SOU 1966:63

Fastighetsregistrering

N 4-0 cc

05 i—

- CU m

&( *. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1966:63 _,_,,_./

Justitiedepartementet ffa- ;

FASTIGHETSREGISTRERING

BETÄNKANDE AV FASTIGHETSREGISTERUTREDNINGEN ANGÅENDE PRINCIPIELLT SYSTEM FASTIGHETSBETECKNINGAR

1 Mediatyper

1 Utgångspunkter vid utformningen 2 Innehållet i skrivet register och på karta

3 Den skrivna redovisningen . 31 Standardutskrifter och speciella ändamålsanpassade utskrifter 32 Innehållets fördelning på olika redovisningsenheter 33 Registerkorten

149 152 152 154 155 158 162 162 163 170

174

174 175 180 180

180 184 187 190 197 200 201 204

208

208 209 211 212

221

221 222 223 223 223 226 226 227 229 229 230 236

• Sida 6
•  Original

4 Registerkartan. . 41 Tillgängligt kartunderlag. . 42 Innehållets fördelning på skilda kartor 43 Kartverkets tekniska utformning

Kapitel 13: Koordinatmetoden.

1 Behovet .

2 Redovisningsohjekt 3 Koordinatregistrering av fastigheter 31 Representativa koordinatpunkter . 32 Underlaget för registrering . 33 Ajourhållning. . .

4 Teknisk utrustning . 41 I uppläggningsskedet. 42 Vid ajourhållning . 5 Försöksverksamhet m.m. 51 Koordinatregistrering . 52 Koordinatmetodens användning 53 Viss utredning om koordinatmetodens användning

6 Förslag till koordinatregistrering. 61 Kartunderlag m.m. . 62 Koordinatpunkter . . 63 Samtidig registrering av andra uppgifter . 64 Koordinatuppgifternas redovisning. 65 Ajourhållning . 7 Genomförandet

Kapitel 14: ADB-system för fastighetsregistret .

1 Motiv för ADB . 2 Faktorer vid val av ADB- -system. 3 Alternativa ADB- -system 4 Kostnader . . .

AV D E LN I N G V Utredningens förslag

Kapitel 15: Sammanfattning och förslag

1 Bakgrund

2 Förslag . . . . .

3 Genomförande . . . . . . . . 4 Summary . . . . . . .....

Kapitel 16: Författningsutkast

1 Experterna har anslutit sig till utredningens förslag. i Stockholm den 10 oktober 1966

Helmer Wallner Bengt Cedheim Jan Falk

Torsten Lindskog Olle M illgård Åke Åkesson

• Sida 11
•  Original

AVDELNING I

2 Arbetets avgränsning

Vid tillkomsten av nuvarande bestäm— melser för fastighetsregistrering under- ströks fastighetsregistrens funktion att utgöra underlag för den redovisning av rättsförvärv till fast egendom, som sker i fastighetsböckerna. Förarbetena till registerförfattningarna innehåller där- jämte utförliga redovisningar av över- väganden, som avser andra mera all- männa funktioner i samhällslivet. I syfte att tillgodose dessa behandlades i utredningsskedet frågor angående en sådan uppbyggnad av registren, att in-

• Sida 17
•  Original

nehållet däri skulle kunna erhålla en vidsträckt användning. Sålunda disku- terades t. ex. möjligheterna att upprätta katasterkarta med tämligen långtgåen- de rättsverkningar i fråga om redovis- ningen av fastigheternas belägenhet och omfattning m. m.

Utvecklingen under 1900—talet har bl.a. medfört ett ökat utnyttjande av den fasta egendomen som underlag för fastighetskredit och upplåtande av rät- tigheter av olika slag. Med hänsyn här- till har sambandet mellan fastighets— registren och fastighetsböckerna inte blivit mindre än vad som förutsattes v-id fastighetsregistrens tillkomst. Vid si- dan därav har fastighetsregistrens mera allmänna funktioner i samhället stän- digt ökat i betydelse. Fastighetsregis-ter- utredningens uppgifter har inriktats i linje med denna utveckling. I direkti- ven för utredningen framhålles nämli- gen fastighetsregistrens roll i samhälls- planeringen och utredningens samband med pågående revision av folkbokfö- rings- och uppbördsväsendet. Skälen för denna inriktning är starkt under- byggda.

I det moderna samhället sker en snabb folkomflyttning och strukturom- vandling. Statens och kommunernas in- satser och aktivitet stegras ständigt. Det må endast erinras om lokaliserings- politiken, bostadspolitiken, reformerna på utbildningens område, revisionen av kommunindelningen med pågående sam- arbete inom kommunblocken m. m. Sam- tidigt bedrivs en omfattande enskild verksamhet inom samhällsbyggandets ram. Till grund för all denna verksam- het erfordras kännedom om det sam— hälle vi lever i och dess förändringar. Behovet av en lämpligt utformad redo- visning och förmedling av informatio- ner är för detta ändamål väsentligt.

Med hänsyn till att den fasta egen- domen utgör ett underlag för nära nog

2— 614804

all samhällelig verksamhet är redovis- ningen av de data som är anknutna till den fasta egendomen och dennas in- delning i fastigheter en viktig del av den allmänna informationsproblemati- ken i samhällsbyggandet. Till detta bi- drar att t.ex. folkbokföringen sker i anslutning till fastighetsindelningen. En revision av fastighetsregistreringen kan på grund härav inte lämpligen ske utan att denna allmänna problematik be- aktas.

Med hänsyn till de krav som samhäl— let sålunda torde ställa på en ändamåls— enlig redovisning såvitt angår fastighe- terna finner sig fastighetsregisterutred- ningen böra ägna uppmärksamhet åt de principer som kan bedömas bli upp- ställd-a beträffande den allmänna infor- mationssystematiken i samhällsbyggan- det. Utredningen för därför en kortfat- tad diskussion angående dessa princi— per och gör vissa bedömanden. Med beaktande av dessa vidare aspekter torde ett nytt fastighetsregister få byg- gas upp. Utformningen av fastighetsre— gistret behandlas därefter. I anslutning därtill diskuteras frågan om samord- ning i tekniskt avseende med annan dataredovisning.

1 Fastigheter och fastighetsindelning ] 11 Fastigheter

]] I all fastighetsredovisning utgör fas- tigheterna registrens primärenheter. Vad som menas med fastighet kommer att framgå av det följande. Här må en- dast framhållas att den fasta egendomen omfattar jorden eller marken i riket, inbegripet vattenområden, och att den— na fasta egendom med enstaka undantag är indelad i fastigheter (registerfastig— ** heter, dvs. enligt gällande system jord- registerfastigheter, tomter och stads- ägor).

En fastighet utgöres utan undantag av fast egendom. Enligt den fastighets- rättsliga nomenklaturen utgör byggna- der, skog, gröda m. m. — i den mån sådana tillgångar är att betrakta som ] fast egendom, vilket normalt är fallet * _. tillbehör till jorden och därmed till ; fastigheterna. Av denna tillbehörsegen-

skap följer att en fastighet inte kan , bestå enbart av sådana saker (byggna- ] der etc.) som sålunda ingår i tillbe— ] hörskategorin.

En fastighet kan omfatta ett eller fle— ra områden på marken. Dess reella in- nehåll motsvaras emellertid snarare av ett tredimensionellt utrymme. Uppåt och nedåt, från markytan räknat, tor- de en fastighet sträcka sig så långt som erfordras med hänsyn till de befogen- heter, som i olika hänseenden tillkom— mer markägaren. I sidled begränsas en

KAPITEL 2

2 Rättsliga förhållanden rörande fast egendom '

Till den fasta egendomen knyter sig en mängd rättsliga förhållanden. ,Dessa _in- gör ett ytterst svåröverskådligt problem- komplex. Härtill bidrar inte minstiden otillfredsställande redovisningen, som inte möjliggör den_publicitet som torde kunna krävas med hänsyn. till, fastigf hetsägarnas, tredje mans, fastighetsom7 sättningens och samhällets intressen.

De rättsliga förhållandena rörande fast egendom är dels av privaträttslig art, dvs.. avser rättsförhållanden mellan enskilda intressen, dels av offentligrätts- lig art, dvs. reglerar förhållandet mellan allmänna och enskilda intressen. Vissa rättsliga förhållanden berör endast en fastighet, andra berör flera, varigenom uppkommer rättsliga samband mellan fastigheter.

Fastigheterna — som enligt föregåen- de avsnitt kan omfatta mark och fiske samt andel i samfälld mark och samfällt fiske —— är i betydande utsträckning ut- rustade med rättsliga tillbehör eller till- lydenheter i form av servitut, som bere— der fastigheten tillgång till viss förmån

• Sida 27
•  Original

som fastigheten eljest inte skulle äga, t. ex. rätt till väg över en angränsande fastighet. Samtidigt är fastigheterna be- lastade av rättigheter till förmån för annan fastighet, t. ex. nyssnämnda väg— servitut, eller av rättigheter till förmån för viss person, t. ex. panträtt eller nytt- janderätt. Fastigheter kan vidare, för ändamål av gemensamt intresse för en viss krets av fastigheter, vara organise- rade i sammanslutningar i rättsligt bin- dande former. Exempel härpå utgör vägsamfällighet och vägförening enligt EVL samt organisation enligt bysam- fällighetslagen för gemensam förvalt- ning av samfälld mark. Till fastighet, som ingår i fastighetssammanslutning, är normalt knutna vissa förmåner för fastigheten, t. ex. rätt att nyttja en ge- mensam väg eller annan anläggning, samt vissa förpliktelser, t. ex. skyldig- het för fastighetens ägare att i viss om- fattning och ordning bidraga till täc- kandet av gemensamma kostnader.

Enligt stadganden med jord-, mark- eller bebyggelsepolitiskt eller härmed jämförligt syfte i ett flertal olika lagar fastställer myndigheterna planer, för- bud och andra föreskrifter beträffande markanvändning och bebyggelse m. m. Som exempel kan anföras stadsplan en- ligt Bl. och naturreservat enligt natur- vårdslagen. 'Fastighetsindelningen tjä- nar i allmänhet som referenssystem vid identifiering och redovisning av de om— råden planerna etc. avser. Redovisning sker i flertalet fall endast i handlingar, ibland också på karta, till vederbörande myndighetsbeslut. I viss utsträckning sker dock dessutom publicering i fastig- hetsregister eller fastighetsbok eller Vis- sa andra register.

Offentligrättsliga bestämmelser till- kommer genom myndighets beslut. Pri-

vaträttsliga förhållanden tillkommer ge- nom avtal eller upplåtelse, t. ex. avtals- servitut, eller genom myndighets beslut, t.ex. servitut enligt fastighetsbildnings- 1agstiftningen samt vägsamfällighet och vägförening enligt EVL.

Här skall tilläggas, att distinktionen privaträttslig—offentligrättslig lämpligast användes för att åtskilja huvudgrupper av rättsliga förhållanden med karaktä- ristiska olikheter. Åtskilliga rättsliga förhållanden innehåller emellertid mo- ment av båda slagen, varför distinktio- nen i enskilda fall kan ha begränsat värde. En stadsplan kan t. ex. vara av betydelse för rättsförhållandet mellan grannar. Privaträttsliga avgöranden kan grunda sig på lagregler som huvudsak- ligen representerar en intresseavväg- ning mellan enskilda och allmänna in- tressen.

Förteckning över vissa rättsliga förhållanden rörande fast egendom Förteckningen'nedan är avsedd att över- siktligt orientera om olika slag av rätts- liga förhållanden rörande fast egendom som tillkommer genom myndighets be-

) slut samt, oavsett tillkomstsätt, om rätts-

liga samband mellan fastigheter. Pri- vaträttsliga' förhållanden i övrigt som tillkommer genom avtal ingår däremot inte i förteckningen, med vissa avvikel- ser för sammanhangets skull.

Hänvisningarna i första kolumen är avsedda att bidraga till 'klargörandet av vilka rättsliga förhållanden som av- ses, däremot inte att ge fullständiga be- sked om normerande stadganden.

I tredje kolumnen har angivits huru- vida fråga övervägande är om privat- rättsligt förhållande (P) eller offentlig- rättslig bestämmelse (O).

• Sida 28
•  Original

1 Servitutslagen (ServL) och inteckningsförordningen (IF)

1 & ServL, 55 5 IF Avtalsservitut. Kan inskrivas (intecknas). P Indelning efter beskaffenhet (ändamål): Platsservitut t. ex.

Vägserv. Vattenledningsserv. Avloppsledningsserv. Krattledningserv. Värmeledningserv. Dikesserv. Båtplatsserv. Badplatsserv. Upplagsplatsserv. Linbaneserv. Alsterservitut t. ex. Skogsserv. Betesserv. Slåtterserv. Tångtäktserv. Substansservitut t. ex. Grustäktserv. Sandtäktserv. Lertäktserv. Torvtäktserv. F ångstservitut Jaktserv. Fiskeserv. Vattenservitut Vattentäktserv. Grundvattentäkt thattentäkt Skydd mot förorening Vattenkraftserv. (strömfallsserv.; avser tillgodogörande av vattenkraft, dämning, anläggande av damm, väg etc.) Byggnadsservitut Rätt att ha byggnad på annan fastighet Villaservitut

3:5iServL Servitut som tillkommit genom avtal före 1876 eller som gäller av P ålder kan inte utgöra föremål för inteckning

2 1920 års lag om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

14 5; 58 5 IF Rätt till elektrisk kraft. Gäller till förmån för person. Kan intecknas. P

3 Fastighetsbildningslagstiflningen

Jorddelningslagen (JDL) Lagen om fastighetsbildning i stad (FBLS) Förslaget till ny fastighetsbildningslag (N FBL) 1964 års lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändriugi kommunal indelning m. m. (1964 års L)

1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (1948 års L)

• Sida 29
•  Original

JDL 10: 9, 19: 12 Servitut. Indelning se ovan FBLS 5: 6 NFBL 7: 1, 10: 3, 11: 5 NFBL 5: 20 Avverkningsförbud Förbud att bortföra matjord NFBL 5: 22 Byggnadsförbud JDL 19: 13 3 mom. Avstyckningsförbud FBLS 5: 8 2 mom. Dzo 1964 års L Förordnande om tillämpning av FBLS på landet eller JDL i stad 1948 års L Förordnande om tillämpning av JDL i stad

4 Lagen om enskilda vägar (EVL)

6, 7, 13, 14 55 Vägservitut 15, 9 55 för fastighet, då vägsamfällighet ej bildas eller då ersättning skall utgå såsom slitageersättning enligt 2 kap. 77 5, 86 5 7 st. för fastighet, då ersättning skall utgå som slitageersättning enligt 3 kap. 15, 35, 50 55 för vägsamfällighet 75 5 för vägförening (sedan ersättningsfrågan avgjorts, se nedan) 73 5 Beslut om vägförenings vägar 86 5 Dom ang. ersättning för upplåtelse och intrång av vägförening 50 & Vägsamfällighet 71, 84 55 Vägförening 71, 72 55, 80 5 2 st. Beslut om vägförenings område 100 & Förbud mot byggnad, stängsel m. m.

13 Lagen om häradsallmänningar

Häradsallmänning 1 5, 45 5 Av ålder bestående, utgör särskild fastighet 13 5; 5 & KK 18/4—52 Införlivad fastighet (enligt länsstyrzs beslut) 9 & Fastighet kan upphöra att utgöra häradsallmänning genom avytt- ring (beslutas av KMt) Delaktighet i häradsallmänning 2 5 Enligt mantal eller beslut vid jorddelning 8 & Delaktighet kan avlösas genom beslut av länsstyr. 39—41 55 Reglemente för häradsallmänning (samt ändring härav; fastställs av KMt)

14 Lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Allmännlngsskog 1 5 Utgör särskild fastighet 12 5; 5 5 KK 18/4-52 Införlivad fastighet (enligt länsstyr.:s beslut) 8 & Fastighet kan upphöra att utgöra allmänningsskog genom avytt- " ring (beslutas av KMt) Delaktighet i allmänningsskog 2 5 Enligt storskifte eller avvittring eller beslut vid jorddelning 7a & Delaktighet kan avlösas genom beslut av länsstyr. 38—40 55 Reglemente för allmänningsskog (samt ändring härav; fastställs av KMt) 15 Ägofredslagen 12 & Förordnande (av KMt) att inom län eller länsdel betesreglering må

äga rum

22 Lagen om allmänna vägar (AVL)

1, 25 55, VSt 1 5 18, 25 55 15 5, VSt 25 5 Bla 5, VSt 34h 5

33 s 1 st., 34 5 1 st., VSt 341» 5

Allmän väg Vägrätt

Arbetsplan

Reglering av tillfart till allmän väg Utfartsförbud

Förbud mot byggnad, upplag m. m.

1 Allmän bakgrund

Med den inriktning utredningsarbetet enligt direktiven skall ges blir det er- forderligt att söka få en översiktlig bild av nuvarande dataredovisning till grund för samhällsbyggnadsåtgärderna och det behov av informationer som den hittillsvarande utvecklingen lett till. Sedan principerna för våra nuvaran— de fastighetsregister drogs upp har en genomgripande. förvandling skett från agrart till urbaniserat samhälle. Inom näringslivet har stadsnäringarna gått starkt fram och tagit en allt större del av den tillgängliga arbetskraften i anspråk, medan jordbruksbefolkningen ständigt minskat. Samtidigt har en snabb tek- nisk utveckling skett som bidragit till en allmän standardhöjning. I anslut- ning härtill har näringslivet undergått en snabb strukturomvandling beträffan- de företagsstorleken. De stora företagen har därvid ökat både i omfattning och antal. Genom dessa förhållanden har uppkommit stegrade krav på samhälls- insatser inom de flesta områden. Denna snabba och genomgripande omdaning av samhället förutsätter lång— siktiga och kortsiktiga utredningar och planeringar. Den samhällsplanering som på grund härav utvecklats och alltmer intensifierats har skett både på riks- nivå och inom länen, regionalt och kom- munalt, ävensom inom näringslivet. Den har inriktats på investeringsfrågor,

KAPITEL 3

2 Allmänt om produktion, tillströmning och redovisning av data

Behovet av data i samhällsbyggandet avser en mängd skilda objekt och före- teelser, såsom fysiska personer, företag inom näringslivet, fastigheter med an- läggningar och byggnader för skilda ändamål, motorfordon etc. En primär fråga vid tillgodoseende av detta behov är att producera data om objekten och företeelserna. Även om i inte oväsentlig utsträckning tillgång saknas till sådana informationer sker dock en omfattande dataproduktion i ett organiserat, pro— gressivt samhälle.

Det förtecknande av dessa uppgifter, som utgör ett nödvändigt led i själva da— taproduktionen, sker i vitt skilda situa- tioner. Resultatet av myndigheternas åt- gärder antecknas normalt i särskilda för ändamålet avsedda handlingar. 1 inte ringa utsträckning är detta också fallet med näringslivets organ. Befolkningen förses varje år med blanketter för ifyl- lande av t. ex. mantalsuppgifter och själv- deklarationer, vilka därefter insamlas. Med större tidsintervall eller oregelbun- det sker motsvarande insamlande till grund för fastighetstaxering, folkräkning och bostadsräkning, jordbruksräkning etc. I viss utsträckning åligger det be—

• Sida 41
•  Original

folkningen att självmant anmäla visst förhållande, t.ex. flyttning till annan fastighet.

De uppgifter som sålunda produceras och i förekommande fall insamlas blir i inte ringa utsträckning föremål för registrering. Först därigenom blir de i allmänhet bearbetningsbara och någor- lunda lätt tillgängliga utan att grund— handlingarna behöver uppsökas. Dessa handlingar brukar för längre eller kor- tare tid arkiveras, ofta för all framtid.

De på detta sätt upprättade registren, som alltså innehåller en primärredo- visning av informationerna, kan ha helt skilda huvudfunktioner. De är normalt avsedda att användas i verksamheter av olika slag eller att innehålla en pu- blicering av rättsliga förhållanden, inte sällan till den enskilde rättighetshava- rens skydd. Registren har ibland an- vändning endast inom det registrerande organet, vare sig detta utgör myndighet, enskilt organ eller företag. I fråga om de offentliga registren torde emellertid detta höra till undantagen. Normalt in- nehåller dessa register en mängd värde- full information om samhället av bety- delse för ett flertal skilda eller samman- hängande samhällsåtgärder. Den sam- ordning som för detta ändamål är er- forderlig mellan skilda register är med de former för redovisning som hittills i allmänhet tillämpas inte möjlig att åstadkomma. Där ett oundgängligen nödvändigt behov av samordning före- ligger sker en avisering mellan registren av erforderliga uppgifter. Dessa blir då sekundärt föremål för en ytterligare redovisning. För att ett register skall bli funktionsdugligt innehållsmässigt är vid sidan av dataproduktionen denna tillströmning av informationer en för all dataredovisning grundläggande frå- ga. Ett registers brister i fråga om full- ständighet kan visserligen bero på ett tekniskt ofullgånget system som inte

ger en tillräcklig kapacitet till rimlig kostnad, men även med avancerade tek- niska hjälpmedel kan ju ett register inte bli mer fullständigt än som motsvaras av informationstillströmningen.

Hittills diskuterade redovisning av grunddata, primärt eller sekundärt, nor- malt med resp. objekt som registeren- het, brukar inte sällan sammanställas efter annan indelningsgrund, t. ex. efter rikets indelning i län, landsting, fögde- rier, kommunblock, kommuner, försam- lingar eller efter en geografisk indel- ning i flodområden, fångstområden, skolregioner, jordbruksområden eller inom näringslivet efter branscher etc. I vissa fall sker denna sammanställning av data på grundval av redovisning i register. I andra fall förekommer en särskild för ändamålet utformad data- insamling. Den statistikproduklion som härigenom sker, väsentligen av statis— tiska centralbyrån (SCB), är av bety- dande omfattning.

3 Nuuarande informationsredovisning i stora drag

De primära källorna för informationer av betydelse i samhällsbyggandet är många. Beträffande data som är ägnade att ge en beskrivning av nuläge och ut- vecklingstrender intar befolkningsupp- gifterna en central plats. De väsentli— gaste källorna för demografiska upp- gifter utgör folkbokföringen och den därmed sammanhängande mantalsskriv- ningen. För att folkbokföringen stän- digt skall hållas aktuell erfordras en viss medverkan från allmänheten. Den- na består i huvudsak av anmälning av flyttning, födelser och dödsfall. Skrift— lig mantalsuppgift skall årligen i prin- cip lämnas för var och en.

Vid sidan om den egentliga folkbok- föringen förekommer registrering av fy-

• Sida 42
•  Original

siska personer av väsentlig omfattning. I olika förekommande register redovi- sas sålunda uppgifter om namn, födelse- tid, civilstånd, yrke, arbetsgivare, bo- stad, mantalsskrivningsadress, familj, utbildning, hälsotillstånd, blodgrupp, vaccination, militärtjänstgöring, bered— skapsuppgifter, inkomster, förmögenhe- ter, rösträtt, innehav av körkort, pass, vapen, jaktkort, hund, telefon, radio- mottagare, televisionsmottagare, postgi- ro och bankkonto etc., vidare sjukför- säkrings- och pensionsförhållanden, be- gångna förseelser m.m. Det bör emel- lertid framhållas att flertalet av dessa register är svåra att integrera med and- ra och därmed — liksom av andra or- saker — har begränsat värde i samhälls- byggandet. Kommittén för maskinell da- tabehandling redovisar i sitt betänkande Automatisk databehandling (SOU 1962: 32) efter en av kommittén gjord över- siktlig inventering 6.4 olika personre- gister, som av kommittén anges utgöra ett urval av personregister som före- kommer i allmän förvaltning, och upp- ger att det totala antalet register helt visst är mycket större. '

Föremål för registrering är inte bara fysiska personer utan en mängd andra företeelser i samhället. Exempel härpå utgör företag och företagare, fastighe- ter, motorfordon. Kommittén för maski- nell databehandling har över företag och företagare redovisat 23 olika regis- ter som utvisar stor variation i fråga om såväl innehåll som registrerings- principer.

I fråga om redovisning av mark— och anläggningsdata, vilka i förevarande ut- redning är av särskilt intresse, finns ett flertal register. De olika formerna för fastighetsredovisningen framgår av föl- jande avsnitt och av 4 kap.

Beträffande markförhållandena av

olika slag samt anläggningar m.m. ut- gör den på olika slag av kartor givna re- dovisningen ofta den enda informations- källan. Kartredovisningen bygger nor- malt på olika undersökningar även för aktualisering. De registerkartor som an— vänds för att åskådliggöra den aktuel- la fastighetsindelningen aktualiseras emellertid kontinuerligt.

Viss redovisning om markförhållan- den förekommer dock. Så är fallet t. ex. med markens faktiska användning i frå- ga om jordbruksfastigheternas fördel- ning i olika ägoslag även om denna re- dovisning f. n. är otillfredsställande (se härom nedan).

Vidare är ett brunnsregister under uppbyggnad, varigenom grundvattenför- hållandena kan åskådliggöras. — Mark- undersökning pågår i olika sammanhang både mera systematiskt och till grund för beslutande eller ifrågasatta projekt i samhällsbyggandet. Någon registrering därav synes inte förekomma, varigenom resultatet skulle kunna nyttiggöras i vi- dare omfattning. Försöksverksamhet be- drivs i viss utsträckning för att skapa underlag för produktion av data om markförhållandena. Som exempel kan nämnas arbetet med bildtolkning vid lantmäteristyrelsen.

Viktiga komplement till de register som myndigheterna för i olika samman— hang utgör de räkningar av befolkning, företag etc. som skett med viss regel- bundenhet.

Efter 1860 har folkräkningar före- kommit vid varje årtiondeskifte samt åren 1935, 1945 och 1965. Programmet för folkräkningen har alltid omfattat ett visst minimum nämligen uppgifter om totalbefolkningen samt dennas förgre— ning efter bosättningsort, ålder, kön och civilstånd. Folkräkningarna grundas för närvarande på mantalsuppgifterna vilka folkräkningsåren kompletteras med vis—

• Sida 43
•  Original

sa uppgifter som inte behövs för själva mantalsskrivningen.

Andra viktiga komplement till regist- ren utgör företagsräkningarna. Utförli- gast torde datatillgången beträffande jordbruksnäringen vara. Allmänna jord- bruksräkningar har under senare tid ägt rum åren 1951, 1956 och 1961 och ut- förs även år 1966. Huvudändamålet med jordbruksräkningarna har varit att läm— na uppgifter om arealen av olika ägoslag samt att belysa jordbrukens storleks- gruppering och förändringarna däri. Uppgifter samlas också om åkerjordens användning och antalet husdjur.

Över andra företag än jordbruksföre- tag har åren 1930 och 1951 företags- räkning verkställts. Populationen var i stort sett densamma vid båda dessa till- fällen. Man strävade efter att få med samtliga arbetsställen, industriella och andra, varjämte uppgifter insamlades om omsättning, personalens storlek-, ägareförhållanden, lagervärden m.m. Genom tillkomsten av det centrala före- tagsregistret som nu håller på att upp- rättas inom SCB har frågan om före- tagsräkning av traditionell typ kommit i ett annat läge. Genom detta register får man tillgång till ett grundmaterial som dels gör det möjligt att när som helst få fram vissa grundläggande upp- gifter om samtliga företag, dels kan läggas till grund för specialundersök- ning i olika branscher. Företagsregist- rets material grundar sig på i första hand riksförsäkringsverkets arbetsgi- varuppgifter om företag med anställd personal och på uppgifter om taxeringen av företag utan anställd personal. År 1964 företogs en särskild handelsräk— ning, varvid uppgifterna inhämtades di- rekt från företagare.

Bostadsräkningar, som omfattat samt— liga stadigvarande bostadslägenheter i riket, har företagits åren 1945, 1960 och 1965. Vid räkningarna har metoden

för insamling av primärmaterialet i re- gel inneburit att särskilda uppgifter om bostäderna insamlats i samband med mantalsskrivningarna. De insamlade uppgifterna har gett möjlighet till redo— visning av lägenheter på utnyttjande, hustyp, storlek, byggnadsår, utrustning, hushållens storlek m. m. Förutom dessa allmänna bostadsräkningar kan näm- nas att åtskilliga bostadsundersökningar eller bostadsräkningar utförts för skilda städer. -— Bostadsbyggnadsstatistiken som fram till 1965 handhades av bo- stadsstyrelsen och sedan övertagits av SCB innehåller nyproduktionen av bo- städer.

Tidigare var den statliga statistikpro- duktionen uppdelad på flera verk och organ. Efter förslag av 1956 års sta- tistikkommitté i betänkandet »Förslag till organisatoriska riktlinjer för svensk statistik» (SOU 1959;33) fattade 1960 års riksdag principbeslut som gick ut på att all statlig statistik som inte av mycket påtagliga administrativa skäl var bunden till ett visst verk skulle vara förlagd till SCB.

Formerna för och arbetet med centrae liseringen utarbetades av ett särskilt organ, delegationen för statistikfrågor, som i _ett antal betänkanden redovisat synpunkter och åtgärdsförslag i sam- band med centraliseringen.

Motiven för att övergå från en de- centraliserad statistikproduktion till att inordna större delen av densamma un- der statistiska centralbyrån har i hu- vudsak sammanhängt med dels behovet av en standardisering av statistikpro- duktionen och de inom densamma an- vända metoderna, definitionerna och begreppen, dels att en koncentration av statistikproduktionen ansetts under- lätta en samordning av klassificeringar och definitioner, dels slutligen att över- gången till användandet av större och

• Sida 44
•  Original

mer kapitalkrävande datamaskiner nöd- vändiggjort en långtgående centralise- ring av maskinenheterna.

Även om den statliga statistikpro- duktionen till största delen framställes på SCB kommer dock andra statliga organ i framtiden att förbli statistik— producenter. Bland statlig statistik av mera allmänt intresse som nu utarbetas utanför SCB, kan som exempel nämnas medicinalstyrelsens hälso- och sjuk- vårdsstatistik samt cancerregister, bo- stadsstyrelsens låne- och bidragsstati- stik samt de affärsdrivande verken m. fl. verks verksamhetsstatistik.

I stor utsträckning kan kommunerna utnyttja den statliga statistikens resul- tat. I de större städerna finns emellertid särskilda kommunala statistiska kontor eller avdelningar. Verksamheten vid dessa kontor är till stor del av utred- ningskaraktär, och man bygger därvid inte minst på material som erhålls ur den statliga statistikproduktionen. Även egen statistikproduktion förekommer dock i inte obetydlig omfattning. Till komplettering av den lokala statistiken har kommunförbunden både viss stati- stikproduktion samt viss service i sta- tistikhänseende.

Åtskillig statistik utarbetas av nä- ringslivets och arbetsmarknadens or- gan. Framför allt rör det sig om kort- tidsstatistik över produktion, lager och leveranser, omsättning m.fl. närings- ekonomiska data samt om statistik av- sedd att användas som underlag för för- handlingar. I motsats till den statliga och kommunala statistiken är den pri- vata i regel icke offentlig och publice- ras endast i begränsad omfattning.

Den offentliga statistiken redovisas normalt efter någon indelning av riket i territoriella enheter. Av särskild be- tydelse har därvid den administrativa indelningen i riket kommit att bli men

även andra områdesindelningar använ- des i viss mån statistisk redovisning. Särskilt rikhaltig är den statistik som föreligger med indelning efter län ibland därjämte med uppdelning på landsbygd och stad. Åtskillig statistik föreligger för mindre regionala admi- nistrativa enheter såsom kommuner och församlingar. En ännu mindre regional enhet nämligen valdistrikt begagnas vid redovisning av valstatistiken. På sena- re år har, i samband med att intresset för regionalt fördelad statistikinforma- tion ökat, mer eller mindre strängt nä- ringsgeografiska och s. k. centrerade regioner utarbetats. Exempel härpå är arbetsmarknadsstyrelsens A-, B- och C— regioner liksom SCB:s S-regioner. Även de i samband med den pågående kom- munreformen beslutade kommunblock- en utgör normalt sådana enheter. Nyli- gen har utarbetats ett system med kom- munblocksregioner, som skall ersätta arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. En viss redovisning har även skett av tältorts- respektive glesbygdsbefolk- ningen vid de sista folkräkningarna. I samband med 1950 års folkräkning för- sökte man sålunda i tre län att avgränsa de inte administrativa tätorterna på kartunderlaget. De erfarenheter man då fick användes för tätortsavgränsning vid 1960 års folk- och bostadsräkning då samtliga de tätorter som kunde be— räknas ha minst tvåhundra invånare avgränsades och blev föremål för sär- skild redovisning. Vid 1965 års folkräk- ning följdes tätortstillväxten upp ge- nom en ny tätortsavgränsning. Från och med 1965 års fastighetsprisstatistik sker även en redovisning av köpesskil- lingar på fastigheter efter tätortsav- gränsningen vid 1965 års folkräkning. Tillgången på uppgifter för de olika geografiska enheterna är synnerligen ojämn. Ett studium av nu föreliggande information om tillgänglig statistik från

• Sida 45
•  Original

statistiska centralbyrån för administra- tiva och andra indelningar ger vid han- den bland annat att antalet tillgängliga data för länen är tre till fyra gånger så stort som antalet för kommunerna, som i sin tur är väsentligt större än tillgång- en på data för övriga indelningar.

En väsentlig del av den statliga sta- tistikproduktionen ingår i Sveriges of- ficiella statistik (SOS), som är en gam- mal huvudserie för publikation av stat- lig statistik. Publicering i denna form påbörjades 1911. För närvarande ingår 38 årspublikationer, vartill kommer korttidspublikationer om utrikeshan- deln.

Andra mera omfattande publikations- serier på området är Statistisk årsbok för Sverige, Årsbok för Sveriges kom— muner samt Historisk statistik. Dessa publikationer påminner om de i SOS ingående men tillhör formellt sett inte serien.

Statistisk Årsbok innehåller i princip ett koncentrat av uppgifter som i regel finns redovisade i andra sammanhang.

Förutom SCB producerar och publi- cerar ett flertal andra statliga organ statistik. En förteckning över dessa producenter återfinnes i v. Hofsten, Vägvisare i Svensk statistik sid. 161—- 163.

4 Fastighetsregistrering

Det nuvarande fastighetsregistersyste- met infördes för landet genom 1908 års jordregisterförordning (JRF) samt för städerna genom stadgandena i 7 kap. lagen 1917 om fastighetsbildning & stad (FBLS) och den samtid-igt utfärdade fastighetsregisterförordningen (FRF). Enligt den i registerförfattnilngarna till- lämpade terminologien föres på landet jordregister och i stad fastighetsregis-

ter. Senare har emellertid såväl i vissa författningar som i språkbruket i öv- rigt uttrycket fastighetsregister kommit att utgöra en sammanfattande benäm- ning för båda typerna av register. Detta språkbruk, som även tillämpas i direk- tiven för fastighetsregisterutrednin-gen, iakttas i det följande, varvid fastighets— register för stad benämnes stadsregister.

En närmare redogörelse för jordre- gistret och stadsregistret lämnas nedan i 4 kap.

Den officiella registreringen av fas— tighetsindelningen enligt jordregister- och fastighetsregi—sterförordningarna (JRF och FRF) innebär en primärredo- visning av fastigheterna. För att under utredningsarbetet särhålla begreppen förbehålles beteckningen fastighetsre- gistrering för denna primära fastig- hetsredovisning. Fastigheterna i riket är emellertid dessutom upptagna i ett flertal register, som är upprättade för olika ändamål och med varierande in- nehåll av uppgifter. Gemensamt för dem all-a är att dessa uppgifter är på ett eller annat sätt förbundna med den fasta egendomen och dennas indelning i fastigheter.

Beteckningen fastighetsredovisning användes sålunda här meden vidare innebörd. Den sekundära redovisning- en av fastigheterna, dvs. redovisningen i andra register än fastighetsregistren, har till ändamål att identifiera de objekt till vilka det är av intresse att knyta olika slag av data. Dessa uppgifter i annat register, som där kan vara av primär art och motsvara huvudinnehål- let i registret i överensstämmelse med dess funktioner, kan avse ägaren och dennes förvärv jämte inskrivning där- av, andra rättsförvärv, taxering, företag m.m. I andra register kan fastighets- begreppet vara av annat slag än i fas-

• Sida 46
•  Original

tighetsregistret, ehuru det i första hand bygger på indelningen i registerfastig- heter (t.ex. i taxeringssammanhang).

Fastighetsredovisningen kan vara både av officiell och privat art. Det är naturligt att även den privata fastig- hetsredovisningen ansluts till den of- ficiella fastighetsindelningen, på sam- ma sätt som privata rättshandlingar av- seende fast egendom vnormalt måste av- se registerfastigheter eller viss angiven del därav för att rättshandlingsobjektet skall vara klart identifierat och rätts- handlingen skall kunna bli föremål för inskrivning i officiellt register vilket ofta är nödvändigt.

5 F astighetsböckerna

51 Fastighetsböekerna i huvuddrag

I fastighetsböckerna redovisas beslut angående lagfart och annan inskriv-* ning. Grundläggande härför är främst lagfartsförordningen (LF) och intecké ningsförordningen (IF), båda av år 1875. Själva handläggningen av är'en'a' dena samt uppläggandet och förandet av fastighetsbok regleras i huvudsak i författningar tillkomna år 1932, främst i en lag med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsären— den och en lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Den sist-' nämnda' lagen är i princip icke till-' lämplig i stad med rådhusrätt, där fas-' tighetsbokföringen i stället grundar sig på en författning från år 1875. Detta förhållande har emellertid inte någon större betydelse, ty det för städerna gällande systemet skiljer sig inte prin— cipiellt från det som gäller för landet. Dessutom har Kungl. Maj:t genom sär- skilda beslut i ett stort antal fall med- gett att fastighetsböckerna för stad får inrättas och föras på samma sätt som för landet.

Fastighetsbok förs av inskrivnings- domaren vid domsagans resp. rådhus- rättens kansli. Boken är upplagd på grundval av fastighetsregistret, För varje registerfastighet finns ett upp- lägg (från vissa undantag bortses här). Uppläggen, ordnade i samma ordning som i fastighetsregistret, förvaras vid tillämpning av de för landet gällande reglerna i lösbladsband (skruvliggare) med låsinrättning men enligt stadsregå lerna i fasta band. Upplägg för fastighet som upphör att existera tages vid lös-' bladssystem ur bandet och överflyttas till arkivhand. För fastighet som nybil-å dats inrättas nytt upplägg, som insättes' i vederbörligt lösbladsband. Varje upp—' lägg innehåller en överskrift, upptagan— de fastighetens registerbeteckning, samt tre avdelningar, en för vissa anteck- ningar om själva fastigheten (fastigé hetsspalt), en" "för lagfarter (lagfartsä spalt) och en för inteckningar (inteCk- ningsspal-t). Vid uppläggandet överförs till resp. upplägg de tidigare medde- lade lagfarts-' och inteckningsbeSlut, som vid tidpunkten för uppläggandet alltjämt är av betydelse. Nytillkomman— de beslut införs sedan på upplägget i kronologisk ordning. Fastighetsbok är nu upplagd för hela landet med vissa lokala undantag, t.ex. vissa delar av Kopparbergs län. Där fastighetsbok ännu inte upplagts förs i stället lag- farts- och inteckningsböcker enligt 1875 års regler. Vid sidan av fastighets- bok förs av inskrivningsdomaren enligt särskilda stadganden tomträttsbok och vattenfallsrättsbok i den mån upplå— telse av tomträtt resp. vattenfallsrätt förekommit.

Med inteckning avses här, i överens- stämmelse med gällande regler, såväl fordringsinteckning som inteckning av servitut, nyttjanderätt eller annan in- skrivningsbar begränsad rätt. Det kan emellertid nämnas, att det år 1966 till

• Sida 47
•  Original

lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk innefattar förslag till änd- ring av denna nomenklatur såtillvida att uttrycket inteckning reserveras för sådan inskrivning som avser panträtt, dvs. den nuvarande fordringsinteck- ningen. Servitut etc. sägs alltså i jorda- balksförslaget vara föremål för inskriv- ning men inte för inteckning. Inskrivningsväsendet har till främsta ändamål att bereda publicitet och rätts- ligt skydd åt rättsförvärv avseende fast egendom. Behovet härav torde bl.a. sammanhänga med att det vid fast egen- dom inte är möjligt att i samma ut- sträckning som vid lös egendom mani- festera äganderätt och andra rättsför- värv genom besittning eller faktisk rå- dighet. Vidare har den fasta egendo- men alltid representerat förhållandevis stora ekonomiska värden. Behovet av publicitet i officiell ordning har visat sig föreligga inte bara i Sverige utan i alla länder med jämförbar Utvecklingsnivå. Det är naturligtvis möjligt att bereda" publicitet åt lagfarter och andra in- skrivningar utan att för den skull ha en fastighetsbok, dvs. en fastighetsvis uppställd bok. Det är ju nämligen i princip tillräckligt att inskrivningarna förvaras och” arkiveras på ett betryg- gande sätt och i erforderlig utsträck— ning hålls tillgängliga. Själva bokföring- en eller protokolleringen kan därvid ske kronologiskt inom t. ex. varje dom- saga. En dylik kronologisk inskriv- ningsmetod tillämpades tidigare i Sve- rige. Under 1800-talet blev emellertid olägenheterna av denna metod alltmera märkbara. Det blev förenat med orim- ligt stort arbete att söka reda på de in- skrivningar, som angick en viss fastig- het. Bl.a. framträdde detta förhållande då gravationsbevis skulle upprättas, samtidigt som behovet av gravations- bevis med fastighetskreditens utveck- ling blev allt större. Mot bakgrund av

denna utveckling tillkom i samband med 1875 års LF och IF även författ— ningar om uppläggande" av fastighets-' böcker. Man bibehöll de kronologiska protokollen som den egentliga formen för inskrivning, men kompletterade pro- tokollen m'ed fastighetsböcker, som kan sägas utgöra register till protokollen. Fastighetsböckerna för stad upplades fullt Specialiserade med särskilt upp- lägg för varje fastighet, medan lag-' farts- och inteckningsböckerna för lan- det upplades med jordeboken som un- derlag.- Eftersom utvecklingen så små- ningom medförde, att en jordeboksenå het kunde bli uppdelad i hundratals eller stundom tusentals olika 'fast-igheä ter, dvs. äganderätts- eller inskrivnings— objekt, exempelvis i samband med sam- hällsbildning, blev böckerna för landet svåröverskådliga och risken för rätts— förlust på grund av förbiseende stor. Genom 1932 års »inskrivningsreform in- fördes den nuvarande fastighetsbokenE med ett särskilt upplägg för varje fas—' tighet; Detta var möjligt tack vare att man genom 1908 års jordregisterreform hade fått ett register över fastigheter-' na, som gjorde att man kunde frångå jordeboken som omedelbart fastighets-' boksunderlag.

1932 års inskrivningsreform innebar också andra förändringar. Bl. a. öppna- des möjlighet att efter Kungl. Maj:ts be- stämmande övergå från protokollsysteé met till det s.k. aktsystemet. Vid till- lämpning av protokollsystemet utgör fastighetsboken blott ett register till protokollen, och detta registers tillför-' litlighet är inte på något sätt rättsligt garanterad." Vid tillämpning av akt-' systemet gäller att protokoll ej förs och att beslut primärt antecknas i fastig— hetsbvoken, som alltså i första hand äger vitsord beträffande besluts innehåll. Aktsystemet är numera genomfört i hela riket.

• Sida 48
•  Original

1 Fastighetsregistren ll Tillkomst

Omkring sekelskiftet fanns tre officiella fastighetsredovisningssystem.

Sålunda redovisades i kronans jorde- bok den indelning av jorden på landet, som erfordrades för beräkningen av grundskatterna. Under benämningen grundskatter brukar sammanfattas rän- tor och andra pålagor av stående natur, som tidigare åvilade jorden i förhållan- de till kronan. I jordeboken redovisades för detta ändamål den sedan äldre tid föreliggande indelningen i socknar, byar och hemman samt 5. k. jordeboks- lägenheter, såsom torp och andra sär- skilt skattlagda lägenheter. Jordebokens indelning av jorden har brukat benäm- nas den kamerala indelningen. Den av riksdagen 1885 och 1892 besluta- de grundskatteavskrivningen slutfördes 1904, men med hänsyn till vissa kvar- stående funktioner fortsattes förandet av jordeboken i principiellt oförändrad omfattning ända till år 1936. Sedan den- na tidpunkt föres jordeboken endast i vissa mycket begränsade avseenden.

För beräkning av den s. k. fastighets— bevillningen, dvs. skatt som utan att vara av grundskatts natur utgick av den fasta egendomen, redovisades i fastig- hetslängd en indelning i taxeringsenhe— ter enligt liknande principer som i nu gällande taxeringsförfattningar.

Slutligen fördes för inskrivningsvä- sendets behov fastighetsböcker enligt

stadganden av år 1875. Dessa böcker ut- gjordes för landet av lagfarts- och in- teckningsböcker, upprättade på grund— val av jordeboken och således innehål— lande ett upplägg för varje jordeboksen- het. På varje upplägg antecknades i kronologisk ordning de lagfarter och inteckningar, som avsåg egendom inom jordeboksenheten. För stad fördes en för lagfarter och inteckningar gemen- sam fastighetsbok, som ej var upplagd på grundval av jordeboken, eftersom denna ej innefattade städerna. Stads- fastighetsbok skulle i stället uppläggas på grundval av den föreliggande indel- ningen i äganderättsobjekt och bruk— ningsenheter.

Fastighetsregister infördes för landet är 1908 genom JRF samt för städerna år 1917 genom stadgandena i 7 kap. FBLS och FRF. Dessa författningar är ännu gällande, ehuru detaljändringar skett i åtskilliga hänseenden. Enligt den i re- gisterförfattningarna tillämpade termi- nologien föres på landet jordregister och i stad fastighetsregister. Senare har emellertid såväl i vissa författningar som i annat officiellt språkbruk uttryc- ket fastighetsregister kommit att utgöra en sammanfattande benämning för båda typerna av register (se t. ex. 3 5 lagen 1932 om uppläggande av nya fastighets- böcker för landet samt 2 5 lagen 1952 om sammanföring av samfälld vägmark etc.). Detta språkbruk, som även till- lämpas i direktiven för fastighetsre- gisterutredningen, iakttages i detta be-

• Sida 55
•  Original

tänkande, varvid fastighetsregister för stad benämnes stadsregister.

Genom kungörelse 1913 utfärdades särskilda bestämmelser i fråga om jord- register för Kopparbergs län och Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län.

Arbetet med jordregistrets uppläggan- de ägde till huvudsaklig del rum under 1910-talet och fullföljdes slutligt i bör- jan av 1930-talet. Arbetet med uppläg- gande av stadsregister slutfördes vid mitten av 1930-talet såvitt beträffar de dåvarande stadsområdena.

Med stöd av stadganden i 7 kap. FBLS har förordnats om upprättande av stads- register i jämförelsevis stor utsträck- ning även i köpingar, municipalsam- hällen och andra orter på landet, var- jämte utvidgning av städernas stadsre- gisterområden skett i samband med kommunindelningsändringar. Härav fö- ranlett uppläggande av stadsregister har efter den nyss angivna tidpunkten in- neburit övergång från jordregister till stadsregister. Arbetet härmed har skett fortlöpande och torde ännu pågå.

Båda typerna av fastighetsregister har, enligt vad som framgår av motiven till registerförfattningarna, väsentligen samma ändamål. Att dessa författningar likväl utarbetades i två etapper — 1908 resp. 1917 — samt innefattade skilda registertyper sammanhänger med de olikheter, som vid ifrågavarande tid förelåg mellan land och stad i avseende å den fasta egendomens beskattning, in- delning och redovisning.

Syftet med jordregistret sammanfat- tades i motiven till JRF av chefen för justitiedepartementet på följande sätt (s. 20 i det utdrag av statsrådsprotokol- let som var fogat till Kungl. Maj:ts fram- ställning till riksdagen år 1908 om me- del för inrättande av jordregistret):

Att den revision av lagstiftningen angående lagfart och inteckning, som senare tids utveck- ling gjort nödvändig, och som för närvarande

är föremål för lagberedningens arbete, icke kan på ett tillfredsställande sätt genomföras utan att åt fastighetsböckerna beredes ett nytt un— derlag, synes mig ställt utom allt tvivel. Jord- registrets närmaste uppgift är att bilda ett så- dant underlag, men inskränker sig dess bety— delse icke härtill utan åsyftar jordregistret att i det hela bringa ordning och reda i våra inveck— lade jordförhållanden, varjämte det ock har andra från det allmännas synpunkt viktiga uppgifter att fylla. Särskilt bör härvid erinras om dess betydelse för fastighetskrediten, be- skattningsväsendet, jordbruksstatistiken och lantmäteriväsendet.

De till grund för jordregistret anför— da motiven upprepades sedan, med vissa i detta sammanhang oväsentliga föränd- ringar, i förarbetena till stadsregister- författningarna.

Beträffande den i angivna departe— mentschefsuttalande åsyftade revisio- nen av lagstiftningen angående lagfart och inteckning kan nämnas, att lagbe- redningen i sitt år 1907 framlagda för- slag till lag om inskrivning intog för land och stad enhetliga regler om ett fastighetsregister och en på grundval härav upprättad fastighetsbok (14 kap. i 1909 års jordabalksförslag). Något fas- tighetsregister, ägnat att fylla det av lagberedningen avsedda ändamålet, fö- relåg emellertid icke då utan först i och med de sedermera upprättade jord- och stadsregistren. Det blev därför först ge- nom lagen 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet möjligt att genomföra den reform, som närmast åsyftades i departementschefens ovan återgivna uttalande vid tillkomsten av JRF.

Med fastighetsregistrens funktion som underlag för fastighetsböckerna sam- manhänger, såsom berördes i motiven, deras betydelse för fastighetskrediten. En annan funktion hos fastighetsregist- ren skulle enligt motiven vara att etab— lera förbindelse med mantalslängderna och därigenom även med taxeringsläng- derna samt de andra längder, för vilka

• Sida 56
•  Original

mantals- och taxeringslängderna ligger till grund. Att dessa längder genom för- bindelsen med fastighetsregistren även skulle vinna överensstämmelse med fas— tighetsböckerna ansågs som en avsevärd fördel. Fastighetsregistren var alltså re— dan från början avsedda att underlätta samordnad användning av olika offi- ciella längder för fastighetsredovisning och personredovisning.

Vidare framgår av motiven, att upp- lysningarna om fastigheternas omfatt- ning och innehåll -— direkt eller genom hänvisning till viss fastighetsbildnings- akt — var avsedda att underlätta vär- dering vid belåning och beskattning. Fastighetsregistren skulle även under- lätta de fastighetsutredningar, som er- fordrades inom fastighetsbildningsverk- samheten, och således ha en förrätt- ningsrationaliserande funktion. Jordre- gistret förutsattes få betydelse för jord- bruksstatistiken. Stadsregistret avsågs underlätta städernas bebyggelse- och bostadsplanering samt markpolitik.

12 Region-ens tillämplighetsområden samt reglatermyudigheter

Som huvudregel gäller att jordregister skall föras för landsbygden (1 & JRF) och stadsregister för stad (7: 1 FBLS). Emellertid kan Kungl. Maj:t eller (nu- mera) myndighet som Kungl. Maj:t be- stämmer (lantmäteristyrelsen) förord- na om undantag från angivna huvud- regel. Sålunda kan förordnas, att stads- register skall föras för samhälle eller del därav eller för annan ort å landet (7: 1), eller att jordregister skall föras för stad eller del därav (1 5). Till följd av meddelade förordnanden gäller för närvarande att stadsregister skall föras för 68 av rikets 95 köpingar (helt eller delvis), för 5 av rikets 18 muni- cipalsamhällen samt för 28 andra orter, i allmänhet utgörande förutvarande mu-

nicipalsamhällen. Å andra sidan har förordnats att jordregister skall föras för delar av omkring 50 städer. Dessa delar utgöres av sådana områden, of— tast hela förutvarande landskommuner, som i senare tid införlivats med stad. Jordregistret förs för varje län av överlantmätaren (1 5). Jordregister— uppläggen 'skall vara ordnade socken- vis (2 5). Skall jordregister föras för stad eller del därav gäller vad i JRF stadgas om socken i tillämpliga delar för staden eller området (1 5 andra stycket). Staden eller området ersätter därför i dylika fall socknen såsom grund för uppläggens ordnande, var- jämte uppläggen i stället för socknens namn kommer att innehålla stadens namn resp. områdets benämning (jfr 5 5 andra stycket). Någon särskild fö- reskrift om sockenindelningens bety- delse vid jordregister inom köping finns inte. Förefintlig sockenindelning inom köping torde därför få följas vid tillämpning av JRF. Emellertid har be- slut i frågor om sammanläggning av landskommun med köpingskommun i vissa fall utformats så, att sockenindel- ningen genom beslutet torde få anses upphävd. I dessa fall har nämligen socken förklarats sammanlagd med kö- ping bl. a. »i avseende å fastighetsredo- visningen». Köpingen, eller köpingens jordregisterdel, torde därvid träda i socknen-s ställe vid tillämpningen av JRF, varigenom motsvarande ordning som i stad erhålles. ' Stadsregister förs för varje stad av en särskilt förordnad registerförare (7:1 och 4 FBLS). För annan stadsregister- ort gäller som huvudregel, att överlant- mätaren är registerförare (7:17). Reglerna om tillsyn över fastighets- registreringen samt besvärsordning är inte helt lika för de båda registertyper- na (2 och 3 && lantmäteriinstruktionen 1965: 794, 34 och 44 55 JRF, 7: 14 och

• Sida 57
•  Original

18 FBLS, 43 % FRF). I huvudsak gäller emellertid beträffande båda registerty- perna att den centrala tillsyns- eller överinseendefunktionen ombesörjes av lantmäteristyrelsen, som även har att meddela tillämpningsföreskrifter, samt att talan mot beslut i registreringsfrå- gor kan föras hos Kungl. Maj:t i rege- ringsrätten såsom högsta instans (2 5 7 :o regeringsrättslagen) .

13 Jordregister

Jordregistret innehåller ett upplägg för varje hemman eller annan jordeboks— enhet (2 5). Även vissa på annat sätt bildade objekt erhåller särskilda upp- lägg, t. ex. fastigheter bildade genom sammanläggning av fastigheter på skil— da upplägg (3 å). På varje upplägg redovisas i särskilda rum först den fastighet, för vilken upplägget är inrät- tat, och sedan de fastigheter, som bil- dats genom delning eller andra fastig- hetsbildningsåtgärder avseende först- nämnda fastighet. l överskriften på varje upplägg antecknas namn och num— mer på det hemman (eller motsvaran— de), för vilket upplägget är inrättat. Namnet består i normalfallet av byns namn, t. ex. Åby, och numret är då det ifrågavarande hemmanets ordnings- nummer i byn, t.ex. 1. Varje på upp- lägget redovisad fastighet åsätts ett re- gisternummer, bestående av nyssnämn— da hemmansnummer med en siffer- exponent. Fastighetens registerbeteck- ning (namn och registernummer) blir då Åby 11, om fastigheten utgör ett ode- lat hemman (eller motsvarande). Har fastigheten genom åtgärd av klyvnings- karaktär, t.ex. laga skifte, delats i flera lotter, betecknas dessa med de närmast lediga registernumren 12, 13, 14 etc. På motsvarande sätt förfars vid klyvning av t.ex. Åby 13 (7 5 2 Inom). I delad fastighets rum sker överlinjering med rött av bl. a. den kolumn, där register-

numret återfinns (19 5). Denna fastig— het (fastighetsindivid) anses genom del— ningen ha upphört att existera. Har fas- tighet delats genom avstyckning sker registreringen emellertid enligt en an— nan princip, i det att stamfastigheten kvarstår utan överlinjering och med bibehållet registernummer, medan den avstyckade ägovidden registreras som en ny fastighet med användande av närmast lediga registernummer. På samma sätt förfars även vid andra fas- tighetsbildande åtgärder, innebärande att visst område avskiljs från fastig- het, t.ex. vid expropriation av del av fastighet.

För varje särskild fastighet redovisas i jordregistret uppgifter i väsentligen följande hänseenden:

Registernummer (dels gällande och dels, som en upplysning om fastighe-

tens »härkomst», förutvarande num- mer). Mantal (för sambandet med före

jordregistrets uppläggande gällande fas- tighetsindelning samt såsom en upplys- ning om delaktigheten i samfälld mark).

Särskilt namn å fastigheten (annat än det i jordregisterbeteckningen ingå- ende; uppgiften har ansetts äga bety- delse för individualiseringen).

Ägovidd (fördelad på vissa ägoslag). Lantmäteriförrättning, vid vilken fas- tighetens areal blivit bestämd (med an- givande av förrättningens art, tiden då förrättningen fastställts eller blivit av- slutad, skifteslittera, ägares namn samt förrättningens arkivnummer; med äga- re avses ägaren vid tiden för ifråga- varande förrättning). Beträffande av- söndringar _ vilka icke anses som lantmäteriförrättningar — redovisas i stället för nyss avsedda uppgifter tiden då avsöndringen fastställts (jämte upp- gift om fastställelsemyndighet) eller då lagfart första gången meddelats. Slutligen finns en kolumn för sär-

• Sida 58
•  Original

skilda anteckningar, i vilken i före— kommande fall införs uppgifter av fle— ra olika slag, bl.a. — då fastighet de— lats —— uppgift om de nya registernum- ren.

Vilka olika slag av lantmäteriförrätt— ningar och andra åtgärder, som skall föranleda införingar i jordregistret, an- ges i JRF, i första hand genom uppräk- ning (2, 7 och 18 55). Reglerna härom innebär i huvudsak att åtgärder som av- ser nybildning av fastighet (och i sam— band härmed eventuellt upphörande av befintlig fastighet) eller omreglering av befintliga fastigheter (t.ex. ägoutbyte eller laga skifte av samfälld mark) an- tecknas i jordregistret, medan däremot åtgärder som innebär fastighetsbestäm- ning (gränsbestämning) i allmänhet inte antecknas.

I jordregistret sker i princip inte nå— gon närmare redovisning av fastighe- tens innehåll än genom angivande av dess areal, med fördelning på ägoslag. Arealuppgiften avser fastighetens en- skilda mark, sådan den blivit redovisad i vederbörande akter. Särskild redovis— ning av varje till fastigheten hörande område sker ej, inte ens genom angi- vande av antalet sådana områden.

Samfälligheter är i huvudsak ej före— mål för redovisning i jordregistret. Nor- malt antecknas ej heller på rummen för fastigheterna huruvida till dessa hör an- del i samfälld mark eller ej. Till viss ledning i detta hänseende tjänar dock uppgiften om fastighets mantal, efter- som fastigheter med mantal kan förut- sättas ha del i sådana samfällda undan- tag som gjorts vid skiften på byar och andra primära skifteslag samt före- komst av dylika samfällda undantag torde höra till Vänligheten. Endast vid förekomst av vissa mera ovanliga eller oregelmässiga fall av samfälligheter skall anteckningar ske i jordregistret (10 & tredje stycket), och dessa anteck-

ningar syftar ej till att redovisa sam- fälligheten i fråga utan innefattar en— dast en anmärkning —— på rummen för respektive delägarfastigheter — att till fastigheten hör andel i viss samfällig- het.

I jordregistret redovisas inte servitut eller andra privaträttsliga förhållanden rörande fast egendom, varken sådana som tillkommit genom avtal eller så- dana som tillkommit vid fastighetsbild- ning eller annan officialåtgärd.

Icke heller offentligrättsliga begräns- ningar m. m. redovisas i större utsträck- ning i jordregistret. Vissa sådana för- hållanden skall dock enligt särskilda föreskrifter antecknas (33 & fjärde och femte styckena). Dessa anteckningar, som skall införas antingen på upplägg, varå berörd fastighet finnes upptagen, eller i anmärkningskolumnen av sådan fastighets rum, allt efter som i varje särskilt fall är lämpligast, avser förhål- landen av följande slag:

Att den för städerna gällande ord- ningen för bebyggande skall iakttagas (föreskriften avser municipalsamhällen och andra tätare befolkade orter på lan- det, beträffande vilka särskilt förord- nande av angivet innehåll meddelats).

Att förordnande meddelats (eller åter- kallats) enligt (den numera upphävda) 1948 års lag (lagen med särskilda be- stämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad).

Att fastighet beröres av stadsplan, byggnadsplan, fastställd generalplan, utomplansbestämmelser, s. k. avstyck— ningsplan (enligt äldre lag), förordnan- de (enligt äldre lag) att stadsplan skall upprättas samt särskilda byggnadsföre- skrifter (enligt äldre lag).

Att beslut meddelats om vägförenings väg (jäml. 3 kap. lagen om enskilda vä- gar). Att beslut meddelats rörande fast fornlämning (jäml. 3 eller 4 5 lagen om fornminnen).

• Sida 59
•  Original

Ajourhållningen av jordregistret är i huvudsak begränsad till redovisning av ändringar i fastighetsindelningen (jfr ovan). Dock skall införas uppgift om »lantmäteriförrättning, vid vilken fas- tighetens areal blivit bestämd» oavsett om förrättningen innebär ändring i fas— tighetsindelningen eller ej. På grund härav skall s. k. arealavmätning (jfr JDL 20:10) föranleda införing av de vid avmätningen framkomna arealupp- gifterna. Detsamma torde gälla för det fall att vid gränsbestämning skett ny redovisning av fastighets areal. Vidare ger gällande bestämmelser möjlighet att besluta om ändring av benämning på jordregisterenhet (34 å andra stycket) samt om fastställande av särskilt namn på fastighet (9 5). Sådana förändringar skall införas i jordregistret. Det är även sörjt för att förekommande beslut om ändringar i sockenindelningen blir re- dovisade (38 5). Slutligen innebär be— stämmelserna om anteckningar angå- ende offentligrättsliga förhållanden (jfr ovan) i princip att dessa anteckningar skall ajourhållas.

Har tomtindelning fastställts för om- råde, för vilket förs jordregister, skall för den ort, vartill området hör, sär— skild tomtbok uppläggas och föras (37 & JRF). Tomtboken är att anse såsom en del av jordregistret och skall beträffan- de område, som från jordregistret över- förts till tomtboken, träda i jordregist- rets ställe. Angående registerföringen inom sådan ort som här avses gäller föreskrifter, som i stor utsträckning sammanfaller med eller liknar motsva- rande bestämmelser för stadsregister- område. Praktiskt taget innebär syste- met att inom orten jordregistret har byggts ut med motsvarigheter till stads- registrets tomtbok, registerkarta och tomtbildningslängd (bihang A).

Genom den ekonomiska kartan i skala

1 :10 000, som upprättas genom rikets allmänna kartverks försorg, har upp- kommit möjlighet att i princip fylla den brist, som frånvaron av register- karta till jordregistret utgör. Även i de delar av riket, där ekonomisk karta ännu inte färdigställts, föreligger nu- mera i större utsträckning än tidigare kartor, utvisande bl.a. fastighetsindel- ningen inom större eller mindre områ— den. Mot bakgrund av dessa förhållan- den infördes år 1957 i lantmäteriin- struktionen (35 5) bland överlantmä- tarens arbetsuppgifter i anslutning till fastighetsregistreringen följande: över- lantmätaren skall i erforderlig omfatt- ning låta upprätta och föra översikts- kartor utvisande gällande fastighetsin- delning, planer m. m. Inom län, där eko- nomiska kartor i skalan 1 :10 000 ut- givits, skall fastighetskarta och bestäm- melsekarta upprättas och föras enligt de anvisningar, som lantmäteristyrel- sen, beträffande fastighetskartan efter samråd med rikets allmänna kartverk, utfärdar. De nu berörda bestämmelser- na har numera en allmännare utform- ning.

Enligt de anvisningar, som lantmäteri- styrelsen utfärdat i ämnet, är fastighets- kartans syfte att hålla ekonomiska kar- tans redovisning av fastighetsindel- ningen aktuell. Fastighetskartan skall därför i samma omfattning som ekono— miska kartan redovisa enligt jordregist- ret gällande fastighetsindelning, indel- ningen i socknar och antal skiften till fastighet. Därjämte skall fastighetskar- tan genom specialblad i större skala (1 :2 000) redovisa fastighetsindelning- en inom tätorter och andra områden (med jordregister), där behov förelig- ger av fullständigare redovisning än den ekonomiska kartans skala medger. Redovisningen på specialblad av sam- fälligheter skall vara fullständig. Spe- cialbladen bör upprättas med hjälp av

• Sida 60
•  Original

grundkartor, planer, förrättningskartor eller uppförstorad del av ekonomiska kartan. Bestämmelsekartan skall i den utsträckning fastighetskarta förs utvisa områdena för planer och bestämmelser, som bör beaktas vid fastighetsbildning, såsom planer och bestämmelser enligt JDL, FBLS, BL, naturvårdslagen, lagen om allmänna vägar samt lagen om forn- minnen. På bestämmelsekartan bör där- jämte i den utsträckning överlantmäta- ren finner lämpligt redovisas områden för förslag till planer, bestämmelser och ändringar därav.

Genom det successiva upprättandet av fastighetskarta och bestämmelsekar- ta i enlighet med ovan i huvudsak an- förda regler sker en väsentlig föränd- ring av jordregistret i riktning mot ett register av katastertyp.

14 Stadsregister

Stadsregister består av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter inom staden. Till registret förs tre bihang, benämnda bihang A, bihang B och bihang C, varjämte till registret hör en registerkarta.

Tomtbok

I tomtboken redovisas rättsligen bestå- ende tomter, dvs. fastigheter som bil- dats i överensstämmelse med fastställd tomtindelning enligt BL eller motsva- rande äldre lagstiftning (samt fastighe- ter som vid registrets uppläggande be- funnits utgöra »av ålder bestående tomt», 7 kap. 3 & FBLS). Tomterna re- dovisas normalt kvartersvis, i det att för varje byggnadskvarter är inrättat sär- skilt upplägg i tomtboken, inom vilket upplägg de till byggnadskvarteret hö- rande rättsligen bestående tomterna är uppförda i nummerföljd. Byggnadskvarteren betecknas nanm och tomterna med nummer i fort— löpande följd inom varje kvarter. Tomts

med

registerbeteckning utgörs därför av kvarterets namn i förening med tom- tens numme-r, t. ex. tomten nr 1 i kvar- teret Alen (jämte registerområdets namn, t.ex. Gustavshamns stad; fram- ställningen i detta avsnitt avser beteck- ningssy'stemet inom registerområdet, varför detta områdes nanm ej uppre— pas i exemplen). Kvarter må, där så finnes lämpligt, sammanföras till stads- delar eller rotar, varvid stadsdelens el- ler rotens beteckning bör fogas till kvar- tersnamnet. Ex.: Tomten nr 2 i kvarte- ret Biet å stadsdelen Örholmen; Tomten nr 4 i kvarteret Domaren å Norrmalm. Vidare kan kvartersnamnen komplette- ras med kvartersnummer, om detta för orientering eller eljest finnes lämpligt. Där såväl kvartersnumrering som sam- manförande av kvarter till stadsdelar eller rotar tillämpas skall kvartersnum- reringen ske i fortlöpande följd inom varje stadsdel eller rote.

Före år 1922 var det tillåtet att num- rera tomterna i löpande följd för stad i dess helhet, varvid detta nummer ut- gjorde tomtens hela registerbeteckning, t.ex. tomten nr 184. Det kan alltjämt förekomma tomter med sådan ännu gäl- lande beteckning.

Tomts registerbeteckning (kvarters- namn och tomtnulnmer) bestäms av KB. Detta brukar ske redan i anslutning till fastställandet av tomtindelningen, så— ledes innan tomterna ännu blivit rätts- ligen bestående. (Härigenom blir det möjligt att utnyttja tomtbeteckningarna för redovisningen i bihang A av de administrativt bildade tomterna.) Sam- ma förfarande tillämpas vid ändring av tomtindelning, och detta oberoende av om den gamla tomtindelningen är rätts— ligen genomförd (dvs. tomterna rätts— ligt bildade) eller ej. Gällande föreskrif- ter utesluter inte att tomt i den nya tomtindelningen betecknas med samma nummer som tomt i den gamla tomt-

• Sida 61
•  Original

indelningen. I dylikt fall kvarstår tom— ten, om den var rättsligen bestående, i tomtboken på samma ställe och med oförändrad beteckning även sedan den genom vederbörliga åtgärder — t.ex. genom ägoutbyte eller genom avstyc- kande åtgärd och sammanläggning — förändrats till sitt läge på marken i en- lighet med den nya tomtindelningen. Tomten anses alltså utgöra samma fas- tighet som före förändringen (identi— tetsprincipen). Som huvudregel för åsättande av tomtbeteckningar efter tomtindelningsändring gäller emeller- tid att de tomter, som skall bildas en- ligt den nya tomtindelningen, åsätts nummer som skiljer sig från de inom kvarteret förut befintliga numren (ny- tomtsprincipen). Som nya nummer skall därvid väljas de närmast lediga numren efter det högsta förut befintliga inom kvarteret. Nytt tomtnummer kom- mer emellertid inte till användning i tomtboken (dvs. användes inte såsom fastighetsbeteckning) förrän den tomt som skall bära numret i fråga blivit rättsligen bildad. Sedan de åtgärder företagits, som erfordras för rättslig tomtbildning — t.ex. ägoutbyte eller avstyckande åtgärd och sammanlägg- ning — upptages den nya tomten i tomtboken. Gammal tomt, som enligt den nya tomtindelningen ej skall bibe- hållas, kvarstår i tomtboken under sitt gamla nummer intill dess att all mark i tomten överförts till den eller de nya tomter, i vilka marken skall ingå, och dessa tomter upptagits i tomtboken. In- till dess att så skett föreligger inom kvarteret ett dubbelt beteckningssystem, nämligen en serie beteckningar för de gamla rättsligen bestående tomterna och en annan serie beteckningar för de nya administrativt bildade tomterna. Nytillkommande tomtnummer skall som redan nämnts utgöras av närmast lediga nummer inom kvarteret. Före år

1950 kunde emellertid tomt, som bilda- des genom styckning av befintlig tomt, åsättas sistnämnda tomts nummer med tillägg av littera. Härigenom uppkom beteckningar av typen tomten nr 5 A i kvarteret Freja. Vidare kunde tomt, som bildades genom sammanslagning av fle- ra tom—ter, betecknas med dessa tomters nummer i förening, t. ex. tomten nr 18 + 23 + 27 i kvarteret Galeasen. Dy- lika beteckningar kan alltjämt före- komma, ehuru nya sådana ej längre får åsättas.

För tomt (i stad dock endast inom så kallat villakvarter) kan vid sidan av den ordinarie registerbeteckningen i vissa fall fastställas särskilt namn. Ex.: Villa Tomtebo.

För tomt införs i tomtboken uppgif- ter i huvudsakligen följande hänseen- den:

Tomtens nummer.

Gällande tomtindelning och senaste tomtmätning.

Tomtens areal och längden av tom- tens sidor.

Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande.

I kolumn för särskilda anteckningar införes i förekommande fall anteck- ningar om tomten i åtskilliga hänseen- den, t. ex.:

Andel i samfälld mark (samtliga om- råden i bihang B, vari tomten äger del, uppräknas).

Särskilt namn (fastställt namn skall antecknas, i orten vid tiden för tomt- bokens uppläggande brukligt namn må antecknas).

Ställe i tomtboken eller stadsägobo— ken eller bihang B eller C, varifrån mark överförts till tomten eller vartill mark överförts från tomten.

Servitut, som besvärar tomten (en— dast servitut tillkomna vid fastighets- bildning; servitut tillkomna 1918 eller

• Sida 62
•  Original

senare skall antecknas, servitut tillkom— na tidigare må antecknas).

Rum i tomtbildningslängden (bihang A), i fall då förändring av tomts om- råde skall ske (enligt fastställd tomt- indelning) men ännu ej skett.

I en särskild avdelning av upplägget för varje kvarter i tomtboken redovisas vissa uppgifter gemensamt för hela kvarteret, nämligen i huvudsak:

Uppgifter om stadsplaner, byggnads- planer och tomtindelningar och om byggnadsbestämmelser, som meddelats enligt äldre stadganden.

S tadsägo bok Vid uppläggande av stadsregister sker utredningen av den föreliggande fas— tighetsindelningen och upprättandet av registerkartan genom en särskild pro- cedur, som benämnes förrättning för upprättande av registerkarta. Därvid är den del av utredningsresultatet, som avser stadsägoindelningen, föremål för särskilt fastställelsebeslut av KB (förr magistraten; till frågan om innebörden av stadsägoindelningens bestämmande på angivet sätt återkommer framställ- ningen i avsnitt 18).

Stadsägoböckerna är upplagda på grundval av markens indelning i stads- ägor enligt den sålunda verkställda ut- redningen. Varje särskild vid utred- ningen förefintlig stadsäga är upptagen i stadsägoboken såsom en enhet (stads- ägoenhet) på särskilt upplägg. Stads- ägor, som efter stadsregisters uppläg- gande tillkommer genom delning (klyv- ning) av eller avstyckning från stads- äga, registreras i nya rum på samma upplägg som den stadsäga, som var föremål för klyvningen resp. avstyck- ningen. Blir en sålunda registrerad stadsäga sedan i sin tur föremål för klyvning eller avstyckning registreras även de därvid tillkomna stadsägorna i nya rum på samma upplägg. Stads—

äga, som nybildas av mark från stads- ägor på skilda upplägg genom t.ex. sammanläggning, redovisas på särskilt upplägg. Stadsägorna är alltså i stads- ägoboken ordnade efter motsvarande grunder som gäller för fastigheterna i jordregistret. Ett undantag från denna principiella överensstämmelse förelig- ger dock i det speciella fallet att från stadsäga, som består av flera (ursprung- liga) stadsägoområden, avstyckas eller på annat sätt utbrytes helt sådant om- råde (eller vad som återstår av sådant område efter tidigare verkställda av- styckningar). I sådant fall skall den genom åtgärden bildade nya stadsägan behandlas som särskild stadsägoenhet och uppföras på nytt upplägg, trots att den inte bildats av Inark från stads- ägor på skilda upplägg.

Beteckningssystemet för stadsägorna bygger på de nummer, som i samband med registrets uppläggande användes för att beteckna varje särskilt skifte (stadsägoområde). För numreringen av stadsägoområdena gäller därvid föl- jande principer: Områdena numreras för sig och således inte i nummerföljd med tomterna. Numreringen sker i fort— löpande följd (från 1 och uppåt) an- tingen för registerområdet i dess helhet eller särskilt inom ägotrakter eller för- samlingar. Vilket av dessa alternativ som skall tillämpas är en lämplighets— fråga. För separat numrering ägotrakts- vis förutsättes emellertid att stadsägor- na av ålder plägat redovisas efter sär- skilda äg—otrakter, varjämte föreskrivits att numrering ej bör ske separat för ägotrakter, som hör till samma försam- ling och gränsar intill varandra. (I det följande reserveras uttrycket ägotrakt för sådan trakt, inom vilken numre— ringen av stadsägoområdena faktiskt skett separat.)

Registerbeteckning, som åsä—tts stads- äga vid registrets uppläggande, utgörs

• Sida 63
•  Original

av numret på det område stadsägan om- fattar resp. _ om stadsägan omfattar flera områden _ av en uppräkning av dessa områdens nummer. Ex.: Stads- ägan nr 11, stadsägan nr 22+ 23+24 +368+793. Har numrering av områ- dena skett särskilt för församling eller ägotrakt skall namnet å församlingen resp. ägotrakten ingå i registerbeteck- ningen. Ex.: Stadsägan nr 319 i Sofia församling, stadsägan nr 427 +430+ 1154 å Brännkyrka, stadsägan nr 534 + 618 i 16 roten (i det sista exemplet har roteindelning, som använts vid kvar- tersredovisningen, lagts till grund jäm- väl för stadsägornas indelning i ägo- trakter). Hinder föreligger ej för num- rering efter skilda system inom samma registerområde, så att därinom före— kommer dels stadsägor, betecknade med endast nummer, och dels stadsägor be— tecknade med nummer och församling eller ägotrakt.

Registerbeteckningarna för stadsägor, som bildas efter registrets uppläggande, åsätts enligt olika regler för skilda fall. En grundläggande skillnad i avseende å beteckningarna föreligger mellan å ena sidan sådana nytillkommande stads- ägor som redovisas som stadsägoenhe- ter, dvs. på särskilda upplägg, och å andra sidan sådana stadsägor som re- gistreras i nya rum på befintliga upp- lägg. (Jfr skillnaden i motsvarande hän— seende mellan jordregisterfastighet på särskilt upplägg och jordregisterfastig- het i nytt rum på befintligt upplägg.)

Stadsäga som registreras på nytt upp- lägg erhåller närmast lediga stadsägo- nummer. Detta gäller oavsett hur stads- ägan tillkommit (sammanläggning, av- styckning etc.). Består stadsägan av fle- ra områden åsätts varje område särskilt nummer, och stadsägans beteckning blir då av typen 865 + 866. Eftersom num- reringen sker med användande av när- maste lediga nummer inom registerom-

rådet resp. församlingen eller ägotrak- ten vi-sar beteckningen inte stadsägans samband med den eller de stadsägor, varav stadsägan bildats.

För nya stadsägor som registreras på befintligt upplägg gäller däremot som princip, att beteckningarna härleds ur beteckningen för den stadsäga, för vil- ken upplägget är inrättat, eller ur be- teckningen för den på upplägget re- gistrerade stadsäga, varav den ifråga- varande nya stadsägan bildats. Har den nya stadsägan bildats av mark från stadsäga som omfattar flera områden utgår beteckningsföreskrifterna vidare i viss utsträckning från den principen att av den nya beteckningen skall fram- gå från vilket av stadsägoområdena den nya stadsägan bildats. De nu an- givna principerna söker gällande reg- ler tillgodose enligt två olika metoder.

Den ena metoden, tillämplig i flerta- let fall av registrering på befintligt upp— lägg, är att använda ett befintligt num- mer jämte ett bokstavstillägg. Genom avstyckning bilda-d stadsäga åsättes så- lunda stamfastighetens nummer jämte närmast lediga littera. Vid avstyckning från stadsägan 387 erhålles alltså t.ex. 387 A (resp. B etc.). Genom avstyckning från 387 A bildas t.ex. 387 G. Om så erfordras användes två eller flera bok— stäver, sålunda att efter utnyttjande av A—Ö utnyttjas AA——AÖ etc. Består stam— fastigheten av flera områden med sär- skilda nummer väljes som beteckning på avstyckad stadsäga numret för det område, vartill det avstyckade området hört, jämte bokstavstillägg. Stadsäga, bildad på det sättet att från stadsägan 388 + 389 +390 avstyckats en del av stadsägoområdet 389, betecknas alltså t. ex. 389 A (resp. B etc.). _ Metoden med ett nummer och ett bokstavstillägg tillämpas även vid delning av stadsäga genom åtgärd av klyvningskaraktär (laga skifte), ehuru då enligt något an-

• Sida 64
•  Original

norlunda regler. De nya stadsägorna åsätts därvid beteckningar, bestående av numret för stadsägoenheten — dvs. den stadsäga för vilken upplägget är inrät- tat — med bostavstillägg. Ingår i stads- ägoenhetens beteckning flera nummer betecknas de nya stadsägorna med ett av dessa nummer jämte bokstavstillägg. Eftersom lagaskifteslott kan omfatta mark inom flera stadsägoområden, till skillnad mot vad som i princip gäller för fastighet som nybildas genom av— styckning enligt FBLS, har inte upp- ställts någon regel att en genom laga skifte nybildad stadsägas nummerdel skall utgöras av numret för område var- till marken hört. I stället väljes t.ex. det lägsta i stadsägoenhetens beteck- ning förekommande numret. Vid del- ning av stadsägan 140 + 143 + 177 kan alltså de nya beteckningarna bli 140 A och 140 B. Detta beteckningssätt till— lämpas oavsett om de nya stadsägorna omfattar ett eller flera områden. Efter- som alltså beteckningen för stadsäga, bildad genom delning av klyvningska- raktär, inte lämnar någon upplysning om antalet i stadsägan ingående områ- den — i motsats till vad som i allmän- het är fallet beträffande andra stads- ägor —— har föreskrivits att för sådan stadsäga särskild upplysning om skif— tenas antal skall lämnas i stadsägans rum i stadsägoboken.

Beteckning bestående av ett nummer med bokstavstillägg skall åsättas även vid sammanläggning, om samma num- mer ingår i beteckningarna för de stads- ägor som sammanläggs. Sammanläggs sålunda stadsägorna 2 A och 2 B skall den nya stadsägan betecknas t. ex. 2 C.

Den andra metoden att beteckna ny stadsäga på befintligt upplägg kommer till användning vid sammanläggning av stadsägor, i vilkas beteckningar ett och samma nummer ej ingår. Den för detta fall tillämpliga föreskriften innebär att

den nya stadsägan betecknas med de förutvarande stadsägornas beteckningar i förening. Stadsäga, som bildas genom sammanläggning av stadsägorna 388 A och 389 B (registrerade på upplägget för stadsägan 388 + 389 + 390), erhål- ler därigenom beteckningen 388 A+ 389 B. Stadsäga, som bildas genom sam- manläggning av stadsägan 388 + 389 + 390 och stadsägan 388 B erhåller på motsvarande sätt beteckningen 388+ 389 + 390 + 388 B (möjligen kan här alternativt åsättas t.ex. beteckningen 388 C).

Som framgår av exemplen i föregå- ende stycke kan bokstavstillägg före- komma även i registerbeteckningar som innehåller flera nummer. I de anförda exemplen utgör resp. bostav ett tillägg till det nummer, efter vilket bokstaven står. Enligt numera ändrade föreskrif- ter gällde tidigare, att det i vissa fall skulle åsättas bokstavstillägg som hade karaktär av tillägg till en serie av flera nummer. Sålunda skulle vid klyvning av stadsägan 239 + 240 + 245 + 267 de nya lotterna normalt betecknas 239+ 240 + 245 + 267 A, 239 + 240 + 245 + 267 B osv. Sådana beteckningar kan därför alltjämt förekomma. FRF i nu gällande lydelse utesluter f. ö. ej helt åsä-ttandet av nya sådana beteckningar. Efter sammanläggning av stadsägan 3 + 4 D med stadsägan 3 + 4 G kan så- lunda den nya fastigheten åsättas t. ex. beteckningen 3 + 4 L.

För såväl stadsägor som andra fas- tigheter gäller huvudregeln att en re- dan använd registerbeteckning inte skall användas som beteckning på ny— bildad fastighet. Ett undantag härifrån gäller emellertid vid sammanläggning av stadsägor, som tidigare tillhopa ut- gjort en stadsäga. I detta fall skall sist- nämnda stadsägas beteckning utgöra registerbeteckning för den nybildade fastigheten. Om alltså stadsägan 127

• Sida 65
•  Original

genom t.ex. laga skifte kluvits till två stadsägor, 127 A och 127 B, vilka se- dermera sammanläggs, skall den sålunda uppkomna stadsägan betecknas 127.

Enligt en annan för stadsägoregistre- ring speciell regel skall avstyckning från stadsäga i visst fall föranleda änd- ring av stamfastighetens registerbeteck- ning. Avstyckas nämligen från stads- ägan 3 + 4 + 7 hela stadsägoområdet 3 (eller vad som efter tidigare verkställ- da avstyckningar återstår av nämnda stadsägoområde) skall, efter registre- ring av det avstyckade området på nytt upplägg under närmast lediga stads- ägonummer, t.ex. 81], numret 3 ute- slutas ur stamfastighetens registerbe- teckning. Stamfa'stighetens nya beteck— ning blir alltså 4 + 7.

I stadsägoboken sker för varje stads- äga anteckning i följande hänseenden:

Registerbeteckning, gällande och för- utvarande.

Särskilt namn (fastställt namn skall antecknas, vid tiden för stadsägobokens uppläggande brukligt namn må anteck- nas).

Areal (fastighetens totalareal). Mätningsförrättningar som övergått stadsägan (även ägoutbyten och gräns- bestämningar).

Stadsägans beteckning i fastighetsbo— ken vid tiden för stadsägobokens upp- läggande.

I kolumn för särskilda anteckningar införes i förekommande fall uppgifter i flera olika hänseenden t. ex.:

Andel i samfälld mark (sålunda att samtliga områden i bihang B, vari stads— ägan äger del, uppräknas).

Servitut, som besvärar stadsägan (en- dast servitut tillkomna vid fastighets- bildning; servitut tillkomna 1918 eller senare skall antecknas, servitut tillkom- na tidigare må antecknas).

Antal skiften (i fall då till följd av klyvning flera skiften hör till stads-

ägan; jfr ovan i detta avsnitt). Det bör här anmärkas, att de före klyvningen befintliga stadsägoområdesnumren ut- går från registerkartan till följd av klyvningen, och att nya för resp. skif- ten utmärkande beteckningar ej åsätts. På registerkartan tecknas stadsägans registerbeteckning på vart och ett av de till stadsägan höra-nde skiftena, varvid beteckningen föregås av ordet »Till» på alla skiften utom ett.

Uppgift om stadsägan varit föremål för delning (klyvning) eller avstyck- ning eller ingått i sammanläggning, med hänvisning till resp. nya beteckningar, upplägg eller rum.

Hänvisning till upplägg varifrån stadsägan må ha överförts.

Uppgift om att i stadsplan meddelats bestämmelser angående till stadsägan hörande områdes användande för visst ändamål (specialområde).

Uppgift om fastställd generalplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser eller av Kungl. Maj:t (enligt äldre lag) meddelade särskilda byggnadsföreskrif- ter.

Uppgift om godkänd avstycknings- plan enligt äldre lag.

Uppgift att beslut enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar meddelats om väg- förenings väg, belägen på stadsägan.

Uppgift om beslut rörande fast forn- lämning på stadsägan enligt 3 eller 4 & lagen om fornminnen.

Uppgift om fastställd tomtindelning (genom hänvisning till bihang A, tomt- bildningslängden) .

Bihang A Mark inom stadsregisterområde skall vara redovisad antingen i tomtboken (tomter), stadsägoboken (stadsägor), bihang B (samfälld mark) eller i bi- hang C (vägar, gator m.m.). Dessa fyra avdelningar av stadsregistret täc- ker tillsammans hela registerområdet.

• Sida 66
•  Original

Till bihang A, tomtbildningslängden, återstår därför icke någon mark. Tomt- bildningslängden utgör i stället i prin— cip en minneslista, innefattande upp- lysningar om de planer, enligt vilka nya tomter är avsedda att bildas, eller m. a. o. upplysningar om de jämlikt BL (och motsvarande äldre lagstiftning) fastställda tomtindelningarna. Tomtbildningslängden är uppställd som en förteckning över de administra- tivt bildade tomterna, där tomterna in- föres i särskilda rum i första hand i tidsföljd efter datum då tomtindelning- arna fastställts. För varje tomt medde— las uppgift om för tomten gällande tomtindelning, tomtens beteckning, tom- tens areal och längden av dess särskil- da 'sidor samt beteckning och areal för varje i tomten ingående särskild tomt- del (t. ex. 324,4 III2 av stadsägan nr 6). Vidare antecknas bl.a. hänvisning till de ställen i tomtboken, stadsägoboken, bihang B eller bihang C, där den mark som är avsedd att ingå .i tomten är redovisad, samt upplysning om verk- ställd tomtmätning och om meddelad särskild lagfart å tomtdel (på grundval av uppgift från inskrivningsdomaren). Emellertid har fastställd tomtindel— ning enligt gällande rätt betydelse ej blott såsom plan för blivande fastig- hetsbildning. Tomtindelningen har även viss fastighetsbildande verkan. Enligt 1 kap. 3 % FBLS gäller nämligen, att om lagfart sökes å sådan del av fastighet eller i fastighetsindelni-ng ej ingående område, som genom tomtindelning bli— vit utlagd till tomt eller tomtdel, eller om administrativt bildad tomt skall in- föras i tomtboken, tomten eller tomtde- len skall anses vara genom fastställel— sen å tomtindelningen avstyckad från fastighet eller område, som tomten el— ler tomtdelen förut tillhört. I det i lag— rummet behandlade fall, att administra- tivt bildad tomt skall införas i tomtbo-

ken, är tomtindelningens avstyckande funktion sammankopplad med den rättsliga tomtbildningen. Registrering- en i fastighetsregistret sker genom det ifrågavarande områdets avförande från det ställe, där marken dittills varit redovisad (tomtboken, stadsägoboken, bihang B eller bihang C), och dess samtidiga upptagande på den nya tom- tens rum i tomtboken. I det i lagrum- met avsedda fall, då lagfart sökes å område som blivit utlagt till tomt eller tomtdel, sker avstyckningen genom tomtindelningen i förening med lag- fartsansökningen. Sådan avstyckning föranleder, trots att området genom av- styckningen får anses ha avskiljts från stamfastigheten, likväl inte att det av- styckade området avföres från det stäl- le i registret där marken dittills varit redovisad och inte heller att området upptages i fastighetsregistret som en särskild fastighet under ny beteckning. Den inträffade förändringen i fastig- hetsindelningen kommer emellertid till synes i bihang A. Där skall nämligen, som redan sagts, i rummet för resp. administrativt bildade tomt bl. a. anges av vilka särskilda områden (tomtdelar) tomten enligt den fastställda tomtindel- ningen skall bildas samt införas upp- gift om meddelad lagfart å tomtdel.

Bihang B I bihang B redovisas samfälld mark. Varje vid stadsregisters uppläggande befintligt samfällt område upptages för sig i särskilt rum i bihanget under sär- skild beteckning. Detsamma gäller sam— fällt område, som nybildas efter re- gistrets uppläggande. Samfällt område upptages i bihang B utan avseende vid om området är beläget inom byggnads- kvarter eller t. ex. i gata. Redovisning i bihang C ifrågakommer alltså normalt inte för samfällt område. (Att samfälld mark likväl kommit att bli redovisad i

• Sida 67
•  Original

bihang C i stället för i bihang B i vissa fall framgår av nästa avsnitt.) Avstyc- kas samfällt område eller del därav, re- gistreras det avstyckade området som tomt, stadsäga eller bihang C-område enligt de allmänna reglerna för registre- ring av sådana objekt. Mark, som efter avstyckningen återstår av det samfällda området, kvarstår i bihang B utan änd- ring av redovisningsrum eller beteck- ning.

Samfällt område betecknas med en eller flera bokstäver ur lilla alfabetet. Som beteckningar utnyttjas därvid i all- mänhet först bokstäverna a—ö, däref- ter i mån av behov aa—aö, ba—bö etc. Även andra sätt att bilda bokstavsbe- teckningarna är emellertid möjliga. Be- teckning med t. ex. fyra bokstäver kan därvid förekomma (jfr exemplet saba i ]antmäteristyrelsens tillämpningsföre- skrifter).

Enligt numera gällande tillämpnings- föreskrift skall littreringen av områdena i bihang B ske i löpande följd med littre- ringen av områden & bihang C (jfr ne- dan). Detta kan innebära att områden av dessa båda kategorier erhåller sina beteckningar ur en och samma genom- löpande beteckningsserie, så att t.ex. områdena a—l samt å utgöres av bi- hang B-områden medan områdena m—z samt ä utgöres av bihang C-områden. Det förekommer emellertid även att be— teckningarna väljs på sådant sätt, att av beteckningen omedelbart skall fram- gå om området är redovisat i bihang B eller bihang C. Så t. ex. åsätts i Stock— holms stad områden i bihang B beteck- ningar med en eller två bokstäver, me- dan områden i bihang C betecknas med tre bokstäver. Även ett dylikt system uppfyller vad som får antagas vara det huvudsakliga syftet med nyss berörda tillämpningsföreskrift, nämligen att fö- rebygga att områden i bihang B resp. C erhåller lika bokstavsbeteckningar.

Några särskilda regler om separata beteckningsserier inom särskilda delar av registerområdet, svarande mot de regler som möjliggör sammanförande av kvarter till stadsdelar eller rotar samt numrering av stadsägor församlings- eller ägotraktsvis, finns inte. I allmän- het sker littreringen i en serie för hela, registerområdet, vilket inte utesluter att viss del av en bokstavsserie kan. vara reserverad för viss stadsdel, ägo— trakt el. dyl., i vilket fall bokstavsbe- teckningarna är omedelbart upplysande om lokaliseringen, i varje fall för den. som är förtrogen med det tillämpade systemet. Undantagsvis förekommer också att beteckningarna åsätts ägo- traktsvis på sådant sätt, att ägotrakten måste anges för att områdena skall vara entydigt definierade.

De samfällda områdena införes i bi- hang B —i bokstavsföljd enligt der-as be- teckningar. För varje område införes uppgift huvudsakligen om följande för— hållanden:

Områdets beteckning. Områdets areal. ' Ändamål (i fall då området undan.- tagits såsom samfällt för visst ändamål, t. ex. såsom väg eller kvarnplats). Skifteslag eller fastigheter, för vilka området är samfällt. Mätningsförrättning, vid vilken om- rådet undantagits eller lämnats oskiftat. I kolumn för särskilda anteckningar införes i förekommande fall uppgifter om bl. a. följande förhållanden: Servitut, som är lokaliserat till om— rådet. (Sådana servitut antecknas i förs— ta hand i rummen för delägarfastigheter, som besväras av servitutet, enligt regler som berörts i avsnittet om stadsägobo— ken ovan. Anteckning må emellertid gö- ras även i bihang B.) Delning (laga skifte) eller avstyck- ning av området eller del därav, med

• Sida 68
•  Original

hänvisning till resp. nya beteckningar, upplägg eller rum.

' Planer, byggnadsreglerande bes-täm— melser och andra offentligrättsliga be- gränsningar enligt i stort sett samma regler som enligt ovan gäller för stads- ägor.

.Bihang C Bihang C skall utgöra en förteckning över »vägar, gator, torg och andra all- männa platser ävensom sådana vatten— ”ömråden, som ej veterligen höra till en eller flera fastigheter enskilt» (7 kap. 1 '5 FBLS). I princip skall denna för- 'teckning endast innefatta mark av an- given beskaffenhet som staden äger. Denna begränsning framgår inte av det nyss återgivna stadgandet men kommer till synes i de närmare registrerings- för'eskrifterna. Sammanställes reglerna "för bihang C med reglerna för stadsre— gistrets övriga delar framgår vidare, att mark som hör till fastigheter, enskilt eller samfällt, i princip redovisas i tomtboken, stadsägoboken resp. bihang B även i de fall marken användes eller är avsedd att användas som gata, torg eller "annan allmän plats. Mark—i tomt— boken, stadsägoboken eller bihang B överföres till bihang C först om marken 'enligt stadsplan skall utgöra t ex. gata och staden förvärvar marken, eller om staden redan äger marken och densam— '-ma genom nytillkommen stadsplan av- isätts för t. ex. gatuändamål. Därvid gäl- ler emellertid som princip, att endast sådan mark överföres som utgör hel 'fastighet eller som frånskilts genom av- styckande åtgärd.

Att gatumarken m. m. kommit att i "fastighetsregistret utgöra en särskild kategori av mark, åtskild från fastighe- terna och den för fastigheter samfällda marken, torde ha sin huvudsakliga grund i historiska förhållanden. Främst märkes, att gatumark m. 111. i allmän-

het inte omfattas av i städerna tidigare förekommande officiell fastighetsredo— visning. Detta gäller flertalet av de tomt- och jordeböcker, fastighetsförteckning— ar m. ni., som förekom i städerna i olika former före stadsregisterförfattningar- nas tillkomst, och även de fastighets- böcker, som upplades för inskrivnings- väsendet enligt 1875 års stadganden om fastighetsbok för stad. Härigenom har beträffande gatumark m. 111. i stor ut- sträckning uppkommit det förhållandet, att upplysningar om äganderätten till sådan mark samt om Inarkens rättsliga ursprung och eventuella samband med fastighetsindelningen inte på lättill— gängligt sätt stått till buds. Detta torde sammanhänga med att behov av offi- ciell äganderättsredovisning inte ansetts föreligga i samma utsträckning beträf- fande gatumark m. 111. som beträffande mark för enskilt begagnande. Gatumar- ken har i huvudsak ansetts stå utanför indelningen i sådana objekt.

Att bihang C närmare avgränsades så, att i princip endast staden tillhörig mark skall redovisas däri, torde sam— manhänga med att större delen av ga- tumarken In. m. i städerna på olika grunder ansetts tillhöra staden, samti- digt som det beträffande sådan mark i enskild ägo ansågs möjligt och lämpligt att låta marken ingå i fastighetsindel— ningen (vari här innefattas jämväl den samfällda marken). I de äldsta städer- na torde gator m. m. och även vatten- områden av ålder ha ansetts tillhöra staden. Inom senare tillkomna städer och stadsområden utgör gatorna m. m. ofta den rest, som återstått sedan sta- den till enskilda utdelat mark som sta- den förvärvat genom t. ex. donation från kronan. Vid ändringar av gators sträckning har varit vanligt att staden genom köp eller annat fång förvärvat den erforderliga nya gatumarken.

Principen att i bihang C endast skall

• Sida 69
•  Original

redovisas staden tillhörig mark har en annan innebörd vid stadsregisters upp- läggande än vid dess fortsatta förande. Olikheterna framträder såväl i de fak- tiska förutsättningarna för registrering- en som i de meddelade registreringsfö- reskrifterna och i tillämpningen. För- hållandet framställdes av fastighetsre- gisterkommissionen i ett år 1926 utgivet meddelande (XIX s. 72) på följande sätt. (Här kan anmärkas att framställningen avser gatumark men i huvudsak äger tillämpning även på annan mark i bi- hang C.)

Med avseende å gatumarken i äldre städer föreligger givetvis i stor omfattning det för- hållandet, att staden ej erhållit eller sökt lag- fart å sådan mark. Det oaktat skall givetvis mark, som nu utgör gata, och å vilken ingen annan än staden gör anspråk eller vilken uppen— barligen ej är annan tillhörig, redovisas i fastig— hetsregistret såsom gatumark. Såsom sådan bör därför upptagas mark, som staden till gata förvärvat, även om Vissa brister skulle vidlåda fången. Sedan fastighetsregistret anmälts upp- lagt, hör givetvis icke till formulär 7 (dvs. bi— hang C) överföras någon staden förut ej tillhö— rig mark, med mindre staden erhållit lagfart å eller fått Vilande förklarad sökt lagfart å fång till marken såsom gatumark. Vid registrets uppläggande torde det däremot för marks upp- tagande i formulär 7 vara tillräckligt att staden förvärvat eller eljest anses äga marken — — —

Med uttrycken »gator, torg och andra allmänna platser» i det för bihang C grundläggande stadgande, vilket åter- givits i det föregående, torde i princip åsyftas sådan staden tillhörig mark, som utgör gata resp. torg eller annan allmän plats enligt av ålder bestående stads- plan eller som skall utgöra gata etc. en— ligt fastställd stadsplan. Dessa uttryck har därför en relativt klar innebörd.

Vad som skall anses utgöra staden till— höriga »vägar» och till följd därav upp- tagas i bihang C är inte lika klart. I början torde ha förekommit att uttryc- ket vägar ansetts anknyta enbart till markens faktiska användning. Snart

stadgade sig emellertid det betraktelse—. sättet, att det på något sätt borde ha of- ficiellt avgjorts, att marken skulle an- vändas som väg. I enlighet härmed har mark ingående i allmän väg som regel redovisats i bihang C. I början skedde; detta även i fall då staden inte var mark— ägare utan endast såsom väghållare in- nehade nyttjanderätt. Denna redovisa; ning torde ha grundats på 7 kap. 8 & FBLS, vari meddelas stadgande av in- nebörd att redovisningen vid uppläga gande av stadsregister skall ske i enlig-_ het med innehavet om äganderätten än föremål för tvist. Efter tillkomsten år. 1930 av lagstiftning om vågrätt har an-f setts att i allmän väg ingående mark, vartill staden inte har äganderätt och: vartill endast vägrätt föreligger för.- väghållaren, vid uppläggande av stadsf- register inte skall upptagas i bihang G utan i stället redovisas såsom ingående i vederbörande stadsäga eller samfällda område. — Såsom vägar i bihang C har; även ansetts böra eller åtminstone kun-| na upptagas mark, som skall användas, som väg enligt t. ex. stadsfullmäktiges beslut eller av magistraten godkänd avj styckningsplan. . ,

Att »vattenområden» angivits skola ingå i bihang C får ses mot den bak— grunden, att rättsutvecklingen i städer- na i ej ringa utsträckning inneburitatt staden är ägare till vattenområden inom. stadens gränser. Emellertid är frågor om äganderätten till vatten ofta mycket svårutredda. Detta torde vara anled— ningen till att stadgandet utformats så; att vattenområden, som »ej veterligen» hör till en eller flera fastigheter enskilt, skall redovisas i bihang C. Härigenom har erhållits en presumtionsregel, som lett till att vattenområden hänförts till bihang C i sannolikt ganska talrika fall, då rätten till området varit oviss. Har emellertid utretts, att vattenområde hör till fastighet enskilt eller ..är samfällt,

• Sida 70
•  Original

skall området redovisas i stadsägoboken resp. bihang B. Att vattenområde hör till fastighet enskilt innebär normalt att det hör till en vid stranden belägen stadsäga. Vattenområdet redovisas som hörande till fastighet även i det fallet att fastigheten ägs av staden. —— Allmänt vattenområde intas i bihang C i den mån det ligger inom stadsregisterområ— det.

Föreligger vid uppläggande av stads- register tvist om äganderätt gäller, som redan nämnts, som huvudregel att mar- ken i fråga skall redovisas i enlighet med innehavet. Denna regel har i vissa fall lett till att mark, beträffande vilken äganderätten varit oviss, upptagits i bihang C, nämligen i fall där staden haft eller ansetts ha marken i sin be- sittning. Särskilt gäller detta mark in- gående i allmänna vägar (jfr ovan).

För jämförelsens skull kan i detta sammanhang nämnas, att om vid upp— läggande av stadsregister oklarhet före- ligger om äganderätten till annat om- råde än vattenområde, och därvid re- geln om redovisning i tvistiga fall en- ligt innehavet inte är tillämplig, den principen gäller att varje särskilt sådant område skall upptagas som en stadsäga och således redovisas i stadsägoboken.

Redogörelsen ovan har anknutit till städerna, och närmast till de städer som fanns vid tiden för stadsregisterförfatt- .ningarnas tillkomst. Reglerna om bi- hang C är emellertid tillämpliga även beträffande övriga stadsregisterområ- den, dvs. nytillkomna städer, vissa kö- pingar och municipalsamhällen och andra orter samt områden, som inför- livats med tidigare stadsregisterområ- den. Den historiska bakgrunden är emellertid inom dessa områden en an- nan än i de äldre stadsområdena. Där— jämte har vid uppläggandet av stads- register inom de nyss nämnda områ-

dena i allmänhet redan funnits fastig- hetsredovisning i form av jordregister. På grund härav torde förhållandena inom dessa områden i väsentligt mindre omfattning än i de äldre stadsområdena ha gett anledning att vid uppläggande av stadsregister upptaga mark i bihang C.

I bihang C upptages vägar, gator, torg, allmänna platser och vattenområden i särskilda rum, i allmänhet i en löpande följd. Rum inrättas för varje väg, gata etc., varinom mark som skall vara re- dovisad i bihang C finns. Varje sådan i särskilt rum redovisad enhet beteck— nas med fastställt namn, vedertagen be— nämning eller annan liknande beteck— ning. Ex.: Storgatan, Stadsparken, All- män väg, Östersjön. Rummen ordnas vid uppläggandet alfabetiskt efter be- teckningarna, medan däremot rum som inrättas vid registrets fortsatta förande ordnas kronologiskt.

Som komplement till nyss angivna be- teckningar kan förekomma bokstavsbe- teckningar, bestående av bokstäver ur lilla alfabetet. Bokstavsbeteckningar är inte obligatoriska, men torde vara van- liga. Bokstavsbeteckning användes för att beteckna särskild del av sådan en- het, som enligt ovan är upptagen i särskilt rum, och kan således åsättas ga- tudel mellan två tvärgator, gatukors- ning el. dyl. Bokstavsbeteckning kan också användas som beteckning för helt sådant område, som är upptaget i sär- skilt rum, nämligen om namn eller mot- svarande beteckning saknas för områ- det. Littrering skall ske i löpande följd Ined littreringen av områden i bihang B. Jfr i övrigt beträffande bokstavsbeteck- ningar redogörelsen för bihang B ovan.

Redovisningen av områden i bihang C är i flera avseenden tämligen flytande. Beträffande registerkartan har inte upp- ställts nägon fordran på att skillnadss

I i ?

• Sida 71
•  Original

linjer skall inritas mellan varandra an- gränsande områden i bihang C. Två varandra korsande gator kan var för sig upptagas i bihanget utan att det an- ges, att gatukorset mellan dem hör till den ena eller den andra av gatorna. Har bokstavsbeteckning satts ut för ga— tukorset kan denna beteckning vara på— förd båda gatorna, varvid gatukorset framstår som hörande till två områden i bihang C. Vid uppläggande av stads- register behöver inte ske någon redovis- ning av den rättsgrund, varpå stadens rätt till området vilar (jfr ovan). I sam-. band härmed står att skillnad heller inte görs mellan olika delar av t. ex. en gata, även om delarna har olika ur- sprung eller om staden har klar åtkomst till den ena delen men inte till den and- ra eller om delarna är olika inteck- nade eller eljest olika belastade av rät- tigheter. Beträffande mark, som vid re— gistrets fortsatta förande överföres till bihang C från annan del av registret, göres Visserligen anteckningar om över- förandet såväl på den plats där marken dittills varit redovisad som i rummet för det område i bihang C som marken. påföres. Förändringen blir alltså redo- visad på sådant sätt, att man kan se från Vilken fastighet eller samfällighet marken överförts. Men på registerkar- tan behöver specificerad redovisning av tillökningsmarken inte göras. Denna sammansmälter redovisningsmässigt med det område i bihang C som påföres marken i fråga, oaktat någon fastighets- bildningsåtgärd innebärande samman- läggning, med därtill hörande reglering av eventuella inteckningar, inte företa- ges.

I överensstämmelse med vad som ovan sagts om den tämligen flytande redovisningen i bihang C står även att denna förteckning normalt inte lämnar upplysning om däri upptaget områdes areal. I FRF finns inte något stadgande

om arealredovisning i bihang C, och någon kolumn för areal fanns inte i det ursprungliga formuläret för förteck- ningen. På föranstaltande av fastighets— registerkommissionen infördes visserli- gen redan kort efter tillkomsten av FRF en arealkolumn i formuläret, men kom- missionen föreskrev i huvudsak endast att med magistratens (numera KB:s) medgivande arealuppgifter må införas samt att, där arealuppgift införes, ge- nom punkterad linje på registerkartan eller på annat sätt skall framgå Vilket eller Vilka områden i de särskilda rum- men som redovisas. Där arealredovis- ning sker erhålles sålunda enligt dessa föreskrifter också en bättre speciali- sering av redovisningen i bihang C över huvud taget. Det bör emellertid framhållas, att de föreskrivna punkte- rade linjerna i princip endast har till syfte att anknyta arealredovisningen till kartan. Något krav att på kartan skall redovisas gränser av rättslig art mellan de olika områdena i bihang C har inte uppställts. I formuläret till förteckning-. en finns heller inte någon kolumn, som svarar. mot t. ex. stadsägobokens ko- lumn för mätningsförrättning som se-. nast övergått stadsägan eller kolumnen i bihang B för mätningsförrättning, vid vilken området undantagits eller läm- nats oskiftat. ,

De närmare reglerna för förandet av bihang C förbigås här. Det skall dock nämnas, att uppgift om fastställd tomt- indelning införes i bihang C på mot-. svarande sätt som i andra delar av re- gistret, således genom hänvisning till bihang A, tecknad i kolumnen för sär- skilda anteckningar i rummet för veder- börande område.

Skall mark i bihang C enligt stads- plan ingå i byggnadskvarter eller spe-. cialområde överföres marken till tomt- boken eller stadsägoboken i den mån vederbörlig fastighetsbildningsåtgärd

• Sida 72
•  Original

sker. Principen är således densamma som för mark i bihang B.

Den mark, som redovisas i bihang C, står som ovan framgått utanför den reguljära fastighetsindelningen. Redo- visningen i bihang C är vidare, som även framgått, mera primitiv och mind- re specialiserad än redovisningen av mark som ingår i fastighetsindelningen. Motsvarande gäller i stort sett även för redovisningen i fastighetsboken av mark i bihang C. De här berörda om- ständigheterna har visat sig medföra olägenheter ur flera synpunkter, sär- skilt när mark i bihang C till följd av ändrad stadsplan skall tagas i anspråk för fastighetsbildning och bebyggande. Förhållandena har föranlett, att stads- registerförarna ofta söker undvika att vid registrets förande upptaga mark i bihang C. Marken redovisas i stället som stadsägor, Vilket medför fördelar ur flera synpunkter. Det har även före- kommit, att mark punktvis eller syste— matiskt överförts från bihang C till stadsägoboken i andra fall än då sådant överförande direkt föranledes av gäl- lande föreskrifter.

Registerkarta

Upprättandet av registerkarta har i for- mellt hänseende reglerats som en sär- skild förrättning, vilken föregår själva registeruppläggandet. Den redovisning av stadsägoindelningen, som därvid skall ske, ävensom förrättningsmannens förslag till tomt- och stadsägobeteck- ningar, är föremål för särskild faststäl- lelse av KB.

Registerkartan, Vilken skall omfatta hela registerområdet, har efter fastig- hetsregistrets uppläggande i första hand till ändamål att utvisa den enligt re- gistret föreliggande fastighetsindelning- en. Kartan upptager därför gränser och

beteckningar (namn. nummer, littera) för:

Tomter och byggnadskvarter samt stadsdelar eller rotar i fall då sådan indelning ligger till grund för numre- ring av kvarter.

Stadsägor och församlingar samt ägo- trakter i fall då sådan indelning ligger till grund för stadsägonumreringen. (Församlingsindelningen redovisas oav- sett om den ligger till grund för stads- ägonumreringen eller inte.)

Områden i bihang B (samfällda om- råden).

Områden i bihang C (vägar, gator, torg och andra allmänna platser samt Vissa vattenområden; att redovisningen på kartan av områden i bihang C är ofullständig i vissa avseenden har be- rörts ovan).

Beträffande redovisningen på kartan av stadsägobeteckningar kan som hu- vudprincip sägas gälla, att stadsägoom- rådenas nummer men inte stadsägornas beteckningar anges. Består stadsäga av endast ett område har stadsägan visser- ligen samma nummer som området, men det framgår inte av kartan huruvida område med därå utsatt nummer utgör särskild stadsäga eller ingår i stadsäga som omfattar flera områden. Består stadsäga av flera områden, vart och ett med visst nummer, antecknas stads- ägans av dessa nummer bestående be- teckningar inte på kartan. I sådana fall emellertid, då stadsäga består av flera områden utan särskilda nummer, vilket är förhållandet beträffande stadsägor som efter registrets uppläggande bildas genom åtgärd av klyvningskaraktär (jfr ovan), antecknas stadsägans be- teckning, t. ex. 140A, på vart och ett av områdena, varvid beteckningen föregås av ordet »Till» på alla områden utom ett. Även på område som utbrytes ge- nom laga skifte av samfälld mark skall antecknas stadsägans beteckning före-

• Sida 73
•  Original

gången av ordet »Till». Avstyckas från stadsägan 474 + 475 + 476 en del av om- rådet 474 på sådant sätt att av detta om- råde återstår två restdelar, skall den ena delen på registerkartan beteck— nas 474 och den andra »Till 474» (i detta fall ej »Till 474+475 +476»). Även i andra fall än de nu nämnda kan förekomma »tillområden» på register- karta.

Förutom fastighetsindelningen redo- visas på registerkartan bl. a. administra- tiv tomtindelning samt huvuddragen av stadsplan, byggnadsplan och fastställd generalplan. Stadsplan och tomtindel- ning är vid stadsregister av betydelse inte bara som information om planför- hållandena utan, som ovan framgått, även som grund för själva fastighetsre- dovisningen och för bihang A.

Såvitt beträffar terrängdetaljer är en- dast föreskrivet att kartan skall upp- taga märkligare offentliga byggnader. Vidare redovisas i allmänhet vattenom- råden (strandlinjer). Med KB:s medgi- vande må dessutom berg, mossar m. m. upptagas på registerkartan, där det prö- vas kunna i väsentlig mån underlätta återfinnandet av särskilda fastigheter.

Beträffande vissa sådana privaträtts- liga eller offentligrättsliga begränsning- ar, varom anteckning skall ske på det ställe i registret där marken i fråga är redovisad, sker inte någon särskild re- dovisning på kartan. Detta gäller t. ex. servitut, utomplansbestämmelser, bygg- nadsföreskrifter och avstyckningsplan, beslut om vägförenings väg samt beslut om fast fornlämning.

Å andra sidan gäller beträffande re- dovisning av vågrätt, att område som är föremål för sådan rätt (allmän Väg) utmärkes på registerkartan, medan upp- gift om vägrätten däremot inte införes i det skrivna registret. Detsamma gäller sådan nyttjanderätt för allmän väg, som tillskapats enligt expropriationslagen.

(Allmän väg till vilken väghållaren har äganderätt utgör i princip särskild stadsäga om staten är väghållare men redovisas i bihang C som staden är väg- hållare; jfr ovan.)

Vid tillkomsten av stadsregisterför- fattningarna var frågan om registerkar- ta föremål för omfattande diskussion. I 1911 års förslag till förordning an- gående fastighetsregister hade föresla- gits att registerkartan i allmänhet skulle grundas på mätning enligt numerisk me— tod och att i samband med registerkar- tans upprättande gränsbestämning skul- le företagas av alla fastighetsgränser (med vissa undantag), som inte förut blivit i laga ordning bestämda. Försla- get utgick från det betraktelsesättet, att det med hänsyn till fastighetsregistrets uppgift såsom underlag för fastighets- boken var nödvändigt ur rättssäkerhets- synpunkt med en hög grad av noggrann- het och säkerhet i redovisningen av fastigheternas gränser. Förslaget rönte emellertid kritik ur kostnadssynpunkt, vilket ledde till att kraven på Inätning och gränsbestämning slopades. I 1914 års förslag gavs registerkartan karak- tär av översiktskarta. Kartan skulle ha till uppgift att underlätta kontrollen av att inga luckor eller dubbelföringar fö- rekom vid fastighetsredovisningen samt i övrigt såsom en orienteringskarta un- derlätta återfinnandet av de särskilda fastigheterna. Det framhölls att det inte kunde ifrågasättas att registerkartan skulle ha vitsord framför »specialkar— torna», varmed bl.a. torde ha avsetts fastighetsbildnings- och gränsbestäm- ningskartor. I 7 kap. 6 & FBLS har på grundval av 1914 års förslag stadgats, att registerkarta såvitt möjligt skall upp- rättas med ledning av förut befintligt kartmaterial. Saknas för visst område sådant material gäller som huvudregel att mätning skall ske. Därvid skall an- vändas grafisk metod, såvida inte sta-

• Sida 74
•  Original

den eller vederbörande sakägare vill be- kosta mätning efter numerisk metod. Re- dovisning helt utan mätning, dvs. på grundval av en skiss, är också tillåten, om så kan ske utan fara för osäkerhet eller oreda.

Vid registerkartas ajourhållning läggs nytillkommande linjer in med ledning av kartan till resp. akt —— fastighetsbild- ning, stadsplan etc. —— som föranlett förändringen.

Registerkartorna torde, till följd av de regler som gäller för upprättandet, från början i allmänhet ha framställts genom sammanställning av befintligt material, ofta av ojämn beskaffenhet. Utveckling- en har emellertid gått i den riktningen att registerkartor i allt större utsträck- ning grundats på nymätning. Detta gäl— ler såväl registerkartor som upprättats vid uppläggande av stadsregister för nya områden som även registerkartor som i samband med renovering (omrit- ning) ersatt äldre registerkartor. För renovering av registerkarta erfordras medgivande av KB.

15 Fastighetsregistrens tekniska anordning Såväl jordregistren som stadsregistren består av böcker (band) i stora format, vari införingarna i allmänhet sker för hand med bläck. För vissa ofta återkom- mande införingar används stämplar. Tidigare förekom endast fasta bok— band. Registren är därför till största delen upplagda i sådana. I de fasta banf den består ett upplägg av en vänstersida och en högersida. Varje rum på uppläg- get sträcker sig då över båda sidorna. Upplägget kan fortsätta över flera dub- belsidor, beroende på antalet objekt (fastigheter etc.) som skall redovisas på upplägget. Tillkomsten av nya fastig— heter vid registrens förande föranleder att uppläggen tillväxer eller att nya upplägg inrättas. Vidare skall en viss

inbördes ordning föreligga mellan upp- läggen och de till ett upplägg hörande bladen om möjligt komma i omedelbar följd efter varandra. Med tanke härpå lämnades vid registrens uppläggande reservutrymmen enligt vissa grunder, som i princip innebar att hänsyn skulle tagas till den väntade framtida utveck- lingen inom varje särskild ort. Givetvis kunde det icke undvikas att utveckling— en ofta blev en annan än den förutsedda. I avsevärd utsträckning har det därför blivit nödvändigt att fortsätta snabbt växande upplägg på ny plats i bandet eller i ett nytt band, supplementband. Så kan ha skett i olika omgångar, med påföljd att ett upplägg kan. förekomma på olika platser i ett eller flera band. Detta gäller särskilt jordregistret, efter- som en sådan enhet, för vilken jordre- gisterupplägg är inrättat, dvs. i all- mänhet ett jordebokshemman, kan om- fatta stora markarealer, vilka vid ur- banisering kan bli uppdelade i ett myc- ket stort antal fastigheter, ej sällan flera hundra. Å andra sidan gäller beträffan- de många registerupplägg, att därå upp- tagen enhet ej alls eller endast i obetyd- lig omfattning har berörts av åtgärder av sådan art som föranleder införingar i registret. Det för uppläggets tillväxt anslagna utrymmet har förblivit out- nyttjat.

Till följd av de ovan berörda olägen- heterna med fasta band föreskrev lant— mäteristyrelsen beträffande jordregist- ret år 1928 att supplementband, som därefter erfordrades, skulle inrättas som skruvliggare. Skruvliggare är av lös- hladstyp och medger därför insättning av nya blad samt omflyttning av insatta blad. I likhet med de fasta banden är skruvliggarna så anordnade, att varje rum sträcker sig över en vänster- och en högersida. År 1937 infördes för jord- registret lösbladsband i ett utförande, som innebär att varje sida i bandet inne—

• Sida 75
•  Original

håller alla de kolumner, som skall fin- nas på ett upplägg. Ett rum sträcker sig därvid över blott en sida, och ett upp— lägg som påbörjas på en framsida (hö- gersida) fortsättes på baksidan. Detta system ger ytterligare ökad flexibilitet. För stadsregistren öppnades möjlig- het att använda lösbladsband genom en särskild kungörelse härom år 1950 (SFS 516). Lösbladsband må användas för såväl tomtbok och stadsägobok som för bihang B och C. Lösbladsbanden för stadsregister är utformade efter samma principer som lösbladsbanden för jord- register. För både jordregistren och de stadsregister, som redan upplagts i fasta band (m.a.o. den allt övervägande delen av registren), gäller att lösbladsband i princip införes endast i den mån regist- rens tillväxt föranleder därtill. I stort sett gäller därför att de redan upplagda fasta banden, liksom skruvliggarbanden i den mån sådana inrättats för jordre- gistret, måste användas parallellt med de nytillkommande lösbladsbanden. Endast genom överflyttning _— och därmed sammanhängande omskrivning —— av uppläggen i de gamla banden till nya band kan en fullständig övergång till lösbladsband ske. Sådan överflyttning av upplägg skall enligt gällande före- skrifter ske i vissa fall. Någon allmän överflyttning till lösbladsband har emel- lertid inte kunnat komma i fråga. Emellertid tillväxer fastighetsregist- ren ej blott genom nytillkommande upp- lägg och nytillkommande fastigheter på uppläggen utan även genom nya infö- ringar i rummen för befintliga fastig- heter och andra objekt. Det inom ett rum befintliga reservutrymmet är där- vid ibland så knappt, »att nya anteck- ningar måste införas på annan plats, nämligen i första lediga till upplägget hörande rum, vilket kan vara beläget på ett helt annat ställe i bandet eller i ett annat band. Från sådant fortsättnings-

rum kan senare behövas ytterligare fort- sättning, som därvid måste placeras i första då lediga rum, varigenom upp— kommer ytterligare hopp i redovisning- en. Nu angivna olägenheter är främst märkbara i jordregistret, där rummen har en fast höjd om fem skrivrader. Vid lösbladssystem blir dessa olägenheter ej helt undanröjda med mindre än att varje rum får omfatta ett helt blad, så att fortsättningsblad vid behov kan in- skjutas för varje rum. En dylik flexibel men genomsnittligt sett utrymmeskrä- vande disposition av lösbladsbanden har ej genomförts beträffande jordre- gistret men däremot i huvudsak beträf- fande stadsregistret.

Fastighetsrcgisterbanden är vidlyftiga till formaten, i runda tal 50 x 35 cm för fasta band och 40 x 50 cm för lösblads— band. Ett band väger normalt 7,5—10 kg.

Till fastighetsregistren hör vissa hjälpregister. Över de i jordregister in- tagna fastigheterna skall föras namn- register, omfattande de i uppläggens överskrift upptagna namnen (Åby Nzr 1 etc.) samt i förekommande fall namn, som kan vara införda i jordregistrets kolumn för särskilt namn å fastigheten. Namnregistret, som i likhet med jord— registret är ordnat sockenvis, tjänar genom förekommande hänvisningar som en ingångsförteckning till jord— registret och utgör dessutom en sam- manställning till grund för behandling- en av namnsättningsfrågor. Även be- träffande namnregistret har upplägg- ningen i fasta band inneburit olägen- heter. I många fall har uppkommit be- hov av omskrivning av namnregistret. Enligt numera gällande föreskrifter skall vid sådan omskrivning namnre- gistret anordnas enligt lösbladssystem i särskilda pärmar.

Till stadsregister föres ett register till tomtboken och tomtbildningslängden,

• Sida 76
•  Original

specialiserat på namn (kvarter m.m.) och tomtnummer, samt ett namnregister till stadsägoboken, upptagande de sär- skilda namn på stadsägor, som i vissa fall finns angivna i stadsägoboken. Des- sa båda register är i detta sammanhang av intresse såtillvida att FRF beträf- fande dem alltifrån början särskilt med- givit användande av kortsystem.

Lösbladsband skall vara försett med låsinrättning. Nyckeln skall förvaras under registerförarens ansvar. (Beträf- fande stadsregister gäller dessutom att nyckeln skall förvaras under lås.) Blad, varå införing skett, får ej ut- tagas i annat samanhang än för re- gistrering eller därmed sammanhängan- de åtgärd. I detta sammanhang kan även nämnas, att den möjlighet att för införingar använda skrivmaskin, som ett lösbladssystem i princip ger, har be- gränsad praktisk betydelse vid fastig- hetsregistrering på grund av det stora bladformatet och avsaknaden i övrigt av blanketteknisk anpassning till skriv- maskin.

Utdrag av fastighetsregistren upprät- tas i förekommande fall på dubbelark i format A4 (tidigare folio). Dessa blan- ketter utgör, i stort sett, förminskade kopior av formulären i de fasta handen och är inte speciellt tillrättalagda för maskinskrift. I allmänhet torde utdragen skrivas ut för hand.

Registerkarta till stadsregister är för- delad på blad med i allmänhet 60 x 80 cm rityta. Till kartan bör enligt gällande föreskrifter användas vitt ritpapper. Beträffande kartans skala gäller regler, som i princip innebär att skalan skall anpassas till kartans ändamål och de föreliggande förutsättningarna, men de flesta registerkartor torde vara upprät- tade i skala 1: 2000. I denna skala redo- visar ett normalblad med nyss angivna rityta ett markområde om 1,2 x 1,6 km.

Vid redovisning på registerkartan av

skedda förändringar raderas kartans tidigare innehåll i erforderlig mån. Om blad av kartan på grund av införande av förändringar eller av andra skäl bli- vit otydligt eller oanvändbart får det omritas, varvid KB:s medgivande skall inhämtas före utbytet av bladen. Vid omritning skall ev. verkställd nymät- ning beaktas.

Fastighetskarta, som föres inom jord- registerområde där ekonomisk karta i skala 1: 10000 utgivits, består av ekono- miska kartans blad (svarttrycket) på genomsynligt material. Dessutom föres en kopia av samma blad på papper som arbetskarta. Ekonomiska kartans blad- format är 50 x 50 cm, motsvarande 5 X 5 km på marken. Specialbladen, som upprättas för tätorter och vissa andra områden, skall ha skalan 112000 och ekonomiska kartans hladformat. Be- stämmelsekartan skall ha samma format, bladindelning och skala som ekonomis— ka kartan och upprättas på genomsyn- ligt material.

Vid ajourhållning av fastighetskarta och bestämmelsekarta raderas utgångna gränser och tecken bort och ersätts med nya.

16 Fastighetsregistrens primär-material. Arkiv

I stort sett gäller att de kartor och handlingar, som ligger till grund för uppgifterna i fastighetsregistren, arki- veras i anslutning till registren. Vidare är införingarna i fastighetsregistren för- sedda med hänvisning till arkivakt, varå resp. införing grundats. Den som vill ta del av en uppgift i fastighetsregistret har därför möjlighet att samtidigt ut- nyttja primärmaterialet, som sålunda utgör ett komplement till själva regist— ret. Bl. a. innehåller akterna de kartor, som upprättats vid olika fastighetsbild- ningsåtgärder. Inom områden, där re-

• Sida 77
•  Original

gisterkarta och ekonomisk karta sak- nas, kan med ledning av kartmaterialet i akterna upprättas sammanställnings- kartor, t. ex. sådana översiktskartor, som omnämnts i avsnittet om jordre— gistret ovan.

De föreskrifter, som gäller för arki— vering, innebär i princip beträffande akter till grund för införing i jordre— gister att akterna förvaras i länslant- mäterikontorets förrälttningsarkiv, dvs. helt samordnat med jordregistret. Ak- ter, som föranleder införing i stadsre— gister, arkiveras i viss mindre utsträck- ning hos registerföraren och i övrigt hos vederbörande byggnadsnämnd. Nämndens arkiv är vad lokalerna be- träffar i allmänhet samordnat med stadsregistret. I de fall stadsregistret föres av överlantmätaren har samord- ning mellan register och arkiv uppnåtts därigenom att ett särskilt exemplar av stadsregistret (med bihangen B och C och registerkartan) förvaras hos bygg- nadsnämnden. Detta exemplar skall ak- tualiseras minst en gång årligen.

I viss mindre utsträckning gäller att originalakt, som legat till grund för införing i fastighetsregister, ej arkive- ras på ovan angivet sätt i anslutning till registret. Så t.ex. arkiveras akter rörande laga skifte eller ägoutbyte inom stadsregisterområde hos överlantmäta- ren, sedan registrering skett hos regis- terföraren. I dessa fall arkiveras emel- lertid en kopia av akten hos byggnads- nämnden.

Att registreringsåtgärderna ej alltid grundas på originalakt utan på kopia el. dyl. beröres i det följande. Har re- gistreringen grundats på kopia el. dyl. är det detta material som arkiveras i anslutning till registret.

Största delen av de uppgifter, som redovisas i fastighetsregistren, är grun— dade på fastighetsbildningsmyndighe—

ternas förrättningsakter. Dessa akter tillhandahålles registerföraren i origi- nal. Införing i jordregistret lav förrätt- ningar som fastställs, dvs. i huvudsak förrättningar enligt fastighetsbildnings- lagstiftningen, kan i allmänhet ske sam- tidigt med fastställelsen, eftersom över- lantmätaren är såväl registerförare som, i allmänhet, fastställelsemyndighet. I övrigt, dvs. beträffande förrättningar som skall föranleda införing i stadsre— gister samt beträffande lagakraftvin- nande förrättningar såväl på lande-t som i stad, är genom särskilda föreskrifter sörjt för att förrättningsakterna insän- des till registerföraren i nära anslut- ning t-ill att förrättningen fastställs el- ler vinner laga kraft.

Även sådana införingar, som föran- leds av planer och liknande beslut en— ligt BL, sker i viss utsträckning på grundval av original-akten; särskilt gäl- ler detta vid införing i stadsregister. I stort sett gäller emellertid eljest be- träffande införing vi fastighetsregister till följd av offentligrättsliga begräns— ningar m.m. (planer, förbud), att re- gisterföraren till grund för ,införingen erhåller avskrift av beslutet och tillhö- rande bestämmelser jämte kopia av karta. Även åtskilliga andra slag av åt- gärder delges registerföraren på liknan- de sätt. Vid expropriation av område sker sålunda registreringen på grundval av ett till registerföraren översänt exemplar av i målet ingiven karta och beskrivning jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom, att därav framgår vilket område som avses med expropriationen. Sam- manläggning registreras i allmänhet på grundval av utdrag av ägodelningsdo- marens protokoll. För vissa fall är for- men för underrättelse till registerföra- ren ej närmare reglerad. Detta gäller t. ex. för sådan uppgift om beviljad sär- skild lagfart å tomtdel, som inskriv-

• Sida 78
•  Original

ningsdomaren i vissa fall skall lämna registerföraren. I dylika fall torde un- derrättelsen lämnas på olika sätt, an- tingen genom utdrag ur lagfartsproto- koll eller lagfartsakt eller genom kopia av lagfartsbevis eller genom särskilt iordningsställt skriftligt meddelande.

Systemet för information till fastig- hetsregistren är nästan uteslutande upp- byggt på sådant sätt, att de akter eller meddelanden, som författningsenligt skall föranleda registrering, översändes till registerföraren automatiskt. I viss mindre utsträckning förekommer dock att registreringsåtgärd skall ske på an- sökan av enskild rättsägare. Sålunda skall tomt i vissa fall införas i tomtbok först då tomtens ägare gjort framställ- ning härom.

Fastighetshildningsakterna är i all- mänhet innehållsmässigt disponerade enligt vissa föreskrifter på sådant sätt, att de uppgifter som kommer i fråga för införing i fastighetsregistren rela- tivt snabbt kan återfinnas på vissa be- stämda platser i vakten. Beträffande de flesta fastighetsbildningsåtgärder av enklare beskaffenhet återfinnes dessa uppgifter i en på kartan tecknad be- skrivning i tabellform. I andra fall återfinnes vissa uppgifter på kartan och övriga uppgifter i vissa särskil- da beskrivningar (delningsbeskrivning etc.) i handlingarna. Den formella stan- dardiseringen av primärmaterialet med tanke på -registreringsåtgärdernas un- derlättande är emellertid på det hela taget, dvs. sammanfattningsvis för alla olika slag av primärmaterial, mycket ofullständig.

17 Infomation från fastighetsregistren

Fastighetsregistren är offentliga och hålles tillgängliga för envar. Detsamma gäller de med registren sammanhörande arkiven. På begäran meddelas utdrag ur registren, i princip mot ersättning

men för offentlig myndighet i regel av- giftsfritt.

Fastighetsbildningsmyndigheterna har -— särskilt om fastighetsregistret föres på annan ort eller eljest utom nära räckhåll _ i stor utsträckning behov av registerutdrag. De utdrag, som suc- cessivt samlar sig hos dessa myndighe- ter, ordnas efter samma grund som re- gistret och ajourhålles, varigenom efter hand bildas en mer eller mindre full— ständig avskrift av registret av betydel- se för den praktiska verksamheten.

Vissa förändringar i fastighetsindel- ningen rapporteras till inskrivnings- domaren, till den lokala skattemyndig- heten och till pastor. Detta gäller i hu- vudsak sådana förändringar, som inne— bär nybildning av fastighet eller änd- ring av fastighets registerbeteckning, däremot inte förändringar av fastighets omfång eller konfiguration. Föränd- ringarna redovisas periodiskt på sär- skilda avier, lika utformade för de tre mottagarna, varför de utskrivs på en gång med genomslag och lika även för de båda typerna av fastighetsregister (formulär Hb och formulär 14). Avier- na till inskrivningsdomaren översändes veckovis i sådan tid, att de är veder- börande tillhanda före första inskriv— ningsdag efter registreringen. De båda övriga avierna översändes månadsvis till lokala skattemyndigheten, varifrån det ena exemplaret sändes vidare till pastor.

Beträffande de informationer från fas- tighetsregistren, som behövs för de vart femte år återkommande allmänna fas- tighetstaxeringarna, är någon avise— ringsordning inte föreskriven. Taxe- ringsmyndigheterna låter för ändamå- let verkställa särskilda utdrag.

18 Fastighetsregistrens rättsverkningar Fastighetsregistren i allmänhet Fastighetsregistrens huvuduppgift är att

2 Vissa utländska system

Detta avsnitt är för fastighetsregister- utredningens räkning utarbetat av lant- mätaren Alfr. Ö-rhack.

21 Inledning

Fastighetsregistret i Sverige motsvaras i de flesta andra länder av kalastern. Denna är en metodiskt uppställd för- teckning i förening med ett kartverk. Registerenhcten är parcellen, dvs. i princip va.-rje jordstycke som tillkom- mer en och samma person med viss rätt, t. ex. äganderätt. Så gott som alla europeiska katasterverk grundar sig på en för katasterändamål verkställd upp- mätning av dessa miarkparceller. I vissa fall kan registreringen omfatta även andra slag av enheter.

Nästan alla katasterverk har tillkom- mit som en följd av de grundskatte- reformer, som genomfördes i de väst- europeiska länderna efter franska re- volutionen. De är alltså ursprungligen skattekatastrar (undantag är t. ex. Ba-

den, Monaco, Schweiz) och grundar sig på beskattningslagar från början eller förra hälften av 1800-talet. I katastern lämnades därför, förutom informatio- ner om parcellcns omfattning och stor- lek, uppgifter om dess avkastning eller värde samt om dess ägare. Inmätningen av par-cellerna skedde under tidsnöd och med enkla metoder.

På grund av arbetsuppgiftens stora omfattning tog i varje land uppläggan- det av katastern så lång tid i anspråk —— upp till 50 år i de största länderna —- att de första katasterverken var för- åldrade redan från början. Ajourhåll- ningen skulle med den allt snabbare samhällsutvecklingen komma att bli en svår uppgift.

Katastern utvecklades med föränd- ringarna i samhällsstrukturen. Med in- dustrialiseuringen kom de gamla regler- na för beskattning av jord att bli för- åldrade. I samband därmed bortföll ka- tasterns ursprungliga uppgift att direkt tjäna beskattningen av jorden. Grund- skattekatastrarna förlorade emellertid cj därmed sin betydelse. De innehöll uppgifter, som kunde användas av för- valtning och näringsliv för många ända- mål. Vidare kom de att användas som bevismedel i fråga om jordegendomar- nas omfattning och gränser. Katasterns nya funktioner ledde till en utveckling från skattekataster mot dels rättskatas- ter och dels kataster för flera olika ändamål.

Utvecklingen mot rättskataster förut— sågs redan i den sammanställning av lagar och. instruktioner rörande beskatt- ning och kataster, som under namnet »le Recueil Méthodique» utgavs i Frank- rike år 1811 och kom att bli förebild för många katasterverk. Däri fnamhål- les katasterns betydelse som rättsgrund vid bevisning i fråga om fast egendom. Katastrarna hade ej från början rätts- verkan. Att många katastrar tagit åt

• Sida 86
•  Original

sig viss rättskraft och andra är på väg att få sådan, är en följd av att man vid uppläggandet av de register, som motsvarar de svenska fastighetsböcker- na, började använda katasterbeteck- ningen som benämning på inskrivnings- enheten (parcellen). Eftersom fastig— heten individualiserades i fastighets- böckerna genom katasterbeteckningen ansågs katasterns uppgift om parcel- lernas gränser kunna få avgörande be- tydelse vid bestämmande av fastighets omfattning. Förutsättningen för en så- dan funktion var dock att gränsernas fastläggande ingick som ett led i ka- tasterföringen, att fastighetsgränserna markerades på varaktigt sätt i samband med katastermätningarn-a och att dessa sistnämnda utfördes med tillräcklig noggrannhet ävensom att katastern ständigt hölls aktuell.

Föreskrift om utmärkande av fastig- hetsgränser finns i ett flertal länder, t. ex. Elsass-Lothringen i Frankrike, Schweiz och Tyskland (Bayern, Hessen, Rheinland-Pfalz, Baden-Wiirthemberg, Niedersachsen, Sa-argebiet). I Belgien och Frankrike med undantag av Elsass- Lothringen är gränsmarkering icke ob— ligatorisk. I Holland måste gränsmarke- ring ske innan ny mätning verkställes, och i Luxemburg måste gränserna mar— keras där katastern förnyas samt i fall av ändring i fastighetsindelningen. I österrike föreskrivs markering av grän- serna vid delning av fastighet, och i Polen skall gränserna för fastigheter, som tillhör staten, utmärkas med tydli- ga och varaktiga markeringar. I åt- skilliga länder har, där gränsmarkering är beroende av markägarens initiativ, sådan markering föreskrivits'såsom ett villkor för att få viss fastighet upptagen i katastern och därmed införd i fastig- hetsboken.

Katasterns rättsverkningar i fråga om gränser hör nära samman med fastig-

hetsbokens rättsverkan. I länder (t. ex. Tyskland och Schweiz) med rättsligt skydd för den som i god tro förlitar sig på fastighetsbokens innehåll, ut- sträcks detta skydd vanligen även till fastighetsgränserna.

I katastern intagna beskrivande upp- gifter, såsom ifråga om brukningssätt, läge och storlek, tillmäts givetvis inte någon rättsverkan.

Utvecklingen mot flerändamålskatas— ter är en följd av friheten i katasterns utformning sedan dess funktion att di— rekt tjäna beskattningen upphört. Man försöker numera göra katastern mera mångsidig så att den jämte sin primära funktion som fastighetsregister kan ge ett fylligare underlag för värdering, planläggning, belåning, statistik, forsk— ning och vetenskap samt för framställ- ning och ajourhållning av topografiska kartverk och de ekonomiska kartor, som i en del länder upprättas för att fylla luckorna mellan sistnämnda kartverk och katasterkartorna.

I arbetena med katasterns förnyande, ajourhållning och anpassning efter änd- rade förhållanden och stegrade anspråk har man i möjligaste mån tillvaratagit framstegen inom mätningstekniken. För att göra katasterkartorna lättillgängliga för bl. a. planläggnings- och ekonomis- ka ändamål gör man dem numera re— producerbara.

Även de skrivna registren är före- mål för modernisering. De nya— förteck- ningarna upprättas på lösa blad, vilket gör dem mera översiktliga och lätt— hanterliga och ger möjlighet att använ- da moderna kontorsmaskiner för ut— skrift och duplicering. övergång till hålkort och användning av hålkorts- maskiner för katasterns uppläggning och förande har skett i österrike och Hessen (Västtyskland) och är på väg i flera länder. _

Som exempel lämnas nedan viss re—

• Sida 87
•  Original

dogörelse för katasterförhållan—den-a i Frankrike, Holland, Österrike och Schweiz.

22 Frankrike

Frankrikes första kataster, »le Cadastre Napoléonien», tillkom efter lagstiftning år 1807. Arbetena med katastern igång— sattes påföljande år och avslutades år 1850. Det färdiga katasterverket bestod av

översiktskartor i skalan 1:5000, utvi- sande bl. a. kommunernas indelning i ka- tastersektioner om 200 åt 400 hektar,

sektionsvis upprättade katasterkartor i skalan 1 : 2 500,

le tableau indicatif des parcelles, en för- teckning till grund för

les matrices, vilka utgjordes av kommun- vis och efter ägare upplagda register, som för varje ägare redovisade de honom till- höriga parcellerna med angivande av bl. a. parCellenvs läge och nummer, dess areal och brukningssätt, värdeklass och skatt.

Katastern var upprättad för skatte— ändamål. Redan när den var färdig- ställd konstaterades den vara föråldrad och behäftad med fundamentala fel. År 1898 utfärdades en lag som tillät kom- munerna att under vissa villkor renove- ra sin kataster. Den renoverade katas- tern skulle stödja sig på rikstriangule- ring och kartorna skulle ajourhållas. Innehållet i registren skulle i huvudsak vara detsamma som i den gamla katas- tern. Renoveringen fick av ekonomiska skäl begränsad omfattning.

I lag är 1930 föreskrevs slutligen en allmän renovering av katastern, dock utan ändring av dess väsentliga fiska- liska syfte. Fullständig förnyelse skulle enligt denna lag ske endast om en så— dan var ofrånkomlig på grund av långt- gående förändringar i parcellindelning- en. I de flesta kommunerna inskränktes renoveringen till att på ett enkelt sätt bringa den gamla kata-stem å jour. Ka-

tasterförteckningarna omarbetades för att underlätta ajourhållningen. Renoveringen av katastern hade den 1 januari 1964 omfattat 30 250 av lan- dets 38000 kommuner. Den beräknas kunna avslutas omkring år 1972. Intill dess får man räkna med två kategorier: Kommuner med gammal och kommuner med renoverad kataster. I båda fallen omfattar katastern, som är upplagd kom- munvis, i huvudsak följande delar:

Le plan cadastral, uppställd i bokform (75 X105 cm) och bestående av

a) en översiktskarta i liten skala, oftast 1 : 10 000, visande kommunens område med dess indelning i katastersektioner samt des- sas uppdelning på »feuilles parcellaires», debaljkartor;

b) sektionsvis upprättade detaljkartor i någon av skalorna 1 :5000, 1:2500 och 1 :1250 beträffande gamla kartor och re— noverade sådana samt 1 :4000, 1 :2000 eller 1 : 1 000, ibland 1 :500, då det är frå— ga om kartor upprättade efter år 1836.

Le registre des etats de section, ett i nume— risk ordning upprättat register över de på kartan redovisade parcellerna. De senast upprättade registren är påfallande enkla och innehåller i huvudsak endast uppgift om läge och areal samt hänvisning till ägarens upplägg i katastermatrisen.

La matrice cadastrale, en efter ägare upp- rättad förteckning vilken för varje ägare anger de parccller inom kommunen som tillhör denne. Parcellerna, betecknade ge- nom sektionslittera, nummer och ortsläge, inskrivs med areal, »nature» (ägoslag), värdeklass och beskattningsbar avkastning (rför bebyggd parcell anges endast mature» och avkastning). Den gamla katastems ma- trisblad är sorterade efter nummer på ägar- nas upplägg och fast inbundna. Hos den renoverade katastern in'skrivs obebyggda och bebyggda parceller på skilda blad i olika färger eller på skilda delar av sam- ma blad. Matrisbladen är lösa och sorteras i alfabetisk ordning efter ägarnas nanm. En tabell med ägarnas namn =i ordning efter uppläggsnummer inleder matrisen.

Renoveringen sker i vissa tall genom »revisionp och består då av en på enkelt sätt utförd komplettering av det gamla kartmaterialet. I andra fall fordras en

• Sida 88
•  Original

fullständig »refection», vilken grundar sig på nymätning, terrester eller foto- grammetrisk. Efter renoveringen ajour- hålls såväl kartorna som sektionsre- gistren och matriserna. Kostnaderna härför åvilar staten, men markägarna skall själva förete de handlingar som visar skedda förändringar.

Vid »revision» av katastern utreds parcellernas omfattning genom inven- tering på marken, utförd av en kataster- tjänsteman biträdd av en därför utsedd kommission. Markägarna underrättas om inventeringen. Vid »refection» för- far man på samma sätt, men proceduren är förenad med en obligatorisk avgräns- ning av all egendom. Avgränsningen sker i samarbete med markägararna men är ingen formell gränsbestämning. Den biträdande kommissionen, »la Com- mission commun'ale de délimitation», har endast en medlande funktion. Var- ken vid »revision» eller »refection» sker någon markering på marken av fastighetsgränserna (ett år 1955 utfär— dat dekret säger uttryckligen att »Cette délimination 'n'entraine pas l'obligation du .bornage»). Markering av gränser är i Frankrike obligatorisk endast i Elsass-Lothringen.

Katasterväsendet i Frankrike omhän- derhas efter en omorganisation år 1941 av »le' Service du Cadastre», som ut- göresav »le Service central», den cen- trala myndigheten, »le Service regio- nal», bestående av nio tekniska direk- tioner vilka har överinseendet över de tekniska arbetena, samt »le Service dé- partemental», vilken jämte en »bureau du Gadastre» är inrättad i vart och ett av de departement vari Frankrike är indelat. Chefen för le Service départe- mental är vad beträffar de lantmäteri— tekniska arbetena ställd under »le Di- recteur technique regional» samt i" öv- rigt under »le Directeur des Impots» (en skattemyndighet). Varje departe-

ment är indelat i minst tre distrikt med personal som svarar för de lant— mäteritekniska arbetena med katasterns renovering och ajourhållning. Även pri- vata lantmätare sysslar enligt uppdrag med katasterns renovering. Kataster- kartorna med tillhörande handlingar förvaras hos le bureau du Cadiastre. Dessutom har varje kommun ett exem- plar av sin kataster förvarat hos mären, där materialet är tillgängligt för all- mänheten.

23 Holland

Sedan Nederländerna år 1810 för en kort tid införlivats med Frankrike och fransk rätt blev gällande i landet, bl. a. skattelagarna och den år 1807 utfärdade lagen om inrättandet av »le Cadastre Napoleonien», påbörjade man år 1811 parcellmätningen och markvärderingen för upprättandet av en skattekataster i Nederländerna. Arbetena fortsattes efter det Nederländerna är 1815 åter- vunnit sin självständighet. De franska föreskrifterna var övergångsvis gällan— de till år 1825. År 1832 var arbetena avslutade, och katastern kunde tagas i. bruk. Genom lagstiftning vid upprepa- de tillfällen har katastern anpassats till befolkningstillväxten och utvecklingen i Övrigt. Tidigt insåg man nödvändig— heten .av den äldre katasterns ajour- föring. Genom pågående nymätning är den numera föremål för ett systematiskt förnyande. På grund av ändrade regler för beskattningen har katastern numera sin huvudsakliga betydelse för fastig- hetsredovisningen och inskrivningsvä- sendet.

Registerenheternqa grundar sig på en djuptgående indelning. Med parcell me- nas inte bara varje särskilt markområ- de, som är i en och samma ägares hand och som är föremål för samma slag av brukande. Om en sådan parcell genom-

• Sida 89
•  Original

skäres av diken, vägar, o. dyl., registre- ras nämligen varje del av parcellen som en enhet för sig.

Katastern är upplagd konimunvis och omfattar i huvudsak följande delar:

Kalasterkarlorna. De äldre katasterkar- torna upprättades allt efter detaljtätheten i skalorna 1 :1250, 1 :2 500 och 1 :5000. Vid nymätningar använder man nu skalor— na 1 :1 000 och 1 :2 000, i en del fall 1 :5 000. På översiktskartor i mindre skala visas indelningen i katastersektioner samt bladindelningen.

Vid ajourföring ändras ej originalkartan (»minuutplan») utan detta sker på en noggrann kopia av denna (»bijblad»). Var- je ändring av fastighetsindelningen redovi- sas på en kopia av detta bijblad (en s. k. »hulpkaart») varefter radering och kom- pletteringsritning sker på nämnda bijblad.

De kadastrule legger (katasterliggaren). vilken i sin äldsta form var färdig år 1832 och förnyades år 1875. I denna liggare an- tecknas på ett samlingsblad (»leggerar- tikel») alla parceller som tillhör en och samma person med samma slag av sakrätt (äganderätt eller arrende med sakrättslig verkan, »erfpacht»). På bladet anges i dess huvud artikelnummer samt ägarens (rätts- innehavarens) namn, yrke och hemort. I bladets parcellförteckning antecknas för den ifrågavarande parcellen dess katasterbeteck- ning, art (ägoslag, bebyggelse), areal och beskattningsbara nettoavkastning. Förteck- ningen innehåller vidare hänvisning till motsvarande nr och band i hypoteksregist- ret samt anteckningar om förändringar och var dessa bokförts.

Register kadaster no. 71, ett hjälpregister med en sektionsvis ordnad förteckning över alla parcellerna i nummerordning med an- givande av kartblad och artikel i kataster- liggaren för varje parcel).

Namnförteckning i form av ett kortregis- ter, som i alfabetisk ordning upptar nam- nen på de i katasterliggaren antecknade personerna med hänvisning till dels veder- börandes artikel i katasterregistret och dels band och nummer i det offentliga register vari vederbörandes fång registrerats.

Katasterns rättsverkningar är beroen- de av bl. a. sättet för fastighetsbokfö- ringen och sambandet med denna samt proceduren med gränsernas upptagande vid katastern upprättande eller för-

nyande. I Holland är fastighetsbokfö- ringen passiv. Den offentliga inskriv— ningen av fång, belåningar, servituts- upplåtelser o. dyl. är endast en registre- rings- och arkiveringsåtgärd utan sam- band med någon prövning av rättsgiltig- heten. En överlåtelse kan visserligen ej ske utan registrering, men denna garan- terar ej att överlåtelsen är laglig. Re— gistreringen medför, att den överlåtna parcellen förs över från säljarens till köparens artikel i katasterliggaren. För— farandet skyddar icke tredje man, som i god tro förlitar sig på de offentliga registren.

Vid upprättandet av den ursprungliga katastern inmättes parcellgränserna så— dana de som äganderättsgränser kunde iakttagas på marken. I fall av oenighet mellan ägarna hände det ibland att grän- sen utan vidare åtgärd togs upp på kar— tan såsom stridig. Det har ej funnits nå- got tvång att utmärka fastighetsgräns på marken. Numera gäller att ny mätning ej sker, om gränserna ej är markerade eller. på annat sätt tydliga på marken.

Katastern i Holland är under namnet »Dienst van Kataster en Hypotheken» underordnad skatteväsendet. Denna »Dienst» består av två med varandra nära förbundna delar, en administra— tiv och en mätningsteknisk. Med hänsyn till den administrativa verksamheten är landet uppdelat i åtta förvaltnings- områden, »Directies van s'Rijks belast- ingen» under ledning av var sin direk- tör. Inom varje sådant.förvaltningsom- råde finns ett antal »lhypotekskontor», inom hela landet numera .tillhopa 25 stycken. Chef för hyportekskontoret är en »hypotheekbewaarder», vars uppgift bl. a. är att registrera överlåtelser, pant- sättningar, servituts— och vissa arrende- npplåtelser m. m., dvs. att handha fas- tighetsbokföringen. I mätningstekniskt hänseende är landet indelat i två »di- visies van de landmeetkumdige dien-st».

• Sida 90
•  Original

Chefen för en sådan division har upp- sikt över ett antal katasterbyråer, in- rättade i samma antal och inrymda i samma byggnad som hypotekskontoren. Varje byrå har en katasterlantmätare som chef. Byråns uppgift är att föra och ajourhålla katastern och den skall därför bearbeta varje förändring av parcellindelningen. Vidare har byrån att inom sitt distrikt, vilket [till omfatt— ningen sammanfaller med hypoteks- kontorets, i förekommande fall svara för den äldre katasterns förnyande.

Jämte de nämnda katasterbyråerna omfattar mätningsväsendet en fastig- hetsregleringsavdelning med 12 Ruil- verkavelingsburelaus, en avdelning med byråer för specialmätningar, däribland nymätningar för katastern, en avdel- ning som svarar för rikstrilangelnäbet, en fotogrammetrisk avdelning samt en avdelning som dels utbildar karttekni— ker och dels är ett centralt ställe för större beräknings— och kartarbeten. . För undvikande av dubbelarbete sam- arbetar kastatern med Rijkswaterstaat, som upprättar kartor för anläggning av vägar och kanaler, samt med bl. a. vissa kommunala organ.

Kartorna och handlingarna rörande katastern förvaras på hypotekskontoret och hålls där tillgängliga för allmän- heten, som har möjlighet att få utdrag eller avskrifter av registren och av kartorna fotokopior och även samman- ställningar i mimdne skala. Alla repro- duktionsarbeten, även de för kataster- tjänsten, göras på en sänskild repro- duktionsavdelning vid katasterbyrån i Ainsterdam. Hos denna avdelning för- varas på filmbas gjorda kopior av lan- dets katasterkartor. Dessa hålls ständigt å jour, och man kan därför alltid er- hålla kopior, som visar det gällande tillståndet.

Försök pågår i avsikt att undersöka möjligheterna att utnyttja hålkort i ka-

tastern. Ävenså överväger man att arkiv- fotognafera en del av katastermaterialet för att spara utrymme och göra det lättillgängligt genom upprättande av ett »skuggarkiv» på filmkort.

24 Österrike

Katastern inrättades år 1817 genom ett kejserligt »Patent» med enhetliga be- stämmelser för dåvarande österrike- Cngern. Liksom i Frankrike och många andra länder upprättades den för skrat- teändamål. Katastermätningarna, vilka utfördes med stor omsorg, anslöts till ett åren 1817—1818 etablerat och där- efter utbyggt triangelnät. År 1861 var denna första katastermätning avslutad. Resultatet förelåg i form av kartverk, ett för varje Katastnalgemein-de (av vilka det kan gå flera på en kommun), om tillhopa 164 357 blad jämte till- hörande beskrivningar och register.

De ursprungligen upprättade kartor- na, vilka hållits å jour, ligger ännu till grund för katastern även om omfattan- de nymätningar företagits framför allt i tätbebyggelseområdena. De till katas- tern hörande förteckningarna grundar sig även på de först upprättade. Vissa innehållsmässiga "förändringar har vid- tagits, ochvidare har man beträffande för—teckningarna liksom i fråga om ka- tasterarbetet 'i dess helhet sökt tillvara- ta teknikens utveckling. österrike är i detta hänseende känt för sin år 1956 påbörjade omläggning till hålkortsbe- arbetning av katastermarteri—alet.

Katasterenheten är parcellen. Såsom parcel] betecknas varje särskilt mark- område, som är i en och samma ägares hand och som har en och samma an-' vändning. Detta för med sig att man vid katasterns förande har att ta hänsyn till ej endast förändringar av indelning- en i »huvudparceller» utan även änd- ringar av markanvändningen inom des- sa.

• Sida 91
•  Original

Katasterkartorna (»die Katastralmap- jpen») är i allmänhet upprättade i ska- lan 1 :2880 (1 tum på kartan=40 famnar på marken). För tätbebyggda områden används skalorna 1 :720 och 1 :1 440, för betas-, skogs- och alpom- "råden skalan 1:5760. För översikts' ändamål upprättas kartor i skalorna 1 : 50 000.

Vid tidpunkten för omläggning till hålkortsbearbetning bestod de viktigas— te delarna av katasterns »Schriftoperat» av följande förteckningar (vilka i stort sett bibehölls oförändrade även efter omläggningen) :

Das Grundsfiickverzeichnis, en förteck- ning där alla parcellerna inom en Katast- ralgemeinde är upptagna i nummerordning. För varje parcell anges bl. a. ägoslag, areal, bonitetsklass, nettoavkastning samt äga— rens namn med hänvisning till var han kan återfinnas i Grundbesitzbogen och i fas- tighetsboken.

Der Grundbesitzbogen, en alfabetiskt ef- ter ägare ordnad egendomsförteckning. Var- je ägare har ett numrerat upplägg, på vil- ket alla parceller införs som tillhör den ifrågavarande ägaren. För varje parcell an- tecknas i stort sett samma uppgifter som i Grundstiichverzeichnis. Genom nersum- mering ges uppgift om egendomens hela areal.

Der Kullurflächenausweis, en förteck— ning som i sammandrag för varje Kataster- gemeinde redovisar summa areal och net- toavkastning för olika ägoslag.

Vidare fanns vissa hjälpförteckning— ar, t. ex. en ägareförteckning med upp- gift om ägarens upplägg (nr) i Grund- besitzbogen, samt »das Liegenschaft- verzeichnis», vilken upptar fastighets— bokens upplägg i nummerordning och ger uppgift om vilka parceller som är införda på upplägget och om veder— börande ägares nr i Grundbesitzbogen.

Inskrivningsväsendet, som är anpas- sat till katastern, är framför allt i fråga om de materiella reglerna mycket likt det svenska. Motsvarigheten till Sveriges fastighetsbok är das Grund-

buch, vilken förs särskilt för varje Ka— tastralgemeinde. Den består av fast bundna upplägg, ett för varje inskriv— ningsenhet. Denna kan utgöres av flera parceller, om dessa har samma ägare och samma gravationsförhållanden. Fastighetsboken förs vid allmän dom— stol. Beslut om inskrivning sker efter ansökning och föregås av rättslig pröv- ning. De till grund för inskrivningen liggande handlingarna arkiveras i av- skrift. Vid sidan av fastighetsboken förs en karta, die Grundbuchsmappe, vilken är en kopia av katasterkartan och ge- nom mätningsväsendets försorg hålles i ständig överensstämmelse med denna.

Alla ändringar i fråga om parcell- indelning och äganderätt skall införas i såväl katastern som fastighetsboken. Detta för med sig ett omfattande utbyte av informationer mellan de båda myn- digheterna.

Österrike omfattar ca 8 000 Katastral- gemeinde-n med omkring 12 miljoner parceller. Alla förändringar i ägande- rätt och markanvändning skall bokfö- ras, och detta skall samtidigt ske i ett flertal förteckningar och hjälpregjster. På grund av arbetsvolymen och det för- hållandet, att flertalet införingar är siffermässiga eller lätt kan översättas till kod, f-anns goda förutsättningar för omläggningen till hålkortsbearbetning. Omläggningen sker i en takt av omkring 1 000 Katastralgemeinden per år och är alltså ännu ej slutförd.

Den centrala myndigheten för mät- ningsväsendet är »Bundesamt fiir Eich- und Vermessungswesen». Arbetsuppgif- terma. är fördelade på 12 avdelnirigar, därav 6 katasteravdelningar. En av dessa sex avdelningar ombesörjer ka- tasterns förande, och till denna avdel- ning hör de 70 distrikt, »Vermessungs- ämter», vari landet är indelat. Hålkorts- bearbetningen utföres av en särskild byrå hos den centrala myndigheten i

• Sida 92
•  Original

Wien, där även det centrala hålkorts- kartoteket (»die Fortfiihrungskartei») förvaras.

En förutsättning för införandet av hålkortsbearbetning' var att alla bestå- ende delar av katasterhandlingarna i möjligaste män skulle bibehållas i oför- ändrad form. Man hade övervägt mera genomgripande förändringar, bl. a. in- rättandet av Grundsti'lck- och Grund- besitzer-kartotek, men de strandade bl. a. på att man ansåg tidsvinsten ej stå i rätt förhållande till nackdelen av att förändra framför allt den överallt välkända och inarbetade »Grundbesitz- bogen». Det nu införda systemet är alltså tills vidare en blandning av nytt och gammalt. Omläggningen har emel- lertid medfört väsentliga vinster. På grund av minskad insats av mänsklig arbetskraft har personal kunnaft fri- göras för andra trängande uppgifter. Den rådlande eftersläpningen har in- arbetats, katastern kan i vissa delar ajourföras kontinuerligt samt i övrigt årligen snabbt revideras, och en aktuell överensstämmelse kan upprätthållas mellan katastern och fastighetsbokfö- ringen.

En av fördelarna med hålkortsbear- betningen är att samma hålkort kan an- vändas för maskinell utskrift av tre olika förteckningar, vilkas överensstäm- melse inbördes och med grundmateria- let därmed omedelbart garanteras. De tre förteckningarnta är de ovan nämnda Grundstiickverzeichnis, Grundbesitzbo- gen och Kulturflächenuausweis, av vilka ingen ändrats beträffande grundinne- hållet. Vissa ändringar har däremot gjorts i fråga om den yttre formen. Bl. a. har formulären anpassats till det maskinella förfarandet och som lösblad upprättats i formatet A4.

De tre förteckningarmta översänds till respektive Vermessungsamt tillsammans med en omgång hålkort, »Fortfiihrungs-

karten», vilka är identiska med de cen- tralt förvarade huvudkorten, »die Grundkarten». På die Fortfiihrungskar- ten införs ändringar fortlöpande med klarskrift. Vid tillkomsten av en ny parcell lägger man upp ett nytt kort. ] Grundsttickverzeichnis görs anteckning om varje ändring. På detta sätt får man på varje Vermessungsamt en fortlöpan- de ajourföring av katastern. En gång om året insänds alla kort, som rör ändringar, till centralbyrån, där man stansar därav föranledda nya kort, ut- skriver reviderade förteckningar och upprättar en kompletterande omgång Fortfiihrungskarten.

Den österrikiska katasterns uppgift är vad beträffar fastighetsredovisningen att ge en i möjligaste mån riktig bild av förhållandena på marken. De tidi- gare mätningarna avsåg ofta omarkera- de gränser. Någon allmän skyldighet att utmärka fastighetsgräns finns ej. Enligt bestämmelserna för katasterns ajourhållning skall dock nya gränser utmärkas på marken vid frånskiljande av del av parcell. Utvecklingen är på väg mot rättskataster.

25 Schweiz

I Schweiz där delstaterna, kantonerna, i stor utsträckning har kvar sin själv- ständighet infördes år 1912 gemensam lagstiftning på civilrättens område. Den- na innehöll bl. a. regler om fastighets— bokföringen och katastern. Under lop- pet av 1800-talet, med början redan år 1803 i kantonen Vaud, infördes kataster efter franskt mönster i åtskilliga av kantonerna. I vissa andra kantoner på- verkadesman av de tyska bestämmel- serna. Samtliga kantonala katastrar upprättades för skatteändamål men man insåg snart deras betydelse för fastig- hets- och äganderättsredovisningen. Enligt de år 1912 genom civillagen

• Sida 93
•  Original

(Zivilgesetzbuch, Code Civil) införda, hela landet gällande bestämmelserna skall alla sakrätter registreras i en fas- tighetsbok (»Grundbuch», »Registre foncier»). Förutsättningen för fastig— hetsbokens upprättande och förande är att fastighetsregister, kataster, upplagts. De tidigare gjorda katastermätningarna hade endast omfattat omkring lls av landarealen och kunde endast delvis utnyttjas för den nya katastern, varför omfattande katasterarheten förestod. Enligt en är 1923 fastställd plan skall arbetena med inrättandet av den nya katastern samt fastighetsbok för hela landet vara avslutade under år 1976. Åtgärderna är en kantonal angelägenhet. I varje kanton finns en katasterbyrå som svarar för katastern samt organi- serar och kontrollerar mätnings- och kartläggningsarbetenla, vilka i övrigt som regel uppdragas åt privat verksam- ma lantmätare. Katastern upprättas kommunvis eller, i stora kommuner, för sektion av kommun.

Vid förnyandet av katastern för en kommun är första åtgärden att i veder- börlig ordning bestämma kommunens gränser, varpå följer bestämning och utmärkande på marken i laga ordning av samtliga fastighetsgränser. (Enligt art. 668 i civillagen är gränserna be- stämda genom katasterkartuan och gräns- märkena på marken. Vid skiljaktighert mellan karta och gränsmärken skall den förra förutsättas vara den riktiga.) Därefter förtätas stomnätet för att gränsinmätningen skall kunna anslutas till riksnätet och punktkoordinater i dettas system erhållas, varefter detalj- mätning utföres och karta upprättas, allt enligt ingående föreskrifter. Par- cellerna numreras fortlöpande inom he— la registerområdet. Det färdiga katas- termaterialet består av bl. a. följande delar:

Katasterkartorna. Dessa upprättas med

hänsyn till graden av parcellering, hygg- nadsintensitet, markvärde m.m. i någon av skalorna 1 : 250, 1 : 500, 1 :1 000, 1 : 5 000 (stora betesmarker) och 1 :10000 (alpina områden).

Översiktskarta i skalan 1 :5 000 eller 1 :10000, upprättad genom sammanställ- ning av katasterkartorna och fotogrammet- risk eller terrester kompletteringsmätning. Den förses med nivåkurvor (10 m ekvi- distans) och används bl. a. för planlägg- ningsändamål samt för framställning av topografiska kartor i mindre skala.

Le råle des bien-fonds, ett sektionsvis upp— rättat register som upptar parcellerna i nummerordning och med utrymme för kom- mande införingar innehåller anteckning om bl. a. kartblad, ortslägc, ägare, areal, ägoslag och bebyggelse (med brandförsäk- ringsbelopp).

Le registre des propriétaires, ett kommun- vis efter ägare i alfabetisk ordning upp- rättat register som i nummerordning an- ger de varje ägare tillhöriga parcellerna.

Les bulletins de propriété, en förteckning som utgör en sammanställning av de båda ovan nämnda registren och alltså för varje ägare anger de honom tillhöriga parceller- na med uppgift om dessas areal, ägoslag osv. Vidare finns uppgift om upplägg i fas- tighetsboken, med vilken förteckningen ständigt hålls å jour.

När arbetena med upprättandet av den nya katastern slutförts, översänds allt materialet till katastermyndigheten för kontroll, varefter det utställes på kommunalkontoret för granskning för att slutligen fastställas av »le Conseil d'étal».

Katastern hålls ständigt ä jour. Varje kanton är indelad i »arrondissements de mise å jour». Inom varje sådant distrikt (flera kommuner) svarar en »géométre conservateur» (privat byrå) enligt uppdrag för ajourhållningen.

Sedan katastern renoverats, läggs fas- tighetsboken upp. I dennas huvudbok (»registre principal» eller »gnand livre») göres som regel ett upplägg för varje fastighet. På detta upplägg an- tecknas fastighetens alla tekniska och rättsliga karaktäristika och införes där-

• Sida 94
•  Original

efter successivt alla förändringar i de sakrätter, som rör fastigheten. (Med fas- tighet menas här ej endast markparcell utan även vissa beständiga rättigheter av servitutstyp samt gruvor.) Inskriv- ning sker efter ansökning. Det är in- skrivningsåtgärden som konstituerar sakrätten. Vid förvärv av visst område av fastighet skall sökanden inge fånges- handlingen jämte karta och handlingar rörande mätningsförrättning avseende

området. Först genom inskrivningen är området vederbörligen avskilt från stamparcellen.

Den schweiziska katastern är en rätts- kat-aster som garanterar riktigheten av de på kartorna redovisade gränserna. Katastern utgör primärmaterial för fas- tighetsboken, vilken anger de sakrätter som rör viss fastighet sådan denna till omfattning och gränser finns upptagen på kataste-rkartan.

• Sida 95
•  Original

AVDELNING III

1 Reformbehovet

Samhället undergår f.n. en allt snab- bare omvandling genom näringslivets utveckling, den allmänna standardhöj- ningen, samhällets urbanisering, be- folkningens rörlighet och den intensi— vare markanvändningen med fler och större investeringar för olika ändamål. I anslutning därtill pågår en samhälls- planering som utvecklas och intensifi-

eras alltmer. Den inbegriper utom an- nat alla former av lokalisering och di- mensionering av anläggningar och byggnader för olika slag av mänsklig aktivitet, bostäder, arbetsplatser, om- råden för rekreation och fritidsbebyg— gelse samt kommunikationer och ser- viceanläggningar (skolor, sjukhus, de- taljhandel etc.). För en meningsfylld planering erfordras inte enbart ett pro- gram för en Önskvärd framtida utveck- ling utan dessutom kännedom om be- fintliga förhållanden och förefintliga planer såväl på kort som lång sikt samt möjligheter att göra prognoser för den väntade utvecklingen i olika avseen- den. För samhällsplaneringen krävs nu— mera ett informationsunderlag som möj- liggör sådana prognoser och samordna- de planeringsinsatser på relativt lång sikt, bl.a. i fråga om stora samhälls- investeringar vid tätorternas utbygg- nad, glesbygdens utveckling, anlägg- ning av skolor, vägar, flygfält etc. Planering sker i vitt skilda former. Den snabba samhällsutvecklingen stäl- ler t.ex. allt större krav på statsmak— ternas aktiva insatser för samordning och maximalt utnyttjande av samhälls— resurserna. Aktiviteten tar sig uttryck i lokaliseringspolitiken, bostadspoliti- ken, skolpolitiken, jord- och skogsbruks- politiken, socialpolitiken och olika slag av försvarsåtgärder m.m. Det alltmer komplicerade samspelet mellan de fak— torer som påverkar utvecklingen med-

• Sida 98
•  Original

för att åtgärder inom ett område får återverkningar inom helt andra. För erhållande av optimal effekt krävs där- för en långt driven samordning och integration inom olika områden av den offentliga sektorn. Först därigenom kan åstadkommas en totalplanering där sam— hällets samtliga resurser utan hänsyn till geografisk eller annan uppdelning är inordnade. Detta förhållande accen- tuerar statsmakternas behov av lämplig dataredovisning.

Landsting och andra kommuner har sedan länge omfattande samhällsfunk- tioner och har under senare tid ålagts allt fler. Deras behov av lämplig data- redovisning för samhällsplaneringen, inte minst den långsiktiga, är uppen- bart. Beträffande primärkommunerna har detta behov blivit mera framträdan- de genom pågående kommunindelnings- reform, som i anslutning till det inom kommunblocken pågående samarbetet kräver ökade möjligheter till planering av större regioner.

Näringslivet utvecklas mot större fö- retagsenheter med ökande investering- ar per arbetstagare och påverkas av den ökade integrationen av världshandeln, teknikens landvinningar och de ofta fö- rekommande ändringarna i marknads- förhållandena. Detta medför behov av både långtidsplanering och större flexi- bilitet hos företagen. Även näringslivet ställer därför allt högre krav på data- underlag lämpat för beslut i lokalise- rings-, rationaliserings—, investerings-, marknadsföringsfrågor m. fl.

Planläggningen inom vårt totala för- svar för att möta en krigssituation om- fattar numera de flesta samhällsaktivi- teter. Behovet av lämplig dataredovis- ning inte minst för långsiktig planering är påtagligt.

Det komplicerade samspelet mellan olika allmänna och enskilda intressen gör att den enskilde, som samhällsmed-

lem i allmänhet, som markägare eller innehavare av därmed jämförligt in- tresse, har ett allt större behov av klar och lätt tillgänglig information om rättsliga och faktiska förhållanden som kan beröra honom till följd av det all- männas, näringslivets eller enskildas åtgärder. Ansvällningen av den data- mängd som berör den enskilde är dess- utom så stor att kravet på service från myndigheter och organ i form av in- formation om dessa data ständigt ökar. Denna service ligger dessutom i myn- digheternas intresse även därigenom att den utgör ett medel att få största och snabbast möjliga effekt av beslut och åt- gärder.

Nuvarande redovisning av data som är av intresse i samhällsbyggandet är behäftad med påtagliga brister. Dessa framgår av den i 3 och 4 kap. lämnade analysen av gällande system och kan sammanfattas i följande fyra punkter.

1. Registren ur vilka data skall häm- tas har ofta en otillfredsställande tek- nisk och organisatorisk utformning. De kan vara upplagda på blanketter eller i böcker eller i kartotek, som förutsät— ter manuell hantering i alla avseenden, t.ex. för införing eller uttagande av data, kopiering etc., med därav följande kostnader och andra olägenheter. Dessa redovisningsformer lägger också effek- tivt hinder i vägen för hantering av större informationsmängder. Även i de fall register är uppbyggda med utnytt- jande av moderna tekniska hjälpmedel kan den snäva verksamhetsinriktning- en försvåra sammanställning av data ur skilda register och den önskvärda avi- seringen dem emellan. Orsaken kan vara avsaknad av enhetliga identifie— rings- och klassificeringsbegrepp eller bristande teknisk samordning. Dessa brister kan föranleda att data som in- samlats blir så svåra att sammanställa

• Sida 99
•  Original

att myndigheter och andra tvingas till tidsödande och kostsamma inventering- ar beträffande samma data. Exempel på sådan dubbelinventering synes vara de- lar av folkräkningen och bostadsräk- ningen. Därvid insamlas informationer som delvis redan finns i offentliga re- gister.

2. Dataredovisningen är splittrad på en mångfald register och registersy- stem. ' Föremål för registrering är exempel- vis fysiska personer, företag och före- tagare, fastigheter, markens beskaffen- het i olika avseenden, anläggningar av skilda slag och motorfordon. Registre- ringen av fysiska personer är enbart den synnerligen omfattande. Kommit- tén för maskinell databehandling redo— visar, som framhållits ovan i 3 kap., i betänkandet Automatisk databehandling 54 personregister och anger att för- teckningen representerar blott ett ur- val av personregister som förekommer i allmän förvaltning och att det totala antalet register helt visst är mycket större. Över företag och företagare finns också ett stort antal register upplagda hos olika myndigheter. Kommittén re- dovisar där 23 register som utvisar en stor variation i fråga om såväl registre- ringsprincip som innehåll.

Också i fråga om redovisning av mark- och anläggningsdata finns ett flertal register. Den primära fastighets- registreringen sker i fastighetsregistret (jordregistret och stadsregistret). Vid sidan därav redovisas fastigheterna i andra register, där själva fastighetsre- dovisningen är sekundär men där redo- visningen av andra data kan vara av primär art. Splittringen i fastighetsredo- visningen har bl.a. påpekats i de i 1 kap. nämnda motionerna. Som exem— pel kan nämnas den i myndigheternas samhällsplanerande arbete och i privat verksamhet ständigt återkommande si-

tuationen att söka uppgifter om namn jämte adress på ägare till viss mark. För detta erfordras normalt inhämtan- de och sammanställande av data ur fas- tighetsregistret (ev. med därtill höran- de arkiv), fastighetsböckerna och regis- ter från folkbokförings- och uppbörds- väsendet, vilka alla förvaras hos olika myndigheter, inte sällan på skilda orter. Ett annat exempel kan avse det fall att myndighet eller ägare eller spekulant till fastighet önskar besked om vilka särskilda begränsningar som gäller i ägarens förfoganderätt till fastigheten eller vilka befogenheter ägaren har utanför fastighetens gränser. Därvid kan en omfattande utredning bli nöd- vändig med nuvarande redovisnings— former. Det kan i detta sammanhang hänvisas till uppställningen i 2 kap. ovan över de olika begränsningar i för- fogandet som kan förekomma. Inte en- dast olika typer av begränsningar re- dovisas i skilda register utan så är fal- let också med en och samma typ. Så- lunda registreras servitut i fastighets— register, fastighetsböcker, vattenbok el- ler inte alls och får i sistnämnda fall sökas i konstituerande beslut t.ex. i domböcker, akter till fastighetsbild- nings- och vägförrättningar i länslant— mäterikontors eller byggnadsnämnds arkiv eller i akter till syneförrättningar hos olika organ.

Redan uppdelningen på ett så stort antal register av datainnehållet rörande de företeelser som är föremål för re- dovisning är irrationell och kräver onö- digt stor arbetsinsats. Hos olika myn- digheter och organ förs dessutom inte sällan register med till stor det samma innehåll. Detta innebär utom ökade kostnader för dubbelredovisningen onö- digt omfattande avisering mellan re— gistren och ökad rapportskyldighet till registren från myndigheter och allmän- het. Rapportkravet ökar vidare med

• Sida 100
•  Original

den ibland förekommande begränsning- en av ett registers användningsområde på grund av registrets snäva verksam- hetsinriktning. För datakonsumenterna medför splittringen stora svårigheter att erhålla överblick över vilka data som finns och vetskap om var de finns.

3. Nuvarande statistik- och annan da- taredovisning sker nästan uteslutande per administrativa eller andra enheter (valdistrikt, taxeringsdistrikt, socken, församling, kommun eller län) . Vid folk— räkningarna sker därutöver numera ge- nom manuell beredning av underlags— materialet viss redovisning för tätorter. Bristen på en neutral rumsredovisning är emellertid framträdande. Redovis- ningen medger inte f. n. tillräckligt nog- grann geografisk anknytning av data och ger därmed en onyanserad bild av lägesberoende samband och konkur- rensförhållanden. Redovisningsenheter- na är för stora och heterogena och bin- der bearbetningen av dataunderlaget till den administrativa indelningen, som dels ändras tid efter annan och därigenom försvårar rättvisande jäm— förelser mellan olika tidsperioder, dels ofta mindre väl överensstämmer med det önskvärda bearbetningsområdet, t. ex. det näringsgeografiska eller det av naturliga gränser omgivna området eller det aktuella planeringsområdet. Den bristande lägesangivningen med- för också svårigheter att studera flytt- ningsrörelser av olika slag och att upp- söka objekt såväl på kartor som i ter- rängen.

4. Den ofullständiga redovisningen av data medför att uppgifterna i ett regis— ter kan verka missledande eller att trots viss redovisning särskilda undersök- ningar erfordras för att tillräcklig in- formation skall erhållas. Ofullständig- heten kan bestå i att hela grupper av data inte redovisas, att informationen inom en grupp är ofullständig eller inte

tillräckligt differentierad eller att de enskilda upplysningarna är otillförlitli- ga t. ex. till följd av bristande aktuali- tet. Nyss anförda brister i fråga om re- dovisningen av begränsningar i fastig- hetsägares förfogande kan utgöra exem- pel även på sådana ofullständigheter i dataredovisningen. Ett annat exempel är fastighetsregistrens arealuppgifter.

På grund av samhällsutvecklingen har behovet av statistik och andra in- formationer om samhället kommit att aktualiseras i olika sammanhang. I an- slutning till lokaliseringsberedningens verksamhet har inom inrikesdeparte- mentet inrättats en expertgrupp för re- gional utredningsverksamhet (EBU). Denna expertgrupp, som fått till uppgift att biträda med uppläggningen av den regionala utredningsverksamhet som en- ligt riktlinjerna för lokaliseringspoliti- ken skall ha sin tyngdpunkt i länen, har genom beslut den 27 september 1965 tillsatt en arbetsgrupp med upp— gift att utreda »statistikbehov och stati- stikproduktion för regionala utredning- ar» (SSRU). Arbetsgruppen skulle ut- reda behovet av data för regionala un- dersökningar och på grundval därav undersöka möjligheterna att tillgodose behovet på kort och på lång sikt genom löpande statistikproduktion eller en- gångsundersökningar. Arbetsgruppen som nyligen avgivit en första delredo- visning av sitt arbete har uppgivit sig vilja belysa databehovet inom största möjliga del av samhällsplaneringen. Gruppen har funnit att en stor del av statistikbehovet bestäms av vissa typer av undersökningar som är gemensamma för flera olika delar av samhällsplane- ringen. Hit hör främst de grundläggan- de analyserna av och prognoserna för befolkningens och näringslivets utveck- ling. Tre huvudtyper av dylika under- sökningar urskiljes, nämligen demo-

• Sida 101
•  Original

grafiska framräkningar, kombinerade ar av tätorternas och olika tätortsfunk- befolknings- och näringslivsprognoser tioners »arealkonsumtion» böra redo— samt prognoser med anknytning till 5. k. visas, t. ex. bos-tadsarealer, fritidsare— interregional input-outputanalys. aler och servicearealer. Arbetsgruppen Arbetsgruppen har försökt bedöma har med hänvisning till fastighetsregis- databehovet för planeringen inom vikti- terutredningens arbete framhållit att om gare delar av olika samhällssektorer, koordinatsättning av fastigheter och t. ex. näringslivets lokalisering, bostads- eventuellt av byggnader införs skulle en byggandet, undervisningsväsendet, häl— maskinell avgränsning och ytmätning sovården, socialvården, trafiken m. m. t. ex, av tätorter kunna genomföras för- För var och en av dessa sektorer redo- hållandevis enkelt. Om användningssät- visas dels exempel på i planeringssam- tet för olika fastigheter eller delar där- manhang redan verkställda prognoser av även kunde anges i samband med och analyser samt vilka data som där- koordinatsättningen anser gruppen att vid kommit till användning dels i vissa en redovisning även av olika funktio- fall även vilka ytterligare data som kan ners arealer i varje fall i viss utsträck- tänkas bli erforderliga för den fortsatta ning skulle erhållas. och måhända annorlunda och mera om— I sin genomgång av databehovet för fattande samhällsplaneringen framdeles. olika sektorer inom samhällsplanering- Gruppen har även berört frågan om en har gruppen även redovisat en jäm- för vilka geografiska områden statistik förelse mellan det beräknade behovet av skall redovisas. Man har funnit att hu- data och nuvarande tillgång och konsta- vuddelen av den statistik som behövs terat att behovet av data är betydligt för den regionala planeringen bör pro- större än tillgången. duceras för de administrativa områden Arbetsgruppen har slutligen även till vilka planeringsfunktionerna främst kommit med en rad förslag om ändring- är knutna nämligen kommuner, kom- ar och utökningar av nuvarande stati- munblock och län. Oftast behövs emel- stik- och dataproduktion. Bl. a. föreslås lertid även data som belyser situatio- att koordinatsättning av viktigare bas- nen inom delar av administrativa om- data om befolkningen införes, att ett råden. Detta ställer krav på information med koordinater försett byggnadsregis- om församlingar och tätorter och/eller ter överväges samt att en kontinuerlig tillgång till koordinatsatta data. Arbets- redovisning av näringsgrenstillhörig- gruppen har understrukit de stora för- het, pendling, yrke och utbildning in- delar för olika delar av samhällsplane- föres med sådana integreringsmöjlig- ringen som införandet av koordinat- heter till andra register att koordinat- satta data skulle innebära. sättning kan erhållas även av dessa Beträffande behovet av redovisning data. av markanvändningen har arbetsgrup- pen påvisat ett omfattande behov av in- Den samlade effekten av bristerna i formation även för andra verksamheter nuvarande informationsredovisning är än de areella näringsgrenarna, t. ex. för att angelägna data saknas eller är brist- beräkningar av trafikalstringen och fälligt redovisade och att de data som framtida markbehov i tätorterna. Pro- finns samlade hos myndigheter och nä- duktionen av markanvändningsstatisti- ringsliv inte kan tillnärmelsevis fullt ken måste enligt arbetsgruppen ges hög utnyttjas. För samhällsplanering m. m. prioritet. I första hand anses ytmätning- tvingas myndigheter och andra av dessa

• Sida 102
•  Original

skäl till tidsödande och kostsamma in- venteringar även om erforderliga data redan har insamlats.

2 Bedömning av riktlinjerna

21 Allmän målsättning

Bristerna i samhällsbyggandets nuva- rande informationssystem är som visats i många avseenden så väsentliga att en reform framstår som oundgängligen nödvändig. Detta reformbehov vidgas i accelererad takt med samhällets fram- åtskridande. Förutsättningarna för en reform framstår med den pågående snabba tekniska utvecklingen som syn- nerligen goda. Sålunda har skapts helt nya system för informationsbehandling av olika slag, i datamaskin, genom da- tatransmission etc. Möjligheter har där- med öppnats till en integrerad behand- ling av stora informationsmängder, re- dovisade på skilda håll och hos olika myndigheter. Även enskilda samman- slutningar och organ kan på detta sätt som datakonsumenter stå i teknisk di- rektförbindelse med informationssyste- men. Informationerna kan snabbt för- medlas mellan skilda myndigheter och organ. Genom sådan förmedling kan förfrågningar efter data eller inrappor- teringar av uppgifter av olika slag en— kelt vidarebefordras till och från myn- dighet, andra organ och allmänheten. Den tekniska utrustning som kan bli er- forderlig vid informationsbehandling- en synes på grund härav, särskilt på sikt, finnas tillgänglig.

En reformering av dataredovisning- en i samhällsbyggandet torde komma att inriktas på att tillgodose statens och kommunernas behov av informationer för samhällets planmässiga utbyggnad ävensom för rationalisering av civil och militär förvaltning. Näringslivets intres-

se av att få tillgång till en för dess fort- satta utveckling betydelsefull dataredo- visning synes i väsentlig grad samman- falla med angivna inriktning. På samma sätt torde det förhålla sig med de krav som kan uppställas från allmänhetens sida, varvid av särskilt intresse blir att rättsförluster ej skall behöva uppkom- ma på grund av otillfredsställande pub- licering av olika slag av rättsförhållan- den som berör den enskilde.

I överensstämmelse med dessa rikt- linjer torde ett allmänt informations- system få byggas upp som ger statliga och kommunala myndigheter, närings- livet och enskilda tillgång till betydel- sefulla informationer utan större tids- utdräkt och arbetsinsats än som rim- ligen kan behöva tålas. Av väsentligt intresse är därvid att den nu rådande splittringen mellan skilda register och registersystem undanröjs. Vidare måste objekt, som direkt eller indirekt är knutna till visst geografiskt läge, redo— visas med ett godtagbart angivande av detta läge. Systemet bör vara sådant att informationer, efter sådan lägesangiv- ning, skall kunna snabbt sammanställas för valfria områden. På samma sätt bör informationer som eljest är samhöran- de, kunna sammanställas i grövre eller finare grupperingar, t.ex. klassificera- de med avseende på funktioner, före- tagstyper, olika slag av objekt etc.

Målsättningen kan ur datakonsumen— tens synpunkt uttryckas så att betydelse- fulla data skall för olika slag av projekt eller verksamheter kunna snabbt erhål- las och vid behov sammanställas inom visst, med hänsyn till projektets eller verksamhetens omfattning avgränsat område. I målsättningen måste emeller- tid också ingå att detta allmänna system konstrueras med beaktande av att re- gisteruppläggandet, registervården och aviseringen till och från register kan åstadkommas på rationellast möjliga sätt

• Sida 103
•  Original

och inte förorsakar större kostnad än att den totala effekten av registerarbe- tet och registerutnyttjandet blir optimal.

22 Enhetligt nät av informationssystem

Mot bakgrund av denna målsättning sy- nes enligt fastighetsregisterutredning- ens uppfattning reformeringen av den dataredovisning som är av intresse i .samhällsbyggandet få inriktas på att an- ordna all sådan redovisning efter enhet- liga normer. Detta kan dock inte leda till att samtliga informationer samlas i ett informationssystem. Den stora, ständigt växande datamängden i ett enda system skulle göra det oöverskåd- ligt och ohanterligt. Ett sådant steg måste bedömas vara orealistiskt.

Det är alltså ur praktiska synpunkter uteslutet att tänka sig annat än att flera informationssystem skall konstrueras. Dessa måste vara sinsemellan så upp- byggda att nuvarande splittring i redo- visningen så långt möjligt undviks. Sy- stemen skall självfallet kunna kommu- niceras och sålunda vara inordnade i ett enhetligt nät av informationssystem. Den enhetlighet som måste eftersträvas kan uttryckas så att systemen skall vara väl lämpade för en integrerad informa- tionsbehandling.

Med den angivna målsättningen och med de i det följande diskuterade all- männa synpunkterna på riktlinjerna för en reformering av samhällsbyggandets informationssystem torde uppbyggan- det av nya register bli ett arbete på re- lativt lång sikt. Det mål statsmakterna kan vilja uppställa torde få förverkligas genom successiv anpassning av redo- visningen allt efter som fråga om re- formering inom visst område blir aktu- aliserad. Punktinsatser torde komma att avse särskilt eftersatta områden eller områden där en reform även eljest be-

döms ge hög effekt eller områden som äger nära samband med någon pågåen- de reform.

Vid sådana successiva revisioner är det synnerligen angeläget att varje del- reform sker med beaktande av de i da- gens komplicerade samhälle förelig- gande kraven på total överblick och på inpassning av de enskilda samhälls- byggnadså—tgärderna i ett större sam- manhang. I annat fall kan olika grenar av redovisningen för samhällsbyggan- det utvecklas i skilda riktningar och på sådant sätt att informationer från dem inte kan enkelt och snabbt samman— ställas och att den erforderliga, allmän- na överblicken blir svår att åstadkom- ma. Det är sålunda inte tillräckligt att en registerrevision samordnas endast i förhållande till den redovisning med vilken registret har ett mera direkt sam- band innehållsmässigt eller till följd av det berörda registerorganets huvudsak- liga verksamhetsområde. Samordning måste ske med all informationsredovis- ning av betydelse för samhällsbyggan- det.

I tekniskt avseende är det ytterst be- tydelsefullt att uppbyggandet av syste- men sker på sådant sätt att snabba och enkla kommunikationer kan åstadkom- mas mellan registersystemen inom sam- hällsbyggandets ram. Vidare bör de tek- niska lösningarna vara sådana att såvitt kan bedömas även kommande behov kan tillfredsställas. Registren måste vara inordnade :" ett enhetligt, flexibelt nät av informationssystem.

23 Nätets uppdelning på skilda informa- tionssystem

Fastighetsregistreringens avgränsning mot annan fastighetsredovisning är inte utan vidare klar (se t.ex. de i 1 kap. omnämnda motionerna vid 1964 års riksdag). Behov föreligger vidare av en

• Sida 104
•  Original

vidgad redovisning av data om fastig- heter. Med hänsyn härtill anser sig fas- tighetsregisterutredningen böra disku- tera riktlinjerna för fördelningen av data på skilda register.

Vid bedömning av detta problem- komplex synes ett flertal skilda fakto- rer bli av betydelse. De i samhällsbyg— gandet erforderliga informationerna är av ytterst varierande slag och berör ett flertal olika objekt, t.ex. fastigheter, personer, bostäder och anläggningar, företag, motorfordon. Datakonsumenter- na torde av naturliga skäl uppställa kravet inte bara att informationerna blir föremål för en enhetlig redovisning utan även att data av samma slag redo- visas tillsammans. Därigenom vinns en ökad grad av överskådlighet. Avgräns- ningen av data mellan skilda register bör med hänsyn härtill ske på ett sätt som för datakonsumenterna ter sig na- turligt och föranleder minsta möjliga tidsutdräkt och arbetsinsats vid inhäm- tande av informationer ur register.

Sist anförda synpunkt ger inte ome- delbart en klar inriktning. Med beak- tande enbart av denna skulle det kunna te sig fördelaktigt om alla data, som är erforderliga i viss verksamhet, hän- fördes till ett enda register. Denna princip tillämpas i tämligen stor ut- sträckning f.n., vilket framgår av den ovan nämnda inventering av förefintlig dataredovisning som verkställts av kom- mittén för maskinell databehandling. Erfarenheterna därav är emellertid inte goda. Avgränsningen mellan registren blir oklar. Dubbelredovisning av data blir vanlig, särskilt av de informationer angående befolkning och näringsliv som är mera generellt beaktansvärda. En verksamhetsanknuten indelning av da- tainnehållet mellan skilda register tor- de därför få avfärdas som huvudprin- cip. Därtill kommer att synpunkten om en för datakonsumenterna naturlig för-

delning av datamängden snarare pekar mot att data av samma slag redovisas tillsammans. Bästa överskådligheten torde därvid erhållas om data rörande samma objekt redovisas i samma re- gister.

De för bedömning av fördelningspro- blemet relevanta omständigheterna sy- nes i anslutning till den ovan diskute- rade allmänna målsättningen innebära att ett register i princip bör omfatta alla de data som ifrågakommer för re- gistrering rörande visst slags objekt. I ett sådant nät av renodlade objektregis- ter blir antalet register minsta möjliga, varigenom splittring av redovisningen undviks.

Beträffande vissa slag av objekt torde dock anledning visa sig föreligga att föra skilda register, dock under förut- sättning att de förses med i huvudsak olika datainnehåll rörande objekten. Skäl härför kan vara t.ex. att data- mängden rörande visst objekt är sär- skilt stor och till sina användningsom- råden mycket artskild eller att sekre- tesshänsyn föranleder därtill. Verksam- hetsinriktningen, som nyss avvisades som huvudprincip för fördelning av data mellan olika register, synes sålun- da kunna tillmätas betydelse vid upp- delning av en så stor datamängd att en redovisning därav i ett enda register skulle bli oöverskådlig, likaså t. ex. då fråga uppkommer om viss uppgift skall bli föremål för särskild registrering el— ler redovisas som en egenskap hos objekt i annat register eller _— undan- tagsvis — antecknas i skilda register.

Av vad ovan sagts följer att dubbel- redovisning skall undvikas. Denna prin- cip kan dock inte fullt ut upprätthål- las. Sålunda torde som nyss antyddes samma uppgift undantagsvis få införas i skilda register då det framstår som mest rationellt att omedelbart ha till- gång till uppgiften i de olika verksam-

• Sida 105
•  Original

heter som i första hand betjänas av de skilda registren och de tekniska syste- men inte är så anordnade att uppgift i ett av registren direkt står till förfo- gande i båda verksamheterna.

Självfallet måste objekts identifika- tionsbegrepp antecknas i skilda register i den utsträckning det är erforderligt för att knyta data i olika register till objektet och för att underkasta data i skilda register en integrerad informa- tionsbehandling (se nedan om integra- tion mellan register).

Är datamängden rörande visst slag av objekt mycket stor kan i vissa fall en uppdelning efter registermyndighe- ternas normala arbetsområden visa sig lämplig, vilket i praktiken ofta torde vara samma sak som den ovan disku- terade möjligheten till datafördelning efter olika slag av verksamheter. En så- dan uppdelning synes emellertid inte utan vidare böra komma till stånd. Nå- got hinder mot att olika registerorgan svarar för skilda delar av ett register synes nämligen inte föreligga. Genom en anordning av detta slag kan den nödvändiga tekniska och innehållsmäs- siga samordningen lösas utan stora in- grepp i den administrativa apparaten. Registerorganen kan föra register från sina tjänsteställen och ansvara för stör- re eller mindre del av innehållet i re- gistret. Den tekniska behandlingen av hela registret och [dess innehåll kan t. ex. handhas av det registerorgan, som svarar för huvuddelen eller den pri- mära delen av registret eller av annat lokalt, regionalt eller centralt organ. Övriga registerorgan ävensom större datakonsumenter får då i lämplig form hos sig tillgängligt hel-a registret eller speciella delar därav. De kan också ha möjlighet att komplettera detta material med speciella data som är av intresse inom endast deras arbetsområde.

24 Samordning mellan nätets informations- system

Den enhetlighet i informationsredovis- ningen i samhällsbyggandet, som krävs enligt vad ovan anförts i detta kapitel för att systemen skall fungera ratio- nellt, innebär att de olika register och andra datasamlingar, som man vill an- knyta till nätet av system, skall kunna undergå en integrerad informationsbe- handling. För detta ändamål måste kommunikationer upprättas mellan re- gistren, så anordnade att de ger den erforderliga samordningen.

Bortsett från frågan om en organi— satorisk samordning av skilda organ som handhar förandet av olika regis- ter, ett problem som nu inte behandlas. synes en samordning av olika register— organs insatser i administrativt hän— seende böra ske för att skapa kommu- nikationer mellan registret för lösning av de uppkommande samordningspro- blemen. Härigenom bildas utom annat underlag för en tids- och kostnadsbe— sparande teknisk samordning. Före- skrifter torde därvid få meddelas an- gående detta samarbete mellan regis- terorganen i skilda avseenden. Infor- mationssystemen bör inte minst beträf- fande denna samordning vara så upp- byggda att uppgiftslämnare och data- konsumenter ges en tillfredsställande service. Normerande för omfattningen därav torde få bli den tidigare i detta kapitel angivna allmänna målsättning- en i fråga om den samlade effekten av registerföring och registerutnyttjande.

Samordningsproblem uppkommer bå— de vid registerföringen och vid utnytt- jandet av registren.

För införing i register infordras eller inströmmar enligt givna föreskrifter informationer av olika slag och från skilda håll. En grupp utgöres såvitt an-

• Sida 106
•  Original

går fastighetsredovisning av förrätt- ningsakter, domar eller andra hand- lingar, varur uppgifter hämtats enligt bestämt mönster. En annan grupp är meddelanden, som infordrats eller el- jest inflyter från allmänheten, myndig- heter eller andra organ. En tredje om- fattar meddelanden mellan olika regis- ter. Därutöver kan i register införas data som registerföraren på annat sätt får tillgång till, t. ex. utredningar, med- delanden etc. Till registerföring hör också registerförares arbete med att till andra register eller eljest till myndig- heter eller till andra organ eller all- mänheten enligt gällande föreskrifter lämna meddelande om verkställd infö- ring i register.

En del av nu angivna meddelanden benämns ofta avier och arbetet därmed avisering. Då dessa begrepp synes ha en oklar innebörd anser sig fastighets- registerutredningen böra för sin del avgränsa dem. Med avi förstår utred- ningen ett författningsreglerat medde- lande till registerförare, innehållande uppgift för införing i register, eller från registerförare med uppgift angå— ende verkställd införing i register. Avi- sering kan alltså ske också mellan oli- ka register, varvid en avi kan vara ut- skriven och sänd eller i annan form överförd direkt mellan registren.

De samordningsproblem mellan re- gister som uppstår vid registerföring hänför sig väsentligen till avisering mellan skilda register. Vid sidan därav kan som i alhnänna målsättningen ovan antytts tänkas förekomma förmedling av informationer via ett register till ett annat av uppgift, som lämnas från allmänheten, myndigheter eller andra organ, eller från ett register via ett an— nat av uppgift angående verkställd in- föring i register.

Datakonsumenterna torde emellertid vara mer intresserade av den samord-

ning som kan åstadkommas mellan re- gister vid registerutnyttjande. Denna kan ta sig uttryck i att en hos visst register efterfrågad upplysning förmed- las från det register där den är redo- visad. En sådan förmedling av infor— mationer från officiell dataredovisning till myndigheter och andra torde för framtiden kunna te sig som en naturlig service.

Samordningsproblemet vid register- utnyttjanwde får emellertid större dimen- sioner vid efterfrågande av stora data- mängder ur skilda register. Dessa bör därvid levereras i form av en samman- ställning av data.

En ändamålsenlig lösning av dessa samordningsproblem förutsätter en in- tegration mellan skilda register. Kra- vet på sådan integration föranleds i väsentlig grad av det tidigare i föreva- rande kapitel behandlade behovet att i samhällsbyggandet sammanställa data- mängder ur skilda register. Möjligheter därtill erfordras för t.ex. statistiska bearbetningar, prognos- och plane- ringsverksamhet och prognoskontroll. Detta accentueras av behovet av läges- redovisning av fastigheter. Skall infor- m-ationer från olika register kunna sam- manställas för valfritt område krävs nämligen ett system där de däri ingå- ende registren kan tekniskt samordnas.

Integrationen kan också påkallas av de krav som allmänheten samt olika statliga, kommunala och andra organ torde komma att uppställa att deras rapportskyldighet till samhället skall inskränkas så mycket sig göra låter. Önskemålet i detta avseende torde bli att en uppgift skall behöva rapporteras endast till ett register och att om möj— ligt olika slag av uppgifter skall kunna inlämnas i ett sammanhang för att se- dan vidarebefordras till berörda regis- ter. Genom en sådan förmedling av in—

• Sida 107
•  Original

formationer till andra register kan i ligheter till integrerad informationsbe- framtida informationssystem olika slag handling som dessa medger. av uppgifter alltid inges till samma ställe, varvid det får bli det mottagan- En förutsättning för att integration de registerorganets skyldighet att för- av olika register skall vara möjlig är medla dem till rätt register. På samma att samhörande poster i de skilda re- Sätt kan förmedling ske av utgående in- gistren innehåller ett gemensamt iden- formationer angående registerföring. tifierande begrepp, en integrations- Ur enbart datakonsumentens synvin- nyckel. I den mån de olika registren kel torde det önskemålet kunna ställas innehåller informationer rörande sam- på systemet att efterfrågan av data i ma slags objekt vållar detta krav inga allmänhet skall kunna riktas blott till större svårigheter under förutsättning ett register även om efterfrågade data att objekten i fråga erhåller samma redovisas i olika register. Sammanställ— identifikationsbeteckning i de båda re- ningen och redigeringen av data synes gistren (folkbokföringsnummer, fastig- —därvid böra vara en intern fråga inom hetsbeteckning osv.). Beteckningen kan informationssystemet. Ett sådant för- då tjänstgöra som integrationsnyckel. farande motiveras dels av kravet att Då olika register innehåller data rö- -det objektsanknutna informationssyste- rande skilda slag av objekt måste till- met ur datakonsumentens synpunkt ses att posterna i r-egistren byggs upp skall fungera lika tillfredsställande som så att samhörande poster innehåller de ett register avpassat för konsumentens gemensamma beteckningarna (vanligen verksamhetsområde, dels att det organ objektsbeteckningar). Med hänsyn till som handhar den tekniska skötseln av bl.a. kravet på en begränsning av registret bättre kan överblicka de in- mängden uppgifter per objekt är det tegrationsmöjligheter, redigerings- OCh önskvärt att systemet innehåller så få kostnadskrav som ligger i systemet. sådana beteckningar som möjligt. Att Ett nät av renodlade objektregister de begrepp som tjänstgör som integra- skulle i princip ej kräva någon avise- tionsnycklar skall åsättas samma be- ring mellan registren. Det torde emel— teckning i hela systemet är givet även lertid vara omöjligt att konsekvent full- om bristerna i detta avseende för när- följa objektregisterprincipen. Av prak- varande är stora. I vilken utsträckning tiska skäl måste som tidigare angivits de skilda registren skall förs-es med stundom en uppdelning av datamäng- dessa beteckningar för möjliggörande den rörande vissa slag av objekt ske. av direktkontakter beror på kontakt- Vidare torde viss anpassning av regis- frekvensen mellan registren och kost- terinnehållet till verksamhetsinriktning naderna för ajourhållning av integra- vara ofrånkomlig, särskilt i uppbygg- tionsnycklarna. För sammanställning nadsskedet. Dessa förhållanden föran- av uppgifter ur två register kan man leder avisering mellan registren. I vil- på grund av låg kontaktfrekvens och ken utsträckning sådan avisering och kostnaderna för ajourhållning få nöja därav följande dubbelredovisning fram- sig med att gå över ett tredje som har deles blir erforderlig är som av föl- nycklar till de båda aktuella registren. jande avsnitt framgår i hög grad be- Ajourhållningsfrågan medför även krav roende av utformningen av de teknis- på användandet av integrationsnycklar ka system som komm-er till användning som föranleder så liten ajourhållning vid registeruppbyggnaden och de möj- och avisering som möjligt. Identifika-

• Sida 108
•  Original

tionsbeteckningen bör således vara en relativt stabil företeelse och de skilda objektens anknytning till denna av viss varaktighet. De viktigaste elementen i samhällsbyggandet varom uppgifter be- höver sammanställas såväl för civila som militära ändamål är befolkning, fastigheter, bostäder, anläggningar, ar- betsplatser, serviceinrättningar, motor- fordon, fritidsaktiviteter av olika slag, myndighets beslut etc. Samtliga de objekt som ingår i dessa element har vid varje tidpunkt i olika avseenden entydig anknytning till viss eller vissa fastigheter och det stora flertalet även till viss eller vissa personer. Nuvaran- de redovisning är också i stor utsträck- ning uppbyggd på grundval av detta förhållande. Det synes därför naturligt att fastighetsbeteckningen och folkbok- föringsnumret kommer att fungera som två av huvudnycklarna i det ovan skis- serade systemet av register. Fastighets- beteckningens roll härvidlag förstärks ytterligare av vad nedan anföres om lägesangivning av data. Såväl fastig- hetsbeteckningen som folkbokförings- numret uppfyller till stor del de krav som ovan ställts på en lämplig integra- tionsnyckel.

Utöver vad ovan nämnts om behovet av lämpliga integrationsnycklar måste för att informationsutbyte skall vara möjligt den tekniska utformningen av registren ägnas stor uppmärksamhet. Härvid ställs på registren dels krav på en rationell utformning med hänsyn till behovet av registren i det dagliga ar- betet dels ett hänsynstagande till de stora datamängder som vanligen måste kunna sammanställas och bearbetas för t. ex. statistik, prognos- och planerings- verksamhet. Om kontaktfrekvensen mellan två register är förhållandevis hög kan det t. ex. vara erforderligt att det ena finns sorterat utom på huvud- begreppet (vanligen objektets beteck-

ning) även på den i varje post ingåen- de integrationsnyckeln.

25 Lägesredovisning av data

De brister som vidlåder nuvarande da- taredovisning gäller som framhållits inledningsvis i förevarande kapitel bl.a. den omständigheten att läget för skilda företeelser i allmänhet redovi- sas endast per administrativ eller lik- nande enhet. Ett undantag därifrån är fastigheterna, vars lägen är generellt redovisade på registerkartor eller and- ra kartor med anknytning till registret, dock inte på ett sådant sätt att läget anges av en numerisk, bearbetningsbar storhet. Dessa brister måste betecknas som väsentliga. Behov föreligger av en redovisning som är oberoende av ad- ministrativ indelning och som med acceptabel noggrannhet anvisar läget för data som direkt eller indirekt är markbundna. Denna lägesredovisning bör dessutom vara så anordnad att en sammanställning på ett enkelt sätt kan ske av önskade uppgifter för valfritt område.

I geodetiska sammanhang har data sedan lång tid tillbaka redovisats i rät- vinkliga koordinatsystem. Lägesangiv- ning i planeringssammanhang förutsät- ter ett enhetligt koordinatsystem för landet. Vissa offentliga kartor utges nu- mera i ett sådant för landet enhetligt koordinatsystem (t. ex. topografiska kartan, ekonomiska kartan). I detta system, som är så anordnat att hela lan- det faller inom första kvadranten, dvs. med positiva tal för x och y, kan varje punkt i landet entydigt anges till sitt läge med ett koordinatpar (x positiv i nordlig riktning och y positiv i ost- lig). På detta sätt kan alla data, som är geografiskt anknutna, lägesanges. Metoden har tillämpats utomlands. I Sverige har den introducerats av pro-

• Sida 109
•  Original

fessor Torsten Hägerstrand som använt den såvitt angår bl.a. befolkningens mantalsskrivningsplats. Den systema- tiska avläsningen och redovisningen av objekts lägen i ett enhetligt koordinat- system samt utnyttjandet av koordina- terna för sammanställning av data in- om valfritt avgränsade områden bru- kar benämnas koordinatmetoden.

Att vid varje tillfälle då lägesangiv- ning av ett visst slags objekt erfordras ta ut koordinater för dessa skulle för- anleda ett enormt arbete och skulle inte kunna ge den behövliga redovis- ningen med önskad snabbhet. Angelä- get är dessutom att lägesangivningen blir föremål för en enhetlig redovis- ning och att denna kan i anslutning till officiell registrering lätt ajourhål- las. Den bör också ge direkt jämförbara uppgifter. En generell läges—angivning av vissa objekt med konsekvent redo- visning och ajourhållning torde därvid vara enda framkomliga vägen.

Fastighetsregisterutredningen har ef- ter en ingående utredning av dessa problem funnit att en generell läges- redovisning av fastigheter genom an- givande av koordinater för representa- tiva punkter inom fastigheterna kan ske och att en sådan redovisning, som enkelt kan ajourhållas, tillgodoser det huvudsakliga behovet av lägesredovis- ning. Genom en sådan koordinatregi- strering av landets totala fastighetsbe- stånd blir nämligen alla data som direkt eller indirekt är redovisade i anslut- ning till fastighetsindelningen lägesan- givna. Redan i dag förekommer sådan redovisning i stor utsträckning. För— utom data i fastighetsregister blir så- lunda automatiskt lägesangivna alla da- ta beträffande befolkningen och fastig- heter, som är redovisade i registren in- om folkbokförings- och beskattnings— väsendet, likaså data angående ägande- rätt och andra rättigheter till fastighe-

ter, som finns upptagna i fastighets- böckerna, samt data som indirekt t. ex. via person och dennes mantalsskriv- ningsplats kan anknytas till viss fastig— het. Även data, som redovisas i folk-, bostads—, jordbruks- och företagsräk- ningarna ävensom i lantbruksnämnder- nas centralregister och RLF:s jord- bruksregister, är knutna till fastighets- indelningen. Det torde dessutom vara möjligt att ur grundmaterial eller på annat sätt komplettera andra såväl ci- vila som militära register med fastig- hetsbeteckningar.

En koordinatredovisning av fastig- heter synes kunna ske med rimlig ar- betsinsats därigenom att den kan er- hållas som en produkt jämsides med den redovisning av fastigheternas sär- skilda områden, som utredningen före- slår. Genom lägesredovisning av fas- tigheter på detta sätt bortfaller också i väsentlig mån arbete med och kost— nader för lägesredovisning av ett fler- tal typer av objekt, vilka såsom belägna på eller anknutna till fastighet kommer att bli direkt eller indirekt lägesan- givna. .

Genomförandet av en sådan koordi- natregistrering kommer enligt utred- ningens mening inte att lösa hela det behov av lägesbestämning av objekt som föreligger. Den utgör den nödvän- diga initialinsatsen för koordinatmeto— dens generella tillämpning och kan vid behov kompletteras med särskild läges— bestämning av objekt om t.ex. större krav på exakthet föreligger eller för speciella ändamål som ej helt tillgodo- ses genom den generella lägesbestäm- ningen.

26 Rationella tekniska hjälpmedel

De problem angående samordning mel- lan olika register, som behandlats ti- digare i detta kapitel, kan ur tekniska synpunkter betecknas som dels ett da-

• Sida 110
•  Original

tatransportproblem, dels ett internt hanterings- och redigeringsproblem för det registerorgan som ansvarar för sammanställningen. Såväl avisering och förmedling som leverans till datakonsu- menter av informationer innebär en transport av data från uppgiftslämnare till register, mellan register och till da- takonsument. Denna överföring av in- formationer kan ges på många olika sätt, från läsning och handskrift till maskin- behandling utan egentlig manuell ar- betsinsats. Det är emellertid också så att valet av teknisk lösning i stor ut- sträckning påverkar informationsnätets utformning i olika avseenden t. ex. an- talet register, möjligheterna till inte- grerad informationsbehandling och den innehållsmässiga avgränsningen mellan registren. Uppbyggnaden av samhälls- byggandets informationsnät är därför i väsentlig utsträckning ett tekniskt eko- nomiskt problem.

Den förut angivna skissen av en för- väntad utveckling av samhällsbyggan- dets allmänna informationssystem förut- sätter ett effektivt utnyttjande av till— gängliga tekniska hjälpmedel. Redan i målsättningen för en reformering av gäl- lande informationssystem har upptagits krav på snabb service från registren. Den i anslutning därtill skisserade ut- formningen av informationssystemet med ett relativt begränsat antal skilda register med i princip olika register- innehåll leder vidare till att de tekniska hjälpmedlen måste ha en förhållandevis stor kapacitet. Målsättningen påverkar emellertid inte enbart den interna be- handlingen av registren utan ställer ock- så stora krav på anordnandet av de externa kontakterna. Detta följer sär- skilt av det föreliggande behovet att data från olika register snabbt och en- kelt skall kunna sammanställas. Denna integration genomförs naturligtvis på bästa sätt om den tekniska utrustningen

är så enhetlig för de olika registren, att data ur ett register utan förarbete kan bearbetas av de tekniska hjälpmedlen i varje annat register inom systemet säväl lokalt, regionalt som i rikssamman- hang. Flexibiliteten hos en sådan en- hetlig utrustning måste vara mycket stor, eftersom utrustningen skall använ- das för flera register med sannolikt mycket varierande omfattning, aktivi- tet och normala användningsformer. Härutöver kommer behovet av anpass- ning till de av samhällsutvecklingen be- tingade ändringarna i registeruppbygg- naden. Dessutom måste naturligtvis på informationssystemets tekniska utform- ning ställas krav på säkerhet och med hänsyn till prisutveckling, arbetskrafts- tillgång m. m. liten manuell insats.

De långtgående principiella krav som sålunda torde böra ställas på den tek- niska sidan av ett framtida integrerat informationssystem synes bli bäst till— godosedda vid utnyttjande av ADB- hjälpmedel. Kommittén för maskinell databehandling, som haft i uppdrag att analysera olika tekniska hjälpmedels användbarhet, har i den utredning som redovisats i betänkandet Automatisk databehandling från delvis andra ut- gångspunkter än de i detta kapitel dis- kuterade konstaterat att det finns myc- ket stora användningsmöjligheter för ADB inom statsförvaltningen. Detta sy- nes inte minst gälla i registreringssam- manhang. De riktlinjer som angivits i betänkandet har sedermera konfirme- rats av riksdagen i fråga om reforme- ringen av folkbokförings- och uppbörds- väsendet genom 1963 års beslut om an- skaffande av datamaskiner till länssty- relsernas datakontor. Inom detta redo- visningsområde som har väsentlig be- tydelse för samhällsbyggandets infor- mationssystem kommer alltså ADB att utnyttjas. Detsamma gäller företagsre- gistreringen.

• Sida 111
•  Original

Vad sålunda anförts synes ur princi- piell synpunkt tala för att ADB-utrust- ning är det hjälpmedel som vid betrak- tande av informationssystemet som hel- het generellt borde användas för de däri ingående registren. Konsekvenser- na härav torde vara att vid framtida reformer eller uppbyggnad av nya re- gister, som är av intresse ur samhälls- byggnadssynpunkt, angivna princip tor— de böra tillmätas väsentlig betydelse. Vid ett ställningstagande måste som av målsättningen i avsnitt 21 ovan fram- går tillses att nyttan av registreringen ställs i relation till nedlagda registre- ringskostnader. Situationer torde då kunna finnas, i vilka ADB inte är det optimala valet av hjälpmedel om hän- syn tas enbart till det aktuella registret. I sådana fall synes det emellertid vara angeläget att, för integration med andra register, även de allmänna synpunkter- na beaktas, varvid ADB som tekniskt hjälpmedel kan komma i fråga enbart på grund av behovet av kommunika- tion med andra register. I de fall annat hjälpmedel skulle visa sig vara mest fördelaktigt även vid en allsidig pröv- ning, bör tillses att registeruppbyggna- den så långt som möjligt underlättar integrationen med andra register un- der betraktande av att integrationen normalt torde komma att genomföras med utnyttjande av ADB. Datamaskinsystem tillverkas i olika storlekar och konfigurationer av en mängd olika företag. Man har således relativt stor möjlighet att anpassa ma- skinvalet efter behoven och kan där- igenom hålla kostnaderna nere. Tidi— gare har nämnts att integrationen av registren lättast genomförs om den tek— niska utrustning som används vid re- gisterförandet är enhetlig. Att ADB utnyttjas behöver emellertid inte inne- bära att detta krav är uppfyllt. Någon egentlig standardisering förekommer

inte f. n. och skilda maskintyper kan i dag praktiskt taget omöjliggöra inte— gration. Till och med då skilda maski- ner av samma fabrikat kommer till an- vändning kan svårigheter uppstå på grund av att t.ex. olika programme- ringssystem utnyttjas. Framdeles synes det kravet i vart fall få ställas att de datamaskinsystem som kommer till an- vändning inom samhällsbyggandets in- formationssystem är förenliga.

Den snabba utvecklingen på data- maskinteknikens område synes, i en- lighet med vad kommittén för maski- nell databehandling diskuterat i det nämnda betänkandet. gå emot större, snabbare och flexibelt uppbyggda en- heter som vid behov sammanlänkas med andra liknande maskinsystem. Av stort intresse är också utvecklingen av data- transmissionstekniken, som gett möjlig- heter till snabb och säker överföring av data. Kraven på sådan överföring blir allt större. Detta i förening med utvecklingen inte minst på kostnads- sidan torde snart leda till ett ökat ut- nyttjande av denna teknik. Redan nu finns ett antal anläggningar, såväl stat- liga som icke statliga, i drift inom riket. Av intresse är även möjligheterna till bildöverföring, som torde kunna under- lätta utnyttjandet av de till vissa regis- ter hörande arkiven.

I avsnitt 24 ovan har betonats att be- hovet av dubbelredovisning i registren och till följd därav avisering mellan dem och rapportering till dem i hög grad sammanhänger med hur snabbt önskade uppgifter ur skilda register kan sammanställas. Av betydelse är då i vilken utsträckning avancerade ADB— system kommer att utnyttjas. Mot bak- grund av utvecklingen synes det på sikt sannolikt att den framtida dataredovis- ningen kommer att betjänas av ett antal större datacentraler som allt efter om- ständigheterna handhar informations-

• Sida 112
•  Original

behandlingen för ett eller flera register. De skilda registren torde allt efter de varierande kraven på snabb kommuni- kation på olika sätt komma att kunna stå i förbindelse via datatransmission med varandra men även med större datakonsumenter. I sina mest avance- rade delar skulle systemet då kunna utformas så att datacentral direkt stod i förbindelse, förutom med register- och statistikorgan som centralen be- tjänar, med andra datacentraler och med datakonsumenter. Varje uppgift som infördes i ett av registren skulle därvid vara åtkomlig för alla datakon- sumenter som hade direkt anknytning till systemet. I ett så integrerat system skulle ajourhållningen bli enkel, all- mänhetens uppgiftslämnande samt oli- ka statliga, kommunala och andra or- gans rapportskyldighet och arbete med inhämtande av sådana rapporter kunna inskränkas till ett minimum och beho- vet av skrivna register begränsas till vad som av säkerhetsskäl ansågs nöd- vändigt. Vid mindre behov av snabba kommunikationer skulle registerförare och datakonsumenter kunna få utdrag från registren i lämplig form t. ex. lis— tor eller kort, magnetband eller hål- kort.

De krav i olika avseenden som måste uppfyllas vid en fullständigt integrerad databehandling av skisserat slag i sam- hällsbyggandet är stora. En sådan upp- byggnad synes få ses som slutmålet för en successiv reformering av infor— mationssystemet. De tekniska förutsätt- ningarna att nå detta mål måste be- dömas som goda.

Vid pågående och framtida reformer torde emellertid en mängd praktiska omständigheter därjämte få beaktas, så- som den faktiska tillgången på data- maskiner och deras utnyttjande, beho- vet av integration med andra, redan re- formerade register, effekten av den ak- tuella reformen med hänsyn till dess begränsade omfattning m.m. Under alla förhållanden synes reformarbetet böra bedrivas så att utblickarna framåt tillmäts den betydelsen vid övervägan- dena att ett uppbyggt system kan be- dömas senare bli anslutet till ett mer avancerat system utan alltför genom- gripande förändringar. Härigenom på- verkas inte blott den tekniska utform— ningen. I omvänd riktning röner sy- stemutformning, avgränsning mellan skilda register m. m. inflytande av va- let av tekniska hjälpmedel.

• Sida 113
•  Original

1 Inverkan på fastighetsregister- reformen

Genom analysen av gällande fastighets- registersystem i 4 kap. synes behovet av en genomgripande revision av fastig- hetsregistreringen vara klart dokumen- terat. Bristerna i nuvarande informa- tionssystem över huvud i samhällsbyg- gandet, vilka sammanfattas ovan i 5 kap., är emellertid av 'den art att de skärper detta reformbehov, eftersom målsättningen för en reform måste på- verkas av de vidare krav som numera enligt fastighetsregisterutredningens mening bör uppställas på all redovis- ning av de i samhällsbyggandet erfor- derliga informationerna. En revision av fastighetsregistrcringen, som torde få ske i anslutning till en sådan vidare målsättning, synes vara i hög grad an- gelägen och utgör ett viktigt led i en allmän reformering av informationssy- stemen i samhället.

När det gäller att bedöma inverkan på fastighetsregisterreformen av de dis- kuterade sannolika riktlinjerna för en allmän reformering av samhällbyggan- dets informationssystem torde dessa riktlinjer i första hand få anses inne— bära att fastighetsregistreringen inte kan ses som en isolerad företeelse utan mås- te inordnas i ett vidare sammanhang. Redogörelsen för gällande system och den tidigare i detta kapitel förda dis- kussionen visar nämligen att det råder ett nära samband mellan de data som

KAPITEL 6

2 F astighetsredovisningens fördelning på olika register

I 5 kap. har vid diskussionen om rikt- linjer för förekomsten av skilda offi- ciella register framhållits att olika re-

gister torde böra förekomma, avgrän- sade så att varje register omfattar data rörande ett visst slags objekt, och att en begränsning av antalet register torde vara nödvändig.

Vidare uttalades att anledning i vissa fall kan finnas att föra skilda register för samma slag av objekt under förut- sättning att de förses med i huvudsak olika datainnehåll rörande objekten.

Dessa principer synes vara tillämp- liga inte minst beträffande fastighets- redovisningen som f. n. är splittrad och ofullständig. Statliga och kommunala myndigheters behov av informationer om den fasta egendomen är så fram— trädande att en generell och ändamåls- enlig redovisning av erforderliga data bör ske om förvaltningsapparaten i det- ta hänseende skall kunna fungera ra- tionellt. En reform på detta område sy- nes kunna ge en väsentlig rationalise- ringseffekt. Förhållandet är lika med näringslivets organ och enskilda, vilka torde anse sig kunna fordra en till- fredsställande service inom ett områ- de som sedan länge ansetts falla inom de statliga funktionernas ram. Härtill kommer att en bristande eller splittrad publicitet angående rättigheter till fast egendom kan förorsaka rättsförluster och olägenheter av ekonomisk art.

När det t.ex. för en samhällsplane- rande myndighet, en fastighetsägare, en spekulant till fastighet etc. gäller att utreda de begränsningar som på grund av särskilda beslut eller rätts— handlingar råder i fråga om rätten till förfogande över viss eller vissa fastig- heter — en problemställning som är mycket vanlig _— ter sig svårigheterna inte sällan alltför stora för att utred- ningen skall kunna fullföljas. Besvär— ligheter av annan art uppkommer när någon har behov av uppgifter vem som äger viss mark och ägarens adress. Problem av detta slag uppstår ständigt

• Sida 115
•  Original

t. ex. i myndigheternas verksamhet med fastighetsbildning, annan samhällsplane- ring m.m., varvid sådana uppgifter måste sammanställas för större områ— den med många fastigheter. I fastighets- bildningsverksamheten och därmed jämförliga verksamheter föreligger så- lunda behov av informationer om fas- tighetsägare och deras adresser kon- tinuerligt. Samma är förhållandet, ehu- ru inte med samma frekvens, i fråga om inteckningsbelastning m.m. Beho- vet av sådana uppgifter ökar dock vid fastighetsbildning snabbt med en vid— gad användning av omreglerande fas— tighetsbildningsinstitut men är också påtagligt vid sammanläggning.

En nära samordning av register som innehåller fastighetsdata är på grund av vad sålunda framhållits ofrånkom- lig. Den redovisning som härvid är av särskilt intresse är fastighetsregistret. fastighetsböckerna och fastighetsredo- visningen till grund för folkbokföring och beskattning. Annan officiell fas- tighetsredovisning är av ringa omfatt- ning och torde från fall till fall få an- ordnas efter vad som prövas lämpligt, dock med beaktande av huvudprincipen att splittring bör undvikas och att an- talet register bör nedbringas.

I vad mån sambandet mellan de nämnda fastighetsredovisningarna är så väsentligt att de vid en reform bör sammanslås till ett enda register torde få bedömas med beaktande av ett fler- tal faktorer, av vilka en del nyss an- tytts. I de i 1 kap. nämnda motionerna har sambandet ansetts starkt och ett direkt samgående mellan dessa register har påyrkats.

Utan tvivel kan åtskilliga omständig— heter framhållas som talar för eller emot ett sådant fullständigt samman— förande. I fastighetsregisterutredning- ens uppdrag ingår inte att utreda den— na fråga, och utredningen saknar där-

för anledning att uppehålla sig vid detta alternativ. Som redan framhållits ankommer det emellertid på fastighets— registerutredningen att beakta behovet av samordning mellan fastighetsregi— strering samt folkbokföring och redo- visning för beskattning ävensom beho— vet av en ändamålsenlig dataredovis— ning till grund för samhällsplanering- en. Även om utredningen i sitt arbete utgår från förekomsten i organisatoriskt avseende av skilda redovisningar i fas- tighetsregister och fastighetsböcker ävensom för folkbokföring och upp- börd, anser sig utredningen därför och med fullföljande av principerna i 5 kap. böra diskutera frågan om den tekniska samordningen av dessa redovisningar.

Innan denna fråga behandlas bör framhållas att problemet om avgräns- ning mellan å ena sidan fastighetsregi— streringen och å andra sidan annan redovisning med anknytning till fastig- heter måste tas upp till diskussion. Denna avgränsning gäller i nu före— varande sammanhang endast det data— innehåll som skall redovisas i fastig- hetsregistret och kan därför lämpligen anstå till 9 kap.

3 Samordningen med annan redovisning

1 Nuvarande indelning i registerom- råden. Sockenindelningens innebörd

Som ovan framhållits i redogörelsen för jordregistret och stadsregistret är den yttersta ramen för jordregistret lä- net, varinom fastigheterna var avsed- da att redovisas sockenvis i alfabetisk och numerisk (alfanumerisk) ordning såväl i själva registret som i det särskil— da namnregistret. Enligt 22—26 55 JRF skulle jordregistret uppläggas för en socken i sänder, vilket framkallat be- traktelsesättet, att det finns ett särskilt jordregister för var socken. Oberoende av vilken terminologi som används har sockenindelningen i JRF givits den be- tydelsen att, förutom att fastigheterna som nämnts är ordnade sockenvis, soc- kennamnet måste vid angivande av en fastighetsbeteckning uppges för att tas- tigheten skall vara identifierad. Dessa dubbla rekvisit torde få innefattas i de- finitionen på vad som numera brukar benämnas registerområde. I de fall olika socknar i landet har helt identiska nanm måste därjämte länet uppges för att fastigheten skall i rikssammanhang vara klart identifierad.

I fråga om stadsregistret utgör staden registerområde eller — i den mån jord— register föres för del av staden _— den totala stadsregisterdelen i staden. Vad nu sagts om stad gäller också samhälle å landet (i förevarande fall köping och municipalsamhälle med stadsregister).

Förs stadsregister för annan ort i lands- kommun utgör orten registerområde, och om i en och samma landskommun finns flera orter, var för sig med stads— register, omfattar varje ort eget register— område (normalt torde dock kommu- nens namn eller länet få anges för att fastighet i sådan ort skall vara klart identifierad). Om område av landskom- mun införlivas med stad upphör enligt 1 & JRF sockenegenskapen inom områ- det. Staden — eller stadens totala jord- registerdel —— utgör då registerområde. Detta anses gälla även för det fall att det införlivade området omfattar två eller flera socknar eller delar därav. Kravet att fastigheternainomettregisteromräde skall vara ordnade alfanumeriskt anses därvid vara uppfyllt genom att ett enda namnregister upprättas för hela jord— registerdelen av staden.

Ett registerområde definieras med an- givna båda kriterier och förutsätter allt- så en faktisk redovisning i ett samman- hang av en samling fastigheter. Av själva definitionen framgår att fastighet (fas- tighets enskilda mark, jfr nedan) inte kan vara redovisad i eller höra till två registerområden.

Ett registerområde är sålunda inte i första hand ett territoriellt område. En förändring av gränsen på marken mel- lan två fastighetsindivider som hör till skilda registerområden (t. ex. genom ägoutbyte eller genom gränsbestämning inom ramen för sakägarnas avtalsfrihet)

• Sida 133
•  Original

medför att registerområdets omfattning automatiskt ansluter sig till denna änd- ring. Däremot är det tydligt att ett regis- terområde i ett visst ögonblick har en bestämd omfattning på marken.

Indelningen i registerområden har betydelse, förutom för själva fastighets- registreringen, väsentligen i två olika avseenden, dels vid tillämpning av Vissa bestämmelser i fastighetsbildningslag- stiftningen, dels till grund för indel- ningen i förvaltningsområden av olika ningen i förvaltningsområden av olika slag (kommunal, ecklesiastik och admi- nistrativ, här sammanfattningsvis be- nämnda administrativ indelning, samt judiciell).

Det resonemang som nyss fördes an- gående innebörden av begreppet regis- terområde kompliceras i någon mån av den situation som kan inträda vid änd- ring av indelningen i registerområden, föranledd av beslut i administrativ ord- ning angående förändrad indelning »med avseende på fastighetsredovis— ningen» eller i fråga om upprättande av stadsregister för del av socken. Så- dana beslut brukar beträffande tid- punkten för ändringen innebära att be- slutet skall träda i tillämpning fr. o. ni. ett följande årsskifte. Anteckning av beslutet skall ofördröjligen ske i regist- ret. Uppenbart är att ändringen i den faktiska fastighetsregistreringen inte kan ske nyårsnatten, utan ganska lång tidsrymd torde med gällande registre- ringssystem nästan alltid förflyta till dess beslutet hunnit fullföljas.

Fråga uppkommer då vilken verkan som skall anses följa av ett administra— tivt beslut om ändring av indelningen i registerområden. Innebörden torde kunna begränsas så att, förutom att re- gistreringen skall ändras i överens- stämmelse med beslutet, detta skall ske när så blir möjligt och givetvis med minsta tidsutdräkt efter årsskiftet. Med denna verkan i fråga om indelningen i

registerområden föreligger inga pro- blem i begreppsmässigt hänseende. Ett annat alternativ är att beslutet anses få den effekten redan vid årsskiftet att in- delningen i registerområden omedel- bart blir ändrad. Men eftersom den fak— tiska registreringen såsom nyss anförts ej torde kunna medhinnas genast, upp- kommer en diskrepans mellan denna beslutade, formella indelning i regis- terområden och den faktiska.

För fastighetsregistreringens del är den berörda frågeställningen utan egent- ligt intresse. Så synes även vara fallet i fråga om registerområdets betydelse för indelningen i olika förvaltningsom— råden, som närmare behandlas i det föl- jande av detta avsnitt. Ett ställningsta— gande skulle emellertid kunna tänkas bli nödvändigt vid tillämpning av lag— bestämmelser, vari indelningen i regis- terområden tillmäts betydelse. Med hän- syn till vad nyss anfördes angående be- tydelsen av indelningen i registerområ- den, torde därvid fastighetsbildnings— lagstiftningen närmast komma i fråga. Stadganden av angivna slag finns i sam— manläggningslagen som innehåller för— bud mot sammanläggning av fastigheter i skilda socknar samt i 8 kap. 7 5 och 13 kap. 23 & jorddelningslagen som för— utsätter visst iakttagande av bl.a. soc- kenindelningen vid ägoutbyte och laga skifte. Vidare innehåller 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning lll. m. bestämmelse om fastighetsdelning vid överflyttande av del av fastighet från ett förvaltnings- område till ett annat sådant område, vartill i denna lag socken räknas.

I sistnämnda lag är lagtexten klart utformad med tanke på uppkommen skillnad mellan den faktiska indelningen i registerområden och själva beslutet om indelningsändring. Frågan om be— slutets verkningar i tidsmässigt hän- seende är irrelevant.

• Sida 134
•  Original

gen och sammanläggningslagen synes framgå att lagstiftaren med angivna be- stämmelser avsett att ge stadga åt den indelning, vilket återspeglas i jordre- gistret. Därmed torde knappast kunna avses annan sockenindelning än den faktiskt förefintliga. Emellertid skulle en sammanläggning av fastigheter eller ett ägoutbyte mellan fastigheter på ömse si- dor om en beslutad gräns för register- område motverka beslutet därigenom att ett ökat behov skulle uppkomma av delning av fastighet enligt 1930 års lag, vilket synes mindre ändamålsenligt. Spärren mot ägoutbyte och laga skifte över sockengräns är dock inte utfor- mad med hänsyn till intresset att undvi- ka ett olämpligt resultat i angivna hän- seende. Sammanläggningshindret skulle däremot kunna vara effektivt, om med socken menas inte endast den faktiskt redovisade utan även den formellt be- slutade. Med en sådan tolkning skulle alltså samma principiella spörsmål vara reglerat på olika sätt i skilda avsnitt av fastighetsbildningslagstiftningen, vil- ket dock med denna lagstiftnings nuva- rande systematik inte är helt ovanligt. Vidare skulle sambandet mellan fastig- hetsbildning och indelning i register- områden vara för sammanläggningsfal- let i detalj reglerat även för de mera ovanliga situationerna, vilket i övrigt inte synes vara fallet.

Det torde sålunda kunna bedömas som sannolikt att det i fastighetsbild- ningslagstiftningen inte förutsättes en temporär, formell sockenindelning vid sidan av den faktiskt redovisade och att hela problemställningen angående förefintligheten av en formell sockenin- delning saknar reell betydelse. Någon djupare analys av detta spörsmål torde i detta sammanhang inte erfordras. Fas- tighetsregisterutredningen vill endast studera hur gällande principiella sy- stem fungerar.

Även andra oklarheter förekommer såvitt gäller sambandet mellan fastig- hetsbildning och indelning i register- områden. Vid delning av registerområ- de eller vid införlivning med stad eller köping av område, som omfattar del av registerområde med viss aktuell omfatt- ning, eller liknande åtgärder förekom— mer t. ex. att Kung. Maj:ts beslut därom i vissa fall formuleras så att det skulle kunna tolkas som ett fastläsande för framtiden av den nya gränsen mellan registerområdena i visst läge på marken. Beslut av detta innehåll torde avges i samband med sådan ändring av admi- nistrativ indelning, att den administra- tiva gränsen bindes på detta sätt. En tolkning med angiven innebörd skulle kunna tänkas förutsätta ett förbud mot förändring av registerområdesgränsen genom fastighetsbildning, men något så- dant förbud finns ej intaget i fastighets- bildningslagstiftningen. Om emellertid en föreslagen förändring genom fastig- hetsbildning skulle åstadkommas, sak- nas å andra sidan en lagreglering av spörsmålet att åter bringa indelningen i registerområden i överensstämmelse med den administrativa indelningen, vilket är önskvärt.

Mark som är samfälld för två eller flera fastigheter intar i fråga om indel- ning i registerområden en från fastig- heternas enskilda mark något avvikande ställning. I den mån en samfällighet är redovisad i fastighetsregister ingår den på samma sätt som fastigheternas en- skilda mark utan vidare i visst register- område. Så är förhållandet med sam- fälligheter inom stadsregisterområde. På samma sätt kunde det förhålla sig un- der jordeböckernas tid med sockenall— männingar. I själva jordregistret redo- visas emellertid inte samfälld mark med undantag av vad som brukar benämnas gemensam ägovidd (jfr även formulär

• Sida 135
•  Original

P till jordregistret). Ett annat undan— tag från huvudregeln kan sådan allmän- ning anses utgöra som upptagits i jord- registret som särskild fastighet. Bak- grunden till en sådan redovisning torde emellertid ha ansetts vara att allmän- ning inte är samfälld i vanlig mening ehuru det finns ett sakrättsligt samband mellan allmänningsfastigheten och »del— ägande» fastigheter.

De egentliga, utanför stadsregisterom- rådena belägna samfälligheterna, vilka som nämnts inte redovisas i fastighets- register, brukar väl anses ingå i de re- gisterområden inom vilkas aktuella om- råde de ligger eller i allmänhet i det registerområde som innefattar samtliga delägande fastigheter. Detta problem torde i det särskilda fallet inte erfordra någon lösning förrän det blir aktuellt att uppta samfälligheten (eller andels- fastighet i samfälligheten) i fastighets- register eller att bestämma kommuns omfattning i det fall kommunen anses bestå av viss eller vissa socknar. Några egentliga svårigheter att bestämma soc- kentillhörighet torde normalt ej behöva föreligga. Svårigheter inträder först i fråga om områden som är samfällda för fastigheter i annan socken än den inom vars aktuella område samfälligheten är belägen, vare sig alla fastigheterna (fas- tigheternas enskilda mark) tillhör an- nan socken eller endast vissa av dem. I sistnämnda fall tillhör sålunda de oli- ka fastigheterna skilda socknar, och samfälligheten utgör s. k. flersockensam- fällighet. I tveksamma fall torde behov kunna uppkomma av ställningstagande i särskild ordning (jfr 14 % JRF).

Då viss samfällighet anses höra till ett registerområde men delaktighet i den- samma tillkommer fastighet i annat re- gisterområde, föreligger en till synes komplicerad situation, enär fastighe- tens andel i samfälligheten utan tvekan ingår i fastigheten men samfälligheten

inte tillhör samma registerområde som fastighetens enskilda mark (t.ex. när fastighet inom jordregistersocken har andel i samfälld mark inom stadsregis— terområde som omfattar de] av den ur— sprungliga socknen). Med beaktande av detta fall synes alltså ett registerområde få anses i territoriellt hänseende om— fatta den mark som enskilt ingår i re— gisterområdets fastigheter (enligt den faktiskt föreliggande redovisningen, obe- roende av eventuellt beslut om ändrad indelning) ävensom de samfälligheter, som är redovisade till registerområdet eller eljest anses ingå däri. Delas emel- lertid genom laga skifte en samfällighet, som ingår i annat registerområde än viss delägande fastighet, på sådant sätt att enskild mark utlägges för fastighe- ten, övergår denna mark genom laga skiftet till det registerområde fastighe- ten tillhör. Eventuellt uppkommen olämplighet, t. ex. enklavbildning, får hävas genom ändring i indelningen, vil- ket kan ske genom beslut av Kungl. Maj:t i administrativ ordning eller ge- nom en fastighetsreglerande fastighets- bildningsåtgärd.

I fråga om sockenindelningens inne- börd må — utöver redan förda princi- piella diskussioner om registerområde i allmänhet — framhållas att jordregist- ret skulle upprättas i anslutning till den bestående sockenindelningen. Därmed avsågs indelningen i jordebokssocknar. Därifrån skedde dock enstaka undan- tag, varigenom begreppet jordregister- socken kom att införas som en själv- ständig företeelse. Sedan jordeboken numera i allt väsentligt upphört att fö— ras, har sockenbegreppet vilket behål- lits i JRF kommit att i fastighetsregis- tersammanhang avse jordregistersocken som sålunda utgör vad ovan benämnts registerområde.

Sockenbegreppet har i doktrinen och

• Sida 136
•  Original

förarbeten till olika lagstiftningar givits en diffus innebörd, vilket kommit att spela viss roll i fastighetsbildnings- och fastighetsregistersammanhang. Fastig- hetsregisterutredningen, som har att i det följande till behandling upptaga frågan om sockenindelningen skall be- hållas i ett nytt fastighetsregister eller ersättas av annan indelning, vill här kortfattat diskutera detta spörsmål.

Socken är en gammal företeelse och torde i början av historisk tid ha av- sett den kyrkliga menighet som hade att hålla egen kyrka och präst. Sock- nens territorium blev så småningom de hemman m.m. som tillhörde menighe- ten. De förvaltningsuppgifter som an- kom på kyrksocknen vidgades med sek- len i betydande omfattning och hade under 1800—talet kommit att omfatta frå— gor, som ansågs sträcka sig långt ut- över kyrkliga uppgifter. Genom 1862 års förordningar om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse i Stockholm och förordningen samma år om kyrkostäm- ma samt kyrkoråd och skolråd åstad- koms skillnad mellan de borgerliga och kyrkliga funktionerna. Därigenom till- skapades de borgerliga primärkommu- nerna av typisk förvaltningskaraktär. Den gamla förvaltningssocknen, kyrk- socknen, bibehölls med begränsade upp- gifter och synes numera fullständigt ha övergått till att kallas församling, en be- nämning som tidigt uppkom. Huvud- principen för indelningen blev att varje socken (kyrksocken) på landet skulle för sig utgöra särskild kommun. Den kyrkliga indelningen, som numera un- dantagslöst benämnes församlingsindel- ning eller ecklesiastik indelning, skulle således även bestämma indelningen i borgerliga kommuner.

För beskattningsändamål beslutade statsmakterna under 1500-talet att jor- deböcker skulle upprättas. Detta sked-

de sockenvis. Jordebokssocknar kom av naturliga skäl att i huvudsak samman- falla med förvaltningssocknarna (kyrk- socknarna). Av olika anledningar visa- de sig dock behov uppkomma att vid redovisningen av jorden i jordeboken mer eller mindre avvika från indelning— en i kyrksocknar. Skiljaktigheter mel- lan indelningarna i jordebokssocknar och kyrksocknar blev därför inte helt ovanliga. Tillkomsten av jordeboken föranledde särskilt med hänsyn till des- sa Skiljaktigheter att två olika socken- begrepp uppstod. Dessa synes med an- knytning till principiella betecknings- sätt kunna kallas förvaltningssocken och redovisningssocken.

Genom 1862 års delning av förvalt- ningssockenbegreppet i kommun och församling kunde skäl föreligga till an— tagande att detta sockenbegrepp skulle vara att anse som utmönstrat (att den gamla kyrksocknen i fortsättningen skulle få betydelse vid bestämning av en kommuns aktuella omfattning be- handlas i det följande). Kvar skulle då stå endast begreppet jordebokssocken. Som anförts innebar jordebokens till- komst införande av en redovisning av en bestående eller för särskilda ända- mål jämkad sockenindelning. I jordebo- ken för en socken redovisades av natur- liga skäl hemman eller motsvarande en- heter. Jordehokens redovisning blev av passivt slag på samma sätt som seder- mera jordregistret, och en jordeboks- socken kunde då betecknas som sam— manfattningen av de hemman och mot- svarande enheter som redovisades dit. Därav synes på sätt framgår av det principiella resonemanget ovan böra slutas att ett odelat hemman ej kunde tillhöra två jordebokssocknar och att en jordebokssockens gräns ej kunde va- ra bunden i visst läge på sådant sätt att den var oberoende av förändringar av hemmansgräns som samtidigt utgjorde

• Sida 137
•  Original

gräns för jordebokssocknens territo- rium.

Utvecklingen i fråga om sockenbe- greppet blev emellertid splittrad, och vid behandlingen av frågor som rörde detta spörsmål synes det redan år 1862 upphävda förvaltningssockenbegreppet ha kommit att influera på debatten. Re- dan dessförinnan synes man dessutom vid handläggning av ärenden angående socknar ha blandat ihop begreppen.

Dessa principiella problemställningar upptogs till behandling av skifteslag— stiftningskommittén i det år 1911 av- givna betänkandet. Den diskussion som däri fördes om jordebokssockenbegrep- pet synes dock knappast vara renodlad från den gamla förvaltningssocknen. Som exempel kan anföras att i jord- delningslagen, i vilken det angivna be- tänkandet så småningom resulterade, kom att inflyta uttrycket »skilda sock- nar eller andra förvaltningsområden» varigenom socken kom att betecknas som förvaltningsområde och att be- greppsmässigt jämställas med andra för- valtningsområden. Motsvarande betrak- telsesätt återspeglades sedermera i 1930 års lag om delning av fastighet i an- ledning av ändring i rikets indelning.

Som ytterligare exempel på behand- lingen av sockenbegreppet i 1911 års betänkande kan nämnas att gräns mel— lan jordebokssocknar ansågs kunna va- ra antingen beroende eller oberoende av fastighetsgräns. Uppfattningen att så- dan gräns kunde vara oberoende av fas— tighetsgräns synes som förut framhållits strida mot själva definitionen på regis- terområde. Den förutsätter att i socken- begreppet inlägges någonting annat än rena redovisningssynpunkter. Den om- ständigheten att sockengräns i äldre tid blivit föremål för bestämning vid dom- stol eller i administrativ ordning (i se- nare fallet som en separat åtgärd eller i samband med gränsens tillkomst) tor-

de inte heller böra tolkas så att gränsen mellan jordebokssocknar därmed fått en begreppsvidrig karaktär.

För fastighetsregisterutredningen till- gängliga beslut synes sålunda i allmän— liet kunna tolkas på ett sätt som inte behöver strida mot redovisningssocken- begreppets innebörd. Besluten torde i vissa fall avse en bestämning av grän- sen mellan kyrksocknar och i andra fall en bestämning av den redan före- fintliga gränsen mellan jordebokssock— nar (eller mellan hemmanen i olika soc- nar). I en annan ärendetyp har ny gräns tillskapats i samband med delning (eller annan förändring) av jordeboks- socken eller sockengräns fastställts inom område där sådan gräns saknats, t. ex. över allmänning. Det torde knappast kunna göras gällande att gräns mellan jordebokssocknar i allmänhet bestämts på sådant sätt att gränsen skulle vara för framtiden hunden och oberoende av by eller hemmansgräns. Skulle ett beslut i visst fall anses böra tolkas så att gränsen blivit för framtiden fastlåst i visst läge på marken uppkommer det spörsmål som i principiellt avseende diskuterats ovan. Denna problemställ- ning har som därvid framhållits inte förutsatts i gällande lagstiftning.

De situationer då ny sockengräns i äldre tid tillkom genom beslut i admi- nistrativ ordning intar en särställning. I de fall det verkligen rört sig om en gräns mellan jordebokssocknar, vilket det ingalunda alltid synes ha varit frå- ga om, kan beslutet inte ha fått någon mening på annat sätt än att redovis- ningen i jordeboken skulle förändras i överensstämmelse med beslutet. Innan detta skett kan den faktiska indelningen i jordebokssocknar ej ha förändrats, och detta vare sig det varit fråga om över- flyttning av hemman till annan socken, delning av socken eller bestämmande av sockengräns över allmänning. I sist-

• Sida 138
•  Original

nämnda fall kan avsikten ha varit att allmänningsmedel skulle i jordeboken redovisas till vederbörlig socken. I vad mån ett beslut i dessa situationer skall anses omedelbart ha givit upphov till en formell, ej faktisk genomförd soc- kenindelning eller det skall anses att verkningarna av beslutet skall begrän- sas till att utgöra underlag för åtgär- der för en ändrad redovisning torde få ses på samma sätt som ovan angivits i det principiella resonemanget.

Oklarheten i sockenbegreppet synes ända in i aktuell tid medföra komplika- tioner. Stundom formuleras beslut an- gående indelningsändringar så att viss fastighet skall »i kommunalt och eckle- siastikt hänseende ävensom i avseende å fastighetredovisningen överflyttas till» annan »socken samt förty förläggas från» viss kommun och församling till annan kommun och församling. Såvitt fastighetsregisterutredningen kan finna synes denna formulering förutsätta en vidare innebörd i sockenbegreppet än i avseende å fastighetsredovisningen.

Sockenbegreppet lever kvar också i vissa andra, mera speciella samman- hang. I Dalarna och Norrland, där hel socken i ett sammanhang ofta blev före- mål för storskifte eller laga skifte, ett system som delvis tillämpas även vid nu pågående laga skiften i Dalarna, av- sattes ofta mark som samfälld för hela skifteslaget. Så skedde också vid av- vittringarna i Norrland. Genom till- komsten av sådana samfälligheter, som kom att utgöra adpertinenser till de del— ägande fastigheterna, skapades en sak- rättsligt verksam gemenskap mellan de mantalssatta fastigheterna i socknen. I den utsträckning dessa samfälligheter består med i princip oförändrad delak- tighet fortlever denna sockengemen- skap. Den är oberoende av administra-

tiva beslut om ändring av indelningen i jordregistersocknar. Man kan alltså här tala om ett speciellt sockenbegrepp.

En sockenindelning av detta slag fö- religger också i fråga om vissa andra gemensamma tillgångar, som vanligtvis kvarlever sedan lång tid tillbaka. Exem- pel på dessa är de äkta sockenallmän- ningarna, de sockenallmänningar som uppkommit genom delning av härads- allmänning, ävensom sockenmagasin, rotehållarkassor m.m. Allmänningssko- garna i Norrland och Dalarna utgör ett annat exempel. De har tillkommit i sam- band med avvittring, storskifte eller laga skifte och har sålunda samma ursprung som de ovan nämnda sockensamfällig- heterna.

Alla dessa sockentillhörigheter utgör en tillgång för ägarna till de mantals- satta fastigheterna, men arten av den rättsliga anknytningen mellan ägarna och tillhörigheterna växlar. De förval- tas på olika sätt, t. ex. enligt lagen om bysamfälligheter, lagen om allmännings- skogar i Norrland och Dalarna, härads- allmänningslagen eller vid s.k. jord— bruksstämma enligt kommunallagstift- ningen, vilket sistnämnda förvaltnings- institut dock är under avveckling.

Det nu avhandlade sockenbegreppet synes i förevarande diskussion om in- delningen i registerområden vara utan intresse. Fastighetsregisterutredningen har dock anledning att i viss omfattning återkomma till problemet när det gäller redovisning av samfälld mark i fastig- hetsregister.

Frågan om sambandet mellan admi- nistrativ indelning av olika slag och in- delningen i registerområden synes i gäl- lande system vara komplicerad. Med detta sammanhänger också spörsmålet om samspel mellan administrativ indel- ning och fastighetsbildning. Bakgrunden härtill torde vara att finna i de tid efter

• Sida 139
•  Original

annan förändrade allmänna principer- na för sambandet mellan olika indel- ningar och i oklarheten i sockenbegrep- pet.

I 1862 års konnnunallagstiftning, vari- genom förvaltningssocknens (kyrksock- nens) kompetens uppdelades på primär- kommunen och kyrkoförsamlingen och varigenom detta sockenbegrepp torde vara att anse som utmönstrat, föreskrevs att varje socken (kyrksocken) skulle bilda kommun. Vissa avsteg därifrån tilläts dock. Indelningen i kommunin- -divider torde numera vara entydigt, men kommunernas omfattning på mar- ken är ofta föremål för oklarhet. En klar redovisning därav finns inte. När behov föreligger att bedöma viss kom- muns omfattning måste inte sällan en djupgående utredning ske. Därvid blir den år 1862 gällande indelningen i kyrk- socknar av grundläggande betydelse, men inte heller denna var föremål för en tydlig redovisning. Normalt rådde emellertid en överensstämmelse mellan indelningarna i kyrksocknar och jor- debokssocknar, även om avvikelserna var talrika. Därtill kom att en kommun av misstag ibland fick omfatta en jorde- bokssocken i stället för en kyrksocken, då avvikelse dem emellan förelåg (se oregelbundenhetskommitténs betänkan- de 5. IV). Under alla förhållanden är för- utom kyrkoböckerna och andra urkun- der den tidigare redovisningen i jorde— boken och den nuvarande redovisning- en i fastighetsregister som ofta grundar sig på jordeboken en betydelsefull källa vid avgörande av en befintlig kommuns omfattning, varvid måste beaktas alla de tillfällen till avvikelser därifrån som antytts. Därjämte måste iakttagas att samfälligheter inte redovisas i själva jordregistret (se dock ovan vad sagts om s. k. gemensam ägovidd och om all- männingar) och att de inte utan vidare kan hänföras till visst registerområde.

Därtill kommer alla de förändringar som skett genom Kungl. Maj:ts beslut om ändrad kommunindelning, både i mera generella sammanhang och vid separata åtgärder.

Sambandet mellan indelningarna i kommuner, församlingar och register- områden vilket dock i princip upprätt- hölls blev genom alla de möjligheter till avvikelser som sålunda funnits ofta bru— tet. I ett betänkande år 1882 av den s. k. oregelbundenhetskommittén uttalade sig denna för principen att varje hemman och lägenhet skulle i såväl kyrkligt som administrativt, judiciellt och kommu- nalt hänseende tillhöra en och samma enhet och att varje sockens jordebok och kyrkobok sålunda skulle uppta sam- ma hemman och lägenheter. Kommittén avsåg alltså även den kamerala indel— ningen i jordebokssocknar. Åtskilliga förändringar skedde i överensstämmelse med kommitténs förslag.

Samma problem upptogs på nytt av den s.k. kommunala nybildningskom- mitten i ett betänkande år 1917. Däri föreslogs att angivna samband mellan olika indelningar skulle lindras, dock ej helt upplösas. Under en följd av år därefter tillämpades denna nya prin- cip i en del fall som avsåg samman- läggning av hela kommuner eller för- samlingar eller delning av socken, kom- Inun eller församling. Den stora kom- munindelningsreformen i början av 1950—talet, som innebar en omfattande sammanläggning av kommuner, berör- de t. ex. inte indelningen i församling- ar och socknar. Vid gränsförskjutning— ar mellan två enheter synes däremot förändring ha beslutats med avseende å alla förekommande indelningar.

Oklarhet i fråga om administrativ in- delning kan också tidigare ha uppkom— mit genom att ny sockengräns bestämts utan att det klart framgått vilket slags socken som avsågs eller, om beslutet

• Sida 140
•  Original

avsåg jordebokssocken, utan att detta faktiskt fullföljts.

I väsentlig utsträckning försvåras emellertid utredningar angående om- fattningen av viss kommun (eller an- gående konsekvenserna med avseende på kommunindelningen av att område för registerområde ändrats) därigenom att gräns för kommun, som omfattar ett eller flera registerområden, anses kun- na vara antingen beroende eller obe— roende av gränsen för registerområ- det. Samma problem kan uppkomma i fråga om en med fastighetsgräns sam- manfallande kommungräns som ej utgör gräns för registerområde.

Av den principiella diskussionen ovan angående registerområde framgår att omfattningen av ett registerområde på marken är beroende av förändring mel- lan fastighet som hör till registerområ- det och fastighet i annat sådant områ— de och att registerområdet ansluter sig till sådan förändring. I fråga om ett för- valtningsområde (t. ex. kommun) är problemställningen uppenbarligen en annan. I vad mån ett förvaltningsom- rådes omfattning på marken ändras i och med förändringen av fastighets om— fattning i förhållande till fastighet i annat förvaltningsområde är helt be— tingat av den principiella grund, som bestämts eller anses gälla för förvalt- ningsområdets omfattning.

Om t.ex. vid nybildning av ett för- valtningsområde beslutet formuleras så att området skall bestå av vissa fastig— heter kan detta tas som uttryck för en avsikt att förvaltningsområdet skall om- fatta samma territorium som just dessa fastigheter. Om fastigheterna genom fas- tighetsbildning erhåller en totalt sett ändrad utformning ändras därmed auto- matiskt även förvaltningsområdet. Be- slutet kan emellertid i stället ges en så- dan lydelse att förvaltningsområdet upp-

ges skola utgöras av ett bestämt område på marken, t. ex. genom hänvisning till karta som bilägges beslutet. Detta kan. då anses innefatta ett ställningstagan- de även till områdets framtida omfatt— ning efter det att fastighet därinom un- dergått sådan förändring att den t. o. m. helt flyttats utanför området. Dessa skil— da situationer brukar uttryckas så att —— om det här förutsättes att beslutet jämväl inneburit att de nybildade för- valtningsområdena skall motsvaras av nya registerområden med samma om- fattning och att fastighetsregister upp-— lagts i överensstämmelse därmed _ för-' valtningsområdets omfattning i förra fallet är beroende av gränsen för regis' terområdet och i senare fallet inte be- roende av samma gräns.

Dessa typexempel har generell inne- börd. För varje primärkommun eller församling i landet måste t. ex. med det— ta betraktelsesätt,vid bedömning av för- valtningsområdets omfattning eller vid förändring av detta eller av register- området, ställning tagas till huruvida ett sådant beroendeförhållande som nyss nämnts föreligger eller inte. Ofta krävs för detta en djupgående utredning, och inte sällan inträffar att klarhet inte kan vinnas. Vid ställningstaganden av detta slag synes vikt läggas väsentligen vid beslutets ordalydelse, där beslut om kommunens eller församlingens omfatt- ning finns. Sannolikt är dock att be- slutsmyndigheten inte kan tänkas ha valt den ena eller andra lydelsen i nå- gon avsikt att skapa ett beroende eller oberoende mellan angivna indelningar. Vanligen synes det vara tillfälligheter som dikterar lydelsen, t. ex. förekomsten av fastighetsgräns på den plats där för- valtningsgränsen önskas placerad, for- men för utredningen till grund för beslu- tet, utredarens inställning, tillgängligt kartunderlag m.m.

Den nu angivna uppfattningen om

• Sida 141
•  Original

beroende respektive inte beroende gräns för förvaltningsområde, vilken synes vara tämligen allmänt utbredd, medför väsentliga olägenheter. En närmare ana- lys av gällande system i detta avseende synes inte vara av något intresse för ett ställningstagande till ett framtida sy- stem för sambandet mellan administra— tiv indelning och indelningen i register- områden.

Den diskussion som nu förts om ad- ministrativ indelning har väsentligen ta- git sikte på primärenheterna i de kom— munala och ecklesiastika indelningar- na (primärkommun resp. församling). Det torde då böra undersökas huruvida likartade problem kan föreligga beträf- fande enheter av högre ordning. Obero- ende av huruvida dessa har borgerligt eller kyrkligt kommunala förvaltnings- uppgifter (landstingskommuner och pastorat) eller lyder direkt under stat- lig förvaltning (län), torde de (liksom stiften) vara uppbyggda med de an- givna primärenheterna som byggstenar. Detta synes följa bland annat av val- system, besvärsvägar och överinseende- funktioner av olika slag. En ändring av indelningen i primärenheterna torde alltså alltid innebära eller samordnas med motsvarande ändring beträffande dessa större enheter. På grund härav sy- nes den i detta avsnitt behandlade frå- gan om sambandet mellan registerom- råden och administrativ indelning kun- na begränsas till primärenheterna. Den omständigheten att länsgräns tidigare i vissa fall blev föremål för särskild be- stämning, t.ex. genom s.k. länegräns- synerätt, i en sträckning som avvek från gränserna för såväl redovisningsområ- den som primära förvaltningsområden torde numera kunna lämnas därhän. An- tingen har bestämningen sedermera full- följts i indelningshänseende eller också är bestämningen utan mening (fastig-

hetsregisterutredningen saknar möjlig— het och motiv till ett ingående studium av sådana inadvertenser).

På samma sätt torde anledning finnas att i nu förevarande sammanhang be- akta endast primärkommunerna i fråga om de förvaltningsenheter som av sär- skilda skäl tillskapats genom samman- förande av två eller flera primära enhe- ter till förvaltningsdistrikt för olika ändamål (fögderier, tidigare landsfis- kalsdistrikt, åklagardistrikt, polisdi— strikt etc.). En likartad ställning i nu förevarande hänseende har de admi— nistrativa enheter som tillkommit ge- nom uppdelning av primärenhet (val- distrikt etc.). —— En annan sak är att det kan finnas anledning att nedan i betänkandet behandla spörsmålen om redovisning av indelning i förvaltnings- områden av olika slag.

Det återstår då att undersöka huru- vida indelningen i registerområden har någon direkt betydelse för den judiciel- la indelningen. Den överordnade indel- ningen i hovrätternas domkretsar sy- nes därvid vara utan intresse, enär den- na bygger på underrätternas domkret- sar. Rådhusrätts förvaltningsområde är staden och häradsrätts tingslaget.

Indelningen i tingslag synes inte klart definierad i annat avseende än beträf- fande antalet och namn. Varje tings- lags omfattning torde bygga på historisk grund i den mån förändringar inte åstadkommits genom Kungl. Maj:ts be- slut. Någon primärredovisning av tings- lagets omfattning synes, såvitt fastig— hetsregisterutredningen kunnat finna, inte föreligga. Sannolikt bygger tings— laget på den gamla häradsindelningen där sådan funnits, men inte heller den- na är föremål för redovisning. Den upp— fattningen torde ofta göra sig gällande att ett härad skulle definieras som sam- manfattningen av vissa angivna jorde- bokssocknar. Detta synes komma till ut-

• Sida 142
•  Original

tryck t.ex. i 2 % häradsallmänningsla- gen angående kretsen av de rättssub- jekt, till vilka sådan allmänning hör, och i en är 1935 verkställd utredning an- gående tillsynen över fastighetsregistre- ringen och fastighetsbildningen (se SOU 1935:4 s. 31).

Mot denna bakgrund skulle anledning finnas till antagande att den judiciella indelningen på landet bygger på de primärenheter som numera motsvarar jordebokssocknarna, nämligen jordre- gistersocknarna. En sådan uppfattning kan Vinna stöd i bestämmelsen i 10 kap. 10 % RB angående fastighetsforum, för vilket redovisningen i fastighetsböcker- na i enlighet med indelningen i jordre- gistersocknar torde anses normerande.

Det är emellertid inte uteslutet att de borgerliga primärkommunerna i andra fall anses utgöra byggstenar i den judi- ciella indelningen. Så kan t. ex vara fal- let vid avgörande av frågan om rätt personligt forum, varvid mantalsskriv- ningsorten har betydelse, vid behand- ling av vissa spörsmål i samband med tingshusbyggnadsskyldigheten (tings- husbyggnadsdistrikten torde i prakti- ken anses äga samband med den kom- munala indelningen) och vid tillämp- ning av vissa bestämmelser i rättegångs- balken (se t. ex. 4 kap. 5 5). AV intresse är också bestämmelsen i 1 kap. 1 & RB om omfattningen av rådhusrätts dom- krets, vilken utgöres av staden. Vad nu anförts torde dock inte nödvändigtvis utgöra stöd för den senast diskuterade uppfattningen, inte heller den omstän- digheten att tingslagen i Viss statistik redovisas bestå av kommuner (se t. ex. folkräkningen 1960 del IV tab. 7).

Spörsmålet om vilken primär indel- ning som är grundläggande för den ju- diciella berör inte fastighetsregisterut- redningens utredningsuppdrag på an- nat sätt än att följdverkningarna måste beaktas av ett ställningstagande an-

gående vad som i framtiden skall ut» göra registerområde och angående det samband mellan indelningen i register- områden och annan indelning, som ut- redningen torde ha att föreslå. Av in- tresse är därvid att konstatera bl. a. att enligt intentionerna bakom rättegångs— balken en kommun inte är avsedd att vara delad mellan två tingslag. Huruvida detta gått att fullt ut realisera synes vara beroende av det ovan förda reso— nemanget om den primära indelning som ligger till grund för den judiciella.

Som ovan visats innehåller fastighets— bildningslagstiftningen bestämmelser som har till ändamål att samordna fas- tighetsbildning med indelningen i regis- terområden. I nuvarande system ingår ett behov av liknande samordning mel- lan fastighetsbildning och indelning i förvaltningsområden. Bestämmelser i så- dant syfte finns också intagna gällande rätt.

Sålunda avser de tidigare omnämnda stadgandena i 8 kap. 7 5 och 13 kap. 23 & jorddelningslagen inte blott soc- kenindelningen utan även indelningen i »andra» förvaltningsområden, varmed torde avses kommun och högre enheter men även församling. Viss spärr mot ägoutbyte och laga skifte över gräns för sådana förvaltningsområden är därige- nom föreskriven.

1930 års lag om delning av fastighet vid ändring av rikets indelning inne- håller motsvarande krav på hänsyns- tagande till gräns för förvaltningsom- råde. Oklarheten i lagtext och motive— ring har dock givit anledning till skilda uppfattningar om denna lags tillämp- ningsområde.

Slutligen bör framhållas att, medan sammanläggningslagen för landsbygdens del innehåller förbud mot sammanlägg— ning i skilda registerområden (sock- nar), lagen om fastighetsbildning i stad

• Sida 143
•  Original

går längre och förbjuder sammanlägg- ning av stadsägor i skilda församlingar _ någon sockenindelning finns ju inte i stad. Inom stad kan sålunda fastighe- ter i skilda församlingar sammanläggas med varandra endast inom den del där jorddelningslagen och sammanlägg- ningslagen är tillämpliga.

Såsom torde framgå av den i detta avsnitt lämnade redogörelsen för regis- terområden, sockenindelning och sam- bandet med indelningen i förvaltnings- områden i gällande redovisningssystem kan tolkningssvårigheter och andra be- svärligheter lätt uppkomma vid en oklar bestämning av begreppet registerområde och av ett svåröverskådligt samband mellan administrativa och judiciella in- delningar och indelningen i register- områden. Fastighetsregisterutredningen återkommer till detta spörsmål nedan där förslag utarbetas för att i möjligaste mån undanröja de nu föreliggande olä- genheterna.

2 Samband med olika indelningar i förvaltningsområden

21 Samband med kommunal indelning

Vid behandlingen av frågan om vad som i fortsättningen skall utgöra registerom- råde måste utredningen i första hand diskutera det grundläggande proble- met om den primärkommunala indel- ningens betydelse för fastighetsregistre- ringen och det samband dem emellan som bäst tillgodoser föreliggande in- tressen.

Den kommunala indelningen har med hänsyn till kommunernas omfattande kompetens väsentlig betydelse för sam- hällets utbyggnad och administration. Detta förhållande accentueras genom den nu pågående successiva indelnings- reformen i anslutning till indelningen

i kommunblock efter främst närings- geografiska riktlinjer. För statlig och kommunal planeringsverksamhet er- fordras en väl uppbyggd dataredovis- ning och statistik i anslutning till den kommunala indelningen. Fastighetsre- gistret bör fylla en väsentlig funktion i dessa avseenden, och en integration med annan dataredovisning är ound- gängligen nödvändig.

Vad sålunda anförts utgör starka skäl för att den primärkommunala indel- ningen bör bli grundläggande för in- delningen i registerområden. I vad mån så kan ske torde få bli beroende av huruvida de väsentliga nackdelar, som är förknippade med nu gällande system för indelning i registerområden och dennas samband med indelningen i för- valtningsområden av olika slag, därige- nom kommer att undanröjas eller inte.

Ovan har analyserats principerna i gällande system för indelningen i re- gisterområden, registerområdets bety- delse i olika avseenden och sambandet mellan indelningarna i förvaltningsom- råden och registerområden. Det fram- går därav att begreppet registerområde ofta ges en oklar innebörd (särskilt gäl- ler detta sockenbegreppet) och att sam- bandet mellan registerområden samt administrativ och judiciell indelning inte är entydigt. Detta medför bl. a. att lagregler för beaktande av olika slag av indelningar blivit invecklade och svårtillämpade och att svårigheter ofta föreligger att utan djupgående utred- ningar ange omfattningen på marken av ett förvaltningsområde eller att klar- lägga effekten på övriga indelningar av att en av indelningarna ändras.

Mot bakgrund av denna redogörelse finner fastighetsregisterutredningen att vad ovan anförts om betydelsen av den kommunala indelningen står Väl i linje med önskemålet om förenkling av syste- met rörande samband mellan borgerlig

• Sida 144
•  Original

primärkommun och registerområde. Olägenheterna med gällande system tor- de nämligen enklast kunna avhjälpas om begreppet registerområde i alla sam- manhang anses ha en logisk och enty— dig innebörd och om indelningen i pri- märkommuner anges vara utan undan- tag grundläggande för indelningen i re- gisterområden. Varje kommuns ytter- gränser skulle då utgöra gräns jämväl för registerområde. Ändras gräns för kommun genom beslut i administrativ ordning skulle följden bli att, utan fö- reskrift därom i det särskilda fallet, fastighetsregistreringen skulle anslutas till den nya kommunindelningen. Vid genomförande av ett sådant enhetligt system i överensstämmelse med vad som i stor utsträckning redan gäller måste tillses att nu förefintliga skilj- aktigheter mellan indelningen i kommu- ner och registerområden undanröjs. Att särskilda problem dock kan uppträda under ett tidsintervall i nära anslut- ning till ändring i kommun-al indel- ning behandlas nedan i avsnitt 23. Med registerområde förstår fastighets- registerutredningen sammanfattningen av de fastigheter och samfälligheter som i fastighetsregister redovisas tillsam- mans i föreskriven ordning och på så- dant sätt »att registerområdets nam-n måste vid angivande av fastighets eller samfällighets beteckning uppges för att enheten skall vara fullständigt iden- tifierad. Eftersom såväl fastigheterna som den samfällda marken enligt fas- tighetsbildningslagstiftningen kan ge— nom fastighetsbildning förändras till sin omfattning på marken är ett regis— terområde inte i första hand ett terri- toriellt område, men det är tydligt att ett registerområde vid varje tidpunkt har en viss omfattning på marken. Spörsmålet huruvida indelningen i socknar och andra registerområden skall bibehållas inom kommun är be-

roende av frågan om det registerbe- teckningssystem som skall gälla i fram- tiden. Denna fråga kommer 'att behand- las i 8 kap. och i anslutning därtill tas frågan om indelningen i registerområ- den upp till diskussion.

Skall angivna princip om överens— stämmelse mellan indelningarna i kom- muner och registerområden kunna upp- rätthållas måste jämväl förändring av gräns för registerområde som samman- faller med kommungräns få den verkan att även kommunindelningen ändras på samma sätt. Denna princip gäller enligt gängse uppfattning redan nu för fler— talet kommungränser i landet. Övriga anses däremot i allmänhet vara obe- roende av fastighetsgräns. Som fram- går av redogörelsen ovan i detta kapitel måste omfattande utredningar ofta verk- ställas för att klarlägga vilketdera al— ternativet som skall anses gälla. Fas- tighetsbildningskommittén har emeller- tid i sitt förslag till ny fastighetsbild— ningslag utgått från den förenklade principen att varje kommungräns som sammanfaller med fastighetsgräns skall vara beroende av denna (se 3 kap. 15 5 och 4 kap. 41 å och motiven därtill). Kombinerat med vad ovan sagts om den kommunala indelningens grundläggan- de betydelse kommer sålunda principen om överensstämmelse mellan indelning— arna i kommuner och registerområden att kunna upprätthållas även i fråga om ändringar av kommungräns genom fastighetsbildning. Detta skulle då gälla alla kommungränser oberoende av sät— tet för deras tillkomst. Det självklara intresse som föreligger av att kommun- indelningen inte får försämras genom sådana åtgärder och den omständighe— ten att starka kommunala intressen kan göra sig gällande har förutsetts i fas- tighetsbildningskommitténs förslag, och kommunerna har tillagts rätt att föra talan och få indelningsinatresset prövat

• Sida 145
•  Original

i princip i den ordning som gäller för ändring i kommunal indelning.

Angivna princip om kommunindel- ningens grundläggande betydelse för fastighetsregistreringen synes få den ef— fekten. att omfattningen på marken av en kommun kan beskrivas med ledning av fastighetsregistret som den totala omfattningen av fastigheter och sam- fälligheter inom Visst (vissa) register- område(n). Därigenom blir det möjligt att frigöra sig från den med nuvaran- de system alltjämt betydelsefulla, år 1862 föreliggande indelningen i kyrk- socknar och från äldre tid gällande re- dovisning av olika slag ävensom där— efter inträffade förändringar. Visserli- gen innebär nyss angivna princip — såsom redan nu är fallet beträffande av fastighetsindelningen beroende kom- mungränser —— att ett ingående fastig- hetsutredningsarbete ofta krävs för klar- läggande av kommunindelningen. Men som av det följande i detta betänkande framgår är ett hela landet omfattande registerkartverk erforderligt för att fyl- la fastighetsregistrets övriga funktio— ner. Sedan detta upplagts, kommer ock- så den kommunala indelningen att auto— matiskt bli redovisad med därav föl— jande fördelar.

Med den primära roll kommunindel- ningen sålunda avses spela för fastig- hetsregistreringen saknas anledning att som i gällande rätt bibehålla ett svår- överskådligt samband mellan reglerna för fastighet—sbildning och indelningar av olika slag i redovisnings- och för- valtningsområden. Det står bäst i över— ensstämmelse med det föreslagna syste- met att det ifrågavarande sambandet avser enbart den primärkommunala indelningen. Härigenom skyddas auto- matiskt indelningen i registerområden. Fastighetsbildningskommitténs förslag bygger också pådenna princip..

22 Samband med annan indelning i förvalt- ningsområden än den primärkommunaln

Som av redogörelsen ovan i detta ka- pitel framgår ansluter sig administra- tiva indelningar till den primärkom- munala indelningen med kommunerna som byggstenar. Det föreslagna syste— met kommer härigenom att tillgodose intresset av enkelhet och smidighet även beträffande dessa, vilka automa- tiskt blir anpassade till förändringar i den grundläggande kommunala indel- ningen.

I fråga om den judiciella indelningen synes systemet, såvitt fastighetsregister- utredningen kan finna, inte medföra några olägenheter. Utredningen anser sig få förutsätta att den judiciella indel- ningen kommer att anknyta till den kommunala indelningen och följa för- ändringarna i denna. Den oklarhet som för närvarande synes kunna råda om rätt judiciell indelning, i varje fall i vissa avseenden t. ex. i fråga om fastig- hetsforum, skulle med det av fastig- hetsregisterutredningen föreslagna sys- temet i allt väsentligt försvinna. En förutsättning för att den judiciella in- delningen skall kunna grundas enbart på den kommunala indelningen kan dock vara att det av fastighetsregister- utredningen här föreslagna systemet ge- nomförs.

23 Särskilda problem vid ändring i kommunal indelning

Genom det angivna systemet, som så— lunda sammanfattningsvis innebär att begreppet registerområde ges en logisk, entydig innebörd, att den primärkom- munala indelningen blir primär också i förhållande till fastighetsbildning och indelningen i registerområden och att indelningarna i primärkommuner och registerområden sammanhålls, synes de med' gällande bestämmelser förenade,

• Sida 146
•  Original

väsentliga nackdelarna bli eliminerade. Emellertid kvarstår även i det nya sy- stemet vissa av de problem som med gällande regler uppträder vid ändring i den kommunala indelningen.

Som tidigare sagts skall enligt för- slaget, utan föreskrift därom i det sär- skilda fallet, indelningen i registerom- råden anslutas till ändring i kommunal indelning. Åtgärder härför bör då vid- tas i så nära anslutning till det aktuella årsskiftet som möjligt. Att nedbringa detta tidsintervall är med nuvarande fastighetsregistersystem förenat med svårigheter. Om, som fastighetsregister- utredningen i det följande föreslår, nya tekniska, rationella hjälpmedel utnytt- jas vid fastighetsregistrering, synes emellertid det av ändringen föranledda registreringsarbetet kunna fullgöras i omedelbar anslutning till årsskiftet. En tidsbegränsad diskrepans mellan den kommunala indelningen och register- områdes omfattning torde behöva upp- komma endast i det fall överflyttning till annan kommun avser de] av fastig- het. Visserligen kan i normalfallet fas- tighetsbildningsåtgä—rden ske i så god tid att den blivit slutligen gällande före årsskiftet, varvid registreringen kan ske vid det nya årets ingång. Men man synes inte _kunna bortse från att besvär över förrättningen eller andra förhål- landen kan omöjliggöra en registrering vid denna tidpunkt. Olägenheterna där- av är dock begränsade om blott verk- ningarna i alla övriga avseenden knyts till ändringen i den kommunala indel- ningen och kortast möjliga skiljaktighet mellan indelningarna eftersträvas.

Likartade problem kan uppkomma i de fall ändringen i den kommunala in— delningen åstadkommes därigenom att registerområdes omfattning förändras genom fastighetsbildning. En sådan åt- gärd kan ju antas bli gällande när som helst under ett år. Verkningarna av åt-

gärder i fråga om den kommunala in- delningen kan då föreskrivas inträda omedelbar-t vid registreringen eller vid kommande årsskifte. I förra fallet kan vissa olägenheter tänkas uppkomma i beskattnings- och folkbokföringshänse- ende, om inte särregler tillskapas för att motverka dem. I senare fallet kan en tidsbegränsad skiljaktighet bli följden mellan kommunal indelning och indel— ning i registerområden. Denna problem- ställning är inte ny och föranledes inte av det system fastighetsregisterutred- ningen föreslår. Spörsmålet synes inte vara av någon större betydelse och kan lösas efter riktlinjer som anses önsk- värda. I nu förevarande sammanhang saknas anledning att ytterligare behand- la detta detaljspörsmål.

24 Hänförande av samfällighet till viss kommun

Med den bundenhet mellan kommunal indelning och registerområden som fas— tighetsregisterutredningen föreslår är en riktig redovisning i fastighetsregist- ret ett väsentligt problem även ur kom- munal indelningssynpunkit. Förutom de direkta Skiljaktigheter mellan indelning- arna som nu otvivelaktigt föreligger och som måste undanröjas, torde oklar- het ibland visa sig uppkomma Vid be— dömning av fråga till vilken kommun Viss enhet hör. Detta torde särskilt gäl— la samfälld mark, vilken ju för närva- rande i allmänhet inte är redovisad i jordregistret. Ett upptagande av sam— fälligheterna i ett nytt fastighetsregister torde komma att aktualisera sådana problem. Visserligen är det uppenbart att flertalet samfälligheter utan vidare måste anses tillhöra kommun inom vars aktuella område de ligger. Samfällighe- ter inom annan kommun än delägande fastigheter kan anses svårare att hän- föra till Viss kommun. Utgör samfällig-

• Sida 147
•  Original

heten särskild taxeringsenhet — så kan vara fallet då den står under förvalt- ning enligt lagen om bysamfälligheter — synes redovisningen 'i taxeringshän- seende kunna vara Vägledande. I övriga fall anser fastighetsregisterutredningen att samfällighet utan särskilt beslut där- om i administrativ ordning skall hän- föras till kommun på sådant sätt att enklavbildningar undviks. Ligger sam- fällighet vid gränsen mellan två kom- muner torde registerföraren med ledning av tidigare meddelat beslut eller på an- nat sätt få sluta sig till rätt kommun- tillhörighet.

25 Samband med församlingsindelning m. m.

De principer som i detta kapitel ansetts böra ligga till grund för ett samband mellan kommunal indelning och indel- ning i registerområden gäller inte i nå- got avseende förhållandet mellan för- samlingsindelningen och fastighetsin— delningen inom kommunerna. Med hän- syn till att församlingarna ofta omfattar tämligen små territorier torde det -— i syfte att ernå en ändamålsenlig fastig- hetsstruktur —— komma att bli en inte ovanlig företeelse både i tätorter och glesbygd att mark överförs från fastig- het i en församling till fastighet i en annan eller att sammanläggning sker av fastigheter i skilda församlingar. Att märka är att församlingsgräns inte ut- gör hinder för sammanläggning eller annan fastighetsbildningsåtgärd enligt det av fastighetsbildningskommittén av- givna förslaget till ny fastighetsbild- ningslag.

Skulle ett samband mellan indelning- arna i församlingar och fastigheter upp- rätthållas på samma sätt som föresla- gits i fråga om kommunal indelning måste följden efter hand bli en oregel- bunden församlingsindelning med ofta förekommande enkl—avbildning. Olägen-

heterna härav skulle bli påtagliga. Det- ta skulle inte sällan bli fallet i fråga om åtgärder av olika slag där församlings- indelningen är av betydelse. Svårighe- ter skulle också förefinnas att vid be- hov håll-a den aktuella församlingsin- delningen i minnet.

Särskilt stora skulle emellertid nack— delarna kunna bli för befolkningen. Ett överförande av mark från fastighet i en församling till fastighet i en annan skulle, om byggnad på marken bebos av på fastigheten kyrkobokförda perso- ner, få till följd en överflyttning även av dessa, vilket uppenbarligen inte va- rit syftet med fastighetsbildningsåtgär- den. En sådan inte avsedd verkan kan innebära att en med hänsyn till belä- genhet, vägförbindelse m. m. lämplig församlingstillhörighet blir bruten.

Vad sålunda sagts talar för att för- samlingsindelningen inom en kommun får behålla sin stabilitet. Erfordras en ändring av den ecklesiastika indelning- en kan detta ske i administrativ ord- ning på sedvanligt sätt. Församlings- indelningen inom en kommun synes så— ledes alltid — i överensstämmelse med synpunkter som vid kontakter fram- förts från Svenska pastoratens riksför- bund —— böra vara oberoende av fastig- hetsindelningen. Senast i samband med genomförande av en ny fastighetsbild- ningslagstiftning bör denna princip lag- fästas. En lagföreskrift härom skulle sannolikt bli av betydelse för flertalet från kommungräns fristående försam- lingsgränser i landet, enär de försam- lingsgränser som redan nu anses vara oberoende av fastighetsgräns torde vara i minoritet.

Ett fullföljande av denna princip kommer att medföra att en fastighet blir belägen i mer än en församling i större utsträckning än vad nu är fallet. Vissa olägenheter följer naturligtvis därav, t.ex. att, om person är kyrkobokförd

• Sida 148
•  Original

på fastigheten, redovisning måste ske på vilken församlingsdel av fastigheten han bor eller att, med hänsyn till att kommunalskatt i viss utsträckning är beroende av fastighets taxeringsvärde, en sådan fastighets taxeringsvärde mås— te delas upp på de skilda delarna. Des- sa olägenheter är emellertid obetydliga i förhållande till fördelarna. Därjämte bör framhållas att de -i hög grad skulle bli reducerade vid genomförande av den fastighetsregisterreform som utred- ningen föreslår.

Enligt det registerinnehåll som skis— seras i ett följande kapitel skall näm- ligen församlingsindelningen redovisas i fastighetsregistret. Fastighets eller fas— tighetsdels församlingstillhörighet kan därvid lätt aviseras från fastighetsre- gistret till berörda organ.

Den diskussion som nu förts avser, som framhållits, församlingsgräns inom kommun. Församlingsgräns som sam- manfaller med kommungräns bör där- emot följa samma regler som denna. Så är i princip fallet redan nu. Ett annat ställningstagande skulle leda till att diskrepanser ofta skulle kunna upp- komma mellan indelningarna i kom- muner och församlingar. Olägenheterna därav skulle bli omfattande, bl.a. med hänsyn till sambandet i flera avseenden mellan kommunal och ecklesiastik för- valtning och beskattning. Vidare skulle befolkningsredovisningen, vilken sker församlingsvis, inte ansluta till kom- munindelningen. De nackdelar som

skulle uppkomma därav ligger i öppen dag.

Behovet av överensstämmelse mellan kommunal och ecklesiastik indelning såtillvida att en kommun bör bestå av en eller flera hela församlingar är så framträdande att kammarkollegiet sy- nes böra få i uppdrag att utreda frågan om att i full utsträckning åstadkomma en sådan. Självfallet synes några åtgär- der inte behöva vidtas Ined försam- lingsgränser i anslutning till kommun- gränser som beräknas inom kort skola bortfalla genom kommunsammanlägg- ning.

Vad här ovan anförts om försam— lingsgränser synes böra gälla även grän- ser för särskilda kyrkobokföringsdi- strikt, där sådana finns, ävenså grän- ser för municipalsamhällen.

26 Genomförande

De i förevarande avsnitt 2 framförda förslagen om ett samband mellan kom- munal indelning och indelningen i re- gisterområden och om att förefintligt samband inom kommun mellan försam- lingsindelning och fastighetsindelning skall upphävas kräver för genomföran- de att principerna intas i lag. Sådana lagbestämmelser äger åtminstone i visst avseende nära samband med pågående revision av fastighetsbildningslagstift— ningen. På grund härav finner fastig- hetsregisterutredningen inte anledning att nu utarbeta utkast till lagtext och motiv.

• Sida 149
•  Original

KAPITEL 8

1 Enhetligt registersystem. Registrets fysiska omfattning

Av 4 kap. framgår att de nuvarande formerna för förande av fastighetsre- gister är behäftade med påtagliga bris- ter. Inte minst gäller detta förekoms- ten av två vitt skilda system, jordregis- ter och stadsregister. Orsaken till en sådan uppbyggnad av fastighetsregi- streringen var olika, historiskt betinga- de förutsättningar i stad och på lands- bygden. Betydande skillnader förelåg nämligen i fråga om beskattningssystem, former för överlåtelse av jord och fas- tighetsbildning. Den därav följande offi- ciella fastighetsindelningen på landet redovisades i kronans jordebok, som inte fördes i stad.

Nackdelarna av skilda system fram- trädde emellertid inte i så hög grad un- der fastighetsregistrens första tid. Då förelåg fortfarande en skillnad i sam- hällstyp mellan stadskommuner och landsbygdskommuner. Vidare var det inbördes beroendet mellan tätort och landsbygdi näringsgeografiska och and— ra avseenden föga utvecklat i jämförelse med dagens situation. Det ökade beroen- det mellan tätort och omland har lett till att kommunindelningen alltmer anpas- sats till en näringsgeografisk indelning i kommuner vilka, vare sig de utgör stad eller inte, i strukturellt hänseende före- ter väsentliga likheter. * '

Denna utveckling har fått konsekven— Ser inom en radområden genom attför-

fattningskomplex gjorts generellt till- lämpliga, oberoende av kommuntyp. Så är t. ex. fallet med kommunallagen och byggnadslagen. Förslag därom förelig- ger också inom fastighetsbildningens område. Även i övrigt har de skilda kommuntyperna alltmer närmat sig var- andra En motsvarande konsekvens för fastighetsregistreringens del synes ofrånkomlig. Att bibehålla skilda regis- tersystem för olika slag av kommuner är så mycket mindre befogat som ut- vecklingen synes peka mot införande av en enhetlig kommuntyp.

Redan i gällande rätt har emellertid möjligheter införts att tillämpa register- systemet oberoende av kommuntyp. Ett avgörande argument för val av system synes därvidvara att skillnaderna i sam- hällets struktur anses motivera det ena eller andra systemet, främst med hänsyn till behovet av en mer eller mindre de- taljerad redovisning. Fråga uppkommer då huruvida olika system kan för fram- tiden Vara motiverade av att informa- tionsbehovet'växlar inom olika delar av samhället, t; ex. i tätorter och glesbygd. Härvid torde få framhållas att mängden av data och behovet av informationer av naturliga skäl'är större i tätort än i glesbygd och att även arten av informa- tioner varierar, vilket påverkar behovet av systematiserad redovisning. Av be— tydelse kan jämväl vara att efterfråge- frekvensen rörande uppgifter om fastig- heter är större" inom områden med' liv- lig samhällsverksamhet-än inom mer

• Sida 150
•  Original

extensivt utnyttjade trakter och att upp— gifterna kan ha större eller mindre in- verkan vid åtgärder av olika slag, som berör den fasta egendomen, t.ex. änd- ringar i fastighetsindelningen, värde- ring av fastighet etc. Dessa synpunkter synes utgöra skäl för att ett fastighets- registers innehåll bör anpassas till bl. a. urbaniseringsgraden. En stor del av in- nehållet torde emellertid vara av all- mängiltig karaktär, oberoende av sam- hällstyp, och anledning torde saknas att redovisa dessa ensartade uppgifter på olika sätt. För skilda organ och enskilda, som har behov av service från fastig- hetsregistreringens sida i ett eller an— nat avseende och i större eller mindre omfattning, torde vidare en enhetlig redovisning vara av väsentligt intresse. Att vid sidan därav registreringen måste avse skilda uppgifter inom olika om- rådestyper är uppenbart, men denna skillnad i informationsredovisningen är inte av någon principiell art och det får anses uteslutet att för detta ändamål föreslå helt olika registerformer.

Vad sålunda anförts visar att varken de olika kommuntyper som f.n. finns eller samhällets växlingar från tätort till glesbygd föranleder något behov av skilda registersystem. Förekomsten av olika registerformer medför dessutom väsentliga olägenheter. Särskilt gäller detta gränsområdena mellan skilda re- gisterformer. En sådan gräns mellan re- gisterområden blir ofta till hinder vid planläggning ochplangenon1förande,an- tingen så att de utgör en viss spärr mot åtgärder som kan vara angelägna eller så att särskilda åtgärder måste vidtas för att få gränsen ändrad. Anses en före- slagen gräns mellan två sådana områden höra gå över fastigheter, blir följden en- ligt gällande regler att dessa fastigheter måste undergå delning enbart av regi- streringstekniska skäl. I 1930 års lag om delning av fastighet i anledning av änd-

ring i rikets indelning är denna fråga närmare reglerad.

Men även utan att sådana frågor aktu— aliseras föreligger ofta behov av att sam- manställa data av olika slag beträffande fastigheter inom olika registerområden. Svårigheterna blir därvid påtagliga, då de olika registerformerna uppvisarstora olikheter. Nackdelar av detta slag upp- kommer inte blott i fråga om lokala, be- gränsade områden, som sträcker sig över gränser för olika system, utan de torde vara minst lika påfallande i vidare sammanhang, t. ex. för redovisning på riks- och länsnivå av statistik eller i folkbokförings- och uppbördssamman- hang.

Skulle problemet gälla att för första gången upprätta ett fastighetsregister över landet skulle det numera _— med hänsyn till de i 5 kap. diskuterade all- männa principerna för dataredovis- ning och till vad nu anförts — inte kunna komma i fråga att föreslå mer än ett enda system. När nu två skilda system med helt olika uppbyggnad re- dan används kommer frågan i ett del- vis annat läge. Visserligen inverkar detta inte på behovet av ett enhetligt system, och olägenheterna av skilda system har erfarenhetsmässigt visat sig vara stora, men för en övergång till en- hetlighet krävs att skillnaderna mellan systemen utjämnas, vilket kan tänkas medföra nackdelar. I den utsträckning en sådan utjämning skulle bli följden redan på grund av behovet av moder- nisering av fastighetsregistreringen och förändringen sålunda skulle få ske även om ett enda system nu fanns är därom inte mycket att säga. Men om därutöver önskemålet om enhetlighet skulle för- anleda eljest inte nödvändiga föränd- ringar, torde få bedömas huruvida för- delarna av reformen skulle överväga därav uppkommande olägenheter.

Bristerna i nuvarande system är så

• Sida 151
•  Original

väsentliga att en revision av fastighets- registreringen bör bli en genomgripande reform. Flertalet förändringar i förhål- lande till de nu förefintliga registerfor- merna torde därvid bli av den art att skillnaderna mellan systemen blir ut— jämnade. Av intresse i detta samman— hang synes på grund härav vara en- dast fastigheternas registerbeteckning- ar. Dessa är konstruerade efter helt skil- da principer för jordregisterfastigheter och stadsregistrets stadsägor. Tomtbe- teckningarna är däremot i princip av samma typ i båda systemen även om inom stadsregistret finns flera varian- ter och beteckningsproblemet i fråga om tomterna är kvantitativt större inom stadsregistret.

De nuvarande beteckningssystemen är i vissa avseenden mindre ändamåls- enliga och oberoende av önskemålet om ett enhetligt fastighetsregister synes frågan om fastigheternas beteckningar böra överses. De normer som det i så- dant avseende finns anledning att upp- ställa torde få bli av samma innehåll oberoende av nuvarande skilda system. Några egentliga svårigheter synes inte uppkomma att skapa enhetlighet i frå- ga om fastighetsbeteckningarna, och då fördelarna därav i väsentlig grad torde överstiga olägenheterna, kommer fas- tighetsregisterutredningen att föreslå en sådan reform. Frågan därom behand- las i avsnitt 2 i detta kapitel.

På grund av vad sålunda anförts an- ser fastighetsregisterutredningen att ett nytt fastighetsregister bör byggas upp i ett enhetligt system för hela landet. Därmed förstår utredningen ett till sin systematiska uppbyggnad enhetligt re- gister inom vilket anpassningen till skilda förhållanden och därav föran- ledda skillnader i informationsredovis- ningen åstadkommes i takt med utveck— lingen och på grundval av successivt gjorda utredningar. Utredningen låter

inte enhetligheten avse registrets inne- håll. Vid sidan av en viss fixerad grupp uppgifter oberoende av registerområ- dets karaktär skall registret för sär- skilda områden kunna innehålla en ef- ter förhållandena anpassad grupp. En— hetligheten syftar i stället på själva systemet. dvs. sättet och formen för redovisningen.

Enligt vad som framgår av 4 kap. ovan skall inom stadsregisterområden allmänna platser och sådana vattenom- råden som ej veterligen hör till en eller flera fastigheter enskilt inte anses ingå i fastighetsindelningen och de skall på grund härav inte redovisas till viss fas- tighet utan upptas i ett särskilt bihang till fastighetsregistret, benämnt bihang C. Praktiska skäl har emellertid med- fört att bihang C inte sällan upphört att föras och ifrågavarande områden har då hänförts till fastigheter och har där- med kommit att ingå i fastighetsindel- ningen. Därmed har man ansett sig vin- na väsentliga förenklingar vid genom— förandet av aktuella stadsplaner, som i avsevärd omfattning tillkommit genom revisioner av äldre planer, varvid all- männa platser enligt sådan plan kom- mit att ingå i byggnadskvarter. Där— jämte har skapats ett klarare underlag för instiftande av servitut i gatumark. Till fastighetsregisterutredningen har överlämnats exempel på tidsödande och kostsamma utredningar angående ägan- derätts- och inskrivningsförhållanden beträffande kvartersmark, som i enlig- het med äldre stadsplan redovisats i bihang C.

Fastighetsregisterutredningen anser att de motiv som brukar anföras mot en särredovisning i bihang C är bärande och att uppenbara fördelar är förenade med ett inbegripande av bihang C—om- rådena i fastighetsindelningen. Utred- ningen föreslår därför att ifrågavaran—

• Sida 152
•  Original

de områden framdeles skall redovisas i fastighetsregistret som ingående i fas- tighetsindelningen. Detta har också för- utsatts i förslagen till ny fastighets- bildningslag och ny jordabalk. Den när— mare utformningen av förslaget i denna del kommer att sedermera upptagas till behandling av fastighetsregisterutred- ningen.

Inte heller allmänt vattenområde skall f. n. redovisas till fastighet i fas- tighetsregister. I jordregister skall så- dant område inte alls redovisas, och i stadsregister torde det skola upptagas i bihang C. Huruvida en redovisning till fastighet framdeles skall bliva fallet har varit föremål för utredning av kammar- kollegiet i en dagtecknad promemoria, som inte lett till författningsreglering.

Med reservation för behandlingen av allmänt vattenområde skulle därmed för framtiden den klara och rediga principen kunna uppställas att all mark i landet ingår i fastigheter och skall re- dovisas i fastighetsregistret.

2 Registerområden och register- beteckningssystem

21 Översikt av gällande system

Som närmare utvecklats ovan i detta kapitel är inom de delar av landet där jordregister förs socknen registerområ- de på landsbygden. I stad finns inte någon sockenindelning och då jord— register förs för stad utgör stadens jordregisterdel registerområde. Inom områden med stadsregister äri stad kom- munen registerområde eller, om både jord- och stadsregister finns, stadens stadsregisterdel. F.örs stadsregister för ort inom landskommun är orten regis- terområde. Med registerområde menas i alla dessa fall sammanfattningen av.

de fastigheter och samfälligheter som i fastighetsregister, redovisas "tillsam-

mans i föreskriven ordning och på så- dant sätt att registerområdets namn Inåste anges för att en fastighet eller samfällighet skall vara entydigt iden- tifierad. Man kan om man så vill ut- trycka saken så att registerområdets namn ingår i en fastighets registerbe- teckning, varvid namnet självfallet ute- sluts i alla de situationer då det av sammanhanget framgår till vilket re- gisterområde fastigheten hör.

I 4 kap. har även framhållits att jordregisterfastigheternas betecknings- system har historisk bakgrund och an— sluter sig till jordebokens redovisning av byar, hemman och s.k. jordeboks- lägenheter (för de sistnämnda gällde i stort sett samma regler som för hem— man och de omnämns därför ej i det följande). En by bestod av två eller fle- ra hemman med i princip samma namn (tillägg till namnet kunde dock före— komma) men med skilda ordningsnum» mer. Hemman kunde också ligga för sig med särskilt namn (och ordningsnum- ret 1) och kallades då gård eller ensta- ka hemman. Varje hemman upptogs vid jordregistrets uppläggande på särskilt upplägg med namn och nummer häm- tade från jordeboken. För att särskilja fastigheter, som tillkommit genom upp- delning av ett hemman, åsattes dessa en exponentsiffra efter hemmansnum- ret (basnumret). Fastigheten i uppläg- gets första rum erhöll exponentsiff— ran 1, och ett odelat hemmans register- nummer blev alltid av typen 11. En jord- registerfastighets registerbeteckning be- står sålunda av namn och registernum- mer. —— Mot jordregisterfastigheternas beteckningar brukar riktas anmärk- ningarna att namnet stundom är sam— mansatt och därmed rätt otympligt och att registernumret med sin exponent- siffra inte passar väl för maskinskrift.. I andra sammanhang än vid själva fas—. tighetsregistreringen, som jumåste följa

• Sida 153
•  Original

bestämmelserna i ' jordregisterförord- ningen, skrivs registernumret därför ofta på en enda rad med bas— och ex- ponentnummer åtskilda av ett kolon (1:1). Jordregisternamnet torde såvitt angår by- och hemmansnamn i all— mänhet vara väl lokaliserande. Det återfinns 't. ex. vanligen på topografiska kartan och används ofta som post- adress. Inte sällan har emellertid in- träffat att tätorter vuxit upp med helt nya namn som ej återspeglas i jord— registret. Jordregisternamnet kan i så- dana fall vara intetsägande eller miss- visande.

Även tomternas beteckningar grun- dar sig i allmänhet på ett sedan gam- malt vedertaget system. Kvarteren tor- de normalt redan tidigt ha åsatts sär- skilda namn och tomterna inom kvarte- ren ibland ha givits sina särskilda num- mer. Sannolikt har dock tomtnummer börjat införas tämligen sent. Tomterna identifierades i äldre tid bl. a. genom angivande av angränsande objekt och längden av tomternas sidor, en iden- tifikation som fortfarande återspeglas i fastighetsregistret, ehuru tomterna nu- mera alltid är numrerade. Den officiella beteckningen för tomt i stadsregister och i jordregister med tomtbok har modellen »tomten nr 10 i kvarteret Giraffen». Tomtbeteckningssättet .är inte helt enhetligt, då vissa äldre lokala system bibehållits, t.ex. med numre- ring av tomterna utan iakttagande av kvartersindelningen. _- Mot tomtbe- teckningarna brukar anmärkas att kvar- teret i de snabbt växande tätorterna är en alltför liten enhet för att namnet __ såsom i äldre'tid — skall vara loka- liserande. Denna olägenhet» försöker man avhjälpa genom att för viss del .av registerområdet välja namn ur viss ka- tegori (t.ex. .fåglar). Vidare brukar framhållas att beteckningen är om- ständlig—I andra sammanhang än vid

fastighetsregistrering används därför ofta modellen »Giraffen 10». Kvarteren är i en del registerområden numrerade, sannolikt för att underlätta hantering- en. I Göteborg är t. ex. samtliga kvarter numrerade stadsdelsvis vid sidan av den konventionella namnsättningen.

Stadsregistrets stadsägor är numre- rade, vanligtvis i löpande följd genom hela registerområdet. Ibland är regis- terområdet indelat i ägotrakter med sina särskilda namn och med särskilda nummerserier för varje ägotrakts stads- ägor. Består stadsäga av flera områden ingår samtliga områdens nummer i re- gisterbeteckningen. _ Stadsägobeteck- ningen är i sistnämnda avseende otymplig. Beteckningen är inte lokali- serande i annan mån än i förekomman- de fall till ägotrakt. Dessutom kan dock fackmannen, som känner till systemet för numreringen inom visst register- område, ibland av första eller de första siffrorna i beteckningen utläsa en viss. lokalisering.

Såsom antytts i denna översiktliga redogörelse för de olika registerbeteck- ningssätten är olägenheter förenade med de nuvarande systemen. De största nackdelarna ligger emellertid däri att flera olika beteckningssätt finns. Detta föranleder att fastigheter med skilda beteckningstyper måste i fastighetsre- gister redovisas i olika avdelningar och att fastighet utan annan anledning än denna skiljaktighet allt som oftast mås- te överföras från en avdelning till en annan och ibland —— efter ändrade för- utsättningar vilka numera med levande planer är tämligen vanliga ——- återföras till samma avdelning den tidigare till- hörde med ty åtföljande betecknings- byten. :Nya beteckningar måste också i princip generellt åsättas vid övergång från jordregister till stadsregister, ehuru de fördelar man. vill vinna med en så-

• Sida 154
•  Original

dan övergång inte kan vara förknip— pade med beteckningssystemet. De olä- genheter som i sådana sammanhang uppkommer var tidigare obetydliga, men med införlivning av stora områ- den med stad och tätorternas snabba tillväxt har deras omfattning ökat.

De skilda beteckningstyperna medför också väsentliga olägenheter vid sam- manställning av data för områden som omfattar fastigheter med olika slag av beteckningar, i statistiska sammanhang och vid bearbetning av data med för- samlingar, kommuner, län eller riket som enheter. Det har t.ex. framhållits för fastighetsregisterutredningen att skilda beteckningstyper medfört olä- genheter vid den pågående reforme- ringen av folkbokförings- och upp- bördsväsendet.

22 Principiella överväganden i betecknings- frågan

Som framgår av bl.a. 10 kap. nedan anser fastighetsregisterutredningen att ett nytt fastighetsregister skall med hänsyn till de väsentliga fördelar som uppkommer därav byggas upp och fö- ras med hjälp av modern teknisk utrust- ning. För detta ändamål synes ett en- hetligt beteckningssystem vara nära nog ofrånkomligt. I samma riktning pekar vad ovan sagts om införande av ett en- hetligt registersystem. Då olägenheterna av nu rådande splittring i fråga om be- teckningarna är väsentliga och då några direkta hinder inte synes föreligga att utjämna skiljaktigheterna ibetecknings- sätten, föreslår utredningen att ett en- hetligt beteckningssystem skall införas. Utredningen förutsätter därvid att det beteckningsbyte som måste förknippas med registerreformen skall reduceras till vad som är oundgängligen nödvän— digt för att ett enhetligt system skall kun- na införas och nuvarande olägenheter

skall undanröjas. Även med denna för- utsättning kommer reformen att medföra att ett relativt stort antal fastigheter i landet måste ges nya beteckningar med därav följande nackdelar. Dessa nack- delar torde emellertid få bedömas som obetydliga jämfört med vad som skulle bli följden om nu gällande fastighets- registerformer med helt skilda beteck- ningssätt skulle bibehållas. Den pågåen- de snabba urbaniseringen och en fort— gående övergång till registerform med ett helt avvikande beteckningssystem skulle nämligen sannolikt föranleda be- teckningsbyten i betydligt större om- fattning. -—- Frågan om tomtbegreppet är i beteckningssammanhanget inte av nå- gon avgörande betydelse. Oberoende av beteckningssystemet kan självfallet en fastighets karaktär av tomt på betryg- gande sätt anges i fastighetsregistret om begreppet tomt skall bibehållas.

För införande av ett enhetligt beteck- ningssystem torde, förutom det anförda kravet att minsta möjliga antal fastighe- ter skall erhålla helt nya beteckningar, få uppställas principen att systemet skall på ett smidigt sätt tillåta bearbet- ning av fastighetsregistrets data med moderna tekniska hjälpmedel och att beteckningarna därför lämpligen skall kunna uttryckas numeriskt. Vidare bör beteckningen vara lokaliserande inte blott för fackmannen utan även eljest. Därigenom underlättas i betydande grad olika, särskilt lokala organs och enskildas handhavande av fastigheter och därtill knutna uppgifter. Detta tor— de innebära att i beteckningen bör ingå ett namn med anknytning till en av folk i allmänhet känd traktindelning. Detta namn bör dessutom inte vara långt el— ler tungt.

De anförda kraven på fastighets re- gisterbeteckning kan förefalla strida mot varandra, men så synes ej behöva

• Sida 155
•  Original

bli fallet. Om registerområdena och de trakter i vilka ett registerområde en— ligt vad nyss sagts bör indelas åsätts sina särskilda nummer, blir hela regis- terbeteckningen en sifferbeteckning (ett numeriskt identifikationsbegrepp) och kan i denna form lämpligen användas vid databehandling. Så kan också el- jest ske i internt bruk och vid avisering mellan olika registerorgan. I andra sam— manhang torde beteckningar med namn komma att utnyttjas.

En fastighets identifikationsbegrepp bör av naturliga skäl vara lätthanter- ligt. Detta understryks av det alltmera uppkommande behovet av bearbetning av data som är knutna till fastighetsin- delningen. En sådan behandling un- derlättas och blir i väsentlig mån billi- gare av att identifikationsbegreppet nedbringas till det minsta möjliga. På grund härav synes det vara uteslutet att tänka sig en indelning av ett register— område i mer än en serie av trakter som får ingå i fastighetens identifika- tionsbegrepp. I den mån upplysningar ur lokaliseringssynpunkt erfordras ut— över denna uppgift om lokal kan infor— mation därom intas i fastighetsregistret utanför identifikationsbegreppet.

Utredningen tar senare i detta kapi- tel upp frågan om fastigheternas siffer- beteckningar och diskuterar först upp- byggnaden av beteckningssystemet ur mera allmänna synpunkter. Innan så kan ske måste spörsmålet om vad som skall utgöra registerområde behandlas.

23 Register-områden

Frågan om den principiella framtida omfattningen av ett registerområde är i första hand ett registerbetecknings- problem. Registerområdets namn (eller annan beteckning) måste ju anges för att en fastighet skall vara entydigt iden- tifierad. Uppordnandet av fastigheter-

na i ett register kommer självfallet att följa indelningen i registerområden, och ett sådant uppordnande har därför ovan upptagits som ett av kriterierna på ett registerområde. Ett argument för val av registerområde blir därför jäm— väl behovet att i samhällslivet sortera data av olika slag, som knyts till fastig- heter, i anslutning till en i andra sam— manhang allmänt accepterad och bety— delsefull indelning. Riket i sin helhet och länen får anses uteslutna som in- delningsgrund i fastighetsregistersam- manhang redan därför att fastighetsbe— teckningarna i så fall skulle bli för otympliga eller inte kunna ges den 10- kaliseringseffekt som enligt vad ovan anförts är önskvärd.

I 7 kap. har föreslagits att på grund av den primärkommunala indelningens be- tydelse den framtida fastighetsregistre- ringen skall anslutas till denna indel- ning så att ett registerområde inte skall (annat än temporärt) kunna omfatta mark i skilda kommuner. Gränserna mellan kommuner blir därför utslags- givande för indelningen i registerom- råden. Vad sålunda anförts utgör där- jämte goda skäl för att indelningen i kommuner och registerområden bör så fullständigt sammanfalla att en kommun i princip skall omfatta endast ett re- gisterområde. Skulle det nu gälla att helt oberoende av rådande system före- slå regler för en fastighetsredovisning i landet, skulle enligt fastighetsregister- utredningens mening anledning saknas att frångå en sådan princip. Spörsmå— let kompliceras av att de nuvarande re- gisterbeteckningarna på landsbygden bygger på indelningen i socknar.

Innebörden i begreppet socken har belysts ovan, och därav framgår att socknen numera i författningsmässigt hänseende nästan uteslutande har bety- delse som registerområde. (I praktiken lever ibland den äldre betydelsen av

• Sida 156
•  Original

förvaltningsområde kvar.) Fråga upp- kommer nu om sockenindelningen kan och bör slopas som underlag för indel- ningen i registerområden för att kom- munen i stället skall överta denna upp- gift. Några olägenheter av en sådan åt- gärd med hänsyn till de funktioner socknen kan ha i andra hänseenden torde inte kunna uppkomma, då dessa funktioner inte behöver påverkas av ändrade regler för fastighetsregistre- ring.

Sockenindelningens tidigare praktis- ka roll i ekonomiskt och näringsgeo- grafiskt avseende har numera helt för- fallit. Detta har klart kommit till ut- tryck i de i början av 1950-talet genom- förda och nu pågående kommunindel- ningsreformerna. Tätorter växer upp oberoende av socknarnas omfattning. Jordbrukets och skogsbrukets rationali- sering fortgår på samma sätt utan beak- tande av sockengränser. Det i samman- läggningslagen införda förbudet mot sammanläggning av fastigheter i olika socknar har därigenom blivit ett hinder i samhällets strukturomvandling. I fas- tighetsbildningskommitténs förslag till ny fastighetsbildningslag har detta hin- der mot fastighetsbildning hävts, var- jämte även annan fastighetsbildning än sammanläggning föreslagits få ske utan beaktande av sockengräns. En naturlig följd av en lagstiftning med sådant in- nehåll, mot vilket ingen remisskritik framkommit, kommer att bli en påtaglig splittring av den nuvarande sockenin— delningen inom kommunerna med en omfattande enklavbildning och andra oregelbundenheter. Härigenom kommer sockenindelningen att i stor utsträck- ning sakna ett reellt underlag. Ur an- givna synpunkter, som torde framstå som särskilt bärande, synes fog numera knappast kunna anses föreligga för'ett bibehållande av sockenindelningen. '

Det torde då få'undersökas huruvida

sockenindelningen kan slopas av regi- streringstekniska skäl. Ovan har fram- hållits som princip att ett registerområ- de bör indelas i trakter med kända namn så att en fastighetsbeteckning ver- kar lokaliserande till ungefärligt läge och att kravet på identifikationsbeteck- nings lätthanterlighet förutsätter endast en serie av traktindelning. Kommuner- na är eller blir vid pågående reform så stora att behovet av sådan indelning är framträdande. På landsbygden sy- nes för detta ändamål den nuvarande indelningen i socknar eller byar (hem- man, gårdar) kunna komma i fråga. En generellt genomförd traktindelning på grundval av socknarna torde dock få anses utesluten, enär detta skulle förut— sätta namnbyte för samtliga jordregis— terfastigheter och dessa omfattar en stor majoritet av landets fastighetsbestånd. Detta bör ej hindra att denna lösning kan tillgripas när särskilda skäl förelig- ger därtill, t. ex. när socknarna i en landsända överlag är små, varvid by- eller gårdsnamnen torde vara av mindre betydelse ur lokaliseringssynpunkt. I så— dana fall kan by- eller gårdsnamnen in— tas i fastighetsregistret som information utanför fastighetsbeteckningen.

I normalfallet torde emellertid by- el- ler gårdsnamnen böra bibehållas som traktnamn. De fyller i bygden i allmän-- het på ett utmärkt sätt denna funktion. I stora kommuner kan emellertid des— sa traktnamn på det kommunala planet ej anses ge tillräcklig anvisning om lä— get, men då såsom framgår av detta ka- pitel fastighetsregisterutredningen före- slår att fastighetsregistret skall ge infor- mation om till vilken eller vilka försam- lingar fastighet hör och församlings- namnen är väl kända synes anvisningen om läget bli" tillfredsställande.

Vid slopande av socknarna som vre- gisterområden, varvid kommunen i stål- let får överta denna rön,-uppkommer,

• Sida 157
•  Original

i de fall socknarna ej heller får utgöra underlag för traktindelning, särskilda problem på grund av att två eller flera byar (hemman, gårdar) i skilda nuva- rande socknar inom samma kommun kan ha samma namn. Frekvensen av så— dan namnöverensstämmelse är självfal- let större ju flera socknar som ingår i kommunen och ökar genom de pågåen— de kommunsammanläggningarna.

Angivna problem är inte oväsentligt och måste lösas, enär fastigheter i sam- ma registerområde inte kan ha samma nanm och nummer. Av det följande framgår att utredningen föreslår ett ut- nyttjande inom nuvarande stadsregister- områden av stadsdelsnamn som trakt- namn, ingående i fastighetsbeteckning- arna. Inte heller med detta får fastighe— ternas beteckningar utanför stadsregis— terdelen överensstämma. För att få en uppfattning om storleksordningen av detta spörsmål har fastighetsregisterut- redningen med hjälp av datamaskin upprättat förteckningar över nuvarande namn på jordregisterenheter och stads- delsnamn i landets registerområden, upptagna i alfabetisk ordning, dels registerområdesvis och dels kommun- blocksvis. Av den sistnämnda förteck- ningen synes i full utsträckning framgå omfattningen av det berörda proble- met både för dagen och inom förutse- bar framtid. Förteckningarna kan där- jämte tjäna som underlag för en allmän översyn av traktnamn och traktindel- ning och behandlas mera fullständigt i det följande.

Av förteckningarna framgår visser- ligen att namnöverensstämmelsen är rätt omfattande inom kommunblocken, vilka i nu förevarande sammanhang torde med tanke på utvecklingen böra tillmätas vä- sentlig betydelse. Olika vägar torde emellertid finnas att undanröja dessa svårigheter. Som exempel kan nämnas möjligheterna att bibehålla namnet och

särskilja fastigheterna i de nuvarande registerområden med olika siffergrup- per, t. ex. skilda hundratal, eller att där detta är erforderligt och lämpligt kom- binera nuvarande sockennamn och by- namn. En annan möjlighet har ovan anförts nämligen att i landsända med Övervägande små socknar låta dessa övergå till att bli trakter inom registerområde. Fastighetsregisterutred- ningen, som närmare behandlar dessa frågor i det följande i anslutning till spörsmålen om översynen av traktnam- nen, finner inte svårigheterna och olä- genheterna i anledning av dessa för- ändringar i fastighetsbeteckningarna så stora att de kan få utgöra hinder mot att slopa sockenindelningen som un- derlag för indelningen i registerområ- den.

Ett annat registreringsproblem i sam— manhanget är att nuvarande förrätt- ringsarkiv innehållande de dokument, till vilka hänvisas i fastighetsregistret i fråga om t. ex. fastighets tillkomst, om— fattning, förändringar etc., är för lands- bygden ordnade sockenvis med skilda arkivaktsnummerserier för de olika socknarna. Vid ett slopande av socken- indelningen måste även detta beaktas. Dessa aktnummer är dels antecknade på alla arkivakter (kartor och handlingar), dels uppförda i arkivförteckningarna och dels införda i fastighetsregistret, of- ta på ett flertal ställen. De har dessutom under årens lopp blivit omnämnda vid utredningar, i tjänsteskrivelser m.m. i stor utsträckning. En total omnumre- ring av akterna skulle därför medföra stora svårigheter och kostnader, även om arbetet därmed inte skulle kunna betecknas som ogenomförbart. Sålunda kunde nycklar upprättas för att under- lätta en övergång från gammal till ny numrering och tvärtom, och i fastig- hetsregistret torde de gamla numren kunna ersättas av de nya maskinmässigt

• Sida 158
•  Original

utan annan manuell insats än program— mering.

Arbetet därmed synes emellertid inte komma att stå i proportion till de för- delar ur registreringssynpunkt varom nu är fråga, varjämte vissa olägenheter skulle kvarstå. Enklare synes vara att behålla nummerserierna i anslutning till de nuvarande socknarna och att ersätta sockennamnen med en kod (bokstavs- eller sifferbeteckning). Denna beteck- ning kan maskinmässigt införas i fas- tighetsregistret. Arkivakterna kan för— ses med den. I övrigt kan en kodnyckel vara tillfyllest. Fördelarna med detta system är stora. Det står nära den re- form av arkiveringen i länslantmäteri- kontoren som i viss utsträckning redan inletts. Så har skett i något län där av utrymmesskäl de olika sockendelarna av arkivet lagts tillsammans utan reserv- utrymme, varvid nummerserierna soc- kenvis avslutats och nya nummerserier påbörjats, omfattande hela länet. Utrym- mesvinsterna har därvid blivit betydan- de. En lösning efter dessa riktlinjer sy- nes sålunda väl genomförbar.

Vad sålunda i detta avsnitt om regis- terområden anförts synes visa att vä- sentliga fördelar skulle vara att vinna med att låta kommunindelning och in- delning i registerområden i princip full— ständigt sammanfalla och att de olägen- heter som kan vara förknippade där- med inte är av beskaffenhet att höra hindra en sådan lösning. Huruvida sär- skilda skäl sedermera skall yppa sig att undantagsvis frångå angivna princip undandrar sig för närvarande ett be- dömande. Fastighetsregisterutredningen föreslår att indelningarna i kommuner och registerområden skall sammanfalla och att en kommun sålunda skall i prin- cip bestå av ett enda registerområde.

24 Fastighets registedbeteclming

Som principer ur mera allmän synpunkt för uppbyggande av fastighets register-

beteckning har tidigare uttalats att ett enhetligt beteckningssystem skall infö- ras, att minsta möjliga beteckningsbyte bör ske och att registerområde bör in- delas i lokaler, trakter, vars namn skall ingå i registerbeteckningen för att unge- färligt ange fastighets läge.

Inledningsvis torde böra anmärkas att en sådan trakt eller annan grupp av fas- tigheter, på samma sätt som ett regis- terområde, primärt måste utgöra en sam- ling av fastigheter och sålunda ej i förs- ta hand ett territoriellt område men att de självfallet vid viss tidpunkt har en av- gränsad omfattning på marken på sam- Ina sätt som den enskilda fastigheten. En annan lösning, dvs. med en geogra- fiskt bunden omfattning av en register- trakt till visst område på marken, skulle medföra väsentliga olägenheter med automatiska beteckningsbyten och del- ning av fastigheter enbart av registre- ringstekniska skäl som följd. Traktnam- net måste emellertid ha en geografisk anknytning till viss trakt för att nam- Det skall vara lokaliserande. Detta är naturligt i de fall traktnamnet tillkom- Init med i första hand sådan anknyt- ning, t. ex. en stadsdel. En by är emel- lertid primärt ej knuten till viss lokal på marken utan omfattar en samling fastigheter, men dess läge har hittills i allmänhet varit i princip stabilt och goda skäl finns att räkna med att det geografiska läget, även om det är se- kundärt, kommer att i huvudsak be- hållas.

Det är alltså av intresse att konstatera- att sådana trakter vars namn skall ingå i en fastighets registerbeteckning kan vara antingen primärt geografiskt knut- na till visst läge på marken eller i första hand avse en samling fastigheter. Pro? blemet är utan praktisk betydelse om— det blott tillåtes att en fastighet i det för-» ra fallet med viss trakts namn (t.ex. stadsdelsnamn) kan vara helt eller del-— vis belägen utanför trakten. Några stör-—

• Sida 159
•  Original

re olägenheter behöver inte uppkomma därav. Det förhåller sig ur praktiska synpunkter på samma sätt med fastig- het som har bys namn, om fastigheten helt eller delvis ligger inom område som anses utgöra annan by. Principen att det i fastighetsbeteckningen ingåen- de namnet skall anvisa den ungefärliga lokalen synes emellertid vara så angelä- gen att tämligen fria möjligheter synes böra införas för registermyndighet att besluta om namnbyte där detta finnes påkallat av att fastighet ligger inom gränserna för annan trakt än dess namn anger vare sig detta förhållande redan gäller eller härrör från att fastigheten flyttats.

I fråga om den närmare utformningen av registerområdes indelning i trakter må följande anföras.

För städernas del synes den indelning i stadsdelar som nästan överallt före- kommer utgöra en utmärkt traktindel- ning till grund för fastighetsbeteckning- arna. I äldre stadsområden är den väl- känd av alla, och i införlivade områden brukar stadsdelarna ansluta sig till den före urbaniseringen gällande indelning- en i byar eller hemman, vilka på samma sätt är allmänt kända. Därtill kommer att stadsdelsindelningen redan utnyttjas i angivna syfte (jfr t. ex. vad ovan an- förts om kvartersnumreringen i Göte- borg). Där stadsdelsindelning ej finns inom stadsregisterområde, måste en så- d—an indelning åstadkommas, varvid oli- ka faktorer torde få påverka indelning- en, t. ex. bebyggelsegeografiska syn- punkter, indelningen i valdistrikt etc. Stadsdelarna har också i allmänhet eller kan ges en lämplig omfattning.

Trakterna bör inte med hänsyn till önskemålet av en tämligen stabil trakt- indelning göras för små. Stora trakter innebär naturligtvis i viss mån en för- sämring av den lokaliseringseffekt man vill uppnå med traktnamnets angivande.

Men å andra sidan kommer en indel- ning i relativt små trakter inom ett under expansion varande tätbebyggel- seområde att vålla många problem vid fastighetsregistrets förande. Fall kan kan dock förekomma, där relativt små trakter är fullt motiverade och lämpliga, t. ex. på grund av att de är avskilda med naturliga gränser (ex.vis Lilla Essingen i Stockholm). —— Kvarteren är däremot, som redan framhållits, för små och nam- nen för okända för att de skall kunna komma i fråga som grund för en trakt- indelning vid fastighetsregistrering. Att kvartersindelningen dock bör tillmätas en väsentlig betydelse vid konstruktion av ett beteckningssystem framgår av det följande.

På landsbygden sammanfaller ofta in- delningarna i socknar och församlingar. Församlingsnamnet och by- eller hem- mansnamnet blir i allmänhet väl loka- liserande. På sätt ovan sagts bör för- samlingsnamnet ingå i fastighetsregist- ret som information utanför identifika- tionsbegreppet. Den traktindelning som nu används, indelningar i byar och hem- man, är så generell att det inte kan kom- ma i fråga att nu överge den. Om så skedde skulle landets samtliga jordre- gisterfastigheter få ges nya beteckning- ar. Dessutom skulle anledning saknas till en så drastisk åtgärd, då by, och hemmansnamnen i allmänhet är väl kända och därmed lokaliserande. Som huvudregel bör därför gälla att denna traktindelning behålls. Därvid bör emel- lertid de nuvarande beteckningarna överses så att onödiga dubbelnamn och eljest omständliga namn justeras. Ut- redningen återkommer till detta pro- blem.

Emellertid är indelningen i byar och hemman inte alltid lämplig. I vissa fall ger den knappast besked om läget och i andra kan den vara direkt missvisande. Så kan vara fallet då nya tätorter upp- kommit med namn som inte bygger på

• Sida 160
•  Original

den gamla kamerala indelningen i jor- deboken. På samma sätt som nyss anför- des om namnbyte beträffande fastighet i annan trakt än namnet anger synes registermyndighet höra ges möjligheter till förändrad namnsättning i fall som nu antytts och i därmed jämförliga situationer.

En fastighets registerbeteckning bör, liksom hittills i allmänhet är fallet, bestå av förutom namnet ett registernummer. Bokstäver bör därvid med hänsyn till moderna bearbetningsmetoder inte kom- ma i fråga.

I gällande system är som ovan visats detta nummer konstruerat på olika sätt för de olika slagen av registerfastighe— ter, jordregisterfastigheterna, tomterna och stadsägorna. Införs som nu föresla- gits stadsdelarnas namn som traktnamn på grund av lokaliseringsintresset och ersätts de i förekommande fall förefint- liga bokstäverna i stadsägobeteckningar- na med siffror, närmar sig betecknings- typerna varandra. Därvid bör de nuva- rande stadsägobeteckningarna jämväl förenklas därigenom att alla stads- ägor betecknas enhetligt, vare sig de består av ett eller flera fastighetsom- råden. Införande av enhetligt beteck- ningssystem medför att de olika typerna (jordregisterfastigheter, tomter och stadsägor) försvinner. De får därefter alla benämnas fastigheter eller register- fastigheter. Beteckningsfrågas samband med tomtbegreppet behandlas i ett föl- jande avsnitt.

Kvarteren har ibland åsatts nummer. Som förut sagts har t.ex. i Göteborg kvarteren numrerats stadsdelsvis. Detta nummer torde böra utnyttjas i register- beteckningen. En nuvarande tomts bli- vande registernummer torde på grund härav böra bli kvarterets nummer åt- följt av tomtens nuvarande nummer. Här- igenom erhålls i dylika fall en fullstän-

dig kontinuitet Inellan de nuvarande be- teckningarna och de blivande, om man ens kan tala om nya beteckningar. In- förande av stadsdelsnamn i registerbe- teckningarna torde få förutsätta att alla nuvarande kvarter i landet, som inne- håller färdigbildade fastigheter vid övergången till ett nytt fastighetsregis- tersystem, numreras stadsdelsvis och att detta nummer tillsammans med tomter- nas nummer får utgöra de nuvarande tomternas blivande registerbeteckning- ar. Därmed skapas bästa kontinuiteten med gällande beteckningar.

En uppbyggnad av de nuvarande tomternas beteckningar på angivet sätt, som synes ligga närmast till hands och innebär minsta förändring om stadsdels- nanmet införs i beteckningen, ger en lösning som helt överensstämmer med jordregisterfastigheternas. De senare är till antalet som förut framhållits i stor majoritet, och inom stadsregisterområ- dena torde tomternas antal ungefär mot- svara stadsägornas.

Ett motsvarande beteckningssystem för de nuvarande stadsägorna kommer att innebära en tämligen fullständig be- teckningsförändring, men redan förut har principen om enhetlighet diskute- rats och motiverats. Att de nuvarande stadsägornas beteckningar skall inne- hålla stadsdelsnamnet har ovan uttalats. Hur numreringen skall ske kan bli före- mål för alternativa lösningar. Beträffan- de stadsägor i kvarter synes hinder inte behöva föreligga att vid övergången till nytt system beteckna dem på samma sätt som de nuvarande tomterna. Kvarters- numret är därmed givet som en del av stadsägans registernummer, och detta får då kompletteras med ett nummer, ett fastighetsnummer,motsvarande en tomts nummer inom kvarteret. Vad nu sagts om kvarter inom stadsplan kan med fördel tillämpas även beträffande kvar- terens motsvarighet inom byggnadsplan.

• Sida 161
•  Original

Anledning kan finnas att kvarters- numret används i registerbeteckningen inte endast för fastigheter som helt lig- ger inom kvarteret utan även för fas— tigheter som med mindre delar ligger utanför, t.ex. i gatumark eller i annat kvarter. En fastighet inom kvarter, vil- ken i sin beteckning åsatts kvarters- nummer, kan vidare komma att vara be- lägen utanför kvarteret efter fastighets- bildning av omregleringstyp, vilket lig- ger i systemets natur. Detta kan undan- tagsvis komma att föranleda en beteck- ningsförändring, dock efter beslut där- om i det särskilda fallet. — Kvarters- namnen torde få införas som informa- tion i fastighetsregistret utanför fastig- hetsbeteckningen beträffande fastighe— ter som ligger inom kvarter.

Övriga stadsägor, dvs. sådana som in- te är helt eller huvudsakligen belägna inom kvarter eller motsvarighet därtill, kan givetvis numreras i löpande följd inom stadsdelen, varvid dock bör beak- tas att stadsäga, vars beteckning inne- håller bokstav, hänförs till samma grupp som fastighet, varifrån den härleds. Den- na numrering får då ske i samma num- merserie som kvarteren. En sådan lös- ning synes i många fall bli lämplig. Mot densamma torde kunna riktas an- märkningen att, i de fall antalet odela- de stadsägor inom en stadsdel är myc- ket stort, antalet gruppnummer skulle kunna bli större än vad som kan anses lämpligt ur tekniska synpunkter. Fler- talet fastigheter skulle också i dessa fall komma att innehålla fastighetsnumret 1, vilket skulle kunna anses som ett me- ningslöst tillskott, ditsatt endast på grund av kravet på enhetlighet.

Vad sålunda anförts kan utgöra skäl till att, förutom i kvartersfallet och de fall då stadsäga är delad, sammanföra stadsägor i fastighetsgrupper, här be- nämnda block, med gemensamt nummer, inom vilka fastigheterna åtskiljs genom 11—614804

särskilda nummer. Fördelarna därav kan i fall som nyss nämnts vara så sto- ra att fastighetsregisterutredningen an- ser att sådan möjlighet bör införas efter bedömning i det särskilda fallet. Det blir härvid endast fråga om en engångsåt- gärd vid övergång till ett nytt fastighets— registersystem, och det kan ifrågasättas huruvida det ens är nödvändigt att till- lämpa en enhetlig princip för denna blockbildning. Ofta kan finnas anled- ning att i ett block sammanfö- ra fastigheter, som före stadsregisters uppläggande redovisats tillsammans på grund av gemensam härledning — detta torde i varje fall delvis framgå av kart- bilden. I andra fall kan näraliggande fastigheter sammanföras, efter gränser eller ett tänkt rutsystem. Det torde ej heller vara omöjligt att i viss utsträck- ning ansluta till gällande numrering av stadsägor. Vägledande för omfattningen av dessa block torde utom en naturlig samhörighet mellan fastigheter få bli det högsta tillåtna antalet siffror i block— numret och fastighetsnumret. Den nu aktuella numreringen av jordregisterfas- tigheter, vilka som nämnts är i stor ma- joritet, ger en anvisning om att det er- fordras tre siffror i varje grupp. De få fall i landet som f. n. finns med fler än 999 fastigheter (levande och avförda) inom ett block kan lätt lösas genom en uppdelning av blocket.

I diskussionen har här använts ut- trycksätten att trakt indelas i block med blocknummer samt dessa i fastigheter med fastighetsnummer. Dessa uttryck föreslås bli generella. Nomenklaturen blir alltså att ett registerområde är in- delat i trakter, dessa i block och dessa slutligen i fastigheter. En fastighets re— gisterbeteckning består då av namn och registernummer. Det senare är indelat i två siffergrupper, vilka benämnes blocknummer och fastighetsnummer, förslagsvis åtskilda av kolon enligt viss

• Sida 162
•  Original

hävd. En'trakts namn kan sålunda mot- svaras av namnet på stadsdel, by, ensta- ka hemman eller gård (i undantagsfall socken) , och ett blocks nummer av hem— mansnummer, kvartersnummer etc-. Be- nämningarna trakt och block i nu av- sedda betydelser torde komma att bli av enbart registreringsteknisk art och så- lunda användas uteslutande i registre- ringssammanhang.

Med det förslag utredningen här fram- fört har utredningen beaktat vad lant- mäteristyrelsen i skrivelse till Kungl; Maj:t den 3 april 1962 (se avsnitt 1 i 1 kap. ovan) efter framställning från bygg; nadsnämnden i Stockhölms stad före- slagit beträffande beteckningar på fas— tigheter. inom byggnadskvarter, som inte undergått tomtindelning. '

25 Samfällighets registerbeteckning

Den samfällda markenvredov-isas eri-'

ligt gällande föreskrifter i "stadsregistä' ret méd'bokstavsbeteckningar på regis- terkartan 'och i” bihang" B. Av anteck- ningarna på kartan framgår emellertid inte alltid om ett med bokstav beteck- nat Område är samfällt'eller ej, enär de områden som inte ingår i fastighetsin- delningen utan är upptagna 'i bihang C vanligen är' redovisade på samma'sätt. För redovisning "av; samfällda ' områden på fastighetskartan inom jordregiSter'; områden föreskrives 'i lantmäteristyrel— sens anvisningar såvitt angår special-- bladen att' samfällighet skall betecknas

med bokstaven s och arkivnumret för akten: till den fastighetsbildningsförrätt-" ning varvid samfälligheten tillkommit."

För redovisning av samfälligheter” i ett nytt fastighetsregister-' torde kunna uppställas samma principer som ovan angivits beträffande fastigheter. "Med hänsyn till att behovet att kunna knyta data av olika slag till viss enhet gäller” för samfälligheter på 'samma stift som

för fastigheter torde få krävas att be- teckningen är entydigt identifierande.

Mot bakgrund härav föreslår fastig- hetsregisterutredningen att samfällighet skall i fastighetsregistret ges en register- beteckning, innehållande traktnamn och registernummer. För att tydligt kunna skilja mellan de olika enheterna fastig- het och samfällighet bör av själva be- teckningen tydligt framgå om en enhet är samfälld. I överensstämmelse med viss hävd synes därför bokstaven s böra ingå i registerbeteckningen för samfäl- lighet. '

Samfällt område bör i princip anses ingå i'den trakt, i anslutning till vilken den är belägen även om de delägande" fastigheterna ej "hör till denna trakt. I" annat fall skulle lokaliseringseffekten ”av namnsättningen gå'förlorad. Inom trakt bör samfälligheterna numreras i löpande” följd. Bi'ldar av jordpolitiska ”skäl två eller flera områden tillsammans en sam- fällighet åsätts de samma nummer inom

den trakt där 'det mest betydelsefulla" området ligger. Förslaget innebär sålunda att en sam-

fällighet skall 'ges' en beteckning av mo-' dellen »Berga s 27»."Ant'a1et- siffror"”lär ofta inte kömma att överskrida'två. Tr'e siffror 'är disponibla för ändamålet.

26 Sifl'erbeteckning Enligt de principer söm tidigare av ut-' redningen angetts för konstruktion; av fastighets registerbeteckning skall den— na på ett smidigt” sätt'tillåta bearbet— ning av fastighetsregistrets data med moderna tekniska hjälpmedel. Beteckv ningarna skall därför lämpligen kunna uttryckas numeriskt. ”Med beaktande därav skall enligt ut- redningens förslag ovan- fastighets'offi- ciella registerbeteckning bestå av fett traktnamn med åtföljande registernum- mer,- det senare sammanSatt- .av: 'ett

• Sida 163
•  Original

blocknummer och ett fastighetsnummer. För att sådan beteckning skall vara en för hela landet entydig identifikations- beteckning måste i förekommande fall även registerområdets (kommunens) och länets namn anges.

Med angivna beteckningssystem kan en beteckning lätt omvandlas till ett helt numeriskt begrepp. Länen och kom- munerna har redan sina officiella num— mer (vardera bestående av tvåsiffriga tal) som användes i skilda samman- hang. Om även trakterna numreras, vil- ket bör ske som en fastighetsregistre- ringsåtgärd, kan fastighets beteckning uttryckas helt numeriskt. En trakts num- mer torde få bli tresiffrigt.

Fördelen med en sådan sifferbeteck- ning är att den väl ansluter till fastig- hets registerbeteckning som är alfanu- merisk. De sex sista siffrorna blir näm- ligen lika' i båda beteckningarna. Länets och kommunens nummer är normalt kända av fackmännen och även i viss utsträckning eljest.

Mot denna sifferbeteckning kan an- föras att den kan anses alltför omfattan— de'och därmed svår att minnas (13 siff- ror), men detta uppvägs enligt fastig- hetsregisterutredningens mening av vad nyss sagts om beteckningens likhet med den alfanumeriska beteckningen. Vid angivande av beteckning vid arbete inom visst län kan vidare länets nummer ute- lämnas. På samma. sätt kan ske med kommunens nummer om av samman- hanget framgår vilken kommunitråga- satt åtgärd avser. I bearbetningssam— manhang' torde. beteckningens längd kunna accepteras. —

Fastigheternas sifferbeteckning är av- sedd att användas" vid databehandling, vid internt bruk och vid avisering mel- lan olika registerorgan, dvs. av fack— män. 'I andra sammanhang torde den alfanumeriska beteckningen normalt komma att nyttjas.

Vad här ovan sagts om fastighets be- teckning gäller också i tillämpliga delar samfällighets beteckning.

Vid övergång till ADB inom folk— bokförings- och uppbördsväsendet har för databehandling m. m.. fastigheterna åsatts särskilda nummer i löpande följd inom församling med reserverade va- kanser att komma till användning efter tillkomst av nya fastighetsbeteckningar. Detta system har varit erforderligt med hänsyn till de splittrade beteckningssy- stem som förekommer f.n. När nu fas- tighetsregisterutredningen .föreslår ett för. hela landets fastighetsbestånd enhet- ligt beteckningssystem, som möjliggör användning av en sifferbeteckning en- ligt vad ovan sagts, synes frågan kunna komma i ett annat läge. Utredningen har vid kontakter med centrala folkbok- förings- och uppbördsnämnden erfarit att det av utredningen föreslagna siffer- beteckningssystemet' vid lämplig tid- punkt torde,.med hänsyn till de förbätt- rade integrationsmöjligheter som häri— genom erhålles, komma att införas i den ADB-mässiga fastighetsredovisning som kommer att finnas hos länsstyrelsernau

Det är att förmoda att de föreslagna sifferbeteckningarna, . om systemet ge- nomförs, kommer till allmän använd- ning vidr databehandling, där informa- tioner som är knutna till fastigheter in_— går i bearbetningen.

1 Principiell avgränsning och målsättning

Ovan i 5 kap. har utredningen gett syn- punkter på en reformering av samhälls- byggandets informationssystem. Därvid har uttalats att all informationsredovis- ning av betydelse för samhällsbyggan- det måste samordnas och att de erforder- liga registren måste inordnas i ett en- hetligt flexibelt nät. Redovisningen bör vara uppdelad på skilda, inbördes integ- rerbara informationssystem, och i varje sådant system bör i princip tillhanda- hållas data rörande en viss Objekttyp. Dessa data får karaktären av egenska- per och företeelser med anknytning till de redovisade objekten.

I ett informationssystem med fastig- heter som objekt bör i enlighet härmed redovisas egenskaper och företeelser med anknytning till fastigheter. Fas- tigheten som objekt har beskrivits i 2 kap. Där har bl. a. klarlagts att en fas— tighet vid varje tidpunkt har en viss fysisk omfattning och att den utgör rättsfigur i det juridiska systemet, vil— ket innebär att de därmed sammanhäng- ande egenskaperna och företeelserna är av fysisk och rättslig art. Båda dessa arter måste således bli föremål för offi- ciell fastighetsredovisning.

Såsom beskrivits i 3 och 4 kap. är informationerna om fastigheter för när- varande uppdelade på flera officiella register. På sätt behandlats i 5 och 6 kap. ovan torde detta problem få lösas så

att informationsredovisningen angående fastigheter även i fortsättningen i viss utsträckning får ske i- skilda system. Sålunda torde, vid sidan av fastighets- registret, vilket som hittills av naturliga skäl kommer att innehålla den primära fastighetsredovisningen, den redovis— ning av fastigheter som sker inom folk— bokförings- och beskattningsväsendet få bibehållas. Ifrågavarande redovisning har nämligen ett alldeles speciellt syfte. Detta hindrar inte att informationer i folkbokförings- och beskattningsväsen- dets redovisning allt som oftast måste sammanställas med data från övrig fas- tighetsredovisning och att vissa av dem bör aviseras till fastighetsregistret med hänsyn till dettas rationella använd- ningsområde. Med ändamålsenlig tek— nisk utformning och samordning tor- de sådan sammanställning och avisering inte bli nämnvärt svår. Fastighetsregistret och fastighetsböc— kerna har däremot i flera avseenden lik- artade funktioner, och data från de båda registren används i många verksamheter regelmässigt tillsammans. Goda skäl talar som i 6 kap. anförts för att dessa båda informationssystem sammanförs till ett" gemensamt grundregister. Den organisa— toriska frågan om vem som skall ansvara för grundregistrets förande synes inte va- ra av någon avgörande betydelse. En me— ra fullständig teknisk samordning synes. nämligen inte i och för sig förutsätta att grundregistrets skilda delar (fastighets- register samt register över lagfarter,

• Sida 175
•  Original

tomträtter, inteckningar m.m.) förs av samma myndighet. Med en teknisk sam- ordning blir frågan om gränsdragning mellan fastighetsregistret och de övriga i grundregistret ingående registren mindre betydelsefull och lättare att lösa.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner sig utredningen böra arbeta med det målet beträffande innehållet att i fastighetsregistret bör intas de data om egenskaper "och företeelser med direkt anknytning till fastigheter eller eljest av betydelse för fastighets användning som inte lämpligen har sin primära plats i annan redovisning. Därvid synes hänsyn få tas till att informationer kan vara av särskilt intresse inom verksam- hetsområde vartill viss redovisning är knuten i organisatoriskt avseende. Även om- dubbelredovisning i princip bör undvikas'kan sådant intresse undantags- vis motivera att viss information redo- visas i två register.

Målet för fastighetsregisterreformen bör vidare i analogi med den målsätt- ning som 'ovan i'5 kap. skisserats för he-. la- 'samhällsbyggandets informationssy- stem vara att registret för skilda. slag av projekt 'och..ver.ksamheter skall snabbt kunna lämna önskade informationer om fastigheter inom visst, med hänsyn till projektet eller verksamheten. avgränsat område och vid behov leverera dessa uppgifter. tillsammans med'data .om andra objekt, vilka hämtats från andra register och= sammanställts med fastig-- hetsinformation'erna.

2 F astighetsregistrets rättsverkningar '

Såsom berörts ovan (4 kap. 18) gäller för närvarande *i stört sett; 'att fastig- hetsregistrens redovisning av fastigé hetsindelningen inte är av rättsligt nor- merande art. Frågor om fastighetsindelx ningens beskaffenhet- avgörs på grund”- val av vittnesbörden från de'åtgärder,

genom vilka fastigheterna bildats, för— ändrats och bestämts, inte" på grundval av fastighetsregistrens innehåll. Vissa undantag har berörts i 4 kap. Där har även nämnts, att registreringen i vissa fall har rättsverkan i fastighetsbild- ningssammanhang (ex. registrerings- villkoret vid sammanläggning). Den publicering av servitut, planer och be- stämmelser, som i viss omfattning sker i fastighetsregistren, är utan betydelse för giltigheten och innebörden av ifrå- gavarande rättsliga förhållanden och torde även i övrigt sakna rättsverkan. En självständig funktion har fastighets- registren i avseende på fastighetsbe— teckningarna, vilka i regel tillkommer vid registreringen (jfr 4 kap. 14 och 18- samt 6 kap. 41).

Enligt förslaget till 'ny fastighetsbild— ningslag skall redovisningen i fastig— hetsregister få ökad rättslig betydelse i" visst avseende. Det fastslås nämligen i ett särskilt stadgande i lagförslaget, att med fastighet skall förstås” sådan enhet som är i registret redovisad som'sär— skild fastighet (1 kap. 2. 5 andra styc- ket). Redovisningen i registret blir där- igenom avgörande för vad som skall anses utgöra fastighet, dvs. för indel— ningen i fastighetsindivider. I avseende på fastighetsindelningens beskaffenhet i övrigt, t. ex. fastighets omfång och läge, framläggs däremot inte något för-- slag till ändring av nu gällande princip.

Lagförslaget upptar även, förutom nyss—berörda stadgande, en grundläg- gande regel att fastighetsregister skall föras över fastighetsbeståndet i' riket (1 kap. 2 5 första stycket) samt vissa grundläggande föreskrifter om fastig— hetsregister (19'ka'p.), däribland reg-- ler om vilka objekt som skall registre; ras som fastigheter (1 €).

Den föreslagna legaldefinitionen av fastighetsbegreppet är enligt stadgan-- dets lydelse avsedd' att gälla vid till——

• Sida 176
•  Original

lämpning av fastighetsbildningslagen. Emellertid torde definitionen även komma att läggas till grund för lag— stiftning och rättstillämpning inom andra områden. Bl.a. kan regeln, sär- skilt med hänsyn till att den skall iakt- tagas vid fastighetsbestämning enligt nya lagen, analogiskt komma att till- lämpas när frågor om fastighetsindel- ningens beskaffenhet undantagsvis skall prövas enligt allmänna rättegångsreg- ler.

Om än den nya regeln således kan komma att få generell tillämpning är å andra sidan innebörden härav över— vägande formell, eftersom regeln inte ger registret vitsord angående fastig— hetsindelningens beskaffenhet i annat avseende än i fråga om indelningen i fastighetsindivider. Ingenting hindrar att viss registerfastighets hela redovi- sade innehåll -av mark m.m. vid fas— tighetsbestämning befinns rätteligen tillhöra annan fastighet. Har ett av- görande med sådan innebörd träffats torde den förstnämnda fastigheten böra avföras ur registret såsom rätteligen obefintlig. Även oriktigheter i registre- ringen, som påträffas utan samband med fastighetsbestämning, skall enligt lagförslaget, såsom också enligt gällan- de registreringsbestämmelser, kunna rättas (se 19 kap. 4 5 med motiv). Vi- dare bör nämnas, att fråga huruvida objekt, som tillkommit innan nya lagen träder i kraft, rätteligen skall vara re- gistrerat som fastighet eller inte avses bli prövad enligt nu gällande regler. (Se 19 kap. l &. Eventuellt är det möj- ligt att finna en övergångsregel, som mera konkret än den föreslagna, men utan ändring av den huvudsakliga in— nebörden, anger vilka objekt som rätte- ligen skall utgöra fastighet. Detta är emellertid en detaljfråga, som inte be- handlas här.)

Såvitt angår fastigheter som bildas

enligt nya lagen märks, att fastighets- bildningsåtgärd normalt avses bli slut- ligt gällande först genom registrering- en (se 16 kap. 9—10 55). Någon sådan tidsskillnad mellan fastighetsbildning- en och registreringen, som kan före- komma enligt nu gällande regler, skall alltså framdeles inte kunna uppkom- ma. Därigenom förhindras sådana avvi- kelser mellan rätteligen föreliggande och registrerad fastighetsindelning, som med nuvarande regler föreligger under tiden mellan fastighetsbildningen och registreringen.

De av fastighetsbildningskommittén föreslagna reglerna om fastighetsregis— ter har begränsat syfte. Frågan om re— formering av fastighetsregistreringen låg utanför ramen för det framlagda betänkandet. De i lagförslaget intagna stadgandena om fastighetsregister är av- sedda att kunna tillämpas även vid bi- behållande av de nuvarande registren.

Det nya fastighetsregistrets rättsverk- ningar torde nu få upptagas till diskus- sion från vidare utgångspunkter. I fö- revarande principbetänkande gäller därvid endast att — utan slutligt ställ- ningstagande — söka skissera i vilken huvudsaklig utsträckning redovisningen i fastighetsregistret bör utgöra norm vid avgörandet av frågor om fastig- hetsindelningens beskaffenhet. Detalj- frågor torde få upptagas i samband med det slutliga ställningstagandet. Bl.a. torde detta få bli fallet med frågan hu- ruvida den principiella samordning mellan registerområdesindelning och kommunindelning, som förordats i 7 kap., medför att redovisningen i fas- tighetsregistret bör vara omedelbart normerande för kommunindelningen. Även frågan huruvida redovisningen i fastighetsregister bör ges sådan verkan, att felaktigheter däri kan föranleda stat- ligt ersättningsansvar, torde få övervä- gas senare.

• Sida 177
•  Original

När det gällt att utreda innebörden av viss fastighetsbildningsåtgärd, t.ex. vid tvist, har hittills normalt förelegat tre upplysningskällor, nämligen för— rättningshandlingar, förrättningskarta och vid förrättningen utsatta gräns- märken. Vilket av dessa vittnesbörd som skall tillmätas avgörande vikt i fall då vittnesbörden är inbördes mot— stridande bestämdes tidigare i princip på det sättet, att man sökte utreda vil- ket av de aktuella vittnesbörden som var det primära, logiskt sett och enligt den ifrågavarande förrättningstypens natur. Om t.ex. det primära var ett vid förrättningen meddelat beslut, att en gräns skulle ha ett visst läge, men utmärkandet på marken inte skett i överensstämmelse med beslutet, lades innehållet i beslutet till grund för tvis- tens avgörande, vilket alltså innebar att man frångick den linje som utmärkts på marken och i vilken måhända de vid förrättningen utsatta gränsmärkena ännu stod kvar. En dylik logisk princip tillämpas ännu vid tolkning av inbör- des motstridande delar av akten — karta och handlingar — men i fråga om den inbördes värderingen av aktens och markens vittnesbörd skedde en be- tydande förskjutning genom 1932 års ägogränslagstiftning, som innebär att utmärkandet av gräns på marken nor— malt skall vara avgörande, oavsett att kartan och handlingarna vid förrätt- ningen må ha utgjort den primära nor- men och utstakningen alltså skett fel. aktigt.

Grunden till 1932 års lagstiftning — som är avsedd [att upptagas i nya jor- dabalken —— kan sägas vara att utmär- kandet på marken är en effektivare form för publicering av förrättningens resultat, varigenom hävden oftare an- passar sig till gränsmärkena i terräng— en än till redovisningen i-akten. De är 1932 införda gränsreglerna ger alltså

ökad stabilitet åt den synbara besitt- ningen och torde därmed också, åtmins- tone i allmänhet, öka säkerheten i fas- tighetsomsättningen.

Någon anledning att vid tvister om fastighetsindelningens beskaffenhet fäs- ta avgörande vikt vid fastighetsregist- rets redovisning har hittills i huvud- sak inte förelegat. Anledning härtill kan emellertid uppkomma framdeles. Först kan här erinras om den ovan berörda, av fastighetsbildningskommittén före- slagna sammankopplingen av fastighets- bildningen och registreringen, som in- nebär, att registreringen blir ett avslu- tande led i fastighetsbildningsprocedu— ren. Detta innebär att det vid tolkning av fastighetsbildningsåtgärder finns an- ledning att i det skriftliga aktmateria- let i princip räkna in även uppgifterna i fastighetsregistret. Eftersom redovis- ningen där skall grunda sig på och ut- göra ett utdrag ur redovisningen i ak- ten är det väl i allmänhet inte sanno- likt att registrets uppgifter kan tillföra tolkningen något av värde, och inte heller naturligt från processuell syn- punkt att vikt fästes i sådant samman- hang vid dessa uppgifter. Undantagsvis kan dock så tänkas vara fallet.

Framför allt är det emellertid anled- ning att överväga vilken betydelse fas- tighetsregistrets publiceringsverkan bör tillmätas i detta sammanhang. Om fas- tighetsregistret ger en på längre sikt avsevärt effektivare publicering i för- hållande till berörda rättsägare än de egentliga fastighetsakterna och dessa rättsägare alltså förlitar sig på regist- rets redovisning kan det finnas skäl att på liknande grunder som 1932 års gränslagstiftning ge vitsord åt den be— visform som visat sig ha den största genomslagskraften. En sådan ordning skulle då vara till övervägande fördel för den redbara fastighetsomsättning— en. Här bör tilläggas, att en bedömning

• Sida 178
•  Original

av registrets publiceringseffekt i för- hållande till fastighetsakterna bör grundas på förutsättningen att ett nytt fastighetsregister kommer till stånd i enlighet med de riktlinjer fastighets- registerutredningen skisserar i detta betänkande, bl.a. således innefattande registerkarta och områdesredovisning, samt på att fastighetsbildningslagstift- ningen reformeras på grundval av fram- lagt lagförslag.

Det kan i detta sammanhang erinras om att ett annat officiellt register med publiceringsfunktion, nämligen fastig- hetsboken, enligt framlagt lagförslag av- ses få väsentligt ökad rättslig betydelse i förhållande till registreringsun—derla— get. Härom hänvisas till 3 kap. 5. Nämnda reform har samma principiel- la grunvd, nämligen intresset att skydda redbara rättsförvärv, som görs i förli— tan på det officiella registrets uppgif- ter. Ett motsvarande förstärkande av fastighetsregistrets betydelse i förhål- lande till fastighetsakterna skulle stå väl i linje med förslagen rörande fas- tighetsboken. .

På vissa håll utomlands, där fastig- hetsregister av katastertyp föres (t.ex. Tyskland och Schweiz) har katasterns redovisning tillagts bindande verkan i fråga om fastighets omfattning (se 4 kap. 2 ovan;- jfr även Rodhe: Om fas- tighetsindelningen, s. 343). Denna ut- veckling har.haft samband med att i dessa länder redovisningen av ägande- rätt och andra rättigheter i fastighets- boken (grundboken) har en hög grad av rättsligt garanterad säkerhet. Det har ansetts, att då även katasterns upp- gifter om vilka delar av jordytan som de av grundboken garanterade rättighe- terna avser bör åtnjuta offentlig tro- värdighet; eljest skulle det av grund- boken givna rättsskyddet hänga i luf— ten. Det kan här erinras om att det i Sverige vid stadsregisterförfattningar- nas tillkomst var ifrågasatt att stads-

registerkartan med hänsyn till regist- rets funktion såsom underlag för fas- tighetsboken skulle utformas på sätt som närmast anknyter till principerna för en rättskataster (jfr 4 kap. 14 ovan).

Vid ställningstagande till frågan om registrets rättsverkningar måste emel— lertid noga övervägas om fördelarna av att övergå till ett sådant register är tillräckligt påtagliga och betydande i förhållande till de skäl som talar för ett register i huvudsak utan rättsverk- ningar. Det gäller därvid först att söka bedöma den ovan berörda frågan om fastighetsregistret kan väntas få så do- minerande betydelse ur publicerings- synpunkt i förhållande till fastighets- akterna, att det är motiverat att lägga tyngdpunkten av rättsverkningarna hos registret i stället för hos akterna. Fas- tighetsregisterutredningen anser — pre- liminärt —— inte att detta är fallet. För Sveriges del synes det riktigast att an- lägga det betraktelsesättet, att fastighets- akternat och fastighetsregistret tillsam- mans utgör ett system för publicering av rättsliga förhållanden, dvs. främst

'själva fastighetsindelningen. Fastighets—

akterna är i princip officialakter, vilka samlas och hålls tillgängliga i offentliga arkiv- i anslutning—till fastighetsregist- ret. Normalt tillställs dessutom de be- rörda sakägarna 'en kopia av akten. Om fastighetsregistret skall utformas som en från rättslig synpunkt själv- ständig upplysningskälla måste redovis- ningen rdär bli mera omfattande och ut- rymmeskrävande än som erfordras om registret tilldelas rollen av en lättill- gänglig sammanfattning av fastighets- akterna med hänvisningar i erforderlig omfattning till dessa. Ett register med den sistnämnda funktionen torde kun- na göras mera lätthanterligt och ur publiceringssynpunkt lika effektivt som ett register med mera fullständig redo- visning.

• Sida 179
•  Original

fastighetsregistret tillsammans utgör ett förhållandevis lämpligt redovisnings- system ur publiceringssynpunkt torde förtjäna att anföras även vid jämfö- relse med utländska katasterverk. Det torde i viss utsträckning förhålla sig så, att man utomlands inte haft till- gång till ett samlat officiellt aktmate— rial angående fastighetsindelningen, svarande mot fastighetsakterna. Efter uppläggandet i dylika fall av en katas- ter har, vid dennas ajourhållande, sam- lats ett primärmaterial som motsvarar fastighetsakterna och som anses höra till katastern. Sådana katasterverk bör närmast jämföras med det system, som fastighetsakter och fastighetsregister tillsammans bildar i Sverige.

Vid jämförelser med fastighetsboken bör uppmärksammas, att underlaget för denna i princip utgöres av privata ur- kunder, medan underlaget för fastig- hetsregistret i huvudsak består av myn- digheters beslut. När fastighetsboken tilläggs offentlig trovärdighet sker det— ta särskilt mot bakgrund av risken att de grundläggande urkunderna, trots den prövning som skett vid inskriv- ningen, kan vara behäftade med ogil- tighet. Beträffande officialakter torde det inte finnas anledning att i motsva- rande grad räkna med risk för nullitet.

Härtill kommer att en övergång till fastighetsregister med rättsverkan mås- te kräva avsevärd kostnad och arbets— insats. Vill man exempelvis ge redo- visningen på registerkartan normeran- de betydelse för gränserna krävs att kartan upprättas med hög noggrannhet och att särskilda rättsliga former —- förrättning e. dyl. — tillskapas för konstaterande i sådant sammanhang av ovissa gränssträckningar. Det var dy- lika omständigheter som utgjorde an- ledning till att stadsregisterkartan inte gavs sådan noggrann karaktär som först hade föreslagits (jfr ovan). Av- står man från att ge fastighetsregistret

normerande verkan i gränsfrågor'd'ch nöjer sig med att'registrets redovisning på karta och i'skrivet register göres normerande för frågor i övrigt om fas- tighetsindelningens beskaffenhet, såsom i fråga om visst fastighetsområde hör till den ena eller den andra av två'fas- tigheter eller om visst område är sam- fällt eller delat, torde likväl vid det nya registrets upprättande sannolikt krä- vas förhållandevis vidlyftiga rättsliga former, varjämte en betydande risk för tvister och mer eller mindre opåkallade utredningar föreligger. '

De nu anförda synpunkterna synes närmast ge vid handen, att redovisning- en .i fastighetsregistret i huvudSak inte bör förlänas. självständigt ',vits0rd 'Ji frågor om fastighetsindelningens be- skaffenhet. Det nya fastighetsregistret synes alltså böra i:»:princip äga samma rättsliga karaktär som de nuvarande fastighetsregistrem: De begränsade r för- slag angående.fastighetsregistrets rätts— verkan i fastighetsbildningsamman- hang, som framlagts1i1963 års förslag till lag om fastighetsbildning, är- emel- lertid i huvudsak av den beskaffenhe- ten att de bör gendmföras.

Om sålunda fastighetsregistret i stort sett inte erhåller rättsverkan i avseende på redovisningen av fastighetsindelning- en torde heller inte. höra komma i frå- ga att förläna rättsverkan åt registrets redovisningavs andra rättsliga förhål- landen. Förövrigt torde beträffande flertalet rättigheter och bestämmelser, som kan komma ifråga för redovis— ning, liknande synpunkter göra sig gäl- lande på förhållandet mellan registret och registreringsunderlaget som de vil- ka ovan anförts beträffande själva fas- tighetsindelningen. .

Det bör slutligen understrykas, att det är angeläget att alla möjligheter att upprätthålla och stärka fastighetsre- gistrets faktiska trovärdighet beträffan— de förhållanden av rättslig betydelse

• Sida 180
•  Original

tillvaratas. 'Om registret inte uppfyller ganska högt ställda anspråk i detta av- seende förlorar dess. publiceringsfunk- tion avsevärt i betydelse.

3- F astighetsregistrets innehåll

31, Innehållets allmänna art År 5, 6. och 8 1131). framgår att behovet avwdata i samhällsbyggandet torde få tillgodoses därigenom att skilda register för..-olika objekt, innehållande sådana data, förs efter ett enhetligt tekniskt system, som möjliggör en integrerad be- handling av. data från skilda register. Därvid har. framhållits att ett starkt he- hov föreligger av en sådan redovisning aven stor mängd data att de förhållan- den,. som är avsedda, att anges eller be-. lysas därav, anknyts till sitt rätta geograf fiska läge.

Med ett enhetligt tekniskt system för dataredovisning— och med angivna in- tegrationsmöjligheter är det för fastig- hets-registrets nyttiggörande' i samhälls- byggandet erforderligt-att däri redovisa data som- motiveras av fastighetsregist- rets primära uppgift att vara en förteck- ning över fastigheterna i landet. Därav följer omedelbart krav på sådan redo- visning att fastigheternas aktuella om- fattningkan utläsas, likaså sådana till- lydenheter till och belastningar i fas— tigheterna som konstituerats vid fas- tighetsbildning eller som eljest tillska— pats genom åtgärder vilka primärt fram— går av förrättningsarkivet. På grund av sambandet därmed och med hänsyn till ett naturligt krav på enhetlighet för att underlätta för organ och enskilda att kunna få uppgift om fastigheterna och de rättsliga relationerna i anslutning därtill erfordras en redovisning av olika slag av fastighetsrättsliga förfoganden avseende fastigheterna och om offentlig- rättsliga inskränkningar eller belast-

ningar i övrigt av betydelse för fastig- hets utnyttjande och som inte bör redo- visas i annan ordning. Med hänsyn till fastighetsregistrets naturliga använd- ningsområde vid fastighetsbildning och annan samhällsverksamhet torde i fas- tighetsregistret därjämte böra intagas vissa uppgifter angående den aktuella markanvändningen och fastighetens äga— re och belägenhet I sistnämnda avseen— de hänvisas till vad ovan anförts om koordinatuppgifter.

32 Allmänna synpunkter på innehållets omfattning, kvalitet och fullständighet Då fråga uppstår huruvida uppgift av visst slag skall föras i registret bör man beakta att en införing i huvudsak inte innebär annat än att uppgifter av detta slag görs mera lättåtkomliga än de är i grundhandlingarna. Förbättring- en av åtkomligheten är emellertid be- roende dels av möjligheterna att komma åt grundhandlingen som sådan och ifrå- gavarande slag av uppgift i denna, dels av formen för redovisning i fastighets- registret. Den senare skulle kunna ut- formas som en direkt upplysning (t. ex. Areal: 3,78 ha), som en hänvisning till viss akt i ett arkiv (t. ex. Areal: Se akt 478) eller som en kombination av bå- dadera (t. ex. Areal: 3,78 ha enligt akt 478).

Mot en redovisning av karaktären a'kthänvisning talar kravet att data i fastighetsregistret skall kunna integre— ras med andra register. Det får nämli- gen anses föga praktiskt för en konsu— ment av upplysningar ur fastighetsre- gistret att som upplysning få endast en hänvisning till viss akt i visst arkiv. Det-ta gäller i synnerhet om konsumen- ten befinner sig på annan plats än ar- kivpla-tsen, ett förhållande som med ökande spridnin-gs- och integrations- möjligheter blir vanligare. Och även

• Sida 181
•  Original

om konsumenten befinner sig vid ar- kivplatsen saknar han på grundval av enbart registret praktiskt taget möjlig- het att bedöma om den aktuella akten har intresse i sammanhanget eller ej.

Mot en redovisning av karaktären di- rekt upplysning talar å andra sidan att upplysningarna i registret i prakti- ken kommer att tillmätas stor tilltro. Detta föranleder både ett krav på hän- visning till upplysningens källa, dvs. en akthänvisning, och ett krav på försik- tighet med enbart direkta upplysningar såvida de måste grunda sig på tolkning av grundhandlingen.

Kombinationen av direkt upplysning och hänvisning till grundhandling tor- de vara den. form som bäst fyller kra- ven på en upplysning i fastighetsregist- ret. Den förenar naturligtvis fördelarna både med en direkt upplysning och med en källhänvisning.

Beträffande vissa data i fastighetsre- gistret kommer emellertid att framgå av själva registersystemet att de generellt hämtas från viss källa och att det up- penbarligen inte är förenat med någon form av tolkning att hämta visst data ur grundhandlingen. I sådana fall torde källhänvisning kunna undvaras.

Redovisningen i fastighetsregistret torde således vanligen böra få formen antingen av direkt upplysning i kom- bination med akthänvisning eller av enbart direkt upplysning.

Nyttan vid varje efterfrågetillfälle av att ha en upplysning registrerad torde bli beroende såväl av redovisningssät- tet i registret som av förvaringssättet för och redovisningssättet i akten. Den verkliga båtnaden är dock den som er- hålles om också efterfrågefrekvensen tas med i bedömningen. Det är t.ex. uppenbart att ett visst slag av uppgift, för vilket nyttan av en registrering kan bedömas vara låg vid varje enstaka ef- terfrågetillfälle, kan få prioritet fram-

4 Registrets uppbyggnad i huvuddrag

Redan med de principer som diskute- rats i 8 kap. om ett enhetligt fastighets- register för hela landet och ett enhetligt

• Sida 201
•  Original

fastighetsbeteckningssystem kommer frågan om fastighetsregistrets uppbygg- nad i ett väsentligt förändrat läge i för- hållande till vad som f. n. gäller. Härtill bidrar vad där sagts om att all mark i landet — ev. med förbehåll för allmänt vatten — skall ingå i fastigheter och som sådan redovisas i fastighetsregister. Härigenom skapas underlag för en re- gisteruppbyggnad utan de påtagliga olä- genheter som i nuvarande system är förknippade med den splittrade redo- visningen, t. ex. i form av betecknings- byten, bristande kontinuitet i redovis- ningen och stora arbetsinsatser vid den ofta förekommande övergången från en registertyp till en annan eller vid över- flyttning av markredovisningen från en registerdel till annan och, efter plan- ändring, inte sällan återförande till samma registerdel som tidigare.

De nya principerna om enhetligt re- gister och beteckningssystem medför att redovisningen av ett markområde kan överflyttas från ett ställe i regist- ret, dvs. från viss fastighet eller samfäl- lighet, till ett annat, dvs. till annan fas- tighet eller samfällighet, endast då det- ta betingas av fullgoda skäl. Dessa kan vara av två slag. Antingen sker sådan redovisning på grundval av att fastig- hetsindelningen ändrats genom fastig- hetsbildning eller därmed jämförlig åt- gärd. Eller också upptar registrerings- nyndighet fråga om beteckningsbyte för hel fastighet med hänsyn till ändamåls- enlighet.

4-1 Registrets huvuddelar

De nuvarande fastighetsregisterformer- na lämnar informationer i form av så- väl skriven redovisning som redovis— ning på karta. Ursprungligen ingick emellertid inte någon kartredovisning i jordregistersystemet. Framställningen av ekonomiska kartan och erfarenheterna

från kombinationen av skrivet register och kartverk på stadsregistersidan samt från särskilda sammanställningskartor i anslutning till jordregistret motiverade dock att på sätt framgår av 4 kap. kart- redovisning år 1957 föreskrevs även för jordregistersidan.

De goda erfarenheterna hängde up- penbarligen samman med det utmärkta sätt på vilket de båda redovisningsfor- merna kompletterar varandra, då det som i förevarande fall är fråga om redo- visning av information om markområ- den och företeelser knutna till markom- råden. Redan tidigare i förevarande av- delning har i olika sammanhang konsta- terats behovet av en anpassning av sät- tet för informationsredovisningen till de skilda slag av data som skall bli före- mål för redovisning i fastighetsregister. I ett skrivet register är det möjligt att lämna relativt stor mängd informatio- ner om varje fastighet, men vissa av fas- tighetens egenskaper, såsom dess form och läge i förhållande till närliggande fastigheter eller till annan områdesin- delning, är antingen svåra att beskriva i ord eller skulle bli mycket omfattan- de i skriven form. På en karta måste å andra sidan informationen om varje område hållas kortfattad för att inte re- dovisningen skall bli hopgyttrad eller kräva stor skala. Samtidigt kan enbart områdesindelning med identifikations- beteckningar lämna en fullständig in- formation om just de egenskaper som ovan lämnats som exempel på informa— tion som är svår att redovisa i skriven form.

En redovisning i kartform har stor betydelse också som ingång till ett skri- vet register. Inte sällan saknar en re— gisteranvändare kännedom om beteck— ningen på fastighet han önskar studera i registret. Detta gäller inte minst fack- mannen vid utredning angående aktuell fastighetsindelning inom område som är

• Sida 202
•  Original

föremål för en fastighetsbildnings- eller annan planeringsåtgärd. Via kartans fas- tighetsindelning med identifikationsbe- teckningar kan då ingång i det skrivna registret vinnas.

Kartan utgör alltså ett komplement till ett skrivet register. Omvänt kan na- turligtvis ett skrivet register ses som ett komplement till en karta. Det skriv- na registret med karthänvisning fun— gerar då som ingång till kartredovis- ningen och sammanknyter de kartredo- visade informationerna med informa- tioner i andra register som kan integre- ras med fastighetsregistret.

Av stor betydelse är också att en re- gisterkarta ger möjlighet att på ett en- kelt sätt sammanknyta det skrivna re- gistrets informationer med informatio- ner som lämnas i andra kartverk, t. ex. ekonomiska, topografiska eller geologis- ka kartverk, om ekonomiska förhållan- den, naturförhållanden och tekniska an- läggningar.

Det ovan i detta kapitel diskuterade registerinnehållet kan uppdelas i dels primärt fastighetsanknutna dels pri- märt områdesanknutna data. Med pri- märt fastighetsanknutna data avses här sådana som är beroende av fastighetsin- delningen och vid ändringar i denna kan bli omformade, flyttade eller upp- höra att gälla. Exempel på denna typ av data är uppgift om areal, äganderätt och avtalsservitut. Med primärt områdesan- knutna data avses här sådana som lig- ger orubbade av ändringar i fastighets- indelningen. Som exempel på denna typ av data kan nämnas planhestämmelser, byggnadsförbud, lokaliserade jorddel- ningsservitut och vägservitut enligt la- gen om enskilda vägar. Redan av defini- tionerna på dessa båda typer av data framgår att primärt fastighetsanknutna data i första hand bör komma i fråga att redovisa i ett skrivet register medan de primärt områdesanknutna i första

hand bör redovisas på karta. Det fram- går vidare att sambandet mellan fastig- hetsindelningen och därtill knutna data å ena sidan och primärt områdesan— knutna data å andra sidan i princip endast kan erhållas ur en kartredovis- ning av de senare och fastighetsindel- ningen.

Ett fastighetsregister kan inte ra- tionellt fylla sin uppgift utan att på sätt är fallet med nuvarande stadsre- gisterkarta och i stor utsträckning med fastighetskartan till jordregistret inne— hålla en redovisning av de områden som ingår i de skilda fastigheterna eller samfälligheterna. En sådan redovisning, som förutsätter registerkarta, är emel- lertid inte endast av stor betydelse för beskrivning av registrets redovisnings- enheter utan tjänar samtidigt syftet att möjliggöra den av utredningen föreslag- na numeriska lägesredovisningen av en- heterna.

De goda erfarenheterna av kombina- tionen skriven redovisning och kartre- dovisning i nuvarande registersystem samt ovanstående allmänna synpunkter på kombinationen och på de båda delar- na var för sig medför att anledning sak- nas att frångå principen om kartredo- visning av fastighetsregisterinformatio- ner. På grund härav bör ett fastighetsre- gister av katastertyp byggas upp, be- stående av skrivet register och kart- verk. Det värdefulla samspelet mellan dessa skilda registerdelar bör på lämp- ligt sätt utvecklas.

I ett fastighetsregister bör naturligt- vis det skrivna registret byggas upp med fastigheten som primär redovisningsen- het. Som nämnts ovan i avsnitt 35 hör av redovisningstekniska skäl även sam- fällighet behandlas som redovisningsen- het i registret.

I vissa fall är samfällighet med bi- behållet sakrättsligt samband mellan

• Sida 203
•  Original

denna och de delägande fastigheterna upptagen i fastighetsregister som fastig- het, eller också kan ett motsvarande sak- rättsligt samband förekomma (t. ex. all- männingsskog i Norrland och Dalarna, häradsallmänning). Sådan enhet be- nämns här samfälld fastighet. Den skall självfallet redovisas på samma sätt som andra fastigheter. Anledning torde dock finnas att registrera även angivna sak- rättsliga samband.

Liksom i nuvarande system måste re— dan på grund av behovet av en ända- målsenlig redovisning av generations- frågor inte enbart bestående (s. k. le- vande) fastigheter vara upptagna i fas— tighetsregister, utan även i de fall en fastighet av en eller annan anledning blivit avförd ur registret erfordras att fastighetsbeteckningen kvarstår med vissa därtill knutna data. Enligt den nomenklatur fastighetsregisterutredning— en använder sig av kan en fastighet av- föras ur registret på den grund att fas- tigheten genom klyvning eller annan fastighetsbildningsåtgärd upphör att existera. Den blir då avregistrerad. Fas- tighet kan också avföras, om den med bibehållen identitet blir omregistrerad, dvs. får ny registerbeteckning. Oberoen- de av om fastighet är bestående eller av- förd är den att behandla som redovis- ningsenhet. Vad nu sagts bör också i tillämpliga delar gälla samfällighet.

Med hänsyn till att informationen bör göras så lättillgänglig och överskådlig som möjligt bör strävan vara att samla all information om de primära redovis- ningsenheterna till ett kort, en post, ett upplägg eller dylikt.

Vid sidan av dessa primära redovis- ningsenheter bör informationer kunna knytas till grupper av fastigheter. Detta torde ur kostnadssynpunkt bli ofrån- komligt med hänsyn till den mindre om- fattande ajourföring som anknytningen till en sådan grupp kan medföra.

Förändringar i fastighetsindelningen inom gruppen behöver nämligen inte leda till någon förändring av redovis- ningen såvitt angår gruppanknutna data. Ett annat skäl kan vara att det är svårt att exakt bedöma vilka fastigheter ett visst förhållande berör. Det kan i sådant fall vara betydligt enklare att av- göra att de berörda fastigheterna måste ingå i en viss grupp eller flera grupper av fastigheter och anknyta informatio- nen till gruppen eller grupperna. Vidare kan gruppredovisning användas för sammanfattning av information, som också redovisas för de primära redovis- ningsenheterna, och därmed fungera som en i många fall praktisk ingång i registret.

Frågan om sådan gruppindelning be- handlas närmare i 12 kap. Här kan dock nämnas att de grupper av fastigheter som i första hand åsyftas är de som in- går i fastighets identifikationsheteck- ning, nämligen block, trakt, kommun och län. Men även andra grupper kan komma i fråga, t. ex. fastigheterna i en bebyggelseagglomeration.

Redovisningsenheter i det skrivna re- gistret bör alltså vid sidan av de pri- mära enheterna fastighet och samfällig- het (levande eller avförd) vara block, trakt, kommun och län samt i undan- tagsfall speciella grupper av fastigheter.

Fortsättningsvis talar utredningen om kort som bärare av den information som redovisas för dessa enheter utan att nu slutligt ta ställning till om redo- visningen skall ske på kort eller på an- nat sätt. Sålunda används den nomen- klaturen att information knuten till fas- tighet samlas på fastighetskort. Infor- mation knuten till samfällighet tas upp på samfällighetskort. Dessa två kortty— per benämns primärkort. Vid sidan av dessa finns gruppkort, som i analogi med ovanstående kallas läns-, kommun-, trakt och blockkort, samt samlingskort

• Sida 204
•  Original

varmed förstås bärare av information som knutits till annan samling av fastig- heter än de nämnda grupperna.

Som sökbegrepp till och förbindelse- länk mellan informationerna på fastig- hets-, block-, trakt-, kommun- och läns- kort kan beteckningarna på respektive enhet användas.

Även för samfällighetskort bör beteck- ningen utgöra sökbegrepp. Förbindelsen mellan detta kort å ena sidan samt fas- tighetskort och blockkort å den andra erhålls genom dubbelriktade hänvis- ningar, dVS. anteckning om delägande fastigheter på samfällighetskortet resp. andel i samfälligheten på fastighetskor- tet. Förbindelsen från samfällighetskort med trakt-, kommun- och länskorten fås direkt via beteckningssystemet.

I den mån samlingskort kommer att behövas kan fastighetssamlingen åsät- tas sådan beteckning att denna i största möjliga utsträckning kan användas som förbindelselänk med informationen på de andra korten. Detta innebär att sam- lingen åsätts en beteckning som helt överensstämmer med systemet för be- teckning av fastighet ned till den minsta grupp som omfattar hela samlingen. Förbindelsen med denna och större grupper kan då erhållas via samlingens beteckning, medan förbindelsen med fas- tighet och mindre grupper får anord- nas genom dubbelriktade hänvisning- ar mellan fastighetskorten och sam- lingskorten.

Vissa principer för utformningen av skrivet register och registerkarta be- handlas i 11 och 12 kap.

42 Informationernas gruppering

I nuvarande fastighetsregister har en begränsad mängd informationer sin givna plats vid redovisning på blankett. En relativt stor del är samlad i en en-da grupp och är i kronologisk följd utan hänsyn till logiskt samband införd

i en kolumn för anmärkningar eller särskilda anteckningar. Härigenom blir registret svårläst med påföljd att in- hämtande av informationer ur registret tanr onödigt lång tid och att förbiseen- den lätt kan förekomma. Ett nytt fastig— hetsregister torde böra innehålla fler slag av uppgifter än de nuvarande. För att undanröja nu föreliggande brister och beakta behovet av en sådan utök- ning av informationsmängden bör upp- gifterna redovisas på ett systematiskt godtagbart sätt.

Innan frågan om uppbyggnad av en registerblankett tas upp till behandling (se härom 12 kap.) kommer här att, oberoende av blankettens utformning, behandlas frågan om en ändamålsenlig gruppering av informationerna. Av in- tresse är därvid inte bara de skilda gruppernas olika innehåll utan i minst lika hög grad dessa gruppers ordnings- följd.

Ett fastighetsregisters primära redo- visningsenhet är som framhållits i av- snitt 41 fastigheten. Hit kan också räknas den samfällda fastigheten och samfälligheten. Som framgår av samma avsnitt kan alla dessa vara bestående som s. k. levande enheter. De kan ock- så vara avförda. I senare fallet kan detta innebära att enheten är avregistre- rad och alltså inte längre finns eller att den, med bibehållen identitet, blivit omregistrerad dvs. fått ny beteckning. Den närmast följande diskussionen förs i allt väsentligt gemensamt för dessa olika enheter i skilda situationer.

En första grupp (1) uppgifter måste helt naturligt avse enhetens beteckning. Här avses enhetens registerbeteckning och tillhörighet till viss kommun och visst län, ävensom enhetens sifferbe- teckning. Självfallet måste av denna grupp framgå vilket slag av enhet re- dovisningen gäller och huruvida enhe- ten är levande eller avförd.

• Sida 205
•  Original

En andra grupp (2) torde, i de fall enheten förut haft annan beteckning och sålunda blivit omregistrerad från denna med bibehållen identitet, böra ange den tidigare beteckningen. Till samma grupp hör 'att vid den enhets- beteckning som vid omregistrering bli- vit utbytt Inot en ny och som sålunda avförts, skall antecknas att enheten om- registrerats till en ny beteckning. _ Med detta hänger nära samman de fall att fastighet tillkommit ur annan eller andra fastigheter genom nybildningsåt- gärd (delning, sammanläggning), var- vid den eller de förutvarande fastighe— ternas beteckningar måste antecknas. Fastighets ursprung måste sålunda re- dovisas.

En tredje grupp (3) avser det fall att fastigheten blivit avregistrerad.

Förut har framhållits att, eftersom personer inte alltid vet beteckningen på fastighet (eller samhällighet) där de bor men att då denna ligger vid gata de normalt känner enhetens adress, denna senare skall redovisas. Denna uppgift har logiskt sin plats i anslut- ning till beteckningsfrågans redovis- ning och tas här upp i en fjärde grupp (4).

Av väsentligt intresse vid register- användningen är uppgifter om enhets omfång och läge. De sammanförs här i en femte grupp (5). Denna blir själv- fallet tämligen omfattande. Här bör re- dovisas såväl den till enheten hörande marken som fastighets enskilda fiske- lott (dvs. i de fall fisket är en från rät- ten till vattenområdet skild rättighet som enskilt hör till viss fastighet). Så- vitt gäller marken tas här upp de olika fastighetsområdenas eller samfällighets— områdenas nummer enligt på register- kartan satt beteckning, områdenas namn och totalareal med fördelning på land och vatten, ävensom områdes läges— koordinater och uppgift om register-

kartblad, där område återfinns. Vidare bör här anges enhets församlingstill- hörighet eller, om delar av enheten lig- ger i skilda församlingar, de olika om- rådenas församlingstillhörighet. Hör vatten till område utan att vara areal- redovisat i grundhandlingen kan detta antecknas med en kod (t. ex. V). En» skild fiskelott kan redovisas med total- arealen angiven, vare sig den består av rätt till fiske i ett eller flera områden.

Med föregående grupp hänger nära samman fastighets andel i samfällig- heter (även fiskesamfälligheter). Upp- gift därom med angivande av samfällig- heternas beteckningar bör tas upp i en sjätte grupp (6). Här kan också, i varje fall t.v., antecknas fastighets mantal.

Den sjunde gruppen (7) kan avse anteckning om delägande fastigheter dvs. vilka fastigheter, som äger del i den redovisade samfälligheten, med an- givande av delaktigheten.

Därefter synes böra komma upp- gifter om samtliga de åtgärder som äger eller ägt betydelse för enhets om- fattning. Dessa, som bildar en åttonde grupp (8), kan avse enhetens tillkomst och förändringar genom fastighetsreg- lerande åtgärd ävensom fastighetsbe- stämning. Här bör anges är och dag, som redan är antecknade i nuvarande register (i förekommande fall dag för förrättnings avslutande, fastställelse el- ler lagakraftvinnande), i framtiden dag för åtgärdens registrering. Vidare bör hänvisning ske till arkivakt samt an- teckn-as vilket fastighetsområde som be- rörts av åtgärden. Sistnämnda anteck— ning kan vara ett motiv utom andra för ordningen emellan femte och åttonde grupperna.

I en nionde grupp (9) bör redovisas avskild mark, dvs. de fastigheter (delar av fastigheter) som genom avstyckning och därmed jämförliga områdesavskil- jande åtgärder skilts från enheten. Des-

• Sida 206
•  Original

sa åtgärder som uppenbarligen kan ha betydelse för stamfastighets eller sam- fällighets omfattning är inte avsedda att tas upp under åttonde gruppen. Mo- tiv är skilda behov i fråga om vilka in- formationer, som skall redovisas, och överensstämmelse med gällande system, som i detta avseende fungerat tillfreds— ställande.

Sedan fastighetsindelningsfrågor så— lunda behandlats bör i en tionde grupp (10) upptas uppgifter om servitut m. m. Här avses dels servitut, vilka ju är ojämförligt vanligast, och dels de nytt- janderätter och sammanslutningar av olika slag mellan fastigheter som enligt vad tidigare sagts kan komma att redo- visas i fastighetsregister. Beträffande rättigheter som gäller till förmån för fastighet antecknas uppgift om förmå- nen vid härskande fastighet och om lasten vid tjänande. Utom rättsförhål— landets art antecknas den senaste åtgärd som avsett rättsförhållandet med upp- gift om år och dag (jfr åttonde grup- pen) samt akthänvisning, vidare upp- gift om vilket enhetsområde (fastighets- område, samfällighetsområde) som be- rörs.

De offentligrättsliga bestämmelserna bör komma närmast därefter i en elfte grupp (11) samt i en tolfte grupp (12) speciella upplysningar av rättslig karak- tär (jfr avsnitt 35).

En trettonde grupp (13) kan avse uppgift om fastighetens ägare samt äga- rens adress.

I en fjortonde grupp (14) kan lämnas plats för anmärkningar. Med den dif- ferentiering av informationerna som skett enligt vad nu visats torde i denna grupp behöva tas upp endast ett fåtal uppgifter. Skulle så inte bli fallet enligt kommande erfarenheter, kan finnas an- ledning att införa en eller flera ytter- ligare grupper med sina speciella in- formationer.

Anmärkas bör att samtliga angivna grupper aldrig kan förekomma vid en och samma enhet. Följande samman- ställning kan visa tänkbara möjligheter:

levande fastighet grupperna 1, 2, 4— 6, 8—14,

levande samfälld fastighet grupperna 1, 2, 4—14,

levande samfällighet grupperna 1, 2, 4, 5, 7—12, 14,

avförd omregistrerad fastighet grup- perna 1, 2, 14 (övriga informationer flyttas till den nya beteckningen),

avförd avregistrerad fastighet grup- perna 1—3, 8, 9, 14,

avförd omregistrerad samfällighet grupperna 1, 2, 14, avförd avregistrerad samfällighet

grupperna 1—3, 8, 9, 14.

För vissa specialfall antecknas föl- jande. I fråga om levande s. k. andels- fastighet kan informationer införas un- der grupperna 1, 2, (i, 8—10, 14. För levande fiskefastighet kan föranledas anteckningar i grupperna 1, 2, 5 (endast i fråga om fiskelott), 6, 8—14.

Grupperna kan sammanföras i hu- vudgrupper till grund för ett snabbare informationsinhämtande (se 12 kap.). Sålunda kan sammanföras:

grupperna 1—4 (beteckningsfrågor), grupperna 5—7 (fastighetsindelning- ens beskaffenhet),

grupperna 8 och 9 (åtgärder av be— tydelse för enhets omfattning),

grupperna 10—12 (privaträttsliga och offentligrättsliga förfoganden o. d.),

grupperna 13 och 14 (övriga infor- mationer).

Den nu lämnade beskrivningen av in- formationernas gruppering avser re— gistrets normalinnehåll. Tilläggsdelen kan antingen omfatta kompletterande informationer angående en egenskap eller företeelse, som finns upptagen i

• Sida 207
•  Original

normaldelen, eller avse ett annat för- hållande. I förra fallet kan möjlighet finnas att ta upp informationer inom ramen för någon av de angivna grup— perna. I båda fallen kan redovisningen ske efter dessa grupper. Härvid till— kommer alltså nya grupper. Som förut anförts synes det böra ankomma på lantmäteristyrelsen att handha beslu- tanderätten i sådana registreringsfrå- gor. I nuvarande skede saknas anled—

ning att söka gruppera informationer av detta slag.

Fastighetsregisrterutredningen vill be— tona att hela det nu upptagna problem- komplexet inte kan slutbehandlas i fö- revarande principbetänkande. Framställ- ningen kau ses som ett försök »att visa möjlig gruppering. Sannolikt kommer synpunkter från skilda håll att kunna föranleda en omarbetning.

• Sida 208
•  Original

KAPITEL 10

1 Utgångspunkter för bedömning av hjälpmedlens lämplighet Fastighetsregisterdata utnyttjas i stor

utsträckning tillsammans med annan in— formation. Fastighetsregistret fungerar

• Sida 209
•  Original

också som basregister för såväl officiell som annan fastighetsredovisning. Vidare används fastigheter i betydande ut- sträckning för lägesangivning i skilda sammanhang. Särskild hänsyn bör där- för tas till integreringsmöjligheterna vid bedömningen av de tekniska hjälpmed- len.

Fastighetsregistrets informationer äri betydande utsträckning av rättslig art. Redan därav framträder kravet på sä- kerhet i registreringen och därmed ock— så beträffande hjälpmedlen med stor skärpa. Visserligen kan mot detta fram- hållas att fastighetsregistrets egna rätts- verkningar föreslås bli tämligen begrän- sade. Men registrets innehåll torde lik- väl komma att i stor utsträckning direkt utnyttjas vid utredningar beträffande rättsliga förhållanden. Att uppgifterna ej kan förvanskas eller borttappas är därför ett primärt krav på hjälpmedlen.

Arbetet med informationsinhämtning ur fastighetsregistret är ofta av sådan art att man inte på förhand kan avgöra vilka data som erfordras, utan gransk- ningen av inhämtade data ger ofta an- ledning till vidgat informationsinhäm- tande. För att arbetet under sådana om- ständigheter skall löpa smidigt ställs stora krav på lättillgänglighet och snabb- het.

Utnyttjandet av informationerna blir emellertid likväl tidsödande om de inte kan framställas samlat och överskådligt. De tekniska hjälpmedlen måste alltså medge att registerinnehållet framställs på sådant sätt.

En snabb intern teknisk hantering måste emellertid kombineras med en snabb och tillförlitlig förmedling av in- formationer till registeranvändaren. He— la processen från den tidpunkt då grundhandlingen är fullgången till den tidpunkt uppgifterna inlemmats i sin praktiska funktion hos registeranvända- ren bör göras kort. Kan samtidigt in-

formationerna beredas så att de bättre passar i sin nya funktion är detta givet- vis en fördel.

Fastighetsregistrets innehåll måste byggas upp successivt. Nya slag av in- formationer kan vidare komma att hän— föras till innehållet. De tekniska hjälp— medlen måste vara lämpade för denna utveckling och således vara flexibla.

Den tekniska utvecklingen som sådan måste också tillmätas betydelse. Att inte beakta tendenserna i denna vore att onödigt riskera en snar revision av hela systemet med de betydande arbetsin- satser och kostnader detta medför.

Registrets omfattning är stor. Med hänsyn härtill måste kravet på en ut- rymmessnål redovisning av informa- tionerna uppställas. Den tekniska utrust- ningen bör alltså medge en kompakt re- dovisning.

Alla ovannämnda krav uppfylls i mindre eller större utsträckning av olika alternativ. Med en effektivare utrust— ning följer emellertid normalt högre kostnader. Dessa kan uppträda i form av ökade anskaffnings- eller driftskost— nader. Effektivitetsökningen vid regis— terhanteringen både internt men särskilt också i de verksamheter som registret betjänar måste därför ställas i relation till den kostnadsökning som kan ligga bl. a. på de tekniska hjälpmedlen. An— skaffnings- och driftskostnadsökningar- na bör därför vara låga i förhållande till de effektivitetshöjningar de möjliggör.

2 Allmänt om rationaliseringsåtgärder vid registrering

Inom alla områden med ökande aktivi- tet uppkommer förr eller senare behov av förbättrade arbetsmetoder och kost- nadssänkande åtgärder. Inom industrin framtvingades på grund av den tekniska

• Sida 210
•  Original

utvecklingen och konkurrensen effek- tiva rationaliseringsåtgärder redan ti- digt. På kontorssidan har rationalisering blivit föremål för mera allmänt intresse först under de senaste årtiondena. Bland de faktorer som medverkat härtill kan nämnas kraftigt ökade personalkostna- der samt behov av långsiktsplanering, organisationsplanering och metoder för arbetsförenkling. Den fortgående meka- niseringen av kontorsrutiner och i syn- nerhet den snabba utvecklingen av ADB- hjälpmedel har vidare skapat nya förut- sättningar för rationaliseringen. De nya hjälpmedlen erbjuder ökade möjlighe- ter till bl. a. integrering av större delar av den administrativa verksamheten. Detta har medfört en förskjutning från strävan efter arbetsförenkling inom ra- men för bestående metoder mot nya systematiserade former för kontorsar— bete och administration.

För att åstadkomma den önskade ef- fekten av rationaliseringsåtgärderna måste emellertid samordning ske mellan manuella och maskinella arbetsfunktio- ner. Vissa grundläggande åtgärder (som underlättar denna samordning. skall nå- got beröras. .

Standardisering av arbetsfunktioner och hjälpmedel är de åtgärder som man i första hand har att genomföra. Blan- ketter, formulär och övrigt tryck bör sålunda förenklas och ges enhetlig ut— formning. Vid ett så stort system som fastighetsregistret måste vidare p. g; a. den nödvändiga decentraliseringen av arbetet särskilt uppmärksammas att sam- ordning sker mellan skilda registerom— råden i vad avser metoder och blank-ett- föring. Medan i ett manuellt fört re- gister, t. ex. lokalt utformade hjälpre- gister kan få förekomma, är sådana de- finitivt olämpliga i ett mera automati- serat system. Risken är nämligen stor att dessa lokala hjälpregister efter hand övertar vissa funktioner från huvudre-

gistret, som då ej kan hållas komplett i önskvärd utsträckning. Med den ökade integration som kommer att krävas dels mellan fastighetsregister för olika om- råden, dels mellan dessa och andra re- gister, är det också helt nödvändigt att all information redovisas på enhetligt sätt.

Förutom standardisering av arbetsme- toderna för t. ex. registrets förande, ko- piering, distribution har man vidare att försöka förenkla rutinerna och att mins- ka arbetsvolymen, eventuellt genom änd- ring av externa faktorer. Viktiga åt- gärder är bland annat att undersöka om varje arbetsmoment verkligen är nöd- vändigt eller om dubblering eller över- lappning av arbetet förekommer. Ibland kan förekomma onödiga register, blan- ketter och rapporter. Det kan vidare be- finnas önskvärt att modifiera organisa- tionsstrukturen t. ex. för att arbetsmäng- den skall kunna— fördelas så att kö- problem dvs. sf-laskhalsar» undviks.

En allmän tendens är att vid planering av ett nytt system sätta kvalitetskraven mycket högt. Ofta är dessa krav nöd- vändiga endaät för vissa delar av syste- met och me'dföi' i många fall en avse- värd fördyring av verksamheten om ej kraven bedöms restriktivt. Vissa kontrol- ler behövs givetvis men ofta kan antalet reduceras-utan att kraven på säkerhet eftersätts.

Såsom framgår av 4 kap. är den nu— varande tekniska utformningen av fas- tighetsregistren behäftad med stora bris- ter med hänsyn till nutida rationalitets- krav. Sålunda är den formella standardi— seringen av olika slag av primärmaterial mycket ofullständig med tanke på re- gistreringsåtgärdernas underlättande. Vidare är formulär och blanketter illa lämpade för maskinskrift och maskinell reproduktion förutom att de är olämp- ligt uppställda och till stor del består av oskrivet utrymme och därför upptar

• Sida 211
•  Original

stor förvaringsplats. Övergång till en- hetlig blankettstorlek, ändamålsenlig dis- ponering av blankettutrymmet och stan- dardisering av innehållet torde medföra avsevärda förbättringar i berörda av- seenden. Hur förvaring av materialet lämpligast skall ske och i vilken ut- sträckning blanketter skall användas för redovisning av registrets innehåll är i hög grad en fråga om vilken teknisk ut- formning systemet skall få. Som fram- går i ett följande avsnitt kan använd— ning av elektroniska och fotografiska hjälpmedel medge helt nya lösningar. För vissa registeranvändningar och vid ajourföring är emellertid blanketter ofrånkomliga, varför deras utformning och förande får stor betydelse.

Den information som skall registreras kan i allmänhet ges en enkel och enhet- lig form. För att undvika dubbelarbete och minska felriskerna bör den emeller- tid också komma registerföraren tillhan- da på ett sådant sätt att särskild bered- ning före registreringen kan undvikas. Vissa av de förrättningsakter, beslut och handlingar som bildar grund för re— gistreringsuppgifterna är i någon mån disponerade så att de relevanta uppgif— terna ganska snabbt kan återfinnas på bestämda ställen i akten. Ofta måste dock även uppgifter sökas på en karta eller i särskilda beskrivningar. Detta medför att i många fall kvalificerad per- sonal måste bearbeta informationen och ge anvisningar för registreringen. Stör- re delen av detta dubbelarbete torde kunna undvikas, om akten eller hand- lingen redan vid tillkomsten samman- fattas på ett för registreringen ändamåls- enligt sätt. I synnerhet vid användning av maskinella registreringsmetoder är det av stor betydelse för kostnader, tids— åtgång och felfrekvens att kontroll kan ske på ett enkelt sätt och att grunddata kan registreras med ett minimum av ma- nuell arbetsinsats.

4 Tekniska hjälpmedel i ett nytt system

De krav som numera ställs på ett fas- tighetsregister i fråga om fullständighet, lägesredovisning, samordning och an- nan informationsredovisning och möj- ligheterna att snabbt få ut stora infor- mationsmängder, inte sällan för valfria områden, synes ett manuellt fört register inte kunna tillgodose. Med de funktio- ner ett fastighetsregister idag har blir redan arbetet med förande av registret alltför stelt, kostsamt och tidsödande. Olägenheterna ligger emellertid fram- förallt däri att de samhällsverksamheter, för vilka krävs tillgång till uppgifter om fastigheter, inte kan bedrivas rationellt utan möjligheter till ett snabbt informa- tionsinhämtande. över huvud torde mer— kostnaderna vid användningen av ett

• Sida 213
•  Original

manuellt register för samhällsplanering bli av sådan storleksordning, att mera omfattande sammanställningar och pla— neringsarbetcn endast undantagsvis kan utföras. Bl. a. skulle koordinatmetodens fördelar knappast kunna utnyttjas. I öv- rigt torde böra framhållas att de för- delar som enligt vad i fortsättningen sägs är förknippade med avancerade tekniska metoder motsättningsvis är att anse som nackdelar vid manuellt föran- de av fastighetsregistret.

Ett moment av omläggningen till ett nytt system för fastighetsregister bör enligt vad tidigare sagts vara att grund- data överförs till maskinläsligt medium, t. ex. hålkort, hålremsa. Det synes då föreligga starka skäl att även i fortsätt- ningen och för övrigt vid mera kvali— ficerade användningssätt använda dessa hjälpmedel. Fördelarna är flera. Hålkort t. ex. kan sorteras på valfritt begrepp och skrivas ut, varigenom hjälpregister och listor av olika slag kan erhållas. Vidare kan samordning ske med andra register på enkelt sätt, oberoende av om de förs manuellt eller med hjälp av hål- korts- eller datamaskiner. Överföring av data kan med särskild utrustning ske till andra platser via telenätet. Vid ajour— föring kan innehållet i kortet redigeras så att fortsättningshänvisningar undviks. Hålremsa kan i stort sett anses vara lik- värdig med hålkort. En nackdel är att sortering ej kan göras. I gengäld elimi— neras risken för att data kommer i oord- ning. Vidare är överföring via telenätet möjlig med i regel billigare apparatur än för hålkort. Slutligen finns också utrustning för konvertering (omvand- ling) från hålremsa till hålkort och vice versa.

Vissa nackdelar finns emellertid. En stor olägenhet är att mycket manuellt arbete fortfarande måste göras vid hål-

korts- eller hålremsbearbetning. Med de stora mängder data det blir fråga om är en viss felprocent praktiskt taget oundviklig och de felaktigheter som uppkommer är dessutom besvärliga att kontrollera och rätta. Ett hålkorts- eller. hålremsregister kan ej hållas å jour. kontinuerligt. Kort- eller remsbearbetä ningen måste göras med lämpliga tids- intervall och tar förhållandevis lång tid. Ett registersystem av detta slag kan så- lunda vara fördelaktigt dels om aktivi— teten och ajourföringsfrekvensen är för- hållandevis låg, dels om volymeninte. är större än att betryggande maskinella kontroller kan införas, som motverkar felkällorna vid manuell hantering.: Des- sa villkor torde emellertid knappast kun-. na uppfyllas för fastighetsregistret. . n.

Nackdelarna med manuell eller hål- kortsmässig behandling av data kan till största delen undvikas, om mera aven—* cerade hjälpmedel, dvs. datamaskiner, används. En datamaskin kan mycket kortfattat karakteriseras som en elektro- nisk minnesförsedd maskin, vars arbete styrs av ett program som är lagrat i minnet. De arbetsmoment som maski— nen kan utföra är av mycket enkelt slag men utförs med ytterst hög hastig— het. Det är möjligt att kombinera dessa moment och därigenom få maskinen att utföra synnerligen avancerade uppgif- ter snabbt. Det egentliga arbetet utförs i maskinens s. k. centralenhet, som består av ett snabbt minne, räkneorgan och kontrollorgan. En datamaskinan— läggning innehåller dessutom yttre en- heter såsom apparatur för in— och ut- matning av program och data samt van- ligen ytterligare ett eller flera minnen-. Varje överföring av data, såväl inom som till eller från maskinen, kontrolleras och korrigeras antingen automatiskt vid fel eller ger upphov till en utskrift av

• Sida 214
•  Original

felorsaken'. Säkerheten och köntrollmöj- ligheterna vid anx'tän'dn'ing "av data- maskin kan därförans'esbetryggande. Program som måste finnas i bered- skap sam't data lagras vanligen på mag- netiska band, skivor'ener blad, 'vilka har mycket stor'lagr'ingskapacitet i för- hållande till _det fysiska utrymme som krävs. ' Datamaskinminnen i vilka register lagras är av två i princip olika slag, sekvensminnen och direktaccessminnen. F't't sekvensminne utgörs i allmänhet av magnetband och karakteriseras av att registerposterna är sorterade i viss ord- ning och blir föremål för transaktioner, dvs behandlas .en efter en i denna ord- ning. Behandlingen tillgår så att en post eller grupp av poster överförs till maski- nens centralenhet. Efter jämförelse med transakti'onsposter och'even—tuella åtgär- der lagras po'sternafpålet-t—nytt magnet- band. Vid. varje—ajotirföring' överförs sålunda hela registret till nya" band In- nehålleti ' registret före ajourföringen finns efteråt kvar på de gamla banden', som jämte transaktiöhsband av säker- he'tsskäl 1 allmänhet bevaras under viss tid. 'Om' transaktionerna 'en'dast berör en liten procent '_av antalet poster kom- mer således en hel del Onödigt arbete 'att utföras; 'Detta kan do'ck'både av tek— "lli'ska oöh' ekonomiska 'skäl' i vissa fall tillåtas. ' ' » - . ' Ett d'irektaccéss'm'iiine' 'u'tgö'r's cfta av skivmi'nnen' eller då' datamängden är mycket 'stor "av bladm'innen. Utmärkan- 'de för dessa minnen är att åtkomsttide'n 'för en 'viss vregis'terpost i 's'tort sett är öberoend'e'av var i minnet posten är tag”- räd; Posterna kan av 'detta 'skäl lagras .i'an'nan or'dnin'g än 'vad söm betingas av 's'orteringshänsyn 'Lik'som v'id sekvens- bearbetningen överförs den post söm skall behandlas till c'e'ntr'alenh'eten. 'Eft'er åtgärd som berört p'ös'tens innehåll lag— ras den emellertid åter på sin förutva-

rande plats. Endast om utrymmet blir otillräckligt behöver i vissa fall minnes- utrymmet omdisponeras. Av säkerhets- skäl kopieras även i detta fall register- postens gamla innehåll över till ett sär- skilt minne. Även transaktionerna be— varas. Endast en mindre del av registret blir'sålunda föremål för behandling.

' Frågan om vilken typ av datamaskin- minne'som skall användas för ett re- gister är i hög grad betingad av re- gistrets funktioner och användningsom- råden. Man kan härvidlag särskilja två huvudtyper av ADB-system för register. Det utmärkande för ett register därvse- kvensminnen används är att transaktio— nerna'utförs i 'den ordning som posterna är lagrade (s. k.' sekvensbearbetning), och att registrets innehåll omsorteras vid behov, t. ex. då en produkt skall framställas med annan ordning på den önskade utskriften. I register av denna typ sker fortlöpande förändringar, till— lägg och strykningar, men maskinbear- betningen görs sats- eller buntvis, dvs. på bestämda tider, eller då viss mängd transaktioner samlats. Till register som upplagts på detta sätt kan hänföras re- gister för folkbokföring och upphörd, kundregister vid försäkringsbolag och banker,'register för förrådsredovisning, m. fl.

' Register där direktaccess'minncn kom- mer till användning utmärks vanligen "av dels att information söks och änd- ringar i registerinnehållet in'för's' 'vid oregelbundna tidpunkter och i godtyck- lig ordningsföljd, dels att omsortering endast'undantagsvis sker. " Till denna typ av register som' på se— nare tid fått ökande betydelse hör bl. a. referensbibliotek och informationscen- traler vid sjukhus och universitet. Även platsbo'kni'ngssystem för flyg och tåg kan härvidlag betraktas som register, i vilka transaktioner kan utföras i en viss post fram till en given tidpunkt.

• Sida 215
•  Original

Skillnaderna i olika registers ADB- system har till en del sin grund i den tekniska utvecklingens snabbhet. Tidi- gare kostnadsjämförelser pekade på en avsevärt bättre ekonomi för sekvensbe- arbetning av data än för direktaccess- bearbetning. Under senare tid synes emellertid en viss utjämning ha skett.

Ett ADB-register är —— riktigt upplagt _ synnerligen flexibelt. Valfria utdrag och sammanställningar kan lätt och snabbt erhållas, något som är av stor betydelse bl. a.. för att- f-ä lättillgängliga ingångar till akter och registrerade in- formationer. -Ajourhållningen underlät- tas av att en uppgift registreras endast en gång, även om den berör flera re- gisterposter. Överföring till övriga be- rörda poster kan, ske maskinellt, likaså avisering mellan olika register. Vidare kan sammanhörande information alltid erhållas samlad, dvs. utan fortsättnings- hänvisningar, oberoende av olikheter i ursprunglig omfattning och avlden ök- ning I-av registerinnehållet som-med ti- den äger rum. All skriftlig presentation av innehållet anpassas automatiskt till föreliggande behov, och hänvisningar blir obehövliga. .

Identifiering av en fastighet. görs i re— gel med fastighetsbeteckningen. Emel- lertid förekommertofta situationer då denna är okänd men andra data finns, t. ex. ägares namn och adress eller. fas- tighetens läge. Sökning i register under dessa betingelser är vid manuella system tidsödande—, medan ADB—register. och i någon mån också hålkortsregister kan ordnas så att önskad information lätt kan erhållas. Skillnaden mellan dessa senare registertyper ligger härvid hu- vudsakligen i snabbheten och i att man med ADB kan utföra flera arbetsmoment samtidigt såsom sökning, redigering av utskrift och kopiering.

Ett ADB-system kan utformas så att det tillåter kunden direkt kommunika-

tion med maskinregistret för frågor om såväl enstaka uppgifter som samman- ställningar av mera komplicerat slag. Detta sker medelst fjärrskriftutrust— ning och möjliggör svar inom några sekunder eller minuter. Vidare kan ajourföring ske via sådan utrustning och registret hållas mera aktuellt än vad som är möjligt med andra metoder.

Utvecklingen och kompletteringen av ett register blir givetvis beroende av de krav på systemet som efter hand ställs. T. ex. kan nya redovisningsformer eller nya indelningsgrunder bli aktuella. Fle- ra olika register kan tänkas bli infogade i ett" gemensamt system. Behovet av in- formation för samhällsplanering kan medföra ökade krav på analyser av skilda slag, t. ex. rörande markanvänd- ning, befolkningsfördelning, vägnät. Uppgifter. av dessa slag torde i allmän- het kunna utföras i större skala endast om datamaskiner används, såvitt inte mycket stor manuell arbetsinsats sker, i synnerhet inte om resultaten skall er- hållas inom rimlig tid.

' Användningen av datamaskin medger ett flertal metoder för presentationen av information. - Förutom konventionella utskrifter på papper kan man numera erhålla informationen visuellt på t. ex. en bildskärm, om permanent kopia inte önskas, eller via automatisk fotografe- ring på— mikrofilm som sedan kan pro'— jiceras på både bildskärm och papper. Vidare kan information som skall redo- visas på karta på liknande sätt överfö- ras maskinellt. Dessa metoder möjliggör även att hela registret för t. ex. ett län överförs till mikrofilm i ett antal ko- pior varefter läsningen sker med sär- skild läsapparat, eventuellt komplette- rad med kopieringsutrustning. Förde— larna med denna metod är bl. a. att ett arbetsregister ej blir oordnat, att det tar obetydligt med plats och är enkelt att kopiera. Denna valfrihet vid använd-

• Sida 216
•  Original

ning av ADB accentueras ytterligare av att övergång från en redovisningsmetod till en annan eller komplettering och vidareutveckling kan göras då systemet är i drift eller då ur andra aspekter tid- punkten är lämplig.

Som förut nämnts är driftssäkerheten mycket god för ett register av ADB-typ. Avbrott och fel kan givetvis ändå före- komma. Rent maskinella avbrott kan medföra olägenheter, om inte systemet utformas så att registret kan föras och användas manuellt under kortare tids- perioder. Oftast beror förekomsten av fel emellertid på den mänskliga faktorn. Just det förhållandet som gör ADB-re- gistret lätthanterligt, nämligen den auto- matiska fördelningen av införd informa- tion, medför att konsekvenserna av ett manuellt fel, som inte upptäcks på ett tidigt stadium, kan bli avsevärda. Men genom att den manuella insatsen är så begränsad, och genom att ADB-metoden i förhållande till mindre automatisera- de metoder ger betydligt bättre möjlig— heter till kontroll och bortgallring av olika slags felkällor, kan felfrekvensen vanligen hållas på mycket låg nivå. Ris- kerna kan sålunda minskas dels genom automatiskt utförda rimlighetskontrol- ler och spärrar för ej tillåtliga införing- ar, dels genom manuell efterkontroll. Omfattningen av de kontrollåtgärder man vill utföra blir beroende på tillåt- lig felprocent, kostnader för ökad maskintid samt tillgången på arbets- kraft.

För registrets tillförlitlighet är frågan om möjligheterna till rekonstruktion av innehållet i registret vid förvanskning eller förstöring p. g. a. brand eller lik— nande en viktig faktor. I ett ADB-system förvaras i regel flera generationer av register, dvs. vid varje ändring i inne— hållet bevaras såväl den ursprungliga pesten som själva ändringen på ett så- dant sätt att rekonstruktionen ej orsa-

kar nämnvärt manuellt arbete eller tid— spillan. Detta möjliggörs p. g. a. det ringa utrymme som krävs för dessa data på t. ex. magnetband jämfört med hål- kort eller papper.

I ett ADB-system som tillåter frågor och svar via fjärrskriftutrustning kan överföringsfel förekomma. Vid sänd- ning av frågor är emellertid problemen knappast allvarliga. Felaktiga identifi- kationsbegrepp återfinns i frågesvaret. Förvanskad frågekod resulterar i svars- data som ej efterfrågats. Manuell kontroll av överföringen sker alltså då svaret er- hållits. Helt ogiltiga begrepp och fråge- koder accepteras ej av maskinen, som då begär omsändning.

Vid sändning av sammanställningar och frågesvar från maskinen är proble— men inte heller så kritiska. Ett fel i överföringen påverkar inte i maskin- minnet lagrad information. Utsända re- sultat läses och kan därvid rimlighets- bedömas. Datamaskinen sänder alltid riktig information. Den mänskliga fak- torn är eliminerad och felprocenten tor- de bli ytterst obetydlig. Vid sändning av mycket vital information, t. ex. då registerinnehållet skall ändras vid ajour- föring, kan självkontrollerande överfö- ringskod användas och risken för felak- tig maskinell överföring helt elimineras.

Utredningen har i förevarande kapitel redogjort för vilka olika tekniska hjälp- medel som kan förekomma för fastig- hetsregistreringen och funnit att allt pekar på att avancerade tekniska hjälp- medel, främst ADB, bör användas. Det har emellertid inte varit möjligt att re— dovisa alla de detaljer som tillsammans med anförda skäl talar för ADB-alter- nativet. Detta sammanhänger med att valet av tekniskt hjälpmedel påverkar detaljutformningen av registret och att begreppet ADB inbegriper en hel serie tänkbara lösningar. Hittills har därför

• Sida 217
•  Original

diskussionen i huvudsak end-ast kunnat hållas på ett principiellt plan.

När utredningen i fortsättningen skis- serar registrets utformning kommer där- för ytterligare synpunkter att redovisas. Härvid kommer, för att bilden av re-

gistret skall bli mera konkret, den fort- satta diskussionen att föras med ut- gångspunkten att ADB i en eller annan form kommer att användas. De ekono- miska aspekterna på valet av register- system behandlas i 14 kap.

• Sida 218
•  Original

• Sida 219
•  Original

AVDELNING IV

1 Mediatyper

Enligt de principer som utvecklats i avd. III till grund för ett nytt fastig- hetsregister skall ett för hela landet enhetligt fastighetsregister bestå av två skilda huvuddelar, ett skrivet register och en registerkarta, dvs. visuella me- dia. Vid sidan därav skall finnas ett avancerat tekniskt hjälpmedel att ut- nyttjas vid registerföring och använd- ning av registret. I bl. a. 10 kap. har framhållits att ADB därvid bör komma i fråga.

I vilken omfattning dessa tre olika mediatyper — skrivet register, register- karta, datamaskin —— kommer att ut- nyttja-s blir beroende av ett flertal skil- da faktorer, såsom kravet på säkerhet, den tekniska utvecklingen samt olika användningsformer (t. ex. kontinuerlig datakonsumtion, vanligtvis från fack- männens sida, sammanställning av stora datamängder i ett sammanhang, tillfäl- liga utdrag ur registret) .

Med de säkerhetskrav man idag har anledning att uppställa och i den tek- niska utvecklingens nuvarande läge sy- nes man kunna knyta stadgade rätts- verkningar endast vid en informations- redovisning som är läsbar med mänsk- ligt öga (klartext). Huvudexemplaret av fastighetsregistret, i det följande be- nämnt huvudregistret, som sålunda skall vara visuellt, måste självfallet stå direkt under registerförarens vård och ansvar. Det bör vidare vara så anordnat

KAPITEL 11

2 Mediatypemas användning vid datakonsumtion

Med denna utgångspunkt att huvud- registret inte skall komma till någon egentlig användning vid datakonsum- tion ur registret och även i övrigt fram- står det som klart att registret måste finnas också i ett flertal arbetsexemplar. Behov av fastighetsregistret finns ju hos skilda organ. Sålunda krävs till- gång till hela grundregistret, på sätt tidigare utförligt visats, hos överlant- mätaren, bl. a. i de lokaler som utnytt- jas för fastighetsutredning, ävensom hos alla de organisationer som har att i stad och på land verkställa fastighetsbild- ningsförrättningar och därmed jämför- liga åtgärder. Fastighetsregistret erford- ras vidare hos statliga länsorgan (t. ex. länsstyrelse, lantbruksnämnd) och kom- munerna i den mån de inte har sitt behov fyllt genom en lokalmässig sam- ordning med annat organ med tillgång till registret. Vidare kan intresseorgani- sationer, kreditinrättningar och andra företag vilja försäkra sig om kontinuer- lig tillgång till fastighetsregistret. Vid begränsat behov av informationer finns med utnyttjande av ADB dessutom möj- lighet att förse registeranvändare med kontinuerligt eller periodiskt ajourhåll- na utdrag ur registret avseende t. ex. visst slag av i registret intagna data, viss typ av fastigheter eller liknande.

En möjlighet att förse alla dessa an— vändningsställen med arbetsexemplar av fastighetsregistret är naturligtvis att låta maskinellt kopiera huvudregistret. Därmed erhålls garanti för att kopiorna blir korrekta. Att kopiorna blir rätt in- ordnade i arbetsexemplarets register- böcker måste däremot detta exemplars handhavare själv svara för.

En annan möjlighet är att datamaski- nen, samtidigt som huvudregistrets kort skrivs, också får framställa kort för ar- betsexemplaren genom genomslag eller upprepad utskrift.

Ett alternativ därtill kan vara att med hjälp av ADB-utrustning framställa de skilda exemplaren i mikrofilm, som nu- mera ger möjlighet till ett ytterst snabbt informationsinhämtande.

Vidare finns anledning räkna med att med den snabba tekniska utvecklingen en registeranvändare kan stå i direkt- kontakt med datamaskinen via tele— nätet. Genom datatransmission kan då på förfrågan erforderliga informationer snabbt matas ut. I vad mån ett sådant alternativ kan komma i fråga vid det kontinuerliga och successiva användan- de av registret som normalt förekom- mer vid fastighetsutredningar återstår att sedermera bedöma.

Ofta förekommer emellertid, som vid flera tillfällen tidigare framhållits, att behov föreligger både av tillgång till mycket stora informationsmängder i ett sammanhang och speciella urval. Ett manuellt hopsamlande av dessa vid slå- ende i register måste betecknas som ir- rationellt och kräver ofta en omfattan- de, förberedande fastighetsutredning. Så blir fallet om utredningen skall avse ett givet planeringsområde, där fastighets- indelningen inte är utan vidare känd. I sådana situationer skall man natur- ligtvis låta datamaskinen skriva ut en lista med de önskade informationerna redigerade på för ändamålet avpassat

• Sida 223
•  Original

sätt. Ett ytterligare skäl till detta är att data ofta skall inhämtas samtidigt från skilda register, t. ex. fastighetsregister, folkbokföring, företagsregister, och av- se även meddelade lagfarter. Här fram- står datamaskinen som oumbärlig.

Även tillfälliga utdrag ur registret synes det ibland bli ändamålsenligt och billigast att skriva ut i datamaskin.

Ett inhämtande direkt ur datamaskin på angivna sätt i utdrag eller samman— ställningar förutsätter att informations- lagringen i datamaskinen är riktig och att maskinen skriver rätt. Detta pro- blem har tidigare behandlats i 10 kap.

3 Principer för fördelningen av informationer mellan skilda media

31 Mellan visuellt register och datamaskin

I princip synes överensstämmelse kom- ma att råda mellan informationsmäng- den i registerböcker och i datamaskin, även om informationerna kan samlas, grupperas och lagras på skilda sätt och olika ställen i dessa media. Avvikelser synes dock kunna förekomma av flera skäl.

Sålunda kan exempelvis, som i av- snitt 1 anförts, tänkas att datamaskinen förses med informationer utanför re- gistrets normalinnehåll av beskaffenhet att inte behöva komma till utnyttjande i visuellt skick. Osannolikt är inte hel- ler att det kan visa sig ändamålsenligt att i datamaskinen lagra data av den art som inte tas upp i registerbok utan på registerkarta (t. ex. fastighets be- lägenhet inom valdistrikt). Detta synes vara nödvändigt de gånger på kartan registrerade uppgifter är av den art att behov föreligger av maskinell data- behandling för t. ex. integration med annan dataredovisning eller statistik- framställning.

Däremot synes det inte vara tänkbart att informationsredovisningen blir mindre omfattande i datamaskin än i registerbok. Ett rationellt förande av registret skulle därvid i väsentlig mån omintetgöras.

32 Mellan registerbok och registerkarta

I 9 kap. har som ett av huvudmotiven för att fastighetsregistret bör bestå av både skrivet register och registerkarta nämnts datainnehållets uppdelning på primärt fastighetsanknutna och primärt områdesanknutna data. Denna indelning är givetvis av betydelse för registerin- nehållets fördelning på dessa media, i det att primärt fastighetsanknutna data i första hand bör redovisas i rev gisterböckerna medan primärt områ- desanknutna i första hand bör redovisas på kartan. Ur nu behandlad synpunkt är emellertid inte gränsen mellan de båda grupperna i alla avseenden klar och entydig. Sålunda finns primärt fastighetsanknutna data som är rättsligt lokaliserade till visst område, t. ex. lokaliserade 'avtalsservitut, medan å andra sidan primärt områdesanknutna data ej sällan redovisningsmässigt när- mast är anknutna till fastigheter, såsom t. ex. lokaliserade jorddelningsservittut. Det kan alltså föreligga skäl att den givna grunden för datafördelningen in- te stelt tillämpas. Beträffande servitu- ten bör också observeras att i allmän- het endast belastningssidan lämpligen kan åskådliggöras på karta.

En mängd andra faktorer påverkar också frågan om redovisning av data skall ske i registerböckerna, på kartan eller i bådadera. Utöver vad ovan an- förts kan sålunda helt allmänt erinras om de i 9 kap. 41 anförda motiven för redovisning i registerbok och kartverk nämligen dels dessa medias egenskap att i flera viktiga avseenden komplet-

• Sida 224
•  Original

tera varandra, dels behovet av flera ingångar till registerinnehållet, vilka förhållanden båda talar för att redo- visning bör ske såväl i registerbok som på registerkarta. Av inte oväsentlig be- tydelse är vidare det krav på enhetlig- het som utredningen ansett sig böra ställa. Detta torde innebära att i nu berört avseende konsekvens i redovis- ningen måste eftersträvas. En register- användare skall exempelvis inte behöva räkna med [att en viss typ av uppgifter i en del fall finns i registerböckerna medan den i andra fall återfinns på kartan.

Bland de faktorer som påverkar frå- gan om redovisningen av primärt om- rådesanknutna data kan nämnas:

1. Behovet av maskinell databehand— ling för statistikredovisning och inte- gration med annan officiell redovis- ning. Om de data som primärt redo- visas på kartan på sätt i avsnitt 31 ovan nämnts med hänsyn till behovet av inte- gration redovisas även i datamaskin är det förhållandevis enkelt och billigt att ordna så att uppgifterna redovisas även i registerbok.

2. Behovet av en fylligare beskrivning av företeelser än den kartan kan ge.

3. Behovet av flera ingångar till de data som redovisas på kartan.

4. Behovet av lämplig publicerings- form för informationer om rättsliga förhållanden.

5. Möjligheterna att tillfredsställande redovisa det område informationen av- ser med hänsyn till kartans skala eller den lägesangivning som grundhandling- en anger. Kan avsedd uppgift ej regi- streras på karta måste den givetvis in- föras i registerbok.

6. Frågan om registreringsunderlagets beskaffenhet, dvs. frågan om de för redovisningen i registerböckerna er- forderliga uppgifterna finns lätt till- gängliga i den akt som ligger till grund

för registreringen. I huvudsak är det här fråga om uppgift om vilka fastig— heter som berörs av informationen. Skall uppgifterna om berörda fastighe- ter hållas å jour vid ändringar i fastig- hetsindelningen erfordras emellertid särskild upplysning härom i åtgärdsakt eller att förhållandet undersöks vid re— gistrering av fastighetsbildningsåtgär- den.

7. Frågan om hur många fastigheter som berörs av den företeelse som re- gistreras på kartan. Kostnaderna för införingen i registret och för den ajour- hållning som föranleds av ändringar i fastighetsindelningen blir givetvis minst om redovisning av primärt om- rådesanknutna data sker endast på kar- ta. Skall redovisning ske även i re- gisterböckerna fordras, om redovisning- en skall anknytas till fastigheter och samfälligheter, dels en inventering av vilka enheter som är belägna inom be- rört område, dels ett utbyte av dessa enheters kort i registerböckerna mot ajourförda sådana. Om då berört antal enheter är stort blir givetvis kostnaderna för införingen i och den fortsatta ajour- hållningen av registerböckerna förhål- landevis stora. Sker redovisningen i det skrivna registret endast med anknyt- ning till fastighetsgrupp minskas kost- naderna för införing och ajourhållning mer eller mindre beroende på vilken gruppnivå informationen anknyts till.

Skall redovisning av data enbart på karta kunna ifrågakomma måste kartan som registreringsmedium helt jämstäl- las med det skrivna registret t. ex. så att när utdrag ur registret avseende viss fastighet begärs utdraget får om— fatta såväl redovisning i registerbok som berörd del av registerkarta. Detta kommer att ställa höga krav på teknis- ka hjälpmedel för reproduktion m.m. av kartverket.

• Sida 225
•  Original

Frågan i vilken utsträckning primärt fastighetsanknutna data bör redovisas på registerkartan synes i första hand vara beroende av om de är rättsligt lokaliserade till viss del av fastighet och samfällighet eller ej. Om de inte är lokaliserade eller lokaliserade endast till visst fastighetsområde innebär kart— redovisningen ingen precisering eller närmare beskrivning av uppgiften i re- gisterböckerna utan medför endast att man åstadkommit ytterligare en ingång till uppgiften. Är uppgiften däremot rättsligt lokaliserad till viss del av fastig- hetsområde ger kartredovisningen upp- lysningar som inte erhålls ur register- böckerna. Kartredovisningen kan då ge registeranvända-ren upplysning, som in- nebär att förhållandet är utan intresse med avseende på det aktuella använd- ningsbehovet, t. ex. ett aktuth fastig-

hetsbildningsärende. Denna upplysning hade eljest inte kunnat erhållas på an- nuat sätt än genom arkivutredning.

Om data redovisas både i registerbok och på karta innebär detta att de blir mer lättillgängliga och att den lämnade informationen blir fylligare. Värdet här- av måste givetvis vägas mot kostnader- na för införing och ajourhållning av redovisningen. Härvid kommer emeller— tid den tekniska utformningen av re- gistret och de hjälpmedel som kommer till användning att få stort inflytande. Om t. ex. registerböckerna på sätt i avsnitt 2 ovan antytts framställs i form av mikrofilm med hjälp av en datama- skin bortfaller helt den manuella in- plockningen av ajourfördna kort i re- gisterboken, vilket givetvis får stor be- tydelse för ajourhållningskostnaderna.

• Sida 226
•  Original

KAPITEL 12

Principiell utformning av skriven redovisning och karta

Den skiss till utformning av skriven re- dovisning och karta som lämnas i före— varande kapitel innehåller inte ställ- ningstaganden i något avseende. Dessa kommer att göras i ett senare betänkan- de. Utredningen 'har emellertid funnit det lämpligt att försöka konkretisera registrets utformning, dels för att få till— fälle erhålla synpunkter för det fortsatta arbetet och dels med syftet att behandla ADB-hjälpmedlens möjligheter och ge utgångspunkter för diskussion om hjälp— medel och vid kostnadsuppskattningar.

1 Utgångspunkter vid utformningen

Utnyttjandet av datamaskiner och an- nan modern utrustning för fastighets- registret medger i princip att innehållet kan presenteras på ett flertal sätt. Inne- hållet kan sålunda redigeras och sorte- ras olika, det kan presenteras fullstän- digt eller begränsat till informationer av vissa slag. Data från andra register kan också läggas till. Dessutom kan be- arbetning av innehållet ske före presen- tationen. Registeranvändaren kan vida— re erhålla utskrift på papper (blankett, lista) , film, hålkort, hålremsa eller mag- netband, och förmedlingen från data— maskinen kan ske via post eller telenät. Slutligen kan ifrågavarande informa— tionsbärare framställas i ett eller flera exemplar. — Oberoende av vilka pre- sentationssätt som bör komma till an-

vändning för den skrivna redovisning- en och för kartan kan här vissa syn- punkter ges på utformningen,

Uppgifterna bör vara lättillgängliga för användaren. Till att börja med krä- ver detta att informationen lätt kan för- medlas till användaren och därmed i hög grad att den är enkel att kopiera. När informationen tillställs registeran- vändaren bör den vara lättläst och lätt— förstådd vilket torde innebära att den är väl samlad, väl redigerad och fri från svårförståeliga koder och förkort- ningar.

Vid utformningen bör vidare beaktas att informationsmängden i registret är olika omfattande för skilda enheter och att en successiv utökning kommer att ske. Utskrifterna och kartverket bör därför vara anpassningsbara till varie- rande datamängder. Samma önskemål framkommer också av hänsyn till sam- ordningen med annan information än fastighetsregistrets.

Redovisning skall ske på ett varaktigt och i övrigt säkert sätt. Förvanskning, borttappning eller oordning mellan oli- ka informationsposter bör således inte kunna ifrågakomma.

Enkelhet vid ajourföring och kontrol- ler bör eftersträvas, likaså att presenta- tionen blir så kompakt som med be- aktande av övriga synpunkter kan till- låtas. Utformningen bör vidare vara så— dan att urval och stickprov blir enkla att göra. Slutligen hör en anpassning till standard av olika slag ske. Här kan

• Sida 227
•  Original

vara fråga om format, systematisk ma- skinskrivning etc.

2 Innehållet 1" skrivet register och på karta

För den fortsatta diskussionen om ut- formningen av det skrivna registret och registerkartan är det nödvändigt att mot bakgrund av de i 11 kap. anförda prin- ciperna söka ange vad som av det i 9 kap. angivna registerinnehållet kan tän- kas bli redovisat i skilda media. Detta synes enklast ske med utgångspunkt från den i 9 kap. avsnitt 42 gjorda sys- tematiska grupperingen av innehållet. Allmänt kan dock först konstateras att möjligheterna att på kartan redovisa annat än aktuella förhållanden är be- gränsade. Kartbilden kan endast i be- gränsad utsträckning utgöra underlag för slutsatser och antaganden angående fastighetsindelningens utveckling och andra historiska skeenden. Även om det t. ex. är möjligt att på registerkartan redovisa förekommande ändringar ge— nom att inaktuella fastighetsbeteckning- ar och fastighetsgränser överkorsas kan denna redovisning bli svårtolkad och efter en tidsperiod med ett flertal änd— ringar helt oläslig. Det skrivna regist- ret kan däremot genom exempelvis en kronologisk uppräkning av åtgärder som berört en fastighet möjliggöra för registeranvändaren att rekapitulera ut- vecklingen och ange fastighetsindel- ningens beskaffenhet vid varje tid- punkt.

Innehållet behandlas i det följande under de gruppnummer som angetts i 9 kap.

1. Enhets beteckning skall självfallet redovisas både i skrivet register och på registerkarta, på kartan dock endast aktuell (levande) beteckning.

2. Omregistrerings- och ursprungs-

hänvisningen lämpar sig inte för kart- redovisning. Denna grupp har således sin plats i det skrivna registret.

3. Beteckning för avregistrerad fas- tighet kan i likhet med grupp 2 endast upptas i det skrivna registret.

4. Enhets adress avser som av 9 kap. framgår lägesadress till aktuell fastig- het. Uppgiften kan bl. a. tjänstgöra som ingång i registret vid sidan av fastig- hetsbeteckningen. Adresserna fram- ställs normalt ur karta som redovisar gator och fastighetsindelning. Register- kartan bör kunna tjänstgöra som sådan karta. Vid den löpande manuella an- vändningen av fastighetsregistret kan kartan då ge registeranvändare, som t. ex. endast känner gatuadress, ingång i registret. För sådan användning är det vidare av värde att lägesadress an- ges i det skrivna registret.

5. I det föregående har flera. gånger framhållits behovet av att de data-an- gående fastighets omfång och läge, som sammanförts i denna grupp, åskådlig- görs i såväl det skrivna registret som på registerkartan. I det skrivna regist— ret synes böra redovisas arealuppgifter avseende såväl enhet i dessvhelhet som dess särskilda områden (även enskilt fiske varvid dock arealredovisning ay de särskilda fiskeområdena torde kunna undvaras), förekomsten av vattenområe de som utan att vara arealredovisat in- går i enhet resp. område, särskilda namn på enheter och områden, namn på kvarter vari enhetens områden in- går, områdesnummer, församlingstillhö- righet, samt koordinatuppgifter och uppgift om de registerkartblad på vilka de angivna områdena är redovisade. På kartan skall redovisas enhets ytter-grän- ser (även fiskegränser) och för erhål- lande av samband med ovannämnda områdesredovisning i det skrivna re- gistret även de särskilda områdesnam— ren. Vidare synes av ajourhållnings,

• Sida 228
•  Original

skälbm.m. böra utmärkas de punkter för vilka koordinater uttagits. Med hän- syn till behovet av att använda kartan som ingång till registret bör troligen för orientering även ovannämnda särskilda namn redovisas på kartan. Behovet av orienteringspunkter leder till att även sjöar och naturliga vattendrag bör redo- visas på kartan. Härigenom erhålles möjlighet att i varje fall på kartan an— tyda förekomsten av vattenområde som utan att vara arealredovisat ingår i en— het. För att sambandet'mellan fastig- hetsindelning och av denna oberoende ecklesiastik och administrativ indelning skall kunna erhållas bör även de sist- nämnda redovisas på kartan.

(i. Anteckning om fastighets andel i samfällighet och om mantal lämpar sig bäst för det skrivna registret.

7. Detsamma gäller anteckning om vilka fastigheter som har andel i sam- fällighet och samfälld fastighet.

8. :Såsom bl. a. inledningsvis i detta avsnitt antytts synes anteckning om de åtgärder som äger eller ägt betydelse för frågan om enhets läge och omfattning böra ske i det skrivna registret. I vad mån dessutom registerkartan kan och bör bidra till'rationaliseringen av infor- mationslämnandet genom att t. ex. redo- visa vilka fastighetsgränser som till- kommit eller bestämts genom viss åt- gärd diskuteras i ett följande betän- kande,

9. Anteckning om till vilka fastighe- ter mark avskilts från enhet är av den art som bör redovisas i det skrivna re- gistret. 10. De data som samlats under rubri- ken servitut m. m. utgör en ur redovis— ningssynpunkt heterogen och svårbe- dömd grupp. Här kan därför endast an- tydas tänkbara lösningar för några ty- per av data som ingår i gruppen. Be- träffande servitut har redan i 11 kap. konstaterats att i allmänhet endast be-

lastningssidan lämpligen kan redovisas på karta. Härav följer således att an- teckning om förmån för härskande fastighet bör ske i skrivet register. Att belastningar som utgör primärt fastig- hetsanknutna servitut, t. ex. avtalsservi- tut, vissa icke lokaliserade jorddelnings- servitut såsom skogsfångs- och mulbe- tesservitut m.fl. bör antecknas på tjä- nande fastighet i det skrivna registret synes också naturligt. Utövningsområ- det för primärt områdesanknutna ser- vitut, t. ex. lokaliserade jorddelningsser- vitut, synes i princip böra redovisas på kartan i vart fall om de är lokaliserade till del av enhetsområde. De begräns- ningar i möjligheten till kartredovis- ning som kan uppkomma på grund av kartskala m. m. samt det inte minst ur publicitetssynpunkt uppställda kravet på enhetlig redovisning av likartade data talar dock för att sistnämnda ser- vitut bör redovisas också i skrivet re— gister. Lokaliserade avtalsservitut synes på skäl som anförts i 11 kap. i princip böra redovisas även på kartan.

Rätt till väg enligt 2 kap. EVL är pri- märt områdesanknuten och bör redovi— sas på kartan. Sådant servitut tillhör i allmänhet en sammanslutning av fas— tigheter (vägsamfällighet). I denna krets ingår emellertid normalt ett fler— tal fastigheter som avstått mark till vägen och således samtidigt är tjänande fastigheter. Att i det skrivna registret redovisa dessa företeelser på det sätt som ovan skisserats för avtals- och jord- delningsservitut torde vara överflödigt. Detta skulle nämligen innebära att i det skrivna registret antecknas att fastighet genom åtgärder vid en vägförrättning är dels tjänande dels härskande och dessutom ingår i en företagssamfällig— het. Beräffande fastigheter ingående i vägsamfällighet synes det kunna vara tillräckligt att i det skrivna registret an- teckna detta förhållande. Den som öns-

• Sida 229
•  Original

kar upplysning huruvida sådan fastig- het belastas av vägservitut eller inte till följd av förrättningen kan undersöka detta på kartan. Servitutsbelastad fas- tighet som inte ingår i vägsamfällighe- ten kan däremot förses med anteckning om servitutct.

Vid bildandet av vägförening enligt 3 kap. EVL utgörs företagssamfälligheten av i princip samtliga fastigheter inom visst område, Det ligger då närmast till hands att lämna upplysning om till- hörighet till vägförening genom kartre- dovisning. Dessutom kan eventuellt an— teckning göras i det skrivna registret 0111 förhållandet. Vid vägförenings bil— dande beslutas vilka vägar som skall va- ra föreningens (vilket ej innebär ome- delbar servitutsbildning) och upprättas en förteckning över den mark som är avsedd att tagas i anspråk. Vägförenings vägar kan åskådliggöras på karta. Av publicitetsskäl kan finnas anledning att i det skrivna registret. redovisa vissa skyldigheter rörande vägförenings vä- gar. _

11. I 9 kap. har konstaterats att er- farenheterna av nuvarande redovisning av offentligrättsliga bestämmelser i skrivna register och kartverk är goda. Det är närmast frågan om att utveckla och kombinera nuvarande typer av re- dovisning. Data av denna art är pri- märt områdesanknutna, och redovis- ning på karta av gränserna för de om- råden uppgifterna avser är helt natur- ligt av största intresse.

Den på stadsregisterkartan förekom- mande redovisningen av gator, kvarter och specialområden fyller också en vik— tig funktion. Avgörande för om och i vilken utsträckning en sådan redovis- ning bör komma till stånd bör måhända inte bindas till det använda planinstitu— tet utan i stället få bestämmas av hur komplicerade planförhållandena är.

Med hänsyn till bl.a. publicitetsin- tressen och behovet av att ha mer än en ingång till data av nu nämnd art synes de också böra intagas i det skriv- na registret.

12. Under rubriken speciella upplys— ningar avsedda data torde vara av den art att de lämpar sig för redovisning i det skrivna registret. Möjlighet bör dock finnas att vid behov lämna kom- pletterande redovisning på karta.

13. Ägares namn och adress bör re- dovisas 1 skrivet register. '

14. För grappen anmärkningar torde endast skriven redovisning lämpligen komma i fråga. ,

Den här förda diskussionen som är avsedd att utgöra—bakgrund till fram-f ställningen i avsnitten 3 och (i"-har. re- sulterat i att data inom grupperna 1, 4,- 5, 10, 11 och 12 normalt kan redovisas både i det skrivna registret och på re-l gisterkartan och grupperna 2, 3, 6, 7, 8," 9, 13 och 14 endast i det skrivna re- gistret (med viss reservation för grup- pen 8). Beträffande de förstnämnda grupperna innebär detta inte någon: dubbelredovisning utan _i första hand. att olika sidor av ifrågavarande för- hållanden åskådliggörs. Vidare kan så- som framgått inom dessa grupper un,- dantagsvis finnas data som bör redovi—' sas endast i det skrivna registret eller på kartan.

3 Den skrivna redovisningen

31 Standardutskrifter och speciella ändamålsanpassade utskrifter För det skrivna registret erfordras först och främst en standardform, lämpad för registrets normala dagliga funktioner. Då upplysningar begärs om vissa fas-" tigheter förutsättes att dessa lämnas i'

• Sida 230
•  Original

form av standardutskrifter av register- kort, om inte särskild begäran om annat framställs.

Vid sidan av ovan berörda standard- utskrift bör emellertid andra sätt att presentera informationen eller delar av densamma kunna ifrågakomma. Här torde kunna särskiljas två principfall. För vissa tämligen vanliga register- användningssituationer, t.ex. upprät- tande av fastighets- eller markägarför- teckningar för visst område, torde böra framställas generella program enligt vilka erhålls till innehåll och utform- ning ändamålsanpassade utskrifter. För mera speciella situationer torde pro- gramutformning få ske i varje särskilt fall, varvid utskriften helt anpassas till ändamålet. Detta torde inte bli ovanligt då information från andra register sam- manställs och eventuellt bearbetas till- sammans med fastighetsregisterinfor- mationerna.

Som anförts i 9 och 11 kap. fordras också vissa permanenta utskrifter vid registeranvändningen. I första hand är här fråga om en förteckning som ger sambandet mellan registerbeteckning— arna före registerreformen och efter densamma. För denna förteckning torde inte behövas någon ajourföring och någ- ra olika situationer som skulle motivera olika utformning torde inte finnas. Även denna lista torde således kunna fram- ställas i standardform.

I 11 kap. har använts begreppet re- gisterbok som sammanfattning av vad som kallats registerkort och permanen- ta registerlistor. De ovan behandlade standardutskrifterna avses skola använ- das för registerboken och dess delar. När fortsättningsvis begreppen register- bok, registerkort och permanenta listor används avses inte enbart informations- innehållet utan även innehållets presen— tation i standardform.

4 Registerkartan

Fastighetsregisterutredningen har i 9 kap. föreslagit att ett fastighetsregister av katastertyp byggs upp med en re— gisterkarta som en av registrets huvud- delar, Behovet av kartredovisning har berörts på ett flertal andra ställen i be- tänkandet såsom i samband med frågan om fastighetsregistrets innehåll, läges- redovisning, kommunal och annan ad- ministrativ indelning.

1 Beteckning på levande fastighet och samfällighet 4 Enhets adress 5 Enhets omfång och läge

• Sida 241
•  Original

10 Servitut m. m. 11 Bestämmelser 12 Speciella upplysningar

Dessutom har ifrågasatts om gruppen åtgärder (8) möjligen bör på något sätt komma till uttryck på karta. Slut— ligen torde ett flertal data ingående i fastighetsregistrets tilläggsdel komma att redovisas på karta.

Redan denna uppräkning av data- grupper var och en innehållande skilda arter av data, som måste klart och en- tydigt kunna komma till uttryck på kar— ta, visar att, om de ovan angivna kraven skall kunna uppfyllas, redovisningen måste fördelas på flera kartor. Dessa bil- dar tillsammans ett registerkartverk. Erfarenheterna från nu förekommande redovisning pekar också entydigt i samma riktning. Vid avgörandet av hur många kartor som skall erfordras vid denna fördelning av informationerna och vilka data som skall sammanföras till viss karta måste en avvägning ske mellan å ena sidan kravet att varje karta skall vara lättläst och enkel att ajourhålla och å andra sidan kravet att redovisningen inte onödigtvis splittras. Vidare måste med hänsyn till utveck- lingen tillses, att kartverket blir flexi- belt så att på detsamma framdeles kan registreras ytterligare informationer. Dessa krav synes bäst kunna tillgodoses genom att samhörande data redovisas på samma karta så att de skilda kartor- na inom den givna ramen erhåller så långt möjligt skilda funktioner.

Ett på detta sätt uppbyggt kartverk skulle vid behov kunna bestå av tre skil- da kartor, här betecknade fastighetskar— ta, bestämmelsekarta och plandetalj- karta ävensom eventuellt tilläggskartor.

I fråga om fördelningen av informa- tioner dem emellan kan följande preli- minära synpunkter anföras. Fastighets- kartan skulle i huvudsak kunna uppta

i grupperna 1, 5 och 10 ingående data såsom

fastighetsindelningen i form av läns-, kommun-, trakt-, fastighets— och sam- fällighetsgränser samt gränser för en- skilda och samfällda fiskeområden,

aktuella fastighetsbeteckningar samt de särskilda områdesnumren eventuellt med angivande även av antalet områden för enhet,

lägena av de punkter inom område för vilka koordinater uttagits (se vi- dare 13 kap.),

särskilda namn på enheter och områ- den,

förekomsten av vattenområde som utan att vara arealredovisat ingår i en- het,

administrativa och ecklesiastika grän- ser,

utövningsområdet för lokaliserade servitut (och därmed jämförliga före- teelser) med angivande av servituts art eller tillkomstsätt,

Av fastighetskartan i skala 1:2000 eller på annat sätt skulle även kunna framgå i vilken utsträckning fastighets- gräns överensstämmer med områdes- gräns enligt fastställd plan. Denna upp- lysning synes i första hand vara av värde för att en registeranvändare skall kunna bedöma om fastighet kan bebyg- gas enligt gällande plan.

En redovisning på kartan av den fas- tighetsbildningsåtgärd som är norme- rande för sträckningen av fastighets- gräns skulle innebära en komplette- ring av den åtgärdsredovisning som fö- rekommer i registerböckerna. Frågan härom behandlas inte i detta betänkan- de.

Härutöver erfordras för orienteringen att allmänna vägar, sjöar och vatten- drag samt ortnamn framgår av kart- bilden. —

Fastighetskartan skulle med nämnda informationsinnehåll komma att i hu-

• Sida 242
•  Original

vudsak redovisa fastighetsindelningen och privaträttsliga förhållanden röran- de fast egendom.

Bestämmelsekartan skulle kunna om- fatta redovisning av data ingående i grupperna 11 och 12 såsom

yttergränserna för regionplaner, ge— neralplaner, stadsplaner, byggnadspla- ner, avstyckningsplaner och utomplans- områden,

område för fastställd arbetsplan en- ligt AVL och täktplan enligt naturvårds- lagen samt

förbudsområden enligt exmpelvis BL, fastighetsbildningslagstiftningen, VL, AVL, EVL, naturvårdslagen, skogsvårds- lagen.

Härutöver kan som i 9 kap. angivits i viss utsträckning redovisas förslag till planer och utredningar.

Bestämmelsekartan skulle således komma att redovisa data av huvudsakli- gen offentligrättslig karaktär. Det torde inte vara ovanligt att utomplansbestäm- melse-, regionplane- eller generalplane- område täcker helt bestämmelsekart- blad. För att registerförare inte sådana gånger skall onödigtvis tvingas upp- rätta sådant kartblad när inga andra data finns att registrera på bladet borde det vara möjligt att i avvaktan på ytter- ligare behov av detsamma låta redovisa förekomsten av sådana bestämmelser på fastighetskartan genom exempelvis an- teckning i kartbladets ram.

Den funktion som i nuvarande fas- tighetsregister fylls av stadsregisterkar- tans detaljerade redovisning av bygg- nadsreglerande planer skulle i huvudsak övertas av plandetaljkartan som således skulle ge en detaljerad redovisning av vissa data i grupp 11, bestämmelser, och med hänsyn härtill också lämpa sig för redovisning av grupp 4, läges- adresser. På denna karta" skulle således kunna redovisas

gräns enligt generalplan för trafikled eller annan allmän plats,

gräns för byggnadskvarter inom stadsplan,

gräns för byggnadsmark inom bygg- nadsplan,

gräns för specialområde inom stads- plan och byggnadsplan,

administrativ tomt enligt tomtindel- ning,

gatunamn och nummer eller motsva- rande samt

kvartersnamn, med hänsyn till att kartan redovisar kvartersindelningen.

Utöver nu nämnda kartor kan vid behov upprättas tilläggskartor med funktion att redovisa sådana till regist- rets tilläggsdel hörande data som inte lämpligen kan införas på förutnämnda kartor. På samma sätt som i föregående avsnitt framhållits beträffande register- böckerna torde ur redovisningssyn- punkt någon sträng åtskillnad inte bö- ra upprätthållas mellan registerkartver- kets normalinnehåll och dess tilläggs— innehåll.

43 Kartverkets tekniska utformning

Med hänsyn till behovet av att kunna sammanställa och enkelt kopiera de skilda kartorna torde de böra fram- ställas på genomsynligt material. Detta material måste naturligtvis vara arkiv- beständigt och fylla högt ställda krav på ritbarhet och måttbeständighet.

Med den diskuterade fördelningen av redovisningen mellan kartorna och de funktioner dessa får torde behov av en direkt sammanställning eller hopkopie- ring av mer än två i taget, vanligen fas- tighetskartan och någon av de övriga, endast undantagsvis förekomma. Skulle fler än två kartor sammanställas kan risk föreligga att den framställda pro- dukten kan bli svårläslig på grund av informationsmängden.

• Sida 243
•  Original

Nämnda princip innebär emellertid att bestämmelsekartan, plandetaljkartan och tilläggskartan kan bli mindre an- vändbara i det dagliga arbetet genom att de inte direkt redovisar fastighets- indelningen eller några andra oriente- rande detaljer. Denna uppfattning styrks av erfarenheterna från använd- ningen av nuvarande bestämmelsekarta. En möjlighet att avhjälpa bristen vore att på undersidan förse dessa kartor med sådant tryck från fastighetskartan att det kan filtreras bort vid kopiering. På kartorna skulle då direkt finnas re- dovisat en fastighetsindelning söm även om den inte i alla delar är aktuell, i ett stort antal fall torde ge tillräcklig ledning för registeranvändarea. När fas- tighetsindelningen anses vara alltför in- aktuell på ett kartblad vore det tekniskt sett enkelt att framställa t.ex. ett nytt bestämmelsekartblad med den aktuella fastighetsindelningen tryckt på under— sidan.

Kartskalor, bladindelning, koordinat- system Vid upprättandet av registerkartverket kommer man som ovan angivits att med hänsyn till kostnader m.m. vara be- roende av det kartunderlag som finns. För huvuddelen av landsbygden kom- mer man därför att vara hänvisad att upprätta fastighetskartan och bestäm- melsekartan i skala 1:10 000. Genom den renodling av kartinnehållet på des- sa som ovan skisserats torde det trots skalan vara möjligt att i normalfallet tillfredsställande redovisa angivna data på dem. Inom tätorter torde däremot på samma sätt som nu få tillgripas storska— liga kartor för i vart fall fastighetskar- tan och plandetaljkartan, vanligen då i skala 1:2000. På grund av samman- ställningsbehovet synes normalt även bestämmelsekartan böra upprättas i

samma skala som övriga kartor. För- smärre områden på landsbygden där man av redovisningstekniska skäl upp- rättat fastighetskarta i skala 1:2 000 kan det dock trots detta tänkas vara lämpligt att med hänsyn till innehållet på bestämmelsekartan och behovet av' översikt bibehålla denna i skala 1: 10 000. Oavsett vilka skalor som kom- mer till användning är det ett oavvisligt krav att bladindelningen på de skilda kartorna är så anordnad att några egentliga svårigheter vid sammanställ- ning och hopkopiering av dem inte uppstår.

Nuvarande fastighetskarta med spe- cialblad är som nämnts upprättad i ett enhetligt koordinatsystem (ekonomiska kartans system/system 1938, 225 W).: Ett flertal nuvarande stadsregisterkar— tor som kommer att ligga till grund för registerkartverket är upprättade i här-. ifrån mer eller mindre avvikande koor- dinatsystem. Vid en sammanställning av kartor ur dessa skilda system upp-. kommer vissa svårigheter, samman- hängande med att koordinataxlarna m- te är parallella samt med skillnader i skalor och utgångspunkter för koordi- natangivelserna. Även om det ur flerta- let synpunkter vore lämpligast att alla i registerkartverket ingående kartblad. upprättades i samma koordinatsystem torde detta inte vara genomförbart. Den fördel en sådan åtgärd skulle innebära synes inte motiverad med hänsyn till, kostnaderna och av andra skäl. För un- derlättande av registerföring och gra-£ fisk sammanställning av kartorna torde bl. a. få tillses att gränsen mellan områ- den, som skall redovisas i skilda system, så långt möjligt går i registerområdes—_ gränser eller i vart fall i fastighetsgrän-. ser. De svårigheter som på grund av an- . vända skilda koordinatsystem uppkom- mer i samband med lägesangivning med koordinater behandlas i 13 kap.

• Sida 244
•  Original

Rättsverkningar, tillförlitlighet, fullstän- dighet Redovisningen på registerkartan är inte avsedd att ges rättsverkan beträffande fastighetsindelningens beskaffenhet el— ler beträffande beskaffenheten och gil— tigheten av de redovisade rättsliga för- hållandena, Med hänsyn till registrets officiella karaktär måste emellertid be- träffande kartorna ställas samma all- Inänna krav på tillförlitlighet i redovis— ningen som beträffande det skrivna re- gistret. Tillförlitligheten är bl.a. bero- ende av dels det geodetiska underlaget och vald skala för kartverket, dels kva- liteten på det underlag för införing på kartan som föreligger.

Inom de delar av landet där fastig- hetskarta, stadsregisterkartor och pri- märkartor föreligger torde underlaget uppfylla de standardkrav som erfordras för registerkartans upprättande. Inom områden där endast sammanställnings- kartor finns torde från fall till fall få bedömas om de kan ligga till grund för registerkartans framställning. Exempel på sådan för ändamålet lämpad karta är den sammanställningskarta för Malmöhus län som är under framställ- ning på länslantmäterikontoret där. Skulle underlaget ej vara tillfredsstäl— lande synes det vara lämpligast att in- vänta ekonomiska kartans upprättande. Inom de delar av riket där sådan inte kommer att upprättas bör det vara möj- ligt att med utnyttjande av t.ex. topo- grafiska kartan och sammanställnings- kartor åstadkomma registerkartor på ett för dessa områden tillfredsställande sätt.

Det kartmaterial m.m. som vid den framtida registerföringen kommer att ligga till grund för införing på kartor- na torde merendels på grund av myn— digheternas föreskrifter och anvisning- ar (1920 års mätningsförordning, verk-

ställighetsföreskrifter till mätningsför- ordningen, ]antmäteristyrelsens och byggnadsstyrelsens m.fl. föreskrifter och anvisningar) vara av tillfredsstäl— lande beskaffenhet. Inte sällan torde dock förekomma att vid registrering ur äldre akter av förhållanden som kan ha uppmärksammats vid t. ex. utredning, det kartmaterial eller den beskrivning varpå registreringen måste grundas är mindre tillfredsställande. Särskilt van- ligt torde detta bli vid den successiva registreringen av samfälligheter. Genom att redovisningen på registerkartan en— dast har en beskrivande funktion synes det dock kunna tillåtas att registerfö- rare, då fråga är om oklarheter av ovan antytt slag, anger det enligt utredning sannolika läget för viss fastighet, sam— fällighet, servitutsområde m. m., vid be- hov t. o. m. utan angivande av begräns- ningslinjerna för fastigheten, samfällig- heten eller området. Av kartbilden mås- te då givetvis framgå att redovisningen är behäftad med viss osäkerhet eller ofullständighet. Ett annat sätt vore na— turligtvis att avstå från kartredovisning av fastigheter m.m. med oklar omfatt- ning eller oklart läge. Ett sådant förfa— rande skulle emellertid inte medföra att redovisningen på kartan blev mera till- förlitlig.

I 11 kap. och avsnitt 2 ovan har som motiv för redovisning 1 skrivet register av vissa primärt områdesanknutna da- ta bl. a. anförts svårigheter, att med hänsyn till kartskala etc. på register— kartan redovisa vissa servitutsområden t. ex. avseende vägservitut inom bygg- nadsplaneområden eller smala mark- remsor mellan fastighetsgräns och all— män väg inom område som redovisas på karta i skala 1: 10 000. Detta förhållan— de innebär att redovisningen på kartan inte kan i alla avseenden uppnå den önskvärda fullständigheten.

• Sida 245
•  Original

Kartbeteckningar

Den diskuterade uppdelningen av redo- visningen på skilda kartor innebär att ingen av nu förekommande kartor kan i oförändrat skick ingå i det nya kart- verket. Den av nuvarande kartor som närmast har sin motsvarighet i detta är bestämmelsekartan. Nuvarande fastig- hetskarta innehåller en mängd ur fastighetsindelningssynpunkt ovidkom- mande detaljer och stadsregisterkartor- na utgör närmast en kombination av en fastighetskarta och en plandetaljkarta. En omformning av dessa kartor synes sålunda ofrånkomlig. Önskvärt vore gi- vetvis då att för hela riket enhetliga kartbeteckningar infördes. Det sätt på vilket de nya kartorna kommer att framställas kan påverka utformningen av beteckningssystemet och möjlighe- terna att uppnå den önskvärda enhet- ligheten. Om kartorna framställs ur de nuvarande genom något tryckförfaran-

de kombinerat med retusch eller genom någon form av radering av inte önsk- värda detaljer, kunde finnas anledning att så långt som möjligt anpassa beteck- ningssystemet till det nu använda. Detta torde närmast innebära ett gemensamt beteckningssystem för kartorna i skala 1: 2 000 eller större skalor anpassat till stadsregisterkartorna, och ett för kartor i skala 1: 10 000 och mindre skalor an- passat till ekonomiska kartans svart- tryck. Med hänsyn till den normala ut— formningen av stadsregisterkartorna, behovet av samordning av betecknings- systemen på de funktionsskilda kartor- na samt kravet att kartor i skilda skalor bör kunna genom t. ex, förminskning och hoptryckning sammanställas till ett kartblad synes det dock ligga närmast till hands att de nuvarande kartorna på sikt omritas, varvid ett helt nytt beteck- ningssystem skulle kunna införas.

• Sida 246
•  Original

KAPITEL 13

Koordinatmetoden

Frågan om en ändamålsenlig lägesredo- visning av data till grund för samhälls- byggandet har tidigare berörts i 5, 6 och 9 kap. Det har emellertid befunnits lämpligt att ge en samlad behandling av denna fråga, vilket sker i detta kapitel. Vad utredningen här anför inskränker sig inte till principerna utan utgör en slutredovisning med förslag till koordi- natregistrering av fastigheter. Arbetet med en instruktion för arbetets praktis- ka bedrivande kommer dock att fortgå.

1 Behovet

I inledningen till 5 kap. har behandlats behovet av en reform av samhällsbyg- gandets informationssystem. Bl. a. har framhållits behovet av en bättre läges- redovisning av data. Vidare har skis- serats vilka krav som bör ställas på den framtida dataredovisningen i all- mänhet. Tillämpade på lägesredovis- ningen innebär dessa

att den möjliggör samordning av vid olika tillfällen och för skilda ändamål insamlade data

att den fortlöpande kan hållas aktuell och därmed möjliggöra rullande plane- ring och prognoskontroll

att den möjliggör utväljande av erfor- derliga data för varje undersökning och ändamål

att den kan registreras och bearbetas med moderna maskinella hjälpmedel

att behandling och redovisning kan ske med variabel och till varje situation anpassad noggrannhet, t. ex. så att för- beredande analyser sker med en grov lägesangivning, varefter en noggrannare angivning används för konstaterat vä— sentliga avsnitt

att stickprovsurval kan ske att framställning av differentierade fördelningskartor är möjlig.

Som framgår av 4 och 5 kap. upp- fyller nuvarande dataredovisning en- dast delvis dessa krav. Lägesangivning- en i redovisningar av olika slag utgörs vanligen av anknytningar till admi- nistrativa enheter, län, kommuner, för- samlingar etc. och i begränsad utsträck- ning sker anknytning till andra enhe- ter t. ex. tätorter och regioner, natur- liga jordbruksområden m. fl.

Detta innebär inte att redovisningen per de administrativa områdena III. fl. skulle vara av ringa betydelse. I stället kommer, oberoende av om bättre meto- der för lägesredovisning vinner till- lämpning, statistik för nämnda enheter att vara befogad som underlag för be- hovsberäkningar på kommun-, läns- och riksnivå dit samhällets beslutsfunktio— ner i stort är samlade, samt för jämfö- relse- och mera översiktliga lokalise- ringsanalyser m. m. Införs emellertid i analyserna moment av lokalisering synes nuvarande redovisning ej vara tillräckligt flexibel.

Den metod för lägesanvisning som brukar benämnas koordinatmetoden

• Sida 247
•  Original

uppfyller de ställda kraven. Metoden bygger på att ett objekts läge anges i ortogonala koordinater. För att bli generella inom riket och direkt neutra- la fordras tillgång till ett för riket en- hetligt koordinatsystem. Vissa allmän- na kartor (ekonomiska och nya topogra- fiska kartan) utges i princip numera i ett sådant enhetligt koordinatsystem. I detta system, som är så anordnat att ha- la landet faller inom första kvadranten, dvs. med positiva tal för x och y, kan varje punkt i landet entydigt anges till sitt läge med ett koordinatpar (x posi- tiv i nordlig riktning och y positiv i ostlig). På detta sätt kan alla de data, som är geografiskt anknutna, lägesan- ges. Den systematiska avläsningen och redovisningen av objekts lägen i ett enhetligt koordinatsystem samt utnytt- jandet av koordinaterna för samman- ställning av data inom valfritt avgrän- sade områden benämns koordinatme- toden. Metoden har tillämpats utom- lands. I Sverige har den introducerats av professor Torsten Hägerstrand som använt den för bl. a. befolkningens man- talskrivningsplats.

Därefter har den kommit till använd- ning i olika sammanhang och inom skilda områden. Genomgående har konstaterats de stora fördelar som är förenade med koordinatsatta data men samtidigt också att arbetet med att fram- ta koordinaterna (koordinatläsningen) varit mycket betungande. De positiva er- farenheterna från användningen av koordinatsatta data gjorde emellertid att intresse skapades för en generell, ajourhållen koordinatredovisning. In- tresset inriktades då främst på koordi- natsättning av fastigheterna. Detta sam- manhängde med flera saker. Sålunda skulle därigenom även befolkningens mantalsskrivningsplats lägesbestämmas. Vidare förelåg förslag om övergång till användning av maskinella hjälpmedel

för folkbokföringen och en reformering av fastighetsregistreringen var före— stående. Slutligen fanns i fastighetsre- gistret en ständigt ajourhållen redovis- ning på registerkartorna.

Frågan om koordinatsättning av fas- tigheter togs därför är 1959 upp av de kommittéer, som hade att utreda fas- tighets- och befolkningsregistreringens framtida utformning, nämligen 1954 års fastighetsbildningskommitté (FBK) och uppbördsorganisationskommittén (UOK). Kommittéerna tillskrev 26 myn- digheter och organisationer angående koordinatmetoden. Efter en summarisk beskrivning av metoden ställdes följan- de frågor.

Innan det är möjligt att i utrednings- sammanhang taga ställning till frågan hu- ruvida koordinatbeteckningar skola åsättas fastighetsbeståndet i landet eller i varje fall i de delar där förutsättningar därför föreligga med hänsyn till ekonomiska kar— tans utgivande, år det för de båda nämnda kommittéerna angeläget undersöka huru- vida sådana koordinatbeteckningar komma att fylla något väsentligt behov i olika av- seenden. På grund härav få kommittéerna anhålla om uppgift huruvida enligt Eder mening koordinatbeteckningar å register- fastigheter skulle komma att fylla ett så- dant behov.

Vid ett närmare utformande av en koor- dinatmetod förefinnas olika möjligheter att lösa en del detaljproblem, t. ex. frågan huruvida fastighet, som består av flera skiften eller områden eller på vilken fin- nas flera byggnader, skall åsättas särskilda beteckningar för varje skifte eller område och för varje byggnad och huruvida fastig- het, å vilken finnes hyreshus med flera trapphus, skall äsättas särskilda beteck— ningar för varje ingång. Fråga har t. o. m. uppkommit huruvida särskilda beteckning- ar skola sättas i höjdled beträffande olika våningsplan. Det är utan vidare klart att en alltför stor detaljrikedom medför öka— de svårigheter och kostnader vid uppgifter- nas inhämtande, redovisning och ajour- hållande. Det synes därför vara angeläget att uppgifterna begränsas till vad som kan vara av väsentlig betydelse. Det är för kommittéerna värdefullt att få synpunkter på dessa detaljproblem och andra frågor,

• Sida 248
•  Original

som äga betydelse vid en koordinatmetods utformning i—olika avseenden.

Inledningsvis skall beträffande sva- ren anföras att dessa såvitt gäller de- taljproblemen blev divergerande. Detta torde emellertid f. n. ha mindre bety- delse eftersom fastighetsregisterutred- ningen, som nedan beskrivs, bedrivit en omfattande försöksverksamhet med koordinatläsning och denna giv—it erfa- renheter som i många avseenden förenk- lar frågeställningarna.

I mera principiellt avseende fram- hölls i samtliga svar (22 st.) behovet av koordinatredovisning. I tretton svar gjordes uttalanden för ett genomföran- de av metoden, i åtta svar ansågs att en försöksverksamhet borde bedrivas och i ett ansågs fördelarna inte motsvara kostnaderna för metoden.

Från praktiskt taget samtliga håll underströks möjligheten att via koordi- natmetoden erhålla statistik för god- tyckligt valda områden. I enkätsvaren framhölls att den nuvarande officiella statistiken vanligen redovisas i tabell- form och anger data för särskilda kom- munala enheter. Detta begränsar i vis- sa hänseenden dess användbarhet. En av nackdelarna med dessa redovisningsen- heter består i att de inte är stabila utan ändras, t. ex. i samband med kommun- indelningsreformer, varför jämförelser i tiden försvåras. Vidare är enheterna inte alltid utövningsområden för olika verksamheter och därmed inte alltid lämpliga undersöknings- och planerings- områden. Lägeskoordinaterna skulle vidare kunna tjäna som nyckel mellan statistik som förts för vissa administra- tiva områden före en kommunindel- ningsändring eller liknande åtgärd och motsvarande områden efter densamma.

Flera av de skrivelsen tillställda myn- digheterna och institutionerna framhöll också den stora betydelsen av att på ett objektivt sätt via koordinatbestämning

av fastigheter kunna lägesbestämm'a uppgiftér från flera olika statistiska ma- terial s bostadsräkningar, folkräk— ningar, '-etagsräkningar, jordbruks- räkningar aim. _

Flera tillfilågådef verk och institutio- ner exemplifiera'de nyttan av koordi— natmetoden inom sina verksamhetsom- råden. —— Arbetsmarknadsstyrelsen an- förde således att vid den regionala lo- kaliseringsplaneringen sammanställdes uppgifter angående befolkning, närings- liv, arhetskraftens pendlingar m. m. och att koordinatmetoden i hög grad skulle underlätta utredningsarbetet och på ett bättre sätt än som nu är möjligt klargöra befolkningens och företagens geografiska fördelning. — BostadsSty- relsen framhöll att koordinatmetoden skulle få stor betydelse för styrelsens och länsbostadsnämndernas verksamhet, särskilt i fråga om långivningen i gles- bygder och mindre samhällen. För att belysa'utvecklingen inom dessa vore uppgifter kommun- eller församlings- vis ofta otillräckliga, varför en komplet- tering med uppgifter för icke admi- nistrativa områden skulle vara av stort värde. — Byggnadsstyrelsen omtalade sitt behov av statistiska uppgifter om befolkning, näringsliv och bostäder. Be— hovet av sådana uppgifter, som vore oberoende av den administrativa indel- ningen hade alltmer ökat p. g. a. tenden- serna i bebyggelseutvecklingen och de krav vilka måste ställas på bebyggel- sens planering. Särskilt för de mindre tätorterna framstod behovet av en bätt- re redovisning än den nuvarande som ytterst önskvärd. Vidare framhölls att identifieringen av fastigheters läge kun- de göras på ett enkelt, snabbt och för de flesta planändamål godtagbart sätt. — Lantbruksstyrelsen yttrade, att enligt styrelsens erfarenheter vore en dylik koordinatsättning av stort värde för den maskinella bearbetningen av material

• Sida 249
•  Original

vid översiktliga utredningar rörande jordbrukets strukturförhållanden m. m. Styrelsen hade redan påbörjat dylika utredningar med användande av koor- dinatsättning av brukningsenheter. Så- lunda hade redan samtliga jordbruksfas- tigheter över 2 hektar i Hallands län blivit koordinatsatta, för Gävleborgs län pågick motsvarande koordinatsättning. — Lantmäteristyrelsen uttalade, att vid förrättningar av större omfattning en— ligt enskilda väglagen eller för fastig- hetsregleringar kunde behov uppstå av för ändamålet speciellt insamlat sta- tistiskt material. Sådan statistik kunde avse särskilda fastighetsförhållanden så- som arealer, ägosammansättning etc. Ofta borde sådana statistiska uppgifter redovisas i kartform, varvid tillämp- ning av koordinatmetoden framstod som synnerligen lämplig. Vid översiktlig pla- nering enligt byggnadslagen i form av regionplan och generalplan, av annan översiktlig planering eller vid följandet av jordbruksutvecklingen var behovet av statistiska uppgifter stort. Det kunde vara fråga om befolkningsförhållanden —— exempelvis åldersfördelning för be- dömning av skolbehov — om fastighets— förhållanden — såsom taxeringsvärden etc. för information om fastighetsbestån- dets art — eller om trafikförhållanden —- exempelvis dess intensitet för be- dömning av trafikleders dimensione- ring. För sådana uppgifter torde ofta den officiella statistikens primärmate- rial kunna användas men ofta torde man tvingas att sammanställa för ändamålet speciellt anskaffat material. I alla dessa fall syntes redovisningen med fördel ske i kartform, varvid tillämpning av koordinatmetoden avsevärt torde under- lätta, ibland t. o. m. möjliggöra en re- dovisning. Utom för redovisning av statistiska uppgifter kunde koordinatme- todens resultat användas såsom hjälp- medel att återfinna objekt å den eko-

nomiska kartan eller annan karta med ekonomiska kartans koordinatsystem., Att behov härav förelåg framgick av de beskrivningar av tillämpade förfaran— den som gjorts i yttrandena från vissa överlantmätare. _— Statistiska central- byrån anförde, att de bearbetningar av riksomfattande karaktär baserade på koordinatmetoden som i första hand vore av intresse inom deras verksam- hetsområde var bestämningen av tät- orter — vilka då definieras operationellt som områden omfattande sammanhäng- ande rutor med en viss befolkningstät— het _— och redovisning av befolknings- data i ett rutnätssystem. — Statens nämnd för byggnadsforskning uttalade att uppgörande av befolkningskartor med avseende på den totala befolkning— ens regionala fördelning eller motsva- rande för bestämda delar av denna, så- som t. ex. skolbarnen, hade utvecklats till något av standardarbete i allt ge- neral— och regionalplanearbete. Den gängse metoden, att utifrån mantals- längdens traditionella fastighetsbeteck- ningar lokalisera de boende, var syn- nerligen tidsödande, och dessutom eli— minerades möjligheterna till bruk av databehandlingsmaskiner. Med deras hjälp kunde en automatisk kartläggning och utbredningsanalys med avseende på utvalda data utföras. Differentierade befolkningskartor kunde således produ- ceras allt efter önskemål, vilket var i det närmaste otänkbart med de gängse manuella metoderna. Dessutom kunde dessa koordinathestämda data sorteras för särskilda önskemål oberoende av administrativa gränser. Av vikt var följ- aktligen att man fick en neutral koro- logi, som säkrade kontinuitet i tiden oberoende av omläggningar av admi- nistrativa gränser och förändringar i vetenskapliga tänkesätt. Prognoser över folkmängdens storlek och fördelning kunde sålunda utföras i analogi med det

• Sida 250
•  Original

förslag till 5. k. rullande prognoser, som långtidsutredningen förordade att den ekonomiska politiken skulle arbeta med. Det var dessutom uppenbart, att ana- lyser av opinionsbildningens rumsliga variationer och kulturelementens utbred- ning med stor framgång kunde utföras, när data tillrättalagts för databehand- lingsmaskiner. —- Väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen framhöll att koordinatme- toden skulle få stor betydelse vid plane- ringen av nya vägsträckningar. Den skulle kunna medge en redovisning av fastighetsbeståndet och befolkningen utefter den tänkta linjen och alterna- tiva sådana och därmed ge bättre möj- ligheter att planera ur trafikekonomisk synpunkt optimala vägar. —- Länssty- relsen i Örebro län nämnde speciellt den nytta användning av koordinatme— toden skulle medföra vid uttagandet av fastigheter som i händelse av beredskap eller krig skall tas i anspråk för krigs- maktens, civilförsvarets och myndighe- ters behov, samt vid den kartläggning av befolkningstätheten på landsbygden som är nödvändig i samband med civil- försvarets utrymnings- och inkvarterings- planering. —— Föreståndaren för geo- grafiska institutionen vid handelshög- skolan i Stockholm fann att redan rela- tivt små industrier och företag skulle kunna utföra marknadsundersökningar och befolkningsprognoser genom till- komsten av koordinatmetoden. Dessa skulle sedan få betydelse för beslut om utvidgning eller nedläggning. _— Före- ståndaren för geografiska institutionen vid Lunds universitet anförde att det var en slående kontrast mellan den effekti- vitet med vilken händelser inom befolk- ningen (födelser, dödsfall, vigslar etc.) registreras med hänsyn till datum och den ineffektivitet med vilken förhållan- den i rummet (bostad, arbetsplats, flytt- ningar etc.) registreras med hänsyn till plats. Vidare uttalades att ur ekonomisk

synpunkt vore frågorna om plats, dvs. i grunden dispositionen av marken och anläggningarna därå, minst lika bety- delsefulla för samhällets välfärd som de rent sociala problemen. Som exempel på områden där koordinatmetoden kun- de användas nämndes stadsplaneringen, speciellt trafikplanering. Effektiva teo- rier för organisation av gatunätet och bebyggelsen låg inom räckhåll. För att dessa skulle kunna tillämpas på de indi- vider som våra städer utgjorde fordra- des maskinellt bearbetningsbara stän- digt aktuella empiriska data över be- folkningsfördelning, företag, arbetsplat- ser m. in. Om sådana fanns kunde det bli rutin att före varje utbyggnad under- söka hur de därmed adderade önske- linjerna i trafiken passar in på de redan existerande. — Föreståndaren för insti- tutionen för fastighetsteknik vid teknis- ka högskolan påpekade att snabba förändringar i landsbygdens fastighets- och bebyggelsestruktur pågick. I ett dylikt föränderligt läge vore det av stor vikt att successivt kunna överblicka befolkningsutvecklingen inom mindre delar av kommuner. Koordinatmetoden ansågs vara ett mycket användbart hjälpmedel för att framskaffa dylika data om sammankoppling skedde mellan jordregisterenheterna samt folkräk- nings- och folkbokföringsmaterialet. Det framhölls även att RLFzs register över jordbruksfastigheter, på vars grund jordbruksräkningar och annan jord- bruksstatistik i regel lägges upp, var uppbyggt på de till brukningsenheter sammanslutna registerfastigheterna. Ko- ordinatsattes dessa skulle således er- hållas en serie latenta kartor med lä- gesbestämd befolknings- och jordbruks- statistik, vilka kartor successivt hålls å jour, varefter samhällsplaneraren vid behov kunde plocka fram de önskade informationerna. Dylika möjligheter an- sågs vara ytterst värdefulla i rådande

• Sida 251
•  Original

dynamiska läge. — Industriens utred- ningsinstilut anförde att ur institutets synpunkt vore det mycket värdefullt om man med hjälp av koordinatmetoden kunde underlätta studiet av industri- företagens lokalisering. För det ända— målet skulle uppgifter om industrian- läggningens belägenhet kombineras med uppgifter om bransch och antal syssel— satta, eventuellt uppdelat på arbetare och tjänstemän. Koordinatuppgifterna skulle, då de en gång blivit bestämda, påföras företagsuppgifterna till Kom- merskollegii årliga industristatistik. Därigenom skulle man på ett mycket enklare sätt än hittills, speciellt som koordinatmetoden var lämplig att bear- beta i databehandlingsmaskiner, kunna utarbeta kartor över företagen och ar- betskraften inom industrin. Det var ock- så tänkbart att applicera koordinatmeto- den på de mera sällan förekommande företagsräkningarnas material för att på så sätt få lokaliseringsuppgifter även för sådan industri och hantverk, som inte ingick i Kommerskollegii årliga statistik, och dessutom för andra nä- ringsgrenar som t. ex. handeln.

Av kontakter som utredningen haft med olika myndigheter inom försvaret har framgått att också där betydande intresse finns för koordinatmetoden.

2 Redovisningsobjekt

Givetvis skulle koordinatuppgifter för många olika slag av företeelser vara av stor betydelse för samhällsbyggandet. Här kan nämnas persons mantalsskriv- ningsplats, fritidsbostad och arbetsplats, den senare samtidigt företags verksam— hetsställe, kommunikationsleder och an- läggningar, anordningar för allmän, kommunal och enskild service, fastig- heter, planområden etc.

I princip kan detta åstadkommas på två sätt. Antingen kan varje objekt koordinatsättas särskilt eller kan ob- jekten anknytas till ett markområde varinom de är belägna, varefter för området utväljs en punkt som koordi- natsätts och får representera läget för området och de objekt som anknutits till detta. De två modellerna närmar sig emellertid till varandra om redovisning- en av koordinaterna sker med en så stor enhet (t. ex. mil eller km) att koor- dinaterna för det speciella objektet och området blir desamma.

Flera generella ajourhållna koordi- natregisteringar för ett stort antal skil- da typer av objekt skulle emellertid bli mycket betungande och knappast ge den önskade redovisningen på rationellt sätt och inom rimlig tid, vartill kommer att samordningen kan bli besvärlig. Att framta koordinater vid varje tillfälle det för visst eller vissa slag av objekt vore önskvärt torde inte heller vara en rationell lösning. Erfarenheterna hit- tills visar nämligen att metoden fått begränsad användning under sådana förhållanden. Även om resultaten kunde hopsamlas och en ajourhållning ordnas skulle materialet bli för heterogent för mera allmän användning. En redovis- ning för större områden skulle också låta vänta på sig alltför länge.

Förutsättningarna för koordinatre- gistrering av fastigheter, vilka i normal- fallet utgör områden, är bl. a.

att registrering sker i ett officiellt, riket omfattande register

att registret ajourhålles kontinuerligt att en sådan registrering skapar möj- ligheter att indirekt lägesbestämma en serie andra objekt

att fastighetsindelningen _ bl. a. för fastighetsägarna — är en på marken känd indelning

att registreringen sker också på karta eller kommer att ske på sådan

• Sida 252
•  Original

att registret föreslås bli uppbyggt med ADB-hjälpmedel och

att en koordinatregistrering av fas- tigheterna medför fördelar av olika slag (bl. a. områdesredovisning) som inte direkt sammanhänger med koor- dinatmetoden.

Den officiella, riket omfattande, ajour- hållna registreringen av fastigheter är naturligtvis en god utgångspunkt för en generell, ajourhållen koordinatredo- visning. -

Koordinatsättning av fastigheter blir särskilt användbar därigenom att fas- tighetsindelningen är en på marken känd indelning, att den utgör underlag för folkbokförings- och uppbördsväsen- dets redovisning samt för fastighets- böckerna ävensom att data för folk-, bostads- och jordbruksräkningarna in- hämtas med referens till fastighet. Vi- dare övervägs en sådan referens för företagsregistret. Om för nämnda re- gister och räkningar mera allmänt ut- nyttjas ADB-hjälpmedel skulle, efter den övergång till utnyttjande av sådana som nu föreslås för fastighetsregistret, samtliga data i de nämnda registren och räkningarna via direkt maskinell inte- gration med fastighetsregistret bli läges— bestämda. Motsvarande möjligheter tor- de föreligga även för andra register som innehåller fastighetsbeteckning.

Emellertid inskränker sig inte möjlig- heterna till direkt integration med fas- tighetsregistret. De informationer som i andra register än de ovan nämnda redovisas per person (folkbokförings- nummer) eller per företag (företagsnr) skulle genom förmedling av koordinater från fastighetsregistret via befolknings- registret respektive företagsregistret kunna lägesbestämmas.

Som tidigare nämnts finns ett stort antal register över personer och före- tag. I alla dessa register används inte folkbokföringsnumren och företagsnum-

ren som identifikationsbegrepp, men successivt torde —- bl.a. av integra- tionsskäl — detta bli allt vanligare. An- talet företeelser som kan lägesbestäm- mas indirekt ökar därmed.

Registreringen på karta är en uppen- bar tillgång såväl för uppläggningen som för den fortsatta ajourföringen av kordinatuppgifterna. Utan tillgång till en ajourhållen kartredovisning skulle nämligen fordras betydande arbeten för att kartlägga nuläget och dessutom ru- tiner för det fortsatta kartmässiga ajourhållandet.

Utnyttjande av ADB-hjälpmedel vid fastighetsregistrering ger en sådan för- enkling både vid nyttjandet av koor- dinatmetoden och vid den i samman- hanget betydelsefulla integreringen med andra register, att värdet av metoden eljest skulle vara begränsat.

En generell koordinatregistrering för fastigheterna förutsätter en total koordi- natläsning av fastighetsbeståndet. Bl.a. kan här framhållas att en sådan ge- nomgång utan egentligt merarbete ger den redovisning av fastighetsområden som enligt vad i 9 kap. sagts är erforder- lig.

Emellertid torde koordinatregistre— ring av fastigheter inte täcka alla före- kommande behov. Den lägesredovis- ning som kan erhållas via integrering kan nämligen tänkas ge otillräcklig nog- grannhet för speciella ändamål. Om för vissa slag av objekt eller i särskilda situationer en noggrannare lägesredo- visning än den nämnda önskas, kan en speciell koordinatläsning bli erforder- lig. Detta synes emellertid i allmänhet inte kunna ske i större omfattning förr- än härför lämpade register och ajour- hållningsrutiner skapats. Som nedan vi- sas kan dessutom registreringen utfor- mas så att de fördelar som skulle vara förenade med speciella koordinatregi- strering för vissa objekt i stort kan vin-

• Sida 253
•  Original

nas inom ramen för fastighetsregistre- ringen. — Beträffande trafikleder, främst allmänna vägar och gator, torde emellertid en generell koordinatregi- strering böra övervägas.

3 Koordinatregistrering av fastigheter

31 Representativa koordinatpunkter

Koordinatregistrering av fastigheter kommer som berörts i föregående av- snitt att få betydelse inte enbart för lokalisering av fastigheterna utan i vä- sentlig utsträckning också för andra data och objekt. Dessa kan avse de områden som utgör fastigheten eller skilda punkter eller delytor inom nämn- da områden. Det är f.n. inte möjligt att i full utsträckning överblicka vilka olika slag av data och objekt som för praktisk användning blir lägesbestäm- da genom koordinatregistrering av fas- tigheter.

Givetvis kan finnas många olika prin- ciper att lägga till grund för valet av punkter som skall representera fastig— het. Som exempel kan nämnas fastig- hetens gränspunkter, en centralt he- lägen eller en med hänsyn till skilda intressen Vägd punkt inom fastigheten eller skilda punkter för att redovisa läget för bebyggelsen (centralt inom byggnad, trappuppgång m. m.).

Vid generell koordinatregistrering torde antalet representativa punkter böra begränsas bl.a. med hänsyn till kostnaderna. Valet av punkter blir där- vid beroende av de praktiska använd- ningsområdena för koordinatmetoden. Vissa av de ovan angivna alternativen torde därvid framstå som särskilt ända- målsenliga.

Så synes vara fallet med en centralt belägen punkt. Denna kan ofta vara särskilt representativ för fastigheten

som område betraktad (areella data m. m.) Vidare är den i princip vald så att de mest avlägsna delarna (punkter- na) inom fastigheten ligger på kortast möjliga avstånd från punkten. Därmed blir den lämpad för lägesangivning av objekt m.m. som inte är föremål för en kartmässig redovisning och därför kan sägas ha ett inte känt läge inom fastig— heten.

Kunde man utgå ifrån att intresset för olika punkter vid användning av koordinatmetoden vore lika stort och punkterna jämt fördelade inom fastig- heten skulle en ytmässigt central punkt vara en god lösning.

Emellertid torde en sådan central— punkt i vissa fall vara mindre represen- tativ. Redan av en snabb granskning av kartbilden kan framgå att delar av fas- tigheten är av mindre intresse. Så är t. ex. fallet med fastighet som består av både land— och vattenområde. En in— tressevägning leder i sådant fall till val av en central punkt inom landområdet. Även i andra fall kan av praktiska skäl finnas anledning att frångå en ytmässigt vald centralpunkt och i stället koordi- natregistrera punkt dit intresset vid användningen antas bli koncentrerat ( intressecentralpunkt) .

Vad nu sagts kan t.ex. gälla förhål- landen inom tätort. En fastighets djup inom ett kvarter är t. ex. ofta utan nå- gon större betydelse ur nu förevarande synpunkter. Intresset dras i stället ofta mot det ordnade trafikledssystemet. Skäl synes därför kunna föreligga att beträffande småfastigheter i tätorter inom kvarter och likartad byggnads— mark välja en punkt med systematisk anknytning till trafikledssystemet.

För sistnämnda alternativ kan också tala att läget inom en fastighet av olika företeelser kan vara av sekundärt in- tresse i förhållande till den punkt där de enskilda aktiviteterna inom fastig-

• Sida 254
•  Original

heten möter samhällets engagemang av olika slag i form av t. ex allmän trafik m.m. Detta kan leda till att som en variant av vad nyss sagts kan väljas den eller de punkter där utfart från fastigheten sker eller en punkt med an— knytning till denna.

Vissa objekt och företeelser tillmäts särskilt intresse vid många slag av pla- nering. Hit hör i första hand befolk- ningen. Den punkt som bäst represente- rar dennas bostadsplats inom en fastig- het är givetvis läget för bostadshus. Ett val av detta läge som koordinatpunkt ger naturligtvis samtidigt möjligheter till en korrekt lägesangivning för data om byggnaden som sådan.

Befolkningen pendlar emellertid i stor utsträckning mellan bostad, verk- samhetsställe och plats för fritidssyssel— sättning. Detta förhållande, som har stort intresse i planeringssammanhang, talar för att inte enbart läget av hygg- nader med mantalsskriven befolkning väljs som koordinatpunkter utan även byggnader för fritidsändamål och bygg- nader som innehåller arbetsplatser. De senare utgör samtidigt företagens verk- samhetsställen. Förutsättningarna ökar därmed för en noggrann lokalisering inte bara av befolkningen utan även av företag, serviceinrättningar m. m.

Från användningssynpunkt vore må- hända ett generellt uttagande av läget för såväl centralpunkter som bebyggel- sepunkter en fördel. Å andra sidan talar kostnadssynpunkter för begränsning av antalet.

Då fråga är om små fastighetsområ- den torde emellertid även noggrann- hetsaspekter få betydelse vid valet av koordinatpunkter. För sådana fastig- heter, t.ex. i allmttnhet bostadsfastig- heter, kommer tillämpningen av ovan- stående principer att leda till punkter som kommer att ligga nära varandra. Kunde man utgå från att användningen

av koordinatmetoden skulle bli sådan att skillnaden mellan de olika koordi- naterna blev betydelselös, skulle proble- met vara endast teoretiskt. Detsamma skulle gälla om det vore förenat med höga kostnader eller tekniska svårig— heter att mäta in punkterna med till- räcklig noggrannhet för att de skulle redovisas med skilda koordinater. Nog- grannheten kan emellertid, utan att kostnaderna stiger i nämnvärd utsträck- ning, hållas på sådan nivå — redovis- ningsenheten kan vara meter eller 10- tal meter _ att problemet kan ha prak- tisk betydelse.

För stora fastigheter kan avståndet mellan en bebyggelsepunkt och en cen- tral punkt vara stort. Val av enbart den ena punkten skulle i sådana fall sanno- likt ofta begränsa metodens använd- ningsmöjligheter.

Innan diskussionen om val av punkt förs vidare bör begreppet bebyggelse eller byggnad och noggrannheten vid koordinatuttagning behandlas.

Att vid val av bebyggelsepunkt ta hänsyn till varje byggnad som marke- rats på kartunderlaget är inte befogat. Som princip synes kunna användas föl- jande. Så långt detta framgår av kartan tas hänsyn till bostadshus och övriga byggnader med självständig betydelse, dvs. alla byggnader utom de som med ledning av kartbilden bedöms vara komplement till annan viktigare bygg— nad vars läge skall koordinatbestämmas. Som exempel på sådana komplement till annan viktigare byggnad kan näm- nas alla byggnader utom en inom ett jordbrukscentrum eller en industrian- läggning samt uthus och lekstugor till bostadshus. Byggnad inom en fastighet bör dock normalt inte kunna anses som komplement till byggnad inom annan fastighet.

Frågan påverkas av att en högre nog- grannhet kan anses befogad i tätort än

• Sida 255
•  Original

på glesbygd och av att förväxlingar kan undvikas om koordinaterna redovisas med sådan noggrannhet att andra än den »rätta» punkten är uteslutna om koordinatpunkten skall uppsökas på nytt. Som ovan berörts förorsakar emellertid en ökad noggrannhet vid koordinatuttagning och redovisning en- dast obetydliga kostnadsökningar. Man torde därför undvika begränsningar av användningsmöjligheterna och enklast lösa problemet genom att ta ut koordi- naterna med en noggrannhet som mot- svarar den kartunderlaget bekvämt möj- liggör, dvs. oftast redovisning med en— heten 10 m för kartor i mindre skala än 1:2000 och Ined enheten 1 111 vid 1: 2000 och större skalor. Därmed vin- nes också en naturlig anpassning till be— hovet av noggrannare koordinater inom tätort än inom glesbygd, eftersom kar- tor i de större skalorna normalt kom- Iner till användning inom tätorter.

Den begränsning av antalet koordi- natpunkter som bör eftersträvas med hänsyn till kostnaderna synes kunna ske så att punkter som är belägna nära varandra »sammanförs», dvs. åsätts samma koordinater.

Vilket högsta avstånd som skall bli avgörande för tillåtligheten att på be- skrivet sätt »föra samman» olika punk- ter är svårbedömt. Avståndet är be- roende av noggrannheten i koordinat- angivningen på sådant sätt att redovis- ningsenheten (meter, 10-tal meter eller 100-tal meter) måste vara mindre än det nämnda högsta avståndet för att frågan skall ha någon relevans. Olika lösningar har diskuterats då det gäller val av ifrågavarande avstånd. En har varit att ställa avståndet i relation till redovisningsenheten, t.ex. så, att vid redovisning på meter när, avståndet sättes till 20 m, och vid redovisning på 10 meter när, till 100 m. Den större noggrannheten är i stort sett möjlig

inom tätorter. Där är fastigheterna nor- malt små och följaktligen blir arbets- minskningen redan vid ett högsta av- stånd på 20 meter betydande. I tätorter kan vidare föreligga större behov av detaljerade bearbetningar av koordinat- data än eljest. Det nämnda avståndet bör därför vara litet. Å andra sidan kan ifrågasättas om inte sådana detaljerade bearbetningar kan bli mindre vanliga och om inte fördelarna ur bearbetnings- synpunkt totalt sett är större att gene- rellt tillämpa samma avstånd och i så fall 100 In. Vid en bedömning av detta problem synes övervägande fördelar få anses förenade med den förstnämnda större noggrannheten.

Genom tillämpning av den nämnda principen för sammanföring av punkter nedgår antalet punkter som skall koor- dinatbestämmas i väsentlig utsträck- ning. Att så blir fallet bekräftas också av den försöksverksamhet som bedri- vits och beskrivs nedan. Sålunda be- höver normalt koordinatuttagning ske för endast en punkt inom små fastighe- ter, t.ex. flertalet bostadsfastigheter. Även för stora fastigheter kommer an- talet koordinatbestämda punkter att minska.

Utredningen har gjort vissa under- sökningar angående olika förfaranden vid val av punkt.

En undersökning bygger på att fas— tighetsbeteckningen på fastighetskartan enligt en okulär bedömning utsätts nära centralpunkten. Utredningen tog där- för initiativ till en undersökning om platsen för den första siffran i fastig— hetsnumret normalt kunde användas som centralpunkt. Av intresse var sam- tidigt att undersöka hur avståndet mel- lan bebyggelsen och en konstruerad centralpunkt kunde variera med fastig- hetsområdets storlek. (Jfr diskussionen ovan om ett högsta avstånd för sam- manföring av centralpunkt och bebyg-

• Sida 256
•  Original

Fördelning av fastigheter i olika storleksgrupper på olika avstånd mellan konstruerad centralpunkt och utsatt fastighetsbeteckning respektive bebyggelsepunkt

Centralpunkten—siffrans fotpunkt Centralpunkten—bebyggelsepunkten

Avstånd i 0—10 10—50 50—100 > 100 0—10 10—50 50—1 00 > 1 00 meter ha ha ha ha ha ha ha ha % % % % % % % % 0—50 ......... 71 33 8 0 71 13 — _ 0—100 ........ 86 72 29 11 86 28 13 11 0—150 ........ 100 82 42 22 100 43 13 1 1 0—200 ........ — 87 67 44 — 58 17 22 0—250 ........ —— 92 67 44 — 70 25 44 0—300 ........ —— 95 75 78 -— 82 33 44 0—350 ........ — 97 79 78 — 85 33 44 0—400 ........ — 97 83 89 — 87 54 56 0—450 ........ — 97 83 89 —— 93 54 67 0—500 ........ —— 98 88 89 —— 95 58 67 500— ......... — 2 12 1 1 _ 5 42 33

gelsepunkt.) Ovan redovisas i tabell- form ett resultat av undersökningen.

Som framgår av tabellen utgör läget för den första beteckningssiffrans fot- punkt en god approximation av den yt— mässiga centralpunkten åtminstone då fråga är om små fastigheter. Detta är ett skäl som talar för att man vid koor- dinatuttagningen på fastighetskartan uppsöker läget för beteckningen och snabbt bedömer om nämnda läge kan accepteras som centralpunkt i stället för att ständigt försöka bedöma central- punktens läge direkt. Den första meto- den är nämligen snabbare eftersom ögat får en hållpunkt och samtidigt kan någ- ra krav inte uppställas på hög noggrann- het vid bestämningen av den ytmässiga centralpunktens läge.

Även bebyggelsepunkterna är vid små fastigheter belägna på sådant sätt i för- hållande till de konstruerade central- punkterna att de förstnämnda tämligen väl kan representera även de senare. Tabellen visar t.ex. att så skulle vara fallet med drygt 80 % av fastigheterna under 10 ha, om det högsta avståndet 100 m accepteras. I det sammanhanget bör anmärkas att grundmaterialet ej

är valt på sådant sätt att fördelningen på storleksklasser skulle vara represen- tativ för landets hela fastighetsbestånd utan snarare så att antalet fastigheter i de olika klasserna skulle bli ungefär lika stort. Materialet är dessutom litet. Eftersom antalet bebyggda fastigheter i riket i storleksklassen 0—10 ha sanno— likt är långt större än samtliga andra bebyggda fastigheter leder en samman- föring av centralpunkt och byggnads- punkt, om det högsta avståndet för så- dan sätts till 100 m, till en betydande arbetsbesparing. Detta styrks också av en analys av materialet från försöks- verksamheten inom Östergötlands län. Nedan (se sid. 257) lämnas en över- sikt av materialet för de ingående jord- registerområdena (ca 8 000 fastigheter) och stadsregisterområdena (ca 2 000 fastigheter). Nämnda försöksverksam- het beskrivs i andra avseenden i av- snitt 5.

Ovanstående diskussion har förts i huvudsak som om en fastighet alltid bestod av ett enda område. Detta är också ett normalfall, ca 85 % av landets fastigheter består enligt en stickprovs-

• Sida 257
•  Original

AVDELNING IV. KAPITEL 13 F örsöksområde i Östergötlands län Jil-OMRÅDET SAMTLIGA _l—> Bebyggda fastigheter 55% FASTIGHE- _) Obebyggda fastigheter 45% TER 100% I | V V Enområdes- Flerområdes- fastigheter fastigheter 91% 9% | I I | V V V V Bebyggda en- Obebyggda Bebyggda Obebyggda områdesfas- enområdes- flerområdes- flerområdes- tigheter fastigheter fastigheter fastigheter 49% 42% 6% 3% | | V V Enområdes— Enområdes- fastigheter fastigheter med en be- med flera be- byggelse- byggelse- punkt punkter 46% 3% u'r # v Centralpunkt Centralpunkt Minst en cen- och bebyggel- och en bebyg- tralpunkt och sepunkt sam- gelsepunkt bebyggelse- manförda sammanförda punkt sam- manförda 41% 1% 1% SIR-OMRÅDET SAMTLIGA _l—b Bebyggda fastigheter 71% FASTIGHE- __) Obebyggda fastigheter 29% TER 100% I | V ' Enområdes- Flerområdes— fastigheter fastigheter 96% 4% + % t % Bebyggda en- Obebyggda Bebyggda Obebyggda områdes fas- enområdes- flerområdes- flerområdes- tigheter fastigheter fastigheter fastigheter 69% 27% 2% 2% |— _| V ' Enområdes- Enområdes- fastigheter fastigheter med en be- med flera be- byggelse- byggelse- punkt punkter 63% 6% | v % Centralpunkt Centralpunkt och bebyggel- och en bebyg- sepunkt sam- gelsepunkt manförda sammanförda 61% 4% 1 7 — 61 4 80 4

• Sida 258
•  Original

undersökning som utredningen företa- git av endast ett område. För återstå- ende 15 %, av vilka hälften torde om- fatta två områden, skulle kunna ifråga- sättas om inte koordinatregistreringen skulle ske enbart för det från någon an- given synpunkt viktigaste området. Mot detta kan anföras att vissa objekt och företeelser, som indirekt lägesbestäms genom anknytning till fastighet och som är belägna på annat område än det som bedömts vara det viktigaste, skulle bli hänförda till lägen som kunde vara helt missvisande. Avstånden mellan fastig- hetens olika områden kan ju vara stort. Dessutom måste ett uppsökande på karta av varje område till en flerom- rådesfastighet göras för bedömning av dess storlek eller för undersökning om det är bebyggt eller icke om dessa för- hållanden skall vara avgörande för be- dömningen av vilket område som är det viktigaste. Arbetsökningen att i sam- band därmed också ta ut koordinaterna för området är då ringa. Största vikt för frågan om koordinatsättning av fastig- hets samtliga områden har emellertid dess samband med områdesredovisning för fastigheterna. Ett rationellt sätt att åstadkomma en sådan är nämligen en kartgenomgång i anslutning till koordi- natsättning. Vidare skulle ett uraktlå- tande av koordinatläsning för vissa fas- tighetsområden i avgörande utsträck- ning försämra möjligheterna att i sam- band med t.ex. planverksamhet och större förrättningar framställa fastig— hetsförteckningar samt att utnyttja ko- ordinaterna för uppsökning av fastig- hets olika områden på karta.

Med sistnämnda fråga sammanhänger också frågan om lägesredovisning av samfälligheter. Motsvarande synpunkter som ovan anfördes om att åstadkomma en områdesredovisning för fastigheter- na gäller också samfällighetsredovis- ningen. Samfälligheterna kan vidare

vara bebyggda och ett uraktlåtande av deras koordinatsättning skulle försämra också möjligheterna till lokalisering av befolkning, företag m. m.

Med kännedom om att antalet fastig- heter och samfälligheter totalt torde uppgå till ungefär 3 miljoner och med ledning av ovanstående undersökningar har utredningen kunnat uppskatta det antal punkter som behöver uttas till drygt 4 miljoner. Därvid har förutsatts att centralpunkt och bebyggelsepunkt får sammanföras på ovan angivet sätt. Tillåts ingen sådan sammanföring tor- de antalet stiga till uppskattningsvis knappt 6 miljoner. Detta innebär en ök- ning av antalet punkter med 40—50 % men innebär inte en kostnadsökning vid koordinatuttagningen av samma storleksordning eftersom vissa kostna- der härför är oberoende av antalet punkter och arbetsåtgången vid uttag- ning av koordinater för den första punkten inom ett fastighetsområde är mer arbetskrävande än för de efterföl- jande punkterna inom samma område.

Utredningen har med hänsyn till fel- stansningar och för att inte underskatta kostnaderna kalkylerat med en hålkorts- åtgång på 5 miljoner hålkort trots att i princip endast ett kort per punkt er- fordras.

32 Underlaget för registrering

Möjligheterna att åstadkomma en re- gistrering av läget sammanhänger i hög grad med det tillgängliga underlaget framförallt i form av kartor. Det är nämligen inte ekonomiskt möjligt att i någon större utsträckning särskilt ko- ordinatbestämma sådana objekt inom fastigheterna som inte finns markerade på kartor.

Av kartunderlaget för registreringen fordras naturligtvis i första hand att

• Sida 259
•  Original

det redovisar en ajourförd fastighetsin- delning. Vidare skall det kunna enkelt inpassas i ett för riket enhetligt koor- dinatsystem. Som underlag för koordi— natläsnången kommer därför i första hand fastighetskartor och stadsregister- kartor i fråga.

Fasiighetskartan upprättas i takt med ekonomiska kartans utgivning. Ekono— miska kartan är avsedd att utges för hela riket utom fjälltrakterna. Totalt planeras utgivning av ca 12 600 kart- blad i skala 1 : 10000 och 1 070 blad i skala 1 : 20 000. Den senare skalan pla- neras för Norrlands inland. År 1966 har ca 8 500 kartblad i skala 1 : 10 000 utgi- vits och utgivningstakten är ca 500 kartblad per år vilket medför att ut- givningen skulle kunna vara avslutad under senare delen av 1970-talet och att vid 1970-talets början praktiskt ta- get hela Götaland, Svealand och Norr— lands kustland skulle vara täckt av eko- nomiska kartblad.

Fastighetsindelningen inom jordre— gisterområden redovisas på ekonomis- ka kartan. Vissa undantag finns dock. Sålunda medger inte kartskalan redo- visning av till arealen små fastigheter och samfälligheter. De samfällda om- råden som redovisas, betecknas om ut- rymme finns med de delägande fastig— heternas beteckningar, eljest med nå— gon delägande fastighets beteckning åt- följd av »m. fl.» eller med 1.8». Ett av— steg från att redovisningen avser den officiella fastighetsindelningen gäller det fall att hävden avviker från den of- ficiella indelningen. I sådant fall har i princip hävden fått vara avgörande för områdesindelningen. Dessa avvikelser kan således kvarstå även på fastighets- kartan men fastighetsbeteckningen på kartorna omges då av klammer. Utöver den officiella fastighetsindelningen re- dovisas även fastigheternas uppdelning på sämjelotter. Beteckningarna åtföljs

då av littera. — I viss utsträckning sker redovisning av stadsägor inom stads- registerområden.

På fastighetskartan ajourhålles fastig- hetsindelningen i samma omfattning som den skall redovisas på ekonomiska kartan. Därjämte skall fastighetskartan genom specialblad i skala 1 :2000 re- dovisa fastighetsindelningen inom tät- orter 0ch andra områden där behov föreligger av större fullständighet än ekonomiska kartans skala medger. Här- med torde en stor del av de på ekono- miska kartan icke redovisningsbara fas- tigheterna ha blivit redovisade. På spe- cialbladen skall dessutom göras en så vitt möjligt fullständig redovisning av samfälligheterna. Samma karttecken an- vänds som på ekonomiska kartan med det undantaget att de på specialblad Upptagna samfälligheterna betecknas med bokstaven s åtföljd av aktnumret för tillkomstakten.

Av intresse i förevarande samman- hang är därjämte redovisningen på eko- nom-isk karta och därmed på fastig- hetskarta av vägar och bebyggelse. Samtliga allmänna vägar och alla de enskilda vägar som är av betydelse för den allmänna samfärdseln och fastig- heternas brukande medtas. Sluten be- byggelse i större tätorter återges med kvartersbeteckning (varje byggnad är således ej markerad). I övrigt redovisas varje byggnad till rätt form och stor- lek, dock med visst minimimått. Vid ré- dovisningen skiljs på boningshus och övriga byggnader. Så långt möjligt re- dovisas också användningssättet genom upplySningsskrift såsom mekanisk iri- dustri, skola, post, telefonstation, sjuk- hUS, hotell etc. :

På fastighetskartan ajourhålles i princip inte väg- och bebyggelseredd- visningen. I dessa avseenden återger Således" fastighetskartan förhållandena vid tidpunkten för utgiVandet "av mot-

• Sida 260
•  Original

svarande ekonomiska karta. I viss ut- sträckning torde dock ändringar be- träffande de allmänna vägarna ha be- aktats.

Ekonomiska kartan och därmed fas- tighetskartan framställs 'i Gauss konfor- ma projektion och projektionssystem 2,CS W. :ts-koordinaterna räknas positi- va mot norr med utgångspunkt från ekvatorn och y-koordinaterna positiva mot öster med utgångsvärdet 1 500 km för nämnda meridian 2,05 W. Bladin- delningen för kartorna ansluter till ko- ordinatsystemet genom att linjer som är parallella med koordinataxlarna ut- gör gränser för kartbladen. Bladen är i regel kvadratiska med ritytan 50 X 50 cm och redovisar således arealen 1 km2 vid skalan 1 :2 000, 25 km? vid skalan ] :10 000 och 100 km2 vid skalan 1 : 20 000. Vissa andra allmänna kartor, t. ex. topografiska kartan, översiktskar- tan och generalkartan, utges i samma projektion och projektionssystem.

För ekonomiska kartan har av rikets allmänna kartverk gjorts vissa under- sökningar om noggrannheten. Härvid har noggrannheten i kartans detaljer i förhållande till den geodetiska stom— men kontrollerats. Det radiella kvadra- tiska medelvärdet för differenser mel- "Ian koordinater mätta på kartan och genom kontrollmätning har därvid för olika slag av detaljer befunnits ligga mellan 7 och 14 m. Noggrannheten kan därför grovt sägas vara 10 m. Maximi- t'elen är givetvis flera gånger större. Noggrannheten i närliggande detaljers läge i förhållande till varandra är i gengäld större men begränsas nedåt av ritnoggrannheten 0,2 mm vilket på mar— ken motsvarar 2 m vid skala 1 : 10 000.

Stadsregisterkartor finns inom de om- råden för vilka stadsregister skall fö- ras. Det finns f. n. omkring 5 600 kart- blad som normalt har skalan 1:2000 och formatet 60 x 80 cm. Kartorna är

ofta anslutna till lokala koordinatsys- tem ibland dock till samma system som ekonomiska kartan och fastighetskar- tan.

På nämnda registerkartor redovisas den aktuella fastighetsindelningen (in- delningen i tomter, stadsägor och bi- hang B-områden) fullständigt. Bihang -C-områdenas redovisning är däremot i visst avseende ofullständig. Detta gäller avgränsningen mellan de olika område- na, som särskilt beträffande gatukors- ningar kan medföra att deras områdes— tillhörighet är oklar.

Redovisningen av gator och allmän- na vägar är fullständig, och i huvudsak torde även enskilda vägars sträckning framgå. Å andra sidan är redovisningen av bebyggelsen inskränkt till att gälla endast allmänna byggnader.

Noggrannheten hos stadsregisterkar- torna varierar men torde nästan utan undantag vara sådan att koordinatläs- ningen lämpligen kan ske med redovis- ning på en meter när.

Som framgår av det ovanstående fö— religger vissa brister i underlaget för koordinatregistrering om enbart fastig- hetskartan och stadsregisterkartorna skall utgöra underlag. Dessa brister kan sammanfattas sålunda 1) Underlag för i huvudsak landets

fjälltrakter saknas.

2) För Norrlands inland kommer un- derlag att framställas först under 1970-talet. 3) Vissa mindre ofullständigheter före- ligger beträffande redovisningen av fastighetsindelningen. 4) Bebyggelseredovisningen saknas in- om stadsregisterområden helt och inom jordregisterområden är den inte ajourhållen. 5) Vägredovisningen är inte fullständig och ajourhållen, däremot gaturedo- visningen.

• Sida 261
•  Original

Nedan skall redovisas vissa möjlig- heter att i större eller mindre ut- sträckning undanröja dessa brister.

För de områden av landet där ekono- miska kartan låter vänta på sig länge eller kommer att helt saknas kan redan nu i viss mån användas de översikts- kartor som det enligt lantmäteriin- struktionen åligger överlantmätarna att föra över områden där ekonomisk karta saknas. Sådana kartor torde dock vara av mycket skiftande geodetisk kvalitet och ofta ligga i koordinatsystem som inte utan vidare kan anslutas till ett för riket enhetligt system. Det synes möjligt att med hjälp av topografiska kartan och översiktskartan i takt med framställningen av den förstnämnda lösa koordinatläsningsproblemet för områden med låga värden (t. ex. fjäll- trakterna) om noggrannhetskraven inte sätts för högt. Möjligen kan i detta be- tänkande föreslagna registerkartor bli färdiga tidigare och komma till använd— ning för koordinatläsningen.

Av särskilt intresse i detta fall är emellertid den typ av översiktskartor (den särskilda fastighetskartan) som vid lantmäterikontoren är under fram- ställning för Malmöhus och Kristian- stads län. Nämnda karta sammantrycks dessutom i viss utsträckning med en förstoring av topografiska kartan till den s. k. Skånekartan i skala 1 :10 000.

De brister som vidlåder redovisning- en av fastighetsindelningen inom stads- registerområden torde inte vara större än att de kan klaras genom lämplig in- struktion för koordinatläsningen. Vis- serligen kan det finnas stora brister hos fastighetskartan men antalet fall torde vara så få att de kan lösas genom arkivutredningar.

Bebyggelseredovisningens ofullstän- dighet och inaktualitet torde för stads- registerområdena i huvudsak kunna kompenseras genom att för nämnda om-

råden utnyttja s. k. primärkartor. Des- sa finns över hela eller delar. av re— gisterområdena och återger fastighets— indelning och bebyggelse. I princip ajourföres primärkartorna, men en viss eftersläpning torde föreligga. Genom komplettering av registerkartan med denna karta torde således i princip även hänsyn till aktuell bebyggelse kun— na tas inom de delar av stadsregister- områdena för vilka primärkarta förs. För andra områden, vanligen ytterom- rådena, torde ekonomiska kartan kun— na komplettera registerkartan, 'dock med den skillnaden att bebyggelse'redo- visningen vanligen inte har samma ak- tualitet.

Av särskilt intresse är därvid tidsåtä gången för överföring av bebyggelse— punkter från annat kartunderlag till det som skulle användas vid koordinatläs- ningen. Detta »arbetsm0ment har enligt vad framkommit vid tidsstudier befun— nits ta i anspråk ca 1/2 minut per över— förd punkt. Därvid har använts optisk pantograf. Då personalen inte hann skaffa sig vana vid pantografen torde ovannämnda tidsåtgång vara något för stor. I vissa fall kan också andra, snab- bare förfaranden komma till använd— ning och den angivna tidsåtgången är därför inte representativ för all över- föring av bebyggelsepunkter.

Denna bristande aktualitet i bebyg- gelseredovisningen är emellertid ett problem som gäller också alla de om— råden där fastighetskartan blir det hu- vudsakliga underlaget för koordinat- läsningen. Ekonomiska kartan, vars kartbild utgör underlaget för fastighets- kartan, började nämligen utges 1935 och i ytterlighetsfallen avser således bebyggelseredovisningen en tidpunkt för 25—30 år sedan. Det kan i sådana fall tänkas att en inventering av bebyg— gelsen vore befogad och flera möjlig— heter finns att göra denna tämligen cn-

• Sida 262
•  Original

kelt, t. ex. via granskning av aktuella, fotokartor och flygbilder, genomgång av byggnadslov, en bostadsräkning el— ler fastighetstaxeringarna.

Den bristfällighet som vidlåder väg—. redovisningen gäller ju framförallt jordregisterområdena. Enär denna re- dovisning framförallt är av intresse inom tätorter torde frågan bör kunna förbigås.

Koordinatregistrering har i viss ut- sträckning utförts tidigare. I dessa fall torde efter granskning av ma- terialet få övervägas i vilken ut— sträckning det kan anslutas till fastig— hetsregistret. Det kan som exempel nämnas att koordinatläsning förekom- mit för glesbygden inom Gävleborgs län, för Sandvikens, Gävle, örebro och Trollhättans städer, för Frövi och Häl- lefors köpingar samt för Fellingsbro kommun .i Örebro län. Vidare har en speciell form av koordinatregistrering skett i Jämtlands län. Slutligen kan bland exemplen nämnas att koordinat- läsning påbörjats inom städerna Stock- holm och Lund.

Inom fastighetsregisterutredningen har bedrivits försöksverksamhet med koordinatläsning varvid registrering skett inom delar av Östergötlands och Stockholms län samt i Ilsbo socken i Gävleborgs län. Denna försöksverksam- het beskrivs närmare i ett följande av— snitt.

Ovan har i samband med beskriv— ningen av olika kartor lämnats vissa uppgifter om de koordinatsystem till vilka kartorna är anslutna. Inom för— svaret används för lägesanvisning flera andra system, t. ex. georef (geografiskt referenssystem) , UTM-koordinater (Uni- versal Transverse Mercator) och endast i undantagsfall det system vartill t. ex. ekonomiska kartan ansluter. Det bör här påpekas att omräkning mellan de

nämnda systemen och de som nedan fö- reslås komma till användning kan ske i datamaskin till relativt låg kostnad och att därför koordinatuppgifterna kan ut- nyttjas inom försvaret.

33 Aj ourhållning Förändringar i fastighetsindelningen och bebyggelsen kan föranleda ajour- hållning av koordinatuppgifterna för fastigheter. Vad beträffar de förstnämn- da erhåller fastighetsregisterförarna tillräckliga informationer från fastig- hetsbildningsakterna och ajourhållning- en bör i dessa fall ske i anslutning till registrering av fastighetsbildningsåt— gärden.

Beträffande förändringar av bebyg- gelsen är det inte lika väl sörjt. Tre olika slag av förändringar kan särskil- jas nämligen nybyggnad, rivning och förändring av byggnads användning.

Olika möjligheter torde finnas att lö- sa informationsproblemet i dessa fall. Inom område för stadsplan skulle det i huvudsak kunna lösas via byggnads- lov och tillstånd till rivning samt ge- nom medverkan från byggnadsnämn- derna. I fråga om nybyggnad och för- ändring av byggnads användning är förhållandet detsamma inom område för byggnadsplan och för utomplans- bestämmelser. I slutet av år 1965 ford- rades särskilt tillstånd för nybyggnad (i huvudsak byggnadslov) inom 2/s av rikets hela landyta.

För övriga områden synes olika möj- ligheter kunna diskuteras. Här skall framhållas vissa informationsvägar som kan ge upplysning om förändringar av bebyggelsen, t. ex. uppgifter för bo- stadsräkningarna, självdeklaration och fastighetsdeklaration, uppgifter till .;rund för byggnadsstatistiken, brand- försäkringarna och en vidgad skyldig- het att söka byggnadslov.

• Sida 263
•  Original

När fastighet för bostadsändamål be- byggts kan ajourföringen normalt in- skränkas till en ändring av koden för koordinatpunkten från centralpunkt till centralpunkt plus bebyggelsepunkt. Då nybyggnad sker på större fastigheter måste däremot läget för byggnaden in- om fastigheten göras känt för att det skall kunna avgöras om ytterligare ko- ordinatuttagning inom fastigheten är erforderlig eller om redan uttagna koor- dinater kan representera också den ny- tillkomna byggnaden. I det senare fal- let fordras endast en ajourföring av upplysningen om nämnda punkts ka- raktär på samma sätt som ovan nämnts.

4- Teknisk utrustning

41 I uppläggningsskedet

Arbetet med koordinatbestämning för fastigheter är omfattande. Redan anta- let fastigheter, ca 2,3 milj., som skall koordinatsättas belyser detta. Det är gi- vet att de tekniska hjälpmedel som kan förenkla detta arbete skall användas. Utredningen gjorde därför i samband med uppläggningen av den försöksverk- samhet som nedan beskrivs en analys av de apparater för koordinatbestäm- ning som fanns i marknaden. Särskilt efterfrågades sådana apparater som kunde anslutas till hålkorts- eller hål- remsutrustning och således direkt kun— de överföra koordinatuppgifterna till maskinläsligt medium. Flera sådana ap- parater finns i marknaden men de är dyrbara eftersom de konstruerats för mätningar med en avsevärt högre nog- grannhet än den som erfordras i ifråga- varande sammanhang. Vidare är de nor- malt utformade för mätning endast i viss skala och om mätning sker på un- derlag i annan skala erfordras omräk-

ning. I sammanhanget bör nämnas den prototyp som utvecklats med bi- drag från byggforskningsrådet.l På grundval av erfarenheterna av denna undersökte utredningen möjligheterna att framställa en koordinatbestämnings- apparat som passade ifrågavarande än- damål. Bl. a. ställdes följande krav på apparaten. Den skulle vara enkel och snabb vid användning och medge 1) mätning i valfri skala för såväl x som y 2) direkt registrering i hålkort eller hålremsa

3) avläsning med en enhet motsvaran- de 1 :2 OOO-del av skalfaktorn 4) avläsning inom en yta av minst 65 x 85 cm. Sedan offerter infordrats på tillverk- ning av en sådan »koordinatläsare» och medel av statskontoret ställts till för- fogande för försöksverksamheten lät utredningen bygga en ny prototyp. Den- na har sedermera ingående prövats i försöksverksamheten och har befunnits väl uppfylla de ställda kraven.

Apparaten består av tre huvuddelar nämligen ett kartbord, en analog-digital voltmeter och ett manöverbord. De oli- ka delarna står i förbindelse med var— andra och en stansmaskin. Kartbor- det är ett ritbord av standardtyp vars yta klätts med plåt för att kartan skall kunna fästas med magneter. Till kart- bordet hör också en högklassig ritappa- rat av standardtyp. Denna består av en vagn som är lagrad på en skena och kan föras i y—riktningen. På vagnen sit- ter en »löpare» som kan föras i x-rikt- ningen. Till löparen är ansluten en pro- jektor som projiserar en ljuspunkt vil- ken tjänar som mätpunkt på kartbordet. Löparens och vagnens läge avkänns via

1 Nämnda prototyp beskrivs i Engwall, Ulf— Larsson, Erik: Koordinatangivningsmetoder för samhällsplaneringen. Byggforskningen.

Rapport 104.

• Sida 264
•  Original

»Wires» av potentiometrar som i sin tur påverkar en spänning som är lagd över desamma. Denna spänning som således blir beroende av mätmärkets läge omvandlas i analog-digital voltme- tern till decimala tal -— koordinater- na —— som visas på en skärm framtill på voltmetern. Via manöverbordet reg- leras i princip de spänningar som läggs över potentiometrarna och som gör det möjligt att arbeta i valfri skala och med i viss utsträckning valfritt utgångsläge (origo) vid mätningen vilket förenklar orienteringen av kartbladet på ritbor- det. I manöverbordet finns också an— ordningar som styr överföringen av im- pulserna till stansmaskinen.

Praktiskt utförs arbetet med koordi- natläsaren på följande sätt. Kartbladet orienteras på kartbordet. Sedan förs mätmärket till origo på kartan (vanli- gen kartans nedre vänstra hörn). Ut— gångskoordinaterna inställs med »swit- char» och rattar på manöverbordet och med hjälp av skärmen som visar de in- ställda koordinaterna. Ljusmärket flyt- tas sedan till minst två andra punkter (vanligen kartans övre vänstra och öv- re högra hörn) för vilka koordinaterna är kända. För båda inställs med hjälp av rattar och skärm de kända koordi- natvärdena. Då detta är gjort är koor- dinatläsaren färdig för användning. Mätmärket inriktas mot den punkt för vilken koordinater skall registreras. Vid tryckning på en kontakt överförs koor- dinaterna automatiskt till hålkortet i stansmaskinen. Samtidigt låses mätmär- ket i sitt läge genom att en elektromag- net aktiveras och fäster vid plåten på kartbordet. Likaledes samtidigt fram— förs bläckpatronen i en kulspetspenna på vilken kontakten är fästad vilket möjliggör markering av den inmätta punkten. Härefter frigörs mätmärket och pennan försätts ur funktion genom en ny tryckning på kontakten varefter

mätmärket kan flyttas till nästa punkt. Under tiden för denna förflyttning in- stansas i hålkortet identifikationen för den punkt som koordinaterna avsåg.

42 Vid ajourhållning

Den koordinatuttagning som fordras för ajourhållning av koordinatuppgifterna i fastighetsregistret får inte sådan om- fattning att särskilda maskinella hjälp- medel blir erforderliga annat än i un- dantagsfall. De enkla koordinatografer och annan utrustning som redan torde finnas hos registerförarna bör kunna användas.

5 F ärsöksverksamhet m. m.

Utredningen har som ovan nämnts be- drivit försöksverksamhet med koordi- natregistrering. Nedan skall om denna i huvudsak lämnas vissa resultat. Be- träffande bakgrunden till förfarandet vid koordinatuttagningen, val av punkt, den använda koordinatläsaren och bear- betningen av koordinatuppgifterna hän- visas till föregående avsnitt. Andra för- faranden har visserligen prövats i för- söksverksamheten men befunnits vara sämre än det som nedan beskrivs. Försöksverksamheten har avsett koor- dinatregistrering inom Ilsbo socken i Gävleborgs län samt delar av Stock— holms och östergötlands län. Områden i de två sistnämnda länen har valts bl. a. därför att de ingått i fögderier där cen- trala folkbokförings- och uppbörds- nämnden bedrivit försöksverksamhet. I samarbete med länsstyrelsen i Östergöt- lands län har vidare försök skett med integrering av befolkningsregistret och de till magnetband överförda koordi- natuppgifterna samt med vissa bearbet— ningar av det integrerade materialet.

• Sida 265
•  Original

Försöksverksamheten inom Ilsbo soc- ken utfördes med det huvudsakliga syf- tet att vinna erfarenheter för upplägg- ning av de därefter följande, mera om— fattande försöken.

6 Förslag till koordinatregistrering

Nedan sammanfattas de principer, vilka enligt utredningens mening bör följas vid koordinatregistreringen. Beträffan- de förslagen om takten i genomföran- det hänvisas dock till avsnitt 7.

61 Kartunderlag m. m.

Kartunderlaget skall redovisa den aktu- ella fastighetsindelningen. I första hand skall användas registerkarta till stads- register, fastighetskarta till jordregister eller då koordinatregistreringen följer efter övergången till ny registerform, registerkarta till fastighetsregistret. Andra kartor kan dock även användas om de återger den aktuella fastighets- indelningen.

Koordinatuppgifterna skall redovisas i meter då kartunderlaget är i skala 1 :2 000 eller större och i övrigt i 10-tal meter, om inte kartunderlagets nog- grannhet föranleder annat.

1 Motiv för ADB

Fördelarna med utnyttjande av ADB för fastighetsregistrets förande och använd- ning har tidigare i betänkandet disku- terats direkt eller indirekt på ett fler- tal ställen. Sålunda har i 5 kap. behand- lats utnyttjandet av ADB i samhällsbyg- gandets nät av informationssystem, i 6 kap. fastighetsregistrets inordnande i detta system och den tekniska samord- ningen med fastighetsböckerna, i 10 kap. bl. a. tekniska hjälpmedel vid och efter omläggningen till ett nytt system, i 11 kap. fastighetsregistrets mediaty- per, i 12 kap. bl. a. utformningen av den skrivna redovisningen med utnytt- jande av ADB och i 13 kap. bl. a. ut-

KAPITEL 14

2 Faktorer vid val av ADB-system

Användningen av ADB-hjälpmedel vid ett stort registers uppbyggnad och drift innebär vanligtvis omfattande föränd- ringar i arbetsmetodik och registerut- nyttjande. Hela det nya registersystemet måste därför anpassas till de nämnda hjälpmedlen. Konsekvenserna för fas- tighetsregisterorganisationen av infö- randet av ADB—hjälpmedel har i det föregående behandlats från olika syn- punkter. I det följande kommer dessa konsekvenser att beröras endast i den mån skillnaden mellan olika ADB- system ger anledning därtill.

I 10 kap. har skisserats två princi- piella metoder för registeruppbyggnad med användning av automatisk databe- handling. En av metoderna baseras på att all maskinbearbetning av registret utförs satsvis, dvs. på bestämda tider eller då viss mängd transaktioner sam- lats. Den andra metoden medger mo- mentan bearbetning, dvs. varje trans- aktion, såsom besvarande av fråga el- ler införing i registerposter, kan utfö- ras omedelbart utan att andra i data- maskinen pågående arbeten störs. Des- sa metoder bestämmer i viss utsträck- ning även valet av teknisk utrustning. De faktorer som framför allt påverkar systemutformningen och därmed me- todvalet och valet av teknisk utrust- ning är emellertid registrets egenska- per och funktioner samt de krav som ställs på ett nytt system. I fortsättning- en kommer de viktigaste av dessa fak- torer att diskuteras med avseende på deras konsekvenser för fastighetsregis- tersystemet. Kostnaderna som givetvis utgör en betydelsefull faktor och begrän-

sar antalet realistiska lösningar kom- mer att diskuteras i avsnitt 4.

Antalet existerande (levande) fastig— heter i Sverige utgör för närvarande ca 2,3 miljoner. Registren upptar där- jämte ca 0,8 miljoner avförda fastig- heter. Fördelningen per län framgår av nedanstående tabell. Om antalet samfälligheter överslagsvis uppskattas till ca en halv miljon kommer således fastighetsregistret att vid själva om- läggningen till ett nytt system inne- hålla ca 3,6 miljoner registerposter. Det totala registret för riket beräknas innehålla ca 1,2 miljarder bokstäver och siffror (positioner), då det kom- primerats för lagring i datamaskinmin- nen, t.ex. magnetband, bladminnen, skivminnen. Härvid har inbegripits in— nehållet i jord- och stadsregister, koor- dinatuppgifter samt namnregister och andra hjälptabeller. Däremot har hän- syn ej tagits till att t. ex. inskrivnings- väsendets register, om detta maskinellt samordnas med fastighetsregistret, kan komma att utnyttja minnesutrymme av motsvarande storleksordning. Vidare kan registrets innehåll efter en tids drift och efter komplettering med de- lar av andra registers innehåll bedömas successivt öka med åtminstone 50 %. Ett register av denna storleksordning fordrar enbart för lagringen 100—150 magnetband eller 3—4 bladminnen och ett skivminne av större typ. Magnet- bandsversionen är på grund av det stora antalet band relativt tungarbetad, särskilt om en enda datamaskin skall användas. Kan registret fördelas på ett antal datamaskiner blir förhållandena i berört avseende gynnsammare för mag- netband. Emellertid talar, som i fort- sättningen visas, andra synpunkter för användningen av direktaccessminnen.

Transaktionsfrekvensen, dvs. relativa antalet poster, som vid varje datama- skinbearbetning berörs, har för fas-

• Sida 288
•  Original

Antalet fastigheter (100-tal) i Sverige hösten 1966 enligt uppgifter från registerförarna

Jordre ister- .. Summa L" fastiglgleter Tomter Stadsagor fastigheter an levande avförda levande avförda levande avförda levande avförda

Stockholm stad _ _ 290 101 53 18 343 119 Stockholms län. 2 140 835 254 60 365 118 2 759 1 013 Uppsala ....... 424 165 42 13 42 14 508 192 Södermanland . 353 172 93 28 57 18 503 218 Östergötland.. . 444 70 128 34 128 41 700 145 Jönköping ..... 550 270 131 34 96 29 777 333 Kronoberg . . . . 467 182 88 18 70 20 625 220 Kalmar ....... 648 201 132 37 87 27 867 265 Gotland ....... 264 167 23 7 10 4 297 178 Blekinge ...... 410 137 41 14 19 7 470 158 Kristianstad. . . 827 323 144 25 123 32 1 094 380 Malmöhus ..... 924 286 304 87 254 74 1 482 447 Halland ....... 440 190 68 22 54 19 562 231

Göteborg 0. Bo— hus ......... 975 227 224 68 184 64 1 383 359 Älvsborg ...... 999 440 98 28 133 42 1 230 510 Skaraborg ..... 718 293 112 28 69 25 899 346 Värmland ..... 804 379 98 25 148 38 1 050 442 Örebro ........ 490 265 115 31 114 40 719 336 Västmanland . . 340 115 75 21 51 18 466 154 Kopparberg . .. 1 590 380 64 16 103 31 1 757 427 Gävleborg ..... 759 311 67 21 81 28 907 360 Västernorrland. 960 380 56 17 67 17 1 083 414 Jämtland ...... 526 214 28 6 28 10 582 230 Västerbotten. . . 757 435 104 24 72 22 933 481 Norrbotten. . . . 659 277 93 29 43 12 795 318 Summa 17 468 6 714 2 872 794 2 451 768 22 791 8 276 Anm: Med tomter avses även jordregistertomter.

tighetsregistret bedömts uppgå till ca 20 % per år, en siffra som ur ADB- synpunkt kan betraktas som förhållan- devis låg. Däremot är givetvis volymen av motsvarande manuella arbete myc- ket stort. Om t.ex. ajourföring utförs en gång i veckan kommer följaktligen ca 0,4 % av registrets poster att behöva behandlas vid varje tillfälle. Denna frekvens är mycket ogynnsam för ett magnetbandsregister, eftersom även ett fåtal förändringar medför att motsva- rande magnetbands innehåll måste i sin helhet överföras till nya band. I motsats härtill kan i allmänhet data- maskinbearbetningen vid användning av direktaccessminnen inskränkas till att omfatta endast de av transaktioner berörda posterna. Vad som sagts rö-

rande transaktionsfrekvensen innefat- tar även aviseringar från andra regis- ter. Däremot ingår inte bearbetningar som erfordras vid utnyttjandet av fas- tighetsregistret, t.ex. i fastighetsbild- ningsverksamheten eller i samhällspla- neringen i övrigt.

Kraven på registrets aktualitet och framför allt på snabb åtkomst av i datamaskinminnen lagrad information, t. ex. i fråga om sammanställningar el- ler för särskilt ändamål bearbetad in- formation, har den största betydelse för valet av metod. Även vid den dag- liga användningen av registret kan lätt- tillgängligh—eten av informationen varie- ra på grund av olika distributions- och redovisningssätt. Genom att distribuera registret på t. ex. kort eller blanketter

• Sida 289
•  Original

till huvudanvändarna erhåller dessa en oftast tillräckligt snabb åtkomst av in- formationen. Aktualiseringen och sköt- seln av dessa registerutskrifter kräver emellertid ett mycket stort manuellt ar- bete, såväl för registerföraren som för övriga huvudanvändare. Om sålunda höga krav ställs inte bara på lättill- gänglighet utan också på arbets- och personalbesparande metoder bör data- överföring användas. I stället för re- gisterutskrifter får användaren därvid möjlighet till direkt kommunikation med dataanläggningen. Dataöverföring- en sker i skriftlig form och med en hastighet som för olika slags terminal- utrustningar kan anpassas till använd- ningsintensiteten. Metoden förutsätter momentanbearbetning i datamaskinen, dvs. omedelbar behandling av inkom- mande ärenden. Kraven på maskinin- vesteringar blir därvid relativt höga. Metoden medger å andra sidan ett ef- fektivare utnyttjande av datamaskin- tiden, och flexibilitet och utvecklings- möjligheter måste betraktas som mycket goda för ett sådan ADB-system. Meto— den synes böra betraktas som ett önsk- värt mål som kan förverkligas då and- ra med fastighetsregistret samordnade eller samarbetande register kommer in i bilden.

Det stora manuella arbetet med ak- tualisering och skötsel av registerut- skrifter kan emellertid även till stor del undvikas med ett annat förfarings- sätt. Till datamaskinen kan t. ex. kopp- las en bildskärm, på vilken utskriften projiceras och automatiskt fotografe- ras direkt på mikrofilm. Flera tusen textsidor ryms i en kassett och använ- darna begagnar särskilda läsapparater. Sådana finns både med och utan utrust- ning för snabbkopiering. Metoden ökar kraven på datamaskintid och utrust- ning, men bildskärmen kan i gengäld utnyttjas för grafisk framställning av

t. ex. isaritmkartor. Sådana kartor kan användas för tätortsavgränsningar, tra- fikplanering, skol- och industriplane- ring m.m.

En viktig funktion hos fastighetsre- gistret utgör lägesbestämningen av data medelst koordinater. Då det gäller en- staka fastigheter sker uppsökandet av koordinatavlästa punkter enklast på karta. För mera omfattande områden är denna väg praktiskt oframkomlig. Inte heller en skriven tabell utgör nå- gon enkel lösning på problemet. Ge- nom att förvara koordinatuppgifterna i datamaskinens minne (magnetband, bladminnen, skivminne) kan emeller- tid önskad-e sammanställningar eller re- gisterutdrag snabbt erhållas, särskilt om direktaccessminnen används för lagring av fastighetsregistrets innehåll. Vidare finns behov av andra sökregis- ter såsom över fastighets lägesadress och ägare, arkivakter m. fl. I vissa fall kan det vara befogat att distribuera lis- tor över sådana sökregister, t. ex. alfa- betisk förteckning över arkivakter el- ler lista som upptar nuvarande och nya fastighetsbeteckningar. I andra fall har sökregistren sin huvudsakliga funktion i samband med datamaskinbearbet- ningar.

3 Alternativa ADB-system

De faktorer som diskuterats i föregå- ende avsnitt har till största delen be- rört ADB-hjälpmedlen som funktion av fastighetsregistrets egenskaper och de krav som ställs i tekniskt avseende på dessa hjälpmedel. I det följande skall diskuteras huvuddragen av två alterna- tiv för den tekniska utformningen, för vilka kostnadsramar har beräknats. Av- sikten är att ge en bild av fastighets- registret i dess framtida funktion med tonvikt på intern organisation och drift.

• Sida 290
•  Original

Systemskiss över ajourföringsrutin

Akt Dataproduktion

Kopia J Mmm

tipps”:

Akt Kontroll hos

registerförare

Arkiv

4 Kostnader

På utredningens nuvarande stadium, då fullständiga ADB-system ännu ej utfor- mats, har detaljerade kostnadsberäk- ningar ej utförts. Då det emellertid är önskvärt att principförslag redovisas för ett ställningstagande av statsmak- terna innan utredningsarhetet i sin hel- het slutförs (jfr 1 kap.), framlägger ut- redningen här resultat av överslagsbe— räkningar rörande de i föregående av- snitt skisserade alternativa ADB-syste- men. För koordinatmetodens genom- förande har i 13 kap. separata kostnads- beräkningar utförts, vilka i det följande kortfattat refereras.

Som underlag för de kostnadsberäk- ningar, som presenteras i det följande, har insamlats uppgifter av olika slag och från skilda håll. Sålunda har direk- ta beräkningar rörande det nuvarande antalet fastigheter i riket utförts genom registerförarnas försorg. En viss prov- verksamhet har företagits för bl. a. del av östergötlands län för bedömning av erforderligt arbete för koordinatuttag— ning. Vidare har utförts en stickprovs- undersökning av innehållet i samtliga läns jordregister. Uppgifter rörande stadsregistren har erhållits från lant- mäteristyrelsen. Underlaget för beräk- ning av kostnaderna för datamaskin- bearbetningar utgör det enligt uppgift tillämpade timpriset för statliga data- maskiner av de typer, som bedöms kom- ma till användning vid bearbetningar- na. —— I fråga om personal som inom lantmäteristaten beräknas komma att bli erforderlig för övergång till nytt system torde nu tillgänglig arbetskraft (ingenjörer och kontorspersonal) kun-

na utnyttjas inom ramen för uppgifter som redan ankommer på verket. Några kostnader därför har på grund härav inte upptagits i beräkningarna. Såvitt angår behovet av arbetsledning med krav på högskoleutbildning synes fastig- hetsregisterutredningen lämpligen böra stå till förfogande. — För den årliga driften har några personalkostnader vid registerföring inte beräknats, eftersom behovet av arbetskraft för detta ända- mål kommer att minska.

Omläggningen av fastighetsregistret till datamaskinsystem och den fortsatta driften kommer under en viss tids- period att försiggå samtidigt men kan ur kostnadssynpunkt betraktas som två skilda aktiviteter. Den ojämförligt störs— ta delen av omläggningen utgör arbetet med att överföra informationerna för samtliga rikets fastigheter i nuvarande jord- och stadsregister till maskinläs- liga media såsom hålkort och magnet— band. I denna uppgift ingår nödvändiga manuella förberedelser och kontroll av materialet, stansningsarbete, datama- skinbearbetningar för lagring på mag- netband med därav föranledda sorte- ringar och kontrollutskrifter. Kostna— derna för denna del av omläggnings- arbetet har uppskattats till ca 4,7 miljo- ner kr. Av detta belopp drar stansnings- arbetet största delen (ca 4 miljoner kr.). Därtill kommer datamaskinbear— betningar. Kostnaderna för dessa upp- skattas till ca 0,6 miljoner kr. Jämföran- de beräkningar har utförts för det fall länsanläggningarna används och för an- vändningen av en central datamaskin. Kostnaderna synes i båda fallen bli un- gefär lika stora. Det bör därvid fram- hållas att stansningsarbetet synes för- söksvis kunna ske vid länsanläggningar- ha under perioder, då detta är fördel- aktigt ur kapacitetssynpunkt.

Ett annat större arbete utgör koordi- natläsningen. Kartor som är lämpliga

• Sida 296
•  Original

för denna uppgift finns för närvarande upprättade för ca två tredjedelar av ri- ket. Kostnaderna för preparering av det- ta kartunderlag, stansning, köp av koor- dinatläsare samt hyra av stansmaskiner har uppskattats till ca 1,1 miljoner kr. Därav beräknas kostnaderna för data- maskinbearbetningar utgöra ca 0,3 mil- joner kr. För återstoden av riket avses arbetet utföras efter hand. Arbetet med denna koordinatuttagning bedöms kun- na ingå i driften av fastighetsregistret, huvudsakligen i samband med ajour- föringsrutinen. Koordinatmetoden redo- visas i 13 kap.

De nämnda arbetena med omskriv- ning av register och uttagning av koor— dinater beräknas pågå jämsides där det- ta är möjligt. Efter hand som en region är klar i dessa avseenden sker samord- ning av de båda datamängderna. Vidare infogas de ajourföringsuppgifter som under tiden tillkommit. Då dessa arbe- ten slutförs är registret för ifrågava- rande region i princip färdigt för drift. Arbetet med denna samordning, som utförs på datamaskin, inkluderar en ut- skrift av registret, som registerföraren har att kontrollera. Kostnaderna har uppskattats till ca 1,1 miljoner kr., var- av ca 0,8 miljoner kr. utgör kostnader för datamaskinbearbetningarna. I sam- manställningen i slutet av kapitlet är dessa kostnader fördelade på koordinat- metoden och registeromskrivningen.

Driften av fastighetsregistret med au- tomatisk databehandling omfattar ett antal regelbundet återkommande ma- skinbearbetningar, av vilka de vikti- gaste är ajourförings- och aviserings- rutinerna. Vid kostnadsberäkningarna har dessa antagits bli utförda en gång per vecka. De av dessa bearbetningar föranledda utskrifterna avses bli distri- buerade i tre exemplar, varav ett till registerföraren, ett till länslantmäteri- kontorets utredningsavdelning och ett

till den lokala fastighetsbildningsenhe— ten. Följande årliga kvantiteter har be- räknats.

Ajourföring 300 000 fastigheter. Avisering till och från folkbokförings- och uppbördsväsendet samt inskriv- ningsväsendet 510 000 fastigheter.

Utskrifter 570 000 registerkort. Listor motsvarande 1 miljon skriv— rader.

Övriga författningsreglerade utskrif- ter 100 000 fastigheter.

Statistikframställning.

Kostnaderna för driften har beräk- nats för två alternativa systemlösning- ar. Dct ena innebär användandet av länsanläggningarna, varvid en magnet— bandsversion av registret har antagits bli använd, i varje fall i en första etapp, eftersom vid ett mera avancerat system investeringarna i utrustning till alla dessa anläggningar skulle bli stora. Da- tamaskinkostnaderna är exklusive in- vesteringskostnader för bl. a. ytterligare magnetbandstationer uppskattade till ca 2,2 miljoner kr. årligen. Övriga kostna- der är uppskattade till 0,6 miljoner kr.

Det andra alternativet avser en enda central datamaskin. En sådan anlägg- ning torde för att effektivt kunna an- vändas böra bli utrustad med direkt- accessminnen av vilka vissa torde bli exklusiva för fastighetsregistreringen. Kostnaderna för dessa, som uppvägs av besparing i maskintid för bearbetning- arna, torde få belasta fastighetsregistre- ringen. Med dessa utgångspunkter har (latam.askinbearbetningarna exklusive investeringskostnader uppskattats till ca 0,9 miljoner kr. årligen. Övriga kostna- der har bedömts uppgå till ca 0,5 mil- joner kr. per år.

Under utredningens fortsatta arbete med översynen av reglerna om fastig- ietsregister avses systemutformningen att närmare preciseras. Kostnaderna för ADB-verksamheten under registrets

• Sida 297
•  Original

AVDELNING IV. KAPITEL 14 297 Kostnader i 1 OOO-tal kr. för omläggning, . . årligen under 3 år årlig drlft koordinat- registerom- läns- central- metoden skrivn. m. m. anläggning anläggning Datamaskinhearbetningar ......... 300 250 2 200 900 Stansarbete ...................... 100 1 360 250 250 Övrigt .......................... 140 330 350 200 Summa 540 1 940 2 800 1 350

fortsatta drift kommer beträffande sys- temarbete, programmering och övrig organisation att därvid diskuteras ut- förligt.

Investeringskostnaderna för datama- skinminnen har uppskattats till 1,9 mil-

joner kr. totalt för länsanläggningsalter- nativet och 2,75 miljoner kr. totalt för centralmaskinalternativet. Dessa kost- nader är inte inberäknade i ovanstående tabell.

• Sida 298
•  Original

• Sida 299
•  Original

AVDELNING V

1 Bakgrund

Bristerna i nuvarande redovisning av informationer, som är av betydelse vid samhällsplanering och vid plangenom- förande, är som utredningen sökt visa i 3, 4 och 5 kap. så väsentliga att en reformering framstår som nödvändig. Den splittrade, ofullständiga och tek- niskt ofullgångna redovisningen ger inte det erforderliga underlaget för en rationell samhällsverksamhet och ut- gör inte heller en godtagbar publice- ring med hänsyn till enskilda intres- sen. Reformkravet har vidare sin grund däri att allt större datamängder skapas i ett progressivt samhälle och att infor- mationsbehovet stegras i accelererad takt med samhällets framåtskridande.

Förutsättningar för mera genomgri- pande revisioner har numer-a uppkom- mit genom den tekniska utvecklingen. Därvid har nämligen skapats helt nya metoder för informationsbehandling. Även vid tillströmning av mycket stora datamängder kan dessa tas emot och lagras på sådant sätt att önskade upp- gifter snabbt står till förfogande. En integrerad behandling kan också ske i de fall behov uppkommer av infor- mationer i skilda register.

I detta nya läge synes enligt fastig- hetsregisterutredningens mening refor- meringen av den dataredovisning som är av intresse i samhällsbyggandet få inriktas på att anordna all sådan re- dovisning efter enhetliga normer. Vid

de successiva revisioner som härvid blir erforderliga är det angeläget att varje delreform sker med beaktande av kraven på total överblick och på in— passning av de särskilda samhällsbygg- nadsåtgärderna i ett större samman- hang. Varje registerreform måste ske så att det därvid uppbyggda registret kan samordnas med annan informa- tionsredovisning av betydelse för sam- hällsbyggandet. Målet måste vara att de skilda registren blir inordnade i ett en- hetligt, flexibelt nät av informations- system.

Vid fördelningen av data på skilda register i detta nät synes framför allt rationalitetssynpunkter böra bli avgö- rande. Avgränsningen av de uppgifter som skall tas upp i ett register bör så- lunda ske på ett sätt som för datakon- sumenterna ter sig naturligt och för- anleder minsta möjliga tidsutdräkt och arbetsinsats vid inhämtande av infor- mationer ur registren. Detta synes leda till att data rörande samma slag av objekt bör redovisas tillsammans i ett register. Anledning kan dock i särskil- da fall föreligga att frångå denna prin- cip om fördelning mellan objektregis- ter så att en uppdelning av uppgifter rörande visst objektslag kommer till stånd. Så kan bli fallet om t. ex. data- mängden är mycket omfattande och skilda delar därav har väsentligen olika användningsområden eller sekretess- hänsyn föranleder därtill.

Dubbelredovisning bör undvikas. Un-

• Sida 302
•  Original

dantagsvis torde dock samma uppgift få införas i skilda register då det fram- står som mest rationellt vid registeran- vändningen och de tekniska systemen inte är så anordnade att uppgifter i ett register står till förfogande vid an— vändning av det andra.

Den enhetlighet i informationsredo- visningen som krävs för att systemen skall fungera rationellt innebär att de olika redovisningarna inom nätet skall kunna ingå i en integrerad informa- tionsbehandling. Kommunikationer mel- lan registren måste alltså upprättas. Om dataredovisningen i registren skall kunna på enkelt sätt stå till förfogande som underlag för statistikbearbetning, bör integration ske även med den of- fentliga statistikproduktionen.

2 Förslag

Vad nyss sagts om bristerna i nuvaran- de informationsredovisning i samhälls- byggandet gäller inte minst fastighets- registreringen. Denna företer t. ex. en numera helt omotiverad splittring i skilda avseenden, t. ex. i fråga om redo- visningsformer och beteckningssystem. Den är i tekniskt hänseende otidsenligt anordnad inom stela ramar som inte medger ens partiella förbättringar eller kompletteringar av någon betydelse. Tvärtom föranleder den ökande infor- mationstillströmningen i anslutning till fastighetsbildningsverksamhetens ut- veckling allt större svårigheter att föra och utnyttja registren i nuvarande ut— formning. Någon egentlig samordning med andra register går inte heller att åstadkomma. Gällande jordregister- och stadsregistersystem utgör på grund här- av ett allvarligt hinder i strävandena att skapa en rationell samhällsverksam- het inom områden där informationer om den fasta egendomen är av betydel-

se. En snabb och genomgripande revi- sion framstår därför som ofrånkomlig. Fastighetsregisterreformen synes böra bygga på de principer för revision av dataredovisningen i allmänhet som ut- redningen inledningsvis skisserat. Detta innebär att fastighetsregistret _ i tek- niskt och administrativt avseende kons- truerat som ett av registren i samhälls- byggandets nät av informationssystem -— anordnas så att det väntas kunna in- gå i en integrerad bearbetning med de övriga register, som utgör eller kan komma att utgöra delar av ifrågavaran- de nät.

Inom denna ram är behovet av sam- ordning av de uppgifter som är knutna till fastigheter så väsentligt att utred- ningen funnit sig böra föreslå att fas— tighetsregister och fastighetsböcker — med bibehållande av skilda redovis— ningsorg—anisationer —— sammanförs i tekniskt avseende till ett register. Skä- len härtill redovisas i 6 kap. I detta betänkande används som benämning på denna sammanslagna fastighetsredo- visning arbetsnamnet grundregister. Den huvudsakliga innebörden i att re- gistren sammanförs på detta sätt är att enhetliga typer av tekniska hjälpmedel kommer till användning inom hela sys— temet och helst även samma tekniska utrustning. Först härigenom kan på ett rationellt sätt informationer överföras mellan de olika delregistren och regis- terorganisationerna inom systemet och de innehållsmässiga gränsdragningspro- blemen reduceras. Vidare bör läsbara media byggas upp enhetligt i fråga om typ och format så att delregistren kan sammanföras och vid praktisk register- användning utnyttjas som ett enda re- gister. De skilda registerorganisationer- na bör ha tillgång till var sitt, ständigt ajourhållet exemplar av det totala re- gistret, dels för eget bruk och dels för

• Sida 303
•  Original

extern användning. Olägenheterna av förefintlig splittring torde inte kunna undanröjas på annat sätt.

Grundregistret blir med denna upp- läggning den samlade enheten för skil— da delregister, sannolikt fastighetsre- gister, lagfartsregister, tomträttsregis- ter och inteckningsregister. Fastighets- registret kommer därvid av naturliga skäl att innehålla den primära fastig- hetsredovisningen.

Den redovisning med anknytning till fastigheter som sker inom folkbokfö- rings- och beskattningsväsendet bör bi— behållas vid sidan av fastighetsregist- ret. Ifrågavarande redovisning har nämligen ett alldeles speciellt syfte vil- ket bl.a. föranleder att den är upp- byggd på sätt som avviker från vad som är lämpligt för fastighetsregistret. Det— ta hindrar inte att informationer i folkbokförings- och beskattningsväsen- dets redovisning ofta måste samman- ställas med data från övrig fastighets— redovisning och att vissa av dem bör aviseras till fastighetsregistret med hänsyn till dettas rationella använd— ning. Med ändamålsenlig teknisk ut- formning och samordning torde sådan sammanställning och avisering inte bli nämnvärt svår.

Bristerna i nuvarande fastighetsre- gistersystem ligger bl. a. i förekomsten av två vitt skilda system, jordregister och stadsregister. Orsakerna till denna uppdelning var de olika, historiskt be- tingade förutsättningarna i städer och på landsbygd.

Nackdelarna av skilda system fram- trädde inte i så hög grad under fastig- hetsregistrens första tid. Då förelåg fortfarande en skillnad i samhällstyp mellan kommuner av stadskaraktär och landsbygdskommuner. Vidare var det inbördes beroendet mellan tätort och landsbygd i näringsgeografiska och

andra avseenden föga utvecklat. Nume- ra föranleder varken de olika kommun- typer som finns eller samhällets upp- delning i tätorter och glesbygd något behov av skilda registersystem.

På grund härav föreslår fastighetsre- gisterutredningen att ett nytt fastighets— register byggs upp i ett enhetligt system för hela landet. Där- med förstår utredningen ett till sin sys- tematiska uppbyggnad enhetligt regis- ter inom vilket anpassning till skilda förhållanden och därav föranledda skillnader i informationsredovisningen åstadkommes i takt med utvecklingen och på grundval av successivt gjord komplettering. Enhetligheten syftar främst på själva systemet, dvs. sättet och formen för redovisningen.

Utredningen föreslår att ett enhetligt registerbeteckningssystem skall infö- ras. De beteckningsbyten som måste förknippas med registerreformen bör därvid reduceras till vad som är ound- gängligen nödvändigt. En registerbe— teckning bör vidare vara såvitt möj- ligt lokaliserande inte blott för fack- mannen utan även eljest. Detta innebär att i beteckningen bör ingå ett namn med anknytning till en av folk i allmän- het känd traktindelning. Detta nanm bör inte vara långt eller tungt.

En fastighets beteckning bör vara lätthanterlig på grund av bl. a. det ökan- de behovet av att använda beteckning— en som identifikationsbegrepp vid da- tabehandling. Med hänsyn härtill är det uteslutet att ett registerområde in- delas i mer än en serie av trakter som får ingå i fastighets identifikationsbe- grepp. I den mån upplysningar ur 10- kaliseringssynpunkt erfordras utöver denna uppgift om lokal, kan informa- tion därom intas i fastighetsregistret utanför identifikationsbegreppet. I det följande uttalas att indelningen i kom-

• Sida 304
•  Original

muner och registerområden hör sam- manfalla så att en kommun i princip skall omfatta endast ett registerområde. Indelningen i socknar eller andra re- gisterområden förfaller därmed. Kom- munerna blir som registerområden så stora, särskilt efter pågående reform av kommunindelningen, att behovet av en ändamålsenlig traktindelning blir framträdande.

På landsbygden bör by-, hemmans- eller gårdsnamnen bibehållas som traktnamn. För städernas del synes den indelning i stadsdelar som nästan över- allt förekommer utgöra ett utmärkt un- derlag för traktindelning. Där stads- delsindelning inte finns inom stads- registerområde, kan vid behov en så- dan indelning åstadkommas, varvid olika faktorer torde få påverka indel- ningen, t.ex. bebyggelsegeografiska synpunkter, indelningen i valdistrikt.

Vid slopande av socknarna som regis— terområden uppkommer särskilda pro- blem på grund av att två eller flera byar (hemman, gårdar) i skilda nu- varande socknar inom samma kom- mun f. n. kan ha samma namn. Så kan också vara fallet med stadsdelsnamn. Frekvensen av sådan namnöverens- stämmelse är självfallet större ju flera socknar som ingår i kommunen och ökar genom de pågående kommunsam- manläggningarna.

Angivna problem är inte oväsentligt och måste lösas, enär fastigheter i samma registerområde inte kan ha samma namn och nummer.

För att få en uppfattning om proble- mets omfattning har fastighetsregister- utredningen med hjälp av datamaskin upprättat förteckningar över nuvaran- de traktnamn och stadsdelsnamn. Av denna förteckning framgår visserligen att namnöverensstämmelsen är rätt om- fattande inom kommunblocken, vilka i nu förevarande sammanhang torde med

tanke på utvecklingen böra tillmätas väsentlig betydelse. Olika vägar finns emellertid som framhållits i 8 kap. att undanröja dessa svårigheter.

En fastighets registerbeteckning hör enhetligt för hela riket bestå av för— utom traktnamnet ett registernummer. Registernumret skall vara indelat i två siffergrupper (med högst tre siffror i varje grupp), vilka benämns block- nummer och fastighetsnummer, åtskil— da av kolon. Benämningarna trakt och block i nu avsedda betydelser torde komma att bli av enbart registrerings- teknisk art och sålunda användas ute- slutande i registreringssammanhang.

Utredningen hänvisar i fråga om re- gisterbeteckningssystemets närmare ut- formning till 8 kap. och till författ- ningsutkastet i 16 kap.

Fastighetsregisterutredningen före- slår att samfällighet skall i fastighets- registret ges en registerbeteckning, in- nehållande traktnamn och registernum- mer. För att tydligt kunna skilja mel- lan de olika enheterna fastighet och samfällighet hör av själva beteckning- en framgå om en enhet utgör fastighet eller samfällighet. I överensstämmelse med viss hävd synes därför bokstaven s böra ingå i samfällighets registerbe- teckning.

Fastigheternas och samfälligheternas registerbeteckningar skall på ett smi- digt sätt tillåta bearbetning av fastig— hetsregistrets data med moderna tek- niska hjälpmedel. Beteckningarna skall därför lämpligen kunna uttryckas nu- meriskt.

Med det föreslagna beteckningssyste— met kan en beteckning lätt omvandlas till ett helt numeriskt begrepp. Länen och kommunerna har redan sina offi— ciella nummer (vardera bestående av

• Sida 305
•  Original

tvåsiffriga tal) som används i skilda sammanhang. Om även trakterna num- reras, vilket bör ske som en fastighets- registreringsåtgärd, kan beteckningar- na uttryckas helt numeriskt. En trakts nummer torde få bli tresiffrigt. Fastig- hets siffcrbeteckning omfattar då 13 siffror.

Fastighetsregisterutredningen föreslår att indelningen i registerområden i princip skall fullständigt sammanfalla med kommunindelningen. Med angivna fråga sammanhänger spörsmålet om sambandet mellan registerområdena och kommunindelningen vid föränd- ringar.

Mot bakgrund av viss redogörelse som lämnats i 7 kap. föreslår fastighets- registerutredningen att begreppet re- gisterområde i alla sammanhang skall ha en logisk och entydig innebörd och att indelningen i primärkommuner an- ges vara grundläggande för indelningen i registerområden även vid förändring—- ar. Kommuns yttergränser blir då gräns jämväl för registerområde. Ändras gräns för kommun genom beslut i administra- tiv ordning blir följden att, utan att föreskrift därom i det särskilda fallet erfordras, fastighetsregistreringen skall anslutas till den nya kommunindelning- en. Vid genomförande av ett sådant en- hetligt system måste, i överensstäm- melse med vad som i stor utsträckning redan gäller, tillses att nu förefintliga Skiljaktigheter mellan indelningen i kommuner och registerområden undan- röjs. (Att särskilda problem dock kan uppträda under ett tidsintervall i nära anslutning till ändring i kommunal in- delning har behandlats i 7 kap).

För att denna princip om överens- stämmelse mellan indelningarna i kom- muner och registerområdeu skall kun— na upprätthållas föreslås jämväl att ändring av gräns för registerområde som sammanfaller med kommungräns

får den verkan att även kommunindel— ningen ändras på samma sätt. Det själv- klara intresse som föreligger av att kommunindelningen inte får försäm- ras genom sådana åtgärder och den omständigheten att starka kommunala intressen kan göra sig gällande har förutsetts i fastighetsbildningskommit- téns förslag.

De principer som nyss ansågs böra ligga till grund för ett samband mel- lan kommunal indelning och indelning i registerområden gäller inte i något avseende förhållandet mellan försam- lingsindelningen och fastighetsindel- ningen inom kommunerna. Fastighets- registerutredningen föreslår därför på sätt i 7 kap. sägs att församlingsindel— ningen inom en kommun alltid skall vara oberoende av fastighetsindel- ningen. Församlingsgräns som samman- faller med kommungräns bör däremot följa samma regler som denna.

Vad här ovan anförts om församlings- gränser synes böra gälla även gränser för särskilda kyrkobokföringsdistrikt, där sådana finns, ävenså gränser för municipalsamhällen.

Redan med de principer som disku- terats i 8 kap. om ett enhetligt fastig- hetsregister för hela landet och ett en- hetligt fastighetsbeteckningssystem kom- mer frågan om fastighetsregistrets upp- byggnad i ett väsentligt förändrat läge. Härtill bidrar vad där sagts om att all mark i landet — ev. med förbehåll för allmänt vatten — skall ingå i fastig- heter och redovisas i fastighetsregister. Härigenom skapas underlag för en re- gisteruppbyggnad utan de påtagliga olägenheter som i nuvarande system är förknippade med den splittrade re- dovisningen, t.ex. i form av beteck- ningsbyten, bristande kontinuitet i re- dovisningen och stora arbetsinsatser

• Sida 306
•  Original

vid den ofta förekommande övergången från en registertyp till en annan eller vid överflyttning av markredovisningen från en registerdel till annan, och efter planändring, inte sällan återförande till samma registerdel som tidigare.

Ett fastighetsregister kan inte ratio- nellt fylla sin uppgift utan att på sätt är fallet med nuvarande stadsregister och i viss utsträckning med fastighets- kartan till jordregistret innehålla en re- dovisning av de områden som ingår i de skilda fastigheterna (fastighetsom— råden) eller samfälligheterna (samfäl— lighetsområden). En sådan redovisning föreslås nu generellt skola införas både i skrivet register och på registerkarta.

Erfarenheterna av kombinationen skriven redovisning och kartredovis- ning i nuvarande registersystem med- för att anledning nu saknas att frångå principen om kartredovisning av fastig- hetsregisterinformationer.

Utredningen föreslår sålunda att ett fastighetsregister av katastertyp skall byggas upp, bestående av skrivet regis- ter och kartverk.

Registerkartan tjänar utom annat syf- tet att möjliggöra den av utredningen föreslagna numeriska lägesredovisning- en enligt koordinatmetoden (13 kap.) samtidigt som den praktiska tillämp- ningen av denna på ett rationellt sätt ger som produkt även den föreslagna redovisningen av vilka skilda områden som ingår i fastighet eller samfällighet. Lägeskoordinaternas upptagande i fas— tighetsregistret utgör ett från bl. a. ra- tionaliseringssynpunkt angeläget vid- gande av fastighetsregistrets innehåll. De betydande rationaliseringsvinster som i skilda samhällsverksamheter blir en följd av en fastighetsregisterreform är i inte ringa utsträckning beroende av lägesredovisningen.

Denna redovisning föreslås nu bli an- ordnad så att koordinater i ett för hela

riket enhetligt koordinatsystem (eller i lokala system som kan transformeras till rikssystemet) avläses på tillgängligt kartunderlag för punkter som i ett el- ler annat avseende är representativa för fastigheterna. Som sådan punkt kan ut- väljas en centralpunkt inom varje fas- tighetsområde (med avseende på områ- dets yta eller förskjuten med hänsyn till en intresseavvägning) och/eller en punkt för varje byggnad, som har själv- ständig betydelse, dvs. inte utgör kom- plement till annan byggnad inom sam- ma fastighet. Om noggrannhetskraven inte sätts för höga kan en av dessa punkter anses representera även en el- ler flera av de övriga inom samma fas- tighet. Vad här sägs om fastighet kan i princip också gälla samfällighet.

De sålunda avlästa fastighetskoordi— naterna föreslås bli föremål för gene- rell registrering i fastighetsregistret. Vid införandet av denna generella me- tod skall koordinatläsningen genomfö- ras för rikets fastighetsbestäud i all den utsträckning det är möjligt med hän- syn till tillgängligt kartunderlag. Där- vid skall användas en av fastighetsre- gisterutredningen konstruerad apparat för koordinatläsning, kopplad till stans— utrustning. Detta arbete med en syste- matisk genomgång av fastighetsbestån- det beräknas ta ungefär tre år i an- språk. Den fortsatta ajourhållningen kan enkelt ske i anslutning till de fort— gående förändringarna i fastighetsin- delningen.

Genom en sådan generell koordinat- registrering av fastigheterna blir en stor mängd data lägesbestämda. Det gäller inte bara de uppgifter som finns eller blir redovisade i fastighetsregister utan också alla data i andra register som re- dovisas med anknytning till fastighets- indelningen. Av särskild betydelse är här t. ex. befolkningsuppgifterna även- som uppgifter rörande fastighetstaxe—

• Sida 307
•  Original

ring, informationer om lagfarter och inteckningar i fastighetsböckerna etc. Även uppgifter som i olika register re— dovisas per person blir indirekt läges- bestämda.

Den närmare uppbyggnaden av det skrivna registret och registerkartver- ket har ovan i betänkandet .(9, 11 och 12 kap.) skisserats i fråga om såväl re- gisterinnehåll som den tekniska kons- truktionen. Därav framgår att register- innehållet är avsett att förutom i fråga om lägeskoordinater vidgas för att till- godose det föreliggande informations- behovet såvitt angår data om fastighe- ter eller anknutna till fastigheter. Någ- ra omfattande fastighetsutredningar sy- nes dock inte höra företas till grund för själva omläggningen till nytt system. En övergång skulle därigenom allvar- ligt försenas och i betydande grad för- dyras. Det nuvarande huvudsakliga re- gisterinnehållet i jordregister och stads- register torde till en början, jämte upp- gifter som framkommit vid koordinat- läsningen eller eljest, få inflyta i det nya fastighetsregistret. Detta får där- efter successivt kompletteras med data som ändock framkommer vid ständigt pågående fastighetsutredningar till grund för verksamheter av olika slag, främst fastighetsbildning, eller —— på samma sätt som nu _— vid utredningar i ett sammanhang för en tätort eller eljest ett område med livlig samhälls- verksamhet. En sådan komplettering är möjlig att redovisningstekniskt åstad- komma på grund av den flexibilitet som utmärker det av fastighetsregisterutred- ningen föreslagna tekniska systemet. Dessa spörsmål har kortfattat belysts i 12 kap. avsnitten 33, 42 och 43. I det förstnämnda finns intaget ett utkast till blankett för registerkort. Även detta är konstruerat med tanke på behovet av successiv komplettering av innehållet.

Vid en reform av fastighetsregistret synes som av 10 och 14 kap. framgår en omläggning till nytt system ekono— miskt och praktiskt otänkbar med en- bart manuella metoder. Moderna tek- niska hjälpmedel måste komma till an- vändning. En registerreform synes så— lunda med rimliga arbetsinsatser och kostnader inte kunna ske utan övergång till ett ADB-system.Utredningens förslag till ett efter förhållandena och utveck- lingen anpassningsbart register är inte heller möjligt att genomföra utan ut- nyttjande av avancerade tekniska hjälp- medel.

Utredningen har vidare i 14 kap. vi- sat att vinsterna av en övergång till nytt registersystem, grundat på ADB och med lägesredovisning, är väsentliga. Detta gäller redan vid arbetet med själ— va registerföringen. De verkligt stora fördelarna erhålls emellertid vid re- gistrets användning. Dessa består bl. a. däri att de samhällsverksamheter, för vilka informationer om den fasta egen- domen i landet är erforderliga, inte hämmas av nuvarande synnerligen otidsenliga system utan kan i skilda av- seenden försiggå betydligt snabbare, ef- fektivare och med mindre insatser, inte minst i fråga om högskolebildad perso- nal. De betydande rationaliseringsvins— ter som ernås vid omläggning till ett avancerat tekniskt system kommer inte bara fastighetsbildningsverksamheten till godo. Även samhällsplaneringen i övrigt kommer att i väsentlig mån kun— na effektiviseras. Dessa vinster väger avsevärt tyngre än de med en sådan re- form förknippade kostnaderna.

På grund av vad sålunda under ut- redningsarbetet framkommit föreslår fastighetsregisterutredningen att den reform av de nuvarande fastighetsre- gistren som framstår som oundgängli- gen nödvändig skall innefatta en över- gång till nytt fastighetsregistersystem

• Sida 308
•  Original

grundat på ADB och med lägesredovis- ning enligt koordinatmetoden.

I 14 kap. konstateras bl. a. att arbetet med själva omläggningen från manu- ellt till automatiserat system påverkas endast i mindre grad av vilket data- maskinalternativ som väljs. Däremot framhålls att valet av ADB-system är av stor betydelse för den fortsatta drif— ten av fastighetsregistret och påverkar den närmare utformningen av register- systemet. De i nämnda kapitel anförda förutsättningarna vid val av ADB-alter- nativ pekar till helt övervägande del på att direktaccessminnen borde komma till användning vid fastighetsregistre- ringen. Sådana minnen är av stor be- tydelse för utvecklings- och expansions- möjligheterna i ADB-systemet samt för möjligheterna att effektivisera maskin- utnyttjandet och att därigenom sänka kostnaderna för maskinbearbetningen. I sistnämnda avseende bör stor vikt fäs- tas vid den minskade tidsåtgången vid ajourföring av registret och vid de öka- de möjligheterna till ett rationellt ut- nyttjande av koordinatmetoden. På grund av vad sålunda anförts föreslår fastighetsregisterutredningen att direkt- accessminnen kommer till användning i fastighetsregistrets ADB-system.

Med hänsyn till investeringskostna- derna för att utrusta länsanläggningar- na med den nämnda typen av datama- skinminnen och på grund av de förde- lar i övrigt som uppnås vid ett alterna- tiv med en central dataanläggning i form av bl. a. lägre driftskostnader sy- nes övervägande skäl tala för att fastig- hetsregistret utformas för drift på en central datamaskinanläggning utrustad med direktaccessminnen. Självklart kan valet också påverkas av statsmakternas ställningstaganden vid annan register- omläggning i statsförvaltningen eller vid andra systemomläggningar och

följaktligen även av att viss lämplig ma- skinutrustning kan finnas disponibel. Frågan om i vad mån kapacitet hos så- dana anläggningar kan komma att fin- nas tillgänglig faller emellertid utan- för utredningens bedömning. Förutsatt att sådan kapacitet finns och på grund av vad tidigare sagts om det angelägna i att en omläggning till ADB av fastig- hetsregistret kommer till stånd finner utredningen även användandet av läns- anläggningarna acceptabelt. Det är dock angeläget att dessa kompletteras i nödvändig utsträckning och att kra- ven på utvecklingsmöjligheter beaktas.

Som utredningen visat i 14 kap. för- anleder en övergång till ADB för fas- tighetsregistreringens del att, oberoen— de av det alternativ som väljs i fråga om utnyttjande av datamaskinsystem, åt lantmäteristyrelsen bör uppdras att handha den tekniska ledningen, inbe- gripet systemunderhåll efter det nya systemets införande, programmering m.m. Övergången till ett enhetligt fas- tighetsregister föranleder vidare att den centrala ledningen och överinseendet över fastighetsregisterväsendet, som an- kommer på lantmäteristyrelsen, bör va- ra enhetligt organiserad. På grund här- av bör inom styrelsen inrättas en sär- skild central enhet. Denna ledande funktion i tekniskt avseende hänger så nära samman med styrelsens uppgifter i övrigt på fastighetsregistreringens område att ett särskiljande inte bör komma i fråga.

Utredningen vill föreslå att denna dataenhet tillskapas redan fr. o. m. bud- getåret efter det den föreslagna regis- terkungörelsen utfärdats. Tilldelning av personal bör därvid tills vidare ske endast i den utsträckning som erfordras för de föreslagna förberedande åtgär- derna, främst i fråga om registerbe- teckningssystem, ävensom för de funk-