Den framtida jordbrukspolitiken remissyttranden över betänkande av 1960 års jordbruksutredning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Arkivexemplar

Sa U

.wa-Män STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967:7

Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA

J ORDBRUKSPOLITIKEN

REMISSYTTRANDEN ÖVER BETÄNKANDE AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

Stockholm 1967

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967

Kronologisk förteckning

Kommunal bostadstörmedllng. Haeggström. I. . Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju. . Utsöknlngsrätt VI. Esselte. Ju. »anv Ny domkretsindelnlng för underrätterna.

Esselte. Ju. w statlig publicering. Norstedt 8: söner. Fi. Utkommer senare. 9 Finansiella lángtldsperspektiv. Esselte. Fi. 4 . Den framtida jordbrukspolltiken. Svenska Reproduktions AB. Jo.

Anm. om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:7 LtEt

Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA

J ORDBRUKSPOLITIKEN

REMISSYTTRANDEN

ÖVER BETÄNKANDE AV 1960 ÅRS

JORDBRUKSUTREDNING

SVENSKA REPRODUKTIONS AB. STOCKHOLM 1967

1960 års jordbruksutrednings huvudbetänkande benämnt Den

framtida

jordbrukspolitiken (SOU 1966:30-31) avlämnades i juni 1966. Betänkandet har rcmissbehandlats. Yttranden har avgetts av lant-

lantbruksstyrelsen,

mäteristyrelsen, Skogsstyrelsen, domänstyrelscn, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds för lantbruks-

konsumentdelegation, styrelsen

högskolan, jordbrukets forskningsråd, jordbrukets upplysningsnämnd, styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren,

bankinspektionen,

konjunkturinstitutet, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, Överstyrelsen för ekonomisk ombudsmannaämbetet för

försvarsberedskap, näringsfrihetsfrâgor, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Krono-bergs, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo-

hus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr-

lands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens, Värmlands och Västmanlands

län, arrendelagsutredningen, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorga-

nisation, Svenska Lantarbetareförbundet, Svenska Livsmedelsarbetareför-

bundet, Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Lantbruksförbund, Riksför- Sveriges

bundet Landsbygdens Folk, Småbrukarnas Industri-

Riksförbund, Sveriges förbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och

industri, Kooperativa

förbundet samt Sveriges Allmänna

Hypoteksbank.

Remissyttrandena återges i det följande. Härvid har uteslutits vissa bilagor och av remissinstanscrna bifogade yttranden från av dem hörda

organ.

Kungl. Jordbruksdepartementet

”

Süjüfsif»

v

Remissyttranden

Lantbruksstyrelsen:

Remiss 23.6.1966 av 1960 års betänkande »Den fram-

jordbruksutrednings

tida jordbrukspolitiken» (SOU 1966: 30 och 31). Med överlämnande i tre exemplar av dels yttranden från lant-

samtliga

bruksnämnder och hushållningssällskap dels en sammanställning av dessa yttranden får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Den internationella bakgrunden

Utredningen redovisar dels de snabbt växande potentiella livsmedelsbehoven i u-länderna, dels bristen på köpkraftig efterfrågan i dessa länder

på

kort och även på något längre sikt. sikt vad gäller

Utvecklingen på lång

denna efterfrågan är däremot mer oviss. En ekonomisk i u-län-

utveckling

derna kan förorsaka en väsentligt utökad livsmedel, som

efterfrågan på med hänsyn till försörjningsproblemen och folkökningen i u-länderna

måste tillfredsställas. I vilken utsträckning de nuvarande industriländerna, vilka samtidigt har det högst utvecklade jordbruket, kommer att

bidraga

till att tillfredsställa denna synes vara

efterfrågan, enligt utredningen syn-

nerligen svårt att avgöra. Lantbruksstyrelsen anser att utredningen något underskattat verkningarna för världens livsmedelsmarknad av de växande livsmedels-

potentiella

behoven i u-länderna. Utvecklingen går dessutom mycket snabbt, och bilden har redan förändrats betydligt sedan behandlingen i

jordbruksutredningen.

Det sedan ett par år uppkomna behovet av i Kina och

spannmålsimport

vissa östblocksländer väntas komma att bestå. Behovet av Ökad livsmedelshjälp till u-länderna under lång tid framöver både för att möta hungerkatastrofer (ex. Indien 1965 66) och som ett led i för ekonomisk

hjälpen

och social utveckling framstår allt klarare. Exempel är FN:s och

härpå

FAO:s beslut att och det internationella

förlänga utvidga livsmedelspro-

grammet och Förenta Staternas beslut att särskilt i samband med Indienhjälpen kraftigt utvidga sin livsmedelshjälp ävensom det av FAO i dagarna framlagda förslaget om ett Food Production Resource Programme. Det år 1not denna bakgrund antaga att vi är n1ot en ökad

anledning på väg dels

kommersiell efterfrågan på livsmedel från de u-länder, vilkas ekonomiska utveckling går snabbast, och dels en Ökad förståelse för en mer solidarisk i

livsmedelsförsörjning i världen.

Världens överskott av vete, som under 1950-talet växte med 10 milj. ton per år och 1960 uppgick till 130 milj. ton, håller nu på att tömmas och vad beträffar Förenta Staterna så har dess överskottslager av olika slag av livsmedel ned till vad som betecknas som beredskapslager eller där-

gått

under. President Johnson har som bekant grund härav och sett mot

på

bakgrunden av behovet av fortsatt livsmedelshjälp till u-länderna framlagt ett jordbruksprogram, som innebär ett successivt ianspråktagande av, i vart fall delvis, de arealer som tillförts den s. k. jordbanken samt förklarat att en ny kursinriktning är aktuell för världens jordbruk.

Den just nu rådande prissituationen på världsmarknaden för livsmedel kan därför komma att förändras även på relativt kort sikt.

Lantbruksstyrelsen väntar icke så stora förändringar på kort sikt, att den svenska jordbruksproduktionen utan stöd skulle bli konkurrenskraftig

världsmarknaden, men de kan bli stora nog att böra beaktas vid beräk-

på

ningen rörande den samhällsekonomiska vinsten av alternativ användning av arbetskraft och kapital.

Även inom den gemensamma marknaden har åtskilligt hänt sedan jord-

avslutade sitt arbete. Övergången till en gemensam jord-

bruksutredningen

bruksmarknad med allt vad det innebär synes nu vara tämligen klar. Sannolikheten talar väl för att vårt land liksom övriga Efta-länder förr eller senare kommer med i EEG-marknaden med den prissituation som vid sådant fall bör bilda underlag för beräkningen av den samhällsekonomiska vinsten av alternativt utav och arbetskraft.

utnyttjande kapital

Med det anförda har lantbruksstyrelsen velat framhålla att beräkningen av den samhällsekonomiska vinstens storlek vid överförande av arbetskraft från till andra inte får på en relativt kort-

jordbruket näringar grundas

varig och av irrationella faktorer föranledd prissituation.

Ett sådant förfaringssätt kan leda till överdrivna förväntningar och på längre sikt en felaktig inriktning av den ekonomiska politiken.

Den samhällsekonomiska bakgrunden

delar lantbruksstyrelsen jordbruksulredningens uttalande att ett

Principiellt

första syfte för den samhällsekonomiska politiken är, att

grundläggande

denna skall främja en fortsatt ekonomisk expansion genom ett fullt och

utnyttjande av landets resurser med därav följande krav på

produktivt

och rörlighet av arbetskraft och kapital inom alla sektorer av anpassning

inklusive jordbruket och att den dessutom bör syfta till en rim-

näringslivet

lig inkomstfördelning mellan olika grupper i samhället.

Det statistiska underlaget och värderingsmöjligheterna för att bedöma

produktiviteten i olika näringar är som utredningen påpekar bristfälliga.

Dessutom är inom flera viktiga sektorer starkt påverkad av

prisbildningen

ekonomiska regleringar av olika slag. Vidare är som tidigare anförts priserna särskilt för jordbrukets råvaror ofta instabila och starkt varierande

vilket måste beaktas vid jämförande värderingar. Det synes dock ostridigt att jordbruket i dag - trots en stark minskning under senare år - fortfarande har visst överskott av arbetskraft och att en fortsatt Överföring kan ske från jordbruket till andra näringar, som kan ge arbetskraften en bättre ersättning.

Styrelsen vill dock påpeka, att volymen av den arbetskraft, som kan överflyttas till andra näringar, ej är så stor, som utredningen i vissa sammanhang synes göra gällande. En stor del av minskningen av arbetskraft i jordbruket i framtiden kommer att omfatta brukare, som lämnar sina jordbruk genom pensioner-ing eller dödsfall. Överflyttningsvinsterna är härvid redan inkasserade genom att dessa brukares tänkbara efterträdare inom familjen redan övergått till andra näringar. V

Parallellt med Överflyttning av arbetskraft från jordbruket måste strukturanpassningen fortgå och intensifieras. Vidare måste man räkna med fortsatt utbyte av arbetskraft mot kapital, effektivare utnyttjande av det investerade kapitalet samt fortsatta förbättringar av produktionstekniken. Betydande marginella nlarkresurser måste tas ur produktionen. Effektiviseringen bör vidare ske på sådant sätt att produktionsöverskott i förhållande till den svenska marknaden undvikes.

Effektiviseringsprocessen inom jordbruket torde även vid en mera långsiktig bedömning av prissituationen medföra samhällsekonomiska vinster i form av bättre utnyttjande av arbetskraften och rationellare jordbruksproduktion. Dessa vinster måste dock vägas mot de samhällsekonomiska kostnaderna för bostäder och anna kapitalutrustning för den arbetskraft som flyttar och som därvid lämnar på kortare eller längre sikt användbara bostäder, och samhällelig serviceutrustning, som helt

produktionskapital

eller delvis blir oanvända. Vidare uppkommer kostnader för samhället för omskolning och annan omställning av flyttande arbetskraft.

Storleken av här nämnda samhällsekonomiska kostnader torde vara synnerligen svår att uppskatta och utredningens majoritet har ej heller försökt att göra en sådan uppskattning. Även om kostnaderna är betydande får detta emellertid icke utgöra ett hinder för omställningsprocessen men de måste givetvis beaktas i diskussionen, särskilt i fråga om den takt i vilken omställningen skall Omställningen är nämligen så angelägen, att

genomföras.

en betydande aktivitet från samhällets sida är nödvändig för att ytterligare underlätta den fortsatta jordbruksrationaliseringen och överföringen av den övertaliga arbetskraften. Utredningen har också föreslagit en utvidgad dylik aktivitet, till vilken styrelsen återkommer.

Jordbruksprodulctionens omfattning och den jordbrukspolitiska målsättningen

Utredningens överväganden om jordbruksproduktionens lämpliga omfatt-

ning har i främsta rummet grundat sig på samhällsekonomiska värderingar

och en bedömning av beredskapsbehovet av livsmedel. Därjämte har bl. a.

världsmarknadens utveckling samt lokaliserings- och befolkningspolitiskzi

jämte sociala spörsmål beaktats. Lantbruksstyrelsen har i det föregående kritiskt granskat utredningens utgångspunkter och slutsatser i dessa delar.

Utredningen har på grund av sina bedömningar främst beträffande de samhällsekonomiska vinsterna funnit anledning att som första punkt uppställa en produktionsmålsättning innebärande att självförsörjningsgradeu fram till 1970-talets slut successivt skall sänkas till 80 °/0 av full försörjning. I sista hand skall prispolitiska medel användas för att nedbringa självförsörjningsgraden till anförda nivå. Som lantbruksstyrelsen tidigare uttalat ger utredningen av skäl som åberopats ett delvis orealistiskt uttryck för storleken av dessa vinster. Dessutom visar självförsörjningsgraden en nedåtgående trend vilken torde komma att fortsätta.

Som anförts motiverar den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt skillnaderna i lönsamhet mellan jordbruket och andra näringsgrenar (sainhällsekonomisk bedömning) vid nuvarande världsmarknad att ytterligare produktionsresurser, arbetskraft och mark, överföres från jordbruksproduktionen. En normalisering av världsmarknaden kan dock ske på något längre sikt eller vårt land kan komma att inträda i EEG-marknaden. Därvid skulle jordbrukets samhällsekonomiska konkurrensförmåga ökas och kravet på en stor och snabb krympning skulle icke komma att framstå fullt lika starkt.

Styrelsen har den uppfattningen att de samhällsekonomiska värderingsgrunderna i främsta rummet motiverar ett påskyndande av jordbrukets effektiviseringsprocess, som bl. a. innebär att marginella produktionsresurser överföres från jordbruket. Rationaliseringsmålsättningen, d. v. s. bildandet av optimala företag som ges möjlighet att utnyttja tidsenlig teknik, bör således sättas i förgrunden. Huvudmålet bör därför bli att i största möjliga utsträckning borttaga väsentliga hinder för rationaliseringen och att med effektiva statliga insatser underlätta bildandet av tidsenliga och för framtiden ytterligare utvecklingsbara lantbruksföretag, varvid även fördelarna med kombinationen jord och skog inom samma företag bör tillvaratagas.

En bindande målsättning för utvecklingen av produktionsvolymens storlek synes däremot böra komma i andra hand, eftersom denna målsättning i hög grad är beroende av världsmarknadens utveckling och därmed även av de handelspolitiska avgöranden, so-m inom en inte alltför avlägsen framtid torde beröra även vårt land och som kan förändra marknadsbilden. Styrelsen vill i sammanhanget även erinra om att utvecklingen under de senaste åren tyder på att krympningen av jordbrukets resurser pågår i en alltmer accelererad takt. Sålunda tyder exempelvis inventeringar i vissa län under de senaste åren på att nedläggningen av åkerjord fram till 1975 kommer att förlöpa snabbare än vad den av styrelsen år 1962 gjorda inventeringen visade.

Styrelsen vill starkt understryka, att enligt dess erfarenheter kan bestämmelserna och riktlinjerna för det statliga samt råd-

rationaliseringsstödet

givnings- och upplysningsverksamheten i betydande grad utveck-

påverka

lingen inom jordbruket och därmed också produktionsvolymens storlek. De åren 1959 och 1963 ändrade bestämmelserna för rationaliseringsvcrksamheten samt de under senare år ökade resurserna för

företagsekonomisk

upplysning och rådgivning torde verksamt ha till den under de

bidragit

senaste åren accelererade takten i av resurser från jordbruket.

överföringen

Möjligheterna att påverka jordbrukets utveckling i önskad riktning torde enligt styrelsens uppfattning vara betydligt säkrare och verksammare genom en rätt av och

inriktning rationaliserings- rådgivningsverksamheten

än genom skilda prispolitiska åtgärder, vilkas verkningar produktions-

på

volymen kan vara svåra att förutse. Som i skilda

synnerligen utredningen

sammanhang påpekat kan exempelvis sänkta producentpriser resultera i att många brukare på grund av de bundna produktionsresurserna utökar

sin produktionsvolym.

Vad beträffar produktionsvolymen ur beredskapssynpunkt anser lantbruksstyrelsen i likhet med utredningen att den inte bör understiga 80 0/0 vid en viss förutsatt lagring av livsmedel. Utredningen synes bl. a. göra en riktig bedömning, när man låter de påfrestningar, som ransoneringssystemet kan tåla vid en utgöra faktor vid

avspärrning, en viktig de gjorda

avvägningarna.

Även om styrelsen godtar den gjorda bedömningen bör dock några ytterligare påpekanden göras vad gäller Denna måste

bercdskapsmålsättningen.

l›l. a. förutsätta, att tillräcklig mängd kvalificerad arbetskraft kan behållas i det alltmer krävande även vid

kunskapsmässigt jordbruket en avspärrning. Vidare behövs för framtidens livsmedelsproduktion på grund av den allt större i samhället, att olika utanför

arbetsfördelningen många företag

själva jordbruket kan fungera. Dit hör givetvis livsmedelsindustrierna men även maskinverkstäder, foderfabriker, m. m. Med de allt

transportföretag

större effektivitetskraven skulle även en till gengasdrift för den

övergång

nu jämfört med andra världskriget mångdubbelt större traktorparken innebära betydande svårigheter och tidsförluster, vilket understryker den synnerliga vikten av fullgod drivmedelsberedskap. Även beroendet av den elektriska kraften är nu ännu större.

Livsmedelsberedskapen vid krigstillstånd kommer att starkt påverkas av

jordbrukets och livsmedelsindustriens lokalisering. Detta motiverar att jordbruksproduktionen alltfort ges en betydande geografisk lrilket

spridning?

bör kunna förenas med den önskvärda av marginella arealer

nedläggningen jordbruksjord.

Rationaliseriizgen och dess planering

har framhållit att en stor del av Sveriges omkring 200 000 före-

Utredningen

uppbyggda och därför saknar förutsättningar att effektivt tag är orationellt

känd och väntad teknik. Det är rationaliseringens uppgift att avutnyttja hjälpa bristerna vid de utvecklingsbara enheterna och även om ansvaret härför främst jordbrukarna själva så bör även i fortsättningen

ligger på

bedrivas en statligt administrerad rationaliseringsverksamhet.

instämmer häri liksom i att målet för den på det

Lantbruksstyrelsen enskilda företaget inriktade rationaliseringsverksamheten bör vara att åstadkomma en ekonomisk optimal kombination av arbetskraft, mark och kapital. Styrelsen vill emellertid samtidigt framhålla att denna målsättning, med till lantbrukets nuvarande struktur, i allmänhet endast kan

hänsyn

en successiv uppbyggnad av företagen. Hur snabbt denna

uppnås genom

kan ske beror i väsentlig utsträckning av omfattningen av de uppbyggnad resurser - ekonomiska såväl som - som ställs till rationalise-

personella

ringsorganets förfogande.

finner det också angeläget framhålla att man inom stora delar

Styrelsen av landet endast kan nå den ekonomiskt kombinationen av ar-

optimala

betskraft, mark och kapital om lantbruksföretagen är grundade på lämplig kombination Det är därför av största vikt att arbetet med

av jord och skog. (len rationaliseringen i betydande omfattning är direkt samman-

skogliga

kopplad med jordbrukets rationalisering.

Lantbruksstyrelsen vill starkt understryka behovet av en utvidgad pla-

såväl centralt som Vad utredningen föreslagit beträffande

nering regionalt.

och inriktning av verksamheten överensstämmer med den pla-

utformning

som nu bedrivs inom Den nu-

neringsverksalnhet lantbruksorganisationen.

varande nämligen till att för

planeringsverksamheten syftar ge underlag

diskussioner om effektiviseringsvägar och målsättningen för olika delar av landet, att av behovet av åtgärder samt att ange riktlinjerna

ge analys för vill särskilt framhålla betydelsen av

rationaliseringsarbetet. Styrelsen att utformas som del av samhällsplaneringen i

planeringen en integrerad stort och inordnas i dess allmänna ram. I samband med den genomgri-

strukturomvandlingen måste insatserna på jord- och skogsbrukets pande område under som rör samhällsutvecklingen i stort.

göras överväganden

Särskilt blir det med bedömningar i fråga om

angeläget gemensamma

arbetskraftsfrågor och markdispositionsfrågor. Lantlokaliseringsfrågor,

bruksnämnderna får genom den översiktliga planeringen goda möjligheter att och intressen inte minst genom att visa

klargöra jord- skogsbrukets

vilka resurser i mark och arbetskraft som även fortsättningsvis behöver

Det är alltså att nämnderna får ett tillräckligt fast disponeras. angeläget underlag för sina bedömanden avseende den framtida markanvändningen. De hittillsvarande erfarenheterna vid handen att nämnderna bör

ger också

ll

medverka vid avvägningen mot andra intressen. med bedöm- En utredning ning av med hänsyn till ofta markanvändningen jordbruksintressena utgör en viktig del i en Översiktlig i en större kommun eller

planering region,

bygd. Det bör över huvud taget tillhöra lantbruksnämndens att

uppgifter

svara för att från verksamheten införskaffas, bearbetas och

sakuppgifter

ställs till förfogande för

samhällsplaneringen.

Inom den ram som i stort utformar bör lantbruks-

samhällsplaneringen

organisationen svara för den fortlöpande som innebär att de

planeringen,

allmänt formulerade för m. m. omsätts i en riktlinjerna jordbrukspolitiken relativt konkret avvägd för olika är

målsättning regioner. En viktig uppgift

därvid att belysa Litvecklingsvägar för de enskilda företagen och utreda de ekonomiska förutsättningarna. För det praktiska arbetet behövs en precisering och från tid till annan av vad som för exemplifiering varje företagstyp kan betraktas som rationellt. Avvecklingen av mindre och Över-

företag

gång till annan sysselsättning och av mark är som bör

frigörande frågor

ägnas särskild uppmärksamhet. De som bör

handlingsprogram planeringen

utmynna i bör inrymma diskussion av av och

inriktningen rationaliserings-

rådgivningsarbetet, behovet av åtgärder och de medlens an-

tillgängliga

vändning. Av vikt är att planeringsarbetet bedrivs i intimt samarbete mellan berörda länsorgan och likaså med kommunerna. Samråd bör likaså ske med jordbrukets och skogsbrukets ekonomiska samt vid

fackliga organisationer

diskussion av utvecklingstendenser och och vid

anpassningsmöjligheter

överväganden rörande handlingsprogram. De samrådsgruppei som föreslås för detta ändamål vill styrelsen tillstyrka. Erfarenheten har visat att det, för att nå fram till realistiska att det redan från riktlinjer, är nödvändigt ett tidigt stadium ömsesidigt lämnas information och synpunkter, varigenom näringsutövarna får tillfälle att ta till och som

ställning planer förslag,

är under och och nämnderna blir infor-

utformning, lantbruksstyrelsen

merade om näringsutövarnas intentioner i om fråga uppbyggnad av produktions-, förädlings- och distributionsföretag m. m. och därmed samman-

hängande investeringar.

Styrelsen vill också i detta framhålla av

sammanhang nödvändigheten

att den regionala samordnas centralt. kan bl. a.

planeringen Härigenom

uppnås en överblick över utvecklingen i riket i dess helhet och en koordinering av tillämpningen av de allmänna för ar-

riktlinjerna lokaliserings-,

betsmarknads- och jordbrukspolitiken. Jordbrukets

anpassningsmöjligheter

i olika delar kan också härigenom bedömas under till de

hänsynstagande

samlade resurser som står till buds. Jordbrukets och lokalise-

omfattning

ring kan vidare ses mot bakgrunden av jordbrukets totala

avsättningsför-

hållanden. Underlaget i form av statistiska uppgifter och och prognoser behovsanalyser kan systematiskt läggas upp och samordnas. Erfarenheterna visar att genom en sådan ordning mycket är att vinna i om

fråga

arbetsbesparing och ökad säkerhet i materialet. En annan viktig uppgift för den centrala planeringen blir att analysera behovet av olika åtgärder och värdera effekten av insatta rationaliseringsmedel. Underlaget för denna

del av verksamhetsplaneringen bör bl. a. erhållas från utvecklingsplane-

ringen i de olika länen.

Lantbruksstyrelsen vill starkt framhålla behovet av särskilt avdelad personal för såväl centralt som regionalt. Styrelsen åter-

planeringsuppgifterna

kommer härtill i sitt yttrande över organisationsutredningens betänkande.

Utredningen har föreslagit att 200 000 kronor ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för och vidare att lantbrukshögskolan

uppdragsforskning

ges ett årligt anslag av 200 000 kronor för forskning rörande jordbrukets produktionsresurser m. m. Styrelsen vill tillstyrka förslagen men förutsätter att den som i detta fall upptages inom lantbrukshögskolan

forskning

sker i samråd med bl. a. lantbruksstyrelsen.

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om inrättande av ett företagsregister. Ett sådant synes vara ett värdefullt instrument för lantbruksnämnderna, inte minst i samband med översiktliga planeringar och då det gäller att följa Litvecklingen.

I fråga om registrering och bedömning av effekten av insatta åtgärder anser lantbruksstyrelsen som tidigare att det är angeläget att de

påpekats

administrativa myndigheterna har möjligheter att utföra sådana värderingar. Styrelsen vill således tillstyrka utredningens förslag att styrelsen ge-mensamt med statens jordbruksnämnd fortlöpande skall följa och registrera effekten av insatta rationaliserings-, omställnings- och prispolitiska medel samt på den grundvalen överväga behovet av ändringar i bestämmelser och Det torde böra ankomma de båda ämbetsverken att

anordningar. på närmare utforma formerna och metoderna härför.

M arkanskaffnings- och /inansieringsfrägor

vill understryka att den kanske viktigaste och besvär- Lantbruksstyrelsen

är svårigheten att

ligaste tröghetsfaktorn i jo-rdbrukets anpassningsprocess anskaffa mark för rationaliseringsändamål. Lösningarna av de problem,

som sammanhänger därmed, framstår därför som synnerligen angelägna.

instämmer i att olika insatser av markpolitisk art behövs för

Styrelsen att underlätta rationaliseringen. Vad först gäller 1963 års markvårdeskom-

kan detta - - komma markmittés förslag om det genomföres att dämpa

och därmed de förväntningar om höjda värden, som håller

värdestegringen

tillbaka utbudet av mark. Förslaget kan dock även i vissa fall verka hämmande möjligheterna till markanskaffning genom att försena fastighets-

på

affärerna och att lokalt i vissa sammanhang bidraga till en höjning

genom av markvärdena. Risken härför to-rde emellertid reduceras om markdispo-

sitionsplaner upprättas i samråd mellan de kommunala bl. a. organen och lantbruksnämnderna samt förköpsrätten inskränkes till de områden som enligt dessa planer skall utnyttjas för

bebyggelse.

Styrelsen vill understryka, att kan avsevärt under-

markanskaffningen

lättas om säljaren kan erhålla annan mark eller får i utbyte möjligheter att placera sitt lösgjorda kapital på annat sätt. Redan i nu-

värdebeständigt

varande verksamhet tillämpas att lämna annan mark i ut-

förfaringssättet

byte. Möjligheterna till värdebeständig av lösgjort kapital är av

placering

så väsentlig betydelse för att av

markanskaffningen, tillskapandet nya

dylika placeringsformer enligt styrelsens uppfattning bör ytterligare övervägas. Vad gäller rationaliseringsorganens aktiva inköps- och

försäljningsverk-

samhet tillstyrker styrelsen förslaget om att tillföres

jordfonden ytterligare

100 milj. kr under en Det bör treårsperiod. i sammanhanget understrykas att den möjlighet som därvid till ökad aktivitet också kräver ökade

uppstår

personalresurser inom

rationaliseringsorganen.

För det administrativa genomförandet av den framtida strukturrationaliseringen är det av vikt att den föreslagna

nya fastighetsbildningslagstift-

ningen snarast genomföres och att därmed det rättsliga förfarandet förenklas. Styrelsen tillstyrker av samma orsaker om utredningens förslag ökade möjligheter att bilda s01n inte före-

registerfastigheter, är kompletta

tagsenheter utan tills vidare ingår som delar i sådana. Vidare tillstyrkes förslaget om att möjligheter skapas att som ett led i

rationaliseringsarbetet

utbyta äganderätt mot andelar i gemensamhetsskog.

Styrelsen instämmer även i utredningens uttalande om att behovet att

underlätta strukturrationaliseringen genom ökade är arrendemöjligheter

stort och att nuvarande innebär hinder för detta i flera avsearrendelag enden. Arrendelagsutredningen bör därför att i sina få i uppdrag förslag särskilt beakta lagens inverkan jordbrukets Därvid bör

på rationalisering.

hänsyn tagas till dels att att utarrendera bör markägamas benägenhet jord stimuleras, dels att arrendatorerna ges trygghet med

tillräcklig bl. a. möj-

ligheter till mera långsiktig av sina

planering investeringar.

Styrelsen vill understryka den stora betydelse som bestämmelserna för och handläggningen av det stödet till i

statliga investeringar ekonomibygg-

nader, bostäder och markanläggningar visat sig ha för strukturrationalise-

ringen, markanskaffningen och takten i nedläggningen av icke bestående

jordbruksjord. Slutligen vill styrelsen även kraftigt poängtera den betydelse som en rätt samhällsekonomisk och

upplagd företagsekonomisk upplysnings- och rådgivningsverksamhet har för och strukturrationaliseringen

”

markanskaffningen.

I likhet med utredningen vill styrelsen även att den starka understryka, ökningen av kapitalinsatsen per sysselsatt och utflödet av från

kapital

vid generationsväxlingar orsakat att finansieringsfrägorna blivit näringen

mycket brännande och svärlösta problem i jordbrukets rationaliserings-

process.

På grund av det stora kapitalbehovet och med nuvarande amorteringsbestämmelser för lån och gällande skattelagstiftning kan dessutom likviditeten bli ansträngd även vid sett lön-

många gånger företagsekonomiskt

samma företag. förslag om åtgärder för en ökad andel s. k.

Utredningens

stående lån från landshypoteksföreningarna och om förlängda amo-rteringstider för finner styrelsen därför synnerligen angelägna. Lant-

garantilån

bruksstyrelsen vill utöver utredningens förslag förorda att amorteringstidcn för för förvärv av tillskottsmark i likhet med amorteringstiden

garantilän

för jordförvärvslän förlänges till högst 40 år.

om att bestämmelser för kredit-

Styrelsen tillstyrker förslaget gällande institutens ändras, så att som konsta-

kapitaltäckning de fastighetsvärden, teras vid särskilda värderingar, i större utsträckning än som nu är fallet kan bilda underlag för belåning.

En för den fortsatta intensifierade rationaliseringen är gi-

förutsättning

vetvis med finns Styrelsen tillstyrker där-

att tillräckligt kapital tillgängligt. för förslaget om ökade möjligheter för Sveriges allmänna hypoteksbank att emittera för att kunna lämna län även mot

obligationer därigenom

säkerhet av inteckning i jordbruksfastighet mellan 60 och 75 °/0 av värdet.

Vad gäller utredningens förslag till ändrad skattelagstiftning vill styrel-

understryka, att nuvarande avdragsregler för värdeminskning sen kraftigt av vilka förutsätter en avskrivningstid

ekonomibyggnader i jordbruket,

av 67 år, är helt föråldrade och snarast bör ersättas med bestämmelser med

till ekonomiska livslängd, vilken i allmänhet anknytning byggnadernas torde kunna uppskattas till högst 25-35 år. De nuvarande bestämmelserna innebär, att amortering av lån, som upptages för investeringar i ekonomi-

i stor måste ske med beskattade inkomster. Med

byggnader, utsträckning

de stora som uppbyggnaden av rationella företag

nybyggnadsinvesteringar,

blir denna av stor betydelse för viljan och möjligheterna att kräver, fråga

önskvärda effektiviseringsåtgärder i jordbruket. genomföra

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om att skördeskadeersättningar ur bör få betraktas som utbetalda under skadeåret. I annat

skattesynpunkt

fall kan uppkomma genom att inkomster

besvärliga marginalskatteeffekter

motsvarande i extrema fall inemot två års skördar måste redovisas för

samma beskattningsår.

anför att skäl ej föreligger att inrätta

Utredningsmajoriteten tillräckliga

s. k. i syfte. Styrelsen vill dock fram-

jordbrukskonto skatteutjämnande

att den fortsatta utökningen av jordbruksföretagen samt övergången hålla,

driftsformer - vilket oftast torde medföra större

till allt mer specialiserade

intäktsvariationer mellan olika är - förorsakar ett större behov av möj-

till mellan olika beskattningsår. Detta behov accen»

ligheter skatteutjämning

tueras ytterligare, om vid

skördeskadeersättningarna beskattningen icke

skulle kunna betraktas som utbetalda under skadeåret. Styrelsen förordar att frågan om till

vidgade möjligheter skatteutjämning blir föremål för ytterligare överväganden.

Styrelsen, som haft tillfälle att till och dess

utredningen arbetsgrupper

framföra synpunkter på bestämmelserna ekonomiska om det statliga stödet till och kan i huvudsak

etablering rationalisering, tillstyrka de av utred-

ningen framlagda förslagen i dessa frågor. l)etta innebär bl. a. att styrelsen tillstyrker att de statliga ökas i

kreditgarantierna betydligt omfattning. Statsbidragen till i och investeringar ekonomibyggnader markanlägg-

ningar bör däremot begränsas till att till dels kostnadskräutgå speciellt vande investeringar, som eljest inte kan realiseras med hänsyn till bl. a. sökandens likviditet, dels vid som till

investeringar brukningsenheter, följd

av genomgripande yttre rationalisering eller fastighetsreglering har ett spe-

ciellt stort och i tiden koncentrerat som investeringsbehov, kan antas innebära påfrestningar på sökandens dels större

likviditet, torrläggningsföretag

av allmänt intresse, för vilka stimulansbehovet för företagets genomförande bedömes vara stort, dels som förutom investeringar, av bl. a. företagsekonomiska skäl även motiveras av

lokaliseringspolitiska hänsynstaganden.

Genom bör dessutom Övergångsbestämmelser möjligheter skapas för att infria före de nya bestämmelsernas ikraftträdande genom formella beslut gjorda utfästelser om statsbidrag. Med de förutsättningar för av som beviljande statsbidrag, ovan skisserats, torde bestämmelserna o1n maximala storlek

statsbidragens lämpligen

kunna förenklas. föreslår att i

Styrelsen bidrag princip skall kunna utgå

till såväl som

markanläggningar ekonomibyggnader med högst 25 °/0 av

godkänd kostnad. Därjämte bör dock om maximalt biövervägas ej ett dragsbelopp till varje bör fastställas med

ekonomibyggnadsföretag hänsyn

till de betydande det skulle kunna bli om

bidragsbelopp eljest fråga i en-

skilda fall. Eventuellt bör dock med

maximibelopp hänsyn till inriktningen

av den kommande sättas

rationaliseringsverksamheten avsevärt högre än

det som nu gäller.

De föreslagna för i huvudsak

förutsättningarna bidrag synes överens,-

stämma med de under vilka nu kan

förutsättningar, bidrag beviljas utan

behovsprövning med stöd av bestämmelserna och i 12 § tredje stycket 14 § tredje stycket rationaliseringskungörelsen. Av denna orsak torde enligt styrelsens mening några bestämmelser om

detaljerade behovsprövning inte

behöva införas i den Däremot bör vid nya författningen. fastställandet av bidragsprocenten i de enskilda fallen hänsyn tagas till vederbörandes ekonomiska ställning. Styrelsen vill sålunda särskilt framhålla att ett angivande av en maximal procentsats för inte skall

bidragsberäkningen innebära att bidragen regelmässigt skall utgå enligt denna.

Utöver ovan nämnda vill att även

bidragsformer styrelsen föreslå, bidrag

skall kunna med hela kostnaden eller del därav för försök i praktisk

utgå

drift vid enskilda lantbruk med ny teknik i samband med byggnadsinveste-

och markanläggningar. Sådana bidrags-

ringar, inomgårdsrationalisering

som bör administreras centralt, bedömes av styrelsen kunna

möjligheter,

bli ett verksamt medel för att rationaliseringen och snabbt kunna

påskynda

och föra hithörande områden. En försöksverksamhet pröva ut ny teknik på i traditionell blir dessa områden synnerligen tidsödande och

mening på

dyrbar.

att bestämmelserna om ekonomiskt stöd till såväl

Styrelsen tillstyrker

som sammanföres till en kungörelse. De bestäm-

etablering rationalisering

melser för av stödet, som utredningen angiver, tillstyrkes.

handläggningen

beredd att senare medverka vid utarbetandet av mera I övrigt är styrelsen

detaljerade anvisningar.

förutsätter att bestämmelserna om ekonomiskt stöd till träd-

Styrelsen

mån bringas att motsvara de

gårdsnäringens rationalisering i möjligaste

nya bestämmelserna för sådant stöd till jordbruket.

bör som utredningen föreslår i likhet med vad som

Finansieringsstödet nu är fallet till det ekonomiska effektivitetskravet. Härför fordras

knytas en omfattande ekonomisk Den utökade omfatt-

kalkyleringsverksamhet.

stödet och den centrala betydelse som detta har för ningen av det statliga

effektiviseringsprocess orsakar att ännu större krav än tidigare jordbrukets måste ställas lönsamhets- och säkerhetsbedömningar samt på projek-

på

inom här aktuella sektorer av

teringsverksamheten. Arbetsbelastningen

verksamhet kommer därför att öka. Allt detta rationaliseringsorganens ställer större krav kvantitet och kvalitet vad gäller rationaliseringsorga-

på

nens personalresurser.

Den hittillsvarande s. k. för rätt till vissa kreditgaran-

tvåfamiljsgränsen

tier och till och i olika avseenden svår att tillämpa.

statsbidrag är otidsenlig

därför utredningens förslag om slopande av denna Styrelsen understryker

kan dock bli så omfattande, att stora

gräns. Anspråken på garantiramarna

i enskilda fall inte helt kan tillfredsställas. Av denna

kreditgarantibehov

kan diskuteras, om icke ett maximibelopp för enskilda låne-

anledning

för borde fastställas. Styrelsen har emellertid

garantier jordförvärvslån

vid sina av denna i stället ansett sig böra förorda, att

överväganden fråga av för jordförvärvslän överstigande ett visst bebeviljande kreditgarantier

500 000 kronor, tills vidare skall underställas lopp, i nuläget förslagsvis styrelsens för att därigenom underlätta fördelningen av tillgäng-

prövning

liga ramar.

av drifts- och rörelsekapitalet har med de hittillsvarande

Finansieringen

att erhålla driftslån ofta erbjudit speciella beotillräckliga möjligheterna

att slopa för driftslä-

svärligheter. Utredningens förslag maximigränsen

nens storlek därför vara väl motiverat. Det torde i detta samman-

synes

böra att den lagen om företagsinteckning väsentligt ökar

hang påpekas nya

möjligheterna att ställa ur allmän synpunkt godtagbar säkerhet för stora driftslån. Styrelsen tillstyrker också att maskinlånefonden avskaffas och ersättes med kreditgaranti för driftslån. I anslutning hårtill vill styrelsen framhålla att vid utformningen av de nya särskild

finansieringsreglerna uppmärk-

samhet bör ägnas frågan om till olika former av gemen-

finansieringsstöd

sam maskinanvändning liksom till gemensam produktion, och tork-

lagring

ning av jordbruksprodukter. Speciellt torde det vara med en närangeläget mare avgränsning av vilka aktiviteter inom livsmedels- och fodermedelsframställningen som skall anses falla inom begreppet lantbruk och som därmed skall kunna i förevarande få statligt finansicringsstöd ordning. Styrelsen vill i detta sammanhang endast peka på de gränsdragningsproblem som uppstått vid av och

tillämpningen rationaliserings- lagerhuskungörel-

serna till följd av de senaste årens utveckling i om torkning, pellete-

fråga

ring m. m. av grovfoder. Även om lagerhuskungörelsen i övrigt inte beröres av förestående ändringar av reglerna för det

statliga finansieringsstödet

torde bestämmelserna däri böra i sistnämnda avseende till dem anpassas som kommer att införas i en ny

rationaliseringskungörelse.

Utredningens förslag om fortsatta s. k. koncentrerade

rationaliserings-

insatser i vissa delar av landet och med i huvudsak oförändrade bestämmelser tillstyrkes. har vidare uttalat, att från det eko-

Utredningen avsteg

nomiska effektivitetskravet kan bli motiverade av

lokaliseringspolitiska

eller andra skäl, varvid de särskilda skälen skall klart vill anges. Styrelsen som kommentar till detta konstatera, att lönsamhetskravet vid kalkyleringen för den hittillsvarande KR-verksamheten innefattat tillfredsställande förräntning och möjligheter till normal avskrivning även av den del av investeringarna, som motsvaras av statliga bidrag. styrelsens

Enligt mening

bör avsteg från denna princip i framtiden ske endast när de

lokaliserings-

politiska skälen för investeringar är starka.

synnerligen

Enligt uttalande av utredningen bör för låntagare med litet eget

kapital

nöjaktiga yrkeskunskaper uppställas som villkor i samband med beviljande av lånegarantier. Styrelsen vill till detta uttala, bör

att god yrkesskicklighet

krävas av samtliga jordbrukare, som erhåller eller

lånegaranti statsbidrag.

Absolut krav på speciell teoretisk yrkesutbildning bör däremot ej ställas. Till utredningens om storleken av

förslag behövliga lånegarantiramar

vill styrelsen endast anföra, att ramen för för förvärv av

kreditgarantier

tillskottsmark enligt styrelsens uppfattning inom är torde behöva

några

uppgå till ca 100 milj. kr. Dessutom bör fortfarande finnas att

möjligheter

efter beslut av Kungl. Majzt under löpande ändra

budgetår fördelningen

mellan olika kreditgarantiramar. Vad gäller föreslagna bidragsramar vill styrelsen att rationali-

påpeka,

seringsanslaget hittills utnyttjats även för KR-verksamheten, nämligen för de bidrag till investeringar i och vid

ekonomibyggnader markanläggningar

KR-företag, som kunnat enligt rationaliseringskungörelsens bestäm-

utgå

melser. Den av föreslagna ramen om 6 milj. kr för bidrag ur

utredningen

rationaliseringsanslaget till investeringar i ekonomibyggnader och mark-

kommer dock styrelsens uppfattning att i sin helhet

anläggningar enligt

behövas för bidrag till företag utanför KR-verksamheten.

föreslår i anslutning hårtill, att bidrag till KR-verksamheten

Styrelsen

i helt bestrides ur det speciella anslaget för verksamheten

fortsättningen

i Detta bör förenkla den administrativa handläggningen och är även

fråga.

motiverat av att dessa bidrag såsom ovan anförts i viss utsträckning skall kunna beviljas enligt andra grunder än dem som gäller för bidragsgivningen ur rationaliseringsanslaget.

lånegaranti- och bidragsranlarna avser det

De av utredningen angivna beräknade behovet, när den nyinriktade verksamheten kommit i gång. Styrelsen anser i likhet med utredningen att uppräkningexi av lånegarantiramarna bör ske successivt under två eller tre budgetår. Detta är bl. a. motiverat av den av rationaliseringsorganen, som avses komma

omorganisation

att ske den l juli 1967, och av att full effekt av utökade personalresurser kan erhållas först efter en viss Vidare måste ett utökat be-

övergångstid.

viljande av lånegarantier till investeringar i ekonomibyggnader och mark-

av en utökad projekteringsverksamhet, som i sin tur

anläggningar föregås

inte kan beräknas komma i i full utsträckning omedelbart efter den

gång

1 juli 1967.

har till sitt Lltlåtandt: över 1965 års lant-

Lantbruksstyrelsen i anslutning

bruksorganisations betänkande ingivit kompletterande anslagsäskanden

beträffande av och or-

de anslag m. ma som berörs jordbruksutredningens

förslag. Styrelsen får beträffande behovet av kre-

ganisationsutredningens

och bidragsrzunar för budgetåret 1967/68 hänvisa till nyss-

ditgaranti-

nämnda äskanden.

Forskning, utbildning och rådgivning

framhåller önskvärdheten - i den mån Utredningen av en sammanföring det är - av närbesläktad och statsunderstödd och

möjligt statlig forskning

lantbrukets område. En sammanföring av insatserna

högre utbildning på

skulle enligt utredningen innebära mindre risker för dubbelarbete. En koncentration till större institutioner skulle också medföra möjligheter till en rationell teknisk utrustning, som är svår att åstadkomma om verksamheten är uppdelad på ett sto-rt antal små institutioner.

vill i detta sammanhang understryka betydelsen av

Lantbruksstyrelsen att inom lantbrukssektorn inte splittras på alltför små

forskningsresurserna

institutioner. Uppdelningen tre självständiga högskolor på lantbrukets

på

område utöver den utbildning av lantmätare som sker vid tekniska högskolan i Stockholm innebär samtidigt tre mindre institutio-

en splittring på

ner av vissa identiska ämnesområden. En av mindre insti-

sammanföring

tutioner inom högskolorna och mellan dessa, där närbesläktad

forskning

bedrivs, borde vara ägnad att uppnå större slagkraft i hela verksamheten. Styrelsen vill därför understryka betydelsen mellan av en god samordning högskolorna. Vinsterna av en samm-anföring och koncentration till större institutioner även av den målinriktade som nu bedrivs vid flera

forskning,

statsunderstödda institutioner, finner lantbruksstyrelsen inte lika självklara. Den forskning, som bedrivs vid dessa institut och institutioner, kan som regel ges en klarare avgränsning och målinriktning än forskningsverksamheten vid högskoleinstitutionerna. En sammanföring till större enheter av sådan klart definierad som olika eller statsunder-

målforskning, statliga

stöd(la institutioner bedriver, kan innebära en fördröjning av planeringen och genomförandet av olika forskningsinsatser. Utredningen framhåller att en fördubbling av de reala insatserna för forskning- och utvecklingsarbete har skett sedan slutet av 1950-talet, men att under samma tid motsvarande för någon utökning ej skett att i praktisk tillämpning föra ut framkomna och försöksresultat. För jord-

forsknings-

brukets vidareutveckling är det enligt utredningen att ytterst väsentligt ökade resurser satsas härpå och att resurser bästa

tillgängliga utnyttjas på

sätt. Den starkaste för att snabbt få och för-

begränsningsfaktorn forsknings-

söksresultaten omsatta i praktisk drift är f. n bristande lokala

rådgiv-

ningsresurser. Dessa har sedan slutet av 1950-talet varit i stort sett oförändrade. Initiativverksamheten hämmas därför f. n. starkt av otillräckliga personalresurser och viktiga arbetsuppgifter släpar efter. Emedan massmedia och andra informationskällor numera effektivt bevakar praktiskt användbara nya rön, sprids snabbt en allmän kännedom om dessa. Tilllämpningen i praktiken av ny teknik och organisation vid de enskilda företagen sker dock oftast först efter kontakt med i de lokala

rådgivarna

rådgivningsorganen, då de nya rönen alltid måste inpassas i de enskilda företagens produktions- och investeringsplaner. Styrelsen vill med hänsyn till här påtalade förhållandena starkt om understryka utredningens förslag en utökning av åtgärderna att föra ut och försöksverksamhetcns

forsknings-

resultat i praktisk och av att i det samman-

tillämpning nödvändigheten

hanget förstärka de lokala rådgivningsresurserna. Det behov, som här föreligger, redovisas i styrelsens utlåtande över be-

organisationsutredningens

tänkande. I särskilt yttrande av herrar Ericson m. fl. har framförts att

förslag

upptaga försöksverksamhet med en lokal rådgivningsorganisation, som med erforderlig omfattning kan ställa tekniker till förfogande för de små företagen inom jordbruket. Om erfarenheterna därav skulle visa sig positiva borde enligt förslagsställarna organisationen därefter succesbyggas upp sivt. Av förslaget ej vad man syftat till med »små

framgår företag›.

Lantbruksstyrelsen avstyrker det framförda förslaget om att tillskapa en särskild statsunderstödd rådgivningsorganisation vid sidan av lantbruksnämnderna. En sådan splittring av rädgivningen står i stark motsatsställning till den sammanföring av de allmännas insatser för rådgivning. som varit grundläggande för 1965 års organisationsbeslut. Däremot måste det vara jordbrukarna obetaget att på egen bekostnad driva rådgivning genom

sina organisationer eller i rådgivningsringar.

Beträffande den utbildningen och vidareutbildningen rent

grundläggande allmänt vill styrelsen tillstyrka vad utredningen anfört och understryka vikten av att ges de resurser som erfordras för

lantbruksundervisningen

att den skall kunna svara för sin del av jordbrukets omställning och utveckling.

Styrelsen har i sitt utlåtande över yrkesutbildningsberedningens betänkande om Yrkesutbildningen (SOU 1966: 3) behandlat utbildningens uppläggning inom jordbruket, de utbildningskrav, som en yrkesverksamhet inom jordbruket kommer att ställa på sina utövare samt beräknad efter-

och därav krav på resurser. Yttrandet bi-

frågan på utbildning betingade

lägges och styrelsen vill hänvisa till vad styrelsen där anförtl.

I berörda yttrande har styrelsen också under rubriken Vuxenutbildning utförligt för den vuxenutbildning som inom jordbruket ges på

redogjort

olika nivåer. Styrelsen vill i detta sammanhang något kommentera fortbildningen och då särskilt den del av denna som avser grupprådgivning.

I den av som numera sker inom länsprogram-

planering rådgivningen,

nämndernas ram och som bl. a. syftar till att inordna olika rådgivningsformer i en mer verksamhet, utgör kursverksamheten ett

programbunden

medel. medel kan i avvägas emot den effekt man

viktigt Varje planeringen

kan räkna med att För vissa rådgivningsprojekt kommer kursfor-

uppnå.

men att vara ett hjälpmedel om över huvud taget projektet skall

nödvändigt kunna genomföras.

föreslår en viss av denna form av rådgivning till

Utredningen minskning

förmån för mer individuell rådgivning. Styrelsen delar jordbruksutredningens att de individuella kontakterna, som syftar till att ge

uppfattning

företagarna biträde med planering av olika delar av verksamheten, ger det mest resultatet. Men är det klarlagt att ett samspel

påtagliga samtidigt

mellan olika media i stärker effekten. Styrelsen anser

rådgivningsarbetet

därför att i form av kurser måste utgöra en viktig del av

gruppkontakter

lantbruksnämndernas verksamhet och att de är nödvändiga för att bana väg för en mer individuell kontakt.

anser att liksom hittills måste ha möj-

Styrelsen rationaliseringsorganet

att bedriva en del av sin rådgivningsverksamhet i form av fortligheter

-och att medel måste ställas till lantbruksstyrelsens förfo-

bildningskurser

Bifogas ej avskrifter.

gande för att täcka därmed förenade eventuella kostnader för lärare, under-

visningsmateriel, lokalhyror samt bidrag till deltagarna.

I sitt utlåtande över har

yrkesutbildningsberedningens betänkande sty-

relsen också framhållit det nära sambandet Inellan skolornas

undervisning

och den rådgivning, som kommer att bedrivas av lantbruksnämnderna.

Utöver vad nu anförts on1 vill i om den

rådgivningen styrelsen fråga

individuella rådgivningen framhålla att en viss del av denna bör kunna bedrivas utan att avgift härför uttas. Detta bör kunna

gälla exempelvis sådana fall, då initiativet tas av lantbruksnämnden vid av vissa

uppföljning

kurser, i omställningsfrågor, i samband med etc.

finansieringsstöd,

För att skall kunna bedrivas effektivt bör också

rådgivningsverksamheten

lantbruksstyrelsen ges utökade resurser för utvecklingsarbete i om

fråga

rådgivningsmetoder, planering av verksamheten, central anskaffning av

hjälpmedel m. m.

Den av radio- och föreslår an-

utvidgning TV-programmen utredningen ser styrelsen väl motiverad. Styrelsen vill på denna be-

punkt understryka tydelsen av nära kontakter mellan radio-TV och

rationaliseringsorganen.

En nära samverkan år här eftersom i

naturlig, programverksamheten radio-TV i första hand syftar till att information till

ge en allmän näringsutövarna. Den typ av program, som kan in-

innehållsmässigt ge en bred

formation, torde enligt styrelsens vara bäst till dessa

uppfattning anpassade

media.

I samarbete mellan och Radio-TV har fort-

lantbruksstyrelsen Sveriges bildning i radio-TV-kunskap för avser påbörjats rådgivare. Fortbildningen

främst att utbilda ett visst antal inom

rådgivare varje regionalradiodistrikt som kontaktmän mellan regionalradion och I vissa

rationaliseringsorganen.

fall skall de som denna även

genomgått utbildning själva producera program. Erfarenheterna från denna verksamhet är den

mycket goda _och

påbörjade fortbildningen i radio-TV-kunskap av bör fortsätta. rådgivarna

Det är styrelsens att inom lantbruksnämnd bör finnas

uppfattning varje

en särskilt utsedd kontaktman med radio-TV.

Utredningen har uppskattat kostnaden för 25 år

sändningstimmar per

i TV och till kr. Den totala kostnaden

kompletterande radioprogram 2 milj.

per sändningstimme i TV har uppskattats till 60 000 kr. Jämfört med

produktionskostnaden för och med till TVzns stora

rådgivningsfilmer hänsyn

genomslagskraft, anser styrelsen produktionen av särskilda

rådgivnings-

program för TV kostnadsmässigt den tra-

konkurrenskraftiga gentemot

ditionella Det har visat att resultat

filmframställningen. sig betydande

kunnat uppnås i de fall det varit att radio-TV

möjligt utnyttja i de upplysningskampanjer, som râdgivningsorganisationen bedriver eller medverkar

i. För den lantbruksnämnderna kommer att bedriva vill

rådgivning styrel-

sen starkt understryka önskvärdheten av att särskilda medel råd-

ges för givningsprogram i TV. Direkta paralleller föreligger här med skolöver-

verksamhet beträffande skol-TV för vilken speciella medel står styrelsens till förfogande.

Lantbruksstyrelsen föreslår att en försöksverksamhet snarast möjligt

för särskilda rädgivningsprogram i TV, riktade till lantlwukare upptages med medverkan från styrelsen vid av programmen och att

planläggningen

medel härför ställes till Goda erfarenheter av liknande verk-

förfogande. samhet har vunnits inom den danska FV:n, där särskilda xruxenutbildningsprogram till lantbrukare bedrivits i samverkan med rådgivningsorgaiiisationen.

Omställzzizzgsfrágor

Lantbrt1ksstyrelser1 har icke [någon principiell erinran mot den diskussion som utredningen fört kring omställningsfrågorna. Det synes styrelsen ange-

att nämnderna får resurser för att mer aktivt än hittills medverka läget till att underlätta en omställning av arbetskraft. Således blir en viktig upp-

i att underlätta omställningen för den som

gift rådgivningsverksamheten

inte kan en tillfredsställande utkomst på sitt jordbruk. En sådan

påräkna

bör bedrivas såväl som individuell rådgivning som

rådgivningsverksamhet

Information bör även ske genom massmedia. Lantbruks-

grupprådgivning.

nämnden kommer i sitt arbete i kontakt med ett stort antal jordbruk, som har eller ovissa förutsättningar att bestå och utvecklas. Förut-

ogynnsamma

för dessa att bestå eller motsatsen bör bli bedömda

sättningarna företag

bl. a. i samband med den individuella rådgivningen och vid uppgörande av

och Dessa frågor bör också belysas i grupp-

driftsplaner investeringsplaner.

Redan nu har hushållningssällskap och lantbruksnäninder

rådgivningen.

en kursverksamhet för sådana brukare av mindre jordbruk, som kan ha för avsikt att till andra näringsgrenar. Det synes angeläget att denna

övergå

kursverksamhet kan utvidgas.

att lantbruksnäinnderna att in-

Utredningens förslag ges befogenheter

i det (lirekta syftet att avveckla svaga jordbruk i bygder

köpa fastigheter

med förutsättningar tillstyrkes. Dessa befogenheter torde sär-

ogynnsamma skilt i norra och i vissa delar av mellersta Sverige, där efterfrågan på svaga

är komma att ha en rätt betydande effekt för att underlätta

jordbruk ringa,

för ägarna till dessa fastigheter att sälja till ett pris som står i rimlig pro-

till de som eller det värde fastigheten haft för

portion investeringar gjorts

honom och bostad. Ägaren bör härigenont kunna

son1 försörjningsunderlag

för lån som belastar och lösgöra medel som han

få täckning fastigheten

har bundna ett sådant sätt att inte

själv i företaget på fastighetsinnehavet

blir hinder för honom att flytta därifrån.

ett avgörande

Lantbruksnämnderna söker redan nu i bygder där kompletterande sys-

saknas underlätta en ökad av under-

selsättningsmöjligheter anpassning

arbetskraft vid När som önskar flytta innehar sysselsatt jordbruk. personer

jordbruksfastighetei* som kan användas som ett led i lantbruksnämndernas verksamhet för jord- och skogsbrukets rationalisering kan lantbruksnälnnderna inköpa sådana fastigheter med medel

i jordfonden. Köpeskillingen får härvid bestämmas med beaktande av det värde som dittills

fastigheten har som och som bostad åt sin brukare. Vid senare

försörjningsunderlag försäljning för rationaliseringsändamål får givetvis priset av såpåverkas

dana förändringar som t. ex. att lwggnader och blir överflö-

anläggningar diga och odlad jord läggs ner och bör omföras till annan användning. Likaså har lantbruksnämnderna befogenhet att stimulera till direkta överlåtelser i från till en annan att lämna s. k.

rationaliseringssyfte en ägare genom

värdeutjälnningsbidrag motsvarande skillnaden mellan å ena sidan en skälig ersättning för fastigheten sådan den är i säljarens hand och å andra sidan det värde kan anses den till vilken

fastigheten äga för brukningsenhet den skall läggas. Erfarenheterna visar att därest arbetskraft en-

på svaga heter med dåliga utvecklingsmöjligheter skall att

få tillräckliga möjligheter byta verksamhet är det angeläget att lantbruksnåmnderna, såsom utredningen föreslagit, vid sina överväganden om inköp respektive

av fastighet vid beviljande av även skall kunna beakta allmän-

värdeutjämningsbidrag

nyttan av att arbetskraft kan överflyttas till andra näringsgrenar.

Styrelsen vill starkt understryka vikten av att nämnderna erhåller

i fortsättningen sådana befogenheter.

I fråga om det av utredningen föreslagna omställningsstödet vill styrelsen för sin del konstatera behovet av ett sådant.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt lantbruksnänlndernas inköpsverksamhet, utformad på sätt som ovan berörts och med ökad av s. k. värde-

kompletterad anvåindning

utjämningsbidrag, torde visserligen i ett flertal fall möjliggöra för brukare å mindre enheter att frigöra från bundenheten vid den nuvarande fas-

sig

tigheten och att genomföra en till annat yrke. Det torde emeller-

övergång

tid finnas åtskilliga fall där dessa medel icke är

tillräckliga.

Utöver de medel so111 ovan berörts föreligger således enligt styrelsens mening behov av någon form av s. k. omställningsstöd för att i vissa fall möjliggöra en omflyttning eller stimulera till en sådan. Behov av sådant föreligger enligt styrelsens mening såväl i de vikande bygderna som i jordbruksbygderna. Vad de vikande bygderna beträffar torde, även om nämnderna får befogenhet till en prissättning vid enligt de riktlinjer

inköpet

som ovan nämnts alltjämt komma att finnas fall där skillnaden mellan fastighetspriset och det belopp innehavaren behöver för att avveckla sitt företag blir så stor, att mellanskillnaden bör täckas särskilda

genom bidrag.

Så kan särskilt vara fallet när

skuldsättningei) är hög till följd av tidigare investeringar. Vidare kan inträffa att innehavaren nödgas avhända sig maskiner och redskap till mycket priser i samband med avvecklingen av

låga

den fasta egendomen.

Även i jordbruksbygder föreligger enligt styrelsens skäl att un-

mening

derlätta omställningen genom särskilda Stimulansbidrag i sådana fall där mark behövs frigöras inom ett område där lantbruksnämnden vidtar intensifierade åtgärder för en snabb strukturrationalisering. Vill man ha en snabb takt i förändringarna bör man alltså vara beredd att ge en stimulans som kan förmå vederbörande att utan längre dröjsmål avveckla sitt jordbruk och ta steget över till annan verksamhet. Särskilda ekonomiska insatser i sådant syfte bör ses som en omkostnad som det allmänna tar på sig för att nä den åsyftade vinsten av att arbetskraft utan onödigt dröjsmål överförs till annan mer produktiv verksamhet och att strukturralionalisering av de bestående enheterna kan ske så snabbt som möjligt.

I fråga om konstruktionen av det omställningsstöd utredningen föreslagit vill lantbruksstyrelsen tillstyrka att bidraget bör kunna avvägas med hänsyn till den effekt son1 väntas bli Mot den av utredningen före-

uppnådd.

slagna utformningen i övrigt synes såsom bl. a. framhållits i reservationer av herrar Söderberg och Wahlfisk resp. herr Svensson, åtskilliga erinringar kunna göras. En förutsättning för att omställningsstödet skall kunna handläggas smidigt och över huvud taget fungera anser styrelsen vara att relativt fasta former utarbetas för tillämpningen.

I fråga om de av utredningen på sid. 125_126 angivna förutsättningarna för att kontant skall kunna beviljas bör enligt styrelsens

omställningsstöd

mening kriteriet nr 2 och ersättas av bestämmelser som medger till-

utgå

lämpning av stödet i såväl jordbruksbygd som vikande bygder. Även i fråga om kriteriet nr 5 bör enligt styrelsens mening viss omformulering ske så att sökandens behov av särskilt stöd för att genomföra omställningen blir avgörande för möjligheterna att erhålla sådant.

Vad gäller handläggning av stödet har styrelsen i likhet med reservanterna Folke Johansson m. fl. funnit att det med hänsyn till dess karaktär bör handläggas av arbetsmarknadsorganen i samråd med lantbruksorganisationen.

Därest särskilt omställningsstöd ej införes vill styrelsen ytterligare understryka vikten av att nämndernas befogenhet vid inköp av fastigheter i syfte att underlätta blir så utformad att verksamheten kan

omställningen

bedrivas effektivt.

Styrelsen vill i detta sammanhang behandla det speciella s. k. småbrukarstödet. Utredningen har i kap. X föreslagit att det nuvarande arealtillägget och mjölk avvecklas vid utgången av 1966/67, varvid

leveranstillägget på

dock arealtillägget bör upphöra först sedan tillägget avseende 1967 utbetalats.

Det speciella småbrukarstödet kan enligt styrelsens erfarenheter i enskilda fall trots de relativt sett begränsade beloppen vara av ej oväsentlig ekonomisk betydelse för mottagaren. Sociala hänsyn bör därför enligt styrelsens mening motivera en mjukare avveckling än vad utredningen föreslagit. Vid denna avveckling bör dock hänsyn tagas till dels utgående

25-

folkpensionsförmåner, dels till eventuellt utvidgat omställningsstöd från samhällets sida. Styrelsen föreslår att areal- och i sin nuvarande form

leveranstillägg

utbetalas under år 1967, varvid avser år 1966. Efter denna arealtilläggexi utbetalning bör de båda stödformerna sammanföras till ett produktneutralt småbrukarstöd som i de enskilda fallen _- om nedan villkor år angivna uppfyllda uppgår till ungefär samma belopp som de båda tidigare stödformerna tillsammantzigna. Detta småbrukarstöd bör endast till nya utgå dem som före varit till eller leveransomläggningen berättigade arealtillägg tillägg och begränsas till fem år för att sedan en tidsperiod o1n förslagsvis helt avvecklas. Det på så sätt omformade småbrukarstödet bör till brukare av

ej utgå

jordbruksfastighet s0n1 uppnått 67 års ålder och således uppbär folkpension. Brukare som uppnår denna ålder under skall därefter icke femårsperioden vara berättigad till stödet. Bestämmelserna för stödet bör göras så enkla som för att där-

möjligt

igenom underlätta det administrativa arbetet. Sålunda torde det till varje enskild brukare kunna hållas konstant under

årligen utgående beloppet

femårsperioden. Bidragsrätten och beloppets storlek torde få bestämmas med ledning av dels ansökan, som avlämnas av 1968 och med i i början huvudsak samma innehåll som nuvarande ansökan om dels arealtillägg, uppgifter om medelutbetalningen till brukaren av

ifråga leveranstillägg på

mjölk under de närmast tre åren.

förslagsvis föregående

Bidragsbeloppet bör dock utbetalas först efter årligen återkommande behovsprövning vad gäller såväl inkomst som i huvud-

förmögenhet enligt

sak samma bestämmelser för av rätten till arealso1n nu gäller prövningen tillägg. Fördenskull torde ansökan böra erfordras varje år, i lämpligen samband med avlämnandet av

självdeklaration.

För stödet ej skall motverka bör

att strukturrationaliseringen möjlig-

heter finnas för ägare eller brukare av vilken är berät-

jordbruksfastighet,

tigad att erhålla småbrukarstödet i dess nya form, att vid sådan

avveckling

av fastighetens hela åker- och som lantbruksnämnden kan

skogsinnehav,

godkänna, kunna erhålla det sammanlagda småbrukarstödet för återstoden av femårsperioden, dock längst intill det år vederbörande 67 år. fyller

Prispolitiken och priserna

Utredningen har ingående diskuterat olika och metoder

utgångspunkter

för den framtida prissättningen. Följande fyra principiellt olika modeller för prissättningen har därvid behandlats för de mål man

jordbrukspolitiska

främst vill nå. Det nu gällande systemet med en en viss

inkomstmålsättning,

prisnivå, en viss prisnivå för att förverkliga produktionsmålsättningen samt slutligen en fri avvägning (ramavtal). Efter diskussion och av de

värdering

olika modellerna har utredningen att, intill (less den av utred-

föreslagit

föreslagna produktionsmålsättningen nåtts, systemet med en viss

ningen

skall tillämpas. I kapitel III har utredningen förordat att (lenna

prisnivå

skall vara lika med den som rått under perioden 1956-65 mätt

prisnivå

för jordbrukets produkter (mätt som kvoten

i realpriser. Realprisnivån mellan jordbruksnämndens producentprisindex och konsumentprisindex)

föll under denna med år. Efter en av

period 0,2 °/0 per övergångsperiod tre år räknat från 1 september 1967 skall effekten av den förda prispolitiken samt det föreslagna utvidgade rationalistêrings- och omståillningsstödet

och och därest produktionsmålet icke registreras analyseras det uppställda

kunna förverkligas inom föreslagen tid, slutet av 1970-talet, skall synes

sänkning för jordbrukets produkter kunna komytterligare av realpriserua

ma ifråga.

Som anförts har utredningen angivet att den föreslagna realprisiiivån skall mätas som kvoten mellan och

jordbruksnämndens producentprisindex

När utredningen i kapitel X närmare utvecklar pro-

konsumentprisindex.

till den allmänna i framtiden utgår den ducentprisets ankirvtning prisnivån från kvoten nlellan jordbruksnämndens producentprisindex och en konsu-

som rensats för indirekta skatter, alkoholhaltiga drycker och mentprisindex tobak, bostad utom bränsle och lyse samt den andel av livsmedel, som

av jordbruksnäinndens producentprisindex, utan att närmare representeras undersöka och redovisa vilken realprisändring en sådan konstruktion medför. Sedermera har emellertid statistiska 1959-65

centrzillgvrån för perioden

beräknat och redovisat utredningens förslag rensad konsument-

en enligt prisindex. Den rensade konsumentprisindexen har under perioden stigit med 16,9 °/0 eller 2,6 °/0 per år medan den orensade stigit med 24,1 °/0 eller i medeltal 3,7 °/0 per år. Härav följer att om den rensade konsumentprisindexen användes får man under stigande realpriser för

perioden ifråga

produkter men fallande om man zinvändei den orensade. Skulle jordbrukets

grundas den rensade konsumentprisindexeil leder realprisberäkningen på det till själv förordat, vil-

en ogynnsannnare prisutveckling än Litredningen ket icke kan ha varit Lantbruksstyrelsen utgår ifrån att detta

meningen. beror på ett förbiseende.

Även om ett oförändrat användes vid beräkning av

konsumentprisindex

för blir detta ändå tämligen osäkert som realpriset jordbrukets produkter

för eftersom ett löpande konsumentprisindex kan på-

grund prispolitiken

verkas av faktorer som är irrelevanta i sammanhanget. Styrelsen anser dessutom att mätare kan ensamt användas. Produktions-

knappast någon kostnaderna och de faktiskt inkomsterna måste bl. a. komma in

uppnådda

i bilden som indikatorer. Styrelsen återkommer härtill.

viktiga

Vad beträffar utredningens förslag om en omprövning av jordbrukspolitiken efter tre år anser att underlag härför icke kan

lantbruksstyrelsen

efter en så kort Anledningen härtill är dels att det gäller föreligga period.

stora och långsiktiga investeringar inom jord-

och produktionsonilâiggningar bruket, vilka tar relativt lång tid att planera och genomföra och vilkas företagsekonomiska effekt kan mätas först när produktionen kan pågå mera ostörd av investeringsverksamheten. Vidare en viss be-

synes övergångstid

hövlig innan fullt kan utnyttja sina ökade resurser.

rationaliseringsorganen

Hänsyn måste a. tas till de begränsade rekryteringsmöjligheternzi av

bl.

kvalificerad personal för dessa organ. Styrelsen vill i sammanhanget understryka att full effekt av den utvidgade rationaliseringsverksainheten kan erhållas först sedan de föreslagna Ökade resurs- och

rationaliseringsmedlen kunnat sättas in.

Däremot bör utvecklingen kontinuerligt följas och nödvändiga smärre justeringar göras. ;Möjligheterna att registrera rationaliseringsverksainhetens förlopp och utveckling bör och förl,›ätt-

effektiviseringeiis tillvaratagas

ras som utredningen också förordat. Resultatet härav kan i änd-

utmynna ringar av bestâiminelsernzi för rationaliserings- och omställningsstöd. Som styrelsen tidigare anfört är just detta stöd ett verksamt medel att styra Litvecklingen.

l kapitel IX har utredningen diskuterat för olika produk-

prissättningen

ter och relationerna dem emellan varvid fyra olika metoder behandlats, nämligen världsmarknadspriserna, priser som ger marknadsbalans, EECzs priser och produktionskostnaderna. har stannat för att för-

Utredningen

orda anpassning till världsmarknadspriserna med samtidigt aktgivande på marknadsbalans. Vid detta ställningstagande har från

utredningen utgått att de, som ämnar satsa på sådana företag. kunna räkna

på att få produktionskostnadernzi täckta. Lantbruksstyrelsen anser denna förutsättning ytterst viktig. Oftast är det om unga jordbrukare eller utbildade

fråga jord-

brukareungdomar som planerar att åign-a sig åt jordbruket. De har till skillnad från många äldre jordbrukare alternativ och det är orealistiskt att tänka sig att de skulle ägna sig åt att bygga upp rationella jordbruksenheter om kalkylern-a icke ger täckning av kostnadtern-a inklusive deras

eget arbete.

Enligt nu gällande bestämmelser skall lantbruksnämnderna i princip avslå ansökningar om investeringsstöd om åtgärden icke är lönsam.

ifråga

Dessa bestämmelser torde komma att gälla även i fortsättningen. Därest priserna icke får anslutning till kostnaderna vid rationella kan

företag sådana icke komma till stånd och det hjälper då icke hur mycket investeringsstöd som än anvisas. Även ur denna synpunkt är det nödvändigt med anknytning till produktionskostnaderna. Tidigare, när jordbruket var inriktat på blandad produktion vid de enskilda brukningsenlieterna, har med viss rätt hävdats att det var svårt att åstadkomma rättvisande produktionskostnader för enskilda produkter. Läget har nu helt förändrats sedan specialiseringen fått så stor omfattning. I en specialiserad produktion, exempelvis mjölkproduktionen, är problemet med de fasta kostnadernas fördel-

ning mellan olika produktionsgrenar praktiskt taget eliminerat. Dessutom har under senare år ett betydande utvecklingsarbete ägt rum i fråga om kalkyleringsmetoderna det företagsekono-miska området b-åde inom lant-

på

bruksstyrelsen och av olika forskningsinstitutioner, vilket lett till bättre möjligheter att säkrare och mera exakt beräkna produktionskostnader och lönsamhet av planerade eller behövliga investeringar. Ilärtill kommer att den ekonomiska rådgivningen verksamt bidragit till ökad förståelse för en sådan kalkylering samt till ett vidgat företagsekonomiskt betraktelsesätt bland jordbrukarna. Man kan därför från deras sida räkna med stor förståelse för användning av kostnadskalkyler som ett medel vid prisbeståm-

ningen.

Lantbruksstyrelsen vill här något närmare belysa hur mjölkproduktionen kan komma att utvecklas samt hur man kan tänka sig att produktionskostnadskalkylen kan användas i exempelvis mjölkproduktionen. Enligt inom Svenska mejeriernas riksförening uppgjorda prognoser, till vilka utredningen hänvisar, kommer antalet mjölkkor att 1975 gå ned till 680 000 mot nära en miljon 1965 och mjölkproduktionen till 3060 milj. kg mot 3861 milj. kg i medeltal åren 1956 60. Vid nuvarande prisläge kommer nedgången med all sannolikhet att gå betydligt snabbare. Antalet småproducenter minskas i stegrad takt dels på grund av att mjölkproduktionen måste läggas ned i glesbygden, därför att transportkostnaderna blir för höga och dels på grund av den ökade avgången av producenter till

sådana

följd Men av än större betydelse är att större besåttningar

av hög ålder. alltjämt slås ut i betydande utsträckning och att ytterst ringa nyuppsåttning sker av en eller tvåmanshesâttningar, vilket bekräftas av den blygsamma nyinvesteringen i sådana anläggningar. Tillkomslen av rationella en- eller tvåmansföretag som uppställes som ett mål, varom alla synes vara eniga, har vid nuvarande prisläge endast liten omfattning. Det synes sålunda uppenbart att om det av utredningen uppställda målet, uppbyggande av rationella brukningsenheter i snabbare takt än för närvarande, skall kunna måste en mera realistisk av priserna till kost»

uppnås, anknytning

naderna vid sådana företag ske inom den ram som upprätthållande av marknadsbalans medger.

Enligt senaste redovisning (1965) av mjölkkobesättningarnas storlek upp-

antalet med högst 3 kor till 48 000, med 4-9 kor till

gick besättningar

86 000, med 10--24 kor till 27 000 samt med mer än 24 kor till mindre än 2 000. De allra flesta i den första gruppen behöver icke räkna med några kostnader för stallar, de finns redan och sakna alternativ användning. Många av brukarna på dessa enheter har inga alternativa sysselsättningsmöjligheter. Mjölkproduktionen påverkas därför i ringa grad av priset. På grund av hög ålder upphör de i snabb takt med mjölkproduktion och även med jordbruket över huvud taget. Detsamma gäller delvis för nästa storleksgrupp och särskilt för dem som ha 4 till 6 kor medan en mindre del i

gruppen utvidgar sina Bland (lem som befinner

besättningar. sig i den

tredje gruppen (10-24 kor) utvidgar en del sina besättningar. Vid otillfredsställande mjölkpris förekommer också här att slås

besättningar ut,

särskilt bland dem som har lejd arbetskraft. Den än fjärde gruppen (mer 25 kor) består av dels sådana jordbrukare som sedan haft besättlänge ningar dels sådana som byggt rationella för upp nya brukningsenheter specialiserad mjölkproduktion. De. sistnämnda är som redan anförts ett litet fåtal. Även inom denna förekommer grupp utslagning av besättningen av ej ringa omfattning. Sammanfattningsvis kan man säga att producent-

prissättningen för mjölk verkar i olika för olika men riktning producenter att nuvarande pris som redan anförts sannolikt medför att mjölkproduktionen kommer att ned snabbare än den förut visar.

gå åberopade prognosen

Utredningen har anfört att produktionskostnaderna olika unär mycket der olika vilket bestrider. Därför måste

produktionsbetingelser ingen man

uppgöra flera kalkyler utgående från olika sådana för betingelser förslagsvis en- eller och redan efter

tvåmansbesåttxiingai noggrant övervägande

använda den för prisbestånming som kan förväntas stimulera till nyskapande av sådana som och samma

brukningsenheter målsättningen anger på

gång ej ger anledning till nämnvärda i marknadsbalansen.

störningar

Lantbruksstyrelsen anser sålunda att kan

produktionskostnadskalkyler

och bör användas som för i första hand när det

underlag prissättningen

gäller mjölk men även och som ett för spannmål hjälpmedel övriga jordbruksprodukter. För fastställande för vissa andra såav priser produkter som fläsk och ägg och fjäderfän, torde böra om inte det inom övervägas EEG-marknaden tillämpade systemet med relationstal mellan fodermedelsoch kunde användas.

produktpris

Oberoende vilka metoder som används för måste utfallet

prissättningen

följas upp genom efterkalkyler och ekonomiska I detta

undersökningar.

sammanhang kan hänvisas till styrelsens uppföljning genom efterkalkyler rörande utfallet av insatserna i Norrland. Liknande i de s. k. KR-jordbruken uppföljning torde genom styrelsens i vart fall omfattförsorg i begränsad ning böra ske rörande utfallet av de insatser som kommer att vid göras utbyggnad av rationella enheter andra håll i landet. vill här på Styrelsen vidare i anslutning till rörande

jordbruksutredningens förslag omprövning

av den jordbruksekonomiska förorda att denna undersökningen utredning snarast bör komma till stånd.

Prisregleringeizs utformning

Utredningen har i kapitel IX övervägt och rörande

avgivit förslag prisregleringens utformning. Lantbruksstyrelsen tillstyrker att som hittills i huvudsak högprislinjen tillämpas och att sålunda som prisstödet utgår ett gräns-

skydd. Som själv anfört motiveras detta bl. a. med till

utredningen hänsyn

det samarbetet. Styrelsen har förut anfört att ett beaktande av

europeiska

EEG-marknadens vid bestämmande av prisrelationerna mellan

prisstruktur

olika produkter skulle för vårt land underlätta en framtida anslutning och detsamma kan sägas om valet av prislinje och prisstödform.

om bibehållande av systemet med mittprisei och

Utredningens förslag

liksom att fasta införselavgifter (med undantag liksom

prisgränser i princip

för närvarande för fodermedel och socker) bibehålles tillstyrkes ävenledes av styrelsen. Förslaget om beräkningen av realprisnivån för jordbrukets

har förut behandlats. Denna ävensom frågan om vilka produkter fråga prisindex och indexkombinaiioner, som skall ligga till grund för ändringar

respektive mittprisei och prisgränser torde böra vidare av införselavgifter

i samband med de mellan staten och jordbrukets

övervägas överläggningar

organisationer som torde böra komma till stånd.

att de som nu hand-

Lantbruksstyrelsen tillstyrker marknadsregleringar has av överföres på härför

producentkooperativa organisationer i princip

inrättade ävensom att kompensation lämnas för ge-

regleringsföreningar

nom förorsakade höjda råvarukostnader till industri som

prisregleringen

förlorar sitt gränsskydd avveckling inom EFTA.

genom

om ett bibehållande av nuvarande möjligheter att

Utredningens förslag

interna tillstyrkes av styrelsen ävensom förslaget

uttaga regleringsavgifter

om att liksom f. n. bör av kontakter och överlägg-

prissättningen föregås mellan representanter för konsumen-

ningar jordbrukets organisationer, terna och staten.

har vid olika tillfällen understrukit det nära sam-

Lantbruksstyrelsen band som råder mellan produktions- och avsättningsfrågornzi. Styrelsen vill därför utredningens förslag rörande ökat samarbete

livligt tillstyrka mellan och bl. a. genom gemensamt övervä-

styrelsen jordbruksnâimnden

minst om eventuella ändringar i gällande gande en gång om året av frågan bestämmelser inom de båda myndigheternas verksamhetsområden.

illarknczdsregleriztg för särskilda produkter

att en successiv av gränsskyddet sker för Utredningen förordar, begränsning

och att erforderlig import koncentreras till vegetabiliska pro-

vegetabilier

dukter, medan i det närmaste full tillämpas för de anima-

självförsörjning

liska produkterna. Styrelsen delar på denna punkt utredningens förslag. En effektiv marknadsövervakning för att undvika överproduktion av pro-

som avsättas utan är dock nödvändig, med

dukter, ej kan exportförluster

till de starka samband, som föreligger mellan spannmålspriserna hänsyn och omfattning. Övergången till mer specialiserade

animalieproduktionens

inom (fläsk, ägg och broiler) innebär, att en

företag animalieproduktionen,

av ger ett ännu snabbare utslag i zinimalie-

förändring spannmålspriserna

produktionens omfattning än tidigare. Styrelsen vill därför även biträda förslaget, att rörliga avgifter för fodermedel bibehålles för en

nödvändig

styrning av animalieproduktionen (jfr även vad son1 förut anförts om relationstal mellan priserna på fodervaror å ena sidan och ani-

ifrågavarande

maliska produkter å den andra). Beträffande sockerregleringen vill lantbruksslyrelsen i avvaktan på den utredning som nu pågår tillstyrka I

jordhruksutredningens förslag. fråga

om avvaktar

fabrikspotatisregleringen styrelsen pågående utredning.

Utredningen förordar en genomgripande omläggning av mjölkregleringen. Utjåmningsavgifterna föreslås avvecklade med till 1972 1/7 per år fram då resterande 2/7 omedelbart borttas och ersätts med en allmän mjölkavgift. Det allmänna mjölkpristillåigget föreslås avvecklat med 1/3 per år räknat fr. o. m. 1967/68. Leveranstillägget för föreslås fr. 0. m. mjölk slopat regleringsåret 1967/68 medan det extra enligt

mjölkpristillägget utredningen

bör bibehållas tills vidare och efter tre år från den omprövas 1 september 1967. Lantbruksstyrelsen har i ett tidigare avsnitt behandlat leveranstillägget för mjölk och därvid föreslagit att det under en övergångstid fortsättningsvis skall utgå såsom ett produktneutralt bidrag. Utredningen räknar med att den avvecklingen skall kunna

föreslagna

ske med endast en mycket effekt -

obetydlig på avräkningspriset. I själva

verket anger utredningen själv att första året skulle

avräkningspriset nedgå

med ca 2 öre per kg och för de (lärefter åren med som följande belopp, icke kan anges därför att underlag saknas för sådana beräkningar (sid. 232, 233 - Den inverkan av i betänkandet). avvecklingen mjölkprisregleringsstödet får på avräkningspriset för mjölk skulle i stort enligt utredningen sett kompenseras av att den i föranleder

nedgången mjölkproduktionen

minskade kostnader i form av för smör och att det

;Jristillägg exporterat

inhemska smörpriset successivt under en skulle till 12

femårsperiod höjas

kr per kg. Lantbruksstyrelsen har tidigare kommenterat den föreliggande produktionsprognosen för mjölk och därvid framhållit att mjölkproduktionen vid nuvarande mjölkpris kan väntas i ännu snabbare takt. Det är emel-

nedgå

lertid att märka att detta mjölkpris enligt kalkyler som utarbetats av såväl lantbrukshögskolan som lantbruksstyrelsen icke täcker produktionskostnaderna för rationella och effektiva (optimala) konföretag. Kalkylerna på sumtionssidan är också osäkra. Bl. a. har man att räkna med en ökad konsumtion av skummjölk på den vanliga K-mjölkens bekostnad. Inverkan av smörprisets höjning på konsumtionen av smör har utredningen beräknat på grund av en priselasticitet av -- 0,8 vilket grundar sig på undersökningar i vårt land vid de prisnivåer som varit rådande. Med stor sannolikhet är priselasticiteten större vid en av smör-

betydligt höjning

priset till så mycket. som 12 kr. Härtill kommer att en sådan

prishöjning

hög priskvot mellan smör och margarin vilket, som utred- ,ger en mycket

anfört dessutom, smörkonsumtionen. Det är sålunda ningen själv påverkar sannolikt att smörkonsumtionen skulle komma att bli betydligt lägre än den av utredningen beräknade.

Den tidtabell, som för avskaffande av det all-

utredningen uppställt, männa mjölkpristillägget och torde sålunda icke kunna

utjämningsavgiften

utan en betydande sänkning av Däremot an-

genomföras avräkningspriset.

ser lantbruksstyrelsen en successiv avveckling eller i vart fall reducering vara fastän det icke kan ske så snabbt som utredningen förutsatt.

möjlig

tidtabell får därför icke uppställas i förväg. l stället bör man vid

Någon

den situation beakta utvecklingen vad be-

årliga översynen av jordbrukets träffar och konsumtion samt genomföra därav påkallade

mjölkproduktion justeringar i mjölkprisregleringen.

Ett i liknande ställningstagande vill lantbruksstyrelsen förorda

princip

beträffande rörande det extra mjölkpristillägget. Det

utredningens förslag

förefaller troligt att även detta bidrag på sikt kan reduceras utan att lönsamheten beroende och konsumtionens

äventyras, på mjölkproduktionens

men det är icke möjligt att ange någon bestämd tidtabell härutveckling, för. statsmakterna därför böra avstå från att göra något bestämt ut-

synes talande om av om bibehållande efter tre år.

omprövning frågan bidragets

Utöver vad som anförts rörande avveckling eller reducering av utjäm-

vill lantbruksstyrelsen anföra följande principiella syn-

ningsförfarandet

har motiverat sitt förslag om utjämningsförfarandet

punkter. Utredningen

bl. a. med att varje enskild mejeriprodukt skall prissättas efter produktionskostnaden. Härvid förutsättes att råvaran, mjölken, är lika

priset på

med avräkningspriset. Till detta kan anföras att det inom industrien torde vara att i blandad vid bestämmande av priset på de olika

vanligt produktion

även andra synpunkter (bl. a. marknadsmässiga) kommer slutprodukterna in än de direkta vilka dessutom liksom inom

produktionskostnaderna,

är svåra att exakt fastställa bl. a. därför att för olika fär-

mejeriindustrien

olika ämnen i råvaran kommer till användning. Dessutom

tdigprodukter

och viktigare är: 1. att ju mer minskas i desto högre grad kommer smör-

mjölkproduktionen

mjölken att utgöra en regleringsprodukt nödvändig för att konsumtions-

vid och varje plats skall kunna till-

mjölkbehovet varje tidpunkt på godoses.

2. att en större under sommarhalvåret då

del av smörmjölken produceras

produktionskostnaden och även avräkningspriset är lägre. 3. del av smöret produceras av smörfett som framkommer

att en ej ringa vid av konsumtionsmjölken till lägre fetthalt (närmast

Standardisering en biprodukt).

Det därför vara riktigt att belasta smöret med lägre

synes principiellt

råvarukostnad än konsumtionsmjölken. Hur stor prisskillnaden

exempelvis

för råvaran vid användning till smör

resp. konsumtionsmjölk rätteligen

borde vara bör prövas mot av de anförda faktorerna. bakgrunden Lantbruksstyrelsen vill understryka önskvärdheten av att i samband med

jordbruksregleringen inflytande införselavgifter och andra avgiftsmedel

även framgent ställes till av sådana förfogande för genomförande uppgifter, som år ägnade att underlätta av inom avsättningen jordbruksprodukter riket, förbättra produktionens kvalitet och effektivisera Som produktionen. exempel på dylik tidigare användning av ifrågavarande medel må nämnas insatser för för vissa kostnader för effektivisering av matpotatisodlingen,

mjölkavkastningskontroll samt för upplysningsverksamhet ino111 olika in-

tresseområden i jordbruket. I fråga om införselavgifter olika anser att all impå produkter styrelsen port av hästar (inte bara slakthästar) skall med

beläggas införselavgift. Sty-

relsen anser att all produktion av hästar i likhet med av en del produktion andra husdjur bör erhålla det stöd en innebär.

införselavgift

Vissa fröslag bl. a. av vallväxter har icke omfattats Trots av gränsskyddet. detta har utsädesbehovet i om de flesta av dessa hittills i fråga växtslag huvudsak kunnat täckas med vara som inom landet. Detta samproduceras manhänger med att importen är kvalitativt reglerad. Med stöd av regleringen utestängs sådana sorter av berörda som icke för växtslag är lämpliga svensk växtodling. Så de för svenska förhållanden sorterna länge lämpade icke odlats utomlands har alltså kunnat bibehållas inom landet.

fröodlingen

Starka tendenser finns emellertid f. n. till att denna alltmer

odlingen flyttas

över till områden med lägre produktionskostnader än i vårt land. I den mån växternas inneboende odlingsegenskaper icke av att sker

påverkas odlingen

i utlandet är en sådan i och för icke till skada för

utveckling sig jordbruket

på annat sätt än att växtvalet begränsas och ökas. Å växtföljdsproblemet zmdra sidan kan reproduktionen utomlands medföra utsädeskostnalägre der. För att tillgodose jordbruket med utsäde i

lämpligt avspärrningstider

synes det emellertid inte vara att undvara inhemsk möjligt utsädesproduktion i fredstid. En sådan fordrar nämligen som

odling specialkunskaper

måste vidmakthållas Mot här redovisade föreslår

fortlöpande. bakgrund

lantbruksstyrelsen att utsäde av andra växtslag än sådana som endast kan fröodlas utomlands och som f. n. icke åtnjuter gränsskydd

medtages i jordbruksregleringen.

Lantbruksstyrelsen vill slutligen förorda att om den fram-

överläggningar

tida prisregleringen mellan staten och jordbrukets organisationer upptagas så snart möjlighet därtill finnes. Såsom anförts torde vissa böra

frågor ytter-

ligare utredas innan en överenskommelse kan träffas för tiden efter utgången av nuvarande provisorieavtal den 1967. 31 augusti 3

av detta ärende har tf. Ytter-

l handläggningen deltagit generaldirektör

born, tf. överdirektör Åkerman, särskilda ledamöterna Hofvendahl, Isacson och Nordenstam, samtliga Holdar och Norr-

byråchefer, byrådirektörerna

bom samt hyrådirektöi Dahlqvist.

G. R. Ytterborn Tf. generaldirektör Sven Dahlqvist Byrådirektör

Lantmäteristyrelsen: Genom remiss 1966 har lantmäteristyrelsen anbefallts att avgiva den 23 juni utlåtande över 1960 års betänkande Den framtida

jordbruksutrednings

1966: 31). Med anledning härav får lantmäteri-

jordbrukspo-litiken (SOU

styrelsen med överlämnande av från överlantmätarna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs-, Göteborgs och Bo-hus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län inhämtade vördsamt an-

yttranden* föra följande.

Lantmäteristyrelsen biträder i allt väsentligt utredningens förslag angående för den För att skapa så

målsättningen långsiktiga jordbrukspolitiken.

effektiva som krävs betydande ekonomiska och admiföretag möjligt nistrativa insatser område. Dessa böra inriktas

på rationaliseringspolitikens

dels för att i ökad takt mark för rationalise-ringen av

på åtgärder frigöra

dels för att förbättra snabbare än vad nu jordbruket, fastighetsstrukturen är Givet är att i det sistnämnda avseendet lantmäteriets resurser

möjligt.

och en kommer att bli av

ändamålsenlig fastighetsbildningslagstiftning

men även när det gäller att i ökad takt frigöra mark

avgörande betydelse,

för storleksrationaliseringen kommer lantmäteriets resurser och fastighetsbåde direkt och indirekt att spela en betydande

bildningslagstiftningen

roll. och av mark måste tex ofta kombineras med av- Inköp försäljning och delning av fastigheter. Det är angeläget skiljande av brukningscentra att dessa kunna verkställas utan tidsutdräkt.

åtgärder

Utredningen har i sitt arbete ej haft i uppdrag att beakta skogsbruksinom jordbruket hänger emellertid intimt frågorna. Strukturomvandlingen samman med beträffande rationaliseringen inom skogsbruket. utvecklingen I det är det därför ofta omöjligt att praktiska rationaliseringsarbetet behandla intressen isolerade från skogsbruksintressena. Förejordbrukets varande emellertid böra bli föremål för slutliga övervä-

spörsmål synas

ganden fö-rst i samband med att skogspolitiska utredningen framlägger resultatet av sitt arbete.

1 Bifogas ej.

Strukturutveeklingen och rationaliserixlgen inom jordbruket torde såsom utredningen framhållit medföra att under de närmaste åren

betydande

arealer åkerjord i vissa komma

bygder att tagas ur jordbruksproduktionen.

Då det ur samhällsekonomisk synpunkt att är angeläget produktionsmöjligheterna på bästa sätt utnyttjas bör emellertid samtidigt tillses att markerna snarast erhålla som Ofta torde därvid så god användning möjligt. överförande av marken till skogsmark vara mest ändamålsenligt, och det är då givetvis angeläget att skogsodling snarast kommer till stånd. Staten bör härvid medverka genom aktiva insatser.. har ett Utredningen övervägt sk jordbanksprogram men funnit att i vårt land för ett förutsättningar sådant av amerikansk saknas. I stället har uttalats att man typ i rådgivningsverksamheten bör stimulera till åtgärder syftande till mer extensiva brukningsmetoder i de delar av landet där sådana är lämpliga. Vissa av de marker som kunna förväntas bli ur bruk som åker skulle tagna såsom lantmäteristyrelsen i skrivelse till den 4 februari

föreslog Kungl Maj:t

1963 (exp nr J24) med vissa för ratiosynpunkter på verksamheten yttre nalisering område - med fördel kunna användas på jo-rd- och skogsbrukets såsom betesmark för uppfödning av nötkreatur eller köttproducerande får. Härigenom skulle även ur landskapsvårdande vinnas den försypunkt delen att det mera öppna landskapet so-m inne-bär bibe-

jordbruksbygden

hålles. Betesdrift skulle vidare föranleda en markvård med fortlöpande bi-behållet odlingsvärde hos markerna som följd. Dessa skulle därigenom i ett snabbt och utan alltför omfattande

ansträngt försörjningsläge ånyo

åtgärder kunna tas i anspråk för eller

jordbruksproduktion. De fastigheter

delar av fastigheter som omfattas av betesmarken böra då i fall

många

sammanföras till gemensamhetsbeten samma sätt som sker på då gemensamhetsskog bildas. Betesmark av åsyftad art skulle måhända kunna utnyttjas som gemensamhetsbete till vilka

jordbruksföretag ej nödvändigt-

vis behövde vara belägna i omedelbar närhet av betesmarken. Fn finns ej något förrättningsinstitut för bildande av gemensamhetsheten men i

1954 års fastighetsbildningskommittés förslag till ny fastighetsbildningslag

(SOU 1963: 68) finnes däremot behovet tillgodosett. Då det gäller att mäta effekten av de från det

rationaliseringsinsatser

allmännas sida som måste - såsom ock framhållits.

utredningen föreslår,

i ett särskilt yttrande av herrar Folke Johansson m fl é beaktas att dessa insatser till övervägande del äro sådana som kan verka först

på något

längre sikt och att de ytterligare resurser som enligt utredningens förslag skall tillföras rationaliseringsverksamheten blir och får effekt

tillgängliga

först successivt. De jordbrukare som ko-mma att till andra övergå näringar behöva i allmänhet tid för och förbereda någon att planera omställningen, skaffa bostad i anslutning till den arbetsplatsen, viss utbildnya genomgå ning eller omskolning osv. Vidare viss tid för av den

åtgår omdisponering

friställda marken samt för inom de kvar-

effektiviseringsåtgärder i övrigt

blivande Erfarenheten visar att rationaliseringsinsatser av den företagen. föreslagit i sto-r utsträckning äro sådana som verkar först typ utredningen sikt. Den av utredningen föreslagna övergångstiden av

på något längre

tre år för av rationaliseringsinsatsernas verkningar synes därbedömning för vara alltför kort. Såsom framhållit måste den planerade verksamheten för utredningen utformas såsom e-n integrerande del av samjordbrukets rationalisering i stort och inordnas i dess allmänna ram. Detta gäller

hällsplaneringen

såväl den centrala som den regionala planeringen. Det ligger i sakens natur som handhar den regionala jordbruksplaneringen blir, liksom att det organ alla inom ram, bundet av de rikt-

övriga länsorgan samhällsplaneringens

inom som utarbetas under länsstyrelsens led-

linjer samhällsplaneringen

i stort -- främst de som äro av lokaliseringsning. Jordbruksfrågorna karaktär - mäste helt i detta ledande arbete bedömas i zinslutnaturligt till de lokaliseringspolitisk-a och tätbebyggel-

ning arbetsmarknadspolitiska,

semässiga ävensom naturvärden. Under det ledande organet

Synpunkterna

det länsstyrelsen, får därvid de olika

på översiktliga planeringsområdet,

länsorganen (speciella planmyndigheter av olika slag, lantbruksnämnden, lantmäteriet aktivt sina funktioner, dels var fö-r m fl) jämsides fullgöra dels under samarbete direkt och inom ett länsråds ram. Samordsig och mellan lantbruksnämnde-rnas och lantmäteriets verksamhet har ningen närmare beslut av 1965 års vårriksdag (prop 1965: 100). reglerats genom Därvid har förutsätts en samverkan mellan lantmäteriet och utvidgad lantbruksnämnderna. Ett samarbete har därvid tryggats genom

organiserat

att överlantmätaren eller den han sätter i sitt ställe ingår som ledamot i

lantbruksnämndens strukturdele-gation. För att underlätta studiet av resursanväxidningen inom lantbruket har att det skall inrättas ett företagsregister, som fortutredningen föreslagit beskriver Ett sådant register torde »komma

löpande jordbruksföretagen.

att få beröringspunkter med det nya fastighetsregister som är under

många

utarbetande inom Vid fortsatta övervägan-

fastighetsregisterutredningen.

den ett därför kontakt böra äga rum med

angående företagsregister synes

sagda utredning. förordar att lantbruksnämndernas inköp och försäljning Utredningen av för att underlätta strukturrationalisering skall ökas

jordbruksmark

För att möjliggöra detta föreslås att jordfonden ökas med väsentligt. 100 kr under en första treårsperiod. Härutöver föreslås en ytterligare

milj

med 30 kr för inköp av vissa ofullständiga jordbruk. Dessa utökning milj komma att medföra ökade krav på insatser från lant-

åtgärder givetvis

mäteriets sida i form av av olika slag. I anslut-

fastighetsbildningsätgärder

till vad förut nämnts samordningen mellan lantmäteriet

ning angående

och lantbruksnämnderna kan nämnas att inom flertalet län särskilda speci-alenheter ställts till överlantmätarens förfogande för att biträda denne i

arbetet med j0-rd- och skogsbrukets och för att utföra därav

rationalisering

föranledda För att har

lantmäteriförrättningzlr. trygga samordningen

vidare bestämmelser härom i lantmäteriinstruktionen och arbetsintagits ordningen för lantmäteristaten. Då det får anses vara av synnerlig vikt att fastighetsbildningsåtgärder i samband med jo-rd- och skogsbrukets rationalisering kan genomföras snabbt har styrelsen föreskrivit att sådana förrättningar skola behandlas med förtur. Detta har medfört att dylika förrättningar i allmänhet kunnat handläggas tämligen omgående. För att detta förhållande skall kunna bestå vid en kraftig utökning av jordfonden måste förstärkning ske av lantmäteriets resurser. Detta har i viss utsträckning beaktats vid de överväganden som legat till grund för lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1967/68. De i äskandena begärda förstärkningarna ha dock i första hand motiverats av lantmäteriets arbets-uppgifter i samband med

bostadsbyggandet.

Några Överlantmâtare ha i sina yttranden framhållit de olägenheter för

rationaliseringsverksamheten som uppstå då fastigheter långsiktigt behål-

las av dödsbon. Tendensen vara att antalet Ökar.

synes dödsbofastigheter

Detta är till stort men för då bla omsätt-

rationaliseringsverksamheten

ningen av dödsboägda år svår att stimulera. fastigheter Lantmåteristyrelsen har gemensamt med lantbruksstyrelsen och den Skogsstyrelsen 27 september 1962 gjort framställning till Majzt med hemställan om viss

Kungl. lagstiftningsåtgärd avse-ende dödsbo.

Genomförandet av den omfattande som torde

strukturrationzllisering

vara erforderlig inom det svenska jordbruket kommer att medföra ett mycket betydande arbete för de olika och då icke

rationaliseringsorganen

minst för lantmåteriet. Med hänsyn till de samlade kraven samhällets

på

resurser är det därför nödvändigt med viss av de

angelägenhetsgradering

objekt s0n1 påkalla medverkan från samhällets sida.

Rationaliseringsorga-

nens resurser synes därvid i första hand böra inriktas att förbättra

på

brukningsenheterna och driftsförhållandena inom de jordbruks-

egentliga

bygderna till vilka jordbruket numera i allt större koncentre-

utsträckning

ras. Insatser för att exempelvis förbättra arronderingexi av

jordbruksjorden

inom bygder där jordbruket kan väntas minska starkt eller helt upphöra kan däremot - även om de ur andra synpunkter te sig befogade ofta ge förbättringar av endast begränsad varaktighet. Det är icke

nämligen

säkert att de vid bildade enheterna kommer att vara

omarronderingen

lämpliga vid ändrad markanvändning. Med av

igångsättandet fastighets-

rationalisering i sådana fall bör därför i dagens situation stor

försiktighet

iakttagas. Endast sådana objekt böra väljas där insatserna med säkerhet kan bedömas ge en bestående effekt. söker numera

Lantmäteristyrelsen

i möjligaste mån beakta dessa förhållanden i sin verksamhet.

Omfattningen av rationaliseringsarbetet medför också att resurserna i

första hand måste koncentreras på det som är väsentligt. Detta innebär att

förtur bör där effekten blir stor i förhållande till de

ges åt sådana objekt insatta resurserna. av are-almässigt tillräckligt stora bruk-

Uppbyggnaden

ningsenheter torde ofta få ske successivt allteftersom tillskottsmark blir

har mot de-nna bakgrund framfört önskemål om en tillgänglig. Utredningen fria=re av fastighetsbildningsreglerna så att det blir möjligt att

tillämpning

i ökad omfattning bilda registerfastigheter som ej äro kompletta företagsenheter. Samtidigt har utredningen den försening av fastighets-

påtalat

bildningsärendena som kravet på sammanlåggning medför. Beträffande möjligheten att bilda registe-rfastigheter som ej äro kompletta företagsenheter, dvs uppvisa brister i fråga om storlek, ägoszunmansättning och arrondering, må framhållas att det i jorddelningslagen finns särskilda undantagsbestämmelser med stöd av vilka det är tillåtet att genom avstyck-

jordbruksfastigheter som icke skulle få bildas enligt huvudning tillskapa

Så är bl a fallet när en delning kan anses oundgångligen erforreglerna.

för att i annat hänseende vinna en i jämförelse med olägenheterna derlig av delningen betydande fördel för jordbruksnäringen. En i viss mån liknande bestämmelse finns för ägoutbyte. Berörda bestämmelser har utformats bla för att möjliggöra en successiv rationalisering av jordbruket.

emellertid icke fritt utrymme när ration-aliserings- De synas ge tillräckligt verksamheten, för att fortlöpande kunna tillvarataga uppkommande möj-

i ännu högre grad än hittills måste ske stegvis. Skall rationaliligheter, seringsverksamheten kunna bedrivas på ett smidigt sätt är det nödvändigt att de jordpolitiska reglerna i fastighetsbildningslagstiftningen äro samordnade med den Inålsättning som fastställes av statsmak-

jordpolitiska

terna. En översyn av åtminstone nyssnämnda bestämmelser i jorddelningslagen är därför påkallad. Det materiella resultatet av en sådan översyn torde senare få inarbetas i den nya fastighetsbildningslagen. Av väsentlig betydelse i sammanhanget är även att arbetet med den nya fastighetsbildningslagen snarast bringas till ett slut. Det lagförslag som ligger till grund för arbete är i övrigt uppbyggt på sådant sätt att en ratio-

sagda nämligen

nalisering av jordbruket i enlighet med utredningens förslag i hög grad

syftar därvid främst fastighetsregleringsinstitutet och främjas. Styrelsen på

därtill anslutande bestämmelser. Lagen bör kunna bli ett effektivt verktyg i rationaliseringsverksamheten.

Jordbruksutredningen har funnit en ändring av arrendelagsliftningen angelägen då utredningen anser att ett för ändamålet anpassat arrendein-stitut skulle kunna fylla en stor uppgift i lantbrukets strukturrationali-

Lantmäteristyrelsen anser att en arrendelagstiftning -anpassad till sering. strukturrationaliseringsverksamheten i jordbruket kortsiktigt skulle vara ett bra i denna verksamhet d v s när lösningen av markdispo-

hjälpmedel

icke framstå såsom slutliga. Någon principiell ändring av

sitionsf-rågorna

hittillsvarande strävanden att ernå en nära överensstämmelse mellan den officiella och indelningen i ekonomiska enheter kan

fastighetsindelningen

av olika skäl inte genomföras. En huvudanledning härtill är kreditsynpunkterna, som synas bli av särskild betydelse vid den tillämnade upprustningen av de jordbruk som komma att kvarstå; ett anlitande av såväl fastighetsinteckniitgar som företagsinteckningar synes medföra ett tungrott och invecklat system för kreditbehovens tillgodoseende. Vidare komma svårigheter alltid att uppstå om det allmänna skall söka på en gång styrra både fastighetsindelningen och indelningen i ekonomiska enheter. Dessa svårigheter boltna bl a i att den grundläggande lagstiftningen i jordabalken utgår från fastighetsindelningen och att det då all-tid uppstår svårighet att i sekundär lagstiftning, förvaltningsföreskrifteur m m rörande markanvändning övergå till att knyta bestämmelserna till indelningen i hruknings enheter.

För att underlätta för jordbrukare att övergå till annan verksamhet föreslår utredningen ett på visst sätt utformat kontant omställningsstöd. Vissa ledamöter av utredningen ha ifrågasatt om icke arbetsmarknadsmyndigheterna bör handha detta stöd, givetvis i nära samverkan med bl a lantbruksstyrelsen och l-antbruksnämndern-a. Lantmäteristyrelsen stöder

denna uppfattning.

Utredningen anser att ökade resurser bör satsas på forskning, utbildning och rådgivning på jordbrukets 0n1råde. Lantmäteristyrelsen anser härvid att det mest angelägna är att utbildningen och rådgivningen för det praktiska jordbruket föres fram på bred front. Med hänsyn till strukturfrågorn-as stora betydelse för det framtida jordbruket är det angeläget att en ökad samordning kommer till stånd mellan den forskningsverksamhet inom ämnesområdet som bedrives å lantmäterisektionen vid tekniska högskolan i Stockholm och motsvarande verksamhet inom lantbruks- och skogshögskolorna.

Den av utredningen förordade jordbrukspolitiska målsättningen torde i praktiken leda till att jordbruket än mera än nu koncentreras till de större jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige. Starka näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl samt beredskapssynpunkter tala emellertid för att ett rationellt bedrivet jordbruk som “bereder sina bruka-re godtagbar lönsamhet bör bevaras även i Norrland. Såsom ett ytterligare skäl härför må pekas på problemen för de jordbrukare som under de senaste årens KR-ve-rksamhet investerat stora belopp i sina företag. I syfte att skapa förutsättningar för ett lönsamt jordbruk i Norrland föreslår herrar Folke Johansson m fl i e-tt särskilt yttrande angående kapitel XH, förslag till omläggning av mjölk och fettregleringarna, att i Norrland skulle för mjölk och andra färskvaror uttagas ett på grund av transporterna marknadsmässigt betingat merp-ris. Lantmäteristyrelsen anser förslag i denna riktning vara väl värda att pröva.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektörens ställföreträdare överingenjören Magnusson, överingenjö-rerna Corlin, lVallner

och Linder-Aronson, föredragande. Överingenjören Wallner har avgivit särskilt yttrande på sätt framgår av bifogade utdrag av styrelsens pro-tokoll.

Under generaldirektörens frånvaro:

Ralf Magnusson

L Linder-Aronson

Utdrag ur Kungl lantmäteristyrelsens

protokoll för år 1966

A § 2048

Överingenjören Linder-Aronson föredrog ärende med dnr 1065/66 och beslöts yttrande av det innehåll exp 1107/66 utvisar.

Överingenjören Wallner anmälde skiljaktig mening och anförde därvid

följande.

uttalanden i är i allt väsentligt enhälliga. Endast i

Styrelsens yttrandet

ett avseende har jag anledning kommentera ett av jordbruksutredningen framställt önskemål på annat sätt än som skett i yttrandet. Det-ta gäller utredningens önskemål om en friare tillämpning av fastighetsbildningsreg- Ierna så att det blir möjligt att i ökad omfattning bilda registerfastigheter som ej omedelbart är kompletta företagsenheter och i anslutning döirtill utredningens pátalande om den försening av fastighetsbildningsärenrlena som kravet på sammanläggning medför.

De bristerna i och synes i första hand

angivna lagstiftning organisation

böra undanröjas genom att skapa medel mot lång handläggningstid. Såvitt gäller sammanförande av mark från skilda fastigheter till lämpligt företag innebär fastighetsbildningskommitténs förslag att rationaliseringsvinsten i arbetshänseende skulle ligga i att sammanläggningsinstitutet, som inte sållan är tidsödande, skall i stor utsträckning i praktiken ersättas av möjligheterna att ensidigt öve-rföra mark från en fastighet till en annan, ett förfarande som skulle bli till ytterlighet enkelt i här avsedd-a fall. Denna

varigenom sammanläggning ofta skulle kunna undvikas, kan

möjlighet,

införas i gällande rätt genom att endast upphäva sista satsen i 8 kap 4 § första stycket, ev också sista satsen i 13 kap 2 a § första stycket jorddelningslagen. Som jag framhållit i den av mig upprättade och den 21 ja-

nuari 1966 dagtecknade promemorian med

utredning angående möjlig-

heterna att påskynda slutförandet av skiften pågående laga i Kopparbergs län (s 111 och 112) skulle bl a denna enkla i särskilt lagtekniskt lagändring

hög grad skapa underlag för en effektivisering av fastighetsbildningsverk-

samheten och vara välmotiverad i lantmäteriets ansträngda perso-nalsituation. Genom en sådan lagändring skulle man också komma till rätta med de av jordbruksutredningen påtalade bristerna. Är det inte möjligt att detta

skapa effektiviseringsbefrämjande lagstift-

ningsunderlag partiella lagändringar är av naturliga skäl mindre önskvärda ju närmare tiden för den allmänna revisionens man genomförande kommer - i andra synes hand fråga uppkomma att i enlighet med utredningens linje inte tillåta de jordpo-litiska kraven hindra

fastighetsbildning

etapp-vis. Goda skäl finns även för detta. Det dock böra framhållas synes att för detta ändamål inte skulle nämne-n ev lagändring tyvärr få någon värd betydelse i hänseende.

e-ffektiviseringsbefrämjande

I 19 kap jo-rddelningslagen är det jordpolitiska regelsystemet synnerligen invecklat upp-byggt. Mera genomgripande inom partiella ändringar ramen för detta regelsystem är grund härav svåra att och på genomföra skulle inte slå igeno-m vid laga skifte och Är det endast ägoutbyte. fråga om de skilda re-glema av undantagskaraktär, varav en omtalats i lantmäteristyrelsens yttrande, kan det. ifrågasättas huruvida inte det önskade resultatet kan vinnas utan lagändring. Dessa är utformade regler i syfte att vara elastiska för att kunn-a ansluta till aktuella jordpolitiska riktlinjer. Ett uttalande av statsmakterna angående den innebörd undantagsreglerna idag vid tillämpning bör ges skall omedelbart vid efterlevas /rtstighetsbildning.

Som ovan

Gudrun Tossman

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

V. Nyberg

Skogsstyrelsen:

Genom remiss den 23 juni 1966 har anmodats

Skogsstyrelsen avge utlåtande

över 1960 års betänkande »Den framtida

jordbruksutrednings jordbruks-

politike-n» (SOU 1966: 30, 31) och får i härav anföra

anledning följande.

Skogsvårdsstyrelserna har beretts tillfälle avge yttrande i ärendet och

styrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Kopparoch Jämtlands län har insänt yttranden, vilka bifogasl. bergs För del får anföra följande. Utredningens betänkanegen Skogsstyrelsen de är i tvenne delar varav del A »Bakgrundem är i huvudsak uppdelat och innehåller värdefull dokumentation om jordbruket deskriptiv mycken och även vissa data som är knutet till jordbruket. Denna om det skogsbruk del innehåller emellertid även vissa bedömanden och prognoser. I den mån dessa -till i del B »Mål och medel» kommer ämbetsanknyter förslagen verket att ta upp dem ti-ll behandling i det sammanhanget. Red-an här bör dock kommenteras utredningens uttalanden i kap något A XV under ö c (Inre ration-aliseriitg och driftsrationalisering i skogsbrurationalisering kommit att ket). Utredningen påpekar t ex att skogsbrukets flera den lantbruksnämnder och lantmäteri, den ligga på organ; yttre på inre och Därefter uttalas driftsrationaliseringen på skogsvårdsstyrelserna. klart formulerad inte funnits och att att någon gemensam målsättning de-t förefaller sannolikt att verksamheten därigenom blivit mindre effektiv: men konkreta motiv för uttalandet läggs fram. Enligt skogsstyrelsens inga erfarenhet har det inte kunnat påvisas att rationaliseringsarbetets organisatoriska medfört någon effektivitetsminskning. Eventuella

uppdelning

brister i effektiviteten kan naturligtvis till någon del bero på avsaknaden av ett klart formulerat mål men torde främst ha sin orsak i gemensamt andra förhållanden tex bristfälliga resurser, oklarhet i arhetsfördelningen mellan och egna organisationer min. de offentliga organen skogsägarnas uttalande torde därför vara i huvudsak av erfa- Utredningens påverkat renheter från inom vilket sambandet mellan yttre rationali« jordbruket, och är mycket starkare än inom sering övriga rationaliseringsinsatser av de tekniska förbättringarna inom skogsbruket. Några väsentligaste t ex och torrläggning kan sålunda utföras ganska

skogsbruket vägbyggande

oberoende av Detsamma gäller i stor utsträckning

fastighetsstrukturen.

som samverkan över ägogränserna gör stora driftsrationaliseringen, genom även där strukturrationaliseririgen släpar efter. framsteg I samma avsnitt även andra uttalanden om skogsbrugör utredningen kets vilkas kan anses diskutabel. Hår skall endast rationalise-ring riktighet beröras att råd- och på skogens om«

uppgiften upplysningsverksaniheten

råde i huvudsak endast skulle ha omfattat tekniska frågor. Som stöd för sitt uttalande utredningen viss statistik, vilken dock inte redoåberopar I den mån härmed avses för-

visats i betänkandet. skogsvårdsstyrelsernas

vilket är troligt, bör påpekas att denna inte är upplagd

rättningsstatistik,

efter ett som den av utrednignen behandlade aspekten på systern belyser

verksamheten. Alla statsunderstödda förbättringsåtgärder på skogsbruke-ts

har emellertid - till skillnad mot förhållanden på jordomrâde tidigare brukssektorn - förutsatt ekonomiska analyser av företagens lönsamhet.

1 Bifogas ej.

Då dessutom som för råd-

skogsvårdslagstiftningeit, utgjort en grundval

givning och upplysning, bygger så torde man få

på lönsamhetsprincipexl,

anse att skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet sökt ha den ekoständigt nomiska aspekten aktuell. Med skogsbrukets vikande lönsamhet under de

senaste 10-15 åren har de ekonomiska Synpunkterna fått en allt mer framträdande roll i vill här

rationaliseringsverksamheten. Skogsstyrelsen

också erinra om att i samarbete med främst hus-

skogsvårdsstyrelserna

hållningssällskapens ekonomikonsulenter numera bedriver företagsekonomisk rådgivning rörande de kombinerade

jord--skogföretageir

När Skogsstyrelsen så att behandla i del B »Mål övergår utredningens och medel» framlagda förslag, bör förutskickas att ämbetsverket funnit de frågor som behandlas i kapitlen VIII XII utanför dess intresseligga och kompetensoinråden. Det gäller nämligen här nästan uteslutande den tekniska utformningen av pris- och

marknadsregleringarna, förhandlings-

fomier odyl.

Utredningens övriga förslag berör även de av naturliga skäl alldeles övervägande rena jordbruksfrågor. Jordbruk har emellertid och skogsbruk i stora delar av landet nära beröring ur och

lokaliserings- befolkningspoli-

tiska synpunkter och i viss utsträckning även ett direkt samband ägaremässigt och driftstekniskt. En del i betänkandet kan därför av förslagen direkt eller indirekt få verkningar för

skogsbruket.

Så är tex fallet med vissa uttalanden

i kap II, jordbruksproduktionens lämpliga omfattning. Ifråga om jordbruksproduktionens framlokalisering

hålles att det ekonomiska kriteriet i första hand bör vara men avgörande att hänsyn självfallet bör tas till de

lokaliseringspolitiska målsättningarna.

Inom »åke-rgleszl» och vissa »skogsbetonade termimellanbyggder» enligt nologin i betänkandet »Lantbrukets det

strukturutveckling» synes enligt

Skogsstyrelsen önskvärt att en viss

lokaliserixigssynpunkterna ges tyngd.

Möjligheterna att åstadkomma ett tillråckligt för ett

betfolkningsunderlag

rimligt antal servicece-ntra är i sådana trakter - företrädesvis vissa områden i Norrland _- beroende av ett mera differentierat än det näringsliv som skulle bli följden om jordbruket helt lades ner. Med ett kvarblivande

jordbruk torde också följa vissa mindre förädlingsindustrier. Härjämte bör vikt läggas vid det värde som i ett bibehållande av en allmänt ligger sett trivsammare miljöstruktur, en effekt som kanske får större

betydelse

än den relativt måttliga ökning av som

befolkningsunderlaget jordbruket

ger. För skogsbruke-t kan miljöfaktorn bla att betyda skogsarbetskraften kan bibehållas bosatt inom rimligt avstånd från arbetsplatserna. Frågan om jordbrukets som fått stor i

produktionsmålsätttning, tyngd

utredningen, är även den av visst intresse för såtillvida att skogsbruket skogsbruket behöver för sin planläggning av arbetskraftens

lokalisering

mm veta hur ooh var och av krympningen nedläggningen jordbruket kommer att ske och även i vilken takt den beräknas är förlöpa. Intresset

denna punkt naturligen koncentrerat till de regionala utvecklingsten-

på

denserna men den samlade målsättningen har ju betydelse som underlag för de re-gio-nala bedömandena.

rörande har lett

Utredningens överväganden produktionsmålsättningen till ett majoritetsförslag att fram till slutet av 1970-talet självförsörjningsgraden bör sänkas till 80 °/0, en nivå som bestämts med utgångspunkt från beredskapssynpunkter och som förutsätter en ökad beredskapslagring.

reservationer emellertid lämpligheten av att mål- I åtskilliga ifrågasätts medvetet inrikta Skälen

sig på en så långt gående produktionsminskning.

till de olika åsikte-rna till stovr del hero på skilda

på denna punkt tycks

av den framtida utvecklingen på världsmarknaden för livsbedömningar medel. finner att vissa av de i reservationerna framförda

Skogsstyrelsen

kan vara värda beaktande och att man inte borde nu för Synpunkterna hårt binda Emellertid synes ut-

sig vid den 80-procentiga försörjningsgraden.

ha varit inne på liknande tankegångar, när den redningens majoritet själv under 6 i sammanfattningen på sid 248 talar om föränderligheten

punkt i alla de faktorer som och då särskilt

påverkar produktionsmålsättningen

det på världsmarknaden och lag-

världspolitiska läget, prisutvecklingen

Under förutsättning att utredningens i samband härmed ringste-kniken.

uttalande om att en omprövning av produktions-

gjorda angelägenheten

kommer till stånd vinner statsmakternas beakmålsättningen fortlöpande tande, kan Skogsstyrelsen emellertid ansluta sig till majoritetsförslaget på de-nna punkt.

I detta sammanhang vill styre-Isen ansluta sig till utredningens negativa

rörande sk jordbank och därvid gjorda uttalande att ställningstagande man i i stället bör stimulera till mer extensiva

rådgivningsverksamheten

för köttproduktion i de delar av landet brukningsmetoder (bete odyl) där detta kan anses vara ett och ekonomiskt rimligt alternativ

lämpligt

till av Med utgångspunkt från hittills

fullständig nedläggning jordbruket.

erfarenheter om de reella förutsättningarna att omföra nedlagd

gjorda

till vore en viss uppbromsning av takten

jordbruksjord skogsproduktion

av åker till önskvärd. Det nämligen hittills ha i nedläggning skog synes varit svårt att parallellt med alla andra angelägna investeringar i sko-gsbruket även kunna ändamålsenligt sätt snabbt beskoga de åkerarealer

på

som tills dato och en kraftigt ökad nedläggningstakt torde skärpa

övergetts de nuvarande Även för landskapsvården skulle vissa extensiva

problemen.

vid av svaga jordbruksmarker vara av stort

brukningsformer utnyttjande

såsom närmare utvecklat i öve-r motioner i värde, Skogsstyrelsen yttranden

till 1965 och 1966 års riksdagar. söker nu i sam-

frågan Skogsstyrelsen

arbete med lantbruksstyrelsen och berörda regionala organ att få ett bättre

om vilka som definitivt övergivits av jordbruket, hur stor grepp arealer, del av dessa som bör och orsakerna till att skogsodlingen på

skogsodlas åker omfattning. Ett omfattande arbete med upprät-

f n tycks ha för liten

tande av inte bara grova utan även Översiktsplaner tillräckligt detaljerade markanvändningsplaner kommer att bli allt nödvändigare om en ur samhällsplaneringssynpunkt god sammanvägning av jordbrukets, skogsbrukets, tätbebygge-lsens, friluftslivets och landskapsvårdens krav skall bli möjlig.

Utredningens förslag rörande en av intensifiering rationaliseringsverk-

samheten och de statliga insatserna område kan i på detta Skogsstyrelsen stort sett tillstyrka. Särskilt de skisserade för att bättre

åtgärderna kunna

följa resursanvändningen inom lantbruket synes vara mycket Vid angelägna. inrättandet av det i sådant bör även

syfte föreslagna företagsregistret

skogsbrukssektorn inom de kombinerade företagen kartläggas. Därvid är det viktigt att inte stanna vid enbart en -samredovisning av ägaremässiga band mellan _jord och skog. Särskilt är det nödur skogsbrukets synpunkt vändigt att närmare analysera i vilken och sätt drifutsträckning på vilket ten pä jordbruksdele-n och är samordnad visavi skogsbruksdelen fö-retagsledning, arbetskraftens och maskinernvas utnyttjande etc. Vissa överslagsundersökningar som några utfört visar att den

skogsvårdsstyrelser gängse

på ägaregemenskap grundade stastistiken är missvisande. I detta kan inte underlåta att sammanhang Skogsstyrelsen beklaga en brist i den framlagda utredningen. På ställen i betänkandenzt

åtskilliga

talas om vikten av att kombinerade

jordbruks-skogsbruksenheter byggs

upp, men det saknas en närmare analys av denna fråga och ett genomtänkt ställningstagande till frågan om vilken roll bör och kan skogsbruket spela för jordbruket i framtiden. Man redovisar

undersökningar av prof Hjelm

om olika resurskombinatio-ner so-m visar resultat för en del gynnsamma alternativ med skogskombination, men dessa en teknik och

bygger på

mekaniseringsgrad som redan är på väg att bli omodern. I andra avsnitt av utredningen beskrivs mot allt starkare behov av heltids-

utvecklingen

anställd, specialutbildad personal för maskiner av olika slag, säsongutjåmning etc. Den svåra frågan hur ett kombinerat skall i

jord-skogfövretag

det framtida skogsbruket med förändrade tekniska och organisatoriska förutsättningar kunna få den kompletterande som

vintersysselsättning,

anses vara kombinationens största har inte närmare utretts. Inte styrka, heller synes man ha behandlat och beroende av skogsbrukets jordbrukets varandra för att i glesbygderna skapa för en me-d

underlag bosättning

tillfredsställande social Problemet torde väl miljö. nu få tas upp -av skogspo-litiska utredningen, men det synes i avseenden ha bort be-

väsentliga

handlas i föreliggande utredning. Enligt utredningen bör under en år effekterna

övergångsperiod på tre

av det utvidgade och i

rationalise-rings- omställningsstödet förening med

den avsedda prisnivåns verkan i olika avseenden successivt registreras och analyseras. På underlag av det sålunda framkomna materialet skall därefter övervägas vilka ytterligare åtgärder som kan krävas. Ledamöterna

Folke Johansson m fl har i anslutning till detta förslag avgivit ett särskilt yttrande (sid 265), vari påpekas att åtskilliga av de föreslagna åtgärderna kan verka först sikt och att åtgärderna för att skapa effektiva på längre företag är beroende av markpo-litiska insatser utanför utredningens förslag samt som inte kan väntas bli ännu på flera av ny lagstiftning genomförd år. ansluter nämnda vari krävs att dessa Skogsstyrelsen sig till yttrande fakta beaktas när en av den första tidens verksamhet skall bedömning ske och ytterligare åtgärder övervägas. förslag i kap V Markanskaff- Skogsstyrelsen tillstyrker utredningens och och uttalar sin särskilda tillfredsställelse

nings- finansieringsfrågor

med sid 100 om vissa förenklade punkterna 3 och 4 i sammanfattningen på vid fastighetsbildning och bildande av gemensamhetsskog.

tillvägagångssätt

Mot förslagen till intensifiering och utvidgning av forskning, utbildning och område har styrelsen intet att erinra. rådgivning på jordbrukets Detsamma i stort sett utredningens behandling av omställningsgäller Ãmbetsverket ställer sig emellertid tveksam inför det föreslagna frågorna. kontanta Detta torde bli svåradministrerat och man omställningsstödet. kan inte bortse från riskerna för vissa negativa psykologiska verkningar betonade bedömningar som inte lär kunna undvikas. pga de subjektivt Om ett stöd av detta anses och inte kan ersättas av mera slag omistligt grundade ersättningar tex genom en samhällsekonomiskt grunobjektivt dad av frånträdda det under alla förhållanvärdering jordbruk, så synes att låta få hand om

den vara lämpligare arhetsmarkn-adsmyndigheterna

ärendena i samarbete med lantbruksnämnderna. Verksamhet naturligtvis av denna art torde närmare till för dem so-m administrerar andra ligga former av vill slutligen i detta samman-

omställningshjälp. Skogsstyrelsen hang framhålla betydelsen av att arbetsmarknadsmyndigheterna ägnar

särskilt intresse att omskolnings- och andra åtgäråt problemet genom de-r överföra den från jordbruket friställdva personal, som lämpar sig härför, till skogsbruket. I detta ärendes slutliga avgörande har förutom undertecknad generaldirektör ledamöterna Frändén, von Heideken och Sve-ddeltagit .ågebro, berg. Föredragande har varit byråchefen Hjorth. Mot ovanstående anmälde ledamoten Frändén avvikande meningt i avseende som började »Utredningens överväganden rörande propå det stycke och slutade denna punkt» och medduktionsmålsättningen...» »...på delade att han om anslöt sig till uttalan-

ifråga produktionsmålsättningen

dena denna i reservation» till utredningens betän-

på punkt »jordbrukets

kande.

Fredrik Ebeling

Ragnar Hjorth

Domänstyrelsen:

Genom remiss den 23 juni 1966 har anmodats

domänstyrelsen avgiva

utlåtande över 1960 års betänkande »Den framtida

jordbruksutrednings

jordbrukspo-litiken» (SOU 1966: 30 och 31). Utredningen har funnit, att samhällsekonomisk vinst vid föreligger krympning av jordbrukets oc.h

produktionsapparat produktionsvolym.

Fram till slutet av 1970-talet bör av samhällse-ko-

självförsörjningsgraden

nomiska och skäl successivt sänkas till

marknadsmässiga ca 80 procent

av full vilket icke bör underskridas med försörjning, proce-nttal hänsyn till vid eventuell beredskapskravet avspärrning av importen. Inom ramen för bör den

produktionsmålsättningen långsiktiga jord-

brukspolitiken leda till skap-ande av så effektiva som företag möjligt. S-amhället kan därigenom erhålla lägsta kostnader för livsmedelsproduktionen. För förverkligande av kan och rörelse-

målsättningen rationaliserings-

stimulerande medel användas. av måste fort-

Omprövning målsättningen

löpande komma till stånd med hänsyn till i det förändringar världspolitiska läget, och prisutvecklingen på världsmarknaden lagringstekniken. Då målsättningen för produktionen uppnåtts skall enligt utredningen en kunna tilläm-

produktionsmålstyrd prissättning på jordbruksprodukter

pas. Styrelsen får med anledning härav anföra följande.

Jordbrukspolitilc

Det torde vara nödvändigt, att i första hand utformas

jo-rdbrukspolitiken

med hänsyn till och jordbrukets företagsekonomiska utveckling möjligheter att producera livsmedel till k0stn-aen given kvantitet lägsta möjliga der. Földverkninlarna av strukturomvandlinen - omskolninvs- och omb D flyttningsverksamhet etc - är sociala problem, som bör lösas på samma sätt som vid exempelvis omlokalisation av industrin. Dessa följdverkningar, som kan betraktas som samhällets till förändrad föreanpassning tagsstruktur, bör sålunda behandlas vid sidan om

jordbrukspolitiken.

Lantbrukets yttre rationalisering

Utredningen har föreslagit Ökade resurser åt lantbruksnämnde-rna för inköp av mark. Enligt styrelsens är denna mening förstärkning befogad, därest skall kunna

omstruktureringen genomföras på ett ändamålsenligt

sätt och inom rimlig tid. Det är även att nämnderna i första hand viktigt, söker påverka den av utan att naturliga omstruktureringen fastigheter förvärv behöver tillgripas.

i nämndernas arbete förutsätter, att nämnderna vid pla-

Objektiviteten

av i ökad omfattning tager hänsyn till stornering markanvändningen Detta får för domänverkets del

skogsbrukets rationaliseringssträvanden.

icke inne-bära mellan nämndernas och verkets marknågon integration Domänverket måste lokalisera markinköpen med hänsyn till sina inköp. Strukturomvandling av domänfondens

företagsekonomiska bedömningar.

inriktas förvärv av enklaver samt

fastigheter på rågångsarronderingar,

av markinnehavet i områden med ej helt utnyttjad lokal förstärkning Försäljning sker av ensamliggande skiften. Sträng administrationskapacitet. av förvärvsobjekten är för närvarande nödvändig. urskiljning

Igenplanlering av åkermark

För större delen av den åkermark, som icke erfordras för jordbruksprodukkommer att bli naturlig. Då det i allmänhet gäller

tion, skogsplantering

som efter är anser styrelsen

mark, skogsplantering högproduktiv skogsmark,

att denna av stödjes av staten. I annat fall det angeläget, omföring åkerjord torde stor risk att arealer kommer att bli bevuxna med föreligga, betydande

improduktiva slyskogar.

Fastigheter i nedläggningsbygcler

har att samhälle-t bör stimulera nedläggning av Utredningen framhållit, sådana som icke kan utvecklas till effektiva enheter,

jordbruksförettag, att lämna bidrag till omställningskostnader.

genom Sannnanförande små fastigheter i nedläggningsbygderna till av många effektiva medför ofta stora kostnader för igenpl-axitering

skogsbruksföretag

av åker, av skogsbruket för modern maskindrift, vägbyggnad,

anpassning

mm. Genom att icke s-alubjudes vid samma maskininköp fastigheterna blir att dessa begränsade. Ur tidpunkt möjligheterna vidtaga åtgärder samhällets är det emellertid av vikt, att även dessa fastigheter

synpunkt

och sättes i för att kunna leverera råvara till omhändertages produktion

skogsindustrin.

Det hade varit önskvärt, att utredningen i större utsträckning penetrerat konsekvenserna av l-andsbygden vid omstruktusamhällsutvecklingen på detta norra delen av Svealand samt reringen av jordbruket. Speciellt gäller Norrland. Med minskat arbe-tskraftsbehov i och skogsbruket blir

jord-

i stora områden otillräckligt för bibehållande av befolkningsunderlaget tätorter med tillfredsställande servicemöjligheter.

Kom bi nati onsföretagen jord bruk-skogsbruk

inom och 1not allt rationellare drift och Utvecklingen jord- skogsbruket går i samband därmed ökad De stora maskinernas lägre kostmekanisering. nader vid effektiv medför ett behov av

per p-roduktenhet sysselsättning

t stora arealenheter och leder till ökad specialisering. Härav följer i sin tur minskade möjligheter till utbyte av maskiner och arbetskraft mellan jord- och skogsbruket.

Inom skogsbruket pågår en snabb omställning till helårssysselsâttning

av arbetskraften. Detta är en nödvändighet för att erhålla och bibehålla en arbetskraft med hög effektivitet och för att kunna tillgodose industrins Ökade krav på kontinuerlig tillförsel av råvara. Ett behov av säsongarhetskraft beräknas dock finnas kvar under sommarmånaderna för fullgörande

av nödvändiga reproduktionsåtgårder.

Även inom det effektiva jordbruket pågår en säsongutjämning. Reparations-, underhålls- och förbättringsarbeten förläggs till vintermånaderna, varvid den tidigare do-lda arbetslösheten till stor del kan undvikas. För familjejordbrukets del sker därjämte en kompensation unde-r vintermånaderna för översysselsättning under vegetationsperioden. I deteffektiva jordbruket blir därför utrymmet för utförande av skogsvårdsåtgärder under sommaren litet. I detta sammanhang bör även nämnas, att ökad satsning på nötkreatursskötsel ger lägre säsongvariation samtidigt som

beredskapsmässiga fördelar vinnes.

Förhållandena medför, att näringarna jordbruk-skogsbruk fjärmar sig från varandra i de egentliga vid tilltagande egen-

jordbruksbygderna

domsstorlek. Sambandet mellan dem upplöses alltmera, vilket styrelsen tidigare framhållit bl a i yttrande över jordbruksutredningens betänkande »Organisationen av rationaliseringsverksamheten m m på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Bildande av skogsbrukso-mråden synes vara ett tecken härpå. Ägarnas möjligheter till arbetsinsatser minskar och skogsinnehavet övergår till kapitalpl-acering.

Styrelsen anser det därför vara betydelsefullt, att samhället underlättar bildandet av rena jordbruksföretag med tillräcklig areell omfattning

genom förenklad fastighetsbildning, större lantmäteriteknisk kapacitet, finansieringskrediter m m. I vissa lägen kan tom tvångsinlösen av sprängfastigheter vara önskvärt eller nödvändigt.

Natur- och landskapsvård Inom överblickbar tid torde ha att

enligt utredningen ca 1 milj åkterjord

böra nedläggas. Huvuddelen av jordbruksproduktionen kommer i fortsättningen att ske i de bättre jordbruksbygde-rna dvs i Götalands och Svealands slättbygder. Ur skilda synpunkter måste det emellertid anses angeläget, att delar av kulturlandskapet bevaras.

i nedläggningsbygderna

Styrelsen anser det därför önskvärt, att en inventering om arte-n och omfattningen av ett dylikt bevarande kommer till stånd. Av kostnadsskäl kommer endast en ringa del av det nuvarande odlingslandskapet i skogs- 4

bygdema att kunna bevaras. Det blir nödvändigt, att stat och kommun engagerar sig i kulturlandskapets utformning och bidrager till kostnaderna härför.

Sammanfattning Utredningen har baserat sina ställningstaganden och värderingar på ett omfattande siffermaterial. Specialutredningar har utförts beträffande vissa ämnesområden.

Styrelsen ansluter sig till huvuddragen i utredningens rekommendationer ooh förslag.

Statsmakterna bör öka intresset för och underlätta bildandet av det renodlade jordbruksföretaget.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt natur- och landskapsvårdsproblemen samt omhändertagande av småfastigheter i nedläggningsbygderna.

I detta ärendes handläggning har, förutom undertecknad, deltagit överdirektöaren, Ho-lmstedt, Nyström, Olsson och Nilsson samt

byråchefema

byrådirektören Wolgast, föredragande.

Stockholm den 3 november 1966.

P Sköld

Britt Chronqvist

Statens jordbruksnämnd:

Genom remiss den 27 1966 har Kungl. Majzt anbefallt statens jord-

juni

bruksnämnd »att avge utlåtande över det av 1960 års jordbruksutredning

betänkandet »Den framtida jordbrukspolitikem, SOU 1966:30

avgivna

(A) och 1966:31 (B).

För besvarande av remissen har jordbruksnämnden bl. a. inhämtat upplysningar och synpunkter under hand från de på jordbrukets område verksamma regleringsföreningarna.

av remissen torde uttalande från jordbruksnämndens sida

I anledning få anses påkallat i följande avseenden.

Visst statistiskt underlag Jo-rdbruksnämnden har verkställt en genomgång av det material m. m., som utgjort det väsentliga statistiska underlaget vid jordbruksutredninge-ns

ställningstagande vad angår den jordbrukspolitiska målsättningen. I regel

har det vid denna visat statistiskt material genomgång sig att nytt (som icke har varit för icke nämnvärt förändrar den

tillgängligt utredningen)

statistiska b-akgrunden. Ett par viktiga und-antag föreligger emellertid. Beträffande mjölkproduktionen har nya prognoser fram till år 1975 gjorts av såväl svenska mejeriernas riksförening som kalkylsakkunniga. Dessa prognoser ger vid handen, att den totala år 1975

mjölkproduktionen

blir ungefär lika stor som den räknat med. De senaste årens utredningen utveckling antyder emellertid att nedgången av koantalet kommer att bli väsentligt större än man tidigare har förutsatt. Å andra sidan väntas avkastningen per ko bli större än utredningen räknat med. Nu nämnda omständigheter (som även behandlas längre fram i detta utlåtande under »Mjölkg mejerip-roduktew) kan få viss betydelse vad beträffar foderförbrukningen och framför allt vad arbetsförbrukningen. Om den

angår

sjunkande trenden i koantalet i får samma so-m för

fortsättningen styrka

närvarande kan man räkna med att det totala behovet av arbetskraft i

jord-

bruket blir icke oväsentligt lägre än det behov, som skulle o-m föreligga utredningens produktio-nsprognoser hleve förverkligade. Den andra av större i detta är omständigheten betydelse sammanhang befolkningsutvecklingen. Utredningen förutsätter en med 0:a

folkökning

10 °/0 åren 1960-4975. Enligt de prognoser, som senast utförts av statistiska

centralbyrån, skulle folkmängden

år 1975 bli 2 ä 3 °/0 högre än utredningen har antagit. Vidare har nettoinvandringsöverskottet ökat under senare- år från cza 10 000 per år unde-r 1950-talet till närmare 1961- 20 000 personer 1965. Om denna senare- trend fortsätter kan folkmänden år 1975 väntas stiga med ytterligare omkring 1°/0. En följd av detta blir att de beräkningar, som gjorts beträffande den totala konsumtionens slo-rlek av livsmedel år 1975 ligger i underkänt. Konsekvensen härav blir bl. a. att utred-

ningens beräkningar av självförsörjningsgraden för år 1975 grund av på

nu nämnda förhållanden ligger 2 ä 4 enheter för högt.

Försörjningsgrad och Iivsmedelsberedsktzp

Utredningen har (på sid. B 42) satt upp vissa (llhnfinnrt mål för livsmedelsberedskapen inför avspärrning och krig. överensstämmer

Målsättningen

med vad som utredningen redan har skrivelse till chefen

föreslagit enligt

för jordbruksdepartementet den 18 augusti 1964

ang. livsmedelsförsörj-

ningen i m. m. (Dznr H Denna - med av

krig 8/6). målsättning strykning

orden »i mån» - har görligaste av jordbruksnämnden tillstyrkts i yttrande till chefen för den 1965. De

jordbruksdepartementet 12 januari av jord-

bruksnämnden sålunda målen bör enligt nämndens fast-

tillstyrkta mening

ställas. Utredningen har låtit utföra vissa kalkyler för av

belysning försörjnings-

lägets tänkbara utveckling vid en avspärrningsperiod tre år. Det måste

på

att kalkylerna, såsom av betänkandet (sid. A 164

understrykas, framgår

o. f., sid. B endast är avsedda som exempel. Förutsättningarna kan

42),

ändras radikalt icke minst i sådant fall att man räknar med givetvis väsentligt mindre eller större skördenedsättning än den av utred-

väsentligt

nedsättningen under »år I». Även de faktoningen antagna 20-procentiga

rer om den fredsmässiga produktionen, som bildar utgångspunkt

i fråga för utredningens kalkyler, kan under den ständiga omvandlingen av jordbrukets struktur och under de skiftande förutsättningarna för produktionen förändringar. Att observera är uppenbarligen undergå väsentliga bl. a. att den av utredningen förordade kalorimässiga självförsörjningsrelationen mellan vegetabilisk och axiimagraden av 80 procent bygger på lisk produktion under »normåret» 1962/63 (sid. B 58, 59, 247). Bindningen vid en sådan relation torde även innebära, att importen av fodermedel förutsätts icke vara större än under normåret, cza 3 procent av hela f0de-rsid. mellan vegetabilisk och aniförbrukningen (jfr A 159). Relationerna malisk är, såsom också har angivits i utredningen, underkas-

produktion

tade variationer från år till år.

starka

Andra faktorer i utredningens räkneexempel, däribland förutsättningarna för i en krissituation, torde i dagens läge väsentligen ha produktionsomställningar förlorat sin aktualitet. - Det i fråga om socker förutsätts, att har, exempelvis, i fred skall omfatta 50 000 har och att vid avspärrning redan sockerbetsodlingen under andra året 10000 har skall kunna ställas om till dylik odling. ytterligare är emellertid f. n. endast c:a 40000 har. Möjligheterna att Sockerbetsodlingen snabbt till den sålunda antagna omfattningen torde vara öka sockerproduktionen starkt begränsade av knappheten på maskinella resurser och på reservkapacitet inom sockerbruksindustrien.

Vissa allmänna har redovisats i

synpunkter på självförsörjningsgraden bifogade1, inom nämndens utredningsbyrå upprättade promemoria ang.

-- 80 °/o

»innebörden av den föreslagna produktionsmâlsättningen själv-

jämte därvid tablåer (Bilaga 1). Av denna fram-

försörjningsgrad» fogade

-- i går bl. a. att till följd av ändringar produktionsinriktningen betydande avvikelser från talet 80 kan uppkomma utan att för den skull pro-

duktionsmälsättningen frängås. För bedömning av den erforderliga omfattningen av en försörjnings- (lagringsbehovet m. m.) måste självfallet alltid föreligga aktuberedskap ella beräkningar av omfattningen och inriktningen av den jordbruksproduktion med vilken landet inträda i ett avspärmingsläge och en antages realistisk av de minskningar i denna produktion, som kan

uppskattning

komma att orsakas av avspärmingen. Ej mindre viktigt är, att försörjningsaktuella beräkningar av befolkningsunderlaget och beredskapen bygger på att efter näringsfysiologiskt godtagbara indien krisförsörjning planläggs viduella kostnorlmer.

1 Bifogas ej.

De av utredningen (sid. B 44-47) använda »kriskostnormernm (innebärande bl. a. en 10

kalorimässig konsumtionsbegränsning på °/o) synes

tills vidare kunna bilda en för fortsatta Det

utgångspunkt bedömningar.

torde få ankomma jordbruksnämnden att i samråd med andra berörda

på

myndigheter i - under till de

fortsättningen fortlöpande hänsynstagande

kraven w söka kostnormerna i förhållandenärings-fysiologiska avväga till beräknade tillgångar och risker och vid behov föreslå Kungl. Maj:t (eller i fråga om mindre själv som kan be-fin-

jämkningar vidtaga) de ändringar,

nas påkallade av utvecklingen.

Utredningen har med de av utredningen använda även

utgångspunkterna

anfört räkneexempel på, vilka ökningar av med

beredskapslagren som,

tanke på ett skulle av den no-ravspärrningsläge, möjliggöra en krympning mala jordbruksproduktionen ned till en, allmänt sett, 80-pr0centig självförsörjningsgrad (sid. B 47). Såvitt nämnden nu kan bedöma är de sålunda angivna ökningama icke i alla avseenden för att kompensera

tillräckliga

den minskning av i ett som kan

självförsörjningsgraden avspärrningsläge,

bli följden av den av utredningen förutsätta Med

produktionsminskningen.

den av utredningen antagna allmänna torde i fall för

minskningen varje

socker erfordras en större

väsentligt ökning av beredskapslagringen.

I avsaknad av närmare för kom-

riktpunkter bedömning av jordbrukets

mande utveckling to-rde det ej vara att den för frammöjligt nu precisera tiden erforderliga och ännu mindre hur denna

beredskapslagringen lagring

successivt bör utvecklas. (För en ev. torde fall ökning i varje föreligga ganska goda tekniska För en ratio-nell och ekonomisk hand-

förutsättningar.)

läggning av beredskapslagringen är det likväl att angeläget verksamheten, bl. a. anskaffningen av lämpliga kan

lagringslokaler, planläggas på något

längre sikt. Annan lagringsverksamhet inom det ekonomiska försvaret, exempelvis o-ljelagringen och av förnödenheter - däribland

lagringen

handelsgödsel genom försorg av Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, är för närvarande baserad i huvudsak Det

på ö-årsplaner. synes

lämpligt att även beredskapslagringen av livsmedel, livsmedelsråvaror och fodervaror planeras efter samm-a tidsschema. Sedan och Kungl. Maj:t riksdagen meddelat beslut om den framtida torde

jordbrukspolitiken jord-

bruksnämnden få utarbeta och framlägga förslag till en

lagringsplan

gällande i stort sett den närmaste Planen bör avse behoven

ö-årsperioden.

_- även behoven av -

lämpligen handelsgödsel för försörjning såväl vid

avspärrning som i krig (krigsbehoven behandlade förut i utredningens nämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1964). För de varuslag,som i planen förordas till lagring, torde de kvantiteter, som skall få anges föreligga vid â-årsperiodens och därjämte behovet av

utgång, investerings-

medel och de kostnaderna såväl för helt som ungefärliga utbyggda lager för lagringen under det närmaste Planen bör revideras budgetåret. årligen och därvid föras fram ett år (s. k. rullande plan). kan

Översynen lämpligen

ske i samband med eller till återkommande överväganden om i anslutning jordbruksproduktionens fortsatta inriktning (se härnedan). I bör, vid av en

jordbruksnämndens beredskapsarbete genomförande

efter linjerna, i ökad omjordbrukspolitik de av utredningen uppdragna

få en planläggning av jordbruksproduktionen fattning ingå fortlöpande

vid Beräkningar och »handlingsmönstem torde få upprättas

avspärrning.

som förberedelser för omställning av till en på högsta möjliga

jordbruket

inriktad en produktion son1 dessutom,

försörjningsgrad krisproduktion,

den kan ske med hänsyn till kraven på en tillfredsså långt lämpligen ställande sikte ökad och över

folkkost, tager på vegetabiliepro-duktion

huvud en med minsta möjliga »förädlingss\ri1111» och

taget på produktion förädlingskostnader; även upptagandet av ev. erforderliga specialotdlingzu

o. dyl. torde få ingå i planläggningen. Vad särskilt beträffar för ett tänkt krigsfull

försörjningsberedskapen

med Sverige som krigsskådesplats (sid. A 172-173, B 42) vill jordbruksnämnden att här kräver speciella och

understryka, beredskapsinsatserna

Självfallet måste, särskilt när det gäller

komplicerade överväganden.

dessa insatser även anknyta till den försörjningslivsmedelslagringen, -- och beredskap, som tager sikte på avspärrningsfallet. Planeringen uppav måste sålunda, vad härovaxi har läggningen beredskapslagren enligt i om en för taga sikte

angivits fråga lagerplanering avspärrningsfallet,

även på förhållandena i krig. Den av som har förutsatts av utred-

krympning jordbruksproduktionen,

är f. sakens natur att komplicera förningen, enligt ågnad ytterligare i torde i första hand komma att

sörjningsproblemen krig. Krympningen

ut över i områden med redan nu svag jordbruksproduktion.

gå jordbruket

Den kan som konsekvens även medföra att en minskning i dessa områden lokala för kommersiell och indu-

uppstår i den kapaciteten uppsamling

strie=ll av Krisförsörjningen inom de produk-

förädling jordbruksprodukter.

vilka till stor del torde sammanfalla med de tänkta tionssvaga områdena, för från tätorter, kan som följd

inkvarteringsområdena krigsevakuerade

av en sådan i motsvarande mån komma att försämras. Förutveckling blir relativt sett, allt mer koncentrerade till

sörjningsresurserna samtidigt,

de mera med därav följande ökad

produktionsstarka jordbruksområdena,

risk för den totala i händelse av kapacitetsbortfall och

folkförsörjningen

Säkerställandet av en godtagbar krigs-

lagerförluster genom krigsskador.

kan därför efter hand komma att kräva bl. a. ökad beredförsörjning särskilt i förberedelser för en mera

skapslagring inkvarteringsområdena,

omfattande undanförsel av livsmedel från stora och en

produktionscentra

industriell d. v. s. förberedelser för att vid skador

långt gående beredskap,

inom livsmedelsområdet kunna verkpå viktiga industriföretag överflytta samhe-ten till i fred förberedda reservplatser.

O! O!

Längden av en ev. »övergångsperiod »

För att erfarenhetsmässigt utröna verkningarna av ett tänkt rationaliserings- och omställningsstöd och pröva sig fram till prisstöd

ändamålsenligt

behöver man enligt utredningen en övergångstid av »minst tre år» jämte »ytterligare någon tid» för att få fram en statistisk redovisning av gjorda erfarenheter _ Det

(sid. B 61). synes enligt jordbruksnämnden realistiskt att för erhållande och bedömning av sådana erfarenheter, som avses av utredningen, inte räkna med kortare »övergångstid» än omkring fem år.

Återkommande omprövning av produktionsnzål m. m.: informationsmaterial

Utredningen har föreslagit en fortlöpande omprövning av produktionsmålsättningen (sid. B 59 och 64). Huruvida utredningen har avsett att så skall ske redan under den täinkta övergångsperioden av minst 3 år framgår icke klart. Enligt jordbruksnämndens mening talar starka skäl för att

möjligheterna till en hålls öppna från början.

omprövning

Ett par tre år har redan förflutit sedan utredningen på då föreliggande statistiskt material och då gjorda beräkningar tog ställning till produktionsmålsättningen. Beräkningarna i fråga torde ha uppgjorts utan samband med de överväganden om produktionsinriktningen, som sedermera togs upp av utredningen. Icke heller hade vid utredningens ställningstagande några särskilda om

utredningar företagits fabrikspotatis och socker.

Därest omprövninge-n skall få äga rum först efter

övergångsperiodens

slut, skulle detta, med den här ovan förutsätta av minst

övergångsperioden

fem är, innebära ett fastlåsande av direktiven för en tid av minst sex år.

Vid de återkommande omprövning-arna av

produktionsmålsättningen

för jordbruket och därmed sammanhängande det

beredskapspolitik synes

önskvärt, att det aktuella informationsmaterial, som vid varje tillfälle

läggs till grund för i mån till det av utred-

bedömningen, möjligaste anknyter

ningen utformade materiale-t. Jordbruksnämnden bör därför för de kommande bedömningarna av samma

bl. a. få lägga upp beräkningar slag so-m de, vilka utredningen har redovisat, och fortlöpande få föra fram

och ytterligare utveckla sådana »räkneexempeh son1 de av utredningen anförda (beräkningar till belysande av relationerna mellan i

självförsörjningsgrad

fredstid och vid avspänning, aktuella kriskostnormer, erforderliga beredskapslager m. m.).

Vid fortsatta överväganden om det lämpligaste informationsmaterialet för en fortlöpande bedömning av på

beredskapen livsmedelsförsörjningens

område torde även böra beaktas en av försvarets

forskningsanstalt (FOA)

den 3 oktober 1966 till berörda med

myndigheter avgiven rapport »förslag

till av ekonomi i olika krissituationer».

undersökning Sveriges I rapporten,

som här bifogas* (Bilaga 2), uppdrages skisser för med avan-

undersökning

Bifogas ej.

cerade metoder av bl. a. förutsättningarna för jordbruksproduktion och livsmedelsförsörjning i Övrigt.

Frågeställningarna i en dylik undersökning skulle enligt rapporten vara,

att fastställa vilken produktion som är möjlig i olika krislägcn, då ekonomin arbetar under olika restriktioner, och ställa denna produktion i relation till befolkningen, samt

att finna den bästa fördelningen av en given ekonomisk försvarsbudget i fredstid i avsikt att underlätta försörjningen i ett eventuellt krisläge.

Matematiska metoder för analys av hithörande resursproblem har enligt FAO-rapporter utvecklats i Amerikas Förenta Stater. Metoder av liknande

torde enligt vad jordbruksnämnden har sig bekant ha utarbetats och slag kommit till användning även i Schweiz. Ett närmare studium av dylika metoder kan antagas komma att ge ett värdefullt bidrag till den fortsatta planläggningen av beredskapsarbetet i Sverige.

Vad särskilt beträffar (den på jordbrukares bokföring grundade) jordbruksekonomiska undersökningen finner i likhet med

jordbruksnämnden att undersökningen, med nya utgångspunkter för jordbruksutredningen

politiken, måste bli föremål för omprövning. I samband med en sådan

hör nämndens mening till övervägande älven upptagas

omprövning enligt

lämpliga alternativ till en undersökning enligt nu gällande grunder.

Förslaget om upprättande av ett fortlöpande register över jordbrukets

(utredningen sid. behandlas av jordbruksnämnden i företagare B 75-77) yttrande den 11 oktober 1966 i anledning av betänkande om lantbruksnämndernas nya organisation m. m. (SOU 1966: 49).

Utredningen föreslår, att statistiska centralbyrån och

jordbruksnämnden,

skall »l å 2 om året upprätta redogörelser för lantbruksstyrelsen gånger»

utveckling och för försörjningssituationen (sid. jordbruksrationaliseringens

B Nämnden och lantbruksstyrelsen bör enligt utredningen »minst en

73).

om året› gemensamt överväga om ev. ändringar i »bestämmelser och

gång

inom deras verksamhetsområden (sid. B 193, 195). - Såvitt

anordningar»

kan bedöma blir sådana redogörelser och sådana över-

jordbruksnämnden

väganden, som här avses, i normalfallet knappast påkallade med tätare mellanrum än ett år. Dessemellamsynes redogörelser och överväganden av

räckvidd endast bli aktuella i produktions- eller försörjningslägen

principiell

av alldeles speciell karaktär. (Årliga s. k. försörjningsöversikter har sedan länge upprättats inom jordbruksnämnden.)

Forskning, utbildning och rådgivning En ökad och försök bör enligt utredningen även om-

satsning på forskning fatta studier av hur livsmedelsförsörjningen påverkas av jordbruksrationa-

liseringen och (sid. B 72). - Sådana studier kan enligt

lagringstekniken

mening bli av mycket stort intresse för den fortsatta

jordbruksnämndens

beredskapsplaneringen. Särskilt när det gäller lagringstekniken kan de bli ett mycket viktigt led i det arbetet

löpande på livsmedelsbereds-kapens område.

Beskattningsfrägor

Enligt utredningens uppfattning bör skördeskadeersáttning beskattas för skördeåret (och ej som nu för året därefter). Jordbruksnämnden vill såtillvida biträda denna att nämnden vill förorda en fakultativ

uppfattning,

möjlighet för den enskilde skattskyldige att beskattad för

få ersättningen skördeåret.

Resultaten från statistiska centralbyråns av skördeskadeersätt-

beräkning ningarna har hittills alltid tagit så läng tid i att utbetalning icke

anspråk,

har kunnat ske tidigare än i slutet av mars året efter skördeåret. Det är ej realistiskt att räkna med att tidpunkten ytterligare förbättring

geno-m av arbetsrutinerna skall kunna läggas så tidigt, skall

att ersättningen enligt nuvarande Skatteregler kunna redovisas som inkomst under skördeåret. En tillbakaflyttning av tiden för inlämnande av skördeskadeanmälan från nuvarande tidpunkt vid månadsskiftet september/oktober till mitten av juni (varom förslag föreligger) kan, med hänsyn bl. a. till nödvändigheten att avvakta och bearbeta uppgifter från prissättningen under hösten m. m., uppenbarligen icke heller skapa möjlighet till en så tidig utbetalning. Öve-rvägas bör i stället sådan ändring i skattelagstiftningen, att. skördeskadeersättningen får, om så av den behandlas

påkallas skattskyldige, såsom utbetalad under skördeåret (här kan tänkas form av e-fter-

någon

taxering). Inom skördeskadeskyddet finns för övrigt redan nu utarbetade rutiner för underrättande av (och jordbrukarna) om

skattemyndigheterna

utfallen ersättning. Något hinder torde icke föreligga för att dessa rutiner åtminstone delvis utnyttjas i o-medelbar anslutning till utbetalningen i stället för - som nu - först inför deklarationstillfället året efteråt.

Vissa handelspolitiska aspekter, m. m.

Utredningen föreslår, att priserna på olika jordbruksprodukter skall i princip avvägas efter vissa fasta regler. Avvägningen skall ske ›med hänsyn till de prisrelationer, som sikt gäller världsmarknadem.

på lång på

Man bör, enligt i överensstämmelse härmed eftersträva ett i

utredningen,

princip ›1ikf0rmigt» gränsskydd. Från dessa regler skulle, såvitt framgår av utredningens fö-rslag, avvikelser få företagas med hänsyn till gällande beredskapspolitik och till angelägenheten att begränsa besvärlig överskottsproduktion (sid. B 154-463). Undantag från kravet på följsamhet till världsmarknaden kan emellertid bli även av andra skäl.

påkallade

Relationerna mellan världsmarknadspriserna kan kort sikt fluktuera

på

oregelmässigt och snabbt. Priserna och prisrelationerna påverkas bl. a. av politiska förhållanden och av mer eller mindre tillfälliga varuöverskott,

som säljs till priser utan motsvarighet i de verkliga produktionskostnaderna. Problematiken kring och annan starkt

dumpingimport prispressande

import av jordbruksprodukter har av över huvud icke

utredningen taget

upptagits till närmare behandling. Bärande skäl synes fall icke

i varje kunna anföras för att man i ett kommande regleringssystem avhänder sig sådana instrument för som i den hittillsvarande

importregleringen,

jordbruksregleringen normalt har fått tillgripas mot import av nyss antydda slag. Åtgärd-er för mötande av kortfristiga prissvängningar torde lika litet som de av utredningen förutsatta eller över-

beredskapshöjande

skottsminskande åtgärderna få hindras av en stel regel till

om anpassning världsmarknaden.

Ett prisregleringssystem måste uppenbarligen få lämna ett tillräckligt utrymme för gradering av gränsskyddet (eller annat även med

prisstöd) hänsyn till handelspolitiska intressen. Reglerna för får

prisavvägningen

givetvis icke utesluta sådana avvikelser, som följer av redan multi-

gjorda laterala eller likartade eller lägga hinder i vägen för

åtaganden, avgifts-

differensieringar, som framdeles kan befinnas påkallade ur handelspolitisk synpunkt.

Utredningen har för sin del icke föreslagit någon ändring i hittills tillämpat system för kvantitativa restriktioner i importen till vårt land. Jordbruksnämnden vill i denna fråga endast erinra om betydelsen av att de kvantitativa restriktionernas användningsområde och omfattning i den kommande jordbrukspolitiken fastställs under beaktande av föreliggande handelspolitiska aspekter. Särskilt torde böra övervägas, i vad mån

de enligt GATT gällande reglerna om icke-diskriminering lägger hinder

i vägen för fortsatt upprätthållande (i enlighet med Kungl. beslut den

Majzts

12 maj 1961) av sådana kvantitativa som f. n. för

importinskränkningar,

vissa varuslag (en del animalier och - enbart -

stärkelse) upprätthålls 1n0t dollarländerna. Därest s. k. diskriminatoriska befinns

inskränkningar

i fortsättningen icke böra tillämpas, aktualiseras emellertid om en

frågan

sådan avvägning av importavgifterna för berörda varuslag, att ett jordbruket tillerkänt importskydd icke till följd av bortfallet av de kvantitativa begränsningarna i motsvarande mån försvagas.

i det - även i avsnitten

Handelspolitiska aspekter anläggs följande om prisgränsintervallerna, kompensationsavgifterna,

regleringsåret, regle-

ringsavgiften för fettvaror och av medel,

användningen so-m inflyter genom upptagande av införselavgift.

Prisgrånsizttervaller

Inför en ny jordbrukspolitik med bibehållet är det natur-

prisgränssystem

ligt, att de olika prisgränsnivåerna omprövas med från

utgångspunkt

rådande prisförhållanden och från uppställda aktuella mål för

prissättningen. I likhet med utredningen anser därför att

jordbruksnämnden,

nuvarande prisgränser icke uta11 en allmän översyn kan överflyttas i ett nytt prissystem. Då utredningen närmast ifrågasatt en krympning av prisgränserna, har jordbruksnänmden låtit undersöka, hur ofta det s. k. prisbevakningspriset för olika varor under perioden 1959/60-1965/66 skulle ha tangerat eller legat utanför prisgränserna vid en något trängre intervall mellan dessa än den faktiskt fastställda (krympning på vardera sidan med 3 å 4°/0). Undersökningen redovisas i tablåer i bilaga 31. Som därav framgår, skulle prisgränserna ha tangerats eller över- eller underskridits i väsentligt större utsträckning än i verkligheten har blivit fallet.

Med de täta ändringarna av införselavgifterna, son1 skulle bli följden av en krympning av prisgränserna, uppnår man visserligen större stabilitet i den inhemska prisnivån och kanske även lättare anpassning när så kan bli aktuellt, till det rörliga avgiftssystemet i EEG. Mot ett system med täta avgiftsändringar talar dock den ökade arbetsbelastningen hos prisregleringsmyndigheten och hos tullverket liksom svårigheten för handeln att hålla sig orienterad om inträffande ändringar.

Varje avgiftsändring skall av generaltullstyrelsen vidarebefordras till samtliga berörda tullmyndigheter. Detta sker normalt genom utsändande per post av stencilerat ändringsblad till bilaga 2 i Tullverkets Författningshandbok, del I: 2. Antalet tullmyndigheter, som på detta sätt skall underrättas, är närmare 200. Enligt överenskommelse mellan generaltullstyrelsen och jordbruksnämnden skall besked om avgiftsändring meddelas generaltullstyrelsen senast 2 V2 dag innan ändringen träder i kraft. Vid ändring med kortare varsel eller i speciella fall kan avgiftsändringar meddelas direkt från jordbruksnämnden till berörda tullmyndigheter, genom utsändande av stenciler eller per telefon eller telegram.

zivgiftsazipassning efter ändringar i producentprisindex och/eller konsumentprisindex htvåprocentregelm) Utredningen föreslår (sid. B 61), att prisnivån för jordbruksprodukter under övergångsperioden ej skall få stiga fullt så snabbt som den allmänna

för - mätt som kvoten mel-

prisnivån. Realprisnivån jordbruksprodukter

lan och -

jordbruksnämndens producentprisindex konsumentprisindex har enligt utredningens för perioden 1956-1965 fallit me-d

beräkningar

i genomsnitt ca 0,2 °/0 per år. Denna prisutveckling anser utredningen böra bibehållas unde-r övergångsperioden. Utredningen förordar dock att man övergår till att mäta den allmänna prisnivån med en konsumentprisindex som rensats från indirekta skatter, posterna bostad (utom :bränsle och lyse), sprit och tobak samt sådana livsmedelskostnader som är att hänföra till svenska jordbruksprodukter.

För att icke avvikelserna från målsättningen skall bli för stora föreslår jordbruksutredningen en spärregel, här benämnd tvåprocentregeln, som skall ersätta de nu gällande reglerna, inflationsskyddet och treprocentregeln. Förslaget om en tvåprocentregel (sid. B 182) innebär att justeringar

Bifogas ej.

av gränsskyddet skall ske när kvoten mellan producentprisindex och konsumentprisindex, rensad på ovan angivet sätt och reducerad med den förordade under två månader ändrats med mer än

realprissånkningen, i följd

2 °/0 jämfört med den kvot som gällde i eller vid förlegående

ingångsläget justeringstillfålle. En konsumentprisindex, sätt, fanns då

rensad på angivet ej tillgänglig utredningen skrev sitt betänkande. På begäran av jordbruksnämnden har en sådan konsumentprisindex sedermera framräknats av statistiska centralbyrån för tiden september 1959-juni 1966 (med 1959 som

aug/sept.

basperiod). För tillvägagångssättet vid rensningen redogörs närmare i bilaga 41 till denna skrivelse jämte därvid fogat bihang. Den rensade indexserien har under perioden 1959-1966 stigit betydligt svagare än den icke rensade serien (se bilagan). En anknytning av jordbrukets priser under denna period till den rensade serien skulle ha givit en nära 10 l/o lägre prisnivå än den, som i verkligheten

uppnåddes.

Till övervägande delen beror den skilda mellan den rensade utvecklingen och den icke rensade indexserien på borttagande av effekten av omsättningsskatten i den förstnämnda. Om de indirekta skatterna i fortsättningen icke stiger eller stiger endast obetydligt, kommer rensad och orensad index att löpa så gott som parallellt (härvid förutsätts att övriga bortrensade poster, framför allt bostadsposten, liksom tidigare i stort sett kommer att stiga i samma takt som to-talindex). Skulle emellertid den rensade se» rien även i fortsättningen stiga långsammare på grund av ytterligare höjning av den indirekta kommer jordbrukspriserna vid ett

beskattningen,

tillämpande av den av utredningen förordade metodiken att pressas nedåt på ett sätt som strider mot utredningens målsättning om en i stort sett oförändrad prisnivå. Även om orensad och rensad konsumentprisindex i fortsättningen ej nämnvärt avviker från varandra, kan emellertid denna komma

målsättning

att äventyras beroende på prisutvecklingen för produktions-

jordbrukets

medel. Genom kostnadsindexandelen har i treprocentregeln jordbrukspriserna under den här redovisade perioden påverkats av kostnadsökningarna i vad gäller produktionsmedel. Kostnadsprisindex för jordbruket har sedan 1959 stigit ungefär lika mycket som orensad konsumentprisindex men endast i mindre grad höjts av omsâttningsskatten, vars effekt beräknas till 3 ä 4 indexenheter. En från kompensation för omsättningsskatten rensad producentprisindex skulle alltså ha ökat kraftigare ån rensad konsumentprisindex och mätt som kvoten mellan dessa rensade indexserier skulle realprisnivån för sålunda visat under

jordbruksprodukter ökning

perioden 1959-4966. Om jordbrukskostnaderna även framdeles ökar snabbare än de allmänna levnadskostnaderna, kommer alltså den av utredningen föreslagna prisanknytningen till en rensad och med den av 1 Bifogas ej.

utredningen förutsatta realprissänkningen reducerad konsumentprisindex att ge en för jordbruket ofördelaktigare prisutveckling, än so-m tidigare

kunnat uppnås.

Jordbruksnämnden har gjort hypotetiska beräkningar av den inverkan, som en tvåprocentregel skulle ha fått under tiden september 1959-juni 1966. Dessa har utförts med ledning av (lels nämndens producentprisindex, som rensats från den beräkningsmässiga effekten av utlösningar av inkomstregeln (resp. inflationsskyddet) och av treprocentregeln, dels rensad och reducerad konsumentprisindex. För resultaten redovisas närmare i tabellerna 1 och 2 till nyssnämndzi bilaga 4. Av dessa framgår bl. a., att tvåprocentregcln tekniskt sett skulle ha kunnat fungera väl. Under den undersökta perioden om i det närmaste sju år skulle tvåprocentregeln ha utlösts 13 gånger, d. v. s. lika många gånger som nu gällande treprocentregel. Beräkningarna visar dessutom, att tvåprocentregeln vid varje utlösningstillfälle skulle ha verkat i samma riktning, när det gällt ändring av importavgifterna, som de facto varit fallet vid tillämpningen av treprocentregeln.

Jordbruksutredningen utgår från att vid tillämpning av tvåprocentregeln införselavgiftsändringar skulle behöva ske en 51 två gånger per år. Denna förmodan bekräftas av de beräkningar som jordbruksnämnden nu har gjort. Teoretiskt kan man tänka sig att de ändringar av importavgifterna som tillämpningen av tvåprocentregeln i och för sig skulle föranleda icke finge träda i kraft omedelbart utan »hopsamladew under ett helt år varvid av-

borde företas vid från ett

giftsändringar lämpligen Övergången regleringsår

till det nästföljande. Detta skulle emellertid kunna medföra betydande olägenheter sett ur såväl konsument- som producentsynpunkt. Man behöver bara ta i beaktande den situation som skulle uppkomma vid en allmän

prisuppgång respektive prisnedgång på världsmarknaden tämligen omedel-

bart efter ingången av ett regleringsår. Konsumenter respektive producenter

skulle då få vänta bortåt ett år innan lämpliga anpassningsåtgärder vidtogs. Jordbruksnämnden finner den av jordbruksutredningen föreslagna metodiken vara mer elastisk. Den ger möjlighet att vid lämplig tidpunkt anpassa skyddet mot utlandet så att den egna prisnivån på kortare sikt icke tillåts variera alltför starkt.

Jordbruksnämnden utgår från, att de generella avgiftsändringarna, när de än skall skall med motsvarande avvikelse från principen

genomföras,

om w under beaktande av före-

likformigt gränsskydd få företagas jämväl liggande marknadsmässiga och beredskaps- eller handelspolitiska synpunk-

ter (se ovan under »Handelspolitiska aspekter», m. m.).

Budgetåret som regleringsâr Skördeåret, i allmänhet närmare definierat som tolvmånadersperioden sep-

har hittills i stor utsträckning använts som tidsenhet, s. k.

tember-augusti, regleringsår, för de i jordbruksregleringen ingående prissättn-ingsperioderna

och för beräkningar och bedömningar i och jordbruks-

jordhrukspolitiska ekonomiska sammanhang.

Budgetanslagen inom jordbruksnämndens verksamhetsområde avser visserligen numera i regel utgifterna under budgetår (juli-_junil Regleringsåret utgör underlag endast för beräkning av leveranslillägget för mjölk. Jordbruksnämndens räkenskaper avslutas likaledes per budgetår. Nämndens årliga redovisningar till Kungl. Maj:t över uppbörden (och riksdagen) och dispositionerna av införselavgifter omfattar däremot

regleringsåret

(september-augusti). Avgifterna redovisas därvid så långt möjligt under det regleringsår de förfaller till betalning (oaktat de inflyter i regel minst en månad

senare).

Av regleringsföreningarna inom nämndens verksamhetsområde har f. n. endast Svensk kötthandel regleringsåret september som bokföaugusti ringsår. Svensk spannmålshandel har ett bo-kföringsår, som med tanke

på

spannmålsregleringens naturliga årsrytm omfattar det normala skördeåret för brödsäd, tiden augusti-juli. Räkenskapsåret är i stärkelseföreningen april-mars, i övriga regleringsföreningar överensstämmer det med budgetåret. Den statistik över omsättning och priser, som för de centrala jordbrukssammanställs och - i Jordbrukseko-nomiska Meddelanregleringsvarorna den - publiceras av jordbruksnämnden, redovisas i årsserier, som omfattar regleringsår. Detsamma gäller även annat material, som ingår i totalkalkylerna över jordbrukets inkomster och utgifter. Med en övergång till budgetår inom all ovan berörd bokföring och statistisk redovisning sid. B 183) synes, bortsett från det mer-

(utredningen

arbete, som måste följa med själva omläggningen, och från de skäl, som kan motivera ett speciellt regleringsår för spannmålsregleringen, övervägande fördelar vara att vinna. Arbetet skulle avsevärt förenklas med sådana beräkningar och sammanställningar, som omfattar

årsredovisning

både av budgetmedel och av avgiftsinkomster och utgifter genom regle-

ringsföreningarna. De gemensamma marknadsregleringarna för jordbruksprodukter i EEC

bygger bortsett från för nötkött och regleringarna mejeriprodukter på tolvmånadersperioden juli-juni. Samma tidsperiod gäller för den euro»peiska orienterings- och garantifonden, so-m svarar för finansieringen av EEC:s _ Flertalet länder redovisar sin-

jordbrukspolitik. västeuropeiska

statistik angående t. ex. jordbruksproduktion och priser på jordbrukets. produkter och förnödenheter på perioder, som sammanfaller med det svenska budgetåret. FAO förodar för alla länder norra halvklotet i

på

första hand denna redovisningsperiod. Vid en omläggning av torde det bli att

prisregleringsåret ofränkomligt,

åtskilliga av de statistiska årsserier, som enligt vad ovan har angivits ut-arbetas inom jordbruksnämnden, omräknas till att avse den nya period-

indelningen för ett antal år bakåt i tiden. För omräkningsarbetet kan beräknas åtgå, förutom personal för arbetsledning i erforderlig utsträckning, ett biträde under fyra månaders tid.

Prisregleringsföreninguma Jordbruksnämnden är givetvis beredd att medverka vid bildandet och upporganiserandet av de nya regleringsföreningar (för mejeriområdet, fabrikspotatisområdet), som kan komma att bli beslutade med anledning av utredningens förslag. Jordbruksnämnden vill även utgå från att nämnden, liksom i de hittillsvarande regleringsföreningarna, blir företrädd i nytillkommande föreningar.

Övervägande skäl synes tala för att innehållet i stadgarna för samtliga regleringsföreningar, liksom fallet redan är i fråga om föreningen Svensk spannmålshandel, vid övergången till ett nytt prissättningssystem underställs Kungl. Majzt, som genom prövning och fastställelse av stadgarna för varje särskild förening tager ställning till frågan om föreningars. och föreningsstyrelsers lämpliga sammansättning.

De marknads- och prisreglerande uppgifter, som vid inrättandet av en regleringsiörening på mjölkområdet skall överflyttas från Svenska mejeriernas riksförening, to-rde under alla förhållanden bli sådana uppgifter, som

med - med av sammanhänger avsättningen bidrag tillgängliga regle--

_ av överskott av olika utländsk och ringsmedel mejeriprodukter på inhemsk marknad, däribland utbetalningen av exportstöd för smör och andra mejeriprodukter, kvalitetsh-etalning för ost, bidrag till fryshuslagring av överskott av smör, utbetalning av smörrabatt till allmänna inrättningar och täckandet av kostnader för allmän konsumtionsbefrämjande reklam för mjölk- och andra mejeriprodukter.

Mejeriernas riksförening har emellertid allt sedan sin tillkomst, under regleringsmyndighetens tillsyn, även handhaft vissa sådana, rent statliga uppgifter, som inom andra icke har anförtrotts där

regleringsområden

verksamma regleringsföreningar eller producentkooperativa sammanslutningar. Sålunda handhar riksföreningen mot ersättning av budgetmedel och av regleringsmedel utbetalningen av mjölkbidrag samt uppbörden av utjämnings- och möjlkavgifter liksom den centrala kontrollen av avgifternas rätta inbetalning och därjämte den officiella mejeristatistiken.

Någon anledning synes icke föreligga att från riksföreningen öve-rflytta dessa statliga uppgifter till den ifrågasätta regleringsföreningen på mejeriområdet, De arbetsuppgifter, som avser avgiftsuppbörd, utbetalning av mjölkbidrag och därmed sammanhängande kontroll, torde (särskilt om en huvudpart av dessa uppgifter i enlighet med utredningens förslag inom ett fåtal år skall avvecklas) övergångsvis kunna av praktiska skäl kvarligga hos riksföreningen. Det yttersta ansvaret för ett riktigt handhavande av dessa uppgifter bör givetvis liksom nu åvila jordbruksnämnden, som emel-

lertid även torde ha att undersöka möjligheterna att vid lämpligt tillfälle och med minsta merbelastning nämndens avlönings- och om-

möjliga på

kostnadsanslag i egen regi övertaga uppgifterna i fråga. Såsom även utredningen i annat sammanhang har framhållit (sid. B 184, 185), måste en klar gränsdragning eftersträvas mellan den statliga regleringen och den verksamhet, som bedrivs av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse.

Vad särskilt beträffar den statistik som handhas av mejeriernas riksförening, vill jordbruksnämnden erinra om att Kungl. Majzt (finansdepartementet) den 30 mars 1951 har förordnat, att statistiska centralbyrån ej längre skall själv utarbeta den årliga mejeristatistiken utan i stället skall träffa överenskommelse med riksföreningen om vilka statistiska sammanställningar riksföreningen bör utarbeta till statistisk årsbok. Kungl. Majzt (handelsdepartementet) har vidare den 16 november 1951 bemyndigat centralbyrån och kommerskollegium att var för sig eller gemensamt träffa överenskommelse med riksföreningen i syfte att säkerställa publicering av vissa mejeristatistiska - i enlig-

produktionsuppgifter. Riksföreningen upprättar het med sålunda träffade överenskommelser, för hela mejeriområdet, en fullständig och aktuell tillverknings-, försäljnings- och prisstatistik, vilken grundar sig på uppgifter i mejeriernas månatliga deklarationer för mjölkregleringen. Statistiken publiceras till en del i Jordbruksekonomiska Meddelanden. Till kostnaderna för ifrågavarande arbetsuppgift får riksföreningen, såsom ovan har berörts, ersättning av vissa allmänna medel. -- här-

Med bidrag av regleringsmedel iordningställei jämte sedan ett flertal år den riksföreningen närstående föreningen Svensk Husdjursskötsel visst statistiskt material rörande mjölkproduktionen på grundval av uppgifter ifrån landets vkontrollrföreningar. Materialet torde stå till förfogande för användning till statliga ändamål.

Tillräckliga skäl syne-s nu icke föreligga för ändring i de gällande anordningarna på mejeristatistikens område. Frågan torde emellertid få bli föremål för jordbruksnämndens och statistiska centralbyråns fortlöpande uppmärksamhet och för ytterligare överväganden i samband med inträffande förändringar på mjölk- och mejeriregleringens område.

K om pensationsavgi fterna Den av utredningen väckta frågan om en inarbetning av kompensatio-nsavgifterna i de egentliga införselavgifterna (sid. B 188, 189) har redan i samband med förarbetena till 1959 års principbeslut om den fortsatta jordbruksregleringen övervägts av jordbruksnämnden. Trots de arbetstekniska nackdelarna av två avgifter på importen stannade man då vid att ej förorda en inarbetning. Kompensationsavgiftens natur av en med de interna produktionsavgifterna jämställd skatt ansågs böra även i fortsättningen klart markeras. Skälen för en separat redovisning kvarstår enligt jordbruksnämndens mening alltjämt oförminskade. Kompensationsavgiften torde, såsom i princip utgörande en ekvivalent till beskattningen av inhemsk vara, i internationellt sammanhang icke vara underkastad samma värderingar och samma behandling som införselavgiften i egentlig mening.

Användningen av avgiftsmedel Utredningen uttalar att behovet skall vara avgörande för fördelningen av införselavgiftsmedel och av medel, som inflyter genom upptagande av interna avgifter (sid. B 189, 190). En sådan princip bör enligt jordbruksnämndens mening icke utesluta att medelstilldelningen. till en regleringsförening, liksom hittills, får ske icke blott för tillgodoseende av ett dagsaktuellt behov utan även under vederbörligt beaktande av föreningens behov av viss fondbildning för mötande av oförutsedda svårigheter på marknaden.

Utredningen förordar vidare (sid. B 191) att införselavgiftsmedel i princip liksom hittills icke bör få användas för att täcka exportförluster. Nämnden vill i detta sammanhang framhålla att det hittills icke förelegat något direkt förbud från statsmakterna mot att använda införselavgiftsmedel för att täcka exportförluster. I den praktiska tillämpningen av gällande regleringsanordningar har jordbruksnämnden dock haft och har alltjämt den av utredningen uttalade principen som en allmän riktlinje. Avsteg från principen _har gjorts beträffande viss utbytesexport som kan vara lämplig ur regleringssynpunkt och som även kan vara förmånlig ur det allmännas synpunkt. Likaså har införselavgiftsmedel som härrör från import av foder fått användas till finansiering av förluster vid motsvarande export av aninialieprodukter. Det måste förutsättas att så även framdeles får ske.

Utredningen tänker sig uppenbarligen, att inflytande införselavgifter liksom hittills skulle få tillgodoföras jordbruket inom en fixerad ram och att hittills gällande belopp av 160 milj. kr. skulle vara en lämplig utgångspunkt för bestämmandet av en dylik ram. Enligt utredningen bör denna ram icke överskridas »utan starka skäl». -- Jordbruksnämnden vill för sin del utgå från att till dessa skäl i varje fall skall få räknas en inflatorisk prisutveckling, som märkbart försämrar rambeloppets penningvärde.

Jordbrulcsnämndens organisation. Jordbruksförlzandlingar Utredningen har bland majoritetsförslagen redovisat ett förslag om, att överläggningarna angående jordbrukets prisregleringar för statens räkning i fortsättningen skall föras av »särskilt delegerade» och ej av jordbruksnämnden, och att nämnden skall ombildas till »verkstyrelse med lekmannainslag». Mot förslaget har i reservatio-ner och särskilda yttranden

framförts av talrika ledamöter av invändningar utredningen. Förslaget saknar motivering och har till sin innebörd ej kunnat närmare bedömas av jordbruksnämnden. De skäl, som har utvecklats i re-servationer och särskilda yttranden, synes enligt nämndens mening, till stor del förtjänta av beaktande vid fortsatta överväganden i ämnet. Jordbruksnämnden förutsätter, att ändring i nuvarande ordning i varje fall icke företages utan 5

att nämnden erhållit tillfälle att dessförinnan få framföra närmare

synpunkter.

M jölk; mejeri produkter På mejeriproduktionens område kännetecknas utvecklingen sedan flera år av en fortlöpande nedgång i kostammen, vilken åtföljts av minskning i såväl totalproduktionen som invägningen av mjölk vid mejeri. Denna utveckling väntas enligt aktuella beräkningar komma att fortsätta i varje fall fram till år 1975. Kalkylsakkunniga inom jordbruksnämnden har sålunda våren 1966 efter vissa trendframskrivningar beräknat, att koantalet, från nuvarande nivå av något under en år 1975 skulle ha

miljon, nedgått

till cirka 680 000. På grund av stegrad produktivitet per ko beräknas nedgången i mjölkproduktionen dock inte bli lika accentuerad som nedgången i koantal. Beträffande mjölkproduktionens omfattning år 197.5 föreligger ganska stor samstämmighet i uppfattningen mellan jordbruksutredningen, kalkylsakkunniga och svenska mejeriernas riksförening. Produktionen i fråga beräknas, uttryckt i mjölk med 4 procents fetthalt, av samtliga till ungefär 3000 000 ton, vilken siffra kan jämföras .med cirka 3606000 ton under år 1965. I samtliga beräkningar utgår man därvid från i huvudsak oförändrade prisrelationer mellan mjölk och andra jordbruksprodukter.

Enligt utredningens bedömningar (sid. B .228-234) kommer med de föreslagna prispolitiska åtgärderna överskottsproblemen på mejeriområdet att vara eliminerade omkring år 1975. De olika konsumtionsalternativ beträffande smör, som utredningen har framräknat med hjälp av priselasticitetsberäkningar, leder sålunda i samtliga fall utom ett till ett visst

av smör. _ Jordbruksnämnden vill för sin del i detta sammanimportbehov hang endast understryka svårigheten att göra hållbara prognoser för en tidpunkt, som ligger åtskilliga år fram i tiden. Nämnden anför i det följande några synpunkter på de aktuella korttidsaspektcrna, vilka givetvis är lättare att bedöma. (Korttidsaspekterna synes icke kunna förbigås vid en utformning och bedömning av regleringsåtgårderna under en s. k. övergångstid.)

Översko-ttsproblemen på mjölkområdet hänför sig så gott som uteslutande till mjölkfettet och yttrar sig i svårigheter att avsätta den kvantitet smör, som framkommer sedan behovet av konsumtionsmjölk, grädde, 0st och övriga mejeriprodukter blivit tillgodosett. Avsättningssvårigheterna för smör synes under den senaste tiden ha accentuerats genom att nya faktorer kommit in i bilden.

Erfarenheterna från den s. k. smörkrisen år 1958, »smörrealisationen» i början av år 1964 och vissa andra överskottssituationer fram till våren 1965 gav stöd för uppfattningen, att avsättningen av smör relativt lätt kunde styras. med prismekttnismen. Efter perioder med vikande smörkonsumtion kunde man då bryta den nedgående tendensen och få till stånd

en från margarin till smör genom prissänkniitgar och tillfälliga

övergång

Det är tydligen läget under hösten 1964 och våren 1965,

prisnedsättningar.

som har varit utgångspunkt för utredningens beräkningar och ställnings-

- Förhål-

taganden i fråga om prispolitiska åtgärder på mjölkområdet.

landena har emellertid sedan dess ändrats avsevärt. Riksno-teringen för smör utgjorde i början av år 1965 7 kronor 25 öre per kilogram och konsumentpriset var då cirka 8 kronor 60 öre per kilogram. Riksföreningen har därefter i etapper måst sänka riksnoteringen med tillhopa 2 kronor, så att denna för närvarande (fr. 0. m. den 4 oktober 1966) utgör 5 kronor 25 öre per kilo-gram. Priskvoten mellan smör och margarin, beräknad på de av statistiska centralbyråns insamlade månadsmedelpriserna, har från februari 1965 till augusti 1966, före den senaste partiprissänkningett på smör med 50 öre, sjunkit från 2:41 till 1: 94. Trots de nu anförda förhållandena har konsumtionen av smör visat en klart vikande tendens, vilken icke heller har brutits av de smörrealisationer, som har företagits vid två tillfällen under innevarande år. Sammanlagt har dessa realisationer omfattat 8500 ton och prisnedsättningen i förhållande till ordinarie pris har utgjort cirka 2 kronor per kilogram.

Orsakerna till den nuvarande avsättningskrisen för smör är svåra att entydigt ange, även om lanserandet av nya margarinsorter, vilka är baserade på vegetabiliskt fett och har en god bredbarhet även vid kylskåpstemperatur, måste anses utgöra en viktig omständighet. Nämnden vill i varje fall av nuvarande situation dra den slutsatsen, att förhållandena ännu icke är så stabiliserade, att man med hjälp av pris- och efterfrågeanalyser med framgång nu kan företa hållbara beräkningar rörande omfattningen av framtida smörkonsumtion. Beräkningarna synes ännu någo-n tid böra anslå i avvaktan, bland annat, på resultatet av de motåtgärder av olika slag, som under den närmaste tiden kan

producentorganisationen

förväntas komma att företa för höjande av konsumtionen av smör.

Utslaktningen av kor ligger för närvarande på en mycket hög nivå och detta jämte vissa andra omständigheter talar för att nedgången i kostammen fram till år 1975 kan komma att ske med större andel under de närmaste åren än som motsvarar det beräknade genomsnittet. I fråga om avkastningen per ko har emellertid stora framsteg kunnat registreras under de senaste åren och det finns anledning antaga, att denna tendens blir bestående under de närmaste åren. Härför talar bl. a., den omständigheten att i första hand antas omfatta kor, vilkas avkastning

utslaktningen

ligger under riksgenomsnittet, och att som i nuvarande

nyrekryteringen,

situation givetvis är lägre än avgången, avser djur, som genom seminavelns framsteg kan förutsättas ha en bättre genetisk konstitution än de utslagna korna. Härtill kommer en fortsatt övergång till moderna utfordringsmetoder.

Då i koantal sålunda till ej obetydlig del balanseras av av-

nedgången

kastningsökningen per ko, kan smörproduktionen, i varje fall fram till omkring år 1970, antas komma att alltjämt ligga på en relativt hög nivå. Med de tidigare anförda tendenserna i om smörkonsumtionen och

fråga

med den starka av exportmöjligheterna, som redan för ett

begränsning

antal år sedan inträtt icke minst till följd av utbyggnaden av EEC, torde det knappast vara realistiskt att för de närmaste åren räkna med möjligheten att, genom ökat gränsskydd, åstadkomma en nämnvärd reell höjning av smörpriset inom landet. Vid de nyss berörda förhållandena på smörmarknaden torde det, om utjämningssystentet på mejeriområdet avvecklas i enlighet med utredningens förslag, icke heller bli möjligt att, i varje fall under den s. k. övergångstiden, uppnå den utveckling beträffande avräkningspriset för mjölk, som utredningen har skisserat. Avräkningspriset skulle i sänkande riktning starkt påverkas av de av utredningen förordade

prissänkningarna på

konsumtionsmjölk, grädde och 0st utan att en kompensation

erforderlig

kunde erhållas genom höjt smörpris. Skall för olika

Litjämningsavgifterna

slag av mejeriprodukter avvecklas, måste därför andra lösningar sökas, om icke avräkningspriset skall bli lägre än utredningen har avsett. Av intresse i detta sammanhang är att söka bedöma den effekt, som ett genomförande av utredningens förslag beträffande

mjölkprisregleringen

(prissänkningrar som endast i ringa om ens i grad torde kunna

någon

motverkas genom höjning av priset skulle få vad beträffar den

på smör)

genomsnittliga producentprisnivån för samtliga jordbruksprodukter. Beräkningar härav har sammanställts i bilaga 51. Enligt beräkningarna kommer ingreppet i mjölkregleringen i och för sig att medföra en sänkning av totala - trots att till den avräkningsprisindex hänsyn samtidigt tagits fortlöpande förskjutningen i marknadsutvecklingen från smör till andra vilken verkar - med mejerivaror höjande på avräkningspriset på mjölk cirka 1 2/3 °/o år 1967/68, med närmare 11/3 °/o under vart och ett av de följande 2 åren och med cirka 2/3 °/0 under vart och ett av de därefter följande 2 åren. Den sammanlagda sänkningen under 5 år uppgår enligt beräkningarna till mer än 5 °/o. Mot detta skall ställas den sänkning

årliga

av realprisnivån med 0,2 °/0 under övergångsperioden, som

utredningen

förordat. Det är uppenbart, att denna målsättning inte kan nås utan mycket starka (sannolikt helt orealistiska) ändringar i prisrelationerna mellan mejeriprodukter och andra jordbruksvaror. Jordbruksnämnden vill i detta sammanhang även beröra den teknik, som tillämpas vid utjämningen mejeriområdet. utpå Mejerierna erlägger jämningsavgifter vid försäljningen och i vissa fall vid tillverkningen av sådana produkter, som bedöms lönsamma i förhållande till avräknings-

priset på mjölk [konsumtionsmjölk (lr-mjölk), grädde, ost]. Härigenom

insamlade medel används bl. a. till vis-sa för mejerinäringen gemensamma 1 Bifogas ej.

avsättningsbefrämjande ändamål såsom expo-rtstöd, lagringskostnader, kvalitetsarbete och reklam. Av medlen utgår vidare ett bidrag, varigenom smörtillverkande mejerier »garanteras» ett smörpris, som är oberoende av det aktuella försäljningspriset. Omkring detta garanterade pris, den s. k. svängtappen, byggs en prisutjämning upp på sådant sätt, att en balans i lönsamheten åstadkoms mellan smörproduktionen och produktionen av k-mjölk och andra mejeriprodukter. Garantipriset, sedan hösten 1964 kr. 7: 25 per kilogram, motsvarar f. n. kostnadsmässigt ett mjölkpris, som ligger ej oväsentligt under för den invägda

genomsnittligt avräkningspris

mjölken. Det ifrågavarande bidraget, benämnt smörpristillägg, utgör skillnaden mellan garantipriset och det aktuella mejeripriset på smör, riksnoteringen. Eftersom smönnejerierna vid nuvarande relativt låga »svängtapp› ej enbart med detta pristillägg kommer upp i ekonomisk paritet med kmjölks- och ostmejerierna, kräver utjämningen att relativt höga utjämningsavgifter tas ut av de sistnämnda. Med utjämningsavgifter, som beräknas med utgångspunkt från »svängtappen», insamlar man sålunda ganska betydande merbelopp utöver vad som krävs för täckande av de ovan nämnda gemensamma kostnaderna jämte bidrag till de smörtillverkande me jerierna. Frånsett en viss differentiering mellan södra och norra Sverige återbetalas merbeloppen till mejerierna med lika belopp per kilogram invägt smörfett i form av s. k. utjämningsbidrag. Dessa bidrag används av mejeriema till att förstärka avräkningspriset på mjölk. Genom att smörmejeriema på detta sätt får ett visst (ytterligare) nettotillskott och mejerier får

övriga

vidkännas en nettobelastning, som motsvarar större delen av erlagd utjämningsavgift, åstadkommer man kring »svängtappen» en slutlig balans mel-

lan mejerinäringens olika produktionsgrenar. Genom att utjämningsbidra-

get får utgå med olika belopp under olika tider på året uppnår man därjämte en variation i avräkningspriset, vilken medverkar till en önskvärd

utjämning i mjÖ-lkproduktionen mellan olika årstider.

Något hinder för jordbruksnämnden att lägga garantipriset på smö-r (›svängtappen>›) på en högre nivå än som nu tillämpas. föreligger icke. En höjning av denna under i ö-vrigt oförändrade förhållanden medför ett högre smörpristillägg. En höjning av smörpristillägget ökar visserligen behovet av utjämningsavgiftsmedel till detta ändamål. Ökningen bestrids emellertid då av i utjämningsavgifterna redan ingående »me-rbelo=pp». Uttagningen av sådana merbelopp, som insamlas för uppnående av fortsatt balans mellan mejerigrenama, kan och bör dessutom i motsvarande mån minskas för att k-mjölks(grädd-)- och o-stmejerierna genom minskad avgiftsbelastning skall få en förmån motsvarande smörmejeriernas Ökade

smörpristillägg. Utjämningsavgifterna på de avgiftsbelagda produkterna

kan härvid sänkas. - Under år 1965 utbetalades inemot

ej oväsentligt

450 milj. kr. i utjämningsbidrag (utöver smörpristilläggen). För att nå en

önskvärd säsongdifferentiering av avräkningspriset krävs endast omkring

kr. Med inräknande av vissa inkomster av införselavgiftsinedel 100 milj. och med beaktande av ovan angivna gemensamma utgifter för riksför-

regleringskassa jämte ett utjämningsbidragsbelopp (utöver smöreningens

100 milj. kr. per år, skulle f. n. balans mellan

pristilläggen) av omkring

de olika och mellan inkomster och utgifter i kassan kunna

mejerigrenarna

vid, exempelvis, en svångtapp för smör av omkring kr. 8: 50 per

uppnås

kilogram och vid som då kunde nedsättas med omkring

Litjämningsavgifter,

20 procent under beloppet för nuvarande avgift.

Jordbruksnämnden har med detta räkneexempel velat visa, att Litgångspunkterna för en avveckling av utjämningsavgiftei och Litjåmningsbidrag påverkas av hur utjämningen rent tekniskt konstrueras inom ramen för nu gällande system.

En avveckling av mjölkbidragen, d. v. s. mjölkpristillâiggen och utjämningsbidragen, aktualiserar frågan om den fortsatta regleringen av de olika som mejerierna nu har att fullgöra såsom villkor för

skyldigheter,

(enligt 1948:632). Till den del

mjölkbidrag mjölkpristilläggskungörelsen

år av kvalitetsvårdande natur, torde frågan vara under

skyldigheterna

övervägande i samband med pågående Översyn av livsmedelslagstiftningen. Av hithörande - avseende bl. a.

övriga skyldigheter mjölkmottagning, leveranser och - torde förbudet att överskrida viss

prissättning prisgräns

ur ekonomiska vara det viktigaste. I vilken utsträckning de

synpunkter

i fortsättningen skall bibehållas och hur

ifrågavarande skyldigheterna

kvarstående förpliktelser skall juridiskt utformas, torde närmare få undersökas efter ett beslut om avveckling av mjölkbidragen. I en sådan undersökning är jordbruksnämndeii beredd att medverka.

F ettvaruregleringen

Utredningen har föreslagit eller ifrågasatt, att regleringsavgiften för fett-

varor skall tas bort och, att en ny, lägre mätare skalLinföras på rapsolje-

(sid. B 234, 235). Ett genomförande av dessa uppslag är ägnat att

priset

inverka på möjligheterna att med inflytande medel bestrida kostnaderna för stödet av oljeväxtodlingen och för de regleringsbidrag, som erfordras

för upprätthållandet av en lågprislinje för tekniskt fett.

(Regleringshidraget för inhemskt slakterifett, c:a 10 milj. kr. per år, bekostas av regleringsavgiftesmedel även i vad det avser en avlyftning av

införselavgiftsfördyringen.) Givetvis påverkas även möjlighterna att be-

strida kostnaderna för sådana av regleringsavgiftsmedel hittills finansie- _rade utgifter som »EFTA-ersâttningarna» till Danmark, liksom möjligheterna att med regleringsmedel från fettvaruområdet bidra till andra regleringsområden inom jordbruket. (Kostnader, som hittills har fått bestridas av och införselavgifter på fettvaruområdet

regleringsavgifter

redovisas i bilaga 61.) Jordbruksnämnden framlägger i det följande några

Bifogas ej.

till belysande av storleksordningen av nu berörda konsekvenberäkningar ser.

av liksom den av utredningen i annat sam-

Slopandet regleringsavgiften

föreslagna avvecklingen av mjölksubventioner är av natur att manhang

avsättningsutrymme för margarinet. Utredningen tänker sig också ge ökat

av odlingen av oljeväxter. Ett genomförande av utredningens en ökning förslag kan även härigenom i olika avseenden inverka på regleringsför-

ekonomi och på behovet av anslags- och regleringsmedel. Tillaningens

förutsättningar emellertid på nuvarande stadium icke föreräckliga synes ligga för en beräkning av storleken av sådan inverkan.

att till grund för priset på in-

Noteringar läggas hemskt oljeväxtfrö.

Priset som vid nu gällande system

på det oljevfixt/rö, margarinindustrien

åtar sig att inköpa, beräknas med ledning av världsmarknadspriserna på jordnöts- och sojaolja. utredningen skulle ett riktigare underlag vara

Enligt

rapsolja. Det förordas, att får uärldsmarknadspriset för jordbruksnämnden i att närmare undersöka vilken mätare på oljepriset som hör använ-

uppdrag

das i fortsättningen.

Jordbruksnämnden delar givetvis utredningens uppfattning om att en direkt av världsmarknaden i och för sig är

avläsning rapsoljevärdet på

önskvärd. Anledning till att man vid systemets genomförande valde att gå

ett medeltal av jordnöts- och sojaoljenoteringarna var bristen på till-

på

och tillräckligt ofta förekommande noteringar för rapsen. Numera förlitliga förekommer i London regelbundet två noteringar för rapsolja, den ena avseende »utan och den andra olja från EEC-

olja ursprungsbeteckning»

området. Den sistnämnda, vilken har tillkommit så sent som i oktober

avser EEC-förtullad vara. Med hänsyn till de variationer, som kan 1965, förekomma i EEC-tullarna, synes denna notering knappast vara användbar för här syfte. Noteringen »utan ursprungsbeteckning» avser

ifrågavarande

leverans ex tank Rotterdam, varför man vid användning av densamma för svenska förhållanden får göra ett tillägg för frakt- och försäkringskostnader m. m. Vidare får, därest den svenska oljan har ett högre kvalitetsmässigt värde, ett tillägg göras för denna faktor.

I bilaga 71 lämnas en redogörelse för utfallet av hittills tillämpad beräk-

och för utfallet av direkta rapsoljenoteringzir jämte en jämfö-

ningsmetodik

relse mellan utfallet av den hittillsvarande metodiken och av en metod som

»utan (i båda fallen utan

bygger på rapsnoteringen ursprungsbeteckning»

för fraktkostnader och utan korrigering för ev. kvalitetsskillnader).

tillägg

Över de senare rapsoljenoteringarna ges en grafisk framställ-

år tillämpade ning i bilaga 81. Vid vissa tillfällen har, såsom framgår av framställningen,

förekommit i »utan ursprungsbeteckning». Man

uppehåll rapsnoteringen

måste vid en nyssnämnda notering ha tillgång

tydligen prisbasering på

även till en »reservnoterinm (att tillämpas även i fall där förekommande

Bifogas ej.

rapsoljenotering av någon anledning uppenbarligen ej är som tillförlitlig

prismätare). Förslagsvis skulle man i sådant fall liksom nu kunna tillämpa medeltalet av jordnöts- och sojaoljenoteringarna (med korri-

erforderliga geringar).

Det förut redovisade materialet kan motivera att man räknar med att

rapsoljenoteringen ligger genomsnittligt cra 15 öre lägre än den notering

som följt av hittills

tillämpade beräkningsmetoder.

Intäkter av införselavgifter och för

»pristillägg›

f e t t. Utredningen anger generellt att som grund för prissättningen bör de

ligga

mittpriser och införselavgifter, som råder vid andra provisorieårets utgång den 31 augusti 1967 (sid. B 182). Generella införselavgiften för fett för oktober 1966 är 79 öre per kg, vilket överensstämmer med normalinförselavgiften mellan prisgränserna. Om av intill

stegringen införselavgiftsnivån utgången

av augusti 1967 antages bli 10 procent, får man, vid oföränddrygt i övrigt rade förhållanden, en den 1967 införselavgift per 1 september av 87 öre per kg. Ett »pristillägg», motsvarande erläggs av

införselavgiften, margarin-

industrien vid Övertagande av svensk rapsolja. Den nettokvantitet fettvaror (efter avdrag för fett till tekniskt bruk och till export, m. m.), för vilken egentliga införselavgifter inflyter, kan beräknas till normalt ca 88 500 ton per år. Margarinindustriens inköpsåtagande motsvarar f. n. ca 45 000 ton olja. Nettointäkten av införselavgiftsmedel (efter avdrag för regleringsbidrag) blir under dessa

förutsättningar

[0,87 X (88 500 000 + 45 000 000) =] 116,1 milj. kr. En avgiftssats av 87 öre/kg skulle emellertid, såsom av vad framgår ovan har anförts, vid övergång till

»rapsoljenotering» ge ett gränsskydd

för en prisnivå, som ligger ca 15 öre kg lägre än det hittills per gällande. En mot försämringen av skyddet svarande av till

hö-jning införselavgiften,

(87 + 15 =) 102 öre/kg, skulle under förut angivna

förutsättningar i övrigt

ge en nettointäkt av regleringsmedel av (l,0›2 X 133 500 000 =) 136,2 milj. kr. Utöver de här redovisade tillkommer den

regleringsmedlen speciella

införselavgiften för margarin, vilken vid nuvarande avgiftssats om kr. 262,50 per ton ger 1,3 kr., samt vissa smärre för

milj. belopp import

av särskilda produkter.

fetthaltiga Utgifter och intäkter för Sveriges oljeväxtintressenters förening.

Utgiftssidan för regleringsföreningen Sveriges oljeväxtintressenter omfattar inlösenkostnaderna för det svenska fröet samt kostnaderna för det-

tas omhändertagande.

Av bilaga 91 framgår storleken av skördad oljeväxtareal samt hur skörden har utfallit kvantitativt under olika år. Till för utgångspunkt beräkningarna 1 Bifogas ej.

läggs här en tänkt årsskörd av 200 000 to-n torkad frövara, motsvarande ca 230 000 ton otorkad vara. Vid ett inlösenpris av 90 öre/kg för oljeväxtfröet, räknat för otorkad vara (något överstigande preliminärt inlösenpris för 1967 års skörd) blir inlösenkostnaden (0,90 X 230-000 000 =) 207 milj. kr. Härtill kommer kostnader för omhändertagande och torkning m. m., ca 10 öre/kg, eller 23 milj. kr. Regleringsföreningens utgifter blir sålunda 230 milj. kr.

Regleringsföreningens intöikter består i första hand av den likvid margarinindustrien betalar för fröet samt den inkomst som kan utfås vid export av öve-rskottsproduktionen. Om man till grund för värderingen av det svenska fröet lägger den notering för rapsolja »utan ursprungsbeteckning», som i genomsnitt gällt under åren 1961-1965, kr. 1,28 (jfr bilaga 7), samt tillämpar hittills gällande grunder för värdering av rapsmjölet och av oljefabrikens bearbetningskostnader, erhåller man ett frövärde för fabriken av 69 öre per kg torkad vara. Vid nuvarande margarinproduktion, ca 120000 ton, övertar margarinindustrien ca 105 000 ton frö, torkad vara. Likviden härför utgör (0,69 X 105 000 000 =) 72,5 milj. kr. Det exportpris, som under senare år genomsnittligt har erhållits för fröet, uppges till 55 öre/kg. Vid en exportkvantitet av (200 000_105 000 =) 95 000 ton motsvarar de-tta pris en likvid av 52,25 milj. kr.

Enligt ovanstående beräkningar blir sålunda regleringsföreningens kostnader 230 miljoner kr. och dess intäkter (72,5 + 52,25 =) 124,75 miljoner kr. Det är differensen, cza 105,25 milj. kr., som skall täckas av införsel-

avgifter och pristillägg.

Bibehållande i viss omfattning av reglerings-

avgiftssystemet.

Utredningens förslag om borttagande av regleringsavgift omfattar uppenharligen endast sådan avgift, som avser förbättring av smörets konkurrensläge gentemot margarinet. Ett genomförande av förslaget skulle sålunda

icke innebära ett slopande av de regleringsavgifter, som för speciella behov

nu uttages med stöd av fettregleringsförfattningarna, eller av möjligheterna att i fortsättningen uttaga dylika avgifter.

Liksom kompensationsavgifterna torde regleringsavgifterna i internationella sammanhang närmast betraktas som ett slag av »interna› avgifter och som sådana vara underkastade andra regler och annan bedömning än införselavgifterna.

Smågrisreglering Under motivering att behov av en särskild smågrisreglering icke har förelegat de senaste fyra åren föreslår utredningen, att denna stödform avskaffas (sid. B 240, 242). Jordbruksnämnden vill i detta. sammanhang erinra om att utslaktning av smågrisar tillgripits som ett led i ansträngningarna

att med »alla till buds stående medel» skydda den nedre prisgränsen för fläsk inför befarade betydande prisfall. utesluter, att en sådan

Ingenting

- även om så icke har varit fallet under de allra prisstödjande åtgärd Senaste åren -- i kan komma att visa fortsättningen sig erforderlig.

Ullstödet Skäl för avskaffande av prisstödet på ull kan enligt jordbruksnämndens uppfattning anföras på det administrativa planet. Det besvär, som förorsakas uppköpare och beredare genom fördelningen, redovisningen och kontrollen av de förhållandevis små pristilläggsbeloppen, torde, i varje fall i jämförelse med det administrativa arbetet med ett pristilläggsförfarande för fårkött. få betraktas som tämligen kännbart.

Fröodlingen En fråga s0n1 icke har närmare belysts av utredningen är förutsättningarna att på sikt upprätthålla en inhemsk odling av utsäde för i synnerhet vallväxter och även köksvâxter. Den inhemska utsädesfröodlingen omfattar för närvarande omkring 25 000 hektar. Odlingen har icke något gränsskvdd. Den är utsatt för en allt mer hårdnande konkurrens från utlandet, vilket lett till att den tenderar att minska. Såväl ur växtföljdssynpunkt som av beredskapsskäl är problemet värt beaktande och bör enligt jordhruksnåiinndens mening bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

Detta ärende har på föredragning av byråcheferna Tolstoy, Olsson, Hulting, Larson och Lindman, avdelningsdirektörerna Kristensson, Ekström och Lagerfelt samt byrådirektörerna Helleberg, Lebert och Sylvan-Johnson, avgjorts av generaldirektören samt ledamöterna Grabö och Nohrlander. Ledamöterna Odhner och Håkansson, vilka varit ledamöter av jordbruksutredningen, samt ledamoten Brangmo, vilken medverkat vid utarbetande av remissyttrande över betänkande från Samarbetsorganet i

utredningens

jordbruksfrågor för enskild handel och industri, hade anmält att de ansåg sig icke böra deltaga i avgörandet.

Stockholm den 18 oktober 1966.

Underdånigst

S.-G. Jonzon

N. Tolstoy

Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation:

Statens konsumentdelegation, som av Statsrådet och Che-

jordbruksnämnds

fen för anmodats att avge utlåtande angå-

Kungl Jordbruksdepartementet

”Den framtida (SOU 1966:30 och 31) får i anled-

ende jordbrukspolitiken”

ning härav anföra följande.

får framhålla, att det ej har varit

Inledningsvis konsumentdelegzitionen

granska alla de områden som jordbruksutredningen (JU) möjligt att i detalj behandlat. Därför kommer endast de ur konsumentdelegzitionens synpunkt väsentligaste att beröras.

frågeställningarna

1. Sjálvförsörjziingsgrrtdezz

har i sitt betänkande som ett primärt mål för jord- Jordbruksutredningen

att i fråga om jordbruksprodukter brukspolitiken självförsörjningsgraden

bör sänkas till 80 °/0 före av 1970-talet. Samtidigt bör en struktur-

utgången

rationalisering genomföras inom det svenska jordbruket.

Huvudmålsättningen för jordbrukspolitiken bör enligt konsumentdelegationens vara att med olika medel skapa ett ur samhällsekonomisk

mening

rationellt svenskt Detta innebär med all säkerhet också synpunkt jordbruk. för den närmast överblickbara framtiden emminskning av självförsörj-

anser det dock mindre lämpligt att på det sätt ningsgraden. Delegationen

till en på visst sätt s0n1 utredningen gjort lcnyta produktionsmålsättnixtgen

preciserad självförsörjningsgrad. För det första är självförsörjningsgraden

ett i detta icke tillräckligt klart definierat begrepp. Dess inne-

sammanhang börd beror man räknar med i fråga om

i hög grad av den sammansätlniitg både produktion och konsumtion, exempelvis fördelningen på vegetabilier och animalier. För det andra avhänger den uppställda målsättningen uppen-

om att radikal förändring av barligen av utredningens antagande någon

internationella inte sker under det närjordbruksprodukternas bytesvärde maste decenniet. Även om argument kan anföras för en sådan uppfattning,

en annan inte utesluten. För det tredje måste bedömär givetvis utveckling

också av hur snabb blir inom det

ningen påverkas produktivitetsökningen

svenska Blir den så stor att svenskt jordbruk kan konkurrera

jordbruket.

världsmarknaden, blir en viss högsta självförsörjningsgrad givetvis inte

på något Inål.

2. Rationalisering

med rationaliseringen är i första hand att på lång sikt skapa så effek- Syftet tiva att dessa dels kan konkurrera med andra näringar

jordbruksföretag om arbetskraft och och dels liknande villkor bli konkurrens-

kapital på

med utländsk För att åstadkomma detta ford-

kraftiga jordbruksproduktion.

ras samhälleligt rationaliseringsstöd och även ett aktivare omställningsstöd

än hittills. Målet för är dels att åstadkomma

rationaliseringsverksamheten

en inom hela landet och dels inre rationa-

lämplig företagsstruktur genom

lisering av de enskilda åstadkomma en i mån

jordbruksföretagen möjligaste

ekonomiskt optimal kombination av arbetskraft, mark och kapital. I den Hjelmska utredningen ha bl. a. betonats att måste ske

driftsrationalisering

hand i hand med för att effektiva skall kunna

storleksrationalisering företag

skapas”. Optimala enheter torde i framtidens alltmera specialiserade jordbruksdrift kunna uppnås såväl inom familjejordbrukets ram som i stordriftsföretag. Särskilt torde detta vara fallet beträffande animalieproduktionen, medan man vid en mera diversifierad måste räkna produktionsform med relativt stora företagsenheter. Dylika alltid mera företag är ingalunda rationella än familjeföretag endast på grund av sin utan storleksordning främst genom att man vid dessa kan ha större att åstadkomma

möjligheter

en mera ändamålsenlig kombination av produktionsfaktorerna. I vissa avseenden är dessa storföretag mera flexibla än att

familjeföretagen genom

man kan specialisera sig på flera och åstadkomma en produktionsgrenar utjämning vid eventuella misslyckanden, medan det specialiserade familjeföretaget inte har samma möjligheter härvidlag. Å andra sidan är storföretagen i större utsträckning beroende av fasta eller fasta kostnader

språngvis

och sålunda mera priskänsliga, medan i detta avseende är

familjeföretaget

mindre känsligt, i synnerhet i de fall där en

många byggnadskapitalet utgör

i det närmaste fri nyttighet. Även om detta sistnämnda förhållande är ett övergångsfenomen, är det likväl en omständighet som man måste ta hänsyn till vid bestämmande av lämplig rationaliseringstakt. Över huvud taget synes jordbruksutredningen icke tillräckligt ingående ha analyserat tidsfaktorns betydelse bl. a. med hänsyn till rationaliseringsarbetets lämpliga bedrivande -- till den ekonomiska t. ex. med hänsyn varaktigheten av redan gjorda fasta investeringar och till lämpligt tidsschema för en successiv

ökning av investeringarna i nya byggnader.

En förutsättning för att man skall kunna bibehålla och åstadkomma önskade rationella jordbruksföretag är att man åtminstone sikt kan

på lång

uppnå lönsamhet i dessa jämförbar med alternativ i andra nä-

investering

ringar. Detta innebär att man vid effektiva rationella skall kunna

företag

betala likvärdiga löner och att man får en tillfredsställande

förräntning på

kapitalet förutom möjligheter till skälig vinst. Förefinns inte denna stimulans till investeringar på sikt i jordbruket, kommer det heller inte att bli möjligt att skapa de rationella företag som man eftersträvar. Det är härvid klart att sambandet mellan och är

rationaliseringsprocessen prispolitiken

av synnerligen stor betydelse. Å ena sidan medför en relativt hög generell prisnivå förbättrad lönsamhet och stimulans till och

nyinvesteringar pro-

duktionsökning samtidigt som markvärdena stiger och produktionsfaktorernas trögrörlighet förstärks. Å andra sidan torde en relativt låg allmän

prisnivå leda till särskilda påfrestningar för företag med höga kostnader. En konsekvent tillämpad prisdifferentiering för produktionen mellan stora och små leverantörer kan leda till en produktionsökning vid stora och rationella företag samtidigt som produktionen minskar vid små och orationella företag.

I detta sammanhang vill konsumentdelegationen nämna en betydelsefull konsekvens av en relativt snabbt bedriven strukturrationalisering och som icke behandlats av JU. Detta gäller de merintäkter som kan uppnås som följd av överföringsvinster av arbetskraft och kapital från den livsmedelsindustri (t. ex. mejerier) som nu tvingas fortsätta driften grundad på leveranser från ett stort antal små leverantörer. En snabbare bedriven rationaliseringsprocess inom råvaruledet skulle kunna möjliggöra en snabbare strukturrationalisering inom t. ex. För att belysa dett-a kan

mejeriindustrin.

nämnas att enligt Industri 1963 hade över hälften av antalet mejerier upp till 10 arbetare och endast 5 mejerier hade mer än 100 arbetare. Totalt sysselsatte mejeriindustrin 1963 ca 6.000 arbetare. Över huvud taget är det något förvånande att JU ej tillräckligt beaktat livsmedelsindustrins stora möjligheter att påverka jordbruksproduktionens rationalisering och lokalisering. Vid en samhällsekonomisk totalkallcyl borde man räkna med den sammanlagda effekten av en snabbare bedriven strukturrationalisering inom råvaruledet och de vinster som kunde uppnås inom förådlings- och distributionsleden. Det är troligt att man vid en dylik totalkalkyl skulle få belägg för att en icke oväsentlig inom

påskyndning av rationaliseringstakten jordbruket skulle kunna medföra betydande överföringsvinster för samhället.

Det bästa för att effektivt svenskt jordbruk

tillvägagångssättet uppnå

torde vara att skapa ett rationaliseringsvänligt klimat bl. a. genom rörlighetsstimulerande åtgärder kombinerat med en återhållsam prispolitik.

De åtgärder av allmän karaktär som bl. a. berör planeringen av rationaliseringsverksamheten som JU föreslår i kap. IV anser konsumentdelegationen vara välbetänkta. Icke minst gäller detta olika statistikfrågor och utbyggnaden av företagsregistret, som bör kunna ge god information som grundval beslut om revidering och komplettering av lämpliga framtida

för_

jordbrukspolitiska åtgärder.

3. Zllarkaziskaffnings- och finansieringsfrâgor

Konsumentdelegationen tillstyrker i stort sett de åtgärder som JU föresla-

git beträffande markanskaffningen och dess finansiering. Den kanske besvärligaste trånga sektorn vid storleksrationaliseringen utgörs av markanskaffningen, som kompliceras i flera hänseenden. Här kan nämnas att förutom svårigheten att anskaffa lämplig jord är markanskaffningen både tids- och kostnadskrävande.

Det är givetvis att kraftiga insatser erfordras för att lösa mark-

riktigt

bl. a. genom av den statliga inköps- och anskaffningsfrågan en utbyggnad

Konsumentdelegationen får även understryka

försäljningsverksamheten.

det angelägna i att den pågående arrendelagsutredningen beaktar de synpunkter som JU framfört, så att arrendeformen kan bli ett effektivare instrument än hittills vid jordbrukets strukturrationalisering. l)et väsentliga i detta sammanhang är ej vem som äger jorden utan under vilka former den brukas. Vid såväl arrendering av jord som vid kontraktsproduktion kan finansieringen väsentligen underlättas för den enskilde företagaren.

Den föreslagna höjningen av anslagen till jordfonden och av de statliga lånegarantierna till 288 milj. kr per år anser konsumentdelegationen väl befogad. Konsumentdelegationen får även föreslå att garantiramen höjs, om det visar sig behövligt. Det torde vidare vara ändamålsenligt att under ett antal år prioritera anskaffningen av lämplig mark och då vara återhållsam beträffande lånegarantier vid nyinvestering särskilt i byggnader för sådan_ animalieproduktion där man för närvarande har exportöverskott. När tillräcklig del av befintlig äldre byggnadskapacitet definitivt försvunnit, bör de statliga lånegarantierna för nyinvesteringar i denna kategori av byggnader kraftigt Öka.

Konsumentdelegationen får slutligen beröra ett speciellt problem i samband med nedläggningen av mark. JU har uppskattat att ca 1 milj. ha åker kan komma att tas ur jordbruksproduktionen fram till slutet av 1970-talet. Oavsett hur man kommit fram till denna siffra är det av väsentlig betydelse att denna mark överförs planmässigt till annan produktion, vare sig det blir fråga om skogsplantering eller betesbruk. I varje fall bör dessa betydande arealer inte lämnas ontnyttjade. De torde i viss åtmin-

utsträckning

stone under en övergångstid kunna användas för mer extensiv drift t. ex. i form av betesmark, som i första hand kan utnyttjas för produktionen av t. ex. nöt- och fårkött. En sådan stegvis överföring av för ändamålet lämpliga jordar kan närmast betraktas som en form av jordbank, vilken under en tidsbegränsad Övergångstid skulle kunna återtas som äkerjord t. ex. om det internationella läget påkallade detta. Även om JU har underkänt ett generellt jordbanksalternativ enligt amerikansk modell, ifrågasätter konsumentdelegationen om man icke kunde tänka sig utbetala särskilda arealbidrag under viss tid för att åstadkomma en dylik omläggning beträffande härför lämpade jordar med lämpligt geografiskt läge. Sannolikt skulle detta komma att nedläggningen av marginell åkerjord samtidigt som

påskynda

man finge en viss riskmarginal med hänsyn till osäkerheten beträffande det internationella skeendet. Härvid skulle även landskapsbilds- och naturvårdsfrågorna kunna tillgodoses i betydligt högre grad än eljest.

4. Forskning, utbildning och rådgivning Statens och näringslivets forskningsinsatser inom inkl.

jordbrukssektorn

livsmedelsindustrin är relativt sett än inom industrin i sin

betydligt lägre

helhet. I gengäld svarar staten för en större del av resurserna för forskning och utvecklingsarbete på jordbrukssidan än vad fallet är för industrin. JU anser att den målinriktade forskningen skall ökas i syfte att höja jordbrukets produktivitet samt inriktas såväl på råvaruledet som på förädlingen. Konsumentdelegationexi får understryka angelägenheten av att tillräckliga resurser ställs till forskningens förfogande.

Konsumentdelegationen anser vidare att det är väsentligt, att forskningsoch försöksresultatet på ett snabbt och lättfzittligt sätt kan föras ut till jordbrukarna. Konsumentdelegationen finner med tillfredsställelse att rådgivningsverksamheten av JU föreslås bli utvidgad till att även omfatta omställningsverksamheten.

JU:s förslag angående en väsentligt utbyggd utbildningsverksamhet i olika stadier anser konsumentdelegationen vara en förutsättning för att man i en relativt nära framtid skall kunna räkna med ett rationellt svenskt jordbruk. Däremot ifrågasätter konsumentdelegationen om det är vare sig rättvist eller rationellt att begränsa möjligheterna till vuxenutbildning till brukare som är under 45 år och har företag med minst 20 ha åker. När det t. ex. gäller lånegarantier har man icke satt någon sådan gräns, och vidare har JU i annat sammanhang framhållit ofullständigheten av att basera åtgärder på arealstorlek. Specialiserade animalieproducenter utan någon åker skulle sålunda enligt JU:s förslag icke vara berättigade att få särskild yrkesutbildning.

Mot bakgrunden av det ovan sagda angående utbildningsverksamheten får konsumentdelegationen föreslå att man mer i detalj undersöker denna fråga baserad på en realistisk bedömning av utbildningsbehov och utbildningsformer för olika kategorier sysselsatta inom jordbruksnäringen och sedermera reviderar det framlagdzl förslaget i tillämpliga delar.

5. Rörlighetsbefröimjande åtgärder Konsumentdelegationen anser i likhet med JU att en av bristerna i den hittills förda jordbrukspolitiken har utgjorts av alltför svaga insatser på det arbetsmarknadspolitiska området. Som tidigare nämnts är syftet med den framtida jordbrukspolitiken att på olika sätt främja rationaliseringen och att underlätta anpassningen till ändrade samhällsekonomiska förhållanden. Konsumentdelegationen anser att de arbetsmarknadspolitiska insatserna huvudsakligen bör ha långsiktsperspektivet som ledstjärna vid bedömningen av lämpliga åtgärder och till begränsad del kortsiktiga av typen beredskapsarbeten m. m. Som regel avser de senare f. att vara av kompletteringsnatur och sålunda tidsbegränsade. De nya arbetsmarknadspolitiska

riktlinjer, som innebär att en förvärvsarbetande som löper risk att förlora sin sysselsättning skall få samhällsstöd att finna nytt arbetstillfälle, medför att stöd- och stimulansåtgärder också kommer de jordbrukare till del som vill övergå till annan verksamhet. Genomförandet av de nya arbetsmarknadspolitiska åtgärderna jordbrukets område förutsätter konsu-

på

mentdelegationen kommer att bedrivas med största energi.

Förslaget om kontant omställningsbidrag finner konsumentdelegationen däremot tveksamt m. h. t. dess effekt i rationaliseringssyfte. Om man överhuvud skall ha ett kontant omställningsbidrag, anser konsumentdelegationen att det skall behovsprövas. Vidare bör om förslaget genomförs viss restriktivitet iakttas och enhetliga principer gälla för hela landet för de allmänna organ son1 skulle omhänderha denna verksamhet. Det kan för

om icke länsarbetsnämnderna vore bäst skickade att

övrigt ifrågasättas

administrera en dylik verksamhet. Ur principiell synpunkt ställer sig konsumentdelegationen som ovan nämnts dock tveksam till lämpligheten av en dylik stödform, finansierad med statliga medel, eftersom det kontanta omställningsstödet icke överensstämmer med hittillsvarande praxis som gäller för andra näringar (t. ex. butiker, småindustrier). Vidare kan detta avgångsvederlag i viss mån betraktas som en förtidspension och kan få pre judicerande betydelse för andra grupper i samhället.

6. Prisreløltionerna JU konstaterar att det genomsnittliga gränsskyddet f. n. är drygt 60 0/0, varav de viktigaste animalierna haft ett relativt lägre gränsskydd, medan vegetabilierna haft ett betydligt högre gränsskydd än genomsnittet. JU konstaterar att spridningen ökat under perioden och anger som förklaringar dels impulser på världsmarknaden, dels att i samband med överläggningar vid de automatiskt verkande spärreglerna fördelningen på olika produkter varit olikformad och delvis förestavats av kortsiktiga bedömningsgrunder. JU har undersökt 4 olika normer för att fastställa prisrelationerna men konstaterat att ingen kan användas i renodlad form, om man samtidigt skall kunna tillgodose uppställda målsättningar. JU framhåller att avvägning av prisrelationerna bör ske enligt en plan med en varaktighet av 5-10 år och som fastställts vid överläggningar mellan jordbruket och staten. Ett krav för att uppnå en rationell jordbruksproduktion är en betydande stabilitet i prisutvecklingen, inte minst för sådana produkter som mjölk och kött, vilka kännetecknas av tämligen långa produktionsperioder. För att en stabil prispolitik skall kunna genomföras krävs att produktionen hålls på en sådan nivå att inte överproduktionen styr prissättningen utan prissättningen i stället kan styra produktionen, vilket innebär att man först genomför en begränsning för de produktområden där man f. n. har exportöverskott. JU framhåller att prisrelationerna i medeltal på mycket lång sikt på världs-

marknaden har varit tämligen oförändrade på de flesta produkter utom nötkött, medan däremot väsentliga kortsiktiga fluktuationer har förekommit och förväntas göra det även i framtiden. Man räknar även med att hittillsvarande relation mellan vegetabilie- och animaliepriser på världsmarknaden kommer att bli bestående i framtiden. JU konstaterar att prisrelationen mellan animalier och vegetabilier är mindre gynnsam för animalieproduktionen i Sverige än på världsmarknaden men mer gynnsam än i EEG-länderna. Därför skulle en anpassning till världsmarknadens prisrelationer sannolikt medföra en kraftig ökning av fläsk-, ägg- och broilerproduktionen i Sverige.

JU:s förslag utmynnar i stort sett och sikt bör

i att prisavvägningen på anpassas till världsmarknadens prisrelationer, inon1 ramen för de krav

som ställs av produktionsberedskapen för olika varor. Målsättningen bör

sålunda vara att eftersträva ett gränsskydd som inte alltför starkt avviker från principerna om Utredningen väntar sig i anslutning hår-

likformighet”.

till en sådan av priser och produktion inom landet att erforder-

utveckling

lig import koncentreras till vegetabiliska produkter, medan för de animaliska produkterna tillämpas i det närmaste full

självförsörjning.

Det finns anledning att fråga sig huruvida en till mera lik-

övergång

formigt gränsskydd med nuvarande prisrelationer på världsmarknaden verkligen kan väntas medföra den av utredningen emotsedda begränsningen på den inhemska vegetabilieproduktionen. Om man bortser från bl. a. sockerbetsodlingen, som säkerligen skulle komma att

påverkas i hög grad,

en omläggning av gränsskyddet främst bli för skulle av betydelse prissättningen på brödspannmål. Den svenska prisnivån skulle nämligen kunna tänkas sjunka högst avsevärt. Eftersom den areal som nu används för att odla brödspannmål i stort sett omfattar bättre är det inte

jordbruksjord,

troligt att den i nämnvärd grad kommer att tas ur produktionen, även om det inträffar en sådan Vad som i första hand kan förmodas

prissänkning.

ske är att det kommer att bli en viss till fodersädsproduktion, så-

övergång

vida icke också priset sänkes. En

på foderspannmål sänkning av priset på

brödspannmål som ej åtföljs av en motsvarande sänkning av priset på fodersäd kan däremot inte beräknas leda till verkligt betydande

någon minskning

av den totala spannmålsproduktionen, som den eftersträvade

i all synnerhet begränsningen av mjölkproduktionen kan komma att medföra att vissa arealer överförs från produktion till av fodersäd.

av grovfoder produktion

Ifråga om prissättningen på fodersäd skulle emellertid handlingsfriheten enligt utredningsförslaget bli begränsad, såtillvida som det föreslås att fo-

dermedelspriserna i den framtida jordbruksreglerixigen fortfarande skall

kunna fungera som en regulator för För att mot-

animalieproduktionen.

verka att alltför stora exportöverskott på animalier kan fodersädes-

uppstår priserna inte tillåtas sjunka alltför mycket. Genom att man hålla

tvingas

uppe priset på fodersäd kan komma att motverkas, efter-

rationaliseringen

som det torde odlas mera fodersäd än brödsäd på marginella jordar. I så fall kan man räkna med en större produktionsökning av fodersäd på tidigare brödsädsjordar än den minskning av fodersädsproduktionen som kan ernås på mera marginella jordar. Då skulle man få ökade exportöverskott av fodersäd, som skulle ytterligare förstärkas om andelen av importerade fodermedel av högenergityp ökar i framtiden, vilket är sannolikt med tanke på den produktivitetsförbättring som eftersträvas på animaliesidan. Om man samtidigt som brödsädspriserna sänks även lät foderspannmålspriset nedgå men icke lika mycket, kan man förvänta sig en väsentlig produktionsökning av animalier i Sverige, vilket kunde leda till exportöverskott som vore svåra att avsätta på världsmarknaden till rimliga priser. Vid nuvarande världsmarknadsläge skulle förmodligen exportförlusterna bli mindre vid export av fodersäd än vid export av animalier.

Prisavvägningen mellan fodersäd och brödsäd, mellan foder-

respektive

säd och animalier torde sålunda även i framtiden komma att innefatta ett starkt inslag av marknadsanpassning. Slutsatsen av detta resonemang blir att den av JU förordade principen om ett i stort sett likformigt gränsskydd kan komma att visa sig bli svår att förverkliga i praktiken.

7. Val av prislinje JU har allmänt diskuterat högpris- mellanpris- eller lågprislinje, helt

resp. eller partiellt. Man konstaterar vissa fördelar och nackdelar med de olika linjesystemen, varvid bland nackdelarna för anförs att ett

lågprislinjen

högprissystem dominerar i Europa och att en lågprislinje torde vara mer administrativt betungande än en högprislinje. Emellertid ifrågasätter JU om icke kan prövas i Sverige för att vinna erfarenhet och

lågprissystemet

i så fall beträffande sådana varor där är låg. Vidare

självförsörjningsgraden

föreslår JU att bör omprövas i den mån

frågan om en generell lågprislinje

utvecklingen ger anledning härtill.

Konsumentdelegationen anser att denna fråga borde ha belysts mera ingående av utredningen. Bl. a. framgår icke för vilka varor med låg självförsörjningsgrad som JU tänkt sig att man skulle kunna pröva en lågprislinje. Som exempel en produkt för vilken självförsörjningsgraden är

på

lägre än genomsnittligt kan nämnas vegetabiliska oljor för margarintillverkningen, vilka till betydande del är typiska U-landsprodukter. Beträffande höstraps (i olja) uppgår införselavgiften för närvarande till närmare 60 °/0. Vid en ren lågprislinje skulle priserna på de vegetabiliska oljorna och på margarinet kunna sänkas avsevärt jämförda med nuvarande priser.

Även om konsumentdelegationen delar JUzs uppfattning att en generell

det hela för närvarande icke är att förorda - med lågprislinje på taget

till en sannolik framtida till EEC - borde konsekvenserhänsyn anslutning na av en lågpris- eller s. k. mellanprislinje för olika varor klarare ha belysts

av utredningen, så att man mera konkret fått klart för sig vad ett sådant prislinjealternativ skulle ha inneburit i olika avseenden.

8. Pris-politiken

som förts under efterkrigstiden har till stor del dominerats Den prispolitik

att uppnå inkomstlikställighet för jordbrukarna med andra av tankegången grupper i samhället. Till en början påverkades utformningen av krigsårens erfarenheter, men 1956 fick man en modifiering av prissättningssyvstemet, vilket innebar en viss Ökning av prisrörligheten. Härutöver fastställdes en viss som tänktes kunna ge inkomstlikställighet och som skulle

prisnivå,

möjliggöras genom ett grånsskydd. Detta kompletterades med vissa spärrregler, som korrigerades 1959, då det visat sig att en ökad inkomstklyfta hade uppstått mellan jåmförelsegrupperna. För att minska denna konstruerades en särskild inkomstregel, som emellertid borttogs efter ö-årsavtalets slut men då ersattes av ett speciellt inflationsskydd, som skulle ge jordbrukarna visst skydd för penningvärdeförsåmringen.

Prispolitikens utformning och tillämpning under de två senaste decennerna har i ringa grad varit samordnad med rationaliseringspolitiken och snarast motverkat den ytterligare rationalisering som kunnat ske om man i högre grad tagit hänsyn till prisernas produktionsstyrande effekt. I stället har vi idag ett läge med icke oväsentliga, delvis förlustbringande exportöverskott, särskilt inom vissa varuområden. Dessutom har prisnivån på jordbruksprodukter ökat till cza 8 0/0 över den genomsnittliga europeiska prisnivån, samtidigt som gränsskyddet stigit till drygt 60 °/o för samtliga jordbruksvaror. Den idag rådande prisnivån särskilt för vissa produkter torde till stor del vara ett resultat av den automatik i prisförändringarna som den hittillsvarande jordbrukspolitiken medfört. Konsumentdelegationen konstaterade f. ö. i samband med att överenskommelse träffades om det första provisorieåret med tillfredsställelse att en del av denna automatik kunde brytas efter ö-årsavtalets tttgång genom att den s. k. inkomstregeln avskaffades. Fillämpningen av spärreglerna har under årens lopp bl. a. bidragit till att prisrelationerna mellan olika produkter kommit att ändras. Konsumentdelegationen anser därför att man i samband med det nya jordbrukspolitiska systemets ikraftträdande nästa år bl. a. bör söka uppnå mer realistiska prisrelationer mellan olika jordbruksprodukter. Enligt JU:s förslag skall den genomsnittliga prisnivå som råder vid det andra provisorieavtalets slut tillämpas vid ingången till det nya systemet. Genom de av JU föreslagna reglerna för ändring av införselavgifter och prisgränser bibehålls åtminstone under övergångstiden en viss automatik i prissättningen, vilken i och för sig dock innebär en betydande förenkling av tidigare tillämpade spärrregler. Bl. a. får man endast en regel, 2 °/0-regeln, att ta hänsyn till vid ändring av införselavgifterna, och denna tänkes återspegla såväl den in-

hemska penningvärdeförsämringen som ändringar i världsmarknadspriserna. Enligt inom jordbruksnämnden skulle denna

beräkningar gjorda

2 °/o-regel, om den tillämpats sedan 1959, ha utlösts lika många gånger som 3 Wo-regeln har gjort. I vilken utsträckning detta kommer att medverka till att gränsskydd och prisnivå för jordbruksprodukter kommer att ytterligare stiga under de närmaste åren sammanhänger till stor del med den inhemska utvecklingen av penningvärdet och med världsmarknadsprisernas förändringar. I varje fall skapas ingen garanti för att gränsskyddet ej kan komma att ytterligare höjas under övergångstiden. Visserligen har jordbruksutredningen i sin prispolitiska målsättning utgått ifrån att priserna på jordbrukets produkter skall stiga något långsammare än övriga priser. men detta har även varit fallet under det senaste decenniet.

Konsumentdelegationen ställer sig tveksam till ett prisregleringssysteni, som bygger på automatiskt verkande regler. Den reella innebörden i utredningens förslag är också svår att överblicka. I föreliggande läge vill konsumentdelegationen ifrågasätta om man inte för de närmaste åren kunde nöja sig med ett system av en typ, som ansluter sig till vad herr Wahlfisk föreslagit i en reservation, Iiämligen ett fastställande av avgifter, mittpriser och prisgränser för ett år i taget. Härvid borde en långt gående förenkling kunna genomföras, möjligen ända därhän att endast importavgifter fastställdes, som skulle ändras efter fastlagda regler vid större förändringar i import- och världsmarknadspriser. Om marginalerna mellan förändrings-

- - skulle man få en viss automatisk lägena vidgades vidgade prisgränser anpassning till de internationella priserna och utrymme för ökad rörlighet på den svenska marknaden. Vid den årliga översynen av importavgifterna och prisgränserna kan hänsyn tagas till bl. a. produktions- och kostnadsutvecklingen. Under de närmaste åren torde parallellt härmed en utredning verkställas rörande utformningen av en sådan mera långsiktig plan för prisavvägningen som utredningen förordat.

9. Speciella prisfrågor I den offentliga debatten har det, särskilt från jordbrukarhåll, ofta hävdats att inte ens den nuvarande genomsnittliga prisnivån ger lönsamhet åt existerande rationella företag. Att så kan vara fallet beror dock icke nödvändigtvis på att prisnivån är för låg utan till viss del på vilka avräkningspriser som olika kategorier av jordbrukare kan erhålla. I den mån som man t. ex. tillämpar en likaprisprincip oberoende av levererade kvantiteter eller andra prestationer (i stället för pris efter prestation) innebär nämligen ett dylikt system i sig självt ett socialt inslag via avråkningspriserna, som icke har en önskad stimulerande verkan på effektiva jordbruksföretag. Konsumentdelegationen anser det sålunda synnerligen angeläget att en ändamålsenlig prisauvägning för jordbruksprodukter sker v-id leverans till livsmedels-

industri och handel, så att den med allmänna medel stödda rationaliseringsverksamheten ej motverkas.

Konsumentdelegationen får vidare framhålla betydelsen av den för priser och konkurrens icke ringa inverkan som noteringsverksanzheten har och vilken f. n. till viss del omhänderhas av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Det är i och för sig korrekt att man inom ramen för hittillsvarande jordbruksavtal har haft rätt att tillämpa en sådan prispolitik som syftat till att i olika marknadssituationer maximera överskotten för jordbruket. Särskilt inom sådana varuomrâden där det förekommer en viss, om än ofullständig, konkurrens torde dock den möjlighet att bestämma partipriserna som de jordbrukskooperativa organisationerna haft (t. ex. kött, ägg

etc.)

kunnat utnyttjas i konkurrensen med enskilda och konsumentkooperativa företag. I syfte att upphäva denna tänkbara konkurrensbegränsning föreslog konsumentdelegationen i samband med det första provisoriska jordbruksavtalet att pris- och kartellnämnden skulle få i uppdrag att övervaka och följa noteringsxrerksamheten. I proposition nr 95 år 1965 sades härom följande: ”Jordbruksnämnden har överenskommit med statens pris- och kartellnämnd om att denna skall följa Sveriges Lantbruksförbunds noteringsverksamhet för att klarlägga hur denna bedrivs och på vilket underlag noteringarna baseras”. I realiteten har detta förslag ännu ej effektuerats och konsumentdelegationen får därför framhålla angelägenheten av att detta sker så snart som möjligt. .

Konsumentdelegationen vill även föreslå, att och kartellnämnden

pris-

närmare utreder -- vilka för aktualiserades i

de speciella problem övrigt samband med arbete - som avser och

distributionsgruppens prissättnings-

kvalitetsfrägor i samband med råvaruleveranser från t. ex. de jordbrukarägda slakterierna till dels de i egen regi bedrivna följande leden i vidareförädlingen, dels till härmed konkurrerande enskilda och konsumentkoo-

perativa företag. Enligt konsumentdelegationens uppfattning är det givet

att konkurrensen skall ske på lika villkor, grundade bl. a. bestämmelser-

på

na i 1953 års JU anför härom ”Den

konkurrensbegränsningslag. följande:

statliga marknadsregleringen bör bli fristående från jordbrukets föreningsrörelse, så att föreningsrörelsen i konkurrenshänseende kan bedömas enligt samma normer och från samma som i öv-

utgångspunkter näringslivet

rigt”. Det torde främst falla på pris- och kartellnämnden över-

att löpande vaka att så sker bl. a. i ovannämnda hänseende och NO, till skillnad från

på

vad som hittills varit att till eventuella

möjligt, ta upp behandling avsteg

från dessa principer. Som följd av do-

jordbrukskooperationens utpräglade

minans inom många väsentliga varuområden, särskilt inom animaliesidan, torde det främst vara dessa som kan komma i blickfältet, men konsumentdelegationen anser att det är ett primärt och i och för sig självklart konsumentintresse att dessa principer bör äga generell giltighet, bortsett från under vilka organisationsformer företagandet bedrivs.

10. Förhandlingsførzner Under rubriken 111.111. framför JU förslag om att

”Förhandlingsformer

av de spörsmålen bl. a. bör kunna gemensam beredning jordbrukspolitiska

och minst en gång om året ske så att lantbruksstyrelsen jordbruksnämnden

gällande bestämmelser m. m. Konsumentöverväger frågor om ev. ändringar

anser att dessa verk bör ha en mera fortlöpande kontakt i delegationen syfte att samordna verksamheten inom resp. områden.

Beträffande avseende prisregleringen får konsument-

förhandlingsformer delegationen anföra följande.

JU föreslår att beslut rörande prissättningen bör föregås av överlägg-

förhandlingsformerna förordnar JU att förhandlings-

ningar. Angående

funktionen den statliga sidan anordnas skild från jordbruksnämnden

på

att staten företräds av särskilt delegerade eller på annat sätt. I samgenom band därmed bör nämndens ombildas till en verksstyrelse med lek-

ledning mannainslag”.

delar JUzs angående de framtida

Konsumentdelegationen uppfattning

att m. m. i förhandlingsformerna förhandlingar angående prisregleringen framtiden bör ske mellan och skild från Den

två parter jordbruksnämnden.

som under de två senaste åren och som haft förhandlingsform tillämpats karaktär av under medverkan av jordbruksnämn-

trepartsförhandlingar och förhandlingsdelegation har i

den, konsumentdelegationen jordbrukets varje fall under denna tid som regel ej visat sig vara ändamålsenlig.

Därför får konsumentdelegationen föreslå att förhandlingar om prisregleringen och hithörande frågor i framtiden förs mellan två parter, nämligen

å ena sidan och en konsumenternas förjordbrukets förhandlingsdelegation

å andra sidan. Den sistnämnda kunde ha en liknande

handlingsdelegation

sammansättning som konsumentdelegationen har men vid dessa förhand-

kunde också de ledamöter i jordbruksnänindens tilltänkta leklingar ingå

som företräder förbrukarintressena (eller vid nuvarande mannastyrelse

företrädarna för konsumenter och handel som ingår i sammansättning

Som ordförande (och förlikningsman) borde

jordbruksnämnden). opartisk

för jordbruksnämnden leda förhandlingarna och teknisk

generaldirektören

expertis från jordbruksnämndexi skulle stå till förfogande. En dylik ordning skulle bl. a. ha den fördelen framför nuvarande system att parterna mera direkt kunde utan att som ibland har varit fallet hittills

ha överläggningar

förhand vara bundna av eventuella diskussioner inom jordbruksnämn-

på

den.

11. illarknadsregleringczr Syftet med prisreglering på jordbruksprodukter är att uppnå en av statsmakterna fastställd prisnivå, grundad på ett i förhållande härtill avvägt gränsskydd. Härutöver krävs olika slag av marknadsreglerande åtgärder, som hittills fått vidtagas av de s. k. regleringsföreningarna. Till stor del har

arbetet bestått i att av överskottsproduktion, så att

ombesörja avsättning

kunna den inhemska JU hävdar ”att

denna ej skall påverka prisbildningen.

mera radikal av inte är möjlig

någon omläggning prisregleringssystemet

bör tas upp då mer väf. n. och att frågan om en omläggning produktionen

JU:s förslag skall marknadssentligt understiger förbrukningen”. Enligt

även i fortsättningen få fullgöras av de särskilda reglereglerande åtgärder

men under Överinseende av prisregleringsmyndigheten.

ringsföreningarna Två föreslås inrättade, nämligen en för mejeripro-

nya regleringsföreningzir

dukter och en för och vilket konsumentdelegatio-

potatis potatisprodukter,

nen anser vara riktigt.

föreslås av JU bestå av 3 företrädare för

RegIeringsföreningczrnrts styrelser jordbrukskooperationen, 3 representanter för industri och handel, 2 statliga

samt dessutom av en företrädare för det direkta konsumentrepresentanter intresset, vilken senare bör utses av Kungl Majzt. Med hänsyn till att regle-

fortfarande kommer

ringsföreningarnas inflytande på prisutvecklingen

att bli och med till att livsmedelsposten är den tyngst vä-

väsentligt hänsyn

i konsumenternas budget, anser konsumentdelegationen JU:s förslag gande välbelänkt.

JU anser de interna regleringsaugifterna som t. ex. förmalningsavgift,

m. m. tillsvidare nödvändiga att bibehålla, men att de bör slaktdjursavgift avvecklas när minskar eller försvinner. Vidare hävdar JU

exportbehoven att av interna för att konkurrensskillnader i

uttagande avgifter utjämna olika delar av landet i princip icke bör förekomma. De tidigare kompensa-

föreslås framdeles falla inom ramen för målsättningen för tionsavgifterna

Konsumentdelegationen ansluter sig till JU:s uttalanden

prisrelationerna.

liksom även till om utformning och

förslaget en översyn av exportstödets anser vidare i likhet med JU att bör pröva över-

prisregleringsmyndigheten

av inkomster från interna avgifter till regleringsföreningarna med

föring

till behovet, varvid skall beaktas att inte görs högre än

hänsyn avgiftsnivån

nödvändigt.

De .subventioner som f. n. är av två slag, nämligen dels medel som

utgår

anvisas över statsbudgeten och dels sådana som utgår av införselavgiftsmedel. Av har under senare år fått disponeras intill

införselavgiftsmedel

160 kr för på jordbrukets område (normalraxiten), och milj. prisreglering

dispositionen av dessa medel understålls Kungl Majzt och riksdagen. Hittills har införselavgifterxia för fodermedel fördelats mellan resp. produk-

efter samråd mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förtionsgrenar handlingsdelegation. Med hänsyn till att införselavgifterxia måste betraktas som statliga medel i likhet med tullinkomster och till att fördelningen av dessa medel anses böra behovsprövas i framtiden anser konsumentdelegationen att även vid denna fördelning konsumentintresset bör vara företrätt. Konsumentdelegationen förutsätter att det av JU angivna maximibeloppet på 160 milj. kr icke får överskridas.

JU anför angående subventioner att sådana endast bör kunna utgå under begränsad period och bara i undantagsfall och att bidragen bör knytas till brukaren personligen. Konsumentdelegationen delar denna uppfattning och föreslår att man närmare studerar möjligheterna att använda subventioner i rationaliseringssyfte, t. ex. det sätt som föreslagits på av konsumentdelegationen (sid. 5). Däremot anser konsumentdelegationen ej att särskilt differentierat arealtillägg generellt bör utgå i syfte att stimulera

rationaliserings-

verksamheten. Industrins råvarukostnadsutjämning förordas av JU snarast bli föremål för en särskild utredning av handelspolitisk och tullteknisk natur. En sådan utredning pågår enligt uppgift och konsumentdelegationen får därför anhålla att få yttra sig on1 de framlagda förslagen när utredningen

föreligger.

12. zllarkzzadsregleringen för vegetabilier

JU framhåller betydelsen av att för ut-

marknadsregleringen spannmål

formas så att den inte hindrar en krympning av produktionsvolymen”. En mer genomgripande ändring av torde dock först

prisregleringssystemet

kunna bli aktuell i samband med att produktionen mera permanent understiger den inhemska förbrukningen. JU föreslår dels att prisortssystemet överses och att den kompensationsavgift som uttas vid import i stället för förmalningsavgift byggs in i införselavgiften. Systemet med rörliga införselavgifter för fodervaror måste enligt JU bibehållas i framtiden med hänsyn till dessas effekt Konsu-

produktionsstyrande på animalieproduktionen.

mentdelegationen delar i princip utredningens uppfattning i dessa hänseenden, men får beträffande prisrelationerna dels mellan olika vegetabilier och dels mellan fodersäd och animalier hänvisa till vad som under sagts avsnittet om prisrelationerna. V Beträffande marknadsregleringen för socker och har JU

fabrikspotatis

visserligen i viss mån tagit ställning, men eftersom båda dessa varuområden är föremål för avstår nu från

specialutredningar konsumentdelegalionen

att göra några uttalanden. Samtidigt förutsätter

konsumentdelegationen,

att tillfälle ges att framföra synpunkter när utredningarna föreligger.

13. Alarknadsregleringen för animalieprodukter I fråga om mjölk- och

fettregleringarna syftar utredningens förslag till en begränsning av mjölkproduktionen som skall minska smör-

överskottet och (i förening med en höjning av det inhemska smörpriset) göra det möjligt att sänka priset på konsumtionsmjölk.

Konsumentdelega-

tionen hälsar detta program med stor tillfredsställelse. I)et sedan

förkrigs-

tiden rådande förhållandet att mjölk- och margarinkonsu-menterna skall tvingas subventionera en oekonomisk mjölkproduktion för en smörtillverkning som ej behövs inom landet framstår för som

konsumentdelegationen

en anomali. Därför får konsumentdelegationen framhålla betydelsen av att mjölk- och fettregleringen snarast revideras på sätt som JU föreslagit. Särskilt beträffande avvecklingen av får konsument-

utjämningsavgifterna

delegationen understryka att krafttag bör tas för att så snart som möjligt få en sådan begränsning av produktionen, att succes-

utjämningsförfarandet

sivt kan avvecklas. Det kan emellertid tänkas att det med hänsyn till den inhemska produktions- och inte blir möjligt att den av JU

konsumtionsutvecklingen följa

uppställda tidtabellen för utjämningsavgifternas avveckling. Om smöröverskottet blir större än utredningen beräknat, torde en alltför snäv maximering av utjämningsavgifterna kunna få endera av två tänkbara konsekvenser. 1) Jordbrukarpriset på mjölk i mejeriområden med låg konsumtionsmjölksandel kan komma att bli betydligt lägre än i om-

jordbrukarpriset

råden med hög konsumtionsmjölksandel, och skillnaden härvid i pris skulle kunna bli väsentligt större än vad som kan motiveras med till olikhänsyn heter i fråga om transportkostnader o. dyl. 2) Priset på konsumtionsmjölk får lov att sänkas väsentligt mera än vad

utredningen beräknat.

Med hänsyn till detta förhållande kan det tänkas att avvecklingen ej kan

förverkligas på planerat sätt, men konsumentdelegationen förutsätter att

i så fall åtminstone tidtabellen för sänkningen av priset på konsumtionsmjölk hålles. Huruvida den föreslagna höjningen av verkli-

importavgifterna på smör

gen kommer att till fullo utnyttjas för en höjning av det inhemska smörpriset blir bl. a. beroende av smöröverskottets storlek, exportprisets läge

samt mejeriorganisationernas av den inhemska

bedömning efterfrågans priselasticitet. Konsumentdelegalionen tillstyrker emellertid att införselavgifterna för smör får höjas enligt fastän

utredningens förslag gränsskyddet

därigenom väntas komma att stiga högt över genomsnittet. Beträffande de olika får

mjölktilläggens avveckling konsumentdelegatio-

nen tillstyrka JUzs Detta gäller även förslag. förslaget att regleringsavgiften för fetter och fettråvaror skall borttas nästa år. no-

Konsumentdelegationen

terar f. ö. med tillfredsställelse att JU tanken frångått på en produktionsanpassad konsumtion på mejerivaruområdet och skulle även framhålla

vilja

värdet av att man så kan få ett korrektiv den inhemska

småningom på

produktionens effektivitet genom viss ökning av t. ex.

importmöjligheterna,

beträffande ost. Vidare anser det att man

konsumentdelegationen riktigt

uttryckligen behandlat mjölk- och köttproduktionen ur

marknadsmässiga

synpunkter som två fristående produktionsgrenar, och att det därför under normala förhållanden är att köttfördelaktigare importera en marginell kvantitet än att av hänsyn till köttförsörjningen upprätthålla en onödigt

hög mjölkproduktion.

kött- och fläskregleringexi får konsumentdelegationen tillstyrka

Angående

för kött och fläsk i prinutredningens förslag att det statliga lagringsstödet

bör endast under vilket för övrigt

cip utgå då priserna ligger mittprisnivån,

var fallet före 1963/64. JU:s är bl. a. att ”kan

motivering lagringsstödet

verka lindrande av till efterfrågan inom lan-

på en anpassning produktionen det”. Härvid bör av de samhällsekonomiska kostna-

bl. a. en bedömning derna för med kostnaderna för export vara vägle-

lagringsstöd jämförda dande.

JU:s att den framtida ä g g r eg l e r i n g e n i stort sett bibehålls

förslag oförändrad av konsumentdelegalionen. Konsument-

tillstyrkes i princip

får dock anföra att, om för broiler i fram-

delegationen fryslagringsbidrag

tiden skall härför överensstämmer med dem som föreslås

utgå, reglerna

för kött och fläsk. Det kan för övrigt med hänsyn till broilerprodukgälla tionens karaktär om överhuvudtaget är be-

ifrågasättas fryslagringsbidrag

hövliga, bl. a. därför att möjligheterna till en markiradsanpasszid produk-

och produktion under året år avsevärt större än tionsplanering en jämn vad fallet är för nötkött.

Sammanfattning av Iconsunzezztdelegaiionens förslag och synpunkter

anser att huvudmålet för den framtida jordbruks- Konsumentdelegationen politiken bör vara att med olika medel skapa ett ur samhällsekonomisk

rationellt svenskt jordbruk.

synpunkt

understryker tidsfaktorns betydelse för rationaliseringsar-

Delegationen betets bedrivande. En konsekvent tillämpad för

lämpliga prisdifferentiering

kan leda till vid stora och rationella före-

produktionen produktionsökning

samtidigt son1 minskar vid små och orationella företag.

tag produktionen

inom jordbruket kan också möjliggöra rationali- Strukturrationaliseringen seringsvinster ino111 livsmedelsindustrin, t. ex. mejerihanteringen.

om markanskaffning och finansieringsstöd tillstyrks. Dele-

Förslagen

framför tanken särskilda arealbidrag under viss tid för sådana gationen på

som tas ur åkerdrift och i stället används för extensiv drift i form

jordar

av betesmark, där detta är lämpligt.

av stödet till forskning, utbildning och rådgivning under-

Betydelsen

går emot begränsningen av möjligheterna till vuxenstryks. Delegationen

till brukare som är under 45 år eller har företag med minst 20

utbildning

hektar åker. Utbildningsbehovet och utbildningsformerna behöver närmare

penetreras.

Ökade insatser det arbetsmarknadspolitiska området erfordras. Där-

på

emot finner delegationen förslaget om kontant omställningsbidrag tveksamt.

Delegationen finner att den av jordbruksutredningen förordade principen om ett i stort sett likformigt kan komma att visa sig svår att

gränsskydd

förverkliga i pr-aktiken.

finner kunna acceptera att man fortsätter

Delegationen sig i huvudsak att i stort sett tillämpa en s. k. men förordar närmare analys av

högprislinje

på vilka områden en lågprislinje skulle kunna komma i fråga.

Beträffande ställer sig delegationen tveksam till

prisregleringssystemet utredningens automatiskt verkande regler och förordar närmast en ordning med årsvis fastställda avgifter, mittpriser och prisgränser. Med vidgade prisgränser skulle man kunna få en viss anpassning till de internationella priserna och utrymme för Ökad rörlighet på den svenska markn-aden. Vid den årliga av importavgifterna och prisgränserna kan hänsyn tas

översynen till bl. a. produktions- och kostnadsutvecklingen.

Delegationen förordar pris efter prestation vid leveranser från jordbruken till livsmedelsindustri och handel. Det är angeläget att den utlovade insynen i den s. k. noteringsverksamheten genom pris- och kartellnämxiden effektueras och att jordbrukets föreningsrörelse i konkurrenshänseende bedöms enligt samma normer som näringslivet i (ivrigt.

Prisförliandlingar föreslås föras mellan två parter, jordbrukets förhandlingsdelegation och en konsumenternas förhandlingsdelegation. I den senare kan därvid bl. a. ingå de ledamöter i jordbruksnämndens tilltänkta lekmannastyrelse som företräder förbrukarintressena. Generaldirektören för jordbruksnämnden bör som opartisk ordförande och förlikningsman leda förhandlingarna.

Delegationen tillstyrker utredningens förslag att marknadsreglerande åtgärder i fortsättningen skall fullgöras av särskilda regleringsföreningar med en särskild företrädare för konsumentiiltresset i styrelsen. Det maximibelopp av 160 milj. kronor av importavgiftsniedel som hittills fått disponeras för prisregleringsändamål får ej ökas.

Delegationen understryker betydelsen av att mjölk- och fettregleringen snarast revideras på sätt som utredningen föreslagit och förordar att man under alla förhållanden följer en viss tidtabell för sänkning av priset på

konsumtionsmjölk.

Delegationen anser det också riktigt att behandla mjölk- och köttproduktionen ur marknadsmässiga synpunkter som två fristående produktionsgrenar. Under normala förhållanden är det fördelaktigare att importera en marginell köttkvantitet än att av hänsyn till köttförsörjningen upprätthålla en onödigt hög mjölkproduktion.

Stockholm den 14 oktober 1966.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation

Gustav (Jederwall

/ Bengt Kristensson

I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade, ledamöterna Bo Bergström, Erik Brandt, Lillemor Erlander, Lars Lindberger, Börje Lindgren, Harry Sjöström, Henry Svensson och Thord \Vallén (som suppleant för Sune Eriksson).

Styrelsen för lantbrukshögskolan:

Genom remiss den 23 juni 1966 har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anbefallt styrelsen för lantbrukshögskolan att avgiva yttrande över 1960 års betänkanden Den framtida jordbruks-

jordbruksutrednings

politiken (SOU 1966:30 och 31).

Högskolans styrelse, son1 i ärendet hört kollegienämnden, har sedan vissa utgångspunkter för yttrandet angivits i huvudsak samlat sina synpunkter som kommentarer till betänkandets del B, mål och medel för den framtida

jordbrukspolitiken.

Lantbrukshögskoløzns Iztgångspunkter och allmänna -

program Målet för den samhällsekonomiska politiken är att främja en balanserad ekonomisk utveckling som möjliggör en stigande levnadsstandard för samt-

_ liga befolkningsgrupper. Detta förutsätter att näringslivet fortlöpande anpassas- till inträffande förändringar. Jordbrukspolitiken bör därför ha till mål att, som ett led i hela näringslivets till ändrade förhållan-

anpassning den, underlätta den fortsatta omställningen i lantbruket, som är motiverad av ekonomiska skäl och även ur andra synpunkter befinnes önskvärd.

Vid angivandet av målsättningen för jordbrukspolitiken talar den kortsiktiga utvecklingen på världsmarknaden för livsmedel för en stark krympning av den totala produktionsvolymen i svenskt jordbruk. Å andra sidan föreligger i vårt land en bestämd önskan att upprätthålla en betydande livsmedelsberedskap. Utredningens egna analyser jämte senare tillgänglig internationell statistik visar vidare, att den globala livsmedelsförsörjningen på lite längre sikt går mot stora bristsituationer, vilket kan leda till ökad

efterfrågan på jordbruksprodukter.

Omvårdnaden av landskapsmiljön tilldrager i välståndssamhållet sti-

sig

gande intresse. Med ökad levnadsstandard är man uppenbarligen beredd att satsa samhällsresurser för att upprätthålla en ur trivselsynpunkt positiv sådan miljö. Bibehållandet av öppna, icke skogbevuxna arealer är ur denna synpunkt av värde i stora delar av landet. Denna kan

miljömässiga tillgång

icke utan alltför stora kostnader bevaras med mindre -

än att ett jordbruk

ett rationellt sådant - Nu självfallet av någorlunda omfattning bedrivs. berörda förhållanden talar emot en stark av jordbrukets

krympning produktionsvolym.

En kvantitativ precisering och en av ovannämnda faktorer

avstämning

finner styrelsen icke att göra. Med hänsyn härtill och mot bakgrun-

möjlig

den av nuvarande insats av produktionsfaktorer i svenskt jordbruk synes frågan om resursutnyttjandet vara av större intresse än frågan om produktionsvolymen. Ur såväl samhällets som näringens synpunkt är det önskvärt att starkt minska insatserna i jordbruket av produktionsfaktorer som inte kan utnyttjas på ett ekonomiskt effektivt sätt. Därvid kan vid en snabb rationalisering produktivitetsstegringarna i jordbruket bli så stora, att nedskärningen av faktorinsatserna inte leder till någon nämnvärd krympning av produktionsvolymen. Eftersom hög produktivitet är en grundläggande förutsättning för jordbrukets konkurrensförmåga på längre sikt anser styrelsen att jordbrukspolitiken bör inriktas på främjandet av en så snabb effektivitetshöjning som möjligt inom näringen. Om under anpassningsperioden produktionsvolymen sjunker långsammare än avsett är detta enligt styrelsen en mindre nackdel än om rationaliseringstakten bromsas.

Med denna utgångspunkt blir en väsentlig hur den inhemska jord-

fråga

bruksproduktionen skall kunna ske under så rationella former som möjligt. Då detta under biologiskt, tekniskt och ekonomiskt framåtskridande förutsätter långtgående förändringar i näringen som en framträdande

ingår

del i jordbrukspolitiken att produktionsresursernas omställning

befrämja

både inom näringen och mellan denna och andra näringar samt att underlätta för berörda befolkningsgrupper att anpassa sig till de ändrade betingelserna.

Rationaliseringsverksamheten bör sikta på en förbättring av näringens företagsmässiga och regionala struktur. Härvid är av central betydelse att skapa rationella lantbruksföretag med möjligheter att successivt följa med i den biologiska, tekniska och ekonomiska utvecklingen. Viktigt är även att befrämja uppkomsten och utvecklingen av ett effektivt

produktions-, transport- och förädlingsmönster för livsmedelsråvarorna.

Rationaliseringsinsatserna bör även sikta på att skapa en sådan miljö, att jordbrukets krav på ny kunskap fortlöpande kan tillgodoses. Härför fordras en medveten och kraftfull satsning på insamling av

och utnyttjande biologiska, tekniska och organisatoriska nyheter inom och utom landet,

på

forsknings- och utvecklingsarbete samt på en effektiv spridning av ny kunskap till näringsgrenens utövare. Hittills har såväl av nyheter

insamling

som forsknings- och utvecklingsarbete samt upplysningsverksamhet

på

jordbrukets område ägnats ett allt för begränsat intresse i vårt land för att

möjliggöra en tillfredsställande rationalisering av näringen.

En effektiv satsning på måste kombineras med

rationaliseringsområdet

åtgärder för att öka rörligheten hos mark och arbetskraft. Detta är nödvändigt för att skapa expansionsutrymme för de utvecklingsbara företagen. Av olika skäl föreligger inom stor områden. Sam-

jordbruket tröghet på dessa hället bör därför närmare överväga skilda att öka markresur-

möjligheter

sernas och arbetskraftens rörlighet.

I fortsättningen kommer de enskilda kapitlen i utredningen att behandlas utifrån ovan redovisade allmänna grundsyn.

B I. Allmänna utgängjsptznkter för den frazniida jordbrukspolitiken Kapitel

konstaterar att det finns motstridiga huvudtendenser för den Utredningen internationella livsmedelsförsörjningen och att dessa olika tendenser gör en

Å ena sidan har man de på grund av framtidsbedömning ytterst vansklig. befolkningstillväxten snabbt växande potentiella behoven i u-länderna, vilka täckas av den förväntade Å andra sidan

ej kan produktionsökningen.

bristen och u-ländernas strävan att Öka synes på köpkraftig efterfrågan sina exportinkomster komma att leda till svårsålda livsmedelsöverskott i de västerländska industriländerna. För de närmaste 10 åren anser utred-

att den efterfrågan livsmedel ej kommer att över-

ningen köpkraftiga på

varför i stort sett det nuvarande läget på den interstiga produktionen, nationella marknaden kommer att bestå under denna tidrymd.

delar utredningens uppfattning om det internationella läget un-

Styrelsen der de närmaste åren. På längre sikt måste utvecklingen bedömas såsom mera oviss och mera osäker än vad utredningens analyser visarl. En om-

mot världsmarknadspriser kan komma tidigare än beräksvängning högre nat, varvid om nedpressning produktionsvolyni blir

frågan av jordbrukets ett andrahandsintresse.

Utredningen förordar, efter ett samhällsekonomiskt resonemang, att Sve-

stöder u-ländernas annat sätt än genom direkta livsmerige utveckling på delsleveranser. vill ansluta sig härtill men anser dock att frågan

Styrelsen om u-ländernas livsmedelsförsörjning har betydligt större dimensioner än vad som av utredningen. Utan att itärmare ingå härpå vill styrelsen

framgår

att de överskott som tid efter annan kan understryka utredningens förslag

- trots _ bör kunna uppkomma i Sverige sjunkande självförsörjningsgrad utnyttjas enligt de allmänna riktlinjer som gäller för denna

i u-landshjälpen

och de internationella organisationernas verksamhet. hjälpverksamhet

Det är dock enligt styrelsens mening främst angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt teknisk hjälp i syfte att få till stånd en radikal höjning av produktiviteten inom jordbruket i u-länderna. Viktiga faktorer i denna produktivitetsöknirtg är ökade insatser i för u-länderna anpassad jordbruksforskning och utbildning. Sverige torde ha förutsättningar att på dessa områden kunna göra en betydande insats.

Ett omfattande projekt, vari bl. a. ingår forskning och utbildning på jordbrukets område, håller för närvarande på att planeras i Etiopien i SIDA:s

medverkan av personal från lantbrukshögskolan. För en utregi och under byggnad av dylika projekt erfordras emellertid enligt styrelsens mening ökade resurser för utbildning av svenska i

specialister på jordbruksproblem

1 Jfr uttalanden av OECD:s generalsekreterare, professor T.. Kristensen.

u-länderna och för forskning om tropisk jordbruksdrift med alla de problem som denna brottas med. Ur effektivitetssynpunkt kan det i vissa fall vara lämpligt att forsknings- och undervisningsprojekt organiseras på en bredare internationell bas, där högskolan kan medverka inom de områden som ur samverkans synpunkt ger bästa resultat.

Kapitel B 3. Den jordbrukspolitiskrl målsättning/tält

Produktionsmålsättningen Till grund för utredningens bedömning av den framtida jordbruksproduktionens omfattning har bl. a. legat beredskapsmotivet och utvecklingen av världens försörjningsbalans (vårldsmarknadsprisernas utveckling).

Utredningens beräkningar och bedömningar av erforderlig fredstida produktion för att klara en avspärrning är baserade på en rad antaganden rörande möjligheterna till produktionsomställning och omläggning av konsumtionsvanorna. Därvid synes utredningen ej tillräckligt ha klarlagt de tekniska möjligheterna att vid en avspärrning snabbt ställa om en intensiv animalieprodttktion till en intensiv spannmålsodling. För att kunna genomföra en sådan omställning måste det finnas en tillräcklig maskinpark för spannmålsodling och tillräcklig torkningskapacitet. Det nuvarande förhållandet med en totalt sett ganska stor överkapacitet vad beträffar skördetröskor och andra maskiner kan knappast förväntas bestå i de framtida, stora och rationella lantbruksföretagen. Utredningen har ej heller tillräckligt beaktat att den tekniska utvecklingen medför att jordbruket blir allt känsligare för en avspärrning. Det är viktigt att tillräckliga drivmedelslager finns, liksom förråd av reservdelar till de importerade maskinerna. Vidare krävs ett kontinuerligt utvecklingsarbete för att få fram lämpliga ersättningsdrivmedel för traktorerna vid zivspärrning. Utredningen synes vidare ha utgått från att förändringarna i de nuvarande kostvanorna nästan enbart är föranledda av en höjd konsumtionsstandard. De är emellertid också i hög grad beroende av den allmänna livsföringen och samhällsstrukturens förändringar. En jämförelse med förhållandena under andra världskriget hade varit Därvid skulle bl. a. ha nu

på sin plats. framgått, att gifta kvinnor i långt högre grad än tidigare är sysselsatta utanför hemmet, och färdiglagad och på olika sätt förberedd mat spelar i nära nog alla hushåll en långt mer dominerande roll än tidigare. En radikal av matvanorna

omställning

blir därför säkerligen svår att genomföra. I dagens urbaniserade samhälle torde det också vara svårare för den enskilde att utdryga livsmedelstillgången genom egen odling, kaninuppfödning, hushållsgrisar, fiske etc., som skedde i icke ringa omfattning under sista kriget.

Den av utredningen föreslagna sänkningen till

av självförsörjningsgraden ca 80 procent är följaktligen en uppskattning, byggd på ovissa och diskutabla förutsättningar. Utredningen har ej heller klart preciserat vad den

avser med Likaså har man inte heller tillfreds-

80 procent självförsörjning. ställande visat vilka samhällsekonomiska vinster som skulle erhållas genom en En mera saklig bedömning av produktionsvoly-

produktionskrympning.

mens storlek är därför svår att göra på grundval av utredningens material.

Enligt beräkningar som utförts vid lantbrukshögskolan skulle en nedbantning av den totala produktionen från nuvarande sjålvförsörjningsgrad till 80 procent ungefär minska produktionsmedelsåtgången av arbetskraft med 13 procent, av mark med 15 procent och av kapital exkl. mark med 12 procent. I dessa beräkningar har då förutsatts att nuvarande teknik bibeliålles, att en likformig minskning _sker av hela produktsortimentet och att minskningen sker på marginalen. I kalkylen måste därjämte importkostnaderna för ifrågavarande livsmedelskvantitet beaktas.

Som bl. a. visats i SOU 1963:66 föreligger i genomsnitt ett betydande avstånd mellan känd och tillämpad produktionsteknik inom jordbruket. Vid lantbrukshögskolan har under senare år företagits studier i syfte att närmare analysera de totala resursbehoven för produktion av inhemsk livsmedelsförbrukning 1975. Enligt de utförda beräkningarna skulle med rationell produktionsteknik detta behov kunna tillgodoses med en resursmängd som innebär att 40 procent av arbetskraften och ungefär 35 procent av marken skulle kunna frigöras för andra ändamål. Jäniväl de långsiktiga kapitalbehoven blir avsevärt mindre.

Man finner sålunda att de potentiella, samhällsekonomiska vinsterna i fråga om frigörandet av mark och arbetskraft är väsentligt större vid övergång till rationell teknik och vid insats av ny teknik än vid den krympning av självförsörjningsgraden, som utredningen diskuterat.

Enligt styrelsens uppfattning bör sålunda målsättningen för jordbrukets framtida storlek formuleras son1 en krympning av faktorinsatserna i kombination med en snabb rationalisering och icke primärt som en krympning av produktionsvolymen.

Målsättning för rationaliseringspolitiken

och prispolitiken.

Styrelsens synpunkter på målsättningen för rationaliseringspolitiken redovisas i följande avsnitt om rationaliseringen och dess planering medan synpunkter på målsättning framföres i kapitel B 8: Utgångspunk-

prispolitikens

ter för prispolitiken.

Kapitel B 4. Rationaliseringen och dess planering

Utredningen anser att den långsiktiga rationaliseringspolitiken bör ha till

mål att skapa så effektiva företag som möjligt. För att underlätta såväl effektiviseringen inom jordbruket som utflyttningen av resurser från näringen erfordras enligt utredningen såväl ett fortsatt samhälleligt rationaliseringsstöd (i traditionell mening) som ett aktivt omställningsstöd.

I utredningen Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar (SOU 1963: 66) konstaterades, att jordbruket i Sverige ökat sin nettoproduktivitet (insats -- med år från tiden före

avkastningsrelationen) ca 1,5 procent per

kriget till slutet av 1950-talet. Detta innebar ungefär samma Ökning som i övriga länder i Västeuropa, medan däremot Danmark och USA visade en något större förbättring. Dessutom konstaterades i denna utredning att produktionsvärdet per arbetare var lägre i Sverige än i såväl USA som Danmark och Storbritannien.

Under senare år har utvecklingstakten i svenskt jordbruk varit högre, ca 2,5 procent per år. Detta är dock inte i nivå med genomsnittet för svensk industri (drygt 3 procent). Även om det i jordbruket finns grupper som rationaliserat starkare, torde dessa ändå inte kunna komma upp i den expansiva industrins produktivitetsförbättring. Den rationalisering som skett i jordbruket har huvudsakligen måst användas till att öka inkomsterha för den låglönegrupp som jordbruket utgjort, medan relativt ringa del kommit konsumenterna till godo.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden är det enligt styrelsens mening synnerligen angeläget att intensifiera rationaliseringen dels för att förbättra det ekonomiska resultatet i jordbruket, dels för att på längre sikt kunna sänka konsumenternas livsmedelskostnader. Härvid erfordras avsevärda insatser genom samhällets medverkan.

Enligt SOU 1963:66 föreligger eftersläpning dels om strukturratio-

ifråga

naliseringen, dels ifråga om avkastningsstegringen per hektar och djurenhet. Däremot ligger svenskt jordbruk tämligen väl framme när det gäller mekaniseringen. För att kompensera dessa brister erfordras betydande insatser med syfte att öka företagens storlek och att genom forskning och försöksverksamhet få fram en bättre produktionsteknik. Det erfordras vidare stora insatser på rådgivnings- och utbildningsområdena för att få denna teknik snabbt känd och tillämpad bland

jordbrukarna.

I anslutning till B 3 redovisade styrelsen de vinster och resurs-

kapitel

minskningar som effektiviseringen genom införandet av ny teknik kan förväntas ge upphov till. Därav framgick att vid rationell teknik torde självförsörjning vid förväntad konsumtion 1975 kunna uppnås med ett resursbehov som understiger behovet idag med ca 40 procent för arbetskraften och ca 35 procent för marken. En allmän övergång till en rationell teknik kommer emellertid att kräva en mycket omfattande strukturrationalisering och en starkt ökad investeringsverksamhet. Om man förutsätter en genomsnittlig arbetsinsats per företag av ca 5.000 arbetstimmar och rationell teknik, skulle det endast erfordras ca 40.000 företag för att klara

självförsörjningen.

Mer än halva åkerarealen skulle därvid behöva strukturrationaliseras. Vidare skulle detta kräva mycket stora investeringar, vilka emellertid

på lång

sikt visserligen blir lägre än vid nuvarande företagsstruktur men som vid genomförandet ändå kräver ett nytt av 10-15 miljarder

kapitaltillskott

kronor. Dessa måste beaktas vid bedömningen av

betydande kapitalbehov

vilka låneramar som erfordras för rationaliseringsverksamheten.

Styrelsen vill med stöd av ovanstående understryka betydelsen av att jord-

utformas så att den främjar uppbyggandet av en rationell brukspolitiken

Det är härvid inte lämpligt att fastlägga några särproduktionsapparat. skilda som mål för En optimal resurs-

företagstyper rationaliseringsarbetet.

kräver anpassning till nya förhållanden. användning en ständigt fortgående Vidare blir de lokala förhållandena till stor del för vilken

mycket avgörande

företagsform och driftsinriktningsom är bäst.

Vad beträffar utformning framför utredningen flera förslag

planeringens till men i stort sett utan större ändring av nuvarande för-

påbyggnad någon

hållanden. Styrelsen vill i anslutning till de framförda Synpunkterna göra följande kommentarer.

Vad den centrala planeringen vill styrelsen framhålla

gäller och regionala

bör uppgöras i samråd med berörda vetenskapliga institutioner att planerna och att dessa inte endast skall tjäna som underlag för lantbruks-

planer nämndernas arbete utan även kunna vara till ledning för de enskilda jord-

brukarnas handlande,

I det fortsatta rationaliseringsarbetet kommer de statliga lånegarantierna att vara ett viktigt medel. Med stöd av dessa får lantbruksnämnderna stora

att rationaliseringsarbetet. Styrelsen vill framhålla att möjligheter påverka stora krav då måste ställas på den personal, som skall handha detta arbete. För detta krävs en kännedom om rationaliseringsmöjligheter och

ingående

rationaliseringsvägar. Tillfälle måste därför beredas dem att fortlöpande följa den och jordbruksekonomiska utvecklingen, så att

jordbrukstekniska

arbetet ej stelnar i formerna.

Utredningen föreslår att Statens Jordbruksnämnd, Statistiska Central-

tillsammans utarbetar årliga redogörelser för byrån och Lantbruksstyrelsen

ifråga om livsmedel. Styrelsen vill här påpeka att försörjningssituationen denna redogörelse inte endast bör vara historisk utan även bör bestå av en framåtsyftande prognosdel, stödd av forskning på prognossidan.

Utredningen konstaterar att naturvårds- och fritidsintressena i viss mån kan konkurrera med jordbruk och skogsbruk i fråga om marktillgångarna. Vanligtvis torde emellertid såväl jordbruks- och skogsbruksintressena som naturvårds- och fritidsintressena kunna samordnas. På grund av den ökade fritidsverksamheten i skog och mark blir det dock för varje år allt

med en planeringsverksamhet, vid vilken alla de berörda inangelägnare tressena kan vägas mot varandra. Styrelsen delar denna uppfattning och vill i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att dessa frågor integreras med övrig samhällsplanering. Härför erfordras en förstärkning av resurserna för forskning och undervisning varvid, som nedan närmare utvecklas, lantbrukshögskolan torde kunna bli en naturlig bas för denna expansion.

l)en av markresurser jordbruket, som nu pågår, tar sig

friställning från ofta former som är otillfredsställande ur landskapsvårdande synpunkt och med hänsyn till fritidsintressena. Frågan om hur ett ur samhällelig syn-

tillfredsställande av dessa friställda arealer skall åstadpunkt utnyttjande kommas är hittills mycket ofullständigt belyst. Biologiska och estetiska problem men även samhälls- och företagsekonomiska samt juridiska frågor kräver här sin lösning, liksom planeringsverksamhetens innehåll och organisation. Forskningen vid lantbrukshögskolan har hittills främst varit inriktad att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av jordbrukets markre-

på

surser i växtodling och djurskötsel. Styrelsen önskar förorda att forsk-

och undervisningen vid lantbrukshögskolan utvidgas att även omningen fatta ansvaret för studier av möjligheterna att på ett ur samhälletstsynpunkt tillfredsställande sätt utnyttja de markresurser, som nu friställes från jordbruket. Denna expansion, vartill ökade resurser självfallet krävs, torde vara särskilt lämplig att genomföra vid lantbrukshögskolan, eftersom det där redan finns specialister som arbetar i nära angränsande områden såsom grundläggande naturvetenskapliga ämnen, markvård, växtodlingslära, trädgårdskonst och naturvård samt ekonomi.

Utredningen föreslår inrättandet av ett företagsregister, vilket skall kunna användas i det direkta rationaliseringsarbetet, i den officiella jordbruksstatistiken och för skördeskadeskyddet. Dessutom kan det vara ett hjälpmedel vid uppskattningar av det totala resursbehovet i jordbruket samt vid studier över produktionens lokalisering. Enligt styrelsens uppfattning bör ett företagsregister ha stor betydelse både för rationaliseringsarbetet och tör forskningen.

Kapitel B 5. MarIcanskufinings- och /inunsieringsirågor Utredningen konstaterar att det i Inånga av våra bästa jordbruksbygder kan vara svårt att till godtagbara priser förvärva mark för rationaliseringsändamål, medan det i mindre välbelägna bygder långt från tätorter och med minskande antal arbetstillfällen ofta kan vara svårt att avyttra icke utvecklingsbara brukningsenheter. Allt som allt inverkar givetvis dessa förhållanden ogynnsamt på rationaliseringsverksamheten genom att utbudet av mark för rationaliseringsändamål hålles tillbaka, genom att arbetskraft bindes vid icke rationella enheter och genom att priset på mark pressas upp utöver den nivå jord- och skogsbruket kan förränta. Utredningen anser också att kraftiga insatser bör göras för att lösa jordbrukets markanskaffningsproblem och konstaterar att för ändamålet behövs olika samverkande åtgärder.

Möjligheterna att förvärva mark och trygga kapitalförsörjningen kommer utan tvekan att vara av stor betydelse när det gäller att påverka rationaliseringsutvecklingen, varför styrelsen helt delar utredningens uppfattning att kraftiga insatser bör göras för att lösa jordbrukets markanskaffningsproblem. Styrelsen finner det dock synnerligen tveksamt om de av

för att få loss de stora utredningen föreslagna åtgärderna är tillräckliga arealer som erfordras för av rationella Lik-

uppbyggandet jordbruksföretag.

artade synpunkter framföres också i en reservation av herr Lindbeck m. fl., där på sid. 289 sägs: ”För att målet för strukturrationaliseringen skall kunna uppnås är det nödvändigt att få till stånd en rörlighet i markdispositionen av en helt ann-an storleksordning än som hittills förekommit. Utredningen borde enligt vår uppfattning trängt djupare in i detta problemkomplex och kommit fram till mer genomgripande åtgärder.

Styrelsen vill framföra följande synpunkter rörande markanskaffning och finansiering.

anser det önskvärt med en ändring i arrendelagstiftitingen i

Utredningen den riktningen, benägenhet att utarrendera jord ökar. Sty-

att markägarnas relsen delar denna och vill framhålla att arrendeinstitutet bör

uppfattning kunna få en allt större i lantbrukets rationalisering. Dc framtida

uppgift

blir med och genom ett arrendeföretagen nödvändighet kapitalkråvande, system kan finansieringsbehovet för den enskilde jordbrukaren begränsas. Anpassningen av företagets markresurser kan härigenom enkelt regleras.

kommer också till stånd mellan ägare och företagare. En riskutjämning

Nuvarande arrendelagstiftning verkar dock återhållande på jordägares benägenhet att arrendera ut, särskilt då genom de sociala arrendebestämmelserna om för jordägare samt optionsrätt och lös-

byggnadsskyldighet

för arrendator. En ändrad bör därför ge

ningsrätt arrendelagstiftning

gynnsammare förutsättningar än de nuvarande för strukturrationalisering

arrende. En praktiskt lämplig avvägning mellan olika intressen ingenom nebärande ökad avtalsfrihet mellan jordägare och arrendator samt ändrad fördelning av byggnadsskyldigheten torde vara möjlig.

delar utredningens uppfattning att läneramarna bör utökas,

Styrelsen

men anser med till vad som tidigare anförts om de stora investe-

hänsyn ringar, som erfordras för att få fram rationella företag, att de föreslagna höjningarna är väl blygsamma.

Utredningen anser det inte motiverat att ändra den nuvarande ordningen att endast enskild skall kunna få och driftslån. Sty-

person jordförvärvslån

relsen har inte kunnat finna ekonomiska motiv härför och anser att även juridisk person i vissa fall, t. ex. aktiva jordbrukare, som önskar driva jordbruk gemensamt i bolagsform, skall kunna komma i åtnjutande av dessa lån. Styrelsen förutsätter härvid att även till rena skogsfastigheter

skall kunna utgå garantilån.

Vad beträffar det särskilda statsstödet för de koncentrerade rationaliseringsinsatserna (KR-verksamheten) föreslår utredningen att verksamheten skall fortsättas och utvidgas. Styrelsen vill framhålla vikten av att noga analysera hittillsvarande verksamhet innan beslut fattas om utvidgning av densamma, detta inte minst med tanke på en eventuell prisdifferentiering till förmån för mjölkproduktionen i norra Sverige.

En av grundförutsättningarna för att kunna följa rationaliseringsverksamhetens effekt och därvid rationaliseringstakten och för att kunna bedöma eventuella lönsamhet ekonomiska reinvesteringars är att företagens sultat registreras på ett tillfredsställande sätt. Mycket få jordbrukare har emellertid för närvarande en ordnad Man räknar med att en-

redovisning.

dast 25.000-30.000 jordbrukare för regelbundna om inanteckningar komster och utgifter. Av dessa är det bara ungefär som 10 procent fullföljer räkenskaperna med bokslut och ekonomisk resultatanalys. Allvarligast är emellertid att de bokslut som blir föremål för statistisk bearbetning (den s. k. jordbruksekonomiska undersökningen) är koncentrerad till vissa storleksgrupper (5-

50 ha åker).

Med hänsyn till de relativt stora statliga insatserna i form av

lånegaran-

tier vill styrelsen framhålla angelägenheten av att stimulera en

bokförings-

verksamhet där en tillfredsställande även från större resullatanalys ingår

gårdar.

Kapitel B 6. Forskning, och rådgivning

utbildning

F 0 r s k n i n g

I fråga om behovet av och försöksverksamhet anför forskning utredningen bl. a. följande:

”Utvecklingstakten i jordbrukets rationalisering bestäms på lång sikt i

hög grad av de resurser, som satsas på forskning och försöksverksamhet. Genom den snabba tekniska ställs alltfler

utvecklingen effektiviseringsvägar

till jordbrukets förfogande. Med hänsyn till den stora betydelsen av och försöksverksamhet

forskning

för jordbrukets att ökade resurser

vidareutveckling är det ytterst väsentligt,

satsas härpå och att resurser bästa sätt. Vi anser

tillgängliga utnyttjas på

det också betydelsefullt, att målinriktad d. v. s. forskning ges ökat utrymme, forskning, som direkt är inriktad att öka jordbrukets på produktivitet. Forskningen måste omfatta hela produktionskedjan, d. v. s. även förädlingen av råvarorna, samt vara anpassad till olika

jordbruksområdens specifika förutsättningar.”

Styrelsen delar helt utredningens och vill fram-

uppfattning ytterligare

hålla att i ett långsiktigt perspektiv främst

produktivitetsförbättringen sy-

nes bli betingad av och tekniska

utvecklingen av nya biologiska framsteg.

Som tidigare påpekats i detta yttrande framkommer emellertid sådana för närvarande icke så snabbt att jordbruket eller det kombinerade

jord-sk0gs-

bruket kan hålla samma som svenskt i

utvecklingstakt näringsliv övrigt.

Sedan länge har också utvecklingsarbetet mindre ägnats uppmärksamhet i lantbruket än inom industrin. De direkta insatserna

i högre utbildning,

forskning och försök uppgick under 1950-talet för jordbrukets del till en-

i råvaruledet. Genom de senaste årens dast 0,5 procent av produktionsvärdet och försöksverksamheten är motsvarande proupprustning av forskningsmot inom industrin. Då forskning och centtal nu ca 1 procent ca 2 procent kommer att vara av stor betydelse för resultatet av raförsöksverksamhet måste vid en rationell avvägning av resurserna

tionaliseringspolitiken

större insatser än för närvarande krävas på området, om näringen sentligt sikt skall kunn-a konkurrera med industrin om arbetskraft och kapå längre undvikande av dubbelarbete är det härvid viktigt med en sampital. För av statlig och statsunderstödd forskningsverksanihet på lantbruordning kets område, vilket utredningen även påpekat. Av världens totala insatser och försöksverksamhet svarar på forskningsför liten del. av de resultat som framkommer Sverige en mycket Då många utomlands även kan Lltnyttjas i vårt land är det för jordbrukets utveckling i framtiden med ökande insatser för insamling av nyheter inom nödvändigt i andra länder. Här kan olika vägar följas. I första försök och forskning hand bör detta ske ytterligare anslag till dokumentationsverksamgenom bör ökade resemedel ställas till förfogande för forskarna och het. Vidare anslag för gästforskare utökas. Enligt styrelsens uppfattning högskolornas är en starkt ökad utefter dessa linjer på insamling av i utlandet satsning framkommande och rationellt sätt att öka introduktionen nyheter ett billigt

av ny teknologi i jordbruket.

De totala och utbildningsanslagen till statliga och halvstalliga forskningsinstitutioner område, fördelade på olika ämnesomrfidexi

på jordbrukets

1965/66 framgår av följande tablå.

Väøctområdet

Mil j. kr Procent

Växtförädling 8,6 16,5 i 1,7 3,3

Växtpatologi

Växtodling, markvetenskap etc. 13,4 25,7

5,0 28,7 9,6 55,1

Trädgårdsodling

Husdjursområdet

1,7 3,3

Husdjursförädling

Som satsas för närvarande endast en femtedel så mycket på djur-

synes

som växtförädling. Om denna sätts i relation

förädling på anslagstilldehiing

till omfattningen av och de utvecklingslinjer för respektive produktions-

som utredningen framlägger, finner man att en klar felavvägning grenar,

anser det angeläget att denna disproportion i medelsföreligger. Styrelsen

mellan olika produktionsgrenar rättas till, bl. a. genom att den tilldelningen av Wiadutredningen (Jo 1964:10) föreslagna upprustningen av husdjursför-

kommer till stånd. Av ovanstående tablå framgår vidare att förädlingen hållandevis små resurser satsas på växtskydd i förhållande till veterinärmedicin.

Bland övriga problem, som kräver ökad uppmärksamhet vill styrelser: peka samt företagsekonomiska och byggnads-

på de anpassningsproblem tekniska frågor, som sammanhänger med jordbrukets strukturomvandling. Jordbruksföretagens ökade specialisering har vidare medfört svårigheter att bevara och höja markens produktionsförmåga. Som ovan framhållits står utnyttjandet av naturresursernzi inför många problem, vilka måste beaktas i samband med jordbruksrationaliseringen. Ökade forskningsresurser krävs därför såväl ifråga om markvård som naturresurser i vidare bemärkelse.

Yrkesutbildning Utvecklingen i jordbruket leder mot allt större och allt mer komplicerade företag, vilket också är helt i överensstämmelse med rationaliseringsmålsättningen. Men denna utveckling medför också allt större krav på goda yrkeskunskaper hos de i jordbruket verksamma. Den nuvarande utbildningen vid lantbruksskolorna är dock otillräcklig för ledare av dessa större företag.

En mer omfattande yrkesutbildning ges för närvarande -vid lantmästarutbildningen på Alnarp. Årligen utexamineras därifrån ett hundratal lantmästare. Av dessa går dock inte mer än ca en fjärdedel till praktiskt jordbruk i form av egna företagare eller som anställda vid större jordbruksför; valtningar. I framtiden bör man dock räkna med att ett betydligt större antal erfordras i det praktiska jordbruket. Styrelsen vill därför starkt understryka utredningens förslag om en utökad lantmästarutbildning. Det effektivaste och minst kOStIIEIÖSkFäViIDÖB torde därvid vara att bygga ut den nuvarande lantmästarutbildningen på Alnarp.

Många av de nuvarande jordbrukarna saknar yrkesutbildning vid lantbruksskola. Utredningen föreslår därför att möjligheter bör öppnas för redan yrkesverksamma att få särskild yrkesutbildning till ett antal av omkring 500 årligen under en tioårsperiod. Styrelsen vill kraftigt betona behovet av en sådan grundläggande utbildning av redan yrkesverksamma och anser att särskilt stor vikt bör läggas vid denna fråga och att den planeras för ett större antal jordbrukare än det av utredningen föreslagna.

Med hänsyn till de snabba förändringarna i teknik och ekonomi och då en stor del av eleverna i de grundläggande kurserna i fortsättningen ej kommer att ägna sig åt lantbruk biträder styrelsen utredningens förslag att den grundläggande utbildningen i högre grad än nu kompletteras genom specialkurser inom olika ämnesområden. Därvid bör även jordbruksutbildningen för lantbrukarhustrur observeras.

Styrelsen vill också påpeka den möjlighet som finns att påverka utbildningens omfattning genom att i större utsträckning än för närvarande göra en god yrkesutbildning till en förutsättning för statliga kreditgarantier.

Fortbildning Utredningen konstaterar att en kontinuerlig fortbildning är nödvändig inom lantbruket liksom inom näringslivet i övrigt samt diskuterar olika slag av medel, som kan användas i denna fortbildning, nämligen massmedia, gruppmedia och individuell rådgivning. Utredningen påpekar också att resultaten av fortbildningen är beroende av dengrundläggande utbildningens utformning och omfattning och att de även beror av samordningen av olika hjälpmedel i fortbildningsverksamheten och att denna sker på ett planmässigt sätt.

Styrelsen anser att utredningen ej närmare penetrerat de problem som hör samman med en samordning av skilda hjälpmedel och en planmässig användning av dem och vill påpeka att de tjänstemän, såväl de centralt placerade som de fältarbetande, som skall utföra denna samordning och planering behöver kunskap om hur detta skall göras. Utbildningen inom detta ämnesområde är här i Sverige emellertid mycket eftersatt. Den inskränker sig för de nuvarande rådgivarna i bästa fall till en eller två veckors kurser. Vid de nyligen påbörjade pedagogiska grundkurserna för lantbrukslärare undervisas i rådgivningslära under ett 30-tal timmar, vilket dock måste betraktas som helt otillräckligt för blivande rådgivare.

Man torde sålunda kunna påstå att vi i Sverige så gott som helt saknar utbildning i rådgivningslära, att vi i hög grad saknar den forskning, som skall vara grunden för sådan utbildning och att diskussioner i detta ämne är förhållandevis sällsynta. Styrelsen vill därför framhålla vikten av att en avsevärd förbättring av utbildningen i rådgivningslära och därmed sammanhängande forskning snarast kommer till stånd.

I utredningen framhålles att den individuella rådgivningen är den effektivaste. Detta påstående liksom de slutsatser, som dras därav, är ej verifierade. Som regel måste man för att på ett effektivt sätt nå ett rådgivningsmål sätta in både mass-, grupp- och individuella media och problemet är närmast att finna den bästa kombinationen av dessa.

När det gäller massmedia föreslår utredningen att lantbruksprogrammen i radio och TV bör utökas väsentligt. Styrelsen instämmer i utredningens

men vill framhålla vikten av att radio- då beförslag, och TV-programmen handlas som en integrerad del av hela fortbildningsverksamheten. En förutsättning för ett riktigt utnyttjande av radio- och TV-program är dessutom en betydligt utökad utbildning i bland tjänstemän, vil-

rådgivningskunskap

ket även tidigare berörts.

Även och individuell rådgivning anser utredningen bör

grupprådgivning

ges ökade resurser och utformas så, att den utöver jordbrukets biologiska, tekniska och ekonomiska frågor också kommer att behandla omställningsproblematiken. Styrelsen delar denna uppfattning och vill framhålla att stor vikt härvid bör läggas på att snabbt och i lämplig form föra ut forskningsresultaten från vetenskapliga institutioner till rådgivare och jordbrukare. Vid lantbrukshögskolan finns sedan några år en arbetsgrupp för detta ändamål, specialrådgivningen. Styrelsen har i årets anslagsframställning föreslagit att denna ombildas till ett fast informationsorgan.

Utredningen anser att den individuella rådgivningen bör komma till stånd antingen på initiativ av lantbrukarna eller av rationaliseringsorganet och att den jordbrukarna beställer i princip bör betalas liksom

rådgivning

övriga tjänster son1 står till jordbrukarnas förfogande. Styrelsen delar i stort denna uppfattning och anser att riktlinjen bör vara att samhället skall svara för kostnaderna dels för en effektiv apparat att föra ut forskningsresultaten till rådgivare och jordbrukare samt för framställning av basmaterial, dels för sådana specialiserade rådgivare, som främst koncentrerar sig

rådgivning via massmedia och gruppmedia. Däremot bör jordbruket

på

självt i större utsträckning än för närvarande stå för kostnaderna för individuell rådgivning, vilken då torde kunna komma till stånd genom på privat eller kooperativt initiativ upprättade servicebyråer, som kan lämna råd rörande byggnads- och maskinfrågor, växtodlings- och husdjursfrågor samt redovisnings- och driftsekonomiska frågor.

I utredningens betänkande sägs ingenting om behovet av studier beträffande rådgivningsarbetets effekt. Däremot föreslås i kapitel B 4 (rationaliseringen och dess planering) att effekten av insatta rationaliserings-, omställnings- och prispolitiska medel fortlöpande skall redovisas. Styrelsen anser det minst lika motiverat att sådan redovisningsskyldighet föreligger även för rådgivningen och att de personer, som är sysselsatta i rådgivningsarbetet får utbildning i hithörande frågor och att forskningsverksamheten på detta område byggs ut så att viss utredningsservice kan ges åt konsulenterna på fältet.

Kapitel B 7. Omställnizigsfrågor

Rådgivning i avveeklings- och omställningsfrågor.

vill starkt understryka utredningens förslag att lantbruksnämn-

Styrelsen

dernas personal görs så förtrogen med de arbetsmarknadspolitiska medlen

att den kan biträda med råd och anvisningar i samband med avveckling av lantbruksföretag och att nämnderna därvid kan behöva förstärkas med särskild personal för rådgivning i dessa frågor.

Det är här frågan om en rådgivning, som både till metodik och innehåll avsevärt avviker från lantbruksnämndens hittillsvarande verksamhet. Närmast kan man hämta erfarenhet från holländarna, som sedan en tid bedrivit social rådgivning på detta område med särskilt socialt utbildade rådgivare. Enligt deras uppläggning sker denna rådgivning i tre faser. För det första tar den sikte på att fästa gruppens uppmärksamhet på omställningsproblemen och stimulera till diskussion så att de blir ordentligt genomtänkta. För det andra ger rådgivaren upplysningar eller hänvisar till andra personer, som kan ge upplysning, när gruppen nått så långt i sitt tänkande att den behöver ytterligare information. Den tredje fasen gäller det egentliga beslutet att lämna jordbruket. Då krävs det samarbete med speciella myndig« heter, som rådgivaren kan förmedla kontakten till. Rådgivningsmetodiken på det här området spänner i Holland över ett mycket brett register. Förutom radio, TV och press omfattar den utställningar, exkursioner, diskussionsaftnar, kurser och hemmamöten.

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att genom medel från Kellogg Foundation ett särskilt anpassningscenter inrättats vid lantbrukshögskolan med syfte att följa jordbrukets anpassningsfrågor och informera därom. Det synes angeläget att nära kontakt etableras mellan denna verksamhet och Iantbruksnämnderna.

Kontant omställningsstöd I utredningens förslag anges syftet med ett speciellt omställningsstöd vara att skapa förutsättningar för en överflyttning av arbetskraft från lantbruk till andra näringsgrenar. Utredningen pekar på att åtskilliga förhållanden hindrar en övergång till annan verksamhet och nämner som exempel sambandet mellan yrkesutövandet och bostaden, psykologiska hinder samt rent ekonomiska svårigheter, som inte gör en övergång tillräckligt attraktiv. För att underlätta överflyttningen anser utredningen att det behövs en stimulans utöver den som en överflyttning till annat arbete kan innebära. För ett sådant omställningsstöd anger utredningen fyra skäl, nämligen behovet av att underlätta överflyttningen av arbetskraft, behovet av att friställa mark, kravet på att friställa jordbruksjord för annan användning än jordbruksproduktion och kravet på att underlätta omställningsproblemen för de som flyttar.

Vad beträffar behovet av att underlätta överflyttningen av arbetskraft och kravet på att underlätta omställningsproblemen för de som flyttar kan givetvis särskilda bidrag i och för sig vara berättigade. Ur samhällsekonomisk synpunkt synes det dock riktigare att dessa frågor löses med mera rationella medel såsom rådgivning, arbetsmarknadspolitik och inköpspolitik.

st-arkt betonat att att förvärva mark Styrelsen har ovan möjligheterna när det gäller att påutan tvekan kommer att vara av avgörande betydelse Vid en bedömning av den effekt ett om-

verka rationaliseringsutvecklingen.

i detta fall kan tas till att förhållandena är helt ställningsstöd få bör hänsyn olika i vikande och bygder. l de vikande bygderna pågår expanderande av och utflyttning av arbetsredan en snabb nedläggning jordbruksföretag det är tveksamt om det stödet nämnvärt kan påkraft, varför föreslagna I de bygderna däremot skynda den önskade utvecklingen. expanderande stora att frigöra mark för rationaliseringsändzimål. föreligger svårigheter ett skulle få en viss effekt i Det är möjligt att kraftigt omställningsstöd De 5000-420000 föreslagit. torde dock dessa områden. kr, som utredningen vara ett zilltför litet belopp för att stödet skall få någon större betydelse.

Kapitel B 8. Lltgângspunlcter för prispolitiken

finner inte att ta direkt ställning till prissättningssy- Styrelsen anledning stemets Den önskar dock framhålla att utredningens konstateutformning. kombinerad med ökande om-

rande, att en svagt nedåtgående realpristrend

skulle till en avsedd minskning av produktionsställningsslöd ge utsikter vara med särskilt studier. Det kan volymen ej synes underbyggt ingående om tagit tillräcklig hänsyn till svåexempelvis ifrågasättas utredningen att olika fortsatta reaktion inför righeterna förutsäga jordbrukargruppers en Vid av effekten av olika prispoli-

sjunkande realprisnivå. en bedömning

tiska åtgärder måste hänsyn tas till att planeringssituationen ej är densamma vid alla av företag och att därför reaktionen på prisändringar typer blir olika. De mindre jordbruksföretaigen, där brukarens ålder ofta är hög

och och där man kan räkna med höga fasta kostnader, skuldsättningen låg - i _kommer så länge dessa brukare har förmåga att arbeta jordbruket att vara för och kan knappast väntas rea-

tämligen okänsliga prisändringar

med Större, rationellt skötta företag med drif-

gera produktionsmixiskning.

tiga, högt skuldsatta brukare kommer däremot att bli mycket priskänsliga. Det är därför att utformas så, att lönsamheten vid

väsentligt prispolitiken

effektiva företag kan upprätthållas. I annat fall kommer förutsättningar för en med hjälp av riskvilligt kapital och fortlöpande rationalisering mänsklig ledarförmåga att saknas. Med hänsyn till nu berörda förhållanden och att utredningen uppställt flera nlål för det handlandet vill styrelsen frågasätta om

jordbrukspolitiska

inte måste från alla de mål som sålunda kan

prissättningen i praktiken utgå

för Därvid skulle särskilt prispolitik och ra-

uppställas jordbrukspolitiken.

starkt sammanknytas. Om uppgifter rörande rationa-

tionaliseringspolitik

får en central ställning i torde detta komma liseringstakten prispolitiken att verka stimulerande på rationaliseringsorganens verksamhet. Av stor betydelse på längre sikt torde här också vara att en sådan utgångs-

något

punkt bör kunna medverka till att stärka det svenska jordbrukets internationella konkurrensförmåga. Därmed gynnas näringens beredskap inför en sannolikt kommande period med öppnare och större marknader för livsmedel än vi nu har, regionalt i Europa och även globalt.

Rationaliseringstakten torde kunna följas genom studier av produktivitetsutvecklingen samt nyetableringstakten och nybyggnadsverksamheten vid olika typer av företag i olika liksom undersökningar

regioner, genom

av takten i utslussningen av resurser till andra näringsgrenar. Produktivitetsutvecklingen torde kunna jämföras med motsvarande utveckling för andra näringsgrenar samt för andra länders jordbruk och den registrerade rationaliseringstakten med optimalt möjlig takt. De jordbrukspolitiska medlen synes kunna vara desamma som utredningen föreslår nämligen prisnivåns höjd och rationaliseringsstöd.

Enligt utredningen bör under en övergångstid på tre år effekten av det utvidgade rationaliserings- och omställningsstödet, i förening med den avsedda prisnivåns verkan i olika avseenden, successivt registreras och analyseras. Det sålunda framkomna materialet skall därefter tjäna som underlag för överväganden rörande vilka ytterligare åtgärder som kan krävas. I reservation av hrr Johansson, Persson, Wetterhall, Zachrisson och

Öjborn

framhålles att de rationaliseringsinsatser från det allmännas sida, som utredningen föreslår, till övervägande del är sådana s0n1 kan verka först på något längre sikt och att de ytterligare resurser, som enligt utredningens förslag skulle tillföras rationaliseringsverksamheten blir tillgängliga och får effekt först successivt. Även styrelsen anser att tre år är en alltför kort tid för att man under densamma skall med tillräcklig grad av säkerhet kunna

mäta effekten av insatta rationaliseringsâtgärder. Övergångsperiodens

längd torde ur ren mätningsteknisk synpunkt sannolikt behöva ökas för att bedömningarna av rationaliseringsåtgärdernas effekt skall bli meningsfyllda. I varje fall torde det vara angeläget att lägga ner stor omsorg på datainsamlingen för dylika mätningar och att göra de slutliga bedömningarna

med stor försiktighet.

Kapitel B 9. Relationerna mellan priserna på olika produkter Utredningen förordar att man eftersträvar en anpassning av prisrelationerna inom landet till världsmarknadens, men att man beaktar

samtidigt de krav, som produktionsberedskapen uppställer och att svåravsättbara överskott undviks. Man framhåller att innebörden härav sikt kan

på längre beräknas bli att erforderlig import koncentreras till vegetabiliska produkter medan för animalier tillämpas i det närmaste full

självförsörjning.

Styrelsen delar utredningens uppfattning på dessa punkter, men Önskar samtidigt framhålla att en dylik anpassning av prisrelationerna till världsmarknadens - inom villkor

angivna Övriga eller de andra prisrelationer

som bedöms realistiska i framtiden, t.ex. EECzs - sannolikt kommer att få mycket stora konsekvenser för produktionsmönstret på enskilda företag ooh i olika regioner. Sålunda kommer starkt ändrade prisrelationer mellan vegetabilier och animalier sannolikt att medföra stora anpassningsproblem för jordbruket i Götalands norra slåttbygder och i Svealands slättbygder samt för vissa typer av animalieproduktion. Regionala produktionsmönster samt inriktningen och utformningen av rationella företagstyper kommer sannolikt att ändras till följd härav. Dessa konsekvenser har inte närmare undersökts av utredningen. Styrelsen förordar därför att dylika undersökningar kommer till stånd innan starka ändringar i prisrelationerna genomföres och att prisrelationsförändringarna sedan genomföres i sådan takt att orationella ändringar i resursutnyttjandet inom jordbruket i möjligaste mån undvikes.

I detta sammanhang stöder styrelsen även utredningens förslag att rullande planer för prisavvägningarna uppgöres på 5 ä 10 års sikt. Det är särskilt viktigt att härvid i planerna ange storleken av de prisrelationsförskjutningar, som man beräknar genomföra. Ett dylikt system av rullande planer för prisavvägningen mellan olika produkter torde kunna bli av stort värde för planeringsverksamheten inom näringen.

Kapitel B 10. Prisregleringezzs utformning

Gränsskyddets utformning

Utredningen förordar ett system med inom vissa gränser fasta införselavgifter för aktuella produkter utom fodersäd och socker, att med

systemet mittpriser och prisgränser bibehålles, varvid man dock bör överväga en krympning av prisgränserna samt att införselavgifterna ändras enligt vissa spärregler kopplade till utvecklingen av producent- och på visst sätt rensat

konsumentprisindex.

Styrelsen stöder principen med inom vissa gränser fasta införselavgifter, men förordar att man genomför en så stark

krympning av prisgränserna som ur praktiska synpunkter är genomförbart. Detta för att kunna upprätthålla en så stabil prisnivå inom landet som Därvid underlättas före-

möjligt.

tagarnas planering och därigenom ett så rationellt utnyttjande som möjligt av näringens produktionsresurser.

Det synes enligt styrelsens uppfattning möjligt att starkt förenkla proceduren vid justeringen av införselavgifterna. Styrelsen ansluter till

sig här den av herr Wahlfisk framförda reservationen vilken

enligt införselavgifter, prisgränser och mittpriser bör omprövas endast en Den-

gång årligen.

11a omprövning torde då kunna ske i enlighet med den allmänna målsättningen för jordbrukspolitiken, varvid hänsyn kan både till rationali-

tagas seringstakt och och ej enbart till av kon-

produktionsvolym utvecklingen

sument- och I konsekvens med den för

producentprisindex. målsättning

prispolitiken, som styrelsen tidigare förordat, synes det lämpligt att lantbruksstyrelsen som företrädare för rationaliseringsverksamheten, deltager i denna översyn.

Subvcntioner

Utredningen föreslår att det renodlade småbrttkarstödet i form av areal-

och leveranstillägg för mjölk avvecklas under 1967, att det allmänna tillägg

avvecklas successivt fram till 1969/70 men att det extra mjölkpristillägget

i norra bibehålles tills vidare och omprövas år 1970. mjölkpristillägget Sverige Styrelsen vill här framhålla att stödformer av utpräglat social karaktär lätt kan resultera i snedvridning av produktions- och rationaliseringsutvecklingen om de därtill bindes till De uppställda lnålcn för jordbruks-

produktionen.

politiken kan därför lättare nås on1 generella medel inom socialpolitikens ram tillämpas. Det extra mjölkpristillägget i norra Sverige utgör uppenbar-

faktor komplicerat problemkomplex. Det ligen en viktig styrande i ett mycket

sålunda en till förmån för i en utgör prisdifferentiering mjölkproduktionen

viss landsdel och därmed mjölkproduktionens och hela jordbrukspåverkar

näringens rationella lokalisering. Samtidigt har det Lippenbarligen väsentlig

för lönsamheten vid det övervägande flertalet jordbruk i norra Svebetydelse

där och dominerar driftsinriktningen och al-

rige, vallodling mjölkproduktion

ternativa produktionsgrenar är få. Härigenom spelar det en stor roll i landsändans och och har även stor social

lokaliserings- sysselsättningsproblematik

Det styrelsen viktigt att hela detta problemkomplex snarast betydelse. synes

till en samlad i ett eller så upptages behandling utrednings- forskningsarbete, att en hållbar för en konstruktiv lösning av detsamma kan åstadkom-

grund mas. Inte minst är detta med hänsyn till om samhällets fort-

viktigt frågan satta den s. k. Kil-verksamheten i landsändan i fråga. I)et före-

satsning på faller att detta arbete inte till omprövningen år

styrelsen viktigt uppskjutes 1970.

av detta ärende har deltagit herrar Hjelm, Eke-

I styrelsens handläggning rot, Erikson, Brofalk och Andersson.

På styrelsens för lantbrukshögskolan vägnar:

Lennart Hjelm

Ulla Johansson

Jordbrukets forskningsråd:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Jordbrukets anmodats

forskningsråd avgiva utlåtande över 1960 års betänkande ”Den fram-

jordbruksutrednings

tida jordbrukspolitiken” (A Bakgrunden och B Mål och medel, SOU 1966: 30 -31).

I anledning härav får forskningsrådet med bifogande av tre kopior av utlåtandet i ärendet anföra följande.

Rådet begränsar sitt utlåtande till den del av betänkandet, i vilken forskningen behandlas, nämligen kapitel VI i betänkandets del B, samt till särskilt yttrande och reservation av herrar Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand (s. 352-411 i samma del) i vad det gäl-

ler forskningsfrågor.

Rådet biträder helt utredningens å sidan 112 under punkterna 1, 2 och 3 (kap. VI) sammanfattade förslag, vilket innebär (1) en ökning av resurserna för forsknings- och försöksverksamheten (2) ett sam-

på jordbruksområdet, manförande av närbesläktad statlig och statsunderstödd forskningsverksamhet samt (3) en vidgad livsmedelsteknisk med särskild

forskning inriktning på kvalitetsproblemen.

Rådet konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen (s. 101 andra spalten) uttryckligen framhåller betydelsen av att den målinriktade forsk-

omfattar hela - :illtså även förningen i fortsättningen produktionskedjan

av råvarorna - och till de olika ädlingen anpassas jordbruksområdenas specifika förutsättningar. l fråga om utredningens uttalande om den mål- _inriktade forskningens omfattning anser rådet, att detta uttalande bör ges en ganska vid innebörd, vilket skulle betyda, att icke endast de större sam-

manhängande och ur strukturrationaliseriIigssynjmnkt välgynnade slätt-

bygdernzl i landets mellersta och södra delar här hör avses utan även de sedan gammalt väl hävdade jordbruksbygderna i landets norra delar och då främst kustbyg(lerna men även åtskilliga typiska i

jordbruksregioner inlandet.

Rådet delar utredningens uppfattning (s. 102 andra spalten) att den rent tekniska rationaliseringen inom jordbruket är längre hunnen än utvecklingen av de biologiska produktionsprocesserna. Utredningen framhåller särskilt, att ökade forskningsinsatser synes erforderliga på husdjursområdet, något som rådet i sin verksamhet även sedan flera år beaktat och efter förmåga sökt åstadkomma. Otvivelaktigt finns på denna ekonomiskt mycket betydelsefulla forskningssektor avsevärda framsteg att göra om blott verkligt kraftfulla och långsiktiga forskningsinsatser kan göras. Hittills har det emellertid icke varit möjligt för rådet att stödja forskningsprojekt av den storleksordning det här gäller.

Rådet anser sålunda, att i nuläget väsentligt förhöjda anslag till husdjursforskningens samtliga grenar är en av de allra verksammaste hävstängerna

vid jordbruksnäringens rationalisering och ekonomiska höjande. Utredningen har enligt rådets uppfattning icke tillräckligt starkt betonat detta faktum i de mycket kortfattade uttalandena i kapitel VI under 2 Forskning och högre utbildning.

Att utredningen särskilt framhåller den livsmedelstekniska forskningens stora betydelse för den kommande utvecklingen (s. 102 första spalten) finner rådet mycket tillfredsställande men vill understryka, att också

samtidigt

andra för utvecklingen ekonomiskt lika betydelsefulla forskningsområden även i fortsättningen måste uppmärksammas. Ett tekniskt högrationaliserat och optimalt omstrukturerat jordbruks lönsamhet kommer alltjämt att bero av bland annat sådana grundläggande förutsättningar som växtföljdens rätta planering, tillförseln av växtnäring och jordens bearbetning. Dessa mycket viktiga faktorer måste studeras betydligt mera grundligt än hittills. Erinras bör också om den kemiska bekämpningen av djur- och växtparasiter på grödorna, ett område på vilket helt nya problemställningar på senare tid anmält sig och pockar på en snabb och praktisk lösning. Även andra betydelsefulla forskningsområden kan andragas, för vilka ett understöd är lika aktuellt som för den livsmedelstekniska forskningen.

Enligt rådets instruktion (1945 med ändring 1965) § 2 har rådet bland annat - - ”att samarbete mellan staten och däri inbe-

främja enskilda, gripet jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen på jordbrukets område” - - samt - - ”att samarbeta med och

statliga myndigheter organ, vetenskapliga sammanslutningar samt näringslivets organisationer inom som beröra rådets verksamhet” - -. Under rådets hit-

de områden, tillsvarande verksamhet har ett intimt och gott samarbete också ägt rum icke minst med jordbrukets föreningar, andra forskningsråd samt organisationer inom Detta samarbete har tagit sig många uttryck och

näringslivet.

främst väl däri, att anslag till åtskilliga forskningsprojekt i fullt samförstånd kunnat delas mellan rådet och intresserade organ. Detta har i vissa fall på grund av rådets begränsade resurser till och med varit förutsättningen för att ett forskningsprojekt över huvud taget skulle kunnat igångsättas och genomföras. Denna praxis har rådet tillämpat konsekvent i dylika fall och detta tillvägagångssätt har också visat sig lämpligt när det gällt anslag till forskning vid jordbrukets halvstatliga branschforskningsinstitut.

I det särskilda yttrandet och reservationen av herrar Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand (del B s. 384 andra spalten och s. 385 första spalten) kommenteras den blivande forsknings- och försöksverksamhetens finansieringsfrågor mot bakgrunden av utredningens förslag och uttalanden efter linjer, som först måhända synes avvika från rådets nyss relaterade linje i fråga om enskilda bidrag. Reservanterna anför bland annat, att all forsknings- och försöksverksamhet som icke har direkt kommersiellt bör bekostas av statsmedel eller - om

syfte i princip jord-

anses böra bidra - Rebruksnäringen genom en avgift på produktionen.

servanterna finner något längre fram i sin argumentering (s. 34 första spalten) skäligt att den grundläggande forsknings- och försöksverksamheten helt bekostas av statsmedel”. Reservanterna slutligen icke

accepterar tanken på branschforskningsinstitut till hälften finansierade av staten och till hälften av jordbruket ”annat än i speciella fall, där det kan vara svårt att särskilja grundforskning från en direkt kommersiell produktionsutvecklingsverksamhet.

Under framhållande av att dylika av reservanterna anförda speciella fall, där det kan vara svårt att särskilja etc.” sannolikt torde vara eller kan hävdas vara rätt många (beroende på hur man avgränsar begreppet kommersiell produktionsutvecklingsverksamhet), vill rådet emellertid för sin del icke ur dessa reservanternas uttalanden utläsa någon negativ inställning till den praxis i fråga om enskilda bidrag, som rådet hittills tillämpat. Rådet anser sig med andra 0rd vilja och kunna förutsätta, att lantbrukets olika organisationer liksom hittills i princip är villiga att i förekommande fall efter förmåga samverka med rådet i vad det gäller anslag till sådana forskningsprojekt, som har den karaktären och det syftet, att även ett enskilt bidrag kan anses motiverat.

Vad slutligen beträffar själva stödet åt branschforskningsinstituten är rådet övertygat om att de stora lantbruksorganisationerna när den saken blir aktuell är villiga att stödja dessa institut genom att bidraga med medel.

Stockholm den 21 oktober 1966.

För Jordbrukets forskningsråd

B. Fallenius

Kåre Fröier

Jordbrukets upplysningsnämnd:

Av naturliga skäl har Jordbrukets i sitt härmed avgivna

upplysningsnämnd

utlåtande över förslagen från 1960 års jordbruksutredning funnit det lämpligt att närmare diskutera endast de delar av betänkandet, som berör nämndens verksamhetsområde. Nämnden har därför begränsat sitt yttrande till vad utredningen säger beträffande förmedlingen av kunskaper och information till näringsutövarna.

Det svenska lantbruket befinner sig mitt uppe i en genomgripande omdaningsprocess, som redan medfört mycket stora förändringar såväl i fråga om antalet sysselsatta som företagens struktur. Denna som

utveckling, bely-

ses av redogörelsen i betänkandets del A, kommer säkerligen att ytterligare påskyndas, när de av utredningen i betänkandets del B framlagda förslagen att stimulera jordbrukets rationalisering och omställning blir realiserade. 8

Målet för den långsiktiga utredningen vara att

jordbrukspolitiken anger

skapa så effektiva företag son1 möjligt, lämpligt uppbyggda företag där produktionsfaktorerna kan bättre samordnas och fortlöpande anpassas till den tekniska utvecklingen. Genom ökade statliga insatser skall rationaliseringen och omställningen främjas och det skall göras lättare för dem som stannar inom näringen att skaffa mark och kapital. Skall dessa få

åtgärder

önskat resultat krävs medverkan från de enskilda lantbrukarna, som därför effektivt måste informeras om alla de möjligheter som står till buds beträffande t. ex. markförvärv, lånegarantier, ny produktionsteknik, omställningsstöd osv.

Utredningen har i kapitel VI i del B, ”Forskning utbildning och rådgivning, framhållit att ökade resurser bör satsas på jordbrukets forskningsoch försöksverksamhet, framför allt på målinriktad forskning. Jordbrukets upplysningsnämnd finner all anledning instämma i detta förslag. Nämnden finner det också i hög grad angeläget att den vid olika högskolor och institutioner bedrivna -- med uttalat w

forskningen i enlighet vad utredningen effektivt samordnas och avväges så, att inget område av betydelse för jordbrukets effektivitetsutveckling försummas. Ytterst måste all jordbruksforskning ha till syfte att utvinna sådana resultat som kan komma till nytta i det praktiska jordbruket. Härav följer också att forsknings- och försöksresultaten för att få något värde måste föras ut till den enskilde näringsutövaren och därför kräver den ökade satsningen på forskning och försök också större resurser för utbildning, rådgivning och upplysning.

De effektiva jordbruksföretag, som den framtida jordbrukspolitiken enligt utredningen vill skapa, kommer utan tvivel att ställa mycket stora krav på företagarens och de anställdas kunskaper. Jordbrukets upplysningsnämnd vill understryka det av utredningen framförda önskemålet, att alla företagare inom lantbruket ges möjlighet till såväl grundutbildning som behövlig special- och vidareutbildning vid lantbrukets skolor. Det torde bli nödvändigt att kräva att de företagare som skall beviljas omfattande lånegarantier äger en fullgod yrkesutbildning.

Utredningen förutsätter vidare att statliga organ i fortsättningen liksom hittills skall stå jordbrukarna till tjänst med råd och upplysning, planering och kalkylering. Jordbrukets upplysningsnämnd finner det naturligt att det inom ramen för den framtida jordbrukspolitiken ges Ökat utrymme för statliga insatser för rådgivning och upplysning. Lokalt torde denna verksamhet få läggas på de nya lantbruksnämnderna i nära samarbete med jordbrukets skolor samt lantbrukarna själva och deras organisationer. Utredningen har särskilt betonat vikten av individuell rådgivning och antytt att all rådgivning efter hand bör leda till en analys av det enskilda företaget. Upplysningsnämnden vill emellertid framhålla, att man även vid personlig rådgivning inte torde kunna undvara det skrivna ordet. Personalresurserna torde också i fortsättningen komma att inverka begränsande på antalet

gårdsbesök och personliga konsultationer, vilket gör att den muntliga rådgivningen måste kompletteras med andra metoder. I och med att företagarna kan väntas få bättre grundutbildning och ökade kunskaper får de ju dessutom större förmåga att dra nytta av exempelvis grupprådgivning, kompletterad med broschyrer 0. d. Det är därför nödvändigt att rådgivarna på lantbruksnämnderna får god tillgång till hjälpmedel av olika slag, som lämpligen bör produceras centralt i lantbruksstyrelsens regi. Erfarenheterna från nämndens verksamhet talar för att väl samordnad, central produktion av upplysningsmaterial ger bra resultat till relativt låg kostnad.

Även i framtiden torde lantbruksföretagen bli så många och av så skiftande karaktär att den nödvändiga fortbildningen av företagarna inte kan tillgodoses med den av rådgivarna förmedlade rådgivningen i grupp eller individuellt. Utredningen har också förutsatt att massmedia liksom nu kommer att utnyttjas för information till näringsutövarna och har särskilt framhållit radions och TVzns betydelse i sammanhanget. I betänkandet har föreslagits en utökning av lantbruksprogrammen, såväl regionala i radion som allmångiltiga i TV, till en beräknad kostnad av ca 2 milj. kr. Jordbrukets upplysningsnåmnd vill livligt tillstyrka att en sådan utbyggnad kommer till stånd och vill understryka betydelsen av att TV-programmen kan samordnas med övriga fortbildnings- och rådgivningsinsatser.

Utan tvivel kan man genom program i TV åstadkomma en synnerligen slagkraftig upplysning och samtidigt nå fler människor än med något annat medel. Genom TV kan man dessutom förmedla effektiv information 01n jordbruket till andra befolkningsgrupper. Utredningen förefaller dock i sitt avsnitt om massmedia ha uppehällit sig något ensidigt vid radio och TV och i viss mån förbisett det skrivna ordet, förmedlat av dags- och fackpress samt broschyrer, foldrar o. d. Programmet i TV kan ge tittaren värdefulla impulser och väcka hans intresse, men det bör följas upp genom att han ges tillfälle att läsa om närmare detaljer efteråt. I samband med upplysningskampanjer har upplysningsnämnden erfarenhet av att den största effekten nåtts då ett kort TV-program kompletterats med regionala radioprogram och samtidig utsändning av pressmaterial till dags- och fackpress. Den aktuella TV-sändningen har bidragit till att i varje fall landsortstidningarna, som i detta sammanhang har den största betydelsen, utan undantag publicerat det utsända materialet. Det finns anledning framhålla att man här når en omfattande spridning till låg kostnad. Upplysningsnämnden vill därför starkt understryka att staten också bör satsa på en central lantbruksinformation, som via dags- och fackpress samt egna publikationer i form av populära, lättlästa broschyrer etc. kan förmedla aktuell upplysning till näringsutövarna. Det gäller här att nå ut till så många som möjligt med begriplig information inte bara om ny produktionsteknik utan också om andra rationaliseringsfrågor, nya författningsbestämmelser, omställningsproblem osv.

Slutligen vill Jordbrukets upplysningsnämnd kraftigt understryka vad utredningen anfört om angelägenheten av en effektiv och god samordning av all den rådgivning och upplysning, som riktar sig till den inom jordbruket och trädgårdsnäringen verksamma befolkningsgruppen. Kravet på samordning framhäves av det faktum att det här gäller att sprida information om hela insatsen från samhällets sida, i vilken flera olika ämbetsverk, högskolor och institutioner deltar. Inte minst måste de komplicerade omställningsproblemen uppmärksammas. Det gäller vidare att försöka samordna de statliga insatserna med den rådgivning och upplysning som näringsutövarnas egna organisationer svarar för. Under senare år har ett riksprogram för rådgivningen årligen upprättats av lantbruksstyrelsen i samråd med såväl berörda högskolor och myndigheter som näringens organisationer. Jordbrukets upplysningsnämnd har god erfarenhet av att detta riksprogram varit till nytta även vid planeringen av upplysningsinsatser inom ramen för nämndens verksamhet. Nämnden vill framhålla att det för den centrala informationen, som via massmedia riktar sig direkt till näringsutövarna, finns ett utomordentligt starkt behov av ett samarbetsorgan, som kan bilda plattform för ett samråd mellan alla berörda parter. Både med hänsyn till effektiviteten och kravet att nå goda resultat till rimliga kostnader är det synnerligen önskvärt med en gemensam planering av riksomfattande upplysningsinsatser och av materialframställning i samband därmed. Upplysningsnänlnden vill här hänvisa till vad som sägs om samordning av den centrala informations- och upplysningsverksamheten på lantbrukets och trädgårdsnäringens områden i det av 1965 års lantbruksorganisationsutredning avgivna betänkande (SOU 1966:49), över vilket nämnden avger särskilt utlåtande.

Vördsammast

Per Eclcerberg

Allan Holdar

SIDA: Med anledning av i skrivelse den 23 juni 1966 begärt utlåtande över betänkande avgivet av 1960-års jordbruksutredning, Den framtida jordbrukspolitiken, får SIDA anföra följande.

SIDA har studerat betänkandet under hänsynstagande till de frågor ämbetsverket har att bevaka, nämligen hur sociala och ekonomiska framsteg i u-länderna bäst kan befrämjas genom internationellt samarbete. De i utredningen framlagda slutsatserna har bedömts med hänsyn till den väntade

effekten på u-ländernas Vid denna har SIDA

utveckling. bedömning tagit sin utgångspunkt förhållanden beträffande den livsme-

i följande globala delstillgången och jordbrukssituationen i u-länderna, vilka också berörs i betänkandet.

l. För att få till stånd en i u-ländernas

produktivitetsökning jordbruk,

som både kan möjliggöra en förbättrad och bilda

livsmedelsförsörjning underlag för den fortsatta ekonomiska i dessa krävs

utvecklingen länder, enligt de flestas mening inte endast att ökad vikt tillmätes ut-

jordbrukets veckling inom ramen för utan också att flödet av

det egna framstegsarbetet bistånd från de rika länderna starkt ökas. Detta sistnämnda stöd måste till betydande del inriktas på att åstadkomma i

produktivitetsförbättringar jordbruket genom en teknisk modernisering alltifrån

jordbearbetningsme-

toderna till

skördelagringen.

2. De fattiga ländernas strävan att trots livsmedelsbrist

egen exportera livsmedelsråvaror för att tjäna valutor till sin utveckling har mötts med ökat jordbruksskydd i de rika länderna och medfört

ytterligare press på världsmarknadens priser. De handelspolitiska diskussionerna har därför alltmer präglats av kravet, att industriländerna skall sina marknader

öppna för u-ländernas produkter. En av den internationella livsme-

liberalisering

delshandeln vore ett väsentligt stöd till u-ländernas ekonomiska

utveckling.

3. Man kan räkna med för livsmedel

knappast att produktionstillvâxten i u-länderna kommer att motsvara förväntade behov. I stället inter-

pekar nationella prognoser och

på att gapet mellan tillgång efterfrågan på livsmedel i dessa länder kommer under de närmaste decennierna med

att vidgas ett tilltagande livsmedelsunderskott som följd.

4. Inför detta perspektiv har, särskilt i Förenta den

staterna, uppfattningen kommit till uttryck, att industriländerna i framtiden torde komma att spela en väsentlig roll även för u-ländernas Denna

livsmedelsförsörjning.

uppfattning har uppkommit under av å ena sidan den starka tek-

intryck

niska utvecklingen av industriländernas och dess växande

jordbruk poten-

tiella produktionsförmåga och å andra sidan att få till stånd

svårigheterna

en tillfredsställande i u-ländernas Alla an-

produktionsökning jordbruk.

strängningar borde därför göras för att inom ekonomiskt

rimliga gränser

tillvarataga och utveckla i industriländernas

produktionspotentialen jord-

bruk. Livsmedelshjälpen till u-länderna måste dock, menar man,

ges i sådana former att den ej verkar störande livsme-

på mottagarländernas egen delsproduktion.

Som framhålles i betänkandet är för

Sveriges förutsättningar jordbruks-

produktion av olika skäl begränsade. Det är realistiskt att tänka

knappast

sig, att vårt land skulle kunna göra mera insats för u-

någon betydande ländernas försörjning med föda genom att upprätthålla

en egen Överskottsproduktion för överföring till sådana länder. Uppenbart är att kan

Sverige

lämna ett mera betydelsefullt till deras dels en

bidrag utveckling genom

resursöverföring, som syftar till att Inöjliggöra för u-länderna att själva öka sin livsmedelsproduktion, exempelvis genom att ställa konstgödsel. pesticider, redskap, moderna lagringsmöjligheter och kunnande till förfogande, dels genom bistånd på andra utvecklingsområden, där våra egna förutsättningar ligger bättre i linje med hjälpbehoven. SIDA finner det också riktigt att utredningen lägger särskild vikt vid sådana handelspolitiska åtgärder, som kan underlätta u-ländernas utförsel av exportgrödor och som medverkar till en Stabilisering av priserna på dylika.

I likhet med vad som utsäges i betänkandet anser SIDA, att de överskott som tid efter annan kan uppkomma, trots sjunkande självförsörjningsgrad, liksom hittills bör kunna utnyttjas i den svenska u-landshjälpen enligt de allmänna riktlinjer. som gäller för denna hjälpverksamhet och de internationella organisationernzis verksamhet.

Anders Iforsse

/Sirten Heppling

Överbefälhavaren: Genom remiss 23/6 1966 har jag anmodats avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken.

Jag har inhämtat synpunkter i ärendet från försvarets intendenturverk.

Med skrivelse 18/8 1964 framlade utredningen till Kungl Majzt förslag till fortsatt beredskapslagring m. m. Av utredningen i detta sammanhang upprättad promemoria har varit föremål för särskild remissbehand-

hemlig

ling.

Från har att företräda får jag härmed anföra följande.

de synpunkter jag

Jag ansluter mig till vad som framhålls i betänkandet (del B, sid. 42), där anför att en tillfredsställande livsmedelsberedskap även

utredningen bör ses som en del av det försvar, som är en förutsättning för Sveriges alliansfria politik i fredstid och dess neutralitet under krig”.

Omfattningen av erforderlig livsmedelsberedskap åvilar statsmakterna att fastställa. Det är därvid av utomordentlig betydelse att den eventuella minskning av den inhemska jordbruksproduktionen under nuvarande själv-

i fred, som kan komma att fastställas, kompenseras på de försörjningsgrad områden där så blir en beredskapslagring och en pro-

nödvändigt genom

s0n1 till att säkerställa försörjningen såväl i ett duktionsberedskap, syftar

som Jag vill vidare framhålla att en sänkning avspärrnings- i ett krigsläge. av inom färskvaruområdet icke bör ske till en

självförsörjningsgraden

än vad som erfordras för att tillgodose konsumtions-

lägre genomsnittsnivå

behovet i krig.

En fastställd målsättning bör ligga till grund för olika beredskapsåtgårder inom livsmedelsområdet. Denna målsättning, för vilken jag anser underlag finnas i den framlagda utredningen, måste ses från totalförsvarssynpunkt. Med hänsyn till de speciella krav som ställs på krigsmakten bör planläggningen av beredskapslagring m. m. ske i nära samarbete med militära myndigheter. Jag vill i sammanhanget erinra om utredningens tidigare uttalande (promemorian, sid. 3-4): ”Vid den säkerligen betydande allmänna minskning av konsumtionen, som redan i ett tidigare skede kan bli nödvändig vid krigsfall, bör, för att upprätthålla det militära försvarets effektivitet, motsvarande långtgående konsumtionsminskning så vitt möjligt icke genomföras inom krigsmakten.

Då utredningen med skrivelse 18/8 1964 framlade förslag till fortsatt beredskapslagring m. m. anmäldes att lagringens allmänna omfattning och inriktning skulle bli föremål för ytterligare prövning i slutbetänkandet. Så vitt jag kan bedöma överensstämmer av utredningen nu gjorda uttalanden vad beträffar med livsmedelsberedskapen sammanhängande frågor i princip med förslagen i tidigare avlämnad promemoria, varför jag hänvisar till mitt tidigare yttrande (Fst/Kvm 14/1 1965 nr H 500) beträffande livs-

medelsförsörjningen i krig m. m.

En på grund av jordbruksnäringens bristande lönsamhet fortsatt uttun-

i vissa redan delar av landet ning av befolkningen nu befolkningsfattiga främst Västerbotten och Gotland - medför från

Norrbotten, beredskapssynpunkt ökade olägenheter vid rekrytering av krigsmaktens förband. Jag vill därför även i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att rationella åtgärder i for111 av lokaliseringsstöd e. d. kommer till stånd så att en så stor bofast befolkning som möjligt kan bibehållas i dylika regioner.

T. Rapp

/Bo Varenius

Bankinspektionen: Genom remiss den 23 juni 1966 har Herr Statsrådet anmodat bankinspektionen att avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings slutbetänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966: 30-31). Med anledning härav får bankinspektionen anföra följande.

Eftersom de jordbrukspolitiska frågorna i allt väsentligt ligger utanför bankinspektionens ämbetsområde har den verkställda granskningen givit inspektionen anledning till uttalanden endast i fråga om ett par avsnitt av betänkandet.

Finansieringsfrågorna har helt naturligt tilldragit sig inspektionens särskilda intresse och ämbetsverket vill vikten av att

understryka kapitalanskaffningen till jordbruket underlättas. Redan den strukturom-

pågående

vandlingen inom denna näringsgren har ställt och ställer stora på

anspråk

kreditmarknaden och en förut-

forcering av rationaliseringsverksamheten sätter, att kapital i ökad omfattning genom kreditgivning och på annat sätt ställes till jordbrukets

förfogande. V

De av utredningen föreslagna åtgärderna för att underlätta strukturrationaliseringen och påskynda den i samband därmed stående produktionsbegränsningen inom jordbruket kommer sannolikt att i vissa fall påverka fastighetsvärdena i negativ riktning. Särskilt gäller detta brukningsenheter, som saknar alternativt värde. En sådan kommer därför att intimt

utveckling beröra även som finansierat sådana -- oftast

de kreditinstitut, jordbruk sparbanker eller jordbrukskassor. Inspektionen vill därför understryka vikten av att lantbruksnämnderna att

ges befogenhet inköpa jordbruksfastigheter, som annars inte kan säljas utan stora förluster för ägarna och kanske också för långivarna.

Härutöver vill inspektionen något beröra ett uttalande på sid. 88 i del B. Där framhålles att kreditinstituten i stor använder

alltjämt utsträckning taxeringsvärdena som underlag för belåning. En bidragande orsak härtill säges vara att gällande bestämmelser för kreditinstitutens inlåningsrått anknyter till taxeringsvärden på belånade fastigheter. Det vore därför önskvärt, framhålles det vidare, att anknyta till

kapitaltäcknvingskraven finge

uppskattade värden, varvid lantbruksnämndernas värderingar kunde i ökad utsträckning läggas till grund för

belåningen,

Till utredningens nyssnämnda Önskemål kan inspektionen för sin del icke ansluta sig. Kreditinstitutens inlåningsrättsregler har ju tillkommit för att skapa trygghet åt insättarna och det är därför naturligt, att avgränsningen av de placeringar, för vilka gällt reducerat täckningskrav eller icke något täckningskrav alls, skett med stor försiktighet. Såvitt avser fastig-

hetsbelåningen har det synts angeläget att utgå från fastighetsvärden som

fastställs i betryggande ordning efter såvitt möjligt objektiva grunder. Från denna synpunkt har taxeringsvärdena otvivelaktigt fyllt en viktig funktion i vårt samhälle som grund för och indirekt också för

fastighetsbelåningen

beräkningen av institutens inlåningsrätt. Inspektionen är fullt medveten om att fastighetstaxeringen under efterkrigstiden resulterat i alltför låga och därtill ojämna värden och att detta skapat problem för kreditinstituten. Korrektivet häremot är emellertid icke att offra taxeringsvärdena som grund för fastighetsbelåningen och ersätta dem med i annan ordning fastställda värden utan fastmera en reformering av taxeringsförfarandet. Enligt inspektionens på lång erfarenhet grundade uppfattning är det av stor betydelse, att värden som generellt kan läggas till grund för belåning av fastigheter åsättes dessa av en fristående instans, vars bedömning kan ske med

bortseende från sådana för en realistisk värdering ovidkommande omständigheter som inlåningsrättsregler, servicesynpunkter, konkurrensförhållanden m. m. Till vad inspektionen sist anfört vill verket det att kre-

foga påpekandet

ditgivning till de större företagsenheter, som skapas strukturomgenom vandlingen inom jordbruket, får en delvis annan karaktär än den man hittills vanligen med kreditgivning till jordbruket, d. v. s. till

förknippat

familjejordbruk av traditionell typ. I stället för kreditgivning bred bas

på

till många mindre där kan föreföretag, ägarens egen livsföring påverka tagets möjligheter att klara ekonomiska krissituationer, blir det fråga om kreditgivning med i stort sett samma risker som vid finansiering av industri- och Kreditinstituten måste med dessa ökade

handelsföretag. kalkylera

risker och, om man icke skall eftergiva det principiella kravet på betryggande säkerhet vid kreditgivningen, torde utrymmet för en av be-

höjning

låningsvärdena vara begränsat. Av det sagda framgår, att inspektionen icke anser sig kunna

tillstyrka

sådana ändringar i kreditinstitutens att kapitaltäck-

inlåningsrättsregler,

ningskravet vid belåning av väsentligt lättas.

jordbruksfastigheter

I behandlingen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit, Wulff och Ãsell, den senare föredragande, Hanström,

bankinspektören

sparbanksinspektören Oredsson, biträdande ledamoten Sjöberg samt byråchefen Ström.

Stockholm den 27 oktober 1966.

K. Wulff

B. ÅseIl

Konjunkturinstitutet:

Genom remiss den 23 juni 1966 har konjunkturinstitutet anmodats yttra sig över betänkandet ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30 och SOU 1966:31). Med anledning härav anför konjunkturinstitutet följande. Institutet anser sig inledningsvis böra påpeka att flertalet av de frågor som behandlas av 1960 års faller utanför institutets

jordbruksutredning

analys- och forskningsområde. För att kunna yttra sig om de strukturfrågor som behandlas i utredningen måste man ha en ingående kännedom om och marknadsförhållanden - sakkunjordbrukets produktions- en dylik skap besitter inte institutet. Dessutom hänför sig den framtida jordbrukspolitiken till ett sammanhängande problemkomplex där olika

bedömningar

och avvägningar griper in i varandra på ett sätt som gör att man vid diskussion av en delfråga riskerar att bedöma denna ur en alltför trång eller en felaktig synvinkel. Med anledning härav har institutet ansett sig böra avstå från att redovisa synpunkter kapitel-för-kapitel eller ta ställning till de olika förslagen om jordbrukspolitikens framtida utformning. Institutets yttrande skall därför begränsas till nâgra påpekanden som närmast är uttryck för den uppfattningen att vissa i och för sig betydelsefulla frågor inte blivit tillräckligt utredda eller uppmärksammade i betänkandet. Institutet är medvetet om att hela problemområdet år mycket stort och att man inte kan utreda i oåndlighet. Jordbruksutredxiingen har förvisso också på många punkter framlagt ett mycket utförligt material. En eventuell brist på balans i detta material kan emellertid i och för sig tendera till att ge slagsidzl åt de slutsatser man kommer fram till på basis därav.

En första punkt avser integreringen av de jordbruksekonomiska problemställningarna i det vidare perspektiv som anläggs av 1965 års långtidsutredning. Det förefaller som kontaktytorna mellan de två utredningarna varit mycket små. De två utredningarna har hämtat en del material från varandra (t. ex. SOU 1966:30, sid. 240 f.) men till någon gemensam problembehandling synes man inte ha kommit fram. Dessa två utredningar har dock tidsmässigt i stort sett sammanfallit. I första hand skulle man vilja ha belyst det sätt på vilket jordbruksfrågorna kommer in i de vidare perspektiven för arbetskraftsutveckling och produktivitet, Utrikeshandel och finansiering. Dessa frågor är nu i jordbruksutredningen ganska ensidigt behandlade ur jordbrukets synvinkel. Ur långtidsutredningens synvinkel återigen har de i stort sett kommit bort på grund av den traditionella inriktningen på industrins och den offentliga sektorns problem och, kan man förmoda, i förvissningen om att frågorna varit föremål för behandling i annan utredning. Någon konfrontation av den partiella och den globala ansatsen föreligger alltså ej.

En andra punkt institutet finner anledning beröra avser också jordbruksfrågans insåittande i ett vidare perspektiv, i detta fall det internationella. Under det att relativt stort utrymme ägnas åt att diskutera de svenska intressen som sammanhänger med gemenskap i de västeuropeiska handelsblocken

relativt liten uppmärksamhet åt de intressen som omvärlden och i ägnas första hand u-länderna kan ha av den svenska jordbrukspolitikens utformning. (Denna senare fråga behandlas ihuvudsak i SOU 1966:31, sid. 16-322.) Sistnänmda intressen synes överhuvudtaget ej beaktats vid målsättningarnas formulering.

Det hävdas att ”på kort och även något längre sikt, bristen på köpkraftig efterfrågan och u-ländernas strävan att Öka sina exportinkomster, liksom under större delen av efterkrigstiden, kommer att leda till svårsålda Överskott i de västerländska industriländerna”. Utvecklingen på längre sikt anses mera oviss. ”Den sammanhänger i hög grad med möjligheterna och vil-

jan att ekonomiskt utveckla u-länderna. I den mån dessa ansträngningar skulle krönas med framgång, kommer utan tvivel en väsentligt ökad internationell efterfrågan på livsmedel att göra sig gällande” (sid. 20). Några direkta slutsatser av dessa prognoser synes man ej ha dragit. Alan räknar emellertid tydligen med en övervägande sannolikhet för att på längre sikt - - och

jordbrukspolitikens egentliga perspektiv världsmzirknadspriserna xrärldsmarknadsefterfrågan på livsmedel skall stiga. Implikationen är att (lagens läge inte bör tagas som utgångspunkt för en bedömning av jordbrukets lönsamhet och av Sveriges roll som potentiell exportör av livsmedel. Dessa zirgument återkommer ofta i den offentliga debatten och det hade varit önskvärt att utredningen klarare diskuterat hela frågan.

Enligt institutets mening kan det mycket väl tänkas att man på längre sikt för u-länderna skulle kunna räkna med ökad och sam-

självförsörjning

tidigt ökad export av livsmedel. Att tendensen hittills varit den motsatta beror dels på protektionismen i Västeuropa, dels på felaktig balans i uländernas - även denna senare delvis beroende

investeringsfördelning på i-ländernas handelspolitik. Om handelshindren revs, skulle u-ländernas export till i-länderna kunna öka avsevärt. l själva verket skulle det behövas en relativt liten Ökning av u-ländernas exportandel i Västeuropas konsumtion för att de därav valutorna - även vid oförändrade livsmedels-

intjänta

- skulle motsvara hela den priser egentliga u-landshjälpen.

Om vidare i u-lånderna relativt mer satsades på investeringar och rationaliseringar i jordbruket och relativt mindre resurser avdelades för högkapitaliserade industriinvesteringar skulle ett bättre tillvaratagande av de relativa produktionsfördelarna och bättre livsmedelsförsörjning uppnås i u-länderna. Detta torde stå helt klart i teorin och har alltmer bekräftats av erfarenheten. I)et är svårt att. se att vid en sådan utveckling ”kommer utan tvivel en väsentligt ökad internationell efterfrågan på livsmedel att göra sig gällande.

Det är emellertid härvidlag viktigt att skilja mellan olika slags jordbruksprodukter. Även vid ökad satsning på jordbruket i u-läitderna kommer dessa att ha brist på vissa för den elementära behovstillfredsställelsen nödvändiga livsmedel såsom spannmål. Detta behov bör och kan suppleras av de i-länder som med hänsyn till sina produktionsförutsättningar är mest lämpliga härför, i första hand Förenta staterna, Canada, Nya Zeeland och Australien. hör inte till dessa länder - bör vi emel-

Sverige uppenbart givetvis lertid på annat sätt än genom livsmedelsexport bidraga till att betala dylik behovstäckning för u-länderna.

En andra grupp av livsmedel avser sådana varor av vilka u-länderna rimligen inte kan konsumera hela sin produktion eller som inte kan räknas till elementära livsförnödenheter. Dit hör de rent tropiska produkterna (kaffe, kakao m. m.) och sådana produkter för vilka produktionsförutsätt-

i u-länderna - socker och ningarna är uppenbart gynnsamma matnyttiga

oljor är här viktiga Protektionismen hindrar emellertid den

exempel. mycket stora exportökning som här och som skulle

är möjlig ge u-lånderna valutaintäkter som bas för accelererad utveckling. Sverige hör till de länder som har det högsta prisstödet.

Som en tredje viktig punkt anmäler sig frågan om allokeringsvinster både totalt sett och för enskilda varor vid en omflyttning av resurser från jordbruket till andra näringsgrenar. Även område hade det varit

på detta önskvärt med mer utförliga kalkyler; kalkyler som dessutom systematiskt kunde satts in i långtidsutredningens i sammanhanget relevanta perspektiv. Men även när det gäller enskilda produkter är behandling

utredningens kortfattad och Särskilt gäller detta av kostnaderna

ofullständig. värderingen

för tillfredsställande av det som ingår i

”beredskapsmotiv” målsättning-

arna, och som får vägas mot omallokeringsvinsterna. Institutet vill här ansluta sig till de påpekanden som gjorts av herr Lindbeck i hans särskilda yttrande (SOU 1966: 31, sid. 259-260). Det förefaller märkligt att lagringsalternativen blott beräknats med hänsyn till att tillgodose be-

möjligheterna

hovet av den del av livsmedlen som för närvarande produceras inom landet på ”marginella arealer” dvs. på åker som bedöms närmast till

ligga hands för nedläggning (SOU 1966:30, sid. 176-478). Därigenom har hela frågan om sockerproduktionen och sockerlagring förts ur bilden, eftersom socker förutsatts produceras på icke ”marginella arealer. Detta är desto märkligare eftersom sockerproduktionen har det högsta prisstödet (om-

100 - och ur den kring procent) synpunkten är verkligt ”marginell och dessutom, enligt utredningen, den längsta lagringstiden och lägsta lagringskostnaden. Denna frågeställning har överhuvudtaget inte beaktats i det avsnitt om sockerregleringen där man med hänsyn till prisutveckling, kostnadsbesparingar, västeuropeiska marknadsplaner m. m. kommer fram till slutsatsen att någon egentlig reduktion av den svenska

sockerproduktionen nu inte bör äga rum (SOU 1966:31, sid. 207).

Stockholm den 13 oktober 1966

Börje K mgh

Kommerskollegium:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Herr Statsrådet anmodat kommerskollegium att avge utlåtande över ett av 1960 års avgivet

jordbruksutredning

betänkande om den framtida jordbrukspolitiken (1966:30 och 31).

Överlämnande från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Jönköping och Visby till kollegium inkomna yttranden får kollegium anföra följande.

Inledningsvis må framhållas att kollegium icke förfogar över den sakkunskap som krävs för ett bedömande av jordbrukstekniska Kol-

frågor.

legium får därför begränsa sig till att beröra de spörsmål som är av mera allmän karaktär eller anknyter till handelspolitiska förhållanden.

Kollegium har i skilda sammanhang understrukit att det för ett rationellt utnyttjande av samhällets resurser är av största vikt att konkurrensen inom näringslivet får största möjliga spelrum och att statliga regleringar bör tillgripas endast om så är påkallat av samhälleliga skäl eller för att

eljest gagna allmänna intressen.

Utan statligt ingripande och stöd skulle det svenska jordbruket i stort knappast kunna på något längre sikt hävda sig gentemot andra i

näringar vårt land, framför allt beroende därpå

att världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter avsevärt understiger de priser som de svenska jordbrukarna måste kräva för att kunna driva en lönsam verksamhet. Hittills torde i stort sett enighet rått därom att det av olika skäl att

är angeläget upprätthålla

en tämligen omfattande jordbruksproduktion. Härvid har bl. a. beredskapsintresset gjort sig gällande. Det har sagts att om icke borde

Sverige möjligt

göra sig beroende av import. Inom vårt land har sålunda den meningen hittills varit förhärskande, att principen om obunden konkurrens

ej kan upprätthållas på jordbrukets område, eftersom då från allmän synpunkt ej önskvärda följder skulle uppstå.

Såsom utredningen framhållit och handelskammaren i Stockholm betonat, har jordbruksregleringen varit förenad med nackdelar av

påtagliga

skilda slag, och olägenheterna har mot bakgrunden av den snabba samhällsutvecklingen kommit att te sig allt större. delar därför utred-

Kollegium

ningens uppfattning, att det är av vikt att hithörande spörsmål

omprövas. Enklast vore självfallet att slopa alla statliga regleringar och låta de fria krafternas - i samma

spel få utsträckning som inom andra näringsgrenar --

avgöra utvecklingen på jordbrukets område. Lika med utredningen anser kollegium det dock alltjämt vara omöjligt att heträda Pro-

en dylik väg. duktionen skulle uppenbarligen bli avsevärt lägre än som ur

är försvarligt samhällets synvinkel. Det kan också erinras om att antalet

övervägande industriländer sett sig nödsakade att olika

genom statliga åtgärder skydda

sina jordbruksnäringar.

Det av utredningen angivna huvudskälet för ett bibehållande av

statlig

stödverksamhet på jordbrukets område är, att det behövs en tillfredsställande inhemsk livsmedelsförsörjning i händelse av från till-

avspärrning försel utifrån och att därför - i allt fall under en avsevärd

försörjningen

tid framåt - till delen måste baseras

övervägande på en inhemsk livsmedelsproduktion.

Kollegium biträder uppfattningen att beredskapsintresset har betydelse i sammanhanget, men kollegium anser ej att hänsynen till detta intresse bör vara ensamt avgörande för Det svenska jordbruket är numera

bedömningen.

i så hög grad beroende av flytande drivmedel och andra importerade produktionsmedel att en tillfredsställande trygghet i fråga om försörjningen med livsmedel under krig eller avspärrning under alla förhållanden måste grundas på en väsentligt ökad livsmedelslagring. Hur zivvåigningen mellan beredskapslagringen och ett bibehållande av produktionsresurserna bör ske, är omöjligt för kollegium att bedöma, men enligt kollegii mening skulle det innebära ett stort risktagande om man i alltför hög grad förlitade sig på möjligheterna att upprätthålla en oförändrad jordbruksproduktion under krig eller en längre avspärrningsperiod. Utöver beredskapssynpunkten finns emellertid vägande skäl som talar för en väsentlig svensk jordbruksproduktion. Mycket tyder sålunda på att världens tillgångar på livsmedel på något längre sikt kommer att bli så knappa i förhållande till efterfrågan att det skulle framstå som oklokt, om vårt land väsentligt minskade sin jordbruksproduktion. Frågan huruvida det svenska jordbruket på längre sikt kommer att te sig lönsamt eller ej torde bestämmas icke främst av förhållandena i den svenska ekonomin utan i hög grad av utvecklingen ifråga om världens tillgångar på livsmedel samt av de dominerande konsumentländernas jordbrukspolitik. Med hänsyn härtill skulle det enligt kollegii åsiktäven bortsett från - vara att för en nä-

beredskapssynpunkten vanskligt ringsgren som kräver långsiktig planering låta (lagens konkurrensläge vara bestämmande för prövningen av spörsmälet huruvida statligt stöd skall utgå till jordbruket eller ej.

På grund av det anförda biträder kollegium utredningens uppfattning, att staten i dag icke kan undandraga det svenska jordbruket sitt stöd.

Beträffande omfattningen av detta stöd så har utredningen uppställt som riktpunkt att stödet bör avpassas så att vår självförsörjningsgrad fram till slutet av 1970-talet fortlöpande sänkes till 80 procent av full försörjning. l)et är vanskligt att uttala sig om huruvida denna målsättning är riktig eller kan snabbt leda till »väsentliga förändringar i förut-

ej. Utvecklingen sättningarna, som kräver en omprövning av denna målsättning för jordbrukspolitiken. Ovissheten om de framtida förhållandena bör enligt kollegiets mening mana till försiktighet när det gäller att utforma jordbrukspoli-

kan -- som förut _ i denna ansluta tiken. Kollegium antytts fråga sig till handelskammarens i Norrköping åsikt, att spörsmälet om den lämpliga för-

borde upptagas till förnyat övervägande med jämna melsörjningsgraden lanrum. När den övre gränsen för produktionens omfattning bör

det gäller riktmärket vara att överskott av livsmedel som måste avsättas till underpris ej skall uppkomma.

Utredningen har bedömt läget så, att den eftersträvade sänkta försörjningsgraden icke skulle kunna uppnås utan påskyndande särskilda åtgärder från statens sida. Handelskamrarna i Malmö och Norrköping anser emellertid starka skäl tala för att kommer att stegvis

produktionsvolymen

minska grund av den naturliga utvecklingen inom jordhruksnäringen

på

och att statsmakterna bör nöja sig med att följa denna utveckling och fortlöpande anpassa sina åtgärder därefter. Också denna fråga är vansklig att bedöma. Det synes dock vara väsentligt att denna

produktionsminskning kan uppnås under en utveckling som leder till ökad rationalisering med förstärkt konkurrenskraft för jordbruket. Efter allt att döma krävs härför en politik som är klart inriktad härpå.

Handelskamrarna i Malmö, Norrköping och Visby lämnar vidare en rad exempel på de nackdelar av både samhällsekonomisk och social natur som enligt deras mening kan befaras uppstå, om statsmakterna

påskyndade

minskningen av jordbruksproduktionen. Kollegium delar i stort sett de farhågor handelskamrarna hyser härvidlag och självfallet måste faktorer av detta slag väga tungt utform-

vid en prövning av spörsmålet om en lämplig ning av den framtida åsikt är det

jordbrukspolitiken. Enligt kollegiets

framförallt den ogynnsamma inom jordbruket som be-

åldersfördelningen

gränsar möjligheterna att genomföra i och för sig verksamma

åtgärder.

Ä andra sidan är det omöjligt att bortse från vikten av att söka

undanröja de påtagliga olägenheter av allmän natur, som följer med den nuvarande jordbruksregleringen, samt att bygga upp en ordning som borgar för effektivitet och rationell produktion inom finner

jordbruksnäringen. Kollegium

att en jordbrukspolitik med den av förordade

utredningen inriktningen skulle väsentligt bidraga till förverkligandet mål och därmed

av ett dylikt gagna konsument- och samhällsintresset. Detta innebär emellertid icke, att kollegium är berett att till alla delar tillstyrka utredningens För-

förslag. delarna måste nämligen vägas mot de nackdelar

som enligt vad ovan antytts kan väntas följa med alltför hastigt verkande åtgärder. Även i detta fall leder vägningen till den bedömningen att en viss återhållsamhet är ofrånkomlig. Enligt kollegiets uppfattning bör statens åtgärder inriktas främst på att verksamt underlätta för utövare

jordbruksnäringens att smidigt anpassa sig efter utvecklingen och samhällets krav på att det svenska jordbruket skall vara rationellt som möjligt och alltså icke att genom alltför bråd-

på

störtade till som -- sedda ur

åtgärder tvinga jordbrukarna omställningar samhällets intresse i dess helhet - framstår

som olägliga.

En ytterligare anledning till försiktighet är ovissheten om hur de handelspolitiska förhållandena kan komma att utvecklas. Till en början bör framhållas att den internationella handeln med jordbruks- och livsmedelsindustriprodukter har kommit att tilldraga sig ett växande intresse under efterkrigstiden. Detta sammanhänger bl. a. med att den frigörelse av handeln, vartill arbetet inom OEEC (OECD) lett och som senare fortsatt

genom tillkomsten av de stora handelsblocken, icke har kommit att i samma utsträckning avse varor inom jordbrukssektorn som inom den egentliga industrisektorn. De jordbruksproducerande länderna har härigenom ansett sig ej ha fått samma fördelar av frigörelsearbetet som mer utpräglade industriländer. Detta har i sin tur lett till en press på dessa senare länder att mildra

restriktiviteten i sin Av skilda skäl - och eko-

jordbrukspolitik. politiska

nomiska _ har dessa önskemål icke kunnat

tillgodoses i en utsträckning som varit tillfredsställande ur jordbrukslåndernas synvinkel. Sådana mot-

har såväl vid inom GATT -sättningar gjort sig gällande tullförhandlingar icke minst inom - som i arbetet inom EFTA och

den s. k. Kennedy-ronden EEC.

Frågor berörande den internationella handeln med jordbruks- och livsmedelsindustriprodukter har i olika organ kommit att få en framskjuten plats också vid behandlingen av u-landsproblemen. Saken har här gällt dels ökningen av jordbruksproduktionen, och dels prissättningen på sådana produkter som härrör från u-länderna, exempelvis kaffe, kakao och socker. Prisfrågan berör givetvis icke enbart producent- utan även konsumentländerna. Genomförandet av s. k. världsvida avtal har därför under senare tid aktualiserats för ett växande antal råvaror inom jordbrukssektorn. Arbetet har hittills varit inriktat - förutom de nämnda varorna kakao

på kaffe, och socker - vete och annan samt i viss mån fetter och

spannmål oljor. Inom Kennedy-ronden eftersträvas dylika avtal också beträffande kött och mejeriprodukter. Även andra internationella organ är inriktade på arbete av denna typ, främst FN (UNCTAD) och FAO.

Även i samband med arbetet på att utvidga och stärka EFTA har jordbruksfrågorna intagit en framskjuten plats. Härvid har främst de danska önskemålen om utvidgning av samarbetet både inom EFTA och i förhållande till icke-EFTA-länder satt sin prägel på diskussionerna.

I och för sig kan ur ekonomisk synvinkel ej anföras tillräckligt starka skäl för en annan principiell syn på jordbruksprodukter än på industriprodukter, då det gäller arbetsfördelningen mellan länder. Med andra utgångs-

- främst och - kan dock punkter sociala, politiska beredskapsmässiga önskemålet att behålla en viss, ej lönsam jordbruksproduktion även i mer utpräglade industriländer av Sveriges typ te sig naturligt. Denna grundsyn på jordbruksproblemen har mötts av en viss förståelse från de jordbruksexporterande ländernas sida. Att det handelspolitiska trycket ändock till-

- förutom med den ovan berörda

tagit sammanhänger integrationsutveck-

- med i flera länder bl. a. som en lingen att självförsörjningsgraden ökat, följd av en långtgående rationalisering.

Det internationella samarbetet på handelns område har under senare tid alltmer övergått från förhandlingar om tullsänkningar vara för vara till blockbildningar och diskussioner om ett allmänt borttagande eller en minskning av gränshinder av alla slag. Detta har medfört att jordbrukssektorn icke kan isoleras på samma sätt som tidigare vid den handelspolitiska bedömningen. Till belysande av denna utveckling må framhållas att USA inom Kennedy-ronden i flera olika sammanhang betonat vikten av att pågående förhandlingar leder till väsentliga koncessioner också på jordbruksområdet för att en uppgörelse skall komma till stånd. Den ameri-

kanska värderingen av europeiska koncessioner inom jordbrukssektorn måste tillmätas stor betydelse för förhandlingarna inom Kennedy-ronden. De länder som berörts av det amerikanska önskemålet om koncessioner är främst de stora konsumtionsländerna - EEG-länderna och

Storbritannien,

I de hittills förda diskussionerna har emellertid det amerikanska in- Japan. tresset av att erhålla koncessioner avsett också mindre länder. Hårjämte har exempelvis Australien, Nya Zeeland, Kanada och Israel sökt erhålla sådana koncessioner.

Den roll som på detta sätt kommit att få för det han-

jordbrukssektorn

delspolitiska samarbetet i dess helhet ökar kraven på en jordbrukspolitik där både och medel kännetecknas av rörlighet, man måste

målsättning

m. a. 0. vara beredd att snabbt ompröva jordbrukspolitiken på ett helt annat sätt än tidigare. Icke minst betydelsefullt är i detta sammanhang för Sveriges vidkommande det framtida förhållandet till EEC.

Vid av den framtida svenska måste allt-

en bedömning jordbrukspolitiken

så de internationella förhållandena tillmätas stor betydelse. Det gäller ej blott att se till att åtgärderna icke kommer i strid med redan gjorda åtaganden inom EFTA, GATT, m. m. utan även att utvecklingen styrs så att ett internationellt samarbete som i sin helhet kan bedömas som gynnsamt för

kommer till stånd. I vissa delar dryftas dessa spörsmål ingående av

Sverige

utredningen medan andra hithörande problem behandlas endast ytligt. Till de senare hör exempelvis frågan om medverkan till råvaruavtal samt spörsmålet om Sveriges möjligheter att inom ramen för en given jordbrukspolitik avge attraktiva bud vid tullförhandlingar av exempelvis Kennedy-rondens karaktär. Även ställning till jordbruksproblemen inom EFTA borde

Sveriges

ha undersökts närmare.

Beträffande de närmare handelspolitiska Synpunkterna på den framtida jordbrukspolitiken får kollegium hänvisa till en i särskild ordning överlämnad promemoria.

Såsom av den tidigare framställningen torde framgå finner kollegium i likhet med utredningen samt handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Norrköping angeläget att rationaliseringen inom jordbruket främjas så långt möjligt. Kollegium kan i stort sett tillstyrka de förslag som utredningen framlagt härvidlag. På de skäl som handelskammaren i Malmö närmare utvecklat ställer sig kollegium dock tveksam inför förslaget att kontanta omstållningsstöd skulle kunna i vissa fall. Ej heller kan kollegium bi-

utgå

träda tanken att kreditinstitutet på jordbrukets område skulle få förtur när det gäller rätten till utlåning under tider med kreditrestriktioner.

Kollegium delar utredningens åsikt att det ofrånkomliga prisstödet till jordbruket bör utformas i huvudsak som ett i princip enhetligt gränsskydd, vilket innebär att den nuvarande högprislinjen behålles. Det finns dock vägande skäl för en innebärande att stödet skulle utgå i form av

lågprislinje,

direkta subventioner till jordbrukarna. Ett sådant system har den påtagliga 9

fördelen att det är enkelt att fastslâ vad det svenska

jordbruket i verkligheten kostar, som skulle underlätta en

något otvivelaktigt förutsättningslös

debatt kring och sannolikt vara miss-

jordbruksfrågorna ägnat att förebygga förhållanden och avarter. Ett i höjda inbakat stöd bidra-

konsumentpriser

ger till att dölja sakförhållandet, nämligen att det är fråga om subventionering. Att ändock ansett förorda samman-

kollegium sig böra högprislinjen hänger främst med den inom EEC förda En svensk an-

jordbrukspolitiken.

slutning till EEC torde förutsätta, att vår i det

jordbrukspolitik väsentliga ansluter sig till denna.

Utredningen har funnit angeläget att snarast möjligt en särskild utredning kommer till stånd med syfte i vad mån den svenska livs-

att ompröva medelsindustrin bör skyddas mot import som ställer den

i ogynnsamt läge, därför att konkurrensen med motsvarande utländska industri

ej sker på lika villkor. I anslutning härtill vill kollegium framhålla, att en sådan undersökning pågår.

Såsom Stockholms handelskammare framhållit är det av vikt

slutligen att jordbruksstödet begränsas till produktionen och icke utsträckes till förädling och distribution. För dessa båda bör

verksamhetsgrenar eljest gällande princip om fri konkurrens inom vara i alla av-

näringslivet tillämplig seenden. Såvitt kollegium kan bedöma, har den till jordbruket knutna föreningsrörelsen i hägn av det nuvarande regleringssystemet kunnat undandraga sig prövning enligt 1953 ärs huruvida en viss

konkurrenslag av fråga,

konkurrensbegränsning är att betrakta som skadlig från allmän

synpunkt eller ej. Denna lag bör gälla även om för-

föreningsrörelsen, Litredningens

slag att producentkooperativa organ befrias från alla

statliga regleringsuppgifter icke skulle genomföras.

I handläggningen av detta ärende har - förutom generaldirektören Swärd och kommerserådet -

Lindstedt, föredragande avdelningschefen Lindqvist samt kommerserådet Sahlin varit närvarande.

Bertil Swöird

.ánders Lindstedt

/ Jon Personne

Statens pris- och kartellnämnd: Genom remiss av den 27 juni 1966 har statens pris- och kartellnämnd anmodats avge yttrande över 1960 års jordbruksutredxiings betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 196630-31). I anledning härav vill nämnden anföra följande.

I yttrandet har särskild uppmärksamhet ägnats ät hur jordbrukspolitiken inverkar på prisbildningen på olika slag av produktionsfaktorer vid rådande faktorknapphet, åt regleringarnas betydelse för pris- och inkomstbildning och i samband därmed konkurrenssituationen på livsmedelsområdet, åt högpris- och lågprisproblemzitiken samt åt prisets roll i den framtida jordbrukspolitiken.

Inledningsvis vill nämnden beröra de allmänna förutsättningar som ligger till grund för den svenska jordbrukspolitiken.

U-Iäindemtts Iivsntedelssitzltltion ägnas stor uppmärksamhet i betänkandet. Att den svenska sätts in i ett internationellt samman-

jordbrukspolitiken

_ vid ett eventuellt - och koordinehang utöver handlandet krigsutbrott ras med andra åtaganden inom internationella organisationer måste anses eftersträvansvärt.

Rent kvantitativt torde det för världens livsmedelsproduktion i dag inte

större roll vilken jordbrukspolitik Sverige väljer. Det väsent-

spela någon

ligaste i detta sammanhang torde dock vara inte den omedelbara kvantitativa effekten av den ena eller andra åtgärden, utan att Sverige även inom

område ger uttryck för en internationell solidaritet. l

jordbrukspolitikens

härmed bör och inom den svenska

enlighet pris- produktionsmålsättningar

jordbrukspolitiken kunna anpassas efter internationella rekommendationer och detta är en av de faktorer, som bör vara vägledande vid utformningen

av den framtida jordbrukspolitiken.

kommer även framgent att spela en framträdande roll

Beredsknpsmotivet i den svenska Med dagens lagringsteknik behöver bered-

jordbrukspolitiken.

dock inte kräva samma självförsörjningsgrad som tidigare. Ur

skapsmålet

denna inte några invändningar kunna resas mot utred-

synpunkt synes

ningens långsiktiga målsättning om en självförsörjningsgrad på 80 procent.

Däremot synes det vara av väsentlig betydelse i prisbildningssammanhang huruvida kan uppfattas som ett för hela riket

”självförsörjningsgrad”

eller om det mäste uppfattas regionalt. Majoriteten använenhetligt begrepp der det i den förra betydelsen, medan det från reservanthåll hävdas, att man måste se till inom mindre områden än hela riket.

självförsörjningsgraden

Särskilt mjölken synes spela en väsentlig roll i detta sammanhang.

Om det kan att för vissa produkter

klarläggas, självförsörjningsgraden

inom olika delar av riket inte bör underskrida ett visst procenttal och som

härav viss slags produktion måste bestå till priset av produktionsen följd

kostnader klart över genomsnittet, så är det av att dessa

väsentlig betydelse

produktionskostnader inte blir för

utslagsgivande producentprisnivån.

Det är att räkna med, att genomförandet av den framtida

jordbrukspoli-

tiken, syftande till bl. a. en mera än f. n., marknadsanpassad prispolitik kommer att medföra vissa sociala problem. Särskilt torde dessa beröra äldre brukare, vilkas andel av totalantalet stor. I den mån särär tämligen skilt stöd kommer att utgå till äldre brukare under bör en övergångstid detta dock inte påverka producentpriserna.

Utredningen presenterar en rad om hur produktiviteten skall kun-

förslag

na höjas i jordbruket och hur arbetskraft skall kunna friställas därifrån för i mer produktiva branscher. Det är att man

sysselsättning obestridligt,

härigenom på lång sikt uppnår ett mer rationellt utnyttjande av tillgängliga produktionsresurser och totalt sett en större produktion. De omedelbara effekterna är emellertid delvis av annat slag. Det hade därför varit önskvärt att utredningens framställning kompletterats med av återen analys verkningøzrna av zztflyttzzingen inom andra sektorer. bl. a. på prisbildningen Allmänt synes man ha nöjt sig med att konstatera att en överflyttningsvinst kommer att göras. Reservanterna har däremot uppehållit sig vid vilka tjänster de avflyttade kommer att efterfråga och framhåller då särskilt och

bostadsefterfrågan

hur inflyttningen till tätorter kommer att medföra en förvärrad bostadsbrist. Härtill skall läggas de icke

obetydliga investeringar i bl. a. byggnads-

och maskinkapital som erfordras för att en inom

rationalisering jordbruket

skall kunna komma till stånd. Dagens svenska ekonomi kännetecknas av hög tillväxttakt och starkt inflationstryck särskilt inom vissa branscher, bland vilka byggnadsbranschen förtjänar att nämnas. Flaskhalsproblemens betydelse i den svenska ekonomin under de närmaste åren av det betänkande som framgår (SOU 1966:1) 1965 års långtidsutredning (LU) Det måste betecknas som

nyligen framlagt.

en svaghet att jordbruksutredningen inte utnyttjat LU:s material och analyserat hur den politik utredningen förordar skulle den samhälls-

påverka

ekonomiska balansen vid den utveckling som är att förutse under de kommande åren. Den målsättning om stabilt som LU från avser rim-

penningvärde utgår

ligen hela prisnivån. Om det kan påvisas att som till åtgärder, syftar prissänkning på vissa varor, följs av ett ökat inflationstryck för andra kan detta utgöra en anledning att i

tillgripa de prissänkande åtgärderna begränsad omfattning.

Allmänt gäller att byggnadsindustrins resurser är hårt liksom

ansträngda

också att de som lämnar jordbruket kan förutsättas stora

efterfråga mång-

der nytt byggnadskapital i form av bostäder, skolor, affärer etc.

Överefterfrågan på byggnadsarbetskraft är emellertid ojämnt fördelad och störst inom storstadsregionerna. I den mån de som lämnar jordbruket kan förutsättas in till dessa och inte vidtas för

flytta nödvändiga åtgärder

att möjliggöra ett ökat kan det inte uteslutas att man driver fram

byggande

en Ökad inflation inom som t. 0. m. kan mer än byggnadsindustrin betyda de prissänkningar som åstadkoms I detta bör på livsmedel. sammanhang även beaktas det av hyresutredningen nyligen framlagda förslaget (SOU 1966:14, 15) om friare prissättning på bostäder. Om det däremot kan förutsättas att de som lämnar jordbruket till orter där huvudsakligen flyttar förutsättningarna för ett ökat byggande är goda finns inte samma anledning att räkna med inflationseffekter av detta Dock kvarstår även i detta slag. fall jordbrukets ökade för att den önskaefterfrågan på olika slag av kapital de skall kunna

rationaliseringen genomföras.

När det gäller produktivitetsvinsterna vid av arbetskraft från

flyttning

landsbygd till stad möter man av liknande

flaskhalsproblem slag. Omflytt-

ningen kommer att medföra en ökad efterfrågan en redan på ansträngd faktormarknad - inte minst vad avser maskin- och

byggnadskapital. Även

här torde samma slutsats kunna dras som ovan, att de regionala expan-

sionsmöjligheterna i synnerhet för byggnadskapitalet måste beaktas vid

användningen av de medlen. I fall om *man

rörlighetsstimulerande varje

ser till de närmaste åren synes vissa av

utredningsledamöters bedömningar

vilka produktivitetsvinster som kan av arbets-

göras genom omflyttning

kraft alltför med tanke optimistiska på den ansträngda kapitalmarknaden. Dessa bedömningar synes inte vålgrundade för att kunna åbero-

tillräckligt

pas som motiv för den framtida jordbrukspolitiken. Man måste härav dra den slutsatsen att de bör

regionala förutsättningarna

beaktas vid av den framtida När

utformningen jordbrukspolitiken. i sig

önskvärda åtgärder i kostnadssänkande kan ha som sannolik konse-

syfte

kvens att de från jordbruket flyttar in i orter med

avflyttade utpräglade

köproblem kan detta motivera ett mer sparsamt bruk av åt-

ifrågavarande

gärder.

Det torde väl till stor del få tillskrivas utredningsdirektiven att utredningen framför allt kommit att ägna uppmärksamhet åt i

prisbildningen

första ledet av livsmedelsproduktionen och de he-

offentliga regleringarnas

tydelse i detta sammanhang. De enskilda regleringarnas betydelse för vertikal prisbildning och för behandlas i huvudbetänkan-

marknadsuppdelning

det mer summariskt. Totalkostnaderna i de olika framproduktionsleden går av den specialutredning vars resultat redovisades i SOU 1965:27. Det framgår av denna att kostnaderna för och distribution åren 1950

förädling

-1961 stigit snabbare än kostnaderna för produktionen av

jordbrukspro-

dukter.

I huvudbetänkandet behandlas i producentledet såsom

prissättningen

fristående från prissättningen i senare led. Av SOU 1965:27 framgår emellertid att detta måste anses vara orealistiskt. Producenterna är som medlemmar i ekonomiska föreningar delägare i företag i de följande leden. I synnerhet är detta samband mycket starkt men i vissa fall

i förädlingsledet kontrolleras även distributionen från producentledet. Den distinktion mellan producentled och de därefter följande leden som utredningen gör synes inte kunna uppråtthållas, i varje fall inte i en pris- och inkomstanalys.

Förutom vad som framgår av SOU 1965:27, ett material som synes ha utnyttjats alltför ofullständigt som diskussions- och förslagsunderlag i huvudbetänkandet, vill nämnden i detta sammanhang hänvisa till den kartläggning av kartellstrukturen i livsmedelsindustrin som redovisats i Prisoch kartellfrågor (PKF) 196428/9 och till den promemoria av den 20.8 1965 som utarbetats inom ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.

Nämnden vill i detta sammanhang särskilt understryka konstaterandet i SOU 1965:27 att avräkningspriset inkl. utbetalad efterlikvid kan betraktas som en restpost, som framkommer sedan från partipriset (med tillägg av förekommande inkomster av biprodukter) dragits företagens kostnader för driften samt de medel som reserverats för önskad kapitalbildning. Då vart och ett av företagen inom en bransch grund av områdesuppdelnixigexi år

på

befriad från konkurrens från angränsande företag kan härvid riskeras att variationer i effektivitet och kostnader blir konserverade lättare än vid ett friare skulle vara fallet. Även om nämnden ingalunda un-

konkurrensläge derskattar betydelsen av de faktorer, som i samma utredning anföres såsom modifierande de ogynnsamma verkning-arna av nyss berörda förhållanden, finnes det ändå anledning att understryka den långt gående bundenhet som kännetecknar marknadsföringen av ett flertal viktiga livsmedel framställda av svenska jordbruksprodukter. Betydelsen härav ökas i den mån de stat-

med konknrrensbegränsningar, som

liga regleringsåtgärderna byggas på

avser icke endast leveransförhållandena för primära jordbruksprodukter

utan även omfatta produktion. De långt gående förädlingsindustriernas

beträffande sådana produkter som glass och konkurrensbegränsningar

som tillkommit under senare år, kan anföras som ett exempel

torrmjölk,

härpå.

Prissättningen i olika led måste ses i samband med denna marknadsstruktur. på de olika marknaderna för skummjölk är

Exempelvis prissättningen

av stort intresse i detta sammanhang. Olika priser tillämpas för olika kö-

och för skummjölk är sålunda ca 4 gånger högre

parkategorier partipriser

än det pris jordbrukarna betalar för återtagsmjölk.

förordar att man i den svenska jordbrukspoliti-

Utredningens majoritet ken skall en fortsatt och avvisar införandet av en

tillämpa Ilögprislinje

Iågprislizzje. Som främsta motiv för en fortsatt högprislinje anförs att en sådan tillämpas inom EEC, och att en svensk anslutning härtill härigexiom underlättas.

Majoriteten jämför i sin analys de svenska priserna på jordbruksprodukter med priserna på världsmarknaden. Reservanterna i utredningen hävdar däremot att de svenska priserna på jordbruksprodukter i stället bör jämföras med priserna inom EEC. Såväl för majoriteten som för reservanterna torde det framför allt vara produktivitetsresonemang som ligger till grund för respektive jämförelser. Om man jämför de svenska priserna med dem på världsmarknaden framstår gränsskyddet som oroväckande högt (f. n. 63 procent). Om man däremot gör en jämförelse med priserna inom EEC kan konkurrensförutsättilingarna för större delen av det svenska jordbruket - även -- betraktas som

enligt majoritetens uppfattning ganska goda.

Produktivitetsaspekten förefaller emellertid inte vara den mest relevanta vid beslut i denna fråga. Det är ändå inte tal om att inom en snar framtid driva ned produktionskostnaderna inom det svenska jordbruket så att detta kan konkurrera på världsmarknaden. Här liksom i många andra stora frågor är det i huvudsak fråga om att eftersträva en synkronisering mellan jordbrukspolitiken och övrig näringspolitik.

I enlighet härmed framstår den handelspolitiska (zspekten som den sentligaste. Vilka handelspolitiska bindningar kan förutsättas bli starkast under exempelvis den kommande tioårsperioden, med allmänna internationella -- i detta fall EFTA och

åtaganden huvudsakligen u-landspolitiken - eller med den gemensamma marknaden?

Solidariteten med internationella organisationer har ovan framhållits. Vad beträffar en svensk anslutning till EEC kan en sådan knappast komma till stånd med mindre än att även Storbritannien och Danmark ansluter sig. För båda dessa länder gäller att de driver en lågprislinje och att jordbrukets omställningsproblem där torde bli betydligt större än för Sveriges del. Därest frågan om en brittisk ansökan aktualiseras torde förhandlingarna bli mycket utdragna.

Det förefaller därför inte som om starka skäl skulle föreligga att i dag utforma den svenska jordbrukspolitiken speciellt med tanke på att åstadkomma en hög ”anslutningsberedskap. Om och när en anslutning till EEC aktualiseras kan det förutsättas att förhandlingar härom kommer att föras parallellt med brittiska och danska sådana och att man kan förutsätta en lika lång anpassningsperiod som för Storbritannien och Danmark.

I dagens läge synes det därför mer motiverat att utgå från priserna på jordbruksprodukter på världsmarknaden och inte priserna inom EEC vid utformningen av den svenska jordbrukspolitiken. Detta innebär dock i11te, att världsmarknadens prisstruktur utan vidare godtas som normerande. Utredningsmaterialet klarlägger att inslaget av dumping på världsmarknaden är starkt och att dumpinggraden är olika för olika varor. En vara för vilken

det nuvarande helt missvisande me-

världsmarknadspriset synes är socker,

dan priserna för andra - vissa

slag av jordbruksprodukter slag av spannmål t. ex. - bättre svarar mot Det är därför nöd-

produktionskostnaderna. vändigt, att vid jämförelser utgå från en prisstruktur som något skiljer sig från den som och som innebär

återspeglas i dagens världsmarknadspriser,

att man utgår från där eliminerats.

normalpriser dumpingeffekter

Det förord efter diskussion mo-

utredningen en längre ger åt högprislinjen tiveras i första hand med, att en sådan inon1 EEG, och att en

tillämpas svensk anslutning härtill härigenom underlättas. Då den slutsats som här dragits är, att en svensk anslutning till EEG f. n. inte kan anses vara så omedelbart förestående, att detta väsentligt bör påverka be-

närliggande slut om jordbrukspolitikens att detta skäl inte bör vara

utformning, följer,

avgörande för valet mellan högpris- och

lågprislinje.

För en lågprislinje med skattevägen av stödet till

finansiering jordbru-

karna talar bl. a., att det i första hand och

är beredskaps- socialpolitiska skäl som åberopas för att bevara de kostsammare delarna av det svenska jordbruket. Härigenom torde de bästa förutsättningarna skapas för att klarlägga var de beredskaps- respektive skälen och

socialpolitiska väger tyngst

med vilken kraft olika medel bör sättas in för mål.

att nå uppställda

Om lågprislinje tillämpas vid kan detta också förutsättas

prissättningen

ge priskonkurrensen ökad betydelse som medel i jordbrukspolitiken. Det saknar i detta sammanhang inte intresse att notera att i den

specialundersökning som utredningen utfört om det svenska rationalise-

jordbrukets ringsvägar (SOU 1963:66) konstateras, att bland fem europeiska länder jordbrukets i de två - Danmark och Storbritan-

produktivitet låg högst nien - som en

tillämpar lågprislinje, och lägre i de - Sverige, Västtyskland och Frankrike - som Skillnaderna

tillämpar en högprislinje. i per capita produktion totalt sett samt de förhållandena torde snarare

klimatologiska

ha bidragit till att utjämna än öka skillnaderna i produktivitet inom jordbruket mellan lågpris- och högprisländer.

Slutligen talar, enligt nämndens mening, för lågprislinjen det faktum att utvecklingen av konsumentprisindex spelar en central roll vid lönebildningen. Kostnadsstegringen inom jordbruksproduktionen, som med det nuvarande systemets utformning slår igenom på livsmedelspriserna får en multiplikatoreffekt via höjningar av löner, pensioner m. m. Även om det

relativa fall av världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter som ägt

rum skulle upphöra ges det dock med nuvarande gränsskydd över 60

på

procent ett avsevärt utrymme för att hålla de svenska jordbrukspriserna på en tämligen stabil nivå med en allmänt prisstabiliserande effekt som följd.

Nämnden förordar sålunda en övergång till lågprislinje som huvudprincip i jordbrukspolitiken. Dock torde detta få ses som en långsiktig målsätt-

Redan stödets -- kronor - att ning. omfattning ca 2 miljarder är sådan, det av skattetekniska skäl torde vara omöjligt att snabbt gå över till en låg-

prislinje. Som ett första dock stödet till vissa kostnadskrävande

steg torde enheter, vilkas existens enbart kan motiveras med och social-

beredskaps-

politiska skäl överföras till budgeten, från sådana

så att inflytande produktionsenheter på jordbrukets elimineras.

producentpriser

Det bör vidare framhållas att inte sikt torde en

ens på lång lågprislinje

helt kunna genomföras. Av olika skäl - framtida

specialisering inom jordbruksproduktionen, näringsfysiologiska hänsyn, olika lagringsförutsätt-

ningar för olika produkter och de varierande av

inslagen dumping på världsmarknaden - måste man förutsätta

att ett visst gränsskydd kommer att behövas, dels som dels för

”skvalpskydd”, att skydda produktionen av vissa varor, som ej kan lagras. härmed kan nämnden

I enlighet tillstyrka utredningens förslag om ett som en mål-

likformigt gränsskydd långsiktig

sättning.

Vad beträffar

utformningen av ett budgetfinansierat jordbrukarstöd synes det -- _

av utredningen diskuterade men hittills oprövade

systemet med anknytning till inkomstdeklarationerna ha stora En när-

förtjänster. mare utredning av detta systems lämplighet med till andra

hänsyn tagen

i - -

målsättningar jordbrukspolitiken bl. a. specialiseringen jämfört med

det i flera länder med stödet knutet till varuleveranser

tillämpade systemet

skulle dock vara innan sker.

erforderlig slutligt ställningstagande

I betänkandet diskuteras priser och prisreløztioner för vissa varor särskilt

utförligt, bl. a. smör, mjölk och socker. med vad ovan anförts

I enlighet förordas att tas till likare för den svenska

världsmarknadspriserna pris-

strukturen för jordbruksprodukter, med modifikationer bl. a. för

priser på varor, där dumpinginslaget är starkt.

Vad beträffar sockerpriset och den framtida av socker-

utformningen

regleringen samt stödet till fahrikspotatisen vill nämnden återkomma med synpunkter i yttranden över särskilda utredningar härom.

Nämnden stöder utredningens förslag av

om slopande Ieverunstillägget för

mjölk och successiv avveckling

av utjöimningsrziøgifterna för mejeriprodukter.

Av vad tidigare anförts följer att, i den mån beredskapsstöd kan

åberopas,

det extra enligt nämndens t. v. bevaras i en-

mjölkpristillägget uppfattning

lighet med utredningens förslag. I så fall bör dock

en omprövning av reglerna för dess utgående ske längre fram så att de moti-

beredskapspolitiska

ven framträder tydligare.

En överblick av prisbildningen livsmedel försvåras den flora

på genom av offentliga regleringar som under årtionden vuxit

upp.

Utredningen föreslår att en rad av dessa regleringar slopas inom kort eller avvecklas successivt. De allmänna - med modifika-

principer lågprislinje

tioner som är motiverade m. m. - som

av lagringsskäl enligt nämndens

uppfattning bör vara vägledande för prisstrukturen för jordbruksprodukter har redovisats ovan. I den mån bidrag till brukare i vissa områden eller i vissa åldersklasser är motiverade kommer dessa lämpligen till-stånd via budgeten. En sådan förändring av formerna för stödets utanordnande kan betraktas som ett första steg mot övergång från högpris- till lågprislinje.

Utredningens förslag om avveeklingen av de offentliga regleringarnzi grun-

om fortsatt Nämnden stöder - utan att das på förutsättningen högprislinje.

- av vissa som gå in på enskildheterna de förslag om avveckling regleringar utredningen framlagt. Som en följd av nämndens förordade lågprislinjø: som slutmål, betraktar den härvidl-ag utredningens förslag som ett etappmål i en långsiktig politik. Det kan antas att prioriteringen vid regleringsavveckli11gen i viss män blir beroende av huruvida en bevarad högprislinje eller en lågprislinje är slutmålet. För förberedande av en övergång till lågprislinje synes det därför nödvändigt att en teknisk utredning _qöres länzpligen av jordbrulcsnämnden. Vid uppställning av lämpliga etappmål bör då beaktas ej endast de ekonomiska faktorer som redovisats i SOU 1966:30-3l utan även lokala flaskhalsproblem och de marknadsstörningar som f. n. existerar som följd av rådande konkurrensbegränsningar i enlighet med vad som anförts ovan.

omedelbara av väsentlig betydelse som en följd av

Några prisförändringar en ändrad jordbrukspolitik är knappast att räkna med. Det torde krävas en avsevärd tid innan förutsättningarna för en mer dämpad prisutveckling för jordbruksprodukter blivit uppfyllda. Det finns därför skäl att ägna särskild uppmärksamhet åt de åtgärder som berör prisutvecklingen på sikt.

Utredningen visar, att priset som inkozns-tpolitzlskt medel inte har varit särskilt effektivt. Ersättningarna till producentledet har i sig inte tillförsäkrat detta en tillfredsställande inkomststandard. Med hänsyn till den marknadsstruktur som beskrivits ovan synes det emellertid motiverat att vid bedömningen av inkomstutvecklingen även ta hänsyn till den snabba expansionen i förädlingsledet.

De arbetsmarknadspolitiska m. fl. medel som nu står till buds för att komma till rätta med branschstruktur- och läginkomstproblem, samt det faktum att jordbrukarnas andel av samtliga förvärvsarbetande har nedgâtt från 30-40 procent 1930-talet till ca 7 procent idag har skapat gynn-

på

sammare förutsättningar för att använda mer specificerade medel än priset

för att uppnå inkomstmål i jordbrukspolitikexi.

vill upplösa det nuvarande sambandet mellan

Utredningens majoritet

och De förordar i kostnadsstegringar prisstegringar pä jordbruksprodukter. stället, att görs beroende av ett på lämpligt sätt rensat

producentpriserna

dock så att förändringarna i konsumentprisindex inte

konsumentprisindex,

tillfullo slår igenom i Detta innebär att priserna på jord-

jordbrukspriserna.

bruksprodukter i Sverige även i fortsättningen skulle i huvudsak bestämmas utan hänsynstagande till prisutvecklingen på världsmarknaden, vilket enligt nämndens mening kan medföra betydande olägenheter.

Reservanternas främsta invändning mot utredningens förslag om principerna för prissättningen på jordbruksprodukter är. att dessa skulle verka hämmande på investeringar i rationaliseringssyfte. De höga produktionskostnaderna inom jordbruket skulle härigenom komma att bevaras. Reservanterna understryker prisets roll i rationaliseringspolitikezt.

För att rationaliseringsittvesteringar skall komma till stånd är det nödvändigt, hävdar reservanterna, att jordbrukarn-a kan räkna med god avkastning på investeringarna. Så blir icke fallet enligt dessas mening om staten beslutar sig för att hålla pristrenden nere.

Att avsevärda mängder kapital erfordras för att åstadkomma önskad rationalisering inom jordbruket är obestridligt. Däremot framstår det som tvivelaktigt, huruvida det härför nödvändiga sparandet såsom reservanternzt förutsätter lämpligast kommer till stånd genom bevarade höga priser. Konkurrenssituationen inom jordbruket och efterföljande produktionsled synes inte vara sådan, att det kan förutsättas, att det åstadkomma sparandet utnyttjas för kostnadssänkartde rationaliseringsinvesteringar.

Allmänt sett bör, enligt izämndezzs zzppiaitning, prisbildningsprobIemet i framtiden angripas från mer generella zztgângsptznkter än dem utredningen anlagt. I själva verket bör producentpriserna ses som en del av de priser som för konsumenterna är en realitet - dvs. En sådan

livsmedelspriserna. syn på prisbildningen på livsmedel är naturlig inte minst med tanke på den vertikala marknadsstruktur som råder i livsmedelsonirådet.

Beträffande de förslag Lttredniugen framlagt om administrationen av den framtida jordbrukspolitiken finner nämnden inte anledning att gå in på detaljer härvidlag. Nämnden biträder huvuddragen i utredningens förslag.

Även vid utformningen av administrationen av den framtida jordbrukspolitiken är det av vikt att det samband, som finns mellan marknadsregleringarna och näringsfriheten beaktas. Vid en omprövning av mål och medel i jordbrukspolitiken är det angeläget att söka utforma de marknadsreglerade åtgärderna så, att varje tvivel undanröjes om att en viss enskild reglering är en medelbar följd av en offentlig reglering. De offentliga prisregleringarna bör helt särskiljas från enskilda regleringar, så att åtgärder och situationer i konkurrenshänseende på livsmedelsområdet kan behandlas och bedömas enligt samma normer och utifrån samma förutsättningar som inom det övriga näringslivet.

av detta ärende har - förutom ttndertecknad

I handläggningen generaldirektör och - kommerse-

byrädirektören Waldén, föredragande deltagit

rådet Bouvin, byråcheferna Wiedesheim-Paul, Elm, Frankenberg och Malmström.

Stockholm den 9 november 1966.

Helmer Olsson

Torsten Elm

/ Lars Johan Waldén

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap:

Med anledning av ovanstående remiss får Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anföra följande. Yttrandet begränsas till utredningens synpunkter och förslag som har samband med det ekonomiska försvaret.

RIKTLINJER FÖR JORDBRUKSPOLITIKEN Kapitel I. Allmänna utgångspunkter för den framtida jordbrukspolitiken Utredningen framhåller (sid. 15) vad angår riskerna för en konfliktsituation med åtföljande handelspolitisk avspärrning att man under överskådlig framtid torde kunna vänta sig fortsatt spänning mellan de maktblocken

politiska

och att därför beredskapsfrågan måste tillmätas stor betydelse vid våra jordbrukspolitiska ställningstaganden. Utredningen konstaterar att detta innehär att den svenska livsmedelsförsörjningen till övervägande del måste ba-

seras på en inhemsk livsmedelsproduktion.

Överstyrelsen biträder utredningens bedömning och slutsats samt vill dessutom särskilt framhålla den betydelse en

tillräcklig livsmedelsproduktion

har när det gäller våra möjligheter att fullfölja vår alliansfria

politik. Några

garantier för att vi i en konfliktsituation skulle kunna komplettera den inhemska produktionen med leveranser utifrån på villkor, som vore förenliga med neutraliteten, torde inte kunna erhållas. En god

livsmedelsberedskap

måste följaktligen, som utredningen också framhåller ett flertal ställen i

på

betänkandet, även framgent upprätthållas som en oundgänglig del av landets totala försvar.

Kapitel II. Jordbruksproduktionens lämpliga omfattning Utredningen föreslår (sid. 42) följande allmänna målsättning för livsmedels-

beredskapen:

”Beredskapen i fråga om livsmedel bör enligt vår mening ha en sådan

och vara att den - oavsett årstid - dels omfattning så ordnad, möjliggör en tillfredsställande livsmedelsförsörjning under en förhållandevis lång av-

- oberoende spärrning, dels ständigt av längden av en eventuell föregående

avspärrning i görligaste mån säkerställer en godtagbar i hän-

försörjning

delse av krigsutbrott. skall

Livsmedelsberedskapen även innefatta

möjliga

åtgärder, som syftar till att under och efter ett krig ge befolkningen en efter

förhållandena anpassad näringsstandard.”

Överstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till allmän för

målsättning

livsmedelsberedskapen, vilken sålunda bör fastställas att till ligga grund

för erforderliga åtgärder livsmedelsområdet. För på konkret

planläggning

fordras emellertid en närmare i vad

precisering avser både omfattningen

(varuslag m. m.) och den tidsmässiga uthålligheteil av livsmedelsberedska-

pen vid såväl avspärrning som krig. Överstyrelsen föreslår att sådan preci-

sering kommer till stånd, varvid givetvis sammanhanget med totalförsvarets

övriga försörjningsområden måste uppmärksammas.

Utredningen erinrar om (sid. 41 och att den 42) genom skrivelse till

Kungl. Blajzt den 18 augusti 1964

(hemlig) framlagt förslag rörande den

fortsatta samt om

beredskapslagringen åtgärder för att så långt nlöjligt

säkerställa livsmedelsförsörjningen i krig. Utredningen anger vidare att den

i det uteslutande behandlar följande avspärrningsfallet.

Så vitt Överstyrelsen kan finna överensstämmer utredningens i förelig-

gande betänkande gjorda uttalanden rörande

beredskapslagringens omfatt-

ning och inriktning samt om för att Övriga åtgärder säkerställa livsmedels-

försörjningen vid krig i princip med i ovannämnda

förslagen skrivelse. Över-

styrelsen får därför i dessa frågor hänvisa till sitt den 1965 8 januari av-

givna utlåtande över “PM angående

livsmedelsförsörjningen i krig samt

beredskapslagring av livsmedel. Till frågan om med

beredskapslagringens hänsyn till produktionsmålsättningen erforderliga omfattning återkommer

Överstyrelsen i det följande.

Utredningen har övervägt, huruvida av åker kan nedläggning ske i sådana

former, att marken ånyo utan alltför omfattande åtgärder och kostnader

samt tillräckligt snabbt kan för

tas i anspråk jordbruksproduktion. Utred-

ningen har kommit till slutsatsen att förutsättningar för ett sådant s. k. jord-

banksprogram icke föreligger.

Överstyrelsen delar utredningens

uppfattning.

Kapitel III. Den

jordbrukspolitiskrz nzålsättningen

Utredningen har utförligt redovisat de undersökningar och bedömanden

som resulterat i att

utredningens förslag självförsörjningsgraden (relationen

mellan produktion och konsumtion i kalorier) under vissa

förutsättningar

successivt fram till slutet av 1970-talet bör sänkas till ca 80 °/0 av full för-

sörjning. De förbehåll utredningen redovisar som

förutsättning för försla-

gets genomförande är dels att de från jordbruket resurserna

frigjorda kan

få en bättre alternativ och sker användning att sänkningen i samband med

anlitande av särskilda medel för m. m., dels att i omställning nedgången en i förhållande till nuläget självförsörjningsgraden kompenseras genom utökad till den kvalitativa och kvantitativa livsmeberedskapslagring upp som kan under en avspärrning utan alltför stora delsstandard, accepteras Med till föränderligheten i påfrestningar på ransoneringssystemet. hänsyn alla de som för och beredfaktorer, påverkar målsättningen produktion skapslagring och då särskilt det världspolitiska läget. prisutvecklingen på världsmarknaden och måste framhåller inredningen (sid. lagringstekniken, en Omprövning av målsättningen fortlöpande komma till stånd. 59) Från beredskapssynpunkt är det nödvändigt att den fredsmässigzt jordtillsammans med av livsmedel och

bruksproduktionen heredskapslagringen

kraven den livsmedelsberedskap, som

jordbruksförnödenheter uppfyller på

behandlats Beroende samman-

i föregående kapitel. på beredskapslagringens

sättning och omfattning behöver således den fredsmässiga jordbruksproduktionen i sådan att livsmedelsförsörjningen blir

upprätthållas utsträckning

ur och att omställningen från ani-

godtagbar näringsfysiologisk synpunkt

malisk till konsumtion relativt sett icke behöver drivas längre vegetabilisk än vad som skedde under andra världskriget. Den nödvändiga jordbruksproduktionen skall vara rationellt utformad och lönsam samt ha tillgivetvis Från dessa allmänna utgångspunkter vill Överstyrelsen räcklig uthållighet. konstatera att av från nuva-

föreslagen sänkning sjålvförsörjningsgraden

rande ca 94 °/0 till innebär en försämrad livsmedelsberedca 80 °/0 givetvis har emellertid mot utredningens förskap. Överstyrelsen ingen invändning bl. a. för att säkerställa livsmedelsför-

slag till åtgärder, beredskapslagring,

vid och krig, varför styrelsen kan godta utredningsörjningen avspärrning ens förslag om en successiv sänkning av den fredsmässiga självförsörjnings- Huruvida sänkningen skall kunna ske till ca 80 °/0 av full försörjning graden. torde få klarläggas i samband med den fortlöpande omprövning av produksom böra komma till stånd och tionsmålsättningeit, utredningen föreslagit som även anser Vid en sådan omprövning torde Överstyrelsen nödvändig. bl. a. relationen mellan den från beredskapssynpunkt erforderliga produktionen och få behandlas (sid. 43).

beredskapslagringen

förutsätter att åtgärder för att säkerställa

Överstyrelsen ifrågakommande

kommer att behandlas i ett sammanhang för både livsmedelsförsörjningen

:ivspärrningsfallet och krigsfallet.

Beträffande för måste den givetvis,

beredskapslagringen avspärrningsfzillet

och göras beroensom utredningen också framhåller, fortlöpande omprövas och omfattning i fred och den pro-

de av jordbruksproduktionens inriktning

som härav kan åstadkommas vid zivspärrning genom

duktion, på grundval

av avvägningen mel-

olika ornställningsåtgärder. En fortlöpande omprövning

av handelsgödsel eller

lan å ena sidan lagring produktionsmedel, exempelvis

och å andra sidan av livsmedel torde ävenledes beråvaror härför, lagring ett rationellt och ekonomiskt riktigt handhahöva ske. För att möjliggöra

Vaude av är det emellertid beredskapslagringen enligt överstyrelsens mening nödvändigt att utformas som lagringsplanerna flerårsplaner omspännande förslagsvis en ö-årsperiod. Det bör :inkomma statens att på jordbruksnämnd i samråd med utarbeta och till sådana bl. a. Överstyrelsen framlägga förslag

lagringsplaner omfattande både krigsreserv och Planeravspärrningsreserv. na bör revideras och därvid föras fram årligen ett år (s. k. rullande planer). Överstyrelsen har tidigare framhållit att för

målsättningen beredskapsåt-

gärdernzi på livsmedelsområdet måste med totalförsvarets ses i sammanhang

Övriga försörjningsområden. Utredningen har också uttalat (sid. 58) att annan än av livsmedel om

lagring är nödvändig produktionsberedskapen för

livsmedel skall vara meningsfull och framhållit behovet av en tillspeciellt fredsställande lagring av drivmedel för behov.

jordbrukets Överstyrelsen

vill för sin del uttalande och understryka utredningens därjämte framhålla betydelsen av i fred vidtagna åtgärder för att snabb miâjliggöra Övergång till gengasdrift och säkra tillgång på

handelsgödsel.

RATIONALISERING OCH OMSTÄLLNING

Kapitel IV. Rationaliserizzgeiz och dess planering

Utredningen föreslår (sid. 71) att bör utformas som en

jordbruksplaneringen

rullande planering, överses, eftersom och d. v. s. regelmässigt utgångsläget

målsättningens konkreta innehåll befinner Inom sig i ständig förändring. den ram, som den hör

jordbrukspolitiska målsättningen anger, planeringen

föra fram till överväganden och såväl centralt

handlingslinjer som regionalt.

Planeringen bör bl. a. ge om var och i vilken åker-

anvisningar omfattning

jorden skall tas i anspråk. Den centrala bör ankomma planeringen på lanthruksstyrelsen, den regionala på lantbruksnämnderna. förordar

Utredningen

vidare (sid. 72) att till dessa nämnder för myndigheter knyts rådgivande samråd mellan berörda och företrädare för olika intressen myndigheter inom näringslivet i större och viktigare

planeringsfrågor.

Överstyrelsen anser det angeläget att planering med av utredi enlighet ningen förordade riktlinjer kommer till stånd. Av särskild från

betydelse

beredskapssynpunkt blir därvid om var och i vilken åker-

frågan omfattning

jorden skall tas i anspråk. Med hänsyn till som cenöverstyrelsens uppgift tral för den ekonomiska

förvaltningsmyndighet försvarsberedskapen bör

styrelsen vara representerad i den rådgivande nämnd, som skola

föreslagits

knytas till

lantbruksstyrelsen.

Utredningen uttalar (sid. 72) att den anser det vara med fortangeläget löpande studier över jordbruksrationaliseringens och andra bl. a. faktorers,

lagringsteknikens utveckling, inverkan på föförsörjningsläget. Utredningen

reslår för den skull att vid för detta

forskningen lantbrukshögskolan ända-

mål ges anslag, 200.000 kr. årliga förslagsvis

delar att de angivna frågorna är Överstyrelsen utredningens uppfattning

av så stor betydelse för de fortsatta jordbrukspolitiska ställningstagandena

att särskilda medel bör reserveras för forskning på omrâdet.

Utredningen föreslår (sid. 73) att det uppdras åt statens jordbruksnämnd, statistiska och att utarbeta recentralbyrån lantbruksstyrelsen gemensamt

en å två rörande rationaliseringsutvecklingen och

dogörelser gånger årligen beträffande livsmedel.

försörjningssituationen

förslaget. Ifrågavarande redogörelser kommer

Överstyrelsen tillstyrker

att vara av stort värde för bl. a. i dess egenskap av samord- Överstyrelsen inom det ekonomiska försvaret.

ningsmyndighet

konstaterar att det som hittills stått till buds vid Utredningen underlag i rationaliseringsärenden ofta varit ofullständigt. Ut-

bedömning exempelvis

föreslår härför 76) inrättande av ett företagsregister över redningen (sid. och dess Förutom att utgöra ett

jordbruksföretagen produktionsresurser.

värdefullt instrument för i dess arbete med att lantbruksorganisationen och leda inom skulle registret också stödja rationaliseringsarbetet jordbruket bl. a. komma till i den officiella och kunna

användning jordbruksstatistiken

till för erforderlig beträffande jordbrukets tjäna vägledning planläggning Sammanställning av framkommaiide material bör

arbetsblocksorganisation.

ske fortlöpande och föreslås närmast böra ankomma på lantbruksstyrelsen

och statens jordbruksnämnd. Förutom de användningsområden ut-

Överstyrelsen tillstyrker förslaget. redovisat torde bli av stort värde även för sådan

redningen företagsregistret

som beräkningar av arbetskrafts- och

beredskapsplanläggning jordbrukets drivmedelsbehov, för produktionsomställnixig vid avspärrning planläggning

samt av Med hänsyn till registrets värde även

planläggning djurundanförsel.

för inom det ekonomiska försvaret bör Överstyrelsen beredas

planläggningen

tillfälle att framföra synpunkter på registrets Lippläggning.

VI. Forskning, utbildning och rådgivning Kapitel

framhåller (sid. 103) att förädlingsvärdet i livsmedelsframställ- Utredningen till Forskningsresurserna på tillhörande områ-

ningen uppgår miljardbelopp.

den har dock hittills varit begränsade. Utredningen finner det därför mycket att bygga upp en vidgad livsmedelsteknisk forskning. angeläget biträder utredningens förslag. Forskningsinsatserna bör gi-

Överstyrelsen

vetvis även livsmedelsindustrin kan komma att ställas inför avse de problem vid avspärrning och i krig.

Kapitel VII. Omställningsfrågor

framhåller (sid. 126-127) att sysselsättningsskapande åtgärder, Utredningen allt kan behöva aktualiseras i de fall då lokal

framför beredskapsarbeten,

bundenhet hinder i vägen för omställning till annat arbete och flyttlägger

ning till annan ort. Som sådana arbeten nämner exempel på utredningen

naturvårdsarbeten, anläggningsarbeten för friluftsliv, skogsvårdsarbeten (spe-

ciellt i södra samt av

Sverige) byggandet skogsbilvägar _i de egentliga skogs-

länen. Utredningen föreslår att vidtas snarast för att inven-

åtgärder möjligt

tera tillgången på arbeten att för beredande av kom-

lämpliga igångsättas

pletteringsarbete inom områden med vikande sysselsättning inom jord. och skogsbruk. Överstyrelsen har ingen erinran mot utredningens förslag. Om beredskapsarbeten skulle bli aktuella bör, i de fall valmöjlighet föreligger, byggandet av skogsbilvägar ges en då sådana arbeten kan komma

framskjuten plats,

att vara av betydelse till inhemska om vi i ett avspärrningsläge nödgas övergå bränslen.

MARKNADS- OCH PRISREGLERINGAR

Kapitel XII. illarknadsregleringen för särskilda produkter Animalier

Utredningen erinrar om (sid. 242) att det särskilda stödet åt ullproduktionen i form av ett statligt som sedan den 1.9.1957 2 kr

pristillägg, utgör per kg

ull, tillkom år 1948 av beredskapsskäl för att stimulera av

tillvaratagandet

svensk ull. Utredningen anser några skäl

beredskapspolitiska knappast läng-

re föreligger till bl. a. de olika som nu finns med hänsyn slag av syntetfiber, att tillgå, varför utredningen föreslår att stödet till ullproduktionen avvecklas. Överstyrelsen biträder utredningens förslag, men vill samtidigt framhålla att tillgång på ull alltjämt är nödvändig från för till-

beredskapssynpunkt

verkning av bl. a. Skulle till

uniformstyger. nedgången av ullproduktionen

följd av ullstödets bli betydande torde viss av nuvarande

avveckling ökning

beredskapslagring av ull bli ofrånkomlig. Årskostnaden härför torde dock avsevärt komma att understiga det belopp, ca 600.000 kr, som f. n. utbetalas i form av

statligt pristillägg.

I handläggningen av detta ärende förutom undertecknad har deltagit, generaldirektör, ledamöterna Danielson, Gyllö (föredragande), Krantz,

Rylander,

Segrell och Önnesjö samt byrådirektören Bartoll i egenskap av

tjf byråchef.

Sten Lundberg

/Sture A. Gyllö

Näringsfrihetsombudsmannen:

Genom remiss den juni 1966 har anmodats

23 näringsfrihetsombudsmannen

avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida härav får -

jordbrukspolitiken” (SOU 1966230-31). I anledning jag med huvudsaklig inriktning frågor av intresse från konkurrensbegräns-

på

- anföra

ningssynpunkt följande.

Inledningsvis vill jag med tillfredsställelse konstatera att jordbruksutredningen vid utformningen av den framtida jordbruksregleringen strävat efter att lägga huvudvikten vid en anpassning av produktionen efter konsumtionens inriktning och lämpliga storlek. Detta torde skapa möjligheter till en utveckling som bättre än nuvarande ordning ansluter sig till målsättningen inom näringslivet i övrigt, främst en anpassning av struktur och produktion till teknisk och ekonomisk utveckling.

Utredningen har förordat, att jordbruksproduktionen vid slutet av 1970talet bör ligga på en nivå som tillåter en sjöilvförsörjningsgrad av ca 80 °/o av full För att en sådan produktionsnivå fordras

försörjning. upprätthålla

emellertid på grund av de i förhållande till de svenska produktionskostnaderna låga världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter även fortsättningsvis en reglering av med syfte att uppehålla en viss

jordbrukssektorn

prisnivå. Även om detta i och för sig strider mot eljest vedertagna frikonkurrensprinciper och med medför stora kostnader för folk-

nödvändighet

hushållet, anser mig med hänsyn till de av utredningen anförda skälen

jag

kunna biträda ställningstagandet beträffande I sam-

självförsörjningsgraden.

manhanget bör dock framhållas att den nu förordade regleringen innebär undantag även i fortsättningen för jordbrukets vidkommande från inom större delen av näringslivet i övrigt rådande konkurrensvillkor. Den avskärmning främst införselavgifter som också

av importkonkurrensen genom denna kommer att medföra innebär även en begränsning av kon-

reglering

kurrensen inom förädlingsindustri och handel. Detta senare sammanhänger med att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse i fråga om många jordbruksprodukter dominerar och förädlingen. Invägningen av

uppsamlingen

är sålunda i det närmaste helt koncentrerad till mejerier, anslutna till mjölk Svenska Riksförening. slakterierna svarar för

Mejeriernas De föreningsägda drygt 85 °/0 av all marknadsförd slakt i landet. Av partihandeln med spannmål och fodermedel beräknas ungefär 70 °/0 ombesörjas av centralföreningar anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund. Konkurrensförutsätt-

är vidare beskurna att föreningsrörelsen integrerat framåt. ningarna genom Därför blir effektivitet också av väsentlig betydelse

de egna affärsföretagens för jordbrukarnas möjligheter att tillgodogöra sig det statliga jordbruksstödet. Med till dessa förhållanden bör vid utformningen av den nya

hänsyn

de ekonomiska faktorerna tillmätas särskild betydelse.

regleringen Inom jordbrukssektorn förekommer ett stort antal konkurrensbegränsande

överenskommelser. Sålunda är drygt eller i en tredjedel ca 370 av gällande kartellregistret införda överenskommelser att hänföra till varugruppen jordbruks- och trädgårdsprodukter samt livsmedelsindustrins

tillverkningar.

Ungefär 60 0/0 av dessa avtal berör ett eller flera som tillhör

företag jord-

brukets ekonomiska I denna andel emellertid

föreningsrörelse. ingår många

avtal av mindre ur allmän Inom

betydelse konkurrenssynpunkt. NO-ämbetet

har under årens lopp ett stort antal ärenden rörande

handlagts jordbrukssek-

torn. Dessa ärenden har redovisats i en till utredningen Överlämnad sammanställning. Vidare har jag på grundval av en inom NO-ämbetet upprättad promemoria av den 20 augusti 1965 till framfört utredningen principiella konkurrensrättsliga synpunkter på de i sammanhanget vanligast förekommande

konkurrensbegränsningarna områdesindelning, leveransplikt och likaprissättning. Det har i praktiken mött stora konkurrenssvårigheter att tillämpa

lagstiftningen på konkurrensbegränsningar inom jordbruksområdet. Detta

har i första hand berott på att den statliga jordbruksregleringen inte såsom nu föreslås bli fallet - hållits skild från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse utan delvis förutsatt medverkan från i regleringsverksamheten denna rörelses sida. har det ofta visat Härigenom sig vanskligt att avgöra, om och i vad mån

vidtagna konkurrensbegränsningar ägt sådant samband

med att de denna den statliga regleringen på grund ej kunnat anses skadliga i lagens mening. Mot denna bakgrund vill helt biträda jag utredningens uppfattning att de bör utformas

marknadsreglerande åtgärderna så, att varje

tvivel uteslutes, huruvida en viss av privat reglering är en omedelbar följd en statlig reglering och därmed i från bestämmelserna i princip undantagen

konkurrenslagstiftningen. Inte heller i den mån de

statliga regleringarna bygger på föreningsrörelsens prispolitik och prisnoteringar bör detta kunna åberopas som ett sådant samband med den statliga som förhind-

regleringen

rar ingripande enligt tolkar

konkurrenslagstiftningen. Jag utredningens in-

ställning i denna från

konkurrenssynpunkt mycket väsentliga fråga så, att ingripande mot konkurrensbegränsning inom kan jordbrukssektorn göras

även om det skulle kunna leda till i att produktpriset fråga sjunker, kanske till och med under den för undre produkten gällande prisgränsen. Konkur-

rensbegrånsningen kan nämligen, förutom

att den upprätthåller en viss prisnivå, som ligger inom prisgränserna, även medföra en mindre rationell struktur inom exempelvis än som skulle vara fallet vid en

förädlingsledet

friare konkurrens. Vidare kan andra försvåras.

företags näringsutövning

I fall, där dessa kriterier verkan hedömes bör

på skadlig föreligga, ingripan-

de sålunda kunna ske. I enlighet härmed bör åtgärder jämlikt konkurrensbegränsningslagen kunna vidtagas exempelvis gentemot den inom mejeri-

näringen tillämpade områdesindelningen på distributionssidan. Förenings-

rörelsen motiverar denna av bl.a. med att

typ konkurrensbegrånsning den

är nödvändig för att upprätthålla det av statsmakterna sanktionerade

högre

priset på konsumtionsmjölk än på mjölk avsedd för 0st- eller smörtillverk-

ning. Enligt utredningens förslag skall i framtiden prissättningen på mjölk

baseras på förädlingskostnaderna och icke som nu differentieras med hänsyn till de olika produkternas priskänslighet. Under förutsättning att områdesindelningen upphör skapas därvid möjligheter för konkurrens mellan olika mejerier, vilket kan pressa prisnivån på färdigprodukter utan att jordbrukarnas inkomster fördenskull i motsvarande utsträckning behöver minska. En annan möjlig konkurrenseffekt är att konsumenterna får ökade möjligheter att välja mellan olika produkter och förpackningar. Strukturrationtzliseringen inom jordbruket har under den hittillsvarande regleringen påtagligt eftersatts, i följd varav medelarealen endast långsamt ökat. Samtidigt har emellertid på flera områden inom jordbrukssektorn, på grund av bl. a. tilltagande automatisering. den optimala företagsstorleken ökat I sammanhanget må blott erinras om att medelantalet kor per

kraftigt.

djurbesättning uppgår till endast 7, medan ett rationellt familjejordbruk har 50-60 kor och jordbruk med anställd personal ungefär det dubbla antalet. För att uppnå en accelererande strukturomvandling måste nedläggningen av orationella brukningsenheter påskyndas. En sådan utveckling synes på sikt ligga ej enbart i konsumenternas utan även i producenternas intresse. Den av utredningen formulerade målsättningen för rationaliseringspolitiken, skapande av effektiva företag, anknyter väl till konkurrens-

möjligast

lagstiftningens syften. Jag har icke funnit anledning att närmare granska alla av utredningen nämnda medel för att uppnå detta mål. På några punkter kan det dock från finnas skål till invändningar och konkurrenssynpunkt kommentarer. har av lantbrukets finansiering uttalat vissa be- Utredningen vid analysen tänkligheter mot som finansieringsform. Jag vill för min del

penningbidrag

riskerna för att sådana bidrag motverkar en utveckling mot

understryka

mer rationella Som exempel på särskilda fall, där enligt

jordbruksföretag.

utredningen bidrag emellertid skall kunna lämnas, nämnes investeringar i byggnader och då dessa drar stora kostnader ensamt eller

markanläggningar

i kombination med förvärv av tillskottsmark och då investeringen bedöms vara av den storlek realiseras med hänsyn till bl. a. att den eljest inte kunde sökandens likviditet. Enligt min mening kan dock ifrågasättas, om icke statliga bidrag i dylika fall medverkar till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna inom jordbruket och om icke de för bidragen erforderliga statsmedlen blir mer rationellt utnyttjade om de användes till den generellt verkande stödform som statsgaranterade lån utgör. Utredningens förslag att i lägen, då riksbanken tillämpar skärpta krav på och likviditetskvoter, viss prioritering av kreditinstitut av sär-

placerings-

skild för jordbrukets kreditförsörjning bör tillämpas, anser jag

betydelse

mig med hänsyn till den snedvridning av resursfördelningen detta skulle kunna medföra i en ekonomisk situation, om vilken man i förväg ej har kännedom, icke kunna biträda.

Jordbruksrepresentanterna inom utredningen har i reservation och särskilt yttrande framhållit, att bör inriktas bildan-

rationaliseringspolitiken på

det av familjeföretag. Inom stora delar i har den fria

av näringslivet övrigt konkurrensen under efterkrigstiden drivit fram vilka

nya företagsformer,

verksamt bidragit till en som kommit också konsumenterna

effektivisering

till godo. Det skulle vara om inom

olyckligt regleringarna jordbrukssektorn

utformades så att de förhindrade eller mer än nödvändigt verkade återhållande på en liknande utveckling inom denna Även om,

del av näringslivet. vilket utredningen har utgått från, kommer att förbli den

familjejordbruket

dominerande företagstypen, torde den fortgående automatiseringen medföra att också inom jordbruket vissa stordriftsfördelar bäst kan av andra

uppnås företagsformer än familjeföretaget. för en ökad Förutsättningar utveckling

av sådana företagsformer kan åstadkommas främst att

genom regleringen ej utformas eller tillämpas så att den gynnar vissa Jag vill

företagstyper.

därför motsätta mig den av jordbruksrepresentanterna förordade

inriktning-

en av vilken skulle innebära ett åsidosättande av

rationaliseringspolitiken,

effektivitetskriteriet och medföra en konservering av

företagsstrukturen

inom I stället bör -- med till det ansvar för

näringen. hänsyn jordbruksnäringens som medför - stimulans till

utveckling statliga ingripanden uppkomsten av nya och rationella företagsformer inom jordbruksnäringen lämnas i form av t. ex. statlig och försöksverksamhet.

forskning

I fråga om har utredningens hävdat, att en ut-

prispolitiken majoritet

fästelse att hålla en hög prisnivå för att

tillräckligt produktionsmålsätiningen skall uppnås borde vara tillräcklig för att tillförsäkra effektiva jordbrukare en sådan lönsamhet, att deras skulle resulte-

framtidsbedömningar ra i för rationaliseringsverksamhet Jordbruks-

erforderliga investeringar. representanterna har emellertid ansett det nödvändigt med en utfästelse om en prisnivå, som ger lönsamhet för rationella för att inom

företag jordbru_ks-

näringen åstadkomma de önskvärda investeringarna och den eftersträvade

strukturomvandlingen.

Om det senare förslaget skulle läggas till för den framtida

grund prispoli-

tiken, skulle inom jordbrukssektorn komma att cn metod mycket

tillämpas

lik den form av prissättning som är vid Inom karteller

vanlig priskarteller.

med horisontell prissamverkan hävdas i regel att priset fastställes vid den nivå, som ger ett rationellt företag en normal vinst. Det är emellertid min uppfattning att prisnivån ofta främst påverkas av de mindre effektiva företagens kostnader. Om prissamarbetet i sådana fall slår igenom i prissättningen samt de samarbetande företagen tillsammans intar en dominerande ställning på marknaden och ej från annat håll utsätts för aktiv konkurrens, får samarbetet en konserverande inverkan strukturen med därav

på följande

negativa verkningar på effektiviteten inom branschen. Med hänsyn till den avskärmning av utländsk konkurrens som kännetecknar jordbruksnäringen skulle en reglering med »-

i enlighet jordbruksrepresentanternas förslag

trots den förutsätta - medföra stora risker för en

statliga priskontrollen långsammare strukturutveckling än den av majoriteten föreslagna produktionsstyrda prissättningen, vilken mer ansluter sig till marknadshushällningens principer. En tillämpning av det i reservationen framlagda förslaget skulle vidare innebära en lönsamhetsgaranti utan motsvarighet inom andra delar av näringslivet och även medföra större risker än majoritetsförslaget för påverkan av icke företagsekonomiska överväganden. Det av majoriteten föreslagna prissättningssystemet innebär samma garanti för rationella företags lönsamhet som förefinns in0n1 näringslivet i övrigt, d. v. s. ersättningen till producenterna måste hållas på sådan nivå att den beslutade produktionsstorleken uppnås. Jag ansluter mig således till utredningsmajoritetens förslag om Övergång till en produktionsmålstyrd prissättning.

Enligt utredningens mening krävs emellertid på grund av produktionsfaktorernas trögrörlighet en övergångstid beräknad till 3 ä 4 år, innan pro-

kan tillämpas. Jag vill understryka vikten av

duktionsmålsâttningen börja

att denna övergångsperiod icke utsträckes samt instämma i majoritetens uppfattning att ytterligare åtgärder bör kunna vidtagas om resursutflyttningen

och under övergångsåren ej får åsyftad omfattproduktionsminskningen

ning.

Utredningen har vid prisregleringens utformning stannat för ett bibehållande Skäl saknas helt visst icke för att

av den nu tillämpade högprislinjen. även i fortsättningen basera stödet till på detta sätt. Från kon-

jordbruket

kurrenssynpunkt måste emellertid starka betänkligheter framföras mot högprislinjen, främst på grund av att en sådan ofta kräver marknadsregleringar. Trots att utredningen föreslår en avveckling av vissa gällande regleringar, kommer också enligt förslaget flera av dem att bli bestående. Dessa regleringar natur men ingripanden mot

är vanligen av konkurrensbegränsande direkta verkningar därav från de konkurrensvårdande myndigheternas sida lär ej heller i framtiden kunna ske, eftersom dylika verkningar icke såsom lagen förutsätter, torde kunna bedömas som otillbörliga ur allmän synpunkt.

Det gränsskydd som en högprislinje förutsätter läggs i stor utsträckning

förädlade produkter. Genom att det på så sätt ofta blir den av jordbrukets

på

föreningsrörelse ägda förädlingsindustrin som mottager jordbruksstödet, kan industrin använda detta stöd till finansiering av sin expansion, medan

avsedd Jordbrukarna erhåller så-

producentledet ej uppnår intäktsökning.

lunda endast sikt det statliga stödet. Härigenom kan krav

på mycket lång

resas på högre vilket innebär ökat jordbruksstöd och högre

gränsskydd,

Den konkurrens inom förädlingsledet, som skulle skapa en

livsmedelspriser.

viss säkerhet för att investeringarna fick en effektiv placering, saknas såsom förut nämnts inom många produktområden. Det är därför angeläget

vidtages som för framtiden i mån medverkar till att att åtgärder möjligaste stödet omfattar endast produktionssidan. Då det är konsumenterna som ytterst får betala måste de kunna kräva att detta blir det

jordbruksstödet,

lägsta möjliga inom ramen för produktionsmålsättningen. Det säkraste sättet härför vore att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens inom förädlings- och distributionsleden. En övergång till lågprislinje skulle skapa

sådana förutsättningar.

Det skydd för förädlingsindustrin som marknadsregleringarna hittills medfört får anses ha verksamt bidragit till att skapa de monopolställningar, som föreligger inom flera produktområden. Härigenom har regleringarna också underlättat den monopolistiska prissättning som förekommer på vissa produkter och som motverkar en ekonomiskt lämplig anpassning av produktionen. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande.

Här berörda nackdelar ur konkurrenssynpunkt av en enligt

prispolitik

högprislinjen synes ej mera ingående ha diskuterats av utredningen. Sett enbart från nämnda synpunkt skulle en otvivelaktigt vara att

lågprislinje

föredraga. Om emellertid de olika skäl som talar för ett bibehållande av högprislinjen bedöms väga tyngre, bör den framtida produktionsminskningen motivera omprövningar av de föreslagna marknadsregleringarna. I)et skulle i sådana sammanhang måhända också vara lämpligt att NO-ämbetet bereddes tillfälle att framföra synpunkter utifrån sina erfarenheter av jordbruksregleringens konkurrensbegränsande verkningar.

Vid behandlingen av frågan om konstaterar

mjöllcreglering jordbruksutred-

ningen att det genomsnittliga antalet kor per djurbesättning är långt ifrån optimalt. Med tanke på den hittills tillämpade regleringen synes detta icke ägnat att förvåna. En radikal förändring av strukturen inom mejerinäringens producentled lär vara nödvändig för att i framtiden ge mjölkproducenterna en acceptabel inkomst till en för konsumenterna rimlig kostnad. Utredningsmajoritens förslag rörande avvecklingen av utjämningsavgifterna, leveranstillägget och det allmänna mjölkpristillägget samt den förordade omprövningen av det främst i Norrland utgående extra torde

mjölkpristillägget

kunna bidraga till en sådan omstrukturering av mjölkproduktionen. Jag biträder därför utredningens förslag i dessa avseenden liksom förslaget om slopande av den speciella regleringsavgiften på margarin. Även majoritetens uppfattning att mjölkproduktionen på sikt bör anpassas till den efterfrågan som råder vid en prissättning, baserad på kostnaderna för förädlingen av den vid mejeri invägda mjölken, ligger helt i linje med de effektivitetsfrämjande principer som NO-ämbetet har att beakta. I sammanhanget må endast i korthet framhållas att interna avgifter som användes för täckning av exportförluster och för intern prisutjämning inom nuvarande jordbruksreglering till stor del drabbar konsumenterna, eftersom minskade realinkomster för jordbrukarna medför ökade krav på stöd med åtföljande prishöjningar. De interna avgifterna motverkar nämligen i många fall en lämplig anpassning till gällande ekonomiska och kan därför hämma struk-

förutsättningar

turrationaliseringen.

Regleringen på mejeriområdet, som härrör från tiden före konkurrensbe-

gränsningslagens tillkomst, innebär att mejeriprodukternas priser anpassas efter marknadens förutsättningar för varje produkt enligt principerna för monopolistisk prisdifferentiering. Inom mejerisektorn har emellertid prisdifferentieringen på vissa produkter uppenbarligen drivits längre än vad som varit motiverat enbart av hänsyn till fastställda utjämningsavgifter. Som exmpel härpå kan nämnas prissättningen på skummjölk. En av statens pris- och kartellnämnd på min hemställan verkställd utredning rörande Semper AB och dess konkurrensbegränsningar visar, att år 1964 priset

på

skummjölk varierade högst avsevärt, beroende av användningssätt, och att det fastställdes efter köparens kategoritillhörighet. Sålunda var partipriset

på

skummjölk, som avsattes genom detaljhandeln till human konsumtion, 39,3 öre per kg, medan priset vid försäljning som återtagsmjölk till jordbrukare uppgick till i genomsnitt 6,6 öre per kg och priset vid till torr-

försäljning

mjölksfabriker utgjorde i genomsnitt 9 öre per kg. Utjämningsavgiften i det förstnämnda fallet, d. v. s. vid försäljning till human konsumtion, var 19,5 öre. Tilläggas må att en avsevärd höjning av priset på skummjölk avsedd för human konsumtion nyligen företagits trots att utjämningsavgifterna ej motiverat någon ändring. Det torde vara överflödigt att framhålla att den

återgivna prisdifferentieringen går långt utöver vad som påkallas av utjäm-

ningsavgifterna och att en sådan prispolitik motverkar en kostnadsanpassad och effektiv produktionsinriktning. Det synes angeläget att statsmakterna genom den kommande regleringen icke medverkar till en prissättningspolitik som från icke kan accepteras när med

konkurrenssynpunkt det gäller företag

etablerad monopolställning inom andra delar av näringslivet.

Förutom på distributionssidan har föreniingsrörelsen inom mejerisektorn

en utpräglad ensamställning även i vad gäller den insamlande handeln. Denna monopolställning är baserad på avtal om områdesuppdelning och leveransplikt för producenterna. I skydd av sin dominans har föreningsrö-

relsen kunnat tillämpa en likaprissättning, som missgynnat mjölkproduktion

vid stora, rationella och ur avsättningssynpunkt välbelägna jordbruk. Ett avskaffande av denna prissättningspolitik skulle rimma med utredningens uppfattning att en i möjligaste mån kostnadsanpassad prissättning främjar en effektiv inriktning av jordbruksproduktionen.

Kött- och fläskregleringen bör enligt utredningen bibehållas med de ändringarna att det statliga lagringsstödet för produkterna i första hand bör

utgå endast då priserna ligger under mittpriset, att kompensationsavgifterna

inarbetas i de ordinarie införselavgifterna samt att stödet till smågnis- och ullproduktionen avskaffas. Jag vill tillstyrka de föreslagna ändringarna men samtidigt erinra om att den pågående reduceringen av kostammen minskar basen för den framtida nötköttproduktionen. Balans mellan produktion och konsumtion beräknas föreligga vid slutet av 1960-talet eller början av 1970talet. Med hänsyn härtill bör redan nu kunna fastställas en tidsplan för avveckling av gällande slaktdjursavgifter beträffande köttprodukter. En sådan

avveckling skulle väl ansluta till åsikt att regleringsavgifterna

utredningens

bör avvecklas, när exportbehovet minskar eller försvinner.

Av betänkandet framgår att den svenska ett

sockerproduktionen åtnjuter mycket starkt stöd. Detta betingas av den stora skillnaden mellan

de höga framställningskostnaderna för inhemskt socker och priset på importerat socker. Med hänsyn till utvecklingen beträffande för

produktionskostnaderna svenskt betsocker torde det vara förmoda att kostnadsrelationer-

anledning na mellan inhemskt och importerat socker icke inom tid kom-

överskådlig

mer att ändras så att fortsatt produktion inom landet skulle ställa

sig ekonomiskt fördelaktigare än tidigare. Vid sådana förhållanden lär

betydande samhällsekonomiska vinster vara att hämta genom en nedskärning av den svenska sockerproduktionen. De goda för socker in-

lagringsmöjligheterna

nebär att produktionen av hållas samma

beredskapsskäl ej behöver uppe på

nivå som produktionen av andra torde också

jordbruksprodukter. Lagningen

möjliggöra en viss utjämning av verkningarna av

världsmarknadsprisernas

fluktuationer på den inhemska prisnivån. Starka skäl får således anses tala för att gränsskyddet för socker successivt sänkes. Eftersom konsekvenserna av en begränsning eller av den svenska särskilt

avveckling sockernäringel] utretts är det emellertnid anledning återkomma till frågan vid remissbehandlingen av nämnda utredning.

Gränsskyddet för brödsâd har stigit kraftigare än för andra jordbruksvaror. Den inhemska produktionen överstiger vad som av

beredskapspolitiska

skäl kräves. En väsentlig strävan måste därför vara att minska

produktionsvolymen genom en sänkning av gränsskyddet. Så snart som möjligt efter en sådan minskning av produktionen bör min en

enligt uppfattning avveckling

eller reducering av nu

tillämpade regleringsâtgärder genomföras. Jag biträder

utredningens förslag om att kompensationsavgiften bör inräknas i införselavgiften och tas med i bedömningen av gränsskyddets storlek och framtida

utformning.

Vad gäller stödet till har funnit en

fabrikspotatisodlingen utredningen

närmare prövning i särskild ordning böra ske. Jag inskränker mig här till att påpeka att odlingen åtnjuter kraftigt stöd i form

av höga införselavgifter

och omfattande Motiven vid tillkomsten av det nuva-

marknadsregleringar.

rande skyddet torde längre vara för handen och en restriktiv

ej omprövning synes därför vara på sin plats.

Avslut-ningsvis må här framhållas att inom stora delar av

näringslivet

konkurrens-begränsningar av olika slag, som varit ägnade att konservera strukturen, i stor inte minst

utsträckning undanröjts genom självsanering.

Produktion och varudistribution har rationaliserats. i stora en-

Tillverkning

heter och distribution i nya har tilltagit. har

företagsformer Utvecklingen

medfört att små företagsenheter fått svårare att hävda

sig i konkurrensen och i stor utsträckning avvecklats. härmed har inom

I jämförelse företag jordbruket på det hela taget arbetat i en från konkurrens skyddad

miljö.

Det måste anses vara ett samhällsintresse av vikt att för framtiden även inom jordbruksnäringen förutsättningar för ökad konkurrens tillskapas. De av utredningen framlagda förslagen synes ge utrymme härför. Systemet bör dock fortlöpande överses så att regleringsbestämmelser av konkurrensbegränsande natur ej bibehålles längre än som med hänsyn till andra samhällsintressen än den fria konkurrensen är nödvändigt.

Stockholm i näringsfrihetsombudsmannens kansli den 19 oktober 1966.

Åke .Simdquist

/Olof Tranell

Eric .Sahlin

Arbetsmarknadsstyrelsen: Inledningsvis bör framhållas att styrelsen ansett sig böra inskränka sitt yttrande till att endast behandla de frågor i utredningens betänkanden som har nära anknytning till styrelsens arbetsuppgifter.

Strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket kommer att medföra en fortsatt minskning av arbetskraftsbehovet. l den senaste långtidsutredningen beräknas sålunda att antalet förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk kommer att minska med 85.000 mellan 1965 och 1970 och med sammanlagt 220.000 personer fram till 1980. Antalet förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruket 1980 skulle härigenom uppgå till 115.000 personer. Till grund för långtidsutredningens kalkyl över antalet förvärvsarbetande 1980 ligger antaganden för 1970-talet om dels en produktionsminskning med 20 °/0 inom jordbruket respektive produktionsökning med 30 °/0 inom skogsbruket, dels en fördubbling av produktionen per sysselsatt inom såväl jordbruket som skogsbruket.

Den faktiska minskningen inom jord- och skogsbruket har beräknats till 110.000 personer mellan 1960 och 1965 och till sammanlagt 285.000 personer mellan 1950 och 1965. Antalet personer som berörts av det minskade arbetskraftsbehovet är dock betydligt större.

De senaste årtiondenas snabba ekonomiska tillväxt och den härmed sammanhängande allmänt sett starkt ökade efterfrågan på arbetskraft inom samhället har underlättat för arbetskraften inom jord- och skogsbruket att övergå till andra näringsgrenar. Knappheten på arbetskraft väntas öka under de närmaste åren. Många sektorer av näringslivet kommer för sin expansion att vara beroende av möjligheterna att kunna rekrytera arbetskraft.

Detta förhållande kommer att underlätta den fortsatta av ar-

överflyttningen

betskraft från jord- och skogsbruket till andra näringsgrenar. Bortfallet av arbetstillfällen inom jord- och skogsbruket kommer emellertid att medföra stora omställningsproblem för den berörda befolkningen.

Lösandet av dessa omställningsproblem förutsätter insatser av

kraftfulla

arbetsmarknadspolitiska medel. Mot bakgrund härav utarbetade arbetsmarknadsstyrelsen 1965 efter samråd med lantbruksstyrelsen, parterna på jordbrukets arbetsmarknad samt jordbrukets organisationer

ett nytt arbetsmarknadspolitiskt jordbruksprogram. I detta program anges riktlinjer för länsarbetsnämndernas och åtgärder för att underlätta an-

arbetsförmedlingens

passningen och sysselsättningen för den inom jordbruket arbets-

Övertaliga kraften. Programmet innehåller också allmänna riktlinjer för arbetsmarknadsorganens samverkan med olika intressenter jordbrukets område. Ett

på

liknande program har tidigare även antagits för skogsbruket.

Till arbetsmarknadsstyrelsen finns vidare knutna tvâ för

delegationer jordbruks- respektive skogsfrågor. Organisationer och myndigheter på jordoch skogshrukets område är representerade. Båda delegationerna har till uppgift att samråda om och föreslå åtgärder som från arbetsmarknadsverkets och organisationernas sida borde vidtagas med anledning av utvecklingen inom jord- och skogsbruket. För bl. a. bevakning av och information om utvecklingen inom jordbrukets arbetsmarknad finns också länsar-

på

betsnämndernas initiativ inom varje län sedan något år en särskild samarbetsgrupp med representanter från organisationer och

myndigheter på jordbrukets område. I detta sammanhang finner

arbetsmarknadsstyrelsen

också angeläget att understryka behovet av att komplettera informationen om de olika medel so111 finns för att underlätta av

överflyttningei] jordbru-

kets arbetskraft till annan verksamhet med upplysningar om jordbrukets aktuella och framtida rekryteringsbehov. A

En rad arbetsmarknadspolitiska medel, i första hand Omskolning, lokaliseringspolitiska insatser, rörlighetsstimulerande medel och beredskapsarbeten står till förfogande för att underlätta arbets-

arbetsmarknadsstyrelsens

kraftens omställning i samband med strukturomvandlingen inom

närings-

livet. En successiv förstärkning av arbetsförmedlingens personella resurser har vidare skett under senare år.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning måste jord- och skogsbruksbefolkningens omställningsproblem lösas genom ett samspel av olika arbetsmarknadspolitiska medel. Omskolningsverksamheten fyller en

härvidlag

viktig funktion, som dock inte bör överskattas vad gäller främst äldre arbetskraft. Omskolning och annan i form av

yrkesutbildning fortbildning

m. m. kan av arbetsmarknadsstyrelsen beredas personer vilka är eller löper risk att bli arbetslösa eller är svårplacerade på arbetsmarknaden. En förutsättning är att stadigvarande arbete inte skulle kunna erhållas förutan den-

na utbildning.

Under 1965 påbörjade 2.357 personer inom lantbruket omskolning till andra yrken. Enbart under de första fyra månaderna av 1966 omplacerades genom arbetsförmedlingen 2.335 personer från lantbruksarbete till andra yrken. Under samma period hade 1.516 personer påbörjat omskolning.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser också i likhet med utredningen det önskvärt med en utökad yrkesutbildning för den kvarvarande och tillträdande arbetskraften inom jordbruket. I samverkan med lantbruksstyrelsen har arbetsmarknadsstyrelsen anordnat fortbildningskurser dels under vintern för lantarbetare, dels för brukare av jordbruk där en väsentlig förändring av produktionens omfattning eller inriktning kunnat förutses eller bedömts lämplig. Under 1965 deltog ca 300 personer i sådana fortbildningskurser. På _ motsvarande sätt har inom skogsbruket i samverkan med Skogsstyrelsen anordnats fortbildningskurser i vilka ca 250 personer deltog 1965.

Tack vare omskolningsverksamheten kan friställd arbetskraft inom jordoch skogsbruket i viss utsträckning utbildas till yrken inom vilka det råder en otillfredsställd efterfrågan. Inom den jord- och skogsbygd som ligger inom pendlingsavstând från tätortsområden med en differentierad arbetsmarknad har befolkningen i arbetsför ålder möjlighet att få arbete utanför jord- och skogsbruksnäringen utan att behöva flytta. Övergången av arbetskraft från jord- och skogsbruket till andra näringsgrenar torde också inom dessa delar av landet ske successivt och lantbruksarbetet därigenom för många ha karaktär av bisyssla.

Inom södra och mellersta Sverige ligger stora delar av och skogs-

jord-

bygdsområdena inom pendlingsavstånd från tätortsområden med en differentierad arbetsmarknad. Norra Sverige uppvisar en annan bild. I betydligt högre utsträckning än i övriga Sverige kommer därför jord- och skogsbrukets utveckling i norra Sverige att kräva särskilda arbetsmarknadspolitiska

insatser för att lösa omställningsproblemen.

En förhållandevis stor andel av befolkningen i norra Sverige är fortfarande sysselsatt inom jord- och skogsbruket. Näringslivets strukturomvandling berör emellertid även andra yrkesgrupper än jordbrukare och skogsarbetare. En tendens till minskat arbetskraftsbehov föreligger inom vissa för norra Sverige betydelsefulla industrisektorer. Inom sågverk och hyvlerier som ofta även erbjudit jordbrukare och skogsarbetare kompletterande sysselsättning minskade sålunda antalet sysselsatta i Västerbottens och Norrbottens län sammantagna med 21 °/o mellan 1955 och 1964 medan sysselsättningsminskningen inom gruvindustrin under samma period uppgick till nära 10 °/0. År 1964 var dock alltjämt 10 °/o av de industrisysselsatta verksamma inom sågverk och hyvlerier och 20 °/0 inom gruvindustri i de två

länen. Inom massa_ och som svarar för mer

nordligaste pappersindustrin

än var tredje industrisysselsatt i Västernorrlands län pågår en koncentration till större företagsenheter. För flertalet former av service krävs vidare ett allt större En minskande befolkning påskyndar där-

befolkningsunderlag.

för nedgången i antalet inom servicesektorn

sysselsättningstillfällen i gles-

bygdsområdena.

Arbetsmarknadsstyrelsen_ delar utredningens att näringsliv

uppfattning

och samhällsservice i allt större kommer att lokaliseras till

utsträckning

större eller medelstora centralorter eller till områden som har förbin-

goda delser med sådana orter. Avgörande för denna utveckling är bl. a. de fördelar son1 en större ort ger i form

befolkningen av goda utbildningsmöjlighe-

ter, en differentierad arbetsmarknad social och kommersiell

och välutbyggd service.

Det är därför inte realistiskt att räkna med att i

sysselsättningsproblemen

glesbygdsområdena och de mindre tätorterna skall kunna lösas loka-

genom liseringspolitiska insatser. Dessa måste väsentligen inriktas på att främja utvecklingen inom de livskraftiga tätortsområdena i stödområdet.

Jämsides med lokaliseringspolitiska insatser måste sålunda

rörlighetssti-

mulerande medel användas. Av de 21.144 personer som 1965 erhöll

starthjälp hade 1.901 lant-, skogs- och fiskeriarbete. Av dessa 1.901 var 1.727 från de s. k. skogslänen.

Utredningen föreslår att en jordbrukare skall jämställas med en arbetslös om han själv anser sin ekonomiska situation göra en övergång till annan sysselsättning önskvärd. Möjligheterna att erhålla flyttningsbidrag har utökats fr. o. m. den 1 juli 1966. kan numera till bl. a. den

Flyttningsbidrag utgå

som bor inom ett område med särskilt arbetslöshet, tillhör

hög och långvarig

ett yrke med vikande sysselsättning och fått stadigvarande anställning i annan ort. I anledning av vad utredningen anfört vill

arbetsmarknadsstyrelsen

understryka att de rörlighetsstimulerande medlen redan nu kan obero-

utgå

ende av om vederbörande är anställd eller egen

företagare.

Inom ramen för den försöksverksamhet arbetsmarknadsstyrelsen bedriver med inlösen av egna hem i landets län kan i vissa fall även

fyra nordligaste

jordbruksfastighet inlösas då det gäller småjordbruk som med hänsyn till läge, obetydlig areal eller dylikt saknar betydelse för lantbruksnämndernas

rationaliseringsverksamhet. Förutsättningen för inlösen är att fastighetsäga-

ren är arbetslös eller undersysselsatt och att detta förhållande inte kan lösas på annat sätt än genom utflyttning från hemorten. Såväl denna försöksverksamhet som den inköpsverksamhet som i bedrivs av

rationaliseringssyfte

lantbruksnämnderna sker i nära samarbete mellan lantbruksnämnder och länsarbetsnämnder.

Utredningen föreslår att lantbruksnämnderna skall få befogenhet att med särskilda medel ur jordfonden köpa jordbruksfastigheter även utan rationaliseringssyfte. En aktivare och i samråd med

inköps- försäljningsverksamhet

länsarbetsnämnderna skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening i många fall verksamt kunna underlätta en önskvärd från områ-

utflyttning

den med arbetskraftsöverskott till områden med underskott arbetskraft.

på

För att underlätta och stimulera överföring av arbetskraft från jordbruket

till andra näringar, friställa mark för rationaliseringsändamål,

påskynda

produktionsminskningen i jordbruket och ekonomiskt underlätta en övergång till annan verksamhet föreslår utredningen att jordbrukare vid övergång från jordbruk till andra näringar skall kunna erhålla ett kontant omställningsbidrag varierande mellan 5.000 och 20.000 kr.

Styrelsen vill starkt understryka angelägenheten av att enskilda arbetstagare inte handikappas av den för samhällets utveckling nödvändiga strukturomvandlingen inom näringslivet. Byte av yrke och arbetsplats innebär för många arbetstagare stora påfrestningar som inte helt kan kompenseras inom ramen för nuvarande arbetsmarknadspolitiska medel. AGB-systemet som innebär ett i viss mån utvidgat omställningsstöd berör inte stora delar av de sysselsatta inom glesbygdens näringsliv. Det föreslagna omställningsstödet har av utredningen i första hand motiverats med jordbrukspolitiska skäl men måste enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning även bedömas på grundval av mera allmänna arbetsmarknadspolitiska förhållanden.

Under de senaste åren har från styrelsens sida i ökad utsträckning eftersträvats en förskjutning i beredskapsarbetenas sammansättning mot mindre kostnadskrävande arbetsobjekt som ger bl. a. ringa eller ingen sekundär effekt på den allmänna efterfrågan på arbetskraft. Från dessa synpunkter har skogliga arbeten, naturvårdsarbeten, uppförandet av friluftsanläggningar m. m. visat sig vara lämpliga beredskapsarbeten. Tillgången på sådana objekt är emellertid begränsad.

Enligt en utredning av jordbrukets utredningsinstitut skulle våren 1966 nära 45 °/0 av alla enskilda brukare inom lantbruket vara mellan 50 och 65 år och 18 °/0 65 år och däröver. Avgång genom pensionering och dödsfall kommer således under de närmaste åren att innebära en inte obetydlig minskning av den nuvarande kåren av enskilda brukare. I detta sammanhang finns anledning att understryka att de arbetsmarknadspolitiska medlen bör inriktas på att lösa inte enbart lantbrukarens utan även familjemedlemmarnas omställningsproblem. Övergången från funktionen som medhjälpande familjemedlem till anställning inom industrin eller annan näringsgren kommer speciellt för lantbrukarhustrurna att i många fall innebära stora omställningsproblem som måste lösas genom särskilda aktiveringsåtgärder insatta vid snarast möjliga tidpunkt.

Hög ålder, nedsatt arbetsförmåga och lokal bundenhet i förening med brist på arbetstillfällen i vederbörandes hemort är de vanligast förekommande anledningarna till att en person inte kan beredas arbete i öppna marknaden. Mot bakgrund av den skeva åldersfördelningen hos jord- och

skogsbruksbefolkningen och koncentrationen av denna till glesbygdsområ-

den kommer många som friställes att tillhöra denna kategori. Övergångsvis kommer det därför att föreligga ett stort behov av beredskapsarbeten och andra former av skyddad sysselsättning.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit Olsson, gene-

raldirektör och chef, undertecknad Montell, överdirektör, ledamöterna Tore Karlson. Tage Jönsson, Einar Karlsson, Nordenskiöld, Almquist, Ekendahl och Fälldin samt ersättarna Sandell och Seregard. Därjämte har närvarit byråcheferna Rooth, Lidgren, Bergh, Erici, Canarp, Ove Jönsson och Burman samt chefen för försvarssektionen överstelöjtnant Bergelin. Ärendet har föredragits av byrådirektören von Heland.

ARBETSMARKNADSSTYRELSEN

Erik MonteII

C. Canarp

Björn von Heland

Länsstyrelsen i Stockholms län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Stockholms län anmodats avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30).

Med anledning härav får länsstyrelsen, med överlämnande av infordrade yttranden från lantbruksnämnden, hushållningssällskapet, kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor, regionplanenämnden, skogsvårdsstyrelsen, länsarkitekten och överlantmätaren, anföra följande.

Länsstyrelsen kan i stort ansluta sig till innebörden av utredningsmajoritetens målsättning för den framtida jordbrukspolitiken.

ifråga om produktionsvolymen, med inriktning att mot slutet av 1970-

på

talet tillgodose 80 °/o av landets behov av jordbruksprodukter, kan länsstyrelsen ansluta sig till vad lantbruksnämnden anfört, nämligen att det torde vara realistiskt att räkna med att en jordbruksproduktion av ungefär den volym som motsvarar målsättningen torde bli resultatet av utnyttjandet av lämplig mark för rationell jordbruksdrift; volymen kan alltså tänkas bli reglerad, enligt målsättningen, av markförhållandena.

Länsstyrelsen vill emellertid i anslutning till den diskussion som förekommit rörande lämplig självförsörjningsgrad med jordbruksprodukter i vårt land framföra vissa reflexioner. I utredningens betänkande har om

ifråga

världens i sin helhet begränsade livsmedelsresurser och behovet av livsmedelshjälp just nu till u-länderna bland annat framhållits att vårt land kan göra betydligt större hjälpinsatser på andra områden än jordbrukets. De undersökningar som gjorts genom internationella organ om den framtida efterfrågan på jordbruksprodukter i världen torde emellertid ha klarlagt att

även om alla resurser inom jordbruksproduktionen mobiliseras.

tillgängliga

kan man räkna med att kunna tillgodose den ökning av efterfrågan,

knappast som kommer att följa av strävandena att komma till rätta med underförsörjningen av livsmedel i stora delar av världen. Sett mot denna bakgrund kan det rent principiellt diskuteras, om man bör vidta åtgärder för att begränsa

i vårt land, och dessutom om man inte på sikt har livsmedelsproduktionen anledning tro ökade världshandelspriser för även jordbruksprodukter.

på

Länsstyrelsen delar utredningsmajoritetens uppfattning om att så långt det är möjligt jämställt: jordbruksnäringens och andra jäznförbarrz ziáringarss allmänna villkor med som accepterats för den nä-

i enlighet den utveckling

utvecklingen i vårt land. Därav följer också behovet av att ge

ringspolitiska

de sysselsatta i rationellt drivna samma möjlighet till stan-

jordbruksföretag

som allmänt gäller och att underlätta omställningen till följd dardstegring av rationaliseringen av vid jordbruket friställd personal.

Såsom bland andra framhållit möter jordbruket i

regionplanenämnden

tätortsregionerna alldeles speciella Framtidsköpen av mark för

problem.

en eventuellt kommande bebyggelse kan inte sällan innebära att jordbruksdriftens rationella bedrivande försvåras även inom områden i en tätortsregion som sakligt sett kunde stå till förfogande som jordbruksmark under överblickbar framtid. Det har från företrädare för aktiva jordbrukare inom sådana områden ofta framhållits att den intresserade och framtidsmedvetne

här lever under besvärande osäkerhetstillstånd som

jordbrukaren ett mycket

kan innebära svåra avväganden när det gäller satsning på rationell jordbruksdrift. Lantbruksnämnden har i sitt yttrande också berört dessa förhål-

att det vore om man - med beaktande av landen och framhållit värdefullt,

- kunde till särskilt bebyggelseintressena uppta övervägande förutsättningarna för jordbruk inom storstadsregionerna.

om Iantbruksföretagens effektivisering har lantbruksnänmden bland

Ifråga

annat framhållit den grundläggande betydelsen av tillgång till lämplig rationaliseringsmark och i samband därmed nämnt behovet av vägledande kommunal Med den konkurrens om markanvändningen för olika än-

planering.

damål, som hör ihop med en expansiv region, är det naturligt att problemen med tillräcklig rationaliseringsmark för jordbruket blir särskilt framträdande. Länsstyrelsen har redan berört detta och nämnt förväntningsköpen av mark -- över - inom en vidsträckt del av Jord-

jordbrukspriserna tätortsregionen. bruksintressena kan bli ställda åt sidan även inom geografiska områden, där detta ur annan markanvändningssynpunkt inte visar sig vara motiverat. Markspekulantens inköp kan tyvärr vara motiverat av erfarenheten att

markinnehavet medför möjlighet till planläggning och bebyggelseutnyttjande

av marken - utan störande aktivitet från vederbörande kommun. Länsstyrelsen är väl medveten om att så i en del fall har kunnat ske beroende på att kommunen inte haft någon handlingsplan för markanvändningen inom sitt område. Det har också varit svårt för regionala planmyndigheter att i

avsaknad av kommunal planering få en ordentlig grund för sina överväganden. Regionplanen har här knappast kunnat ge någon ledning annat än inom de nära tätbebyggelseområdena. Länsstyrelsen har i medvetande om detta sedan en del år tillbaka enträget uppmanat kommunerna att genomföra en översiktlig planering inom sina områden. Glädjande nog har också så skett eller håller på att ske inom länets kommuner. Länsstyrelsen har själv låtit genomföra en översiktlig länsplan för länets glesbygdsområden. Blockplaneringen och sammanläggningen till större och kraftfullare kommunala enheter kommer ytterligare att förstärka möjligheterna att påverka markanvändningen så att den i varje läge kan sakligt motiveras.

Länsstyrelsen vill slutligen understryka vad lantbruksnämnden anfört rörande av småbrukarstödet. Vissa delar av Stockholms län --

avvecklingen

och - har liknande dem som att utred-

Roslagen skärgården problem gjort

ningen föreslagit behällandet av ett särskilt norrlandsstöd. Småbruket kan vara väl motiverat som del i en försörjningskombination, sådan man kan finna på åtskilliga håll inom främst de nämnda delarna av länet. Det är också, som lantbruksnämnden framhållit, bland dessa jordbruksutövare man finner en för omställning till ny verksamhet ogynnsam åldersfördelning. Till sådana speciella jordbrukargrupper bör det enligt länsstyrelsens mening vara motiverat att, i varje fall under en övergångstid, lämna fortsatt småbrukarstöd.

Länsstyrelsen har med det anförda velat lämna synpunkter och understryka vissa förslag i anslutning till vad som framförts i infordrade yttranden.

I länsstyrelsens handläggning av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit byrådirektören Lager. Stockholm å landskansliet den 31 oktober 1966.

Underdånigst

På länsstyrelsens vägnar

Gösta Falk

/ Bengt Sparrman

Länsstyrelsen i Uppsala län: Genom Kungl. Maj :ts remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Uppsala län anmodats att avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966: 30, 31). Uppsala länsförbund av RLF, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet, har till länsstyrelsen avgivit ett yttrande, vilket bifogasl. För egen del får länsstyrelsen anföra följande.

Utredningen anger, att jordbrukspolitiken bör ha till mål att till minsta

Bifogas ej. 11

samhällsekonomiska kostnad - innefattande bl. a. ett av till-

främjande

komsten av rationella w åstadkomma en av

jordbruk jordbruksproduktion

önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen”. Det torde råda en allmän uppslutning kring den målsättningen. Länsstyrelsen vill därför endast deklarera sin anslutning till denna målsättning och koncentrerar sitt yttrande på en del synpunkter på en ökad rationaliseringstakts konsekvenser på olika samhällsområden.

SjäIv/örsörjzzingsgrad och prispolitik

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma är det väsentligt, att den inhemska jordbruksproduktionen hålles vid en sådan nivå, att man vid samtidig avspärrning och missväxt skall kunna upprätthålla en godtagbar näringsstandard för hela landets befolkning. Den av utredningen föreslagna självförsörjningsgraden synes ur den synpunkten kunna godtagas.

Länsstyrelsen önskar vidare framhålla, att prispolitiken inte får utformas så att de större jordbruken, som samhällsekonomiskt sett bör förbli i produktion, hämmas i sina rationaliseringssträvanden.

Rationaliseringsverksaznheten i L7ppsaIa län Förutsättningarna för genomförande av utredningens målsättning för jordbrukets rationalisering får för Uppsala läns del bedömas som goda. Enligt lantbruksnåmnden har jordbruksföretagen inom de bestående jordbruksbygderna redan nu en medelareal av över 40 hektar åker. Fram till 1975 beräknar lantbruksnämnden, att 13 °/0 av länets åkerareal år 1961 skall ha tagits ur produktionen. Ungefär hälften av denna areal är belägen inom slättbygder medan resten bortrationaliseras i de jordbrukssvaga områdena.

Efterfrågan på arbetskraft inom länet i andra näringsgrenar kommer inom överblickbar framtid att vara mycket stor särskilt inom länets södra delar. Det gör, att utflyttningen av arbetskraft från jordbruket kan ske relativt snabbt. I norra delen av länet kan dock vissa omställningsproblem väntas uppstå på grund av den svaga tätortsstrukturen och den stora andelen jordbrukare. I Tierpsblocket var enligt den senast folkräkningen, år

publicerade

1960, nära 40 °/0 av de förvärvsarbetande sysselsatta inom jordbruket (om man undantar industrikommunerna Tierps köping och Söderfors). Problemen i länet torde dock inte bli så svårartade som på många andra håll i landet.

Arealminskningen och samhällsplaneringen Jordbrukets åkerareal beräknas minska dels genom att olönsamma jordar skogsplanteras, dels genom att jordbruksmark tas i anspråk för tätortsbebyggelse, flygfält, vägar och dylikt. Man kan ifrågasätta om inte utredningen har

undervärderat för jordbruket som tätorternas expan-

de regionala problem sion kan komma att medföra.

i en utredning med en fördubbling av areal-

Byggnadsstyrelsexi kalkylerar

behovet till sekelskiftet. I den privata kon-

per stadsinnevånare i Sverige fram sumtionen utvecklingen mot en större bostadsyta per hushåll samtidigt

går

som de större, äldre hushållen delar sig i självständiga mindre enheter.

upp

ställer större krav lek- och friluftsområden, vägar och Stadsbefolkningen på

och avskrädesytor och dylikt. Industri-

parkeringsytor, reningsanläggningar

erna och varuhusen allt mer i form av envåningsbyggnader med stora

byggs

för arbetande och med och reservområden för

ytor varje parkeringsplatser

För sina mycket krävande anläggexpansion kring byggnaderna. ytmässigt ningar behöver de jämn mark, vilket betyder att det i regel blir jordbruksmark som tas i anspråk.

Tillväxten och stadsareal kommer under de närmaste

av stadsbefolkning decennierna sannolikt att till allra största delen äga rum på de mellansvenska slätterna och i Skåne, d. v. s. de för jordbruk mest lämpade områdena.

på

Förutom de rent regionala konsekvenser för som detta medför,

jordbruket

det att kommer att ta ur stora area-

betyder tätortsexpansionen produktionen

ler av den värdefullaste i Sverige. I vilken grad detta kan

jordbruksmarken

minskad - minskad tänkas avspeglas i relationen jordbruksareal jordbruksproduktion saknar länsstyrelsen möjligheter att bedöma.

Den förväntade stora ökningen av städernas ytbehov gör, enligt länsstyrelsens det att jordbrukets synpunkter på ett

uppfattning, mycket angeläget,

stadium tas upp till behandling i den fysiska planläggningen. Vid

tidigare

utarbetande av översiktliga planer är det väsentligt, att man undersöker vilka

som av lönsamhetsskäl i första hand kan utmönstras ur produktiojordbruk nen och vilka brukningsenheter som bör bli kvar, innan man väljer mellan alternativa utbyggnadsriktningar av större tätorter.

I de trakter, där den bortrationaliserade marken tas i anspråk för skogsplantering, kommer andra in. Den som ”typisk svensk” betraktade

problem

landskapstypen med omväxlande åker och skog, som har visat sig så attraktiv bland och andra friluftskonsumenter, förefaller att

fritidsbebyggelseägare

vara dömd att försvinna trakter. Man bör försöka finna former att

i många bevara delar av den gamla kulturmiljön, samtidigt som man effektiviserar

näringslivet.

Rationuliserizigen och glesbygdens serviceförsörjzzing

En ökad rationaliseringstakt i jordbruket med nedläggning av de ogynnsammaste brukningsenheterna får olika regionala konsekvenser för jordbruksbefolkningen. Majoriteten av de nuvarande jordbrukarna bor relativt nära större tätorter och för dem finns goda möjligheter att stanna i den invanda miljön och ändå få tillfälle till omskolning och verksamhet inom andra näringsgrenar än jordbruk.

Ett stort antal jordbrukare bor emellertid som från

i bygder, ligger långt

tätorter och som med en ökad kommer att sakna

jordbruksrationalisering

underlag för olika former av samhällelig och kommersiell service. För jordbrukarna, som ur rent företagsekonomiska synpunkter kan bedriva lönsamt jordbruk i dessa glesbygder uppkommer svårartade serviceproblem. Dessa avfolkningsbygder präglas i regel också av en mycket stor andel äldre personer, som mer än andra är i behov av närhetsservice och kollektiva transportmedel. Ur samhällsekonomisk synpunkt kan det anses uteslutet att kosta på dessa trakter en orimligt dyr transportservice. Samhället bör enligt länsstyrelsens uppfattning i dessa fall om

möjligt ge-

nom användande av medel söka tillföra området

lokaliseringspolitiska nya

företag, som ger arbetstillfällen och ett differentierat näringsliv som i sin tur kan ge möjligheter till olika former av serviceunderlag. I annat fall bör samhället överväga att avstå från kravet i dessa

på helårsbosättning glesbyggda

trakter och aktivt medverka till att stimulera befolkningen att flytta till tätorter, där de kan tillförsäkras en godtagbar service.

Arbetskraftsrekryteringen

Ur samhällsekonomisk synpunkt är det av stor vikt alla att näringslivets grenar får en tillfredsställande föreslår,

arbetskraftsrekrytering. Utredningen

att man genom en medveten prispolitik skall driva fram en ökad takt

på

jordbrukarnas övergång till andra yrken. Det kan emellertid om

ifrågasättas,

inte en dålig ekonomisk lönsamhet för jordbrukama skulle kunna rege till sultat en kvantitativt och kvalitativt dålig brukare. nyrekrytering av unga Med tanke på jordbrukarkårens ålderssammansättning med dess markanta övervikt för de äldre åldersgrupperna, kan bli ett av de svå-

nyrekryteringen

raste problemen för det framtida jordbruket.

I fråga om markanskaffning och och finansiering, forskning, utbildning rådgivning önskar länsstyrelsen i allt väsentligt tillstyrka förutredningens

slag. I av detta ärende har landssekreteraren Sune

handläggningen deltagit

Lundborg, 1:e länsassessorn Stig Heimer och bitr. länsplaneraren Claes Sjöblom, den sistnämnde föredragande.

Underdånigst

På länsstyrelsens vägnar:

Sune Lundborg

/Claes Sjöblom

Länsstyrelsen i Södermanlands län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har yttrande länsstyrelsen anbefallts avge över rubricerade betänkande och får med härav anföra

anledning följande.

På längre sikt bör den svenska ha till mål att skapa själv-

näringspolitiken

bärande företag inom jordbrukets område likaväl som inom övriga näringsgrenar. Rationella jordbruksföretag bör i framtiden inte behöva riskera att få konkurrera med mindre rationellt skötta sådana, vilka hålls vid liv med statliga subventioner och andra konstlade medel. En dylik utveckling kommer emellertid att kräva en lång förverkligandetid. Modernäringens är av stora dimensioner och

anpassningsproblem jord-

brukspolitiken måste därför utformas med beaktande av dessa omställnings_ svårigheter. Det torde vara realistiskt att inställa sig att fortsatt statligt

på

stöd till jordbruket i en eller annan form kommer att bli kort erforderligt på sikt i vårt land såväl som inom andra västerländska länder. Dock måste även den aktuella politiken ges former som icke försvårar den mera

långsiktiga målsättningen.

Ehuru Södermanlands län i vissa avseenden avviker från riks-

fördelaktigt

genomsnittet vid de jämförelser, som brukar beträffande göras brukningsenheternas struktur, torde det dock även i detta län vara så att före-

åtskilliga

tag är för små för att tillåta ett effektivt av inne-

utnyttjande jordbrukets

boende resurser. Den rådande små enheter medför utan tvivel

splittringen på

ett orationellt utnyttjande av såväl arbetskraften som det som investekapital rats i och maskinpark. Generellt sett bör sålunda eftersträvas en

anläggningar

minskning av antalet brukningsenheter för att vinna de fördelar som modern teknik och forskning ställt till de svenska jordbrukarnas och vil-

förfogande

ka endast tillfullo kan på som har större åker-

utnyttjas lantbruksföretag

areal än vad som är fallet.

idag vanligen

Visserligen pågår en i ett högt inte minst

sammanläggningsprocess tempo,

i Södermanlands län, men om andelen självbärande inom

jordbruksföretag

en någorlunda tid skall 100 måste

rimlig uppnå idealmälsättningen procent,

onekligen denna de som utförts

utveckling påskyndas. Enligt beräkningar,

av lantbruksnämnden i Södermanlands delvis en enkätlän, byggande på undersökning, kommer antalet att med cza 1/3 fram

brukningsenheter nedgå

till mitten av 70-talet, om inte den allmänna radikalt

konjunkturutvecklingen

förändras. Minst hälften av de sörmländska har för när-

brukningsenheterna

varande en åkerareal, som understiger 25 hektar. Om den rationaliangivna seringstakten kommer att hållas hänger dessutom samman med jordbrukspolitikens konsekvenser för prisutvecklingen på Den

jordbrukets produkter.

är dock kanske främst beroende arten och av de

på omfattningen åtgärder,

som sätts in för att såsom

främja rationaliseringsverksamheten, stimulans till

yttre och inre rationalisering och en effektivt insatt

upplysningsverksamhet.

Länsstyrelsen får därför tillstyrka de som innebär att

utredningsförslag,

lantbruksnämndernas insatser på inköp- och försäljningsområdet ytterligare liksom att sättes i förgrun-

intensifieras, kapitalanskaffningsfrägorna alltmer

den. Ökade möjligheter bör sålunda skapas när det gäller kapitalahskaffning i samband med såväl som inre rationalisering samt vid förvärv av ekoyttre nomiskt bärkraftiga jordbruksenheter. Det är modet att karaktärisera det svenska samhället med termen ”ut-

på

Ur den att endast en bildningssamhället. synpunkten är det högst allvarligt - mindre - för minoritet jordbrukare på främst företag av nytillträdande närvarande har formell utöver den obligatoriska skonågon skolutbildning lan. Goda torde vara förutsättning för rationaliseyrkeskunskaper en primär insats är där-

ringsåtgärder och en väsentlig samhällelig på utbildningssidzin

för nödvändig. En utökning av den individuella rådgivningsverksamheten inom existerande med av de resurser som

organisationsformei komplettering

radio kan även till att förbättra situatidningspress, och tv erbjuder bidraga tionen denna Dessutom torde behovet av statliga insatser på forskpå punkt. fält snarare öka än minska i framtiden. Inte minst gäller det att klar-

ningens

arten med behovet av industriella företagsformer inom jordbruket, lägga med inom rörande andra näringsgrenar, seranalogt utvecklingen forskning

vicenäringarna ej undantagna. har om det svenska framtida om-

Utredningsmajoriteten ifråga jordbrukets

stannat i11för att rekommendera en ner till en

fattning produktionssänkning

En sänkning av skul-

80-procentig självförsörjningsgrad. dylik produktionen

att den odlade arealen skulle minska utöver den naturliga avle få till följd som sker i stora delar av landet (inklusive Södermanlands län) beträf-

gång,

fande och annan svårbrukad mark. För denna del av lanmossjordsarealer dessutom det av som sker

det tillkommer iansprâkstagzmde jordbruksmark

och ökad fritidsbebyggelse. Det är, enligt länsstyrelsens genom urbanisering fullt att redan denna markavgång på sikt skulle mening, möjligt naturliga komma ner till den angivna nivån. Det är dock

att bringa försörjningsgraden

av nationalekonomiska skäl fullt försvarsbart att därutöver begränsa antalet

lokaliserade mindre och länsstyrelsen finner

olämpligt brukningsenheter,

det sålunda att avveckla den av småbrukarstöd, som har en lämpligt typ konserverande effekt omställningsprocessen. Självfallet är detta ett pro-

på

-- inre Norrland _blem som främst rör norra delarna av landet i synnerhet

och som dessutom är intimt sammankopplat med de aktuella arbetsmark-

nads- och lokaliseringspolitiska åtgärderna.

har i andra sammanhang uttalat den åsikten, att

Länsstyrelsen därvidlag

de största samhällsekonomiska vinsterna ligger däri att de rörlighetsbefrämförstärkes. Eftersom i dagens samhälle är

jande åtgärderna kapitalbristen

ett faktum och det kapitalet bör ge en så god avkastning

påtagligt nedlagda

som att såsom nu är fallet, använda begränmöjligt är det högst tveksamt sade till lokaliseringsstöd i regioner och orter i de inre delar-

kapitalresurser

na av norra när samtidigt arbetskraftsbristen i stora delar av det Sverige,

övriga landet i stället starkt talar för en satsning på de rörlighets-

ytterligare

stimulerande åtgärderna. Målet för i dessa delar av riket

jordbrukspolitiken

torde å andra sidan behöva bli avhängigt av hänsyn samti-

försvarspolitiska

digt som befolkningens eget behov av vissa animalier behöver täckas.

Beträffande de äldre personer av befolkningen inom det s. k. norra stödområdet vilka riskerar att få lämna jordbruksnäringen, bör främst socialpolitiska istället för insatser sättas in. För Söderman-

lokaliseringspolitiska

lands län, liksom för stora delar av södra Sverige gäller att medelåldern hos jordbruksutövarna är så pass hög att omställningsproblemen vid jordbruksnedläggningar ofta löser sig av sig själva. Dessutom skapar inte avståndsfaktorn så stora problem som i norra stödområdet. Brukarnas höga ålder innebär emellertid att rationaliseringsprocessen på jordbrukets område inte längre nämnvärt bidrager till att häva arbetskraftsbristen inom stadsnäringarna. Noteras bör för skull och anpass-

fullständighetens att de omställningsningsproblem som drabbar enskilda jordbrukare inte är unika i dagens samhälle. Samma svårigheter gäller för dem som är sysselsatta inom andra näringar, vilka drabbas av strukturförändringar. Det finns inga rationella argument som talar för att de enskilda individernas situation i detta avseende skulle variera från näringsgren till näringsgren, så att någon form av särbehandling ur samhällets synpunkt skulle ges utövare. Mål-

just jordbrukets

sättningen bör enligt länsstyrelsens mening vara att alla individer så långt det sig göra låter ur samhällsekonomisk synpunkt skall få stanna kvar i förvärvsarbete till pensionsålder uppnåtts. från den Senaste

Erfarenheternzr

tidens arbetsmarknadspolitiska insatser har för övrigt visat att det med god framgång går att omskola även personer som uppnått relativt hög ålder.

En förutsättning för vår utrikes- och försvarspolitik är bl. a. detta att vår jordbruksproduktion jämte lagringskomplettering skall ligga på en sådan nivå att försörjningen är tillräcklig vid en eventuell avspärrning. Även om de tekniska förutsättningarna för ökad lagerhållning av livsmedel förbättrats under senare tid, liksom också möjligheterna att genom maskinell insats relativt snabbt återtaga i produktion nedlagd åkerjord vid en krigsavspärrning, är det uppenbart att statliga subventioner och gränsskydd beträffande jordbrukspriser kommer att vara erforderliga även under den närmaste framtiden.

Samtidigt som jordbrukarnas levnadsnivå inte bör försämras i relation till andra grupper i samhället, måste dock jordbrukspolitiken även ta stor hänsyn till konsumentintresset. Utan att vilja gå in i detalj på prissättningsfrågorna, vill länsstyrelsen framhålla att regleringssystemet beträffande mjölkprodukter bör förändras. Denna reglering synes ha resulterat i en prissättning på mjölkprodukter, som medfört en överproduktion. 1930-talets krisläge inom jordbruk och andra näringsgrenar krävde drastiska lösningar av kortsiktig natur utan hänsynstagande till strukturella långtidseffekter. Länsstyrelsen finner det vara föga rationellt att de metoder bibehålles, som en

- i ett helt annat - infördes för att

gång konjunkturläge uppehålla jord-

brukarnas köpkraft och levnadsnivå. En av hittillsvarande regle-

förändring

ringssystem, innebärande en närmare anpassning av priserna till produktionskostnaderna, skulle uppenbarligen leda till en avsättningsminskning för smör och en ytterligare av konsumtionen mot margarin. Redan

förskjutning

den pågående torde i och för sig komma att inne-

rationaliseringsprocessen

bära en minskning av smöröverskotten, genom att de mindre jordbruksföretagen för närvarande svarar för en stor del av mjölkproduktionen.

De kritiska synpunkter, som framförts beträffande den svenska sockerproduktionen förefaller bestickande. Kritiken har främst framhållit det anmärkningsvärda i att denna produktion bedrives några av landets främsta

på

jordbruksjordar, samtidigt som gränsskyddet och prisstödet har medfört ett sockerpris för de svenska konsumenterna som tidvis legat mer än dubbelt så högt som världsmarknadspriset. Avsevärda vinster skulle sålunda finnas att hämta i dagsläget genom att radikalt nedskära den inhemska

produktio-

nen och ersätta densamma med import och beredskapslagring av socker. Mycket talar emellertid för att det nuvarande världsmarknadspriset ligger på en konstlat låg nivå. Länsstyrelsen får dock instämma i utredningens försiktigt avfattade rekommendation om att prövning inom några år bör ske beträffande omfattningen av den svenska sockerproduktionen, sedd i relation till utvecklingen inom världsmarknaden.

Beträffande de system som reglerar priset på skilda jordbruksprodukter må dessutom den allmänna kommentaren att det vore ur demokratisk

göras synpunkt önskvärt om dessa system förenklades därhän att deras innebörd blev klarare för gemene man och inte reserverades för ett fåtal Pris-

invigda.

frågorna har ju kommit att spela en allt större roll i den allmänpolitiska dehatten.

Utredningen föreslår att till lantbruksnämnderna skall knytas rådgivande nämnder för samråd med berörda myndigheter och företrädare för olika intressen för näringslivet m. m. i viktigare planeringsfrågor. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde de sedan den 1 1965 existerande

juli planeringsråden

vid länsstyrelserna kunna på ett tillfredsställande sätt i detta avse-

fungera

ende. Planeringsrådens allsidiga sammansättning och vidsträckta arbetsuppgifter på lokaliserings- och planeringsområdet synes väl svara mot de krav som skulle ställas på dylika rådgivande nämnder. Denna form av kontakt har för övrigt i Södermanlands län redan initierats i och med att lantbruksnämndens cheftjänsteman, liksom även överlantmätaren, regelmässigt deltager i den beredning av allmänna planeringsfrågor som förekommer inom länets planeringsråd samt i överläggningar i det s. k. länsrådet.

I handläggningen av detta ärende, vilket föredragits vid planeringsrådets sammanträde inför länsstyrelsen den 14 oktober 1966, har deltagit landshövdingen Ossian Sehlstedt, landssekreteraren Lennart Almén, förste läns-

assessorn Erik Waldemarsson och länsplaneraren Kjell O. Granström, föredragande.

Nyköping i landskansliet den 20 oktober 1966.

Underdånigst:

Ossian Sehlstedt

/ Kjell O. Granström

Länsstyrelsen i Östergötlands län:

Genom remiss den 23 1966 har anmodats juni länsstyrelsen avge yttrande över betänkandet Den framtida 1966:30

jordbrukspolitiken” (SOU och 31).

Med anledning härav får anföra

länsstyrelsen följande.

Länsstyrelsen finner sig ej böra i granska alla de av teknisk-

detalj förslag

ekonomisk innebörd, som utan

jordbruksutredningen framlagt, förutsätter

att sådan sker av vederbörande fackinstanser.

granskning Länsstyrelsen in-

skränker därför sitt yttrande till att beröra vissa principiella problemställningar samt frågor, som behandlar i samband med

planeringen genomföran-

det av den

föreslagna jordbrukspolitiken.

Rent principiellt ansluter till huvudtanke-

sig länsstyrelsen utredningens

gång, att genom en mera aktiv få till stånd en samhällseko-

jordbrukspolitik

nomiskt sett bättre fördelning som för av en del av de produktionsresurser, närvarande är bundna inom jordoch skogsbruket. Med hänsyn till jord- och roll också skogsbrukets mycket betydelsefulla i framtidens svenska näringsliv, är det emellertid också av stor att övervikt, av produktionsresurser - främst i form föring av kapital underlättas från andra till och Det måste dock i sista näringsgrenar jord- skogsbruk. hand alltid förbli den enskilda individens rätt att och ta ansvar för själv välja inom vilken näringsgren han och hans vill söka sin utkomst och finna familj användning för sin arbetskapacitet och sina övriga resurser.

Liksom jordbruksutredningen vill starkt

länsstyrelsen understryka planeringens roll i strävandena att vidareutveckla ett såväl samhälls- som privatekonomiskt motiverat jord- och har särskilt beto-

skogsbruk. Utredningen

nat, att planeringen inom jord- och måste ses som en del av den

skogsbruket helhetsplanering för utveckling av och som näringsliv befolkning, enligt

statsmakternas direktiv numera bedrivs inom länen under av läns-

ledning

styrelse och planeringsråd. delar helt Länsstyrelsen utredningens syn på

denna fråga.

Det är emellertid för närvarande mycket svårt att i praktiken genomföra

det integrerade som skisserats i utredningen, av den

planeringsförfarande,

anledningen att länsstyrelsens resurser för sådan verksamhet fortfarande är alltför begränsade. En viss upprustning har skett genom att länsplaxierar-

byggts ut men denna organisation har för närvarande icke

organisationen

den ställning och styrka, att den kan svara för den integrerade samhällsplaneringen i länet. Situationen är alltså den, att en av de sektorer, som skall ingå i denna planering, föreslås få betydande resurser för sin verksamhet. innan ännu den mera av vilken sektorplaneringen i

översiktliga planering, hög grad är beroende, fått sin slutliga utformning. Länsstyrelsen finner det svårt att för närvarande ta ställning till om Litredningens förslag rörande

och roll i den översiktliga samhällsplaneringen kan anjord- skogsbrukets ses realistiskt, enär den saknar kännedom om hur den kommande länsförvaltningen i stort kommer att fungera i här berörda avseenden.

Som en konsekvens av vad som anförts i föregående stycke, framstår den

om minst tre år, räknat från den 1 september 1967, under

övergångsperiod

vilken de rationaliserings- och rörlighetsstimulerande medlens samt prispolitikens skulle studeras, såsom mindre lämplig. Under denna tid

verkningar kan icke hinna så långt, att den i önskvärd utsträckning kan

planeringen

effekt utvecklingen. Vad som händer under en kort överfå en styrande på gångsperiod, kan till stor del förklaras som en utlösning av fördröjningseffekter, som skapats under den långa utredningstiden, och kan därför inte i någon högre grad få tillåtas påverka jordbrukspolitikens målsättning.

vill framhålla, att och skogsbru-

Sammanfattningsvis länsstyrelsen jordkets framtida är nära förknippad med utvecklingen i övrigt av

utveckling näringsliv och befolkning. En helhetssyn på denna fråga är nödvändig.

möjligheter till denna helhetssyn bör förstärkas. Ett skede

Länsstyrelsens

av intensivt planeringsarbete bör inleda genomförandet av en ny jordbruks-

Först sedan dessa planer följts under åtskilliga år, kan effekten

politik. upp

fastslås och eventuella ändringar av insatta medel bli av vidtagna åtgärder aktuella.

av detta ärende har förutom undertecknade, landshöv-

I handläggningen

och den sistnämnde föredragande, deltagit landssekreding länsplanerare, teraren Åke Lindeberg samt förste lånsassessorn Arne Beskow.

slott i landskansliet den 6 oktober 1966.

Linköpings

Per Eckerberg

/ Erik Berggren

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Genom remiss den 23 juni 1966 har anmodats att utlå-

länsstyrelsen avge tande över ovannämnda betänkande. Med härav får

anledning länsstyrelsen

anföra följande.

Länsstyrelsen instämmer i den allmänna målsättning för jordbrukspolitiken, som utredningen uppställer och som syftar till att till minsta samhällsekonomiska kostnad anpassa jordbruksnäringen till en lä111plig produktion och skapa effektiva företag som ger jordbruksbefolkningen del av den allmänna standardstegringen. Mycket emellertid vad man här vill

hänger på ifråga om produktionens omfattning och vilka krav man vill ställa

på effektiviteten samt slutligen på den allmänna för samhällsut-

målsättning

vecklingen, under vilken jordbrukspolitiken måste inordnas. I förstnämnda del har omkring 80 °/o av full under vissa

självförsörjning förutsättningar

satts som riktmärke. Länsstyrelsen finner en sänkning av självförsörjningsgraden vara motiverad av samhällsekonomiska och marknadsmässiga skäl och vill ej motsätta sig den angivna även om denna ur vissa

procentsatsen, synpunkter kan synas låg; för att tillgodose de beredskapssynpunkter som måste ligga under torde den vara tillfyllest. Ifråga om tidpunkten då den angivna produktionsmålsättningen under alla förhållanden skall vara förverkligad synes det emellertid ej vara nödvändigt att nu binda sig.

Det praktiska förverkligandet av de uppställda målen för

jordbrukspoliti-

ken kommer att under en svåra

lång Övergångstid erbjuda många problem, och länsstyrelsen kan ej gå in en diskussion av dessa. heller

på allsidig Ej är en granskning i detalj här möjlig av alla de medel som anvisats för att uppnå målen. Länsstyrelsen vill därför koncentrera sitt yttrande i främsta rummet på den inverkan, som förändringarna inom jordbruket kan väntas få på samhällsutvecklingen i allmänhet och speciellt i glesbygderna mot bakgrund av de förhållanden som gäller inom län. Huruvida de an-

Jönköpings

visade medlen generellt sett kan anses lämpliga undandrar länsstyrelsens

sig

bedömande.

Utredningen har i betänkandets första del behandlat sambandet mellan jordbruket och landsbygdsfrågorna tämligen ingående (främst kap. XI) och framlagt ett värdefullt och intressant material även angående samhällsplaneringen på landsbygden i allmänhet. I diskussionerna kring de åtgärder som föreslås i del B, synes däremot effekten av de jordbrukspolitiska medlen på samhällsutvecklingen i allmänhet i glesbygderna inte ha blivit föremål för några mer ingående överväganden. En brist i detta sammanhang är att utredningen i så ringa grad behandlat de mycket varierande förutsättningar, som gäller för olika områden. Ett viktigt led då det gäller att förverkliga de uppställda målen ligger därför i utarbetandet av de med nödvändighet regionalt varierande riktlinjer, som måste ligga till grund för jordbruksadministrationens arbete på det lokala planet. Stora krav kommer härvid att ställas på samordning med annan samhällelig planering inom olika områden.

Problemen kan relativt väl illustreras av de förhållanden i

son1 gäller

Jönköpings län. Antalet brukningsenheter i länet vid jordbruksräkuppgick

ningen 1961 till drygt 12.000. På ungefär 3/4 av dessa enheter uppgick åkerarealen till högst 10 hektar, och endast en åkerareal som över-

6,5 °/0 hade steg 20 hektar. Medelarealen åker utgjorde 9,5 hektar.

per brukningsenhet Jordbruket får sin prägel av att länet omsluter de centrala delar-

och högsta na av sydsvenska höglandet. Klimatet blir därigenom relativt strängt och till följd härav blir antalet odlingsvärda grödor i huvuddelen av området begränsat. Beträffande vissa grödor kan dock länet hävda sig mycket väl. Främst gäller detta vallen. de normskördar som 1965 tillämpades av

Enligt

skördeskadeskyddet ligger totalskörden vallhö per ha på 6.330 kg, en siffra .som endast överträffades av sex andra län. Även när det gäller

matpotatis, kan länet hävda av de naturliga

skördemässigt sig väl. På grund betingelserna har jordbrukets tyngdpunkt kommit att ligga på och köttpro-

mjölk-

duktion. Antalet mjölkkor har under efterkrigstiden minskat rätt avsevärt och även den totala mjölkproduktionen har tillbaka dock inte i samma

gått

grad, eftersom avkastningen per ko ökat kraftigt. Den 1 juni 1965 uppgick antalet kor i länet till ca 59.000. Endast fem andra län högre siff-

uppvisar

ror. I en av Svensk Husdjursskötsel beräknas antalet kor i

gjord prognos Jönköpings län år 1975 till 42.000. Detta utgör för perioden 1964-1975 en minskning på 33 procent. Minskningen för riket i dess helhet uppskattas enligt prognosen till 27 procent under samma tidsperiod men län

Jönköpings

skulle likväl år 1975 komma att inta när det antal

sjätte platsen, gäller mjölkkor i landet. Intresset för av ungnöt och får har under

uppfödning

senare år ökat väsentligt, vilket innebär en bättre anpassning till förutsättningarna.

Med den starka expansion som skett inom näringslivet i övrigt under 1960talet är det naturligt, att avgången från ett jordbruk med den här i korthet antydda strukturen varit betydande. Under åren 1956-1961 minskade antalet brukningsenheter med ca 1.650. Enligt gjorda

preliminära beräkningar,

i samband med den pågående länsutredningen, på basis av de senaste årens

kan antalet i länet vid mitten av 1970-talet -

utveckling brukningsenheter

utan att hänsyn tagits till eventuella åtgärder som kommer att påskynda

- antas komma att av omstruktureringen gå ned väsentligt. Minskningen antalet sysselsatta i jordbruket har i nämnda sammanhang fram till samma tidpunkt beräknats variera mellan 45 och 65 °/o i olika kommunblock jämfört med 1960.

För stora delar av länet kommer krympningen av näringsgrenen under de närmaste årtiondena att innebära mycket besvärande förändringar i befolkningsunderlag m. m. Detta gäller naturligtvis i all synnerhet den tredjedel av de nuvarande kommunerna som har största delen av sin befolkning arbetande inom jordbruk med binäringar. Svårigheterna kan primärt väntas ta sig uttryck inte endast i en minskning av antalet innevånare utan även i en

förskjutning mot högre medelålder. 1960 var

Enligt folkräkningen närmare

hälften av brukarna i länet i åldern 55 år eller mera. Ytterligare drygt en

fjärdedel befann sig i åldersklassen 45--54 år. Man kan förvänta att en re-

lativt liten är att lämna

del av dessa grupper benägen jordbruksnäringen och

övergå till annan förvärvsverksamhet. Det

omställningsstöd som föreslagits

av utredningen synes ej vara så konstruerat, att det i högre grad ökar benä-

genheten härför. till andra Övergången näringsgrenar torde därför liksom

hittills framförallt komma att beröra den successivt minskande andel av den

förvärvsarbetande som befinner

jordbruksbefolkningen sig i lägre ålders-

grupper. Eftersom dessa redan nu kan antas grupper utgöra en relativt liten

del av de sysselsatta i jordbruket, kan totalt sett väntas få

omställningsstödet

en rätt begränsad för länets omfattning vidkommande.

För att uppnå en önskad effekt borde

omställningsstödet ges en betydligt

generösare utformning än den föreslagna. Denna behandlas fråga mera in-

gående av lantbruksnämnden och i länet

hushållningssällskapet i deras ge-

mensamma, här bilagda1, remissutlåtande till

lantbruksstyrelsen över före-

varande betänkande. ansluter Länsstyrelsen sig till de synpunkter och för-

slag rörande omställningsstödet som där redovisas.

Även de jordbrukare som kvarstannar inom näringen till dess de av ål-

dersskäl upphör med bör

förvärvsverksamhet, enligt länsstyrelsens uppfatt-

-- inte minst ning med hänsyn till de målinriktade generellt verkande medel

för en -

begränsning av jordbrukets omfattning, som utredningen föreslagit

beröras av positiva av olika som åtgärder slag, underlättar anpassningen

till de ändrade förhållandena. Den till hänvisning den allmänna

socialpoli-

tiken, som (del B: sid. berör utredningen gör 50), endast en del av hithöran-

de problematik. I den allmänna kan

översiktliga planeringen redan spåras

tendenser att det vikande inom

försörjningsunderlaget vissa områden med-

för svårigheter i fråga om och annan samhällelig service. Det synes

rimligt

att man inom områden av denna karaktär mildrar

de kortsiktiga svårighe-

terna härvidlag genom att

ej påskynda avgången från den kvarvarande

äldre jordbrukarkåren. borde

Åtgärderna under en övergångsperiod kunna

så avpassas, att en av lönsamheten icke blir

sänkning följden för dessa ändå

i längden icke bestående Eftersom

företag. mjölkproduktionen i allmänhet

har en stor relativ för

betydelse brukningsenheter av det här slaget, torde en långsammare av avveckling utjämningsavgifterna för mejeriprodukter och

pristilläggen för mjölk vara ett av de medel som kunde användas härför.

Beaktansvårda synpunkter anföres

på mjölkprisutjämningen av lantbruks-

nämnden och i deras ovan

hushållningssällskapet åberopade yttrande, och

länsstyrelsen vill också hänvisa härtill. De som

åtgärder ovan föreslagits

bedöms av icke ha

länsstyrelsen någon avsevärd menlig inverkan på möj-

ligheterna att på längre sikt arbeta på uppbyggnaden av effektiva lantbruks-

företag, som kan inpassas i ett i framtiden mera tätortsinriktat samhälle.

1 Bifogas ej.

- - an. I denna del är det med den målsättning som uppställts

självfallet

redan från söker erhålla en så snabb tillväxt som geläget, att man början

Det är därvid - som länets lantbruksnämnd möjligt av rationella jordbruk.

- såväl för jordbrukarna som framhållit i sitt avgivna yttrande nödvändigt

att vid rationella jordbruk, som för rationaliseringsorganet, de företagare

- får - och som bedöms vara företagsekonomiskt riktiga gör investeringar

eller annat sätt erhåller räntaen utfästelse, att de genom prissättningen på

Utan sådana kommer lantbilitet på de gjorda investeringarna. garantier

att stimulera till utbyggnad av rationella jordbruksnämndens möjligheter

bruksenheter att i hög grad försvåras.

likväl till vad ovan anförts vara realistiskt att accep- Det torde med hänsyn

en viss fortsatt i storleksrationaliseringen under en övergångstera tröghet

kan komma att sträcka sig en ganska lång tid

period, som synbarligen

vara medveten om att inom stora områden åkerareaframåt. Man får också

att är för en areallens arrondering innebär, förutsättningarna begränsade

stora De vägar, som utredmässig omstrukturering till jordbruksenheter.

att underlätta storleksrationaliseringen kan i och för sig ningen anvisat för

vid den tillämpningen i skogs- och mellantillstyrkas, men får praktiska

ett sådant sätt, att de förutsättningar som finns,

bygdsområdena utnyttjas på

eller kombination och skogsbruk, inte

för t. ex. driftsspecialisering av jord-

vill därför framhålla av att en ak-

spolieras. Länsstyrelsen nödvändigheten

tiv verksamhet bedrives för att allsidigt belysa de långsiktiga förutsättning-

och inom olika områden. Inte minst viktigt torde arna för jord- skogsbruk

och sker i samråd med jordbrukarna härvid vara att utredning planering

själva och deras organisationer.

till att en Länsstyrelsen ansluter sig sålunda .utredningens uppfattning,

intensifierad planering rörande jordbruket är angelägen.

långsiktig regional

är inte minst i områden, där det kombinerade En sådan planering viktig

förhärskande. Den bör syfta mot relativt konkommer att vara

jordbruket

differentierade handlingsprogram, som fortlöpande omprövas kreta, regionalt

I detta sammanhang vill mot bakgrunden av den allmänna utvecklingen.

att effekten i den allmänna jordlänsstyrelsen framhålla, av ändringarna

bedömas sätt redan efter tre synes kunna på ett tillförlitligt

brukspolitiken ej

En måste av flera år, såsom utredningen föreslagit. något längre tidsperiod

innan en av riktlinjerna kan ske. skäl förflyta, omprövning

Med till vad ovan anförts beträffande jordbruksfrågornas betyhänsyn under överskådlig framtid, är delse för den allmänna samhällsutvecklingen

framhållit (del A sid. 243), den regiodet väsentligt att, såsom utredningen

område som en integrerad del i en

nala på jordbrukets ingår planeringen

driven Härvid måste konsekvenser-

länsplanet allmänt samhällsplanering. på

och dessa områdens behov och förhållanden särskilt upp-

ua för glesbygderna

märksammas.

faller också natur- och landlnom ramen för denna samhällsplanering

skapsvården. Denna kommer ofta att ställas inför svåra problem som sammanhänger med inom Aktiva strukturomvandlingen jordbruket. samhälleliga insatser på landskapsvârdens område och är motiverade, länsstyrelsen vill här hänvisa till de som framförs i det förslag, bifogade yttrandet av lantbruksnämnden och

hushållningssällskapet.

Som delvis framgått av den

tidigare framställningen, bör man utgå från

att de på längre sikt bärkraftiga i länet i stor utsträck-

lantbruksföretagen

ning måste bygga på kombinationer av

verksamhetsgrenar, i de flesta fall

inom jord- och skogsbruk. Det därför synes angeläget att det omfattande program för upplysning, och

rådgivning, utbildning forskning som utred-

ningen föreslagit och som länsstyrelsen i vill i

princip tillstyrka, erforderlig

utsträckning får en för dessa företagsformer Dessa

lämplig inriktning. frågor

behandlas tämligen av lantbruksnämnden och

utförligt hushållningssällska-

pet, och länsstyrelsen vill även i denna del ansluta sig till vad av dem anförts. I av detta ärende har förutom

handläggningen landshövdingen deltagit

byrådirektören Lars-Axel Glimberg, samt föredragande, byrådirektören Bernt Wlilson.

Sven al Geijerstam

/ Lars-Axel

Glimberg

Länsstyrelsen i Kronobergs län:

Genom remiss den 23 1966 har anmodats

juni länsstyrelsen avgiva utlåtande

över 1960 års betänkande Den framtida

jordbruksutrednings jordbrukspoli-

tiken. I härav har inhämtat anledning länsstyrelsen yttranden i ärendet från överlantmätaren och länsarbetsnämnden i länet samt

Kronobergs länsför-

hund av RLF. Yttrandena

biläggasl.

Härjåmte har lantbruksnämnden och i länet till-

hushållningssällskapet

hadahållit länsstyrelsen av deras till

kopia lantbruksstyrelsen avgivna ge-

mensamma yttrande över betänkandet. Länsstyrelsen får för egen del anföra, i huvudsak ansluter att länsstyrelsen sig till vad Iantbruksnämnden och

hushållningssällskapet andragit i deras

förenämnda yttrande, dock med för vad som anförts i om

undantag fråga

s. k. avgångsvederlag. I denna finner

fråga länsstyrelsen ytterligare övervä-

ganden nödvändiga från statsmakternas sida. Härutöver finner sig föranlåten framhålla länsstyrelsen följande synpunkter. Förhållandena inom län är sådana att man

Kronobergs uppenbarligen

1 Bifogas ej.

måste i stor sikta mot med en lämplig kombi-

utsträckning företagsenheter nation av åker och Detta förhållande borde ha mera ingående

skogsmark. belysts av utredningen.

Utredningen har föreslagit, att till lantbruksnämnderna knyts rådgivande nämnder för samråd mellan berörda och företrädare för olika

myndigheter

intressen inom m. m. i större och viktigare l)et

näringslivet planeringsfrågor.

må att lantbruksnämnderna redan nu har medlemmar med

framhållas,

om de synpunkter och intressen, som jordbrukets och skogsgod kännedom brukets verkar för. Det kan väl också med fog zmtagas,

föreningsrörelse att lantbruksnämnderna får en sammansättning, som medför än

de nya bredare av skilda intressen. Härvarande lantbruksnämnd

representation

har med fördel prövat möjligheten att formlöst knyta till sig repre-

jämväl scntanter för olika RLF och ekonomiska förenings-

rationaliseringsorgan,

rörelsen och områden för verkställande av

på jordbrukets skogsbrukets

Till finns numera knutna som viss utredning. länsstyrelserna planeringsråd, har att för länsstyrelsernas be-

ge länsstyrelserna vägledande synpunkter slut i av stor vikt eller principiell betydelse. Länsstyrelserna

planeringsfrågor

har även möjlighet att till sina överläggningar med planeringsråden inbjuda

för skilda intressen inom näringslivet och således även för representanter

och Med hänsyn till dessa förhållanden finner länsstyrelsen

jord_ skogsbruk.

behovet av de föreslagna nämnderna för lantbruksnämndernas

rådgivande

del vara och att det bör mot den risk för överorganisation som

ringa vägas

finnes.

uppenbarligen

finner böra angelägenheten av att

Länsstyrelsen sig slutligen understryka

man håller i minnet de konsekvenser för landskapsbilden som den fortgående

Genom - varvid

från landsbygden medför. skogsplantering

avflyttningen

-- överblivna åkrar och betesgranen torde blir det dominerande inslaget på marker kommer det för friluftslivet och turistnäringen attraktiva odlings-

att ändra karaktär. En hel del utsätts för risken att

landskapet bebyggelse

lämnas åt sitt öde och få förfalla.

i att i möjligaste mån hålla det gamla odlingslandskapet

Åtgärder syfte

och bevara trivselbefrämjande miljöer bör enligt länsstyrelsens uppöppet

övervägas och vidtagas parallellt med åsyftad strukturomvandling fattning

på jordbrukets område.

I av detta utlåtande har jämväl landssekreterare Tage

handläggningen Kilander deltagit.

Gunnar Helén

/ Olof Lönegren

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen begränsar sitt utlåtande i ärendet till att avse följande avsnitt. Jordbrulcspolitikens riktlinjer Jordbruksutredningen har som ett primärt mål för den framtida jordbrukspolitiken angivit att självförsörjningsgraden till slutet av 1970-talet under vissa förutsättningar sänkes till c:a 80 °/0 av full försörjning. Länsstyrelsen delar -- i likhet med

lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i länet - att av samhällsekonomiska och

utredningens uppfattning produktionen marknadsmässiga skäl bör ligga under full försörjning. Länsstyrelsen anser dock för sin del att ett angivande av viss självförsörjningsgrad icke bör vara ett förstahandsmål för jordbrukspolitiken. Det primära målet för jordbrukspolitiken bör i stället vara att skapa så effektiva som möj-

jordbruksföretag

ligt. Denna målsättning har utredningen angivit såsom sekundär. Länsstyrelsen ansluter sig på denna punkt till den uppfattning, som kommit till uttryck i den av herrar Bengtsson m. fl. avgivna reservationen.

Rationaliserizrg och omställning

För att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen kan enligt utred-

ningen användas dels rationaliserings- och rörelsestimulerande medel dels prispolitiska åtgärder. Eftersom man nu ej med säkerhet kan bedöma hur dessa medel kommer att verka, bör enligt utredningen under en övergångstid av minst tre år räknat från 1 september 1967 vissa av utredningen angivna åtgärder vidtagas.

Länsstyrelsen tillstyrker de av utredningen föreslagna rationaliseringsåt-

gärderna. Beträffande utredningens förslag om rörelsestimulerande medel (omställningsåtgärder) vill länsstyrelsen tillstyrka de av utredningen förorda-

de åtgärderna med undantag av det föreslagna konstanta omställningsbidra-

get av 5000-20000 kronor. På denna punkt anslutersig länsstyrelsen till den av herrar Bengtsson m. fl. avgivna reservationen (s.

389-391).

Den av utredningen angivna övergångsperioden finner dock

länsstyrelsen

alltför kort. På denna punkt ansluter sig länsstyrelsen till det särskilda

yttrande som avgivits av herrar folke Johansson m. fl.

Utredningens förslag beträffande markanskaffnings- och

finansieringsfrå-

gor samt forskning, utbildning och rådgivning lämnas av utan

länsstyrelsen

erinran. Prispolitiken I detta avsnitt ansluter sig länsstyrelsen till de synpunkter och förslag som redovisats i den av herrar Bengtsson m. fl. avgivna reservationen.

I handläggningen av detta ärende har undertecknad, landshövding och landssekreterare, föredragande, deltagit.

Ivar Persson

/ Gösta Hanning 12

1 78

Länsstyrelsen i Gotlands län:

Genom remisskrivelse den 23 juli 1966 har Herr Statsrådet anmodat länsstyrelsen i Gotlands län att avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutrednings huvudbetänkande Den framtida jordbrukspolitiken, del A Bakgrunden och del B Mål och medel.

Med anledning härav får länsstyrelsen vördsamt anföra följande. Den principiella inriktningen av den framtida redo-

jordbrukspolitiken

visas av jordbruksutredningen i de tre första kapitlen av betänkandet B. Den skiljer sig rätt väsentligt från den nu gällande, huvudsakligen på 1947 års jordbruksprogram grundade politiken. För den senare var det centrala målet en inkomstlikställighet med industriarbetare i vissa ortsgrupper, ett mål som kunnat förverkligas endast under några år i början av 1950-talet. Nu sättes i stället som centralt mål - successivt fram till slutet av

en sänkning 1970-talet - av av landets med

graden självförsörjning jordbruksprodukter ned till 80 procent av full försörjning. Medlen att nå detta n1ål är av dels rationaliserings- och rörelsestimulerande, dels prispolitisk art.

För den föreslagna sänkningen av självförsörjningsgraden åberopas sam-

hållsekonomiska och marknadsmässiga skäl. En rätt stor samhällsekonomisk vinst anses nämligen av utredningen kunna inkasseras vid en krympning av produktionsapparaten och produktionsvolymen inom jordbruket. De pressade världsmarknadspriserna på livsmedel ger oss enligt utredningen möjlighet att genom ökad import få en lägre än om vi helt litade för vår för-

prisnivå

sörjning till den inhemska produktionen. Procenttalet 80 har ej framkommit som resultat av någon utredningens beräkning av vilken storlek jordbruks-

med av ekonomiska kriterier - vilka av utredproduktion-en tillämpning

ställs - borde ha. Från nämnda ningen eljest i förgrunden utgångspunkter borde enligt utredningen en kraftigare sänkning av produktionsvolymen eftersträvas. Att utredningen emellertid stannat vid procenttalet 80 beror på hänsynen till kravet på en livsmedelsberedskap vid avspärrning eller krigsfall.

Vid ett samlat bedömande av - som här re-

utredningens principförslag

fererats form - en serie svåra och vitt-

i högst komprimerad uppställer sig utseende frågeställningar. Ett grundligt intrångande i alla uppkommande aspekter är det redan på grund av tidsbrist omöjligt för länsstyrelsen att prestera. Å andra sidan är utformningen av den framtida jordbrukspolitiken för Gotland som landets mest jordbruksdominerade län av så central betydelse att länsstyrelsen anser sig pliktig att tämligen utförligt ge sin belysning av huvudingredienserna i utredningens principförslag. Detta kan lämpligen ske i form av uppställandet av vissa frågor med därtill följande kommentarer till desamma.

1) Vad inträffar om rationaliseringstakten eller produktionsvolymen ej dirigeras med prispolitiska medel?

2) Vilka biverkningar har de föreslagna prispolitiska medlen?

3) Har den SO-procentiga några nackdelar för

självförsörjningsgraden

landet?

4) Behöver produktionsmålsättningen påverkas av u-landsproblematiken?

ad 1) Fråga nr 1 berör som synes endast effekten om de föreslagna prispolitiska medlen ej sätts in. De rationaliserings- och rörlighetsstimulerande medlen är sålunda icke tänkta bort ur bilden. .Anledningen till den sålunda formulerade frågeställningen torde framgå av kommentaren till fråga nr 2.

Det är naturligt att man vid Övervägandet av vilka framtida åtgärder som behöver vidtagas för att höja jordbrukets rationalitet eller begränsa produktionsvolymen blickar tillbaka på den hittillsvarande takten i jordbrukets omvandling. Faktorer av olika slag kan härvid nyttjas.

En sådan faktor är den genomsnittliga arealen åker. Denna har under tiden 1937_l961 endast Ökat från 11,7 till 14,2 eller med 2,5 har per enhet; härvid är dock att märka att samtidigt som brukningsenheter samman-

- eller slagits lågt avkastande dåligt belägna âkerjordar tagits ur produktionen. Det kan med hänsyn till det sist sagda måhända vara av större intresse att studera nedgången i antalet brukningsenheter med 2 har åker och mera. Antalet, som 1951 utgjorde 269.000, nedgick mellan 1951 och 1956 med 9,7 procent, mellan 1956 och 1961 med 10,1 procent och mellan 1961 och 1966 med 14,5 procent samt uppgick sistnämnda år till 186.000.

En annan faktor är antalet i jordbruk med binäringar verksamma. Detta antal uppgick 1940 till 864.000 personer eller 29 procent av samtliga yrkesverksamma men hade 1960 sjunkit till 447.000 eller knappt 14 procent. 1965 års långtidsutredning förutsätter att antalet yrkesutövare inom jordbruket under senare hälften av 1960-talet skall minska med sex procent per år. Jordbrukarnas ålderssamnlzinsättning är i sammanhanget av intresse. Är 1960 var inom gruppen 2-5 har åker 55 procent av brukarna 55 år eller mer. Motsvarande tal för gruppen 5-10 har var 45 procent och för gruppen 10-15 har 38 procent.

Frågorna omkring produktionsvolymen intar en tätplats i utredningens överväganden. Det finns därför anledning att även återge några fakta härom. Jordbruksproduktionen har sedan förkrigstiden fram till ett normalår i mitten av 1960-talet Ökat med några få procent, räknat i såväl fasta priser som kalorier. Under senare delen av perioden har emellertid produktionen stagnerat. Vad angår konsumtionen per capita har den successivt så att

nedgått,

den för närvarande ligger cirka 10 procent under den som redovisades för åren närmast före kriget. Då befolkningen ökat med 20 procent, har den to-

tala förbrukningen stigit med cirka 10 procent. Självförsörjningsgraden för

egentliga jordbruksprodukter har beräknats till cirka 98 procent för ett normalår omkring 1962/63 och till cirka 94 procent normåret 1965/66. Detta

gäller den s. k. bruttosjälvförsörjningsgraden. Nettosjälvförsörjningsgraden,

d. v. s. med avdrag av den produktion som grundas på importfoder, anses ligga cirka 3 procent lägre.

Givetvis finns många fler relevanta fakta att redovisa, men det skulle föra för långt att nyansera de olika statistiska data.

Når det gäller utmärkes den hittillsvarande utveck-

rationaliseringstakten

lingen, om man ser den på något längre sikt, av att ju närmare man kommer nuläget dess snabbare blir takten i fråga om ökningen av antalet nedlagda brukningsenheter och av antalet personer som lämnat jordbruksnäringen. Med stor säkerhet kan antagas att denna tendens kommer att fortsätta och förstärkas. Härför talar kanske främst åldersstrukturen bland

näringens

utövare och det kända förhållandet att de brukare av mindre enheter som av åldersskäl lämnar sina gårdar i mycket stor omfattning icke har några barn som är villiga övertaga brukandet av gårdarna. Man frågar sig då om tidsförlusten blir särskilt stor om nedläggningstakten dirigeras av rationaliserings- och rörelsestimulerande medel utan insättande också av prispolitiska medel; hur pass relevant denna fråga kan vara beror på bedömarens inställning till sistnämnda slag av medel. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna har utredningen i de nu behandlade kapitlen ej gjort något uttalande härom, vilket torde bero på att utredningens intresse i så övervägande grad är fixerat vid en krympning av produktionsapparaten och produktionsvolymen. Frägan berörs emellertid i ett par reservationer (av herr Svensson och av herr Bengtsson m. fl.). Den förstnämnde uttalar att den stora centrala uppgiften ingalunda är att övertyga människor om att de bör lämna jordbruket utan att det snart kan bli fråga om huruvida ett tillräckligt stort antal yngre människor vill ägna sig åt detta yrke. En liknande tankegång återfinns i den andra reservationen.

En prognos härom måste bygga på flera ej fullt säkra antaganden, bl. a. om en fortsatt god konjunktur för vår industri. Med hänsyn till det i utredningens båda betänkanden framlagda materialet och till utvecklingstcndenserna inom det gotländska jordbruket är länsstyrelsen för sin del av den upp-

att inom -

fattningen rationaliseringstakten jordbruket d. v. s. sammanslagningen av brukningsenheter och nedgången av antalet i jordbruk verksamma

- under åren fram till mitten av 1970-talet kommer att bli så personer stark att, för den händelse allvarliga betänkligheter kan resas mot de föreslagna prispolitiska medlen, tillräckligt vägande skäl ej kan anses föreligga för ett insättande av dem.

Vad nu sagts om rationaliseringstakten kan ej utan vidare anses gälla produktionsvolymen. Såsom utredningen påpekar omfattar nedläggningen av åker främst sämre jordar, varför effekten därav på den vegetabiliska produktionen väntas bli betydligt mindre än proportionell mot den nedlagda arealen. Prognoserna för det närmaste årtiondet tyder enligt utredningen på en under normala förhållanden oförändrad totalproduktion. Ett par siffror från

1960-talet på produktionsvolymen, mätt i självförsörjningsgrad, har anförts

i det föregående. Intressant i sammanhanget är att oförändrad totalproduktion och försvagad försörjningsbalans förutses trots att det samtidigt förut-

ses ökning av de hektarskördarna och förbättrade metoder

genomsnittliga inom animalieproduktionen.

I fråga om måste, såsom framhåller,

produktionsvolymen utredningen

prognoserna bli osäkra; vad beträffar som ju kan starkt ändra

prisfaktorn,

trenden, förutsätts i detta nuvarande Utredningen

resonemang prisrelationer. har i kap. III en rad faktorer som

framdragit påverkar jordbrukets produk-

tionsvolym. Resonemanget ger intryck av en strävan att framhäva de faktorer som anses motverka den anpassning av i förhållan-

produktionsvolymen

de till konsumtionen som finner önskvärd för att bättre

utredningen underlag

skall erhållas för slutsats att den den ned-

utredningens ej anser spontana gång av självförsörjningsgraden, som väntas ske under det närmaste decenniet, tillräcklig. Fog synes finnas för reservanten Svenssons uttalande att denna utredningens tar för lite till vad som inträffat se-

uppfattning hänsyn

dan början av 1960-talet och till de allmänna tendenser som klart framträder.

Något kategoriskt svar kan icke lämnas på den av länsstyrelsen ställda frågan om vad som inträffar om eller

rationaliseringstakten produktionsvoly-

men ej dirigeras med medel. har ställt

prispolitiska Länsstyrelsen frågan

närmast för att belysa om risk fanns att framöver

jordbruket fjärmade sig

från de förväntningar om om rationalisering och de antaganden självförsörj-

ningsgrad som redovisades av 1942 års jordbrukskommitté. kun-

Därpå synes

na svaras att till och med 1950-talet förefallit andra

utvecklingen gå vägar

än de antagna, men att den hittillsvarande delen av 1960-talet inneburit dels en allt starkare från jordbruket med 9.000

resursutflyttning (personellt

personer om året, bortsett från dödsfall och pensionering), dels en anmärk-

ningsvärd sänkning av självförsörjningsgraden (med under en

4 procent tidsperiod av tre år). Länsstyrelsens är att dessa tendenser kom-

uppfattning

mer att under de här antagna icke blott bestå utan även

förutsättningarna

i förstärkas.

ad 2) Utredningen föreslår, att från och med den 1967

1 september prisnivå för jordbruksprodukter ej bör tillåtas fullt så snabbt som den all-

stiga männa prisnivån. Om rationaliserings- och omställningsverksamheten efter en övergångsperiod av minst effekt ur samhällsekono-

tre år ej fått önskad misk synpunkt, måste enligt ytterligare

utredningen sänkning av realpriserna på jordbruksprodukter kunna komma ifråga.

Denna metod att med en stor del av

prissättningen som vapen tvinga jord-

bruksbefolkningen att överge sina gårdar har i den allmänna debatten varit föremål för starkt delade meningar i om metodens med so-

fråga förenlighet

cial välfärdspolitik. Å ena sidan har att industrins arbetare får

åberopats

finna sig i att lämna bostadsort och om det

anställning, yrkesgren företag,

inom vilket de arbetar, ej längre förmår göra produktionen lönsam. Å andra sidan har pekats på att från till in-

omställningen egen jordbruksföretagare

dustriarbetare är, ej minst mera omvälvande. Den-

miljömässigt, ojåmförligt

na aspekt på realprissänkningen skall länsstyrelsen emellertid ej

ingå på.

Att en prisavvägning med utrymme även för realprissänkningzu* är ett effektivt dirigeringsinstrument synes otvivelaktigt. När dess biverkningar efterfrågats, har därmed avsetts verkningar som går i annan riktning än den av utredningen utstakade och som ej främjar denna.

Det främsta motivet för realprissänkningen synes vara att därmed utmönstra de företag som bedömes ha mindre god rationalitet; den bristande rationaliteten behöver hänföras till brukarens personliga förut-

givetvis ej

sättningar. är emellertid mången gång små även

Lönsamhetsmarginalerna

vid rationella företag. En som siktar mot som mindre ratio-

prisavvägning

nella ansedda företag kommer att minska lönsamheten även vid de rationella. Är för många av dessa marginalen så liten att den ej förmår bära en på-

kommer utmönstringen att drabba fler företag än som bjuden prissänkning, varit avsett. Prisinstrumentet är ej ett så finslipat instrument att risk inte

för en icke planerad som måhända även utredningen

föreligger avtappning

skulle finna betänklig.

Det torde ej erfordras några sifferbelägg för påståendet att den reella standarden för landets befolkning stigit starkt under efterkrigstiden. Den s. k. standardjakten har medfört en benägenhet att låta det inkomst-

genomgående

erhållas vara det starkast drivande motivet vid valet av sysselläge som kan sättning, åtminstone i den mån de individuella förutsättningarna ger valfrihet. Utan att låta det ekonomiska motivet vara avgörande har dock många valt därför att de känt sig dragna lill den frihet, under vil-

jordbrukaryrket

utövas, och till mellan dessa båda ken yrket landsbygdens miljö. Spänningen

- ekonomin och trivseln - får dock icke bli för stark.

synpunkter Om jord-

brukarna genom ändrad politik från statsmakternas sida medvetet pressas ner ekonomiskt, medan alla andra får det bättre, kommer nyrekryteringen till efter vad tror att bli helt otillräcklig. Särskilt

jordbruket länsstyrelsen

kommer detta att visa sig i fråga om dem, vilkas personliga förutsättningar

verklig frihet vid valet av yrke. Och det är tillräckligt många av ger dem denna som behöver om det skall motsvara de krav på

kategori jordbruket

effektivitet som ställer. Länsstyrelsen har icke förbisett utred-

utredningen

uttalande att en av den storleksordning, som nu

ningens realprissänkning

inte innebär en reell inkomstsänkning för som helhet be-

antytts, jordbruket

med det - i den traktat eftersom, prissystem vi förordar, producenterna mån marknadsförhållandena det - i huvudsak bör kunna behålla

medger sina och därigenom fort-

rationaliseringsvinster (produktivitetsförbättringar)

kunna förbättra sitt inkomstläge. I vilken omfattning detta sker blir löpande beroende egna insatser. För dem vilka skulle som pro-

av producenternas ducenter bli berörda av den föreslagna framtida jordbrukspolitiken väger ett sådant uttalande lätt i förhållande till den bistra propån om sänkning av

realpriserna på jordbruksprodukter. ad Den frågan förutsätter, att den 80-procentiga självförsörj- 3) tredje

nås inom rimlig tid endast med prispolitiska medel. Det blir då

ningsgraden

nödvändigt med större import än som varit behövlig. I reservation-sn

eljest

av herr Hansson m. fl. har denna fråga berörts (B s. 365 och 366). Till vad där sägs har länsstyrelsen icke något att tillägga.

Förhållandet mellan självförsörjningsgrad och beredskapskrav har av utredningen ägnats en utförlig behandling. Länsstyrelsen vill icke ifrågasätta riktigheten i utredningens bedömningar eller att den fredsmässiga jordbruksproduktionen skulle, vid viss utökning av beredskapslagren, kunna nedgå till cirka 80 procents självförsörjningsgrad utan risk för att påfrestningarna vid en avspärrning skulle bli övermäktiga. Nämnda nedgång av självförsörjningsgraden skulle sålunda vara godtagbar vid en handelspolitisk avspärrning, som icke även innebar att vårt land var indraget i krigshandlingar. Men vid krigsfall tillkommer en faktor, nämligen lokaliseringen av försörjningsresurserna. Utredningens inställning är att det kvarvarande jordbruket bör ligga inom de områden som har de bästa odlingsbetingelserna, d. v. koncentreras till södra Sveriges slättbygder. Även i fråga om lokaliseringen av de erforderliga ökade lagerutrymmena torde utredningens inställning vara att låta det ekonomiska kriteriet vara avgörande; en sådan lokalisering kommer säkerligen icke att överensstämma med den från beredskapssynpunkt ändamålsenligaste. I fråga om lagerutrymmena kan saken ju ekonomiskt ordnas genom att låta försvarets intressen få inflytande på lokaliseringen. I fråga om lokaliseringen av jordbruksproduktionen kan ett liknande hänsynstagande däremot icke ske utan att rubba grundvalen för det av utredningen uppbyggda systemet. Det är enligt länsstyrelsens mening synnerligen angeläget att vid ställningstagandet till utredningsförslaget den synpunkten beaktas att en i fråga om geografisk utbredning begränsad jordbruksproduktion är mera sårbar och därför inbjuder till bekämpning i större utsträckning än ett mera utbrett jordbruk.

En härmed nära sammanhängande fråga år den försvarspolitiska verkan av den starka uttunning av den bofasta befolkningen som en kraftig bortrationalisering inom jordbruket medför. Synpunkten har aktualitet icke

minst

för Gotland. Om friställningen inom det gotländska jordbruket icke möts med skapandet på olika områden av ett företagsvänligt klimat som kan locka till nyetablering utan medför utflyttning från ön, blir dess värnkraft på ett oroväckande sätt försvagad.

Nedläggning av jordbruk i den takt utredningen vill åstadkomma har också konsekvenser för naturvård och landskapsbild. Den forna åkerjorden tillåts växa igen med buskvegetation för att så småningom erövras av skogen. Det för stora delar av vårt land typiska landskapet med växling mellan öppen mark och skog kommer att förmörkas och förfulas. Problemet blir, om nedläggningen skall gå i den forcerade takt som utredningen önskar, av den storlek att tillnärmelsevis tillräckliga aktiva landskaps- och miljövårdande åtgärder knappast är att räkna med.

Den förut berörda uttunningen av den bofasta befolkningen lands-

på

bygden kommer givetvis att skapa problem när det gäller att tillhandahålla en rimlig service åt dem som blir kvar i jordbruket. Det blir en förstärkning i accelererad takt av de som redan den hittillsvarande ut-

servicesvårigheter

vecklingen skapat på landsbygden.

ad 4) Frågan om formerna för vårt lands bidrag till att avhjälpa den bristande livsmedelstillgången inom u-länderna beröres både av utredningen och reservationsvis. Det är en mycket svår fråga att ta ställning till, särskilt som man även här måste laborera med mer eller mindre osäkra faktorer. En uttömmande behandling av ämnet skulle bli alltför utförlig. Vad härom anförts i de remitterade betänkandena har för länsstyrelsens del utlöst följande reflexioner.

Utredningen har i annat sammanhang uttalat att de jordbrukspolitiska åtgärderna måste, med hänsyn till de verkningar de får, grundas på bedömningar som sträcker sig över decennier. Detta uttalande, som länsstyrelsen helt instämmer i, har givetvis sin tillämpning även på den nu behandlade

Av skäl, till vilka länsstyrelsen återkommer, bör man därför göra

frågan.

klart för sig ej bara hur nuläget är i fråga om försörjningen av u-ländernas befolkning utan även hur läget kommer att vara ett eller annat decennium framöver.

I fråga om nuläget beräknas att av världens befolkning mellan 300 och 500 miljoner lider av hunger i den meningen att kaloritillförseln är för låg och att ytterligare 1 miljard är undernärda genom otillfredsställande sammansättning av födan, särskilt på grund av brist på animalisk äggvita.

Redan före 1980-talet kommer befolkningen i u-länderna att ha ökat till minst 3 miljarder, vilket innebär en ÖO-procentig ökning sedan 1960. För att fram till sekelskiftet kunna bibehålla nuvarande livsmedelsstandard krävs en fördubbling av livsmedelstillgångarna. För att ge hela världsbefolkningen en tillfredsställande försörjning med livsmedel skulle redan nu livsmedelsproduktionen behöva fördubblas och fram till sekelskiftet behöva bli fyra gånger större än den nuvarande.

Utredningens inställning är den att Sveriges förutsättningar för jordbruksproduktion är så pass begränsade vid en internationell jämförelse, att landet kan göra betydligt större insatser på andra områden och därigenom också främja handelsutbytet med dessa länder. Premisserna för detta utredningens ställningstagande är i grova drag följande. U-länderna vill i första hand utnyttja sina knappa valutor för inköp av kapitalvaror och först i mycket trängda lägen för inköp av livsmedel. Globalt sett torde produktionsökningen ej komma att motsvara tillväxten av de reella behoven genom folkökningen. Men för de närmaste 10 åren synes man böra utgå från att den köpkraftiga efterfrågan på livsmedel ej kommer att överstiga produktionen. De rika ländernas stöd måste till betydande del inriktas på att åstadkomma pro-

duktivitetsförbättringar i jordbruket inom u-länderna. Några för jordbruks-

politikens utformning väsentliga förändringar av nuvarande förhållanden

anser utredningen inte sannolika, i varje fall ej under det närmaste decenniet. Uppfattningen att biståndet från de rika länderna, till vilka Sverige hör, främst bör inriktas på att åstadkomma produktivitetsförbättringar i u-ländernas jordbruk är i nuläget säkerligen riktig. Beskrivningarna av den faktiska situationen i fråga om det globala livsmedelsläget år sannolikt också korrekta. Men länsstyrelsen är av den uppfattningen att

befolkningsexplo-

sionen kommer att inom kortare tid än en skapa fram ett radi-

10-årsperiod

kalt ändrat läge. När stora delar av kategorin hungrande kommer att dö av svält och stora delar av kategorin undernärda kommer att bli hungrande kommer denna miljon- eller miljardmassa att skapa som i det avett tryck seende varom här är fråga till en sekundär plats förvisar sådana som

frågor

omsorgen om valutan eller efterfrågans egenskap att vara köpkraftig. Det primära kommer att bli att sätta en damm för hungerkatastroferna. Spannmålsöverskotten kommer att gå åt men hjälpbehovet att bara stiga.

Något

nämnvärt bistånd in natura från vårt land torde ej vara att räkna med. Däremot finns ingen anledning att de länder som kan lämna sådant bistånd ensamma skall stå för kostnaderna. Om den här gjorda framtidsteckningen är realistisk, frågan hur

uppstår

den påverkar bedömningen av utredningens och

produktionsmålsättning

dess metoder att nå denna. Vad som nyss sades om att bistånd in natura från vårt land ej är att räkna med innebär att inrikta ju vi ej skall oss på en s jälvförsörjningsgrad som i normala fall ger exportöverskott. Men att sätta in alla krafter på att snabbt komma ned i 80 procents

självförsörjningsgrad

är, med hänsyn till den alltmer ödesdigra försörjningssituationen i världen, en för länsstyrelsen oacceptabel tanke. Bekymret är icke i första hand att nivån på världsmarknadspriserna om ett fåtal år kan komma att så stiga mycket, att den samhällsekonomiska vinsten för oss av affären re-

betydligt

duceras. Bekymret är att vi skulle undandra de svältande folken en livsmedelskvantitet, motsvarande en femtedel av vår konsumtion. Sedan finns det ju åtskilliga varianter mellan å ena sidan full eller mer än full och å andra sidan 80 procents Så som situationen är för närvaran-

självförsörjningsgrad.

de vill länsstyrelsen icke avråda från ökade insatser

på rationaliseringspoli-

tikens område, inklusive det föreslagna Men i likhet med

omställningsstödet.

vad som skedde vid 1947 års riksdag bör man enligt länsstyrelsen ej ta ställning till frågan om och bör

produktionsmålsättningen, prisavvägningen

då ej heller inriktas på att åstadkomma sänkt Läns-

självförsörjningsgrad.

styrelsen utesluter ej att världsförsörjningsläget kan till tvinga en omprövning av dessa handlingslinjer men då i en riktning motsatt den utredningen tänkt sig. Med de ovan gjorda kommentarerna till de uppställda torde läns-

frågorna

styrelsen ha i det väsentliga redovisat sin till

inställning ,utredningens prin-

cipförslag. Den måste betecknas som övervägande kritisk. Detta dock

betyder

att också kritiserar utredningens uppläggning att ingalunda länsstyrelsen med från jordbruket som en del av det svenska näringslivet

utgångspunkt

ha samma som annan ekonomisk verksamhet. Det

synsätt på jordbruket på

ekonomiska kriteriet kan dock komma i konflikt med andra på jordbruket mål. Utredningen har gjort halt endast inför de försvarspolitiska hänsynen. Vad som och länsstyrelsens bedömningar är främst att skiljer utredningens gjort halt även inför att vårt land i en alltmera akut livsmelänsstyrelsen delsbrist i världen skulle import ta i anspråk en - om än procengenom tuellt - del av livsmedelstillskottet till u-länderna. ringa I fråga om de följande kapitlen i betänkandet B tar länssgyrelsen ej upp till uttalanden om vilka länsstyrelsen redan i det förebehandling i frågor, en från avvikande eller en kritisk synpunkt. Sågående angivit utredningen som icke fackmyndighet anser sig länsstyrelsen icke kunna ta ställning till en hel del frågor och kommer därför att i fortsättningen

regleringstekniska

endast framföra några spridda synpunkter.

Iforskning, zztbiltlzzing och rådgivning

att utbyggnaden av och över- Utredningen understryker jordbruksföretagen till driftsformer ställer utomordentligt stora krav på företaga-

gången nya

och för nya rön och därmed också på hans yrkesutrens kunnighet öppenhet Önskvärt är att alla ges en grundläggande yrkesutbildning motbildning. svarande minst den nuvarande yrkeskursen om 21 veckor.

grundläggande

Innehav av sådan bör utredningen beaktas vid beviljande utbildning enligt av mer omfattande lån och bidrag från lantbruksorganisationens sida. Länsstyrelsen instämmer i vad utredningen anfört om det alltmer markerade behovet av för skötseln av ett modernt jordbruksföre-

yrkesutbildning

Intresset härav för staten som kredit- eller bidragsgivare är uppenbart. tag. Enligt länsstyrelsens mening bör ett direkt krav på grundläggande yrkesutför mera omfattande lån och bidrag; kravet bör införas

bildning uppställas

i vederbörande författning. Var gränsen nedåt för mer omfattande lån och bidrag därvid skall gå kan länsstyrelsen inte bedöma. På tal om vuxenutbildningen säger utredningen att denna är särskilt angelägen för brukare *under 45 år, vilka har företag med minst 20 har åker. Ehuru uttalandet ej är kategoriskt, kan det vid framtida tillämpning komma att som dels ett åldersstreck, dels ett krav på minimiareal. Ålders-

uppfattas

strecket vill länsstyrelsen ha bort, eftersom en person i den övre 40-årsåldern i allmänhet har tillräckligt många yrkesverksamma år framför sig för att hans skall anses valuta. Arealgränsen kan länsstyutbildning ge tillräcklig relsen däremot acceptera.

Omställnizigsfrâgor de i detta åtgärderna bör vidtagas endast i Samtliga kapitel föreslagna nya samförstånd med den som blir föremål för åtgärden. Detta kan

jordbrukare

synas så självklart att det ej behöver nämnas. Länsstyrelsen har emellertid ett intryck att i den aktivitet, som utredningen kräver av lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd för att hålla den önskade forcerade takten i om

fråga

resursutflyttningen från jordbruket, har tänkts ingå en viss grad av påtryckning. Mot varje övertalningsförsök från myndigheternas sida vill länsstyrelsen emellertid bestämt varna. Avgörandet bör helt vara den enskildes sak, sedan myndigheterna framlagt fakta utan att dessa.

sammanväga Frågan om att lämna ett jordbruk och övergå till annan icke

sysselsättning avgörs enbart efter den lösning en matematisk räkneoperalion ger. Det är samhället ovärdigt att försöka blanda sig i om en jordbrukare vill stanna kvar i sin bygd, oaktat hans inkomstnivå skulle bli högre vid flyttning till en tätort och vid industri därstädes. - hänvisar

anställning någon I ett sammanhang dock utredningen till jordbrukarens önskemål, nämligen då den säger, att en jordbrukare skall jämställas med arbetslös, då han själv anser den ekonomiska situationen göra övergång till en annan sysselsättning önskvärd. En vidgning av arbetslöshetsbegreppet har länsstyrelsen inte något emot. Detta begrepp bör dock avgränsas av objektiva kriterier, bedömda av arbetsmarknadsmyndigheterna, och ej bestämmas efter den enskildes önskningar.

Underskott kan givetvis uppkomma i lantbruksnämndernas hittillsvarande inköps- och försäljningsverksamhet, ehuru i allmänhet, såvitt länsstyrelsen har sig bekant, endast då ratio11aliseringsvinsten ansetts så avsevärd att den så att säga uppvägt den beräknade förlusten. I det av utredningen under 4.D.c. framlagda förslaget är vad man vinner genom mera

inköpet mycket oklart. Det skall utgöras av dels nyttan ur allmän synpunkt av att arbetskraft omställes till n1er effektiv sysselsättning, dels den som

nytta på sikt kan nås genom ändrad disposition av fastigheten. Vad detta kommer att kosta statsverket beror på tillämpningen, som med de anförda

hållpunkter-

na kan bli hur generös som helst. Länsstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka denna utvidgade inköpsverksamhet. På sikt, d. v. s. vid nästa

generationsskifte, kommer sannolikt de fastigheter det här är fråga om ändå att

försvinna som självständiga brukningsenheter.

Länsstyrelsen har redan förut sagt att den inte avråder från det

föreslagna omställningsstödet. Uppmärksamheten må emellertid fästas vid att stödet

så tillvida skiljer sig från det stöd som utgår i de i betänkandet Omnämnda länderna att i alla dessa länder stödet helt eller delvis - Givet-

utgår per år. vis innebär länsstyrelsens ställningstagande till det stödet att

föreslagna

länsstyrelsen ställer sig avvisande till de betydligt större stödinsatser som föreslås i reservationen av herr m. fl.

Bengtsson

Utredningen diskuterar frågan on1 att bereda den arbetskraft som blir friställd inom jordbruket fortsatt utkomst på den ort eller i det område, där den är bosatt. Det sätt, på vilket utredningen angripit detta problem, är emellertid beklämmande. Den arbetskraft, som med priset som vapen drivits bort från jordbruket och ej kan anvisas sysselsättning och bostad i nå-

del av landet, hänvisas till beredskapsarbete av i gon annan av utredningen första hand dagsverksbillig karaktär, exempelvis tillfälliga städningsarbeten

i skog och mark.

Länsstyrelsen vill häremot anföra följande. Man måste räkna med att arhetsmarknads- och bostadsförmedlingsorganen misslyckas med att anvisa både och bostad av dem som efter sänkning av real-

sysselsättning åt många

inom jordbruket ej längre kan få sin utkomst inom denna näring.

prisnivån

Man måste vidare anse det son1 ett primärt samhällsintresse att befolkningsuttunningen grund av den som utredningens för-

på jordbruksnedläggning

slag driver fram icke lika som resursutflyttningen från jordbruket

går långt

inom vederbörande område; detta gäller i särskild grad Gotland, där i annat fall uttunningen skulle få karaktären av en begynnande utrymning av Ön. Av båda dessa skäl är det helt otillräckligt med arbetsmarknadspolitiska medel i form av av arbetsobjekt inom naturvärden o. dyl. att

uppspärandet

tjäna som beredskapsarbeten. Om utredningens principförslag i huvudsak

måste en av konsekvenserna bli att godtages av statsmakterna, i varje fall i de områden där jordbruksnedläggningen relativt mest påverkar nä-

_ arbetstillfällen inom området bereds den från ringslivet reguljära jordbruket utflyttade arbetskraften. Möjligheter härtill får i första hand sökas genom pä de berörda områdena inriktade insatser i hägnet av den nuvarande och, om resultat inte kan näs på denna väg,

Iokaliseringspolitiken

genom dylika insatser i statlig regi.

Utgángspunkter för prispolitiken Utredningen förordar att prissättningen i första hand avvägs så, att produk-

tionsmålsättningen realiseras. Då en omedelbar övergång till en sådan pris-

sättning anses möjlig, föreslås att under den treåriga övergångstiden låta

ej en svagt sjunkande realprisnivå bestämma prisutvecklingen.

Länsstyrelsen har förut sagt sig icke kunna acceptera den av utredningen

föreslagna produktionsmålsättningen. Om emellertid denna målsättning

fastställes, synes det länsstyrelsen som o1n det val utredningen gjort mellan olika utgångspunkter för utformning av ett framtida prissystem skulle vara välgrundat.

M arknatlsregleringen för uegetabilier En särskild utredning om den svenska sockernäringen har tillsätts. Denna skall inom kort framlägga förslag, som, såvitt länsstyrelsen förstår, i fråga om ämnesområdet sammanfaller med det i jordbruksutredningens betänkande B kap. XI 2. behandlade. Då länsstyrelsen förutsätter att den genom remiss får tillfälle avge yttrande över förstnämnda förslag, förbigår länsstyrelsen i detta sammanhang de delar av de nu remitterade betänkandena som behandlar sockerregleringen.

M för animalier

arknadsregleringen

Marknadsregleringen för animalier är ytterligt invecklad och

vittförgrenad.

Länsstyrelsen, som i sin ordinära verksamhet inte kommer i med

beröring

dessa frågor, anser sig ej kunna överblicka av och verkningarna samspelet mellan de många olika Detta att

regleringsâtgärderna. betyder länsstyrelsen

icke kan annat än genom mellan och olika reen jämförelse utredningens servanters uttalanden bilda sig Denna blir dock

någon egen uppfattning.

alltför osäker för att kunna i ett remissvar redovisas som ett ställningstagande. Endast en mera allmän kan därför

bedömningsbakgrund ges.

har förut - av skäl som där -

Länsstyrelsen anförts uttalat att pris-

avvägningen inte bör inriktas på att åstadkomma sänkt

självförsörjnings-

grad. Men länsstyrelsen har att av

godtagit bedömningen jordbrukspolitikens

utformning sker efter ekonomiska kriterier, blott en målkondet ej uppstår flikt, där andra - för hänsyn länsstyrelsen i det aktuella fallet

hänsynen

till den förutsedda globala livsmedelssituationen _ anses böra väga över. Länsstyrelsen har i förevarande

uppfattat utredningens ställningstaganden

kapitel så, att vissa av dessa är direkta för att nå den utstakade

hjälpmedel

produktionsmålsättningen, medan andra har inget eller endast löst samband därmed och i stället är direkt samhällsekonomiskt såsom motiverade, exempelvis i fråga om

mjölkregleringen. ställningstaganden av det senare slaget

biträder länsstyrelsen i princip, medan de förra med ej går att förena länsstyrelsens inställning till den föreslagna graden av vår

livsmedelsförsörj-

nings beroende av import. Nämnda betyder dock icke ett av-

inställning

ståndstagande från sådana åtgärder som att av med

odling grödor högt

gränsskydd minskas 1n0t en utökad som kan leda till större

oljeväxtodling,

exportkvantiteter av 01 jeväxtfrö och olja.

Visby i landskansliet den 12 oktober 1966.

lllartin WahIbäcIc

/ Steffan Trysén

Länsstyrelsen i Blekinge län:

Genom remiss den 23 1966 har anmodats juni länsstyrelsen avgiva utlåtande över 1960 års betänkande ”Den framtida

jordbruksutrednings jordbrukspoli-

tiken (SOU 1966:31). I härav får anföra

anledning länsstyrelsen följande.

Länsstyrelsen delar i princip utredningens att

uppfattning, självförsörj-

ningsgraden inom det svenska jordbruket kan till cza 80 °/0 utan

nedgå

risk för att vid blir påfrestningarna en avspärrning övermäktiga. En sådan målsättning för förutsätter -

jordbrukspolitiken på sätt utredningen uttalat

- på lagringsområdet. Läns-

att erforderliga beredskapsåtgärder vidtages anser för icke enstyrelsen emellertid, att målsättningen jordbrukspolitiken beroende av en av 80 °/o. Enligt läns-

bart bör göras självförsörjningsgrad

bör bestämmas av

styrelsens mening jordbrukets produktionsvolym jämväl

Dessa förutsättningar bör

företagsekonomiska produktionsförutsättningar.

vara för omfattning i vårt land även om självförsörj-

vägledande jordbrukets

härigenom kommer att bli något större än 80 °/0. Med hänsyn ningsgraden till torde dock en av cza 80 °/0 icke

beredskapsskälen självförsörjningsgrad

för närvarande böra underskridas. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang - nämnframhålla att - åtminstone för detta läns vidkommande någon värd arbetskraftsreserv icke torde stå till förfogande vid en minskning av

länets under den tidsperiod, som utredningen närmast siktat på.

jordbruk

Verkställda utredningar har visat, att medelåldern för de inom det blekingska är förhållandevis hög. Möjligheterna att omskola denjordbruket sysselsatta na arbetskraft till annan verksamhet torde bl. a. därför enligt länsstyrelsens

mening vara mycket begränsade. Vad de medel till förverkligande av en framtida jordbrukspolitik,

angår

diskuterat, har länsstyrelsen i allt väsentligt inga erinringar som utredningen att framföra. - vilka har särskild Beträffande sockerbets- och fabrikspotatisodlingarna inom län - har anledning att i annat sambetydelse Blekinge länsstyrelsen manhang framföra synpunkter. I av detta ärende har landshövdingen Thure

handläggningen deltagit

landssekreteraren Swanstein och byrådirektören Lennart Andersson, Stig Palmqvist, den sistnämnde föredragande.

Thure Andersson

/ Lennart Palmqvist

Länsstyrelsen i_ Kristanstads län:

Genom remisskrivelse den 1966 av Herr Statsrådet anmodad avgiva 23 juni utlåtande över 1960 års slutbetänkande (SOU 1966:31)

jordbruksutrednings

efter hörande av Skånes Handelskammare och efter att ha får länsstyrelsen från lantbruksnämnden i länet vördsamt anföra följande. delgivits yttrande I Kristianstads län 20 °/0 av befolkningen sysselsatt inom det är omkring Länet kan betecknas som ett av de mera utpräglade

egentliga jordbruket.

med Jordmånen växlar inte

jordbrukslänen ett ganska heterogent jordbruk.

sällan endast från trakt till trakt utan även ofta inom de enskilda brukav olika storlek är allt ifrån stora, ningsdelarna. Företag representerade enheter till små sådana, som till övervägande del skötas

högmekaniserade

manuellt. Ett markant i utgör de enheter, som bil-

inslag företagsstrukturen

dades då de statliga åtgärderna på omrâde hade social karaktär.

jordbrukets

Medelarealen åker är så låg som 16-17 har och 80 °/o av bruk-

samtliga

ningsdelar har en åkerareal, som understiger 20 har. Länet kan i stor utsträckning karakteriseras som ett småbrukslän, där huvudparten av jordbruken sköts av ägaren och hans

familj.

Den arbetskraft, som är knuten till har ofta en ar-

familjeföretagen, lång

betsdag med tungt arbete. Bundenheten till det egna företaget har medfört, att denna icke erhållit den i form

befolkningskategori arbetstidsförkortning

av semester eller annan fritid, som kommit stora inon1

befolkningsgrupper

andra näringar till del. På byggnadsområdet har lett till, att

kostnadsutvecklingen jordbrukets

byggnader icke på långt när kunnat förnyas i samma takt som

förslitningen

ägt rum. Å många jordbruk är icke annat

driftsbyggnaderna än ett slags

provisoriska anordningar, vars begagnande medför stor Särskilt

arbetsåtgång.

vid de mindre jordbruken är, såsom bostads-

bostadsundersökningar visat,

standarden avsevärt lägre än för andra jämförbara

befolkningsgrupper.

Jordbruket har under senare år blivit av stora en kapitalkrävande näring Inått. I det effektiva jordbruket kan under de förhållanden, som råder i länet, behovet av kapital per individ sysselsatt uppskattas till 300.000- 500000 kronor. Denna utveckling har medfört, att nytillträdande jordbrukares skuldsättning i allmänhet blivit mycket och hans ekonomiska ställ-

hög

ning labil. Även vid stora specialiserade som varit i

jordbruksföretag, gång

med produktionen någon tid, synes lönsamheten icke vara bättre än att tämligen små förskjutningar i inkomst- eller kan

kostnadsläget ge anled-

ning till ekonomiska bekymmer. Utvecklingstendenserna för länets jordbruk torde i sina icke

huvuddrag

uppvisa något för landets jordbruk i övrigt starkt avvikande mönster. Årligen drages i länet betydande arealer sämre jordbruksjord ur produktionen. Jordbruksföretagen sammanslås till större enheter. Driften specialiseras och mekaniseras. Enligt lantbruksnämnden minskade under 1950-talet länets âkerareal med ca 14.000 har. har fortsatt under i accele-

Nedläggningen 1960-talet, troligen

rerad takt. Det är i första hand de svårbrukade i länets och

jordarna skogs-

mellanbygder, som beröras av denna nedläggning. Inom lantbruksnämnden gjord prognos tyder på att åkerarealen vid slutet av 1970-talet kan komma att ha minskat med ca 20 0/0 från nuvarande 200.000 har till i runt

omkring

tal 160.000 har. Vid sistnämnda skulle de

tidpunkt enligt föreliggande be-

dömningarna huvudparten av åkerjorden ha nedlagts i länets

skogsbygder

och i mellanbygderna skulle finnas endast ca 25.000 har åker kvar. Utredningen har uttalat, att den framtida till hu-

jordbruksproduktionen

vudsaklig del bör lokaliseras till slättbygderna. Här i länet är denna målsättning på väg att förverkligas i en takt, som icke behöver

påskyndas.

För länsstyrelsen ter den framtida som

sig jordbruksrationaliseringen vä-

en om vilka de å de bättre jordbruksjordarna besentligen fråga på vägar skola kunna tillföras stimulans till ökad ekonomisk effektilägna företagen vitet och bli delaktig i den allmänna välståndsök-

jordbruksbefolkningen

finner det att för förbättring av jordbruningen. Länsstyrelsen uppenbart, ekonomiska villkor att för framtiden starka krafter kets är det nödvändigt inriktas att omvandla Länsstyrelsen föreställer sig att

på företagsstrukturen.

den som en stor del av länets ställs inför, är snarlik

situation, jordbrukare

som för hantverkets folk vid det industriella genombrottet. den, uppstod För ett ekonomiskt av känd teknik är att många av lä-

utnyttjande tydligt,

nets som ovan är allt för små. På sikt bör en rätt inriktad

jordbruk, antytts,

och ledd kunna lätta på jordbruksbefolkningens arbets-

yttre rationalisering

börda och även leda till en sanering av jordbruksbebyggelsen. I vilken takt förslag till olika åtgärder kan komma att påutredningens effektivisering är enligt länsstyrelsens mening

skynda jordbruksnäringens

att på område torde i stor vanskligt förutsäga. Utvecklingen jordbrukets komma att av förhållanden, varmed utredningen icke utsträckning styras att såsom bostäder för dem, haft taga befattning, exempelvis tillgången på som vill lämna jordbruket. till avveckling av småbruksstödet och införandet av Utredningens förslag torde här i länet i viss mån komma att öka utbudet av omställningsstöd mindre I likhet med lantbruksnämnden anser länsstyrelsen, att

jordbruk.

effekten av skulle bli större, om detta icke i beskattnings-

omställningsstödet

hänseende betraktades som inkomst utan gavs karaktären av kapitalomflytt- Jordbrukets anser länsstyrelsen dock vara så trögpåning. företagsstruktur att större effekt icke är att emotse vid en sådan ändring i verkad, någon för av stödet. För många innehavare av mindre jordreglerna beskattning bruk åldern en starkt begränsande möjlighet för omskolning

utgör nämligen

och Vid fortsatt torde även många

byte av yrke. penningvärdesförsämring

söka behålla det som ett jordbruk dock

jordbrukare i det längsta realkapital,

i eminent grad utgör.

har i det föregående något berört jordbruksnäringens kapi- Länsstyrelsen

talbehov. Det till vidgade kreditmöjligheter, som utredningen framförslag anser vara Redan i dagsläget är jordbrukarlagt, länsstyrelsen otillräckligt. nas initiativ till kvalificerade rationaliseringsåtgärder så betydande, att tillmed för ändamålet icke kan Länsstyrelsen vill

räckligt kapital uppbringas. kraftigt understryka nödvändigheten av att jordbrukets kapitalförsörjning

all vid risk att rat-ional-iseringsarbetet, som

ägnas möjlig uppmärksamhet

områden lett till stora förändringar, eljest kommer att bromsas på många

upp. vill länsstyrelsen betona betydelsen av en förbättrad yrkesutbild-

Slutligen inom En av utbildningsanstalterna är otvivelning jordbruket. upprustning

en av förutsättningarna för att de jordbrukspolitiska målsättningarna aktigt skall kunna realiseras.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade landshövding och förste länsassessor, jämväl landssekreterare G.

Lundborg.

Kristianstad i landskansliet den 25 oktober 1966.

B. Petri

/ N. Elcblom

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Malmöhus län anmodats inkomma med yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande om den framtida jordbrukspolitiken, del A och del B.

Med anledning härav får länsstyrelsesn anföra följande. Länsstyrelsens svar har koncentrerats till följande punkter.

l. Målsättningen.

2. Medel för att nå målsättningen.

3. J ordbruksproduktionens lokalisering i riket.

4. J ordbruksplaneringen och den översiktliga

samhällsplaneringen. 5. Registreringen.

6. Uppföljningsstudier. I det följande har jordbruksutredningen förkortats med J U.

l. M âlsättitingezz.

Länsstyrelsen accepterar JU:s allmänna utgångspunkter för den framtida

jordbrukspolitiken. Den jordbrukspolitiska målsättningen måste utformas i

nära överensstämmelse med ett totalt samhällsekonomiskt program, i vilket hänsyn även tages till

heredskapssynpunkterna. Enligt länsstyrelsens mening kan självförsörjningsgraden minskas på sätt

utredningen föreslagit utan egentlig olägenhet för vår försörjning i ett avspärrningsläge om -- som -

produktionsminskningen utredningen angivit

kompenseras med beredskapslagring och andra i er-

beredskapsåtgärder

forderlig omfattning. Länsstyrelsen vill emellertid understryka att en omfattande utbyggnad av beredskapslagringen av

jordbruksprodukter är ytter-

ligt angelägen för det ekonomiska försvaret. Utvecklingen går emot bered-

skapsintressena genom den pågående omlokaliseringen av förädlingsenheter

och lager till de produktiva områdena. Om inte beredskapsintressena beaktas i erforderlig grad i dessa sammanhang kan vårt ekonomiska försvar all-

varligt skadas.

är väl medveten om att den produktionskrympning utred-

Länsstyrelsen

förordat - 15 °/o till slutet av 1970-talet - medför en strukturom-

ningen vandling av ansenliga mått. Arealmässigt sett torde produktionsminskningen

innebära att minst en av landets totalareal å 3,2 miljoner ha åker

fjärdedel

nedlägges. Om ett jordbruk med mellan 2,0 och 2,5 miljoner ha åker eftersträvas, vilket omräknat i brukningsenheter på 100 ha innebär ca 20-25000 företag mot nuvarande 200.000, nedgår den i jordbruk sysselsatta arbetskraften från dagens 200.000 till ca 60-75000 årsarbetare. Länsstyrelsen vill emellertid erinra om att nyutkommen statistik visar, att det redan nu pågår en snabbt accelererande nedgång av antalet brukningsenheter i jordbruk. I meddelande 4-66 från jordbrukets utredningsinstitut anges sålunda att nettominskningen av antalet brukningsenheter enbart under perioden 1961-66 uppskattas till ca 33.000.

2. Medel för att nå mâlsâittzziztgezz Beträffande de medel, som JU föreslår skall brukas för att nå målsättningen, vill länsstyrelsen anföra följande.

under senare år har oroande tendenser. I

Livsmedelspriserna uppvisat

konsumentprisindex visar delposten livsmedel den avgjort största stegringen. Så steg exempelvis denna delpost från juni 1962 till juni 1966 med 44 enheter. Sänkningen av konsumentprisindex mellan juni och juli månader i år med 1 enhet torde vara I var sänkningen endast

en tillfällighet. verkligheten

0,3 enheter. Den prisnivån på jordbruksprodukter inom EFTA genomsnittliga

var 1964/65 15 °/0 lägre och inom EEC 8 °/0 lägre än i Sverige. Det är utomordentligt vanskligt att konstruera ett prissystem, som är både rörligt och

och som samtidigt kan bättre än det nuvarande till-

lönsamhetspådrivande

godose såväl beredskapskravet som behovet av statsfinansiell återhållsamhet. Enligt länsstyrelsens mening är det emellertid ytterst angeläget att stora ansträngningar göres för att vi skall erhålla ett för våra förhållanden välanpassat Länsstyrelsen vill även understryka vikten av att vid

prissystem.

kommande ställningstaganden i prisregleringsfrågan tvära kastningar undvikes. Hänsyn till den jordbrukande befolkningens trygghet kräver detta. Utvecklingstakten mot större och rationellare jordbruksföretag torde också påskyndas, om prissystemets verkningar på längre sikt kan överblickas av den enskilde.

Om den av utredningen uppställda målsättningen skall kunna ernås är det av vikt att lantbruksnämnderna erhåller erforderliga personella och ekonomiska resurser för sin verksamhet. Även lantmäteriet behöver ytter-

resurser för att snabbt kunna genomföra förrättningar, vilka föran-

ligare leds av den yttre rationaliseringen.

Länsstyrelsen vill vidare föreslå att arbetsmarknadsmyndigheterna får ha hand om alla former av omställningsstöd.

3. .lordbruksprorluktioziens lokalisering i riket

JU har i sina betänkanden intc närmare behandlat frågan om de konsekvenser i fråga om jordbrukets framtida lokalisering och den regionala sysselsättningen inom jordbruket, som den föreslagna jordbrukspolitiken kommer att leda till. Upplysningar härom är nödvändiga för att samhällsplaneringen på såväl riksnivå som de olika regionala nivåerna skall kunna bedrivas ratinellt. Brist på tillräckliga informationer i dessa frågor medför risker för betydande felinvesteringar inom samhällsbyggandet. Kunskaper om jordbrukets lokalisering och sysselsättning behövs också vid planeringen av arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska åtgärder liksom av åtgärder för upprätthållande av en rimlig servicenivå i glesbygden syftande till att komma till rätta med de omställningsproblem som regionalt kan befaras på arbetsmarknaden vid en ökad rationalisering inom jordbruket. Slutligen vill länsstyrelsen framhålla lokaliseringsfrågornas stora betydelse när det gäller beredskapsplaneringen. Enligt länsstyrelsens mening är det därför synnerligen angeläget att frågan om jordbrukets framtida lokalisering och regionala sysselsättning snarast möjligt blir föremål för ingående studier och att

jordbruksorganens planeringsavdelningar erhåller de personalförstärkning-

ar som behövs för genomförande av en översiktlig jordbruksplanering. Denna planering bör utformas som en integrerande del av

samhällsplaneringen

i Övrigt.

Jordbruket bör självfallet koncentreras till de från odlingssynpunkt mest lämpade områdena och i princip bör ingen speciell ske

prisdifferentiering

för att gynna vissa landsdelar. Länsstyrelsen är emellertid medveten om att det åtminstone under en övergångsperiod kan vara nödvändigt att genom olika prisreglerande åtgärder och mera direkta bidrag underlätta omställningsprocessen i vissa landsdelar. Därvid måste dock beaktas risken för att det sker investeringar i ett jordbruk som ändå längre sikt inte kan bestå.

på

4. Jordbruksplazieringen och den översiktliga samhällsplruzeringezi Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om de planeringsfrågor, där en samverkan mellan lantbruksnämnderna och länsplanerarna och

Övriga

länsexperter är nödvändiga. Det är och kommer att bli synnerligen viktigt med löpande kontakter mellan de jordbruksplanerande organen såväl

på

riks- som regionnivå och övriga seketorsplanerande myndigheter i de fall, då stora landsbygdsområden inom en snar framtid kommer i an-

att tagas språk för tätortsfunktioner såsom bebyggelse, kommunikationsytor, fritidsområden o. s. v. De jordbruksplanerande organen bör självfallet inte

hjälpa

till med att bygga upp bärkraftiga brukningsenheter i sådana

geografiska lägen, där en snabb tätortsexpansion kommer att radikalt förändra förutsättningar för företagen. Särskild försiktighet måste iakttagas i fråga om

lokalisering av långsiktiga investeringar t. ex. täckdikningar, jordbruksbyggnader, silos, m. m. Även om den enskilde företagaren blir väl ekonomiskt kompenserad i samband med försäljning av jordbruksmark, som skall bli

är det ur samhällsekonomisk synpunkt inte försvarbart med

tätortsutnyttjad,

investeringar i jordbruksföretag endast några år före deras nedläggning till följd av tätortsexpansionen. Hela denna problematik berör i högsta grad stora delar av Västskåne. Utförda beräkningar (Hägerstrand, Regionalplanering. SNS 1964) visar att tätortsarealen mellan 1963 och 1980 sannolikt kommer att fördubblas i Västskåne.

Det bör tilläggas att tätorternas konsumtion av landsbygdsarealer, i Västskåne av helåkersbygd, endast till en del sammanhänger med den snabba

i städerna. Av en annan utredning framgår att i 200

befolkningstillväxten

undersökta tätorter eller konurb-atio-ner under perioden 1900-1960 den våldsamma arealökningen beror endast till ca 25-30 °/0 på själva folkökningen. Inte mindre än mellan 70 och 75 °/0 av tätorternas areella tillväxt sammanhänger mod en allt större utrymmeskonsumtion per tätortsinvånare. Den främsta orsaken till stadsbygdens rumsliga expansion är självfallet den ökade levnadsstandarden. Dessa frågor har sitt stora intresse

inte

endast ur planeringssynpunkt utan också ur produktions- och beredskaps-

Flera av våra snabbt växande storstadsområden är belägna i di-

synpunkt.

rekt kontakt med landets ledande jordbruksbygder. Frågan berör inte endast Öresundsregionen utan också t. ex. Halmstads-, Örebro-, Norrköpings/Lin-

och Det finns skäl att anta av

köpings- Uppsalaregionerna. att nedläggning

landets bästa åkerarealer på grund av urbaniseringsprocessen i dessa och andra sydsvenska områden t. o. m. är större, mätt i antalet hektar nedlagd åker, än nedläggningen av perifera och dåligt arrenderade jordar i mellanoch skogsbygden. Frågan om urbaniseringsprocessens inverkan på åkerarealen i Malmöhus län belyses ytterligare av en bifogad PM, författad av byrådirektören Philip Moding.

vill peka på en annan fråga som inte heller mer än i allmän-

Länsstyrelsen

na ordalag beröres i JU, nämligen att den pågående jordbruksutvecklingen i mycket hög grad kommer att påverka kulturlandskapets framtida utseende i icke önskvärd riktning. Konsekvenserna för kulturlandskapet av den pågående snabba strukturförändringen får enligt länsstyrelsens mening inte ses som ett perifert problem i förhållande till jordbrukspolitiken. Vårt samhälle har kommit till ett ekonomiskt utvecklingsstadium, där vi också bör kunna börja räkna med en annan avvägning än hittills mellan vad som är direkt ekonomiskt försvarbart och vad som är miljöpolitiskt försvarbart på sikt. De jordbruksplanerande och naturvårdande organen bör tilldelas ökade resurser för att skydda landskapet från alltför skadliga verkningar av jord-

brukets rationalisering.

5. Registreringen Det är av stor betydelse att den nuvarande jordbruksstatistiken, som är oerhört omfattande, göres till föremål för en genomgripande och förutsättningslös granskning. Det går att få reda på en mängd detaljdata i svensk jordbruksstatistik men däremot saknas säkra uppgifter om det verkliga antalet brukningsenheter. JU har med fullt fog angripit detta problem och föreslår förbättringar. Det av JU föreslagna företagsregistret måste bli ett värdefullt källmaterial inte endast för de jordbruksplanerande utan också för övriga samhällsplanerande myndigheter.

Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att lanbbruksnämnderna får resurser att sammanställa färska och tillförlitliga data över jordbruksstrukturen i olika delar av sitt verksamhetsområde samt göra prognoser över väntad utveckling inte bara i länet i sin helhet utan även i kommunblock och kommuner. På så sätt skulle övriga sektoriellt arbetande organ samt länsstyrelsen och kommunstyrelserna få värdefulla data från jordbrukssektorn. Sådana data behövs för en bättre och mer realistisk såväl läns- som kommunblocksplanering.

6. Uppföljningsstudier Jordbrukspolitiken i alla dess former bör bli föremål för uppföljningsstudier, som går ner i enskilda åtgärdsdetaljer och enskilda, gärna slumpvis, valda regioner. För dessa uppföljningsstudier kräves det en metodik som är helt annorlunda den som i allmänhet hittills brukats. Enligt länsstyrelsens mening skulle det därför vara värdefullt om noggranna uppföljningsstudier utfördes med syfte att i detalj, gärna i slumpvis valda områden, analysera eventuella differenser mellan mål och resultat i de rationaliseringsbefrämjande

åtgärder, som de jordbruksplanerande organen svarat för.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknade, lands-

sekreterare och planeringsdirektör, byrådirektören Philip Moding.

Malmö i landskansliet den 24 oktober 1966.

På länsstyrelsens vägnar:

K.-G. Hjelmqwist

/ Torsten Buregren

Länsstyrelsen i Hallands län: Genom nådig remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att inkomma med yttrande över jordbruksutredningens betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30 och 31). Med anledning härav får

länsstyrelsen överlämna* inkomna yttranden från Hzillands läns hushållningssällskap och Hallands läns landsting. För egen del får länsstyrelsen an-

föra följande.

Den nationalekonomiska vinsten av en överflyltning av arbetskraft och

från mindre expansiva näringsgrenar till livskraftigare sådana är

kapital

En dylik bör eftersträvas och understödjas. En viss

uppenbar. omplacering

försiktighet samt en noggrann planering är dock nödvändig för att undvika svårare sociala och ekonomiska följdverkningar. Länsstyrelsen vill rekommendera, att den av utredningen föreslagna övergängsperioden om tre år görs något längre samt att effekten av de intensifierade rationaliseringsoch rörelsestimulerande samt prispolitiska åtgärderna noga studeras.

Ett slopande av småbrukarstödet och av leveranstillägget för mjölken torde vara nödvändigt för att åstadkomma den avsedda rationaliseringerl av icke bärkraftiga enheter. Ett bidrag synes dock böra utgå till småbrukare, som ännu vill göra en produktiv insats men på grund av åldersskäl har svårt att

byta yrke.

J ordbruksrationaliseringen bör planeras och följas inte blott av företrädarna för lantbruksnäringen utan även av dessa i samarbete med olika länsexperter på planeringsområdet. Nedläggning i stor skala av brukningsexihetei berör nämligen många delar av samhällslivet. Den medför vikande underlag för bostadsbyggande, serviceanläggningar och vägar i glesbygderna och motsvarande press på resurserna i de större tätorterna. Ett samarbete med

på länsstyrelserna är viktigt bl. a. för att större jord-

planeringsenheterna

bruksinvesteringar skall undvikas i områden som på längre sikt måste tagas i anspråk för andra ändamål, t. ex. för industrier eller bostäder i expanderande tätorter eller för trafikanläggningar.

För Hallands del innebär småorternas försvinnande endast i mindre mån en försämrad service. Tidsavstånden från skogsbygden till de större orterna på slättbygdexi eller vid kusten understiger i allmänhet en timme. I

Hallands

län kommer däremot de större orternas expansion att få en kraftig inverkan på det framtida jordbruket. Detta sammanhänger med att tätorternashmarkbehov har ökat avsevärt under senare år, vilket orsakats dels av ökande inflyttning och dels av ett, av denna oberoende, växande ytbehov för bostäder. skolor, arbetsplatser, grönområden m. m. Om tätortsbefolkningen i Sverige ökar med 1,2 °/0 per år under perioden 1960-1980 så kan tätortsarealen beräknas öka med 5,25 °/o per år (K. Byggnadsstyrelsen: Ökande ytbehov i stadsbygden. 1965).

Tätorterna i Halmstads kommunblock kommer under de närmaste årtiondena att ta mer åkermark i anspråk än som förutsätts bli nedlagd som

växt-

följdsäker av j0rdmåns-, arronderings- och lägcsskäl (enl. Plan för Halmstads kommunblock. Aug. 1966). Andra sifferkolumnen i tabellen på s. 102 i SOU 1966:30 torde behöva justeras uppåt beträffande flera produktions-

Bifogas ej.

områden. De genom tätortstillväxten försvunna jordbruksarealerna är ofta, som i Halmstadblocket, från utmärkt mark med cen-

jordvbrukssynpunkt

tralt läge, goda lutningsförhållanden i Öppen terräng, förmånliga arronde-

och utmärkt marknadsläge. Eftersom avkastningen från ringsmöjligheter dessa områden är mycket hög, kommer tätortstillväxten att innebära en stark totala Länsstyrelsen anser, att

minskning av jordbrukets produktion.

om tätorternas expansion i de bättre bör när-

frågan jordbruksonlrådena

mare Lösningen av detta problem kan nämligen bli av avgöran-

penetreras.

för styrningen av jordbruksrationaliseringen och för bedömde betydelse ningen av den beredskapsgrad, som skall sättas som mål.

En eller beskärning av den svenska jordbruksproduktionen torde

Ökning ha en mycket ringa inverkan på livsmedelssituationen i världen. Betydligt större effekt lär kunna uppnås, om en del av den vinst, som en omfattande

i vårt land kan medföra, användes direkt till att

jordbruksrationalisering

höja i själva U-länderna.

produktionen

tillstyrker den av utredningen föreslagna framtida jord-

Länsstyrelsen

målsättningen med beaktande av de påpekanden, som ovan

brukspolitiska

anförts. Avvecklingstakten bör drivas med nödig försiktighet så att sociala skadeverkningar undvikes. Hänsyn bör också tagas till varierande lokala förutsättningar.

I handläggningen av detta ärende har förutom undtrecknade, landshövding och deltagit landssekreteraren Segrell.

byrådirektör,

Halmstad i landskansliet den 11 oktober 1966.

Underdånigst

Ingvar Lindell

/ Harald Rydberg

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Genom remiss 1966 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

den 23 juni anmodats avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966: 30 och 31). Till efterkommande härav får länsstyrelsen anföra följande.

De strukturella förändringarna inom näringslivet har framför allt tagit sig

i en stark överflyttning av arbetskraft från jordbruket till Övriga

uttryck

näringar. Att denna överflyttning ännu ej avslutats framgår av utredningens

att antalet yrkesverksamma inom jordbruk och boskapsskötsel beräkningar

8 ä 9 procent av alla yrkesverksamma mot cirka 13 °/0 fem i dag omfattar

framräkningar väntas antalet förår tidigare. Enligt av utredningen gjorda värvsarbetande *fortsätta att sjunka för att år 1975 vara nere i 6 °/0 av den totala då yrkesverksamma befolkningen.

Inom Göteborgs och Bohus län är andelen förvärvsarbetande inom jordbruket mycket andelen år 1960

lågt. Enligt tillgängliga uppgifter understeg

fem procent av totala antalet förvärvsarbetande. Flera orsaker påverkar självfallet detta förhållande bland annat att större delen av den starkt industrialiserade Göteborgsregionen ligger inom länet. En annan orsak är viktig storleksstrukturen inom det bohusländska jordbruket där är

småjordbruket

det helt dominerande. Av 8.000 redovisade har endast 550 brukningsenheter en åkerareal överstigande 20 ha och mer än 50 ha åker har endast 50 enheter. En undersökning av hos länets visar

åldersfördelningen jordbrukare

att 60 °/o av dessa år 1960 var 45 år eller äldre och att nära 40 °/0 var över 55 år.

Utredningens förslag rörande den fortsatta rationaliseringspolitiken kom-

mer självfallet att i hög grad förändra strukturen inom länets jordbruk. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att betydande vinster kan göras genom att produktionsfaktorerna, arbete och kapital utnyttjas inom näringslivets mest expansiva grenar. Med hänsyn till de förhållanden som råder inom länets anser

jordbruk

länsstyrelsen det dock motiverat med en viss återhållsamhet i omställningsprocessen, för undvikande av sociala och ekonomiska Inom

följdverkningar.

lantbruksnämnden gjorda visar att år 1970 kommer

undersökningar omkring

hälften av jordbruken med mindre än 20 ha åker, omfattande cirka 40 0/0 av länets åkerareal, att innehas av jordbrukare som är 55 år eller äldre. Utredningen förutsätter, att efter en övergångsperiod av minst tre år räknat från den 1 september 1967, skall betydande ekonomiska och administrativa insatser på rationaliseringspolitikens område vidtas, vilka i första hand kommer att innebära en omställning av den arbetskraft som vill till

övergå

annan verksamhet. Dessutom föreslås -att småbrukarstödet i nuvarande former avskaffas. Vidare förordas att för jordbrukets prisnivån produkter ej skall få stiga fullt så sabbt som den allmänna

prisnivån.

Enligt - och har väl länsstyrelsens uppfattning är det knappast troligt ej heller varit avsikt - att de

utredningens föreslagna arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna i form av omskolning till andra yrken kommer att få

någon

nämnvärd effekt på den ovan redovisade stora gruppen av jordbrukare. Ej heller kan man förvänta att dessa människor, mot bakgrunden av utred-

ningens prispolitiska målsättning, skall vara benägna att vid rationalisering-

ar vid så hög ålder göra nämnvärda investeringar i byggnader, maskiner etc. Man bör därför enligt länsstyrelsens mening öka den

föreslagna övergångs-

periodens längd, varvid den naturliga avgången från jordbruket kommer att innebära en kraftig reduktion av brukningsdelarnas antal. En ökning av periodens längd skulle också medföra att kommuner och länsorgan skulle få en längre frist för att lösa en rad viktiga frågor inom framför allt glesbe-

byggelseområdena.

De strukturella förändringarna kommer nämligen att få betydande

följd-

verkningar inte minst för länets norra delar där kommunerna redan nu arbetar med stora i om att service inom svårigheter fråga upprätthålla sjukvård, skolväsende, affärsverksamhet m. m. liksom att få tillräckligt underlag för godtagbara allmänna kommunikationer etc. Det är av den anledningen väsentligt att med jordbruksnäringens integration övrig samhällsplanering beaktas. I den regionala som i länet och där

planering pågår utgångspunk-

ten är en av centralorterna i de blivande måste de utveckling kommunerna, planerade jordbruksföretagens läge i förhållande till dessa orter uppmärksammas. Det är vidare av väsentlig att en betydelse förstärkning av Övrigt näringsliv inom området äger rum med inom jämsides rationaliseringen jordbruket. Enligt länsstyrelsens uppfattning har utredningen alltför lättvindigt gått förbi detta problem. Här måste man ifrån att ett intimt sam-

utgå

arbete etableras i dessa frågor mellan å ena

länsstyrelsens planeringsorgan

sidan och lantbruksnämnderna ä den andra. Men jordbruksplaneringens förhållande till har också

samhällsplaneringen

en annan sida. Länets södra delar, med som ett av Göteborg centrum, utgör landets ur industriell synpunkt mest områden. unexpansiva Nyligen gjorda dersökningar, främst av prof. Godlund visar att tätortsarealen växer mycket snabbare än tätortsbefolkningen. Bakom det ökade inom tätheytbehovet byggelsen ligger välståndsökningen som resulterar i en bostadsstandard

höjd

och en allt lägre hoendetäthet, liksom behov av stora fria för och ytor sport friluftsliv, för handel, lagercentraler, industri samt för gator, parkeringsutrymmen och övriga

trafikanläggningar.

Inom en betydande zon i storstadens närhet får man därför från att utgå jordbruksjorden kommer att tas i anspråk för här berörda ändamål. Det är därför viktigt att man i tar fasta detta

jordbruksplaneringen på länsplanet på

förhållande och ej i expansiva

bebyggelseområden gör dyrbara investeringar

i byggnader, jordförbättringar m. m. enheter vilka senare kan på omöjligen bestå beroende på att marken behöver användas för andra och

viktigare

ändamål. I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade även stf. landssekreteraren deltagit.

Sandberg

Göteborg i landskansliet den 17 oktober 1966.

Per Nyström

/ Lennart Grönberg

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

Sedan i län remiss den 23 juni 1966 amnodats länsstyrelsen Älvsborgs genom utlåtande över 1960 års betänkande Den fram-

avgiv-a jordbruksutrednings

tida 1966:30 och 31), får länsstyrelsen anföra

jordbrukspolitiken” (SOU

följande. ansluter helt till uppfattningen, att den framtida jord- Länsstyrelsen sig måste ske och rationella företag. Sådana

bruksproduktionen i bärkraftiga

enheter måste att jordbruket lockar handlingskraftiga och dugande skapas, och att och vill satsa också skall ha ungdomar de, som vågar på jordbruket, en reell att Det förefaller, som om familjejordbruket innemöjlighet lyckas. fattar den som för närvarande den bästa avkastningen i företagsstorlek, ger förhållande till insatta resurser, men framtidens kan möjligen kom-

jordbruk

ma att bestå av än större enheter. Problemkomplexet innehåller emellertid

alltför många osäkra och okända faktorer för att man, enligt länsstyrelsens nu bör låsa fast utvecklingen vid en given arealgräxis. Detta har

uppfattning,

skett med resultat, att den förda politiken motarhetat önskvärd tidigare till bör således finnas

strukturomvandling. Möjlighet sammanläggningar

även för de större enheterna. Utvecklingen och förhållandena i det enskilda fallet bör få visa, hur stort det framtida jordhruksföretaget lämpligen bör

vara. att de företag, som skapas med hjälp av statliga medel, blir Målsättningen, bestående och torde dock medföra, att godtaglönsamma, utvecklingsbara, bara enheter inte kan skapas i alla nu bestående bygder och att de regioner, således förklaras för icke står inför hotet om av-

som jordbruk lämpliga”,

Oaktat denna utveckling kort sikt kan vara smärtsam, bör prinfolkning. på i av till - förutom landets ekonomi cipen om lönsamhet jordbruket hänsyn -- den del av vår som framdeles vill ägna sig åt denna näring, inte ungdom, eftersättas. Det kommande rationaliseringsarbetet bör därför få större inav urval, och länsstyrelsen finner det önskvärt, att

slag lokaliseringspolitiskt

de mer än hittills inkopplas i detta arbete.

länsplanerande organen

För att rätt kunna »bedöma här förevarande spörsmål måste emellertid även till skogens roll i vårt näringsliv. Utredningen har visserhänsyn tagas i ett mindre avsnitt angivit riktlinjerna för den tänkbara utvecklingen ligen inom men dock i stort sett bortsett från det viktiga ekonomiska

skogsbruket

som skogen utgör till jordbruket, samt det intima samband, komplement, som nu råder mellan jord och skog. Då en närmare analys av detta samband bör är det önskvärt, att detta göres i den pågående utredningen företagas, om den framtida Att med ledning av nu föreliggande

skogsbrukspolitiken.

material bedöma utformning i skogs- och mellanbygderna är allt-

jordbrukets

för I den mån man framdeles tänker sig jordbruk, kombinerade vanskligt. med kan samma regler om företagsstorlek och liknande komplex givetskog, vis inte råda som för de rena Då skogsbruket för lä-

jordbruksfastighelerna.

nets del inom i vart fall landskapet Dalsland är en viktig integrerad del av jordbruket, skulle länsstyrelsen med tillfredsställelse motse en närmare ana-

lys av denna frågeställning.

Vad härefter angår frågan om omställningstakt, beaktar

lämplig länsstyrelsen den utveckling, som ägt rum inom länet och som kan

siffermässigt

följas, samt den trend, som fram till år 1980 kan beränas rörande antalet brukningsenheter och erforderlig arbetskraft. (Siffrorna härrör från jordbruksräkningarna 1951, 1956 och 1961. Indextzilen beräknade.)

1. Antalet brukningsenheter (åkerareal).

Hela lånet

S0n1 framgår av nedanstående exempel. utvisar länets olika delar olikartad

utveckling.

Dalslands bergsbygtl

Dalslands slättbygtl

Dalbygderna i södra Iânsdelen

Höglandet i södra länsdelen

2. Beräknat behov av arbetskraft. Enligt SOS: ”Jordbruk och boskapsskötsel 1960” samt SOS: ”Jordbruksstatistik årsbok 1965 beräknas åtgångstalen (= antal årsarbetskrafter/IOO hektar åker) vara följande: Åtgångstal 1970 1975 1980 Bruknings-

Vid en sådan av inom samt

utveckling arbetskraftsåtgängen jordbruket

vid oförändrad trend enligt ovan kan inom länet år 1980 bejordbruket räknas ge sysselsättning antal åt följande personer:

Män Kvinnor Summa 0- 5 ha 700 600 1.300 N 5-10 ha 3.200 2.400 5.600 10-20 ha 3.600 2.500 6.100 20-W ha 700 400 1.100

År 1960 var 24.154 årsarbetskrafter. Detta antal kan

arbetskraftsåtgången

.således beräknas minska med omkring 40 har härvid inte procent. Hänsyn tagits till bland brukarna, som år 1961 var

åldersfördelningen följande:

Ålder Antal Procent

under 35 år 1.404 7,3 35-44 år 3.212 16,6 45-54 ål 4.946 25,5 55-64 ål 5.170 26,5 över 64 år 4.598 23,8

Det kan således förutsättas, som trenden komatt den utveckling, utvisar, mer att bli snabbare. av antalet torde komma att bli

Avvecklingen jordbruk

högre och antalet sysselsatta färre. Tendensen mot större enheter är

tydlig.

I stort sett råder om framtida En

enighet jordbrukspolitikens målsättning.

av utredningens främsta uppgifter hade då varit att anvisa vägar till en så harmonisk anpassning som av till dess tänkta framtida

möjligt jordbruket

struktur. Utredningsmajoriteten, som förordar en snabb har fört

omställning,

omfattande teoretiska samt sökt största samresonemang presentera möjliga hällsekonomiska vinst av en sådan Om emellertid större delen

omställning.

av det svenska jordbruket skall omstruktureras inom av loppet nägra år, torde svårigheterna bli Stora krav kommer att ställas

betydande. på de per-

sonella resurserna hos inte blott lantbruksnåmnderna utan även inom lantoch -

mäteriorganisationen domsagorna ägodelningsdomarna. En förstärk-

ning inom endast det första administrativa ledet vore inte tillräck-

givetvis

lig, emedan rationaliseringstakten komme att bromsas i de därefter upp följande. Av hänsyn till den kända bristen kvalificerad förepå personal faller det orealistiskt att utan vidare från att en tillräck-

länsstyrelsen utgå

ligt stor och differentierad kader extra kunde ställas till

tjänstemän förfo-

gande. Ej heller inbjuder tätorternas bostadsköer till åtgärder, som medför en än stridare tillströmning till dessa, och inom

kapitalmarknaden synes för

närvarande inte finnas plats för det kolossala lånebehov för

rationalisering-

en, som räknats fram. I den reservation, som av herrar angivits Bengtsson

med har resonemang förts längre, och den av

flera, utredningsmajoritetens

framräknade vinsten har därvid reducerats betydligt i förhålmajoriteten lande till den vinst, som kan tänkas vid den av reservanterna förordade lägre De sistnämndas bedömningar av den tänkbara utveckomställningstakten. finner vara mer realistiska för detta läns vidkommande. lingen länsstyrelsen Vid torde problemen i många enskilda fall kunen lägre omställningstakt na lösas, innan de blivit akuta. Som ett delresultat av den pågående utveck-

torde också kunna förväntas ett högre utbud av mark, som åtminstone lingen delvis för arrondering, och om därjämte avflyttning med olika är lämplig och andra åtgärder underlättas för dem, som önsarbetsmarknadspolitiska kar torde även omstruktureringen kunna bedrivas i

byta sysselsättning,

accelererat Emellertid måste länsstyrelsen konstatera, att den mark, tempo. som till delen torde ligga i inte tttvecklingsbara om-

utbjudes, övervägande

råden. Arbetskraft friställes men marken kan endast delvis anvisserligen, vändas De, som nu äger för jordbruk lämplig mark i välför rationalisering. är i allmänhet inte benägna att byta ut värdebeständig fast

belägna bygder,

mot kontanta medel, vars värde ständigt sjunker. Om ett fastare egendom skulle utbudet av mark, som kan användas inom

penningvärde uppnåddes,

strukturomvandlixig, sannolikt öka i sådan takt, att markan-

jordbrukets

framdeles skulle bli av betydligt mindre dimensioner skaffningsproblemen än för närvarande. vill således framhålla önskvärdheten i Sammanfattningsvis länsstyrelsen att kvarvarande bedrives i rationella och företags-

jordbruksproduktion

ekonomiskt vars utveckling dock får ske etappvis och med riktiga företag, hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet, att hänsyn framdeles tages till rationaliseringspolitiska synpunkter, att roll i det framtida jordbruket närmare analyseras samt skogens att redan omställning för närvarande inte behöver päskyndas

pågående

med andra medel i olika former till dem, som önskar byta sysselän hjälp

sättning. av detta utlåtande har deltagit landshövdingen Mats Lemne, I avgivandet landssekreteraren Åke A. Lindberg samt länsassessorn Stig Dahlbom, den

sistnämnde föredragande.

i landskansliet den 14 oktober 1966. Vänersborg

Mats Lemne

/ Stig Dahlbom

Länsstyrelsen i län: Skaraborgs

Genom remiss den 1966 har 23 juni länsstyrelsen anmodats att avge utlåtande över 1960 års betänkande

jordbruksutrednings ”Den framtida jordbrukspoli-

tiken” A och B (SOU 1966:30 och 31). Länets har den hushållningssällskap 6 september 1966 genom sitt förvaltningsutskott till över lantbruksstyrelsen avgivit yttrande betänkandena. Ko-

pia av förvaltningsutskottets överlämnas

yttrande härmedK

Förvaltningsutskottet har sökt bedöma hur ett

genomförande av utredningens förslag skulle komma att verka inom län samt vilka Skaraborgs förutsättningar som här finns för att på den tid, som riktutredningen uppsatt märke, genomföra den omgestaltning av jordbruket som utredningen syftar till.

Länsstyrelsen vill för sin del helt instämma i vad

hushållningssällskapet

anfört i sitt yttrande. I länsstyrelsens handläggning av ärendet har deltagit Fal-

landshövdingen

lenius och landssekreteraren Paulsson, föredragande.

Mariestad i landskansliet den 1966. 13 september

B. IMUenius

Åke Paulsson

Genom remiss den 28 juni 1966 har anmodat Skara-

lantbruksstyrelsen

borgs läns att över 1960 års

hushållningssällskaj) avgiva yttrande jordbruks-

utrednings betänkande om den framtida Med

jordbrukspolitiken. anledning

härav får sitt anföra

sällskapet genom förvaltningsutskott följande.

Utredningens förslag kommer _ om det i sin helhet genomföres att medföra stora beträffande struktur och l0ka-1ise-

förändringar jordbrukets

ring. Det kommer även att ställa mycket stora krav staten som på såväl på

jordbruksbefolkningen. ,

För förvaltningsutskottet faller det att försöka hur sig naturligt bedöma, detta skall komma att verka inom sällskapets arbetsområde, Skaraborgs län, samt vilka som här kan finnas för att den utred-

förutsättningar, på tid,

ningen uppsatt såsom riktmärke, genomföra den av

omgestaltning jordbru-

ket, som utredningen syftar till.

Skaraborgs län år ett av landets mest utpräglade med en jordbrukslän relativt stor del av befolkningen sysselsatt i jordbruket. Följande uppgifter kan i någon mån belysa förhållandena.

Länet innehåller (1961) 304.000 har och har 15.800 åkerjord brukningsdelar med över 2 har. Detta att i länet finns 0/0 av landets åkerbetyder, 8,5 areal och 8,8 °/0 av dess jordbruksenheter. Av den förvärvsarbetande befolkningen i länet hörde år 1960 hela 24,2 °/0 hemma inom med binäjordbruk

1 Bifogas.

ringar, medan motsvarande siffra för hela landet var 13,8 0/0. Om man härtill som - service och lägger den arbetskraft, betjänar näringen förädlingsav olika - kommer man minst av yrken slag till, att troligtvis en tredjedel i detta län direkt eller indirekt vid denna tidpunkt var knuten

befolkningen

till jordbruksnäringen. Jordbruket är här förhållandevis starkt animalieinriktat. Enligt senast tillgängliga uppgifter skulle c:a 9,3 0/0 av antalet nötkreatur, 10,2 °/o av antalet svin och 9,8 °/0 av antalet höns i landet finnas inom detta lån. Hårvidlag har det under senare årtionden skett avsevärda förändringar. Länets andel i landets har sålunda från 1937 till 1965 stigit från cza 8 0/0

animalieproduktion

till c:a 10 °/0. Länets betydelse för landets livsmedelsförsörjning har sålunda successivt ökat. Bakgrunden härtill är de naturliga förutsättningar, varunder jordbruket drives. Skaraborgs län har förhållandevis stora sammanhängande slätter. Jordförhållandena Länet ligger sydligt i landet och har därär ganska goda. med också ett relativt Dessa omständigheter tillsam-

gott jordbruksklimat.

mans att man bör kunna räkna med att, även om landets odlade areal gör, så kommer - om de skall reduceras på det sätt, som utredningen förutsatt, ensamt skall bli ekonomiska förutsättningarna avgörande nedläggningen att få en mindre omfattning i detta län, och inom de rena slättav åkerjord son1 omfattar den avgjort större delen av länets åkerareal,

bygdsområden,

torde nedläggningen bli ganska obetydlig. Det västsvenska klimatet med sin förhållandevis nederbörd gör, att höga vallodlingen här har hög konkurrenskraft samt att den animalieproduktion, av vallgrödor, får relativt stor betydelse. Inom stora som bygger på förädling delar av länet kan man därför räkna med ett jordbruk helt utan knappast nötkreatursskötsel och heller utan Dessa anta-

knappast mjölkproduktion.

överensstämmer väl med den prognos, som utförts av föreningen ganden Svensk och som finnes redovisad i dess meddelande nr 6

husdjursskötsel

år 1965. denna bedömes Skaraborgs län fram till 1975 få en reduce- Enligt av antalet med alternativt 15 eller 23 °/0, när motsvarande för ring mjölkkor hela landet uppskattas till 27 eller 35 °/0. Ovanstående kan sammanfattas så, att för Skaraborgs läns vidkommande att även om man här får en minskning av den odlade arealen -är det troligt, med 10 15 °/0 och stora förändringar ifråga om struktur och produktionsformer, så torde det inte bli aktuellt med någon mera betydande minskning av den totala eller av den animala produktionen.

jordbruksproduktionen

- och talar för att Om ovan redovisade bedömningar är riktiga mycket så bör vara fallet _ skulle, målsättning förverkligas, åkerom utredningens arealen i lånet endast en mindre reducering, men av de 15.800 bruk-

undergå

med en medelareal av cza 19 har skulle skapas ett avsevärt reningsdelarna ducerat antal med större areal och mångdubbelt störjordbruk mångdubbelt re för den animala Av dessa enheter måste av

anlåggningar produktionen.

klimatiska och jordartsbundna skäl ett relativt stort antal -- mer än

troligen

hälften - baseras på förädling av vallgrödor, och därvid troligen till över-

vägande del på mjölkproduktion. Detta kan såsom en

arbetshypotes uttryc-

kas så här. I länet skall av mindre genom sammanslagning enheter byggas

upp kanske 4.000 nya enheter. Av dessa skall kanske halva antalet utrustas

för mjölkproduktion och förses med rationella

ladugårdar, foderutrymmen

m. m. Ytterligare bortemot ett tusental enheter skall utrustas med byggnader

för annan animalisk produktion.

Omläggningen förutsätter mycket genomgripande Den kom-

förändringar.

mer att bli mycket betungande för alla berörda Att parter. lägga ned åker-

jord och plantera åker med skog, är en relativt enkel Helt annat procedur.

blir det när man skall skapa som över nya jordbruksenheter, byggs upp de

gamla ägogränserna med helt andra krav skiftesstorlek,

på vägar, dikning,

_ byggnation m. m. Detta ställer stora

anspråk på de naturliga förutsättning-

arna på platsen och arbetskraft på tillgången på i uppbyggnadsskedet.

Det kräver också riskvilligt såväl natur som kapital, av privat kapital, som

tillhandahålles genom staten. Enbart dessa krav bli att det synes så stora,

kan starkt ifrågasättas, om det finns att dem. Vad möjligheter tillgodose

det här blir fråga om är alltså motsatsen till ett beräknat av

frigörande kapi-

tal för annan produktion. De största torde dock

svårigheterna möta på det

mänskliga planet. Dels när det gäller att skaffa fram de som har

företagare,

kunskaper, initiativkraft och mod att ikläda de risker och sig arbetsbördor,

som det här blir fråga om, dels ock när det blir om att förmå de nu-

fråga

varande brukarna att avflytta och bereda för

plats strukturrationaliseringen.

Här kan man - om man skall respektera rättssamhällets principer

-ginte

komma fram fortare än vad till de berörda människorna

hänsynen medger.

För att underlätta och skeendet, torde det fordras större

påskynda mycket

insatser från den sidan än vad

statliga utredningen föreslagit.

Utskottet delar i princip att det bör till

utredningens uppfattning, skapas

storlek mera rationella enheter, som kan

ge brukaren skäligt arbetsunderlag

och även skälig inkomst. Mot av ovan redovisade fördärmed bakgrunden

hållanden i detta län delar utskottet inte vad utredningens förslag gäller

hastigheten i denna omställning och medlen för dess

befrämjande.

Vad först gäller tiden har utredningen två en treuppställt riktperioder,

årig, efter vilken man skall försöka avläsa den i vilken

takt, anpassningen

sker, och en 13-årig fram till 1970-talets slut för själva omställningen.

Utskottet anser dessa tidsperioder vara för korta. att man Det är inte troligt,

skall kunna avläsa redan efter tre år och med därav

utvecklingen ledning

vidtaga prispolitiska åtgärder. Inom en näring med så

många självständiga

utövare tar det med förhållandevis

naturnödvändighet lång tid att genomföra

utåt märkbara förändringar. Den snabba förutsätter

ifrågasätta förändringen

dessutom stora statliga insatser, främst de ombildade lantbruksnämngenom

derna. All erfarenhet att det måste ta minst tre år innan

tidigare säger,

dessa institutioner får sådan personaluppsättning, arbetsrutin, lokalkånnedom och kontakt med sin bygd, att de blir fullt funktionsdugliga. Att lantbruket under sådana förhållanden skall kunna hinna så långt i sin omställning, att detta är klart märkbart, är inte möjligt. Härtill kommer, att de av klimatet betingade årsvariationerna i produktionen är så stora,.att de för en så kort tidsperiod kan helt dölja den verkliga utvecklingen.

Även den 13-åriga målsättningen måste, såvitt utskottet kan finna, betecknas såsom alltför optimistisk. All erfarenhet säger, att det inte kan vara möjligt att åstadkomma så stora förändringar på så kort tid. Man kan därvid när Sveriges jordbruk senast

t. ex. peka på hur lång tid som behövdes, skiftades om - ooh då gick man fram med metoder, som vi inte är beredda att acceptera i det nutida samhället.

Om man sammanfattar detta för Skaraborgs läns vidkommande, så skulle under en 13-årsperiod 12.000 jordbrukare lämna sin nuvarande sysselsättning, en del för att flytta till andra platser med ofta svårlösta bostadsproblem, en del, och av åldersskäl troligen de flesta, för att bo kvar på samma plats, antingen med sysselsättning på annan ort eller såsom pensionärer. Genom sammanslagning skall omkring 4.000 jordbruk utökas med vardera

På dessa 4.000 nya brukningsdelar skall i stor omfattning bygtre jordbruk.

- ofta både bostadshus och gas nya vägsystem, uppföras nya byggnader ekonomihus _- som skall dikas, stenmurar bortforslas,

samtidigt åkerjorden

gränsdiken läggas igen m. m. En närmare eftertanke säger, att detta inte

inom gräns. Resurserna räcker inte till och ingreppen

ligger möjligheternas

fordrar en medverkan från de berörda människorna, som

IOO-procentig

man troligtvis inte kan Påfrestningarna på de berörda bygderna

påräkna.

kommer också att bli mycket stora.

Härtill kommer, att utredningen tänkt sig, att detta skall kunna ske samtidigt som man försämrar lönsamheten i mjölkproduktionen,

ytterligare

vilken har en i sammanhanget. Det har sedan

otvivelaktigt nyckelställning

varit klart, att det är taget omöjligt att erhålla en räntabel

länge praktiskt

med mjölkpris, om man skall belasta produktio-

mjölkproduktion gällande

nen med förräntning och amortering av byggnadskapital. Mjölkproduktion

så rationella har icke gått att få räntabel, såvida

i aldrig nybyggnationer

man inte in det fallande penningvärdet. Ett tillväga-

i beräkningarna lagt

kan kallas ekonomiskt sunt. Den föreslagna avveckgångssätt, som knappast

av -- framförallt den snabba takt, vari denna är

lingen mjölkregleringen

avsedd att - skulle därför komma att bli en effektiv broms på

genomföras

den önskade utvecklingen.

Dessa båda den snabba takten i omställningen och avvecklingen

punkter,

- den snabba takten - måste av även härvid allra främst

mjölkregleringen

utskottet därför bestämt motsätta sig.

härtill vill utskottet erinra om sambandet mellan mjölkpro-

I anslutning duktion och En avsevärd minskning av mjölkproduktionen

köttproduktion.

och därmed också kostammen kommer att leda till en av

försvagning rekry-

teringsunderlaget för köttproduktionen, vilken man kan förutse kommer att leda till underskott inom en snar framtid. Utredningen har satt som primär för den framtida

målsättning jordbruks-

politiken att begränsa till jordbruksproduktionen en 80-procentig självförsörjningsgrad. Enligt utskottets mening bör i stället vara att

målsättningen

bygga upp ett rationellt jordbruk, som att ta vara landets förär ägnat på utsättningar för modern jordbruksdrift i rationella enheter. Detta jordbruk bör ges den lönsamhet, som för och vilär nödvändig att tillräckligt kapital liga företagare skall tillföras jordbruket. Den som dessa produktionsstorlek, förutsättningar leder till, är väl motiverad, inte minst med tanke det i

på

flera avseenden ovissa internationella läget. Av huvudbetänkandets 250 sidor ägnas 12 åt frågor rörande ut-

forskning,

bildning och rådgivning. Det är högst att här först märkligt, utredningen konstaterar, att utvecklingstakten bestäms

i jordbrukets rationalisering på

lång sikt i hög grad av de resurser, som satsas försök och ut-

på forskning,

bildning” och sedan avverkar dessa på 12 sidor. En större frågor uppmärksamhet ät dessa problem hade enligt utskottets varit bemening synnerligen

fogad.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har ledamöterna deltagit Onsjö, Lindén, Karlsson, Lake, Essunger, Olshammar, Elgemark, Beijer och Hallerfors.

På förvaltningsutskottets vägnar

J. Onsjö

v. ordf.

/ Jllartin Hallerfors

Länsstyrelsen i Örebro län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har i Örebro län anmodats att länsstyrelsen avgiva utlåtande över 1960 års betänkande ”Den fram-

jordbruksutrednings

tida jordbrukspolitiken, SOU 1966: 30 och 31. Med härav vill

anledning länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen har i egenskap av sett som sin

regionalt lokaliseringsorgan

viktigaste uppgift att granska de avsnitt som närmast berör

samhällsplane-

ringen och därmed sammanhängande och förutsätter frågor att de jordbrukstekniska och ekonomiska frågorna granskas av expertorgan.

Allmänt

Allmänt vill länsstyrelsen understryka att jordbruket inte bör utgöra något från att det svenska näringslivet skall utformas så att föreundantag regeln - oavsett -- blir så effektiva som Detta innebär tagen näringsgren möjligt. att all verksamhet som är oekonomisk, sett i större sammanhang, bör nedoch resurserna i om arbetskraft och kapital sättas in på områläggas fråga den där vårt näringsliv kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Det finns dock områden där man av beredskapsskäl måste ta vissa speciella och till dessa områden hör jordbruket. Inom industrin och transporthänsyn väsendet är en snabb omställning till beredskapsläge möjlig, medan däremot av i ett är svår att genomföra i

en omställning jordbruket avspärrningsläge

den mån ur åkermark åter skall odlas upp.

jordbruksproduktion tagen

Ett rationellt och ur alla ekonomiskt bör givetvis synpunkter jordbruk eftersträvas. bör inte något undantag från nä- Därvidlag jordbruket utgöra Inom detta gäller att små och orationella, ensligt belägna

ringslivet i övrigt.

inte står med effektiva, välbelägna företag. I de företag sig i konkurrensen flesta har stor, ibland utslagsgivande

näringsgrenar transportkostnaderna

för Till av vissa irrationella bestämmelser har betydelse lokaliseringen. följd inte fått så att de dåligt belägna, små en-

transportkostnaderna slå igenom

heterna får bära sina och distributionskostnader. Bland verkliga transportannat av här nämnda skäl är det ett starkt önskemål att ett kraftigare ratiosätts in för med syfte att skapa effektiva

naliseringsstöd jordbruksnäringen

enheter där arbetskraft och bästa sätt.

kapital utnyttjas på möjliga

Illinskningen av jordbruket

Arbetskraften

hos de förvärvsarbetande sådan den kom-

Ãldersfördelningen jordbrukarna,

mer till i 1960 års (nedan förkortad FR 1960), är mycket

synes folkräkning

Mer än en tredjedel eller nära 36 °/o av i jordbruk ogynnsam (kap A IV). alltså förvärvsarbetande män i ri- (näringsgren 01; skogsbruk ej medräknat) ket var 55 är eller däröver del IX tab 4). Ytterligare 25 °/0 var i (FR 1960 åldern 45--54 år. brukare enligt RLFzs register blir talen än Går man på de uppgifter som gäller 47 °/o i åldern 55 år och äldre och nära 27 °/0 i åldern 45-54 år mer ogynnsamma: antalet brukare, närmare 269.000, var dock endast 2/3 (FR 1960 X: 17). Av totala förvärvsarbetande företagare inom jordbruket medan knappt 14 °/o var ej förvärvsca 20 °/o, var förvärvsarbetande i annan näringsgren dvs arbetande och återstoden, i praktiken lämnat jordbruksnäringen. Delas i företagare, tjänstemän och arbetare de manliga jordbrukarna upp finner man att 43 °/0 av företagarna var 55 är eller äldre (FR 1960 IX:4) och ca 28 °/o i åldern 45-54 år. I absoluta tal rörde det sig om ca 90.000 58.000 Beträffande arbetarna var motsvarande tal ca 22 °/0 resp. personer.

(21.900) och ca 15 °/o (14700). Länsstyrelsen anser det inte att man

troligt

kan påräkna nämnvärd av arbetskraft från

någon överflyttning de kategorier som har 55 års ålder. Särskilt torde detta

uppnått gälla företagarna.

Möjligheterna för en yrkesväxling hos de i åldern 45-54 år är givetvis

något

större, men enligt länsstyrelsens åsikt har man inte heller från denna åldersgrupp att vänta större ström av arbetskraft. Den

någon yngsta åldersgrup-

pen manliga arbetare, upp t. 0. m. 19 år, uppgick 1960 till 21.100. Nästa femårsklass, 20-24 år, omfattade däremot endast 11.700. År 1965 hade den förstnämnda gruppen, som då blivit 20-24 år, med all säkerhet minskat till under 11.000. (15)-19 år torde till största delen

Gruppen nämligen utgöras av hemmavarande söner som efter fullgjord första i

värnpliktstjänstsgöring

stor utsträckning till annat yrke. Denna har sina fäder bland

övergår grupp

jordbrukarna i 40-55 års ålder (år 1960 - det

uppskattningsvis 77.000)

torde höra till ovanligheterna att barn till

befolkning i stadsnäringarna går till jordbruket. Åldersgruppen 35-49 mindre

år år 1960 var betydligt (uppskattningsvis 67.000) och från denna grupp har ,under tiden 1961-1965 dessutom ett stort antal av de yngre över till andra Antalet

gått näringar. män i åldern (15)-19 år i jordbruk år 1965 är därför än

betydligt lägre 20.000 och denna kan också förväntas bli allt mindre framdeles.

åldersgrupp

Enligt en skulle ca 70.000 förvärvsarbetande under in-

uppskattning manliga

nevarande årtionde gå över från jordbruk till annan

näringsgren. Mycket

talar för att mer än hälften av detta antal redan lämnat jordbruket.

Det kan med hänsyn till det anförda diskuteras om under

stadsnäringarna

den närmaste framtiden har så stora arbetskraftsreserver att från

tillgå

jordbruket.

Arealminskningen

En betydande sker och kommer under de närmaste årtion-

arealminskning

dena att ske till av att äldre brukare lämnar mindre utan att

följd jordbruk få ersättare. Dessa åkerarealer kommer alltså att

gårdars antingen övergå

till annan brukare genom arrendering eller som ratio-

tillskottsjord (yttre nalisering) eller helt utgå ur jordbruksproduktionen. En av den nedgång

brukade arealen med 10 °/o från läget år 1961 (senaste

jordbruksräkningen)

innebär en reduktion med ca 330.000 ha åker. Detta kan mycket, men

synas ställt i relation till åkerinnehavet hos brukningsenhetema om 2-10 ha, ca 820.000 ha, får det bedömas som sannolikt att denna reduktion även utan särskilda åtgärder är genomförd på kort tid. Den tröghet som dock finns i denna omställningsprocess kan i betydande utsträckning övervinnas

genom de åtgärder utredningen föreslår i B VII. Med före-

kap. omställningsbidrag,

trädesvis till sådana brukare i övre medelåldern som kan

ges annan sysselsättning, bör nedläggningen kunna påskyndas. Brukare, som inte kan övergå till annan verksamhet på grund av åldersskäl, kan emellertid väntas fort-

sätta med sitt jordbruk tills de av hälsoskäl inte längre kan arbeta. Deras produktionstillskott är inte önskvärt. För att få bort” deras produktion skulle alltså erfordras antingen ett ”produktionsförbud”, något som inte torde vara realistiskt i vårt land, eller att rent affärsmässiga principer får slå igenom inom jordbruket, beträffande både dess leveranser och dess inköp av förnödenheter. Med affärsmässiga principer ooh med det föreslagna borttagandet av småbrukarstödet skulle de mindre jordbruken, särskilt de sämre belägna, enligt länsstyrelsens mening inte längre bli lönsamma. Brukarna skulle få större anledning att söka sig över till annan verksamhet eller upphöra med Jordbruket skulle därmed också bli mer jämstsällt

produktionen.

med näringslivet i övrigt.

Jordbrukarnas åldersfördelning medför alltså en automatisk minskning av den brukade arealen och därmed produktionen. Detta kommer uppenbarligen att främst ske i skogs- och mellanbygderna, d. v. s. på de sämre

kommer med all sannolikhet inte att stå i

jordarna. Produktionsnedgången

direkt proportion till arealminskningen. Större verkan kan tillämpandet av affärsmässiga principer beräknas få. Länsstyrelsen anser det därför angeläget att sådana principer kommer till snar användning även inom jordbruket. För att åstadkomma detta är det möjligt att prispolitiska åtgärder

måste tillgripas.

Med hänsyn till vad ovan sagts om åldersfördelning anser

jordbrukarnas

länsstyrelsen att den samhällsekonomiska vinsten av en krympning av pro-

och -volymen (sid. Bz4l) kanske inte kan bli så stor vad duktionsapparaten gäller möjligheterna att överföra arbetskraft från jordbruket till andra näringar.

Användningen av nedlagda jordbruks bostadshus Lantbruksnämndemas föreslagna rätt att inlösa jordbruksfastigheter även när de inte behövs för rationalisesring bör komma till användning framför allt beträffande de mindre och de spridda brukningsenheterna i skogs- och mellan-bygderna.

Länsstyrelsen vissa förhållanden som bör beaktas och som

vill *här peka på har samband med frågor om fritidsbebyggelse, inkvartering vid utrymning och landskapsvård. Efterfrågan på fritidshus är stor och väntas stiga betyd-

Önskan om en relativt isolerad fritidsbostad kan numera sällan till-

ligt.

godoses I vissa delar av landet, t. ex. Bergslagen, är

genom nybebyggelse.

därför nedlagda bostadshus stor, men

efterfrågan på jordbruksfastigheters

en köpare kan inte väntas vara villig köpa hela fastigheten. Denna omfattar förutom nästan undantagslöst även skog. Här bör lantbruks-

jordbruksmark

nämnderna kunna träda till i den mån ägaren inte kan sälja skogen till angränsande skogsägare. Bostadshus på ifrågavarande gårdar är alltid vinterbonade och kan beräknas bli hållna i stånd av den som köper huset för fri-

tidsändamål. Härigenom bibehålles ett ur värdefullt

utrymningssynpunkt bestånd av inkvarteringshus. Landskapsvården kan beaktas på så sätt att all nu öppen mark inte bör planteras med barrskog. De svenska skogsbygderna bör inte få bli en ur dagens måhända men

skogsindustrisynpunkt lämplig

enformig barrskog. Länsstyrelsen vill därför föreslå att man undersöker möjligheterna att låta en köpare få större öppen mark än vad som i och för sig erfordras som egentlig tomt utan att för den skull större

ersättningen görs

än vad som är motiverat med hänsyn till byggnadsvärde och normal tomtstorlek. I gengäld skulle köparen förbinda sig att inte låta barrträd växa

upp på tomten. På detta sätt skulle en mer omväxlande landskapsbild erhållas. Genom dessa åtgärder skulle måhända full täckning för lantbruksnämndens kostnader för förvärv av inte erhållas. Skillnaden skulle

jordbruksfastigheten

bli det samhälleliga bidraget till den omväxlande landskapsbilden.

-

Jordbruksplanering samhällsplanering

Vad jordbruksplaneringen i stort beträffar vill att

länsstyrelsen understryka den måste ses som en integrerad del av Huvuddelen av

samhällsplaneringen.

planeringsarbetet för jord- och skogsbruk bör rimlingen ligga hos lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse. Länsstyrelsen måste dock möjlighet att

ges nära följa dessa organs planerande verksamhet, eftersom den får

betydande

följdverkningar för hela samhällsplaneringen och i särskilt i fråga om servicenåringar, vågplanering och trafikfrågor.

Det fortsatta nedläggandet av jordbruk i glesbygderna kommer att medföra en ökad utarmning av dessa. kommer kanske att bli

Följdverkningarna

minst lika stora som den direkta verkan av Lant-

jordbruksnedläggelserna.

handeln kommer att påverkas ytterligare liksom all* annan

i negativ riktning service inklusive busstrafiken. Utredningen har påpekat att de små serviceorterna mister en stor del av sitt när och

underlag jordbruks- skogsbruksbe-

folkningen tunnas ut. Detta är av stor betydelse, bl. a. eftersom det

problem

i dessa orters bostadshestånd är bundet ett stort kapital, som inte kan få lämplig användning. Den befolkning som där mister sin utkomst måste söka denna i större tätorter, där det ofta råder en bostadsbrist, som man har svårt att tillgodose på grund av bl. a. knappa Det är därför ett

kapitalresurser.

starkt önskemål att det ges rimliga möjligheter för den som så

befolkning

önskar att kvarbo i de mindre tätorterna men arbeta annan ort. Med

på

andra ord skulle åtgärder för underlättande av pendlingen vara välkomna i sådana fall. Glesbygdsproblemen är emellertid föremål för undersökning av professor Bylund, Umeå.

J ordbruksregistret

Vad beträffar registreringen av jordbruken och av utveckling-

uppföljningen

en vill länsstyrelsen anföra Det register som nu förs av RLF och

följande.

som kom till användning vid FR 1960 är mindre bra genom att det av olika skäl upptar brukare till gårdar som lagts ned. Utredningens förslag om täta, helst årliga jordbruksräkningar B:62) hälsar länsstyrelsen därför med

(sid.

stor tillfredsställelse och vill också varmt tillstyrka sådana. De är nämligen ett viktigt instrument i den planeringsverksamhet, vilken, såsom utredningen också påpekar, det numera åligger länsstyrelsen som regionalt lokaliseringsorgan att handha. Genom sin grundläggande betydelse för lokalisering av serviceanläggningar, väginvesteringar och trafikfrågor, har jord- och skogsbruk en så väsentlig roll, att tillförlitliga data över dess utveckling måste fås oftare än vart femte år, som nu är intervallen mellan de olika år gjorda

folkräkningarna och jordbruksräkningarna. Ur de synpunkter länsstyrelsen

har att företräda är det därvid med uppgifter om bruknings-

nödvändigt

enheternas antal och innehav av åker, ängsmark, skogsmark etc., maskin-

samt - vilket inte -- om

park ingår i vanliga jordbruksräkningar uppgifter

brukarna, deras familjer och anställd arbetskraft, ålder och sysselsättningsförhållanden.

Utredningen föreslår också ett jordbrukets företagsregister (kap B IV 3), upplagt på hålkort eller band. Ett sådant register är också mycket användbart. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka även det liksom att lantbruksnämnd skall ha ett exemplar därav. Länsstyrelsen vill dock föreslå att registret, som fortlöpande skall hållas aktuellt, bör vara grundstommen i jordbruksräkningarna. De senare bör t. 0. m. kunna utgöra sammanställningar av jord-

varvid förutsåttes att det senare göres tillräckligt detaljerat.

bruksregistret,

Den nedersta gränsen för medtagande i registret bör sättas vid lägst 2 ha åker. Registret måste innehålla de ovan för jordbruksräkningarna angivna

uppgifterna.

I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Valter Åman, t. f. landssekreteraren Karl-Erik Johanson samt länsplaneraren Nils

Hultin, föredragande.

Örebro slott i landskansliet den 14 oktober 1966.

Valter Åman

/Nils Hultin

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Kopparbergs län anmodats avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande ”Den framtida Med anledning härav får länsstyrelsen anföra

jordbrukspolitiken. följande.

Inledningsvis vill länsstyrelsen uttala sin anslutning till den allmänna målsättningen för den framtida som

jordbrukspolitiken utredningen givit

uttryck åt, innebärande att denna politik bör ha till mål att till minsta samhällsekonomiska kostnad - innefattande bl. a. ett

främjande av tillkomsten av rationella - åstadkomma en

jordbruk jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt det för arbetskraft

göra möjligt jordbrukets att följa med i den allmänna Likaså såvitt läns-

standardhöjningen. synes,

styrelsen kan bedöma, förslaget om en successiv av

sänkning självförsörj-

ningsgraden till 80 °/0 fram till slutet av 1970-talet, allt under

förutsättning

av viss ökning av beredskapslagren, kunna godtagas.

Härutöver må anföras följande. Utredningen speglar på ett belysande sätt den utveckling som sedan

lång

tid ägt rum och alltjämt pågår inom jordbruket. Det kan i detta sammanhang erinras om att den omvandling jordbrukets område som inon1

på pågår

Kopparbergs län är av genomgripande och väntas fortgå utan

omfattning

att nämnvärt minska vare sig i eller Sålunda fanns

omfattning hastighet.

inom länet år 1960 10.500 År 1965 hade antalet ned-

i jordbruk sysselsatta. gått till 7.600. Man räknar med att i jordbruk år 1970 skall ha

sysselsatta minskat till 5.000 och år 1975 till 3.000 En

personer. väsentligt bidragande orsak till denna starka i länets torde vara

nedgång jordbruksnäring den ägo-

splittring som är så utmärkande för länet att be-

jämte den omständigheten tydande delar av för jordbruk lämplig mark av dödsbon, vilkas del-

äges ägare bor på annan ort, icke så sällan utomlands. Mot härav

bakgrunden är det i hög grad angeläget att lantbruksnämnden ges ökade möjligheter att genom inköp av mark medverka till skapandet av större jordbruksenheter. Men en förutsättning för att lantbruksnämnden skall ha i denna

framgång

verksamhet är att man kan få fram förenklade former för

sammanläggning av mark. Länsstyrelsen har sökt verka för en bättre ord-

tidigare tingens

ning på detta område. Den år 1962 tillkomna lagen om

äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av i vissa fall i län,

fastigheter Kopparbergs

vilken lag numera gäller i hela riket, tillkom klarare

i syfte att i länet skapa äganderättsförhållanden och påskynda skiftesverksamheten. Lagen har redan visat sig ha stor betydelse i detta hänseende. Kvar står emellertid

att lagstiftningen ännu icke kunnat komma till rätta med hur en snabbare

frågan

upplösning av dödsbon skall åstadkommas utan intressen skadas.

att legitima Innan så skett kommer det stora antalet dödsbon inom Dalarnas

jordbruk

att försvåra en sund

utveckling.

Länsstyrelsen har ingen erinran att göra mot den ökning av rationaliseringsverksamheten som föreslås ooh ej heller mot den föreslagna ökade satsningen på yrkesutbildningen. Båda aktiviteterna bedömer länsstyrelsen som nödvändiga om man överhuvudtaget skall kunna åstadkomma effektiva och

bärkraftiga jordbruk.

Förslaget att de jordbrukare som driver orationella och inte

utvecklings-

bara enheter och därför önskar övergå till annat yrke bör kunna få del av de generella arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna vinner länsstyrelsens gillande. Det bör dock ihågkommas att, såvitt gäller Kopparbergs län, många av dem som driver nu nämnda typ av jordbruk är överåriga eller snart uppnår denna ålder och av det skälet knappast torde kunna omskolas. Det kan här inskjutas att åldersfördelningen bland de i jordbruk sysselsatta i länet är mycket ojämn med en markant tyngdpunkt mot de äldre åldersgrupperna. Detta förhållande torde givetvis medföra den konsekvensen att nedläggandet av jordbruk i detta län på ett naturligt sätt mycket snabbt anpassar sig till utvecklingen. När det gäller dem som alltjämt är i produktiv ålder men önskar övergå från jordbruk till annan verksamhet är det självklart att dessa skall åtnjuta samma förmåner som vilken annan arbetstagare som helst vilken till följd av omständigheter varöver han själv inte råder nödgas söka annan utkomst. Att tvinga den enskilde att lämna sitt jordbruk genom användande av prispolitiska medel bör dock icke enligt länsstyrelsens förmenande komma ifråga.

Det bör för samhället vara en angelägen uppgift att söka skapa sysselsättningsmöjligheter för den arbetskraft inom jordbruket, som önskar lämna detta men som av ålder eller andra skäl icke utan vidare kan omskolas för annan verksamhet. Här må nämnas bl. a. arbetsuppgifter inom landskapsvården, arbetsuppgifter som till följd av den inverkan på landskapet som

av medför i negativ riktning skulle kunna bli till

nedläggningen jordbruk

verkligt gagn för kulturlandskapets bevarande.

I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Gösta

t. f. landssekreteraren Sven Göran Odéen, föredragande, samt byrå- Elfving, direktören Åke Etsare.

Falun i landskansliet den 10 oktober 1966.

Gösta Elfving

/S. G. Odéen

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Genom remissresolution den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att

utlåtande över 1960 års betänkande rörande den

avge jordbruksutrednings framtida jordbrukspolitiken.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

till av de olika faktorer - internatio-

Med hänsyn mängden nationella,

- som måste komma att inverka i saken anser länsstyrelsen nella, globala det för sin del vara utan mening och värde att nu diskutera huruvida en

viss självförsörjningsgrad, avsedd tid som slutet att gälla vid en så avlägsen av 1970-talet, kan läggas till grund för under

jordbrukspolitiska åtgärder

den närmaste framtiden. Enligt länsstyrelsens bör icke endast ur

mening

samhällsekonomiska och marknadsmässiga synpunkter utan även ur sociala försvarspolitiska och konstitutionellt juridiska fastställas vissa synpunkter principer, som måste beaktas vid en tid efter annan skeende av

omprövning produktionsmålsältningen.

Länsstyrelsen, som tagit del av lantbruksnämndens i länet till lantbruksstyrelsen avgivna yttrande över det föreliggande betänkandet, ansluter sig i allt väsentligt till innehållet i detta yttrande och vill vad därjämte åberopa länets hushållningssällskap i sitt till samma anmyndighet avgivna yttrande fört rörande smäbruksstödet, mjölk- och samt ullstödet.

fettregleringarna

I kapitel IV om och har anrationaliseringen dess planering utredningen fört, att de av statsmakterna fastlagda för

riktlinjerna lokaliseringsverksam-

heten i allmänhet och de i härav inom bildade oranledning länsstyrelserna ganen böra utgöra grunder jämväl för organisationen av

jordbruksplanering-

ens samband med övrigt näringsliv och annan Såsom

samhällsplanering.

även framgår av vissa redogörelser i samma äro kapitel de angivna organen osjälvständiga enheter inom länsstyrelserna. Länsstyrelsen vill därför framhålla, att, om avsikten är att länsstyrelserna skulle vid sidan av lantbruksstyrelsen och “lantbruksnämnderna uppgifter

åläggas på jordbruksplane-

ringens område innan statsmakterna tagit till

ställning länsförvaltningsut-

redningens kommande förslag, ytterligare utredning i detta avseende torde vara nödvändig. I av detta ärende ha undertecknade landshöv-

handläggningen deltagit

dingen Hjalmarson och t. f. landssekreteraren Mattsson, föredragande.

Gävle i landskansliet den 18 november 1966.

Jarl Hjalmarson

/ Yngve Mattsson

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats utlåtande avge över 1960 års betänkande rörande den framtida

jordbruksutrednings jord-

brukspolitiken. Med anledning härav får länsstyrelsen anföra

följande.

Målet.

Utredningen föreslår som allmän för att

målsättning jordbrukspolitiken

självförsörjningsgraden fram till slutet av 1970-talet successivt sänkes till

cirka 80 0/0 av full försörjning samt att inom denna produktionsram det långsiktiga syftet skall vara att skapa så effektiva företag som möjligt.

Länsstyrelsen ansluter sig till denna målsättning. En anpassning nedåt av produktionen synes ligga i linje med pågående utveckling inom jordbruket och bör, såsom utredningen visar, innebära en samhällsekonomisk vinst genom den av sänkningen uppkomna möjligheten till överföring av resurser till andra näringar. Den torde med den ökning

föreslagna produktionsnivån

av lagringen, som förutsätts, även vid avspärrning vara fullt betryggande. Riktigt synes också vara att produktionsmålsättningen ej föreslagits fix utan förutsätts fortlöpande skola omprövas med hänsyn till föränderligheten i de faktorer som måste tillmätas - särskilt det