fastigheterna kan ske och att en sådan redovisning, som enkelt kan ajourhållas, tillgodoser det huvudsakliga behovet av lägesredovis- ning. Genom en sådan koordinatregi- strering av landets totala fastighetsbe- stånd blir nämligen alla data som direkt eller indirekt är redovisade i anslut- ning till fastighetsindelningen lägesan- givna. Redan i dag förekommer sådan redovisning i stor utsträckning. För— utom data i fastighetsregister blir så- lunda automatiskt lägesangivna alla da- ta beträffande befolkningen och fastig- heter, som är redovisade i registren in- om folkbokförings- och beskattnings— väsendet, likaså data angående ägande- rätt och andra rättigheter till fastighe-

ter, som finns upptagna i fastighets- böckerna, samt data som indirekt t. ex. via person och dennes mantalsskriv- ningsplats kan anknytas till viss fastig— het. Även data, som redovisas i folk-, bostads—, jordbruks- och företagsräk- ningarna ävensom i lantbruksnämnder- nas centralregister och RLF:s jord- bruksregister, är knutna till fastighets- indelningen. Det torde dessutom vara möjligt att ur grundmaterial eller på annat sätt komplettera andra såväl ci- vila som militära register med fastig- hetsbeteckningar.

En koordinatredovisning av fastig- heter synes kunna ske med rimlig ar- betsinsats därigenom att den kan er- hållas som en produkt jämsides med den redovisning av fastigheternas sär- skilda områden, som utredningen före- slår. Genom lägesredovisning av fas- tigheter på detta sätt bortfaller också i väsentlig mån arbete med och kost— nader för lägesredovisning av ett fler- tal typer av objekt, vilka såsom belägna på eller anknutna till fastighet kommer att bli direkt eller indirekt lägesan- givna. .

Genomförandet av en sådan koordi- natregistrering kommer enligt utred- ningens mening inte att lösa hela det behov av lägesbestämning av objekt som föreligger. Den utgör den nödvän- diga initialinsatsen för koordinatmeto— dens generella tillämpning och kan vid behov kompletteras med särskild läges— bestämning av objekt om t.ex. större krav på exakthet föreligger eller för speciella ändamål som ej helt tillgodo- ses genom den generella lägesbestäm- ningen.

26 Rationella tekniska hjälpmedel

De problem angående samordning mel- lan olika register, som behandlats ti- digare i detta kapitel, kan ur tekniska synpunkter betecknas som dels ett da-

tatransportproblem, dels ett internt hanterings- och redigeringsproblem för det registerorgan som ansvarar för sammanställningen. Såväl avisering och förmedling som leverans till datakonsu- menter av informationer innebär en transport av data från uppgiftslämnare till register, mellan register och till da- takonsument. Denna överföring av in- formationer kan ges på många olika sätt, från läsning och handskrift till maskin- behandling utan egentlig manuell ar- betsinsats. Det är emellertid också så att valet av teknisk lösning i stor ut- sträckning påverkar informationsnätets utformning i olika avseenden t. ex. an- talet register, möjligheterna till inte- grerad informationsbehandling och den innehållsmässiga avgränsningen mellan registren. Uppbyggnaden av samhälls- byggandets informationsnät är därför i väsentlig utsträckning ett tekniskt eko- nomiskt problem.

Den förut angivna skissen av en för- väntad utveckling av samhällsbyggan- dets allmänna informationssystem förut- sätter ett effektivt utnyttjande av till— gängliga tekniska hjälpmedel. Redan i målsättningen för en reformering av gäl- lande informationssystem har upptagits krav på snabb service från registren. Den i anslutning därtill skisserade ut- formningen av informationssystemet med ett relativt begränsat antal skilda register med i princip olika register- innehåll leder vidare till att de tekniska hjälpmedlen måste ha en förhållandevis stor kapacitet. Målsättningen påverkar emellertid inte enbart den interna be- handlingen av registren utan ställer ock- så stora krav på anordnandet av de externa kontakterna. Detta följer sär- skilt av det föreliggande behovet att data från olika register snabbt och en- kelt skall kunna sammanställas. Denna integration genomförs naturligtvis på bästa sätt om den tekniska utrustningen

är så enhetlig för de olika registren, att data ur ett register utan förarbete kan bearbetas av de tekniska hjälpmedlen i varje annat register inom systemet säväl lokalt, regionalt som i rikssamman- hang. Flexibiliteten hos en sådan en- hetlig utrustning måste vara mycket stor, eftersom utrustningen skall använ- das för flera register med sannolikt mycket varierande omfattning, aktivi- tet och normala användningsformer. Härutöver kommer behovet av anpass- ning till de av samhällsutvecklingen be- tingade ändringarna i registeruppbygg- naden. Dessutom måste naturligtvis på informationssystemets tekniska utform- ning ställas krav på säkerhet och med hänsyn till prisutveckling, arbetskrafts- tillgång m. m. liten manuell insats.

De långtgående principiella krav som sålunda torde böra ställas på den tek- niska sidan av ett framtida integrerat informationssystem synes bli bäst till— godosedda vid utnyttjande av ADB- hjälpmedel. Kommittén för maskinell databehandling, som haft i uppdrag att analysera olika tekniska hjälpmedels användbarhet, har i den utredning som redovisats i betänkandet Automatisk databehandling från delvis andra ut- gångspunkter än de i detta kapitel dis- kuterade konstaterat att det finns myc- ket stora användningsmöjligheter för ADB inom statsförvaltningen. Detta sy- nes inte minst gälla i registreringssam- manhang. De riktlinjer som angivits i betänkandet har sedermera konfirme- rats av riksdagen i fråga om reforme- ringen av folkbokförings- och uppbörds- väsendet genom 1963 års beslut om an- skaffande av datamaskiner till länssty- relsernas datakontor. Inom detta redo- visningsområde som har väsentlig be- tydelse för samhällsbyggandets infor- mationssystem kommer alltså ADB att utnyttjas. Detsamma gäller företagsre- gistreringen.

Vad sålunda anförts synes ur princi- piell synpunkt tala för att ADB-utrust- ning är det hjälpmedel som vid betrak- tande av informationssystemet som hel- het generellt borde användas för de däri ingående registren. Konsekvenser- na härav torde vara att vid framtida reformer eller uppbyggnad av nya re- gister, som är av intresse ur samhälls- byggnadssynpunkt, angivna princip tor— de böra tillmätas väsentlig betydelse. Vid ett ställningstagande måste som av målsättningen i avsnitt 21 ovan fram- går tillses att nyttan av registreringen ställs i relation till nedlagda registre- ringskostnader. Situationer torde då kunna finnas, i vilka ADB inte är det optimala valet av hjälpmedel om hän- syn tas enbart till det aktuella registret. I sådana fall synes det emellertid vara angeläget att, för integration med andra register, även de allmänna synpunkter- na beaktas, varvid ADB som tekniskt hjälpmedel kan komma i fråga enbart på grund av behovet av kommunika- tion med andra register. I de fall annat hjälpmedel skulle visa sig vara mest fördelaktigt även vid en allsidig pröv- ning, bör tillses att registeruppbyggna- den så långt som möjligt underlättar integrationen med andra register un- der betraktande av att integrationen normalt torde komma att genomföras med utnyttjande av ADB. Datamaskinsystem tillverkas i olika storlekar och konfigurationer av en mängd olika företag. Man har således relativt stor möjlighet att anpassa ma- skinvalet efter behoven och kan där- igenom hålla kostnaderna nere. Tidi— gare har nämnts att integrationen av registren lättast genomförs om den tek— niska utrustning som används vid re- gisterförandet är enhetlig. Att ADB utnyttjas behöver emellertid inte inne- bära att detta krav är uppfyllt. Någon egentlig standardisering förekommer

inte f. n. och skilda maskintyper kan i dag praktiskt taget omöjliggöra inte— gration. Till och med då skilda maski- ner av samma fabrikat kommer till an- vändning kan svårigheter uppstå på grund av att t.ex. olika programme- ringssystem utnyttjas. Framdeles synes det kravet i vart fall få ställas att de datamaskinsystem som kommer till an- vändning inom samhällsbyggandets in- formationssystem är förenliga.

Den snabba utvecklingen på data- maskinteknikens område synes, i en- lighet med vad kommittén för maski- nell databehandling diskuterat i det nämnda betänkandet. gå emot större, snabbare och flexibelt uppbyggda en- heter som vid behov sammanlänkas med andra liknande maskinsystem. Av stort intresse är också utvecklingen av data- transmissionstekniken, som gett möjlig- heter till snabb och säker överföring av data. Kraven på sådan överföring blir allt större. Detta i förening med utvecklingen inte minst på kostnads- sidan torde snart leda till ett ökat ut- nyttjande av denna teknik. Redan nu finns ett antal anläggningar, såväl stat- liga som icke statliga, i drift inom riket. Av intresse är även möjligheterna till bildöverföring, som torde kunna under- lätta utnyttjandet av de till vissa regis- ter hörande arkiven.

I avsnitt 24 ovan har betonats att be- hovet av dubbelredovisning i registren och till följd därav avisering mellan dem och rapportering till dem i hög grad sammanhänger med hur snabbt önskade uppgifter ur skilda register kan sammanställas. Av betydelse är då i vilken utsträckning avancerade ADB— system kommer att utnyttjas. Mot bak- grund av utvecklingen synes det på sikt sannolikt att den framtida dataredovis- ningen kommer att betjänas av ett antal större datacentraler som allt efter om- ständigheterna handhar informations-

behandlingen för ett eller flera register. De skilda registren torde allt efter de varierande kraven på snabb kommuni- kation på olika sätt komma att kunna stå i förbindelse via datatransmission med varandra men även med större datakonsumenter. I sina mest avance- rade delar skulle systemet då kunna utformas så att datacentral direkt stod i förbindelse, förutom med register- och statistikorgan som centralen be- tjänar, med andra datacentraler och med datakonsumenter. Varje uppgift som infördes i ett av registren skulle därvid vara åtkomlig för alla datakon- sumenter som hade direkt anknytning till systemet. I ett så integrerat system skulle ajourhållningen bli enkel, all- mänhetens uppgiftslämnande samt oli- ka statliga, kommunala och andra or- gans rapportskyldighet och arbete med inhämtande av sådana rapporter kunna inskränkas till ett minimum och beho- vet av skrivna register begränsas till vad som av säkerhetsskäl ansågs nöd- vändigt. Vid mindre behov av snabba kommunikationer skulle registerförare och datakonsumenter kunna få utdrag från registren i lämplig form t. ex. lis— tor eller kort, magnetband eller hål- kort.

De krav i olika avseenden som måste uppfyllas vid en fullständigt integrerad databehandling av skisserat slag i sam- hällsbyggandet är stora. En sådan upp- byggnad synes få ses som slutmålet för en successiv reformering av infor— mationssystemet. De tekniska förutsätt- ningarna att nå detta mål måste be- dömas som goda.

Vid pågående och framtida reformer torde emellertid en mängd praktiska omständigheter därjämte få beaktas, så- som den faktiska tillgången på data- maskiner och deras utnyttjande, beho- vet av integration med andra, redan re- formerade register, effekten av den ak- tuella reformen med hänsyn till dess begränsade omfattning m.m. Under alla förhållanden synes reformarbetet böra bedrivas så att utblickarna framåt tillmäts den betydelsen vid övervägan- dena att ett uppbyggt system kan be- dömas senare bli anslutet till ett mer avancerat system utan alltför genom- gripande förändringar. Härigenom på- verkas inte blott den tekniska utform— ningen. I omvänd riktning röner sy- stemutformning, avgränsning mellan skilda register m. m. inflytande av va- let av tekniska hjälpmedel.

1 Inverkan på fastighetsregister- reformen

Genom analysen av gällande fastighets- registersystem i 4 kap. synes behovet av en genomgripande revision av fastig- hetsregistreringen vara klart dokumen- terat. Bristerna i nuvarande informa- tionssystem över huvud i samhällsbyg- gandet, vilka sammanfattas ovan i 5 kap., är emellertid av 'den art att de skärper detta reformbehov, eftersom målsättningen för en reform måste på- verkas av de vidare krav som numera enligt fastighetsregisterutredningens mening bör uppställas på all redovis- ning av de i samhällsbyggandet erfor- derliga informationerna. En revision av fastighetsregistrcringen, som torde få ske i anslutning till en sådan vidare målsättning, synes vara i hög grad an- gelägen och utgör ett viktigt led i en allmän reformering av informationssy- stemen i samhället.

När det gäller att bedöma inverkan på fastighetsregisterreformen av de dis- kuterade sannolika riktlinjerna för en allmän reformering av samhällbyggan- dets informationssystem torde dessa riktlinjer i första hand få anses inne— bära att fastighetsregistreringen inte kan ses som en isolerad företeelse utan mås- te inordnas i ett vidare sammanhang. Redogörelsen för gällande system och den tidigare i detta kapitel förda dis- kussionen visar nämligen att det råder ett nära samband mellan de data som

KAPITEL 6

Fastighetsregistreringens inordnande i samhällsbyggandets integrerade informationssystem

avser fastigheter och andra uppgifter som är nödvändiga i samhällsplane- ringen och dess fullföljande i praktiska resultat. Dessa skilda informationer om befolkning, fastigheter, markbeskaffen- het etc. måste normalt utnyttjas tillsam- mans i olika slag av verksamhet som bedrivs av myndigheter, näringsliv och enskilda. Det är vidare vid behov av såväl små som stora informationsmäng- der ofta angeläget att snabbt få tillgång till en sammanställning av informatio- ner från skilda håll.

Vad i 5 kap. anförts bör för fastig- hetsregistreringens del innebära att ett nytt system för fastighetsredovisning byggs upp, vari fastighetsregistreringen inordnas, med ändamålsenlig avgräns- ning mot andra register och med till- godoseende av kravet på enhetlighet för att ge tillfredsställande möjligheter till integration med skilda register i samhällsbyggandet. Detta förutsätter ett avancerat tekniskt system. Utvecklingen inom detta område går mycket snabbt och ger möjlighet till alternativa lös- ningar av hög klass.

Fastighetsregistersystemets beroende av riktlinjerna för en fortsatt, vidare reformering påverkas därjämte av den roll fastighetsregistreringen ges i ett in- tegrerat systern. Denna roll belyses där- av att med den betydelse innehav av fast egendom och egendomens indel- ning i fastigheter har _ förändringarna i fastighetsindelningen är av väsentligt intresse i vida sammanhang. Slutstenen

i dessa förändringar genom fastighets— bildning eller på annat sätt är redovis- ningen av åtgärderna i fastighetsregis— ter. Denna redovisning aviseras därför åt olika håll och ligger till grund för registreringsåtgärder i andra register. Fastighetsregistret uppbär sålunda rol- len som basregister för all fastighets- redovisning och för annan redovisning av data som är knutna till fastighets- indelningen. Fastighetsregistreringens betydelse i detta sammanhang ökar ge- nom kravet på enhetlighet i informa- tionssystemet. Vid ett gemensamt ut— nyttjande av flera register torde fastig- hetsbeteckningen ofta bli det gemen- samma identifikationsbegrepp, som är nödvändigt för en integrerad behand- ling.

En väsentlig del av de behövliga in— formationerna är vidare mer eller mindre geografiskt bundna till visst lä- ge. Fastighetsregisterutredningen före- slår därför som redan tidigare sagts att fastighetsbeståndet i landet skall bli föremål för en generell lägesangivning med hjälp av koordinatmetoden. Redo- visningen därav kommer enligt försla- get att ständigt hållas å jour. Fastighets- registret blir härigenom i stor utsträck- ning förmedlare av den i samhällsbyg- gandet så angelägna lägesredovisning— en. Denna kommer nämligen inte enbart att bli av betydelse för data i fastig- hetsregistret utan kan utnyttjas för lä- gesbestämning av alla objekt, som i olika register redovisas till fastighets— indelningen, och av objekt i andra re- gister, som direkt eller indirekt kan in— tegreras med fastighetsregistret.

2 F astighetsredovisningens fördelning på olika register

I 5 kap. har vid diskussionen om rikt- linjer för förekomsten av skilda offi- ciella register framhållits att olika re-

gister torde böra förekomma, avgrän- sade så att varje register omfattar data rörande ett visst slags objekt, och att en begränsning av antalet register torde vara nödvändig.

Vidare uttalades att anledning i vissa fall kan finnas att föra skilda register för samma slag av objekt under förut- sättning att de förses med i huvudsak olika datainnehåll rörande objekten.

Dessa principer synes vara tillämp- liga inte minst beträffande fastighets- redovisningen som f. n. är splittrad och ofullständig. Statliga och kommunala myndigheters behov av informationer om den fasta egendomen är så fram— trädande att en generell och ändamåls- enlig redovisning av erforderliga data bör ske om förvaltningsapparaten i det- ta hänseende skall kunna fungera ra- tionellt. En reform på detta område sy- nes kunna ge en väsentlig rationalise- ringseffekt. Förhållandet är lika med näringslivets organ och enskilda, vilka torde anse sig kunna fordra en till- fredsställande service inom ett områ- de som sedan länge ansetts falla inom de statliga funktionernas ram. Härtill kommer att en bristande eller splittrad publicitet angående rättigheter till fast egendom kan förorsaka rättsförluster och olägenheter av ekonomisk art.

När det t.ex. för en samhällsplane- rande myndighet, en fastighetsägare, en spekulant till fastighet etc. gäller att utreda de begränsningar som på grund av särskilda beslut eller rätts— handlingar råder i fråga om rätten till förfogande över viss eller vissa fastig- heter — en problemställning som är mycket vanlig _— ter sig svårigheterna inte sällan alltför stora för att utred- ningen skall kunna fullföljas. Besvär— ligheter av annan art uppkommer när någon har behov av uppgifter vem som äger viss mark och ägarens adress. Problem av detta slag uppstår ständigt

t. ex. i myndigheternas verksamhet med fastighetsbildning, annan samhällsplane- ring m.m., varvid sådana uppgifter måste sammanställas för större områ— den med många fastigheter. I fastighets- bildningsverksamheten och därmed jämförliga verksamheter föreligger så- lunda behov av informationer om fas- tighetsägare och deras adresser kon- tinuerligt. Samma är förhållandet, ehu- ru inte med samma frekvens, i fråga om inteckningsbelastning m.m. Beho- vet av sådana uppgifter ökar dock vid fastighetsbildning snabbt med en vid— gad användning av omreglerande fas— tighetsbildningsinstitut men är också påtagligt vid sammanläggning.

En nära samordning av register som innehåller fastighetsdata är på grund av vad sålunda framhållits ofrånkom- lig. Den redovisning som härvid är av särskilt intresse är fastighetsregistret. fastighetsböckerna och fastighetsredo- visningen till grund för folkbokföring och beskattning. Annan officiell fas- tighetsredovisning är av ringa omfatt- ning och torde från fall till fall få an- ordnas efter vad som prövas lämpligt, dock med beaktande av huvudprincipen att splittring bör undvikas och att an- talet register bör nedbringas.

I vad mån sambandet mellan de nämnda fastighetsredovisningarna är så väsentligt att de vid en reform bör sammanslås till ett enda register torde få bedömas med beaktande av ett fler- tal faktorer, av vilka en del nyss an- tytts. I de i 1 kap. nämnda motionerna har sambandet ansetts starkt och ett direkt samgående mellan dessa register har påyrkats.

Utan tvivel kan åtskilliga omständig— heter framhållas som talar för eller emot ett sådant fullständigt samman— förande. I fastighetsregisterutredning- ens uppdrag ingår inte att utreda den— na fråga, och utredningen saknar där-

för anledning att uppehålla sig vid detta alternativ. Som redan framhållits ankommer det emellertid på fastighets— registerutredningen att beakta behovet av samordning mellan fastighetsregi— strering samt folkbokföring och redo- visning för beskattning ävensom beho— vet av en ändamålsenlig dataredovis— ning till grund för samhällsplanering- en. Även om utredningen i sitt arbete utgår från förekomsten i organisatoriskt avseende av skilda redovisningar i fas- tighetsregister och fastighetsböcker ävensom för folkbokföring och upp- börd, anser sig utredningen därför och med fullföljande av principerna i 5 kap. böra diskutera frågan om den tekniska samordningen av dessa redovisningar.

Innan denna fråga behandlas bör framhållas att problemet om avgräns- ning mellan å ena sidan fastighetsregi— streringen och å andra sidan annan redovisning med anknytning till fastig- heter måste tas upp till diskussion. Denna avgränsning gäller i nu före— varande sammanhang endast det data— innehåll som skall redovisas i fastig- hetsregistret och kan därför lämpligen anstå till 9 kap.

3 Samordningen med annan redovisning

31. Fastighetsböckema

Behovet av ömsesidigt utbyte av infor— mationer mellan fastighetsregister och fastighetsböcker är synnerligen fram- trädande. Redan under förarbetena till nuvarande bestämmelser angående fas- tighetsregistrering framhölls inskriv- ningsväsendets behov av kännedom om fastighetsbeståndet, inte enbart såvitt angår fastighetsindividerna utan även beträffande fastigheternas omfattning på marken. En katasterkarta ansågs t.ex. äga väsentlig betydelse även för

inskrivning av rättighetsförvärv till fast egendom.

Utvecklingen har därefter gått mot ett ökat utnyttjande av den fasta egen- domen för fastighetskredit och för be- lastning med särskilda rättigheter av olika slag. Den numera komplicerade användningen av marken, särskilt i tät- orter, har nämligen framkallat ett be— hov av att fastigheterna, även om de tillskapas för att utgöra lämpliga en- heter för sina ämdamål, ofta måste sammanknytas i rättsliga samband av olika slag för ökad planmässighet och ett mer ekonomiskt utnyttjande av mark och anläggningar. När sådana samband konstitueras genom privata rättshand- lingar skall de för framtida säkerhet lämpligen inskrivas i fastighetsboken, men inskrivningsmyndigheterna har med gällande system att handlägga ären- den utan informationer om de faktiska omständigheterna kring de väsentliga problem som är avsedda att lösas ge- nom rättshandlingen och den därpå följande inskrivningen. Det kan ifråga— sättas huruvida inte den service som samhället i detta avseende lämnar den enskilde är alltför abstrakt.

Fastighetsbildningsorganens behov av informationer från fastighetsböc- kerna är vidare så påtagligt att de nu förefintliga bristerna härutinnan måste betecknas som allvarliga och hindrar ett rationellt utnyttjande av arbetskraf— ten. Vid strängt taget varje förrättning som handläggs — antalet uppgår årli- gen till flera tiotusental —— erfordras kännedom om lagfarna ägare till de berörda fastigheterna. Arbetet med in- förskaffande av dessa uppgifter är om- fattande och kontinuerligt.

Vid fastighetsbildning är därjämte kännedom om inskrivningarna i in- teckningsspalten i fastighetsboken av stort intresse, och behovet därav sträc- ker sig vid varje tillfälle till de senast

verkställda inskrivningarna för att rättsförlust inte skall behöva riskeras. Förrättningsmännen har nämligen vid omreglerande fastighetsbildning att be- akta utom annat olika slag av rättigheter till fast egendom. Denna åtgärdstyp till- tar ständigt i användning, vilket i ökad utsträckning kommer att bli fallet om fastighetsbildningskommitténs förslag till fastighetsregleringsinstitut genom- förs. Sålunda skall förrättningsmännen i enlighet med föreskrifter i fastighets- bildningslagstiftningen efter ett visst mönster tillse att skada ej uppkommer för innehavare av inteckningar och motsvarande rättsägare, vilka inte är att anse som sakägare vid fastighets- bildning och sålunda inte kan själva bevaka sin rätt. Förrättningsmännens åliggande i detta avseende som ofta föreligger är med hänsyn till rättssä- kerheten krävande och förutsätter kän- nedom om den aktuella inteckningsbe- lastningen i berörda fastigheter. —— In- skrivna servitut och andra rättigheter är det vid sidan härav nödvändigt att äga vetskap om. Deras förekomst är av stor betydelse för planläggning av en ändamålsenlig fastighetsindelning, och de kan vid fastighetsreglering få upp- offras utan ersättning, vilket självfal- let bör undvikas. —— Att sammanlägg- ningsförfarandet skulle kunna i väsent- lig mån rationaliseras efter en lämplig samordning av inskrivningsväsende och fastighetsregistrering är naturligt och har framhållits i fastighetsbildnings- kommitténs betänkande.

De fördelar för fastighetsbildnings- verksamheten som en samtidig tillgång till fastighetsregister och fastighets- böcker skulle medföra i enlighet med vad nu antytts skulle i väsentlig grad komma även annan samhällsplanerings- verksamhet till godo, inte minst den planläggning som sker enligt byggnads- lagstiftni-ngen. Vid .all sådan planlägg-

ning erfordras en ingående kännedom om de inskränkningar, som gäller med avseende på markens utnyttjande, och —— för utställning av plan —— om fastig- hetsägare" och deras "adresser.

För den enskilde medför splittring- en mellan fastighetsböcker och fastig- hetsregister med därtill hörande arkiv väsentliga olägenheter. "För ett klarläg- gande av de rättsliga sambanden mel— lan viss fastighet och andra ställs allt- för stora krav på den enskilde i fråga om' kunnande och tålamod. Det fram- står för-honom ofta som nära nog oför- klarligt t.ex. att ett servitut som av- talats vid aVStyckning inte får inskri- vas i fastighetsböckerna och alltså inte kan sökas där, medan ett servitut in- stiftat genom avtal, som har karaktären av privat rättshandling, skall inskrivas och alltså inte kan sökas i fastighets- registret med därtill "hörande arkiv.

'Olägenheterna av splittringen mellan fastighetsregister och fastighetsböcker är som ovan visats väsentliga.

När nu fastighetsregisterutredningen har att _— med bibehållande av skilda fastighetsredovisningsorganisationer —' söka råda bot på bristerna synes någon annan väg inte kunna tänkas än att föreslå ett sammanförande av registren i tekniskt avseende till ett enda register.

Förutsättningar för en utredning härom har numera uppkommit genom att Kungl. Maj:t den 17 december 1965 givit statsrådet Och chefen för justitie- departementet bemyndigande tillkalla sakkunniga för viss utredning om ”fas- tighetsböckernas förande. I inskriv- ningskonnnittén, som på grund härav tillsatts, befinner sig utredningsarbetet i inledningsskedet. Ett gemensamt kon- struktionsarbete har därför ännu inte kunnat komma till stånd. Fastighetsre- gisterutredningen bygger emellertid upp sitt principförslag så att det-på detta stadium skall kunna behandlas

fristående. Självfallet måste därefter ett nära samarbete etableras vid den när- mare utformningen av ett nytt register.

De i 5 kap. uppdragna principerna talar för ett sammanförande av regist- ren. Redovisningarna avser samma objekt. Av särskild vikt är att ajourhåll- ningen av de båda registren måste i stor utsträckning i tiden vara samord— nad. Så är fallet redan nu, och någon annan lösning kan inte tänkas. Den om- fattande informationsmängden och de täta ajourhållningstillfällena förutsätter att ungefär samma typ av informations— medium måste komma till användning, med redovisning av uppgifterna per fastighet och med möjlighet till infö— rande av ny uppgift utan omskrivning av hela registret.

Registren har väsentligen samma an— vändningsområde och måste normalt utnyttjas tillsammans. En splittring medför i detta avseende stora olägen- heter. Gränsdragningen mellan informa— tionsinnehållet i de skilda registren ter sig ofta för registeranvändarna som oklar även om fackmannen i detta av— seende inte har några egentliga svårig- heter. Vad särskilt angår systemens ut— nyttjande inom de myndigheter som har att föra registren — dessa grundar iintc ringa utsträckning sina åtgöran— den på varandras beslut är behovet av det andra organets register fram— trädande, och en tillgång till detta skul- le i hög grad bidraga till ökad ratio- nalitet i arbetet. Uppenbart är att detta behov stegras i takt med utvecklingen i enlighet med vad tidigare anförts.

Den omständigheten att skilda delar av registret förs av olika organ synes, som i 5 kap. framhållits, inte vara av någon avgörande betydelse i fråga om att sammanhålla samhällets informa— tionsredovisning i ändamålsenliga en- heter.

Mellan fastighetsregister och fastig-

hetsböcker föreligger viss skillnad i fråga om registrens huvudfunktioner. l fastighetsböckerna sker i första hand en publicering av rättsförhållanden till skydd för enskild rätt, t. ex. i fråga om rättighets bestånd vid överlåtelse, fö— reträdesordning till grund för åtgärder enligt utsökningslagen. Naturligtvis kommer denna publicering att vara till väsentlig nytta jämväl i myndigheten nas verksamheter i samhällsbyggandet. På samma sätt förhåller det sig ofta med de anteckningar av särskilda slag som införs i fastighetsbok. Fastighets- registrets huvudfunktion synes, som nedan framhålles, vara att ligga till grund för samhällsverksamheter av olika slag. Att systemet med en vidgad in- formationsredovisning dessutom får en viktig funktion i fråga om publicering av rättigheter är dock klart. — Den nu berörda skillnaden i funktionshänseen- de synes vara utan betydelse för frågan om ett förenhetligande av registren. Däremot kan den naturligtvis komma att tillmätas vikt vid gränsdragningen mellan de olika registerdelarnas inne- håll.

Den väsentliga innebörden i att två system med bibehållande av särskilda registerorganisationer sammanförs i tekniskt avseende till ett enda register- system synes vara att enhetliga typer av tekniska hjälpmedel kommer till an- vändning inom hela systemet och helst även samma tekniska utrustning. Först härigenom kan på ett rationellt och i övrigt ändamålsenligt sätt informatio— ner överföras mellan de olika delregist- ren och registerorganisationerna inom systemet och de innehållsmässiga gräns— dragningsproblemen reduceras. Vidare bör läsbara media byggas upp enhetligt i fråga om typ och format så att de]- registren kan sorteras tillsammans och vid praktisk registeranvändning ut- nyttjas som ett enda register. De skilda

registerorganisationerna bör sålunda ha tillgång till var sitt, ständigt ajourhållet exemplar av det totala registret, dels för eget bruk och dels för extern an- vändning. Olägenheter av förefintlig splittring torde inte kunna undanröjas på annat sätt. Med skilda registerorga- nisationer synes emellertid de vid re- gistreringen grundläggande akterna komma att bli förvarade på olika håll. Nackdelarna av registerarkivets upp- delning på detta sätt synes dock inte vara av den art att de väsentliga vins- terna av en teknisk samordning inte bör tas till vara. —- Ett arrangemang i överensstämmelse med vad nu sagts förutsätter självfallet en reglering av vissa administrativa rutiner av detalj- karaktär.

Ett sammanförande på angivet sätt av fastighetsregister och fastighetsböcker synes inte fullt ut komma till sin rätt om inte det enhetliga registersystemet ges ett nanm, som av myndigheter och allmänhet uppfattas som ett uttryck för den officiella informationsredovisning- en angående den fasta egendomen i nu berörda avseenden. Fastighetsregister- utredningen kommer i detta betänkande att använda sig av arbetsnamnet grund- register.

Grundregistret blir med denna upp- läggning den samlade enheten för skil- da delregister, sannolikt fastighetsre- gister, lagfartsregister, tomträttsregis- ter och inteckningsregister. Även an- nan informationsredovisning angående den fasta egendomen till grund för sam- hällsbyggnadsåtgärderna kan komma att ingå i grundregistret.

32 Folkbokförings- och beskattningsväsendet

Mellan fastighetsregistrering och folk- bokföring råder f. 11. ett nära samband. I)ersonredovisningen sker i anslutning till fastighetsindelningen och på grund

härav aviseras från fastighetsregistret för tillgodogörande i bl. a. denna redo- visning de förändringar i fastighets— indelningen som är av intresse. Fas- tighetsbeståndet redovisas f.n. i man- talslängdens fastighetsliggare, som dock föreslagits bli slopad. (Angående fas- tighetslängd för beskattningsändamål se nedan). I denna liggare upptas för- utom fastigheternas registerbeteckning huvudsakligen ägarnas namn och a—dres- ser.

Folkbokföringen, som i många hän- seenden är sammanförd med taxerings- och uppbördsväsendet och som även i fortsättningen kommer att vara anknu- ten till fastighetsindelningen, är av vä- sentligt intresse i olika sammanhang. I dagens samhälle med den intensifierade samhällsplanering som bedrivs av stat, kommuner och andra intar nämligen informationer om befolkningen en framträdande plats. Detta torde bely- sas av den omfattande, ytterst splitt- rade personredovisning som nu förs.

Informationsbehov angående befolk- ningen uppträder ofta, som redan fram- hållits, i sådan verksamhet där fastig- hetsförhållanden av olika slag är före— mål för behandling. Kännedom om fas- tighetsindelning, fastighetsägare och de- ras adresser är därvid regelmässigt av intresse samtidigt. Ofta erfordras där— jämte vetskap om befolkningens för— delning efter bostadsplats. Inhämtande av personuppgifter från befolkningsm- dovisningen innebär sålunda ett kon— tinuerligt arbete vid utnyttjande av fas— tighetsregistret.

Detta ömsesidiga samband mellan fas- tighetsregistrering och folkbokföring accentueras genom samhällsutveckling— en och påverkas också av den reform av fastighetsregistreringen som fastig— hetsregisterutredningen föreslår. Folk— bokföringens anknytning till fastighets- indelningen ger nämligen efter refor-

men särskilda fördelar därigenom att den lägesangivning av fastigheter som föreslås kan användas även för befolk- ningen. Fördelarna blir för samhälls— planeringen särskilt framträdande om de båda redovisningarna byggs upp med samma principiella tekniska hjälp— medel. Fördelarna kommer emellertid samhällsplaneringen till godo även på det sättet att det ständigt återkomman- de behovet vid fastighetsbildning och annan samhällsverksamhet att få till- gång till fastighetsägarnas adresser blir tillfredsställt. Detta är så angeläget att, om folkbokföringen inte skulle vara an- ordnad på sätt den nu är, det skulle bli nödvändigt att i anslutning till fas- tighetsregistreringen eller på annat sätt registrera lan—dets fastighetsägare med uppgift om fastighetsinnehav och bo- stadsadresser.

För totalförsvarets personalplanering och annan försvarsplanering torde lä— gesangivning av fastigheter och därmed av befolkningen lämna ett värdefullt underlag.

Även sambandet mellan fastighets— registrering och redovisningen av fas— tigheter för beskattningsändamål är starkt. Fastighetsbeståndet redovisas i den för beskattningsändamål upprättat- de fastighetslängden, som innehåller uppgifter om fastighets registerbeteck- ning (den avisering som sker från fas- tighetsregistret utnyttjas därvid), fastig- hetsägares namn och adress samt där- utöver uppgifter om taxeringsvärde, fastighetens art och skattepliktsnatur m.m. Vissa av de informationer som insamlas angående fastigheterna för be- skattningsändamål är av väsentligt in- tresse i samhällsplaneringen. Vid fas- tighetsbildning utnyttjas de ofta för jord- och skogsbruksplanering, och i värderingssammanhang används infor- mationerna regelmässigt.

"Sambandet mellan fastighetsregistre- ringen och redovisningen" inom folk- bokförings- och beskattningsväsendet är som sålunda framgått av stor bety- delse, och allt eftersom samhällsplane— ringen intensifieras vidgas intresset av ett gemensamt utnyttjande av dessa re- dovisningar. Enligt fastighetsregisterut- redningens mening är sambandet av den art att ett gemensamt utnyttjande av registren kan ske på ett tillfreds- ställande sätt genom lämpligt upp- byggda kommunikationer dem emellan. Behovet av integration av redovisning- arna torde få betecknas som uppenbart. Väsentliga rationaliseringsvinster torde kunna göras med en sådan integration, såväl för folkbokföringen och fastig— hetsregistreringen som i samhällspla- neringssammanhang. En förutsättning härför är dock att samordningen mel- lan registren får lämplig omfattning och blir tekniskt ändamålsenligt anord- nad, vilket innebär att de tekniska sy- stemen måste kunna samköras. Härige- nom ges möjlighet till rationell sam- manställning av data från registren och underlättas den erforderliga avisering- en dem emellan.

Den närmare omfattningen av sam- ordningen mellan fastighetsregistrering samt folkbokföring och beskattningsre- dovisning upptas till behandling se- nare. Dock kan här framhållas att ge- nom en tekniskt lämplig samordning öppnas möjlighet att från fastighets- registret avisera uppgift om nytill- kommande fastigheter och i vissa fall andra förändringar i fastighetsindel- ningen till folkbokförings- och beskatt— ningsväsendet på ett enkelt sätt. Där- jämte torde det komma att visa sig lämpligt att uppgift även om fastighets belägenhet i förhållande till ecklesiatik och viss administrativ indelning m.m. aviseras på samma sätt. Från folkbok- föringen och beskattningsredovisning—

en synes till fastighetsregistret böra aviseras uppgift om ägare och deras adresser för utnyttjande i den dagliga fastighetsbildningsverksamheten och el— jest.

Den pågående reformeringen inom folkbokförings- oclI beskattningsväsen- det synes, ur de synpunkter fastighets- registerutredningen har att anlägga i fråga om allmänna riktlinjer för ett framtida informationssystem i sam— hällsbyggandet, komma att medföra vä- sentliga vinster. Kombinationen av den- na reform och revisionen av fastighets— registreringen, vilka äger ett nära sam- band, synes kunna skapa en grundval vid uppbyggandet av ett enhetligt in- formationssystem i samhällsbyggandet.

4- F astighelsregistrets funktioner

Mot bakgrund av ovan förd diskussion om fastighetsregistrets inordnande i nätet av integrerade informationssystem och avgränsningen mot annan fastig- hetsredovisning behandlas nedan fas- tighetsregistrets funktioner till grund för uppbyggnaden av ett nytt fastighets- registersystem.

41 Identifiering av fastigheterna

Före de nuvarande fastighetsregistrens tillkomst identifierades fastigheterna på en mångfald olika sätt. Gemensamt för "dessa var att en eller flera av en fastighets egenskaper uppräknades. Som berörts i 4 kap. fick detta svåra följder. Dels var ingalunda alltid en använd identifiering entydig, dvs. be— skrivningen kunde passa på flera fas— tigheter, dels kunde olika identifika- tionsbegrepp användas för en och sam- ma fastighet vid olika tidpunkter och vid samma tidpunkt i olika fastighets-

..._.__, ...—_ __.

redovisningar. Tillsammantaget blev följden härav oreda och oklarhet. Fas- tigheterna var redan då objekt för en mångfald åtgärder, t. ex. fastighetsbild- ning, överlåtelse, inskrivning och viss beskattning, och bristerna blev därför kännbara. De nuvarande registren till- skapades Ined bl. a. den grundläggande funktionen att på ett entydigt och sär- skilt angivet sätt identifiera fastighe- terna. Detta lät sig göra genom att varje fastighet i fastighetsregistren erhöll en beteckning enligt ett visst betecknings- system och genom att åtgärd som på- verkade fastigheten förtecknades i an- slutning till denna beteckning. Dessa vid fastighetsregistreringen åsatta be- teckningar aviserades sedan till annan officiell fastighetsredovisning och an— vändes i dessa och på kartredovis- ningar. Härmed åstadkoms det mått av reda och klarhet som varit en förutsätt- ning för den vidgade betydelse fastig- hetsindelningen sedermera fått i skilda sammanhang och för tryggheten i be- sittningsrätten till fast egendom. Ge- nom denna ökning av fastighetsindel- ningens betydelse har omvänt behovet av en god fastighetsidentifikation blivit starkare. Att redovisa fastighetsindivi- derna med sina särskilda beteckningar kan därför alltjämt sägas vara fastig- hetsregistrets primära funktion.

Enbart detta förtecknande av landets fastigheter spelar en väsentlig roll i olika sammanhang. Vid nuvarande fas- tighetsregisters tillkomst åberopades i första hand deras betydelse för inskriv- ningsväsendet. Uppenbart är också att detta numera inte skulle kunna fungera utan fastighetsregistret som grundval.

Fastighetsregistrets roll som förteck- ning över fastigheter var emellertid re- dan vid fastighetsregisterförordningar- nas tillkomst betydligt mera vidsträckt. Under förarbetena omnämndes t. ex. re- gistrens betydelse för fastighetsbildning

och beskattning. Numera bygger de ar- betsformer som i' stor utsträckning till- lämpas i praktisk verksamhet på detta officiella förtecknande av fastigheter. Så är fallet i alla de skilda samhälls— verksamheter där innehav av fast egen— dom är av betydelse eller där markan- vändningsfrågor eljest är föremål för behandling. Som exempel kan nämnas all fysisk samhällsplanering, verksam— hetsplanering i stor omfattning, beskatt— ning, folkbokföring, fastighetsomsätt— ning, fastighetsbelåning, fastighetsför- valtning o. s. v. I flertalet fall då myn- dighet eller annat organ har skyldighet eller eljest anledning att föra register över uppgifter av olika slag som är knutna till fastighet används fastighets— registret som basregister (t. ex. folkbok- föring, beskattning, planering, fastig- hetsförvaltning).

Fastighetsregistrets funktion i nu fö— revarande avseende påverkas av ivilken utsträckning registret ges direkt bety- delse för frågan om fastighets existens.

Den fasta egendomen indelas i fastig- heter genom fastighetsblldning eller andra åtgärder med fastighetsbildande verkan (t. ex. expropriation). Fastighe— ten tillkommer f. n. i det ögonblick åt— gärden blir slutligt gällande. Nytillkom- men fastighet beskrivs och omtalas van- ligen i den grundläggande akten med angivande av en siffer- eller bokstavsbe— teckning. När fastigheten därefter tas upp i registret erhåller den en beteck— ning enligt visst system. Registreringen innebär således en fristående, identifie- rande och beskrivande åtgärd rörande redan tillkomna fastigheter. Under den tid som förflyter mellan tillkomsten och registreringen kan i praktiken vissa svårigheter uppkomma t.ex. i inteck- ningshänseende, Men genom strävan- den att åstadkomma samordning mellan tidpunkterna för tillkomst och registre-

riug har förhållandet att fastighet kan existera utan att vara registrerad och därmed åsatt särskild beteckning fått begränsad betydelse.

Enligt förslaget till ny fastighetsbild— ningslag skall registreringen inlemmas i fastighetsbildningen på sådant sätt att fastighetsbildningen fullbordas och fas- tigheterna tillkommer tidsmässigt sett vid registreringen. Därmed tillkommer och identifieras fastigheten i samma ögonblick. Publiceringen i fastighets- registret med åtföljande avisering av beteckningen jämte angivande av fas— tighets identitet blir det konkreta teck- net på fastighetens existens.

42 quormationsredovisning för rationell samhällsverksamhet

Redan vid nuvarande fastighetsregisters tillkomst var avsikten att ge registren en vidare funktion än att enbart vara en förteckning för angivande av fastig- heternas officiella beteckningar. Uppen- barligen tänkte man sig att i registren skulle tas in inte endast sådana uppgif- ter om fastigheterna att deras identitet blev klarlagd. Förordningarnas innehåll och motiven ger vid handen att man därutöver avsåg att underlätta myndig- heternas verksamhet genom att ge en mera vidsträckt informationsredovis- ning. Motsvarande fördel var sannolikt avsedd att ges de enskilda fastighets- ägarna vid deras efterforskning av viss fastighets omfattning m.m.

Utan tvivel har fullföljandet av stats- makternas intentioner i dessa hänseen- den fått genomgripande verkningar. Särskilt må erinras om de sedermera i lantmäteriinstruktionen införda bestäm— melserna om fastighetskarta och be- stämmelsekarta. Självfallet har bestäm— melserna tillkommit i det dubbla syftet att rationalisera verksamheten och att, genom att skapa ökad kännedom om

verksamhetsföremålen och därmed ge underlag för planläggning, plangenom- förande av olika slag, värdering m. In., bidra till materiellt goda lösningar.

Som utredningen sökt belysa i 3 och 5 kap. befinner sig samhället i dag i ett helt annat läge än vid de nuvarande registerförfattningarnas tillkomst. Det- ta gäller både intensiteten i den fasta egendomens utnyttjande och egendo- mens allt högre värde, det allmännas le— dande roll och progressiva verksamhet, behovet av aktiv samhällsplanering och kravet på rationalisering av offentlig och enskild verksamhet.

Behovet av en officiell informations- redovisning av landets fastighetsbe- stånd är på grund av denna utveckling framträdande. Bristerna i nuvarande informationssystem måste emellertid som framgår av 5 kap. betecknas som väsentliga. Den splittrade, ofullständiga och tekniskt ofullgångna redovisningen ger inte ett tillräckligt underlag för en rationell samhällsverksamhet som mot- svarar behovet. Fastighetsregistrets funktion att, såvitt angår fastighetsbe— ståndet i landet, vara ett sådant under— lag, är sålunda f. 11. inte tillgodosedd. En reformering av fastighetsredovisningen synes på grund härav ha goda förutsätt- ningar att verka effektiviseringsbefräm- jande och därmed stå i överensstäm— melse med de principer för rationalise- ring av offentlig verksamhet som utta- lats i skilda sammanhang och som bl. a. kommit till uttryck i allmänna verks- stadgan.

Samhällsbyggandet i allmänhet Varje rationell åtgärd i samhällsbyggan- det måste inledas med informationsm— hämtande för beskrivning av utgångs- läget. Detta fordras bl.a. för att sam- ordna det enskilda projektet med andra projekt, kortsiktigt med hänsyn till ge- nomförandet och långsiktigt med hän-

_syn till funktionen. Så snart fråga är »om en verksamhet som tar i anspråk visst utrymme av marken måste därvid inhämtas data om fastigheterna och de markanvändningsreglerande bestäm— melser som direkt eller indirekt är knut— na till fastigheterna. Detta gäller obe- roende av om åtgärden kräver fastig— hetsbildning eller ej.

Planeringen bedrivs vanligen an- tingen sektorsvis för visst eller vissa ändamål — exempelvis väg- eller skol— ändamål eller också sker en mer eller mindre översiktlig helhetsplanering för ett visst område (del av kommun, kom- mun, region, kommunhlock, län). Sek— torsplaneringarna måste emellertid be- drivas med ett så stort mått av allsidig information om helheten att resultaten utan större konflikter sammanflyter till en harmonisk enhet. Vid sidan av denna allsidiga information fordras naturligt— vis djupgående uppgifter angående för- hållanden som mera direkt berör sek- torn i fråga. Dessa senare data insamlas emellertid ofta från fall till fall av de eller det organ som svarar för plane— ringen och vanligen fordras inte bara en sammanställning av redan insamlade data utan också särskilda fältinvente- ringar.

Den snabba omvandlingen av sam- hället har också lett till att planerings- arbetet måste bedrivas alltmer kontinu- erligt och till att planeringsresultaten successivt måste omprövas. Kraven på s. k. rullande planering har stigit.

Samhällsplaneringen försvåras idag i väsentlig mån därav att inventerings- arbetet blir alltför omfattande, tids- ödande och dyrbart. Dessa förhållanden poängteras därav att förekommande planering vanligen sker i form av sek- torsplanering och av kraven på rullan- de planering. Dessa svårigheter synes inte kunna undanröjas på annat sätt än att inventeringsdata i större utsträck-

ning än f.n. hålls aktuella i officiell generell informationsredovisning. Först därigenom synes på ett rationellt sätt resultaten av skilda sektorsplaneringar låta sig harmoniskt förenas och den om- prövning av riktlinjer och prognoser som utgör den rullande planeringens kärna verkligen bli möjlig att göra.

Fastighetsregistret har därvid inom samhällsbyggandet funktionen att till- handahålla data om marken och dess indelning i fastigheter som lämpligen kan redovisas per fastighet och som ut— gör det mått av aktuell information om fastighetsidelning och markanvändning som krävs för att tillgodose angivna syften.

I fråga om markanvändning blir be- hovet av redovisning angående de ak— tuella bestämmelser som gäller i detta avseende alltmer markerat. Den fasta egendomen d.v.s. marken är ett nöd- vändigt underlag för nära nog all sam- hällelig verksamhet. Ett visst utrymme av marken krävs ju för verksamheten oberoende av om marken används som produktionsmedel eller ej. Då olika verksamheter allt mera kommit att kon- kurrera om det begränsade utrymmet och antalet verksamheter successivt ökat har markanvändningen i allt större utsträckning behövt regleras av jord- och planpolitiska bestämmelser. Indel- ningen av marken i fastigheter har dels givit det erforderliga underlag till vilket dessa bestämmelser kunnat knytas och dels blivit ett medel för genomförandet av de syften som legat bakom de bestäm- melser som utformats. Vid markkrävan- de samhällsverksamhet bör de bestäm- melser som på detta sätt knutits till fas- tigheterna beaktas, och en inventering av de gällande bestämmelserna är en nödvändig förutsättning för att realis- tiska handlingsalternativ skall kunna utformas. Men framförallt röner själva genomförandet av föreslagna alternativ

stor påverkan av fastighetsindelningen och därtill direkt eller indirekt knutna bestämmelser.

I de samhällsverksamheter som på ett eller annat sätt avser fastigheter är emellertid inte endast kännedom om fastighetsbeståndet och möjligheterna att förfoga över fastighet med hänsyn till offentligrättsliga, förfoganderätts— begränsande bestämmelser av intresse. Begränsade sakrätter har i allt större utsträckning kommit till användning i det moderna samhället. Särskilt är detta fallet inom tätorterna. Här kan uppvi- sas en tämligen rik flora av rättighets- typer i fråga om art och tillkomstsätt (se 2 kap. ovan). Som framhållits i 5 kap. är dessa rättsförhållanden ofull- ständigt publicerade, och i den mån publicering förekommer är den ytterst splittrad. Stora svårigheter föreligger att skaffa sig en säker kännedom om vad som i detta hänseende gäller inom ett område som är föremål för en sam- hällsåtgärd.

Att vetskapen om förefintliga rättig- heter i hög grad påverkar val mellan olika planläggningsalternativ ligger i sa- kens natur. Erfarenheten visar att så- dana problem ständigt uppkommer bå- de vid översiktlig planläggning, detalj- planläggning och inte minst vid plan- läggning i samband med fastighetsbild- ning. Även genomförande av olika pla— ner genom fastighetsbildning och på an— nat sätt röner inverkan av förekomsten av rättigheter. Ett exempel på detta är rättigheternas betydelse i värderings- sammanhang. De har därvid ett infly— tande av ungefär samma slag som upp- kommer av de offentligrättsliga förfo- ganderättsbegränsningarna. Värdet av en fastighet kan ju inte bestämmas en- bart med hänsyn till dess fysiska om- fattning, läge och beskaffenhet i övrigt utan också till föreliggande möjligheter

att nyttja densamma, t.ex. i fråga om.

rättigheter utanför fastighetens gränser,. begränsningar i förfogandet av den mark som hör till fastigheten och skyl- digheter som är förknippade med fas-- tigheten.

Värderingstillfällena blir allt vanli- gare på grund av takten i samhällets. omvandling. Värdering förekommer- därvid inte blott i officialsammanhang,. t. ex. vid expropriation och fastighets— bildning. Tillgänglig statistik visar att årligen 3—4 0/0 av fastighetsbeståndet är föremål för äganderättsövergång och att. motsvarande tal inom urbana områden kan vara det dubbla (Statistisk årsbok och SOU 1966: 24). Någon form av vär- debestämmande sker normalt i dessa si- tuationer. Därtill kommer värdering vid t. ex. kreditgivning.

Frågan om publicering har också vii-— sentlig betydelse för den enskilde, ett spörsmål som behandlas i ett följande avsnitt. Oberoende av vad där sägs mås- te det för offentlig verksamhets ratio— nella bedrivande betecknas som ett oav- visligt krav att rättigheter och belast- ningar av nu ifrågavarande slag blir på ett enhetligt och även i övrigt ändamåls- enligt sätt officiellt redovisade.

En stor del av dessa rättigheter och belastningar tillkommer genom fastig- hetsbildning eller därmed jämförlig åt- gärd. Enligt gällande rätt kan rättighe- ter, även en del av dem som tillkommit på annat sätt, i viss utsträckning bli föremål för behandling vid fastighets- bildning. Denna möjlighet föreslås i fö- religgande förslag till ny fastighetsbild- ningslag bli väsentligt vidgad. Att ett framtida fastighetsregister måste . få funktionen att innefatta redovisning av rättigheter till och belastningar i fast egendom synes därför vara ofrånkom- ligt. Viss sådan redovisning förekom- mer redan i nuvarande stadsregister.

Frågan om den principiella avgräns-

ningen av vilka rättighetstyper som bör tas upp i fastighetsregister diskuteras i ”9 kap. rörande fastighetsregistrets inne- håll.

Fastighetsregistrets funktion i sam- hällsbyggandet betingas inte endast av fastighetsindelningens betydelse i rätts- ligt och ekonomiskt avseende. Fastig- heterna utgör nämligen den minsta en- heten i den officiella indelningen av marken. En uppgift med referens till viss fastighet är därför relativt väl lä- gesbestämd. Detta torde utom annat va- ra ett skäl till att bl.a. befolkningen officiellt redovisas med anknytning till fastighetsindelningen,

Varje form av fysisk planering resul- terar i anvisning på områden för ut- övande av mänskliga aktiv1teter, det må vara boende, rekreation eller arbete i olika former. Det är därför självklart att befolkningens storlek och struktur och inte minst dess geografiska fördel- ning har en central roll i nästan all pla— nering. Genom att fastigheten eller dess beteckning inte direkt utgör en ur lä- gessynpunkt matematiskt bearbetnings— bar lägesangivning har emellertid de grundläggande analyserna av befolk- ningsförhållandena vanligen fått ske för församlingar, kommuner och tätorter fastän dessa enheter inte alltid varit di- rekt relevanta för planeringen. I den utsträckning utredningar för andra om- råden än dessa enheter skett har stora tidskrävande manuella insatser utförts och stora kostnader nedlagts.

Som i 5 kap. framhållits skulle en matematiskt bearbetningsbar lägesan- givning av fastigheterna i betydande utsträckning öka möjligheterna att lägga relevanta data till grund för planering. Detta gäller inte bara data angående be- folkningen utan givetvis också alla de data som redovisas eller kommer att

redovisas med anknytning till fastighet och data som redovisas per person.

Fastighetsregistret kommer därför att bättre fylla sin funktion i samhällsbyg- gandet om däri tillhandahålls en på an- givet sätt ordnad lägesangivning av fastigheterna. Utformningen av koordi- natmetoden kommer att behandlas i 13 kap.

Fastigheterna används emellertid inte endast för att ge lägesanknytning i sta- tistiska sammanhang, De utgör själva enhet i t. ex. statistiken över fastighets- bildningsverksamheten och bildar grundval för statistiken över bruknings- enheter och taxeringsenheter. Även i statistiken över köp och försäljningar av fast egendom, t. ex. köpeskillingssta— tistiken, är helt naturligt fastigheten enhet.

Med hänsyn till betydelsen i samhälls- byggandet av de data som bör redovisas i fastighetsregistret och den stora an- vändningen av statistik i samhällsplane— ringsmetodiken måste fastighetsregist— ret fungera som ett lämpligt underlag för statistiska bearbetningar både av periodisk och tillfällig karaktär samt för såväl administrativa som valfria geografiska enheter.

Fastighetsbildningsverlcsamheten Fastighetsbildningsverksamheten skiljer sig i fråga om behovet av informations— redovisning inte på något avgörande sätt från övrig verksamhet inom sam- hällsbyggandet. De funktioner i sam- hällsbyggandet som tillkommer fastig- hetsregistret och berörts i föregående avsnitt innefattar även fastighetsbild- ningen.

Det ligger emellertid i sakens natur att fastighetsregistrets rationaliserande funktion blir av särskild betydelse i fas- tighetsbildningsverksamheten. Den ak- tuella fastighetsindelningen utgör ut-

gångsläget, och målet för denna verk- samhet är en förbättrad fastighetsindel- ning.

En inte ringa del av verksamheten består i att skaffa kännedom om den rådande fastighetsindelningen, om rätts— liga förhållanden som berör fastigheter och om de planer och beslut som skall vara vägledande eller bindande för markens disposition. Detta arbete har under senare tid blivit vidlyftigare allt eftersom nya planer och beslut med be- tydelse för fastighetsbildningen fram— kommit och konkurrensförhål]andena mellan olika slag av markanvändning blivit allt vanligare. En annan orsak till ökningen i arbetsmängden är den för- änderlighet som samhället kännetecknas av och de därav följande upprepade för- ändringarna av planer och beslut. Sam- tidigt med denna utökning av arbetet med informationsinhämtning har starka krav ställts på förenkling av och snabb— het vid fastighetsbildningen. Vid sidan av dessa allmänna intressen skall vid fastighetsbildning även bevakas olika slag av enskilda intressen.

I många fall är fastighetsbildnings- myndigheten det första organ som får kontakt med olika påtänkta verksam— heter och projekt t.ex. en ifrågasatt fritidsbebyggelseverksamhet. Översikt- liga bedömanden blir bl.a. därför ofta ett viktigt led i fastighetsbildningsorga- nens verksamhet mot bakgrund av fas- tighetsbildnings- och byggnadslagstift- ningen m.fl. och de bestämmelser och beslut som reglerar markanvändningen inom det för de föreslagna åtgärderna aktuella området. På grundval därav —— ofta genom rådgivning _ kan omöjliga projekt avstyras på ett tidigt stadium eller ledas in på mera realistiska spår.

Emellertid är underlaget för beslut eller rådgivning inte sällan svävande, inte därför att projektet i och för sig är svårbedömhart utan därför att de infor-

mationer som måste vara kända är svår-— tillgängliga. En snabb, lättillgänglig och. samlad information om privaträttsliga. förhållanden samt om aktuella bestäm- melser och beslut m.m. skulle inte bara förenkla genomförandet av fastighets- bildningsförrättningarna utan även be- gränsa de fall då en formell prövning behövde företagas av myndighet,

Fastighetsregistren har hittills varit den primära källan för detta informa- tionshämtande, och genom successiva förändringar har vissa nya slag av in- formationer som bort beaktas vid bl. a. fastighetsbildning upptagits i registret. Med sin otidsenliga, stela uppbyggnad har emellertid registersystemet varit illa ägnat att motta utökningen av innehål- let. Följden har blivit att information som bort registreras inte kunnat upptas i registret, att användningen av regist- ret blivit besvärlig och att själva re- gistreringen blivit tungrodd.

Ett nytt system för fastighetsregistre- ring måste undanröja dessa funktionel- la och innehållsmässiga brister. Fastig- hetsregistret måste ha funktionen att på ett lättillgängligt sätt leverera den ak— tuella information om fastigheterna som behövs som underlag för fastighetsbild- ning och därmed sammanhörande verk- samhet. Att i ett sammanhang åstad— komma den erforderliga standardhöj- ningen är av skäl som skall beröras ne- dan i 9 kap. inte möjligt vad beträffar alla före registeromläggningen vidtagna åtgärder av karaktär att mot bakgrund av ovanstående diskussion böra redovi- sas i fastighetsregistret. Men vid fastig- hetsbildningsförrättning sker ofta en omfattande utredning som enligt ovan erfordras för fastighetsbildningsären- dets avgörande. Inte sällan måste en så- dan utredning avse mer än en fastighet och det utredningsresultat som utgör ett delresultat i arbetet kommer alltså att i större eller mindre utsträckning

beröra flera fastigheter. ] nuvarande registersystem finns endast begränsade möjligheter att tillvarata dessa delresul- tat till båtnad vid kommande utred- ningar. Följaktligen måste inte sällan stora delar av utredningarna upprepas då någon av de berörda fastigheterna på nytt berörs. Detta kan också uttryc- kas så att registret bör ges funktionen att ta till vara och tillhandahålla infor- mation från gjorda utredningar.

Som tidigare berörts innehåller fas- tighetsregistret i stor utsträckning hän- visningar till akter i arkiv, oftast det arkiv som hålles av registerföraren själv eller eljest i nära anslutning till re- gistret. Registret kan därför i viss ut- sträckning ses som arkivregister. Emel— lertid är registret i detta avseende inga- lunda fullständigt. Ett relativt stort an- tal akter, t. ex. angående fastighetsbe- stämning, och vägförrättning samt av utredande, teknisk eller historisk art, föranleder ej alltid registrering i fastig- hetsregistret.

Samtliga akter i arkiven upptas där- emot i de föreskrivna arkivregistren kronologiska och vanligen också alfa- betiska register. De senare har liksom fastighetsregistret funktionen att un- derlätta utredningsarbetet. Arkivakter- na är där ordnade t.ex. per kvarter, hemman, förrättningstyp och dylikt. De alfabetiska registren medger således ingång i arkivet med andra argument än fastighetsregistrets och ingång till flertalet akter i arkivet.

Emellertid torde fastighetsregistret kunna fylla sin funktion i samhällsbyg- gandet och speciellt i fastighetsbild- ningsverksamheten på ett effektivt sätt endast om ett större antal akter föran- leder registrering än för närvarande. Därmed närmar sig det antal akter som föranleder registrering i fastighetsre- gistret till motsvarande antal i det al- fabetiska registret. Ett utnyttjande av

moderna hjälpmedel för vården av fas- tighetsregistret medger dessutom ingång inte endast med fastigheten som argu— ment utan även med andra argument så- som grupper av fastigheter och slag av upplysning.

Beroende på valet av tekniska hjälp- medel och organisationen av registret synes emellertid en samordning kunna ske mellan fastighetsregistret och det alfabetiska registret. Olika lösningar finns. De kommer att behandlas i ett följande betänkande.

I ]antmäteristyrelsens och överlant- mätarnas uppgifter ingår att leda och övervaka fastighetsbildningsverksamhe- ten. Som ett led i detta arbete ingår att de lokala fastighetsbildningsorganen via överlantmätarna till styrelsen lämnar årsredogörelser för sin verksamhet. Ett rationellt fastighetsregister synes kunna förenkla delar av arbetet med denna informationsgivning. Statistik över vid- tagna fastighetsbildningsåtgärder synes nämligen i stor utsträckning kunna framtagas direkt ur registret såvida det- ta behandlas med härför lämpad teknisk utrustning.

Stomme för redovisning av informatio- ner av mera speciell karaktär

De nuvarande fastighetsregistren läm- nar på grund av sin stela uppbyggnad små möjligheter att i speciella fall utöka informationsmängden då särskilda om- ständigheter gör detta önskvärt. Detta kan också uttryckas så att registren är dåligt ägnade att utgöra stomme för re- dovisning av informationer av mera speciell karaktär. Kraven på publice- ring synes böra ställas lika högt inom t.ex. glesbygd som tätort men efterfrå- gan på informationer och tillgången till sådana kan väsentligt växla i olika om- råden. Detta torde leda till att fastig- hetsregistret vid sidan av ett för riket

generellt författningsreglerat innehåll bör erbjuda en stomme för redovisning av mera speciella informationer.

Dessa informationer kan vara av väx— lande art. Således kan det i vissa fall vara rationellt att från grundhandling- arna hämta ut fler informationer än som inrymmes i det författningsreglera- de innehållet för att begränsa arbetet med informationssökning i akterna och för att förbättra förutsättningarna för statistiska bearbetningar. I andra fall kan det vara fråga om ett slag av infor- mationer som inte primärt berör fas- tigheterna — och därför lämnats utan- för registrets innehåll — men för vilket man funnit det rationellt att utnyttja fastighetsregistersystemet som stomme eller fastigheterna som ingång. I åter andra fall kan det vara fråga om infor- mationer, vilka ej medtagits i registret därför att f. n. rutiner generellt sett sak- nas för deras ajourhållning. För lokala områden kan i sådana fall förutsätt- ningar redan finnas för en enkel ajour- hållning och om möjligt bör då fastig- hetsregistret kunna upptaga denna in- formation.

Helt allmänt kan sägas att målet inte kan sättas så högt att via det författ- ningsreglerade innehållet alla de behov och önskemål tillfredsställs som kan va- ra betingade av lokala omständigheter och tillfälliga situationer. Då samtidigt dessa behov kan vara helt legitima bör fastighetsregistret ges funktionen att lämna en stomme för redovisningen.

En vidgad informationsredovisning i fastighetsregistret kan naturligtvis före- komma som officialredovisning efter överinseende registermyndighets med- givande. Sannolikt torde andra organ eller förctag, som håller sig med ajour- förd kopia av registret, finna det ratio- nellt att komplettera sitt exemplar med speciella upplysningar som är av in- tresse för organet eller företaget.

43 Publicering med hänsyn till enskilda intressen

Fastighetsindelningen möjliggör som framhållits i bl. a. motiven för förslaget till ny fastighetsbildningslag individua- lisering av rättigheter och skyldigheter som hänför sig till den fasta egendomen. Bland rättigheterna intar i gällande rättssystem äganderätten en särställning med hänsyn till de vittgående rättsverk- ningar som knutits till densamma. Bät- tigheterna kan i övrigt vara av många olika slag (servitut, nyttjanderätt, pant- rätt m. fl.) och tillkomma på många oli- ka sätt. Förutom i fråga om dessa rättig- heters belastning kan med fastighet va— ra förenade skyldigheter av olika slag och andra inskränkningar i ägarens möjligheter att nyttja sin fastighet. Des- sa belastningar kan innefatta såväl pri- vaträttsliga som offentligrättsliga förfo- ganderättsbegränsningar och presta- tionsförpliktelser. En sammanställning av vissa slag av här avsedda företeelser har intagits i 2 kap. ovan.

En ändamålsenlig redovisning av dessa företeelser är naturligtvis av största intresse i samhällsbyggandet, in— te minst vid fastighetsbildning. Vad ovan under avsnitt 42 anförts om beho- vet av informationsredovisning för en rationell samhällsverksamhet avser så— lunda bl. a. informationer om rättighe- ter och belastningar av olika slag, vilka gäller i eller till förmån för fastighet. I samma avsnitt har uttalats att det för dessa allmänna rationaliseringsintres- sen måste betecknas som ett oavvisligt krav att rättigheter och belastningar blir officiellt redovisade på ett enhetligt och även i övrigt ändamålsenligt sätt. En fastighetsregisterfunktion att i lämp- lig omfattning redovisa rättigheter och belastningar av privaträttslig art samt offentligrättsliga bestämmelser måste betecknas som framträdande.

Ett speciellt intresse av allmän natur är vidare att ett lämpligt forum för of- fentliggörande av reglerande bestäm- melser för markanvändningen medför att dessa når beaktande från de enskilda snabbare och säkrare. Därmed ökas ef— fekten av myndigheternas åtgöranden.

Emellertid finns vid sidan av dessa skilda publiceringskrav ur allmän syn- punkt starka enskilda intressen av en ändamålsenlig publicering av rättighe- ter och belastningar. Som tidigare fram- hållits föreligger f.n. stora svårigheter att utreda frågan om vilka belastningar som gäller i viss fastighet eller visst markområde. I den mån redovisning fö— rekommer därav är den ytterst splitt— rad. I äldre tid saknade detta förhål- lande större betydelse. De offentlig— rättsliga begränsningarna var få. Inte heller de privaträttsliga uppvisade den omfattning och variationsrikedom som förekommer i dagens samhälle. Dess- utom var fastighetsinnehavet tämligen stabilt och äganderättsövergång skedde ofta genom arv eller överlåtelse till an- höriga eller ortsbor som kände den överlåtna egendomen och dess nyttjan- demöjligheter.

Numera är de offentligrättsliga be- stämmelserna vanliga och tenderar att öka. Servitutsinstitutet har vidare kom- mit till användning i stor omfattning, och rättslig och ekonomisk gemenskap mellan fastigheter åstadkommes genom fastighetssammanslutningar av olika slag. En fastighetsägare eller tilltänkt köpare har därför i brist på godtagbar publicering inte längre samma möjlig— heter att göra sig underrättad om privata och offentliga åtgärder av bety— delse för rätten att utnyttja viss fastig- het. Fastighetsomsättningen ökar också starkt varför de tillfällen då anledning att göra efterforskningar därom tilltar. Vidare förändras i allt större utsträck-

ning användningen av marken till and- ra ändamål än tidigare, ofta i förening med större eller mindre investeringar, varvid kännedom erfordras om föränd- ringens tillåtlighet.

Med den rörlighet som numera kän- netecknar befolkningen är dessutom allmänheten i behov av en officiell och säker informationsredovisning av ett flertal markanvändningsreglerande be- stämmelser. Detta behov torde komma att starkt stegras.

Riksdagen uttalade i anledning av motioner år 1960 (se tredje lagutskot- tets utlåtande nr 24 s. 6) att det syntes påkallat att viss översyn kom till stånd rörande principerna för registrering av sådana av myndighet meddelade beslut som inskränker ägares rätt att förfoga över sin fastighet, Sådana beslut borde i rimlig utsträckning kunna utläsas ur sådana källor som fastighetsregister och fastighetsbok. Det syntes lämpligt att 1954 års fastighetsbildningskommitte upptog denna fråga vid sin översyn av bestämmelserna om fastighetsregister. Frågan torde även, anförde utskottet vi- dare, kunna komma att beaktas vid ut- formande av de bestämmelser angående inskrivningsförfarandet som kunde för- anledas av förslag i anledning av lagbe- redningens då ännu inte framlagda be- tänkande angående ny jordabalk.

I propositionen med förslag till na- turvårdslag (prop. 1964:148 5. 47) utta- lade chefen för jordbruksdepartemen- tet att det kunde ifrågasättas huruvida inte marks avsättande till naturreservat, liksom en del andra beslut enligt nya lagen, borde antecknas i fastighetsboken eller fastighetsregistret, Denna fråga torde, anförde departementschefen vi- dare, komma att övervägas i samband med den översyn, som enligt vad tredje lagutskottet anfört (se ovan) , kunde för- väntas komma till stånd vid blivande

revision av jordabalken och av bestäm- melserna om fastighetsregister.

Utom vad tidigare nämnts om publi- ceringskravet för samhällsverksamheter av olika slag hör till särskild behand- ling upptas frågan om beaktande av visst enskilt intresse vid omreglerande fastighetsbildningsåtgärder.

Utan att här lämna en redogörelse för det komplicerade sambandet mellan särskilda rättigheter och fastighetsreg- lering kan det emellertid framhållas att en rättighet — i första hand är här fråga om servitut eller servitutsliknande rättighet — kan gå förlorad eller minska i värde vid fastighetsreglering utan att ersättning därför utgår. Risken för ett sådant otillfredsställande resultat sam- manhänger i första hand med att rättig- heten kan vara okänd vid förrättningen. Denna risk föreligger för såväl rättig- heter som tillkommit genom domstols beslut eller vid förrättning (officialrät- tighet) som rättigheter som konstitue- rats genom privat rättshandling.

Är det fråga om officialrättighet kan detta ha sin grund däri att rättigheten tillkommit genom åtgärd som inte redo- visats till arkivet i anslutning till fas- tighetsregistret eller att, trots samvets- grann fastighetsutredning, beslutet om rättighetens bildande inte återfunnits. Rör det sig i stället om servitut som till- kommit t. ex. genom avtal kan det bero på att det inte inskrivits i fastighetsbo- ken (har det tillkommit efter år 1875 torde rättighetshavaren då få stå sitt kast) eller att det trots detta inte är känt vid förrättningen. Det är nämligen inte sörjt för att förrättningsmännen skall ha en kontinuerlig tillgång till in- formationsredovisningen i fastighets- boken. Har förrättningsmannen, som brukligt, tagit del av fastighetsboken un— der arbetet med förrättningen kan det emellertid förekomma att rättighet in-

skrivits därefter men före det förrätt— ningen blivit slutligt gällande.

Vad nu senast sagts om servitut har tillämpning även såvitt angår panträt- ter. Vid fastighetsreglering beaktas in- teckningshavares rätt enligt visst sys- tem. Detta förutsätter emellertid att för- rättningsmannen och fastställelsemyn- digheten har kännedom om förekom- mande inteckningar. Detta är dock inte ordnat.

Den tidigare uttalade uppfattningen att fastighetsregistret bör ha funktionen att redovisa rättigheter och belastning- ar är på grund av vad nu sagts starkt motiverad även med hänsyn till enskil- da intressen. Nu föreliggande brist på samordning mellan fastighetsregister och fastighetsböcker, vilken är grunden till risk för skada av vissa tredjemans— intressen, har ovan i detta kap. föresla- gits undanröjd.

44. Betydelse för kommunindelningens beskaffenhet m. m.

I 7 kap. kommer att behandlas bl.a. frågan om fastighetsindelningens och därmed fastighetsregistreringens sam- band med indelningen i förvaltnings- områden. Därvid framhålles att indel- ningen i registerområden bör ansluta till den primärkommunala indelningen på sådant sätt att en kommuns ytter- gränser alltid också utgör gräns för re- gisterområde.

Omvänt får härigenom fastighetsre- gistret funktionen att vid varje tid— punkt ange vad som utgör kommuns område. Detta kan ske på det enkla sättet att kommun anges omfatta samt- liga fastigheter och samfälligheter i ett eller flera hela registerområden. Då det från andra synpunkter är önskvärt att till registret hör en karta som redovisar fastigheters och samfälligheters läge

och omfattning kommer också registret ra redovisas församlingsindelningen att kunna ge en kartmässig redovisning och andra indelningar av kommun av av kommuns omfattning. betydelse för offentlig verksamhet, t. ex. På sådan registerkarta torde även bö- folkbokföring, beskattning, val.

KAPITEL 7

Indelningen i registerområden.

Samband med indelningen i förvaltningsområden

1 Nuvarande indelning i registerom- råden. Sockenindelningens innebörd

Som ovan framhållits i redogörelsen för jordregistret och stadsregistret är den yttersta ramen för jordregistret lä- net, varinom fastigheterna var avsed- da att redovisas sockenvis i alfabetisk och numerisk (alfanumerisk) ordning såväl i själva registret som i det särskil— da namnregistret. Enligt 22—26 55 JRF skulle jordregistret uppläggas för en socken i sänder, vilket framkallat be- traktelsesättet, att det finns ett särskilt jordregister för var socken. Oberoende av vilken terminologi som används har sockenindelningen i JRF givits den be- tydelsen att, förutom att fastigheterna som nämnts är ordnade sockenvis, soc- kennamnet måste vid angivande av en fastighetsbeteckning uppges för att tas- tigheten skall vara identifierad. Dessa dubbla rekvisit torde få innefattas i de- finitionen på vad som numera brukar benämnas registerområde. I de fall olika socknar i landet har helt identiska nanm måste därjämte länet uppges för att fastigheten skall i rikssammanhang vara klart identifierad.

I fråga om stadsregistret utgör staden registerområde eller — i den mån jord— register föres för del av staden _— den totala stadsregisterdelen i staden. Vad nu sagts om stad gäller också samhälle å landet (i förevarande fall köping och municipalsamhälle med stadsregister).

Förs stadsregister för annan ort i lands- kommun utgör orten registerområde, och om i en och samma landskommun finns flera orter, var för sig med stads— register, omfattar varje ort eget register— område (normalt torde dock kommu- nens namn eller länet få anges för att fastighet i sådan ort skall vara klart identifierad). Om område av landskom- mun införlivas med stad upphör enligt 1 & JRF sockenegenskapen inom områ- det. Staden — eller stadens totala jord- registerdel —— utgör då registerområde. Detta anses gälla även för det fall att det införlivade området omfattar två eller flera socknar eller delar därav. Kravet att fastigheternainomettregisteromräde skall vara ordnade alfanumeriskt anses därvid vara uppfyllt genom att ett enda namnregister upprättas för hela jord— registerdelen av staden.

Ett registerområde definieras med an- givna båda kriterier och förutsätter allt- så en faktisk redovisning i ett samman- hang av en samling fastigheter. Av själva definitionen framgår att fastighet (fas- tighets enskilda mark, jfr nedan) inte kan vara redovisad i eller höra till två registerområden.

Ett registerområde är sålunda inte i första hand ett territoriellt område. En förändring av gränsen på marken mel- lan två fastighetsindivider som hör till skilda registerområden (t. ex. genom ägoutbyte eller genom gränsbestämning inom ramen för sakägarnas avtalsfrihet)

medför att registerområdets omfattning automatiskt ansluter sig till denna änd- ring. Däremot är det tydligt att ett regis- terområde i ett visst ögonblick har en bestämd omfattning på marken.

Indelningen i registerområden har betydelse, förutom för själva fastighets- registreringen, väsentligen i två olika avseenden, dels vid tillämpning av Vissa bestämmelser i fastighetsbildningslag- stiftningen, dels till grund för indel- ningen i förvaltningsområden av olika ningen i förvaltningsområden av olika slag (kommunal, ecklesiastik och admi- nistrativ, här sammanfattningsvis be- nämnda administrativ indelning, samt judiciell).

Det resonemang som nyss fördes an- gående innebörden av begreppet regis- terområde kompliceras i någon mån av den situation som kan inträda vid änd- ring av indelningen i registerområden, föranledd av beslut i administrativ ord- ning angående förändrad indelning »med avseende på fastighetsredovis— ningen» eller i fråga om upprättande av stadsregister för del av socken. Så- dana beslut brukar beträffande tid- punkten för ändringen innebära att be- slutet skall träda i tillämpning fr. o. ni. ett följande årsskifte. Anteckning av beslutet skall ofördröjligen ske i regist- ret. Uppenbart är att ändringen i den faktiska fastighetsregistreringen inte kan ske nyårsnatten, utan ganska lång tidsrymd torde med gällande registre- ringssystem nästan alltid förflyta till dess beslutet hunnit fullföljas.

Fråga uppkommer då vilken verkan som skall anses följa av ett administra— tivt beslut om ändring av indelningen i registerområden. Innebörden torde kunna begränsas så att, förutom att re- gistreringen skall ändras i överens- stämmelse med beslutet, detta skall ske när så blir möjligt och givetvis med minsta tidsutdräkt efter årsskiftet. Med denna verkan i fråga om indelningen i

registerområden föreligger inga pro- blem i begreppsmässigt hänseende. Ett annat alternativ är att beslutet anses få den effekten redan vid årsskiftet att in- delningen i registerområden omedel- bart blir ändrad. Men eftersom den fak— tiska registreringen såsom nyss anförts ej torde kunna medhinnas genast, upp- kommer en diskrepans mellan denna beslutade, formella indelning i regis- terområden och den faktiska.

För fastighetsregistreringens del är den berörda frågeställningen utan egent- ligt intresse. Så synes även vara fallet i fråga om registerområdets betydelse för indelningen i olika förvaltningsom— råden, som närmare behandlas i det föl- jande av detta avsnitt. Ett ställningsta— gande skulle emellertid kunna tänkas bli nödvändigt vid tillämpning av lag— bestämmelser, vari indelningen i regis- terområden tillmäts betydelse. Med hän- syn till vad nyss anfördes angående be- tydelsen av indelningen i registerområ- den, torde därvid fastighetsbildnings— lagstiftningen närmast komma i fråga. Stadganden av angivna slag finns i sam— manläggningslagen som innehåller för— bud mot sammanläggning av fastigheter i skilda socknar samt i 8 kap. 7 5 och 13 kap. 23 & jorddelningslagen som för— utsätter visst iakttagande av bl.a. soc- kenindelningen vid ägoutbyte och laga skifte. Vidare innehåller 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning lll. m. bestämmelse om fastighetsdelning vid överflyttande av del av fastighet från ett förvaltnings- område till ett annat sådant område, vartill i denna lag socken räknas.

I sistnämnda lag är lagtexten klart utformad med tanke på uppkommen skillnad mellan den faktiska indelningen i registerområden och själva beslutet om indelningsändring. Frågan om be— slutets verkningar i tidsmässigt hän- seende är irrelevant.

gen och sammanläggningslagen synes framgå att lagstiftaren med angivna be- stämmelser avsett att ge stadga åt den indelning, vilket återspeglas i jordre- gistret. Därmed torde knappast kunna avses annan sockenindelning än den faktiskt förefintliga. Emellertid skulle en sammanläggning av fastigheter eller ett ägoutbyte mellan fastigheter på ömse si- dor om en beslutad gräns för register- område motverka beslutet därigenom att ett ökat behov skulle uppkomma av delning av fastighet enligt 1930 års lag, vilket synes mindre ändamålsenligt. Spärren mot ägoutbyte och laga skifte över sockengräns är dock inte utfor- mad med hänsyn till intresset att undvi- ka ett olämpligt resultat i angivna hän- seende. Sammanläggningshindret skulle däremot kunna vara effektivt, om med socken menas inte endast den faktiskt redovisade utan även den formellt be- slutade. Med en sådan tolkning skulle alltså samma principiella spörsmål vara reglerat på olika sätt i skilda avsnitt av fastighetsbildningslagstiftningen, vil- ket dock med denna lagstiftnings nuva- rande systematik inte är helt ovanligt. Vidare skulle sambandet mellan fastig- hetsbildning och indelning i register- områden vara för sammanläggningsfal- let i detalj reglerat även för de mera ovanliga situationerna, vilket i övrigt inte synes vara fallet.

Det torde sålunda kunna bedömas som sannolikt att det i fastighetsbild- ningslagstiftningen inte förutsättes en temporär, formell sockenindelning vid sidan av den faktiskt redovisade och att hela problemställningen angående förefintligheten av en formell sockenin- delning saknar reell betydelse. Någon djupare analys av detta spörsmål torde i detta sammanhang inte erfordras. Fas- tighetsregisterutredningen vill endast studera hur gällande principiella sy- stem fungerar.

Även andra oklarheter förekommer såvitt gäller sambandet mellan fastig- hetsbildning och indelning i register- områden. Vid delning av registerområ- de eller vid införlivning med stad eller köping av område, som omfattar del av registerområde med viss aktuell omfatt- ning, eller liknande åtgärder förekom— mer t. ex. att Kung. Maj:ts beslut därom i vissa fall formuleras så att det skulle kunna tolkas som ett fastläsande för framtiden av den nya gränsen mellan registerområdena i visst läge på marken. Beslut av detta innehåll torde avges i samband med sådan ändring av admi- nistrativ indelning, att den administra- tiva gränsen bindes på detta sätt. En tolkning med angiven innebörd skulle kunna tänkas förutsätta ett förbud mot förändring av registerområdesgränsen genom fastighetsbildning, men något så- dant förbud finns ej intaget i fastighets- bildningslagstiftningen. Om emellertid en föreslagen förändring genom fastig- hetsbildning skulle åstadkommas, sak- nas å andra sidan en lagreglering av spörsmålet att åter bringa indelningen i registerområden i överensstämmelse med den administrativa indelningen, vilket är önskvärt.

Mark som är samfälld för två eller flera fastigheter intar i fråga om indel- ning i registerområden en från fastig- heternas enskilda mark något avvikande ställning. I den mån en samfällighet är redovisad i fastighetsregister ingår den på samma sätt som fastigheternas en- skilda mark utan vidare i visst register- område. Så är förhållandet med sam- fälligheter inom stadsregisterområde. På samma sätt kunde det förhålla sig un- der jordeböckernas tid med sockenall— männingar. I själva jordregistret redo- visas emellertid inte samfälld mark med undantag av vad som brukar benämnas gemensam ägovidd (jfr även formulär

P till jordregistret). Ett annat undan— tag från huvudregeln kan sådan allmän- ning anses utgöra som upptagits i jord- registret som särskild fastighet. Bak- grunden till en sådan redovisning torde emellertid ha ansetts vara att allmän- ning inte är samfälld i vanlig mening ehuru det finns ett sakrättsligt samband mellan allmänningsfastigheten och »del— ägande» fastigheter.

De egentliga, utanför stadsregisterom- rådena belägna samfälligheterna, vilka som nämnts inte redovisas i fastighets- register, brukar väl anses ingå i de re- gisterområden inom vilkas aktuella om- råde de ligger eller i allmänhet i det registerområde som innefattar samtliga delägande fastigheter. Detta problem torde i det särskilda fallet inte erfordra någon lösning förrän det blir aktuellt att uppta samfälligheten (eller andels- fastighet i samfälligheten) i fastighets- register eller att bestämma kommuns omfattning i det fall kommunen anses bestå av viss eller vissa socknar. Några egentliga svårigheter att bestämma soc- kentillhörighet torde normalt ej behöva föreligga. Svårigheter inträder först i fråga om områden som är samfällda för fastigheter i annan socken än den inom vars aktuella område samfälligheten är belägen, vare sig alla fastigheterna (fas- tigheternas enskilda mark) tillhör an- nan socken eller endast vissa av dem. I sistnämnda fall tillhör sålunda de oli- ka fastigheterna skilda socknar, och samfälligheten utgör s. k. flersockensam- fällighet. I tveksamma fall torde behov kunna uppkomma av ställningstagande i särskild ordning (jfr 14 % JRF).

Då viss samfällighet anses höra till ett registerområde men delaktighet i den- samma tillkommer fastighet i annat re- gisterområde, föreligger en till synes komplicerad situation, enär fastighe- tens andel i samfälligheten utan tvekan ingår i fastigheten men samfälligheten

inte tillhör samma registerområde som fastighetens enskilda mark (t.ex. när fastighet inom jordregistersocken har andel i samfälld mark inom stadsregis— terområde som omfattar de] av den ur— sprungliga socknen). Med beaktande av detta fall synes alltså ett registerområde få anses i territoriellt hänseende om— fatta den mark som enskilt ingår i re— gisterområdets fastigheter (enligt den faktiskt föreliggande redovisningen, obe- roende av eventuellt beslut om ändrad indelning) ävensom de samfälligheter, som är redovisade till registerområdet eller eljest anses ingå däri. Delas emel- lertid genom laga skifte en samfällighet, som ingår i annat registerområde än viss delägande fastighet, på sådant sätt att enskild mark utlägges för fastighe- ten, övergår denna mark genom laga skiftet till det registerområde fastighe- ten tillhör. Eventuellt uppkommen olämplighet, t. ex. enklavbildning, får hävas genom ändring i indelningen, vil- ket kan ske genom beslut av Kungl. Maj:t i administrativ ordning eller ge- nom en fastighetsreglerande fastighets- bildningsåtgärd.

I fråga om sockenindelningens inne- börd må — utöver redan förda princi- piella diskussioner om registerområde i allmänhet — framhållas att jordregist- ret skulle upprättas i anslutning till den bestående sockenindelningen. Därmed avsågs indelningen i jordebokssocknar. Därifrån skedde dock enstaka undan- tag, varigenom begreppet jordregister- socken kom att införas som en själv- ständig företeelse. Sedan jordeboken numera i allt väsentligt upphört att fö— ras, har sockenbegreppet vilket behål- lits i JRF kommit att i fastighetsregis- tersammanhang avse jordregistersocken som sålunda utgör vad ovan benämnts registerområde.

Sockenbegreppet har i doktrinen och

förarbeten till olika lagstiftningar givits en diffus innebörd, vilket kommit att spela viss roll i fastighetsbildnings- och fastighetsregistersammanhang. Fastig- hetsregisterutredningen, som har att i det följande till behandling upptaga frågan om sockenindelningen skall be- hållas i ett nytt fastighetsregister eller ersättas av annan indelning, vill här kortfattat diskutera detta spörsmål.

Socken är en gammal företeelse och torde i början av historisk tid ha av- sett den kyrkliga menighet som hade att hålla egen kyrka och präst. Sock- nens territorium blev så småningom de hemman m.m. som tillhörde menighe- ten. De förvaltningsuppgifter som an- kom på kyrksocknen vidgades med sek- len i betydande omfattning och hade under 1800—talet kommit att omfatta frå— gor, som ansågs sträcka sig långt ut- över kyrkliga uppgifter. Genom 1862 års förordningar om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse i Stockholm och förordningen samma år om kyrkostäm- ma samt kyrkoråd och skolråd åstad- koms skillnad mellan de borgerliga och kyrkliga funktionerna. Därigenom till- skapades de borgerliga primärkommu- nerna av typisk förvaltningskaraktär. Den gamla förvaltningssocknen, kyrk- socknen, bibehölls med begränsade upp- gifter och synes numera fullständigt ha övergått till att kallas församling, en be- nämning som tidigt uppkom. Huvud- principen för indelningen blev att varje socken (kyrksocken) på landet skulle för sig utgöra särskild kommun. Den kyrkliga indelningen, som numera un- dantagslöst benämnes församlingsindel- ning eller ecklesiastik indelning, skulle således även bestämma indelningen i borgerliga kommuner.

För beskattningsändamål beslutade statsmakterna under 1500-talet att jor- deböcker skulle upprättas. Detta sked-

de sockenvis. Jordebokssocknar kom av naturliga skäl att i huvudsak samman- falla med förvaltningssocknarna (kyrk- socknarna). Av olika anledningar visa- de sig dock behov uppkomma att vid redovisningen av jorden i jordeboken mer eller mindre avvika från indelning— en i kyrksocknar. Skiljaktigheter mel- lan indelningarna i jordebokssocknar och kyrksocknar blev därför inte helt ovanliga. Tillkomsten av jordeboken föranledde särskilt med hänsyn till des- sa Skiljaktigheter att två olika socken- begrepp uppstod. Dessa synes med an- knytning till principiella betecknings- sätt kunna kallas förvaltningssocken och redovisningssocken.

Genom 1862 års delning av förvalt- ningssockenbegreppet i kommun och församling kunde skäl föreligga till an— tagande att detta sockenbegrepp skulle vara att anse som utmönstrat (att den gamla kyrksocknen i fortsättningen skulle få betydelse vid bestämning av en kommuns aktuella omfattning be- handlas i det följande). Kvar skulle då stå endast begreppet jordebokssocken. Som anförts innebar jordebokens till- komst införande av en redovisning av en bestående eller för särskilda ända- mål jämkad sockenindelning. I jordebo- ken för en socken redovisades av natur- liga skäl hemman eller motsvarande en- heter. Jordehokens redovisning blev av passivt slag på samma sätt som seder- mera jordregistret, och en jordeboks- socken kunde då betecknas som sam— manfattningen av de hemman och mot- svarande enheter som redovisades dit. Därav synes på sätt framgår av det principiella resonemanget ovan böra slutas att ett odelat hemman ej kunde tillhöra två jordebokssocknar och att en jordebokssockens gräns ej kunde va- ra bunden i visst läge på sådant sätt att den var oberoende av förändringar av hemmansgräns som samtidigt utgjorde

gräns för jordebokssocknens territo- rium.

Utvecklingen i fråga om sockenbe- greppet blev emellertid splittrad, och vid behandlingen av frågor som rörde detta spörsmål synes det redan år 1862 upphävda förvaltningssockenbegreppet ha kommit att influera på debatten. Re- dan dessförinnan synes man dessutom vid handläggning av ärenden angående socknar ha blandat ihop begreppen.

Dessa principiella problemställningar upptogs till behandling av skifteslag— stiftningskommittén i det år 1911 av- givna betänkandet. Den diskussion som däri fördes om jordebokssockenbegrep- pet synes dock knappast vara renodlad från den gamla förvaltningssocknen. Som exempel kan anföras att i jord- delningslagen, i vilken det angivna be- tänkandet så småningom resulterade, kom att inflyta uttrycket »skilda sock- nar eller andra förvaltningsområden» varigenom socken kom att betecknas som förvaltningsområde och att be- greppsmässigt jämställas med andra för- valtningsområden. Motsvarande betrak- telsesätt återspeglades sedermera i 1930 års lag om delning av fastighet i an- ledning av ändring i rikets indelning.

Som ytterligare exempel på behand- lingen av sockenbegreppet i 1911 års betänkande kan nämnas att gräns mel— lan jordebokssocknar ansågs kunna va- ra antingen beroende eller oberoende av fastighetsgräns. Uppfattningen att så- dan gräns kunde vara oberoende av fas— tighetsgräns synes som förut framhållits strida mot själva definitionen på regis- terområde. Den förutsätter att i socken- begreppet inlägges någonting annat än rena redovisningssynpunkter. Den om- ständigheten att sockengräns i äldre tid blivit föremål för bestämning vid dom- stol eller i administrativ ordning (i se- nare fallet som en separat åtgärd eller i samband med gränsens tillkomst) tor-

de inte heller böra tolkas så att gränsen mellan jordebokssocknar därmed fått en begreppsvidrig karaktär.

För fastighetsregisterutredningen till- gängliga beslut synes sålunda i allmän— liet kunna tolkas på ett sätt som inte behöver strida mot redovisningssocken- begreppets innebörd. Besluten torde i vissa fall avse en bestämning av grän- sen mellan kyrksocknar och i andra fall en bestämning av den redan före- fintliga gränsen mellan jordebokssock— nar (eller mellan hemmanen i olika soc- nar). I en annan ärendetyp har ny gräns tillskapats i samband med delning (eller annan förändring) av jordeboks- socken eller sockengräns fastställts inom område där sådan gräns saknats, t. ex. över allmänning. Det torde knappast kunna göras gällande att gräns mellan jordebokssocknar i allmänhet bestämts på sådant sätt att gränsen skulle vara för framtiden hunden och oberoende av by eller hemmansgräns. Skulle ett beslut i visst fall anses böra tolkas så att gränsen blivit för framtiden fastlåst i visst läge på marken uppkommer det spörsmål som i principiellt avseende diskuterats ovan. Denna problemställ- ning har som därvid framhållits inte förutsatts i gällande lagstiftning.

De situationer då ny sockengräns i äldre tid tillkom genom beslut i admi- nistrativ ordning intar en särställning. I de fall det verkligen rört sig om en gräns mellan jordebokssocknar, vilket det ingalunda alltid synes ha varit frå- ga om, kan beslutet inte ha fått någon mening på annat sätt än att redovis- ningen i jordeboken skulle förändras i överensstämmelse med beslutet. Innan detta skett kan den faktiska indelningen i jordebokssocknar ej ha förändrats, och detta vare sig det varit fråga om över- flyttning av hemman till annan socken, delning av socken eller bestämmande av sockengräns över allmänning. I sist-

nämnda fall kan avsikten ha varit att allmänningsmedel skulle i jordeboken redovisas till vederbörlig socken. I vad mån ett beslut i dessa situationer skall anses omedelbart ha givit upphov till en formell, ej faktisk genomförd soc- kenindelning eller det skall anses att verkningarna av beslutet skall begrän- sas till att utgöra underlag för åtgär- der för en ändrad redovisning torde få ses på samma sätt som ovan angivits i det principiella resonemanget.

Oklarheten i sockenbegreppet synes ända in i aktuell tid medföra komplika- tioner. Stundom formuleras beslut an- gående indelningsändringar så att viss fastighet skall »i kommunalt och eckle- siastikt hänseende ävensom i avseende å fastighetredovisningen överflyttas till» annan »socken samt förty förläggas från» viss kommun och församling till annan kommun och församling. Såvitt fastighetsregisterutredningen kan finna synes denna formulering förutsätta en vidare innebörd i sockenbegreppet än i avseende å fastighetsredovisningen.

Sockenbegreppet lever kvar också i vissa andra, mera speciella samman- hang. I Dalarna och Norrland, där hel socken i ett sammanhang ofta blev före- mål för storskifte eller laga skifte, ett system som delvis tillämpas även vid nu pågående laga skiften i Dalarna, av- sattes ofta mark som samfälld för hela skifteslaget. Så skedde också vid av- vittringarna i Norrland. Genom till- komsten av sådana samfälligheter, som kom att utgöra adpertinenser till de del— ägande fastigheterna, skapades en sak- rättsligt verksam gemenskap mellan de mantalssatta fastigheterna i socknen. I den utsträckning dessa samfälligheter består med i princip oförändrad delak- tighet fortlever denna sockengemen- skap. Den är oberoende av administra-

tiva beslut om ändring av indelningen i jordregistersocknar. Man kan alltså här tala om ett speciellt sockenbegrepp.

En sockenindelning av detta slag fö- religger också i fråga om vissa andra gemensamma tillgångar, som vanligtvis kvarlever sedan lång tid tillbaka. Exem- pel på dessa är de äkta sockenallmän- ningarna, de sockenallmänningar som uppkommit genom delning av härads- allmänning, ävensom sockenmagasin, rotehållarkassor m.m. Allmänningssko- garna i Norrland och Dalarna utgör ett annat exempel. De har tillkommit i sam- band med avvittring, storskifte eller laga skifte och har sålunda samma ursprung som de ovan nämnda sockensamfällig- heterna.

Alla dessa sockentillhörigheter utgör en tillgång för ägarna till de mantals- satta fastigheterna, men arten av den rättsliga anknytningen mellan ägarna och tillhörigheterna växlar. De förval- tas på olika sätt, t. ex. enligt lagen om bysamfälligheter, lagen om allmännings- skogar i Norrland och Dalarna, härads- allmänningslagen eller vid s.k. jord— bruksstämma enligt kommunallagstift- ningen, vilket sistnämnda förvaltnings- institut dock är under avveckling.

Det nu avhandlade sockenbegreppet synes i förevarande diskussion om in- delningen i registerområden vara utan intresse. Fastighetsregisterutredningen har dock anledning att i viss omfattning återkomma till problemet när det gäller redovisning av samfälld mark i fastig- hetsregister.

Frågan om sambandet mellan admi- nistrativ indelning av olika slag och in- delningen i registerområden synes i gäl- lande system vara komplicerad. Med detta sammanhänger också spörsmålet om samspel mellan administrativ indel- ning och fastighetsbildning. Bakgrunden härtill torde vara att finna i de tid efter

annan förändrade allmänna principer- na för sambandet mellan olika indel- ningar och i oklarheten i sockenbegrep- pet.

I 1862 års konnnunallagstiftning, vari- genom förvaltningssocknens (kyrksock- nens) kompetens uppdelades på primär- kommunen och kyrkoförsamlingen och varigenom detta sockenbegrepp torde vara att anse som utmönstrat, föreskrevs att varje socken (kyrksocken) skulle bilda kommun. Vissa avsteg därifrån tilläts dock. Indelningen i kommunin- -divider torde numera vara entydigt, men kommunernas omfattning på mar- ken är ofta föremål för oklarhet. En klar redovisning därav finns inte. När behov föreligger att bedöma viss kom- muns omfattning måste inte sällan en djupgående utredning ske. Därvid blir den år 1862 gällande indelningen i kyrk- socknar av grundläggande betydelse, men inte heller denna var föremål för en tydlig redovisning. Normalt rådde emellertid en överensstämmelse mellan indelningarna i kyrksocknar och jor- debokssocknar, även om avvikelserna var talrika. Därtill kom att en kommun av misstag ibland fick omfatta en jorde- bokssocken i stället för en kyrksocken, då avvikelse dem emellan förelåg (se oregelbundenhetskommitténs betänkan- de 5. IV). Under alla förhållanden är för- utom kyrkoböckerna och andra urkun- der den tidigare redovisningen i jorde— boken och den nuvarande redovisning- en i fastighetsregister som ofta grundar sig på jordeboken en betydelsefull källa vid avgörande av en befintlig kommuns omfattning, varvid måste beaktas alla de tillfällen till avvikelser därifrån som antytts. Därjämte måste iakttagas att samfälligheter inte redovisas i själva jordregistret (se dock ovan vad sagts om s. k. gemensam ägovidd och om all- männingar) och att de inte utan vidare kan hänföras till visst registerområde.

Därtill kommer alla de förändringar som skett genom Kungl. Maj:ts beslut om ändrad kommunindelning, både i mera generella sammanhang och vid separata åtgärder.

Sambandet mellan indelningarna i kommuner, församlingar och register- områden vilket dock i princip upprätt- hölls blev genom alla de möjligheter till avvikelser som sålunda funnits ofta bru— tet. I ett betänkande år 1882 av den s. k. oregelbundenhetskommittén uttalade sig denna för principen att varje hemman och lägenhet skulle i såväl kyrkligt som administrativt, judiciellt och kommu- nalt hänseende tillhöra en och samma enhet och att varje sockens jordebok och kyrkobok sålunda skulle uppta sam- ma hemman och lägenheter. Kommittén avsåg alltså även den kamerala indel— ningen i jordebokssocknar. Åtskilliga förändringar skedde i överensstämmelse med kommitténs förslag.

Samma problem upptogs på nytt av den s.k. kommunala nybildningskom- mitten i ett betänkande år 1917. Däri föreslogs att angivna samband mellan olika indelningar skulle lindras, dock ej helt upplösas. Under en följd av år därefter tillämpades denna nya prin- cip i en del fall som avsåg samman- läggning av hela kommuner eller för- samlingar eller delning av socken, kom- Inun eller församling. Den stora kom- munindelningsreformen i början av 1950—talet, som innebar en omfattande sammanläggning av kommuner, berör- de t. ex. inte indelningen i församling- ar och socknar. Vid gränsförskjutning— ar mellan två enheter synes däremot förändring ha beslutats med avseende å alla förekommande indelningar.

Oklarhet i fråga om administrativ in- delning kan också tidigare ha uppkom— mit genom att ny sockengräns bestämts utan att det klart framgått vilket slags socken som avsågs eller, om beslutet

avsåg jordebokssocken, utan att detta faktiskt fullföljts.

I väsentlig utsträckning försvåras emellertid utredningar angående om- fattningen av viss kommun (eller an- gående konsekvenserna med avseende på kommunindelningen av att område för registerområde ändrats) därigenom att gräns för kommun, som omfattar ett eller flera registerområden, anses kun- na vara antingen beroende eller obe— roende av gränsen för registerområ- det. Samma problem kan uppkomma i fråga om en med fastighetsgräns sam- manfallande kommungräns som ej utgör gräns för registerområde.

Av den principiella diskussionen ovan angående registerområde framgår att omfattningen av ett registerområde på marken är beroende av förändring mel- lan fastighet som hör till registerområ- det och fastighet i annat sådant områ— de och att registerområdet ansluter sig till sådan förändring. I fråga om ett för- valtningsområde (t. ex. kommun) är problemställningen uppenbarligen en annan. I vad mån ett förvaltningsom- rådes omfattning på marken ändras i och med förändringen av fastighets om— fattning i förhållande till fastighet i annat förvaltningsområde är helt be— tingat av den principiella grund, som bestämts eller anses gälla för förvalt- ningsområdets omfattning.

Om t.ex. vid nybildning av ett för- valtningsområde beslutet formuleras så att området skall bestå av vissa fastig— heter kan detta tas som uttryck för en avsikt att förvaltningsområdet skall om- fatta samma territorium som just dessa fastigheter. Om fastigheterna genom fas- tighetsbildning erhåller en totalt sett ändrad utformning ändras därmed auto- matiskt även förvaltningsområdet. Be- slutet kan emellertid i stället ges en så- dan lydelse att förvaltningsområdet upp-

ges skola utgöras av ett bestämt område på marken, t. ex. genom hänvisning till karta som bilägges beslutet. Detta kan. då anses innefatta ett ställningstagan- de även till områdets framtida omfatt— ning efter det att fastighet därinom un- dergått sådan förändring att den t. o. m. helt flyttats utanför området. Dessa skil— da situationer brukar uttryckas så att —— om det här förutsättes att beslutet jämväl inneburit att de nybildade för- valtningsområdena skall motsvaras av nya registerområden med samma om- fattning och att fastighetsregister upp-— lagts i överensstämmelse därmed _ för-' valtningsområdets omfattning i förra fallet är beroende av gränsen för regis' terområdet och i senare fallet inte be- roende av samma gräns.

Dessa typexempel har generell inne- börd. För varje primärkommun eller församling i landet måste t. ex. med det— ta betraktelsesätt,vid bedömning av för- valtningsområdets omfattning eller vid förändring av detta eller av register- området, ställning tagas till huruvida ett sådant beroendeförhållande som nyss nämnts föreligger eller inte. Ofta krävs för detta en djupgående utredning, och inte sällan inträffar att klarhet inte kan vinnas. Vid ställningstaganden av detta slag synes vikt läggas väsentligen vid beslutets ordalydelse, där beslut om kommunens eller församlingens omfatt- ning finns. Sannolikt är dock att be- slutsmyndigheten inte kan tänkas ha valt den ena eller andra lydelsen i nå- gon avsikt att skapa ett beroende eller oberoende mellan angivna indelningar. Vanligen synes det vara tillfälligheter som dikterar lydelsen, t. ex. förekomsten av fastighetsgräns på den plats där för- valtningsgränsen önskas placerad, for- men för utredningen till grund för beslu- tet, utredarens inställning, tillgängligt kartunderlag m.m.

Den nu angivna uppfattningen om

beroende respektive inte beroende gräns för förvaltningsområde, vilken synes vara tämligen allmänt utbredd, medför väsentliga olägenheter. En närmare ana- lys av gällande system i detta avseende synes inte vara av något intresse för ett ställningstagande till ett framtida sy- stem för sambandet mellan administra— tiv indelning och indelningen i register- områden.

Den diskussion som nu förts om ad- ministrativ indelning har väsentligen ta- git sikte på primärenheterna i de kom— munala och ecklesiastika indelningar- na (primärkommun resp. församling). Det torde då böra undersökas huruvida likartade problem kan föreligga beträf- fande enheter av högre ordning. Obero- ende av huruvida dessa har borgerligt eller kyrkligt kommunala förvaltnings- uppgifter (landstingskommuner och pastorat) eller lyder direkt under stat- lig förvaltning (län), torde de (liksom stiften) vara uppbyggda med de an- givna primärenheterna som byggstenar. Detta synes följa bland annat av val- system, besvärsvägar och överinseende- funktioner av olika slag. En ändring av indelningen i primärenheterna torde alltså alltid innebära eller samordnas med motsvarande ändring beträffande dessa större enheter. På grund härav sy- nes den i detta avsnitt behandlade frå- gan om sambandet mellan registerom- råden och administrativ indelning kun- na begränsas till primärenheterna. Den omständigheten att länsgräns tidigare i vissa fall blev föremål för särskild be- stämning, t.ex. genom s.k. länegräns- synerätt, i en sträckning som avvek från gränserna för såväl redovisningsområ- den som primära förvaltningsområden torde numera kunna lämnas därhän. An- tingen har bestämningen sedermera full- följts i indelningshänseende eller också är bestämningen utan mening (fastig-

hetsregisterutredningen saknar möjlig— het och motiv till ett ingående studium av sådana inadvertenser).

På samma sätt torde anledning finnas att i nu förevarande sammanhang be- akta endast primärkommunerna i fråga om de förvaltningsenheter som av sär- skilda skäl tillskapats genom samman- förande av två eller flera primära enhe- ter till förvaltningsdistrikt för olika ändamål (fögderier, tidigare landsfis- kalsdistrikt, åklagardistrikt, polisdi— strikt etc.). En likartad ställning i nu förevarande hänseende har de admi— nistrativa enheter som tillkommit ge- nom uppdelning av primärenhet (val- distrikt etc.). —— En annan sak är att det kan finnas anledning att nedan i betänkandet behandla spörsmålen om redovisning av indelning i förvaltnings- områden av olika slag.

Det återstår då att undersöka huru- vida indelningen i registerområden har någon direkt betydelse för den judiciel- la indelningen. Den överordnade indel- ningen i hovrätternas domkretsar sy- nes därvid vara utan intresse, enär den- na bygger på underrätternas domkret- sar. Rådhusrätts förvaltningsområde är staden och häradsrätts tingslaget.

Indelningen i tingslag synes inte klart definierad i annat avseende än beträf- fande antalet och namn. Varje tings- lags omfattning torde bygga på historisk grund i den mån förändringar inte åstadkommits genom Kungl. Maj:ts be- slut. Någon primärredovisning av tings- lagets omfattning synes, såvitt fastig— hetsregisterutredningen kunnat finna, inte föreligga. Sannolikt bygger tings— laget på den gamla häradsindelningen där sådan funnits, men inte heller den- na är föremål för redovisning. Den upp— fattningen torde ofta göra sig gällande att ett härad skulle definieras som sam- manfattningen av vissa angivna jorde- bokssocknar. Detta synes komma till ut-

tryck t.ex. i 2 % häradsallmänningsla- gen angående kretsen av de rättssub- jekt, till vilka sådan allmänning hör, och i en är 1935 verkställd utredning an- gående tillsynen över fastighetsregistre- ringen och fastighetsbildningen (se SOU 1935:4 s. 31).

Mot denna bakgrund skulle anledning finnas till antagande att den judiciella indelningen på landet bygger på de primärenheter som numera motsvarar jordebokssocknarna, nämligen jordre- gistersocknarna. En sådan uppfattning kan Vinna stöd i bestämmelsen i 10 kap. 10 % RB angående fastighetsforum, för vilket redovisningen i fastighetsböcker- na i enlighet med indelningen i jordre- gistersocknar torde anses normerande.

Det är emellertid inte uteslutet att de borgerliga primärkommunerna i andra fall anses utgöra byggstenar i den judi- ciella indelningen. Så kan t. ex vara fal- let vid avgörande av frågan om rätt personligt forum, varvid mantalsskriv- ningsorten har betydelse, vid behand- ling av vissa spörsmål i samband med tingshusbyggnadsskyldigheten (tings- husbyggnadsdistrikten torde i prakti- ken anses äga samband med den kom- munala indelningen) och vid tillämp- ning av vissa bestämmelser i rättegångs- balken (se t. ex. 4 kap. 5 5). AV intresse är också bestämmelsen i 1 kap. 1 & RB om omfattningen av rådhusrätts dom- krets, vilken utgöres av staden. Vad nu anförts torde dock inte nödvändigtvis utgöra stöd för den senast diskuterade uppfattningen, inte heller den omstän- digheten att tingslagen i Viss statistik redovisas bestå av kommuner (se t. ex. folkräkningen 1960 del IV tab. 7).

Spörsmålet om vilken primär indel- ning som är grundläggande för den ju- diciella berör inte fastighetsregisterut- redningens utredningsuppdrag på an- nat sätt än att följdverkningarna måste beaktas av ett ställningstagande an-

gående vad som i framtiden skall ut» göra registerområde och angående det samband mellan indelningen i register- områden och annan indelning, som ut- redningen torde ha att föreslå. Av in- tresse är därvid att konstatera bl. a. att enligt intentionerna bakom rättegångs— balken en kommun inte är avsedd att vara delad mellan två tingslag. Huruvida detta gått att fullt ut realisera synes vara beroende av det ovan förda reso— nemanget om den primära indelning som ligger till grund för den judiciella.

Som ovan visats innehåller fastighets— bildningslagstiftningen bestämmelser som har till ändamål att samordna fas- tighetsbildning med indelningen i regis- terområden. I nuvarande system ingår ett behov av liknande samordning mel- lan fastighetsbildning och indelning i förvaltningsområden. Bestämmelser i så- dant syfte finns också intagna gällande rätt.

Sålunda avser de tidigare omnämnda stadgandena i 8 kap. 7 5 och 13 kap. 23 & jorddelningslagen inte blott soc- kenindelningen utan även indelningen i »andra» förvaltningsområden, varmed torde avses kommun och högre enheter men även församling. Viss spärr mot ägoutbyte och laga skifte över gräns för sådana förvaltningsområden är därige- nom föreskriven.

1930 års lag om delning av fastighet vid ändring av rikets indelning inne- håller motsvarande krav på hänsyns- tagande till gräns för förvaltningsom- råde. Oklarheten i lagtext och motive— ring har dock givit anledning till skilda uppfattningar om denna lags tillämp- ningsområde.

Slutligen bör framhållas att, medan sammanläggningslagen för landsbygdens del innehåller förbud mot sammanlägg— ning i skilda registerområden (sock- nar), lagen om fastighetsbildning i stad

går längre och förbjuder sammanlägg- ning av stadsägor i skilda församlingar _ någon sockenindelning finns ju inte i stad. Inom stad kan sålunda fastighe- ter i skilda församlingar sammanläggas med varandra endast inom den del där jorddelningslagen och sammanlägg- ningslagen är tillämpliga.

Såsom torde framgå av den i detta avsnitt lämnade redogörelsen för regis- terområden, sockenindelning och sam- bandet med indelningen i förvaltnings- områden i gällande redovisningssystem kan tolkningssvårigheter och andra be- svärligheter lätt uppkomma vid en oklar bestämning av begreppet registerområde och av ett svåröverskådligt samband mellan administrativa och judiciella in- delningar och indelningen i register- områden. Fastighetsregisterutredningen återkommer till detta spörsmål nedan där förslag utarbetas för att i möjligaste mån undanröja de nu föreliggande olä- genheterna.

2 Samband med olika indelningar i förvaltningsområden

21 Samband med kommunal indelning

Vid behandlingen av frågan om vad som i fortsättningen skall utgöra registerom- råde måste utredningen i första hand diskutera det grundläggande proble- met om den primärkommunala indel- ningens betydelse för fastighetsregistre- ringen och det samband dem emellan som bäst tillgodoser föreliggande in- tressen.

Den kommunala indelningen har med hänsyn till kommunernas omfattande kompetens väsentlig betydelse för sam- hällets utbyggnad och administration. Detta förhållande accentueras genom den nu pågående successiva indelnings- reformen i anslutning till indelningen

i kommunblock efter främst närings- geografiska riktlinjer. För statlig och kommunal planeringsverksamhet er- fordras en väl uppbyggd dataredovis- ning och statistik i anslutning till den kommunala indelningen. Fastighetsre- gistret bör fylla en väsentlig funktion i dessa avseenden, och en integration med annan dataredovisning är ound- gängligen nödvändig.

Vad sålunda anförts utgör starka skäl för att den primärkommunala indel- ningen bör bli grundläggande för in- delningen i registerområden. I vad mån så kan ske torde få bli beroende av huruvida de väsentliga nackdelar, som är förknippade med nu gällande system för indelning i registerområden och dennas samband med indelningen i för- valtningsområden av olika slag, därige- nom kommer att undanröjas eller inte.

Ovan har analyserats principerna i gällande system för indelningen i re- gisterområden, registerområdets bety- delse i olika avseenden och sambandet mellan indelningarna i förvaltningsom- råden och registerområden. Det fram- går därav att begreppet registerområde ofta ges en oklar innebörd (särskilt gäl- ler detta sockenbegreppet) och att sam- bandet mellan registerområden samt administrativ och judiciell indelning inte är entydigt. Detta medför bl. a. att lagregler för beaktande av olika slag av indelningar blivit invecklade och svårtillämpade och att svårigheter ofta föreligger att utan djupgående utred- ningar ange omfattningen på marken av ett förvaltningsområde eller att klar- lägga effekten på övriga indelningar av att en av indelningarna ändras.

Mot bakgrund av denna redogörelse finner fastighetsregisterutredningen att vad ovan anförts om betydelsen av den kommunala indelningen står Väl i linje med önskemålet om förenkling av syste- met rörande samband mellan borgerlig

primärkommun och registerområde. Olägenheterna med gällande system tor- de nämligen enklast kunna avhjälpas om begreppet registerområde i alla sam- manhang anses ha en logisk och enty— dig innebörd och om indelningen i pri- märkommuner anges vara utan undan- tag grundläggande för indelningen i re- gisterområden. Varje kommuns ytter- gränser skulle då utgöra gräns jämväl för registerområde. Ändras gräns för kommun genom beslut i administrativ ordning skulle följden bli att, utan fö- reskrift därom i det särskilda fallet, fastighetsregistreringen skulle anslutas till den nya kommunindelningen. Vid genomförande av ett sådant enhetligt system i överensstämmelse med vad som i stor utsträckning redan gäller måste tillses att nu förefintliga skilj- aktigheter mellan indelningen i kommu- ner och registerområden undanröjs. Att särskilda problem dock kan uppträda under ett tidsintervall i nära anslut- ning till ändring i kommun-al indel- ning behandlas nedan i avsnitt 23. Med registerområde förstår fastighets- registerutredningen sammanfattningen av de fastigheter och samfälligheter som i fastighetsregister redovisas tillsam- mans i föreskriven ordning och på så- dant sätt »att registerområdets nam-n måste vid angivande av fastighets eller samfällighets beteckning uppges för att enheten skall vara fullständigt iden- tifierad. Eftersom såväl fastigheterna som den samfällda marken enligt fas- tighetsbildningslagstiftningen kan ge— nom fastighetsbildning förändras till sin omfattning på marken är ett regis— terområde inte i första hand ett terri- toriellt område, men det är tydligt att ett registerområde vid varje tidpunkt har en viss omfattning på marken. Spörsmålet huruvida indelningen i socknar och andra registerområden skall bibehållas inom kommun är be-

roende av frågan om det registerbe- teckningssystem som skall gälla i fram- tiden. Denna fråga kommer 'att behand- las i 8 kap. och i anslutning därtill tas frågan om indelningen i registerområ- den upp till diskussion.

Skall angivna princip om överens— stämmelse mellan indelningarna i kom- muner och registerområden kunna upp- rätthållas måste jämväl förändring av gräns för registerområde som samman- faller med kommungräns få den verkan att även kommunindelningen ändras på samma sätt. Denna princip gäller enligt gängse uppfattning redan nu för fler— talet kommungränser i landet. Övriga anses däremot i allmänhet vara obe- roende av fastighetsgräns. Som fram- går av redogörelsen ovan i detta kapitel måste omfattande utredningar ofta verk- ställas för att klarlägga vilketdera al— ternativet som skall anses gälla. Fas- tighetsbildningskommittén har emeller- tid i sitt förslag till ny fastighetsbild— ningslag utgått från den förenklade principen att varje kommungräns som sammanfaller med fastighetsgräns skall vara beroende av denna (se 3 kap. 15 5 och 4 kap. 41 å och motiven därtill). Kombinerat med vad ovan sagts om den kommunala indelningens grundläggan- de betydelse kommer sålunda principen om överensstämmelse mellan indelning— arna i kommuner och registerområden att kunna upprätthållas även i fråga om ändringar av kommungräns genom fastighetsbildning. Detta skulle då gälla alla kommungränser oberoende av sät— tet för deras tillkomst. Det självklara intresse som föreligger av att kommun- indelningen inte får försämras genom sådana åtgärder och den omständighe— ten att starka kommunala intressen kan göra sig gällande har förutsetts i fas- tighetsbildningskommitténs förslag, och kommunerna har tillagts rätt att föra talan och få indelningsinatresset prövat

i princip i den ordning som gäller för ändring i kommunal indelning.

Angivna princip om kommunindel- ningens grundläggande betydelse för fastighetsregistreringen synes få den ef— fekten. att omfattningen på marken av en kommun kan beskrivas med ledning av fastighetsregistret som den totala omfattningen av fastigheter och sam- fälligheter inom Visst (vissa) register- område(n). Därigenom blir det möjligt att frigöra sig från den med nuvaran- de system alltjämt betydelsefulla, år 1862 föreliggande indelningen i kyrk- socknar och från äldre tid gällande re- dovisning av olika slag ävensom där— efter inträffade förändringar. Visserli- gen innebär nyss angivna princip — såsom redan nu är fallet beträffande av fastighetsindelningen beroende kom- mungränser —— att ett ingående fastig- hetsutredningsarbete ofta krävs för klar- läggande av kommunindelningen. Men som av det följande i detta betänkande framgår är ett hela landet omfattande registerkartverk erforderligt för att fyl- la fastighetsregistrets övriga funktio— ner. Sedan detta upplagts, kommer ock- så den kommunala indelningen att auto— matiskt bli redovisad med därav föl— jande fördelar.

Med den primära roll kommunindel- ningen sålunda avses spela för fastig- hetsregistreringen saknas anledning att som i gällande rätt bibehålla ett svår- överskådligt samband mellan reglerna för fastighet—sbildning och indelningar av olika slag i redovisnings- och för- valtningsområden. Det står bäst i över— ensstämmelse med det föreslagna syste- met att det ifrågavarande sambandet avser enbart den primärkommunala indelningen. Härigenom skyddas auto- matiskt indelningen i registerområden. Fastighetsbildningskommitténs förslag bygger också pådenna princip..

22 Samband med annan indelning i förvalt- ningsområden än den primärkommunaln

Som av redogörelsen ovan i detta ka- pitel framgår ansluter sig administra- tiva indelningar till den primärkom- munala indelningen med kommunerna som byggstenar. Det föreslagna syste— met kommer härigenom att tillgodose intresset av enkelhet och smidighet även beträffande dessa, vilka automa- tiskt blir anpassade till förändringar i den grundläggande kommunala indel- ningen.

I fråga om den judiciella indelningen synes systemet, såvitt fastighetsregister- utredningen kan finna, inte medföra några olägenheter. Utredningen anser sig få förutsätta att den judiciella indel- ningen kommer att anknyta till den kommunala indelningen och följa för- ändringarna i denna. Den oklarhet som för närvarande synes kunna råda om rätt judiciell indelning, i varje fall i vissa avseenden t. ex. i fråga om fastig- hetsforum, skulle med det av fastig- hetsregisterutredningen föreslagna sys- temet i allt väsentligt försvinna. En förutsättning för att den judiciella in- delningen skall kunna grundas enbart på den kommunala indelningen kan dock vara att det av fastighetsregister- utredningen här föreslagna systemet ge- nomförs.

23 Särskilda problem vid ändring i kommunal indelning

Genom det angivna systemet, som så— lunda sammanfattningsvis innebär att begreppet registerområde ges en logisk, entydig innebörd, att den primärkom- munala indelningen blir primär också i förhållande till fastighetsbildning och indelningen i registerområden och att indelningarna i primärkommuner och registerområden sammanhålls, synes de med' gällande bestämmelser förenade,

väsentliga nackdelarna bli eliminerade. Emellertid kvarstår även i det nya sy- stemet vissa av de problem som med gällande regler uppträder vid ändring i den kommunala indelningen.

Som tidigare sagts skall enligt för- slaget, utan föreskrift därom i det sär- skilda fallet, indelningen i registerom- råden anslutas till ändring i kommunal indelning. Åtgärder härför bör då vid- tas i så nära anslutning till det aktuella årsskiftet som möjligt. Att nedbringa detta tidsintervall är med nuvarande fastighetsregistersystem förenat med svårigheter. Om, som fastighetsregister- utredningen i det följande föreslår, nya tekniska, rationella hjälpmedel utnytt- jas vid fastighetsregistrering, synes emellertid det av ändringen föranledda registreringsarbetet kunna fullgöras i omedelbar anslutning till årsskiftet. En tidsbegränsad diskrepans mellan den kommunala indelningen och register- områdes omfattning torde behöva upp- komma endast i det fall överflyttning till annan kommun avser de] av fastig- het. Visserligen kan i normalfallet fas- tighetsbildningsåtgä—rden ske i så god tid att den blivit slutligen gällande före årsskiftet, varvid registreringen kan ske vid det nya årets ingång. Men man synes inte _kunna bortse från att besvär över förrättningen eller andra förhål- landen kan omöjliggöra en registrering vid denna tidpunkt. Olägenheterna där- av är dock begränsade om blott verk- ningarna i alla övriga avseenden knyts till ändringen i den kommunala indel- ningen och kortast möjliga skiljaktighet mellan indelningarna eftersträvas.

Likartade problem kan uppkomma i de fall ändringen i den kommunala in— delningen åstadkommes därigenom att registerområdes omfattning förändras genom fastighetsbildning. En sådan åt- gärd kan ju antas bli gällande när som helst under ett år. Verkningarna av åt-

gärder i fråga om den kommunala in- delningen kan då föreskrivas inträda omedelbar-t vid registreringen eller vid kommande årsskifte. I förra fallet kan vissa olägenheter tänkas uppkomma i beskattnings- och folkbokföringshänse- ende, om inte särregler tillskapas för att motverka dem. I senare fallet kan en tidsbegränsad skiljaktighet bli följden mellan kommunal indelning och indel— ning i registerområden. Denna problem- ställning är inte ny och föranledes inte av det system fastighetsregisterutred- ningen föreslår. Spörsmålet synes inte vara av någon större betydelse och kan lösas efter riktlinjer som anses önsk- värda. I nu förevarande sammanhang saknas anledning att ytterligare behand- la detta detaljspörsmål.

24 Hänförande av samfällighet till viss kommun

Med den bundenhet mellan kommunal indelning och registerområden som fas— tighetsregisterutredningen föreslår är en riktig redovisning i fastighetsregist- ret ett väsentligt problem även ur kom- munal indelningssynpunkit. Förutom de direkta Skiljaktigheter mellan indelning- arna som nu otvivelaktigt föreligger och som måste undanröjas, torde oklar- het ibland visa sig uppkomma Vid be— dömning av fråga till vilken kommun Viss enhet hör. Detta torde särskilt gäl— la samfälld mark, vilken ju för närva- rande i allmänhet inte är redovisad i jordregistret. Ett upptagande av sam— fälligheterna i ett nytt fastighetsregister torde komma att aktualisera sådana problem. Visserligen är det uppenbart att flertalet samfälligheter utan vidare måste anses tillhöra kommun inom vars aktuella område de ligger. Samfällighe- ter inom annan kommun än delägande fastigheter kan anses svårare att hän- föra till Viss kommun. Utgör samfällig-

heten särskild taxeringsenhet — så kan vara fallet då den står under förvalt- ning enligt lagen om bysamfälligheter synes redovisningen 'i taxeringshän- seende kunna vara Vägledande. I övriga fall anser fastighetsregisterutredningen att samfällighet utan särskilt beslut där- om i administrativ ordning skall hän- föras till kommun på sådant sätt att enklavbildningar undviks. Ligger sam- fällighet vid gränsen mellan två kom- muner torde registerföraren med ledning av tidigare meddelat beslut eller på an- nat sätt få sluta sig till rätt kommun- tillhörighet.

25 Samband med församlingsindelning m. m.

De principer som i detta kapitel ansetts böra ligga till grund för ett samband mellan kommunal indelning och indel- ning i registerområden gäller inte i nå- got avseende förhållandet mellan för- samlingsindelningen och fastighetsin— delningen inom kommunerna. Med hän- syn till att församlingarna ofta omfattar tämligen små territorier torde det -— i syfte att ernå en ändamålsenlig fastig- hetsstruktur —— komma att bli en inte ovanlig företeelse både i tätorter och glesbygd att mark överförs från fastig- het i en församling till fastighet i en annan eller att sammanläggning sker av fastigheter i skilda församlingar. Att märka är att församlingsgräns inte ut- gör hinder för sammanläggning eller annan fastighetsbildningsåtgärd enligt det av fastighetsbildningskommittén av- givna förslaget till ny fastighetsbild- ningslag.

Skulle ett samband mellan indelning- arna i församlingar och fastigheter upp- rätthållas på samma sätt som föresla- gits i fråga om kommunal indelning måste följden efter hand bli en oregel- bunden församlingsindelning med ofta förekommande enkl—avbildning. Olägen-

heterna härav skulle bli påtagliga. Det- ta skulle inte sällan bli fallet i fråga om åtgärder av olika slag där församlings- indelningen är av betydelse. Svårighe- ter skulle också förefinnas att vid be- hov håll-a den aktuella församlingsin- delningen i minnet.

Särskilt stora skulle emellertid nack— delarna kunna bli för befolkningen. Ett överförande av mark från fastighet i en församling till fastighet i en annan skulle, om byggnad på marken bebos av på fastigheten kyrkobokförda perso- ner, få till följd en överflyttning även av dessa, vilket uppenbarligen inte va- rit syftet med fastighetsbildningsåtgär- den. En sådan inte avsedd verkan kan innebära att en med hänsyn till belä- genhet, vägförbindelse m. m. lämplig församlingstillhörighet blir bruten.

Vad sålunda sagts talar för att för- samlingsindelningen inom en kommun får behålla sin stabilitet. Erfordras en ändring av den ecklesiastika indelning- en kan detta ske i administrativ ord- ning på sedvanligt sätt. Församlings- indelningen inom en kommun synes så— ledes alltid — i överensstämmelse med synpunkter som vid kontakter fram- förts från Svenska pastoratens riksför- bund —— böra vara oberoende av fastig- hetsindelningen. Senast i samband med genomförande av en ny fastighetsbild- ningslagstiftning bör denna princip lag- fästas. En lagföreskrift härom skulle sannolikt bli av betydelse för flertalet från kommungräns fristående försam- lingsgränser i landet, enär de försam- lingsgränser som redan nu anses vara oberoende av fastighetsgräns torde vara i minoritet.

Ett fullföljande av denna princip kommer att medföra att en fastighet blir belägen i mer än en församling i större utsträckning än vad nu är fallet. Vissa olägenheter följer naturligtvis därav, t.ex. att, om person är kyrkobokförd

på fastigheten, redovisning måste ske på vilken församlingsdel av fastigheten han bor eller att, med hänsyn till att kommunalskatt i viss utsträckning är beroende av fastighets taxeringsvärde, en sådan fastighets taxeringsvärde mås— te delas upp på de skilda delarna. Des- sa olägenheter är emellertid obetydliga i förhållande till fördelarna. Därjämte bör framhållas att de -i hög grad skulle bli reducerade vid genomförande av den fastighetsregisterreform som utred- ningen föreslår.

Enligt det registerinnehåll som skis— seras i ett följande kapitel skall näm- ligen församlingsindelningen redovisas i fastighetsregistret. Fastighets eller fas— tighetsdels församlingstillhörighet kan därvid lätt aviseras från fastighetsre- gistret till berörda organ.

Den diskussion som nu förts avser, som framhållits, församlingsgräns inom kommun. Församlingsgräns som sam- manfaller med kommungräns bör där- emot följa samma regler som denna. Så är i princip fallet redan nu. Ett annat ställningstagande skulle leda till att diskrepanser ofta skulle kunna upp- komma mellan indelningarna i kom- muner och församlingar. Olägenheterna därav skulle bli omfattande, bl.a. med hänsyn till sambandet i flera avseenden mellan kommunal och ecklesiastik för- valtning och beskattning. Vidare skulle befolkningsredovisningen, vilken sker församlingsvis, inte ansluta till kom- munindelningen. De nackdelar som

skulle uppkomma därav ligger i öppen dag.

Behovet av överensstämmelse mellan kommunal och ecklesiastik indelning såtillvida att en kommun bör bestå av en eller flera hela församlingar är så framträdande att kammarkollegiet sy- nes böra få i uppdrag att utreda frågan om att i full utsträckning åstadkomma en sådan. Självfallet synes några åtgär- der inte behöva vidtas Ined försam- lingsgränser i anslutning till kommun- gränser som beräknas inom kort skola bortfalla genom kommunsammanlägg- ning.

Vad här ovan anförts om försam— lingsgränser synes böra gälla även grän- ser för särskilda kyrkobokföringsdi- strikt, där sådana finns, ävenså grän- ser för municipalsamhällen.

26 Genomförande

De i förevarande avsnitt 2 framförda förslagen om ett samband mellan kom- munal indelning och indelningen i re- gisterområden och om att förefintligt samband inom kommun mellan försam- lingsindelning och fastighetsindelning skall upphävas kräver för genomföran- de att principerna intas i lag. Sådana lagbestämmelser äger åtminstone i visst avseende nära samband med pågående revision av fastighetsbildningslagstift— ningen. På grund härav finner fastig- hetsregisterutredningen inte anledning att nu utarbeta utkast till lagtext och motiv.

KAPITEL 8

Fastighetsregistreringens enhetlighet. Registerenhetemas beteckningar

1 Enhetligt registersystem. Registrets fysiska omfattning

Av 4 kap. framgår att de nuvarande formerna för förande av fastighetsre- gister är behäftade med påtagliga bris- ter. Inte minst gäller detta förekoms- ten av två vitt skilda system, jordregis- ter och stadsregister. Orsaken till en sådan uppbyggnad av fastighetsregi- streringen var olika, historiskt betinga- de förutsättningar i stad och på lands- bygden. Betydande skillnader förelåg nämligen i fråga om beskattningssystem, former för överlåtelse av jord och fas- tighetsbildning. Den därav följande offi- ciella fastighetsindelningen på landet redovisades i kronans jordebok, som inte fördes i stad.

Nackdelarna av skilda system fram- trädde emellertid inte i så hög grad un- der fastighetsregistrens första tid. Då förelåg fortfarande en skillnad i sam- hällstyp mellan stadskommuner och landsbygdskommuner. Vidare var det inbördes beroendet mellan tätort och landsbygdi näringsgeografiska och and— ra avseenden föga utvecklat i jämförelse med dagens situation. Det ökade beroen- det mellan tätort och omland har lett till att kommunindelningen alltmer anpas- sats till en näringsgeografisk indelning i kommuner vilka, vare sig de utgör stad eller inte, i strukturellt hänseende före- ter väsentliga likheter. * '

Denna utveckling har fått konsekven— Ser inom en radområden genom attför-

fattningskomplex gjorts generellt till- lämpliga, oberoende av kommuntyp. Så är t. ex. fallet med kommunallagen och byggnadslagen. Förslag därom förelig- ger också inom fastighetsbildningens område. Även i övrigt har de skilda kommuntyperna alltmer närmat sig var- andra En motsvarande konsekvens för fastighetsregistreringens del synes ofrånkomlig. Att bibehålla skilda regis- tersystem för olika slag av kommuner är så mycket mindre befogat som ut- vecklingen synes peka mot införande av en enhetlig kommuntyp.

Redan i gällande rätt har emellertid möjligheter införts att tillämpa register- systemet oberoende av kommuntyp. Ett avgörande argument för val av system synes därvidvara att skillnaderna i sam- hällets struktur anses motivera det ena eller andra systemet, främst med hänsyn till behovet av en mer eller mindre de- taljerad redovisning. Fråga uppkommer då huruvida olika system kan för fram- tiden Vara motiverade av att informa- tionsbehovet'växlar inom olika delar av samhället, t; ex. i tätorter och glesbygd. Härvid torde få framhållas att mängden av data och behovet av informationer av naturliga skäl'är större i tätort än i glesbygd och att även arten av informa- tioner varierar, vilket påverkar behovet av systematiserad redovisning. Av be— tydelse kan jämväl vara att efterfråge- frekvensen rörande uppgifter om fastig- heter är större" inom områden med' liv- lig samhällsverksamhet-än inom mer

extensivt utnyttjade trakter och att upp— gifterna kan ha större eller mindre in- verkan vid åtgärder av olika slag, som berör den fasta egendomen, t.ex. änd- ringar i fastighetsindelningen, värde- ring av fastighet etc. Dessa synpunkter synes utgöra skäl för att ett fastighets- registers innehåll bör anpassas till bl. a. urbaniseringsgraden. En stor del av in- nehållet torde emellertid vara av all- mängiltig karaktär, oberoende av sam- hällstyp, och anledning torde saknas att redovisa dessa ensartade uppgifter på olika sätt. För skilda organ och enskilda, som har behov av service från fastig- hetsregistreringens sida i ett eller an— nat avseende och i större eller mindre omfattning, torde vidare en enhetlig redovisning vara av väsentligt intresse. Att vid sidan därav registreringen måste avse skilda uppgifter inom olika om- rådestyper är uppenbart, men denna skillnad i informationsredovisningen är inte av någon principiell art och det får anses uteslutet att för detta ändamål föreslå helt olika registerformer.

Vad sålunda anförts visar att varken de olika kommuntyper som f.n. finns eller samhällets växlingar från tätort till glesbygd föranleder något behov av skilda registersystem. Förekomsten av olika registerformer medför dessutom väsentliga olägenheter. Särskilt gäller detta gränsområdena mellan skilda re- gisterformer. En sådan gräns mellan re- gisterområden blir ofta till hinder vid planläggning ochplangenon1förande,an- tingen så att de utgör en viss spärr mot åtgärder som kan vara angelägna eller så att särskilda åtgärder måste vidtas för att få gränsen ändrad. Anses en före- slagen gräns mellan två sådana områden höra gå över fastigheter, blir följden en- ligt gällande regler att dessa fastigheter måste undergå delning enbart av regi- streringstekniska skäl. I 1930 års lag om delning av fastighet i anledning av änd-

ring i rikets indelning är denna fråga närmare reglerad.

Men även utan att sådana frågor aktu— aliseras föreligger ofta behov av att sam- manställa data av olika slag beträffande fastigheter inom olika registerområden. Svårigheterna blir därvid påtagliga, då de olika registerformerna uppvisarstora olikheter. Nackdelar av detta slag upp- kommer inte blott i fråga om lokala, be- gränsade områden, som sträcker sig över gränser för olika system, utan de torde vara minst lika påfallande i vidare sammanhang, t. ex. för redovisning på riks- och länsnivå av statistik eller i folkbokförings- och uppbördssamman- hang.

Skulle problemet gälla att för första gången upprätta ett fastighetsregister över landet skulle det numera _— med hänsyn till de i 5 kap. diskuterade all- männa principerna för dataredovis- ning och till vad nu anförts — inte kunna komma i fråga att föreslå mer än ett enda system. När nu två skilda system med helt olika uppbyggnad re- dan används kommer frågan i ett del- vis annat läge. Visserligen inverkar detta inte på behovet av ett enhetligt system, och olägenheterna av skilda system har erfarenhetsmässigt visat sig vara stora, men för en övergång till en- hetlighet krävs att skillnaderna mellan systemen utjämnas, vilket kan tänkas medföra nackdelar. I den utsträckning en sådan utjämning skulle bli följden redan på grund av behovet av moder- nisering av fastighetsregistreringen och förändringen sålunda skulle få ske även om ett enda system nu fanns är därom inte mycket att säga. Men om därutöver önskemålet om enhetlighet skulle för- anleda eljest inte nödvändiga föränd- ringar, torde få bedömas huruvida för- delarna av reformen skulle överväga därav uppkommande olägenheter.

Bristerna i nuvarande system är så

väsentliga att en revision av fastighets- registreringen bör bli en genomgripande reform. Flertalet förändringar i förhål- lande till de nu förefintliga registerfor- merna torde därvid bli av den art att skillnaderna mellan systemen blir ut— jämnade. Av intresse i detta samman— hang synes på grund härav vara en- dast fastigheternas registerbeteckning- ar. Dessa är konstruerade efter helt skil- da principer för jordregisterfastigheter och stadsregistrets stadsägor. Tomtbe- teckningarna är däremot i princip av samma typ i båda systemen även om inom stadsregistret finns flera varian- ter och beteckningsproblemet i fråga om tomterna är kvantitativt större inom stadsregistret.

De nuvarande beteckningssystemen är i vissa avseenden mindre ändamåls- enliga och oberoende av önskemålet om ett enhetligt fastighetsregister synes frågan om fastigheternas beteckningar böra överses. De normer som det i så- dant avseende finns anledning att upp- ställa torde få bli av samma innehåll oberoende av nuvarande skilda system. Några egentliga svårigheter synes inte uppkomma att skapa enhetlighet i frå- ga om fastighetsbeteckningarna, och då fördelarna därav i väsentlig grad torde överstiga olägenheterna, kommer fas- tighetsregisterutredningen att föreslå en sådan reform. Frågan därom behand- las i avsnitt 2 i detta kapitel.

På grund av vad sålunda anförts an- ser fastighetsregisterutredningen att ett nytt fastighetsregister bör byggas upp i ett enhetligt system för hela landet. Därmed förstår utredningen ett till sin systematiska uppbyggnad enhetligt re- gister inom vilket anpassningen till skilda förhållanden och därav föran- ledda skillnader i informationsredovis- ningen åstadkommes i takt med utveck— lingen och på grundval av successivt gjorda utredningar. Utredningen låter

inte enhetligheten avse registrets inne- håll. Vid sidan av en viss fixerad grupp uppgifter oberoende av registerområ- dets karaktär skall registret för sär- skilda områden kunna innehålla en ef- ter förhållandena anpassad grupp. En— hetligheten syftar i stället på själva systemet. dvs. sättet och formen för redovisningen.

Enligt vad som framgår av 4 kap. ovan skall inom stadsregisterområden allmänna platser och sådana vattenom- råden som ej veterligen hör till en eller flera fastigheter enskilt inte anses ingå i fastighetsindelningen och de skall på grund härav inte redovisas till viss fas- tighet utan upptas i ett särskilt bihang till fastighetsregistret, benämnt bihang C. Praktiska skäl har emellertid med- fört att bihang C inte sällan upphört att föras och ifrågavarande områden har då hänförts till fastigheter och har där- med kommit att ingå i fastighetsindel- ningen. Därmed har man ansett sig vin- na väsentliga förenklingar vid genom— förandet av aktuella stadsplaner, som i avsevärd omfattning tillkommit genom revisioner av äldre planer, varvid all- männa platser enligt sådan plan kom- mit att ingå i byggnadskvarter. Där— jämte har skapats ett klarare underlag för instiftande av servitut i gatumark. Till fastighetsregisterutredningen har överlämnats exempel på tidsödande och kostsamma utredningar angående ägan- derätts- och inskrivningsförhållanden beträffande kvartersmark, som i enlig- het med äldre stadsplan redovisats i bihang C.

Fastighetsregisterutredningen anser att de motiv som brukar anföras mot en särredovisning i bihang C är bärande och att uppenbara fördelar är förenade med ett inbegripande av bihang C—om- rådena i fastighetsindelningen. Utred- ningen föreslår därför att ifrågavaran—

de områden framdeles skall redovisas i fastighetsregistret som ingående i fas- tighetsindelningen. Detta har också för- utsatts i förslagen till ny fastighets- bildningslag och ny jordabalk. Den när— mare utformningen av förslaget i denna del kommer att sedermera upptagas till behandling av fastighetsregisterutred- ningen.

Inte heller allmänt vattenområde skall f. n. redovisas till fastighet i fas- tighetsregister. I jordregister skall så- dant område inte alls redovisas, och i stadsregister torde det skola upptagas i bihang C. Huruvida en redovisning till fastighet framdeles skall bliva fallet har varit föremål för utredning av kammar- kollegiet i en dagtecknad promemoria, som inte lett till författningsreglering.

Med reservation för behandlingen av allmänt vattenområde skulle därmed för framtiden den klara och rediga principen kunna uppställas att all mark i landet ingår i fastigheter och skall re- dovisas i fastighetsregistret.

2 Registerområden och register- beteckningssystem

21 Översikt av gällande system

Som närmare utvecklats ovan i detta kapitel är inom de delar av landet där jordregister förs socknen registerområ- de på landsbygden. I stad finns inte någon sockenindelning och då jord— register förs för stad utgör stadens jordregisterdel registerområde. Inom områden med stadsregister äri stad kom- munen registerområde eller, om både jord- och stadsregister finns, stadens stadsregisterdel. F.örs stadsregister för ort inom landskommun är orten regis- terområde. Med registerområde menas i alla dessa fall sammanfattningen av.

de fastigheter och samfälligheter som i fastighetsregister, redovisas "tillsam-

mans i föreskriven ordning och på så- dant sätt att registerområdets namn Inåste anges för att en fastighet eller samfällighet skall vara entydigt iden- tifierad. Man kan om man så vill ut- trycka saken så att registerområdets namn ingår i en fastighets registerbe- teckning, varvid namnet självfallet ute- sluts i alla de situationer då det av sammanhanget framgår till vilket re- gisterområde fastigheten hör.

I 4 kap. har även framhållits att jordregisterfastigheternas betecknings- system har historisk bakgrund och an— sluter sig till jordebokens redovisning av byar, hemman och s.k. jordeboks- lägenheter (för de sistnämnda gällde i stort sett samma regler som för hem— man och de omnämns därför ej i det följande). En by bestod av två eller fle- ra hemman med i princip samma namn (tillägg till namnet kunde dock före— komma) men med skilda ordningsnum» mer. Hemman kunde också ligga för sig med särskilt namn (och ordningsnum- ret 1) och kallades då gård eller ensta- ka hemman. Varje hemman upptogs vid jordregistrets uppläggande på särskilt upplägg med namn och nummer häm- tade från jordeboken. För att särskilja fastigheter, som tillkommit genom upp- delning av ett hemman, åsattes dessa en exponentsiffra efter hemmansnum- ret (basnumret). Fastigheten i uppläg- gets första rum erhöll exponentsiff— ran 1, och ett odelat hemmans register- nummer blev alltid av typen 11. En jord- registerfastighets registerbeteckning be- står sålunda av namn och registernum- mer. —— Mot jordregisterfastigheternas beteckningar brukar riktas anmärk- ningarna att namnet stundom är sam— mansatt och därmed rätt otympligt och att registernumret med sin exponent- siffra inte passar väl för maskinskrift.. I andra sammanhang än vid själva fas—. tighetsregistreringen, som jumåste följa

bestämmelserna i ' jordregisterförord- ningen, skrivs registernumret därför ofta på en enda rad med bas— och ex- ponentnummer åtskilda av ett kolon (1:1). Jordregisternamnet torde såvitt angår by- och hemmansnamn i all— mänhet vara väl lokaliserande. Det återfinns 't. ex. vanligen på topografiska kartan och används ofta som post- adress. Inte sällan har emellertid in- träffat att tätorter vuxit upp med helt nya namn som ej återspeglas i jord— registret. Jordregisternamnet kan i så- dana fall vara intetsägande eller miss- visande.

Även tomternas beteckningar grun- dar sig i allmänhet på ett sedan gam- malt vedertaget system. Kvarteren tor- de normalt redan tidigt ha åsatts sär- skilda namn och tomterna inom kvarte- ren ibland ha givits sina särskilda num- mer. Sannolikt har dock tomtnummer börjat införas tämligen sent. Tomterna identifierades i äldre tid bl. a. genom angivande av angränsande objekt och längden av tomternas sidor, en iden- tifikation som fortfarande återspeglas i fastighetsregistret, ehuru tomterna nu- mera alltid är numrerade. Den officiella beteckningen för tomt i stadsregister och i jordregister med tomtbok har modellen »tomten nr 10 i kvarteret Giraffen». Tomtbeteckningssättet .är inte helt enhetligt, då vissa äldre lokala system bibehållits, t.ex. med numre- ring av tomterna utan iakttagande av kvartersindelningen. _- Mot tomtbe- teckningarna brukar anmärkas att kvar- teret i de snabbt växande tätorterna är en alltför liten enhet för att namnet __ såsom i äldre'tid skall vara loka- liserande. Denna olägenhet» försöker man avhjälpa genom att för viss del .av registerområdet välja namn ur viss ka- tegori (t.ex. .fåglar). Vidare brukar framhållas att beteckningen är om- ständlig—I andra sammanhang än vid

fastighetsregistrering används därför ofta modellen »Giraffen 10». Kvarteren är i en del registerområden numrerade, sannolikt för att underlätta hantering- en. I Göteborg är t. ex. samtliga kvarter numrerade stadsdelsvis vid sidan av den konventionella namnsättningen.

Stadsregistrets stadsägor är numre- rade, vanligtvis i löpande följd genom hela registerområdet. Ibland är regis- terområdet indelat i ägotrakter med sina särskilda namn och med särskilda nummerserier för varje ägotrakts stads- ägor. Består stadsäga av flera områden ingår samtliga områdens nummer i re- gisterbeteckningen. _ Stadsägobeteck- ningen är i sistnämnda avseende otymplig. Beteckningen är inte lokali- serande i annan mån än i förekomman- de fall till ägotrakt. Dessutom kan dock fackmannen, som känner till systemet för numreringen inom visst register- område, ibland av första eller de första siffrorna i beteckningen utläsa en viss. lokalisering.

Såsom antytts i denna översiktliga redogörelse för de olika registerbeteck- ningssätten är olägenheter förenade med de nuvarande systemen. De största nackdelarna ligger emellertid däri att flera olika beteckningssätt finns. Detta föranleder att fastigheter med skilda beteckningstyper måste i fastighetsre- gister redovisas i olika avdelningar och att fastighet utan annan anledning än denna skiljaktighet allt som oftast mås- te överföras från en avdelning till en annan och ibland —— efter ändrade för- utsättningar vilka numera med levande planer är tämligen vanliga ——- återföras till samma avdelning den tidigare till- hörde med ty åtföljande betecknings- byten. :Nya beteckningar måste också i princip generellt åsättas vid övergång från jordregister till stadsregister, ehuru de fördelar man. vill vinna med en så-

dan övergång inte kan vara förknip— pade med beteckningssystemet. De olä- genheter som i sådana sammanhang uppkommer var tidigare obetydliga, men med införlivning av stora områ- den med stad och tätorternas snabba tillväxt har deras omfattning ökat.

De skilda beteckningstyperna medför också väsentliga olägenheter vid sam- manställning av data för områden som omfattar fastigheter med olika slag av beteckningar, i statistiska sammanhang och vid bearbetning av data med för- samlingar, kommuner, län eller riket som enheter. Det har t.ex. framhållits för fastighetsregisterutredningen att skilda beteckningstyper medfört olä- genheter vid den pågående reforme- ringen av folkbokförings- och upp- bördsväsendet.

22 Principiella överväganden i betecknings- frågan

Som framgår av bl.a. 10 kap. nedan anser fastighetsregisterutredningen att ett nytt fastighetsregister skall med hänsyn till de väsentliga fördelar som uppkommer därav byggas upp och fö- ras med hjälp av modern teknisk utrust- ning. För detta ändamål synes ett en- hetligt beteckningssystem vara nära nog ofrånkomligt. I samma riktning pekar vad ovan sagts om införande av ett en- hetligt registersystem. Då olägenheterna av nu rådande splittring i fråga om be- teckningarna är väsentliga och då några direkta hinder inte synes föreligga att utjämna skiljaktigheterna ibetecknings- sätten, föreslår utredningen att ett en- hetligt beteckningssystem skall införas. Utredningen förutsätter därvid att det beteckningsbyte som måste förknippas med registerreformen skall reduceras till vad som är oundgängligen nödvän— digt för att ett enhetligt system skall kun- na införas och nuvarande olägenheter

skall undanröjas. Även med denna för- utsättning kommer reformen att medföra att ett relativt stort antal fastigheter i landet måste ges nya beteckningar med därav följande nackdelar. Dessa nack- delar torde emellertid få bedömas som obetydliga jämfört med vad som skulle bli följden om nu gällande fastighets- registerformer med helt skilda beteck- ningssätt skulle bibehållas. Den pågåen- de snabba urbaniseringen och en fort— gående övergång till registerform med ett helt avvikande beteckningssystem skulle nämligen sannolikt föranleda be- teckningsbyten i betydligt större om- fattning. -—- Frågan om tomtbegreppet är i beteckningssammanhanget inte av nå- gon avgörande betydelse. Oberoende av beteckningssystemet kan självfallet en fastighets karaktär av tomt på betryg- gande sätt anges i fastighetsregistret om begreppet tomt skall bibehållas.

För införande av ett enhetligt beteck- ningssystem torde, förutom det anförda kravet att minsta möjliga antal fastighe- ter skall erhålla helt nya beteckningar, få uppställas principen att systemet skall på ett smidigt sätt tillåta bearbet- ning av fastighetsregistrets data med moderna tekniska hjälpmedel och att beteckningarna därför lämpligen skall kunna uttryckas numeriskt. Vidare bör beteckningen vara lokaliserande inte blott för fackmannen utan även eljest. Därigenom underlättas i betydande grad olika, särskilt lokala organs och enskildas handhavande av fastigheter och därtill knutna uppgifter. Detta tor— de innebära att i beteckningen bör ingå ett namn med anknytning till en av folk i allmänhet känd traktindelning. Detta namn bör dessutom inte vara långt el— ler tungt.

De anförda kraven på fastighets re- gisterbeteckning kan förefalla strida mot varandra, men så synes ej behöva

bli fallet. Om registerområdena och de trakter i vilka ett registerområde en— ligt vad nyss sagts bör indelas åsätts sina särskilda nummer, blir hela regis- terbeteckningen en sifferbeteckning (ett numeriskt identifikationsbegrepp) och kan i denna form lämpligen användas vid databehandling. Så kan också el- jest ske i internt bruk och vid avisering mellan olika registerorgan. I andra sam— manhang torde beteckningar med namn komma att utnyttjas.

En fastighets identifikationsbegrepp bör av naturliga skäl vara lätthanter- ligt. Detta understryks av det alltmera uppkommande behovet av bearbetning av data som är knutna till fastighetsin- delningen. En sådan behandling un- derlättas och blir i väsentlig mån billi- gare av att identifikationsbegreppet nedbringas till det minsta möjliga. På grund härav synes det vara uteslutet att tänka sig en indelning av ett register— område i mer än en serie av trakter som får ingå i fastighetens identifika- tionsbegrepp. I den mån upplysningar ur lokaliseringssynpunkt erfordras ut— över denna uppgift om lokal kan infor— mation därom intas i fastighetsregistret utanför identifikationsbegreppet.

Utredningen tar senare i detta kapi- tel upp frågan om fastigheternas siffer- beteckningar och diskuterar först upp- byggnaden av beteckningssystemet ur mera allmänna synpunkter. Innan så kan ske måste spörsmålet om vad som skall utgöra registerområde behandlas.

23 Register-områden

Frågan om den principiella framtida omfattningen av ett registerområde är i första hand ett registerbetecknings- problem. Registerområdets namn (eller annan beteckning) måste ju anges för att en fastighet skall vara entydigt iden- tifierad. Uppordnandet av fastigheter-

na i ett register kommer självfallet att följa indelningen i registerområden, och ett sådant uppordnande har därför ovan upptagits som ett av kriterierna på ett registerområde. Ett argument för val av registerområde blir därför jäm— väl behovet att i samhällslivet sortera data av olika slag, som knyts till fastig- heter, i anslutning till en i andra sam— manhang allmänt accepterad och bety— delsefull indelning. Riket i sin helhet och länen får anses uteslutna som in- delningsgrund i fastighetsregistersam- manhang redan därför att fastighetsbe— teckningarna i så fall skulle bli för otympliga eller inte kunna ges den 10- kaliseringseffekt som enligt vad ovan anförts är önskvärd.

I 7 kap. har föreslagits att på grund av den primärkommunala indelningens be- tydelse den framtida fastighetsregistre- ringen skall anslutas till denna indel- ning så att ett registerområde inte skall (annat än temporärt) kunna omfatta mark i skilda kommuner. Gränserna mellan kommuner blir därför utslags- givande för indelningen i registerom- råden. Vad sålunda anförts utgör där- jämte goda skäl för att indelningen i kommuner och registerområden bör så fullständigt sammanfalla att en kommun i princip skall omfatta endast ett re- gisterområde. Skulle det nu gälla att helt oberoende av rådande system före- slå regler för en fastighetsredovisning i landet, skulle enligt fastighetsregister- utredningens mening anledning saknas att frångå en sådan princip. Spörsmå— let kompliceras av att de nuvarande re- gisterbeteckningarna på landsbygden bygger på indelningen i socknar.

Innebörden i begreppet socken har belysts ovan, och därav framgår att socknen numera i författningsmässigt hänseende nästan uteslutande har bety- delse som registerområde. (I praktiken lever ibland den äldre betydelsen av

förvaltningsområde kvar.) Fråga upp- kommer nu om sockenindelningen kan och bör slopas som underlag för indel- ningen i registerområden för att kom- munen i stället skall överta denna upp- gift. Några olägenheter av en sådan åt- gärd med hänsyn till de funktioner socknen kan ha i andra hänseenden torde inte kunna uppkomma, då dessa funktioner inte behöver påverkas av ändrade regler för fastighetsregistre- ring.

Sockenindelningens tidigare praktis- ka roll i ekonomiskt och näringsgeo- grafiskt avseende har numera helt för- fallit. Detta har klart kommit till ut- tryck i de i början av 1950-talet genom- förda och nu pågående kommunindel- ningsreformerna. Tätorter växer upp oberoende av socknarnas omfattning. Jordbrukets och skogsbrukets rationali- sering fortgår på samma sätt utan beak- tande av sockengränser. Det i samman- läggningslagen införda förbudet mot sammanläggning av fastigheter i olika socknar har därigenom blivit ett hinder i samhällets strukturomvandling. I fas- tighetsbildningskommitténs förslag till ny fastighetsbildningslag har detta hin- der mot fastighetsbildning hävts, var- jämte även annan fastighetsbildning än sammanläggning föreslagits få ske utan beaktande av sockengräns. En naturlig följd av en lagstiftning med sådant in- nehåll, mot vilket ingen remisskritik framkommit, kommer att bli en påtaglig splittring av den nuvarande sockenin— delningen inom kommunerna med en omfattande enklavbildning och andra oregelbundenheter. Härigenom kommer sockenindelningen att i stor utsträck- ning sakna ett reellt underlag. Ur an- givna synpunkter, som torde framstå som särskilt bärande, synes fog numera knappast kunna anses föreligga för'ett bibehållande av sockenindelningen. '

Det torde då få'undersökas huruvida

sockenindelningen kan slopas av regi- streringstekniska skäl. Ovan har fram- hållits som princip att ett registerområ- de bör indelas i trakter med kända namn så att en fastighetsbeteckning ver- kar lokaliserande till ungefärligt läge och att kravet på identifikationsbeteck- nings lätthanterlighet förutsätter endast en serie av traktindelning. Kommuner- na är eller blir vid pågående reform så stora att behovet av sådan indelning är framträdande. På landsbygden sy- nes för detta ändamål den nuvarande indelningen i socknar eller byar (hem- man, gårdar) kunna komma i fråga. En generellt genomförd traktindelning på grundval av socknarna torde dock få anses utesluten, enär detta skulle förut— sätta namnbyte för samtliga jordregis— terfastigheter och dessa omfattar en stor majoritet av landets fastighetsbestånd. Detta bör ej hindra att denna lösning kan tillgripas när särskilda skäl förelig- ger därtill, t. ex. när socknarna i en landsända överlag är små, varvid by- eller gårdsnamnen torde vara av mindre betydelse ur lokaliseringssynpunkt. I så— dana fall kan by- eller gårdsnamnen in— tas i fastighetsregistret som information utanför fastighetsbeteckningen.

I normalfallet torde emellertid by- el- ler gårdsnamnen böra bibehållas som traktnamn. De fyller i bygden i allmän-- het på ett utmärkt sätt denna funktion. I stora kommuner kan emellertid des— sa traktnamn på det kommunala planet ej anses ge tillräcklig anvisning om lä— get, men då såsom framgår av detta ka- pitel fastighetsregisterutredningen före- slår att fastighetsregistret skall ge infor- mation om till vilken eller vilka försam- lingar fastighet hör och församlings- namnen är väl kända synes anvisningen om läget bli" tillfredsställande.

Vid slopande av socknarna som vre- gisterområden, varvid kommunen i stål- let får överta denna rön,-uppkommer,

i de fall socknarna ej heller får utgöra underlag för traktindelning, särskilda problem på grund av att två eller flera byar (hemman, gårdar) i skilda nuva- rande socknar inom samma kommun kan ha samma namn. Frekvensen av så— dan namnöverensstämmelse är självfal- let större ju flera socknar som ingår i kommunen och ökar genom de pågåen— de kommunsammanläggningarna.

Angivna problem är inte oväsentligt och måste lösas, enär fastigheter i sam- ma registerområde inte kan ha samma nanm och nummer. Av det följande framgår att utredningen föreslår ett ut- nyttjande inom nuvarande stadsregister- områden av stadsdelsnamn som trakt- namn, ingående i fastighetsbeteckning- arna. Inte heller med detta får fastighe— ternas beteckningar utanför stadsregis— terdelen överensstämma. För att få en uppfattning om storleksordningen av detta spörsmål har fastighetsregisterut- redningen med hjälp av datamaskin upprättat förteckningar över nuvarande namn på jordregisterenheter och stads- delsnamn i landets registerområden, upptagna i alfabetisk ordning, dels registerområdesvis och dels kommun- blocksvis. Av den sistnämnda förteck- ningen synes i full utsträckning framgå omfattningen av det berörda proble- met både för dagen och inom förutse- bar framtid. Förteckningarna kan där- jämte tjäna som underlag för en allmän översyn av traktnamn och traktindel- ning och behandlas mera fullständigt i det följande.

Av förteckningarna framgår visser- ligen att namnöverensstämmelsen är rätt omfattande inom kommunblocken, vilka i nu förevarande sammanhang torde med tanke på utvecklingen böra tillmätas vä- sentlig betydelse. Olika vägar torde emellertid finnas att undanröja dessa svårigheter. Som exempel kan nämnas möjligheterna att bibehålla namnet och

särskilja fastigheterna i de nuvarande registerområden med olika siffergrup- per, t. ex. skilda hundratal, eller att där detta är erforderligt och lämpligt kom- binera nuvarande sockennamn och by- namn. En annan möjlighet har ovan anförts nämligen att i landsända med Övervägande små socknar låta dessa övergå till att bli trakter inom registerområde. Fastighetsregisterutred- ningen, som närmare behandlar dessa frågor i det följande i anslutning till spörsmålen om översynen av traktnam- nen, finner inte svårigheterna och olä- genheterna i anledning av dessa för- ändringar i fastighetsbeteckningarna så stora att de kan få utgöra hinder mot att slopa sockenindelningen som un- derlag för indelningen i registerområ- den.

Ett annat registreringsproblem i sam— manhanget är att nuvarande förrätt- ringsarkiv innehållande de dokument, till vilka hänvisas i fastighetsregistret i fråga om t. ex. fastighets tillkomst, om— fattning, förändringar etc., är för lands- bygden ordnade sockenvis med skilda arkivaktsnummerserier för de olika socknarna. Vid ett slopande av socken- indelningen måste även detta beaktas. Dessa aktnummer är dels antecknade på alla arkivakter (kartor och handlingar), dels uppförda i arkivförteckningarna och dels införda i fastighetsregistret, of- ta på ett flertal ställen. De har dessutom under årens lopp blivit omnämnda vid utredningar, i tjänsteskrivelser m.m. i stor utsträckning. En total omnumre- ring av akterna skulle därför medföra stora svårigheter och kostnader, även om arbetet därmed inte skulle kunna betecknas som ogenomförbart. Sålunda kunde nycklar upprättas för att under- lätta en övergång från gammal till ny numrering och tvärtom, och i fastig- hetsregistret torde de gamla numren kunna ersättas av de nya maskinmässigt

utan annan manuell insats än program— mering.

Arbetet därmed synes emellertid inte komma att stå i proportion till de för- delar ur registreringssynpunkt varom nu är fråga, varjämte vissa olägenheter skulle kvarstå. Enklare synes vara att behålla nummerserierna i anslutning till de nuvarande socknarna och att ersätta sockennamnen med en kod (bokstavs- eller sifferbeteckning). Denna beteck- ning kan maskinmässigt införas i fas- tighetsregistret. Arkivakterna kan för— ses med den. I övrigt kan en kodnyckel vara tillfyllest. Fördelarna med detta system är stora. Det står nära den re- form av arkiveringen i länslantmäteri- kontoren som i viss utsträckning redan inletts. Så har skett i något län där av utrymmesskäl de olika sockendelarna av arkivet lagts tillsammans utan reserv- utrymme, varvid nummerserierna soc- kenvis avslutats och nya nummerserier påbörjats, omfattande hela länet. Utrym- mesvinsterna har därvid blivit betydan- de. En lösning efter dessa riktlinjer sy- nes sålunda väl genomförbar.

Vad sålunda i detta avsnitt om regis- terområden anförts synes visa att vä- sentliga fördelar skulle vara att vinna med att låta kommunindelning och in- delning i registerområden i princip full— ständigt sammanfalla och att de olägen- heter som kan vara förknippade där- med inte är av beskaffenhet att höra hindra en sådan lösning. Huruvida sär- skilda skäl sedermera skall yppa sig att undantagsvis frångå angivna princip undandrar sig för närvarande ett be- dömande. Fastighetsregisterutredningen föreslår att indelningarna i kommuner och registerområden skall sammanfalla och att en kommun sålunda skall i prin- cip bestå av ett enda registerområde.

24 Fastighets registedbeteclming

Som principer ur mera allmän synpunkt för uppbyggande av fastighets register-

beteckning har tidigare uttalats att ett enhetligt beteckningssystem skall infö- ras, att minsta möjliga beteckningsbyte bör ske och att registerområde bör in- delas i lokaler, trakter, vars namn skall ingå i registerbeteckningen för att unge- färligt ange fastighets läge.

Inledningsvis torde böra anmärkas att en sådan trakt eller annan grupp av fas- tigheter, på samma sätt som ett regis- terområde, primärt måste utgöra en sam- ling av fastigheter och sålunda ej i förs- ta hand ett territoriellt område men att de självfallet vid viss tidpunkt har en av- gränsad omfattning på marken på sam- Ina sätt som den enskilda fastigheten. En annan lösning, dvs. med en geogra- fiskt bunden omfattning av en register- trakt till visst område på marken, skulle medföra väsentliga olägenheter med automatiska beteckningsbyten och del- ning av fastigheter enbart av registre- ringstekniska skäl som följd. Traktnam- net måste emellertid ha en geografisk anknytning till viss trakt för att nam- Det skall vara lokaliserande. Detta är naturligt i de fall traktnamnet tillkom- Init med i första hand sådan anknyt- ning, t. ex. en stadsdel. En by är emel- lertid primärt ej knuten till viss lokal på marken utan omfattar en samling fastigheter, men dess läge har hittills i allmänhet varit i princip stabilt och goda skäl finns att räkna med att det geografiska läget, även om det är se- kundärt, kommer att i huvudsak be- hållas.

Det är alltså av intresse att konstatera- att sådana trakter vars namn skall ingå i en fastighets registerbeteckning kan vara antingen primärt geografiskt knut- na till visst läge på marken eller i första hand avse en samling fastigheter. Pro? blemet är utan praktisk betydelse om— det blott tillåtes att en fastighet i det för-» ra fallet med viss trakts namn (t.ex. stadsdelsnamn) kan vara helt eller del-— vis belägen utanför trakten. Några stör-—

re olägenheter behöver inte uppkomma därav. Det förhåller sig ur praktiska synpunkter på samma sätt med fastig- het som har bys namn, om fastigheten helt eller delvis ligger inom område som anses utgöra annan by. Principen att det i fastighetsbeteckningen ingåen- de namnet skall anvisa den ungefärliga lokalen synes emellertid vara så angelä- gen att tämligen fria möjligheter synes böra införas för registermyndighet att besluta om namnbyte där detta finnes påkallat av att fastighet ligger inom gränserna för annan trakt än dess namn anger vare sig detta förhållande redan gäller eller härrör från att fastigheten flyttats.

I fråga om den närmare utformningen av registerområdes indelning i trakter må följande anföras.

För städernas del synes den indelning i stadsdelar som nästan överallt före- kommer utgöra en utmärkt traktindel- ning till grund för fastighetsbeteckning- arna. I äldre stadsområden är den väl- känd av alla, och i införlivade områden brukar stadsdelarna ansluta sig till den före urbaniseringen gällande indelning- en i byar eller hemman, vilka på samma sätt är allmänt kända. Därtill kommer att stadsdelsindelningen redan utnyttjas i angivna syfte (jfr t. ex. vad ovan an- förts om kvartersnumreringen i Göte- borg). Där stadsdelsindelning ej finns inom stadsregisterområde, måste en så- d—an indelning åstadkommas, varvid oli- ka faktorer torde få påverka indelning- en, t. ex. bebyggelsegeografiska syn- punkter, indelningen i valdistrikt etc. Stadsdelarna har också i allmänhet eller kan ges en lämplig omfattning.

Trakterna bör inte med hänsyn till önskemålet av en tämligen stabil trakt- indelning göras för små. Stora trakter innebär naturligtvis i viss mån en för- sämring av den lokaliseringseffekt man vill uppnå med traktnamnets angivande.

Men å andra sidan kommer en indel- ning i relativt små trakter inom ett under expansion varande tätbebyggel- seområde att vålla många problem vid fastighetsregistrets förande. Fall kan kan dock förekomma, där relativt små trakter är fullt motiverade och lämpliga, t. ex. på grund av att de är avskilda med naturliga gränser (ex.vis Lilla Essingen i Stockholm). —— Kvarteren är däremot, som redan framhållits, för små och nam- nen för okända för att de skall kunna komma i fråga som grund för en trakt- indelning vid fastighetsregistrering. Att kvartersindelningen dock bör tillmätas en väsentlig betydelse vid konstruktion av ett beteckningssystem framgår av det följande.

På landsbygden sammanfaller ofta in- delningarna i socknar och församlingar. Församlingsnamnet och by- eller hem- mansnamnet blir i allmänhet väl loka- liserande. På sätt ovan sagts bör för- samlingsnamnet ingå i fastighetsregist- ret som information utanför identifika- tionsbegreppet. Den traktindelning som nu används, indelningar i byar och hem- man, är så generell att det inte kan kom- ma i fråga att nu överge den. Om så skedde skulle landets samtliga jordre- gisterfastigheter få ges nya beteckning- ar. Dessutom skulle anledning saknas till en så drastisk åtgärd, då by, och hemmansnamnen i allmänhet är väl kända och därmed lokaliserande. Som huvudregel bör därför gälla att denna traktindelning behålls. Därvid bör emel- lertid de nuvarande beteckningarna överses så att onödiga dubbelnamn och eljest omständliga namn justeras. Ut- redningen återkommer till detta pro- blem.

Emellertid är indelningen i byar och hemman inte alltid lämplig. I vissa fall ger den knappast besked om läget och i andra kan den vara direkt missvisande. Så kan vara fallet då nya tätorter upp- kommit med namn som inte bygger på

den gamla kamerala indelningen i jor- deboken. På samma sätt som nyss anför- des om namnbyte beträffande fastighet i annan trakt än namnet anger synes registermyndighet höra ges möjligheter till förändrad namnsättning i fall som nu antytts och i därmed jämförliga situationer.

En fastighets registerbeteckning bör, liksom hittills i allmänhet är fallet, bestå av förutom namnet ett registernummer. Bokstäver bör därvid med hänsyn till moderna bearbetningsmetoder inte kom- ma i fråga.

I gällande system är som ovan visats detta nummer konstruerat på olika sätt för de olika slagen av registerfastighe— ter, jordregisterfastigheterna, tomterna och stadsägorna. Införs som nu föresla- gits stadsdelarnas namn som traktnamn på grund av lokaliseringsintresset och ersätts de i förekommande fall förefint- liga bokstäverna i stadsägobeteckningar- na med siffror, närmar sig betecknings- typerna varandra. Därvid bör de nuva- rande stadsägobeteckningarna jämväl förenklas därigenom att alla stads- ägor betecknas enhetligt, vare sig de består av ett eller flera fastighetsom- råden. Införande av enhetligt beteck- ningssystem medför att de olika typerna (jordregisterfastigheter, tomter och stadsägor) försvinner. De får därefter alla benämnas fastigheter eller register- fastigheter. Beteckningsfrågas samband med tomtbegreppet behandlas i ett föl- jande avsnitt.

Kvarteren har ibland åsatts nummer. Som förut sagts har t.ex. i Göteborg kvarteren numrerats stadsdelsvis. Detta nummer torde böra utnyttjas i register- beteckningen. En nuvarande tomts bli- vande registernummer torde på grund härav böra bli kvarterets nummer åt- följt av tomtens nuvarande nummer. Här- igenom erhålls i dylika fall en fullstän-

dig kontinuitet Inellan de nuvarande be- teckningarna och de blivande, om man ens kan tala om nya beteckningar. In- förande av stadsdelsnamn i registerbe- teckningarna torde få förutsätta att alla nuvarande kvarter i landet, som inne- håller färdigbildade fastigheter vid övergången till ett nytt fastighetsregis- tersystem, numreras stadsdelsvis och att detta nummer tillsammans med tomter- nas nummer får utgöra de nuvarande tomternas blivande registerbeteckning- ar. Därmed skapas bästa kontinuiteten med gällande beteckningar.

En uppbyggnad av de nuvarande tomternas beteckningar på angivet sätt, som synes ligga närmast till hands och innebär minsta förändring om stadsdels- nanmet införs i beteckningen, ger en lösning som helt överensstämmer med jordregisterfastigheternas. De senare är till antalet som förut framhållits i stor majoritet, och inom stadsregisterområ- dena torde tomternas antal ungefär mot- svara stadsägornas.

Ett motsvarande beteckningssystem för de nuvarande stadsägorna kommer att innebära en tämligen fullständig be- teckningsförändring, men redan förut har principen om enhetlighet diskute- rats och motiverats. Att de nuvarande stadsägornas beteckningar skall inne- hålla stadsdelsnamnet har ovan uttalats. Hur numreringen skall ske kan bli före- mål för alternativa lösningar. Beträffan- de stadsägor i kvarter synes hinder inte behöva föreligga att vid övergången till nytt system beteckna dem på samma sätt som de nuvarande tomterna. Kvarters- numret är därmed givet som en del av stadsägans registernummer, och detta får då kompletteras med ett nummer, ett fastighetsnummer,motsvarande en tomts nummer inom kvarteret. Vad nu sagts om kvarter inom stadsplan kan med fördel tillämpas även beträffande kvar- terens motsvarighet inom byggnadsplan.

Anledning kan finnas att kvarters- numret används i registerbeteckningen inte endast för fastigheter som helt lig- ger inom kvarteret utan även för fas— tigheter som med mindre delar ligger utanför, t.ex. i gatumark eller i annat kvarter. En fastighet inom kvarter, vil- ken i sin beteckning åsatts kvarters- nummer, kan vidare komma att vara be- lägen utanför kvarteret efter fastighets- bildning av omregleringstyp, vilket lig- ger i systemets natur. Detta kan undan- tagsvis komma att föranleda en beteck- ningsförändring, dock efter beslut där- om i det särskilda fallet. Kvarters- namnen torde få införas som informa- tion i fastighetsregistret utanför fastig- hetsbeteckningen beträffande fastighe— ter som ligger inom kvarter.

Övriga stadsägor, dvs. sådana som in- te är helt eller huvudsakligen belägna inom kvarter eller motsvarighet därtill, kan givetvis numreras i löpande följd inom stadsdelen, varvid dock bör beak- tas att stadsäga, vars beteckning inne- håller bokstav, hänförs till samma grupp som fastighet, varifrån den härleds. Den- na numrering får då ske i samma num- merserie som kvarteren. En sådan lös- ning synes i många fall bli lämplig. Mot densamma torde kunna riktas an- märkningen att, i de fall antalet odela- de stadsägor inom en stadsdel är myc- ket stort, antalet gruppnummer skulle kunna bli större än vad som kan anses lämpligt ur tekniska synpunkter. Fler- talet fastigheter skulle också i dessa fall komma att innehålla fastighetsnumret 1, vilket skulle kunna anses som ett me- ningslöst tillskott, ditsatt endast på grund av kravet på enhetlighet.

Vad sålunda anförts kan utgöra skäl till att, förutom i kvartersfallet och de fall då stadsäga är delad, sammanföra stadsägor i fastighetsgrupper, här be- nämnda block, med gemensamt nummer, inom vilka fastigheterna åtskiljs genom 11—614804

särskilda nummer. Fördelarna därav kan i fall som nyss nämnts vara så sto- ra att fastighetsregisterutredningen an- ser att sådan möjlighet bör införas efter bedömning i det särskilda fallet. Det blir härvid endast fråga om en engångsåt- gärd vid övergång till ett nytt fastighets— registersystem, och det kan ifrågasättas huruvida det ens är nödvändigt att till- lämpa en enhetlig princip för denna blockbildning. Ofta kan finnas anled- ning att i ett block sammanfö- ra fastigheter, som före stadsregisters uppläggande redovisats tillsammans på grund av gemensam härledning detta torde i varje fall delvis framgå av kart- bilden. I andra fall kan näraliggande fastigheter sammanföras, efter gränser eller ett tänkt rutsystem. Det torde ej heller vara omöjligt att i viss utsträck- ning ansluta till gällande numrering av stadsägor. Vägledande för omfattningen av dessa block torde utom en naturlig samhörighet mellan fastigheter få bli det högsta tillåtna antalet siffror i block— numret och fastighetsnumret. Den nu aktuella numreringen av jordregisterfas- tigheter, vilka som nämnts är i stor ma- joritet, ger en anvisning om att det er- fordras tre siffror i varje grupp. De få fall i landet som f. n. finns med fler än 999 fastigheter (levande och avförda) inom ett block kan lätt lösas genom en uppdelning av blocket.

I diskussionen har här använts ut- trycksätten att trakt indelas i block med blocknummer samt dessa i fastigheter med fastighetsnummer. Dessa uttryck föreslås bli generella. Nomenklaturen blir alltså att ett registerområde är in- delat i trakter, dessa i block och dessa slutligen i fastigheter. En fastighets re— gisterbeteckning består då av namn och registernummer. Det senare är indelat i två siffergrupper, vilka benämnes blocknummer och fastighetsnummer, förslagsvis åtskilda av kolon enligt viss

hävd. En'trakts namn kan sålunda mot- svaras av namnet på stadsdel, by, ensta- ka hemman eller gård (i undantagsfall socken) , och ett blocks nummer av hem— mansnummer, kvartersnummer etc-. Be- nämningarna trakt och block i nu av- sedda betydelser torde komma att bli av enbart registreringsteknisk art och så- lunda användas uteslutande i registre- ringssammanhang.

Med det förslag utredningen här fram- fört har utredningen beaktat vad lant- mäteristyrelsen i skrivelse till Kungl; Maj:t den 3 april 1962 (se avsnitt 1 i 1 kap. ovan) efter framställning från bygg; nadsnämnden i Stockhölms stad före- slagit beträffande beteckningar på fas— tigheter. inom byggnadskvarter, som inte undergått tomtindelning. '

25 Samfällighets registerbeteckning

Den samfällda markenvredov-isas eri-'

ligt gällande föreskrifter i "stadsregistä' ret méd'bokstavsbeteckningar på regis- terkartan 'och i” bihang" B. Av anteck- ningarna på kartan framgår emellertid inte alltid om ett med bokstav beteck- nat Område är samfällt'eller ej, enär de områden som inte ingår i fastighetsin- delningen utan är upptagna 'i bihang C vanligen är' redovisade på samma'sätt. För redovisning "av; samfällda ' områden på fastighetskartan inom jordregiSter'; områden föreskrives 'i lantmäteristyrel— sens anvisningar såvitt angår special-- bladen att' samfällighet skall betecknas

med bokstaven s och arkivnumret för akten: till den fastighetsbildningsförrätt-" ning varvid samfälligheten tillkommit."

För redovisning av samfälligheter” i ett nytt fastighetsregister-' torde kunna uppställas samma principer som ovan angivits beträffande fastigheter. "Med hänsyn till att behovet att kunna knyta data av olika slag till viss enhet gäller” för samfälligheter på 'samma stift som

för fastigheter torde få krävas att be- teckningen är entydigt identifierande.

Mot bakgrund härav föreslår fastig- hetsregisterutredningen att samfällighet skall i fastighetsregistret ges en register- beteckning, innehållande traktnamn och registernummer. För att tydligt kunna skilja mellan de olika enheterna fastig- het och samfällighet bör av själva be- teckningen tydligt framgå om en enhet är samfälld. I överensstämmelse med viss hävd synes därför bokstaven s böra ingå i registerbeteckningen för samfäl- lighet. '

Samfällt område bör i princip anses ingå i'den trakt, i anslutning till vilken den är belägen även om de delägande" fastigheterna ej "hör till denna trakt. I" annat fall skulle lokaliseringseffekten ”av namnsättningen gå'förlorad. Inom trakt bör samfälligheterna numreras i löpande” följd. Bi'ldar av jordpolitiska ”skäl två eller flera områden tillsammans en sam- fällighet åsätts de samma nummer inom

den trakt där 'det mest betydelsefulla" området ligger. Förslaget innebär sålunda att en sam-

fällighet skall 'ges' en beteckning av mo-' dellen »Berga s 27»."Ant'a1et- siffror"”lär ofta inte kömma att överskrida'två. Tr'e siffror 'är disponibla för ändamålet.

26 Sifl'erbeteckning Enligt de principer söm tidigare av ut-' redningen angetts för konstruktion; av fastighets registerbeteckning skall den— na på ett smidigt” sätt'tillåta bearbet— ning av fastighetsregistrets data med moderna tekniska hjälpmedel. Beteckv ningarna skall därför lämpligen kunna uttryckas numeriskt. ”Med beaktande därav skall enligt ut- redningens förslag ovan- fastighets'offi- ciella registerbeteckning bestå av fett traktnamn med åtföljande registernum- mer,- det senare sammanSatt- .av: 'ett

blocknummer och ett fastighetsnummer. För att sådan beteckning skall vara en för hela landet entydig identifikations- beteckning måste i förekommande fall även registerområdets (kommunens) och länets namn anges.

Med angivna beteckningssystem kan en beteckning lätt omvandlas till ett helt numeriskt begrepp. Länen och kom- munerna har redan sina officiella num— mer (vardera bestående av tvåsiffriga tal) som användes i skilda samman- hang. Om även trakterna numreras, vil- ket bör ske som en fastighetsregistre- ringsåtgärd, kan fastighets beteckning uttryckas helt numeriskt. En trakts num- mer torde få bli tresiffrigt.

Fördelen med en sådan sifferbeteck- ning är att den väl ansluter till fastig- hets registerbeteckning som är alfanu- merisk. De sex sista siffrorna blir näm- ligen lika' i båda beteckningarna. Länets och kommunens nummer är normalt kända av fackmännen och även i viss utsträckning eljest.

Mot denna sifferbeteckning kan an- föras att den kan anses alltför omfattan— de'och därmed svår att minnas (13 siff- ror), men detta uppvägs enligt fastig- hetsregisterutredningens mening av vad nyss sagts om beteckningens likhet med den alfanumeriska beteckningen. Vid angivande av beteckning vid arbete inom visst län kan vidare länets nummer ute- lämnas. På samma. sätt kan ske med kommunens nummer om av samman- hanget framgår vilken kommunitråga- satt åtgärd avser. I bearbetningssam— manhang' torde. beteckningens längd kunna accepteras.

Fastigheternas sifferbeteckning är av- sedd att användas" vid databehandling, vid internt bruk och vid avisering mel- lan olika registerorgan, dvs. av fack— män. 'I andra sammanhang torde den alfanumeriska beteckningen normalt komma att nyttjas.

Vad här ovan sagts om fastighets be- teckning gäller också i tillämpliga delar samfällighets beteckning.

Vid övergång till ADB inom folk— bokförings- och uppbördsväsendet har för databehandling m. m.. fastigheterna åsatts särskilda nummer i löpande följd inom församling med reserverade va- kanser att komma till användning efter tillkomst av nya fastighetsbeteckningar. Detta system har varit erforderligt med hänsyn till de splittrade beteckningssy- stem som förekommer f.n. När nu fas- tighetsregisterutredningen .föreslår ett för. hela landets fastighetsbestånd enhet- ligt beteckningssystem, som möjliggör användning av en sifferbeteckning en- ligt vad ovan sagts, synes frågan kunna komma i ett annat läge. Utredningen har vid kontakter med centrala folkbok- förings- och uppbördsnämnden erfarit att det av utredningen föreslagna siffer- beteckningssystemet' vid lämplig tid- punkt torde,.med hänsyn till de förbätt- rade integrationsmöjligheter som häri— genom erhålles, komma att införas i den ADB-mässiga fastighetsredovisning som kommer att finnas hos länsstyrelsernau

Det är att förmoda att de föreslagna sifferbeteckningarna, . om systemet ge- nomförs, kommer till allmän använd- ning vidr databehandling, där informa- tioner som är knutna till fastigheter in_— går i bearbetningen.

27. Tomtbegreppet

Som framgår av tidigare avsnitt i detta kapitel föreslår utredningen att ett 'en- hetligt fastighetsregister" skall införas för hela riket "och att fastigheternas registerbeteckningar i detta system lika- ledes skall vara enhetligt "uppbyggda. Anledning saknas därefter att upprätt"- hålla' någon. skillnad mellan" de nuva— rande. fastighetstyperna jordregisterfas- tigheter, tomter ochstadsä'gor. Alla des,- sa registerenheter kan i stället benäm-

nas fastigheter (registerfastigheter). Denna nomenklatur används i förelig- gande förslag till ny jordabalk och även i andra sammanhang.

Tomtbegreppet används emellertid i viss utsträckning i gällande lagstiftning och även i övrigt och har varierande innebörd. Inte alltid framgår tydligt vilken betydelse som avses.

Ofta har uttrycket tomt inte något samband med fastighetsbegreppet. Man talar t. ex. om tomt i betydelsen tomt- plats. I allmänhet avses därmed ett område som är bebyggt med bostads- hus eller annan byggnad eller eljest är i ordningställt för bostadsändamål eller liknande, vare sig detta område mot- svarar en hel fastighet eller utgör del av t.ex. en jordbruksfastighet. Denna betydelse torde avses t. ex. i brottsbal- ken. Med sådan tomt har ägoslaget tomt nära samband, likaså tomt eller tomt- plats som är avsedd för ändamål som nu sagts utan att ännu ha kommit till användning därför (jfr 29 5 byggnads- stadgan och koncessionslagstiftningen). Nu angivna innebörd i uttrycket tomt torde vara den som närmast ansluter till gängse språkbruk och är sannolikt av mycket gammalt ursprung (jfr land- skapslagarna) .

Tomts officiella karaktär torde ha utvecklats ur detta allmänt förekom- mande tomtbegrepp. Kvarteren i stad kom efter hand att bli indelade i tom- ter genom officiella administrativa åt- gärder, tomtindelningar. Ett sålunda vid en tomtindelningsplan utlagt om- råde har sedermera benämnts admi- nistrativ tomt eller administrativt bil- dad tomt. När av sådan tomt bildades en i rättsligt avseende fristående en- het, bl.a. äganderättsligt, blev den en rättsligt bildad eller rättsligen bestå- ende tomt, dvs. en typ av fastighet (se gällande regler om fastighetsregister i 4 kap. ovan). '

Eftersom de administrativa åtgärder- na för indelning av kvarter inom stads- planeområden i byggnadslagstiftningen benämns tomtindelning föreligger f.n. anledning att bibehålla begreppet ad- ministrativ tomt.

Nuvarande fastighetsregisters inveck- lade och svåröverskådliga uppbyggnad grundar sig i inte ringa mån på före- komsten av olika fastighetstyper och reglerna för deras redovisning i re- gistrens skilda delar. En registerkon- struktion helt oberoende av dessa ty- per synes vara en nödvändig förutsätt- ning för att åstadkomma ett rationellt fastighetsregister. Begreppet rättsligen bestående tomt kan därför inte behållas. En utmönstring därav framstår som oundviklig.

Vid en fastighetsregisterreform er- fordras självfallet nya författningsbe- stämmelser. De nuvarande tomtregle- rande bestämmelserna till grund för fastighetsregistrering kommer i detta sammanhang att föreslås utgå, bl. a. be- stämmelserna härom i 1 och 7 kap. FBLS.

Ett successivt genomförande av fas- tighetsregisterreformen bl. a. därigenom att enhetlighet i fråga om fastigheternas registerbeteckningar åstadkoms före re- gisteromläggningen torde kunna ske så att nuvarande tomtböcker och stads- ägoböcker preliminärt bibehålls som skilda delar av stadsregistret. Även tomtbok till jordregister måste därvid kvarstå som särskild registerdel. Fas- tighet som är upptagen i tomtbok kan då i författning tills vidare betecknas som rättsligen bestående tomt, fastän den är betecknad på samma enhetliga sätt som andra fastigheter.

Med denna tillfälliga, mindre till- fredsställande lösning kan ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen undvi- kas till grund för den första etappen i reformen. Under pågående mera all-

männa revision av denna lagstiftning kan detta vara förenat med vissa för- delar. Sådana ändringar som i och för sig inte synes bli särskilt genomgri- pande, skulle föranleda partiella änd- ringar jämväl i byggnadslagstiftning- en, vilken även föreslagits skola under- gå en allmän revision.

I byggnadslagstiftningen används begreppet tomt i stor omfattning och på ett inte sällan oklart sätt. Detta problem torde sannolikt kunna lösas smidigt vid en genomgripande reform. En partiell ändring synes, om den skul- le genomföras, böra ske så att det ad- ministrativa tomtbegreppet som ovan sagts kvarstår, medan uttrycket tomt i betydelsen fastighet, som bildats i överensstämmelse med fastställd tomt- indelning, utrensas. Förutom vad ovan sagts om fastighetsregistreringssynpunk- ter på detta spörsmål bör framhållas att detta begrepp numera väsentligen förlorat sin ursprungliga, då tämligen klara betydelse.

Under den tid stadsplanerna var rätt statiska förelåg inte så ofta behov att ändra gällande tomtindelningar. En rättsligt bildad tomt stod på grund här- av nästan utan undantag i överens- stämmelse med den aktuellt gällande tomtindelningen. Karaktären av tomt innebar då regelmässigt att tomten kun- de bebyggas. Detta medförde också att därmed följde vissa skyldigheter i frå- ga om gatumarken och gatubyggnads- kostnaderna.

I takt med den allt snabbare utveck- lingen undergär numera stadsplanerna ofta revisioner. Dessa dynamiska, s.k. levande planer föranleder i stor om- fattning behov av ändring i förefint- liga tomtindelningar. Rättsligt bildade tomter kommer därmed ofta att strida mot stadsplanen och mot de ändringar av tomtindelningarna som sker för att ansluta till planen. Den omständighe-

ten att en tomt är rättsligt bildad är på grund härav numera ingen garanti för att den får bebyggas.

Inte heller innebär detta tomtbegrepp numera att de skyldigheter, som åvilar markägare i fråga om gatumark och gatubyggnadskostnad, är enbart knut- na till rättsligt bildad tomt. Av 155 & BL framgår att lagstiftaren i väsentlig mån frigjort sig från tomtbegreppet i detta avseende. . .

Något behov av att behålla fastighets— typen rättsligt bestående tomt i bygg- nadslagstiftningen synes på grund av vad sålunda sagts inte föreligga. Tvärt- om skulle ett avlägsnande därav komma att medföra att lagstiftningen skulle bli klarare.

Frågan om i vilket sammanhang och på vilket sätt en ändring i byggnads- lagstiftningen för detta ändamål skall ske faller utanför ramen för fastighets- registerutredningens arbete. Utredning- en har emellertid ansett sig böra be- döma konsekvenserna av en ändring i fråga om tomtbegreppet. Det har där- vid synts vara enklast att illustrera'tan- kegången genom ett skissartat utkast till ändringar i byggnadslagstiftningen. Detta utkast är således inte bearbetat i syfte att kunna ligga till grund för för- fattningsändringar. I skissen har upp- tagits även vissa jämkningar som, utan att vara direkt föranledda av det rätts- liga tomtbegreppets utrensande, dock äger ett nära samband därmed.

Vid ett slopande av begreppet rätts- ligt bildad tomt måste det i BL upp- ställda kravet att bebyggelse skall ske å fastighet, särskilt avsedd och lämplig för ändamålet och inordnad i en ända- målsenlig fastighetsindelning (tomt), ersättas med annat krav med samma materiella innebörd.

En generell ändring med beaktande av dispensfallen skulle emellertid strida mot BL:s systematik som innehåller

krav på att tomtindelning skall ske: Medvhänsyn till att detta krav dessutom i fastighetsbildningskommitténs förslag till ny fastighetsbildningslag föresla- gits slopat torde ändringen lämpligast kunna ske genom ett samtidigt bortta- gande av detta krav» (37 5,38 & första stycket BL). Kvar måste dock själv- fallet stå bestämmelsen att nybyggnad inte må ske i strid- mot tomtindelning, där sådan gäller.

Ändring-en kan då lämpligen ske i den formen, att kravet att fastighet för ny- byggnad skall motsvara administrativ tomt kompletteras med en bestämmel- se, att nybyggnad jämväl må ske å sär- skilt för ändamålet avsedd fastighet inom byggnadskvarter. Därjämte er- fordras ett planpolitiskt krav som måste ta sikte både på den aktuella fastig- heten och på dess inordnande i gällan- de planer (38 5 B'L första stycket).

Med borttagandet av det obligatoris- ka kravet på tomtindelning och den rationalisering detta innebär samman- hänger problemet med de olägenheter gällande tomtindelningar, som efter stadsplaneändring strider mot stads- planen, medför. Visserligen kan de ge- nom särskilda åtgärder upphävas eller ändras men det är onödigt omständligt. En regel att tomtindelning, som skulle komma att strida mot stadsplan efter ändring därav, förfaller genom fast-

ställelsen av ändringen skulle verka förenklande. Krav måste dock ställas att" osäkerhet inte behöver råda huru- vida tomtindelning gäller eller ej. På grund härav kan den anordningen tän— kas att det på kartan rörande stads- planeändring antecknas att viss eller vissa tomtindelningar helt eller delvis kommer att förfalla genom ändringen. Genom planens utställning får, mark- ägarna besked om åtgärden även be- träffande tomtindelningsfrågan, 33 5 BL, 23 & BS. Att tomtindelning, som ge- nom stadsplaneändring kommer att helt eller delvis falla utanför byggnads— kvarter, automatiskt blir upphävd till denna del genom planändringens fast- ställelse ligger liksom nu i sakens natur.

Redaktionella ändringar föranleds därav i 37 5 andra och tredje styc- kena, 38 5 andra stycket, 54 och 155 åå BL samt i 32, 36 och 67 55 BS. I 141 & BL synes det bli enklast och. mest kon- sekvent att låta ändringen bli av sak- lig natur, vilket bör innebära att be- stämmelsen utgår. 163 5 BL synes ev. kunna kvarstå oförändrad på grund av dess ringa betydelse.

I övrigt torde på alla de ställen där tomt förekommer i författningstexten i BL och BS detta uttryck få avse om- råde som enligt nu gängse betraktelse- sätt utgör administrativ tomt.

Skiss till ändringar i byggnadslagstiftningen

(Gällande lydelse) 33 5.-

Tomtindelning så ock ändring -— --—

Byggnadslagen

(Föreslagen lydelse) 33 's”.

—————— länsstyrelsen.

Medför ändring av stadsplan, att tomtindelning helt eller delvis ej längre kommer att överensstämma med pla- nen, ochhar vid ändringen anteckning härom skett, vare tomtindelningen i anmärkta » avseende förfallen _ genom ändringens fastställelse. . _. .

(Gällande lydelse) 37 5.7

Inom byggnadskvarter vare nybygg- nad icke tillåten å mark som ej blivit indelad till tomter.

Är fråga väcktom ändring av tomt- indelning, må nybyggnad ej företagas å tomt som beröres därav innan frågan slutligt prövats.

L'tan hinder av vad i första och and- ra styckena sägs må dock Konungen och, enligt av Konungen meddelade fö- reskrifter, myndighet som Konungen bestämmer meddela tillstånd till ny- byggnad, när särskilda skäl äro därtill och nybyggnaden prövas ej medföra hinder för lämplig tomtindelning inom kvarteret.

38 %. Nybyggnad mä ej företagas i strid mot tomtindelning eller & tomt som icke är rättsligen bestående.

Ej heller må nybyggnad ske, innan skyldighet att anordna utfartsväg och avlopp från tomten som enligt denna lag åligger ägaren eller att utgiva det bidrag till kostnad för gata som belöper å tomten blivit fullgjord eller nöjaktig säkerhet blivit ställd.

54 5.

Vill ägare av tomt verkställa nybygg- nad därå innan gata, till vilken tom— ten enligt stadsplanen har utgång, blivit upp-låten till allmänt begagnande och allmän avloppsledning anlagts, skall han anordna utfartsväg och nödigt av-

N är särskilda skäl _______

(Föreslagen lydelse) 37 %.

Är fråga väckt om tomtindelning el- ler ändring av tomtindelning, må ny— byggnad ej företagas å mark, som be— rörs därav innan frågan slutligt prö— vats. *

Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock Konungen och, enligt av Konungen meddelade föreskrifter, myn- dighet som Konungen bestämmer med— dela tillstånd till nybyggnad, när sär- skilda skäl äro därtill och nybyggna- den prövas ej medföra hinder för lämp- lig tomtindelning inom kvarteret.

38 5.

Inom byggnadskvarter må nybygg- nad ej ske annat än ä fastighet, som motsvarar tomt och ej heller i strid mot tomtindelning. Finnes ej tomtin- delning må nybyggnad ske & fastighet, som är lämplig för det med fastighe— ten avsedda ändamålet, nnder förut- sättning att återstoden av byggnads— kvarteret kan indelas i lämpliga fas- tigheter.

Ej heller må nybyggnad ske, innan skyldighet att anordna utfartsväg och avlopp från fastigheten som enligt den— 'na lag åligger ägaren eller att utgiva

det bidrag till kostnad för gata som be- löper å fastigheten blivit fullgjord el- ler nöjaktig säkerhet blivit ställd.

-— — första stycket.

54 5.

Vill ägare av fastighet inom bygg- nadskvarter verkställa nybyggnad dårå innan gata, till vilken fastigheten en- ligt stadsplanen har utgång, blivit upp- låten till allmänt begagnande och all- män avloppsledning anlagts, "skall han

(Gällande lydelse) lopp från tomten. I den mån -—— _ —— ändamålet.

141 &.

(Föreslagen lydelse) anordna utfartsväg och nödigt avlopp

från fastigheten. I den mån — —

ändamålet.

141 %.

Bestämmelserna ————————— stadsplan. Är fråga om att mark som ingår i tomt skall inlösas av anledning var- om förmäles i 46 eller 47 ä', skall i stället för bestämmelserna i 26 5 and- ra stycket lagen om expropriation gäl- la, att till expropriationsdomstolen skall ingivas karta med protokoll rö- rande mätning av tomten enligt be— stämmelserna i 2 kap. lagen om fas- tighetsbildning i stad; och skall vad i 42 5 lagen om expropriation är stadgat om karta och beskrivning i stället gäl— la karta och protokoll som nu sagts.

155 5.

Vad i 56, 62 och 67 55 stadgas om tomt avser, förutom rättsligen beståen- de tomt enligt gällande tomtindelning, allenast sådan administrativt bildad tomt som är i en ägares hand. Sagda lagrum skola dock gälla jämväl annan inom byggnadskvarter belägen fastighet, varå nybyggnad företagits eller skall äga rum efter det att kvarteret intogs i stadsplanen.

155 5.

Vad i 56, 62 och 67 55 stadgas om tomt avser tomt som är i en ägares hand. Sagda lagrum skola ock gälla jämväl inom byggnadskvarter belägen fastighet, varå nybyggnad företagits el- ler skall äga rum efter det att kvar- teret intogs i stadsplanen.

Byggnadsstadgan

23 &.

Vad i detta kapitel _______

32 5.

I fråga om område med stadsplan skall byggnadsnämnden vaka över att tomtindelning .kommer till stånd när sådan erfordras. Har stadsplanen änd- rats och följer därav, att ändring bör

23 å. — -— tre veckor.

Vid ändring av stadsplan skall ä kar— tan antecknas vilka tomtindelningar som genom ändringen ej längre komma att överensstämma med stadsplanen.

32 5.

I fråga om område med stadsplan skall byggnadsnämnden vaka över att tomtindelning kommer till stånd när sådan erfordras. Har stadsplanen änd- rats och följer därav, att ändring bör

(Gällande lydelse) ske jämväl av tomtindelningen, eller är gällande tomtindelning eljest icke ändamålsenlig, har nämnden att vidtaga åtgärd för ändring av denna, när så kan ske och nämnden finner det erforder-

ligt.

36 5.

Vad i detta kapitel stadgas om tomt skall gälla även annan för bebyggande avsedd fastighet.

Med gata _________

67 5.

1 mom. Länsstyrelsen äger för sär- skilt fall medgiva avvikelse från fast- ställd generalplan eller stadsplan, så- vida byggnadsnämnden tillstyrkt åt- gärden och det tillämnade byggnads— företaget ej avsevärt försvårar markens användning för det i planen avsedda ändamålet. Föreligga särskilda skäl för tillstånd till nybyggnad, som skulle in- nefatta tätbebyggelse, inom område vil— ket icke ingår i stadsplan eller bygg- nadsplan, må sådant tillstånd lämnas av länsstyrelsen. Om särskilda skäl äro därtill och åtgärden finnes icke utgöra hinder för framtida lämplig tomtindel- ning, må länsstyrelsen meddela tillstånd till nybyggnad å mark inom byggnads- kvarter utan hinder av att marken icke blivit indelad till tomter eller att fråga väckts om ändring av bestående tomt- indelning. Länsstyrelsen må ock med avseende å visst byggnadsföretag med- giva mindre avvikelse från vad i denna stadga eller med stöd därav föreskri- vits om byggnads yttre och inre an- ordnande, såvida företaget bedömes va- ra tekniskt tillfredsställande och icke medför avsevärd olägenhet ur annan synpunkt.

Föreligga särskilda skäl att någon vid nybyggnad tillåtes frångå gällande tomtindelning eller bygga å tomt, som

(Föreslagen lydelse) ske jämväl av tomtindelning, som icke genom planändringen förfallit, eller är gällande tomtindelning eljest icke än- damålsenlig, har nämnden att vidtaga åtgärd för ändring av denna, när så kan ske och nämnden finner det er- forderligt.

36 5.

Vad i detta kapitel stadgas om tomt skall gälla även för bebyggande avsedd fastighet.

i 75 5.

67 5.

1 mom. Länsstyrelsen äger för sär- skilt fall medgiva avvikelse från fast- ställd generalplan eller stadsplan, så- vida byggnadsnämnden tillstyrkt åtgär- den och det tillämnade byggnadsföre- taget ej avsevärt försvårar markens an- vändning för det i planen avsedda än- damålet. Föreligga särskilda skäl för tillstånd till nybyggnad, som skulle in- nefatta tätbebyggelse, inom område vil- ket icke ingår i stadsplan eller bygg— nadsplan, må sådant tillstånd lämnas av länsstyrelsen. Om särskilda skäl äro därtill och åtgärden finnes icke utgöra hinder för framtida lämplig tomtindelning, må länsstyrelsen med— dela tillstånd till nybyggnad å mark inom byggnadskvarter utan hinder av att fråga väckts om tomtindelning eller ändring av bestående tomtindelning. Länsstyrelsen må ock med avseende å visst byggnadsföretag medgiva mindre avvikelse från vad i denna stadga eller med stöd därav föreskrivits om bygg- nads yttre och inre anordnande, så- vida företaget bedömes vara tekniskt tillfredsställande och icke medför av- sevärd olägenhet ur annan synpunkt.

Föreligga särskilda skäl att någon vid nybyggnad tillåtes bygga i strid mot bestämmelserna i 38 5 första styc-

(Gällande lydelse) icke är rättsligen bestående, må med- givande därtill lämnas av länsstyrel- sen, såvida åtgärden ej kan antagas medförahinder för ett ändamålsenligt ordnande av fastighetsförhållandena in- om kvarteret.

(Föreslagen lydelse) ket byggnadslagen. må medgivande där- till lämnas av länsstyrelsen, såvida åt- gärden ej kan antagas medföra hinder för ett ändamålsenligt ordnande av fas- tighetsförhållandena inom kvarteret.

2 Åmom. Där så _— _ —- —- -— —- må återkallas.

3 mom. Där åtgärd, ______

28 Översyn av nuvarande registeruamn Inventering De i jordregisterbeteckningarna ingå- ende namnen fordrar en översyn av oli- ka skäl, vilka i huvudsak redovisats tidigare i detta kapitel. En revision av namnen torde böra komma till stånd i följande två typfall. Fastigheter i skilda socknar i sam— ma kommun eller i skilda kommuner, som skall sammanläggas, har i stor ut- sträckning samma namn och blocknum- mer, vilket vid ett slopande av socken- indelningen eller vid sammanläggning av kommunerna inte kan få förekom- ma. Sådant traktnamn inom jordregis— terområde får inte heller överensstäm- ma med stadsdelsnamn eller annat namn som skall användas som trakt- namn inom stadsregisterområde, om de skilda registerområdena skall ingå i samma kommun. Namnrevision kan i sådana fall undvikas endast om fastig- heter i trakter med samma namn inom kommun åtskiljs med olika blocknum- mer, vilket undantagsvis kan ske. Jordregisternamnen är vidare i inte ringa omfattning olämpliga antingen genom att en naturlig trakt- tillhörighet brutits i samband med att avsöndrade lägenheter eller fastigheter som avskilts från samfälld mark eller bildats genom sammanläggning åsatts namn som inte fyller uppställda krav att vara allmänt kända ochdärigenom ungefärligt ange fastighets läge,

_- -— — tillståndet gives.

eller genom att trakterna i vissa fall blivit alltför små, vilket bl. a. försvårar namnredovisning på karta,

eller därigenom att olika former av dubbelnamn, t. ex. namn med för- el— ler .efterattribut (Norra Mellösa, Dalby Östergården) förekommer i en utsträck- ning som inte är befogad

eller så att namnen är för långa. ,Utredningen har skaffat sig känne— dom om dessa problem genom att med hjälp av datamaskin upprätta förteck- ningar över namn på jordregisterenhe— ter och stadsdelsnamn i hela riket. Traktnamnen (Dalby, Mellösa etc.) är upptagna, i alfabetisk ordning, i en för- teckning registerområdesvis och i en förteckning kommunblocksvis. Av den sistnämnda förteckningen synes i full utsträckning framgå omfattningen av de berörda problemen både för dagen och för överblickbar framtid.

Arbetet har tillgått så att förteck- ningar först upprättats efter stansning från de i ]antmäteristyrelsens arkiv förvarade jordeboksutdragen. Förteck— ningarna har därefter genom medver- kan av rikets överlantmätare och stads,— ingenjörer. kompletterats och rättats. Efter kompletteringsstansning har den slutliga förteckningen registerområdes- vis utskrivits. Sortering har sedan skett i datamaskin i alfabetisk ordning inom kommunblocken, varefter förteckning.- en över de kommunblocksvis ordnade traktnamnen skrivits ut. Antalet namn ärmycket stort. Förteckningarna har

på grund härav blivit omfångsrika, var- dera en pappersbunt med en tjocklek av ungefär 45 cm.

Förteckningarna har skrivits i tre exemplar varav ett kvarligger hos'ut- redningen, ett skall tillställas lantmä- teristyrelsen och ett, efter uppdelning- en av förteckningarna länsvis, utsänts till överlantmätarna för att vara till— gängliga för länets registerförare även- som för statliga och kommunala myn- digheter i övrigt och andra som kan ha intresse därav.

I förteckningarna har jordregister- namnen inte alltid skrivits i överens- stämmelse med jordregistret. Sålunda skiljer sig i vissa fall stavningen, när gammalstavning används i jordregist- ret, varjämte vissa olikheter föreligger i fråga om användning av gårdsnamn i bestämd resp. obestämd form.

Namnsorteringen har skett så att i kommunblocksförteckningen likalydan- de namn skrivits i följd med angivande av sockentillhörighet i bokstavsordning. Inom kommunblock har, när likalydan- de traktnamn förekommer i skilda re- gisterområden, dubletterna markerats med ett S. För namn inom registerom— råde som med bortseende från attribut erhåller samma nanm och hemmans- nummer (där sådant nummer anges) har dubblett utmärkts med D. Vidare anges i förteckningarna längden på traktnamn indelade i klasser efter namnets längd. Sålunda upptas antalet namn med mer än 30 bokstäver (1 st.). med ett antal fr.o.m. 21 t.o.m. 30 (39 st.), och med ett antal fr. o. m. 15 t.o.m. 20 (1958 st.).

Nedan lämnas ett sammandrag för ri- ket av vissa uppgifter ur listorna:

Antal kommunblock .......... 282 Antal kommuner (städer, kö— pingar, landskommuner) .. . 995

Antal registerområden (stads-

register, jordregister) 3 600

171. Antal jordregisternamn och»

............ 124 000

stadsdelsnamn

därav avförda namn . ...... 15 000 Antal S-fall ................ 11 000

därav lägenheter och jämför-

bara ..................... 2 400 Antal D-fall ................ 3 400

därav lägenheter och jämför-

bara .................... 1 300

Bland avförda namn finns dels namn på jordregisterenheter som avförts på grund av omregistrering, dels namn på sådana enheter som upphört att existe- ra, t. ex. efter sammanläggning. För den förra gruppen erfordras som bl. a. av 9 kap. kommer att framgå ingen omre- gistrering vid övergången till nytt be- teckningssystem. Inom den senare grup- pen torde ett relativt stort antal utgöras av S- och D-fall. Dessa måste undergå beteckningsändring efter samma prin- ciper som gäller för levande fastigheter. Här finns emellertid inte något fastig— hetsägareintresse att beakta. Jord- registrens upplägg för lägenheter torde normalt endast uppta ett fåtal fastig- heter per upplägg. Uppgiften om antal lägenhetsnamn bland S- och D—fallen ger därigenom upplysning om i vilken ut- sträckning nanmändringar torde beröra endast ett fåtal fastigheter.

Principer för en revision Grundläggande principer för en revi- sion är förutom att fastighetsregis- terbeteckning (namn och registernum— mer) inom ett registerområde måste vara entydigt identifierande _— att namnet .skall ansluta till en i orten känd traktindelning. Speciella namn utan anknytning till trakt bör undvikas. Ibland kan det dock vara ändamålsen- ligt att göra undantag härifrån.. Detta gäller särskilt isådana fall då. register- namnet ger särskild upplysning av vår- de om fastighetenskaraktär och där- med i viss mån om läget. I sådana fall

torde vid behov blocken få skiljas ge- nom olika blocknummer. Som exempel kan nämnas namn av typen Järnvägen, Motorvägen etc. avseende fastigheter av relativt stor omfattning.

Efter omläggning till nytt fastighets- registersystem bör nya traktnamn un- dantagsvis komma i fråga och endast då särskilda skäl föreligger därtill. För- hållandena kan ju vara eller bli sådana att registernamnen inte överensstäm- mer med allmänt kända traktnamn. Vanligaste skälet därtill är att nya tät- orter tillkommit eller växer upp eller att vid tillväxten av en tätort särskilda namn utbildas för skilda exploaterings- områden. En anslutning av registernam- nen till sådana allmänt accepterade områdesnamn bör kunna ske. Däremot skall enstaka fastigheter som bildas t. ex. genom avstyckning eller samman- läggning inte kunna i princip åsättas särskilda namn.

Förutom den anförda principiella synpunkten om anslutning till i orten kända namn bör framhållas att en jäm- förelsevis stabil traktindelning är mo- tiverad även därav att trakterna skall numreras i bokstaVSordning inom ett registerområde. Detta nummer skall som sagts i 8 kap. ingå i registerenhe- ternas sifferbeteckningar. Vid numre- ringen torde vakanser böra lämnas mellan numren för att vara disponibla för ev. nytillkommande traktnamn. Des- sa vakanser måste bli begränsade. Om de inte blir tillräckliga måste omnum- rering av trakterna i viss utsträckning ske. Olägenheterna därav är påtagliga.

En namnrevision föranleds i första hand av sockenindelningens slopande och kommunsammanläggningarna.

Olika lösningar torde här kunna tän- kas för att undvika namnöverensstäm- melse. Trakter kan i vissa fall behålla sina namn och blocken skiljas genom olika blocknummer. En annan lösning

är namnförändring, antingen så att ett nytt traktnamn med anknytning till bygden används eller så att kombina- tion sker t.ex. av sockennamn och traktnamn e. d.

Speciella problem uppkommer i byg- der där socknarna är mycket små, och där många socknar skall ingå i samma kommunblock, t. ex. på Gotland. Lämp- ligaste lösningen torde där vara att, på sätt framförts av överlantmätaren i länet, socknarna får bilda trakter. Blocknumren får därvid generellt ändå ras. Exponentnumret kan däremot be- hållas som fastighetsnummer. De nu- varande hemmans- eller gårdsnamnen bör antecknas på fastigheternas regis— terkort.

I anslutning till angivna revision av traktnamn inom jordregisterområden måste traktnamn åsättas inom stads- registerområdena efter samma princi- per som nu uttalats.

I fråga om det andra typfallet bör namnrevisionen syfta till att fastighe- ter, som är belägna i eller invid trakt med lämpligt, lokaliserande namn men som efter avsöndring, avstyckning, sammanläggning eller på annat sätt kommit att åsättas ur nu förevarande synpunkter olämpliga namn, i beteck- ningshänseende inordnas i trakt, där den ligger. Så kan också behöva ske med vissa namn av speciella slag, som fanns intagna redan i jordeboken.

Onödiga attribut bör utrensas och systemet med dubbelnamn i princip utgå. Skäl kan dock finnas att undan- tagsvis behålla attribut eller dubbel- nam i de fall en revision skulle föran- leda att likhet med andra traktnamn skulle uppkomma och detta inte kan undvikas på annat lämpligt sätt. I vis- sa undantagsfall kan finnas anledning att tillskapa nya dubbelnamn, nämli- gen då en inte tillåten namnöverens- stämmelse därmed skulle kunna und-

vikas och dubbelnamnet blir lämpligt, dvs. inte för tungt och långt.

Alltför långa namn bör skäras ned, och i författning bör anges att trakt- namn över viss längd inte får före- komma. Vid en bedömning av detta spörsmål måste dels beaktas kostnads- synpunkten att inte större utrymme reserveras i maskinminne, på hålkort eller på blankett än som anses erforder- ligt och dels önskemålet att inte åstad- komma ett stort antal namnförändringar enbart av detta skäl. Som nyss sagts finns enligt förteckningarna i hela ri—

173 ket endast 40 traktnamn med mer än 20 bokstäver. Dessa bör kunna förkortas. Utredningen föreslår att det maximala antalet bokstäver i traktnamn bestäm— mes till 20.

Den närmare utformningen av prin- ciperna för de beteckningsbyten som avhandlas i detta avsnitt kommer att utarbetas inom fastighetsregisterutred- ningen.

I viss utsträckning erfordras för ge— nomförandet av nu angivna principer en reglering härav i författning. Se 16 kap.

KAPITEL 9

Fastighetsregistrets innehåll och uppbyggnad i stort

1 Principiell avgränsning och målsättning

Ovan i 5 kap. har utredningen gett syn- punkter på en reformering av samhälls- byggandets informationssystem. Därvid har uttalats att all informationsredovis- ning av betydelse för samhällsbyggan- det måste samordnas och att de erforder- liga registren måste inordnas i ett en- hetligt flexibelt nät. Redovisningen bör vara uppdelad på skilda, inbördes integ- rerbara informationssystem, och i varje sådant system bör i princip tillhanda- hållas data rörande en viss Objekttyp. Dessa data får karaktären av egenska- per och företeelser med anknytning till de redovisade objekten.

I ett informationssystem med fastig- heter som objekt bör i enlighet härmed redovisas egenskaper och företeelser med anknytning till fastigheter. Fas- tigheten som objekt har beskrivits i 2 kap. Där har bl. a. klarlagts att en fas— tighet vid varje tidpunkt har en viss fysisk omfattning och att den utgör rättsfigur i det juridiska systemet, vil— ket innebär att de därmed sammanhäng- ande egenskaperna och företeelserna är av fysisk och rättslig art. Båda dessa arter måste således bli föremål för offi- ciell fastighetsredovisning.

Såsom beskrivits i 3 och 4 kap. är informationerna om fastigheter för när- varande uppdelade på flera officiella register. På sätt behandlats i 5 och 6 kap. ovan torde detta problem få lösas så

att informationsredovisningen angående fastigheter även i fortsättningen i viss utsträckning får ske i- skilda system. Sålunda torde, vid sidan av fastighets- registret, vilket som hittills av naturliga skäl kommer att innehålla den primära fastighetsredovisningen, den redovis— ning av fastigheter som sker inom folk— bokförings- och beskattningsväsendet få bibehållas. Ifrågavarande redovisning har nämligen ett alldeles speciellt syfte. Detta hindrar inte att informationer i folkbokförings- och beskattningsväsen- dets redovisning allt som oftast måste sammanställas med data från övrig fas- tighetsredovisning och att vissa av dem bör aviseras till fastighetsregistret med hänsyn till dettas rationella använd- ningsområde. Med ändamålsenlig tek— nisk utformning och samordning tor- de sådan sammanställning och avisering inte bli nämnvärt svår. Fastighetsregistret och fastighetsböc— kerna har däremot i flera avseenden lik- artade funktioner, och data från de båda registren används i många verksamheter regelmässigt tillsammans. Goda skäl talar som i 6 kap. anförts för att dessa båda informationssystem sammanförs till ett" gemensamt grundregister. Den organisa— toriska frågan om vem som skall ansvara för grundregistrets förande synes inte va- ra av någon avgörande betydelse. En me— ra fullständig teknisk samordning synes. nämligen inte i och för sig förutsätta att grundregistrets skilda delar (fastighets- register samt register över lagfarter,

tomträtter, inteckningar m.m.) förs av samma myndighet. Med en teknisk sam- ordning blir frågan om gränsdragning mellan fastighetsregistret och de övriga i grundregistret ingående registren mindre betydelsefull och lättare att lösa.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner sig utredningen böra arbeta med det målet beträffande innehållet att i fastighetsregistret bör intas de data om egenskaper "och företeelser med direkt anknytning till fastigheter eller eljest av betydelse för fastighets användning som inte lämpligen har sin primära plats i annan redovisning. Därvid synes hänsyn få tas till att informationer kan vara av särskilt intresse inom verksam- hetsområde vartill viss redovisning är knuten i organisatoriskt avseende. Även om- dubbelredovisning i princip bör undvikas'kan sådant intresse undantags- vis motivera att viss information redo- visas i två register.

Målet för fastighetsregisterreformen bör vidare i analogi med den målsätt- ning som 'ovan i'5 kap. skisserats för he-. la- 'samhällsbyggandets informationssy- stem vara att registret för skilda. slag av projekt 'och..ver.ksamheter skall snabbt kunna lämna önskade informationer om fastigheter inom visst, med hänsyn till projektet eller verksamheten. avgränsat område och vid behov leverera dessa uppgifter. tillsammans med'data .om andra objekt, vilka hämtats från andra register och= sammanställts med fastig-- hetsinformation'erna.

2 F astighetsregistrets rättsverkningar '

Såsom berörts ovan (4 kap. 18) gäller för närvarande *i stört sett; 'att fastig- hetsregistrens redovisning av fastigé hetsindelningen inte är av rättsligt nor- merande art. Frågor om fastighetsindelx ningens beskaffenhet- avgörs på grund”- val av vittnesbörden från de'åtgärder,

genom vilka fastigheterna bildats, för— ändrats och bestämts, inte" på grundval av fastighetsregistrens innehåll. Vissa undantag har berörts i 4 kap. Där har även nämnts, att registreringen i vissa fall har rättsverkan i fastighetsbild- ningssammanhang (ex. registrerings- villkoret vid sammanläggning). Den publicering av servitut, planer och be- stämmelser, som i viss omfattning sker i fastighetsregistren, är utan betydelse för giltigheten och innebörden av ifrå- gavarande rättsliga förhållanden och torde även i övrigt sakna rättsverkan. En självständig funktion har fastighets- registren i avseende på fastighetsbe— teckningarna, vilka i regel tillkommer vid registreringen (jfr 4 kap. 14 och 18- samt 6 kap. 41).

Enligt förslaget till 'ny fastighetsbild— ningslag skall redovisningen i fastig— hetsregister få ökad rättslig betydelse i" visst avseende. Det fastslås nämligen i ett särskilt stadgande i lagförslaget, att med fastighet skall förstås” sådan enhet som är i registret redovisad som'sär— skild fastighet (1 kap. 2. 5 andra styc- ket). Redovisningen i registret blir där- igenom avgörande för vad som skall anses utgöra fastighet, dvs. för indel— ningen i fastighetsindivider. I avseende på fastighetsindelningens beskaffenhet i övrigt, t. ex. fastighets omfång och läge, framläggs däremot inte något för-- slag till ändring av nu gällande princip.

Lagförslaget upptar även, förutom nyss—berörda stadgande, en grundläg- gande regel att fastighetsregister skall föras över fastighetsbeståndet i' riket (1 kap. 2 5 första stycket) samt vissa grundläggande föreskrifter om fastig— hetsregister (19'ka'p.), däribland reg-- ler om vilka objekt som skall registre; ras som fastigheter (1 €).

Den föreslagna legaldefinitionen av fastighetsbegreppet är enligt stadgan-- dets lydelse avsedd' att gälla vid till——

lämpning av fastighetsbildningslagen. Emellertid torde definitionen även komma att läggas till grund för lag— stiftning och rättstillämpning inom andra områden. Bl.a. kan regeln, sär- skilt med hänsyn till att den skall iakt- tagas vid fastighetsbestämning enligt nya lagen, analogiskt komma att till- lämpas när frågor om fastighetsindel- ningens beskaffenhet undantagsvis skall prövas enligt allmänna rättegångsreg- ler.

Om än den nya regeln således kan komma att få generell tillämpning är å andra sidan innebörden härav över— vägande formell, eftersom regeln inte ger registret vitsord angående fastig— hetsindelningens beskaffenhet i annat avseende än i fråga om indelningen i fastighetsindivider. Ingenting hindrar att viss registerfastighets hela redovi- sade innehåll -av mark m.m. vid fas— tighetsbestämning befinns rätteligen tillhöra annan fastighet. Har ett av- görande med sådan innebörd träffats torde den förstnämnda fastigheten böra avföras ur registret såsom rätteligen obefintlig. Även oriktigheter i registre- ringen, som påträffas utan samband med fastighetsbestämning, skall enligt lagförslaget, såsom också enligt gällan- de registreringsbestämmelser, kunna rättas (se 19 kap. 4 5 med motiv). Vi- dare bör nämnas, att fråga huruvida objekt, som tillkommit innan nya lagen träder i kraft, rätteligen skall vara re- gistrerat som fastighet eller inte avses bli prövad enligt nu gällande regler. (Se 19 kap. l &. Eventuellt är det möj- ligt att finna en övergångsregel, som mera konkret än den föreslagna, men utan ändring av den huvudsakliga in— nebörden, anger vilka objekt som rätte- ligen skall utgöra fastighet. Detta är emellertid en detaljfråga, som inte be- handlas här.)

Såvitt angår fastigheter som bildas

enligt nya lagen märks, att fastighets- bildningsåtgärd normalt avses bli slut- ligt gällande först genom registrering- en (se 16 kap. 9—10 55). Någon sådan tidsskillnad mellan fastighetsbildning- en och registreringen, som kan före- komma enligt nu gällande regler, skall alltså framdeles inte kunna uppkom- ma. Därigenom förhindras sådana avvi- kelser mellan rätteligen föreliggande och registrerad fastighetsindelning, som med nuvarande regler föreligger under tiden mellan fastighetsbildningen och registreringen.

De av fastighetsbildningskommittén föreslagna reglerna om fastighetsregis— ter har begränsat syfte. Frågan om re— formering av fastighetsregistreringen låg utanför ramen för det framlagda betänkandet. De i lagförslaget intagna stadgandena om fastighetsregister är av- sedda att kunna tillämpas även vid bi- behållande av de nuvarande registren.

Det nya fastighetsregistrets rättsverk- ningar torde nu få upptagas till diskus- sion från vidare utgångspunkter. I fö- revarande principbetänkande gäller därvid endast att — utan slutligt ställ- ningstagande söka skissera i vilken huvudsaklig utsträckning redovisningen i fastighetsregistret bör utgöra norm vid avgörandet av frågor om fastig- hetsindelningens beskaffenhet. Detalj- frågor torde få upptagas i samband med det slutliga ställningstagandet. Bl.a. torde detta få bli fallet med frågan hu- ruvida den principiella samordning mellan registerområdesindelning och kommunindelning, som förordats i 7 kap., medför att redovisningen i fas- tighetsregistret bör vara omedelbart normerande för kommunindelningen. Även frågan huruvida redovisningen i fastighetsregister bör ges sådan verkan, att felaktigheter däri kan föranleda stat- ligt ersättningsansvar, torde få övervä- gas senare.

När det gällt att utreda innebörden av viss fastighetsbildningsåtgärd, t.ex. vid tvist, har hittills normalt förelegat tre upplysningskällor, nämligen för— rättningshandlingar, förrättningskarta och vid förrättningen utsatta gräns- märken. Vilket av dessa vittnesbörd som skall tillmätas avgörande vikt i fall då vittnesbörden är inbördes mot— stridande bestämdes tidigare i princip på det sättet, att man sökte utreda vil- ket av de aktuella vittnesbörden som var det primära, logiskt sett och enligt den ifrågavarande förrättningstypens natur. Om t.ex. det primära var ett vid förrättningen meddelat beslut, att en gräns skulle ha ett visst läge, men utmärkandet på marken inte skett i överensstämmelse med beslutet, lades innehållet i beslutet till grund för tvis- tens avgörande, vilket alltså innebar att man frångick den linje som utmärkts på marken och i vilken måhända de vid förrättningen utsatta gränsmärkena ännu stod kvar. En dylik logisk princip tillämpas ännu vid tolkning av inbör- des motstridande delar av akten karta och handlingar men i fråga om den inbördes värderingen av aktens och markens vittnesbörd skedde en be- tydande förskjutning genom 1932 års ägogränslagstiftning, som innebär att utmärkandet av gräns på marken nor— malt skall vara avgörande, oavsett att kartan och handlingarna vid förrätt- ningen må ha utgjort den primära nor- men och utstakningen alltså skett fel. aktigt.

Grunden till 1932 års lagstiftning — som är avsedd [att upptagas i nya jor- dabalken —— kan sägas vara att utmär- kandet på marken är en effektivare form för publicering av förrättningens resultat, varigenom hävden oftare an- passar sig till gränsmärkena i terräng— en än till redovisningen i-akten. De är 1932 införda gränsreglerna ger alltså

ökad stabilitet åt den synbara besitt- ningen och torde därmed också, åtmins- tone i allmänhet, öka säkerheten i fas- tighetsomsättningen.

Någon anledning att vid tvister om fastighetsindelningens beskaffenhet fäs- ta avgörande vikt vid fastighetsregist- rets redovisning har hittills i huvud- sak inte förelegat. Anledning härtill kan emellertid uppkomma framdeles. Först kan här erinras om den ovan berörda, av fastighetsbildningskommittén före- slagna sammankopplingen av fastighets- bildningen och registreringen, som in- nebär, att registreringen blir ett avslu- tande led i fastighetsbildningsprocedu— ren. Detta innebär att det vid tolkning av fastighetsbildningsåtgärder finns an- ledning att i det skriftliga aktmateria- let i princip räkna in även uppgifterna i fastighetsregistret. Eftersom redovis- ningen där skall grunda sig på och ut- göra ett utdrag ur redovisningen i ak- ten är det väl i allmänhet inte sanno- likt att registrets uppgifter kan tillföra tolkningen något av värde, och inte heller naturligt från processuell syn- punkt att vikt fästes i sådant samman- hang vid dessa uppgifter. Undantagsvis kan dock så tänkas vara fallet.

Framför allt är det emellertid anled- ning att överväga vilken betydelse fas- tighetsregistrets publiceringsverkan bör tillmätas i detta sammanhang. Om fas- tighetsregistret ger en på längre sikt avsevärt effektivare publicering i för- hållande till berörda rättsägare än de egentliga fastighetsakterna och dessa rättsägare alltså förlitar sig på regist- rets redovisning kan det finnas skäl att på liknande grunder som 1932 års gränslagstiftning ge vitsord åt den be— visform som visat sig ha den största genomslagskraften. En sådan ordning skulle då vara till övervägande fördel för den redbara fastighetsomsättning— en. Här bör tilläggas, att en bedömning

av registrets publiceringseffekt i för- hållande till fastighetsakterna bör grundas på förutsättningen att ett nytt fastighetsregister kommer till stånd i enlighet med de riktlinjer fastighets- registerutredningen skisserar i detta betänkande, bl.a. således innefattande registerkarta och områdesredovisning, samt på att fastighetsbildningslagstift- ningen reformeras på grundval av fram- lagt lagförslag.

Det kan i detta sammanhang erinras om att ett annat officiellt register med publiceringsfunktion, nämligen fastig- hetsboken, enligt framlagt lagförslag av- ses få väsentligt ökad rättslig betydelse i förhållande till registreringsun—derla— get. Härom hänvisas till 3 kap. 5. Nämnda reform har samma principiel- la grunvd, nämligen intresset att skydda redbara rättsförvärv, som görs i förli— tan på det officiella registrets uppgif- ter. Ett motsvarande förstärkande av fastighetsregistrets betydelse i förhål- lande till fastighetsakterna skulle stå väl i linje med förslagen rörande fas- tighetsboken. .

På vissa håll utomlands, där fastig- hetsregister av katastertyp föres (t.ex. Tyskland och Schweiz) har katasterns redovisning tillagts bindande verkan i fråga om fastighets omfattning (se 4 kap. 2 ovan;- jfr även Rodhe: Om fas- tighetsindelningen, s. 343). Denna ut- veckling har.haft samband med att i dessa länder redovisningen av ägande- rätt och andra rättigheter i fastighets- boken (grundboken) har en hög grad av rättsligt garanterad säkerhet. Det har ansetts, att då även katasterns upp- gifter om vilka delar av jordytan som de av grundboken garanterade rättighe- terna avser bör åtnjuta offentlig tro- värdighet; eljest skulle det av grund- boken givna rättsskyddet hänga i luf— ten. Det kan här erinras om att det i Sverige vid stadsregisterförfattningar- nas tillkomst var ifrågasatt att stads-

registerkartan med hänsyn till regist- rets funktion såsom underlag för fas- tighetsboken skulle utformas på sätt som närmast anknyter till principerna för en rättskataster (jfr 4 kap. 14 ovan).

Vid ställningstagande till frågan om registrets rättsverkningar måste emel— lertid noga övervägas om fördelarna av att övergå till ett sådant register är tillräckligt påtagliga och betydande i förhållande till de skäl som talar för ett register i huvudsak utan rättsverk- ningar. Det gäller därvid först att söka bedöma den ovan berörda frågan om fastighetsregistret kan väntas få så do- minerande betydelse ur publicerings- synpunkt i förhållande till fastighets- akterna, att det är motiverat att lägga tyngdpunkten av rättsverkningarna hos registret i stället för hos akterna. Fas- tighetsregisterutredningen anser — pre- liminärt —— inte att detta är fallet. För Sveriges del synes det riktigast att an- lägga det betraktelsesättet, att fastighets- akternat och fastighetsregistret tillsam- mans utgör ett system för publicering av rättsliga förhållanden, dvs. främst

'själva fastighetsindelningen. Fastighets—

akterna är i princip officialakter, vilka samlas och hålls tillgängliga i offentliga arkiv- i anslutning—till fastighetsregist- ret. Normalt tillställs dessutom de be- rörda sakägarna 'en kopia av akten. Om fastighetsregistret skall utformas som en från rättslig synpunkt själv- ständig upplysningskälla måste redovis- ningen rdär bli mera omfattande och ut- rymmeskrävande än som erfordras om registret tilldelas rollen av en lättill- gänglig sammanfattning av fastighets- akterna med hänvisningar i erforderlig omfattning till dessa. Ett register med den sistnämnda funktionen torde kun- na göras mera lätthanterligt och ur publiceringssynpunkt lika effektivt som ett register med mera fullständig redo- visning.

fastighetsregistret tillsammans utgör ett förhållandevis lämpligt redovisnings- system ur publiceringssynpunkt torde förtjäna att anföras även vid jämfö- relse med utländska katasterverk. Det torde i viss utsträckning förhålla sig så, att man utomlands inte haft till- gång till ett samlat officiellt aktmate— rial angående fastighetsindelningen, svarande mot fastighetsakterna. Efter uppläggandet i dylika fall av en katas- ter har, vid dennas ajourhållande, sam- lats ett primärmaterial som motsvarar fastighetsakterna och som anses höra till katastern. Sådana katasterverk bör närmast jämföras med det system, som fastighetsakter och fastighetsregister tillsammans bildar i Sverige.

Vid jämförelser med fastighetsboken bör uppmärksammas, att underlaget för denna i princip utgöres av privata ur- kunder, medan underlaget för fastig- hetsregistret i huvudsak består av myn- digheters beslut. När fastighetsboken tilläggs offentlig trovärdighet sker det— ta särskilt mot bakgrund av risken att de grundläggande urkunderna, trots den prövning som skett vid inskriv- ningen, kan vara behäftade med ogil- tighet. Beträffande officialakter torde det inte finnas anledning att i motsva- rande grad räkna med risk för nullitet.

Härtill kommer att en övergång till fastighetsregister med rättsverkan mås- te kräva avsevärd kostnad och arbets— insats. Vill man exempelvis ge redo- visningen på registerkartan normeran- de betydelse för gränserna krävs att kartan upprättas med hög noggrannhet och att särskilda rättsliga former —- förrättning e. dyl. — tillskapas för konstaterande i sådant sammanhang av ovissa gränssträckningar. Det var dy- lika omständigheter som utgjorde an- ledning till att stadsregisterkartan inte gavs sådan noggrann karaktär som först hade föreslagits (jfr ovan). Av- står man från att ge fastighetsregistret

normerande verkan i gränsfrågor'd'ch nöjer sig med att'registrets redovisning på karta och i'skrivet register göres normerande för frågor i övrigt om fas- tighetsindelningens beskaffenhet, såsom i fråga om visst fastighetsområde hör till den ena eller den andra av två'fas- tigheter eller om visst område är sam- fällt eller delat, torde likväl vid det nya registrets upprättande sannolikt krä- vas förhållandevis vidlyftiga rättsliga former, varjämte en betydande risk för tvister och mer eller mindre opåkallade utredningar föreligger. '

De nu anförda synpunkterna synes närmast ge vid handen, att redovisning- en .i fastighetsregistret i huvudSak inte bör förlänas. självständigt ',vits0rd 'Ji frågor om fastighetsindelningens be- skaffenhet. Det nya fastighetsregistret synes alltså böra i:»:princip äga samma rättsliga karaktär som de nuvarande fastighetsregistrem: De begränsade r för- slag angående.fastighetsregistrets rätts— verkan i fastighetsbildningsamman- hang, som framlagts1i1963 års förslag till lag om fastighetsbildning, är- emel- lertid i huvudsak av den beskaffenhe- ten att de bör gendmföras.

Om sålunda fastighetsregistret i stort sett inte erhåller rättsverkan i avseende på redovisningen av fastighetsindelning- en torde heller inte. höra komma i frå- ga att förläna rättsverkan åt registrets redovisningavs andra rättsliga förhål- landen. Förövrigt torde beträffande flertalet rättigheter och bestämmelser, som kan komma ifråga för redovis— ning, liknande synpunkter göra sig gäl- lande på förhållandet mellan registret och registreringsunderlaget som de vil- ka ovan anförts beträffande själva fas- tighetsindelningen. .

Det bör slutligen understrykas, att det är angeläget att alla möjligheter att upprätthålla och stärka fastighetsre- gistrets faktiska trovärdighet beträffan— de förhållanden av rättslig betydelse

tillvaratas. 'Om registret inte uppfyller ganska högt ställda anspråk i detta av- seende förlorar dess. publiceringsfunk- tion avsevärt i betydelse.

3- F astighetsregistrets innehåll

31, Innehållets allmänna art År 5, 6. och 8 1131). framgår att behovet avwdata i samhällsbyggandet torde få tillgodoses därigenom att skilda register för..-olika objekt, innehållande sådana data, förs efter ett enhetligt tekniskt system, som möjliggör en integrerad be- handling av. data från skilda register. Därvid har. framhållits att ett starkt he- hov föreligger av en sådan redovisning aven stor mängd data att de förhållan- den,. som är avsedda, att anges eller be-. lysas därav, anknyts till sitt rätta geograf fiska läge.

Med ett enhetligt tekniskt system för dataredovisning— och med angivna in- tegrationsmöjligheter är det för fastig- hets-registrets nyttiggörande' i samhälls- byggandet erforderligt-att däri redovisa data som- motiveras av fastighetsregist- rets primära uppgift att vara en förteck- ning över fastigheterna i landet. Därav följer omedelbart krav på sådan redo- visning att fastigheternas aktuella om- fattningkan utläsas, likaså sådana till- lydenheter till och belastningar i fas— tigheterna som konstituerats vid fas- tighetsbildning eller som eljest tillska— pats genom åtgärder vilka primärt fram— går av förrättningsarkivet. På grund av sambandet därmed och med hänsyn till ett naturligt krav på enhetlighet för att underlätta för organ och enskilda att kunna få uppgift om fastigheterna och de rättsliga relationerna i anslutning därtill erfordras en redovisning av olika slag av fastighetsrättsliga förfoganden avseende fastigheterna och om offentlig- rättsliga inskränkningar eller belast-

ningar i övrigt av betydelse för fastig- hets utnyttjande och som inte bör redo- visas i annan ordning. Med hänsyn till fastighetsregistrets naturliga använd- ningsområde vid fastighetsbildning och annan samhällsverksamhet torde i fas- tighetsregistret därjämte böra intagas vissa uppgifter angående den aktuella markanvändningen och fastighetens äga— re och belägenhet I sistnämnda avseen— de hänvisas till vad ovan anförts om koordinatuppgifter.

32 Allmänna synpunkter på innehållets omfattning, kvalitet och fullständighet Då fråga uppstår huruvida uppgift av visst slag skall föras i registret bör man beakta att en införing i huvudsak inte innebär annat än att uppgifter av detta slag görs mera lättåtkomliga än de är i grundhandlingarna. Förbättring- en av åtkomligheten är emellertid be- roende dels av möjligheterna att komma åt grundhandlingen som sådan och ifrå- gavarande slag av uppgift i denna, dels av formen för redovisning i fastighets- registret. Den senare skulle kunna ut- formas som en direkt upplysning (t. ex. Areal: 3,78 ha), som en hänvisning till viss akt i ett arkiv (t. ex. Areal: Se akt 478) eller som en kombination av bå- dadera (t. ex. Areal: 3,78 ha enligt akt 478).

Mot en redovisning av karaktären a'kthänvisning talar kravet att data i fastighetsregistret skall kunna integre— ras med andra register. Det får nämli- gen anses föga praktiskt för en konsu— ment av upplysningar ur fastighetsre- gistret att som upplysning få endast en hänvisning till viss akt i visst arkiv. Det-ta gäller i synnerhet om konsumen- ten befinner sig på annan plats än ar- kivpla-tsen, ett förhållande som med ökande spridnin-gs- och integrations- möjligheter blir vanligare. Och även

om konsumenten befinner sig vid ar- kivplatsen saknar han på grundval av enbart registret praktiskt taget möjlig- het att bedöma om den aktuella akten har intresse i sammanhanget eller ej.

Mot en redovisning av karaktären di- rekt upplysning talar å andra sidan att upplysningarna i registret i prakti- ken kommer att tillmätas stor tilltro. Detta föranleder både ett krav på hän- visning till upplysningens källa, dvs. en akthänvisning, och ett krav på försik- tighet med enbart direkta upplysningar såvida de måste grunda sig på tolkning av grundhandlingen.

Kombinationen av direkt upplysning och hänvisning till grundhandling tor- de vara den. form som bäst fyller kra- ven på en upplysning i fastighetsregist- ret. Den förenar naturligtvis fördelarna både med en direkt upplysning och med en källhänvisning.

Beträffande vissa data i fastighetsre- gistret kommer emellertid att framgå av själva registersystemet att de generellt hämtas från viss källa och att det up- penbarligen inte är förenat med någon form av tolkning att hämta visst data ur grundhandlingen. I sådana fall torde källhänvisning kunna undvaras.

Redovisningen i fastighetsregistret torde således vanligen böra få formen antingen av direkt upplysning i kom- bination med akthänvisning eller av enbart direkt upplysning.

Nyttan vid varje efterfrågetillfälle av att ha en upplysning registrerad torde bli beroende såväl av redovisningssät- tet i registret som av förvaringssättet för och redovisningssättet i akten. Den verkliga båtnaden är dock den som er- hålles om också efterfrågefrekvensen tas med i bedömningen. Det är t.ex. uppenbart att ett visst slag av uppgift, för vilket nyttan av en registrering kan bedömas vara låg vid varje enstaka ef- terfrågetillfälle, kan få prioritet fram-

181 för en annan typ av upp-gift,'för vilken motsvarande nytta är hög, 'om efterfråge- frekvensen för den förstnämnda är stör- re än för den senare upplysningen. '

Vid bedömningen av frågan om vis'st slag av upplysning skall registreras el- ler inte måste emellertid nyttan jämföi ras med den insats som krävs för in'- föring och ajourhållning av detta sla-g av upplysning i registret. Med hänsyn till insatsen för ajourhållning kommer därmed, Om övriga förhållanden är egala, upplysningar som ofta eller gräd- vis förändras att vara mindre lämpade för registrering än andra.

Ovan har frågan om registerinn'ehåll lets omfattning diskuterats ur renodla- de rationalit'e'tssynpunkt'er. Bl. a. har således konstaterats att efterfrågefre- k'vensen skulle påverka bedömningen av om visst slag av information skulle ingå i registret eller ej. Eftersom efter-_ frågan på fastighetsuppgifter torde 'stå' i relation till samhällsaktiviteten' i St'ört och omsättningen på" fast1ghetsmarkna- den och dessa stegras med urbanisel ring'sgraden skulle följden bli ett med registerområdets urbaniserings'g'rad va'- riabelt datainnehåll. '._

Mot en fullständig anpassning'k'an bl. a. anföras att registrets funktion 'att publicera data om fastigheter till skydd för skilda intressen talar för att om; fattningen av redovisningen borde vara lika för hela riket. Samhälletsservice bör nämligen i ett sammanhang som' har så stor rättslig anknytning som fas-' tighetsregistret vara lika stor oberöen- de av vilket område servicen avser.

En sammanvägning av skilda syn— punkter leder till att registrets författ- ningsreglerade omfattning i principiellt avseende bör vara enhetlig, oberoendé av samhällstyp. Vid sidan härav kan' för vissa vanligen urbana områden yt; terligare slag av upplysningar fåi redo-' visas i registret.

.. Ovanstående får ».inte förväxlas med det förhållandet att flera slag av upp- lysningar vanligen finns att redovisa per fastighet inom ett urbant område än eljest, vilket torde medföra att mäng- den .informationerper fastighet troli- gen blir större inom urbana områden. Vidare torde just genom den högre aktiviteten inom sådana områden re- gistrets information snabbare bli full- ständig än inom andra._ I huvudsak ställs således målet för omfattningen på registret lika högt över hela landet men målet torde kunna uppnås snabbare inom tätorter än inom utpräglad gles- bygd.

_Fastighetsregistrets kvalitet synes kunna uppdelas i själva upplysning- ens kvalitet, tillförlitligheten i förmed- lingen av själva grundhandlingen eller des-s innehåll till registerföraren och tillförli-tligheten vid själva införingen i registret. _

Frågan om vilka krav som skall stäl- las. på grundupplysning som direkt el— ler indirekt införs i fastighetsregistret är så till vida enkel att handlingen på ett korrekt sätt skallåterge förhållan- det i fråga. Den faktiska motsvarighet som detta krav skall få är emellertid svår att fixera generellt och torde inte kunna bedömas så att vissa grundhand- lingar (akter) kan accepteras och and- ra inte. En och samma handling kan nämligen innehålla uppgifter av varie- rande tillförlitlighet. Man torde här kunna särskilja fyra olika grupper av upplysningar.

.Den första gruppen utgörs av upp— gifter angående förhållanden som kon- stituerats genom myndigheters beslut. Denna grupp torde bli den helt domi- nerande i registerinnehållet. Det torde här inte vara nödvändigt att register— föraren åläggs att bedöma huruvida be-

slutet är giltigt eller ej (jfr fastighets- bildningskommitténs förslag till ny fas- tighetsbildningslag, 16 kap. 9 5).

Den andra gruppen kan utgöras av uppgifter angående förhållanden som konstituerats genom privata rättshand- lingar, såväl dubbelsidiga som ensidiga. Här torde risken för ogiltighet vara större än i föregående grupp, och följ- aktligen måste registerföraren här iakt- ta större försiktighet vid registreringen. Det är emellertid såväl praktiskt omöj- ligt som onödigt att registerförarens granskning sträcks längre än till en kontroll a-tt vissa formella krav är upp- fyllda och att rättshandlingen inte el- jest synes strida mot lag.

Den tredje gruppen utgörs av uppgif- ter från officialutredningar, dvs. utred- ningar verkställda av myndighet enligt åliggande (jfr domskäl). Här föreligger genom själva systemet garantier för att den myndighet eller tjänsteman som ut- fört utredningen har erforderlig kom- petens oeh därmed också vissa garan- tier för att lämnade uppgifter är tillför- litliga. Den grundläggande skillnaden föreligger dock mellan ovan berörda grupper av uppgifter och den nu aktuel- la att den senare inte erhåller rättsver- kan. Det bör måhända påpekas att till denna grupp bör hänföras alla sådana uppgifter i en handling som inte nämnts i själva beslutet och att således en och samma akt kan innehålla uppgifter hän- förliga till såväl den ovan först nämn— da gruppen som till den här aktuella tredje gruppen.

Den fjärde gruppen av uppgifter är sådana som lämnats av myndighet i andra fall än dem tredje gruppen av— ser. Här föreligger generellt inga ga- rantier för att myndigheten är sakkun- nig inom det gebit uppgiften avser och inte heller några regler för den bakom- liggande utredningens djup.

Det är naturligtvis en förutsättning för varje införing i registret att regis- terföraren erhåller kännedom om att sådan åtgärd företagits som skall för- anleda registrering i någon form. Möj— ligheterna härför är väsentligt olika be- träffande åtgärder som vidtas efter övergången till i detta betänkande före- slagen registerform och åtgärder som vidtagits före.

Beträffande åtgärder som vidtas efter det den föreslagna registerformen trä- der i funktion synes genom ett regle- rat aviseringssystem garantier kunna skapas för att registerföraren erhål- ler underlag för införingarna i regist- ret. Den bevakning, som krävs för att systemet skall fungera även efter för- ändringar i samhället av sådan karak- tär att nya slag av uppgifter bör'infö- ras i registret eller att nya myndighe- ter etc. blir ansvariga för upprättandet av grundhandlingen, kan ske av den centrala registermyndigheten.

Beträffande äldre åtgärder måste syn- punkterna bli skilda beroende på om de upplysningar som skall införas om viss åtgärd redan i nuvarande system är föremål för registrering eller om så inte är fallet. De förstnämnda upplys- ningarna hämtas då från de nuvarande registren. Dessa torde utan särskild kontroll, annat än då särskilda skäl skulle kunna föranleda det, få accepte- ras som en tillfredsställande grundhand- ling för det reformerade registret.

Som redan påpekats i flera samman- hang föreligger emellertid stora brister då det gäller nuvarande fastighetsredo— visnings omfattning. Flera nya slag av upplysningar kommer därför att före- slås ingå i det reformerade fastighets- registret. Vanligtvis kommer beredan— det av tillgång till grundhandlingar som beskriver sådana äldre åtgärder och hämtandet av de relevanta upplysning-

arna ur dessa att orsaka ett omfattande arbete i form av arkivutredning 111. m. Med hänsyn till bristen på arbetskraft och den rådande arbetsbelastningen in- om de ifrågakommande verksamheter- na, framförallt lantmäteriet, torde där- för ett sådant arbete i form av en en- gångsinsats vanligtvis få undvikas.

Själva införandet av en upplysning i registret från en tillgänglig grundhand- ling bör ske utan sökande i grundhand- lingen efter relevanta data. Konsekven- sen härav synes vara att grundhand- lingen, t. ex. en förrättningsakt, bör in— nehålla en sammanfattning som till sitt innehåll och sin uppbyggnad så nära som möjligt ansluter till den införing som skall baseras på handlingen. Här- med skulle inte bara vinnas at—t register— förarens införing praktiskt taget helt fick formen av en avskrift av en be- stämd del av akten utan även att den person som är ansvarig för handlingen och bä-st känner dess innehåll får re— kommendera det registerinnehåll hand- lingen bör föranleda.

Den ovanstående diskussionen har förts utan de särskilda aspekter som bör anföras med tanke på de båda nedan föreslagna redovisn—ingssätten i fastig- hetsregistret, nämligen i registerböcker och på registerkarta. Kartredovisningen är endast avsedd att vara en illustra— tion av fastighetsindelningen m. m. och har dessutom till uppgift att utgöra en ingång till det skrivna registret och ar- kivet ävensom att länka samman fastig- hetsindelningen med primärt områdes- anknutna data. Kartredovisningen är således inte avsedd att vara normeran— de för t.ex. sträckningen av fastighets eller serv—itutsområdes gränser.

Registerkartans begränsade funktion medför att registerföraren kan tillåta sig att då fråga är om oklara, vanligen äldre fastighetsbildningsåtgärder m.m.

ange det enligt hans utredning sanno- lika läget för viss fastighet, servituts- område m.m. även utan avgränsning av fastigheten eller området.

För ett visst område och vid en viss tidpunkt måste fastighetsregistret ha en fixerad omfattning, dvs. det skall in- nehålla upplysningar av vissa angivna slag. Fråga uppkommer då om de krav som bör uppställas på fullständigheten av införingarna för visst slag av upp- lysning.

Ovan har närbesläktade frågor be'- rörts. Där har t. ex. påtalats att det är en förutsättning för varje införin-g i re- gistret att registerföraren får kännedom om att sådan åtgärd företagits som skall föranleda införing i registret. Vidare har påpekats att en införing knappast får underlåtas av det skälet att tvek- samhet råder om var eller hur den skall göras i registret.

Bristande fullständighet torde såle- des kunna uppkomma av skilda skäl. Det vanligaste kommer otvivelaktigt att bli att registerföraren saknar känne- dom om en åtgärd. Som antytts ovan är stora problem förenade med att ge registerföraren kännedom om alla re- levanta åtgärder som företagits före en övergång till ny registerform om de inte föranlett registrering i de nuvaran- de registren.

Begistret kan med' enkla medel gö- ras fullständigt beträffande införingar om åtgärder som företas efter över— gången till ny registerform eller efter övergången till ny omfattning på re- gistret. Härför fordras endast uppbyg- gandet av ett lämpligt aviseringssystem.

Att omedelbart nå fullständighet be- träffande äldre åtgärder skulle däremot kräva koncentrerade insatser för kom- plettering av registerinnehållet. Detta skulle endast kunna göras beträffande ett begränsat antal slag av informatio- ner. Man torde därför få acceptera att

innehållet får en varierande fullstän- dighet. Ett sådant accepterande förut- sätter emellertid, dels att för varje slag av upplysning kan anges om fullständig- het föreligger eller ej och dels att re- gistersystemet är sådant att innehållet successivt når en allt större fullstän- dighet.

Den högsta graden av fullständighet måste i princip uppnås redan vid om- läggning till ny registerform i fråga om befintli-gheten av fastighet och torde dessutom _ med eller utan en mindre insats i samband med registeromlägg— ningen kunna uppnås beträffande så- dana informationsslag som i nuvarande registerformer redovisats fullständigt eller nästan fullständigt.

För övriga slag av informationer tor- de böra skiljas på det fall då en utred- ning skett i syfte att nå fullständighet och de fall då sådan utredning saknas. Utredningar med detta syfte torde ofta komma att utföras i samband med att en fastighet berörs av förrättning och således som led i den gängse fastighets- bildnin-gsverksamheten. I andra fall tor- de sådana utredningar komma att ske i ett sammanhang för visst område, t. ex. en tätort. Successivt ökar härigenom registrets fullständighet.

33 Informationstillströmning och informationsurval Informationstillströmning I 4 kap. har informationstillströmning— en enligt nuvarande registersystem be- skrivits. Där har nämnts att registre- ring sker på grundval av handlingar som vanligen automatiskt tillställs re- gisterföraren. Handlingarna, som åt- minstone beträffande fastighetsbild- ningsåtgärder och därmed jämförliga är original, arkiveras vanligen i anslut- ning till registret och hänvisning sker från registret till viss arkivakt. Akterna

utgörs av fastighetsbildningsakter och därmed jämförliga samt avskrifter av domar och administrativa myndigheters beslut. Därutöver grundas registrering i viss begränsad utsträckning på utred- ningar av fastighetsbildningsmyndighe— ter. I föregående avsnitt har allmänna synpunkter lämnats på tillströmningen och urvalet av informationer.

Även i ett framtida system kommer huvudparten av informationerna i re- gistret att vara grundade på fastighets- bildningsakter och därmed jämförliga samt avskrifter av domar och admi- nistrativa myndigheters beslut. Där- emot torde i större utsträckning än i nuvarande system registrering få grun- das på utredningar, framförallt av fas- ti-ghetsbildningsmyndigheter. Detta be- ror på den vidgning av innehållet som blir en följd av registrets föreslagna funktioner. Information om äldre åt- gärder, som bör föranleda registrering, men som enligt gällande system inte be- hövt beaktas, torde i huvudsak komma att få registreras på grundval av utred— ningar av detta slag. I de fall sådana utredningar företas i sambandvmed fas- tighetsbildningsförrättning och ingår i förrättningsakten kommer informatio- nerna att automatiskt delges registerfö- raren. I övriga fall torde genom arbets- ordningar och instruktioner kunna till- ses att registerföraren delges resultaten av utredningarna. Det synes också lämpligt att ifrågavarande utredningar intas i det till registret knutna arkivet.

Som framgår av de följande avsnit- ten 34, 35 och 36 bör i fastighetsre- gistret i begränsad utsträckning intas information (t. ex. om fastighets ägare) som primärt registreras i andra regis- ter. Här kan bli fråga om registre- ring på grundval av avier (korta med— delanden eller avskrifter) från andra register. Omfattningen härav samt den ordning i vilken detta skall ske är frå-

gor som utredningen återkommer till i detaljbetänkandet då registerinnehållet och registersystemet utformats.

Urval av informationer ur akter m.m.

Det ligger i registrerings natur att in- formationen måste införas kortfattad Därmed framstår det som klart att re— gistreringen inte alltid kan lämna en i detalj fullständig information. För att få sådan måste således grundhandling- en finnas tillhands och tilläggas bör att registret i de flesta avseenden helt pas- sivt, dvs. utan rättsverkan, återger grundhandlingens innehåll. Registret kan således inte ses som helt fristående från de arkiv som innehåller grund- handlingarna för registreringen. Samti- digt är det en av registrets viktigaste funktioner att begränsa den ofta tids- ödande och dyrbara arkivutredningen.

De ovan anförda synpunkterna på re- gistreringen talar för att registrets in- formationer i betydande utsträckning får formen av såväl en beskrivning av den bakomliggande åtgärden som en hänvisning till den akt vari den full- ständiga beskrivningen ges. Vägledan- de beträffande beskrivningens utförlig— het bör därvid vara vad som bedöms vara optimalt ur rationalitetssynpunkt. Av stor betydelse är naturligtvis att be- skrivningen i registret blir så belysande som är möjligt med hänsyn till det be— gränsade utrymme som av ekonomiska skäl kan ställas till förfogande. Avgö- rande betydelse torde härvid böra läg— gas vid att informationsbeskrivningen utformas på sådant sätt att registeran- vändaren i olika situationer utan ar- kivkonsultation kan avgöra om åtgär- den är av intresse eller ej. Detta torde i de flesta fall vara möjligt genom att beskrivningen av åtgärden sker med av- seende på art, tid och läge.

Synpunkter på grundhandlingarnas utformning

Med hänsyn till den vikt som av ratio- nalitetsskäl måste tillmätas beskriv- ningen av viss åtgärd i registret måste det av grundhandlingen klart och en- kelt framgå vilken eller vilka åtgärder som redovisas. Eljest torde registre- ringsarbetet bli alltför betungande. Idealet är givetvis om i grundhand- lingen ingår en sammanfattning som di- rekt är avpassad för registreringen. En sådan sammanfattning torde också enk- last och bäst utföras av den tjänsteman som utformat grundhandlingen såvida denne har tillräcklig kännedom om re- gistersystemet.

Beträffande fastighetsbildningsmyn- digheterna som ofta kommer att till- ställa registret information och också ofta kommer 'att använda registret tor- de sådan kännedom snabbt uppkomma. Förrättningsakter och utredningar från dessa torde därför kunna kompletteras med blanketter som komprimerat sam- manfattar handlingen och således dels anger vad förrättningen eller utredning- en resulterat i och dels har sådan ut- formning att de direkt kan utgöra un- derlag för registreringen.

Beträffande andra myndigheter, för vilka såväl informationslämnandet till registret som utnyttjandet därav inte kan väntas bli lika omfattande, torde förhållandena bli annorlunda. Det bör emellertid med enkla medel gå att låta utforma även deras handlingar till grund för registrering på sådant sätt att liknande rationaliseringseffekter uppstår vid registreringen som beträf- fande handlingar från fastighetsbild- ningsmyndigheterna. Eftersom det ock- så för dessa andra myndigheter måste vara ett intresse att uppnå effektivast möjliga beskrivning av åtgärderna vid publiceringen i fastighetsregistret tor- de en medverkan kunna påräknas.

Samordning med arkiv och arkiv- register Som ovan nämnts kommer beskrivning- en av ett förhållande i registret ofta att ske med samtidig hänvisning till viss akt (grundhandling). En av denna be— skrivnings viktigaste funktioner blir att ge sådan upplysning om förhållandet att den i skilda registeranvändnings- situationer kan ge underlag för en be- dömning om förhållandet är av intresse eller inte och följaktligen begränsa det antal fall då en sådan bedömning kan ske först efter en aktkonsultation.

Till följd av den med nödvändighet kortfattade beskrivning som kan ges i registret och inte minst med hänsyn till att grundhandlingen i de allra flesta avseenden äger vitsord framför regis- terinf—ormationen kommer registret i många fall att fungera som huvudsak- ligen en ingång till akterna i olika ar— kiv. För att informationshämtandet i sådana fall skall kunna 'gå smidigt skulle det vara ett önskemål om samt- liga grundhandlingar i original eller därmed jämförbar kopia förvarades i ett arkiv som lokalmässigt vore sam- ordnat med fastighetsregistret. Emeller- tid ligger en av de största fördelarna i användning av moderna tekniska hjälp- medel för registervården däri att re- gistret kan få en betydligt större sprid- ning. Dessutom har den i 5 kap. gjorda bedömningen av samhällsbyggandets framtida informationssystem bl. a. myn- nat i att förmedling av information mellan olika register framdeles torde bli allt vanligare. Följaktligen torde det framdeles ofta förekomma att register- använd-aren befinner sig på annan plats än vid ett arkiv som innehåller ett stor-t antal av de akter vartill registerinfor- mationen refererar.

En komplett arkivaktshållninvg i an- slutning till varje kopia av registret är ett helt orealistiskt önskemål. Å andra

sidan framstår det som angeläget att en registeranvändare som befinner sig på annan plats än arkivet behöver vän- da sig till ett så begränsat antal arkiv som möjligt för att få tillgång [till eller kopior av relevanta akter. Således sku]— le det vara ett önskemål om det i an- slutning till vissa av registren fanns ar- kiv innehållande samtliga de hand- lingar i original eller därmed likvär- dig kopia vartill nämnda register re- fererar.

Då det gäller handlingar vilka utgör underlag för registrering av information som primärt redovisas i fastighetsre- gistret torde arkiven ock-så böra göra-s fullständiga. Beträffande handlingar som ligger till grund för en registrering som primärt sker i andra register kan möjligen kraven ställas något lägre. Två olika lösningar synes kunna diskuteras i sådana fall. Den ena innebär att ko- pior av lämpliga delar av de akter, var- till fastighetsregistrets sekundärt redo- visade information refererar, tillställs registrets arkiv i anslutning till avise- ringen av informationen från andra re- gister. Lösningen innebär den fördelen ur fastighetsregistersynpunkt att i an- slutning till huvudexemplaren av regist- ret finns fullständiga arkiv. Detta torde utan tvekan effektivisera registeran— vändningen vid dessa register och även eljest genom att arkivservice behöver begäras endast från ett arkiv. I gengäld medför lösningen att kopiering av grundhandlingarna eller del därav måste ske i ökad utsträckning. Den andra lösningen innebär att kopior av nämnda grundhandlingar ej förmedlas till fastighetsregistret. Det synes även i en sådan situation vara möjligt att registeranvändaren enbart vänder sig t. ex. till det arkiv som finns i anslut— ning till fastighetsregistret för att er- hålla arkivservice från också andra ar- kiv. Detta fordrar emellertid att arkiv-

servicen uppbyggs och samordnas ef- fektivt vid alla berörda arkiv.

Det starka samband som ofta före— finns mellan registeranvändning och arkivutredningar utgör ett starkt skäl för att akthänvisningarna i fastighets- registret utformas på ett effektivt sätt. Några generella synpunkter härpå är svåra att ge med hänsyn till de varie- rande system som tillämpas vid arki- ven. Vanligen torde dock förutom ar- kivbenämning behöva uppges serie in- om arkivet, aktnummer (inom serien) och hänvisning i de fall delar av ak- ten t. ex. rullade kartor _ förvaras på annan plats än övriga delar av akten.

Stor betydelse måste också tillmätas utformningen av akthänvisningen med hänsyn till de möjligheter som ovan i 6 kap. berörts att använda fastighets- registrets akthänvisningar som grund för framställning av en motsvarighet till de nuvarande alfabetiska arkivre- gistren.

34 Innehåll med hänsyn till fastigheternas dentifiering m. m.

Identifikationsbegrepp

Som framgår ovan i 6 kap. är det en pri- mär funktion för fastighetsregistret att entydigt identifiera fastigheterna. Av 8 kap. framgår vidare hur ett enhet- ligt beteckningssystem för fastigheter och samfälligheter är avsett att utfor- mas.

För närvarande används ofta som identifikationsbegrepp för fastighet inte bara den officiella fastighetsbeteckning- en utan ofta denna i kombination med mantal el. dyl. och den kartbeteckning (t. ex. littera) som vid fastighetsbild- ningsförrättning åsätts utlagd lott. An— vändandet av mantalet som del av iden- tifikationsbegreppet, vilket torde vara en kvarleva från jordebokens tid, fyller

för närvarande knappast någon funk- tion annat än i vissa fall då det egentli- gen är fråga om identifiering av sämje- lott och inte av fastighet. Inte ens i das- sa fall ger dock mantalet en entydig identifiering. Några skäl finns därför inte att för framtiden låta mantalet ut- göra en del av fastighets identifikations- begrepp.

Den kartbeteckning som åsätts vid förrättning fyller efter fastighetens re- gistrering inte någon uppgift i beteck- ningshänseende. Självfallet blir emel- lertid kartbeteckningen av betydelse vid avgörande av fastighets identitet i de fall flera fastigheter tillskapas genom samma åtgärd. I akten till denna finns då antecknat sambandet mellan officiell beteckning och littera. Tillräckliga skäl torde således inte finnas att framdeles låta litterabeteckningen ingå i identi- fikationsbegreppet.

Identifikationsbegreppet bör vara en- tydigt, kort och enhetligt uppbyggt. Det system som i föregående kapitel före- slagits för fastighetsbeteckningarna är uppbyggt med beaktande bl. a. av dessa krav.

Fastighets identifikationsheteckning är inte alltid känd för registeranvända- ren. I stället kan fastighetens gatu- adress, ägare eller läge uppges. Dessa informationer har således inte bara be- tydelse som beskrivning av fastigheten utan också som hjälpmedel för faststäl- lande av fastighets identitet.

Kontinuitet vid beteckningsbyte

Beteckningsbyte synes i det framtida registersystemet böra undvikas i andra fall än då särskilda skäl föreligger där- till. För att kontinuitet bl. a. därvid skall kunna upprätthållas fordras att re- gistret innehåller uppgift om fastighets tidigare beteckning. Detta är synnerli- gen viktigt med hänsyn till att fastighets

förutvarande beteckning förekommer i äldre handlingar och på äldre kartor.

I viss utsträckning nämligen i avseen- de på registerområde kommer samtliga nuvarande jordregisterbeteckningar att utbytas till följd av övergången till kom- mun som registerområde. Även om i flertalet fall jordregisterbeteckningarna i övrigt kommer att kunna bibehållas genom att byindelningen kan fungera som traktindelning, jordregisterenheter- na som block och sifferexponenterna som fastighetsnummer torde det icke bli ovanligt att jordregisterfastighet måste byta beteckning vid övergången till det föreslagna systemet.

För stadsregisterfaStigheterna måste också ny beteckning åstadkommas i många fall-. Ibland föreligger inte över- ensstämmelse mellan benämningen på registerområdet och på den kommun som skall utgöra registerområde. I de flesta fall saknas en indelning i ägotrakter eller stadsdelar eller också är nämnda indelningar inte lämpade som traktindelning. Inom stadsplane- lagda områden kan kvarteren behöva åsättas nummer för att utgöra block. För stadsägorna fordras i betydande omfattning omregistrering i anslutning till trakt och blockindelning även om i vissa fall omregistreringen kan in- skränkas till att i beteckningarna in- gående littera utbyts mot nummer som i det föreslagna systemet skall utgöra fastighetsnummer.

Även i framtiden torde betecknings- byten kunna bli nödvändiga under sär- skilda omständigheter. En sådan om- ständighet är att kommunindelningen ändras och därmed registerområdesin- delningen. En annan situation är att den rådande traktindelningen genom en oförutsedd utveckling t. ex. av bebyg- gelsen blir olämplig.

Med hänsyn till att det är lämpligt att helt göra sig fri från nuvarande register-

system bör även beteckningsbyten som skett i nuvarande register anmärkas i det föreslagna. Eljest blir det i framtiden ofta nödvändigt att konsultera de äldre registren för att fastställa viss fastig- hets identitet.

Ovan behandlade behov av kontinuitet torde böra lösas genom att för samtliga fastigheter lämnas uppgift om den eller i förekommande fall de beteckningar som samma fastighet tidigare varit åsatt samt att för beteckning som blivit in- aktuell genom omregistrering lämnas uppgift om den aktuella.

Fastighets identitet och omfattning. Åtgärdsredovisning

Som ovan berörts uppkommer ny fas- tighetsindivid genom en fastighetsbild- ningsåtgärd, tillkomståtgärden. Hänvis- ningen till tillkomståtgärden är alltså avgörande för fastighets identitet. Som del i denna åtgärd kommer framdeles att ingå åsättandet av den identifieran- de beteckningen. Individen kan sedan med bibehållen beteckning komma att förändras genom fastighetsbildningsåt- gärder som innebär att individen änd- ras till sin omfattning eller sitt läge. Fastighetsindivid kan också bringas att upphöra genom fastighetsbildningsåt- gärd. ,

Att fastighets omfattning och läge skall framgå av registret är uppenbart. Detta innebär att registret bör lämna uppgift om alla de åtgärder som påver- kar eller bestämmer fastighetsindelning- en. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om registret bör inne- hålla en så ordnad aktuell redovisning att i anslutning till varje fastighetsbe— teckning förtecknas endast de åtgärder som alltjämt är normerande för dess läge och omfattning och att alltså åt— gärd som berört viss fastighet efter om- reglering eller avskiljande av mark an-

tecknas i anslutning till beteckningarna för de fastigheter åtgärden fortsättnings- vis berör. Alternativt kan i analogi med nuvarande registreringssätt åtgärden an- tecknas endast i anslutning till beteck— ningen på den fastighet den ursprung- ligen berörde. Följden härav blir att, av de åtgärder som vid en bestämd tid- punkt är normerande för en fastighets läge och omfattning, vissa kan vara för- tecknade i anslutning till den ifråga- varande fastighetens beteckning, andra i anslutning till beteckningarna på fas—' tigheter från vilka den ifrågavarande härstammar och åter andra i anslutning till beteckningarna på fastigheter som tillsammans med den ifrågavarande be- rörts av omreglerande åtgärd.

Utredningen anser den första model- len vara alltför arbetskrävande såväl ur omläggningssynpunkt som ur ajourfö- ringssynpunkt. Den är också alltför ut— rymmeskrävande och vansklig. Därför bör beträffande åtgärdsredovisningen tillämpas ett system som principiellt överensstämmer med nuvarande ord- ning.

Till skillnad från nuvarande system för redovisningen i jordregistret inbe- grips alla åtgärder rörande fastighets omfång och läge, sålunda även fastig- hetsbestämmande och omreglerande åt- gärder, oavsett om de resulterar i för- ändring av fastighets areal eller inte.

Denna åtgärdsredovisning i registret måste betraktas som den primära redo— visningen av fastighets omfattning och läge. Men det kan inte anses praktiskt att i varje situation då fastigheten måste beskrivas i nämnda avseenden tvingas till utredning av vilka akter som är nor— merande och genomgång av dessa. Ut- redningen anser därför att det vid sidan av denna åtgärdsredovisning krävs en ständigt aktuell information om fastig— hets enskilda areal, en redovisning i kartform av fastighets läge och en redo-

visning av dess andelar i samfällighe- ter.

Ovanstående diskussion gäller såväl mark som vattenområde och fiske. Möj- lighet bör _ för att fastighets läge och omfattning skall kunna utläsas fullstän- digt således skapas för en särskild re- dovisning av fiskes läge och omfattning i de många fall detta är skilt från ägan- derätten till vattenområdet. Detta bör kunna ske oberoende av om fisket ut- gör särskild fastighet, enskilt fiske eller fiskesamfällighet.

Generationsfrågor

Den ovan nämnda principen för åt- gärdsredovisning förutsätter att garan- tier skapas för att man på ett någor- lunda enkelt sätt kan få ingång till alla de åtgärdsakter som vid viss tidpunkt kan vara normerande för fastighets om- fattning och läge. I första hand fordras därför att fastighets ursprung anges. De åtgärder som redovisas för ursprungs- fastigheterna i olika generationer kan ju vara normerande för viss fastighets aktuella omfattning. Principen medför också att redovisningen av åtgärder måste kvarstå i anslutning till beteck— ning på fastighet som upphört att existe- ra. Således måste registret redovisa in- formation inte bara om existerande fas- tighetsindivider utan även om icke läng- re existerande sådana.

För fastighetsutredningar, och även med hänsyn till fastighetsregistrets funk- tion som underlag för fastighetsböcker- na, är det vidare nödvändigt att härled- ning kan ske framåt till ny fastighets- generation. Detta fordrar att för fastig- het som avregistrerats på grund av sam- manläggning eller klyvning antecknas den eller de fastigheter vari den uppgått genom sammanläggningen eller klyv- ningen. Vidare krävs att för fastighet, från vilken avskilts område som för sig eller tillsammans med annat områ—

de bildat ny fastighet, uppräknas de nybildade fastigheterna. Uppräkningen av de fastigheter vartill mark avskilts och de fastigheter vari avregistrerad fastighet uppgått bör kvarstå i registret vid avregistrerad fastighet.

För att inga brott skall uppstå i här- ledningskedjan fordras också att fastig- het som omregistreras dvs. byter beteck- ning efter övergången till den föreslagna registerformen finns kvar som redovis- ningsenhet i registret under sin före- gående beteckning. I detta fall bör dock samtliga informationer överföras till fas- tighetens aktuella beteckning och vid den inaktuella endast ges en hänvis- ning om den beteckning varunder den blivit omregistrerad, samt, i förekom— mande fall, under vilka andra beteck- ningar fastigheten tidigare varit re- gistrerad (jfr ovan i detta avsnitt).

35 Innehåll med hänsyn till rationalitets- och publiceringsintresseu

Det innehåll som fastighetsregistret en- ligt föregående avsnitt ansetts böra ges med hänsyn till fastigheternas identi- fiering m. m., nämligen fastighetsbeteck- ning, beteckningar på de fastigheter varifrån fastigheten har sitt ursprung, vari fastigheten uppgått och vartill från fastigheten avskilts mark samt de fas- tighetsbildningsåtgärder som vidtagits beträffande fastigheten behövs naturligt- vis jämväl med utgångspunkt från ra- tionalitets- och publiceringsintressen. Redan i föregående avsnitt har emeller- tid påpekats att en redovisning av fas- tighets läge och omfattning via ingångs— möjligheter till de akter som är norme- rande inte kan anses ensam fylla kraven ur rationalitets- och publiceringssyn- vinkel. Vid sidan av en mera lättillgäng- lig läges- och omfattningsredovisning fordras också att i registret redovisas förfoganden, planer och begränsningar

som gäller för nyttjandet av fastigheten samt uppgifter som i vissa fall komplet- terar bilden av fastighets aktuella be- skaffenhet och faktiska användning och i andra fall utgör underlag för statistiska bearbetningar.

Fastighets läge och omfattning

Flera från varandra skilda områden på marken bildar ofta tillsammans en fas- tighet och möjligheten att nyttja fastig- heten för olika ändamål är ofta beroen- de av dessa fastighetsområdens storlek, inbördes läge och figuration (fastighe- tens arrondering). Fastighets ändamåls- enlighet för bebyggande, jord- eller skogsbruksdrift kan utgöra exempel på sådana ändamål. En lättillgänglig in- formation om varje fastighetsområdes läge och omfattning ger således i prak- tiska sammanhang en betydligt bättre beskrivning av en fastighet än enbart dess totalareal.

Det förnämsta sättet att åskådlig- göra fastighets form och läge är en kartredovisning. Den karta över fastig- hetsindelningen som sålunda bör ingå i registret ger emellertid inte ensam tillräcklig information om fastighets om- fattning. En brist är att på kartan inte lämpligen kan anges varje fastighetsom- rådes areal samt att kartredovisad infor- mation inte med nuvarande metoder är tillrättalagd för statistisk bearbetning. Vid sidan av kartan bör därför i re- gistret beredas möjlighet att införa om- rådes areal samt en bearbetningsbar uppgift om dess läge. Den senare upp- giften fyller emellertid inte bara ett behov sett ur statistiksynvinkel. Särskilt vid flerområdesfastigheter visar det sig ofta besvärligt och tidsödande att på en fastighetsindelningskarta återfinna fas- tighetens alla områden och numerisk lägesinformation skulle utan tvekan förenkla detta ofta förekommande ar- betsmoment.

I registret bör således ingå en karta som redovisar den aktuella fastighets- indelningen samt en skriven redovis— ning av förutom fastighets totalareal också varje fastighetsområdes areal och läge. Lägesinformation bör då ges i form av koordinater och på sätt som närmare anges i 13 kap. om koordinat- metoden. Att en lägesanvisning enligt nämnda metod medför väsentliga för- delar genom att den indirekt lägesan- knyter också andra objekt än fastighe- terna kommer också att beröras i det nämnda kapitlet.

Fastighets adress är inom tätorterna av väsentlig betydelse, både för myn- digheter och enskilda. Härvidlag bör dock anges uppgift endast för fastighet med lägesadress (framför allt gatu- eller vägadress i tätorter).

Ibland förekommer att en fastighets ägare inte lärt sig fastighetens officiella registerbeteckning. För hyresgäster är detta vanligt. Inte sällan uppkommer anledning att anknyta person till fastig- het, varinom han bor. En redovisning av fastighets lägesadress i fastighetregistret ger härvid möjlighet att med adressen som ingångsuppgift leta sig fram till rätt fastighet.

Samfällighetsredovisning. Fiske

Såväl andel i samfällighet som rätt till fiske utgör integrerande delar av fas- tighet.

En fullständig redovisning av fastig- hets omfattning inbegriper således ock- så redovisning av fastighets andel i olika samfälligheter. I och för sig skulle en sådan redovisning kunna tänkas ske i anslutning till varje fastighets beteck- ning. Den skulle emellertid då få inne- hålla såväl uppgift om fastighetens an- del som om omfattningen av samfällig- heten. Den senare informationen skulle därvid behöva upprepas i anslutning till beteckningen för varje delägande fas-

tighet och dessutom skulle varje änd- ring av samfälligheten orsaka ajour- föring av information för samtliga del- ägande fastigheter.

Med hänsyn härtill och till att åt- gärd kan avse samfällighet utan att fas- tighets enskilda mark berörs har utred- ningen funnit det praktiskt att registre- ringstekniskt behandla samfällighet på liknande sätt som fastighet. Därav följer att samfällighet bör redovisas med upp- gifter om dess läge och omfattning på likartat sätt som ovan angivits för fas- tighet. Uppgift om fastighets läge och omfattning i vad den avser samfälld mark (eller samfällt fiske) redovisas så- ledes genom hänvisning till beteckning- en för viss samfällighet. I anslutning till dennas beteckning kan delägande fastig- heter med sina andelar förtecknas.

Med hänsyn till att rätten till fiske ofta är skild från rätten till vattenom- råde framkommer ett behov av att ur registret direkt kunna utläsa de fall då så är förhållandet samt uppgift om de enskilda fiskeområden som ingår i fastigheten. Enskilt fiskeområde bör därvid behandlas på likartat sätt som fastighetsområde och samfällt fiske på likartat sätt som samfällt område i öv- rigt, dock naturligtvis med särskild mar- kering att det är fråga om fiske.

Privaträttsliga förfoganden och begränsningar Fastighetsregisterutredningen har sökt belysa behovet av en samlad och enhet- lig redovisning av uppgifter angående rättigheter och belastningar i fastig- het och vill i detta hänseende hänvisa till 2, 5 och 6 kap.

I 6 kap. har vidare föreslagits att fas- tighetsregister och fastighetsbok skall i tekniskt avseende sammanföras till ett grundregister bestående av t. ex. fastig- hetsregister, lagfartsregister, tomträtts- register och inteckningsregister. Där har

också framhållits att en samlad redo- visning av ifrågavarande rättsförhållan— den inte skulle vara möjlig att åstadkom- ma utan ett sådant sammanförande.

Vid avgränsningen av vilka rättsför- hållanden som bör bli föremål för redo- visning i ett tänkt grundregister synes de skilda registerdelarnas funktioner få bli avgörande. Härvid torde få upp- märksammas att fastighetsbokens nuva- rande och i förslaget till jordabalk reg- lerade grundfunktion är att innehålla en publicering av rättsförhållanden till skydd fär rättighets bestånd vid över- låtelse av fastighet ävensom att skapa en företrädesordning mellan inskrivna rättsförhållanden i fastighetsboken har också utanför denna funktion kommit att inflyta anteckningar om andra rätts- förhållanden. Motivet är ettpublicerings- intresse, närmast till skydd för enskilda. Självfallet blir fastighetsboken med en sådan redovisning av inskrivningar och anteckningar av stor betydelse jämväl i offentlig verksamhet av olika slag.

Av fastighetsregistrets funktioner att tjäna som informationskälla för rationell samhällsverksamhet och att innehålla en publicering av rättsförhållanden måste den förra klart betecknas som grund- funktion i det avseendet att publice- ringsintresset inte torde böra föranleda en mera vidsträckt redovisning än som betingas av det direkta samhällsintres- set. Omfattningen av en publicering av rättsförhållanden synes sålunda bli be- roende av fastighetsregistrets använd- ningsområde i samhällsbyggandet. Här- vid påverkas behovet av redovisning av den ställning och den form av skydd som rättighetshavare enligt lagstiftning ges vid olika slag av samhällsåtgärder. På grund härav synes det inte kunna bli tal om att i officiell redovisning ta in uppgifter t. ex. om nyttjanderätt grun- dad på privat rättshandling, i den mån detta inte föranleds av ansökan om in—

skrivning i inteckningsregister. En an- nan lösning skulle dessutom omöjlig- göras i brist på kännedom om rättig- heterna.

Mera konkret synes följande princi- per böra vara vägledande. Sådan rätt att nyttja annans fastighet som gäller re- dan på grund av lagföreskrift kan det inte komma i fråga att redovisa. Exem- pel härpå är rätt att ha brygga vid egen strand men på annans vatten- område (1 kap. 3 & vattenlagen), rätt att efter strandens förskjutning nyttja uppgrundad mark (1 kap. 7 5 i det till lagrådet remitterade förslaget till jorda- balk), rätt att använda väg inom bygg- nadsplan (112 5 byggnadslagen).

Samtliga av domstol eller vid för— rättning tillskapade rättigheter i fas- tighet till förmån för annan fastighet el— ler för person bör i princip redovisas i grundregister. Här kommer huvudsak- ligen i fråga servitut och servitutslik- nande rättigheter, tillskapade enligt

expropriationslagen, vattenlagen, fastig- hetsbildningslagstiftningen, byggnadsla- gen, lagen om enskilda vägar, förslaget till lag om gemensamma anläggningar, lagen om ägofred, lagen om husbehovs-

vattenledningar, lagen om elektriska starkströmsledningar och gruvlagen. De ojämförligt flesta rättigheter av detta slag tillkommer enligt fastighetsbild- ningslagstiftningen och lagen om en- skilda vägar. Nyttjanderätt tillska- pad av domstol står i nu förevarande avseende nära servitutct, enär belast- ningen ofta är av samma slag som för- anleds av servitut och tidsbegränsande regler inte finns. Inte alltid torde sägas ut i dom huruvida servitut eller nytt- janderätt tillskapas. Nyttjanderätt som officialrätt synes därför böra redovisas.

Vid jordpolitisk eller planpolitisk prövning är i allmänhet förmånen av rättighet som gäller för fastighet av lika stort intresse som belastningen i

fastighet. Vid samhällsåtgärd som berör härskande fastighet är det därför av väsentlig betydelse att rättigheten är re- dovisad i anslutning till denna fastig- het. I annat fall finns risk för att den förbises.

Servitut som tillkommit genom privat rättshandling är ur jordpolitisk och planpolitisk synpunkt av lika stort in- tresse som Officialservitut. Även dessa bör därför redovisas i anslutning till härskande och tjänande fastigheter. Av naturliga skäl begränsas denna redovis- ning till servitut som inskrivits. Sär- skilda överväganden synes dock böra göras i fråga om servitut som utan in- skrivning gäller mot ny ägare, dvs. ser— vitut som tillkommit före 1876 ävensom vissa skogsservitut.

Att rättsförhållanden skall redovisas i grundregister i minst den utsträck— ning som föranleds av bestämmelserna i inteckningsförordningen (nya jorda- balken) är självfallet.

Av stort intresse i samhällsbyggandet är den rättsliga gemenskap som kan tillskapas mellan fastigheter. I fråga om behovet av en enhetlig redovisning av dessa synes det vara tillräckligt att hänvisa till erfarenheterna med nuva- rande system. Här avses företagssam- fälligheter enligt lagen om enskilda vä- gar och vattenlagen, förslaget till lag om gemensamhetsanläggningar och för- slaget till jordabalk, vidare gemensam förvaltning enligt bysamfällighetslagen, fiskevårdsområde och jaktvårdsområde.

Redovisning i vgrundregister av vissa av de ovan angivna företeelserna förut— sätter att informationstillströmningen till registerföraren sker i vidare omfatt- ning än vad nu är fallet.

Ett tekniskt sammanförande av fas- tighetsregister och fastighetsbok leder

till att frågan om gränsdragningen mel- lan vilka rättsförhållanden som skall tas upp i det ena eller andra registret enkelt kan lösas. Uppmärksammas bör därvid att med gemensam teknisk ut- rustning informationer kan föras över mellan registren utan manuell insats. Om en företeelse som fullständigt redo- visas i det ena registret kan en kort- fattad anteckning ske i det andra, om detta skulle vara erforderligt för att skapa enhetlighet och lättillgänglighet. Informationer kan också på samma sätt föras över från en fastighet i ett register till en annan fastighet i det andra.

Något slutligt förslag i nu förevaran— de gränsdragningsfråga synes på nuva- rande stadium i inskrivningskommitténs och fastighetsregisterutredningens ar- bete inte böra avges. Som arbetshypo- tes kan emellertid tänkas följande.

Samtliga officialrättigheter redovisas i fastighetsregister och samtliga enligt inteckningsförordningen (jordabalken) inskrivna rättsförhållanden i inteck- ningsregister. Främst i fråga om servi— tut skulle emellertid därmed uppkom- ma en ofullständighet och splittring som både för myndigheter och enskilda skulle försvåra ett rationellt informa- tionsinhämtande. Självfallet måste en publicering av privaträttigheterna ske i inteckningsregistret för att detta skall kunna ge en samlad företrädesordning. En sådan bör alltså komma till stånd i samma utsträckning som sker f.n. För att få en samlad redovisning av samtliga servitut i andra sammanhang kan emellertid i fastighetsregistret in- föras en kortfattad anteckning om in— skrivna servitut med hänvisning till plats i inteckningsregistret eller till in- skrivningsdag. Sådan anteckning bör då i fastighetsregistret ske både vid härskande och tjänande fastighet.

I fråga om urval av informationer ur grundhandling att införas i fastighets— register (i andra fall än såvitt angår inskrivna rättigheter) synes ambitio— nerna inte böra f.n. ställas för högt. En fullständig redovisning av t. ex. en servitutsåtgärd skulle i normalfallet bli synnerligen utrymmeskrävande och skulle sannolikt dra kostnader som inte skulle uppvägas av fördelarna i fråga om rationalitet i arbetet. Fastig- hetsregisterutredningen vill därför för- orda att i fastighetsregistret införs en kortfattad beskrivning av servitutets art (t.ex. väg, skogsfång, byggnad etc.), uppgift om det rör sig om förmån eller last (vid härskande resp. tjänande fas- tighet) ävensom uppgift om tillkomst- åtgärd. Skulle servitutet därefter h-a bli— vit föremål för ytterligare åtgärder (t.ex. upphörande, flyttning) kan an- ledning finnas att anteckna endast upp- gift om dessa. Uppgift om tillkomståt- gärden skall självfallet återfinnas i ak- ten rörande ändringsåtgärden.

Såsom framgår av vad nu sagts kan enligt utredningens mening finnas an- ledning att tillämpa olika principer be- träffande fullständigheten av åtgärds- redovisningarna. I fråga om fastighets- indelningen föreslås denna bli full- ständig och införd uppgift om åtgärd står alltid kvar.

Här bör upprepas att nu angivna redovisning av rättsförhållanden inte kan införas i ett nytt fastighetsregister redan vid omläggningen. Bestämmelser om sådan redovisning torde få omedel- bart tillämpas endast på rättsförhållan- den som konstitueras därefter eller som redan nu återfinns i fastighetsregistret. Ett fullständigande beträffande andra, redan förefintliga företeelser får ske så småningom i anslutning till under hand företagna utredningar och efter avise- ring från inteckningsregister.

Viss redovisning av nu ifrågavarande rättsförhållanden kan komma att ske enbart på registerkarta. Detta spörsmål diskuteras i ett följande kapitel.

Offentligrättsliga förfoganderätts- begränsningar och prestations- förpliktelser

Behovet av en samlad, enhetlig redovis— ning av myndigheternas beslut angåen- de tillåten markanvändning med stöd av olika lagar är sedan länge klart do- kumenterat. Behovet stegras med takten i samhällets utveckling.

Viss redovisning av de markanvänd- ningsreglerande myndighetsbesluten sker nu i det skrivna fastighetsregistret, i såväl stadsregistret som jordregistret. Vidare har i stor utsträckning särskilda förteckningar upprättats i anslutning till fastighetsregistren.

År 1957 infördes i lantmäteriinstruk- tionen stadganden om förande av s.k. fastighetskarta och bestämmelsekarta. På den senare skulle tas upp innehållet i beslut som nu avses. I instruktionen återfanns också regler som innebar skyl— dighet för överlantmätare att tillhanda- gå länets övriga myndigheter med upp— gifter från angivna kartor. I stadsregist— ret skall enligt föreskrifter ske viss, del- vis detaljerad redovisning av byggnads- reglerande planer. I flera stadregister- områden har vidare lagts upp kartor i överensstämmelse med nyssnämnda be- stämmelser i lantmäteriinstruktionen, vilka vid sedermera företagen ändring fått en mera allmän formulering.

Erfarenheterna av den redovisning av myndighetsbeslut som sålunda förefinns måste betecknas som goda.

Efter angivna ställningstagande från statsmakterna och med de gjorda er- farenheterna saknas anledning att till- godose föreliggande behov av informa- tionsredovisning på något helt avvikan- de sätt.

I fråga om informationsmängden tor- de få framhållas att de goda erfarenhe— terna pckar mot att redovisningen bör göras fullständig. l fastighetsregistret synes sålunda böra införas samtliga byggnads- och markanvändningsregle- rande och därmed jämförliga beslut av myndighet. Förfoganderättsbegränsning- ar som gäller generellt redan på grund av föreskrift i lag eller annan författning saknas ju anledning att redovisa. .

Av särskilt intresse är planer, bygg- nadsförbud o.d. enligt byggnads- och naturvårdslagstiftningarna. Härtill kom- mer lagstiftningarna om fornminnen och byggnadsminnen. I särskild ord- ning meddelade beslut för viss fastighet beträffande användning av mark för skogsbruk är på samma sätt av intresse.

Fastighetsregistret synes i lämplig om- fattning böra kompletteras med planer och utredningar som inte fått den offi- ciella karaktär att de resulterat i ett formellt myndighetsbeslut. I detta av— seende torde en tämligen stor handlings- frihet få ges för att ge möjlighet att an- sluta redovisningen till det lokala beho- vet. Vissa riktlinjer synes dock böra dras upp.

Fastighets ägare och dennes adress Utredningen har tidigare (5 kap.) be- lyst behovet av information om fastigf. hetsägare och dessas adresser i anslut- ning till användningen av fastighetsre- gistret. Den arbetsmängd som nu läggs ned på att införskaffa uppgifter därom i samhällsbyggnadsarbetet, särskilt fas- tighetsbildningsverksamheten, är alltför stor i förhållande till de resurser som kan och bör avdelas för ändamålet. Ett undanröjande av dessa brister är i hög grad påkallat. Med utnyttjande av ett tekniskt avancerat och enhetligt system vid förande av fastighetsregister, fastig- hetsböcker (med bl. a. uppgifter om lag-' farna ägare) och redovisningen i anslut—

ning till folkbokföringen (med bl.a. uppgifter om fastighetsägare och deras adresser) kan detta ske enkelt, väsent- ligen utan manuell arbetsinsats. Ratio- naliseringsvinsten av att ta till vara den- na möjlighet synes inte böra gå förlo- rad.-

Hur detta skall åstadkommas synes vara ett enkelt problem, där olika alter- nativ kan tänkas. Vid ett tekniskt sam- manförande av fastighetsregister och fastighetsbok till ett grundregister kom- mer "aviseringen av de informationer som insamlats av folkbokförings- och uppbördsväsendet angående ägare och deras adress att gå till grundregistret. Fördelningen av dessa informationer inom grundregistret kan ske på olika sätt. Med hänsyn till lagfartsregistrets särskilda funktioner i fråga om publi- cering av rättsförhållanden kan skäl finnas att införa uppgifterna i fastighets- registret. För detta talar att uppgifterna om fastighetsägare i lagfartsregister res— pektive fastighetslängd inte alltid är överensstämmande.

Också andra synpunkter talar för en redovisning av ägare i fastighetsregist- ret." Inte sällan känner en registeran— vändare fastighetens ägare men ej fas- tighetens beteckning. Utan uppgift om ägare i registret kan det i sådant fall bli svårt att komma fram till vilken fas— tighet som avses och därmed få ingång ;" registret.

Redovisning av församlingsindelning m.m. Enligt utredningens förslag (8 kap.) skall fastighetsregistreringen anslutas till kommunindelningen så att en kom- mun —— med undantag för korta inter- vall i samband med indelningsändringar i princip skall bestå av ett enda re- gisterområde. En kommuns aktuella omfattning kommer därför automatiskt att framgå av fastighetsregistret.

Med en enhetlig registerkarta över hela landet är det naturligt att på denna ta upp redovisning också av en kommuns indelning i församlingar och vissa ad- ministrativa enheter. En enhetlig redo- visning därav saknas f. n. och detta åsamkar berörda organ punktinsatser vid alla de tillfällen då behov därav fö- religger. Ett upptagande på registerkar- ta skulle förorsaka en mycket begrän- sad arbetsinsats. Nybildad fastighets hänförande till viss enhet skulle därvid kunna anges vid den avisering av upp- gifter om sådan fastighet som ändock måste ske i överensstämmelse med vad nu är fallet.

Utredningen vill alltså föreslå att i fastighetsregister upptas redovisning av indelningen i församlingar, (i förekom- mande fall även kyrkobokföringsdi- strikt), municipalsamhällen, valdistrikt och taxeringsdistrikt. På motsvarande sätt bör den officiella tätortsavgrän- ningen redovisas i fastighetsregistret.

Frågan om arkivering av redovisning av indelningar som inte är aktuella är av samma art som sådan arkivering över huvud vid fastighetsregistrering och be- handlas inte här.

Övriga uppgifter

I det föregående har diskuterats ett fas- tighetsregisterinnehåll huvudsakligen av generell karaktär, utan variationer med hänsyn till fastighets belägenhet i tätort eller glesbygd eller till markanvänd- ningen. Flertalet av de informationer som sålunda tänkts skola inflyta i ett framtida fastighetsregister är av rätts- lig karaktär, ehuru självfallet av ge- nomgripande teknisk och ekonomisk be- tydelse. Vissa av uppgifterna saknar rättslig anknytning, t. ex. informationer om fastighets adress, förefintligheten av bebyggelse i den mån den är känd och lägeskoordinater. Vad sålunda föreslagits innebär en mera vidsträckt redovisning

än i nuvarande system. Detta möjliggö- res därigenom att utredningen föreslår ett tekniskt avancerat system, varige— nom en omfattande informationsmängd enkelt kan tas emot och lagras.

Utredningen är medveten om att, när nu tekniska redovisningshinder inte be- höver möta, starka krav kommer att ställas på en redovisning av ytterligare informationer av skilda slag. Detta har beaktats av utredningen. Den uppbygg- nad av ett nytt fastighetsregister, som utredningen föreslår i det följande, har nämligen gjorts inte minst i avsikt att åstadkomma en mycket hög grad av flexibilitet. Uppkommande krav, nu och i framtiden, bör således kunna tillgodo- ses.

Man kan förvänta att behovet av yt— terligare informationer kommer att visa sig ha olika karaktär i skilda samhälls- typer. I tätorterna är naturligtvis mar- kens användning för bebyggelse och den förefintliga bebyggelsens karaktär i oli- ka avseenden av särskilt intresse, i de stora tätorterna bl.a. för sanering av stadskärnorna. I glesbygden kommer markens användning för jordbruk och skogsbruk närmast i fråga, t. ex. såvitt gäller fördelning i olika ägoslag, indel- ningen i brukningsenheter osv.

Oberoende av skilda användnings- ändamål torde finnas anledning att i fastighetsregister uppta vissa av de in- formationer som inhämtas från fastig- hetsägare, t.ex. i samband med fastig- hetstaxering och bostadsräkning, eller som ger upplysning om myndigheternas beslut, t. ex. i fråga om taxeringsvärden. (Frågan i vilken mån sådan dubbelre- dovisning bör förekomma får avgöras i enlighet med de allmänna principer som måste uppställas med hänsyn till kostnad och rationalitet i arbetet.) På samma sätt kan det förhålla sig med köpeskillingsuppgifter på grund av fas- tighetsregistrets roll som upplysnings-

källa vid fastighetsvärdering. Vidare torde ofta krav komma att uppställas på redovisning av fastigheter i sam— ma ägares hand. . Den yttre ramen för ett fastighetsre— gister blir självfallet beroende av att systemet grundar sig på principen att registret skall utgöra ett objektregister med fastigheter som objekt och att spe- ciella syften med en informationsredo- visning kan föranleda att ett särskilt system vid sidan av fastighetsregistret anordnas. Väsentligt blir därvid att sam- ma tekniska system kommer till använd— ning i det avseendet att en integration mellan registren blir möjlig. Vikt bör läggas därvid att grundregistret kantek- niskt samköras med statistikredovisning av olika slag, inte minst vid huvudor-' ganet för statistik, statistiska central—' byrån, ävensom inom totalförsvaret. Vad sålunda antytts om behovet av att variera innehållet i fastighetsregist- ret ingår som en del i det problem som behandlas i närmast följande avsnitt.

36 Innehållets anpassning till infoma- tionsbehovet , Å _ På grund av de snabba förändringarna i det moderna, progressiva samhället kan och bör alltför detaljerade princi— per för registerinnehållets totalram inte fastlåsas. I den utsträckning visst inne- håll bestämts bör vidare möjligheter föreligga till ändring av gällande be- stämmelser. Den grundläggande frågan är därför att skapa ett registersystem med tillräckligt stor anpassningsförmå- ga till varierande och förändrade för— hållanden.

Även med denna utgångspunkt — dvs. att ett nytt fastighetsregistersystem ges sådan flexibilitet _— är det naturligtvis nödvändigt att vid övergången fastställa vilket innehåll registret f.n. skall ha eller kunna ha och att ange formerna

för hur detta innehåll skall redovisas. Spörsmålen har tidigare berörts i 6 kap. och i förevarande kapitel. Av det sagda framgår att registret måste kunna ges varierande innehåll. Variationer bör därvid få uppträda där- igenom att nya slag av informationer upptas i registret då detta på grund av förändrade förhållanden är lämpligt, dVS. en anpassning till tiden. Vidare krävs en variation med samhällstypen, dvs. så att vissa slag av informationer registreras med hänsyn till ett områdes karaktär (storstad eller annan tätort, _ stadscentrum eller ytterområde, gles— bygd) eller att informationer lämnas om ' visst förhållande med olika grad av ut— förlighet inom sådana skilda områden. Slutligen fordras en anpassning av re— gisterinnehållet till typer av fastighet, (t. ex. fastighet för bebyggelse, jord- bruksfastighet) . Publiceringssynpunkterna och kraven på reda och standardisering för bear— betning av informationsinnehållet med- för att variationsmöjlighetcrna måste begränsas. Utredningen har därför fun- nit det ändamålsenligt att uppdela re— gisterinnehållet i ett för hela landet en- hetligt innehåll, oberoende av fastighets läge och art (normalinnehåll) och ett med samhällstyp och fastighets art varie- rande innehåll (tilläggsinnehåll). Med tilläggsinnehåll förstås då de uppgifter som det inte är obligatoriskt att redo— visa. Dessa'kan innefatta andra slag av informationer än normalinnehållct eller "avse en fördjupning av redovisningen beträffande "visst slag av informationer. På grund av kravet på stadga i fastig— hetsregistreringen torde i författning böra regleras vad som utgör normalin- nehåll. Om en förändring av normalin— nehållet på grund av nya förhållanden "befinns befogad bör i så fall detta ta 'sig i uttryck i författningsändring. En sådan ändring kan t.ex. innebära att

viss information som tidigare hänförts till tilläggsinnehållet fortsättningsvis skall vara obligatorisk. Så kan bli fallet om informationen i fråga befunnits ha mera generellt intresse.

Avgörande för vad som bör hänföras till normalinnehållet torde i första hand vara kostnads-, rationalitets- och publi- ceringssynpunkter. Beträffande publice- ringssynpunkterna kan anföras att de är relevanta i huvudsak i fråga om de rätts— liga informationerna. De ställer ringa krav på utförligheten av upplysningar- na angående visst slag av information. Det viktiga torde härvidlag inte vara att registret lämnar en fullständig be- skrivning av visst förhållande utan att registret gör användaren uppmärksam på detta och ger hänvisning till grund- handlingen. Rationalitets- och kost- nadssynpunkterna inverkar beträffande information om såväl rättsliga som fak- tiska förhållanden. Den skillnaden kan dock i allmänhet anses föreligga att det beträffande rättsliga förhållanden oftast blir en fråga om utförligheten i beskriv- ningen, dvs. om den mängd informatio- ner från grundhandlingcn som skall re- gistreras. Såvitt gäller faktiska förhål- landen blir det normalt fråga både om förhållandet över huvud taget skall an- märkas i registret och då så skall ske om utförligheten.

Ovan under punkterna 34 och 35 har fastighetsregistrets innehåll beskrivits utan att frågan om fördelningen på nor— malinnchåll och tilläggsinnehåll behand- lats. Utan att utredningen för egen del f. n. tar ställning skall nu normalinne- hållets omfattning diskuteras. Därvid be- handlas först frågan om vilka slag av in- formationer som bör ingå i de olika de- larna och sedan vilken utförlighet som bör ifrågakomma.

Det torde vara uppenbart att i normal— registret bör ingå samtliga informatio-

ner som krävs för fastigheternas identi- fiering m. m. Med hänsyn till rationali- tets- och publiceringsintressen bör ock- så samtliga övriga rättsliga informatio- ner ingå däri, dvs. redovisningen av åt- gärder som berört fastigheten, andelar i samfälligheter, avskild mark, privat- rättsliga förfoganden och begränsningar samt offentligrättsliga förfoganderätts- begränsningar och prestationsförpliktel- ser. Vad beträffar redovisningen av fak- tiska förhållanden synes till normalin- nehållet böra hänföras uppgift om om— fång och läge (innefattande även upp- gift om lägeskoordinater och fastighets lägesadress) , församlingstillhörighet och belägenhet inom tätort och kommu- nernas indelningar i vissa administra- tiva enheter. Vidare synes däri böra ingå uppgift om ägare och dennes adress.

Redovisningens utförlighet inom nor- malinnehållets Aram synes inte höra va- rieras. Svårigheterna att entydigt ange i vilka fall en sådan variation skulle före- komma skulle nämligen bli alltför stora. Några olägenheter att låta en komplet- tering i fråga om utförligheten i redo- visningen av viss företeelse eller egen- skap ingå i tilläggsdelen torde inte be- höva uppkomma.

Tilläggsdelen kan omfatta dels ytter- ligare upplysningar, som må lämnas om i normaldelcn redan angivna förhållan- den, dels andra slag av informationer. Omfattningen får bestämmas med hän— syn till vad som är av behovet påkallat på grund av områdets karaktär och fas- tighetens art.

Till tilläggsinnehållet synes, förutom ovan antydda kompletteringar av infor- mation av olika slag,böra hänföras samt- liga andra slag av informationer som en- ligt de föregående avsnitten kan komma i fråga för redovisning i fastighetsre— gistret. Dessa har där upptagits i avsnit- tet om offentligrättsliga förfoganderätts- begränsningar (planutredning o. (1. som

inte genom beslut av myndighet fått ka- raktär av officiell plan eller bestämmel- se) och vidare antytts i avsnittet 35 om övriga uppgifter.

Omfattningen av tilläggsdelen och in- formationernas inordnande i registret torde med hänsyn till de starkt varieran- de förhållandena knappast kunna för- fattningsregleras. Det synes få ankomma på lantmäteristyrelsen att besluta i så- dana frågor. Om viss del av tilläggs- innehållet skall föras för skilda områ- den i landet, måste tillses att innehål- let blir ordnat på ett enhetligt sätt. I annat fall skulle svårigheter uppkomma vid en sammanställning av registerin- formationer över större områden eller hela riket.

Vad nu sagts om tilläggsdel avser na— turligtvis det officiella fastighetsregist- ret. Skulle enskilt organ i enlighet med vad i 6 kap. sagts vilja använda sig av fastighetsregistret som stomme för egen informationsredovisning kan självfal— let denna tilläggsdel anordnas på val— fritt sätt. Självfallet kan det ligga i organets eget intresse att samråda med registermyndigheterna så att kollision inte skall behöva uppkomma vid ev. ut- vidgning av den officiella tilläggsdelen, som ju kan förmodas ha intresse även för det enskilda organet.

I fråga om innehållet enligt avsnitt 35 avser utredningen att i ett följan- de betänkande behandla omfattningen och redovisningen därav. Vissa anta— ganden blir dock utredningen tvungen att göra redan nu för att få en uppfatt- ning om den totala informationsmäng— den i ett nytt fastighetsregister. Detta spörsmål behandlas i ett följande kapi- tel.

Vissa kommentarer anser sig utred- ningen böra göra till behandlingen i av- snitt 35. En redovisning av bebyggelsen både i tätorter och glesbygd kommer sannolikt att bli av väsentligt allmänt

intresse. I anslutning till koordinatre- gistreringen torde läget av byggnader, som finns upptagna på det för koordinat- läsningen tillgängliga kartmaterialet, komma att bli redovisat i normaldelen av fastighetsregistret. Denna redovisning blir en automatisk följd av tillämpning av koordinatmetoden sådan utredningen konstruerat den i hithörande delar (se 13 kap.). En redovisning av förefintlig- heten av befintlig bebyggelse med angi- vande av bebyggelsens art om denna framgår av kartan är sålunda ur teknisk registreringssynpunkt lätt att åstadkom- ma utan stora kostnader. Problemet lig- ger däri att något officiellt kartmaterial med angivande av den aktuella bebyg- gelsen inte finns.

Att på sikt åstadkomma en sådan re- dovisning på karta synes inte möta någ— ra oöverstigliga svårigheter. Den av kart- verket bedrivna omdrevsfotograferingen i kombination med visst inventerings- arbete, ett rapportsystem varigenom byggnadsnämnd aviserar om nyuppför- da och rivna byggnader samt visst upp- giftslämnande från försäkringsbolag och enskilda torde kunna ge ett för ändamå- let tillfredsställande underlag för en offi- ciell byggnadsredovisning. På grund av sambandet med fastighetsindelningen och koordinatsättningen av fastigheter torde redovisningen lämpligen kunna ske på registerkartan.

I tätorter, särskilt de större och i stadskärnorna, finns ofta behov av en omfattande redovisning av en mängd förhållanden som avser bebyggelsen vid sidan av den nyss berörda frågan om förefintligheten av bebyggelsen och den- nas art. Under förutsättning att dessa uppgifter tillhandahålls (i viss utsträck- ning framgår de av bostadsräkningarna) finns inte några svårigheter att ta upp dem i tilläggsdelen av fastighetsregist- ret. Mera specifika byggnadsredovis— ningar kan ske inofficiellt.

Såvitt angår redovisningen av ägo- slagsfördelningen inom jordbruks- och skogsbruksfastighet verkställde 1954 års fastighetshildningskommitté viss under- sökning i form av en enkät till ett fler- tal myndigheter och andra organ. En- kätsvaren synes inte ge något entydigt svar på frågan om behovet av sådan re- dovisning och möjligheterna att åstad- komma den (t. ex. genom arealräkning på ekonomiska kartan, varvid svårig- heten att ajourhålla nedläggningen av jordbruksjord är påtaglig) eller om vil- ka ägoslag som borde redovisas. I sist- nämnda avseende synes dock uppfatt- ningen peka mot ett begränsat antal. _ I brist på officiellt införskaffade data brukar i stor utsträckning utnyttjas upp- gifter som inflyter från fastighetsägarna till grund för fastighetstaxeringen. Någ- ra svårigheter att, vid utnyttjandet av ADB, låta avisera dessa, liksom taxe- ringsuppgifter, till fastighetsregistret utan egentlig manuell arbetsinsats, finns inte.

På samma sätt torde det förhålla sig med möjligheterna att till fastighetsre- gistret avisera taxeringsuppgifter an— gående skogstillgång.

Behovet av information om markan- vändningen även för andra verksamhe- ter än de areella näringsgrenarna torde på ett lämpligt sätt i väsentlig mån kunna tillgodoses genom en redovisning av tillgängliga data i anslutning till de koordinatsatta fastighetsområdena. An- slutning till fastighetsindelningen torde enkelt kunna erhållas med hjälp av fas- tighetskarta och eventuellt dessutom flygbilder.

4 Registrets uppbyggnad i huvuddrag

Redan med de principer som diskute- rats i 8 kap. om ett enhetligt fastighets- register för hela landet och ett enhetligt

fastighetsbeteckningssystem kommer frågan om fastighetsregistrets uppbygg- nad i ett väsentligt förändrat läge i för- hållande till vad som f. n. gäller. Härtill bidrar vad där sagts om att all mark i landet ev. med förbehåll för allmänt vatten skall ingå i fastigheter och som sådan redovisas i fastighetsregister. Härigenom skapas underlag för en re- gisteruppbyggnad utan de påtagliga olä- genheter som i nuvarande system är förknippade med den splittrade redo- visningen, t. ex. i form av betecknings- byten, bristande kontinuitet i redovis- ningen och stora arbetsinsatser vid den ofta förekommande övergången från en registertyp till en annan eller vid över- flyttning av markredovisningen från en registerdel till annan och, efter plan- ändring, inte sällan återförande till samma registerdel som tidigare.

De nya principerna om enhetligt re- gister och beteckningssystem medför att redovisningen av ett markområde kan överflyttas från ett ställe i regist- ret, dvs. från viss fastighet eller samfäl- lighet, till ett annat, dvs. till annan fas- tighet eller samfällighet, endast då det- ta betingas av fullgoda skäl. Dessa kan vara av två slag. Antingen sker sådan redovisning på grundval av att fastig- hetsindelningen ändrats genom fastig- hetsbildning eller därmed jämförlig åt- gärd. Eller också upptar registrerings- nyndighet fråga om beteckningsbyte för hel fastighet med hänsyn till ändamåls- enlighet.

4-1 Registrets huvuddelar

De nuvarande fastighetsregisterformer- na lämnar informationer i form av så- väl skriven redovisning som redovis— ning på karta. Ursprungligen ingick emellertid inte någon kartredovisning i jordregistersystemet. Framställningen av ekonomiska kartan och erfarenheterna

från kombinationen av skrivet register och kartverk på stadsregistersidan samt från särskilda sammanställningskartor i anslutning till jordregistret motiverade dock att på sätt framgår av 4 kap. kart- redovisning år 1957 föreskrevs även för jordregistersidan.

De goda erfarenheterna hängde up- penbarligen samman med det utmärkta sätt på vilket de båda redovisningsfor- merna kompletterar varandra, då det som i förevarande fall är fråga om redo- visning av information om markområ- den och företeelser knutna till markom- råden. Redan tidigare i förevarande av- delning har i olika sammanhang konsta- terats behovet av en anpassning av sät- tet för informationsredovisningen till de skilda slag av data som skall bli före- mål för redovisning i fastighetsregister. I ett skrivet register är det möjligt att lämna relativt stor mängd informatio- ner om varje fastighet, men vissa av fas- tighetens egenskaper, såsom dess form och läge i förhållande till närliggande fastigheter eller till annan områdesin- delning, är antingen svåra att beskriva i ord eller skulle bli mycket omfattan- de i skriven form. På en karta måste å andra sidan informationen om varje område hållas kortfattad för att inte re- dovisningen skall bli hopgyttrad eller kräva stor skala. Samtidigt kan enbart områdesindelning med identifikations- beteckningar lämna en fullständig in- formation om just de egenskaper som ovan lämnats som exempel på informa— tion som är svår att redovisa i skriven form.

En redovisning i kartform har stor betydelse också som ingång till ett skri- vet register. Inte sällan saknar en re— gisteranvändare kännedom om beteck— ningen på fastighet han önskar studera i registret. Detta gäller inte minst fack- mannen vid utredning angående aktuell fastighetsindelning inom område som är

föremål för en fastighetsbildnings- eller annan planeringsåtgärd. Via kartans fas- tighetsindelning med identifikationsbe- teckningar kan då ingång i det skrivna registret vinnas.

Kartan utgör alltså ett komplement till ett skrivet register. Omvänt kan na- turligtvis ett skrivet register ses som ett komplement till en karta. Det skriv- na registret med karthänvisning fun— gerar då som ingång till kartredovis- ningen och sammanknyter de kartredo- visade informationerna med informa- tioner i andra register som kan integre- ras med fastighetsregistret.

Av stor betydelse är också att en re- gisterkarta ger möjlighet att på ett en- kelt sätt sammanknyta det skrivna re- gistrets informationer med informatio- ner som lämnas i andra kartverk, t. ex. ekonomiska, topografiska eller geologis- ka kartverk, om ekonomiska förhållan- den, naturförhållanden och tekniska an- läggningar.

Det ovan i detta kapitel diskuterade registerinnehållet kan uppdelas i dels primärt fastighetsanknutna dels pri- märt områdesanknutna data. Med pri- märt fastighetsanknutna data avses här sådana som är beroende av fastighetsin- delningen och vid ändringar i denna kan bli omformade, flyttade eller upp- höra att gälla. Exempel på denna typ av data är uppgift om areal, äganderätt och avtalsservitut. Med primärt områdesan- knutna data avses här sådana som lig- ger orubbade av ändringar i fastighets- indelningen. Som exempel på denna typ av data kan nämnas planhestämmelser, byggnadsförbud, lokaliserade jorddel- ningsservitut och vägservitut enligt la- gen om enskilda vägar. Redan av defini- tionerna på dessa båda typer av data framgår att primärt fastighetsanknutna data i första hand bör komma i fråga att redovisa i ett skrivet register medan de primärt områdesanknutna i första

hand bör redovisas på karta. Det fram- går vidare att sambandet mellan fastig- hetsindelningen och därtill knutna data å ena sidan och primärt områdesan— knutna data å andra sidan i princip endast kan erhållas ur en kartredovis- ning av de senare och fastighetsindel- ningen.

Ett fastighetsregister kan inte ra- tionellt fylla sin uppgift utan att på sätt är fallet med nuvarande stadsre- gisterkarta och i stor utsträckning med fastighetskartan till jordregistret inne— hålla en redovisning av de områden som ingår i de skilda fastigheterna eller samfälligheterna. En sådan redovisning, som förutsätter registerkarta, är emel- lertid inte endast av stor betydelse för beskrivning av registrets redovisnings- enheter utan tjänar samtidigt syftet att möjliggöra den av utredningen föreslag- na numeriska lägesredovisningen av en- heterna.

De goda erfarenheterna av kombina- tionen skriven redovisning och kartre- dovisning i nuvarande registersystem samt ovanstående allmänna synpunkter på kombinationen och på de båda delar- na var för sig medför att anledning sak- nas att frångå principen om kartredo- visning av fastighetsregisterinformatio- ner. På grund härav bör ett fastighetsre- gister av katastertyp byggas upp, be- stående av skrivet register och kart- verk. Det värdefulla samspelet mellan dessa skilda registerdelar bör på lämp- ligt sätt utvecklas.

I ett fastighetsregister bör naturligt- vis det skrivna registret byggas upp med fastigheten som primär redovisningsen- het. Som nämnts ovan i avsnitt 35 hör av redovisningstekniska skäl även sam- fällighet behandlas som redovisningsen- het i registret.

I vissa fall är samfällighet med bi- behållet sakrättsligt samband mellan

denna och de delägande fastigheterna upptagen i fastighetsregister som fastig- het, eller också kan ett motsvarande sak- rättsligt samband förekomma (t. ex. all- männingsskog i Norrland och Dalarna, häradsallmänning). Sådan enhet be- nämns här samfälld fastighet. Den skall självfallet redovisas på samma sätt som andra fastigheter. Anledning torde dock finnas att registrera även angivna sak- rättsliga samband.

Liksom i nuvarande system måste re— dan på grund av behovet av en ända- målsenlig redovisning av generations- frågor inte enbart bestående (s. k. le- vande) fastigheter vara upptagna i fas— tighetsregister, utan även i de fall en fastighet av en eller annan anledning blivit avförd ur registret erfordras att fastighetsbeteckningen kvarstår med vissa därtill knutna data. Enligt den nomenklatur fastighetsregisterutredning— en använder sig av kan en fastighet av- föras ur registret på den grund att fas- tigheten genom klyvning eller annan fastighetsbildningsåtgärd upphör att existera. Den blir då avregistrerad. Fas- tighet kan också avföras, om den med bibehållen identitet blir omregistrerad, dvs. får ny registerbeteckning. Oberoen- de av om fastighet är bestående eller av- förd är den att behandla som redovis- ningsenhet. Vad nu sagts bör också i tillämpliga delar gälla samfällighet.

Med hänsyn till att informationen bör göras så lättillgänglig och överskådlig som möjligt bör strävan vara att samla all information om de primära redovis- ningsenheterna till ett kort, en post, ett upplägg eller dylikt.

Vid sidan av dessa primära redovis- ningsenheter bör informationer kunna knytas till grupper av fastigheter. Detta torde ur kostnadssynpunkt bli ofrån- komligt med hänsyn till den mindre om- fattande ajourföring som anknytningen till en sådan grupp kan medföra.

Förändringar i fastighetsindelningen inom gruppen behöver nämligen inte leda till någon förändring av redovis- ningen såvitt angår gruppanknutna data. Ett annat skäl kan vara att det är svårt att exakt bedöma vilka fastigheter ett visst förhållande berör. Det kan i sådant fall vara betydligt enklare att av- göra att de berörda fastigheterna måste ingå i en viss grupp eller flera grupper av fastigheter och anknyta informatio- nen till gruppen eller grupperna. Vidare kan gruppredovisning användas för sammanfattning av information, som också redovisas för de primära redovis- ningsenheterna, och därmed fungera som en i många fall praktisk ingång i registret.

Frågan om sådan gruppindelning be- handlas närmare i 12 kap. Här kan dock nämnas att de grupper av fastigheter som i första hand åsyftas är de som in- går i fastighets identifikationsheteck- ning, nämligen block, trakt, kommun och län. Men även andra grupper kan komma i fråga, t. ex. fastigheterna i en bebyggelseagglomeration.

Redovisningsenheter i det skrivna re- gistret bör alltså vid sidan av de pri- mära enheterna fastighet och samfällig- het (levande eller avförd) vara block, trakt, kommun och län samt i undan- tagsfall speciella grupper av fastigheter.

Fortsättningsvis talar utredningen om kort som bärare av den information som redovisas för dessa enheter utan att nu slutligt ta ställning till om redo- visningen skall ske på kort eller på an- nat sätt. Sålunda används den nomen- klaturen att information knuten till fas- tighet samlas på fastighetskort. Infor- mation knuten till samfällighet tas upp på samfällighetskort. Dessa två kortty— per benämns primärkort. Vid sidan av dessa finns gruppkort, som i analogi med ovanstående kallas läns-, kommun-, trakt och blockkort, samt samlingskort

varmed förstås bärare av information som knutits till annan samling av fastig- heter än de nämnda grupperna.

Som sökbegrepp till och förbindelse- länk mellan informationerna på fastig- hets-, block-, trakt-, kommun- och läns- kort kan beteckningarna på respektive enhet användas.

Även för samfällighetskort bör beteck- ningen utgöra sökbegrepp. Förbindelsen mellan detta kort å ena sidan samt fas- tighetskort och blockkort å den andra erhålls genom dubbelriktade hänvis- ningar, dVS. anteckning om delägande fastigheter på samfällighetskortet resp. andel i samfälligheten på fastighetskor- tet. Förbindelsen från samfällighetskort med trakt-, kommun- och länskorten fås direkt via beteckningssystemet.

I den mån samlingskort kommer att behövas kan fastighetssamlingen åsät- tas sådan beteckning att denna i största möjliga utsträckning kan användas som förbindelselänk med informationen på de andra korten. Detta innebär att sam- lingen åsätts en beteckning som helt överensstämmer med systemet för be- teckning av fastighet ned till den minsta grupp som omfattar hela samlingen. Förbindelsen med denna och större grupper kan då erhållas via samlingens beteckning, medan förbindelsen med fas- tighet och mindre grupper får anord- nas genom dubbelriktade hänvisning- ar mellan fastighetskorten och sam- lingskorten.

Vissa principer för utformningen av skrivet register och registerkarta be- handlas i 11 och 12 kap.

42 Informationernas gruppering

I nuvarande fastighetsregister har en begränsad mängd informationer sin givna plats vid redovisning på blankett. En relativt stor del är samlad i en en-da grupp och är i kronologisk följd utan hänsyn till logiskt samband införd

i en kolumn för anmärkningar eller särskilda anteckningar. Härigenom blir registret svårläst med påföljd att in- hämtande av informationer ur registret tanr onödigt lång tid och att förbiseen- den lätt kan förekomma. Ett nytt fastig— hetsregister torde böra innehålla fler slag av uppgifter än de nuvarande. För att undanröja nu föreliggande brister och beakta behovet av en sådan utök- ning av informationsmängden bör upp- gifterna redovisas på ett systematiskt godtagbart sätt.

Innan frågan om uppbyggnad av en registerblankett tas upp till behandling (se härom 12 kap.) kommer här att, oberoende av blankettens utformning, behandlas frågan om en ändamålsenlig gruppering av informationerna. Av in- tresse är därvid inte bara de skilda gruppernas olika innehåll utan i minst lika hög grad dessa gruppers ordnings- följd.

Ett fastighetsregisters primära redo- visningsenhet är som framhållits i av- snitt 41 fastigheten. Hit kan också räknas den samfällda fastigheten och samfälligheten. Som framgår av samma avsnitt kan alla dessa vara bestående som s. k. levande enheter. De kan ock- så vara avförda. I senare fallet kan detta innebära att enheten är avregistre- rad och alltså inte längre finns eller att den, med bibehållen identitet, blivit omregistrerad dvs. fått ny beteckning. Den närmast följande diskussionen förs i allt väsentligt gemensamt för dessa olika enheter i skilda situationer.

En första grupp (1) uppgifter måste helt naturligt avse enhetens beteckning. Här avses enhetens registerbeteckning och tillhörighet till viss kommun och visst län, ävensom enhetens sifferbe- teckning. Självfallet måste av denna grupp framgå vilket slag av enhet re- dovisningen gäller och huruvida enhe- ten är levande eller avförd.

En andra grupp (2) torde, i de fall enheten förut haft annan beteckning och sålunda blivit omregistrerad från denna med bibehållen identitet, böra ange den tidigare beteckningen. Till samma grupp hör 'att vid den enhets- beteckning som vid omregistrering bli- vit utbytt Inot en ny och som sålunda avförts, skall antecknas att enheten om- registrerats till en ny beteckning. _ Med detta hänger nära samman de fall att fastighet tillkommit ur annan eller andra fastigheter genom nybildningsåt- gärd (delning, sammanläggning), var- vid den eller de förutvarande fastighe— ternas beteckningar måste antecknas. Fastighets ursprung måste sålunda re- dovisas.

En tredje grupp (3) avser det fall att fastigheten blivit avregistrerad.

Förut har framhållits att, eftersom personer inte alltid vet beteckningen på fastighet (eller samhällighet) där de bor men att då denna ligger vid gata de normalt känner enhetens adress, denna senare skall redovisas. Denna uppgift har logiskt sin plats i anslut- ning till beteckningsfrågans redovis- ning och tas här upp i en fjärde grupp (4).

Av väsentligt intresse vid register- användningen är uppgifter om enhets omfång och läge. De sammanförs här i en femte grupp (5). Denna blir själv- fallet tämligen omfattande. Här bör re- dovisas såväl den till enheten hörande marken som fastighets enskilda fiske- lott (dvs. i de fall fisket är en från rät- ten till vattenområdet skild rättighet som enskilt hör till viss fastighet). Så- vitt gäller marken tas här upp de olika fastighetsområdenas eller samfällighets— områdenas nummer enligt på register- kartan satt beteckning, områdenas namn och totalareal med fördelning på land och vatten, ävensom områdes läges— koordinater och uppgift om register-

kartblad, där område återfinns. Vidare bör här anges enhets församlingstill- hörighet eller, om delar av enheten lig- ger i skilda församlingar, de olika om- rådenas församlingstillhörighet. Hör vatten till område utan att vara areal- redovisat i grundhandlingen kan detta antecknas med en kod (t. ex. V). En» skild fiskelott kan redovisas med total- arealen angiven, vare sig den består av rätt till fiske i ett eller flera områden.

Med föregående grupp hänger nära samman fastighets andel i samfällig- heter (även fiskesamfälligheter). Upp- gift därom med angivande av samfällig- heternas beteckningar bör tas upp i en sjätte grupp (6). Här kan också, i varje fall t.v., antecknas fastighets mantal.

Den sjunde gruppen (7) kan avse anteckning om delägande fastigheter dvs. vilka fastigheter, som äger del i den redovisade samfälligheten, med an- givande av delaktigheten.

Därefter synes böra komma upp- gifter om samtliga de åtgärder som äger eller ägt betydelse för enhets om- fattning. Dessa, som bildar en åttonde grupp (8), kan avse enhetens tillkomst och förändringar genom fastighetsreg- lerande åtgärd ävensom fastighetsbe- stämning. Här bör anges är och dag, som redan är antecknade i nuvarande register (i förekommande fall dag för förrättnings avslutande, fastställelse el- ler lagakraftvinnande), i framtiden dag för åtgärdens registrering. Vidare bör hänvisning ske till arkivakt samt an- teckn-as vilket fastighetsområde som be- rörts av åtgärden. Sistnämnda anteck— ning kan vara ett motiv utom andra för ordningen emellan femte och åttonde grupperna.

I en nionde grupp (9) bör redovisas avskild mark, dvs. de fastigheter (delar av fastigheter) som genom avstyckning och därmed jämförliga områdesavskil- jande åtgärder skilts från enheten. Des-

sa åtgärder som uppenbarligen kan ha betydelse för stamfastighets eller sam- fällighets omfattning är inte avsedda att tas upp under åttonde gruppen. Mo- tiv är skilda behov i fråga om vilka in- formationer, som skall redovisas, och överensstämmelse med gällande system, som i detta avseende fungerat tillfreds— ställande.

Sedan fastighetsindelningsfrågor så— lunda behandlats bör i en tionde grupp (10) upptas uppgifter om servitut m. m. Här avses dels servitut, vilka ju är ojämförligt vanligast, och dels de nytt- janderätter och sammanslutningar av olika slag mellan fastigheter som enligt vad tidigare sagts kan komma att redo- visas i fastighetsregister. Beträffande rättigheter som gäller till förmån för fastighet antecknas uppgift om förmå- nen vid härskande fastighet och om lasten vid tjänande. Utom rättsförhål— landets art antecknas den senaste åtgärd som avsett rättsförhållandet med upp- gift om år och dag (jfr åttonde grup- pen) samt akthänvisning, vidare upp- gift om vilket enhetsområde (fastighets- område, samfällighetsområde) som be- rörs.

De offentligrättsliga bestämmelserna bör komma närmast därefter i en elfte grupp (11) samt i en tolfte grupp (12) speciella upplysningar av rättslig karak- tär (jfr avsnitt 35).

En trettonde grupp (13) kan avse uppgift om fastighetens ägare samt äga- rens adress.

I en fjortonde grupp (14) kan lämnas plats för anmärkningar. Med den dif- ferentiering av informationerna som skett enligt vad nu visats torde i denna grupp behöva tas upp endast ett fåtal uppgifter. Skulle så inte bli fallet enligt kommande erfarenheter, kan finnas an- ledning att införa en eller flera ytter- ligare grupper med sina speciella in- formationer.

Anmärkas bör att samtliga angivna grupper aldrig kan förekomma vid en och samma enhet. Följande samman- ställning kan visa tänkbara möjligheter:

levande fastighet grupperna 1, 2, 4— 6, 8—14,

levande samfälld fastighet grupperna 1, 2, 4—14,

levande samfällighet grupperna 1, 2, 4, 5, 7—12, 14,

avförd omregistrerad fastighet grup- perna 1, 2, 14 (övriga informationer flyttas till den nya beteckningen),

avförd avregistrerad fastighet grup- perna 1—3, 8, 9, 14,

avförd omregistrerad samfällighet grupperna 1, 2, 14, avförd avregistrerad samfällighet

grupperna 1—3, 8, 9, 14.

För vissa specialfall antecknas föl- jande. I fråga om levande s. k. andels- fastighet kan informationer införas un- der grupperna 1, 2, (i, 8—10, 14. För levande fiskefastighet kan föranledas anteckningar i grupperna 1, 2, 5 (endast i fråga om fiskelott), 6, 8—14.

Grupperna kan sammanföras i hu- vudgrupper till grund för ett snabbare informationsinhämtande (se 12 kap.). Sålunda kan sammanföras:

grupperna 1—4 (beteckningsfrågor), grupperna 5—7 (fastighetsindelning- ens beskaffenhet),

grupperna 8 och 9 (åtgärder av be— tydelse för enhets omfattning),

grupperna 10—12 (privaträttsliga och offentligrättsliga förfoganden o. d.),

grupperna 13 och 14 (övriga infor- mationer).

Den nu lämnade beskrivningen av in- formationernas gruppering avser re— gistrets normalinnehåll. Tilläggsdelen kan antingen omfatta kompletterande informationer angående en egenskap eller företeelse, som finns upptagen i

normaldelen, eller avse ett annat för- hållande. I förra fallet kan möjlighet finnas att ta upp informationer inom ramen för någon av de angivna grup— perna. I båda fallen kan redovisningen ske efter dessa grupper. Härvid till— kommer alltså nya grupper. Som förut anförts synes det böra ankomma på lantmäteristyrelsen att handha beslu- tanderätten i sådana registreringsfrå- gor. I nuvarande skede saknas anled—

ning att söka gruppera informationer av detta slag.

Fastighetsregisrterutredningen vill be— tona att hela det nu upptagna problem- komplexet inte kan slutbehandlas i fö- revarande principbetänkande. Framställ- ningen kau ses som ett försök »att visa möjlig gruppering. Sannolikt kommer synpunkter från skilda håll att kunna föranleda en omarbetning.

KAPITEL 10

Allmänna tekniska synpunkter på fastighetsregistersystemet

I 5 kap. har utredningen diskuterat ut- formningen av samhällsbyggandets in- formationssystem och i princip konsta- terat att avancerade tekniska hjälpme- del är nödvändiga för registervården. Vidare har anförts att ADB-utrustning är det hjälpmedel som vid betraktande av systemet som helhet generellt borde komma att användas för de däri ingåen- de registren. I 6 kap. har utredningen behandlat fastighetsredovisningens in- ordnande i nämnda informationssystem och konstaterat att fastighetsredovis- ningen måste inordnas i systemet om inte för samhället väsentliga informa- tioner ska bli isolerade. En sådan iso- lering av väsentlig information skulle nämligen få negativ inverkan inte bara vid nyttjande av information om fas- tigheter utan även vid nyttjande av hu- vudparten av den övriga information som krävs för samhällsbyggandet. Användandet av avancerade tekniska hjälpmedel har som tidigare nämnts också inletts inom systemet genom ut- nyttjandet av ADB för folkbokföring och upphörd och därmed också för fastig- hetsredovisningen. Samma är förhållan- det med företagsregistret. Utredning härom är också startad för den fas- tighetsredovisning som sker inom in- skrivningsväsendet. Förutsättningarna för en teknisk modernisering snarast möjligt av fastighetsregistreringen är så- ledes synnerligen goda. En sådan för— bättring ökar värdet av den reform som genomförs inom fastighetsredovisning-

en för folkbokföring och uppbörd och förenklar reformen av fastighetsredovis- ningen inom inskrivningsväsendet vare sig dessa åtgärder kan samordnas tids— mässigt eller ej.

Av 8 kap. framgår vidare att en över- gång till ett enhetligt system för fastig- hetsregistreringen är oundgänglig om registret skall kunna fungera rationellt och av 9 kap. att en revision av inne- hållet är lämplig av samma skäl. Effek- ten av dessa reformer blir emellertid begränsad om inte rationella tekniska hjälpmedel samtidigt kommer till an— vändning.

Utredningen skall i det följande bygga ut diskussionen genom en närmare ana- lys av olika hjälpmedels lämplighet för fastighetsregistreringen. Inledningsvis skall då kort behandlas vilka krav som bör ställas på hjälpmedlen för fastig- hetsregistrering. Därefter berörs vissa grundläggande principer för rationali— sering som också bör beaktas vid fas- tighetsregisterreformen. Dessa principer appliceras på registersystem av tre olika typer: manuellt fört register, hålkorts— register och ADB-register. Systemen jämförs med avseende på deras möjlig- heter att uppfylla de ställda kraven.

1 Utgångspunkter för bedömning av hjälpmedlens lämplighet Fastighetsregisterdata utnyttjas i stor

utsträckning tillsammans med annan in— formation. Fastighetsregistret fungerar

också som basregister för såväl officiell som annan fastighetsredovisning. Vidare används fastigheter i betydande ut- sträckning för lägesangivning i skilda sammanhang. Särskild hänsyn bör där- för tas till integreringsmöjligheterna vid bedömningen av de tekniska hjälpmed- len.

Fastighetsregistrets informationer äri betydande utsträckning av rättslig art. Redan därav framträder kravet på sä- kerhet i registreringen och därmed ock— så beträffande hjälpmedlen med stor skärpa. Visserligen kan mot detta fram- hållas att fastighetsregistrets egna rätts- verkningar föreslås bli tämligen begrän- sade. Men registrets innehåll torde lik- väl komma att i stor utsträckning direkt utnyttjas vid utredningar beträffande rättsliga förhållanden. Att uppgifterna ej kan förvanskas eller borttappas är därför ett primärt krav på hjälpmedlen.

Arbetet med informationsinhämtning ur fastighetsregistret är ofta av sådan art att man inte på förhand kan avgöra vilka data som erfordras, utan gransk- ningen av inhämtade data ger ofta an- ledning till vidgat informationsinhäm- tande. För att arbetet under sådana om- ständigheter skall löpa smidigt ställs stora krav på lättillgänglighet och snabb- het.

Utnyttjandet av informationerna blir emellertid likväl tidsödande om de inte kan framställas samlat och överskådligt. De tekniska hjälpmedlen måste alltså medge att registerinnehållet framställs på sådant sätt.

En snabb intern teknisk hantering måste emellertid kombineras med en snabb och tillförlitlig förmedling av in- formationer till registeranvändaren. He— la processen från den tidpunkt då grundhandlingen är fullgången till den tidpunkt uppgifterna inlemmats i sin praktiska funktion hos registeranvända- ren bör göras kort. Kan samtidigt in-

formationerna beredas så att de bättre passar i sin nya funktion är detta givet- vis en fördel.

Fastighetsregistrets innehåll måste byggas upp successivt. Nya slag av in- formationer kan vidare komma att hän— föras till innehållet. De tekniska hjälp— medlen måste vara lämpade för denna utveckling och således vara flexibla.

Den tekniska utvecklingen som sådan måste också tillmätas betydelse. Att inte beakta tendenserna i denna vore att onödigt riskera en snar revision av hela systemet med de betydande arbetsin- satser och kostnader detta medför.

Registrets omfattning är stor. Med hänsyn härtill måste kravet på en ut- rymmessnål redovisning av informa- tionerna uppställas. Den tekniska utrust- ningen bör alltså medge en kompakt re- dovisning.

Alla ovannämnda krav uppfylls i mindre eller större utsträckning av olika alternativ. Med en effektivare utrust— ning följer emellertid normalt högre kostnader. Dessa kan uppträda i form av ökade anskaffnings- eller driftskost— nader. Effektivitetsökningen vid regis— terhanteringen både internt men särskilt också i de verksamheter som registret betjänar måste därför ställas i relation till den kostnadsökning som kan ligga bl. a. på de tekniska hjälpmedlen. An— skaffnings- och driftskostnadsökningar- na bör därför vara låga i förhållande till de effektivitetshöjningar de möjliggör.

2 Allmänt om rationaliseringsåtgärder vid registrering

Inom alla områden med ökande aktivi- tet uppkommer förr eller senare behov av förbättrade arbetsmetoder och kost- nadssänkande åtgärder. Inom industrin framtvingades på grund av den tekniska

utvecklingen och konkurrensen effek- tiva rationaliseringsåtgärder redan ti- digt. På kontorssidan har rationalisering blivit föremål för mera allmänt intresse först under de senaste årtiondena. Bland de faktorer som medverkat härtill kan nämnas kraftigt ökade personalkostna- der samt behov av långsiktsplanering, organisationsplanering och metoder för arbetsförenkling. Den fortgående meka- niseringen av kontorsrutiner och i syn- nerhet den snabba utvecklingen av ADB- hjälpmedel har vidare skapat nya förut- sättningar för rationaliseringen. De nya hjälpmedlen erbjuder ökade möjlighe- ter till bl. a. integrering av större delar av den administrativa verksamheten. Detta har medfört en förskjutning från strävan efter arbetsförenkling inom ra- men för bestående metoder mot nya systematiserade former för kontorsar— bete och administration.

För att åstadkomma den önskade ef- fekten av rationaliseringsåtgärderna måste emellertid samordning ske mellan manuella och maskinella arbetsfunktio- ner. Vissa grundläggande åtgärder (som underlättar denna samordning. skall nå- got beröras. .

Standardisering av arbetsfunktioner och hjälpmedel är de åtgärder som man i första hand har att genomföra. Blan- ketter, formulär och övrigt tryck bör sålunda förenklas och ges enhetlig ut— formning. Vid ett så stort system som fastighetsregistret måste vidare p. g; a. den nödvändiga decentraliseringen av arbetet särskilt uppmärksammas att sam- ordning sker mellan skilda registerom— råden i vad avser metoder och blank-ett- föring. Medan i ett manuellt fört re- gister, t. ex. lokalt utformade hjälpre- gister kan få förekomma, är sådana de- finitivt olämpliga i ett mera automati- serat system. Risken är nämligen stor att dessa lokala hjälpregister efter hand övertar vissa funktioner från huvudre-

gistret, som då ej kan hållas komplett i önskvärd utsträckning. Med den ökade integration som kommer att krävas dels mellan fastighetsregister för olika om- råden, dels mellan dessa och andra re- gister, är det också helt nödvändigt att all information redovisas på enhetligt sätt.

Förutom standardisering av arbetsme- toderna för t. ex. registrets förande, ko- piering, distribution har man vidare att försöka förenkla rutinerna och att mins- ka arbetsvolymen, eventuellt genom änd- ring av externa faktorer. Viktiga åt- gärder är bland annat att undersöka om varje arbetsmoment verkligen är nöd- vändigt eller om dubblering eller över- lappning av arbetet förekommer. Ibland kan förekomma onödiga register, blan- ketter och rapporter. Det kan vidare be- finnas önskvärt att modifiera organisa- tionsstrukturen t. ex. för att arbetsmäng- den skall kunna— fördelas så att kö- problem dvs. sf-laskhalsar» undviks.

En allmän tendens är att vid planering av ett nytt system sätta kvalitetskraven mycket högt. Ofta är dessa krav nöd- vändiga endaät för vissa delar av syste- met och me'dföi' i många fall en avse- värd fördyring av verksamheten om ej kraven bedöms restriktivt. Vissa kontrol- ler behövs givetvis men ofta kan antalet reduceras-utan att kraven på säkerhet eftersätts.

Såsom framgår av 4 kap. är den nu— varande tekniska utformningen av fas- tighetsregistren behäftad med stora bris- ter med hänsyn till nutida rationalitets- krav. Sålunda är den formella standardi— seringen av olika slag av primärmaterial mycket ofullständig med tanke på re- gistreringsåtgärdernas underlättande. Vidare är formulär och blanketter illa lämpade för maskinskrift och maskinell reproduktion förutom att de är olämp- ligt uppställda och till stor del består av oskrivet utrymme och därför upptar

stor förvaringsplats. Övergång till en- hetlig blankettstorlek, ändamålsenlig dis- ponering av blankettutrymmet och stan- dardisering av innehållet torde medföra avsevärda förbättringar i berörda av- seenden. Hur förvaring av materialet lämpligast skall ske och i vilken ut- sträckning blanketter skall användas för redovisning av registrets innehåll är i hög grad en fråga om vilken teknisk ut- formning systemet skall få. Som fram- går i ett följande avsnitt kan använd— ning av elektroniska och fotografiska hjälpmedel medge helt nya lösningar. För vissa registeranvändningar och vid ajourföring är emellertid blanketter ofrånkomliga, varför deras utformning och förande får stor betydelse.

Den information som skall registreras kan i allmänhet ges en enkel och enhet- lig form. För att undvika dubbelarbete och minska felriskerna bör den emeller- tid också komma registerföraren tillhan- da på ett sådant sätt att särskild bered- ning före registreringen kan undvikas. Vissa av de förrättningsakter, beslut och handlingar som bildar grund för re— gistreringsuppgifterna är i någon mån disponerade så att de relevanta uppgif— terna ganska snabbt kan återfinnas på bestämda ställen i akten. Ofta måste dock även uppgifter sökas på en karta eller i särskilda beskrivningar. Detta medför att i många fall kvalificerad per- sonal måste bearbeta informationen och ge anvisningar för registreringen. Stör- re delen av detta dubbelarbete torde kunna undvikas, om akten eller hand- lingen redan vid tillkomsten samman- fattas på ett för registreringen ändamåls- enligt sätt. I synnerhet vid användning av maskinella registreringsmetoder är det av stor betydelse för kostnader, tids— åtgång och felfrekvens att kontroll kan ske på ett enkelt sätt och att grunddata kan registreras med ett minimum av ma- nuell arbetsinsats.

3 Tekniska hjälpmedel för omläggning till ett nytt system Uppbyggnaden av ett nytt fastighetsre- gister, innebär oberoende av det nya systemets natur. en omskrivning av de gamla.. registren. Detta omfattande are bete kompliceras av att övervägande an-_ talet uppgifter i grundmaterialet måste bli föremål för beredning i någon form innan omskrivning kan ske. Denna lie—: redning består i enkla fall i att ge ap; visningar föq standardisering av text och definitioner. av rubriker under ,vil— ka uppgifterna skall stå. I andrafaxlljer- fordras utredning och mera detaljerade anvisningar, t. ex. då hänvisning före; kommer, till fortsättningsrum, litterabe7 teckningar, särskilda förteckningar och liknande. Förberedelser av dessa slag kräver i regel insatser av kvalificerad personal och resulterar ofta i ett antal uppgifter, vilka knappast kan anteck- naspå befintliga registerblad utan måste upptasi särskilda, förteckningar. För att minska detta. arbete torde det vara ändamålsenligt att använda t. ex. dikte- ringsapparatur som sedan kan utnyttjas parallellt med det skrivna registerunder- laget vid omskrivningsarbetet. I viss ut- sträckning kan även snabbkopiering vara en rationell metod för sammanställ— ning av uppgifter i handlingar som förvaras på skilda håll. '

Förutom de nämnda förberedelserna tillkommer två större engångsarbeten, redigering av namnlängder och registerl beteckningar samt koordinatsättning av fastigheter och samfälligheter. Med hän- syn till den stora arbetsmängden kan det knappast komma i fråga att utföra dessa arbeten manuellt. Så mycket torde näm- ligen vara att vinna på maskinell be— handling, både med konventionella hål— kortsmaskiner och med hjälp av data- maskin, att hjälpmedel av dessa slag självklart bör användas. Registreringsar-

betet vid koordinatsättningen kan vida- re i viss utsträckning automatiseras på sätt som beskrivs i kapitlet om koordi- natmetoden.

Av väsentligt intresse är också frå- gan huruvida själva omskrivningsarbe- tet är beroende av om det manuella ar- betet direkt kan resultera i en färdig produkt, vilket endast är tänkbart om registret i fortsättningen skall föras manuellt, t. ex. på kort, eller om resul- tatet skall vidarebearbetas maskinellt. I det första fallet krävs tydligen kort eller blanketter med på förhand bestämd in- delning i rum och med förtryckta rubri- ker, en anordning som enligt vad av 12 kap. framgår inte är förenligt med ett rationellt system. Samordningen mellan t. ex. koordinatuppgifter som skall över- föras från kartor och det skrivna re- gistret eller mellan informationer från skilda register utgör ett särskilt problem, som är svårlöst utan tillgång till maski— nella hjälpmedel. Man torde vidare kun- na förutsätta att felskrivning eller andra uppkommande behov av rättelser måste föranleda omskrivning av hela kortet eller blanketten.

Vad sålunda anförts synes motivera användning av apparatur för stansning på hålkort eller hålremsa, ev. kopplad till skrivmaskin. Därvid åsätts varje registreringsuppgift en identifikation, varigenom uppgifterna kan samman- föras och sorteras i önskvärd ordning. Vid felskrivning eller felstansning kan t. ex. de korrekta partierna snabbt repro- duceras på ett nytt kort och omskriv- ningen kau utföras i etapper eller i an- nan ordningsföljd än vad den färdiga produkten kräver, om detta är fördelak— tigt ur arbetssynpunkt. Sådan utrustning torde också vara av stort värde för ut- skrift av registerutdrag och samman- ställningar av olika slag. Om å andra sidan maskinell vidarebearbetning skall

ske är behovet av nämnd apparatur up- penbar.

Utnyttjandet av avancerad teknisk ut- rustning synes sålunda bli nödvändig under omskrivningsarbetet oberoende av det tekniska system som skall kom- ma till tillämpning vid registrets fort- satta förande, inte minst genom de för- bättrade kontrollmöjligheter automa- tionen erbjuder. Även möjligheterna till en senare ändring eller utvidgning av systemet synes vara så betydelsefulla att lagring av registrets grunddata otvi- velaktigt bör göras i en maskinellt läs— bar form.

Ännu mer avancerad apparatur exis- terar med vars hjälp optisk läsning av skrift och automatisk registrering kan ske. Med hänsyn till att registerböckerna under alla omständigheter måste bli fö- remål för beredning i samband med om— skrivningen kan det visa sig rationellt att utnyttja även sådan utrustning.

4 Tekniska hjälpmedel i ett nytt system

De krav som numera ställs på ett fas- tighetsregister i fråga om fullständighet, lägesredovisning, samordning och an- nan informationsredovisning och möj- ligheterna att snabbt få ut stora infor- mationsmängder, inte sällan för valfria områden, synes ett manuellt fört register inte kunna tillgodose. Med de funktio- ner ett fastighetsregister idag har blir redan arbetet med förande av registret alltför stelt, kostsamt och tidsödande. Olägenheterna ligger emellertid fram- förallt däri att de samhällsverksamheter, för vilka krävs tillgång till uppgifter om fastigheter, inte kan bedrivas rationellt utan möjligheter till ett snabbt informa- tionsinhämtande. över huvud torde mer— kostnaderna vid användningen av ett

manuellt register för samhällsplanering bli av sådan storleksordning, att mera omfattande sammanställningar och pla— neringsarbetcn endast undantagsvis kan utföras. Bl. a. skulle koordinatmetodens fördelar knappast kunna utnyttjas. I öv- rigt torde böra framhållas att de för- delar som enligt vad i fortsättningen sägs är förknippade med avancerade tekniska metoder motsättningsvis är att anse som nackdelar vid manuellt föran- de av fastighetsregistret.

Ett moment av omläggningen till ett nytt system för fastighetsregister bör enligt vad tidigare sagts vara att grund- data överförs till maskinläsligt medium, t. ex. hålkort, hålremsa. Det synes då föreligga starka skäl att även i fortsätt- ningen och för övrigt vid mera kvali— ficerade användningssätt använda dessa hjälpmedel. Fördelarna är flera. Hålkort t. ex. kan sorteras på valfritt begrepp och skrivas ut, varigenom hjälpregister och listor av olika slag kan erhållas. Vidare kan samordning ske med andra register på enkelt sätt, oberoende av om de förs manuellt eller med hjälp av hål- korts- eller datamaskiner. Överföring av data kan med särskild utrustning ske till andra platser via telenätet. Vid ajour— föring kan innehållet i kortet redigeras så att fortsättningshänvisningar undviks. Hålremsa kan i stort sett anses vara lik- värdig med hålkort. En nackdel är att sortering ej kan göras. I gengäld elimi— neras risken för att data kommer i oord- ning. Vidare är överföring via telenätet möjlig med i regel billigare apparatur än för hålkort. Slutligen finns också utrustning för konvertering (omvand- ling) från hålremsa till hålkort och vice versa.

Vissa nackdelar finns emellertid. En stor olägenhet är att mycket manuellt arbete fortfarande måste göras vid hål-

korts- eller hålremsbearbetning. Med de stora mängder data det blir fråga om är en viss felprocent praktiskt taget oundviklig och de felaktigheter som uppkommer är dessutom besvärliga att kontrollera och rätta. Ett hålkorts- eller. hålremsregister kan ej hållas å jour. kontinuerligt. Kort- eller remsbearbetä ningen måste göras med lämpliga tids- intervall och tar förhållandevis lång tid. Ett registersystem av detta slag kan så- lunda vara fördelaktigt dels om aktivi— teten och ajourföringsfrekvensen är för- hållandevis låg, dels om volymeninte. är större än att betryggande maskinella kontroller kan införas, som motverkar felkällorna vid manuell hantering.: Des- sa villkor torde emellertid knappast kun-. na uppfyllas för fastighetsregistret. . n.

Nackdelarna med manuell eller hål- kortsmässig behandling av data kan till största delen undvikas, om mera aven—* cerade hjälpmedel, dvs. datamaskiner, används. En datamaskin kan mycket kortfattat karakteriseras som en elektro- nisk minnesförsedd maskin, vars arbete styrs av ett program som är lagrat i minnet. De arbetsmoment som maski— nen kan utföra är av mycket enkelt slag men utförs med ytterst hög hastig— het. Det är möjligt att kombinera dessa moment och därigenom få maskinen att utföra synnerligen avancerade uppgif- ter snabbt. Det egentliga arbetet utförs i maskinens s. k. centralenhet, som består av ett snabbt minne, räkneorgan och kontrollorgan. En datamaskinan— läggning innehåller dessutom yttre en- heter såsom apparatur för in— och ut- matning av program och data samt van- ligen ytterligare ett eller flera minnen-. Varje överföring av data, såväl inom som till eller från maskinen, kontrolleras och korrigeras antingen automatiskt vid fel eller ger upphov till en utskrift av

felorsaken'. Säkerheten och köntrollmöj- ligheterna vid anx'tän'dn'ing "av data- maskin kan därförans'esbetryggande. Program som måste finnas i bered- skap sam't data lagras vanligen på mag- netiska band, skivor'ener blad, 'vilka har mycket stor'lagr'ingskapacitet i för- hållande till _det fysiska utrymme som krävs. ' Datamaskinminnen i vilka register lagras är av två i princip olika slag, sekvensminnen och direktaccessminnen. F't't sekvensminne utgörs i allmänhet av magnetband och karakteriseras av att registerposterna är sorterade i viss ord- ning och blir föremål för transaktioner, dvs behandlas .en efter en i denna ord- ning. Behandlingen tillgår så att en post eller grupp av poster överförs till maski- nens centralenhet. Efter jämförelse med transakti'onsposter och'even—tuella åtgär- der lagras po'sternafpålet-t—nytt magnet- band. Vid. varje—ajotirföring' överförs sålunda hela registret till nya" band In- nehålleti ' registret före ajourföringen finns efteråt kvar på de gamla banden', som jämte transaktiöhsband av säker- he'tsskäl 1 allmänhet bevaras under viss tid. 'Om' transaktionerna 'en'dast berör en liten procent '_av antalet poster kom- mer således en hel del Onödigt arbete 'att utföras; 'Detta kan do'ck'både av tek— "lli'ska oöh' ekonomiska 'skäl' i vissa fall tillåtas. ' ' » - . ' Ett d'irektaccéss'm'iiine' 'u'tgö'r's cfta av skivmi'nnen' eller då' datamängden är mycket 'stor "av bladm'innen. Utmärkan- 'de för dessa minnen är att åtkomsttide'n 'för en 'viss vregis'terpost i 's'tort sett är öberoend'e'av var i minnet posten är tag”- räd; Posterna kan av 'detta 'skäl lagras .i'an'nan or'dnin'g än 'vad söm betingas av 's'orteringshänsyn 'Lik'som v'id sekvens- bearbetningen överförs den post söm skall behandlas till c'e'ntr'alenh'eten. 'Eft'er åtgärd som berört p'ös'tens innehåll lag— ras den emellertid åter på sin förutva-

rande plats. Endast om utrymmet blir otillräckligt behöver i vissa fall minnes- utrymmet omdisponeras. Av säkerhets- skäl kopieras även i detta fall register- postens gamla innehåll över till ett sär- skilt minne. Även transaktionerna be— varas. Endast en mindre del av registret blir'sålunda föremål för behandling.

' Frågan om vilken typ av datamaskin- minne'som skall användas för ett re- gister är i hög grad betingad av re- gistrets funktioner och användningsom- råden. Man kan härvidlag särskilja två huvudtyper av ADB-system för register. Det utmärkande för ett register därvse- kvensminnen används är att transaktio— nerna'utförs i 'den ordning som posterna är lagrade (s. k.' sekvensbearbetning), och att registrets innehåll omsorteras vid behov, t. ex. då en produkt skall framställas med annan ordning på den önskade utskriften. I register av denna typ sker fortlöpande förändringar, till— lägg och strykningar, men maskinbear- betningen görs sats- eller buntvis, dvs. på bestämda tider, eller då viss mängd transaktioner samlats. Till register som upplagts på detta sätt kan hänföras re- gister för folkbokföring och upphörd, kundregister vid försäkringsbolag och banker,'register för förrådsredovisning, m. fl.

' Register där direktaccess'minncn kom- mer till användning utmärks vanligen "av dels att information söks och änd- ringar i registerinnehållet in'för's' 'vid oregelbundna tidpunkter och i godtyck- lig ordningsföljd, dels att omsortering endast'undantagsvis sker. " Till denna typ av register som' på se— nare tid fått ökande betydelse hör bl. a. referensbibliotek och informationscen- traler vid sjukhus och universitet. Även platsbo'kni'ngssystem för flyg och tåg kan härvidlag betraktas som register, i vilka transaktioner kan utföras i en viss post fram till en given tidpunkt.

Skillnaderna i olika registers ADB- system har till en del sin grund i den tekniska utvecklingens snabbhet. Tidi- gare kostnadsjämförelser pekade på en avsevärt bättre ekonomi för sekvensbe- arbetning av data än för direktaccess- bearbetning. Under senare tid synes emellertid en viss utjämning ha skett.

Ett ADB-register är —— riktigt upplagt _ synnerligen flexibelt. Valfria utdrag och sammanställningar kan lätt och snabbt erhållas, något som är av stor betydelse bl. a.. för att- f-ä lättillgängliga ingångar till akter och registrerade in- formationer. -Ajourhållningen underlät- tas av att en uppgift registreras endast en gång, även om den berör flera re- gisterposter. Överföring till övriga be- rörda poster kan, ske maskinellt, likaså avisering mellan olika register. Vidare kan sammanhörande information alltid erhållas samlad, dvs. utan fortsättnings- hänvisningar, oberoende av olikheter i ursprunglig omfattning och avlden ök- ning I-av registerinnehållet som-med ti- den äger rum. All skriftlig presentation av innehållet anpassas automatiskt till föreliggande behov, och hänvisningar blir obehövliga. .

Identifiering av en fastighet. görs i re— gel med fastighetsbeteckningen. Emel- lertid förekommertofta situationer då denna är okänd men andra data finns, t. ex. ägares namn och adress eller. fas- tighetens läge. Sökning i register under dessa betingelser är vid manuella system tidsödande—, medan ADB—register. och i någon mån också hålkortsregister kan ordnas så att önskad information lätt kan erhållas. Skillnaden mellan dessa senare registertyper ligger härvid hu- vudsakligen i snabbheten och i att man med ADB kan utföra flera arbetsmoment samtidigt såsom sökning, redigering av utskrift och kopiering.

Ett ADB-system kan utformas så att det tillåter kunden direkt kommunika-

tion med maskinregistret för frågor om såväl enstaka uppgifter som samman- ställningar av mera komplicerat slag. Detta sker medelst fjärrskriftutrust— ning och möjliggör svar inom några sekunder eller minuter. Vidare kan ajourföring ske via sådan utrustning och registret hållas mera aktuellt än vad som är möjligt med andra metoder.

Utvecklingen och kompletteringen av ett register blir givetvis beroende av de krav på systemet som efter hand ställs. T. ex. kan nya redovisningsformer eller nya indelningsgrunder bli aktuella. Fle- ra olika register kan tänkas bli infogade i ett" gemensamt system. Behovet av in- formation för samhällsplanering kan medföra ökade krav på analyser av skilda slag, t. ex. rörande markanvänd- ning, befolkningsfördelning, vägnät. Uppgifter. av dessa slag torde i allmän- het kunna utföras i större skala endast om datamaskiner används, såvitt inte mycket stor manuell arbetsinsats sker, i synnerhet inte om resultaten skall er- hållas inom rimlig tid.

' Användningen av datamaskin medger ett flertal metoder för presentationen av information. - Förutom konventionella utskrifter på papper kan man numera erhålla informationen visuellt på t. ex. en bildskärm, om permanent kopia inte önskas, eller via automatisk fotografe- ring på— mikrofilm som sedan kan pro'— jiceras på både bildskärm och papper. Vidare kan information som skall redo- visas på karta på liknande sätt överfö- ras maskinellt. Dessa metoder möjliggör även att hela registret för t. ex. ett län överförs till mikrofilm i ett antal ko- pior varefter läsningen sker med sär- skild läsapparat, eventuellt komplette- rad med kopieringsutrustning. Förde— larna med denna metod är bl. a. att ett arbetsregister ej blir oordnat, att det tar obetydligt med plats och är enkelt att kopiera. Denna valfrihet vid använd-

ning av ADB accentueras ytterligare av att övergång från en redovisningsmetod till en annan eller komplettering och vidareutveckling kan göras då systemet är i drift eller då ur andra aspekter tid- punkten är lämplig.

Som förut nämnts är driftssäkerheten mycket god för ett register av ADB-typ. Avbrott och fel kan givetvis ändå före- komma. Rent maskinella avbrott kan medföra olägenheter, om inte systemet utformas så att registret kan föras och användas manuellt under kortare tids- perioder. Oftast beror förekomsten av fel emellertid på den mänskliga faktorn. Just det förhållandet som gör ADB-re- gistret lätthanterligt, nämligen den auto- matiska fördelningen av införd informa- tion, medför att konsekvenserna av ett manuellt fel, som inte upptäcks på ett tidigt stadium, kan bli avsevärda. Men genom att den manuella insatsen är så begränsad, och genom att ADB-metoden i förhållande till mindre automatisera- de metoder ger betydligt bättre möjlig— heter till kontroll och bortgallring av olika slags felkällor, kan felfrekvensen vanligen hållas på mycket låg nivå. Ris- kerna kan sålunda minskas dels genom automatiskt utförda rimlighetskontrol- ler och spärrar för ej tillåtliga införing- ar, dels genom manuell efterkontroll. Omfattningen av de kontrollåtgärder man vill utföra blir beroende på tillåt- lig felprocent, kostnader för ökad maskintid samt tillgången på arbets- kraft.

För registrets tillförlitlighet är frågan om möjligheterna till rekonstruktion av innehållet i registret vid förvanskning eller förstöring p. g. a. brand eller lik— nande en viktig faktor. I ett ADB-system förvaras i regel flera generationer av register, dvs. vid varje ändring i inne— hållet bevaras såväl den ursprungliga pesten som själva ändringen på ett så- dant sätt att rekonstruktionen ej orsa-

kar nämnvärt manuellt arbete eller tid— spillan. Detta möjliggörs p. g. a. det ringa utrymme som krävs för dessa data på t. ex. magnetband jämfört med hål- kort eller papper.

I ett ADB-system som tillåter frågor och svar via fjärrskriftutrustning kan överföringsfel förekomma. Vid sänd- ning av frågor är emellertid problemen knappast allvarliga. Felaktiga identifi- kationsbegrepp återfinns i frågesvaret. Förvanskad frågekod resulterar i svars- data som ej efterfrågats. Manuell kontroll av överföringen sker alltså då svaret er- hållits. Helt ogiltiga begrepp och fråge- koder accepteras ej av maskinen, som då begär omsändning.

Vid sändning av sammanställningar och frågesvar från maskinen är proble— men inte heller så kritiska. Ett fel i överföringen påverkar inte i maskin- minnet lagrad information. Utsända re- sultat läses och kan därvid rimlighets- bedömas. Datamaskinen sänder alltid riktig information. Den mänskliga fak- torn är eliminerad och felprocenten tor- de bli ytterst obetydlig. Vid sändning av mycket vital information, t. ex. då registerinnehållet skall ändras vid ajour- föring, kan självkontrollerande överfö- ringskod användas och risken för felak- tig maskinell överföring helt elimineras.

Utredningen har i förevarande kapitel redogjort för vilka olika tekniska hjälp- medel som kan förekomma för fastig- hetsregistreringen och funnit att allt pekar på att avancerade tekniska hjälp- medel, främst ADB, bör användas. Det har emellertid inte varit möjligt att re— dovisa alla de detaljer som tillsammans med anförda skäl talar för ADB-alter- nativet. Detta sammanhänger med att valet av tekniskt hjälpmedel påverkar detaljutformningen av registret och att begreppet ADB inbegriper en hel serie tänkbara lösningar. Hittills har därför

diskussionen i huvudsak end-ast kunnat hållas på ett principiellt plan.

När utredningen i fortsättningen skis- serar registrets utformning kommer där- för ytterligare synpunkter att redovisas. Härvid kommer, för att bilden av re-

gistret skall bli mera konkret, den fort- satta diskussionen att föras med ut- gångspunkten att ADB i en eller annan form kommer att användas. De ekono- miska aspekterna på valet av register- system behandlas i 14 kap.

AVDELNING IV

Fastighetsregistrets utformning

1 Mediatyper

Enligt de principer som utvecklats i avd. III till grund för ett nytt fastig- hetsregister skall ett för hela landet enhetligt fastighetsregister bestå av två skilda huvuddelar, ett skrivet register och en registerkarta, dvs. visuella me- dia. Vid sidan därav skall finnas ett avancerat tekniskt hjälpmedel att ut- nyttjas vid registerföring och använd- ning av registret. I bl. a. 10 kap. har framhållits att ADB därvid bör komma i fråga.

I vilken omfattning dessa tre olika mediatyper — skrivet register, register- karta, datamaskin —— kommer att ut- nyttja-s blir beroende av ett flertal skil- da faktorer, såsom kravet på säkerhet, den tekniska utvecklingen samt olika användningsformer (t. ex. kontinuerlig datakonsumtion, vanligtvis från fack- männens sida, sammanställning av stora datamängder i ett sammanhang, tillfäl- liga utdrag ur registret) .

Med de säkerhetskrav man idag har anledning att uppställa och i den tek- niska utvecklingens nuvarande läge sy- nes man kunna knyta stadgade rätts- verkningar endast vid en informations- redovisning som är läsbar med mänsk- ligt öga (klartext). Huvudexemplaret av fastighetsregistret, i det följande be- nämnt huvudregistret, som sålunda skall vara visuellt, måste självfallet stå direkt under registerförarens vård och ansvar. Det bör vidare vara så anordnat

KAPITEL 11

Fastighetsregistrets mediatyper

att han har möjlighet svara för att delar därav inte kommer i oordning eller förkommer. Efter införing i re- gistret av en ny information har han att ansvara för att den från datamaski- nen erhållna utskriften till huvudregist- ret står i överensstämmelse med hans registreringsbeslut. Sannolikt finns an— ledning föreskriva att huvudexemplaret inte skall användas för annat än regis— terföring eller för registerförarens egen verksamhet.

Vad sålunda sagts gäller naturligtvis i första hand det författningsreglerade normalinnehållet i registret men torde i huvudsak böra gälla även för tilläggs- innehållet. Här finns dock anledning att inte binda utvecklingen. Lantmäteristy- relsen som enligt förslaget har att svara för föreskrifter och anvisningar om till- läggsdelens innehåll och förande kan komma att finna det ändamålsenligt att vissa informationer tas upp endast i datamaskin. Detta kan gälla infomatio- ner som endast har periodisk använd- ning t. ex. i sammanhang där datama- skinens kapacitet att snabbt samm-an- ställa informationsmängder bör utnytt- jas.

På sätt skall visas i följande kapitel utgår fastighetsregisterutredningen från att informationerna i huvudregistret skall tas upp på kort. Dessa kort kan i utskrivet skick samlas i böcker (med blanketter i format A4.) eller i någon tekniskt komprimerad form. Det skriv— na registret benämnes på grund härav

registerböcker. Till dessa bör då räknas också de permanenta listor som sanno— likt behöver komma till stånd, ft. ex. för att visa sambandet mellan beteck- ningar före och efter registeromlägg- ningen.

Registerböckernas och registerkar- tans principiella utformning behandlas i 12 kap.

2 Mediatypemas användning vid datakonsumtion

Med denna utgångspunkt att huvud- registret inte skall komma till någon egentlig användning vid datakonsum- tion ur registret och även i övrigt fram- står det som klart att registret måste finnas också i ett flertal arbetsexemplar. Behov av fastighetsregistret finns ju hos skilda organ. Sålunda krävs till- gång till hela grundregistret, på sätt tidigare utförligt visats, hos överlant- mätaren, bl. a. i de lokaler som utnytt- jas för fastighetsutredning, ävensom hos alla de organisationer som har att i stad och på land verkställa fastighetsbild- ningsförrättningar och därmed jämför- liga åtgärder. Fastighetsregistret erford- ras vidare hos statliga länsorgan (t. ex. länsstyrelse, lantbruksnämnd) och kom- munerna i den mån de inte har sitt behov fyllt genom en lokalmässig sam- ordning med annat organ med tillgång till registret. Vidare kan intresseorgani- sationer, kreditinrättningar och andra företag vilja försäkra sig om kontinuer- lig tillgång till fastighetsregistret. Vid begränsat behov av informatio