SOU 2024:7
Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar (dir. 2022:94). Syftet med uppdraget är att stärka säkerhetsskyddet för registret och skapa en modern reglering för en effektiv informationsförsörjning som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation. Enligt kommittédirektiven ska utredaren också lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens (2018:585) bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. Den 29 juni 2023 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2023:100).
Före detta generaldirektören Bengt Kjellson förordnades den 31 augusti 2022 att från och med den 1 september 2022 vara särskild utredare.
Som sakkunniga i utredningen förordnades från och med den 9 november 2022 rättssakkunniga Klara Hedlund, rättssakkunniga Therese Klang och numera kanslirådet Mikaela Nilsson. Från samma dag förordnades som experter att biträda utredningen verksjuristen Hannes Beckman, försvarsjuristen Sara Göransson-Livijn, näringspolitiske experten Fredrik Sand, processledaren Magnus Söderdahl, strategichefen Per Sörbom, näringspolitiska experten Anna Thureson samt förbundsjuristen Åsa Wedmalm.
Som sekreterare i utredningen anställdes från och med den 1 september 2022 juristen Malgorzata Drewniak.
Utredningen har antagit namnet Fastighetsregisterlagsutredningen (Ju 2022:09).
Härmed överlämnas betänkandet Ett säkrare och mer tillgängligt
fastighetsregister (SOU 2024:7). Arbetet har bedrivits i nära samråd
med experter och sakkunniga, som har bidragit med värdefulla och konstruktiva synpunkter. Vi-formen har därför använts i betänkandet.
Utredningens uppdrag är med detta slutfört.
Stockholm i januari 2024
Bengt Kjellson
/ Malgorzata Drewniak
Sammanfattning
Inledning
I detta betänkande redovisar vi vårt uppdrag om ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister.
Sveriges cirka 3,4 miljoner fastigheter är en av våra viktigaste samhällsresurser. I princip all verksamhet behöver någon form av åtkomst till mark, det vill säga en fastighet, för att kunna bedrivas. Det sammanlagda taxeringsvärdet, som ska motsvara 75 procent av marknadsvärdet, för Sveriges fastigheter uppgår till mer än 12 000 miljarder kronor. Detta belopp är ungefär dubbelt så stort som Sveriges bruttonationalprodukt. Fastigheter utgör säkerhet för lån till hushåll och icke-finansiella företag som uppgår till volymer som ligger strax under bruttonationalprodukten. Så att ha god ordning på uppgifter som handlar om landets fastigheter är av stor vikt för en fungerande samhällsekonomi och ekonomisk utveckling. Men också för en rad andra ändamål som klimatsomställning och brottsbekämpning. Samtidigt får inte uppgifter som är känsliga för landets säkerhet spridas på ett oönskat sätt.
Den nuvarande fastighetsregisterlagen (2000:224) och tillhörande förordning (2000:308) har nu varit gällande i mer än 20 år. Det är en avsevärd tid, särskilt med beaktande av hur teknik- och informationshanteringen i samhället utvecklats under denna tidsperiod. Dessutom har det säkerhetspolitiska läget förändrats högst väsentligt och det finns ett ökat behov av att stärka skyddet av Sveriges säkerhet i bland annat registersammanhang, så även beträffande fastighetsregistret.
Den rättsliga regleringen av fastighetsregistret har inte hängt med i den utveckling vi upplevt sedan sekelskiftet. Vårt förslag är att den nuvarande regleringen av fastighetsregistret upphävs och ersätts med två nya lagar där frågor om behandling av personuppgifter i fastig-
hetsregistret regleras i en egen lag, skild från lagen som reglerar verksamheten. De nya reglerna är anpassade till dagens verklighet och är utformade som en ramreglering för att i större utsträckning kunna hålla under många är framåt.
Fastighetsinformationen i registret blir mer tillgänglig och tillförlitlig genom att nya regler införs om alternativa redovisningssätt så att det inte uppstår en kopia av vissa uppgifter i fastighetsregistret. Vi föreslår att elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation regleras separat från registerverksamheten vilket möjliggör en enklare reglering av kraven på sådan verksamhet inte minst utifrån EU-rättens regler om en inre marknad för data och dataekonomi.
Fastighetsregistret blir säkrare genom att nya regler införs för att begränsa Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation i elektronisk form. Nya regler om ett tillståndsförfarande föreslås ersätta dagens avtalshantering för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster.
De nya reglerna som innehåller skyddsåtgärder för behandling av personuppgifter har utformats mer konsekvent och med utgångspunkt i vilken skyddsnivå som behövs för personuppgifterna. Sammantaget innebär våra förslag positiva konsekvenser för skyddet av den personliga integriteten och upprätthållandet av kraven på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt, i fastighetsregistret och vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation som sker med Lantmäteriets försorg.
Arbetet har bedrivits i dialog med ett trettiotal intressenter, däribland Lantmäteriet, behöriga myndigheter som för in uppgifter i fastighetsregistret, användare av fastighetsregistret, företag som erbjuder informationstjänster med fastighetsinformation ur registret, olika tillsynsmyndigheter inom dataskydds-, försvars- och säkerhetsområdet, samt med myndigheter i de nordiska länderna och Nederländerna. Vi har även haft nära dialog med flera andra pågående utredningar som har haft beröringspunkter med vårt uppdrag.
Grunden för våra överväganden
Vi har ägnat en betydande del av utredningstiden till att fördjupa direktivens problembild, och som en del av detta arbete träffat ett relativt stort antal intressenter av olika slag. På så sätt tror vi att de
förslag vi lämnar också kan vara verkningsfulla och åstadkomma det regeringens direktiv efterfrågar nämligen ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister.
I de följande avsnitten sammanfattar vi de överväganden vi gjort i ett antal vägvalsfrågor, varefter våra huvudförslag presenteras.
En modern reglering med tydlig ansvarsfördelning
Det huvudsakliga problemet med dagens regler är att de grundas på gamla regler om hur fastighetsregistret såg ut och fördes förr i tiden, i fysiska böcker. En konsekvens av dagens regler är att det bland annat uppstår kopior av samma information både i fastighetsregistret och i andra myndigheters register. Detta har en hämmande effekt inte bara för Lantmäteriets möjlighet att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Även den offentliga förvaltningens digitalisering i stort hämmas eftersom fastighetsinformationen inte kan återanvändas digitalt på ett enkelt sätt.
Utgångspunkten för våra förslag har därför varit att beakta den nya kravbilden som handlar om styrning av dataproduktion som sker i offentlig förvaltning, det vill säga krav som driver den digitala strukturomvandlingen i omvärlden. Kraven handlar i vårt fall om förmågan att nå fler användare av informationen digitalt exempelvis genom nätverksbaserade lösningar, förmågan att uppnå hög grad av interoperabilitet och därmed användbarhet för informationen och förmågan att anpassa verksamheten till effektivisering som möjliggörs genom teknikutvecklingen.
Vi har kommit fram till att ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och de som för in uppgifter i fastighetsregistret behöver tydliggöras genom att det slås fast att fastighetsregistret ska fortsatt föras centralt, med Lantmäteriet som ensam ansvarig för registret. Däremot ska det också slås fast att elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation är möjligt i vissa fall utan att uppgifterna behöver registreras i fastighetsregistret.
En modern reglering behöver utformas som en ramlagstiftning för att på så sätt minska risken att den blir föråldrad på grund av den snabba teknikutvecklingen. Ramregleringen behöver också ta hänsyn till att Lantmäteriet har ett nationellt samordningsansvar för tillhandahållande av fastighetsinformation.
Ökad förutsebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd
Ett problem med dagens regler som syftar till att skydda personuppgifter i fastighetsregistret är att de kan kringgås och därmed leder till negativa konsekvenser för integritetsskyddet. Vi har kommit fram till att det är främst utformningen av reglerna som orsakar detta, bland annat genom att reglerna är sammanblandade med verksamhetsregleringen. Dagens utformning av reglerna har vållat tillämpningsproblem och svåra gränsdragningsfrågor avseende ansvar för informationen och förhållande till generell lagstiftning som styr informationshantering. Vår bedömning är därför att det finns skäl att gå över till en regleringsmodell med två separata lagar, där frågor om behandling av personuppgifter i fastighetsregistret regleras i en egen lag. I denna del har vi samarbetat särskilt med Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, se betänkandet
Framtidens dataskydd (SOU 2023:100).
Vi har också kommit fram till att nuvarande regler innehåller onödiga hinder som har negativa konsekvenser bland annat för brottsbekämpande myndigheter som behöver åtkomst till fastighetsregistret. Vår bedömning är att det finns skäl att utöka möjligheten till sökning på personnummer och samordningsnummer, särskilt med hänsyn till brottsbekämpande myndigheters behov.
Förstärkt informationssäkerhet
Vi lämnar inga författningsförslag för att möta behovet av att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och it-incidenter som berör fastighetsregistret. Det behövs ett samlat grepp kring dessa frågor utifrån ett infrastrukturperspektiv. I denna del hänvisar vi till förslag om koordinerade skyddsnivåer som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid datadelning, se betänkandet En reform
för datadelning (SOU 2023:96).
Ett helhetsgrepp bör också tas för att möta behovet av tillgång till information som utgör grunddata via säkra kommunikationsnät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt för-
svar. Fortsatta åtgärder bör tas inom ramen för beredskapssektorn för grunddata utifrån den kravställning som tas fram inom den sektorn.
Tydligare regelverk för dataförmedlare
Det finns i dagsläget ett 70-tal företag som förmedlar information ur fastighetsregistret i befintligt eller bearbetat skick, i egna informationstjänster. Dessa företag har en viktig roll inte minst utifrån EU:s mål för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för data och för en stark dataekonomi inom EU. En grundläggande förutsättning är dock att det ges förutsättningar i lagstiftningen för en ökad tillit till sådana informationstjänster. Risken med dagens regler för fastighetsregistret är att förutsättningar för sådan tillit inte ges.
Vår bedömning är därför att kraven på Lantmäteriet behöver tydliggöras när tillhandahållande sker genom informationsföretag som vidareförmedlar informationen i befintligt eller bearbetat skick.
Otydlig reglering av kraven på Lantmäteriets tillhandahållande har i dessa fall en negativ påverkan på förutsättningarna för att upprätthålla skyddsnivån för informationen vid vidareförmedling. Förtroendet för informationssäkerheten hos dessa företag påverkas därmed negativt.
Principiella skäl talar för att införa ett krav på tillståndsförfarande för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster. Dagens avtalshantering har negativ påverkan på transparensen för myndighetens beslut om när sådan åtkomst är tillåten.
Begränsning av tillhandahållandeverksamheten med hänsyn till säkerhetsintressen
Lantmäteriet har ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation. Det innebär att myndigheten har vissa skyldigheter och att den behöver arbeta proaktivt med ett elektroniskt tillhandahållande. Problemet med dagens regler är att räckvidden av detta ansvar inte är tydligt reglerat. Vi har därför kommit fram till att befintlig reglering för fastighetsregistret behöver tydliggöras i det avseendet.
Otydlig reglering av gränserna för myndighetens ansvar att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form har en negativ påverkan på säkerhetsintressen, exempelvis genom att det kan uppstå en missuppfattning om att ansvaret innebär större skyldigheter än vad som annars är tillåtet enligt den generella regleringen som syftar till att skydda informationen.
Vi har inte identifierat några hinder i gällande rätt för att ett fullgott säkerhetsskydd ska kunna garanteras när uppgifter lämnas till Lantmäteriet av verksamhetsutövare. Några sådana hinder har inte heller identifierats i fråga om informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäterimyndigheter. Däremot har det framkommit behov av ökad gemensam kompetens. Vi har därför kommit fram till att det finns skäl att föreslå åtgärder för att öka den gemensamma kompetensen och att det bör inrättas ett nytt samverkansorgan vid Lantmäteriet, med representation från relevanta myndigheter och företag.
Utifrån det faktum att termen råd är väl etablerad för flera samverkansgrupperingar i Lantmäteriets verksamhet föreslår vi den föreslagna grupperingen ska benämnas rådet för informations- och cybersäkerhet. Arbetsformerna ska vara sådana att respektive deltagare upplever sig ha nytta av sitt deltagande samtidigt som det inte påverkar varje organisations ansvar för det egna säkerhetsskyddet eller för den roll en deltagande tillsynsmyndighet har.
Två nya lagar
Vi föreslår att nuvarande lag om fastighetsregister ska upphävas och ersättas med två nya lagar, där frågor om behandling av personuppgifter regleras i en egen lag, skild från verksamhetsregleringen kring fastighetsregistret.
Lagarna ska benämnas fastighetsdatalag respektive lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Förslaget innebär att de nuvarande reglerna renodlas och sorteras utifrån sitt syfte. Regleringen blir på så sätt mer flexibel. Uppdelningen öppnar för en tydligare styrning av verksamheten utifrån syftet med fastighetsregistret, vilket gör det lättare att precisera räckvidden av det ansvar som myndigheten har ålagts som en myndighetsupp-
gift. En fördel med sådan reglering är att den kan utformas utifrån ett användarperspektiv. En annan fördel är att förhållandet till andra regler kan tydliggöras. De nuvarande reglerna har vållat tillämpningsproblem särskilt i det avseendet.
Regler för integritetsskydd kan i sin tur renodlas utifrån den registrerades perspektiv. Reglerna behöver också utformas mer konsekvent och enhetligt utifrån hur en modern särreglering av EU:s dataskyddsförordning brukar se ut nu för tiden. Sådan reglering underlättar för den registrerade dels att känna igen sig i hur skyddet regleras, dels att förstå vad denne kan förvänta sig av den personuppgiftsansvariga myndigheten, Lantmäteriet.
Vi vill samtidigt poängtera att våra förslag inte innebär att Lantmäteriet ska utföra några nya uppgifter. Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter förändras därmed inte i sak. De tydliggöranden vi föreslår i fråga om syftet med verksamheten bedömer vi dock som positiva utifrån ett dataskyddsperspektiv. Reglerna utformas därmed på ett tydligare sätt utifrån de krav som uppställs om fastställande av den rättsliga grunden enligt EU:s dataskyddsförordning.
Förslag till en ny fastighetsdatalag
Fastighetsdatalagen ska hjälpa Lantmäteriet att tillämpa den dataskyddsrättsliga regleringen som finns i EU:s dataskyddsförordning och den svenska dataskyddslagen. Syftet med lagen ska därför vara att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att värna människors rätt till skydd av personuppgifter vid sådan behandling.
Lagens tillämpningsområde begränsas till Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Det är alltså den verksamhet som regleras i den andra nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Den huvudsakliga förändringen i utformningen av reglerna i den nya fastighetsdatalagen är att regler om ändamål moderniserats och att regler om skyddsåtgärder utformats med utgångspunkt i skyddsnivåer för personuppgifter.
Vid utformningen av reglerna om ändamål har vi särskilt beaktat att syftet med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten är att ge offentlighet åt informationen. Offentlighetssyftet är alltså en del av den rättsliga grunden i vårt fall. Vi har därför fokuserat särskilt mycket på att precisera just det syftet i den andra särskilda nya lagen som styr själva verksamheten, eftersom det är det syftet som anger ramen för vilka ändamål som är tillåtna. En tydlig verksamhetsreglering innebär enligt vår uppfattning att behovet av till exempel detaljerade ändamål i en registerförfattning kan minska.
En ny rambestämmelse föreslås för behandling av personnummer och samordningsnummer, med utgångspunkt i 3 kap. 10 § dataskyddslagen. Rambestämmelsen föreslås ersätta nuvarande motsvarande reglering i 7–10 §§fastighetsregisterlagen, det vill säga av integritetshöjande åtgärder som rör denna kategori av uppgifter.
Även externa användare, som har rätt till åtkomst till informationen, föreslås få möjlighet att söka på personnummer eller samordningsnummer i vissa fall. Skälen till att utöka möjligheten att söka på personnummer och samordningsnummer för externa användare har vi bedömt vara knutna till användarens behandling med stöd av artikel 6.1 c och e EU:s dataskyddsförordning.
En ny rambestämmelse föreslås också för behandling av uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda. Rambestämmelsen föreslås ersätta nuvarande motsvarande reglering i 7–10 §§fastighetsregisterlagen som innehåller begränsningar för vissa uppgifter som är av mer integritetskänslig natur.
Den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen som reglerar ett ansvar för Lantmäteriet att se till att risker ur ett integritetsperspektiv inte uppkommer, föreslår vi ska tas bort. Regeln har vållat tillämpningsproblem.
Regeringens tidigare bedömning om behovet av särskild reglering i fråga om begränsning av registrerades rättigheter påverkas inte av våra förslag.
Nuvarande bestämmelse om överklagande samordnas tydligare med dataskyddslagens överklagandebestämmelse. Det tydliggörs att det är fråga om beslut som rör den registrerade i fråga om rättigheter som regleras i den nya lagen.
Förslag till en ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation
Den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation är en verksamhetslag. Lagen föreslås innehålla bestämmelser om verksamhet som innebär förande av fastighetsregistret och om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Syftet med bestämmelserna i lagen är att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form. Syftet har preciserats jämfört med den nuvarande regleringen.
Formuleringen fullborda fastighetsbildningsåtgärder tar sikte på offentlighetssyftet som har sin grund i fastighetsbildningslagen (1970:988) och annan motsvarande reglering.
Formuleringen att tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom tar sikte på offentlighetssyftet som har sin grund i jordabalken.
Formuleringen att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form är ett samlingsnamn för alla allmänna intressen som för att kunna tillgodoses förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastighetsinformation i elektronisk form. Begreppet tar sikte på skälen till att effektiv och säker informationsförsörjning utgör ett offentligt åtagande och därmed en särskild myndighetsuppgift för Lantmäteriet.
Begreppet fastighetsanknuten information ersätts med begreppet fastighetsinformation som är det vedertagna namnet på informationen.
Lagen ska tillämpas i verksamhet som rör förande av fastighetsregistret och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Verksamheten sker genom Lantmäteriets försorg. Lagen ska också tillämpas i relevanta delar av behöriga myndigheter i verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur fastighetsregistret.
Det som är nytt jämfört med dagens regler är att tydliga regler införs om hur lagen förhåller sig till annan generell reglering. I den nya lagen fastslås att bestämmelser om elektroniskt tillhandahåll-
ande inte påverkar tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt. Dessutom fastslås det att lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och lagen om geografisk miljöinformations samt de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa lagar gäller i tillhandahållandeverksamheten. Krav som ställs på tillhandahållandeverksamhet i dessa lagar gäller alltså även om de lagarna har ett snävare tillämpningsområde.
Lagens regler om elektroniskt tillhandahållande ges också ramkaraktär i förhållande till annan reglering enligt vilken fastighetsinformation också ska ges offentlighet.
En annan nyhet i vårt förslag är att kravet på att registret ska delas in i olika delar tas bort. Nuvarande lagkrav på viss struktur för fastighetsregistret utgör enligt vår bedömning ett hinder för en effektiv och säker informationshantering i fastighetsregistret.
Mer detaljerade bestämmelser om fastighetsregistrets innehåll föreslås även i fortsättningen regleras på förordningsnivå. Detta gäller även så kallad tilläggsinformation som finns i fastighetsregistret, samt bestämmelser om geometrisk information som gör det möjligt att visualisera registrets innehåll i kartjänster. Begreppet geometrisk information föreslås ersätta begreppet digital registerkarta.
Vissa justeringar föreslås bland annat i registerinnehållet i syfte att säkerställa tillförlitligheten till registret. Detta inkluderar förslag som innebär att redovisningen av uppgifter om identitetsnummer ska bli mer fullständig. Vissa andra förenklingar föreslås också inbegripet att de nya reglerna ska göras mer överskådliga än de befintliga.
Nya regler föreslås för ett alternativt sätt att redovisa uppgifter i fastighetsregistret. Syftet med reglerna är att möjliggöra minskning av dubbelhantering av information, men att det sker successivt och utifrån rådande förhållanden. Syftet med reglerna är också att slå fast att tillhandahållande, exempelvis via Lantmäteriets Nationella geodataplattform, kan under vissa förutsättningar användas som alternativ.
Den befintliga föreskriftsrätten till Lantmäteriet förtydligas i fråga om registrets innehåll genom en konsekvent utformning av bemyndigande om föreskrifter. Föreskriftsrätt föreslås också för så kallade interoperabilitetslösningar. Vi har i denna del anammat de begrepp och förslag som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid datadelning, se betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).
Som en ytterligare åtgärd för att minska dubbelhantering eller annan onödig hantering av information föreslår vi att behörighetsregler justeras för lantmäterimyndigheten enligt fastighetsbildningslagen för att underlätta för en samordnad hantering av avtalsrättigheter som registrerats i fastighetsregistret av inskrivningsmyndigheten enligt jordabalken.
Helt nya regler införs för att reglera Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation, det vill säga Lantmäteriets verksamhet som innebär ett elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Verksamheten är inte ny, men det finns inga särskilda regler som preciserar ansvaret i denna verksamhet i dag.
En ny regel föreslås därmed som tydliggör att Lantmäteriets befintliga ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation innebär en skyldighet att erbjuda fastighetsinformation i lämpliga elektroniska format och distributionssätt. Genom den nya regeln möjliggörs bland annat en tydligare reglering av hur långtgående skyldigheten är med hänsyn till säkerhetsintressen.
För att kunna ta del av de erbjudna formaten och distributionssätten behövs ett tillstånd från Lantmäteriet. En ny regel föreslås därför om detta. Tillståndsförfarandet föreslås ersätta dagens avtals- och beslutsförfarande samt regler om ansvar för Lantmäteriet att se till att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt.
Ett sådant åtkomsttillstånd föreslås medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet. Villkoren ska fastställas i förväg för att öka förutsebarheten för användarna om vad som krävs för att få åtkomst.
Regeringen föreslås meddela föreskrifter om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när tillstånd inte behövs och förutsättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av fastighetsinformation.
Slutligen föreslår vi en ny reglering som tydliggör det rättsliga stödet för Lantmäteriet att erbjuda medborgartjänster i syfte att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.
Nuvarande bestämmelse om överklagande tydliggörs i fråga om vilka beslut som rör användaren och som användaren kan överklaga.
Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse
Överlåtelse av fast egendom omfattas inte i dag av säkerhetsskyddslagens särskilda regler om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. Detta undantag föreslår vi ska tas bort.
De skyldigheter inför överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom som gäller enligt 4 kap. 13 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska även omfatta överlåtelser av fast egendom. Även överlåtelser som görs inom ramen för fastighetsbildningsärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta såväl inskrivningsmyndigheten som lantmäterimyndigheten om beslut som innebär att en överlåtelse förbjuds.
Även överlåtelser som görs inom ramen för fastighetsbildningsärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen. Däremot ska konsekvensen av överträdelse av 4 kap. 13 § i dessa fall i vanlig ordning utgöra en grund för sanktionsavgift.
Bestämmelsen i 18 kap. 3 § tredje punkten jordabalken är en sådan kvalificerad ogiltighetsanledning som innebär att god tro inte kan hävdas om överlåtelsen av fast egendom är ogiltigt enligt säkerhetsskyddslagen.
Frågor som kräver ytterligare utredning
Vi har kommit fram till att vissa ytterligare uppgifter bör lägga till i fastighetsregistret för att öka registrets tillförlitlighet, men vi har inte kunnat föreslå några ändringar i det avseendet inom ramen för vårt uppdrag.
Det finns skäl att lägga till uppgift om ledningsrättshavare i fastighetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning.
Vi föreslår att Lantmäteriet ges i uppdrag av regeringen att utreda hur kraven på att anmäla ledningsrättshavare och överlåtelse ska ske och vilka eventuella konsekvenser en underlåtelse av detta ska medföra.
Uppdraget bör också omfatta frågor om vilka handlingar som bör bifogas anmälan, vilka handläggningsregler som ska gälla för en anmälan, och vilka författningsändringar som krävs bland annat i ledningsrättslagen, om det behövs övergångsregler samt om kostnader.
Vidare finns det skäl att lägga till uppgift om andelstal för gemensamhetsanläggningar i fastighetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning. Vi föreslår att även dessa frågor ska omfattas av ett uppdrag till Lantmäteriet som vi föreslagit i föregående avsnitt.
Det har också framkommit att brottsbekämpande myndigheter har behov av uppgifter om fastighetsägares medborgarskap samt uppgift om mäklare. Även dessa frågor har inte kunnat lösas inom ramen för vårt uppdrag och kräver fortsatt utredning.
Dessa frågor påverkar inte genomförandet av våra förslag utan kan hanteras i särskild ordning.
Konsekvenser och ikraftträdande
De förslag vi lämnar bedöms få positiva effekter för Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret, fastighetsregistrets användare och företag som vidareförmedlar information från registret. För Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret ges nya möjligheter att effektivisera verksamheten. Flera åtgärder föreslås särskilt i syfte att minska behovet av dubbelhantering av samma information som till exempel redan finns i andra register. För användarna och företagen som vidareförmedlar informationen innebär det att informationen blir mer tillförlitlig och att det blir mer förutsägbart vad som krävs för att få åtkomst till informationen i elektronisk form. Flera åtgärder föreslås för att tydliggöra det förfarande som Lantmäteriet tillämpar för att ge sådan åtkomst. Förslagen får positiva effekter på nationella säkerhetsintressen genom att Lantmäteriet informationsförsörjningsansvar begränsas och tydliggörs i förhållande till generell lagstiftning som syftar till att skydda informationen. Förslagen får också positiva effekter på integritetsskyddet genom att integritetsskyddsreglerna utformas mer konsekvent och genom att det blir mer förutsebart för de registrerade hur personuppgifterna får behandlas. Förslagen bedöms förenliga med EU:s dataskyddsförordning.
Förslagen bedöms inte få några betydande finansiella konsekvenser för de berörda intressenterna. De förslag vi lämnar om föreskriftsrätt för Lantmäteriet i fråga om så kallad interoperabilitet vid datadelning bedöms påverka den kommunala självstyrelsen. Denna påverkan anses vara marginell och bedöms godtagbar och proportionerlig.
Huvuddelen av våra förslag bör kunna träda i kraft den 1 juli 2026. De ändringar i säkerhetsskyddslagen vi föreslår, liksom en ändring i Lantmäteriets instruktion, skulle kunna träda i kraft något tidigare, den 1 juli 2025.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till fastighetsdatalag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.
Lagens tillämpningsområde
2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Lagen innehåller även bestämmelser för behandling av personuppgifter i behöriga myndigheters verksamhet där det ingår att föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår eller kommer att ingå i ett register.
Förhållande till annan reglering
3 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, här benämnd dataskyddslagen, och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Personuppgiftsansvar
4 § Lantmäteriet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Personuppgiftansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling som utförs i verksamhet där det ingår att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighetsregistret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om personuppgiftsbiträden.
Ändamål
5 § Lantmäteriet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sin verksamhet.
6 § Personuppgifter som Lantmäteriet behandlar enligt 5 § får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.
Lantmäteriet får i samband med sådant uppgiftslämnande även behandla personuppgifter för att göra urval och bearbetningar.
7 § Lantmäteriet får även behandla personuppgifter för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter
8 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter elektroniskt om det inte är olämpligt.
Elektroniskt tillhandahållande till den registrerade av uppgifter som rör honom eller henne är lämpligt enligt första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar.
Uppgift om personnummer och samordningsnummer
9 § Behandling enligt 8 § som innebär att personnummer eller samordningsnummer tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.
Uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
10 § Behandling enligt 8 § som innebär att uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärd tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen eller något annat beaktansvärt skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgifter om enskilds personliga förhållanden och om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.
Begränsning för direkt marknadsföring
11 § Vid behandling enligt 8 § som sker på framställan av annan för ändamålet direkt marknadsföring gäller artikel 21.2 och 21.3 EU:s dataskyddsförordning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandling enligt första stycket.
Begränsning av rätten till rättelse
12 § Artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till rättelse gäller inte i fråga om rättelse av personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.
När artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning tillämpas i övriga fall enligt denna lag får frågor om sådan rättelse prövas även av någon annan än den personuppgiftsansvarige, om regeringen har föreskrivit det.
Begränsning av rätten till begränsningar av behandling
13 § Artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till begränsning av behandling gäller inte för personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.
Överklagande
14 § Beslut som rör den registrerade enligt 12–13 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.2. Förslag till lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Innehåll och syfte
1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som rör förande av fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Bestämmelserna syftar till att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form.
Vilka som ska tillämpa lagen
2 § Fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet som avses i 1 § sker genom Lantmäteriets försorg.
I verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur registret ska bestämmelserna i 2 kap. tillämpas av behöriga myndigheter enligt 4 § i det kapitlet.
Förhållande till andra författningar
3 § Bestämmelserna i 3 kap. påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt.
Lagen påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter eller krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt.
4 § Vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation enligt denna lag gäller bestämmelserna i
a) lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, och
b) lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.
5 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhandahållas elektroniskt enligt denna lag.
Om det i annan lag eller förordning som reglerar information enligt första stycket finns bestämmelser som avviker från denna lag, ska de bestämmelserna gälla.
2 kap. Fastighetsregistret
Det nationella fastighetsregistret
1 § För det syfte som anges i 1 kap. 1 § ska det finnas ett nationellt register benämnt fastighetsregistret. Registret ska föras med hjälp av informationsteknik.
Registerinnehåll
2 § I registret ingår uppgifter om
1. fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder som ska registreras enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) eller annan liknande lag eller förordning,
2. ägande- och nyttjanderättförhållanden och andra inskrivningsåtgärder som ska registreras enligt jordabalken, och
3. andra åtgärder eller förhållanden som har fastighetsanknytning, och som avser
a) fastighetstaxering,
b) adresser,
c) byggnader, och
d) planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar.
3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. innehållet enligt 2 §,
2. geometrisk information och koordinater som gör det möjligt att visualisera registrets innehåll i karttjänster,
3. ytterligare uppgifter som har samband med registrets innehåll (tilläggsinformation), och
4. interoperabilitet vid datadelning.
Behörighet att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret
4 § Uppgifter får föras in, ändras och tas bort i fastighetsregistret endast av behöriga myndigheter.
Av 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) framgår att lantmäterimyndigheten, eller annan myndighet som regeringen bestämmer, är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastighetsregistret enligt den lagen.
Av 19 kap. 3 § jordabalken framgår att inskrivningsmyndigheten är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastighetsregistret enligt jordabalken.
I 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §fastighetsbildningslagen finns särskilda regler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken.
Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får föra in, ändra och ta bort uppgifter i övriga fall.
3 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation
Format och distributionssätt
1 § Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation innebär en skyldighet för Lantmäteriet att erbjuda lämpliga elektroniska format och distributionssätt.
Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.
Åtkomst till format och distributionssätt
2 § För åtkomst till visst format och distributionssätt enligt 1 § krävs ett tillstånd från Lantmäteriet. Ett sådant åtkomsttillstånd medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet.
3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
a) omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd,
b) när åtkomsttillstånd inte behövs,
c) förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick i informationstjänster, och
d) begränsningar för vilka uppgifter som ingår i samhällets informationsförsörjning enligt 1 kap. 5 §.
Medborgartjänster
4 § Lantmäteriet ska erbjuda medborgartjänster för allmänheten om det är nödvändigt för att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehåll och begränsningar för tillhandahållande enligt första stycket.
4 kap. Skadestånd, avgifter och överklagande
Skadestånd
1 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap. jordabalken finns bestämmelser om skadestånd på grund av fel i fastighetsregistret.
Avgifter
2 § Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter.
Överklagande
3 § Beslut om åtkomsttillstånd enligt 3 kap. 2 § denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. För överklagande av beslut om avgift för användningen av fastighetsregistret gäller särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.3. Förslag till lag om upphävande av lagen (2000:224) om fastighetsregister
Härigenom föreskrivs följande.
Lagen (2000:224) om fastighetsregister ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.4. Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § och 18 §säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
13 §1
En verksamhetsutövare ska göra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning enligt 14 § och samråda enligt 15 §, om verksamhetsutövaren avser att överlåta
1. hela eller någon del av den säkerhetskänsliga verksamheten, eller
2. egendom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd.
Första stycket gäller inte för överlåtelser av fast egendom.
Första stycket gäller även överlåtelser av fast egendom enligt jordabalken och överföring av äganderätten till fast egendom enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) .
Regeringen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från första stycket. Om det finns särskilda skäl får regeringen också besluta om sådana undantag i enskilda fall.
18 §2
En överlåtelse i strid med ett förbud enligt 17 § är ogiltig. Om en överlåtelse har genomförts utan samråd enligt 15 eller 16 § och förutsättningarna för ett förbud enligt 17 § är uppfyllda, får tillsynsmyndigheten i efterhand besluta om sådant förbud. Överlåtelse är då ogiltig.
Beslut om förbud enligt andra stycket påverkar inte giltigheten av beslut som innebär överföring av äganderätten till fast egendom
1 Senaste lydelse 2021:952. 2 Senaste lydelse 2021:952.
enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) .
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1.5. Förslag till lag om ändring i jordabalken1
Härigenom föreskrivs
dels att 2 kap. 3 § och 7 §, 12 kap. 16 §, 13 kap. 15, 16, 18 och
25 §§, 18 kap. 10 §, 19 kap. 1, 6, 9, 12, 19, 21–23, 25 a, 27, 29, 35 och 37 §§ och rubriken till 19 kap., 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§, 21 kap. 4 och 6 §§, 22 kap. 3, 4, och 12 §§, 23 kap. 2 § och 9 §, och 24 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 23 kap. ska lyda ”Inskrivning av annan
nyttjanderätt än tomträtt samt av servitut och rätt till elektrisk kraft”,
dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (2000:226) om ändring av jordabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §2
Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten, om ägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel enligt
24 kap. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg hör inte i något fall till fastigheten.
Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten, om ägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i fastig-
hetsregistret enligt 24 kap. Fordon,
kontorsutrustning och handverktyg hör inte i något fall till fastigheten.
1 Balken omtryckt 1970:1209. 2 Senaste lydelse 2000:226.
7 §3
En överlåtelse av ett föremål som hör till en fastighet gäller inte mot tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastigheten på ett sådan sätt att det inte längre kan anses höra till denna, eller
2. ett beslut enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) eller anläggningslagen (1973;1149) om att föremålet inte längre skall höra till fastigheten har införts i fastig-
hetsregistrets allmänna del.
2. ett beslut enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) eller anläggningslagen (1973;1149) om att föremålet inte längre ska höra till fastigheten har införts i fastig-
hetsregistret.
Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv försäljning av föremål som hör till en fastighet och av ianspråktagande av sådana föremål genom expropriation finns särskilda bestämmelser.
12 kap.
16 §4
Bestämmelserna i 10–12 §§ tillämpas också, om
1. lägenheten blir så förstörd under hyrestiden att den inte kan användas för det avsedda ändamålet eller om lägenheten annars skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan,
2. hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten utan att hyresgästen är vållande,
3. hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket, eller
4. en myndighet under hyrestiden meddelar ett sådant beslut som avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen gett anledning till det, dock inte förrän beslutet får verkställas.
Avser hyresavtalet en bostadslägenhet, får hyresnämnden i de fall som avses i första stycket 1–3 eller om hyresvärden inte fullgör sin underhållsskyldighet enligt 15 § tredje stycket på ansökan av hyresgästen ålägga hyresvärden att åtgärda bristen (åtgärdsföreläggande). I föreläggandet, som får förenas med vite, ska det anges en viss tid inom vilken den eller de åtgärder som avses med föreläggandet ska ha vidtagits. Finns det särskilda skäl får tiden förlängas, om en ansökan om det görs innan tidsfristen löper ut.
3 Senaste lydelse 2001:889. 4 Senaste lydelse 2021:1097.
Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om inskränkning i rätten att enligt första stycket få nedsättning av hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat arbete som särskilt anges i avtalet.
En ansökan om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den som senast har beviljats eller sökt lagfart, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan om åtgärdsföreläggande görs.
Om fastigheten överlåts efter att ansökan om åtgärdsföreläggande har gjorts eller om det är fråga om ett sådant fall som avses i fjärde stycket, ska rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.
Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel, kan en ansökan om åt-
gärdsföreläggande riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.
Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistret, kan en ansökan om åtgärdsföreläggande riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.
13 kap.
15 §5
Uppsägning av tomträttsavtal
skall ske minst två år före peri-
odens utgång, om ej längre uppsägningstid överenskommits. Uppsägning som sker tidigare än fem år före periodens utgång är utan verkan. Det åligger fastighetsägaren att inom samma tid som gäller för uppsägningen anmäla denna till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel. Om
sådan anteckning ej skett, är uppsägningen ogiltig.
Uppsägning av tomträttsavtal
ska ske minst två år före peri-
odens utgång, om ej längre uppsägningstid överenskommits. Uppsägning som sker tidigare än fem år före periodens utgång är utan verkan. Det åligger fastighetsägaren att inom samma tid som gäller för uppsägningen anmäla denna till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig-
hetsregistret. Om sådan anteckning
ej skett, är uppsägningen ogiltig.
5 Senaste lydelse 2000:226.
Uppsägning skall ske skriftligen. Därvid bör skälen för uppsägningen anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga delar.
Uppsägning ska ske skriftligen. Därvid bör skälen för uppsägningen anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga delar.
16 §6
Anser tomträttshavaren att det inte finns skäl för uppsägning, får han eller hon klandra uppsägningen. Om tomträttshavaren inte väcker talan inom tre månader efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, är rätten till talan
förlorad.
Anser tomträttshavaren att det inte finns skäl för uppsägning, får han eller hon klandra uppsägningen. Om tomträttshavaren inte väcker talan inom tre månader efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistret, är rätten till talan förlorad.
18 §7
När fastighetsägaren är skyldig att lösa egendom, skall talan om lösesumman väckas inom ett år efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel. Om tomträttshav-
aren har klandrat uppsägningen enligt 16 §, får talan om lösesumman i stället väckas inom ett år efter det att domen i målet om klander vann laga kraft. Om tiden inte iakttas, förfaller uppsägningen. Talan får väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.
Sedan domen om lösesumman har vunnit laga kraft, skall lösesumman inom en månad deponeras hos länsstyrelsen.
När fastighetsägaren är skyldig att lösa egendom, ska talan om lösesumman väckas inom ett år efter det att uppsägningen antecknades i fastighetsregistret. Om tomträttshavaren har klandrat uppsägningen enligt 16 §, får talan om lösesumman i stället väckas inom ett år efter det att domen i målet om klander vann laga kraft. Om tiden inte iakttas, förfaller uppsägningen. Talan får väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.
Sedan domen om lösesumman har vunnit laga kraft, ska lösesumman inom en månad deponeras hos länsstyrelsen.
6 Senaste lydelse 2000:226. 7 Senaste lydelse 2004:424.
Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman har deponerats, skall länsstyrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Medel som har deponerats
skall genast sättas in i bank eller
kreditmarknadsföretag mot ränta.
Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, ska länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman har deponerats, ska länsstyrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret.
Medel som har deponerats
ska genast sättas in i bank eller
kreditmarknadsföretag mot ränta.
25 §8
När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klander av uppsägning, skall rätten genast göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Detsamma gäller när dom eller slutligt beslut i sådant mål vunnit laga kraft.
När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klander av uppsägning, ska rätten genast göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsregistret. Detsamma gäller
när dom eller slutligt beslut i sådant mål vunnit laga kraft.
18 kap.
10 §9
Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill söka betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits eller fordran
Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill söka betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits eller fordran
8 Senaste lydelse 2000:226. 9 Senaste lydelse 2000:226.
som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel, kan talan om betal-
ning i stället riktas mot den som innehar egendomen med äganderättsanspråk.
som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistret, kan talan om betalning i stället riktas mot den som innehar egendomen med äganderättsanspråk.
I fråga om tomträtt gäller första stycket även när fastighetsägaren vill uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 13 kap. 11 eller 18 §.
19 kap.
Handläggning av inskrivningsärenden m.m.
19 kap. Handläggning av inskrivningsärenden och
registrering i fastighetsregistret
1 §10
Inskrivning enligt denna balk ska göras i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel.
Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224) om fastighetsregister.
Inskrivning enligt denna balk ska göras i fastighetsregistret enligt
lagen ( 0000:000 ) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
6 §11
Ett inskrivningsärende skall tas upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag skall hållas varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton.
Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en registrering i fastighets-
registrets allmänna del avseende
den fastighet som ansökan eller
Ett inskrivningsärende ska tas upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag ska hållas varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton.
Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en registrering i fastighets-
registret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) avse-
10 Senaste lydelse 2020:362. 11 Senaste lydelse 2000:226.
anmälan avser, skall ansökan eller anmälan anses ha gjorts efter registreringen.
ende den fastighet som ansökan eller anmälan avser, ska ansökan eller anmälan anses ha gjorts efter registreringen.
9 §12
Inskrivningsmyndigheten skall sammanföra handlingarna i inskrivningsärendena i akter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att akterna
skall utgöra en del av ärende-
registret, om de är i elektronisk form.
Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller förklaring av betydelse för ärendet, skall en anteckning om detta göras i akten. Detsamma gäller om en särskild utredning har gjorts i ärendet. I akten skall även tas in protokoll samt kallelser, förelägganden och andra beslut som inte skall antecknas i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Att skälen för vissa beslut skall antecknas i akten framgår av 19 och 25 §§.
Inskrivningsmyndigheten ska sammanföra handlingarna i inskrivningsärendena i akter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att akterna
ska utgöra en del av ärende-
registret, om de är i elektronisk form.
Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller förklaring av betydelse för ärendet, ska en anteckning om detta göras i akten. Detsamma gäller om en särskild utredning har gjorts i ärendet. I akten ska även tas in protokoll samt kallelser, förelägganden och andra beslut som inte ska antecknas i
fastighetsregistret.
Att skälen för vissa beslut ska antecknas i akten framgår av 19 och 25 §§.
12 §13
En ansökan ska omedelbart avvisas, om
1. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första stycket, eller
2. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det inte kan skrivas in i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.
2. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det inte kan skrivas in i
fastighetsregistret.
12 Senaste lydelse 2011:62. 13 Senaste lydelse 2008:153.
19 §14
Ett sådant beslut i ärende enligt 20–24 kap. som enligt lag eller annan författning skall föras in i fastighetsregistrets inskrivnings-
del meddelas genom att beslutet
förs in i denna del av registret. Beslutet skall anses ha det innehåll som framgår av registret.
Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, skall skälen för beslutet antecknas i akten.
Ett sådant beslut i ärende enligt 20–24 kap. som enligt lag eller annan författning ska föras in i fastighetsregistret meddelas genom att beslutet förs in i registret. Beslutet ska anses ha det innehåll som framgår av registret.
Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, ska skälen för beslutet antecknas i akten.
21 §15
Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten tidigare har utfärdat till följd av senare beslut om rättelse inte längre stämmer överens med uppgift i
fastighetsregistrets inskrivningsdel, skall myndigheten utfärda
ett nytt bevis. I samband därmed
skall det tidigare utfärdade beviset
förstöras.
Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten tidigare har utfärdat till följd av senare beslut om rättelse inte längre stämmer överens med uppgift i
fastighetsregistret, ska myndigheten
utfärda ett nytt bevis. I samband därmed ska det tidigare utfärdade beviset förstöras.
Inskrivningsmyndigheten får förelägga den som innehar ett sådant bevis att ge in det till myndigheten. Föreläggandet får förenas med vite.
22 §16
Om fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel innehåller någon uppen-
bar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyn-
Om fastighetsregistret innehåller någon uppenbar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyndigheten rätta
14 Senaste lydelse 2000:226. 15 Senaste lydelse 2000:226. 16 Senaste lydelse 2018:778.
digheten rätta uppgiften. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
uppgiften. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare av en panträtt eller en innehavare av en rättighet för vilken inskrivning är beviljad eller sökt, ska det inbördes företrädet mellan de berörda förvärven bestämmas efter vad som är skäligt.
I fall som avses i första stycket tillämpas inte 36 § förvaltningslagen (2017:900).
23 §17
När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om rättelse, skall detta antecknas i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel, om
beslut i ärendet inte meddelas samma dag.
När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om rättelse, ska detta antecknas i fastig-
hetsregistret, om beslut i ärendet
inte meddelas samma dag.
25 a §18
Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter i fastighetsregist-
rets inskrivningsdel.
Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter som förts in fastig-
hetsregistret enligt 19 kap.
17 Senaste lydelse 2000:226. 18 Senaste lydelse 2018:270.
27 §19
Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistrets inskrivnings-
del på annat sätt än som följer av
övriga bestämmelser i detta kapitel.
Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn och adressuppgifter får införas i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel på
annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.
Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.
Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn, per-
sonnummer eller samordningsnummer och adressuppgifter får
införas i fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.
29 §20
Inskrivningsmyndigheten ska anteckna följande uppgifter i fas-
tighetsregistrets inskrivningsdel:
Inskrivningsmyndigheten ska anteckna följande uppgifter i fas-
tighetsregistret:
1. uppgift om exekutiv försäljning eller expropriation eller liknande tvångsförvärv som inverkat på en inteckning eller en inskriven rättighet,
2. uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på en inteckning eller en inskriven rättighet,
3. uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt till sådan egendom,
4. uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av tomträtt,
5. uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål som avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,
6. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,
7. uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo ska säljas exekutivt,
8. uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,
19 Senaste lydelse 2006:142. 20 Senaste lydelse 2008:337.
9. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har belagts med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring, och
10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning ska antecknas i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel.
10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning ska antecknas i fastighetsregistret.
Anteckning ska göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd som utvisar förhållandet har kommit in till inskrivningsmyndigheten.
Domstol ska genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana förhållanden som avses i första stycket 3–5.
35 §21
Om det överklagade beslutet har förts in i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i registret.
Om det överklagade beslutet har förts in i fastighetsregistret,
ska uppgift om överklagandet
föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, ska beslutets innehåll antecknas i registret.
37 §22
Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighets-
registrets inskrivningsdel eller i en
anordning som är ansluten till
registrets inskrivningsdel hos den
statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).
Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighets-
registret eller i en anordning som
är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).
21 Senaste lydelse 2000:226. 22 Senaste lydelse 2008:541.
Rätten gäller endast i den mån inskrivningsmyndigheten är ansvarig för uppgifterna i fastighetsregistret enligt denna balk.
Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.
20 kap.
4 §23
Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att föregående ägares förvärv lagfares och har tiden för sökande av lagfart på dennes förvärv börjat löpa, får förvärvaren söka lagfart även på detta förvärv. Företrädaren i äganderätten är skyldig att för sådant ändamål tillhandahålla erforderliga handlingar som han innehar.
Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan rättshandling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan som har att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för dennes räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne göras i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan rättshandling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan som har att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för dennes räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne göras i
fastighetsregistret.
6 §24
En lagfartsansökan ska avslås, om
1. fångeshandlingen inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,
2. fångeshandlingen inte är upprättad på det sätt som föreskrivs i lag,
3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,
23 Senaste lydelse 2000:226. 24 Senaste lydelse 2010:2048.
4. förvärvet avser en del av en fastighet och tiden för att ansöka om fastighetsbildning enligt 4 kap. 7–9, 28 eller 29 § eller enligt någon annan bestämmelse i lag har gått ut eller ansökan om fastighetsbildning har avslagits eller ett sådant förvärv annars enligt lag är ogiltigt,
5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel av inskränkningen var
upptaget på inskrivningsdag,
5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistret av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,
6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv,
7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försäljningen enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde framför dennes förvärv,
8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd har gått ut eller ansökan om tillstånd har avslagits,
9. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller inte kan göras gällande.
7 §25
Förekommer inte omständigheter som avses i 6 §, ska lagfartsansökan förklaras vilande, om
1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myndighet,
2. fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte föreligger,
3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,
4. lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft,
25 Senaste lydelse 2010:2048.
5. vid förvärv genom legat detta inte utgivits,
6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,
7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivnings-
del av anmälan enligt 5 § andra
stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistret av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,
9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,
10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,
11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,
12. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, eller
13. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som inte överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.
13 §26
Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, skall den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshand-
Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, ska den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshand-
26 Senaste lydelse 2000:226.
ling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.
Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistrets
inskrivningsdel under nämnda tid.
I ärende om lagfart som avses i denne pragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.
ling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.
Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistret under nämnda tid.
I ärende om lagfart som avses i denna paragraf ska, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från Kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.
14 §27
Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta rättighet i denna, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt genom annans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall anteckning om inskränkningen göras i fastighets-
registrets inskrivningsdel när lag-
Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans rätt att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta rättighet i denna, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt genom annans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, ska anteckning om inskränkningen göras i fastighets-
registret när lagfart sökes eller
27 Senaste lydelse 2000:226.
fart sökes eller när upplysning om inskränkningar därefer vinnes.
när upplysning om inskränkningar därefter vinnes.
21 kap.
4 §28
Framgår av upplåtelsehandlingen att tomträttshavarens rätt att upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt, skall anteckning om detta göras i fastighetsregistrets
inskrivningsdel när inskrivning
sökes.
Framgår av upplåtelsehandlingen att tomträttshavarens rätt att upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt, ska anteckning om detta göras i fastighetsregistret när inskrivning sökes.
6 §29
Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller upplyses på annat sätt att tomträtten har upphört enligt 13 kap. 19 §, ska det i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel antecknas att tomträtten
har upphört.
Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel eller upplyses på annat sätt att tomträtten har upphört enligt 13 kap. 19 §, ska det i fastighetsregistret antecknas att tomträtten har upphört.
Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap. 22 § får inte bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då dödning söks.
28 Senaste lydelse 2000:226. 29 Senaste lydelse 2008:337.
22 kap.
3 §30
Ansökan om inteckning ska avslås, om
1. föreskrifterna i 2 § inte iakttagits,
2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel
inteckning inte får beviljas i fastigheten,
2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i
fastighetsregistret inteckning inte
får beviljas i fastigheten,
3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,
4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,
5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inteckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet, eller
6. en del av fastigheten har utmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller fastigheten eller en del av fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, om inte ansökningen har medgetts av Kronofogdemyndigheten.
Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till samma dag.
4 §31
Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om inteckning förklaras vilande, om
Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, ska ansökan om inteckning förklaras vilande, om
1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,
2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,
3. sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits,
30 Senaste lydelse 2010:238. 31 Senaste lydelse 2003:378.
4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel av anmälan enligt 5 §
andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,
4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistret av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,
5. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd.
Förklaras ansökan vilande,
skall inskrivningsmyndigheten ut-
färda bevis om detta (vilandebevis).
Förklaras ansökan vilande,
ska inskrivningsmyndigheten ut-
färda bevis om detta (vilandebevis).
12 §32
På ansökan av innehavare av pantbrev eller vilandebevis skall anteckning göras i fastighetsregist-
rets inskrivningsdel om innehavet.
Är annan förut antecknad som innehavare, skall inskrivningsmyndigheten sedan anteckning om det nya innehavet skett avföra den tidigare anteckningen och skriftligen underrätta den som tidigare var antecknad som innehavare om åtgärden. Skyldighet att underrätta tidigare antecknad innehavare föreligger dock icke, om det är uppenbart att underrättelsen saknar betydelse för honom. Föreligger anledning till antagande att sökan-
På ansökan av innehavare av pantbrev eller vilandebevis ska anteckning göras i fastighets-
registret om innehavet.
Är annan förut antecknad som innehavare, ska inskrivningsmyndigheten sedan anteckning om det nya innehavet skett avföra den tidigare anteckningen och skriftligen underrätta den som tidigare var antecknad som innehavare om åtgärden. Skyldighet att underrätta tidigare antecknad innehavare föreligger dock icke, om det är uppenbart att underrättelsen saknar betydelse för honom. Föreligger anledning till antagande att sökan-
32 Senaste lydelse 2000:226.
den icke innehar pantbrevet eller beviset, skall föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.
Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, skall anteckningen avföras.
den icke innehar pantbrevet eller beviset, ska föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.
Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, ska anteckningen avföras.
23 kap.
Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt
avservitut och rätt till elektrisk
kraft
Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt
av servitut och rätt till
elektrisk kraft
2 §33
En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om
1. den handling som rättigheten grundas på inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,
2. föreskrift i lag beträffande sådan upplåtelse som ansökan angår inte har iakttagits och föreskriften inte avser giltigheten av endast visst förbehåll,
3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel av inskränkningen var
upptaget på inskrivningsdag,
3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsregistret av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,
4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,
5. fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför upplåtelsen,
6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,
33 Senaste lydelse 2008:377.
7. fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks,
8. upplåtelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i upplåtelsehandlingen inte får inskrivas,
9. upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftligt medgivande till inskrivning inte föreligger,
10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller att rätttigheten upphört eller av annat skäl inte kan göras gällande.
10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller att rättigheten upphört eller av annat skäl inte kan göras gällande.
Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inskrivning uppskjutas till samma dag.
9 §34
Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap.
13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.
Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap.
13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, ska rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.
En inskriven rättighet enligt första stycket får ändras av lantmäterimyndigheten i fastighetsregistret.
34 Senaste lydelse 1989:722.
24 kap.
1 §35
En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel av
en förklaring som avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast är sökt.
En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastig-
hetsregistret av en förklaring som
avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart senast är sökt.
Ansökan ska avslås, om
1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och inskrivningsansökan inte har medgetts av den som har lagfart,
2. en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje borgenär för vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning utgör säkerhet inte med ingivande av pantbrevet har medgett ansökan,
3. fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,
4. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inskrivningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,
5. fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,
6. fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,
7. fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller tagen i förvar eller beläggs med kvarstad eller tas i förvar den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan.
Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp till en senare inskrivningsdag, ska behandlingen av inskrivningsansökan skjutas upp till samma dag.
35 Senaste lydelse 2008:337.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagen ( 2000:226 ) om ändring i jordabalken
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister har beslutat att de skall stå kvar i fastighetsbok eller tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i fastighets-
registrets inskrivningsdel i stället
avse anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller tomträtter för vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister har beslutat att de ska stå kvar i fastighetsbok eller tomträttsbok. För sådana fastigheter eller tomträtter ska vad som i lag eller annan författning sägs om inskrivning eller anteckning i fastighetsregist-
ret i stället avse anteckning i
fastighetsbok eller tomträttsbok.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.6. Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 21 §, 26 kap. 15 § och 31 kap. 35 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
21 §1
Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare ägaren är underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 § första stycket, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.
Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i fastig-
hetsregistrets allmänna del.
Övertagandet enligt 20 § första stycket ska antecknas i fastighets-
registret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:998).
26 kap.
15 §2
Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets-
registrets inskrivningsdel. Är före-
läggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat
Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets-
registret enligt 19 kap. jordabalken.
Är föreläggandet förenat med löpande vite, ska även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt ska, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat
1 Senaste lydelse 2000:228. 2 Senaste lydelse 2000:228.
brev underrättas om anteckningen.
brev underrättas om anteckningen.
Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse, ska tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.
31 kap.
35 §3
När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i
fastighetsregistrets allmänna del.
När inlösen av mark är fullbordad, ska detta antecknas i fas-
tighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) .
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
3 Senaste lydelse 2000:228.
1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
Härigenom föreskrivs att 8 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §1
Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som ej är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet skall avlösas mot ersättning i penningar.
Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och skall bestämmas till två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio åren. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning eljest är förfallet.
Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en an-
Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som inte är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet ska avlösas mot ersättning i penningar.
Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och ska bestämmas till två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio åren. Länsstyrelsen ska utsätta viss dag, då löseskillingen senast ska hava erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning annars är förfallet.
Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, ska länsstyrelsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om
1 Senaste lydelse 2005:1209.
teckning om avlösningen skall bli införd i fastighetsregistrets all-
männa del.
Bestämmelser om vem som skall föra in uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) .
avlösningen ska bli införd i fastig-
hetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
Härigenom föreskrivs att 7 a § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §1
Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som ej är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet skall avlösas mot ersättning i penningar.
Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och må, efter vad som finnes skäligt, bestämmas till högst två och en halv gånger sammanlagda värdet av den del av allmänningsskogens behållna avkastning för de senaste tio åren, som svarar mot fastighetens delaktighetstal. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning
eljest är förfallet.
Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, skall länsstyr-
Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som inte är taxerad såsom lantbruksenhet, må länsstyrelsen, på framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet ska avlösas mot ersättning i penningar.
Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och må, efter vad som finnes skäligt, bestämmas till högst två och en halv gånger sammanlagda värdet av den del av allmänningsskogens behållna avkastning för de senaste tio åren, som svarar mot fastighetens delaktighetstal. Länsstyrelsen ska utsätta viss dag, då löseskillingen senast ska ha erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet om avlösning annars är förfallet.
Då beslutet om avlösning har vunnit laga kraft och bevis som avses i andra stycket har kommit in till länsstyrelsen, ska länsstyr-
1 Senaste lydelse 2005:1210.
elsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om avlösningen skall bli införd i
fastighetsregistrets allmänna del.
Bestämmelser om vem som skall föra in uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) .
elsen genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om avlösningen ska bli införd i
fastighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) .
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal indelning i samband med fastighetsbildning
Härigenom föreskrivs att 6 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §1
Indelningsändring enligt 1 eller 2 § träder i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen införts i
fastighetsregistrets allmänna del, om ej annat bestämts i beslut om med-
givande till fastighetsbildningen.
Indelningsändring enligt 1 eller 2 § träder i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen införts i
fastighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988),
om inte annat bestämts i beslut om medgivande till fastighetsbildningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1 Senaste lydelse 2001:162.
1.10. Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 5 kap. 18, 30, 31 och 33 a §§, 8 kap. 10 §, 12 kap. 10 §, 15 kap. 6 och 10 §§, 19 kap. 1–6 §§ och rubriken till 19 kap. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §1
Fastigheterna skall redovisas i
fastighetsregistrets allmänna del.
Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224) om
fastighetsregister.
Fastighetsbildning och fastighetsbestämning är fullbordade, när uppgift om åtgärden har införts i
fastighetsregistrets allmänna del.
Fastigheterna ska redovisas i
fastighetsregistret enligt 19 kap. Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen ( 0000:000 ) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Fastighetsbildning och fastighetsbestämning är fullbordade, när uppgift om åtgärden har införts i fastighetsregistret.
5 kap.
18 §2
Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden
1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter som beröres av regleringen medger det,
1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter som berörs av regleringen medger det,
2. 6 § andra stycket, 7 och 10–12 §§ samt 15 § tredje stycket, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,
3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,
1 Senaste lydelse 2000:233. 2 Senaste lydelse 2003:380.
4. 13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.
Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10–14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.
Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.
Sådant samtycke av sambo som avses i 23 § sambolagen (2003:376) krävs dock endast om ärende om anteckning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel av
anmälan enligt 5 § andra stycket samma lag var upptaget på inskrivningsdag när medgivandet gjordes.
Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, lämnas
Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10–14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras inte, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.
Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde ska upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.
Sådant samtycke av sambo som avses i 23 § sambolagen (2003:376) krävs dock endast om ärende om anteckning i fastig-
hetsregistret av anmälan enligt 5 §
andra stycket samma lag var upptaget på inskrivningsdag när medgivandet gjordes.
Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark ska, om samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening, lämnas av
av föreningen i stället för av delägarna.
föreningen i stället för av delägarna.
30 §3
Tillträde sker vid den tidpunkt som lantmäterimyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker,
skall fastighetsbildningsbeslutet
ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fas-
tighetsregistrets allmänna del. I be-
slut om tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.
Har bestämmelse om tillträde
icke meddelats, sker tillträde när
uppgift om regleringen införts i
fastighetsregistrets allmänna del.
Sker tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen
skall betalas av den som har nytta
av att tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.
Har tillträde skett och är det
ej uppenbart att den ersättning
som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall lantmäterimyndigheten på yrk-
Tillträde sker vid den tidpunkt som lantmäterimyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker,
ska fastighetsbildningsbeslutet
ha vunnit laga kraft. Om inte särskilda skäl föranleder annat, får tillträde inte bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fas-
tighetsregistret. I beslut om till-
träde ska förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.
Har bestämmelse om tillträde
inte meddelats, sker tillträde när
uppgift om regleringen införts i
fastighetsregistret.
Sker tillträde inte samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen
ska betalas av den som har nytta
av att tillträde inte sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.
Har tillträde skett och är det
inte uppenbart att den ersättning
som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, ska lantmäterimyndigheten på yrk-
3 Senaste lydelse 2000:233.
ande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet.
ande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande ska utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen inte bestämmas till lägre belopp än förskottet.
31 §4
Den som avträder mark får under ett år ha kvar byggnad eller annan anläggning som skall flyttas samt upplag. Finns växande gröda på åker som tillträdes, får avträdaren bärga grödan.
Första stycket gäller endast om lantmäterimyndigheten ej bestämmer annat.
Om det främjar genomförandet av regleringen, kan den som avträder skogbevuxen mark berättigas att under en tid av högst fem år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistrets
allmänna del uttaga utstämplad
skog på marken till särskilt angivet värde. Föreligger på grund av förhållande, som avträdaren
icke råder över, hinder för honom
att tillgodogöra sig skogen inom den bestämda tiden, skall markens ägare betala ersättning i pengar för vad som ej kan uttagas. Väckes
ej talan om sådan ersättning
inom ett år från det tiden utgick, är rätten till talan förlorad.
Den som avträder mark får under ett år ha kvar byggnad eller annan anläggning som ska flyttas samt upplag. Finns växande gröda på åker som tillträdes, får avträdaren bärga grödan.
Första stycket gäller endast om lantmäterimyndigheten inte bestämmer annat.
Om det främjar genomförandet av regleringen, kan den som avträder skogbevuxen mark berättigas att under en tid av högst fem år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret ta
ut utstämplad skog på marken
till särskilt angivet värde. Föreligger på grund av förhållande, som avträdaren inte råder över, hinder för honom att tillgodogöra sig skogen inom den bestämda tiden, ska markens ägare betala ersättning i pengar för vad som inte kan tas ut. Väcks inte talan om sådan ersättning inom ett år från det tiden utgick, är rätten till talan förlorad.
4 Senaste lydelse 2000:233.
33 a §5
Om en nyttjanderätt gäller i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, skall lantmäterimyndigheten förordna att nyttjanderätten skall fortsätta att gälla i den överförda egendomen, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.
Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till förlängning,
skall ett sådant förordnande med-
delas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.
Om en nyttjanderätt gäller i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, ska lantmäterimyndigheten förordna att nyttjanderätten ska fortsätta att gälla i den överförda egendomen, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.
Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till förlängning, ska ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.
Ett förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt avser den överförda egendomen, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat den genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Lantmäterimyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som behövs. Ett förordnande enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.
Ett förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel, skall underrättelse om förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten
när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.
Ett förordnande enligt första stycket ska redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighets-
registret enligt 19 kap. jordabalken, ska lantmäterimyndigheten ändra den inskrivna rättigheten i enlighet med fastighetsbildningsbeslutet i fastighetsregistret enligt 23 kap. 9 § jordabalken, när fastighets-
5 Senaste lydelse 2000:233.
bildningsbeslutet har vunnit laga kraft.
8 kap.
10 §6
När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan företages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.
Förordnande om inlösen skall
upptagas i fastighetsbildningsbe-
slutet.
När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, ska underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan tas till slutlig behandling, samt anmälan
görs till inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsregist-
ret. Delgivning får inte ske i så-
dan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.
Förordnande om inlösen ska
upptas i fastighetsbildningsbe-
slutet.
12 kap.
10 §7
Inskrivningsmyndighetens yttrande skall avges snarast möjligt. Det skall grundas på fastighets-
registrets inskrivningsdel och vad
som eljest är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges huru-
vida hinder mot sammanlägg-
ning möter enligt 1--6 §§. Om i ärendet åberopas avtal enligt 2 §,
skall vidare anges huruvida avta-
let är lagligen beskaffat.
Finner inskrivningsmyndigheten att mot sammanläggningen
möter hinder som bör kunna
Inskrivningsmyndighetens yttrande ska avges snarast möjligt. Det ska grundas på uppgifter i fas-
tighetsregistret som förts in enligt 19 kap. jordabalkenoch vad som annars är känt för myndigheten.
I yttrandet ska anges om hinder
finns mot sammanläggning enligt 1–6 §§. Om i ärendet åberopas
avtal enligt 2 §, ska vidare anges
om avtalet är lagligen beskaffat.
Finner inskrivningsmyndigheten att det finns hinder mot
sammanläggningen och att dessa
6 Senaste lydelse 2003:628. 7 Senaste lydelse 2000:233.
avlägsnas utan större dröjsmål,
skall sökanden eller annan, som
kan antagas vara villig att medverka, uppmanas att vidtaga behövliga åtgärder.
bör kunna avlägsnas utan större
dröjsmål, ska sökanden eller annan, som kan antas vara villig att medverka, uppmanas att vidta behövliga åtgärder.
15 kap.
6 §8
Överklagas i annat fall än som avses i 2–5 §§ beslut eller åtgärd av lantmäterimyndigheten, ska skrivelsen med överklagandet ges in till lantmäterimyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.
Åtgärd varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen, fastighetsbestämningen eller den särskilda gränsutmärkningen infördes i fas-
tighetsregistrets allmänna del eller,
om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden slutfördes.
Åtgärd varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen, fastighetsbestämningen eller den särskilda gränsutmärkningen infördes i fas-
tighetsregistret eller, om utmärk-
ningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden slutfördes.
Beslut om debitering av förrättningskostnader får överklagas inom tre veckor från den förfallodag som anges i beslutet.
Överklagande enligt denna paragraf får göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han eller hon inte är sakägare.
10 §9
Om lantmäterimyndigheten finner att en uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning inte kan föras in i fastig-
hetsregistrets allmänna del på grund
av fel eller oklarhet i förrättningen och rättelse inte kan
Om lantmäterimyndigheten finner att en uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning inte kan föras in i fastig-
hetsregistret på grund av fel eller
oklarhet i förrättningen och rättelse inte kan göras på det sätt
8 Senaste lydelse 2009:562. 9 Senaste lydelse 2018:783.
göras på det sätt som anges i 36 § förvaltningslagen (2017:900), får myndigheten ansöka om rättelse hos mark- och miljödomstolen. Detsamma gäller om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt leda till rättsosäkerhet.
som anges i 36 § förvaltningslagen (2017:900), får myndigheten ansöka om rättelse hos mark- och miljödomstolen. Detsamma gäller om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt leda till rättsosäkerhet.
I fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte begränsad till viss tid.
Fastighetsregistrets allmänna del
19 kap.
19 kap. Redovisning
i fastighetsregistret
1 §10
I fastighetsregistrets allmänna del redovisas såsom fastighet
I fastighetsregistret redovisas såsom fastighet
1. enhet som var redovisad såsom fastighet i fastighetsregister den 1 januari 1972,
2. fastighet som nybildas enligt denna lag,
3. enhet som skall registreras såsom fastighet enligt bestämmelse
i annan författning.
Varje fastighet skall ha särskild beteckning.
3. enhet som ska registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i annan författning.
Varje fastighet ska ha särskild beteckning.
2 §11
Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning ska föras in i fastighetsregistrets allmänna
del. Då ska uppgift om en ny-
bildad fastighet föras in i regist-
Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning ska föras in i fastighetsregistret. Då ska uppgift om en nybildad fastighet föras in i registret och de övriga
10 Senaste lydelse 2000:233. 11 Senaste lydelse 2009:562.
ret och de övriga ändringar göras som åtgärden ger anledning till.
ändringar göras som åtgärden ger anledning till.
Första stycket tillämpas också när fastighetsindelningen ändras eller när dess beskaffenhet fastställs i annan ordning än som anges i denna lag.
3 §12
Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning ska föras in snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande har vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärkningsbeslut som skulle ha överklagats särskilt föras in så snart beslutet har vunnit laga kraft.
Om ett beslut eller en åtgärd som avser en avslutad förrättning överklagas, får uppgift med anledning av förrättningen föras in i fastighetsregistrets allmänna del till den del uppgiften uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller om ett fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärkningsbeslut överklagas särskilt.
Om ett beslut eller en åtgärd som avser en avslutad förrättning överklagas, får uppgift med anledning av förrättningen föras in i fastighetsregistret till den del uppgiften uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller om ett fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärkningsbeslut överklagas särskilt.
Vad som sägs i tredje stycket gäller också om en domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.
4 §13
Om en uppgift i fastighets-
registrets allmänna del är uppen-
bart oriktig ska uppgiften rättas, om det kan ske utan någon skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten
Om en uppgift som förts in i
fastighetsregistret är uppenbart
oriktig ska uppgiften rättas, om det kan ske utan någon skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. I fråga om personuppgifter gäller detta i stället för rätten
12 Senaste lydelse 2009:562. 13 Senaste lydelse 2018:275.
till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
till rättelse enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Om det är uppenbart att någon skada enligt första stycket inte kan uppkomma, ska rättelse ske omedelbart. I annat fall ska berörda fastighetsägare och rättighetshavare få tillfälle att yttra sig om de är kända.
Om det är uppenbart att en i registret redovisad fastighet inte finns, får fastigheten uteslutas ur registret med tillämpning av första och andra styckena, även om redovisningen inte är oriktig enligt de föreskrifter som gäller för fastig-
hetsregistrets allmänna del.
En uppenbar oriktighet som beror på ett tekniskt fel i fastig-
hetsregistrets allmänna del får rättas
även om rättelsen kan medföra skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Förutom fastighetsägare och rättighetshavare ska en myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket jordabalken få tillfälle att yttra sig.
Om det är uppenbart att en i registret redovisad fastighet inte finns, får fastigheten uteslutas ur registret med tillämpning av första och andra styckena, även om redovisningen inte är oriktig enligt de föreskrifter som gäller för fastig-
hetsregistret.
En uppenbar oriktighet som beror på ett tekniskt fel i fastig-
hetsregistret får rättas även om
rättelsen kan medföra skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Förutom fastighetsägare och rättighetshavare ska en myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket jordabalken få tillfälle att yttra sig.
4 a §14
Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
Rätten till begränsning av behandling av personuppgifter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
14 Senaste lydelse 2018:275.
2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter i fastighetsregist-
rets allmänna del.
2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter som förts in fastig-
hetsregistret enligt detta kapitel.
5 §15
Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighetsregist-
rets allmänna del eller i en anord-
ning som är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a §.
Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighets-
registret eller i en anordning som
är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a §.
Rätten gäller endast i den mån lantmäterimyndigheten är ansvarig för uppgifterna i fastighetsregistret enligt detta kapitel.
Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.
En ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett beslut om rättelse enligt 4 § tredje stycket har rätt till ersättning av staten. Ersättning lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf tillämpas 18 kap.5 och 7 §§jordabalken på motsvarande sätt.
6 §16
Ärenden om att föra in eller ta bort uppgifter i fastighetsregist-
rets allmänna del handläggs av
lantmäterimyndigheten.
Ärenden om att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighets-
registret enligt detta kapitel hand-
läggs av lantmäterimyndigheten.
15 Senaste lydelse 2008:543. 16 Senaste lydelse 2005:1211.
Regeringen får meddela föreskrifter om att någon annan myndighet än lantmäterimyndigheten
skall föra in eller ta bort uppgif-
ter i fastighetsregistrets allmänna
del. Sådana föreskrifter får endast
avse uppgifter som enligt annan lagstiftning än denna lag skall
redovisas i fastighetsregistrets allmänna del.
Regeringen får meddela föreskrifter om att någon annan myndighet än lantmäterimyndigheten
ska föra in, ändra eller ta bort
uppgifter i fastighetsregistret. Sådana föreskrifter får endast avse uppgifter som enligt annan lagstiftning ska föras in i fastighets-
registret enligt 19 kap. denna lag.
I 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § finns särskilda regler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken .
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering
Härigenom föreskrivs att 11 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §1
Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får lantmäterimyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och
6 §§fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som skall avges snarast möjligt, skall grundas på fastighetsregistrets inskrivnings-
del och vad som annars är känt för
myndigheten. I yttrandet skall anges om hinder mot förordnande
möter enligt första stycket andra
punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 §fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får lantmäterimyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen ska följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och
6 §§fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
Innan förordnande enligt första stycket meddelas, ska yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som ska avges snarast möjligt, ska grundas på
uppgifter som förts in i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken
och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet ska anges om det finns hinder mot förord-
nande enligt första stycket andra
punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 §fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
1 Senaste lydelse 2000:237.
Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, skall denna i samband därmed fastställas.
Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, ska denna i samband därmed fastställas.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026.
1.12. Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § och 6 kap. 11 § och ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
11 §1
Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel, kan
talan riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.
Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.
Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastig-
hetsregistret enligt 19 kap. jordabalken, kan talan riktas mot den
som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.
Ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.
6 kap.
11 §2
Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid
iakttaga vad som åligger honom
enligt 1 § första stycket och 4 §
Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid
iaktta vad som åligger honom
enligt 1 § första stycket och 4 §
1 Senaste lydelse 2000:238. 2 Senaste lydelse 2010:996.
och har ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.
Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå skall fullbordas, skall han inom tre månader efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen skall fullbordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropriationsrätten är förverkad.
Gör han det, skall domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivnings-
del.
och har fastigheten helt eller delvis inte tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.
Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå ska fullbordas, ska han inom tre månader efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen ska fullbordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropriationsrätten är förverkad.
Gör han det, ska domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.13. Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
Härigenom föreskrivs att 32 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §1
Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastig-
hetsregistrets allmänna del. Har
förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i registrets all-
männa del även om förrättningen
inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett ledningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registrets allmänna
del i fråga om sådan del som
uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft ska uppgift om den snarast möjligt föras in i fastighetsregist-
ret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Har förrättning-
en överklagats, ska uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i fastighets-
registret även om förrättningen
inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett ledningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i fastighetsregistret i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
1 Senaste lydelse 2000:239.
Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall anteck-
ning enligt första–tredje styckena
tas bort.
Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, ska anteck-
ningen tas bort.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.14. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Härigenom föreskrivs att 24 a, 34, 45 och 54 a §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 a §1
Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma att styrelsen för en samfällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på grund av att en fastighets användningssätt ändras stadigvarande.
Styrelsen skall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt första stycket. Styrelsen skall vidare snarast möjligt anmäla beslutet för införing i
fastighetsregistrets allmänna del.
Beslutet får tillämpas först sedan sådan införing har skett.
Styrelsen ska genast underrätta berörd fastighetsägare om beslut enligt första stycket. Styrelsen ska vidare snarast möjligt anmäla beslutet för införing i fas-
tighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Be-
slutet får tillämpas först sedan sådan införing har skett.
Styrelsens beslut om ändring av andelstal får inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet får väcka talan mot föreningen enligt vad som sägs i 46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter angående rättelse av uttaxering.
34 §2
Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in i
fastighetsregistrets allmänna del.
Har förrättningen överklagats,
skall uppgiften föras in där snarast
möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.
Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft ska uppgift om den snarast möjligt föras in i fastig-
hetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988). Har
förrättningen överklagats, ska uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgörande har vunnit laga kraft.
1 Senaste lydelse 2000:240. 2 Senaste lydelse 2000:240.
Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i registrets all-
männa del även om förrättningen
inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett anläggningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registrets all-
männa del i fråga om sådan del
som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall anteck-
ning enligt första–tredje styckena
tas bort.
Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt får föras in i fastighets-
registret även om förrättningen
inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett anläggningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i fastighets-
registret i fråga om sådan del som
uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, ska anteck-
ningen tas bort.
45 §3
En uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om godkännande enligt 43 eller 43 a § ska föras in i
fastighetsregistrets allmänna del
snarast möjligt sedan fördelningen, anslutningen eller godkännandet har fått laga kraft.
En uppgift om fördelning enligt 42 §, om anslutning enligt 42 a § och om godkännande enligt 43 eller 43 a § ska föras in i
fastighetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988)
snarast möjligt sedan fördelningen, anslutningen eller godkännandet har fått laga kraft.
3 Senaste lydelse 2022:362.
54 a §4
En överenskommelse om ändring av sådan ersättning enligt 49 § andra stycket, 50 § andra stycket eller 50 a § andra stycket som ska betalas årligen i förskott har samma verkan som ett beslut vid en ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av lantmäterimyndigheten. Ett sådant godkännande får lämnas endast om det är uppenbart att överenskommelsen inte strider mot denna lag.
Om ersättningen avser upplåtelse av en väg som ingår i en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening, företräder föreningen delägarna när överenskommelsen ingås och frågan om godkännande prövas.
En uppgift om godkännandet ska föras in i fastighetsregistrets
allmänna del snarast möjligt sedan
godkännandet har fått laga kraft.
En uppgift om godkännandet ska föras in i fastighetsregistret
enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) snarast möjligt
sedan godkännandet har fått laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
4 Senaste lydelse 2015:373.
1.15. Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)
Härigenom föreskrivs att 26 och 30 §§ och ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 §1
När beslut meddelas om tvångsförvaltning eller när sådant beslut ändras, skall underrättelse genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Detsamma gäller när beslut meddelas enligt 18 §.
När beslut meddelas om tvångsförvaltning eller när sådant beslut ändras, ska underrättelse genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken. Detsamma gäller när
beslut meddelas enligt 18 §.
30 §2
En ansökan om ingripande i förvaltningen kan riktas mot den som senast har beviljats eller sökt lagfart, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan om ingripande i förvaltningen görs.
Om fastigheten överlåts efter att ansökan har gjorts eller om det är fråga om ett sådant fall som avses i första stycket, ska rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.
Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel, kan en ansökan om
ingripande i förvaltningen riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.
Är tvist om äganderätten antecknad i fastighetsregistret enligt
19 kap. jordabalken, kan en ansö-
kan om ingripande i förvaltningen riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1 Senaste lydelse 2000:242. 2 Senaste lydelse 2021:1099.
1.16. Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)
Härigenom föreskrivs att 13 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §1
Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. I fråga om sådant tillstånd tillämpas bestämmelserna om förvärvstillstånd i 6–8 §§.
Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp ska åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. I fråga om sådant tillstånd tillämpas bestämmelserna om förvärvstillstånd i 6–8 §§.
Om inropet har skett för att skydda en fordran, för vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller annan rättighet som är inskriven i den, får länsstyrelsen medge skäligt anstånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen.
Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen besluta att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 15 §.
Anteckning om bestämmelserna i första–tredje styckena skall göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel, om inte sökanden visar
Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, ska länsstyrelsen besluta att egendomen ska säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 15 §.
Anteckning om bestämmelserna ska göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i fastighets-
registret enligt 19 kap. jordabalken,
om inte sökanden visar att avyttringsskyldigheten har upphört.
1 Senaste lydelse 2005:423.
att avyttringsskyldigheten har upphört.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.
1.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 8 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Om hyresgäster har intresse av att förvärva fast egendom för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, får detta anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Intresseanmälan skall för hyresgästernas räkning göras av en bostadsrättsförening respektive en kooperativ hyresrättsförening.
Föreningen skall till sin anmälan foga ett intyg av föreningens styrelse om
Om hyresgäster har intresse av att förvärva fast egendom för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, får detta anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret enligt 19 kap.
Intresseanmälan ska för hyresgästernas räkning göras av en bostadsrättsförening respektive en kooperativ hyresrättsförening.
Föreningen ska till sin anmälan foga ett intyg av föreningens styrelse om
1. hur många lägenheter som finns i den fasta egendom som anmälan omfattar,
2. att hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda lägenheterna skriftligen har förklarat sig intresserade av ombildningen, samt att dessa hyresgäster är medlemmar i föreningen och – om de är bostadshyresgäster och anmälan avser ombildning till bostadsrätt – även är folkbokförda på fastigheten, och
3. att samtliga lägenheter i en småhusenhet som omfattas av anmälan hyrs för något annat ändamål än fritidsändamål.
1 Senaste lydelse 2003:33.
4 §2
Fastighetsägaren och den förening som har gjort intresseanmälan skall av inskrivningsmyndigheten underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel.
Fastighetsägaren och den förening som har gjort intresseanmälan ska av inskrivningsmyndigheten underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastighetsregistret.
8 §3
Hyresnämnden skall se till att förslaget till köpeavtal delges den förening som har gjort intresseanmälan. Efter delgivningen får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.
Hyresnämnden ska se till att förslaget till köpeavtal delges den förening som har gjort intresseanmälan. Efter delgivningen får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.
Efter hembudet är fastighetsägaren skyldig att ge föreningen tillfälle att besikta egendomen.
Hyresnämnden skall för anteckning i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel underrätta inskriv-
ningsmyndigheten om hembudet och om dagen för det.
Hyresnämnden ska för anteckning i fastighetsregistret underrätta inskrivningsmyndigheten om hembudet och om dagen för det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
2 Senaste lydelse 2002:99. 3 Senaste lydelse 2002:99.
1.18. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden
Härigenom föreskrivs att 9 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §1
Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund av inteckning, ska rätten genast underrätta inskrivningsmyndigheten om att sådan talan har väckts. Inskrivningsmyndigheten ska anteckna detta i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund av inteckning, ska rätten genast underrätta inskrivningsmyndigheten om att sådan talan har väckts. Inskrivningsmyndigheten ska anteckna detta i fastighetsregistret enligt 19 kap.
Rätten ska vidare underrätta Kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1 Senaste lydelse 2008:161.
1.19. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 9 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Om en arrendator har intresse av att utöva sin förvärvsrätt, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel. Vid bostadsarrende får
en intresseanmälan göras endast om det på arrendestället finns ett sådant bostadshus som avses i 10 kap. 1 § jordabalken och huset har åsatts taxeringsvärde.
Till anmälan skall fogas arrendeavtalet i original eller bestyrkt kopia.
Avser anmälan ett bostadsarrende, skall till anmälan dessutom fogas bevis om att bostadshuset har åsatts taxeringsvärde.
Om en arrendator har intresse av att utöva sin förvärvsrätt, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas-
tighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken. Vid bostadsarrende får en
intresseanmälan göras endast om det på arrendestället finns ett sådant bostadshus som avses i 10 kap. 1 § jordabalken och huset har åsatts taxeringsvärde.
Till anmälan ska fogas arrendeavtalet i original eller bestyrkt kopia.
Avser anmälan ett bostadsarrende, ska till anmälan dessutom fogas bevis om att bostadshuset har åsatts taxeringsvärde.
3 §2
Jordägaren och arrendatorn
skall av inskrivningsmyndigheten
underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.
Jordägaren och arrendatorn
ska av inskrivningsmyndigheten
underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastig-
hetsregistret.
1 Senaste lydelse 2000:247. 2 Senaste lydelse 2000:247.
9 §3
Förslaget till köpeavtal skall genom arrendenämndens försorg delges arrendatorn. Sedan delgivning skett får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.
Arrendenämnden skall för anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel underrätta inskriv-
ningsmyndigheten om hembudet och om dagen då hembudet skedde. Sådan underrättelse skall också ske om ett hembud avvisas på grund av bestridande som avses i 5 § tredje stycket.
Förslaget till köpeavtal ska genom arrendenämndens försorg delges arrendatorn. Sedan delgivning skett får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras.
Arrendenämnden ska för anteckning i fastighetsregistret enligt
19 kap. jordabalkenunderrätta in-
skrivningsmyndigheten om hembudet och om dagen då hembudet skedde. Sådan underrättelse ska också ske om ett hembud avvisas på grund av bestridande som avses i 5 § tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
3 Senaste lydelse 2000:247.
1.20. Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 och 17 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
8 §1
Länsstyrelsen skall genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning skall bli införd i
fastighetsregistrets allmänna del
eller för att en tidigare gjord anteckning skall tas bort,
1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
Länsstyrelsen ska genast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning ska bli införd i
fastighetsregistret eller för att en
tidigare gjord anteckning ska tas bort,
1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad ska förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,
3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts, eller
4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits. Bestämmelser om vem som
skall föra in eller ta bort uppgif-
ter i fastighetsregistrets allmänna
del finns i 19 kap. 6 § fastighets-
Bestämmelser om vem som
ska föra in eller ta bort uppgifter
i fastighetsregistret finns i 19 kap.
6 § fastighetsbildningslagen (1970:988).
17 §2
Om en länsstyrelse har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad på mark som tillhör någon annan,
Om en länsstyrelse har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad på mark som tillhör någon annan,
1 Senaste lydelse 2005:1213. 2 Senaste lydelse 2000:265.
får länsstyrelsen sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Är föreläggandet
förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om anteckningen.
får länsstyrelsen sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret en-
ligt 19 kap. jordabalken. Är före-
läggandet förenat med löpande vite, ska även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt
ska, om den sökande inte är före-
läggandets eller förbudets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas om anteckningen.
Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men länsstyrelsen får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse,
skall länsstyrelsen så snart den
fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin betydelse,
ska länsstyrelsen så snart den fått
vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.21. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister
Härigenom föreskrivs att 3, 4, 18 och 19 a §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Pantbrevsregistret får användas för följande ändamål
1. för registrering av inteckningar och pantbrevshavare enligt denna lag,
2. som underlag för beslut som får meddelas enligt denna lag, och
3. som underlag för underrättelser till registrerade pantbrevshavare och dem som enligt 4 §
skall anses som pantbrevshavare
om
a) innehållet i fastighetsregistrets
allmänna del och inskrivningsdel,
3. som underlag för underrättelser till registrerade pantbrevshavare och dem som enligt 4 §
ska anses som pantbrevshavare
om
a) uppgifter som förts in i fastig-
hetsregistret enligt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken,
b) taxeringsvärden och andra vid fastighetstaxering fastställda uppgifter,
c) fastighetsägares och tomträttshavares postadresser.
4 §2
För att en inteckning skall få föras in i pantbrevsregistret fordras att den är införd i fastighets-
registrets inskrivningsdel och att
begäran om registrering framställs enligt 5 eller 6 §.
En uppgift i pantbrevsregistret om en inteckning får förenas med en uppgift om vem som har rätt att råda över registreringen (pantbrevshavare). Endast den
För att en inteckning ska få föras in i pantbrevsregistret fordras att den är införd i fastighets-
registret enligt 19 kap. jordabalken
och att begäran om registrering framställs enligt 5 eller 6 §.
En uppgift i pantbrevsregistret om en inteckning får förenas med en uppgift om vem som har rätt att råda över registreringen (pantbrevshavare). Endast den
1 Senaste lydelse 2003:257. 2 Senaste lydelse 2003:257.
som har fått tillstånd enligt 14 § får registreras som pantbrevshavare. Om registret inte innehåller någon uppgift om pantbrevshavare, skall den som senast har beviljats lagfart på fastigheten anses som pantbrevshavare. Gäller inteckningen i tomträtt, skall i stället den som enligt fastighetsregistrets
inskrivningsdel är tomträttshavare
anses som pantbrevshavare.
Om en inteckning har varit föremål för beslut om utbyte enligt 22 kap. 8 § jordabalken, skall bestämmelserna i denna lag om inteckning i stället gälla de genom utbytet beslutade pantbreven.
som har fått tillstånd enligt 14 § får registreras som pantbrevshavare. Om registret inte innehåller någon uppgift om pantbrevshavare, ska den som senast har beviljats lagfart på fastigheten anses som pantbrevshavare. Gäller inteckningen i tomträtt, ska i stället den som enligt fastighets-
registret är tomträttshavare anses
som pantbrevshavare.
Om en inteckning har varit föremål för beslut om utbyte enligt 22 kap. 8 § jordabalken, ska bestämmelserna i denna lag om inteckning i stället gälla de genom utbytet beslutade pantbreven.
18 §3
I samband med registreringsåtgärder enligt 5–10 §§ får den statliga lantmäterimyndigheten hämta uppgifter om inteckningen samt om lagfart och inskrivning av förvärv av tomträtt från fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel med
hjälp av automatiserad behandling.
I samband med registreringsåtgärder enligt 5–10 §§ får den statliga lantmäterimyndigheten hämta uppgifter om inteckningen samt om lagfart och inskrivning av förvärv av tomträtt från fastig-
hetsregistret med hjälp av auto-
matiserad behandling.
19 a §4
Den som senast har beviljats lagfart på en fastighet får ha direktåtkomst till sådana uppgifter i pantbrevsregistret som avser inteckningar i fastigheten. Om fastigheten är upplåten med tomträtt, får i stället den som
Den som senast har beviljats lagfart på en fastighet får ha direktåtkomst till sådana uppgifter i pantbrevsregistret som avser inteckningar i fastigheten. Om fastigheten är upplåten med tomträtt, får i stället den som
3 Senaste lydelse 2008:546. 4 Senaste lydelse 2006:143.
enligt fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel är tomträttshavare ha
sådan direktåtkomst.
enligt fastighetsregistret är tomträttshavare ha sådan direktåtkomst.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.22. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:629) om kommunala folkomröstningar
Härigenom föreskrivs att 6 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §1
När en kommunal folkomröstning ska hållas, ska en röstlängd upprättas för varje omröstningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224) om fas-
tighetsregister 30 dagar före dagen
för folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.
När en kommunal folkomröstning ska hållas, ska en röstlängd upprättas för varje omröstningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (0000:000) om fas-
tighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation 30 dagar före dagen för
folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1 Senaste lydelse 2019:888.
1.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:105) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning
Härigenom föreskrivs att 5 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Om det vid fördelningen av medel utfaller betalning på beloppet av ett pantbrev eller ett företagsinteckningsbrev, skall länsstyrelsen anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel och företagsinteck-
ningsregistret. Anmälan skall göras genast efter det att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft. En kopia av fördelningslängden skall fogas till anmälan.
Ansökan enligt 4 § skall göras i samband med anmälan som avses i första stycket i denna paragraf.
Om det vid fördelningen av medel utfaller betalning på beloppet av ett pantbrev eller ett företagsinteckningsbrev, ska länsstyrelsen anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret enligt 19 kap.
jordabalken och företagsinteck-
ningsregistret. Anmälan ska göras genast efter det att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft. En kopia av fördelningslängden ska fogas till anmälan.
Ansökan enligt 4 § ska göras i samband med anmälan som avses i första stycket i denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.24. Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
1 §
Vid val skall den centrala valmyndigheten för varje valdistrikt upprätta en förteckning över dem som är röstberättigade i valet (röstlängd).
Röstlängderna skall grundas på de uppgifter som 30 dagar före valdagen finns i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224)
om fastighetsregister.
Vid val ska den centrala valmyndigheten för varje valdistrikt upprätta en förteckning över dem som är röstberättigade i valet (röstlängd).
Röstlängderna ska grundas på de uppgifter som 30 dagar före valdagen finns i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (0000:000)
om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.25. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:378) om lägenhetsregister
Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen
( 2000:224 ) om fastighetsregister
och fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen
(0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation och fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152).
Med bostadslägenhet avses en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad.
Med entré avses en ingång till byggnaden där bostadslägenheten är belägen.
Med belägenhetsadress avses en adress som entydigt anger läget för en bestämd plats.
Vad som föreskrivs om fastighetsägare i denna lag gäller, om tomträtt har upplåtits i en fastighet, tomträttshavaren och, om det på en fastighet finns en byggnad som inte hör till fastigheten, ägaren av byggnaden.
8 §
Uppgifter i lägenhetsregistret får hämtas från fastighetsregistret och från fastighetsägare.
Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224)
om fastighetsregister.
Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (0000:000)
om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.26. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
Härigenom föreskrivs
dels att 11 kap. 41 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 40 § ska lyda ”Anteckningar i fastig-
hetsregistret”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
41 §1
När ett beslut som avses i 40 § har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten genast göra en anteckning om det i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel. Om föreläggandet eller
förbudet har förenats med ett löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten, ska myndigheten göra en anteckning också om detta.
När ett beslut som avses i 40 § har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten genast göra en anteckning om det i fastighetsregistret enligt
19 kap. jordabalken. Om förelägg-
andet eller förbudet har förenats med ett löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten, ska myndigheten göra en anteckning också om detta.
Inskrivningsmyndigheten ska genast i ett rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om föreläggandet eller förbudet inte är riktat mot denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1 Senaste lydelse 2011:335.
1.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation
Härigenom föreskrivs att 15 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §1
Bestämmelser om
1. behandling av personuppgifter finns i
a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning),
b) lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, och
c) föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen,
2. behandling av personuppgifter i fastighetsregistret finns i
lagen (2000:224) om fastighetsregister,
2. behandling av personuppgifter i fastighetsregistret finns i
fastighetsdatalagen (0000:000),
3. krav på tillstånd för spridning av en sammanställning av geografisk information finns i lagen (2016:319) om skydd för geografisk information,
4. säkerhetsskydd finns i säkerhetsskyddslagen (2018:585), och
5. upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1 Senaste lydelse 2018:593.
1.28. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling
Härigenom föreskrivs att 5, 9, 10, 13, 21 och 22 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Ansökan ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om de omständigheter som åberopas till stöd för att handlingen har förstörts eller kommit bort. Till ansökan ska fogas en kopia av handlingen eller sådana uppgifter om handlingens innehåll, som är nödvändiga för att den med säkerhet ska kunna identifieras.
Avser ansökan dödande av en inteckningshandling ska inskrivningsmyndigheten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel.
Avser ansökan dödande av en inteckningshandling ska inskrivningsmyndigheten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jordabalken i
fastighetsregistret.
9 §
Om tiden för anmälan enligt 8 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som visar eller ger skälig anledning att anta att handlingen finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av myndigheten.
När det gäller inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upplysning om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.
Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckningshandling i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel.
Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckningshandling i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jordabalken i
fastighetsregistret.
10 §
Om förutsättningarna för att döda en handling enligt denna lag inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan.
Ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling ska, sedan beslutet vunnit laga kraft, antecknas i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets
inskrivningsdel.
Ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling ska, sedan beslutet vunnit laga kraft, antecknas i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jorda-
balken i fastighetsregistrets.
13 §
Sedan ett beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckningsbrev vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning om detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.
Sedan ett beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckningsbrev vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning om detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt
19 kap. jordabalken i fastighetsregistret.
Har en intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan anteckna i inskrivningsboken eller inskrivningsregistret att ny handling, som utfärdats enligt 12 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.
21 §
En ansökan om dödande av inteckning ska göras hos den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av inteckningen.
Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska delges ansökan, om det kan ske. Inskrivningsmyndigheten ska därefter utfärda ett föreläggande, som ska kungöras på det sätt som anges i 8 §. Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen. I föreläggandet ska det också finnas en uppmaning till den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt
kan lämna upplysningar i ärendet, att anmäla detta till myndigheten senast en angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst sex månader kommer att ha förflutit från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om innehållet i föreläggandet.
När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivnings-
del.
När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till inskrivningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt 19 kap. jordabalken i
fastighetsregistret.
Vid handläggningen i övrigt gäller 5 och 6 §§ och 10 § första stycket.
22 §
Om tiden för anmälan enligt 21 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortsätta gälla, ska myndigheten besluta att inteckningen, efter ansökan hos inskrivningsmyndigheten, får dödas utan att handlingen kan visas upp.
Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel. Har
ansökan avslagits, ska detta dock inte antecknas förrän beslutet har vunnit laga kraft.
Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller enligt
19 kap. jordabalken i fastighetsregistret. Har ansökan avslagits, ska
detta dock inte antecknas förrän beslutet har vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.29. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret
Härigenom föreskrivs att 4 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Om anmälan inte avvisas, ska det antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel att inskrivningen
eller ansökan om inskrivning förnyas.
Om anmälan inte avvisas, ska det antecknas i fastighetsregistret
enligt 19 kap. jordabalkenatt in-
skrivningen eller ansökan om inskrivning förnyas.
För handläggningen av ärendet om anteckning tillämpas 19 kap. 11 § första och andra styckena, 19 §, 20 § och 22–26 §§jordabalken i stället för det som sägs i 19 kap. 31 § jordabalken. Det som sägs om ansökan ska avse anmälan om förnyelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
1.30. Förslag till fastighetsdataförordning
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar fastighetsdatalagen (0000:000).
Ord och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i den lagen.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
Tillämpningsområde
3 § Med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet i 2 § fastighetsdatalagen (0000:000) avses verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Begränsning av behandling av personnummer och samordningsnummer vid elektroniskt tillhandahållande
4 § Lantmäteriet får tillåta sökning på personnummer och samordningsnummer enligt 9 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap.1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
5 § Lantmäteriet får tillhandahålla sammanställningar av personnummer och samordningsnummer enligt 9 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap.1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, och för aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsinformation som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register.
Begränsningar av behandling av uppgifter om personliga eller ekonomiska förhållanden vid elektroniskt tillhandahållande
6 § Lantmäteriet får tillhandahålla sammanställningar av uppgifter om inteckningar eller motsvarande uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden enligt 10 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap.1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Begränsningar för direktåtkomst
7 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter som avses i 4– 6 §§ genom direktåtkomst endast om det är nödvändigt för
a) verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning,
b) omsättning av sådan egendom som registreras i fastighetsregistret,
c) kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där fastighetsinformation utgör underlag för prövningar eller beslut,
d) fastighetsförvaltning, byggande eller någon annan liknande åtgärd, eller
e) fullgörande av informationsansvar eller samarbete enligt lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, om en personuppgift utgörs av en fastighets registerbeteckning eller adress.
Vid sådant tillhandahållande till enskilda är det förbjudet att använda namn som sökbegrepp.
Begränsning för direkt marknadsföring
8 § Sammanställningar som Lantmäteriet utför på framställan av annan för ändamålet direkt marknadsföring enligt 11 § fastighetsdatalagen (0000:000) får grundas på urvalskriterier som personnummer, samordningsnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng endast om det är nödvändigt för att marknadsföringsåtgärden ska uppnå krav på god marknadsföringssed enligt marknadsföringslagen (2008:486).
Prövning av rätten till rättelse
9 § Rätten till rättelse får prövas av behörig myndighet i verksamhet där det ingår att föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.
Bestämmelser om behöriga myndigheter finns i förordningen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Föreskrifter
10 § Lantmäteriet får meddela närmare föreskrifter till 8 § andra stycket fastighetsdatalagen (0000:000) och om verkställighet av bestämmelserna i den lagen och denna förordning.
11 § Lantmäteriet får meddela sådana föreskrifter om personuppgiftsbiträdens hantering av personuppgifter som avses i artikel 28.3 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.
1.31. Förslag till förordning om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Förordningens innehåll
1 § I denna förordning finns bestämmelser om fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Bestämmelserna avser
– uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder (2 kap.) – uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder (3 kap.)
– uppgifter om fastighetstaxering (4 kap.) – uppgifter om adresser och byggnader (5 kap.) – uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar (6 kap.)
– geometrisk information och koordinater (7 kap.) – tilläggsinformation (8 kap.) – behöriga myndigheter (9 kap.) – samarbete, samordning och underrättelseskyldighet (10 kap.) – alternativa redovisningssätt (11 kap.) – elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation (12 kap.).
2 § Förordningen är meddelad med stöd av
– 2 kap.3 och 4 §§ lagen (0000:00) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation i fråga om innehållet i fastighetsregistret och om behöriga myndigheter,
– 3 kap. 3 och 4 §§ lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation i fråga om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när åtkomsttillstånd inte behövs, ytterligare förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter, begränsningar för vilka uppgifter som ingår i samhällets informationsförsörjning och begränsningar för medborgartjänster, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Ord och uttryck i förordningen
3 § I denna förordning avses med
fastighet: vad som i fastighetsregistret redovisas som fastighet
framgår av 19 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988),
fastighetsrättslig åtgärd: åtgärd som har eller har haft betydelse för
enhets bestånd eller omfattning,
fristående fiske: fiske som inte ingår i äganderätten till ett vatten-
område och inte utgör servitut,
inskrivningsmyndighet: behörig myndighet enligt 19 kap. 3 § jorda-
balken,
inskrivningsåtgärd: inskrivning i fastighetsregistret enligt 19 kap.
interoperabilitetslösning: en återanvändbar resurs som avser rätts-
liga, organisatoriska, semantiska eller tekniska krav, såsom konceptuella ramverk, riktlinjer, referensarkitekturer, tekniska specifikationer, standarder, tjänster och applikationer, samt dokumenterade tekniska komponenter, såsom källkod, som syftar till att uppnå interoperabilitet vid datadelning,
Lantmäteriet: myndighet enligt förordningen (2009:946) med in-
struktion för Lantmäteriet som är behörig myndighet och som ansvarar för fastighetsregistret,
lantmäterimyndighet: behörig myndighet enligt 19 kap. 6 § fastig-
hetsbildningslagen (1970:988),
registrering: åtgärd att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i
fastighetsregistret,
samfällighet: en ägolott som vid fastighetsbildning har avsatts för
ett visst samfällt ändamål eller ett område som i annat fall hör till flera fastigheter gemensamt,
teknisk åtgärd: utredning, mätningsteknisk undersökning eller lik-
nande utredning som berör enhet.
Utfärdande av bevis
4 § Om lantmäterimyndigheten eller inskrivningsmyndigheten har angett att bevis ska utfärdas eller uppgift tillställas en viss myndighet, ett visst register eller någon annan, ska Lantmäteriet framställa och expediera beviset eller framställa och översända uppgiften.
Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.
Drift och förvaltning av fastighetsregistret
5 § Lantmäteriet ansvarar för drift och förvaltning av fastighetsregistret.
Dispens
6 § Om det finns särskilda skäl får Lantmäteriet i det enskilda fallet ge dispens från bestämmelser i den här förordningen. Lantmäteriet får dock inte ge dispens från bestämmelser i 3 kap.
2 kap. Uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder enligt 2 kap. 2 § 1 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser
– fastigheter och samfälligheter (5–6 §§), och – gemensamhetsanläggningar (35 §).
2 § Övriga bestämmelser om fastigheter och samfälligheter avser
– när uppgift anses införd (7 §), – avregistrerade fastigheter eller samfälligheter (8 och 9 §§), – särskild redovisning i vissa fall (10–14 §§), – regler till grund för fastigheters och samfälligheters registerbeteckning (15–20 §§),
– registerbeteckningens utformning (21–23 §§), – att registerbeteckning ska vara unik (24 §), – särskilt namn på fastighet (25 §), – ofullständig redovisning (26 §), – spårbarhet till bakomliggande handlingar (27 §), – ändringar som påverkar fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar (28 §), och
– beslutsrätt och underrättelse om ändrad registerbeteckning (29–34 §§).
3 § Övriga bestämmelser om gemensamhetsanläggningar avser
– särskild redovisning i vissa fall (36 och 37 §§), – regler till grund för gemensamhetsanläggningens beteckning (38–42 §§),
– utformning av beteckningen (43 §), och – att beteckningen ska vara unik (44 och 45 §§).
4 § Bemyndigande för Lantmäteriet att meddela föreskrifter till detta kapitel finns i 46 §.
Fastighet
5 § Uppgift om fastighet ska ange
1. registerbeteckning,
2. anmärkning om att tomträtt är inskriven i fastighet,
3. att ett tredimensionellt utrymme hör till enheten,
4. att en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme urholkar enheten,
5. om att enheten är en ägarlägenhetsfastighet,
6. län,
7. socken,
8. särskilt namn på fastighet,
9. enhets tidigare registerbeteckning, 10. datum för omregistrering och aktbeteckning, 11. registerbeteckning för enheter från vilken eller vilka den redovisade enheten kommer,
12. om fastighet är avskild från sämjelott eller har bildats genom sammanläggning där endast del av ursprungsenhet ingått,
13. enhets belägenhetsadress, 14. enhets land-, vatten- och totalareal och, om det är lämpligt, enhetsområdes land-, vatten- och totalareal; för varje ägarlägenhetsfastighet redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om boarea och våningsplan; för varje tredimensionellt utrymme av annat slag redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om typ, storlek och höjdläge,
15. nummer på enhetsområde,
16. antal registrerade områden, 17. beteckning på område som tillkommit genom sämjedelning, 18. om att ej arealredovisat vattenområde tillhör en enhet eller enhetsområde,
19. anmärkning om att fastighet endast består av andel i samfällighet eller av fristående fiske,
20. anmärkning om att redovisad arealuppgift är osäker, 21. anmärkning om att enheten urholkas av en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme eller om enheten urholkar annan enhet,
22. totalareal för fiskeområden, 23. nummer på fiskeområden, 24. i vilka samfälligheter fastigheten har andel, 25. anmärkning om att fastighetens andel i samfälligheter inte har utretts,
26. i vilka anläggningar och vägföreningar enheten har andel, 27. mantal eller annat skattetal för fastigheten, 28. samfällighets ändamål, 29. fastigheter som har andel i samfälligheten med mera, 30. delägande fastigheters andels- eller skattetal, 31. att samfälligheten är ställd under särskild förvaltning, 32. anmärkning om att redovisning av delägande fastigheter är ofullständig,
33. om åtgärden är fastighetsrättslig eller teknisk, 34. åtgärdens art, datum för registrering, fastställelse eller motsvarande, aktbeteckning samt, om det är lämpligt, förekommande beteckning enligt beskrivning i akten,
35. om fastighet eller del av fastighet som har avskilts från enheten eller från en ej registrerad samfällighet, i vilken enheten har andel,
36. rättighetstyp, ändamål, tjänande enhet och aktbeteckning för rättigheter som gäller till förmån för enheten eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §§, dock inte för kraftledningsservitut och ledningsrätt avseende starkström där det endast ska anges att sådan rättighet hör till enheten,
37. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 36 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,
38. rättighetstyp, ändamål, härskande enhet och aktbeteckning för rättigheter som belastar en enhet eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §,
39. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 38 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,
40. planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. och som berör enheten,
41. jordnaturen krono, 42. övriga förhållanden som är av betydelse för enheten.
Samfällighet
6 § Uppgift om samfällighet ska ange
1. registerbeteckning,
2. att ett tredimensionellt utrymme hör till enheten,
3. att en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme urholkar enheten,
4. län,
5. socken,
6. enhets tidigare registerbeteckning,
7. datum för omregistrering och aktbeteckning,
8. enhets belägenhetsadress,
9. enhets land-, vatten- och totalareal och, om det är lämpligt, enhetsområdes land-, vatten- och totalareal; för varje tredimensionellt utrymme redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om typ, storlek och höjdläge,
10. nummer på enhetsområde, 11. beteckning på område som tillkommit genom sämjedelning, 12. om att ej arealredovisat vattenområde tillhör en enhet eller enhetsområde,
13. anmärkning om att redovisad arealuppgift är osäker, 14. anmärkning om att enheten urholkas av en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme eller om enheten urholkar annan enhet,
15. totalareal för fiskeområden, 16. nummer på fiskeområden, 17. i vilka anläggningar och vägföreningar enheten har andel,
18. om åtgärden är fastighetsrättslig eller teknisk, 19. åtgärdens art, datum för registrering, fastställelse eller motsvarande, aktbeteckning samt, om det är lämpligt, förekommande beteckning enligt beskrivning i akten,
20. om fastighet eller del av fastighet som har avskilts från enheten eller från en icke registrerad samfällighet, i vilken enheten har andel,
21. rättighetstyp, ändamål, tjänande enhet och aktbeteckning för rättigheter som gäller till förmån för enheten eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §§, dock inte för kraftledningsservitut och ledningsrätt avseende starkström där det endast ska anges att sådan rättighet hör till enheten,
22. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 21 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,
23. rättighetstyp, ändamål, härskande enhet och aktbeteckning för rättigheter som belastar en enhet eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §,
24. ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 23 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verkställts,
25. planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. och som berör enheten,
26. övriga förhållanden som är av betydelse för enheten.
När uppgift anses införd
7 § Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning som ska föras in i fastighetsregistret enligt 19 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) anses införd i registret när uppgiften har förts in enligt 5 och 6 §§.
Uppgift om åtgärd enligt anläggningslagen (1973:1149) anses införd i registret när uppgiften har förts in enligt 5 och 6 §§ eller 34 §.
Avregistrerad fastighet eller samfällighet
8 § En fastighet ska anges som avregistrerad om den inte längre består. En samfällighet ska anges som avregistrerad när all mark och allt utrymme som hör till samfälligheten har frångått denna.
9 § När en fastighet avregistreras på grund av sammanläggning eller delning, ska uppgift om registerbeteckning för den eller de fastigheter vari fastigheten uppgått redovisas på den avregistrerade fastigheten.
När en fastighet eller en samfällighet avregistreras i andra fall, ska uppgift om åtgärdens art, datum för avregistrering och aktbeteckning redovisas på den avregistrerade fastigheten eller den avregistrerade samfälligheten.
Särskild redovisning i vissa fall
10 § Särskild redovisning gäller för åtgärd som avsett en fastighet med mantal eller skattetal och som innebär att fastighetens andel i samfälligheter och i andra förmåner har överförts till en annan fastighet. I sådant fall ska uppgiften om mantal eller skattetal överföras till den andra fastigheten. Överföringen görs då i samband med att åtgärden förs in.
11 § Särskild redovisning gäller för rättigheter. Rättigheter ska redovisas för fastigheter och samfälligheter, om de avser
1. servitut som har tillkommit enligt lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1933:269) om ägofred, lagen (1939:608) om enskilda vägar, fastighetsbildningslagen (1970:988), expropriationslagen (1972:719), anläggningslagen (1973:1149), plan- och bygglagen (2010:900) eller motsvarande äldre bestämmelser,
2. servitut som har inskrivits enligt 23 kap. jordabalken eller motsvarande äldre bestämmelser,
3. nyttjanderätt som har tillkommit enligt lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, plan- och bygglagen, expropriationslagen, lagen (1995:1649) om byggande av järnväg eller motsvarande äldre bestämmelser, eller
4. ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144).
12 § Servitut som ska utövas enbart på eller av registrerade samfälligheter får redovisas på samfälligheten i stället för på fastigheter som har del i denna. Detta gäller i tillämpliga delar också vid redovisning av ledningsrätt.
13 § Särskild redovisning gäller i följande fall.
1. Vid avregistrering av samfällighet ska åtgärden inte redovisas på fastighet som äger del i samfälligheten.
2. Ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 §fastighetsbildningslagen (1970:988) ska inte redovisas på den fastighet till vars förmån rättigheten gäller.
3. Om ett kraftledningsservitut upphävs, ska åtgärden inte redovisas på den härskande fastigheten.
4. Om en ledningsrätt avser starkströmsledning, ska åtgärd som avser ledningsrätten inte redovisas på den fastighet till vilken ledningsrätten hör.
5. Om en expropriationsåtgärd eller beslut om inlösen enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser ett kraftledningsservitut, ska åtgärden inte redovisas på den härskande fastigheten.
14 § Särskild redovisning gäller för en fastighet som är belägen i
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län eller i Älvdalens kommun i Dalarnas län och som omfattar mark som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten. I sådant fall ska uppgift om detta föras in under övriga förhållanden. Uppgiften ska dock föras in endast om någon annan än staten har beviljats lagfart för fastigheten.
Regler till grund för fastigheters och samfälligheters registerbeteckning
15 § Varje kommun utgör ett registerområde med samma namn som kommunen.
16 § Varje fastighet och samfällighet utgör en registerenhet.
Bestämmelserna om samfälligheter tillämpas också på fristående fiske som är samfällt (fiskesamfällighet).
Även en fastighet eller samfällighet som är avregistrerad utgör en registerenhet.
17 § En registerenhet tillhör ett visst registerområde. Hör delar av en samfällighet till skilda registerområden, ska varje del redovisas som en samfällighet för sig.
Om en fastighet utgörs endast av en andel i en samfällighet inom flera registerområden, ska fastigheten hänföras till ett av registerområdena.
18 § Ett registerområde ska delas in i trakter. En trakt består av en eller flera registerenheter och ska ges ett namn (traktnamn).
Indelningen i trakter grundas på indelningen i tidigare stadsregisterområden, stadsdelar, byar, gårdar eller därmed jämförliga områden, om inte särskilda skäl föranleder annat.
19 § Fastigheter som hör till samma trakt ska delas in i block. Ett block består av en eller flera fastigheteter. Ett block ska ha ett nummer (blocknummer).
Indelningen i block grundas på fastigheters gemensamma ursprung eller på en indelning i kvarter eller annars på fastigheters inbördes läge.
20 § Fastigheterna inom varje block och samfälligheterna inom varje trakt ska ges ett nummer (enhetsnummer).
Registerbeteckningens utformning
21 § En fastighets eller samfällighets registerbeteckning ska bestå av uppgift om registerområdets namn, traktnamn och ett registernummer. Registernumret för en fastighet ska bestå av blocknumret och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.
Registernumret för en samfällighet ska bestå av bokstaven s och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.
För fiskesamfälligheter ska dock fs användas.
22 § En registerenhet som helt eller delvis ligger på kvartersmark eller på mark med kvartersliknande karaktär får ges en registerbeteckning med kvartersindelningen och kvartersnamnen som grund, om ett sådant beteckningssätt sedan tidigare används inom orten.
Registerenheter med samma kvartersnamn ska ges enhetsnummer.
Fastigheters och samfälligheters registerbeteckning utgörs i fall som avses i denna paragraf av registerområdets namn, kvartersnamnet och ett registernummer. Registernumret för en fastighet utgörs av enhetsnumret. I övrigt tillämpas 21 §.
23 § Om kvartersindelningen och kvartersnamnen ska ligga till grund för beteckningarna för registerenheter, ska kvartersmarken delas in i områden, kvarter. Ett kvarter ska ges ett kvartersnamn.
Även annan mark med kvartersliknande karaktär ska delas in i kvarter som ges kvartersnamn, om beteckningssättet med kvartersnamn används inom orten.
Registerbeteckningen ska vara unik
24 § En registerenhet får inte ha samma registerbeteckning som en annan registerenhet. Inom ett registerområde får en trakt och ett sådant kvarter som avses i 23 § inte ha samma namn.
Särskilt namn på fastighet
25 § Som särskilt namn på fastighet får anges
1. namn som utgår eller har utgått ur fastighetens registerbeteckning, eller
2. bebyggelsenamn med hävd.
Ofullständig redovisning
26 § Framkommer det att fast egendom utgör en fastighet för sig utan att vara redovisad som sådan i fastighetsregistret, ska den föras in där, om det kan ske utan skada för fastighetsägare eller rättighetshavare. Innan en fastighet tas upp i fastighetsregistret, ska fastighetsägare och rättighetshavare få tillfälle att yttra sig, om de är kända.
Om redovisningen är ofullständig i något annat avseende, får komplettering ske.
Spårbarhet till bakomliggande handlingar
27 § När en uppgift förs in enligt detta kapitel, ska beteckningen på den akt i lantmäterimyndighetens arkiv som uppgiften kommer från anges.
Ändringar som påverkar fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar
28 § Om Sveriges indelning i kommuner eller län ändras, ska uppgift i registerbeteckningar om registerområden och namn enligt 15 § och övrig redovisning enligt detta kapitel anpassas till den nya indelningen. Anpassningen ska göras när ändringen träder i kraft eller, om detta inte är möjligt, snarast därefter.
Ändringar i uppgifter som ingår i registerbeteckningar som görs på grund av ny indelning i kommuner ska göras med hänsyn till 24 § om att registerbeteckning ska vara unik. Om det är nödvändigt för att främja en ändamålsenlig fastighetsredovisning får en ny trakt inrättas. Om det finns särskilda skäl får även traktnamn, kvartersnamn och registernummer ändras. Särskilda bestämmelser om god ortnamnssed finns i 1 kap. 4 § kulturmiljölagen (1988:950).
Beslut om fastigheters och samfälligheters registerbeteckning
29 § Lantmäterimyndigheten beslutar om frågor som rör fastigheters och samfälligheters registerbeteckning och övriga frågor enligt detta kapitel om inte annat följer av 30, 32 och 33 §§.
Beslut om inrättande av en ny trakt och traktnamn
30 § Lantmäteriet beslutar om inrättande av en ny trakt och traktnamn. Lantmäteriet får överlåta sin beslutanderätt till den kommunala lantmäterimyndigheten.
31 § Innan ett beslut om traktnamn meddelas, ska Lantmäteriet inhämta yttrande från berörda fastighetsägare om det är möjligt och vid behov från Riksantikvarieämbetet samt Institutet för språk och folkminnen.
Om ett förslag till inrättande av en ny trakt eller ändring av ett traktnamn berör ett större antal fastigheter eller om frågan i annat fall kan antas ha intresse för en kommun, ska samråd ske med den kommunen.
Beslut om kvartersindelning och kvartersnamn
32 § Kommunen beslutar om kvartersindelning och kvartersnamn.
Lantmäterimyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig och ska underrättas om beslutet. Innan beslut om kvartersnamn meddelas ska även Lantmäteriet ges tillfälle att yttra sig.
Beslut om särskilt namn på fastighet
33 § Lantmäteriet beslutar om särskilt namn på fastighet enligt 25 §.
Underrättelse om ändrad registerbeteckning
34 § Fastighetsägare som berörs av beslut om ändrad registerbeteckning ska på lämpligt sätt underrättas om beslutet.
Gemensamhetsanläggningar
35 § Uppgift om gemensamhetsanläggning ska ange
1. redovisningsenhetens beteckning,
2. administrativ tillhörighet eller motsvarande uppgifter,
3. tidigare beteckning,
4. ändamål,
5. fastighet eller annan deltagare i anläggningen eller föreningen,
6. samfällighetsförenings företagsnamn eller namn på liknande sammanslutning,
7. förrättning eller annan åtgärd som berör enheten med uppgifter om åtgärdens art, datum för registrering och aktbeteckning,
8. rättighet som redovisas enligt 11 och 12 §§ och som berör enheten med uppgifter om rättighetstyp, ändamål, härskande eller tjänande enhet och aktbeteckning, och
9. övriga förhållanden av betydelse för enheten.
Särskild redovisning i vissa fall
36 § Om en tomträtt berörs av en åtgärd enligt anläggningslagen (1973:1149), ska åtgärden redovisas som om åtgärden avser den fastighet där tomträtten har skrivits in.
37 § Om ett anläggningsbeslut eller motsvarande beslut upphävs eller förfaller, ska redovisningsenheten anges som avregistrerad.
Regler till grund för gemensamhetsanläggningens beteckning
38 § En gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar utgör en redovisningsenhet.
39 § Bestämmelser om gemensamhetsanläggning i detta kapitel gäller även en vägförening enligt 3 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar och en gemensam anläggning enligt 2 eller 4 kap. samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser, om anläggningen har berörts av en åtgärd som enligt 45 § anläggningslagen (1973:1149) ska redovisas i fastighetsregistret. En sådan anläggning får även tas upp i annat fall. Redovisningen får begränsas till uppgifter som finns tillgängliga.
40 § Även en anläggning eller vägförening som är avregistrerad utgör en redovisningsenhet.
41 § En redovisningsenhet ska hänföras till den trakt där enheten är belägen. Inom orter där 22 och 23 §§ tillämpas får redovisningsenheten hänföras till det kvarter i vilket enheten helt eller till huvudsaklig del är belägen.
42 § Redovisningsenheterna inom varje trakt eller kvarter ska ges enhetsnummer.
Utformning av beteckningen
43 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av registerområdets namn, trakt- eller kvartersnamn och ett registernummer.
Registernumret ska bestå av bokstäverna ga och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.
Beteckningen ska vara unik
44 § En redovisningsenhet får inte ha samma beteckning som en annan redovisningsenhet.
45 § En beteckning får ändras, om det finns särskilda skäl.
Föreskrifter
46 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om
1. vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad registerenhet,
2. interoperabilitetslösningar, och
3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
3 kap. Uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder enligt 2 kap. 2 § 2 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser
– lagfart (6 §), – tomträttsupplåtelse (12 §), – tomträttsinnehav (13 och 14 §§), – inteckningar (15 §), – anteckningar (19 §), och – äldre förhållanden (20 och 21 §§).
2 § Övriga bestämmelser avser
– allmänna bestämmelser om redovisning (3–5 §§), – i fråga om lagfart: särskild redovisning i vissa fall (7–11 §§)
– i fråga om inteckningar: företrädesordning (16 §), belopp (17 §), när ingen inteckning eller annan inskrivning finns (18 §),
– ärenden om sammanläggning (22 §) – ändring med anledning av ändrad fastighetsindelning (23 §), – ändring med anledning av avregistrerad fastighet (24 §), – ändring med anledning av ny fastighet (25 §), – ändring av namn, identitetsnummer och adress (26 och 27 §§), – borttagande av innehavsanteckning (28 §), och – föreskrifter (29 §).
Redovisning sker för varje fastighet
3 § Inskrivningsförhållandena ska redovisas för varje fastighet. Uppgift om fastighetens beteckning enligt 2 kap. ska framgå av redovisningen.
Aktualitetsdatum
4 § Uppgift om datum för senaste inskrivningsdag för vilken samtliga beslut och anteckningar har förts in i registret ska redovisas för varje fastighet.
Beslut i inskrivningsärende som ska föras in
5 § Inskrivningsmyndighetens beslut i ett inskrivningsärende ska föras in enligt detta kapitel om beslutet innebär att en ansökan eller en anmälan bifalls, förklaras vilande eller avslås. Även beslut om uppskov och avvisning ska föras in.
Beslut om omedelbar avvisning enligt 19 kap. 12 § jordabalken eller 3 § lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret ska inte föras in.
Lagfart
6 § Uppgifter om lagfart ska ange
1. förvärvarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer,
2. datum för ansökan, om lagfart och aktnummer,
3. beslut som innefattar bifall till ansökan om lagfart, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,
4. när ansökan om lagfart i en andel av fastigheten bifalls, uppgift om den andel som lagfarten avser,
5. uppgift om förvärvets art och fångeshandlingens datum,
6. uppgift om köpeskilling,
7. beslut som inte innefattar bifall till lagfartsansökan samt, om ansökan rör endast en del av fastigheten, uppgift om den del av fastigheten som ansökan avser,
8. uppgift om namnändring, ändring av personnummer eller samordningsnummer beträffande den för vilken lagfart senast har sökts eller beviljats,
9. hänvisning till ny ägares ansökan om lagfart på fastigheten eller del av den, om ansökan inte har bifallits,
10. uppgift från förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken att förvaltarens förordnande avser fastigheten, och
11. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 29 § första stycket 3–5 och 20 kap. 14 § jordabalken samt, i fråga om lagfart, 19 kap. 23, 25 och 35 §§ samma balk, 13 § fjärde stycket jordförvärvslagen (1979:230) och 5 § andra stycket sambolagen (2003:376).
Särskild redovisning i vissa fall
7 § Införs en uppgift enligt 6 § 4 om att lagfart omfattar endast en andel av fastigheten, ska även en uppgift om den motsvarande inskränkningen i fångesmannens innehav föras in.
8 § Om förvärvaren har förvärvat fastigheten eller en del av fastigheten genom flera förvärv, gäller 6 § det förvärv på vilket lagfart fört söks. Beslut om en ansökan om lagfart på övriga förvärv ska föras in i anslutning till den första ansökan. En sådan införing ska innehålla de uppgifter som anges i 6 § 2–7, 10 och 11. Om en ansökan bifalls, ska uppgiften om sökandens och fångesmannens innehav ändras i överensstämmelse med beslutet.
9 § I fråga om en fastighet som har bildats genom avstyckning ska det föras in en uppgift om den dag då lagfart söktes första gången, om denna uppgift är av betydelse för att bedöma fastighetens ansvar för gällande inteckningar.
10 § Om lagfart beviljats eller sökts av staten, ska det anges vilken myndighet som förvaltar egendomen.
11 § I fråga om lagfart som har beviljats eller sökts med stöd av 2 § lagen (2022:385) om lagfart i vissa fall för Svenska kyrkan med mera gäller 6–10 §§ med följande avvikelser.
1. För egendom som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan ska i stället för uppgift som avses i 6 § 1 anges att egendomen utgör en prästlönetillgång.
2. 6 § 5 och 6 ska inte tillämpas.
3. Det ska anges att egendomen förvaltas av Svenska kyrkan.
Tomträttsupplåtelse
12 § Uppgifter om tomträttsupplåtelse ska ange
1. upplåtelsedag,
2. datum för ansökan om inskrivning av tomträttsupplåtelsen jämte aktnummer,
3. beslut som innefattar bifall till ansökan om inskrivning av tomträttsupplåtelse, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,
4. uppgift om ändamålet med upplåtelsen,
5. uppgift om det belopp som avgälden ska utgå med,
6. uppgift om de tidsperioder som avses i 13 kap.10 och 14 §§jordabalken,
7. uppgift om sådan i upplåtelsehandlingen angiven inskränkning som avses i 21 kap. 4 § jordabalken,
8. uppgift om inskrivning av avtal som avses i 13 kap. 21 § jordabalken med angivande av avtalets innebörd,
9. uppgift om uppsägning av tomträttsavtalet, 10. uppgift om anmälan som avses i 13 kap. 25 § jordabalken, 11. uppgift om deposition av lösesumma, och
12. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap.23, 25 och 35 §§jordabalken i fråga om tomträttsupplåtelse.
Tomträttsinnehav
13 § Uppgift om tomträttsinnehav ska ange
1. de uppgifter som anges i 6 § 1–10 och 7 §, varvid vad som där sägs om fastighet, fångesman och ansökan om lagfart i stället ska avse tomträtt, tidigare tomträttshavare och ansökan om inskrivning av tomträtt, och
2. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 29 § första stycket 3–5 och 20 kap. 14 § jämfört med 21 kap. 7 § jordabalken samt, såvitt gäller inskrivning av tomträtt, 19 kap. 23, 25 och 35 §§ samma balk och 5 § andra stycket sambolagen (2003:376).
14 § Om förvärvaren har förvärvat tomträtten eller del av tomträtten genom flera förvärv, ska 8 § tillämpas på motsvarande sätt.
Inteckningar
15 § Uppgifter om inteckningar ska ange
1. inteckningens belopp med siffror och inteckningens valuta,
2. uppgift om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft för vilken inskrivning söks samt beskaffenhet härav,
3. datum för ansökan och aktnummer,
4. beslut som innefattar bifall till ansökan, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,
5. när inteckning besvärar flera fastigheter, uppgift dels om de fastigheter som inteckningen har sökts eller beviljats i eller utsträckts till, dels om de fastigheter i vilka inteckningen gäller eller, i fråga om ansökan om inteckning eller utsträckning, de fastigheter ansökan avser,
6. beslut som inte innefattar bifall till ansökan om inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten,
7. när ansökan rör endast en del av en fastighet, uppgift om den del av fastigheten som ansökan avser,
8. vid anteckning om innehav av pantbrev eller vilandebevis, hänvisning till akten jämte innehavarens namn och adress,
9. uppgift om utsträckning, sammanföring, nedsättning, relaxation eller annan förändring av inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten,
10. uppgift om utbyte av pantbrev eller vilandebevis, och 11. uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 23 §, 25 § och 29 § första stycket 3–5 och 35 §§jordabalken, när det gäller inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten.
Företrädesordning
16 § Införingen enligt 15 § ska ske på sådant sätt att en inskrivning i förhållande till andra inskrivningar redovisas i gällande företrädesordning. Gäller inskrivningar med lika rätt, ska det anges särskilt.
Kan företrädesordningen inte klarläggas med säkerhet, ska en anmärkning om det föras in vid berörda inskrivningar.
Belopp
17 § Det sammanlagda belopp för vilket fastigheten eller tomträtten svarar på grund av inteckningar som har beviljats eller sökts ska anges särskilt. Om det finns inteckningar i olika valutor, ska detta anges.
När ingen inteckning eller annan inskrivning finns
18 § Om en fastighet eller tomträtt inte besväras av någon sökt eller beviljad inteckning eller annan inskrivning, ska detta anges.
Anteckningar
19 § Uppgifter om anteckningar ska ange
1. uppgift om förhållanden som anges i 19 kap. 29 § jordabalken, samt
2. datum för anteckningen och aktnummer.
Äldre förhållanden
20 § Uppgifter om äldre förhållanden ska ange
1. hänvisningar till akter som avser dödade eller borttagna inskrivningar eller anteckningar,
2. hänvisningar till akter som avser beslut i inskrivningsärenden vilka inte längre innehåller upplysning om gällande förhållanden,
3. hänvisningar till akter som avser inte längre gällande anteckningar,
4. hänvisningar till akter som rör inskrivningar eller anteckningar beträffande fastigheter som har uteslutits ur fastighetsregistret eller som avregistrerats, och
5. hänvisningar till akter i andra fall, om detta är lämpligt.
21 § När en hänvisning har införts enligt 20 §, ska den tidigare inskrivningen eller anteckningen tas bort. Uppgifter om lagfart eller tomträttsinnehav som inte längre är aktuella får redovisas med anmärkning om att de avser äldre förhållanden.
Ärenden om sammanläggning
22 § När inskrivningsmyndigheten har avgett ett yttrande i ett ärende om sammanläggning, ska en anteckning om detta föras in.
Ändring med anledning av ändrad fastighetsindelning
23 § När lantmäterimyndigheten har ändrat uppgifter enligt 2 kap., ska inskrivningsmyndigheten snarast möjligt göra motsvarande ändringar enligt detta kapitel.
Ändring med anledning av avregistrerad fastighet
24 § Om en fastighet har uteslutits eller avregistrerats utan att någon ny fastighet samtidigt har bildats, tillämpas 20 § 4 och 21 § beträffande samtliga uppgifter i detta kapitel om fastigheten.
Ändring med anledning av ny fastighet
25 § Har en ny fastighet registrerats, ska uppgifter enligt detta kapitel om den eller de ursprungliga fastigheterna föras över till den nya fastigheten, om de inte uppenbarligen saknas betydelse.
Är den nya fastigheten bildad genom avstyckning, ska den för stamfastigheten gällande lagfarten föras in också på avstyckningen.
Om det är av betydelse för att bedöma fastighetens ansvar för gällande inteckningar, ska vid lagfarten anmärkas att den avser stamfastigheten.
Ändring av namn, identitetsnummer och adress
26 § Lantmäteriet får ändra namn, identitetsnummer eller adressuppgift enlig detta kapitel om
1. den som senast har sökt eller beviljats lagfart eller inskrivning av innehav av tomträtt byter namn, personnummer eller samordningsnummer, eller
2. ett kreditinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag eller motsvarande utländskt företag, som har antecknats som innehavare av ett pantbrev eller vilandebevis, byter namn eller adress.
27 § Ändringsåtgärd enligt 26 § förutsätter att uppgift om personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer finns redovisad enligt detta kapitel.
Borttagande av innehavsanteckning
28 § Om en inteckning är registrerad i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister, får Lantmäteriet på ansökan av den som är registrerad som pantbrevshavare ta bort anteckning om innehav som har gjorts enligt detta kapitel och som avser inteckningen.
Föreskrifter
29 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om
1. vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad registerenhet,
2. interoperabilitetslösningar, och
3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
4 kap. Uppgifter om fastighetstaxering
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgift om fastighetstaxering enligt 2 kap. 2 § 3 a lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande.
2 § Uppgifter om fastighetstaxering avser
– uppgifter från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, och
– uppgifter enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Fastighetstaxering
3 § Uppgifter om fastighetstaxering ska ange
1. taxeringsvärden från beskattningsdatabasen,
2. uppgifter som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska redovisas i beslut om fastighetstaxering, och
3. fastighetsägare eller tomträttshavare och ägare av hus på ofri grund med uppgift om personnummer, samordningsnummer, organisationsnummer eller annat särskilt registreringsnummer, namn och postadress.
4 § Uppgifterna ska avse förhållanden året närmast före det år då uppgiften hålls tillgänglig i fastighetsregistret.
Uppgifter som avser förhållandena för annat år får också redovisas. Sådana uppgifter ska då anges med en anmärkning om det kalenderår de avser och redovisas skilt från uppgifter enligt första stycket.
Föreskrifter
5 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitetslösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
5 kap. Uppgifter om adresser och byggnader
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om adresser och byggnader enligt 2 kap. 2 § 3 b och c lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande.
Adress
2 § Uppgift om adress ska ange
1. redovisningsenhetens beteckning,
2. fastighet eller samfällighet som är belägen på adressen, och
3. i förekommande fall att adressen inte utnyttjas.
3 § Uppgifter om postnummer och postort får redovisas.
Regler till grund för belägenhetsadressens beteckning
4 § Redovisningsenhet för adress är en belägenhetsadress.
Beteckningens utformning
5 § En redovisningssenhets beteckning ska bestå av kommunens namn, adressområdets namn samt adressplatsens beteckning.
6 § Namn på kommundel får ingå i beteckningen.
Beslut om redovisning av uppgifter
7 § Lantmäteriet får besluta om att uppgifter om adresser i en kommun ska redovisas. Ett sådant beslut får meddelas endast om kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna.
Byggnad
8 § Uppgift om byggnad ska ange
1. redovisningsenhets beteckning,
2. registerbeteckningen för den fastighet eller samfällighet där byggnaden är belägen,
3. adress om sådan finns redovisad, och
4. uppgift om belägenhet.
9 § Uppgifter om byggnad som fastställts vid fastighetstaxering får redovisas.
Regler till grund för byggnadens beteckning
10 § En byggnad utgör redovisningsenhet.
Beteckningens utformning
11 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av ett löpnummer för varje byggnad.
Beslut om redovisning av uppgifter
12 § Lantmäteriet får besluta om att uppgifter om byggnader i en kommun ska redovisas. Ett sådant beslut får meddelas endast om kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna.
Föreskrifter
13 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitetslösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
6 kap. Uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar enligt 2 kap. 2 § 3 d lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser
– regionplan eller översiktsplan, – detaljplan, områdesbestämmelser eller motsvarande äldre planer, – bestämmelse om marks användning och som har meddelats enligt miljöbalken, väglagen (1971:948), kulturmiljölagen (1988:950), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg eller motsvarande äldre författning,
– skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter enligt 40 § första stycket 5 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller motsvarande äldre bestämmelse,
– bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45), och – fornlämning.
Planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar
2 § Uppgift om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar ska ange
1. beteckningen för handlingar som ligger till grund för redovisningen,
2. fornlämningsnummer för fornlämning,
3. län och registerområde,
4. planens, bestämmelsens, beslutet eller utredningens art,
5. datum för beslut,
6. datum då en tidsbegränsad bestämmelse upphör att gälla,
7. datum då genomförandetiden för en detaljplan börjar respektive upphör,
8. sådan detaljplan som berör en fastighetsplan,
9. sådan fastighetsplan som berör en detaljplan, 10. särskilda anmärkningar om planens, bestämmelsen, beslutets eller utredningens innebörd och omfattning,
11. datum och beteckning för handlingar genom vilka planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen har ändrats eller som lett till en förändring av redovisad enhet, och
12. fastighet och samfällighet som berörs av planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen.
Särskild redovisning i vissa fall
3 § Om det är lämpligare får redovisning enligt 2 § 12 av berörda fastigheter och samfälligheter i stället innehålla uppgifter om det registerområde eller den trakt som berörs. Om det finns särskilda skäl får lantmäterimyndigheten avstå helt från denna redovisning.
Avregistrering
4 § Om en plan, en bestämmelse eller ett beslut har upphävts eller av annan anledning upphört att gälla, ska enheten anges som avregistrerad. Detsamma gäller för utredning som inte längre är av betydelse eller fornlämning som inte längre skyddas enligt lag.
Regler till grund för beteckning för planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar
5 § Varje särskild plan, bestämmelse, beslut eller utredning är en redovisningsenhet.
6 § Även en plan, bestämmelse, beslut eller utredning som är avregistrerad är en redovisningsenhet.
Beteckningens utformning
7 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av beteckningen för handlingar som ligger till grund för redovisningen.
Föreskrifter
8 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om
1. vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad redovisningsenhet,
2. interoperabilitetslösningar, och
3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
7 kap. Geometrisk information och koordinater
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om geometrisk information och koordinater enligt 2 kap. 3 § 2 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Geometrisk information
2 § Fastighetsregistret ska innehålla geometrisk information som möjliggör visualisering av registrets innehåll i karttjänster.
Visualiseringen avser uppgifter om
1. gränser och beteckningar för bestående fastigheter och samfälligheter,
2. områden för servitut enligt 2 kap. 11 § 1,
3. områden för nyttjanderätt enligt 2 kap. 11 § 3,
4. områden och beteckningar för bestående enheter beträffande gemensamhetsanläggningar,
5. områden för ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144),
6. planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar, dock inte regionplan eller översiktsplan,
7. kvartersindelningen och kvartsnamnet enligt 2 kap. 22 §,
8. indelningen i län och kommuner, och
9. indelningen i socknar vid den tidpunkt då register över fastigheter och samfälligheter började föras med hjälp av informationsteknik.
3 § Visualiseringen får även avse uppgifter som krävs för orienteringen samt övriga uppgifter med anknytning till fastigheter och samfälligheter.
4 § Visualisering får förenklas eller underlåtas om det finns särskilda skäl.
Koordinater
5 § Fastighetsregistret ska innehålla uppgifter om koordinater, koordinatsystem och motsvarande uppgifter som behövs för visualisering av innehållet i fastighetsregistret i karttjänster eller motsvarande.
Föreskrifter
6 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om
1. innehållet i uppgifter om koordinater, koordinatsystem och de ytterligare uppgifter som behövs för att underlätta visualisering,
2. interoperabilitetslösningar, och
3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
8 kap. Tilläggsinformation
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tilläggsinformation enligt 2 kap. 3 § 3 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Tilläggsinformation till uppgifter lagfart, tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav
2 § För uppgift om lagfart, tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav ska tilläggsinformation ange
1. sökandens postadress, och
2. om sökanden är en fysisk person
a) sökandens civilstånd,
b) i förekommande fall makes personnummer eller samordningsnummer, namn och postadress, eller tidpunkten för äktenskaps upplösning,
c) i förekommande fall vårdnadshavares personnummer eller samordningsnummer, namn och postadress, och
d) om den lagfarne ägaren eller rättighetshavaren är ett kommunalt bostadsföretag, enligt underrättelse från länsstyrelsen.
3 § Om det behövs för handläggningen av ett inskrivningsärende får uppgift om tidigare makes personnummer eller samordningsnummer, namn och postadress anges.
4 § För uppgift om inteckning ska tilläggsinformation ange om det pantbrev som svarar mot en inteckning är ett skriftligt pantbrev.
5 § Lantmäteriet får som tilläggsinformation redovisa ärenden som har registrerats i inskrivningsmyndighetens ärenderegister enligt 5 § första stycket inskrivningsförordningen (2000:309) men som inte har registrerats i fastighetsregistret enligt 3 kap. 5 § denna förordning eller som på annat sätt har avgjorts slutligt. Sådan information får ange
1. uppgift om ärendenummer,
2. inskrivningsdag då ärendet kom in, och
3. ärendets art.
Tilläggsinformation till uppgift om adresser
6 § För uppgift om en adress får en kommun ange tilläggsinformation om
1. verksamhet eller annan användning som är knuten till adressen,
2. alternativa lägesbestämningar, och
3. alternativa benämningar som är hänförliga till adressen.
Tilläggsinformation till uppgift om byggnader
7 § För uppgift om en byggnad får en kommun ange tilläggsinformation om
1. ytterligare identifieringsuppgifter för en byggnad,
2. arrendeavtal och tomträttsavtal, och
3. planerade, påbörjade eller avslutade byggåtgärder som är nödvändiga för fullgörande av underrättelseskyldighet till andra myndigheter.
8 § För uppgift om en byggnad får Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ange tilläggsinformation om att skyddsrum finns i en byggnad.
9 § För uppgift om en byggnad får Riksantikvarieämbetet ange tilläggsinformation ytterligare identifieringsuppgifter för en byggnad och uppgifter som avser kulturhistoriska inventeringar.
Tilläggsinformation till uppgift om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar
10 § För uppgift om en plan, bestämmelse, beslut och utredning får en kommun eller en länsstyrelse ange tilläggsinformation om
1. ytterligare identifieringsuppgifter för planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen,
2. ytterligare uppgifter om planer, bestämmelser, beslut eller utredningar än de som krävs enligt 6 kap. denna förordning, och
3. förslag till sådana planer, bestämmelser om marks användning, beslut eller utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. denna förordning.
11 § Riksantikvarieämbetet får redovisa uppgifter om fornlämningar.
Föreskrifter
12 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitetslösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
9 kap. Behörig myndighet
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om behöriga myndigheter enligt 2 kap. 4 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Lantmäterimyndigheten
2 § Lantmäterimyndigheten är i enlighet med 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) behörig myndighet för uppgifter som redovisas enligt 2, 6 och 7 kap. denna förordning.
Lantmäterimyndigheten är även behörig myndighet för ändring av inskriven rättighet i 3 kap. i enlighet med 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §fastighetsbildningslagen.
3 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.
Inskrivningsmyndigheten
4 § Inskrivningsmyndigheten är i enlighet med 19 kap. 3 § jordabalken behörig myndighet för uppgifter som redovisas enligt 3 kap. denna förordning.
5 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.
Kommunen
6 § Kommunen är behörig myndighet för uppgift som redovisas enligt 5 kap. denna förordning, och som avser kommunens uppgifter.
7 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.
Lantmäteriet
8 § Lantmäteriet är behörig myndighet för uppgift som redovisas enligt 4 kap., 3 kap. 26 och 28 §§, och 5 kap. denna förordning.
9 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som tillhör uppgifterna.
Rättelse
10 § Frågor om rättelse prövas av behörig myndighet.
Bestämmelser om prövning av rätten till rättelse av personuppgifter finns i fastighetsdatalagen (0000:000).
11 § Om en felaktig uppgift inte kan rättas omedelbart, och risken är att detta äventyrar registrets tillförlitlighet eller på annat sätt föranleder osäkerhet om rättsläget, ska behörig myndighet snarast föra in en anmärkning om felet i registret.
Anmärkningen ska tas bort så snart frågan om rättelse har avgjorts.
Lantmäteriet ansvarar för att verkställa att uppgifter förs in
12 § Lantmäteriet ansvarar för att verkställa registrering av uppgifter som behörig myndighet har anmält enligt fastighetsbildningskungörelsen (1971:762) eller inskrivningsförordningen (2000:309).
En uppgift från inskrivningsmyndigheten ska behandlas före en uppgift från en lantmäterimyndighet som har lämnats till Lantmäteriet samma dag.
10 kap. Samarbete, samordning och underrättelseskyldighet
Samarbete mellan behöriga myndigheter
1 § Behöriga myndigheter ska samarbeta för att uppgifterna i fastighetsregistret ska ha så hög tillförlitlighet som möjligt. Lantmäteriet ansvarar för samordningen av arbetet att höja uppgifternas tillförlitlighet.
Samordning mellan lantmäterimyndigheter
2 § Lantmäterimyndigheternas redovisning ska samordnas om ett ärende berör registerenheter inom fler än en lantmäterimyndighets område. Uppgifter ska då föras in samma dag vid samtliga berörda myndigheter.
Samordning får ske med stöd av Lantmäteriet.
Samordning mellan lantmäterimyndighet och inskrivningsmyndighet
3 § Lantmäterimyndigheten ska, med stöd av Lantmäteriet, hålla inskrivningsmyndigheten informerad om ändringar i indelningen i fastigheter, åtgärder som medför en ny beteckning för en fastighet, anteckningar enligt 4 kap. 11 a § fastighetsbildningslagen (1970:988), och övriga ändringar som är av betydelse för inskrivningsmyndighetens verksamhet.
4 § Uppgifter som inskrivningsmyndigheten ska få kännedom om avser
1. uppgift om fastighetsbeteckning och om fastigheten har nybildats eller avregistrerats,
2. uppgift om ny fastighets ursprung,
3. uppgift om fastighetens areal,
4. uppgift om vidtagen åtgärd och datum för registrering,
5. annan än lagfaren ägares personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer, samt namn och adress,
6. uppgift om beslut som har meddelats med stöd av 10 kap. 8 a § och 9 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), och
7. uppgift som lantmäterimyndigheten enligt särskilda bestämmelser ska lämna till inskrivningsmyndigheten.
5 § Lantmäteriet ska på lämpligt sätt säkerställa samordningen mellan lantmäterimyndighet och inskrivningsmyndighet.
Underrättelseskyldighet för lantmäterimyndighet
6 § Underrättelseskyldighet gäller för lantmäterimyndighet gentemot
Skatteverket för uppgifter som rör indelning i fastigheter eller åtgärder som medför ny beteckning för en fastighet.
Lantmäteriet ansvarar för att verkställa underrättelseskyldigheten.
7 § Uppgifterna i underrättelsen ska ange
1. uppgift om vidtagen åtgärd och datum för registrering,
2. uppgift om den kommun som fastigheten är belägen i,
3. fastighetens registerbeteckning och uppgift om att fastigheten är ny, befintlig, omregistrerad eller avregistrerad,
4. fastighetens tidigare registerbeteckning, om fastigheten är omregistrerad,
5. uppgift om befintlig fastighets arealändring,
6. uppgift om fastighets areal,
7. uppgift om typ av taxeringsenhet,
8. annan än lagfaren ägares personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer, samt namn och adress,
9. uppgift om förordnande enligt 10 kap. 9 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), och
10. uppgift om lantmäterimyndigheten enligt särskilda bestämmelser ska lämna till Skatteverket.
8 § Underrättelse ska lämnas senast 14 dagar efter dagen för registrering. Underrättelse ska ske elektroniskt om det inte är olämpligt.
Underrättelseskyldighet för Skatteverket
9 § Underrättelseskyldighet gäller för Skatteverket gentemot Lantmäteriet för Skatteverkets uppgifter som ska tillföras fastighetsregistret enligt 3 kap. 26 §, 4 kap. 3 § och 8 kap. 2 § denna förordning.
Underrättelse ska lämnas vid den tidpunkt som bestäms av Skatteverket efter samråd med Lantmäteriet.
Underrättelse ska ske elektroniskt om det inte är olämpligt.
10 § Lantmäteriet ska snarast möjligt föra in uppgifterna från underrättelsen. Införingen av uppgifter från beskattningsdatabasen ska med beaktande av 4 kap. 3 § första stycket ske senast i samband med årsskifte.
Om det med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket redovisas ytterligare uppgifter, får Lantmäteriet föra in dessa vid den tidpunkt som bestäms av Lantmäteriet efter samråd med Skatteverket.
Underrättelseskyldighet för Lantmäteriet
11 § Underrättelseskyldighet gäller för Lantmäteriet gentemot
Skatteverket uppgift som avser beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom då ärendet har uppskjutits.
Underrättelsen ska lämnas inom en månad från inskrivningsdagen.
12 § Underrättelseskyldighet gäller för Lantmäteriet gentemot länsstyrelsen för uppgift som avser fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Underrättelsen ska ange uppgift om beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom då ärendet har uppskjutits.
Underrättelsen ska lämnas inom en månad från inskrivningsdagen. Skyldigheten gäller inte om en länsstyrelse har anmält till Lantmäteriet att den inte har behov av sådana uppgifter.
Föreskriftsrätt
13 § Lantmäteriet får, efter samråd med Skatteverket, meddela föreskrifter om vilka uppgifter om samfällighet eller gemensamhetsanläggning som ingår i underrättelseskyldigheten enligt 6 §.
14 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
11 kap. Alternativa redovisningssätt
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om alternativa redovisningssätt för uppgifter enligt 2 kap. 2 § 3 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.
Principen om en uppgift en gång
2 § I syfte att säkerställa hög tillförlitlighet och mer fullständig redovisning av uppgifterna, ska de så långt som möjligt tillhandahållas från den som ansvarar för en nationell sammanställning och tillhandahållande av informationen, utan att det uppstår kopior i fastighetsregistret.
Fastighetsregistret ska i sådana fall enbart innehålla en uppgift om referens eller motsvarande som krävs för att kunna koppla uppgifterna till en fastighet, samfällighet, gemensamhetsanläggning eller andra uppgifter som regleras i 2 och 3 kap. i denna förordning.
Dataproducentens godkännande
3 § Skyldigheten enligt 2 § förutsätter att den myndighet eller kommun som skapat uppgiften (dataproducenten) godkänner redovisningssättet. Det sagda gäller inte om dataproducenten enligt lag eller förordning är skyldig att lämna uppgifter till Lantmäteriet.
Uppgifterna måste uppfylla vissa krav
4 § Skyldigheten enligt 2 § gäller enbart om kraven på elektroniskt tillhandahållande av uppgifterna som Lantmäteriet beslutat om enligt 3 kap. 1 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, kan uppfyllas.
Lämplighetsbedömning
5 § Skyldigheten enligt 2 § gäller inte om Lantmäteriet finner redovisningssättet olämpligt. Sådan lämplighetsbedömning ska göras med hänsyn till krav på skydd för personlig integritet, informationssäkerhet, skyddsintressen som avser Sveriges säkerhet, och andra särskilda skäl om de kan leda till negativ påverkan på uppgifternas tillförlitlighet eller tillgänglighet.
Föreskriftsrätt
6 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om
1. redovisningssätt enligt 2 §,
2. interoperabilitetslösningar, och
3. verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.
12 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om åtkomsttillstånd enligt 3 kap. 3 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, om medborgartjänster enligt 3 kap. 4 §, och begränsningar för vilken fastighetsinformation som ingår i samhällets informationsförsörjning enligt 1 kap. 5 § samma lag.
Omfattningen av rätten att uppställa villkor för åtkomsttillstånd
2 § Lantmäteriets rätt att fastställa villkor gäller
1. villkor som syftar till att begränsa riskerna med ett elektroniskt format och distributionssätt med hänsyn till krav på integritetsskydd, informationssäkerhet och skyddet för Sveriges säkerhet, fastighetsregistrets ekonomiska betydelse och
2. villkor som Lantmäteriet får ställa enligt annan lag eller förordning och som syftar till att begränsa rätten till användning av uppgifterna.
Hur villkor fastställs
3 § Villkor fastställs genom beslut om allmänna villkor för varje elektroniskt format och distributionssätt.
När åtkomsttillstånd inte behövs
4 § Åtkomsttillstånd behövs inte om Lantmäteriet finner att skäl saknas att fastställa villkor för visst elektroniskt format eller distributionssätt.
5 § Åtkomsttillstånd behövs inte för behöriga myndigheter för fullgörande av skyldigheter eller åtaganden enligt denna förordning, även om det finns fastställda villkor.
Det sagda gäller även för behörig myndighet enligt 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. 3 § jordabalken för fullgörande av myndighetsuppgifter enligt dessa eller motsvarande lagar eller förordningar. Åtkomsttillstånd behövs inte heller för Lantmäteriet för fullgörande av myndighetsuppgifter som följer av förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.
Bestämmelser om informationssäkerhet och incidenthantering finns i förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.
Förutsättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av uppgifter
6 § Åtkomsttillstånd får medges för vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick om det kan antas att villkoren i tillståndet kan upprätthållas.
Lantmäteriet får ställa upp krav på rapportering av incidenter eller motsvarande krav, för att försäkra sig om att villkoren enligt första stycket upprätthålls.
7 § Om det framkommer att villkor i ett åtkomsttillstånd inte upprätthålls, får Lantmäteriet stänga av åtkomsten till formatet och distributionssättet i det fallet.
En åtgärd som innebär att åtkomsten stängs innebär att åtkomsttillståndet blir ogiltigt, om inte Lantmäteriet beslutar annat.
Medborgartjänster
8 § Innehållet i en medborgartjänst får enbart innehålla uppgifter om en enskild registerenhet eller redovisningsenhet.
Innehållet får enbart avse sådana uppgifter som räknas upp i 4 § kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.
9 § Antal frågor som får ställas i en medborgartjänst om olika registerenheter eller redovisningsenheter ska begränsas med hänsyn ändamålet med tjänsten.
Om det finns skäl att anta att medborgartjänsten nyttjas för andra ändamål än det som gäller enligt lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, får Lantmäteriet stänga av den användaren från tjänsten.
Annan fastighetsinformation som får tillhandahållas elektroniskt
10 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhandahållas elektroniskt enligt denna lag endast om informationen
1. omfattas av ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med informationen, eller
2. ingår i ett författningsreglerat register eller annan informationssamling som syftar till att ge offentlighet åt informationen.
Det sagda gäller även när Lantmäteriet är datavärd för uppgifterna enligt 4 § andra stycket förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.
Föreskriftsrätt
11 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna enligt detta kapitel.
12 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om avgifter.
Överklagande
13 § Beslut om avstängning enligt 7 och 9 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.
2. En samfällighet som inte redovisades i jordregister eller stadsregister när fastighetsregister enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) började föras ska, om inte särskilda skäl föranleder annat, tas upp i fastighetsregistret först när den har berörts av en sådan åtgärd som ska föras in där eller när det är lämpligt med hänsyn till en väntad fastighetsbildning eller något annat förhållande.
3. Vid redovisning av servitut som avses i 2 kap. 11 § 1 får en fastighet som har avregistrerats när fastighetsregister enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) började föras tills vidare anges som härskande fastighet. Om den härskande fastighetens registerbeteckning vid den tidpunkten inte framgick av fastighetsboken eller tomträttsboken, får uppgiften utelämnas.
4. Vad som sägs i 5 kap. 7 och 12 §§ om att Lantmäteriet får besluta att uppgifter om adresser och byggnader i en kommun ska föras i fastighetsregistret endast om kommunen har begärt det ska inte tillämpas beträffande uppgifter som vid juni månads utgång 2000 fanns i fastighetsregistret.
5. En åtgärd som avses i 3 kap. 26 § 1 får även avse ändring av namn, personnummer eller samordningsnummer som har ägt rum före ikraftträdandet, om den nya uppgiften inte har registrerats i fastighetsregistret och inte har ändrats där.
6. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för redovisning av bearbetningskoncessioner enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
1.32. Förslag till förordning om upphävande av förordningen (2000:308) om fastighetsregister
Härigenom föreskrivs följande.
Förordningen (2000:308) om fastighetsregister ska upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.
1.33. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet att det ska införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse och närmast före en rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Informations- och cybersäkerhetsrådet
21 § 1
Inom Lantmäteriet finns Informations- och cybersäkerhetsrådet som hanterar frågor som rör informations- och cybersäkerhet inom Lantmäteriets verksamhetsområde.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
1 Tidigare upphävd genom 2010:1771.
1.34. Förslag till förordning om ändring i säkerhetsskyddsförordningen (2018:658)
Härigenom föreskrivs att det i fråga om säkerhetsskyddsförordningen (2018:658) ska införas en ny paragraf, 6 a §, i förordningens sjätte kapitel.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
6 a §
Om förbud enligt 4 kap. 17 § och 18 § andra stycket säkerhetsskyddslagen (2018:585) avseende överlåtelse av fast egendom eller överföring av äganderätten till fast egendom har meddelats ska tillsynsmyndigheten skyndsamt underrätta inskrivningsmyndigheten och lantmäterimyndigheten där fastigheten är belägen om detta.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
2. Uppdraget
2.1. Uppdraget
Utredningen, som antagit namnet Fastighetsregisterlagsutredningen, ska se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar. Regeringens syfte med uppdraget är att säkerhetsskyddet för registret ska stärkas och att få en modern reglering för en effektiv informationsförsörjning som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation. En fristående fråga är att lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens (2018:585) bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom.
I uppdraget ingår att lämna förslag på de författningsändringar som krävs.
Utredningens direktiv redovisas i bilaga 1. Av dessa framgår också att eventuella förändringar av finansieringsmodellen för Lantmäteriets tillhandahållande av information är en budgetfråga och inte omfattas av denna utredning. Vi har också avgränsat oss så att vi inte närmare utrett frågor rörande handläggningen av fastighetsbildningsärenden och förhållandet mellan den statliga lantmäterimyndigheten och de kommunala lantmäterimyndigheterna, även om det lyfts fram som en del av problembilden av vissa intressenter.
2.2. Utredningsarbetet
Utredningens arbete kan sägas ha varit indelat i två faser, där den första handlat om att utveckla direktivens problembeskrivning och identifiera de viktigaste vägvalen. Den andra har huvudsakligen gått ut på att färdigställa våra förslag och stämma av våra resonemang med expertgruppen och några andra intressenter.
Arbetet med problembilden har varit omfattande, och tidskrävande. Vår utgångspunkt har varit att en ordentlig utredning av hur problembilden ser ut ger den bästa grunden för att utforma förslag som når de målsättningar direktiven anger. Eftersom direktivens målsättning om ett både mer tillgängligt och säkrare fastighetsregister kan sägas innebära en kollision mellan två intressen har våra fysiska och digitala möten med olika intressenter inneburit att flera personer deltagit från respektive intressent. Dessutom har många av de intressenter vi haft kontakt med verksamhet som har olika intressen i fastighetsregistret. Man har ärenden som innebär att fastighetsregistrets innehåll förändras, man behöver tillgång till fastighetsregistrets information i sin verksamhet och man vill att viss information om de egna fastigheterna eller rättigheterna inte riskerar att användas på ett mindre lämpligt sätt. Det har inneburit att det ofta tagit tid att få till stånd möten med rätt deltagare och på en tid som fungerat för alla inblandade.
I arbetet med problembilden har vi, utöver mötena med hela expertgruppen, haft ett eller flera möten med de organisationer som är representerade i expertgruppen, däribland Försvarsmakten, Polismyndigheten, Sveriges kommuner och regioner, och Säkerhetspolisen.
Därutöver har vi träffat antal myndigheter och företag. På myndighetssidan har det inneburit möten med företrädare för Affärsverket svenska kraftnät, Bolagsverket, Fortifikationsverket, Integritetsskyddsmyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Riksarkivet, Skatteverket, Statens fastighetsverk, Statistiska Centralbyrån och Transportstyrelsen. Vi har också träffat Lantmäteriets Geodataråd, styrgruppen för de kommunala lantmäterimyndigheternas samarbete, kommunala statistiker, besökt två kommunala lantmäterimyndigheter samt haft kontakt med eSams juristgrupp.
När det gäller företag har vi riktat in oss på aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet inom elproduktion och -distribution och telekom samt på distributörer av Lantmäteriets fastighetsinformation. Vi har också deltagit i några av de partnerträffar Lantmäteriet ordnar med sina datadistributörer.
Vi har också träffat flera andra utredningar som vi bedömt haft uppdrag som har någon beröringspunkt med vårt uppdrag. Sålunda har vi träffat Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsköp
(Ju 2022:08), utredningen Ordning och reda på hyresmarknaden (Fi 2022:21), Utredningen om utvecklad styrning av interoperabilitet och datadelning (I 2022:23), Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter (Ju 2022:03), Utredningen om kontroll vid överlåtelse av egendom av väsentlig betydelse för totalförsvaret (Fö 2022:03), Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden (Fi 2021:11) samt utredningen En ny förköpslag (Fi 2022:07). Vi har också tittat på hur olika EU-baserade initiativ skulle kunna påverka vårt utredningsområde. Det innebär att vi haft kontakt med personer, nationellt eller inom EU-kommissionen, som arbetat med EU:s dataförvaltningsförordning, AI-förordningen, NIS2-direktivet samt förordningen om särskilt värdefulla dataset.
Slutligen har vi haft kontakter med Lantmäteriets systerorganisationer i Danmark, Finland Norge samt Nederländerna för att ta reda på hur man där resonerar kring de frågor vi haft att utreda.
2.3. Betänkandets uppläggning
Betänkandet består av två delar. Den första delen är en bakgrundsbeskrivning och den andra delen innehåller våra förslag samt konsekvensbeskrivning.
Kapitel 3 innehåller en beskrivning av fastighetsregistrets innehåll, ajourhållning och användning. I kapitel 4 återfinns en redogörelse för det regelverk som i dag gäller för fastighetsregistret. Kapitlen 5 och 6 innehåller beskrivningar av närliggande lagstiftning rörande informationens öppenhet respektive skyddsintressen. I kapitel 7 redogör vi för den fördjupade problembilden och i kapitel 8 finns en redogörelse för dagens personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret. Betänkandets första del avslutas i kapitel 9 med de internationella erfarenheterna.
Den andra delen av betänkandet inleds med kapitel 10 där vi beskriver varför dagens regler uppfattas som föråldrade, vissa generella drivkrafter rörande informationshantering samt vilka allmänna utgångspunkter som bör gälla för våra förslag. I kapitel 11 redovisar vi de mest avgörande vägvalen vi stått inför och hur vi valt att gå vidare. I kapitel 12 redogör vi för hur valt en modell med två separata lagar för dataskydd respektive verksamhet. Kapitel 13 innehåller
förslagen rörande den fastighetsdatalag som innehåller regler om dataskydd, och kapitel 14 innehåller förslagen om fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten vid Lantmäteriet. I kapitel 15 redovisar vi våra överväganden och förslag rörande den särskilda frågan om att överlåtelse att fast egendom ska omfattas av säkerhetsskyddslagens bestämmelser. Kapitel 16 redogör för övriga författningsförslag. Kapitel 17 innehåller den samlade dataskydds- och integritetsbedömningen, kapitel 18 vår konsekvensbeskrivning och i kapitel 19 återfinns förslag rörande ikraftträdande. Författningskommentarerna finns i kapitel 20.
Utredningsdirektiven återfinns i bilaga 1 och 2.
3. Fastighetsregistret
3.1. Inledning
Att på något sätt registrera uppgifter om fastigheter är inte någon ny företeelse. Det är tvärtom en sak som skett under många hundra år i det svenska samhället. Självfallet är det inte heller någon specifikt svensk företeelse.
I internationella sammanhang diskuteras ofta betydelsen av att ha en ordnad och öppen registrering av uppgifter om fastigheter. Bakgrunden är bland annat att fast egendom verkligen är fast och inte går att ha med sig för att kunna ha kontroll över egendomen så att den till exempel inte stjäls. Om man äger till exempel en guldring så är det betydligt enklare – det är egendom man kan ha med sig och i princip alltid kan ha under kontroll. Det krävs därför någon typ av redovisning av rättsliga förhållanden knutna till fast egendom för att skydda dem. En sådan redovisning måste vara relativt enkel att ta del av för den som behöver sådana uppgifter samtidigt som det måste vara en säker och tillförlitlig redovisning.
Sättet att registrera uppgifter om den svenska jordens, inklusive visst enskilt och allmänt vatten, indelning i fastigheter har naturligtvis förändrats över tid. Detsamma gäller olika slag av rättigheter, inklusive äganderätten. I modern tid har det handlat om att ha offentligt förda register som ger svar på de frågor som olika aktörer i samhället har kring fastighetsindelning, ägande, rättigheter och skyldigheter med mera. Registreringen gjordes förr manuellt i stora böcker. Böckerna ersattes senare av databaser.
Samtidigt som sättet att hålla sådana register har utvecklats har naturligtvis de materiella reglerna förändrats, exempelvis för hur rättigheter skapas, hur markens indelning i fastigheter går till och hur fastigheter kan användas som säkerhet för krediter. Tillkomsten av
främst den nya jordabalken (1970:994) och fastighetsbildningslagen (1970:988) för drygt 50 år sedan har varit viktiga milstolpar.
I detta kapitel beskriver vi hur det befintliga fastighetsregistret växt fram, vilka uppgifter det innehåller och hur uppgifterna tillhandahålls. Vidare beskriver vi några andra register och systemlösningar med fastighetsanknuten information samt vad den nationella geodataplattformen är.
3.2. Föregångaren fastighetsdatasystemet
Några år efter att nyss nämnda lagar trädde i kraft inleddes fastighetsdatareformen. Den innebar att de manuellt förda så kallade jord- och stadsregistren som redovisade fastighetsindelningen samt fastighetsböckerna som redovisade ägande med mera överfördes till ett databaserat system. Därmed fick den uråldriga registreringen av grundläggande uppgifter rörande den mest ekonomiskt värdefulla tillgången i en marknadsekonomi en tidsenlig form.
En viktig utgångspunkt för fastighetsdatareformen var den nya lagstiftningen rörande fastigheter och rättigheter knutna till dessa som tillkom runt 1970. En ny jordabalk och en ny lag om fastighetsbildning trädde i kraft och samtidigt introducerades även ny lagstiftning om ledningsrätt. Det var lagstiftning som det tagit lång tid att ta fram.
Även fastighetsdatareformen, liksom reformeringen av fastighetsbeteckningarna som föregick den, tog avsevärd tid att genomföra. Uppsala län var det första området där de manuella registren konverterades till datasystemet. Det var 1976, och då sannolikt det första fungerande systemet av detta slag i världen. Inledningsvis bedrevs verksamheten som ett försök, men 1979 inleddes den permanenta verksamheten då Gävles alla fastigheter blev en del av fastighetsdatasystemet. Reformen blev fullbordad 1995 när Gotlands alla fastigheter blev en del av fastighetsdatasystemet.
Fastighetsdatasystemet innehöll flera delar, nämligen det ovan nämnda fastighetsregistret och inskrivningsregistret, samt taxeringsuppgifter och byggnadsregistret. De tre första var de ursprungliga delarna medan byggnadsregistret tillkom betydligt senare. Fastighetsregistret var i sin tur uppdelat i
- huvudregister
- registerkarta
- koordinatregister
- planregister
- kvartersregister
- adressregister
- gemensamhetsanläggningsregister.
I anslutning till fastighetsdatasystemet hade andra register tillkommit:
- pantbrevsregistret
- samfällighetsföreningsregistret
- lägenhetsregistret.
En grundläggande tanke bakom fastighetsdatasystemet var att det skulle innehålla basuppgifter om landets alla fastigheter, sådana uppgifter som var allmänt efterfrågade. Det innebar att användarna redan från början fanns i både offentlig och privat sektor. Bankerna blev snabbt den största användargruppen, något som sannolikt berodde på att de tre storstadsområdena med de mest aktiva fastighetsmarknaderna fördes över till fastighetsdatasystemet i ett tidigt skede av reformen. På så sätt kunde så stor nytta som möjligt vinnas så tidigt som möjligt även om det var ett reformgenomförande som varade i 20 år.
Ansvaret för ajourhållningen vid fastighetsdatasystemets tillkomst och fram till 1996 låg dels på de länsvisa statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheterna, dels på inskrivningsmyndigheterna vid landets tingsrätter. Taxeringsuppgifterna ajourfördes en gång om året då den så kallade fastighetslängden fastställdes av skattemyndigheterna. Med tiden blev kommunerna i allmänhet också en mer aktiv part när det gällde bland annat adressinformation och ajourhållning av byggnadsuppgifter.
3.3. Fastighetsregistret
Fem år efter det att fastighetsdatareformen hade fullbordats, den 1 juli 2000, ändrades benämningen från fastighetsdatasystemet till fastighetsregistret. Då trädde nämligen den i dag gällande lagen (2000:224) om fastighetsregister i kraft (se kapitel 4). Rent tekniskt eller innehållsmässigt innebar detta i sig inte några förändringar. Det var en ny rättslig kostym som skapades för samma informationsmassa. De statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna hade 1996 ersatts av länsvisa statliga och ett antal kommunala lantmäterimyndigheter. År 2008 fördes ansvaret för inskrivningsverksamheten över från domstolsväsendet till Lantmäteriet, och sju inskrivningsmyndigheter blev en. Samma år blev de 21 länsvisa statliga lantmäterimyndigheterna en del av Lantmäteriet.
3.3.1. Registrets olika delar
Fastighetsregistret består sedan dess av en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel samt en taxeringsuppgiftsdel. Dessutom får registret innehålla tilläggsinformation, bestående av annan information som har samband med information som ingår i någon av registrets delar men som redovisas skild från dess delar. De tidigare nämnda fristående registren med uppgifter om pantbrev, samfällighetsföreningar och lägenheter finns fortfarande och är alltjämt fristående (se avsnitt 3.9 nedan).
Registret är, precis som vid fastighetsdatasystemets tillkomst, uppbyggt för att redovisa informationen fastighetsvis. Förutom fastigheter redovisas också gemensamhetsanläggningar, samfälligheter, tredimensionella fastigheter samt ägarlägenhetsfastigheter. Vissa fastigheter är upplåtna med tomträtt, vilket innebär att det för dessa fastigheter också finns information om tomträttsupplåtelsen och -innehavet i inskrivningsdelen.
Vad en fastighet är kan beskrivas utifrån innehållet i 1 kap. 1 § jordabalken. Fast egendom är jord. Jorden är indelad i fastigheter som kan avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. En fastighet bildas med stöd av regler i fasighetsbildningslagen. Enligt 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen ska fastigheterna redovisas i fastighetsregistrets allmänna del. Det finns knappt 3,4 mil-
joner fastigheter. Det finns dessutom knappt 1,5 miljoner avregistrerade fastigheter i fastighetsregistret.
Varje fastighet har en unik beteckning som också kan sägas vara en informationsbärare. Denna registerbeteckning är också den huvudsakliga ingången till registrets uppgifter. Fastighetsbeteckningen består av tre eller fyra delar, och den första delen, registerområdet, är alltid kommunnamnet. Det innebär att om en kommungräns flyttas så är det ett antal fastigheter som samtidigt byter fastighetsbeteckning. Den andra delen av fastighetsbeteckningen är traktnamnet, som kan sägas ge information om i vilken del av kommunen fastigheten är belägen. I stället för ett traktnamn kan beteckningen innehålla ett kvartersnamn. I fastighetsregisterförordningen (2000:308) finns särskilda regler om registerbeteckningarna.
3.3.2. Allmänna delen
I den allmänna delen återfinns grundläggande information om fastigheterna. Utgångspunkten för vilka uppgifter som ska registreras i den allmänna delen finns därför i 19 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Det är fråga om uppgifter om
- fastighetsbildning,
- fastighetsbestämning, och
- särskild gränsutmärkning.
Motsvarande bestämmelse finns också i anläggningslagens och ledningsrättslagens 34 § respektive 32 §. Alla sådana åtgärder måste genomföras av en lantmäterimyndighet.
Olika kategorier av fastigheter redovisas på lite olika sätt. Förutom ordinära fastigheter finns kategorierna andelsfastighet, fiskefastighet, fastighet med 3D-utrymme och ägarlägenhetsfastighet, jämför 10 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.
Den allmänna delen syftar till att ge upplysningar om fastigheter, samfälligheter, gemensamhetsanläggningar och rättigheter.
Registret innehåller i denna del ett urval av uppgifter som är hämtade från ärendeakterna. Det är värt att notera att det fortfarande är förrättningsakterna som innehåller själva besluten och att det är dessa som är rättsligt gällande.
Till den allmänna delen hör också registerkartan, som kan sägas vara en grafisk sammanställning av alla fastighetsgränser samt utbredningen på marken av rättigheter som tillskapats genom en lantmäteriförrättning. Registerkartans fastighetsgränser är resultatet av en snabbt genomförd digitalisering inom ramen för vad som kallades forcerad databasuppbyggnad runt sekelskiftet. Den gjordes från olika underlag i form av papperskartor tillkomna vid olika tidpunkter och av väldigt skiftande kvalitet. Detta innebar att kvaliteten, främst i form av gränsernas noggrannhet, varierar. Genom ett systematiskt kvalitetsarbete höjs dock noggrannheten fortlöpande men mycket sådant arbete kvarstår alltjämt. För förrättningar gjorda efter den digitala registerkartans tillkomst utgår kartans redovisning från de gränsmarkeringspunkter som anges i förrättningsakten som sedan bundits samman.
Varje fastighet som redovisas har en fastighetsbeteckning och uppgift om län.
En central del är redovisningen av de fastighetsrättsliga åtgärderna som berört fastigheten genom åren, och dess ursprung. Vidare redovisas vilka rättigheter som gäller för fastigheten. Det gäller både officialservitut, som skapats genom ett beslut av myndighet (oftast en lantmäterimyndighet) eller domstol, och avtalsservitut, som bildats på privaträttslig väg och skrivits in i registrets inskrivningsdel av inskrivningsmyndigheten. Andra uppgifter som redovisas är fastighetens areal, på land och i vatten, och om en fastighet består av mer än ett område. För varje sådant område anges en centralpunktskoordinat. Tidigare fastighetsbeteckningar som gällt för fastigheten framgår också.
Vidare redovisas vilka kommunala planbeslut enligt plan- och bygglagen och andra särskilt angivna markreglerande bestämmelser som gäller för fastigheten. Exempel på markreglerande bestämmelser är vissa beslut enligt miljöbalken (1998:808), väglagen (1971:948), och kulturmiljölagen (1988:950), samt bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45). Om fastigheten har andel i någon gemensamhetsanläggning eller samfällighet så framgår det i den allmänna delen. Uppgifter får också redovisas om jaktvårds- och fiskevårdsområden.
I den allmänna delen redovisas även fastigheter som inte finns längre, till exempel efter det att två fastigheter lagts samman till en. Registerinnehållet är då förstås begränsat men det innebär att man kan spåra hur fastighetsindelningen ändrats de senaste århundrandena.
Slutligen framgår av registret vilket datum fastigheten senast berördes av någon ändring i den allmänna delen.
3.3.3. Inskrivningsdelen
Inskrivningsdelen innehåller uppgifter om varje fastighet rörande
- lagfart
- tomträttsupplåtelse
- tomträttsinnehav
- inteckningar
- andra inskrivningar samt anteckningar.
Förenklat uttryckt är det i den här delen av registret som det finns uppgifter om fastigheternas ägare, de inteckningar den belastas av och deras belopp. Dessa uppgifter behövs bland annat vid fastighetsöverlåtelser och för att kunna använda fastigheten som säkerhet för lån vid exempelvis fastighetsköp.
Av 19 kap. 1 § jordabalken framgår att inskrivning enligt jordabalken ska göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Jordabalken är alltså en utgångspunkt för fastighetsregistrets uppgifter i inskrivningsdelen. Vad som är inskrivningsärenden, och alltså ska handläggas av inskrivningsmyndigheten, regleras i 20–24 kap. jordabalken.
Den som köper en fastighet är skyldig att ansöka om lagfart hos inskrivningsmyndigheten, det vill säga Lantmäteriet. Begreppet lagfart står alltså för en registrering av ett äganderättsförvärv. Detta framgår av 20 kap. 1 § jordabalken. För varje lagfaren ägare redovisas hur och när fastigheten, eller en ideell andel av den, förvärvats. Om person-, samordnings- eller organisationsnummer funnits med i ansökan om lagfart så redovisas det i anslutning till varje lagfart. I anslutning till uppgift om en lagfaren ägare kan det finnas anmärkningar, exempelvis om att ägaren försatts i konkurs.
Inskrivningsdelen innehåller också uppgift om tidigare lagfarna ägare och deras respektive fång.
Att en fastighet belastas av en inteckning innebär att ett pantbrev med motsvarande belopp och prioritet (inteckningar har prioritet enligt den ordning de redovisas i inskrivningsdelen, som regel i den ordning de beviljats) har utfärdats. Pantbrevet lämnas över till en kreditgivare när fastigheten pantförskrivs som säkerhet för ett lån. Det ska noteras att den bakomliggande lånehandlingen inte är något som registreras eller lämnas in till inskrivningsmyndigheten (eller någon annan myndighet). I anslutning till en inteckning kan det finnas anmärkningar, till exempel om utmätning.
Andra rättigheter som kan skrivas in i inskrivningsdelen är upplåtelse och innehav av tomträtt, nyttjanderätt, servitut och tillbehör till fastighet. Vissa beslut av andra myndigheter ska föras in som en anteckning i inskrivningsdelen. Det handlar exempelvis om att talan om bättre rätt till fastigheten väckts eller om att fastigheten belagts med kvarstad (se 19 kap. 29 § jordabalken).
Av registret framgår också vilket aktualitetsdatum som gäller för inskrivningsdelen, det vill säga för vilket datum alla ansökningar rörande fastigheten är handlagda och införda i registret.
3.3.4. Adressdelen
Adressdelen består av alla landets belägenhetsdresser kommun för kommun. Varje adress är unik i respektive kommun. För belägenhetsadresser finns en fastställd nationell standard. Adressen har också koordinatangivelse. I glesbygd och i fjällområden kan adressuppgift saknas.
I den allmänna delen finns en koppling för varje adress till en fastighet.
Antalet belägenhetsadresser i fastighetsregistret är cirka 3,7 miljoner.
3.3.5. Byggnadsdelen
I byggnadsdelen återfinns uppgifter om byggnader. Det är till exempel bostadsbyggnader, byggnader som används för industri, handel eller annan enskild verksamhet av någon betydelse, byggnader som används för sociala eller kulturella ändamål och byggnader för all-
männa ändamål. Där finns också ekonomibyggnader för lantbruk och komplementbyggnader som förråd, uthus och garage. Antalet registerbyggnader uppgår till cirka 7 miljoner.
Varje byggnad har en identitet, som bygger på registerbeteckningen för den fastighet på vilken byggnaden är belägen. En koordinatpunkt finns för varje byggnad. Registret anger också om det är en planerad eller befintlig byggnad. Därutöver redovisas uppgifter om bostadsyta, användning, byggnadsår med mera. Det är uppgifter från fastighetstaxeringen.
3.3.6. Taxeringsdelen
Taxeringsdelen redovisar uppgifter som fastställts av Skatteverket vid fastighetstaxeringen. Vid denna fastställs uppgifter rörande taxerings- och värderingsenheter, men i taxeringsdelen redovisas uppgifterna fastighetsvis. Det innebär att en fastighet kan bestå av mer än en taxeringsenhet och att flera fastigheter kan ingå i samma taxeringsenhet (samtaxering).
Uppgifterna fastställs av Skatteverket en gång om året och kommer in i fastighetsregistret den 1 oktober. I de flesta sammanhang, som vid beräkning av stämpelskatt vid fastighetsköp, används det taxeringsvärde som fastställts för föregående år. Under året förs ändringar som gjorts till följd av överklagande eller rättelse löpande in i taxeringsdelen.
Bland de uppgifter som redovisas finns taxeringsvärde och värde för byggnad respektive mark, typkod (som anger hur fastigheten används) och taxerad ägare.
3.3.7. Tilläggsinformation
Till de olika delarna i fastighetsregistret kan så kallad tilläggsinformation fogas.
Till den allmänna delen kan det finnas tilläggsinformation rörande planer och andra markreglerande bestämmelser.
Tilläggsinformation i inskrivningsdelen är bland annat uppgift om den lagfarne ägarens postadress liksom uppgifter om civilstånd. Vidare redovisas uppgift om den lagfarne ägaren är ett kommunalt bostadsföretag, och om ett pantbrev är ett skriftligt pantbrev.
Till uppgifterna i adressdelen kan tilläggsinformationen bestå av postnummer, postort, populärnamn och adressplatsanmärkning.
I byggnadsdelen kan det bland annat finnas tilläggsinformation från kommunen som underlättar identifieringen av bygganden, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om att det finns skyddsrum i en viss byggnad och från Riksantikvarieämbetet om kulturhistoriska inventeringar relaterade till en viss byggnad.
3.4. Ajourföringen
Ansvaret för ajourföringen av uppgifterna i registret har förändrats genom olika myndighetsreformer som genomförts sedan slutet av 1970-talet. Fastighetsregistermyndigheterna som ansvarade för jord- och stadsregistren har som framgått ersatts av en statlig och ett antal (för närvarande 40) kommunala lantmäterimyndigheter enligt lagen (1995:1393) om kommunal lantmäterimyndighet.
Dessa registrerar nya uppgifter i den allmänna delen när ett förrättningsbeslut rörande bland annat ny- eller ombildning av en fastighet vunnit laga kraft. Är det fråga om en ny fastighet tilldelas den en unik beteckning vid registreringen.
Registreringen av planer och andra markreglerande bestämmelser sker för den statliga lantmäterimyndighetens del vid en särskild enhet, lokaliserad i Vänersborg. De kommunala lantmäterimyndigheterna registrerar den egna kommunens planbeslut liksom de markreglerande beslut som gäller fastigheter belägna i kommunen.
Inskrivningsmyndigheterna som tidigare fanns vid i stort sett varje tingsrätt slogs först samman till endast sju inskrivningsmyndigheter vid sju tingsrätter. Som framgått är den statliga lantmäterimyndigheten, det vill säga Lantmäteriet, inskrivningsmyndighet sedan 2008.
De länsvisa skattemyndigheterna är borta och har ersatts av Skatteverket som alltså beslutar om de uppgifter som redovisas i taxeringsdelen.
Det är bara kommunerna som finns kvar i så gott som oförändrat skick. De sköter ajourhållningen av adress- och byggnadsdelarna.
3.5. Användning av informationen
3.5.1. Olika tjänster och många användare
Mycket har förändrats jämfört med hur det såg ut under fastighetsdatasystemstiden och tiden för det utredningsarbete som ligger till grund för den nu gällande fastighetsregisterlagen. Användningen av informationen i fastighetsregistret har ökat kraftigt. Beroendet av grundläggande uppgifter (grunddata) om framför allt fastigheter, befolkning och företag i olika verksamheter har blivit allt större.
Vid tiden för lagens ikraftträdande ansvarade Lantmäteriet för allt tillhandahållande av information medan det i dag i huvudsak sker genom företag som sysslar med olika former av informationshantering (kallade dataförmedlare i våra direktiv). Den tekniska utvecklingen har naturligtvis också medfört stora förändringar. När fastighetsregisterlagen arbetades fram var internet ett marginellt fenomen som bara syntes i några få rader i betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3) och uppkoppling mot fastighetsregistret skedde genom fasta teleförbindelser. Det var inte särskilt många som såg framför sig att det skulle finnas datorer i varje hem och att hemmen skulle ha fiberuppkoppling med stor bandbredd, och än mindre att de flesta alltid har en dator i form av en smartphone med sig var de än är.
Olika användare nyttjar naturligtvis informationen från fastighetsregistret på olika sätt. Vissa har användning för uppgifter om enstaka fastigheter för att till exempel kontrollera en uppgift. Andra behöver uppgifter om fastigheter som en del i en löpande verksamhet, och vill plocka in uppgifterna i ett handläggningssystem av något slag. Det kan röra sig om verksamheter från fastighetsmäkleri till avfallshantering, från kreditgivning till byggande av infrastruktur.
Sammantaget innebär det att det i dag finns olika sätt att komma åt informationen i fastighetsregistret. Det finns tre former, eller produktvarianter, för tillhandahållandet av information från fastighetsregistret, nämligen fastighetsinformation direkt (direktåtkomst via API), fastighetsuttag (uttag av information) och fastighetsavisering (uttag av information med ett abonnemang på uppdateringar). Tillhandahållandet sker från ett särskilt tillhandahållandelager hos Lantmäteriet, det vill säga från en ständigt uppdaterad kopia av registret.
Utifrån dessa former för Lantmäteriets tillhandahållande kan dataförmedlarna utveckla sina produkter till sina kunder. De kan exempelvis sälja fastighetsaviseringar till en kommun som behöver till-
gång till aktuella uppgifter om alla fastigheter belägna i kommunen. Eller ett fastighetsuttag till ett företag som vill marknadsföra något genom ett utskick till alla villaägare i ett visst geografiskt område. Ett annat upplägg är att göra ett fastighetsuttag som man sedan lägger i en tjänst som säljs till flera slutkunder. Det kan då till exempel röra sig om ett uttag av taxeringsinformation avseende kommersiella fastigheter som läggs in i en tjänst riktad till investerare som vill kunna göra analyser och värderingar av olika fastighetsbestånd inför en eventuell fastighetsinvestering. En annan vanligt förekommande modell är att utveckla en tjänst baserad på direktåtkomsttjänsterna och sedan tillhandahålla denna till slutkunder. Ett exempel på detta är mäklarsystem där det bland annat går att hantera kunder, använda avtalsmallar och hämta in uppgifter från fastighetsregistret.
Lantmäteriet har i dag mer än 100 dataförmedlare, varav runt 75 arbetar med fastighetsinformation, med tusentals slutanvändare.
I tillägg till det tillhandahållande som sker genom de olika tjänsterna sker även ett tillhandahållande genom begäran om så kallade offentlighetsuttag. Ungefär 100 sådana uttag, av olika omfattning, görs varje vecka.
Inom EU-administrationen används sammansatt information från samtliga medlemsländers motsvarigheter till Lantmäteriet inom kart- och fastighetsregisterområdet. Dessa behov tillgodoses genom myndigheternas gemensamma europeiska intresseorganisation Euro-Geographics, som har avtal med bland annat den europeiska miljöbyrån för användning i den tjänst för landmiljöövervakning som benämns Copernicus, liksom med kommissionens statistikkontor Eurostat.
3.5.2. Direktåtkomst
Direktåtkomsttjänsterna bygger på en direktkoppling till Lantmäteriets databas för tillhandahållande där ett API fungerar som en bro mellan olika system. Det finns tolv olika direktåtkomsttjänster som innehåller allt från all information om en fastighet till olika delmängder. För att kunna använda informationen måste den integreras in i ett verksamhetssystem hos kunden. Det innebär att informationen presenteras på olika sätt hos olika kunder, beroende bland annat på vilken dataförmedlare eller systemleverantör som anlitats. Det innebär att informationen i princip aldrig presenteras uppdelad i de fem delarna
i registret eller i den ordning uppgifterna anges i fastighetsregisterförordningen. I stället har informationen ställts samman på ett för användaren mer lättillgängligt sätt, och vad som kan förmodas vara utifrån användarens behov.
De största användarna av direktåtkomst återfinns i Lantmäteriets egen verksamhet (fastighetsbildning och fastighetsinskrivning), bland banker och fastighetsmäklare samt i olika kommunala verksamheter och i myndighetsvärlden.
Metria är Lantmäteriets största dataförmedlare, och när det gäller direktåtkomst återfinns deras kunder inom bland annat bank och försäkring, energisektorn, skogsindustri, fastighetsförvaltning samt myndigheter. När det gäller fastighetsmäklare finns några företag som utvecklar mäklarsystem för de största organisationerna och företagen. Detsamma gäller fastighetsvärderingsområdet där det främst är företag specialiserade på värdering som utvecklar tjänster. Dun & Bradstreet är en betydande aktör som bland annat tillhandahåller information från fastighetsregistret tillsammans med annan information i sin portal Infotorg. Här återfinns användare inom offentlig sektor, finanssektorn, revisons- och advokatbyråer samt näringslivet i allmänhet.
Under 2022 gjordes drygt 640 miljoner anrop avseende tjänsten Fastighetsinformation direkt.
3.6. Fastighetsuttag
Detta är en tjänst som bygger på det som förr kallades urval och bearbetningar och utlämnande på ADB-medium. Informationen i fastighetsregistret är uppdelad i ett antal delmängder (tabeller) och uttag kan då göras genom att kombinera önskade tabeller. På så sätt kan kunden beställa ett uttag med precis den information som efterfrågas, från alla uppgifter om fastigheterna till endast några få uppgifter. Beställningar fastighetsuttag kan göras utifrån ett fördefinierat geografiskt område eller en egen lista med fastigheter. Det är också möjligt att beställa speciella urval som görs manuellt.
De vanligaste uttagen innehåller uppgifter från inskrivningsdelen (ägare), taxeringsdelen samt belägenhetsadresser. Uppgifterna som tas ut används bland annat i fastighetsförvaltning, av bredbandsföretag, av myndigheter och för marknadsföring. Även här är Metria
och Dun & Bradstreet stora aktörer, tillsammans med bland annat Infotrader och Fastighetsregistret i Gävle AB.
Den information som beställts levereras digitalt på olika sätt, främst genom att informationen laddas ned till kunden. Under 2022 gjordes ungefär två miljoner fastighetsuttag.
3.7. Fastighetsavisering
Fastighetsavisering är en tjänst som består av ett engångsuttag av en delmängd av informationen avseende aktuella fastigheter som sedan uppdateras med förändringar genom aviseringar från fastighetsregistret. Dessa löpande uppdateringar sker dagligen eller veckovis. Urvalet av de fastigheter som ska ingå kan göras genom ett geografiskt urval eller en egen lista med fastigheter.
Denna tjänst används framför allt av kommuner, kommunförbund och kommunala bolag. De kommunala kunderna har avtal direkt med Lantmäteriet som en del av den så kallade geodatasamverkan som är etablerad inom offentlig sektor, och informationen hanteras i lokala system som utvecklats för kommunerna av företag som Sokigo.
Andra användare är bland kreditupplysningsföretag, skogsbolag och myndigheter samt så kallade adresskunder (hitta.se, Apple och regionernas kollektivtrafikverksamhet). Lokaltidningar runt om i landet abonnerar på uppgifter om ägarförändringar, köpeskillingar och taxeringsvärden som sedan publiceras i tryckta och digitala tidningar samt ofta också på tidningarnas hemsidor.
Under 2022 gjordes cirka 550 beställningar avseende fastighetsavisering och antalet leveranser uppgick till drygt 54 000.
3.8. Avtal och prövning
För att kunna fungera som dataförmedlare avseende fastighetsregistrets information krävs avtal med Lantmäteriet. Det är i själva verket tre avtal som kan bli aktuella, och avtalen är generella i den meningen att det är samma avtalsstruktur oberoende av om det är fråga om geografisk information, fastighetsinformation eller bådadera. Ett vidareförädlaravtal ger rätt att sälja information vidare till slutkund. Partneravtal, som är mest vanligt förekommande när det gäller geografisk information, ger rätt att sälja information till annan kom-
mersiell aktör för spridning. Ett följdproduktavtal reglerar användningen i en tjänst.
Vidareförädlaravtalet ger datadistributören ett antal rättigheter. Bland dessa märks att beställa geodata, upplåta rättigheter avseende geodata till slutkund, distribuera obearbetade geodata, bearbeta geodata, mellanlagra och distribuera geodata till slutkund genom anslutning till fastighetsregistret via en direktåtkomstprodukt. Vidare får datadistributören nyttja mindre delar geodata för test och utveckling internt samt för demonstration och marknadsföring samt att nyttja geodata i egna följdprodukter i enlighet med vad som anges i ett följdproduktsavtal.
Partneravtalet innebär att datadistributören i sin tur kan sälja informationen vidare till en kommersiell aktör. Lantmäteriet måste då godkänna det avtalet innan det kan tillämpas.
Följdproduktavtalet reglerar användningen av en tjänst. Det innebär bland annat att det krävs ett godkännande från Lantmäteriet med hänsyn till bestämmelserna i fastighetsregisterlagen och att det inte ska vara möjligt att exportera informationen ut ur tjänsten.
Vidareförädlaravtalet är grunden för relationen mellan Lantmäteriet och datadistributören. Det innehåller därför bland annat ett antal punkter rörande till exempel personuppgiftsbehandling, obehörigt nyttjande av data innehållande personuppgifter och/eller annan information som kan betraktas som känslig, lagring och bearbetning utanför EU eller genom anlitande av en extern aktör. I de två sistnämnda fallen krävs ett särskilt beslut från Lantmäteriet för att det ska få göras.
Förutom dessa avtal gäller att Lantmäteriet ska göra en ändamålsprövning innan någon leverans ska kunna ske. Det handlar då om att en slutkund ska prövas utifrån de ändamålsbestämmelser som gäller för direktåtkomst (se avsnitt 4.3.8). När det gäller följdprodukter är det tjänsten som ändamålsprövas. I vissa situationer blir det också aktuellt att pröva uttag ur fastighetsregistret med hänsyn till skyddet av rikets säkerhet. Det kan då handla om exempelvis en begära om ett uttag avseende en viss myndighets samlade fastighetsinnehav som, beroende på vilken myndighet det är fråga om, skulle kunna innebära skada vad avser rikets säkerhet.
Detta innebär sammantaget att det är rätt många steg som ska passeras innan en ny dataförmedlare kan göra sin första leverans till slutkund. Detsamma gäller för en etablerad datadistributör som har en kund som vill göra ett i någon mening besvärligt fastighetsuttag.
Dataförmedlaren gör först en bedömning av kundens möjligheter att få ett godkännande från Lantmäteriet innan ärendet lämnas vidare till Lantmäteriet. Det har i några fall tagit flera månader innan Lantmäteriet kunnat fatta beslut om uttaget får göras eller inte. Ett sådant exempel vi fått beskrivet för oss handlar om en markägarkarta i ett stort geografiskt område. I området fanns flera fastigheter som av något skäl kunde förmodas vara känsliga, vilket innebar att sekretessbedömningen tog tid. Det behövdes individuella kontakter med ett antal markägare innan ett beslut kunde fattas. Den typen av stora uttag med tillhörande sekretessbedömning är uppenbarligen ett generellt problem för i vart fall skogsnäringen.
Flertalet ärenden är dock okomplicerade (uppskattningsvis mer än 90 procent) och ett positivt besked kan då ges mer eller mindre på dagen. Men eftersom antalet ärenden där någon form av granskning utifrån säkerhetsaspekter ökar så förändras bilden, i vart fall tills de interna processerna för detta har satt sig. Frågetecken kring var och hur informationen ska lagras, främst rörande publika molntjänster, bidrar också till att det kan ta tid att få ett beslut.
3.9. Andra databaser med fastighetsinformation
3.9.1. Inledning
Förutom det ovan beskrivna nationella fastighetsregistret som finns det andra databaser och system med fastighetsinformation i samhället. De finns i såväl offentlig som privat verksamhet. Systemen inom privat verksamhet är dock ofta förhållandevis små till sin omfattning. Det handlar då om exempelvis ett fastighetsbolags eller fastighetskoncerns egna fastigheter. Det finns också privata databaser med fastighetsuppgifter med ett mer omfattande innehåll. Så är till exempel fallet inom fastighetsvärderingsområdet.
3.9.2. Kommunala fastighetssystem
I princip varje kommun har ett eget lokalt register, i vilket alla fastigheter belägna i kommunen finns. Dessa benämns som regel fastighetsinformationsregister (FIR), och är en del av kommunernas basinformation tillsammans med ett kommuninvånarregister (KIR).
Ett FIR är uppbyggt på ett uttag av ett urval av uppgifter ur det nationella fastighetsregistret. Det lokala registret uppdateras via fastighetsregistret, så att det alltid är aktuellt. I kommunernas register finns också fler uppgifter, vilka som regel är kopplade till användningen. Det kan exempelvis handla om olika abonnemang.
3.9.3. Statliga register
Liknande exempel finns även hos statliga myndigheter. Myndigheter som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har verksamhetsspecifika fastighetssystem som bygger på en grund från fastighetsregistret.
Skatteverket behöver aktuella uppgifter om alla fastigheter och deras ägande för fastighetstaxeringen och den löpande beskattningen. Dessa system uppdateras därför fortlöpande från fastighetsregistret. Detsamma gäller folkbokföringsdatabasen.
Lantmäteriets pantbrevsregister innehåller uppgifter om alla pantbrev som är datapantbrev. Ett elektroniskt pantbrev ersätter ett fysiskt sådant. Pantbrevsregistret kan ses som en förlängning av bankernas egna säkerhetssystem. Ett pantbrev är ett resultat av att en inteckning beviljats, och det innehåller uppgift om vilken eller vilka fastigheter det gäller i samt belopp, datum och aktnummer. Inteckningar, och därmed pantbrev, är kopplade till fastigheten och de gäller oavsett vem som äger fastigheten.
I pantbrevsregistret registreras vem som innehar varje pantbrev. Kreditgivare kan hantera ett pantbrev mellan sig elektroniskt när fastighetsägaren flyttat sina lån med fast egendom som säkerhet. Registreringen görs av organisationer för vilka tillstånd meddelats av Lantmäteriet. Systemet utvecklades ursprungligen utifrån kreditinstitutens behov. I vissa fall har tillstånd även beviljats för pensions- och kapitalförvaltare, fastighetsbolag samt några myndigheter. Registreringen görs utan direkt inblandning av Lantmäteriet.
Lantmäteriets samfällighetsföreningsregister innehåller uppgifter om landets samtliga samfällighetsföreningar. Registret innehåller uppgifter om föreningens namn, organisationsnummer, postadress, ändamål och den gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar. Vidare finns föreningens stadgar samt uppgift om styrelse och firmatecknare i registret.
I Lantmäteriets lägenhetsregister finns uppgifter om landets samtliga bostadslägenheter, oavsett upplåtelseform. Bland annat finns uppgifter om adress, lägenhetsnummer och läge i byggnaden, bostadsarea, antal rum samt kökstyp.
3.10. Den nationella geodataplattformen
Lantmäteriet har, enligt 4 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet, ett nationellt samordningsansvar för bland annat tillhandahållande inom området för geografisk information och fastighetsinformation (geodataområdet). I samma paragrafs andra stycke ges Lantmäteriet i uppdrag att åt andra myndigheter och kommuner lagra och tillgängliggöra sådan information inom geodataområdet som de berörda parterna kommer överens om.
Bakom regleringen i andra stycket ligger ett flerårigt arbete rörande en smartare samhällsbyggnadsprocess utifrån ett antal regeringsuppdrag, och särskilt ett beslut daterat den 30 januari 2020 (Fi2019/01291 och Fi2020/00358). I det ger regeringen Lantmäteriet i uppdrag att etablera en digital infrastruktur för tillgängliggörande av bland annat digitala detaljplaner. Av regeringsbesluten framgår att en digital samhällsbyggnadsprocess bygger på att olika aktörer kan utbyta information digitalt och maskinläsbart, samt att det så långt möjligt sker med beaktande av säkerhets- och effektivitetshänsyn. Informationen som utbyts bör vara standardiserad, avgiftsfri och sökbar, och det digitala flödet ska vara säkert och obrutet. Vidare framgår det att för att möjliggöra en digital samhällsbyggnadsprocess behövs en infrastruktur för att tillgängliggöra geodata som tillhandahålls av kommuner och myndigheter, och som har betydelse för processen.
Lantmäteriet kallar denna infrastruktur för den nationella geodataplattformen. Enligt regeringen ska infrastrukturen vara skalbar för att kunna tillgängliggöra de dataset som behövs inom samhällsbyggnadsprocessen. Etablerandet av en sådan infrastruktur innebär att det finns en gemensam ingång till information som lagras hos olika aktörer, utan att något nytt register behöver inrättas. Syftet med en sådan sektorsgemensam ingång är att säkerställa förmågan att tillgängliggöra information från flera producenter till många konsumenter.
Lantmäteriets roll är att vara samordnare, vilket enligt regeringens uppdrag innebär att man ska bygga upp sådana nödvändiga delar som teknik, avtal, supportorganisation, anslutningsprocesser och finansieringsmodell. Lantmäteriet har också, i enlighet med regeringsuppdraget, byggt upp ett datavärdskap, som är en nationell servicefunktion för informationsansvariga aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen. De informationsansvariga aktörerna är de informationsproducerande organisationerna. Lantmäteriet ska inom ramen för uppdraget säkerställa att eventuella risker och negativa konsekvenser som rör säkerhetsskydd och informationssäkerhet, offentlighet och sekretess samt skydd för den personliga integriteten omhändertas.
Infrastrukturen är etablerad, och fokus vad gäller information ligger på kommunernas detaljplaner. I dag finns mer än 155 kommuners detaljplaner tillgängliggjorda på plattformen, vilket innebär att mer än 6 300 detaljplaner och tillhörande beskrivningar kan nås av de i dag drygt 600 användarna. Närmast kommande dataset från kommunerna som ska tillgängliggöras via infrastrukturen är byggnadsinformation kopplad till bygglovsprocessen och översiktsplaner samt kulturhistoriska lämningar från Riksantikvarieämbetet samt geotekniska markundersökningar från Sveriges geologiska undersökning.
4. Fastighetsregistrets rättsliga reglering
4.1. Inledning
Fastighetsregistret regleras i lagen (2000:224) om fastighetsregister och förordningen (2000:308) om fastighetsregister. Ytterligare regler finns i Lantmäteriets föreskrifter. Författningarna är en del av den svenska registerlagstiftningen, som är ett komplext rättsområde. För en djupare beskrivning av registerlagstiftningen i stort hänvisar vi till betänkandet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) och betänkandet Juridik
som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25).
I det här kapitlet går vi igenom bestämmelserna i ovan nämnda författningar. Vad är det som regleras och varför? Författningarna innehåller regler med olika syften. Det är lättare att få en överblick och förstå problemen med regleringen om syftet med reglerna klargörs (se avsnitt 4.2). De regler som berörs särskilt av problembilden enligt vårt uppdrag redovisar vi under särskilda avsnitt (beskrivning av problembilden finns i kapitel 7).
4.2. Fastighetsregisterlagstiftningens syfte
Syftet med fastighetsregisterlagstiftningen kan delas upp i två motstående, eller i vart fall konkurrerande, samhällsintressen:
- samhällets behov av fastighetsinformation (offentlighetsintresse)
- skyddet för personuppgifter och andra intressen ur säkerhetssynpunkt (skyddsintresse).
Offentlighetsintresset är anledningen till att huvuddelen av informationen och registret finns. Det framgår av portalparagrafen i fastighetsregisterlagen. Historiskt sett har detta intresse uttryckts genom ett antal riktlinjer som beslutats av riksdagen (se SOU 1966:63 s. 102, SU 1968:2, 3LU 1968:5, rskr. 1968:80). Riktlinjerna var bland annat följande:
- Allmänhetens intresse, särskilt att rättsförluster inte ska behöva uppkomma på grund av en otillfredsställande publicering av rättsförhållanden som berör den enskilde.
- Näringslivets intresse av dataredovisning för ökad tillväxt med mera.
- Statens och kommunernas behov av information för samhällsbyggnadsprocessen.
I befintliga förarbeten till fastighetsregisterlagen beskrivs offentlighetsintresset som den centrala tanken att fastighetsregistret ska utgöra en informationsdatabas till nytta för samhället i stort. Utifrån detta breda offentlighetsintresse kallas fastighetsregistret därför ibland även för en av samhällets grunddatabaser eller grunddata (se SOU 1997:3 s. 94 f., prop. 1995/96:125 s. 45 och prop. 1997/98:136 s. 61 f.).
Exempel på regler i fastighetsregisterlagen som har detta syfte är 1 § som ställer krav på att det ska finnas ett fastighetsregister, 3 § om registerinnehåll och 4 § om behörighet att föra in uppgifter i registret.
I princip hela fastighetsregisterförordningen med tillhörande myndighetsföreskrifter utgör en särskild och mer detaljerad reglering av nämnda bestämmelser.
Förutom offentlighetsintresset finns som sagt även regler med ett skyddsintresse i den befintliga regleringen.
Av 1 § fastighetsregisteralgen framgår att de i registret ingående personuppgifterna endast får behandlas för de ändamål som anges i 2 §. Syftet med regleringen i dessa delar är att ge mer preciserade eller avvikande bestämmelser i förhållande till den svenska dataskyddslagen (2018:218). Dataskyddslagen utgör i sin tur en kompletterade reglering till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (i vårt betänkande benämnd EU:s dataskyddsförordning).
Andra exempel på bestämmelser förutom nämnda 2 § om registerändamål är 5 § om personuppgiftsansvar och 7–10 §§ om begränsningar vid urval, bearbetningar samt elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter.
Ytterligare ett skyddssyfte framgår mer indirekt av 6 § fastighetsregisterlagen, som reglerar ansvar med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt. Denna bestämmelse är inte avgränsad till personuppgifter utan syftar till att förhindra behandlingar som är riskfyllda ur säkerhetssynpunkt. Med säkerhetssynpunkt menas exempelvis såväl svenska försvarsintressen som fastighetsregistrets ekonomiska värde (prop. 1999/2000:39 s. 140).
4.3. Fastighetsregisterlagen
Fastighetsregisterlagens huvudsakliga reglering rör hanteringen av personuppgifter som finns i registret. Det finns dock också bestämmelser som syftar till att reglera själva verksamheten kring registret, bland annat i fråga om hur registret ska föras och vad det ska innehålla.
4.3.1. Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde
Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde regleras inte uttryckligen men framgår indirekt av lagens bestämmelser. Lagen är tillämplig på Lantmäteriets verksamhet som syftar till att säkerställa att registret finns och är tillgänglig för användarna. Lagen är också tillämplig på Lantmäteriets behandling av personuppgifter i registret.
Lagen kan i viss mån även tillämpas av kommunala lantmäterimyndigheter och andra myndigheter som är behöriga att registrera uppgifter i registret. Detta framgår indirekt av överklagandebestämmelsen (12 §) och gäller beslut som nämnda myndigheter har rätt att fatta med stöd av lagen. Det framgår dock inte av de övriga bestämmelserna i lagen vilka beslut som avses.
4.3.2. Registerinnehåll
Fastighetsregistret är i dag uppdelat i fem delar. Enligt 3 § ska det finnas en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel och en taxeringsuppgiftsdel. Registret får även innehålla tilläggsinformation som ska redovisas skild från nämnda delar. En närmare beskrivning av dessa delar görs i avsnitt 4.4 som behandlar fastighetsregisterförordningen.
Anledningen till att fastighetsregistret är indelat i olika delar är (som framgått av avsnitt 3.3) att det tidigare fanns flera separata register eller databaser med fastighetsanknuten information. Den nuvarande lagen om fastighetsregister medförde att registren inordnades under ett enda register. Motivet till detta var att en stor del av informationen i de olika delarna var gemensam och att en separat reglering exempelvis i fråga om ändamålsbegränsning skulle vara svår att upprätthålla (prop. 1999/2000:39 s. 76).
Begreppet register enligt den nuvarande lagen definieras i förarbetena som en strukturerad samling uppgifter som är ägnad för sökning (prop. 1999/2000:39 s. 75). Det är alltså inte ett tekniskt begrepp utan ett begrepp som utifrån nämnda definition har anknytning till terminologin i EU:s dataskyddsreglering.
Vissa uppgifter i fastighetsregistret är obligatoriska, andra frivilliga. Att vissa uppgifter är obligatoriska följer främst av den fastighetsrättsliga regleringen där informationen skapas, det vill säga särskilt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.
Den befintliga ramen för vilken information som registret bör omfattas av är följande:
- Det ska vara fastighetsanknuten information som många användare utnyttjar och där samma ändamål kan skönjas, om inte starka skäl talar emot detta.
- Uppgifterna bör vara offentliga.
- Det ska vara fråga om uppgifter som är relevanta i förhållande till ändamålet med registret (prop. 1999/2000:39 s. 86).
4.3.3. Behörighet att föra in och ta bort uppgifter
I 4 § fastighetsregisterlagen regleras vem som får föra in och ta bort uppgifter i fastighetsregistret. Denna bestämmelse säkerställer indirekt att det finns ett inflöde till registret, det vill säga att det finns utpekade aktörer som ska eller får utföra registreringsåtgärder.
Den statliga lantmäterimyndigheten och de kommunala lantmäterimyndigheterna har behörighet att föra in och ta bort uppgifter i den allmänna delen.
Grunden för vilka som är behöriga i den allmänna delen regleras i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen. I paragrafen används begreppet lantmäterimyndighet för att beskriva vem som är behörig. I lagtexten används ordet lantmäterimyndighet när både en kommunal och den statlig lantmäterimyndigheten avses (prop. 2007/08:134 s. 34). Det bör noteras att begreppet den statliga lantmäterimyndigheten i olika lagar används både för hela myndigheten Lantmäteriet och för den del av Lantmäteriet som avses i till exempel fastighetsbildningslagen. Detta kräver viss uppmärksamhet hos läsaren.
Regeringen kan med stöd av nämnda paragraf bemyndiga även andra myndigheter (prop. 2005/06:5 s. 55). Möjligheten att bemyndiga fler har dock inte utnyttjats.
I fastighetsregistrets inskrivningsdel är inskrivningsmyndigheten behörig att utföra registreringsåtgärder. Inskrivningsmyndigheten och den statliga lantmäterimyndigheten är samma myndighet (se 19 kap. 1 § och 3 §jordabalken).
Vad som gäller för fastighetsregistrets övriga delar framgår inte av lagen. Regeringen har i dessa delar getts föreskriftsrätt, vilket innebär att dessa regler återfinns i fastighetsregisterförordningen.
4.3.4. Tillhandahållande av fastighetsinformation
Vilken myndighet som faktiskt får tillhandahålla uppgifter från fastighetsregistret (som ju är registrets huvudsyfte) är inte uttryckligen reglerat utan framgår indirekt av olika bestämmelser i lagen samt andra författningar.
Av 12 § om överklaganden framgår till exempel att det är den statliga lantmäterimyndigheten som fattar beslut enligt fastighetsregisterlagen. Bestämmelsen tar dock sikte på just överklaganden och inte tillhandahållandeärenden i sig.
Den statliga lantmäterimyndigheten, det vill säga Lantmäteriet, nämns i andra bestämmelser. Av 5–6 §§ framgår att myndigheten är personuppgiftsansvarig och ansvarig för att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt. Myndigheten får besluta om undantag från restriktioner för direktåtkomst enligt 7 §. Myndigheten får inte utföra vissa behandlingar av personuppgifter enligt 8–9 §§ men får besluta om undantag i vissa fall. Enligt 10 § som reglerar tillhandahållande i elektronisk form får myndigheten också besluta om undantag men här framgår det inte som i de tidigare begränsningarna att begränsningarna gäller myndighetens behandlingar.
Lantmäteriets verksamhet att tillhandahålla information ur fastighetsregistret regleras i andra författningar. Dessa författningar redovisar vi i kapitel 5.
4.3.5. Rättslig grund för behandling av personuppgifter
Frågan om den rättsliga grunden för fastighetsregistret behandlades i samband med dataskyddsreformen 2018, när registerförfattningar inom fastighetsrättens område anpassades till EU:s nya dataskyddsförordning.
Regeringens bedömning i denna del framgår av prop. 2017/18:111 s. 40 och innebär att personuppgiftsbehandlingen i registret är förenlig med dataskyddsförordningen. De myndighetsuppgifter som myndigheter har enligt de fastighetsrättsliga författningarna eller beslut som har meddelats med stöd av sådana författningar anses regelmässigt vara uppgifter av allmänt intresse. I vart fall utgör de rättsliga förpliktelser som kräver behandling av personuppgifter.
4.3.6. Ändamål
För personuppgifter som ingår i registret anges ändamålen i 2 §. Av bestämmelsen framgår att registrets ändamål är att tillhandahålla personuppgifter för sju typer av verksamheter som bedömts utgöra ett allmänt intresse (prop. 1999/2000:39 s. 84 f.).
Den första verksamheten som räknas upp avser verksamhet som är författningsreglerad för staten eller en kommun. En sådan verksamhet måste dock uppfylla något av de villkor som räknas upp i 2 § första punkten. Verksamheten ska
- avse sådan egendom som registreras i fastighetsregistret
- förutsätta tillgång till fastighetsanknuten information eller
- avse fullgörande av underrättelseskyldighet.
I begreppet underrättelseskyldighet ingår registrets grundläggande funktion att ge publicitet åt vissa rättsförhållanden. Det ska vara möjligt att kontrollera att en person som uppger sig vara fastighetsägare också är en lagfaren ägare.
Efterföljande verksamheter som räknas upp i 2 § avser bland annat omsättning av fastigheter, kreditgivning och försäkringsgivning, förvaltning av fastigheter och byggande eller någon liknande åtgärd, uppdatering av medlems- eller liknande register, direkt marknadsföring och fullgörande av informationsansvar enligt lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation.
Statistik och forskning är också tillåtna ändamål, vilket framgår av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1999/2000:39 s. 85).
I samband med dataskyddsreformen 2018 tydliggjorde regeringen hur ändamålsbestämmelser inom det fastighetsrättsliga området förhåller sig till den så kallade finalitetsprincipen. Principen innebär att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Principen regleras numera i artikel 5.1 b EU:s dataskyddsförordning (ändamålsbegränsning).
Vid den ovan nämnda anpassningen av registerförfattningar inom fastighetsrätten till dataskyddsförordningen ansåg regeringen att hänvisningar till EU:s dataskyddsförordning i de flesta fall inte är nödvändiga eftersom förordningen har direkt tillämplighet (prop. 2017/18:111 s. 40 och Ds 2017:19 s. 161 f.). Därigenom bekräftade regeringen den tidigare bedömningen att hänvisningar till finalitetsprincipen, om sådana finns, inte utgör materiella regler utan enbart ett förtydligande (prop. 2022/03:135 s. 56 och 160).
4.3.7. Personuppgiftsansvar
Den statliga lantmäterimyndigheten, alltså Lantmäteriet, är personuppgiftsansvarig för behandlingar av personuppgifter som sker i fastighetsregistret. Det framgår av 5 §.
Lantmäteriet är ensamt personuppgiftsansvarig, även för de behandlingar som Lantmäteriet faktiskt inte utför. Som redovisats ovan utgörs registreringsåtgärder i registret även av andra aktörer, exempelvis kommunala lantmäterimyndigheter. För- och nackdelarna med denna ordning vägdes mot varandra i samband med att fastighetsregisterlagen infördes. Då var det i och för sig fler andra myndigheter som utförde registreringar eftersom det fanns knappt 100 inskrivningsmyndigheter fram till början av 2000-talet. Regeringen bedömde att sådan ansvarsreglering skulle bidra till väl fungerande och ändamålsenliga ajourföringsrutiner. Det skulle också vara mer fördelaktigt för den enskilde som alltid kunde vända sig till en myndighet i stället för flera olika (se prop. 1999/2000:39 s. 81).
I samband med EU:s dataskyddsreform 2018 bekräftade regeringen att denna ordning ska fortsätta att gälla. De behöriga myndigheterna ansågs alltså vara personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet. För att minska den administrativa bördan kring personuppgiftsbiträdesavtal gavs Lantmäteriet en föreskriftsrätt i 83 § fastighetsregisterförordningen för personuppgiftsbiträdenas hantering av personuppgifter (se även Ds 2017:19 s. 128).
I fråga om rättelse tydliggjorde dock regeringen i nyss nämnda sammanhang att personuppgiftsbiträdena får pröva en rättelsefråga om regeringen har föreskrivit det. Regleringen i 14 § fastighetsregisterlagen justerades sedan därefter (se prop. 2017/18:111 s. 46).
4.3.8. Begränsningar för tillhandahållande av personuppgifter i elektronisk form
Fastighetsregistrets huvudsyfte att ge offentlighet innebär att uppgifterna i registret, inklusive personuppgifterna, får en bred spridning i samhället. Det finns flera bestämmelser i fastighetsregisterlagen som syftar till att begränsa och kontrollera denna spridning. Begränsningarna syftar till att minska risken för effekter som inte är önskvärda med hänsyn till enskildas personliga integritet och även ur säkerhetssynpunkt.
I 6 § fastighetsregisterlagen stadgas därför att den statliga lantmäterimyndigheten har ett ansvar att se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. Ansvar innebär bland annat att myndigheten i enskilda fall får besluta om villkor för behandlingar som innebär
urval och bearbetningar av uppgifter samt vid elektroniskt tillhandahållande. Detta gäller utöver de begränsningar och villkor som regleras i 7–10 §§, som vi redogör för nedan.
Först vill vi dock uppmärksamma några av de överväganden som gjordes när 6 § infördes i fastighetsregisterlagen.
Ansvaret enligt 6 § gäller alltså inte bara personuppgifter utan även andra uppgifter där det behövs en kontrollerad spridning med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt. Begreppet säkerhetssynpunkt täcker aspekter som till exempel svenska försvarsintressen och fastighetsregistrets ekonomiska värde (prop. 1999/2000:39 s. 140). Begränsningarna i 7–10 §§ gäller alltså även för andra uppgifter än personuppgifter om det krävs för att undanröja risker ur säkerhetssynpunkt.
Ansvaret i 6 § utgör i sig inte ett hinder för att lämna ut information ur registret. Fastighetsdatautredningen som föreslog bestämmelsen poängterade att utlämnanden som begärs med stöd av offentlighetsprincipen inte omfattas av denna paragraf. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska givetvis också beaktas vid tillhandahållande av uppgifter ur registret (se SOU 1997:3 s. 192 f.).
De begränsningar som finns i fastighetsregisterlagen, och som vi nu ska redovisa närmare, grundar sig på Lantmäteriets praxis som gällde under tiden som fastighetsregisterlagen arbetades fram (se prop. 1999/2000:30 s. 91 f.). Bestämmelserna som infördes kan därför ses som en kodifiering av Lantmäteriets riskbedömningar från 1990talet. Lagen reglerar tre typer av begränsningar, nämligen för direktåtkomst, urval och bearbetningar samt utlämnande på upptagning för automatiserad behandling.
Direktåtkomst
Direktåtkomst regleras i 7 §. Med direktåtkomst avses att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka efter informationen, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller databasen (se bland annat prop. 2009/10:85 s. 168). I begreppet ligger också att den som är personuppgiftsansvarig för registret eller databasen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst tillfälle tar del av (prop. 2011/12:45 s. 133). Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar således inte något beslut om utlämnande av de uppgifter som
den som har direktåtkomst tar del av i varje enskilt fall. Beslut i dessa fall fattas då direktåtkomst medges. Det sistnämnda är en viktig skillnad mot allt annat utlämnande i elektronisk form, där det alltså fattas ett beslut för varje sökning som görs.
Lantmäteriets praxis under 1990-talet var att tillåta direktåtkomst för vissa verksamheter som hade särskilt behov av det, bland annat kreditväsendet samt mäklar- och värderingsverksamhet. Det var inte möjligt för externa aktörer att använda personnummer, del av personnummer eller namn som sökbegrepp. Huvudregeln var att enbart fastighetsvis sökning var tillåten. (SOU 1997:3 s. 153–154)
Det är dessa begränsningar som nu återfinns i 7 §. Regeringens motivering till regleringen var att direktåtkomst som åtkomstform är känsligare än annan åtkomstform, eftersom myndigheten inte har samma kontroll över nyttjandet, till skillnad från annan behandling. Det saknades dock skäl att införa strängare begränsningar än de som myndigheten redan tillämpade vid tidpunkten för lagstiftningsärendet (se prop. 1999/2000:39 s. 94 f.).
Mot bakgrund av remissinstansernas synpunkter infördes undantag i vissa fall från dessa begräsningar, dels i fråga om fastighetsvis sökning, dels i fråga om verksamhet att föra in uppgifter i registret och verksamhet som avser förrättning enligt fastighetsbildningslagen eller motsvarande lag. Det finns dock inga undantag för sökning på personnummer, del av personnummer eller namn. År 2006 infördes en ny paragraf, 7 a §, som tillät att den lagfarna ägaren skulle kunna ges direktåtkomst till sina egna uppgifter.
Urval och bearbetningar
I 8–9 § finns begränsningar för vilka urval och bearbetningar Lantmäteriet får göra för annans räkning i registret. Urval kan till exempel innebära att personer eller fastigheter söks fram utifrån vissa parametrar. Det går även att söka fram fastigheter genom att ringa in ett område via en karta.
Enligt 8 § fastighetsregisterlagen får Lantmäteriet inte använda uppgift om inteckning vid urval och bearbetningar för någon annans räkning. Dessa uppgifter har ansetts vara en särskilt känslig uppgiftstyp, eftersom de i många fall ger en bild av en persons låneförhållanden. En sådan bild över fastighetsinteckningar kan leda till miss-
förstånd eftersom det sammanlagda inteckningsbeloppet inte behöver motsvara fastighetsägarens faktiska skuldbelastning.
Enligt samma paragraf får Lantmäteriet använda uppgift om personnummer vid urval och bearbetningar endast för ändamål som innebär aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller medlemsregister eller liknande register.
Det finns dock två undantag från nämnda begränsningar i 8 §. Det ena gäller om något annat följer av lag eller annan författning, exempelvis underrättelseskyldighet. Det andra gäller om Lantmäteriet bedömer att det finns särskilda skäl för det. Vid bedömningen av särskilda skäl ska Lantmäteriet göra en avvägning av användar- och integritetsintressena och om undantaget utifrån denna framstår som försvarligt (se prop. 1999/2000:39 s. 97).
I 9 § finns det vidare särskilda begränsningar för Lantmäteriets möjlighet att göra urval och bearbetningar för annans räkning för direkt marknadsföring. I dessa fall får Lantmäteriet inte använda uppgifter om personnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng. Även här finns dock undantag om Lantmäteriet bedömer att det finns särskilda skäl för det.
Utlämnande på medium för automatiserad behandling
Den sista begränsningsregeln finns i 10 § och rör utlämnande på medium för automatiserad behandling. I dag sker sådant utlämnande via så kallade nedladdningstjänster. Det innebär att beställaren av informationen kan ladda ned en exakt kopia av viss informationsmängd, till exempel beträffande ett geografiskt avgränsat område. Mottagaren inrättar alltså ett eget register eller databas i dessa fall.
Till skillnad från direktåtkomst får uppgift om inteckningar som huvudregel inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Uppgift om personnummer får endast lämnas ut för ändamål som innebär aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller medlemsregister eller liknande register. Dessa begränsningar har synkroniserats med de i 8 §. I annat fall skulle begränsningarna kunna kringgås. Samma undantag som för 8 § gäller även för 10 §.
Det har inte införts några särskilda ändamålsbegränsningar i 10 §. I dessa fall har 9 § ansetts vara tillräcklig.
Några begränsningar för mängden av uppgifter som får lämnas ut finns inte. Regeringen ansåg att det var svårt att se att kompletta kopior av delar eller hela registret skulle vara intressant mer allmänt bland olika användare. Med tanke på att tillhandahållandet är avgiftsbelagt, skulle det bli ganska dyrt. Från integritets- och säkerhetssynpunkt omfattas ju även mottagarens behandlingar i sådana fall av det dataskyddsrättsliga regelverket. I dessa fall kan det snarare vara aktuellt att ställa upp villkor enligt 6 §, menade regeringen (se prop. 1999/2000:39 s. 99).
4.3.9. Registrerades rättigheter
Den registrerade har vissa rättigheter enligt EU:s dataskyddsförordning. Fastighetsregisterlagen innehåller en särskild reglering för två av dessa rättigheter, nämligen rättelse och rätten till begränsning.
Den registrerade har enligt artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning rätt att utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter rättade av den personuppgiftsansvarige. I fastighetsregistret gäller särskilda rättelseregler för uppgifter i den allmänna delen och inskrivningsdelen, se 19 kap. 4 § fastighetsbildningslagen och 19 kap. 22 § jordabalken. De särskilda bestämmelserna om rättelse finns primärt i syfte att skydda ekonomiska intressen och har bedömts förenliga med EU:s dataskyddsförordning (se prop. 2017/18:111 s. 45). I övriga fall gäller EU:s dataskyddsförordning.
I samband med EU:s dataskyddsreform 2018 infördes en ny bestämmelse i fastighetsregisterlagen avseende rätten till begränsning av behandling av personuppgifter. Sådan rätt regleras i artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning och innebär att den registrerade har rätt att kräva att behandlingen av personuppgifterna begränsas. De intressen som nämnts ovan och som motiverar att rätten till rättelse begränsas gör sig gällande även i fråga om begränsning av behandling. Den nya 15 § i fastighetsregisterlagen innebär därför att sådan rätt saknas i fråga om registrets allmänna del och inskrivningsdel.
Fastighetsregisterlagen innehåller inga särregler om rätten till information enligt artikel 13 och 14 EU:s dataskyddsförordning. I 2017 års proposition gjorde regeringen bedömningen att behov av sådana särregler inte finns (se prop. 2017/18:111 s. 47).
4.3.10. Övriga bestämmelser
Övriga regler i fastighetsregisterlagen rör avgifter, överklagande och skadestånd.
Lantmäteriet har enligt 11 § rätt att ta ut avgifter för användningen av uppgifter från registret (försäljning av uppgifter). Denna rätt framgår även av myndighetens instruktion, se 30 § förordningen (2009:246) med instruktion för Lantmäteriet.
Överklagande av beslut enligt fastighetsregisterlagen sker till allmän förvaltningsdomstol enligt 12 §. Det finns dock särskilda överklaganderegler i avgiftsförordningen (1992:191) för avgifter som avser registerutdrag.
Skadestånd regleras i 13 §. Huvudregeln är att artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning gäller för ersättning vid felaktig personuppgiftsbehandling. För den allmänna delen och inskrivningsdelen finns dock ytterligare skadeståndsbestämmelser i 19 kap. fastighetsbildningslagen samt i 18–19 kap. jordabalken.
4.4. Fastighetsregisterförordningen
Förordningens huvudsakliga reglering rör frågor om ansvar, registerinnehåll, definitioner och registreringsåtgärder (behörighet, undantag och liknande). I förordningens sista kapitel finns det övergripande bestämmelser bland annat om underrättelser, rättelse, avgifter och föreskrifter. Systematiken i förordningen utgår från de olika delarna i registret. Redovisningen nedan utgår därför också från förordningens systematik. Frågor om föreskriftsrätt och Lantmäteriets befintliga föreskrifter redovisas i ett särskilt avsnitt sist i kapitlet.
4.4.1. Ansvar
Enligt 2 § fastighetsregisterförordningen ansvarar Lantmäteriet för drift och förvaltning av fastighetsregistret.
I vårt uppdrag ingår att se över ansvarsregleringen kring fastighetsregistret, vilket gör denna bestämmelse särskilt intressant. Nämnda bestämmelse härstammar från en verksamhetsreglering som tillkom på 1970-talet kring fastighetsregistrets föregångare fastighetsdatasystemet. Fastighetsdatasystemet reglerades då i fastighetsdatakungör-
elsen (1974:1058) som ersattes med den nuvarande fastighetsregisterförordningen år 2000.
Av den tidigare regleringen framgår att dåvarande Lantmäteriverket (och före det Centralnämnden för fastighetsdata) ansvarade för driften av fastighetsdatasystemet (se avsnitt 3.2). Syftet med systemet var att samla in, lagra och bearbeta innehållet i fastighetsregister (nuvarande allmänna delen) och inskrivningsregister (nuvarande inskrivningsdelen) samt fastighetstaxeringsuppgifter (nuvarande taxeringsuppgiftsdelen), och för att lämna uppgifter om innehållet i respektive register. Andra myndigheter som pekades ut var bland annat kommunala myndigheter, länsstyrelserna, vägförvaltningarna Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Redovisningen från dessa myndigheter skulle hållas åtskild från fastighetsregister och inskrivningsregister. Redovisningen kunde avse till exempel förslag till plan eller bestämmelse, det vill säga annan information med anknytning till fastigheters användning.
Bakgrunden till att all information senare reglerades som ett enda register var främst integritetsskyddsmässiga motiv (se prop. 1999/2000:39 s. 76).
4.4.2. Allmänna delen
Bestämmelserna om den allmänna delen finns i 3–40 §§ och är den mest omfattande delen i fastighetsregisterförordningen.
Det övergripande innehållet i den allmänna delen beskrivs i 3 § och består av uppgifter om fastigheter och samfälligheter, koordinater, planer och bestämmelser, gemensamhetsanläggningar och registerkarta. Därefter detaljregleras varje del särskilt. I bestämmelserna varvas definitioner, olika verksamhetsregler samt beslut som rör registreringsfrågor.
Nedanstående beskrivning är förenklad med utgångspunkt i innehållet i registret.
Fastigheter (5–23 §§)
Vad en fastighet är och varför fastigheter tilldelas registerbeteckningar har vi beskrivit i avsnitt 3.3.1. Vad en registerbeteckning ska bestå av för information och vem som bestämmer informationens olika beståndsdelar regleras särskilt i 5–20 §§.
Varje kommun bildar ett registerområde med samma namn som kommunen (5 §). Underindelningarna under ett registerområde är trakt, kvarter, block och registerenhet. Dessa indelningar utgör alltså registerbeteckningarnas beståndsdelar (11 §). Ändras till exempel kommunindelningen eller ett ortnamn, då måste även fastighetsindelningen anpassas och beteckningar omregistreras. Enligt 5 § 7 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet ska Lantmäteriet verka för ett ändamålsenligt ortnamnsskick. Närmare bestämmelser om ändamålsenligt ortnamnsskick finns i kulturmiljölagen (1988:950).
Den unika registerbeteckningen utgör sedan en utgångspunkt, eller med andra ord en nyckel, för all redovisning i fastighetsregistret.
Vilka uppgifter som ska redovisas om fastigheter och samfälligheter framgår av 21 § fastighetsregisterförordningen. Redovisningen är obligatorisk men det finns en rad undantag från redovisningsskyldigheten. Denna del av registret reglerades tidigare i 23–24 §§ fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059), och många undantag härstammar från den gamla regleringen.
Uppgifter som ska redovisas är bland annat registerbeteckning, uppgift om ägarlägenhetsfastighet eller annat tredimensionellt utrymme, administrativ tillhörighet, tidigare registerbeteckning, ursprung, belägenhetsadress, omfång och läge, andel i samfällighet, andel i gemensamhetsanläggning, rättigheter samt planer och bestämmelser.
Av 3 § fastighetsregisterförordningen framgår att det inte bara är fastigheter utan även samfälligheter och gemensamhetsanläggningar som ska redovisas i fastighetsregistret. Även dessa har särskilda beteckningar.
En samfällighet är enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen mark som hör till flera fastigheter gemensamt.
Gemensamhetsanläggningar regleras bland annat i anläggningslagen (1973:1149), lagen (1939:608) om enskilda vägar och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Del-
ägare i gemensamhetsanläggningar är fastigheter, det vill säga inte personer eller företag.
Det bör dock uppmärksammas att gemensamhetsanläggningar, liksom rättigheter, inte ingår i fastighetsindelningen. De kan närmast beskrivas som rättsliga tillbehör till fastigheterna.
Enligt 22 § fastighetsregisterförordningen ska rättigheter redovisas beträffande fastigheter och samfälligheter. De rättigheter som avses är officialservitut enligt bland annat fastighetsbildningslagen, avtalsservitut enligt jordabalken, officialnyttjanderätt enligt bland annat plan- och bygglagen (2010:900) och ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144). Redovisningen av rättigheterna är inte fullständig då inga fullständiga arkivutredningar gjordes vid digitaliseringen av informationen under åren 1976–1995.
Koordinater (24–25 §§)
I fastighetsregistrets allmänna del ska koordinatuppgifter redovisas på fastighet och samfällighet. Redovisning kan också göras på ett område, om en fastighet eller samfällighet består av flera områden. Koordinaten redovisas genom att en fastighets eller samfällighets centralpunkt anges. Om fastigheten eller samfälligheten består av flera områden, ska redovisningen avse varje sådant område.
Planer och bestämmelser (26–29 §§)
De planer och bestämmelser som redovisas är bland annat regionplan, översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen och flera andra författningar som räknas upp i 27 §. Varje plan, bestämmelse, beslut eller utredning som anges i 27 § är en redovisningsenhet, vilket framgår av 26 §. Av redovisningen ska bland annat framgå beteckningen på arkivakten, län och registerområde, vad det är för sorts plan, bestämmelse, beslut eller utredning och vilka fastigheter som berörs (28 §).
Gemensamhetsanläggningar (33–36 §§)
Redovisningen av gemensamhetsanläggningar ska bland annat innehålla uppgifter om beteckning, administrativ tillhörighet, ändamål och vilka fastigheter som berörs. Även denna del innehåller uppgifter om underliggande beslut och hänvisningar till ärendeakter.
Registerkarta (37–39 §§)
Registerkartan i fastighetsregistret ger en visuell beskrivning av de registrerade uppgifterna med utgångpunkt i informationens geografiska anknytning. I dag är kartan helt digital och kallas därför också för den digitala registerkartan (förkortat DRK).
De uppgifter som ska kunna ses på kartan är bland annat fastigheternas och samfälligheternas gränser och beteckningar, områden för vissa servitut, nyttjanderätter gemensamhetsanläggningar, ledningsrätter med mera, samt indelning i län och kommuner. De gränser som redovisas på kartan är inte de rättsligt gällande gränserna. De rättsligt gällande gränserna finns i förrättningsakterna. Gränserna i registerkartan är ett resultat av en digitalisering av underlag från olika tidsperioder och med olika kvalitet. Lantmäteriet bedriver sedan ett antal år ett arbete för att förbättra kvaliteten på gränserna i registerkartan. Trots detta bör registerkartan inte ses som mer än en illustration av gränserna.
Det finns möjlighet att redovisa fler uppgifter än de som räknas upp och det är också tillåtet att förenkla eller underlåta redovisning om det är påkallat av en särskild omständighet (37 § andra stycket och 38 §).
En särskild rutin gäller för uppgifter som både redovisas i den allmänna delen och på registerkartan. Enligt 39 § ska uppgifter som redovisas i den allmänna delen och även finnas i registerkartan, föras in på kartan i omedelbar anslutning till den andra införingen.
4.4.3. Inskrivningsdelen
Inskrivningsdelen regleras i 41–54 §§. Av 42 § framgår vilka grundläggande uppgifter som ska finnas om en fastighet. Dessa är lagfart, tomträttsupplåtelse, tomträttsinnehav, inteckningar, anteckningar och äldre förhållanden.
Uppgifter om lagfart regleras närmare i 44 §. De avser fastighetsköparens person- eller organisationsnummer om sådant finns, och namn. Övriga uppgifter avser främst själva fastighetsköpet, exempelvis köpeskilling, men även uppgifter om den som har lagfart. På samma sätt detaljregleras uppgifter om tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav (46 §), uppgifter om inteckningar (48 §), uppgifter om anteckningar (49 §) och uppgifter om äldre förhållanden (50 §). Till exempel uppgifter om inteckningar avser bland annat inteckningens belopp, nyttjanderätt och servitut. Till en inteckning kan det höra en så kallad innehavsanteckning som anger vem som har det pantbrev som motsvarar inteckningen. Sedan pantbrevsregistret tillkomst på 1990-talet har användningen av innehavsanteckningar nästan försvunnit.
De övriga reglerna i denna del fastställer vissa rutiner som samordnar registrering främst mot den allmänna delen.
En regel som sticker ut i sammanhanget är 54 §. Den reglerar förutsättningarna för att kunna ta bort uppgift om innehavsanteckning som registrerats enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister. För detta krävs att den som är registrerad pantbrevshavare ansöker om detta till Lantmäteriet.
4.4.4. Adressdelen
Adressdelen regleras i 55–59 §§. I 55 § anges förutsättningarna för att adressdelen ska få föras. Lantmäteriet får besluta om att adresser i en kommun ska föras enbart om kommunen har begärt det. Kommunen ska då ha åtagit sig att redovisa adresserna i adressdelen. Kommunerna har alltså behörighet att föra in och ta bort uppgifter i adressdelen, enligt 59 §. Postnummer och postort beslutas och förs in i samarbete med Postnord.
Genom en särskild övergångsbestämmelse har klarlagts att något beslut enligt 55 § inte behövs för kommuner där adressdelen fanns upplagd före den 30 juni år 2000. Bestämmelsen berör därför endast
de kommuner som inte hade lagt upp något adressregister före den 1 juli 2000. Sedan i mars 2017 redovisar samtliga kommuner sina adresser i adressdelen.
Vilka uppgifter som ska redovisas framgår av 56–57 §§. Terminologin anknyter till Svensk Standard för belägenhetsadresser (SS 63 70 03). Enligt standarden utgör belägenhetsadressen geografisk information. Det finns alltså ingen anknytning i belägenhetsadressen till någon viss person, som i folkbokföringsadressen, utan det är i det här fallet fastighetens adress det är fråga om. Beslut om belägenhetsadresser fattas av kommuner enligt 10 § lagen (2006:378) om lägenhetsregister.
Varje adress är en redovisningsenhet i adressdelen. Enhetens beteckning ska bestå av kommunens namn, adressområdets namn samt adressplatsens beteckning. Även namn på kommundel får ingå i beteckningen. För varje enhet ska redovisas redovisningsenhetens beteckning, fastighet eller samfällighet som är belägen på adressen och i förekommande fall att adressen inte utnyttjas. Dessutom får postnummer och postort redovisas (56–57 §§).
Paragraf 58 anger att uppläggning av adressregister för ny kommun eller nytt område av en kommun ska göras av Lantmäteriet på grundval av uppgifter som kommunen lämnat.
4.4.5. Byggnadsdelen
Byggnadsdelen regleras i 60–63 §§.
På samma sätt som i adressdelen, är det frivilligt för en kommun att redovisa uppgifter om byggnader i registret. Förutsättningarna för att uppgifter om byggnader ska föras in är att kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna (60 §).
Respektive kommun och Lantmäteriet är behörig att föra in och ta bort uppgifter i byggnadsdelen (63 §).
Redovisningsenhet i byggnadsdelen är byggnad som ska ha en beteckning. Beteckningen ska bestå av registerbeteckning för den fastighet eller samfällighet där byggnaden är belägen med tillägg av ett löpnummer för varje byggnad. För varje enhet ska redovisas redovisningsenhetens beteckning, adress om sådan finns i adressdelen och uppgift om belägenhet. Dessutom får redovisas uppgifter som har fastställts vid fastighetstaxering (61–62 §§).
4.4.6. Taxeringsuppgiftsdelen
Taxeringuppgiftsdelen regleras i 64–65 §§. Uppgifterna är obligatoriska och enbart Lantmäteriet är behörig att föra in och ta bort dessa uppgifter.
Uppgifterna hämtas från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. De uppgifter som avses är taxeringsvärden och övriga uppgifter som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska redovisas i beslut om fastighetstaxering. Dessutom redovisas också uppgift om fastighetsägare eller tomträttshavare och ägare till hus på ofri grund med uppgift om person- eller organisationsnummer, namn och postadress. Beslut om fastighetstaxering fattas av Skatteverket en gång om året. Under året sker löpande uppdatering av uppgifter som ändras efter till exempel omprövning.
4.4.7. Tilläggsinformation
Tilläggsinformation regleras i 66–70 §§ och avser alla delar utom taxeringsuppgiftsdelen.
Det som är av vikt att uppmärksamma är att fler aktörer får föra in sådana uppgifter i vissa fall. I den allmänna delen får kommuner, länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet redovisa olika typer av uppgifter, bland annat om planer och fornlämningar.
Som tilläggsinformation till inskrivningsdelen får ytterligare personuppgifter redovisas utifrån inskrivningsärendet. Viss tilläggsinformation är obligatorisk. Det gäller bland annat underrättelser från länsstyrelsen och koppling till uppgifter i pantbrevsregistret.
Kommuner får redovisa tilläggsinformation i adressdelen om verksamhet eller annan användning som är knuten till adressen samt alternativa lägesbestämningar och benämningar som är hänförliga till adressen.
Tilläggsinformation i byggnadsdelen får redovisas av tre andra aktörer. Kommuner får redovisa uppgifter som underlättar identifiering av en byggnad med mera. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får redovisa uppgifter om skyddsrum. Riksantikvarieämbetet får redovisa uppgifter som underlättar identifiering av en byggnad och uppgifter som avser kulturhistoriska inventeringar.
4.4.8. Gemensamma bestämmelser
De sista bestämmelserna i fastighetsregisterförordningen är delvis av övergripande karaktär och handlar bland annat om registreringar, utfärdande av bevis, underrättelser och rättelser. Det bör dock noteras att särskilda bestämmelser om rutiner för registrering kan finnas under respektive del, till exempel 40 § som reglerar samordning av registerföring i vissa fall i allmänna delen.
Användningen av ordet registrering i detta sammanhang kan vara något förvirrande. Av 71 § framgår att det finns en särskild rutin för registrering för lantmäterimyndigheterna, där det för vissa uppgifter ska göras en preliminär registrering och att det är Lantmäteriet som ansvarar för att verkställa registreringen efter att den har anmälts. Denna preliminära registrering regleras i fastighetsbildningskungörelsen (1971:762). I 32–35 §§ nämnda kungörelse finns det regler om en dagbok över ärenden som registreras i fastighetsregistrets allmänna del, preliminär registrering och om verkställd registrering. För inskrivningsmyndigheten finns liknande bestämmelser i inskrivningsförordningen (2000:309). Efter registrering i inskrivningsmyndighetens register ska, sedan alla ärenden på inskrivningsdagen registrerats, besluten ska föras över till fastighetsregistret av Lantmäteriet. Det innebär enkelt uttryckt att de handläggande myndigheterna registrerar uppgifterna i sina respektive handläggningssystem och att Lantmäteriet sedan för in dessa registreringar i registret genom särskilda uppdateringsrutiner.
När registreringen är genomförd i fastighetsregistret ska även andra myndigheter underrättas om ändringarna. Detta styrs av 75–78 §§. Skatteverket får automatiskt tillgång till förändringar i registret. Länsstyrelsen underrättas om beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt då det rör sig om fastighet som är taxerad som lantbruksenhet.
Lantmäteriet ska även underrätta sin interna verksamhetsgren fastighetsinskrivning, som tidigare utgjorde självständiga myndigheter. Dessa underrättelser sker via interna handläggningsstöd.
Fastighetsregisterförordningen innehåller också en bestämmelse som riktar sig till Skatteverket. Enligt 74 § ska Skatteverket underrätta Lantmäteriet om uppgifter enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet som behövs för taxeringsuppgiftsdelen.
Det finns en särskild bestämmelse som handlar om fel i registret som äventyrar registrets tillförlitlighet. Enligt 79 § ska en anmärkning införas om felet i avvaktan på att rättelse har gjorts.
Rättelser av personuppgifter i adressdelen, byggnadsdelen och taxeringsuppgiftsdelen görs enligt 81 § av Lantmäteriet eller den myndighet som har fört in den aktuella uppgiften.
Enligt 83 § andra stycket får Lantmäteriet i enskilda fall ge dispens från bestämmelser i förordningen, dock inte från bestämmelser som gäller inskrivningsdelen. Det har att göra med den rättsverkan som uppgifterna har i den delen.
4.4.9. Lantmäteriets föreskriftsrätt
En bestämmelse som reglerar föreskriftsrätt är ett normgivningsbemyndigande, eller med andra ord behörighet att besluta om föreskrifter (rättsregler).
De grundläggande bestämmelserna om normgivningsmakten finns i 8 kap. regeringsformen. Enligt dessa är rätten att besluta om föreskrifter fördelad mellan riksdagen och regeringen. Regeringsformen medger att riksdagen och regeringen i viss utsträckning delegerar normgivningskompetens till en myndighet.
Regeringen har direkt stöd i 8 kap. 11 § regeringsformen att ge föreskriftsrätt till statliga förvaltningsmyndigheter i fråga om verkställighetsföreskrifter och föreskrifter inom den så kallade restkompetensen för regeringen.
Verkställighetsföreskrifter är tillämpningsföreskrifter av administrativt slag, eller föreskrifter som kompletterar en lag eller förordning utan att tillföra den något väsentligt nytt. Till restkompetensen hör bland annat föreskrifter om de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer.
Lantmäteriets föreskriftsrätt regleras i 82–83 §§fastighetsregisterförordningen men det finns särskilda regler i ytterligare tre paragrafer som är kopplade till föreskrifter, nämligen 25 §, 77 § och 80 §.
I 82 § finns föreskriftsrätt för avgifter. I 83 § finns föreskriftsrätt om verkställigheten av 7 a § fastighetsregisterlagen och om verkställigheten av förordningen i övrigt. Dessutom ger bestämmelsen föreskriftsrätt om personuppgiftsbiträdens hantering av personuppgifter i fastighetsregistret.
De övriga bestämmelserna avser föreskrifter om ytterligare uppgifter om koordinater i den allmänna delen (25 §), närmare precisering av uppgifter som ingår i underrättelseskyldigheten till Skatteverket (77 §) och närmare precisering av uppgifter som kan tas bort för avregistrerade redovisningsenheter eller registerenheter (80 §). Utifrån bestämmelserna utformning och placering i förordningen torde de enligt vår uppfattning inte kunna betraktas som självständiga normgivningsbemyndiganden.
Lantmäteriet har meddelat flera föreskrifter med stöd av 82–83 §§. Med stöd av 82 § har Lantmäteriet meddelat föreskrifter (LMFS 2022:3) om avgifter. Föreskriften har också stöd i 30 § förordningen med instruktion för Lantmäteriet.
Med stöd av 83 § har Lantmäteriet meddelat följande föreskrifter:
- föreskrifter (LMVFS 2000:2) om hur den allmänna delen ska föras
(ändrad genom LMVFS 2004:1, LMVFS 2007:4, LMVFS 2008:7, LMVFS 2009:4, LMFS 2012:5, LMFS 2017:5, LMFS 2018:6, LMFS 2019:5, LMFS 2020:3, LMFS 2022:1)
- föreskrifter (LMVFS 2006:1) om hur fastighetsregistrets inskrivningsdel ska föras
- föreskrifter (LMFS 2012:4) om informationssäkerhet vid förande av automatiskt behandlad registerkarta
- föreskrifter (LMFS 2018:3) om kommuners och kommunala lantmäterimyndigheters personuppgiftsbehandling vid registreringsåtgärder i fastighetsregistret.
5. Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet
5.1. Inledning
Samhällets behov av fastighetsinformation (offentlighetsintresset) regleras på olika sätt även genom andra regler, förutom fastighetsregisterlagstiftningen.
För att beskriva dessa regler kan offentlighetsintresset i sin tur delas in i olika samhällsintressen. Följande samhällsintressen är relevanta utifrån vårt uppdrag:
- insyn och öppenhet i offentlig förvaltning (avsnitt 5.2)
- samhällets kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom
(avsnitt 5.3)
- samhällets digitala informationsförsörjning (avsnitt 5.4)
- EU:s inre marknad och dataekonomi (avsnitt 5.5).
Fastighetsregisterlagens förhållande till annan lagstiftning rörande skyddsintressen behandlas i kapitel 6.
Fastighetsregisterlagstiftningen innehåller specialregler som faller under flera av de ovan uppräknade områdena. Varje område regleras dock även på ett övergripande plan för alla myndigheter. De övergripande reglerna gäller också för fastighetsregistret och styr såväl verksamheten kring registret som hanteringen av informationen.
5.2. Insyn och öppenhet i offentlig förvaltning
5.2.1. Handlingsoffentligheten
Offentlighetsprincipen kommer till uttryck bland annat genom handlingsoffentligheten som regleras i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF). Handlingsoffentligheten ger allmänheten rätt att ta del av allmänna handlingar hos en myndighet. Med handling avses enligt TF en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniska hjälpmedel eller uppfattas på annat sätt (2 kap. 3 § TF). Handlingen är allmän om den förvaras hos en myndighet och är inkommen till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 4 § TF).
Syftet med rätten att ta del av allmänna handlingar är rent generellt att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. På det sättet markeras att det är fråga om en del av den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten, som också utgör en av förutsättningarna för den fria demokratiska åsiktsbildningen. Rätten att ta del av allmänna handlingar fungerar också som ett viktigt medel för kontroll av offentliga organs verksamhet, till exempel handläggningsrutiner och effektivitet. Under årens lopp har offentlighetsprincipen fått ökad betydelse för uttag av allmänna handlingar för kommersiella ändamål såsom publicering i någon form på nätet med stöd av ett utgivningsbevis.
Myndigheter ska ta hänsyn till handlingsoffentligheten när de organiserar sina allmänna handlingar, se 4 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:4000) (OSL). Regler om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring finns i arkivlagen (1990:782). Se även 2 kap. 23 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 4 kap. 4 § OSL. Bestämmelsernas syfte är att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar.
5.2.2. Särskilt om förhållandet till tryckfrihetsförordningen
Fastighetsregisterlagens förhållande till tryckfrihetsförordningen behöver utifrån vårt uppdrag belysas främst ur tre aspekter. Det två första aspekterna avser två typer av särskilda regler i registerförfattningar som kan påverka bedömningen av rätten att ta del av allmänna handlingar. De särskilda reglerna rör direktåtkomst och sökbegräns-
ningar. Den tredje aspekten handlar om fastighetsregistrets syfte i fråga om publicering och informationsförsörjning. Frågan är om detta syfte innebär att tillgängliggörandet sker i större omfattning än vad som följer av offentlighetsprincipen.
5.2.3. Särskilt om direktåtkomst
Regler om direktåtkomst påverkar bedömningen av vad som anses vara allmän handling hos mottagaren av uppgifterna.
Av regleringen i 2 kap. 9 § TF följer att en upptagning anses inkommen till en myndighet när någon annan har tillgängliggjort den för myndigheten så att den kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar.
I registerförfattningar förekommer begreppet direktåtkomst som är en typ av digitalt utlämnande av personuppgifter (se avsnitt 4.3.8). All information som är tillgänglig för en annan myndighet genom direktåtkomst anses enligt tryckfrihetsförordningen inkommen hos den myndigheten. Informationen blir alltså allmän handling hos den mottagande myndigheten, oavsett om myndigheten nyttjar direktåtkomsten eller inte. Som en konsekvens av direktåtkomsten får myndigheten mer information än vad den kanske behöver. Det uppstår då så kallad överskottsinformation. Mer om problemen med överskottsinformation kan läsas i Informationshanteringsutredningens delbetänkande Överskottsinformation vid direktåtkomst,SOU 2012:90 s. 12.
Vid direktåtkomst mellan myndigheter finns det i 11 kap. 4 § OSL en bestämmelse om överförd sekretess.
Direktåtkomst regleras i 7 § fastighetsregisterlagen och gäller såväl offentliga som privata aktörer. Bestämmelsen är dock avgränsad till vissa verksamheter som räknas upp i 2 § fastighetsregisterlagen.
5.2.4. Särskilt om sökbegränsningar
Regler som begränsar möjligheten att söka fram personuppgifter kan i vissa fall leda till att en handling inte är allmän.
En upptagning anses förvarad hos en myndighet, om den är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar (2 kap. 6 § första stycket TF). Det finns särskilda
regler för när sammanställningar av uppgifter ur upptagningar anses förvarade.
En sammanställning av uppgifter anses förvarad endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder (2 kap. 6 § andra stycket TF). I fastighetsregistret kan Lantmäteriet göra många olika sammanställningar med rutinbetonade åtgärder. Samma register kan alltså ge upphov till många handlingar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter (potentiella handlingar).
Sammanställningar av personuppgifter anses inte vara förvarade om myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig. Sådana regler finns i registerförfattningar i form av sökbegränsningar. För att undantaget ska gälla måste dock en sökbegränsning vara absolut, det vill säga utan undantag. Bestämmelser om för vilka ändamål myndigheten får använda uppgifterna anses inte inskränka myndighetens skyldighet enligt offentlighetsprincipen (se prop. 2014/15:148 s. 53).
I fastighetsregisterlagen regleras sökbegränsningar i 7 §. Det finns dock undantag från dessa begränsningar. Lantmäteriet får besluta om undantag om det finns särskilda skäl för att söka på fler en än fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Sökbegränsningar avseende namn, personnummer eller del av personnummer gäller inte Lantmäteriets egen verksamhet enligt paragrafens sista stycke. Vår bedömning är därför att sökbegränsningen i fastighetsregisterlagen inte har något genomslag som begränsning enligt tryckfrihetsförordningen, även om det kan ha varit meningen med bestämmelsen när den föreslogs (jfr prop. 1999/2000:39 s. 100–101 och SOU 1997:3 s. 155).
5.2.5. Särskilt om informationsförsörjning
En myndighet är enligt 2 kap. 16 § TF inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en allmän handling i annan form än utskrift. Bestämmelsen innebär inte något förbud att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form, men sådana förbud kan finnas i registerförfattningar (se prop. 2001/02:70 s. 28 och 39). I fastighetsregisterlagen finns till exempel som huvudregel förbud
att lämna ut personuppgifter om inteckningar på medium för automatiserad behandling (10 §).
Enskilda kan inte hävda en rätt att få ut allmänna handlingar i elektronisk form enligt TF. En myndighet kan dock vara skyldig att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form enligt annan lag.
Enligt 2 kap. 2 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, ska data tillgängliggöras i det befintliga formatet. Lagen baseras på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (Öppna data-direktivet). I fortsättningen förkortar vi namnet på den svenska lagen som öppna data-lagen, mot bakgrund av EU-direktivets förkortade namn.
Bestämmelser i andra författningar som begränsar rätten att få tillgång till information i digitalt format har dock företräde framför 2022 års lag (se prop. 2021/22:225 s. 39 och Högsta domstolens beslut den 2 juni 2023 i mål Ö 327-23).
Vissa myndigheter har fått i uppgift att förse samhället med grundläggande information, vilket beskrivits i avsnitt 5.4. Lantmäteriet och fastighetsregistret är ett exempel på ett sådant fall. I Lantmäteriets myndighetsansvar ingår att utveckla rutiner för elektroniskt tillgängliggörande av information, exempelvis i form av olika digitala informationstjänster.
E-offentlighetskommittén konstaterade att myndigheterna i dessa fall tillhandahåller information i större omfattning än vad som följer av skyldigheten enligt offentlighetsprincipen (se SOU 2010:4 s. 181).
Själva regleringen av myndighetsuppgiften och ansvaret att förse samhället med information innebär dock inte en skyldighet att lämna ut informationen i det enskilda fallet (jfr prop. 2021/22:225 s. 78).
5.2.6. Särskilt om förhållandet till arkivlagen
Enligt 3 § arkivlagen bildas arkiv hos en myndighet av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 12 § TF och som myndigheten beslutar ska tas om hand för arkivering. I 3 § arkivlagen anges vidare att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet. Myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att
ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen och forskningens behov.
I register och förteckningar som förs fortlöpande ska varje införd anteckning anses arkiverad i och med den har gjorts, se 3 § arkivförordningen (1991:446).
Om en upptagning för automatiserad behandling är tillgänglig för flera myndigheter så att den utgör en allmän handling hos alla dessa myndigheter, ska upptagningen bilda arkiv endast hos en av myndigheterna. I första hand bildas arkivet hos den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen (se 3 § arkivlagen). Svarar statliga myndigheter för ungefär lika stora delar av upptagningen, får Riksarkivet meddela föreskrifter om hos vilken myndighet upptagningen ska bilda arkiv (se 4 § arkivförordningen).
Ett annat undantag från huvudregeln om bevarande är att allmänna handlingar enligt 10 § arkivlagen får gallras. Därvid ska alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.
En statlig myndighet får inte på egen hand med tillämpning av 10 § arkivlagen avgöra vilka allmänna handlingar som ska gallras ur dess arkiv. Allmänna handlingar hos myndigheten får endast gallras i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföreskrifter finns i lag eller förordning (14 § arkivförordningen). Sådana särskilda gallringsföreskrifter finns ofta i registerförfattningar och gäller i stället för arkivlagens bestämmelser oavsett om de förekommer i lag eller förordning. Detta följer av 10 § tredje stycket arkivlagen enligt vilken arkivlagen är subsidiär till avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i lag eller förordning.
I fastighetsregisterlagen och förordningen finns bestämmelser om vem som får ta bort uppgifter i fastighetsregistret, se 4 § fastighetsregisterlagen samt 4, 43, 56, 59, 63, 65 och 80 §§fastighetsregisterförordningen. Dessa bestämmelser utgör dock enligt vår uppfattning inte sådana gallringsföreskrifter som nämns ovan (jfr SOU 1997:3 s. 87 f.). För Riksarkivets myndighetsspecifika föreskrifter om gallring hos Lantmäteriet, se RA-MS 2020:21 senast ändrad genom RA-MS 2023:8.
5.3. Samhällets kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom
Fastighetsregistrets betydelse ur ett fastighetsrättsligt perspektiv är särskilt kopplat till jordabalken och fastighetsbildningslagen (1970:988).
I jordabalken regleras huvudsakligen civilrättsliga frågor, till exempel köp av fastighet (allmän fastighetsrätt). Fastighetsbildningslagen tar upp frågor av huvudsakligen offentligrättslig natur, till exempel frågor om fastighetsbildning (speciell fastighetsrätt). Frågor om fastighetsbildning prövas vid en förrättning, som alltså är ett administrativt förfarande. Enskilda kan med andra ord inte med rättslig verkan dela upp en fastighet själva utan medverkan av myndighet.
Genom registrering i fastighetsregistret ges publicitet åt uppgifterna. Allmänheten får kännedom om de fastighetsrättsliga förhållandena. Publiciteten skapar bland annat reda i fastighetsförhållanden, klarhet i ägarförhållandena och skyddar de sakrättsliga belastningarna i fastigheten. Sakrättsliga regler handlar om förhållandet till tredje man, det vill säga personer som står utanför avtalet. Tredje man kan till exempel vara borgenärer eller tidigare köpare av samma egendom. Fastighetsregistret fyller därför en viktig funktion i denna reglering.
5.3.1. Särskilt om förhållandet till jordabalken
Beslut i inskrivningsärenden meddelas genom att de blir registrerade i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Beslutet anses ha det innehåll som framgår av registret (19 kap. 19 § jordabalken). Denna reglering ger uttryck för principen att beslut i inskrivningsärenden införts i registret äger självständigt vitsord beträffande beslutets innehåll. Införingen utgör alltså den enda formen i vilken det fattade beslutet framträder utåt (se NJA II 1972 s. 461 ff.).
Inskrivning saknar dock som utgångspunkt materiell rättsverkan. Frågor om materiell rättsverkan kan förklaras som olika bevismedels lagstadgade förhållande till varandra. Vid exempelvis fastighetsförvärv är förvärvet giltigt redan genom det skriftliga avtalet. Av 19 kap. 40 § jordabalken framgår att det går att pröva om ett förvärv är giltigt eller inte även om förvärvet har blivit inskrivet. Inskrivningen hindrar inte heller prövning av om inskrivningen av andra skäl kränker någons rätt.
I vissa fall har dock inskrivningen tillagts rättsverkan genom särskilda bestämmelser. Exempelvis är överlåtarens lagfart en av förutsättningarna vid godtrosförvärv enligt 18 kap. 1 § jordabalken. I 6 kap. jordabalken finns regler om panträtt som förutsätter inteckning enligt inskrivningsreglerna i 22 kap. jordabalken. I dessa sammanhang brukar man prata om lagfartens legitimerande verkan. Den för vilken lagfart senast har sökts är legitimerad att överlåta fastigheten, liksom att ta ut inteckningar och upplåta panträtt i egendomen.
Handlingar i inskrivningsärenden förvaras i ett ärenderegister hos inskrivningsmyndigheten. Ärenderegistret regleras i 19–20 h §§inskrivningsförordningen (2000:309).
5.3.2. Särskilt om förhållandet till fastighetsbildningslagen
Enligt 1 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen är fastighetsbildning och fastighetsbestämning fullbordade när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistrets allmänna del. På samma sätt anses anläggnings- och ledningsrättsförrättningar fullbordade genom registreringen. Vad innebär då det?
Av förarbetena till paragrafen framgår att en fastighets tillkomst eller ändrade omfattning blir slutlig i faktiskt och rättsligt hänseende i och med registreringen (se prop. 1969:128 del B s. 79). Vidare framgår det att de sakrättsliga verkningarna inträder genom registreringen, det vill säga att beslutet då blir gällande mot tredje man. I förarbetena nämns att i vissa fall kan fastighetsbildningsbeslut ha fått verkan gentemot sakägarna redan före registreringen, till exempel genom beslut om tillträde vid fastighetsreglering.
Vi vill uppmärksamma att det här finns en skillnad mot inskrivningsdelen i fastighetsregistret där registreringen är själva beslutet.
Registreringen i fastighetsregistret har med andra ord i sig ingen fastighetsbildande verkan. Ändringar i fastighetsregistret måste alltid ske i det till grund för registreringen liggande materialet. En registerbeteckning kan inte ändras eller återanvändas utan måste alltid handläggas på nytt och omregistreras (se Lantmäteriets föreskrift 4 § LMVFS 2000:2).
Registreringen är en fullföljdsåtgärd som ska verkställas snarast möjligt efter att förrättningen vunnit laga kraft (19 kap. 3 § första stycket fastighetsbildningslagen). Fastighetsbildningsbeslut kan överklagas, men själva registreringen kan alltså inte överklagas.
De statliga och kommunala förrättningsarkiven med beslutshandlingarna får lagras i en särskild databas hos Lantmäteriet. Databasen regleras i förordning (2011:58) om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arkiverade handlingar.
5.4. Samhällets digitala informationsförsörjning
Det finns inga nationella generella lagar eller andra bindande regler som styr myndigheters informationsförsörjning till samhället utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det har dock funnits olika förslag till sådan reglering under de senaste 30 åren. I dag är informationsförsörjning författningsreglerad som riktad myndighetsuppgift till ett antal myndigheter. Den konkreta regleringen skiljer sig åt mellan dessa myndigheter vilket gör det svårt att beskriva den i generella termer. De bakomliggande övergripande motiven till sådan reglering kan spåras i olika förvaltningspolitiska och it-politiska propositioner. Synen på vad som bör regleras och hur, har dock också ändrats under dessa år.
5.4.1. Utvecklingen av regler som rör informationsförsörjning
Lantmäteriet är en av de myndigheter som har ett särskilt författningsreglerat ansvar att försörja samhället med grundläggande information (se vidare avsnitt 5.4.3). De generella motiven bakom dagens särskilda regler grundas främst på två principiella utgångspunkter:
- Det är av samhällsekonomiska motiv nödvändigt att staten åtar sig att tillgängliggöra viss information nationellt (det offentliga åtagandet).
- Åtagandet avgränsas till grundläggande information, det vill säga till information som efterfrågas i samhället i sådan utsträckning att den allmänt ska tillhandahållas på särskilda villkor.
Utgångspunkterna slogs fast redan på 1990-talet. En sammanfattning av relevanta författningsärenden från den tiden finns i prop. 1999/2000:86 bilaga 1.
I den förvaltningspolitiska propositionen år 1998 slogs fast att en enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande information är ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse för den offentliga förvaltningen, för medborgarna och för företagen (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Propositionen handlade om att utveckla den statliga förvaltningen i stort. De regler som regeringen ansåg behövde utvecklas handlade bland annat om definition av grunddata, precisering av myndigheternas ansvar och samspelet med uppgiftslämnarna (prop. 1997/98:136 s. 60 f.). De centrala registren över personer, företag och fastigheter var exempel på grunddatabaser som ansågs ingå i begreppet grunddata men också andra data skulle kunna räknas in.
De utredningar som behandlade begreppet grunddata kopplat till nämnda proposition var främst Grunddatabasutredningen (SOU 1997:146) och en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet (Ds 2000:34). Utredningarnas förslag var att skapa en generell lagstiftning med regler för informationsförsörjning av grunddata, men en sådan reglering kom aldrig till stånd. Remissinstanserna i dessa författningsärenden förespråkade ökad samordning men det var i övrigt oklart i vilken utsträckning de ville ha tvingande styrning.
Kommande författningsreglering utformades i stället som riktad styrning mot sektorsmyndigheter och stabsmyndigheter (se sammanfattning av relevanta författningsärenden för åren 2000–2007 i SOU 2007:47 s. 261 ff.). År 2006 inrättade regeringen en ny stabsmyndighet för samordning av frågorna, Verva (Verket för förvaltningsutveckling). Verva lades dock ner 2008. Under åren 2009–2015 verkade e-delegationen som hade i uppdrag att genomföra regeringens handlingsplan för e-förvaltning. I dag är det Myndigheten för digital förvaltning (Digg) som ansvarar för att samordna och stödja den förvaltningsgemensamma digitaliseringen och den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen.
Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar kompletterades 2005 med ett uttalat sektorsansvar att samordna informationsförsörjning inom geodataområdet (se prop. 2004/05:175 s. 134). År 2006 bildades Geodatarådet för att stödja Lantmäteriet i samordningsrollen. Dessa regler finns fortfarande i Lantmäteriets instruktion. Den senaste
ändringen i dessa regler innebär att Lantmäteriet också kan agera som datavärd åt andra statliga och kommunala myndigheter. Ändringen gjordes mot bakgrund av regeringens satsning – Digitalt först – som beslutades 2016 för att öka digitaliseringen inom ett antal prioriterade utvecklingsområden, däribland samhällsbyggnadsprocessen (prop. 2016/17:1, utgiftsområde 22, avsnitt 4.4.2).
En svårighet i den övergripande utvecklingen av reglerna kring informationsförsörjning har varit att ringa in vad grunddata eller grundläggande information är. Begreppen används ofta som synonymer.
Fokus har med åren flyttats från att försöka definiera grunddata i syfte att fastställa och avgränsa ett offentligt åtagande till att diskutera ansvaret för informationsinfrastruktur och grundtjänster. (Se till exempel SOU 2017:23 och SOU 2017:114). I dag används begreppet nationella grunddata för att peka ut vilka datamängder som ska vara standardiserade utifrån ett nationellt ramverk (se Digg, Ramverk för nationella grunddata inom den offentliga förvaltningen, 2021-01-29).
Begreppen öppna data och värdefulla datamängder definierar också vad som är grundläggande information eller grunddata. Begreppen behandlas nedan i avsnitt 5.5 eftersom de används som styrmedel kopplat till ett annat samhällsintresse.
Regeringen beslutade i juli 2022 om en utredning för att utveckla regleringen och styrningen av interoperabilitet vid datadelning inom den offentliga förvaltningen och från den offentliga förvaltningen (I 2022:03, dir. 2022:118). Syftet är bland annat att öka den offentliga förvaltningens förmåga att samverka digitalt genom att dela data på ett effektiv och säkert sätt. Utredningsarbetet ska utgå från det arbete som Digg utför när det gäller den digitala infrastrukturen Ena (Sveriges digitala infrastruktur). Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).
5.4.2. Närmare om Lantmäteriutredningen 2003
Lantmäteriutredningen hade bland annat i uppdrag att pröva, definiera och tydliggöra det offentliga åtagandet inom lantmäteriområdet, inte minst mot bakgrund av tidigare utredningar kring grunddata och departementspromemorian om motiv för det offentliga åtagandet Ds 1994:53 (se kommittédirektivet dir. 2002:86). Utred-
ningens överväganden i betänkandet Lantmäteriet – nya vägar för ökad
samhällsnytta (SOU 2003:111) har därefter utgjort ett viktigt under-
lag för de regler som styr Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar.
Utredningen konstaterade att Lantmäteriets uppgift att producera, förvalta och tillhandahålla grundläggande fastighetsinformation (och geografisk information) har stor betydelse för andra verksamheter inom olika samhällssektorer. Utan en fungerande infrastruktur för fastighetsinformation försvinner möjligheterna till en tillförlitlig och kostnadseffektiv hantering av verksamheter som rör omsättning, värdering, kreditgivning och beskattning av landets fastigheter (se SOU 2003:111 s. 305).
Utredningen konstaterade vidare att det av flera skäl inte är troligt att fastighetsinformation (och geografisk information) skulle vara tillgängliga i tillräcklig omfattning utan ett starkt offentligt åtagande. Utredningen menade att nyttan av informationen är fördelad på många olika användare inom olika samhällssektorer, där var och en inte har tillräckligt stor nytta för att vara motiverad att göra de stora ekonomiska åtaganden som krävs för uppbyggnad, drift och ajourhållning av informationen (se SOU 2003:111 s. 306).
För att beskriva vad som är grundläggande fastighetsinformation gjorde utredningen en koppling mellan det beskrivna offentliga åtagandet och de registerförfattningar som gällde för Lantmäteriet. Utredningen menade att den grundläggande informationen definieras bland annat av fastighetsregisterlagen och tillhörande förordning. Utredningen menade att innehållet i fastighetsregistret därför inte kan uppfattas som statiskt utan måste kunna omprövas löpande utifrån samhällets behov (SOU 2003:111 s. 316).
5.4.3. Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar
Fastighetsregistret är en delmängd av grundläggande fastighetsinformation som Lantmäteriet har i uppdrag att sprida till samhället genom nationella digitala informationstjänster.
I förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet utgör ansvaret för att försörja samhället med grundläggande geografisk information och fastighetsinformation ett självständigt verksamhetsområde och en central förvaltningsuppgift.
Enligt 3 § nämnda förordning ska Lantmäteriet verka för en väl fungerande försörjning med grundläggande fastighetsinformation (och geografisk information) av sådan omfattning, kvalitet och aktualitet att samhällets behov tillgodoses. Ansvaret innefattar uppbyggnad, drift, uppdatering och tillhandahållande av informationen, se 5 §. I ansvaret ingår också att samordna produktion, samverkan, tillhandahållande och utveckling inom området för geografisk information och fastighetsinformation, se 4 §. Lantmäteriet får enligt nyss nämnda paragraf också agera som datavärd åt andra myndigheter och kommuner för att lagra och tillgängliggöra information inom geodataområdet.
Lantmäteriets övriga register är
- lägenhetsregistret, lagen (2006:378) om lägenhetsregister och förordning (2007:108) om lägenhetsregister
- samfällighetsföreningsregistret, förordning (1993:1270) om förande av samfällighetsföreningsregister
- pantbrevsregistret, lag (1994:448) om pantbrevsregister och förordning (1994:598) om pantbrevsregister.
Det finns även ett fastighetsprisregister, men det har ingen egen registerlagstiftning utan kan ses som en teknisk lösning för att fullgöra vissa uppgifter, grundad på fastighetsregisterlagen.
Bostadsrättsutredningen har nyligen föreslagit att Lantmäteriet även ska ansvara för ett bostadsrättsregister (SOU 2022:39).
5.4.4. Särskilt om förhållandet till reglerna om informationsförsörjning
Fastighetsregistret kan i detta sammanhang beskrivas som ett medel för att uppfylla ett informationsförsörjningsansvar. Med andra ord är registret en länk i ett informationsflöde från offentliga aktörer som producerar viss fastighetsinformation till användarna av den. Informationsflödet kan också beskrivas som en värdekedja bestående av olika steg där informationen bearbetas i värdehöjande syfte för att lättare kunna användas av slutanvändarna.
Lagstiftningen kring fastighetsregistret har därför betydelse för styrningen av informationsförsörjningsverksamheten hos Lantmäteriet.
Fastighetsregisterlagen och förordningen innehåller regler som styr ansvarsfördelningen mellan de aktörer som behöver samarbeta kring fastighetsregistret, se till exempel 4 § fastighetsregisterlagen och 74 § fastighetsregisterförordningen.
Innebörden av dessa regler för ansvarsfördelningen är att ansvaret för de centrala delarna i informationsflödesprocessen samlas hos en utpekad aktör, Lantmäteriet. Ansvaret centraliseras därmed inte bara för det nationella tillgängliggörandet, utan även för insamlingen och lagringen av informationen.
Informationsförsörjning behöver dock inte ske genom ett centralt register. Ett exempel på det är lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Nämnda lag grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i EU (Inspire-direktivet).
Lagen om geografisk miljöinformation reglerar en skyldighet att göra informationen tillgänglig i en digital infrastruktur, vilket kallas informationsansvar.
Informationsansvar gäller för den som har pekats ut som ansvarig för den nationella referensversionen av informationen, se 5 § nämnda lag. I ansvaret ingår att skapa och tillgängliggöra digitala tjänster med informationen. Det är sedan tjänsterna som ansluts till infrastrukturen som gör att informationen blir nationellt tillgänglig. En aktör utpekas som ansvarig för infrastrukturen. Ansvaret för infrastrukturen kallas övergripande samordning och har tilldelats Lantmäteriet enligt 2 kap. 1 § förordningen om geografisk miljöinformation.
Denna modell för ansvarsfördelning innebär att ansvaret för insamling och lagring inte är centraliserad till en myndighet. Det finns nämligen ingen insamling och lagring av information i denna form av informationsförsörjning. Det som finns i stället är informationstjänster som tillgängliggörs av dataproducenterna.
Lagen om geografisk miljöinformation gäller parallellt med fastighetsregisterlagen.
Särskilt om reglering av produktion av fastighetsinformation
Fastighetsinformationen skapas genom att den blir beslutad av olika myndigheter. Det kan till exempel vara beslut i ett fastighetsbildningsärende eller ett inskrivningsärende hos Lantmäteriet. Informationen beslutas i ärendet exempelvis enligt fastighetsbildningslagen eller jordabalken och uppgifterna förs in i fastighetsregistret.
Det finns dock fler myndigheter som beslutar om fastighetsinformation i sina ärenden. Förutom de som redan nämnts i kapitel 4 (alltså kommuner, kommunala lantmäterimyndigheter och Skatteverket) bland annat även länsstyrelserna, Bergsstaten och Riksantikvarieämbetet. De författningar som berörs i dessa fall är alltså de som reglerar dessa myndigheters beslut. Några exempel är plan- och bygglagen (2010:900), miljöbalken (1998:808), kulturmiljölagen (1988:950) och minerallagen (1991:45).
Dessa och liknande författningar som reglerar till exempel en viss ärendetyp har sällan till syfte att producera information i syfte att sprida den vidare till samhället. Det primära syftet är snarare att tillgodose det särskilda intresse som föranlett lagstiftningen.
Myndigheter får tillgängliggöra sådana data på eget initiativ (jfr prop. 2021/22:225 s. 29 ff.), men när avsikten är att reglera det offentliga åtagandet kring informationsförsörjning krävs det i dag ytterligare reglering som leder till att informationen förbereds för vidare spridning till samhället.
För fastighetsregistret regleras detta genom bestämmelser om registrering, underrättelseskyldighet eller möjlighet till frivillig begäran om registrering. Dessa bestämmelser hittas oftast närmast den lagstiftning som utgör det rättsliga stödet för beslutet enligt vilket informationen skapats.
Den mest omfattande regleringen av sådana bestämmelser rör uppgifter om planer och markreglerande bestämmelser som finns i den allmänna delen i fastighetsregistret. Bestämmelserna finns till exempel i 4 § kulturmiljöförordningen (1988:1188) avseende uppgifter om fornlämningar och i 3 kap. 25 § vägförordningen (2012:707) avseende beslut om vägplan. Liknande regler finns i över 20 författningar. Författningarna framgår av bilagan till Lantmäteriets rapport
Kvaliteten i fastighetsregistret (se redovisning av regleringsbrevsupp-
drag för 2013 – Kvaliteten i fastighetsregistret, S2013/07533).
I lagen om geografisk miljöinformation finns ett annat sätt att inkludera producerad information enligt de olika författningarna i det offentliga åtagandet för informationsförsörjning. I lagens 5 § finns en skyldighet för utpekade myndigheter, kommuner och enskilda organ att medverka i infrastrukturen. Skyldigheten definieras i lagen som ett informationsansvar.
Särskilt om reglering av nationellt elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation
I praktiken förverkligas informationsförsörjningsansvaret genom att informationen paketeras i olika digitala informationstjänster. Lantmäteriutredningen kallade dessa tjänster för grundtjänster (SOU 2003:111 s. 309).
Det finns inget juridiskt vedertaget namn på sådana tjänster. Det finns inte heller några uttryckliga bestämmelser om vilka tjänster som ska eller bör finnas nationellt för grundläggande fastighetsinformation. I fastighetsregisterlagens portalparagraf anges enbart att informationen i fastighetsregistret ska ges offentlighet. Hur denna offentlighet kan ges framgår enbart indirekt av lagen genom 6–10 §§ som främst handlar om begränsningar för elektroniskt tillgängliggörande av personuppgifter.
I 3 § fastighetsregisterlagen anges vad registret ska innehålla, vilket är samordnat med reglerna i 4 § om behörighet att föra in uppgifter i registret. Som vi nämnt i avsnitt 3.5 baseras tillhandahållandet inte alltid på denna uppdelning. Tillhandahållandet anpassas efter vad användarna efterfrågar vilket är i enlighet med 3 § 2 punkten förordningen med instruktion för Lantmäteriet.
I lagen om geografisk miljöinformation regleras tillhandahållandet mer uttryckligt. Enligt 5 § innebär skyldigheten att medverka i infrastrukturen enligt lagen, att informationshanteringstjänster ska tas fram. I förordningen om geografisk miljöinformation regleras vidare vilka typer av tjänster som ska finnas och hur de ska vara utformade för att följa vissa standarder (se 4 kap. 4–10 §§ nämnda förordning).
Därutöver finns viss uttrycklig reglering om tillhandahållande ur fastighetsregistret i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis. Enligt 2 § i kungörelsen ska Lantmäteriet lämna uppgift om innehållet
i fastighetsregistret i form av ett fastighetsbevis. Fastighetsbevis gäller numera även som gravationsbevis.
Vilka uppgifter som ett bevis ska innehålla framgår av 4 §. I 73 § fastighetsregisterförordningen finns en hänvisning till dessa bevis. I ärenden som regleras av fastighetsbildningslagen och jordabalken kan myndigheten begära att ett bevis ska utfärdas eller att uppgift ska tillställas en viss myndighet.
Kungörelsen innehåller dock inga särskilda regler om elektroniskt tillhandahållande. Sådana generella regler finns däremot i förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut m.m., se 10 §.
5.5. EU:s inre marknad och dataekonomi
5.5.1. Övergripande reglering
De mål som EU eftersträvar regleras i artikel 3 fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), se den konsoliderade version 2012/C 326/01, och omfattar bland annat att upprätta en inre marknad och en ekonomisk union.
I artikel 5.2 EU-fördraget finns en princip som begränsar EUrättens anspråk på att kunna anta lagstiftningsakter med anspråk på direkt effekt och företräde i medlemsstaternas rättsordningar. Principer innebär att unionen endast får handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i fördragen för att nå de mål som fastställs där. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna, se artikel 4 EUfördraget.
En befogenhetskatalog och specifik reglering för rättslig grund för EU:s möjlighet att vidta åtgärder för att uppnå målen finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, (Funktionsfördraget), se den konsoliderade version 2012/C 326/01. Den rättsliga grunden för åtgärder som rör den inre marknaden finns i artikel 114 och är mycket vidsträckt.
EU saknar en självständig kompetens att reglera medlemsstaternas interna förvaltning, men författningsrättsliga åtgärder såsom handläggningsregler och organisatoriska krav på nationella myndigheter har ansetts kunna antas med stöd av artikel 114 som hänvisar till artikel 26. I artikel 26.2 anges att den inre marknaden ska omfatta
ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.
Sedan 2010-talets början har EU-kommissionen lanserat olika program och strategier för den digitala inre marknaden och Europas digitala tidsålder för att underlätta och säkra det digitala informationsflödet bland annat ur ett ekonomiskt perspektiv. Dessa har i sin tur lett till antagande av sekundär EU-lagstiftning, se bland annat öppna data-direktivet (EU) 2019/1024. Flera nya rättsakter är också under arbete hos EU-kommissionen.
Strategi för inre digital marknad för Europa, 2015
Den digitala inre marknaden och strategin för denna presenterades år 2015 som en av kommissionens prioriteringar. Tanken var att komma till rätta med den fragmentering och de hinder som finns på den digitala marknaden och därigenom skapa de bästa förutsättningarna för att göra Europa till världsledande inom den digitala ekonomin. Strategin innehåller tre huvudområden.
Det första området är att förbättra tillgången till varor och digitala tjänster för konsumenter och företag. Det andra området är att skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra. Det tredje området är att maximera tillväxtpotentialen för vår europeiska digitala ekonomi (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En strategi för en inre digital marknad i Europa, COM/2015/0192).
Strategi för europeisk dataekonomi, 2017
Som ett led i genomförande av 2015 års strategi informerade kommissionen år 2017 om satsningen att skapa en europeisk dataekonomi. Kommissionen konstaterade att data är blivit en viktig resurs för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och samhällsutveckling. Vidare menade kommissionen att data bär på enorm potential för ny innovation och optimering av processer och beslutsfattande inom en rad olika områden, till exempel smarta städer. Kommissionen framhöll också att dataekonomin kommer att kräva ramar som möjliggör att
digital information kan användas genom hela värdekedjan i vetenskaps-, samhälls- och näringssyfte (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Skapandet av en europeisk data-
ekonomi, COM/2017/09).
EU:s datastrategi, 2020
År 2020 presenterade kommissionen en datastrategi. Kommissionen konstaterade i strategin att data är livsnerven i ekonomisk utveckling. Kommissionen konstaterade vidare att data är grunden för många nya produkter och tjänster samt skapar både produktivitetsvinster och resurseffektivitet inom alla sektorer av ekonomin. Enligt kommissionen möjliggör detta individualiserade produkter och tjänster, bättre beslutsfattande och uppgradering av offentliga tjänster, (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En
EU-strategi för data, COM/2020/66).
Strategin syftar till att förverkliga visionen om en inre marknad för data och bygger på fyra pelare.
Den första pelaren avser en sektorsövergripande styrningsram för tillgång till och användning av data. De andra pelaren avser investeringar i data och stärkande av EU:s kapacitet och infrastruktur för att hysa, behandla och använda data samt interoperabilitet. Den tredje pelaren avser möjlighet att ge enskilda personer mer inflytande, investera i kompetens och i små och medelstora företag. Slutligen avser den fjärde pelare gemensamma europeiska dataområden inom strategiska sektorer och domäner av allmänt intresse.
5.5.2. Relevanta EU-rättsakter
Flera rättsakter har antagits före EU:s datastrategi. Av EU:s datastrategi, som vi beskrivit i förra avsnittet, framgår dock hur tidigare rättsakter sorterar in under strategin och hur de behöver utvecklas samt vilka nya rättsakter som behövs.
I avsnitt 5.4.4 har vi beskrivit lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation som baseras på det så kallade Inspire-direktivet (direktiv 2007/2/EG). Av bilagan till EU:s datastrategi framgår att
Inspire-direktivet inordnas under den fjärde pelaren och ska ingå i ett gemensamt europeiskt dataområde för den gröna given, vilket innebär att regelverket kommer att behöva anpassas och moderniseras.
I avsnitt 5.4.4 har vi också beskrivit lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data som baseras på öppna data-direktivet (EU) 2019/1024. Öppna data-direktivet inordnas i EU:s datastrategi under den första pelaren.
Även EU:s dataskyddsförordning som vi återkommer till i avsnitt 6.4.3 inordnas på olika sätt under samtliga pelare, inte minst mot bakgrund av att syftet med förordningen är bland annat att säkerställa det fria flödet av personuppgifter inom unionen.
I dagsläget finns det fler rättsakter vilka har tillkommit mot bakgrund av strategin. Främst två rättsakter som är relevanta i utifrån vårt uppdrag är av intresse.
Den ena är kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138 av den 21 december 2022 om fastställande av en förteckning över särskilt värdefulla dataset och arrangemang för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa.
Den andra är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/868 av den 30 maj 2022 om europeisk dataförvaltning och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (dataförvaltningsförordningen).
Av genomförandeförordningen om värdefulla dataset framgår att ett antal datamängder som regleras i Inspire-direktivet utgör särskilt värdefulla dataset enligt Öppna data-direktivet. Dessa är
- administrativa enheter
- geografiska namn
- adresser
- byggnader
- fastighetsområden.
Dataförvaltningsförordningen kompletterar öppna data-direktivet. Förordningens syfte är att främja tillgången till uppgifter och skapa en tillförlitlig miljö för att underlätta användningen av uppgifter för forskningsändamål och för skapandet av nya innovativa tjänster och produkter.
Kompletteringen avser data som faller utanför Öppna data-direktivets tillämpningsområde, men som också kan behöva delas med flera aktörer under kontrollerade former. Exempel på sådana data är personuppgifter och data som skyddas av andra aktörers immateriella rättigheter. Medlemsstaterna är skyldiga att utse ett eller flera behöriga organ för att stödja de offentliga myndigheter som beviljar tillgång till vidareutnyttjande av data enligt förordningen (se artikel 7). De behöriga organen får också anförtros uppgiften att bevilja tillgång till vidareutnyttjande av data.
Dataförvaltningsförordningen reglerar härutöver tillhandahållande av så kallade datadelningstjänster och en rättslig ram för tillhandahållande av data för altruistiska ändamål (artikel 1). Dataaltruism innebär att de registrerade har gett sitt samtycke till att deras data behandlas för ändamål av allmänintresse såsom vetenskaplig forskning eller förbättring av offentliga tjänster, utan krav på ersättning, se artikel 2.10.
Leverantörer av dataförmedlingstjänster kallas dataförmedlare i förordningen. Dataförmedlingstjänster är bland annat tjänster för utbyte av data, plattformar eller databaser som möjliggör utbyte eller delning av data samt infrastruktur för sammankoppling av datainnehavare och dataanvändare (artikel 9). Dessa tjänster omfattas av en anmälningsplikt till en behörig myndighet. De utsedda behöriga myndigheterna ska uppfylla vissa krav (artikel 12). Kraven för behörighet är bland annat att myndigheterna ska vara juridiskt åtskilda från, och funktionellt oberoende av, alla leverantörer av datadelningstjänster (artikel 23).
Tjänsteleverantörerna kommer dock inte att ha rätt att använda delade data i andra syften. De kommer till exempel inte att kunna sälja data vidare (artikel 11). Däremot får de ta betalt för de transaktioner som de utför. Kraven på tjänsteleverantörerna syftar bland annat till att skydda mot olaglig internationell överföring av eller statlig åtkomst till icke-personuppgifter. För personuppgifter finns inom EU redan liknande skyddsåtgärder i EU:s dataskyddsförordning (se avsnitt 6.4).
5.5.3. Särskilt om förhållandet till EU-rätt som rör inre marknad för data
Fastighetsregisterlagstiftningen har betydelse för styrningen av informationsförsörjningsverksamheten hos Lantmäteriet (se avsnitt 5.4.4).
Den EU-rätt som vi har beskrivit ovan påverkar i sin tur informationshanteringen i sådan verksamhet. Skillnaden mot vad vi har beskrivit om samhällets digitala informationsförsörjning är att EUreglerna har ett eller flera särskilt reglerade mål inom EU-rätten. Tillämpningsområdet för reglerna kan därför vara bredare eller snävare jämfört med de mål som beskrivs i avsnitt 5.4 för samhällets informationsförsörjning.
Det finns dock inga regler i fastighetsregisterlagen som anger hur den lagen förhåller sig till EU:s regler. Exempelvis i fråga om personuppgifter har fastighetsregisterlagen företräde framför öppna data-lagen, se 1 kap. 2 § öppna data-lagen. Men när öppna data-lagen är tillämplig gäller bestämmelserna i den lagen även för fastighetsregistret.
I 5 kap. öppna data-lagen finns det exempelvis krav på handläggning av en begäran. En myndighet ska inom fyra veckor avgöra ett ärende till följd av en begäran om tillgängliggörande enligt lagen, se 5 kap. 1 §. Tidsfristen får förlängas i vissa fall. Enligt 5 kap. 2 § ska en myndighet lämna ett skriftligt och motiverat beslut om sökanden begär det.
Fastighetsregisterlagen innehåller inga särskilda regler om handläggning av begäran om åtkomst till uppgifter i fastighetsregistret. Det är i stället de allmänna reglerna enligt förvaltningslagen som gäller för dessa fall.
Förvaltningslagen innehåller en tidsfrist på fyra veckor, men den startar först sex månader efter att ett ärende har inletts, se 12 § första stycket. Enligt 4 § förvaltningslagen är lagen underordnad annan lag eller förordning som innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen.
Öppna data-lagens tidsfrist som börjar löpa parallellt från det att begäran kommit in är alltså styrande för myndighetens handläggning enligt fastighetsregisterlagen, men enbart när öppna data-lagen är tillämplig. Öppna data-lagen är till exempel inte tillämplig på datadelning mellan myndigheter.
Fastighetsregisterlagen innehåller en hänvisning till de regler som rör Inspire-direktivet, det vill säga lagen om geografisk miljöinformation, se 2 § 7 p. fastighetsregisterlagen. Bestämmelsen infördes som en anpassning i samband med införandet av Inspire-direktivet i svensk rätt. Reglerna i fastighetsregistret utgör därmed inte ett hinder för fullgörande av informationsansvaret enligt Inspire-direktivet (se prop. 2009/10:224 s. 86–87).
När det gäller dataförvaltningsförordningen så finns det för närvarande förslag till hur bland annat öppna data-lagen bör anpassas och vilka ytterligare kompletterande bestämmelser som behövs i svensk rätt, se Genomförande av EU:s dataförvaltningsförordning (Ds 2023:24).
Av våra direktiv framgår att regelutvecklingen för fastighetsregistret bör harmoniera med utvecklingen av den inre marknaden för data, framför allt vad gäller kontrollerad datadelning inom ramen för de gemensamma europeiska dataområden som är av betydelse för samhällsbyggnadsområdet.
I skälpunkt 2 dataförvaltningsförordningen förklaras att visionen om ett gemensamt europeiskt dataområde handlar om en inre marknad för data som säkerställer att data kan användas i enlighet med gällande lagstiftning oavsett var i unionen de lagras. Tanken är också att skapa förutsättningar för ett fritt och säkert dataflöde med tredjeländer. Sektorsvisa dataområden inrättas för att förverkliga visionen. Dataområden utgör de konkreta system inom vilka så kallad datapooling och datadelning kan ske.
Det finns för närvarande inget särskilt utpekat dataområde för vidareutnyttjande av data inom samhällsbyggnad, enligt EU:s datastrategi. De i strategin uppräknade områdena är dock inte uttömmande utan kan komma att utökas.
6. Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen
6.1. Inledning
Informationens öppenhet kan begränsas med hänsyn till olika typer av skyddsintressen som regleras i lagstiftningen. I fastighetsregisterlagen finns till exempel flera bestämmelser som syftar till att skydda personuppgifterna i fastighetsregistret bland annat genom att begränsa tillgängliggörandet av dessa i elektronisk form. Relevanta regler om informationens öppenhet har vi beskrivit i föregående kapitel.
De skyddsintressen som är förknippade med Lantmäteriets hantering av informationen i fastighetsregistret kan delas in följande särskilda skyddsintressen:
- sekretess till skydd för rikets säkerhet (avsnitt 6.2)
- säkerhetsskydd för verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet (avsnitt 6.3)
- integritetsskydd och skydd för personuppgifter (avsnitt 6.4)
- informationssäkerhet för minskad sårbarhet (avsnitt 6.5)
- förfaranden till skydd för data vid vidareutnyttjande inom EU:s inre marknad för data (avsnitt 6.6).
6.2. Sekretess till skydd för rikets säkerhet
6.2.1. Generellt om sekretesslagstiftningen
Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas med hänsyn till de intressen som räknas upp i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF). Begränsningarna framgår av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) eller annan lag som den lagen hänvisar till.
Med sekretess menas förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt. Sekretess kan alltså avse både tystnadsplikt och handlingssekretess, vilket innebär att inte bara en myndighets utlämnande av allmänna handlingar begränsas, utan även en myndighets tillgängliggörande av information utan en föregående begäran.
Otillåtet röjande av en sekretessbelagd uppgift är enligt 20 kap. 3 § brottsbalken straffsanktionerat som brott mot tystnadsplikt.
I 8 kap. OSL anges vilka sekretessen gäller mot. En uppgift för vilken sekretess gäller får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (8 kap. 1 §). Sekretess gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (8 kap. 2 §). Sekretess gäller också mot en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med vissa föreskrifter (8 kap. 3 §).
I 10 kap. OSL finns olika övergripande sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess. Av 10 kap. 2 § framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen tar sikte på myndighetens behov, inte mottagaren av den sekretessbelagda uppgiftens behov (se prop. 1979/80:2 del A s. 122). Andra sekretessbrytande bestämmelser i 10 kap. handlar bland annat om partsinsyn, miljöinformation och geografisk miljöinformation. I 10 kap. 27 § OSL finns den så kallade generalklausulen. En sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
En sekretessbrytande bestämmelse kan också formuleras som en uppgiftsskyldighet med stöd av 10 kap. 28 §. Sådana skyldigheter finns i olika författningar.
6.2.2. Särskilt om försvarssekretessen
Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 1 § TF begränsas om det krävs med hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller mellanfolklig organisation. Sådana begränsningar finns i 15 kap. OSL. I kapitlets andra paragraf regleras den så kallade försvarssekretessen. Bestämmelsen om försvarssekretess är tillämplig på uppgifter som rör
- verksamhet för att försvara landet
- planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller
- som i övrigt rör totalförsvaret.
Sekretess gäller om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhets om uppgiften röjs.
Uppgifterna måste alltså på något sätt röra totalförsvaret. Totalförsvar är enligt 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvar består av militär verksamhet och civil verksamhet. I förarbetena anges att det civila försvaret omfattar alla de beredskapsförberedelser som bland annat de statliga civila myndigheterna vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som bedrivs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga samhällsfunktioner (se prop. 1994/95:7 s. 50). Uppgifter som enbart avser fredstida krissituationer, planering och förberedelser inför sådana situationer regleras i 18 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen.
Försvarssekretessen är utformad med ett rakt skaderekvisit vilket innebär att presumtion gäller för offentlighet. Sekretess gäller alltså endast om det kan antas att viss skada uppstår om uppgiften lämnas ut. I förarbetena till bestämmelsen anges att en presumtion för sekretess skulle leda till onödigt hemlighållande. Samhällets åtgärder för landets försvar får inte undandras offentlighet annat än då det verkligen är påkallat (prop. 1979/80:2 del A s. 133). Avgörande för bedömningen är om uppgiften är av den arten att ett utlämnande typiskt sätt kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen (prop. 1979/80:2 del A s. 80 f.).
Bestämmelsen om försvarssekretess är en så kallad primär sekretessbestämmelse som gäller i alla myndigheters verksamheter. Om en myndighet lämnar en uppgift som omfattas av försvarssekretess till en annan myndighet kan den mottagande myndigheten tillämpa bestämmelsen om försvarssekretess på uppgiften på samma sätt som den utlämnande myndigheten. Uppgiften är alltså tillförsäkrad samma skydd oavsett hos vilken myndighet den finns.
Det intresse som avses i bestämmelsen om försvarssekretess är landets försvar eller rikets säkerhet. Landets försvar tar sikte på alla de olika verksamheter som har betydelse för landets samlade försvarsåtgärder. Exempel på skada som ett röjande av en uppgift kan leda till är om Sverige får en minskad försvarsförmåga, försvarsvilja eller en minskad effekt av försvarssystem (se prop. 1979/80:2 del A s. 132–133).
Det finns inte någon definition av begreppet rikets säkerhet. Begreppet används dock genomgående i grundlagarna, straffrättsliga bestämmelser och i lagstiftning kring säkerhetsskydd. Se bland annat 2 kap. 13 § regeringsformen, 19 kap. brottsbalken och säkerhetsskyddslagen (2018:585).
I brottsbalken och säkerhetsskyddslagen har begreppet ersatts med Sveriges säkerhet vilket endast är en språklig ändring (se SOU 2015:25 s. 267 och prop. 2017/18:89 s. 40 f.). Utifrån förarbetena till 19 kap. brottsbalken kan begreppet sammanfattas som skyddet för Sveriges oberoende – i betydelsen självständighet och suveränitet – och bestånd. Det innefattar en rätt till okränkta landsgränser, ett bevarande av det svenska självstyret och det demokratiska statsskicket samt av nationens grundläggande funktionalitet (se prop. 2013/14:51 s. 20).
Försvarssekretessen gäller i högst 40 år, men det finns särskilda föreskrifter för vissa typer av uppgifter. För uppgifter som rör landskapsinformation om militärgeografiska förhållanden, rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbruk, underhållsanläggningar som kan röja försvarets grupperingar, planerade försvarsanläggningar i form av mineringar och andra hinder samt militärtekniska forskningsresultat gäller sekretess i 150 år (se 4 § första stycket offentlighets- och sekretessförordningen). Sekretessen gäller i 95 år om uppgifterna rör underrättelseverksamhet inom underrättelse- och säkerhetstjänsten.
6.2.3. Särskilt om sekretessmarkering
I våra direktiv beskrivs reglerna om sekretessmarkering som en särskild fråga som utredningen ska lämna förslag om.
Grundläggande regler om sekretessmarkering av allmänna handlingar finns i 2 kap. 20 § TF. Enligt denna bestämmelse får anteckning om hinder att lämna ut allmän handling bara göras på en handling, eller det datasystem vari handlingen hanteras, som omfattas av bestämmelse om sekretess.
Det sätt att markera att en handling kan innehålla uppgifter som omfattas av sekretess kallas sekretessmarkering och regleras i 5 kap. 5 § OSL. Om det kan antas att en uppgift i allmän handling inte får lämnas ut på grund av en bestämmelse om sekretess, får myndigheten markera detta genom en särskild anteckning (enkel sekretessmarkering). Myndigheten är alltså inte skyldig att förse en handling med en sekretessmarkering, dock med undantag för uppgifter som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet och som ska prövas endast av en viss myndighet (kvalificerad sekretessmarkering). I dessa fall ska anteckning göras och det ska framgå vilken myndighet som ska pröva frågan om utlämnande (se 2 kap. 17 § TF, 5 kap. 5 § andra stycket OSL och 1 § OSF).
En sekretessmarkering innebär inte något bindande avgörande i sekretessfrågan (JO 1993/94 s. 509). En sekretessmarkering tjänar enbart som en påminnelse om behovet av en noggrann sekretessprövning om uppgifterna begärs ut.
6.2.4. Förhållandet till offentlighets- och sekretesslagen
Fastighetsregistret syftar till att ge offentlighet åt den ingående informationen. Hur förhåller sig detta till reglerna om sekretesskydd?
Fastighetsregisterlagens portalparagraf som anger att syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet, utgör inte någon sekretessbrytande bestämmelse. Om det finns uppgifter i fastighetsregistret som omfattas av sekretess, då gäller reglerna i OSL för dessa uppgifter.
Det finns ingen särskild sekretessreglering för verksamhet som avser förande av fastighetsregistret (jfr sekretess för förande av pantbrevsregistret enligt 31 kap. 6 §). Motsatsvis innebär det att uppgifter i sådan verksamhet anses vara offentliga.
Uppgifterna i fastighetsregistret kan dock omfattas av olika andra primära sekretessbestämmelser (som alltså gäller i alla verksamheter) eller på grund av att sekretess följer med uppgifterna från en annan myndighet enligt särskilda bestämmelser.
Exempel på primära bestämmelser är sekretess för personuppgifter enligt 21 kap. 7 § OSL och försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § OSL. Enligt 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) (OSF) gäller folkbokföringssekretess enligt 22 kap. 1 § OSL också i fastighetsregistret och i kommunala fastighetsregister.
6.3. Säkerhetsskydd
Uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av till exempel försvarssekretess skyddas särskilt enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585).
Säkerhetsskydd är skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Detta framgår av 1 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen. Med säkerhetskänslig verksamhet avses alla verksamheter som till någon del är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett internationellt avtal om säkerhetsskydd som Sverige åtagit sig att följa (se 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen).
Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av sekretess enligt OSL eller som skulle ha omfattats av sekretess om OSL hade varit tillämplig (se 1 kap. 2 § andra stycket säkerhetsskyddslagen). Det innebär att även enskilda verksamhetsutövare som inte omfattas av OSL kan omfattas av säkerhetsskyddslagen.
I förarbetena till säkerhetsskyddslagen anges att särskilt relevant för vägledning i fråga om vilka uppgifter som till sin natur medför krav på säkerhetsskydd är försvarssekretessen. Även andra sekretessbestämmelser som delvis överlappar försvarssekretessen bör kunna tjäna som vägledning till vilka förhållanden som är av betydelse för Sveriges säkerhet (prop. 2017/18:89 s. 52).
Den som till någon del bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av säkerhetsskydd. Säkerhetsskyddsanalysen ska dokumenteras. Med utgångspunkt i analysen ska verksamhetsutövaren
planera och vidta de säkerhetsskyddsåtgärder som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, förekomst av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och övriga omständigheter (2 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen).
Säkerhetsskyddsåtgärderna som ska vidtas delas in i tre kategorier:
- informationssäkerhet
- fysisk säkerhet
- personalsäkerhet.
Informationssäkerhet ska förebygga att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter obehörighet röjs, ändras, görs otillgängliga eller förstörs. Informationssäkerhet ska också förebygga skadlig inverkan i övrigt på uppgifter och informationssystem som gäller säkerhetskänslig verksamhet (2 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen).
Fysisk säkerhet ska förebygga obehörigt tillträde till och skadlig inverkan på områden, byggnader och andra anläggningar eller objekt där säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter finns eller där säkerhetskänslig verksamhet i övrigt bedrivs (2 kap. 3 § säkerhetsskyddslagen).
Personalsäkerhet ska förebygga att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i en verksamhet där de kan få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller i en verksamhet som av någon annan anledning är säkerhetskänslig. Åtgärden personalsäkerhet ska också säkerställa att de som deltar i säkerhetskänslig verksamhet har tillräcklig kunskap om säkerhetsskydd (2 kap. 4 § säkerhetsskyddslagen).
Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in i fyra säkerhetsskyddsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säkerhet (2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen):
1. kvalificerad hemlig vid synnerligen allvarlig skada
2. hemlig vid allvarlig skada
3. konfidentiell vid en inte obetydlig skada
4. begränsat hemlig vid endast ringa skada.
Av 3 kap. 7 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955) framgår att det finns en skyldighet att förse säkerhetsskyddsklassificerade handlingar med en anteckning om vilken säkerhetsskyddsklass uppgifterna i handlingen har.
I säkerhetsskyddslagen finns också bestämmelser om skyldigheter när en annan aktör kan få del av säkerhetskänslig verksamhet, skydd för uppgifter som lämnas till utländska aktörer och skyldigheter vid överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. De sistnämna skyldigheterna behandlas särskilt i ett separat avsnitt nedan.
I 8 kap. säkerhetsförordningen finns bestämmelser om vilka myndigheter som utövar tillsyn över säkerhetsskyddet hos myndigheter och andra som lagen gäller för.
Som vi konstaterade i avsnitt 5.2.4 kan samma register ge upphov till många sammanställningar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter. Uppgifter som i sig är offentliga kan, genom att de sammanställs, leda till att offentlighets- och sekretesslagen och säkerhetsskyddslagen blir tillämpliga.
6.4. Integritetsskydd och skyddet för personuppgifter
6.4.1. Generellt om integritetsskyddslagstiftningen
I svensk rätt regleras det grundläggande skyddet för den personliga integriteten som en grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen (RF). Av 2 kap. 6 § RF framgår att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
Skyddet för den personliga integriteten får enligt 2 kap. 20–21 §§ RF begränsas genom lag endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Integritetsskyddet regleras också som en grundläggande fri- och rättighet inom europarätten.
Europakonventionen, gäller som lag i Sverige, se lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Enligt 2 kap. 19 RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
Enligt artikel 8 i konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förbyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Den europeiska unionsrätten (EU-rätten) är en del av europarätten och består av primär och sekundär EU-lagstiftning.
Dataskyddet i EU:s primärlagstiftning regleras i artikel 6.1 EUfördraget som hänvisar till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (se fördraget om Europeiska unionen EUT C 326, 26.10.2012).
I artikel 7 och 8 i stadgan slås bland annat fast att var och en har rätt till integritet, respekt för sitt privat- och familjeliv samt skydd av sina personuppgifter. Enligt artikel 52.1 i stadgan får begränsningar av enskildas rätt till skydd för sina personuppgifter endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Ett krav är också att proportionalitetsprincipen beaktas.
Dataskyddet i EU:s primärlagstiftning regleras också i artikel 16 i Funktionsfördraget som slår fast rätten till skydd för personuppgifter och befogenheten för Europaparlamentet och rådet att lagstifta om dataskyddsfrågor i sekundär EU-lagstiftning (se fördraget om Europeiska unionens funktionssätt EUT C 326, 26.10.2012).
Sedan 25 maj 2018 gäller en ny generell EU-förordning för behandling av personuppgifter inom EU, mot bakgrund av artikel 16 Funktionsfördraget, se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter om och upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), också känd som GDPR.
I vårt betänkande använder vi benämningen EU:s dataskyddsförordning eller dataskyddsförordningen, när vi hänvisar till dessa regler.
EU:s rättsakter som utgör EU-förordningar är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat, se artikel 288 Funktionsfördraget.
För ytterligare beskrivning av den internationella rättsliga ramen för integritetsskyddet se betänkandet Ny dataskyddslag (SOU 2017:39), s. 64–67.
6.4.2. Dataskyddsreformen
Införandet av EU:s dataskyddsförordning 2018 innebar en genomgripande dataskyddsreform inom EU. I svensk rätt ledde reformen till att personuppgiftslagen (1998:204) upphävdes och ersattes med lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen).
Den svenska dataskyddslagen är subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning vilket innebär att avvikande bestämmelser i registerförfattningar har företräde (se 1 kap. 6 §). Den nuvarande fastighetsregisterlagen är en sådan registerförfattning som har företräde framför dataskyddslagen.
Anpassningar av fastighetsregisterlagen till de nya reglerna infördes genom prop. 2017/18:111, se även Ds 2017:19.
6.4.3. Närmare om dataskyddsförordningens krav på behandling av personuppgifter
Dataskyddsförordningen syftar till att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Ett övergripande syfte med dataskyddsförordningen är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet för personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter (artikel 1).
Dataskyddsförordningen tillämpas på behandling av personuppgifter som helt eller delvis sker på automatisk väg samt på annan behandling (manuell behandling) av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register (artikel 2.1). Det finns en rad undantag från tillämpningsområdet för förordningen. Den ska inte tillämpas på behandlingar som utförs av en fysisk person och som är av rent
privat natur. Detsamma gäller behandlingar som sker inom verksamhet som inte omfattas av EU-rätten (till exempel försvar och nationell säkerhet), behandling som sker inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och behandling som sker inom brottsbekämpande verksamhet (artikel 2.2).
Dataskyddsförordningen är tillämplig på verksamhet som bedrivs av personuppgiftsansvariga som är etablerade i EU/EES, oavsett om själva behandlingen utförs i EU eller inte (artikel 3.1). Den är även tillämplig på behandling som utförs av personuppgiftsansvariga som inte är etablerade i EU/EES. Då krävs det att behandlingen avser registrerade som befinner sig i unionen. Dessutom ska behandlingen ha anknytning till varor eller tjänster som erbjuds till registrerade i unionen, eller anknytning till övervakning av de registrerades beteende så långe beteendet sker inom EU (artikel 3.2).
Dataskyddsförordningen förutsätter att det finns en rättslig grund för behandling av personuppgifter (artikel 6). En sådan grund är till exempel om behandling är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som den personuppgiftsansvarige har (artikel 6.1 c). En annan grund är att behandlingen behövs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Dessa grunder måste vara fastställda i unionsrätten eller nationell rätt för att kunna åberopas.
Kravet på att den rättsliga grunden ska fastställas avser den verksamhet som bedrivs och inte behandlingen av personuppgifter som sådan (se prop. 2017/18:105 s. 49).
Det finns även krav på att syftet med behandlingen ska vara fastställt. Unionsrätten eller den nationella rätten måste också uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.
Utöver kravet på rättslig grund innehåller dataskyddsförordningen vissa grundläggande principer för personuppgiftsbehandling som ska vara uppfyllda. Principerna regleras i artikel 5 och innebär bland annat ändamålsbegränsning, uppgifts- och lagringsminimering samt konfidentialitet. Personuppgifter ska vidare behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade. Det är den personuppgiftsansvarige som ansvarar för, och ska kunna visa, att de grundläggande principerna följs.
Den personuppgiftsansvarige är den som bestämmer ändamålen för vilka uppgifterna ska behandlas och hur behandlingen ska gå till. Den faktiska behandlingen kan överlåtas till någon annan, men personuppgiftsansvaret kan inte överlåtas (artikel 4.7 d). Den som utför behandlingen för den personuppgiftsansvariges räkning kallas personuppgiftsbiträde. I förordningen uppställs särskilda krav bland annat avseende instruktioner till personuppgiftsbiträden (se artikel 28).
Den personuppgiftsansvarige har ett skadeståndssanktionerat ansvar för att behandlingen sker i enlighet med dataskyddsförordningen (artikel 82).
En medlemsstat har rätt att i sin nationella rätt precisera vem som är personuppgiftsansvarig, till exempel i en registerförfattning.
Av definitionen av den personuppgiftsansvarige framgår att flera aktörer kan vara gemensamt ansvariga. Detta gäller om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms gemensamt (artikel 4.7 d). I dessa fall behöver de inblandade inte skriva ett avtal, däremot ska de fastställa sitt respektive ansvar.
Det är som huvudregel förbjudet att behandla personuppgifter som ingår i så kallade särskilda kategorier av personuppgifter, till exempel som avslöjar politiska åsikter eller rör fällande domar i brottmål (artikel 9 och 10). I vissa situationer gäller undantag från det principiella förbudet (artikel 9.2–4).
I artiklarna 12–23 finns bestämmelser om de registrerades rättigheter. Här kan nämnas rätten till information (artikel 13 och 14), rätten för den registrerade att få sina personuppgifter rättade eller raderade (artikel 16 och 17) samt en rätt att framställa invändningar mot en pågående behandling (artikel 21).
I artikel 44 finns ett principiellt förbud att överföra personuppgifter till ett tredjeland, det vill säga utanför EU och EES, eller en internationell organisation. Undantag från detta förbud föreskrivs i artiklarna 45, 46 och 49.
6.4.4. Särskilt om begreppet personuppgift
Med personuppgift avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (artikel 4.1 EU:s dataskyddsförordning). Exempel på personuppgifter är identifikationsnummer och
lokaliseringsuppgift. Avgörande är att uppgiften, enskilt eller i kombination med andra uppgifter, kan knytas till en levande person.
Utifrån vårt uppdrag är det av särskilt intresse att beskriva närmare när en fysisk person anses vara identifierbar.
Det kan till exempel vara så att det inte går att identifiera fysiska personer enbart med uppgifter i en viss informationstjänst, utan att det krävs ytterligare upplysningar och bearbetningar av uppgifterna.
Utgångspunkten för bedömningen av begreppet identifierbar finns i skäl 26 i EU:s dataskyddsförordning. För att avgöra om en fysisk person är identifierbar bör man beakta alla hjälpmedel som
- kan användas av den personuppgiftsansvarige eller någon annan
- kan komma att användas för att direkt eller indirekt identifiera den fysiska personen.
För att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att användas för att identifiera den fysiska personen bör man beakta
- samtliga objektiva faktorer, såsom kostnader och tidsåtgång för identifiering
- tillgänglig teknik vid tidpunkten för behandlingen och
- den tekniska utvecklingen.
Ytterligare vägledning för bedömningen för att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att användas, finns i ett yttrande från Artikel 29-gruppen, se Yttrande 4/2007 om begreppet personuppgifter (s. 15–18). Artikel 29-gruppen var före dataskyddsreformen en oberoende europeisk arbetsgrupp som behandlade frågor om integritetsskydd. I samband med dataskyddsreformen bildades den europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) vars uppgift är bland annat att ta fram riktlinjer och vägledningar för att se till att EU:s dataskyddsförordning tillämpas på samma sätt.
Relevanta punkter från Artikel 29-gruppens yttrande som nämnts ovan är följande:
- Enbart en hypotetisk möjlighet att särskilja en individ är inte tillräckligt för att anse att personen är identifierbar. Om denna möjlighet inte existerar eller är försumbar bör personen inte anses som identifierbar.
- En relevant faktor för bedömningen är den personuppgiftsansvariges syfte med behandlingen. Om syftet med behandlingen är att identifiera personer, kan man förutsätta att den ansvariga eller någon annan delaktig har eller kommer att ha hjälpmedel som rimligen kommer att användas.
- Om identifiering inte ingår i syftet med behandlingen blir de tekniska åtgärderna för att förhindra identifiering av mycket stor betydelse. Genomförandet av sådana åtgärder blir då ett villkor för att informationen inte ska anses utgöra personuppgifter.
6.4.5. Särskilt om ändamålsbegränsning
Enligt artikel 5.1 b EU:s dataskyddsförordning ska personuppgifter samlas in för vissa angivna ändamål och eventuell vidarebehandling av uppgifterna ska prövas gentemot dessa ändamål (principen om ändamålsbegränsning).
I skäl 39 till EU:s dataskyddsförordning klargörs bland annat att de specifika ändamålen bör vara tydliga, legitima och ha bestämts vid den tidpunkt då personuppgifterna samlades in. Av skäl 50 framgår att behandling av personuppgifter för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in endast bör vara tillåten när detta är förenligt med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. I dessa fall krävs det inte någon annan separat rättslig grund än den med stöd av vilken insamlingen medgavs.
Den personuppgiftsansvarige får behandla personuppgifter för andra ändamål än de för vilka uppgifterna samlades in när detta grundar sig på EU-rätt eller nationell lagstiftning (artikel 6.3 och 23 EU:s dataskyddsförordning). I annat fall måste en förenlighetsprövning göras enligt artikel 6.4.
Enligt artikel 23.2 a ska lagstiftning som begränsar tillämpningsområdet för förordningens rättigheter och skyldigheter innehålla specifika ändamålsbestämmelser, när så är relevant. Ändamålsbestämmelser kan ha olika nivå av precision beroende på hur riskfylld behandlingen anses vara.
Principen om ändamålsbegränsning har betydelse för att kunna uppfylla andra krav i förordningen. Artikel 5.1 c anger att personuppgifter ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Ändamålet har också
bland annat betydelse för vad som är en lämplig säkerhetsnivå enligt artikel 32. Vid bedömning av de olika rättigheterna enligt förordningen görs avvägningar med beaktande av ändamålet med behandlingen.
Den personuppgiftsansvarige är skyldig att föra ett register över egna behandlingar och ändamålet med behandlingarna enligt artikel 30.
6.4.6. Särskilt om säkerhet för personuppgifter
Enligt artikel 5.1 f ska personuppgifter behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (principen om datasäkerhet).
Principen kräver att det vidtas lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder när personuppgifter behandlas, för att skydda uppgifterna mot oavsiktlig, obehörig eller olaglig tillgång, användning, modifiering, utlämnande, förlust, förstöring eller skada (se skäl 39).
Säkerhet i samband med behandling för personuppgifter regleras i artikel 32. Den personuppgiftsansvarige måste bedöma riskerna med behandlingen och vidta lämpliga åtgärder för att minska dem, till exempel genom kryptering eller pseudonymisering. Riskbedömningen avser risker för de fysiska personers rättigheter och friheter och kan till exempel avse risken för obehörigt röjande eller obehörig åtkomst till personuppgifter som överförs. Lämpliga åtgärder bestäms utifrån den säkerhetsnivå som den personuppgiftsansvarige har bedömt som lämplig för uppgifterna. I bedömningen av säkerhetsnivå får den personuppgiftsansvarige beakta många olika faktorer, bland annat behandlingens art, ändamål, riskens sannolikhetsgrad och allvar.
I artikel 32.4 ställs bland annat krav på behörighetssystem och tydliga instruktioner för dem som utför behandlingarna under den personuppgiftsansvariges överinseende.
6.4.7. Särskilt om överföring till tredjeland
I artikel 44 finns det ett principiellt förbud mot överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer, det vill säga export av personuppgifter.
Förutsättningarna för en tillåten överföring anges i artiklarna 45, 46, 48 och 49. Enligt 1 kap. 7 § den svenska dataskyddslagen ska artiklarna inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller bland annat vid behandling som sker för journalistiska ändamål.
Med tredjeland menas en stat utanför EU och EES. Med internationell organisation avses en organisation eller dess underställda organ, som lyder under folkrätten, eller ett annat organ som inrättats genom eller på grundval av en överenskommelse mellan två eller flera länder (artikel 4.26).
När är det fråga om överföring till tredjeland?
Europeiska dataskyddsstyrelsen har identifierat tre kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en överföring till tredjeland (se riktlinje 5/2021).
1. En personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde (exportören) är underkastad dataskyddsförordningen för den aktuella behandlingen av personuppgifter.
2. Exportören lämnar uppgifterna till en annan personuppgiftsansvarig eller gemensamt personuppgiftsansvariga (importören).
3. Importören finns i ett tredjeland eller är en internationell organisation, oberoende av om importören är underkastad dataskyddsförordningen för den aktuella behandlingen av personuppgifter i enlighet med artikel 3.
När är överföringen tillåten?
Överföringen är tillåten bland annat i följande fall:
- Överföringen sker inom ramen för ett beslut av Europeiska kommissionen om adekvat skyddsnivå (artikel 45). En förteckning över besluten finns på kommissionens webbplats.
- Överföring omfattas av lämpliga skyddsåtgärder eller sker med stöd av ett tillstånd från tillsynsmyndigheten (artikel 46). Europeiska dataskyddsstyrelsen har utfärdat rekommendationer för denna artikel, se rekommendation 1/2020 och 2/2020. Ett exem-
pel på skyddsåtgärder är standardiserade bestämmelser som antagits av Europeiska kommissionen. Se kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/914 om standardklausuler.
- I artikel 48 anges förutsättningar för överföring som rör domstolsbeslut eller beslut från myndigheter i tredjeland. I sådana fall krävs bland annat särskilda avtal.
- I artikel 49 finns övriga undantag. Överföring får till exempel ske av viktiga skäl som rör allmänintresset (punkt d). Det allmänna intresset ska vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella rätten (artikel 49.4). Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana nationella bestämmelser (artikel 49.5). Ett annat exempel på undantag enligt artikel 49 är när överföringen sker från ett register som är avsett att ge allmänheten information och som är tillgängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett berättigat intresse (punkt g). Detta gäller dock inte om överföringen omfattar alla personuppgifter eller hela kategorier av personuppgifter i registret (artikel 49.2).
Det finns flera bestämmelser i svensk rätt som föreskriver undantag med stöd av artikel 49 punkt d och g.
I 7 § förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket anges att personuppgifter får föras över till tredjeland i den utsträckning uppgifterna ingår i myndighetens register. I uppräkningen ingår till exempel handelsregistret.
En liknande reglering finns i förordningen (2007:1111) med instruktion för Patent- och registreringsverket.
De register som omfattas av undantaget är sådana som enligt författning uttryckligen syftar till att ge offentlighet åt den information som ingår i registren.
Dessa bestämmelser har bedömts som förenliga med EU:s dataskyddsförordning (Ds 2017:28 s. 135 ff., jfr även med prop. 2017/18:122 s. 41 och prop. 2013/14:132 s. 13–14).
6.4.8. Förhållandet till integritetsskyddslagstiftningen
Fastighetsregisterlagen utgör en komplettering till de generella reglerna om integritetsskydd och skydd för personuppgifter.
Fastighetsregisterlagstiftningen anpassades till EU:s dataskyddsförordning i samband med dataskyddsreformen 2018 (se Ds 2017:19 och prop. 2017/18:111). Det har dock inte gjorts någon översyn av avvägningarna bakom integritetsskyddsbestämmelserna sedan fastighetsregisterlagens tillkomst.
Begreppet personuppgift
Definitionen av begreppet personuppgift avgränsar tillämpningsområdet för flera bestämmelser i fastighetsregisterlagen. I förarbetena finns dock enbart övergripande överväganden kring begreppet (prop. 1999/2000:39 s. 73 f. och 83 f.). Av förarbetena framgår att utgångspunkten för fastighetsregistret inte är personer utan fastigheter. Vidare framgår det att uppgifter om personer huvudsakligen förekommer indirekt genom att personen är knuten till fastigheten. Många uppgifter har dessutom svag anknytning till enskilda personer. Slutligen framgår det att beroende på vilken behandling som utgörs kan den fastighetsanknutna informationen vara att anse som personuppgifter.
I förarbetena till lagen om geografisk miljöinformation konstaterade regeringen att adresser och fastighetsbeteckningar i fastighetsregistret är personuppgifter, se prop. 2009/10:224 s. 71. Det saknas dock närmare förklaring till hur definitionen av begreppet personuppgift tillämpats i det fallet.
Ändamålsbestämmelser
I förarbetena till fastighetsregisterlagen poängteras flera gånger att onödiga hinder inte bör uppställas för användningen av fastighetsregistret och de så kallade grunddata (se prop. 1999/2000:39 s. 73 och 83 f.). Det poängteras vidare att det primära syftet med registret är att ge offentlighet åt informationen i registret, men att det finns skäl för att ställa upp hinder i fråga om personuppgifter genom att i lagstiftningen ange vilken användning som är tillåten.
Regeringen ansåg att mängden av uppgifter i systemet och de sammanställningar som kan göras om en enskild i vissa fall kunde ge upphov till integritetsproblem. Regeringen kom därför fram till att användningen måste begränsas så att den inte kommer i konflikt med den datarättsliga regleringen och så att integritetsintressena beaktas i en utsträckning som är tillfredsställande (prop. 1999/2000:39 s. 73 f.).
För att avvägningen mellan användarintressena och integritetsintressena skulle fungera i praktiken, ansåg regeringen att en viktig utgångspunkt för utformningen av reglerna är att de ska kunna ändras successivt, se prop. 1999/2000:39 s. 74 och 83. Det har emellertid endast gjorts en ändring i ändamålsbestämmelsen på de 23 år som förflutit, mot bakgrund av Inspire-direktivet (prop. 2009/10:224 s. 70).
Begränsningar med hänsyn till informationssäkerhet
Av förarbetena framgår vidare att en viktig utgångpunkt för de befintliga reglerna är att de ska ta hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen och vara så teknikoberoende som möjligt. Regeringen ansåg dock att det fanns skäl att göra vissa sådana begränsningar med avseende på formen för utlämnande och möjligheten till urval och bearbetningar i registret, se prop. 1999/2000:39 s. 74.
Begränsningarna utformades mot bakgrund av en riskbedömning kring användningen. Riskerna ansågs öka om många uppgifter samlas i ett enda register. Syftet med begränsningarna var att minska dessa risker. Närmare beskrivning av begränsningarna finns i avsnitt 4.3.8. Några nya riskbedömningar har inte gjorts av lagstiftaren sedan lagens tillkomst.
I EU:s dataskyddsförordning finns inte någon särskild bestämmelse som förbjuder eller påbjuder visst sätt för tillhandahållande av information. Kraven på säkerhet enligt artiklarna 5.1 f och 32 kan dock kräva särskilda överväganden och åtgärder av den personuppgiftsansvariga i samband med ett utlämnande.
Undantag från reglerna om överföring av personuppgifter till tredjeland
Vid tillkomsten av fastighetsregisterlagen fanns det inte anledning att införa några särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet för fastighetsregistret, se prop. 1999/2000:39 s. 104.
6.5. Informationssäkerhet för minskad sårbarhet
Bestämmelser om informationssäkerhet finns i flera olika regelverk.
En författning som reglerar säkerhetsåtgärder för skydd av information begränsar normalt inte en enskilds rätt till tillgång till informationen (prop. 2021/22:225 s. 36). Skyddsintresset utifrån ett informationssäkerhetsperspektiv kan dock påverka hur informationen lämnas ut exempelvis i fråga om format, se 2 kap. 1 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna datalagen). I det följande ges därför en överblick över reglerna rörande informationssäkerhet.
Bestämmelser om informationssäkerhet avser oftast antingen skydd för information i viss typ av verksamhet eller särskilt skydd för viss typ av information samt skydd av nätverks- och informationssystem i vissa typer av verksamheter. Regleringen kan delas in i tre områden, nämligen regler rörande säkerhetskänslig verksamhet, samhällsviktig verksamhet och övriga regler.
Informationssäkerhet är en del av säkerhetsskyddet för säkerhetskänslig verksamhet. Dessa regler finns i säkerhetsskyddslagen som vi har beskrivit ovan i avsnitt 6.3.
Informationssäkerhet för samhällsviktig verksamhet regleras för statliga myndigheter i beredskapsförordningen (2022:524). Samhällsviktiga och digitala tjänster regleras i lagen (2018:1174) respektive förordningen (2018:1175) om informationssäkerhet och samhällsviktiga och digitala tjänster. Nämnda lag baseras på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (NIS-direktivet). Den så kallade NIS-lagstiftningen håller för närvarande på att ses över utifrån det så kallade NIS2direktivet i Utredningen om genomförande av EU:s direktiv om åtgärder för hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen och EU:s direktiv om kritiska entiteters motståndskraft, se dir. 2023:30.
Krav på informationssäkerhet vid personuppgiftsbehandling regleras i EU:s dataskyddsförordning, se avsnitt 6.4.6. Arkivlagen (1990:782), arkivförordningen (1991:446) samt Riksarkivets föreskrifter (RA-FS 2009:1 och 2009:2) innehåller bestämmelser som syftar bland annat till att säkerställa riktigheten hos allmänna handlingar.
6.5.1. Särskilt om kraven enligt beredskapsförordningen
I beredskapsförordningen finns bestämmelser som syftar till att statliga myndigheter genom sin verksamhet ska minska sårbarheten i samhället. Myndigheterna ska utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter under fredstida krissituationer och inför, respektive vid, höjd beredskap. Varje myndighet ansvarar för att egna informationshanteringssystem uppfyller sådana grundläggande och särskilda säkerhetskrav att myndighetens verksamhet kan utföras på ett tillfredsställande sätt (13 §).
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har meddelat föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna om informationssäkerhet se MSBFS 2020:6 och 2020:7. Med informationssäkerhet avses bevarande av konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet hos information (3 §, MSBFS 2020:6).
Varje myndighet ska bland annat identifiera och hantera behovet av kryptering för att skydda information mot obehörig åtkomst och obehörig förändring vid överföring och lagring (7 § MSBFS 2020:07).
Andra exempel på säkerhetskrav är att myndigheten, för att säkerställa spårbarhet i informationssystem, ska logga säkerhetsrelaterade händelser. Det kan röra sig om till exempel obehörig åtkomst och förändringar av behörighet för användare av informationssystem (16 §). Myndigheten ska analysera innehållet i säkerhetsloggarna för att upptäcka och hantera incidenter och avvikelser (17 §).
Vissa myndigheter har ett särskilt ansvar enligt beredskapsförordningen (beredskapsmyndigheter.) Försörjning av grunddata utgör en egen beredskapssektor. Den sektorsansvariga myndigheten är Skatteverket. De myndigheter som ingår i sektorn är Bolagsverket, Lantmäteriet och Myndigheten för digital förvaltning (Digg).
Beredskapsmyndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. De ska även verka för
att de övriga statliga myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda utvecklar sin förmåga i dessa avseenden (20 §).
6.5.2. Särskilt om krav på andra aktörer
För kommuner och regioner gäller lagen (2006:544) och förordningen (2006:637) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Nämnda författningar omfattar emellertid inte specifika bestämmelser om informationssäkerhet i bemärkelsen säker informationshantering.
De regler om informationssäkerhet som gäller även för andra aktörer än statliga myndigheter är främst EU:s dataskyddsförordning och säkerhetsskyddslagen. Tillämpningsområdet för dessa regelverk är dock avgränsat beroende på vilken typ av verksamhet det är fråga om respektive om aktören behandlar personuppgifter.
6.5.3. Särskilt om rapporterings- och annan underrättelseskyldighet
Statliga myndigheter ska rapportera it-incidenter till MSB enligt 14 § beredskapsförordningen. Om det kan antas att en incident som rapporterats till MSB har sin grund i en brottslig gärning ska MSB skyndsamt uppmana den rapporterande myndigheten att anmäla incidenten till Polismyndigheten. Den brottsliga gärningen kan exempelvis innebära dataintrång, sabotage, spionage, eller andra typer av störningar som leder till it-incidenter som kan utnyttjas vid elektroniska angrepp mot skyddsvärda informations- och kommunikationssystem.
Incidenter som rör säkerhetskänslig verksamhet ska rapporteras till Säkerhetspolisen (och i vissa fall Försvarsmakten) enligt 2 kap. 4 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955).
En särskild samverkan har år 2020 inrättats på uppdrag av regeringen inom cybersäkerhetsområdet (regeringsbeslut Fö2019/01330). Samverkan kallas ett nationellt cybersäkerhetscenter (NCSC) och består av myndigheterna Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten, MSB och Säkerhetspolisen. Samverkan ska även ske med Försvarets materielverk, Polismyndigheten och Post- och telestyrelsen. Centrets roll är bland annat att koordinera arbetet för att före-
bygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter. Centret ska också utgöra en nationell plattform för samverkan och informationsutbyte med privata och offentliga aktörer inom cybersäkerhetsområdet.
6.5.4. Förhållandet till reglerna om informationssäkerhet
De regler i fastighetsregisterlagen som har ett samband med informationssäkerhet är 6–10 §§ som bland annat begränsar formen för digital åtkomst till uppgifterna i fastighetsregistret, samt 4 § om behörighet att föra in och ta bort uppgifter i registret.
Det finns i dagsläget inga andra särskilda regler som rör informationssäkerhet i fastighetsregistret.
6.6. Förfaranden till skydd för datadelning inom EU:s inre marknad för data
I avsnitt 5.5 har vi beskrivit samhällsintresset som rör EU:s inre marknad för data och hur möjligheten till vidareutnyttjande av data bland annat bidrar till innovation och EU:s dataekonomi. Utifrån detta perspektiv av informationens öppenhet, aktualiseras behovet av ytterligare förutsättningar eller villkor när informationen görs tillgänglig för vidareutnyttjande. Nedan beskriver vi detta skyddsbehov genom en kortfattad förklaring av begreppet kontrollerad datadelning.
6.6.1. Kontrollerad datadelning
Av våra direktiv framgår att utvecklingen av fastighetsregistret bör harmonisera med utvecklingen av den inre marknaden för data inom EU, särskilt vad gäller kontrollerad datadelning.
Det finns ingen författningsreglerad definition av kontrollerad datadelning men begreppet används i olika strategiska styrdokument inom EU och i Sverige.
Ramarna för vad som avses med kontrollerad datadelning finns i EU:s datastrategi, se den Europeiska kommissionens meddelande
En EU-strategi för data, COM(2020) 66 final av den 19 februari 2020.
Enligt strategin ska en inre marknad för data vara på plats till 2030.
Verktyget för att bygga denna marknad är så kallade datautrymmen som ska bestå av tekniska och juridiska ramverk för att etablera kontroll över vidareutnyttjandet av data inom vissa utpekade områden.
En beskrivning av genomförd och kommande EU-lagstiftning inom detta område finns i Ds 2023:24 s. 40–43. Det rör sig delvis om lagstiftning om vi redan beskrivit ovan eller i tidigare kapitel, exempelvis dataförvaltningsförordningen och öppna data-direktivet (se avsnitt 5.5).
Förenklat uttryckt rör det sig om bestämmelser om syftar till att reglera viss nivå av kontroll över vidareutnyttjandet eller sekundäranvändningen av informationen. Ett exempel är artikel 5.3 dataförvaltningsförordningen enligt vilken offentliga myndigheter ska, i enlighet med unionsrätt och nationell rätt, säkerställa att uppgifternas skyddade karaktär bevaras. I detta syfte får myndigheterna bland annat införa skyldigheter avseende tillgång till och vidareutnyttjande av data inom en säker behandlingsmiljö som tillhandahålls eller kontrolleras av den offentliga sektorn, se artikel 5.3 b och 5.4. Kontrollen över vidareutnyttjandet kan även avse behovet av att skydda tredje parters rättigheter och intressen, se avsnitt 6.6.2.
I en rekommendation framtagen av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), se Enhanced access and
sharing of data C(2021)96 s. 8, finns det en definition av begreppet
villkorad åtkomst och datadelning.
Villkorad åtkomst och datadelning avser förfaranden (till exempel rättsliga regler eller avtal) som anger förutsättningarna för åtkomst och delning mot bakgrund av
- villkor för auktorisation av användare
- villkor för användning av data inklusive ändamålsbegränsning
- förutsättningar för mekanismer (tekniska och organisatoriska) för kontrollerad datadelning.
I den svenska datastrategin (Sveriges datastrategi I2021/02739), som hänvisar både till EU:s datastrategi och OECD:s rekommendation, utgör öppen och kontrollerad datadelning ett särskilt insatsområde (område 2).
Målet för insatsområdet är bland annat att statliga myndigheter och statliga företag ska ha en god förmåga att dela data både på ett öppet och på ett kontrollerat sätt.
Vägen till målet är enligt den svenska datastrategin att aktörer som samlar in eller förvaltar data måste bygga upp ett systematiskt informationssäkerhetsarbete och en organisation med tydliga processer för att hantera data genom en hel värdekedja – från produktion, över delning och utveckling, till värdeskapande. Myndigheter som delar data bör enligt strategin säkerställa att data kan delas på lämpligt sätt med lämplig grad av kontroll över vidareutnyttjandet, och där det är nödvändigt, med bibehållen kontroll över sekundäranvändningen (det vill säga med så kallad datasuveränitet).
6.6.2. Särskilt om immaterialrättsliga och konkurrensrättsliga aspekter
När data tillgängliggörs för vidareutnyttjande kan även skyddsintressen som rör immaterialrättsliga eller konkurrensrättsliga frågor aktualiseras.
I dataförvaltningsförordningen finns förfaranderegler som syftar till att säkerställa hantering och tillgängliggörande av data som skyddas av tredje mans rättigheter. Enligt artikel 5.7 ska vidareutnyttjande av data endast tillåtas i enlighet med immateriella rättigheter.
Dataförvaltningsförordningen ändrar inte förekomsten av immateriella rättigheter hos offentliga myndigheter. Den innehåller dock viss begränsning för myndigheters utövande av rättigheter som föreskrivs i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG om rättslig skydd för databaser, se artikel 5.7 andra meningen.
Det immaterialrättsliga skyddet för fastighetsregistret uttrycks i 30 § 2 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Enligt bestämmelsen ska myndigheten ta ut avgifter för att upplåta rätt att använda fastighetsinformation. Regler för att upplåta rätt att använda ett skyddat verk eller databas finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
När staten genom en myndighet säljer uppgifter på detta sätt, måste sådan säljverksamhet vara förenlig med 3 kap. 27 § konkurrenslagen. Enligt detta lagrum kan en säljverksamhet förbjudas bland annat om detta snedvrider eller hämmar konkurrensen på marknaden. Undantag är dock möjliga för förfarande som är försvarbara från allmän synpunkt. Bestämmelsen i konkurrenslagen har sin motsvarighet i 5 § öppna data-lagen som stadgar att villkor för vidareutnyttjande inte får begränsa konkurrensen.
6.6.3. Förhållandet till reglering som rör kontrollerad datadelning
Den bestämmelse i fastighetsregisterlagen som närmast liknar en bestämmelse om kontrollerad datadelning är 6 §. I 6 § regleras ett ansvar för Lantmäteriet att se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. Ansvaret innebär bland annat att myndigheten i enskilda fall får besluta om villkor för behandlingar som innebär urval och bearbetningar av uppgifter samt vid elektroniskt tillhandahållande.
Av författningskommentaren framgår att bestämmelsen är ett utflöde av personuppgiftsansvaret enligt 5 §, men att ansvaret sträcker sig även längre utifrån säkerhetssynpunkt. Syftet är bland annat att möjliggöra ytterligare begränsningar förutom de som regleras i 7– 10 §§ fastighetsregisteralgen, se prop. 1999/2000:39 s. 140. Exempel på villkor som räknas upp i nämnda förarbeten är vilken spridning som får ges uppgifter som har lämnats ut i elektronisk form. Bestämmelsen förutsätter med andra ord viss nivå av kontroll över vidareutnyttjandet i relevanta fall. Bestämmelsen är dock inte avgränsad till vidareutnyttjande utan är även tillämplig på datadelning mellan myndigheter.
7. Fördjupning av problembilden
7.1. Inledning
Bakgrunden till vårt uppdrag är att den rättsliga regleringen av fastighetsregistret inte följt med i samhällsutvecklingen och den snabba teknikutvecklingen. Regelverket utgör numera ett hinder för en effektiv försörjning med information. Det är inte heller anpassat för att möta nya utmaningar rörande informationssäkerhet och cybersäkerhet, inte minst mot bakgrund av det förändrade säkerhetspolitiska läget.
Syftet med det här kapitlet är att fördjupa de bakomliggande problemen som gjort att regelverket har blivit föråldrat. Vilka är de rättsliga hindren för effektiv informationsförsörjning? Vad är det som saknas i regelverket för att utmaningarna med informationssäkerhet och cybersäkerhet ska kunna hanteras på ett bättre sätt?
Beskrivningen av problemen utgår från de målområden och problem som beskrivits i våra direktiv. Hur vi har arbetat med beskrivningen framgår av avsnitt 7.2.
Inledande analys och överväganden kring problembilden finns i kapitel 10 och 11.
7.2. Intressentgrupper och arbetsmetod
Intressentgrupperna kring fastighetsregistret är stora. I vårt arbete med fördjupningen av problembilden har vi, som framgår av kapitel 2, haft kontakt med ett 30-tal olika intressenter för att diskutera erfarenheter av den nuvarande lagstiftningen och dess tillämpning.
Cirka 360 offentliga aktörer levererar information till fastighetsregistret, varav 290 är kommuner. Lantmäteriet är den enskilt största producenten av fastighetsinformation.
Vidare har Lantmäteriet för närvarande kring 80 avtal rörande fastighetsregistret med dataförmedlare, av Lantmäteriet benämnda vidareförädlare. Vi har deltagit i Lantmäteriets regelbundna träffar med dessa företag, samt haft ytterligare kontakter med enskilda företag. Dessa företag tar fram informationstjänster med fastighetsinformation för olika branscher och utifrån kundernas behov. Det kan röra sig om informationstjänster för verksamheter såsom fastighetsförvaltning, omsättning, kreditgivning, försäkringsgivning med mera. En del sådana tjänster är publika, till exempel olika bostadsplattformar som har ett utgivningsbevis i enlighet med yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser och riktar sig till allmänheten. I våra direktiv beskrivs att systemet med återförsäljare bidrar till en väl fungerande försörjning med fastighetsinformation. Antalet slutanvändare är därför svårt att uppskatta. För att få en uppfattning om volymen på användningen kan nämnas att år 2022 gjordes det drygt 640 miljoner direktanrop till registret, enligt uppgifter från Lantmäteriet.
En annan intressentgrupp som vi mött i vårt utredningsarbete har varit tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare enligt säkerhetsskyddslagen, främst inom områdena elförsörjning och elektronisk kommunikation. I fråga om denna intressentgrupp är det mellan ett par tusen och tiotusen fastigheter som berörs, enligt uppskattning från Lantmäteriet. Det finns knappt 3,4 miljoner fastigheter i Sverige.
En annan intressentgrupp är fastighetsägare som är privatpersoner och som därför berörs av regler kring integritetsskydd. En närmare beskrivning av denna intressentgrupp finns i integritetsanalysen i avsnitt 8.2.1.
Andra som vi träffat är bland annat Integritetsskyddsmyndigheten, Geodatarådet och styrgruppen för kommunala lantmäterimyndigheter, samt vissa andra pågående utredningar som vi beskrivit närmare i kapitel 2.
Som arbetsmetod har vi valt en mötesform med öppna diskussionsfrågor.
7.3. Dubbelhantering av information i fastighetsregistret
I våra direktiv beskrivs hur olika register slogs samman juridiskt till ett fastighetsregister genom den nu gällande regleringen i lagen om fastighetsregister. Vid uppläggningen av fastighetsregistrets föregångare fanns samma uppgifter i olika manuella register och de följde så att säga med in i systemet. När andra verksamheter digitaliserat sina offentliga register har det inneburit att samma uppgifter registreras en gång till i fastighetsregistret. Nuvarande regler kring fastighetsregistret innebär att det uppstår dubbelhantering av information mellan olika offentliga register och även inom själva fastighetsregistrets olika delar.
7.3.1. Krav som leder till dubbelregistrering av uppgifter
Lantmäteriet har beskrivit konsekvenserna av dubbelhanteringen i fastighetsregistret i rapporten Kvaliteten i fastighetsregistret (Fi 2019/01309). Rapporten är från 2013.
Av rapporten framgår att uppgifter som hämtas till fastighetsregistret från andra officiella register har sämre kvalitet jämfört det ursprungliga registret. Motsvarande uppgifter bland annat i naturvårdsregistret, fornminnesregistret, bebyggelseregistret och mineralrättsregistret hade alltså bättre kvalitet, enligt rapporten. Av rapporten framgår vidare att orsaken till bristerna främst är manuella uppdateringsrutiner med många inblandade parter.
Nämnda rapport utmynnade i två förslag som Lantmäteriet hemställde om separat. Det ena förslaget rörde kvartersregistret och resulterade i att uppgifter om kvarter togs bort från registret (se Lantmäteriets hemställan om ändring i fastighetsregistrets innehåll Ju 2017/07556). Motiveringen var att uppgifterna inte efterfrågades av användarna och att kommunerna hade slutat att begära redovisning av uppgifterna i registret.
Det andra förslaget rörde den manuella registerkartan och resulterade i att möjligheten att föra en manuell registerkarta upphörde (se Lantmäteriets hemställan om genomförande av en rikstäckande digital registerkarta, Ju2016/00947). Av hemställan framgår att det tidigare fanns en möjlighet för de kommunala lantmäterimyndigheterna att föra registerkartan i eget system. I denna fråga fanns det
också sedan tidigare en inriktning från regeringen för ett avskaffande av möjligheten att föra manuell registerkarta (prop. 2009/10:224 s. 88).
I våra kontakter med Lantmäteriet har myndigheten bekräftat att det fortfarande finns problem inom detta område. Den aktuella problembilden är följande.
Dubbelregistrering av uppgifter i den allmänna delen
Enligt Lantmäteriet är det främst följande uppgifter som dubbelregistreras i fastighetsregistret och som omfattas av problemet.
- uppgifter enligt 27 § 2 fastighetsregisterförordningen som avser detaljplaner som beslutas av kommuner enligt plan- och bygglagen (2010:900) och som kan tillgängliggörs genom Lantmäteriets nationella geodataplattform
- uppgifter enligt 27 § 3 som avser skyddade områden (exempelvis naturvårdsbestämmelser) i naturvårdsregistret hos Naturvårdsverket
- uppgifter enligt 27 § 3 som avser byggnadsminnen i bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet
- uppgifter enligt 27 § 3 som avser täkter (exempelvis berg och sandtäkter enligt 9 kap. miljöbalken)
- uppgifter enligt 27 § 3 som avser strandskydd enligt miljöbalken
- uppgifter enligt 27 § 7 som avser mineralrättsinformation, det vill säga bearbetningskoncession och anvisad mark som redovisas i mineralrättsregistret hos Bergsstaten
- uppgifter enligt 27 § 8 som avser fornlämningar kulturmiljöregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Närmare reglering av vilka konkreta författningsreglerade beslut som avses enligt de olika författningarna finns i Lantmäteriets föreskrift LMVFS 2000:2 med tillhörande ändringsföreskrifter.
Enligt Lantmäteriet handlar det alltså om uppgifter där det redan finns ett författningsreglerat ansvar för registerhållning, tillhandahållande eller motsvarande på nationell nivå. Lantmäteriet menar att det i dessa fall är tillräckligt att fastighetsregistret redovisar uppgifter
som möjliggör en koppling mellan de olika registren. Tillgängliggörande kan då ske via andra digitala verktyg, det vill säga vid sidan om fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet får detta en följdeffekt på vilka uppgifter som är relevanta att redovisa enlig 28 § fastighetsregisterförordningen och vilka uppgifter som behöver läggas till för att säkerställa att koppling kan göras mellan registren.
Avseende uppgifter om planer har Lantmäteriet förklarat att det för närvarande endast finns stöd för tillgängliggörande av nya detaljplaner vid sidan om fastighetsregistret. Tillgängliggörandet sker i detta fall i Lantmäteriets geodataplattform och innebär att den faktiska planen tillgängliggörs i ett maskinläsbart format. Redovisningen i fastighetsregistret kan enligt Lantmäteriet ändras först när det finns författningsstöd för en nationellt sammanhållen redovisning av samtliga gällande detaljplaner vid sidan om fastighetsregistret.
Kommunernas uppgifter i adress- och byggnadsdelen
Lantmäteriet har framfört följande om uppgifter i adress- och byggnadsdelen.
Uppgifter om byggnader och belägenhetsadresser för fastigheter skapas av kommunerna. Uppgifterna är samlade nationellt enbart i fastighetsregistret, men de kan också finnas lokalt i kommunernas egna system. Det är dock inte obligatoriskt att redovisa uppgifterna i fastighetsregistret, utan det är ett frivilligt åtagande för varje kommun.
Kommunerna har behörighet att föra in sina uppgifter i fastighetsregistret enligt 59 § och 63 §fastighetsregisterförordningen. Lantmäteriet har ett samverkansavtal med i princip alla kommuner. Samverkansavtalet reglerar kommunernas medverkan och ajourhållning av uppgifterna i fastighetsregistret. Avtalet reglerar också Lantmäteriets förfoganderätt över informationen och ersättning till kommunerna. Lantmäteriet har därutöver ett särskilt informationsansvar för informationen enligt 3 kap. 5 § och 15 § förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Informationsansvaret innebär enligt nämnda lag bland annat att Lantmäteriet ska hålla informationen tillgänglig via tjänster i infrastrukturen för geografisk miljöinformation.
Lantmäteriet har framfört att problemet med dagens regler är att de inte ger ett optimalt stöd för att tillgodose samhällets behov av dessa informationsmängder. Enligt Lantmäteriet finns det ett stort
samhällsintresse av nationell åtkomst till adress- och byggnadsinformation, vilket också framgår av EU-kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138 om fastställande av en förteckning över särskilda värdefulla dataset och arrangemangen för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa. Lantmäteriet har framfört att eftersom redovisningen av uppgifterna i dag är frivillig, lämnas det helt och hållet åt myndigheten att skapa incitament för kommunernas medverkan.
Lantmäteriet menar ändå att samverkan med kommunerna fungerar väl. Myndigheten har dock begränsade möjligheter att skapa incitament som påskyndar utvecklingen av informationen och det digitala tillhandahållandet i takt med samhällets behov. Lantmäteriet har påpekat för oss att samhällets behov av adressdata och byggnadsdata är mycket större än vad som finns i fastighetsregistret och att regleringen i fastighetsregistret är föråldrad. Detta behov har framförts till oss även av andra aktörer, bland annat Statistiska centralbyrån, särskilt i fråga om behovet av fler adresser.
Den information som behövs har Lantmäteriet definierat i samverkan med kommuner i så kallade specifikationer enligt vissa ISOstandarder.
En sådan nationell specifikation finns för byggnadsinformation, se Lantmäteriets dnr LM2019/012200. Av specifikationen framgår att byggnadsinformation omfattar byggnader i plan- och bygglagens mening och som används som bostad, för viss samhällsfunktion, verksamhet eller industri eller som utgör komplementbyggnad, ekonomibyggnad eller övrig byggnad. Enligt specifikationen har varje byggnad en geometrisk beskrivning. Enligt specifikationen är byggnader som ingår i fastighetsregistret så kallade registerbyggnader. Det finns cirka 7 miljoner registerbyggnader i fastighetsregistret.
Motsvarande typ av specifikation finns för adressinformation, se Lantmäteriets dnr LM2019/012198. Enligt denna specifikation är en belägenhetsadress ett sätt att ange en plats utan att använda koordinater. Av specifikationen framgår att en belägenhetsadress anger var en geografisk plats är belägen. Folkbokföringsadress och postadress är inte en del av specifikationen. Det finns cirka 3,7 miljoner belägenhetsadresser i fastighetsregistret.
Lantmäteriet har exemplifierat för oss vilka skillnader som finns mellan specifikationerna och kraven på redovisning i fastighetsregistret. Ett exempel är att lägesangivelse för byggnader i fastighetsregistret
ska ske via en centralpunktskoordinat. Enligt specifikationen för byggnad är det mer relevant att ange byggnadens geometri, vilket också är nödvändigt för att så småningom kunna hantera byggnadsdata i 3D, enligt Lantmäteriet. Behovet av hantering av data i 3D har även framförts särskilt av de kommunala lantmäterimyndigheterna som vi har träffat.
Lantmäteriet har framfört att ansvaret för att producera och tillgängliggöra byggnads- och adressinformation behöver regleras tydligare i författning eftersom det är en central informationsmängd i många samhällsprocesser. Lantmäteriet anser att kommunernas ansvar behöver tydliggöras eftersom informationen uppstår i kommunala processer, exempelvis bygglovsprocessen. Ett annat skäl för detta som Lantmäteriet har lyft är att informationen ligger till grund även för andra register, till exempel lägenhetsregistret.
Lantmäteriet har dock även framfört att adresser och byggnader samt annan fastighetsanknuten information som i dag finns i fastighetsregistret måste finnas där även fortsättningsvis, så länge det inte finns andra möjligheter att ge nationell och enhetlig åtkomst till informationen. Ett minimum som behöver finnas i fastighetsregistret, om tillgängliggörande kan ske på annat sätt, är att det finns en referens till informationen på varje berörd registerenhet, enligt Lantmäteriet.
I våra kontakter med Sveriges kommuner och regioner (SKR) har det framkommit att tillförlitliga uppgifter om adresser och byggnader är viktiga för digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen, men även i andra kommunala verksamheter. Ett generellt medskick till oss var att uppgifterna fortsatt behöver vara nationellt enkelt tillgängliga i digital och enhetlig form. Uppgifterna ingår som beslutsunderlag i många olika verksamheter hos kommunerna. Felaktiga uppgifter kan till exempel leda till att en detaljplan måste upphävas.
Vi har vidare diskuterat för- och nackdelar med den befintliga regleringen som baseras på frivillighet för kommunerna, med företrädare för SKR. En fördel med frivilligheten är att det skapas utrymme för olika förutsättningar som kan finnas för olika kommuner. Vi uppfattade dock att förutsättningarna för geodataverksamheten i kommunerna skulle kunna förbättras om ansvaret för informationen reglerades tydligare. Det framgick även att Lantmäteriets roll som central förvaltningsmyndighet skulle behöva tydliggöras bland annat när det gäller tillgängliggörande av värdefulla data enligt öppna data-
lagen och som produceras hos kommuner. En viktig förutsättning för bibehållen kvalitet är den ersättning som kommunerna får i dag från Lantmäteriet för att registrera adresser och byggnader i fastighetsregistret. Det har rört sig om runt 35 miljoner kronor per år de senaste åren.
Särskilt om uppgifter som kan beräknas fram
I våra direktiv beskrivs att vissa uppgifter inte behöver registreras utan kan beräknas fram när det behövs. Av direktivet framgår att en informationsmängd inte behöver vara större än vad som är nödvändigt. Lantmäteriet har i denna del förklarat för oss att det främst rör sig om utformningen av redovisningsenhets beteckning enligt 61 § fastighetsregisterförordningen och handlar om uppgifternas koppling till berörd fastighet. En konsekvens av nuvarande regler, som Lantmäteriet har pekat på, är att myndigheten har behövt utveckla ett separat bristhanteringssystem för dessa kopplingar. Lantmäteriet menar att arbetet med att koppla ihop uppgifter som nu utförs av kommunerna enklare skulle kunna göras automatiserat hos Lantmäteriet.
Enligt Lantmäteriet kan även uppgifter om centrapunktskoordinater beräknas fram i samband med att uppgifterna levereras till användaren.
Uppgifter i taxeringsuppgiftsdelen i fastighetsregistret
I fråga om uppgifter från Skatteverket som rör fastighetstaxering har både Lantmäteriet och Skatteverket framfört att den gällande processen är effektiv och inte leder till kvalitetsbrister. Som vi har förstått det är informationshanteringen mellan Lantmäteriet och Skatteverket i hög grad automatiserad, till skillnad från de andra fallen av dubbelhantering. Lantmäteriet har framfört att taxeringsuppgiftsdelen i fastighetsregistret också innebär en dubbelhantering utifrån ett principiellt perspektiv, men att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att frångå nuvarande ordning som fungerar väl.
Vi har också konstaterat att Skatteverkets redovisning utgår från taxeringsenheterna medan fastighetsregistret utgår från fastigheterna.
Dubbletter i fastighetsregistrets allmänna del och i inskrivningsdelen
Hantering av avtalsservitut nämns som ett särskilt exempel i våra direktiv. Dubbelhanteringen har även i detta fall sitt ursprung i att uppgifterna tidigare hanterades av olika myndigheter. Den del av Lantmäteriet som i dag utgör inskrivningsmyndighet var tidigare en del av domstolarnas verksamhet. Uppgifter om avtalsservitut hanteras därutöver också av lantmäterimyndigheten (Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna) när servitutet påverkas av fastighetsbildning.
Avtalsservitut som inskrivits enligt reglerna i 23 kap. jordabalken registreras både i fastighetsregistrets inskrivningsdel och dess allmänna del (dock utan krav på kartredovisning). Detta framgår av 22 § 2 och 48 § 2 fastighetsregisterförordningen. Kopplat till detta finns det en underrättelseskyldighet för de verksamheter som har behörighet att föra respektive del, se 75 § fastighetsregisterförordningen och 16 § inskrivningsförordningen. Vi har kunnat spåra dessa regler till de numera upphävda reglerna från 1960- och 1970-talet, nämligen
- registeruppläggningskungörelsen (1968:379)
- fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059)
- inskrivningskungörelsen (1974:1061).
År 2013 föreslog Lantmäteriet att uppgifter om avtalsrättigheter enbart ska redovisas i inskrivningsdelen i fastighetsregistret och att lantmäterimyndigheten ska ges rätt att uppdatera dessa uppgifter vid ändringar i fastighetsindelningen (se LM-rapport 2012:4 och Ju2013/02843). Förslaget återkallades dock av Lantmäteriet eftersom det var beroende av en teknisk utveckling för lagringen av uppgifterna i registret och för att tidplanen för denna utveckling hade förskjutits. Någon ny framställan har inte gjorts sedan dess.
Enligt Lantmäteriet är detta alltjämt ett problem. Lantmäteriet menar att avtalsrättigheter enbart borde finnas i inskrivningsdelen och uppdateras där även i samband med förrättning som påverkar inskrivna avtalsrättigheter.
Dubbletter i den geometriska beskrivningen (registerkartan) respektive textbeskrivningen i den allmänna delen
Enligt Lantmäteriet är ett antal krav som rör redovisning både i registerkartan och i textdelen inte längre relevanta. Begreppet textdel används av Lantmäteriet, som vi har förstått det, för att markera skillnaden mellan uppgifter som behövs för att kunna visualisera information på en karta (geometrisk information) och alla andra registeruppgifter (textinformation).
Enligt Lantmäteriet rör det sig om följande uppgifter.
- centralpunktskoordinater för fastigheter och samfälligheter som redovisas i den allmänna delens textbeskrivning enligt 24 och 25 § fastighetsregisterförordningen
- centralpunktskoordinater för fornlämningar som redovisas i den allmänna delens textbeskrivning enligt 28 § 13 fastighetsregisterförordningen.
I fråga om centralpunktskoordinater för fastigheter och samfälligheter har Lantmäteriet framfört följande motiv för att inte redovisa uppgiften i den så kallade textdelen i fastighetsregistrets allmänna del.
Registerkartan var tidigare analog och åtskild från den digitala redovisningen i fastighetsregistret. I dag redovisas all information digitalt och informationen är integrerad, vilket innebär att det inte längre finns behov av att ha samma uppgift på två ställen i registret. Dubbelregistrering av denna uppgift kräver i dag att det finns ett särskilt system som synkroniserar uppgiften där den förekommer. Det innebär onödiga kostnader för myndigheten eftersom systemet måste förvaltas och utvecklas. Det är dock viktigt det finns en övergångsperiod för avveckling av det systemet.
Lantmäteriet har framfört i princip samma motiv i fråga om centralpunktskoordinater för fornlämningar samt för byggnader enligt 62 § 3 fastighetsregisterförordningen.
7.3.2. Principen om registrering vid källan
Det har tidigare gjorts vissa författningsåtgärder för att hantera problemet med dubbelhantering av information mellan olika register.
Riksdagen har tagit ställning till principen om registrering vid källan redan på 1990-talet, se prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr. 1994/95:313. Principen innebär att registrering av information normalt bara ska ske en gång och data nyttiggöras så långt som möjligt i övriga databaser.
År 2006 infördes en möjlighet i fastighetsbildningslagen för regeringen att i vissa fall bemyndiga andra myndigheter att registrera sina uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del, se prop. 2005/06:5 s. 36. Så som vi har uppfattat det var detta en viss modifikation av principen om registrering vid källan, eftersom den handlade om att ajourhållning av fastighetsregistret skulle ske vid källan. Dubbelregistreringen fick alltså kvarstå mellan registren.
Möjligheten för regeringen infördes som ett nytt andra stycke till 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Fastighetsregisterlagen hänvisar till denna bestämmelse i fråga om vem som är behörig att föra in uppgifter i registret, se 4 §.
Denna möjlighet har dock inte nyttjats av regeringen, även om försök har gjorts av Lantmäteriet till exempel i fråga om uppgifter från Bergsstaten.
I våra kontakter med olika intressenter har till exempel representanter från Länsstyrelsen i Stockholms län framfört att principen om ajourhållning vid källan kan vara att föredra ur ett informationssäkerhetsperspektiv, men att det finns risker för att kvalitetsbrister kan uppstå. Enligt dessa aktörer krävs det till exempel samordning så att registreringar görs lika. En annan risk som har framförts är att en del dataproducenter inte har tillräcklig kunskap om fastighetsregistret och att man har för få beslut att registrera för att få tillräcklig erfarenhet för att göra det på ett korrekt sätt. Även Lantmäteriet har framfört samma synpunkter.
7.3.3. Principen om hämtning vid källan
Vi har uppfattat att principen om registrering vid källan numera kallas principen om hämtning vid källan. Principen är i dag en del av det nationella ramverket för grunddata inom den offentliga förvalt-
ningen som utfärdats av Myndigheten för digital förvaltning (Digg) år 2021. Av ramverket framgår att nationella grunddata så långt det är möjligt ska hämtas från primär källa eller datavärd och att dubbelhantering bör undvikas.
I våra direktiv hänvisas till regeringsuppdraget om säker och effektiv tillgång till grunddata (I2019/01412) där Digg, Bolagsverket, Skatteverket och Lantmäteriet föreslår en sådan princip för grunddata. Förslaget har dock ännu inte resulterat i någon rättslig styrning för grunddata.
I våra direktiv hänvisas också till Lantmäteriets regeringsuppdrag att etablera en digital infrastruktur för att tillgängliggöra geodata i samhällsbyggnadsprocessen (Fi2020/00358). Lantmäteriet kallar den digitala infrastrukturen för den nationella geodataplattformen. Den nationella geodataplattformen (se avsnitt 3.10) är nu i drift för de första datamängderna. Den har möjliggjort för kommuner och andra aktörer att ta del av detaljplaner och byggnadsinformation. I budgetpropositionen för 2023 konstateras att detta är ett viktigt steg mot en digital samhällsbyggnadsprocess (se prop. 2022/23:1 utgiftsområde 18 s. 24).
Konceptet till den nationella geodataplattformen togs fram inom ramen för tidigare regeringsuppdrag om att verka för en smartare samhällsbyggnadsprocess (regeringsuppdrag Fi2018/00396/DF). Av Lantmäteriets slutrapport inom det uppdraget framgår att konceptet för den digitala infrastrukturen bygger på att data kan hämtas direkt från källan och att det bland annat därför krävs en översyn av innehållet i fastighetsregistret i fråga om innehåll, (se Lantmäteriets slutrapport, Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnads-
processen, s. 56).
Som vi har förstått det måste det alltså finnas fortsatt möjlighet att tillgängliggöra information, även om den minskas i fastighetsregistret. Motsatsvis, om Lantmäteriets önskemål om att minska viss information i fastighetsregistret ska kunna tillgodoses, måste det finnas ett rättsligt stöd för tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret.
Lantmäteriet har framfört att tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret förutsätter att såväl Lantmäteriet som berörda dataproducenter har en skyldighet att tillhandahålla informationen utifrån enhetliga specifikationer och med känd kvalitet. Tillgången till informationen behöver vara nationellt heltäckande. Lantmäteriet har vidare poängterat att övergången från registrering i fastighetsregistret till
tillgängliggörande vid sidan om (för närvarande genom den nationella geodataplattformen) behöver ske stegvis och att befintlig information i vissa fall behöver finnas kvar i fastighetsregistret.
7.3.4. Centraliserade eller decentraliserade informationssystem
Av våra direktiv framgår att vi ska ta ställning till om ett decentraliserat informationsansvar för fastighetsregistret bör införas och vilka villkor som i så fall bör gälla för dataproducenter. Av direktiven framgår bland annat att det kan finnas fördelar med decentraliserade system, där den myndighet som först samlat in eller producerat uppgifter också tar ansvar för innehåll och spridning.
Vad som ligger bakom begreppet centraliserade eller decentraliserade system samt vilka rättsliga frågor som väcks med anledning av olika system beskrivs i Digitaliseringsrättsutredningens betänkande Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25) s. 480.
Utredningen skriver om register eller system som syftar till att tillhandahålla information åt andra aktörer inom den offentliga förvaltningen eller åt samhället. Några sådana register eller system har funnits i Sverige ända sedan 1960-talet, till exempel det centrala fastighetsregistret, fordonsregistret och rättsväsendets informationssystem, se Datasamordningskommitténs betänkande ADB och sam-
ordning (SOU 1976:58), s. 72–73.
Digitaliseringsrättsutredningen skriver att nya möjligheter med anledning av digital informations- och kommunikationsteknik föranleder att sätten för att lagra och tillgängliggöra information löpande ses över. Av utredningens kartläggning av problem som hämmar utvecklingen av den digitala förvaltningen framgår att det inte längre är självklart att ett centralt register är det effektivaste och säkraste sättet för ett sammanhållet tillhandahållande. Utredningen beskriver hur uppgifter lagras som kopior på flera håll inom förvaltningen och att detta medför verksamhetsmässiga nackdelar och andra risker eftersom det är svårt att hålla kopiorna aktuella och korrekta. Ett exempel på decentraliserat system som nämns av utredningen är rättsinformationssystemet där det är den myndighet som först samlat in eller producerat uppgifter som också tar ansvar både för innehåll och spridning.
Vi har tolkat att våra direktiv handlar om sådana register eller system som beskrivs av Digitaliseringsrättsutredningen. Utifrån utredningens beskrivning har vi uppfattat att centraliserade eller decentraliserade informationssystem är ett uttryck för olika sätt att organisera samarbetet mellan aktörer. Syftet med samarbetet är i detta fall att informationen från olika källor ska kunna tillgängliggöras på ett samlat och enhetligt sätt. Hur samarbetet organiseras påverkar sedan hur ansvaret för informationen fördelas mellan aktörerna.
Lantmäteriet har framfört till oss att det inte är önskvärt att införa ett decentraliserat informationssystem för fastighetsregistret. Lantmäteriets syn är att fastighetsregistret fortsatt ska föras centralt med Lantmäteriet som ensamt ansvarig för informationen i registret. Enligt Lantmäteriet behövs dock ett komplement till fastighetsregistret så att viss ytterligare information kan tillgängliggöras direkt från dataproducenten utan att behöva registreras i fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att den information som utifrån ett principiellt synsätt skulle kunna tillgängliggöras vid sidan om fastighetsregistret är fastighetsanknuten information som beslutas av någon annan myndighet än Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna.
Den nationella geodataplattformen som Lantmäteriet har tagit fram inom ramen för ovan nämnda regeringsuppdrag möjliggör enligt Lantmäteriet ett sådant tillgängliggörande. Konceptet för den nationella geodataplattformen bygger på ett decentraliserat informationssystem, se bland annat Lantmäteriets delrapport Nationellt tillgänglig-
görande av digitala detaljplaner, s. 19 f., 22 f. och 38 och slutrapport Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnadsprocessen
s. 33 ff. (Fi2019/01291).
Vi har uppfattat att det för oss beskrivna problemet handlar om avsaknad av konkret rättsligt stöd för ett tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret som bygger på en annan ansvarsfördelning än för ett register som förts centralt.
Lantmäteriet har i sin senaste slutrapport angett att det saknas rättsliga förutsättningar för att använda den nationella geodataplattformen för alla de datamängder som behövs för att digitalisera samhällsbyggnadsprocessen och att fastighetsregisterlagstiftningen behöver anpassas (se Lantmäteriets slutrapport i regeringsuppdraget Fi2022/00367 s. 3 samt bilagan till slutrapporten om rättsliga bedömningar s. 15 f.). Enligt Lantmäteriet baseras den nuvarande styrningen
av den nationella geodataplattformen på lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, vilket har varit tillräckligt för att etablera plattformen. Däremot räcker inte den lagstiftningen exempelvis för att minska tillgängliggörandet via fastighetsregistret. Lantmäteriet har också framfört till oss att den nationella geodataplattformen inte bör begränsas enbart till samhällsbyggnadsprocessens behov, utan att även andra viktiga samhällsbehov ska kunna tillgodoses genom denna i framtiden.
Närmare om den nationella geodataplattformen
Enligt Lantmäteriet syftar den nationella geodataplattformen till att tillhandahålla nationellt standardiserade och säkerhetsgodkända grunddatamängder. Enligt Lantmäteriet är tanken att plattformen och dess datamängder ska utvecklas så att den kan tjäna alla samhällsutmaningar som framgår av Lantmäteriets Geodatastrategi.
Geodataplattformen ska enligt Lantmäteriet användas som ett styrmedel för att grunddatamängderna i plattformen ska följa det nationella ramverket för grunddata (den delen av ramverket som gäller för informationsarkitektur). Lantmäteriet har förklarat för oss att ramverket för informationsarkitektur syftar till att göra informationen standardiserad, kombinerbar och sökbar med andra grunddata, till exempel företagsinformation eller hälsodata. Ramverket ställer också krav på kvalitetsredovisning för datamängden så att informationen ska kunna nyttjas effektivt som beslutsunderlag för många olika samhällsbehov och samhällsutmaningar. Ramverket ställer också krav på anpassning av datamängderna så att de kan hanteras helt maskinellt.
Den tekniska delen av geodataplattformen kan enligt Lantmäteriet även nyttjas till att tillhandahålla befintliga sammansatta informationsprodukter från Lantmäteriet. Dessa produkter följer dock i dagsläget inte ramverket och behöver därför anpassas successivt.
Närmare om visionen för fastighetsregistret
Lantmäteriet har framfört att myndigheten har tagit fram ett antal principer, det vill säga en vision, för fastighetsregistret. Följande beskrivning är vår tolkning av denna vision, mot bakgrund av den
problembild som Lantmäteriet har framfört kring fastighetsregistret och då särskilt i fråga om effektiv informationsförsörjning.
Lantmäteriet menar att begreppet fastighetsanknuten information som regleras i 1 § fastighetsregisterlagen ska ges en annan definition än i dag.
Fastighetsinformation är information som produceras av Lant-
mäteriet i egenskap av inskrivningsmyndighet och lantmäterimyndighet inklusive de kommunala lantmäterimyndigheterna, medan
fastighetsanknuten information är information som tas fram av andra
myndigheter. Vi har uppfattat att informationen ingår i samlingsnamnet grundläggande fastighetsinformation som regleras i Lantmäteriets instruktion. Visionen för fastighetsregistret är enligt vår tolkning följande.
Syfte med fastighetsregistret
- Registrera fastighetsrättsliga förhållanden enligt fastighetsbildningslagen, jordabalken eller annan motsvarande författning.
- Fungera som en nyckel till annan information som går att knyta till en fastighet.
- Tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande fastighetsinformation.
Innehållet i fastighetsregistret
- Innehållet ger en korrekt och aktuell bild av hur marken är indelad i fastigheter, vem som äger vad och vilka rättigheter eller skyldigheter som är kopplade till en fastighet.
- Innehållet ger en nationellt heltäckande, enhetligt redovisad och kvalitetssäkrad sammanställning av information.
- Innehållet visar fastighetens utveckling över tid och ger hänvisningar till de rättsliga urkunderna som definierar fastigheten eller ägandet.
- Den del av innehållet som utgör fastighetsanknuten information redovisas på två alternativa sätt. – Fastighetsanknuten information redovisas på samma sätt som i dag tills Lantmäteriet beslutat om att övergå till det nedan nämnda sättet. – Fastighetsanknuten information redovisas enbart genom uppgift om referens till en nationellt heltäckande sammanställning av viss fastighetsanknuten information som är författningsreglerad.
Tillhandahållande av information i fastighetsregistret
- Tillgång till informationen ges i första hand genom digitalt tillgängliggörande av informationen (inklusive visualisering av informationen på en karta) till allmänheten och till olika aktörer eller processer i samhället.
- Tillhandahållande i digital form förutsätter att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.
- Lantmäteriets och de kommunala lantmäterimyndigheternas tillgång till informationen i fastighetsregistret är en grundläggande förutsättning för att syftet med fastighetsregistret ska kunna uppnås.
- Tillhandahållande får ske direkt från dataproducenter vid sidan om fastighetsregistret.
I fråga om fastighetsanknuten information har Lantmäteriet förklarat närmare hur man tänker kring de två alternativen som redovisas ovan under innehållet i fastighetsregistret. Fastighetsanknuten information är till exempel uppgifter om byggnader, belägenhetsadresser, planer, fastighetstaxering eller markreglerande bestämmelser. Dessa uppgifter kommer från kommuner, länsstyrelser, Skatteverket och andra myndigheter.
En redovisning som baseras på referenser innebär enligt Lantmäteriet att det skapas en så kallad universell unik identifierare (UUID) för ett objekt och tillhörande datamängd. Identifieraren möjliggör åtkomst till informationen till exempel via digitala tjänster.
Informationen skulle i dessa fall alltså tillhandahållas via den nationella geodataplattformen. Det innebär att informationen i dessa fall skulle kunna hämtas direkt från källan till Lantmäteriets nationella tjänster.
Enligt Lantmäteriet måste samhällsnyttan överstiga kostnaden för att skapa och ajourhålla referenser till fastighetsanknuten information som hanteras utanför fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att det i dagsläget inte är lika angeläget att ändra redovisningen till exempel rörande taxeringsuppgiftsdelen jämfört med redovisningen av byggnadsdelen eller planinformation i den allmänna delen. Vilket sätt som är mest lämpligt vill myndigheten kunna besluta om löpande baserat på rådande behov, omständigheter och förutsättningar för Lantmäteriet och berörda dataproducerande myndigheter.
7.3.5. Ytterligare medskick från berörda intressenter
Vi har uppfattat att begrepp som decentraliserat system, infrastruktur eller plattform är otydliga för många intressenter.
Systemleverantörer som tillhandahåller system för hantering av fastighetsinformation och annan information har framfört vikten av att dagens funktionalitet med hur data tillgängliggörs bibehålls. Det gäller framför allt nedladdningstjänster som gör att det är möjligt att lagra hela datamängder lokalt. Detta är enligt dessa aktörer en förutsättning för väl fungerande system, exempelvis hos kommuner och myndigheter. Systemleverantörerna menar att direktåtkomsttjänster fungerar bra som komplement i dessa fall.
Motsvarande medskick har vi också fått från intressenter på dataförmedlingssidan som själva har behov av lokalt lagrade kopior av hela datamängder för vissa av sina tjänster.
Intressenterna på dataförmedlingssidan har samtidigt uttryckt en positiv syn på principen om hämtning från källan. Däremot efterfrågar de en tydlig ansvarsgränsdragning för Lantmäteriets myndighetsuppgift kring informationsförsörjning och nya sätt att tillgängliggöra information till informationsmarknaden. Om vissa uppgifter inte längre tillgängliggörs via fastighetsregistret utan via andra digitala verktyg vid sidan om, önskar flera intressenter att registret innehåller så kallade kopplingsuppgifter så att det fortsatt går att bearbeta informationen på samma sätt som i dag.
Frågan om principen att hämta data från källan och utvecklingen av den nationella geodataplattformen diskuterades under vårt möte med Lantmäteriets Geodataråd. Under mötet framgick det att register generellt sett har varit ett bra ett verktyg för att få en sammanhållen bild av information. I dag behöver dock uppgifter inte lagras centralt för att tillhandahållas samlat. Vi har också uppfattat från vårt samtal med Geodatarådet att kraven på skalbara lösningar för ett samlat tillhandahållande från allt fler dataproducenter till allt fler användare förväntas öka utifrån olika samhällsutmaningar. Lantmäteriet har på uppdrag av regeringen tagit fram en nationell geodatastrategi i samarbete med Geodatarådet (se regleringsbrevsuppdraget Fi/2019/04115/SPN. I strategin beskrivs fyra samhällsutmaningar:
- Hållbar stadsutveckling: Utmaningen handlar om att skapa hållbara städer med en god livsmiljö för invånarna. Digitalisering och tillgång till geodata kan användas för att stärka medborgarnas perspektiv och möjlighet till att vara engagerande och delaktiga i samhällsbyggnadsprocessens olika steg. Geodata är navet för stadens förmåga att hantera samhällsviktig verksamhet i olika kritiska situationer.
- Smart landsbygd: Utmaningen har fokus på digitaliseringens betydelse för utvecklingen av en levande landsbygd. I strategin tas exempelvis vikten av att kvalitetssäkra fastighetsgränsers geografiska position upp, bland annat som förutsättning för allt fler uppkopplade arbetsmaskiner.
- Klimatanpassning: Offentliga aktörer har en viktig roll i att initiera, stödja och utvärdera anpassningsarbetet inom sina ansvarsområden. I strategin lyfts behovet av tillgång till geodata för att bidra med ökat kunskapsunderlag i fråga om översvämningar, höga temperaturer, brist på vattenförsörjning, påverkan på livsmedelsförsörjning med mera.
- Ett säkert och robust samhälle: Utmaningen har fokus på blåljusaktörer och beredskapsfrågor. Enhetliga geodata ger en gemensam lägesbild vilket är en grundsten för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att rädda liv och egendom vid olyckor, kriser och krig.
På användarsidan har flera intressenter framfört till oss att informationen i fastighetsregistret behöver märkas eller beskrivas mer utifrån kvalitet och ursprung. Flera av intressenterna har framfört att det är lättare att förhålla sig till kvalitetsbrister om de är kända.
7.3.6. Närmare om konsekvenser av problemet
De kvalitetsbrister och ineffektiva processer som beror på dubbelhantering av samma uppgifter i olika register har övergripande negativa konsekvenser. De kan också drabba personer och företag i det enskilda fallet, exempelvis genom längre handläggningstider eller i värsta fall genom att leda till rättsförluster på grund av felaktiga beslutsunderlag.
De övergripande konsekvenserna har beskrivits av Digitaliseringsrättsutredningen i betänkandet Juridik som stöd för förvaltningens
digitalisering, SOU 2018:25.
Digitaliseringsrättsutredningen hade bland annat i uppdrag att kartlägga lagstiftning som i onödan försvårar digitalisering och digital samverkan inom den offentliga förvaltningen. I kartläggningen identifierades juridik kring grunddata och informationsförsörjning som ett sådant problemområde (se avsnitt 5.4 och 12.2.4 i nämnda betänkande).
Digitaliseringsrättutredningen konstaterade att den offentliga förvaltningen har en central roll i att förse samhället i stort med information. Lantmäteriets data nämns som exempel. I fråga om centraliserade och decentraliserade informationssystem beskriver utredningen att nya möjligheter med anledning av känd och kommande digital informations- och kommunikationsteknik föranleder att sätten för att lagra och tillgängliggöra information behöver ses över löpande. I beskrivningen uppmärksammas problemet med kopior av samma uppgifter i olika register som ett generellt problem.
De övergripande konsekvenserna beskrivs i avsnitt 4.7 i ovan nämnda betänkande. Även om beskrivningen i det avsnittet avser utredningens kartläggning i stort, är den också relevant för vår problembeskrivning som vi ser som en pusselbit i sammanhanget. I nämnda avsnitt beskrivs att om rättsutvecklingen inte bedrivs i takt med teknik- och samhällsutvecklingen riskerar den offentliga förvaltningens digitalisering att stagnera. Vidare beskrivs att en förvaltning som inte
är föränderlig också kan leda till bristande förmåga till innovation och utveckling i övriga samhället med ekonomiska eller andra konsekvenser som följd. En annan risk som tas upp är att andra incitament eller styrmedel påverkar utvecklingen utan att lagstiftaren har fått möjlighet att reagera. Digitaliseringsrättsutredningen menar att det kan leda till att lagstiftningen slutligen står för långt ifrån verkliga förhållanden och att centrala värden går förlorade.
Ett annat sätt att beskriva konsekvenserna är att titta på nyttan med modern informationshantering, där dubbelhantering undviks. Lantmäteriet har till exempel beräknat nyttan av enkel tillgång till geodata i samhällsbyggnadsprocessen genom den nationella geodataplattformen. Nyttan vid nationell tillgång till standardiserade geodata, i form av årliga potentiella ekonomiska fördelar i samhällsbyggnadsprocessen, uppskattades av Lantmäteriet till mellan 22,3 och 42,4 miljarder kronor för det svenska samhället, se Lantmäteriets slutrapport, Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnads-
processen, s. 3 (Fi2018/00396/DF).
7.4. Registrets innehåll och struktur
7.4.1. Ofullständig redovisning
Personnummer och samordningsnummer
I våra direktiv nämns problemet med inkonsekventa regler i fråga om registrering av identitetsbeteckningar och möjligheten att ersätta en identitetsbeteckning med en annan.
Lantmäteriet har i denna del framfört till oss att det i dag inte finns något uttryckligt stöd för att använda samordningsnummer eller andra former av alternativa identitetsbeteckningar i fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet finns det inte heller något uttryckligt stöd för att ersätta ett identitetsnummer med ett annat, exempelvis om en fastighetsägare först har ett personnummer som senare byts ut mot ett samordningsnummer eller vice versa. Samma problem gäller enligt Lantmäteriet när det finns behov av att byta ett namn eller en adress för en person som är registrerad med något annat identifieringsnummer än ett personnummer.
De centrala bestämmelser vi har identifierat som berörs av detta problem är 44 § 1 och 53 § fastighetsregisterförordningen. Bestämmelserna handlar om vilka uppgifter som ska registreras kopplat till en lagfart i inskrivningsdelen och förutsättningarna för att ändra sådana uppgifter. Enligt dessa bestämmelser är det enbart uppgifter om person- eller organisationsnummer som kan registreras, om sådant nummer finns.
Ett exempel som vi har identifierat på när dessa regler kan få negativa konsekvenser är när samordningsnummer och namn ändras till följd av beslut om ändrad könstillhörighet och därmed ändrade uppgifter i folkbokföringen. En konsekvens i detta fall kan vara att ändringarna i uppgifterna i folkbokföringen inte får genomslag i fastighetsregistret. Rätten till ändring av det kön som framgår av folkbokföring behandlas för närvarande i ett annat lagstiftningsärende (se bland annat lagrådsremissen om förbättrade möjligheter att ändra kön, S2022/03376).
Ett annat exempel på negativa konsekvenser som vi har identifierat är att registreringen av uppgifter om utländska fastighetsägare blir ofullständig. Frågan om vilken identitetskontroll som ska göras vid fastighetsköp behandlas av Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsköp i betänkandet Vem äger fastigheten (SOU 2023:55). Där föreslås bland annat skärpta krav för att få lagfart, då en fysisk person som förvärvar en fastighet ska uppge sitt identitetsnummer i sin lagfartsansökan. En juridisk person ska uppge sitt organisationsnummer.
Föråldrade undantag från krav på registrering
I våra direktiv nämns regler om undantag från registrering av fastighetsrättsliga åtgärder som ett problem.
Det är främst 21 § och 22 § och vissa övergångsregler i fastighetsregisterförordningen som orsakar detta problem.
Huvudregeln enligt 21 § är att fastighetsrättsliga och tekniska åtgärder ska redovisas beträffande fastighet och samfällighet. Med fastighetsrättslig åtgärd menas åtgärd som har eller har haft betydelse för registerenheters bestånd eller omfattning. Det kan till exempel handla om att en registerenhets omfattning ändrats genom avstyckning. Med teknisk åtgärd avses utredning, mätningsteknisk under-
sökning eller liknande utredning som berör en eller flera registerenheter. De uppgifter som ska registreras är bland annat åtgärdens art, datum för registrering, och aktbeteckning.
Enligt 21 § finns dock en rad undantag från huvudregeln. Exempelvis ska avregistrering av en enhet inte redovisas. Ett annat undantag är att om det vid avstyckning beslutas om nybildning av rättighet eller samfällighet, ska åtgärden inte redovisas på stamfastigheten.
En annan huvudregel enligt samma paragraf rör registrering av rättigheter som ska redovisas enligt 22 §. Ett undantag är till exempel servitut enligt anläggningslagen. Undantaget gäller servitut som berör en gemensamhetsanläggning där både förmånsfastighet och belastad fastighet ingår i samma gemensamhetsanläggning. Undantaget framgår också av 22 §.
I övergångsbestämmelserna till förordningen finns det regler som berör samfälligheter som inte registrerades enligt tidigare lagstiftning. Huvudregeln är att de ska föras in när de berörts av en åtgärd som ska registreras. Det finns dock även här undantag för ett antal åtgärder när huvudregeln inte behöver tillämpas, till exempel vid fördelning av servitut enligt fastighetsbildningslagen.
Den historiska anledningen till dessa undantag har enligt Lantmäteriet varit följande.
Reglerna härstammar från en tid då uppgifter fördes manuellt i fysiska böcker. Att registrera en förrättning var ofta ett mödosamt arbete i de tunga böckerna. Handläggaren vad tvungen att göra uppdateringar på flera upplägg och i flera band. Det skapades därför regler som underlättade detta arbete. Till exempel infördes regler om att en avsöndring eller avstyckning inte skulle redovisas på stamfastigheten, som en egen fastighetsrättslig åtgärd. Detta berodde på att utrymmet i boken bara hade sex rader och att det helt enkelt inte fanns tillräckligt med plats för nya upplägg och hänvisningar. I stället skulle uppgifterna i dessa fall enbart göras som en anmärkning i en särskild kolumn. Till exempel åtgärden avstyckning och hänvisningen till förrättningsakt kom därför bara att redovisas på de nybildade fastigheterna. Det fanns även regler om när en samfällighet skulle registreras som särskild enhet.
När det nya digitala fastighetsdatasystemet byggdes upp under perioden 1975–1995, var man tvungen att anpassa sig till de äldre reglerna eftersom datafångsten skedde genom en helt manuell inregistrering av uppgifterna i den analoga förlagan, jordregistret.
Dessa undantag författningsreglerades bland annat i fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) och anläggningslagen (1973:1149). Den nuvarande fastighetsregisterförordningen kom i allt väsentlig att innehålla samma regler.
Sammanfattningsvis uppfattar vi att de bakomliggande skälen för undantagen ursprungligen kommer av arbetsbördan som var förknippad med registrering när den gjordes i manuella fysiska register. Detta var alltså före den numera upphävda fastighetsregisterkungörelsen från 1974. Undantagen behölls dock under digitaliseringsperioden som följde därefter vilket berodde på att den digitala inregistreringen baserades på de fysiska registren och att det skulle ha varit för dyrt och tidskrävande att gå tillbaka till förrättningsakterna för att få fram den fullständiga informationen. Enligt Lantmäteriet fyller de flesta av dessa undantag inte längre någon funktion utan är snarare ett hinder för en fullständig redovisning i registret.
Lantmäteriet har beskrivit de negativa konsekvenserna av dessa regler enligt följande.
En konsekvens av reglerna är att redovisningen inte blir konsekvent, vilket leder till manuellt merarbete och en risk för rättsförluster på grund av missförstånd och bristfälliga beslutsunderlag. Informationssökningen kan också bli onödigt komplicerad. Användare av fastighetsregistret måste ställa flera frågor för att få fram den fullständiga bilden av de fastighetsrättsliga åtgärderna. Det krävs dock viss kunskap och förståelse för att veta vad som saknas och varför registret inte ger en fullständig bild. Det upplevs av många som ologiskt och onödigt komplicerat, enligt Lantmäteriet.
Enligt Lantmäteriet måste målsättningen för ett modernt register vara en fullständig redovisning av de fastighetsrättsliga åtgärderna. Denna målsättning är också en förutsättning för en digital förrättningsprocess, enligt myndigheten.
7.4.2. Redovisning som inte längre är relevant eller som har en ologisk placering i registret
Vid en historisk tillbakablick har vi kunnat identifiera ett exempel på minskning av innehållet i fastighetsregistret. Exemplet är från 2003 då Lantmäteriet föreslog att avtalsrättigheter som var inskrivna före 1968 skulle tas bort automatiskt från fastighetsregistret (Ju2003/09940). Förslaget utgick från att den absoluta majoriteten av dessa inskriv-
ningar inte längre utövades. Förslaget genomfördes genom lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret.
Enligt Lantmäteriet finns det i dag ytterligare behov av minskning av innehållet i registret. Vi har uppfattat att minskning av innehållet i registret innebär att uppgifterna avskiljs från registret. Huruvida uppgifterna gallras eller bevaras i enlighet med arkivlagstiftning, i samband med denna åtgärd, är en separat fråga.
Uppgift om fiskevårds- och viltvårdsområde
Uppgifter om fiskevårds- och viltvårdsområden regleras i 27 § sista stycket fastighetsregisterförordningen som en frivillig uppgift. Lantmäteriet har framfört att myndigheten har fattat beslut om att inte registrera dessa uppgifter i fastighetsregistret för de kommuner som Lantmäteriet ansvarar för som statlig lantmäterimyndighet. Alla kommunala lantmäterimyndigheter förutom Halmstad och Hässleholm har enligt Lantmäteriet fattat motsvarande beslut. Lantmäteriet menar dock samtidigt att uppgifterna är viktiga för handläggningen av fastighetbildningsärenden. Lantmäteriet menar dock att arbetsinsatsen för att redovisningen ska bli heltäckande och uppfylla en tillräcklig kvalitetsnivå inte motsvarar nyttan i samhället.
Enligt Lantmäteriet skulle det krävas ett samordnat kvalitetsarbete med samtliga 21 länsstyrelser och 41 lantmäterimyndigheter. Vidare skulle beslutsdokument och andra uppgifter om cirka 2 000 fiskevårdsområden behöva identifieras och skickas till rätt lantmäterimyndighet för införande i fastighetsregistret. För att bibehålla fullständigheten skulle det dessutom krävas att länsstyrelserna åläggs en underrättelseskyldighet gentemot berörd lantmäterimyndighet. Detta behöver enligt Lantmäteriet ställas mot att det inte finns något allmänt intresse eller efterfrågan av uppgifterna.
Uppgifter om väckt förordnande enligt 6 kap. plan- och bygglagen
Enligt Lantmäteriet finns det krav i 27 § 4 fastighetsregisterförordningen på registrering av uppgifter om väckt förordnande enligt 6 kap. 5 § plan- och bygglagen, men den bestämmelsen upphörde att gälla 2018. Lantmäteriet anser att kravet inte längre är relevant.
Uppgifter om beslut om ersättning för gator och allmänna platser
Enligt Lantmäteriet är krav i 27 § 5 fastighetsregisterförordningen felplacerade. Bestämmelsen reglerar uppgifter om beslut om ersättning för gator och andra allmänna platser enligt 6 kap. 24 § plan- och bygglagen samt utredning om engångsavgift enligt lagen om allmänna vattentjänster.
Uppgifterna handlar om betalningsskyldighet för gatukostnad och vattenavgift där fastighetsägaren är skyldig att betala en avgift när gatan byggts eller vattenledningen är lagd. Denna uppgift handlar enligt Lantmäteriet inte direkt om användning av marken som 27 § fastighetsregisterförordningen i övrigt handlar om. Enligt Lantmäteriet har dessa uppgifter troligtvis registrerats historiskt bland planer eftersom själva beslutet gäller inom ett visst område. Uppgiften kan dock vara viktig för fastighetsägare, och bör fortsatt finnas kvar i registret men på en mer lämplig plats i strukturen.
Uppgifter om vägrätt
Lantmäteriet har framfört att kravet på redovisning av uppgifter om vägrätt (som ska redovisas på registerkartan enligt 37 § 6 fastighetsregisterförordningen) kan tas bort.
Motivet till att ta bort kravet på redovisning av vägrätt är att inga vägrätter redovisas på registerkartan i dag, eftersom kvaliteten och fullständigheten har varit mycket bristfällig. Enligt 38 § fastighetsregisterförordningen får redovisningen på registerkartan förenklas eller underlåtas, om det är påkallat av någon särskild omständighet.
Grunden för vägrätter är en beslutad vägplan och en färdigbyggd väg, vilket regleras i väglagen (1971:948), se 31 §. Det innebär att det inte fattas något separat beslut om vägrätt, utan dessa framgår av vägplanen som är registrerad i fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att det skulle krävas omfattande resurser för att mäta in vägrätter så att de kan redovisas på registerkartan och att nyttan inte uppväger kostnaden för en sådan redovisning.
7.4.3. Behov av fler uppgifter
Av våra direktiv framgår att vi ska bedöma vilka uppgifter som bör registreras i fastighetsregistret, med särskild inriktning på att dubbelregistrering bör undvikas.
Historiskt sett har det gjorts flera försök att utöka fastighetsregistret med mer information.
Lantmäteriet föreslog 2003 att fastighetsregistret skulle kompletteras med miljöinformation och att en särskild tjänst – miljösök för alla – skulle skapas för att tillhandahålla en samlad presentation av miljöinformation. Förslaget var resultatet av uppdrag i myndighetens regleringsbrev för 2002, (se Lantmäteriets redovisning av regeringsuppdraget M2003/00196 och M2004/04142). Miljödelen skulle bland annat omfatta uppgifter om tillstånd till miljöfarlig verksamhet och bestämmelser till skydd för miljön enligt miljöbalken redovisas.
Regeringen valde dock att inte gå vidare med ärendet. Den ansåg att det visserligen fanns starka motiv för att skapa en sammanhållen redovisning av uppgifter om miljöpåverkan med fastighetsanknytning. Regeringen bedömde dock att den tekniska utvecklingen inom informationsförsörjningsområdet gjort att förslagen inte bör genomföras. I stället var det mer naturligt att behovet skulle beaktas i den Nationella geodatastrategin och i genomförandet av Inspire-direktivet (se prop. 2007/08:1 utgiftsområde 18, s. 40 f.).
År 2009 föreslog Lantmäteriet att adressdelen och byggnadsdelen i fastighetsregistret skulle utökas med viss ytterligare information för att bättre överensstämma med den nya informationsstrukturen som togs fram inom ramen för den Nationella geodatastrategin (Ju2009/03159). Ärendet har inte heller lett till några författningsändringar.
I våra kontakter med Lantmäteriet har det framkommit följande önskemål i fråga om utökat innehåll.
Uppgifter om arkivakter
Enligt nuvarande 28 § 1 fastighetsregisterförordningen ska redovisningen av en plan, bestämmelse, beslut eller utredning innehålla uppgifter om beteckningen för bakomliggande arkivakt. Syftet med att beteckningen ska anges är enligt Lantmäteriet att det ska gå att koppla de registrerade uppgifterna till en akt i arkivet, samt att det
då ska gå att läsa till sig fler uppgifter om planen eller bestämmelsen. Lantmäteriet menar dock att Lantmäteriets databas för tillhandahållande av uppgifter i arkiverade handlingar, där personuppgiftsbehandlingen för tillhandahållande regleras i förordningen (2011:58) om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arkiverade handlingar, inte är heltäckande. Databasen innehåller kopior av originalhandlingar och kommuner kan välja att inte tillhandahålla arkivakter för planer med mera via databasen. Lantmäteriet förklarar vidare att det visserligen finns en uppgiftsskyldighet för kommunerna, men den riktar sig mot lantmäterimyndigheten, varför kommun med kommunal lantmäterimyndighet ska lämna en kopia till den. Det finns ingen motsvarande uppgiftsskyldighet från kommunal lantmäterimyndighet till Lantmäteriet.
Enligt Lantmäteriet blir det vanligare att den myndighet som äger informationen gör handlingarna tillgängliga digitalt på annat sätt, exempelvis genom den nationella geodataplattformen. Enligt Lantmäteriet bör de nuvarande kraven ersättas med till exempel ett krav på att det ska finnas en identitet på de handlingar som ligger till grund för registreringen av planen eller bestämmelsen.
Uppgifter om andelstal i gemensamhetsanläggningar
Av våra kontakter med Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna har vi uppfattat att lantmäterimyndigheterna (alltså fastighetsbildningsverksamheten) har behov av enklare åtkomst till fler uppgifter för sin ärendehandläggning. Alla uppgifter finns inte i fastighetsregistret och det är tidskrävande att samla in dessa, enligt myndigheterna. Det vore till exempel önskvärt med en utökad redovisning av andelstal för gemensamhetsanläggningar. Andelstal har bland annat betydelse för avgiftens storlek för delägaren i en gemensamhetsanläggning.
Lantmäteriet har förklarat att det finns krav på att redovisa vilka gemensamhetsanläggningar en fastighet deltar i, se 21 och 35 §§fastighetsregisterförordningen. Det finns dock inga krav på att redovisa andelstal. Konsekvensen av detta är enligt Lantmäteriet att det ofta krävs en utredning av alla lantmäteribeslut som påverkat andelstalen för att få klarhet i hur andelstalen är fördelade inom en gemensamhetsanläggning. Dessa sammanställs då till en samlad andelstals-
längd. Enligt Lantmäteriet kan en sådan utredning vara tidsödande och kostnadsdrivande. En annan konsekvens som Lantmäteriet lyft fram är att de som förvaltar gemensamhetsanläggningar själva måste ajourhålla egna andelstalsförteckningar för att kunna sköta förvaltningen av anläggningen.
Andelstalen i en gemensamhetsanläggning kan inte ändras utan lantmäterimyndighetens medverkan. Lantmäteriet menar därför att en mer rationell ordning hade varit att lantmäterimyndigheten även registrerar andelstalen i fastighetsregistret. Det kan ske i samband med den registrering som görs då åtgärden får laga kraft. Fastighetsregistret bör då även kunna redovisa samtliga andelstalsserier i en gemensamhetsanläggning. Även Riksförbundet för enskilda vägar, REV, har framfört liknande synpunkter.
Utöver detta har de kommunala lantmäterimyndigheterna som vi haft kontakt med även framfört att det bör införas ytterligare upplysningar om typer av gemensamhetsanläggningar, exempelvis om det är fråga om en laddningsstation eller återvinningsstation.
Uppgifter om vem som innehar ledningsrätt
Lantmäteriet har förklarat att ledningsrättshavare kan behöva kontaktas och kallas till ett sammanträde när en ledningsrätt berörs av ett pågående ärende hos lantmäterimyndigheten eller någon annan myndighet. Detsamma gäller om ledningen skadas.
Fastighetsregistret innehåller information om de utrymmen som har upplåtits med ledningsrätt, men det finns inget krav på att redovisa uppgifter om vilka som innehar ledningsrätterna.
En konsekvens av detta är att det inte går att följa förändring av innehavare när till exempel innehavaren är ett bolag och bolaget byter namn, ledningen förvärvas av ett annat bolag, bolaget ingår i en fusion eller påverkas av andra typer av associationsrättsliga ändringar. Enligt Lantmäteriet krävs det därför en utredning för att klarlägga vem som är ledningsrättshavare vilket kan vara tidsödande och kostnadsdrivande för den som genomför utredningen. Lantmäteriet menar att detta också är en nackdel för ledningsrättshavaren eftersom det tar längre tid att kontakta denne då sådana behov uppstår.
Lantmäteriet menar att det bör bli obligatoriskt för lantmäterimyndigheten att registrera uppgift om ledningsrättshavare i fastighetsregistret. Liknande synpunkter har också framförts av de ledningsrättshavare vi har haft kontakt med.
I fråga om uppdatering av uppgifterna i registret har Lantmäteriet framfört att det bör införas en skyldighet i ledningsrättslagen (1973:1144) att anmäla ändring av uppgift om ledningsrättshavare till Lantmäteriet. En anmälan kan till exempel behöva ske när ledningen säljs. De ledningsrättshavare vi har haft kontakt med har därutöver framfört att, i fråga om ledningsrätter som innehas av företag, bör uppdateringar dessutom kunna ske utifrån uppgift om organisationsnummer och med koppling till ändringar i nationella företagsregister.
Samordningsnummer
Under avsnitt 7.4.1 har vi beskrivit behovet av en enhetlig redovisning av identitetsbeteckning. Det innebär att uppgift om samordningsnummer behöver läggas till som möjliga identitetsbeteckningar, vilket också har framförts till oss från Lantmäteriet.
Samordningsnummer regleras i lagen (2022:1697) om samordningsnummer. Enligt 1 § nämnda lag är ett samordningsnummer en identitetsbeteckning för den som inte är eller har varit folkbokförd i Sverige.
Skatteverket lämnade år 2014 ett förslag till ändringar i fastighetsregisterlagstiftningen i fråga om samordningsnummer, se promemorian Samordningsnummer och utländska fastighetsägare – en översyn, se regeringsuppdrag Fi2013/03831 och Fi2014/04002. Skatteverket gjorde bedömningen att utländska fastighetsägare bör tilldelas samordningsnummer och ansåg att Lantmäteriet är den aktör som bör rekvirera samordningsnummer från Skatteverket. Av promemorian framgår att Lantmäteriet är en statlig myndighet och därför har rätt att rekvirera samordningsnummer om det behövs i myndighetens verksamhet. Lantmäteriet ansåg dock att det vore en fördel för den enskilde om denne själv kunde ansöka om samordningsnummer. Skatteverkets förslag i fråga om fastighetsregistret har inte genomförts.
Utöver Skatteverkets förslag har vi identifierat beröringspunkter i denna fråga med förslagen i det betänkande Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv lämnat (se avsnitt 7.4.1) och till Utredningen om en ny förköpslag (Fi 2022:07) som enligt sina tilläggsdirektiv (dir. LI2023:02525) bland annat ska föreslå hur fastighetsöverlåtelser kan ske elektroniskt.
Särskilda registreringsnummer (så kallade GD-nummer)
Lantmäteriet har framfört att det behövs ett tydligt författningsstöd för särskilda registreringsnummer (så kallade GD-nummer) i fastighetsregistret.
GD-nummer registreras i beskattningsdatabasen hos Skatteverket, se 1 § 4 i Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2018:12) om vilka uppgifter som får behandlas i Skatteverkets beskattningsdatabas.
Skatteverket använder GD-nummer som ett internt registreringsnummer för beskattningsändamål. GD står för Gemensamma Distriktet och var tidigare en enhet inom Skattemyndigheten i Stockholm som bland annat hanterade beskattningen av utvandrade personer. När en person utvandrade och inte längre var folkbokförd i Sverige beskattades personen i Gemensamma Distriktet och registrerades med GD-nummer. Det Gemensamma Distriktet har nu försvunnit men GD-nummer finns kvar. När Skatteverket får en underrättelse om lagfart från Lantmäteriet och det saknas uppgift om personnummer så föranleder det att dessa fastighetsägare får ett GD-nummer i beskattningsdatabasen. Dessa särskilda nummer är en förutsättning för en korrekt beskattning av fastigheten.
Skatteverket har år 2016 föreslagit att GD-nummer till utländska fastighetsägare ska bytas ut till samordningsnummer, se ovan nämnda redovisning Samordningsnummer till utländska fastighetsägare samt
utbyte av GD-nummer, se regeringsuppdrag Fi2013/03831 och
Fi2014/04002. Detta förslag har inte heller lett till någon ändring hos Skatteverket eller Lantmäteriet. Ovan nämnda beskrivning om GDnummer har vi hämtat från denna promemoria.
I våra kontakter med Skatteverket har det framkommit att fortsatt utredning i denna fråga pågår inom myndigheten och att GDnummer nummer kommer att tilldelas tills annat beslut tas.
Uppgift om fastighetsägarens medborgarskap och uppgift om mäklare
I våra kontakter med brottsbekämpande myndigheter har det framkommit att det finns behov av uppgift om nationalitet kopplat till fastighetsägande. Även Lantmäteriet har lyft detta inom ramen för regeringsuppdraget om förebyggande och motverkande av brottslighet som kan hänföras till fastigheter (Fi2022/02443).
Sedan Sverige blev medlem i EU finns inga begränsningar i rätten för utländska personer eller företag att äga fastigheter i Sverige. Det finns inte någon registrering av fastighetsägande efter medborgarskap i fastighetsregistret eller i något annat register.
Av Polismyndighetens rapport Penningtvätt via fastigheter från februari 2021 framgår att affärer i kommersiella fastigheter mellan juridiska personer innebär stora transaktionsbelopp, ofta i olika länder (se sida 6 och 11 i rapporten).
I sammanhanget kan nämnas att behovet av uppgift om nationalitet också har uppmärksammats i rapporten från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) Ryska investeringar och ekonomiska intressen i
Sverige (se s. 36 i rapporten). Frågan har också uppmärksammats i
våra samtal med Skatteverket och SCB.
Polismyndigheten har också framfört till oss att den har behov av enkel åtkomst till Lantmäteriets ärenderegister som förs enligt inskrivningsförordningen (2000:309). I registret finns handlingar som ligger till grund för registreringen i fastighetsregistret. I detta sammanhang finns också önskemål om att även uppgift om mäklare ska framgå av handlingarna eller av fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet är det många fler aktörer som efterfrågar enklare tillgång till information från inskrivningsakter, särskilt i fråga om avtalsservitut. I detta sammanhang har även kommunala lantmäterimyndigheter påpekat behovet av enklare tillgång eftersom de inte har samma tillgång som den statliga lantmäterimyndigheten till dessa akter.
Övriga önskemål
I övrigt har såväl Lantmäteriet som i princip alla intressenter som vi har träffat gett oss exempel på vilken ytterligare fastighetsanknuten information som de menar skulle behöva göras tillgänglig på samma sätt som informationen i fastighetsregistret. Huruvida den skulle be-
höva registreras i registret för att kunna tillgängliggöras är en annan fråga. Beskrivningen nedan syftar till att visa på omfattningen av behovet av mer information.
De exempel som har framförts av dataförmedlare är bland annat energideklarationer och uppgifter som samlas in i samband med fastighetstaxering av småhus men som inte är en del av själva beslutet (typ av uppvärmning, takbeklädand, fasadbeklädnad, antal våningar, antal badrum med mera). Som motivering har framförts att uppgifterna skulle underlätta olika analyser bland annat kopplat till samhällsutmaningar, till exempel klimatanpassning.
Andra exempel som har framförts på våra möten med olika aktörer är bland annat uppgifter som rör gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, information om brunnar, dikningsföretag, så kallade BIM-modeller som är kopplade till fastigheter samt beslut enligt miljöbalken som i dag inte registreras i fastighetsregistret. Lantmäteriet har också lyft behovet att i framtiden kunna registrera fastighetsgränser med rättsverkande koordinater.
Aktörer som utvecklar informationstjänster från offentliga register har framfört att det finns behov av en ökad åtkomst till lägenhetsregistret och att ett bostadsrättsregister behöver inrättas (se SOU 2022:39). Vi har uppfattat att dessa exempel handlar om vad som enligt dessa aktörer bör utgöra grundläggande fastighetsanknuten information på motsvarande sätt som innehållet i fastighetsregistret.
Vi har också haft kontakter med Utredningen ordning och reda på hyresbostadsmarknaden som redovisat sina förslag i betänkandet
Bättre information om hyresbostäder (SOU 2023:65). Utredningen
föreslår bland annat en ändrad och anpassad lägenhetsregisterlagstiftning och att uppgift om en lägenhet är upplåten med hyresrätt ska tillföras lägenhetsregistret.
7.4.4. Strukturen i registret
Den nuvarande strukturen i fastighetsregistret innebär att registret har fem olika delar. Det som är utmärkande för strukturen är att den är utformad utifrån vilka aktörer som är behöriga att föra in eller ta bort de olika uppgifterna i registret. Vi har uppfattat att detta är särskilt viktigt utifrån regleringen i fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordabalken (1979:994), som styr vilka uppgifter som måste
registreras i registrets allmänna del respektive inskrivningsdel i samband med ärendehandläggning enligt dessa lagar. Enligt Lantmäteriet bör befintlig struktur kvarstå avseende den allmänna delen och inskrivningsdelen.
Intressenter på användarsidan har framfört att indelningen av registret i fem delar inte är relevant ur ett användarperspektiv. Det viktiga enligt dessa aktörer är att informationen kan tillhandahållas och är presenterad utifrån ett öppenhetsperspektiv kopplat till det digitala utlämnandet.
7.4.5. Särskilt om den digitala registerkartan
Enligt 3 § 5 fastighetsregisterförordningen ska den allmänna delen i registret innehålla en registerkarta. Denna kallas ofta för den digitala registerkartan (förkortat DRK), vilket beror på att det tidigare fanns manuellt förda registerkartor.
Enligt Lantmäteriet är begreppet registerkarta vilseledande eftersom det egentligen är fråga om uppgifter om geometrisk utbredning och andra uppgifter kopplade till geometrin, till exempel metod för inmätning och kvalitetsuppgifter. Med geometrisk utbredning menas enligt Lantmäteriet uppgifter om till exempel koordinater som krävs för att visualisera den relevanta företeelsen på en karta. Det kan till exempel vara fråga om att visa fastighetsområden på kartan.
Lantmäteriet har framfört till oss att det är uppenbart att det vid den nuvarande förordningens tillkomst avsågs att det skulle finnas en ritad karta. Myndigheten har förklarat att det som finns i dag är en databas med geometrisk information. Denna geometriska information gör det möjligt att visualisera uppgifterna i fastighetsregistret på olika typer av kartor. Enligt Lantmäteriet kan en kartprodukt ha olika innehåll, skala och geografiskt utsnitt beroende på användarens syfte och behov. Lantmäteriet har poängterat för oss att en registerkarta som en traditionell kartprodukt inte längre existerar.
De uppgifter som ska framgå av den författningsreglerade registerkartan regleras i 37 § fastighetsregisterförordningen. Vi har i avsnitt 7.3.1 beskrivit problemet med att krav på redovisning av koordinater regleras dubbelt för registerkartan och textinformationen kring uppgifterna.
Lantmäteriet menar att begreppet registerkarta kan utgå eftersom det inte längre är relevant. De uppgifter som möjliggör visualisering av objekten i fastighetsregistret måste dock enligt Lantmäteriet preciseras för de informationsmängder där geometri ska ingå (jämför med 37 § fastighetsregisterförordningen).
7.4.6. Särskilt om uppgifter om ortnamn
I 15, 19 och 20 §§fastighetsregisterförordningen regleras förutsättningar för att fastställa olika typer av namn som ingår i beteckningar i fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet är det fråga om ortnamn, vilket berör Lantmäteriet när den beslutar om ortnamn enligt 5 § 7 punkten förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Bestämmelserna i fastighetsregisterförordningen berör dock även kommuner, som har rätt att fatta beslut om sådana namn.
I denna del har Lantmäteriet framfört följande. Lantmäteriet använder uppgifter i fastighetsregistret för att kunna göra hållbara ortnamns- och arkivutredningar. Ett medskick till oss i denna del var därför att det relevanta innehållet i fastighetsregistret behövs i ortnamnsverksamheten och inte får tas bort. Det rör sig om uppgifter om socken, särskilda namn enligt 15 § fastighetsregisterförordningen, adressuppgifter, uppgifter om fastighetsrättsliga åtgärder (exempelvis laga skifte, ägostyckningar och avsöndringar), uppgifter om ursprung och uppgifter om tidigare beteckning.
Vidare anser Lantmäteriet att regler som rör myndighetens namnhantering enligt fastighetsregisterförordningen behöver förtydligas, i synnerhet i fråga om ansvarsförhållanden och beslutsrätt.
Ortnamn har numera ett särskilt skydd enligt kulturmiljölagen (1988:950), se 1 kap. 4 § (god ortnamnssed). Lantmäteriet har även ett särskilt uppdrag att värna ett vårdat och ändamålsenligt ortnamnsskick enligt 5 § 7 förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.
I 19 och 20 §§ regleras beslut om fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar med mera. Regler om beslut om ortnamn är alltså reglerade i anslutning till dessa paragrafer. Ortnamnen är en del av beteckningarna.
Enligt 20 § fastighetsregisterförordningen är det lantmäterimyndigheten som fattar beslut i frågor som rör den allmänna delen med undantag för det som regleras i andra stycket eller i 19 §. I 20 § andra stycket står det att kommunen beslutar om kvartersnamn. Av 19 § fjärde stycket framgår att Lantmäteriet beslutar om traktnamn. I sammanhanget har vi uppmärksammat att Lantmäteriets beslut är normerande vid kommunal och statlig ortnamnshantering, till exempel vid vägskyltning och beslut om nya adresser, vilket kan utläsas av 1 kap. 4 § kulturmiljölagen.
Lantmäteriet har uppfattat att eftersom det inte står något särskilt om beslut om särskilt namn enlig 15 §, så gäller huvudregeln i 20 § om att det är lantmäterimyndigheten som fattar sådana beslut. När ordet lantmäterimyndighet används i lagtexten, då avses både en kommunal och statlig lantmäterimyndighet (prop. 2007/08:134 s. 34). Vi har i sammanhanget noterat att de olika namnen i lagstiftningen på myndigheten Lantmäteriet i dess olika verksamhetsgrenar är förvirrande inte minst för myndigheten själv, när det ska tillämpa lagstiftningen.
Särskilda namn enligt 15 § fastighetsregisterförordningen, som nämnts ovan, är namn som utgår eller som utgått ur fastighetens beteckning eller bebyggelsenamn med hävd.
Lantmäteriet menar dock att en kommunal lantmäterimyndighet inte kan besluta om särskilt namn eftersom det åligger Lantmäteriet att fatta dessa beslut.
Lantmäteriet önskar också ett förtydligande i 20 § andra stycket som reglerar kommunernas beslut om kvartersnamn. Enligt andra stycket ska lantmäterimyndigheten ges tillfälle att yttra sig och underrättas om beslutet. Även här används ordet lantmäterimyndigheten, vilket i och för sig är korrekt i detta sammanhang enligt Lantmäteriet. Myndigheten har förklarat för oss att lantmäterimyndigheten ska i dessa fall kontrollera att en namnkollision inte uppstår mot bakgrund av 14 § fastighetsregisterförordningen. Ett kvartersnamn får nämligen inte vara samma som ett traktnamn. Det som saknas i 20 § andra stycket är en skyldighet att ge Lantmäteriet möjlighet att yttra sig inom ramen för myndighetens ansvar för ortnamnsfrågor. Enligt Lantmäteriet finns en upparbetad rutin för remisshantering mellan Lantmäteriet och kommunerna, men det är önskvärt med ett formellt krav i denna del.
7.5. Lantmäteriets föreskriftsrätt kring fastighetsregistret
Enligt våra direktiv ska vi granska bestämmelserna om föreskriftsrätt för Lantmäteriet när det gäller fastighetsregistret och föreslå en lättillgänglig reglering som möjliggör att föreskrifter meddelas på den lämpligaste nivån.
I avsnitt 4.4.9 har vi beskrivit att Lantmäteriets föreskriftsrätt regleras i 82–83 §§fastighetsregisterförordningen, men att det finns ytterligare särskilda regler som är kopplade till föreskriftsrätten, nämligen:
- 25 § (ytterligare uppgifter förutom koordinater och tillämpat koordinatsystem i den allmänna delen)
- 77 § (närmare precisering av uppgifter som ingår i underrättelseskyldigheten till Skatteverket)
- 80 § (närmare precisering av uppgifter som kan tas bort för avregistrerade redovisningsenheter eller registerenheter).
Vi har kommit fram till att de tre sistnämnda bestämmelserna inte utgör några självständiga normgivningsbemyndiganden utan att föreskrifter i dessa delar meddelas av Lantmäteriet med stöd av 83 § fastighetsregisterförordningen.
Lantmäteriet har förklarat motiven bakom 25 och 80 §§fastighetsregisterförordningen.
Enligt Lantmäteriet behövs ytterligare uppgifter till 25 § för att man ska kunna tillgodogöra sig informationen i fastighetsregistret visuellt. Det räcker inte att visa fastighetsgränser med mera mot en vit bakgrund utan det krävs en topografisk information för att man som läsare ska förstå och tolka den fastighetsrättsliga informationen. Enligt Lantmäteriet bör det alltså även fortsättningsvis vara upp till Lantmäteriet att ange vilka ytterligare uppgifter som behövs förutom koordinater och koordinatsystem, för att redovisningen ska bli användbar.
I fråga om 80 § har Lantmäteriet förklarat att fastigheter, och andra registerenheter som utplånas, finns kvar i registret men anges som avregistrerade. Viss information raderas dock i samband med avregistreringen. Exakt vilken information som ska raderas i samband med avregistreringen är enligt Lantmäteriet beroende av flera
olika faktorer vilket skulle innebära en alltför detaljerad reglering om detta ska anges i förordningen. Lantmäteriet har dock poängterat att information om avregistrerade registerenheter måste vara kvar eftersom den är av avgörande betydelse för att utröna vad som är rättsligt gällande i dag. Informationen används bland annat för att ta reda på hur gränser, rättigheter med mera tillkommit och förändrats över tid till det som gäller i dag.
Därutöver har Lantmäteriet framfört att det behövs en möjlighet för myndigheten att föreskriva om val av metod för redovisning av fastighetsanknuten information som berör viss fastighet. Lantmäteriet vill också kunna besluta om specifikationer för införande av uppgifter i fastighetsregistret.
Vid en genomgång av Lantmäteriets föreskrifter som har utfärdats med stöd av fastighetsregisterförordningen, har vi kunnat konstatera att såväl förordningen som Lantmäteriets föreskrifter är mycket detaljerade och svåra att överblicka. En konsekvens av detta är enligt vår uppfattning att detaljnivån har blivit ett problem i sig och försvårat utvecklingen av regelverket.
Ett exempel på svårigheten är kravet i 27 § 4 punkten fastighetsregisterförordningen som borde kunna ha följdändrats när 6 kap. 5 § plan- och bygglagen upphörde att gälla 2018. Ett annat exempel är Lantmäteriets föreskrift LMVFS 2000:2 med föreskrifter om hur fastighetsregistrets allmänna del ska föras. Till föreskriften finns 10 ändringsföreskrifter och det finns ingen konsoliderad version. Det finns med andra ord, enligt vår uppfattning, ett stort behov av förenklingar i fråga om detaljeringsnivån i både fastighetsregisterförordningen och Lantmäteriets föreskrifter till förordningen.
7.6. Sammanblandad verksamhetsreglering och dataskyddsreglering
I våra direktiv beskrivs att fastighetsregisterlagen reglerar förutsättningarna för åtkomst till personuppgifter i fastighetsregistret i digital form. Av direktiven framgår att fastighetsregisterlagen, tillsammans med förordningen om fastighetsregister, också innehåller materiella bestämmelser om bland annat registrets innehåll. Det konstateras vidare att denna regleringsmodell skiljer sig från nyare lagstiftning där dataskyddsbestämmelser har placerats i en särskild lag,
skild från själva verksamhetsregleringen. I direktiven anges som exempel vägtrafikdatalagen (2019:369) och lagen (2019:370) om fordons registrering och användning, där uppdelningen mellan reglerna har tydliggjorts.
Enligt våra direktiv ska vi därför överväga en ny regleringsmodell för fastighetsregistret där de materiella reglerna skiljs från regler om integritetsskydd.
7.6.1. Motivet till ny regleringsmodell för vägtrafikregistrering
Den tidigare lagen om vägtrafikregister ersattes 2019 med två nya lagar, en lag om behandling av personuppgifter i Transportstyrelsens verksamhet på vägtrafikområdet och en lag om registrering och användning av fordon.
Transportstyrelsens problembeskrivning kring reglerna var bland annat att den blandning av bestämmelser som rör behandlingen av personuppgifter och de så kallade materiella reglerna om kriterierna för när ett fordon ska vara registrerat för att få brukas innebär ett problem i tillämpningen reglerna. Transportstyrelsen menade att den lagtekniska dispositionen inneburit svårigheter för myndigheten att i förhållande till den övriga registreringen samordna regler om elektronisk överföring av uppgifter till vägtrafikregistret, regler om underrättelseskyldighet och regler om elektronisk anmälan med mera (se SOU 2010:76 s. 398).
Regeringen ansåg att förslaget att dela upp reglerna i två separata lagar skulle göra verksamhetsreglerna mer flexibla och möjliggöra utveckling och effektivisering av myndighetens verksamhet. Även skyddet för de enskildas personliga integritet skulle tillgodoses bättre genom att bestämmelser som avser behandling av personuppgifter skiljs från bestämmelser som avser fordons registrering (prop. 2018/19:33 s. 60–61).
Vi har träffat representanter från Transportstyrelsen för att ta reda på hur den nya modellen fungerar jämfört med den tidigare. Transportsstyrelsen har då framfört att det är en stor fördel med två separata lagar eftersom det blir tydligare vad myndigheten får göra. Av vårt samtal har vi uppfattat att regelverket skulle kunna bli ännu tydligare om även tillhandahållandeverksamhet, som utgör en särskild myndighetsuppgift för Transportstyrelsen, reglerades som en
egen verksamhet och inte enbart som en fråga som regleras på grund av skyddet för personuppgifter.
7.6.2. Informationshanteringsutredningens problembeskrivning av registerförfattningar
Informationshanteringsutredningen har gjort en ingående beskrivning och analys av problemet med registerförfattningar, se betänkandet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) avsnitt 4.3. Utredningen konstaterar i detta avsnitt att komplexiteten i registerförfattningar bland annat beror på att
- reglerna är en del av det regelverk som styr myndigheters informationshantering
- regeltekniska strukturer och begrepp är inkonsekventa
- reglerna är svåröverskådliga och fragmenterade.
Utredningen beskriver bland annat följande konsekvenser av de övergripande problemen, vilket också framgår av ovan nämnda avsnitt i betänkandet:
- risk för tillämpningsproblem för myndigheter
- ogenomtränglig reglering för den enskilde
- försämrade möjligheter för service och effektivitet i förvaltningen
- försämrad möjlighet för allmänheten att utöva den grundlagsskyddade rätten till insyn i myndigheternas allmänna handlingar.
Utredningen påpekar i detta sammanhang att den tidigare personuppgiftslagen väsentligen var utformad som en civilrättslig reglering och att den inte var anpassad till personuppgiftsbehandling som sker i författningsreglerade verksamheter med skyldigheter för myndigheterna och rättigheter för enskilda.
I betänkandet konstaterar utredningen att behovet av att särreglera vissa frågor som rör integritetsskydd i allmänhet inte har haft sin grund i speciella omständigheter som rör just den aktuella myndigheten eller verksamheten (se SOU 2015:39 s. 665 f.). Enligt utredningen har särregleringen snarare motiverats av principiella och
generella resonemang som rör myndighetsverksamhet rent allmänt. Utredningens förslag är därför att samla de gemensamma reglerna i en myndighetsdatalag. I fråga om så kallade renodlade registerförfattningar, som till exempel för fastighetsregistret, anser utredningen att dessa utgör en slags verksamhetsreglering som även i fortsättningen bör regleras i särskild ordning. Enligt utredningen ska dock dessa kunna följa utredningens förslag om dataskyddsregleringen separeras från verksamhetsregleringen (se SOU 2015:39 s. 667).
Lagstiftningsärendet med utredningens förslag till en ny myndighetsdatalag är i dagsläget fortfarande under beredning.
7.6.3. Digitaliseringsrättsutredningens problembeskrivning av registerförfattningar och tillhandahållande av grunddata
Digitaliseringsrättsutredningen har i betänkandet Juridik som stöd
för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25 s. 466) kommit fram
till att problemet med registerförfattningar är en hämmande faktor för digitaliseringsarbetet hos myndigheter. Utredningen anser därför att förändringar som behövs avseende registerförfattningar behöver prioriteras och hanteras samordnat och metodiskt.
Utredningen har identifierat registerförfattningar och tillhandahållande av grunddata som ett särskilt område som behöver åtgärdas (nämnda betänkande avsnitt 12.2.4 och 12.2.5). Utredningen anser att registerförfattningar som reglerar användningen av grunddata väcker frågor kring hur myndigheters roll att försörja samhället med grunddata är reglerad och hur den berörda registerförfattningen med sådana regler förhåller sig till andra författningsreglerade krav på när tillhandahållande får ske och i vilken form den ska eller bör ske.
Utredningen anger fastighetsregisterlagens bestämmelse om ändamål som exempel på när en dataskyddsbestämmelse påverkar om ett utlämnande alls är tillåtet eller i vilken form det är tillåtet, se nämnda betänkande s. 484. Utredningen resonerar vidare om vilka andra krav än dataskydd som kan finnas i fråga om digitalt utlämnande för att det är fråga om grunddata, se nämnda betänkande s. 486.
I Lantmäteriets fall är kraven på digitalt tillgängliggörande författningsreglerade, till exempel i 5 och 6 §§ lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation avseende bland annat adress- och byggnadsinformation. Vi kan i detta sammanhang tillägga att nämnda lag
anges som ett eget tillåtet ändamål i fastighetsregisterlagen. I förarbetena till lagen om geografisk miljöinformation ansåg regeringen att den digitala formen för tillgängliggörande är en förutsättning för genomförandet av det bakomliggande EU-direktivet, se prop. 2009/10:224 s. 87. Regeringen ansåg dock att det var för tidigt att ta ställning till om informationen kan tillhandahållas utan att ändamål behöver anges enligt lagen om fastighetsregister. Vi har uppfattat att ändamålsbegränsningen i detta fall utgörs av syftet med lagen om geografisk miljöinformation som anges i 1 § den lagen.
Digitaliseringsrättsutredningen för också resonemang kring krav på format för utlämnande som tidigare reglerades mot bakgrund av EU-direktivet 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Nämnda direktiv har numera ersatts med det så kallade öppna data-direktivet och den nationella öppna data-lagen som vi har beskrivit i avsnitt 5.4.4 oh 5.5.2. I fråga om öppna data var Digitaliseringsrättsutredningens bedömning att författningar som särskilt reglerar åtaganden för förvaltningen att stå för samhällets informationsförsörjning bör innehålla tydligare regler om vilka uppgifter som ska tillhandahållas som öppna data, se SOU 2018:25 s. 489.
7.6.4. Öppna data-utredningens resonemang kring registerförfattningar och vidareutnyttjande
Öppna data-utredningen menar att registerförfattningar innehåller bestämmelser som utgör en begränsning av rätten att vidareutnyttja information, se betänkandet Innovation genom information (SOU 2020:55) s. 159. Av nämnda betänkande framgår att information som myndigheter gör tillgänglig som huvudregel får vidareutnyttjas utan restriktioner. Vidare framgår det av betänkandet att denna rättighet är grundlagsskyddad avseende utlämnande enligt offentlighetsprincipen och att den utgör en allmän princip även när tillgängliggörande görs på frivillig väg.
I nämnda betänkande, avsnitt 8.3.1 och 8.3.2, för utredningen resonemang kring skillnaden mellan tillgängliggörande och tillhandahållande av information i syfte att precisera skillnaden mellan den rättsliga regleringen av rätten till åtkomst till information och rätten till vidareutnyttjande av information. Kraven på format med mera enligt öppna data-direktivet rör nämligen enbart det senare fallet. Utredningen anser att exempelvis 10 § fastighetsregisterlagen utgör
en bestämmelse som rör begränsning i rätten att vidareutnyttja information eftersom den reglerar formen för utlämnande, se nämnda betänkande s. 133 och s. 417.
Regeringens uppfattning i denna fråga är dock att bestämmelser om skydd av personuppgifter i vissa fall också kan begränsa rätten till tillgång, exempelvis genom att uppställa hinder mot att sådana uppgifter tillgängliggörs digitalt, se prop. 2021/22:225 s. 22. Regeringen förklarar vidare i nämnda proposition att öppna data-lagen bör vara tillämplig när någon i ett konkret fall har rätt att få tillgång till data oavsett på vilken rättslig grund det sker, se nämnda prop. s. 29. Enligt regeringen gäller detta även fall när en myndighet har i uppgift att tillhandahålla vissa data eller när syftet med ett register, som till exempel med fastighetsregistret, är att ge offentlighet åt informationen.
7.6.5. Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden
Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden har i sitt betänkande Framtidens dataskydd (SOU 2023:100) nyligen föreslagit en ny och modern dataskyddsreglering för dessa myndigheter. Utredningens uppdrag, som i princip har pågått parallellt med vårt uppdrag, har varit att skapa ändamålsenliga regler som är anpassade efter dagens behov. I uppdraget har också ingått att överväga om det finns utrymme för en minskad detaljreglering, och om registerförfattningarnas struktur bör ses över. Utredningen har formulerat ett antal gemensamma utgångspunkter för sitt arbete, vilka också har blivit vägledande i vårt arbete, se vidare avsnitt 11.2.3.
7.6.6. Överväganden i förarbeten till fastighetsregisterlagen i fråga om val av regleringsmodell
I förarbetena till den nuvarande fastighetsregisterlagen och tillhörande förordning övervägde regeringen om vissa materiella regler om inskrivning och fastighetsregistrering skulle föras över till den nya registerlagen, prop. 1999/2000:39 s. 79. Regeringen skriver att registerförfattningar inte brukar reglera materiella frågor. Enligt regeringen skulle den nya fastighetsregisterlagen reglera frågor som rör skyddet
för personuppgifter i fastighetsregistret. Regeringens avsikt var att samla detaljbestämmelser av datarättsligt slag i en förordning till fastighetsregisterlagen. Det framgår också av nämnda förarbeten att detaljbestämmelser avseende fastighetsregistrering, vilka inte är av datarättslig karaktär skulle flyttas över till fastighetsbildningskungörelsen. Regeringen bedömde att till exempel frågor om innehåll i registret och registrets ändamål hade betydelse för utformningen av bestämmelser som är av datarättslig karaktär.
Anledningen till att fastighetsregistret finns beskrev regeringen på s. 73 f. i nämnda proposition. Där konstaterade regeringen att beträffande en stor del av uppgifterna är det främsta syftet med registreringen att ge offentlighet åt vissa rättsförhållanden, exempelvis i fråga om uppgifter om lagfaren ägare och nybildning av en fastighet. Regeringen konstaterade vidare att fastighetsanknuten information är en stor tillgång i samhället och behövs till en mängd viktiga samhällsfunktioner. Regeringens avsikt med den datarättsliga regleringen kring fastighetsregistret var att så långt som möjligt förhindra användning av fastighetsregistret som från integritetssynpunkt är olämplig.
Regeringen gjorde ett antagande kring innebörden av kraven i det tidigare EU-direktivet på viss precisering av ändamålen. Av nämnda förarbeten s. 82 f. framgår att regeringen gjorde ett antagande om att preciseringen antingen kan anges genom att viss användning förbjuds eller att endast viss särskild användning tillåts. Det bör noteras att regeringen inte bedömt Lantmäteriets behandling av personuppgifterna, utan med användning av registret avsågs alltså andra personuppgiftsansvarigas behandling. Regeringens bedömning av lämpligheten av andra personuppgiftsansvarigas behandling av personuppgifter i fastighetsregistret, genom åtkomst till registret, utformades som en ändamålsbestämmelse i 2 § fastighetsregisterlagen (se även nämnda förarbeten s. 83).
7.6.7. Lantmäteriets problembeskrivning
Lantmäteriet har framfört till oss att det är svårt att utläsa ur fastighetsregisterlagen hur den förhåller sig till den generella lagstiftningen som rör informationshantering. Det är också svårt att utläsa om fastighetsregisterlagen utgör en ansvarsreglering av Lantmäteriets
myndighetsuppgift att försörja samhället med grundläggande fastighetsinformation. Lantmäteriet menar att fastighetsregisterlagen ger sken av att vara en datarättslig reglering som rör Lantmäteriets personuppgiftsbehandling, men i själva verket kan ses som en förvaltningsrättslig verksamhetsreglering. Detta eftersom tillämpningen av lagen resulterar i förvaltningsrättsliga beslut för enskilda. Enligt Lantmäteriet är regleringen förvirrande för myndigheten själv och för användarna av registret. Myndigheten menar också att det kan vara svårt för de registrerade att förstå vad fastighetsregistret är och hur det får användas. Enligt Lantmäteriet förekommer det till exempel att fastighetsägare vill gå ur fastighetsregistret eftersom de anser att de har en sådan rättighet enligt den dataskyddsrättsliga regeringen.
7.7. Särskilda regler för behandling av personuppgifter i fastighetsregistret
I våra direktiv beskrivs olika problem med befintliga integritetsskyddsregler kring fastighetsregistret. Enligt direktiven har till exempel ändamålsbestämmelsen i fastighetsregisterlagen kritiserats för att inte motsvara det moderna samhällets behov. Exempel på ändamål som enligt direktiven bör övervägas är journalistik, navigering, positionering och utbildning.
Vidare anges i våra direktiv att sökbegränsningar enligt 7 § fastighetsregisterlagen har kritiserats för att vara för snäva och detaljerade. Exempelvis innebär sökbegränsningen för personnummer ett hinder för Polismyndigheten som kan ha behov av att ta reda på vilka fastigheter en person äger, till exempel för att kunna hitta fastigheter där en sökt person kan uppehålla sig.
Ytterligare exempel som anges i våra direktiv är att andra myndigheter efterfrågar sökning på personnummer för att automatiskt kunna hämta information från fastigheter för presentation i olika etjänster för medborgare. Nämnda bestämmelse innehåller också begränsningar för sökningar på flera fastigheter samtidigt. Enligt våra direktiv försvårar denna begränsning vid infrastrukturprojekt som exempelvis projektering av bredbandsutbyggnad, där fastigheter söks fram genom en markering av ett område på en karta.
Våra direktiv anger också att begränsningar för urval och bearbetningar i 8 och 9 §§fastighetsregisterlagen kan få motsatt effekt för integritetsskyddet. Ett problem som nämns i direktiven är att 9 § som huvudregel förhindrar Lantmäteriet att göra urval så att de registrerade lagfarna ägare och tomträttshavare som till exempel anmält reklamspärr eller som är under 16 år kan uteslutas.
7.7.1. Ändamål med registret
Av 2 § fastighetsregisterlagen framgår att registrets ändamål i fråga om personuppgifter är att tillhandahålla uppgifter för vissa uppräknade verksamheter och för fullgörande av informationsansvar enligt lagen (2010:1768) om geografisk miljöinformation.
Lantmäteriet har påpekat för oss att de överväganden som ligger till grund för vilka verksamheteter som ska få använda fastighetsregistret är över 20 år gamla. Lantmäteriet menar att det inte har fungerat att löpande lägga till verksamheter när behov uppstår, vilket var tanken enligt förarbetena (se prop. 1999/2000:39 s. 83).
Lantmäteriet har också framfört att ändamålsbegränsningen i 2 § i praktiken är av betydelse för annat än personuppgifter eftersom användarna efterfrågar en viss datamängd och inte bara personuppgifterna i den datamängden. Lantmäteriet tillämpar då ändamålsbegränsningen på hela datamängden. Detta var enligt Lantmäteriet inte avsikten enligt förarbetena, där det framgår att onödiga begränsningar inte ska ställas upp för andra uppgifter som inte utgör personuppgifter, se nämnda prop. s. 83.
Lantmäteriet har också framfört att många kunder inte vill ha personuppgifter då det skulle underlätta åtkomsten till fastighetsregistret. Men eftersom all information i fastighetsregistret enligt Lantmäteriet i praktiken räknas som personuppgifter blir det omöjligt att tillgodose en sådan begäran. Lantmäteriet efterfrågar i denna del en tydligare reglering av vad som är personuppgift i fastighetsregistret. Även användare av fastighetsregistret efterfrågar en tydligare reglering i denna del.
Enligt Lantmäteriet ser myndigheten en ökande trend i fråga om åtkomst till information som rör kommersiella fastigheter i syfte att göra tjänster för fastighetsförvaltning. I dessa fall är sökanden endast intresserad av information som rör juridiska personer. Lantmäteriet
har dock förklarat för oss att en fastighet kan ha tidigare ägare som är fysiska personer och att denna koppling gör det svårt att göra en sådan avgränsning som efterfrågas av användarna.
Lantmäteriet har vidare beskrivit för oss att prövningen av om viss verksamhet utgör en sådan verksamhet som anges i ändamålsbestämmelsen kan vara svår eftersom Lantmäteriet normalt inte har specialkunskaper om regleringen bakom den verksamhet som avses i en ansökan om åtkomst. Enligt Lantmäteriet handlar det dock sällan om att neka åtkomst på grund av ett ändamål. Lantmäteriet menar att bedömningen snarare handlar om att kategorisera verksamheten korrekt utifrån de kategorier av verksamheter som är uppräknade i lagen. Lantmäteriet har förklarat att sökanden ofta inte vet hur den ska kategorisera sin verksamhet enligt fastighetsregisterlagen.
Av Lantmäteriets interna handbok för handläggning av ärenden rörande fastighetsregisterlagen (dnr 519-2018/446) framgår att en ansökan om elektronisk åtkomst till fastighetsregistret till exempel kan avse skapande av en tjänst för husägare där handlingar avseende huset kan samlas bland annat för att underlätta underhåll av huset (se handboken s. 52). Lantmäteriet bedömde att verksamheten, det vill säga ändamålet, i det fallet handlade om fastighetsförvaltning, men myndigheten övervägde också ändamålet omsättning.
Ett annat exempel i nämnda handbok är en regions ansökan om åtkomst till fastighetsregistret för verksamhet enligt 2 § 3 p. fastighetsregisterlagen. Enligt nämnda bestämmelse rör det sig om verksamhet som avser kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där fastighetsanknuten information utgör underlag för prövningar eller beslut (se nämnda handbok s. 53). I det fallet bedömde Lantmäteriet att sökandens verksamhet i stället föll under författningsreglerad verksamhet och verksamhet som rör fastighetsförvaltning.
I fråga om journalistiska ändamål framgår det av Lantmäteriets handbok att myndigheten numera godkänner dessa trots att verksamhetstypen inte räknas upp i fastighetsregisterlagen (se ovan nämnda handbok s. 63). Enligt handboken godtar Lantmäteriet ändamål som följer direkt av EU:s dataskyddsförordning och den svenska dataskyddslagen. Av handboken framgår vidare att bedömning av ändamålet görs mot bakgrund av den så kallade finalitetsprincipen.
Lantmäteriet har enligt handboken även beviljat åtkomst för ändamål som rör positionering, se nämnda handbok s. 59. I det fallet var det fråga om uppgifter om adresser för mottagning och beställningar av snabbmat för hemkörning. Lantmäteriet ansåg att positionering och ruttplanering har en koppling till kartändamål som omfattas 2 § 7 p. fastighetsregisterlagen och som reglerar Lantmäteriets informationsansvar enligt lagen om geografisk miljöinformation.
När det gäller ändamål som rör utbildning framgår det av Lantmäteriets handbok att myndigheten har nekat åtkomst för sådana ändamål, men det finns även fall där åtkomst har beviljats för verksamhet som regleras av högskolelagen, se nämnda handbok s. 49.
I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har det framförts till oss att ändamålsregleringen i fastighetsregisterlagen kan ge en falsk trygghet om integritetsskydd. Aktörerna har påpekat att fastighetsregistret är ett offentligt register och att uppgifterna ändå är tillgängliga enligt offentlighetsprincipen.
7.7.2. Tillämpningsproblem avseende 6 § fastighetsregisterlagen
I våra möten med Lantmäteriet har det framkommit att gränsdragningen av personuppgiftsansvaret enligt 5 § och 6 §fastighetsregisterlagen är otydlig. I förarbetena till fastighetsregisterlagen framgår det att 6 § är ett utflöde av personuppgiftsansvaret enligt 5 § (se prop. 1999/2000:39 s. 140). Lantmäteriet anser att det är oklart om denna reglering går längre än ansvaret enligt EU:s dataskyddsförordning.
Enligt 6 § ska Lantmäteriet bland annat tillse att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet. För dessa syften får myndigheten i enskilda fall uppställa ytterligare villkor utöver de som anges i 7–10 §§.
Lantmäteriet har framfört till oss att de som beviljas åtkomst till fastighetsregistret med särskilda villkor enligt 6 § har svårt att förstå hur villkoren förhåller sig till deras personuppgiftsansvar enligt EU:s dataskyddsförordning. En konsekvens av dagens utformning av 6 § är enligt Lantmäteriet att regelefterlevnaden blir otydlig och svår både för myndigheten själv och för användarna.
I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har det framkommit att det är svårt att överklaga Lantmäteriets beslut som baseras på 6 § eftersom man inte vet vad man ska kunna förvänta sig av myndigheten enligt den bestämmelsen. Aktörerna ställer sig också frågande kring vem som har att bevisa om hanteringen hos dem har skett i enlighet med gällande rätt.
7.7.3. Begränsningar för tillhandahållande av personuppgifter i elektronisk form
Enligt förarbetena till fastighetsregisterlagen framstår viss specifik användning typiskt sett som mera känslig från integritetssynpunkt. Det gäller behandlingar som innebär direktåtkomst, urval och bearbetningar samt utlämnande på medium för automatiserad behandling, se prop. 1999/2000:39 s. 95. För dessa fall finns det därför begränsningar i 7–10 §§fastighetsregisterlagen. Dessa begränsningar är också kopplade till olika typer av ändamål med användningen. Exempelvis tillåts direktåtkomst till uppgifter om inteckningar men det är som huvudregel förbjudet att lämna ut dessa uppgifter digitalt på annat sätt.
Lantmäteriet har framfört följande i fråga om begränsningarna för åtkomst i elektronisk form.
Enligt Lantmäteriet vill många aktörer som har avtal med myndigheten göra en så kallad bulknedladdning av olika informationsslag i fastighetsregistret exempelvis för fastighetsvärdering. Lantmäteriet har i sådana fall svårt att bedöma hur uppgiftsminimering ska tillgodoses och efterfrågar tydligare regler för sådana aktörer.
Lantmäteriet har vidare framfört att flera aktörer har behov i sin verksamhet att kunna söka på personnummer i fastighetsregistret, för att kunna hämta information om en fysisk persons fastighetsinnehav. Enligt Lantmäteriet finns behovet hos banker, försäkringsbolag, kreditupplysningsföretag, myndigheter som till exempel Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten och Centrala studiestödsnämnden. Enligt 7 § fastighetsregisterlagen är det enbart Lantmäteriet som får göra sådana sökningar. En konsekvens av det undantagslösa sökförbudet är enligt Lantmäteriet att många aktörer, både företag och myndigheter, har byggt lösningar mot Skatteverkets information för att kunna koppla person till fastighet. Dessa uppgifter används sedan för att kunna söka fram fastigheterna i fastighetsregistret. En annan konsekvens är enligt Lantmäteriet att vissa aktörer, till exempel kre-
ditupplysningsföretag och Polismyndigheten, måste ladda ner hela registret för att själva skapa en sökningsmöjlighet baserat på personnummer.
Enligt 7 § är det också som huvudregel förbjudet att söka på flera fastigheter samtidigt. Enligt Lantmäteriet har denna begränsning blivit tandlös eftersom det rent tekniskt går att göra en sökning i taget men där det i praktiken är en sökning på flera fastigheter samtidigt. Lantmäteriet menar att denna begränsning bör tas bort.
Lantmäteriet har också framfört att teknikutvecklingen har lett till att den praktiska skillnaden mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande suddas ut när åtkomst ges till enstaka uppgifter, så kallade fråga-svar tjänster.
I våra samtal med användare av fastighetsregistret har det framkommit att begränsningarna i 7–10 §§fastighetsregisterlagen inte är förutsebara. Användarna menar att nuvarande regler leder till att man som användare måste pröva sig fram och göra en ny ansökan om åtkomst flera gånger för att se vilken åtkomst till vilken information som faktiskt är tillåten. Vi har uppfattat att problemet med förutsebarheten därmed också gäller de registrerade vilket har negativa konsekvenser för integritetsskyddet.
7.7.4. Extern lagring och tredjelandsöverföring
I förarbetena till fastighetsregisterlagen ansåg regeringen att det inte behövs någon särskild reglering för utlämnande av uppgifter från fastighetsregistret till utlandet (se prop. 1999/2000:39 s. 104). Det finns därutöver inga särskilda överväganden i förarbetena om anlitande av annan aktör för lagring av uppgifterna som användaren har fått åtkomst till.
Enligt Lantmäteriet vill fler och fler globala aktörer använda information i fastighetsregistret. Det rör sig främst om belägenhetsadresser som används till exempel i kartappar. Lantmäteriet har förklarat att för att kunna hålla hög prestanda i sina tjänster, vill dessa aktörer lagra information i flera olika världsdelar som till exempel Nordamerika, Europa och Asien. Dessa aktörer har enligt Lantmäteriet antingen fått avslag från Lantmäteriet eller blivit tvingade att endast lagra information inom EU, för att få åtkomst till uppgifterna i fastighetsregistret. Aktörerna har i dessa fall gjort Lantmäteriet
uppmärksam på att Sverige sticker ut i fråga om sin tolkning av vad som utgör en personuppgift. Enligt dessa aktörer utgör belägenhetsadresser inte personuppgifter i andra länder.
Lantmäteriet har också framfört till oss att det är vedertaget på den så kallade informationsmarknaden att företag köper lagringslösningar som en extern tjänst. Enligt Lantmäteriet gäller det såväl stora företag som banker, försäkringsbolag och industrier som små nystartade företag. Lantmäteriet har förklarat att det är bland annat kraven på it-säkerhet som gör att en aktör som vill ha åtkomst till fastighetsregistret, väljer att anlita specialiserade företag i fråga om lagring i stället för att sätta upp egna lagringsmiljöer. Enligt Lantmäteriet uppstår det en komplicerad situation, främst beroende på regelverket i EU:s dataskyddsförordning, när tjänsten för den externa lagringen erbjuds av globala företag som ägs av bolag utanför EU och EES. De mest anlitade företag inom extern lagring enligt Lantmäteriet är Google, Amazon och Microsoft.
Lantmäteriet menar att det är svårt för myndigheten att avgöra hur långt myndighetens ansvar sträcker sig i att bedöma integritets- och säkerhetsfrågor hos användaren för att medge åtkomst till fastighetsregistret.
Utifrån våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har vi fått höra att många upplever den nuvarande bedömningen i fråga om extern lagring som ologisk. Flera aktörer har påpekat att fastighetsregisterlagstiftningen, såsom den tillämpas av Lantmäteriet, går i motsatt riktning jämfört med teknikutvecklingen när det gäller informationssäkerhet. Aktörerna har också framfört att de upplever att det är rigorösa krav på säkerhet när det gäller extern lagring som sker i kombination med direktåtkomst till fastighetsregistret, medan det inte ställs lika höga krav för annat digitalt tillgängliggörande. Aktörerna har framfört att det är svårt att förstå varför det är olika krav beroende på formen för tillgängliggörande och uppfattar detta som en inkonsekvent tillämpning av lagstiftningen.
7.7.5. Särskilt om brottsbekämpande myndigheters behov
I våra kontakter med Polismyndigheten har det framförts att polisen har behov av direktåtkomst till fastighetsregistret, så att det går att söka på personnummer. Detta är inte tillåtet i dag enligt 7 § fastig-
hetsregisterlagen. Enligt Polismyndigheten behövs även fortsatt lokal lagring av uppgifter ur fastighetsregistret hos myndigheten, men direktåtkomst med relevanta sökmöjligheter är ett viktigt komplement. Polismyndigheten har också framfört att det ofta inte räcker med åtkomst till informationen, utan att myndigheten har stort behov av så kallad domänkompetens. Det kan till exempel handla om att Lantmäteriet behöver förklara olika komplicerade ägarförhållanden kring en viss fastighet. Polismyndigheten har beskrivit att Lantmäteriet är behjälplig med support och att det finns ett fortsatt och stadigvarande behov av support från Lantmäteriet.
Polismyndigheten har vidare framfört att Lantmäteriet bör ha en mer proaktiv roll i fråga om vilken information ur fastighetsregistret som lämnas till Polismyndigheten. Dagens regler innebär att Lantmäteriet till exempel gör urval och bearbetningar i fastighetsregistret på begäran av Polismyndigheten. Polismyndigheten har förklarat att Lantmäteriet bör kunna upptäcka avvikande förändringar i fastighetsregistret och självmant underrätta Polismyndigheten om dessa på eget initiativ.
Vi har även träffat Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet för att ta reda på om det finns ytterligare behov. Representanter från Skattebrottsenheten har framfört till oss att de i de allra flesta fall har tillräcklig åtkomst till fastighetsregistret. Däremot har de framfört till oss att Lantmäteriet är en viktig myndighet som borde kunna sätta stopp för eller förhindra och försvåra överlåtelser som misstänks vara ett led i brottslighet. Det har också framförts till oss att Lantmäteriet är en nätverksmyndighet i det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet vilket borde förutsätta att Lantmäteriet har ett tydligt uppdrag att verka brottsförebyggande.
7.8. Användarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret
Av våra direktiv framgår att vi ska bedöma hur dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till elektronisk åtkomst till fastighetsregistret kan tydliggöras och hur sådan rätt ska prövas av Lantmäteriet. Av direktiven framgår också att användare av fastighetsregistret under lång tid framfört önskemål om ökad tydlighet och förutsebarhet i lagstiftningen för uppgifter i fastighetsregistret som inte är person-
uppgifter. Enligt direktivet gäller detta särskilt i fråga om adressuppgifter och uppgifter om fastighetsbeteckningar i situationer där information ska användas i karttjänster.
7.8.1. Reglering av rätten till digital åtkomst till fastighetsregistret
Vi kan konstatera att fastighetsregisterlagen inte reglerar någon rätt för enskilda att få åtkomst till fastighetsregistret i digital form. Lantmäteriets myndighetsuppgift att försörja samhället med grundläggande fastighetsinformation, som regleras i myndighetens instruktion, innebär inte heller någon sådan rätt.
Särskilda bestämmelser om format för utlämnande finns däremot i lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna data-lagen). Av förarbetena till öppna data-lagen framgår att den gäller exempelvis när en myndighet har i uppgift att tillhandahålla vissa data eller när syftet med ett register, som till exempel med fastighetsregistret, är att ge offentlighet åt informationen (se prop. 2021/22:225 s. 29 f.). Däremot gäller inte öppna data-lagen om skälet till att digital åtkomst nekas exempelvis beror på bestämmelser som begränsar sådan möjlighet i fråga om personuppgifter (se nämnda prop. s. 22).
Vi anser i likhet med Öppna data-utredningen att det är tillräckligt för att öppna data-lagen ska bli tillämplig, att den berörda myndigheten har gjort bedömningen att det inte finns något hinder mot att göra information tillgänglig och erbjuder därmed åtkomst till informationen i visst format, se betänkande Innovation genom infor-
mation (SOU 2020:55) s. 130. Om myndigheten ändå nekar en enskild
att ta del av erbjudandet, eller om den enskilde motsätter sig villkoren för att få ta del av erbjudandet, ska denne enligt vår uppfattning kunna begära ett skriftligt och motiverat beslut av myndigheten enligt öppna data-lagen.
Enligt 2 kap. 2 § öppna data-lagen ska data tillgängliggöras i det befintliga formatet eller, om sökanden begär det och det är lämpligt samt praktiskt möjligt, i ett format som bland annat är öppet och maskinläsbart. Det som avses med maskinläsbara format är så kallade informationstjänster som alltså ska läsas av datorer eller andra datamaskiner. Det krävs i dessa fall ett särskilt program eller gränssnitt till sådana tjänster för att en människa ska kunna läsa informationen.
Särskilda krav på format finns för så kallade värdefulla datamängder i 2 kap. 3 § öppna data-lagen. En värdefull datamängd ska enligt bestämmelsen tillgängliggöras i ett maskinläsbart format genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning. Europeiska kommissionen har fastställt vilka de värdefulla datamängderna är i genomförandeförordningen (EU) 2023/138 av den 21 december 2022 om fastställande av en förteckning över särskilda värdefulla dataset och arrangemangen för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa.
Denna förordning pekar bland annat ut datamängder som består av
- fastighetsgränser
- fastighetsbeteckningar
- belägenhetsadresser
- byggnader.
Nämnda datamängder finns i fastighetsregistret. Lantmäteriet har förklarat för oss att det handlar om datamängder som Lantmäteriet tillgängliggör som kartdata, det vill säga i tjänster med geografisk information.
7.8.2. Värdefulla datamängder
En definition av vad som menas med värdefulla datamängder finns i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (öppna data-direktivet).
Enligt artikel 2.10 är värdefulla datamängder handlingar vars vidareutnyttjande är förknippat med stora fördelar för samhället, miljön och ekonomin. Enligt definitionen kan fördelarna till exempel uppstå på grund av informationens lämplighet för att skapa mervärdestjänster, applikationer och nya arbetstillfällen.
Enligt artikel 14.2 måste ett antal kriterier vara uppfyllda för att fastställa särskilda värdefulla datamängder. Datamängden ska ha potential att
- skapa viktiga socioekonomiska eller miljömässiga fördelar och innovativa tjänster
- gynna ett stort antal användare, i synnerhet små och medelstora företag
- bidra till att generera intäkter
- kombineras med andra datamängder.
De datamängder som Europeiska kommissionen har fastställt som värdefulla datamängder enligt genomförandeförordningen (EU) 2023/138 är alltså sådana datamängder som kommissionen har bedömt uppfylla nämnda kriterier.
7.8.3. Lantmäteriets problembeskrivning
Lantmäteriet har framfört att i de fall belägenhetsadresser och uppgifter om byggnader anses utgöra indirekta personuppgifter, så är begränsningarna i fastighetsregisterlagen oproportionerliga i förhållande till samhällets behov av informationen. Lantmäteriet menar att fastighetsregisterlagen behöver tydliggöras särskilt i fråga om uppgifter som omfattas av EU:s regler kring värdefulla datamängder, som vi har beskrivit ovan. Lantmäteriet efterfrågar i denna del en förnyad proportionalitetsbedömning i fråga om begränsningar för tillhandahållande av värdefulla datamängder som finns i fastighetsregistret.
7.8.4. Övriga medskick
I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har liknande synpunkter som de från Lantmäteriet framförts. Det som efterfrågas särskilt är vad som utgör personuppgifter i fastighetsregistret.
Det har dock också framförts synpunkter av mer processuell karaktär när det gäller användarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret. Aktörerna är i huvudsak nöjda med Lantmäteriets handläggning av ärenden enligt fastighetsregisterlagen. Det finns dock en osäkerhet kring vad de kan kräva av myndigheten när en begäran exempelvis om direktåtkomst handläggs ovanligt länge, eller om dokumentationen kring de tjänster som erbjuds inte motsvarar önskemålen.
Vi har uppfattat att det nuvarande regelverket som rör åtkomst till fastighetsregistret i digital form är i hög grad ogenomtränglig utifrån ett användarperspektiv.
7.9. Förmåga att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret
I våra direktiv beskrivs att det i dag inte finns några specifika regler för fastighetsregistret som syftar till att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter. Sådana regler skulle enligt våra direktiv exempelvis kunna innebära krav på spårbarhet av förändringar i registret och uppgiftsskyldighet gentemot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhetsområdet.
Bakgrunden till att detta tas upp som problem i direktiven är det försämrade säkerhetspolitiska läget. Av direktiven framgår att Sverige kontinuerligt utsätts för olika former av cyberangrepp som inte minst riktas mot svenska myndigheter. Det framgår vidare att regeringen arbetar aktivt med att öka motståndskraften mot sådana angrepp och bland annat därför inrättat ett nationellt cybersäkerhetscenter i syfte att stärka den samlade förmågan att förebygga, upptäcka och hantera cyberhot.
Enligt våra direktiv ska vi därför bedöma behovet av författningsstöd för att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret, däribland behovet av uppgiftsskyldighet gentemot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhetsområdet.
Definitionen av cybersäkerhet framgår av termbanken för informationssäkerhet hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Med cybersäkerhet menas enligt termbanken informationssäkerhet avseende indirekta och direkta, externa beroenden och hot som finns i ett större och mer komplext digitalt ekosystem än (enbart) inom den egna organisationen eller samhället.
7.9.1. Cybersäkerhetsutredningens problembeskrivning
Cybersäkerhetsutredningen skriver i betänkandet Sveriges säkerhet –
behov av starkare skydd för nätverks- och informationssystem
(SOU 2021:63), s. 106 f., att den digitala utvecklingen i samhället går snabbt men att informations- och cybersäkerheten inte ökar i samma takt. Enligt utredningen innebär det att det uppstår ett gap som ökar riskerna för att drabbas av ett cyberangrepp eller en it-incident.
Av nämnda betänkande (s. 105) framgår att informations- och cybersäkerhet innebär en strävan efter att skydda information så att
- den alltid finns när den behövs (tillgänglighet)
- det går att lita på att den är korrekt och inte manipulerad eller förstörd (riktighet)
- endast behöriga personer får ta del av den (konfidentialitet)
- det går att följa hur och när informationen har hanterats och kommunicerats (spårbarhet).
Informations- och cybersäkerhet syftar även till att skydda nätverks- och informationssystem i övrigt, enligt utredningen.
Utredningen har gjort en ingående kartläggning och analys av offentliga utredningar och myndighetsrapporter i fråga om brister och utmaningar som rör informations- och cybersäkerheten. I sammanfattningen av utredningarna och rapporterna tar utredningen bland annat upp följande (se nämnda betänkande s. 213 f.):
- På nationell nivå saknas det enhetlig styrning och samordning av arbetet med informations- och cybersäkerhet.
- Det är svårt att få en sammanhängande bild av samtliga regelverk om informations- och cybersäkerhet samt säkerhetsskydd och hur de ska tolkas.
- Det är svårt för många myndigheter att göra egna bedömningar av skyddsvärdet i den egna verksamheten, hotbilden mot verksamheten och verksamhetens sårbarheter. Som en följd av det har många myndigheter svårt att vidta ändamålsenliga och kostnadseffektiva säkerhetsåtgärder.
Av utredningens redogörelse har vi kunnat utläsa att flera utredningar och rapporter pekar på fragmentering på kravställningen för informationstillgångar, se nämnda betänkande bland annat s. 230 och 235. Av redogörelsen framgår att en konsekvens av detta är att samma typ av information riskerar få helt olika skydd beroende på var i förvaltningssystemet som den hanteras. Vidare framgår det att när myndigheter samverkar och utbyter information, så behövs det en enhetlig informationsklassning för att informationen ska få likvärdigt skydd hos alla myndigheter som hanterar den.
Mot bakgrund av problembilden bedömde Cybersäkerhetsutredningen att det finns en stor risk att fragmenteringen ökar, se nämnda betänkande s. 361. Utredningen bedömde vidare att det fragmenterade arbetet riskerar leda till att samma typ av information och nätverks- och informationssystem erhåller olika skyddsåtgärder beroende på vilken verksamhetsutövare som hanterar informationen och var i dennes system som informationen finns. Utredningen föreslog att frågan om gemensamma regler, tydligare styrning och samordning bör utredas och analyseras ytterligare i särskild ordning.
7.9.2. Beredskapssektorn försörjning av grunddata
Enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap (beredskapsförordningen) utgör försörjning av grunddata en beredskapssektor. Lantmäteriet är beredskapsmyndighet för grundläggande fastighetsinformation och geografisk information, vilket framgår av nämnda förordning och 8 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Skatteverket är sektorsansvarig myndighet.
Beredskapsmyndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. Detta framgår av 20 § beredskapsförordningen. De ska enligt nämnda bestämmelse även verka för att övriga statliga myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda utvecklar sin förmåga i dessa avseenden. Nämnda bestämmelse innehåller även en lista över samverkansskyldighet mellan beredskapsmyndigheterna och med andra aktörer.
Förslaget att grunddata skulle utgöra en egen beredskapssektor lades fram av Utredningen om civilt försvar i betänkandet Struktur
för ökad motståndskraft (SOU 2021:25), se bland annat s. 234. Utred-
ningen bedömde att grunddata är grundläggande information om personer, företag, fastigheter och geografi. Enligt utredningen behöver grunddata kunna göras tillgänglig för olika aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet i händelse av fredstida kriser eller vid krigsfara och ytterst krig. Utredningen menade att det finns en risk att viktig information för nationens suveränitet helt eller delvis går förlorad vid en väpnad konflikt om inte särskilda åtgärder vidtas i förväg. Att kunna återuppbygga ett samhälle efter en väpnad konflikt kräver att grundläggande information om vem som är vem, vem som äger vad samt vilka gränser som finns till exempel kring fastigheter finns bevarad. Utredningen konstaterar att detta tidigare var uppgifter som fanns dokumenterade på papper och som fanns i olika arkiv, men som i dag i princip skulle kunna finnas samlat i en enda serverhall i ett annat land än Sverige utan särskilda skydd.
7.9.3. Grunddatadomäner
Bolagsverket, Lantmäteriet, Myndigheter för digital förvaltning (Digg), MSB, samt Skatteverket fick i december 2019 ett regeringsuppdrag att tillsammans etablera ett nationellt ramverk för grunddata inom den offentliga förvaltningen, se Uppdrag om säker och effektiv tillgång
till grunddata (Fi2018/02149/DF, Fi2018/03036/DF och I2019/
01060/DF). Av myndigheternas slutrapport till detta uppdrag framgår olika grunddata enligt myndigheterna ska leva upp till fastställda gemensamma krav, se rapporten s. 30. Ett krav är till exempel att det ska finnas gemensamma begrepps- och informationsmodeller för grunddata för att säkerställa så kallad interoperabilitet. Ett annat krav är informationsmodellen ska ha en informationsklassning i fråga om informationssäkerhet.
Vi har uppfattat att grunddata enligt myndigheternas rapport kan avse även andra data än de som avses i beredskapsförordningen. Grunddata kan till exempel vara uppgifter om fordon eller hälsa.
Myndigheternas förslag i slutrapporten var bland annat att det skulle införas så kallade grunddatadomäner där den ansvariga myndigheten levererar bland annat en övergripande informationsmodell
över den information som finns i domänen, se s. 51. Den domänansvariga myndigheten ska enligt slutrapporten också ha mandat att ställa krav på dataproducenterna inom domänen.
Myndigheternas förslag har ännu inte lett till några författningsändringar.
7.9.4. Pågående utredning om interoperabilitet vid datadelning
Regeringen har den 14 juli 2022 tillsatt en utredning för att analysera befintlig styrning och reglering av interoperabilitet vid datadelning inom den offentliga förvaltningen och från den offentliga förvaltningen till externa aktörer (Utredningen om interoperabilitet vid datadelning, I 2022:03 och dir. 2022:118). Syftet med utredningen är att öka den offentliga förvaltningens förmåga att samverka digitalt genom att dela data på ett effektivt och säkerts sätt samtidigt som den personliga integriteten värnas och säkerheten i systemen och i samhället förblir robust. Utredningen ska utgå från det arbete som Digg utför när det gäller den digitala infrastrukturen Ena (Sveriges digitala infrastruktur).
Utredningen föreslår att MSB ska ges i uppdrag att utreda om adekvata, gemensamma och koordinerade skyddsnivåer eller andra lämpliga säkerhetsåtgärder kan användas vid datadelning inom hela den offentliga förvaltningen och med externa aktörer (se SOU 2023:96 s. 250).
7.9.5. Nationellt cybersäkerhetscenter
Regeringen beslutade den 10 december 2020 att inrätta en samverkan inom cybersäkerhetsområdet genom ett nationellt cybersäkerhetscenter (Fö2019/01330). De fyra myndigheterna som ingår i centret är Förvarets radioanstalt, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Säkerhetspolisen. Enligt uppdraget ska myndigheterna ha en nära samverkan med Försvarets materielverk, Polismyndigheten och Post- och telestyrelsen.
Cybersäkerhetscentrets uppdrag är bland annat att koordinera arbetet för att förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter samt utgöra en plattform för samverkan om
informationsutbyte med privata och offentliga aktörer inom cybersäkerhetsområdet. Samverkan ska utvecklas stegvis exempelvis i syfte att rikta och samordna varningar av seendehot och cyberangrepp.
7.9.6. Lantmäteriets problembeskrivning
Lantmäteriet menar att den viktigaste delen av cybersäkerhet är tillgänglighet även om spårbarhet kan vara centralt beroende på vilken typ av angrepp som systemen utsätts för. Enligt Lantmäteriet är kraven på tillgänglighet till fastighetsregistret mycket höga vilket innebär att Lantmäteriet måste ha en teknisk miljö som står emot angrepp. För att förstå vilka typer av angrepp som pågår behöver Lantmäteriet utbyta information med andra myndigheter och företag. Sådana kontakter är centrala enligt Lantmäteriet. Lantmäteriet menar att det krävs mycket resurser för att ha en robust it-miljö, dels för att ha motståndskraft, dels för att kunna återhämta sig från ett angrepp. Enligt Lantmäteriet är det viktigt med kontinuitetsplanering.
Representanter från Lantmäteriet har vidare framfört att det finns beroenden till det Nationella cybersäkerhetscentret och till CERT-SE. Det senare är Sveriges nationella CSIRT (Computer Security Incident Response Team) med uppgift att stödja samhället i arbetet med att hantera och förebygga it-incidenter. Verksamheten bedrivs vid MSB.
7.9.7. Övriga medskick
I våra kontakter med representanter från myndigheter och verksamhetsutövare har det framkommit att det finns en ökad oro för att det görs olika bedömningar avseende samma information hos olika aktörer och att det leder till onödiga sårbarheter.
Samtliga verksamhetsutövare som vi har pratat med anser att det behöver byggas upp stadigvarande kontaktvägar och samverkan för att i större utsträckning bevaka även privata verksamhetsutövares skyddsvärden i statliga register, som till exempel i fastighetsregistret.
Flera aktörer har lyft att det behövs ökad kunskap i samverkan för att kunna utforma adekvata och effektiva åtgärder för informationssäkerhet i respektive verksamhet. Några aktörer har också lyft
behov av tydligare förutsättningar för att använda det nationella cybersäkerhetscentrets plattform för samverkan och informationsutbyte.
Det har även framförts till oss att det finns behov av gemensamma regler för grunddata när det gäller förmågan att motstå och hantera cyberangrepp, mot bakgrund av arbetet med Ena (den digitala infrastrukturen för informationsutbyte som Digg ansvarar för), förslaget till grunddatadomäner och den pågående utredningen om interoperabilitet som vi har beskrivit ovan.
7.10. Tillgång till fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät
Enligt våra direktiv ska vi analysera behovet av tillgång till information i fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt försvar. Vi ska bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att möta detta behov.
Av direktiven framgår att informationssäkerheten för särskilt känslig kommunikation mellan Lantmäteriet och andra myndigheter som begär information ur fastighetsregistret skulle öka om kommunikationen gick över ett säkert kommunikationsnätverk. Ett behov av sådan kommunikation kan till exempel finnas när information hämtas från fastighetsregistret inom ramen för en brottsutredning. Det framgår vidare att det i dag saknas ett tydligt ansvar för Lantmäteriet att tillgodose sådana behov exempelvis hos brottsbekämpande myndigheter. Enligt direktiven kan förberedande åtgärder behöva vidtas i form av författningsändringar och praktiska åtgärder hos Lantmäteriet för att möjliggöra anslutning via säkra kommunikationsnät.
Vi har uppfattat att det säkra kommunikationsnät som finns och är aktuellt i dagsläget är det så kallade SGSI-nätet.
7.10.1. SGSI
SGSI (Swedish Government Secure Intranet) är en nationell kommunikationstjänst som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap förvaltar, utvecklar och tillhandahåller. Detta framgår av 16 a § förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap. Enligt nämnda bestämmelse ska tjänsten tillhandahållas statliga myndigheter, kommuner och regioner. Tjänsten ska också tillhandahållas andra aktörer som enligt författning eller genom avtal har ålagts ett särskilt ansvar för beredskap vid olyckor, kriser eller höjd beredskap.
SGSI bygger på en infrastruktur som är skild från internet och går över ett särskilt nät och beskrivs närmare i Justitiedepartementets skrivelse Kommunikationstjänsten SGSI – utvidgad användarkrets och
förtydligande av MSB:s uppdrag (Ju2020/04335).
7.10.2. Lantmäteriets problembeskrivning
Lantmäteriet använder i dag SGSI för att leverera uppgifter till Polismyndigheten, men har framfört till oss att detta inte har fungerat särskilt bra. Lantmäteriet tillhandahåller dock inte säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter via digitala nät eftersom Lantmäteriet anser att de befintliga gemensamma nationella lösningarna i dag endast kan användas upp till en viss nivå. Tillhandahållande av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter kan förekomma till exempelvis verksamhetsutövare rörande uppgifter som rör deras egna fastigheter eller nyttjanderätter.
Därutöver menar Lantmäteriet att de befintliga gemensamma lösningarna, som till exempel SGSI, inte är gjorda för att publicera en tjänst till många aktörer, det vill säga där anslutna aktörer kan ställa en fråga till ett visst register. Enligt Lantmäteriet skulle det vara önskvärt att tjänster som tillgängliggör grundläggande information och som i normalfallet är tillgängliga via öppna nät, kan tillgängliggöras på samma sätt via de säkra näten. Det är dock inte något som Lantmäteriet kan lösa på egen hand.
7.10.3. Övriga medskick
I våra kontakter med Polismyndigheten har det framförts att den nuvarande användningen av SGSI är godtagbar. Polismyndigheten har dock ett utökat behov av digital åtkomst till fastighetsregistret, särskilt när det gäller direktåtkomst och möjlighet att söka på personnummer. I sådana fall har vi uppfattat att det är en förutsättning
att kommunikationen för frågor som ställs i systemet måste gå via säkra nät utifrån Polismyndighetens kravställning på skyddsnivå.
Beroende på om Lantmäteriets myndighetsuppdrag utvecklas till att bidra till brottsbekämpande verksamhet, har vi uppfattat att ytterligare befintliga lösningar som brottsbekämpande myndigheter använder, kan vara aktuella för Lantmäteriet.
I våra kontakter med Skatteverket som sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn försörjning av grunddata, se beredskapsförordningen (2022:524), har det framkommit att det för närvarande bland annat pågår ett arbete med att identifiera beroenden mellan de olika sektorerna. Ett medskick till oss var att sektorernas koppling till grunddata är så självklar att den ofta missas eller inte tänks på. Vi har uppfattat att de befintliga kommunikationssätten för grunddata inte är något som rent allmänt föranleder diskussioner eller synpunkter, men att det är möjligt att kravbilden tydliggörs under beredskapssektorns fortsatta arbete.
7.11. Informationssäkerhet hos dataförmedlare
Enligt våra direktiv ska vi bedöma om det bör införas en särskild reglering för informationssäkerhet hos dataförmedlare och i så fall om en sådan ordning bör innefatta ett tillståndsförfarande för dataförmedlare.
Bakgrunden till uppdraget i denna del är följande:
- En dataförmedlare ansvarar självständigt enligt lagstiftningen om dataskydd.
- Åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster är dock förenad med villkor för hur tjänsterna och informationen får användas till exempel i kommersiell verksamhet.
- Villkoren, som till exempel regleras i avtal eller särskilda beslut, ger Lantmäteriet viss kontroll över hur grundläggande fastighetsinformation används och syftar till att minska risken för otillbörlig användning, men det finns situationer där denna kontroll antingen inte fungerar tillräckligt bra eller uppfattas som alltför långtgående.
Mot denna bakgrund konstateras det i våra direktiv att det behövs ett förbättrat skydd och kontroll över data hos samtliga aktörer som bidrar till samhällets försörjning med grundläggande fastighetsinformation. Enligt direktiven behövs det tydligare rättsliga förutsättningar för alla led i informationsförsörjningskedjan exempelvis genom att ersätta dagens avtalsbaserade ordning med ett författningsreglerat tillståndsförfarande.
7.11.1. Dataförmedlare och vidareförädlare av fastighetsinformation
I våra direktiv anges att det finns ett stort antal företag som förmedlar information i fastighetsregistret och som har tecknat avtal med Lantmäteriet. I direktiven kallas dessa aktörer för dataförmedlare som anpassar och bearbetar informationen utifrån sina kunders behov. Enligt våra direktiv säljer de exempelvis olika typer av karttjänster eller upplysningar om fastigheter och bidrar på så sätt till en väl fungerande försörjning av fastighetsinformation.
Lantmäteriet kallar de aktörer som myndigheten har avtal med för vidareförädlare av grundläggande fastighetsinformation. Lantmäteriet är skyldig att tillhandahålla grundläggande fastighetsinformation mot avgift. Avgiften ska enligt 30 § förordningen (2009:946) med Lantmäteriets instruktion tas ut för tillhandahållandet av informationen och för upplåtelsen av rätten att använda informationen. Upplåtelsen av rätten att använda informationen sker genom licensavtal där det tillåtna nyttjandet och övriga förutsättningar för detta anges. Lantmäteriet har särskilda licensavtal bland annat för kommersiell användning av fastighetsinformationen. En vidareförädlare kan enligt Lantmäteriet exempelvis distribuera data i obearbetad form eller vidareförädla data och göra anpassningar utifrån sina kunders behov. Vidareförädling innebär till exempel att företaget skapar mervärdestjänster eller produkter med fastighetsinformation. Vi har uppfattat att tjänster och produkter kan tas fram på beställning av exempelvis en viss bank eller som ett erbjudande till en bestämd eller obestämd krets av verksamheter. Förutom banker kan det till exempel handla om tjänster och produkter för fastighetsbolag, mäklare, skogsföretag, telekomföretag, energiföretag, byggföretag och aktörer inom den offentliga sektorn.
Fram till år 2010 hade Lantmäteriet en verksamhetsgren som hade i uppdrag att agera som vidareförädlare av fastighetsinformation. Denna verksamhetsgren kallades Metria och är numera ett privatägt aktiebolag. Enligt förarbetena till beslutet om bolagisering av Metria framgår bland annat att konkurrensutsatt verksamhet i normalfallet inte bör bedrivas i myndighetsform (se prop. 2010/11:53 s. 7).
I våra kontakter med de aktörer som har avtal med Lantmäteriet har vi efterfrågat exempel på hur de själva beskriver sin verksamhet. Ett exempel på en beskrivning var att de är informationstjänsteföretag med tjänster såsom exempelvis verksamhetssystem, data, analys och förädlad information samt datahosting.
Av våra kontakter med aktörerna har vi uppfattat att den så kallade informationsmarknaden som aktörerna verkar inom är svårdefinierad som egen bransch och att det saknas tydliga gemensamma forum för gemensamma intressen inom branschen.
Det innebär också att det är svårt att uppskatta denna marknads storlek i ekonomiska termer. I förarbetena till bolagiseringen av Metria gjordes det uppskattningar av omfattningen på informationsmarknaden i de delar som Metrias verksamhet berördes av. Marknaden för kart- och fastighetsdata uppskattades då, för mer än 13 år sedan, till totalt 330 miljoner kronor per år, se prop. 2010/11:53 s. 11. Av nämnda förarbeten s. 12 framgår att marknaden för dataförädling och analyser, det vill säga bearbetade grunddata, uppskattades till 300 miljoner kronor per år.
Från några av de större aktörerna har vi fått uppskattningar som pekar på att dagens totala omsättning vad gäller tillhandahållande av information från fastighetsregistret i vart fall överstiger 300 miljoner kronor medan marknaden för geografisk information och analystjänster bedöms uppgå till mer än 500 miljoner kronor.
Av Lantmäteriets årsredovisning för 2022 framgår att intäkterna för fastighetsinformation totalt uppgick till drygt 255 miljoner kronor. I denna summa ingår Geodatasamverkan som faller utanför de privata företagens verksamhet, varför cirka 200 miljoner kronor kan bedömas utgöra betalningar från företagen. Från Lantmäteriet har vi inhämtat att merparten av företagen betalade mindre än 2 miljoner kronor, och färre än en handfull betalade mer än 10 miljoner kronor. Medianvärdet ligger också under 2 miljoner kronor.
Vi kan dock konstatera att informationsmarknaden ökar bara genom att titta på antalet aktörer som har avtal med Lantmäteriet i fråga om fastighetsinformation. När våra direktiv beslutades 2022 hade 63 aktörer avtal med Lantmäteriet angående fastighetsinformation. Ett halvår senare har antalet ökat till över 70. Men omsättningen har samtidigt sjunkit något.
7.11.2. Lantmäteriets problembeskrivning
Lantmäteriet har framfört till oss att villkoren för användningen ställs upp bland annat med stöd av 6 § fastighetsregisterlagen. Enligt Lantmäteriet är det otydligt hur långtgående ansvar myndigheten har enligt denna bestämmelse för att identifiera och förhindra riskfyllda behandlingar hos andra aktörer. Myndigheten säger sig tillämpa 6 § fastighetsregisterlagen både som en hanteringsregel och en bestämmelse om tillgång till information.
Utifrån våra kontakter med Lantmäteriet har vi uppfattat att tillämpningsproblemet handlar om de olika aspekterna av 6 § fastighetsregisterlagen baserat på hur Lantmäteriet tillämpar bestämmelsen.
Vi har uppfattat att en aspekt handlar om att myndigheten ska bedöma vad som ens får tillgängliggöras genom direktåtkomst eller andra fördefinierade tjänster, det vill säga om myndigheten över huvud taget kan erbjuda sådan åtkomst för viss information. Enligt Lantmäteriet måste myndigheten kontinuerligt ompröva sina tjänster utifrån förändrade riskbedömningar. Enligt Lantmäteriet kan detta föranleda att åtkomsten till befintliga tjänster ibland måste stramas åt i avvaktan på att tjänsterna ändras utifrån den nya riskbedömningen.
Vi har uppfattat att den andra aspekten handlar om myndighetens möjlighet att avhjälpa vissa risker genom att uppställa villkor för användningen av informationen och på så sätt möjliggöra åtkomst. Lantmäteriet har förklarat att det främst är denna aspekt som leder till gränsdragningsproblem för myndighetens ansvar och då särskilt personuppgiftsansvaret. Lantmäteriet har förklarat att det finns en risk att myndighetens krav är mer långtgående än vad som krävs enligt EU:s dataskyddsförordning och efterfrågar tydligare gränsdragning för ansvaret enligt fastighetsregisterlagen i förhållande till den generella regleringen.
Lantmäteriet har också framfört att tillhandahållandeförfarandet med avtal, licenser och beslut och särskilda villkor enligt fastighetsregisterlagen kan vara förvirrande både för myndigheten själv och för användarna. En konsekvens av detta är att regelefterlevnaden blir otydlig. Myndigheten har dock påpekat att fördelarna med ett annat förfarande måste överväga nackdelarna med det nuvarande, om det nuvarande förfarandet ska ändras.
Enligt Lantmäteriet har antalet aktörer som tecknat avtal med myndigheten blivit mycket stort under de senaste åren, och det har skapat nya utmaningar för myndigheten för att säkerställa att kraven på skyddsnivå upprätthålls.
7.11.3. Övriga medskick
Flera aktörer som har avtal med Lantmäteriet har framfört att de anser att de har ett självständigt ansvar för egen hantering av data och för att bedöma om en tänkt hantering går att genomföra inom lagens ramar. De har också framfört att de vill ha fullt ansvar eftersom det bland annat handlar om ett gott rykte för det egna företaget. I fråga om informationssäkerhet har några aktörer upplyst oss om att de är certifierade enligt standarden ISO27001. De företag vi haft kontakt med har också förklarat att de inte anser sig ha någon roll i Lantmäteriets uppdrag att förse samhället med fastighetsinformation eftersom de är kommersiella aktörer.
Ett generellt medskick från flera av aktörerna har varit att tydligare rättsliga förutsättningar för aktörer på informationsmarknaden skulle kunna innebära förbättrade förutsättningar för myndigheternas tillit till dessa aktörers hantering av data. Det skulle i sin tur kunna leda till bättre förutsättningar för myndigheter att våga dela mer data.
Några aktörer som har sin verksamhet i de nordiska länderna, eller som hämtar data från olika svenska myndigheter, har påpekat att tillhandahållandet kring den grundläggande informationen bland annat avseende fastigheter, inte är samordnat när det gäller kraven och villkoren som ställs på aktörerna.
I fråga specifikt om fastighetsregistret har några aktörer uttryckt sig initialt positiva till att ett tillståndsförfarande eller någon slags certifiering, i stället för ett avtalsförfarande. Som skäl har de angett
att det kan förstärka skyddet för fastighetsregistret och göra det enklare att följa upp användningen och hanteringen av uppgifterna i registret. Flera aktörer har lyft fram att en fördel med ett tillståndsförfarande kan vara att processen för bedömning av åtkomst kan bli enklare. Utifrån ett konkurrensperspektiv har en del aktörer ansett att tydligare regler innebär generellt sett också tydligare spelregler för berörda aktörer på marknaden.
7.12. Skydd för geografisk information i fastighetsregistret som är av betydelse för Sveriges säkerhet
Av våra direktiv framgår att vi ska bedöma hur skyddet kan stärkas för fastighetsregistret i fråga om geografisk information som är av betydelse för Sveriges säkerhet. Problemet som beskrivs i våra direktiv är att sekretessmarkering av information som är lägesbestämd innebär att uppgiften, tvärtemot syftet med skyddet, kan komma att synliggöras. Ett tillräckligt starkt skydd kan enligt våra direktiv därför inte alltid åstadkommas genom en sekretessmarkering, det vill säga genom reglerna om sekretess.
Enligt våra direktiv ska vi bland annat föreslå ett fullgott alternativ till sekretessmarkering av geografisk information i fastighetsregistret som omfattas av sekretess.
Den information i registret som kan vara berörd är till exempel redovisning på den digitala registerkartan i kombination med registerinformation om byggnader, deras användning och geografiska läge.
7.12.1. Centrala bestämmelser som berörs av problembeskrivningen
Vi har identifierat följande centrala bestämmelser i denna del av problembeskrivningen. Bestämmelserna beskrivs i olika tidigare kapitel, men sammanfattas översiktligt här nedan.
Bestämmelser om sekretess till skydd för Sveriges säkerhet finns i 15 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Enligt 15 kap. 2 § OSL gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan an-
tas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiftens röjs (försvarssekretess).
Bestämmelsen är utformad med ett så kallat rakt skaderekvisit, vilket innebär presumtion för offentlighet. Försvarssekretess kan gälla för uppgifter vid alla myndigheter, däribland uppgifter i fastighetsregistret. Närmare redogörelse för bestämmelsen finns i avsnitt 6.2.2.
Grundläggande regler om sekretessmarkering av allmänna handlingar finns i 2 kap. 20 § tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt bestämmelsen får anteckning om hinder att lämna ut allmän handling bara göras på en handling, eller det datasystem vari handlingen hanteras, som omfattas av bestämmelse av sekretess. Det sätt att markera att en handling kan innehålla uppgifter som omfattas av sekretess kallas sekretessmarkering och regleras i 5 kap. 5 § OSL.
Myndigheten är som huvudregel inte skyldig att förse uppgifter med sekretessmarkering. En sekretessmarkering innebär inte något bindande avgörande i sekretessfrågan. Se närmare beskrivning av dessa regler i avsnitt 6.2.3.
Av 2 kap. 3 § första stycket TF framgår att med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
En upptagning kan vara en så kallad färdig elektronisk handling med fixerat innehåll eller en så kallad potentiell elektronisk handling, det vill säga möjliga sammanställningar av elektroniskt lagrade uppgifter. Ett typexempel på vad som brukar benämnas potentiella handlingar är stora datoriserade myndighetsregister där uppgifterna kan skifta från tid till annan och där viss information avses bli sammanställd efter önskemål i det enskilda fallet. Detta framgår av förarbetena till 2 kap. 3 § TF, se prop. 2001/02:70 s. 22. Handlingsoffentligheten beskrivs närmare i avsnitt 5.2.
Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses enligt 1 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av sekretess enligt OSL, eller som skulle ha omfattats av sekretess enligt OSL, om OSL hade varit tillämplig. Begreppet ”omfattas av sekretess” läser vi mot bakgrund av motsvarande ordalydelse i 2 kap. 20 § TF i kombination med 5 kap. 5 § OSL. Med andra ord innebär en bedömning av sekretess i dessa fall inte något bindande beslut i fråga om uppgifternas offentlighet. I propositionen till säkerhetsskyddslagen framhålls att särskilt relevant för vägledning i fråga om vilka uppgifter som till sin