Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar (dir. 2022:94). Syftet med uppdraget är att stärka säkerhetsskyddet för registret och skapa en modern reglering för en effektiv informationsförsörjning som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation. Enligt kommittédirektiven ska utredaren också lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens (2018:585) bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. Den 29 juni 2023 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2023:100).

Före detta generaldirektören Bengt Kjellson förordnades den 31 augusti 2022 att från och med den 1 september 2022 vara särskild utredare.

Som sakkunniga i utredningen förordnades från och med den 9 november 2022 rättssakkunniga Klara Hedlund, rättssakkunniga Therese Klang och numera kanslirådet Mikaela Nilsson. Från samma dag förordnades som experter att biträda utredningen verksjuristen Hannes Beckman, försvarsjuristen Sara Göransson-Livijn, näringspolitiske experten Fredrik Sand, processledaren Magnus Söderdahl, strategichefen Per Sörbom, näringspolitiska experten Anna Thureson samt förbundsjuristen Åsa Wedmalm.

Som sekreterare i utredningen anställdes från och med den 1 september 2022 juristen Malgorzata Drewniak.

Utredningen har antagit namnet Fastighetsregisterlagsutredningen (Ju 2022:09).

• Sida 4
•  Original

Härmed överlämnas betänkandet Ett säkrare och mer tillgängligt

fastighetsregister (SOU 2024:7). Arbetet har bedrivits i nära samråd

med experter och sakkunniga, som har bidragit med värdefulla och konstruktiva synpunkter. Vi-formen har därför använts i betänkandet.

Utredningens uppdrag är med detta slutfört.

Stockholm i januari 2024

Bengt Kjellson

/ Malgorzata Drewniak

• Sida 5
•  Original

Sammanfattning

Inledning

I detta betänkande redovisar vi vårt uppdrag om ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister.

Sveriges cirka 3,4 miljoner fastigheter är en av våra viktigaste samhällsresurser. I princip all verksamhet behöver någon form av åtkomst till mark, det vill säga en fastighet, för att kunna bedrivas. Det sammanlagda taxeringsvärdet, som ska motsvara 75 procent av marknadsvärdet, för Sveriges fastigheter uppgår till mer än 12 000 miljarder kronor. Detta belopp är ungefär dubbelt så stort som Sveriges bruttonationalprodukt. Fastigheter utgör säkerhet för lån till hushåll och icke-finansiella företag som uppgår till volymer som ligger strax under bruttonationalprodukten. Så att ha god ordning på uppgifter som handlar om landets fastigheter är av stor vikt för en fungerande samhällsekonomi och ekonomisk utveckling. Men också för en rad andra ändamål som klimatsomställning och brottsbekämpning. Samtidigt får inte uppgifter som är känsliga för landets säkerhet spridas på ett oönskat sätt.

Den nuvarande fastighetsregisterlagen (2000:224) och tillhörande förordning (2000:308) har nu varit gällande i mer än 20 år. Det är en avsevärd tid, särskilt med beaktande av hur teknik- och informationshanteringen i samhället utvecklats under denna tidsperiod. Dessutom har det säkerhetspolitiska läget förändrats högst väsentligt och det finns ett ökat behov av att stärka skyddet av Sveriges säkerhet i bland annat registersammanhang, så även beträffande fastighetsregistret.

Den rättsliga regleringen av fastighetsregistret har inte hängt med i den utveckling vi upplevt sedan sekelskiftet. Vårt förslag är att den nuvarande regleringen av fastighetsregistret upphävs och ersätts med två nya lagar där frågor om behandling av personuppgifter i fastig-

• Sida 28
•  Original

hetsregistret regleras i en egen lag, skild från lagen som reglerar verksamheten. De nya reglerna är anpassade till dagens verklighet och är utformade som en ramreglering för att i större utsträckning kunna hålla under många är framåt.

Fastighetsinformationen i registret blir mer tillgänglig och tillförlitlig genom att nya regler införs om alternativa redovisningssätt så att det inte uppstår en kopia av vissa uppgifter i fastighetsregistret. Vi föreslår att elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation regleras separat från registerverksamheten vilket möjliggör en enklare reglering av kraven på sådan verksamhet inte minst utifrån EU-rättens regler om en inre marknad för data och dataekonomi.

Fastighetsregistret blir säkrare genom att nya regler införs för att begränsa Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation i elektronisk form. Nya regler om ett tillståndsförfarande föreslås ersätta dagens avtalshantering för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster.

De nya reglerna som innehåller skyddsåtgärder för behandling av personuppgifter har utformats mer konsekvent och med utgångspunkt i vilken skyddsnivå som behövs för personuppgifterna. Sammantaget innebär våra förslag positiva konsekvenser för skyddet av den personliga integriteten och upprätthållandet av kraven på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt, i fastighetsregistret och vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation som sker med Lantmäteriets försorg.

Arbetet har bedrivits i dialog med ett trettiotal intressenter, däribland Lantmäteriet, behöriga myndigheter som för in uppgifter i fastighetsregistret, användare av fastighetsregistret, företag som erbjuder informationstjänster med fastighetsinformation ur registret, olika tillsynsmyndigheter inom dataskydds-, försvars- och säkerhetsområdet, samt med myndigheter i de nordiska länderna och Nederländerna. Vi har även haft nära dialog med flera andra pågående utredningar som har haft beröringspunkter med vårt uppdrag.

Grunden för våra överväganden

Vi har ägnat en betydande del av utredningstiden till att fördjupa direktivens problembild, och som en del av detta arbete träffat ett relativt stort antal intressenter av olika slag. På så sätt tror vi att de

• Sida 29
•  Original

förslag vi lämnar också kan vara verkningsfulla och åstadkomma det regeringens direktiv efterfrågar nämligen ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister.

I de följande avsnitten sammanfattar vi de överväganden vi gjort i ett antal vägvalsfrågor, varefter våra huvudförslag presenteras.

En modern reglering med tydlig ansvarsfördelning

Det huvudsakliga problemet med dagens regler är att de grundas på gamla regler om hur fastighetsregistret såg ut och fördes förr i tiden, i fysiska böcker. En konsekvens av dagens regler är att det bland annat uppstår kopior av samma information både i fastighetsregistret och i andra myndigheters register. Detta har en hämmande effekt inte bara för Lantmäteriets möjlighet att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Även den offentliga förvaltningens digitalisering i stort hämmas eftersom fastighetsinformationen inte kan återanvändas digitalt på ett enkelt sätt.

Utgångspunkten för våra förslag har därför varit att beakta den nya kravbilden som handlar om styrning av dataproduktion som sker i offentlig förvaltning, det vill säga krav som driver den digitala strukturomvandlingen i omvärlden. Kraven handlar i vårt fall om förmågan att nå fler användare av informationen digitalt exempelvis genom nätverksbaserade lösningar, förmågan att uppnå hög grad av interoperabilitet och därmed användbarhet för informationen och förmågan att anpassa verksamheten till effektivisering som möjliggörs genom teknikutvecklingen.

Vi har kommit fram till att ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och de som för in uppgifter i fastighetsregistret behöver tydliggöras genom att det slås fast att fastighetsregistret ska fortsatt föras centralt, med Lantmäteriet som ensam ansvarig för registret. Däremot ska det också slås fast att elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation är möjligt i vissa fall utan att uppgifterna behöver registreras i fastighetsregistret.

En modern reglering behöver utformas som en ramlagstiftning för att på så sätt minska risken att den blir föråldrad på grund av den snabba teknikutvecklingen. Ramregleringen behöver också ta hänsyn till att Lantmäteriet har ett nationellt samordningsansvar för tillhandahållande av fastighetsinformation.

• Sida 30
•  Original

Ökad förutsebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd

Ett problem med dagens regler som syftar till att skydda personuppgifter i fastighetsregistret är att de kan kringgås och därmed leder till negativa konsekvenser för integritetsskyddet. Vi har kommit fram till att det är främst utformningen av reglerna som orsakar detta, bland annat genom att reglerna är sammanblandade med verksamhetsregleringen. Dagens utformning av reglerna har vållat tillämpningsproblem och svåra gränsdragningsfrågor avseende ansvar för informationen och förhållande till generell lagstiftning som styr informationshantering. Vår bedömning är därför att det finns skäl att gå över till en regleringsmodell med två separata lagar, där frågor om behandling av personuppgifter i fastighetsregistret regleras i en egen lag. I denna del har vi samarbetat särskilt med Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, se betänkandet

Framtidens dataskydd (SOU 2023:100).

Vi har också kommit fram till att nuvarande regler innehåller onödiga hinder som har negativa konsekvenser bland annat för brottsbekämpande myndigheter som behöver åtkomst till fastighetsregistret. Vår bedömning är att det finns skäl att utöka möjligheten till sökning på personnummer och samordningsnummer, särskilt med hänsyn till brottsbekämpande myndigheters behov.

Förstärkt informationssäkerhet

Vi lämnar inga författningsförslag för att möta behovet av att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och it-incidenter som berör fastighetsregistret. Det behövs ett samlat grepp kring dessa frågor utifrån ett infrastrukturperspektiv. I denna del hänvisar vi till förslag om koordinerade skyddsnivåer som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid datadelning, se betänkandet En reform

för datadelning (SOU 2023:96).

Ett helhetsgrepp bör också tas för att möta behovet av tillgång till information som utgör grunddata via säkra kommunikationsnät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt för-

• Sida 31
•  Original

svar. Fortsatta åtgärder bör tas inom ramen för beredskapssektorn för grunddata utifrån den kravställning som tas fram inom den sektorn.

Tydligare regelverk för dataförmedlare

Det finns i dagsläget ett 70-tal företag som förmedlar information ur fastighetsregistret i befintligt eller bearbetat skick, i egna informationstjänster. Dessa företag har en viktig roll inte minst utifrån EU:s mål för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för data och för en stark dataekonomi inom EU. En grundläggande förutsättning är dock att det ges förutsättningar i lagstiftningen för en ökad tillit till sådana informationstjänster. Risken med dagens regler för fastighetsregistret är att förutsättningar för sådan tillit inte ges.

Vår bedömning är därför att kraven på Lantmäteriet behöver tydliggöras när tillhandahållande sker genom informationsföretag som vidareförmedlar informationen i befintligt eller bearbetat skick.

Otydlig reglering av kraven på Lantmäteriets tillhandahållande har i dessa fall en negativ påverkan på förutsättningarna för att upprätthålla skyddsnivån för informationen vid vidareförmedling. Förtroendet för informationssäkerheten hos dessa företag påverkas därmed negativt.

Principiella skäl talar för att införa ett krav på tillståndsförfarande för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster. Dagens avtalshantering har negativ påverkan på transparensen för myndighetens beslut om när sådan åtkomst är tillåten.

Begränsning av tillhandahållandeverksamheten med hänsyn till säkerhetsintressen

Lantmäteriet har ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation. Det innebär att myndigheten har vissa skyldigheter och att den behöver arbeta proaktivt med ett elektroniskt tillhandahållande. Problemet med dagens regler är att räckvidden av detta ansvar inte är tydligt reglerat. Vi har därför kommit fram till att befintlig reglering för fastighetsregistret behöver tydliggöras i det avseendet.

• Sida 32
•  Original

Otydlig reglering av gränserna för myndighetens ansvar att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form har en negativ påverkan på säkerhetsintressen, exempelvis genom att det kan uppstå en missuppfattning om att ansvaret innebär större skyldigheter än vad som annars är tillåtet enligt den generella regleringen som syftar till att skydda informationen.

Vi har inte identifierat några hinder i gällande rätt för att ett fullgott säkerhetsskydd ska kunna garanteras när uppgifter lämnas till Lantmäteriet av verksamhetsutövare. Några sådana hinder har inte heller identifierats i fråga om informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäterimyndigheter. Däremot har det framkommit behov av ökad gemensam kompetens. Vi har därför kommit fram till att det finns skäl att föreslå åtgärder för att öka den gemensamma kompetensen och att det bör inrättas ett nytt samverkansorgan vid Lantmäteriet, med representation från relevanta myndigheter och företag.

Utifrån det faktum att termen råd är väl etablerad för flera samverkansgrupperingar i Lantmäteriets verksamhet föreslår vi den föreslagna grupperingen ska benämnas rådet för informations- och cybersäkerhet. Arbetsformerna ska vara sådana att respektive deltagare upplever sig ha nytta av sitt deltagande samtidigt som det inte påverkar varje organisations ansvar för det egna säkerhetsskyddet eller för den roll en deltagande tillsynsmyndighet har.

Två nya lagar

Vi föreslår att nuvarande lag om fastighetsregister ska upphävas och ersättas med två nya lagar, där frågor om behandling av personuppgifter regleras i en egen lag, skild från verksamhetsregleringen kring fastighetsregistret.

Lagarna ska benämnas fastighetsdatalag respektive lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Förslaget innebär att de nuvarande reglerna renodlas och sorteras utifrån sitt syfte. Regleringen blir på så sätt mer flexibel. Uppdelningen öppnar för en tydligare styrning av verksamheten utifrån syftet med fastighetsregistret, vilket gör det lättare att precisera räckvidden av det ansvar som myndigheten har ålagts som en myndighetsupp-

• Sida 33
•  Original

gift. En fördel med sådan reglering är att den kan utformas utifrån ett användarperspektiv. En annan fördel är att förhållandet till andra regler kan tydliggöras. De nuvarande reglerna har vållat tillämpningsproblem särskilt i det avseendet.

Regler för integritetsskydd kan i sin tur renodlas utifrån den registrerades perspektiv. Reglerna behöver också utformas mer konsekvent och enhetligt utifrån hur en modern särreglering av EU:s dataskyddsförordning brukar se ut nu för tiden. Sådan reglering underlättar för den registrerade dels att känna igen sig i hur skyddet regleras, dels att förstå vad denne kan förvänta sig av den personuppgiftsansvariga myndigheten, Lantmäteriet.

Vi vill samtidigt poängtera att våra förslag inte innebär att Lantmäteriet ska utföra några nya uppgifter. Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter förändras därmed inte i sak. De tydliggöranden vi föreslår i fråga om syftet med verksamheten bedömer vi dock som positiva utifrån ett dataskyddsperspektiv. Reglerna utformas därmed på ett tydligare sätt utifrån de krav som uppställs om fastställande av den rättsliga grunden enligt EU:s dataskyddsförordning.

Förslag till en ny fastighetsdatalag

Fastighetsdatalagen ska hjälpa Lantmäteriet att tillämpa den dataskyddsrättsliga regleringen som finns i EU:s dataskyddsförordning och den svenska dataskyddslagen. Syftet med lagen ska därför vara att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att värna människors rätt till skydd av personuppgifter vid sådan behandling.

Lagens tillämpningsområde begränsas till Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Det är alltså den verksamhet som regleras i den andra nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Den huvudsakliga förändringen i utformningen av reglerna i den nya fastighetsdatalagen är att regler om ändamål moderniserats och att regler om skyddsåtgärder utformats med utgångspunkt i skyddsnivåer för personuppgifter.

• Sida 34
•  Original

Vid utformningen av reglerna om ändamål har vi särskilt beaktat att syftet med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten är att ge offentlighet åt informationen. Offentlighetssyftet är alltså en del av den rättsliga grunden i vårt fall. Vi har därför fokuserat särskilt mycket på att precisera just det syftet i den andra särskilda nya lagen som styr själva verksamheten, eftersom det är det syftet som anger ramen för vilka ändamål som är tillåtna. En tydlig verksamhetsreglering innebär enligt vår uppfattning att behovet av till exempel detaljerade ändamål i en registerförfattning kan minska.

En ny rambestämmelse föreslås för behandling av personnummer och samordningsnummer, med utgångspunkt i 3 kap. 10 § dataskyddslagen. Rambestämmelsen föreslås ersätta nuvarande motsvarande reglering i 7–10 §§fastighetsregisterlagen, det vill säga av integritetshöjande åtgärder som rör denna kategori av uppgifter.

Även externa användare, som har rätt till åtkomst till informationen, föreslås få möjlighet att söka på personnummer eller samordningsnummer i vissa fall. Skälen till att utöka möjligheten att söka på personnummer och samordningsnummer för externa användare har vi bedömt vara knutna till användarens behandling med stöd av artikel 6.1 c och e EU:s dataskyddsförordning.

En ny rambestämmelse föreslås också för behandling av uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda. Rambestämmelsen föreslås ersätta nuvarande motsvarande reglering i 7–10 §§fastighetsregisterlagen som innehåller begränsningar för vissa uppgifter som är av mer integritetskänslig natur.

Den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen som reglerar ett ansvar för Lantmäteriet att se till att risker ur ett integritetsperspektiv inte uppkommer, föreslår vi ska tas bort. Regeln har vållat tillämpningsproblem.

Regeringens tidigare bedömning om behovet av särskild reglering i fråga om begränsning av registrerades rättigheter påverkas inte av våra förslag.

Nuvarande bestämmelse om överklagande samordnas tydligare med dataskyddslagens överklagandebestämmelse. Det tydliggörs att det är fråga om beslut som rör den registrerade i fråga om rättigheter som regleras i den nya lagen.

• Sida 35
•  Original

Förslag till en ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation är en verksamhetslag. Lagen föreslås innehålla bestämmelser om verksamhet som innebär förande av fastighetsregistret och om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Syftet med bestämmelserna i lagen är att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form. Syftet har preciserats jämfört med den nuvarande regleringen.

Formuleringen fullborda fastighetsbildningsåtgärder tar sikte på offentlighetssyftet som har sin grund i fastighetsbildningslagen (1970:988) och annan motsvarande reglering.

Formuleringen att tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom tar sikte på offentlighetssyftet som har sin grund i jordabalken.

Formuleringen att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form är ett samlingsnamn för alla allmänna intressen som för att kunna tillgodoses förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastighetsinformation i elektronisk form. Begreppet tar sikte på skälen till att effektiv och säker informationsförsörjning utgör ett offentligt åtagande och därmed en särskild myndighetsuppgift för Lantmäteriet.

Begreppet fastighetsanknuten information ersätts med begreppet fastighetsinformation som är det vedertagna namnet på informationen.

Lagen ska tillämpas i verksamhet som rör förande av fastighetsregistret och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Verksamheten sker genom Lantmäteriets försorg. Lagen ska också tillämpas i relevanta delar av behöriga myndigheter i verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur fastighetsregistret.

Det som är nytt jämfört med dagens regler är att tydliga regler införs om hur lagen förhåller sig till annan generell reglering. I den nya lagen fastslås att bestämmelser om elektroniskt tillhandahåll-

• Sida 36
•  Original

ande inte påverkar tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt. Dessutom fastslås det att lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och lagen om geografisk miljöinformations samt de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa lagar gäller i tillhandahållandeverksamheten. Krav som ställs på tillhandahållandeverksamhet i dessa lagar gäller alltså även om de lagarna har ett snävare tillämpningsområde.

Lagens regler om elektroniskt tillhandahållande ges också ramkaraktär i förhållande till annan reglering enligt vilken fastighetsinformation också ska ges offentlighet.

En annan nyhet i vårt förslag är att kravet på att registret ska delas in i olika delar tas bort. Nuvarande lagkrav på viss struktur för fastighetsregistret utgör enligt vår bedömning ett hinder för en effektiv och säker informationshantering i fastighetsregistret.

Mer detaljerade bestämmelser om fastighetsregistrets innehåll föreslås även i fortsättningen regleras på förordningsnivå. Detta gäller även så kallad tilläggsinformation som finns i fastighetsregistret, samt bestämmelser om geometrisk information som gör det möjligt att visualisera registrets innehåll i kartjänster. Begreppet geometrisk information föreslås ersätta begreppet digital registerkarta.

Vissa justeringar föreslås bland annat i registerinnehållet i syfte att säkerställa tillförlitligheten till registret. Detta inkluderar förslag som innebär att redovisningen av uppgifter om identitetsnummer ska bli mer fullständig. Vissa andra förenklingar föreslås också inbegripet att de nya reglerna ska göras mer överskådliga än de befintliga.

Nya regler föreslås för ett alternativt sätt att redovisa uppgifter i fastighetsregistret. Syftet med reglerna är att möjliggöra minskning av dubbelhantering av information, men att det sker successivt och utifrån rådande förhållanden. Syftet med reglerna är också att slå fast att tillhandahållande, exempelvis via Lantmäteriets Nationella geodataplattform, kan under vissa förutsättningar användas som alternativ.

Den befintliga föreskriftsrätten till Lantmäteriet förtydligas i fråga om registrets innehåll genom en konsekvent utformning av bemyndigande om föreskrifter. Föreskriftsrätt föreslås också för så kallade interoperabilitetslösningar. Vi har i denna del anammat de begrepp och förslag som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid datadelning, se betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).

• Sida 37
•  Original

Som en ytterligare åtgärd för att minska dubbelhantering eller annan onödig hantering av information föreslår vi att behörighetsregler justeras för lantmäterimyndigheten enligt fastighetsbildningslagen för att underlätta för en samordnad hantering av avtalsrättigheter som registrerats i fastighetsregistret av inskrivningsmyndigheten enligt jordabalken.

Helt nya regler införs för att reglera Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation, det vill säga Lantmäteriets verksamhet som innebär ett elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Verksamheten är inte ny, men det finns inga särskilda regler som preciserar ansvaret i denna verksamhet i dag.

En ny regel föreslås därmed som tydliggör att Lantmäteriets befintliga ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation innebär en skyldighet att erbjuda fastighetsinformation i lämpliga elektroniska format och distributionssätt. Genom den nya regeln möjliggörs bland annat en tydligare reglering av hur långtgående skyldigheten är med hänsyn till säkerhetsintressen.

För att kunna ta del av de erbjudna formaten och distributionssätten behövs ett tillstånd från Lantmäteriet. En ny regel föreslås därför om detta. Tillståndsförfarandet föreslås ersätta dagens avtals- och beslutsförfarande samt regler om ansvar för Lantmäteriet att se till att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt.

Ett sådant åtkomsttillstånd föreslås medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet. Villkoren ska fastställas i förväg för att öka förutsebarheten för användarna om vad som krävs för att få åtkomst.

Regeringen föreslås meddela föreskrifter om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när tillstånd inte behövs och förutsättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av fastighetsinformation.

Slutligen föreslår vi en ny reglering som tydliggör det rättsliga stödet för Lantmäteriet att erbjuda medborgartjänster i syfte att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Nuvarande bestämmelse om överklagande tydliggörs i fråga om vilka beslut som rör användaren och som användaren kan överklaga.

• Sida 38
•  Original

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse

Överlåtelse av fast egendom omfattas inte i dag av säkerhetsskyddslagens särskilda regler om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. Detta undantag föreslår vi ska tas bort.

De skyldigheter inför överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom som gäller enligt 4 kap. 13 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska även omfatta överlåtelser av fast egendom. Även överlåtelser som görs inom ramen för fastighetsbildningsärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta såväl inskrivningsmyndigheten som lantmäterimyndigheten om beslut som innebär att en överlåtelse förbjuds.

Även överlåtelser som görs inom ramen för fastighetsbildningsärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen. Däremot ska konsekvensen av överträdelse av 4 kap. 13 § i dessa fall i vanlig ordning utgöra en grund för sanktionsavgift.

Bestämmelsen i 18 kap. 3 § tredje punkten jordabalken är en sådan kvalificerad ogiltighetsanledning som innebär att god tro inte kan hävdas om överlåtelsen av fast egendom är ogiltigt enligt säkerhetsskyddslagen.

Frågor som kräver ytterligare utredning

Vi har kommit fram till att vissa ytterligare uppgifter bör lägga till i fastighetsregistret för att öka registrets tillförlitlighet, men vi har inte kunnat föreslå några ändringar i det avseendet inom ramen för vårt uppdrag.

Det finns skäl att lägga till uppgift om ledningsrättshavare i fastighetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning.

Vi föreslår att Lantmäteriet ges i uppdrag av regeringen att utreda hur kraven på att anmäla ledningsrättshavare och överlåtelse ska ske och vilka eventuella konsekvenser en underlåtelse av detta ska medföra.

• Sida 39
•  Original

Uppdraget bör också omfatta frågor om vilka handlingar som bör bifogas anmälan, vilka handläggningsregler som ska gälla för en anmälan, och vilka författningsändringar som krävs bland annat i ledningsrättslagen, om det behövs övergångsregler samt om kostnader.

Vidare finns det skäl att lägga till uppgift om andelstal för gemensamhetsanläggningar i fastighetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning. Vi föreslår att även dessa frågor ska omfattas av ett uppdrag till Lantmäteriet som vi föreslagit i föregående avsnitt.

Det har också framkommit att brottsbekämpande myndigheter har behov av uppgifter om fastighetsägares medborgarskap samt uppgift om mäklare. Även dessa frågor har inte kunnat lösas inom ramen för vårt uppdrag och kräver fortsatt utredning.

Dessa frågor påverkar inte genomförandet av våra förslag utan kan hanteras i särskild ordning.

Konsekvenser och ikraftträdande

De förslag vi lämnar bedöms få positiva effekter för Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret, fastighetsregistrets användare och företag som vidareförmedlar information från registret. För Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret ges nya möjligheter att effektivisera verksamheten. Flera åtgärder föreslås särskilt i syfte att minska behovet av dubbelhantering av samma information som till exempel redan finns i andra register. För användarna och företagen som vidareförmedlar informationen innebär det att informationen blir mer tillförlitlig och att det blir mer förutsägbart vad som krävs för att få åtkomst till informationen i elektronisk form. Flera åtgärder föreslås för att tydliggöra det förfarande som Lantmäteriet tillämpar för att ge sådan åtkomst. Förslagen får positiva effekter på nationella säkerhetsintressen genom att Lantmäteriet informationsförsörjningsansvar begränsas och tydliggörs i förhållande till generell lagstiftning som syftar till att skydda informationen. Förslagen får också positiva effekter på integritetsskyddet genom att integritetsskyddsreglerna utformas mer konsekvent och genom att det blir mer förutsebart för de registrerade hur personuppgifterna får behandlas. Förslagen bedöms förenliga med EU:s dataskyddsförordning.

• Sida 40
•  Original

Förslagen bedöms inte få några betydande finansiella konsekvenser för de berörda intressenterna. De förslag vi lämnar om föreskriftsrätt för Lantmäteriet i fråga om så kallad interoperabilitet vid datadelning bedöms påverka den kommunala självstyrelsen. Denna påverkan anses vara marginell och bedöms godtagbar och proportionerlig.

Huvuddelen av våra förslag bör kunna träda i kraft den 1 juli 2026. De ändringar i säkerhetsskyddslagen vi föreslår, liksom en ändring i Lantmäteriets instruktion, skulle kunna träda i kraft något tidigare, den 1 juli 2025.

• Sida 41
•  Original

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till fastighetsdatalag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Lagen innehåller även bestämmelser för behandling av personuppgifter i behöriga myndigheters verksamhet där det ingår att föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår eller kommer att ingå i ett register.

Förhållande till annan reglering

3 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om

• Sida 42
•  Original

upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, här benämnd dataskyddslagen, och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Personuppgiftsansvar

4 § Lantmäteriet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Personuppgiftansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling som utförs i verksamhet där det ingår att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om personuppgiftsbiträden.

Ändamål

5 § Lantmäteriet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sin verksamhet.

6 § Personuppgifter som Lantmäteriet behandlar enligt 5 § får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.

Lantmäteriet får i samband med sådant uppgiftslämnande även behandla personuppgifter för att göra urval och bearbetningar.

7 § Lantmäteriet får även behandla personuppgifter för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

• Sida 43
•  Original

Elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter

8 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter elektroniskt om det inte är olämpligt.

Elektroniskt tillhandahållande till den registrerade av uppgifter som rör honom eller henne är lämpligt enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar.

Uppgift om personnummer och samordningsnummer

9 § Behandling enligt 8 § som innebär att personnummer eller samordningsnummer tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

Uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden

10 § Behandling enligt 8 § som innebär att uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärd tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen eller något annat beaktansvärt skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgifter om enskilds personliga förhållanden och om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

• Sida 44
•  Original

Begränsning för direkt marknadsföring

11 § Vid behandling enligt 8 § som sker på framställan av annan för ändamålet direkt marknadsföring gäller artikel 21.2 och 21.3 EU:s dataskyddsförordning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandling enligt första stycket.

Begränsning av rätten till rättelse

12 § Artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till rättelse gäller inte i fråga om rättelse av personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.

När artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning tillämpas i övriga fall enligt denna lag får frågor om sådan rättelse prövas även av någon annan än den personuppgiftsansvarige, om regeringen har föreskrivit det.

Begränsning av rätten till begränsningar av behandling

13 § Artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till begränsning av behandling gäller inte för personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.

Överklagande

14 § Beslut som rör den registrerade enligt 12–13 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 45
•  Original

1.2. Förslag till lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll och syfte

1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som rör förande av fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Bestämmelserna syftar till att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form.

Vilka som ska tillämpa lagen

2 § Fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet som avses i 1 § sker genom Lantmäteriets försorg.

I verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur registret ska bestämmelserna i 2 kap. tillämpas av behöriga myndigheter enligt 4 § i det kapitlet.

Förhållande till andra författningar

3 § Bestämmelserna i 3 kap. påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt.

Lagen påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter eller krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt.

• Sida 46
•  Original

4 § Vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation enligt denna lag gäller bestämmelserna i

a) lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, och

b) lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

5 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhandahållas elektroniskt enligt denna lag.

Om det i annan lag eller förordning som reglerar information enligt första stycket finns bestämmelser som avviker från denna lag, ska de bestämmelserna gälla.

2 kap. Fastighetsregistret

Det nationella fastighetsregistret

1 § För det syfte som anges i 1 kap. 1 § ska det finnas ett nationellt register benämnt fastighetsregistret. Registret ska föras med hjälp av informationsteknik.

Registerinnehåll

2 § I registret ingår uppgifter om

1. fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder som ska registreras enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) eller annan liknande lag eller förordning,

2. ägande- och nyttjanderättförhållanden och andra inskrivningsåtgärder som ska registreras enligt jordabalken, och

3. andra åtgärder eller förhållanden som har fastighetsanknytning, och som avser

a) fastighetstaxering,

b) adresser,

c) byggnader, och

• Sida 47
•  Original

d) planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet enligt 2 §,

2. geometrisk information och koordinater som gör det möjligt att visualisera registrets innehåll i karttjänster,

3. ytterligare uppgifter som har samband med registrets innehåll (tilläggsinformation), och

4. interoperabilitet vid datadelning.

Behörighet att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret

4 § Uppgifter får föras in, ändras och tas bort i fastighetsregistret endast av behöriga myndigheter.

Av 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) framgår att lantmäterimyndigheten, eller annan myndighet som regeringen bestämmer, är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastighetsregistret enligt den lagen.

Av 19 kap. 3 § jordabalken framgår att inskrivningsmyndigheten är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastighetsregistret enligt jordabalken.

I 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §fastighetsbildningslagen finns särskilda regler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken.

Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får föra in, ändra och ta bort uppgifter i övriga fall.

3 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Format och distributionssätt

1 § Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation innebär en skyldighet för Lantmäteriet att erbjuda lämpliga elektroniska format och distributionssätt.

Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

• Sida 48
•  Original

Åtkomst till format och distributionssätt

2 § För åtkomst till visst format och distributionssätt enligt 1 § krävs ett tillstånd från Lantmäteriet. Ett sådant åtkomsttillstånd medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

a) omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd,

b) när åtkomsttillstånd inte behövs,

c) förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick i informationstjänster, och

d) begränsningar för vilka uppgifter som ingår i samhällets informationsförsörjning enligt 1 kap. 5 §.

Medborgartjänster

4 § Lantmäteriet ska erbjuda medborgartjänster för allmänheten om det är nödvändigt för att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehåll och begränsningar för tillhandahållande enligt första stycket.

4 kap. Skadestånd, avgifter och överklagande

Skadestånd

1 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap. jordabalken finns bestämmelser om skadestånd på grund av fel i fastighetsregistret.

Avgifter

2 § Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter.

• Sida 49
•  Original

Överklagande

3 § Beslut om åtkomsttillstånd enligt 3 kap. 2 § denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. För överklagande av beslut om avgift för användningen av fastighetsregistret gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 50
•  Original

1.3. Förslag till lag om upphävande av lagen (2000:224) om fastighetsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (2000:224) om fastighetsregister ska upphöra att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

• Sida 51
•  Original

1.4. Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § och 18 §säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

13 §¹

En verksamhetsutövare ska göra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning enligt 14 § och samråda enligt 15 §, om verksamhetsutövaren avser att överlåta

1. hela eller någon del av den säkerhetskänsliga verksamheten, eller

2. egendom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd.

Första stycket gäller inte för överlåtelser av fast egendom.

Första stycket gäller även överlåtelser av fast egendom enligt jordabalken och överföring av äganderätten till fast egendom enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) .

Regeringen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från första stycket. Om det finns särskilda skäl får regeringen också besluta om sådana undantag i enskilda fall.

18 §²

En överlåtelse i strid med ett förbud enligt 17 § är ogiltig. Om en överlåtelse har genomförts utan samråd enligt 15 eller 16 § och förutsättningarna för ett förbud enligt 17 § är uppfyllda, får tillsynsmyndigheten i efterhand besluta om sådant förbud. Överlåtelse är då ogiltig.

Beslut om förbud enligt andra stycket påverkar inte giltigheten av beslut som innebär överföring av äganderätten till fast egendom

¹ Senaste lydelse 2021:952. ² Senaste lydelse 2021:952.

• Sida 52
•  Original

enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) .

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

• Sida 53
•  Original

1.5. Förslag till lag om ändring i jordabalken1

Härigenom föreskrivs

dels att 2 kap. 3 § och 7 §, 12 kap. 16 §, 13 kap. 15, 16, 18 och

25 §§, 18 kap. 10 §, 19 kap. 1, 6, 9, 12, 19, 21–23, 25 a, 27, 29, 35 och 37 §§ och rubriken till 19 kap., 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§, 21 kap. 4 och 6 §§, 22 kap. 3, 4, och 12 §§, 23 kap. 2 § och 9 §, och 24 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 23 kap. ska lyda ”Inskrivning av annan

nyttjanderätt än tomträtt samt av servitut och rätt till elektrisk kraft”,

dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

till lagen (2000:226) om ändring av jordabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §²

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten, om ägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel enligt

24 kap. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg hör inte i något fall till fastigheten.

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten, om ägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i fastig-

hetsregistret enligt 24 kap. Fordon,

kontorsutrustning och handverktyg hör inte i något fall till fastigheten.

¹ Balken omtryckt 1970:1209. ² Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 54
•  Original

7 §³

En överlåtelse av ett föremål som hör till en fastighet gäller inte mot tredje man, förrän

1. föremålet skiljs från fastigheten på ett sådan sätt att det inte längre kan anses höra till denna, eller

2. ett beslut enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) eller anläggningslagen (1973;1149) om att föremålet inte längre skall höra till fastigheten har införts i fastig-

hetsregistrets allmänna del.

2. ett beslut enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) eller anläggningslagen (1973;1149) om att föremålet inte längre ska höra till fastigheten har införts i fastig-

hetsregistret.

Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv försäljning av föremål som hör till en fastighet och av ianspråktagande av sådana föremål genom expropriation finns särskilda bestämmelser.

12 kap.

16 §⁴

Bestämmelserna i 10–12 §§ tillämpas också, om

1. lägenheten blir så förstörd under hyrestiden att den inte kan användas för det avsedda ändamålet eller om lägenheten annars skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan,

2. hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten utan att hyresgästen är vållande,

3. hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket, eller

4. en myndighet under hyrestiden meddelar ett sådant beslut som avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen gett anledning till det, dock inte förrän beslutet får verkställas.

Avser hyresavtalet en bostadslägenhet, får hyresnämnden i de fall som avses i första stycket 1–3 eller om hyresvärden inte fullgör sin underhållsskyldighet enligt 15 § tredje stycket på ansökan av hyresgästen ålägga hyresvärden att åtgärda bristen (åtgärdsföreläggande). I föreläggandet, som får förenas med vite, ska det anges en viss tid inom vilken den eller de åtgärder som avses med föreläggandet ska ha vidtagits. Finns det särskilda skäl får tiden förlängas, om en ansökan om det görs innan tidsfristen löper ut.

³ Senaste lydelse 2001:889. ⁴ Senaste lydelse 2021:1097.

• Sida 55
•  Original

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om inskränkning i rätten att enligt första stycket få nedsättning av hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat arbete som särskilt anges i avtalet.

En ansökan om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den som senast har beviljats eller sökt lagfart, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan om åtgärdsföreläggande görs.

Om fastigheten överlåts efter att ansökan om åtgärdsföreläggande har gjorts eller om det är fråga om ett sådant fall som avses i fjärde stycket, ska rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel, kan en ansökan om åt-

gärdsföreläggande riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistret, kan en ansökan om åtgärdsföreläggande riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

13 kap.

15 §⁵

Uppsägning av tomträttsavtal

skall ske minst två år före peri-

odens utgång, om ej längre uppsägningstid överenskommits. Uppsägning som sker tidigare än fem år före periodens utgång är utan verkan. Det åligger fastighetsägaren att inom samma tid som gäller för uppsägningen anmäla denna till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel. Om

sådan anteckning ej skett, är uppsägningen ogiltig.

Uppsägning av tomträttsavtal

ska ske minst två år före peri-

odens utgång, om ej längre uppsägningstid överenskommits. Uppsägning som sker tidigare än fem år före periodens utgång är utan verkan. Det åligger fastighetsägaren att inom samma tid som gäller för uppsägningen anmäla denna till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig-

hetsregistret. Om sådan anteckning

ej skett, är uppsägningen ogiltig.

⁵ Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 56
•  Original

Uppsägning skall ske skriftligen. Därvid bör skälen för uppsägningen anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga delar.

Uppsägning ska ske skriftligen. Därvid bör skälen för uppsägningen anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga delar.

16 §⁶

Anser tomträttshavaren att det inte finns skäl för uppsägning, får han eller hon klandra uppsägningen. Om tomträttshavaren inte väcker talan inom tre månader efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistrets

inskrivningsdel, är rätten till talan

förlorad.

Anser tomträttshavaren att det inte finns skäl för uppsägning, får han eller hon klandra uppsägningen. Om tomträttshavaren inte väcker talan inom tre månader efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistret, är rätten till talan förlorad.

18 §⁷

När fastighetsägaren är skyldig att lösa egendom, skall talan om lösesumman väckas inom ett år efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistrets in-

skrivningsdel. Om tomträttshav-

aren har klandrat uppsägningen enligt 16 §, får talan om lösesumman i stället väckas inom ett år efter det att domen i målet om klander vann laga kraft. Om tiden inte iakttas, förfaller uppsägningen. Talan får väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.

Sedan domen om lösesumman har vunnit laga kraft, skall lösesumman inom en månad deponeras hos länsstyrelsen.

När fastighetsägaren är skyldig att lösa egendom, ska talan om lösesumman väckas inom ett år efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistret. Om tomträttshavaren har klandrat uppsägningen enligt 16 §, får talan om lösesumman i stället väckas inom ett år efter det att domen i målet om klander vann laga kraft. Om tiden inte iakttas, förfaller uppsägningen. Talan får väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.

Sedan domen om lösesumman har vunnit laga kraft, ska lösesumman inom en månad deponeras hos länsstyrelsen.

⁶ Senaste lydelse 2000:226. ⁷ Senaste lydelse 2004:424.

• Sida 57
•  Original

Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman har deponerats, skall länsstyrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets

inskrivningsdel.

Medel som har deponerats

skall genast sättas in i bank eller

kreditmarknadsföretag mot ränta.

Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, ska länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman har deponerats, ska länsstyrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret.

Medel som har deponerats

ska genast sättas in i bank eller

kreditmarknadsföretag mot ränta.

25 §⁸

När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klander av uppsägning, skall rätten genast göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Detsamma gäller när dom eller slutligt beslut i sådant mål vunnit laga kraft.

När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klander av uppsägning, ska rätten genast göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

fastighetsregistret. Detsamma gäller

när dom eller slutligt beslut i sådant mål vunnit laga kraft.

18 kap.

10 §⁹

Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill söka betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits eller fordran

Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill söka betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits eller fordran

⁸ Senaste lydelse 2000:226. ⁹ Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 58
•  Original

som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets in-

skrivningsdel, kan talan om betal-

ning i stället riktas mot den som innehar egendomen med äganderättsanspråk.

som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistret, kan talan om betalning i stället riktas mot den som innehar egendomen med äganderättsanspråk.

I fråga om tomträtt gäller första stycket även när fastighetsägaren vill uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 13 kap. 11 eller 18 §.

19 kap.

Handläggning av inskrivningsärenden m.m.

19 kap. Handläggning av inskrivningsärenden och

registrering i fastighetsregistret

1 §¹⁰

Inskrivning enligt denna balk ska göras i fastighetsregistrets in-

skrivningsdel.

Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224) om fastighetsregister.

Inskrivning enligt denna balk ska göras i fastighetsregistret enligt

lagen ( 0000:000 ) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

6 §¹¹

Ett inskrivningsärende skall tas upp på en inskrivningsdag.

Inskrivningsdag skall hållas varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton.

Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en registrering i fastighets-

registrets allmänna del avseende

den fastighet som ansökan eller

Ett inskrivningsärende ska tas upp på en inskrivningsdag.

Inskrivningsdag ska hållas varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton.

Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en registrering i fastighets-

registret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) avse-

¹⁰ Senaste lydelse 2020:362. ¹¹ Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 59
•  Original

anmälan avser, skall ansökan eller anmälan anses ha gjorts efter registreringen.

ende den fastighet som ansökan eller anmälan avser, ska ansökan eller anmälan anses ha gjorts efter registreringen.

9 §¹²

Inskrivningsmyndigheten skall sammanföra handlingarna i inskrivningsärendena i akter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att akterna

skall utgöra en del av ärende-

registret, om de är i elektronisk form.

Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller förklaring av betydelse för ärendet, skall en anteckning om detta göras i akten. Detsamma gäller om en särskild utredning har gjorts i ärendet. I akten skall även tas in protokoll samt kallelser, förelägganden och andra beslut som inte skall antecknas i

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Att skälen för vissa beslut skall antecknas i akten framgår av 19 och 25 §§.

Inskrivningsmyndigheten ska sammanföra handlingarna i inskrivningsärendena i akter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att akterna

ska utgöra en del av ärende-

registret, om de är i elektronisk form.

Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller förklaring av betydelse för ärendet, ska en anteckning om detta göras i akten. Detsamma gäller om en särskild utredning har gjorts i ärendet. I akten ska även tas in protokoll samt kallelser, förelägganden och andra beslut som inte ska antecknas i

fastighetsregistret.

Att skälen för vissa beslut ska antecknas i akten framgår av 19 och 25 §§.

12 §¹³

En ansökan ska omedelbart avvisas, om

1. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första stycket, eller

2. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det inte kan skrivas in i

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

2. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det inte kan skrivas in i

fastighetsregistret.

¹² Senaste lydelse 2011:62. ¹³ Senaste lydelse 2008:153.

• Sida 60
•  Original

19 §¹⁴

Ett sådant beslut i ärende enligt 20–24 kap. som enligt lag eller annan författning skall föras in i fastighetsregistrets inskrivnings-

del meddelas genom att beslutet

förs in i denna del av registret. Beslutet skall anses ha det innehåll som framgår av registret.

Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, skall skälen för beslutet antecknas i akten.

Ett sådant beslut i ärende enligt 20–24 kap. som enligt lag eller annan författning ska föras in i fastighetsregistret meddelas genom att beslutet förs in i registret. Beslutet ska anses ha det innehåll som framgår av registret.

Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, ska skälen för beslutet antecknas i akten.

21 §¹⁵

Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten tidigare har utfärdat till följd av senare beslut om rättelse inte längre stämmer överens med uppgift i

fastighetsregistrets inskrivningsdel, skall myndigheten utfärda

ett nytt bevis. I samband därmed

skall det tidigare utfärdade beviset

förstöras.

Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten tidigare har utfärdat till följd av senare beslut om rättelse inte längre stämmer överens med uppgift i

fastighetsregistret, ska myndigheten

utfärda ett nytt bevis. I samband därmed ska det tidigare utfärdade beviset förstöras.

Inskrivningsmyndigheten får förelägga den som innehar ett sådant bevis att ge in det till myndigheten. Föreläggandet får förenas med vite.

22 §¹⁶

Om fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel innehåller någon uppen-

bar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyn-

Om fastighetsregistret innehåller någon uppenbar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyndigheten rätta

¹⁴ Senaste lydelse 2000:226. ¹⁵ Senaste lydelse 2000:226. ¹⁶ Senaste lydelse 2018:778.

• Sida 61
•  Original

digheten rätta uppgiften. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

uppgiften. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare av en panträtt eller en innehavare av en rättighet för vilken inskrivning är beviljad eller sökt, ska det inbördes företrädet mellan de berörda förvärven bestämmas efter vad som är skäligt.

I fall som avses i första stycket tillämpas inte 36 § förvaltningslagen (2017:900).

23 §¹⁷

När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om rättelse, skall detta antecknas i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel, om

beslut i ärendet inte meddelas samma dag.

När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om rättelse, ska detta antecknas i fastig-

hetsregistret, om beslut i ärendet

inte meddelas samma dag.

25 a §¹⁸

Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter i fastighetsregist-

rets inskrivningsdel.

Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter som förts in fastig-

hetsregistret enligt 19 kap.

¹⁷ Senaste lydelse 2000:226. ¹⁸ Senaste lydelse 2018:270.

• Sida 62
•  Original

27 §¹⁹

Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistrets inskrivnings-

del på annat sätt än som följer av

övriga bestämmelser i detta kapitel.

Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn och adressuppgifter får införas i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel på

annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn, per-

sonnummer eller samordningsnummer och adressuppgifter får

införas i fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

29 §²⁰

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna följande uppgifter i fas-

tighetsregistrets inskrivningsdel:

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna följande uppgifter i fas-

tighetsregistret:

1. uppgift om exekutiv försäljning eller expropriation eller liknande tvångsförvärv som inverkat på en inteckning eller en inskriven rättighet,

2. uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på en inteckning eller en inskriven rättighet,

3. uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt till sådan egendom,

4. uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av tomträtt,

5. uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål som avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,

6. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,

7. uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo ska säljas exekutivt,

8. uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,

¹⁹ Senaste lydelse 2006:142. ²⁰ Senaste lydelse 2008:337.

• Sida 63
•  Original

9. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har belagts med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring, och

10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning ska antecknas i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel.

10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning ska antecknas i fastighetsregistret.

Anteckning ska göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd som utvisar förhållandet har kommit in till inskrivningsmyndigheten.

Domstol ska genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana förhållanden som avses i första stycket 3–5.

35 §²¹

Om det överklagade beslutet har förts in i fastighetsregistrets

inskrivningsdel, skall uppgift om

överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i registret.

Om det överklagade beslutet har förts in i fastighetsregistret,

ska uppgift om överklagandet

föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, ska beslutets innehåll antecknas i registret.

37 §²²

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighets-

registrets inskrivningsdel eller i en

anordning som är ansluten till

registrets inskrivningsdel hos den

statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighets-

registret eller i en anordning som

är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).

²¹ Senaste lydelse 2000:226. ²² Senaste lydelse 2008:541.

• Sida 64
•  Original

Rätten gäller endast i den mån inskrivningsmyndigheten är ansvarig för uppgifterna i fastighetsregistret enligt denna balk.

Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

20 kap.

4 §²³

Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att föregående ägares förvärv lagfares och har tiden för sökande av lagfart på dennes förvärv börjat löpa, får förvärvaren söka lagfart även på detta förvärv. Företrädaren i äganderätten är skyldig att för sådant ändamål tillhandahålla erforderliga handlingar som han innehar.

Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan rättshandling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan som har att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för dennes räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne göras i

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan rättshandling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan som har att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för dennes räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne göras i

fastighetsregistret.

6 §²⁴

En lagfartsansökan ska avslås, om

1. fångeshandlingen inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. fångeshandlingen inte är upprättad på det sätt som föreskrivs i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,

²³ Senaste lydelse 2000:226. ²⁴ Senaste lydelse 2010:2048.

• Sida 65
•  Original

4. förvärvet avser en del av en fastighet och tiden för att ansöka om fastighetsbildning enligt 4 kap. 7–9, 28 eller 29 § eller enligt någon annan bestämmelse i lag har gått ut eller ansökan om fastighetsbildning har avslagits eller ett sådant förvärv annars enligt lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel av inskränkningen var

upptaget på inskrivningsdag,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistret av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv,

7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försäljningen enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde framför dennes förvärv,

8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd har gått ut eller ansökan om tillstånd har avslagits,

9. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller inte kan göras gällande.

7 §²⁵

Förekommer inte omständigheter som avses i 6 §, ska lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myndighet,

2. fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft,

²⁵ Senaste lydelse 2010:2048.

• Sida 66
•  Original

5. vid förvärv genom legat detta inte utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivnings-

del av anmälan enligt 5 § andra

stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,

8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistret av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

12. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, eller

13. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som inte överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

13 §²⁶

Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, skall den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshand-

Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, ska den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshand-

²⁶ Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 67
•  Original

ling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistrets

inskrivningsdel under nämnda tid.

I ärende om lagfart som avses i denne pragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.

ling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistret under nämnda tid.

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf ska, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från Kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.

14 §²⁷

Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta rättighet i denna, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt genom annans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall anteckning om inskränkningen göras i fastighets-

registrets inskrivningsdel när lag-

Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta rättighet i denna, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt genom annans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, ska anteckning om inskränkningen göras i fastighets-

registret när lagfart sökes eller

²⁷ Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 68
•  Original

fart sökes eller när upplysning om inskränkningar därefer vinnes.

när upplysning om inskränkningar därefter vinnes.

21 kap.

4 §²⁸

Framgår av upplåtelsehandlingen att tomträttshavarens rätt att upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt, skall anteckning om detta göras i fastighetsregistrets

inskrivningsdel när inskrivning

sökes.

Framgår av upplåtelsehandlingen att tomträttshavarens rätt att upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt, ska anteckning om detta göras i fastighetsregistret när inskrivning sökes.

6 §²⁹

Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller upplyses på annat sätt att tomträtten har upphört enligt 13 kap. 19 §, ska det i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel antecknas att tomträtten

har upphört.

Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller upplyses på annat sätt att tomträtten har upphört enligt 13 kap. 19 §, ska det i fastighetsregistret antecknas att tomträtten har upphört.

Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap. 22 § får inte bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då dödning söks.

²⁸ Senaste lydelse 2000:226. ²⁹ Senaste lydelse 2008:337.

• Sida 69
•  Original

22 kap.

3 §³⁰

Ansökan om inteckning ska avslås, om

1. föreskrifterna i 2 § inte iakttagits,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i

fastighetsregistrets inskrivningsdel

inteckning inte får beviljas i fastigheten,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i

fastighetsregistret inteckning inte

får beviljas i fastigheten,

3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inteckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet, eller

6. en del av fastigheten har utmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller fastigheten eller en del av fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, om inte ansökningen har medgetts av Kronofogdemyndigheten.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till samma dag.

4 §³¹

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om inteckning förklaras vilande, om

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, ska ansökan om inteckning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,

2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

3. sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits,

³⁰ Senaste lydelse 2010:238. ³¹ Senaste lydelse 2003:378.

• Sida 70
•  Original

4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel av anmälan enligt 5 §

andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,

4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistret av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,

5. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande,

skall inskrivningsmyndigheten ut-

färda bevis om detta (vilandebevis).

Förklaras ansökan vilande,

ska inskrivningsmyndigheten ut-

färda bevis om detta (vilandebevis).

12 §³²

På ansökan av innehavare av pantbrev eller vilandebevis skall anteckning göras i fastighetsregist-

rets inskrivningsdel om innehavet.

Är annan förut antecknad som innehavare, skall inskrivningsmyndigheten sedan anteckning om det nya innehavet skett avföra den tidigare anteckningen och skriftligen underrätta den som tidigare var antecknad som innehavare om åtgärden. Skyldighet att underrätta tidigare antecknad innehavare föreligger dock icke, om det är uppenbart att underrättelsen saknar betydelse för honom. Föreligger anledning till antagande att sökan-

På ansökan av innehavare av pantbrev eller vilandebevis ska anteckning göras i fastighets-

registret om innehavet.

Är annan förut antecknad som innehavare, ska inskrivningsmyndigheten sedan anteckning om det nya innehavet skett avföra den tidigare anteckningen och skriftligen underrätta den som tidigare var antecknad som innehavare om åtgärden. Skyldighet att underrätta tidigare antecknad innehavare föreligger dock icke, om det är uppenbart att underrättelsen saknar betydelse för honom. Föreligger anledning till antagande att sökan-

³² Senaste lydelse 2000:226.

• Sida 71
•  Original

den icke innehar pantbrevet eller beviset, skall föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.

Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, skall anteckningen avföras.

den icke innehar pantbrevet eller beviset, ska föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.

Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, ska anteckningen avföras.

23 kap.

Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt

avservitut och rätt till elektrisk

kraft

Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt

av servitut och rätt till

elektrisk kraft

2 §³³

En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om

1. den handling som rättigheten grundas på inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. föreskrift i lag beträffande sådan upplåtelse som ansökan angår inte har iakttagits och föreskriften inte avser giltigheten av endast visst förbehåll,

3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel av inskränkningen var

upptaget på inskrivningsdag,

3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistret av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

5. fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

³³ Senaste lydelse 2008:377.

• Sida 72
•  Original

7. fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks,

8. upplåtelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i upplåtelsehandlingen inte får inskrivas,

9. upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftligt medgivande till inskrivning inte föreligger,

10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller att rätttigheten upphört eller av annat skäl inte kan göras gällande.

10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller att rättigheten upphört eller av annat skäl inte kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inskrivning uppskjutas till samma dag.

9 §³⁴

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap.

13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap.

13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, ska rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

En inskriven rättighet enligt första stycket får ändras av lantmäterimyndigheten i fastighetsregistret.

³⁴ Senaste lydelse 1989:722.

• Sida 73
•  Original

24 kap.

1 §³⁵

En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel av

en förklaring som avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast är sökt.

En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastig-

hetsregistret av en förklaring som

avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast är sökt.

Ansökan ska avslås, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och inskrivningsansökan inte har medgetts av den som har lagfart,

2. en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje borgenär för vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning utgör säkerhet inte med ingivande av pantbrevet har medgett ansökan,

3. fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

4. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inskrivningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,

5. fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,

6. fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,

7. fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller tagen i förvar eller beläggs med kvarstad eller tas i förvar den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan.

Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp till en senare inskrivningsdag, ska behandlingen av inskrivningsansökan skjutas upp till samma dag.

³⁵ Senaste lydelse 2008:337.

• Sida 74
•  Original

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagen ( 2000:226 ) om ändring i jordabalken

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister har beslutat att de skall stå kvar i fastighetsbok eller tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i fastighets-

registrets inskrivningsdel i stället

avse anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok.

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister har beslutat att de ska stå kvar i fastighetsbok eller tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter ska vad som i lag eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i fastighetsregist-

ret i stället avse anteckning i

fastighetsbok eller tomträttsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 75
•  Original

1.6. Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 21 §, 26 kap. 15 § och 31 kap. 35 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

21 §¹

Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare ägaren är underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 § första stycket, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.

Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i fastig-

hetsregistrets allmänna del.

Övertagandet enligt 20 § första stycket ska antecknas i fastighets-

registret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:998).

26 kap.

15 §²

Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets-

registrets inskrivningsdel. Är före-

läggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat

Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets-

registret enligt 19 kap. jordabalken.

Är föreläggandet förenat med löpande vite, ska även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt ska, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat

¹ Senaste lydelse 2000:228. ² Senaste lydelse 2000:228.

• Sida 76
•  Original

brev underrättas om anteckningen.

brev underrättas om anteckningen.

Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse, ska tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.

31 kap.

35 §³

När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i

fastighetsregistrets allmänna del.

När inlösen av mark är fullbordad, ska detta antecknas i fas-

tighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

³ Senaste lydelse 2000:228.

• Sida 77
•  Original

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrivs att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §¹

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som ej är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet skall avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och skall bestämmas till två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio åren. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning eljest är förfallet.

Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en an-

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som inte är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet ska avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och ska bestämmas till två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio åren. Länsstyrelsen ska utsätta viss dag, då löseskillingen senast ska hava erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning annars är förfallet.

Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, ska länsstyrelsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om

¹ Senaste lydelse 2005:1209.

• Sida 78
•  Original

teckning om avlösningen skall bli införd i fastighetsregistrets all-

männa del.

Bestämmelser om vem som skall föra in uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) .

avlösningen ska bli införd i fastig-

hetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 79
•  Original

1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrivs att 7 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §¹

Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som ej är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet skall avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och må, efter vad som finnes skäligt, bestämmas till högst två och en halv gånger sammanlagda värdet av den del av allmänningsskogens behållna avkastning för de senaste tio åren, som svarar mot fastighetens delaktighetstal. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning

eljest är förfallet.

Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, skall länsstyr-

Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som inte är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet ska avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och må, efter vad som finnes skäligt, bestämmas till högst två och en halv gånger sammanlagda värdet av den del av allmänningsskogens behållna avkastning för de senaste tio åren, som svarar mot fastighetens delaktighetstal. Länsstyrelsen ska utsätta viss dag, då löseskillingen senast ska ha erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning annars är förfallet.

Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, ska länsstyr-

¹ Senaste lydelse 2005:1210.

• Sida 80
•  Original

elsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om avlösningen skall bli införd i

fastighetsregistrets allmänna del.

Bestämmelser om vem som skall föra in uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) .

elsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om avlösningen ska bli införd i

fastighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 81
•  Original

1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal indelning i samband med fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs att 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §¹

Indelningsändring enligt 1 eller 2 § träder i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen införts i

fastighetsregistrets allmänna del, om ej annat bestämts i beslut om med-

givande till fastighetsbildningen.

Indelningsändring enligt 1 eller 2 § träder i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen införts i

fastighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988),

om inte annat bestämts i beslut om medgivande till fastighetsbildningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

¹ Senaste lydelse 2001:162.

• Sida 82
•  Original

1.10. Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 5 kap. 18, 30, 31 och 33 a §§, 8 kap. 10 §, 12 kap. 10 §, 15 kap. 6 och 10 §§, 19 kap. 1–6 §§ och rubriken till 19 kap. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §¹

Fastigheterna skall redovisas i

fastighetsregistrets allmänna del.

Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224) om

fastighetsregister.

Fastighetsbildning och fastighetsbestämning är fullbordade, när uppgift om åtgärden har införts i

fastighetsregistrets allmänna del.

Fastigheterna ska redovisas i

fastighetsregistret enligt 19 kap. Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen ( 0000:000 ) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Fastighetsbildning och fastighetsbestämning är fullbordade, när uppgift om åtgärden har införts i fastighetsregistret.

5 kap.

18 §²

Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter som beröres av regleringen medger det,

1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter som berörs av regleringen medger det,

2. 6 § andra stycket, 7 och 10–12 §§ samt 15 § tredje stycket, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

¹ Senaste lydelse 2000:233. ² Senaste lydelse 2003:380.

• Sida 83
•  Original

4. 13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10–14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Sådant samtycke av sambo som avses i 23 § sambolagen (2003:376) krävs dock endast om ärende om anteckning i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel av

anmälan enligt 5 § andra stycket samma lag var upptaget på inskrivningsdag när medgivandet gjordes.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, lämnas

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10–14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras inte, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde ska upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Sådant samtycke av sambo som avses i 23 § sambolagen (2003:376) krävs dock endast om ärende om anteckning i fastig-

hetsregistret av anmälan enligt 5 §

andra stycket samma lag var upptaget på inskrivningsdag när medgivandet gjordes.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark ska, om samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, lämnas av

• Sida 84
•  Original

av föreningen i stället för av delägarna.

föreningen i stället för av delägarna.

30 §³

Tillträde sker vid den tidpunkt som lantmäterimyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker,

skall fastighetsbildningsbeslutet

ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fas-

tighetsregistrets allmänna del. I be-

slut om tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Har bestämmelse om tillträde

icke meddelats, sker tillträde när

uppgift om regleringen införts i

fastighetsregistrets allmänna del.

Sker tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen

skall betalas av den som har nytta

av att tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.

Har tillträde skett och är det

ej uppenbart att den ersättning

som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall lantmäterimyndigheten på yrk-

Tillträde sker vid den tidpunkt som lantmäterimyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker,

ska fastighetsbildningsbeslutet

ha vunnit laga kraft. Om inte särskilda skäl föranleder annat, får tillträde inte bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fas-

tighetsregistret. I beslut om till-

träde ska förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Har bestämmelse om tillträde

inte meddelats, sker tillträde när

uppgift om regleringen införts i

fastighetsregistret.

Sker tillträde inte samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen

ska betalas av den som har nytta

av att tillträde inte sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.

Har tillträde skett och är det

inte uppenbart att den ersättning

som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, ska lantmäterimyndigheten på yrk-

³ Senaste lydelse 2000:233.

• Sida 85
•  Original

ande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet.

ande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande ska utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen inte bestämmas till lägre belopp än förskottet.

31 §⁴

Den som avträder mark får under ett år ha kvar byggnad eller annan anläggning som skall flyttas samt upplag. Finns växande gröda på åker som tillträdes, får avträdaren bärga grödan.

Första stycket gäller endast om lantmäterimyndigheten ej bestämmer annat.

Om det främjar genomförandet av regleringen, kan den som avträder skogbevuxen mark berättigas att under en tid av högst fem år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistrets

allmänna del uttaga utstämplad

skog på marken till särskilt angivet värde. Föreligger på grund av förhållande, som avträdaren

icke råder över, hinder för honom

att tillgodogöra sig skogen inom den bestämda tiden, skall markens ägare betala ersättning i pengar för vad som ej kan uttagas. Väckes

ej talan om sådan ersättning

inom ett år från det tiden utgick, är rätten till talan förlorad.

Den som avträder mark får under ett år ha kvar byggnad eller annan anläggning som ska flyttas samt upplag. Finns växande gröda på åker som tillträdes, får avträdaren bärga grödan.

Första stycket gäller endast om lantmäterimyndigheten inte bestämmer annat.

Om det främjar genomförandet av regleringen, kan den som avträder skogbevuxen mark berättigas att under en tid av högst fem år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret ta

ut utstämplad skog på marken

till särskilt angivet värde. Föreligger på grund av förhållande, som avträdaren inte råder över, hinder för honom att tillgodogöra sig skogen inom den bestämda tiden, ska markens ägare betala ersättning i pengar för vad som inte kan tas ut. Väcks inte talan om sådan ersättning inom ett år från det tiden utgick, är rätten till talan förlorad.

⁴ Senaste lydelse 2000:233.

• Sida 86
•  Original

33 a §⁵

Om en nyttjanderätt gäller i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, skall lantmäterimyndigheten förordna att nyttjanderätten skall fortsätta att gälla i den överförda egendomen, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till förlängning,

skall ett sådant förordnande med-

delas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Om en nyttjanderätt gäller i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, ska lantmäterimyndigheten förordna att nyttjanderätten ska fortsätta att gälla i den överförda egendomen, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till förlängning, ska ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ett förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt avser den överförda egendomen, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat den genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Lantmäterimyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som behövs. Ett förordnande enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

Ett förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel, skall underrättelse om förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten

när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Ett förordnande enligt första stycket ska redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighets-

registret enligt 19 kap. jordabalken, ska lantmäterimyndigheten ändra den inskrivna rättigheten i enlighet med fastighetsbildningsbeslutet i fastighetsregistret enligt 23 kap. 9 § jordabalken, när fastighets-

⁵ Senaste lydelse 2000:233.

• Sida 87
•  Original

bildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

8 kap.

10 §⁶

När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan företages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Förordnande om inlösen skall

upptagas i fastighetsbildningsbe-

slutet.

När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, ska underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan tas till slutlig behandling, samt anmälan

görs till inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsregist-

ret. Delgivning får inte ske i så-

dan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Förordnande om inlösen ska

upptas i fastighetsbildningsbe-

slutet.

12 kap.

10 §⁷

Inskrivningsmyndighetens yttrande skall avges snarast möjligt. Det skall grundas på fastighets-

registrets inskrivningsdel och vad

som eljest är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges huru-

vida hinder mot sammanlägg-

ning möter enligt 1--6 §§. Om i ärendet åberopas avtal enligt 2 §,

skall vidare anges huruvida avta-

let är lagligen beskaffat.

Finner inskrivningsmyndigheten att mot sammanläggningen

möter hinder som bör kunna

Inskrivningsmyndighetens yttrande ska avges snarast möjligt. Det ska grundas på uppgifter i fas-

tighetsregistret som förts in enligt 19 kap. jordabalkenoch vad som annars är känt för myndigheten.

I yttrandet ska anges om hinder

finns mot sammanläggning enligt 1–6 §§. Om i ärendet åberopas

avtal enligt 2 §, ska vidare anges

om avtalet är lagligen beskaffat.

Finner inskrivningsmyndigheten att det finns hinder mot

sammanläggningen och att dessa

⁶ Senaste lydelse 2003:628. ⁷ Senaste lydelse 2000:233.

• Sida 88
•  Original

avlägsnas utan större dröjsmål,

skall sökanden eller annan, som

kan antagas vara villig att medverka, uppmanas att vidtaga behövliga åtgärder.

bör kunna avlägsnas utan större

dröjsmål, ska sökanden eller annan, som kan antas vara villig att medverka, uppmanas att vidta behövliga åtgärder.

15 kap.

6 §⁸

Överklagas i annat fall än som avses i 2–5 §§ beslut eller åtgärd av lantmäterimyndigheten, ska skrivelsen med överklagandet ges in till lantmäterimyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

Åtgärd varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen, fastighetsbestämningen eller den särskilda gränsutmärkningen infördes i fas-

tighetsregistrets allmänna del eller,

om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden slutfördes.

Åtgärd varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen, fastighetsbestämningen eller den särskilda gränsutmärkningen infördes i fas-

tighetsregistret eller, om utmärk-

ningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden slutfördes.

Beslut om debitering av förrättningskostnader får överklagas inom tre veckor från den förfallodag som anges i beslutet.

Överklagande enligt denna paragraf får göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han eller hon inte är sakägare.

10 §⁹

Om lantmäterimyndigheten finner att en uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning inte kan föras in i fastig-

hetsregistrets allmänna del på grund

av fel eller oklarhet i förrättningen och rättelse inte kan

Om lantmäterimyndigheten finner att en uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning inte kan föras in i fastig-

hetsregistret på grund av fel eller

oklarhet i förrättningen och rättelse inte kan göras på det sätt

⁸ Senaste lydelse 2009:562. ⁹ Senaste lydelse 2018:783.

• Sida 89
•  Original

göras på det sätt som anges i 36 § förvaltningslagen (2017:900), får myndigheten ansöka om rättelse hos mark- och miljödomstolen. Detsamma gäller om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt leda till rättsosäkerhet.

som anges i 36 § förvaltningslagen (2017:900), får myndigheten ansöka om rättelse hos mark- och miljödomstolen. Detsamma gäller om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt leda till rättsosäkerhet.

I fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte begränsad till viss tid.

Fastighetsregistrets allmänna del

19 kap.

19 kap. Redovisning

i fastighetsregistret

1 §¹⁰

I fastighetsregistrets allmänna del redovisas såsom fastighet

I fastighetsregistret redovisas såsom fastighet

1. enhet som var redovisad såsom fastighet i fastighetsregister den 1 januari 1972,

2. fastighet som nybildas enligt denna lag,

3. enhet som skall registreras såsom fastighet enligt bestämmelse

i annan författning.

Varje fastighet skall ha särskild beteckning.

3. enhet som ska registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i annan författning.

Varje fastighet ska ha särskild beteckning.

2 §¹¹

Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning ska föras in i fastighetsregistrets allmänna

del. Då ska uppgift om en ny-

bildad fastighet föras in i regist-

Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning ska föras in i fastighetsregistret. Då ska uppgift om en nybildad fastighet föras in i registret och de övriga

¹⁰ Senaste lydelse 2000:233. ¹¹ Senaste lydelse 2009:562.

• Sida 90
•  Original

ret och de övriga ändringar göras som åtgärden ger anledning till.

ändringar göras som åtgärden ger anledning till.

Första stycket tillämpas också när fastighetsindelningen ändras eller när dess beskaffenhet fastställs i annan ordning än som anges i denna lag.

3 §¹²

Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning ska föras in snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärkningsbeslut som skulle ha överklagats särskilt föras in så snart beslutet har vunnit laga kraft.

Om ett beslut eller en åtgärd som avser en avslutad förrättning överklagas, får uppgift med anledning av förrättningen föras in i fastighetsregistrets allmänna del till den del uppgiften uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller om ett fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärkningsbeslut överklagas särskilt.

Om ett beslut eller en åtgärd som avser en avslutad förrättning överklagas, får uppgift med anledning av förrättningen föras in i fastighetsregistret till den del uppgiften uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller om ett fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärkningsbeslut överklagas särskilt.

Vad som sägs i tredje stycket gäller också om en domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.

4 §¹³

Om en uppgift i fastighets-

registrets allmänna del är uppen-

bart oriktig ska uppgiften rättas, om det kan ske utan någon skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten

Om en uppgift som förts in i

fastighetsregistret är uppenbart

oriktig ska uppgiften rättas, om det kan ske utan någon skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten

¹² Senaste lydelse 2009:562. ¹³ Senaste lydelse 2018:275.

• Sida 91
•  Original

till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Om det är uppenbart att någon skada enligt första stycket inte kan uppkomma, ska rättelse ske omedelbart. I annat fall ska berörda fastighetsägare och rättighetshavare få tillfälle att yttra sig om de är kända.

Om det är uppenbart att en i registret redovisad fastighet inte finns, får fastigheten uteslutas ur registret med tillämpning av första och andra styckena, även om redovisningen inte är oriktig enligt de föreskrifter som gäller för fastig-

hetsregistrets allmänna del.

En uppenbar oriktighet som beror på ett tekniskt fel i fastig-

hetsregistrets allmänna del får rättas

även om rättelsen kan medföra skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Förutom fastighetsägare och rättighetshavare ska en myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket jordabalken få tillfälle att yttra sig.

Om det är uppenbart att en i registret redovisad fastighet inte finns, får fastigheten uteslutas ur registret med tillämpning av första och andra styckena, även om redovisningen inte är oriktig enligt de föreskrifter som gäller för fastig-

hetsregistret.

En uppenbar oriktighet som beror på ett tekniskt fel i fastig-

hetsregistret får rättas även om

rättelsen kan medföra skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Förutom fastighetsägare och rättighetshavare ska en myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket jordabalken få tillfälle att yttra sig.

4 a §¹⁴

Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

¹⁴ Senaste lydelse 2018:275.

• Sida 92
•  Original

2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter i fastighetsregist-

rets allmänna del.

2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter som förts in fastig-

hetsregistret enligt detta kapitel.

5 §¹⁵

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighetsregist-

rets allmänna del eller i en anord-

ning som är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a §.

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighets-

registret eller i en anordning som

är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a §.

Rätten gäller endast i den mån lantmäterimyndigheten är ansvarig för uppgifterna i fastighetsregistret enligt detta kapitel.

Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

En ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett beslut om rättelse enligt 4 § tredje stycket har rätt till ersättning av staten. Ersättning lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.

I fråga om ersättning som avses i denna paragraf tillämpas 18 kap.5 och 7 §§jordabalken på motsvarande sätt.

6 §¹⁶

Ärenden om att föra in eller ta bort uppgifter i fastighetsregist-

rets allmänna del handläggs av

lantmäterimyndigheten.

Ärenden om att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighets-

registret enligt detta kapitel hand-

läggs av lantmäterimyndigheten.

¹⁵ Senaste lydelse 2008:543. ¹⁶ Senaste lydelse 2005:1211.

• Sida 93
•  Original

Regeringen får meddela föreskrifter om att någon annan myndighet än lantmäterimyndigheten

skall föra in eller ta bort uppgif-

ter i fastighetsregistrets allmänna

del. Sådana föreskrifter får endast

avse uppgifter som enligt annan lagstiftning än denna lag skall

redovisas i fastighetsregistrets allmänna del.

Regeringen får meddela föreskrifter om att någon annan myndighet än lantmäterimyndigheten

ska föra in, ändra eller ta bort

uppgifter i fastighetsregistret. Sådana föreskrifter får endast avse uppgifter som enligt annan lagstiftning ska föras in i fastighets-

registret enligt 19 kap. denna lag.

I 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § finns särskilda regler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 94
•  Original

1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom föreskrivs att 11 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §¹

Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får lantmäterimyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och

6 §§fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som skall avges snarast möjligt, skall grundas på fastighetsregistrets inskrivnings-

del och vad som annars är känt för

myndigheten. I yttrandet skall anges om hinder mot förordnande

möter enligt första stycket andra

punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 §fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får lantmäterimyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen ska följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och

6 §§fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, ska yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som ska avges snarast möjligt, ska grundas på

uppgifter som förts in i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken

och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet ska anges om det finns hinder mot förord-

nande enligt första stycket andra

punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 §fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

¹ Senaste lydelse 2000:237.

• Sida 95
•  Original

Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, skall denna i samband därmed fastställas.

Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, ska denna i samband därmed fastställas.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026.

• Sida 96
•  Original

1.12. Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § och 6 kap. 11 § och ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

11 §¹

Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel, kan

talan riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.

Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastig-

hetsregistret enligt 19 kap. jordabalken, kan talan riktas mot den

som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.

6 kap.

11 §²

Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid

iakttaga vad som åligger honom

enligt 1 § första stycket och 4 §

Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid

iaktta vad som åligger honom

enligt 1 § första stycket och 4 §

¹ Senaste lydelse 2000:238. ² Senaste lydelse 2010:996.

• Sida 97
•  Original

och har ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå skall fullbordas, skall han inom tre månader efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen skall fullbordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropriationsrätten är förverkad.

Gör han det, skall domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivnings-

del.

och har fastigheten helt eller delvis inte tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå ska fullbordas, ska han inom tre månader efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen ska fullbordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropriationsrätten är förverkad.

Gör han det, ska domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 98
•  Original

1.13. Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 32 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §¹

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastig-

hetsregistrets allmänna del. Har

förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i registrets all-

männa del även om förrättningen

inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett ledningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registrets allmänna

del i fråga om sådan del som

uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft ska uppgift om den snarast möjligt föras in i fastighetsregist-

ret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Har förrättning-

en överklagats, ska uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i fastighets-

registret även om förrättningen

inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett ledningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i fastighetsregistret i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.

¹ Senaste lydelse 2000:239.

• Sida 99
•  Original

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall anteck-

ning enligt första–tredje styckena

tas bort.

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, ska anteck-

ningen tas bort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 100
•  Original

1.14. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 24 a, 34, 45 och 54 a §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 a §¹

Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma att styrelsen för en samfällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på grund av att en fastighets användningssätt ändras stadigvarande.

Styrelsen skall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt första stycket. Styrelsen skall vidare snarast möjligt anmäla beslutet för införing i

fastighetsregistrets allmänna del.

Beslutet får tillämpas först sedan sådan införing har skett.

Styrelsen ska genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt första stycket. Styrelsen ska vidare snarast möjligt anmäla beslutet för införing i fas-

tighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Be-

slutet får tillämpas först sedan sådan införing har skett.

Styrelsens beslut om ändring av andelstal får inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet får väcka talan mot föreningen enligt vad som sägs i 46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter angående rättelse av uttaxering.

34 §²

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in i

fastighetsregistrets allmänna del.

Har förrättningen överklagats,

skall uppgiften föras in där snarast

möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft ska uppgift om den snarast möjligt föras in i fastig-

hetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Har

förrättningen överklagats, ska uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

¹ Senaste lydelse 2000:240. ² Senaste lydelse 2000:240.

• Sida 101
•  Original

Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i registrets all-

männa del även om förrättningen

inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett anläggningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registrets all-

männa del i fråga om sådan del

som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall anteck-

ning enligt första–tredje styckena

tas bort.

Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i fastighets-

registret även om förrättningen

inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett anläggningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i fastighets-

registret i fråga om sådan del som

uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, ska anteck-

ningen tas bort.

45 §³

En uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om godkännande enligt 43 eller 43 a § ska föras in i

fastighetsregistrets allmänna del

snarast möjligt sedan fördelningen, anslutningen eller godkännandet har fått laga kraft.

En uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om godkännande enligt 43 eller 43 a § ska föras in i

fastighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988)

snarast möjligt sedan fördelningen, anslutningen eller godkännandet har fått laga kraft.

³ Senaste lydelse 2022:362.

• Sida 102
•  Original

54 a §⁴

En överenskommelse om ändring av sådan ersättning enligt 49 § andra stycket, 50 § andra stycket eller 50 a § andra stycket som ska betalas årligen i förskott har samma verkan som ett beslut vid en ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av lantmäterimyndigheten. Ett sådant godkännande får lämnas endast om det är uppenbart att överenskommelsen inte strider mot denna lag.

Om ersättningen avser upplåtelse av en väg som ingår i en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening, företräder föreningen delägarna när överenskommelsen ingås och frågan om godkännande prövas.

En uppgift om godkännandet ska föras in i fastighetsregistrets

allmänna del snarast möjligt sedan

godkännandet har fått laga kraft.

En uppgift om godkännandet ska föras in i fastighetsregistret

enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) snarast möjligt

sedan godkännandet har fått laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

⁴ Senaste lydelse 2015:373.

• Sida 103
•  Original

1.15. Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att 26 och 30 §§ och ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §¹

När beslut meddelas om tvångsförvaltning eller när sådant beslut ändras, skall underrättelse genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Detsamma gäller när beslut meddelas enligt 18 §.

När beslut meddelas om tvångsförvaltning eller när sådant beslut ändras, ska underrättelse genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken. Detsamma gäller när

beslut meddelas enligt 18 §.

30 §²

En ansökan om ingripande i förvaltningen kan riktas mot den som senast har beviljats eller sökt lagfart, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan om ingripande i förvaltningen görs.

Om fastigheten överlåts efter att ansökan har gjorts eller om det är fråga om ett sådant fall som avses i första stycket, ska rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistrets in-

skrivningsdel, kan en ansökan om

ingripande i förvaltningen riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistret enligt

19 kap. jordabalken, kan en ansö-

kan om ingripande i förvaltningen riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

¹ Senaste lydelse 2000:242. ² Senaste lydelse 2021:1099.

• Sida 104
•  Original

1.16. Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs att 13 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §¹

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. I fråga om sådant tillstånd tillämpas bestämmelserna om förvärvstillstånd i 6–8 §§.

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp ska åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. I fråga om sådant tillstånd tillämpas bestämmelserna om förvärvstillstånd i 6–8 §§.

Om inropet har skett för att skydda en fordran, för vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller annan rättighet som är inskriven i den, får länsstyrelsen medge skäligt anstånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen besluta att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 15 §.

Anteckning om bestämmelserna i första–tredje styckena skall göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel, om inte sökanden visar

Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, ska länsstyrelsen besluta att egendomen ska säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 15 §.

Anteckning om bestämmelserna ska göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i fastighets-

registret enligt 19 kap. jordabalken,

om inte sökanden visar att avyttringsskyldigheten har upphört.

¹ Senaste lydelse 2005:423.

• Sida 105
•  Original

att avyttringsskyldigheten har upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

• Sida 106
•  Original

1.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §¹

Om hyresgäster har intresse av att förvärva fast egendom för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, får detta anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Intresseanmälan skall för hyresgästernas räkning göras av en bostadsrättsförening respektive en kooperativ hyresrättsförening.

Föreningen skall till sin anmälan foga ett intyg av föreningens styrelse om

Om hyresgäster har intresse av att förvärva fast egendom för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, får detta anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret enligt 19 kap.

jordabalken.

Intresseanmälan ska för hyresgästernas räkning göras av en bostadsrättsförening respektive en kooperativ hyresrättsförening.

Föreningen ska till sin anmälan foga ett intyg av föreningens styrelse om

1. hur många lägenheter som finns i den fasta egendom som anmälan omfattar,

2. att hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda lägenheterna skriftligen har förklarat sig intresserade av ombildningen, samt att dessa hyresgäster är medlemmar i föreningen och – om de är bostadshyresgäster och anmälan avser ombildning till bostadsrätt – även är folkbokförda på fastigheten, och

3. att samtliga lägenheter i en småhusenhet som omfattas av anmälan hyrs för något annat ändamål än fritidsändamål.

¹ Senaste lydelse 2003:33.

• Sida 107
•  Original

4 §²

Fastighetsägaren och den förening som har gjort intresseanmälan skall av inskrivningsmyndigheten underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel.

Fastighetsägaren och den förening som har gjort intresseanmälan ska av inskrivningsmyndigheten underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastighetsregistret.

8 §³

Hyresnämnden skall se till att förslaget till köpeavtal delges den förening som har gjort intresseanmälan. Efter delgivningen får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.

Hyresnämnden ska se till att förslaget till köpeavtal delges den förening som har gjort intresseanmälan. Efter delgivningen får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.

Efter hembudet är fastighetsägaren skyldig att ge föreningen tillfälle att besikta egendomen.

Hyresnämnden skall för anteckning i fastighetsregistrets in-

skrivningsdel underrätta inskriv-

ningsmyndigheten om hembudet och om dagen för det.

Hyresnämnden ska för anteckning i fastighetsregistret underrätta inskrivningsmyndigheten om hembudet och om dagen för det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

² Senaste lydelse 2002:99. ³ Senaste lydelse 2002:99.

• Sida 108
•  Original

1.18. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs att 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §¹

Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund av inteckning, ska rätten genast underrätta inskrivningsmyndigheten om att sådan talan har väckts. Inskrivningsmyndigheten ska anteckna detta i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund av inteckning, ska rätten genast underrätta inskrivningsmyndigheten om att sådan talan har väckts. Inskrivningsmyndigheten ska anteckna detta i fastighetsregistret enligt 19 kap.

jordabalken .

Rätten ska vidare underrätta Kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

¹ Senaste lydelse 2008:161.

• Sida 109
•  Original

1.19. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 9 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §¹

Om en arrendator har intresse av att utöva sin förvärvsrätt, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel. Vid bostadsarrende får

en intresseanmälan göras endast om det på arrendestället finns ett sådant bostadshus som avses i 10 kap. 1 § jordabalken och huset har åsatts taxeringsvärde.

Till anmälan skall fogas arrendeavtalet i original eller bestyrkt kopia.

Avser anmälan ett bostadsarrende, skall till anmälan dessutom fogas bevis om att bostadshuset har åsatts taxeringsvärde.

Om en arrendator har intresse av att utöva sin förvärvsrätt, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas-

tighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken. Vid bostadsarrende får en

intresseanmälan göras endast om det på arrendestället finns ett sådant bostadshus som avses i 10 kap. 1 § jordabalken och huset har åsatts taxeringsvärde.

Till anmälan ska fogas arrendeavtalet i original eller bestyrkt kopia.

Avser anmälan ett bostadsarrende, ska till anmälan dessutom fogas bevis om att bostadshuset har åsatts taxeringsvärde.

3 §²

Jordägaren och arrendatorn

skall av inskrivningsmyndigheten

underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel.

Jordägaren och arrendatorn

ska av inskrivningsmyndigheten

underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastig-

hetsregistret.

¹ Senaste lydelse 2000:247. ² Senaste lydelse 2000:247.

• Sida 110
•  Original

9 §³

Förslaget till köpeavtal skall genom arrendenämndens försorg delges arrendatorn. Sedan delgivning skett får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.

Arrendenämnden skall för anteckning i fastighetsregistrets

inskrivningsdel underrätta inskriv-

ningsmyndigheten om hembudet och om dagen då hembudet skedde. Sådan underrättelse skall också ske om ett hembud avvisas på grund av bestridande som avses i 5 § tredje stycket.

Förslaget till köpeavtal ska genom arrendenämndens försorg delges arrendatorn. Sedan delgivning skett får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.

Arrendenämnden ska för anteckning i fastighetsregistret enligt

19 kap. jordabalkenunderrätta in-

skrivningsmyndigheten om hembudet och om dagen då hembudet skedde. Sådan underrättelse ska också ske om ett hembud avvisas på grund av bestridande som avses i 5 § tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

³ Senaste lydelse 2000:247.

• Sida 111
•  Original

1.20. Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 och 17 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §¹

Länsstyrelsen skall genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning skall bli införd i

fastighetsregistrets allmänna del

eller för att en tidigare gjord anteckning skall tas bort,

1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,

Länsstyrelsen ska genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning ska bli införd i

fastighetsregistret eller för att en

tidigare gjord anteckning ska tas bort,

1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad ska förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,

2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,

3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts, eller

4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits. Bestämmelser om vem som

skall föra in eller ta bort uppgif-

ter i fastighetsregistrets allmänna

del finns i 19 kap. 6 § fastighets-

bildningslagen (1970:988).

Bestämmelser om vem som

ska föra in eller ta bort uppgifter

i fastighetsregistret finns i 19 kap.

6 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

17 §²

Om en länsstyrelse har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad på mark som tillhör någon annan,

Om en länsstyrelse har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad på mark som tillhör någon annan,

¹ Senaste lydelse 2005:1213. ² Senaste lydelse 2000:265.

• Sida 112
•  Original

får länsstyrelsen sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets

inskrivningsdel. Är föreläggandet

förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om anteckningen.

får länsstyrelsen sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret en-

ligt 19 kap. jordabalken. Är före-

läggandet förenat med löpande vite, ska även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt

ska, om den sökande inte är före-

läggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om anteckningen.

Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men länsstyrelsen får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse,

skall länsstyrelsen så snart den

fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse,

ska länsstyrelsen så snart den fått

vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 113
•  Original

1.21. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister

Härigenom föreskrivs att 3, 4, 18 och 19 a §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §¹

Pantbrevsregistret får användas för följande ändamål

1. för registrering av inteckningar och pantbrevshavare enligt denna lag,

2. som underlag för beslut som får meddelas enligt denna lag, och

3. som underlag för underrättelser till registrerade pantbrevshavare och dem som enligt 4 §

skall anses som pantbrevshavare

om

a) innehållet i fastighetsregistrets

allmänna del och inskrivningsdel,

3. som underlag för underrättelser till registrerade pantbrevshavare och dem som enligt 4 §

ska anses som pantbrevshavare

om

a) uppgifter som förts in i fastig-

hetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken,

b) taxeringsvärden och andra vid fastighetstaxering fastställda uppgifter,

c) fastighetsägares och tomträttshavares postadresser.

4 §²

För att en inteckning skall få föras in i pantbrevsregistret fordras att den är införd i fastighets-

registrets inskrivningsdel och att

begäran om registrering framställs enligt 5 eller 6 §.

En uppgift i pantbrevsregistret om en inteckning får förenas med en uppgift om vem som har rätt att råda över registreringen (pantbrevshavare). Endast den

För att en inteckning ska få föras in i pantbrevsregistret fordras att den är införd i fastighets-

registret enligt 19 kap. jordabalken

och att begäran om registrering framställs enligt 5 eller 6 §.

En uppgift i pantbrevsregistret om en inteckning får förenas med en uppgift om vem som har rätt att råda över registreringen (pantbrevshavare). Endast den

¹ Senaste lydelse 2003:257. ² Senaste lydelse 2003:257.

• Sida 114
•  Original

som har fått tillstånd enligt 14 § får registreras som pantbrevshavare. Om registret inte innehåller någon uppgift om pantbrevshavare, skall den som senast har beviljats lagfart på fastigheten anses som pantbrevshavare. Gäller inteckningen i tomträtt, skall i stället den som enligt fastighetsregistrets

inskrivningsdel är tomträttshavare

anses som pantbrevshavare.

Om en inteckning har varit föremål för beslut om utbyte enligt 22 kap. 8 § jordabalken, skall bestämmelserna i denna lag om inteckning i stället gälla de genom utbytet beslutade pantbreven.

som har fått tillstånd enligt 14 § får registreras som pantbrevshavare. Om registret inte innehåller någon uppgift om pantbrevshavare, ska den som senast har beviljats lagfart på fastigheten anses som pantbrevshavare. Gäller inteckningen i tomträtt, ska i stället den som enligt fastighets-

registret är tomträttshavare anses

som pantbrevshavare.

Om en inteckning har varit föremål för beslut om utbyte enligt 22 kap. 8 § jordabalken, ska bestämmelserna i denna lag om inteckning i stället gälla de genom utbytet beslutade pantbreven.

18 §³

I samband med registreringsåtgärder enligt 5–10 §§ får den statliga lantmäterimyndigheten hämta uppgifter om inteckningen samt om lagfart och inskrivning av förvärv av tomträtt från fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel med

hjälp av automatiserad behandling.

I samband med registreringsåtgärder enligt 5–10 §§ får den statliga lantmäterimyndigheten hämta uppgifter om inteckningen samt om lagfart och inskrivning av förvärv av tomträtt från fastig-

hetsregistret med hjälp av auto-

matiserad behandling.

19 a §⁴

Den som senast har beviljats lagfart på en fastighet får ha direktåtkomst till sådana uppgifter i pantbrevsregistret som avser inteckningar i fastigheten. Om fastigheten är upplåten med tomträtt, får i stället den som

Den som senast har beviljats lagfart på en fastighet får ha direktåtkomst till sådana uppgifter i pantbrevsregistret som avser inteckningar i fastigheten. Om fastigheten är upplåten med tomträtt, får i stället den som

³ Senaste lydelse 2008:546. ⁴ Senaste lydelse 2006:143.

• Sida 115
•  Original

enligt fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel är tomträttshavare ha

sådan direktåtkomst.

enligt fastighetsregistret är tomträttshavare ha sådan direktåtkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 116
•  Original

1.22. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:629) om kommunala folkomröstningar

Härigenom föreskrivs att 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §¹

När en kommunal folkomröstning ska hållas, ska en röstlängd upprättas för varje omröstningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224) om fas-

tighetsregister 30 dagar före dagen

för folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.

När en kommunal folkomröstning ska hållas, ska en röstlängd upprättas för varje omröstningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (0000:000) om fas-

tighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation 30 dagar före dagen för

folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

¹ Senaste lydelse 2019:888.

• Sida 117
•  Original

1.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:105) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

Härigenom föreskrivs att 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Om det vid fördelningen av medel utfaller betalning på beloppet av ett pantbrev eller ett företagsinteckningsbrev, skall länsstyrelsen anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets in-

skrivningsdel och företagsinteck-

ningsregistret. Anmälan skall göras genast efter det att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft. En kopia av fördelningslängden skall fogas till anmälan.

Ansökan enligt 4 § skall göras i samband med anmälan som avses i första stycket i denna paragraf.

Om det vid fördelningen av medel utfaller betalning på beloppet av ett pantbrev eller ett företagsinteckningsbrev, ska länsstyrelsen anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret enligt 19 kap.

jordabalken och företagsinteck-

ningsregistret. Anmälan ska göras genast efter det att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft. En kopia av fördelningslängden ska fogas till anmälan.

Ansökan enligt 4 § ska göras i samband med anmälan som avses i första stycket i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 118
•  Original

1.24. Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

Vid val skall den centrala valmyndigheten för varje valdistrikt upprätta en förteckning över dem som är röstberättigade i valet (röstlängd).

Röstlängderna skall grundas på de uppgifter som 30 dagar före valdagen finns i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224)

om fastighetsregister.

Vid val ska den centrala valmyndigheten för varje valdistrikt upprätta en förteckning över dem som är röstberättigade i valet (röstlängd).

Röstlängderna ska grundas på de uppgifter som 30 dagar före valdagen finns i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (0000:000)

om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 119
•  Original

1.25. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:378) om lägenhetsregister

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen

( 2000:224 ) om fastighetsregister

och fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen

(0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation och fastig-

hetstaxeringslagen (1979:1152).

Med bostadslägenhet avses en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad.

Med entré avses en ingång till byggnaden där bostadslägenheten är belägen.

Med belägenhetsadress avses en adress som entydigt anger läget för en bestämd plats.

Vad som föreskrivs om fastighetsägare i denna lag gäller, om tomträtt har upplåtits i en fastighet, tomträttshavaren och, om det på en fastighet finns en byggnad som inte hör till fastigheten, ägaren av byggnaden.

8 §

Uppgifter i lägenhetsregistret får hämtas från fastighetsregistret och från fastighetsägare.

Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224)

om fastighetsregister.

Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (0000:000)

om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 120
•  Original

1.26. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs

dels att 11 kap. 41 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 40 § ska lyda ”Anteckningar i fastig-

hetsregistret”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

41 §¹

När ett beslut som avses i 40 § har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten genast göra en anteckning om det i fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel. Om föreläggandet eller

förbudet har förenats med ett löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten, ska myndigheten göra en anteckning också om detta.

När ett beslut som avses i 40 § har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten genast göra en anteckning om det i fastighetsregistret enligt

19 kap. jordabalken. Om förelägg-

andet eller förbudet har förenats med ett löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten, ska myndigheten göra en anteckning också om detta.

Inskrivningsmyndigheten ska genast i ett rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om föreläggandet eller förbudet inte är riktat mot denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

¹ Senaste lydelse 2011:335.

• Sida 121
•  Original

1.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation

Härigenom föreskrivs att 15 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §¹

Bestämmelser om

1. behandling av personuppgifter finns i

a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning),

b) lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, och

c) föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen,

2. behandling av personuppgifter i fastighetsregistret finns i

lagen (2000:224) om fastighetsregister,

2. behandling av personuppgifter i fastighetsregistret finns i

fastighetsdatalagen (0000:000),

3. krav på tillstånd för spridning av en sammanställning av geografisk information finns i lagen (2016:319) om skydd för geografisk information,

4. säkerhetsskydd finns i säkerhetsskyddslagen (2018:585), och

5. upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

¹ Senaste lydelse 2018:593.

• Sida 122
•  Original

1.28. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att 5, 9, 10, 13, 21 och 22 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Ansökan ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om de omständigheter som åberopas till stöd för att handlingen har förstörts eller kommit bort. Till ansökan ska fogas en kopia av handlingen eller sådana uppgifter om handlingens innehåll, som är nödvändiga för att den med säkerhet ska kunna identifieras.

Avser ansökan dödande av en inteckningshandling ska inskrivningsmyndigheten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel.

Avser ansökan dödande av en inteckningshandling ska inskrivningsmyndigheten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jordabalken i

fastighetsregistret.

9 §

Om tiden för anmälan enligt 8 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som visar eller ger skälig anledning att anta att handlingen finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av myndigheten.

När det gäller inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upplysning om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckningshandling i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv-

ningsdel.

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckningshandling i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jordabalken i

fastighetsregistret.

• Sida 123
•  Original

10 §

Om förutsättningarna för att döda en handling enligt denna lag inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan.

Ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling ska, sedan beslutet vunnit laga kraft, antecknas i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets

inskrivningsdel.

Ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling ska, sedan beslutet vunnit laga kraft, antecknas i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jorda-

balken i fastighetsregistrets.

13 §

Sedan ett beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckningsbrev vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning om detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel.

Sedan ett beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckningsbrev vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning om detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt

19 kap. jordabalken i fastighetsregistret.

Har en intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan anteckna i inskrivningsboken eller inskrivningsregistret att ny handling, som utfärdats enligt 12 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.

21 §

En ansökan om dödande av inteckning ska göras hos den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av inteckningen.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska delges ansökan, om det kan ske. Inskrivningsmyndigheten ska därefter utfärda ett föreläggande, som ska kungöras på det sätt som anges i 8 §. Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen. I föreläggandet ska det också finnas en uppmaning till den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt

• Sida 124
•  Original

kan lämna upplysningar i ärendet, att anmäla detta till myndigheten senast en angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst sex månader kommer att ha förflutit från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om innehållet i föreläggandet.

När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivnings-

del.

När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jordabalken i

fastighetsregistret.

Vid handläggningen i övrigt gäller 5 och 6 §§ och 10 § första stycket.

22 §

Om tiden för anmälan enligt 21 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortsätta gälla, ska myndigheten besluta att inteckningen, efter ansökan hos inskrivningsmyndigheten, får dödas utan att handlingen kan visas upp.

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastig-

hetsregistrets inskrivningsdel. Har

ansökan avslagits, ska detta dock inte antecknas förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt

19 kap. jordabalken i fastighetsregistret. Har ansökan avslagits, ska

detta dock inte antecknas förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 125
•  Original

1.29. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret

Härigenom föreskrivs att 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Om anmälan inte avvisas, ska det antecknas i fastighetsregistrets

inskrivningsdel att inskrivningen

eller ansökan om inskrivning förnyas.

Om anmälan inte avvisas, ska det antecknas i fastighetsregistret

enligt 19 kap. jordabalkenatt in-

skrivningen eller ansökan om inskrivning förnyas.

För handläggningen av ärendet om anteckning tillämpas 19 kap. 11 § första och andra styckena, 19 §, 20 § och 22–26 §§jordabalken i stället för det som sägs i 19 kap. 31 § jordabalken. Det som sägs om ansökan ska avse anmälan om förnyelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 126
•  Original

1.30. Förslag till fastighetsdataförordning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar fastighetsdatalagen (0000:000).

Ord och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i den lagen.

2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Tillämpningsområde

3 § Med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet i 2 § fastighetsdatalagen (0000:000) avses verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Begränsning av behandling av personnummer och samordningsnummer vid elektroniskt tillhandahållande

4 § Lantmäteriet får tillåta sökning på personnummer och samordningsnummer enligt 9 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap.1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

5 § Lantmäteriet får tillhandahålla sammanställningar av personnummer och samordningsnummer enligt 9 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap.1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, och för aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsinformation som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register.

• Sida 127
•  Original

Begränsningar av behandling av uppgifter om personliga eller ekonomiska förhållanden vid elektroniskt tillhandahållande

6 § Lantmäteriet får tillhandahålla sammanställningar av uppgifter om inteckningar eller motsvarande uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden enligt 10 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap.1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

Begränsningar för direktåtkomst

7 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter som avses i 4– 6 §§ genom direktåtkomst endast om det är nödvändigt för

a) verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning,

b) omsättning av sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,

c) kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där fastighetsinformation utgör underlag för prövningar eller beslut,

d) fastighetsförvaltning, byggande eller någon annan liknande åtgärd, eller

e) fullgörande av informationsansvar eller samarbete enligt lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, om en personuppgift utgörs av en fastighets registerbeteckning eller adress.

Vid sådant tillhandahållande till enskilda är det förbjudet att använda namn som sökbegrepp.

Begränsning för direkt marknadsföring

8 § Sammanställningar som Lantmäteriet utför på framställan av annan för ändamålet direkt marknadsföring enligt 11 § fastighetsdatalagen (0000:000) får grundas på urvalskriterier som personnummer, samordningsnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng endast om det är nödvändigt för att marknadsföringsåtgärden ska uppnå krav på god marknadsföringssed enligt marknadsföringslagen (2008:486).

• Sida 128
•  Original

Prövning av rätten till rättelse

9 § Rätten till rättelse får prövas av behörig myndighet i verksamhet där det ingår att föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Bestämmelser om behöriga myndigheter finns i förordningen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Föreskrifter

10 § Lantmäteriet får meddela närmare föreskrifter till 8 § andra stycket fastighetsdatalagen (0000:000) och om verkställighet av bestämmelserna i den lagen och denna förordning.

11 § Lantmäteriet får meddela sådana föreskrifter om personuppgiftsbiträdens hantering av personuppgifter som avses i artikel 28.3 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 129
•  Original

1.31. Förslag till förordning om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Förordningens innehåll

1 § I denna förordning finns bestämmelser om fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Bestämmelserna avser

– uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder (2 kap.) – uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder (3 kap.)

– uppgifter om fastighetstaxering (4 kap.) – uppgifter om adresser och byggnader (5 kap.) – uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar (6 kap.)

– geometrisk information och koordinater (7 kap.) – tilläggsinformation (8 kap.) – behöriga myndigheter (9 kap.) – samarbete, samordning och underrättelseskyldighet (10 kap.) – alternativa redovisningssätt (11 kap.) – elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation (12 kap.).

2 § Förordningen är meddelad med stöd av

– 2 kap.3 och 4 §§ lagen (0000:00) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation i fråga om innehållet i fastighetsregistret och om behöriga myndigheter,

– 3 kap. 3 och 4 §§ lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation i fråga om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när åtkomsttillstånd inte behövs, ytterligare förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter, begränsningar för vilka uppgifter som ingår i samhällets informationsförsörjning och begränsningar för medborgartjänster, och

– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

• Sida 130
•  Original

Ord och uttryck i förordningen

3 § I denna förordning avses med

fastighet: vad som i fastighetsregistret redovisas som fastighet

framgår av 19 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988),

fastighetsrättslig åtgärd: åtgärd som har eller har haft betydelse för

enhets bestånd eller omfattning,

fristående fiske: fiske som inte ingår i äganderätten till ett vatten-

område och inte utgör servitut,

inskrivningsmyndighet: behörig myndighet enligt 19 kap. 3 § jorda-

balken,

inskrivningsåtgärd: inskrivning i fastighetsregistret enligt 19 kap.

jordabalken,

interoperabilitetslösning: en återanvändbar resurs som avser rätts-

liga, organisatoriska, semantiska eller tekniska krav, såsom konceptuella ramverk, riktlinjer, referensarkitekturer, tekniska specifikationer, standarder, tjänster och applikationer, samt dokumenterade tekniska komponenter, såsom källkod, som syftar till att uppnå interoperabilitet vid datadelning,

Lantmäteriet: myndighet enligt förordningen (2009:946) med in-

struktion för Lantmäteriet som är behörig myndighet och som ansvarar för fastighetsregistret,

lantmäterimyndighet: behörig myndighet enligt 19 kap. 6 § fastig-

hetsbildningslagen (1970:988),

registrering: åtgärd att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i

fastighetsregistret,

samfällighet: en ägolott som vid fastighetsbildning har avsatts för

ett visst samfällt ändamål eller ett område som i annat fall hör till flera fastigheter gemensamt,

teknisk åtgärd: utredning, mätningsteknisk undersökning eller lik-

nande utredning som berör enhet.

Utfärdande av bevis

4 § Om lantmäterimyndigheten eller inskrivningsmyndigheten har angett att bevis ska utfärdas eller uppgift tillställas en viss myndighet, ett visst register eller någon annan, ska Lantmäteriet framställa och expediera beviset eller framställa och översända uppgiften.

• Sida 131
•  Original

Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

Drift och förvaltning av fastighetsregistret

5 § Lantmäteriet ansvarar för drift och förvaltning av fastighetsregistret.

Dispens

6 § Om det finns särskilda skäl får Lantmäteriet i det enskilda fallet ge dispens från bestämmelser i den här förordningen. Lantmäteriet får dock inte ge dispens från bestämmelser i 3 kap.

2 kap. Uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder enligt 2 kap. 2 § 1 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser

– fastigheter och samfälligheter (5–6 §§), och – gemensamhetsanläggningar (35 §).

2 § Övriga bestämmelser om fastigheter och samfälligheter avser

– när uppgift anses införd (7 §), – avregistrerade fastigheter eller samfälligheter (8 och 9 §§), – särskild redovisning i vissa fall (10–14 §§), – regler till grund för fastigheters och samfälligheters registerbeteckning (15–20 §§),

– registerbeteckningens utformning (21–23 §§), – att registerbeteckning ska vara unik (24 §), – särskilt namn på fastighet (25 §), – ofullständig redovisning (26 §), – spårbarhet till bakomliggande handlingar (27 §), – ändringar som påverkar fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar (28 §), och

• Sida 132
•  Original

– beslutsrätt och underrättelse om ändrad registerbeteckning (29–34 §§).

3 § Övriga bestämmelser om gemensamhetsanläggningar avser

– särskild redovisning i vissa fall (36 och 37 §§), – regler till grund för gemensamhetsanläggningens beteckning (38–42 §§),

– utformning av beteckningen (43 §), och – att beteckningen ska vara unik (44 och 45 §§).

4 § Bemyndigande för Lantmäteriet att meddela föreskrifter till detta kapitel finns i 46 §.

Fastighet

5 § Uppgift om fastighet ska ange

1. registerbeteckning,

2. anmärkning om att tomträtt är inskriven i fastighet,

3. att ett tredimensionellt utrymme hör till enheten,

4. att en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme urholkar enheten,

5. om att enheten är en ägarlägenhetsfastighet,

6. län,

7. socken,

8. särskilt namn på fastighet,

9. enhets tidigare registerbeteckning, 10. datum för omregistrering och aktbeteckning, 11. registerbeteckning för enheter från vilken eller vilka den redovisade enheten kommer,

12. om fastighet är avskild från sämjelott eller har bildats genom sammanläggning där endast del av ursprungsenhet ingått,

13. enhets belägenhetsadress, 14. enhets land-, vatten- och totalareal och, om det är lämpligt, enhetsområdes land-, vatten- och totalareal; för varje ägarlägenhetsfastighet redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om boarea och våningsplan; för varje tredimensionellt utrymme av annat slag redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om typ, storlek och höjdläge,

15. nummer på enhetsområde,

• Sida 133
•  Original

16. antal registrerade områden, 17. beteckning på område som tillkommit genom sämjedelning, 18. om att ej arealredovisat vattenområde tillhör en enhet eller enhetsområde,

19. anmärkning om att fastighet endast består av andel i samfällighet eller av fristående fiske,

20. anmärkning om att redovisad arealuppgift är osäker, 21. anmärkning om att enheten urholkas av en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme eller om enheten urholkar annan enhet,

22. totalareal för fiskeområden, 23. nummer på fiskeområden, 24. i vilka samfälligheter fastigheten har andel, 25. anmärkning om att fastighetens andel i samfälligheter inte har utretts,

26. i vilka anläggningar och vägföreningar enheten har andel, 27. mantal eller annat skattetal för fastigheten, 28. samfällighets ändamål, 29. fastigheter som har andel i samfälligheten med mera, 30. delägande fastigheters andels- eller skattetal, 31. att samfälligheten är ställd under särskild förvaltning, 32. anmärkning om att redovisning av delägande fastigheter är ofullständig,

33. om åtgärden är fastighetsrättslig eller teknisk, 34. åtgärdens art, datum för registrering, fastställelse eller motsvarande, aktbeteckning samt, om det är lämpligt, förekommande beteckning enligt beskrivning i akten,

35. om fastighet eller del av fastighet som har avskilts från enheten eller från en ej registrerad samfällighet, i vilken enheten har andel,

36. rättighetstyp, ändamål, tjänande enhet och aktbeteckning för rättigheter som gäller till förmån för enheten eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §§, dock inte för kraftledningsservitut och ledningsrätt avseende starkström där det endast ska anges att sådan rättighet hör till enheten,

37. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 36 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,

• Sida 134
•  Original

38. rättighetstyp, ändamål, härskande enhet och aktbeteckning för rättigheter som belastar en enhet eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §,

39. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 38 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,

40. planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. och som berör enheten,

41. jordnaturen krono, 42. övriga förhållanden som är av betydelse för enheten.

Samfällighet

6 § Uppgift om samfällighet ska ange

1. registerbeteckning,

2. att ett tredimensionellt utrymme hör till enheten,

3. att en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme urholkar enheten,

4. län,

5. socken,

6. enhets tidigare registerbeteckning,

7. datum för omregistrering och aktbeteckning,

8. enhets belägenhetsadress,

9. enhets land-, vatten- och totalareal och, om det är lämpligt, enhetsområdes land-, vatten- och totalareal; för varje tredimensionellt utrymme redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om typ, storlek och höjdläge,

10. nummer på enhetsområde, 11. beteckning på område som tillkommit genom sämjedelning, 12. om att ej arealredovisat vattenområde tillhör en enhet eller enhetsområde,

13. anmärkning om att redovisad arealuppgift är osäker, 14. anmärkning om att enheten urholkas av en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme eller om enheten urholkar annan enhet,

15. totalareal för fiskeområden, 16. nummer på fiskeområden, 17. i vilka anläggningar och vägföreningar enheten har andel,

• Sida 135
•  Original

18. om åtgärden är fastighetsrättslig eller teknisk, 19. åtgärdens art, datum för registrering, fastställelse eller motsvarande, aktbeteckning samt, om det är lämpligt, förekommande beteckning enligt beskrivning i akten,

20. om fastighet eller del av fastighet som har avskilts från enheten eller från en icke registrerad samfällighet, i vilken enheten har andel,

21. rättighetstyp, ändamål, tjänande enhet och aktbeteckning för rättigheter som gäller till förmån för enheten eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §§, dock inte för kraftledningsservitut och ledningsrätt avseende starkström där det endast ska anges att sådan rättighet hör till enheten,

22. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 21 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,

23. rättighetstyp, ändamål, härskande enhet och aktbeteckning för rättigheter som belastar en enhet eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §,

24. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 23 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,

25. planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. och som berör enheten,

26. övriga förhållanden som är av betydelse för enheten.

När uppgift anses införd

7 § Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning som ska föras in i fastighetsregistret enligt 19 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) anses införd i registret när uppgiften har förts in enligt 5 och 6 §§.

Uppgift om åtgärd enligt anläggningslagen (1973:1149) anses införd i registret när uppgiften har förts in enligt 5 och 6 §§ eller 34 §.

• Sida 136
•  Original

Avregistrerad fastighet eller samfällighet

8 § En fastighet ska anges som avregistrerad om den inte längre består. En samfällighet ska anges som avregistrerad när all mark och allt utrymme som hör till samfälligheten har frångått denna.

9 § När en fastighet avregistreras på grund av sammanläggning eller delning, ska uppgift om registerbeteckning för den eller de fastigheter vari fastigheten uppgått redovisas på den avregistrerade fastigheten.

När en fastighet eller en samfällighet avregistreras i andra fall, ska uppgift om åtgärdens art, datum för avregistrering och aktbeteckning redovisas på den avregistrerade fastigheten eller den avregistrerade samfälligheten.

Särskild redovisning i vissa fall

10 § Särskild redovisning gäller för åtgärd som avsett en fastighet med mantal eller skattetal och som innebär att fastighetens andel i samfälligheter och i andra förmåner har överförts till en annan fastighet. I sådant fall ska uppgiften om mantal eller skattetal överföras till den andra fastigheten. Överföringen görs då i samband med att åtgärden förs in.

11 § Särskild redovisning gäller för rättigheter. Rättigheter ska redovisas för fastigheter och samfälligheter, om de avser

1. servitut som har tillkommit enligt lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1933:269) om ägofred, lagen (1939:608) om enskilda vägar, fastighetsbildningslagen (1970:988), expropriationslagen (1972:719), anläggningslagen (1973:1149), plan- och bygglagen (2010:900) eller motsvarande äldre bestämmelser,

2. servitut som har inskrivits enligt 23 kap. jordabalken eller motsvarande äldre bestämmelser,

3. nyttjanderätt som har tillkommit enligt lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, plan- och bygglagen, expropriationslagen, lagen (1995:1649) om byggande av järnväg eller motsvarande äldre bestämmelser, eller

4. ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

• Sida 137
•  Original

12 § Servitut som ska utövas enbart på eller av registrerade samfälligheter får redovisas på samfälligheten i stället för på fastigheter som har del i denna. Detta gäller i tillämpliga delar också vid redovisning av ledningsrätt.

13 § Särskild redovisning gäller i följande fall.

1. Vid avregistrering av samfällighet ska åtgärden inte redovisas på fastighet som äger del i samfälligheten.

2. Ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 §fastighetsbildningslagen (1970:988) ska inte redovisas på den fastighet till vars förmån rättigheten gäller.

3. Om ett kraftledningsservitut upphävs, ska åtgärden inte redovisas på den härskande fastigheten.

4. Om en ledningsrätt avser starkströmsledning, ska åtgärd som avser ledningsrätten inte redovisas på den fastighet till vilken ledningsrätten hör.

5. Om en expropriationsåtgärd eller beslut om inlösen enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser ett kraftledningsservitut, ska åtgärden inte redovisas på den härskande fastigheten.

14 § Särskild redovisning gäller för en fastighet som är belägen i

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län eller i Älvdalens kommun i Dalarnas län och som omfattar mark som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten. I sådant fall ska uppgift om detta föras in under övriga förhållanden. Uppgiften ska dock föras in endast om någon annan än staten har beviljats lagfart för fastigheten.

Regler till grund för fastigheters och samfälligheters registerbeteckning

15 § Varje kommun utgör ett registerområde med samma namn som kommunen.

16 § Varje fastighet och samfällighet utgör en registerenhet.

Bestämmelserna om samfälligheter tillämpas också på fristående fiske som är samfällt (fiskesamfällighet).

Även en fastighet eller samfällighet som är avregistrerad utgör en registerenhet.

• Sida 138
•  Original

17 § En registerenhet tillhör ett visst registerområde. Hör delar av en samfällighet till skilda registerområden, ska varje del redovisas som en samfällighet för sig.

Om en fastighet utgörs endast av en andel i en samfällighet inom flera registerområden, ska fastigheten hänföras till ett av registerområdena.

18 § Ett registerområde ska delas in i trakter. En trakt består av en eller flera registerenheter och ska ges ett namn (traktnamn).

Indelningen i trakter grundas på indelningen i tidigare stadsregisterområden, stadsdelar, byar, gårdar eller därmed jämförliga områden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

19 § Fastigheter som hör till samma trakt ska delas in i block. Ett block består av en eller flera fastigheteter. Ett block ska ha ett nummer (blocknummer).

Indelningen i block grundas på fastigheters gemensamma ursprung eller på en indelning i kvarter eller annars på fastigheters inbördes läge.

20 § Fastigheterna inom varje block och samfälligheterna inom varje trakt ska ges ett nummer (enhetsnummer).

Registerbeteckningens utformning

21 § En fastighets eller samfällighets registerbeteckning ska bestå av uppgift om registerområdets namn, traktnamn och ett registernummer. Registernumret för en fastighet ska bestå av blocknumret och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.

Registernumret för en samfällighet ska bestå av bokstaven s och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.

För fiskesamfälligheter ska dock fs användas.

22 § En registerenhet som helt eller delvis ligger på kvartersmark eller på mark med kvartersliknande karaktär får ges en registerbeteckning med kvartersindelningen och kvartersnamnen som grund, om ett sådant beteckningssätt sedan tidigare används inom orten.

Registerenheter med samma kvartersnamn ska ges enhetsnummer.

• Sida 139
•  Original

Fastigheters och samfälligheters registerbeteckning utgörs i fall som avses i denna paragraf av registerområdets namn, kvartersnamnet och ett registernummer. Registernumret för en fastighet utgörs av enhetsnumret. I övrigt tillämpas 21 §.

23 § Om kvartersindelningen och kvartersnamnen ska ligga till grund för beteckningarna för registerenheter, ska kvartersmarken delas in i områden, kvarter. Ett kvarter ska ges ett kvartersnamn.

Även annan mark med kvartersliknande karaktär ska delas in i kvarter som ges kvartersnamn, om beteckningssättet med kvartersnamn används inom orten.

Registerbeteckningen ska vara unik

24 § En registerenhet får inte ha samma registerbeteckning som en annan registerenhet. Inom ett registerområde får en trakt och ett sådant kvarter som avses i 23 § inte ha samma namn.

Särskilt namn på fastighet

25 § Som särskilt namn på fastighet får anges

1. namn som utgår eller har utgått ur fastighetens registerbeteckning, eller

2. bebyggelsenamn med hävd.

Ofullständig redovisning

26 § Framkommer det att fast egendom utgör en fastighet för sig utan att vara redovisad som sådan i fastighetsregistret, ska den föras in där, om det kan ske utan skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Innan en fastighet tas upp i fastighetsregistret, ska fastighetsägare och rättighetshavare få tillfälle att yttra sig, om de är kända.

Om redovisningen är ofullständig i något annat avseende, får komplettering ske.

• Sida 140
•  Original

Spårbarhet till bakomliggande handlingar

27 § När en uppgift förs in enligt detta kapitel, ska beteckningen på den akt i lantmäterimyndighetens arkiv som uppgiften kommer från anges.

Ändringar som påverkar fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar

28 § Om Sveriges indelning i kommuner eller län ändras, ska uppgift i registerbeteckningar om registerområden och namn enligt 15 § och övrig redovisning enligt detta kapitel anpassas till den nya indelningen. Anpassningen ska göras när ändringen träder i kraft eller, om detta inte är möjligt, snarast därefter.

Ändringar i uppgifter som ingår i registerbeteckningar som görs på grund av ny indelning i kommuner ska göras med hänsyn till 24 § om att registerbeteckning ska vara unik. Om det är nödvändigt för att främja en ändamålsenlig fastighetsredovisning får en ny trakt inrättas. Om det finns särskilda skäl får även traktnamn, kvartersnamn och registernummer ändras. Särskilda bestämmelser om god ortnamnssed finns i 1 kap. 4 § kulturmiljölagen (1988:950).

Beslut om fastigheters och samfälligheters registerbeteckning

29 § Lantmäterimyndigheten beslutar om frågor som rör fastigheters och samfälligheters registerbeteckning och övriga frågor enligt detta kapitel om inte annat följer av 30, 32 och 33 §§.

Beslut om inrättande av en ny trakt och traktnamn

30 § Lantmäteriet beslutar om inrättande av en ny trakt och traktnamn. Lantmäteriet får överlåta sin beslutanderätt till den kommunala lantmäterimyndigheten.

31 § Innan ett beslut om traktnamn meddelas, ska Lantmäteriet inhämta yttrande från berörda fastighetsägare om det är möjligt och vid behov från Riksantikvarieämbetet samt Institutet för språk och folkminnen.

• Sida 141
•  Original

Om ett förslag till inrättande av en ny trakt eller ändring av ett traktnamn berör ett större antal fastigheter eller om frågan i annat fall kan antas ha intresse för en kommun, ska samråd ske med den kommunen.

Beslut om kvartersindelning och kvartersnamn

32 § Kommunen beslutar om kvartersindelning och kvartersnamn.

Lantmäterimyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig och ska underrättas om beslutet. Innan beslut om kvartersnamn meddelas ska även Lantmäteriet ges tillfälle att yttra sig.

Beslut om särskilt namn på fastighet

33 § Lantmäteriet beslutar om särskilt namn på fastighet enligt 25 §.

Underrättelse om ändrad registerbeteckning

34 § Fastighetsägare som berörs av beslut om ändrad registerbeteckning ska på lämpligt sätt underrättas om beslutet.

Gemensamhetsanläggningar

35 § Uppgift om gemensamhetsanläggning ska ange

1. redovisningsenhetens beteckning,

2. administrativ tillhörighet eller motsvarande uppgifter,

3. tidigare beteckning,

4. ändamål,

5. fastighet eller annan deltagare i anläggningen eller föreningen,

6. samfällighetsförenings företagsnamn eller namn på liknande sammanslutning,

7. förrättning eller annan åtgärd som berör enheten med uppgifter om åtgärdens art, datum för registrering och aktbeteckning,

8. rättighet som redovisas enligt 11 och 12 §§ och som berör enheten med uppgifter om rättighetstyp, ändamål, härskande eller tjänande enhet och aktbeteckning, och

9. övriga förhållanden av betydelse för enheten.

• Sida 142
•  Original

Särskild redovisning i vissa fall

36 § Om en tomträtt berörs av en åtgärd enligt anläggningslagen (1973:1149), ska åtgärden redovisas som om åtgärden avser den fastighet där tomträtten har skrivits in.

37 § Om ett anläggningsbeslut eller motsvarande beslut upphävs eller förfaller, ska redovisningsenheten anges som avregistrerad.

Regler till grund för gemensamhetsanläggningens beteckning

38 § En gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar utgör en redovisningsenhet.

39 § Bestämmelser om gemensamhetsanläggning i detta kapitel gäller även en vägförening enligt 3 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar och en gemensam anläggning enligt 2 eller 4 kap. samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser, om anläggningen har berörts av en åtgärd som enligt 45 § anläggningslagen (1973:1149) ska redovisas i fastighetsregistret. En sådan anläggning får även tas upp i annat fall. Redovisningen får begränsas till uppgifter som finns tillgängliga.

40 § Även en anläggning eller vägförening som är avregistrerad utgör en redovisningsenhet.

41 § En redovisningsenhet ska hänföras till den trakt där enheten är belägen. Inom orter där 22 och 23 §§ tillämpas får redovisningsenheten hänföras till det kvarter i vilket enheten helt eller till huvudsaklig del är belägen.

42 § Redovisningsenheterna inom varje trakt eller kvarter ska ges enhetsnummer.

Utformning av beteckningen

43 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av registerområdets namn, trakt- eller kvartersnamn och ett registernummer.

• Sida 143
•  Original

Registernumret ska bestå av bokstäverna ga och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.

Beteckningen ska vara unik

44 § En redovisningsenhet får inte ha samma beteckning som en annan redovisningsenhet.

45 § En beteckning får ändras, om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter

46 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1. vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad registerenhet,

2. interoperabilitetslösningar, och

3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

3 kap. Uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder enligt 2 kap. 2 § 2 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser

– lagfart (6 §), – tomträttsupplåtelse (12 §), – tomträttsinnehav (13 och 14 §§), – inteckningar (15 §), – anteckningar (19 §), och – äldre förhållanden (20 och 21 §§).

2 § Övriga bestämmelser avser

– allmänna bestämmelser om redovisning (3–5 §§), – i fråga om lagfart: särskild redovisning i vissa fall (7–11 §§)

• Sida 144
•  Original

– i fråga om inteckningar: företrädesordning (16 §), belopp (17 §), när ingen inteckning eller annan inskrivning finns (18 §),

– ärenden om sammanläggning (22 §) – ändring med anledning av ändrad fastighetsindelning (23 §), – ändring med anledning av avregistrerad fastighet (24 §), – ändring med anledning av ny fastighet (25 §), – ändring av namn, identitetsnummer och adress (26 och 27 §§), – borttagande av innehavsanteckning (28 §), och – föreskrifter (29 §).

Redovisning sker för varje fastighet

3 § Inskrivningsförhållandena ska redovisas för varje fastighet. Uppgift om fastighetens beteckning enligt 2 kap. ska framgå av redovisningen.

Aktualitetsdatum

4 § Uppgift om datum för senaste inskrivningsdag för vilken samtliga beslut och anteckningar har förts in i registret ska redovisas för varje fastighet.

Beslut i inskrivningsärende som ska föras in

5 § Inskrivningsmyndighetens beslut i ett inskrivningsärende ska föras in enligt detta kapitel om beslutet innebär att en ansökan eller en anmälan bifalls, förklaras vilande eller avslås. Även beslut om uppskov och avvisning ska föras in.

Beslut om omedelbar avvisning enligt 19 kap. 12 § jordabalken eller 3 § lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret ska inte föras in.

Lagfart

6 § Uppgifter om lagfart ska ange

1. förvärvarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer,

• Sida 145
•  Original

2. datum för ansökan, om lagfart och aktnummer,

3. beslut som innefattar bifall till ansökan om lagfart, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,

4. när ansökan om lagfart i en andel av fastigheten bifalls, uppgift om den andel som lagfarten avser,

5. uppgift om förvärvets art och fångeshandlingens datum,

6. uppgift om köpeskilling,

7. beslut som inte innefattar bifall till lagfartsansökan samt, om ansökan rör endast en del av fastigheten, uppgift om den del av fastigheten som ansökan avser,

8. uppgift om namnändring, ändring av personnummer eller samordningsnummer beträffande den för vilken lagfart senast har sökts eller beviljats,

9. hänvisning till ny ägares ansökan om lagfart på fastigheten eller del av den, om ansökan inte har bifallits,

10. uppgift från förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken att förvaltarens förordnande avser fastigheten, och

11. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 29 § första stycket 3–5 och 20 kap. 14 § jordabalken samt, i fråga om lagfart, 19 kap. 23, 25 och 35 §§ samma balk, 13 § fjärde stycket jordförvärvslagen (1979:230) och 5 § andra stycket sambolagen (2003:376).

Särskild redovisning i vissa fall

7 § Införs en uppgift enligt 6 § 4 om att lagfart omfattar endast en andel av fastigheten, ska även en uppgift om den motsvarande inskränkningen i fångesmannens innehav föras in.

8 § Om förvärvaren har förvärvat fastigheten eller en del av fastigheten genom flera förvärv, gäller 6 § det förvärv på vilket lagfart fört söks. Beslut om en ansökan om lagfart på övriga förvärv ska föras in i anslutning till den första ansökan. En sådan införing ska innehålla de uppgifter som anges i 6 § 2–7, 10 och 11. Om en ansökan bifalls, ska uppgiften om sökandens och fångesmannens innehav ändras i överensstämmelse med beslutet.

• Sida 146
•  Original

9 § I fråga om en fastighet som har bildats genom avstyckning ska det föras in en uppgift om den dag då lagfart söktes första gången, om denna uppgift är av betydelse för att bedöma fastighetens ansvar för gällande inteckningar.

10 § Om lagfart beviljats eller sökts av staten, ska det anges vilken myndighet som förvaltar egendomen.

11 § I fråga om lagfart som har beviljats eller sökts med stöd av 2 § lagen (2022:385) om lagfart i vissa fall för Svenska kyrkan med mera gäller 6–10 §§ med följande avvikelser.

1. För egendom som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan ska i stället för uppgift som avses i 6 § 1 anges att egendomen utgör en prästlönetillgång.

2. 6 § 5 och 6 ska inte tillämpas.

3. Det ska anges att egendomen förvaltas av Svenska kyrkan.

Tomträttsupplåtelse

12 § Uppgifter om tomträttsupplåtelse ska ange

1. upplåtelsedag,

2. datum för ansökan om inskrivning av tomträttsupplåtelsen jämte aktnummer,

3. beslut som innefattar bifall till ansökan om inskrivning av tomträttsupplåtelse, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,

4. uppgift om ändamålet med upplåtelsen,

5. uppgift om det belopp som avgälden ska utgå med,

6. uppgift om de tidsperioder som avses i 13 kap.10 och 14 §§jordabalken,

7. uppgift om sådan i upplåtelsehandlingen angiven inskränkning som avses i 21 kap. 4 § jordabalken,

8. uppgift om inskrivning av avtal som avses i 13 kap. 21 § jordabalken med angivande av avtalets innebörd,

9. uppgift om uppsägning av tomträttsavtalet, 10. uppgift om anmälan som avses i 13 kap. 25 § jordabalken, 11. uppgift om deposition av lösesumma, och

• Sida 147
•  Original

12. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap.23, 25 och 35 §§jordabalken i fråga om tomträttsupplåtelse.

Tomträttsinnehav

13 § Uppgift om tomträttsinnehav ska ange

1. de uppgifter som anges i 6 § 1–10 och 7 §, varvid vad som där sägs om fastighet, fångesman och ansökan om lagfart i stället ska avse tomträtt, tidigare tomträttshavare och ansökan om inskrivning av tomträtt, och

2. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 29 § första stycket 3–5 och 20 kap. 14 § jämfört med 21 kap. 7 § jordabalken samt, såvitt gäller inskrivning av tomträtt, 19 kap. 23, 25 och 35 §§ samma balk och 5 § andra stycket sambolagen (2003:376).

14 § Om förvärvaren har förvärvat tomträtten eller del av tomträtten genom flera förvärv, ska 8 § tillämpas på motsvarande sätt.

Inteckningar

15 § Uppgifter om inteckningar ska ange

1. inteckningens belopp med siffror och inteckningens valuta,

2. uppgift om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft för vilken inskrivning söks samt beskaffenhet härav,

3. datum för ansökan och aktnummer,

4. beslut som innefattar bifall till ansökan, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,

5. när inteckning besvärar flera fastigheter, uppgift dels om de fastigheter som inteckningen har sökts eller beviljats i eller utsträckts till, dels om de fastigheter i vilka inteckningen gäller eller, i fråga om ansökan om inteckning eller utsträckning, de fastigheter ansökan avser,

6. beslut som inte innefattar bifall till ansökan om inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten,

7. när ansökan rör endast en del av en fastighet, uppgift om den del av fastigheten som ansökan avser,

8. vid anteckning om innehav av pantbrev eller vilandebevis, hänvisning till akten jämte innehavarens namn och adress,

• Sida 148
•  Original

9. uppgift om utsträckning, sammanföring, nedsättning, relaxation eller annan förändring av inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten,

10. uppgift om utbyte av pantbrev eller vilandebevis, och 11. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 23 §, 25 § och 29 § första stycket 3–5 och 35 §§jordabalken, när det gäller inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten.

Företrädesordning

16 § Införingen enligt 15 § ska ske på sådant sätt att en inskrivning i förhållande till andra inskrivningar redovisas i gällande företrädesordning. Gäller inskrivningar med lika rätt, ska det anges särskilt.

Kan företrädesordningen inte klarläggas med säkerhet, ska en anmärkning om det föras in vid berörda inskrivningar.

Belopp

17 § Det sammanlagda belopp för vilket fastigheten eller tomträtten svarar på grund av inteckningar som har beviljats eller sökts ska anges särskilt. Om det finns inteckningar i olika valutor, ska detta anges.

När ingen inteckning eller annan inskrivning finns

18 § Om en fastighet eller tomträtt inte besväras av någon sökt eller beviljad inteckning eller annan inskrivning, ska detta anges.

Anteckningar

19 § Uppgifter om anteckningar ska ange

1. uppgift om förhållanden som anges i 19 kap. 29 § jordabalken, samt

2. datum för anteckningen och aktnummer.

• Sida 149
•  Original

Äldre förhållanden

20 § Uppgifter om äldre förhållanden ska ange

1. hänvisningar till akter som avser dödade eller borttagna inskrivningar eller anteckningar,

2. hänvisningar till akter som avser beslut i inskrivningsärenden vilka inte längre innehåller upplysning om gällande förhållanden,

3. hänvisningar till akter som avser inte längre gällande anteckningar,

4. hänvisningar till akter som rör inskrivningar eller anteckningar beträffande fastigheter som har uteslutits ur fastighetsregistret eller som avregistrerats, och

5. hänvisningar till akter i andra fall, om detta är lämpligt.

21 § När en hänvisning har införts enligt 20 §, ska den tidigare inskrivningen eller anteckningen tas bort. Uppgifter om lagfart eller tomträttsinnehav som inte längre är aktuella får redovisas med anmärkning om att de avser äldre förhållanden.

Ärenden om sammanläggning

22 § När inskrivningsmyndigheten har avgett ett yttrande i ett ärende om sammanläggning, ska en anteckning om detta föras in.

Ändring med anledning av ändrad fastighetsindelning

23 § När lantmäterimyndigheten har ändrat uppgifter enligt 2 kap., ska inskrivningsmyndigheten snarast möjligt göra motsvarande ändringar enligt detta kapitel.

Ändring med anledning av avregistrerad fastighet

24 § Om en fastighet har uteslutits eller avregistrerats utan att någon ny fastighet samtidigt har bildats, tillämpas 20 § 4 och 21 § beträffande samtliga uppgifter i detta kapitel om fastigheten.

• Sida 150
•  Original

Ändring med anledning av ny fastighet

25 § Har en ny fastighet registrerats, ska uppgifter enligt detta kapitel om den eller de ursprungliga fastigheterna föras över till den nya fastigheten, om de inte uppenbarligen saknas betydelse.

Är den nya fastigheten bildad genom avstyckning, ska den för stamfastigheten gällande lagfarten föras in också på avstyckningen.

Om det är av betydelse för att bedöma fastighetens ansvar för gällande inteckningar, ska vid lagfarten anmärkas att den avser stamfastigheten.

Ändring av namn, identitetsnummer och adress

26 § Lantmäteriet får ändra namn, identitetsnummer eller adressuppgift enlig detta kapitel om

1. den som senast har sökt eller beviljats lagfart eller inskrivning av innehav av tomträtt byter namn, personnummer eller samordningsnummer, eller

2. ett kreditinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag eller motsvarande utländskt företag, som har antecknats som innehavare av ett pantbrev eller vilandebevis, byter namn eller adress.

27 § Ändringsåtgärd enligt 26 § förutsätter att uppgift om personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer finns redovisad enligt detta kapitel.

Borttagande av innehavsanteckning

28 § Om en inteckning är registrerad i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister, får Lantmäteriet på ansökan av den som är registrerad som pantbrevshavare ta bort anteckning om innehav som har gjorts enligt detta kapitel och som avser inteckningen.

• Sida 151
•  Original

Föreskrifter

29 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1. vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad registerenhet,

2. interoperabilitetslösningar, och

3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

4 kap. Uppgifter om fastighetstaxering

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgift om fastighetstaxering enligt 2 kap. 2 § 3 a lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande.

2 § Uppgifter om fastighetstaxering avser

– uppgifter från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, och

– uppgifter enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Fastighetstaxering

3 § Uppgifter om fastighetstaxering ska ange

1. taxeringsvärden från beskattningsdatabasen,

2. uppgifter som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska redovisas i beslut om fastighetstaxering, och

3. fastighetsägare eller tomträttshavare och ägare av hus på ofri grund med uppgift om personnummer, samordningsnummer, organisationsnummer eller annat särskilt registreringsnummer, namn och postadress.

4 § Uppgifterna ska avse förhållanden året närmast före det år då uppgiften hålls tillgänglig i fastighetsregistret.

Uppgifter som avser förhållandena för annat år får också redovisas. Sådana uppgifter ska då anges med en anmärkning om det kalenderår de avser och redovisas skilt från uppgifter enligt första stycket.

• Sida 152
•  Original

Föreskrifter

5 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitetslösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

5 kap. Uppgifter om adresser och byggnader

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om adresser och byggnader enligt 2 kap. 2 § 3 b och c lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande.

Adress

2 § Uppgift om adress ska ange

1. redovisningsenhetens beteckning,

2. fastighet eller samfällighet som är belägen på adressen, och

3. i förekommande fall att adressen inte utnyttjas.

3 § Uppgifter om postnummer och postort får redovisas.

Regler till grund för belägenhetsadressens beteckning

4 § Redovisningsenhet för adress är en belägenhetsadress.

Beteckningens utformning

5 § En redovisningssenhets beteckning ska bestå av kommunens namn, adressområdets namn samt adressplatsens beteckning.

6 § Namn på kommundel får ingå i beteckningen.

• Sida 153
•  Original

Beslut om redovisning av uppgifter

7 § Lantmäteriet får besluta om att uppgifter om adresser i en kommun ska redovisas. Ett sådant beslut får meddelas endast om kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna.

Byggnad

8 § Uppgift om byggnad ska ange

1. redovisningsenhets beteckning,

2. registerbeteckningen för den fastighet eller samfällighet där byggnaden är belägen,

3. adress om sådan finns redovisad, och

4. uppgift om belägenhet.

9 § Uppgifter om byggnad som fastställts vid fastighetstaxering får redovisas.

Regler till grund för byggnadens beteckning

10 § En byggnad utgör redovisningsenhet.

Beteckningens utformning

11 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av ett löpnummer för varje byggnad.

Beslut om redovisning av uppgifter

12 § Lantmäteriet får besluta om att uppgifter om byggnader i en kommun ska redovisas. Ett sådant beslut får meddelas endast om kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna.

Föreskrifter

13 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitetslösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

• Sida 154
•  Original

6 kap. Uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar enligt 2 kap. 2 § 3 d lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser

– regionplan eller översiktsplan, – detaljplan, områdesbestämmelser eller motsvarande äldre planer, – bestämmelse om marks användning och som har meddelats enligt miljöbalken, väglagen (1971:948), kulturmiljölagen (1988:950), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg eller motsvarande äldre författning,

– skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter enligt 40 § första stycket 5 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller motsvarande äldre bestämmelse,

– bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45), och – fornlämning.

Planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

2 § Uppgift om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar ska ange

1. beteckningen för handlingar som ligger till grund för redovisningen,

2. fornlämningsnummer för fornlämning,

3. län och registerområde,

4. planens, bestämmelsens, beslutet eller utredningens art,

5. datum för beslut,

6. datum då en tidsbegränsad bestämmelse upphör att gälla,

7. datum då genomförandetiden för en detaljplan börjar respektive upphör,

8. sådan detaljplan som berör en fastighetsplan,

9. sådan fastighetsplan som berör en detaljplan, 10. särskilda anmärkningar om planens, bestämmelsen, beslutets eller utredningens innebörd och omfattning,

• Sida 155
•  Original

11. datum och beteckning för handlingar genom vilka planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen har ändrats eller som lett till en förändring av redovisad enhet, och

12. fastighet och samfällighet som berörs av planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen.

Särskild redovisning i vissa fall

3 § Om det är lämpligare får redovisning enligt 2 § 12 av berörda fastigheter och samfälligheter i stället innehålla uppgifter om det registerområde eller den trakt som berörs. Om det finns särskilda skäl får lantmäterimyndigheten avstå helt från denna redovisning.

Avregistrering

4 § Om en plan, en bestämmelse eller ett beslut har upphävts eller av annan anledning upphört att gälla, ska enheten anges som avregistrerad. Detsamma gäller för utredning som inte längre är av betydelse eller fornlämning som inte längre skyddas enligt lag.

Regler till grund för beteckning för planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

5 § Varje särskild plan, bestämmelse, beslut eller utredning är en redovisningsenhet.

6 § Även en plan, bestämmelse, beslut eller utredning som är avregistrerad är en redovisningsenhet.

Beteckningens utformning

7 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av beteckningen för handlingar som ligger till grund för redovisningen.

• Sida 156
•  Original

Föreskrifter

8 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1. vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad redovisningsenhet,

2. interoperabilitetslösningar, och

3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

7 kap. Geometrisk information och koordinater

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om geometrisk information och koordinater enligt 2 kap. 3 § 2 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Geometrisk information

2 § Fastighetsregistret ska innehålla geometrisk information som möjliggör visualisering av registrets innehåll i karttjänster.

Visualiseringen avser uppgifter om

1. gränser och beteckningar för bestående fastigheter och samfälligheter,

2. områden för servitut enligt 2 kap. 11 § 1,

3. områden för nyttjanderätt enligt 2 kap. 11 § 3,

4. områden och beteckningar för bestående enheter beträffande gemensamhetsanläggningar,

5. områden för ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144),

6. planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar, dock inte regionplan eller översiktsplan,

7. kvartersindelningen och kvartsnamnet enligt 2 kap. 22 §,

8. indelningen i län och kommuner, och

9. indelningen i socknar vid den tidpunkt då register över fastigheter och samfälligheter började föras med hjälp av informationsteknik.

3 § Visualiseringen får även avse uppgifter som krävs för orienteringen samt övriga uppgifter med anknytning till fastigheter och samfälligheter.

• Sida 157
•  Original

4 § Visualisering får förenklas eller underlåtas om det finns särskilda skäl.

Koordinater

5 § Fastighetsregistret ska innehålla uppgifter om koordinater, koordinatsystem och motsvarande uppgifter som behövs för visualisering av innehållet i fastighetsregistret i karttjänster eller motsvarande.

Föreskrifter

6 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1. innehållet i uppgifter om koordinater, koordinatsystem och de ytterligare uppgifter som behövs för att underlätta visualisering,

2. interoperabilitetslösningar, och

3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

8 kap. Tilläggsinformation

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tilläggsinformation enligt 2 kap. 3 § 3 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Tilläggsinformation till uppgifter lagfart, tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav

2 § För uppgift om lagfart, tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav ska tilläggsinformation ange

1. sökandens postadress, och

2. om sökanden är en fysisk person

a) sökandens civilstånd,

b) i förekommande fall makes personnummer eller samordningsnummer, namn och postadress, eller tidpunkten för äktenskaps upplösning,

• Sida 158
•  Original

c) i förekommande fall vårdnadshavares personnummer eller samordningsnummer, namn och postadress, och

d) om den lagfarne ägaren eller rättighetshavaren är ett kommunalt bostadsföretag, enligt underrättelse från länsstyrelsen.

3 § Om det behövs för handläggningen av ett inskrivningsärende får uppgift om tidigare makes personnummer eller samordningsnummer, namn och postadress anges.

4 § För uppgift om inteckning ska tilläggsinformation ange om det pantbrev som svarar mot en inteckning är ett skriftligt pantbrev.

5 § Lantmäteriet får som tilläggsinformation redovisa ärenden som har registrerats i inskrivningsmyndighetens ärenderegister enligt 5 § första stycket inskrivningsförordningen (2000:309) men som inte har registrerats i fastighetsregistret enligt 3 kap. 5 § denna förordning eller som på annat sätt har avgjorts slutligt. Sådan information får ange

1. uppgift om ärendenummer,

2. inskrivningsdag då ärendet kom in, och

3. ärendets art.

Tilläggsinformation till uppgift om adresser

6 § För uppgift om en adress får en kommun ange tilläggsinformation om

1. verksamhet eller annan användning som är knuten till adressen,

2. alternativa lägesbestämningar, och

3. alternativa benämningar som är hänförliga till adressen.

Tilläggsinformation till uppgift om byggnader

7 § För uppgift om en byggnad får en kommun ange tilläggsinformation om

1. ytterligare identifieringsuppgifter för en byggnad,

2. arrendeavtal och tomträttsavtal, och

• Sida 159
•  Original

3. planerade, påbörjade eller avslutade byggåtgärder som är nödvändiga för fullgörande av underrättelseskyldighet till andra myndigheter.

8 § För uppgift om en byggnad får Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ange tilläggsinformation om att skyddsrum finns i en byggnad.

9 § För uppgift om en byggnad får Riksantikvarieämbetet ange tilläggsinformation ytterligare identifieringsuppgifter för en byggnad och uppgifter som avser kulturhistoriska inventeringar.

Tilläggsinformation till uppgift om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

10 § För uppgift om en plan, bestämmelse, beslut och utredning får en kommun eller en länsstyrelse ange tilläggsinformation om

1. ytterligare identifieringsuppgifter för planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen,

2. ytterligare uppgifter om planer, bestämmelser, beslut eller utredningar än de som krävs enligt 6 kap. denna förordning, och

3. förslag till sådana planer, bestämmelser om marks användning, beslut eller utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. denna förordning.

11 § Riksantikvarieämbetet får redovisa uppgifter om fornlämningar.

Föreskrifter

12 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitetslösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

• Sida 160
•  Original

9 kap. Behörig myndighet

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om behöriga myndigheter enligt 2 kap. 4 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Lantmäterimyndigheten

2 § Lantmäterimyndigheten är i enlighet med 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) behörig myndighet för uppgifter som redovisas enligt 2, 6 och 7 kap. denna förordning.

Lantmäterimyndigheten är även behörig myndighet för ändring av inskriven rättighet i 3 kap. i enlighet med 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §fastighetsbildningslagen.

3 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.

Inskrivningsmyndigheten

4 § Inskrivningsmyndigheten är i enlighet med 19 kap. 3 § jordabalken behörig myndighet för uppgifter som redovisas enligt 3 kap. denna förordning.

5 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.

Kommunen

6 § Kommunen är behörig myndighet för uppgift som redovisas enligt 5 kap. denna förordning, och som avser kommunens uppgifter.

7 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.

• Sida 161
•  Original

Lantmäteriet

8 § Lantmäteriet är behörig myndighet för uppgift som redovisas enligt 4 kap., 3 kap. 26 och 28 §§, och 5 kap. denna förordning.

9 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.

Rättelse

10 § Frågor om rättelse prövas av behörig myndighet.

Bestämmelser om prövning av rätten till rättelse av personuppgifter finns i fastighetsdatalagen (0000:000).

11 § Om en felaktig uppgift inte kan rättas omedelbart, och risken är att detta äventyrar registrets tillförlitlighet eller på annat sätt föranleder osäkerhet om rättsläget, ska behörig myndighet snarast föra in en anmärkning om felet i registret.

Anmärkningen ska tas bort så snart frågan om rättelse har avgjorts.

Lantmäteriet ansvarar för att verkställa att uppgifter förs in

12 § Lantmäteriet ansvarar för att verkställa registrering av uppgifter som behörig myndighet har anmält enligt fastighetsbildningskungörelsen (1971:762) eller inskrivningsförordningen (2000:309).

En uppgift från inskrivningsmyndigheten ska behandlas före en uppgift från en lantmäterimyndighet som har lämnats till Lantmäteriet samma dag.

10 kap. Samarbete, samordning och underrättelseskyldighet

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1 § Behöriga myndigheter ska samarbeta för att uppgifterna i fastighetsregistret ska ha så hög tillförlitlighet som möjligt. Lantmäteriet ansvarar för samordningen av arbetet att höja uppgifternas tillförlitlighet.

• Sida 162
•  Original

Samordning mellan lantmäterimyndigheter

2 § Lantmäterimyndigheternas redovisning ska samordnas om ett ärende berör registerenheter inom fler än en lantmäterimyndighets område. Uppgifter ska då föras in samma dag vid samtliga berörda myndigheter.

Samordning får ske med stöd av Lantmäteriet.

Samordning mellan lantmäterimyndighet och inskrivningsmyndighet

3 § Lantmäterimyndigheten ska, med stöd av Lantmäteriet, hålla inskrivningsmyndigheten informerad om ändringar i indelningen i fastigheter, åtgärder som medför en ny beteckning för en fastighet, anteckningar enligt 4 kap. 11 a § fastighetsbildningslagen (1970:988), och övriga ändringar som är av betydelse för inskrivningsmyndighetens verksamhet.

4 § Uppgifter som inskrivningsmyndigheten ska få kännedom om avser

1. uppgift om fastighetsbeteckning och om fastigheten har nybildats eller avregistrerats,

2. uppgift om ny fastighets ursprung,

3. uppgift om fastighetens areal,

4. uppgift om vidtagen åtgärd och datum för registrering,

5. annan än lagfaren ägares personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer, samt namn och adress,

6. uppgift om beslut som har meddelats med stöd av 10 kap. 8 a § och 9 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), och

7. uppgift som lantmäterimyndigheten enligt särskilda bestämmelser ska lämna till inskrivningsmyndigheten.

5 § Lantmäteriet ska på lämpligt sätt säkerställa samordningen mellan lantmäterimyndighet och inskrivningsmyndighet.

• Sida 163
•  Original

Underrättelseskyldighet för lantmäterimyndighet

6 § Underrättelseskyldighet gäller för lantmäterimyndighet gentemot

Skatteverket för uppgifter som rör indelning i fastigheter eller åtgärder som medför ny beteckning för en fastighet.

Lantmäteriet ansvarar för att verkställa underrättelseskyldigheten.

7 § Uppgifterna i underrättelsen ska ange

1. uppgift om vidtagen åtgärd och datum för registrering,

2. uppgift om den kommun som fastigheten är belägen i,

3. fastighetens registerbeteckning och uppgift om att fastigheten är ny, befintlig, omregistrerad eller avregistrerad,

4. fastighetens tidigare registerbeteckning, om fastigheten är omregistrerad,

5. uppgift om befintlig fastighets arealändring,

6. uppgift om fastighets areal,

7. uppgift om typ av taxeringsenhet,

8. annan än lagfaren ägares personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer, samt namn och adress,

9. uppgift om förordnande enligt 10 kap. 9 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), och

10. uppgift om lantmäterimyndigheten enligt särskilda bestämmelser ska lämna till Skatteverket.

8 § Underrättelse ska lämnas senast 14 dagar efter dagen för registrering. Underrättelse ska ske elektroniskt om det inte är olämpligt.

Underrättelseskyldighet för Skatteverket

9 § Underrättelseskyldighet gäller för Skatteverket gentemot Lantmäteriet för Skatteverkets uppgifter som ska tillföras fastighetsregistret enligt 3 kap. 26 §, 4 kap. 3 § och 8 kap. 2 § denna förordning.

Underrättelse ska lämnas vid den tidpunkt som bestäms av Skatteverket efter samråd med Lantmäteriet.

Underrättelse ska ske elektroniskt om det inte är olämpligt.

• Sida 164
•  Original

10 § Lantmäteriet ska snarast möjligt föra in uppgifterna från underrättelsen. Införingen av uppgifter från beskattningsdatabasen ska med beaktande av 4 kap. 3 § första stycket ske senast i samband med årsskifte.

Om det med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket redovisas ytterligare uppgifter, får Lantmäteriet föra in dessa vid den tidpunkt som bestäms av Lantmäteriet efter samråd med Skatteverket.

Underrättelseskyldighet för Lantmäteriet

11 § Underrättelseskyldighet gäller för Lantmäteriet gentemot

Skatteverket uppgift som avser beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom då ärendet har uppskjutits.

Underrättelsen ska lämnas inom en månad från inskrivningsdagen.

12 § Underrättelseskyldighet gäller för Lantmäteriet gentemot länsstyrelsen för uppgift som avser fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Underrättelsen ska ange uppgift om beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom då ärendet har uppskjutits.

Underrättelsen ska lämnas inom en månad från inskrivningsdagen. Skyldigheten gäller inte om en länsstyrelse har anmält till Lantmäteriet att den inte har behov av sådana uppgifter.

Föreskriftsrätt

13 § Lantmäteriet får, efter samråd med Skatteverket, meddela föreskrifter om vilka uppgifter om samfällighet eller gemensamhetsanläggning som ingår i underrättelseskyldigheten enligt 6 §.

14 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

• Sida 165
•  Original

11 kap. Alternativa redovisningssätt

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om alternativa redovisningssätt för uppgifter enligt 2 kap. 2 § 3 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Principen om en uppgift en gång

2 § I syfte att säkerställa hög tillförlitlighet och mer fullständig redovisning av uppgifterna, ska de så långt som möjligt tillhandahållas från den som ansvarar för en nationell sammanställning och tillhandahållande av informationen, utan att det uppstår kopior i fastighetsregistret.

Fastighetsregistret ska i sådana fall enbart innehålla en uppgift om referens eller motsvarande som krävs för att kunna koppla uppgifterna till en fastighet, samfällighet, gemensamhetsanläggning eller andra uppgifter som regleras i 2 och 3 kap. i denna förordning.

Dataproducentens godkännande

3 § Skyldigheten enligt 2 § förutsätter att den myndighet eller kommun som skapat uppgiften (dataproducenten) godkänner redovisningssättet. Det sagda gäller inte om dataproducenten enligt lag eller förordning är skyldig att lämna uppgifter till Lantmäteriet.

Uppgifterna måste uppfylla vissa krav

4 § Skyldigheten enligt 2 § gäller enbart om kraven på elektroniskt tillhandahållande av uppgifterna som Lantmäteriet beslutat om enligt 3 kap. 1 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, kan uppfyllas.

• Sida 166
•  Original

Lämplighetsbedömning

5 § Skyldigheten enligt 2 § gäller inte om Lantmäteriet finner redovisningssättet olämpligt. Sådan lämplighetsbedömning ska göras med hänsyn till krav på skydd för personlig integritet, informationssäkerhet, skyddsintressen som avser Sveriges säkerhet, och andra särskilda skäl om de kan leda till negativ påverkan på uppgifternas tillförlitlighet eller tillgänglighet.

Föreskriftsrätt

6 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1. redovisningssätt enligt 2 §,

2. interoperabilitetslösningar, och

3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

12 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om åtkomsttillstånd enligt 3 kap. 3 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, om medborgartjänster enligt 3 kap. 4 §, och begränsningar för vilken fastighetsinformation som ingår i samhällets informationsförsörjning enligt 1 kap. 5 § samma lag.

Omfattningen av rätten att uppställa villkor för åtkomsttillstånd

2 § Lantmäteriets rätt att fastställa villkor gäller

1. villkor som syftar till att begränsa riskerna med ett elektroniskt format och distributionssätt med hänsyn till krav på integritetsskydd, informationssäkerhet och skyddet för Sveriges säkerhet, fastighetsregistrets ekonomiska betydelse och

2. villkor som Lantmäteriet får ställa enligt annan lag eller förordning och som syftar till att begränsa rätten till användning av uppgifterna.

• Sida 167
•  Original

Hur villkor fastställs

3 § Villkor fastställs genom beslut om allmänna villkor för varje elektroniskt format och distributionssätt.

När åtkomsttillstånd inte behövs

4 § Åtkomsttillstånd behövs inte om Lantmäteriet finner att skäl saknas att fastställa villkor för visst elektroniskt format eller distributionssätt.

5 § Åtkomsttillstånd behövs inte för behöriga myndigheter för fullgörande av skyldigheter eller åtaganden enligt denna förordning, även om det finns fastställda villkor.

Det sagda gäller även för behörig myndighet enligt 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. 3 § jordabalken för fullgörande av myndighetsuppgifter enligt dessa eller motsvarande lagar eller förordningar. Åtkomsttillstånd behövs inte heller för Lantmäteriet för fullgörande av myndighetsuppgifter som följer av förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Bestämmelser om informationssäkerhet och incidenthantering finns i förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

Förutsättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av uppgifter

6 § Åtkomsttillstånd får medges för vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick om det kan antas att villkoren i tillståndet kan upprätthållas.

Lantmäteriet får ställa upp krav på rapportering av incidenter eller motsvarande krav, för att försäkra sig om att villkoren enligt första stycket upprätthålls.

7 § Om det framkommer att villkor i ett åtkomsttillstånd inte upprätthålls, får Lantmäteriet stänga av åtkomsten till formatet och distributionssättet i det fallet.

En åtgärd som innebär att åtkomsten stängs innebär att åtkomsttillståndet blir ogiltigt, om inte Lantmäteriet beslutar annat.

• Sida 168
•  Original

Medborgartjänster

8 § Innehållet i en medborgartjänst får enbart innehålla uppgifter om en enskild registerenhet eller redovisningsenhet.

Innehållet får enbart avse sådana uppgifter som räknas upp i 4 § kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

9 § Antal frågor som får ställas i en medborgartjänst om olika registerenheter eller redovisningsenheter ska begränsas med hänsyn ändamålet med tjänsten.

Om det finns skäl att anta att medborgartjänsten nyttjas för andra ändamål än det som gäller enligt lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, får Lantmäteriet stänga av den användaren från tjänsten.

Annan fastighetsinformation som får tillhandahållas elektroniskt

10 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhandahållas elektroniskt enligt denna lag endast om informationen

1. omfattas av ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med informationen, eller

2. ingår i ett författningsreglerat register eller annan informationssamling som syftar till att ge offentlighet åt informationen.

Det sagda gäller även när Lantmäteriet är datavärd för uppgifterna enligt 4 § andra stycket förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Föreskriftsrätt

11 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna enligt detta kapitel.

12 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om avgifter.

• Sida 169
•  Original

Överklagande

13 § Beslut om avstängning enligt 7 och 9 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.

2. En samfällighet som inte redovisades i jordregister eller stadsregister när fastighetsregister enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) började föras ska, om inte särskilda skäl föranleder annat, tas upp i fastighetsregistret först när den har berörts av en sådan åtgärd som ska föras in där eller när det är lämpligt med hänsyn till en väntad fastighetsbildning eller något annat förhållande.

3. Vid redovisning av servitut som avses i 2 kap. 11 § 1 får en fastighet som har avregistrerats när fastighetsregister enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) började föras tills vidare anges som härskande fastighet. Om den härskande fastighetens registerbeteckning vid den tidpunkten inte framgick av fastighetsboken eller tomträttsboken, får uppgiften utelämnas.

4. Vad som sägs i 5 kap. 7 och 12 §§ om att Lantmäteriet får besluta att uppgifter om adresser och byggnader i en kommun ska föras i fastighetsregistret endast om kommunen har begärt det ska inte tillämpas beträffande uppgifter som vid juni månads utgång 2000 fanns i fastighetsregistret.

5. En åtgärd som avses i 3 kap. 26 § 1 får även avse ändring av namn, personnummer eller samordningsnummer som har ägt rum före ikraftträdandet, om den nya uppgiften inte har registrerats i fastighetsregistret och inte har ändrats där.

6. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för redovisning av bearbetningskoncessioner enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

• Sida 170
•  Original

1.32. Förslag till förordning om upphävande av förordningen (2000:308) om fastighetsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Förordningen (2000:308) om fastighetsregister ska upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.

• Sida 171
•  Original

1.33. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet att det ska införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse och närmast före en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Informations- och cybersäkerhetsrådet

21 § ¹

Inom Lantmäteriet finns Informations- och cybersäkerhetsrådet som hanterar frågor som rör informations- och cybersäkerhet inom Lantmäteriets verksamhetsområde.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.

¹ Tidigare upphävd genom 2010:1771.

• Sida 172
•  Original

1.34. Förslag till förordning om ändring i säkerhetsskyddsförordningen (2018:658)

Härigenom föreskrivs att det i fråga om säkerhetsskyddsförordningen (2018:658) ska införas en ny paragraf, 6 a §, i förordningens sjätte kapitel.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6 a §

Om förbud enligt 4 kap. 17 § och 18 § andra stycket säkerhetsskyddslagen (2018:585) avseende överlåtelse av fast egendom eller överföring av äganderätten till fast egendom har meddelats ska tillsynsmyndigheten skyndsamt underrätta inskrivningsmyndigheten och lantmäterimyndigheten där fastigheten är belägen om detta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

• Sida 173
•  Original

2. Uppdraget

2.1. Uppdraget

Utredningen, som antagit namnet Fastighetsregisterlagsutredningen, ska se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar. Regeringens syfte med uppdraget är att säkerhetsskyddet för registret ska stärkas och att få en modern reglering för en effektiv informationsförsörjning som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation. En fristående fråga är att lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens (2018:585) bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom.

I uppdraget ingår att lämna förslag på de författningsändringar som krävs.

Utredningens direktiv redovisas i bilaga 1. Av dessa framgår också att eventuella förändringar av finansieringsmodellen för Lantmäteriets tillhandahållande av information är en budgetfråga och inte omfattas av denna utredning. Vi har också avgränsat oss så att vi inte närmare utrett frågor rörande handläggningen av fastighetsbildningsärenden och förhållandet mellan den statliga lantmäterimyndigheten och de kommunala lantmäterimyndigheterna, även om det lyfts fram som en del av problembilden av vissa intressenter.

2.2. Utredningsarbetet

Utredningens arbete kan sägas ha varit indelat i två faser, där den första handlat om att utveckla direktivens problembeskrivning och identifiera de viktigaste vägvalen. Den andra har huvudsakligen gått ut på att färdigställa våra förslag och stämma av våra resonemang med expertgruppen och några andra intressenter.

• Sida 174
•  Original

Arbetet med problembilden har varit omfattande, och tidskrävande. Vår utgångspunkt har varit att en ordentlig utredning av hur problembilden ser ut ger den bästa grunden för att utforma förslag som når de målsättningar direktiven anger. Eftersom direktivens målsättning om ett både mer tillgängligt och säkrare fastighetsregister kan sägas innebära en kollision mellan två intressen har våra fysiska och digitala möten med olika intressenter inneburit att flera personer deltagit från respektive intressent. Dessutom har många av de intressenter vi haft kontakt med verksamhet som har olika intressen i fastighetsregistret. Man har ärenden som innebär att fastighetsregistrets innehåll förändras, man behöver tillgång till fastighetsregistrets information i sin verksamhet och man vill att viss information om de egna fastigheterna eller rättigheterna inte riskerar att användas på ett mindre lämpligt sätt. Det har inneburit att det ofta tagit tid att få till stånd möten med rätt deltagare och på en tid som fungerat för alla inblandade.

I arbetet med problembilden har vi, utöver mötena med hela expertgruppen, haft ett eller flera möten med de organisationer som är representerade i expertgruppen, däribland Försvarsmakten, Polismyndigheten, Sveriges kommuner och regioner, och Säkerhetspolisen.

Därutöver har vi träffat antal myndigheter och företag. På myndighetssidan har det inneburit möten med företrädare för Affärsverket svenska kraftnät, Bolagsverket, Fortifikationsverket, Integritetsskyddsmyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Riksarkivet, Skatteverket, Statens fastighetsverk, Statistiska Centralbyrån och Transportstyrelsen. Vi har också träffat Lantmäteriets Geodataråd, styrgruppen för de kommunala lantmäterimyndigheternas samarbete, kommunala statistiker, besökt två kommunala lantmäterimyndigheter samt haft kontakt med eSams juristgrupp.

När det gäller företag har vi riktat in oss på aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet inom elproduktion och -distribution och telekom samt på distributörer av Lantmäteriets fastighetsinformation. Vi har också deltagit i några av de partnerträffar Lantmäteriet ordnar med sina datadistributörer.

Vi har också träffat flera andra utredningar som vi bedömt haft uppdrag som har någon beröringspunkt med vårt uppdrag. Sålunda har vi träffat Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsköp

• Sida 175
•  Original

(Ju 2022:08), utredningen Ordning och reda på hyresmarknaden (Fi 2022:21), Utredningen om utvecklad styrning av interoperabilitet och datadelning (I 2022:23), Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter (Ju 2022:03), Utredningen om kontroll vid överlåtelse av egendom av väsentlig betydelse för totalförsvaret (Fö 2022:03), Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden (Fi 2021:11) samt utredningen En ny förköpslag (Fi 2022:07). Vi har också tittat på hur olika EU-baserade initiativ skulle kunna påverka vårt utredningsområde. Det innebär att vi haft kontakt med personer, nationellt eller inom EU-kommissionen, som arbetat med EU:s dataförvaltningsförordning, AI-förordningen, NIS2-direktivet samt förordningen om särskilt värdefulla dataset.

Slutligen har vi haft kontakter med Lantmäteriets systerorganisationer i Danmark, Finland Norge samt Nederländerna för att ta reda på hur man där resonerar kring de frågor vi haft att utreda.

2.3. Betänkandets uppläggning

Betänkandet består av två delar. Den första delen är en bakgrundsbeskrivning och den andra delen innehåller våra förslag samt konsekvensbeskrivning.

Kapitel 3 innehåller en beskrivning av fastighetsregistrets innehåll, ajourhållning och användning. I kapitel 4 återfinns en redogörelse för det regelverk som i dag gäller för fastighetsregistret. Kapitlen 5 och 6 innehåller beskrivningar av närliggande lagstiftning rörande informationens öppenhet respektive skyddsintressen. I kapitel 7 redogör vi för den fördjupade problembilden och i kapitel 8 finns en redogörelse för dagens personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret. Betänkandets första del avslutas i kapitel 9 med de internationella erfarenheterna.

Den andra delen av betänkandet inleds med kapitel 10 där vi beskriver varför dagens regler uppfattas som föråldrade, vissa generella drivkrafter rörande informationshantering samt vilka allmänna utgångspunkter som bör gälla för våra förslag. I kapitel 11 redovisar vi de mest avgörande vägvalen vi stått inför och hur vi valt att gå vidare. I kapitel 12 redogör vi för hur valt en modell med två separata lagar för dataskydd respektive verksamhet. Kapitel 13 innehåller

• Sida 176
•  Original

förslagen rörande den fastighetsdatalag som innehåller regler om dataskydd, och kapitel 14 innehåller förslagen om fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten vid Lantmäteriet. I kapitel 15 redovisar vi våra överväganden och förslag rörande den särskilda frågan om att överlåtelse att fast egendom ska omfattas av säkerhetsskyddslagens bestämmelser. Kapitel 16 redogör för övriga författningsförslag. Kapitel 17 innehåller den samlade dataskydds- och integritetsbedömningen, kapitel 18 vår konsekvensbeskrivning och i kapitel 19 återfinns förslag rörande ikraftträdande. Författningskommentarerna finns i kapitel 20.

Utredningsdirektiven återfinns i bilaga 1 och 2.

• Sida 177
•  Original

3. Fastighetsregistret

3.1. Inledning

Att på något sätt registrera uppgifter om fastigheter är inte någon ny företeelse. Det är tvärtom en sak som skett under många hundra år i det svenska samhället. Självfallet är det inte heller någon specifikt svensk företeelse.

I internationella sammanhang diskuteras ofta betydelsen av att ha en ordnad och öppen registrering av uppgifter om fastigheter. Bakgrunden är bland annat att fast egendom verkligen är fast och inte går att ha med sig för att kunna ha kontroll över egendomen så att den till exempel inte stjäls. Om man äger till exempel en guldring så är det betydligt enklare – det är egendom man kan ha med sig och i princip alltid kan ha under kontroll. Det krävs därför någon typ av redovisning av rättsliga förhållanden knutna till fast egendom för att skydda dem. En sådan redovisning måste vara relativt enkel att ta del av för den som behöver sådana uppgifter samtidigt som det måste vara en säker och tillförlitlig redovisning.

Sättet att registrera uppgifter om den svenska jordens, inklusive visst enskilt och allmänt vatten, indelning i fastigheter har naturligtvis förändrats över tid. Detsamma gäller olika slag av rättigheter, inklusive äganderätten. I modern tid har det handlat om att ha offentligt förda register som ger svar på de frågor som olika aktörer i samhället har kring fastighetsindelning, ägande, rättigheter och skyldigheter med mera. Registreringen gjordes förr manuellt i stora böcker. Böckerna ersattes senare av databaser.

Samtidigt som sättet att hålla sådana register har utvecklats har naturligtvis de materiella reglerna förändrats, exempelvis för hur rättigheter skapas, hur markens indelning i fastigheter går till och hur fastigheter kan användas som säkerhet för krediter. Tillkomsten av

• Sida 178
•  Original

främst den nya jordabalken (1970:994) och fastighetsbildningslagen (1970:988) för drygt 50 år sedan har varit viktiga milstolpar.

I detta kapitel beskriver vi hur det befintliga fastighetsregistret växt fram, vilka uppgifter det innehåller och hur uppgifterna tillhandahålls. Vidare beskriver vi några andra register och systemlösningar med fastighetsanknuten information samt vad den nationella geodataplattformen är.

3.2. Föregångaren fastighetsdatasystemet

Några år efter att nyss nämnda lagar trädde i kraft inleddes fastighetsdatareformen. Den innebar att de manuellt förda så kallade jord- och stadsregistren som redovisade fastighetsindelningen samt fastighetsböckerna som redovisade ägande med mera överfördes till ett databaserat system. Därmed fick den uråldriga registreringen av grundläggande uppgifter rörande den mest ekonomiskt värdefulla tillgången i en marknadsekonomi en tidsenlig form.

En viktig utgångspunkt för fastighetsdatareformen var den nya lagstiftningen rörande fastigheter och rättigheter knutna till dessa som tillkom runt 1970. En ny jordabalk och en ny lag om fastighetsbildning trädde i kraft och samtidigt introducerades även ny lagstiftning om ledningsrätt. Det var lagstiftning som det tagit lång tid att ta fram.

Även fastighetsdatareformen, liksom reformeringen av fastighetsbeteckningarna som föregick den, tog avsevärd tid att genomföra. Uppsala län var det första området där de manuella registren konverterades till datasystemet. Det var 1976, och då sannolikt det första fungerande systemet av detta slag i världen. Inledningsvis bedrevs verksamheten som ett försök, men 1979 inleddes den permanenta verksamheten då Gävles alla fastigheter blev en del av fastighetsdatasystemet. Reformen blev fullbordad 1995 när Gotlands alla fastigheter blev en del av fastighetsdatasystemet.

Fastighetsdatasystemet innehöll flera delar, nämligen det ovan nämnda fastighetsregistret och inskrivningsregistret, samt taxeringsuppgifter och byggnadsregistret. De tre första var de ursprungliga delarna medan byggnadsregistret tillkom betydligt senare. Fastighetsregistret var i sin tur uppdelat i

• huvudregister

• Sida 179
•  Original

• registerkarta
• koordinatregister
• planregister
• kvartersregister
• adressregister
• gemensamhetsanläggningsregister.

I anslutning till fastighetsdatasystemet hade andra register tillkommit:

• pantbrevsregistret
• samfällighetsföreningsregistret
• lägenhetsregistret.

En grundläggande tanke bakom fastighetsdatasystemet var att det skulle innehålla basuppgifter om landets alla fastigheter, sådana uppgifter som var allmänt efterfrågade. Det innebar att användarna redan från början fanns i både offentlig och privat sektor. Bankerna blev snabbt den största användargruppen, något som sannolikt berodde på att de tre storstadsområdena med de mest aktiva fastighetsmarknaderna fördes över till fastighetsdatasystemet i ett tidigt skede av reformen. På så sätt kunde så stor nytta som möjligt vinnas så tidigt som möjligt även om det var ett reformgenomförande som varade i 20 år.

Ansvaret för ajourhållningen vid fastighetsdatasystemets tillkomst och fram till 1996 låg dels på de länsvisa statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheterna, dels på inskrivningsmyndigheterna vid landets tingsrätter. Taxeringsuppgifterna ajourfördes en gång om året då den så kallade fastighetslängden fastställdes av skattemyndigheterna. Med tiden blev kommunerna i allmänhet också en mer aktiv part när det gällde bland annat adressinformation och ajourhållning av byggnadsuppgifter.

• Sida 180
•  Original

3.3. Fastighetsregistret

Fem år efter det att fastighetsdatareformen hade fullbordats, den 1 juli 2000, ändrades benämningen från fastighetsdatasystemet till fastighetsregistret. Då trädde nämligen den i dag gällande lagen (2000:224) om fastighetsregister i kraft (se kapitel 4). Rent tekniskt eller innehållsmässigt innebar detta i sig inte några förändringar. Det var en ny rättslig kostym som skapades för samma informationsmassa. De statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna hade 1996 ersatts av länsvisa statliga och ett antal kommunala lantmäterimyndigheter. År 2008 fördes ansvaret för inskrivningsverksamheten över från domstolsväsendet till Lantmäteriet, och sju inskrivningsmyndigheter blev en. Samma år blev de 21 länsvisa statliga lantmäterimyndigheterna en del av Lantmäteriet.

3.3.1. Registrets olika delar

Fastighetsregistret består sedan dess av en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel samt en taxeringsuppgiftsdel. Dessutom får registret innehålla tilläggsinformation, bestående av annan information som har samband med information som ingår i någon av registrets delar men som redovisas skild från dess delar. De tidigare nämnda fristående registren med uppgifter om pantbrev, samfällighetsföreningar och lägenheter finns fortfarande och är alltjämt fristående (se avsnitt 3.9 nedan).

Registret är, precis som vid fastighetsdatasystemets tillkomst, uppbyggt för att redovisa informationen fastighetsvis. Förutom fastigheter redovisas också gemensamhetsanläggningar, samfälligheter, tredimensionella fastigheter samt ägarlägenhetsfastigheter. Vissa fastigheter är upplåtna med tomträtt, vilket innebär att det för dessa fastigheter också finns information om tomträttsupplåtelsen och -innehavet i inskrivningsdelen.

Vad en fastighet är kan beskrivas utifrån innehållet i 1 kap. 1 § jordabalken. Fast egendom är jord. Jorden är indelad i fastigheter som kan avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. En fastighet bildas med stöd av regler i fasighetsbildningslagen. Enligt 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen ska fastigheterna redovisas i fastighetsregistrets allmänna del. Det finns knappt 3,4 mil-

• Sida 181
•  Original

joner fastigheter. Det finns dessutom knappt 1,5 miljoner avregistrerade fastigheter i fastighetsregistret.

Varje fastighet har en unik beteckning som också kan sägas vara en informationsbärare. Denna registerbeteckning är också den huvudsakliga ingången till registrets uppgifter. Fastighetsbeteckningen består av tre eller fyra delar, och den första delen, registerområdet, är alltid kommunnamnet. Det innebär att om en kommungräns flyttas så är det ett antal fastigheter som samtidigt byter fastighetsbeteckning. Den andra delen av fastighetsbeteckningen är traktnamnet, som kan sägas ge information om i vilken del av kommunen fastigheten är belägen. I stället för ett traktnamn kan beteckningen innehålla ett kvartersnamn. I fastighetsregisterförordningen (2000:308) finns särskilda regler om registerbeteckningarna.

3.3.2. Allmänna delen

I den allmänna delen återfinns grundläggande information om fastigheterna. Utgångspunkten för vilka uppgifter som ska registreras i den allmänna delen finns därför i 19 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Det är fråga om uppgifter om

• fastighetsbildning,
• fastighetsbestämning, och
• särskild gränsutmärkning.

Motsvarande bestämmelse finns också i anläggningslagens och ledningsrättslagens 34 § respektive 32 §. Alla sådana åtgärder måste genomföras av en lantmäterimyndighet.

Olika kategorier av fastigheter redovisas på lite olika sätt. Förutom ordinära fastigheter finns kategorierna andelsfastighet, fiskefastighet, fastighet med 3D-utrymme och ägarlägenhetsfastighet, jämför 10 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

Den allmänna delen syftar till att ge upplysningar om fastigheter, samfälligheter, gemensamhetsanläggningar och rättigheter.

Registret innehåller i denna del ett urval av uppgifter som är hämtade från ärendeakterna. Det är värt att notera att det fortfarande är förrättningsakterna som innehåller själva besluten och att det är dessa som är rättsligt gällande.

• Sida 182
•  Original

Till den allmänna delen hör också registerkartan, som kan sägas vara en grafisk sammanställning av alla fastighetsgränser samt utbredningen på marken av rättigheter som tillskapats genom en lantmäteriförrättning. Registerkartans fastighetsgränser är resultatet av en snabbt genomförd digitalisering inom ramen för vad som kallades forcerad databasuppbyggnad runt sekelskiftet. Den gjordes från olika underlag i form av papperskartor tillkomna vid olika tidpunkter och av väldigt skiftande kvalitet. Detta innebar att kvaliteten, främst i form av gränsernas noggrannhet, varierar. Genom ett systematiskt kvalitetsarbete höjs dock noggrannheten fortlöpande men mycket sådant arbete kvarstår alltjämt. För förrättningar gjorda efter den digitala registerkartans tillkomst utgår kartans redovisning från de gränsmarkeringspunkter som anges i förrättningsakten som sedan bundits samman.

Varje fastighet som redovisas har en fastighetsbeteckning och uppgift om län.

En central del är redovisningen av de fastighetsrättsliga åtgärderna som berört fastigheten genom åren, och dess ursprung. Vidare redovisas vilka rättigheter som gäller för fastigheten. Det gäller både officialservitut, som skapats genom ett beslut av myndighet (oftast en lantmäterimyndighet) eller domstol, och avtalsservitut, som bildats på privaträttslig väg och skrivits in i registrets inskrivningsdel av inskrivningsmyndigheten. Andra uppgifter som redovisas är fastighetens areal, på land och i vatten, och om en fastighet består av mer än ett område. För varje sådant område anges en centralpunktskoordinat. Tidigare fastighetsbeteckningar som gällt för fastigheten framgår också.

Vidare redovisas vilka kommunala planbeslut enligt plan- och bygglagen och andra särskilt angivna markreglerande bestämmelser som gäller för fastigheten. Exempel på markreglerande bestämmelser är vissa beslut enligt miljöbalken (1998:808), väglagen (1971:948), och kulturmiljölagen (1988:950), samt bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45). Om fastigheten har andel i någon gemensamhetsanläggning eller samfällighet så framgår det i den allmänna delen. Uppgifter får också redovisas om jaktvårds- och fiskevårdsområden.

• Sida 183
•  Original

I den allmänna delen redovisas även fastigheter som inte finns längre, till exempel efter det att två fastigheter lagts samman till en. Registerinnehållet är då förstås begränsat men det innebär att man kan spåra hur fastighetsindelningen ändrats de senaste århundrandena.

Slutligen framgår av registret vilket datum fastigheten senast berördes av någon ändring i den allmänna delen.

3.3.3. Inskrivningsdelen

Inskrivningsdelen innehåller uppgifter om varje fastighet rörande

• lagfart
• tomträttsupplåtelse
• tomträttsinnehav
• inteckningar
• andra inskrivningar samt anteckningar.

Förenklat uttryckt är det i den här delen av registret som det finns uppgifter om fastigheternas ägare, de inteckningar den belastas av och deras belopp. Dessa uppgifter behövs bland annat vid fastighetsöverlåtelser och för att kunna använda fastigheten som säkerhet för lån vid exempelvis fastighetsköp.

Av 19 kap. 1 § jordabalken framgår att inskrivning enligt jordabalken ska göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Jordabalken är alltså en utgångspunkt för fastighetsregistrets uppgifter i inskrivningsdelen. Vad som är inskrivningsärenden, och alltså ska handläggas av inskrivningsmyndigheten, regleras i 20–24 kap. jordabalken.

Den som köper en fastighet är skyldig att ansöka om lagfart hos inskrivningsmyndigheten, det vill säga Lantmäteriet. Begreppet lagfart står alltså för en registrering av ett äganderättsförvärv. Detta framgår av 20 kap. 1 § jordabalken. För varje lagfaren ägare redovisas hur och när fastigheten, eller en ideell andel av den, förvärvats. Om person-, samordnings- eller organisationsnummer funnits med i ansökan om lagfart så redovisas det i anslutning till varje lagfart. I anslutning till uppgift om en lagfaren ägare kan det finnas anmärkningar, exempelvis om att ägaren försatts i konkurs.

• Sida 184
•  Original

Inskrivningsdelen innehåller också uppgift om tidigare lagfarna ägare och deras respektive fång.

Att en fastighet belastas av en inteckning innebär att ett pantbrev med motsvarande belopp och prioritet (inteckningar har prioritet enligt den ordning de redovisas i inskrivningsdelen, som regel i den ordning de beviljats) har utfärdats. Pantbrevet lämnas över till en kreditgivare när fastigheten pantförskrivs som säkerhet för ett lån. Det ska noteras att den bakomliggande lånehandlingen inte är något som registreras eller lämnas in till inskrivningsmyndigheten (eller någon annan myndighet). I anslutning till en inteckning kan det finnas anmärkningar, till exempel om utmätning.

Andra rättigheter som kan skrivas in i inskrivningsdelen är upplåtelse och innehav av tomträtt, nyttjanderätt, servitut och tillbehör till fastighet. Vissa beslut av andra myndigheter ska föras in som en anteckning i inskrivningsdelen. Det handlar exempelvis om att talan om bättre rätt till fastigheten väckts eller om att fastigheten belagts med kvarstad (se 19 kap. 29 § jordabalken).

Av registret framgår också vilket aktualitetsdatum som gäller för inskrivningsdelen, det vill säga för vilket datum alla ansökningar rörande fastigheten är handlagda och införda i registret.

3.3.4. Adressdelen

Adressdelen består av alla landets belägenhetsdresser kommun för kommun. Varje adress är unik i respektive kommun. För belägenhetsadresser finns en fastställd nationell standard. Adressen har också koordinatangivelse. I glesbygd och i fjällområden kan adressuppgift saknas.

I den allmänna delen finns en koppling för varje adress till en fastighet.

Antalet belägenhetsadresser i fastighetsregistret är cirka 3,7 miljoner.

3.3.5. Byggnadsdelen

I byggnadsdelen återfinns uppgifter om byggnader. Det är till exempel bostadsbyggnader, byggnader som används för industri, handel eller annan enskild verksamhet av någon betydelse, byggnader som används för sociala eller kulturella ändamål och byggnader för all-

• Sida 185
•  Original

männa ändamål. Där finns också ekonomibyggnader för lantbruk och komplementbyggnader som förråd, uthus och garage. Antalet registerbyggnader uppgår till cirka 7 miljoner.

Varje byggnad har en identitet, som bygger på registerbeteckningen för den fastighet på vilken byggnaden är belägen. En koordinatpunkt finns för varje byggnad. Registret anger också om det är en planerad eller befintlig byggnad. Därutöver redovisas uppgifter om bostadsyta, användning, byggnadsår med mera. Det är uppgifter från fastighetstaxeringen.

3.3.6. Taxeringsdelen

Taxeringsdelen redovisar uppgifter som fastställts av Skatteverket vid fastighetstaxeringen. Vid denna fastställs uppgifter rörande taxerings- och värderingsenheter, men i taxeringsdelen redovisas uppgifterna fastighetsvis. Det innebär att en fastighet kan bestå av mer än en taxeringsenhet och att flera fastigheter kan ingå i samma taxeringsenhet (samtaxering).

Uppgifterna fastställs av Skatteverket en gång om året och kommer in i fastighetsregistret den 1 oktober. I de flesta sammanhang, som vid beräkning av stämpelskatt vid fastighetsköp, används det taxeringsvärde som fastställts för föregående år. Under året förs ändringar som gjorts till följd av överklagande eller rättelse löpande in i taxeringsdelen.

Bland de uppgifter som redovisas finns taxeringsvärde och värde för byggnad respektive mark, typkod (som anger hur fastigheten används) och taxerad ägare.

3.3.7. Tilläggsinformation

Till de olika delarna i fastighetsregistret kan så kallad tilläggsinformation fogas.

Till den allmänna delen kan det finnas tilläggsinformation rörande planer och andra markreglerande bestämmelser.

Tilläggsinformation i inskrivningsdelen är bland annat uppgift om den lagfarne ägarens postadress liksom uppgifter om civilstånd. Vidare redovisas uppgift om den lagfarne ägaren är ett kommunalt bostadsföretag, och om ett pantbrev är ett skriftligt pantbrev.

• Sida 186
•  Original

Till uppgifterna i adressdelen kan tilläggsinformationen bestå av postnummer, postort, populärnamn och adressplatsanmärkning.

I byggnadsdelen kan det bland annat finnas tilläggsinformation från kommunen som underlättar identifieringen av bygganden, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om att det finns skyddsrum i en viss byggnad och från Riksantikvarieämbetet om kulturhistoriska inventeringar relaterade till en viss byggnad.

3.4. Ajourföringen

Ansvaret för ajourföringen av uppgifterna i registret har förändrats genom olika myndighetsreformer som genomförts sedan slutet av 1970-talet. Fastighetsregistermyndigheterna som ansvarade för jord- och stadsregistren har som framgått ersatts av en statlig och ett antal (för närvarande 40) kommunala lantmäterimyndigheter enligt lagen (1995:1393) om kommunal lantmäterimyndighet.

Dessa registrerar nya uppgifter i den allmänna delen när ett förrättningsbeslut rörande bland annat ny- eller ombildning av en fastighet vunnit laga kraft. Är det fråga om en ny fastighet tilldelas den en unik beteckning vid registreringen.

Registreringen av planer och andra markreglerande bestämmelser sker för den statliga lantmäterimyndighetens del vid en särskild enhet, lokaliserad i Vänersborg. De kommunala lantmäterimyndigheterna registrerar den egna kommunens planbeslut liksom de markreglerande beslut som gäller fastigheter belägna i kommunen.

Inskrivningsmyndigheterna som tidigare fanns vid i stort sett varje tingsrätt slogs först samman till endast sju inskrivningsmyndigheter vid sju tingsrätter. Som framgått är den statliga lantmäterimyndigheten, det vill säga Lantmäteriet, inskrivningsmyndighet sedan 2008.

De länsvisa skattemyndigheterna är borta och har ersatts av Skatteverket som alltså beslutar om de uppgifter som redovisas i taxeringsdelen.

Det är bara kommunerna som finns kvar i så gott som oförändrat skick. De sköter ajourhållningen av adress- och byggnadsdelarna.

• Sida 187
•  Original

3.5. Användning av informationen

3.5.1. Olika tjänster och många användare

Mycket har förändrats jämfört med hur det såg ut under fastighetsdatasystemstiden och tiden för det utredningsarbete som ligger till grund för den nu gällande fastighetsregisterlagen. Användningen av informationen i fastighetsregistret har ökat kraftigt. Beroendet av grundläggande uppgifter (grunddata) om framför allt fastigheter, befolkning och företag i olika verksamheter har blivit allt större.

Vid tiden för lagens ikraftträdande ansvarade Lantmäteriet för allt tillhandahållande av information medan det i dag i huvudsak sker genom företag som sysslar med olika former av informationshantering (kallade dataförmedlare i våra direktiv). Den tekniska utvecklingen har naturligtvis också medfört stora förändringar. När fastighetsregisterlagen arbetades fram var internet ett marginellt fenomen som bara syntes i några få rader i betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3) och uppkoppling mot fastighetsregistret skedde genom fasta teleförbindelser. Det var inte särskilt många som såg framför sig att det skulle finnas datorer i varje hem och att hemmen skulle ha fiberuppkoppling med stor bandbredd, och än mindre att de flesta alltid har en dator i form av en smartphone med sig var de än är.

Olika användare nyttjar naturligtvis informationen från fastighetsregistret på olika sätt. Vissa har användning för uppgifter om enstaka fastigheter för att till exempel kontrollera en uppgift. Andra behöver uppgifter om fastigheter som en del i en löpande verksamhet, och vill plocka in uppgifterna i ett handläggningssystem av något slag. Det kan röra sig om verksamheter från fastighetsmäkleri till avfallshantering, från kreditgivning till byggande av infrastruktur.

Sammantaget innebär det att det i dag finns olika sätt att komma åt informationen i fastighetsregistret. Det finns tre former, eller produktvarianter, för tillhandahållandet av information från fastighetsregistret, nämligen fastighetsinformation direkt (direktåtkomst via API), fastighetsuttag (uttag av information) och fastighetsavisering (uttag av information med ett abonnemang på uppdateringar). Tillhandahållandet sker från ett särskilt tillhandahållandelager hos Lantmäteriet, det vill säga från en ständigt uppdaterad kopia av registret.

Utifrån dessa former för Lantmäteriets tillhandahållande kan dataförmedlarna utveckla sina produkter till sina kunder. De kan exempelvis sälja fastighetsaviseringar till en kommun som behöver till-

• Sida 188
•  Original

gång till aktuella uppgifter om alla fastigheter belägna i kommunen. Eller ett fastighetsuttag till ett företag som vill marknadsföra något genom ett utskick till alla villaägare i ett visst geografiskt område. Ett annat upplägg är att göra ett fastighetsuttag som man sedan lägger i en tjänst som säljs till flera slutkunder. Det kan då till exempel röra sig om ett uttag av taxeringsinformation avseende kommersiella fastigheter som läggs in i en tjänst riktad till investerare som vill kunna göra analyser och värderingar av olika fastighetsbestånd inför en eventuell fastighetsinvestering. En annan vanligt förekommande modell är att utveckla en tjänst baserad på direktåtkomsttjänsterna och sedan tillhandahålla denna till slutkunder. Ett exempel på detta är mäklarsystem där det bland annat går att hantera kunder, använda avtalsmallar och hämta in uppgifter från fastighetsregistret.

Lantmäteriet har i dag mer än 100 dataförmedlare, varav runt 75 arbetar med fastighetsinformation, med tusentals slutanvändare.

I tillägg till det tillhandahållande som sker genom de olika tjänsterna sker även ett tillhandahållande genom begäran om så kallade offentlighetsuttag. Ungefär 100 sådana uttag, av olika omfattning, görs varje vecka.

Inom EU-administrationen används sammansatt information från samtliga medlemsländers motsvarigheter till Lantmäteriet inom kart- och fastighetsregisterområdet. Dessa behov tillgodoses genom myndigheternas gemensamma europeiska intresseorganisation Euro-Geographics, som har avtal med bland annat den europeiska miljöbyrån för användning i den tjänst för landmiljöövervakning som benämns Copernicus, liksom med kommissionens statistikkontor Eurostat.

3.5.2. Direktåtkomst

Direktåtkomsttjänsterna bygger på en direktkoppling till Lantmäteriets databas för tillhandahållande där ett API fungerar som en bro mellan olika system. Det finns tolv olika direktåtkomsttjänster som innehåller allt från all information om en fastighet till olika delmängder. För att kunna använda informationen måste den integreras in i ett verksamhetssystem hos kunden. Det innebär att informationen presenteras på olika sätt hos olika kunder, beroende bland annat på vilken dataförmedlare eller systemleverantör som anlitats. Det innebär att informationen i princip aldrig presenteras uppdelad i de fem delarna

• Sida 189
•  Original

i registret eller i den ordning uppgifterna anges i fastighetsregisterförordningen. I stället har informationen ställts samman på ett för användaren mer lättillgängligt sätt, och vad som kan förmodas vara utifrån användarens behov.

De största användarna av direktåtkomst återfinns i Lantmäteriets egen verksamhet (fastighetsbildning och fastighetsinskrivning), bland banker och fastighetsmäklare samt i olika kommunala verksamheter och i myndighetsvärlden.

Metria är Lantmäteriets största dataförmedlare, och när det gäller direktåtkomst återfinns deras kunder inom bland annat bank och försäkring, energisektorn, skogsindustri, fastighetsförvaltning samt myndigheter. När det gäller fastighetsmäklare finns några företag som utvecklar mäklarsystem för de största organisationerna och företagen. Detsamma gäller fastighetsvärderingsområdet där det främst är företag specialiserade på värdering som utvecklar tjänster. Dun & Bradstreet är en betydande aktör som bland annat tillhandahåller information från fastighetsregistret tillsammans med annan information i sin portal Infotorg. Här återfinns användare inom offentlig sektor, finanssektorn, revisons- och advokatbyråer samt näringslivet i allmänhet.

Under 2022 gjordes drygt 640 miljoner anrop avseende tjänsten Fastighetsinformation direkt.

3.6. Fastighetsuttag

Detta är en tjänst som bygger på det som förr kallades urval och bearbetningar och utlämnande på ADB-medium. Informationen i fastighetsregistret är uppdelad i ett antal delmängder (tabeller) och uttag kan då göras genom att kombinera önskade tabeller. På så sätt kan kunden beställa ett uttag med precis den information som efterfrågas, från alla uppgifter om fastigheterna till endast några få uppgifter. Beställningar fastighetsuttag kan göras utifrån ett fördefinierat geografiskt område eller en egen lista med fastigheter. Det är också möjligt att beställa speciella urval som görs manuellt.

De vanligaste uttagen innehåller uppgifter från inskrivningsdelen (ägare), taxeringsdelen samt belägenhetsadresser. Uppgifterna som tas ut används bland annat i fastighetsförvaltning, av bredbandsföretag, av myndigheter och för marknadsföring. Även här är Metria

• Sida 190
•  Original

och Dun & Bradstreet stora aktörer, tillsammans med bland annat Infotrader och Fastighetsregistret i Gävle AB.

Den information som beställts levereras digitalt på olika sätt, främst genom att informationen laddas ned till kunden. Under 2022 gjordes ungefär två miljoner fastighetsuttag.

3.7. Fastighetsavisering

Fastighetsavisering är en tjänst som består av ett engångsuttag av en delmängd av informationen avseende aktuella fastigheter som sedan uppdateras med förändringar genom aviseringar från fastighetsregistret. Dessa löpande uppdateringar sker dagligen eller veckovis. Urvalet av de fastigheter som ska ingå kan göras genom ett geografiskt urval eller en egen lista med fastigheter.

Denna tjänst används framför allt av kommuner, kommunförbund och kommunala bolag. De kommunala kunderna har avtal direkt med Lantmäteriet som en del av den så kallade geodatasamverkan som är etablerad inom offentlig sektor, och informationen hanteras i lokala system som utvecklats för kommunerna av företag som Sokigo.

Andra användare är bland kreditupplysningsföretag, skogsbolag och myndigheter samt så kallade adresskunder (hitta.se, Apple och regionernas kollektivtrafikverksamhet). Lokaltidningar runt om i landet abonnerar på uppgifter om ägarförändringar, köpeskillingar och taxeringsvärden som sedan publiceras i tryckta och digitala tidningar samt ofta också på tidningarnas hemsidor.

Under 2022 gjordes cirka 550 beställningar avseende fastighetsavisering och antalet leveranser uppgick till drygt 54 000.

3.8. Avtal och prövning

För att kunna fungera som dataförmedlare avseende fastighetsregistrets information krävs avtal med Lantmäteriet. Det är i själva verket tre avtal som kan bli aktuella, och avtalen är generella i den meningen att det är samma avtalsstruktur oberoende av om det är fråga om geografisk information, fastighetsinformation eller bådadera. Ett vidareförädlaravtal ger rätt att sälja information vidare till slutkund. Partneravtal, som är mest vanligt förekommande när det gäller geografisk information, ger rätt att sälja information till annan kom-

• Sida 191
•  Original

mersiell aktör för spridning. Ett följdproduktavtal reglerar användningen i en tjänst.

Vidareförädlaravtalet ger datadistributören ett antal rättigheter. Bland dessa märks att beställa geodata, upplåta rättigheter avseende geodata till slutkund, distribuera obearbetade geodata, bearbeta geodata, mellanlagra och distribuera geodata till slutkund genom anslutning till fastighetsregistret via en direktåtkomstprodukt. Vidare får datadistributören nyttja mindre delar geodata för test och utveckling internt samt för demonstration och marknadsföring samt att nyttja geodata i egna följdprodukter i enlighet med vad som anges i ett följdproduktsavtal.

Partneravtalet innebär att datadistributören i sin tur kan sälja informationen vidare till en kommersiell aktör. Lantmäteriet måste då godkänna det avtalet innan det kan tillämpas.

Följdproduktavtalet reglerar användningen av en tjänst. Det innebär bland annat att det krävs ett godkännande från Lantmäteriet med hänsyn till bestämmelserna i fastighetsregisterlagen och att det inte ska vara möjligt att exportera informationen ut ur tjänsten.

Vidareförädlaravtalet är grunden för relationen mellan Lantmäteriet och datadistributören. Det innehåller därför bland annat ett antal punkter rörande till exempel personuppgiftsbehandling, obehörigt nyttjande av data innehållande personuppgifter och/eller annan information som kan betraktas som känslig, lagring och bearbetning utanför EU eller genom anlitande av en extern aktör. I de två sistnämnda fallen krävs ett särskilt beslut från Lantmäteriet för att det ska få göras.

Förutom dessa avtal gäller att Lantmäteriet ska göra en ändamålsprövning innan någon leverans ska kunna ske. Det handlar då om att en slutkund ska prövas utifrån de ändamålsbestämmelser som gäller för direktåtkomst (se avsnitt 4.3.8). När det gäller följdprodukter är det tjänsten som ändamålsprövas. I vissa situationer blir det också aktuellt att pröva uttag ur fastighetsregistret med hänsyn till skyddet av rikets säkerhet. Det kan då handla om exempelvis en begära om ett uttag avseende en viss myndighets samlade fastighetsinnehav som, beroende på vilken myndighet det är fråga om, skulle kunna innebära skada vad avser rikets säkerhet.

Detta innebär sammantaget att det är rätt många steg som ska passeras innan en ny dataförmedlare kan göra sin första leverans till slutkund. Detsamma gäller för en etablerad datadistributör som har en kund som vill göra ett i någon mening besvärligt fastighetsuttag.

• Sida 192
•  Original

Dataförmedlaren gör först en bedömning av kundens möjligheter att få ett godkännande från Lantmäteriet innan ärendet lämnas vidare till Lantmäteriet. Det har i några fall tagit flera månader innan Lantmäteriet kunnat fatta beslut om uttaget får göras eller inte. Ett sådant exempel vi fått beskrivet för oss handlar om en markägarkarta i ett stort geografiskt område. I området fanns flera fastigheter som av något skäl kunde förmodas vara känsliga, vilket innebar att sekretessbedömningen tog tid. Det behövdes individuella kontakter med ett antal markägare innan ett beslut kunde fattas. Den typen av stora uttag med tillhörande sekretessbedömning är uppenbarligen ett generellt problem för i vart fall skogsnäringen.

Flertalet ärenden är dock okomplicerade (uppskattningsvis mer än 90 procent) och ett positivt besked kan då ges mer eller mindre på dagen. Men eftersom antalet ärenden där någon form av granskning utifrån säkerhetsaspekter ökar så förändras bilden, i vart fall tills de interna processerna för detta har satt sig. Frågetecken kring var och hur informationen ska lagras, främst rörande publika molntjänster, bidrar också till att det kan ta tid att få ett beslut.

3.9. Andra databaser med fastighetsinformation

3.9.1. Inledning

Förutom det ovan beskrivna nationella fastighetsregistret som finns det andra databaser och system med fastighetsinformation i samhället. De finns i såväl offentlig som privat verksamhet. Systemen inom privat verksamhet är dock ofta förhållandevis små till sin omfattning. Det handlar då om exempelvis ett fastighetsbolags eller fastighetskoncerns egna fastigheter. Det finns också privata databaser med fastighetsuppgifter med ett mer omfattande innehåll. Så är till exempel fallet inom fastighetsvärderingsområdet.

3.9.2. Kommunala fastighetssystem

I princip varje kommun har ett eget lokalt register, i vilket alla fastigheter belägna i kommunen finns. Dessa benämns som regel fastighetsinformationsregister (FIR), och är en del av kommunernas basinformation tillsammans med ett kommuninvånarregister (KIR).

• Sida 193
•  Original

Ett FIR är uppbyggt på ett uttag av ett urval av uppgifter ur det nationella fastighetsregistret. Det lokala registret uppdateras via fastighetsregistret, så att det alltid är aktuellt. I kommunernas register finns också fler uppgifter, vilka som regel är kopplade till användningen. Det kan exempelvis handla om olika abonnemang.

3.9.3. Statliga register

Liknande exempel finns även hos statliga myndigheter. Myndigheter som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har verksamhetsspecifika fastighetssystem som bygger på en grund från fastighetsregistret.

Skatteverket behöver aktuella uppgifter om alla fastigheter och deras ägande för fastighetstaxeringen och den löpande beskattningen. Dessa system uppdateras därför fortlöpande från fastighetsregistret. Detsamma gäller folkbokföringsdatabasen.

Lantmäteriets pantbrevsregister innehåller uppgifter om alla pantbrev som är datapantbrev. Ett elektroniskt pantbrev ersätter ett fysiskt sådant. Pantbrevsregistret kan ses som en förlängning av bankernas egna säkerhetssystem. Ett pantbrev är ett resultat av att en inteckning beviljats, och det innehåller uppgift om vilken eller vilka fastigheter det gäller i samt belopp, datum och aktnummer. Inteckningar, och därmed pantbrev, är kopplade till fastigheten och de gäller oavsett vem som äger fastigheten.

I pantbrevsregistret registreras vem som innehar varje pantbrev. Kreditgivare kan hantera ett pantbrev mellan sig elektroniskt när fastighetsägaren flyttat sina lån med fast egendom som säkerhet. Registreringen görs av organisationer för vilka tillstånd meddelats av Lantmäteriet. Systemet utvecklades ursprungligen utifrån kreditinstitutens behov. I vissa fall har tillstånd även beviljats för pensions- och kapitalförvaltare, fastighetsbolag samt några myndigheter. Registreringen görs utan direkt inblandning av Lantmäteriet.

Lantmäteriets samfällighetsföreningsregister innehåller uppgifter om landets samtliga samfällighetsföreningar. Registret innehåller uppgifter om föreningens namn, organisationsnummer, postadress, ändamål och den gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar. Vidare finns föreningens stadgar samt uppgift om styrelse och firmatecknare i registret.

• Sida 194
•  Original

I Lantmäteriets lägenhetsregister finns uppgifter om landets samtliga bostadslägenheter, oavsett upplåtelseform. Bland annat finns uppgifter om adress, lägenhetsnummer och läge i byggnaden, bostadsarea, antal rum samt kökstyp.

3.10. Den nationella geodataplattformen

Lantmäteriet har, enligt 4 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet, ett nationellt samordningsansvar för bland annat tillhandahållande inom området för geografisk information och fastighetsinformation (geodataområdet). I samma paragrafs andra stycke ges Lantmäteriet i uppdrag att åt andra myndigheter och kommuner lagra och tillgängliggöra sådan information inom geodataområdet som de berörda parterna kommer överens om.

Bakom regleringen i andra stycket ligger ett flerårigt arbete rörande en smartare samhällsbyggnadsprocess utifrån ett antal regeringsuppdrag, och särskilt ett beslut daterat den 30 januari 2020 (Fi2019/01291 och Fi2020/00358). I det ger regeringen Lantmäteriet i uppdrag att etablera en digital infrastruktur för tillgängliggörande av bland annat digitala detaljplaner. Av regeringsbesluten framgår att en digital samhällsbyggnadsprocess bygger på att olika aktörer kan utbyta information digitalt och maskinläsbart, samt att det så långt möjligt sker med beaktande av säkerhets- och effektivitetshänsyn. Informationen som utbyts bör vara standardiserad, avgiftsfri och sökbar, och det digitala flödet ska vara säkert och obrutet. Vidare framgår det att för att möjliggöra en digital samhällsbyggnadsprocess behövs en infrastruktur för att tillgängliggöra geodata som tillhandahålls av kommuner och myndigheter, och som har betydelse för processen.

Lantmäteriet kallar denna infrastruktur för den nationella geodataplattformen. Enligt regeringen ska infrastrukturen vara skalbar för att kunna tillgängliggöra de dataset som behövs inom samhällsbyggnadsprocessen. Etablerandet av en sådan infrastruktur innebär att det finns en gemensam ingång till information som lagras hos olika aktörer, utan att något nytt register behöver inrättas. Syftet med en sådan sektorsgemensam ingång är att säkerställa förmågan att tillgängliggöra information från flera producenter till många konsumenter.

• Sida 195
•  Original

Lantmäteriets roll är att vara samordnare, vilket enligt regeringens uppdrag innebär att man ska bygga upp sådana nödvändiga delar som teknik, avtal, supportorganisation, anslutningsprocesser och finansieringsmodell. Lantmäteriet har också, i enlighet med regeringsuppdraget, byggt upp ett datavärdskap, som är en nationell servicefunktion för informationsansvariga aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen. De informationsansvariga aktörerna är de informationsproducerande organisationerna. Lantmäteriet ska inom ramen för uppdraget säkerställa att eventuella risker och negativa konsekvenser som rör säkerhetsskydd och informationssäkerhet, offentlighet och sekretess samt skydd för den personliga integriteten omhändertas.

Infrastrukturen är etablerad, och fokus vad gäller information ligger på kommunernas detaljplaner. I dag finns mer än 155 kommuners detaljplaner tillgängliggjorda på plattformen, vilket innebär att mer än 6 300 detaljplaner och tillhörande beskrivningar kan nås av de i dag drygt 600 användarna. Närmast kommande dataset från kommunerna som ska tillgängliggöras via infrastrukturen är byggnadsinformation kopplad till bygglovsprocessen och översiktsplaner samt kulturhistoriska lämningar från Riksantikvarieämbetet samt geotekniska markundersökningar från Sveriges geologiska undersökning.

• Sida 196
•  Original

• Sida 197
•  Original

4. Fastighetsregistrets rättsliga reglering

4.1. Inledning

Fastighetsregistret regleras i lagen (2000:224) om fastighetsregister och förordningen (2000:308) om fastighetsregister. Ytterligare regler finns i Lantmäteriets föreskrifter. Författningarna är en del av den svenska registerlagstiftningen, som är ett komplext rättsområde. För en djupare beskrivning av registerlagstiftningen i stort hänvisar vi till betänkandet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) och betänkandet Juridik

som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25).

I det här kapitlet går vi igenom bestämmelserna i ovan nämnda författningar. Vad är det som regleras och varför? Författningarna innehåller regler med olika syften. Det är lättare att få en överblick och förstå problemen med regleringen om syftet med reglerna klargörs (se avsnitt 4.2). De regler som berörs särskilt av problembilden enligt vårt uppdrag redovisar vi under särskilda avsnitt (beskrivning av problembilden finns i kapitel 7).

4.2. Fastighetsregisterlagstiftningens syfte

Syftet med fastighetsregisterlagstiftningen kan delas upp i två motstående, eller i vart fall konkurrerande, samhällsintressen:

• samhällets behov av fastighetsinformation (offentlighetsintresse)
• skyddet för personuppgifter och andra intressen ur säkerhetssynpunkt (skyddsintresse).

• Sida 198
•  Original

Offentlighetsintresset är anledningen till att huvuddelen av informationen och registret finns. Det framgår av portalparagrafen i fastighetsregisterlagen. Historiskt sett har detta intresse uttryckts genom ett antal riktlinjer som beslutats av riksdagen (se SOU 1966:63 s. 102, SU 1968:2, 3LU 1968:5, rskr. 1968:80). Riktlinjerna var bland annat följande:

• Allmänhetens intresse, särskilt att rättsförluster inte ska behöva uppkomma på grund av en otillfredsställande publicering av rättsförhållanden som berör den enskilde.
• Näringslivets intresse av dataredovisning för ökad tillväxt med mera.
• Statens och kommunernas behov av information för samhällsbyggnadsprocessen.

I befintliga förarbeten till fastighetsregisterlagen beskrivs offentlighetsintresset som den centrala tanken att fastighetsregistret ska utgöra en informationsdatabas till nytta för samhället i stort. Utifrån detta breda offentlighetsintresse kallas fastighetsregistret därför ibland även för en av samhällets grunddatabaser eller grunddata (se SOU 1997:3 s. 94 f., prop. 1995/96:125 s. 45 och prop. 1997/98:136 s. 61 f.).

Exempel på regler i fastighetsregisterlagen som har detta syfte är 1 § som ställer krav på att det ska finnas ett fastighetsregister, 3 § om registerinnehåll och 4 § om behörighet att föra in uppgifter i registret.

I princip hela fastighetsregisterförordningen med tillhörande myndighetsföreskrifter utgör en särskild och mer detaljerad reglering av nämnda bestämmelser.

Förutom offentlighetsintresset finns som sagt även regler med ett skyddsintresse i den befintliga regleringen.

Av 1 § fastighetsregisteralgen framgår att de i registret ingående personuppgifterna endast får behandlas för de ändamål som anges i 2 §. Syftet med regleringen i dessa delar är att ge mer preciserade eller avvikande bestämmelser i förhållande till den svenska dataskyddslagen (2018:218). Dataskyddslagen utgör i sin tur en kompletterade reglering till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (i vårt betänkande benämnd EU:s dataskyddsförordning).

• Sida 199
•  Original

Andra exempel på bestämmelser förutom nämnda 2 § om registerändamål är 5 § om personuppgiftsansvar och 7–10 §§ om begränsningar vid urval, bearbetningar samt elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter.

Ytterligare ett skyddssyfte framgår mer indirekt av 6 § fastighetsregisterlagen, som reglerar ansvar med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt. Denna bestämmelse är inte avgränsad till personuppgifter utan syftar till att förhindra behandlingar som är riskfyllda ur säkerhetssynpunkt. Med säkerhetssynpunkt menas exempelvis såväl svenska försvarsintressen som fastighetsregistrets ekonomiska värde (prop. 1999/2000:39 s. 140).

4.3. Fastighetsregisterlagen

Fastighetsregisterlagens huvudsakliga reglering rör hanteringen av personuppgifter som finns i registret. Det finns dock också bestämmelser som syftar till att reglera själva verksamheten kring registret, bland annat i fråga om hur registret ska föras och vad det ska innehålla.

4.3.1. Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde

Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde regleras inte uttryckligen men framgår indirekt av lagens bestämmelser. Lagen är tillämplig på Lantmäteriets verksamhet som syftar till att säkerställa att registret finns och är tillgänglig för användarna. Lagen är också tillämplig på Lantmäteriets behandling av personuppgifter i registret.

Lagen kan i viss mån även tillämpas av kommunala lantmäterimyndigheter och andra myndigheter som är behöriga att registrera uppgifter i registret. Detta framgår indirekt av överklagandebestämmelsen (12 §) och gäller beslut som nämnda myndigheter har rätt att fatta med stöd av lagen. Det framgår dock inte av de övriga bestämmelserna i lagen vilka beslut som avses.

• Sida 200
•  Original

4.3.2. Registerinnehåll

Fastighetsregistret är i dag uppdelat i fem delar. Enligt 3 § ska det finnas en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel och en taxeringsuppgiftsdel. Registret får även innehålla tilläggsinformation som ska redovisas skild från nämnda delar. En närmare beskrivning av dessa delar görs i avsnitt 4.4 som behandlar fastighetsregisterförordningen.

Anledningen till att fastighetsregistret är indelat i olika delar är (som framgått av avsnitt 3.3) att det tidigare fanns flera separata register eller databaser med fastighetsanknuten information. Den nuvarande lagen om fastighetsregister medförde att registren inordnades under ett enda register. Motivet till detta var att en stor del av informationen i de olika delarna var gemensam och att en separat reglering exempelvis i fråga om ändamålsbegränsning skulle vara svår att upprätthålla (prop. 1999/2000:39 s. 76).

Begreppet register enligt den nuvarande lagen definieras i förarbetena som en strukturerad samling uppgifter som är ägnad för sökning (prop. 1999/2000:39 s. 75). Det är alltså inte ett tekniskt begrepp utan ett begrepp som utifrån nämnda definition har anknytning till terminologin i EU:s dataskyddsreglering.

Vissa uppgifter i fastighetsregistret är obligatoriska, andra frivilliga. Att vissa uppgifter är obligatoriska följer främst av den fastighetsrättsliga regleringen där informationen skapas, det vill säga särskilt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.

Den befintliga ramen för vilken information som registret bör omfattas av är följande:

• Det ska vara fastighetsanknuten information som många användare utnyttjar och där samma ändamål kan skönjas, om inte starka skäl talar emot detta.
• Uppgifterna bör vara offentliga.
• Det ska vara fråga om uppgifter som är relevanta i förhållande till ändamålet med registret (prop. 1999/2000:39 s. 86).

• Sida 201
•  Original

4.3.3. Behörighet att föra in och ta bort uppgifter

I 4 § fastighetsregisterlagen regleras vem som får föra in och ta bort uppgifter i fastighetsregistret. Denna bestämmelse säkerställer indirekt att det finns ett inflöde till registret, det vill säga att det finns utpekade aktörer som ska eller får utföra registreringsåtgärder.

Den statliga lantmäterimyndigheten och de kommunala lantmäterimyndigheterna har behörighet att föra in och ta bort uppgifter i den allmänna delen.

Grunden för vilka som är behöriga i den allmänna delen regleras i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen. I paragrafen används begreppet lantmäterimyndighet för att beskriva vem som är behörig. I lagtexten används ordet lantmäterimyndighet när både en kommunal och den statlig lantmäterimyndigheten avses (prop. 2007/08:134 s. 34). Det bör noteras att begreppet den statliga lantmäterimyndigheten i olika lagar används både för hela myndigheten Lantmäteriet och för den del av Lantmäteriet som avses i till exempel fastighetsbildningslagen. Detta kräver viss uppmärksamhet hos läsaren.

Regeringen kan med stöd av nämnda paragraf bemyndiga även andra myndigheter (prop. 2005/06:5 s. 55). Möjligheten att bemyndiga fler har dock inte utnyttjats.

I fastighetsregistrets inskrivningsdel är inskrivningsmyndigheten behörig att utföra registreringsåtgärder. Inskrivningsmyndigheten och den statliga lantmäterimyndigheten är samma myndighet (se 19 kap. 1 § och 3 §jordabalken).

Vad som gäller för fastighetsregistrets övriga delar framgår inte av lagen. Regeringen har i dessa delar getts föreskriftsrätt, vilket innebär att dessa regler återfinns i fastighetsregisterförordningen.

4.3.4. Tillhandahållande av fastighetsinformation

Vilken myndighet som faktiskt får tillhandahålla uppgifter från fastighetsregistret (som ju är registrets huvudsyfte) är inte uttryckligen reglerat utan framgår indirekt av olika bestämmelser i lagen samt andra författningar.

Av 12 § om överklaganden framgår till exempel att det är den statliga lantmäterimyndigheten som fattar beslut enligt fastighetsregisterlagen. Bestämmelsen tar dock sikte på just överklaganden och inte tillhandahållandeärenden i sig.

• Sida 202
•  Original

Den statliga lantmäterimyndigheten, det vill säga Lantmäteriet, nämns i andra bestämmelser. Av 5–6 §§ framgår att myndigheten är personuppgiftsansvarig och ansvarig för att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt. Myndigheten får besluta om undantag från restriktioner för direktåtkomst enligt 7 §. Myndigheten får inte utföra vissa behandlingar av personuppgifter enligt 8–9 §§ men får besluta om undantag i vissa fall. Enligt 10 § som reglerar tillhandahållande i elektronisk form får myndigheten också besluta om undantag men här framgår det inte som i de tidigare begränsningarna att begränsningarna gäller myndighetens behandlingar.

Lantmäteriets verksamhet att tillhandahålla information ur fastighetsregistret regleras i andra författningar. Dessa författningar redovisar vi i kapitel 5.

4.3.5. Rättslig grund för behandling av personuppgifter

Frågan om den rättsliga grunden för fastighetsregistret behandlades i samband med dataskyddsreformen 2018, när registerförfattningar inom fastighetsrättens område anpassades till EU:s nya dataskyddsförordning.

Regeringens bedömning i denna del framgår av prop. 2017/18:111 s. 40 och innebär att personuppgiftsbehandlingen i registret är förenlig med dataskyddsförordningen. De myndighetsuppgifter som myndigheter har enligt de fastighetsrättsliga författningarna eller beslut som har meddelats med stöd av sådana författningar anses regelmässigt vara uppgifter av allmänt intresse. I vart fall utgör de rättsliga förpliktelser som kräver behandling av personuppgifter.

4.3.6. Ändamål

För personuppgifter som ingår i registret anges ändamålen i 2 §. Av bestämmelsen framgår att registrets ändamål är att tillhandahålla personuppgifter för sju typer av verksamheter som bedömts utgöra ett allmänt intresse (prop. 1999/2000:39 s. 84 f.).

Den första verksamheten som räknas upp avser verksamhet som är författningsreglerad för staten eller en kommun. En sådan verksamhet måste dock uppfylla något av de villkor som räknas upp i 2 § första punkten. Verksamheten ska

• Sida 203
•  Original

• avse sådan egendom som registreras i fastighetsregistret
• förutsätta tillgång till fastighetsanknuten information eller
• avse fullgörande av underrättelseskyldighet.

I begreppet underrättelseskyldighet ingår registrets grundläggande funktion att ge publicitet åt vissa rättsförhållanden. Det ska vara möjligt att kontrollera att en person som uppger sig vara fastighetsägare också är en lagfaren ägare.

Efterföljande verksamheter som räknas upp i 2 § avser bland annat omsättning av fastigheter, kreditgivning och försäkringsgivning, förvaltning av fastigheter och byggande eller någon liknande åtgärd, uppdatering av medlems- eller liknande register, direkt marknadsföring och fullgörande av informationsansvar enligt lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation.

Statistik och forskning är också tillåtna ändamål, vilket framgår av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1999/2000:39 s. 85).

I samband med dataskyddsreformen 2018 tydliggjorde regeringen hur ändamålsbestämmelser inom det fastighetsrättsliga området förhåller sig till den så kallade finalitetsprincipen. Principen innebär att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Principen regleras numera i artikel 5.1 b EU:s dataskyddsförordning (ändamålsbegränsning).

Vid den ovan nämnda anpassningen av registerförfattningar inom fastighetsrätten till dataskyddsförordningen ansåg regeringen att hänvisningar till EU:s dataskyddsförordning i de flesta fall inte är nödvändiga eftersom förordningen har direkt tillämplighet (prop. 2017/18:111 s. 40 och Ds 2017:19 s. 161 f.). Därigenom bekräftade regeringen den tidigare bedömningen att hänvisningar till finalitetsprincipen, om sådana finns, inte utgör materiella regler utan enbart ett förtydligande (prop. 2022/03:135 s. 56 och 160).

4.3.7. Personuppgiftsansvar

Den statliga lantmäterimyndigheten, alltså Lantmäteriet, är personuppgiftsansvarig för behandlingar av personuppgifter som sker i fastighetsregistret. Det framgår av 5 §.

• Sida 204
•  Original

Lantmäteriet är ensamt personuppgiftsansvarig, även för de behandlingar som Lantmäteriet faktiskt inte utför. Som redovisats ovan utgörs registreringsåtgärder i registret även av andra aktörer, exempelvis kommunala lantmäterimyndigheter. För- och nackdelarna med denna ordning vägdes mot varandra i samband med att fastighetsregisterlagen infördes. Då var det i och för sig fler andra myndigheter som utförde registreringar eftersom det fanns knappt 100 inskrivningsmyndigheter fram till början av 2000-talet. Regeringen bedömde att sådan ansvarsreglering skulle bidra till väl fungerande och ändamålsenliga ajourföringsrutiner. Det skulle också vara mer fördelaktigt för den enskilde som alltid kunde vända sig till en myndighet i stället för flera olika (se prop. 1999/2000:39 s. 81).

I samband med EU:s dataskyddsreform 2018 bekräftade regeringen att denna ordning ska fortsätta att gälla. De behöriga myndigheterna ansågs alltså vara personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet. För att minska den administrativa bördan kring personuppgiftsbiträdesavtal gavs Lantmäteriet en föreskriftsrätt i 83 § fastighetsregisterförordningen för personuppgiftsbiträdenas hantering av personuppgifter (se även Ds 2017:19 s. 128).

I fråga om rättelse tydliggjorde dock regeringen i nyss nämnda sammanhang att personuppgiftsbiträdena får pröva en rättelsefråga om regeringen har föreskrivit det. Regleringen i 14 § fastighetsregisterlagen justerades sedan därefter (se prop. 2017/18:111 s. 46).

4.3.8. Begränsningar för tillhandahållande av personuppgifter i elektronisk form

Fastighetsregistrets huvudsyfte att ge offentlighet innebär att uppgifterna i registret, inklusive personuppgifterna, får en bred spridning i samhället. Det finns flera bestämmelser i fastighetsregisterlagen som syftar till att begränsa och kontrollera denna spridning. Begränsningarna syftar till att minska risken för effekter som inte är önskvärda med hänsyn till enskildas personliga integritet och även ur säkerhetssynpunkt.

I 6 § fastighetsregisterlagen stadgas därför att den statliga lantmäterimyndigheten har ett ansvar att se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. Ansvar innebär bland annat att myndigheten i enskilda fall får besluta om villkor för behandlingar som innebär

• Sida 205
•  Original

urval och bearbetningar av uppgifter samt vid elektroniskt tillhandahållande. Detta gäller utöver de begränsningar och villkor som regleras i 7–10 §§, som vi redogör för nedan.

Först vill vi dock uppmärksamma några av de överväganden som gjordes när 6 § infördes i fastighetsregisterlagen.

Ansvaret enligt 6 § gäller alltså inte bara personuppgifter utan även andra uppgifter där det behövs en kontrollerad spridning med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt. Begreppet säkerhetssynpunkt täcker aspekter som till exempel svenska försvarsintressen och fastighetsregistrets ekonomiska värde (prop. 1999/2000:39 s. 140). Begränsningarna i 7–10 §§ gäller alltså även för andra uppgifter än personuppgifter om det krävs för att undanröja risker ur säkerhetssynpunkt.

Ansvaret i 6 § utgör i sig inte ett hinder för att lämna ut information ur registret. Fastighetsdatautredningen som föreslog bestämmelsen poängterade att utlämnanden som begärs med stöd av offentlighetsprincipen inte omfattas av denna paragraf. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska givetvis också beaktas vid tillhandahållande av uppgifter ur registret (se SOU 1997:3 s. 192 f.).

De begränsningar som finns i fastighetsregisterlagen, och som vi nu ska redovisa närmare, grundar sig på Lantmäteriets praxis som gällde under tiden som fastighetsregisterlagen arbetades fram (se prop. 1999/2000:30 s. 91 f.). Bestämmelserna som infördes kan därför ses som en kodifiering av Lantmäteriets riskbedömningar från 1990talet. Lagen reglerar tre typer av begränsningar, nämligen för direktåtkomst, urval och bearbetningar samt utlämnande på upptagning för automatiserad behandling.

Direktåtkomst

Direktåtkomst regleras i 7 §. Med direktåtkomst avses att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka efter informationen, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller databasen (se bland annat prop. 2009/10:85 s. 168). I begreppet ligger också att den som är personuppgiftsansvarig för registret eller databasen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst tillfälle tar del av (prop. 2011/12:45 s. 133). Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar således inte något beslut om utlämnande av de uppgifter som

• Sida 206
•  Original

den som har direktåtkomst tar del av i varje enskilt fall. Beslut i dessa fall fattas då direktåtkomst medges. Det sistnämnda är en viktig skillnad mot allt annat utlämnande i elektronisk form, där det alltså fattas ett beslut för varje sökning som görs.

Lantmäteriets praxis under 1990-talet var att tillåta direktåtkomst för vissa verksamheter som hade särskilt behov av det, bland annat kreditväsendet samt mäklar- och värderingsverksamhet. Det var inte möjligt för externa aktörer att använda personnummer, del av personnummer eller namn som sökbegrepp. Huvudregeln var att enbart fastighetsvis sökning var tillåten. (SOU 1997:3 s. 153–154)

Det är dessa begränsningar som nu återfinns i 7 §. Regeringens motivering till regleringen var att direktåtkomst som åtkomstform är känsligare än annan åtkomstform, eftersom myndigheten inte har samma kontroll över nyttjandet, till skillnad från annan behandling. Det saknades dock skäl att införa strängare begränsningar än de som myndigheten redan tillämpade vid tidpunkten för lagstiftningsärendet (se prop. 1999/2000:39 s. 94 f.).

Mot bakgrund av remissinstansernas synpunkter infördes undantag i vissa fall från dessa begräsningar, dels i fråga om fastighetsvis sökning, dels i fråga om verksamhet att föra in uppgifter i registret och verksamhet som avser förrättning enligt fastighetsbildningslagen eller motsvarande lag. Det finns dock inga undantag för sökning på personnummer, del av personnummer eller namn. År 2006 infördes en ny paragraf, 7 a §, som tillät att den lagfarna ägaren skulle kunna ges direktåtkomst till sina egna uppgifter.

Urval och bearbetningar

I 8–9 § finns begränsningar för vilka urval och bearbetningar Lantmäteriet får göra för annans räkning i registret. Urval kan till exempel innebära att personer eller fastigheter söks fram utifrån vissa parametrar. Det går även att söka fram fastigheter genom att ringa in ett område via en karta.

Enligt 8 § fastighetsregisterlagen får Lantmäteriet inte använda uppgift om inteckning vid urval och bearbetningar för någon annans räkning. Dessa uppgifter har ansetts vara en särskilt känslig uppgiftstyp, eftersom de i många fall ger en bild av en persons låneförhållanden. En sådan bild över fastighetsinteckningar kan leda till miss-

• Sida 207
•  Original

förstånd eftersom det sammanlagda inteckningsbeloppet inte behöver motsvara fastighetsägarens faktiska skuldbelastning.

Enligt samma paragraf får Lantmäteriet använda uppgift om personnummer vid urval och bearbetningar endast för ändamål som innebär aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller medlemsregister eller liknande register.

Det finns dock två undantag från nämnda begränsningar i 8 §. Det ena gäller om något annat följer av lag eller annan författning, exempelvis underrättelseskyldighet. Det andra gäller om Lantmäteriet bedömer att det finns särskilda skäl för det. Vid bedömningen av särskilda skäl ska Lantmäteriet göra en avvägning av användar- och integritetsintressena och om undantaget utifrån denna framstår som försvarligt (se prop. 1999/2000:39 s. 97).

I 9 § finns det vidare särskilda begränsningar för Lantmäteriets möjlighet att göra urval och bearbetningar för annans räkning för direkt marknadsföring. I dessa fall får Lantmäteriet inte använda uppgifter om personnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng. Även här finns dock undantag om Lantmäteriet bedömer att det finns särskilda skäl för det.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

Den sista begränsningsregeln finns i 10 § och rör utlämnande på medium för automatiserad behandling. I dag sker sådant utlämnande via så kallade nedladdningstjänster. Det innebär att beställaren av informationen kan ladda ned en exakt kopia av viss informationsmängd, till exempel beträffande ett geografiskt avgränsat område. Mottagaren inrättar alltså ett eget register eller databas i dessa fall.

Till skillnad från direktåtkomst får uppgift om inteckningar som huvudregel inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Uppgift om personnummer får endast lämnas ut för ändamål som innebär aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller medlemsregister eller liknande register. Dessa begränsningar har synkroniserats med de i 8 §. I annat fall skulle begränsningarna kunna kringgås. Samma undantag som för 8 § gäller även för 10 §.

Det har inte införts några särskilda ändamålsbegränsningar i 10 §. I dessa fall har 9 § ansetts vara tillräcklig.

• Sida 208
•  Original

Några begränsningar för mängden av uppgifter som får lämnas ut finns inte. Regeringen ansåg att det var svårt att se att kompletta kopior av delar eller hela registret skulle vara intressant mer allmänt bland olika användare. Med tanke på att tillhandahållandet är avgiftsbelagt, skulle det bli ganska dyrt. Från integritets- och säkerhetssynpunkt omfattas ju även mottagarens behandlingar i sådana fall av det dataskyddsrättsliga regelverket. I dessa fall kan det snarare vara aktuellt att ställa upp villkor enligt 6 §, menade regeringen (se prop. 1999/2000:39 s. 99).

4.3.9. Registrerades rättigheter

Den registrerade har vissa rättigheter enligt EU:s dataskyddsförordning. Fastighetsregisterlagen innehåller en särskild reglering för två av dessa rättigheter, nämligen rättelse och rätten till begränsning.

Den registrerade har enligt artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning rätt att utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter rättade av den personuppgiftsansvarige. I fastighetsregistret gäller särskilda rättelseregler för uppgifter i den allmänna delen och inskrivningsdelen, se 19 kap. 4 § fastighetsbildningslagen och 19 kap. 22 § jordabalken. De särskilda bestämmelserna om rättelse finns primärt i syfte att skydda ekonomiska intressen och har bedömts förenliga med EU:s dataskyddsförordning (se prop. 2017/18:111 s. 45). I övriga fall gäller EU:s dataskyddsförordning.

I samband med EU:s dataskyddsreform 2018 infördes en ny bestämmelse i fastighetsregisterlagen avseende rätten till begränsning av behandling av personuppgifter. Sådan rätt regleras i artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning och innebär att den registrerade har rätt att kräva att behandlingen av personuppgifterna begränsas. De intressen som nämnts ovan och som motiverar att rätten till rättelse begränsas gör sig gällande även i fråga om begränsning av behandling. Den nya 15 § i fastighetsregisterlagen innebär därför att sådan rätt saknas i fråga om registrets allmänna del och inskrivningsdel.

Fastighetsregisterlagen innehåller inga särregler om rätten till information enligt artikel 13 och 14 EU:s dataskyddsförordning. I 2017 års proposition gjorde regeringen bedömningen att behov av sådana särregler inte finns (se prop. 2017/18:111 s. 47).

• Sida 209
•  Original

4.3.10. Övriga bestämmelser

Övriga regler i fastighetsregisterlagen rör avgifter, överklagande och skadestånd.

Lantmäteriet har enligt 11 § rätt att ta ut avgifter för användningen av uppgifter från registret (försäljning av uppgifter). Denna rätt framgår även av myndighetens instruktion, se 30 § förordningen (2009:246) med instruktion för Lantmäteriet.

Överklagande av beslut enligt fastighetsregisterlagen sker till allmän förvaltningsdomstol enligt 12 §. Det finns dock särskilda överklaganderegler i avgiftsförordningen (1992:191) för avgifter som avser registerutdrag.

Skadestånd regleras i 13 §. Huvudregeln är att artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning gäller för ersättning vid felaktig personuppgiftsbehandling. För den allmänna delen och inskrivningsdelen finns dock ytterligare skadeståndsbestämmelser i 19 kap. fastighetsbildningslagen samt i 18–19 kap. jordabalken.

4.4. Fastighetsregisterförordningen

Förordningens huvudsakliga reglering rör frågor om ansvar, registerinnehåll, definitioner och registreringsåtgärder (behörighet, undantag och liknande). I förordningens sista kapitel finns det övergripande bestämmelser bland annat om underrättelser, rättelse, avgifter och föreskrifter. Systematiken i förordningen utgår från de olika delarna i registret. Redovisningen nedan utgår därför också från förordningens systematik. Frågor om föreskriftsrätt och Lantmäteriets befintliga föreskrifter redovisas i ett särskilt avsnitt sist i kapitlet.

4.4.1. Ansvar

Enligt 2 § fastighetsregisterförordningen ansvarar Lantmäteriet för drift och förvaltning av fastighetsregistret.

I vårt uppdrag ingår att se över ansvarsregleringen kring fastighetsregistret, vilket gör denna bestämmelse särskilt intressant. Nämnda bestämmelse härstammar från en verksamhetsreglering som tillkom på 1970-talet kring fastighetsregistrets föregångare fastighetsdatasystemet. Fastighetsdatasystemet reglerades då i fastighetsdatakungör-

• Sida 210
•  Original

elsen (1974:1058) som ersattes med den nuvarande fastighetsregisterförordningen år 2000.

Av den tidigare regleringen framgår att dåvarande Lantmäteriverket (och före det Centralnämnden för fastighetsdata) ansvarade för driften av fastighetsdatasystemet (se avsnitt 3.2). Syftet med systemet var att samla in, lagra och bearbeta innehållet i fastighetsregister (nuvarande allmänna delen) och inskrivningsregister (nuvarande inskrivningsdelen) samt fastighetstaxeringsuppgifter (nuvarande taxeringsuppgiftsdelen), och för att lämna uppgifter om innehållet i respektive register. Andra myndigheter som pekades ut var bland annat kommunala myndigheter, länsstyrelserna, vägförvaltningarna Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Redovisningen från dessa myndigheter skulle hållas åtskild från fastighetsregister och inskrivningsregister. Redovisningen kunde avse till exempel förslag till plan eller bestämmelse, det vill säga annan information med anknytning till fastigheters användning.

Bakgrunden till att all information senare reglerades som ett enda register var främst integritetsskyddsmässiga motiv (se prop. 1999/2000:39 s. 76).

4.4.2. Allmänna delen

Bestämmelserna om den allmänna delen finns i 3–40 §§ och är den mest omfattande delen i fastighetsregisterförordningen.

Det övergripande innehållet i den allmänna delen beskrivs i 3 § och består av uppgifter om fastigheter och samfälligheter, koordinater, planer och bestämmelser, gemensamhetsanläggningar och registerkarta. Därefter detaljregleras varje del särskilt. I bestämmelserna varvas definitioner, olika verksamhetsregler samt beslut som rör registreringsfrågor.

Nedanstående beskrivning är förenklad med utgångspunkt i innehållet i registret.

• Sida 211
•  Original

Fastigheter (5–23 §§)

Vad en fastighet är och varför fastigheter tilldelas registerbeteckningar har vi beskrivit i avsnitt 3.3.1. Vad en registerbeteckning ska bestå av för information och vem som bestämmer informationens olika beståndsdelar regleras särskilt i 5–20 §§.

Varje kommun bildar ett registerområde med samma namn som kommunen (5 §). Underindelningarna under ett registerområde är trakt, kvarter, block och registerenhet. Dessa indelningar utgör alltså registerbeteckningarnas beståndsdelar (11 §). Ändras till exempel kommunindelningen eller ett ortnamn, då måste även fastighetsindelningen anpassas och beteckningar omregistreras. Enligt 5 § 7 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet ska Lantmäteriet verka för ett ändamålsenligt ortnamnsskick. Närmare bestämmelser om ändamålsenligt ortnamnsskick finns i kulturmiljölagen (1988:950).

Den unika registerbeteckningen utgör sedan en utgångspunkt, eller med andra ord en nyckel, för all redovisning i fastighetsregistret.

Vilka uppgifter som ska redovisas om fastigheter och samfälligheter framgår av 21 § fastighetsregisterförordningen. Redovisningen är obligatorisk men det finns en rad undantag från redovisningsskyldigheten. Denna del av registret reglerades tidigare i 23–24 §§ fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059), och många undantag härstammar från den gamla regleringen.

Uppgifter som ska redovisas är bland annat registerbeteckning, uppgift om ägarlägenhetsfastighet eller annat tredimensionellt utrymme, administrativ tillhörighet, tidigare registerbeteckning, ursprung, belägenhetsadress, omfång och läge, andel i samfällighet, andel i gemensamhetsanläggning, rättigheter samt planer och bestämmelser.

Av 3 § fastighetsregisterförordningen framgår att det inte bara är fastigheter utan även samfälligheter och gemensamhetsanläggningar som ska redovisas i fastighetsregistret. Även dessa har särskilda beteckningar.

En samfällighet är enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen mark som hör till flera fastigheter gemensamt.

Gemensamhetsanläggningar regleras bland annat i anläggningslagen (1973:1149), lagen (1939:608) om enskilda vägar och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Del-

• Sida 212
•  Original

ägare i gemensamhetsanläggningar är fastigheter, det vill säga inte personer eller företag.

Det bör dock uppmärksammas att gemensamhetsanläggningar, liksom rättigheter, inte ingår i fastighetsindelningen. De kan närmast beskrivas som rättsliga tillbehör till fastigheterna.

Enligt 22 § fastighetsregisterförordningen ska rättigheter redovisas beträffande fastigheter och samfälligheter. De rättigheter som avses är officialservitut enligt bland annat fastighetsbildningslagen, avtalsservitut enligt jordabalken, officialnyttjanderätt enligt bland annat plan- och bygglagen (2010:900) och ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144). Redovisningen av rättigheterna är inte fullständig då inga fullständiga arkivutredningar gjordes vid digitaliseringen av informationen under åren 1976–1995.

Koordinater (24–25 §§)

I fastighetsregistrets allmänna del ska koordinatuppgifter redovisas på fastighet och samfällighet. Redovisning kan också göras på ett område, om en fastighet eller samfällighet består av flera områden. Koordinaten redovisas genom att en fastighets eller samfällighets centralpunkt anges. Om fastigheten eller samfälligheten består av flera områden, ska redovisningen avse varje sådant område.

Planer och bestämmelser (26–29 §§)

De planer och bestämmelser som redovisas är bland annat regionplan, översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen och flera andra författningar som räknas upp i 27 §. Varje plan, bestämmelse, beslut eller utredning som anges i 27 § är en redovisningsenhet, vilket framgår av 26 §. Av redovisningen ska bland annat framgå beteckningen på arkivakten, län och registerområde, vad det är för sorts plan, bestämmelse, beslut eller utredning och vilka fastigheter som berörs (28 §).

• Sida 213
•  Original

Gemensamhetsanläggningar (33–36 §§)

Redovisningen av gemensamhetsanläggningar ska bland annat innehålla uppgifter om beteckning, administrativ tillhörighet, ändamål och vilka fastigheter som berörs. Även denna del innehåller uppgifter om underliggande beslut och hänvisningar till ärendeakter.

Registerkarta (37–39 §§)

Registerkartan i fastighetsregistret ger en visuell beskrivning av de registrerade uppgifterna med utgångpunkt i informationens geografiska anknytning. I dag är kartan helt digital och kallas därför också för den digitala registerkartan (förkortat DRK).

De uppgifter som ska kunna ses på kartan är bland annat fastigheternas och samfälligheternas gränser och beteckningar, områden för vissa servitut, nyttjanderätter gemensamhetsanläggningar, ledningsrätter med mera, samt indelning i län och kommuner. De gränser som redovisas på kartan är inte de rättsligt gällande gränserna. De rättsligt gällande gränserna finns i förrättningsakterna. Gränserna i registerkartan är ett resultat av en digitalisering av underlag från olika tidsperioder och med olika kvalitet. Lantmäteriet bedriver sedan ett antal år ett arbete för att förbättra kvaliteten på gränserna i registerkartan. Trots detta bör registerkartan inte ses som mer än en illustration av gränserna.

Det finns möjlighet att redovisa fler uppgifter än de som räknas upp och det är också tillåtet att förenkla eller underlåta redovisning om det är påkallat av en särskild omständighet (37 § andra stycket och 38 §).

En särskild rutin gäller för uppgifter som både redovisas i den allmänna delen och på registerkartan. Enligt 39 § ska uppgifter som redovisas i den allmänna delen och även finnas i registerkartan, föras in på kartan i omedelbar anslutning till den andra införingen.

• Sida 214
•  Original

4.4.3. Inskrivningsdelen

Inskrivningsdelen regleras i 41–54 §§. Av 42 § framgår vilka grundläggande uppgifter som ska finnas om en fastighet. Dessa är lagfart, tomträttsupplåtelse, tomträttsinnehav, inteckningar, anteckningar och äldre förhållanden.

Uppgifter om lagfart regleras närmare i 44 §. De avser fastighetsköparens person- eller organisationsnummer om sådant finns, och namn. Övriga uppgifter avser främst själva fastighetsköpet, exempelvis köpeskilling, men även uppgifter om den som har lagfart. På samma sätt detaljregleras uppgifter om tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav (46 §), uppgifter om inteckningar (48 §), uppgifter om anteckningar (49 §) och uppgifter om äldre förhållanden (50 §). Till exempel uppgifter om inteckningar avser bland annat inteckningens belopp, nyttjanderätt och servitut. Till en inteckning kan det höra en så kallad innehavsanteckning som anger vem som har det pantbrev som motsvarar inteckningen. Sedan pantbrevsregistret tillkomst på 1990-talet har användningen av innehavsanteckningar nästan försvunnit.

De övriga reglerna i denna del fastställer vissa rutiner som samordnar registrering främst mot den allmänna delen.

En regel som sticker ut i sammanhanget är 54 §. Den reglerar förutsättningarna för att kunna ta bort uppgift om innehavsanteckning som registrerats enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister. För detta krävs att den som är registrerad pantbrevshavare ansöker om detta till Lantmäteriet.

4.4.4. Adressdelen

Adressdelen regleras i 55–59 §§. I 55 § anges förutsättningarna för att adressdelen ska få föras. Lantmäteriet får besluta om att adresser i en kommun ska föras enbart om kommunen har begärt det. Kommunen ska då ha åtagit sig att redovisa adresserna i adressdelen. Kommunerna har alltså behörighet att föra in och ta bort uppgifter i adressdelen, enligt 59 §. Postnummer och postort beslutas och förs in i samarbete med Postnord.

Genom en särskild övergångsbestämmelse har klarlagts att något beslut enligt 55 § inte behövs för kommuner där adressdelen fanns upplagd före den 30 juni år 2000. Bestämmelsen berör därför endast

• Sida 215
•  Original

de kommuner som inte hade lagt upp något adressregister före den 1 juli 2000. Sedan i mars 2017 redovisar samtliga kommuner sina adresser i adressdelen.

Vilka uppgifter som ska redovisas framgår av 56–57 §§. Terminologin anknyter till Svensk Standard för belägenhetsadresser (SS 63 70 03). Enligt standarden utgör belägenhetsadressen geografisk information. Det finns alltså ingen anknytning i belägenhetsadressen till någon viss person, som i folkbokföringsadressen, utan det är i det här fallet fastighetens adress det är fråga om. Beslut om belägenhetsadresser fattas av kommuner enligt 10 § lagen (2006:378) om lägenhetsregister.

Varje adress är en redovisningsenhet i adressdelen. Enhetens beteckning ska bestå av kommunens namn, adressområdets namn samt adressplatsens beteckning. Även namn på kommundel får ingå i beteckningen. För varje enhet ska redovisas redovisningsenhetens beteckning, fastighet eller samfällighet som är belägen på adressen och i förekommande fall att adressen inte utnyttjas. Dessutom får postnummer och postort redovisas (56–57 §§).

Paragraf 58 anger att uppläggning av adressregister för ny kommun eller nytt område av en kommun ska göras av Lantmäteriet på grundval av uppgifter som kommunen lämnat.

4.4.5. Byggnadsdelen

Byggnadsdelen regleras i 60–63 §§.

På samma sätt som i adressdelen, är det frivilligt för en kommun att redovisa uppgifter om byggnader i registret. Förutsättningarna för att uppgifter om byggnader ska föras in är att kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna (60 §).

Respektive kommun och Lantmäteriet är behörig att föra in och ta bort uppgifter i byggnadsdelen (63 §).

Redovisningsenhet i byggnadsdelen är byggnad som ska ha en beteckning. Beteckningen ska bestå av registerbeteckning för den fastighet eller samfällighet där byggnaden är belägen med tillägg av ett löpnummer för varje byggnad. För varje enhet ska redovisas redovisningsenhetens beteckning, adress om sådan finns i adressdelen och uppgift om belägenhet. Dessutom får redovisas uppgifter som har fastställts vid fastighetstaxering (61–62 §§).

• Sida 216
•  Original

4.4.6. Taxeringsuppgiftsdelen

Taxeringuppgiftsdelen regleras i 64–65 §§. Uppgifterna är obligatoriska och enbart Lantmäteriet är behörig att föra in och ta bort dessa uppgifter.

Uppgifterna hämtas från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. De uppgifter som avses är taxeringsvärden och övriga uppgifter som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska redovisas i beslut om fastighetstaxering. Dessutom redovisas också uppgift om fastighetsägare eller tomträttshavare och ägare till hus på ofri grund med uppgift om person- eller organisationsnummer, namn och postadress. Beslut om fastighetstaxering fattas av Skatteverket en gång om året. Under året sker löpande uppdatering av uppgifter som ändras efter till exempel omprövning.

4.4.7. Tilläggsinformation

Tilläggsinformation regleras i 66–70 §§ och avser alla delar utom taxeringsuppgiftsdelen.

Det som är av vikt att uppmärksamma är att fler aktörer får föra in sådana uppgifter i vissa fall. I den allmänna delen får kommuner, länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet redovisa olika typer av uppgifter, bland annat om planer och fornlämningar.

Som tilläggsinformation till inskrivningsdelen får ytterligare personuppgifter redovisas utifrån inskrivningsärendet. Viss tilläggsinformation är obligatorisk. Det gäller bland annat underrättelser från länsstyrelsen och koppling till uppgifter i pantbrevsregistret.

Kommuner får redovisa tilläggsinformation i adressdelen om verksamhet eller annan användning som är knuten till adressen samt alternativa lägesbestämningar och benämningar som är hänförliga till adressen.

Tilläggsinformation i byggnadsdelen får redovisas av tre andra aktörer. Kommuner får redovisa uppgifter som underlättar identifiering av en byggnad med mera. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får redovisa uppgifter om skyddsrum. Riksantikvarieämbetet får redovisa uppgifter som underlättar identifiering av en byggnad och uppgifter som avser kulturhistoriska inventeringar.

• Sida 217
•  Original

4.4.8. Gemensamma bestämmelser

De sista bestämmelserna i fastighetsregisterförordningen är delvis av övergripande karaktär och handlar bland annat om registreringar, utfärdande av bevis, underrättelser och rättelser. Det bör dock noteras att särskilda bestämmelser om rutiner för registrering kan finnas under respektive del, till exempel 40 § som reglerar samordning av registerföring i vissa fall i allmänna delen.

Användningen av ordet registrering i detta sammanhang kan vara något förvirrande. Av 71 § framgår att det finns en särskild rutin för registrering för lantmäterimyndigheterna, där det för vissa uppgifter ska göras en preliminär registrering och att det är Lantmäteriet som ansvarar för att verkställa registreringen efter att den har anmälts. Denna preliminära registrering regleras i fastighetsbildningskungörelsen (1971:762). I 32–35 §§ nämnda kungörelse finns det regler om en dagbok över ärenden som registreras i fastighetsregistrets allmänna del, preliminär registrering och om verkställd registrering. För inskrivningsmyndigheten finns liknande bestämmelser i inskrivningsförordningen (2000:309). Efter registrering i inskrivningsmyndighetens register ska, sedan alla ärenden på inskrivningsdagen registrerats, besluten ska föras över till fastighetsregistret av Lantmäteriet. Det innebär enkelt uttryckt att de handläggande myndigheterna registrerar uppgifterna i sina respektive handläggningssystem och att Lantmäteriet sedan för in dessa registreringar i registret genom särskilda uppdateringsrutiner.

När registreringen är genomförd i fastighetsregistret ska även andra myndigheter underrättas om ändringarna. Detta styrs av 75–78 §§. Skatteverket får automatiskt tillgång till förändringar i registret. Länsstyrelsen underrättas om beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt då det rör sig om fastighet som är taxerad som lantbruksenhet.

Lantmäteriet ska även underrätta sin interna verksamhetsgren fastighetsinskrivning, som tidigare utgjorde självständiga myndigheter. Dessa underrättelser sker via interna handläggningsstöd.

Fastighetsregisterförordningen innehåller också en bestämmelse som riktar sig till Skatteverket. Enligt 74 § ska Skatteverket underrätta Lantmäteriet om uppgifter enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet som behövs för taxeringsuppgiftsdelen.

• Sida 218
•  Original

Det finns en särskild bestämmelse som handlar om fel i registret som äventyrar registrets tillförlitlighet. Enligt 79 § ska en anmärkning införas om felet i avvaktan på att rättelse har gjorts.

Rättelser av personuppgifter i adressdelen, byggnadsdelen och taxeringsuppgiftsdelen görs enligt 81 § av Lantmäteriet eller den myndighet som har fört in den aktuella uppgiften.

Enligt 83 § andra stycket får Lantmäteriet i enskilda fall ge dispens från bestämmelser i förordningen, dock inte från bestämmelser som gäller inskrivningsdelen. Det har att göra med den rättsverkan som uppgifterna har i den delen.

4.4.9. Lantmäteriets föreskriftsrätt

En bestämmelse som reglerar föreskriftsrätt är ett normgivningsbemyndigande, eller med andra ord behörighet att besluta om föreskrifter (rättsregler).

De grundläggande bestämmelserna om normgivningsmakten finns i 8 kap. regeringsformen. Enligt dessa är rätten att besluta om föreskrifter fördelad mellan riksdagen och regeringen. Regeringsformen medger att riksdagen och regeringen i viss utsträckning delegerar normgivningskompetens till en myndighet.

Regeringen har direkt stöd i 8 kap. 11 § regeringsformen att ge föreskriftsrätt till statliga förvaltningsmyndigheter i fråga om verkställighetsföreskrifter och föreskrifter inom den så kallade restkompetensen för regeringen.

Verkställighetsföreskrifter är tillämpningsföreskrifter av administrativt slag, eller föreskrifter som kompletterar en lag eller förordning utan att tillföra den något väsentligt nytt. Till restkompetensen hör bland annat föreskrifter om de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer.

Lantmäteriets föreskriftsrätt regleras i 82–83 §§fastighetsregisterförordningen men det finns särskilda regler i ytterligare tre paragrafer som är kopplade till föreskrifter, nämligen 25 §, 77 § och 80 §.

I 82 § finns föreskriftsrätt för avgifter. I 83 § finns föreskriftsrätt om verkställigheten av 7 a § fastighetsregisterlagen och om verkställigheten av förordningen i övrigt. Dessutom ger bestämmelsen föreskriftsrätt om personuppgiftsbiträdens hantering av personuppgifter i fastighetsregistret.

• Sida 219
•  Original

De övriga bestämmelserna avser föreskrifter om ytterligare uppgifter om koordinater i den allmänna delen (25 §), närmare precisering av uppgifter som ingår i underrättelseskyldigheten till Skatteverket (77 §) och närmare precisering av uppgifter som kan tas bort för avregistrerade redovisningsenheter eller registerenheter (80 §). Utifrån bestämmelserna utformning och placering i förordningen torde de enligt vår uppfattning inte kunna betraktas som självständiga normgivningsbemyndiganden.

Lantmäteriet har meddelat flera föreskrifter med stöd av 82–83 §§. Med stöd av 82 § har Lantmäteriet meddelat föreskrifter (LMFS 2022:3) om avgifter. Föreskriften har också stöd i 30 § förordningen med instruktion för Lantmäteriet.

Med stöd av 83 § har Lantmäteriet meddelat följande föreskrifter:

• föreskrifter (LMVFS 2000:2) om hur den allmänna delen ska föras

(ändrad genom LMVFS 2004:1, LMVFS 2007:4, LMVFS 2008:7, LMVFS 2009:4, LMFS 2012:5, LMFS 2017:5, LMFS 2018:6, LMFS 2019:5, LMFS 2020:3, LMFS 2022:1)

• föreskrifter (LMVFS 2006:1) om hur fastighetsregistrets inskrivningsdel ska föras
• föreskrifter (LMFS 2012:4) om informationssäkerhet vid förande av automatiskt behandlad registerkarta
• föreskrifter (LMFS 2018:3) om kommuners och kommunala lantmäterimyndigheters personuppgiftsbehandling vid registreringsåtgärder i fastighetsregistret.

• Sida 220
•  Original

• Sida 221
•  Original

5. Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

5.1. Inledning

Samhällets behov av fastighetsinformation (offentlighetsintresset) regleras på olika sätt även genom andra regler, förutom fastighetsregisterlagstiftningen.

För att beskriva dessa regler kan offentlighetsintresset i sin tur delas in i olika samhällsintressen. Följande samhällsintressen är relevanta utifrån vårt uppdrag:

• insyn och öppenhet i offentlig förvaltning (avsnitt 5.2)
• samhällets kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom

(avsnitt 5.3)

• samhällets digitala informationsförsörjning (avsnitt 5.4)
• EU:s inre marknad och dataekonomi (avsnitt 5.5).

Fastighetsregisterlagens förhållande till annan lagstiftning rörande skyddsintressen behandlas i kapitel 6.

Fastighetsregisterlagstiftningen innehåller specialregler som faller under flera av de ovan uppräknade områdena. Varje område regleras dock även på ett övergripande plan för alla myndigheter. De övergripande reglerna gäller också för fastighetsregistret och styr såväl verksamheten kring registret som hanteringen av informationen.

• Sida 222
•  Original

5.2. Insyn och öppenhet i offentlig förvaltning

5.2.1. Handlingsoffentligheten

Offentlighetsprincipen kommer till uttryck bland annat genom handlingsoffentligheten som regleras i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF). Handlingsoffentligheten ger allmänheten rätt att ta del av allmänna handlingar hos en myndighet. Med handling avses enligt TF en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniska hjälpmedel eller uppfattas på annat sätt (2 kap. 3 § TF). Handlingen är allmän om den förvaras hos en myndighet och är inkommen till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 4 § TF).

Syftet med rätten att ta del av allmänna handlingar är rent generellt att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. På det sättet markeras att det är fråga om en del av den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten, som också utgör en av förutsättningarna för den fria demokratiska åsiktsbildningen. Rätten att ta del av allmänna handlingar fungerar också som ett viktigt medel för kontroll av offentliga organs verksamhet, till exempel handläggningsrutiner och effektivitet. Under årens lopp har offentlighetsprincipen fått ökad betydelse för uttag av allmänna handlingar för kommersiella ändamål såsom publicering i någon form på nätet med stöd av ett utgivningsbevis.

Myndigheter ska ta hänsyn till handlingsoffentligheten när de organiserar sina allmänna handlingar, se 4 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:4000) (OSL). Regler om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring finns i arkivlagen (1990:782). Se även 2 kap. 23 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 4 kap. 4 § OSL. Bestämmelsernas syfte är att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar.

5.2.2. Särskilt om förhållandet till tryckfrihetsförordningen

Fastighetsregisterlagens förhållande till tryckfrihetsförordningen behöver utifrån vårt uppdrag belysas främst ur tre aspekter. Det två första aspekterna avser två typer av särskilda regler i registerförfattningar som kan påverka bedömningen av rätten att ta del av allmänna handlingar. De särskilda reglerna rör direktåtkomst och sökbegräns-

• Sida 223
•  Original

ningar. Den tredje aspekten handlar om fastighetsregistrets syfte i fråga om publicering och informationsförsörjning. Frågan är om detta syfte innebär att tillgängliggörandet sker i större omfattning än vad som följer av offentlighetsprincipen.

5.2.3. Särskilt om direktåtkomst

Regler om direktåtkomst påverkar bedömningen av vad som anses vara allmän handling hos mottagaren av uppgifterna.

Av regleringen i 2 kap. 9 § TF följer att en upptagning anses inkommen till en myndighet när någon annan har tillgängliggjort den för myndigheten så att den kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar.

I registerförfattningar förekommer begreppet direktåtkomst som är en typ av digitalt utlämnande av personuppgifter (se avsnitt 4.3.8). All information som är tillgänglig för en annan myndighet genom direktåtkomst anses enligt tryckfrihetsförordningen inkommen hos den myndigheten. Informationen blir alltså allmän handling hos den mottagande myndigheten, oavsett om myndigheten nyttjar direktåtkomsten eller inte. Som en konsekvens av direktåtkomsten får myndigheten mer information än vad den kanske behöver. Det uppstår då så kallad överskottsinformation. Mer om problemen med överskottsinformation kan läsas i Informationshanteringsutredningens delbetänkande Överskottsinformation vid direktåtkomst,SOU 2012:90 s. 12.

Vid direktåtkomst mellan myndigheter finns det i 11 kap. 4 § OSL en bestämmelse om överförd sekretess.

Direktåtkomst regleras i 7 § fastighetsregisterlagen och gäller såväl offentliga som privata aktörer. Bestämmelsen är dock avgränsad till vissa verksamheter som räknas upp i 2 § fastighetsregisterlagen.

5.2.4. Särskilt om sökbegränsningar

Regler som begränsar möjligheten att söka fram personuppgifter kan i vissa fall leda till att en handling inte är allmän.

En upptagning anses förvarad hos en myndighet, om den är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar (2 kap. 6 § första stycket TF). Det finns särskilda

• Sida 224
•  Original

regler för när sammanställningar av uppgifter ur upptagningar anses förvarade.

En sammanställning av uppgifter anses förvarad endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder (2 kap. 6 § andra stycket TF). I fastighetsregistret kan Lantmäteriet göra många olika sammanställningar med rutinbetonade åtgärder. Samma register kan alltså ge upphov till många handlingar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter (potentiella handlingar).

Sammanställningar av personuppgifter anses inte vara förvarade om myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig. Sådana regler finns i registerförfattningar i form av sökbegränsningar. För att undantaget ska gälla måste dock en sökbegränsning vara absolut, det vill säga utan undantag. Bestämmelser om för vilka ändamål myndigheten får använda uppgifterna anses inte inskränka myndighetens skyldighet enligt offentlighetsprincipen (se prop. 2014/15:148 s. 53).

I fastighetsregisterlagen regleras sökbegränsningar i 7 §. Det finns dock undantag från dessa begränsningar. Lantmäteriet får besluta om undantag om det finns särskilda skäl för att söka på fler en än fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Sökbegränsningar avseende namn, personnummer eller del av personnummer gäller inte Lantmäteriets egen verksamhet enligt paragrafens sista stycke. Vår bedömning är därför att sökbegränsningen i fastighetsregisterlagen inte har något genomslag som begränsning enligt tryckfrihetsförordningen, även om det kan ha varit meningen med bestämmelsen när den föreslogs (jfr prop. 1999/2000:39 s. 100–101 och SOU 1997:3 s. 155).

5.2.5. Särskilt om informationsförsörjning

En myndighet är enligt 2 kap. 16 § TF inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en allmän handling i annan form än utskrift. Bestämmelsen innebär inte något förbud att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form, men sådana förbud kan finnas i registerförfattningar (se prop. 2001/02:70 s. 28 och 39). I fastighetsregisterlagen finns till exempel som huvudregel förbud

• Sida 225
•  Original

att lämna ut personuppgifter om inteckningar på medium för automatiserad behandling (10 §).

Enskilda kan inte hävda en rätt att få ut allmänna handlingar i elektronisk form enligt TF. En myndighet kan dock vara skyldig att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form enligt annan lag.

Enligt 2 kap. 2 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, ska data tillgängliggöras i det befintliga formatet. Lagen baseras på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (Öppna data-direktivet). I fortsättningen förkortar vi namnet på den svenska lagen som öppna data-lagen, mot bakgrund av EU-direktivets förkortade namn.

Bestämmelser i andra författningar som begränsar rätten att få tillgång till information i digitalt format har dock företräde framför 2022 års lag (se prop. 2021/22:225 s. 39 och Högsta domstolens beslut den 2 juni 2023 i mål Ö 327-23).

Vissa myndigheter har fått i uppgift att förse samhället med grundläggande information, vilket beskrivits i avsnitt 5.4. Lantmäteriet och fastighetsregistret är ett exempel på ett sådant fall. I Lantmäteriets myndighetsansvar ingår att utveckla rutiner för elektroniskt tillgängliggörande av information, exempelvis i form av olika digitala informationstjänster.

E-offentlighetskommittén konstaterade att myndigheterna i dessa fall tillhandahåller information i större omfattning än vad som följer av skyldigheten enligt offentlighetsprincipen (se SOU 2010:4 s. 181).

Själva regleringen av myndighetsuppgiften och ansvaret att förse samhället med information innebär dock inte en skyldighet att lämna ut informationen i det enskilda fallet (jfr prop. 2021/22:225 s. 78).

5.2.6. Särskilt om förhållandet till arkivlagen

Enligt 3 § arkivlagen bildas arkiv hos en myndighet av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 12 § TF och som myndigheten beslutar ska tas om hand för arkivering. I 3 § arkivlagen anges vidare att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet. Myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att

• Sida 226
•  Original

ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen och forskningens behov.

I register och förteckningar som förs fortlöpande ska varje införd anteckning anses arkiverad i och med den har gjorts, se 3 § arkivförordningen (1991:446).

Om en upptagning för automatiserad behandling är tillgänglig för flera myndigheter så att den utgör en allmän handling hos alla dessa myndigheter, ska upptagningen bilda arkiv endast hos en av myndigheterna. I första hand bildas arkivet hos den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen (se 3 § arkivlagen). Svarar statliga myndigheter för ungefär lika stora delar av upptagningen, får Riksarkivet meddela föreskrifter om hos vilken myndighet upptagningen ska bilda arkiv (se 4 § arkivförordningen).

Ett annat undantag från huvudregeln om bevarande är att allmänna handlingar enligt 10 § arkivlagen får gallras. Därvid ska alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.

En statlig myndighet får inte på egen hand med tillämpning av 10 § arkivlagen avgöra vilka allmänna handlingar som ska gallras ur dess arkiv. Allmänna handlingar hos myndigheten får endast gallras i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföreskrifter finns i lag eller förordning (14 § arkivförordningen). Sådana särskilda gallringsföreskrifter finns ofta i registerförfattningar och gäller i stället för arkivlagens bestämmelser oavsett om de förekommer i lag eller förordning. Detta följer av 10 § tredje stycket arkivlagen enligt vilken arkivlagen är subsidiär till avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i lag eller förordning.

I fastighetsregisterlagen och förordningen finns bestämmelser om vem som får ta bort uppgifter i fastighetsregistret, se 4 § fastighetsregisterlagen samt 4, 43, 56, 59, 63, 65 och 80 §§fastighetsregisterförordningen. Dessa bestämmelser utgör dock enligt vår uppfattning inte sådana gallringsföreskrifter som nämns ovan (jfr SOU 1997:3 s. 87 f.). För Riksarkivets myndighetsspecifika föreskrifter om gallring hos Lantmäteriet, se RA-MS 2020:21 senast ändrad genom RA-MS 2023:8.

• Sida 227
•  Original

5.3. Samhällets kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom

Fastighetsregistrets betydelse ur ett fastighetsrättsligt perspektiv är särskilt kopplat till jordabalken och fastighetsbildningslagen (1970:988).

I jordabalken regleras huvudsakligen civilrättsliga frågor, till exempel köp av fastighet (allmän fastighetsrätt). Fastighetsbildningslagen tar upp frågor av huvudsakligen offentligrättslig natur, till exempel frågor om fastighetsbildning (speciell fastighetsrätt). Frågor om fastighetsbildning prövas vid en förrättning, som alltså är ett administrativt förfarande. Enskilda kan med andra ord inte med rättslig verkan dela upp en fastighet själva utan medverkan av myndighet.

Genom registrering i fastighetsregistret ges publicitet åt uppgifterna. Allmänheten får kännedom om de fastighetsrättsliga förhållandena. Publiciteten skapar bland annat reda i fastighetsförhållanden, klarhet i ägarförhållandena och skyddar de sakrättsliga belastningarna i fastigheten. Sakrättsliga regler handlar om förhållandet till tredje man, det vill säga personer som står utanför avtalet. Tredje man kan till exempel vara borgenärer eller tidigare köpare av samma egendom. Fastighetsregistret fyller därför en viktig funktion i denna reglering.

5.3.1. Särskilt om förhållandet till jordabalken

Beslut i inskrivningsärenden meddelas genom att de blir registrerade i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Beslutet anses ha det innehåll som framgår av registret (19 kap. 19 § jordabalken). Denna reglering ger uttryck för principen att beslut i inskrivningsärenden införts i registret äger självständigt vitsord beträffande beslutets innehåll. Införingen utgör alltså den enda formen i vilken det fattade beslutet framträder utåt (se NJA II 1972 s. 461 ff.).

Inskrivning saknar dock som utgångspunkt materiell rättsverkan. Frågor om materiell rättsverkan kan förklaras som olika bevismedels lagstadgade förhållande till varandra. Vid exempelvis fastighetsförvärv är förvärvet giltigt redan genom det skriftliga avtalet. Av 19 kap. 40 § jordabalken framgår att det går att pröva om ett förvärv är giltigt eller inte även om förvärvet har blivit inskrivet. Inskrivningen hindrar inte heller prövning av om inskrivningen av andra skäl kränker någons rätt.

• Sida 228
•  Original

I vissa fall har dock inskrivningen tillagts rättsverkan genom särskilda bestämmelser. Exempelvis är överlåtarens lagfart en av förutsättningarna vid godtrosförvärv enligt 18 kap. 1 § jordabalken. I 6 kap. jordabalken finns regler om panträtt som förutsätter inteckning enligt inskrivningsreglerna i 22 kap. jordabalken. I dessa sammanhang brukar man prata om lagfartens legitimerande verkan. Den för vilken lagfart senast har sökts är legitimerad att överlåta fastigheten, liksom att ta ut inteckningar och upplåta panträtt i egendomen.

Handlingar i inskrivningsärenden förvaras i ett ärenderegister hos inskrivningsmyndigheten. Ärenderegistret regleras i 19–20 h §§inskrivningsförordningen (2000:309).

5.3.2. Särskilt om förhållandet till fastighetsbildningslagen

Enligt 1 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen är fastighetsbildning och fastighetsbestämning fullbordade när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistrets allmänna del. På samma sätt anses anläggnings- och ledningsrättsförrättningar fullbordade genom registreringen. Vad innebär då det?

Av förarbetena till paragrafen framgår att en fastighets tillkomst eller ändrade omfattning blir slutlig i faktiskt och rättsligt hänseende i och med registreringen (se prop. 1969:128 del B s. 79). Vidare framgår det att de sakrättsliga verkningarna inträder genom registreringen, det vill säga att beslutet då blir gällande mot tredje man. I förarbetena nämns att i vissa fall kan fastighetsbildningsbeslut ha fått verkan gentemot sakägarna redan före registreringen, till exempel genom beslut om tillträde vid fastighetsreglering.

Vi vill uppmärksamma att det här finns en skillnad mot inskrivningsdelen i fastighetsregistret där registreringen är själva beslutet.

Registreringen i fastighetsregistret har med andra ord i sig ingen fastighetsbildande verkan. Ändringar i fastighetsregistret måste alltid ske i det till grund för registreringen liggande materialet. En registerbeteckning kan inte ändras eller återanvändas utan måste alltid handläggas på nytt och omregistreras (se Lantmäteriets föreskrift 4 § LMVFS 2000:2).

• Sida 229
•  Original

Registreringen är en fullföljdsåtgärd som ska verkställas snarast möjligt efter att förrättningen vunnit laga kraft (19 kap. 3 § första stycket fastighetsbildningslagen). Fastighetsbildningsbeslut kan överklagas, men själva registreringen kan alltså inte överklagas.

De statliga och kommunala förrättningsarkiven med beslutshandlingarna får lagras i en särskild databas hos Lantmäteriet. Databasen regleras i förordning (2011:58) om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arkiverade handlingar.

5.4. Samhällets digitala informationsförsörjning

Det finns inga nationella generella lagar eller andra bindande regler som styr myndigheters informationsförsörjning till samhället utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det har dock funnits olika förslag till sådan reglering under de senaste 30 åren. I dag är informationsförsörjning författningsreglerad som riktad myndighetsuppgift till ett antal myndigheter. Den konkreta regleringen skiljer sig åt mellan dessa myndigheter vilket gör det svårt att beskriva den i generella termer. De bakomliggande övergripande motiven till sådan reglering kan spåras i olika förvaltningspolitiska och it-politiska propositioner. Synen på vad som bör regleras och hur, har dock också ändrats under dessa år.

5.4.1. Utvecklingen av regler som rör informationsförsörjning

Lantmäteriet är en av de myndigheter som har ett särskilt författningsreglerat ansvar att försörja samhället med grundläggande information (se vidare avsnitt 5.4.3). De generella motiven bakom dagens särskilda regler grundas främst på två principiella utgångspunkter:

• Det är av samhällsekonomiska motiv nödvändigt att staten åtar sig att tillgängliggöra viss information nationellt (det offentliga åtagandet).
• Åtagandet avgränsas till grundläggande information, det vill säga till information som efterfrågas i samhället i sådan utsträckning att den allmänt ska tillhandahållas på särskilda villkor.

• Sida 230
•  Original

Utgångspunkterna slogs fast redan på 1990-talet. En sammanfattning av relevanta författningsärenden från den tiden finns i prop. 1999/2000:86 bilaga 1.

I den förvaltningspolitiska propositionen år 1998 slogs fast att en enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande information är ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse för den offentliga förvaltningen, för medborgarna och för företagen (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Propositionen handlade om att utveckla den statliga förvaltningen i stort. De regler som regeringen ansåg behövde utvecklas handlade bland annat om definition av grunddata, precisering av myndigheternas ansvar och samspelet med uppgiftslämnarna (prop. 1997/98:136 s. 60 f.). De centrala registren över personer, företag och fastigheter var exempel på grunddatabaser som ansågs ingå i begreppet grunddata men också andra data skulle kunna räknas in.

De utredningar som behandlade begreppet grunddata kopplat till nämnda proposition var främst Grunddatabasutredningen (SOU 1997:146) och en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet (Ds 2000:34). Utredningarnas förslag var att skapa en generell lagstiftning med regler för informationsförsörjning av grunddata, men en sådan reglering kom aldrig till stånd. Remissinstanserna i dessa författningsärenden förespråkade ökad samordning men det var i övrigt oklart i vilken utsträckning de ville ha tvingande styrning.

Kommande författningsreglering utformades i stället som riktad styrning mot sektorsmyndigheter och stabsmyndigheter (se sammanfattning av relevanta författningsärenden för åren 2000–2007 i SOU 2007:47 s. 261 ff.). År 2006 inrättade regeringen en ny stabsmyndighet för samordning av frågorna, Verva (Verket för förvaltningsutveckling). Verva lades dock ner 2008. Under åren 2009–2015 verkade e-delegationen som hade i uppdrag att genomföra regeringens handlingsplan för e-förvaltning. I dag är det Myndigheten för digital förvaltning (Digg) som ansvarar för att samordna och stödja den förvaltningsgemensamma digitaliseringen och den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen.

Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar kompletterades 2005 med ett uttalat sektorsansvar att samordna informationsförsörjning inom geodataområdet (se prop. 2004/05:175 s. 134). År 2006 bildades Geodatarådet för att stödja Lantmäteriet i samordningsrollen. Dessa regler finns fortfarande i Lantmäteriets instruktion. Den senaste

• Sida 231
•  Original

ändringen i dessa regler innebär att Lantmäteriet också kan agera som datavärd åt andra statliga och kommunala myndigheter. Ändringen gjordes mot bakgrund av regeringens satsning – Digitalt först – som beslutades 2016 för att öka digitaliseringen inom ett antal prioriterade utvecklingsområden, däribland samhällsbyggnadsprocessen (prop. 2016/17:1, utgiftsområde 22, avsnitt 4.4.2).

En svårighet i den övergripande utvecklingen av reglerna kring informationsförsörjning har varit att ringa in vad grunddata eller grundläggande information är. Begreppen används ofta som synonymer.

Fokus har med åren flyttats från att försöka definiera grunddata i syfte att fastställa och avgränsa ett offentligt åtagande till att diskutera ansvaret för informationsinfrastruktur och grundtjänster. (Se till exempel SOU 2017:23 och SOU 2017:114). I dag används begreppet nationella grunddata för att peka ut vilka datamängder som ska vara standardiserade utifrån ett nationellt ramverk (se Digg, Ramverk för nationella grunddata inom den offentliga förvaltningen, 2021-01-29).

Begreppen öppna data och värdefulla datamängder definierar också vad som är grundläggande information eller grunddata. Begreppen behandlas nedan i avsnitt 5.5 eftersom de används som styrmedel kopplat till ett annat samhällsintresse.

Regeringen beslutade i juli 2022 om en utredning för att utveckla regleringen och styrningen av interoperabilitet vid datadelning inom den offentliga förvaltningen och från den offentliga förvaltningen (I 2022:03, dir. 2022:118). Syftet är bland annat att öka den offentliga förvaltningens förmåga att samverka digitalt genom att dela data på ett effektiv och säkert sätt. Utredningsarbetet ska utgå från det arbete som Digg utför när det gäller den digitala infrastrukturen Ena (Sveriges digitala infrastruktur). Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).

5.4.2. Närmare om Lantmäteriutredningen 2003

Lantmäteriutredningen hade bland annat i uppdrag att pröva, definiera och tydliggöra det offentliga åtagandet inom lantmäteriområdet, inte minst mot bakgrund av tidigare utredningar kring grunddata och departementspromemorian om motiv för det offentliga åtagandet Ds 1994:53 (se kommittédirektivet dir. 2002:86). Utred-

• Sida 232
•  Original

ningens överväganden i betänkandet Lantmäteriet – nya vägar för ökad

samhällsnytta (SOU 2003:111) har därefter utgjort ett viktigt under-

lag för de regler som styr Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar.

Utredningen konstaterade att Lantmäteriets uppgift att producera, förvalta och tillhandahålla grundläggande fastighetsinformation (och geografisk information) har stor betydelse för andra verksamheter inom olika samhällssektorer. Utan en fungerande infrastruktur för fastighetsinformation försvinner möjligheterna till en tillförlitlig och kostnadseffektiv hantering av verksamheter som rör omsättning, värdering, kreditgivning och beskattning av landets fastigheter (se SOU 2003:111 s. 305).

Utredningen konstaterade vidare att det av flera skäl inte är troligt att fastighetsinformation (och geografisk information) skulle vara tillgängliga i tillräcklig omfattning utan ett starkt offentligt åtagande. Utredningen menade att nyttan av informationen är fördelad på många olika användare inom olika samhällssektorer, där var och en inte har tillräckligt stor nytta för att vara motiverad att göra de stora ekonomiska åtaganden som krävs för uppbyggnad, drift och ajourhållning av informationen (se SOU 2003:111 s. 306).

För att beskriva vad som är grundläggande fastighetsinformation gjorde utredningen en koppling mellan det beskrivna offentliga åtagandet och de registerförfattningar som gällde för Lantmäteriet. Utredningen menade att den grundläggande informationen definieras bland annat av fastighetsregisterlagen och tillhörande förordning. Utredningen menade att innehållet i fastighetsregistret därför inte kan uppfattas som statiskt utan måste kunna omprövas löpande utifrån samhällets behov (SOU 2003:111 s. 316).

5.4.3. Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar

Fastighetsregistret är en delmängd av grundläggande fastighetsinformation som Lantmäteriet har i uppdrag att sprida till samhället genom nationella digitala informationstjänster.

I förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet utgör ansvaret för att försörja samhället med grundläggande geografisk information och fastighetsinformation ett självständigt verksamhetsområde och en central förvaltningsuppgift.

• Sida 233
•  Original

Enligt 3 § nämnda förordning ska Lantmäteriet verka för en väl fungerande försörjning med grundläggande fastighetsinformation (och geografisk information) av sådan omfattning, kvalitet och aktualitet att samhällets behov tillgodoses. Ansvaret innefattar uppbyggnad, drift, uppdatering och tillhandahållande av informationen, se 5 §. I ansvaret ingår också att samordna produktion, samverkan, tillhandahållande och utveckling inom området för geografisk information och fastighetsinformation, se 4 §. Lantmäteriet får enligt nyss nämnda paragraf också agera som datavärd åt andra myndigheter och kommuner för att lagra och tillgängliggöra information inom geodataområdet.

Lantmäteriets övriga register är

• lägenhetsregistret, lagen (2006:378) om lägenhetsregister och förordning (2007:108) om lägenhetsregister
• samfällighetsföreningsregistret, förordning (1993:1270) om förande av samfällighetsföreningsregister
• pantbrevsregistret, lag (1994:448) om pantbrevsregister och förordning (1994:598) om pantbrevsregister.

Det finns även ett fastighetsprisregister, men det har ingen egen registerlagstiftning utan kan ses som en teknisk lösning för att fullgöra vissa uppgifter, grundad på fastighetsregisterlagen.

Bostadsrättsutredningen har nyligen föreslagit att Lantmäteriet även ska ansvara för ett bostadsrättsregister (SOU 2022:39).

5.4.4. Särskilt om förhållandet till reglerna om informationsförsörjning

Fastighetsregistret kan i detta sammanhang beskrivas som ett medel för att uppfylla ett informationsförsörjningsansvar. Med andra ord är registret en länk i ett informationsflöde från offentliga aktörer som producerar viss fastighetsinformation till användarna av den. Informationsflödet kan också beskrivas som en värdekedja bestående av olika steg där informationen bearbetas i värdehöjande syfte för att lättare kunna användas av slutanvändarna.

• Sida 234
•  Original

Lagstiftningen kring fastighetsregistret har därför betydelse för styrningen av informationsförsörjningsverksamheten hos Lantmäteriet.

Fastighetsregisterlagen och förordningen innehåller regler som styr ansvarsfördelningen mellan de aktörer som behöver samarbeta kring fastighetsregistret, se till exempel 4 § fastighetsregisterlagen och 74 § fastighetsregisterförordningen.

Innebörden av dessa regler för ansvarsfördelningen är att ansvaret för de centrala delarna i informationsflödesprocessen samlas hos en utpekad aktör, Lantmäteriet. Ansvaret centraliseras därmed inte bara för det nationella tillgängliggörandet, utan även för insamlingen och lagringen av informationen.

Informationsförsörjning behöver dock inte ske genom ett centralt register. Ett exempel på det är lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Nämnda lag grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i EU (Inspire-direktivet).

Lagen om geografisk miljöinformation reglerar en skyldighet att göra informationen tillgänglig i en digital infrastruktur, vilket kallas informationsansvar.

Informationsansvar gäller för den som har pekats ut som ansvarig för den nationella referensversionen av informationen, se 5 § nämnda lag. I ansvaret ingår att skapa och tillgängliggöra digitala tjänster med informationen. Det är sedan tjänsterna som ansluts till infrastrukturen som gör att informationen blir nationellt tillgänglig. En aktör utpekas som ansvarig för infrastrukturen. Ansvaret för infrastrukturen kallas övergripande samordning och har tilldelats Lantmäteriet enligt 2 kap. 1 § förordningen om geografisk miljöinformation.

Denna modell för ansvarsfördelning innebär att ansvaret för insamling och lagring inte är centraliserad till en myndighet. Det finns nämligen ingen insamling och lagring av information i denna form av informationsförsörjning. Det som finns i stället är informationstjänster som tillgängliggörs av dataproducenterna.

Lagen om geografisk miljöinformation gäller parallellt med fastighetsregisterlagen.

• Sida 235
•  Original

Särskilt om reglering av produktion av fastighetsinformation

Fastighetsinformationen skapas genom att den blir beslutad av olika myndigheter. Det kan till exempel vara beslut i ett fastighetsbildningsärende eller ett inskrivningsärende hos Lantmäteriet. Informationen beslutas i ärendet exempelvis enligt fastighetsbildningslagen eller jordabalken och uppgifterna förs in i fastighetsregistret.

Det finns dock fler myndigheter som beslutar om fastighetsinformation i sina ärenden. Förutom de som redan nämnts i kapitel 4 (alltså kommuner, kommunala lantmäterimyndigheter och Skatteverket) bland annat även länsstyrelserna, Bergsstaten och Riksantikvarieämbetet. De författningar som berörs i dessa fall är alltså de som reglerar dessa myndigheters beslut. Några exempel är plan- och bygglagen (2010:900), miljöbalken (1998:808), kulturmiljölagen (1988:950) och minerallagen (1991:45).

Dessa och liknande författningar som reglerar till exempel en viss ärendetyp har sällan till syfte att producera information i syfte att sprida den vidare till samhället. Det primära syftet är snarare att tillgodose det särskilda intresse som föranlett lagstiftningen.

Myndigheter får tillgängliggöra sådana data på eget initiativ (jfr prop. 2021/22:225 s. 29 ff.), men när avsikten är att reglera det offentliga åtagandet kring informationsförsörjning krävs det i dag ytterligare reglering som leder till att informationen förbereds för vidare spridning till samhället.

För fastighetsregistret regleras detta genom bestämmelser om registrering, underrättelseskyldighet eller möjlighet till frivillig begäran om registrering. Dessa bestämmelser hittas oftast närmast den lagstiftning som utgör det rättsliga stödet för beslutet enligt vilket informationen skapats.

Den mest omfattande regleringen av sådana bestämmelser rör uppgifter om planer och markreglerande bestämmelser som finns i den allmänna delen i fastighetsregistret. Bestämmelserna finns till exempel i 4 § kulturmiljöförordningen (1988:1188) avseende uppgifter om fornlämningar och i 3 kap. 25 § vägförordningen (2012:707) avseende beslut om vägplan. Liknande regler finns i över 20 författningar. Författningarna framgår av bilagan till Lantmäteriets rapport

Kvaliteten i fastighetsregistret (se redovisning av regleringsbrevsupp-

drag för 2013 – Kvaliteten i fastighetsregistret, S2013/07533).

• Sida 236
•  Original

I lagen om geografisk miljöinformation finns ett annat sätt att inkludera producerad information enligt de olika författningarna i det offentliga åtagandet för informationsförsörjning. I lagens 5 § finns en skyldighet för utpekade myndigheter, kommuner och enskilda organ att medverka i infrastrukturen. Skyldigheten definieras i lagen som ett informationsansvar.

Särskilt om reglering av nationellt elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

I praktiken förverkligas informationsförsörjningsansvaret genom att informationen paketeras i olika digitala informationstjänster. Lantmäteriutredningen kallade dessa tjänster för grundtjänster (SOU 2003:111 s. 309).

Det finns inget juridiskt vedertaget namn på sådana tjänster. Det finns inte heller några uttryckliga bestämmelser om vilka tjänster som ska eller bör finnas nationellt för grundläggande fastighetsinformation. I fastighetsregisterlagens portalparagraf anges enbart att informationen i fastighetsregistret ska ges offentlighet. Hur denna offentlighet kan ges framgår enbart indirekt av lagen genom 6–10 §§ som främst handlar om begränsningar för elektroniskt tillgängliggörande av personuppgifter.

I 3 § fastighetsregisterlagen anges vad registret ska innehålla, vilket är samordnat med reglerna i 4 § om behörighet att föra in uppgifter i registret. Som vi nämnt i avsnitt 3.5 baseras tillhandahållandet inte alltid på denna uppdelning. Tillhandahållandet anpassas efter vad användarna efterfrågar vilket är i enlighet med 3 § 2 punkten förordningen med instruktion för Lantmäteriet.

I lagen om geografisk miljöinformation regleras tillhandahållandet mer uttryckligt. Enligt 5 § innebär skyldigheten att medverka i infrastrukturen enligt lagen, att informationshanteringstjänster ska tas fram. I förordningen om geografisk miljöinformation regleras vidare vilka typer av tjänster som ska finnas och hur de ska vara utformade för att följa vissa standarder (se 4 kap. 4–10 §§ nämnda förordning).

Därutöver finns viss uttrycklig reglering om tillhandahållande ur fastighetsregistret i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis. Enligt 2 § i kungörelsen ska Lantmäteriet lämna uppgift om innehållet

• Sida 237
•  Original

i fastighetsregistret i form av ett fastighetsbevis. Fastighetsbevis gäller numera även som gravationsbevis.

Vilka uppgifter som ett bevis ska innehålla framgår av 4 §. I 73 § fastighetsregisterförordningen finns en hänvisning till dessa bevis. I ärenden som regleras av fastighetsbildningslagen och jordabalken kan myndigheten begära att ett bevis ska utfärdas eller att uppgift ska tillställas en viss myndighet.

Kungörelsen innehåller dock inga särskilda regler om elektroniskt tillhandahållande. Sådana generella regler finns däremot i förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut m.m., se 10 §.

5.5. EU:s inre marknad och dataekonomi

5.5.1. Övergripande reglering

De mål som EU eftersträvar regleras i artikel 3 fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), se den konsoliderade version 2012/C 326/01, och omfattar bland annat att upprätta en inre marknad och en ekonomisk union.

I artikel 5.2 EU-fördraget finns en princip som begränsar EUrättens anspråk på att kunna anta lagstiftningsakter med anspråk på direkt effekt och företräde i medlemsstaternas rättsordningar. Principer innebär att unionen endast får handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i fördragen för att nå de mål som fastställs där. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna, se artikel 4 EUfördraget.

En befogenhetskatalog och specifik reglering för rättslig grund för EU:s möjlighet att vidta åtgärder för att uppnå målen finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, (Funktionsfördraget), se den konsoliderade version 2012/C 326/01. Den rättsliga grunden för åtgärder som rör den inre marknaden finns i artikel 114 och är mycket vidsträckt.

EU saknar en självständig kompetens att reglera medlemsstaternas interna förvaltning, men författningsrättsliga åtgärder såsom handläggningsregler och organisatoriska krav på nationella myndigheter har ansetts kunna antas med stöd av artikel 114 som hänvisar till artikel 26. I artikel 26.2 anges att den inre marknaden ska omfatta

• Sida 238
•  Original

ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.

Sedan 2010-talets början har EU-kommissionen lanserat olika program och strategier för den digitala inre marknaden och Europas digitala tidsålder för att underlätta och säkra det digitala informationsflödet bland annat ur ett ekonomiskt perspektiv. Dessa har i sin tur lett till antagande av sekundär EU-lagstiftning, se bland annat öppna data-direktivet (EU) 2019/1024. Flera nya rättsakter är också under arbete hos EU-kommissionen.

Strategi för inre digital marknad för Europa, 2015

Den digitala inre marknaden och strategin för denna presenterades år 2015 som en av kommissionens prioriteringar. Tanken var att komma till rätta med den fragmentering och de hinder som finns på den digitala marknaden och därigenom skapa de bästa förutsättningarna för att göra Europa till världsledande inom den digitala ekonomin. Strategin innehåller tre huvudområden.

Det första området är att förbättra tillgången till varor och digitala tjänster för konsumenter och företag. Det andra området är att skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra. Det tredje området är att maximera tillväxtpotentialen för vår europeiska digitala ekonomi (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En strategi för en inre digital marknad i Europa, COM/2015/0192).

Strategi för europeisk dataekonomi, 2017

Som ett led i genomförande av 2015 års strategi informerade kommissionen år 2017 om satsningen att skapa en europeisk dataekonomi. Kommissionen konstaterade att data är blivit en viktig resurs för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och samhällsutveckling. Vidare menade kommissionen att data bär på enorm potential för ny innovation och optimering av processer och beslutsfattande inom en rad olika områden, till exempel smarta städer. Kommissionen framhöll också att dataekonomin kommer att kräva ramar som möjliggör att

• Sida 239
•  Original

digital information kan användas genom hela värdekedjan i vetenskaps-, samhälls- och näringssyfte (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Skapandet av en europeisk data-

ekonomi, COM/2017/09).

EU:s datastrategi, 2020

År 2020 presenterade kommissionen en datastrategi. Kommissionen konstaterade i strategin att data är livsnerven i ekonomisk utveckling. Kommissionen konstaterade vidare att data är grunden för många nya produkter och tjänster samt skapar både produktivitetsvinster och resurseffektivitet inom alla sektorer av ekonomin. Enligt kommissionen möjliggör detta individualiserade produkter och tjänster, bättre beslutsfattande och uppgradering av offentliga tjänster, (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En

EU-strategi för data, COM/2020/66).

Strategin syftar till att förverkliga visionen om en inre marknad för data och bygger på fyra pelare.

Den första pelaren avser en sektorsövergripande styrningsram för tillgång till och användning av data. De andra pelaren avser investeringar i data och stärkande av EU:s kapacitet och infrastruktur för att hysa, behandla och använda data samt interoperabilitet. Den tredje pelaren avser möjlighet att ge enskilda personer mer inflytande, investera i kompetens och i små och medelstora företag. Slutligen avser den fjärde pelare gemensamma europeiska dataområden inom strategiska sektorer och domäner av allmänt intresse.

5.5.2. Relevanta EU-rättsakter

Flera rättsakter har antagits före EU:s datastrategi. Av EU:s datastrategi, som vi beskrivit i förra avsnittet, framgår dock hur tidigare rättsakter sorterar in under strategin och hur de behöver utvecklas samt vilka nya rättsakter som behövs.

I avsnitt 5.4.4 har vi beskrivit lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation som baseras på det så kallade Inspire-direktivet (direktiv 2007/2/EG). Av bilagan till EU:s datastrategi framgår att

• Sida 240
•  Original

Inspire-direktivet inordnas under den fjärde pelaren och ska ingå i ett gemensamt europeiskt dataområde för den gröna given, vilket innebär att regelverket kommer att behöva anpassas och moderniseras.

I avsnitt 5.4.4 har vi också beskrivit lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data som baseras på öppna data-direktivet (EU) 2019/1024. Öppna data-direktivet inordnas i EU:s datastrategi under den första pelaren.

Även EU:s dataskyddsförordning som vi återkommer till i avsnitt 6.4.3 inordnas på olika sätt under samtliga pelare, inte minst mot bakgrund av att syftet med förordningen är bland annat att säkerställa det fria flödet av personuppgifter inom unionen.

I dagsläget finns det fler rättsakter vilka har tillkommit mot bakgrund av strategin. Främst två rättsakter som är relevanta i utifrån vårt uppdrag är av intresse.

Den ena är kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138 av den 21 december 2022 om fastställande av en förteckning över särskilt värdefulla dataset och arrangemang för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa.

Den andra är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/868 av den 30 maj 2022 om europeisk dataförvaltning och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (dataförvaltningsförordningen).

Av genomförandeförordningen om värdefulla dataset framgår att ett antal datamängder som regleras i Inspire-direktivet utgör särskilt värdefulla dataset enligt Öppna data-direktivet. Dessa är

• administrativa enheter
• geografiska namn
• adresser
• byggnader
• fastighetsområden.

Dataförvaltningsförordningen kompletterar öppna data-direktivet. Förordningens syfte är att främja tillgången till uppgifter och skapa en tillförlitlig miljö för att underlätta användningen av uppgifter för forskningsändamål och för skapandet av nya innovativa tjänster och produkter.

• Sida 241
•  Original

Kompletteringen avser data som faller utanför Öppna data-direktivets tillämpningsområde, men som också kan behöva delas med flera aktörer under kontrollerade former. Exempel på sådana data är personuppgifter och data som skyddas av andra aktörers immateriella rättigheter. Medlemsstaterna är skyldiga att utse ett eller flera behöriga organ för att stödja de offentliga myndigheter som beviljar tillgång till vidareutnyttjande av data enligt förordningen (se artikel 7). De behöriga organen får också anförtros uppgiften att bevilja tillgång till vidareutnyttjande av data.

Dataförvaltningsförordningen reglerar härutöver tillhandahållande av så kallade datadelningstjänster och en rättslig ram för tillhandahållande av data för altruistiska ändamål (artikel 1). Dataaltruism innebär att de registrerade har gett sitt samtycke till att deras data behandlas för ändamål av allmänintresse såsom vetenskaplig forskning eller förbättring av offentliga tjänster, utan krav på ersättning, se artikel 2.10.

Leverantörer av dataförmedlingstjänster kallas dataförmedlare i förordningen. Dataförmedlingstjänster är bland annat tjänster för utbyte av data, plattformar eller databaser som möjliggör utbyte eller delning av data samt infrastruktur för sammankoppling av datainnehavare och dataanvändare (artikel 9). Dessa tjänster omfattas av en anmälningsplikt till en behörig myndighet. De utsedda behöriga myndigheterna ska uppfylla vissa krav (artikel 12). Kraven för behörighet är bland annat att myndigheterna ska vara juridiskt åtskilda från, och funktionellt oberoende av, alla leverantörer av datadelningstjänster (artikel 23).

Tjänsteleverantörerna kommer dock inte att ha rätt att använda delade data i andra syften. De kommer till exempel inte att kunna sälja data vidare (artikel 11). Däremot får de ta betalt för de transaktioner som de utför. Kraven på tjänsteleverantörerna syftar bland annat till att skydda mot olaglig internationell överföring av eller statlig åtkomst till icke-personuppgifter. För personuppgifter finns inom EU redan liknande skyddsåtgärder i EU:s dataskyddsförordning (se avsnitt 6.4).

• Sida 242
•  Original

5.5.3. Särskilt om förhållandet till EU-rätt som rör inre marknad för data

Fastighetsregisterlagstiftningen har betydelse för styrningen av informationsförsörjningsverksamheten hos Lantmäteriet (se avsnitt 5.4.4).

Den EU-rätt som vi har beskrivit ovan påverkar i sin tur informationshanteringen i sådan verksamhet. Skillnaden mot vad vi har beskrivit om samhällets digitala informationsförsörjning är att EUreglerna har ett eller flera särskilt reglerade mål inom EU-rätten. Tillämpningsområdet för reglerna kan därför vara bredare eller snävare jämfört med de mål som beskrivs i avsnitt 5.4 för samhällets informationsförsörjning.

Det finns dock inga regler i fastighetsregisterlagen som anger hur den lagen förhåller sig till EU:s regler. Exempelvis i fråga om personuppgifter har fastighetsregisterlagen företräde framför öppna data-lagen, se 1 kap. 2 § öppna data-lagen. Men när öppna data-lagen är tillämplig gäller bestämmelserna i den lagen även för fastighetsregistret.

I 5 kap. öppna data-lagen finns det exempelvis krav på handläggning av en begäran. En myndighet ska inom fyra veckor avgöra ett ärende till följd av en begäran om tillgängliggörande enligt lagen, se 5 kap. 1 §. Tidsfristen får förlängas i vissa fall. Enligt 5 kap. 2 § ska en myndighet lämna ett skriftligt och motiverat beslut om sökanden begär det.

Fastighetsregisterlagen innehåller inga särskilda regler om handläggning av begäran om åtkomst till uppgifter i fastighetsregistret. Det är i stället de allmänna reglerna enligt förvaltningslagen som gäller för dessa fall.

Förvaltningslagen innehåller en tidsfrist på fyra veckor, men den startar först sex månader efter att ett ärende har inletts, se 12 § första stycket. Enligt 4 § förvaltningslagen är lagen underordnad annan lag eller förordning som innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen.

Öppna data-lagens tidsfrist som börjar löpa parallellt från det att begäran kommit in är alltså styrande för myndighetens handläggning enligt fastighetsregisterlagen, men enbart när öppna data-lagen är tillämplig. Öppna data-lagen är till exempel inte tillämplig på datadelning mellan myndigheter.

• Sida 243
•  Original

Fastighetsregisterlagen innehåller en hänvisning till de regler som rör Inspire-direktivet, det vill säga lagen om geografisk miljöinformation, se 2 § 7 p. fastighetsregisterlagen. Bestämmelsen infördes som en anpassning i samband med införandet av Inspire-direktivet i svensk rätt. Reglerna i fastighetsregistret utgör därmed inte ett hinder för fullgörande av informationsansvaret enligt Inspire-direktivet (se prop. 2009/10:224 s. 86–87).

När det gäller dataförvaltningsförordningen så finns det för närvarande förslag till hur bland annat öppna data-lagen bör anpassas och vilka ytterligare kompletterande bestämmelser som behövs i svensk rätt, se Genomförande av EU:s dataförvaltningsförordning (Ds 2023:24).

Av våra direktiv framgår att regelutvecklingen för fastighetsregistret bör harmoniera med utvecklingen av den inre marknaden för data, framför allt vad gäller kontrollerad datadelning inom ramen för de gemensamma europeiska dataområden som är av betydelse för samhällsbyggnadsområdet.

I skälpunkt 2 dataförvaltningsförordningen förklaras att visionen om ett gemensamt europeiskt dataområde handlar om en inre marknad för data som säkerställer att data kan användas i enlighet med gällande lagstiftning oavsett var i unionen de lagras. Tanken är också att skapa förutsättningar för ett fritt och säkert dataflöde med tredjeländer. Sektorsvisa dataområden inrättas för att förverkliga visionen. Dataområden utgör de konkreta system inom vilka så kallad datapooling och datadelning kan ske.

Det finns för närvarande inget särskilt utpekat dataområde för vidareutnyttjande av data inom samhällsbyggnad, enligt EU:s datastrategi. De i strategin uppräknade områdena är dock inte uttömmande utan kan komma att utökas.

• Sida 244
•  Original

• Sida 245
•  Original

6. Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

6.1. Inledning

Informationens öppenhet kan begränsas med hänsyn till olika typer av skyddsintressen som regleras i lagstiftningen. I fastighetsregisterlagen finns till exempel flera bestämmelser som syftar till att skydda personuppgifterna i fastighetsregistret bland annat genom att begränsa tillgängliggörandet av dessa i elektronisk form. Relevanta regler om informationens öppenhet har vi beskrivit i föregående kapitel.

De skyddsintressen som är förknippade med Lantmäteriets hantering av informationen i fastighetsregistret kan delas in följande särskilda skyddsintressen:

• sekretess till skydd för rikets säkerhet (avsnitt 6.2)
• säkerhetsskydd för verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet (avsnitt 6.3)
• integritetsskydd och skydd för personuppgifter (avsnitt 6.4)
• informationssäkerhet för minskad sårbarhet (avsnitt 6.5)
• förfaranden till skydd för data vid vidareutnyttjande inom EU:s inre marknad för data (avsnitt 6.6).

• Sida 246
•  Original

6.2. Sekretess till skydd för rikets säkerhet

6.2.1. Generellt om sekretesslagstiftningen

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas med hänsyn till de intressen som räknas upp i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF). Begränsningarna framgår av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) eller annan lag som den lagen hänvisar till.

Med sekretess menas förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt. Sekretess kan alltså avse både tystnadsplikt och handlingssekretess, vilket innebär att inte bara en myndighets utlämnande av allmänna handlingar begränsas, utan även en myndighets tillgängliggörande av information utan en föregående begäran.

Otillåtet röjande av en sekretessbelagd uppgift är enligt 20 kap. 3 § brottsbalken straffsanktionerat som brott mot tystnadsplikt.

I 8 kap. OSL anges vilka sekretessen gäller mot. En uppgift för vilken sekretess gäller får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (8 kap. 1 §). Sekretess gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (8 kap. 2 §). Sekretess gäller också mot en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med vissa föreskrifter (8 kap. 3 §).

I 10 kap. OSL finns olika övergripande sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess. Av 10 kap. 2 § framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen tar sikte på myndighetens behov, inte mottagaren av den sekretessbelagda uppgiftens behov (se prop. 1979/80:2 del A s. 122). Andra sekretessbrytande bestämmelser i 10 kap. handlar bland annat om partsinsyn, miljöinformation och geografisk miljöinformation. I 10 kap. 27 § OSL finns den så kallade generalklausulen. En sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

En sekretessbrytande bestämmelse kan också formuleras som en uppgiftsskyldighet med stöd av 10 kap. 28 §. Sådana skyldigheter finns i olika författningar.

• Sida 247
•  Original

6.2.2. Särskilt om försvarssekretessen

Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 1 § TF begränsas om det krävs med hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller mellanfolklig organisation. Sådana begränsningar finns i 15 kap. OSL. I kapitlets andra paragraf regleras den så kallade försvarssekretessen. Bestämmelsen om försvarssekretess är tillämplig på uppgifter som rör

• verksamhet för att försvara landet
• planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller
• som i övrigt rör totalförsvaret.

Sekretess gäller om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhets om uppgiften röjs.

Uppgifterna måste alltså på något sätt röra totalförsvaret. Totalförsvar är enligt 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvar består av militär verksamhet och civil verksamhet. I förarbetena anges att det civila försvaret omfattar alla de beredskapsförberedelser som bland annat de statliga civila myndigheterna vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som bedrivs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga samhällsfunktioner (se prop. 1994/95:7 s. 50). Uppgifter som enbart avser fredstida krissituationer, planering och förberedelser inför sådana situationer regleras i 18 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen.

Försvarssekretessen är utformad med ett rakt skaderekvisit vilket innebär att presumtion gäller för offentlighet. Sekretess gäller alltså endast om det kan antas att viss skada uppstår om uppgiften lämnas ut. I förarbetena till bestämmelsen anges att en presumtion för sekretess skulle leda till onödigt hemlighållande. Samhällets åtgärder för landets försvar får inte undandras offentlighet annat än då det verkligen är påkallat (prop. 1979/80:2 del A s. 133). Avgörande för bedömningen är om uppgiften är av den arten att ett utlämnande typiskt sätt kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen (prop. 1979/80:2 del A s. 80 f.).

• Sida 248
•  Original

Bestämmelsen om försvarssekretess är en så kallad primär sekretessbestämmelse som gäller i alla myndigheters verksamheter. Om en myndighet lämnar en uppgift som omfattas av försvarssekretess till en annan myndighet kan den mottagande myndigheten tillämpa bestämmelsen om försvarssekretess på uppgiften på samma sätt som den utlämnande myndigheten. Uppgiften är alltså tillförsäkrad samma skydd oavsett hos vilken myndighet den finns.

Det intresse som avses i bestämmelsen om försvarssekretess är landets försvar eller rikets säkerhet. Landets försvar tar sikte på alla de olika verksamheter som har betydelse för landets samlade försvarsåtgärder. Exempel på skada som ett röjande av en uppgift kan leda till är om Sverige får en minskad försvarsförmåga, försvarsvilja eller en minskad effekt av försvarssystem (se prop. 1979/80:2 del A s. 132–133).

Det finns inte någon definition av begreppet rikets säkerhet. Begreppet används dock genomgående i grundlagarna, straffrättsliga bestämmelser och i lagstiftning kring säkerhetsskydd. Se bland annat 2 kap. 13 § regeringsformen, 19 kap. brottsbalken och säkerhetsskyddslagen (2018:585).

I brottsbalken och säkerhetsskyddslagen har begreppet ersatts med Sveriges säkerhet vilket endast är en språklig ändring (se SOU 2015:25 s. 267 och prop. 2017/18:89 s. 40 f.). Utifrån förarbetena till 19 kap. brottsbalken kan begreppet sammanfattas som skyddet för Sveriges oberoende – i betydelsen självständighet och suveränitet – och bestånd. Det innefattar en rätt till okränkta landsgränser, ett bevarande av det svenska självstyret och det demokratiska statsskicket samt av nationens grundläggande funktionalitet (se prop. 2013/14:51 s. 20).

Försvarssekretessen gäller i högst 40 år, men det finns särskilda föreskrifter för vissa typer av uppgifter. För uppgifter som rör landskapsinformation om militärgeografiska förhållanden, rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbruk, underhållsanläggningar som kan röja försvarets grupperingar, planerade försvarsanläggningar i form av mineringar och andra hinder samt militärtekniska forskningsresultat gäller sekretess i 150 år (se 4 § första stycket offentlighets- och sekretessförordningen). Sekretessen gäller i 95 år om uppgifterna rör underrättelseverksamhet inom underrättelse- och säkerhetstjänsten.

• Sida 249
•  Original

6.2.3. Särskilt om sekretessmarkering

I våra direktiv beskrivs reglerna om sekretessmarkering som en särskild fråga som utredningen ska lämna förslag om.

Grundläggande regler om sekretessmarkering av allmänna handlingar finns i 2 kap. 20 § TF. Enligt denna bestämmelse får anteckning om hinder att lämna ut allmän handling bara göras på en handling, eller det datasystem vari handlingen hanteras, som omfattas av bestämmelse om sekretess.

Det sätt att markera att en handling kan innehålla uppgifter som omfattas av sekretess kallas sekretessmarkering och regleras i 5 kap. 5 § OSL. Om det kan antas att en uppgift i allmän handling inte får lämnas ut på grund av en bestämmelse om sekretess, får myndigheten markera detta genom en särskild anteckning (enkel sekretessmarkering). Myndigheten är alltså inte skyldig att förse en handling med en sekretessmarkering, dock med undantag för uppgifter som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet och som ska prövas endast av en viss myndighet (kvalificerad sekretessmarkering). I dessa fall ska anteckning göras och det ska framgå vilken myndighet som ska pröva frågan om utlämnande (se 2 kap. 17 § TF, 5 kap. 5 § andra stycket OSL och 1 § OSF).

En sekretessmarkering innebär inte något bindande avgörande i sekretessfrågan (JO 1993/94 s. 509). En sekretessmarkering tjänar enbart som en påminnelse om behovet av en noggrann sekretessprövning om uppgifterna begärs ut.

6.2.4. Förhållandet till offentlighets- och sekretesslagen

Fastighetsregistret syftar till att ge offentlighet åt den ingående informationen. Hur förhåller sig detta till reglerna om sekretesskydd?

Fastighetsregisterlagens portalparagraf som anger att syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet, utgör inte någon sekretessbrytande bestämmelse. Om det finns uppgifter i fastighetsregistret som omfattas av sekretess, då gäller reglerna i OSL för dessa uppgifter.

Det finns ingen särskild sekretessreglering för verksamhet som avser förande av fastighetsregistret (jfr sekretess för förande av pantbrevsregistret enligt 31 kap. 6 §). Motsatsvis innebär det att uppgifter i sådan verksamhet anses vara offentliga.

• Sida 250
•  Original

Uppgifterna i fastighetsregistret kan dock omfattas av olika andra primära sekretessbestämmelser (som alltså gäller i alla verksamheter) eller på grund av att sekretess följer med uppgifterna från en annan myndighet enligt särskilda bestämmelser.

Exempel på primära bestämmelser är sekretess för personuppgifter enligt 21 kap. 7 § OSL och försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § OSL. Enligt 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) (OSF) gäller folkbokföringssekretess enligt 22 kap. 1 § OSL också i fastighetsregistret och i kommunala fastighetsregister.

6.3. Säkerhetsskydd

Uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av till exempel försvarssekretess skyddas särskilt enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585).

Säkerhetsskydd är skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Detta framgår av 1 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen. Med säkerhetskänslig verksamhet avses alla verksamheter som till någon del är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett internationellt avtal om säkerhetsskydd som Sverige åtagit sig att följa (se 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen).

Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av sekretess enligt OSL eller som skulle ha omfattats av sekretess om OSL hade varit tillämplig (se 1 kap. 2 § andra stycket säkerhetsskyddslagen). Det innebär att även enskilda verksamhetsutövare som inte omfattas av OSL kan omfattas av säkerhetsskyddslagen.

I förarbetena till säkerhetsskyddslagen anges att särskilt relevant för vägledning i fråga om vilka uppgifter som till sin natur medför krav på säkerhetsskydd är försvarssekretessen. Även andra sekretessbestämmelser som delvis överlappar försvarssekretessen bör kunna tjäna som vägledning till vilka förhållanden som är av betydelse för Sveriges säkerhet (prop. 2017/18:89 s. 52).

Den som till någon del bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av säkerhetsskydd. Säkerhetsskyddsanalysen ska dokumenteras. Med utgångspunkt i analysen ska verksamhetsutövaren

• Sida 251
•  Original

planera och vidta de säkerhetsskyddsåtgärder som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, förekomst av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och övriga omständigheter (2 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen).

Säkerhetsskyddsåtgärderna som ska vidtas delas in i tre kategorier:

• informationssäkerhet
• fysisk säkerhet
• personalsäkerhet.

Informationssäkerhet ska förebygga att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter obehörighet röjs, ändras, görs otillgängliga eller förstörs. Informationssäkerhet ska också förebygga skadlig inverkan i övrigt på uppgifter och informationssystem som gäller säkerhetskänslig verksamhet (2 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen).

Fysisk säkerhet ska förebygga obehörigt tillträde till och skadlig inverkan på områden, byggnader och andra anläggningar eller objekt där säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter finns eller där säkerhetskänslig verksamhet i övrigt bedrivs (2 kap. 3 § säkerhetsskyddslagen).

Personalsäkerhet ska förebygga att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i en verksamhet där de kan få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller i en verksamhet som av någon annan anledning är säkerhetskänslig. Åtgärden personalsäkerhet ska också säkerställa att de som deltar i säkerhetskänslig verksamhet har tillräcklig kunskap om säkerhetsskydd (2 kap. 4 § säkerhetsskyddslagen).

Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in i fyra säkerhetsskyddsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säkerhet (2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen):

1. kvalificerad hemlig vid synnerligen allvarlig skada

2. hemlig vid allvarlig skada

3. konfidentiell vid en inte obetydlig skada

4. begränsat hemlig vid endast ringa skada.

• Sida 252
•  Original

Av 3 kap. 7 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955) framgår att det finns en skyldighet att förse säkerhetsskyddsklassificerade handlingar med en anteckning om vilken säkerhetsskyddsklass uppgifterna i handlingen har.

I säkerhetsskyddslagen finns också bestämmelser om skyldigheter när en annan aktör kan få del av säkerhetskänslig verksamhet, skydd för uppgifter som lämnas till utländska aktörer och skyldigheter vid överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. De sistnämna skyldigheterna behandlas särskilt i ett separat avsnitt nedan.

I 8 kap. säkerhetsförordningen finns bestämmelser om vilka myndigheter som utövar tillsyn över säkerhetsskyddet hos myndigheter och andra som lagen gäller för.

Som vi konstaterade i avsnitt 5.2.4 kan samma register ge upphov till många sammanställningar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter. Uppgifter som i sig är offentliga kan, genom att de sammanställs, leda till att offentlighets- och sekretesslagen och säkerhetsskyddslagen blir tillämpliga.

6.4. Integritetsskydd och skyddet för personuppgifter

6.4.1. Generellt om integritetsskyddslagstiftningen

I svensk rätt regleras det grundläggande skyddet för den personliga integriteten som en grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen (RF). Av 2 kap. 6 § RF framgår att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Skyddet för den personliga integriteten får enligt 2 kap. 20–21 §§ RF begränsas genom lag endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Integritetsskyddet regleras också som en grundläggande fri- och rättighet inom europarätten.

• Sida 253
•  Original

Europakonventionen, gäller som lag i Sverige, se lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Enligt 2 kap. 19 RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

Enligt artikel 8 i konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förbyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Den europeiska unionsrätten (EU-rätten) är en del av europarätten och består av primär och sekundär EU-lagstiftning.

Dataskyddet i EU:s primärlagstiftning regleras i artikel 6.1 EUfördraget som hänvisar till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (se fördraget om Europeiska unionen EUT C 326, 26.10.2012).

I artikel 7 och 8 i stadgan slås bland annat fast att var och en har rätt till integritet, respekt för sitt privat- och familjeliv samt skydd av sina personuppgifter. Enligt artikel 52.1 i stadgan får begränsningar av enskildas rätt till skydd för sina personuppgifter endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Ett krav är också att proportionalitetsprincipen beaktas.

Dataskyddet i EU:s primärlagstiftning regleras också i artikel 16 i Funktionsfördraget som slår fast rätten till skydd för personuppgifter och befogenheten för Europaparlamentet och rådet att lagstifta om dataskyddsfrågor i sekundär EU-lagstiftning (se fördraget om Europeiska unionens funktionssätt EUT C 326, 26.10.2012).

Sedan 25 maj 2018 gäller en ny generell EU-förordning för behandling av personuppgifter inom EU, mot bakgrund av artikel 16 Funktionsfördraget, se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter om och upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), också känd som GDPR.

• Sida 254
•  Original

I vårt betänkande använder vi benämningen EU:s dataskyddsförordning eller dataskyddsförordningen, när vi hänvisar till dessa regler.

EU:s rättsakter som utgör EU-förordningar är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat, se artikel 288 Funktionsfördraget.

För ytterligare beskrivning av den internationella rättsliga ramen för integritetsskyddet se betänkandet Ny dataskyddslag (SOU 2017:39), s. 64–67.

6.4.2. Dataskyddsreformen

Införandet av EU:s dataskyddsförordning 2018 innebar en genomgripande dataskyddsreform inom EU. I svensk rätt ledde reformen till att personuppgiftslagen (1998:204) upphävdes och ersattes med lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen).

Den svenska dataskyddslagen är subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning vilket innebär att avvikande bestämmelser i registerförfattningar har företräde (se 1 kap. 6 §). Den nuvarande fastighetsregisterlagen är en sådan registerförfattning som har företräde framför dataskyddslagen.

Anpassningar av fastighetsregisterlagen till de nya reglerna infördes genom prop. 2017/18:111, se även Ds 2017:19.

6.4.3. Närmare om dataskyddsförordningens krav på behandling av personuppgifter

Dataskyddsförordningen syftar till att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Ett övergripande syfte med dataskyddsförordningen är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet för personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter (artikel 1).

Dataskyddsförordningen tillämpas på behandling av personuppgifter som helt eller delvis sker på automatisk väg samt på annan behandling (manuell behandling) av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register (artikel 2.1). Det finns en rad undantag från tillämpningsområdet för förordningen. Den ska inte tillämpas på behandlingar som utförs av en fysisk person och som är av rent

• Sida 255
•  Original

privat natur. Detsamma gäller behandlingar som sker inom verksamhet som inte omfattas av EU-rätten (till exempel försvar och nationell säkerhet), behandling som sker inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och behandling som sker inom brottsbekämpande verksamhet (artikel 2.2).

Dataskyddsförordningen är tillämplig på verksamhet som bedrivs av personuppgiftsansvariga som är etablerade i EU/EES, oavsett om själva behandlingen utförs i EU eller inte (artikel 3.1). Den är även tillämplig på behandling som utförs av personuppgiftsansvariga som inte är etablerade i EU/EES. Då krävs det att behandlingen avser registrerade som befinner sig i unionen. Dessutom ska behandlingen ha anknytning till varor eller tjänster som erbjuds till registrerade i unionen, eller anknytning till övervakning av de registrerades beteende så långe beteendet sker inom EU (artikel 3.2).

Dataskyddsförordningen förutsätter att det finns en rättslig grund för behandling av personuppgifter (artikel 6). En sådan grund är till exempel om behandling är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som den personuppgiftsansvarige har (artikel 6.1 c). En annan grund är att behandlingen behövs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Dessa grunder måste vara fastställda i unionsrätten eller nationell rätt för att kunna åberopas.

Kravet på att den rättsliga grunden ska fastställas avser den verksamhet som bedrivs och inte behandlingen av personuppgifter som sådan (se prop. 2017/18:105 s. 49).

Det finns även krav på att syftet med behandlingen ska vara fastställt. Unionsrätten eller den nationella rätten måste också uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.

Utöver kravet på rättslig grund innehåller dataskyddsförordningen vissa grundläggande principer för personuppgiftsbehandling som ska vara uppfyllda. Principerna regleras i artikel 5 och innebär bland annat ändamålsbegränsning, uppgifts- och lagringsminimering samt konfidentialitet. Personuppgifter ska vidare behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade. Det är den personuppgiftsansvarige som ansvarar för, och ska kunna visa, att de grundläggande principerna följs.

• Sida 256
•  Original

Den personuppgiftsansvarige är den som bestämmer ändamålen för vilka uppgifterna ska behandlas och hur behandlingen ska gå till. Den faktiska behandlingen kan överlåtas till någon annan, men personuppgiftsansvaret kan inte överlåtas (artikel 4.7 d). Den som utför behandlingen för den personuppgiftsansvariges räkning kallas personuppgiftsbiträde. I förordningen uppställs särskilda krav bland annat avseende instruktioner till personuppgiftsbiträden (se artikel 28).

Den personuppgiftsansvarige har ett skadeståndssanktionerat ansvar för att behandlingen sker i enlighet med dataskyddsförordningen (artikel 82).

En medlemsstat har rätt att i sin nationella rätt precisera vem som är personuppgiftsansvarig, till exempel i en registerförfattning.

Av definitionen av den personuppgiftsansvarige framgår att flera aktörer kan vara gemensamt ansvariga. Detta gäller om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms gemensamt (artikel 4.7 d). I dessa fall behöver de inblandade inte skriva ett avtal, däremot ska de fastställa sitt respektive ansvar.

Det är som huvudregel förbjudet att behandla personuppgifter som ingår i så kallade särskilda kategorier av personuppgifter, till exempel som avslöjar politiska åsikter eller rör fällande domar i brottmål (artikel 9 och 10). I vissa situationer gäller undantag från det principiella förbudet (artikel 9.2–4).

I artiklarna 12–23 finns bestämmelser om de registrerades rättigheter. Här kan nämnas rätten till information (artikel 13 och 14), rätten för den registrerade att få sina personuppgifter rättade eller raderade (artikel 16 och 17) samt en rätt att framställa invändningar mot en pågående behandling (artikel 21).

I artikel 44 finns ett principiellt förbud att överföra personuppgifter till ett tredjeland, det vill säga utanför EU och EES, eller en internationell organisation. Undantag från detta förbud föreskrivs i artiklarna 45, 46 och 49.

6.4.4. Särskilt om begreppet personuppgift

Med personuppgift avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (artikel 4.1 EU:s dataskyddsförordning). Exempel på personuppgifter är identifikationsnummer och

• Sida 257
•  Original

lokaliseringsuppgift. Avgörande är att uppgiften, enskilt eller i kombination med andra uppgifter, kan knytas till en levande person.

Utifrån vårt uppdrag är det av särskilt intresse att beskriva närmare när en fysisk person anses vara identifierbar.

Det kan till exempel vara så att det inte går att identifiera fysiska personer enbart med uppgifter i en viss informationstjänst, utan att det krävs ytterligare upplysningar och bearbetningar av uppgifterna.

Utgångspunkten för bedömningen av begreppet identifierbar finns i skäl 26 i EU:s dataskyddsförordning. För att avgöra om en fysisk person är identifierbar bör man beakta alla hjälpmedel som

• kan användas av den personuppgiftsansvarige eller någon annan
• kan komma att användas för att direkt eller indirekt identifiera den fysiska personen.

För att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att användas för att identifiera den fysiska personen bör man beakta

• samtliga objektiva faktorer, såsom kostnader och tidsåtgång för identifiering
• tillgänglig teknik vid tidpunkten för behandlingen och
• den tekniska utvecklingen.

Ytterligare vägledning för bedömningen för att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att användas, finns i ett yttrande från Artikel 29-gruppen, se Yttrande 4/2007 om begreppet personuppgifter (s. 15–18). Artikel 29-gruppen var före dataskyddsreformen en oberoende europeisk arbetsgrupp som behandlade frågor om integritetsskydd. I samband med dataskyddsreformen bildades den europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) vars uppgift är bland annat att ta fram riktlinjer och vägledningar för att se till att EU:s dataskyddsförordning tillämpas på samma sätt.

Relevanta punkter från Artikel 29-gruppens yttrande som nämnts ovan är följande:

• Enbart en hypotetisk möjlighet att särskilja en individ är inte tillräckligt för att anse att personen är identifierbar. Om denna möjlighet inte existerar eller är försumbar bör personen inte anses som identifierbar.

• Sida 258
•  Original

• En relevant faktor för bedömningen är den personuppgiftsansvariges syfte med behandlingen. Om syftet med behandlingen är att identifiera personer, kan man förutsätta att den ansvariga eller någon annan delaktig har eller kommer att ha hjälpmedel som rimligen kommer att användas.
• Om identifiering inte ingår i syftet med behandlingen blir de tekniska åtgärderna för att förhindra identifiering av mycket stor betydelse. Genomförandet av sådana åtgärder blir då ett villkor för att informationen inte ska anses utgöra personuppgifter.

6.4.5. Särskilt om ändamålsbegränsning

Enligt artikel 5.1 b EU:s dataskyddsförordning ska personuppgifter samlas in för vissa angivna ändamål och eventuell vidarebehandling av uppgifterna ska prövas gentemot dessa ändamål (principen om ändamålsbegränsning).

I skäl 39 till EU:s dataskyddsförordning klargörs bland annat att de specifika ändamålen bör vara tydliga, legitima och ha bestämts vid den tidpunkt då personuppgifterna samlades in. Av skäl 50 framgår att behandling av personuppgifter för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in endast bör vara tillåten när detta är förenligt med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. I dessa fall krävs det inte någon annan separat rättslig grund än den med stöd av vilken insamlingen medgavs.

Den personuppgiftsansvarige får behandla personuppgifter för andra ändamål än de för vilka uppgifterna samlades in när detta grundar sig på EU-rätt eller nationell lagstiftning (artikel 6.3 och 23 EU:s dataskyddsförordning). I annat fall måste en förenlighetsprövning göras enligt artikel 6.4.

Enligt artikel 23.2 a ska lagstiftning som begränsar tillämpningsområdet för förordningens rättigheter och skyldigheter innehålla specifika ändamålsbestämmelser, när så är relevant. Ändamålsbestämmelser kan ha olika nivå av precision beroende på hur riskfylld behandlingen anses vara.

Principen om ändamålsbegränsning har betydelse för att kunna uppfylla andra krav i förordningen. Artikel 5.1 c anger att personuppgifter ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Ändamålet har också

• Sida 259
•  Original

bland annat betydelse för vad som är en lämplig säkerhetsnivå enligt artikel 32. Vid bedömning av de olika rättigheterna enligt förordningen görs avvägningar med beaktande av ändamålet med behandlingen.

Den personuppgiftsansvarige är skyldig att föra ett register över egna behandlingar och ändamålet med behandlingarna enligt artikel 30.

6.4.6. Särskilt om säkerhet för personuppgifter

Enligt artikel 5.1 f ska personuppgifter behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (principen om datasäkerhet).

Principen kräver att det vidtas lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder när personuppgifter behandlas, för att skydda uppgifterna mot oavsiktlig, obehörig eller olaglig tillgång, användning, modifiering, utlämnande, förlust, förstöring eller skada (se skäl 39).

Säkerhet i samband med behandling för personuppgifter regleras i artikel 32. Den personuppgiftsansvarige måste bedöma riskerna med behandlingen och vidta lämpliga åtgärder för att minska dem, till exempel genom kryptering eller pseudonymisering. Riskbedömningen avser risker för de fysiska personers rättigheter och friheter och kan till exempel avse risken för obehörigt röjande eller obehörig åtkomst till personuppgifter som överförs. Lämpliga åtgärder bestäms utifrån den säkerhetsnivå som den personuppgiftsansvarige har bedömt som lämplig för uppgifterna. I bedömningen av säkerhetsnivå får den personuppgiftsansvarige beakta många olika faktorer, bland annat behandlingens art, ändamål, riskens sannolikhetsgrad och allvar.

I artikel 32.4 ställs bland annat krav på behörighetssystem och tydliga instruktioner för dem som utför behandlingarna under den personuppgiftsansvariges överinseende.

6.4.7. Särskilt om överföring till tredjeland

I artikel 44 finns det ett principiellt förbud mot överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer, det vill säga export av personuppgifter.

• Sida 260
•  Original

Förutsättningarna för en tillåten överföring anges i artiklarna 45, 46, 48 och 49. Enligt 1 kap. 7 § den svenska dataskyddslagen ska artiklarna inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller bland annat vid behandling som sker för journalistiska ändamål.

Med tredjeland menas en stat utanför EU och EES. Med internationell organisation avses en organisation eller dess underställda organ, som lyder under folkrätten, eller ett annat organ som inrättats genom eller på grundval av en överenskommelse mellan två eller flera länder (artikel 4.26).

När är det fråga om överföring till tredjeland?

Europeiska dataskyddsstyrelsen har identifierat tre kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en överföring till tredjeland (se riktlinje 5/2021).

1. En personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde (exportören) är underkastad dataskyddsförordningen för den aktuella behandlingen av personuppgifter.

2. Exportören lämnar uppgifterna till en annan personuppgiftsansvarig eller gemensamt personuppgiftsansvariga (importören).

3. Importören finns i ett tredjeland eller är en internationell organisation, oberoende av om importören är underkastad dataskyddsförordningen för den aktuella behandlingen av personuppgifter i enlighet med artikel 3.

När är överföringen tillåten?

Överföringen är tillåten bland annat i följande fall:

• Överföringen sker inom ramen för ett beslut av Europeiska kommissionen om adekvat skyddsnivå (artikel 45). En förteckning över besluten finns på kommissionens webbplats.
• Överföring omfattas av lämpliga skyddsåtgärder eller sker med stöd av ett tillstånd från tillsynsmyndigheten (artikel 46). Europeiska dataskyddsstyrelsen har utfärdat rekommendationer för denna artikel, se rekommendation 1/2020 och 2/2020. Ett exem-

• Sida 261
•  Original

pel på skyddsåtgärder är standardiserade bestämmelser som antagits av Europeiska kommissionen. Se kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/914 om standardklausuler.

• I artikel 48 anges förutsättningar för överföring som rör domstolsbeslut eller beslut från myndigheter i tredjeland. I sådana fall krävs bland annat särskilda avtal.
• I artikel 49 finns övriga undantag. Överföring får till exempel ske av viktiga skäl som rör allmänintresset (punkt d). Det allmänna intresset ska vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella rätten (artikel 49.4). Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana nationella bestämmelser (artikel 49.5). Ett annat exempel på undantag enligt artikel 49 är när överföringen sker från ett register som är avsett att ge allmänheten information och som är tillgängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett berättigat intresse (punkt g). Detta gäller dock inte om överföringen omfattar alla personuppgifter eller hela kategorier av personuppgifter i registret (artikel 49.2).

Det finns flera bestämmelser i svensk rätt som föreskriver undantag med stöd av artikel 49 punkt d och g.

I 7 § förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket anges att personuppgifter får föras över till tredjeland i den utsträckning uppgifterna ingår i myndighetens register. I uppräkningen ingår till exempel handelsregistret.

En liknande reglering finns i förordningen (2007:1111) med instruktion för Patent- och registreringsverket.

De register som omfattas av undantaget är sådana som enligt författning uttryckligen syftar till att ge offentlighet åt den information som ingår i registren.

Dessa bestämmelser har bedömts som förenliga med EU:s dataskyddsförordning (Ds 2017:28 s. 135 ff., jfr även med prop. 2017/18:122 s. 41 och prop. 2013/14:132 s. 13–14).

• Sida 262
•  Original

6.4.8. Förhållandet till integritetsskyddslagstiftningen

Fastighetsregisterlagen utgör en komplettering till de generella reglerna om integritetsskydd och skydd för personuppgifter.

Fastighetsregisterlagstiftningen anpassades till EU:s dataskyddsförordning i samband med dataskyddsreformen 2018 (se Ds 2017:19 och prop. 2017/18:111). Det har dock inte gjorts någon översyn av avvägningarna bakom integritetsskyddsbestämmelserna sedan fastighetsregisterlagens tillkomst.

Begreppet personuppgift

Definitionen av begreppet personuppgift avgränsar tillämpningsområdet för flera bestämmelser i fastighetsregisterlagen. I förarbetena finns dock enbart övergripande överväganden kring begreppet (prop. 1999/2000:39 s. 73 f. och 83 f.). Av förarbetena framgår att utgångspunkten för fastighetsregistret inte är personer utan fastigheter. Vidare framgår det att uppgifter om personer huvudsakligen förekommer indirekt genom att personen är knuten till fastigheten. Många uppgifter har dessutom svag anknytning till enskilda personer. Slutligen framgår det att beroende på vilken behandling som utgörs kan den fastighetsanknutna informationen vara att anse som personuppgifter.

I förarbetena till lagen om geografisk miljöinformation konstaterade regeringen att adresser och fastighetsbeteckningar i fastighetsregistret är personuppgifter, se prop. 2009/10:224 s. 71. Det saknas dock närmare förklaring till hur definitionen av begreppet personuppgift tillämpats i det fallet.

Ändamålsbestämmelser

I förarbetena till fastighetsregisterlagen poängteras flera gånger att onödiga hinder inte bör uppställas för användningen av fastighetsregistret och de så kallade grunddata (se prop. 1999/2000:39 s. 73 och 83 f.). Det poängteras vidare att det primära syftet med registret är att ge offentlighet åt informationen i registret, men att det finns skäl för att ställa upp hinder i fråga om personuppgifter genom att i lagstiftningen ange vilken användning som är tillåten.

• Sida 263
•  Original

Regeringen ansåg att mängden av uppgifter i systemet och de sammanställningar som kan göras om en enskild i vissa fall kunde ge upphov till integritetsproblem. Regeringen kom därför fram till att användningen måste begränsas så att den inte kommer i konflikt med den datarättsliga regleringen och så att integritetsintressena beaktas i en utsträckning som är tillfredsställande (prop. 1999/2000:39 s. 73 f.).

För att avvägningen mellan användarintressena och integritetsintressena skulle fungera i praktiken, ansåg regeringen att en viktig utgångspunkt för utformningen av reglerna är att de ska kunna ändras successivt, se prop. 1999/2000:39 s. 74 och 83. Det har emellertid endast gjorts en ändring i ändamålsbestämmelsen på de 23 år som förflutit, mot bakgrund av Inspire-direktivet (prop. 2009/10:224 s. 70).

Begränsningar med hänsyn till informationssäkerhet

Av förarbetena framgår vidare att en viktig utgångpunkt för de befintliga reglerna är att de ska ta hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen och vara så teknikoberoende som möjligt. Regeringen ansåg dock att det fanns skäl att göra vissa sådana begränsningar med avseende på formen för utlämnande och möjligheten till urval och bearbetningar i registret, se prop. 1999/2000:39 s. 74.

Begränsningarna utformades mot bakgrund av en riskbedömning kring användningen. Riskerna ansågs öka om många uppgifter samlas i ett enda register. Syftet med begränsningarna var att minska dessa risker. Närmare beskrivning av begränsningarna finns i avsnitt 4.3.8. Några nya riskbedömningar har inte gjorts av lagstiftaren sedan lagens tillkomst.

I EU:s dataskyddsförordning finns inte någon särskild bestämmelse som förbjuder eller påbjuder visst sätt för tillhandahållande av information. Kraven på säkerhet enligt artiklarna 5.1 f och 32 kan dock kräva särskilda överväganden och åtgärder av den personuppgiftsansvariga i samband med ett utlämnande.

• Sida 264
•  Original

Undantag från reglerna om överföring av personuppgifter till tredjeland

Vid tillkomsten av fastighetsregisterlagen fanns det inte anledning att införa några särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet för fastighetsregistret, se prop. 1999/2000:39 s. 104.

6.5. Informationssäkerhet för minskad sårbarhet

Bestämmelser om informationssäkerhet finns i flera olika regelverk.

En författning som reglerar säkerhetsåtgärder för skydd av information begränsar normalt inte en enskilds rätt till tillgång till informationen (prop. 2021/22:225 s. 36). Skyddsintresset utifrån ett informationssäkerhetsperspektiv kan dock påverka hur informationen lämnas ut exempelvis i fråga om format, se 2 kap. 1 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna datalagen). I det följande ges därför en överblick över reglerna rörande informationssäkerhet.

Bestämmelser om informationssäkerhet avser oftast antingen skydd för information i viss typ av verksamhet eller särskilt skydd för viss typ av information samt skydd av nätverks- och informationssystem i vissa typer av verksamheter. Regleringen kan delas in i tre områden, nämligen regler rörande säkerhetskänslig verksamhet, samhällsviktig verksamhet och övriga regler.

Informationssäkerhet är en del av säkerhetsskyddet för säkerhetskänslig verksamhet. Dessa regler finns i säkerhetsskyddslagen som vi har beskrivit ovan i avsnitt 6.3.

Informationssäkerhet för samhällsviktig verksamhet regleras för statliga myndigheter i beredskapsförordningen (2022:524). Samhällsviktiga och digitala tjänster regleras i lagen (2018:1174) respektive förordningen (2018:1175) om informationssäkerhet och samhällsviktiga och digitala tjänster. Nämnda lag baseras på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (NIS-direktivet). Den så kallade NIS-lagstiftningen håller för närvarande på att ses över utifrån det så kallade NIS2direktivet i Utredningen om genomförande av EU:s direktiv om åtgärder för hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen och EU:s direktiv om kritiska entiteters motståndskraft, se dir. 2023:30.

• Sida 265
•  Original

Krav på informationssäkerhet vid personuppgiftsbehandling regleras i EU:s dataskyddsförordning, se avsnitt 6.4.6. Arkivlagen (1990:782), arkivförordningen (1991:446) samt Riksarkivets föreskrifter (RA-FS 2009:1 och 2009:2) innehåller bestämmelser som syftar bland annat till att säkerställa riktigheten hos allmänna handlingar.

6.5.1. Särskilt om kraven enligt beredskapsförordningen

I beredskapsförordningen finns bestämmelser som syftar till att statliga myndigheter genom sin verksamhet ska minska sårbarheten i samhället. Myndigheterna ska utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter under fredstida krissituationer och inför, respektive vid, höjd beredskap. Varje myndighet ansvarar för att egna informationshanteringssystem uppfyller sådana grundläggande och särskilda säkerhetskrav att myndighetens verksamhet kan utföras på ett tillfredsställande sätt (13 §).

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har meddelat föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna om informationssäkerhet se MSBFS 2020:6 och 2020:7. Med informationssäkerhet avses bevarande av konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet hos information (3 §, MSBFS 2020:6).

Varje myndighet ska bland annat identifiera och hantera behovet av kryptering för att skydda information mot obehörig åtkomst och obehörig förändring vid överföring och lagring (7 § MSBFS 2020:07).

Andra exempel på säkerhetskrav är att myndigheten, för att säkerställa spårbarhet i informationssystem, ska logga säkerhetsrelaterade händelser. Det kan röra sig om till exempel obehörig åtkomst och förändringar av behörighet för användare av informationssystem (16 §). Myndigheten ska analysera innehållet i säkerhetsloggarna för att upptäcka och hantera incidenter och avvikelser (17 §).

Vissa myndigheter har ett särskilt ansvar enligt beredskapsförordningen (beredskapsmyndigheter.) Försörjning av grunddata utgör en egen beredskapssektor. Den sektorsansvariga myndigheten är Skatteverket. De myndigheter som ingår i sektorn är Bolagsverket, Lantmäteriet och Myndigheten för digital förvaltning (Digg).

Beredskapsmyndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. De ska även verka för

• Sida 266
•  Original

att de övriga statliga myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda utvecklar sin förmåga i dessa avseenden (20 §).

6.5.2. Särskilt om krav på andra aktörer

För kommuner och regioner gäller lagen (2006:544) och förordningen (2006:637) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Nämnda författningar omfattar emellertid inte specifika bestämmelser om informationssäkerhet i bemärkelsen säker informationshantering.

De regler om informationssäkerhet som gäller även för andra aktörer än statliga myndigheter är främst EU:s dataskyddsförordning och säkerhetsskyddslagen. Tillämpningsområdet för dessa regelverk är dock avgränsat beroende på vilken typ av verksamhet det är fråga om respektive om aktören behandlar personuppgifter.

6.5.3. Särskilt om rapporterings- och annan underrättelseskyldighet

Statliga myndigheter ska rapportera it-incidenter till MSB enligt 14 § beredskapsförordningen. Om det kan antas att en incident som rapporterats till MSB har sin grund i en brottslig gärning ska MSB skyndsamt uppmana den rapporterande myndigheten att anmäla incidenten till Polismyndigheten. Den brottsliga gärningen kan exempelvis innebära dataintrång, sabotage, spionage, eller andra typer av störningar som leder till it-incidenter som kan utnyttjas vid elektroniska angrepp mot skyddsvärda informations- och kommunikationssystem.

Incidenter som rör säkerhetskänslig verksamhet ska rapporteras till Säkerhetspolisen (och i vissa fall Försvarsmakten) enligt 2 kap. 4 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955).

En särskild samverkan har år 2020 inrättats på uppdrag av regeringen inom cybersäkerhetsområdet (regeringsbeslut Fö2019/01330). Samverkan kallas ett nationellt cybersäkerhetscenter (NCSC) och består av myndigheterna Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten, MSB och Säkerhetspolisen. Samverkan ska även ske med Försvarets materielverk, Polismyndigheten och Post- och telestyrelsen. Centrets roll är bland annat att koordinera arbetet för att före-

• Sida 267
•  Original

bygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter. Centret ska också utgöra en nationell plattform för samverkan och informationsutbyte med privata och offentliga aktörer inom cybersäkerhetsområdet.

6.5.4. Förhållandet till reglerna om informationssäkerhet

De regler i fastighetsregisterlagen som har ett samband med informationssäkerhet är 6–10 §§ som bland annat begränsar formen för digital åtkomst till uppgifterna i fastighetsregistret, samt 4 § om behörighet att föra in och ta bort uppgifter i registret.

Det finns i dagsläget inga andra särskilda regler som rör informationssäkerhet i fastighetsregistret.

6.6. Förfaranden till skydd för datadelning inom EU:s inre marknad för data

I avsnitt 5.5 har vi beskrivit samhällsintresset som rör EU:s inre marknad för data och hur möjligheten till vidareutnyttjande av data bland annat bidrar till innovation och EU:s dataekonomi. Utifrån detta perspektiv av informationens öppenhet, aktualiseras behovet av ytterligare förutsättningar eller villkor när informationen görs tillgänglig för vidareutnyttjande. Nedan beskriver vi detta skyddsbehov genom en kortfattad förklaring av begreppet kontrollerad datadelning.

6.6.1. Kontrollerad datadelning

Av våra direktiv framgår att utvecklingen av fastighetsregistret bör harmonisera med utvecklingen av den inre marknaden för data inom EU, särskilt vad gäller kontrollerad datadelning.

Det finns ingen författningsreglerad definition av kontrollerad datadelning men begreppet används i olika strategiska styrdokument inom EU och i Sverige.

Ramarna för vad som avses med kontrollerad datadelning finns i EU:s datastrategi, se den Europeiska kommissionens meddelande

En EU-strategi för data, COM(2020) 66 final av den 19 februari 2020.

Enligt strategin ska en inre marknad för data vara på plats till 2030.

• Sida 268
•  Original

Verktyget för att bygga denna marknad är så kallade datautrymmen som ska bestå av tekniska och juridiska ramverk för att etablera kontroll över vidareutnyttjandet av data inom vissa utpekade områden.

En beskrivning av genomförd och kommande EU-lagstiftning inom detta område finns i Ds 2023:24 s. 40–43. Det rör sig delvis om lagstiftning om vi redan beskrivit ovan eller i tidigare kapitel, exempelvis dataförvaltningsförordningen och öppna data-direktivet (se avsnitt 5.5).

Förenklat uttryckt rör det sig om bestämmelser om syftar till att reglera viss nivå av kontroll över vidareutnyttjandet eller sekundäranvändningen av informationen. Ett exempel är artikel 5.3 dataförvaltningsförordningen enligt vilken offentliga myndigheter ska, i enlighet med unionsrätt och nationell rätt, säkerställa att uppgifternas skyddade karaktär bevaras. I detta syfte får myndigheterna bland annat införa skyldigheter avseende tillgång till och vidareutnyttjande av data inom en säker behandlingsmiljö som tillhandahålls eller kontrolleras av den offentliga sektorn, se artikel 5.3 b och 5.4. Kontrollen över vidareutnyttjandet kan även avse behovet av att skydda tredje parters rättigheter och intressen, se avsnitt 6.6.2.

I en rekommendation framtagen av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), se Enhanced access and

sharing of data C(2021)96 s. 8, finns det en definition av begreppet

villkorad åtkomst och datadelning.

Villkorad åtkomst och datadelning avser förfaranden (till exempel rättsliga regler eller avtal) som anger förutsättningarna för åtkomst och delning mot bakgrund av

• villkor för auktorisation av användare
• villkor för användning av data inklusive ändamålsbegränsning
• förutsättningar för mekanismer (tekniska och organisatoriska) för kontrollerad datadelning.

I den svenska datastrategin (Sveriges datastrategi I2021/02739), som hänvisar både till EU:s datastrategi och OECD:s rekommendation, utgör öppen och kontrollerad datadelning ett särskilt insatsområde (område 2).

Målet för insatsområdet är bland annat att statliga myndigheter och statliga företag ska ha en god förmåga att dela data både på ett öppet och på ett kontrollerat sätt.

• Sida 269
•  Original

Vägen till målet är enligt den svenska datastrategin att aktörer som samlar in eller förvaltar data måste bygga upp ett systematiskt informationssäkerhetsarbete och en organisation med tydliga processer för att hantera data genom en hel värdekedja – från produktion, över delning och utveckling, till värdeskapande. Myndigheter som delar data bör enligt strategin säkerställa att data kan delas på lämpligt sätt med lämplig grad av kontroll över vidareutnyttjandet, och där det är nödvändigt, med bibehållen kontroll över sekundäranvändningen (det vill säga med så kallad datasuveränitet).

6.6.2. Särskilt om immaterialrättsliga och konkurrensrättsliga aspekter

När data tillgängliggörs för vidareutnyttjande kan även skyddsintressen som rör immaterialrättsliga eller konkurrensrättsliga frågor aktualiseras.

I dataförvaltningsförordningen finns förfaranderegler som syftar till att säkerställa hantering och tillgängliggörande av data som skyddas av tredje mans rättigheter. Enligt artikel 5.7 ska vidareutnyttjande av data endast tillåtas i enlighet med immateriella rättigheter.

Dataförvaltningsförordningen ändrar inte förekomsten av immateriella rättigheter hos offentliga myndigheter. Den innehåller dock viss begränsning för myndigheters utövande av rättigheter som föreskrivs i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG om rättslig skydd för databaser, se artikel 5.7 andra meningen.

Det immaterialrättsliga skyddet för fastighetsregistret uttrycks i 30 § 2 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Enligt bestämmelsen ska myndigheten ta ut avgifter för att upplåta rätt att använda fastighetsinformation. Regler för att upplåta rätt att använda ett skyddat verk eller databas finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

När staten genom en myndighet säljer uppgifter på detta sätt, måste sådan säljverksamhet vara förenlig med 3 kap. 27 § konkurrenslagen. Enligt detta lagrum kan en säljverksamhet förbjudas bland annat om detta snedvrider eller hämmar konkurrensen på marknaden. Undantag är dock möjliga för förfarande som är försvarbara från allmän synpunkt. Bestämmelsen i konkurrenslagen har sin motsvarighet i 5 § öppna data-lagen som stadgar att villkor för vidareutnyttjande inte får begränsa konkurrensen.

• Sida 270
•  Original

6.6.3. Förhållandet till reglering som rör kontrollerad datadelning

Den bestämmelse i fastighetsregisterlagen som närmast liknar en bestämmelse om kontrollerad datadelning är 6 §. I 6 § regleras ett ansvar för Lantmäteriet att se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. Ansvaret innebär bland annat att myndigheten i enskilda fall får besluta om villkor för behandlingar som innebär urval och bearbetningar av uppgifter samt vid elektroniskt tillhandahållande.

Av författningskommentaren framgår att bestämmelsen är ett utflöde av personuppgiftsansvaret enligt 5 §, men att ansvaret sträcker sig även längre utifrån säkerhetssynpunkt. Syftet är bland annat att möjliggöra ytterligare begränsningar förutom de som regleras i 7– 10 §§ fastighetsregisteralgen, se prop. 1999/2000:39 s. 140. Exempel på villkor som räknas upp i nämnda förarbeten är vilken spridning som får ges uppgifter som har lämnats ut i elektronisk form. Bestämmelsen förutsätter med andra ord viss nivå av kontroll över vidareutnyttjandet i relevanta fall. Bestämmelsen är dock inte avgränsad till vidareutnyttjande utan är även tillämplig på datadelning mellan myndigheter.

• Sida 271
•  Original

7. Fördjupning av problembilden

7.1. Inledning

Bakgrunden till vårt uppdrag är att den rättsliga regleringen av fastighetsregistret inte följt med i samhällsutvecklingen och den snabba teknikutvecklingen. Regelverket utgör numera ett hinder för en effektiv försörjning med information. Det är inte heller anpassat för att möta nya utmaningar rörande informationssäkerhet och cybersäkerhet, inte minst mot bakgrund av det förändrade säkerhetspolitiska läget.

Syftet med det här kapitlet är att fördjupa de bakomliggande problemen som gjort att regelverket har blivit föråldrat. Vilka är de rättsliga hindren för effektiv informationsförsörjning? Vad är det som saknas i regelverket för att utmaningarna med informationssäkerhet och cybersäkerhet ska kunna hanteras på ett bättre sätt?

Beskrivningen av problemen utgår från de målområden och problem som beskrivits i våra direktiv. Hur vi har arbetat med beskrivningen framgår av avsnitt 7.2.

Inledande analys och överväganden kring problembilden finns i kapitel 10 och 11.

7.2. Intressentgrupper och arbetsmetod

Intressentgrupperna kring fastighetsregistret är stora. I vårt arbete med fördjupningen av problembilden har vi, som framgår av kapitel 2, haft kontakt med ett 30-tal olika intressenter för att diskutera erfarenheter av den nuvarande lagstiftningen och dess tillämpning.

Cirka 360 offentliga aktörer levererar information till fastighetsregistret, varav 290 är kommuner. Lantmäteriet är den enskilt största producenten av fastighetsinformation.

• Sida 272
•  Original

Vidare har Lantmäteriet för närvarande kring 80 avtal rörande fastighetsregistret med dataförmedlare, av Lantmäteriet benämnda vidareförädlare. Vi har deltagit i Lantmäteriets regelbundna träffar med dessa företag, samt haft ytterligare kontakter med enskilda företag. Dessa företag tar fram informationstjänster med fastighetsinformation för olika branscher och utifrån kundernas behov. Det kan röra sig om informationstjänster för verksamheter såsom fastighetsförvaltning, omsättning, kreditgivning, försäkringsgivning med mera. En del sådana tjänster är publika, till exempel olika bostadsplattformar som har ett utgivningsbevis i enlighet med yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser och riktar sig till allmänheten. I våra direktiv beskrivs att systemet med återförsäljare bidrar till en väl fungerande försörjning med fastighetsinformation. Antalet slutanvändare är därför svårt att uppskatta. För att få en uppfattning om volymen på användningen kan nämnas att år 2022 gjordes det drygt 640 miljoner direktanrop till registret, enligt uppgifter från Lantmäteriet.

En annan intressentgrupp som vi mött i vårt utredningsarbete har varit tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare enligt säkerhetsskyddslagen, främst inom områdena elförsörjning och elektronisk kommunikation. I fråga om denna intressentgrupp är det mellan ett par tusen och tiotusen fastigheter som berörs, enligt uppskattning från Lantmäteriet. Det finns knappt 3,4 miljoner fastigheter i Sverige.

En annan intressentgrupp är fastighetsägare som är privatpersoner och som därför berörs av regler kring integritetsskydd. En närmare beskrivning av denna intressentgrupp finns i integritetsanalysen i avsnitt 8.2.1.

Andra som vi träffat är bland annat Integritetsskyddsmyndigheten, Geodatarådet och styrgruppen för kommunala lantmäterimyndigheter, samt vissa andra pågående utredningar som vi beskrivit närmare i kapitel 2.

Som arbetsmetod har vi valt en mötesform med öppna diskussionsfrågor.

• Sida 273
•  Original

7.3. Dubbelhantering av information i fastighetsregistret

I våra direktiv beskrivs hur olika register slogs samman juridiskt till ett fastighetsregister genom den nu gällande regleringen i lagen om fastighetsregister. Vid uppläggningen av fastighetsregistrets föregångare fanns samma uppgifter i olika manuella register och de följde så att säga med in i systemet. När andra verksamheter digitaliserat sina offentliga register har det inneburit att samma uppgifter registreras en gång till i fastighetsregistret. Nuvarande regler kring fastighetsregistret innebär att det uppstår dubbelhantering av information mellan olika offentliga register och även inom själva fastighetsregistrets olika delar.

7.3.1. Krav som leder till dubbelregistrering av uppgifter

Lantmäteriet har beskrivit konsekvenserna av dubbelhanteringen i fastighetsregistret i rapporten Kvaliteten i fastighetsregistret (Fi 2019/01309). Rapporten är från 2013.

Av rapporten framgår att uppgifter som hämtas till fastighetsregistret från andra officiella register har sämre kvalitet jämfört det ursprungliga registret. Motsvarande uppgifter bland annat i naturvårdsregistret, fornminnesregistret, bebyggelseregistret och mineralrättsregistret hade alltså bättre kvalitet, enligt rapporten. Av rapporten framgår vidare att orsaken till bristerna främst är manuella uppdateringsrutiner med många inblandade parter.

Nämnda rapport utmynnade i två förslag som Lantmäteriet hemställde om separat. Det ena förslaget rörde kvartersregistret och resulterade i att uppgifter om kvarter togs bort från registret (se Lantmäteriets hemställan om ändring i fastighetsregistrets innehåll Ju 2017/07556). Motiveringen var att uppgifterna inte efterfrågades av användarna och att kommunerna hade slutat att begära redovisning av uppgifterna i registret.

Det andra förslaget rörde den manuella registerkartan och resulterade i att möjligheten att föra en manuell registerkarta upphörde (se Lantmäteriets hemställan om genomförande av en rikstäckande digital registerkarta, Ju2016/00947). Av hemställan framgår att det tidigare fanns en möjlighet för de kommunala lantmäterimyndigheterna att föra registerkartan i eget system. I denna fråga fanns det

• Sida 274
•  Original

också sedan tidigare en inriktning från regeringen för ett avskaffande av möjligheten att föra manuell registerkarta (prop. 2009/10:224 s. 88).

I våra kontakter med Lantmäteriet har myndigheten bekräftat att det fortfarande finns problem inom detta område. Den aktuella problembilden är följande.

Dubbelregistrering av uppgifter i den allmänna delen

Enligt Lantmäteriet är det främst följande uppgifter som dubbelregistreras i fastighetsregistret och som omfattas av problemet.

• uppgifter enligt 27 § 2 fastighetsregisterförordningen som avser detaljplaner som beslutas av kommuner enligt plan- och bygglagen (2010:900) och som kan tillgängliggörs genom Lantmäteriets nationella geodataplattform
• uppgifter enligt 27 § 3 som avser skyddade områden (exempelvis naturvårdsbestämmelser) i naturvårdsregistret hos Naturvårdsverket
• uppgifter enligt 27 § 3 som avser byggnadsminnen i bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet
• uppgifter enligt 27 § 3 som avser täkter (exempelvis berg och sandtäkter enligt 9 kap. miljöbalken)
• uppgifter enligt 27 § 3 som avser strandskydd enligt miljöbalken
• uppgifter enligt 27 § 7 som avser mineralrättsinformation, det vill säga bearbetningskoncession och anvisad mark som redovisas i mineralrättsregistret hos Bergsstaten
• uppgifter enligt 27 § 8 som avser fornlämningar kulturmiljöregistret hos Riksantikvarieämbetet.

Närmare reglering av vilka konkreta författningsreglerade beslut som avses enligt de olika författningarna finns i Lantmäteriets föreskrift LMVFS 2000:2 med tillhörande ändringsföreskrifter.

Enligt Lantmäteriet handlar det alltså om uppgifter där det redan finns ett författningsreglerat ansvar för registerhållning, tillhandahållande eller motsvarande på nationell nivå. Lantmäteriet menar att det i dessa fall är tillräckligt att fastighetsregistret redovisar uppgifter

• Sida 275
•  Original

som möjliggör en koppling mellan de olika registren. Tillgängliggörande kan då ske via andra digitala verktyg, det vill säga vid sidan om fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet får detta en följdeffekt på vilka uppgifter som är relevanta att redovisa enlig 28 § fastighetsregisterförordningen och vilka uppgifter som behöver läggas till för att säkerställa att koppling kan göras mellan registren.

Avseende uppgifter om planer har Lantmäteriet förklarat att det för närvarande endast finns stöd för tillgängliggörande av nya detaljplaner vid sidan om fastighetsregistret. Tillgängliggörandet sker i detta fall i Lantmäteriets geodataplattform och innebär att den faktiska planen tillgängliggörs i ett maskinläsbart format. Redovisningen i fastighetsregistret kan enligt Lantmäteriet ändras först när det finns författningsstöd för en nationellt sammanhållen redovisning av samtliga gällande detaljplaner vid sidan om fastighetsregistret.

Kommunernas uppgifter i adress- och byggnadsdelen

Lantmäteriet har framfört följande om uppgifter i adress- och byggnadsdelen.

Uppgifter om byggnader och belägenhetsadresser för fastigheter skapas av kommunerna. Uppgifterna är samlade nationellt enbart i fastighetsregistret, men de kan också finnas lokalt i kommunernas egna system. Det är dock inte obligatoriskt att redovisa uppgifterna i fastighetsregistret, utan det är ett frivilligt åtagande för varje kommun.

Kommunerna har behörighet att föra in sina uppgifter i fastighetsregistret enligt 59 § och 63 §fastighetsregisterförordningen. Lantmäteriet har ett samverkansavtal med i princip alla kommuner. Samverkansavtalet reglerar kommunernas medverkan och ajourhållning av uppgifterna i fastighetsregistret. Avtalet reglerar också Lantmäteriets förfoganderätt över informationen och ersättning till kommunerna. Lantmäteriet har därutöver ett särskilt informationsansvar för informationen enligt 3 kap. 5 § och 15 § förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Informationsansvaret innebär enligt nämnda lag bland annat att Lantmäteriet ska hålla informationen tillgänglig via tjänster i infrastrukturen för geografisk miljöinformation.

Lantmäteriet har framfört att problemet med dagens regler är att de inte ger ett optimalt stöd för att tillgodose samhällets behov av dessa informationsmängder. Enligt Lantmäteriet finns det ett stort

• Sida 276
•  Original

samhällsintresse av nationell åtkomst till adress- och byggnadsinformation, vilket också framgår av EU-kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138 om fastställande av en förteckning över särskilda värdefulla dataset och arrangemangen för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa. Lantmäteriet har framfört att eftersom redovisningen av uppgifterna i dag är frivillig, lämnas det helt och hållet åt myndigheten att skapa incitament för kommunernas medverkan.

Lantmäteriet menar ändå att samverkan med kommunerna fungerar väl. Myndigheten har dock begränsade möjligheter att skapa incitament som påskyndar utvecklingen av informationen och det digitala tillhandahållandet i takt med samhällets behov. Lantmäteriet har påpekat för oss att samhällets behov av adressdata och byggnadsdata är mycket större än vad som finns i fastighetsregistret och att regleringen i fastighetsregistret är föråldrad. Detta behov har framförts till oss även av andra aktörer, bland annat Statistiska centralbyrån, särskilt i fråga om behovet av fler adresser.

Den information som behövs har Lantmäteriet definierat i samverkan med kommuner i så kallade specifikationer enligt vissa ISOstandarder.

En sådan nationell specifikation finns för byggnadsinformation, se Lantmäteriets dnr LM2019/012200. Av specifikationen framgår att byggnadsinformation omfattar byggnader i plan- och bygglagens mening och som används som bostad, för viss samhällsfunktion, verksamhet eller industri eller som utgör komplementbyggnad, ekonomibyggnad eller övrig byggnad. Enligt specifikationen har varje byggnad en geometrisk beskrivning. Enligt specifikationen är byggnader som ingår i fastighetsregistret så kallade registerbyggnader. Det finns cirka 7 miljoner registerbyggnader i fastighetsregistret.

Motsvarande typ av specifikation finns för adressinformation, se Lantmäteriets dnr LM2019/012198. Enligt denna specifikation är en belägenhetsadress ett sätt att ange en plats utan att använda koordinater. Av specifikationen framgår att en belägenhetsadress anger var en geografisk plats är belägen. Folkbokföringsadress och postadress är inte en del av specifikationen. Det finns cirka 3,7 miljoner belägenhetsadresser i fastighetsregistret.

Lantmäteriet har exemplifierat för oss vilka skillnader som finns mellan specifikationerna och kraven på redovisning i fastighetsregistret. Ett exempel är att lägesangivelse för byggnader i fastighetsregistret

• Sida 277
•  Original

ska ske via en centralpunktskoordinat. Enligt specifikationen för byggnad är det mer relevant att ange byggnadens geometri, vilket också är nödvändigt för att så småningom kunna hantera byggnadsdata i 3D, enligt Lantmäteriet. Behovet av hantering av data i 3D har även framförts särskilt av de kommunala lantmäterimyndigheterna som vi har träffat.

Lantmäteriet har framfört att ansvaret för att producera och tillgängliggöra byggnads- och adressinformation behöver regleras tydligare i författning eftersom det är en central informationsmängd i många samhällsprocesser. Lantmäteriet anser att kommunernas ansvar behöver tydliggöras eftersom informationen uppstår i kommunala processer, exempelvis bygglovsprocessen. Ett annat skäl för detta som Lantmäteriet har lyft är att informationen ligger till grund även för andra register, till exempel lägenhetsregistret.

Lantmäteriet har dock även framfört att adresser och byggnader samt annan fastighetsanknuten information som i dag finns i fastighetsregistret måste finnas där även fortsättningsvis, så länge det inte finns andra möjligheter att ge nationell och enhetlig åtkomst till informationen. Ett minimum som behöver finnas i fastighetsregistret, om tillgängliggörande kan ske på annat sätt, är att det finns en referens till informationen på varje berörd registerenhet, enligt Lantmäteriet.

I våra kontakter med Sveriges kommuner och regioner (SKR) har det framkommit att tillförlitliga uppgifter om adresser och byggnader är viktiga för digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen, men även i andra kommunala verksamheter. Ett generellt medskick till oss var att uppgifterna fortsatt behöver vara nationellt enkelt tillgängliga i digital och enhetlig form. Uppgifterna ingår som beslutsunderlag i många olika verksamheter hos kommunerna. Felaktiga uppgifter kan till exempel leda till att en detaljplan måste upphävas.

Vi har vidare diskuterat för- och nackdelar med den befintliga regleringen som baseras på frivillighet för kommunerna, med företrädare för SKR. En fördel med frivilligheten är att det skapas utrymme för olika förutsättningar som kan finnas för olika kommuner. Vi uppfattade dock att förutsättningarna för geodataverksamheten i kommunerna skulle kunna förbättras om ansvaret för informationen reglerades tydligare. Det framgick även att Lantmäteriets roll som central förvaltningsmyndighet skulle behöva tydliggöras bland annat när det gäller tillgängliggörande av värdefulla data enligt öppna data-

• Sida 278
•  Original

lagen och som produceras hos kommuner. En viktig förutsättning för bibehållen kvalitet är den ersättning som kommunerna får i dag från Lantmäteriet för att registrera adresser och byggnader i fastighetsregistret. Det har rört sig om runt 35 miljoner kronor per år de senaste åren.

Särskilt om uppgifter som kan beräknas fram

I våra direktiv beskrivs att vissa uppgifter inte behöver registreras utan kan beräknas fram när det behövs. Av direktivet framgår att en informationsmängd inte behöver vara större än vad som är nödvändigt. Lantmäteriet har i denna del förklarat för oss att det främst rör sig om utformningen av redovisningsenhets beteckning enligt 61 § fastighetsregisterförordningen och handlar om uppgifternas koppling till berörd fastighet. En konsekvens av nuvarande regler, som Lantmäteriet har pekat på, är att myndigheten har behövt utveckla ett separat bristhanteringssystem för dessa kopplingar. Lantmäteriet menar att arbetet med att koppla ihop uppgifter som nu utförs av kommunerna enklare skulle kunna göras automatiserat hos Lantmäteriet.

Enligt Lantmäteriet kan även uppgifter om centrapunktskoordinater beräknas fram i samband med att uppgifterna levereras till användaren.

Uppgifter i taxeringsuppgiftsdelen i fastighetsregistret

I fråga om uppgifter från Skatteverket som rör fastighetstaxering har både Lantmäteriet och Skatteverket framfört att den gällande processen är effektiv och inte leder till kvalitetsbrister. Som vi har förstått det är informationshanteringen mellan Lantmäteriet och Skatteverket i hög grad automatiserad, till skillnad från de andra fallen av dubbelhantering. Lantmäteriet har framfört att taxeringsuppgiftsdelen i fastighetsregistret också innebär en dubbelhantering utifrån ett principiellt perspektiv, men att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att frångå nuvarande ordning som fungerar väl.

Vi har också konstaterat att Skatteverkets redovisning utgår från taxeringsenheterna medan fastighetsregistret utgår från fastigheterna.

• Sida 279
•  Original

Dubbletter i fastighetsregistrets allmänna del och i inskrivningsdelen

Hantering av avtalsservitut nämns som ett särskilt exempel i våra direktiv. Dubbelhanteringen har även i detta fall sitt ursprung i att uppgifterna tidigare hanterades av olika myndigheter. Den del av Lantmäteriet som i dag utgör inskrivningsmyndighet var tidigare en del av domstolarnas verksamhet. Uppgifter om avtalsservitut hanteras därutöver också av lantmäterimyndigheten (Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna) när servitutet påverkas av fastighetsbildning.

Avtalsservitut som inskrivits enligt reglerna i 23 kap. jordabalken registreras både i fastighetsregistrets inskrivningsdel och dess allmänna del (dock utan krav på kartredovisning). Detta framgår av 22 § 2 och 48 § 2 fastighetsregisterförordningen. Kopplat till detta finns det en underrättelseskyldighet för de verksamheter som har behörighet att föra respektive del, se 75 § fastighetsregisterförordningen och 16 § inskrivningsförordningen. Vi har kunnat spåra dessa regler till de numera upphävda reglerna från 1960- och 1970-talet, nämligen

• registeruppläggningskungörelsen (1968:379)
• fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059)
• inskrivningskungörelsen (1974:1061).

År 2013 föreslog Lantmäteriet att uppgifter om avtalsrättigheter enbart ska redovisas i inskrivningsdelen i fastighetsregistret och att lantmäterimyndigheten ska ges rätt att uppdatera dessa uppgifter vid ändringar i fastighetsindelningen (se LM-rapport 2012:4 och Ju2013/02843). Förslaget återkallades dock av Lantmäteriet eftersom det var beroende av en teknisk utveckling för lagringen av uppgifterna i registret och för att tidplanen för denna utveckling hade förskjutits. Någon ny framställan har inte gjorts sedan dess.

Enligt Lantmäteriet är detta alltjämt ett problem. Lantmäteriet menar att avtalsrättigheter enbart borde finnas i inskrivningsdelen och uppdateras där även i samband med förrättning som påverkar inskrivna avtalsrättigheter.

• Sida 280
•  Original

Dubbletter i den geometriska beskrivningen (registerkartan) respektive textbeskrivningen i den allmänna delen

Enligt Lantmäteriet är ett antal krav som rör redovisning både i registerkartan och i textdelen inte längre relevanta. Begreppet textdel används av Lantmäteriet, som vi har förstått det, för att markera skillnaden mellan uppgifter som behövs för att kunna visualisera information på en karta (geometrisk information) och alla andra registeruppgifter (textinformation).

Enligt Lantmäteriet rör det sig om följande uppgifter.

• centralpunktskoordinater för fastigheter och samfälligheter som redovisas i den allmänna delens textbeskrivning enligt 24 och 25 § fastighetsregisterförordningen
• centralpunktskoordinater för fornlämningar som redovisas i den allmänna delens textbeskrivning enligt 28 § 13 fastighetsregisterförordningen.

I fråga om centralpunktskoordinater för fastigheter och samfälligheter har Lantmäteriet framfört följande motiv för att inte redovisa uppgiften i den så kallade textdelen i fastighetsregistrets allmänna del.

Registerkartan var tidigare analog och åtskild från den digitala redovisningen i fastighetsregistret. I dag redovisas all information digitalt och informationen är integrerad, vilket innebär att det inte längre finns behov av att ha samma uppgift på två ställen i registret. Dubbelregistrering av denna uppgift kräver i dag att det finns ett särskilt system som synkroniserar uppgiften där den förekommer. Det innebär onödiga kostnader för myndigheten eftersom systemet måste förvaltas och utvecklas. Det är dock viktigt det finns en övergångsperiod för avveckling av det systemet.

Lantmäteriet har framfört i princip samma motiv i fråga om centralpunktskoordinater för fornlämningar samt för byggnader enligt 62 § 3 fastighetsregisterförordningen.

• Sida 281
•  Original

7.3.2. Principen om registrering vid källan

Det har tidigare gjorts vissa författningsåtgärder för att hantera problemet med dubbelhantering av information mellan olika register.

Riksdagen har tagit ställning till principen om registrering vid källan redan på 1990-talet, se prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr. 1994/95:313. Principen innebär att registrering av information normalt bara ska ske en gång och data nyttiggöras så långt som möjligt i övriga databaser.

År 2006 infördes en möjlighet i fastighetsbildningslagen för regeringen att i vissa fall bemyndiga andra myndigheter att registrera sina uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del, se prop. 2005/06:5 s. 36. Så som vi har uppfattat det var detta en viss modifikation av principen om registrering vid källan, eftersom den handlade om att ajourhållning av fastighetsregistret skulle ske vid källan. Dubbelregistreringen fick alltså kvarstå mellan registren.

Möjligheten för regeringen infördes som ett nytt andra stycke till 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Fastighetsregisterlagen hänvisar till denna bestämmelse i fråga om vem som är behörig att föra in uppgifter i registret, se 4 §.

Denna möjlighet har dock inte nyttjats av regeringen, även om försök har gjorts av Lantmäteriet till exempel i fråga om uppgifter från Bergsstaten.

I våra kontakter med olika intressenter har till exempel representanter från Länsstyrelsen i Stockholms län framfört att principen om ajourhållning vid källan kan vara att föredra ur ett informationssäkerhetsperspektiv, men att det finns risker för att kvalitetsbrister kan uppstå. Enligt dessa aktörer krävs det till exempel samordning så att registreringar görs lika. En annan risk som har framförts är att en del dataproducenter inte har tillräcklig kunskap om fastighetsregistret och att man har för få beslut att registrera för att få tillräcklig erfarenhet för att göra det på ett korrekt sätt. Även Lantmäteriet har framfört samma synpunkter.

7.3.3. Principen om hämtning vid källan

Vi har uppfattat att principen om registrering vid källan numera kallas principen om hämtning vid källan. Principen är i dag en del av det nationella ramverket för grunddata inom den offentliga förvalt-

• Sida 282
•  Original

ningen som utfärdats av Myndigheten för digital förvaltning (Digg) år 2021. Av ramverket framgår att nationella grunddata så långt det är möjligt ska hämtas från primär källa eller datavärd och att dubbelhantering bör undvikas.

I våra direktiv hänvisas till regeringsuppdraget om säker och effektiv tillgång till grunddata (I2019/01412) där Digg, Bolagsverket, Skatteverket och Lantmäteriet föreslår en sådan princip för grunddata. Förslaget har dock ännu inte resulterat i någon rättslig styrning för grunddata.

I våra direktiv hänvisas också till Lantmäteriets regeringsuppdrag att etablera en digital infrastruktur för att tillgängliggöra geodata i samhällsbyggnadsprocessen (Fi2020/00358). Lantmäteriet kallar den digitala infrastrukturen för den nationella geodataplattformen. Den nationella geodataplattformen (se avsnitt 3.10) är nu i drift för de första datamängderna. Den har möjliggjort för kommuner och andra aktörer att ta del av detaljplaner och byggnadsinformation. I budgetpropositionen för 2023 konstateras att detta är ett viktigt steg mot en digital samhällsbyggnadsprocess (se prop. 2022/23:1 utgiftsområde 18 s. 24).

Konceptet till den nationella geodataplattformen togs fram inom ramen för tidigare regeringsuppdrag om att verka för en smartare samhällsbyggnadsprocess (regeringsuppdrag Fi2018/00396/DF). Av Lantmäteriets slutrapport inom det uppdraget framgår att konceptet för den digitala infrastrukturen bygger på att data kan hämtas direkt från källan och att det bland annat därför krävs en översyn av innehållet i fastighetsregistret i fråga om innehåll, (se Lantmäteriets slutrapport, Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnads-

processen, s. 56).

Som vi har förstått det måste det alltså finnas fortsatt möjlighet att tillgängliggöra information, även om den minskas i fastighetsregistret. Motsatsvis, om Lantmäteriets önskemål om att minska viss information i fastighetsregistret ska kunna tillgodoses, måste det finnas ett rättsligt stöd för tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret.

Lantmäteriet har framfört att tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret förutsätter att såväl Lantmäteriet som berörda dataproducenter har en skyldighet att tillhandahålla informationen utifrån enhetliga specifikationer och med känd kvalitet. Tillgången till informationen behöver vara nationellt heltäckande. Lantmäteriet har vidare poängterat att övergången från registrering i fastighetsregistret till

• Sida 283
•  Original

tillgängliggörande vid sidan om (för närvarande genom den nationella geodataplattformen) behöver ske stegvis och att befintlig information i vissa fall behöver finnas kvar i fastighetsregistret.

7.3.4. Centraliserade eller decentraliserade informationssystem

Av våra direktiv framgår att vi ska ta ställning till om ett decentraliserat informationsansvar för fastighetsregistret bör införas och vilka villkor som i så fall bör gälla för dataproducenter. Av direktiven framgår bland annat att det kan finnas fördelar med decentraliserade system, där den myndighet som först samlat in eller producerat uppgifter också tar ansvar för innehåll och spridning.

Vad som ligger bakom begreppet centraliserade eller decentraliserade system samt vilka rättsliga frågor som väcks med anledning av olika system beskrivs i Digitaliseringsrättsutredningens betänkande Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25) s. 480.

Utredningen skriver om register eller system som syftar till att tillhandahålla information åt andra aktörer inom den offentliga förvaltningen eller åt samhället. Några sådana register eller system har funnits i Sverige ända sedan 1960-talet, till exempel det centrala fastighetsregistret, fordonsregistret och rättsväsendets informationssystem, se Datasamordningskommitténs betänkande ADB och sam-

ordning (SOU 1976:58), s. 72–73.

Digitaliseringsrättsutredningen skriver att nya möjligheter med anledning av digital informations- och kommunikationsteknik föranleder att sätten för att lagra och tillgängliggöra information löpande ses över. Av utredningens kartläggning av problem som hämmar utvecklingen av den digitala förvaltningen framgår att det inte längre är självklart att ett centralt register är det effektivaste och säkraste sättet för ett sammanhållet tillhandahållande. Utredningen beskriver hur uppgifter lagras som kopior på flera håll inom förvaltningen och att detta medför verksamhetsmässiga nackdelar och andra risker eftersom det är svårt att hålla kopiorna aktuella och korrekta. Ett exempel på decentraliserat system som nämns av utredningen är rättsinformationssystemet där det är den myndighet som först samlat in eller producerat uppgifter som också tar ansvar både för innehåll och spridning.

• Sida 284
•  Original

Vi har tolkat att våra direktiv handlar om sådana register eller system som beskrivs av Digitaliseringsrättsutredningen. Utifrån utredningens beskrivning har vi uppfattat att centraliserade eller decentraliserade informationssystem är ett uttryck för olika sätt att organisera samarbetet mellan aktörer. Syftet med samarbetet är i detta fall att informationen från olika källor ska kunna tillgängliggöras på ett samlat och enhetligt sätt. Hur samarbetet organiseras påverkar sedan hur ansvaret för informationen fördelas mellan aktörerna.

Lantmäteriet har framfört till oss att det inte är önskvärt att införa ett decentraliserat informationssystem för fastighetsregistret. Lantmäteriets syn är att fastighetsregistret fortsatt ska föras centralt med Lantmäteriet som ensamt ansvarig för informationen i registret. Enligt Lantmäteriet behövs dock ett komplement till fastighetsregistret så att viss ytterligare information kan tillgängliggöras direkt från dataproducenten utan att behöva registreras i fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att den information som utifrån ett principiellt synsätt skulle kunna tillgängliggöras vid sidan om fastighetsregistret är fastighetsanknuten information som beslutas av någon annan myndighet än Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna.

Den nationella geodataplattformen som Lantmäteriet har tagit fram inom ramen för ovan nämnda regeringsuppdrag möjliggör enligt Lantmäteriet ett sådant tillgängliggörande. Konceptet för den nationella geodataplattformen bygger på ett decentraliserat informationssystem, se bland annat Lantmäteriets delrapport Nationellt tillgänglig-

görande av digitala detaljplaner, s. 19 f., 22 f. och 38 och slutrapport Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnadsprocessen

s. 33 ff. (Fi2019/01291).

Vi har uppfattat att det för oss beskrivna problemet handlar om avsaknad av konkret rättsligt stöd för ett tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret som bygger på en annan ansvarsfördelning än för ett register som förts centralt.

Lantmäteriet har i sin senaste slutrapport angett att det saknas rättsliga förutsättningar för att använda den nationella geodataplattformen för alla de datamängder som behövs för att digitalisera samhällsbyggnadsprocessen och att fastighetsregisterlagstiftningen behöver anpassas (se Lantmäteriets slutrapport i regeringsuppdraget Fi2022/00367 s. 3 samt bilagan till slutrapporten om rättsliga bedömningar s. 15 f.). Enligt Lantmäteriet baseras den nuvarande styrningen

• Sida 285
•  Original

av den nationella geodataplattformen på lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, vilket har varit tillräckligt för att etablera plattformen. Däremot räcker inte den lagstiftningen exempelvis för att minska tillgängliggörandet via fastighetsregistret. Lantmäteriet har också framfört till oss att den nationella geodataplattformen inte bör begränsas enbart till samhällsbyggnadsprocessens behov, utan att även andra viktiga samhällsbehov ska kunna tillgodoses genom denna i framtiden.

Närmare om den nationella geodataplattformen

Enligt Lantmäteriet syftar den nationella geodataplattformen till att tillhandahålla nationellt standardiserade och säkerhetsgodkända grunddatamängder. Enligt Lantmäteriet är tanken att plattformen och dess datamängder ska utvecklas så att den kan tjäna alla samhällsutmaningar som framgår av Lantmäteriets Geodatastrategi.

Geodataplattformen ska enligt Lantmäteriet användas som ett styrmedel för att grunddatamängderna i plattformen ska följa det nationella ramverket för grunddata (den delen av ramverket som gäller för informationsarkitektur). Lantmäteriet har förklarat för oss att ramverket för informationsarkitektur syftar till att göra informationen standardiserad, kombinerbar och sökbar med andra grunddata, till exempel företagsinformation eller hälsodata. Ramverket ställer också krav på kvalitetsredovisning för datamängden så att informationen ska kunna nyttjas effektivt som beslutsunderlag för många olika samhällsbehov och samhällsutmaningar. Ramverket ställer också krav på anpassning av datamängderna så att de kan hanteras helt maskinellt.

Den tekniska delen av geodataplattformen kan enligt Lantmäteriet även nyttjas till att tillhandahålla befintliga sammansatta informationsprodukter från Lantmäteriet. Dessa produkter följer dock i dagsläget inte ramverket och behöver därför anpassas successivt.

Närmare om visionen för fastighetsregistret

Lantmäteriet har framfört att myndigheten har tagit fram ett antal principer, det vill säga en vision, för fastighetsregistret. Följande beskrivning är vår tolkning av denna vision, mot bakgrund av den

• Sida 286
•  Original

problembild som Lantmäteriet har framfört kring fastighetsregistret och då särskilt i fråga om effektiv informationsförsörjning.

Lantmäteriet menar att begreppet fastighetsanknuten information som regleras i 1 § fastighetsregisterlagen ska ges en annan definition än i dag.

Fastighetsinformation är information som produceras av Lant-

mäteriet i egenskap av inskrivningsmyndighet och lantmäterimyndighet inklusive de kommunala lantmäterimyndigheterna, medan

fastighetsanknuten information är information som tas fram av andra

myndigheter. Vi har uppfattat att informationen ingår i samlingsnamnet grundläggande fastighetsinformation som regleras i Lantmäteriets instruktion. Visionen för fastighetsregistret är enligt vår tolkning följande.

Syfte med fastighetsregistret

• Registrera fastighetsrättsliga förhållanden enligt fastighetsbildningslagen, jordabalken eller annan motsvarande författning.
• Fungera som en nyckel till annan information som går att knyta till en fastighet.
• Tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande fastighetsinformation.

Innehållet i fastighetsregistret

• Innehållet ger en korrekt och aktuell bild av hur marken är indelad i fastigheter, vem som äger vad och vilka rättigheter eller skyldigheter som är kopplade till en fastighet.
• Innehållet ger en nationellt heltäckande, enhetligt redovisad och kvalitetssäkrad sammanställning av information.
• Innehållet visar fastighetens utveckling över tid och ger hänvisningar till de rättsliga urkunderna som definierar fastigheten eller ägandet.

• Sida 287
•  Original

• Den del av innehållet som utgör fastighetsanknuten information redovisas på två alternativa sätt. – Fastighetsanknuten information redovisas på samma sätt som i dag tills Lantmäteriet beslutat om att övergå till det nedan nämnda sättet. – Fastighetsanknuten information redovisas enbart genom uppgift om referens till en nationellt heltäckande sammanställning av viss fastighetsanknuten information som är författningsreglerad.

Tillhandahållande av information i fastighetsregistret

• Tillgång till informationen ges i första hand genom digitalt tillgängliggörande av informationen (inklusive visualisering av informationen på en karta) till allmänheten och till olika aktörer eller processer i samhället.
• Tillhandahållande i digital form förutsätter att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.
• Lantmäteriets och de kommunala lantmäterimyndigheternas tillgång till informationen i fastighetsregistret är en grundläggande förutsättning för att syftet med fastighetsregistret ska kunna uppnås.
• Tillhandahållande får ske direkt från dataproducenter vid sidan om fastighetsregistret.

I fråga om fastighetsanknuten information har Lantmäteriet förklarat närmare hur man tänker kring de två alternativen som redovisas ovan under innehållet i fastighetsregistret. Fastighetsanknuten information är till exempel uppgifter om byggnader, belägenhetsadresser, planer, fastighetstaxering eller markreglerande bestämmelser. Dessa uppgifter kommer från kommuner, länsstyrelser, Skatteverket och andra myndigheter.

En redovisning som baseras på referenser innebär enligt Lantmäteriet att det skapas en så kallad universell unik identifierare (UUID) för ett objekt och tillhörande datamängd. Identifieraren möjliggör åtkomst till informationen till exempel via digitala tjänster.

• Sida 288
•  Original

Informationen skulle i dessa fall alltså tillhandahållas via den nationella geodataplattformen. Det innebär att informationen i dessa fall skulle kunna hämtas direkt från källan till Lantmäteriets nationella tjänster.

Enligt Lantmäteriet måste samhällsnyttan överstiga kostnaden för att skapa och ajourhålla referenser till fastighetsanknuten information som hanteras utanför fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att det i dagsläget inte är lika angeläget att ändra redovisningen till exempel rörande taxeringsuppgiftsdelen jämfört med redovisningen av byggnadsdelen eller planinformation i den allmänna delen. Vilket sätt som är mest lämpligt vill myndigheten kunna besluta om löpande baserat på rådande behov, omständigheter och förutsättningar för Lantmäteriet och berörda dataproducerande myndigheter.

7.3.5. Ytterligare medskick från berörda intressenter

Vi har uppfattat att begrepp som decentraliserat system, infrastruktur eller plattform är otydliga för många intressenter.

Systemleverantörer som tillhandahåller system för hantering av fastighetsinformation och annan information har framfört vikten av att dagens funktionalitet med hur data tillgängliggörs bibehålls. Det gäller framför allt nedladdningstjänster som gör att det är möjligt att lagra hela datamängder lokalt. Detta är enligt dessa aktörer en förutsättning för väl fungerande system, exempelvis hos kommuner och myndigheter. Systemleverantörerna menar att direktåtkomsttjänster fungerar bra som komplement i dessa fall.

Motsvarande medskick har vi också fått från intressenter på dataförmedlingssidan som själva har behov av lokalt lagrade kopior av hela datamängder för vissa av sina tjänster.

Intressenterna på dataförmedlingssidan har samtidigt uttryckt en positiv syn på principen om hämtning från källan. Däremot efterfrågar de en tydlig ansvarsgränsdragning för Lantmäteriets myndighetsuppgift kring informationsförsörjning och nya sätt att tillgängliggöra information till informationsmarknaden. Om vissa uppgifter inte längre tillgängliggörs via fastighetsregistret utan via andra digitala verktyg vid sidan om, önskar flera intressenter att registret innehåller så kallade kopplingsuppgifter så att det fortsatt går att bearbeta informationen på samma sätt som i dag.

• Sida 289
•  Original

Frågan om principen att hämta data från källan och utvecklingen av den nationella geodataplattformen diskuterades under vårt möte med Lantmäteriets Geodataråd. Under mötet framgick det att register generellt sett har varit ett bra ett verktyg för att få en sammanhållen bild av information. I dag behöver dock uppgifter inte lagras centralt för att tillhandahållas samlat. Vi har också uppfattat från vårt samtal med Geodatarådet att kraven på skalbara lösningar för ett samlat tillhandahållande från allt fler dataproducenter till allt fler användare förväntas öka utifrån olika samhällsutmaningar. Lantmäteriet har på uppdrag av regeringen tagit fram en nationell geodatastrategi i samarbete med Geodatarådet (se regleringsbrevsuppdraget Fi/2019/04115/SPN. I strategin beskrivs fyra samhällsutmaningar:

• Hållbar stadsutveckling: Utmaningen handlar om att skapa hållbara städer med en god livsmiljö för invånarna. Digitalisering och tillgång till geodata kan användas för att stärka medborgarnas perspektiv och möjlighet till att vara engagerande och delaktiga i samhällsbyggnadsprocessens olika steg. Geodata är navet för stadens förmåga att hantera samhällsviktig verksamhet i olika kritiska situationer.
• Smart landsbygd: Utmaningen har fokus på digitaliseringens betydelse för utvecklingen av en levande landsbygd. I strategin tas exempelvis vikten av att kvalitetssäkra fastighetsgränsers geografiska position upp, bland annat som förutsättning för allt fler uppkopplade arbetsmaskiner.
• Klimatanpassning: Offentliga aktörer har en viktig roll i att initiera, stödja och utvärdera anpassningsarbetet inom sina ansvarsområden. I strategin lyfts behovet av tillgång till geodata för att bidra med ökat kunskapsunderlag i fråga om översvämningar, höga temperaturer, brist på vattenförsörjning, påverkan på livsmedelsförsörjning med mera.
• Ett säkert och robust samhälle: Utmaningen har fokus på blåljusaktörer och beredskapsfrågor. Enhetliga geodata ger en gemensam lägesbild vilket är en grundsten för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att rädda liv och egendom vid olyckor, kriser och krig.