SOU 1966:30

Den framtida jordbrukspolitiken

N 4-0 (;(

oå (-

- CD u,

&( &" IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 30 ]ordbruksdepartementet

_| .a

DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN

BETÄNKANDE AVGIVET AV

1960. ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

A Bakgrunden

Stockholm 1966

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

5

15.

Kronologisk förteckning

Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 284 |. FL Export och import 1986—1970. Bilaga 1. Esselte. 92s ..Fi Yrkesutbildningen. Berlingske boktryaerlet, Lund. 560s E.. Ny myntserie. Beckmans? Internationellt tredsforskningsinltitut [ Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. Förenklad statsbidragsglvning till hälso- och sjukvården. Hakano Ohlssons gboktryckeri, Lund. 158 s..S Utaöimings rätt IV. Esselte. 147 s. Ju. Tillgången pa Ltube tskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s.F . Omsorger om psykiskt utvecklingshlmmada.

Esselte. 187 s. 8. . Handelns arbetskratts- och Flinvesteringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 !. Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fb. . Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB.

273 s. + 1 kartbilaga. Jo. Utvecklingstendenser inom undervisnin, hälso- och sjukde samt socialvård 1966—197.

6. Esselte. 51 s. Fi.

Hyreslaistittning. Utkommer senare. Undersö ning angående hyreaspiittringen. Utkommer senare.

än; iolkbokiöringstörordning m.m. Esselte. 241 s. Arbetspromemorior i törtattningsirbgan. Esselte.

s. 11.

Strategi i väst och öst. Esselte. 174 s. Fö.

ls'ztgtligai. betänkanden 1961—1965. Kihlström. s.F

Decentralisering av naturalisationsilrenden m. m. Norstedt & Söner. 49 s. Ju. . Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. . Lagstiftning mot radiostömingar. Esselte. 91 s. H. . Markfrågan I. Norstedt & Söner. 880 s. Ju. . ?arktragan 11. Bilagor. Norstedt & Söner. 281 s. . Sällskapsresor. Häggström. 229 s. H.

Bostadsarrendem. m. Esselte. 247s..T 1Skeppsholmens framtida användning:r oKihlström. 114 s. + 1 utviksblad. . LäkemedelsförmAnen. Beckman. 228s. S.

Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 391 s. Ju. . Den framtida jordbrukspolitiken.A .Berlingska

Boktryckeriet, Lund. 361 9. Jo

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, ar tryekorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 30

Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN

BETÄN KAN DE

AVGIVET AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

A Bakgrunden

BERLI NGS KA BOKTRYCKE RI ET LUN D 1966

InnehåH

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

DIREKTIV OCH ÖVERSIKTER Kapitel I. Utredningsdirektiven .

Kapitel II. Jordbruksnäringens ställning i samhällsekonomin .

1. Jordbruket och den ekonomiska utvecklingen . A. Jo1dbrukets marknadsvillkor B. Jordbruksregleringarna 2. Jordbruket och det svenska näringslivet. . A. Långsiktiga utvecklingstendenser i svensk samhällsekonomi B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturför- ändringar m.m.

Kapitel III. Svenskt jordbruk i internationellt perspektiv .

1. Den inteinat—ionella produktions- och handelsutvecklingen för jordbruks- produkter . 2. Jordbruket' 1 det internationella ekonomiska samarbetet 3. Jordbruket' mom EEC . A. Huvuddragen i EEC: s jordbrukspolitik. . B. Pioduktions- och konsumtionstendenser inom EEC. 4. Konsekvenser för svenskt jordbruk av EECzs tillkomst . A. Sverige står utanför EEC. . B. Sverige anknyts till EEC: s jordbrukspolitik 5. Det svenska jordbrukets konkurrenskraft Konkurrenskraftens innebörd Jordbrukets naturliga förutsättningar . Storleksstruktur och arronderingsförhållanden Effektivitetsutvecklingen Pris- och kostnadsutvecklingen . Sammanfattande synpunkter

71.319???"

PRODUKTIONS- OCH MARKNADSFÖRHÅLLANDEN

Kapitel IV. Befolknings- och strukturutvecklingen i jordbruket .

1. Befolkning och arbetskraft "2. Företagsstruk-turen

17 17 22 24 24 28

35 39 45 45 49

53 58 60 60 61 63 65 66 70

Del B, Mål och medel, se SOU 1966: 01, i vilken också samtliga reservationer och sär- skilda yttranden finns införda. — Kapitelhänvisningarna i föreliggande del av betänkandet avser uteslutande kapitel i samma del.

Kapitel V. Produktionen av jordbruksråvaror .

l. Hittillsvarande utveckling .

A. Översikt . .

B. Jordbruksjord och husdjursstam . . C. Kapitalvaru- och förnödenhetsanvändning D. Vegetabilie- och animalieproduktion . Produktionsprognoser

Inledning Arealförändringar Växtodlingsinriktning och hektarskördar Fodermedelsförsörjningen Animal-ieproduktionen .

PPP???

Kapitel VI. Konsumtionen av livsmedel .

1.

2.

Hittillsvarande konsumtionsutveckling

A. Översikt

B. Livsmedelskonsumtionen unde1 krigsåren och efterkrigstiden (1939—63) Prognoser för livsmedelskonsumtionen fram till 1975 . .

A. Inledning B. Pris- och inkomstelasticiteter C. Konsumtionsprognoser

Kapitel VII. Förädling och distribution av livsmedel .

1.

Bakgrund och problematik . Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedels- handel A. Inledning . B. Livsmedelsindustrin

C. Livsmedelsdistributionen .

Integration inom livsmedelssektorn A. Olika former av integration . B. Integrationens konsekvenser. . Konku1rensförhållanden inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel . Pris- och marginalförhållanden för svenska jordbruksprodukter och livs- medel.

Orsakerna till att jordbrukets andel' 1 livsmedelsutgifterna minskat

A. Förändringar 1 konsumtionssammansättning och priser

B. Förändringar i varustandarden . .

C. Orsakerna till prisstegringen inom förädling och handel . Konsekvenser av ökande förådlings- och handelsmarginaler på priser och avsättning för jordbruksprodukter. Framtida utvecklingstendenser inom livsmedelsi-ndustri och -handel av be- tydelse för svenskt jordbruk.

Kapitel VIII. Sveriges försörjningsläge

???-"T*

Utrikeshandeln med livsmedel . Beredskapsbehov och självförsörjningsgrad Den tidigare försörjningsutvecklingen Försörjningsläget i början av 1960-talet .

150

150 158 160 161

A. Under fredsmässiga förhållanden . B. Vid handelspolitisk avspärrning C. Sammanfattning och analys Livsmedelsförsörjningen under krig Prognoser i fråga om försörjningsläget Produktions- eller lagringsberedskap .

:!:—as"

UTVECKLINGSLINJER (i lantbruk och på landsbygd)

Kapitel IX. Effektiviseringsvågar för lantbruket .

1. Företagsstruktur och driftsformer vid modern teknik A. Inledande översikt . B. Internationella jämförelser C. Olika effektiviseringsvägar

2. Utvecklingsproblem i lantbruket

Kapitel X. Skogsbruksfrdgor av betydelse för lantbruket

1. Inledande översikt 2. Nuläge och utvecklingstendenser 1 skogsbruket A. Organisation och drift. B. Industrins råvaruförsörjning C. Arbetskraftsbalansen 3. Bondeskogsbrukets villkor A. Struktur och sysselsättning . B. Synpunkter på framtiden .

Kapitel XI. Jordbruket och landsbygden .

Näringslivets struktur på landsbygden . Befolkningsutvecklingen på landsbygden Stora och små orters roll för landsbygden . Allmänna synpunkter på industrilokalisering till landsbygd. A. Industrilokalisering till glesbygd . . . B. Industrilokalisering till landsbygdens små orter . 5. Jordbruksrationaliseringens näringsskapande effekter . A. Industrialstrande överflyttningar . B. Servicealstrande överflyttningar C. Framtida lokalisering av överflyttningarna 6. Befolkningens framtida lokalisering A. Förutsättningar för befolkningsframskrivning B. Tendenser för olika bebyggelsetyper. C. Regionala olikheter i befolkningsutvecklingen 7. Samhällsplaneringen på landsbygden. Resetidsavstånd till serviceorter - Persontransporternas utveckling Godstransporternas utveckling på landsbygden . Vägnätets tillstånd och utvecklingstendenser . . Landsbygdsdistributionen av varor och tjänster . ' . Samhällsservice på landsbygden

259859?

neuen?

162 163 170 172 174 175

179

179 179 180 182 189

193

193 194 1 94 199 202 207 207 21 2

215

215 219 221 222 224 224 227

228 229 229 " 230

230 231 232 233

235 235 236 237

8.

G. Landsbygdens kostn-adsförhållanden . H. Bebyggelseplanering . Avslutande synpunkter

JORDBRUKSPOLITIKEN OCH DESS VERKNINGAR

Kapitel XII. Huvuddragen i den hittillsvarande jordbrukspolitiken .

1. 2.

Inledning . Den jordbrukspolitiska utvecklingen före 1947 . . A. Jordbrukspolitiken i äldre tider — instrument för andra intressen än

jordbrukets . B. Jordpolitikens utveckling till 1947. C. Prispolitikens utveckling till 1947. D Särskilda stödåtgärder för jordbrukare' 1 Norrland samt småbrukarstödet 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer. A. Bakgrunden B. 1942 5115 jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut.

C. Sammanfattning av 1947 års jordb1ukspolitiska program konstruk- tionen .

Den jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1947

A. Inkomstmålsättningen . . . . .

B. Prisregleringens utformning efter 1947 . C. Rationaliserings- och jordpolitiken efter 1947 .

D. Småbrukarstödet efter 1947 . . .

E. Skördeskadeskyddet

Kapitel XIII. Lantbrukets pris- och inkomstutveckling .

1.

Prisutvecklingen på produkter och produktionsmedel i lantbruket under

efterkrigstiden . .

A. Jordbruksprodukternas internationella prisutveckling samt deras bytes- välde åren 1950—64 .

B. Prisutvecklingen på jordbruksprodukter i Sverige under efterkrigstiden C. Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel under efterkrigsåren

Inkomstutvecklingen inom lantbruket . .

A. Inledning. Översikt för tiden fram till 1959 B. Jämförelser med andra befolkningsgrupper C. Inkomstspridningen inom lantbruket .

Kapitel XIV. Erfarenheter av prispolitiken .

1.

Inledande översikt . A. Malsättningen 1947 med senare modifieringar. .

B. Har 1947 ars jordbrukspolitiska program kunnat uppnås? . Prisregleringens hittillsvarande konstruktion samt pris- och småbruksstödets direkta kostnader. .

A. Huvuddragen 1 prisregleringens konstruktion och finansiering.

B. Storleken av de medel som använts för prisreglerande ändamål .

C. Gränsskyddets utveckling och storlek D. Småbruksstödets storlek . . Prispolitikens hittillsvarande syften

240 241 243

244

244 245

245 245 247 251 251 251 252

265 266 266 271 272 275 276

278

278

278 282 285 288 288 290 299

306

306 306 307

308 308 312

1. 2.

Prispolitikens verkningar . . A. Prispolitiken och inkomstutvecklingen i jordbruket B. Prispolitiken och effektivitetsutveoklingen .

Kapitel XV. Erfarenheter av rationaliseringspolitiken

Inledande översikt . . .

Den yttre rationaliseringen 1 jord- och skogsbruket . Inledning . Förvä1v av tillskottsjord.

Utökning genom arrende . . . Yttre rationaliseringsmedel hos lantbruksnämnderna . Yttre rationaliseringsmedel hos lantmäteriet . Sammanfattning och bedömning .

Den inre rationaliseringen i jordbruket . A. Inledning . B. Olika former av inre rationalisering. C. Sammanfattning och bedömning Driftsrationaliseringen i jordbruket

A. Inledning . B. Översikt av kursverksamheten m.m .

C. Sammanfattning och bedömning Inre rationalisering och driftsrationalisering 1 skogsbruket A. Inledning . B. Olika verksamhetsgrenar . C. Sammanfattning och bedömning

719.595”?

Särskilda rationaliseringsinsatser i vissa delar av landet (»KR— -verksam-

heten») Rationaliseringsåtgärdernas inbördes sammanhang. A. Samordningen mellan olika rationaliseringsåtgärder B. Rationaliseringsverksamheten i relation till övrig jordbrukspolitik

322 325

336

336 336 336 338 338 339 344 345 346 346 346 349 349 349 350 352 353 353 354 356

357 359 359 360

Föreliggande del av betänkandet har färdigställts under vintern 1965/66. I några avsnitt av framställningen har denna inte förts fullständigt å jour.

_ C

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 27 maj 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruks- departementet att tillkalla högst 21 sakkunniga för att verkställa utredning och av- giva förslag rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m.m. Antalet sakkunniga utökades sedermera till 24.

De för utredningsarbetet gällande direktiven framgår av departementschefens an- förande vid meddelandet av förstnämnda bemyndigande (se kap. 1).

Ordförande för de sakkunniga, som antagit benämningen 1960 års jordbruksut- redning, var fram till årsskiftet 1961/62 verkställande direktören i Sveriges kredit- ])ank Carl-Henrik Nordlander. Fr.o.m. den 1 januari 1962 har landshövdingen Gösta Netzén varit utredningens ordförande.

Övriga ledamöter i utredningen har varit: Advokat Ture Bengtsson, Sveriges Lantbruk-sförbund Förbundsordförande Folke Edblom, Riksförbundet Landsbygdens Folk (t.o.m. 20/3 1964) Förbundsordförande Sune Eriksson, Sveriges Arbetsledareförbund Agronom Einar Haeggblom, f. ledamot av riksdagens II kammare Lantbrukare Nils G. Hansson, ledamot av riksdagens II kammare Agr. lic. Sven Holmström, Jordbrukets Utredningsinstitut (fr.o.m. 23/9 1960) Direktör Harald Håkansson, Sveriges Lantbruksförbund Förbundsordförande Ewald Jansson, Svenska Lantarbetareförbundet Förbundsordförande Anton Johansson, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet Generaldirektör Folke Johansson, Kungl. Skogsstyrelsen (fr.o.m. 30/6 1961) Byråchef Lars Juréen, statens jordbruksnämnd (tillika utredningens huvudsekre- terare) Professor Börje Kragh, Konjunkturinstitutet (fr.o.m. 17/4 1962, t.o.m. 17/12 1963) Professor Assar Lindbeck, Handelshögskolan (fr.o.m. 17/12 1963) Direktör Carl Lindskog, Kooperativa Förbundet Agr. lic. Clas-Erik Odhner, Landsorganisationen i Sverige Förbundsordförande Sigge Oscarsson, Riksförbundet Landsbygden-s Folk (fr.o.m.

20/3 1964)

Lantarbetare Sven Persson, ledamot av riksdagens II kammare Förbundsordförande Yngve Persson, Svenska Träindustriarbetareförbundet, ledamot av riksdagens I kammare Professor Ingvar Svennilson, Stockholms universitet (fr.o.m. 23/9 1960, t.o.m. 17/4 1962) Agronom Waldemar Svensson, f. ledamot av riksdagens II kammare Direktör Kurt Söderberg, Sveriges Industriförbund

Expeditionschef Karl-Olof Wahlfisk, Kungl. jordbruksdepartementet Överdirektör Hans Wetterhall, Kungl. lantbruksstyrelsen Direktör Sten Zachrison, Hushållningssällskapens Förbund Direktör Halvdan Åstrand, Sveriges Jordbrukskasseförbund Generaldirektör Lars Öjborn, Kungl. lantmäteristyrelsen (fr.o.m. 30/6 1961)

Såsom utredningens huvudsekreterare har tjänstgjort ledamoten byråchefen Lars J uréen. Biträdande sekreterare, som deltagit i utarbetandet av betänkandet, har varit; Lantbruksdirektör Åke Anderson, lantbruksnämnden i Kalmar län Agronom Ingvar Lindström, Jordbrukets Utredningsinstitut Kanslirådet Björn Lundblad, Kungl. jordbruksdepartementet Direktör Erik Swedborg, Sveriges Lantbruksförbund

Utredningsarbetet har i stor utsträckning bedrivits i arbetsgrupper, i vilka ingått såväl ledamöter som särskilt tillkallade experter. Förteckning över arbetsgrupperna och experterna finns i del B av detta betänkande. Där finns också en lista över specialundersökningar, som utförts på vårt uppdrag och som tryckts. Vissa ej tryckta undersökningar finns med i listan.

Tidigare har vi avlämnat delbetänkandet »Organisationen av rationaliseringsverk- samheten m.m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Vidare har vi med skrivelse den 19 augusti 1964 avlämnat en hemlig pro- memoria med förslag rörande den fortsatta beredskapslagringen samt åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen i krig.

Över ett flertal riksdagsmotioner och framställningar har vi på anmodan avgett yttranden. Ett stort antal skrivelser har överlämnats till oss för att tas i beaktande. Dessa skrivelser får anses besvarade med föreliggande betänkande.

Härmed får vi vördsamt överlämna vårt slutbetänkande Den framtida jordbruks- politiken. Betänkandet omfattar två delar, del A Bakgrunden och del B Mål och medel.

Flera ledamöter har avgett reservationer eller särskilda yttranden. Dessa, som berör både del A och del B, finns intagna sist i del B av betänkandet.

Stockholm den 23 maj 1966. Gösta Netzén

Ture Bengtsson Sune Eriksson Einar Haeggblom Nils G. Hansson Sven Holmström Harald Håkansson Ewald Jansson Anton Johansson Folke Johansson Lars J uréen . Assar Lindbeck Carl Lindskog Clas-Erik Odhner Sigge Oscarsson Sven Persson Yngve Persson Waldemar Svensson K urt Söderberg Karl-Olof Wahlfisk Hans Wetterhall Sten Zachrison

Halvdan Åstrand Lars Öjborn / Lars Juréen

KAPITEL I

Utredningsdirektiven

Vid 1959 års riksdag behandlades ett förslag angående prissättning på jord- brukets produkter under sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965. (Prop. 147.) Förslaget grundades på en mellan statens jordbruksnämnd och J ord- brukets Förhandlingsdelegation träffad överenskommelse. Riksdags'behandlingen (JoU 29, rskr 283) utmynnade i ett beslut om godkännande i princip av överens- kommelsen, det s.k. sexårsavtalet. I ett hänseende innebar dock riksdagsbeslutet ett frångående av sexårsavtalet i den form det godtagits av regeringen och framlagts i proposition nr 147. I avtalet hade för- utsatts en övergång från storleksgruppen 10—20 ha (»basjordbruk») till storleks- gruppen 20—30 ha (»normjordbruk») som underlag för prisstödsbedömningen vid utgången av den angivna prissätt- ningsperioden. I denna fråga tog riks- dagen inte ställning. Jordbruksutskottet förordade, efter att ha anfört vissa syn- punkter på utformningen av den fram- tida jordbrukspolitiken m. m., att en ut- redning om riktlinjerna för denna poli- tik skulle ske.

Detta blev också riksdagens beslut. Det må nämnas, att riksdagen 1959 även fat- tade beslut om nya bestämmelser om det statliga stödet till jordbrukets rationali— sering (prop. 148, JoU 30, rskr 284) samt om utformningen av det särskilda stödet åt det mindre jordbruket. (Prop. 149, JoU 31, rskr 285.)

Utredningsdirektiven är dagtecknade den 27 maj 1960. De inleds med en över-

sikt av den tidigare jordbrukspolitiska utvecklingen:

Sedan statsmakterna år 1947 tog ställ- ning till riktlinjerna för jordbrukspoliti— ken, har utvecklingen inom såväl jordbru- ket som samhället i övrigt medfört bety- dande förändringar, vilkas karaktär eller omfattning inte kunde förutses år 1947. Som exempel kan erinras om den opåräk- nat snabba mekaniseringen inom jordbru- ket samt utvecklingen i fråga om jord- bruksbefolkningens åldersstruktur och för- ändringarna beträffande företagsstrukturen ävensom om ändringarna i produktions- inriktning, varibland märkes införandet av oljeväxtodlingen som en bestående del i växtföljden samt övergången till kreaturs- lös eller kreaturssvag drift, samt nya eller väntade nya organisationsformer för pro- duktion och saluförande. Åtskilliga nya problem har följaktligen kommit i bränn- punkten och det har blivit alltmera ange- läget att utreda det svenska jordbrukets roll och framtida ställning i samhälls- ekonomien.

Enligt 1947 års riksdagsbeslut sattes som ett mål för den statliga jordbrukspolitiken att bereda den i jordbruket arbetande be- folkningen samma möjligheter som utövar- na av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktig i. den allmänna välståndsstegring, som kunde ske i fortsättningen. I detta syfte skulle sta- ten dels främja och stödja en fortsatt rationalisering av jordbruket, dels lämna jordbruksproduktionen ett prisstöd, vilket skulle avvägas efter förhållandena vid varje särskild tidpunkt.

Omfattningen av stödåtgärderna måste emellertid bli beroende av bara stor jord- bruksproduktion man på längre sikt önska- de uppehålla. Bland annat på grund av vikten av att gränsskyddet skulle bli fullt effektivt borde man vid lämnande av stöd

åt rationaliseringsåtgärder utgå från att produktionen ej borde vara större än att den utan svårighet kunde avsättas inom landet. Av beredskapsskäl skulle det dock vara nödvändigt att under normala förhål- landen uppehålla en produktion av sådan storlek, som skulle erfordras för att trygga landets försörjning i en avspärrningssitua- tion, även om en dylik produktion rent ekonomiskt sett ej skulle vara konkurrens- kraftig i förhållande till utlandets. Vidare räknade man med att det under en över- gångstid skulle bli nödvändigt att lämna ett särskilt stöd åt innehavarna av sådana brukningsenheter, vilka i sitt befintliga skick inte erbjöd tillfredsställande försörj- ningsmöjligheter och vilkas brister endast kunde avhjälpas genom en strukturratio- nalisering. Detta stöd skulle syfta till att åtminstone delvis utjämna dessa bruknings- enheters bristande lönsamhet under över- gångstiden.

I fråga om rationaliseringsåtgärderna in- om jordbruket skildes mellan åtgärder för yttre rationalisering, åtgärder för inre rationalisering och åtgärder för rationali- sering av driftsförhållandena. Rationalise- ringsarbetet ansågs vara en jordbrukets egen angelägenhet, som i huvudsak skulle ske på frivillighetens väg. Statsmakterna skulle bland annat främja forsknings- och försöksverksamheten samt genom undervis- ning och upplysning söka skapa ökad för- ståelse hos jordbrukarna för rationalise- ringens betydelse. I den yttre rationalise- ringen, vilken berör såväl jordbruk som skogsbruk, har statsmakterna utöver låne- och bidragsverksamheten samt aktiv inköpspolitik från de statliga rationalise- ringsorganens sida medverkat genom lagstiftningsåtgärder för att undanröja hin- der för av jordbrukarna planerade rationa- liseringsåtgärder.

Av 1959 års riksdag har beslutats åtgär- der i syfte att ge den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering en mera tidsenlig inriktning. Den närmare utform- ningen av nu gällande system för det all- männa prisstödet på jordbruksområdet, vilket i huvudsak lämnas i form av gräns- skydd, har fastställts av 1955 och 1959 års riksdagar. Den nu gällande prissättningen avser i enlighet med en mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhand- lingsdelegation träffad, av statsmakterna godtagen överenskommelse sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965. '

Utöver gränsskyddet lämnas ett kontant stöd till jordbruket i form av allmänt mjölkpristillägg över riksstatens driftsbud- get, för närvarande omkring 95 milj. kr per år. För lagring av jordbruksprodukter m.m. står till förfogande dels vissa under fonden för förlag till statsverket anvisade investeringsanslag, dels viss rörlig kredit m.m. Staten medverkar vidare vid upp- börden av vissa interna avgifter samt vid upprätthållandet av vissa exportorgan m.m.

Det särskilda stödet åt innehavare av vissa mindre brukningsenheter lämnas en- ligt beslut av 1959 års riksdag i form av arealtillägg, leveranstillägg för mjölk samt extra mjölkpristillägg i norra Sverige.

Ett av skördeskadeutredningen år 1958 framlagt förslag till ett permanent system för reglering av skördeskador har inte kunnat läggas till grund för något förslag till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. I avvaktan på ett ställningstagande i frågan har statsmakterna under senare år lämnat vissa utfästelser om kompensation intill ett belopp av 50 milj. kr per år i anslutning till en modifierad tillämpning av den s.k. 4- procentregeln. En inom jordbruksdeparte- mentet utarbetad promemoria med syn- punkter och förslag till grundlinjer i ett system för permanent skördeskadeskydd har emellertid den 18 maj 1960 remitterats till ett antal myndigheter och organisatio- ner för yttrande.1

En successivt stigande levnadsstandard har varit ett kännetecknande drag för efterkrigstidens samhällsutveckling. Ökad internationell handel och en bättre inter- nationell arbetsfördelning torde i väsent- lig mån ha bidragit härtill. Av central betydelse har emellertid varit en fortsatt omfördelning av de inhemska produktions- resurserna mellan olika näringsgrenar och en fortskridande rationalisering av olika delar av vårt näringsliv. Den snabba ex- pansionen av de s.k. stadsnäringarna har därvid möjliggjorts genom bland annat be- folkningsomflyttningen från landsbygden. Jordbruksbefolkningen har därvid kommit att minska i snabbare takt än vad man på 1940-talet räknade med vid utformningen av ' riktlinjerna för ' jordbrukspolitiken _

Den starka minskningen av jordbruks-

1 Efter remissbehandling och överbearbet- ning framlades förslag i ämnet till 1961 års riksdag, som också godkände förslaget. (Prop. 94, JoU 22, rskr 22.) '

befolkningen har relativt sett i första hand gällt den inom jordbruket lejda arbets- kraften. Enligt en sammanställning på grundval av de arbetsvolymundersökning- ar, vilka gjorts av statistiska centralbyrån, har under åttaårsperioden 1952—1959 den lejda arbetskraften inom jordbruket mins- kat med i genomsnitt 8,60/0 per år eller sammanlagt 47,2 %. För jordbruksföre- tagarna själva, som visar den lägsta rela- tiva minskningen, uppgår nedgången till 3,0 0/0 per år eller sammanlagt 19,0 0/0.

Enligt nyligen utförda beräkningar ökade produktiviteten inom industrien under sju- årsperioden 1952—1958 med i medeltal 4,0 0/0 per år. Motsvarande tal för jordbru- ket har angivits till 4,60/0. Sistnämnda ökning är större än tidigare. Under perio- derna 1921—38 och 1938—55 ökade produk- tionen per arbetare inom jordbruket med genomsnittligt 2,6 respektive 32%. Ök- ningen i takten inom jordbruket torde del- vis sammanhänga med att allt fler uppgif- ter har förts över från jordbrukets egen arbetskraft till andra näringar. Denna över- föring sker numera inte endast liksom tidi- gare till livsmedelsindustrierna utan även till specialarbetare i samband med bygg- nads- och anläggningsarbeten m.m.

Den vidgade mekaniseringen har varit en mäktig hävstång i produktivitetshöjningen inom jordbruket. Mekaniseringstakten har alltsedan krigsslutet varit synnerligen snabb och betydligt snabbare än vad man allmänt räknade med vid tillkomsten av det gäl- lande jordbrukspolitiska programmet. Me- kaniseringens fördelar kan till fullo ut- nyttjas endast vid större och bättre arron- derade brukningsenheter. På struktur- rationaliseringens område har också under de gångna åren väsentliga förändringar kunnat registreras. Sedan år 1947 har följ- aktligen gränserna för familjejordbruket förskjutits uppåt i snabbare takt än vad då kunde förutses. I konsekvens härmed har, såsom förut nämnts, statsmakterna beslutat en viss anpassning av såväl pris- stödet som stödet till jordbrukets rationa- lisering till dessa ändrade förhållanden.

I 1947 års riksdagsbeslut preciserades inte den önskvärda storleken av jord- bruksproduktionen. Det angavs emellertid, att den nedre gränsen inte borde under- stiga vad som erfordrades för att trygga landets försörjning i en avspärrningssitua- tion. Härmed torde ha avsetts en produk- tionsvolym, motsvarande vad som i 1942

års jordbrukskommittés betänkande be- tecknats som ett minimialternativ ur nä- ringsfysiologisk synpunkt. Vad den övre gränsen angår betonades, att det även var i jordbrukarnas eget intresse, att en be- tryggande marginal fanns mellan det nor- mala inhemska avsättningsutrymmet och produktionen. Det förutsattes nämligen, att de priser, som enligt inkomstmålsättningen skulle upprätthållas inom landet, skulle ligga högre än priserna på världsmarkna— den. Vid överskottsproduktion skulle där- för en del av produktionen avsättas utom- lands till priser, vilka skulle verka tryckan- de på den inländska prisnivån. Ett fullt effektivt prisstöd i form av gränsskydd krävde således, att produktionen låg inom ramen för den inhemska förbrukningen.

Befolkningsökningen och stagnationen i jordbruksproduktionen borde i och för sig ha medverkat till att hålla produktionen inom ramen för den inhemska förbruk- ningen. Emellertid har självförsörjnings- graden i fråga om de livsmedel, som i huvudsak produceras av det svenska jord- bruket, inte sjunkit nämnvärt under loppet av 1950-talet. Om man räknar med normal skörd, har nämligen självförsörjningsgra- den legat omkring 105 %. För åren när- mast före det andra världskriget har mot- svarande tal angivits till 96 ”In. Jordbruks- produktionen har sålunda hittills legat på en högre nivå än den, som 1947 års riks- dag ansåg lämplig med hänsyn till avsätt- ningsförhållandena, och avsevärt över vad man i 1942 års jordbrukskommitté beteck- nade som ett minimialternativ. Liksom tidigare har produktionen i viss omfattning baserats på import av fodermedel och han- delsgödsel. Därutöver har under efterkrigs- tiden tillkommit ett betydligt ökat bero- ende av importerade flytande bränslen.

Höjningen av självförsörjningsgraden sammanhänger bland annat med att kon- sumtionen per capita av de livsmedel, som producerats av det svenska jordbruket, under 1950-talet visat en nedåtgående ten- dens. Utvecklingen synes sammanhänga med en höjning av jordbruksprodukternas realpriser, vilken medfört en konsumtions- hämmande effekt trots en fortgående real— inkomstökning. Samtidigt med denna ut- veckling har förbrukningen alltmera för- skjutits från billigare till dyrare och mera förädlade livsmedel.

I detta sammanhang bör också nämnas den i allt snabbare takt gående överflytt-

ningen av livsmedelsberedningen från hus- hållen till industrien. Denna utveckling har redan medfört och kan i framtiden komma att i ännu högre grad medföra särskilda problem vid genomförandet av prisregle- ringar på jordbruksområdet.

I fråga om inkomstläget inom jordbru- ket må erinras om att vid mitten av 1940- talet en påtaglig klyfta ansågs föreligga mellan 10—20 ha åker (basjordbruk) och inkomsterna för jämförliga befolknings- grupper. Klyftan beräknades i början av 1950-talet i huvudsak ha utjämnats. Vid överläggningarna våren 1959 om prissätt- ningen för sexårsperioden 1959/60—1964/65 visade emellertid tillgängligt material att en ej oväsentlig klyfta mellan industri- arbetarnas årsförtjänst och jordbrukarnas årsförtjänst på basjordbruket i slättbyg- derna återigen förelåg. En del av denna har utjämnats genom justering av gräns- skyddsnivån sistlidna höst, medan rationa- liseringsvinsten inom jordbruket beräknas successivt under sexårsperioden utjämna återstoden.

I motioner till 1959 års riksdag fram- ställdes yrkanden om utredning av jord- brukets ekonomiska förhållanden m.m. I anledning av dessa och i samband med be- handlingen av den för sexårsperioden 1959/60—1964/65 träffade överenskommel- sen om prissättningen på jordbrukets pro- dukter anförde riksdagens jordbruksutskott i sitt utlåtande 1959: 29, till vilket torde få hänvisas, vissa synpunkter på utform- ningen av den framtida jordbrukspolitiken m.m. samt förordade, att en utredning om bland annat riktlinjerna för jordbruks- politiken skulle ske och slutföras i god tid före utgången av den sexåriga avtalstiden.

Den av riksdagen sålunda önskade ut- redningen synes enligt min mening böra komma till stånd redan nu. Såsom skäl här- för må framhållas, att det frågekomplex, som utredningen skall behandla, är av be- tydande omfattning och torde kräva in- gående och långvariga undersökningar och överväganden. Utredningsarbetet kan följ- aktligen inte koncentreras till en mera be- gränsad tidsperiod. Utredningen bör därför tillkallas snarast möjligt och härigenom beredas tillfälle att utan tidsnöd planera och genomföra erforderliga undersök- ningar.

Efter denna redogörelse anges riktlin- jerna för utredningens arbete:

Enligt de gällande allmänna riktlinjerna för den svenska jordbrukspolitiken har, så- som förut närmare berörts, det närmaste målet för de statliga åtgärderna angivits vara, att den i jordbruket arbetande be- folkningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktiga i den allmänna välståndsstegring som kan ske. Någon bestämd riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång sikt, har inte an- givits. Stöd skall dock inte utgå för en pro- duktion, som överstiger det totala inhemska konsumtionsutrymmet.

Det torde få förutsättas, att Sverige allt- jämt under överskådlig tid kommer att ha en jordbruksproduktion, som täcker vårt huvudsakliga behov av jordbruksråvaror. Man torde vidare böra utgå från att jord- brukspolitiken bör syfta till att bereda in- komstlikställighet åt dem, som driver ett med hänsyn till rådande tekniska och eko- nomiska betingelser rationellt jordbruk. Från dessa allmänna utgångspunkter bör utredningen närmare överväga frågan om den lämpliga storleken av den framtida jordbruksproduktionen och de krav, som i fortsättningen skall ställas på rationalitet.

Vid övervägandena angående den fram- tida jordbruksproduktionens lämpliga stor- lek bör hänsyn tagas till förutom kra— ven på en ur rent ekonomiska synpunkter så riktig användning som möjligt av sam- hällets produktionsresurscr även andra synpunkter, såsom de befolkningspolitiska och sociala. Utredningen bör i detta sam- manhang inte heller förbise de allmänna problem, vilka har samband med den in- verkan, som bland annat jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Samråd bör i dessa spörsmål äga rum med den av chefen för social- departementet enligt Kungl. Maj:ts bemyn- digande den 11 december 1959 tillkallade utredningen rörande den samhälleliga lo- kaliseringsverksamheten. Skäl finnes också att, såsom jordbruksutskottet framhållit, överväga olika landsdelars behov och för- utsättningar. Vidare bör vid nyssnämnda överväganden beaktas beredskapsfrågan, vilken mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat transport- och lagringstekni- ken samt de militära stridsmedlen synes böra ingående omprövas. I sammanhanget bör vidare självfallet hänsyn tagas till den inverkan vårt lands medlemskap i Euro-

peiska frihandelssammanslutningen, bil- dandet av Sexstatsunionen, de pågående strävandena att åstadkomma ett närmande mellan de två grupperna ävensom den internationella handelspolitiska utveckling- en överhuvudtaget kan få för vårt jord- bruks avsättningsmöjligheter.

Priserna på jordbrukets produkter i in- ternationell handel har under 1950-talet rätt väsentligt understigit de inhemska pro- ducentpriserna i flertalet viktiga produk- tions- och konsumtionsländer. Genom agrarprotektionistiska åtgärder har man på flertalet håll sökt anpassa de inhemska producentpriserna till de under rådande förhållanden existerande produktionskost- naderna. Åtgärderna har mångenstädes medfört ökad produktion, vilket ytterligare reducerat det redan förut förhållandevis begränsade området för internationell han- del med jordbruksprodukter. Priserna på den s.k. världsmarknaden har också suc- cessivt sjunkit och påkallat förstärkta na- tionella skyddsåtgärder.

En jämförelse mellan våra producentpri- ser och producentpriserna i andra länder visar, att den svenska producentprisnivån vid en internationell jämförelse inte är särskilt hög. Av länderna i Västeuropa är det sålunda endast Danmark och Neder- länderna, som har producentpriser, som tämligen genomgående ligger lägre än i Sverige. I dessa länder går en väsentlig del av jordbruksproduktionen till export och trots en viss differentiering mellan inlands- och exportpriserna, blir ändock de i inter- nationell handel utvunna priserna i hög grad bestämmande för den inhemska pro- ducentprisnivån. I övriga västeuropeiska länder ligger producentpriserna på samma eller i flertalet fall högre nivå än i Sverige. De förhållandevis låga producentpriserna i Danmark och Nederländerna återspeglas i en förhållandevis låg konsumentprisnivå. Även i vissa andra västeuropeiska länder är konsumentpriserna, trots högre produ- centpriser, lägre än i Sverige beroende på en betydande statlig subventionering. Sär- skilt gäller detta Storbritannien, som till- lämpar den s.k. lågprislinjen med statliga producentpristillägg.

Den förut berörda utvecklingen på världsmarknaden har medfört, att i Sve- rige, liksom i flertalet andra västeurope- iska länder, klyftan mellan producentpri- serna på jordbruksprodukter och de priser på dylika produkter, som betalats i den

internationella handeln, successivt ökat. Till belysning härav kan nämnas att, me- dan de inhemska producentpriserna sedan år 1953/54 stigit med i runt tal 15 %, har priserna i internationell handel sjunkit med omkring 8%. Vidare må nämnas, att det totala gränsskyddet, som för år 1953/54 av jordbruksprisutredningen angavs till ca 20 %, redan år 1954/55 hade stigit till 25 0/0. Vid förhandlingarna om det nya systemet för prissättningen på jordbrukets produk- ter våren 1956 beräknades det totala pris- stödet per den 1 september 1956 till nära 32 %. Vid överläggningarna om prissätt- ningen våren 1959 angavs prisstödet per den 1 september 1959 med från denna tid- punkt gällande införsel- och kompensa- tionsavgifter uppgå till drygt 43 %. Enligt reglerna i nu gällande prissättningssystem kan stödnivån stiga ytterligare.

Jordbrukets gränsskydd har sålunda ökat avsevärt och är av en helt annan omfatt- ning än inom andra näringsområden. Sam- tidigt har ändock svårigheter förelegat att genom det generella prisstödet tillgodose den uppställda målsättningen i fråga om inkomstbildningen inom jordbruket. Vad nu anförts tyder enligt min mening på att tiden är inne att närmare undersöka möj- ligheterna att finna nya vägar för utform- ningen av jordbruksprisregleringen.

Det nuvarande prissystemet brukar be- nämnas högprislinjen, då stödet främst lämnas i form av gränsskydd, varigenom såväl producent- som konsumentprisnivån generellt höjes. På detta sätt tillföres jord- bruksbefolkningen de inkomster, som moti- veras av programmet om inkomstlikstäl- lighet. I anslutning till vad jag nyss anfört om svårigheterna att medelst det nuvaran- de generella gränsskyddssystemet infria den i 1947 års riksdagsbeslut uppställda målsättningen om inkomstlikställighet bör vid översynen prövas för- och nackdelarna av att helt eller delvis tillämpa en s.k. lågprislinje, dvs. ett system, där import- priserna blir bestämmande för prisnivån inom landet, medan stödet till jordbruket utgår i form av direkta statliga bidrag.

Vid övervägandena beträffande prissyste- mets utformning torde också böra beaktas livsmedelsindustriens utveckling och ställ- ning som en allt större avnämare av jord- brukets produkter. En annan fråga, som ävenså bör uppmärksammas och under- sökas, är spörsmålet om prisändringarnas fortplantning i olika fabrikations- och

distributionsled vid varierande producent- priser på jordbrukets produkter.

Vid översynen bör emellertid först en närmare genomgång ske av de gångna årens utveckling inom jordbruket och där- med sammanhängande områden. Genom- gången bör utgöra grundvalen för en ana- lys av verkningarna av den under perioden tillämpade jordbrukspolitikens mål och medel. Resultatet av analysen bör därefter kunna utgöra en av utgångspunkterna för en diskussion av olika alternativ för ut- formningen av den framtida jordbrukspoli- tiken och av sättet för dennas genom- förande.

I nära anslutning till de förslag i fråga om jordbruksproduktionens framtida om- fattning och kraven på rationaliserings- grad ävensom de förslag till stödsystem, som utredningen kan komma fram till, torde utredningen närmare böra under- söka förutsättningarna och formerna för statens fortsatta medverkan i jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Utred- ningen bör därvid vara oförhindrad att upptaga frågan om jämkningar i den jord- politiska lagstiftning, som gäller eller kan komma att beslutas på grundval av de för- slag, som 1958 års jordlagsutredning kom- mer att framlägga. Vidare bör den tekniska utvecklingens nya anspråk på rådgivnings- och konsulentverksamheten inom jordbru- ket beaktas. Mot bakgrunden av det an- förda torde också det nu utgående statliga stödet till det mindre jordbruket höra om— prövas.

Utredningsuppdraget täcker, som fram- går av direktiven, ett mycket vidsträckt ämnesområde, däribland främst frågor- n'a om jordbruksproduktionens lämpliga storlek, kraven på rationalitet inom jord- bruket, inkomstnivån för dem som be- driver ett rationellt jordbruk samt pris— sättningssystemets utformning. Utöver dessa i refererade delar av direktiven återgivna jordbrukspolitiska frågeställ- ningar har utredningen haft i uppdrag att verkställa översyn av organisationen av den statliga och statsunderstödda ra- tionaliseringsverksamheten. (Till den del direktiven har avseende på denna fråga har de inte medtagits i ovanstående refe- rat.) Resultatet av denna översyn har vi redovisat i det tidigare avgivna delbetän- kandet »Organisationen av rationalise- ringsverksamheten m. m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens om- råde» (SOU 1964: 55). Med utgångspunkt från detta betänkande har statsmakterna våren 1965 fattat ett principbeslut om ändrad organisation av rationaliserings- verksamheten på jordbrukets och träd- gårdsnäringens område. (Prop. 100, JoU 17, rskr 256.) Utredning pågår för när- varande (maj 1966) om det praktiska ge- nomförandet av omorganisationen.

KAPITEL II

Jordbruksnäringens ställning i samhällsekonomin

1. Jordbruket och. den ekonomiska utvecklingen

A. Jordbrukets marknadsvlllkor Försörjningen .med livsmedel är jämte fredsfrågan det viktigaste problem mänskligheten i dag står. inför. Huvud- delen av jordens befolkning-.är fortfaran- de undernärd. Den stora frågan för fram- tiden är, om livsmedelsproduktionen skall kunna ökas till en sådan.-nivå, att den kan bilda underlag för en standard- höjning för de stora folkmassorna.

Jordbrukets ställning och problem i olika delar av världen rymmer i dagens läge starka motsatsförhållanden. I de flesta u-länder har utvecklingsplanering- en hittills i hög grad inriktats på indu- strialisering. Man är dock mångenstädes medveten om jordbrukets stora betydelse och nödvändigheten av att sörja för en balanserad ekonomisk utveckling och en förbättrad livsmedelsförsörjning. Inom östblocket görs av samma skäl stora ansträngningar för att på olika'sätt åstad- komma en ökning av jordbruksproduk- tionen.

Avskärmar man bilden till industri- länderna i Västeuropa och Nordamerika, är situationen emellertid den motsatta. I dessa länder är livsmedelsbehovet per capita relativt väl tillgodosett och pro- duktionsökningen är i allmänhet snab- bare än efterfrågeökningen. För de över- skott, som därvid uppkommer, finns för närvarande ingen köpkraftig efterfrågan, eftersom u-länderna måste använda sina 2

begränsade valutaresurser till investe- ringar som är avgörande för deras eko- nomiska utveckling. Trots ett omfattande samhällsstöd till jordbruket har bytes- värdet för jordbruksprodukter försäm- rats i industriländerna och inkomsterna för jordbruksbefolkningen sjunkit jäm- fört med andra yrkesgrupper-s. Detta är tecken på trögheten i näringslivets struk- turomdaning och har medfört en utdra- gen kris för jordbruket i dessa länder. Livsmedelspriserna på världsmarknaden och därmed u-ländernas exportinkoms- ter pressas till en orimligt låg nivå av industriländernas försök att, trots stora ekonomiska förluster på världsmarkna- den, lyfta ut överskott, som tynger de inhemska marknaderna. Följaktligen har man i några av industriländerna under senare är i jordbrukspolitiken alltmer kommit in på åtgärder, som syftar till att begränsa produktionen så att den bättre håller sig inom ramen för den inhemska efterfrågan och Säkerställda exportmöjligheter.

Trots skillnader i försörjningsförhål- landena mellan u-länder och rika indu- striländer finns ur inkomstsynpunkt en gemensam nämnare, nämligen att lön- samheten är svag och ersättningen till i näringen sysselsatt arbetskraft låg — antingen absolut som i u-länderna eller relativt övriga näringar såsom i de indu- strialiserade staterna, Detta medför även att attraktiviteten för nytt kapital för modernisering av produktionen är ringa.

Den grundläggande orsaken till dessa

förhållanden har man att söka i de oli- ka teknisk-ekonomiska utvecklingsstadier som länderna befinner sig i.

I u-Iånderna beror den låga ersätt- ningen till arbetskraften på låg produk- tivitet i en tekniskt mycket efterbliven produktion och en närmast helt agrar näringsstruktur, med huvuddelen av be- folkningen sysselsatt i jordbruket utan alternativa sysselsättningsmöjligheter i andra näringar. Den produktivitetsök- ning inom jordbruket, som måste utgöra första steget i framåtskridandet och som både skapar och frigör resurser för annan produktion, går i många u-länder mycket långsamt på grund av föråldra- de institutionella förhållanden, utbredd okunnighet, vidskepelse och konserva- tism, en ineffektiv administration samt knappa tekniska och ekonomiska resur- ser och särskilt brist på utbildad arbets- kraft. Den produktionsökning, som ändå uppnås, motsvarar ofta ej ens befolk- ningstillväxten.

I andra u-länder, som kommit något längre med sin industrialisering men som har låg livsmedelsstandard på grund av otillräcklig inhemsk produktion, hålls levnadsstandarden och då inte minst efterfrågan på livsmedel ofta medvetet nere för att upprätthålla råvaruexporten eller begränsa importen och därigenom få valutaresurser till fortsatt industria- lisering.

I de västerländska industristaterna har den ekonomiska tillväxten och standard- ökningen hunnit så långt, att livsmedels- behovet per capita i stort sett är till- fredsställt i varje fall kalorimässigt sett. Ökande utgifter för livsmedel går i dessa länder främst till ökad industriell bearbetning av livsmedlen, bättre för- packningar osv., dvs. till tjänster som lämnas av livsmedelsindustri och distri- bution. Den totala ökningen i efterfrågan är också i flera av dessa länder svag på grund av att befolkningstillväxten är

relativt liten. Medan sålunda efterfrågan på livsmedelsråvaror stagnerar, medför den snabba tekniska utvecklingen i jord- bruket i förening med en alltför lång- sam minskning av de i näringen insatta produktionsresurserna, att produktions- ökningen tenderar att bli större än efter- frågans tillväxt. På grund av efterfrågans låga priselasticitet1 för jordbruksproduk- ter leder även små överskott till en stark press på producentpriserna. Produktions- faktorernas och då särskilt arbetskraf- tens otillräckliga rörlighet är i första hand orsaken till de långsiktiga jord- bruksproblemen i industriländerna.

Vad gäller jordbruksproduktionens kostnadssida har den tekniska utveck- lingen i industriländerna lett till att en allt större mängd produktionsmedel köps av jordbruket från andra sektorer av samhällsekonomin. Priserna på dessa produktionsmedel maskiner, gödsel-

1 En varas efterfrågeelasticitet med av- seende på priset (priselasticiteten) kan defi- nieras som den procentuella minskningen (resp. ökningen) av efterfrågad mängd vid en procents prishöjning (resp. prissänk— ning). Är elasticiteten större än 1 (dvs. om den efterfrågade mängden vid en pris- ändring ändras procentuellt mer än priset), sägs efterfrågan vara överelastisk; i motsatt fall oelastisk (eller underelastisk). På motsvarande sätt kan efterfrågans in- komstelasticitet definieras som den procen- tuella förändringen av efterfrågad mängd vid en procents inkomstökning. Utbudselasticiteten anger den procentuella förändringen av utbjuden mängd vid en procents prisförändring. Man talar även om substitutionselaslicitet (eller korselasticitet) som uttryck för varor- nas inbördes beroende i fråga om priser och efterfrågade mängder. Detta begrepp kan definieras som den procentuella föränd- ringen av efterfrågad mängd på en vara vid en procents prisändring på en annan vara. Om två varor enligt köparnas uppfattning lätt kan ersätta varandra, kommer exempel— vis en prishöjning på den ena varan att leda till en stor överflyttning av efterfrågan till den andra och substitutionselasticiteten blir hög. Vid låg substitutionselasticitet å andra sidan kommer effekten av en prisändring för den ena varan på efterfrågan på den andra att bli ringa.

medel, bränsle etc. bestäms av kost- nadsutvecklingen inom dessa sektorer och då främst av de expansiva sekto- rerna i samhällsekonomin. Även löne- utvecklingen bestäms främst av produk- tivitets- och efterfrågeförhållandena i de expansiva branscherna. Med en fort- löpande expansion inom dessa sektorer och branscher samt konkurrens om arbetskraft och kapital kommer jord- brukets produktionsmedelspriser att i stort sett följa prisutvecklingen för öv- riga industrivaror.

Resultatet för jordbrukets del av den här skildrade utvecklingen i industri- länderna tendens till pressade pro- duktpriser och ökande kostnader och löner —— måste självfallet bli relativt sjunkande inkomster.

Denna pris— och kostnadspress på jordbruket är i en fri marknadseko- nomi en signal från konsumenterna om att alltför stora produktionsresurser är knutna till näringen. I ett i övrigt ex- pansivt samhälle med full sysselsättning och knapphet på produktionsresurser är den ekonomiskt riktiga utvägen för en näringsgren med stagnerande efterfrågan att fortlöpande minska mängden insatta produktionsmedel i sådan takt, att pro- duktionsökningen ej blir större än efter- frågeökningen.

J ordbruksnäringen är givetvis ej ensam om att råka ut för detta det ekonomiska framåtskridandets »negativa tryck». Sam- ma utveckling möter även andra bran- scher inom näringslivet. Dynamiken hak- om dessa förändringar är den tekniska utvecklingen och den ständigt fortgåen- de förskjutningen i konsumtionsmönstret. Ny teknik möjliggör ökad produktivitet, vilket ger utrymme för en standard- ökning. Nya konsumtionsbehov tillkom- mer allt eftersom realinkomsterna per capita stiger. Strukturomdaningar och anpassningar inom alla sektorer är där-

för ett normalt inslag i framåtskridan- det.

Konsumtionen av sådana nödvändig- hetsvaror som livsmedel ökar jämförelse- vis litet med stigande inkomster, medan däremot efterfrågan på sådana varor och tjänster som varaktiga konsumtionsvaror (bilar, TV, hushållsmaskiner m.m.), nöjen, rekreation och resor ökar snabbt. Konsumtionsbenägenheten för olika va- ror och tjänster vid stigande inkomster brukar uttryckas genom inkomstelastici- teter. I länder med låg inkomst- och kon- sumtionsstandard (ii-länderna eller läget i Sverige längre tillbaka i tiden) är in- komstelasticiteterna för nödvändighets- varor höga. Vid en realinkomstökning används därför en relativt stor del av inkomstökningen till ökade livsmedels- köp. I länder där inkomst— och konsum- tionsstandarden är hög används däremot endast en relativt liten del av inkomst- ökningarna till ökade livsmedelsköp. In- komstelasticiteterna för livsmedel sjun- ker följaktligen vid stigande levnadsstan- dard. Därtill kommer att den i och för sig ringa del av efterfrågeökningen, som vid stigande standard riktar sig mot livs- medlen, främst kommer till uttryck som ökade krav på vidareförädling, förpack— ning och tillagning. Husmödrarna köper därigenom fritid eller tid för förvärvs- arbete utom hemmet. Detta innebär att inkomstelasticiteterna för de konsum- tionsfärdiga livsmedlens råvarudel är be- tydligt lägre än för livsmedlen iden form konsumenterna köper dem i handeln eller vid restaurangförbrukning. Detta förhållande är en av anledningarna till att råvarornas andel ( jordbrukarande- len) i konsumenternas livsmedelsutgifter fortlöpande minskar (se vidare kap. VII).

Branscher som producerar varor eller tjänster med högre inkomstelasticiteter har följaktligen en bättre position. Vid fortsatt realinkomststegring möter dessa

branscher en starkt växande efterfrågan och kan därför utvidga sin produktion och dra nytta av stordriftens fördelar, där sådana finns, samtidigt som mot- ståndet mot eventuella prishöjningar blir svagt vid stark efterfrågan. Branscher, som producerar varor eller tjänster med låg inkomstelasticitet, har en betydligt ofördelaktigare position. Särskilt gäller detta jordbruksprodukterna, för vilka inkomstelasticiteter-na är mycket låga eller understundom negativa. Det sist- nämnda förhållandet beror på att ökande inkomster medför en omläggning av konsumtionen. Något utrymme för en produktionsökning, som kan avsättas på den inhemska marknaden, föreligger då inte annat än i-den mån befolkningen ökar. Eftersom befolkningsökningen är liten i Sverige, är möjligheterna att av- sätta en utvidgad jordbruksproduktion inom landet små. Det finns dock för jordbruket ett visst utrymme för fort- satt utvidgning —— förutom export -—— genom en fortsatt konsumtionsförskjut- ning mot animalieprodukter, vilka krä- ver mer resurser per producerad enhet än vegetabilieprodukter.

De genom förändringar i konsumtions- mönstret nödvändiggjorda strukturom— daningarna leder till anpassningssvärig- heter av olika slag. För den enskilde in- dividen medför utvecklingen ofta krav på en ekonomisk och social anpassning, som är alltför djupgående för att han enbart med egna resurser skall kunna genomföra den. Stöd från samhället måste i sådana fall insättas för att un- derlätta omställningen.

Är då anpassningsprocessen i jordbru- ket svårare än i andra näringar? Vi har redan pekat på vissa karakteristika på efterfrågcsidan för jordbruksprodukter, nämligen de låga pris- och inkomst- elasticiteterna, som för näringen leder till avsättningsproblem och i en helt fri marknad till starka prisfluktuationer.

Denna marknadssituation är dock ej unik för jordbrukssektorn och behövde ej a priori leda till svårare anpassningsprob- lem såvida ej vissa faktorer på produk— tionssidan funnes, som försvårade en an- passning till efter-frågans förändringar. Det är denna kombination som gör an- passningsprocessen besvärligare för jord- bruket än för övriga näringar. De fak- torer på produktionssidan som verkar hämmande på jordbrukets anpassning är främst följande: 1) produktionsfaktorer- nas bristande rörlighet, 2) svårigheterna att kunna utnyttja vissa av de frigjorda resurserna i annan produktion, 3) nä- ringens struktur med många oberoende småföretagare med åtföljande bristande samordning i produktionsplaneringen samt 4) det biologiska beroendet.

Jordbruksproduktionens anpassnings- svårigheter brukar ofta uttryckas så, att utbudselasticiteten på kort sikt är låg, dvs. produktionen förändras relativt litet vid förändrade priser. Detta gäller fram- för allt för den totala produktionen, medan utbudet för enskilda produkter visar betydligt större reaktion på pris- ändringar.

Produktionsvolymens stelhet är sär- skilt påfallande vid sjunkande produkt- priser. Orsakerna härtill är dels att de fasta kostnadernas andel av totalkostna- derna är mycket stor, dels att många resurser är fast bundna till jordbruket —— antingen till det enskilda företaget eller till jordbrukssektorn. Sedan dessa resurser en gång investerats, saknar de ofta alternativ användning i annan pro- duktion. Följaktligen behöver vid en pris- nedgång endast de rörliga kostnaderna täckas för att produktionen ändå skall fortgå. Då, som nämnts, andelen rörliga kostnader är liten _ relativt sett också mindre vid småbruk än vid större jord- bruk —— blir det endast ett mindre antal företag som slås ut vid en mer kortsiktig konjunkturförsämring. Till detta kom-

mer dessutom, att vissa av dessa rörliga kostnader är direkt korrelerade med lön- samhetsutvecklingen i själva jordbruket faller t.ex. animaliepriserna, sjunker i regel också priserna på de vegetabilier som används vid animalieproduktionen. Även vid relativt långa perioder av pris— fall kan på grund av dessa speciella för- hållanden produktionsnedgången totalt sett bli relativt begränsad.

På kort sikt är totalproduktionen rätt okänslig även för prisstegringar, medan den däremot på längre sikt är känsligare härför än för prisfall. Ökade inkomster vid prisstegringar ger nämligen jordbru- karna större resurser för att införa ny, mer kapitalkrävande men också effek- tivare produktionsteknik.

Jordbruksnäringens struktur med många små, inbördes oberoende före- tagare verkar också oförmånligt på hela sektorns inkomstutveckling. Detta för- hållande gör sig särskilt påmint vid en snabb teknisk utveckling. Orsakskedjan är därvid följande. Nya tekniska fram- steg, som möjliggör att större produktion kan åstadkommas med oförändrad insats av produktionsmedel, medför vinster för de jordbrukare, som först inför den nya tekniken,2 eftersom produktionskostna- den vid dessa företag då sjunker, medan det ökade utbudet från deras produktion år så litet att det knappast påverkar produktpriserna. Dessa företagare kan sålunda fortfarande räkna med priser baserade på en äldre och ineffektivare produktionsteknik samtidigt som de själ— va kan sänka sina produktionskostnader genom den nya tekniken; Allt eftersom fler jordbrukare inför den nya tekniken, medför den åtföljande produktionsök- ningen ofta sänkta produktpriser." Resul- taten kan därför bli, att vinsterna från den nya tekniken i stor utsträckning går förlorade för jordbruket och kommer andra grupper till godo. Samma förhål- lande gäller emellertid för alla branscher

inom näringslivet, som ej har en mono- polistisk ställning på marknaden.

Det biologiska beroendet påverkar jordbruksproduktionens storlek och an- passning på i huvudsak tre sätt. För det första leder det till att planerad och verklig produktion ej sammanfaller. Detta gäller speciellt för vegetabiliepro- duktionen, där vädret är en starkt påver- kande faktor, som gör att det faktiska skördeutfallet kan komma att variera betydligt från den planerade'produktio- nen. Det på grund av vädret växlande skördeutfallet leder i förening med pro- dukternas låga priselasticiteter till starka prisvariationer på en fri marknad. Denna prisvariation kan delvis utjämnas genom olika marknadsreglerande åtgärder men ej helt elimineras. Ekonomisk planering i jordbruket är därför betydligt svårare än i andra näringar inte enbart genom prisosäkerheten, "som' också finns för andra sektorer, utan på grund av osäker- het i produktionsutfallet. För det andra påverkas också produktionsanpassningen i jordbruket av att produktionsperioden är lång. För vegetabilier är den 1/2—1 år och för animalier upp till flera år (t.ex. mjölkproduktionen). Kortsiktiga prisför- ändringar kan därför ej få en snabb pro- duktionsstyrande effekt utan anpass- ningen kommer att ta lång tid, under vilken kanske helt andra prisrelationer uppstått än de man utgick från vid pla- neringen. För det tredje tillkommer för vegetabilierna vissa andra biologiska restriktioner, t. ex. växtföljdsfrågan. Det biologiska produktionsberoendet i jord- bruket utgör därför en väsentligt försvå- rande faktor i anpassningen, även om

För definition av begreppet ny teknik, se 2: B—avsnittet i detta kapitel.

Ny teknik behöver ej alltid leda till en produktionsökning. Ökad mekanisering kan t.ex. enbart föra till en kostnadssänkning, men ofta är förhållandena även vid meka- niseringsåtgärder sådana, att jordbrukarna måste finansiera mekaniseringen genom en utökad produktion.

dess inflytande verkar mer på kort och medellång sikt.

Jordbrukets läge i olika delar av värl- den i dag sammanhänger således med olika stadier i den teknisk-ekonomiska utvecklingsprocessen från det renodlade agrarsamhället —— där huvudparten av befolkningen är knuten till och syssel- satt i jordbruket och detta därför är den dominerande sektorn i samhället, men där livsmedelsförsörjningen ändå är knapp —— fram till det utpräglade indu- strisamhället, där sådana primära behov som föda redan är tillfredsställda och en fortsatt ökning av konsumtionen inriktas på andra behov. Den ekonomiska till- växten i industriländerna har därmed nått en nivå, där ytterligare framåtskri- dande ej främjar jordbrukssektorn på samma sätt som flertalet andra sektorer i samhället -— även om produktivitets- ökningen i jordbruket i dessa länder skulle vara av samma storleksordning som inom industrin.

Jordbrukets anpassningsproblem är således på lång sikt en följd av den eko- nomiska tillväxten. Det är följaktligen ej fråga om någon tillfällig krisföreteelse -— som man tidigare ansåg —- utan om en fortlöpande omställning framtvingad av det ekonomiska framåtskridandet, som leder till att allt mindre resurser behövs för produktion av s. k. primära produkter, till vilka jordbruksråvarorna räknas. Trycket på en näringsgren med å ena sidan svaga expansionsmöjligheter och å andra sidan fortgående produkti- vitetsökning, som medför att allt mindre resurser behövs för att producera önskad volym, blir givetvis hårt och förstoras än mer genom bristande rörlighet hos produktionsfaktorerna samt oförmågan till en gemensam utbudsplanering.

B. Jordbruksregleringarna Anpassningsproblematiken på lång sikt för jordbruket i de industrialiserade län-

derna kan i korthet uttryckas på följan— de sätt: Hur skall jordbruksnäringen utformas för att den i framtiden skall kunna lämna största bidrag till det eko- nomiska framåtskridandet utan att där- för överskott uppstår, som pressar priser och därmed inkomster för de i näringen sysselsatta till en relativt övriga grupper lägre nivå?

När dessa långsiktigt: anpassningssvå— righeter för jordbruksproduktionen för första gången mer på allvar gav sig till känna under mellankrigsperioden upp- fattades de helt naturligt som tillfälliga, inte minst därför att de kom i dagen i anslutning till den stora arbetslöshets- krisen. De möttes därför också med mer eller mindre tillfälliga protektionistiska åtgärder i praktiskt taget alla industri— länder. När jordbrukskrisen visade sig bli långvarigare än man från början tänkt sig inte minst bidrog samspelet mellan de olika ländernas skyddsåtgärder härtill utvidgades och sammanfogades dessa tillfälliga åtgärder successivt till omfattande nationella jordbruksregle- ringar, utan att man därvid beaktade den principiella skillnaden mellan kortsiktiga och långsiktiga stödåtgärder.

Denna utveckling avbröts av det andra världskriget och dess livsmedelsbrist med höga priser och stark efterfrågan. När den första efterkrigstidens knapphet åter förbyttes i en relativ överproduktion, återinfördes i industriländerna såsom någonting helt självklart protektionis- tiska regleringar av i stort sett samma typ som de under mellankrigsåren till- lämpade. Jordbruksregleringarna hade genom utvecklingen inte minst under kri- get och de närmaste efterkrigsåren vun- nit en så stark politisk och institutionell förankring, att de inte längre kunde sättas i fråga, trots den avveckling av andra regleringar och den liberalisering av utrikeshandeln med inriktning på an- passning och tillväxt, som i övrigt präg-

lat näringspolitiken i de flesta länder under efterkrigstiden. Styrkan i denna förankring framgår inte minst av att samordningen av jordbruksregleringarna visat sig vara ett av de mest svårlösta problemen i den västeuropeiska mark- nadsintegrationen. (Jfr kap, III.) Den viktigaste orsaken härtill är givetvis, att jordbruksproduktionen ändå fortfarande berör så många människor och berör- de ändå fler i ett tidigare skede, från vilket de flestas föreställningar genom en naturlig eftersläpning härrör sig.

Det var endast i ett fåtal länder, där- ibland Sverige, som den tanken kom till ett om ock mycket ofullgånget uttryck, nämligen att en långsiktig jordbrukspoli- tik borde ha till syfte att anpassa jord- bruksnäringen till den ekonomiska ut- vecklingen i samhället och inte enbart ha till syfte att i möjligaste mån av- skärma den från verkningarna av denna utveckling. Därför återstår i stort sett ännu i alla industriländer att också för jordbruket genomföra den moderna nä— ringspolitikens principer med tonvikt på ekonomisk tillväxt för samhällsekonomin som helhet, full och produktiv syssel- sättning samt rörlighet och anpassning till de ekonomiska utvecklingstenden- serna.

Förutom det nu nämnda långsiktiga anpassningsproblemet för jordbrukssek- torn i industriländerna har näringen i en fri marknad, dvs. numera i huvudsak på världsmarknaden, att brottas med vissa kortsiktiga instabilitetsproblem, som tar sig uttryck i att priser och inkomster starkt varierar när de är beroende av en sådan marknad. Genom att efterfrågan på jordbruksprodukter i industriländerna har mycket låg priselasticitet, medför även mindre utbudsvariationer på en fri mark- nad stora prissvängningar på dessa pro- dukter. Dessa prisvariationer blir på en sådan marknad betydligt större än mot-

svarande prissvängningar för de flesta övriga varor och tjänster.

Varierande utbud av jordbruksproduk- ter uppkommer dels genom vädrets in- verkan (årsmånsvariationer), dels genom av andra faktorer orsakade periodiska växlingar i produktionsvolymen för en— skilda produkter. Tidigare var också svängningar i efterfrågan beroende på konjunkturbetingade inkomstvariationer av väsentlig betydelse, men med stigan- de levnadsstandard och effektivare kon- junkturpolitik har efterfrågan stabilise- rats.

De periodiska växlingarna i produk- tionsvolymen, s.k. produktionscykler, som kan spåras bl.a. i potatis- och fläskproduktionen, orsakas av att en framtida produktion planeras på grund— val av dagens prisrelationer. På grund av vissa produkters bristande lagringsdug— lighet medför dessa kortsiktiga variatio— ner i produktionsvolymen, att utbudet varierar i takt med produktionen. Så— dana kortsiktiga utbudsvariationer leder på en fri marknad utan dämpande fak- torer (t. ex. prisreglering eller utjämnan- de utrikeshandel) till starka pris- och inkomstvariationer och en betydande osäkerhet för den enskilde producenten. Dessa prisvariationer leder i sin tur till minskad effektivitet genom att jordbru- karna i sin produktion måste »bygga in» riskutjämnande faktorer, vilket ökar produktionskostnaderna. Att minska de starka kortsiktiga prissvängningarna på jordbruksprodukter, som föranleds av förändringar i utbud och efterfrågan, var också ett av jordbruksregleringarnas första mål.

Genom att industriländernas nationella jordbruksregleringar genomgående inrik- tas på att »exportera» anpassningsprob- lemen till andra länder, leder de gemen- samt till en världsmarknad, där mycket extrema utbuds- och efterfrågeförhållan— den råder. De nationella jordbruksregle-

ringarna har oftast en mycket kortsiktig målsättning. De medel som tillämpas -—— importregleringar, exportsubventioner etc. — resulterar i att utvecklingen på den internationella marknaden bestäms av försäljningen av tillfälliga överskott, där vederbörande tar det pris som för dagen kan uppnås. Den internationella handeln med livsmedel karakteriseras därför av häftiga och stora prisvariatio- ner med starka spekulativa inslag.

Å. andra sidan föreligger sedan lång tid internationella strävanden att stabili- sera priserna på världsmarknaden och liberaliscra handeln samt att söka om- fördela livsmedelsöverskotten till u—län- derna (jfr kap. III). Från de u-länder. som till stor del hämtar sin utlandsvaluta genom försäljning av vissa livsmedels- råvaror, föreligger särskilt starka krav på ökad prisstabilisering'och liberalare handelsförhållanden i importländerna. Även sett "ur industriländernas synvinkel vore en sådan internationell prisstabilise— ring' och omfördelning av överskotten önskvärd. Med hänsyn till vad som ovan framhållits om den starka prioriteringen av investeringsvaror vid fördelningen av de knappa valutatillgångarna, torde man knappast ha anledning förvänta någon betalning från u-ländernas sida vid en sådan omfördelning. Många länder synes till och med vara tveksamma att motta överskotten som gåvor, eftersom de med sin bristfälliga administration ej kan hindra att de inverkar ogynnsamt på den lokala livsmedelsproduktionen. Flera länder torde i detta hänseende ha ogynn- samma erfarenheter av bilateral livs- medelshjälp. Det »VVorld Food Program» som 1963 startades i FN:s och FAO:s regi utgör emellertid ett försök att bl.a. finna lämpliga och för den lokala pro- duktionen oskadliga former för att an- vända livsmedelsöverskotten för att främ- ja utvecklingsinvesteringar. Ifall detta program blir framgångsrikt, borde åt-

minstone en del av överskotten på detta sätt kunna få en nyttig användning. Jordbruksprodukternas internationella terms of trade har under efterkrigsperio- den förändrats till jordbrukets nackdel med undantag för en kort period i bör- jan på 1960-talet. Rörande den framtida utvecklingen föreligger olika åsikter på grund av skilda uppfattningar om den framtida globala balansen mellan köp- kraftig efterfrågan och utbudets storlek. Enighet synes emellertid råda om att denna balans bara kan förbättras genom en balanserad utveckling i u-ländcrna, som stärker både den köpkraftiga efter- frågan genom industrialisering och ökar utbudet av jordbruksprodukter genom en effektiviserad jordbruksproduktion. Industriländernas viktigaste bidrag till denna utveckling kommer att bli indu- striell utrustning, tekniskt, organisato- riskt och administrativtkunnande samt utbildningshjälp. Lvivsmedelshjälp torde komma att få en mer sekundär karaktär, även om den i speciella situationer kan bli betydelsefull. Bidrag i form av livs- medel kan sättas in i exempelvis sådana fall, där ett u-lands egen produktion ej har några möjligheter att under utbygg- nadsperioden klara efterfrågeökningen, eller i rena katastroflägen. För bedöm- ningen av den framtida globala livsme- delsbalansen hänvisas till kapitel Ill.

2. Jordbruket och det svenska näringslivet A. Långsiktiga utveckllngstendenser i svensk samhällsekonomi Sveriges näringsliv har under de senaste 150 åren genomgått djupgående struktur— omvälvningar, som förvandlat landet från ett tämligen statiskt bondesamhälle till ett högt utvecklat industriland. Den industriella kapaciteten och de produktionsmöjligheter denna ger har

givetvis endastkunnat byggas upp till priset av fortgående omfattande och ge- nomgripande förändringar av närings- arbetsmiljö och av En samhällsekonomisk ex- pansion kan ej äga rum inom ramen för livets struktur, av samhällsliv. ett en gång för alla givet näringsliv. Tvärtom kräver den omställningar och anpassningar på alla punkter och inom alla samhällssektorer. Nya näringsgre- nar, produkter och produktionsmetoder tillkommer och expanderar och gamla avvecklas, sjunker tillbaka och försvin- ner i en oavbruten process av omdaningar och omflyttningar. *

Till en början dominerade folkökning- cn utvecklingen i Sverige på liknande sätt som den nu-gör i u-länderna, även om den i sistnämnda länder numera _— på grund av de- medicinska framstegen har- en_större explosiv kraft. Det största problemet blev att livnära den växande befolkningen och jordbrukspro- duktionen drevs under 1800-talet ut på de marginella arealerna i landets glesbyg- der. Många av de åkerjordar och bruk- ningsdelar särskilt i landets avlägsnare glesbygder, som lagts igen till skog under efterkrigsåren eller som på grund av låg avkastning och dålig arrondering måste komma att tas ur bruk som jordbruks- jord under de närmast kommande decen- nierna, uppodlades under denna epok under trycket av folkökning och livs- medelsbrist. Jordbruksbefolkningen nåd- de i Sverige sitt maximum så sent som omkring 1880. Den odlade jorden nådde sin största omfattning under 1920-talet. Det var nöden och det tvång den ska- pade, som ledde till denna uppodling lika väl som till inflyttning till industri- samhällena med deras långa arbetsdagar, hårda och osunda livsvillkor samt till emigration under strapatser och umbä- randen, som människor på en högre standard inte skulle varit villiga att nn-

derkasta sig även om målet varit loc- kande.

Den industriella expansionen gick än- da fraln till första världskriget tämligen långsamt, men ökade i takt under mel- lankrigsperioden. Denna utveckling i för- ening med den under 1930-talet stagne- rade wbcfolkningstillväxten medförde, att den grundläggande situationen i sam- hällsekonomin på några decennier full- ständigt förändrades. Från att ha karak- teriserats av mycket berättigade farhågor — det visar inte minst den ihållande emigrationen — för att den industriella och agrara expansionen inte skulle gå tillräckligt snabbt för att landet skulle förmå sysselsätta och föda den växande befolkningen, slog läget om till arbets— kraftsbrist och livsmedelsöverskott. '

Svensk samhällsekonomi har under tiden efter andra världskriget präglats av en ytterligare förstärkt ekonomisk expansion, som möjliggjort en fortlöpan- de stegring'av'levnadsstandarden. Denna ekonomiska expansion har varit förenad med stabil ekonomisk jämvikt och full sysselsättning. Expansionen har ej varit lika stark inom alla sektorer. Tillväxten har skett främst inom vissa huvuddelar av industrin samt inom handel, service- näringar och den offentliga sektorn. Detta har lett till en fortsatt och inten- sifierad strukturomvandling, som gjort att olika sektorers relativa betydelse kommit att förändras. Särskilt gäller detta jordbruket, vars andel i samhälls- ekonomin stadigt minskat under hela efterkrigsperioden. I stort sett har jord- brukets produktionsvolym varit oför- ändrad under denna tid sedan produk- tionsminskningen under kriget återhäm- tats, men genom en fortlöpande ratio- nalisering har framför allt insatsen av arbetskraft kunnat minska med drygt hälften. (Jfr kap. IV.) Den frigjorda arbetskraften har funnit sysselsättning i andra näringar. Denna överflyttning har

varit av väsentlig betydelse för den eko- nomiska expansionen.

Orsaken till att omflyttningarna fått en sådan omfattning under efterkrigs- tiden får främst sökas i en samverkan mellan de expansiva krafterna i närings- livet och den ekonomiska politiken, vilken senare syftat till att underlätta omflyttningarna bl.a. genom sysselsätt- ningspolitiken. Trots de ekonomiska framstegen under tidigare perioder kvar- stod de ekonomiska kriser och depres- sioner, som tämligen regelbundet för en längre eller kortare tid avbröt framste- gen och som särskilt hårt drabbade in- dustri- och lantarbetare samt jordbru- kare. Det var en hård och kostnadskrä- vande metod att frampressa utrensningar av dåliga företag och framtvinga kapi- talets och människornas förflyttning till mer expansiva områden av näringslivet. Strukturomvandlingen styrdes av hög- konjunkturerna, men deras kortvarighet och depressionernas häftighet medförde tillsammans med arbetskraftens trögrör- lighet, att expansionen aldrig fick värka ut i en motsvarande omflyttning av arbetskraft. Även under de kortvariga topparna i högkonjunkturerna var en arbetslöshet på 10% tämligen normal, bortsett från den dolda arbetslösheten genom tillbakahållen omflyttning. När därför f ullsysselsättuingspolitiken tog vid fanns det en stor arbetskraftsreserv och ett ändå större omflyttningsbehov, som tidigare hållits tillbaka.

Näringslivets utveckling kan aldrig bli något avslutat helt utan är en alltid på- gående process. Faran av att göra prog- noser enbart genom att framskriva tren- der ur det förgångna är uppenbar. Å andra sidan kan man räkna med att de grundläggande krafter, som driver fram dessa utvecklingstendenser, kan vara och ofta är bestående. Dynamiken består men förändringen byter långsamt karaktär.

Vilka krafter kommer då sannolikt att

vara dominerande under de närmaste decennierna? Det är särskilt fyra olika faktorer vi här skulle vilja nämna, varav två gamla med förstärkt aktualitet och två tämligen nya. De gamla är för det första den tekniska utvecklingen i vidaste bemärkelse, som sannolikt i accelererad takt kommer att resultera i nya uppfin- ningar och upptäckter, som leder till omdaningar i näringslivets struktur. De är inte längre resultatet av sporadiska initiativ av enskilda individer med oftast mycket begränsade ekonomiska resurser utan av ett systematiskt, av samhället eller stora koncerner bekostat forsknings— arbete. För det andra avser vi föränd- ringar i efterfrågan och köpvanor till följd av den snabba produktivitets- och levnadsstandardhöjning, som bl.a. den tekniska utvecklingen medför.

De båda nya faktorerna är de allt in- tensivare strävandena till internationell ekonomisk samverkan i olika former- mellan industriländerna och den växan- de insikten i de rika länderna, att det är nödvändigt att bistå u-ländernaideras utvecklingssträvanden. Den regionala fri- görelsen av handeln och även strävan- dena till en mer allmän liberalisering -- vi vill här endast hänvisa till de olika marknadsorganisationerna och då sär- skilt EFTA och EEC samt till arbetet inom GATT kan väntas få en bety- dande strukturomdanande effekt på de olika branscherna i de deltagande län- dernas näringsliv.

Stödet till den ekonomiska utveck- lingen i de fattiga länderna måste, för- utom de direkta bidragen, ske i form av en väsentlig ökning av varuutbytet med dessa länder. Detta ökade varuutbyte kommer att få verkningar på näringsli- vets struktur.

Ovan nämnda dynamiska utvecklings- krafter kommer främst att ställa krav på rörlighet och snabb anpassning inom nä- ringslivet. Vid de förhandlingar under

efterkrigstiden, som föregått de nya marknadsbildningarna och liberalise- ringen av den internationella handeln, har de deltagande länderna så långt möjligt slagit vakt om sina protektio- nistiska åtgärder. Detta kan i och för sig vara nödvändigt för att tvinga andra länder att avskaffa sina, men många har dessutom trott, att de största fördelarna av den internationella ekonomiska inte- grationen skulle komma att tillfalla de länder, som vid förhandlingarna lyckas bevara den mesta protektionismen. Rent ekonomiskt sett är detta felaktigt. I prin- cip innebär protektionismen, att man ersätter en billigare import med en dyrare inhemsk produktion. Skälet för importhinder är i allmänhet, att man av olika orsaker vill undvika en annars nöd- vändig strukturanpassning inom närings- livet. De största fördelarna av en friare handel kommer emellertid i längden att tillfalla de länder, som snabbast förmår anpassa sin produktion till förändrade förhållanden.

Kravet på anpassning reses såväl gent- emot kapitalet, dvs. företagen som så- dana, som gentemot arbetskraften. Först och främst är det dock ett krav gentemot myndigheterna att föra en sådan politik som gynnar och påskyndar rörlighet och anpassning. Det gäller såväl den gene- rella ekonomiska politiken -—— handels- politik, penningpolitik och finanspolitik m.m. —- som de speciellt rörelse- och anpassningspåverkande åtgärderna, dvs. de näringsfrihetsfrämjande åtgärderna och arbetsmarknadspolitiken. Det är inte vår uppgift att ange riktlinjer för denna politik —— de har redan skisserats i flera andra utredningar, såväl i statliga som i sådana som utarbetats av näringslivets organisationer. Ur de i stort sett sam- stämmiga slutsatserna från dessa utred- ningar vill vi endast anföra några av de riktlinjer, som synes oss komma att få en avgörande betydelse för den fram-

tida strukturutvecklingen inom det sven- sk-a näringslivet och då särskilt i sådana hänseenden som berör jordbruket och dess framtida ställning och som därige- nom kommer att utgöra den samhälls- ekonomiska ram, inom vilken den fram— tida jordbrukspolitiken skall bedrivas.

1) En stigande materiell levnadsstan- dard för alla kommer även i framtiden att vara det dominerande målet för så- väl den kortsiktiga konjunkturpolitiken som den långsiktiga strukturpolitiken. Därför måste den ekonomiska politiken inriktas på att främja en snabb ekono- misk expansion. En begränsande faktor i Sverige för en snabb framstegstakt ut— gör de allt knappare arbetskraftsreser— verna. Den från jordbruket friställda arbetskraften har under efterkrigsåren varit en av de främsta rekryteringskäl— lorna för den arbetskraft som behövts expanderande sektorer. Någon överflyttning av samma omfattning som skett under efterkrigsåren är givetvis ej mer möjlig på grund av att jordbruks- befolkningen numera endast utgör om— kring 100/0 av totalbefolkningen. Med de starkt begränsade arbetskraftsresurser som står till buds för fortsatt expansion kommer ändå det fortsatta arbetskrafts- vbidraget från jordbruket att bli av stor betydelse. Ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken måste därför bli ett aktivt omställningsstöd för att under- lätta en fortsatt överflyttning till expan- siva sektorer av den arbetskraft, som ej erfordras i ett rationellt jordbruk.

2) Fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionstaktorer och då särskilt av arbetskraften är givetvis nödvändigt, om en snabb ekonomisk tillväxt skall kunna uppnås. Full, produktiv och fritt vald sysselsättning för arbetskraften är också ett mål i sig självt.

3) Ifall en tillfredsställande tillväxt och full sysselsättning skall kunna uppnås och vidmakthållas, måste den kortsiktiga inom

ekonomiska politiken kunna upprätt- hålla en viss yttre och inre balans i sam- hällsekonomin.

4) Strukturpolitiken som en del av den svenska ekonomiska politiken har under de senaste åren alltmer kommit att in- riktas på att underlätta rörlighet och anpassning till långsiktiga tekniska och ekonomiska förändringar. Det är att räkna med att så än mer kommer att bli fallet i framtiden.

Det kan vara anledning att ytterligare något kommentera den sista punkten, eftersom jordbruksproblemet för när- varande i allt väsentligt är och åtmin- stone under det närmaste decenniet kom- mer att förbli ett strukturproblem. Struk- turpolitiken'tilldrar sig ett växande in- tresse såsom ett nödvändigt element i strävan att nå de samhällsekonomiska målen, Den rörlighetsfrämjande arbets- marknadspolitiken är ännu i sin begyn- nelse. Man torde få räkna med att större insatser på detta område kommer att göras i framtiden liksom att även övriga

ekonomisk-politiska medel — handels- politik, kreditmarknadspolitik, finans- politik m. fl. -—— kommer att ges en mer strukturfrämjande inriktning. I en sam- hällsekonomi, som har en snabb ekono- misk expansion som sitt dominerande mål och där full sysselsättning vidmakt- hålls genom växande utrikes och inrikes efterfrågan, finns det inga allmänna motiv för att skydda svaga näringsgre- nar, branscher ell-er företag. Det skulle kunna ställas det kravet på strukturpoli— tiken, att individen i välfärdssamhället skall ha rätt till trygghet för sin mate- riella existens, rätt till arbete och rätt till ersättning för de kostnader, som om- ställning och anpassning till den ekono- miska utvecklingen medför för honom. Av dem som vill bli delaktiga i denna sysselsättnings- och inkomstgaranti bör samhället i gengäld kunna fordra, att de accepterar sådana förändringar av yrke

och bostadsort, som är nödvändiga som ett led i denna strukturomvandling, så länge dessa förändringar också är eko- nomiskt gynnsamma för dem själva. På dem som avstår från denna garanti kan givetvis inte heller några motkrav ställas.

Trygghetsgarantin kan ej omfatta an- nat än de enskilda individerna. Den kan ej utsträckas till företagen som sådana, vilket skulle bli resultatet ifall indivi- derna även garanterades att alltid få kvarbli i sitt yrke och på sin bostadsort. En sådan garanti skulle som sin yttersta konsekvens medföra ekonomisk stagna— tion.

B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi

I föregående avsnitt har i ett historiskt perspektiv redovisats dels vissa långsik- tiga utvecklingstendenser i svensk sam- hällsekonomi, dels den allmänna sam- hällsekonomiska ram, inom vilken jord- bruksnäringens framtida måste ske. I detta avsnitt skall den roll som jordbruksnäringen spelar i vårt ekonomiska liv mer konkret redovisas. Framställningen har begränsats till ut— vecklingen under efterkrigsåren.4

Bruttonationalproduktcn ökade från 1946 till 1964 i löpande priser från ca 23 miljarder kr till ca 98 (1965 prel. 107) miljarder kr. Räknat i fasta'priser var ökningen 102 0/0.

Inom ramen för de växande resurser- na har under efterkrigsperioden skett en förskjutning från konsumtion till inves- tering och från privat till offentlig sek—

anpassning

* Källor för framställning och tabeller i detta avsnitt: Nationalräkenskap 1946—62,

institutet 1963. Nationalräkenskap 1950—64, SCB, Stat.

medd. nr V 1965: 7. Nationalräkenskaper: Reviderade beräkning- ar 1960—64 samt preliminära uppskatt- ningar för 1965, SCB, stat. medd. nr V 1966: 1. Svensk ekonomi 1966—1970, 1965 års lång- tidsutredning, SOU 1966: 1.

Konjunktur-

Tabell II: I. Produktionen (iörädliugsvärdet) inom olika näringsgrenar 1950—65

Industri och hantverk Kraftverk och eldistribution Byggnads- och anläggnings— verksamhet Jordbruk och fiske Skogsbruk S:a uaru- och kraftproduktion

Bostadsnyttjandc

Varuhandcl Samfärdsel Privata tjänster Offentliga tjänster1 S:a tjänster

Nationalproduklen totalt

Procentandelar Miljarder kr 1965 (prel.) 1950 1965 (prel.)

36 35 33

3 2 3

9 9 8 4 8 4 4 4 4 56 58 52

6 5 6 15 13 14 10 9 9

7 6 7 13 9 12 51 42 48

107 100 100

1 De stats— och kommunalanställdas insatser inom den verksamhet som går under be— nämningen offentlig konsumtion, dvs. främst undervisning, sjukvård, försvar och förvalt-

ning.

tor. lnvesteringarnas andel av tot-alpro- duktionen har ökat från 26 0/0 1946 till 32 0/0 är 1964, medan den totala konsum- tionsandelen minskat från 74 0/o 1946 till 68 0/0 är 1964.

Såväl för konsumtion som investering gäller, att ökningarna varit större inom den offentliga sektorn än inom den pri- vata. Offentlig konsumtion och investe- ringar har sålunda i procent av brutto- nationalprodnkten ökat från 17 år 1946 till 28 är 1964.

Produktionsutvccklingen inom olika sektorer redovisas i tabell II: 1. Av tabel- len framgår framför allt servicesektorns (de tjänsteproducerande näringsgrenar- snabba tillväxt och jordbrukets starkt minskande betydelse i vår sam- hällsekonomi.

Nationalproduktens volym ökade under 1950-talet med ca 3,5 % per år. Enligt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) har denna takt ökats till 4,9 %. under .åren 1960—65.

11215)

För åren 1966—70 har 1965 års lång— tidsutredning bedömt, att tillväxttakten i den svenska nationalprodukten kommer att bli drygt 4 % per år. Genom fortsatt resursminskning i jordbruket i förening med ökade förnödenheter köpta från andra sektorer kommer enligt långtidsutredningen jordbrukets andel i bruttonationalprodukten att nedgå från ca 4 0/0 är 1964 till ca 3 0/0 omkring 1970.

Produktionsökningen under efterkrigs- tiden har främst orsakats av ökad pro- duktion per sysselsatt och endast till ringa del av ökat antal sysselsatta. Till- växten i produktion per sysselsatt beror i sin tur dels på förbättrad teknik, dels på ökad kapitalinsats och dels på s.k. överföringsvinster genom att arbetskraft flyttas från sektorer med lägre produk- tivitet till verksamhetsgrenar med högre produktivitet. Den förbättrade teknikens betydelse är svår att statistiskt mäta men alla beräkningar pekar på att den utgör en mycket väsentlig faktor i det ekono— miska framåtskridandet.

insatser av

Tabell II: 2. Bruttolnvesteringamas fördelning. Inkl. reparationer och underhåll

Miljlfrder Procentandelar r 1964 1938/39 1946 1955 1964 Industri och hantverk 6,8 19,4 19,6 20,7 21,5 Kraftverk och eldistrihution 1,5 3,4 3,9 5,7 5,0 Jordbruk, skogsbruk, fiske 1,5 8,2 8,1 6,7 4,8 S:a varu- och kra/tproduktion 9,8 31,0 31,6 33,1 31,3 Bostäder 6,5 30,3 32,1 20,8 20,8 Samiärdsel 7,3 24,7 22,1 24,4 23,3 Varuhandel 1,3 2,5 1,1 2,4 4,1 Civila offentliga tjänster 4,1 7,6 6,2 10,5 13,0 Försvaret 2,4 4,0 6,9 8,8 7,5 Summa 31,4 100 100 100 100

»Teknikfaktorn» innefattar i sig ett helt komplex av företeelser. Dess innebörd kan sägas vara, att nya kunskaper och ny mänsklig skicklighet börjar tillämpas i pro- duktionen, varigenom utbytet av insatta resurser ökas. 1959 års långtidsutredning (SOU 1962: 10) hänför följande faktorer till » teknikfaktorn» , nämligen:

naturvetenskapliga och tekniska upptäck- ter (forskningens bidrag) och uppfin- ningar som leder till nya produktionspro- cesser och produkttyper; införandet av dessa förändrar kapitalutrustningens tek- niska egenskaper;

en förbättrad utbildning; en av olika skäl ökad arbetsintensitet; en effektivare organisation av produktio-

nen.

Investeringsaktiviteten har som förut nämnts fortlöpande stigit under efter- krigstiden. Under 1930-talet uppgick så- lunda investeringarna till ca 20 0/0 av totalproduktionen, medan de under se- nare år överstigit 30 0/0.

Bruttoinvesteringarnas omfattning och fördelning på olika områden framgår av tabell II: 2.

Jordbrukets andel i investeringarna (exkl. skogsbruk och fiske) har fort- löpande sjunkit under efterkrigstiden och torde 1964 ha rört sig om ca 3 0/o.

Konsumtionsutvecklingen. Investering- arnas andel av bruttonationalprodukten har som förut nämnts ökat under efter-

krigsperioden och därmed begränsat ut— rymmet för konsumtionsökningen. Ge- nom att produktionsutvecklingen varit gynnsam har det ändå varit möjligt att bereda utrymme för en stor konsum- tionsökning. Den totala konsumtionen steg från 1946 till 1964 volymmässigt med 77 0/0, dvs. 3,2 0/0 per år. Räknat per capita blir procenttalen 57 resp. 2,6. Utvecklingen har emellertid ej varit lik- artad i fråga om privat och offentlig konsumtion. Den offentliga konsumtio— nen har sålunda vuxit betydligt snab- bare än den privata. Av totalkonsumtio- nen år 1946 gick 13 0/0 till offentlig kon- sumtion, medan motsvarande tal 1964 var 210/0. Till väsentlig del orsakas ök- ningen av den offentliga konsumtionen av överföring av olika försörjningsupp- gifter från den privata till den offentliga sektorn.

Utvecklingen av den privata konsum- tionen för olika konsumtionsområden framgår av tabell II:3

Volymförändringarna i den privata konsumtionen har tillsammans med in- träffade prisförändringar lett fram till den ntgiftsstruktur för den privata kon- sumtionen som redovisas i tabell 11:11. (Den genomsnittliga hushållsbudgetens fördelning.)

Tabell II: 3. Den privata konsumtionens utveckling

Néili- Volymindex: 1946 = 100 r 1964 1946 1950 1964 Livsmedel1 14 500 100 107 129 Sprit och tobak 3 900 100 113 157 Hyra, bränsle och lyse 7 300 100 116 211 Kläder och skor 5 700 100 122 165 Inköp och drift av fordon 5 300 100 201 958 Resor med buss, tåg etc. 1 600 100 122 114 Möbler och annan hemutrustning 4 400 100 122 228 Övrigt 8 900 100 110 179 Totalt 51 600 100 115 177

1 Offentlig konsumtion av livsmedel kan för 1964 beräknas till ca 440 milj. kr.

Av den redovisade andelen för livs- medel utgörs drygt 60 0/0 av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter av inhemskt ursprung. Livsmedelskonsum- tionens andel i den privata konsumtio- nen har fortlöpande minskat under efter- krigsperioden. En långsam konsumtions- förskjutning har ägt rum dels mot s.k. högvärdiga livsmedel, dels mot ökade köp av industriellt bearbetade och för- ädlade produkter. (Se vidare kap. VI och VII.)

C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturföriindringar m.m.

I föregående avsnitt har de väsentligaste strukturella utvecklingsdragen i svensk ekonomi under efterkrigstiden redo- visats. Utvecklingen under denna tids- period har karakteriserats av:

1. en produktivitetsökning som framför allt ny teknik i olika former möjliggjort;

2. en ökad levnadsstandard som blivit följ- den av produktivitetsökningarna;

Tabell II:—t. Den privata konsumtionens sammansättning

Procentandelar 1938/39 1946 1964 Livsmedel, samtliga 33 34 28 därav livsmedel från svenska jordbruksprodukter 23 19 Sprit och tobak 5 7 9 Hyra, bränsle och lyse 17 13 14 Kläder och skor 14 16 11 Inköp och drift av fordon 4 2 10 Resor med buss, tåg etc. 5 5 3 Möbler och annan hemutrustning 7 8 8 Övrigt 15 15 17 Totalt 100 100 100 Varaktiga varor 1 1 10 15 Icke varaktiga varor 60 64 59 Tjänster 29 26 26 Totalt 100 100 100

:tnm. Andelarna har beräknats med utgångspunkt från värden i löpande priser.

3. de förskjutningar i konsumtionen som den ökade standarden medfört;

4. den ändring i näringslivets och samhäl— lets struktur som den ökade konsumtio- nen och ändrade konsumtionsvanor fört med sig, förskjutningar mellan olika sek- torer i näringslivet; ändrad relation mel- lan privat och offentlig konsumtion, be- tydande befolkningsomflyt[ningar.

Denna utveckling har vidare varit en följd av eller medfört ökad ekonomisk integration och arbetsfördelning inom näringslivet samt ett starkt konjunktur- samband mellan näringsgrenarna och med utlandet.

För jordbrukets del har den ökade integrationen och arbetsfördelningen in- neburit, att en stor del av produktionen, förädlingen och marknadsförandet över- flyttats till andra sektorer. Genom denna omfördelning har arbetskraft kunnat fri- göras från jordbruket till andra sekto— rer, samtidigt som konsumenternas be- hov av livsmedel i allt högre förädlat skick kunnat tillgodoses.

I produktionen av jordbruksprodukter har sålunda industrin fått och får allt större betydelse genom att inköpen av industriellt framställda produktions- medel fortlöpande ökar (maskiner, han- delsgödsel och växtskyddspreparat samt elektricitet och drivmedel). Även service- företag har kommit att spela en viktig roll för jordbruket.

UppSamling, vidarebearbetning och marknadsförande har också under efter- krigsperioden praktiskt taget helt över- tagits av transportsektorn, livsmedels- industrin och handeln. Även dessa sek- torer är givetvis för sina kostnader be- roende av den allmänna prisutveckling- en på arbetskraft och kapitalvaror.

från därför

Framställningen av livsmedel svenska jordbruksråvaror kan numera sägas försiggå i tre led, nämli- gen: 1) industriell produktion av maski-

ner, handelsgödsel, drivmedel m.m., 2) produktion av råvaror inom jord- bruksföretagen (där jordbruket tillhan- dahåller jord och arbetskraft samt 3) transport, vidareförädling och distribu- tion av de färdiga livsmedlen fram till konsumenterna. Ersättningen till produk— tionsmedels- och förädlingsindustri, trans- portföretag och handel är i denna pro- duktionskedja rätt oberoende av avsätt- ningsvolymen. Detta gör att jordbrukar— ledet i stort sett i en fri marknad skulle få bära de prisvariationer, som uppstår på grund av varierande utbud och efter- f1'ågan.'" Då jordbrukets andel -— dvs. livsmedelskostnaderna reducerade med de delar därav som går till produktions- medelsindustri, transport, förädling och handel _ fortlöpande minskar, kommer jordbrukets inkomster (dvs. ersättningen till jord och arbetskraft) _— såvida ej några reglerande åtgärder tillgrips att bli starkt påverkade av prisändringar i konsumentledet. Den ökade omfördel— ningen av arbetsuppgifter inom livsme- delsproduktionen från det egentliga jord- bruket till industrin, transportsektorn och handeln har således gjort jordbruket känsligare för pris- och kostnadsutveck— lingen inom nämnda näringsgrenar. Den betydande effektivisering, som ägt rum i jordbruket under efterkrigsåren (se kap. IV och V), har väsentligen skett genom en substitution av arbetskraft mot kapital i form av maskiner etc. Vinster- na av effektiviseringen har kommit sam— hället till godo dels genom att prissteg- ringarna på livsmedelsråvarorna kunnat begränsas, dels genom de insatser den friställda arbetskraften kunnat prestera i andra samhällssektorer. Gjorda under-

5 Detta följer av att det led i denna kedja. som har den lägsta utbudselasticiteten —— i detta fall jordbruket får bära huvud— parten av de ekonomiska förluster (men även tillgodogöra sig eventuella vinster), som nämnda förändringar för med sig.

sökningara pekar på att den sistnämnda insatsen under efterkrigsåren varit av stor betydelse för den svenska ekono- miska utvecklingen under denna tid. Nedgången i jordbrukets arbetskrafts- volym beror på en kombination av »suget» från det övriga näringslivet i form av arbetstillfällen och bättre löner än i jordbruket samt »trycket» på jord- bruket från ny teknik och ändrade pris- relationer mellan arbetskraft och andra produktionsmedel, som tvingar jordbru- ket att frigöra arbetskraft och ersätta denna med framför allt industriellt fram- ställda produktionsmedel. Utflyttningen av arbetskraft från jordbruket påverkas av den allmänna konjunkturutveckling- en och då särskilt sysselsättningsläget. Vid »konjunktursvackor» har utflytt- ningen minskat, medan den ökat igen under »konjunkturtoppar».

Sambandet mellan Iönekrav och livs- medelspriser samt jordbruksregleringens roll härvidlag har ofta framhållits i den ekonomiska debatten. Genom jordbruks- prissättningens bundenhet till löneutveck- lingen för lant- och industriarbetarna har prissättningen på jordbruksproduk- ter ansetts vara en av de drivande kraf— terna i inflationsförloppet. Jordbrukspri- sernas faktiska betydelse härvidlag torde emellertid ha överskattats. Dels utgör det svenska jordbrukets andel i hela livs— medelposten endast ca 30 % dvs. ca 10 % av hela den privata konsumtio- nen och dels har prisstegringarna på tjänster från förädling och livsmedels— handel under 1950-talet varit större än för jordbruksprodukter (se vidare kap. VII). Med hänsyn till vad som förut sagts om industrins ökande roll i fram- ställningen av jordbruksprodukter kan här erinras om att löneökningar inom industrin, som ej ryms inom produktivi- tetsökningens ram, kan medföra stigande produktpriser i jordbruket på grund av ökande priser på de produktionsmedel, 3

som jordbruket köper från industrin. I realiteten torde förhållandena därför närmast kunna karakteriseras så, att jordbruket på grund av sin utbudsstruk- tur har ett ogynnsammare utgångsläge än övriga i livsmedelsframställningen deltagande led, när det gäller att få täck- ning för ökande kostnader. Genom sin påtagliga och ofta dramatiska karaktär torde emellertid prisförhandlingarna rö- rande jordbruksprodukter ha spelat en viss psykologisk roll i löneförhandling- arna.

Industrins beroende av jordbruket har förut kortfattat berörts. Mängden indust— riellt framställda produktionsmedel som jordbruket köper har fortlöpande stigit. Totalt har jordbruket i medeltal under 1960-talets början köpt varor och tjäns- ter från andra sektorer för ca 2 400 milj. kr per år, vilket utgör ca 50 0/|) av jord- brukets bruttoomsättning. I den nämnda summan ingår emellertid till betydande del kostnader för importerade varor. Jordbrukets köp av inom landet produ- cerade industrivaror (frånsett köpfoder- medel samt service och reparationskost- nader) torde vara av storleksordningen 800 milj. kr. Denna utveckling har givet- vis medfört, att sysselsättningen i vissa industrier blivit starkt beroende av jord- brukets inköp. Jordbrukssektorns inköp av dessa produkter visar ett visst sam- band med näringens lönsamhetsutveck- ling. Industrisysselsättningens beroende av jordbrukets inköp får dock ej över- skattas. Även om industrins roll i jord- bruksproduktionen fortlöpande ökar, ut- gör berörda industrier endast en rätt liten del av hela industrin. Försäljningen till jordbruket torde sålunda endast ut- göra ett par procent av industrins hela tillverkningsvärde. Beroendet är också

' G. Österberg: En empirisk studie av överflyttningsvinster i Sverige åren 1950— 1960; Nat.ekon. inst., Stockholms universi- tet.

mer kortsiktigt. På längre sikt bör en nedgång i jordbrukets köp för industrin kompenseras genom att andra behov uppstår för de människor, som övergår från jordbruket till andra näringar.

Jordbrukets roll i konjunkturiörlop- pet är numera ganska obetydlig och dess- utom i stort sett helt passiv. Under tidi- gare perioder, då jordbruksproduktionen och den däri sysselsatta arbetskraften utgjorde en mer väsentlig del av natio— nalprodukten resp. av den totala arbets— kraften, var samspelet mellan jordbruket och övriga näringar av väsentligt större betydelse för konjunkturförloppet.

Mellankrigstidens starka konjunktur- svängningar medförde betydande varia- tioner i efterfrågan på jordbruksproduk- ter genom de starka inkomstminskningar för konsumenterna som dessa konjunk- tursvängningar ledde till. 1930-talets jordbrukskris var sålunda resultatet av en kombination av växande produktions- överskott och vikande efterfrågan.

Med den högre levnadsstandard, som nu råder i de flesta industriländer, och med den dämpning av de internationella konjunktursvängningarna, som kommit

till stånd genom en riktigare konjunk- turpolitik, spelar inkomstvariationerna knappast längre någon större roll för efterfrågan på jordbruksprodukter. [ konjunktur-rörelser av den typ, som varit förhärskande under efterkrigstiden. och med det skydd mot inverkan från världs— marknaden, som jord-bruksnäringcn har i de flesta industriländer, blir påverkan på denna näring jämförelsevis ringa. Den väsentligaste effekten blir de tidigare omnämnda variationerna i »suget» efter arbetskraft till andra näringar. Vissa svängningar på världsmarknaden kan också, trots skyddet, göra sig märkbara inom landet, främst genom förändringar i förutsättningarna för att avsätta över- skott på världsmarknaden. Dessa sväng- ningar synes emellertid i -sin turwha ett ganska svagt samband med den allmänna industrikonjunkturen. De svängningar i råvarupriserna och råvaruländernas av- sättningsförhållanden och valutainkoms- ter, som fortfarande följer denna kon- junktur, hänför sig mest till andra rå- varor än livsmedel såsom textilråvaror, metaller, kautschuk m.m.

KAPITEL III

Svenskt jordbruk i internationellt perspektiv

1. Den internationella produktions- och handelsutvecklingen för jordbrukspro- dukter

Världsproduktionen av livsmedel och fodervaror från jordbruket är för när— varande (1965) drygt 60 0/0 större än under förkrigstiden. Produktionen per capita är ca 15 0/0 större. Ett karakteris- tiskt drag i utvecklingen är dock, att det främst är i de redan välförsörjda om- rådena som produktionen per capita sti- git, medan flertalet u-regioner i stort sett legat kvar på den redan låga förkrigs- nivån. Vid en jämförelse mellan tabel- lerna III:] och III:2 finner man, att detta inte beror på att totalproduktionen stagnerat eller ökat mindre inom u-regio- nerna än annorstädes utan på den starka befolkningstillväxten i dessa regioner.

Även inom de stora kontinentala om- rådena finns betydande olikheter. Bland de industrialiserade staterna intar så— lunda Sverige en unik ställning såtill- vida, att jordbruksproduktionen stagne- rat sedan början av 1950-talet med följd att produktionen per capita ständigt sjun- kit. Som jämförelse kan nämnas, att jordbruksproduktionen per capita i Dan- mark vid 1960-talets ingång var omkring en fjärdedel större än under förkrigs- tiden, i Storbritannien ungefär en tredje- del och i EEC-området ca 15 0/0 större.

Det är knappast troligt, att den hittills- varande tendensen i fråga om världspro- duktionens regionala utveckling avse- värt kommer att ändras under överskåd- lig framtid. I de områden, som bildas av västerlandets ekonomiskt avancerade sta- ter, finns onekligen fortfarande stora

Tabell Ill: 1. Den totala jordbruksproduktionen (Index; 1934/38 = 100)

1948/53 1953/58 1958/63 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 (prel.)

Västeuropa 105 126 141 144 144 151 155 155

Därav Sverige 111 106 110 110 114 112 108 115 Östeuropa 106 129 165 163 168 172 165 176 Nordamerika 139 152 168 168 167 171 179 176 Latinamerika 126 149 170 170 173 174 177 180 Afrika 129 148 161 165 161 170 171 175 Mellersta Östern 116 142 167 166 166 177 181 175 Fjärran Östern

(utom Kina) 106 126 145 148 149 151 154 155 Oceanien 112 122 149 149 151 162 166 177 Hela världen

(utom Kina) 116 136 157 158 158 163 166 169

Tabell Ill: 2. Jo"(bruksproduktionen per capita (Index; 1934/38 = 100)

1948/53 1953/58 1958/63 1960/61 1961 ,'62 1962/63 1963,'64 1964/65 (prel.)

Västeuropa 96 110 119 122 119 124 125 124

Därav Sverige 99 91 91 91 94 91 88 93 Östeuropa 110 124 148 146 149 150 145 151 Nordamerika 116 116 118 118 114 116 120 118 Latinamerika 94 97 97 97 96 94 93 93 Afrika 104 108 104 106 101 103 103 103 Mellersta Östern 97 105 109 109 106 110 1 10 105 Fjärran Östern

(utom Kina) 88 94 98 100 99 98 97 96 Oceanien 94 91 98 98 97 103 103 107 Hela världen

(utom Kina) 101 107 113 114 112 114 113 112

Källa: FAO, The State of Food and Agriculture.

produktionsreserver, som relativt lätt sörjningsproblemet att förbli brännande. skulle kunna mobiliseras. Jordbrukets »industrialisering» kan fortsättningsvis väntas även resultera i en starkt stegrad avkastning. En fortsatt produktionsök- ning är också att vänta. Svårigheten att vid den redan höga livsmedelstandarden få lönsam avsättning för produktionsök- ningen håller dock tillbaka denna, sär- skilt som också befolkningstillväxten i dess länder i regel är lägre än annor- städes.

I Östeuropa och främst då Sovjet- unionen har produktionen stigit avsevärt sedan förkrigstiden, framför allt genom uppodling av nya arealer. Men då livs- medelsstandarden i Östeuropa i jäm- förelse med den i Västeuropa varit rela- tivt låg och då en i allmänhet stark folk- ökning i kombination med en snabb industrialisering gett stegrad efterfrågan, har en krissituation helt motsatt den i västerlandet uppstått i form av ett mark- nadsmässigt bristläge. I motsats till vad som gäller för flertalet u-länder är dock i de europeiska öststaterna livsmedels- standarden ur näringsfysiologisk syn- punkt i stort sett tillfredsställande.

I flertalet u-regioner kommer av allt att döma under överskådlig framtid för-

Både energitillförseln, mätt i kalorier, men i ännu högre grad födans kvalita- tiva sammansättning, som brukar anges i mängden animalisk äggvita, är otill- fredsställande. I tabell III:3 återges av FAO gjorda uppskattningar över kon-

Tabell III:3. Konsumtionen per capita i olika områden 1957/59

Kalorier Animalisk Område äggvita, - per dag g per dag

Sverige 2 940 52 EEC-staterna 2 850 41 Europeiska medel-

havsområdet (utom Italien) 2 655 23 Övriga Västeuropa 3 217 47 Nordamerika 3 118 66 Latinamerika (utom

Argentina och Uruguay) 2 300 17 Argentina och

Uruguay 3 100 65 Mellersta Östern och

Afrika 2 400 13 Fjärran Östern

(utom Japan och Kina) 1 980 7 Japan 2 220 16 Oceanien 3 250 62

Källa: FAO, Agricultural Commodities —— Projections for 1970. Rom 1962.

sumtionen per capita i olika områden. I tabellen är bl.a. de europeiska öststater- na samt Kina inte redovisade. Det be- räknas att av världens befolkning mellan 300 och 500 miljoner lider av hunger i den meningen, att kaloritillförseln är för låg och att ytterligare 1 miljard är un- dernärda genom otillfredsställande sam- mansättning av födan, särskilt på grund av brist på animalisk äggvita.

Produktionen per capita säger dock inte allt om försörjningsläget, eftersom hänsyn måste tas även till exporten och importen. Strukturförskjutningar har nämligen ägt rum inom den internatio- nella livsmedelshandeln. Medan importen till u-rcgionerna ständigt stigit, har ex- porten från dem stigit mindre eller av- tagit. Produktionen av och handeln med vete och ris illustrerar påtagligt struk- turförskjutningarna. Medan världspro- duktionen av vete, som har sin tyngd- punkt i Europa och Nordamerika, sedan förkrigstiden ökat med ca 50%, har världsexporten två- till tredubblats; de senaste årens stora amerikanska vete- leveranser har medfört en avsevärd re- duktion av överskottslagren. Som jäm- förelse kan nämnas att risproduktionen, som främst sker i Asien, ökat med ca 60 0/0, medan världsexporten under hela efterkrigstiden inte nått upp till mycket mer än hälften av förkrigstidens export. Det är troligt att den tendens till för- skjutning av exportförmågan till industri- länderna och importbehovet till u-län- derna, som dessa exempel illustrerar, kommer att fortsätta. I varje fall utgör detta en förutsättning för en rikare och jämnare försörjning för världen i dess helhet.

Försörjningen i u-regionerna har så- ledes utvecklats något bättre än vad som framgår av produktionssiffrorna i tabel- lerna 1 och 2. En viss genomsnittlig ökning kan beräknas ha ägt rum i för- hållande till förkrigstiden. Ökningen har

dock huvudsakligen varit kvantitativ, dvs. gällt kaloriförbrukningen. Tillgången på äggvita, särskilt animalisk, har där- emot med några få undantag varit oför- ändrad eller t.o.m. sjunkit. U-regionernas andel av världsimpor- ten är dock alltjämt relativt liten. Om Kina på grund av avsaknaden av tillför- litlig statistik undantas (och naturligtvis Sovjetunionen och övriga europeiska öst- stater, som ju inte brukar betecknas som u-länder), var u-regionernas andel 1960 drygt 30 0/0, medan Västeuropa och Nordamerika med sin långt mindre be- folkning så gott som helt svarade för resten. Västeuropa är det dominerande importområdet med drygt hälften av världsimporten. Dess dominans framträ- der ännu tydligare, om man tar i be- traktande att det svarar för så gott som all nettoimport av animalier. Den export, som sker från västeuropeiska länder, går främst eller med omkring två tredjedelar till andra länder inom området. Världsbandeln med livsmedel och fo- dervaror ökade volymmässigt med ca 50 0/0 från genomsnittet för åren 1948— 52 fram till 1960. För 1963 beräknas uppgången preliminärt till ca 80 0/0. Värdemässigt blev ökningen dock mindre. För 1960 var den ca 30 0/o beroende på prisfall från det relativt höga prisgenom- snittet 1948—52. (Jämfört med förkrigs- tiden blir bilden annorlunda. Volymen ökade med ca 50 0/0, medan värdet mel- lan tre- och fyrdubblades.) Till följd av en kraftig prisuppgång mellan 1962 och 1963 låg värdet sistnämnda är ca 70 0/0 över genomsnittet 1948—52. Därefter har återigen ett prisfall ägt rum, som nu (1965) fört ner priserna till den tidigare låga nivån. Expertens realvärde har ned- gått betydligt till följd av en försämring av jord-bruksprodukternas bytesvärde eller deras köpkraft i förhållande till industrivarorna. År 1965 var sålunda bytesvärdet ca 20 0/0 lägre än femton år

tidigare. Marknadsmässigt tyder detta på att den köpkraftiga efterfrågan på världs- marknaden ej hållit takt med utbudet. Världsmarknadspriserna vid export och import motsvarar emellertid ingen- städes inom de ekonomiskt avancerade länderna de nationella prisnivåerna, som skyddas genom olika regleringssystem. Dessa har givetvis ett politiskt och socialt syfte. nämligen att i görligaste mån ge ett inkomstskydd åt jordbruksbefolk- ningen under den anpassningsproccss som är en följd huvudsakligen av den ekonomiska tillväxten i samhället. (Jfr framställningen i kap. II.) Samtidigt är det ofrånkomligt, att man med regle- ringarna konserverar eller kanske t.o.m. skärper den marknadsmässiga spänning- en med ytterligare utbudstryck på världs- marknaden och ökad olikhet mellan världsmarknadsprisnivån och de natio- nella prisnivåerna som följd. Världs- marknaden blir den »avstjälpningsplats» dit alla länder med hjälp av exportsub- ventioner lyfter ut de överskott, som pressar priserna på deras inhemska marknader och därigenom äventyrar deras egna jordbrukspolitiska målsätt- ningar. Resultatet blir en genomsnittligt mycket låg prisnivå, i allmänhet dålig lönsamhet även för de effektivaste pro- ducenterna men också starka fluktua- tioner i denna nivå. Att finna balansen mellan å ena sidan det av kortsiktiga politiska och sociala motiv betingade stödbehovet och å andra sidan det lång- siktiga kravet att anpassa produktio- nen till marknadens efterfrågeutveckling, detta är så gott som överallt i de utveck- lade länderna ett centralt problem inom jordbrukspolitiken.

Efterfrågeökningen på livsmedel beror av två faktorer, nämligen befolknings- tillväxten och inkomstökningen per ca- pita. Den andel av inkomstökningen som medför ökad efterfrågan på livsmedel kan, som angetts i kapitel II, uttryckas

genom den s.k. inkomstelasticiteten. l ekonomiskt avancerade länder är in- komstelasticiteten för livsmedel som hel- het låg och ofta även befolkningstill- växten, vilket ger låg efterfrågeökning. I u-regionerna däremot är befolknings- tillväxten hög, varierande mellan 1,5 och 3 0/0 per år, och enbart den ställer stora krav på jordbrukets produktionsökning. Kommer så härtill en ekonomisk expan- sion med stigande penninginkomster ökas efterfrågan ytterligare, då inkomstelasti- citeten är hög vid låg levnadsstandard. Bristande valutatillgångar eller önskan att reservera valutatillgångarna för kapi- talvaruimport åstadkommer emellertid, att det latenta köpbehovet i stor ut- sträckning inte kan resultera i faktisk import. I stället blir resultatet inhemsk prisuppgång eller ransonering.

Den globala livsmedelssituationen il- lustreras slående av vissa bedömningar av produktions- och konsumtionsutveck- lingen, som FAO gjort med uppdelning på låg- och höginkomstländer.1 Två alternativa uppskattningar har gjorts. Den ena förutsätter en årlig tillväxt av bruttonationalprodukten för världen i dess helhet (undantagandes Kina och Sovjetunionen) med i genomsnitt 40/0 (4,1 0/0 i låginkomstländerna och 3,9 0/0 i höginkomstländerna), vilket i stort sett motsvarar tendensen under 1950-talet med korrigering för speciella faktorer sådana som återuppbyggnadsarbetct efter kriget. Det andra alternativet förutsätter en årlig tillväxt på i genomsnitt 50/0 (5,2 0/0 i låginkomstländerna och 50/0 1 höginkomstländerna), vilket bl.a. anslu- ter sig till en del nationella planer.

Med utgång från det lägre alternativet beräknas efterfrågan på livsmedel under 1960-talet för världen i dess .helhet stiga med i genomsnitt 2,5 9/0 per år. Detta motsvarar i stort sett produktionstillväx-

1 FAO, Agricultural Commodities Pro- jections for 1970. Rom 1962.

ten under 1950-talet. För höginkomst- länderna är vid det högre alternativet den uppskattade ärliga efterfrågeökning— en fram till 1970 mindre än den procen- tuella produktionsökning som registre- rats under 1950-talet. I låginkomstlän— derna skulle emellertid en sådan efter- l'rägeökning kräva en produktionsökning, som vore nära 25 % större än den nu- varande. Med utgångspunkt frän det högre alternativet skulle i dessa länder kräva-s en produktionsökning av nära 50 0/0. Inför den fördubbling av världs- hel'olkningen som väntas ske redan före detta sekels slut, dvs, på ca 35 år, ger nyssnämnda beräkningar av efterfråge— ökningen under den korta tiden fram till 1970 ändock inte en tillräckligt tydlig bild av världsförsörjningsp-roblemets storlek.

För att fram till sekelskiftet kunna bibehålla nuvarande livsmedelstandard, vilken innebär att två tredjedelar av världsbefolkningen är undernärd, krävs enligt FAO en fördubbling av livsmedels- tillgängarna. För att ge hela världsbe- folkningen en tillfredsställande försörj- ning med livsmedel skulle redan nu livs- medelsproduktionen behöva fördubblas och fram till sekelskiftet behöva bli fyra gånger större än den nuvarande.

2. Jordbruket i det internationella ekonomiska samarbetet

Uppgiften för de internationella ekono- miska samarbetsorgan, som bildats un- der efterkrigstiden, har schematiskt sett varit dels att främja handelsutbytet sta- terna emellan, dels att organisera bi- stånd åt behövande regioner eller länder, till en del i form av rent humanitärt bistånd men främst i form av teknisk och finansiell hjälp för deras ekono- miska uppbyggnad. Dessa två uppgifter är givetvis "ej oberoende av varandra,

även om än den ena och än den andra stått i förgrunden. Vidgade exportmöj- ligheter för u-länderna skulle väsentligt främja deras ekonomiska utveckling. Detta var bl.a. huvudtemat för FN:s världshandelskonferens och blir huvud- uppgiften för den nya handelsorganisa— tion som den ledde till.

För den svenska jordbrukspolitikens utformning är det samarbetsträvanden med syfte att främja handelutbytet som är betydelsefullast, både med hänsyn till landets eget intresse, t.ex. i fråga om den samlade expertens möjligheter, och med hänsyn till de bindningar för den egna jordbrukspolitiken eller andra för- pliktelser som ett deltagande i samarbe- tet kan medföra. De organ det här gäller är främst GATT (General Agreement on Tariffs and Trade, Allmänna tull- och handelsavtalet) samt i viss mån även OECD (Organisation for Economic Co- operation and Development, Organisa- tionen för ekonomiskt samarbete och ut- veckling) och EFTA (European Free Trade Association, Europeiska frihan- delssammanslutningen). Även FN:s nya handelsorganisation kan i detta samman- hang bli av betydelse.

Det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT, uppställer som sina allmänna syften att höja levnadsstandarden, att åstadkomma full sysselsättning, att fullt utnyttja världens naturtillgångar samt att öka, produktionen och varuutbytet. Dessa syften skall främjas genom över- enskommelser om väsentlig nedsättning av tullar och andra handelshinder samt avskaffande av diskriminerande behand- ling i den internationella handeln.

I enlighet härmed tillåter GATT i prin- cip inte något annat skydd för inhemsk produktion än reguljära tullar, vilkas höjd bör vara föremål för förhandlingar och koncessioner vid återkommande tull- förhandlingar. I princip görs ingen åt- skillnad mellan industri- och jordbruks-

produkter. I en del särbestämmelser tas dock hänsyn till de speciella förhållan- den—a på jordbruksområdet. Viktig i detta sammanhang är artikel XI 2 c, som bl.a. ger medlemsländer möjlighet att under vissa betingelser kvantitativt begränsa importen av sådana jordbruks- och fiske- produkter, för vilka produktionsbegrän- sande åtgärder är i kraft i vederbörande land. Av betydelse är vidare avtalets reg- ler beträffande subventioner, som i den ena eller andra formen ingår i de flesta jordbruksregleringar. För rena produ- centsubventioner finns inte något förbud, men en omfattande anmälnings- och kon- sultationsskyldighet gäller. Ej heller för exportsubventioner finns, i den mån de avser »råvaror», något direkt förbud. Dock föreskrivs den begränsningen, att om en medlemsstat tillämpar export- subventioner dessa ej får medföra, att landet erhåller »mer än skälig andel av världsexporten» av råvaran, varvid som grund läggs bl.a. statistiskt material från en representativ basperiod. För andra produkter än »råvaror» gäller dock förbud mot exportsubventioner. Generell möjlighet ges också att vidta motåtgärder i form av särskilda s. k. ut- jämningstullar, dock under villkor att subventioneringen förorsakat eller hotar att förorsaka väsentlig skada.

Reglerna rörande exportsubventioner har blivit anledning till stora motsätt- ningar inom GATT. Starka krafter har varit i rörelse för att införa skärpta be- stämmelser. Även reglerna beträffande kvantitativa importrestriktioner har på senare år börjat ställas på sin spets. Enligt GATT:s artikel XII äger med- lemsland rätt att kvantitativt begränsa importen, då detta är nödvändigt för att skydda betalningsbalansen. I och med att de västeuropeiska länderna under 1950-talet successivt förbättrat sitt va- lutaläge, har emellertid nämnda artikel blivit svårare att åberopa för kvarstå-

ende restriktioner på jordbruksområdet och krav har rests inom GATT på en snar avveckling av dessa. Å andra sidan har också dessa propåer kritiserats som mot- sägelsefulla och orealistiska, varvid man hänvisat till att GATT för vissa med- lemsländer (t.ex. Förenta Staterna och Västtyskland), som länge haft stark be- talningsbalans och likväl ansett sig be- höva skydda jordbruksnäringen genom kvantitativa importrestriktioner, >>legali- serat» förhållandet genom omfattande undantagsmedgivanden på jordbruksom- rådet (s.k. waivers).

Även på annat sätt har diskussionen i jordbruksfrågan under senare tid i viss mån skärpts inom GATT. Anledningen är klagomål från medlemsländer med utpräglade exportintressen för jordbruks- produkter, att GATT-principerna ej fullt tillämpas på jordbruksområdet. Det har därvid framhållits, att även om de pro- tektionistiska åtgärderna ej formellt står i strid med GATT, de likväl är oför- enliga med GATT:s anda och syften. Tendensen härvidlag är alltså en strä- van bort från de legala aspekterna och en formell avtalstolkning mot ett mer praktiskt främjande av avtalets huvud— syften att utveckla den internationella handeln. Ett uttryck för denna strävan var beslutet 1958 om ett program för världshandelns utveckling. Enligt detta skulle ansträngningarna koncentreras till tre kommittéer, varav en, den s.k. Kom- mitté II, skulle undersöka verkningarna på den internationella handeln av med- lemsländernas jordbrukspolitiska åtgär- der. Ett intensivt utrednings- och konsul- tationsarbete har tidvis ägt rum i denna kommitté. Då emellertid kommittéarbe- tet, bl.a. på grund av motsättningar mel- lan agrar- och industriländer, åtminstone temporärt råkade i dödläge, beslöts 1961 att man för viktigare varor skulle inrätta studiegrupper med endast ett mycket be- gränsat antal medlemmar. Avsikten var

att söka komma fram till överenskom- melser om praktiska åtgärder, genom vilka jordbruksprodukterna skulle få till- träde till de nationella importmarkna- derna på fördelaktigare villkor än dittills. Arbetet inleddes i februari 1962 med ett studium av spannmålsproblemen. Denna verksamhet har sedan helt inriktats på att inom ramen för den s.k. Kennedy- rundan (se nedan) åstadkomma världs- omfattande varuavtal. Ytterligare studie- grupper har tillsatts, för kött resp. meje- riprodukter. Arbetet inom dessa grupper har dock ännu (hösten 1965) inte resul- terat i några gemensamma konkreta för- slag till dylika avtal.

I samband med strävan att se inte endast till den formella avtalstolkningen utan även till de praktiska resultaten för den internationella handeln har det alltmer utbredda bruket av rörliga im- portavgifter blivit föremål för skärpt uppmärksamhet inom GATT. Därvid har även Sverige kommit i blickpunkten. Då den svenska jordbrukspolitiken år 1960 examinerades i Kommitté II, begagnade de transoceana exportländerna tillfället att framföra en stark kritik av import- avgiftssystemet som sådant. Detta skedde innan EEC:s regleringsystem, som hu- vudsakligen bygger på rörliga import- avgifter, ännu utformats i detalj. (EEC= European Economic Community, Euro- peiska ekonomiska gemenskapen.) Att sedan just tillkomsten av detta regle- ringssystem bidragit till att skärpa upp- märksamheten inom GATT på import- avgifterna torde vara obestridligt. Hur den gemensamma jordbrukspolitiken i EEC kommer att förlikas med GATT och dess program för världshandelns utveck- ling får under alla omständigheter stor betydelse även för Sveriges förhållande till GATT på jordbruksområdet. En första mer grundlig examinering av EEC:s marknadsregleringar ägde rum på hösten 1962, då de dittills utfärdade för-

ordningarna angående spannmål, fläsk, ägg, fjäderfäkött samt frukt och grön- saker ventilerades i Kommitté II. Senare tillkomna marknadsregleringar, såsom för kött, mejeriprodukter och ris, blev föremål för konsultationer i början av år 1965. Konsultationerna har hittills främst tagit sikte på innebörden av reg- leringarna och de praktiska konsekven- serna härav för andra länder, medan de juridiska frågorna, förenligheten med GATT etc. tills vidare hållits öppna. Redan på ett tidigt stadium har man på svensk sida haft uppmärksamheten riktad på jordbruksproblemen i samband med en svensk GATT—anslutning och nödvändigheten att undvika legal kon- flikt med avtalets regler. I samband med förarbetena till GATT-avtalet hade Sve- rige vissa möjligheter att bevaka sina in- tressen, vilket bl.a. tog sig uttryck i vissa protokollsanteckningar om laglig- heten av olika regleringsåtgärder på jordbruksområdet. När Sverige sedan genom det s.k. Annecyprotokollet 1949 fick sin provisoriska anslutning till GATT, skedde detta under vissa förbe- håll. Man förband sig att tillämpa Del II av avtalet endast i den utsträckning detta ej stod i strid med vid tidpunkten för anslutningen gällande svensk lagstift- ning. Senare har man från svensk sida till organisationen redovisat den gällande nationella lagstiftning, som kan komma att åberopas under förbehållet, och här- vid inbegripit främst den svenska jord- bruksregleringen sådan den utformats på grundval av 1947 års riksdagsbeslut. Ut- vecklingen inom GATT har dock gjort värdet av detta förbehåll svagare både ur legal och framför allt ur praktisk syn- punkt. Ehuru Sverige fram till årsskif- tet 1958/59 liksom flertalet västeurope- iska länder kunde åberopa betalnings- balanssvårigheter som skäl för att upp- rätthålla kvantitativa importregleringar, var en anpassning av jordbrukspolitiken

till GATT-reglerna på längre sikt dock oundviklig. Det avgörande steget i denna riktning togs 1956 vid tillkomsten av det s.k. treårsavtalet (se kap. XII), genom vilket de kvantitativa importregleringarna i mycket stor utsträckning avvecklades. Importen blev i princip fri mot erläg- gande av importavgifter. Då emellertid avgifternas höjd grundades på notering- arna i ett antal västeuropeiska länder, måste till en början den kvantitativa reg- leringen upprätthållas för importen från länder utanför Västeuropa, främst öst- staterna samt Nord-, Mellan- och Syd- amerika. Ansträngningarna efter 1956 att anpassa de svenska regleringarna till GATT har därför främst inriktats på att successivt minska det inslag av diskrimi- nering som funnits kvar inom ramen för importregleringen. Betydande framsteg har gjorts, men vissa diskriminerande importhestämmelser återstår, framför allt på animalieområdet, gentemot ett antal GATT-länder, företrädesvis i den västra hemisfären. Det finns emellertid exempel på att även andra länder, som inte heller längre kan åberopa betal- ningsbalanssvårigheter, tillämpar diskri- minerande importbestämmelser eller på annat sätt upprätthåller importbegräns— ningar av en art som måste anses strida mot GATT-principerna. Organisationen har sedan. länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden. Konsekvenserna för framtiden av GATT-engagemanget för Sveriges vid- kommande beror givetvis i stor utsträck- ning på hur de strävanden inom GATT utvecklas, för vilka tidigare redogjorts. Ännu större betydelse i detta samman- hang kan den s.k. Kennedy-rundankom- ma att få. Enligt det principbeslut som fattats vid ett ministermöte inom GATT skall förhandlingarna uttryckligen även omfatta jordbruksprodukter. Även om metodiken för förhandlingarna i stort sett fastställts och vissa länder planenligt

inkommit med förhandlingserbjudanden har några egentliga förhandlingar ännu inte kommit i gång. Det är en öppen fråga, vilka resultat som kan nås inom ramen för Kennedy-rundan. Från länder med omfattande export av jordbrukspro- dukter — bland dem främst Förenta Staterna — har med skärpa framhållits, att en förutsättning för en uppgörelse på industrisidan är, att reciproka åtaganden kommer till stånd inom jordbrukssek- torn. Härvid har åsyftats bl.a. sänkning av tullar och importavgifter, avskaffande av kvantitativa restriktioner, etablerande av avsättningsgarantier etc. Dessa krav har som väntat i många importländer betecknats som oförenliga med resp. lands nationella jordbrukspolitik. Från EEC:s sida-har hävdats, att förhandling- arna —- vid sidan av ingående av världs- omfattande avtal för vissa produkter _ i första hand bör syfta till att åstad- komma en bindning av det utgående totala jordbruksstödet för resp. produkt. På grund av de motsättningar som visat sig i dessa frågor _ bortsett från det komplicerade läge, som uppstått på grund av den interna »EEC—krisen» sedan sommaren 1965 är det alltjämt ovisst. vilka praktiska resultat som till slut skall kunna uppnås i förhandlingarna inom jordbrukssektorn.

I detta sammanhang torde även böra erinras om den verksamhet som 1964 inletts genom FN:s s.k. uårldshandels- konferens och som närmast tar sikte på utvecklingsländernas problem. Konferen- sens resultat av intresse ur jordbruks- synpunkt avser bl.a. vissa principöver- enskommelser om råvaruarrangemang. rekommendationer om att avstå från höjningar eller att reducera eller av- skaffa handelshinder för produkter av intresse för u-länderna samt vissa insti- tutionella arrangemang, såsom en perio— diskt återkommande världshandelskon- ferens och tillsättande av ett permanent

organ för handelsfrågor (Trade and Development Board) med bl.a. en speciell kommitté för behandling av råvarupro- blemen. Den verksamhet som sålunda inletts bedöms på många håll komma att åtminstone på längre sikt få stor bety- delse för en reglering av de handels- politiska relationerna mellan de indu— strialiserade länderna och utvecklings- länderna. (iATT torde för närvarande vara det internationella samarbetsorgan, som åstadkommer de starkaste handelspoli- tiska bindningarna, Tidigare skulle detta omdöme för jordbrukets vidkommande snarare ha gällt Organisationen för euro- ekonomiskt samarbete, OEEC, främst vad gäller frilistning, begräns- ning av importrestriktioner m.m. Bun- (lenheten av den nationella politiken till följd av medlemskapet i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck- ling, OECD, som efterträtt OEEC, är däremot i varje fall för närvarande mindre. Jordbruket anges visserligen få en mycket viktig roll att spela även inom ramen för OECD:s arbetsprogram, men detta bygger närmast på samverkan samt genom notifikationer och konsulta- tioner rörande medlemsländernas jord- brukspolitik i avsikt att få största möjliga harmtmisering. Ansträngningarna inrik- tas även på att få till stånd förbud mot eller begränsningar av exportsubventio- ner, importrestriktioner Genom beslut av jordbruksministerkommittén i maj 1961 har OECD övertagit vissa ti- digare av OEEC antagna »allmänna prin- ciper för jordbrukspolitiken». Dessa prin- ciper. som skall vara vägledande för arbetet även inom OECD, berör bl.a. målsättningen (vilken bör syfta till att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en i förhållande till den allmänna nivån inom landet rimlig levnadsstandard), struktur- förbättringar, speciellt stöd till småjord— bruk. investeringar och kredit, rationali-

peiskt

m. 111.

sering av marknadsföring, prisstödjande åtgärder och utrikeshandeln. På längre sikt kan måhända OECD också bli av betydelse genom'den hjälp till utveck— lingsländerna, som hör till organisatio- nens huvuduppgifter. Enligt arbetspro- grammet för OECD skall nämligen en av de viktigaste arbetsuppgifterna vara att undersöka, hur överskotten av jordbruks- produkter i vissa länder på bästa sätt kan komma de länder till godo som lider brist på livsmedel, utan att normala han- delskanaler störs.

Även i fråga om Europeiska frihan- delssammanslutningen, EFTA, är bun— denheten i vad gäller jordbrukssektorn jämförelsevis liten, eftersom jordbruks— produkterna —— varmed förstås sådana varor som upptagits i en särskild bilaga till EFTA-fördraget -— i princip undan- tagits från fördragets allmänna bestäm- melser om avveckling av handelshindren. Målsättningen beträffande jordbruket är helt allmänt att, under hänsynstagande till medlemsländernas traditionella jord- brukspolitik, främja handeln med jord— bruksvaror så att de medlemsländer, som i särskilt hög grad är beroende av sin jordbruksexport, får rimliga fördelar av samarbetet. Ett uttryck för denna målsättning är de bilaterala avtal au- gående handeln med jordbruksproduk- ter, som Danmark och Portugal slutit med andra medlemsländer inom EFTA, bl.a. med Sverige. Aktiviteten på jord- bruksområdet inom EF TA har emeller— tid under det senaste året avsevärt inten— sifierats. Sålunda har 1964 resp. 1965 en medlemsländernas handel med jordbruksvaror företagits och me- ningen är att en sådan översyn såsom även förutses i konventionen skall upprepas varj-e år. Härvid har medlems- ländernas jordbrukspolitik examinerats och en bedömning skett av regleringar- nas inverkan i praktiken på handelsut- vecklingen. Särskild uppmärksamhet har översyn av

ägnats faran för oekonomisk överskotts- produktion i vissa medlemsländer. I sam- band härmed har även vissa speciella frågor aktualiserats, såsom önskvärdhe- ten av ett närmare samarbete för att neutralisera skadeverkningarna av sub- ventionerad export från tredje länder. En annan viktig uppgift för EFTA på jordbruksområdet har varit att söka komma till rätta med exportsubventions- frågan inom sammanslutningen. Verk- samheten har här inriktats på att kon- kretisera konventionens avsikt att etab- lera regler för ett successivt avskaffande av exportsubventionering som skadar andra medlemsländer.

I och med att de västeuropeiska valu- torna blivit konvertibla och handeln gradvis liberaliserats, har det tidigare systemet med bilaterala kontingenter för det internationella varuutbytet minskat i betydelse. På grund av de särskilda förhållanden som kännetecknat jordbru- ket har dock utvecklingen från kontin— genter-ing ofta gått betydligt långsam- mare inom denna sektor än inom andra näringsgrenar. Mot bakgrunden av det importregleringssystem, som infördes i Sverige 1956, blev det naturligt att man från svensk sida i fortsättningen sökte undvika kontingentåtaganden. I full ut- sträckning har detta lyckats gentemot länder från vilka importen formellt och reellt varit fri, dvs. i regel de 5. k. OEEC- länderna. Vad avser handeln med de öst- europeiska staterna, som alltjämt är bi- lateralt reglerad, har avtalskontingenter i viss utsträckning bibehållits. Kontin- genterna har dock inte inneburit något köpåtagande från svensk sida utan en- dast en utfästelse, att myndigheterna på ansökan av importörer skall utställa licenser upp till den kvantitet eller det värde som kontingenten omfattar, Det kan tilläggas, att importen från öststa- terna fr.o.m. den 1 oktober 1965 i viss utsträckning frilistats men att detta en-

dast i begränsad omfattning avser jord- bruksreglerade varor.

Då ett flertal länder alltjämt tillämpar kvotering av importen av jordbruks- varor, har det å andra sidan varit ett svenskt intresse att främja jordbruks- exporten genom att söka få avtalskon— tingenter inskrivna i varuutbytesavtalen eller åtminstone vissa utfästelser om icke diskriminerande behandling. Särskilt vik— tig i detta sammanhang har varit han- deln med Västtyskland, och kontingen- ter har här tillämpats för en rad pro— dukter, bl. &. spannmål, fläsk och slakt- svin samt mejeriprodukter. Sedan EECzs marknadsförordningar för vissa jord- bruksprodukter trätt i kraft under 1962 och 1964, är det emellertid inte längre realistiskt att räkna med sådana separata handelsuppgörelser med Västtyskland eller annat land inom EEC. Även vid export av jordbruksprodukter till öststa- terna, t.ex. Östtyskland, har systemet med kontingenter haft viss betydelse. Trots att sådana kontingenter inte inneburit köpåtagande för importländerna, torde. kontingenternas blotta existens ha spelat viss roll, då vederbörande myndighet gjort upp sina försörjnings- och import- planer.

Inom biståndsverksamheten är FN:s livsmedels— och jordbruksorganisri- tion FAO (Food and Agriculture Organi- sation) det främsta organet i vad gäller jordbruket, även om också OECD efter ombildningen från tidigare OEEC tagit upp hjälpen till utvecklingsländerna som en huvuduppgift. Åtminstone indirekt skulle biståndsverksamheten kunna få stor betydelse även för jordbrukspoliti- kens utformning, om nämligen de natio— nella regleringssystemen kunde uppmju- kas. Eftersom dessa system i stor ut- sträckning har sin grund i bristande balans på världsmarknaden mellan köp— kraftig efterfrågan och tillgång, skulle förutsättningen för sådana indirekta

verkningar vara, att hjälpverksamheten bedrevs i så stor skala och under sådana former, att bättre balans uppstod. Bi- stånd i form av direkta livsmedelssänd- ningar har dock hittills bedrivits huvud- sakligast på bilateral basis, främst av Förenta Staterna. Ett första steg att få dylika sändningar även multilateralt or- ganiserade togs 1961 genom att en inter- nationell livsm—edelsfond, som skulle dis— ponera 100 milj. dollar under en treårig försöksperiod, inrättades på initiativ av FN och FAO. Sverige bidrog därvid med sammanlagt 2 milj, doll-ar (»XVorld Food Program»). I december 1965 beslöts en förlängning av World Food Program och en utvidgning av bidragen av 275 milj. dollar åren 1966—68.

3. Jordbruket inom EEC2

A. Huvuddragen i EEC:s jordbrukspolitik3 Enligt artikel 38 i EEC-stadgan (det s. k. Rom—fördraget) skall den gemensamma marknaden omfatta även jordbruket och handeln med jordbruksvaror. Med jord— bruksvaror förstås enligt stadgan för- utom jordens och boskapsskötselns även fiskets produkter ävensom förädlade varor i första bearbetningsledet, som har direkt samband med dessa produkter. I bilaga II till fördraget specificeras de varor, som skall räknas till jordbruks- produkter.

Den allmänna målsättningen presen- teras i artikel 39: 1, där det heter att den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha till syfte:

a) att öka produktiviteten inom jordbru- ket genom att främja det tekniska framåtskridandet, genom att ratio- nellt utveckla jordbruksproduktionen ävensom att på bästa möjliga sätt ut- nyttja produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, ”b) att på så sätt tillförsäkra jordbruks- befolkningen en skälig4 levnadsstan-

dard, särskilt genom att öka medel- inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,

e) att stabilisera marknaderna, (1) att trygga livsmedelsförsörjningen,

e) att tillförsäkra konsumenterna till- försel till skäliga priser.

Man kan här lägga märke till att in- nebörden av »skälig levnadsstandard» ej är närmare preciserad såsom i den svenska jordbrukspolitiska målsättningen genom anknytning till inkomsutveck- lingen hos någon jämförbar samhälls- grupp (jfr kap. XII). Av intresse i sam- manhanget är dock vissa uttalanden av kommissionen i den s.k. reviderade Mansholt-planen av den 30 juni 1960. Enligt dessa uttalanden ser man inom kommissionen jordbrukspolitiken som ett medel att närma arbets- och levnads- villkoren inom familjejordbruket till dem som gäller för andra jämförbara grupper. Familjejordbruket definieras som ett jordbruk, vilket sysselsätter ät- minstone en till två heltidsarbetande.

Ett centralt medel, när det gäller att förverkliga Rom-fördragets allmänna målsättningar, är det system av mark- nadsregleringar för olika jordbrukspro— dukter som utarbetats och som bl.a. har till syfte att bereda vägen för och sedan vidmakthålla en gemensam prisnivå för dessa produkter. De första marknadsreg- leringarna (avseende spannmål, fläsk,

? Det bör observeras, att kapitlet avslu- tades hösten 1965. Sakuppgifterna i fram- ställningen kan förmodas på en del punkter bli snabbt föråldrade. Problematiken torde däremot vara av mer varaktigt intresse.

3 Se vidare jordbruksavsnitten i de redo- görelser för och utredningar om Rom-för- draget, som publicerats genom handels- departementet: Europeiska ekonomiska ge- menskapen, del I—IV, Sthlm 1962—1964. 4 Det är omtvistat, huruvida ordet »skälig» bäst återger franska grundtextens » équitable» . »Rättvis» eller >billig» (det senare ordet i en numera rätt sällan använd betydelse) utgör en mer ordagrann översättning.

ägg, fjäderfäkött, frukt och grönsaker samt vin) trädde i kraft sommaren 1962. Ytterligare regleringar (avseende nötkött, mejeriprodukter och ris) har trätt i till- lämpning hösten 1964. Härefter återstår ännu några planerade regleringar (bl.a. för socker, fettvaror och potatis). Senast 1 januari 1970 skall enligt hittillsvarande beslut den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter vara fullt genom- förd. För vissa produkter, nämligen spannmål, fläsk, ägg och fjäderfä, har man enats om att påskynda förverkli- gandet av den gemensamma marknaden till den 1 juli 1967. Det bör anmärkas, att ikraftträdandet av de angivna mark- nadsregleringarna inte innebär, att för hela marknaden gemensamma priser ännu genomförts. Det viktigaste steget mot förverkligandet av gemensamma pri- ser togs emellertid genom den överens- kommelse som i december 1964 träffa- des om spannmålspriserna.

Jordbruksregleringen inom EEC kan karakteriseras som en form av »högpris- linje». Man syftar alltså till att för fler- talet centrala jordbruksprodukter gradvis etablera en på grundval av bl.a. produk- tionskostnadsberäkningar fastställd ge- mensam partihandelsprisnivå, som för- utskickas komma att ligga över världs- marknadsprisnivån. Detta utesluter inte, att generella produktsubventioner i vissa fall kan få förekomma, men använd- ningen härav torde bli mycket begrän- sad. Som exempel må nämnas, att mejerireglementet förutser möjligheten av nationella subventioner för att upp- rätthålla riktpriset på mjölk, dock en- dast under övergångstiden. Enligt för- slaget till fettrcglemente kan även pro- ducenterna av oljeväxtfröer vid behov erhålla ett direkt stöd, detta i syfte att upprätthålla de inom Gemenskapen odla- de fröernas konkurrenskraft gentemot substituerbara produkter från tredje län- der.

Medlet att upprätthålla den prisnivån är i främsta rummet rörliga importavgifter och i vissa fall tullar. Mot medlemsland avvecklas avgifterna respektive tullarna successivt under över- gångstiden, samtidigt som avgiftsnivå- crna (tullnivåerna) utåt mot tredje land harmoniseras och den gemensamma pris-

!) ög re

nivån uppnås.

För spannmål skall avgifterna avpassas så, att ett bestämt partihandelspris. kallat basriktpris (avseende (len 1 juli), upp- nås inom det största behovsområdet. Nämnda riktpris fastställs varje år före höstsådden och med avseende på en viss standardkvalitet. Vid bestämmandet av im- portavgifterna utgår man från ett likaledes årligen bestämt s.k. tröskelpris i im- portlandet. Vid import från tredje land blir avgiften lika med skillnaden mellan det cif— pris som baseras på det lägsta världsmark- nadspriset och tröskelpriset. vid import från annat medlemsland under övergångstiden skillnaden mellan produktpriset i export- landet (fritt gränsen) och tröskelpriset. I senare fallet görs dock ett under övergångs— perioden växande avdrag i syfte att rgrad— vis och regelmässigt utveckla handeln fram till etablerandet av en gemensam mark- nad». Avdraget ger en särskild preferens åt exporterande medlemsland.

Tröskelpriset fastställs så, att försäljnings- priset för den importerade varan på den marknad, där det största behovet förelig- ger, inte understiger riktpriset. I syfte att ytterligare garantera de inhemska produ- centerna avsättning till priser som nära ansluter sig till riktpriset finns ett inter- ventionspris, som skall ligga 5—100/0 under riktpriset och till vilket vederbörande marknadsorgan är skyldiga att inlösa av producenterna offererad spannmål av in— hemskt ursprung.

I slutstadiet skall endast ett gemensamt basriktpris för hela Gemenskapen tillämpas, liksom ett enda tröskelpris, en enda import- hamn för bestämmande av cif—priserna samt givetvis också en och samma importavgift.

Avgifterna för vissa bearbetade produk- ter, där spannmål ingår, grundas dels på ett rörligt element som står i relation till avgifterna för basprodukterna och dels på ett fast element som syftar till att skydda förädlingsindustrierna.

Liknande bestämmelser som för spann- mål med basrikt-, tröskel- och interventions- priser samt importavgifter har föreslagits för socker. Även regleringen för mejeripro- dukter har stora likheter härmed. Bl.a. in- kluderar systemet särskilda interventions- priser för färskt smör.

För animalieprodukterna fläsk, ägg och fjäder/ä fastställs inte något partihandels- pris (riktpris), som skall uppnås genom regleringsmekanismen. En gemensam pris- nivå förutsätts dock även här successivt komma till stånd, främst beroende på en harmonisering av foderpriserna. För fläsk, ägg och fjäderfä eller de produkter härav som ingår i respektive reglering utgörs skyddet av en importavgift. Denna konstrue— ras dels med hänsyn till skillnader i pro- duktionskostnader sammanhängande med olika fodersädspriser och dels med hänsyn till olika marknadspriser inom medlemslän- derna på ifrågavarande animalieprodukter under en viss jämförelseperiod. Härtill kommer vid import från tredje land ett fast belopp, som successivt höjs från -— under systemets första år —— 12% av det pris, som i genomsnitt betalats i Gemenskapen under det föregående året vid import från tredje land, till i slutstadiet 70/0. Avgifterna gent- emot medlemsland avvecklas cfter hand. Här förutsätts också, att ett enhetligt foder- sädspris så småningom skall förverkligas. I slutstadiet återstår alltså en för hela om- rådet enhetlig importavgift utåt, bestående —— förutom av det fasta beloppet på 7 0/o —— av ett rörligt element motsvarande den skill- nad i produktionskostnad, som har sin grund i annat och lägre fodersädspris på världsmarknaden än. inom Gemenskapen. Som ytterligare medel att skydda den in- hemska prisnivån och undvika marknads- rubbningar fastställs s.k. slusspriser. Dessa är ett slags minimipriser, under vilka import ej får ske. Sjunker importpriset un- der det fastställda slusspriset, skall skill— naden korrigeras genom erforderlig höjning av importskyddet.

Den nya marknadsregleringen för nötkött skiljer sig i flera avseenden från övriga regleringar på animalieområdet. Gränsskyd- det utgörs här inte av rörliga importavgifter utan av tullar —— som i vissa fall dock kom- pletteras av avgifter. Tullarna avvecklas successivt i den interna handeln. Slusspriser förekommer inte men väl interventionspri- ser och vidare s.k. orienteringspri- ser,vvilka senare har betydelse för faststäl-

lande av nämnda extra avgifter. Oriente- ringspriserna i de olika länderna skall årli— gen närmas varandra så, att det i slutske- det blir ett gemensamt pris.

Enligt förslaget till marknadsreglering för vegetabiliska och marina fetter (animaliska fetter och oljor sorterar under fläsk- och köttregleringarna) skall för olivolja rörliga importavgifter uttas, medan för övriga pro- dukter den gemensamma tulltariffen skall tillämpas. En jämfört med övriga mark- nadsregleringar ny bestämmelse i förslaget är att s.k. målpriser fastställs för olivolja samt för inom Gemenskapen odlade olje- växtfröer (raps-, rybs- och solrosfrö). För- slaget innehåller en i övriga marknadsreg- leringar inte förekommande bestämmelse om direkt stöd till producenterna i syfte att garantera dem målpriset. En särskild fett- avgift, motsvarande (len svenska reglerings— avgiften, skall uttas på inhemska eller im- porterade produkter avsedda för livsmedels- industrin.

Ett viktigt steg mot förverkligandet av den gemensamma jordbrukspolitiken togs som tidigare nämnts i och med den överenskommelse, som nåddes i decem- ber 1964 om gemensamma Spannmåls- priser den 1 juli 1967, alltså före över- gängstidens slut. (Samtidigt beslöts att jordbrukarna i Västtyskland, Italien och Luxemburg, för vilka prisöverenskom- melsen medför ett inkomstbortfall, skall erhålla kompensation för detta ur den gemensamma orienterings- och garanti, fonden.) Spannmålsprisernas nyckelställ- ning generellt sett beror på att priserna på brödsäd och fodersäd i hög grad är bestämmande för prisnivånpå jordbruks— produkterna över- huvud. Brödsädspriser- na och priserna på andr-a handelsväxter måste fastställas under hänsynstagande till att de konkurrerar med varandra i produktionsprogrammet. Fodersädspri- serna är av omedelbar betydelse för pro- duktionen av främst fläsk och ägg och utgör ett medel att styra produktionen av dessa. Genom att storleken av gräns- skyddet för fläsk, ägg och fjäderfä i betydande utsträckning bestäms av foder—

åtgång och fodcrpris föreligger ett direkt samband mellan fodersäds- och animalie- priserna.

Jämför man regleringssystemet i EEC med det svenska finner man, att EEC- systemet syftar till en fast produktpris- nivå och att medlet härför är rörliga import-avgifter, som ändras allt efter va- riationerna i världsmarknadspriserna, medan i det svenska regleringssystemet importavgifterna i stor utsträckning är fasta och produktprisnivån varierar inom ramen för prisgrånserna. Vidare saknas i EEC:s regleringssystem sådana kriterier för ändring av importavgifterna, som motsvarar treprocentregeln i det svenska sexårsavtalet (se kap. XII). Ej heller finns någon motsvarighet till inkomst- regeln. Det förutsätts emellertid, att pri- serna frän tid till annan skall omprövas. Detta gäller även de spannmålspriser för 1967, som fastställdes i december 1964.

För att möjliggöra export till tredje land till världsmarknadspris kan inom EEC exportsubventioner (»restitution») utgå. Medel härför liksom till intervene- ring genom stödköp på den gemensamma marknaden erhålls ur den nyssnämnda orienterings- och garantifonden (i fort— sättningen benämnd »agrarfonden»). Bi- drag till täckande av dylika kostnader får medlemsländerna redan under över- gångstiden och då i en successivt ökan- de utsträckning. Såsom maximal bas för beräkning av bidrag gäller den subsidie- ring som tillämpats i det medlemsland som har de Iägsta subsidierna. I slut- stadiet då en gemensam prisnivå etablerats skall fonden svara för de totala kostnaderna för subventioneringen (liksom för interventioner). Fonden fi- nansieras med bidrag från medlemssta- terna dels enligt fördelningsgrunderna i artikel 200: 1 av Rom-fördraget och dels på grundval av varje medlemslands nettoimport från tredje land av mark- nadsreglerade produkter. Fördelnings-

grundcrna för finansieringen har hittills fastställts endast för de tre första över- gångsåren.

I den svenska jordbruksregleringen får jordbrukarna i viss mån bidra till even- tuellt erforderligt exportstöd. Dessa bi- drag inkluderas dock inte i målsättning- cns jämförelseinkomster (jfr kap. XII). Inom EEC däremot har man som ovan framhållits förutsatt, att exportsubven- tionering i slutstadiet i full utsträckning skall ske med medel ur agrarfonden.

De marknadsregleringar, beslutade eller endast föreslagna, för vilka här en schematisk översikt lämnats, utgör det centrala innehållet i EEC:s jordbruks- politik. Av kommissionen har emellertid understrukits, att man kan lägga fyra huvudaspekter på jordbrukspolitiken, nämligen struktur-, marknads—, handels- och socialpolitiska, och att alla dessa griper in i varandra. I fråga om åtgär- der av mer direkt socialpolitisk karak- tär kan hänvisas till artikel 42 i Rom- fördraget om hjälpåtgärder, som minis- terrådet må medge »till skydd för jord- bruk, som är missgynnade genom struk- turella eller naturbetingade omständig- heter». Följande uttalande av kommis- sionen må också citeras:

Även om den gemensamma jordbruks- politiken syftar till att höja de individuella inkomsterna för dem som arbetar i jord- bruket, kan genomförandet av den gemen— samma politiken få till följd, att i vissa regioner eller för vissa typer av jordbruk särskilda problem uppkommer vad beträf- far upprätthållandet av levnadsstandarden för den aktiva jordbruksbefolkningen. När sociala överväganden motiverar detta, eller om varaktigheten av omvandlingsoperatio- ner eller strukturförbättringar gör det nöd- vändigt, kan särskilda stödåtgärder, under vissa villkor, visa sig nödvändiga för att upprätthålla inkomsterna för regionerna eller jordbruken i fråga.

Strukturpolitiken syftar givetvis till att åstadkomma bättre betingelser för en

rationell jordbruksproduktion. Enligt ut- talande av kommissionen måste struk- turpolitiken bl. a. bidra till att reducera och utjämna jordbrukets produktions- kostnader inom unionen och till att åstadkomma en rationell anpassning av produktionen till marknadstendenserna.

Bidrag till strukturförbättringsprogram skall under vissa villkor kunna erhållas ur den s.k. Europeiska sociala fonden. Likaså skall agrarfonden till en del an- lvändas härför, nämligen för åtgärder som syftar till” förbättring av produk- tionsvillkoren, anpassning och oriente- ring av produktionen och marknads- föring samt till främjande av avsätt— ningen av jordbruksprodukter. För ett visst projekt fåradet anslag som beviljas ur fonden inte överstiga 25 0/o av de totala kostnaderna härför. Strukturpoli- tiska åtgärder är också i fortsättningen avsedda att bli i främsta rummet en nationell angelägenhet, även om man kan förvänta aktiv medverkan från Ge- menskapens organ, särskilt när det gäller att stimulera och koordinera insatserna.

Den omständigheten, att strukturpoli- tiken alljämt i främsta rummet blir en nationell angelägenhet, medan prispoli- tiken blir en överstatlig, kan förväntas stimulera till betydande nationella in- satser. Det är inom strukturpolitiken man har »frihet i konkurrensen» att skapa gynnsamma betingelser för det egna jordbruket. I princip tillåtna och fullt förenliga med Rom-fördraget synes här.. också statliga bidrag vara. I prak-,,

tiken måste det dock vara svårt att dra ' en exakt gräns mellan dylika bidrag och sådana produktionsförbilligande subven- tioner, somvkan anses »snedvrida han- deln» och alltså stå i strid med den ge-" mensamma marknadens idé. En hel- del möjligheter till olika tolkningar lämnas således. I kommissionen började man 1962 att göra upp ett, fullständigt inven- tarium över inom medlemsländerna re- 4

dan förekommande subventioner på pro- duktionssidan. Arbetet härmed pågår fortfarande (hösten 1965). Avsikten är, att rådet på grundval av materialet skall kunna ta ställning till vilka subventioner som skall medges i fortsättningen och kunna tillämpas på ett ur den gemen- samma marknadens synpunkt icke dis- kriminerande sätt. '

Som understrukits av kommissionen bildar givetvis de olika grenarna av jord- brukspolitiken en integrerad helhet. I detta sammanhang kan också nämnas en rapport, som på uppdrag av kommissio— nens vicepresident, S. L. Mansholt, och tyske jordbruksministern, W. Schwarz, utarbetats av åtta professorer och fram- lagts 1962. Uppdraget gällde att belysa konsekvenserna i inkomsthänseende för det tyska jordbruket vid en eventuell an- passning av den tyska producentpris- nivån till det lägre genomsnittet för hela EEC-området. I rapporten görs vissa rekommendationer om olika samhälle- liga insatser för att underlätta anpass- ningen och motverka ekonomiskt be- tungande återverkningar för enskilda in- divider. Dessa rekommenderade insatser är dels av utpräglat strukturpolitisk karaktär, t.ex. hjälp att åstadkomma lämpliga investeringar, och dels _j sär— skilt för den äldre arbetskraften —- av mer ren-odlat socialpolitisk karaktär.

Någon ställning till rapporten har dock aldrig officiellt tagits.

B. Produktlons- och konsumtionstendenser inom EEC

Försörjningsutvecklingen inom EEC är av intresse även för de utomstående län- der som exporterar jordbruksprodukter till medlemsländernad tabell Ilh'å redo- visas självförsörjningsgraden inom EEC för olika jordbruksprodukter'lEOch i ta- "bell III:5 självförsörjningsgraden län- dervis. Det har varit svårt att få fram jämförliga uppgifter för förkrigstiden.

Tabell Ill:4. Självförsörjningsgraden för olika jordbruksprodukter inom EEC

Genom- Varuslag igälil/tsts— 1962/63

1959 /60 Vete 93 1 08 Foderspannmål 78 75 Potatis 1 00 1 00 Socker (raffinerat) 98 86 Nöt— och kalvkött 92 93 Fläsk 96 1 01 Smör 1 01 99 Ost 1 00 99 Ägg 90 95

Källa: Jordbruksstatistik från EEC:s statistiska byrå.

Självförsörjningsgraden har emellertid otvivelaktigt ökat under senare år. Den torde för mitten av 1960-ta1et kunna uppskattas till totalt sett 90 år 95 0/0. En- dast i Västtyskland har den sjunkit sedan för-krigstiden, vilket hänger samman med de stora flyktingströmmarna öster ifrån. — Det bör anmärkas, att eftersom upp- gifterna i tabellen avser enstaka år kan de ha påverkats av onormala skördeför- hällanden och därför mindre väl avspeg- la mormala» förhållanden.

Skulle EFTA-staterna anslutas till Ge- menskapen, sjunker självförsörjningen något för vete och foderspannmål. Det- samma gäller i fråga om kött. För smör förvandlas den nuvarande fullständiga

självförsörjningen till ett underskott, medan den för fläsk bibehålls praktiskt taget oförändrad. Däremot inträffar för ägg en viss ökning av självförsörjnings- graden. Allt detta gäller, om nuvarande produktionsstruktur inom de enskilda länderna bibehålls, en förutsättning som naturligtvis är mycket osäker.

Bedömningarna i fråga om produk- tions- och konsumtionsutvecklingen un- der de närmaste åren går allmänt ut på en fortsatt ökning av självförsörjnings- graden. Sådana bedömningar måste dock tas med stor försiktighet och kan aldrig bli annat än räkneexempel, som visar tendenser under vissa bestämda förut- sättningar. Tillkomsten av EEC:s egen enhetliga jordbrukspolitik påverkar na- turligtvis utvecklingen. Kommer den in- dustriella expansionen, såsom ofta för- modas, att ge en extra stimulans till pro- duktionsökning, särskilt i Frankrike, som har de flesta outnyttjade resurserna? Eller kommer den tack vare hela den gemensamma marknadens tillkomst att få en sådan styrka och medföra en sådan sugning av arbetskraft från jordbruket, att produktivitetsökningen där huvud- sakligast äger rum genom minskad arbetsvolym och mindre genom ökad totalproduktion, alltså i stil med vad som skett i Sverige sedan början av 1950- talet? Att ge ett bestämt svar på dessa

Tabell Ill: 5. Självförsörjningsgraden ländervis i EEC för vissa jordbruksprodukter

Väst- . . Neder— Belgien- Hela tyskland Frankrike Italien länderna Luxemburg EEC Varuslag

1960/ 1962] 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 61 63 61 63 61 63 61 63 61 63 61 63 Vete 82 77 116 139 75 104 41 49 70 78 89 108 Fodersäd 85 79 124 110 64 52 31 37 45 48 82 75 Socker 107 76 178 101 82 78 135 80 149 110 126 86 Nötkött 85 90 109 107 75 67 106 108 95 95 95 93 Fläsk 93 96 95 99 102 85 162 156 106 109 99 101

Källa: Jordbruksstatistik från EEC:s statistiska byrå.

frågor låter sig inte göra. Båda delarna är för övrigt möjligt samtidigt. Medan i länder och områden med en ekonomisk struktur liknande Sveriges —— de nord- västra delarna av EEC en parallell till den svenska utvecklingen inte är osannolik, förefaller det tills vidare rim- ligast att räkna med att omflyttningen av folk från jordbruket till andra nä- ringar inom övriga delar av EEC inte får någon produktionshämmande effekt. En annan »osäkerhetsfaktor» både på tillgångs- och efterfrågesidan är vad som kan bli följden av ett samgående med EFTA och då särskilt en anslutning av den engelska marknaden. På tillgångs- sidan gäller frågan vilka möjligheter samväldesexporten kommer att få, på efterfrågesidan vilka konsekvenserna blir på den engelska hemmamarknaden vid en Övergång till EEC:s prisreglerings- system. I Storbritannien tillämpas för viktigare jordbruksprodukter det s.k. lågprissystemet, dvs. hemmamarknads- priserna i konsumentledet får bestäm- mas av världsmarknaden, medan produ- centerna erhåller tillskott av statsmedel. En övergång till det kontinentala hög- prissystemet skulle —- särskilt för det priskänsliga smöret medföra en pris- höjning och därmed även en efterfråge- minskning på den brittiska marknaden. I tabell Ill: 6: a—c återges uppskatt- ningar av produktions- och konsum- tionsstorleken år 19705 Det lägre alter- nativet förutsätter en ärlig tillväxt av bruttonationalprodukten på i genomsnitt 3,9 0/0, det högre alternativet en årlig till- växt på i genomsnitt 5 0/0. Med tanke på de stora svårigheter som möter en fram- skrivning särskilt av produktionsutveck- lingen bör än en gång osäkerheten under- strykas. Siffrorna avser endast att ange tendenser mot bakgrunden av vissa be- stämda förutsättningar. (Se även not 5.) För spannmål förutses som synes, att underskottet på vete inom EEC förvand-

las till ett överskott vid 1970-talets ingång, medan däremot underskottet på fodersäd ökar. Produktionsprognosen bygger på förutsättningen, att den be- sådda arealen blir densamma under 1960-talet som i slutet av 1950-talet men att arealavkastningen fortsätter att stiga.

Sockerproduktionen täcker redan nu i stort sett konsumtionen. Genom ökad avkastning väntas produktionen kunna hålla takt med konsumtionen på en nivå något över den fulla självförsörjningen. Den förväntade produktionsökningen är dock mindre än vad som motsvarar hit- tillsvarande tendens. Produktionsprogno- sen har nämligen gjorts mot bakgrunden av de inom EEC aviserade förslagen att söka motverka uppkomsten av svårsålda exportöverskott.

Efterfrågan på kött har även i hög- inkomstländerna en relativt stor inkomst- elasticitet, och konsumtionen per capita stiger alltjämt med realinkomsten. Även med avsevärt ökande produktion väntas därför underskottet bestå inte endast för EEC utan för Västeuropa som helhet. För fläsk och f jäderfäkött kan dock en produktionsökning åstadkommas betyd- ligt lättare än för nötkött och leda till marknadsrubbningar.

Att göra en bedömning av produktions- och konsumtionsutvecklingen för mjölk och mejeriprodukter erbjuder särskilt stora vanskligheter. Den i tabellen åter- givna prognosen bygger på tidigare produktionstendenser och förutsätter vi- dare oförändrade prisförhållanden. Den illustrerar vilka marknadssvårigheter som vid dessa förutsättningar kan inträffa. Inom EEC uppstår ett överskott på mer

5 Uppgifterna för 1970 utgör framskriv- ningar av prognoser för 1965. Redan nu ser man, att folkökningen går snabbare än väntat. Vid tidpunkten för sättningen av detta betänkande (hösten 1965) pågick över- syn av i tabell III:6 redovisade prognoser. Resultatet av denna översyn var då ännu inte offentliggjort.

Tabell lIl: 6. Varubalansen inom EEC-staterna m.fl. länder (Milj. ton; + överskott, —underskott)

&) Spannmål och socker-

Genomsnitt 1957/59 Antaganden för 1970 _ Lågalternativ Högalternativ ' Pro- Kon— - Pro- Kon- ' Pro— ' Kon— duk— sum— Balans duk- » sum- :Balans duk- sum- Balans tion tion tion tion tion tion Vete 24,9, 26,8 —1,9 31,2 28,6 +2,6 31,2 28,8 + 2,4 Fodersäd 25,6 33,0 +7,4 33,7 43,6 —9,9 33,7 . 44,9 —11,2 Summa —9,3 —7,3 — 8,8 Socker 5,02 4,96 +0,061 6,43 6,23 +0,20 6,60 6,40 + 0,20

1 En viss nettoimport förekom som emellertid uppvägdes av en något större lagerökning.

b) Kött och fläsk (slaktad vikt)1

, 'v

Genomsnitt 1957/59 Antaganden för 1970 Lågalternativ Högalternativ

Pro— Kon- Pro- Kon- Balans Pro- Kon- Balans duk- sum- Balans duk- sum- duk- sum- tion tion , tion tion tion tion EEC 7,11 7,36 —0,25 . 10,30 . 10,38 —0,08 10,52 10,97 ——0,45 Storbritannien 1,86 3,38 — 1,52 2,23 3,89 —— 1,66 2,27 4,25 1,98

ÖVriga

Västeuropa 3,46 2,69 +0,77 4,57 3,61 +0,96 4,81 3,82 +0,99 Summa ( ! —1,00| | | —o,7s | | | —1,44

* Omfattar nöt- och kalvkött, fläsk, får- och lamm- samt fjäderfäkött.

c) , Mejeriprodukter)(omräknade'till-mjölk)

' Genomsnitt 1956/60 Antaganden för 1970 (jfr texten) . Produk- Använd- Balans Produk- Använd- Balans ' 'tion ”ning tion ning EEC 58,2 56,4 + 1,8 77,5 68,9 + 8,6 Andra europeiska . länder1 45,2 50,0 —4,4 54,8 57,8 —3,1 Summa + 2,6 | + 5,5

rike.

, .

Källa: FAO,-Agricultural Commodities — Projections for 1970, Rom 1962.

1 Omfattar Danmark, England, Finland, Irland, Norge, Polen, Schweiz, Sverige och Öster-

än 10 0/0. För Västeuropa som helhet förvandlas det nuvarande underskottet till ett överskott.

Jämsides med dessa bedömningar av produktions- och konsumtionsutveckling- en inom EEC och Västeuropa kan det vara skäl att erinra sig motsvarande, som FAO gjort för världen i dess helhet med uppdelning på låg- och höginkomstlän- der och som tidigare anförts. I låg- inkomstländerna skulle det redan vid det lägre av de alternativ som utförts krävas en produktionsökning betydligt större än den nuvarande för att täcka den väntade efterfrågeökningen.

4. Konsekvenser för svenkt jordbruk av EEC:s tillkomst Den gemensamma markhadens tillkomst har konsekvenser för svenskt jordbruk, oavsett om Sverige anknyts eller ej. Med anknytning förstås här närmast en asso-

ciering, som innebär att jordbruket inord- nas i den gemensamma marknadsregle-- ringen. Det är också klart, att konsekveni serna av en sådan anknytning blir be- roende av innehållet i det avtal, genom vilket denna kommer ',till stånd. Kon- sekvenserna av EEC:s tillkomst framstår emellertid klarast, om man utgår från dels en situation där jordbruket kommer utanför och”dels en situation med en (fullständig) anknytning 1 jordbrukspoli- tiskt hänseende. »

Det skall här till sist för undvikande av missförstånd påpekas, att frågan om en anslutning av Sverige till EEC för närvarande (hösten 1965) inte är aktuell. Frågan har dock i 'ett tidigare skede varit föremål för överväganden och debatt och måste åtminstone på längre sikt tas med ' i bilden. Det har därför ansetts befogat att här diskutera detta alternativ.

A. Sverige står utanför EEC . I händelse Sverige kommer utanför EEC, gäller frågan främst, hur landets export

av jordbruksprodukter påverkas.6 I ta— bell Ill: 7 redovisas Sveriges jordbruks- och livsmedelsexport 1962 och 1963 med fördelning på avnämarområden. Som framgår av tabellen har EEC under senare år mottagit drygt 40 0/0 av expor- ten, med tyngdpunkten förlagd till Väst- tyskland.

Om man vid jämförelsen begränsar sig till »egentliga» jordbruksprodukter (dvs. i huvudsak de varor som omfattas av den svenska jordbruksregleringen), visar det sig .att den svenska exporten 1962—63 totalt uppgicktill ca 550 milj. kr per år, varav 40—45 0/0 gick till EEC och 35 % till EFTA. Tendensen under scna1e år har varit en viss förskjutning av exporten —— från EEC till EFTA och öststaterna. ' '

Det må erinras om att exporten är en relativt liten del av den samlade jord- bruksproduktionen, ungefär 6—8 0lo. Drygt 90 0/0 av hela jordbrukspioduk- tionen går sålunda till: hemmamarkna- den. Exporten kan hänföras till vad man brukar kalla marginalproduktion. Denna marginalproduktion ger upphOV till över- skott antingen mera varaktigt eller un- de1 vissa perioder —' med import under

andra perioder '——beroende på olikheter' 1 årsimån eller på usasongva11at1one1 Ex- porten av spannmål men- också av en del andra produkter måste också ses mot bakgrunden av det förhållandet, att im- port kan förekomma för att tillgodose särskilda kvalitetskrav. Förjt ex. bröd- säd vara nettoexporten under. 1950-talet 40 milj. "kg i genomsnitt per» år. Varia- tionerna var dock stora med'en maximal nettoexport 1953/54 på 481 milj. kg och en maximal nettoimport 1951/52 på 345 milj. kg. I fråga om fodersäd förelåg nettoimport. För smör var nettoexporten _ ” Ii och" för sig tänkbart är naturligtvis också, att EEC-länderna kan komma att exportera jordbruksprodukter till Sverige.

Den export "som förekommit har åtminstone hittills (hösten 1965) varit rätt obetydlig.

Tabell III:7:a. Sveriges export av livsmedel o.dyl. (exkl. fisk och .s'lcaldjur)l 1962 (Milj. kr)

.. Mejeri- Spann— , Kaffe, te, Oljehal- Anim. Levande K?”) prod., mål 0. Frukter, Socker kakao, . tiga o. veg. djur flask ägg varor koks- m m kryddor foder- llvs- fröer o ol'or () växter ' ' medel medel ' ] '

m.m. därav m.m. frukter fetter

Vissa Diverse Summa m.m.

EEC 17,3 10,0 55,7 96,8 12,0 0,1 3 0 2 1 0,8 22,5 227,13 (44 %) Västtyskland 16,1 2,6 39,9 75,4 10,8 0,0 2 9 1 8 0,0 10,8 161,2 Nederländerna 0,1 0,1 0,0 10,3 0,5 0,0 0,1 0,0 0,3 — 8,5 19,9 Belgien 0,1 0,2 0,1 5,9 0,3 0,1 0 6 0 0 0,3 7,6 Frankrike 0,0 0,9 0,0 4,3 0,0 0,0 0,0 —- 0,0 3,3 1,6 10,1 Italien 1,0 6,2 15,7 0,9 0,4 0,0 0,0 0,0 0,0 3,5 1,3 29,0

N

E F TA 0, 8 5 9, Norge 0,4 1 , 0,3 5,5 Danmark 0,2 0, 0,0 1 6,2

1 40,5 27,5 20 3 2

1 2

Storbritannien 0,1 54,8 31,8 4,8 14, 0

9 0 0 1

1s5,2 (35 %) 18,6 32,6 114,7 0,0 11,0 8,4

Portugal — — 0,0 0,0 Schweiz 0,1 2, 5,1 0,8 Österrike 0,0 0 3,1 0,2

m

MQGQOMO WMWQOOM

Ösleurapa 0, 3 41,0 2,5 14, 1 0,0 _ 0, 1 0,0 0,1 _

lx %

58,0 (11 %) Övriga länder 0,0 5,2 4,2 10,3 4,0 3,6 2,8 0,4 3,2 2,4 15,0 52,9 (10 %)

Totalt 19,0 115,21 102,5 148,7 37,1 6,8 13,2 3,0 10,0 10,0 57,1 524,5 ' Tabellen omfattar SITC avd. 00—02, 04—09, 22 samt huvudavd. 4.

Tabell Ill: 7: b. Sveriges export av livsmedel o.dyl. (exkl. fisk och skaldjur)l 1963 (Milj. kr)

Levande djur

Kött, fläsk m.m.

Mejeri- prod., ägg m.m. Spann- mål 0. varor därav

Frukter, köks- växter

Socker m.m.

Kaffe, te, kakao, kryddor m.m.

Vissa foder- medel

Oljehal- tiga fröer o. frukter

Diverse livs- medel

Anim. o. veg. oljor 0. fetter

Summa

EEC Västtyskland Nederländerna Belgien Frankrike Italien

EF TA Norge Danmark Storbritannien Portugal Schweiz Österrike

Östeuropa

Övriga länder Totalt

0,7

14,4

53,8 5,7 20,2 8,7

132,11

40,0 31,3 2,0 0,4 0,0 12,2 48,1 0,7 3,6 35,9

0,0 4,8 3,0 0,0 5,9

100,11

55,1 39,1 12,6 1,2 1,8 0,4

40, 1

8,2 13,8 18,5 2,0 0,4 0,2

32,0 10,3

1411

20,0 18,4 0,5 0,4 0,0 1,2

5,3

48,4

een— "lf-100

4,0 8,4

3,3 3,2 0,0 0,6

3,2

14,0

4,3

1 7,0 3,3 0,0 0,0 3,9

10,4

..

QwNv-LOO "06000

...-1 ..

”.

:» mmhtqo—uo ksoomcoo

% '. % se &

19,5

20,7 9,9 121,6 9,6 25,9 0,1 3,2 0,8 13,5 0,4 70,3

5,3 23,6 9,1 39,3 4 3 125,2 0,0 2,1 0 (i 9,1 1 5 6,2

2,7 02,3 (11 %)

505,4

1 Tabellen omfattar SlTC avd. 00—02, 01—09. 22 samt huvudavd. 4.

234,5 (42 %) 205,0 (30 %)

03,0(11 %)

15 milj. kg i genomsnitt per år. Netto- exporten av fläsk var i genomsnitt 13 milj. kg per år men steg rätt väsentligt fr. o. m. 1957/58. För t.ex. kött och soc- ker förelåg en nettoimport på i genom- snitt 13 respektive 62 milj. kg per år.

Även om alltså exporten är en liten del av den totala jordbruksproduktionen, är det klart att ett bortfall av exportmöjlig- heterna eller starkt försämrade förutSätt- ningar kan få återverkningar på jordbru- kets inkomstmöjligheter. Redan från Rom- fördragets ikraftträdande", den 1 januari 1958 och fram till den 30 juli 1962, då de första marknadsregleringarna ,inom EEC sattes i funktion, synes en viss försämring av de allmänna (förutsättningarna för den svenska jordbruksexporten ha ägt rum. Detta hänger bl. 11. samman med de tull-- sänkningar, som efter hand gjorts i den in- terna handeln inom EEC för jordbruks- varor liksom för andra varor. Nämnas kan sålunda, att den 1 januari 1962 den interna tullavvecklingen för icke- liberaliserade jord- bruksvaror uppgiék till 35 0/0 och för libe- raliserade jordbruksvaror till 30 ”/o, sam- tidigt som en anpassning av vederbörande tullar för tredjelandsimporten skett mot "den gemensamma ;=yttre tulltariffen. Praktiskt har följderna härav blivit,_ att exportörer inom andra länder i EEC vid export till Sveriges viktigastel marknad, Västtyskland, kunnat få ut ett bättre pris, eftersom deras varor belastats- med mindre tull .än de svenska. I vissa fall torde dessa preferenser också ha utnyttj s av exporterande med- lemsland till att- stärka konkurrensförmå- gan i prishänseende. En annan faktor, som

också redan torde ha verkat _försämrande. på exportmöjligheterna, är åtgärder i syfte_

att harmonisera de veterinära gränsskydds- bestämmelserna inom EEC. Hä'rigenom'får medlemsländer, som tidigare av- veterinär-' hygieniska skäl vid export inom animalie- området varit praktiskt taget utestängda från den tyska marknaden, möjlighet att bjuda Sverige och tredje land överhuvud- taget kännbar konkurrens. Även en psyko- logisk faktor kan verka i samma riktning och försämra förutsättningarna, nämligen en allmän strävan att i Rom— fördragets anda i första hand utveckla den interna handeln inom EEC.

De nämnda verkningarna är naturligtvis" svåra att kvantitativt uppskatta., Man _kan_._

inte helt isolera dem från verkningarna av andra faktorer, som också funnits under tiden men som ej behöver hänga samman med den gemensamma marknadens till- komst. Sålunda steg den svenska exporten av levande svin till Västtyskland ganska på- tagligt fr. o. m. 1959, men detta torde kunna hänföras dels till ett temporärt ökat im- portbehov i Västtyskland — importen av levande svin och fläsk från medlemslän- derna steg även mycket kraftigt— och dels till en förbättringsklausul i det svensk-tyska handelsavtalet. Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken börjat tillämpas, kan som tidigare nämnts.med "största sannolik- het sådant avtal ej längre slutas med en- ” skilt EEC-land. I fråga om smör kan kon-

stateras en stark ökning av exporten till Västtyskland från exporterande medlems- länder (Nederländerna och Frankrike), detta alltså innan ännu någon marknads- reglering för smör beslutats. Att förutom produktionsökningen i Europa de allmänna strävandena att stärka den interna handeln i enlighet med- Rom-fördragets"_målsättning bidragit-härtill torde vara, otvivelaktigt.

'Vid en summering. av olika iutvecklings- tendenser under detta första skede efter till- komsten av Rom— fördragetv synes det in- trycket överväga, att 'skadeverkningarna för tredje land dock varit ganska begränsade. I varje fall kunde den svenska exporten i stort sett hävda sin ställning.

Ett betydligt kärvare klimat inträdde efter tillkomsten i mitten-av 1962 av,.ade särskilda marknadsregleringarna för spannmål, fläsk, ägg och fjäderfä. De nya regleringarna inne- har bl.a., att de tidigare .tulla'rna ersattes med rörliga importavgifter, vilka konstrue- rades så att de gav en successivt ökande preferens åt medlemsländerna. Vidare inför- des för fläsk, ägg och fjäderfä systemet med slusspriser och extra avgifter i vissa lägen, vilket ytterligare ökade diskrimineringen mot tredje land och vid några tillfällen gjorde all export till EEC praktiskt taget utesluten.

En påtaglig känning av dessa nya han- delshinder fick den svenska exporten kort efter det att marknadsregleringen för fläsk trätt i tillämpning. Följden blev att den svenska exporten av slaktsvin till Västtysk— land kraftigt minskade för att omkring års- skiftet 1962/63 helt upphöra. Lyckligtvis gick den svenska fläskproduktionen sam- tidigt ned och tillgängliga överskott kunde temporärt avsättas i vissa andra länder

(utom och inom EEC), varför skadeverk- ningarna i dåvarande läge i stort sett kunde bemästras. Erfarenheterna av regleringens sätt att verka medför dock att utsikterna för en framtida export till EEC-området ter sig rätt mörka. '

Ett annat" område där man även haft negativa erfarenheter av EEC-regleringarna är ägg. Under vissa perioder har det så— lunda —— på grund av det tillämpade sluss- prissystemet — varit praktiskt taget omöj— ligt att exportera till Västtyskland, som eljest varit Sveriges traditionella avsätt- ningsmarknad för denna produkt och dit exporten tidigare kunde dirigeras utan andra hinder än relativt måttliga tullar.

Vad avser spannmål har utvecklingen däremot hittills inte medfört någon direkt försämring. I fråga om den svenska vete- exporten _ som traditionellt brukar gå till Västtyskland och där i huvudsak disponeras för tillverkning av »exportmjöl» avsett för länder utanför Europa _ bedöms de fort- satta möjligheterna dock" såsom osäkra. Detta sammanhänger dels med den ökande produktionen inom EEC som tenderar mot sjalvforsorjmng Och dels med "de ändrade förutsättningarna för de tyska mjölexpdr- törerna' att erhålla tidigare utgåéxide' export- stöd. Nad gäller fodersäd bedöms å andra sidan exportmojhgheterna som relativt gynn- samma även för framtiden.

Ett tredje skede i fråga om genomföran- det av den gemensamma jordbrukspoliti- k'en' inom EEGkan sägas ha börjat den 1 november 1964, då marknadsregleringar in- fördes även för mejeriprodukter och nöt- kött. Vilka konsekvenserna härav skall bli för den svenska exporten är det för tidigt att uttala sig om. Rent allmänt kan dock sägas att, med erfarenhet av de tidigare in- förda regleringarna och med kännedom om den väntade produktionsutvecklingen inom EEC, utsikterna speciellt vad gäller smör— cxporten' ter sig mycket osäkra. I fråga om nötkött torde å andra sidan EEC även i fortsättningen vara underförsörjt, varför det svenska köttöverskottet normalt torde kunna placeras på denna marknad så länge ett sådant överskott kommer att föreligga.

Uppfattningarna har växlat från tid till annan om möjligheterna till fortsatt export till EEC-länderna och att för dessa länder, i den mån förutsättning- arna för svensk export försämras eller

rent av försvinner, finna fullvärdiga er- sättningar, t. ex. i Storbritannien och andra EFTA-länder, inom östblocket eller inom u-länderna. I början av 1960- talet såg man i allmänhet rätt pessimis- tiskt på dessa möjligheter. Utvecklingen under de allra senaste åren har emeller- tid varit mindre ogynnsam än vad'så— lunda tidigare förväntats. Detta gäller exporten på såväl EEC-länderna som på ' Storbritannien, i viss utsträckning även exporten till östblocket. I u-länderna har däremot inte öppnat sig några nya ex; portmarknader. Alltfort' gäller dock i fråga om östblocket, att det' rör sig om mer eller mindre tillfälligt uppkomman- de importbehov, och i fråga om 'if-län- derna, att de har svaga valutaresurser, vilket hämmar deras möjligheter till livsmedelsimport. '

Det förhållandet, att det svenska jord- bruket i viss utsträckning får bidra till finansieringen av eventuella exportför- luster, är bl.a. avsett'att motverka upp- komsten av exportöverskott. Även på annat sätt har man inom jordbruksreg- leringens ram sökt stimulera produk- tionsinriktningen så, att den skall balan- sera gentemot hemmamarknadens behöv. En intensifierad strävan i den riktningen är tänkbar som medel att motverka kon- sekvenserna av försämrade exportmöj- ligheter. Men samtidigt måste konstate- ras, att utrymmet för en sådan politik är begränsat. Även om de genomsnitt- liga exportöverskotten på brödsäd, foder- säd, smör och fläsk är relativt små i för- hållande till totalproduktionen, så gäller detta också normalt om importöverskot- ten på sådana produkter som kött och socker. Andra förhållanden att ta hän- syn till "är att jordbruksproduktionen till sin karaktär är sådan, att den är utsatt för betydande årsvariationer Och att en avsevärd utbyteshandel med både im- port och export förekommer, bl.a för att tillgodose. särskilda kvalitetsönskemål in-

om landet. Exportutsikterna torde med hänsyn till vad som framhållits i det föregående få bedömas som osäkra, även om de för närvarande (hösten 1965) ter sig ljusare än de gjorde för några år sedan. Skulle exportmöjligheterna mer varaktigt försämras, måste, om omfat- tande exportförluster skall kunna und— vikas under gynnsamma skördeår, an- tingen den genomsnittliga självförsörj- ningsgraden på livsmedel sänkas under den nuvarande genom minskning av to- talproduktionen, eller årsvariationerna balanseras genom lagring, i den mån detta är möjligt med någorlunda bibe— hållen kvalitet hos de lagrade produkter- na. Att en sådan lagring inte endast är förenad med kostnader ut—an dessutom är svår att genomföra så att en verklig ut- jämning åstadkoms framgår av under- sökningar, som företagits inom statens jordbruksnämnd.

B. Sverige anknyts ttll EEC:s jordbruks- politik Eftersom knappt 100/0 av den svenska jordbruksproduktionen exporteras, är det givetvis långt väsentligare hur förutsätt- ningarna blir för återstående dryga 90 0/0 vid en anknytning till EEC än vad som sker med exporten ihändelse det svenska jordbruket stannar utanför. Dessutom går ju inte hela exporten till EEC-om- rådet, inte ens om Storbritannien skulle inkluderas.

Den centrala frågan vid en anknyt- ning är, hur jordbruksbefolkningens in- komstnivå skulle påverkas. Detta i sin tur är beroende av hur prisutvecklingen blir inom EEC. Varje bedömning härav är givetvis ytterst vansklig. Jordbruks- politiskt sett har man att ta ställning till vad som kan vara en acceptabel pris- och inkomstutveckling.

I Sverige har hittills som mål för jord- brukspolitiken satts en på visst sätt defi- nierad inkomstlikställighet (se kap. XII).

Möjligheterna att uppnå detta mål beror bl. a. på de priser jordbrukarna får. Vid en anknytning till EEC blir därför pri- serna på den gemensamma marknaden av stor jordbrukspolitisk betydelse. Man kan här tänka sig olika fall. Prisnivån inom EEC kan exempelvis vid tidpunk- ten för en svensk anknytning komma att lägst motsvara prisnivån inom Sverige. De reala förutsättningarna att förverk- liga inkomstlikstålligheten försämras då ej genom anknytningen. Skulle prisnivån inom EEC bli högre än ett inhemskt svenskt avtal skulle ha gett, förbättras de givetvis. Begreppet prisnivå inklude- rar då också skillnaderna i kostnader för exportstöd i de båda fallen. Eftersom anknytningsförhållandena ej är kända, kan dessa skillnader ej bedömas. Slut- ligen kan de svenska priserna efter en anknytning komma att ligga på en nivå, som är lägre än vad som krävs för att nå det uppställda inkomstmålet. Möj- ligheten att nå detta blir då beroende av om utrymme erhållits inom associations- avtalets ram för nationella åtgärder, genom vilka antingen den svenska pro- ducentprisnivån kan höjas utöver den i EEC eller inkomster på annat sätt till- föras jordbruket.

Den genomsnittliga producentprisnivån i Sverige har under senare delen av 1950- talet och därefter undergått en relativ höjning gentemot den inom EEC (jfr tab. III:11). Med reservation för den" osäkerhet som alltid vidlåder en sådan jämförelse kan konstateras, att den svenska producentprisnivån i början av 1960-talet i stort sett motsvarade den inom Italien rådande, låg något under Västtysklands prisnivå men över övriga EEC-länders. Av redovisade västeurope- iska länder hade 1962/63 endast Schweiz, Finland, Norge och Västtyskland högre producentpriser. En väsentlig orsak till den i förhållande till Sverige relativa sänkningen av den västeuropeiska pro-

duccntprisnivån var sannolikt de fallan- de världsmarknadspriserna, som man hade mindre möjlighet att skydda sig mot än vad fallet var i Sverige genom automatiken i den svenska jordbruksreg- leringen.

Om alltså som utgångspunkt tas ge- nomsnittspriserna inom EEC vid 1960- talets början, skulle resultatet av en an- knytning till EEC:s jordbrukspolitik då ha blivit ett inkomstbortfall för det svenska jordbruket. Givetvis är det här tillämpade betraktelsesättet mycket sta- tiskt. Väsentligare är, hur förutsättning- arna för prisutvecklingen kan väntas bli framöver. Ej heller är producentpriserna ensamma avgörande för jordbrukets inkomstvillkor utan även kostnadsläget och inte minst graden av effektivitet.

Vissa omständigheter talar för att pris- anpassningen inom EEC sker mot en prisnivå, som ligger över det nuvarande genomsnittet (vilket inte nödvändigtvis behöver innebära, att man når upp över den svenska prisnivån). Härför talar för det första själva syftet med den ge- mensamlna jordbrukspolitiken, nämligen att åstadkomma skäliga inkomstförhål- landen för jordbruksbefolkningen samt för det andra i varje fall som en tänkbar faktor -—— en allmän expansion inom näringslivet i dess helhet till följd av den gemensamma marknadens ut- veckling med reallönestegringar och sug- ning av arbetskraft från jordbruket som följd, vilket i sin tur drar jordbrukets arbetskostnader uppåt. Å andra sidan finns faktorer som verkar i motsatt rikt- ning i vad gäller prisnivån. Det finns en risk att särskilt i Frankrike, där pro— ducentprisnivån ligger under den väst- tyska men där också de största produk- tionsresurserna finns, genom prisanpass- ning uppåt en produktionsökning stimu- leras fram som leder till besvärande av- sättningsproblem för marknadsområdet i dess helhet. För brödsäd utgör den i

december 1964 beslutade prisanpass- ningen en kompromiss mellan högsta prisnivån, den i Västtyskland, och den lägsta, som gäller i Frankrike. Samman- fattningsvis synes det för närvarande (hösten 1965) mest sannolikt, att an- passningen inom EEC kommer att ske mot en prisnivå, som visserligen ligger högre än det nuvarande genomsnittet men som samtidigt ligger något lägre än den svenska.

Även utvecklingen av de inbördes pris- relationerna mellan produktslagen är be— tydelsefull och kan leda till lönsamhets- förskjutningar mellan olika produktions- grenar inom jordbruket vid en associe— ring. Ogynnsammast både med hänsyn till marknadsprognoserna och med hän- syn till nuvarande producentpriser in- om EEC är situationen för mjölkproduk- tionen. Den är något gynnsammare för övriga animalieprodukter. För fläsk är visserligen självförsörjningen i stort sett fullständig inom EEC och risken för överskott alltså näraliggande, men fläsk- priset är sammankopplat med fodersäds- priset, som kan väntas hållas uppe genom underskottet på fodersäd.

Enligt den svenska jordbrukspolitiken får jordbruket i viss mån bidra till finan— sieringen av eventuella exportförluster, medan motsvarande i varje fall enligt vad som framgår av hittills uppdragna riktlinjer ej gäller inom EEC. En an- knytning till EEC:s fonder för export- finansiering skulle alltså betyda en viss lättnad för det svenska jordbruket. Över- huvudtaget kan man räkna med att det lilla svenska exportöverskottet ej längre skulle erbjuda några bekymmer i en europeisk stormarknad. Å andra sidan förlorades de importavgiftsmedel, som nu inflyter vid import till Sverige. Hela svenska folkhushållet skulle vidare få bidra bl.a. till finansieringen av even- tuella exportförluster vid export till tredje land och andra överskottsopera—

tioner,'o'a'vsett *var inOm hfela EEC-om- rådet 'exportöverskotten "uppstått.

På kostnadssidan är några mera på- tagliga direkta verkningar av en svensk anknytning till EEC knappast att för- vänta. Indirekt däremot kan man natur- ligtvis räkna med det förbilligande av olika produktionsmedel, som allmänt kan följa av utvecklingen mot en mera specialiserad stormarknad. Eftersom i ”Sverige inga subventioner förekommer på förnödenheter till jordbruket, om man bortser från skatterestitutionen på ben- sin, medan sådana tillämpas i en del andra länder (jfr tab. III: 12), kan här en harmonisering medföra en viss om än liten höjning av konkurrenskraften för det svenska jordbruket.

Beträffande maskiner och redskap bör vidare en kostnadsnedpressning kunna äga rum genom det successiva tullbort- fallet, men detta sker redan inom EFTA, Och det är f1ån "ett EFTA- land, nämligen Storbritannien, som den största maskin- impo1ten kommel.

Hur det inom Rom- fö1d1aget fö1ut- satta sociala stödet till' »skydd för jord- b1uk, som äl missgynnade genom struk- turella ellen natu1betingade omständig- heter», ”_i praktiken kommer att tillämpas blir också betydelsefullt. En jämförelse med'det svenska småbruksstödet och det

särskilda stödc't till Nor1landsjo1db1uket ligger nära till hands

Slutligen må något nämnas om den del av den svenska jordbrukspolitiken, som baserats på jordförvärvslagen och bolagsförbudslagen (se kap. XII). Som tidigare nämnts är strukturpolitiken,'till vilken nämnda lagstiftning i princip bör kunna 'hänföras, även i fortsättningen avsedd att bli i främsta rummet en natio- nell angelägenhet inom EEC, även om en betydande samordning eftersträvas även på detta område. Själva kriteriet på om en svensk anknytning skall få konsek- venser med krav på ändringar eller har-

monisering ligger dock i om lagstift- ningen verkar diskriminerande mot juri- diska och fysiska personer i andra län- der och därigenom motverkar den ge- mensamma marknadens utveckling. Så kan ej anses vara fallet, eftersom varken de tidigare jordförvärvs- och bolagsför- budslagarna eller den nya jordförvärvs- lag, som den 1 juli 1965 efterträtt dessa båda lagar, har bestämmelser eller in- skränkningar, som är beroende av natio- naliteten.

De synpunkter beträffande konsekven- serna för svenskt jordbruk av en anknyt- ning till EEC, som här redovisats, gäller främst korttidsperspektivet. De mera långsiktiga konsekvenserna, som är de kanske mest intressanta, är naturligtvis ännu svårare att precisera. Som ovan antytts bör jordbruksbefolkningen, lik- som andra samhällsgrupper, kunna räk- na med att få del av de allmänna eko- nomiska fördelar i form av effektivare produktion och billigare varor, som kan följa med utvecklingen mot 'en stormarkå nad. Även direkt förz'jordbruket kan för- delar uppstå genom samordningen i ett större marknadssystem, bättre "förutsätt— ningar för ekonomiskt lönande speciali- sering, kvalitetskönkurrens etc. Eftersom det svenska jordbruket ur effektivitets- synpunkt (jfr följande kapitelavs'nitt) ligger relatin väl 'till enligt västeurope- isk måttstock, borde det även vara rim- ligt att Sverige fick bidra till att täcka underskotten inom den här diskuterade västeuropeiska stormarknaden. Härige- nom Skulle det bli möjligt att bättre ut- nyttja den förefintliga produktionsappa- raten med däri bundna fasta produk- tionsresurser.

5. Det svenska jordbrukets konkurrens- kraft

A. Konkurrenskraftens innebörd

Ett fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionsfaktorer och då särskilt ar-

bctskraften är som utvecklats i kapitel II nödvändigt om en snabb ekonomisk till- växt skall kunna ske. I detta samman- hang är det av stor betydelse, att pro- duktionen inriktas på sådana närings- grenar, som är konkurrenskraftiga, inter- nationellt och inom landet. I stort sett medför den fria konkurrensen, att resur- serna dras till näringsgrenar och företag med god konkurrenskraft och lönsamhet. I den mån av särskilda orsaker den fria konkurrensen mer eller mindre sätts ur spel, gäller för samhället att följa utvecklingen inom beröida näringar och företag och fiån tid till annan pröva, om effektiviteten ändock upprätthålls på en nivå som kan betraktas som ur allmän synpunkt godtagbar. Med hän- syn till det starka skydd som statsmak- tema av olika skäl funnit riktig t att ge jordbruket anser vi det självklart,.att man vid en omprövning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken söker klargöra, hur det svenska jordbruket står sig i fråga om konkurrenskraft.

Till jordbrukets naturliga förutsätt- ningar hör sådant'som jordmån, klimat, topografi osv. En mångfald andra fak- torer bildar tillsammans vad som skulle kunna kallas de tekniska förutsättning- arna. Dessa senare bestämmer den effek- tivitet. med vilken de naturliga förut- sättningarna kan utnyttjas. Hit hör i främsta rummet yrkesskickligheten och denna är i sin tur beroende på forsk- nings- och upplysningsverksamheten samt utbildningsstandarden. Den lagstift- ning som reglerar fastighetsbildningen ;och möjligheterna till upplåning för ra— tionaliseringsändamål kan vidare näm- nas. Av betydelse är också tillgången på kapitalvaror och förnödenheter till rim- liga priser,.vilket förutsätter effektiva inhemska industrier och fri import. Ytterligare må här nämnas tillgång på kvalificerad och billig service, exempel— vis maskinreparationer och transporter.

Av väsentlig bety delse är dessutom, att produktema kan ömhändeitas av en effektiv förädlings- _och distributions- (appa1 at.

I ett fiitt näringsliv är det 1 huvudsak alla dessa fölutsättningar av olika slag som (är bestämmande för jordbrukets konkurrenskraft, både internationellt och inom landet. Av skäl som behandlats i kapitel 11 är jordbruket, både i Sverige och i praktiskt taget alla andra länder, föremål för statliga regleringar, vilka i högre eller lägre grad sätter den fria konkurrensen ur spel. En inkomstomför- delning till jordbrukets förmån sker från andra samhällsgrupper i form av gräns- sky,dd statssubventioner e. dyl. Inter— nationellt ökar naturligtvis jordbrukets konkurrenskraft inte därför, att det tack vare ett omfattande jordbruksstöd har ett relativt sett högt inkomstläge. Inom landet har emellertid detta genom sär- skilda åtgärder åstadkomna inkomstläge såtillvida en betydelse, att det ökar jord- brukets förmåga att konkurrera med andra näringsgrenar om arbetskraft och andra produktionsresurser.

I fortsättningen analyseras några av de förutsättningar, som är av betydelse för bedömning av jordbrukets konkur- renskraft. Det kan givetvis ej bli fråga om en detaljerad analys. Avsikten är endast att belysa några väsentliga drag som underlag för internationella jäm— förelser. Betydande svårigheter möter dock härvid.,Det faller sig exempelvis ofta svårt att avgöra i vad mån det sta- tistiska materialetär jämförbart de olika länderna emellan.—

B. Jordbrukets naturliga förutsättningar Nyttoväxterna utgör den primära grun- den för varje jordbruksproduktion, och endast där sådana växter kan odlas, kan därför jordbruk i egentlig mening be- drivas. Klimat, jordmån och topografi är avgörande faktorer för odlingsmöjlig—

heterna. Envar av dessa faktorer utgör emellertid i sin tur ett rikt strukturerat komplex av talrika komponenter, t.ex. i fråga om klimat sådant som värme, solstrålningstid, nederbörd, nederbördens fördelning under året osv. Att de natur- liga förutsättningarna består av ett så- dant komplex av högst olikartade kom- ponenter gör, att de knappast exakt kan mätas med hjälp av någon gemensam måttstock. Härtill kommer också det förhållandet, att även växternas krav varierar. En del produkter kan som be- kant odlas endast i ett tropiskt eller ett subtropiskt klimat. För den intensiva jordbearbetning, som spannmålsodlingen numera kräver, lämpar sig däremot jor- darna i de tropiska områdena mindre väl. För mycket värme och för stark sol- strålning skapar, i lika hög grad som för litet, problem för ett sådant traditionellt jordbruk.

Även inom de enskilda länderna växlar betingelserna högst avsevärt. Inte minst gäller detta ett land som Sverige med dess stora utsträckning och mycket va- rierande topografiska och klimatiska för- hållanden. Norrland och särskilt dess övre delar intar i klimathänseende givet- vis en särställning. I vad gäller de övriga delarna av landet, som svarar för i runt tal 90 0/0 av den totala produktionen, och då särskilt slättbygderna i Göta- och Svealand, som svarar för 2/3 av den- samma, torde uppfattningen att klimatet skulle vara mindre gynnsamt för jord- bruksproduktion knappast kunna vid— hållas vid en mer ingående bedömning, även om raps- och brödsädsodlingen un- der senaste decenniet mött betydande svårigheter inom Mälarlandskapen. Det nordvästeuropeiska jordbruksområdet, till vilket södra och mellersta Sverige kan hänföras, har ett i jämförelse med andra områden i världen mycket jämnt klimat. Det är inte utsatt för extrem torka, översvämningar eller häftiga stor-

mar på samma sätt som många andra områden. Jordförstöringen är inget be- tydande problem. Klimatet tillåter dock inte odling av mer krävande grödor så- som majs, ris, bomull och tobak för att inte nämna de tropiska grödorna. Ett klimat möjliggörande odling av sådana växter är emellertid ofta till nackdel för andra viktiga produktionsgrenar, främst mjölkproduktionen. Många av de ifråga— varande grödorna är dessutom tämligen arbetskrävande och lönerna i de vik- tigaste produktionsområdena ännu så länge så låga, att en svensk konkurrens ändå vore otänkbar.

Inom det nordvästeuropeiska området finner man, att de ur helhetssynpunkt av naturen mest gynnade områdena är att finna inom ett bälte från Skåne över Danmark, nordvästra Tyskland, Holland och Belgien till norra Frankrike och södra England. I jämförelse med dessa områden, som torde vara bland de bästa i världen, ligger övriga delar av Sverige mindre gynnsamt till. En jämförelse av arealskördarna för de växtslag som odlas i Sverige ger emellertid snarast intrycket att produktionsbetingelserna inom de bättre områdena av Sverige skulle vara relativt gynnsamma. Betestiden är visser- ligen kortare i Sverige än i många andra länder, men med undantag från några områden med extremt maritimt klimat såsom Irland, Normandie, La Plata-om- rådet i Sydamerika och Nya Zeeland, led- sagas längre betestider av högre sommar- temperatur och långa torkperioder. som har en mycket menlig inverkan på pro- duktionen. Det kan inte enbart vara en tillfällighet, att mjölkproduktionen i För- enta Staterna är koncentrerad till de områden, där klimatet är mest likt det nordvästeuropeiska. Vidare skulle de styva lerjordarna i Sverige bli betydligt mer svårodlade om de inte frös sönder på vintern. Vinterkylan begränsar också spridningen av många besvärliga insek-

ler och sjukdomar på såväl växter som djur. Här kan som exempel nämnas coloradoskalbaggen, svartrost samt mul- och klövsjuka.

Det är givet att det finns mycket be- tydande områden i Sverige, där de topo- grafiska förhållandena lägger absoluta hinder i vägen för en rationell jord- bruksdrift. Den sammanlagda åkerarea- len inom dessa områden är emellertid inte så stor. Den alldeles övervägande delen av den svenska åkerjorden är näm- ligen belägen i slättbygderna nedanför den marina gränsen eller i mindre, lokala slättbygder i anslutning till sjöar och vattendrag inom skogsbygdsområ- dena. Inom dessa slättbygder lägger ofta ägostrukturen men mer sällan de topo- grafiska förhällandena hinder i vägen för en rationellare jordbruksdrift. Vidare kan konstateras, att framstegen inom växtförädling m.m. ger vidgade möjlig- heter att anpassa jordbruksdriften till de naturliga förutsättningarna. Jordbruket har numera många effektiviseringsvägar, som är mer eller mindre oberoende av klimat och jordmån.

C. Storleksstruktur och arronderlngs- förhållanden

För ett effektivt utnyttjande av den mo- derna teknikens möjligheter spelar bruk- ningsenheternas storlek och arrendering

Tabell Ill: 8. Fördelning :" procent

en betydelsefull roll. Enbart arealens storlek säger dock föga, om man inte sätter den i relation till en rad andra betydelsefulla faktorer, främst produk— tionsinriktningen. Det är klart, att en effektiv och lönsam produktion kräver större enheter, om produktionen huvud- sakligen utgörs av spannmål än om en intensiv trädgårdsodling bedrivs.

Å andra sidan gäller, att det euro- peiska jordbruket från äldre, förindustri- ella tider ärvt en struktur i fråga om brukningsenheternas storlek och utform- ning, som i stora delar skapat svårlösta anpassningsproblem. Flertalet enheter har inte den storlek, som vid rådande produktionsinriktning och tillgänglig tek- nik möjliggör en sådan lönsamhet som anses önskvärd. I flera länder görs också stora ansträngningar för att minska an- talet jordbruk både genom sammanslag- ning och nedläggning. Takten i denna minskning bestäms främst av i vilken utsträckning sysselsättning kan erhållas utanför jordbruket. I t.ex. Sverige, Stor- britannien och Västtyskland var minsk— ningen ca 1 0/0 om året under 1950-talet, i Danmark 0,5 %. I Frankrike var takten till en början rätt långsam men har under de senaste åren ökat. I Italien har av sociala och sysselsättningspolitiska skäl förekommit en viss uppdelning av de största enheterna. Som jämförelse med

av brukningsenhetema efter arealen

jordbruksjord Land 1—5 ha 5—20 ha 20—100 ha över 100 ha Storbritannien 30,0 32,7 32,9 4,4 Danmark 15,6 52,9 30,4 1,1 Frankrike 30,3 47,5 21,2 1,0 Nederländerna 39,8 49,1 11,0 0,1 Sverige 44,2 44,8 10,3 0,7 Västtyskland 48,7 42,5 8,6 0,2 Belgien 58,8 35,9 5,2 0,1 Schweiz 46,9 48,5 4,5 0,1 Norge 66,7 30,6 2,7 —

Källa: OEEC, Statistical Bulletins.

Europa kan nämnas, Förenta; Staterna, där nedgången varit,,ca. 20/0 om året ,under efterkrigstiden. Under de allra senaste åren., har i Sverige minskningen av antalet brukningsenheter starkt ökat _och utgjort 50/0 om året. eller mer—. (jfr kap. IV). »,

I- tabell Ill:- 8 anges brukningsenheter-

nas procentuella fördelning efter arealen jordbruksjord "rett antal västeuropeiska länder. Uppgifterna hänför sig till tiden omkring 1960. Då de olika ländernas definition av jordbruksjord ej _är enty- dig blir emellertid jämförelsen länderna emellan ganska osäker. Att för Sveriges vidkommande hänsyn endast tas till åkerarealen, drar sålunda avsevärt ned den genomsnittliga storleken. En bety- delsefull faktor att ta hänsyn till vid' jämförelsen 'är också, i vilken utsträck- ning skog finns som lättillgänglig källa för inkomster åt jordbruksbefolkningen. Så är av de redovisade länderna framför allt fallet med Norge och Sverige. Å andra sidan finns i många länder med sämre förutsättningar i fråga om skogs- arbete i växlande utsträckning tillfälle för jordbruksbefolkningen till biförtjäns- ter av turism, hantverk och vinterarbete inom industrin m.m. —— Länderna har i tabellen ordnats efter det relativa antalet brukningsenheter med mer än 20 ha. I Storbritannien och Danmark kommer

ungefär en tredjedel över denna gräns, i _Belgien, Schweiz, och Norge däremot en- _dast ca 5 0/0_ eller ännu mindre. I Sverige räknas vanligen enheter under 2 ha inte ,som-, jordbruksfastigheter. Utesluts de ,under, 2 ha, erhålls följande. fördelning .avbrukningsenheterna efter åkerarealen avseendedglöoz 2—5 ha 32,2 0/0; 5—20 ha .52 ,9'0/0;l20———100 ha 13,9 "(0 samt över '_1-_00 ha 0. 8 0/0 .

Även om alltså betydande olikheter finns inom Västemopa i vad gäller stor- leksstruldurens kan.-deck gener-elit sägas att den överallt erbjuder anpassnings- problem. Av intresse är.»emellerti,d inte endast brukningsenheter—nas procentuella fördelning utan även jordinnebavetsför— delning på de olika storleksklasserna. Denna senare fördelning framgår av tabell III:9. Det kan nämnas, att Italien utgör extremfall i fråga om koncentrerat jordinnehav. Där har inte fullt 10/0 av brukningsenheterna, de med över 100 ha. mer än en tredjedel av all jord, medan omkring två tredjedelar med mindre än 5 ha får dela på inte fullt en femtedel av all jord." Under sådana omständigheter synes rationaliseringen mindre bli en

7 Det bör observeras, att de italienska latifundierna i stor utsträckning inte utgör brukningsenheter i svensk mening utan sna- rare en samling av i brukningshänseende rätt självständiga smågårdar under en ge- mensam ägare.

Tabell Ill: 9. Jordbruksjordens procentuella fördelning på storleksklasser

Land 1—5 ha 5—20 ha 20—100 ha över 100 ha Storbritannien 2,7 13,8 57,5 26,0 Frankrike 4,8 32,4 47,5 15,3 _ Danmark 2,9 35,0 54,9 _ 1,2' Sverige 13,8 43,1 32,4 10,7 _ Nederländerna 10,7 51,9 35,6 1,8 Västtyskland 14,7 49,2 32,3 | . 3,8 Belgien 22,0 49,9 25,8 2,3 Schweiz 18,5 64,5 _ - 16,0 1,0 Norge 33,4 50,6 15,5 0,5, _

Källa: OEEC, Statistical Bulletins.

fråga om sammanslagning till större en- heter utan fastmer en fråga om att skaffa extra sysselsättningsmöjligheter åt den småbruksbefolkningen samt att göra småbruken till deltidsjordbruk. Svå- righeten att förverkliga en sådan ut- veckling ligger däri, att jordbruksbefolk- ningen alltjämt utgör nära 30 0/0 av total- befolkningen och att befolkningstillväx- ten är jämförelsevis hög inom denna befolkningsgrupp.

I övriga länder är jordfördelningen jämnare. I Storbritannien, Danmark och Frankrike har åkerarealen sin tyngd- punkt vid medelstora och/eller större jordbruk, medan i de återstående län- derna produktionsunderlaget i större ut- sträckning består av mindre fastigheter.

Betydande delar av det kontinental- europeiska jordbruket kännetecknas av en besvärande ägosplittring. I Frankrike beräknas ca 30 % av arealen vara i be- hov av omarrondering. I Västtyskland förekommer i medeltal 10 skiften per brukningsenhet, och störst är splittringen inom det mindre och medelstora jord- bruket. Stora ansträngningar har dock under efterkrigstiden gjorts för att åstad- komma en förbättring. Det är troligt, att den rationaliseringspolitik, som ingår i EEC:s jordbrukspolitiska program och som även i fortsättningen kommer att handhas av de enskilda staterna med stöd och samordning från det gemen- samma jordbruksorganets sida, i hög grad kommer att inriktas på att förbättra arronderingen. stora

D. Effet:tlvltetsutveckllngen För den produktmängd jordbrukaren er- håller vid givna arbetsinsatser är ett fler- tal faktorer avgörande. Så är t.ex. skörde- avkastningen per arealenhet beroende av de naturliga förutsättningarna i form av jordmån och klimat men också av den intensitet, med vilken det under givna pris- och kostnadsrelationer är lönsamt

att sätta in kapital- och arbetsinsatser i jordbruket. En mycket betydelsefull fak- tor är givetvis jordbrukarnas kunnighet att utnyttja rådande naturliga och tek- niska förutsättningar.

Ett visst mätt på effektiviteten har man i arbetsproduktiviteten, dvs. produk- tionen per sysselsatt. Sådana beräkningar är visserligen behäftade med många vanskligheter men torde dock kunna ge vissa upplysningar om allmänna tenden- ser. I tabell III:10 återges beräkningar rörande produktivitetsutvecklingen i ett antal länder under 1950-talet. Enligt dessa beräkningar har Förenta Staterna och Sovjetunionen haft den kraftigaste pro- duktivitetsökningen, vilken för det senare landets del huvudsakligen åstadkommits genom produktionsökning, främst upp- nådd genom nyodlingar. Även i Väst- tyskland har arbetsproduktiviteten ökat starkt. Skillnaden mellan Danmark, Stor- britannien och Sverige är enligt dessa beräkningar liten, medan Frankrike visar en långsammare stegring. I Sverige har produktivitetsökningen uteslutande er- hållits genom minskning av arbetsvoly- men, medan i övriga länder även en av— sevärd produktionsökning bidragit.

Tabell III:10. Totalproduktionens och arbetsproduktivitetens stegring i procent per år

Total- produk- 313183; Land tionen . . t1v1tet 1936/38 _ 1950— 60 1958 /60 Sverige 0,1 4,3 —4,7 Danmark 1,6 4,6—5,6 Västtyskland 1,4 5,7 — 6,3 Frankrike 1,1 2,8 3,5 Storbritannien 2,2 4,2 4,5 Sovj etunionen1 6,0 6,0 Förenta Staterna 2,4 6,3 6,0

1 För perioden 1950—60.

Källa: SOU 1963: 66, Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar.

Arbetsproduktiviteten enligt nu refe- rerade beräkningar ger vissa allmänna upplysningar om tendenser men är än- dock ett rätt ofullständigt effektivitets- mått, eftersom ökningen kan ha uppnåtts på olika sätt och genom mer eller mindre dyrbara produktionsmedel. Där produk- tivitetsökningen främst erhållits genom stora insatser av maskiner för att spara arbetskraft, kan man anta att den köpts dyrare än där den i större utsträckning åstadkommits tack vare produktionsök- ning genom ny produktionsteknik eller andra relativt billiga produktionsinsatser.

Ett bättre effektivitetsmått skulle där- för neltoproduktivitelen vara, som er- hålls efter det att produktvärdet minskats med kostnaderna för de ökade insatserna av andra produktionsmedel än arbets- kraft_ Beräkningar av nettoproduktivite- ten som utförts (se källhänvisning till tab. III: 10) avser dock endast Danmark, Sverige och Västtyskland. Enligt dessa beräkningar, som dock är högst osäkra, skulle ökningen i arbetets nettoproduk- tivitet ha varit störst i Danmark eller 3,0 0/0 om året under de senaste 20 åren mot 1,7 0/0 i Sverige och Västtyskland.

De anförda beräkningarna gäller ut- vecklingen under viss tid. Den absoluta produktiviteten per sysselsatt är ännu vanskligare att bestämma. För 1955 har av de tyska jordbruksekonomerna Her- lemann och Stamer gjorts vissa beräk- ningar, i vilka jordbruksproduktionen omräknats i »spannmålsenheter».8 Även enligt dessa beräkningar intar Sverige en mellanställning. Värdena för Sverige torde dock dras ned genom att produk- tionen i skogsbruket inte medräknats. Förenta Staterna har den högsta siffran. Trots att i Sovjetunionen expansionen under 1950-talet synes ha varit stark, är produktionen per sysselsatt inom jord- bruket alltjämt låg i jämförelse med den i Förenta Staterna och Västeuropa.

Ett annat mått, som ger en viss upp-'

fattning om effektiviteten, är förhållan— det mellan självförsörjningsgrad och den andel av befolkningen, som är sysselsatt i jordbruket. Med självförsörjningsgrad förstås den andel av den totala livs- medelskonsumtionen, som det egna lan- dets jordbruksproduktion motsvarar (jfr kap. VIII). Vid en jämförelse måste hän- syn tas till bl. a. olikheter i livsmedels- standarden, då det givetvis är lättare att nå självförsörjning ju lägre livsmedels- standarden är. Enligt inom EEC utförda sådana beräkningar skulle Sverige kom- ma efter Nederländerna och Belgien men före övriga EEC-länder. Det bör under- strykas, att resultaten av nu sist redo- visade jämförelser liksom de förut i kapitelavsnittet relaterade får bedömas med stor försiktighet, beroende på svag- heter i såväl metod som material. Resul- taten ger dock viss'vägledning i fråga om jordbrukets effektivitetsutveckling i skil- da länder.

E. Pris- och kostnadsutvecklingen

I tabell III:11 redovisas på basis av prismaterial från FAO den genomsnitt- liga producentprisnivåns utveckling i Västeuropa för' ett antal jordbrukspro- dukter frän mitten av 1950-talet till början av 1960-talet. Det underliggande prismaterialet avser i princip de faktiska priserna "utan" avdrag för subventioner. Utöver de prisstöd, som direkt kan hän- föras till en viss vara, utgår emellertid i"" ett flertal länder betydande subventioner" av annan karaktär, varför det inte enbart av producentprisstatistiken går att' dra alltför långtgående slutsatser om jord- brukets kostnadstäckning eller priskrav i olika länder. '

3 Herlemann, Hans-Heinrich und Stamer, Hans: Produktionsgestaltung und Bertriebs- grösse in der Landwirtschaft unter dem Ein- fluss der Wirtschaftlich—technischen Ent- wicklung. Kiel 1958.

Tabell III: 11. Den genomsnittliga producentprisnivån för jordbruksprodukter i Västeuropa1 (Index Sverige = 100)

| Område och land 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 E F TA Sverige 100 100 100 100 100 100 100 Danmark 78 76 77 78 78 71 71 Norge 107 113 112 114 107 114 103 Storbritannien 105 106 103 99 93 95 88 Schweiz 126 137 132 127 119 129 125 Österrike 93 97 93 89 85 87 82 Portugal 93 96 89 94 92 98 89 Samlliga2 100 101 99 97 94 94 89 E E G Västtyskland 100 108 105 104 100 109 103 Frankrike 96 93 82 87 85 88 89 Belgien 88 95 87 94 91 93 88 Nederländerna 90 94 91 87 85 89 86 Luxemburg . . . . . . . . . . . . . . Italien 103 110 104 104 96 102 99 Samtliga2 97 101 95 96 93 98 95 Ö V R I G A Finland 141 106 109 115 116 117 110 Irland 76 84 79 81 74 77 71 Spanien 100 120 127 89 83 89 89 Grekland 103 109 107 106 101 107 98 Västeuropa2 99 102 98 96 93 96 93

1 Vägt medeltal för vete, sockerbetor, mjölk, nötkött, fläsk och ägg. Som vägningstal har använts produktionen i Västeuropa av resp. vara. 2 Vägt medeltal. Som vikter har använts produktionen i resp. land.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

Även svårigheten att få jämförbara priser och att sammanväga dem till me- deltal gör, att försiktighet mäste iakttas vid bedömningen. Sålunda kan priserna för en produkt hänföra sig till något skilda kvaliteter. De officiella växelkur- serna återspeglar ej alltid exakt valutor- nas inbördes" köpkraft. För Frankrike påverkas jämförbarheten mellan 1956/57 och följande år av kursändring i augusti 1957, som de facto innebar en devalve-' ring, och" en devalvering i december 1958. I mars 1961 revalverades de tyska' och nederländska valutorna. Penning- värdets skiljaktiga utveckling i olika länder bör också beaktas även i den mån den inte tar sig uttryck i kursändringar.

Vissa slutsatser bör trots de anförda reservationer'na dock kunna dras. De länder som har den relativt största jord- bruksexporten, nämligen Danmark och Irland, har genomgående den lägsta pro- ducentprisnivån. Det svenska' producent- prisläget har (som redan påpekats i tidi- gare sammanhang) relativt sett stigit under de' senare' åren i' jämförelse med genomsnittsnivån inom EFTA, EEC resp.' hela Västeuropa. Enligt de i tabell III::ll

[redovisade beräkningarna låg den 1956/

57 i stort sett vid genomsnittsnivån men 1962/63 ca 7 % över denna.9

” Enligt preliminära uppgifter för 1963/ 64 skulle några större förändringar inte ha skett sedan närmast föregående år.

De relativa kostnaderna i tabell III : 12 för ett antal förnödenheter har beräk- nats inom statens jordbruksnämnd på basis av prismaterial från dels FAO, dels IFAP (den internationella jordbruksorga- nisationen) och dels officiell statistik från respektive land, vilket i vissa fall kompletterats med direkta förfrågningar.

Prisskillnaderna beror på olikheter i produktions- och transportkostnader samt på förekomsten av tullar och av- gifter eller subventioner. I Sverige finns inga andra subventioner än restitution på bensinskatten för traktorer och skördetröskor.

För t.ex. handelsgödsel synes priset till jordbrukare i Sverige ganska genom- gående ligga något över priset i EEC- länderna. Genomsnittspriset är i EFTA något högre än i EEC, men genom att vissa länder tillämpar lägre pris till jord- bruket än i handeln, kommer även inom EFTA genomsnittspriset till jordbruket för kväve och fosfor att ligga något un- der motsvarande i Sverige. De osubven— tionerade handelsgödselpriserna ligger genomsnittligt sett på ungefär samma nivå i de redovisade västeuropeiska län- derna som i Sverige.

I fråga om drivmedel beror prisskill- naderna främst på olikheter i beskatt- ningen. Det inom EEC-länderna i järn- förelse med Sverige höga bensinpriset till jordbruket beror således dels på ett all- mänt högre bensinpris och dels på, med undantag för Frankrike, frånvaro av skatterestitution. För dieselolja, som kost- nadsmässigt är av längt större betydelse för det svenska jordbruket än bensinen, tillämpas i Sverige samma pris i handeln som till jordbruket, medan subvention i form av skatteåterbäring förekommer i några andra länder.

I det nordeuropeiska jordbruket do- minerar familjeföretagen och den lejda arbetskraften utgör därför i allmänhet en mindre del av den samlade arbets-

styrkan. I Sverige svarar lantarbetarna för närvarande (1965) för 10—150/0 av hela arbetsstyrkan inom lantbruket. De växlande förhållandena gör, att lant- arbetarlönen inte kan utnyttjas som en— tydig indikator vid bedömning av det relativa kostnadsläget i olika länders jordbruk (t. ex. vid en jämförelse mellan svenskt och italienskt jordbruk), lika "litet som uppgifter om priserna på kapi-

talvaror och förnödenheter. Vid ett före- tagsekonomiskt betraktelsesätt, vilket är naturligt om man vill studera lönsam- heten i jordbruket, kan jordbrukarnas arbetsersättning betraktas som en kost- nad. Den är dock inte i likhet med lant- arbetarlönen en direkt utgift för jord- brukaren. För en bedömning av konkur- renskraften i olika länders jordbruk skulle emellertid jämförelser mellan brukarens arbetsersättning vara av värde vid sida av andra jämförelser.

Tyvärr saknas internationell statistik över jordbrukarnas arbetsersättning. An- ledningen är de stora svårigheter, som föreligger att för denna företagargrupp framskaffa uppgifter som är jämförbara på ett meningsfyllt sätt. Den internatio- nell-a lönestatistiken innefattar även lant- arbetare. Jämförelser grundade på sådan statistik får göras med försiktighet, och endast stora differenser ger underlag för säkra slutsatser. I tabell III: 13 återges uppgifter enligt två skilda källor om lantarbetarlönen 1962/63. Tabellen byg- ger dels på FAO-material och dels på material som insamlats av internationella jordbruksorganisationen IFAP. FAO-upp- gifterna är för Sveriges vidkommande baserade på socialstyrelsens statistik, medan IFAP-uppgifterna grundas på kollektivavtalens löner. I bägge fallen görs tillägg för av arbetsgivaren erlagda socialavgifter.

Den svenska lantarbetarlönen ligger som synes väsentligt över motsvarande löner i de andra länderna. Detsamma

Tabell III: 12. Relativa förbrukurpriser på olika förnödenheter i ett antal västeuropeiska länder 1962/63 (Index: Sverige = 100)

Kvävegödsel Fosforgödsel Kaliumgödsel . 1 1 . . 1 per 100 kg N per 100 kg 13205 per 100 kg Kao Bensin Motorfotogen Dieselolja

Område och land

Ihan- Till Ihan-' Till Ihan— Till Ihan- Till Ihan— Till Ihan— Till deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr.

EF TA Sverige 100 Danmark . Norge 112 Storbritannien 61 1 10 Schweiz 1 04

Samlliga4 93 106

E E G Väst tyskland 89 7 1 Frankrike 97 99 99 Belgien 85 85 Nederländerna 92 104 Italien - 91z . 1292 Samlliga4 93 92 98

Finland 92 1 06 106 Genomsnitt för alla4 96 89 98 93 102 92 1 00 101 97

' Tiden l april—30 juni 1963. 2 Ovisst om ev. utgående subvention är fråndragen redovisade pris. ”Hänsyn har ej tagits till den speciella småbrukssubventionen. 4 Ovägt genomsnitt. Skattat värde. 1961——62. Subventionens storlek avser 1961/62. 1961.

Tabell III: 13. Genomsnittslön till lantarbetare i ett antal västeuropeiska länder 1962/63 (Index: Sverige=100l

L (1 Djurskötare Ej specialutbildade lantarbetare. an

Enligt FAO Enligt IFAP Enligt FAO Enligt IFAP Sverige 100 100 100 100 Danmark 57 64 60 61 Finland 37 41 52 46 Norge 54 73 71 78 Storbritannien1 58 63 72 6? Schweiz 45 562 54 Västtyskland 54 62 . Frankrike . 56 . 39 Belgien . 57 58 54 Nederländerna 51 57 67 60 Italien 40 463 49 .

Anm.: Det bör observeras, att lantarbetarnas andel av den totala arbetsstyrkan i jordbruket varierar starkt mellan olika länder, varför lantarbetarlönen inte utgör en indikator på det relativa kostnadsläget inom näringen. (Jfr texten.)

1 England och Wales. ? 1961. 3 Vintermånad 1961/62.

torde i allmänhet vara fallet även i fråga om arbetsersättningen till annan arbets- kraft i jordbruket. Om detta högre in- komstläge enbart vore en följd av mot- svarande höga arbetsproduktivitet, skulle det inte utgöra något tecken på svag konkurrenskraft. Som framgått av tidi— gare redogörelse i detta kapitel synes visserligen det svenska jordbruket ge- nomsnittligt sett ligga ganska väl till i fråga om såväl arbetsproduktivitetens utveckling som dess absoluta höjd men dock knappast på ett sätt som motsva- rar det i förhållande till övriga länder höga löneläget och kravet på arbets- ersättning till brukarna. Arbetsersätt- ningarna i svenskt jordbruk måste därför främst ses mot bakgrunden av det all— mänt höga löneläget i Sverige. Detta beror i sin tur på den höga tekniska standarden inom näringslivet och där- med följande höga produktivitet. Sär- skilt betydelsefull är produktiviteten i de viktigare exportnäringarna. Den svenska

industrin ligger mycket väl till interna— tionellt sett. Detta innebär givetvis en belastning för jordbruket, ej blott för företag med anställda. Inte heller för fa— miljeföretagens egen arbetskraft kan ju inkomstanspråken ses oberoende av det allmänna löneläget (jfr den svenska in— komstmålsättningen). Å andra sidan mö j— liggör den höga produktiviteten i närings- livet i övrigt en betydande inkomstomq fördelning till jordbrukets förmån.

F. Sammanfattande synpunkter De jämförelser som här gjorts i fråga om naturliga förutsättningar och produktivi— tetsläge m.m. synes ge vid handen, att huvuddelen av det svenska jordbruket intar en mellanställning i Västeuropa och en ganska gynnad ställning i värl- den i dess helhet. Varje sådan jämförelse måste dock göras med stor försiktighet. Att sysselsättningen i skogen är en viktig inkomstkälla för en betydande del av den svenska jordbruksbefolkningen gör,

att produktivitetsjämförelser lätt blir missvisande för Sveriges del, om jäm- förelse görs med länder där arbetsinsat— serna uteslutande eller i större utsträck- ning än här gäller jordbruket. Såsom framgått av det föregående saknar jord- brukarna i sydligarc delar av Europa visserligen inte biinkomster, men dessa torde som regel inte spela samma roll som skogsinkomsterna för de svenska jordbrukarna.

I fråga om storleksstruktur och arron- deringsförhållanden är Sveriges position såtillvida fördelaktig, att de skiften (stor- skifte, enskifte) som här företagits redan under tidigare sekler på många håll i Västeuropa i stor utsträckning ännu är ogjorda. Å andra sidan har i Sverige (liksom i vissa andra länder) ända in i sen tid skett en uppspjälkning på ett stort antal mindre eller mycket små brukningsenheter, som först genom sam- manslagning kan uppnå en storlek som gör dem väl lämpade för modern teknik. I detta hänseende är förhållandena gynn— sammare i en del men långt ifrån i alla andra västeuropeiska länder, Rent tek— niskt bedrivs det svenska jordbruket effektivare än jordbruket i Västeuropa i allmänhet.

Ur lönsamhetssynpunkt finns det an- ledning förmoda, att det varit till nack- del för det svenska jordbruket, att ök- ningen av arbetsproduktiviteten under efterkrigstiden nästan helt måst åstad- kommas genom arbetskraftsbesparande mekanisering och endast i begränsad ut- sträckning kunnat åstadkommas genom produktionsökning och utvidgning av brukningsenheterna. Där en produktions— ökning bidragit till produktivitetsupp- gången, kan denna ha »köpts» billigare än som varit fallet i Sverige.

Under fri konkurrens skulle förhål- landet mellan jordbruksbefolkningens in- komster och inkomsterna inom andra jämförbara yrkesgrupper kunna tas som

ett uttryck för jordbrukets konkurrens- kraft inom landet. Inkomsterna i jord— bruket upprätthålls dock till stor del genom ett gränsskydd åt näringen och genom att det allmänna svarar för en del av exportförlusterna. Det är själv- klart, att inkomstanspråken blir stora också i jordbruket i ett land som Sverige med dess mycket höga allmänna inkomst- läge. Kostnaderna för den lejda ar- betskraften, lantarbetarlönen, återspeglar detta. För en jämförelse mellan länderna måste som redan nämnts jordbruksstö— dets omfattning också tas med i bilden. Stödet är betydande i de flesta västeuro— peiska länder och kommer att förbli så även i den gemensamma marknaden. Även om produktiviteten i det svenska jordbruket vid en internationell jäm- förelse kan sägas vara förhållandevis god, torde den dock vid en sådan jäm— förelse inte ligga lika väl till som för den svenska industrin. Därtill kommer att man i andra länder åtminstone hittills synes ha reagerat mindre starkt mot större inkomstskillnader mellan olika befolkningsgrupper överhuvud och där- med även lättare accepterat sådana skill- nader mellan jordbruk och andra nä- ringar. Av bl.a. denna orsak får det be- tecknas som osäkert, huruvida den pris- nivå EEC-länderna kan komma att enas om för framtiden skulle ge arbetskraften i det svenska jordbruket en arbetsersätt- ning, som med hänsyn till det allmänna inkomstläget i Sverige kan betraktas som tillfredsställande. Tills vidare är det, som framgått av det föregående, dock inte känt vilken denna prisnivå kan komma att bli. Såvitt för närvarande (hösten 1965) kan bedömas med utgångspunkt från nu gällande prisrelationer kommer EEC-priserna på jordbruksprodukter att ligga lägre än de svenska.

Det är troligt _ t.ex. som följd av de ekonomiska integratiwonssträvandena — att på längre sikt en mer eller mindre

långtgående utjämning kommer till stånd inom det europeiska jordbruket såväl i fråga om arbetskostnader de olika län- derna emellan som i fråga om skillnaden inom länderna mellan lantarbetarlöner och jordbrukarinkomster å ena sidan och

industriarbetarlöner å den andra på det sätt som eftersträvats i Sverige. En sådan utjämning skulle stärka det svenska jord- bruket-s konkurrenskraft i jämförelse med nuvarande förhållanden.

KAPITEL IV

Befolknings- och strukturutvecklingen i jordbruket;1

]. Befolkning och arbetskraft

Ända in i sen tid har jordbruksbefolk- ningen i Sverige varit den största folk— gruppen i landet. Först vid mitten av 1930-talet passerades jordbruket av in- dustrin i befolkningshänseende. År 1940 hade Sverige 6371000 invånare, varav 2162000 eller 33,9 0/0 inom jordbruk med binäringar. Efterkrigstiden har kän- netecknats av en fortsatt stark minsk— ning av jordbruksbefolkningen, varvid även yrkesgruppen handel och samfärd- sel passerat jordbruket. År 1950 uppgick totalbefolkningen till 7 042 000 personer, varav 1729 000 eller 24,6 % i jordbruk med binäringar. Fördelningen 1960 på be- folkningens huvudgrupper var följande:

' " . . Antal 0 lN armgsgl en personer /0

Jordbruk med

binär-ingar 1 200 000 16,0 Industri och hant-

verk 3 520000 47,0 Handel och sam—

färdsel 1 725 000 23, 0 Offentliga tjänster 1 050000 14,0

7 495 000 100,0

Hela befolkningen

Befolkningen inom jordbruk" med bi- näringar har sålunda minskat mycket kraftigt sedan förkrigstiden. Under 20— årsperioden 1940—60 nedgick den med ej mindre än 962 000 eller ca 45 0/0 av befolkningen inom näringen vid perio— dens början. Särskilt snabb har utflytt-

ningen varit under tiden sedan början av 1950-talet, då industri och andra s.k. stadsnäringar haft en hög och tidvis överfull sysselsättning och kunnat er- bjuda goda lönevillkor. Samtidigt med denna omflyttning mellan olika sektorer- i samhället har skett en geografisk för- skjutning till ett fåtal starkt expansiva områden, främst Mälarregionen med Bergslagen, Göteborgsdistriktet och väst- ra Skåne. Omflyttningen har medfört en utglesning av befolkningen särskilt inom övriga delar av landet.2 Befolkningstillväxten i Sverige under senare årtionden får betecknas som mått- lig jämfört både med den som försig- gått inom flertalet andra industriländer och med den som tidigare skett inom landet. Med den avstannande folkök- ningen och stigande medellivslängd har följt en kraftig förskjutning uppåt i åldersstrukturen, vilken varit särskilt stark inom jordbruksbefolkningen. Efter- som sistnämnda förskjutning i ålders- strukturen främst beror på utflyttning

1 Framställningen i detta kapitel bygger i väsentliga delar på »Lantbrukets struk- turutveckling», SOU 1964:37. Förutom ur däri redovisade undersökningar samt offi- ciell statistik har uppgifter till förevarande kapitel hämtats ur »196l års struktur- och befolkningsutredning» ( SCB—utredningen) , som redovisas i Meddelanden från Jordbru- kets Utredningsinstitut, nzris 5 och 6 1964. Jfr även G. R. Ytterborn, »Strukturföränd- ringar i jordbruket» (Jordbruksekonomiska Meddelanden, nr 1965: 5).

? Beträffande befolkningsutvecklingen på ' landsbygden hänvisas till kap. XI.

Tabell IV:1. Den förvärvsarbetande befolkningens procentuella fördelning på olika näringsgrenar 1940, 1950 och 1960!

1940 1950 1960

Industri och hantverk 28 32 35 Kraftverk och eldistrihution 1 1 1 Byggnads— och anläggningsverksamhet 6 8 9 Jordbruk, skogsbruk och fiske 29 20 14 därav jordbruk, ca 25 1 7 1 1 S:a varu- och kraftproduktion 64 61 69 Varuhandel 1 0 1 2 12 Samfärdsel 7 8 7 Privata tjänster 1 1 9 9 därav arbetsh j äl p i hemmet 5 4 2 övrigt 6 5 7 Offentliga tjänster 8 10 13 S:a tjänster 36 39 41 Totalt 100 1 00 1 00

1 Folkräkningarua tillåter endast en ungefärlig fördelning inom samlingsgruppen offent- liga och privata tjänster, varför de för dessa angivna deltalen får betraktas som osäkra.

Källa: Folkräkningarna (med viss bearbetning).

till andra yrken av människor i de pro- duktiva åldrarna (särskilt kvinnor) har den medfört, att antalet yrkesverksamma inom lantbruket sjunkit förhållandevis kraftigare än totalbefolkningen i näring- en. De förvärvsarbetandes fördelning på olika näringsgrenar vid några olika tid- punkter kan närmare studeras i tabell IV: 1. Som synes uppvisar de varuprodu- cerande yrkesutövarna en sjunkande an- del av samtliga, något som emellertid helt förklaras av arbetskraftsminskning- en inom jordbruk med binäringar. Bort- sett från arbetshjälp inom hemmet visar alla i tabellen redovisade yrkeskategorier inom gruppen tjänster en successivt ökande andel av .den förvärvsarbetande eller yrkesverksamma befolkningen.

År 1940 uppgick antalet i jordbruk med binäringar verksamma till 864 000 personer eller 29 0/4> av samtliga yrkes— verksamma. År 1960 hade antalet sjunkit till 447000 eller knappt 14 0/o. Ned- gången på 20 år omfattade sålunda ej

mindre än 417000 eller bortåt halva antalet yrkesutövare i näringen_

Av de 1960 inom jordbruk med bi- näringar yrkesverksamma var omkring femtedelen (ca 3 0/0 av samtliga) syssel- satt inom skogsbruk och fiske. (Beträf- fande utvecklingen inom skogsbruket, sc närmare kap. X.) Jordbruk och boskaps- skötsel räknade 345000 personer3 eller 11 % av totalantalet. Den därefter fort- gående starka minskningen torde har medfört, att den inom jordbruk och boskapsskötsel sysselsatta yrkesverksam- ma befolkningen för närvarande (1965) torde utgöra i runt tal 275 000 personer eller ca 8,5 o/o.

Gränsdragningen mellan egentligt jord— bruk (jordbruk och boskapsskötsel) och »binäringarna», framför allt skogsbruket, är rätt osäker. I verkligheten torde,

F rånräknas trädgårdsskötsel, renskötsel och pälsdjursskötsel m.m. sjunker för 1960 antalet 'förvärvsarbetande inom jordbruk och boskapsskötsel till 320 000 personer.

främst på grund av att den jordbrukan- de befolkningen dock samtidigt brukar en betydande del av landets skog, antalet sysselsatta omräknade till helårsarbetan- de inom den egentliga jordbruksdriften vara något lägre än vad de sist angivna talen anger. Denna slutsats står sig, även om hänsyn tas till dem som har jordbruk som binäring men är bokförda i andra yrkesgrupper.

Beträffande befolknings- och arbets- kraftsutvecklingen inom jordbruket må vidare anföras följande. Antalet företag inom jordbruket (vare sig antalet mäts med antalet företagare eller med antalet brukningsenheter, jfr det följande) har tills nyligen nedgått relativt litet. Ned- gången har dock gått fortare under de senaste åren och visar inte någon tendens att avstanna. Detta innebär, att den kraf- tiga folkminskningen och reduktionen av antalet sysselsatta inom näringen hit- tills främst gällt andra kategorier än företagarna. Under tiden 1953—63 ned- gick arbetskraftsvolymen inom jordbru- ket med i genomsnitt 3,6 % per år (i relation till basårsvolymen; vid »ränta- på-ränta»-beräkning erhålls procenttalet 4,4). För brukarna redovisades samtidigt en minskning med 3,0 0/o årligen, för >>övriga familjemedlemmar» 3,3 0/0 samt för den lejda arbetskraften ej mindre än 5,4 0/0. Under hela perioden nedgick den totala arbetskraftsvolymen med drygt en tredjedel. Familjens andel minskade med ej fullt en tredjedel och den lejda arbets- kraften med drygt hälften av respektive gruppers arbetskraftsvolym vid perio- dens början. Den lejda arbetskraften svarade i början av 1960-talet för 17 0/0 av den totala arbetskraftsvolymen inom jordbruket mot ca 25 0/0 tio år tidigare.

Åldersfördelningen inom jordbruket är ogynnsam speciellt vid de mindre går- darna. Är 1960 var inom gruppen 2—5 ha åker 55 0/0 av brukarna 55 år eller mer. Motsvarande tal för gruppen 5—10

ha var 45 0/o och för gruppen 10—15 ha 38 %. År 1960 redovisades ca 180000 brukningsenheter med 2—15 ha åker. På dessa fanns endast ungefär halva detta antal pojkar under 16 år, vilket visar att rekryteringen inom dessa stor— leksgrupper blir mycket svag. Med hän- syn till den aktuella åldersfördelningen inom jordbruket är det troligt, att av de 1960 i nu nämnda grupper redovisade brukarna betydligt mindre än hälften inom tio år kvarstår i yrket. Ålders- strukturen är mindre ogynnsam inom södra och mellersta Sveriges slättbygder än i landets skogs- och mellanbygder. Det är också i dessa senare bygder som nedläggningen av jordbruk även i fort- sättningen väntas ske snabbast.

1965 års långtidsutredning förutsätter i sitt betänkande (SOU 1966: 1), att an- talet yrkesutövare inom jordbruket mins— kar med 6 0/0 per år under senare hälften av 1960—ta1et. På basis härav skulle yr— kesutövarnas antal från förut angivna omkring 275000 fram till 1975 sjunka långt under 200 000 personer eller kanske till ca 50/0 av den totala då yrkesverk— samma befolkningen. Några år in på 1980-talet skulle enligt av överdirektören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelsen ut- förda prognoser antalet ha sjunkit till ca 165000 eller 5 % av den yrkesverk- samma befolkningen. Av angivna 165 000 personer skulle 100000 utgöras av bru- kare, 25 000 av »blivande brukare», 10 000 av andra familjemedlemmar och 30000 av lejd arbetskraft.

2. Företag sstrukturen

Det mest framträdande draget i det svenska jordbrukets omvandling under senare decennier utgör givetvis den be- lysta kraftiga nedgången av befolkning och arbetskraft. Parallellt med folk- minskningen och i växelverkan med denna har skett betydelsefulla ändringar

i företagsstrukturen, hur detta begrepp än definieras. I de omfattande under- sökningar rörande strukturutvecklingen, som vi låtit företa och på vilka fram- ställningen i förevarande kapitelavsnitt delvis bygger (jfr den första fotnoten i detta kapitel), avses med begreppet strukturutveckling förändringar i före- tagsstrukturen huvudsakligen i följande avseenden, nämligen varaktiga föränd- ringar i utnyttjandet av de produktiva markerna (jordbruk —— skogsbruk -—— andra ändamål), ändringar i jord- och skogsbruksenheternas antal, storlek, ägo- slagsfördelning och arronderingsförhål- landen samt i äganderätts- och bruk- ningsförhållanden. — Företagsstrukturen kan naturligtvis även anges på annat sätt, t.ex. så att man vid analys av denna även söker belysa storleksföränd- ringar mätt med arbetskraftsinsatsen, bruttoomsättningen eller annat dylikt företagsekonomiskt mått.

Ägar- och brukarförhållanden förbi- gås här i stort sett. Nämnas må dock, att av landets åkerjord ca 90 0/0 ägs av enskilda personer (fysiska personer och sterbhus), en andel som länge varit oför- ändrad. Även beträffande arrendenas omfattning, för närvarande ca 30 0/o av den totala åkerarealen, har förändring- arna varit relativt små. Däremot har skett stora ändringar inom arrendesek- torn, genom att antalet självständigt brukade arrendegårdar minskat medan de mer eller mindre kortsiktiga tillskotts- arrendena starkt ökat i antal. I övrigt hänvisas till redogörelser i förut angivna strukturundersökningar. Ägarförhållan- dena i skogen beskrivs närmare i ka- pitel X.

Företagsstorleken har genomsnittligt ökat, mindre genom utvidgning av den brukade arealen per brukningsenhet än genom nedgång av antalet små enheter och ökad omsättning på de kvarstående. Antalet brukningsenheter med minst 2

ha åker uppgick 1937 till 307000. Med brukningsenhet förstås jordbruk, som med avseende på driften utgör ett och samma företag och som driVS med en och samma arbetsstyrka. Enligt senast tillgängliga uppgifter, vilka avser 1964, hade antalet brukningsenheter sjunkit till 209000. Antalet kan för närvaran- de (hösten 1965) uppskattas till ca 200000. Den svenska jordbruksproduk— tionens värde enligt totalkalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader upp- gick 1938/39, mätt i 1963 års produkt- priser, till i runt tal 4800 milj. kr. År 1963 var motsvarande tal enligt prelimi— nära uppgifter 4900 milj. kr. Med led- ning av dessa uppgifter kan beräknas, att på 25 år bruttointäkterna per bruk- ningsenhet, trots det senaste årtiondets marknadsmässigt betingade åtgärder att hålla produktionen tillbaka, ökat från 15 600 till 22 300 kr (i 1963 års penning- värde) eller med ca 40 0/0. Bruttoom- sättningen i fast penningvärde på jord- bruk med 10—20 ha åker (ingående i lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, JEU) kan under perioden 1938/39—1961 beräknas ha ökat med 44 %. (På grund av bristande material har motsvarande ökningstal för storleks- gruppen med 20—30 ha inte kunnat ut- räknas.) Framställd produktmängd per yrkesverksam inom jordbruket har givet- vis stigit betydligt kraftigare (se härom vidare kap. V).

Det hittills anförda torde ha klargjort, att strukturutvecklingen —— om detta be- grepp fattas så vitt som skett i det före- gående —- inte låter sig mäta enbart genom jämförelser mellan antalet före- tag (eller brukningsenheter) och areal- storleken vid olika tidpunkter. Som en utgångspunkt för den fortsatta beskriv- ningen av strukturutvecklingen anförs emellertid, i brist på annat bättre statis- tiskt material, i tabell IV.-2 vissa upp- gifter om antalet brukningsenheter i

Tabell IV: 2. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker åren

1937, 1944, 1951, 1956 och 1961

Storleksgrupp 1937 1944 1951 1956 19611 2— 51121 113722 107776 95945 87554 66635 5— 10 ., 97298 94144 89755 83246 75017 10— 15 » 39599 38931 33164 15— 20 » 60441 58477 (20191 20630 20282 20_ 30 » 17518 17030 17719 18479 18266 30_ 50 » 10969 10710 11234 11667 11960 50—100 » 5077 5065 5419 5373 5410 oserlOO » 2294 2325 2325 2221 2186

Summa 307319 295527 282187 268101 2329201

1 Uppgifterna avser hösten 1961. Enligt en uppskattning grundad på arealinventeringen i juni 1964 skulle antalet brukningsenheter då ha utgjort 209000. Att döma av dessa uppd gifter skulle antalet enheter under senare år ha nedgått med ca 10 000 årligen.

Källa: Jordbruksräkningarna.

Sverige 1937—61. Såsom framgår av ta- bellen har de största förändringarna gällt de mindre gårdarna, som särskilt under senare år nedgått mycket kraftigt i antal. Av den totala nedgången 1951—— 61 på ca 50000 brukningsenheter hän- för sig sålunda ca 30000 till gruppen 2—5 ha. I detta sammanhang må också nämnas, att antalet företagare i näringen sjunkit kraftigare än antalet bruknings- enheter. Medan antalet brukningsenheter 1961 enligt tabellen utgjorde ca 233 000 (enligt SCB-utredningen något färre eller ca 218000) redovisades samma år en- dast 208 000 företagare i jordbruket. Differensen förklaras dels av att ett an- tal företagare driver två eller flera bruk- ningsenheter, dels av att rätt många brukningsenheter drivs av personer, som på grund av annan näringsutövning i befolkningsstatistiken inte hänförts till gruppen företagare i jordbruket (jfr längre fram redovisad statistik). Förändringarna i antalet bruknings- enheter har skett med olika styrka i skilda landsdelar. Den största relativa nedgången har inträffat i Svealands slättbygder, i samma områdes skogsbyg-

der samt i nedre Norrland. Orsaken till de starka förändringarna inom just dessa områden är närheten till stora industri- centra med hög efterfrågan på arbets- kraft. Skogfattiga enheter har upphört i större utsträckning än enheter med relativt god skogstillgång.

Väl så intressant som den nu belysta utvecklingen i fråga om antalet företag eller brukningsenheter samt dessas för- delning på storleksgrupper är föränd- ringsprocessen som sådan, inte minst på grund av att denna ger vägledning om den framtida utvecklingen. Strukturom- vandlingen tar många olika former. Den tillgår ofta så, att jordbrukaren helt slutar med sin näring och därvid antingen upp- hör att vara yrkesverksam eller övergår till annan sysselsättning. Detta sker inte sällan genom en successiv förändring i det att brukaren så småningom skiftar från traditionellt jordbruk till deltids- jordbruk och ytterligare om några är helt flyttar till annat näringsfång. Ut- märkande för en sådan utveckling är ofta, att jordbruket till en början läggs om till kreaturssvag och så småningom till helt kreaturslös drift. Kreaturslöshet

vid småbruk utgör vanligen ett tecken på att en total produktionsnedläggning är att förvänta; under en övergångstid sköter brukaren därvid ofta även ett arbete vid sidan av jordbruket. Av de jordbruk, som under perioden 1956—61 försvann som självständiga enheter, bru- kades ungefär hälften under tiden när- mast före upphörandet på ett sådant sätt, att de redan då befann sig under successiv avveckling.

Det sätt, på vilket strukturföränd- ringarna sker, bestäms i stor utsträck- ning av om fastigheten är belägen i en utpräglad jordbruksbygd eller i en bygd med starkare skogsinslag. Inom de åker- tätare bygderna finns i regel jord, som i och för sig skulle kunna friställas för storleksrationalisering av kvarvarande brukningsenheter. En sådan utveckling försvåras eller förhindras dock ofta av de på grund av efterfrågan på realvär- den och av andra skäl uppdrivna jord- värdena. Inom skogsbygderna utgör inte sällan de topografiska förhållandena ett hinder. I sådana bygder betyder ned— läggning av ett jordbruk ofta, att det lämnas mer eller mindre obrukat (eller planteras med skog). Så väntas i ökad utsträckning bli fallet under de närmaste decennierna. Den jordbrukande befolk- ningens intresse för markkomplettering inriktar sig i skogs— och mellanbygderna främst på skogsmark.

Jordbrukets strukturomvandling kän- netecknas som redan antytts främst av en rätt betydande nedläggning av bruk- ningsenheter, särskilt små sådana. En- dast i mindre utsträckning har omvand- lingen hittills tagit sig uttryck i för-ändl- ringar i medelarealen per gård. Under tiden 1937—61 har sålunda den genom- snittliga arealen åker endast ökat från 11,7 till 14,2 eller med 2,5 ha per enhet. (Räknat per företagare utgjorde medel- arealen 1961 ca 16 ha.) Storleksrationa- liseringen har nämligen i många fall

tagit sig uttryck däri, att samtidigt som brukningsenheter sammanslagits lågt avkastande eller dåligt belägna åker- jordar tagits ur produktionen, varige- nom jordbrukarnas produktionsunderlag förbättrats utan några arealökningar.

Såvitt framgår av SCB-utredningen skulle under femårsperioden 1956—61 av 243 000 vid periodens början befintliga bruknings- enheter 190 900 (79 0/0) ha förblivit oföränd- rade, 14 850 (6 0/o) ha uppflyttats och 11 700 (5 %) ha nedflyttats från en storleks— grupp till en annan. På grund av de vid storleksgrupperingen i denna statistik rela- tivt vida arealgränserna döljs dock alla sådana förändringar som inneburit, att fas— tighet inte kommit att påverkas i den om- fattningen, att arealen nått förbi de upp- satta gränserna. Dylika förändringar skulle enligt annan statistik under angivna år ha skett i'ca 26 000 fall, berörande drygt 10 % av de vid periodens början befintliga går- darna. För riket i dess helhet gäller, att arealförstärkningarna med påföljande syn- liga förändringar överväger för gårdar un- der 15 ha, medan arealminskningar domi— nerar bland de större jordbruken särskilt i skogsbygderna. I övrigt visar dessa föränd- ringar ingen påtaglig tendens.

Ökningen av företagsarealen kan ske både med åker" och med skogsmark. Vid komplettering av jordbruksjord före- kommer dels köp av tillskottsmark, dels arrendering av' ytterligare jord. Arrende- formen har hittills varit den vanligaste. Under tioårsperioden 1951—61 utnytt- jades enligt SCB-utredningen ca 300 000 ha åker för komplettering. Härav skulle enligt samma utredning arrenden" ha svarat för 73 0/0 och köp för 27 0/0. Dessa uppgifter har emellertid angetts vara be- häftademe'd stör osäkerhet.

Enligt jordbruksräkningarna ökade total- arealen sådan arrendejord, som ingick i en- heter med både ägd och arrenderad jord, under perioden 1956—61 med endast ca 100000 ha. Eftersom de rena arrendegår- darnas— totalareal minskade med drygt 75000 ha, begränsar sig nettoökningen'i arrendejord till inemot 25000 ha.

De förändringar, som betecknats som ar- rendetillskott, kan till en del omfatta sådan jord, som redan tidigare (1956) var utar- renderad. I större utsträckning torde för- ändringarna bestått i att jordbruksjorden till småjordbruk utarrenderats som sidoar- renden.

Det finns inget statistiskt material som belyser i vilken utsträckning arealkomplet— teringen genom arrende har resulterat i långsiktigt lämpligt sambruk. I stor ut- sträckning synes arrendetillskotten vara av tillfällig art, och de i statistiken angivna förändringarna synes också i åtskilliga fall ha inneburit, att tillskottsarrenden upphört och den återlämnade arrendejorden återförts till ägarnas jordbruk. De små tillskottsar- rendena synes också omfatta åskilliga area- ler, som är på väg mot nedläggning.

Tillskottet av skogsmark var under fem- årsperioden 1956—61 enligt SOB-utred- ningen 282000 ha.

På senare år har förändringarna genom förvärv ökats avsevärt. Under år 1962/63 tillfördes sålunda enligt lantbruksorganisa- tionens statistik ca 36000 ha åker och 100000 ha skogsmark befintliga enheter som förstärkning.

Företagsstrukturen inom jordbruket i början av 1960-talet arealer åker och skogsmark tillika med uppgifter om för- värvsarbete vid sidan av jordbruket m.m. belyses ytterligare i tabell IV: 3'" Det blir här endast fråga om redogörelse för de stora dragen. I övrigt hänvisas till de förut angivna strukturundersök- ningarna (SOU 1964: 37 samt Meddelan- den från Jordbrukets Utredningsinstitut,

nzris 5 och 6—1964 samt-, i fråga om '

kombinerade lantbruk, även till-fram— ställningen. i kapitlen X och XIII om bondeskogsbrukets framtida villkor resp. inkomstutvecklingen inom lantbruket). Skogens betydelse för en betydande del av lantbrukarna klargörs ofta bäst i sam- band med en analys av inkomstförhål- landena.

År 1960 uppgick enligt tabell IV:3 antalet brukare med ett innehav av minst 2 ha åker till nära 240 000. Därav hade 27000 sin huvudsysselsättning i

annat yrke. Därtill kom ca 12 000, som också räknades som anställda i andra lantbruksföretag. Antalet jordbruksföre- tagare med huvudförtjänsterna utom det egna företaget skulle alltså då ha upp— gått till ca 40000. För denna kategori är jordbruket närmast att betrakta som en binäring vid sidan av den huvud- sakliga förvärvsverksamheten. Beteck- ningen deltidsjordbrukare är här oftast på sin plats.

Borträknas denna grupp jordbrukare kvarstår omkring 200 000. Denna grupp av egentliga jordbrukare är emellertid långt ifrån enhetlig. För det första är ca 23000 redovisade som ej förvärvsarbe- tande. Av de förvärvsarbetande jordbru- karna inom storleksgrupperna 2—5 ha och 5—10 ha åker med huvudsysselsätt- ningen inom det egna företaget, vilka kan uppskattas till 92000, var 13 000 65 år eller äldre. Flertalet av dessa torde få betecknas som pensionärer. Det kan med hänsyn till det svaga försörjningsunder- laget starkt sättas i fråga, om något större antal av de minsta brukningsenheterna kommer att bestå som självständiga en— heter, sedan den nuvarande brukaren frånträtt (jfr den tidigare framställningen om åldersstrukturen). Undantag får na- turligtvis göras framför allt i de fall, där skogsinnehavet är betydande.

Bortses från de kategorier jordbru- kare, som på goda grunder kan beteck- nas som deltidsjordbrukare eller som pensionärer (av de senare närmast så- dana som saknar efterträdare på går- den), kvarstår av tabellens 240 000 bru- kare i runt tal 165000. Ifrågavarande brukare uppdelas här schematiskt på följande tre kategorier:

a) Jordbrukare 65 år och yngre, som bru- kar 2—10 ha åker: ca 79000.

* Det bör observeras, att uppgifterna i denna tabell hämtats ur annan.,källa än de som redovisas i tabell IV: 2, vilket förklarar vissa differenser.

Tabell IV: 3. Antal jordbrukare den 1 november 1960 fördelade efter åker- och skogsareal1 samt ålder2 och förvärvsverksamhet2

Brukare efter ålder Därav För- Åker- Skogs- A_n- värvs- . " areal, areal, Antal stallda arbe— E] for-

ijord— tande värvs-

ha ha —34 35—44 45—54 55—64 65— bru— kare o. 1 ov- arbe- skogs— riga tande bruk nä- ringar 2—5 —10 1889 4998 9015 10575 9779 36256 4249 9613 6936

10—25 752 2 252 3872 4635 4 419 15 930 1 181 3338 2 853 25—50 571 1 610 2693 3088 2859 10821 795 1 965 1 857 50— 578 1 629 2487 2685 2 461 9840 842 1 785 1 825 Summa 3790 10489 18067 20983 19518 72847 7047 16701 13471 5—10 ——10 2263 4890 7655 7781 4773 27362 1522 2891 2072

10—25 952 2831 4488 4795 3239 16305 555 1 900 1456 25—50 1 131 2926 4487 4323 2935 15802 527 1 652 1307 50— 1 056 2 835 3908 3556 2 713 14 068 559 1 383 1 430 Summa 5402 13482 20538 20455 13660 73537 3163 7826 6265 10—15 —10 1970 3716 4778 4052 1665 16181

10—25 532 1402 2190 1944 1035 7103 25 — 50 533 1 454 1 926 1 695 925 6 533 50— 567 1 387 1 867 1 548 971 6340 Summa 3602 7959 10761 9239 4596 36157 15— 20 —10 1 346 2 527 2886 2 152 849 9760 622 753 864

10—25 299 928 1210 983 446 3866 206 546 520 25—50 260 755 954 830 376 3 175 250 476 492 50 —- 252 679 953 784 385 3 053 233 490 598 Summa 2157 4889 6003 4749 2056 19854 1311 2265 2474 20—30 —-10 1 588 2781 2881 1932 648 9830

10—25 293 698 1 005 740 305 3041 25 — 50 248 676 858 676 280 2 738 50— 212 574 746 615 276 2423 Summa 2341 4729 5490 3963 1509 18032 30 — 50 —— 10 1 154 1 986 1 832 1 268 430 6 670 265 206 384 10—25 129 388 480 323 162 1 482 83 73 136 25—50 148 392 508 411 130 1 589 90 79 159 50— 166 441 517 420 206 1 750 96 146 191 Summa 1597 3207 3337 2422 928 11491 534 504 870 50— — 10 601 1 162 1 107 I 662 261 3 793 76 48 65 10—25 42 146 170 127 42 527 14 5 12 25—50 52 158 184 162 61 617 9 14 22 50— 169 464 643 463 264 2 003 93 109 80 , Summa 864 1930 2104 1414 628 6940 192 176 179 '

Totalt 19753 46685 66300 63225 42895 238858 12247 27472 23259

Källor: 1) Enligt RLFzs jordbruksregister. 2) Enligt 1960 års folkräkning.

b) Jordbrukareöå år och yngre, som bru- kar 10—20 ha åker: ca 45 000.

c) Jordbrukare som brukar minst 20 ha åker: ca 36000.

Den första av de tre grupperna motsvarar till numerären drygt hälften av de jord- brukare, som i tabellen redovisas som bru- kare med 2—10 ha åker. Det är här fråga om brukare, som visserligen inte kan be- traktas som överåriga men bland vilka dock medelåldern är rätt hög. Bortsett från de lantbrukare tillhörande denna grupp, som äger mer betydande arealer egen skog (eller som mer allmänt taget brukar bär- kraftiga kombinerade fastigheter), är det här i stor utsträckning fråga om en kate- gori, som med tiden torde komma att an- tingen glida in i gruppen stödjordbrukare (deltidsjordbrukare) eller helt lämna nä- ringen. Enligt tabellen. skulle av brukare med 2—10 ha åker 20 000 21 25000 inneha minst 50 ha Skbgsniark. Flertalet av dessa torde kunna anses. driva gårdar med sam- ma bärkraft som enheter'med 10—20 ha _åker men en skogsareal under 50 ha.

Tyngdpunkten inom det egentliga jord— bruket ligger inom de båda övriga grupper, som enligt deh'hiyss redovisade uppställ- ningen tillhopa omfattar i runt tal 80000 brukare. Härtill kan läggas de mindre går- dar, där åkerarealen visserligen är ringa men innehavet av skog inkomstmässigt kompenserar *den ringa arealen åker. Det nyss angivna talet torde därför böra ökas till minst 100 000, vilket skulle utgöra det ungefärliga antalet familjejordbruk och större gårdar, vilkas brukare helt eller ha- vudsakligen äråberoende av vad gården ger i avkastning från åker såväl som skog. Åldersfördelningen på varbetskr'aften på dessa brukningsenheter är i stort sett nor- mal, vilket torde utgöra ett tecken på att nya brukare tillträtt vid den senast av- gångna brukargenerationens frånträde. Jäm- vikt råder i de nu behandlade grupperna mellan brukare i 35—44- resp. 45—54-års- åldern, medan i den först behandlade grup- pen det relativa antalet brukare i den yngre av de båda åldersgrupperna är litet i för- hållande till antalet i den äldre av dem.

Brukningsenheter med 10—20 ha åker synes numera i allmänhet kunna betecknas som övergångsjordbruk, vilka inte kan vän- tas bli bestående, om deras innehavare gör anspråk på en standard likvärdig den hos de industriarbetargrupper man tidigare järn- fört dem med (jfr 1959 års jordbruksöver— 6

enskommelse .om övergång , från bas- till normjordbruket som underlag för prisbe- stämningen). Detta behöver ej gälla de går— dar”, som på grund' av skogstillgång, hög intensitet etc. utgör fastigheter med samma ekonomiska bärkraft som större jordbruk räknat efter arealen åker. Svårigheter att följalmed i inkomstutvecklingen för inne- havare av basjordbruk enligt 1947 års jord— brukspolitiska terminologi kommer utan tvivel att medföra en rätt stark avgång, främst i samband med generationsskiftena. På dessa brukningsenheter finns för när— varande ett stort antal medelålders brukare, som —— i den mån de inte helt övergår till annat yrke _ för sin framtida skäliga bärg- ning i allt högre grad blir beroende av möjligheterna att förstärka brukningsenhe- ten eller att skaffa sig inkomster vid sidan av jordbruket.

Redan denna analys av nuvarande förhållanden visar otvetydigt, att struk- turutvecklingen i det svenska jordbruket även under de närmaste årtiondena kom- mer att fortgå i snabb takt. Att jord- bruksbefolkningen kommer att fortsätta att starkt minska har redan framhållits, men denna minskning kan väntas bli kombinerad i helt annan utsträckning än hittills meden avsevärd nedgång i antalet jordbruksföretag. Den framtida rationa- liseringsprocesseu kommer liksom den hittillsvarande uppenbarligen att inne- bära, att företag försvinner samtidigt som arealen på bestående fastigheter ut- vidgas. Vad som hittills skett i fråga om strukturen synes tyda på att en allt snab- bare utveckling i sistnämnda hänseende kommer att ske, oavsett vilka åtgärder som vidtas för att ytterligare främja en sådan utveckling.

Antalet brukningsenheter (med över 2 ha åker) inom jordbruket uppgick 1961 som förut nämnts till ca 230 000. Om man nöjer sig med en framskrivning med utgångspunkt från antalet enheter 1961 inom olika produktionsområden och storleksgrupper under antagande av

samma årliga minskning, som registre-

rats för 1956—61 (enlig SOB-utred- ningen), erhålls ett antal brukningsen- heter 1975 av i runt tal 175 000 eller om- kring 55 000 färre än i början av 1960— talet. Vid en framskrivning på samma sätt av antalet företagare inom jordbru- ket erhålls en nedgång till mellan 150 000 och 125 000 (jfr den föregående beskriv- ningen av nuvarande strukturförhållan- den). Arealen åker per företagare komme då (vid den förutsatta minskningen av totalarealen, jfr kap. V) att utgöra 18— 19 ha mot ungefär 16 ha för närvarande. Vid beräkningen av dessa medeltal har åkerjorden vid deltidsjordbruk inte med- tagits.

De nu anförda uppgifterna om den framtida strukturen har erhållits genom en mekanisk framskrivning på grundval av trenderna under den senaste femårs- period, för vilken uppgifter föreligger. Förut i anslutning till kommentaren till tabell IV: 2 anförda uppgifter tyder på en årlig minskning av antalet bruknings- enheter med 10000. De senaste årens mycket starka nedgång av antalet mjölk- leverantörer (drygt 10 000 per år) pekar också på en sådan nedläggningstakt. Eftersom minskningen av antalet bruk- ningsenheter alltså synes ske i accelere- rad takt är det högst troligt, att antalet enheter vid mitten av 1970-talet skulle komma att vara lägre och troligen rätt avsevärt lägre än de redovisade fram- skrivningarna tyder på. Detta skulle ock- så medföra en väsentlig »automatisk» ökning av brukningsenheternas medel- arealer (liknande den som försiggått i Förenta Staterna under efterkrigstiden). Antalet enheter vid mitten av 1970-talet komme vid en fortsättning av den aktu- ella ncdläggningstakten att sjunka till nedåt 100000, dvs. ungefär hälften av antalet i nuläget. Det kan emellertid för- modas, att nedläggningarna successivt kommer att minska i absoluta tal, allt- eftersom de minsta brukningsenheterna

sjunker i antal. Enligt av överdirekttören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelseu ut- förda prognoser skulle därför antalet brukningsenheter komma att passera 100 OOO-strecket först några år in på 1980-talet. Medelarealen åker komme därvid att ligga vid 25—30 ha. De läns- utredningar som utförts styrker att en mycket snabb strukturomvandling är att vänta. Länsutredningarna anger dess- utom även om de inte alltid sinsemel- lan år direkt jämförbara att nedlägg- ningen kommer att gå snabbare i skogs- och mellanbygderna, särskilt i Norrland, än i landets slättbygder.

Inom lantbruksstyrelsen har i samråd med oss och med anlitande av särskilt från lantbruksnämnderna insamlat ma- terial gjorts en hela landet omfattande undersökning för belysning av olika ut- vecklings- och anpassningslinjer för jord- och skogsbruket.:i Undersökningen har utförts på så sätt, att man inom varje län regionalt redovisat rådande förhål- landen, de hittillsvarande förändringarna samt den sannolika framtida utvecklingen beträffande markanvändning och antalet företagsenheter m.m. Uppdelningen på regioner har varit den följande:

1) Jordbruksbygd. —— Bygd där den be- byggelse, som är knuten till areell produk- tion, primärt är ekonomiskt motiverad av förekomsten av åker dvs. en åkertät bygd, bestående bygd. Jordbruksföretagen minskar i antal genom en successiv, yttre rationalisering.

2) Mellanbygd.

A. Akergles bygd. Jord- och skogs- bruksbygd -— mellanbygd —— där den bo- sättning, lsom är knuten till areell produk- tion, primärt är motiverad av jordbruk i samband med skogsbruk eller annan syssel- sättning. En betydande förändring i mark- användningen förekommer. Relativt stark tillbakagång i antal företag. Bärkraftiga kombinerade företag kan byggas upp.

B. Skogsbruksdominerad mellanbygd. Bygd, där den bosättning, som är knuten

** Se SOU 1964:37, bilaga 10.

Tabell IV: 4. Förväntad procentuell minskning av antalet brukningsenheter mellan början av 1960-talet och 1975

Skogs- . _ Län Jordbruks- Åkergles bruks- så 232111]? Sååå? bygd bygd dominerad b d b (1

mellanbygd yg er yg Stockholms 50 . . Uppsala 16 35 31 45 Södermanlands 40 Östergötlands 20 21 30 30 25 Jönköpings 20 20 25 20 30 Kronobergs 15 20 30 15 25 Kalmar 30 . . 30 . . 30 Gotlands 13 40 . . 40 . . Blekinge . . . . 40 . . 40 Kristianstads 22 20 50 20 55 Malmöhus 30 30 . . . . . . Hallands 35 50 40 40 Göteborgs o. Bohus . . 30 . . 40 . . Alvsborgs, norra delen 20 15 20 30 20 Alvsborgs, södra delen 40 25 20 . . . . Skaraborgs 35 30 30 30 30 Värmlands 30 25 40 . . 50 Örebro 20 20 20 30 Västmanlands 25 50 55 60 Kopparbergs . . . . . . . . Gävleborgs 40 40 Västernorrlands 30— 50 30— 50 . . . . . . Jämtlands 40 30 30 25 30 Västerbottens 35 40 50 70 50 Norrbottens 50 40 40 40 50

Källa: SOU 1964: 37, bilaga 10.

till areell produktion, främst är motiverad av kombinationsföretag med tyngdpunkt i skogsbruket. Mindre goda förutsättningar för jordbruksdrift. Rationaliseringsgången präglas av förändringar i markanvänd- ningen. Kombinerade företag tenderar att övergå till rena skogsföretag.

C. Speciella mellanbygder. — Skärgårds- bygder, småindustribygder, tätortsinfluera- de bygder etc.

3) Skogsbruksbygd. —— Bygd, där det redan nu i första hand är tillgången på skog som gör den till areell produktion knutna bebyggelsen ekonomiskt motiverad

(4) Fjällbygd.)

Fram till 1975 förväntas enligt den nu refererade undersökningen inom landets södra och mellersta jordbruksbygder an- talet brukningsenheter minska med mel- lan 15 och 35 0/0. För jordbruksbygderna i Norrland anges 40—500/0. Inom lan- dets åkerglesa mellanbygder väntas ned— gången ske i starkt växlande omfattning eller med 20—50 %. För de skogsbruks- dominerade mellanbygderna tyder prog- nosen på en minskning av antalet enheter med 30—50 ll/o. I skogsbruksbygderna skulle nedgången omfatta ej mindre än

50 60 % av det nuvarande företags- beståndet. Undersökningens uppläggning, framför allt svårigheterna att åstadkom- ma enhetliga hedömningsnormer mellan länen, gör starka reservationer nödvän— diga. ._

Detta gäller i än högre grad de tal belysande den regionala utveckling, som redovisas i tabell. IV: 4. Det bör anmär-

(;P

kas, att nedgången i arealen åker torde » bli väsentligt svagare i jordbruksbygder-

na och i de åkerglesa bygderna än reduk- tionen av antalet brukningsenheter. Inom övriga bygder väntas däremot ske en minskning av; den brukade arealen, som procentuellt sett flerstädes nära samman- faller med nedgången av antalet en- heter.

KAPITEL V

Produktionen av jordbmksråvaror

1. Hittillsvarande utveckling

A. Översikt Under 1800-talet och hittillsvarande del av 1900-talet har den svenska jordbruks- produktionen i stort sett oavbrutet ökat. Tillfälliga avbrott i denna utveckling ägde rum i samband med de två världs- krigen och har naturligtvis inträffat även vid felslagna skördar. Den totala produk- tionen har emellertid numera upphört att öka och en stagnation inträtt, vilken del- vis 'hänger samman med en allt snabbare minskning av åkerarealen. Produktionsutvecklingen kan följas rätt tillförlitligt sedan mitten av 1870- talet. I tabell V: 1 har sammanställts uppgifter om produktionen av viktigare livsmedel (uttryckt i kalorier) totalt, per -arbetare inom jordbruket samt per in-

vånare av totalbefolkningen. Av tabellen framgår, att den totala produktionen ökat ca 21/2 gånger under den belysta 90-årsperioden. (Väger man samman ani- malier och vegetabilier med vikterna 6 och 1, vilket ger en riktigare bild av in- satsen av produktionsmedel och produk- tionens effektivitet, erhålls en trefaldig stegring.) Per yrkesverksam i näringen är produktionen numera gott och väl 10—fa1t större. Räknat per invånare i riket begränsar sig emellertid ökningen till knappt 50 %. Befolkningsutvecklingen har tidigare utförligt behandlats (kap. IV). Här må erinras om att jordbruksbefolkningen och förmodligen också antalet yrkesverk-

samma inom denna nådde sitt maximum omkring 1880. Den efterföljande pro- duktionsstegringen har alltså försiggått under ständigt minskande arbetsinsats. Jämsides med produktionsökningen har skett en överföring av] förädling och— distribution av jordbruksprodukter och livsmedel från det egentliga jordbruket till andra näringar ävensom en övergång till inköp'av' kapitalvaror och driftsför: nödenheter från dessa näringar. Bl.a. av denna anledning har inte arbetsproduk— tiviteten (och långt mindre nettoproduk-i tiviteten, se kap. IX) inom jordbruket stigit så kraftigt som de i ta'bellenjan- förda uppgifterna om produktionen per arbetare antyder. '

Vad gäller de båda övriga produktions- faktorerna, alltså jord Och kapital, kan den långsiktiga utvecklingen någorlunda mätas endast för den förra. Det har där- emot visat sig praktiskt taget omöjligt att göra några meningsfyllda mätningar av insatsen av kapital. I fråga om jor- den försvåras visserligen en jämförelse bakåt i tiden av den starka förskjut- ning, som skett i relationen mellan åker och äng, men en grov sådan jämförelse är dock möjlig att göra. Avkastningen per arealenhet äng kan anges till en tredjedel av avkastningen från åkern. Omräknas de faktiska ångsarealerna med tillämpning av detta relationstal till s.k. reducerad äng och läggs denna till åkern, får man ett grovt mått på jordbruksjor- dens totala areal (se tabell V: 2). Under

Tabell V: 1. Produktionen av viktigare livsmedel1 i kalorier totalt, per arbetare och per invånare 1876—1966

. Produktion er års-) Produktion per in- thfll åroduktion, arbetare, 11000(-ta1 vånare, 1 OOO-tal Ä . mil] ar er kalorler kalorier kalorier . rllgen Ve e- Anima— Ve e- Anima- Vege- Anima- tabiglier lier summa tabiglier lier summa tabilier lier summa

Absoluta tal 1876/85 1 841 912 2 753 1 165 578 1 743 405 200 605 1886/95 2136 1 185 3321 1338 743 2081 446 248 694 1896/05 2583 1610 4193 1656 1032 2688 504 314 818 1906/15 3 108 2025 5 133 2132 1 389 3 521 564 367 931 1920/29 3008 2402 5410 2245 1 793 4 038 500 399 899 1930/39 3567 2855 6422 2892 2316 5208 573 458 1 031 1950/592 4196 2972 7168 6338 4489 10827 578 409 987 1962 /63 (norma- liserat)3 4353 3047 74004 9402 6581 15983 574 402 976 1960/64 4052 2952 7 004 8828 6431 15259 534 389 923 1965/66 (norm- kalkyl)3 3831 2905 6736 10701 8115 18816 493 374 867 Relativa tal 1876/85 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1886/95 116 130 121 115 129 119 110 124 115 1896/05 140 176 152 142 179 154 124 157 135 1906/15 169 222 186 183 240 202 139 184 154 1920/29 163 263 197 193 310 232 123 200 149 1930139 194 313 233 248 401 299 141 229 170 1950/592 228 326 260 544 777 621 143 204 163 1962 /63 (norma- liserat)3 236 334 269 807 1 139 917 142 201 161 1960/64 220 324 254 758 1 113 875 132 194 153 1965 ,'66(norm— kalkyl)3 208 319 245 919 1 404 1 080 122 187 143

1 Mjöl av vete och råg, socker och sirap, mat- och fabrikspotatis, kött och fläsk, konsum- tionsmjölk, smör och ost. Fr.o.m. 1950/59 även matnyttiga oljeväxter (ingår i vegetabilier) och ägg. 3 Vid kaloriberäkningarna har nyare kalorital använts från och med perioden 1950/59. " I normkalkylerna har förutsatts normskördar och normala produktionsförhållanden i övrigt. * Vid användning av de äldre kaloritalen i normkalkylen 1962/63 erhålls 7 794 miljarder kalorier (varav 4 514 för vegetabilier och 3 280 för animalier). Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering för senare tid från statens jordbruksnämnd).

senare hälften av 1870-talet uppgick den bruksjord har dock under den här he- totala jordbruksarealen, beräknad på an- tytt sätt, till ca 3,5 milj. ha och vid sekelskiftet till ca 4,0 milj. ha. Maximum nåddes omkring 1920 med 4,2 milj. ha. År 1961 utgjorde motsvarande tal ca 3,5 milj. ha (varav 3,3 milj. ha åker). Fram till mitten av 1960-talet torde en ned- gång ha skett med ytterligare några hundratusental hektar. Insatsen av jord-

handlade tiden inte på långt när för- ändrats så mycket som arbetsinsatsen.

Tack vare stegrade insatser av kapital (i vid mening), förbättrad teknik och ökad yrkeskunnighet har emellertid av- kastningen från åkern ökat. Samtidigt har av liknande skäl även skett en för- bättring av utbytet inom husdjurssköt- seln. Vid sidan av den förbättrade yrkes-

Areal, 1 000 ha Relativ fördelning

Årligen Åkerjord Red.äng Summa Åkerjord Red.äng 1876/80 2831 635 3466 81,7 18,3 1881/85 2992 640 3632 82,4 17,6 1886/90 3205 580 3785 84,7 15,3 1891/95 3369 523 3892 86,6 13,4 1896/00 3476 490 3966 87,6 12,4 1901 /05 3566 474 4040 88,3 11,7 1906/10 3630 444 4074 89,1 10,9 1911/15 3692 434 4126 89,5 10,5 1916/20 3 792 430 4222 89,8 10,2 1921/25 3803 426 4229 89,9 10,1 1926/30 3738 409 4147 90,1 9,9 1931/35 3729 360 4089 91,2 8,8 1936/40 3 737 335 4 072 91,8 8,2 1950/59 3 588 227 3 815 94,0 6,0 1961 3342 170 3 512 95,2 4,8 1 Beträffande begreppet reducerad äng, se textframställningen.

Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering från statens jordbruksnämnd).

Tabell V: 3. Arealen åker inom naturliga produktionsområden 1937, 1951 och 1961

(1 000 ha) Förändring Område 1937 1951 1961 1937—61 1951—61 1 000 ha % 1 000 ha %

Götalands södra slättbygder (655) 396 389 375 — 21 5,3 -— 14 3,6 Götalands mellanbygder (Gmb) 375 366 347 —28 —7,5 —19 —5,2 Götalands skogsbygder (Gsk) 805 771 684 —121 —15,0 —87 —11,3 Götalands norra slättbygder

(Gns) 509 494 476 —33 —6,5 —18 —3,6 Svealands slättbygder (Ss) 823 790 735 —— 88 _ 10,7 — 55 7,0 Svealands skogsbygder (Ssk) 341 323 274 —67 —19,6 —49 —15,2 Norrland, nedre (Nn) 280 281 235 —45 —16,1 —46 —16,4 Norrland, övre (Nö) 202 235 215 +13 +6,4 —20 —8,5

Rike! 3731 3647 3341 —390 —10,5 ——306 —-8,4

Källa: J ordbruksräkningarna.

skickligheten hos brukare och anställda bör särskilt framhållas bättre mekanisk utrustning, tillkomsten av växtsorter och djur-material med högre avkastning samt ökad tillförsel av handelsgödsel. Vid mit- ten av 1870-talet dominerades närings— tillförseln helt av naturlig gödsel och endast fosforhaltig handelsgödsel använ- des i nämnvärd omfattning. Det dröjde

rätt länge innan handelsgödseln fick lika stor betydelse som den naturliga. I fråga om tillförseln av kali dominerar för övrigt alltjämt den naturliga gödseln.

I det följande koncentreras framställ- ningen till tiden efter det senaste världs— kriget. Återblickar sker dock i flera fall på förhållandena omedelbart dessförin— nan.

B. Jordbruksjord och husdjursstam

Nyodlingsverksamheten i Sverige har nu- mera så gott som helt avstannat och det areella underlaget (åker och äng) för jordbruksproduktionen krymper med varje år. Enligt såväl 1937 som 1944 års jordbruksräkningar uppgick den totala åkerarealen till 3,7 milj. ha. Sedan dess har skett en nedgång, som dock hittills varit relativt begränsad. För åren 1951, 1956 och 1961 redovisas 3,65, 3,60 och 3,34 milj. ha. Uppskattningsvis kan för 1965 anges 3,15 milj. ha. Den produktivt utnyttjade ängsmarken har relativt sett minskat mycket starkare än åkern.

Förändringarna i åkerarealen har långt ifrån varit likformiga över landet. I tabell V:3 har 1937 och 1961 års åker- arealer fördelats på naturliga produk- tionsområden ( jordbruksområden). Man finner, att åkerarealen sedan tiden när- mast före kriget nedgått i alla naturliga produktionsområden med undantag av övre Norrland, där viss nyodling före- kom ännu in på 1950-talet. Ökningen mellan 1937 och 1961 i detta område be- gränsade sig dock till 60/0. I stark kon- trast härtill står den starka reduktionen av åkerarealen i nedre Norrland, 16 %. Betydande arealkrympning redovisas därjämte i Svealands slättbygder (11 0/o) och i dess skogsbygder (20 %) samt i Götalands skogsbygder (15 %). Inom övriga områden har förändringarna varit förhållandevis små. Ängsmarken är nu- mera ingenstådes av särskilt stor omfatt- ning. Sin största betydelse har ängs- och betesmarken för närvarande i Götalands skogsbygder, alltså inte som tidigare i Norrland.

Det svenska jordbruket år sedan länge främst inriktat på produktion av anima- liska livsmedel. Detta avspeglas tydligt i åkerns användning för olika växtslag. Skiljer man mellan foderväxter och han- delsväxter (en gränsdragning som inte är skarp, då vissa växtslag kan odlas

för såväl konsumtions- som foderända- mål) finner man, att i runt tal 80 "io av åkern utnyttjas för foderväxter. Denna andel har inte nämnvärt förändrats se- dan förkrigstiden. Anmärkas bör, att foderväxtodlingen till viss del är inriktad på produktion av foder till hästarna, som har sin största betydelse som dragare och som endast i mindre mån bidrar till kött- försörjningen. Omedelbart före kriget beräknas omkring 14 0/0 av den totala åkerarealen ha använts för odling av hästfoder, 1963 endast ca 4 l%. Eftersom handelsväxtodlingens andel av åkern praktiskt taget inte förändrats mellan 1937 och 1961 har den areal, som står till förfogande för odling av foderväxtcr för animalieproduktion, starkt ökat, nämligen från 66 till 77 0/0 av total- arealen. Sistnämnda båda tal inkluderar alltså inte den areal som kan beräknas ha utnyttjats för odling av hästfoder. Förskjutningarna i växtodlingens in- riktning sedan förkrigstiden framgår i Övrigt av efterföljande tablå. I denna redovisas den procentuella fördelningen på olika växtslag under femårsperioder- na 1936/40 och 1960/64 (brukad areal):

Växtslag | 1936/40 ) 1960,/64

H andelsväzier

Höstvete 6,6 5,9 Vårvete 2,1 3,0 Råg 5,4 2,1 Potatis 3,8 3,2 Sockerbetor 1,5 1,4

Oljeväxter . 2,4

Övriga handelsväxter 0,8 1,1 Summa handelsväzrter 20, 2 1 9, I Foderväxter

Korn 2,9 12,5 Havre 18,7 1 6,6 Blandsäd 7,4 6,3 Foderrotfrukter 2,0 0,5 Vallväxter 45,8 43,3 Övriga foderväxter 3,0 1,7 Summa foderväxter 79,8 80,9

Därav

För hästfoder, ca 14 4 För övrigt foder, ca 66 77

Samtliga (exkl. träda och

Tillkomsten av oljeväxtodling i kom- mersiell skala är den enda väsentliga nyheten i växtodlingen sedan förkrigs- tiden. Den fältmässiga odlingen av grön- saker har visserligen ökat starkt men upptar fortfarande förhållandevis små arealer. I övrigt innefattar förändring- arna cnbart omfördelningar mellan redan tidigare odlade växtslag. Veteodlingen har fått ökad betydelse på bekostnad av rågen. Brödsädsodlingens och potatis- odlingens nedgång är relativt begränsad, att döma av förändringarna av dessa odlingar-s relativa andel av den samlade växtodlingen. I absoluta tal rör det sig dock om rätt stora arealförändringar.

På foderväxtsidan är förskjutningarna mer betydande. Särskilt markant är kor- nets frammarsch, medan havrens till- bakagång inte alls motsvarar den kraf- tiga nedgången av hästantalet. I övrigt märks en minskning av vallväxtarealen, som relativt sett inte är särskilt bety- dande men som i absoluta tal motsvarar ungefär halva den totala arealnedlägg- ningen sedan förkrigstiden. Denna ned-' läggning omfattar till stor del vallar på dåliga och ofta illa belägna marker. Förskjutningarna i växtodlingen sedan förkrigstiden sammanhänger till stor del med förändringarna i husdjursskötseln. Antalet hästar har sålunda från drygt 600000 före kriget sjunkit till omkring 135000 år 1964. En del av hästbeståndet utnyttjas i andra näringsgrenar, särskilt skogsbruket, varför antalet hästar i jord- bruksdrift är lägre än de anförda talen anger. Avhästningen har som framgått av det föregående friställt åker för od- ling av foderväxter, varigenom bl.a. möjliggjorts en utvidgning av svinupp- födningen, utan att någon ökning av foder-importen behövt ske. Antalet svin uppgick före krigsårens utslaktning till bortåt 11/2 milj. st. År 1964 räknade svinstammen 1,9 milj. djur, varav nära 1/4 milj. avelssvin. Nötkreatursstammen

har däremot minskat, från ej fullt 3 milj. före kriget till 2,4 milj. nyssnämnda år. Det är framför allt koantalet som sjunkit, nämligen från 1,9 till 1,1 milj. För att man bättre skall kunna tillgodose den ökande efterfrågan på kött av nöt- kreatur har »kalvreserven» måst utnytt- jas för slaktdjursuppfödning, vilket för- klarar att trots minskningen av kostam- men antalet ungnöt och kalvar stigit. Får—stammen omfattade före kriget ca 350 000 djur. Efter en mycket stark ned- gång har under senare år skett en ökning av antalet och stammen räknade 225 000 djur 1964. Efter den kraftiga nedskär— ning av antalet höns, som skedde under krigsåren, steg antalet mycket snabbt för att nå ett maximum i början av 1950- talet med ca 9 milj. djur (exkl. kyck- lingar). Därefter har skett en nedgång, vilken lett till att antalet höns numera begränsar sig till omkring 7 milj. På grund bl.a. av att hönsens fördelning på åldersgrupper förskjutits har emellertid produktionskapaciteten totalt sett inte sjunkit.

C. Kapitalvaru- och förnödenhets— användning Av den totala omsättningen i det svenska jordbruket av ca 4900 milj. kr (1963) motsvarar sammanlagt ca 2600 milj. kr eller drygt hälften ersättning för varor och tjänster från andra näringar. Bort- ses från husdjuren får den reproduktion av realkapital, som sker inom jordbru- ket, med varje år allt mindre betydelse. Av förnödenheter för jordbruksdriften är det numera egentligen endast foder som produceras inom lantbruksföreta- gen. Övriga förnödenheter köps i huvud- sak utifrån. ] det följande lämnas på några undantag när uppgifter endast om kostnader för sådana kapitalvaror och förnödenheter (samt tjänster), som an- skaffas genom köp från andra näringar. Under tidigare skeden försiggick i

jordbruket en betydande kapitalupp— byggnad i form av grundförbättrande åtgärder av olika slag. Omkring 1 milj. ha av åkerjorden är täckdikade, huvud- sakligen med tegelrör. Någon nämnvärd ökning av tåckdikningen har emellertid inte skett sedan förkrigstiden. Längden av större, öppna diken utgör enligt en numera dock rätt gammal uppgift -— i runt tal 65 000 km. De årliga kostnader- na för täckdikning och underhåll av de större, öppna dikena uppgår för närva- rande till drygt 40 milj. kr per år, varav ca 5 milj. kr täcks genom statsbidrag. I fråga om nu nämnda och andra grund- förbåttrande åtgärder kan sedan rätt länge konstateras en stagnation, vilken sammanhänger med att de är arbetskrä- vande samt vidare att de är starkt kapi— talkrävande utan att ge omedelbar för— räntning. Vidare föreligger viss oklarhet om hur dräneringssystemet bäst bör vara beskaffat. Den fortlöpande mekanise— ringsprocessen med dess krav. på allt större behandlingsytor utgör eljest en drivfjäder för utvidgad täckdikning. Kalkningen av jorden har under senare år gått starkt tillbaka. Från att i början av 1950-talet ha legat vid ca 300 milj. kg har mängden tillförd jordbrukskalk sjunkit till ca 70 milj. kg (1963/64). Det anses i allmänhet vara de ökade arbets- kostnaderna som medfört den minskade insatsen, även om tveksamhet om kal- kens värde i växtodlingen dessutom kan ha bidragit.

Ekonomibyggnader har lång varaktig- het, vilket gör att det äldre, nu ofta otidsenliga byggnadsbeståndet i hög grad fortfarande dominerar. Enligt inom då- varande statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (numera statens lantbruksbyggnadsförsök) utförda under- sökningar uppgick årskostnaderna för ekonomibyggnader under åren 1956—60 till i medeltal ca 1 100 milj. kr. Härav ut- gjorde räntekostnaden den dominerande

delen eller ca 620 milj. kr (räknat efter 5 "/o ränteanspråk på byggnadernas salu- värde). De årliga underhållskostnaderna uppskattades samtidigt till 190 och av- skrivningarna till 290 milj. kr. Vid oför- ändrad driftsinriktning och normal för- nyelse av byggnadsbeståndet borde av- skrivning och nybyggnad motsvara var- andra, vilket emellertid ingalunda är fallet. Observeras må dock, att reduk- tionen av häststammen samt övergång i många fall till kreaturslös eller krea- turssvag drift gör jordbruket mindre byggnadskrävande än tidigare. Under de första åren av 1960-talet höll sig kost- naderna för nybyggnader (ekonomibygg- nader) vid 60 milj. kr mot ungefär 80 milj. kr vid 1950-talets början. Tas hän- syn till penningvärdets fall, uppgår re- duktionen under perioden ifråga till ca 45 0/o. Investeringar i nya ekonomibygg- nader motsvarade åren 1962——63 endast 0,2 0/o av den behövliga byggnadsvoly- mens återanskaffningsvårde, medan man för normal avskrivning räknar med minst 1,5 o/o av samma värde. Det är alldeles uppenbart, att det sedan lång tid försiggår en förslitning av ekonomibygg- naderna inom lantbruket. Förklaringarna är många. Man har pekat på ett dåligt ekonomiskt läge för näringen, de höga nybyggnadskostnaderna (i allt mindre utsträckning sker nybyggnad med utnytt- jande av material och arbetskraft från den egna gården) samt inte minst oviss— heten om de framtida kraven på bygg- nadsbeståndets omfattning och beskaf- fenhet. Med den fortgående struktur- omvandlingen, såsom övergång till skör- detröskning oc-h krympning av animalie- produktionen, sjunker dock såsom an- tytts behovet av ekonomibyggnader starkt. Detta synes till väsentlig del förklara den minskade nybyggnadsverksamheten. Utvecklingen på jordbrukets byggnads- område har hittills endast i ringa omfatt- ning lett fram till fabrikation av mon-

teringsfärdiga byggnader. Nyheterna har tills vidare främst gällt byggnadsmaterie- [en. Man torde emellertid kunna räkna med en ökad industriell tillverkning av standardiserade byggnadselement för jordbruket och måhända även av kom- pletta, monteringsfärdiga ekonomibygg- nader. I fråga om siloanläggningar och spannmålstorkar är denna utveckling redan i full gång. Vid traditionell hus- djursskötsel med bundna djur medför byggandet av nya ladugårdar höga kost- nader, inför vilka jordbrukarna av lätt- förklarliga skäl ofta tvekar. I detta sam- manhang är det 5. k. lösdriftssystemet en intressant utvecklingslinje. Detta system utbyggt i större skala har ansetts kunna medföra reducerade byggnadskostnader för ladugårdar. Detta behöver dock inte innebära, att lösdriftssystemet i och för sig är ekonomiskt överlägset traditionell djurhållning.

Elektrifieringen på landsbygden har skapat helt andra förutsättningar än tidi- gare för maskinell drift i ladugårdar och andra ekonomibyggnader. Ännu torde dock inomgårdsmekaniseringen med ut- nyttjande av elkraft endast befinna sig i ett inledande stadium. Lantbrukets ut— nyttjande av elkraft, som volymmässigt endast steg med ca 20 % under 1950- talet, uppgår för närvarande (1964) till knappt 100 milj. kr årligen. Hur de för- delar sig på belysning i ekonomibyggna- der och andra arbetsplatser, på tork- anläggningar och övriga fasta el-drivna anläggningar samt på mjölkningsmaski- ner och dylika redskap är inte närmare känt.

Årskostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap för jordbruket uppgår för närvarande (1964) till ca 610 milj. kr (jfr tabell V: 4). Här- av hänför sig uppskattningsvis 360 milj. kr eller nära 60 % till traktorerna och ca 250 milj. kr till övriga maskiner och red- skap. Traktoriseringen har under efter-

krigstiden förlöpt mycket snabbt och ut— gör otvivelaktigt det mest revolutione- rande som hänt inom jordbruksdriften under senare decennier. Traktoriseringen (och tillkomsten av skördetröskor) har förutom stora årskostnader för avskriv- ning och underhåll fört med sig ökade utgifter för driv- och smörjmedel. Dessa senare utgifter svarar för närvarande (1964) för ett årsbelopp avi runt tal 145 milj. kr eller mer än för elkraften.

Bland köpförnödenheterna intar foder- medlen den främsta platsen kostnads- mässigt. Under senare år har jordbru- kets årskostnader för "köpfoder uppgått till omkring 350 milj. kr, varav 70 0/o fallit på kraftfoder (importerad foder- säd, kli, oljekraftfoder) och återstående 30 0/o på animaliskt foder och fabriks- avfall m.m. Därtill kommer de foder— medel som går i handel mellan jord- brukarna (direkt eller via handlare) och som inte medtagits i dessa uppgifter. Importfodermedlen svarade under 1950- talet för omkring 3 % av den totala pro- duktionen av jordbruksprodukter (kalo- rimässigt) mot närmare det dubbla un- der åren närmast före det andra världs- kriget. Under de första åren av 1960- talet har emellertid nettoimporten av foder på grund av stora inhemska spann- målsskördar tidvis förbytts i ett export- överskott. Huruvida man här står inför en bestående förändring är ovisst. Under de senaste åren har importen av olje- kraftfoder starkt ökat.

Handelsgödsel inköper jordbrukarna för närvarande årligen för omkring 310 milj. kr (och kalk för 5 milj. kr). Den ökade användningen av handelsgödsel (se tabell V: 5) beror inte blott på en fördjupad insikt om betydelsen av att tillföra jorden näring i tillräcklig ut- sträckning och på den minskade till- gången på stallgödsel, utan även på han- delsgödselns i motsats till flertalet andra produktionsresurser måttliga prissteg-

Tabell V: 4. Jordbrukets kända inköp av samt kostnader för maskiner och redskap

(Milj. kr) lnköpsvärde i löpande priser K ostnader Ö Avskrivning År Våga Ö . maskiner vriga ' - Traktorer och re d- Summa Traktorer maskiner Låg]? Summa skap och red- skap 1938 21,0 42,0 63,0 4,9 29,9 43,2 78,0 39 22,1 52,5 74,6 7,2 34,3 48,4 89,9 1946 29,8 95,2 125,0 16,0 57,5 96,0 169,5 47 54,0 105,4 159,4 18,0 64,5 106,2 188,7 48 90,2 125,8 216,0 25,1 73,9 115,12 214,12 49 102,2 130,5 232,7 31,9 81,0 1 19,9 2328 1950 120,9 141,7 262,6 40,0 95,7 125,8 263,3 51 , 141,7, 165,7 307,4 49,9 116,5 141,9 308,11 52 164,8 ' 164,2 329,0 56,2 127,2 160,3 343,7 53 164,2 168,5 332,7 62,1 133,5 151,25 347,41 54 162,6 167,1 329,7 68,5 138,6 154,7 361,8 55 118,6 154,4 273,0 76,1 151,0 159,5 386.6 56 119,3 143,8 263,1 85,9 164,5 167,7 418,1 57 142,6 152,2 294,8 96,6 176,8 "1 76,7 450,1 58 148,0 143,8 291,8 107,1 182,4 171,7 461 ,2 59 161,5 157,3 318,8 119,6 193,0 184,3 496,9 1960 148,1 211,1 359,2 131,6 207,1 ]88,8 527,5 61 186,4 245,1 431,5 146,0 221,8 2()7,6 575,4 62 193,1 269,2 462,3 159,8 232,5 204,9 597,2 63 224,9 294,3 519,2 170,8 239,3 202,3 612.4

Källa: K. M:ts prop. 1950: 245 (kompletterad inom utredningen).

ring. De totala årliga inköpen av han- delsgödselmedel var vid 1960-talets in- gång ungefär 2 1/2 gånger så stora som vid tiden närmast före andra världskri- get. Det bör dock anmärkas, att mängden växtnäring tillförd genom stallgödsel sedan förkrigstiden visserligen minskat men ändock fortfarande motsvarar när- mare hälften av den totala mängden växtnäring tillförd i form av gödsel. Totala tillförseln av växtnäring ökar så- ledes inte i takt med stegringen av han- delsgödselgivorna. Man får också beakta, att handelsgödsel i stor utsträckning tagits i anspråk för intensiva odlingar i södra Sverige, varför den redovisade. totalökningen av tillförseln inte nödvän- digtvis innebär att det skett en förbätt- ring av näringstillståndet i jorden inom svagare jordbruksbygder. Oljeväxtodling-

en och en del grönsaksodlingar med stora gödselgivor har också tillkommit. Inom sockerbetsodlingen har handels- gödselgivorna ökats mycket starkt jäm- fört med tiden före kriget.

Som framgår av tabell V:5 har för- brukningen av fosfor-, kalium- och kvävegödsel ökat i olika takt sedan för- krigstiden. Kraftigast har stegringen va- rit i fråga om kvävegödsel, varefter följer kaliumgödsel och fosfor-gödsel. I detta sammanhang må nämnas, att för fosfor- och kaligödsel numera de s.k. sammansatta gödselmedlen dominerar, medan dessa fortfarande spelar en un- derordnad roll för kväveltillförseln.

Den strukturella och tekniska utveck- lingen har även i övrigt medfört vissa förskjutningar i användningen av olika förnödenheter (i ökande utsträckning

Tabell V: 5. Förbrukningen av handelsgödselmedel uttryckt i rent PEOS, KZO och N

Ä Fosforgödsel _ Kaliumgödsel , Kvävegödsel . r : ' ' - " Milj. kg Index Milj. kg Index - Milj. kg Index ]

1936 ”40 .

(:1936/37—1939/40) 57,3 100 32,6 " ' 100 27,2 100 1950, 51 105,5 184 54,4 167 68,0 250 195152 103,1 180 60,9 187 63,6 234 1952 53 103,8 181 69,0 212 71,5 263 195354 109,6 191 73,9 227 79,0 290 1954 55 104,1 182 83,3 256 77,2 284 1955, 56 104,01 182 86,21 264 83,8 308 1956, 57 107,6 188 100,4 308 89,5 329 195758 100,7 176 85,0 261 85,5 314 195859 97,9 171 79,0 242 88,8 326 1959-560 108,4 189 86,2 264 104,0 382 196061 103,6 181 83,5 256 106,2 390 1961 ”62 105,8 185 85,6 263 111,5 410 1962, 63 103,0 180 84,7 260 117,1 431 196364 109,5 191 92,8 285 128,8 474

1 Häri tordc ingå ca 22 milj. kg ngs och 22 milj. kg KgO, som åtgått för 150 milj. kg kalisupcr.

Källa: Statens jordbruksnämnd.

köpförnödenheter) inom jordbruksdrif- ten och i fråga om ianspråktagande av tjänster från utomstående. Dessa för- skjutningar förklaras också delvis av för- ändringar i prisrelationerna. Inte på alla områden kan utvecklingen infångas ge- nom statistik för inköp och förbruk- ning. Totalt sett rör det sig i nu avsedda fall dock om. kostnader eller utgifter, som vid sidan av de förut behandlade stora posterna ej är särskilt betydande. Av stort intresse inte minst med hån- syn till verkliga eller förmenta biverk- ningar är den starkt ökade använd- ningen av växtskyddsmedel av olika slag. Från mycket obetydliga belopp före kri- get har användningen av dessa medel ökatså att de numera drar en (varu-) kostnad av ca 30 milj. kr årligen. Semin- kostnaderna har på ett årtionde i det närmaste tredubblats till för närvarande (1964) ca 16 milj. kr årligen. För maskinlegorna redovisas ungefär sam- ma belopp. Torkningskostnaderna för

brödsäd utanför gården växlar givetvis från år till år; genomsnittet för senare år ligger vid ca 5 milj. kr. Mjölkfrakter och andra transportkostnader har inte undergått några nämnvärda, volymför- ändringar under senare tid.

D. Vegetabille- och animalieproduktion I översikten av den långsiktiga produk- tionsutvecklingen i början av detta kapi— tel lämnades några uppgifter om den totala produktionens ökning från mitten av 1870—talet till mitten av 1960-talet. Produktionen mättes härvid i slutpro- dukternas kalorivärde, den enda mät- ningsmetod som stått till buds vid en beskrivning av .långstidsutvecklingen. Metoden får emellertid ur vissa synpunk- ter anses diskutabel, eftersom resultaten i hög grad blir beroende av om relatio- nenmellan vegetabilie- och animaliepro- duktionen är konstant eller inte. Utveck- lingen kännetecknas av en förskjutning

från vegetabiliska till animaliska livs- medel, vilket som antytts i kommentaren till tabell V: 1 medfört en undervärde— ring av den produktionsökning som redo- visats i denna tabell. »Missvisningen»

kan elimineras genom att man anger produktionens värde i konstanta priser.

relativa fördelningen av jordbrukets pro- duktionsvärde på olika produkter, mätt i 1954/55 års produktpriser. Förskjutningarna inom de båda hu- vudgrupperna är som synes mindre för vegetabilier än för animalier. Medan i fråga om spannmålen (främst brödsäd,

Varuslag

1938/39 1949/50 1963/64

(prel.)

Vegetabilier Spannmål 12,2 10,1 10,4 Potatis och sockerbetor 9,9 9,1 8,2 Övriga växtslag (till avsalu) 0,3 3,9 3,7 Summa 22,4 23,1 22,3 Animalier Mejeriprodukter 42,6 44,5 33,9 Kött m.m. 16,7 12,7 18,3 Fläsk 14,0 14,8 19,0 Agg 4,3 4,9 6,5 Summa 77,6 76,9 77,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0

(En alternativ metod är att vid summe- ringen väga kalorierna från vegetabilie- resp. animalieproduktionen på sätt an- getts i kommentaren till tabell V: 1.) I tabell V: 6 grundas uppgifterna på total- kalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader (se kap. XII). Av tabellen framgår bl. a., att produktionsvolymen i fasta priser alltsedan början av 1950- talet legat 5—10% högre än under för- krigstiden. Per arbetstimme i jordbruket redovisas samtidigt mer än en fördubb- ling av produktionsvärdet i fasta priser eller en ökning med ca 3 1/2 0/0 per år. (Beträffande produktivitetsförändringar- na i jordbruket, jfr framställningen i kap. III och IX.)

De långsiktiga förskjutningarna inom jordbruksproduktionen från vegetabilier till animalier tycks under de senaste de- cennierna ha avstannat. Detta framgår av ovanstående tablå, som anger den

men även vissa mängder kom och havre för olika industriella ändamål) den värdemässiga andelen av produktionen något sjunkit, har den stigit för >>övriga växtslag», dvs. i huvudsak oljeväxter. Mejeriprodukterna dominerar inte längre på samma sätt som före kriget, vilket sammanhänger med nedgången i mjölk— produktionen samt på den ökade bety- delsen av övrig animalieproduktion.

I tabell V:7 har sammanställts upp— gifter om totalskördens storlek. I fråga om brödsäden har tidigare berörts den jämfört med förkrigstiden minskade od- lingen av råg och den utvidgade vete— odlingen (i förhållande till början av 1950-talet har odlingen av vete —- när- mast vårvete _— under senare är starkt sjunkit). I fråga om potatis anges i ta- bellen vid sidan av skörden uppgifter om (netto-) avsättningen av mat- resp. fabrikspotatis. Från förkrigstiden har

Tabell V: 6. Jordbrukets produktionsvolym och produktion per arbetstimme 1938/39—1963/64

. .. produk_ Produktionsvärde Pfgizt' . asterism. timme,;geguss Produktionsår värde, milj. ååå: plåt pr w kri löpande Index lö ali de Index priser Milj. kr (1938/39 = p . Kr (1938/39 =

100) Pm" 100)

1938/39 1 362,2 3 603,8 100 1,11 2,92 100 39/40 1 521,7 3582,4 99 1,25 2,94 101 1940/41 1 697,7 3210,6 89 1,41 2,67 91 41 /42 1 723,5 2 795,5 78 1,45 2,35 80 42/43 1 800,5 2911,0 81 1,53 2,48 85 43/44 2095,0 3325,9 92 1,81 2,87 98 44/45 2085,5 3285,6 91 1,82 2,87 98 45/46 2239,4 3476,3 96 1,98 3,07 105 46 /47 2362,2 3 580,4 99 2,16 3,27 112 47/48 2520,2 3391,5 94 2,37 3,19 109 48/49 2809,9 3 712,1 103 2,72 3,60 123 49/50 3 141,1 3948,1 110 3,13 3,94 135 1950/51 3266,0 3920,4 109 3,36 4,03 138 51/52 3 766,5 3819,7 106 4,03 4,09 140 52/53 4060,1 3 905,8 108 4,53 4,36 149 53/54 3957,4 3 917,6 109 4,60 4,55 156 54/55 3909,7 3 898,7 108 4,79 4,78 164 55/56 4063,5 3 639,0 101 5,28 4,73 162 56/57 4206,2 3 796,6 105 5,67 5,11 175 57/58 4278,0 3 833,0 106 5,84 5,23 179 58/59 4202,7 3665,4 102 5,95 5,19 178 59/60 4421,5 3888,5 108 6,58 5,78 198 1960/61 4576,4 3 752,6 104 7,16 5,87 201 61/62 4724,0 4003,3 111 7,85 6,65 228 62/63 4 818,4 3 895,2 108 8,40 6,79 233 63/64 (prel.) 5 030,4 3 698,13 1 03 9,22 6,77 232

Källa: Meddelande från Jordbrukets Utredningsinstitut 6—1957 (med kompletteringar inom

utredningen).

den totala skörden (under normalår) nedgått kraftigt, starkare än den sam- manlagda avsättningen av mat- och fab- rikspotatis. Medan försäljningen av fab- rikspotatis ökat obetydligt, har avsätt- ningen av svenskproducerad matpotatis sjunkit starkt, till vilket bidragit både en minskad inhemsk konsumtion och en stegrad import. I fråga om skörden av sockerbetor har någon större förändring inte skett sedan förkrigstiden, förrän under de senaste tre åren, då odlingen visat en nedgång. Odlingen av oljeväxter, som inte förekom före kriget, har under senare år nedgått betydligt i förhållande

till den första efterkrigstiden. Höstrap- sen, som numera är den ojämförligt vik- tigaste oljeväxten, svarar för omkring 2/3 av den totala skörden av oljeväxtfröer.

Av tabell V: 8 framgår, att hektar- skördarna för samtliga redovisade grö- dor var högre under senare hälften av 1950-talet och därefter än under femårs- perioden närmast före kriget, detta trots det svaga skördeutfall som kännetecknat vissa år under den senare jämförelse- perioden. Detta tyder på en fortsättning av den sekulära skördestegringen även under den här behandlade perioden. Det må nämnas, att den till statistiska cen-

den fortfarande räknar med stigande normskördar för alla viktigare grödor. Undantag ansågs åtminstone tidigare föreligga i fråga om sockel-betorna, för vilken grödadock en ökning skett på 1960—talet. Som väsentlig förklarings- grund härtill kan emellertid anges en följd av år med relativt dålig årsmån, varför en fortsatt långsiktig ökning av betor synes hektarskördarna även av

(Milj. kg) Växtslag 1936/40 1950/54 1955/59 1960 1961 1962 1963 1964 1965 (prel.) Höstvete 536 449 473 593 503 625 448 709 762 Vårvete 137 349 289 231 309 247 195 257 170 Råg 344 258 210 229 185 175 83 116 167 Summa brödsäd 1 017 1 056 972 1 053 997 1 047 726 1 082 1 099 Potatis; . , Totalskörd 1921 : . 1 623 1 520 1 753 1 559 1 273 1 634 1 238 1 249 Utnyttjande: . Matpllotatis1 743' 730 619 | 646 581 593 656 641 Fabrikspotatisl' 244 _, 228 _ 268 ' 338 289 286 399 262 Sockerbetor 1 894 1 831 11_ 810 2 414 2 001 1 442 1 574 . 1 731 Oljeväxtfröer ' ' ' (18 % Vattenhalt) _ 206 -. 140 67'_ 143 172 131 221 1Netto.' I totalskörden ingår också 'utsäde,1 lagrings- ( och sorterings-) förluster samt potatis utnyttjad för utfodring. ' ' Källa: Den officiella..jordbruksstatistiken. 4 Tabell'V: 8. Skörd per hektar av olikajjyrödor [1936—65 i (Deciton) . ' ,. , , ; ' t' ' *? Växtslag 1936/40 1951/5.) 1956/60 1961 . 1962 1963 1964 (239215) Höstvete » 23 25 25 33 130 28 38 33 Vårvete 18 18 21 26 23 24 32 29 Höstråg 18 20 21 25 24 21 27 27 Kom 20 22 23 28 26 26 30 30 Havre 18 16 18 24 21 23 26 25 Blandsäd 21 21 22 26 24 24 26 26 Potatis 144 126 135 142 138 174 152 171 Sockerbetor 361 326 382 401 308 390 393 349 Vallhö 34 37 36 43 42 38 39 40 Höstraps ' '. 19 20 25 25 21 27 30 Källa: Den officiella jordbruksstatistiken. —— Uppgifterna avser hektarskördar enligt äldre skördestatistik metod (jfr däremot tab. V: 14). tralbyrån knutna skördestatistiska nämn- möjlig. Det har också hävdats, att

handelsgödseltillförseln visserligen sedan flera år skulle kunna betecknas" som optimal, men att samtidigt mekanisering m.fl. arbetsbesparande åtgärder verkat minskande på den tillvaratagna skördens storlek.

Kostammens tillbakagång sedan för- krigstiden har medfört en reduktion även av mjölkproduktionen, fastän denna till följd av den ökade avkastningen per ko

Tabell V: 9. Produktionen av mjölk och mejeriprodukter 1950—65 (Milj. kg)

Förbrukning av grädde;

Varuslag etc. 1950/51 | 1959/60 | 1960/61 | 1961/62 1962/63 1963/64 | 1964/65 Total mjölkproduktion 4 737 3885 3810 3 972 3 798 3 665 3 611 Invägning vid mejeri 3858 3348 3325 3533 3401 3309 3296 Förbrukning av konsum— tionsmjölk; [förbrukad kvantitet 1547 1 309 1282 1 248 1 223 1 215 1 220 Helmjölk 1 363 1 101 1 069 1 028 1 002 983 981

Tjock 13,5 25,7 27,7 29,0 29,5 30,7 32,1 Tunn 30,6 20,0 20,0 19,1 18,9 18,8 18,5 Summa konsumtionsmjölk och grädde uttryckt i helmjölk1 1 635 1 447 1 436 1 403 1 380 1 371 1 381 ; Tillverkning av; , Smör2 110,2 83,3 81,0 91,9 86,0 81,5 79,7 * Ost 53,8 55,0 55,4 55,7 54,9 56,8 57,4 Fet torrmjölk 6,08 8,46 8,28 8,24 9,44 9,81 11,07 Mager » 3,04 15,76 18,65 26,90 25,45 22,78 29,71 Fet kondensmjölk 0,98 0,74 0,75 0,62 0,51 0,53 0,56 Mager » 0,10 2,86 2,88 3,41 4,30 5,21 5,04 1 Inkl. svinn vid mejerier. ? Inkl. lantsmör.

iKälla: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

varit mindre kraftig än minskningen av koantalet. Särskilt under de senaste åren har avkastningen per ko stigit mycket starkt. Under åren närmast före det senaste världskriget uppgick mjölkpro- duktionen till nära 4,8 milj. ton. Under efterkrigstiden nådde den upp till samma nivå först i början av 1950-talet, var- efter den dock undergått en i stort sett oavbruten tillbakagång (se tabell V: 9). Under de senaste åren har den legat vid 3,6 milj. ton, vilket innebär en nedgång med 20—25 % sedan början av 1950- talet.

Till följd av minskad förbrukning av mjölk för olika ändamål på gården res- pektive för försäljning direkt från pro- ducent till konsument har invägningen vid mejerier inte minskat lika mycket från början av 1950-talet som totala mjölkproduktionen. Minskningen stan- nar vid 10—15 % mot som nyss nämnts

20—25 0/0 för den totala produktionen. En kraftig nedgång av mjölkinvägningen har dock skett i flera delar av landet under denna tid, framför allt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, i mel- lersta Sveriges skogsbygder samt i vissa delar av norra Sverige. På Gotland och i delar av västra Sverige har mjölk- invågningen däremot ökat sedan början av 1950-talet. Antalet mejerileverantörer har minskat från 255000 år 1950/51 till 160000 år 1963/64 (uppgifterna hämta- de från statens jordbruksnämnd). Detta förklarar, varför invågningen per leve- rantör, trots reduktion av den totala till- förseln, ökat från ca 15000 till ca 21000 kg.

I fråga om produktionen och avsätt- ningen av mejeriprodukter märks sedan början av 1950-talet en i stort sett oav- bruten nedgång av den mängd helmjölk som utnyttjas som konsumtionsmjölk

Tabell V: 10. Produktionen av kött och fläsk

Varuslag

Kött av storboskap » » större kalv » » mindre » » » får » » häst Summa kött

Index Fläsk1 Index Summa kött och [läsk

Index

(Milj. kg)

1950/51 | 1959/60 | 1960/61 | 1961/62 ) 1962/63 1963/64 1964/65 88,7 110,1 103,6 121,0 138,2 136,6 130,7 23,4 20,5 18,9 . 18,7 19,2 20,2 17,3 13,5 6,3 5,8 5,2 4,7 3,3 2,4 2,3 1,3 1,2 1,8 1,4 1,6 1,8 11,8 8,8 7,5 7,5 7,6 9,1 9,2

13.9,7 147,0 137,0 153,7 171,1 170,8 161,4

100,0 105,2 98,1 110,0 122,5 122,3 115,5 165,6 228,6 213,9 221,8 209,0 206,2 212,3 100,0 138,0 129,2 133,5; 126,2 124,5 128,2 305,3 375,6' 350,9 375,5 380,1 377,0 373,7

100,0 123,0 114,9 123,0 124,5 123,5 122,4

1 Inkl. export av levande slaktdjur.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

och grädde; dock har avsättningen av tjock grädde ökat. Framställningen av ost har något ökat sedan början av 1950- talet. Tillsammantaget har mängden hel- mjölk som används för nu nämnda pro- dukter ökat sin andel av all producerad mjölk. Tillverkningen av smör har som en följd härav, bortsett från en tillfällig återhämtning 1961/62, oavbrutet mins- kat. Framställning av smör tillgrips i stort sett först i den mån marknaden för mer lönande produkter (en marknad som på kort sikt inte brukar förändras mycket) inte tillåter större produktion av dessa. Svängningar i mjölkproduktionen ger därför i första hand utslag på smör- produktionen. En stark produktions- ökning har under senare år noterats för torrmjölk och kondensmjölk, särskilt den magra. En viktig anledning till att produktionen av (mager) torrmjölk ökat så starkt är, att jordbrukarna i ökande utsträckning föredrar att utnyttja torr- mjölk i foderblandningar framför att direkt utfodra med skummjölk. -— I detta sammanhang må nämnas, att den inhemska tillverkningen av margarin (till bortåt 3/4 byggd på importerade råvaror)

starkt ökat, även om ökningen för en tid avstannade i och med en återhämtning av smörförbrukningen efter en omlägg- ning av prispolitiken för smör som skedde i maj 1958 i samband med den då akuta smörkrisen.

Produktionen av kött och fläsk (tabell V: 10) var i början av 1950-talet fort- farande ungefär lika stor som under för— krigstiden men har därefter ökat med ca 25 0/o. Ökningen har varit kraftigare för fläsk än för kött. Slakten av storboskap avser numera i betydligt större utsträck- ning än tidigare ungdjur uppfödda för slakt. De senaste årens starka minskning av kostammen har dock temporärt tagit sig uttryck i en betydande utslaktning av äldre mjölkkor.

Vad till slut angår produktionen av ägg steg denna från drygt 90 milj. kg i början av 1950-talet till 98 milj. kg år 1964 (prel.).

2. Produktionsprognoser

A. Inledning Jordbrukspolitiskt har produktionens storlek en stor betydelse, eftersom .de

statliga stödåtgärderna i princip ankny- ter till en produktionsvolym understi- gande det inhemska avsättningsutrym- met (se närmare kap. VIII och XII). Vid den prövning av de jordbrukspolitiska riktlinjerna, som vi har oss förelagd, är det därför av vikt att klarlägga de aktu— ella produktions- och konsumtionsten- denserna och att med utgång från dessa söka göra en prognos för försörjnings- lägets utveckling. I föreliggande kapitel behandlas produktionsprognoserna, me- dan prognoserna rörande livsmedelskon- sumtionen samt för försörjningen i dess helhet återges i kapitel VI resp. kapitel VIII.

Bakom stagnationen av den totala svenska jordbruksproduktionen ligger en utveckling som innebär att de produk- tionsstimulerande faktorerna motverkats av hämmande faktorer. Den framtida produktionens storlek och sammansätt- ning blir beroende av hur dessa i olika riktningar verkande faktorer förändras i fortsättningen. Det komplicerade sam- spelet mellan dessa gör produktionsprog- noser rätt osäkra.

De produktionsprognoser, som utförts inom jordbruksutredningen (främst av dess struktur- och produktionsgrupperl), bygger i huvudsak på de långsiktiga för- ändringar (>>trender»), som konstaterats för vissa bestämmande faktorer bakom den hittillsvarande produktionsutveck- lingen (exempelvis åkerareal, hektar- avkastning, avkastning per ko). I den mån de faktorer, som utformat trenden, kan väntas påverka den fortsatta ut- vecklingen med i stort sett oförändrad styrka föreligger starka skäl att utforma prognoserna som mekaniska framskriv- ningar av trenden. Endast om de senaste årens utveckling tydligt avvikit från trenden eller om andra uppenbara skäl förelegat att frångå denna, har en friare bedömning lagts till grund för progno- serna. Av praktiska skäl har visst be-

stämt år —— 1975 — valts som slutår för prognoserna. Det egentliga syftet med dessa är naturligtvis inte att söka fixera produktionens storlek- och sammansätt- ning just 1975 utan snarare att söka ge en uppfattning om utvecklingstendenser- na förrätt lång tid framöver. Det an- givna årtalet kan om man så vill betrak- tas som mittpunkten i en längre prognos- period. —— Vid sidan av de nu åsyftade inom utredningen utförda prognoserna har på sina ställen anförts data ur senare utförda prognoser (gäller särskilt anima- lieproduktionen).

B. Arealförändringar

Nuvarande arealförhållanden framgår av tabell V: 11. I denna redovisas åker, kultiverad betesmark och naturlig äng på brukningsenheter med över 2 ha inom åtta naturliga produktionsområden samt i hela riket med fördelning på storleks- grupper efter åkerarealen. Gränsdrag-_ ningen mellan åker, som varaktigt ut- nyttjas i verklig jordbruksproduktion, och sådan åker som håller på att utgå ur produktionen är rätt oklar. Den var— aktigt obrukade åkerjorden, som utgör omkring 200000 ha,'har ej medtagits i tabellen.

Förändringarna i arealens fördelning på ägoslag föranleds av faktorer både inom och utom lantbruket. Samhälls- utvecklingen innebär ett ökat behov av mark för bostäder, industrier, vägar, flygfält, fritidsbebyggelse etc. Speciellt

1 Prognoserna har utförts av professorer- na Erik Åkerberg och Sven Jansson samt laborator Arvid Hellberg. (Ingår i stencile— rade promemorior.) Arealuppgifterna har hämtats ur Lantbrukets strukturutveckling SOU 1964:37. Det bör anmärkas, att prog- noserna i allmänhet färdigställdes vintern 1963/64, delvis ännu tidigare. Om progno- serna utförts senare, skulle resultaten på en- staka punkter troligen kommit att avvika från de här publicerade. I de fall senare ut- förda prognoser gett påtagligt avvikande re— sultat har detta anmärkts.

Tabell V: 11. Åker-areal, kultiverad betesmark och naturlig äng vid enheter över 2 ha inom olika produktionsomräden 1961

Område och Storleksgrupper, ha _ ä gosla g Samtliga 2—5 | 5—10 10—20 | 520—30 | 30—50 Iso—100] 100— Gss Åker 6546 23374 77704 61979 74122 54401 74 895 373021 Kult. bete 141 589 1 601 1 315 1 364 1 231 3 265 9 506 Nat. äng 304 980 2659 2487 2365 1965 3204 13964 Gmh Åker 9861 35007 88 788 64000 65476 38 959 41385 343476 Kult. bete 398 1 586 3 854 2 677 2 652 1 979 2 756 15 902 Nat. äng 1467 4877 12335 8584 7759 4171 4983 44176 Gsk Åker 79110 201578 206745 71 742 53308 38 240 24 984 675 707 Kult. bete 12 283 26867 19832 5200 3842 2581 1 672 72 277 Nat. äng 20857 42 030 32 786 10762 8161 6029 2710 123335 Gns Åker 10918 40 038 110756 79207 84 649 75 036 73 052 473 656 Kult. bete 269 1418 3970 2519 2674 2654 3619 17123 Nat. äng 1 021 3627 8570 6663 7382 6286 6804 40353 Ss Åker 9134 33473 122510 122211 152118 139685 153227 732358 Kult. bete 334 1021 3415 2910 3160 3563 6091 20494 Nat. äng 1204 3185 10027 7120 7882 8289 10081 47788 Ssk Åker 29197 60609 74 374 36180 28 006 21 590 20 776 270 732 Kult. bete 975 2331 2705 1260 1 166 1019 1 422 10878 Nat. äng 5481 7251 6221 2174 2082 1693 1543 26445 Nn Åker 52 080 85 837 60244 15317 5564 3209 1 053 223 304 Kult. bete 1 873 3 459 1 862 434 186 253 38 8 105 Nat. äng 10565 11 599 5171 865 185 109 8 28 502 Nö Åker 54430 92 468 48 484 6246 1 607 636 293 204164 Kult. bete 2817 3517 1249 147 32 3 2 7767 Nat. äng 12105 9687 2074 167 68 —- 30 24131 Hela riket Åker 251 276 572 384 789 605 456 882 464 850 371 756 389665 3296 418 Kult. bete 19090 40788 38 488 16462 15076 13283 18865 162052 Nat. äng 53004 83 236 79 843 38 822 35 884 28 542 29363 348 694 Källa: J ordbruksräkningen 1961. — Beträffande betydelsen av områdesbeteckningarna, se tabell V: 3.

framträdande även i områden med avse— värda avstånd från dessa orter.

gäller detta i närheten av de större tät- orterna. Genom denna utveckling mins- kas den areal, som står till jord- och skogsbrukets förfogande. Utvecklingen torde med tiden komma att bli alltmer

En artskild utvecklingslinje utgör den minskning i åkerarealen, som är en följd av att jord, som är dåligt belägen eller

av dålig kvalitet, tas ur växtföljden för att överföras till bete eller skogsmark eller lämnas helt outnyttjad. De ökande företagsekonomiska anspråken innebär således krav inte endast på större en- heter utan också på att åkern skall ge viss minsta avkastning per ytenhet.

På jordar som tas ur Växtföljden -— i huvudsak belägna inom landets skogs- och mellanbygder —— framstår skogsplan- tering ofta som ett alternativ. Uppskatt- ningsvis överförs för närvarande (mitten av 1960-talet) årligen ca 20000 ha jord- bruksjord till skog genom plantering. Konkurrensen mellan jordbruk och skogsbruk om marken blir, vid de lång- siktiga överväganden det här är fråga om, beroende av en rad olika faktorer såsom produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket samt prisutveck- lingen på de båda näringsgrenar-nas pro- dukter och produktionsmedel. Betraktar man prisutvecklingen i stort under efter- krigstiden finner man, att denna länge varit gynnsammare för skogsbruks- än för jordbruksprodukterna. Förutsättning-

av dessa, vilka vi anser ge en god bild av den sannolika utvecklingen fram till mitten av 1970-talet, redogörs i det föl- jande.

I samband med arealinventeringen den 1 juni 1960 införskaffades uppgifter om hur stor del av åkerarealen som enligt jordbru- karnas uppfattning var lämplig för rationell jordbruksdrift. Följande indelning av åker- jorden skedde vid inventeringen.

Klass 1. Godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift.

Klass 2. Åkerjord, som med olika insatser skulle kunna göras mer lämpad att brukas såsom åker (t.ex. jord med stor ägosplitt- ring, ofullständigt dränerad jord. jord med isolerat läge eller olämplig skiftesform. Åker- områden, som genom sammanläggningar kan ingå i mer samlade komplex eller vilkas fältform kan förbättras, ingår i denna grupp.)

Klass 3. Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden, över vilka brukaren ej kan råda (såsom dålig jordmån, grund jord eller vattensjuk jord, som bedöms vara för dyr att dränera).

Åkerjordens procentuella fördelning på de tre kategorierna enligt ifrågavarande inven- tering har för de skilda produktionsområ- dena sammanställts i efterföljande tablå:

_ Åkerjord av klass Produkttonsområden 1 2 3 Götalands södra slättbygder (Gss) 91,2 2,7 6,1 Götalands mellanbygder (Gmb) 76,2 9,4 14,4 Götalands skogsbygder (Gsk) 70,9 15,8 13,3 Götalands norra slättbygder (Gns) 84,9 9,7 5,4 Svealands slättbygder (55) 84,0 9,3 6,7 Svealands skogsbygder (Ssk) 71,7 15,0 13,3 Norrland, nedre (Nn) 74,4 13,2 12,4 Norrland, övre (Nö) 66,5 18,4 15,1 Totalt 78,6 11,3 10.] arna för att bedriva jordbruk på mar- Såvitt framgår av denna inventering

ker, som är lågt avkastande, avlägset be- lägna eller svåra att bruka med maski- nella hjälpmedel, synes bli allt mindre. Detta bestyrks av olika undersökningar, som företagits under senare år. För några

skulle alltså drygt 20 % av landets åker- areal år 1960 ha varit av sådan beskaffen- het, att den inte kunde betecknas som godartad, välbelägen jord lämpad för ma- skindrift. Härav skulle emellertid ungefär hälften med olika insatser kunna göras mer lämpad att brukas som åker, medan

för återstoden någon höjning av avkast- ningen knappast skulle kunna stå att uppnå med ekonomiskt försvarbara insatser. Så- som framgår av tablån är det framför allt i skogs- och mellanbygderna detta senare ofta är fallet.

I syfte att skapa en bättre uppfattning om den långsiktigt brukbara växtföljdsåkerns storlek och om i vad mån de topografiska förhållandena medger, att relativt samman- hängande områden av viss storlek bildas, har också genomförts en särskild under- sökning på stickprovsbasis. Den utfördes under 1962 och omfattade 140 församlingar med tillhopa 366000 ha åker. Själva inven- teringen gjordes av lanthruksnämnderna med stöd av den ekonomiska kartan, annat kartmaterial samt redan befintligt invente- ringsmaterial. Som en allmän utgångspunkt gällde att, avgränsa sådana åkerområden, som kunde väntas utgå fram till 1975 på grund av att det med hänsyn till jordens naturliga—beskaffenhet, arrondering och be- lägenhet ej kunde anses företagsekonomiskt möjligt att i fortsättningen bruka dem som växtföljdsåker med nu känd teknik och föreliggande priser. Avgränsning skulle så- ledes ske av åkerjord, som antingen ur jordartssynpunkt eller av arronderings- och belägenhetsskäl inte kunde anses odlings- värd på längre sikt. I sistnämnda hänseende ställdes bl.a. kravet, att storleken av det enskilda fältet inte borde understiga ca 2 ha. Resultatet av undersökningen fram— går av följande tablå:

Arealen växtföljdsåker bedöms alltså en- ligt denna undersökning fram till 1975 komma att minska med 25 "/o, varav 22 % av den orsaken att den inte ansetts ha ett sådant värde i jordbruksproduktionen, att ett långsiktigt utnyttjande som växtföljds- åker ansetts sannolikt. Som framgår av tablån väntas emellertid förhållandena växla starkt mellan de olika produktionsområdena (och naturligtvis, kan det tilläggas, även i stor utsträckning inom de olika områdena).

Med utnyttjande av nu redovisade undersökningar, jordbruksräkningarna och SCB-undersökningen (se kap. IV) har åkerarealens storlek framskrivits totalt och för de enskilda grödorna till omkring 1975. Avsikten har härvid varit att belysa de förändringar i markanvänd- ningen, som kan förväntas om de nu föreliggande förutsättningarna (ekono- miska och andra) antas gälla oföränd- rade även i fortsättningen. Två alternativ har framräknats.

Alternativ I . I detta alternativ har man utgått från arealinventeringen 1960, lant- bruksnämndernas bedömningar 1962 och vissa länsutredningar. I dessa senare har beaktats den tendens till accelererande nedläggning, som framträtt under slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet.

väiigtäåliisgälöra Åker, som Summa åker som växtföljds- väntaåltaåsi som väntas

Produktionsområdcn åker och övergå anslpr 0; upphöra som

till betesmark vag yggna växtföljdsåker eller skogsmark m;, ,T ' %1

%1 10

Götalands södra slättbygder (Gss) - 7,3 4,9 12,2 Götalands mellanbygder (Gmb) 9,3 2,9 12,2 Götalands norra slättbygder (Gns) 8,4 2,1 10,5 Svealands slättbygder (55) 20,6 2,3 22,9 Götalands skogsbygder (Gsk) 38,5 4,3 42,8 Svealands skogsbygder (Ssk) 31,3 2,4 33,7 Norrland, nedre (Nn) 25,3 2,2 27,5 Norrland, övre (Nö) 30,5 2,5 33,0 Hela riket 22,1 3,0 25,1

1 1 procent av arealen 1956.

Tabell V: 12. Areal åkerjord (exkl. betesvall på åker) åren 19611 och 19752 på brukningsenheter med över 2 ha åker

(1 000 ha) Brukad åker Därav: slåttervall på åker _ __ Kultiverad Område Betesvall 19 '5 1 9 '5 betesmark4 :; . a 1961 på åker Alt. 1 Alt. 11 1961 Alt. 1 Alt. 11 1961 1961 Gss 353,1 19,9 350,0 355,0 61,0 71,8 77,7 9,5 Gmb 317,0 26,4 300,0 315,0 85,4 79,5 91,0 15,9 Gsk 625,8 49,9 470,0 540,0 268,5 173,9 223,0 72,3 Gus 451,6 22,1 440,0 450,0 127,2 117,5 123,8 17,1 SS 692,0 40,4 580,0 665,0 191,3 161,8 196,8 20,5 Ssk 251,9 18,8 205,0 230,0 114,6 80,4 91,8 10,9 Nu 212,7 10,6 165,0 180,0 139,1 79,7 97,2 8,1 Nö 195,7 8,5 140,0 165,0 145,8 75,7 97,0 7,8 Summa 3099,8 196,6 2650,0 2900,0 1132,9 840,53 99535 162,I

1 Enligt 1961 års jordbruksräkning. 2 Enligt inom utredningen utförda prognoser. 3 Reducerad för betesvall på åker. * Det har förutsatts att arealerna för betesvall på åker och kultiverad betesmark kom— mer att successivt minska fram till 1975. Avkastningen från dessa arealer beräknas dock utgöra en betydande foderreserv.

Den kvarstående åkerarealen 1975 skulle enligt detta alternativ uppgå till ca 2,65 milj. ha eller 0,65 milj. ha mindre än 1961.

Alternativ II. Om man i stället utgår från åkerarealen 1961 på 3,3 milj. ha och antar, att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i SGB—utredningen för perioden 1951—61 i medeltal regist- rerats på grundval av jordbrukarnas egna uppgifter, kommer man fram till en minskning på ca 0,4 milj. ha. Den kvarstående åkerarealen 1975 enligt detta alternativ skulle sålunda komma att upp- gå till ca 2,9 milj. ha.

I tabell 17:12 har den totala äker- arealen 1961 och 1975 enligt de båda alternativen fördelats på produktions- områden. Härvid har från totalarealen dragits betesvallen på åker, som 1961 omfattade i det närmaste 0,2 milj. ha. De båda alternativen för 1975 skiljer sig främst i fråga om slåttervall på åker,

där alternativ I upptar 0,16 milj. ha mindre areal än alternativ II. I fråga om handelsväxter och foder—säd m.m. är skillnaden däremot rätt liten. I de nu refererade prognoserna har vallarealen ej uppdelats på slåttervall och betesvall. Orsaken härtill är, att det är svårt att förutsäga den framtida vallodlingens'ut- iformni'ng. Mycket synes tala för att vall på åker blir använd både för slåtter och _för. bete. Däremot torde en mer permanent betesvall rätt sällan komma att utläggas på ren åkerjord, Det har vidare uttalats tveksamhet om i vilken utsträckning den kultiverade betesmar- ken framdeles kommer att utnyttjas. Det är av denna anledning som några progno- ser för dessa m-arkkategorier inte insatts i tabellen. I fråga om ängen har det be- dömts ännu svårare att göra några areal- prognoser. Troligen kommer ängens roll 'i den framtida jordbruksproduktionen

att bli mycket blygsam.

C. Växtodlingsinrtktnlng och hektar- skördar

I de för utredningens räkning utförda prognoserna rörande den svenska jord- bruksproduktionens storlek 1975 (i stort sett trendberäkningar) har man anknutit till nyss angivna två arealalternativ (alt. I = 2,65 milj. ha; alt. II = 2,90 milj. ha). Stor betydelse för den in- hemska växtodlingens inriktning kom- mer liksom hittills konsumtionsutveck- lingen att få, i den mån denna ger utslag i produktpriserna. Bestämmande blir där- jämte andra faktorer, som under senare år utövat inflytande på jordbrukarnas val av kulturväxter. Inom växtodlingen väntas kostnaderna för maskiner bli allt- mer betydande. Sålunda blir exempelvis maskinerna alltmer differentierade för olika grödor, varför en växtodling med stor variation i fråga om ingående växt- slag erfordrar flera dyrbara maskiner med åtföljande dryga maskinkostnader. Det stora kapitalbehovet vid nybyggna- der återverkar framför allt på animalie- produktionens inriktning och omfattning, och därmed även på foderväxtodlingen.2

I fråga om brödsäd har förut omnämnts det tilltagande intresset för vete samtidigt som rågen minskat i betydelse. —- Rågen har ett svagare strå än vetet, och strået blir på vissa jordar väl långt med följande svårigheter vid skördetröskning. Därtill kommer att rågen med hittills till buds stående sortmaterial är utsatt för mältnings- skador, vilka under de senaste åren varit synnerligen allvarliga. Å andra sidan må bland fördelarna för rågen framhållas en avkastningsförmåga, som på flertalet jordar väl mäter sig med höstvetets, och en mot- ståndskraft mot parasiter, som är tydligt överlägsen vetets. Den minskande rågarealen är också mer följden av det vikande kon- sumentintresset än ett för lågt odlingsvärde. Vetet, både höst- och vårvetet, har tydliga fördelar vid ett mekaniserat jordbruk. Nu- varande sortmaterial utmärker sig för god stråstyrka, föga benägenhet för dråsning m.m. Nackdelarna framträder i fråga om känslighet för vissa växtföljdsparasiter, strå-

knäckare och rotdödare, samt för vårvetet i fråga om mognaden, som för detta inträffar väl sent, särskilt i Mellansverige, med risk för skördeskador som följd.

Utvecklingen under senare år har inne- burit en stark minskning av rågarealen. För rågen gynnsammare prisrelationer i förhål- lande till vete kan emellertid liksom nya förbättrade sorter förändra denna trend. Redan nu finns mältningsresistenta sorter under prövning.

Av fodersäden har kornarealen som förut nämnts ökat markant, medan havren upp- visat en inte obetydlig minskning. Den minskade havrearealen är främst en följd av att hästbeståndet kraftigt decimerats. Liksom i fråga om råg talar de senaste årens utveckling för en fortgående minsk- ning. Orsaken till kornodlingens ökning är bl.a. dess högre avkastningsförmåga och lämplighet för skördetröskning. Kornet är emellertid mera känsligt för växtföljdspara— siter än havren, vilken ofta odlas för växt- följdssanering. Inom en del områden, bl.a. södra Norrland och norra Svealand, har dock havreodlingen gått tillbaka på grund av svåra angrepp av virus m.m.

Trindsäden ärter och vicker för odling till mognad — upptar en förhållandevis liten areal, som växlat i storlek mellan olika är men snarast visat tendens att minska. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i svårigheter att mekanisera skörden, även om aktningsvärda möjligheter till förbätt- ring kunnat anvisas. Trindsäden har stort förfruktsvärde i Växtföljden och ger därtill en proteinrik skörd, varför den borde hållas kvar med sin nuvarande arealandel i den framtida växtodlingen.

Även potatisen har ur växtföljdssynpunkt många fördelar. Rätt skött har grödan högt förfruktsvärde. För potatisodlingen krävs oftast stor insats av manuellt arbete, vartill även kommer höga utsädeskostnader. Hek- tarskördarna visar stor variation och ligger som genomsnitt för landet ej särskilt högt. Potatisodlingens framtida omfattning blir- därför förutom av avsättningsmöjligheterna beroende av möjligheten att höja hektar- skördarna och att nedbringa arbetskostna- derna. Förutsättningar för bådadera synes finnas. Det bör därför finnas anledning att

2 Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den utnytt— jade källan. De värderingar som görs be- höver inte nödvändigtvis delas av utred— ningens ledamöter.

räkna med en ganska betydande framtida odling av potatis, särskilt som det på jor- dar lämpade härför ofta är svårt att finna alternativgrödor. Betydelsefullt för den framtida potatisodlingen är att i inte ovä- sentlig grad underlätta lagringen och minska förlusterna vid denna.

Odlingen av sockerbetor har hittills an- setts vara av stort värde för Växtföljden. Det djupgående rotsystemet är fördelaktigt för jordstrukturen liksom också hackning- en. och en effektiv ogräsrensning har god efterverkan. Numera har emellertid den uppfattningen vunnit spridning, att förde- larna för växtföljden ej skulle vara så stora. Den starka tillpackningen av jorden med tunga maskiner under skörden anses inne- bära allvarliga nackdelar för efterföljande gröda. Sockerbetsodlingens nuvarande växt- följdsvärde behöver ytterligare klarläggas, men det förefaller som om man på sistone överdimensionerat odlingens nackdelar. För att uppnå eftersträvad variation i den syd- svenska växtodlingen har sockerbetan stor betydelse. Sockerbetsarealen har nedgått under de allra senaste åren, vilket i hög grad sammanhänger med att behovet av manuell arbetskraft fortfarande är mycket stort, trots att skördemekaniseringen gjort stora framsteg.

Odlingen av oljeväxter har visat stora variationer i areal under senare år som följd av ogynnsamma betingelser vid sådd och stark utgång under vintern. För od- ling av raps, rybs och senap föreligger emellertid ett stort intresse bland jordbru- kare. Dessa oljeväxter är samtliga föga arbetskrävande; nästan hela odlingen från sådd till skörd kan genomföras med maski- nella hjälpmedel. Växtslagen låter sig väl och med fördel inpassas i de svenska växt- följderna och ger en variationsmöjlighet, som är angelägen vid de ensidigt stråsädes- odlande jordbruken. Ur allmän växtodlings- synpunkt har sålunda de nämnda oljeväx- terna mycket stort intresse och värde. Om odlingen kan göras mer säker — för vilket mycket talar — kommer otvivelaktigt area- len att öka. En förutsättning härför är dock, att avsättningen kan öka utan större pris— sänkning. Pågående kvalitetsundersökningar, vilka avser att klargöra om större använd- ning av olja ur svenska oljefröväxter kan ske vid vår margarinproduktion, är därför av utomordentlig betydelse. De har redan gett värdefulla resultat.

Odlingen av Spånadsväxter — lin och

hampa —— upptar för närvarande de arealer som erfordras för nuvarande berednings— verk. Båda växtslagen är av inte obetydligt värde ur växtföljds- och växtskyddssyn- punkt inom de områden där de odlas. Så— väl lin- som hampodlingen är ganska väl mekaniserad, men vissa arbetskraftsprob- lem föreligger vid skörden. -— Därest stat- ligt stöd komme att lämnas i fortsättning- en, kunde förväntas en framtida odling mot- svarande den hittillsvarande. Statsmakterna har emellertid 1966 beslutat avveckla stödet åt lin— och hampodlingen.

Den fältmåssiga köksväztodlingen har i vissa delar av landet väsentligt ökat i om- fattning genom utvecklingen av konserv- industrin. De därvid förekommande växt- slagen har mestadels goda växtföljdsegen- skaper. Då odlingen och skörden också i hög grad mekaniserats, är intresset för den- samma stort. Odlingen är emellertid genom- gående kontraktshunden, och omfattningen är helt avhängig av konservindustrins areal- teckning. I de här redovisade prognoserna har antagits viss arealökning, särskilt i södra Sverige.

Vallen på åkerjord, dvs. egentliga växt- följdsvallar, fleråriga slåtter- och betesval— lar, intar som förut framhållits en domine- rande ställning i svensk växtodling, även om dess betydelse minskat under efterkrigs- tiden, särskilt inom slättbygdsområdena. Bi- dragande härtill är i första hand den mins- kande kreaturshållningen. Vallodlingen har också vissa nackdelar, bland vilka det stora arbetskraftsbehovet vid skörden särskilt skall nämnas. Hektarskörden har i en del områden legat lågt, vilket dock ofta varit en följd av otillräcklig och oriktig insats av lön- samma produktionsfaktorer (utsäde, göds- ling). Den framtida vallodlingen blir givetvis främst avhängig av animalieproduktionens omfattning.

Vallen har under vissa förutsättningar ett högt växtföljdsvärde, vilket svårligen kan kompenseras genom andra växtslag. Där vallen utesluts ur Växtföljden, vilket är fallet vid flertalet kreaturslösa jordbruk, riskeras ogynnsamma följdverkningar på humushalt och jordstruktur m.m. Den framtida omfattningen av sådant inflytande och den ekonomiska betydelsen härav, möj- ligheten till kompensation för utelämnad vallodling genom andra grödor m.m., allt detta är ännu otillräckligt klarlagt. En kreaturslös drift utan vallar förutsätter emellertid ännu noggrannare växtodlings-

Tabell V: 13. Grödiördelning 1956—60 och 1975 (1 000 ha) 1975 Växtslag etc. 1956—60

Alt. I Alt. ll Höstvete 197,1 190,9 190,0 Vårvete 135,0 80,2 88,5 Råg 106,2 83,5 90,9 Havre 537,3 343,7 429,6 Korn och blandsäd 547,9 553,1 525,4 Årter och vicker 23,5 21,5 22,6 Summa spannmål 1 547,0 1 272,9 1 346,9 Olje- och Spånadsväxter 69,4 106,9 96,1 Potatis 120,9 83,2 91,3 Sockerbetor 51,3 49,6 50,4 Köksväxter på åkern 10,7 15,3 14,4 Slåttervall 1 228,9 840,3 998,3 Vallfrö 39,4 23,0 29,6 Ettåriga foderväxter 92,5 177,1 171,0

.Bete 194,8 . . . . Andra växtslag 11,8 . . . . Träda, obrukad åkerjord 181,8 81,7 102,0

Varaktigt obrukad åkerjord 59,4 . . . . Summa åkerjord 8 607,91 2 650,0 2 900,0

1 Summan blir 3341,9 exkl. bete, »andra växtslag» och varaktigt obrukad åker (för vilka arealer ej upptagits 1975).

Alt. 1: Totalarealen 2,65 milj. ha. Alt. II: Totalarealen 2,90 milj. ha.

planering ur biologisk synpunkt än där vallar kan medtas. Vallens .värde i växt— följden är starkt avhängigt av hur den sköts. Endast välskötta vallar har egenska- per, som blir av positivt värde för växt— följden. Den framtida vallväxtodlingen behandlas närmare i det efterföljande kapi- telavsnittet om fodermedelsförsörjningen. Av övriga foderväxter, faderrolfrukter och ettåriga grönfoderväxter, är arealen för rotfrukter starkt minskande. Trots att man kan erhålla mycket höga foderenhetsskör- dar av rotfrukter synes det ej möjligt att ändra trenden, och detta är en följd av odlingsgrenens stora behov av arbetskraft. Annorlunda är situationen för vissa ett- åriga grönfoderväxter. Intresset har också tydligt ökat för sådana växtslag som foder- märgkål, foderraps och grönfodermajs. Detta är delvis en följd av förenklade skördemeto- der genom nya maskiner, t.ex. slaghacken. Dessa växtslag kan lämna höga skördar och de är också av värde ur växtföljdssynpunkt. Efter hand som odlingstekniken blir bättre

klarlagd, har man därför anledning anta en tilltagande odling av desamma, särskilt vid de intensivt skötta kreaturshållande jord- bruken inom slättbygderna.

På grundval av överväganden av nu anfört slag har för vart och ett av rikets åtta produktionsområden upprättats prog- noser över arealanvändningen 1975 enligt de båda arealalternativen. Genom sum- mering har erhållits de rikstal som redo- visas i tabell V:]å'.3 Inom utredningen har på några punkter ifrågasatts, huru- vida de förändringar i arealanvänd— ningen som angetts i prognosen är rea- listiska. Skulle utvecklingen på dessa punkter komma att förlöpa annorlunda än som antagits, kommer dock den fram-

” Den regionala fördelningen finns utförd i den använda källan.

tida produktionen, totalt sett, att föga påverkas.

Hektarskördarna växlar starkt från område till område i landet. Till stor del är detta utryck för olikheter i fråga om klimat och jordmån. Variationerna åter- speglar också i vilken utsträckning skördepåverkande produktionsfaktorer utnyttjas. Inom vissa områden eller del- områden föreligger härvidlag en tydlig eftersläpning —- delvis som följd av att ekonomiska möjligheter ej funnits till erforderliga investeringar (t. ex. för drä- nering), delvis som följd av otillräcklig yrkeskunskap. Det är svårt att uttrycka effekten av denna eftersläpning i siffror. Mycket tyder på att den är förhållande- vis störst inom mindre utpräglade jord- bruksområden (de nordligare delarna av landet, skogsbygderna i Göta- och Svea- land ). Eftersläpningen kommer måhända efter hand att mer och mer inhämtas, med ökning av hektarskördarna som följd för på längre sikt kvarblivande jordbruk. För jordbruk, som ej kan tän- kas bli varaktigt bestående, kommer sannolikt växtodlingen att bedrivas ex- tensivt såsom redan nu sker i många fall. Den åker, som väntas bli tagen ur bruk. representerar i allmänhet sämre jordar, varför i och med arealminskning- en de genomsnittliga skördarna i riket automatiskt ökar.

Växtföljdens sammansättning influe- rar på avkastningen genom det för- fruktsvärde —— i positiv eller negativ rikt- ning kulturväxterna har. Den under senare är starkt tilltagande stråsädes- odlingen inom slättbygdsområdena har sannolikt haft en ogynnsam verkan, vars konsekvenser ännu ej kan överblickas men dock tydligt spåras, i form av växt- följdssjukdomar, försämrad jordstruktur m.m. Uppmärksamheten är från forsk- nings- och försöksverksamhetens sida nu starkt inriktad på växtföljdsproblemen. Om de kan helt bemästras för framtiden

kan ej sägas. Man får därför ej bortse från risken av skördesänkningar på grund av ensidigheten i växtodlingen in- om vissa av landets jordbruksområden. Ökande maskinanvändning och ytterli- gare minskad tillgång på manuell arbets- kraft kan likaledes medföra sämre till- varatagande av skörden, särskilt i de fall där t. ex. dålig arrondering försvårar ra- tionell maskindrift.

Å andra sidan får växtförädlingens framtida möjligheter att framställa sor- ter med ökat odlingsvärde betecknas som goda. Vidare bör i fråga om vissa växt- slag en skördestegrande effekt kunna uppnås genom en kvalitativ förbättring av utsädet, bl.a. till följd av ökad an— vändning av statsplomberad vara. Ogräs- och parasitbekämpningen torde få ytter- ligare betydelse. Ökade kunskaper av- seende grundförbättring och jordbearbet— ning bör kunna möjliggöra både produk- tionsökningar och minskad känslighet för klimatpåverkan. Skörde- och lag- ringstekniken har, utan tvivel ett stort inflytande på skördeförlusterna. Detta gäller främst växtslag som konserveras (vallväxter; ettåriga grönfoderväxter) men även exempelvis potatis. Genom nyare konserveringsmetoder (ensilering, skulltorkning m.m.) är man tydligt på väg att minska förlusterna, varför en viss ökning i producerade skördeenheter bör kunna ske för nu berörda växtslag.

Av central betydelse för den fortsatta utvecklingen av hektarskördarna är växt- näringstillförseln. I fråga om huvudgrö- dorna (stråsäd, vallväxter) gäller, att växtnäringstillförseln i det stora hela är _mindre än optimal. För stråsädens del är den nära optimal endast i södra Göta- lands slättbygder. I fråga om vallarna synes den överallt kraftigt understiga den optimala.

Inom alla de områden, där gödslingen inte är optimal, medför en optimalise- ring dels en omedelbar höjning av

skördenivån, dels en långsam allmän produktionsökning, åstadkommen genom gödselns samverkan med övriga produk- tionshöjande faktorer. Sistnämnda effekt kan man räkna med även inom områden, där gödslingen redan nått optimal stor- lek. I vad gäller huvudgrödorna talar ingenting för att den övre gränsen för denna allmänna produktionsökning in- om överskådlig tid skulle vara uppnådd ens i våra bäst utvecklade jordbruks- områden. I de områden, där den totala gödseltillförseln hittills varit obetydlig, kan på längre sikt en avsevärd allmän produktionsökning uppnås.

Beträffande vissa specialgrödor är läget väsentligt annorlunda. Här gäller att växtnäringstillförseln redan nu är generellt ungefär optimal. Någon mer påfallande korttidseffekt av förstärkt gödsling är därmed ej att vänta. Där- emot torde en långsiktig, allmän produk- tionsökning vara möjlig även för special- grödornas de1. Beträffande oljeväxterna kan den troligen bli avsevärd. I fråga om sockerbetorna har det ibland uttalats tveksamhet, om någon ytterligare höj- ning av avkastningsnivån kan komma att ske (jfr den tidigare framställningen). Vad som i detta fall kommit in i bilden —— och som kan komma att så småning- om gälla även andra grödor -—— är bl.a. en hotande försämring av odlingsjordar- nas fysikaliska egenskaper.

En fortsatt gynnsam utveckling av av- kastningen per hektar för såväl huvud- som specialgrödor förutsätter att vid si- dan av ökad gödsling (och helst även en ökning av kalktillförseln) sker förbätt- ringar i mullhalten, dräneringsförhållan- dena och markstrukturen. Risken för minskade hektarskördar är påtaglig i de bäst utvecklade produktionsområdena genom den ökade ensidigheten i jord- bruksdriften. Det gäller åtgärder av för- ment rationaliseringsbefrämjande slag, men som i själva verket innebär nedslit-

ning av befintligt jordkapital och som kanske med viss överdrift kan betecknas som rovdrift. Den utveckling av hektar- skördarna fram till 1975, som i det föl- jande anges, förutsätter att de skisserade missförhållandena i någon mån bemäst- ras genom lämpliga åtgärder.

Prognoserna rörande hektarskördarnas storlek är 1975 bygger på trenden för nära fyra decennier (1922—60). Vid si- dan härav har emellertid —— utan att resultaten satts in i prognoserna —— i fråga om stråsäden gjorts en uppskatt- ning av möjliga skördestegringar på grund av tillkomsten av nya sorter, för- bättrad näringstillförsel samt >>övriga åtgärder». De sålunda uppskattade strå- sädesskördarna ligger i så gott som alla fall över dem som framkommer vid en trendberäkning. Att döma härav skulle ett utnyttjande av trenden knappast inne- bära risk för att man gjort en alltför optimistisk uppskattning av skördesteg- ringen fram till 1975.

I tabell V: 14 har sammanställts prog- noser över de genomsnittliga hektarskör- darna i riket 1975. Tre olika alternativ redovisas. Totalproduktionen av vikti- gare grödor, framräknad på grundval av areal- och hektarskördeprognoserna, har sammanställts i tabell V: 15.4 I stort sett är de relativa förskjutningarna de- samma som för arealförändringarna, varför kommentaren kan göras kortfat- tad.

I fråga om brödsäden har tidigare talats om den fortsatta ökningen av odlingen av vete på bekostnad av råg. Den överflyttning från vår— till höstvete som förutsatts komma att ske motiveras av att i stora delar av landet höstvete

* Arealprognoserna (särskilt alt. 1) grun— das på bedömning av den fortsatta takten i nedläggning av bl. a. vallen, en bedömning som givetvis skett med beaktande av utveck- lingstendenserna i nötkreatursskötseln. I grund och botten är därför skillnaden mel- lan de båda prognosmetoderna inte så stor.

Tabell V: 14. Hektaravkasmingen 1960 (normskörd) och 1975 (Dt/ha)

. 1975 Växtslag etc. 1960 Alt. A, Alt. A2 Alt. B Höstvete 31 35 35 34 Vårvete 25 29 28 27 , Rag 25 30 28 27 Kom 25 31 29 28 Havre 23 28 27 25 Ärter och vicker 17 19 19 18 Oljeväxter 17 23 22 22 Potatis . . 245 235 228 Sockerbetor 341 398 396 394 Hö från odlad jordl 20 32 29 27 Ettåriga foderväxter1 . . 53 51 50

Här upptas i motsats till i tabell V: 8 skördarna enligt den s.k. provytemetoden för bestäm- ning av skördens storlek.

1 100 fe par ha.

Alt. Ai innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. Ag innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend och arealförskjutning

(2,90—2,65 milj. ha).

Alt. B innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trenden (arealen 2,90

milj. ha).

Tabell V: 15. Den vegetabiliska produktionen 1975

.. 1960 1975 Vaxtslag etc. (normalskörd)

Alt. Al1 Alt. A,,1 Alt. 131 Höstvete, 1 000 ton 613,5 679,3 660,2 652,3 Vårvete, 1000 ton 343,5 236,3 227,1 244,1 Råg, 1000 ton 262,9 246,1 233,0 245,0 Havre, 1 000 ton 1 235,7 977,7 925,4 1 085,1 Kom och blandsäd,

1 000 ton 1 340,4 1 697,3 1 616,8 1 463,1 Trindsäd, 1000 ton . . 41,5 40,3 41,5 Potatis, 1 000 ton 1 981,9 2040,8 1 957,4 2083,3 Oljeväxter, 1000 ton . . 236,8 229,8 200,9 Slåtter- och betesvall,

milj. ske 3 642,6 2 674,8 2 427,8 2 697,5 Ettåriga grönfoderväxter,

milj. ske 933,1 902,0 853,1

Beträffande sockerbetor, se texten!

* Beträffande innebörden av de olika alternativen, se tabell V: 14.

mulera denna odling.) I fråga om foder- säd skulle enligt de här refererade prog- noserna normalskörden 1975 komma att bli av ungefär samma storlek som för närvarande, med ytterligare markerad

ger högre skörd än vårvete. (Under de allra senaste åren har i själva verket skett en så stark minskning av värvete- odlingen, att åtgärder för närvarande -— hösten 1965 övervägs för att sti-

förskjutning av tyngdpunkten från havre till korn. Att döma av de allra senaste årens utveckling förefaller en ökning av den totala fodersädsskörden trolig. Be- träffande potatis motvägs den förutsatta arealminskningen i stort sett av en anta- gen ökning av hektarutbytet, varigenom någon nämnvärd förändring av total- skördens storlek inte skulle komma till stånd. Den i prognosen angivna Ökningen av skörden av oljeväxter bygger på an— tagandet om tillkomsten av kvalitativt bättre sortmaterial, vilket skulle möjlig— göra en ökad användning av svensk olja inom den inhemska margarinindustrin. Inom utredningen har emellertid uttalats viss tveksamhet, huruvida ökningen skall komma att bli så stor som i prog- nosen anges. I fråga om sockerbetsskör- den har i prognosen räknats med en skörd 1975 av ca 2000 000 ton från en areal av ca 50000 ha. Inom utredningen har, med hänsyn till odlingens tillbaka- gång i början av 1960-talet (då den några år omfattat endast drygt 40000 ha), satts i fråga om den vid mitten av 1970-talet skulle komma att bli av nu angiven stor- lek. — Fodermedelsskörden behandlas i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

D. Fodermedelsförsörjningen Den svenska växtodlingen är som förut nämnts främst inriktad på fodersäd och andra foderväxter, Omkring 80 0/0 av åkerjorden utnyttjas för odling av foder- växter av olika slag, varvid dock märks att fodersäden i viss utsträckning ut- nyttjas för utfodring av hästar. Vidare används fodersäd för direkt konsumtion, vanligen omkring 50/0 av kornet och 2 0/0 av havren. Vid sidan av fodersäden är den svenska foderväxtodlingen sam- mansatt av följande grödor, nämligen växtföljdsvall (använd för hö och ensi- lageberedning samt bete), permanent vall på åker (använd huvudsakligen för bete), kultiverad betesmark (anlagd på ej plöjd

mark), naturlig äng (använd huvudsak- ligen för bete), ettåriga grönfoderväxter (vallväxtblandningar, raps, fodermärg— kål, majs, samtliga använda till ensilage eller bete) samt foderrotfrukter (huvud- sakligen till vinterutfodring).

Den totala utnyttjade skörden 1961 av de nämnda foderväxterna uppgick till 4300 51 4500 milj. ske (skördeenheter), varav endast några få procent föll på annat än vall- eller ängshö I fråga om foderväxtodlingen på åkern väntas som tidigare nämnts dels en fortsatt minsk- ning av vallarealerna, särskilt i slättbyg- derna, dels ett utökat utnyttjande av vissa ettåriga foderväxter (fodermärgkål, raps, majs m.m.). I vissa skogsbygder har intresset för mångårig vallodling för bete och slåtter ökat, med övergivande av bl.a. stråsädesodlingen. Inom slättbyg- derna däremot går tendensen "mot kort- variga, intensivt skötta slåtter- och betes- vallar samt odlingar av ettåriga foder- växter, För odlingen av foderrotfrukter väntas överallt fortsatt tillbakagång.

Betesvallen på åker, den kultiverade betesmarken och ängen förväntas i de nu refererade prognoserna alla komma att minska i betydelse (jfr vad som tidi— gare anförts beträffande betesvall på åker och den kultiverade betesmarken). Sär- skilt gäller detta ängen. Endast om de nämnda marktyperna genom gödsling kan bringas upp i någorlunda skörd -— minst 1500 a 2000 skördeenheter per hektar förväntas de bli bestående. Den kultiverade betesmarken torde ha större förutsättningar än ängen att bestå, åtminstone där den kan lämna tillräcklig avkastning för göddjursuppfödning. Även om arealen kultiverad betesmark kom- mer att minska i samband med nedlägg— ningen av jordbruk, har man skäl att vänta sig att en del av den åker, som framdeles tas ur produktionen som växt- följdsåker, kvarstår som flerårig vall, varvid den tillsammans med den perma—

i | | | | , |

nenta betesmarken kommer att utgöra en ej föraktlig fodertillgång. Den beräknade totala skörden av fo-

derväxter (exkl. fodersäd) 1975 har sam- manställts i följande tablå:

Alternativ

IA,

Växtföljdsvallar, slåtter och bete Diverse foderväxter Summa, milj. ske

Flerårig valt och kultiverad betesmark Totalsumma, milj. ske

2 672 2433 2 700 930 902 853 3 603 3 335 3 553

600 3935 4053

4203

Alt. I: 2,65 milj. ha åker. Alt. II: 2,90 milj. ha åker. Alt. Ai: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. Ag: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend och arealförskjutning (2,90—

2,65 milj. ha). Alt. B:

De anförda totalskördarna avser bär- gad skörd. Lagringsförluster, däribland konserveringssvinn för ensilage, har så- lunda ej fråndragits. Gör man detta sjun- ker exempelvis den för utfodring dispo- nibla grovfoder—tillgången enligt alterna- tiv I A2 (exkl. foder från flerårig vall och kultiverad betesmark) från i tablån intagna 3335 milj. ske till 3043 milj. ske. Detta alternativ har betraktats som mest sannolikt och har därför tagits som utgångspunkt för prognoserna rörande animalieproduktionen. (Observera, att skillnaden mellan de tre alternativen är rätt liten). Sistnämnda grovfoderförbruk- ning motsvaras av animaliealternativ 1 i det följande. I alternativ 2 har grov- foderförbrukningen satts 600 milj. ske högre, beroende på att den kultiverade betesmarken och annan mark utanför åkern i detta fall förutsatts bli tagen i anspråk för grovfoderproduktion. Detta betyder, att alternativ 2 för animaliepro- duktionen korresponderar med foder- alternativ I A2 (inkl. foder från flerårig vall och betesmark). Bland övrigt i tabellen ej redovisat grovfoder märks

Hektarskördar beräknade under beaktande av trenden.

potatis, sockerbetsavfall, halm samt di- verse industriavfall. Bortsett från hal- men, vilken torde komma att utnyttjas allt mindre, har inte befunnits anledning att förutsätta annat än ungefär oför- ändrade tillgångar vid mitten av 1970- talet. Prognoserna för 1975 innebär i fråga om grovfodertillgångarna en minsk- ning fram till 1975 med ca 1 150 (alt. 1) resp. 550 milj. foderenheter (fe) (alt. 2).

Fram till 1975 förväntas i prognoserna viss nedgång av den för utfodring dispo- nibla spannmålstillgången. Nedgången har dock antagits bli begränsad till ca 75 milj. fe. I fråga'om införseln av fodersäd förutsätts inte någon förändring jämfört med nuvarande förhållanden. Vid en sådan förutsättning uppnås jäm- förbarhet vid kalkylerna rörande själv- försörjningsgraden mellan nuläget och situationen är 1975 (jfr kap. VIII).

Även i vad gäller de p'rotein- (äggvite-) rika fodermedlen (oljekraftfoder) förut- sätts i prognoserna en i stort sett oför- ändrad import. Totalt sett väntas även förskjutningarna i förbrukningen av pro- teinrika fodermedel bli rätt obetydliga

(några tiotal milj. fe mindre i alt. 1 och lika mycket mer i alt. 2). I fråga om mjölk och vassle har saknats anledning räkna med någon mer påtaglig förskjut- ning i de kvantiteter som går till ut- fodring.

Den totala fodertillgången (foderför- brukningen) utgör i prognoserna för 1975 i alternativ 1 ca 6700 milj. fe och i alternativ 2 ca 7300 milj. fe jämfört med ca 7950 i den använda basperioden (1956—60). Fråndras hästfodret erhålls för alternativ 1 6400 och för alternativ 2 7000 mot basperiodens 7400 milj. fe. För animalieproduktion disponibla fo- dermängder väntas alltså komma att ned- gå i båda alternativen.

E. Anlmalleproduktionen Den animaliska produktionens framtida storlek kan bedömas från olika utgångs— punkter. En av dessa, och det gäller närmast mjölkproduktionen och den med denna förbundna köttproduktionen, är utvecklingstendenserna i fråga om djur- stammen. En annan och här i främsta rummet använd utgångspunkt är de in— hemska tillgångarna på foder, främst då grovfoder. Väl kan tänkas, att det in- hemska grovfodret ej till fullo utnyttjas. Däremot bör man inte räkna med en import av grovfoder för komplettering av den inhemska skörden.

I fråga om övrigt foder, främst foder— säd och oljekraftfoder, kan såväl över- skotts- som underskottssituationer tänkas uppstå alltefter skördeut—fallet. De i det följande redovisade prognoserna är upp- gjorda under förutsättning av normala skördeförhållanden. Anledningen till att i prognoserna inte räknats med någon nämnvärd förändring av importen (nettoimporten) har förut berörts. Här- till kommer, att antaganden rörande im- porten måste bli ytterst osäkra. Det är i och för sig möjligt att tänka sig en produktion av animalier, som i ökad ut-

sträckning kräver införsel av fodersäd och oljekraftfoder. Inom möjligheternas gräns ligger lika väl en produktion av sådan storlek, att fodersäd på grund av minskad inhemsk efterfrågan måste ex- porteras i ökad utsträckning. (En netto- export av oljekraftfoder förefaller där- emot mindre trolig.)

Den framtida totalvolymen av anima- liska produkter bestäms i prognoserna av de beräknade inhemska (och impor- terade) fodertillgångarna. Dessa till- gångar ger visst spelrum i fråga om fördelningen av fodret på olika produk- tionsgrenar, exempelvis mjölk och nöt- kött resp. fläsk. Vid denna fördelning synes naturligt att anknyta till de senaste årens utvecklingstendenser inom hus- djursskötseln. Särskilt måste beaktas den utveckling som är att förvänta i fråga om antalet mjölkkor och därav betingat antal födda kalvar som kvarstår för spe- ciell köttproduktion.

För att på basis av förut angivna foderkvantiteter kunna beräkna den där- emot svarande animalieproduktionen be- hövs uppgifter om foderförbrukningen per producerad enhet av olika produk- ter, med andra ord effektiviteten ur fodersynpunkt. Förbättrat djurmaterial och ökad kunnighet i fråga om utfod- ringsmetoder kan generellt förväntas leda till en högre avkastning. Vidare behövs tal som anger relationen i foderförbruk- ning för jämförbara produkter, t. ex. relationen mellan mjölk och ungnötskött, som båda produceras huvudsakligen på grovfoder. Relationen mellan foderför- brukningen per framställd mängd fläsk och ägg är ett annat exempel. Har man sådana relationstal kan man direkt om- räkna en viss kvantitet mjölk till kött etc.

I fråga om flertalet produktionsgrenar föreligger inte något säkert underlag för en skattning av effektivitetsförbättringen med avseende på foderutnyttjandet. Man

är alltså hänvisad till allmänna över- väganden rörande dels strukturföränd- ringarna, t.ex. bortfallet av småbesätt- ningar, dels den fortgående utvecklingen mot enhetligare och bättre förutsätt- ningar, t.ex. förbättrat djurmaterial, ökad användning av vitaminer, foder- koncentrat, färdigblandat foder etc. Man kan peka på seminavelns fortsatta ut- bredning, det ökade utbytet av avels- och bruksdjur mellan olika besättningar och områden samt framför allt den ökade handeln med fodermedel. T ill detta kom- mer givetvis upplysnings— och rådgiv- ningsverksamheten, som bl.a. skall vi- darebefordra framstegen på olika veten- skapliga och tekniska områden.

Möjligheterna till höjt foderutbyte är i de flesta fall mycket stora. I allmänhet synes man kunna räkna med en skillnad på omkring 10 0/0 mellan resultat, upp- nådda under goda försöksmässiga be- tingelser, och foderutbytet under fullt rationella praktiska förhållanden. Klyf- tan mellan sistnämnda fall och det aktu- ella genomsnittet i landet kan beräknas uppgå till ytterligare 15—20 %. Det är "därför sannolikt, 'att resultaten skall komma att förbättras väsentligt fram till 1975. Vid en uppskattning av möjliga ef fektivitetsförbättringar måste man emel- lertid även-tå hänsyn till negativa fak- torer, som främst betingas av den mins- kade arbetsinsatsen. Förskjutning av *mjölkningstider ochi övergång till mjölk- 'ning och utfodring endast en gång under helgdagar-na är exempel på åtgärder med negativ effekt.- I det följande anförs några synpunkter på effektivitetsutveck- lingen i animalieproduktionen.5

I fråga om mjölkproduktionen gäller, att förbättringen i foderutnyttjandet blir allt mindre, ju mer produktionen drivs i höj- den. Den är sålunda mindre vid ökning från 4000 till 5 000 kg mjölk per ko och år än vid ökning från 3000 till 4000 kg. Om avkastningen på förhand är ganska hög, 8

kan en ytterligare ökning till och med resul- tera i försämrat foderutnyttjande. Det finns alltså en optimal avkastning, som ger den bästa möjliga effekten av det omsatta fodret. Detta optimum ligger olika högt be- roende på kornas inneboende produktions- förmåga. Enligt utförda beräkningar skulle en ökning från 3000 till 3500 kg mjölk per ko och år betyda en merproduktion per enhet omsatt foder av 6,2 o/o mjölk och 4,2 0/0 kött från utslagskor. Avkastningen per ko och år beräknas 1975 ha stigit till 3 400 kg 4 ol,/0-15; mjölk (vilket sistnämnda tal uppnåtts redan 1964). Genom interpolering av beräkningarna för 3000 resp. 3500 kg mjölk erhålls 852 kg mjölk och 12,6 kg nöt- kött av utslagskor per 1000 fe. Detta bety- der en effektivitetsförbättring med ca 5"/o jämfört med nuvarande förhållanden.

I fråga om produktionen.-av ungnötskött finns inte några hållpunkter för uppskatt- ning av effektivitetsökningen fram till 1975. Då detta är en relativt extensiv produktions- gren, kan man utgå från att framstegen, jämfört med vad som nu är en hygglig stan- dard, inte kan bli särskilt stora. Tar man emellertid hänsyn till att denna produk- tionsgren är relativt ny och att uppfödarna därför kan väntas göra betydande framsteg i uppfödningstekniken under den'- närmaste tiden, torde det inte vara orealistiskt att även här räkna med en effektivitetsförbätt— ring av 5%. Med utgångspunktfrån en foderförbrukning per djur av 2310 fe och en slaktvikt av 190 kg erhålls med 5% effektivitetsförbättring en produktion av 86,4 kg kött per 1000 fe.-Slaktvikten före- ter dock en tydligt stigande tendens och uppgick! år 1961 till något-över 200 kg. Man skulle därför kunna räkna med en stegring till 210 kg år 1975. —— Inom Sveriges Slak- teriförbund håller man det inte för otroligt med en'slaktvikt 1975 på något sådant som 240 kg.

Beträffande produktionen av fläsk visar utförda beräkningar, att under senare hälf- ten av 1950—talet åtgått 6,16 fe per kg slak- tad vikt. I detta värde inkluderas foder till suggor och smågrisar. Man kan räkna med

'" Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den använda källan. Såsom framgår av den efterföljande framställningen har effektivitetsökningen inom mjölkproduktionen gått mycket snab- bare än vad som ännu för några år sedan, när den referade undersökningen utfördes (1962/63), ansågs sannolikt.

Tabell V: 16. Den animaliska produktionen 1975

(Milj. kg) Prognoser 1975 Varuslag 1956 —— 60 Alt. 1 Alt. 2 Mjölk, 4 % fett 3861 3060 3570 Kött av kor 56,6 45,1 52,6 Kött av ungnöt 43,7 48,0 62,2 Kalvkött 28,0 15,6 17,0 Summa nätkrealursköll 128,3 108,7 131,8 Hästkött 8,5 2,6 2,6 Fårkött 1,3 2,2 2,2 Fjäderfäkött, inkl. slakthöns 10,0 45,0 45,0 Fläsk 215,9 243,4 220,2 Summa kött och [läsk 364,0 401,9 401,8 Ägg 95 105 105 Se texten.

samma effektivitetsförbättring inom fläsk- produktionen som i förut behandlade pro- duktionsgrenar, och därför har procenttalet satts till 5, vilket betyder att foderförbruk- ningen per kg fläsk sänks från 6,16 till 5,85. —— Även i detta fall anser man inom Sve- riges Slakteriförbund en större effektivitets- förbättring inte vara osannolik.

Foderförbrukningen per kg ägg har be- räknats till 4,97 fe. Förbättringen för äggens vidkommande har satts till 50/0, varvid ovanstående tal sänks till 4,73 fe. Till viss det torde detta resultat komma att uppnås genom den fortgående minskningen av an- talet små och föga rationellt skötta besätt- ningar.

Tillgången på grovfoder 1975 enligt alternativ 1 och alternativ 2 medför olika prognosresultat i fråga om antalet kor nämnda år. Från i medeltal 1330 000 åren 1956—60 (1 150000 år 1963) skulle kostammen nedgå till 900000 enligt det förra och 1050 000 enligt det senare alternativet. Enligt inom Svenska Meje- riernas Riksförningen (SMR) utförda prognoser skulle koantalet fram till 1975 komma att sjunka under 700000 djur. Man räknar alltså inom SMR med en snabbare nedgång av koantalet men för—

utsätter samtidigt en betydligt starkare ökning av avkastningen per ko. Antalet ungnöt för slakt förutses i de nu refere- rade prognoserna öka från 224000 till 229 000 resp. 296 000.

Slutresultatet av prognoserna rörande animalieproduktionens storlek är 1975 har sammanställts i tabell V: 16. Pro— duktionsprognoserna tarvar på några punkter en ytterligare kommentar. Att produktionen av mjölk och kött blir större i alternativ 2 än i alternativ 1 följer direkt av den olika mängd grov- foder, som antagits stå till förfogande. För att erhålla balanserade foderstater har förutsatts, att åtgången av fodersäd för att erhålla den ökade mängden mjölk och kött enligt alternativ 2 är större än motsvarande åtgång enligt alternativ 1. Detta förklarar, varför fläskproduktionen är mindre i alternativ 2 än enligt alternativ 1, trots att alterna- tiv 2 totalt sett ger större animaliepro- duktion. Det är dock möjligt, att man kan komma att uppnå en lika stor fläsk— produktion vid en inhemsk fodertillgång i alternativ 1 som fläskproduktionen en—

ligt alternativ 2. En förutsättning härför utgör emellertid en ökning av importen av fodersäd. Vidare må framhållas, att man i fråga om fläsk- och äggproduktio- nen kan tänka sig andra relationer än i de i tabellen angivna prognoserna. -— Det bör i detta sammanhang nämnas, att de allra senaste årens starka utslaktning av kor tyder på att mjölkproduktionen kommer att snabbare nå den lägre stor- lek som i prognoserna förutsatts för 1975. De inom SMR utförda prognoser- na, som har 1975 som slutår, ansluter i fråga om totalproduktionen rätt nära till alternativ 1 enligt de här redovisade prognoserna. Inom Svergies Slakteriför- bund uppgjorda prognoser (som dock ej sträcker sig fram till 1975) pekar i fråga om nötkött närmast på alternativ 2 som ett minimialternativ. Kombinationen av

alternativ 1 i fråga om mjölkproduktio- nen och alternativ 2 beträffande produk- tionen av nötkött förutsätter bl.a., att »kalvreserven» praktiskt taget helt ut- nyttjas för uppfödning av ungdjur till slakt. Så kommer redan om något år med all sannolikhet att bli fallet.

Till slut må nämnas, att några prog— noser rörande animalieproduktionens re- gionala fördelning 1975 inte utförts. Inom SMR har gjorts prognoser, avse- ende 1970, i fråga om den regionala ut- vecklingen av mjölkproduktionen." I fråga om kött- och fläskproduktionen har däremot veterligen inte utförts några regionala långsiktsprognoser.

' »Mejeriindustrins regionala områdesin— delning», Delbetänkande avgivet av SMst planeringsutredning. — Dessa prognoser har sedermera i sin tur reviderats.

KAPITEL VI

Konsumtionen av livsmedel

1 . Hittillsvarande konsumtionsutveckling A. Översikt Förbrukningen av jordbruksprodukter Och ändra: livsmedel i Sverige var ännu för några generationer sedan inom vida befolkningsgrupper både kvantitativt och kvalitativt otillräcklig, om man utgår från 'moderna näringsfysiolo'giska krav på kosthållet. Situationen är numera helt förändradfdå befolkningen praktiskt ta— get undantagslöst har möjlighet att upp- nå en näringsstandard, som fyller de krav man ur medicinska och andra syn- punkter kan ställa. Det är ej längre undernäring av stora grupper som inger bekymmer utan snarare de allt tydligare tendenserna till överkonsumtion, spe- ciellt av fett.

Bland livsmedlen intar vad som här i landet brukar betecknas som livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (pro- dukter, som i huvudsak framställs eller kan framställas i det svenska jordbru- ket)1 en dominerande ställning, såväl kalori- som värdemässigt. I fråga om för- brukningen av sådana jordbruksproduk- ter kan utvecklingen tack vare inom 1942 års jordbrukskommitté utförda un- dersökningar följas rätt långt tillbaka i tiden. I tabell VI.-1 redovisas konsum- tionen av jordbruksprodukter i kalorier per invånare och dag från och med mit- ten av 1870-talet. Då tabell VI: 1 endast avser jordbruksprodukter enligt nyss an- given definition, ingår bland de vegeta- biliska livsmedlen inte sådana varor som grönsaker, frukt och bär samt bland ani-

malierna ej fisk. Vidare är kaffe och andra kalorimässigt .rätt betydelselösa kolonialvaror uteslutna. Trots de gjorda uteslutningarna omfattar uppgifterna i tabell VI: 1 i kalorier räknat över 90 % av den totala konsumtionen. I pengar räknat är andelen betydligt mindre.

Förbrukningen i kalorier per capita ökade kraftigt fram till första världskri- get. Under mellankrigsåren stagnerade kalorikonsumtionen. Under efterkrigs- åren har den sjunkit. Uppgången från 1876/85 till 1906/15 utgjorde 31 %. Den- na ökning i kalorikonsumtionen ger fog för det inledningsvis fällda omdömet, att konsumtionen av livsmedel ännu för några generationer sedan var kvantita- tivt otillfredsställande. Så sent som un- der 1800-talets sista decennier kunde en felslagen skörd medföra, att den fattiga— re befolkningen i berörda landsdelar drabbades av hungersnöd.

Sitt maximum nådde förbrukningen i kalorier per capita under ' 1930-talet. Efter detta årtionde har en nedgång in- trätt, vilken till 1963 uppgått till drygt 10 %. Nedgången beror främst på änd- rad åldersstruktur hos befolkningen samt

1 I denna framställning används följande terminologi för olika livsmedelsgrupper: 1. Gruppen alla livsmedel omfattar samtliga livsmedel men ej tobak, vin och spritdryc- ker. 2. Gruppen livsmedel från egentliga jord- bruksprodukter omfattar följande livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, torkade ärter och bönor; socker, sirap; konsumtionsmjölk, me- jerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjä- derfä, ägg.

på mindre kalorikrävande arbete. Meka- niseringen inom näringslivet och bilis- mens frammarsch medför också att kra- vet på tunga och energikrävande arbets- insatser och förflyttningar minskar och reducerar därmed behovet av kaloririka livsmedel. Om man i stället för per capita räknar per konsumtionsenhet, blir dock kaloriförändringarna ej så marke- rade. Under de allra senaste åren har kaloriförbrukningen per capita endast obetydligt minskat. (Från år till år note- ras ibland förskjutningar, som delvis torde vara att tillskriva brister i det sta— tistiska materialet.) Detta kan tyda på att den antydda utvecklingen mot sjun- kande förbrukning per capita står inför sin avslutning eller i varje fall att de största stegen redan har tagits. En orsak till att den beräknade kalorikonsumtio- nen (som mäts i konsumtionsledet) ej gått ned under senare år kan vara, att det statistikt omätbara spillet ökat både genom ökad uteätning och i hemmakon- sumtionen.

Beträffande förbrukningens utveckling kvalitativt för de egentliga jordbruks- produkterna framgår av tabell VI: 1, att det skett en oavbruten förskjutning i relationen animalier/vegetabilier. Under slutet av 1800—talet svarade animalierna för mindre än fjärdedelen av kostens nä- ringsvärde i kalorier räknat. Omedelbart före första världskriget hade andelen ökat till ungefär tredjedelen. Under 1930-talet närmade den sig hälften av konsumtionen för att under 1950-talet nå upp till denna nivå.

Denna förskjutning i konsumtionen av jordbruksprodukter från enklare vegeta- biliska födoämnen till vad som brukar betecknas som högvärdiga animaliska livsmedel utgör ett framträdande drag i utvecklingen under hela den behandlade tiden. I fråga om de s.k. enklare vegeta- hilierna nåddes i Sverige kulmen redan under tiden närmast före det första

världskriget. Konsumtionen har sedan successivt avtagit både absolut och rela- tivt sett och gör så alltjämt. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i Fören- ta Staterna nåddes maximum i förbruk- ningen av enklare vegetabiliska livsme- del redan omkring sekelskiftet, dvs. om- kring tio år tidigare än i Sverige. Anima— lierna ökar däremot i Förenta Staterna alltjämt både absolut och relativt. Sam- ma förhållande noteras i andra länder. Ökningstakten blir emellertid vid stigan- de välstånd allt svagare.

B. Livsmedelskonsumtionen under krigs- åren och efterkrigstiden (1939—64) Konsumtionen i Sverige av jordbruks- produkter och andra livsmedcl bygger i huvudsak på inhemsk produktion. Av hela livsmedelskonsumtionen 1964 ut- gjorde livsmedel från egentliga jord- bruksprodukter värdemässigt ca 65 % (tabell VI: 2). Detta procenttal har varit rätt oförändrat sedan 1950. Före kriget var den värdemässiga andelen jordbruks- produkter i livsmedelskonsumtionen hög- re. Införseln av livsmedel är mindre be- tydande kalorimässigt än om man ser till värdet, vilket beror på att den dels ut- görs av livsmedel med högre berednings- grad, dels av sådana kalorifattiga varor som frukt, kaffe, kakao etc.

Utrikeshandelns betydelse för den svenska livsmedelsförsörjningen behand- las i inledningen till kapitel VIII. I den redogörelse som nu närmast följer för utvecklingen av konsumtionen sedan 1939 skiljs ej mellan inhemsk produk- tion och import, titan konsumtionen be- handlas utan hänsyn till varornas ur- sprung.

a. —— Livsmedelskonsumtionens värde- mässiga utveckling m.m. 1939—64. _ Som framgår av tabell VI: 2 har den to- tala privata konsumtionen, mätt i löpan- de priser, mer än femdubblats under pe-

Tabell VI: I. Konsumtionen av jordbruksprodukter i kalorier per capita och (lag åren 1876—1963

1876/85 1886/95 1896/05 1906/15 1920/29 1930/39

Äldre kalorital

Nya kalorital

1948 /55

1956/63 1948/55 1956/63

Antal kalorier Vegetabilier Animalier

1 730 550 1 820 610 1 940 830 1 990 990 1 860 1 190 1 730 1 370 1 567 1 476

1391 1464 1526 1401 1361 1386

Summa

2280 2430 2770 2980 3050 3100 3043 2855 2927 2747

Relativa lal Vegetabilier Animalier

76 24 70 30 67 33 61 39 56 44 51 49 49 51 52 48 50 50

Summa

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. De nya kaloritalen skiljer sig från de äldre bl. a. i fråga om fläsk, som numera i allmänhet är magrare (innehåller färre kalorier per viktsenhet) än tidigare var fallet. _ Margarin är inräknat bland animalierna.

_-.. _ _.z ... ___m_—-——__-_____——_—_

Tabell VI: 2. Livsmedelskonsumtion1 och total privat konsumtion i Sverige i milj. kr resp. indextal (1950=100)

1939

Total privat konsumtion löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser indextal för 1959 års priser

Alla livsmedel e.tkl. tobak, starköl, vin och sprit

löpande priser indextal för löpande priser

1959 års priser indextal för 1959 års priser

Egentliga jordbruksprodukter—" löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser

indextal för 1959 års priser

Alla livsmedel exkl. tobak, starköl, vin och sprit i % av total privat konsumtion

Egentliga jordbruksprodukter i % av total privat konsumtion

8738 19362 28154 47660 51638 45 100 145 246 267 ' 20 5002 28301 32103 41 591 43 794

2 879 6220 9225 13 974 14 834 46 100 148 225 238 8342 9590 10118 11280 11606 87 100 106 118 121 1 985 4045 5848 8785 9178 49 100 145 217 227 5654 6572 6 492 6 758 6807 86 100 99 103 104 32,9 ' 32,1 32,8 29,3 28,7 22,7 20,9 20,8 18,4 17,8

1 I den totala livsmedelskonsumtionen har medräknats den offentliga konsumtionen av dessa varor. Värdet härav uppgick 1939 till ca 2 % och 1963 till ca 3 % av det totala konsumtions-

värdet för livsmedel. = Volymutveckllngen 1939—50 har beräknats ifrån Benzel m.fl. Den privata konsumtionen i Sverige 1931 — 1965, Industrins utredningsinstitut. Siffran för 1939 är sannolikt ej fullt jämförbar med övriga siffror i denna rad. 3 Mjöl, gryn, bröd, potatis, ärter, bönor, socker, sirap; konsumtionsmjölk och mejerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjäderfä och ägg.

rioden 1939—64. Volymmässigt (med konsumtionen mätt i 1959 års priser) har ökningen dock stannat vid ungefär en fördubbling under den angivna perio- den. Även livsmedelskonsumtionen har, mått i löpande priser, nära nog fem- dubblats under samma period. I fasta priser har konsumtionsökningen för livs— medel varit ca 35 %. Den redovisade volymökningen för livsmedel beror dock endast till mindre del — 5—10 % — på en konsumtionsstegring i form av ökad total kaloriförbrukning, men är

främst orsakad av en förskjutning i kon- sumtionen från billigare till dyrare livs- medel. Man ökar ej sin kalorikonsum— tion, men man köper kalorierna dyrare både genom en övergång till s.k. hög- värdigare (i varje fall mer attraktiva) livsmedel och genom att köpa livsmed- len i allt högre industriellt bearbetat och förpackat skick (jfr kap. VII). Ett mar- kant exempel på denna utveckling är konsumtionen av djupfrysta livsmedel. Dessa livsmedel introducerades på den svenska marknaden omkring 1950. Kon-

sumtionen har därefter i accelererad takt stigit, så att den år 1964 uppgick till nära 50 000 ton, främst fisk, broiler och grönsaker. Den förändring som skett och sker i förädlingsgrad, varusortiment etc. redovisas vidare i kapitel VII. Vid be- dömningen av tabellinnehållet, liksom av övriga uppgifter om den totala kon— sumtionen, måste beaktas, att Sveriges befolkning sedan 1939 ökat med ca 20 %.

Prisutvecklingen för olika livsmedel under perioden 1950—63 redovisas i fi- gur VI: 1. Som framgår av figuren har livsmedelsprisindex under perioden stigit kraftigare än hela konsumentprisindex.

Inom livsmedelsgruppen har prissteg- ringarna varit störst för grupperna kött-, fläsk- och charkuterivaror samt förtä— ring utom hemmet. Minsta prisökningen visar grupperna margarin, ägg, frukt och bär samt specerier (i sistnämnda grupp ingår här bl.a. socker).

b. —— Konsumtionsutvecklingen för olika varugrupper. —— Om den långsiktiga för-

skjutningen i relationen vegetabilier/ani- malier har förut talats. Denna belyses mera i detalj såväl kvantitets- som vår- demässigt i tabellerna VI: 3—7.

Tabell VI: 3. Konsumtionen av födo- och njutningsämnen 1939, 1950, 1955, 1960 och 1963 Löpande priser (milj. kr)

därav mejerimjölk » direktförsåld och hemma- förbrukad mjölk

Varuslag 19391 1950 1955 1960 1963

Mjöl, gryn och bröd m.m. 370,8 751,3 1202,9 1 694,4 2124,2 Potatis 83,0 '183,1 ' 287,1 313,9 409,13 Rotfrukter och grönsaker 64,6 166,0 . 233,3 281,6 424,3 Frukter och bär 239,9 709,5 976,5 1 139,9 1 343,5 Specerier 423,7 977,6 1500,6 1 661,9 2 019,3 därav socker 125,9 239,4 293,8 358,8 435,9

1 150,0 1 334,2

Mjölk och grädde 389,3 666,9 827,0

313,9 454,5 707,4 851,0 209,1 200,6 219,6 201,2

Smör och margarin 298,9 663,8 819,9 781,8 838,4 därav smör 213,9 525,5 524,8 449,5 516,2 Ost 75,4 153,5 268,7 359,0 432,5 Glass . . 18,4 67,2 130,5 162,2 Kött och fläsk 538,9 1 133,0 1 794,0 22353 2966,9 därav kött 190,8 397,9 607,8 752,4 993,1 » fläsk 184,7 354,6 601,4 725,9 990,2 » charkuterivaror 163,4 380,5 584,8 757,0 983,6 Ägg 93,8 232,8 322,3 376,6 474,6 Fisk ' 108,7 222,1 378,0 471,4 562,5 Malt- och läskedrycker 192,4 341,8 517,6 624,5 792,0 Spritdrycker 270,4 776,9 1 248,15 1 608,7 2114,1 Tobak 193,2 586,4 891,6 1 252,0 1 550,0 Totalt 3343,0 7583,1 11335,8 14082,2 17548,2 Index (1939 = 100) 100 227 339 421 525 Index (1950 = 100) 44 100 149 186 231

1 På grund av ändrad beräkningsmetodik är uppgifterna för vissa varugrupper 1939 icke direkt jämförbara med uppgifterna för senare år. Detta gäller främst gruppen mjöl, gryn och bröd m.m.

280 260 240 220 180 160 140 120 100

Figur VI: !. Prisutvecklingen för olika livsmedel enligt kousumentprisindex, 1950—63 (1950=100)

(Staplarnas bredd proportionell mot resp. livsmedelsposts vägningstal i index)

Hela konsumentprisindex

99-19 uno uns 'lglw

Jamnpoadpafajv

Jews wom nanm

Såg

11931 "SEL—l

Jauasuosmgij qoo JomAiJamijJeq ()

Jasaosumpjsy (joo )[SL-I Jan esquH ljoo .ienjnujjou

ng quo mma

depends qoo Janoog 191351 uno Janvhpeasm

1911] man inom Sum—31.195

Tabell VI: 4. Konsumtionen av födo- och njutningsåmnen 1939, 1950, 1955, 1960 och 1963 (Milj. kg)

Varuslag 1939 1950 1955 1960 1963

Mjöl, gryn och bröd m.m.1 612,5 608,2 561,4 533,3 526,9 Potatis 738,0 765,0 719,0 659,0 639,0 Rotfrukter och grönsaker 141,4 187,0 182,0 233,1 262,8 Frukter och här 271,2 410,8 473,4 569,5 587,6 Specerier 393,2 438,8 405,9 411,7 428,1 därav socker 290,0 285,0 242,8 240,8 236,9 Mjölk och grädde2 1 533,3 1 642,3 1 490,0 1 390,1 1 335,0 därav mejerimjölk2 479,3 738,1 762,6 746,0 735,5

» direktförsäld och hemma— förbrukad mjölk2 747,5 622,4 431,4 305,4 230,7 Smör och margarin 120,0 148,9 150,5 161,7 166,0 därav smör 68,5 95,7 75,8 69,4 73,4 Ost 36,6 48,9 47,3 49,0 51,7 Glass . . 2,2 7,8 15,6 22,8 Kött och fläsk 283,5 321,1 340,6 345,8 363,3 därav kött 102,8 103,9 106,7 107,4 114,9 » fläsk 100,6 104,3 114,3 113,9 118,3 » charkuterivaror 80,1 112,9 119,6 124,5 130,1 Ägg 55,7 72,6 82,0 87,0 88,4 Fisk (färsk + konserver) 110,8 118,8 138,3 133,0 135,2 Malt- och läskedrycker3 371,8 434,7 510,3 474,7 504,6 Spritdrycker3 41,3 51,2 72,2 77,1 94,2 Tobak 8,9 10,0 10,5 11,8 12,5

nan-n

Kvantiteten uttryckt i helmjölk, milj. liter. Kvantiteten uttryckt i milj. liter.

(4

Vad som speciellt noteras är skillna- derna mellan vegetabilier och animalier i fråga om utvecklingen av total kalori- konsumtion och volymutveckling (i fasta priser). Medan sålunda den totala kon- sumtionen (i kalorier) av vegetabilier _ och då särskilt av egentliga jord- bruksprodukter nedgått under efter- krigsåren, har konsumtionsvolymen i fasta priser ökat starkt. Detta är som förut nämnts ett uttryck för den starka förskjutning, som ägt och äger rum från per kalori räknat billigare till dyrare vegetabiliska livsmedel i främsta hand från inköpt mjöl till färdigbakat bröd. I fråga om animalier är ökningen i vo- lym också något större än total kalori- ökning, men för denna grupp har kon-

Iivantiteten avser totalkonsumtion räknad i mjöl.

sumtionsförskjutningen mot dyrare va- ror ej alls varit så påtaglig som inom vegetabilieområdet.

Inom vegetabiliegruppen märks den fortgående minskningen av den totala förbrukningen, i kilogram och kalorier, av mjöl, gryn och bröd m.m. Ut- vecklingen har emellertid varit olikfor- mig för de skilda varor som ingår i gruppen. Särskilt stark minskning note- ras för mjöl och gryn till direkt konsum- tion (för bakning etc. i hemmen). I frå- ga om mjukt matbröd pågår en ökning av konsumtionen och beträffande kaffe- bröd, konditorivaror m.m. till och med en mycket kraftig ökning.

Potatisförbrukningen har minskat betydligt, medan däremot kon-

1939, 1950, 1955,

1960 och 1963

(1950=100)

Varuslag

1939 1950

94 96 82 67 103 102

Mjöl, gryn och bröd m.m. Potatis Rotfrukter och grönsaker Frukter och bär Specerier

därav socker

fSumma vegetabilier

därav egentliga jordbruksprodukter 96 87 81 72 Mjölk och grädde Smör och margarin Smör Hushållsmargarin 97 Ost 78 Glass Kött och fläsk (inkl. charkuterivaror) 82 Kött 96 Fläsk

(_lharkuterivaror

Agg

Fisk och fiskkonserver

62 77 95

100 100 100 100

83 81

Summa animalier därav egentliga jordbruksprodukter

Malt- och läskedrycker 82

100 100

100

99 90

Summa livsmedel därav egentliga jordbruksprodukter

98 90

190 100

97 93

96 93

1 Kaloriberäkningar gjorda enligt de s.k. nya kaloritalen (jfr tabell VI:1). Förändringarna mest märkbara för fläsk, som enligt den äldre kaloriskalan för 1939 borde ha fått kaloritalet 132 i stället för ovan redovisade 96.

sumtionen av grönsaker och rot- frukter stigit. I fråga om frukter och b ä r, särskilt de importerade, note- ras en fortgående stark konsumtions- ökning. Detsamma gäller även flertalet s [) e e e r i e r, där sockret dock utgör det viktigaste undantaget.

Trots folkökningen har den totala för- brukningen av mjölk och g r ä d d e nedgått sedan förkrigstiden. Under 1950- talet har i fråga om konsumtionsmjölk och tunn grädde skett en oavbruten minskning, medan för tjock grädde note- rats en ökning.

Av särskilt intresse är konsumtionsut- vecklingen för m a t f e t t. Jämfört med förkrigstiden har den totala förbrukning- en av smör ökat med 7 %, samtidigt som för margarin noteras en ökning med ej mindre än 80 %. Under 1950—talet sjönk konsumtionen av smör till en början suc- cessivt för att från och med 1958, efter en stark prissänkning i maj detta år och en därefter följande rörlig prissättning, återvinna viss del av sin tidigare under efterkrigstiden förlorade marknad.

Smörets andel av matfettskonsumtio- nen (hushållsmargarin och smör), som

1960 och 1963 i 1939 resp. 1959 års priser

(1950 = 100) 1939 års priser 1959 års priser Yaruslag 1939 1955 1960 1963 1939 1955 1960 1963

Mjöl, gryn och bröd 82,1 107,8 115,4 120,0 84,1 109,4 121,7 126,0 Potatis 96,9 93,9 86,1 83,6 96,5 94,0 86,1 83,5 Rotfrukter och grönsaker 70,4 97,5 124,8 143,1 70,2 97,7 124,2 142,4 Frukter och bär 65,9 117,1 138,5 143,4 65,7 116,2 138,0 142,8 Spccerier 107,8 104,5 125,7 140,7 109,8 104,0 125,2 140,1 ,

därav socker 100,9 84,9 84,4 81,9 100,9 85,0 84,5 81,9 Vegetabilier 85,3 107,7 123,0 131,3 89,4 106,9 122,8 130,7

därav egentliga jordbruks- produkter 87,6 101,6 106,4 107,9 89,9 101,5 107,6 108,8 Mjölk och grädde 83,9 91,0 86,1 83,8 83,8 90,9 85,9 83,0 Smör och margarin 77,4 93,1 95,4 98,8 77,5 93,6 96,3 99,7 Smör 71,6 79,2 72,5 76,7 71,6 79,2 72,5 76,7 Hushållsmargarin 96,8 140,4 173,5 174,0 96,8 140,4 173,5 174,1 Ost 78,1 103,1 107,0 112,4 76,0 99,1 102,7 108,2 Glass — 354,3 711,9 1 035,9 355,3 710,0 1 037,9 Kött och fläsk (inkl.

charkuterivaror) 88,7 105,0 107,4 112,8 90,7 104,6 106,9 112,2 Kött 102,6 99,1 102,1 109,0 104,0 98,9 101,7 108,1 Fläsk 96,4 109,6 109,2 113,4 96,5 109,6 109,2 113,4 Charkutcrivaror 71,0 105,9 110,3 115,2 70,9 105,9 110,3 115,2 Ägg 76,9 113,0 121,1 121,7 76,7 112,9 121,2 121,8 Fisk och fiskkonserver 93,2 116,4 114,6 124,1 97,7 116,5 118,0 121,5 Animalier 83,1 102,6 102,7 113,1 85,4 101,5 103,9 107,4

därav egentliga jordbruk 5— produkter 82,5 96,6 98,0 98,2 84,2 97,5 99,8 99,5 Malt- och läskedrycker 78,9 124,4 115,4 126,0 82,1 120,1 114,3 121,9 Summa livsmedel 83,7 106,2 111,7 121,3 86,9 lll-4,8 112,23 ”7,9

därav egentliga jordbruks- produkter 84,0 98,1 100,6 101,1 86,0 98,8 102,3 102,5

1939 och 1950 uppgick till 58 resp. 64 %, sjönk fram till 1957 till 40 % på grund av bl.a. ökad prisspänning smör/marga— rin. Genom den ovannämnda föränd- ringen i prisrelationen smör/margarin har andelen smör därefter stigit och upp- gick 1964 till ca 43 %.

Konsumtionen av 0 st har sedan för- krigstiden ökat betydligt.

Beträffande k 6 t t och fl ä 5 k har sedan förkrigstiden till 1963 skett en be- tydande kvantitetsmässig ökning. För-

skjutningarna inom varugruppen är be- tydande. Per capita har konsumtionen av helt kött fallit något och för fläsk va- rit praktiskt taget oförändrad under åren 1939—63, medan däremot förbrukning- en av charkuterier ökat starkt. Dessa förskjutningar torde till stor del bero på att prisstegringen på kött och fläsk varit större än på charkuterier och betydligt större än på flertalet övriga livsmedel.

I fråga om it gg redovisas en ökning av totalförbrukningen sedan förkrigsti-

Tabell VI: 7. Konsumtionen av olika livsmedel per capita i Sverige 1939,1950, 1960 och 1963 (Kg per år resp. index 1939=100) .

livsmedel.

Beträffande övriga i tabellerna angiv- na varugrupper noteras bl.a. följande. Ifråga om fisk och fiskkonser- v e r har sedan förkrigstiden skett en vo- lymmässig uppgång ungefär motsvaran- de folkökningen, men med vissa förskjut- ningar inom gruppen; bl.a. har den salta sillen minskat i betydelse. Det stigande välståndet i-landet har vidare medfört en uppgång'av konsumtionen av malt- och läskedrycker samt, trots den'allt hår- dare beskattningen, även av förbruk- ningen av spritdrycker och tobak.

De nu anförda och till tabellerna VI: 2—6 anslutna uppgifterna avser i huvud—

Kg1 per person och år Index (1939 = 100) Varuslag 1939 1950 1960 *1963 1950 1960 1963 Mjöl (dir. kons.) 55,1 40,5 24,5 [23,1 74 44 42 » (totalt) 85,8 _ 79,6 66,2 64,1 93 77 75 Matbröd, mjukt 23,7 32,1 30,9 30,6 135 130 129 Kaifebröd 2,8 9,1 11,5 11,6 325 411 414 Matpotatis 116,7 109,1 88,1 84,0 93 75 72 Socker (ej ingående i andra pro— dukter) 45,8 40,6 32,2 31,2 89 70 68 3 Konsumtionsmjölk 194,0 216,0 164,6 151,4 111 85 78 ? Tjock grädde 3,7 1,8 2,9 3,4 49 78 92 ] Tunn » 1,6 4,7 2,7 2,5 294 169 156 ! Smör 10,8 13,6 9,3 9,7 126 86 90 * Margarin, totalt" 9,4 11,0 15,7 15,4 117 167 164 därav hushållsmargarin 8,1 7,6 12,3 12,2 94 152 151 Ost _ 5,8 7,0 6,6 6,8 121 114 117 Kött (med ben) 16,3 14,8 14,4 15,1 91 88 93 Fläsk( » w ) 15,9 14,9 15,2 15,6 94 96 98 Charkuterivaror 12,7 16,1 16,6 17,1 127 131 135 Ägg 8,8 10,4 11,8 11,6 118 134 132 Grönsaker och rotfrukter 22,4 26,7 31,0 34,6 119 138 154 ' Frukter och här 38,7 4 52,6 69,4 70,6 136 179 182 ' därav import 14,5 19,3 29,7 32,2 133 205 222 ; 1 För mjölk och grädde, liter. den .till 1963 med drygt 60 %. .Konsum- sak den totala förbrukningen, alltså utan tionsökningen torde ha starkt påverkats hänsyn till befolkningsutvecklingen. Upp- av att prisste'gringen på ägg under peri0'— gifter om kvantitetsutvecklingen per ca- den varit liten i förhållande till övriga pita redovisas i tabell VI: 7.

För näringsfysiologiska synpunkter på 'den svenska livsmedelskonsumtionen hänvisas till kapitel VIII.

2. Prognoser för livsmedelskonsumtionen fram till 1975

A. Inledning .Mot bakgrunden av de förändringar av konsumtionsvanorna inom livsmedels- sektorn, som ägt rum på lång sikt och som i korthet beskrivits tidigare i detta kapitel, kan Stållas två frågor. Den första gäller, i vilken mån ekonomiska faktorer föranlett förändringarna. Med ekonomi- ska faktorer avses den'fortgående stan-

dardförbåttring, som brukar uttryckas i realinkomststegring och vidare prisrela- tionerna mellan livsmedel och andra varor och tjänster liksom också pris- relationerna inom livsmedelssektorn. En första uppgift är att mäta hur stor del av förändringarna i konsumtionsutveck— lingen, som kan hänföras till de nämnda faktorerna. Den andra frågan är, om dessa faktorer för framtiden kommer att verka med samma styrka som hittills vad gäller konsumtionsnivå och konsum- tionsval. Vid besvarande av bägge dessa frågor kan en efterfrågeanalys, grundad på empiriskt material, ge vägledning.

Efterfrågeanalysens primärmaterial be- står dels av löpande marknadsstatistik, dvs. ekonomisk-statistiska tidsserier, som redovisar utvecklingen av kvantiteter, priser, inkomster och andra ekonomiska faktorer, dels av hushållsbokstatistik (»tvärsnittsstatistik»), som bygger på uppgifter från ett antal i statistisk me- ning representativt utvalda hushåll. Den förra typen av material kan utgå från begränsade marknader (t.ex. enskilda företag eller vissa regioner) eller från statistiska data avseende genomsnitt för hela riket. Endast data av det sistnämn- da slaget har använts i det följande. -— Hushållsbokstatistiken ger möjlighet att studera konsumtionsvanorna inom olika inkomstklasser, i socialgrupper, inom olika familjetyper etc.

En efterfrågeanalys av det empiriska materialet ger resultaten som redovisas i s.k. elasticitetstal. (Se närmare kap. II.) I ord kan en priselasticitet definieras som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i priset. På samma sätt definieras inkomst- elasticiteten som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i inkomsten. Om priset på en vara ökar med 10 % från en tidpunkt till en annan, medan efterfrågan som följd härav under samma tid minskar

med 5 %, erhålls en priselasticitet som har värdet ca —0,5 (pris- och efterfråge- förändringarna går i detta exempel liksom i flertalet faktiska fall i mot- satt riktning). På samma sätt erhålls vid en inkomstökning med t.ex. 10 %,och en därav orsakad Ökning av efterfrågan på en viss vara med 2 % en inkomstelasti- citet för varan av ca +0,2.

Efterfrågereaktionen betraktas som normalelastisk, överelastisk eller under- elastisk beroende på om dess elasticitet är lika med, större eller mindre än 1. Om efterfrågan för en vara är normal— elastisk med avseende på priset, innebär detta att en förändring av priset medför proportionellt samma (men i motsatt riktning gående) förändring av konsum— tionen. Konsumtionsutgiften blir i detta fall konstant från tid till annan. Vid överelastisk efterfrågan förändras kon- sumtionen i hastigare takt än priset. Konsumtionsutgiften stiger (sjunker) vid fallande (stigande) pris. Vid underelas- tisk efterfrågan däremot förändras kon- sumtionen i mindre utsträckning än priset. Konsumtionsutgiften sjunker (sti- ger) vid fallande (stigande) pris. Är elasticitetsvärdet lika med 0 medför pris- rörelser ingen förändring i efterfrågan; konsumtionsutgiften ändras relativt lika med priset. Efterfrågan kan väntas vara underelastisk för nödvändighetsvaror till vilka flertalet livsmedel hör och överelastisk för lyxbetonade varor. (För efterfrågans reaktion med avseende på inkomsten gäller motsvarande resone- mang.)

Av betydelse är, att pris- och inkomst— elasticiteternas vården inte kan väntas vara oberoende av utvecklingen av reala pris- och inkomstnivån under en viss observationsperiod. I regel kan sägas, att ju högre varupriset i genomsnitt är un— der perioden, desto högre är varans priselasticitet. En successiv höjning av inkomstnivån medför däremot en succes-

siv minskning av varans inkomstelastici- tet.

En viktig fråga är huruvida de tren- der, som det empiriska materialet upp- visar, är att hänföra enbart till pris- och inkomstutvecklingen eller om även and- ra faktorer har bidragit. Man kan beträf- fande det senare slaget av faktorer skilja mellan sådana, som verkar på kort och medellång sikt, och sådana, som verkar på lång sikt.

Till mera kortsiktiga ting hör inverkan på konsumtionsvalet av annonsering och annan konsumentupplysning. Som exem- pel kan nämnas, att de förskjutningar i konsumtionsvanorna för smör och mar- garin som ägt rum under senare decen- nier endast till ringa del kan förklaras av ekonomiska faktorer (priser, inkomster). För att ta ett annat exempel kan den be- tydande minskning av konsumtionen av socker för direkt förbrukning, som ägt rum under efterkrigstiden, inte nöjaktigt förklaras enbart med utgångspunkt från pris- och inkomstutvecklingen.

Riksstatistiken uppvisar även trender på lång sikt, som inte direkt har att göra med de ekonomiska faktorerna. Kon- sumtionsvanorna är inte desamma på landsbygden och i städerna, varför den fortgående befolkningsomflyttningen i och för sig får en inverkan på utveck- lingen av den genomsnittliga konsumtio- nen av olika livsmedel i riket. Likaså har den fortgående inkomstutjämningen i samhället en effekt på konsumtionen, som kommer till uttryck i de genom- snittsdata, vilka gäller för riket.

I fråga om trender på lång sikt av nu nämnt slag gäller, att dessa inte kvanti- tativt kan skiljas från trender, som beror av den genomsnittliga inkomstutveck- lingen. Detta innebär med andra ord, att om en analys utförs, avsedd att bestäm- ma inkomstelasticiteterna ur empiriskt material från tidseriedata, så »inlagras» i koefficienterna effekten av befolknings-

omflyttningen och inkomstutjämningen. Dessa effekter uppkommer däremot gi- vetvis inte vid analys av tvärsnittsdata ur hushållsboksundersökningarna. I des- sa »inlagras» å andra sidan skillnader i konsumtionsvanor mellan olika sam- hällsgrupper, såvida inte en s.k. stratifie- ring av materialet företas. De nu angivna skiljaktigheterna har betydelse vid upp- görandet av prognoser angående kon- sumtionsvanorna på längre sikt. Används elasticitetstal, erhållna ur tidseriemate- rial för riket, innebär detta i själva ver- ket, att man förutsätter en fortsatt be- folkningsomflyttning och inkomstutjäm- ning i ungefär samma takt som tidigare. Används däremot elasticitetstal ur tvär- snittsdata, bör åtminstone i princip —- viss korrigering göras med utgångspunkt från väntad effekt av fortsatt koncentra- tion av befolkningen till tätorterna och fortsatt omfördelning av inkomsterna i samhället.

B. Pris- och inkomstelasticiteter Undersökningar av pris- och inkomst- elasticiteternas storlek för livsmedel grundade på svenskt material har tidi- gare utförts av bl.a. Herman Wold och Lars Juréen.= Resultaten från dessa un- dersökningar kom till användning vid den bedömning av den framtida konsum- tionsutvecklingen, som på sin tid gjordes av 1942 års jordbrukskommitté. Under- sökningarna avsåg i främsta rummet att belysa efterfrågans förändringar under mellankrigsperioden 1920—39. Vidare utfördes elasticitetsberäkningar grunda- de på material från hushållsundersök- ningarna 1913, 1923 och 1933.

På uppdrag av jordbruksutredningen har fil. lic. G. Stoikovic utfört motsva- rande undersökningar grundade på ma- terial från efterkrigsåren 1950—61 samt på material från den senaste större hus-

VVold—Juréen: Demand Analysis (New York 1952).

hållsundersökning, som utförts här i lan- det sedan 1933; denna avsåg att belysa konsumtionsvanorna 1958. '

Som framgår av följande tablå- har be- tydande förändringar av- konsumtions- vanorna inom olika inkomstgrupper ägt rum mellan 1933 och 1958. På 1930-talet .var det egentligen baracerealier och po- tatis 7(den senare varan .redovisas ej'i tablån) som uppvisade negativa inkomst- elasticiteter, ' dvs. i konsumtionen sjönk allt eftersom man gickuppi högre in- komstskikt- År" 1958 visade'av de vikti- gare. produkterna endast ost. och nötkött (jämte kalv, ejfmedtagen i tablån) *ökad konsumtion vid stigande inkomst. Minsk- ningen av konsumtionen av vete och' råg har blivit 'mer accentuerad än tidigare. _Vidare' har sockerkonsumtionen, från att tidigare ha varit oelastisk, nu en påtaglig tendens" att" avta . vid” stigande inkomst. Mjölk,”. ägg,'matfett och fläsk, som tidi- gare visade ökad konsumtion, 'gåi'. nu svagt tillbaka vid stigande inkomst enligt hushållsboksmaterial'et. Det'bör emeller— tid beaktas, att beräkningarna är basera- de på ett heterogent material för respek- tive år med betydande skillnader i koni sumtionsvanor (hushåll inom olika so- cialgrupper med olika barnantal etc.)-.

Som tidigare nämnts är de kvantitets- elasticiteter, som erhålls ur hushållssta- tistiken, dessutom opåverkade av bl.a. befolkningsomflyttningen och inkomstut- jåmningen i samhället. De resultat, som lämnats i tablån nedan, kan därför endast sägas ange tendenserna i utvecklingen under" en 25-årsperiod. Det är dock av intresse, att en påtagligt större konsum- tion av —de ur'proteinsynpunkt värdefulla födoämnena ost och kött alltjämt kan »ko'nstaterasli de— högre inkomstskikten.

Koefficienterna'för 1958 kan inte utan vidare läggas till grund för övervägan- den angående den framtida konsum- tionsutvecklingen. De kan endast geen vägledning.

En utförlig analys- av rikskonsumtio- nens utveckling under efterkrigsåren 1950—61 har gjorts av Stoikovic." Tids- perioden är-relativt'kort, varför resulta- ten förses med rätt ”stora felmarginaler. En viss-kontroll av'elasticitetstalen har emellertid'kunnat genomföras genom att tillämpa de funna talen vid de pris- och inkomstförhållanden som rådde 1962.

Resultaten finns redovisade i en stenci- lerad promemoria (med beteckningen JBR- UTR 45), vilken förvaras hos statens jord- bruksnämnd. *

Inkomstelasticiteter (kvantitetselasticiteter) ur hushållsundersökningar 1933 1 958 Vete och råg1 —0,6 —1,1 Socker 0,0 ' —O,7 Mjölk och grädde 0,1 —0,1 Ost 0,2 . 0,4 Ägg 0,4 —— 0,2 Smör 0,6 — 0,3 Smör och margarin 0,2 — 0,1 Nötkött 0,1 0,4 Fläsk 0,2 0,1

Räknat i mjöl.

.. Observerat . Varuslag' Prignosvatrde, Vär de, Eiffereris, g/cap1 a k g /capita g/cap1 a

Direklkonsumtion Mjöl 21,73 23,67 —1,94 Mjöl+gryn+bröd m.m. 77,98 70,62 +7,36 Knäckebröd 6,65 6,57 +0,08 Mjukt matbröd 30,90 30,61 +0,29 Kaffebröd 11,83 11,62 +0,21 Torra bakverk 4,33 3,31 +1,02 Konditorivaror 4,91 4,34 +0,57 Socker 28,25 31,26 —3,01 Mjölk 157,40 160,42 —3,02 Grädde, tjock 3,52 3,28 +0,24 » , tunn 2,32 2,51 —0,19 Smör 8,91 9,47 —0,56 Margarin 12,53 12,35 +0,18 Ost 6,68 6,72 ——0,04 Nötkött 9,48 9,27 +0,21 "Kalvkött 2,94 3,03 —0,09 Fläsk 17,38 15,93 +1,45 . Charkuterivaror 17,22 17,32 —O,10 Kött+tläsk 45,92 47,61 —1,69 Ägg 11,64 12,06 —0,42

Total konsumtion Mjöl 62,81 65,46 ——2,65 Socker 40,09 41,13 —1,04 S:a konsumtionsmjölk+grädde 183,20 189,76 —6,56 S:a matfett 26,42 26,66 —0,24 Storboskap 15,78 15,88 —O,10 Kalv 3,97 3,91 + 0,06 Summa kött 22,34 21,66 +O,68 Fläsk 25,47 25,68 —0,21 Summa kött+fläsk 47,24 47,34 —0,10

Man har sålunda beräknat en teoretisk konsumtion per capita med utgångs- punkt från elasticitetstalen och jämfört denna konsumtion med den faktiska. Detta test har som framgår av ovanstå- ende tabell (tabell VI: 8), gett ett täm- ligen gott resultat. Differenserna mellan teoretisk och observerad konsumtion är icke större än att elasticitetstalen i och för sig kan betraktas som rimliga. Å andra sidan skall framhållas, att konsum- tionsförändringarna på kort sikt i regel går långsamt, varför värdet av testet inte får överskattas. På längre sikt kan dess- 9

utom elasticitetstalen komma att föränd- ras rätt väsentligt. Detta har klart fram- gått av den tidigare angivna utveckling- en under 25-årsperioden 1933—58. Tabell VI:9 visar inkomstelasticiteter för viktigare jordbruksprodukter för mellankrigsperioden 1920—39 och för efterkrigsåren 1950—61 samt värden som använts för de prognoser, vilka redovisas i följande avsnitt. De största avvikelserna mellan prognosvärdena och värdena för efterkrigsåren visar vete och råg, socker samt konsumtionsmjölk och grädde. Dessa justeringar har skett med

Inkomstelasticiteter Varuslag för 1920 —39 för 1950 —- 61 I för prognos 1975

Vete och råg —-0,4 —0,7 —0,5 Potatis —O,5 . 0,5 Socker (rått.) +0,3 —O,8 —0,3 Konsumtionsmjölk 0,0 ]

Grädde +0,1 1 *0'6 l _0'3 Ost _ +0,4 + 0,4 +0,4 Smör (+0,5) . (+0,2) Margarin (+0,8) . (+0,2) Summa smör och 111arga1in +0,6 + 0,2 + 0,2 Kött +0,3 +0,4 +0,4 Fläsk +0,3 +0,3 +0,3 Ägg + 0.6 +0.2 + 0,2

stöd av ett teoretiskt resonemang, som har viss bekräftelse i empiriska data' Enligt detta resonemang inträffar, när inkomstelasticiteterna i tiden övergår från positiva till negativa värden, att detta till en början sker i långsam takt. Under en övergångsperiod ökar därefter de negativa elasticitetstalen snabbare för att därefter så småningom återigen sjun- ka till dess på mycket lång sikt -— ett jämviktslåge uppnås, då koefficien- terna ligger omkring värdet 0. I övrigt må här endast tilläggas, att koefficien- terna för smör resp. margarin är att be- trakta som konventionellt valda. De har i detta sammanhang endast använts för att få ett begrepp om den totala. konsum-. tionen av- matfett-som en del av den to- tala konsumtionen av livsmedel. I sam— band med att utredningen i del B i be- tänkandet behandlar mjölk- och mat- fettsregleringen kommer utförliga, elas- ticitetsberäkningar för smör och marga- rin att redovisas, varvid bl.a. görs. alter- nativa antaganden om prisrelationerna mellan dessa varor.

C. Konsumtionsprognoser Förutom elasticitetstal fordras för en bedömning av den framtida konsumtio-

nen av livsmedel, att prognoser ställs upp rörande befolknings- och inkomst- utvecklingen. Enligt prognoser utförda av statistiska centralbyrån väntas folk— mängden i landet öka med ca 10 % mel- lan 1960 och 1975, dvs. med omkring 0,7 % per år. Om man i stället på kon- ventionellt sätt uttrycker ökningen i an- tal konsumtionsenheter, erhålls ungefär samma resultat. Det kan emellertid an- märkas, att enligt undersökningar som utförts på senare år konsumtionen hos åldringar i kalorier räknat ligger betyd- ligt lägre än för övriga vuxna. Med hän- syn till den förskjutning i åldersstruktur som äger rum i vårt land kan det därför inte uteslutas, att talet 10 % som mått på ett ökat avsättningsutrymme för en 15-årsperiod till följd. av folkökningen kan ligga något i överkant.-

I fråga om realinkomstökningen har som huvudalternativ antagits 3 % per år. och capita, dvs. närmare 4 % totalt sett (inkl. folkökningen). -

Prognosernas resultat lämnas i tabell VI: 10 för de viktigaste =jordbrukspio- dukterna. Redovisningen sker för varor- na i det skick de lämnar jordbruket eller också på ett tidigt förädlingsstadium,

* Se Wold — Juréen': Anf. arb. kap. XVI:6.

1 .

Tabell Vl:10. Efterfrågan på jordbruksprodukter 1960 och 1975 »

1 1 1

lxonsumtloni'ri'ket milj. kg

' ;_ Förändring . 1960 _— 75

Varuslag 1960 .- 1975 1975 :. » $& $& = Milj.'kg % ö'kning' ökåing 7'" ” ""””. Vete och råg -' 650 * 521 '.i 573 . 147715 —J12 Potatis . 659 _ , . 528 , 581, . E.,—am,, _—12 Socker (raff.) 327 286 315 i+12 — 4 Konsumtionsmjölk ”1459 1277 V 1405 —'54"" + 4 Grädde —' * '_ ,,: Ost 56,6 67,6 74, 4) i+l7, 8 . +31 ;. Smör 72,5 79,2 . 87,1” +14,6 +20 y Margarin 92,3 100,9-* ' 111, 0 vrf-;- 18,7"? +2o ) Summa smör och margarin 164,8 180,1 198,1 +33,3 +20 ) Kött 156,9 187,3 206,0 +49,1 +31 Fläsk 184,3 210,7 231,8 +47,5 +26 Ägg 87,0 . . 95,1. g .- 404,6— '+1'Z,6 . +20

Anm.: Folkökningen är beaktad.

Sålunda avser uppgifterna. .vete och råg ' och inte mjöl,-. grynyoch' bröd. Kött och, " fläsk redovisas före tillverkningen av charkuterivaror etc.

På grundval av tabell VI: 10"har i""de två följande tabellerna gjorts samman- fattande beräkningar av- konsumtionen av vegetabilier och animalier totalt sett, dels räknat i kalorier, dels—i Ilnittpriserli Pri-srelat—ionerna— har alltså i dessa prog-

* 1 ;" 1. . '

nesei' anknutits till aktuella förhållanden (jfr vad som förut _nämnts om alterna- tiva smör/margarinprognoser).

Den totala kaloriförbrukningen väntas under 15- -årsperiode1r stiga med endast

5 Vid beräkningarna har man utgått från mittpriserna per 19.6.64. Överslagsberäk- ningar med användande av mera'aktuella priser'(hösten 1965) visar en "praktiskt taget oförändrad bild av konsumtionsvärdets säihniansättning.' " ”'

Tabell VI: 11. Efterfrågan på jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) räknad i kalorier

(Milj. kcl) Fördelnin , o Ändring i 1960 1975 g A) 00 1960 1975 1960 —75 Vegetabilier 3 584 3 246 56,2 50,8 9, 4 Animalier exkl. margarin 2 794 3 138 43,8 49,2 + 12, 3 Summa 6378 6384 100,0 100,0 0,1 Vegetabilier 3 584 3 246 50,6 44,9 — 9,4 Animalier inkl. margarin 3 502 3 989 49,4 55,1 + 13,9 Summa 100,0 100,0

ett par procent. Detta innebär med andra ord, att kaloriförbrukningen per capita väntas visa en fortsatt nedåtgående ten- dens, även om denna blir svagare än under det senast förflutna decenniet. För de varor som redovisas i tabell VI: 10 kommer ungefär hälften av kalo- riförbrukningen på vegetabilier och hälf- ten på animaliska livsmedel inklusive margarin. Detta gällde utgångsläget 1960. För 1975 väntas denna relation förskju- tas till omkring 45 % för vegetabilier och 55 % för animalier. Förskjutningen kan förefalla tämligen obetydlig men får

i själva verket ganska stora konsekven- ser. Detta framgår bl.a. av tabell VI: 12, där konsumtionen värderats i mittpriser. Relationen mellan vegetabilier och ani- malier blir här ungefär 18: 82 för 1960 och 14,5: 85,5 för 1975. Denna förskjut- ning från vegetabilier till animalier leder till att avsättningsutrymmet växer av- sevärt mera om konsumtionen räknas i pengar i stället för i kalorier. Ökningen i konstanta priser väntas sålunda bli 13,5 % mellan 1960 och 1975, dvs. när- mare 1 % per år.

Tabell VI: 12. Konsumtionen av jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) värderad i mittpriser (priser per 19.6.1964 )

(Milj. kr) Fördelning, % Ändring i 1960 1975 %

1960 1975 1960 + _75 Vegetabilier ) , ' 1 000 910 19,2 15,4 — 9,0 Animalier exkl. margarin » 4 220 4 990 80,8 84,6 + 18,2 Summa 5220 5900 100,0 100,0 +13,0 Vegetabilier 1 000 910 18,2 14,6 —— 9,0 Animalier inkl. margarin 4 490 5 320 81,8 85,4 + 18,5 Summa _ 5490 6230 100,0 100,0 + 13,5

]. Bakgrund och problematik Av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen över konsumtionsutveck- lingen för livsmedel i Sverige har fram- gått att två huvuddrag präglat denna ut- veckling. För det första pågår en lång- sam konsumtionsförskjutning mot vad man brukar benämna högvärdiga livsme- del, som samtidigt är bättre anpassade till ett lättare, mindre kalorikrävande arbete än tidigare konsumtion. För det andra sker jämsides med denna förskjut- ning i kostens sammansättning en änd- ring i köpvanorna, som innebär att livs- medlen köps i industriellt alltmer bear- betat och paketerat skick. Konserver, djupfrysta, färdiglagade och förpakete- rade livsmedel ökar snabbt sin andel i livsmedelsposten. Beredningen av livs- medel i hemmen överflyttas alltmer till livsmedelsindustrin, som även övertar uppgifter från andra led i livsmedels- kedjan. Denna—utveckling innebär att livsmedlen kommer att innehålla en allt större andel hushållstjänster. Man köper ej enbart en livsmedelsråvara utan i allt störr'e utsträckning även tjänster från förädlingsindustri och handel.

Medan ökande inkomster i Sverige nu- mera endast i mycket begränsad ut- sträckning används till att öka per ca- pita-konsumtionen av själva livsmedels- råvarorna, växer efterfrågan på i livs- medlen ingående hushållstjänster snabbt med stigande inkomster. Den andel av realinkomstökningen, som går till öka-

KAPITEL VII

Förädling och distribution av livsmedel

de livsmedelsutgifter används därför till större delen för att köpa tjänster från förädling och handel i form av livsmedel med högre förädlingsgrad än tidigare. Man köper fritid och bekvämlighet eller tid till förvärvsarbete utom hemmen. Stigande realinkomster och ökade arbets- tillfällen för de gifta kvinnorna medför möjligheter och behov av att öka livs- medlens förädlingsgrad.

Utvecklingen i riktning mot en allt högre förädlingsgrad för livsmedlen sker givetvis ej enbart på grund av konsu- menternas krav härpå utan genom en ömsesidig påverkan mellan konsumen- ter, handel och förädlingsindustri. Ge- nom utveckling av nya produkter och förpackningar, genom att uppväcka la- tenta och skapa nya köpbehov påverkar livsmedelsindustrin och handeln aktivt konsumtionsvanorna. .

Den nu skildrade utvecklingen inne- bär att »avståndet» mellan råvarupro- ducenter och konsumenter ökat, medan livsmedelsindustri och handel fått öka- de uppgifter. Men särskilt livsmedels- industrins växande roll i livsmedelsför- sörjningen beror ej enbart på att den i vidgad utsträckning Övertar hemmens livsmedelsberedning. Den tekniska ut- vecklingen och ändrade prisrelationer för olika produktionsmedel har sedan lång tid stimulerat livsmedelsindustrin att i ökad utsträckning också överta ar- betsuppgifter, som tidigare utfördes inom råvaruproduktionen och inom handeln.

Denna överflyttning av arbetsuppgifter från särskilt råvaruproduktion till för- ädlingsindustri och distribution hade i stor utsträckning redan kommit till stånd före den arbetsomfördelning mellan hus- håll och förädlingsindustri som nu präg- lar utvecklingen. Med en viss tillspets- ning kan det sägas, att konsumenterna numera endast i mycket begränsad om- fattning köper jordbruksprodukter i or- dets bokslavliga mening. Jordbruket le- vererar spannmål -—— konsumenterna köper mjöl, bröd och andra livsmedel, i vilka spannmål ingår. Jordbruket .leve- rerar slaktdjur +— konsumentervna köper olika styckningsdelar av=;kött och fläsk, charkuterivaror, köttkonserver etc. "Jord- bruket levererar mjölk ——- konsumenter- na köper smör, ost och olika sorters konsumtionsmjölk. .

Jordbruksprodukterna har med andra ord i växande utsträckning blivit råvaror för en livsmedelsindustri, som i sin ;tur av dessazråvaror framställer ett ökande antal varuvarianter för konsumenternas skiftande ”behöv. För framställning av dessa ”senare:-produkter åtgår stundom även andra 'råvaror och framför allt erfordras för densamma även andra pro- duktionsmedel; anläggningar med ma- 'skinell -t1trustnin'g, arbetskraft, bränsle, elström etc. Det ligger i sakens natur att ju längre denna förädlingsprocess drivs desto större blir åtgången av dessa andra produktionsmedel i förhållande till åtgången av den ursprungliga råva- ran. Desto större blir också den roll, som dessa andra kostnadselement kom- mer att spela för priset på den slutliga produkten —— eller omvänt desto mindre blir råvarans andel i det pris konsumen- ten betalar för livsmedlen.

Även i de fall då den vara som konsu- menten köper praktiskt taget är iden— tisk med den vara som jordbrukaren levererar, är det tydligen på det sättet, att konsumenten inte bara köper och be-

talar själva varan utan också de tjäns- ter, som erfordras för att varan skall finnas tillgänglig på den plats, i den form och under de omständigheter i öv- rigt under vilka konsumenten efterfrågar den. Man köper inte bara ägg utan också de tjänster som är nödvändiga för att äggen skall finnas tillgängliga i bu- tiken; transport, lagring, sortering, kon- troll, packning. kylning etc.

Den minskande roll som såväl råvaru- producenter som hushåll spelar vid framställning och beredning av livsme- del och den motsvarande tillväxten i distributionens och förädlingsindustrins betydelse, har under senare år kommit att tilldra sig allt större uppmärksamhet i den jordbrukspolitiska debatten inte enbart i Sverige utan ,i praktiskt taget alla de västerländska industristaterna. Snabbt minskande andel för råvarupro- ducenterna i konsumenternas livsmedels- utgifter har härvid ofta tolkats som att förädlingsindustri och handel oskäligt ökat sinamarginaler. Särskiltvhar man frågat sig,;vilk'a konsekvenserna blir för råvaruproducenternas avsättnings- och prisförhållanden av..del's ,den pågående ökningen av konsumenternas efterfrågan på tjänster från förädlingsindustri och handel, dels också den strukturförskjut- ning särskilt inom distributionen mot större maktblock som äger rum.

Nu nämnda problematik, i vad avser förhållandena i Sverige, har inom jord- bruksutredningen varit föremål för un- dersökningar av en särskild expertgrupp1 under ordförandeskap av generaldirek- tör Helmer Olsson, statens pris- och kar- tellnämnd. Arbetsgruppen benämns i det följande distributionsgruppen. Framställ- ningen i.fo1'tsättningen av detta kapitel anknyter till ifrågavarande undersök- ning. - Distributionsgruppens väsentligaste ar-

1 Arbetsgruppens undersökning har pub- licerats i SOU 1965:27. '

betsuppgifter har för det första varit att belysa, hur råvaruproducenternas res— pektive förädlingens och distributionens andelar i konsumenternas livsmedelsut- gifter förändrats iSverige under efter- krigsåren, för det andra att söka analy- sera orsakerna till denna utveckling bl.a. mot bakgrund av inträffade förändringar i fråga om förädlingsgrad och marknads- förande samt för det tredje att söka an— ge, vilka eventuella konsekvenser denna utveckling hittills fått och i framtiden kan väntas få på jordbruksprodukternas pris- och avsättningsförhållanden. I sina undersökningar har distributionsgruppen vidare sökt bilda sig en uppfattning om hur sambandet partipris-konsumentpris fungerar på kort sikt.

Distributionsgruppens undersökningar har endast omfattat utvecklingen i Sve- rige för, livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodulcter,2 dvs. huvudsakligen sådana livsmedel i ..vilka svenska .jord- bruksprodukter hittills utgjort .den pri- mära råvaran. .Av de 'totala konsum- tionsutgifterna för livsmedel3 (värderade i detaljhandelspriser) går ca 65 0/0 till egentliga jordbruksprodukter. Detta pro- centtal har hållit sig ungefär oförändrat under hela efterkrigsperioden.

Tidsmässigt har gruppens utrednings- arbete i huvudsak avgränsats till att om- fatta perioden 1950—61, I en efterföl- jande särskild bearbetning har inom sta- tens pris- och kartellnämnd (SPK) även vissa beräkningar gjorts för åren 1962— 64.* I åtskilliga fall har det visat sig svårt att för hela perioden erhålla fullt enhet- liga tidsserier, varför förhållandena un- der den tidigare delen av 1950-talet ej kunnat belysas med samma fullständig- het och säkerhet som fallet varit för senare år.

I sitt arbete har gruppen utgått från de förändringar i fråga om storleken och sammansättningen av konsumtionen av

inom landet producerade livsmedel, som

ägt rum under nämnda period. Grund- materialet till gruppens undersökningar är detsamma som tidigare redovisats i kapitel VI. .

I det följande redovisas distributions- gruppens väsentligaste resultat.

2. Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedelshandel

A. Inledning Det svenska jordbrukets aVSaluprodu'k- tion används till övervägande del för livsmedelskonsumtion inom landet. För- ädling och distribution av livsmedel hand- has av ett stort antal företag med sam- manlagt över 200000 sysselsatta. Den process, varigenom råvaran bearbetas och överförs i konsumentens hand, in- rymmer ett flertal olika moment såsom insamling, sortering m.m. av jordbrukets produkter, förädling eller bearbetning i ett eller flera led, förpackning, partiför- säljning, detaljförsäljning och eventuellt servering. Denna kedja blir allt längre och mer förgrenad och de tjänster den lämnar alltmer omfattande. Ersättningen till industri- och distributionsleden ökar givetvis som följd av denna utveckling. Livsmedelsindustrins och distributionens växande roll i livsmedelsförsörjningen leder till att dessa led får ökat inflytande på avsättnings- och prisförhållandena på jordbruksprodukter. Massproduktions— teknik och märkesvaruförsäljning med- för vidare ökade krav på att råvaran'kan levereras i goda och jämna kvaliteter.

? Till denna grupp brukar räknas följan- de livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, ärter, bönor; socker, sirap; k-mjölk och me— jerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjä- derfä och ägg.

3 I gruppen livsmedel medräknas ej stark- öl, vin och spritdrycker samt tobak. * Jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden. En undersökning ' av jordbrukarpriser och jordbrukarandelar på viktigare jordbruksvaror åren 1962—64 (stencil SPK, maj 1965).

Utvecklandet av nya livsmedelsprodukter som leder till ändrad konsumtionsinrikt- ning kan också föra med sig, att efter- frågan på en viss jordbruksprodukt änd- ras till förmån för andra jordbrukspro- dukter eller andra kvaliteter av samma produkt.

B. Livsmedelsindustrin

Livsmedelsindustrins allt viktigare ställ- ning i livsmedelsförsörjningen har förut berörts. Den svenska livsmedelsindustrin har hittills varit en utpräglad hemma- marknadsindustri med särskilt inom vis- sa branscher många och industriellt sett relativt små arbetsställen. Industrins re— gionala fördelning följer i stort sett jord- bruksproduktionens fördelning.

Det samlade saluvärdet av den svenska livsmedelsindustrins tillverkning (arbets- ställen med minst fem sysselsatta) ut- gjorde 1963 nära 10 miljarder kr. Därav kom drygt hälften på mejeri- och slakteriindustrierna. Det s. k. förädlings- värdet, som utgör ett visst mått på de insatser och tjänster, som livsmedelsj industrin åstadkommer, uppgick samma år till ungefär 2,3 miljarder kr.

Även om livsmedelsindustrins betydel- se i livsmedelsförsörjningen starkt ökat under hela 1950-talet, har dock ökningen i produktionsvolymen (23 %) varit något lägre än för industrisektorn i dess helhet (30 %). Störst volymökning upp- visar karakteristiskt nog konservin- dustrin (100 o/o), medan exempelvis me- jeriindustrins tillverkning minskat.

Livsmedelsindustrin bedrivs i olika or- ganisations/ormen Livsmedelsindustrier ägda av jordbrukets föreningsrörelse svarade 1960 för ca 46 % av det redo- visade salutillverkningsvärdet, medan konsumentkooperationen svarade för 11 0/0 och enskilda företag för 43 0/0. Ut- går man från förädlingsvärdet, blir mot- svarande värden för nämnda organisa-

tionsformer respektive 30 %, 11 % och 59 %. Fördelningen är dock mycket va- rierande inom olika produktgrupper med stark dominans för de jordbrukskoope- rativa företagen inom slakteri- och mejeriområdena och motsvarande över- vikt för enskilda och konsumentkoope- rativa företag beträffande de flesta öv- riga områden. De olika gruppernas an- delar undergår en viss förändring, dels på grund av den förutnämnda konsum- tionsförskjutningen inom sortimentet och dels som följd av integrationssträvanden mellan industri och handel.

En väsentlig företagskoncentration inom livsmedelsindustrin har ägt rum under 1950—talet. Antalet arbetsställen (med minst 5 sysselsatta) var 2600 år 1950, men hade år 1963 sjunkit till ca 1800. Samtidigt har företagsstorleken, mätt i antalet anställda per företag. ökat med 43 %. Undersökningen visar att det främst är de mindre företagen som lagts ner. Relativt små enheter återfinns dock inom bl.a. bagerisektorn, som svarar för nära hälften av alla arbetsställen inom livsmedelsindustrin, medan socker-, mar- garin— och kvarnindustrierna redovisar förhållandevis stora företagsenheter.

En inte obetydlig produktivitetsför- bättring inom livsmedelsindustrin synes under 1950-talet ha ägt 'rum. Sålunda ökade förädlingsvärdet per anställd med 72 % under perioden 1952—60, vilket är något mer än genomsnittet för all indu- stri. Särskilt inom sockerindustrin och kvarnindustrin har förädlingsvärdet per anställd ökat kraftigt. Mätt som produk- tionsvolym per arbetstimme har livsme- delsindustrin å andra sidan inte uppnått samma resultat som övrig industri.

Dessa båda mått ger dock ej en full- ständig bild av hela produktivitetsut- vecklingen, enär man härav ej kan dra några definitiva slutsatser om de olika produktionsfaktorernas nettoproduktivi- tet. Produktivitetsutvecklingen synes vi-

dare ha varit rätt olika inom olika bran- scher.

Bland livsmedelsindustrins kostnader dominerar rävarukostnaden. Den utgjor- de är 1963 75 % av saluvärdet mot 82 % år 1952. Lönekostnaden har under sam- ma tid ökat från 7,9 till 9,2 %. Dess andel är dock lägre än inom övrig in- dustri.

(; Livsmedelsdistrtbutlonen

Traditionellt skiljer man inom varu- distributionen mellan partihandels- och detaljhandelsföretag. Genom tillkomsten av nya, integrerade företagsformer samt olika slag av gruppbildningar är denna distinktion nu inte längre lika klar. Inom konsumentkooperationen föreligger så- ledes på flera varuomräden en ekono- misk gemenskap över båda leden, som i åtskilliga fall också är integrerad till fabrikationen. Ica-företagen bedriver partihandel i form av inköpscentraler, som ägs av kunderna, dvs. de enskilda detaljisterna. En del kolonialvarugrossis- ter inom ASK-sektorn har till sig knutit andra enskilda köpmän i s.k. frivilliga kedjor. Också mångfilialföretagen av typ Tempo, Epa, Metro m.fl. täcker såväl partihandels- som detaljhandelsledet inom berörda varuområden. Överhuvud- taget finns det i dag relativt 'få livsme- delsbutiker, som inte har någon form av ekonomisk samverkan med partihandels- ledet.

En mycket väsentlig del av särskilt den insamlande men även av den distri- buerande partihandeln med jordbruks- produkter omhänderhas av jordbrukets ekonomiska föreningar. *

Rationaliseringen inom liv'smedelsdist- ributionen har under efterkrigsperioden varit betydande. Den har delvis möjlig- gjorts genom att vissa arbetsuppgifter kunnat överflyttas från parti— och detalj- handeln till förädlingsindustrin, bl.a. i

samband med industrins mekanisering och den därmed sammanhängande för- bättringen av förpackningstekniken.

Utvecklingen mot mera konsumentför- packade livsmedel, ofta av märkesvaru- karaktär, har utgjort en grundförutsätt- ning för självbetjäningsbutikernas upp- komst. Lönekostnadernas stegring har påskyndat självbetjäningssystemets fort- löpande utbredning inom livsmedelshan- deln. Konsumenternas inköpsvanor har givetvis påverkats av denna utveckling.

Inom partihandeln har rationalise- ringen inriktats på en effektivisering av lager- och hanteringsfunktionerna och har även tagit sig uttryck i en förändrad företagsstruktur. Exempel härpå är upp- byggnaden av konsumentkooperationens lagercentralsystem och den pågående f öretagskoncentrationen inom den enskil- da ' kolonialvarugrosshandeln.

Utvecklingen karakteriseras vidare av en betydande sortimentsökning livsmedelsområdet.

Omsättning och butiksantal inom de- taljhandeln med livsmedel (1964) redo- visas i tabell VII:].

Genom konkurrensens tryck sker vi- dare en snabb strukturell omvandling inom detaljhandeln med livsmedel. An- talet butiker minskade under 1963 med ungefär 1600. Dessa i allmänhet små affärer har ersatts med ett mindre antal nya försäljningsställen med oftast höga omsättningssiffror (en eller flera milj. kr). Kännetecknande för de nyetablerade butikerna är att de i allmänhet för ett mycket allsidigt sortiment samt konse- kvent tillämpar självbetjäning.

Kostnadsnivån inom livsmedelshan- deln, mätt med s.k. kostnadsprisindex för detaljhandeln, har stigit med 140 % under åren 1950—63 på grund av löne- höjningar, hyresstegringar m.m. Efter- som personalkostnaderna utgör den störs- ta omkostnadsposten, har rationalise- ringsarbetet i första hand- inriktats på

inom

Tabell VII: I. Omsättning och butiksantal inom detaljhandeln med livsmedel 1964

1.223; Omsätt- 0 ' 0/ nings- Å) mril'ngkr lo ställen J' Konsumentkooperationen 4 141 19,5 3 142 25,5 J ordbrukskooperationen 1 001 4,7 423 3,4 Mångfilialföretag » 334 1,6 1 046 8,5 Övrig enskild detaljhandel 15 583 73,3 7 588 61,5 Expeditionshandel (samköp m.fl.) 200 0,9 140 1,1 Totalt ' 21259 100,0 12 33.9 100,0

att spara manuell arbetskraft. Detta har bl.a. skett genom införandet av självbe- tjäning. Vid årsskiftet 1963/64 beräkna- des ca 1/3 av samtliga butiker med __över hälften av totalomsättningen ha självbe- tjäning.

3. Integration inom livsmedelssektorn

A. Olika former av integration Ett utmärkande-drag inom svensk livs- medelsproduktion och -distribution är en omfattande säväl vertikal som hori- sontell integration. Särskilt stor omfatt— ning har den vertikala integrationen i Sverige inom konsumentkooperationen och jordbrukskooperationen. För kon- sumentkooperationen kan man tala om vertikal integration bakåt, vilken börjar i de av medlemmarna skapade företagen i detalj- och partihandelsleden och fort- sätter via industriell framställning av en mångfald livsmedel bakåt ända till rå— varuproduktion i några fall. Det främsta exemplet på integration framåt utgör den svenska jordbrukskooperationen, som med utgångspunkt från jordbrukar- na och den av dem skapade ekonomiska föreningsrörelsen byggt upp en betydan- de del av svensk livsmedelsindustri. Dess- utom kontrollerar jordbrukskooperatio- nen en stor del av särskilt den insamlan- de och även av den distribuerande parti-

handeln och bedriver även i viss ut- sträckning detaljhandel med livsmedel.

Vid sidan av .dessa exempel på en genomförd vertikal integration inom vis- sa varuområden gör sig strävanden gäl- lande såväl inom handeln som inom livs- medelsindustrin att genom vertikal in- tegration söka kontrollera tidigare eller påföljande led i distributionskedjan. Med undantag för den jordbrukskooperativa förädlingsindustrin är förekomsten av vertikal integration framåt relativt be- gränsad inom svensk livsmedelsindustri. Integration bakåt från ”företag förekom- mer i vissa fall.

Parallellt med den vertikala integra- tionen förekommer ofta horisontell in- tegration, som avser att sammanfoga en- heter, vilka utför liknande uppgifter inom samma led. I många fall är det klart att vertikal och horisontell integra- tion har gått hand i hand och att det är svårt att åtskilja dessa två former av in- tegration.

Totalt kommer en betydande del av produktionen inom svensk livsmedelstill- verkning från mer eller mindre integre- rade företag.

B. Integrationens konsekvenser

Distributionsgruppen har även berört integrationens.konsekvenser ur olika as—

! ,5 i

l l l l l l l

!

pekter. Vi har på denna fråga velat lägga följande synpunkter.

Beträffande den kombination av verti- kal och horisontell integration, som ka- raktcriserar jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse anser vi, att denna in- tima samverkan mellan råvaru-, föräd— lings- och distributionsleden har stor betydelse ur det samlade jordbrukets synvinkel. Jordbrukarna tillförsäkras en tryggad avsättning för sina produkter samtidigt som de jordbrukskooperativa livsmedelsindustrierna erhåller en säker råvarubas för sin livsmedelsproduktion. Härvid erhålls även en fördelning av vissa riskmoment mellan jordbrukarna och deras ekonomiska föreningar. Genom denna intima samverkan mellan jord- brukar- och förädlingsleden har wman vidare i betydande utsträckning kunnat samordna transporterna såväl av jord- bruksråvaror som av färdigvaror, varvid bl. a. fördyrande korstransporter till stor del kunnat undvikas.

Genom att en ofta dominerande del av utbudet kan administreras genom en or- ganisation, får jordbruket ökad kontroll över marknadsföringen i senare föräd— lings- och distributionsled. Detta har möjliggjorts bl.a. genom centralt koor- dinerad lagring av flera jordbrukspro- dukter i olika bearbetningsstadier. Häri- genom åstadkoms även större möjlig- heter att genom kollektiva insatser, inom den ram som jordbrukspolitiken anger, inverka på:.prissättningen bl.a. genom att utjämna säsongmässiga och andra variationeri produktionen. En direkt-på- verkan kan därför ske från jordbrukets sida på såväl jordbrukarinkomsternas stabilitet som deras storlek. Även dessa förhållanden torde medverka till en gynnsammare fördelning av de .ekono- miska riskmomenteu mellan jordbrukar- na och _de jordbrukskooperativa före- tagen. . . -

Sett enbart ur de föreningsägda livs-

medelsindustriernas synvinkel kan be- stämmelserna om respektive föreningars mottagningsskyldighet av medlemmarnas produktion dock medföra den konse- kvensen, att omfattningen och tempot i strukturrationaliseringen, särskilt inom vissa industribranscher, måste samord- nas med utvecklingen av jordbrukarnas råvaruproduktion. Detta återhållande in- flytande på rationaliseringsutvecklingen inom de föreningsägda livsmedelsindust- rierna motverkas dock å andra sidan av andra faktorer, som tenderar att driva fram en liknande produktivitetsutveck- ling som inom övriga sektorer av nä- ringslivet.

För de enskilda jordbrukarna har iri- tegrationen i dess olika former sin största betydelse genom att den tryggar avsättningen av deras produktion. Detta innebär inte endast att man på förhand skaffar säkerhet för att produkterna överhuvudtaget kan säljas utan även en viss garanti i fråga om priset. Emeller- tid får" jordbrukarna räkna med att den- na ökade trygghet i fråga 'om avsätt— ningen medför en viss bundenhetJDetta är i större eller mindre utsträckning fal- let vare sig integrationen tar sig uttryck i ett relativt fast organisationsförhållan- de på längre sikt eller i mera kortsiktiga kontraktsarrangemang.

Under senare år har den form av in- tegration som bygger på kontrakt mellan förädlingsindustrier eller handel å ena sidan och odlare å andra sidan fått en växande betydelse. Stora skillnader be- träffande omfattningen av jordbrukarnas kontraktsåtaganden existerar mellan olika varuområden. Dessutom förefinns olika varianter inom dessa. Som exem- pel kan å ena sidan nämnas de mindre långtgående kontraktsöverenskommelser- na, som t. ex. för matpotatis, och å andra sidan kontraktsproduktion av special- grödor som t. ex. .ärter, spenat, morötter etc. Denna sistnämnda ,kontraktsform,

där kontraktsvillkoren är väsentligt mera långtgående än i det förstnämnda fallet, förekommer främst i Skåne i samarbete mellan enskilda jordbrukare och bl.a. Felix, Findus och KF.

Å ena sidan kan följande fördelar för jordbrukarna med dessa senare kon- traktsarrangemang nämnas:

a. Garanterad avsättning. b. Riskfördelning, bl.a. genom att en betydande del av finansieringen kan frikopplas från jordbrukarens ansvar. c. Kostnadssänkande och/eller intäkts- ökande effekt för jordbrukaren ge- nom tillhandahällande av effektiv produktionsteknik. lämpligt utsäde, expertrådgivning m.m. Detta kan innebära möjligheter till en högre förräntning på investerat kapital och bättre nettoresultat för berörda jord- brukare. Inte minst kan detta bli fallet, om det integrerande företaget . genom en progressiv produktutveck- ling lyckas öppna nya marknader för dessa varor och sålunda öka sin rå- varuefterfrågan. d. Kvalitetsproduktion kan premieras vid prissättningen, och därvid har odlarna ofta även visst medinflytan- de.

Följande nackdelar kan å andra sidan nämnas:

e. Viss grad av bundenhet och beroen- deställning reducerar de alternativa produktions- och försäljningsmöjlig- heterna på kort sikt. f. Ökat risktagande, dels som följd av en långtgående specialisering, dels därföratt råvarupriserna kan utsät- tas för tryck vid ett ansträngt kon- kurrensläge för färdigvarorna.

Ur samhällets synpunkt kan å ena sidan vinsten av integration primärt an- ges vara att man uppnår en mera ända-

målsenlig fördelning och ett bättre ut- nyttjande av de produktiva resurserna. De effektiviseringsviuster som uppstår av integrationen bör, om inte begräns- ningar i konkurrensen lägger hinder i vägen, på längre sikt väsentligen komma konsumenterna till godo, samtidigt som råvaruproducenterna får bl.a. stabilare avsättningsmöjligheter. Å andra sidan leder integralionssträvandena ofta till en ökad ekonomisk maktkoncentration. Sär— skilt betydelsefull blir denna, om inte— grationen drivs därhän att ifrågavarande företag erhåller en monopol- eller oligo- polställning, då det incitament till ef- fektivisering, som konkurrensen utgör, kan komma att minska. Mot en utveck— ling av detta slag kan emellertid på längre sikt ökad utländsk konkurrens och den allt intensivare substitutions- konkurrensen väntas utgöra ett verksamt korrektiv. I övrigt behandlas hithörande konkurrensproblem närmare i följande avsnitt. '

4. Konkurrensförhållanden inom livs- medelsindustri och livsmedelshandel

Redogörelserna för livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns utveckling efter 1950 och deras nuvarande struktur har bl.a. visat, att en tendens till ökad kon- centration och integration under denna tid gjort sig starkt gällande. Även om en sådan tendens inte är något för livsme— delsområdet speciellt karakteristiskt, torde densamma där ha framträtt för— hållandevis starkt. Vi har ansett nämnda utveckling vara av stort intresse inte en- dast genom de inverkningar på rationa- liseringsgrad och effektivitet inom för- ädlingen av och handeln med jordbruks- produkter och livsmedel, som berörts i det föregående, utan också genom de konsekvenser denna utveckling haft för konkurrenssitualionen på detta område. Distributionsgruppen hardärför sökt be-

lysa även sistnämnda förhållanden. Gruppen har härvid utgått från gällande näringsfrihetslagstiftning. (Lag om mot- verkande i'vissa fall av konkurrensbe- gränsning inom näringslivet, år 1953 med ändringar är 1956.) Lagen syftar till att »främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet», dels genom förbud mot vissa former av konkurrensbegränsning, dels genom »att skapa möjligheter till att genom för- handling undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Som ett led i övervakningen av konkurrensbegräns- ningen förs ett i huvudsak offentligt re- gister över konkurrensbegränsande över— enskommelser ('kartellregistret). Det bör anmärkas att införandet av en konkur- rensbegränsande överenskommelse i kar- tellregistret inte innebär något uttalande om skadlig verkan av densamma.

Vi vill här framhålla, att det inte kan ankomma på jordbruksutredningen att yttra sig om eventuell skadlig verkan av sådana konkurrensbegränsningar, som förekommer inom förädling eller distri- bution av jordbruksprodukter och livs- medel. Detta tillkommer näringsfrihets- rådet. Vi har emellertid funnit det ange- läget att söka belysa konkurrenssitua- tionen på detta område med hänsyn till den betydelse konkurrensförhållandena har för relationen mellan producentpri— serna och priserna på livsmedel vid för- säljning till konsument. Framställningen har i huvudsak anknutits till det mate- rial härom, som finns i kartellregistret.

Genom avtal, stadgar eller förenings- beslut åstadkomna begränsningar i kon- kurrensen förekommer inom såväl den insamlande partihandeln med och föräd- lingen av jordbruksprodukter som inom övrig partihandel och detaljhandel med livsmedel. En särställning har i viss mån en del av de konkurrensbegränsningar, som finns inom de förstnämnda områ- dena, såtillvida som de till sitt ursprung

äger ett visst samband med de statliga regleringsåtgärder på jordbrukets om- råde, som genömfördes under 1930-ta- lets jordbrukskris. I anslutning till dessa regleringsåtgärder lämnades nämligen ett mindre statligt stöd för grundläggan- de organisationsarbete inom jordbrukar- nas ekonomiska föreningsrörelse, som under detta decennium nyorganiserades och i huvudsak erhöll den organisations- form den för närvarande har. Motivet härför var delvis att man därigenom an- såg sig underlätta regleringarnas genom- förande. De konkurrensbegränsningar som är en direkt förutsättning för regle- ringsverksamheten har också varit un- dantagna från prövning enligt gällande lag.

AV" den tidigare framställningen har framgått att uppsamling och förädling av jordbruksprodukter numera i hög grad är koncentrerad till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, samlad i Sveriges Lantbruksförbund. För alla jordbruksprodukter sammanräknade be— räknas ungefär 85 0/0 av partihandeln för närvarande ske genom förmedling av jordbrukets ekonomiska föreningsrörel- se, till vilken så gott som alla utövande jordbrukare på ett eller annat sätt an- slutit sig.

Ett framträdande drag i uppbyggna- den av jordbrukets ekonomiska före— ningsrörelse har varit föreskriften om medlemmarnas skyldighet att till före- ningarna leverera hela den saluförda delen av sin produktion av respektive produkter, den s.k. leveransplikten. Sin största ekonomiska betydelse har denna föreskrift numera inom mejeri- och slak- teriorganisationerna. Inom vissa andra organisationer har motsvarande bestäm- melser slopats eller kommit att sakna praktisk betydelse. Vid underlåtenhet att fullgöra leveransplikten stipuleras ska— destånd, bestående av förlust av veder- börande eljest tillkommande efterbetal-

ning och/eller visst belopp, i regel av- vägt i. viss proportion till den under- låtna leveransens värde. Mot denna leve- ransskyldighet från medlemmarnas sida svarar från föreningarnas sida skyldig- het att motta erbjudna leveranser. En ytterligare konkurrensbegränsning utgör föreskrifterna om områdesuppdelning, vilka medför att olika föreningar inom en viss bransch inte kan konkurrera med varandra. Försäljningen av de kvantite- ter, som inte kan avsättas inom det egna verksamhetsområdet, skall i regel över- låtas till vederbörande huvudorganisa- tion för försäljning på underskottsom- råden inom landet eller för export. Dessa förhållanden är för olika branschområden fylligt redovisade i kar- tellregistret. genom däri intagna stadgar och avtal. Genom de där redovisade be- stämmelserna har konkurrensen om jordbrukets produkter i uppsamlingsle— det försvagats och i vissa fall praktiskt taget helt eliminerats. Särskilt på de för jordbrukets inkomstförhållanden domi- nerande mejeri- och slakteriområdena har priskonkurrensen om jordbrukarnas produkter kommit att begränsas starkt. Mot jordbrukarnas skyldighet att le- verera till föreningarna svarar, som för- ut nämnts, dessas skyldighet att motta sina medlemmars leveranser. Från bör- jan torde härvidlag den s.k. likapris- principen ha framstått som en naturlig regel, även om den ej helt genomgående tillämpats. Enligt densamma har alla medlemmar erhållit samma priser oav- sett produktions- och leveransförhållan— den. Sedan lång tid tillbaka har däremot tillämpats differentierade priser med hänsyn till produkternas kvalitet och tidpunkten för leveranserna (säsongpris- sättning). Vad som därför i regel avses med likaprisprincip på detta område är att priserna ej är differentierade efter leveransstorlek, leveranssätt och trans- portavstånd. Utan tvivel har likapris-

principen spelat en stor ekonomisk och psykologisk roll under föreningsrörel- sens uppbyggnadsperiod. Under denna period var föreningarna rätt små och medlemmarna skötte ofta själva intrans- port resp. hämtning av förnödenheter. Den tekniska utvecklingen'och de snabba förändringarna i produktionsstrukturen såväl i jordbruket som '?i' livsmedels- industrin —— större, centraliserade an- läggningar —— samt i fråga om trans— porterna har emellertid medfört att vissa ekonomiska nackdelar av denna princip för betalning av medlemmarnas leveran- ser framträtt. En konsekvent tillämpad likaprisprincip gör det sålunda svårare att åstadkomma en rationell leverans- och orderstruktur, vilket för förädlings- och uppsamlingsleden numera spelar en större roll än tidigare genom centralise- ring till större anläggningar och som följd därav ökade transportkostnader. Ur leverantörens synpunkt.- innebär Lien" sådan brist på differentiering: av priser— na att rationellare leveransförhålland'en; vunna exempelvis genom/specialiserad produktion, ej föranleder bättre priser; liksom att orationella och för mottaga—' ren kostsamma leveransförhållanden'inte leder till prisreduktioner. Till de ur re.-rit företagsekonomisk synpunkt .ugmindr'e gynnsamma verkningarna av,, li-kaprisl-v principens tillämpning kan sålundavkom-r ma även en viss hämmande effekt. av densamma på rationaliseringstakt'en inom jordbruket. Å andra sidan' hm.= lika-pris med hänsyn till transportav: stånd otvivelaktigt underlättat medlem- marnas anslutning till den omfattande. strukturrationalisering, som ägt runt inomt. ex. mejerihanteringen. Likaprisprincipens tillämpning har av dessa skäl under senare år alltmer kom- mit att uppfattas såsom mindre lämp- lig, och betydande uppmjukningar har successivt skett.. Längst i detta hänseen- de synes man h*n-. kommit inom central-

föreningarna (inköp av spannmål och potatis, leveranser av förnödenheter). Prisdifferentieringar förekommer där så- väl efter leveransstorlek, leveranssätt som transportavstånd. Även inom- ägg- haudelsorganisationen har införts pris- differentiering efter leveransens—storlek. Inom övriga branscher av förenings- rörelsen (mjölk och slakt) förekommer dylika system mer sporadiskt.

F.n. (1965) är frågan om likaprisprin- cipens tillämpning föremål för en ingå- ende prövning av en särskild utredning inom Sveriges Lantbruksförbund.

De möjligheter, som föreligger för föreningsrörelsens branschorganisationer att utnyttja sin dominerande ställning inom förädling och partihandel till att genomföra höjningar av partipriserna på jordbruksprodukter, begränsas ytterst av den internationella konkurrensen på livsmedelsområdet och av utformningen av de statliga åtgärder, som vidtagits för att skydda jordbruket mot denna kon- kurrens. Av vikt i detta sammanhang är. vidare att partiprisförändringarnas ge- nomslag i de avräkningspriser, som er- läggs till jordbrukarna, i sin tur bestäms av bl.a. sådana faktorer som kostnads— utvecklingen inom de föreningsägda för— ädlings- och partihandelsföretagen samt självfinansieringens omfattning. Den risk, som föreligger för att variationer i ef- fektivitet mellan de föreningsägda före- tagen inom samma bransch lättare kan konserveras och döljas än vad som vid ett friare konkurrensläge skulle vara fallet, har man sökt motverka, på. olika sätt. Bl.a. har man skapat möjligheter till en jämförande granskning av: de olika föreningarnas driftsförhållanden. ,, -

Vid en bedömning av här berördaxför- hållanden bör, enligt. vår uppfattning, be- aktas de ökade möjligheterna att dels ut- nyttja stordriftens fördelar, ,dels— åstad- komma en planmässig samordning av marknaden —— stabiliserat utbud, und»,

vikande av korstransporter etc. Dessa möjligheter har inneburit förutsättningar för avsevärda ekonomiska vinster i form av kostnadsbesparingar och produktivi- tetsförbättringar.

Ett speciellt problem i konkurrenshän- seende utgör den integration framåt i detaljhandelsledet, som ägt rum inom mejeri- och slakteribranscherna. Denna integration håller numera efter allt att döma på att få en relativt mindre om- fattning än tidigare och intresse synes på sina håll inom föreningsrörelsen före- ligga för en successiv minskning av dess engagemang i detaljhandeln. Å andra sidan saknas inte exempel på en utveck- ling i motsatt riktning. Denna integra- tion kan tänkas verka på olika sätt. Å ena sidan kanvförekomsten av förenings- ägda butikskedjor innebära en konkur- rensfaktor och därmed bidra till att på- skynda en kostnadssänkande rationali- sering inom handeln. Å andra sidan får man beakta att konkurrensen mellan föreningsägda butikskedjor och annan detaljhandel ej kan betecknas som en konkurrens på lika villkor, eftersom han- deln för sin anskaffning av vissa vikti- gare livsmedelsvaror är praktiskt taget helt beroende av föreningarna. Under normala förhållanden torde nyssnämnda beroende sakna praktisk betydelse. Vid knapphet på vissa varuslag kan emeller- tid konkurrensläget komma att snedvri- das genom att den övriga detaljhandeln då; måste konkurrera med sina; egna le- verantörer. .

De, konkurrensbegränsningar, som fö— religger inom förädling och distribution av livsmedel,. hänför sig emellertid ej en- bart. till den ekonomiska föreningsröreb sen. ; _ . . . .- . På, spannmålsom-rådet märks Tsålu'nda förhållandevis, vittgående konkurrensbea gränsningar inom kvarnindustrin. Inom denna har inte endast skett en förhållan'a devis stark koncentration till. större före-

tagsenheter, utan samtidigt härmed har ett" samarbete mellan de olika grupperna utanför den konsumentkooperativa sek- torn av industrin byggts upp.

Beträffande mjukt bröd förekommer en inskränkning av priskonkurrensen genom den riktprissättning, som äger rum i branschen. Denna hade tidigare karaktären av vertikala riktpriser, utfär- dade av Sveriges Bageriidkareförening. Denna utfärdar emellertid numera en— dast nettoprislistor till föreningens med- lemmar, under det att riktprissättningen på bröd inom detaljhandeln övertagits av detaljhandelns Organisationer.

Detaljhandeln med livsmedel har se— dan början av 1950-talet kommitfatt i växande grad kännetecknas av ett om- fattande system av horisontell riktpris— sättning, Denna äger rum genom rikt- prislistor, utfärdade dels av distrikts- eller lokalorganisationer av Sveriges Livsmedelshandlareförbund till dess medlemmar, dels genom vissa av de inom enskild detaljhandel organiserade frivil- liga kedjorna (ICA, Favör). Även inom de kooperativa lagercentralerna utarbe- tas riktprislistor avsedda för föreningar anslutna till lagercentralerna. Följsam- heten till dessa riktprislistor är enligt un- dersökningar av pris— och kartellnämn- den mycket hög.

Tidigare förekom i betydande ut- sträckning att leverantörer fastställde de priser på bl.a. vissa livsmedel, som skulle tillämpas av återförsäljarna. Dylik s.k. bruttoprissättning är numera för- bjuden enligt 1953 års näringsfrihets- lagstiftning. De fasta bruttopriserna er— sattes till att börja med i åtskilliga fall av vertikala riktpriser, dvs. rekommen- derade priser, satta av leverantörerna. Under de senaste åren synes inte minst på livsmedelsområdet en förskjutning ha ägt rum från vertikal till horisontell riktprissättning.

Dessa förändringar har haft' intressan-

ta verkningar, som här kan beröras en- dast i den mån de mera direkt avser konkurrensförhållandena inom handeln med livsmedel. Förbudet mot fasta brut- topriser har haft en påtaglig konkurrens- stimulerande effekt; i synnerhet som det dragit med sig ett slopande av den tidi- gare tillämpade privata kontrollen av nyetableringar inom handeln. Leveran- törernas inflytande på prisbildningen inom detaljhandeln har reducerats även genom att de vertikala riktpriserna ofta slopats. På köttvaruområdet spelar dock de kalkylrekommendationer, som utfär- dats av Sveriges Slakteriförbund, alltjämt en inte oväsentlig roll för prissättningen på dessa varor i detaljhandeln, ehuru något mindre påtagligt nu än tidigare. Den strukturella omdaning av detaljhan- deln, som behandlats i det föregående, har lett till att konkurrensen i växande utsträckning förvandlats från en kon- kurrens mellan ett större antal själv- ständigt opererande företag till en kon— kurrens mellan ett mindre antal fast sammansvetsade block. Denna utveckling har till att börja med skärpt konkurren- sen, men man kan inte bortse från att denna utveckling kan leda till en oligo- polsituation med en avtrubbning av kon- kurrensvil jan som följd.

5. Pris— och marginalförhållanden för svenska jordbruksprodukter och livsmedel

Konsumenternas utgifter för sådana livs- medel, vars råvaror utgörs av jordbruks- produkter, kan grovt sett uppdelas i två komponenter, nämligen 1) ersättning till jordbrukarna för i livsmedlen ingående råvara och 2) ersättning till livsmedels- industri och distribution för de tjänster, som lämnas av dessa sektorer.

De undersökningar som distributions- gruppen utfört har huvudsakligen om-

) i 1 )

fattat en långsiktsanalys av pris- och niarginalutvecklingen under perioden 1950—61 för varorna mjöl och bröd, matpotatis, socker, mejerivaror, ägg samt kött, fläsk och charkuterivaror, dvs. i stort sett de livsmedel som brukar benämnas egentliga jordbruksprodukter. Som förut nämnts har statens pris- och kartellnämnd sedermera delvis fullföljt dessa beräkningar för åren 1962—64.

Konsumtionsutvecklingen under perio- den 1939—64 för livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodukter har redo- visats i kapitel VI. Värdemässigt har konsumtionen för denna livsmedelsgrupp såväl som för samtliga livsmedel mer än fördubblats under perioden 1950—454.

Pris- och volymmässigt har emeller- tid utvecklingen för livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter varit rätt olika jämfört med motsvarande utveckling för övriga livsmedel. Medan realprisernals (för konsument) på övriga livsmedel under perioden 1950—61 sjunkit med ca 9 %, har realpriserna på livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter ökat med ca 18 %. Genom att sistnämnda varugrupp väger tyngst i hela livsmedelsgruppen, har realpriset i genomsnitt för samtliga livsmedel under perioden 1950—61 ökat ca 80/0. Den starkare prisstegringen på livsmedel från egentliga jordbrukspro- dukter torde för de mer priskänsliga va- rorna ha varit en bidragande orsak till att volymökningen för denna grupp un- der perioden i fråga endast uppgått till ca 3 0/0, medan den för övriga livsmedel varit betydande. Räknat per capita har konsumtionsvolymen av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter minskat under 1950-talet.

Prisstegringarna på livsmedel från svenska jordbruksprodukter har även efter 1961 varit betydligt större än för övriga varor och tjänster.& Prisstegringen för sagda livsmedel uppgick under pe- rioden november 1961—n0vember 1964 10

till 32 0/o. Samtliga livsmedel har under samma period ökat med 19 0/o och hela konsumentprisindex med 12 %.

Ökningen i den genomsnittliga konsu— mentprisnivån för livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter kan bero på föl— jande faktorer:

1. stigande priser till jordbrukarna för levererade jordbruksprodukter, stigande priser på de tjänster som livsmedelsindustri och handel lämnar (kostnadsökningarna kan t.ex. ha varit större än produktivitetsök- ningen),

3. ändrad varustandard (ändrad kvali- tet, t.ex. magrare fläsk, homogeni- serad mjölk; ändrad service),

4. ändrad konsumtionssammansättning (konsumtionen kan ha förskjutits i riktning mot varor med högre bear- betnings- och förpackningsgrad; t. ex. från mjöl till bröd),

5. ändrade indirekta skatter. [0

De tre sistnämnda förändringarna kan medföra ökande konsumentpriser och ut- gifter för livsmedel —— liksom sjunkande jordbrukarandel7 —— trots att såväl pri- serna på jordbruksprodukter som på tjänster från förädling och handel för-

5 Priserna deflaterade med konsument- prisindex. ** Källa: Pris-aktuellt, information från statens pris- och kartellnämnd, febr. 1965. " Arbetsgruppen har definierat begreppet jordbrukarandel att avse hur stor procen— tuell del av antingen konsumentpriset på ett visst livsmedel (t.ex. potatis eller ägg) eller konsumtionsvärdet av viss varugrupp (mjöl och bröd) som tillfaller jordbrukarna. Jordbrukarandelen kan i de flesta fall ej beräknas direkt på grundval av data över avräkningspriser och konsumentpriser. Av- räkningspriserna till jordbrukare är näm- ligen i de flesta fall påverkade av värdet från biprodukter, sorterings- och spillför- luster samt statliga bidrag och s.k. interna regleringsavgifter. Jordbrukarandelen kan vidare beräknas exkl. och inkl. varuskatt. I framställningen anges om varuskatt har medräknats eller ej.

blir oförändrade. I allmänhet torde för- skjutningar ske inom alla ovan nämnda faktorer. Så har varit fallet under den undersökta perioden. Tolkningen av be- räkningsresultaten och statistiska data blir därför ofta svår. Särskilt gäller detta beräkningar rörande jordbrukarandelens utveckling.

Pris- och andelsutuecklingen inom de undersökta livsmedelsgrupperna redovi- sas i det följande.

Mjöl och bröd. Konsumtionsvärdet för mjöl och bröd exklusive jordbrukarnas hemmaförbrukning och importerat bröd uppskattas för 1961 till 1671 milj. kr, var- av 1 479 milj. kr för förädlade mjölproduk- ter. Ökningen från 1950 till 1961 var ca 900 milj. kr. Av denna ökning utgjordes ca 580 milj. av rena prisstegringar, medan volymökningen var drygt 320 milj. Pris- stegringarna på bröd och bakverk har under perioden varit betydligt större än för de jordbruksprodukter som ingår som råvaror. Särskilt stark har denna ökning i föräd- lings- och distributionsmarginalerna varit 1963 och 1964. Hela volymökningen ligger på färdigköpt kaffebröd och konditorivaror, medan hushållens inköp av mjöl minskat betydligt. Det kan nämnas att av volym- ökningen 1950—61 på drygt 320 milj. kr har endast ca 25 milj. använts till ökade råvaruköp; dock ej spannmål/mjöl, som minskat, utan sådana varor som socker, mejeriprodukter och ägg. Gruppen mjöl och bröd utgör således ett slående exempel på hur ökande realinkomster främst används till köp av mera tjänster från livsmedels- industri och handel och endast till mindre del för ökade råvaruköp. Med denna för- skjutning i inköpsvanorna mot varor med allt högre bearbetnings- och förädlingsgrad samt de relativt större prisstegringarna i industri- och handelsleden än på råvaror är det klart att jordbrukarandelen måste sjunka. I genomsnitt för hela gruppen mjöl och bröd har jordbrukarandelen (värdet av samtliga jordbruksråvaror) under perioden minskat från 29 % år 1950 till 19 % 1964 (räknat exkl. varuskatt). Anmärkningsvärt är att jordbrukets andel i mjölpriserna har hållit sig rätt oförändrad, omkring 50 %, under perioden 1950—61 och faktiskt stigit några procent 1962—64.

Matpotatis. Variationerna mellan olika år såväl beträffande priser som jordbrukar- andel är betydande. År 1959 var sålunda jordbrukarandelen 59 0/o, medan den 1964 uppgick till 31 %. Orsaken härtill är att konsumtionen är praktiskt taget okänslig för prisändringar i konsumentledet. Detta medför att priserna kommer att variera starkt vid ändrade skördeutfall. Genom att handelsmarginalerna påverkas relativt litet av saluförda kvantiteter, kommer prisvaria- tionerna nästan i sin helhet att återföras till producentledet. Någon klart utläsbar trend vad beträffar jordbrukarandelens ut- veckling under perioden 1950—64 kan där- för knappast konstateras.

Socker. Sockerpriserna har under åren 1950—64 varierat kraftigt. Särskilt stora var prisvariationerna åren 1962—64 i samband med Kubakrisen. Prisökningen på socker under perioden 1950—61, som visar en sta- bilare pristrend, uppgick i genomsnitt till 60 öre pr kg. Av denna ökning kan 43 % hänföras till indirekta skatter, 43 0la till handels- och förädlingsmarginaler och 14 % till jordbrukarna. Medan jordbrukarandelen räknat exklusive varuskatt sakta sjönk 1950—61 från 50 % till 42 %, uppvisar 1962—64 ingen tydlig trend (variation 41— 50 0/o).

Mejerivaror. Beräkningarna har omfattat konsumtionsmjölk, grädde, smör och ost. Konsumtionen av dessa mejeriprodukter uppgick 1961 till ca 1 700 milj. kr. Volym- mässigt har totalkonsumtionen nedgått nå- got under den undersökta perioden. Utveck- lingen för konsument- och jordbrukarpriser har under perioden varit mycket oenhetlig för de ingående varorna. Medan konsument- priserna på k-mjölk och ost stigit avsevärt, har prishöjningen på smör och grädde varit mindre. Genom mjölkregleringen och den omfördelning denna medfört försvåras jäm- förelser mellan prisutvecklingen i konsu— ment- och producentleden. På det hela taget har konsumentpriserna för de olika mejeri- produkterna ökat relativt mer än jordbru- karpriserna.

Jordbrukarandelen sjönk sakta under 1950-talet för samtliga redovisade produk- ter. Särskilt stor blev sänkningen för ost beroende på en kraftig ökning av handels- marginalerna på denna produkt. Totalt för samtliga mejeriprodukter sjönk jordbrukar- andelen åren 1950—451 från 69 till 66% (räknat exkl. varuskatt). Denna kontinuer- liga nedgång har ej fortsatt under åren

1962—64, då den genomsnittliga jordbru- karandelen legat konstant. Prisökningarna i jordbrukar- resp. förädlings- och handels- leden synes under åren 1962—64 ha varit ungefär lika stora.

Ägg. Totalkonsumtionen av ägg har under perioden 1950—61 ökat med 200/o. Pris- stegringen i konsumentledet under samma period uppgår till 45%, vilket innebär att realpriset på ägg sjunkit avsevärt under perioden i fråga. Åren 1962—64 har pris- stegringen varit obetydlig.

Av konsumentprishöjningen under perio- den (154 öre/kg) utgjordes 20 öre eller 13 0/0 av allmän varuskatt. Ökningen i svensk ägg- notering (avser producentpris i södra Sve- rige) var 70 öre, vilket utgör 45% av nämnda prishöjning. Resten (64 öre eller 42 %) skulle sålunda utgöras av höjda han- delsmarginaler. Det faktiska partipriset är dock högre än svensk äggnotering och den exakta distributionsmarginalen har därför ej kunnat fastställas.

Jordbrukarandelen (exkl. varuskatt) har från 1950 till 1961 sjunkit från 76 till 69 %. Under åren 1962—64 har andelen varierat mellan 65 och 70 %.

Kött, fläsk och charkuterivaror. Det to- tala konsumtionsvärdet har från 1950 till 1961 ökat från drygt 1 000 milj. kr till drygt 2400 milj. kr. Ökningen i konsumtionsvär- det har dock underskattats genom att en ökad andel i konsumtionen av färdiglagad mat, konserver etc. ej kunnat beaktas i beräkningarna på grund av bristande sta— tistiskt material. Ökningen i konsumentpri- serna för kött, fläsk och charkuterier har under perioden varit större än för livs— medelsvarorna i allmänhet. Särskilt stark har denna ökning varit under åren 1959—— 64. Prisstegringen i konsumentledet har varit något större än i producentledet.

Jordbrukarandelen, i genomsnitt för det medtagna sortimentet av kött, fläsk och charkuterivaror, höll sig under större delen av 1950-talet oförändrad vid drygt 60 %, men har efter 1960 nedgått några procent.

I syfte att mera översiktligt belysa jordbrukarprisernas andel i priserna på färdiga livsmedel har arbetsgruppen vi- dare beräknat den genomsnittliga jord- brukarandelens utveckling 1950—61 ge- nom att varugrupperna sammanvägts. Dessa beräkningar har inom statens pris- och kartellnämnd fullföljts för åren 1962—64. Resultaten från dessa beräk- ningar måste tolkas med ändå större för- siktighet än de varugruppsvisa kalky- lerna.

Beräkningarna visar att jordbrukar— andelen från 1950 till 1961 i genomsnitt för de undersökta varugrupperna sjönk från 58 till 50 0/o (räknat exkl. varu- skatter; inräknas varuskatter blir pro- centtalen 57 resp. 48; se vidare tabell VII: 2). Denna sjunkande trend i jord- brukarprisernas andel av konsumentpri- serna synes ha avbrutits åren efter 1962. För tiden därefter kan någon påtaglig förändring ej avläsas av tillgängligt ma- terial. Hur länge detta avbrott i den till 1961 sjunkande trenden skall bestå är ovisst. Sannolikt torde emellertid de krafter, som medverkar till att råvaru- andelen i konsumentpriserna blivit mind- re, ånyo efter viss tid göra sig gällande.

Tabell VII: 2. Jordbrukarandel uttryckt i procent av konsumtionsvärdet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (exkl. varuskatt)

Varuslag 1950 1955 1961 1964 Mjöl och bröd 29 27 21 19 Potatis 59 66 44 30 Socker 50 45 42 41 Mjölk och mejeriprodukter 69 66 66 66 Ägg 76 72 69 65 Kött och fläsk 62 65 60 59 Genomsnitt 58 56 50 50

Av hela sänkningen 1950—61 i den genomsnittliga jordbrukarandelen kan ca en tredjedel hänföras till konsum- tionsförskjutningar o. dyl., medan två tredjedelar sammanhänger med relativt sett höjda ersättningar till tjänster från förädling och handel.

Nedgången i jordbrukarandelen åren 1950—61 torde i realiteten vara något större än vad dessa procenttal anger. Konsumtionsvärdet har sålunda troligen underskattats genom att man i beräk- ningarna ej kunnat fånga in den stigande förädlingsgraden, som särskilt gjort sig gällande under periodens senare år.

Som förut redovisats har livsmedlens andel i den totala privata konsumtionen nedgått från ca 32 .)/o är 1950 till ca 29 0/o är 1964. Distributionsgruppens kal- kyler gör det möjligt att också beräkna hur stor del av konsumtionsutgifterna som går till de svenska jordbrukarna. Dessa kalkyler visar att av värdet på den totala livsmedelskonsumtionen gick åren 1950—61 ca 35 % till jordbrukarna, Motsvarande procenttal hade 1964 sjun- kit till ca 30 %. Av hela den totala pri- vata konsumtionen nämnda år utgjorde 8—9 0/0 ersättning för svenska livsme— delsråvaror.

6. Orsakerna till att jordbrukets andel i livsmedelsutgifterna minskat

Som framgått av den föregående redo- görelsen har distributionsgruppens un— dersökningar gett till resultat, att jord- brukets andel i livsmedelsutgifterna re- ducerats under perioden 1950—61 och varit ungefär oförändrad under åren 1962—64. Denna utveckling, som är på— taglig i alla västerländska industrilän- der, är en naturlig konsekvens av den allmänna teknisk-ekonomiska utveck- lingen. För att få närmare klarhet i vilka faktorer som starkast påverkat utveck- lingen har arbetsgruppen låtit utföra

vissa analyser avseende utvecklingen un- der åren 1950—61. För åren 1962—64 har endast överslagsmässiga beräkningar kunnat göras. Påverkan från följande faktorer har därvid belysts, nämligen: 1) förändringar i konsumtionssamman- sättningen, 2) prisutvecklingen i föräd- lings- och handelsleden (jämförd med prisutvecklingen på jordbruksprodukter) samt 3) ändrad varustandard (föräd- lings- och förpackningsgrad m.m.).

A. Förändringar i konsumtionssamman- sättning oeh priser Som tidigare redovisats är jordbrukar- andelens storlek för olika varugrupper varierande. Även inom en varugrupp kan jordbrukarandelen, för häri ingående varuslag, vara olika stor, t. ex. ca 50 % för vetemjöl men endast ca 10 % för kaffebröd. Dessa skillnader beror själv- fallet framför allt på att varorna salu— förs på olika bearbetnings- och förpack- ningsnivåer. En övergång i konsumtio- nen till livsmedel med högre bearbet- nings- och förpackningsgrad får till följd att den genomsnittliga jordbrukarande- len minskar, även om priserna på såväl jordbruksprodukter som tjänster från förädlingsindustri och distribution är oförändrade. Å andra sidan kan en för- skjutning av konsumtionen vid stigande standard mot större andel animaliska livsmedel med en högre råvaruandel i detaljhandelspriset medföra en motsatt tendens.

För att belysa vilken roll förändringar i konsumtionssammansättning och priser har spelat för jordbrukarandelens ned- gång, har konsumtionsvärdesutveckling- en 1950—61 för gruppen livsmedel från egentliga jordbruksprodukter räknats om med fasta kvantiteter. Man har alltså beräknat vilken ökning i konsumtions- värdet som skulle ha uppstått, om kon- sumenterna hela tiden köpt lika stora kvantiteter av varje vara som i genom-

snitt under åren 1950—52. På motsva- rande sätt har jordbrukarvärdet (ersätt- ningen till jordbrukarna) räknats om i fasta kvantiteter. Dessa beräkningar ger följaktligen en bild av såväl volymfak- torns som prisfaktorns inverkan. Resul- taten sammanfattas i följande tabell VII: 3.

Tabell VII: 3. Förändringar i jordbruks- och konsumtionsvärde år 1950—61 (milj. kr)

lanskillnaden, 1 412 milj. kr, kan föl jakt- ligen betraktas som den från volymför- ändringar rensade ökningen i den totala ersättningen till förädling och distribu- tion. Här nämnda tal anger således hur stor den genomsnittliga prisstegringen på ifrågavarande livsmedel varit under perioden 1950—61. I relation till bas-

Konsum- Ersättning Differens tionsvärde för ingående (ersättning exkl. varu- jordbruks- till förädl. o skatter produkter distribut.) 1. I faktiska kvantiteter och priser +3119- +1 307 +1 812 2. I 1950—52 års kvantiteter (priskomponenter) + 2 578 + 1 166 + 1 412 3. Differens, i 1961 års priser (volymkomponen- ten) +541 +141 +400

Resultaten kan tolkas på följande sätt. Konsumenternas faktiska utgifter (exkl. varuskatter) för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har under åren 1950—61 ökat med 3119 milj. kr eller med 96 %. (Inkl. varuskatter är ök- ningen 3 431 milj. kr eller 105 %.) Sam- tidigt har jordbrukarnas intäkter av i dessa livsmedel ingående jordbrukspro- dukter ökat med 1 307 milj. kr. Skillna- den däremellan, 1 812 milj. kr, motsva- rar det sammanlagda värdet av de er- sättningar som förädlings- och handels- leden uppburit. Hur dessa utgiftsök- ningar fördelar sig på volym- resp. pris- stegringar framgår av följande.

Prisutvecklingen 1950—61 i olika led. Om några volymförändringar ej hade inträffat, utan produktion och konsum- tion hade bibehållits vid oförändrad sammansättning och på samma nivå som 1950—52 (rad 2 i tabell VII: 3), skulle det totala konsumtionsvärdet av livsme- del från egentliga jordbruksprodukter ha ökat med 2578 milj. kr och den to- tala ersättningen till jordbruket för sam- ma produkter med 1 166 milj. kr. Mel-

perioden 1950—52 har sålunda konsu- mentpriserna för ifrågavarande livsmedel i genomsnitt stigit med 80 ”/0.8 Den ge- nomsnittliga prisstegringen på ingående jordbruksprodukter utgjorde under sam- ma tidsperiod 63 0/0. Priserna på tjänster från förädling och distribution har under samma period ökat med 102 0/0. Volymutvecklingen. Differensen i rad 3 i tabell VII: 3 uttrycker approximativt volymkomponenterna9 till värdeföränd- ringarna 1950—61. På konsumentsidan redovisas således en ökning av 541 milj. kr, som huvudsakligen ej sammanhänger med prisförändringar. Denna ökning framkommer genom en ökad konsum- tion beträffande vissa varuslag (ibland på bekostnad av andra), vilka föränd- ringar ofta innebär en relativ förskjut-

5 Konsumentprisindex har under samma period, räknat inkl. varuskatt, ökat med 78 o/|1. " Begreppet volym har av arbetsgruppen använts i en något vidare bemärkelse än vanligen är fallet. Vid aggregering av kvan- titeter av olika varuslag är det nöd- vändigt att räkna om kvantiteterna med priser. Med volym avses här alltså värden uttryckta i fasta priser.

ning av konsumtionen till mera bearbe- tade och paketerade produkter. Också på jordbrukarsidan har kvantitetsmäs- siga förändringar ägt rum, som dock vad gäller den del av produktionen, som används för framställning av livsmedel, konsumerade inom landet — inte är av samma storleksordning totalt sett. Vo- lymkomponenten på jordbrukssidan vi- sar således en ökning av 141 milj. kr, motsvarande 26 0/0 av volymförändringen i konsumentledet. Ökningen i konsum- tionsvärdet på livsmedel från svenska jordbruksråvaror har således resulterat i en ganska begränsad stegring av avsätt- ningsvärdet på råvaror från det svenska jordbruket. För de undersökta produk- terna är det främst varugrupperna kött, fläsk och charkuterivaror samt ägg som bidragit till ökade intäkter för jordbru- ket.

B. Förändringar ! varustandarden

De förändringar i konsumtionsvolymen, som redovisats i närmast föregående avsnitt, har inbegripit förskjutningar i konsumtionen mellan olika varor eller varugrupper, t.ex. övergång från mjöl till färdigt bröd. Det förekommer emel- lertid också att själva varan ändrar karaktär så att en tidigare variant mer eller mindre snabbt utträngs av en ny. Principiellt skulle också sådana fall kun- na betraktas som konsumtionsförskjut- ningar. Förändringar inom en och sam- ma vara betraktas emellertid här som förändringar i varustandarden. Detta kan ta sig olika uttryck. Kvaliteten kan förändras, t. ex. vid övergång till »stjärn- kött», magrare fläsk, homogeniserad mjölk etc. En annan faktor, som påver- kat standarden, är förpackningen. Den hygieniska standarden blir som regel högre och ofta är den ändrade förpack- ningstekniken sammankopplad med för- bättringar i hållbarheten (konservering,

djupfrysning). Även på jordbrukarsidan skulle man kunna tala om förändringar i varustandarden, t. ex. bättre köttkvali- teter, sorterad potatis.

Arbetsgruppen har sökt analysera vil- ken roll förbättringar i varustandarden av här antytt slag spelat för prisutveck- lingen i förädlings- och handelsleden för de livsmedel, som framställs av svenska jordbruksprodukter. Syftet har varit att söka klarlägga om den relativt starka prisstegringen på tjänster från förädling och distribution delvis kunde ha orsa- kats av att varorna ändrat standard av det slag, att ändringarna medfört kost- nadsstegringar för de förädlings- och distributionsled, som svarar för dem. Möjligheterna att beräkna värdet av den totala standardhöjning, som inträffat för ifrågavarande sortiment, har dock av olika skäl varit begränsade. Även om resultaten av de gjorda beräkningarna därför ej får tolkas för snävt, synes de dock böra tolkas så, att av den förut redovisade totala ökningen i förädlings- och distributionskostnaderna under pe- rioden 1950—61 är den del, som ej beror på ändrad konsumtionssammansättning, dvs. 2 578— 1 166 = 1 412 milj. kr, när- mast helt beroende på prisförändringar inom förädlings- och distributionsleden. Ändrad varustandard har sannolikt spe- lat en mindre roll för prisutvecklingen.

Samtidigt torde emellertid konsum— tionsberäkningarna enligt distributions- gruppen ej helt återspegla den faktiska konsumtionens standardmässiga föränd- ringar. De representantvaror, som an- vänds för prisnoteringarna, har varit alltför fåtaliga för att kunna fånga så- dana standardförändringar, som sam- manhänger med konsumtionsförskjut- ningar från ett varuslag till en annan variant eller närbesläktat varuslag. Re- presentantvarorna har under perioden i stor utsträckning bibehållits oförändrade.

En annan omständighet, som innebär

att konsumtionsberäkningarna under- skattar den faktiska utvecklingen av konsumenternas livsmedelsutgifter, är att åtskilliga högförädlade produkter på grund av bristen på data prissatts till vården avseende en lägre förädlingsnivå. Dessa faktorer torde tillsammans ha medfört en viss mindre underskattning av konsumtionsutvecklingen. Då ersätt- ningen till jordbruket för i livsmedlen ingående jordbruksprodukter av arbets- gruppen anses vara beräknad med större säkerhet, innebär det nu nämnda dels att jordbrukarandelen för senare år skulle ha varit något lägre än vad be— räkningarna utvisar, dels att ersättningen till förädling och handel i milj. kr varit större än vad som förut redovisats.

En annan faktor, som kan ha bidragit till prisutvecklingen i handelsledet, är ändrad service (hemsändning, ökat öp- pethållande, självbetjäning, sortiments- storlek, butiksinredning etc.). Det har emellertid ej varit möjligt att göra några kalkyler över vilken verkan en ändrad service kan ha haft på den förut redo- visade prisutvecklingen.

C. Orsakerna tlll prisstegringen inom för- ädling och handel

Som framgått av det föregående har prisstegringen inom livsmedelsindustri och handel huvudsakligen varit orsakade av andra faktorer än ändrad varustan- dard och service.

Förändringar i förädlings- och han- delsmarginalerna, som ej sammanhänger med ändrad varustandard eller service, kan vara orsakade av någon av följande faktorer.

1. Förändringar i framställnings- res- pektive distributionsprocessen.

2. Förändringar i vinsterna.

3. Förändringar i faktorkostnaderna.

Beträffande de två första faktorerna har det ej varit möjligt att kvantitativt

belysa deras inverkan på pris- och mar- ginalutvecklingen även om vissa uppgif- ter om lönsamhetsutvecklingen inom livsmedelsindustri och handel föreligger. Enligt distributionsgruppen synes dock den huvudsakliga orsaken till de pris- och marginalhöjningar som ägt rum inom förädlingsindustri och handel ha varit den betydande ökning i faktorkost— naderna som ägt rum under perioden.

Inom detaljhandeln har sålunda fak- torkostnaderna 1950—62 mer än för- dubblats, inte minst på grund av att lö- nerna stigit starkt. Kostnadsstegringarna har sannolikt varit större än produktivi- tetsökningen.

I fråga om prisstegringarnas storlek i olika förådlings- och handelsled har distributionsgruppen endast kunnat ge- nomföra en analys för mejeriprodukter samt kött-, fläsk- och charkuterivaror. Beräkningsresultaten tyder för dessa va- rugrupper på att detaljhandelns margi— naler under åren 1950—61 procentuellt ökat mer än uppsamlings- och föräd- lingsmarginalerna. Delvis kan dock sag— da marginalökning inom detaljhandeln förklaras av att under perioden en viss omstrukturering av marginalerna ägt rum för att få en företagsekonomiskt riktigare marginalsättning. I samband härmed har marginalerna speciellt för många färskvaror ökat. Till denna grupp hör bl.a. flera livsmedel från gruppen egentliga jordbruksprodukter. Å andra sidan har många av de tjänster som ti— digare utfördes inom detaljhandeln, t. ex. paketering, styckning etc., överflyttats till partihandel och förädling. Detta för- hållande jämte den ökade självbetjä- ningsgraden borde därför i och för sig ha verkat sänkande på detaljhandelns kostnader för ifrågavarande livsmedel. År 1961 var detaljhandelsmarginalen för bl.a. k-mjölk, grädde, ägg och socker lägre än den genomsnittliga detaljhan- delsmarginalen. Högre marginaler än

genomsnittet redovisades för t.ex. kött och charkuterivaror, ost och mjukt bröd. Detaljhandelsmarginalen för samtliga i analysen medtagna jordbruksprodukter var 1961 i genomsnitt ungefär densamma som för hela livsmedelssortimentet eller 18—20 % av konsumentpriset. Efter 1961 har nämnda marginal ökat med ett par procentenheter.

Sammanfattningsvis kan sägas att jordbrukarandelen, räknat i genomsnitt för samtliga i distributionsgruppens un- dersökning medtagna livsmedel från egentliga jordbruksprodukter, sjunkit från ca 58 % år 1950 till ca 50 % år 1961 (räknat exkl. varuskatter och andra indirekta skatter). Av denna nedgång med ca 8 procentenheter kan ungefär en tredjedel hänföras till förskjutningar i konsumtionen mot varuslag med rela- tivt hög bearbetnings- och förädlings- grad. Resterande två tredjedelar motsva- rar ökningen av förädlings- och handels- ledens andel av försäljningsvärdet. Den- na ökning har främst orsakats av pris- stegringar på tjänster från förädling och handel men kan möjligen även inbegripa en viss höjning av varornas standard och den allmänna servicenivån.

7. Konsekvenser av ökande förädlings- och handelsmarginaler på priser och avsättning för jordbruksprodukter

Någon ingående analys av de konsekven- ser som ökande förädlings- och handels- marginaler kan få på priser och avsätt- ning för jordbruksprodukter har ej ut- förts. Resonemangsvis anför distribu- tiönsgruppen härom i stort sett följande. Vad först beträffar inverkan 'på pro- duktpriserna har gruppen utgått från vad som kan ske under nuvarande pris- regleringssystem. I det nuvarande prisregleringssystemet sker prissättningen i huvudsak i parti-

prisledet. Systemet förutsätter att parti- priserna på jordbruksprodukter i stort sett skall ansluta sig till utvecklingen av världsmarknadspriser plus införselavgif- ter. Partipriserna på flertalet produkter kommer härigenom som regel att sättas rätt oberoende av marginalförhållandena i efterföljande led. Producentprisnivån kommer följaktligen att i första hand bli beroende av partiprisutvecklingen.

Man kan dock därav ej dra den slut— satsen att förädlings- och handelsmargi- nalernas storlek ej skulle utöva något inflytande på jordbrukets produktpriser eller vara av underordnad betydelse för jordbrukets inkomstutveckling.

Producentprisernas utveckling i för- hållande till partiprisutvecklingen är i korta drag beroende av följande sam- band. Mellan jordbrukaren och partipris- stadiet försiggår en kostnadskrävande uppsamling och förädling och den er- sättning som utgår härför måste dras av från partipriserna, innan man kommer ned till det pris (av arbetsgruppen be- nämnt kalkylerat jordbrukarpris) som jordbrukarna skulle erhålla för de pro- dukter som avsätts på den svenska mark- naden.10 Den del av den totala föräd- lings- och handelsmarginalen, som ut- görs av skillnaden mellan det pris jord- brukarna erhåller och partipriset (note- ringen) på den berörda jordbrukspro- dukten, har således en direkt inverkan på jordbrukarnas produktpriser och in- komster. Ju större (mindre) detta mar- ginalelement är desto lägre (högre) blir vid givna partipriser priserna till jord- brukarna.

Beträffande förädlings- och handels-

Det pris som faktiskt utbetalas till jordbrukarna (avräkningspriset) behöver ej överensstämma med partipris minus kost- nader för uppsamling och förädling. 'Avräk- ningspriserna är nämligen påverkade bl.a. av förekommande subventioner, interna reg- leringsavgifter, exportförluster, värdet av biprodukter m.m.

marginalernas inverkan på avsättnings- volymen för jordbruksprodukter torde följande kunna anföras. Även vid nu- varande prissättningssystem har den del av förädlings- och handelsmarginalerna som ligger ovanpå partipriserna infly- tande på jordbrukets inkomster. I den mån efterfrågan på livsmedel överhuvud taget besitter någon priselasticitet, kom- mer nämligen varje höjning av konsu- mentpriserna, som kan tänkas inträffa till följd av marginalökningar räknat från noteringen, vid i övrigt givna iu- komst- och prisförhållanden, att med- föra någon begränsning av livsmedels- konsumtionens sammanlagda volym inom landet. Detta kan för berörda jord- bruksprodukter framtvinga ökad export med åtföljande risk för exportförluster.

I fråga om den inverkan, som den re- lativt stora realprisökningen på tjänster från förädling och distribution och den därav följande marginalökningen för livsmedel under 1950-talet kan ha haft på livsmedelskonsumtionen, är det tro- ligt att marginalhöjningen i fråga verkat återhållande på den utveckling mot ökad konsumtion av mera högvärdiga och högförädlade livsmedel, som likväl ägt Eftersom konsumtionsökningen haft sin tyngdpunkt förlagd till föräd- lingssidan (köp av tjänster i form av ökad förpacknings- och bearbetnings- grad), är det också sannolikt att det främst varit för högförädlade livsmedel som den återhållande effekten gjort sig gällande.

Det förtjänar slutligen understrykas att marginalutvecklingen i det föregåen- de har diskuterats såsom en isolerad företeelse utan samband med inkomst- och prisutvecklingen i övrigt. I verklig- heten måste de inträffade marginalök- ningarna till stor del anses bestämda av kostnadsförändringar, som i sin tur står i samband med den allmänna inkomst- utvecklingen. Denna har i'och för sig

rum.

haft en positiv inverkan på efterfrågan på jordbruksprodukter.

8. Framtida utvecklingstendenser inom livsmedelsindustri och -handel av betydelse för svenskt jordbruk

Avslutningsvis redovisas några data och resonemang rörande den framtida ut- vecklingen inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel och dess konsekvenser för svenskt jordbruk.

De hittillsvarande tendenserna i fråga om glesbygdens avfolkning. tätorternas expansion och fortsatta löneökningar torde komma att göra sig gällande även i fortsättningen. Denna utveckling på- skyndar strukturomvandlingen av livs- medelshandeln mot stora självbetjänings- butiker. Som följd av bl.a. konkurren- sen inom handeln anses utvecklingen vidare gå mot ökad integration i olika former mellan parti- och detaljhandel. Härigenom torde livsmedelshandeln i högre grad än hittills i framtiden komma att domineras av ett relativt litet antal stora organisationer.

Framtidsutvecklingen inom partihan- deln med livsmedel anses komma att präglas av ytterligare sortimentsbredd- ning och paketering, särskilt i fråga om tagande av arbetsuppgifter som förut ombesörjts av detaljhandeln (t. ex. styck- ning och paketering särskilt i fråga om färskvaror). Det är också tänkbart att åtminstone de stora handelsföretagen i ökad utsträckning kommer att föra egna varumärken.

Utvecklingen inom detaljhandeln mot större och färre självbetjäningsbutiker kan förväntas fortsätta. Det anses så- lunda ”ej osannolikt att Sverige i början av 1970-talet inte har mycket mer än hälften av de ca 24 000 livsmedelsbutiker som "fanns i början av 1960-talet. För- packnings- och självbetjäningsgraden i

livsmedelsbutikerna kommer säkerligen att ytterligare öka.

Utvecklingen inom livsmedelsindustrin torde särskilt inom vissa branscher, t. ex. inom bageri—, charkuteri- och mejeri- industrierna, komma att gå mot en fort- satt strukturomvandling innebärande större och färre enheter med ökad me- kanisering och följaktligen större pro- duktionsvolym och förädlingsvärde per anställd. Nya tekniska metoder kommer att ge flera livsmedelsvarianter. Livsme- delsindustrin torde vidare få ökade möj— ligheter att påverka livsmedelskonsum- tionens inriktning, vilket får konsekven- ser för jordbrukets produktionsinrikt- ning och avsättningsmöjligheter.

Den framtida importen av livsmedels- råvaror och färdiga livsmedel beror i första hand på handels- och jordbruks- politikens utformning. Man torde dock kunna utgå från att svenska jordbruks- varor under överskådlig framtid kom- mer att utgöra huvudparten av den svenska livsmedelsindustrins råvaruin- köp. Vad man kan vänta är att livs- medelsindustrin i framtiden kommer att kräva högre, jämnare och mer specifi- cerade råvarukvaliteter än i dag, särskilt inom vissa varuområden. Detta krav kan leda till att industrin får ett ökat intres- se av att mera direkt påverka råvaru- produktionen. En sådan påverkan kan ske på olika sätt, t. ex. genom ökad inte- gration i skilda former. Huruvida verti- kal integration bakåt från livsmedels- industrin och handeln till råvaruledet i form av råvaruproduktion på egna jord- bruk kommer att få någon väsentligt ökad utbredning är ovisst även med den ändring som nu skett i jordförvärvslag— stiftningen. Utvecklingen i bl. a. USA tyder på att integrationen där mer tar sikte på att kontraktsvägen påverka rå- varornas kvalitet och säkra tillförseln. Beträffande vissa produkter är det ej osannolikt att handelsleden kommer att

ytterligare integrera bakåt mot livsme- delsindustrin t. ex. beträffande vissa va- ruområden (bageri- och köttstycknings- centraler, sorteringsanläggningar för po- tatis, egna äggpackerier etc.). Dessutom är det möjligt att jordbrukskooperatio- nen kommer att finna det önskvärt med ytterligare integration framåt inom vissa förädlingssektorer.

Såvitt man nu kan bedöma torde där- för större delen av de svenska jord- bruksprodukterna även under förutsebar framtid komma att passera genom den traditionella förädlings- och distribu- tionsapparaten, även om varuvägarna för vissa jordbruksprodukter och färdiga livsmedel kommer att förändras.

Jordbrukarandelens framtida utveck- ling. Både inom förädling och distribu- tion föreligger starka tendenser, som pe- kar mot att dessa båda leds andelar till- sammans av konsumenternas liVSmedels- utgifter kommer att fortsätta att öka. Distributionsgruppen har under olika antaganden kalkylmässigt sökt ange vad denna utveckling kommer att innebära för jordbrukets del. Beräkningarna är ej egentliga prognoser utan har närmast karaktär av alternativa räkneexempel. En ren trendberäkning grundad på hit- tillsvarande tendenser pekar mot att jordbrukets andel i konsumenternas ut- gifter för livsmedel skulle fortsätta att sjunka från ca 50 0/0 år 1961 till drygt 40 0/o omkring år 1970. Som framgått av den tidigare redovisningen har den ned- åtgående trenden i jordbrukarandelen under 1950-talet avbrutits åren 1962— 64. Prisstegringarna i producentledet resp. förädlings- och handelsleden synes under sagda år ha varit procentuellt lika stora. Sannolikt är dock detta av- brott bara temporärt. De långsiktiga fak- torer, som påverkar jordbrukarandelen i nedåtgående riktning, torde efter viss tid ånyo komma att göra sig gällande. Det kan i anslutning till dessa resonemang

om den framtida utvecklingen erinras, att såväl i USA som i Kanada hade jord- brukets andel för ungefär motsvarande livsmedelssortiment redan 1964 sjunkit till 35—40 o/o.

Det bör avslutningsvis understrykas, att en fortsatt minskning av jordbrukar- andelen inte i och för sig behöver inne- bära en försämring av jordbrukarnas ekonomiska ställning. Jordbrukarande—

lens utveckling är nämligen, som tidi- gare nämnts, beroende av en rad fak- torer, av vilka endast vissa kan få ogynn- samma verkningar på jordbrukets av- sättnings- och prisförhållanden. Jord- brukarnas ekonomiska läge är dessutom, förutom av prisutvecklingen på försålda produkter, bl.a. beroende av produk- tionsmedelspriserna samt jordbruksföre- tagens rationaliseringsgrad.

KAPIT E L VIII

Sveriges försörjningsläge

1. Utrikeshandeln med livsmedel

Det svenska jordbruket är i huvudsak en hemmamarknadsnäring. På flera varu- områden förekommer dock regelmässig export, samtidigt som det även sker im- port, ibland av samma produkter som är föremål för utförsel. Förutom egentliga jordbruksprodukter importeras födo- och njutningsämnen av huvudsakligen tro- piskt eller subtropiskt ursprung.1

Sveriges utrikeshandel med livsmedel (egentliga jordbruksprodukter, övriga livsmedel, njutningsämnen) uppvisar, som framgår av efterföljande tablå, ett betydande värdemässigt importöverskott (milj. kr):

sedan förkrigstiden. Av livsmedelsimpor- ten 1938 svarade egentliga jordbrukspro- dukter för 53 0/o, en andel som 1963 sjunkit till 410/o.2 I fråga om exporten utgjorde andelen 94 0/o 1938 och 76 % 1963. Procenttalen kan givetvis variera från år till år, men de anförda talen speglar dock tendensen i utvecklingen sedan förkrigstiden.

Medan alltså exporten domineras av egentliga jordbruksprodukter, intar dessa på importsidan en förhållandevis under- ordnad plats. Detta gäller värdemässigt. Räknat i kalorier betyder importen av sådana produkter mer än införseln av övriga livsmedel.

1938 1960 1961 1962 1963 Import 327 1 712 1 724 1 880 2 087 Export 141 483 544 647 688 Importöverskott 1 86 1 229 1 180 1 233 1 399

Livsmedlens andel i den totala utrikes- handeln utgjorde förkrigsåret 1938 16 % av importen och 80/0 av exporten. År 1963 svarade livsmedlen för ej fullt 12 0/0 av importen och för drygt 4 0/0 av expor- ten. Värdemässigt har sedan förkrigs- tiden dels skett en nedgång relativt sett i utrikeshandeln med livsmedel, dels i denna skett en förskjutning mot ökad betydelse för importen i förhållande till exporten. I absoluta tal (värdevolym i fast penningvärde) har dock såväl im- porten som exporten av livsmedel ökat

Utrikeshandeln med egentliga jord- bruksprodukter nyss angivna år framgår av denna sammanställningen på omstå- ende sida (milj. kr):

1 I förevarande kapitel behandlas utrikes- handeln enbart för att ge en bakgrund till de inom utredningen utförda kalkylerna rörande Sveriges försörjningsläge. De han- delspolitiska aspekterna har granskats i ka- pitel III, där bl. a. exportens länderfördel- ning redovisats. 2 Beträffande gränsdragningen mellan egentliga jordbruksprodukter och övriga livsmedel, se kapitel VI.

1938 1960 1961 1962 1963 Import 175 709 653 688 849 Export 132 375 422 494 524 Importövcrskott 43 334 231 194 325

Även i fråga om de egentliga jord- bruksprodukterna gäller alltså, att im- porten är större än exporten. I tabell l'lll:1 har gjorts en uppspjälkning av

utrikeshandeln med egentliga jordbruks- produkter på tre huvudgrupper, nämli- gen animaliska produkter, vegetabiliska produkter (exkl. fetter och oljor) samt

Tabell Vlll: 1. Importen och exporten av egentliga jordbruksprodukter m.m.

1960—63 1 1960 1961 Varuslag Import Export Import Export Levande djur och animaliska pro- dukter (exkl. fett och oljor) 113,6 220,7 183,6 182,0 Levande djur 4,8 34,2 5,3 34,8 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar 55,7 83,8 103,5 68,2 lx'ött- och fläskkonserver m.m. 11,4 1,0 16,7 1,9 Tarmar 16,1 9,2 18,5 10,7 Mjölk, mejeriprodukter, ägg 25,8 92,5 39,6 66,4 Vrgelabiliska produkler (exkl. fett och oljor) 469,3 110,9 354,4 189,4 Potatis 22,8 (73,0) -— 10,2 (37,9) Brödsäd 50,5 (155,0) 40,2 (125,8) 70,3 (219,6) 83,9 (271,0) Fodcrsäd 75,7 (238,3) 5,5 (13,3) 17,2 (55,3) 53,6 (225,2) Vissa slag av mjöl och gryn 4,7 0,1 5,3 0,1 Maltextrakt, makaroner, majs- flingor, bakverk m.m. 23,2 15,2 27,6 22,3 Socker av olika slag, sirap, melass m.m. 26,8 2,7 16,4 0,9 Hö, lusernmjöl m.m. 4,3 0,1 1,8 0,1 Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse 15,8 2,4 10,3 2,2 Djupfrysta ärter 0,1 17,1 —— 14 6 Kopra och palmkärnor 80,7 (68,4) 75,0 (82,4) Jordnötter och sojabönor m.m. 4,7 (6,3) — 4,8 (6,7) Lintrö 0,6 (0,7) 0,3 (0,4) -— Raps-, rybs- och senapsfrö 0,3 (0,2) 18,0 (25,1) 0,4 (0,3) 5,1 (7,4) Vallväxtfröer m.m. 3,5 8,9 i ' 4,2 5,6 Kli o.d. 28,4 (92,2) -— - 7,4 (27,5) — Oljekraftfoder m.m. 127,2 (29215). 0,7 (1,5) 103,2 (247,2) 1,0 (2,7) Fell, oljor och vax av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung 126,0 43,0 115,0 50,3 Sjödjursoljor, även härdade 37,9 (40,1) 10,4 (9,9) 32,9 (38,9) 12,0 (12,6) Rå linolja 18,0 (13,0) 0,3 (0,2) 13,5 (9,3) — Raps—, rov- och rybsolja 1,0 (0,9) 8,9 (7,7) _ 6,7 (4,7) Övriga 69,1 23,4 68,6 31,6 Samtliga 709,1 . 374,6 653,0 421,7

1 Uppgifterna avser milj. kr, de inom parentes dock milj. kg. Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

Tabell VIII: 1 (forts.)

1962 1963 Varuslag Import ( Export Import Export Levande djur och animaliska pro- dukter (exkl. [ett och oljor) 139,4 249,4 143,8 265,8 Levande djur 6,2 19,0 6,1 14,4 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar 65,9 113,1 66,4 127,3 Kött- och fläskkonserver m.m. 14,6 2,6 17,4 6,2 Tarmar 17,0 12,2 19,0 11,9 Mjölk, mejeriprodukter, ägg 35,7 102,5 34,9 106,0 Vegetabiliska produkter (exkl. fett och oljor) 421,3 182,4 577,4 196,1 Potatis 39,1 (99,4) 0,2 (0,3) 29,2 (65,9) 0,1 (0,2) Brödsäd 70,2 (200,0) 66,2 (223,3) 115,2 (316,7) 69,0 (244,9) Fodersäd 48,8 (156,9) 49,4 (174,8) 23,7 (69,8) 43,9 (150,6) Vissa slag av mjöl och gryn 2,6 0,1 5,5 0,2 Maltextrakt, makaroner, majs- flingor, bakverk m.m. 33,0 29,0 39,1 29,8 Socker av olika slag, sirap, melass m.m. 32,9 2,3 96,1 4,3 Hö, lusernmjöl m.m. 2,9 1,7 6,3 2,2 Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse 12,6 4,3 15,7 4,8 Djupfrysta ärter 0,1 . 13,3 0,8 15,4 Kopra och palmkärnor 27,3 (31, 7) 0,2 (0,3) 56,7 (61,6) — Jordnötter, sojabönor m.m. 12,6 (19, 8) 1,1 (2,0) 5,4 (3,8) 1,3 (1,9) Linfrö 0,1 (0,1) —— 0,4 (0,4) — Raps-, rybs— och senapsfrö 0, 6 (0,5) 9,6 (15,5) 1,0 (1,0) 18,1 (30,8) Vallväxtfröer m.m. 5,0 , 7,1 , Kli o.d. 10,0 (32,2) — 10,4 (35,6) Oljekraftfoder m.m. 123,5 (269,9) 0,7 (1,6) 155,1 (318,5) 1,3(2,9) Fett, oljor och van: av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung 127,6 61,8 127,9 61,6 Sjödjursoljor, även härdade 29,1 (43,7) 13,0 (16,0) 40,0 (60,0) 16,3 (19,5) Ra linolja 14,3 (9,8) 16,0 (13,3) — Raps-, rov- och rybsolja —— 19,3 (18,4) 0,1 15,9 (14,9) Övriga 84,1 29,5 71,8 29,4 Samtliga 688,2 493,6 84.9,1 523,5

fetter och oljor. För den första av grup- perna redovisas genomgående export- överskott (år 1961 vägde dock importen och exporten ungefär jämnt), medan motsatsen är fallet med de båda andra. I fråga om de i tabellen redovisade mindre varugrupperna eller enskilda varuslagen finner man ofta omkastningar år från är, beroende på fluktuationer i det inhemska skördeutfallet och varia- tioner i den inhemska animalieproduk- tionen.

2. Beredskapsbehov och själv- försörjningsgrad

Livsmedelsberedskapen som skäl för att upprätthålla och stödja en inhemsk jord- bruksproduktion, som var större än som motiverades enbart av samhällsekono- miska skäl, spelade en väsentlig och kan- ske utslagsgivande roll för 1942 års jord- brukskommitté, när denna angav sitt s. k. medelalternativ som en riktpunkt för produktionsstorleken. (Jfr kap. XII.)

' 1

Vid 1947 års riksdag fastställdes emeller- tid inte någon preciserad målsättning för produktionens storlek. Riksdagen nöjde sig med att uttala, att det ur såväl det allmännas som ur jordbrukets synpunkt måste framstå som angeläget, att pro- duktionen ej skulle överstiga det totala inhemska avsättningsutrymmet, minskat med en viss marginal. Denna marginal angavs dock inte närmare.

Det av 1942 års jordbrukskommitté angivna medelalternativet för produk- tionens storlek anknöt till inom kommit- tén utförda beräkningar av självförsörj- ningsgraden under normala fredsförhål- landen. I det nämnda medelalternativet, som förutsatte en viss införsel av foder- medel, angavs självförsörjningsgraden till 92 0/o. Då »självförsörjningsgrad» är ett i jordbrukspolitiska sammanhang ofta utnyttjat begrepp, torde det vara lämpligt med ett klarläggande av dess innebörd.

Kort uttryckt förstås med ett lands självförsörjningsgrad den totala produk- tionen av livsmedel i landet, uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda angivna i kalorier. Genom en be— räkning av självförsörjningsgraden ska- pas en utgångspunkt för bedömning av den produktionsvolym, som erfordras för att säkerställa livsmedelsbehovet un- der en total handelspolitisk avspärrning.

Vid en bedömning av den fredsmäs- siga produktion, som tillika med befint- liga lager behövs för att försörjnings- beredskapen skall anses vara tillfreds- ställande, räcker det dock inte' att räkna fram den aktuella självförsörjningsgra- den, såsom skall framgå av det följande. Risken ligger nära att dra felaktiga slut- satser om försörjnings- och beredskaps- läget, om bedömningen enbart grundas på uppgifter om självförsörjningsgraden, utan att man är fullt på det klara med hur dessa uppgifter skall tolkas.

En första förutsättning för att beräk-

ningar av självförsörjningsgraden av- seende exempelvis olika tidpunkter (eller lägen) skall vara jämförbara är, att man kalkylerar med samma import (netto- import) av fodermedel och andra pro- duktionsmedel eller att man i varje fall beaktar skillnader i import, när man söker bedöma innebörden av beräknings- resultaten. Lämpliga tillvägagångssätt kan härvid vara antingen att utgå från den produktion, som skulle ha erhållits, om någon import inte kommit till stånd, eller att kalkylera med lika stor import i de olika fall man avser att jämföra. I det följande är det i allmänhet »brutto- självförsörjningsgraden» som redovisas, dvs. den faktiska eller kalkylerade själv- försörjningsgraden vid viss import av fodermedel. (1942 års jordbrukskom- mittés förut angivna medelalternativ —— 92 0/o — anknöt till denna beräknings- metod.) Vid sidan härav kommer emel- lertid även att på sina ställen anges resultatet av beräkningar av »nettosjälv- försörjningsgraden», vid vilka man ut- gått från den produktion som skulle ha erhållits, om någon import av foder ej ägt rum. (Beräkningar av nettosjälvför- sörjningsgraden med beaktande av im- porten även av andra produktionsmedel än fodermedel —— främst handelsgödsel är möjliga att utföra men ger rätt osäkra resultat.)

En andra och minst lika viktig förut- sättning för att man skall kunna rätt bedöma innebörden av beräkningar av självförsörjningsgraden är, att man för såväl produktionen som konsumtionen känner och tar hänsyn till fördelningen på animaliska och vegetabiliska produk- ter. Skulle exempelvis den svenska jord- bruksproduktionen framdeles i högre grad än för närvarande komma att in- riktas på spannmål och andra handels- växter medan samtidigt animalieproduk- tionen minskade, uppnåddes (vid oför- ändrad konsumtionsinriktning) automa-

tiskt en förhöjd självförsörjningsgrad enligt förut angiven definition. Därmed är emellertid inte givet, att försörjnings- läget inför en handelspolitisk avspärr- ning skulle ha förbättrats, eftersom möj- ligheterna att vid en avspärrning ställa om produktionen ytterligare från anima- lier till vegetabilier minskat (jfr den fortsatta framställningen). I detta och liknande fall avspeglar alltså föränd- ringar i självförsörjningsgraden inte nöj- aktigt växlingarna i försörjningsläget sett ur beredskapssynpunkt.

Mellan totalproduktionens ur bered- skapssynpunkt erforderliga storlek i fredstid samt det behov av animaliska livsmedel som anses böra uppställas som riktpunkt för en avspärrning råder ett i stort sett lineärt samband. Ställer man kravet på försörjningen med animalier under en avspärrning högt, erfordras un- der fredsmässiga förhållanden en total- produktion som är relativt stor. I den mån man sänker kravet i fråga om ani- malier i en avspärrningssituation, mins- kas också fordringarna på totalproduk- tionens storlek i fredstid. Sambandet mellan kravet på försörjningens kvalitet (andelen animalier, särskilt animalisk äggvita, jfr dock framställningen längre fram i kapitlet) vid en avspärrning och den erforderliga beredskapsproduktionen i fredstid är inte en given konstant. Man kan med utgångspunkt från lagrens stor- lek (och dessa måste som framgår av det följande i huvudsak bestå av vegetabi- liska produkter) välja mellan vilka kom- binationer som helst, som bedöms lämp- liga och erforderliga.

Storleken av den ur beredskapssyn— punkt behövliga totalproduktionen vari- erar alltså efter anspråken på livsmed- lens standard under en avspärrning. An— talet alternativ man därvid har att välja mellan år som nyss antytts principiellt obegränsat. Vid en mera exakt analys av beredskapsläget måste emellertid detal-

jerade kalkyler utföras, i vilka med ut- gång från den normala fredsmässiga försörjningssituationen närmare prövas, i vad mån produktionsresurserna och lagren kan beräknas vara tillräckliga för att tillgodose det inhemska livsmedels- behovet vid en avspärrning. Ett antal sådana alternativa kalkyler, betecknade som räkneexempel, presenteras senare i detta kapitel. Även andra alternativ än de sålunda granskade alternativen hade naturligtvis kunnat väljas. För att be- lysa avspärrningsproblematiken har vi emellertid ansett det tillfyllest med de räkneexempel som utförts.

3. Den tidigare försörjnings- utvecklingen

Under 1930-talet svarade det svenska jordbruket för i medeltal 96 % av den inhemska förbrukningen av egentliga jordbruksprodukter (»bruttosjälvförsörj- ningsgrad»). Tas hänsyn till nettoinför- seln av fodermedel, sjunker talet till 91 0/o (»nettosjälvförsörjningsgrad»). Till 50/0 byggde alltså produktionen då på importerade fodermedel. Beaktas det im- portöverskott av frukt och grönsaker m.m., som Sverige redan hade då, er- hålls en självförsörjningsgrad för alla livsmedel tillhopa, som ligger ytterligare någon procent lägre.

Krigsåren och de första efterkrigsåren må här förbigås. Under 1950-talet ut- gjorde självförsörjningsgraden för alla livsmedel tillsammantagna (egentliga jordbruksprodukter, frukt och grönsaker m.m.) i medeltal 93 %. För jordbruks- produkterna enbart var talet 95 %. Här- vid bör observeras, att den inhemska produktionen visserligen i mindre grad än före kriget men dock till ca 30/0 byggde på (netto-) import av foder- medel. Fråndras denna del av produk- tionen, erhålls 90 %, dVS. praktiskt taget samma tal som på 1930-talet. Försörj-

ningsläget skulle sålunda inte ha påtag- ligt förändrats mellan de båda perio- derna. Det bör dock observeras, dels att självförsörjningsgraden under de sista åren av 1930-talet på grund av några goda skördar låg rätt väsentligt över sist angivna procenttal, dels att under 1950-talet en rad dåliga skördeår verkat i sänkande riktning. Det synes därför sannolikt, att vid mera normala skörde— förhållanden en höjning av självförsörj- ningsgraden hade kunnat noteras. Därtill kommer, att den förskjutning i konsum— tionen mot animalier som ägt rum mel- lan jämförelseperioderna medför, att en oförändrad självförsörjningsgrad inne- bär viss faktisk förbättring av försörj- ningen.

Det kan ha sitt intresse att se, hur självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter förändrats år från år under 1950-talet och senare:

skördentfallet som berörts i kapitel V. För åren 1962/63 och 1963/64 förklaras nedgången till stor del av den minskade brödsädsodlingen. Nettosjälvförsörjnings- graden, vid vars beräkning hänsyn ock- så tas till (netto-) importen av foder- medel, visar i stort sett samma utveck— ling. Uppgången i självförsörjningsgrad 1964/65 sammanhänger med 1964 års stora brödsädsskörd. Årsmånens och öv- riga kortsiktiga produktionsändringars nu belysta starka utslag gör det nödvän- digt att vid beräkningar till grund för bedömning av försörjningsläget utgå från s.k. normskörd och normala pro- duktionsbetingelser i övrigt.

4. Försörjningsläget i början av 1960-talet

Det aktuella försörjningsläget har kart- lagts genom undersökningar, utförda av

År Brutto Netto År Brutto Netto Är Brutto Netto 1950/51 96 93 1956/57 98 96 1961/62 95 93

51 /52 90 88 57/58 96 94 62/63 92 89 52/53 101 100 58/59 79 76 63/64 84 81 53/54 105 103 59/60 96 90 64/65 103 100 54155 101 98 60/61 97 94 (prel.) 55/56 88 83 Medellal 95 92

Växlingarna från år till år är bety— dande och sammanhänger naturligtvis främst med det varierande skördeutfal- let; det låga talet för 1958/59 beror främst på 1958 års mycket dåliga vete- skörd. Anmärkningsvärt är, att (brutto-) självförsörjningsgraden legat över 100 endast under de fyra produktionsåren 1952/53—1954/55 och (preliminärt) 1964/65. Orsaken till att full självför- sörjning endast undantagsvis uppnåtts under de senaste tio åren ligger dels i en rad dåliga skördeår (vilket redan antytts) men dels också i den stagna— tion i produktionsutvecklingen oavsett 11

beredskapsgruppenf| Det första ledet i dessa undersökningar har varit en kart— läggning av den fredsmässiga försörj— ningen under normala produktionsför- hållanden. Med utgång härifrån har vidare gjorts några räkneexempel, som avser att belysa de sannolika följderna för försörjningen av en avspärrning lik- nande den som tidvis förelåg under andra världskriget (jfr resonemanget tidigare i kapitlet). Förutsättningarna för att under en utrikespolitisk konflikt med

" Utförlig redogörelse för undersökningar- na återfinns i stencilerat manuskript (för- varat hos statens jordbruksnämnd).

Sverige som krigsskådeplats upprätthålla en med hänsyn till omständigheterna till- fredsställande livsmedelsförsörjning är naturligtvis omöjliga att ange ens i form av räkneexempel. Några allmänna syn— punkter i detta ämne redovisas emeller- tid i ett särskilt kapitelavsnitt.

A. Under fredsmiissiga förhållanden

Beräkningar rörande Sveriges försörj- ningsläge i början av 1960-talet har sammanställts i tabell VIII: 2. Självför- sörjningsgraden för egentliga jordbruks- produkter utgör enligt dessa beräk- ningar 98,5 (»bruttosjälvförsörjningsgra-

den»; >>nettosjälvförsörjningsgraden» lig- ger några procent lägre).' Erinras må att 1942 års jordbrukskommittés s.k. medel- alternativ låg vid 92 0/o, alltså klart lägre. Nettoimporten av andra livsmedel än

* Statens jordbruksnämnds kalkylsakkun— niga har i februari 1966 offentliggjort revi— derade kalkyler för 1962/63 med i vissa de- taljer ändrade beräkningsgrunder. Dessa be- räkningar har gett som resultat 97,8 0/0 självförsörjningsgrad. Kalkylsakkunniga har samtidigt gjort en preliminär normberäk- ning för 1965/66, varvid —— vid samma rela- tion mellan produktionen av animalier och vegetabilier som normåret 1962/63 — er- hållits 94,0 % självförsörjningsgrad. Netto- importen av foder anges vara ungefär den- samma 1962/63 och 1965/66.

Tabell VIII: 2. Självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normalläget 1962/63

Varuslag Milj. kg Miljarder kalorier Sj älvförsör£_ Produktion | Konsumtion Produktion Konsumtion nmgsgrad Vete och rågmjöl 627 480 2220 1 699 131 Havregryn 16 16 62 62 100 Korngryn 5 5 18 18 100 Matpotatis 600 640 515 549 94 Fabrikspotatis 290 290 249 249 100 Socker och sirap 254 335 1 016 1 340 76 Vegetabilier 4080 3 917 104 K-mjölk, stand. 1050 1 050 630 630 100 » ostand. 295 295 198 198 100 Grädde, tjock 29 29 110 110 100 » tunn 20 20 32 32 100 Ost, helfet 53 55 201 208 97 » halvfet 4 4 10 10 100 Smör 86 73 675 573 118 Summa mjölk och mejeriprodukter 1 856 1 761 105 Nötkött 112 117 152 159 96 Kalvkött 23 30 27 36 75 Fårkött 1 2 2 4 50 Hästkött 7 14 10 19 53 Summa kött 143 163 191 218 88 Fläsk 225 190 1089 920 118 Summa kött och [läsk 368 353 1 280 1 138 112 Ägg 95 90 144 137 105 Margarin 55 122 434 964 45 Animalier 3714 4000 93 » exkl. mar—

garin 3280 3036 108

Samtliga 7 794 7 917 98,5

1 »Bruttosjälvförsörjningsgrad».

.— —.-_-. . ==.—

r .; :i

jordbruksprodukter motsvarar kalori- mässigt ca 3 % av den totala livsmedels- konsumtionen. Vid en avspärrning förut- sätts detta kaloribehov bli täckt i huvud- sak av inhemska jordbruksprodukter. Vid ett hänsynstagande härtill erhålls självförsörjningsgraden i fråga om alla livsmedel tillsammantagna, vilken alltså kan anges till 95,5 %.

Det för (brutto—) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter angivna procenttalet 98,5 har erhållits genom att den totala produktionen, beräknad till 7 794 miljarder kalorier, sammanställts med kon- sumtionen, 7917 miljarder kalorier (jfr ta- bell VIII: 2). Självförsörjningsgraden för vegetabilier utgör 1040/0, medan den för animalier är 93% (108% för animalier exkl. margarin). För produktion av konsu- merade kvantiteter vegetabiliska livsmedel (inkl. margarin), 4881 miljarder kalorier, kan beräknas ha åtgått en skörd på ca 5500 miljarder kalorier; differensen motsvaras av utsäde, svinn och avfall m.m. Produk— tionen av förbrukade kvantiteter animalier (exkl. margarin), 3036 miljarder kalorier, beräknas ha framställts med utnyttjande av en foderskörd på ca 19300 miljarder kalo- rier. Den stora differensen förklaras till övervägande del av den energiförlust, som sker vid förvandlingen av vegetabiliskt foder till animaliska födoämnen. Omvandlingsta- let från viss mängd foder mått i kalorier (eller annat energimått) till animaliska pro— dukter utgör i genomsnitt ca 0,15. För fram- ställning av 1 kg smör beräknas åtgå 47400 kalorier fodermedel, för tillverkning av 1 kg margarin 8 700 kalorier (vegetabiliska) mar— garinråvaror. För tillverkning av viss mängd smör erfordras alltså — grovt räknat 5 a 6 gånger så stor skörd (eller areal) som för tillverkningen av råvaror till motsvarande kvantitet margarin. Det bör emellertid er- inras om att produktionen av mjölk i hög grad är kombinerad med produktion av kött, varför smör- och margarinframställ— ningen inte utgör utbytbara produktions— grenar med mindre man förutsätter, att kött i nöjaktig utsträckning kan erhållas från andra djur än mjölkproducerande nöt- kreatur.

De i tabell VIII:2 redovisade beräk- ningarna av självförsörjningsgraden byg-

ger på en produktion och en konsumtion i »normalläget» 1962/63. Produktionen är således den som skulle ha uppnåtts detta år vid 5. k. normskördar och nor- mala produktionsbetingelser i övrigt. Även konsumtionen har normaliserats där så varit behövligt. På grund av nor- maliseringen kan beräkningsresultaten, i vad gäller alla produkter tillhopa, anses representativa även för åren kring 1962/ 63. (Jfr dock prognoserna längre fram i kapitlet, som tyder på en sakta sjun- kande självförsörjningsgrad.)

Av tabellen framgår, att självförsörj- ningsgraden växlar från varugrupp till varugrupp. I de fall självförsörjnings— graden ligger över 100, finns normalt ett överskott, i motsatt fall ett underskott. De faktiska över- och underskottens stor- lek växlar från år till år. Vid normalise- ringen av produktionen hade naturligtvis kunnat göras andra antaganden än dem som gjorts vid utförandet av de i tabel- len redovisade beräkningarna. Måttliga förskjutningar i produktionsinriktningen (och några andra bestående sådana kan det på kort sikt ej gärna bli fråga om) påverkar ej nämnvärt slutresultatet, dvs. den för alla (egentliga) jordbrukspro— dukter tillsammantagna framräknade självförsörjningsgraden.

B. Vld handelspolitisk avspärrning Såsom inledningsvis framhållits ger den fredsmässiga självförsörjningsgraden inte nöjaktigt besked om i vad mån jordbru- ket vid en avspärrning kan tillgodose det inhemska livsmedelsbehovet. Upplysning härom förutsätter, att man klargjort den sannolika utvecklingen i ett sådant läge av flertalet av de faktorer som har be- tydelse för försörjningen. Detta har skett genom de räkneexempel, som utförts av beredskapsgruppen. Det första av dessa har genomförts med utgång från den fredsmässiga normalproduktion, som re—

dovisats i det föregående, det andra med utgång från reducerade normer i fråga om kaloribehovet.

Beredskapens omfattning och inrikt— ning, vare sig det gäller förberedelser för ett sådant läge, att Sverige inte är krig- förande part men handelspolitiskt av- spärrat, eller för det fall att Sverige in- dras i krigshandlingar, måste bestämmas utifrån vissa antaganden om en framtida storkonflikts längd och formerna för densamma. Beträffande den sannolika längden av en dylik konflikt och efter— följande skede med störningar i världs- ekonomin och den internationella livs- medelshandeln kan på förhand ingenting med bestämdhet sägas. Man kan här tänka sig olika fall. Vid en storkonflikt, där atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel (ABC-stridsmedel) kommer till full användning, kan de egentliga krigshandlingarna förväntas bli av relativt kort varaktighet. Förstörelsen av den civila produktionsapparaten, främst den industriella men även —— om än inte i samma omfattning —— den rå- varuproducerande, skulle då kunna bli av avsevärd omfattning, varemot dock sannolikt måste ställas att befolkningen i ett sådant fall komme att minska. Det har emellertid också anförts skäl, enligt vilka en framtida storkonflikt komme att försiggå uteslutande med anlitande av konventionella stridsmedel och varaktig- heten av krigsoperationerna därför bli längre, kanske ungefär densamma som under de båda världskrigen. I de av beredskapsgruppen utförda räkneexemp- len belysande försörjningsläget vid en avspärrning har räknats med att denna skall räcka i tre år, varav det första blir dåligt ur skördesynpunkt.

a. Räkneexempel med produktionen som utgångspunkt. Vid en total han- delspolitisk avspärrning (det är detta ytterlighetsfall som behandlas i de efter- följande räkneexemplen) bortfaller all

import av livsmedel, vilket som förut nämnts vid oförändrad produktion och konsumtion inom landet innebär, att för- sörjningsgraden kan beräknas sjunka från 98,5 0/0 till 95,5 %, om kaloribeho— vet skall tillgodoses av det svenska jord— bruket. Vid en sådan aVSpärrning upp— hör vidare importen av fodermedel och handelsgödsel. Härigenom kan produk- tionen rätt snart beräknas sjunka, så att självförsörjningsgraden under de i räkne- exemplen tillämpade förutsättningarna nedgår med 8 år 9 %, varav 5 år 6 % beror på reducerad tillförsel av handelsgödsel och ca 3 % förorsakas av minskad fo- dertillgång. Detta innebär, att vid en av- spärrning den inhemska jordbrukspro- duktionen endast skulle förmå täcka 85—90 % av den normala fredsmässiga kalorikonsumtionen av jordbruksproa dukter och andra livsmedel (inkl. im- porterade livsmedel). Vid tillgodoseendet av livsmedelsbehovet kan emellertid även statliga beredskapslager tas i anspråk, dock naturligtvis inte de delar av dessa som reserverats för krigsfall. Bered— skapslagren omfattar för närvarande (förutom oljekraftfoder och handelsgöd- sel) bl.a. ca 300 milj. kg brödsäd, ca 50 milj. kg socker och ca 20 milj. kg mat- nyttig olja. Kalorivårdet av dessa lager motsvarar 15 0/o av ett års totalkonsum- tion eller 5 0/o utslaget på vart och ett av tre avspärrningsår.

Vad som i produktionshänseende kan inträffa vid en total avspärrning beror på en rad olika omständigheter, inte minst på den militära beredskapens om- fattning. Hur stor produktionsnedgång som följer på minskad tillgång på arbets- kraft, kapitalvaror och förnödenheter (andra än de nyss nämnda) kan inte på förhand anges. Det har i varje fall visat sig omöjligt att direkt mäta den sanno- lika storleken av antydda produktions- resursbortfall. Sannolika verkningar av trolig reduktion av arbetskraft och av

minskad tillgång på drivmedel har emel- lertid diskussionsvis kunnat anges och hänsyn till verkningarna har också tagits vid slutsteget i beräkningarna. (Jfr det följande.)

Årsmånsriskerna har varit lättare att infånga i kalkyler av räkneexemplets karaktär. I dessa har som redan nämnts förutsatts, att Sverige under tre år (åren I—III i det följande) blir helt hänvisat till egna resurser, främst produktionen men även beredskapslager av måttlig storlek (= de nuvarande), och att un- der år I Sverige blir drabbat av en 20- procentig skördenedsättning. Senast en skördenedsättning av denna storlek in- träffade var 1955. Sannolikheten för att två missväxtår skall följa omedelbart på varandra är mycket liten. Åren II och III antas därför skörden bli normal men nedsatt av förut angivna skäl (avspärr- ningens följder). Under alla åren förut- sätts i det nu refererade räkneexemplet, att den totala konsumtionen räknat i kalorier upprätthålls vid sin fredsmäs— siga storlek.

I räkneexemplet har man utgått från att myndigheterna i ett avspärrningsläge vidtar vissa åtgärder i produktionsomställande syfte, främst övergång från animalie- till vegetabilieproduktion. Åtgärderna får först så småningom (år III) full effekt. Under år I har räknats med en nedslaktning av 15 0/0 av kostammen, vilket medför en slaktökning med 75 %. Samtidigt sker dock 5 % minsk- ning av slaktvikten. Mjölkproduktionen har förutsatts minska med 20 % (till reduktio- nen av kostammen med 15 % har förutsatts komma en avkastningsminskning med 5 %). Antalet ungnöt och kalvar har antagits bli reducerat med 20 % samt svin- och höns- stammarna med 30 %.

Under år 11 har räknats med en utvidg- ning av produktionen av vegetabilier för direkt förbrukning. Det genom den reduce- rade djurstammen minskade foderbehovet har beräknats möjliggöra friställande av en areal av i runt tal 400000 ha. Av denna area] har närmare 10000 ha förutsatts bli utnyttjade för odling av sockerbetor, om- kring 100000 ha för oljeväxtodling, 15000

ha för utökad potatisodling och ca 150000 ha för utökad odling av brödsäd. De växt- odlingsexperter vi anlitat har ansett, att man av odlingstekniska skäl inte kan gå längre i fråga om omställningar på produk- tionssidan. Inom utredningen har vidare av olika skäl ifrågasatts realismen i den förut- satta ökningen av sockerbetsodlingen och i den kalkylerade förhållandevis kraftiga ök- ningen i odlingen av oljeväxter. Återstående »friställd areal» har antagits delvis bli an- vänd för foderproduktion, varigenom möj- liggjorts en viss rekrytering av kostammen. Viss del av den friställda arealen har förut- satts inte ge något tillskott till försörjning- en. Det har ansetts motiverat att förfara så, då det, som förut nämnts, inte varit möjligt att direkt mäta storleken av produktions- bortfall på grund av brist på arbetskraft etc.

Under år III har odlingsinriktningen för— utsatts vara densamma som under närmast föregående år. Återuppbyggnaden av ko- stammen har antagits fortsätta. Även anta— let svin och höns har beräknats öka.

Under år I i räkneexemplet kommer pro- duktionen att nedgå till 80 0/o kalorimässigt i förhållande till fredsmässig konsumtion. Genom ianspråktagande av beredskapslager kan emellertid detta behov i huvudsak täc- kas. Vid de under åren II och III förutsatta normala väderleksförhållandena och tack vare vinsterna av produktionsomställning— arna uppnås under dessa är ungefär full självförsörjning (något lägre år II, något högre år III). Genom vissa besparingsåtgär- der (högre utmalningsprocent för brödsäd, ianspråktagande av fodersäd i ökad ut- sträckning, inställd brännvinsbränning etc.) skulle man kunna uppnå ytterligare vins- ter, ungefär motsvarande 5% av självför- sörjningsgraden, i fall skörden något av dessa år ej skulle fullt nå den nivå som vid avspärrningen normalt kunde förväntas.

Kostens näringsvärde per person och dag skulle under i räkneexemplet angivna förut- sättningar (bl.a. obeskuren fredsmässig to- talkonsumtion :" kalorier) bli den i tabell VIII: 3 angivna.

Av utredningen anlitade näringsfysiolo- giska experter har inte haft några erinringar mot de i räkneexemplet angivna föränd- ringarna i kosten, varvid de förutsatt, att de individuella avvikelserna från angivna me- deltal genom ransonering eller på annat sätt blir i stort sett oförändrade jämfört med förhållandena vid fri tillgång på livsmedel.

De sätter dock frågetecken för tillförseln av C-vitaminer under avspärrningsåren, vilken betydligt understiger den av Statens institut för folkhälsan rekommenderade dagsmäng- den. Med anledning därav torde beredskaps- behovet av C-vitamin eventuellt få tillgodo- ses genom lagring (eller inhemsk produk- tion av syntetiskt C—vitamin).5

b. Räkneexempel med reducerad ka- Ioriförbrukning som utgångspunkt. -— Frågan om produktionens ur beredskaps- synpunkt behövliga storlek har som förut nämnts även belysts genom räkneexem- pel, vilka baserats på normer för önsk- värd tillförsel av kalorier och andra näringselement enligt rekommendationer från Statens institut för folkhälsan. En- ligt chefen för födoämneshygieniska av- delningen vid folkhälsoinstitutet skulle den under fredstid för konsumtion till- gängliga livsmedelmängden utan men för befolkningens arbetsförmåga och hälsa kunna skäras ned med 10 %. En viktig faktor, som betyder att den för konsum- tion tillgängliga kalorimängden kan re- duceras, är att livsmedlen bör kunna till- varatas betydligt bättre än som sker i fredstid, då förlusten vid hanteringen be- räknas till mellan 15 och 25 %. Andra faktorer är inskränkning av kalorikrä- vande fritidssysselsättningar och anpass- ning på annat sätt till en beskuren livs-

medelstillgång. Det genom dessa faktorer sänkta kaloribehovet motverkas emeller- tid till en del av att kaloribehovet under en avspärrning på grund av ökad omfatt- ning av tyngre kroppsarbete, minskad biltrafik och sämre uppvärmning av bo- städerna stiger jämfört med normala för- hållanden. Därtill måste viss marginal finnas för att vid en ransonering säker- ställa det individuella minimibehovet. av kalorier. I fråga om vissa näringselement skulle en nedskärning utöver 10 % vara möjlig. Detta gäller även den betydelse- fulla animaliska äggvitan, dock under förutsättning att samtidigt kaloribehovet inte sjunker under den angivna normen

5 Vid pågående revidering av beräkning— arna av kaloriinnehåll och innehåll av vita- miner och andra näringselement i olika födoämnen har påtagliga avvikelser från förut använda tal skett endast i fråga om A-vitamin. Enligt reviderade beräkningar skulle för A-vitamin erhållas följande serie i stället för den i tabellen upptagna:

Normalår 33,0 Avspärrningsår: I 26,1 II 27,2 III 27,8

I en på reviderade tabellvärden byggd kalkyl skulle A-vitamintillförseln enligt de näringsfysiologiska experterna under av- spärrningsåren ej helt motsvara den önsk- värda tillförseln. Med hänsyn till den rela- tivt korta tidsperiod det här är fråga om anser de dock bristen inte innebära några påtagliga risker.

Tabell VIII: 3. Räkneexempel med p r o (1 a k tion en som utgångspunkt. Kostens näringsvärde per person och dag

Åggvita Vitaminer Kol— Kal- Kalo- Vege- Ani— Totalt Fett hyd- cium Järn A B 1 C rier tabi- rna- rater 'lisk lisk 100 g g g g mg mg IE mg mg Normalår 3 082 33,7 48,1 81,8 131,4 365,7 992,7 12,4 44,0 2,0 80,6 Avspärr- ningsår I 3 082 43,7 49,2 92,9 100,3 403,6 -,973,8 12,9 36,9 2,1 54,7 11 3082 42,4 45,2 87,6 106,2 418,1 964,9 12,3 37,5 2,0 54,7 III 3082 41,0 44,7 85,7 111,5 408,0 964,1 12,0 38,8 2,0 54,7

Tabell VIII: 14. Räkneexempel. med redu cerad kaloriför br ukning som utgångspunkt. Kostens näringsvärde per person och dag

Äggvita

Kalo- Vege— Ani- rier tabi- ma— Totalt

lisk lisk

g

Fett

Vitaminer KOL Kal— hyd— . Järn A1 B 1 C elum rater 1 00 g mg mg IE mg mg

Nurmalår ;lIt. A Avspärr— ningsår;

33,7

2774 II 2774 Alhlt ' Avspärr- ningsår; I 2774 36,6 45,5 82,1 II 21774 41,0 39,5 80,5

103,8 88,8

354,0 390,2

863,5 36,0 1, 48,2 871,2 1

9 33,1 ,9 54,8

* Jfr närmast föregående textnot.

och att den animaliska äggvitan ersätts med vegetabilisk äggvita med en ur nä- ringsfysiologisk synpunkt lämplig ami- nosyresammansättning.

Vilken reduktion av produktionen en nedskärning av angiven storlek av kon- sumtionen motsvarar beror bl. a. på be- redskapslagrens storlek. För att belysa en dylik nedskärnings produktionsmäs- siga innebörd har utförts beräkningar med två olika alternativ i fråga om lag- ren. I alternativ A förutsätts ett bered- skapslager av nuvarande storleksordning, dvs. spannmål 300, socker 50 och mat- nyttig olja 20 milj. kg. Alternativ B ba- seras på inte oväsentligt större bered- skapslager; spannmål 400 (+ 100), soc- ker 100 (+ 50) och matnyttig olja 50 (+ 30) milj. kg.

Enligt beräkningarna skulle den nor- mala fredsmässiga produktionsvolymen, räknat i slutprodukternas kalorivärde, kunna nedgå eller begränsas med 11 resp. 18 0/o enligt de båda alternativen. Annorlunda uttryckt skulle den fredstida (brutto-) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normal-

fallet kunna sjunka eller sänkas från tidigare angivna 98,5 till ca 87,5 resp. 80,5 0/0 utan att man (med undantag för C-vitamin) komme under de förut an- givna kostnormerna. Härvid har bl.a. förutsatts, att den inhemska produktio- nen av andra livsmedel än jordbruks- produkter (fisk, frukt och grönsaker) bibehåller sin fredsmässiga volym. Vi- dare har liksom i tidigare redovisat räkneexempel under det första avspärr- ningsåret antagits ske en 20-procentig nedsättning av skörden.

Som ett första led i de beräkningar, som avser att belysa vad som kan förutses in- träffa under en avspärrning, när den freds— tida produktionen i alternativ A resp. B når angiven storlek, har produktionsned- gången i förhållande till normalläget anta- gits ske procentuellt likformigt i förhållande till nuvarande produktion, dvs. några spe- ciella omställningar mellan olika grenar har inte förutsatts. I övrigt har i huvudsak samma räkneschema följts som i det tidi- gare räkneexemplet, där den nuvarande pro- duktionen utgjorde utgångspunkt, dock med den skillnaden att i förevarande fall bespa- ringar antagits ske genom högre utmalning än normalt av brödsäd-etc. Resultatet redo-

Tabell VIII:5. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Procentuellt likformig nedskärning av den nuvarande produktionen. Konsumtion i gram per person och dag

Vete- Sum- Sum- och Socker Pota- Mar- ma ma -- och . Smör . Kött Fläsk kött Agg Ost råg- . tis garm mat- strap och mjol fett fläsk Normalår 173,3 120,9 231,0 26,4 44,0 70,4 36,9 50,0 86,9 32,5 18,0 Alt. A Avspärr- ningsår; 238,2 87,7 285,9 27,8 19,5 47,3 36,8 47,3 84,1 27,4 9,4 II 237,9 90,6 335,7 21,7 31,4 53,1 28,1 36,8 64,9 21,7 9,4 All. B Avspärr- ningsär; I 234,6 91,0 262,4 21,7 31,8 53,5 36,8 43,6 80,4 25,3 9,4 II 262,8 92,8 335,7 16,2 28,5 44,7 23,4 33,9 57,3 19,9 9,4

visas i tabell VIII: 4, som uppställts på sam- ma sätt som tabell VIII: 3.

Försörjningen med livsmedel enligt detta räkneexempel har, bortsett från C-vitami- net, bedömts vara ur näringsfysiologisk syn- punkt fullt acceptabel. Däremot uppstår, i synnerhet i alternativ B, en så stark änd- ring av kostsammansättningen, att den _— sett utifrån möjligheterna att upprätthålla en funktionsduglig ransoneringsapparat —— torde bli rätt svår att genomföra; särskilt gäller detta matfett och socker. För matfett skulle komma att ske en nedskärning från ca 70 g per person och dag i normalfallet till omkring 50 g (olika stark nerskärning i de två alternativen och under de två redo- visade avspärrningsåren). För socker skulle reduktionen ske från ca 120 g till ca 90 g. I tabell VIII:5 anges konsumtionen i gram per person och dag.

Med hänsyn till den i räkneexemplet ur ransoneringssynpunkt mindre önskvärda starka reduktionen av socker- och matfetts- konsumtionen har som ett nästa led i beräk- ningarna kalkylerats med en mindre radi- kal ändring av kostsammansättningen än den som följer av en procentuellt likformig nedskärning av produktionen. För att vid- makthålla en ur ransoneringssynpunkt till- fredsställande matfetts— och sockerförsörj- ning har därvid förbrukningen förutsatts behöva utgöra för socker 100 och för mat- fett 60 g per person och dag (mot ca 90

resp. 50 g i det nyss angivna fallet). Sam- tidigt har antagits en jämfört med det första exemplet mindre mjöl- och potatisförbruk- ning.

De vägar, som vid beräkningarna prövats för att uppnå den nyssnämnda ur ransone— ringssynpunkt mer tillfredsställande för- sörjningsnivån för socker och matfett inne- bär bl.a., att man frångått de tidigare an- förda antagandena om beredskapslagrens storlek och/eller en oförändrad produktions- inriktning (procentuellt likformig reduktion av nuvarande produktion). Några av de ut- förda beräkningsalternaiiven redovisas i tabell VIII: 6, där de kursiverade talen avser förutsättningarna i fråga om produktion och lager för de olika alternativen.

Ytterligare kombinationer är naturligtvis tänkbara. Väljer man exempelvis i fråga om socker en inhemsk produktion motsvaran- de normalproduktionen 1962/63, en med 11 % reducerad mjölk- (och kött-) produk- tion samt en oförändrad produktion av olje- fröer, behöver man öka beredskapslagret av socker med 10 milj. kg och av matnyttig olja med 30 milj. kg för att under en av- spärrning säkerställa en daglig per capita- konsumtion av 100 g socker och 60 g mat- fett, vilket varit utgångspunkten för nu re- dovisade kalkyler. Vid den sålunda förut- satta relationen mellan produktion och la- ger av socker och matfett kan produktionen av brödsäd, fläsk och ägg nedgå 15 % under

__;u

Tabell VIII: 6. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Olika förutsättningar i fråga om produktion och lager

Förbrukning Normalproduk— Lagerbehov Förutsättningar per capita tion i förhållande åren I— 111, och dag, g till nu, % . milj. kg1

Socker a) Normalproduktionen 1962/63

minus 11 % 100 89 136 b) Normalproduktionen 1962/63 100 100 60 c) Produktionen av den storlek

som behövs vid 100 milj. kg lager 100 93 100

lilalfett Mjölk Oljefrä a) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk och oljefrö minskad med 11 % 60 89 89 74 b) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk och oljefrö 60 100 100 40 c) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk nuvarande lager av matnyttig olja 60 100 156 20 d) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk minskad med 11 %, oförändrad produktion av olje- fröer 60 89 100 54

1 Raffinerat socker resp. matnyttig olja.

normalproduktionen 1962/63 för att vid en avspärrning vara tillräcklig för att tillgodose en med 10 % nedsatt kalorikonsumtion. (Be- redskapslagret av brödsäd skulle då kunna nedskiiras med 65 milj. kg.) Den fredsmäs- siga självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter utgör förut angivna 87,5 0/0.

Vid en produktion av beskriven storlek kan under de förutsättningar som tidigare angetts under de första åren av en avspärr- ning upprätthållas den i tabell VIII:7 an-

givna förbrukningen av olika livsmedel per person och dag.

I händelse av att exceptionella förhållan- den skulle komma att råda (i form av exempelvis en kraftig skördenedsättning), kan befolkningen under så kort tid som ett år tänkas acceptera en sämre fettförsörj- ning än eljest, t.ex. 50 eller 45 g. Lager- behovet för fettråvaror kan då reduceras eller oljeväxtodlingen minskas i normalläget och man skulle ändock kunna möta påfrest- ningarna under en avspärrning.

Tabell VIII: 7. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Procentuellt olikformig nedskärning av den nuvarande produktionen. Konsumtion i gram per person och dag

m Sum_ Vete- Socker Sum- ma OCh och Fota" Smör Ma?" ma Kött Fläsk kött Ägg Ost råg- sira tis garin mat- och mjöl P fett

fläsk

Normalår 120,9 Avspärr- ningsar; I 203,9 100,0 273,3 27,8 32,1 59,9 36,8 45,3 82,1 26,0 9,4 II 224,2 102,5 288,8 21,7 38,3 60,0 28,1 35,3 63,4 20,2 9,4

C. Sammanfattning och analys Såvitt framgår av beredskapsgruppens nu anförda kalkyler skulle Sveriges fredstida jordbruksproduktion vid en i stort sett oförändrad beredskapslagring kunna i viss grad begränsas eller nedgå i normalläget i förhållande till nu (mitten av 1960-talet) utan några risker ur be- redskapssynpunkt. Såsom framhållits i det föregående år storleken av denna beredskapsmarginal beroende av de krav man ställer på försörjningens kvalitet under en avspärrning, närmast då ande- len av animalier och särskilt animalisk äggvita i kosten. Att döma av ett av de räkneexempel, som redovisats i det före- gående (med utgång från en nedskär- ning av konsumtionen till den förut an- givna reducerade nivån) skulle normal- produktionen i fred kunna nedgå med i runt tal 10 % utan att förskjutningarna i kosten under en avspärrningsperiod -— med beaktande av skördenedsättning, produktionsomställningar m.m. —- blir så stora, att upprätthållandet av en effek- tiv ransonering äventyras. Med hänsyn till de näringsfysiologiska nedre grän- serna för näringsämnen skulle inom vissa gränser kunna ske en ytterligare övergång från animalier till vegetabilier. I detta sammanhang må framhållas, att den angivna reducerade konsumtionen inte representerar en svältkost utan ett kosthåll på en sådan nivå, att den inte kan befaras medföra några men för framtiden. Det bör påpekas, att även tillförseln av animalisk äggvita skulle kunna nedgå väsentligt (utöver 10 0/o), under förutsättning att den ersätts med vegetabilisk äggvita, som har en ur nä- ringsfysiologisk synpunkt lämplig amino- syresammansättning (varför det ej är till- fyllest med ersättning enbart med spann- målsäggvita). Risken för en ojämn för- delning och därtill otillfredsställande konsumtion inom delar av befolkningen genom alltför stora påfrestningar på ran-

soneringssystemet bör dock beaktas. Det är som redan understrukits detta för- hållande som får bedömas utgöra den avgörande faktorn vid en prövning av frågan, hur långt den fredsmässiga jord- bruksproduktionen skulle kunna nedgå utan risk för försörjningen med livs- medel under en avspärrning. Ifall beräk- ningarna enbart byggde på de närings- fysiologiska miniminormerna skulle ned- skärningen kunna drivas längre. Brutto- självförsörjningsgraden i normalfallet skulle vid 10% produktionsminskning komma att nedgå från tidigare angivna 100 a 95 % (noga taget 98,5 %) för egentliga jordbruksprodukter till 90—85 %. (Vid ökad beredskapslagring natur- ligtvis längre, jfr det följande.) En dylik nedgång synes emellertid förutsätta, att det redan i normalläget sker vissa i det föregående antydda ändringar i produk- tionsinriktningen samt att man vidtar en del ändringar även i beredskapslagring— ens sammansättning.

Allt fortfarande alltså även efter en 10-p1'ocentig nedgång av den fredsmäs- siga jordbruksproduktionen —— skulle livsmedelskonsumtionen under en av- spärrning kunna hållas på en acceptabel nivå. Vid bedömningen av frågan om vilken lägsta normalproduktion, som vid oförändrad beredskapslagring kan för- väntas under en avspärrning ge utrymme för en konsumtion med jämfört med normalläget godtagbara förskjutningar i näringstillförsel och kostsammansätt- ning, faller det sig naturligt att anknyta till förhållandena under den senaste krigstiden. På grund av de starka för- ändringarna i kostvanorna, som sedan dess successivt ägt rum, är det emellertid därvid inte den då rådande absoluta kon- sumtionsnivån som är av främsta in- tresse. Väsentligare synes vara att jämföra med den relativa förskjutningen i kost- sammansättningen, som ägde rum under krigstiden i förhållande till förkrigstiden.

i jll

'

I det senare av de i det föregående an- givna räkneexemplen (A-alternativet, se ta- bell VIII: 5) beräknas ändringen i närings- tillförseln bl.a. medföra, att vegetabilie- andelen i kosten under avspärrningsperio- den ändras från nuvarande 50 % till ca 56 0/o. Motsvarande andel ändrades under kriget från 56 % 1938/39 till 61 % som högst (år 1942). Fettandelen i kaloritillförseln ned- går i räkneexemplet från nuvarande 40 % till ca 35 %, vilket ur näringsfysiologisk synpunkt är en gynnsam utveckling. Den av näringsfysiologerna rekommenderade fett- tillförseln är 25—35 kaloriprocent. Under kriget sjönk den fettandelen från 33 till 30 %. Härvid bör dock observeras, att bl.a. fett- konsumtionen under kriget nedskars från en i förhållande till nu låg förbrukning.

De största relativa förändringarna i kon- sumtionen av viktigare livsmedel i förhål- lande till normalläget visar i räkneexemplet, utom för vete- och rågmjöl, god överens— stämmelse med motsvarande ändringar un- der krigsåren:

en avspärrning komme att ske allvarliga störningar i livsmedelstillförseln eller uppstå men för folkhälsan. Vid angivan- det av detta procenttal har förutsatts, att produktionsbalansen vegetabilier/anima- lier är i stort sett densamma som under det normalår man kalkylerat med samt att beredskapslagren har ungefär nuva- rande omfattning men måhända något ändrad sammansättning. Beredskapslager behövs även om produktionsberedskapen är god, nämligen vid ett dåligt skörde— utfall under avspärrning och för att ha till hands om landet skulle indras i krig. Frågetecken inför den situation som be— skrivits i räkneexemplen kan möjligen sättas för den starka ökning av bröd- och mjölmatskonsumtionen som förutsatts, nära 30 0/o i" förhållande till den freds- mässiga mot endast 51% under andra

Största relativa Vete— Kött. ökning resp. och Socker Potatis Matfett och Ägg Ost minskning rågmjöl fläsk

Åren 1940—45 jämfört med 1939, % + 5 —251 +36 —14 —34 —36 —65 Avspärrningsåren I eller 11 jämfört med normal- läget, % +29 —171 +25 —15 —27 —38 —48

1 Uppgifterna inte jämförbara, se texten.

Beträffande socker må framhållas, att den reella konsumtionen 1939 inte var så hög som statistiken utvisar. Detta samman- hänger med att det 1939, bl.a. på myndig- heternas uppmaning, ägde rum en upplag- ring av bl.a. socker i de enskilda hushållen.

Att döma av de nu gjorda jämförel- serna synes de av beredskapsgruppen utförda räkneexemplen ha en realistisk innebörd. Produktionsvolymen i normal- läget skulle alltså kunna nedgå eller inskränkas i förhållande till nuläget med i varje fall 10 % utan risk för att under

världskriget. Den antydda kraftiga ök- ningen av konsumtionen av bröd och mjölmat skulle ändå inte innebära, att man kom upp till samma höga förbruk- ning per capita som under 1940-talets försörjningskris eller ens till vad som var normalt före andra världskriget. Under förutsättning av utökad bered- skapslagring skulle reduktionen av pro- duktionsvolymen naturligtvis kunna fort- gå längre än som framgår av det hittills behandlade räkneexemplet. Vid en ök- ning av beredskapslagren med exempel-

vis (för att anknyta till ett annat av beredskapsgruppens räkneexempel, B- alternativet i tabell VIII: 5) till för spannmål 400 (+ 100), socker 100 (+ 50) och matnyttig olja 50 (+ 30) milj. kg synes produktionsvolymen utan risk för folkhälsan kunna nedgå eller begränsas med 15 år 20 0/o. Ur fördelningssynpunkt komme dock i detta fall att uppstå vissa svårigheter på grund av den relativt starka ytterligare ökningen av mjölför- brukningen och minskningen av socker- och matfettskonsumtionen i relation till fredsmässiga förhållanden. För att be- mästra svårigheterna i dessa avseenden skulle man i det nu avsedda fallet (alltså vid en i jämförelse med för närvarande på visst sätt utökad lagring) få tänka sig antingen, att man sökte redan i fredstid bibehålla både sockerbetsodlingen och odlingen av oljeväxter vid-sin nuvarande storlek (rättare sagt _ sin i räkneexemp- len förutsatta storlek, resp. 50000 och 90000 ha) eller att man ökade bered- skapslagren av socker och matnyttig olja utöver vad som nyss angetts och vid en avspärrning övervägde en standardise- ring av konsumtionsmjölken till lägre fetthalt än under fredstid. En åtgärd av sistnämnda slag ökar visserligen inte den totala kalorimässiga tillgången på livs- medel, men kan beräknas ge det i detta fall behövliga tillskottet till matfettsför- sörjningen. Med hänsyn till det mycket stora behovet av arealer för foderpro- duktion vid en matfettsförsörjning base- rad på smör innebär varje ökning av oljelagringen en minskning i behovet av produktionsberedskap. Åtminstone tills vidare får dock de tekniska och ekono- miska möjligheterna för en omfattande oljelagring med hänsyn till omsättnings- behovet betecknas som relativt begrän- sade (jfr det sista avsnittet i kapitlet). Givetvis gäller också, att en matfettsför- sörjning, som i ökad utsträckning bygger på inhemsk oljeväxtodling, tar i anspråk

mindre av produktionsresurser än den nuvarande försörjningen med matfett. Tänker man sig, att den inhemska smör—produktionen minskas redan i freds- tid och framställningen av margarin grundad på inhemska råvaror i motsva- rande mån ökas, kan i och för sig upp- nås en viss bestämd självförsörjnings- grad vid en minskad insats av produk- tionsresurser. Samtidigt skulle emellertid inträda en försvagning i försörjnings- beredskapen, eftersom omställningsmöj- ligheterna under en avspärrning från animaliska till vegetabiliska livsmedel därigenom minskar. Vad nu sagts inne- bär naturligtvis inte, att en övergång från smör till margarin i och för sig skulle vara ofördelaktig ur beredskaps- synpunkt, utan endast att man i försörj- ningsplanerna för avspärrning måste be- akta följdverkningar av antytt slag.

5. Livsmedelsförsörjningen under krig

Såsom redan framhållits ställer det sig svårt att på förhand närmare ange för- utsättningarna att upprätthålla en till- fredsställande livsmedelsförsörjning för det fall Sverige skulle bli krigsskådeplats. Detsamma gäller i viss mån även det fallet, att Sverige vid en framtida kon- flikt visserligen inte indras i själva krigs- handlingarna, men att det svenska jord- bruket och livsmedelsförsörjningen än- dock drabbas av verkningarna av de mo- derna stridsmedlen, om dessa kommer till användning mellan de stridande par- terna. Bland beredskapsgruppens arbets- uppgifter har bl.a. ingått att söka be- döma hur dessa stridsmedel det gäller både de konventionella stridsmedlen och ABC-stridsmedlen — kan tänkas inverka på livsmedelsförsörjningen i olika situa- tioner.

Från sakkunnigt militärt håll har fram- hållits, att redan vid ett avspärrningsläge den inhemska jordbruksproduktionen kan

komma att skadas genom radioaktiv be- läggning från kärnvapenexplosioner utan- för landets gränser samt genom sabotage. Biologiska och kemiska stridsmedel kan redan under fred användas mot livsmedels- försörjningen i syfte att psykologiskt på- verka motståndsförmågan. Det ligger i sa- kens natur, att skadornas omfattning vid utnyttjande av ABC-stridsmedel inte kan på förhand anges. Storleken av skadeverkning- arna sammanhänger främst med om och i vilken utsträckning dessa stridsmedel kom- mer till användning mot angränsande land- områden eller mot landet samt med effek- tiviteten hos skyddstjänstorganisationen och upplysningsverksamheten.

Enligt militär uppfattning talar över- vägande skäl mot att en motståndare i större utsträckning använder sina strids- medel (kanske med undantag för de biolo- giska och kemiska) för att genom bekämp- ning av jordbruksproduktionen söka bryta ned motståndsförmågan. Jordbrukets ut- bredning försvårar således bekämpningen av näringen och kräver sannolikt en vapen- insats, som inte torde stå i proportion till eventuella fördelar. En ödeläggelse av vä- sentliga delar av jordbruket skulle dessutom för en motståndare, som avser att ockupera hela landet eller del därav, vara till direkt men för försörjningen av både hans egna stridskrafter och av ockuperad befolkning. Med undantag av de väsentliga skador, som avsiktlig bekämpning med biologiska och kemiska stridsmedel kan åstadkomma på framför allt animalieproduktionen, anses det därför vara sannolikt, att de militära stridsmedlens inverkan på jordbrukspro— duktionen till övervägande del blir att be— trakta som en följd av dessa stridsmedels insatser mot andra objekt.

Även om jordbruksproduktionen således inte kan anses utgöra ett primärmål för en motståndares vapeninsats, kan krigsskador- na fortfarande enligt den militära upp- fattningen — bli så omfattande, att landets livsmedelsförsörjning både på kort och lång sikt blir avsevärt försvårad. Möjligheten att motverka eller minska skadeverkningarna genom åtgärder av teknisk natur, vidtagna i fred eller vid krigsfara eller krig, bedöms vara begränsad. Särskilt produktionen av ur lagringssynpunkt ömtåliga livsmedel synes vara svår att skydda mot verkan av ABC- stridsmedel.

Det anförda skulle möjligen kunna tolkas så, att den svenska jordbruksproduktionen

enligt militär uppfattning har ett begränsat beredskapsvärde jämfört med lagring, och att beredskapsbehovet därför inte borde till— mätas någon större betydelse vid övervä- gandena om jordbruksproduktionens stor- lek. Samtidigt har emellertid från samma håll anförts några omständigheter, som skulle tala i motsatt riktning. För det första framhålls, att i krig liksom i ett avspärr- ningsläge en inhemsk produktion, som helt eller till väsentlig del möjliggör en tillfreds- ställande självförsörjning, får anses vara av största betydelse för hävdande av lan— dets oberoende. För det andra betraktas en till storleksordning och geografisk utbred- ning begränsad jordbruksproduktion som mer sårbar och inbjuder därför till be- kämpning i större utsträckning än ett om— fattande och mera utbrett jordbruk. För det tredje anförs, att i ett krig de väsentligaste skadorna uppstår, om ABC-stridsmedel an- vänds mot landet, en eventualitet beträffan- de vilken man är oviss. Om ABC—strids- medel kommer till användning, drabbar verkningarna i första hand färskvarupro- duktionen och bortfallet härav kan endast tillgodoses genom ny produktion.

Såsom framgår av det anförda är i krigsfallet, i motsats till vad som i och för sig gäller vid en avspärrning, produk- tionens lokalisering av stor betydelse. Detsamma gäller även lokaliseringen av den industri, som bearbetar jordbruks- råvaran till färdigprodukt. Särskilt in- dustrilokaliseringen är för närvarande allt annat än ändamålsenlig ur bered- skapssynpunkt. Inte mindre än 70 ('/o av brödsädsförmalningen sker vid kvarnar lokaliserade till orter och områden, som är planerade för utrymning vid krig eller krigsfara. I fråga om kött och fläsk är motsvarande siffra 60 0/o och för smör ca 40 0/o. Härdningen av olja för marga- rintillverkning är koncentrerad till en enda plats, och margarintillverkningen sker nästan helt i utrymningsorter. Av totalkvantiteten invägd mjölk faller emellertid endast 30 0/o på dylika orter.

Behovet av livsmedel i krig bör i prin- cip nära överensstämma med det beräk- nade behovet vid en avspärrning, dvs.

ligga vid de 10 % under nuvarande per capita-konsumtion som förut redovisats. Även om detta skulle uppsättas som mål kan krigshändelserna självfallet med— föra, att alla planer kastas omkull och att stora delar av befolkningen kortare eller längre tid får finna sig i en starkare inskränkning av konsumtionen. Mot ett alltså i förhållande till avspärrningsfal- let åtminstone principiellt oförändrat konsumtionsbehov svarar under krig en produktion, om vilken på förhand ingen- ting med bestämdhet kan uttalas -— allt beror på hur krigshändelserna utvecklas, under vilken årstid krigsutbrottet sker etc. De direkta krigshandlingarna, alltså ockupation av betydelsefulla produk- tionsområden och skador vid insats av militära stridsmedel, kan naturligtvis medföra produktionsbortfall av betydan- de storleksordning. Även om de direkta skadeverkningarna skulle utebli eller starkt begränsas, kan bristen på arbets— kraft, minskad tillgång på produktions- medel och försämrade reparationsmöj— ligheter etc. nedsätta produktionen. Svårigheterna stannar emellertid inte vid detta. Vid ett krigshot kan enligt föreliggande planer miljoner människor komma att flyttas bort från sin freds- mässiga bosättning till andra orter och platser. De utrymda kommer till den all- deles övervägande delen att flyttas från orter och områden med överskottspro- duktion av jordbruksprodukter, med väl utvecklad livsmedelsindustri och med omfattande kommersiell lagerhållning av livsmedel. Inkvarteringen sker i stor ut- sträckning inom områden, som har underskott redan i fredstid i fråga om såväl jordbruksproduktion som förädling och lagring av livsmedel. Alla dessa nu antydda omständigheter skapar speciella problem, .vilkas lösande på ett tillfreds- ställande sätt måste förberedas under fred. Genom skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1964 (hemligstämplad)

har vi framlagt förslag rörande den fort- satta beredskapslagringen samt om ut- ökade åtgärder i övrigt för att säker- ställa livsmedelsförsörjningen i krig.

6. Prognoser ifråga om försörj- ningsläget

Inom beredskapsgruppen har också upp- rättats försörjningsprognoser avseende tiden fram till omkring 1975. Dessa an- knyter till de i huvudsak på trender grundade produktions- och konsumtions- prognoser, som redovisats i kapitlen V och VI. De bygger alltså liksom dessa bl.a. på förutsättningen av oförändrade prisrelationer. Vidare har antagits en i jämförelse med nuläget i stort sett oför- ändrad nettoimport av fodermedel. I tabell VIII: 8 redovisas försörjningsprog- nosen, uttryckt som självförsörjnings- grad, varvid för jämförelses skull med- tagits motsvarande uppgifter för nuläget (jfr tabell VIII: 2).

Enligt prognosberäkningarna skulle fram till 1975 vara att vänta en nedgång av självförsörjningsgraden med 4 ä 5 0/0 jämfört med nuläget (»normalåret 1962/ 63») eller till en nivå något över medel- alternativet enligt 1942 års jordbruks- kommitté.a Nedgången i självförsörj- ningsgraden pekar på en successiv för- svagning av försörjningsläget inför en avspärrning jämfört med den aktuella situationen. Denna prognos bestyrks av de beräkningar som av beredskapsgrup- pen företagits för att belysa den situa- tion, som omkring 1975 kan väntas in-

Inom jordbruksnämndens kalkylsakkun— niga våren 1966 upprättade prognoser för 1975 överensstämmer i fråga om produk- tionen av mjölk med den prognos som ut- nyttjats vid dessa beräkningar. I fråga om spannmål pekar kalkylsakkunnigas progno- ser på en snabbare ökning av hektaravkast— ningen än vad man tidigare räknat med. Arealnedgången sker emellertid också snab- bare. Någon fullständig försörjningsprognos för 1975 har kalkylsakkunniga inte utfört.

Tabell VIII: 8. Prognos i fråga om försörjningsläget

Nuläget (1962/63) Prognos för 1975 Produk- Konsum— .. Produk- Konsum- .. . . SJalvfor- . . Sjalvfor- tion tron sörjnings- tlon tion sörjnings- grad % grad % Miljarder kalorier Miljarder kalorier Vegetabilier 4 080 3 917 104 3 636 3 378 108 Animalier 3 714 4 000 93 3 768 4 510 84 (Dzo, exkl. margarin) (3 280) (3 036) (108) (3 104) (3 396) (91) Samlliga 7 794 7 917 98,5 7 404 7 888 94,0

träda vid en avspärrning. Beräknings- metodiken har härvid varit densamma som i de förut redovisade räkneexemp- len avseende en avspärrning i nuläget.

Av särskilt intresse i prognoserna är ut- vecklingen i fråga om matfett. Den in- hemska produktionen av smör skulle enligt dessa till 1975 (i det mest sannolika alter- nativet) sjunka så lågt, att den skulle kom- ma att motsvara ungefär halva den kon- sumtion av smör som, vid en i jämförelse med i sexårsavtalet oförändrad prisrelation till margarin, samtidigt förväntas; underskot- tet komme att uppgå till ca 40 milj. kg (jäm- fört med ett överskott normalåret 1962/63 av 12 år 13 milj. kg). Skulle smörpriset vid mitten av 1970-talet baseras på mjölkens genomsnittliga avräkningspris till producent och man förutsatte, att regleringsavgiften på margarinråvaror då vore slopad, komme smörunderskottet att praktiskt taget för- svinna. Om smörpriset höjdes med ett be- lopp motsvarande det allmänna mjölkpris- tillågget fördelat på smörproduktionen och förutsattes liksom nyss, att regleringsavgif- ten på margarinråvaror slopades, kvarstod ett underskott av ca 30 milj. kg.

Den försvagning av försörjningsläget som enligt prognoserna kan väntas ske till mitten av 1970-talet synes knappast innebära, att produktionen då skulle ha nedgått under den nivå, som erfordras ur beredskapssynpunkt. Det bör under- strykas, att försörjningsprognosen inte bör sammanblandas med en målsättning

för produktionens önskvärda omfattning. Den fortsatta produktions- och konsum- tionsutvecklingen blir givetvis beroende även av de jordbrukspolitiska åtgärder som kan komma att vidtas.

7. Produktions- eller lagringsberedskap

Beredskapsgruppen har undersökt möj- ligheterna att med nu känd och i större skala prövad teknik utbygga beredskaps- lagringen. Härvid har man räknat med lagringsalternativ som bedömts vara praktiskt genomförbara under en inte alltför lång tidsrymd. Beredskapslagringen omfattar på pro- duktionssidan, som framgått av det före— gående, för närvarande främst brödsäd, socker och matnyttiga oljor. Härtill kommer i fråga om förnödenheter bl. a. oljekraftfoder. Som villkor för bered- skapslagring av livsmedel har uppställts kravet, att varorna omsätts medan de ännu är av sådan kvalitet, att de kan utbjudas på marknaden i konkurrens- dugligt skick jämsides med den löpande produktionen. (Brödsäd kan dock efter mycket lång lagringstid utnyttjas som fodervara.) Det kan nämligen inte gärna komma ifråga att i större utsträckning avsätta livsmedel av sekunda kvalitet på den inhemska marknaden eller att ut- bjuda sådana livsmedel för export. Till-

frågad expertis har i fråga om viktigare jordbruksprodukter vid nu känd och i kommersiell skala tillämplig teknik an- gett följande erforderliga omsättnings- hastighet för lagren, nämligen för socker 10 år, för brödsäd 5 3 år (jfr dock ovan), för äggmassa 2 år, för fettråvaror 1 år, för fläsk och kött 1/2 år, för smör 15 veckor samt för ägg 1 vecka. Det bör anmärkas, att uppfattningarna om de krav som bör ställas på omsättningshas- tighet varierar med kraven på kvalitet hos lagervarorna. Vidare gäller, att nya och bättre lagringsmetoder kan komma att medföra en utsträckning av lagrings- tiden.

I fråga om produkter, för vilka om- sättningshastigheten utgör ett år eller mer, får de teknisk-ekonomiska förut- sättningarna för storlagring bedömas som relativt gynnsamma. Till denna grupp hör främst brödsäd och givetvis även fodersäd, socker och vissa fett- råvaror. Bortsett från äggmassan, som endast i mindre utsträckning kan be- traktas som substitut för färska ägg, fordrar däremot animalierna vid nu känd teknik en så snabb omsättnings- hastighet, att någon mer betydande lag- ring får anses vara utesluten. Ändrade tekniska förutsättningar för lagring av animalier kan dock som antytts komma att påverka denna bild.

Fodersäd och oljekraftfoder kan utan olägenhet lagras under ganska många år. En mera omfattande dylik lagring förutsätter emellertid, att det inom lan- det finns en husdjursstam, som vid en avspärrning kan utnyttja lagren. I viss utsträckning sker som nämnts redan nu en lagring av oljekraftfoder. I stort sett gäller, att en kreatursstam, som under fredsmässiga förhållanden kan tillgodose det huvudsakliga behovet av animaliska produkter, utgör den bästa beredskapen inför en avspärrning i fråga om sådana produkter.

För att belysa möjligheterna att utvidga lagringsberedskapen har beredskapsgruppen sökt beräkna de samhällsekonomiska kost- naderna för alternativa sätt att tillgodose behovet av den del av livsmedlen som för närvarande produceras inom landet på »marginella arealer». Med marginella area— ler förstås åker, som bedöms ligga närmast till för nedläggning (jfr kap. V). Man har räknat med två fall, nämligen I, enligt vil— ket arealnedläggningen omfattar 500000 ha åker, och II, enligt vilket den nedlagda åkern omfattar dubbla denna areal. Som förutsättning för beräkningarna har bl.a. uppställts kravet på tre års beredskap (jfr de tidigare i kapitlet redovisade räkne- exemplen).

De alternativa vägar som står till buds för att tillgodose ett livsmedelsbehov motsvarande produktionen på marginella arealer är

1) alternativa kombinationer av import

(med lagerhållning) och intensitets- ökning, intensitetsökning på kvarvarande arealer utan ökad lagring (intensitets- ökning på den åker som kvarstår sedan marginalarealerna bortfallit) samt 3) fortsatt produktion på marginella arealer.

IQ

Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell VIII: 9. Importen har därvid vär- derats dels till importpriser (alt. A), dels till inhemska priser (alt. B). Det bör starkt understrykas, att beräkningarna på många punkter varit schematiska och approximativa. Resultaten får därför inte hårdras. De torde dock ge en i stort sett riktig bild av vad de avser att belysa. Det bör framhållas, att importpriserna (vid världsmarknadspriser, alt. A i tabel- len) hänför sig till början av 1960-talet (för närvarande våren 1966 —- är importpriserna lägre i förhållande till inhemska priser och produktionskostna- der).

Det alternativ (1 a) som förutom ned- läggning av marginalarealer innefattar

Tabell VIII: 9. Beräknade samhällsekonomiska kostnader för alternativa sätt att anskaffa varukvantiteter, som produceras på marginella åkerarealer Milj. kr

Fall II (reduktion av åkerarealen med

Fall I (reduktion av

Alternativ åkerarealen med ytterligare 500 000 ha) 500 000 ha utöver fall I)

A1 B1 A1 B1

1. Allernaliva kombinationer av lagring och intensitetsökning a Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av produkter motsvarande marginal- produktionen b —— Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av Iagringsbara produkter motsvarande marginalproduktionen 742 883 c — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av fodersäd; produktion inom landet

orealistiskt orealistisk t

orealistiskt

tionen genom ökat djurantal och Viss om- läggning i växtodlingen ts .. 622 699 782 877 d Lika med 10, men brödsäd importeras och lagras i stället för fodersäd 636 726 797 906

2. Inlensitelsökning på kvarvarande arealer m.m. Nedläggning av marginalarealer; ingen import och lagring (fodersäd importeras dock i fall II); intensitetsökning på kvarvarande arealer samt

3. Produktion på marginalarealer hos kvarvarande djur; ökning av djurantalet 625 630 713 805

1219 1226 1206

... A = Världsmarknadspriser. B = Inhemska priser.

i l l av produkter motsvarande marginalproduk-

import och lagring av produkter mot- svarande hela produktionen på de mar- ginella arealerna är, som anges i tabel- len, orealistiskt. Anledningen härtill är främst, att alternativet förutsätter en betydande lagring av animaliska produk- ter, något som enligt vad som förut sagts inte är genomförbart. En åtminstone i fall I tänkbar men ändock rätt svårge- nomförbar variant (1 b) innebär, att im- porten och lagringen begränsas till lag- ringsbara produkter. För fall I har det ansetts meningsfullt att i tabellen ange ett kostnadstal, medan, med hänsyn till den bristande realismen, för fall II så ansetts inte höra ske. Övriga hithörande 12

alternativ är realistiska (alternativen lc. 1d och 2 i tabellen). I alternativen 1c och 1d är intensitetsökningen i anima- lieproduktionen kombinerad med viss lagring av brödsäd eller fodersäd (väl att märka en lagring som går betydligt utöver nuvarande beredskapslagring). I alternativ 2 avses intensitetsökning på kvarvarande arealer. Nederst i tabellen återfinns det alternativ (3), enligt vilket produktion förutsatts ske på marginal- arealerna på i huvudsak samma sätt som hittills.

Såvitt framgår av den nu refererade undersökningen är det uteslutet att i annat än begränsad omfattning i relation

till den samlade konsumtionen ersätta in- hemsk produktion av animaliska pro- dukter med lagerhållning. Främsta an- ledningen härtill är, att kraven på om- sättning av lagrade varor gör lagerhåll- ningen oproportionerligt dyr och dess- utom innebär, att man i fredstid av vissa produkter måste konsumera enbart lag- rade varor. För vegetabiliska produkter, med undantag för färskvaror, potatis och vissa margarinråvaror, är det tekniskt möjligt att lagra hela konsumtionsbeho- vet, eftersom dessa produkter kan lagras under lång tid. Kombinationsalternativen intensitetsökning i animalieproduktionen och ökad import och lagring av fodersäd eller brödsäd (1 c och 1 (1) är vid i under- sökningen antagna priser ungefär likvär- diga med intensitetsökning på kvarva- rande arealer (alt. 2).

Den anförda undersökningen tyder alltså på att det vid oförändrad samman- sättning av konsumtionen är samhälls- ekonomiskt fördelaktigast att tillgodose

ett marginellt livsmedelsbehov antingen genom en intensitetsökning i vegetabilie- produktionen (såväl handelsprodukter som fodermedel) i de bättre jordbruks- bygderna och på de bättre jordarna, eller genom att väsentligt öka lagringen av importerade vegetabilier (inkl. foder- medel), i båda fallen i kombination med en ökning av animalieproduktionen i dessa områden. Kostnaderna för dessa alternativ synes ungefär lika stora. I den mån man anser sig kunna acceptera en förskjutning av konsumtionen mot större andel vegetabiliska produkter i ett av- spärrningsläge blir naturligtvis möjlig- heterna att sörja för beredskapen genom lagring väsentligt större, vilket vi när- mare utreder i del B av betänkandet. Det dyraste alternativet att tillgodose det marginella livsmedelsbehovet är uppen- barligen produktion på marginalarealer (=dåliga eller illa belägna jordar) på sätt som nu sker.

modern teknik

A. Inledande översikt

Förändringarna i lantbrukets driftsför- hållanden avspeglar i mångt och mycket näringslivets utveckling i allmänhet. Denna utveckling kännetecknas framför allt av att maskinella hjälpmedel ersätter kroppsarbete samt att dessa hjälpmedel blir allt mer effektiva och arbetsbespa- rande. I det moderna industrisamhället utgör övergången till ny teknik en stän- digt fortlöpande process. Näringslivet förmår inte omedelbart anpassa sig till vad som enligt forskning och praktiska rön kan betecknas som optimal teknik, dvs. den med hänsyn till känd teknik fördelaktigaste insatsen av arbete och kapital samt andra produktionsfaktorer. Det är för övrigt inte alltid säkert att de företag, som har den modernaste maskinutrustningen, kan uppvisa den bästa lönsamheten. De kan nämligen under en övergångstid ha större total- kostnader än företag med inte fullt så modern kapitalutrustning men lägre kost- nader för denna utrustning. I sin helhet uppvisar hela näringslivet och envar produktionsgren i varje ögonblick en skala av modernt och mindre modernt utrustade och arbetande företag.

För lantbrukets del har de senaste decenniernas tekniska utveckling främst inneburit, att hästarna ersatts av trak- torer. I anslutning härtill har skett en övergång från enklare till mer kompli-

KAPITEL IX

Effektiviseringsvägar för lantbruket

]. F öretagsstruktur och driftsformer vid

cerade maskiner och redskap i fält- arbetet. Elektrifieringen har möjliggjort mekanisering även av arbetsprocesserna vid och i ladugårdar och andra ekono- mibyggnader. Utvecklingen har dock här kommit senare i gång och har därför inte hunnit så långt som i fråga om fält- arbetet, beroende bl.a. på att en mera långtgående mekanisering av djursköt- seln är mer kapitalkrävande än mekani- seringen av fältarbetena.

Den sålunda pågående tekniska ut- vecklingen ställer allt större krav på lantbrukaren och det företag han sköter. Ett familjejordbruk av ordinärt slag ser i dag annorlunda ut än för 10, 20 eller 30 år sedan. Företagsstorleken, mätt med bruttoomsättningen i fast penning- värde, har som nämnts i kapitel IV ökat med i genomsnitt 40 a 45 % sedan för- krigstiden, samtidigt som arbetsstyrkan nedgått med hälften. Den effektivitets- förbättring, som sålunda skett, har emel- lertid inte varit tillräcklig för att tillför- säkra brukarna inkomstlikställighet i jordbrukspolitisk mening (se kap. XIII). Orsak härtill är bl.a. att minskningen av arbetsvolymen skett till priset av öka- de kostnader för inköp av kapitalvaror och förnödenheter samt för anlitande av tjänster av olika slag.

Det har av oss betraktats som ange- läget, att föreliggande brister i lantbru- kets struktur och driftsformer analyse- ras samt att det klargörs, på vilka vägar det är möjligt att förbättra strukturen, effektivisera driften och på så sätt öka

lönsamheten. I detta syfte har på vårt uppdrag professor Lennart Hjelm vid lantbrukshögskolan i samråd med en av oss tillsatt arbetsgrupp utfört en un- dersökning rörande det svenska lantbru— kets effektiviseringsvägar.1 Vår framställ- ning i fortsättningen bygger i stor ut- sträckning på denna undersökning.

B. Internationella jämförelser I undersökningen ingår jämförande ana- lyser mellan utvecklingen i jordbruket i Sverige och andra länder (jfr kap. III), nämligen främst Danmark, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta Sta- terna och Sovjetunionen.

Det framhålls inledningsvis, att nyodlings- verksamheten i alla de nämnda länderna utom i Sovjetunionen numera är ett avver- kat stadium. I fråga om intensifiering och förbättrad produktionsteknik över huvud har utvecklingstakten under de senaste de- cennierna varit snabb. Bland de studerade västeuropeiska länderna synes man i vad gäller utnyttjande av ny produktionsteknik och nya hjälpmedel genomsnittligt sett nått längst i Danmark. I de delar av Sverige, som har med Danmark jämförbara natur- liga förutsättningar, torde utvecklingen ha gått väl så långt som i detta land. I Förenta Staterna har man på vissa områden kommit längre än annorstädes. Variationerna är emellertid mycket stora inom amerikanskt jordbruk. Både i Danmark och Förenta Staterna torde satsas betydligt mera på forsknings- och upplysningsverksamhet in- om jordbrukets område än i t. ex. Sverige.

Arbetsteknislra förbättringar har varit starkt framträdande effektiviseringsvägar inom många länder. I stort sett är traktori- seringen numera helt genomförd i Stor- britannien och i Förenta Staterna. Den har också genomförts i stor utsträckning i Dan- mark och Sverige, medan hästdrift i bety- dande utsträckning alltjämt förekommer i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Ungefär motsvarande skillnad mellan län- derna råder även i fråga om spannmåls- skördens mekanisering (något bättre läge för Sovjetunionen, särskilt i nyodlingsom- rådena). Vallfoderodlingens mekanisering

är alltjämt obetydlig i de flesta länder med undantag av Förenta Staterna och Stor- britannien. Samma sak torde kunna sägas om mekaniseringen av många arbetsmoment i animalieproduktionen. Mjölkningsmaski- ner förekommer dock nästa hundraprocen- tigt i de nämnda två länderna samt i Dan- mark och Sverige.

Utöver mekaniseringen har bl.a. arron- deringsförbättringar av fastigheterna varit framträdande effektiviseringsvägar. Särskilt gäller detta Västtyskland och Sverige. Där arbetskraften varit knapp och dyr, såsom i Förenta Staterna, Storbritannien och Sve- rige, har framstegen på det arbetstekniska området varit särskilt framträdande.

Arbetskraftsminskningen i jordbruket har jämfört med förkrigstiden varit särskilt på- fallande i Förenta Staterna och Sverige samt under 1950-talet även i Västtyskland. Storbritannien och Sovjetunionen har av försörjningspolitiska skäl eftersträvat en stark utbyggnad av produktionen, vilket får beaktas när man bedömer innebörden av att arbetskraftsreduktionen där gått rela- tivt långsamt. I början av 1960-talet var jordbrukets andel av den förvärvsarbetande befolkningen i Sovjetunionen ca 40 0/o, i Danmark (med stor export) och Frankrike omkring 20 %, i Västtyskland (med 75 0/a självförsörjningsgrad) 14 0/o, i Sverige 10 "lo, i Förenta Staterna 8 och i Storbritannien 5 0/o (i Förenta Staterna stora överskott, i Storbritannien ca 50 % självförsörjnings- grad). I alla dessa länder har jordbrukets befolkningsandel under den gångna delen av 1960-talet ytterligare nedgått.

I många fall torde mekaniseringen ha varit av sådan omfattning, att arbetskraften, maskinerna och det kvarstående hästbe- ståndet blivit dåligt utnyttjade. Detta för- hållande har framträtt alltmer beroende på att arbetskraften blivit mera odelbar (den består flerstädes snart endast av brukaren och dennes familj) och att maskinkonstruk- tionerna efter hand blivit allt större. Nu berörda förhållanden har varit incitament till utbyggnad av företagen, i första hand av arealerna men även av djurbesättningar— na. På många jordbruk har deltidsarbete inom andra företag och näringar varit en väg att lösa undersysselsättningens problem.

Den ojämförligt kraftigaste ökningen av företagsstorleken har skett i Sovjetunionen.

1 Det svenskalantbrukets effektiviserings- vägar, SOU 1963:66.

a_n-OC

(Här avses enbart företagsstorleken mått i åkerareal, jfr kap. IV.) Nedgången i antalet jordbruksföretag sedan förkrigstiden har skett snabbast i Förenta Staterna och Sve- rige. Ökningen av medelarealen har endast i Sovjetunionen och Förenta Staterna varit mer betydande; i sistnämnda land från 24 till 40 ha åker. Den främsta orsaken till den amerikanska arealökningen är en ned- gång av antalet brukningsenheter från 6 till 31/2 milj. I Storbritannien och Sverige har gårdsstorleken arealmässigt ökat med ett par hektar åker (till 20 resp. 15 ha), medan i övriga jämförda länder några för- ändringar knappast skett. Bortser man från deltidsjordbruket erhålls överallt högre ök- ningstal. I Förenta Staterna kan man i ge— nomsnitt räkna med en fördubbling av fa- miljejordbruksföretagens åkerareal. Jämfö- relserna i fråga om företagsstorleken försvå- ras exempelvis för Sveriges del av att skog är knuten till jordbruket och i Danmarks fall av att en rätt betydande foderimport ger vidgat sysselsättningsunderlag för den till lantbruksföretagen knutna arbetskraften.

För att bedöma jordbrukets internatio- nella konkurrenskraft och rationaliserings- möjligheter med utgångspunkt från gårds- storleken är uppgifterna om medelarealerna inte tillräckliga. Av intresse är även att studera fördelningen av brukningsenheterna och av åkerarealen på olika storleksklasser. I Danmark och Storbritannien är ca 50 % av brukningsenheterna mindre än 10 ha, i Frankrike ca 55 %, i Sverige 60 %, i Ne- derländerna 55 % och i Västtyskland ca 70 %. Motsvarande siffra för Norge är 90 %. Inte mindre än 60 % av jordbruksjorden i Storbritannien finns på gårdar med över 50 ha, 80 % på gårdar med över 20 ha. (Härvid bör dock observeras, att bergsom- rådenas fårbeten m.m. räknats in i areal- siffrorna.) I Danmark och Frankrike är drygt 60 % av arealen fördelad på bruk- ningsenheter med över 20 ha. Förhållandet är betydligt ogynnsammare för Sverige, Väst- tyskland och Nederländerna, där inte mer än 40 % av jordbruksjorden ligger på gårds- storlekar över 20 ha.

I de flesta västeuropeiska länder, där pro- duktionsunderlaget till stor del består av mindre företagsenheter, måste en storleks- rationalisering i högre grad än i t.ex. vissa transoceana länder avse sammanläggning av många mindre enheter till företag med så- dant arealinnehav, att våra dagars maskin- teknik kan utnyttjas. Förutsättningarna för

en snabb storleksrationalisering blir därför rätt ogynnsamma.

I viss utsträckning kan ett bättre utnytt- jande av maskinteknikens möjligheter åstad- kommas genom specialisering av produk- tionen. I många länder i Västeuropa har Övergång till kreaturslös drift vid vissa jordbruksföretag kunnat konstateras, lik- som utbyggnad av djurhållningen och ibland koncentration till ett djurslag vid andra. Vidare finns tydliga tendenser till produk- tionsökning för vissa kvalitetsvaror och specialiteter (kött, ost, pälsdjur, grönsaker etc.). I vissa fall har den vertikala integra- tionen möjliggjort en önskvärd trygghet i avsättning och priser samt påskyndat en effektivisering av produktionen.

En jämförande analys mellan olika län- der beträffande det totala resultatet av lant- bruksföretagens utbyggnads- och effektivi- seringsprocess är vansklig att genomföra. Med reservation för bristande jämförbarhet hos materialet kan likväl följande uppgifter anföras beträffande arbetsproduktivitetens utveckling (produktionsstegring i relation till arbetskraftsminskningen). Där visar För— enta Staterna, Sovjetunionen och Västtysk- land den starkaste ökningen under 1950- talet (6 år 7 % årlig stegring). En något sva- gare takt (4 a 5 %) uppvisar Danmark, Stor- britannien och Sverige. Frankrike redovisar den svagaste ökningen av arbetsproduktivi- teten bland de jämförda länderna (ca 3 %). Vid bedömningen av dessa tal får man hålla det varierande utgångsläget i minnet.

Arbetsproduktiviteten är av olika skäl ett ganska ofullständigt effektivitetsmått. Genom att reducera ökningen av produktvärdet med kostnaderna för de ökade insatserna av olika produktionsmedel erhålls ett mått som kan sägas belysa arbetets nettoproduktivitet. Utvecklingen härav har endast kunnat stu— deras för tre länder. Under de senaste 20 åren har nettoproduktiviteten i Danmark ökat med ca 3 % per år samt i Västtysk- land och Sverige med 11/2 ä 2 %. Beräk- ningar rörande produktionsvärdet per ar- betare visar för fyra undersökta länder rangordningen Storbritannien, Danmark, Sverige och Västtyskland. Allmänt bedömt ligger produktionen per arbetare lägre i det svenska jordbruket än i Förenta Sta- terna, Danmark, Storbritannien och Neder- länderna men högre än i Frankrike, Väst- tyskland och Sovjetunionen. Det är emeller- tid välbekant, att stora variationer föreligger mellan olika delar av dessa länder. Detta

gäller inte minst Sverige. För Sveriges del försvåras jämförelserna också av att jord- bruk och skogsbruk i stor utsträckning be- drivs gemensamt.

C. Olika effektivtserlngsvägar Vad angår de fortsatta effektiviserings- möjligheterna i svenskt jordbruk och dettas konkurrenskraft över huvud får man inte bortse från att de naturliga förutsättningarna i vissa områden är mindre gynnsamma. Starkt varierande naturbetingelser råder dock även i de flesta andra länder. Såsom påpekats i kapitel III ger framstegen inom växt- förädling m.m. numera dock vidgade möjligheter att anpassa jordbruksdrif- ten till de naturliga förutsättningarna. I fråga om mekanisering står sig Sverige väl i jämförelse med andra länder och redovisar nu en relativt låg arbetsför- brukning i jordbruket. Tekniskt sett tor- de åndock betydande möjligheter finnas att gå vidare även på detta område, lika väl som när det gäller att förbättra ut- nyttjandet av maskinparken. Utvecklings- takten synes emellertid främst betingas av sysselsättningsmöjligheterna i andra näringar och förutsättningarna för att öka företagsstorleken. Ur topografisk synpunkt är hindren för utökning av företagsstorleken i allmänhet inte sär- skilt påfallande. Institutionella förhål- landen, vilka berörs längre fram i kapit- let, gör dock att förutsättningarna för att utvidga företagen i svenskt jordbruk ändå får betecknas som i allmänhet mindre goda. Även en ganska snabb minskning i antalet småbruk leder näm— ligen, som erfarenheten visar, till en ganska obetydlig ökning av arealstor- leken hos företagen (jfr kap. IV).

Det är uppenbart, att lantbruket nu- mera fått flera rationaliseringsvägar att välja mellan än tidigare, då främst pro- duktionstekniska förbättringar stod till buds i form av växt- och djurförädling,

rationellare växtodlings- och utfodrings- metoder, bevattning, torrläggning m.m. Arbetsrationalisering (mekanisering, ef- fektivare byggnader, bättre arbetsorga- nisation, förbättrad arrondering etc.), storleksökning och specialisering tilldrar sig ett allt större intresse. I detta sam- manhang kan också nämnas strävandena till vertikal och horisontell integration.

Under de senaste decennierna har pro- duktivitetsförbättringarna i svenskt jord- bruk inte i samma utsträckning som i flertalet andra länder i Västeuropa till— kommit genom stegrad intensitet. Pro- duktionstekniska förbättringar har skett, men utan att leda till nämnvärt ökad totalproduktion. Industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen har drivit fram en stark reduktion av arbetskraften inom jordbruket och därmed en livlig mekanisering. Såsom framgått av redo- görelsen i kapitel V har totalproduk- tionen vid normala produktionsförhål- landen under senare år varit i stort sett oförändrad. För framtiden förutses stag- nation eller nedgång.

Det torde ofta vara lättare att öka produktiviteten om åtgärderna koncent— reras till att stegra intensiteten än om tyngdpunkten läggs på kostnadsreduce- ring och överförande av främst arbets- kraft från jordbruket till andra näringar. Dylika åtgärder är helt naturligt förena- de med stora anpassningsproblem både med avseende på företagsstrukturen och för arbetskraften. Den ökade använd- ningen av maskinella hjälpmedel i lant— bruket har kommit till stånd för att er- sätta dragdjur och mänsklig arbetskraft. Inte alltid har inköpen av traktorer och andra mekaniska hjälpmedel varit ratio- nella i den mening, att de lett till ökad lönsamhet. De har emellertid fram- tvingats av den utflyttning av folk som följt med industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen. Maskinanskaff— ningen har därför i stor utsträckning

skett utan att de nya hjälpmedlen varit anpassade till de gårdstyper, där de kom- mit att utnyttjas. Anskaffandet medför lätt outnyttjad kapacitet av såväl tek- niska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Företagen riskerar att få en disharmonisk produktionsapparat med dålig lönsamhet som följd. I vissa fall, exempelvis vid specialisering (bl. a. krea- turslös drift), har detta lett till ökad säsongvariation i arbetsförbrukningen.

En viktig väg för svenskt lantbruk att effektivisera driften och öka lönsam— heten vore att åstadkomma ett bättre ut- nyttjande och en bättre samordning av produktionsfaktorerna. I den undersök— ning som här refereras ingår en analys, grundad på material från Lantbrukssty- relsens jordbruksekonomiska undersök- ning (JEU), som syftar till att belysa det marginella utbyte (ökat netto i för- hållande till varje nytillskott av produk- tionsmedel) olika produktionsresurser kan ge vid ytterligare ökning av insatsen för ett 15-hektars-jordbruk. För gårdar i storleksgruppen 10—20 ha åker kan redovisas följande resultat för 1956 och 1961:2

Marginalutl)yte i kr pr 1 kr insntsökning

1956 1961 Jordbruksjord 2,90 1,76 Arbetskraft i växtodlingen 0,50 0,32 Maskiner 0,40 0,34 Gödselmedel 1,70 2,06 Div. förnödenheter i växt— odlingen 1,10 1,60 Investeringar i djur 5,40 5,30 Arbete i djurskötseln 0,10 0,00 Ekonomibyggnader 0,70 0,25 Inköpt foder 1,20 1,09 Hemmaproducerat foder 1,00 0,85

Skogsmark med växande skog 1,30 0,89 Arbete i skogsbruk (0,60) (0,44)

Det är självfallet, att .dessa produk- tivitetstal är osäkra (de betingas bl.a. delvis av de prisrelationer som rådde de år undersökningen avser). Variationerna mellan olika områden är dock små. Lik- nande resultat har erhållits även från

andra länder. Undersökningsresultaten visar, att marginalprodukten är ringa för maskiner, arbetskraft och byggnader, där outnyttjad kapacitet föreligger. Den är däremot hög för åkerjord och skogs- mark, djur och vissa förnödenheter. Orsaken till detta år att insatsen av dessa faktorer är för liten i förhållande till arbetskraft och mekanisk utrustning. De låga marginalvärdena för arbetet i sko- gen anses bero på att arbetsinsatsen i mycket ringa grad använts för avverk- ning och effektiv skogsvård. Till mycket stor del har det insatta arbetet avsett huggning av husbehovsved.

Den slutsats som dras av undersök- ningsresultaten är, att det blir en ange- lägen uppgift för lantbruket att vid de enskilda företagen åstadkomma ekono- miskt lämpligare proportioner mellan tillgänglig arbetskraft, mark och real- kapital än vad som för närvarande är fallet. De senaste årens utveckling har ofta medfört, att balansen mellan dessa produktionsfaktorer förskjutits på ett ur ekonomisk synpunkt mindre gynnsamt sätt.

Det finns i princip två vägar, som är tänkbara för att åstadkomma en bättre balans mellan insatsen av olika produk- tionsfaktorer. Antingen måste man öka insatsen av mark och djur samt justera de rörliga insatserna härefter eller måste man minska insatsen av arbetskraft och inventarier. Sannolikt är båda dessa vä- gar möjliga att gå. Vägen mot minskade insatser i ett enskilt företag torde dock vara svårframkomlig och i viss mån motverkas sådana åtgärder av tekniska- ekonomiska krafter. En förbättring av balansen mellan olika resurser genom ökad insats av produktionsmedel med hög marginalprodukt förefaller därför vara en mera allmängiltig lösning.

2 År 1961 ingick inte i den ursprungliga undersökningen.

Det bör understrykas, att det fram- räknade marginalutbytet inte gäller i de fall åtgärderna kan antas påverka total- produktionens storlek. En ökad insats av mark genom sammanläggning av olika lantbruksföretag, åtföljd av erforderliga justeringar av övriga resurser, anges där- för vara den väg som säkrast och mera allmänt leder till en mera ekonomisk lantbruksproduktion. För att detta resul- tat skall uppnås erfordras vidare, att storleksrationaliseringen sker under nog- grant beaktande av de driftstekniska och driftsekonomiska förutsättningarna.

Tyngdpunkten i undersökningen utgör försöken att klargöra hur till nu använd- bar teknik anpassade lantbruksföretag bör vara uppbyggda och organiserade under skilda produktionsförutsättningar, ävensom hur denna anpassning bör fram- deles fortskrida med hänsyn till förvän- tad teknisk utveckling. Med Sveriges starkt växlande betingelser för jord- bruksdrift är det självklart, att en dylik undersökning endast kan vara allmänt orienterande och främst antyda vilka utvecklingsvägar som är mest lönsamma. Vid skisseringen av de nya organisations- formerna har erfarenheterna från de internationella jämförelserna och från den nyss redovisade räkenskapsanalysen utnyttjats. Kalkyleringen har varit syn- tetisk, grundad på räkenskaps- och för- söksmaterial, arbetsstudier och tekniska överväganden av anlitade experter. Drifts— planerna har i regel framräknats med hjälp av den s.k. lineära programme- ringsmetoden, varvid syftet varit att maximera ersättningen för viss bestämd mängd arbetskraft.

En expansion i den förut antydda riktningen erfordrar i stor utsträckning nya arbetsformer för de enskilda lant- bruksföretagen. De vägar, som leder i denna riktning, avser produktions- och arbetstekniska förbättringar, storleksra- tionalisering samt specialisering och in-

tegration. Återstoden av detta kapitel- avsnitt ägnas en beskrivning av de nya vägarna för effektivisering inom lant- bruket. I den refererade undersökningen har analysen genomförts i två steg. Man har först frågat sig, vilken lönsamhets- ökning som kan erhållas genom tekniska förbättringar inom ramen av de vid före- tagen befintliga resurserna. Därefter har man studerat effekterna på företagsstor— lek och lönsamhet av en utbyggnad av företagen, så att en optimal mängd andra resurser kombineras med viss arbets- kraftsmängd.

a. Omdisponering av befintliga resurser.

—— Vad först angår den sannolika effek- ten av som möjliga bedömda produk- tions- och arbetstekniska förbättringar av befintliga lantbruksföretag har ut- gångspunkten för kalkylerna varit bok- föringskontrollerade lantbruk i storleks- grupperna 5—50 ha åker. Inom ramen för dessa gårdars genomsnittliga resurser har i undersökningen introducerats en mera rationell teknik (»Teknik 60») än den som några år in på 1960-talet ge- nomsnittligen varit för handen. Med Teknik 60 förstås den produktions- och arbetsteknik, som då ansetts _bäst och som befunnits möjlig att arbeta med i praktisk-ekonomisk drift. Den på så sätt beräknade avkastningen i växtodling och husdjursskötsel har i praktiken i stort sett uppnåtts vid den bästa fjärdedelen av bokföringsgårdarna. Det kalkylerade hektarutbytet har dock ansetts uppnåe- ligt endast på ca 2/3 av de arealer, som kan förväntas bli brukade på längre sikt.

På grundval av Teknik 60 och räken- skapsgårdarnas genomsnittliga resurser har också utarbetats en ekonomiskt op- timal driftsinriktning. Beräkningarna har baserats på 1960 års priser och pris- relationer.

Enligt beräkningarna skulle vid ut-

[smc-ru. * af.-*:. 4. rh

nyttjande av optimal teknik ersättningen för all insatt arbetskraft (brukaren, fa- miljen, anställda) kunna höjas med i runt tal 35 0lo. Ytterligare 15 % förbätt- ring skulle uppnås om driftsinriktningen blev optimal. En omläggning till optimal driftsinriktning synes emellertid medföra en sådan snedvridning av den totala pro- duktionen, att det är tveksamt om man vid en bedömning för jordbruket i dess helhet kan medräkna sistnämnda pro- centtal. Ökningen av ersättningen till arbetskraften blir något större i de sämre jordbruksområdena än i bättre bygder, vilket är naturligt med hänsyn till stan- darden i utgångsläget. I allmänhet är förskjutningarna i produktionsinrikt- ningen små. Inom ramen av föreliggande produktionsapparat och resurser i övrigt är driften nämligen ganska bunden. I regel blir dock djurantalet något högre än i nudriften, varigenom resurserna utnyttjas bättre. I de flesta områden har mjölkproduktionen vid använt beräk- ningssätt ganska god konkurrenskraft gentemot andra produktionsgrenar.

Den högre avkastning per areal- och djurenhet, som »Teknik 60» innebär, och det i vissa områden något utökade djur- antalet per gård vid optimal driftsorga- nisation skulle, om den genomfördes omedelbart vid samtliga jordbruk, resul- tera i en produktionsökning gentemot nudriften av 15 0/0 för spannmål, 70 0/0 för mjölk och 20 0/0 för fläsk.

En omedelbar övergång till de före- tagsformer och den tekniska nivå, som medför dylika produktionsstegringar på lantbruksföretagen skulle alltså, vid nu- varande totala resurser i form av mark, arbete etc. få stora konsekvenser på den totala produktionsvolymen och därmed på marknadspriserna och lönsamheten i jordbruksföretagen. För att få dessa konsekvenser belysta har på vårt upp- drag på företagsekonomiska institutionen vid lantbrukshögskolan som komple-

ment till undersökningen gjorts ett för- sök att sammanföra de optimala planer- na för enskilda företag i olika delar av landet till en totalkalkyl för hela landets jordbruksproduktion.

En dylik kalkyl har emellertid av olika skäl bedömts synnerligen vansklig att genomföra. I stället har man fått gå tillväga på ett annat sätt för att få fram resultat, som skulle kunna ge en upp— fattning beträffande det problem, som vi velat ha belyst. Vid lantbrukshög- skolan pågår sedan några år studier rörande jordbruksproduktionens optima- la lokalisering. En första, metodologisk del i denna studieserie har tidigare publicerats.a Denna studie baseras på samma material som arbetsgruppens un- dersökning om effektiviseringsvägar i svenskt lantbruk. Studien kan — med i det följande angivna reservationer ge ett begrepp om hur stor del av nu. varande resurser i form av åker, arbets- kraft (och byggnader), som behövs för att med hjälp av »Teknik 60» (eller »Teknik 56—60») fylla det totala kon- sumtionsbehovet i landet. Från lant- brukshögskolans sida har framhållits, att beräkningarna ger en starkt förenk- lad bild av verkligheten.

Sammanfattningsvis ger beräkningarna vid handen, att om genomsnittlig teknik vid JEU-gårdarna 1956—60 (»Teknik 56— 60») kunde genomföras och produktionen samtidigt kunde lokaliseras optimalt, en jordbruksproduktion motsvarande nuvaran- de konsumtionsvolym skulle kunna fram- ställas med betydligt mindre insats av mark, arbetskraft och byggnader än som för när- varande utnyttjas för jordbruksproduktion.

Beräkningarna har också utsträckts att avse läget i mitten av 1970-talet. Om nu- varande utvecklingstendenser består i fram— tiden kan man anta, att det 1975 finns

' Birowo, A. T.: Programming models for regional planning: An approach to the pro- blem of regional specialization in Swedish agriculture. Dept. of Agricultural Economics. Agric. College of Sweden, Uppsala 7, 1963.

tillgängliga inom jordbruket 2,65 är 2,90 milj. ha åker och arbetskraft motsvarande ca 320 milj. manstimmar — jfr de i kapitel V redovisade prognoserna. Dessa resurser skulle enligt beräkningarna räcka väl till för produktion av landets behov av jord— bruksprodukter om »Teknik 60: då vore en genomsnittsteknik och om optimal lo- kalisering av jordbruksproduktionen före- låg. Det vore sannolikt, att de 1975 till- gängliga resurserna skulle räcka till även om endast »Teknik 56—60» hade uppnåtts respektive om produktionen inte lokalise- rats fullt optimalt.

Det bör understrykas, att ett fullt ut- nyttjande av modern teknik och en helt optimal driftsorganisation naturligtvis aldrig kan uppnås — något som för övrigt gäller för alla näringar. Bl. a. före- ligger inte alltid tillräckliga personliga förutsättningar hos brukarna att utnyttja denna teknik. Också en övergång till en i och för sig möjlig rationellare teknik och driftsinriktning skulle emellertid automatiskt medföra stora överskott för vissa produkter och därmed verka starkt pristryckande, om den inte åtföljdes av åtgärder syftande till krympning och omfördelning av de samlade produktions- resurserna.

b. Optimala resurskombinationer. Som en andra etapp i den refererade arbetsgruppens undersökning har prö- vats effekten av en utbyggnad av de enskilda Iantbruksföretagens storlek jäm- fört med nuläget. Härvid har arbets- kraftsresurserna antagits utgöra alterna- tivt 3 000, 5 000 resp. 7 000 manstimmar per år. Det förtjänar särskilt understry— kas, att man utgått från en viss arbets- insats och att man alltså frångått åker- arealen som mätare av jordbruksföre- tagens storlek. Med denna arbetskraft har kombinerats mark (åker och/eller skogsmark), djur och annat kapital i ekonomiskt optimala proportioner. Kal— kyleringen har gjorts på grundval av »Teknik 60» och 1960 års priser; denna

förutsättning är hållbar endast om det totalt sett inte sker någon produktions- ökning som medför en marknadssitua- tion med pressade priser. Trots att varia- tionen i förutsättningarna begränsats avsevärt i förhållande till faktiska be- tingelser inom svenskt lantbruk har man kommit fram till mycket varierande före- tagsstorlekar och driftsformer.

Flera huvudsakligen på kreatursskötsel inriktade alternativ synes ha goda förut- sättningar att hävda sig ekonomiskt även om fodret helt skulle inköpas och inga åker- arealer erfordras. Detta gäller dock ej grov- foderkonsumerande djur utan främst göd- svin och gödkycklingar. I produktionsplaner med växtodling för slättbygderna uppgår arealen jordbruksjord vid de tre arbets— kraftsalternativen till 60, 120 resp. 150 ha. om produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter och i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Dessa program är genomgående de ekonomiskt mest lö— nande med undantag av vissa specialiserade djuralternativ. Mjölkproduktionen som kräver mindre arealer —— har vid full rör- lighet i resurserna sämre konkurrensför- måga i slättbygderna. För att den skall in- gå i programmen krävs en intäktshöjning av 20—30 %. Detta har gett anledning till en specialstudie av mjölkproduktionens eko- nomiska förutsättningar. En tillfredsställan- de lönsamhet synes inte kunna uppnås vid 1960 års priser utan en mycket effektiv produktion och specialiserad drift med hög avkastning i grovfoderodlingen. Inom skogs- områdena förekommer ofta mjölkproduk- tion och köttproduktion i de ekonomiskt optimala programmen för kombinerade jords" skogsbruksföretag. Åkerarealerna varierar därvid (i olika kombinationer) från 20 till 80 ha och skogsarealerna från 30 till 250 ha per företag, beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning. Vid rena skogsbruk, som också studerats, uppgår skogsarealen till 100—200 ha per man. Ren jordbruks- drift ger inom skogsbygderna i allmänhet låg arbetsersättning, såframt den inte kom- bineras med ett väl betalt deltidsarbete. En kombination med skogsbruk är företags- ekonomiskt önskvärd även i vissa slättbyg- der genom att arbetsfördelningen under året blir jämnare och vissa risker elimi— neras. För att exempelvis kunna utnyttja

; l l l !

arbetskraften mera fullständigt inom Gns- och Ss-områdena krävs ca 100 ha skogs- mark vid de studerade handelsväxtalterna- tiven.

Såsom framgår av denna redogörelse påverkas företagens kalkylerade opti- mala driftsinriktning starkt av förutsätt- ningarna i fråga om bl.a. prisnivå och prisrelationer. Det behövs ofta mycket stora insatser av mark och kapital per man för att nå en tillfredsställande ar- betsersättning. I regel uppnås inte god lönsamhet förrän företaget sysselsätter minst två man; vid specialiserad ani- malieproduktion kan dock en man vara tillräckligt. Proportionerna växlar starkt med naturliga betingelser, driftsinrikt- ning och teknisk nivå. Driftsrationalise- ring måste ske hand i hand med stor- leksrationalisering för att effektiva före- tag skall kunna skapas. Det krävs en ömsesidig anpassning mellan företagets storlek och kapitalutrustning å ena sidan samt driftsinriktning och teknik är den andra. Den tekniska utvecklingen leder eljest lätt till disharmoni i detta hän- seende. En anpassning kan lättast kom- ma till stånd vid tidpunkten för nybygg- nad och arealkomplettering. Om en så- dan ej sker, kan stora felinvesteringar lätt göras. Noggranna överväganden er— fordras i fråga om markanvändning, kombinationen jordbruk/skogsbruk, an- läggningarnas konstruktion och omfatt- ning etc. Som utgångspunkt för dessa överväganden krävs en väl genomtänkt drifts- och utvecklingsplan.

Trots en allmänt genomförd storleks- rationalisering kan den förbättrade pro- duktionstekniken, som förut berörts, le- da till ökat utbud och därmed verka pristryckande. Särskilt gäller detta för fläsk, gödkyckling, spannmål och olje- växter. M jölkproduktionen har under an- givna förutsättningar svårare att hävda

sig än i en kortsiktig planeringssituation. De större företagen är därtill mycket känsliga för prisvariationer. En genom- gående ökning eller sänkning av pro- duktpriserna med 10 % ändrar arbets- ersättningen med 30—50 0/0.

Företagsstorleken har en väsentlig in- verkan på lönsamheten och arbetsersätt- ningen. Först vid en årlig omsättning av 100 OOO—150000 kr i företagen beräk- nas »Teknik 60» mera fullständigt kunna utnyttjas och en lönsamhet uppnås som ger insatt arbete och kapital en ersätt- ning som motsvarar dess värde vid alter- nativ användning. Undersökningen har ej gett belägg för att mycket stora före- tag i lönsamhetsavseende skulle vara väsentligt överlägsna rationella familje- företag med nämnd omsättning. Inte heller de större företagen synes kunna existera utan en hög teknik.

c. Specialisering och integration. —- På grund av att förutsättningarna för en snabb utbyggnad av lantbruksföretagens storlek är mindre goda, beroende främst på att huvuddelen av åkerjorden är för- delad på små brukningsenheter, har i undersökningen intresset även varit in- riktat på andra åtgärder än de hittills berörda, som kunde resultera i ett bättre utnyttjande av fasta resurser. I första hand gäller detta specialisering av pro- duktionen, varvid djurskötseln är av sär- skilt intresse. Det synes dock orealistiskt att tänka sig en generell lösning för alla nu bestående mindre jordbruk genom en utbyggnad av djurhållningen. Detta skulle kräva en högst väsentligt utvidgad import av fodermedel och nödvändig— göra en omfördelning av produktionen, så att det större jordbruket endast pro- ducerade spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion och torde i större utsträckning inte kunna

genomföras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets sam- lade konkurrenskraft.

I detta sammanhang behandlas i un- dersökningen även integrationen. En vid- gad horisontell integration (gemensam maskinanvändning, skogsbruksområden m.m.) är en väg att nedbringa höga an- läggningskostnader och utnyttja skick- liga driftsledare bättre. I viss mån kan den ekonomiska föreningsrörelsen inom jordbruket betraktas som ett led i inte- grationen. Den vertikala integrationen är av betydelse bl.a. ur avsättningssyn- punkt och för att stabilisera prisnivån, varigenom riskerna minskar. I vissa fall kan den också leda till en effektivisering av produktionen. Den år tills vidare av störst intresse för sådana lättförstörbara produkter som kräver hög och enhetlig kvalitet även i råvaruledet.

d. Förbättrad teknik. -— Vad som hittills sagts i fråga om den tekniska utveck- lingens krav på jordbruket gäller i hu- vudsak vid 1960 års teknik. Utvecklings- möjligheter för jordbruket belyses i un- dersökningen även för förväntad teknisk utveckling (»Teknik 75»). Denna ut- veckling, vilken givetvis är svårbedöm- bar, kan få konsekvenser även i fråga om företagsstorlek, produktionsinrikt- ning och lönsamhet. Av undersökningen framgår, att om »Teknik 75» tillämpas på JEJU-gårdarnas nuvarande resurser, små förändringar sker i produktionsin- riktning och ringa förbättring av lön- samheten. Motsvarande erfarenheter ger den faktiska utvecklingen vid JEU-går- darna under senare år. Även om arbets- kraften successivt kan frigöras i takt med en ny tekniks krav skulle arbets- ersättningen enligt undersökningen en- dast kunna förbättras med ca 1 % per år. Särskilt med hänsyn till att arbets- kraften i praktiken inte kan frigöras i

takt med införandet av den nya tekniken och till att årlig ändring i teknik är omöjlig att genomföra till följd av högre anpassningskostnader, kräver detta för jordbrukets framtid allvarliga perspektiv särskilt beaktande.

Det anges i undersökningen, att en mera väsentlig förbättring av arbetser- sättningen först kan påräknas, när re- surserna anpassats till den tekniska ut- vecklingen. Vid en successivt skeende sådan anpassning skulle arbetsersätt- ningen kunna öka med ca 4 0/0 per år. Därvid krävs en ständig utbyggnad av företagen, dvs. att arbetskraften kombi- neras med allt större mängd mark och kapital. På 15 år skulle arealerna och kapitalet i optimala produktionsplaner och vid en arbetsstyrka av 5 000—7 000 manstimmar härvid behöva öka 50— 100 0/o. Det förtjänar därför starkt under- strykas, att storleksrationaliseringen inte får betraktas som en engångsåtgärd utan ständigt måste fortgå i takt med den tekniska utvecklingen.

Det bör slutligen än en gång anmär- kas, att en fullständig anpassning till den tekniska utvecklingen naturligtvis inte kan äga rum i verkligheten, bl.a. beroende på oklarhet om utvecklingen, höga anpassningskostnader, brist på re- surser, risker m.m. Vidare måste upp- märksammas, att långfristiga investe- ringar lätt binder produktionen. Delar av rationaliseringsvinsten torde också vandra över till konsumenterna. Den långsiktiga, praktiskt möjliga förbätt- ringen av arbetsersättningen torde där- för ligga väsentligt under förut angivna teoretiskt beräknade 4 % om året. Den verkliga produktivitetsförbättringen (net- to) har under de senaste 20—25 åren i genomsnitt uppgått till ca 2 % per år. Vi anser det dock troligt, att en något snabbare'takt kan förväntas framdeles, om insatserna i utvecklingsarbetet ökar.

2. Utvecklingsproblem i lantbruket *

Den undersökning rörande det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar, som i det föregående presenterats, anser vi vara värdefull vid planeringen av den fortsatta rationaliseringsverksamheten in- om lantbruket, både den som sker med stöd från det allmännas sida och den som sker utan sådant stöd. De arbets- former i modellform som beskrivits klar- gör enligt vår uppfattning några av de vågar man bör kunna gå i utvecklings- arbetet inom näringen i syfte att stegvis öka effektiviteten och därmed förbättra lönsamheten. Även om undersöknings- resultaten måste bedömas med försiktig- het, ger de dock enligt vår mening under- lag för ett konstaterande, att det genom tillämpning i ökad utsträckning av ratio- nell teknik och driftsorganisation samt genom utbyggnad av företagsstorleken finns förutsättningar för en väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbru- ket. Den förbättrade produktionstekni- ken kan emellertid, såsom redan fram- hållits, lätt leda till överskott och pris- tryck, om den inte kombineras med en krympning av produktionsapparaten. Så- som framgått av kapitel V försiggår viss sådan krympning. I vad mån denna sker med tillräcklig snabbhet för att utan marknadskomplikationer möjliggöra en rimlig effektiviseringstakt inom jordbru- ket tillhör de frågor, som vi tar upp till behandling i den senare delen av detta betänkande. Vi vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att ökade insatser för att främja en utbyggnad av lantbruksföretagen och en förbättring av deras organisation och den teknik som där tillämpas förutsätter ökade insatser för att överföra arbetskraft till andra näringar.

Vid planeringen för de i undersök- ningen belysta nya organisationsformer- na i lantbruket har en utgångspunkt

varit att föreliggande tekniska landvin- ningar kan utnyttjas i en utsträckning som är att anse som ekonomiskt ratio- nell. Såsom framgått av det föregående förutsätter vidare en utbyggnad av lant- bruksföretagen till rationellare enheter i mycket stor utsträckning väsentligt större markinnehav än vad som för när- varande i genomsnitt finns inom det svenska lantbruket. I produktionsplaner— na med växtodling på slättbygderna upp- går den behövliga arealen åker vid de tre tidigare angivna arbetskraftsalterna- tiven till 60, 120 resp. 150 ha i de fall produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter men därjämte i viss ut- sträckning på uppfödning av slaktsvin. Mjölkproduktionen kräver visserligen mindre arealer, men ger å andra sidan sämre lönsamhet. Inom skogsområdena krävs i de kombinerade jordbruks/skogs- bruksföretagen från 20 till 80 ha åker och från 30 till 250 ha skogsmark per företag, allt beroende på och varierande med arbetsstyrka och driftsinriktning. Det arealunderlag, som sålunda be— hövs i ett rationellt lantbruksföretag, kan förefalla högt för familjeföretag under svenska förhållanden. Ett lant- bruk, som skall kunna utnyttja före- liggande tekniska möjligheter, måste emellertid otvivelaktigt sikta mot bety— dande markinnehav. I de flesta bygder torde också i dag redan förekomma exempel på de företagstyper som här skisserats. Det är uppenbart, att utbygg- nad till de företagsstorlekar, som vid undersökningen framkommit såsom önsk- värda, erbjuder stora svårigheter. Sär- skilt gäller detta med tanke på att fort- farande ca 90 % av alla brukningsen- heter har åkerarealer mindre än 30 ha och att omkring hälften av dessa an- tingen saknar skogsareal eller har högst

' Problem speciella för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagen behandlas i kapitel X.

10 ha skogsmark. En utbyggnad av före- tagsstorleken genom sammanläggning av fastigheter synes visserligen pågå i ökan- de utsträckning. Takten måste dock vä- sentligt påskyndas för att möjliggöra ytterligare effektivisering och därmed förbilligande av driften och ökad lön- samhet. Till de problem som samman- hänger med markanskaffningen åter- kommer vi i den senare delen av detta betänkande.

Markanskaffningen och storleksratio- naliseringen i övrigt medför ett väsent- ligt ökat Icapitalbehou per företag. I de i undersökningen skisserade företags- formerna anges medelinvesteringen per helårssysselsatt vid kreaturslös drift till ca 200 000 kr i mellersta Sverige och till ca 400 000 kr i södra Sverige. Vid mjölk- produktion blir i dessa landsdelar kapi- talbehovet i allmänhet mindre än vad nu angetts. Detsamma gäller generellt före- tagen i norra Sverige. Vid specialiserad djurhållning kan kapitalbehovet lätt upp- gå till 150 000—300 000 kr per syssel- satt. Räknat i dagens (1966 års) pen- ningvärde blir beloppen högre än vad som sålunda angetts i undersökningen.

Med dessa stora kapitalbehov är det uppenbart, att finansieringsproblemet kommer att kräva väsentligt ökad upp- märksamhet. Anskaffningen av kapital erbjuder därvid kanske inte så stora pro- blem som återbetalningen. Då lönsam— heten inte kan beräknas bli så hög, att den lockar till chanstagande, är det inte sannolikt att ifrågavarande företag kom- mer att bli förverkligade i större ut- sträckning utan att tillfredsställande kre- ditmöjligheter står till buds.

Lantbrukets hittillsvarande kapitalut- veckling och nytillträdande lantbrukares finansiella problem har på vårt uppdrag kartlagts och analyserats av arbetsgrup- pen rörande jordbrukets kreditförsörj- ning. Resultaten har tidigare publicerats,ls men återges här i korthet.

Arbetsgruppens undersökning rörande lantbrukets kapitalutveckling visar, att av enskilda personer brukade jordbruksfastig- heters taxeringsvärde (vari ej ingår de ut- arrenderade fastigheterna) stigit från 7900 milj. kr 1952 till 10700 milj. kr 1960. Vid en uppskattning av fastighetsvärdena till marknadsvärden ökas dessa beopp till 11 900 resp. 14400 milj. kr. Andra tillgångar än jordhruksfastigheter (husdjur, inventarier, förråd, föreningsandelar, bankmedel och övriga tillgångar) uppskattades för 1952 till 6 700 milj. kr och för 1960 till 8 900 milj. kr.

Skuldsättningsgraden i lantbruket har nå- got höjts från 1952 till 1960. Genomsnittligt för samtliga brukarkategorier innebär detta, att Skuldprocenten (summa skulder i för- hållande till summa tillgångar) stigit från 29 till 30 % (vid taxeringsvärdering av fastigheterna) resp. från 23 till 25 % (vid marknadsvärdering av fastigheterna). För självägande var motsvarande skuldprocent vid taxeringsvärdering 29 såväl 1952 som 1960, medan den vid marknadsvärdering steg från 23 till 24 %. Skuldprocenten för arrendatorer steg från 27 till 31.

I investeringarna har vissa förskjutningar ägt rum under den studerade perioden. Sjunkande investeringar redovisas sålunda för markanläggningar i jordbruket (diken, vägar m.m.). De statistiskt kända nyinveste- ringarna i sådana markanläggningar uppgick 1952 till 63 milj. kr och 1961 till 49 milj. kr. En ännu kraftigare sänkning redovisas för lantbrukets nybyggnadskostnader. Dessa sjönk från 129 milj. kr 1950 (därav eko- nomibyggnader 78 milj. kr) till 83 milj. kr 1961 (därav ekonomibyggnader 57 milj. kr). Beaktas penningvärdets fall blir nedgången ännu mer markant. Sammanlagt har under åren 1950—61 nyinvesterats 772 milj. kr i ekonomibyggnader och 558 milj. kr i bo- stadshus för lantbruket.

En ökande tendens visar investeringarna i markanläggningar för det enskilda skogs- bruket (nyplantering av skog samt anlägg- ning av skogsvägar och skogsdiken). Be- loppet av sådana nyinvesteringar kan för åren 1950—61 uppskattas till 218 milj. kr. —- Lantbrukarnas skogskapital tycks ha sjunkit i värde under den aktuella perioden, vilket främst beror på de sänkta rotvär-

5 Kapitalutvecklingen i det svenska lant- bruket, SOU 1964:8; Nytillträdda lantbru- kares finansiella problem, Meddelande nr 6—1963 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

dena på skogen (sänkta bruttopriser på skogsprodukter, ökade avverkningskostna- der). -— Husdjurskapitalet har däremot stigit i värde från 2,3 till 3,3 miljarder kr.

Den kraftigaste investeringsökningen redo- visas för inventarier. Det årliga beloppet för inventarieanskaffningar beräknades för 1950 till 263 milj. kr och för 1961 till 431 milj. kr. Sammanlagt för åren 1950—61 har de kända investeringarna i inventarier för jordbruket uppskattats till 1875 milj. kr i traktorer och 1917 milj. kr i andra inven- tarier. —— En kraftig ökning redovisas också för insatskapitalet i jordbrukets ekonomiska föreningar (från 223 milj. kr 1950 till 612 milj. kr 1961).

År 1961 utgjorde lantbrukets kända kre- ditvolym 4899 milj. kr. De största kredit- givarna var sparbanker (1562 milj. kr), landshypoteksföreningar (1 390 milj. kr) och jordbrukskassor (1111 milj. kr). Affärs- bankernas krediter till enskilda lantbrukare uppskattades till 521 milj. kr och försäk- ringsbolagens till 17 milj. kr (de senare redovisade därutöver 294 milj. kr som be- låning av jordbruks- och skogsfastigheter ägda av aktiebolag m.fl.). Vidare uppgick de statliga jordbrukskrediterna till 298 milj. kr.

Från 1950 till 1961 har flertalet kredit- givare ökat sina lån till jordbruket. De statliga lantbrukskrediterna uppgick dock till samma belopp (298 milj. kr) budgetåret 1949/50 som budgetåret 1960/61. Utveck- lingen har inneburit en förskjutning i ut- låningsökningen mellan kreditgivarna. Från 1950 till 1961 har landshypoteksföreningar- nas utlåning sålunda ökat med 90 %, spar- bankernas jordbrukskrediter med 68 0/0, jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare med 186 % och affärsbanker- nas lantbrukskrediter med 32 %.

Nyutlåningen från flertalet av de statliga lånefonderna för lantbruksändamål har nu- mera avvecklats. Det statliga stödet till lantbrukets kreditförsörjning utövas i stället genom kreditgarantier för i enskilda kredit- inrättningar upptagna lån.

Arbetsgruppens undersökning rörande ny- tillträdda lantbrukares finansiella problem bygger på intervjuuppgifter från 154 nytill- trädda lantbrukare, som börjat som före- tagare under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960. Av dessa var 66 helt själv- ägande, 78 helt arrendatorer och 10 »bland- brukare» (med både ägd och arrenderad åker). Av de undersökta brukningsenheterna

omfattade 40 % storleksgruppen 5—10 ha åker, 44 "/o storleksgruppen 10—30 ha och 16 0/0 storleksgruppen 30—100 ha.

De självägande och »blandbrukarna» hade i 80 % av fallen förvärvat gården genom köp. Förvärv genom enbart arv eller gåva var relativt sällan förekommande. Över- tagandet efter föräldrar var mycket van- ligt. Utarrendering mellan föräldrar och barn var ett vanligt sätt att lösa genera- tionsväxlingsfrågan. Medelåldern vid från- trädandet för gårdens förutvarande (för arrendegårdar nuvarande) ägare var 62 år 63 år (med stor spridning). Den genomsnitt- liga tillträdesåldern för de nya brukarna var 31 år. Endast 26 av de 154 intervjuade hade genomgått lantmannaskola (och 5 folkhögskola) .

Värdet av lantbrukstillgångarna (fastig- het, husdjur, inventarier, lager, växande gröda samt andelar i jordbruksekonomiska föreningar) samt skulderna vid tillträdet framgår av tabell IX .- 1 (där parentes anty- der att uppgiften avser genomsnittet för mindre än 10 enheter).

Huvuddelen (87 %) av lantbruksskulder- na var reverslån, med tyngdpunkten hos självägande på kreditinrättningar av olika slag och hos arrendatorer på enskilda per- soner. Drygt 40 % av de intervjuade ansåg sig ha fått avstå från erforderliga investe- ringar (maskin-, husdjurs- och byggnads- investeringar) till ett genomsnittligt värde av nära 10000 kr. Som orsak till att inves- teringarna ej kunnat komma till stånd an- gavs i praktiskt taget alla fall kapitalbrist. Härvid märks dock att 2/3 av de som svarat så angav, att de inte tagit reda på vilka lånemöjligheter man skulle ha kunnat ut- nyttja.

Inkomsterna från lantbruket hade för drygt 40 o/o av de nytillträdda ej räckt till de första årens löpande utgifter. För att klara de löpande utgifterna fick man i bort- åt 3/4 av fallen ta av andra inkomster. Som orsaker till betalningssvårigheterna nämn- des främst skördeskador samt vidare skatte- och ränteutgifter samt att gården var för liten.

Från tillträdet (vilket som förut nämnts skett under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960) fram till 1960 års slut hade tillgångarna ökat med i genomsnitt 12600 kr. Till övervägande del hade tillgångsök- ningen skett med hjälp av eget kapital, vilket medfört en minskning av den genom- snittliga skuldprocenten från 62 till 54.

Tabell IX: 1. Nytillträdda lantbrukares tillgångar och skulder

Brukare— Säll—II;];— snäll? a Summa Eget Skuld— 1,1-$$$: gs— kategorier ha åker gån gar skulder kapital procent enheter

Självägande 5— 10 70 200 40 500 29 700 58 37 10— 30 109 600 79 300 30 300 72 27 30—100 (133 100) (117 300) (15 800) (88) 2 5—100 88 300 58 700 29 600 66 66 Arrendatorer 5 10 19 200 10 800 8 400 56 20 10— 30 37 300 20 800 16 500 56 38 30—100 75 000 45 200 29 800 60 20 5—100 42 300 24 500 17 800 58 78 Blandbrukare 5— 10 (42 900) (24 100) (18 800) (56) 5 10— 30 (82 700) (42 400) (40 300) (51) 3 30—100 (99 800) (22 000) (77 800) (22) 2 5—100 66 200 29 200 37 000 44 10 Samtliga 5— 10 51 600 29 600 22 000 57 62 10— 30 68 000 45 000 23 000 66 68 30—100 81 900 49 300 32 600 60 24 5—100 63 300 39 500 23 800 62 154

Utbyggnaden till större, kapitalkrävan- de lantbruksföretag medför stegrade eko- nomiska risker för företagen därigenom, att riskerna för likviditetskriser på grund av avkastnings- och prisvariationer ökar. Driften vid dessa företag måste baseras på stora insatser av främmande kapital. Företagens arbetsersättning utgör också en allt mindre del av totalintäkten. Redan dessa omständigheter gör att riskproble- met blir mer brännande än tidigare. De långsiktiga investeringarna medför dess- utom betydande risk och osäkerhet. Vid en utbyggnad av större företag av de i undersökningen skisserade typerna för- tjänar därför också de föreliggande amorterings- och beskattningsförhållan- dena att uppmärksammas. Utan relativt

stora egna kapital blir amorteringarna betydande och den ersättning, som kvar- står efter skatt och amortering, liten. Utbyggnaden av företagen och över- gången till nya driftsformer ställer vi- dare ökade krav på företagarens kunnig- het och progressivitet och därmcd på yrkesutbildningen. Den långsiktiga ut- vecklingstakten i lantbrukets rationalise- ring bestäms slutligen i mycket hög grad av de resurser som satsas på forskning och försöksverksamhet. Utvecklingsproblemen inom lantbru- ket, som sålunda är både många och stora, har här endast i korthet antytts. Problemen blir föremål för närmare prövning i betänkandets senare del.

]. Inledande översikt

Skogsbruket intar sedan länge en nyckel- ställning i svenskt näringsliv. Trots verkstadsindustrins mycket starka ex- pansion med inriktning inte minst på utrikes avsättning svarar skogsproduk- terna värdemässigt alltjämt för omkring tredjedelen av den totala svenska utför- seln. Av skogsindustriernas totalproduk- tion gick i början av 1960-talet drygt hälften på export. Under överskådlig framtid förväntas den svenska skogen och den därpå byggda industrin kvarstå som en av de väsentligaste källorna till det ekonomiska framåtskridandet.

Sveriges skogsmark omfattar enligt den åren 1953—57 genomförda andra riksskogstaxeringen 22,9 milj. ha eller 56 % av den totala landarealen. Virkes- förrådet uppgick enligt samma taxering till 2116 milj. m3sk,1 varav kom på tall 40, på gran 45 och på lövträd 15 0/0. Den årliga tillväxten uppskattades samtidigt till 68 milj. mssk.

De svenska skogstillgångarna kan för- delas på tre huvudkategorier efter ägare, nämligen kronoskogar och övriga all- männa skogar, aktiebolagsskogar samt privatägda skogar. Av totalarealen pro- duktiv skogsmark, nyss angivna 22,9 milj. ha, utgör 5,9 milj. ha (26 %) all- männa skogar (härav 4,4 milj. ha krono- skogar), 5,5 milj. ha (24 0/0) bolagssko- gar samt 11,5 milj. ha (50 0/o) privat- ägda skogarf" På grund av att den pri- vatägda skogen rlominerar inom södra 13

KAPITEL X

Skogsbruksfrågor av betydelse för lantbruket

och mellersta Sverige med där rådande förhållandevis starka tillväxt och korta transportavstånd svarar denna skog för en högre andel av skogstillgångarnas värde än vad arealuppgifterna antyder, nämligen för 59 %. Nu nämnda propor- tioner mellan olika kategoriers skogsin- nehav har under senare decennier föga förändrats, vilket inte minst beror på det intill den 1 juli 1965 gällande för- budet för bolag att förvärva bondeskog (jfr kap. XII).

Vid sidan av sin allmänna ekonomiska betydelse för svenskt näringsliv såsom råvarukälla till en omfattande industri, vars produktion som förut nämnts till drygt hälften avsätts på export, intar skogen en viktig ställning som syssel- sättnings- och inkomstunderlag inom lantbruket i de flesta delar av landet. Den dubbla ställning som skogsbruket därmed kommit att inta i näringslivet gör dess förhållanden rätt komplicerade och ger anledning till problem i bl.a. jordbrukspolitiken. I förevarande kapitel ägnas det första avsnittet nuläge och ut- vecklingstendenser i skogsbruket i all- mänhet, såsom bakgrund till framställ- ningen om bondeskogsbruket i det sista kapitelavsnittet.

1 Skogskubikmeter. Härmed avses hela trädstammens volym ovan stubben inkl. bark. * Privatägda skogar domineras av bonde- skogarna. I allt större utsträckning åter- finns emellertid i denna kategori skogar, som ägs och drivs av andra än lantbrukare. (Jfr framställningen längre fram i kapitlet.)

2. Nuläge och utvecklingstendenser i skogsbruket Förevarande kapitelavsnitt ägnas främst en redovisning av innehållet i de tidigare offentliggjorda undersökningar, som på vårt uppdrag utarbetats av skogsbruks- gruppen3 och strukturgruppen.4 Den förra gruppens uppgift har varit att be- lysa vissa utvecklingslinjer och rationa- liseringstendenser i modernt skogsbruk, klarlägga dess krav på driftsformer samt utreda innebörden i de fordringar skogs— industrierna i framtiden kan beräknas ställa på skogsbruket i vad avser kon- tinuitet i leveranserna och deras sam- mansättning m.m. Den senare gruppen har bl.a. kartlagt företagsstrukturen i b'ondeskogsbruket och belyst arbets- kraftsbalansen i detta och i annat skogs- bruk.

A. Organisation och drift

Viss statistik rörande den totala skogs- arealens fördelning på ägarekategorier har redovisats tidigare (kap. IV). Beträf- fande fastighetsstrulcturen i skogen läm- nas här några uppgifter, av vilka fler- talet hämtats ur strukturgruppens un- dersökningar. I tabell X: 1 redovisas efter 1951 års jordbruksräkning skogs- markens fördelning på storleksgrupper och ägarekategorier.5 I södra och mel- lersta Sverige dominerar privatskogsbru- ket som där omfattar ca 70 0/0 av den samlade skogsarealen, något mer på slättbygderna, något mindre 'i skogs- och dalbygderna. I norra Sverige utgör mot- svarande ta] 40 0/o.

Kronoskogarna jämte andra samfällig- hetsskogar intar i södra och mellersta Sverige en relativt undanskymd plats; I norra Sverige svarar de för 31 % av skogsmarken. Ungefär lika stor andel kommer på bolagsskogarna. Bolagen äger nämligen där 29 0/o av arealen mot i södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder 19 % av densamma. På slätt- bygderna begränsar sig bolagsinnehaven till 11 0/0 av skogsmarksarealen.

Tabellen belyser skogsmarkens för- delning på redovisningsobjekt (i regel taxeringsenheter). Storskogsbrukcts inne- hav torde vanligen redovisas som en taxeringsenhet för varje kommun. Redo- visningsobjekten kan vara splittrade på åtskilliga skiften. Av bl.a. dessa skäl möjliggör uppgifterna i tabellen inte ett bestämt omdöme om ägosplittringen inom de olika grupperna. I de norra delarna av landet täcker på många håll krono- och bolagsskogarna tillsammans större sammanhängande områden. Inom dessa är dock ägoblandningen oftast stor mellan kronan och bolagen och mellan de olika bolagen. Härtill kommer att i vidsträckta områden statens och bola- gens marker också ligger blandade med ett stort antal spridda skiften tillhöran- de privatskogsbruket. Nu nämnda för- hållanden illustreras av ett flertal kartor i SOU 1964: 37.

I de södra delarna av landet är kro- nans och bolagens innehav i allmänhet inte samlade i stora block utan fördelade på smärre grupper. Särskilt bolagen har där en betydande del av sina arealer inom eller i anslutning till jordbruks- bygd. Inom det privatägda skogsbruket har uppdelningen på små enheter gått mycket långt med i många landsdelar dålig utformning av skiften. Av de 11,3 milj. ha, som 1951 föll på det privatägda

3 Utvecklingstendenser i svenskt skogs- bruk, SOU 1963:63. * Lantbrukets strukturutveckling, 1964:37. 5 Motsvarande uppgifter har inte sam- manställts i 1956 och 1961 års jordbruks- räkningar. En mer ingående redovisning av privatskogsbrukets fördelning på olika storleksgrupper har för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagens del erhål- lits genom specialbe'arbetning av sistnämnda räkning i samkörning med RLF:s.jordbruks- register. Resultat härifrån redovisas i av- snitt 3A i detta kapitel.

SOU

Tabell X:1. Totala skogsmarkens procentuella fördelning på storleksgrupper och ågarekategorier år 19511

.. Areal - . Hogst 25—100 100—400 Över 400 Agarekategori 25 ha ha ha ha skoglsliåiark, Södra och mellersta Sveriges slättbygder Staten 1,6 8,4 23,3 66,7 150 933 Andra samfälligheter 4,3 16,1 30,3 49,3 231 291 Aktiebolag 0,7 2,6 7,9 88,8 272 043 Privata ägare 26,3 36,8 19,6 17,3 1 778 943- Summa (19,8) (29,2) (19,5) (31,4) 2 433 210 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Staten 0,4 1,7 9,9 88,0 410 644 Andra samfälligheter 2,5 13,5 36,8 47,2 303 505 Aktiebolag 0,4 1,5 5,8 92,3 1 059 492 Privata ägare 22,0 49,8 19,8 8,4 3 805 179 Summa (15,2) (35,1) (17,3) (32,3) 5 578 820 Norra Sverige Staten 0,04 0,14 0,44 99,38 3 586 494 Andra samfälligheter 0,5 2,1 7,3 90,1 905 219 Aktiebolag 0,1 0,3 1,3 98,3 4 248 169 Privata ägare 9,2 36,4 41,2 13,2 5 734 150 Summa * (3,7) (14,7) (17,3) (64,3) 14 474 032 Hela riket Staten 0,1 0,6 2,2 97,1 4 148 071 Andra samfälligheter 1,5 6,8 17,2 74,5 1 440 015 Aktiebolag 0,2 0,6 2,5 96,7 5 579 704 Privata ägare 16,2 41,0 30,6 12,2 11 318 272 Summa (8,3) (21,3) (17,5) (52,8) 22 486 062

1 I 1961 års jordbruksräkning redovisas inte motsvarande uppgifter. Jfr föregående textnotl

Källa: J ordbruksräkningen 1951.

skogsbruket (11,9 milj. ha 1961, jfr när- mast föregående textnot), rymdes 160/o på enheter med högst 25 ha skogsmark. Dras gränsen vid 100 ha, föll tillhopa 57 % under densamma. Bolagens och domänverkets redovisningsenheter (taxe— ringsenheter) är ofta splittrade på åt- skilliga skiften. Därför ger tabellen en missvisande föreställning om att krono- och bolagsskogarna skulle vara väl sam-

lade och väl arronderade. Även dessa skogar är i stor utsträckning i framträ- dande behov av strukturrationalisering, så att de genom sammanköp till samlade områden och genom omarrondering bätt- re kan anpassas till moderna skogsbruks- metoder.

Som framgått av den lämnade beskriv- ningen av fastighetsstrukturen kan den- na inte för någon av de olika ägarekate—

gorierna betecknas som tillfredsställan- de. Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 genomförd inventering skulle om- kring femtedelen av den totala skogs- arealen vara i behov av omstrukturering för att bättre motsvara de krav modern skogsdrift ställer. Förhållandena växlar emellertid inom olika delar av landet och därmed även behovet av struktur- förändringar. I de södra delarna av lan- det är förhållandena i allmänhet bättre än norrut, där särskilt Kopparbergs och Västernorrlands län kännetecknas av stark ägosplittring.

Under senare år har arbetats åtskilligt för att åstadkomma förbättringar i fas- tighetsstrukturen i skogsmark. Vissa rikt- linjer för denna verksamhet har vuxit fram. Det har ansetts angeläget att häva ägoblandningen mellan ägarekategorier- ha och i viss utsträckning de stora bola- gen emellan. I detta syfte har skett om- grupperingar, s. k. intressearronderingar. Sådana har hittills mest avsett krono- skogar och bolagsskogar inbördes.

Intressearronderingen skulle skapa bättre utgångsläge för fortsatt struktur- omvandling även inom privatskogsbru- ket, om den kunde utsträckas till detta, men den löser givetvis inte alla struktur- problem. Inom privatskogsbruket har det visat sig möjligt att genom samver- kan i viss män undanröja de olägenheter, som följer med att fastigheterna är små och ofta illa arronderade.6 En förutsätt- ning för att denna samverkan skall möj- liggöra full rationalitet i fråga om såväl skogens skötsel som avverkningarna är, att driften sker under enhetlig ledning med bortseende från skiftenas ägariden- titet. Parallellt med samverkan av nu antytt slag fordras emellertid omfattande åtgärder för att förbättra strukturen, främst i fråga om storleken men även i vad gäller arronderingen på enheterna. Det kan förmodas, att tillkomsten av skogsbruks- och andra samverkansom—

råden bidrar att lösa strukturfrågorna snabbare än eljest. Strukturförbättringar genomförs vanligen successivt, och det är då för privatskogsbruket naturligt, att en primär åtgärd för rationalisering av skogsbruket är att bilda skogsbruks- områden med deras relativt mindre långtgående integrering av skogsdriften. Som ett längre gående steg på integre- ringens väg kan bildandet av gemen- samhetsskogar med betydande arealer och central driftsledning bli av betydelse.

Nyligen framlagda lagförslag har bl.a. inriktats på att underlätta strukturra- tionaliseringen i skogsmark. Fastighets— bildningskommittén har i sitt betänkan- de (SOU 1963:68) bl.a. föreslagit ett enklare förfarande, som i viss utsträck- ning skulle kunna ersätta avstyckning och sammanläggning för genomförande av avtalade överlåtelser. Vidare avser kommittén, att ett föreslaget nytt insti- tut för fastighetsbildning —— fastighets- reglering -— skall ersätta bl.a. laga skifte och ägoutbyte. Vid fastighetsregle- ring av sådan art föreslås en skyldighet för ägare till ofullständiga fastigheter att under vissa förutsättningar avstå sin fasta egendom mot ersättning i pengar. I fråga om inrättande av gemensamhets- skogar, dvs. samlandet av flera mindre skogsinnehav i större enheter, vari de tidigare skogsägarna blir ägare till ande- lar, innebär kommitténs förslag, att vid- sträckt avtalsrätt skall gälla men att i vissa situationer möjligheter skall före- ligga att bilda gemensamhetsskog utan frivillig medverkan av alla berörda markägare.

Jordlagsutredningen lämnade år 1961 förslag till ny jordlag (SOU l961:49) avsedd att ersätta såväl jordförvärvs- lagen som 1925 års bolagsförbudslag

" En redogörelse för skogsbruksområden och andra samverkansformer i skogsbruket återfinns i »Utvecklingstendenser i svenskt skogsbruk», SOU 1963:63, sid. 18 f.

(jfr kap. XII). 1965 års riksdag har an— tagit en ny jordförvärvslag, som avlöser såväl tidigare lag i ämnet som bolags- förbudslagen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1965. Den nya lagen öppnar i princip möjlighet för skogsägare att för- värva mark, om förvärvet förbättrar hans tidigare innehav. Skogsindustrifö— retagen får i motsats till tidigare rätt att förvärva sådan mark, som de behöver för sin råvaruförsörjning. Även enskild person, som själv vill ägna sig åt skogs- bruk och kan försörja sig därav, får inköpsrätt. Möjligheterna enligt förut- varande jordförvärvslag att avslå för- värvsansökan, om förvärvsobjektet be- hövs för strukturrationalisering, kvarstår och har utsträckts att gälla vid alla för- värv, som faller under prövning enligt lagen. Rationaliseringsorganen blir i så fall —— liksom tidigare skyldiga att på anfordran lösa till sig fastigheten. Nödvändigheten av moderna drifts- former i skogsbruket kommer sannolikt att framtvinga såväl långtgående sam- verkan mellan skogsägare som förbätt- ringar i fastighetsstrukturen för samt— liga kategorier. Särskilt de senare årens allmänna kostnadsutveckling m.m. har medfört en hårdare ekonomisk påfrest- ning på skogsbruket, ett förhållande som i sin tur blivit drivfjädern till en alltmer omfattande och genomgripan- de driftsrationalisering. Denna process går fram efter olika huvudlinjer, som var för sig har betydelse ur effektivise- ringssynpunkt och där effekten av åt- gärderna ytterligare stärks genom ett direkt samspel. Ett första drag i hand- lingsmönstret utgör en ändamålsenlig och målmedveten planläggning av alla slags åtgärder på längre eller kortare sikt. Hit hör också arbetet i det mindre skogsbruket för utvidgad funktionell samverkan över fastighetsgränserna. Vi- dare kan nämnas strävandena efter en kostnadsminskande koncentration av de

praktiska driftsåtgärderna ute i marker— na i vad gäller både skogsvård, avverk- ning och virkestransport. Slutligen er- sätts den manuella arbetskraften i allt större omfattning av maskiner med hög kapacitet, vilka i sin tur ur lönsamhets- synpunkt kräver ett effektivt utnyttjan- de. Skogsbrukets egenskap av en till areal knuten produktion torde, vid sidan av den tidigare goda tillgången på ar- betskraft, ha varit en av orsakerna till att driften länge haft en utpräglat ma- nuell inriktning. På grund av terräng- förhållandena är arbetsuppgifterna ofta av sådan art, att de är svåra att utföra annat än med mänsklig arbetskraft. Den- na svårighet är emellertid på väg att övervinnas i mekaniseringens och spe- cialiseringens tecken. Det fortgående er- sättandet av hästen med mekanisk drag— kraft hör även till den nutida bilden. Produktionsinriktningen i skogsbruket har sedan sekelskiftet undergått stora förändringar. Medan då endast 1/3 av det avverkade virket avsattes till tråför- ädlande industrier, forslas nu 5/6 till sådana. Denna utveckling har inte blott inneburit en ökning av transportavstån- den utan även medfört förändringar i fråga om virkets tillredning i skogen. Även om långtransporterna av virke ge— nom flottning och på lastbil eller järn- väg fortfarande är av mycket stor be- tydelse för skogsnäringen, är de arbeten inom det egentliga skogsbruket, som föregår dessa långtransporter, av mycket större vikt i kostnadshänseende. Lång- transporternas andel av den totala ar- betsåtgången för leverans av virke från stubbe till förädlingsindustri uppskattas sålunda endast till 1/4, medan virkets upparbetning i skogen och utforsling till bilväg eller flottled kräver 3/4 av arbets- insatsen. Av den totala utdrivningskost- naden för leverans till industri torde långtransporter svara för högst 1/3. Hittills har mekaniseringen fortskridit

snabbare i jordbruket än i skogsbruket. Förklaringen härtill torde främst vara, att bristen på arbetskraft tidigare gjort sig gällande inom jordbruket. Därtill kommer, att det varit lättare att mekani- sera jordbruksdriften. Inom jordbruket har för övrigt mekaniseringen i stor om- fattning inriktats på att reducera behovet av arbetskraft under de relativt korta toppbelastningsperioderna.

Av största betydelse för skogsdriftens effektivisering har varit de förbättrade kommunikationerna från avverknings- platsen till den ort, där virket skall för- brukas. Förbättringarna har främst möjliggjorts av den starka utbyggnaden av skogsbilvägnätet, som utgör en förut- sättning för mekanisering av virkes- transporter och andra arbetsprocesser. Dessutom underlättas arbetskraftens dag- liga förflyttning till och från arbetet. Härigenom har behovet av särskilda skogsförläggningar minskat samtidigt som skogsdriftens planläggning och praktiska utförande även underlättats.

Dragkraften vid skogstransporter har hittills främst varit hästar hörande till jordbruksfastigheter. Dessa hästar utgör fortfarande den dominerande dragkraf- ten inom skogsbruket. Under efterkrigs- tiden har jordbrukstraktorer, ofta för- sedda med specialutrustning för lastning och lossning, i stigande utsträckning kommit till användning, där markförhål- landena varit någorlunda gynnsamma. Specialbyggda terränggående traktorer har däremot först under de senaste åren börjat tas i bruk. Den fortgående ut- byggnaden av skogsbilvägnätet medför, att lastbilar kan komma allt närmare avverkningsplatserna, vilket också mins- kar behovet av hästar i skogen. Även om utforslingen av virket från skogen till bilväg eller flottled ännu till övervägan- de del utförs med häst, pågår en snabb utveckling mot ökad traktoranvändning.

I fråga om huggningsarbetet märks

främst, att motorsågarna slagit igenom under efterkrigstiden. Endast obetydliga kvantiteter virke fälls numera med band- sågar. Den manuella skogsbarkningen har samtidigt minskat i omfattning, dels genom att industrierna i ökad utsträck- ning tar emot obarkat virke, dels genom utvidgad maskinell barkning vid bil- vägar och flottleder. Under de senaste trettio åren torde arbetsåtgången per m3sk i svenskt skogsbruk ha minskat med genomsnittligt ungefär en procent om året eller kanske något mer. En jämförelse med förhållandena i konkur- rentländerna (främst Förenta Staterna, Kanada och Sovjetunionen) visar, att man där mångenstädes ehuru långt ifrån genomgående uppnått en högre mekani- seringsgrad. Orsakerna härtill skiftar. Ofta kan skogsbruket drivas extensivt på grund av mindre komplicerade struk- turförhållanden. Dessutom synes man hittills i stor utsträckning ha underlåtit att vidta återväxtåtgärder. I viss mån torde uttagen även ske på bekostnad av skogarnas biologiska produktionstill- stånd.

Fastän mekaniseringen inom skogs— bruket, som framgått av det föregående, inte är någon ny företeelse, är det dock först under 1950-talet som maskinan- vändningen på allvar trängt in i själva avverkningsarbetet, det arbetsmoment som dominerar i fråga om arbetsåtgång. Det är naturligt, att det med den fort- gående fördyringen av arbetskraften bli- vit mer lönande att mekanisera. Anlägg- ningar, maskiner och andra kapitalföre- mål nödvändiggör nya och förändrade arbetsformer för att de i samverkan med övriga produktionsfaktorer skall ge bästa möjliga resultat.

Den pågående och förutsebara tek- niska utvecklingen i skogsbruket! ställer krav, som av skogsbruksgruppen sche- matiskt- sammanfattas i följande tre punkter:

]. Hög utnyttjandegrad av det i mer betydande anläggningar och maski- ner bundna kapitalet. Förverkligan- det av detta krav leder bl.a. till att skogsbruket blir mindre säsongbun- det.

Organisatoriskt och tekniskt tillrätta— läggande av driften, så att hög verk- ningsgrad i arbetet uppnås.

3. Ökade krav på yrkeskunnig och spe- cialutbildad arbetskraft.

IO

De i punkterna 2 och 3 angivna ford- ringarna har i tillämpliga delar giltighet även på andra delar av skogsdriften än den rent mekaniska.

Kravet på hög utnyttjandegrad av maskinerna medför, att arbetsobjekten vid slutavverkning måste vara stora. För det mindre skogsbruket kan gemensam maskinanvändning eller någon form av entreprenörverksamhet bli nödvändig. Tillämpningen av den nya tekniken inom skogsvården kan även förväntas med— föra krav på stora arbetsobjekt.

De ökade kostnaderna för manuell arbetskraft torde komma att medföra, att arbetskrävande och svårmekanisera- de röjningar och gallringar inskränks. Skogsskötseln måste då inriktas på tidi— ga plantröjningar och färre men star- kare gallringsuttag. Inom industriskogs- bruket, som är inställt huvudsakligen på massa- och sågtimmerproduktion, torde denna inriktning sannolikt komma att drivas ganska långt. Inom det mindre skogsbruket kan det vara ekonomiskt motiverat att i viss utsträckning driva skogsbruket mer intensivt för att utöver standardsortimenten möjliggöra produk— tion även av specialsortiment, som krä- ver en mer arbetsintensiv insats än pro- duktionen av sågtimmer och massavirke.

Som framgår av det anförda pekar kravet på ekonomisering i vad gäller så- väl skogsvård som avverkning och trans- port fram emot ett behov av större,

koncentrerade behandlingsytor ävensom mot modifierade skötselmetoder överhu- vud. En förbättring av strukturförhål- landena skulle kunna leda till betydan- de kostnadsminskningar och produk- tionsökningar. Genom skogsbruks- och andra samverkansområden öppnar sig möjligheter, särskilt om horisontell in— tegration av skogsdriften drivs längre än vad hittills vanligen är fallet, att även för privatskogsbrukets del uppnå vissa av de fördelar som större behandlings- ytor erbjuder. I gällande skogslagstift- ning stadgas, att fastighet skall drivas på ett sådant sätt, att större rubbningar i avkastningens jämnhet undviks. Detta stadgande kan många gånger hindra sådana omfattande engångsavverkningar i småskogsbruket, som blir nödvändiga om de skall inordnas i en starkare integ- rerad samverkan.

B. Industrins råvaruförsörjning

Den svenska skogsindustrin täcker sitt råvarubehov dels i egna skogar och dels genom köp från andra kategorier skogs— ägare, alltså främst lantbrukare och do- mänverket. I mindre omfattning sker köp även från grannländerna. Eftersom bolagens skogsmarksinnehav begränsar sig till omkring fjärdedelen av total- arealen skog, tillgodoses deras råvaru- behov i övervägande grad genom köp. Skogsindustrins huvudprodukter är pappersmassa, sågade trävaror och pap- per, av vilka de båda förstnämnda pro- dukterna utgör råvaror för vidare för- ädling. Skogsindustrin är i sin egenskap av exportnäring mycket känslig för svängningar i läget på världsmarknaden, något som kunde förmodas återverka på skogsbruket som råvaruleverantör till industrin. Enligt riksskogstaxeringarnas stubbinventeringar har under perioden 1953—61 årsavverkningarna varierat ungefär i 15 0/0 kring medeltalet. In-

dustriproduktionen har kvantitativt sett grovt taget visat ungefär samma varia- tionsvidd. En jämförelse mellan det pri- vata skogsbruket å ena sidan och övriga ägaregrupper å den andra visar, att några nämnvärda skillnader i variations- vidden inte föreligger. Bondeskogsbru- kets avverkningar kan i viss utsträck- ning påverkas av skördeutfallet med det därav följande växlande behovet av kon- tanta medel för driften och för hushållet. Möjligheterna till insättning och uttag på s.k. skogskonton bör dock verka åter- hållande på virkesuttag av denna anled- ning.

Nu anförda uppgifter visar, att kon- junktursvängningarna för industrierna endast i relativt begränsad omfattning kan ha inverkat på skogsbruket, om man ser detta i dess helhet; lokala variationer med större utslag förekommer givetvis. Omvänt synes med stöd av samma upp- gifter även kunna göras gällande, att det som regel inte sker så starka variationer i utbudet av skogsråvara, att de verkar störande på den industriella verksam- heten. Vad nu sagts innebär emellertid inte, att förhållandena på den inhemska Virkesmarknaden skulle kunna betecknas som i allo tillfredsställande.

För att belysa förhållandena på vir- kesmarknaden har genom skogsbruks- gruppens försorg gjorts en enkät hos så- väl köpare- som säljaresidan, närmast skogsindustrier och det privata skogsbru- ket. Variationerna i industrins behov att köpa virke från privatskogsbruket med hänsyn till konjunkturer m.m. uppskattas till i allmänhet i 10 a 15 %. De variationer i utbudet, som industrin anser sig kunna acceptera, anges till lika- ledes i 10 å 15 0/0 av det normala ut- budet. Från båda sidor har framhållits, att svårigheter i viss utsträckning före- kommit i fråga om anskaffning respek- tive avsättning av virke. Det har även uttalats önskemål om någon form av

långtidsavtal för att stabilisera förhål- landena. Samtidigt har emellertid de tek- niska svårigheterna att utforma sådant avtal betonats.

Virkesmarknaden är en fri marknad, där priser och kvantiteter blir föremål för förhandlingar mellan köpare och säljare och resultatet i sista hand blir beroende av rådande tillgång och efter- frågan. Det torde därför vara oundvik- ligt, att det uppstår intressemotsättningar och att uppfattningen om orsakerna till förekommande svårigheter divergerar. Det synes ligga i sakens natur, att det sker en viss eftersläpning i anpassningen till förändrade marknadsförhållanden. Industrin måste därför ligga inne med ett visst lager för att utjämna varia- tionerna i tillförsel och förbrukning av råvaran. Denna lagerhållning verkar i viss grad accentuerande på variationer- na i virkesköpen.

Såsom otillfredsställande betecknas av båda parter i enkäten de i viss utsträck- ning förekommande och onödigt för- dyrande korstransporterna av virke. Som en följd av förväntningar om ökade vir- kesbehov i takt med cellulosaindustrins utbyggnad tycks det enligt enkäten vara en tendens, särskilt hos de större före- tagen, att utsträcka virkesfångstområdet för att försäkra sig om råvara. Industri- enheterna har inte heller den geogra- fiska fördelning, som skulle möjliggöra lägsta möjliga totala självkostnad för framställning och leverans av de får- diga produkterna. Inom underskottsom— rådena blir det därför nödvändigt att in- föra virke från överskottsområden, som ligger utanför det naturliga försörjnings- området. Inom utredningen har dock framhållits, att omfattningen av kors- transporter av virke ofta överdrivs och att bolagen emellan ofta sker virkesby- ten för att hindra sådana transporter.

Med utgångspunkt från den struktur och geografiska belägenhet skogsin—

dustrin har skulle, framhåller skogs- bruksgruppen, i och för sig stora be- sparingar kunna göras genom en upp- delning av marknaden mellan de olika virkesköpande företagen. Inom utred- ningen har emellertid ifrågasatts, om inte en marknadsuppdelning skulle kom- ma i konflikt med gällande näringsfri- hetslagstiftning, som ger prioritet åt ett allmänt intresse att inte beskära den fria konkurrensen.

För att möjliggöra en bedömning av skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt har skogsbruksgruppen med utgångspunkt från tidigare virkesutred- ningar utfört och redovisat riksomfat— tande virkesbalanser. Sådana balanser, grundade bl. a. på senast kända kapaci- tetssiffror (för 1964) visar, att råvaru- tillgångarna är mer än tillräckliga för att tillgodose industrins behov, under förutsättning att lövvirke och klenvirke av barrträd kommer till användning i ökad utsträckning. Regionalt beräknas överskott föreligga i norra Götaland samt i Mälarlänen, medan i övriga delar av landet skulle föreligga brist, särskilt markerad i Värmland och i mindre skala även i de nordligaste industriområdena. Prognoserna sträcker sig fram till mit- ten av 1970-talet.

Under senare delen av 1950-talet ut- togs endast ca 70 % av de avverknings- bara kvantiteterna. Såvitt kan bedömas var underavverkningen störst inom de nyss nämnda områdena i södra och mel— lersta Sverige, där prognoserna för det närmaste årtiondet pekar på en fortsatt underavverkning. Eftersom privatskogs- bruket dominerar i dessa delar av landet, där skogsindustrin hittills varit otillräck-

ligt utbyggd, förefaller det troligt att. underavverkningen genomsnittligt är stor på skogar tillhörande denna ägarekate- gori. I detta sammanhang må dock erin- ras om att den pågående och plane- rade utbyggnaden av skogsindustrier i

södra Sverige kan leda till ökad avverk- ning genom att skapa bättre avsättnings- möjligheter.

När den utökade kapaciteten hos mas- saindustrin efter hand börjar att kunna utnyttjas, kommer en avsevärd ökning av de årliga avverkningskvantiteterna att erfordras. Särskilt i de delar av lan- det, där kapaciteten bedöms vara för- hållandevis stor i relation till avverk- ningsmöjligheterna, alltså främst i norra Sverige, har farhågor yppats för att av- verkningarna inte skall öka i tillräcklig omfattning. Förutsättningarna bedöms vara något olika för skilda ägarekate- gorier.

Det av domänverket och skogsbolagen bedrivna skogsbruket kännetecknas av ett relativt litet antal företag med centra- liserad ledning. Som regel bör därför inom dessa kategorier beslut om ökade avverkningar relativt snabbt kunna ef- fektueras. Inom privatskogsbruket lig— ger ofta förhållandena något annorlunda till, beroende på de många oberoende ägarna. Den regulator, som i första hand styrt utbuden från privatskogsbruket vid varierande efterfrågan från skogs- industrin, har varit virkespriset; skogs- ägareorganisationerna har också med- verkat genom upplysning bland med- lemmarna om marknadsläget. Det vill synas som om denna mekanism hittills i stort sett fungerat tillfredsställande. Om- ställningen till väsentligt ökade avverk- ningar, särskilt i södra Sverige, kan dock väntas medföra en del övergångsproblem.

En i praktiken väl prövad åtgärd för att på ett rationellt sätt stimulera en ändamålsenlig avverkningsökning på skogsfastigheter är att medelst en s.k. skogsbruksplan upplysa ägaren om hans skogstillgångars beskaffenhet och behov av avverkning resp. andra åtgärder. Upprättandet av sådana planer, vilkas ändamål är att tjäna skogsägaren till vägledning, försiggår numera i förhål-

landevis stor utsträckning genom skogs- vårdsstyrelsernas och skogsägareföre— ningarnas försorg både på skogsbruks- och andra samverkansområden och på fristående fastigheter. Skogsägarna får även medverkan och handledning direkt vid planens genomförande. Erfarenhe- terna av denna verksamhet, som är i starkt stigande, visar att man därigenom ökar intresset för både skogsvård och avverkning. En utvidgad samverkan inom privatskogsbruket borde överhuvud kunna leda till stegrade avverkningar och smidigare anpassning till marknads- läget.

C. Arbetskrat'tsbalansen7

Arbetet inom skogsbruket bedrivs dels av helårsanställda, dels av säsongarbe- tare. I den senare gruppen ingår både anställda arbetare och skogsägare jämte familjemedlemmar. Flertalet av dem är under övriga tider på året sysselsatta inom jordbruket. Det har beräknats, att i början av 1960-talet under högsäsongen i februari inalles ca 185 000 personer var sysselsatta i skogsarbete. Under lågsä— songen på sommaren sjönk antalet be- tydligt, kanske till något mindre än hälften.

Inom utredningens strukturgrupp och skogsbruksgrupp har upprättats kalky- ler _— med delvis olika syften — över det framtida behovet av arbetskraft i skogen. Ur dessa redovisas här några huvudresultat.

Skogsbruksgruppens överslagsberäk- ningar (redovisade i SOU 1963: 63) har gett som resultat en arbetskraftsinsats vid nuvarande avverkningskvantiteter i skogsbruket motsvarande ca 110 000 hel- årsarbetare (beräkningarna avser läget i början av 1960-talet). Huggningen be- räknas härav ta ca 60000 årsarbetande i anspråk. För utforsling av virke från

stubbe till bilväg eller flottled beräknas ca 20000 samt för skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll och andra arbeten i skogs- förvaltningarnas eller i skogsägarnas regi ca 30 000 årsarbetare.

Den framtida arbetsåtgången i skogs— bruket blir beroende av omfattningen av avverkningar och skogsvårdsåtgärder samt av effekten av den utökade till- lämpningen av arbetsbesparande meto- der vid avverkning och virkestranspor- ter etc.

Vad först gäller den framtida avverk- ningsvolymen väntas denna enligt nu re- fererade kalkyler från omkring 50 milj. m3sk i början av 1960-talet kunna öka med 30 å 40 0/0 till ca 65 milj. mask om- kring 1970. (60 milj.-strecket har upp- nåtts vid mitten av 1960-talet.) Härvid har förutsatts, att utvecklingen går i önskad riktning mot eftersträvad balans mellan tillväxt och utnyttjande av skogs- beståndet.

I motsatt riktning, alltså mot en mins- kad arbetsåtgång, verkar en rad olika faktorer, såsom den fortgående effekti- viseringen av traditionella arbetssätt, nya arbetsmetoder, ökad mekanisering, över- gång till mindre arbetskrävande produk- ter (exempelvis obarkat i stället för hel- barkat virke). En bedömning av hur be- hovet av arbetskraft för huggning kom- mer att utvecklas är mycket vansklig. Inom skogsbrukets arbetsstudieorganisa— tioner har man bedömt, att minskningen i relativ arbetsåtgång blir genomsnittligt 3 ä 5 % per år under 1960-talet. Skogs— bruksgruppen har sammanfattat sina kalkyler rörande arbetskraftsbalansen (räknat i antal årsarbetare) på följande sätt:

7 De kalkyler beträffande arbetskraftsvo- lymen, som redovisas i detta kapitelavsnitt. har tillkommit vid olika tidpunkter, vilket utgör förklaringsgrund till skilda antagan- den om årliga virkesuttag m.m.

Ökning av avverkningarna + 12 000 + 6 000 Minskad barkning 3 000 — 3 000 Rationalisering — 12 000 —- 10 000 — 3 000 7 000 Arbetskraftsbehovet för huggning skulle sålunda enligt denna prognos sjunka med ca 10000 under 1960-talet eller med ca 1 000 om året. Som jäm- förelse kan nämnas, att den årliga minskningen under 1950-talet, då kvan- titeterna avverkat virke ökade med en- dast 10 %, uppskattats till 1 600 årsarbe- tare. —— I beräkningarna har förutsatts, att minskningen i den relativa arbets- åtgången kommer att ske något snabbare i bondeskogsbruket än i övrigt skogs- bruk, beroende på att det förra synes ha en större volym lättinhämtade arbets- vinster att göra genom minskad bark- ning i södra och mellersta Sverige, ök- ning av slutavverkningarna, fördelar av olika samverkansformer etc.

Behovet av arbetskraft för avverkning är mer konjunktur—känsligt än behovet för andra arbetsprocesser i skogen eller i skogsindustrin. Goda skogskonjunktu- rer åtföljs av ökade avverkningar, som till betydande del avser arbetskrävande klenvirke och i Norrland jämväl av öka- de avverkningar inom avlägset belägna områden.

Behovet av arbetskraft för de första transporterna, alltså utforsling av virke från stubbe till bilväg eller flottled kan, genom fortsatt utbyggnad av bilvägar, mekanisering och andra åtgärder, för- väntas nedgå. Under 1960-talet förefal- ler en minskning med några tusental årsarbetare trolig. Däremot torde man kunna räkna med att behovet av arbets- kraft för skogsvårdsåtgärder, vägunder- håll samt andra arbeten i Skogsförvalt- ningarnas eller skogsägarnas regi sna- rare kommer att öka än att minska. Vad

slutligen angår behovet av arbetskraft för flottning samt transport med last- bilar (»långvägatransporterna») kan med hänsyn till olika på arbetskraftsbalansen varandra motverkande företeelser resul- tatet bli ett tämligen oförändrat arbets- kraftsbehov.

Skogsbrukets behov av arbetskraft en- ligt skogsbruksgruppens beräkningar skulle alltså innebära en minskning un- der 1960-talet från ca 110000 i decen- niets början till ca 100000 årsarbetare vid dess slut. Trots denna nedgång kan man räkna med att den arbetskraft, som är verksam i skogsbruket 1970, skall kunna avverka en ca 30 olo större virkes- mängd än tio år tidigare. Skogsbruks- gruppen bedömer det som realistiskt att anta, att ur industriell synpunkt inga hinder härför föreligger.

Utredningens strukturgrupp har med anlitande av särskilda experter låtit ge- nomföra en specialundersökning avseen- de arbetskraftsförsörjning och arbets- kraftsstruktur inom skogsbruket (se SOU 1964:37). Syftet har närmast varit att översiktligt belysa dels vilken arbets- kraftsvolym i skogsbruket som kan vän- tas bli tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft, dels sambandet mellan ar- betskraftsutveckling och strukturrationa- lisering. Som underlag för undersök- ningen har legat dels en omfattande en- kät till skogsindustriföretagen, dels en av Skogsstyrelsen gjord snabbundersökning av sysselsättningsförhållandena inom pri- vatskogsbruket.

I de nu refererade kalkylerna har gjorts två alternativa antaganden om av- verkningsvolymen 1970, nämligen 58 (alt. A) resp. 52 milj. mask (alt. B) per år. (Även A-alternativet överträffades i själva verket vid mitten av 1960-talet.) Båda dessa tal ligger under den volym som skogsbruksgruppen räknat med, dock med angivande av vissa bestämda förutsättningar. Utgångspunkter har för

båda arbetsgrupperna varit de årsavverk- ningar som förekom i början av 1960- talet, ca 50 milj. mask. Strukturgruppens alternativ skiljer sig från skogsbruks- gruppens avverkningstal och från var- andra huvudsakligen i fråga om bedöm- ningen av möjligheterna att utta klen- virke och lövvirke.

Dagsverksåtgången per mSSk har av strukturgruppen bedömts nedgå med i genomsnitt 25 % under 1960-talet. Effek- ten av avverkningsökningen och minsk- ningen av arbetskraftsåtgången under 10- årsperioden fram till 1970 skulle bli en minskning med 2,75 (alt. A) resp 4,25 (alt. B) milj. dagsverken. Efter 225 ar- betsdagar per år skulle minskningen uttryckt i årsverken bli 12000 resp. 19 000.

Inom storskogsbruket övergår man alltmer till kontinuerligt sysselsatt ar- betskraft. Enligt strukturgruppens enkät- undersökning har från industriskogs- brukets sida utvecklingen bedömts så, att arbetsinsatsen av fasta skogsarbetare och tillfällig arbetskraft kommer att minska kraftigt fram till 1970. År 1960 utfördes inom storskogsbruket ca 25 0/0 av arbetet av heltidsanställda (med mer än 200 dagsverken per år), ca 35 0/o av fasta säsongarbetare (101—200 dagsver- ken) och 40% av tillfällig arbetskraft. Man syftar inom skogsindustriföretagen till att vid ingången av 1970-talet den fast anställda arbetskraften skall kom- ma att utföra 70——80 % av avverknings- och skogsvårdsarbeten m. m. och 50—60 % av körningsarbetena.

Det totala arbetskraftsbehovet inom privatskogsbruket beräknas enligt struk- turgruppens alternativ A bli ungefär lika stort 1970 som i början av 1960-talet, men enligt det lägre avverkningsalterna- tivet B sjunka, dock endast med 0,7 milj. dagsverken. (Se figur X: 1.)” Av- verkningsökningarna och arbetsrationali- seringen skulle alltså i privatskogsbru-

ket i stort sett komma att balansera varandra.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) på- går sedan några år utredningar både på riks- och länsplanet rörande de omställ- ningsproblem, som väntas följa av den på- gående och förväntade rationaliseringen inom skogsbruket. Som ett led i denna ut- redningsverksamhet har utförts dels en pre- liminär prognos i oktober 1963 om det framtida arbetskraftsbehovet inom skogs- bruket på 1960-talet och dels en mer ge- nomarbetad prognos, som publicerats i januari 1965. Dessa prognoser tyder, lik- som de nyss redovisade, på en fortgående minskning av behovet av arbetskraft i skogsbruket. De olika prognoserna skiljer sig delvis från varandra i fråga om utnytt- jat undersökningsmaterial (AMS riktade en enkät till storskogsbruket jämte skogsägare- föreningar, tillhopa representerande arbets- givaremässigt nära 2/8 av den totala års- avverkningskvantiteten i landet) samt be- träffande gjorda antaganden om framtida avverkningsvolymer och om den fortsatta rationaliseringstakten, dvs. utvecklingen av antalet mansdagsverken per avverkad mask. (Bl.a. den snabba tekniska utvecklingen gör, att den sistnämnda bedömningen på- verkas kraftigt av vilket är olika enkäter eller prognoser gjordes; skogsbruksgruppen januari 1963, strukturgruppens enkät 1962 och prel. prognos november 1962, åtgångs- tal delvis från domänverkets utredning 1959, slutgiltig prognos november 1963, AMS:s enkät 1963, prel. prognos oktober 1963, slutgiltig prognos januari 1965.)

AMS förutsåg i sin preliminära prognos en minskning av totala antalet i skogsbruk sysselsatta (såväl helårssysselsatta som till- fälliga arbetare) med 50000 från 1962 till 1970 om antalet fysiska personer i skogs- arbete (i brist på tillförlitlig statistik) upp- skattas för år 1962 till 125000 som ett me- deltal per år.

Den slutgiltiga AMS-prognosen avser pe- rioden 1960—70. Då ovannämnda medeltal för antalet arbetare inte kan tillämpas i den praktiska arbetsförmedlingsverksamhe- ten, redovisas i detta sammanhang det to- tala, på enkätmaterial och andra källor ba- serade antalet fysiska personer som gör minst ett dagsverke per år i skogen. Då

3 Denna figur kommenteras mer ingående i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

Figur X: 1. Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen

BÖRJAN AV 1960-TALET 65%

Norrland Södra Sverige Hela riket (RI-Rut) (Rlv— RV)

12,1 milj dugsv. 10,0 milj.dagsv. bru.... (24,2 milj. m3sk) (21,6 mil). m3sk) 22,1milj.dq sv.

) l (65,0 mili.m sk)

1970. ENL.ALT.AI ) l % l l )

10,1 milj. dagsv. 9,2 milj.dugsv. (25,7 milj. mask) (31,7 milj. mask)

19,3 milj. dagsv. (55,1. milj. m3sk)

1970 ENL.ALT. BII

Frivetskogs- bruket

Privatskogs- (55 "') bruket (42 'I.)

bruket (69 'I.)

9,1 mili.dugsv. 8,7 mili.dagsv. (24,1. milj. m3sk) (27,7 milj.m35k) 17 B milj.dagsv.

:) Därav: sasongvöulonde arbetaren (52,1 milj. m 3sk)

erhåller man för år 1960 215 000—232 000 (för norra Sverige 97 000—107 000 och södra Sverige 118000—125000) skogsarbetare, beroende på om avverkningsvolymen 1960 sätts till 51 eller 55 milj. mssk; Minsk- ningen fram till år 1970 skulle då uppgå till 64 000 + 56 000 = 120000 eller 70 000 + 60000 = 130000 under förutsättning att övriga faktorer vore som nedan beskrivs. Enligt ett annat, försiktigare alternativ (företagens ursprungliga bedömning av åt- gångstalet) skulle minskningen bli 96000 —103000. Skogsbruksgruppens prognos vi- sade, som framgått av det föregående, på en minskning av antalet årsarbetare med ca 10000 under samma tid. Strukturgrup- pens båda prognosalternativ slutade på en minskning av 12000 resp. 19000 helårsar- betare. Skillnaden mellan prognoserna för- klaras i det följande.

Skogsbruksgruppen räknade med en av— verkningsvolym 1970 av 65 milj. n13sk, strukturgruppen med 58 resp. 52 milj. mask. AMS har stannat för en 20-procentig ök— ning (1960—70) i norra och 30-procentig i södra Sverige, varvid den totala avverk- ningen i landet 1970 skulle bli 63,7——68,7 milj. mssk beroende på om utgångsläget var 51 resp. 55 milj. m3sk (den preliminära prognosen förutsatte endast 12- resp. 15- procentig ökning). Åtgångstalet per mask förutsattes av skogsbruksgruppen minska från 0,50 till 0,35 (av strukturgruppen med ca 25 %). Redan i sin preliminära prognos räknade AMS med lägre tal (1970 0,25 dv/ mask i norra och 0,30 i södra Sverige). I den slutgiltiga versionen återfinns förutom dessa försiktigt hållna åtgångstal även alter— nativ, vilka resulterar i ännu lägre tal. Den snabba rationaliseringen hittills på 1960- talet och under endast ett år (1963/64) gör att bedömningen vid årsskiftet 1964/65 ger en prognos för 1970 på 0,18 dv/mask i norra och 0,27 i södra Sverige (denna senare siffra kan givetvis förutsättas närma sig norra Sveriges åtgångstal men fram till 1970 har hela skillnaden kanske inte utjämnats än- nu). För hela landet skulle åtgångstalet en- ligt AMS då kunna bli 0,22—0,23, vilket förutsätter en över 5-procentig rationalise- ringstakt per år (i början av 1960-talet har takten varit hög enligt AMS, (i"/o 1960—65 i norra och nära 5% i södra Sverige). Vid en omräkning av antalet dagsverken till årsarbetare måste dagsverksantalet per års- arbetare tillmätas en stor vikt. Skogsbruks- gruppen räknade med 250 för både 1960

och 1970. Strukturgruppens motsvarande tal var desamma även om för 1970 även 225 dagsverken anfördes resonemangsvis. Omräkningarna i AMS:s prognoser har skett enligt 240 dagsverken 1960 och 200 1970 (på grund av längre semester, större antal 5-dagars-veckor samt bortovaro från arbe- tet till följd av sjuk-, koj- och spilldagar under 15 % av antalet möjliga arbetsdagar per år). Om samma antal dagsverken per årsarbetare skulle tillämpas för år 1970 som för 1960 skulle behovsminskningen i antal personer räknat bli större. AMS:s se- naste prognos förutser en minskning av det teoretiska antalet årsarbetare på 33 000— 36000 (21 OOO—23000 i norra och 12 000— 13 000 i södra Sverige).

Enligt det försiktigare alternativet (i vad gäller åtgångstalet) skulle minskningen kunna bli 14000—15000 (11000—12000 resp. 3000). Om rationaliseringen skulle komma att bli snabbare i södra Sverige än vad man hittills sett resultat av skulle minskningssiffrorna bli avsevärt större. Det försiktigare alternativet i AMS-prognosen skulle relativt väl överensstämma med skogsbruksgruppens minskningstal på 10 000 och strukturgruppens 12 000—19 000 årsar- betare trots olika utredningsresultat på skilda punkter. Däremot ligger det första alternativet, som AMS torde hålla som mer realistiskt, avsevärt högre än vad andra prognoser har kalkylerat med.

Varken skogsbruksgruppen eller struk- turgruppen har sökt göra någon bedöm- ning av nedgången under 1960-talet av totala antalet i skogsbruket sysselsatta. Skogsbruksgruppen har som nämnts an- gett detta totalantal i början av 1960- talet till ca 185000 under högsäsongen och knappt hälften härav under lågsä- songen. Om antalet sysselsatta skulle nedgå med de av AMS angivna 50000, komme antalet i skogsarbete under hög- säsongen sysselsatta 1970 att utgöra ca 135 000; att ange det troliga antalet sys- selsatta under lågsäsong ställer sig vansk- ligt, men rimligen bör nedgången i fråga om denna kategori vara förhållandevis svagare. Säkerligen kommer nämligen en allt större del av skogsarbetet i framti-

den att utföras av heltidsanställd eller annan fast anställd arbetskraft.

Enligt strukturgruppens beräkningar (jfr figuren) skulle i början av 1960- talet arbetskraftskvantiteten i privat- skogsbruket och den arbetsvolym, som inom storskogsbruket var tillgänglig för inte fast anställd arbetskraft, ha uppgått till (10,5 + 3,6 =) ca 14 milj. dagsver- ken per år. År 1970 förväntas motsva- rande antal dagsverken ha sjunkit till (10,5 + 1,9 =) ca 12 1/2 eller alterna- tivt (9,8 + 1,0 =) ca 11 milj. År 1960 utfördes ca 8 milj. dagsverken av inom storskogsbruket helårsanställda arbetare, ett tal som 1970 väntas sjunka till ca 7 milj. dagsverken (enligt båda alterna- tiven).

Säsongvariationerna i arbetet är sår- skilt stora inom privatskogsbruket. Detta sammanhänger därmed, att drygt hälf- ten av arbetet inom detta utförs av går- darnas eget folk och att skogsarbetet koncentreras till de .delar av året, då jordbruket kräver en ringa arbetsinsats. Inom storskogsbruket pågår en utjäm— ning av säsongvariationerna. En sådan utjämning är medvetet eftersträvad bl. a. för att bereda de i skogsbruket verksam- ma en högre och jämnare sysselsättning och därmed ökad trygghet. De större skogsbolagen har härvid i regel krävt, att anställningen skall avse arbete året runt, medan domänverket även i viss utsträck- ning fastanställt säsongarbetare. Stor- skogsbruket söker på så sätt tillförsäkra sig en fast arbetarstam med större yrkes- skicklighet.

Även inom privatskogsbruket kan i någon mån skönjas en motsvarande ut- veckling, i det skogsbruks- och andra samverkansområden nämligen eftersträ- var i vidgad utsträckning anställning av kontinuerligt sysselsatta skogsarbetare som komplettering till gårdarnas egen arbetskraft. Vidare inriktar sig allt fler lantbrukare på att utöka sin arbetsinsats

i skogen på bekostnad av insatsen i jord- bruksdriften. Skogsarbetaravtalet 1962 är genom sin konstruktion -—-' ackords- priser baserade på barmarksförhållanden och tillägg för försvårande förhållanden under vinterhalvåret —— ägnat att sär— skilt i Norrland medföra en minskad efterfrågan på säsongarbetare från jord- bruket.

3. Bondeskogsbrukets villkor A. Struktur och sysselsättning Kombinationen jordbruk/skogsbruk är i Sverige mycket vanlig och flertalet bruk- ningsenheter inrymmer skog. Arbetet i skogen, både egen och andras, utgör för stora delar av lantbruksbefolkningen en inkomstbringande sysselsättning under de tider på året, då jordbruksdriften krä- ver en relativt begränsad arbetsinsats. För de lantbrukare som äger skog är denna dessutom ett värdebeständigt ka- pital med riskutjämnande betydelse. Kombinationen mellan jord- och skogs- bruk innebär vidare för företagen bättre möjligheter till resultatutjämning mellan olika år än vad som är möjligt vid en- bart jordbruk. Under vissa tider har skogen tillfört sina ägare avsevärda vär- destegringsvinster. Särskilt var detta fal- let under den förra hälften av 1950- talet. Utvecklingen därefter har i stort sett varit mindre gynnsam. Det kombinerade jordbruks/skogs- bruksföretaget bidrar genom att det möj- liggör ett fullständigare utnyttjande av arbetskraften inom lantbruket till en sänkning av arbetskostnaderna per pro- ducerad enhet inom jordbruket. Det- samma gäller också kostnaderna för dragkraften, i den utsträckning denna kan utnyttjas i såväl jordbruket som skogsbruket. Vidare torde kostnaderna för vissa byggnader och vägar, allmänna omkostnader samt kostnader för drifts- ledning kunna sänkas per producerad

enhet genom att såväl jord- som skogs- bruk förekommer i samma företag.

Den ojämna arbetskraftsförbrukningen i den egentliga jordbruksdriften belyses i figur X: 2." I denna redovisas arbets- förbrukningens storlek per vecka i norra Sverige, mellersta Sverige samt södra Sverige (Skåne). Det undersökningsmate- rial, på vilket figuren grundar sig, repre- senterar familjejordbruk med 5—21 ha. Det hänför sig till produktionsåret 1947/ 48, och är alltså rätt gammalt. (Tyvärr synes nyare material inte föreligga.) Se- dan slutet av 1940-talet torde arbetsåt- gången ha minskat med omkring hälf- ten. Arbetsförbrukningstalen skulle där- för kunna anges representera gårdar med ungefär dubbla den förut nämnda area- len. Olika bedömningar förekommer i frågan huruvida säsongvariationerna skärpts eller mildrats. Med reservation för osäkerheten härvidlag torde dock kunna förutsättas, att figuren i det stora hela avspeglar även nu rådande förhål- landen i lantbruket.

Som framgår av figuren förlöper hus- djursskötselns arbetskurva förhållande- vis jämnt under hela året, dock med en svacka under sommaren. Växtodlingens arbetskurva har markerade toppar vid vårbruk samt hö- och spannmålsskörd. På grund av klimatet ökar den tid, under vilken nämnvärt arbete i växtodlingen kan bedrivas från norr till söder. I Skåne är det i stort sett endast under tre månader av året, som nämnvärt ar- bete i växtodling ej kan bedrivas, i norra Sverige sex månader. »Övriga jordbruks- arbeten» utfyller viss del av den övriga tiden. Lågsysselsättningen under vintern inom den egentliga jordbruksdriften ökar i stort sett från söder till norr.

I den på vårt uppdrag utförda under- sökningen om det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar10 uttalas, att en kombination av jord- och skogsbruk är av betydelse för att ekonomiskt utveck-

lingsbara lantbruksföretag överhuvud- taget skall kunna skapas i skogsbygder— na. (Därmed har inte utsagts, i vilken utsträckning jordbruk bör bedrivas i skogsbygderna.) Den teknik och organi- sation synes, uttalas det, för närvarande inte vara känd, som vid den i undersök- ningen tillämpade prisnivån (1960 års) i allmänhet ger en tillfredsställande ar- betsersättning i ren jordbruksdrift med växtodling i skogsområdena.

I samma undersökning anges det dock samtidigt som möjligt att med en långt gående extensifiering av jordbruket skapa en bättre kombination med skogs- bruk än som i allmänhet är fallet med för närvarande gängse driftsinriktning. Vid en driftsplanering, där jordbruket huvudsakligen inriktas på fodersäd, vali- växter och slaktnöt, ökar arbetsersätt- ningen väsentligt i förhållande till kom- binerade företag med intensivare jord- bruksdrift. Den tekniska utvecklingen friställer successivt arbetskraft i jordbru- ket. I och med att det därvid i fortsätt- ningen främst blir fråga om delar av brukarens och dennes familjs arbets- kraft, kan det vara svårt att överflytta densamma till andra näringar. Den kan ofta bättre utnyttjas inom eget eller nära- liggande skogsbruk.

I detta sammanhang behandlas de företagsekonomiska skillnaderna mellan arbete i egna eller andras skogar. Det framhålls, att det innebär fördelar för brukaren, om han själv kan bestämma över tiden för sitt arbete i skogen och dess omfattning. Ur arbetsfördelnings- synpunkt synes enligt den nu refererade undersökningen ett eget skogsbruk vara överlägset arbeten i andras skogar. Det kräver å andra sidan större kapitalin- vesteringar och kunnighet i skogssköt-

' Efter Nils Westermarck (bl.a. i Kungl. lantbruksakademins tidskrift 1949: 2). "' SOU 1963:66.

Figur X: 2. Arbetskraftsförbrukningens säsongvariationer

Timmar

ååj vecka Norrländska gårdar *! _)

) 150

20

Mellansvenska gärder

zu * 30

Skånske gårdar 200—]

. Husdjursskötsel 14

Vöxtodlinqsurbeten D Övriga jordbruksurbeten

sel. Vad nu sagts gäller i synnerhet skogsbygderna och mellanbygderna. Ar- betsfördelningen under året är emeller- tid ofta ojämn även i slättbygderna.

Som ytterligare bakgrund till följande avsnitt av detta kapitel lämnas här när- mast en huvudsaklig statistisk beskriv- ning av det kombinerade jordbruks/ skogsbruksföretaget, belysande dess före- komst och struktur inom skilda delar av landet samt dess roll i arbetskrafts- hänseende. Skogens betydelse som in- komstkälla för lantbrukarna berörs ock- så i den allmänna inkomstredogörelsen i kapitel XIII.

Omkring 75 0/0 av alla brukningsen- heter med över 2 ha åker redovisade 1961 en större eller mindre skogsareal. Av dessa hade i sin tur drygt hälften högst 25 ha skogsmark, ej fullt fjärde— delen 25—50 ha och ungefär lika många minst 50 ha skogsmark. Av den privat- ägda skogsmarken — som förut i detta kapitel nämnts omfattar denna omkring hälften av den totala skogsarealen i lan- det brukades samtidigt ej fullt 70 olo i samband med jordbruk om minst 2 ha åker. Av den samlade skogsarealen, ca

22,5 milj. ha, beräknades ca 7,5 milj. ha eller omkring tredjedelen ingå i kombi- nerade jordbruks/skogsbruksföretag med mer än 2 ha åker.

Sammansättningen av jord och skog i dessa kombinerade företag växlar mycket 'starkt, såsom framgår av tabell X: 2,

vilken redovisar antalet brukningsenhe- ter 1961 med och utan skogsmark samt fördelning efter åker- och skogsareal. Utöver den totalareal skogsmark, som tabellen täcker, ca 7,5 milj. ha, finns ca 1,8 milj. ha skogsmark, som ingår i fas— tigheter med jord och skog men där skogen i brukningshänseende är skild från åkern genom att den senare är ut- arrenderad. Särskilt vanligt synes detta senare vara fallet vid stora bruknings- enheter.

Lantbrukarnas skogsmarksinnehav väx- lar givetvis starkt mellan olika delar av landet och från gård till gård. Tabell X:3 belyser sambandet åker/skogsmark inom skilda naturliga jordbruksområden. Upp- gifterna avser brukningsenheter som drivs i samband med jordbruk med minst 2 ha åker.

Tabell X: 2. Antal brukningsenheter (med över 2 ha åker) med och utan skogsmark 1961

Antal hruknings- Antal brukningsenheter med skogsmark fördelade på enheter storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal Storleksgrupper efter åkerarealen sig)??- så? högst 11—25 26—50 51—100 101—200 över mark mark 10 ha ha ha ha ha 200 ha 2,1— 5,0 ha 16 118 52 226 17 962 14 772 10 074 5 542 2 830 1 046 5,1—10,0 » 13 605 57 842 12 784 15 620 15 331 9 445 3 525 1 137 10,1—20,0 » 15 916 38 719 9 081 10 581 9 524 6 517 2 345 671 20,1—30,0 » 7 390 11 187 2 669 3 120 2 851 1 715 650 182 30,1—50,0 » 5 757 6 545 1 295 1 621 1 732 1 236 487 174 SOA—100,0» 2 881 2 757 408 490 577 657 425 200 över 100,0 » 929 1 224 73 108 126 197 245 475 Summa 62 596 170 500 44 272 46 312 40 215 25 309 10 507 3 885 233 096

Källa: Specialbearbetning av 1961 bruksregister.

års jordbruksräkning i samkörning med RLF:s jord-

Tabell X: 3. Sambandet åker/skogsmark inom naturliga jordbruksområden 1961

Antal brukningsenheter Sambrukad skogsmark Område I sambruk Dzoi % Totalt, ha Totalt med skog av alla Per enhet, ha (avrundat) Gss 15 325 2 467 16 27 66 500 Gmb 17 690 9 545 54 29 277 600 Gns 21 668 13 289 61 17 230 000 Gsk 65 922 53 357 81 33 1 772 900 85 26 201 18 399 70 40 738 100 Ssk 23 510 19 000 81 40 766 500 Nu 31 806 26 855 84 64 1 709 000 Nö 30 974 27 588 89 73 2 008 300 Riket 233 096 170 500 73 44 7 568 900

Källa: Samma som till tabell X: 2.

Antalet kombinerade jordbruks/skogs- bruksfastigheter är som framgår av ta- bell X: 3 förhållandevis litet i Götalands södra slättbygder. Det genomsnittliga skogsmarksinnehavet vid dessa är dock relativt stort, särskilt om man tar hänsyn till den goda årliga tillväxt dessa skogar som regel kännetecknas av. Redan i Götalands mellanbygder stiger antalet kombinerade enheter till över hälften av det totala antalet brukningsenheter. I stort sett ju längre norrut i landet man sedan kommer, desto större andel utgör de kombinerade brukningsenheterna av det totala antalet enheter, samtidigt som medelarealen skogsmark ökar. Tas hän- syn till den mot norr avtagande årsav- kastningen per hektar, låter det sig sägas, att vid de kombinerade företagen skogs- innehavets betydelse som arbetsobjekt genomsnittligt sett inte visar några an- märkningsvärda skillnader, om man jämför mellan- och skogsbygderna i södra och mellersta Sverige med norra Sverige. Det är främst i fråga om arbets- tillfällena i andra skogar än de som är knutna till lantbruksföretagen som det föreligger stora och typiska skillnader mellan de båda områdena. Mellan dessa går det naturligtvis inte att dra någon

skarp gräns, men Bergslagen skulle kanske med grov förenkling kunna be- tecknas som en gränszon dem emellan.

I det södra området dominerar privat- skogsbruket, medan storskogsbruket intar en relativt undanskymd plats. I början av 1960-talet (se figur X: 1) beräknas ha åtgått 10,0 milj. dagsverken i skogsbruket i detta område, varav ej mindre än 6,2 milj. föll på privatskogsbruket (inom vilket bonde- skogsbruket dominerar). Drygt halva arbets— insatsen i privatskogsbruket eller 3,8 milj. dagsverken försiggick i egna skogar; till övervägande del säkerligen såsom säsong- arbete som komplement till arbete inom jordbruket. Med stor sannolikhet har det även i övrigt varit säsongväxlande arbets— kraft, som fullgjort det antal dagsverken inom privatskogsbruk som inte utförts i egen skog eller (6,2—3,8 =) 2,4 milj. dags- verken. I storskogsbruket beräknas 1,4 milj. dagsverken ha fullgjorts av säsongväxlande arbetskraft. På helårsanställda skogsarbe- tare inom storskogsbruket kom samtidigt (3,8—1,4 =) 2,4 milj. dagsverken. Även om det inte är möjligt att exakt ange, hur stor del av arbetet inom skogsbruket i det nu behandlade området som i början av 1960-talet utfördes av helårsanställd arbets- kraft, är det tydligt, att det inte kan ha rört sig om mycket mer än fjärdedelen.

Prognosen för 1970 tyder på —— oavsett vilket av de två alternativen för avverkning man väljer —— att de helårsanställda även

då alltjämt inom det södra av de två om- rådena kommer att svara för en mindre del av skogsarbetet än den säsongväxlande arbetskraften. En direkt uppskattning av arbetsinsatsrelationen helårsarbetande/sä— songväiilande har gjorts endast i fråga om storskogsbruket, och den visar en förskjut- ning till helårsanställdas förmån. Att en viss förskjutning kommer att ske även inom privatskogsbruket är rätt säkert, men den blir av allt att döma inte så stark som inom storskogsbruket. Bromsande faktor i ut- vecklingen mot helårsanställd arbetskraft utgör här det förhållandet, att lantbrukarna äger betydande del av skogsarealen och därför i stor utsträckning kan inrikta sig på att även i fortsättningen utnyttja död- säsongen i jordbruket för att utföra arbete i skogen, främst den egna men även sådan som ägs av andra lantbrukare. På grund härav och till följd av de ökade virkesut- tagen kommer sysselsättningsmöjligheterna i skogen för säsongväxlande arbetskraft fram till 1970 i det nu behandlade området troligen att blott obetydligt minska.

Inom norra Sverige ligger förhållandena något annorlunda till. Av figur le fram- går, att i början av 1960—talet inalles 12,1 milj. dagsverken utfördes inom skogsbru- ket. Härav föll 4,2 milj. på privatskogsbru- ket, med 2,1 milj. dagsverken på såväl egen som andras privatskog. Storskogsbruket med sina 7,9 milj. dagsverken gav åt den säsongväxlande arbetskraften 2,2 milj. dags- verken. Uppskattningsvis kan för hela skogsbruket i norra Sverige de helårsan- ställdas andel av den totala arbetskraftsåt- gången anges till drygt hälften, mot som nämnts ungefär fjärdedelen (kanske något drygt) i övriga delar av landet i genomsnitt.

Prognosen för 1970 ger även för norra Sverige besked om en förskjutning mot hel- årsanställd arbetskraft, men kanske inte så kraftig som man med hänsyn till storskogs— brukets dominans skulle ha haft anledning förmoda. Både absolut och relativt väntas dock en starkare nedgång av arbete utfört av säsongväxlande arbetskraft än inom öv- riga delar av landet. Till följd av att an- talet dagsverken inom privatskogsbruket väntas nedgå förhållandevis litet (mindre än inom storskogsbruket), dämpas emeller- tid takten i förskjutningen mot helårsan- ställd arbetskraft något. Slutresultatet för norra Sverige blir dock för den säsongväx- lande arbetskraftens del en ganska kraftig nedgång i sysselsättningsvolymen.

Resultatet av strukturgruppens nu re- fererade prognoser visar otvetydigt, att den minskning av det totala arbetskrafts- behovet inom skogsbruket, som även vid rätt stark ökning av avverkningsvolymen kommer att känneteckna den framtida utvecklingen, liksom hittills blir förenad med en fortsatt säsongutjämning och minskat behov av arbetskraftstillskott av säsongarbetare under vintern. Särskilt inom storskogsbruket planerar man, så— som förut framhållits, att i ökad grad anlita helårssyssclsatt arbetskraft. Denna utveckling medför uppenbarligen, att lantbrukare med traditionell driftsinrikt- ning får allt svårare att erhålla komplet— terande arbetstillfällen i annans skog under vinterhalvåret. Prognoserna visar dock samtidigt, att ett betydande utrym- me för säsongväxlande arbetskraft fort— farande kommer att kvarstå, särskilt i de delar av landet där privatskogsbruket dominerar. Det bör vidare beaktas, att den fortsatta minskningen av antalet lantbruksföretag och till dessa knuten arbetskraft automatiskt medför, att an- talet av dem som för sin bärgning är beroende av skogsarbete under vinter- halvåret blir allt mindre.

B. Synpunkter på framtiden

Den svenska skogen kommer enligt vår uppfattning att under överskådlig fram— tid alltjämt utgöra en av de främsta käl- lorna till ett fortsatt ekonomiskt fram- åtskridande. Vi anser det därför vara av yttersta vikt, att skogsbrukets utveckling befrämjas.

Förutom sin allmänt ekonomiska be- tydelse för det svenska samhället intar skogen som belysts i det föregående en viktig plats vid ett mycket stort antal kombinerade lantbruk. Särskilt gäller detta familjejordbruket i Norrland och i de skogrika bygdernai södra och mel- lersta Sverige. Även för det större jord-

bruket, särskilt om det är kreaturslöst eller kreaturssvagt, är det av betydelse att arbetskraften under vinterhalvåret har tillgång till arbete i skogen (eller till annan alternativ sysselsättning).

Det är ett samhällsekonomiskt intres- se, att skogsbruket likaväl som jordbru- ket bidrar till att största möjliga natio- nalprodukt uppnås och att i dessa pro- duktionsgrenar insatta resurser ger sam- ma avkastning som vid alternativ an- vändning. Ur beredskapssynpunkt kan dock finnas anledning att vidmakthålla en jordbruksproduktion ——.- frågan om storleken av denna behandlas i betän— kandets senare del som innebär, att en del av de i jordbruket verksamma resurserna inte uppnår denna avkastning.

Den förhållandevis korta vegetations- perioden i Sverige utgör för landets jord- bruk en belastning, särskilt om jämfö- relse görs med jordbruket i länder där denna period upptar en större del av året (jfr kap. III). Produktionen av ve- getabiliska produkter, såväl handels- som foderväxter, kräver en relativt kon- centrerad arbetsinsats under korta pe- rioder, medan denna del av jordbruks- driften under året i övrigt fordrar en ganska ringa insats av arbete. Det kan därför anses betydelsefullt, både ur det allmännas och den enskilde lantbruka- rens synpunkt, att arbetskraften under lägsäsongen har inkomstbringande sys- selsättning att tillgå vid sidan av jord- bruksdriften. Detta gäller ur allmän syn- punkt givetvis endast så långt som pro- duktionen av jordbruksråvaror erford- ras av beredskapsskäl. Sett ur den en- skildes synpunkt utgör full sysselsätt- ning under hela året en förutsättning för uppnående av tillfredsställande inkoms- ter. Den arbetskraft, som ändock behövs för jordbruksdriften, kan alltså genom arbete i skogen undvika en inte önsk- värd undersysselsättning på vintern. Det bör emellertid framhållas, att vid det

stora flertalet av de mindre bruknings- enheterna den största arbetsbelastningen faller på animalieproduktionen, som ger en jämnare sysselsättning över hela året än vegetabilieproduktionen.

Skogsbruksgruppens och strukturgrup- pens förut redovisade undersökningar rörande utvecklingstendenser i modernt skogsbruk illustrerar, hur det svenska skogsbrukets behov av arbetskraft per avverkad mängd skogsråvara nedgår i samband med införandet av moderna och mer arbetsbesparande metoder. Om takten i den fortsatta utvecklingen på detta område kan råda delade meningar, vilket också avspeglar sig i de båda nämnda arbetsgruppernas och i AMS:s prognoser. Det totala arbetskraftsbeho- vet blir också beroende av uttagen av virke och därmed ytterst av konjunk- turutvecklingen. I allmänhet bedöms av- sättningsmöjligheterna under överskåd- lig framtid som rätt goda, även om en konjunkturell avmattning då och då kan inträffa.

Även under gynnsamma konjunkturer för produkter framställda av skogsrå— varor kommer arbetskraftsförbrukningen inom skogsbruket att nedgå snabbt un- der den tid som nu kan överblickas, dettavpå grund av den stegrade effekti- viteten. Samtidigt kan även förväntas ske en fortsatt utjämning av arbets- kraftsåtgången mellan olika tider på året i bondeskogsbruket och ökad använd- ning av helårsanställda skogsarbetare i storskogsbruket och inom skogsbruks- områden. De faktorer, som hittills lett utvecklingen i denna riktning, kommer utan tvekan att vara verksamma också i fortsättningen. Här kan nämnas admi- nistrativa förenklingar, bättre planering av arbetet, utnyttjande i arbetsbesparan— de syfte på lämpligt sätt av säsongväx- lingarna, de allt större kraven på yrkes- skicklighet, mekaniseringen och dess fordringar på hög utnyttjandegrad, kon-

struktionen av löneavtalen för skogs- arbetare (med fördyring av vinterarbe- tena) m.m. Den skisserade utvecklingen innebär, att det framdeles i högre grad än tidigare blir en angelägen uppgift för arbetsgivarna att erbjuda skogsarbetar— na jämn sysselsättning under året samt på längre sikt även svara för bosätt- ning, uttransporter till arbetsställen 111. m.

Ur ren skogsbrukssynpunkt underlät- tar systemet med helårsarbetare i skogs- bruket dettas fortsatta mekanisering. För den jordbrukande befolkningen in- nebär det, att arbetstillfällena i skogen utanför den egna gården minskar i has- tigare takt än vad som i och för sig betingas av den fortgående minskningen av det skogliga arbetskraftsbehovet. Vi vill dock i detta sammanhang framhål- la, att med den fortsatta minskningen av antalet yrkesverksamma inom jord- bruket även behovet av kompletterande sysselsättning i skogsbruket sjunker.

Utvecklingen i skogsbruket torde fram- deles liksom hittills komma att i många hänseenden bestämmas av krafter, som statsmakterna endast i, begränsad ut- sträckning kan påverka genom sina åt- gärder. Oavsett vilken omfattning arbets— kraftsbehovet framöver kommer att få och oavsett hur relationen mellan hel- årsarbetare och säsongarbetare i detsam— ma kan komma att utvecklas, bör enligt vår uppfattning det allmänna söka främ-

ja en omvandling i skogsbruket i den riktningen, att den möjliggör använd- ning av skötselmetoder och tekniska möjligheter i skogsbruket, som forskning och erfarenhet kan komma att rekom- mendera. Vad särskilt beträffar arron- deringsförhållandena i den svenska sko- gen lämnar dessa, som framgått av det föregående, mycket övrigt att önska. Den rådande splittringen av skogsinne- haven såväl inom storskogsbruket som inom det mindre skogsbruket har en ogynnsam inverkan på strävandena att fullt ut utnyttja produktionsunderlaget och att nedbringa arbetsåtgången.

Det kan i detta sammanhang vara an- ledning att beröra den samverkan över ägogränserna, som förekommer inom skogsbruksområden och andra samver- kansområden. Genom sådan samverkan kan nackdelarna med små brukningsen- heter och ägosplittringen inom skogs- bruket i någon mån motverkas. Skogs— bruksområden och samverkansområden täcker för närvarande (1965) ca 15 % av den privatägda skogen, och denna andel ökar snabbt för varje år. Det torde ligga ibondeskogsbrukets eget intresse, att ut- byggnaden av sådana områden påskyn- das och att man söker utveckla samar- betsformerna i riktning mot en längre gående integration för att i ökad ut- sträckning kunna utnyttja stordriftens fördelar.

Enligt direktiven för utredningsarbetet bör vi i samband med övervägandena om jordbruksproduktionens lämpliga storlek inte förbise de allmänna problem, vilka har samband med den inverkan, som bl. a. jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Vi har låtit sammanställa ett rätt omfattande material avsett att belysa denna sida av utredningsuppdraget. Materialsamman- ställningen har getts en större bredd än som i och för sig erfordras för att klar— göra det direkta sambandet mellan ut- vecklingen av jordbruket och dess kon- sekvenser för landsbygden. I förevaran- de kapitel redovisas även uppgifter och belyses förhållanden, som sålunda inte har direkt beröring med vårt uppdrag. Särskilt giiller detta huvuddelen i av- snitt 7 i kapitlet. Vi har emellertid ansett det stoff som sammanbragts vara av all- mänt intresse och funnit, att en redo- visning av detsamma i denna del av be— tänkandet kan vara på sin plats.

1 . Näringslivets struktur på landsbygden

Vid en analys av näringslivets struktur på landsbygden är man hänvisad till of— fentliga statistiska källor såsom folk- och företagsräkningar samt inkomststatistik. I dessa är landsbygden ett administrativt begrepp, vars motsats är städerna. I nä- ringsekonomiskt sammanhang är detta ett för vitt begrepp för skildringen av den miljö, i vilken jordbruksproduktio- nen bedrivs. I stället skall här, så långt

KAPITEL XI

Jordbruket och landsbygden

det är möjligt, analysen avgränsas till glesbygden. Av statistiska och senare redovisade ekonomiska skäl har häri ut- över ren glesbebyggelse inräknats tätor- ter med upp till 500 invånare (ca 150 hushåll).

Som exempel på skillnaderna mellan begreppen må nämnas, att enligt 1960 års folkräkning endast 1/ 7 av antalet stä- der bestod av enbart tätbebyggelse och endast 1/10 av landsbygdskommunerna bestod av enbart glesbebyggelse. Befolk— ningens fördelning framgår av följande tablå:

Tätorter med

över Glesbygd Summa 500 invånare Städer 3 726 000 136 000 3 862 000 Landsbygd ] 445 000 2 188 000 3 633 000 Summa 5 171 000 2 324 000 7 495 000 Av befolkningen på administrativ landsbygd bor sålunda ca 40 % i tätor— ter med mer än 500 invånare. Befolk- ningen i glesbygd i här definierad me- ning utgjorde 1960 1/3 av den totala folkmängden i riket.

I denna glesbygd är vanligen lant— bruksnäringarna de dominerande. Det kan beräknas, att ca 60 % av de för- värvsarbetande på glesbygden tillhör dessa näringar. Eftersom lantbrukets struktur ingående behandlas på annan plats i betänkandet (särskilt kapitlen IV. IX och X), lämnas den åsido här. Fram- ställningen i det följande inriktas på det övriga näringslivet i glesbygden.

Den utförligaste källan om detta nä-

ringslivs struktur är 1951 års företags- räkning. På grund av den snabba ut- veckling som skett är uppgifterna från denna föråldrade. Jämförande studier med inkomststatistik och folkräkning har dock gett vid handen, att vissa sår- drag i fråga om glesbygdens näringsliv, som kan härledas ur företagsräkningen, fortfarande står sig.

I tabell XI:1 redovisas hur stor del av näringslivet (exkl. jordbruket) som 1950 var förlagd till glesbygden. Det framgår därvid, att i glesbebyggelse och tätorter med upp till 500 invånare låg 1/4 av samtliga företag i landet, men de hade endast 1/8 av samtliga sysselsatta och 1/12 av omsättningen. Det innebär att glesbygdsföretagen i genomsnitt dels var mindre med avseende på arbetsstyr- kan, dels hade lägre omsättning per sys- selsatt än tätortsföretagen. Detta beror inte på att till glesbygden var koncent- rerade näringsgrenar, som kännetecknas av få sysselsatta per företag eller låg omsättning per sysselsatt. Tvärtom var glesbygdens andelar av antalet företag

störst i branscher, som ofta har stort antal sysselsatta, såsom skogsbruk, sam- färdsel och byggnadsverksamhet. Jäm- förs näring för näring visar det sig, att i samtliga branscher hade glesbygden färre sysselsatta per företag med 2—3- mansföretaget som det typiska. I genom- snitt hade tätortsföretagen 8 1/2 syssel- satta jämfört med 3 1/2 för glesbygds- företagen.

Även omsättningen per sysselsatt var i tätortsföretagen, oavsett bransch, stör- re än i glesbygdsföretagen. I genomsnitt för samtliga branscher var omsättningen per sysselsatt 2/3 större för de förra. Denna skillnad var dock i allmänhet större än skillnaderna inom varje bransch för sig, sammanhängande med att partihandeln, som är en typisk tät- ortsbransch, genom sin höga omsättning per sysselsatt drar upp genomsnittsom- sättningen för tätortsföretagen.

Med ledning av inkomststatistiken kan det göras sannolikt, att några avsevärda förskjutningar i dessa strukturskillnader inte skett under 1950-talet. Inkomststa-

Tabell XI: 1. Näringslivet i glesbygden 19501

, Antal syssel— Omsättning Antal Glesby gdens auf el satta per per sysselsatt, syssel- av hem men 4) företag 1 000 kr Löne— Näringsgren satta i skillnad.2 O'! glläjläfgå, Före- Sysscl- (sigt- Gles- Tät- Gles- Tät— '” tag satta . bygd orter bygd orter ning Trädgårdsskötsel 7,4 37,8 34,5 26,8 2,9 3,3 6,9 10,0 27 Skogsbruk ' 24,9 68,2 44,4 38,2 17,8 47,9 11,3 13,9 15 Industri o.hantverk 129,7 30,6 12,7 10,8 5,4 16,3 24,3 29,1 18 Byggnads- och , anl. verks. 28,4 39,0 11,7 8,5 2,7 12,8 12,3 17,7 22 Partihandel 4,2 10,6 3,6 1,8 2,2 7,0 99,3 196,2 35 Detaljhandel 35,1 19,5 11,9 11,6 42,2 3,9 45,8 47,1 35 Samfärdsel 36,7 49,1 16,2 8,3 2,1 10,5 9,4 20,1 70 Övr. verksamhet 12,4 13,3 6,2 3,2 2,0 4,7 6,9 13,4 33 Summa 278,8 26,7 12,8 8,2 3,5 8,7 22,5 37,3 28

1 Exkl. jordbruket, se texten. ? Innefattar även skillnader på grund av deltidsanställning.

Källa: 1951 års företagsräkning.

tistiken är visserligen endast uppdelad på städer och administrativ landsbygd, men då glesbygdsandelen av landsbygds- uppgifterna uppgår till ca 40 % för de behandlade näringarna, skulle större förskjutningar knappast undgått att komma till uttryck. Exempelvis skulle en eftersläpning av inkomstutvecklingen i glesbygden ha förutsatt en väsentligt gynnsammare inkomstutveckling i de icke-administrativa jämfört med de ad- ministrativa tätorterna, vilket inte synes sannolikt.

I tabell XI:2 har förändringar i an- talet inkomsttagare mellan 19521 och 1960 återgetts för olika näringsgrenar. Man kan av uppgifterna konstatera, att dessa förändringar varit likartade för landsbygden och städerna. I genomsnitt för alla näringsgrenar exklusive jord- bruk har antalet inkomsttagare ökat procentuellt praktiskt taget lika mycket

på den administrativa landsbygden som i städerna. Industriyrkena samt speciella yrkesgrenar som allmän förvaltnings- tjänst och fria yrken har fått störst ök- ning av inkomsttagarna på landsbygden, medan å andra sidan byggnadsverksam- het och samfärdsel fått en gynnsammare utveckling i städerna. Skillnaderna i ut- vecklingstendenser är inte stora, utom för de nämnda speciella yrkesgrenarna, men inkomsttagarna i dem utgör å andra sidan en relativt liten del av det totala antalet inkomsttagare. Inte heller änd- ringarna i företagarantalet t.ex. beträf- fande industri är sådana, att man har anledning sluta sig till några större skill- nader mellan landsbygden och städerna. Detta skulle innebära, att förskjutningen

1 Att 1952 valts i stället för 1950 beror på att uppdelningen mellan byggnadsverksam- het och övrig industri gjorts först från detta år.

Tabell XI: 2. Antal inkomsttagare 1960 jämte förändringar 1952—60

1 OOO—tal 1960 Index 1952: 100 Näringsgren etc. Landsbygd Städer Landsbygd Städer Före- An- Före- An— Före- An— Före— An- tagare ställda tagare ställda tagare ställda tagare ställda

Jordbruk med bi-

näringar 254,1 206,11 13,2 19,81 84 73 88 86 Byggnadsverksamhet 14,6 134,1 8,3 130,5 107 115 109 119 Industri och hantverk i

övrigt 32,4 448,4 30,0 654,6 87 113 88 106 Samtärdsel 16,5 94,4 8,6 156,9 108 95 97 99 Handel 34,9 150,8 55,0 447,7 106 129 105 126 Allmän förvaltnings—

tjänst 151,0 —— 333,4 — 152 _ 140 Fria yrken 4,8 15,0 10,5 28,2 137 195 104 124 Husligt arbete 47,1 27,8 —— 76 —— 70 Övriga 2,5 8,4 . 1,5 8,0 167 118 100 57

Summa 35.9,9 1255,4 127,0 1806,0 89 105 98 11-5 Icke yrkesverksamma 294,0 346,5 154 151 Samtliga 1 909,4 2 298,3 107 118 Förvärvsarb. exkl.

jordbr. 1 155,1 1 900,8

1 Avser huvudsakligen skogsarbetare.

Källa: Skattetaxeringarna.

mot större företagsenheter gått i unge- fär samma takt på glesbygden och i tät— orterna.

Med den lägre omsättningen per sys- selsatt följer också lägre löner. Ur före- tagsräkningen har framkalkylerats ut- betald lön per anställd. Därav härledda löneskillnader återfinns i tabell Xlzl. Det framgår av tabellen, att inkomst- skillnaderna i basnäringarna är av stor- leksordningen 1/5, medan de i service- näringarna är av storleksordningen 1/3 eller mer. Delvis beror dessa inkomst- skillnader på förekomst av deltidsarbete. Speciellt markant är detta inom sam- färdselgruppen, som 1950 dominerades av järnväg, post och telegraf, där på glesbygden deltidsarbete snarare var regel än undantag. Vidare har tätorts— företagen ett större antal löntagare inom höglönegrupper såsom tjänstemän och specialarbetare.

Även i inkomststatistiken förekommer liknande inkomstskillnader, trots upp— blandningen med tätorter i landsbygds- uppgifterna. Detta illustreras av tabell XI:3. Inkomststatistiken visar att komstskillnaderna även gäller företagare. Vidare har medelinkomsterna utvecklats parallellt på landsbygden och i städerna, varför inkomstskillnaderna i stort sett kommit att bestå.

Strukturen av näringslivet i glesbyg- den skulle sammanfattningsvis kunna karakteriseras på följande sätt. Det be- står huvudsakligen av småföretag med typstorleken 2—3 personer sysselsatta, ofta på deltid. För den skull har gles- bygden i förhållande till näringslivets omfattning ett stort antal företag. Den bransch, som har de största företagen. är skogsbruket med ett 20-tal sysselsatta i genomsnitt. Naturligen har skogsbruk och trädgårdsskötsel näst jordbruket den

in—

TabeIl Xl: 3. Inkomstskillnader och inkomstförändringar 1952—60

Inkomstskill— nader (landsbygd Inkomster 1960 i % av städer) Index 1952=100 Näringsgren etc. 1960' % Landsbygd Städer Före- An- tagare ställda Före- An— Före— An- tagare ställda tagare ställda

Jordbruk med binäringar _ —— 125 145 139 150 Byggnadsverksamhet 34 19 ' 168 156 171 154 Industri och hantverk i övrigt 15 16 169 152 166 154 Samfärdsel 17 17 176 149 166 149 Handel 24 26 142 149 146 148 Allmän förvaltningstjänst — 14 _ 152 — 138 Fria yrken 30 13 184 176 163 142 Husligt arbete _ 12 — 138 131 Övriga 19 16 162 161 132 131 Summa — 137 154 156 150

Icke yrkesverksamma 29 139 137 Samtliga —— 145 147 Förvärvsarb. exkl. jordbruk 17 151 150

Källa: Skattetaxeringarna.

starkaste företagskoncentrationen till glesbygden. Men i fråga om sysselsätt- ningen väger dock industrin näst jord- bruket tyngst och svarar uppskattnings- vis för 1/5 av det totala antalet syssel- satta i glesbygden. Relativt sett svagast företrädda på glesbygden är partihan- deln och serviceverksamheter av typ banker, restauranger, nöjesindustri och samhällsservice. Med låg omsättning per sysselsatt följer låga inkomster såväl för anställda som för företagarna. Särskilt markant är detta för servicenäringarna, medan basnät—ingar av typ skogsbruk och industri i samband med gynnsam- mare struktur hävdar en mindre in— komstklyfta gentemot de tätortslokalise— rade företagen.

2. Befolkningsutvecklingen på landsbygden

Det förhållandet, att tåtortsnäringarna på landsbygden haft ungefär samma ut- vecklingstendenser som stadsnäringarna, bör givetvis återspeglas i de befolknings- mässiga förskjutningarna. Tyvärr för- håller det sig beträffande yrkes- och be- byggelsegrupperingen i befolkningssta-

tistiken så, att den inte är fullt jämför— bar mellan räkningarna.

I tabell XI: 4 har likväl sammanställts några befolkningsuppgifter för perioden 1920—60. Ur dessa kan härledas, att befolkningsminskningen på glesbygden under denna period praktiskt taget helt berott på nedgången i den till det egent- liga jordbruket hänförliga befolkningen. Snabbast har den förvärvsarbetande de- len av sistnämnda befolkningsgrupp minskat, med ca 65 % på 40-årsperio- den, medan antalet av övriga inom grup— pen reducerats något långsammare. Be- folkningen i skogsbruk liksom i flertalet övriga näringsgrenar i glesbygden kan däremot beräknas ha förblivit ungefär oförändrad eller minskat ganska litet. Storleksordningen för glesbygdsbefolk- ning i andra näringar än jordbruk och boskapsskötsel i början av 1960—talet torde kunna uppskattas till 1 1/4 milj. personer.

Denna stabilitet hos befolkningen inom tätortsnäringarna på glesbygden bör sammanställas med den livliga små— ortsbildning som förekommit på lands— bygden under perioden. I tabell XI:5 illustreras detta. En del av den tidigare

Tabell XI : 4. Befolkningsutueckling i jordbruk och glesbebyggelse 1920—60 (1000-tal personer)

Förvärvsarbetande befolkning Övrig befolkning Befolkning . Total År "L 25:15; 51535; övriga Jordbr. Övriga Glesbe- Tätbe- befolk— skaps- och nä- Summa med nä— Summa byg- byg- ning skötsel fiske ringar binär. ringar gelse1 gelse 1920 963 95 1888 2946 1472 1486 2958 3233 2671 5904 1930 936 105 2195 3236 1305 1 601 2906 3164 2978 6142 1940 749 115 2136 3000 1217 2154 3371 2790 3581 6371 1950 540 92 2473 3105 980 2957 3937 2186 4856 7042 1960 354 93 2797 3244 — 4251 1852 5643 7495

1 Avser ren glesbebyggelse jämte tätbebyggelse med högst 200 invånare inom landskom- muner. Glesbebyggelse inom köpingar och städer innefattar 1950 och 1960 197 resp. 189 tusen personer.

Källa: Folkräkningarna.

Tabell XI: 5. Antal tätorter av olika storlek 1920—60

Folk- mängd Antal invånare 1920 1930 1940 1950 1960 1960, 1 OOO-tal personer 200— 499 4111 430 535 1076 889 283 500— 999 279 262 309 459 399 279 1 000— 4 999 227 233 263 405 387 812 5 000— 9 999 40 38 46 51 69 476 10 000—49 999 35 38 46 55 64 1 286 50 000— 4 5 6 10 13 2 318 Summa 996 1006 1205 2056 1821 5 454

1 Över 250 invånare.

Källa: Folkräkningarna.

tätortsökningen torde ha uppkommit genom ändrade redovisningsgrunder —- särskilt gäller detta 1950 års folkräkning. Under 1950-talet har förändringarna varit relativt små. År 1960 fanns det nära 1 700 orter med 200—5 000 invå- nare, omfattande en befolkning om 1,4 milj. personer. Sannolikt är en mycket stor del av den icke jordbrukande be- folkningen i glesbygden bosatt i grupp- bebyggelse av något slag, varför gränsen mellan sådan bebyggelse och vad som i statistiken hänförts till tätorter om minst 200 invånare är ganska flytande, inte minst i ett längre tidsperspektiv. Det borde då vara befogat att såsom ovan av statistiska skäl i viss utsträckning gjorts beträffande glesbygden — i lands- bygdsbilden infoga de små orterna. Gör man det, får man fram en expansion av den ej jordbrukande delen av lands- bygdsbefolkningen under den berörda tidsperioden. Dock har denna expansion inte kunnat uppväga minskningen av jordbruksbefolkning (sannolikt av stor- leksordningen 1,4 milj. [under perioden). Utvecklingen under 1950-talet har också inneburit en splittring i de små orternas expansionstakt på så sätt, att ett ganska

stort antal (ett par hundra) på grund av befolkningsminskning upphört att räk- nas som tätorter med minst 200 invå- nare, medan andra vuxit samman till större orter och ytterligare ett antal (ett tiotal) tillkommit som helt nya tätorter. Tätorternas storleksfördelning är av intresse för en diskussion av landsbyg- dens inre struktur. Nära en tredjedel av landets befolkning var 1960 bosatt i ett 10-tal tätorter med minst 50000 invå- nare. Hälften var bosatt i ett 80-tal tät— orter med minst 10000 invånare (de föregående inräknade). Dessa orter kan sägas utgöra en från landsbygden klart skild stadsbebyggelse. Ytterligare en femtedel av landets befolkning var bo- satt i ca 850 orter med 500—10 000 in- vånare med bebyggelsestruktur varieran- de mellan stad och landsbygdsbetonad jordbruksbygd. I fråga om bosättningen för den återstående tredjedelen, som här avgränsats som glesbygdsbefolkning, förekom vidare ca 900 tätorter med 200 —500 invånare och ett okänt men. troli- gen betydligt större antal smärre grupp- bebyggelser med starkare eller "svagare tätortskaraktär. ' ' Omflyttningen mellan landsbygd och

stad har- också medfört betydande be- folkningsförskjutningar regionalt sett. Dessa förskjutningar har, såsom framgår av tabell XI: 6, inneburit en koncentra- tion av befolkningen till Mälardalen och vissa delar av Västsverige, medan be- folkningsmängden i sydöstra Sverige och i Vänerlänen nästan stått stilla under 1900-talet. Koncentrationen till de båda förstnämnda områdena kan helt tillskri- vas storstadsbildningen. Borträknas näm— ligen befolkningsökningen i det tiotal städer i dessa områden, som 1960 hade minst 50 000 invånare, återstår inga nämnvärda regionala befolkningsför- skjutningar i hela södra och mellersta Sverige. I norra Sverige har det däremot under 1900-talet förekommit en betydan- de befolkningsstegring, trots avsaknad av storstadsbildningar, vilket samman- hängt med en ökning inte blott i tätorts- näringarna utan till omkring 1950 -— även i jordbruket.

3. Stora och små arters roll för landsbygden

Om man inte nöjer sig med en rent administrativ gränsdragning mellan landsbygd och städer —— som ur analy- tisk synpunkt är klart otillfredsställande, när ett stort antal större orter med stadsfunktioner växt fram utan att er- hålla administrativ rang av stad —— upp- kommer som berörts statistiska svårig— heter att avgränsa vad som är att anse som ren landsbygd. Varje tätort har, oavsett storlek, en viss serviceutrustning som naturligen utnyttjas inte blott av tätorternas egna invånare utan i större eller mindre utsträckning även av den omgivande glesbebyggelsens befolkning. Landsbygden kan inte fungera utan ser- viceorter, ett förhållande som man kanske bäst kan studera i Norrland, där kommunikationerna och kontakterna inom näringslivet är orienterade efter

Tabell XI: 6. Regionala befolkaingsförskjutningar 1900—60

1 OOO-tal ersoner Procent Område Alltid p 3 1900 1920 1940 1960 1900 1960

Mälardalen1 6 1 387 1 683 1 921 2 517 27 34 Sydöstra Sverige2 6 1 008 1 061 1 073 1 135 19 15 Västra Sverige3 4 1 168 1 361 1 497 1 796 23 24 Vänerområdet4 2 495 512 507 541 10 7 Norra Sverige5 6 1 078 1 287 1 373 1 506 21 20 '

Summa 24 5136 5904 6371 7495 100 100 Städer över 50000 invånare 1960 Antal Mälardalen 7 434 652 894 1 304 Västra Sverige 4 232 391 547 777 Övriga 2 53 67 76 105

1 Stockholms stad och län, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Väst- manlands län.

|»:

* Skaraborgs och Värmlands län. 5

län.

Källa: Folkräkningen den. 1 nov. 1960, del V.

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Kristianstads län. Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

handelsorterna, medan tätorter uppkom- na t. ex. i samband med upptagande av gruvdrift har ganska svagt utbyggda ser- vicefunktioner.

Däremot kan man tänka sig tätorter som fungerar utan omgivande lands- bygd, åtminstone i vad avser närings- livet. Gränsen mellan vad som skall räk- nas som landsbygd och som stad skulle då kunna dras vid en så stor tätort, att den även utan stöd av efterfrågan från omgivande glesbebyggelse kan bära en egen serviceutrustning. En utgångspunkt för att fastställa denna storlek är att undersöka vilket kundunderlag som krävs för att bära upp en basservice. Exempelvis kräver en enda modern livs- medelsbutik för att kunna anses bär- kraftig ett befolkningsunderlag på ett tusental personer. Det innebär, att för att en ort skall kunna bära ett enbart på sitt eget befolkningsunderlag baserat någorlunda differentierat butiksnät, bör den ha flera tusen invånare. Antalet så- dana tätorter i landet är begränsat. Exempelvis är antalet orter med minst 5 000 invånare ca 150. Ett flertal av or- terna med en sådan folkmängd fyller emellertid samtidigt servicefunktioner åt omgivande landsbygd, vilket ger orten ett större efterfrågeunderlag än om en- bart ortens eget basnäringsliv skulle be- tinga servicebehovet. Tätorter med eget basnäringsliv och därtill hörande bas- service, som skulle kunna fungera utan efterfrågan från omgivande landsbygd, benämns fortsättningsvis stororter.

Av småorterna kan urskiljas tre hu- vudtyper. Den vanligaste och för lands- bygden ojämförligt viktigaste typen ut- görs av orter, som huvudsakligen fyller serviceuppgifter åt omgivande glesbygd och därmed är integrerande delar av landsbygden. Minskar den omgivande glesbygdens befolkning, viker också des- sa orters försörjningsmöjligheter, såvida inte samtidigt en utbyggnad av deras bas-

näringsliv sker eller bostadsbebyggelsen omflyttas från gles- till tätbebyggelse utan ändring i näringslivet. Ofta har sistnämnda utvecklingstendenser t. o. m. varit starkare än effekten av att om- landsbefolkningen vikit, vilket lett till den nämnda expansionen för småorter- na. Utöver de landsbygdsberoende små- orterna finns det ett par ytterligare grup- per av mindre orter, nämligen dels så- dana som baseras på enstaka råvaru- bunden industri, t.ex. vissa bruksorter, dels sådana som är bostadsorter för i en närliggande storort verksam befolkning, s.k. satellitorter. Även dessa typer av småorter brukar räknas in i landsbygds- begreppet, för såvitt det inte rör sig om stadsliknande förorter till större städer.

Tätortens servicefunktion gentemot omgivande bygd har varit utgångspunk- ten vid urvalet av centralorter i sådana områdesindelningar som arbetsmark- nadsstyrelsens (AMS) regionsystem och kommunblocken. Eftersom antalet kom- munblock uppgår till 282, blir flertalet av deras centra av småortskaraktär. Regionindelningen enligt AMS innefattar tre steg, A, B och C, varvid som rikt- punkt valts regionernas totala folkmängd (lägst 30000, 15000 resp. 7500 invå- nare) och inte primärt centralortens storlek. Antalet C-centra är ungefär det- samma som antalet kommunblockscent- ra, antalet B-områden hälften och an- talet A-centra ett 90-tal, dvs. till antal ungefär detsamma som antalet stororter. Emellertid är de inte desamma som stor- orterna, beroende på kravet på en ut- bredning över hela landet och en riklig serviceutrustning, som ju inte behöver sammanfalla med krav på ett stort bas- näringsliv för orten.

4. Allmänna synpunkter på industri- lokalisering till landsbygd

I samband med den utglesning av lands- bygden, som följt med jordbruksbefolk-

ningens tillbakagång, har diskuterats olika möjligheter att befrämja bosätt- ningen i övrigt på landsbygden. I och för sig har jordbruksrationaliseringen haft en självständig näringsskapande ef- fekt. Den har, såsom närmare behan- las i nästa kapitelavsnitt, föranlett en viss närhetslokalisering och en relativ ök- ning av andra näringar på landsbygden. Även i övrigt har, som förut berörts, näringarna på landsbygden utom jord- bruket utvecklats positivt. Men därutöver har eftersträvats en aktiv lokalisering av basnäringar till landsbygden, framför allt industri, varvid såsom »multiplika- torefl'ekt» skulle följa erforderliga ser- vicenäringar. De samhällsekonomiska motiven härför skulle dels vara behovet att utnyttja det överskott på arbetskraft som uppkommit på landsbygden genom jordbruksrationaliseringen, dels avse att undvika samhälleliga kapitalförluster, t. ex. genom att bostäder och servicean- läggningar skulle komma att stå oan- vända trots att de inte var helt avskriv- na. Vidare har pekats på de olägenheter för den sociala miljön på landsbygden som uttunningen medför. Genom lämp- liga lokaliseringspolitiska åtgärder skulle de företagsekonomiska förutsättningarna för en nyetablering skapas. Tankegångar av detta slag ligger bakom riksdagsbe- slutet hösten 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik,2 ett beslut som tillkommit på grundval av betänkande av kommittén för näringslivets lokalise- ring (SOU 1963:58). Lokaliseringspolitiken bör enligt riks- dagsbeslutet medverka till en sådan lo- kalisering av näringslivet, att landets till- gångar på kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på sådant sätt, att ett snabbt ekonomiskt framåt- skridande främjas. Den bör vidare syfta till en rättvis fördelning av det stigande välståndet; sålunda bör en tillfredsstäl— lande social och kulturell service erbju-

das människorna i olika delar av landet. Den bör beakta de försvarspolitiska syn- punkterna. Ytterligare bör den ta sikte på att värna de enskilda individernas trygghet och minska deras anpassnings- svårigheter i samband med den struktur- omvandling och den ekonomiska expan- sion som pågår.

Det lokaliseringspolitiska stödet är en- ligt riksdagsbeslutet avsett att utgå i främsta rummet till de nordliga delarna av Sverige. Beträffande frågan om i vilka orter inom detta s.k. norra stödområde (eller i särskilda fall utanför detta) som stödet skall sättas in innebär beslutet, att det skall inriktas på orter där det från samhällelig synpunkt befinns mest angeläget att utvecklingen främjas och som har goda förutsättningar att bära en industriell verksamhet och fungera som centra för samhällelig service. Även om härför i första hand krävs ett visst be- folkningsanderlag, skall dock inte en- dast sådana företagslokaliseringar som skett i större tätorter kunna bli föremål för stöd. Några bestämda krav på storlek och karaktär hos de orter och regioner, där stödåtgärder skall vidtas, har dock inte uppställts. En lämplig handlings— linje har emellertid angetts vara att vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen välja orter för stödet bland kommun- blockscentra. Varje sådan centralort skall dock inte automatiskt kunna på- räkna stöd, utan försiktighet bör iakttas när det gäller små centralorter i svaga kommunblock. Å andra sidan bör det inte vara uteslutet att lämna stöd även i sådana tätorter vid sidan av kommun- blockscentra, som bedöms ha goda ut- vecklingsmöjligheter.

Till förverkligande av den nyss an- givna lokaliseringspolitiska målsätt- ningen förutsätts tre slag av medel, näm- ligen samhällsplanering, upplysnings-

2 Prop. 1964:185, BU 48.

och rådgivningsverksamhet samt statliga ekonomiska stödåtgärder. De senare om- fattar för den femåriga försöksperiod, varom riksdagen 1964 fattade beslut, ett belopp av 800 milj. kr, varav 300 milj. kr blivit anvisade för investeringsbidrag och 500 milj. kr för långivning.

För att kunna föra en diskussion om möjligheterna för en lokaliseringspolitik måste först klargöras, vilken innebörd den får i fråga om, bebyggelse och övriga samhällsfunktioner. Det första som måste konstateras är att varje industri, oavsett var den läggs, i sig själv är tät- ortsskapande. Redan etablerandet av en medelstor industri, med ett ($O-tal an- ställda innebär genom »multiplikatoref— fekter» av olika slag bildandet av en tätort av storleksordningen 300 invånare. Är industrin sedan expansionskraftig, vilket den bör vara om man skall basera en hel orts tillskapande på den, växer orten snart till en sådan dimension, att den inte längre kan anses tillhöra lands- bygd i inskränkt mening, dvs. glesbygd. Det är därför skäl att i diskussionen skilja på lokalisering till egentlig gles- bygd och till landsbygdens småorter.

A. Industrilokalisering till glesbygd

För en lyckad industrilokalisering krävs inte blott tillgodoseende av råvaru-, kraft—, transport- och arbetskraftsförsörj- ning utan också bostäder och serviceut- rustning av allehanda slag. Detta drar vid en glesbygdslokalisering med sig en omfattande anläggningsverksamhet ut- över industribyggandet och en hel sam- hällsplanering i stället för enbart en industriplanering. Eftersom t. ex. service- utrustningen måste tas till i liten skala i början, blir initialkostnaderna per en- het höga. Vidare tvingas den initiativ- tagande industrin ofta själv satsa kapital och arbete i den samhälleliga delen av planeringen. Lokala resurser och erfa-

renheter härför är otillräckliga. Detta är en av förklaringarna varför industrier, om inte speciella skäl såsom lokala rå— varufyndigheter tvingar dem därtill, föredrar lokalisering till i fråga om sam- hällsfunktionerna redan välutrustade tätorter.

Då det gäller mindre industriföretag är de ofta komplementära till andra t. ex. så att de utför vissa delar av en föräd- lingsprocess eller utför vissa funktioner åt en större industri eller system av in— dustrier. Dessa företag, som på grund av sin litenhet inte skulle bli nämnvärt tätortsskapande, om de lokaliserades till glesbygden, har ett starkt behov av när- het till den industri eller industrigrupp de betjänar. Såväl tids- som kostnads- mässiga aspekter på kommunikationen mellan industrierna kommer här in i bilden.

Det krävs sålunda speciella förutsätt- ningar för att lokalisering av en industri till glesbygd skall kunna bevara eller öka bosättningen på landsbygden utan att förläggningsplatsen förlorar sin ka- raktär av glesbygd och samtidigt in- dustrin kan bibehålla sin konkurrens- kraft gentemot tätortslokaliserade in- dustrier. Det bör finnas lokala fördelar, t.ex. råvarufyndigheter, god tillgång på arbetskraft eller liknande, och produk- tionen utgöras av en relativt självstän— dig, avslutad process, som är tillräckligt högt mekaniserad för stordrift och sam- tidigt kan skötas av en begränsad arbets- styrka.

B. Industrllokallsering till landsbygdens små orter

Om problematiken beträffande industri— lokalisering inte begränsas till glesbygd utan även till mindre orter, vars närings- liv är beroende av omgivande bygd, in- kluderas i landsbygdsbegreppet, kan den angripas på ett mer differentierat sätt. Det har i den föregående analysen av

näringslivets och befolkningens struktur framkommit, att tätortsnäringarna i små- orterna utvecklats i en lika snabb takt som i de större tätorterna och att detta gällt även industrin. En viktig anledning härtill torde vara att finna i den svenska industrins inriktning mot verkstads- och trävaruindustri, för vilken en uppdelning i små driftsenheter har gynnsammare förutsättningar än i flertalet andra in- dustrigrenar. Inom dessa branscher har det dessutom funnits lokala traditioner att bygga på. Ett relativt välutvecklat kommunikationsnät har underlättat kon- kurrensen med de till de större tätorter- na lokaliserade företagen. Vidare har man genom olika organisatoriska åtgär- der, såsom underleverantörssystem, kun- nat sammanhålla planeringen även av lokalt åtskilda produktionsenheter. Illustrerande för dessa förhållanden är en översikt av nyetableringar, flytt- ningar och filialutläggningar av in- dustrier med minst 25 anställda under åren 1946—61, som utförts av den förut nämnda kommittén för näringslivets lo- kalisering. Den gav vid handen, att drygt 40 % av antalet anläggningar med 1/3 av antalet anställda lokaliserades till orter med mindre än 5000 invånare, medan etableringar utanför tätorter var ovanliga. Ca 1/ 10 av anläggningarna lo- kaliserades till glesbygd i här avgrän- sad mening. Särskilt gruvindustri, jord- och stenindustri, träindustri, massa- och pappersindustri samt råvarubunden livs- medelsindustri lokaliserades till småor- ter, varvid ca 2/3 av såväl antalet an- läggningar som anställda förlades till orter med mindre än 5 000 invånare. I fråga om omlokaliseringar utfördes dessa till större delen som filialutläggningar med flyttningsriktning från storstadsom- rådena, främst från Stockholms-området. Motivet för omlokaliseringarna har en- ligt uppgifter från företagen huvudsak- ligen varit arbetskraftsbrist och valet av

lokaliseringsort har ofta avgjorts av till- gång på en ledig industrilokal.

Innefattas de av glesbygden avhängiga småorterna i landsbygdsbegreppet, torde sammanfattningsvis kunna påstås, att industrier hittills lokaliserats till lands- bygden i en ganska stor omfattning. Huruvida detta även framdeles kommer att kunna bli fallet sammanhänger med fyra faktorer, nämligen utvecklingsten— denserna beträffande tillverkningsenhe- ternas storlek, kommunikationssyste- mens utformning och relativa kostnader, löneläget och standardkravens utseende.

Faktorer som talar för att småorter- nas konkurrensförmåga kan bibehållas eller rent av förbättras är vägnätets, transportmöjligheternas och telekommu- nikationssystemens utbyggnad. Det be- räknas, att redan nu 90 0/o av landets be— folkning är bosatt inom en mil från riks— vägarna. Småorter, som är förlagda längs dessa, bör ur kommunikationssynpunkt bli likställda eller överlägsna större orter som har en omfattande inre trafik, vil- ken är hastighetsbegränsad och ofta drabbas av stockning. Tendenserna på transportområdet innebär fortsatt rela— tiv kostnadssänkning, vilket även kan förväntas på telekommunikationsområ- det. Exempel härpå är riksautomatisc- ring och större taxeområden för telefon— nätet. Telextransmission för intern in— formation och dataöverföring, kommu- nikationsradio, industri-TV m.fl. nya kommunikationssystem innebär inte blott reduktion av avständsfaktorn utan även relativa kostnadssänkningar för funktioner som tidigare ställde sig kost— nadsmässigt särskilt ogynnsamma för spridda produktionsenheter.

Genom den industriella automatise- ringen minskar i och för sig antalet ar- betare per arbetsställe och därmed ges gynnsammare förutsättningar för loka- lisering till småorter. Detta gäller så länge automatiseringen begränsas till del-

processer, vilket torde förbli vanligt åt- minstone inom verkstadsindustrin. Des- sa synpunkter torde också gälla den landsbygdsinriktade anläggningsverk- samheten. Mer omfattande automatise- ring, s. k. automation, är däremot natur- ligen förbehållen de stora anläggningar- na, som förutsätter eller skapar stora orter. Den administrativa automationen ställer också krav på stora förvaltnings- enheter, och telekommunikationssyste- men verkar i detta avseende närmast för- stärkande på centraliseringstendenserna. Men detta behöver av samma skäl inte innebära krav på stora tillverkningsen- heter. Viktigare för dimensionering av de sistnämnda blir i stället utvecklings- planering, som kräver tjänstemannain- satser. Eftersom denna funktion är sär- skilt omfattande inom verkstadsindustrin på grund av snabbt skiftande tillverk- ningsprogram, är detta en faktor som verkar i centraliserande riktning. Avgörande för koncentrationstenden- serna torde bli det relativa löneläget, val- möjligheterna på arbetsmarknaden och de anställdas intresse i övrigt i fråga om bostadsortens belägenhet. En väsent- lig orsak till småorternas hittillsvarande konkurrensförmåga torde ha legat i bättre tillgång på arbetskraft, det lägre löneläget samt lägre fastighetskostnader. Dessa fördelar har uppvägt nackdelarna av högre kommunikations- och trans- portkostnader och mindre företagsen- heter. 'Löneskillnaderna synes som nämnts ha bibehållits under 1950-talet, vilket kan sammanhänga med de rela- tivt rikliga tillskott av arbetskraft som småorterna fått från jordbruket under denna period. Eftersom den fortsatta till- bakagången i jordbruksbefolkningen kan väntas ge tämligen små sådana tillskott, bör utbudet av arbetskraft komma att åtstramas med åtföljande tendens till löneutjämning. Ansträngningarna som görs på avtalsområdet att särskilt för-

bättra de lågavlönades ställning bör verka i samma riktning. Med hänsyn till de förut nämnda kostnadstendenserna i övrigt torde en löneutjämning i någon mån kunna tålas lönsamhetsmässigt, varför ur dessa aspekter småorternas konkurrensförmåga skulle kunna bibe- hållas. Däremot kvarstär begränsningen i valmöjligheter beträffande arbete, utom i sådana fall där småorterna är s.k. sa- tellitorter eller ligger så nära varandra, att flera småorter tillsammans bildar en större arbetsmarknad.

Med en decentraliserad tillverkning och en centraliserad planläggning, som den administrativa automationen tänks förutsätta, skulle följa en ytterligare geografisk skiktning i socialklasserna, så att arbetarna tenderar att orienteras till småorterna, medan tjänstemännen i än högre grad än nu orienteras till de större orterna. Därav skulle följa motsvarande skillnader i genomsnittsinkomst med verkningar bl. a. på skatteunderlaget. Att bo i småorter innebär större avstånd till differentierad service av olika slag, som i välfärdssamhället tillmäts en växande betydelse. Inom ett givet avstånd blir vidare valmöjligheterna härvidlag liksom t.ex. i fråga om skolutbildning smärre. Småorternas läge i förhållande till de större orterna blir av det skälet en vä- sentlig faktor för deras attraktionskraft. Tillkomsten av satellitorter får ses som ett uttryck för strävanden att förena för- delarna av småortsboendet med närhet till differentierad service. För småorter på större avstånd blir i stället deras ka- raktär av servicecentrum för ett omland utslagsgivande för attraktionskraften. Den intensiva dragkampen mellan kom- muner att få förlagt utbildningsanstalter och andra välfärdsanordningar till just deras centralorter är exempelvis uttryck härför.

Gentemot det nu förda resonemanget kan göras en del invändningar. En auto-

matisering av industrin på det sätt som förutsatts bör rimligen få konsekvenser även för lönebildningen. Det fåtal arbe- tare, som behövs för att sköta spridda automatiserade industrier, måste vara högt utbildade och de får därför sanno- ' likt högre löner än många av de tjänste-

män, som kanske utför rutinarbete på centraliserade kontor. Mot en utsprid- ning talar också ökade kostnader för den centrala administrationen samt stegrade transportkostnader. Härtill kommer att tröghetsmoment av olika slag nog ändå kommer att hindra en sådan utspridning av små automatiserade enheter i små- orter, även i fall den skulle vara tek- niskt möjlig. Det kan ifrågasättas, om företagen vågar sig på experimentet. De kommer troligen, i den mån en decentra- lisering överhuvud är aktuell, ändå att satsa på större orter eller närmast på vad som här kallas stororter.

Frågan är om de positiva sociala vär- den i form av t.ex. bostadsmiljö och närhet till naturen, som boendet i små- orter har, kommer att kunna uppväga de negativa sidorna. Utan att gå in på en närmare bedömning härav kan stäl- las spörsmålet, om inte avgörandet be- träffande småorternas konkurrenskraft i framtiden kommer att bestämmas främst av valmöjligheterna beträffande arbete, utbildning samt social och kom- mersiell service, när skillnaderna i eko- nomiskt avseende mellan att bo i små- ort och storort, som ovan antytts, blir mindre.

5. Jordbruksrationaliseringens närings- skapande effekter

Jordbrukets rationaliseringsprocess inne— bär delvis en överflyttning av verksam- hetsområden och funktioner till andra näringsgrenar. På naturahushållningens tid var produktsortimentet mycket stort, då det omfattade de allra flesta av sam-

hällets verksamhetsområden. Den över- flyttning som skedde gällde till en början huvudsakligen det varusortiment, som ligger utanför livsmedelssektorn. Seder- mera har även verksamheten inom denna mer och mer begränsats till råvaror. Parallellt därmed har framställning av produktionsmedlen och övriga förbruk- ningsartiklar överflyttats eller nya utan- för jordbruket framställda varor tagits i anspråk.

Medan inskränkningen i produktsorti- ment och därmed i relativ produktions- volym liksom även verksamheten i lant- hushållet är svår att få mått på, kan däremot funktionsöverflyttningen på produktionsmedelssidan illustreras med skillnaden mellan arbets- och totalpro- duktivitetens förändringar. Medan ar- betsproduktiviteten ökat med 3 51 50/0 om året under de senaste tjugu åren, har nettoproduktiviteten begränsats till 1 a 2 0/o om året. Då den totala produk- tionsvolymen varit ungefär oförändrad, utgör differensen 2 51 30/0 ett uttryck för den totala relativa överflyttningsvo- lymen.

Det intressanta ur landsbygdssyn- punkt är var de näringar, till vilka över- flyttningarna sker, lokaliseras. Man kan därvid skilja mellan industrialstrande och servicealstrande överflyttningar. Vi- dare kan det vara lämpligt att hålla isär överflyttningar från jordbrukssidan och från lanthushållssidan.

A. Industrialstrande överflyttningar Livsmedelsindustrins utveckling har in- neburit dels ett övertagande av primära förädlingsprocesser från jordbruket i syfte att göra produkten marknadsför, dels en vidareförädling som övertagit arbetsuppgifter i konsumenthushållen. Till en början lokaliserades dessa verk- samheter på landsbygden; bymejerierna och småkvarnarna är exempel härpå. En stark koncentration till stora enheter be-

lägna i större orter har kännetecknat den senare utvecklingen, vilken otvivel- aktigt fortgår i oförminskad takt under trycket av stordriftsfördelar och trans- portekonomiska krafter. Enstaka avvi- kande tendenser såsom upprättande av lokala mottagningsstationer för spann- mål och närhetslokalisering av industrier beroende av färskvaror, såsom grönsa- ker, förtar föga det allmänna intrycket av en landsbygdsflyende lokalisering för livsmedelsindustrin.

Ännu starkare är intrycket av stor- ortsorientering på produktionsmedels- sidan. Jordbruksmaskins- och gödselme- delsindustrierna är i alldeles övervägan- de grad lokaliserade till stadsbebyggelse. Den tillverkning, som fortfarande sker ute på jordbruken eller vid småverkstä- (ler av särskilt företagssamma och upp- finningsrika företagare, torde snarare bidra till idéexport än landsbygdslokali- serad tillverkning. Resurser att bygga upp större fabrikation och en försälj- ningsorganisation saknas oftast, varför de nya tillverkningarna tas upp av redan etablerad storortsindustri.

I fråga om anläggningsarbeten såsom byggenskap, dikning, väg- och brobyg- gande kan man däremot hävda, att den hittillsvarande verksamheten varit i hu- vudsak landsbygdslokaliserad. Framför allt har detta avsett arbetskraften som dels till stor del bestått av jordbrukens egen arbetskraft, dels hämtats från en stor kår av landsbygdsbosatta byggmäs- tare, snickare m.fl. fackkunniga. Även byggnadsmaterialen, särskilt de grövre, har i stor utsträckning härrört från landsbygdslokaliserade företag såsom sågar, grustag, tegelbruk och smides- verkstäder.

B. Servicealstrande över-flyttningar

De servicealstrande funktionsöverflytt- ningarna från jordbrukssidan kan också i stor utsträckning anses ha varit lands-

bygdslokaliserade. Dit hör i främsta rummet åkerier, maskinstationer och maskinhållare. Även reparationsverkstä- derna har kunnat räknas dit, även om den ökade anknytningen till maskinhall— deln särskilt för mer komplicerade ma- skiner lett till en starkare storortslokali- sering. Service av typ foder- och utsädes- beredning, bokföring och veterinärhjälp har utvecklats snabbt i riktning mot stor- ortslokaliscrad verksamhet.

För att få ett sammanfattande mått på hur till jordbruket inköpta produk- tionsmedel, tjänster och konsumtionsva- ror fördelar sig på landsbygds— och storortslokaliserad verksamhet har ett försök till en grov överslagsberäkning utförts för de totala utgifterna enligt deklarationerna för inkomst av jord- bruksfastighet. Därvid blev resultatet att uppskattningsvis hälften av de kontanta utgifterna kunde beräknas gå till lands- bygdslokaliserade näringar.

De särdrag som under senare tid skilt lanthushållen från övriga hushåll har i första hand betingats av omhänderta- gandet av produkter från husbehovspro- duktion. Även om husbehovsproduktio- nen fortfarande är av en sådan omfatt- ning, att naturakonsumtionen uppgår till en tredjedel av hela livsmedelskonsum- tionen i lanthushållen, har den minskat betydligt i samband med jordbrukets specialisering. (Det bör observeras, att uppgifterna hänför sig till år 1958.) Detta har ökat behovet av livsmedelsin- köp, vilket torde ha medfört en relativ utvidgning av lanthandeln i fråga om detta sortiment och därmed en lands- bygdslokaliserande effekt. Med hänsyn till att anskaffningen av kapitalföremål till lanthushållen är begränsad i förhål- lande till livsmedelskostnaderna är det sannolikt, att strukturförändringarna i lanthushållen haft en näringsskapande effekt som företrädesvis varit lands- bygdslokaliserad.

C. Framtida lokalisering av överflyttning- arna

Vilka är då de aktuella och framtida ut- vecklingstendenserna på detta område? Exempel på aktuella sådana tendenser i fråga om produktsidan är utflyttning av potatislagringen och sorteringen, över- gång till tankhämtning av mjölk, ut— veckling av ägg-, gödkycklings- och fläskfabriker samt konservindustriernas kontraktsodlingar. En del av dessa ten- denser verkar storortslokaliserande, men huvuddelen torde dock leda till lands- bygdsorienterad verksamhet. Det synes naturligt, att när utflyttningen börjar gälla själva rävaruproduktionen en landsbygdslokalisering bibehålls.

Å andra sidan kan på produktions- medelssidan de storortslokaliserande ten- denserna framdeles komma att förstär- kas. Särskilt gäller detta anläggnings- verksamheten. Genom att de mekaniska elementen för intern automatisk trans— port, hantering och lagring kan väntas utgöra en större del av den framtida byggnationen och även huskropparna bestå av fabrikstillverkade material och byggnadselement, torde man på detta verksamhetsområde få räkna med en förskjutning mot storortslokaliserande efterfrågan. Även i fråga om övrig an- läggningsverksamhet finns det skäl att förvänta en dylik förskjutning. Exempel som övergång till plaströr vid dikning, aluminiumtrummor vid brobyggen och anläggning av bevattningssystem tyder härpå.

De alltmer komplicerade maskiner som vinner insteg i jordbruket förutsät- ter en avancerad serviceutrustning, som gärna blir storortslokaliserad. Service— bilar stationerade vid större verkstäder ersätter småverkstäderna. För de enklare redskapen innebär utvecklingstendenser, som kännetecknas av slagord såsom vköp, slit och släng» och >>gör det själv», att också tidigare manuell service ersätts

med fabrikstillverkade ersättningsdelar och därmed förskjutningar mot stororts- lokaliserad verksamhet. Även om åkeri- verksamheten alltfort kommer att ha stark landsbygdsorientering i samband med transporterna av tungt gods såsom grus- och jordmaterial, skogsprodukter, gödselmedel och spannmål, innebär så- dana tendenser som flaskhämtningens ersättning med tankhämtning och direkt- distribution av varor med firmabilar ett uppenbart avbräck i transportapparatens landsbygdslokalisering.

Det dominerande draget i lanthushål- lets strukturförändringar framöver kan väntas förbli inskränkningen i natura- konsumtionen. Detta skulle i och för sig kunna leda till fortsatt stark efterfrågan på lanthandelstjänster. Men den ökade hållbarheten hos livsmedlen genom djup- frysning och emballageteknik samt till- gången på goda lagerutrymmen och egen bil lockar lanthusmödrarna att företa storköp i de större orternas mer väl- sorterade och billigare affärer, varför en inte ringa del av nämnda efterfrågeök- ning kan få en storortslokaliserande ef- fekt.

Sammanfattningsvis kan jordbruksm- tionaliseringen framdeles bedömas få en näringsskapande effekt som i mindre ut- sträckning än hittills leder till lands- bygdslokaliserad verksamhet. Att preci— sera storleken härav är givetvis vansk- ligt, men det synes inte osannolikt att inom en tioårsperiod hälften av jordbru- kens intäkter kommer att gå tillbaka till storortslokaliserade verksamheter.

6. Befolkningens framtida lokalisering

Det har i det föregående visats, att till- bakagången av glesbygdsbefolkningen helt kan tillskrivas arbetskraftsutveck- lingen inom jordbruk och boskapssköt- sel. I fråga om de övriga näringarna har både sysselsättnings- och befolkningsut-

vecklingen varit positiv. Detta har kun- nat återföras dels på att en del av de näringar som ersatt den bortrationalise- rade verksamheten vid jordbruken varit landsbygdslokaliserad, dels på allmänt stor konkurrensförmåga hos det små- ortslokaliserade näringslivet.

Vad de fortsatta utvecklingstendenser- na beträffar skulle det enligt de anförda synpunkterna vara sannolikt, att den framtida jordbruksrationaliseringen i mindre grad än hittills kommer att be- fordra det övriga näringslivet på lands- bygden. Det småortslokaliserade närings- livet skulle åtminstone i vissa avseenden kunna förbli konkurrenskraftigt. Möjlig- heterna att på småorterna tillgodose de växande levnadsstandardkraven har be- dömts bli en viktigare faktor i fram- tiden. Därvid får kostnaden för och till- gången på modern service vägas mot värdet att bo i en landsbygdsbetonad miljö.

Dessa frågor skall här belysas på två sätt. Närmast redovisas en framskriv- ning av befolkningens fördelning på be- byggelsetyper och regioner. I ett följan- de avsnitt inventeras de problem som möter när man söker bereda service en- ligt tätortsstandard åt landsbygdsbefolk- ningen.

A. Förutsättningar för befolkningsfram- skrivning En särskild befolkningsframskrivning har utförts för vår räkning.3 I detta sammanhang behandlas endast vad som är av intresse för landsbygdsfrågorna. Som förutsättningar för framskrivningen har antagitsen fortsatt nedgång i död- ligheten, en fortsatt sänkning av gifter- målsåldern, ett oförändrat barnantal per genomlupen fertilitetsperiod och en fort- satt befolkningsomflyttning antingen i samma procentuella takt som under 1950-talet (alternativ 1), eller i hälften så snabb takt (alternativ 2). Döds- och

födelsetalen har förutsatts lika regionalt sett, men differentierats på femärsklas- ser och kön. F lyttningsantagandena har dessutom differentierats regionalt, t. ex. för glesbygd på 12 zoner, med beaktan- de av geografiska variationer i flytt- ningstakten. Till glesbygd har räknats glesbebyggelse samt agglomerationer med upp till 500 invånare. Gränsen har dik- terats av kravet på att orten skall bilda ett tillräckligt självständigt underlag för åtminstone en livsmedelsbutik. Till stor- ortsbebyggelse har räknats det hundra- tal tätorter som bildar en- eller flerkär- niga centralorter i AMS:s 91 s.k. A-re- gioner. De övriga tätorterna har sam- manfattats i begreppet tätbygd. Den an- vända framskrivningstekniken innebär en successiv uppsamling av flyttnings- vinsterna från glesbygd till allt större orter efter en bestämd ordning.

B. Tendenser för olika bebyggelsetyper

Resultaten av framskrivningarna sum- merade för bebyggelsetyperna framgår av tabell XI: 7. Enligt alternativ 1 för flyttningstakten skulle glesbygdcrna för- lora 1/6 av sin befolkning till 1970 och 1/3 till 1980. Förlusterna gäller åldrarna under 65 år, medan pensionärerna tvärt- om skulle öka i antal och därigenom 1980 utgöra ca 1/4 av hela glesbygdsbe- folkningen. Även om flyttningstakten skulle bli hälften så snabb, bleve förlus- terna betydande, 1/10 till 1970 resp. 1/5 till 1980, och pensionärerna öka väl så mycket i antal.

Tätbygderna skulle göra en del be- folkningsvinster, ungefär lika stora oav- sett flyttningsalternativ. Vinsten skulle bli av storleksordningen 1/10 till 1970 och 1/5 till 1980. Antalsmässigt skulle

3 Odd Gulbrandsen: Sveriges befolkning 1980. Prognos för regioner och bebyggelse- typer. Utförd på uppdrag av 1960 års jord- bruksutredning. Stencil 1963. Se även Plan nr 2:63: Var bor vi 1980?

Tabell XI: 7. Befolkningsframskrivning 1960—80 (1000-tal personer)

Bebyggelsetyp Ålder 1960 Glesbygd 0—64 1 977 65— 347

0— 2 324

Tätbygd 0—64 1 132 65— 145

0— 1 277

Centralort 0—64 3 489 65— 405

0— 3 894

Hela riket 0—64 6 598 65— 897

0— 7495

Alternativ 1 Alternativ 2 1970 1980 1970 1980 1537 1185 1704 1447

365 369 385 407 1 902 1 554 2 089 1 854 1222 1278 1201 1263

192 245 185 235 1414 1523 1386 1498 4055 4636 3847 4265

567 769 552 737 4622 5405 4399 5 002 6814 7099 6752 6975 1124 1383 1122 1379 7 938 8482 7 874 8354

Källa: Se närmast föregående textnot.

dock dessa ökningar inte kunna upp- väga nedgången i glesbygdsbefolkningen. Om alternativ 1 betraktas, skulle gles— bygderna förlora 3/4 milj. invånare mel- lan 1960 och 1980, medan tätbygderna vunne 1/4 milj., varför nettoförlusten för landsbygden i vid mening (glesbyg- der plus tätbygder) bleve 1/2 milj. in- vånare. Vid hälften så snabb flyttnings- takt skulle landsbygdsförlusten bli 1/4 milj. invånare. '

Vilka av dessa framskrivningsresultat kan sägas svara mot de framtida tenden- ser i fråga om näringsliv och bosättning som tidigare anförts? Det bör då först påpekas, att alternativ 1 endast i formell mening representerar en lika snabb flytt- ningstakt som under 1950-talet. På grund av ändrade principer i tätorts- avgränsningarna i folkräkningarna in- nebär detta alternativ i realtiteten en ökad omflyttning. Det skulle därför kunna illustrera det fallet, att de stor- ortslokaliserande tendenserna fortsätt- ningsvis överväger utan att småorternas konkurrensförmåga likväl avsevärt för- svagas. För alternativ 2 gäller då mot- svarande, nämligen'attdet avser en flytt- ningstakt som är något mer än hälften

av den verkliga hittills. Detta alternativ förutsätter, att de mindre agglomeratio- nerna på glesbygden erhåller en sådan attraktionskraft, att de kan kompensera en stor del av minskningen i jordbruks- befolkningen eller att jordbruksbebyg- gelsen i ökad utsträckning kan utnyttjas som bostäder för övriga befolknings- grupper.

Sistnämnda frågekomplex är av sär- skild betydelse för bedömningen av pen- sionärsprognosen. Det kan nämligen fin- nas skäl fundera över reaktionerna hos de äldre, när de aktiva åldrarna i deras omgivning starkt decimeras och de sam- tidigt genom pensionsförmåner av olika slag erhåller ekonomiska möjligheter att välja bostad. Det intressanta här blir. huruvida de små agglomerationerna kan visa sig tillräckligt konkurrenskraftiga inför pensionärernas val mellan hem- bygdsmiljö samt service och vårdmöjlig- heter.

C. Regionala olikheter i befolkningsutveek- lingen De regionala skillnaderna i flyttnings- takt har varit ganska betydande, varför det inte är överraskande att en fram—

skrivning av desamma leder till stora olikheter mellan regionerna i fråga om befolkningsutvecklingen. För glesbygder- na skulle befolkningsförlusterna i de olika regionerna komma att variera mel- lan 1/5 och 1/2, räknat från 1960 till 1980 i alternativ 1. Den största tillbaka- gången beräknas för Bergslagsbygderna, nedre Norrland och vissa delar av små- ländska höglandet. De lägsta förlusterna skulle avse västkusten och vissa delar av övre Norrland.

Att skogsbygderna kan komma att drabbas av stark folkminskning synes med hänsyn till jordbrukets ringa bär- kraft sannolikt. Att västkusten med dess åtminstone i de södra delarna bärkraf- tiga jordbruk och med en utbredd villa— bebyggelse kan komma att uppvisa små förluster är också troligt. Däremot före- faller det mer tveksamt, att glesbygden i övre Norrland skulle få så små för- luster framöver som framgår av beräk- ningarna. Det bör därvid erinras om att vändpunkten i jordbruksbefolkningens utveckling i övre Norrland inträffade först omkring 1950, då kolonisations- verksamheten avlöstes av övergång till kreaturslöshet, innebärande nedlägg- ningar av jordbruk. 1950-talet har så- lunda kännetecknats av en acceleration i befolkningsavtappningen från jordbru- ket, vilket bör få till följd en ökning av förlusterna även framdeles.

De olika regionernas tätbygder skulle få än mer varierande utveckling. Detta sammanhänger delvis med rent prog- nostekniska förhållanden men återspeg- lar i huvuddrag betydelsefulla tendenser. Sålunda skulle tätbygderna i Mälardalen och på västkusten bli särskilt expansiva, i flera regioner med folkökningar med mera än 50 |% på en tjuguårsperiod. Detta synes sannolikt med hänsyn till influensen såväl från storstäderna som från ett rikt differentierat näringsliv i övrigt i dessa områden.

En negativ befolkningsutveckling skulle däremot äga rum i flertalet av de norrländska tätbygderna. Uppenbarligen har de norrländska småorterna i första rummet varit serviceorter åt den omgi- vande glesbygden med begränsad för- måga att dra åt sig de funktionsöverflytt- ningar som jord- och skogsbrukets ra- tionaliseringsprocess medfört. En fort- sättning av de negativa tendenserna in- nebär ett allvarligt memento för den norrländska bosättningen, då avstånden medför att det utbredda punktsystem av tätorter som allmänt krävs för att till- godose landsbygdens behov bör vara sär- skilt välutvecklat.

Koncentrationen av landets befolkning till Mälardalen och västra Sverige be- räknas bli än mer accentuerad och lik- som tidigare föranledd av utvecklingen för storstäderna inom dessa områden. Städerna med minst 50000 invånare skulle få ett befolkningstillskott som är större än den totala befolkningsökningen mellan 1960 och 1980 i riket, varför om- råden utan sådana städer finge vidkän- nas befolkningsminskningar. Detta fram- går av tabell XI:8, där regionerna hop- grupperats så långt detta varit möjligt i samma områden som i tabell Xl: 6.

7. Samhällsplaneringen på landsbygden4

Modern levnadsstandard, som grundar sig på specialiserad och standardiserad massproduktion, massförsäljning och lnasservice, upprätthålls i de avseenden den förutsätter fysiska transporter natur- ligen billigast vid koncentrerad bosätt- ning, där ett stort antal konsumenter kan nås med ett minimum av transportarbete. Problemet för glesbebyggelsen blir då att välja en sådan uppbyggnad av sam-

4 Jfr karakteristiken i kapitlets början av (huvuddelen av) förevarande kapitelavsnitt. De delar, som med hänsyn till utrednings- uppdraget ansetts mera perifera, har satts tätare och med mindre stil.

Tabell XI: 8. Befolkningsframskrivning regionalt 1960——801 (1000-tal personer)

Bebyggelsetyp

Område Ccntralorter

Tätbygd Glesbygd Samtliga

1960 198021 1960 1980:1 1960 1980:1 1960 198011

Mälardalen 1 729 2386 Sydöstra Sverige 346 448 Västra Sverige 1 119 1 529 Vänerområdet 171 231 Norra Sverige 529 811

303 438 432 262 2 464 3 086 250 290 469 314 1 065 1 052 249 279 485 340 1 853 2 148 127 154 263 1 76 561 561 348 362 675 462 1 552 1 635

7495 8482

Hela riket

3894 5405 1277 1523 2324 15.54

Källa: Se närmast föregående textnot.

hället att merkostnaderna minimeras. Vidare behöver beaktas, i vilka avseen- den standarden kan ges ett sådant in— nehåll, att den medför mindre behov av fysiska transporter. Eftersom den glesa bebyggelsens avstånd till tätorter av er— forderlig storlek är mycket varierande, kan ingen enhetlig merkostnadsberäk- ning upprättas, ej heller något enkelt recept för den ekonomiskt mest fördel- aktiga standarden anvisas. I stället skall de problem som avståndsfaktorn skapar belysas med visst utredningsmaterial och en del allmänna synpunkter anföras på aktuella och kommande landsbygdspla- neringsfrågor.

A. Resetidsavstånd till serviceorter

Ett enkelt sätt att belysa tillgängligheten för glesbygdens befolkning av de varor och tjänster, som bjuds i tätorterna, är att stu- dera resetidsavstånden. Eftersom bilarna redan dominerar vid persontransporterna och användningen därav är i oavbrutet sti- gande, bör en kartläggning av resetidsav- stånd med bil ge en god belysning av de framtida förhållandena härvidlag.

En företagen sådan kartläggning visar, att centralorterna (AMS:s 91 A—orter), som med få undantag är rikt serviceutrustade, kan nås med en timmes bilfärd i praktiskt taget hela södra och mellersta Sverige samt i norra Sveriges kustland. Ogynnsammare

* Beträffande områdesindelningen, jfr tabell Xl: 6.

Städer med över 50000 invånare 1960

1960 1980:1 Mälardalen 1512 2 091 Västra Sverige 867 1 134 Övriga 127 190 Summa 2 466 3 415

läge har vissa skärgårdsområden, norra de- larna av Uppland och Värmland och i övrigt stora delar av Dalarna och det inre av Norrland. Begränsas anspråken på ortens serviceutrustning till att avse sådan som fyller dagliga behov, är korta restider önsk- värda. Av kartläggningen framgår, att inom ungefär samma områden som nyss anförts samt på sina håll även inom de övriga mera ogynnsamt belägna områdena kan dylika orter nås med 15 it 30 minuters bilfärd. An- talet orter, som därvid beaktats, uppgår till närmare 400 och nedre gränsen för ort- storleken motsvarar ungefär 1 milj. kronors detaljhandelsomsättning per år.

Av glesbygdsbefolkningen kan i södra och mellersta Sverige 2—5 %. beräknas ha längre resetidsavstånd än de nu angivna, medan i norra Sverige motsvarande tal springer upp till 30 it 40 "lo. Ur resetidssyn— punkt skulle sålunda tillgängligheten av tät- ortsservice såsom den här definierats i främsta rummet vara ett norrländskt prob- lem. Eftersom skogsbruket är den domi- nerande näringen i de tätortsavlägsna om- rådena, gäller frågan närmast standardmöj— ligheterna för skogsarbetskraften. Detta

pekar på angelägenheten att angripa bo- sättnings- och transportfrågorna för denna arbetskraft, så att man till lägsta kostnad kan trygga den norrländska skogsproduk- tionen.

B. Persontransporternas utveckling Inte blott landsbygdens avfolkning utan även och sannolikt i högre grad bilismen som sådan har ryckt undan underlaget för de kollektiva persontransporterna. Detta har framtvingat nedläggningar i ökande om- fattning av såväl järnvägs- som busslinjer. Exempelvis nedlades av SJ:s nät 656 km mellan 1950 och 1959, medan enbart under de tre följande åren 1 504 km nedlades. Pla- nerna är inriktade på en fortsatt omfattande nedläggning av olönsamma bandelar.

För busstrafikens del gäller, att trafik- underlaget minskat med 3 51 11% per år under 1950-talet. Enligt en undersökning 1948 bodde 95% av landets befolkning högst 2 km från närmaste väg med buss— linje, 40/0 2._4 km från sådan väg och 1 % på längre avstånd.5 Trots nedgången i trafikunderlaget ökade linjenätet fram till 1957, då det var ca 110300 km. Detta har medfört en stark försämring av bussföre- lagens ekonomi, varför nedläggningar av linjer och minskning av turtäthet seder- mera förekommit i accelererande omfatt- ning. Eftersom bussföretagen, särskilt på landsbygden, utgörs av små enheter, har behovet av strukturrationalisering och ökad samplanering av trafiken kommit att bli framträdande.6

Försämringen av busstrafikens lönsamhet har ansetts så allvarlig, att ett statligt stöd aktualiserats. Detta stöd, som utgick första gången 1961, får motsvara i regel högst 2 kr per vagnmil på olönsamma busslinjer. Av ca 2000 landsbygdslinjer har bidrag sökts till 1/3 och bidragen har täckt knappt 30 % av underskotten i de sökandes trafikrörelse. Ungefär hälften av bidragen har fallit på de fyra nordligaste länen. För 1965/66 beräk- nas ett totalt bidrag av 6,5 milj. kr.?

Vilken dominerande roll bilismen fått för persontrafiken illustreras av en beräkning för 1958, enligt vilken de privata person— bilarna skulle ha svarat för 61% av det totala persontransportarbetet i landet. Mot- svarande tal skulle för busstrafiken ha varit 110/o och för järnvägarna 16 "lo. Skulle en liknande beräkning göras enbart för lands- bygden, kommer personbilstransporterna

att svara för ett än högre procenttal, vilket bl.a. kan utläsas av jämförelser mellan jordbrukarnas och andra befolkningsgrup- pers resvanor. Eftersom antalet personbilar fortsatt att öka med ca 150/o om året, medan transportvolymen för järnväg och buss ökat med endast några procent om året eller vad beträffar landsbygden san- nolikt minskat, torde problemen med per- sonbefordran på landsbygden framdeles hu- vudsakligen hänföras till bilismens villkor.

Att man på landsbygden blir hänvisad till biltransport kan i och för sig betraktas som ett standardtecken, men å andra sidan ställer sig sådan transport väsentligt dyrare än kollektiva former. Vidare verkar denna utveckling diskriminerande på vissa befolk- ningsgrupper, nämligen de som på grund av ålder eller fysiska brister ej har rätt eller förmåga att framföra bil och som så- lunda blir hänvisade till samtransport eller droskbil. Därigenom uppkommer en kate- goriklyvning dels mellan familjer som har råd till och kan framföra egen bil och övriga, dels inom familjerna mellan kör- kortsberättigade och övriga, särskilt bar- nen. Vilka skillnader det rör sig om kan exemplifieras med att vid individuell resa buss kostar ca 1 kr per mil vid resor över 1 mil, personbil 3 a 4 kr per mil och taxi 10 51 12 kr per mil.

För att inte dessa kategoriklyvningar skall leda till ogynnsammare standardför- hållanden för de sämre lottade är det ange— läget att olika former för samtransporter utvecklas. Skolskjutsarna är ett exempel. Ett stort antal småbussar har under senare år anskaffats för detta ändamål och utgör en latent reserv för flerpersontransporter under de tider av dagen skoltransporterna ej pågår. Detta ger utrymme för nya for— mer av beställningstrafik. En utvidgad rätt till samåkning i privat personbil har berörts bl.a. av 1953 års trafikutredning (SOU 1961:23). Vid 1963 års riksdag har sådan rätt medgetts och avser resor till och från arbetsplats. Däremot har frågan om till- stånd för bilägare att på landsbygden och till och från tätorterna skjutsa andra perso-

5 Sven Godlund: Busstrafikens framväxt och funktion i de urbana influensfålten. Lund 1954. 6 Se exempelvis Strukturfrågor inom busstrafiken. Rapport avgiven av Bussra- tionaliseringsnämnden. Stencil. Stockholm sept. 1962. 7 Statsverkspropositionen 1964: bil. 8.

ner mot ersättning underkastats en vidare prövning inom kommunikationsdepartemen- tet. Otvivelaktigt är en sådan möjlighet en angelägen landsbygdsuppgift att få tillgodo- sedd.

C. Godstransporternas utveckling på lands- bygden Som framgått av det tidigare avsnittet om näringslivets struktur fanns i glesbygden 1950 hälften av samtliga samfärdselföretag, trots att dessa svarade för endast 1/12 av omsättningen. Dessa förhållanden markerar de små lastbilsåkeriernas dominerande roll i glesbygden. Dä enligt inkomststatistiken antalet företagare ökat och antalet anställda minskat inom samfärdselsektorn på lands- bygden, torde den slutsatsen kunna dras, att utvecklingen inom landsbygdsåkerierna har gått i riktning mot enmansföretag. Några speciella uppgifter om landsbygds- åkeriernas transportarbete står inte att få. Man kan dock sluta sig till att utveck— lingen varit mindre progressiv än för övrig lastbilstrafik därför att fjärrtrafiken, som företrädesvis går mellan de större städerna och är kännetecknad av mycket tunga last- bilar, och lokaltrafiken med lätta firmabilar ökat mest både i antal bilar och transport- arbete, medan antalet medeltunga bilar, som är vanligast hos landsbygdsåkerierna, minskat i antal.

ofta endast räknar med de rörliga kostna— derna.

Denna" konkurrenssituation kan ytterli- gare skärpas i den mån 1953 års trafikut- rednings förslag till lastbils- och traktor- tågtrafikens liberalisering genomförs.8 Efter- som traktorernas konkurrensförmåga är störst vid de kortdistanta transporterna och konkurrensen frisläpps på dessa avstånd, är det sannolikt att en omfördelning av de lokala glesbygdstransporterna till traktorer- nas fördel kommer att äga rum. Detta torde minska motiven för glesbygdslokaliserade åkerier, då dessa i stället får koncentrera sig på transporterna mellan de något större tätorterna och glesbygden.

D. Vägnätets tillstånd och utvecklingsten- denser

Med bilismens utveckling har vägnätets om- fattning och standard blivit avgörande för näringsliv och bosättning på landsbygden. Därvid är det i mindre grad riksvägarna och de genomgående länsvägarna, som för- binder de större tätorterna, än de övriga länsvägarna och de enskilda vägarna som spelar roll. Det enskilda vägnätets totala omfattning är inte känt. I den översikt av vägnätet som presenteras här nedan har endast medtagits de bidragsberättigade vä- garna.

Väglängd, Statliga utgifter 1963/64 för km '_.._—_ anlaggnmgar underhall, milj. kr milj. kr Riksvägar 13 000 293 ] Genomgående länsvägar 15 000 207 | 440 Övriga länsvägar 68 000 Enskilda vägar 54 000 26 42 Totalt 150 000 526 482

Anledningen till en långsammare utveck- ling på landsbygden skulle inte ligga i transportbehovet, som tvärtom måste ha ökat väsentligt, bl.a. i samband med an- läggningskoncentrationen inom de verksam- heter som försörjer jordbruket med varor och är avnämare av dess produkter. I stäl- let får den sökas i den växande konkur- rensen från jordbrukarna, när dessa över- gått till traktordrift. Svårigheten att kon- kurrera med jordbrukarnas egna traktor- transporter är påtaglig, särskilt då dessa

Landsbygdsvägarna utgör över 80 0In av det 150 000 km långa vägnätet. På grund av låg trafikintensitet enligt en undersök- ning i åtta Iän 1961 hade 80 0/o av det en- skilda vägnätet en lägre trafikintensitet än 50 fordon per sommarmedeldygn' -— blir underhållskostnaden låg. För det enskilda vägnätet kan den beräknas vara ca 1/6 av

8 SOU 1962: 35. Svensk trafikpolitik III. ' SOU 1962:6. Statsbidrag till enskild väghållning, m.m.

kostnaden per km för det allmänna väg- nätet. Förbättringsverksamheten är än obe- tydligare, då motsvarande relation per km för investeringsvolymen är 1/11. Med av- folkningen av glesbygden är det i och för sig att vänta att ett minskat behov av en- skilda vägar skall uppstå, vilket bör yttra sig i ett lågt investeringsbehov. Å andra sidan ökar det enskilda vägnät, som åtnjuter statsbidrag, med ca 2000 km årligen, vilket borde strida mot nyssnämnda utveckling. Det sannolika är emellertid, att de enskilda väghållarna, vilka bl. a. i väsentlig utsträck- ning är jordbrukare, söker få bidrag till de betungande väghållningskostnaderna och att den låga investeringsverksamheten är ett uttryck för sparsamhet även med den åter- stående kostnadsdel de själva får svara för. ' Man kan alltså misstänka, att det enskilda vägnätets standard inte förbättras i samma grad som det allmännas och att eventuellt även i en del fall en nedslitning sker. Huru- vida utvecklingen härvidlag kommer att medföra en eftersläpning i förhållande till det framtida behovet går dock inte att av- göra utan närmare utredning. Man skulle därför behöva ha en vägplan för det en- skilda vägnätet motsvarande den som upp- rättats för det allmänna (1958 års vägplan), både för att undvika felinvesteringar och för att tillgodose de glesboendes framtida behov.

Sett mot bakgrunden av den redan nu starka koncentrationen av landets befolk- ning till riksvägarna, som tidigare anförda uppgifter innebär, och den fortsatta kon- centrationen till de större orterna som be- folkningsprognoserna tyder på, är det att vänta att större delen av det enskilda väg- nätet och även stora delar av det allmänna i framtiden företrädesvis kommer att till- godose jord- och skogsbrukets transport— behov samt inom en del områden även ut- nyttjande för fritidsändamål. En samord- ning mellan rationaliseringspolitiken för dessa näringar, planeringen av fritidsfrå— gorna och planeringen beträffande detta vägnät blir då aktuell, inte minst vad avser fördelningen av det statliga stödet.

Medan de allmänna vägarnas kostnader är helt statligt finansierade, utgår till det enskilda vägnätet statsbidrag efter procen— tuella grunder. Bidragen höjdes 1963 till i allmänhet 70 0/o, i vissa fall 85%." Ett för- statligande var under övervägande men av- visades med hänvisning till vägarnas inbör- des skiftande art och beskaffenhet samt de

krav på kostnadskrävande upprustning som då skulle aktualiseras. Frågan är emellertid, om inte framdeles nämnda samordningsbe- hov mellan närings- och vägpolitik kan leda till förnyade överväganden häröver. Viktiga faktorer därvidlag är de stigande kostna— derna för att utöva väghållning i liten skala, jämfört med kostnaderna för väghållning i stordriftsformer samt att de vägar med för- hållandevis låg trafikintensitet det här är fråga om i stor utsträckning trafikeras även av långväga trafikanter.

E. Landsbygdsdistributionen av varor och tjänster

Vid köp av varor och tjänster yttrar sig avståndsfaktorn för glesbygdsborna i större transportkostnader, antingen direkt genom utläggen för inköpsresor eller indirekt ge- nom högre priser, lägre rabatter eller debi- tering av rese— och fraktersättningar från leverantörerna. Den tar sig också andra uttryck, som kan exemplifieras med dag— ligvaruhandelns struktur och utvecklings- tendenser. De tre huvudformer som konkur- rerar om dagligvarudistributionen på gles- bygden är lanthandel, butiksbussar och glesbygdsbornas egna inköpsresor till tät- orternas butiker.

Lanthandeln kännetecknas av ett brett men grovt sortiment med en ganska låg omsättningshastighet. Både på grund av långa partitransporter och begränsade möj- ligheter att köpa stora partier erhåller lant- handeln högre inköpspriser och lägre parti- rabatter än en tätortsbutik. En del av dessa för lönsamheten ogynnsamma faktorer mot- vägs av lägre löne- och lokalkostnader så att vid en årsomsättning jämförlig med tät- ortsbutikerna lönsamheten blir ungefärligen lika hög. Emellertid är också årsomsätt- ningen låg i lanthandeln, vilket medför en svag lönsamhet. Den ur konkurrenssyn— punkt intressanta frågan för framtiden är, om en bättre strukturerad lanthandel kan bibehålla sin konkurrensförmåga när även lönenivån utjämnas. En med tätortsbutiker- na likvärdig lönsamhet måste på grund av transportmerkostnaderna förutsätta högre försäljningspriser. Enär en lanthandel vid tillräckligt stor årsomsättning bör kunna erbjuda ungefär samma sortimentsstandard, kan kundens val grundas på en jämförelse mellan merkostnaden för egna resor till en

" Statsverkspropositionen 1963: Bil. 8.

tätortshandel och vinsten i form av lägre priser. Eftersom ett transportsystem grun- dat på lanthandel och hemsändning medger en större grad av samsändning, bör det ställa sig billigare än de egna resorna.

Butiksbussarna utgör trots deras begrän- sade sortiment viktiga konkurrenter till den nuvarande lanthandeln. De erbjuder en hög grad av köpbekvämlighet och kan, särskilt om de är filialer till välsorterad tätorts- handel, på beställningsbasis även ge ett fullt sortiment. Systemet medför emellertid en betydande manuell service och begräns- ningar i den möjliga omsättningsvolymen, vilket innebär höga kostnader och därför på längre sikt begränsad konkurrensför- måga gentemot rationellt ordnad bofast handel.

Om inte en snabb strukturomvandling av lanthandeln kommer till stånd, är det möj- ligt att den standardklyfta mellan bilburna och billösa glesbygdsbor som tidigare be- rörts ytterligare ökas. De bilburna finner det nämligen ofta mest fördelaktigt att handla stora partier åt gången av daglig- varor i välsorterade tätortsbutiker —— t. ex. i samband med resor, som de av andra skäl ändock skulle företagit —— medan de billösa hänvisas till lanthandel och butiksbussar, som på grund av vikande kundunderlag tvingas att ta ut allt högre priser för att täcka sina kostnader.

Då de billösa i stor utsträckning är äldre personer, ofta med låga inkomster, innebär en sådan utveckling en ytterligare försäm- ring av deras ekonomi. För att undvika detta kan de bli nödgade att flytta in till tätorterna, i den mån nu detta är möjligt med hänsyn till bostadsbristen och höga hyror. Det kan komma att krävas sam- hälleliga insatser för lanthandelns omstruk- turering, om man önskar undvika nu an- tydda utvecklingstendenser.

I fråga om varor och tjänster av sällan- köpskaraktär är koncentrationen till tät- orterna sedan gammalt stark och problemet ligger närmast i konkurrensen mellan en förläggning till små- och stororter. Ur transportekonomisk synpunkt är det för glesbygden givetvis gynnsammast med en spridning på småorterna. Men om samtidigt de lönsamhetsbestämda kraven på tillräck- ligt stor omsättningsvolym i de enskilda företagen skall kunna uppnås, fordrar en stor spridning en omsorgsfull planering av företagens ortsfördelning och distriktsupp- delning i varje bransch och därmed föl-

jande begränsningar i konkurrensen. För kunderna är det vidare ur rese- och inköps- synpunkt angeläget, att ett stort antal branscher finns tillgängliga på samma ort. För att skapa en för glesbygdsborna opti— mal servicestruktur krävs då en långtgåen- de samordning av samhällelig och bransch— vis lokaliseringsplanering.

Sådana förutsättningar finns nu endast i begränsad utsträckning och deras tillska- pande motverkas bl.a. av lagstiftningen mot konkurrensbegränsade åtgärder. De samhälleliga lokaliseringsinitiativen är vä- sentligen en angelägenhet för kommunerna, som i sin inbördes tävlan har begränsade perspektiv i nämnda avseenden. De stat- liga lokaliseringsmyndigheternas planerings- instrument är i huvudsak begränsade till rekommendationer och hindrande av up- penbara fellokaliseringar. De helstatliga eller statligt dirigerade serviceformerna pla- neras visserligen centralt men är inte inbör- des samordnade. Exempelvis bedrivs skollo- kaliseringen, som torde ha ett starkt sekun- därt inflytande på åtskillig annan närings- och bebyggelselokalisering, helt fristående från övrig planering. På branschsidan före- kommer en del landsomfattande företag, t.ex. konsumentkooperationen, som bedri- ver en egen lokaliseringspolitik och även en viss etableringsövervakning och distrikts- uppdelning, men i allmänhet är samord- ningen liten. Under sådana förhållanden har de lägre etableringsriskerna i stororter- na ofta blivit utslagsgivande vid företags- lokaliseringen i det enskilda fallet och lär fortsättningsvis bli det i än högre grad, eftersom man vet, att på småorterna möter ett vikande kundunderlag.

F. Samhällsservice på landsbygden Avståndsfaktorn påverkar givetvis också den samhälleliga servicens utformning och kostnader på landsbygden. Denna sektor har vuxit väsentligt under de senaste fem— ton åren, i samband med genomförandet av en rad stora sociala reformer. Fram— tidsprogrammen tyder på fortsatta dyna- miska tendenser. Att denna service skall tillgodoses till samma standard på lands- bygden som i de större orterna får betraktas som en allmänt accepterad målsättning, vil- ken dock just på grund av avstånden och därmed följande kostnader inte alltid kun— nat uppnås eller fått ett annorlunda inne- håll. Uppenbart är att även om beredvillig-

heten är stor att skapa likvärdig standard, blir den reala möjligheten att förverkliga denna större ju lägre merkostnaden kan hållas. Den samhälleliga servicen kan i detta avseende sägas lyda samma lagar som de övriga tidigare behandlade servicefrågorna, men uppfyllandet av målen gynnas av en mera enhetlig och samlad planering.

I det följande skall de viktigaste ser- viceområdens nuvarande standard och framtidsproblem för landsbygdens del över- siktligt beröras.

a. Post och tele/on. —— På det postala området kan övergången till den moderna form av motoriserad lantbrevbärning, där brevbäraren kan utföra flertalet av de pos- tala serviceuppgifterna, anses ha inneburit en' uppflyttning av denna service till en standard, som är nära jämförbar med tät- orternas. Som krav för denna serviceform uppställs för närvarande i regel ett medel- avstånd av högst 250 ut mellan hushållen. Detta kan komma att bli för litet i rena jordbruksbygder vid mera framskriden rationalisering. Från postalt håll har dock uttalats en långtgående målsättning att till- godose postbefordran oavsett avståndsför- hållandena.

Anskaffning av telefon kostar för de gles- boende lika mycket som för de tätorts- bocnde, trots att investeringskostnaderna på grund av större linjelängd är högre. Kostnadsutjämningen är inte lika hög be— träffandet utnyttjandet, då antalet telefon- stationsområden, dvs. områden inom vilka samtal får utväxlas med obegränsad period- längd, är mycket stort, ca 7000. En åtgärd till landsbygdens fördel, som genomförts under 1963, är utsträckning av periodläng- den för samtal mellan stationsområden inom ett taxeområde, den s.k. närtaxan, från 6 till 9 minuter. Mellan närliggande taxeområden förekommer vidare en taxe- nedsättning, s.k. bufferttaxa. Antalet taxe- områden är ca 200, varför det i regel torde förekomma åtminstone en tätort inom vart och ett av dem, en målsättning som för övrigt är uttalad från telehåll. På längre sikt skulle användning av trådlös överfö- ring av samtal i vissa fall kunna bli billi- gare alternativ till långa ledningsdrag- ningar. b. Skolor. Även om en del olägen- heter vidlåder skolskjutsarna, torde deras införande få anses ha möjliggjort en lik- nande standardhöjning för skolgången som den motoriserade lantbrevbärningen inne-

burit på det postala området. Vid den fort- gående utglesningen av landsbygden är det rimligt att vänta sig, att skolorna koncent- reras till tätorterna och att transportrikt- ningen för de glesboende skolbarnen allt- mer sammanfaller med riktningen för öv- riga glesbygdsresor. Detta torde inte endast gälla för de differentierade undervisnings- formerna, dvs. fr.o.m. högstadiet i grund- skolan och uppåt, utan framdeles även den lägre undervisningen. Denna utveckling ska- par i och för sig ett ökat trafikunderlag och som förut antytts anvisningar om nya former för samtrafik på glesbygden. Det största problemet ligger mindre på den eko- nomiska sidan än i de påfrestningar som i synnerhet de mindre barnen kan utsättas för genom stor längd på rese— och vänte- tider. Att döma av uttalanden som gjorts i utredningar berörande glesbygdens skolfrå- gor är man på skolhåll varse dessa problem och inriktad på att skapa gynnsammast möjliga lösningar för glesbygdsbarnen.11 Även de krav på särskilt utrustade lokaler och på facklärare, som möter vid införan- det av grundskolans högstadium, söker man lösa genom specialarrangemang för gles— bygdsområdena, t.ex. ambulerande lärare, längre resor vissa dagar i veckan till lämp- liga lokaler och investeringar i extra utrust- ning. Eftersom dylika arrangemang ställer krav på den kommunala ekonomin, torde genomförandet av dem liksom i fråga om åtskilliga andra samhälleliga servicefrågor ligga i en utjämning i kommunernas varie- rande ekonomiska förutsättningar att åstad- komma en likformig standard.

I fråga om skolstandard och reseförhål- landen på gymnasiestadiet har gymnasieut- redningen undersökt olika alternativ." Trots den väntade ökningen i elevantal, bl. a. i samband med utbyggnaden av fack— skoleundervisning, räknar den inte med nå- gon större utökning av antalet gymnasie- orter. Utöver de nuvarande ca 125 orterna beräknas tillkomma högst något tiotal även om det förutsätts, att i vissa av dessa fall gymnasium och fackskola sammankopplas och valmöjligheterna därför i någon mån reduceras. Utredningen räknar emellertid inte med att alla ungdomar därigenom kan nås utan anser, att det allmänna bl.a. ge- nom studiesocialt stöd och upprättande av

” Glesbygdernas skolfrågor. Stencil 1957. Hö stadieorganisationen i glesbygd. Stencil 1964. ,

" SOU 1963: 42.

elevhem bör underlätta för de avlägset bo- satta att få gymnasieutbildning.

c. Hälso- och sjukvård. —— Genom de gäl- lande ersättningsgrunderna i den allmänna sjukförsäkringen för resor till och från lä- kare och sjukvårdsinrättning kan de gles- boendes egna utgifter för sådana resor inte anses vara högre än för tätortsborna.

Vid akuta sjukdomsfall är det inte så mycket resekostnaderna som tiden för att komma under läkarvård som är ett väsent- ligt problem för de glesboende. Detta har bl.a. föranlett kommittén för översyn av hälso- och sjukvård i riket att yrka på en större kader av »allmänläkare». Detta skulle åstadkommas genom utökat antal provinsialläkaretjänster. Den 1 oktober 1964 var antalet 719. Detta antal synes mot bak- grunden av kommunblocksbildningen och den tidigare refererade resetidsundersök- ningen vara stort. Härtill kommer svårig- heter att rekrytera personal till tjänsterna, vilket framgår av det stora antalet vakan- ser som förekommer redan vid rådande antal tjänster. En översyn av rikets indel- ning i provinsialläkardistrikt pågår sedan 1959 inom medicinalstyrelsen.

En annan linje som bl.a. på grund av de växande standardkraven varit uppe till diskussion är en utbyggnad av sjukhusvå- sendet med ett system av läkarstationer. Privata initiativ till sådana läkarstationer har också tagits, men de har hittills be- gränsats till en del större orter och avser ganska stora enheter. Ur de glesboendes synpunkt är det angeläget dels att sådana stationer blir många och därför relativt små, t.ex. med 2 a 3 läkare, dels att res- tiden för dem som bor längst från statio- neringsorten i varje distrikt kan hållas så likformig" över landet som möjligt.

d. Åldrings- och socialvård. -— När an— delen pensionärer tenderar mot fjärdedelen av glesbygdsbefolkningen, är det uppenbart att 'åldringsvården blir ett av landsbygdens största problem. Man måste också räkna med att även stora befolkningsgrupper un- der pensionsåldern kommer att möta bety- dande anpassningsproblem inför den snabba omvandlingen av näringslivet på landsbyg- den och att ökade krav därför ställs på socialvården därstädes.

Genom den allmänna folkpensioneringen har visserligen en värdefull standardutjäm- ning åstadkommits för pensionärerna, i åt- skilliga fall innebärande en standardhöj- ning för de lägsta inkomsttagarna på lands-

bygden. Men för de vårdbehövande har de kommunala resurserna varit utslagsgivan- de, och sålunda kommunerna med de lägsta beskattningsunderlagen, dvs. landsbygds- kommunerna, varit mest återhållsamma. Belysande är att i genomsnitt har lands- kommunerna endast hälften så stort be- skattningsunderlag per invånare som städer och köpingar. Detta har fått återverkningar såväl på pensionärs- och vårdhemmens standard som på bostadstillägg och sociala hjälpåtgärder i övrigt. En stor del av den kommunala budgeten, främst undervisnings- utgifterna, som ofta utgör hälften av den- samma, påverkas nämligen i utjämnande riktning genom de standardvillkor som är förknippade med den statliga bidragsgiv- ningen. Därför slår variationerna i beskatt- ningsunderlaget så mycket hårdare ut på de sektorer, för vilka uniformerade be- stämmelser saknas. De största av dessa sek- torer är i landsbygdskommunerna vanligt- vis utgifterna för åldrings- och socialvård.

En utjämning av dessa variationer kan då åstadkommas på två sätt. Det ena är en utjämning av skatteförmågan och skatte- intäkterna, i vilken fråga beslut fattats 1965 av riksdagen (prop. 43, andra lagutsk. utt. 44, rskr 230). Sammanslagning av kommu- ner till större enheter verkar på ett liknande sätt, varför den nya kommunblocksindel- ningen efter hand kan leda till resultat här- vidlag, även om många gånger de iblocken ingående kommunerna är så likartade, att syftet med blocken ej uppnås. Det andra sättet är att staten helt eller i huVudsaklig utsträckning övertar finansieringen även av den kvarvarande sociala sektorn och däri- genom åstadkommer likformighet. Eftersom avståndsfaktorn i detta sammanhang har begränsad betydelse för kostnaderna, behö- ver den inte få någon negativ effekt på stan- dardhöjningen, som sålunda för landsbyg- dens del skulle kunna bli avsevärd vid ge- nomförande av likformiga stödprinciper. Ett viktigt steg i denna riktning utgör beslutet vid 1964 års riksdag om lån och statsbidrag för förbättring av bostäder samt statsbidrag till hemhjälp åt åldringar och invalider, sär- skilt på landsbygden.13

Då det gäller den fortsatta standardut- vecklingen för åldringsvården på landsbyg- den är nya problem att vänta i anledning av den allmänna tjänstepensioneringens in- förande. Möjligheten att begära undanta-

" Prop. 1964:85 SU 108.

gande från denna försäkring har utnyttjats av ca 60000 personer, de allra flesta före- tagare i jordbruk eller annan landsbygds- sysselsättning. Då de är koncentrerade till typiska småföretagarelän, är det sannolikt att de tillhör de grupper på landsbygden, som har att möta den starkaste pressen från näringslivsomdaningen och därför bäst skulle behövt den överkompensation som försäkringen ger åt äldre personer och lägre inkomsttagare.

G. Landsbygdens kostnadsförhållanden

] den mån de merkostnader, som avstånds- faktorn medför på landsbygden för att uppnå en jämförbar standard, inte elimine- ras genom samhälleliga åtgärder och kost- nadsutjämnad prissättning, måste de kom- ma till synes som stegrade levnadskostna- der på landsbygden. Denna slutsats synes Stå i strid med den allmänna uppfattningen om att det är billigare att leva på lands- bygden. Detta motsatsförhållande har flera aspekter.

En är att levnadskostnaderna skall ses i relation till den lönenivå, som kan uppnås i landsbygdslokaliserad verksamhet. I av- snittet om näringslivets struktur påvisades 10—30 "lo lägre inkomster på landsbygden än i städerna. I förhållande till inkomsterna kan alltså levnadskostnaderna ställa sig högre även om de absolut sett är lägre. I ett marknadssystem med lika löner för sam- ma arbete skulle avståndsfaktorn få uttryck i högre levnadskostnader även absolut sett, vilket belyses av det tidigare anförda exemplet om lanthandeln.

Då det gäller jordbruksbefolkningen till- kommer vissa förhållanden, som åtminsto- ne tidigare inneburit även realt sett lägre levnadskostnader. Dit hör fördelen av na- turauttag ur produktionen och arv av tidi- gare naturaprestationer såsom bostäder. Dessa fördelar bör inte förväxlas med för- menta fördelar av kvardröjande naturahus- hållning. Den produktion som därvid be- drivs är nämligen mycket arbetskrävande och ger en låg lön, varför den reala kost- naden, dvs. uttagets värde vid en stororts- jämförlig lön, för sådana naturauttag är hög.

I fråga om bostäder gäller generellt, att enstaka bebyggelse ställer sig dyrare än seriebebyggelse både i anläggnings- och driftskostnader. Vid jordbruksbebyggelse existerar emellertid ofta äldre vattenav-

lopps- och vägsystem och vid ny- och om— byggnad kan i viss utsträckning eljest out— nyttjad egen arbetskraft användas även vid modern byggenskap.

Det skulle varit önskvärt att mäta pris- och kostnadsskillnaderna mellan lands- bygds- och storortsbosättning vid likvärdig standard och lika lönenivå. Detta kräver emellertid en syntetisk beräkning av kom- plicerad natur. Genom den prisortsundersök- ning, som beslutats av 1963 års riksdag,n kommer en hel del av prisskillnaderna att kunna belysas. Det blir då möjligt att kal- kylera utfallet för olika budgeter och jäm- föra detta med lönedifferenserna samt på så sätt erhålla mått på den reala standard- kostnaden. I de hittills gjorda undersök- ningarna på detta område har också volym- mässiga skillnader fått komma till uttryck. Lägre levnadskostnader har därvid mer in— neburit en av lägre inkomster framtvingad standardinskränkning än prismässiga för- delar.

Ett på 1958 års konsumtionsundersökning grundat försök till konsumtionsjämförelse i tabell XI:9 ger en bild härav. I denna har jordbrukarhushållen jämförts med öv- riga företagarehushåll och arbetarehushåll. För att eliminera prisfördelar och därige- nom renodla volymskillnaderna har natura- uttag värderats till marknadspris, bostads- kostnaden efter lika pris på varje utrust— ningsdel och bilkostnaden justerats med led— ning av bensinkostnaderna. Det visar sig då att räknat per konsumtionsenhet kost— nadsskillnaderna (vid faktisk standard) inte är så stora för livsmedel och bostad, medan 30—40 ”lo lägre kostnader för övriga bu- tiksvaror och tjänster samt resor gäller för jordbrukarehushållen. Med hänsyn till rese- avstånden borde man i och för sig väntat större resekostnader för sistnämnda grupp, men återhållsamhet med tätortsresor har sparat både på dessa och butiksbesöken, en återhållsamhet som givetvis är inkomst- och inte levnadskostnadsbestämd. Den största skillnaden föreligger i fråga om skatter, där för jordbrukare och övriga företagare redo— visas lägre tal än för arbetare.

En tredje aspekt är, att fritidskostnader- na på grund av bosättningen skulle ställa sig lägre för landsbygdsbefolkningen. Rik— tigheten härav beror helt på det innehåll som ges åt fritiden. I den mån fritiden ägnas åt friluftssysselsättningar kan kost—

" Prop. 1963: 54.

Tabell XI:9. Konsumtionsjämförelse 1958

Kronor per konsumtionsenhet

Andra Jordbrukare företagare Arbetare

Livsmedel 1 492 1 522 1 603 Övriga butiksvaror och -tjänstcr 1 228 1 857 1 976 Bostad, bränsle och lyse 5941 7401 6411 Resor 3692 490 516 Skatter 747 830 1 200

Summa 4430 543!) 5936

* Efter korrektion för standardvärderad bostadsförmån. ? Efter korrektion för bilköpsutgift svarande mot bensinförbrukning.

Källa: SOS. Hushållens konsumtion 1958.

naderna bli lägre genom bosättning på landsbygden. Emellertid är fritidsinnehållet långt mera mångfacetterat med ett stort an- tal inslag av kulturell och tätortsorienterad art.” Otvivelaktigt är behovet att ägna fri- tiden åt sysselsättningar av sistnämnda slag relativt sett större hos en befolkning, som i sin dagliga yrkesverksamhet får uppleva naturen. Därmed kommer fritidsutgifter in i motsvarande grad som för storortsbefolk- ningen, "fastän .förflyttningarna går i mot- satt riktning.

H. Bebyggelseplanerlng

Bebyggelseplaneringen regleras främst genom byggnadslagen. Denna bygger på principen att bebyggelseregleringen i första hand skall ske genom planering. Det allmänna äger att genom planering bestämma var och när tätbebyggelse, dvs. samlad bebyggelse,, som nödvändig- gör särskilda anordningar för tillgodo- seendet av gemensamma behov, skall komma till stånd. Innan tätbebyggelse tillåts, krävs detaljplan (stadsplan eller byggnadsplan) för det ifrågakommande området. Rätten till glesbebyggelse är däremot i princip fri enligt byggnads- lagen. En viss reglering av sådan bebyg- gelse kan dock åstadkommas genom byggnadslagens institut för översiktlig planering och en viss kontroll av be- 16

byggelsen kan utövas genom 5. k. utom- plansbestämmelser. Mark kan vidare un- dantas även från glesbebyggelse genom vissa speciallagar, främst naturvårdsla- gen.

För översiktlig planering anvisar bygg- nadslagen instituten regionplan och ge- neralplan med primärt syfte att ange de stora dragen beträffande markanvänd- ningen. De översiktliga planerna enligt byggnadslagen är avsedda att kunna om- fatta även landsbygden och generalpla- nen är sedan den fastställts försedd med betydande rättsverkningar. Planmyndig— heterna enligt hyggnadslagenär kommu- nalt byggnadsnämnderna och statligt länsstyrelserna samt byggnadsstyrelsen. Den översiktliga planeringen har. emel- lertid _i praktiken kommit att ske på ett lösligare sätt och i mindre omfattning än vad som torde avses i byggnadslagen. Denna planering har sålunda endast un- dantagsvis resulterat i framläggande av plan för fastställelse. Planeringen äger dock stor betydelse och sker under sam- verkan med företrädare för åtskilliga intressen och organ. F astighetsbildnings- lagarna är samordnade med byggnads- lagstiftningen på sådant sätt, att tillämp- ningen ger en garanti för att byggnads-

lagens planeringskrav blir tillgodosett inte minst då exploatering för tätbebyg- gelse tenderar att uppträda. Detta leder till att fastighetsbildningsorganen gör be- tydelsefulla insatser i planeringsverk- samheten. Med den tilltagande fritids- exploateringen har lantmäteriet sålunda engagerats alltmer för upprättande av markdispositionsplaner m.m. Bl.a. i verksamheten för statligt finansierings- stöd till bostadsbebyggelse får vidare myndigheterna visst inflytande på be- byggelselokaliseringen, närmast genom länsbostadsnämnderna, som beträffande jordbruksfastigheter samråder med lant- bruksnämnderna.

Den rådande ordningen beträffande den översiktliga planeringen är emeller- tid ännu bristfällig och dess företrädare framhåller ofta, att det behövs ökade resurser och bättre samordning. Inte minst bidrar bristen på rättsverkningar hos framlagda översiktliga planer inom glesbebyggelsen till att plangenomföran- det blir mindre enhetligt och förenat med stora svårigheter.

Den oenhetlighet i plangenomförandet, som sammanhänger med den i princip fria rätten till glesbebyggelse. har i vissa avseenden ogynnsamma effekter på be- handlingen av frågor rörande lands- bygdsbebyggelsen. En bebyggelse blir lätt ett gränsfall, ett specialfall där det är oklart, i vilken utsträckning de olika myndigheternas allmänna kontroll- och bevillningsprinciper är tillämpliga och där en oklarhet om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna lätt uppkommer. Eftersom definitionen i byggnadslagen av begreppet glesbebyggelse är allmänt formulerad, är det i praktiken ofta en svårbedömd fråga, när glesbebyggelse skall anses övergå till att bli tätbebyggel- se. Friheten att bygga blir därför oviss och ofullständig och innebär närmast en större osäkerhet om utgången av mark- förvärvs- och lånebevillningsärenden.

För myndigheterna blir fallen av spridd bebyggelse av nämnda skäl arbets» och tidskrävande. Myndigheterna blir också återhållsamma i fråga om att stödja be- byggelse, vars framtida användning och värde är osäker. Därav följer bl.a., att glesbygden kommer i ett begränsat åt- njutande av bostadspolitiska förmåner såsom familjebostadsbidrag. Trots detta har visserligen byggnadsverksamheten på landsbygden varit relativt sett mer om- fattande än stadsbebyggelsen, men detta torde ha sammanhängt med en gynn- sammare arbetskraftssituation och större enskild investeringsvilja.

Friheten för enstaka bebyggelse kan också missbrukas. En av landsbygdens största tillgångar är naturskönheten, vars attraktionsvärde yttrar sig bl. a. i fritids— bebyggelse. Därvid uppstår risken, att denna bebyggelse själv leder till förstö- ring av det värde varför den tillkom, om den inte planeras på ett skönhetsbeva- rande sätt. Denna risk är särskilt på- taglig vid enstaka bebyggelse på ofri grund, då fastighetsbildning ej förekom- mer och inom område där skyldighet att söka byggnadslov ej föreligger, i vilket fall inplaceringen i naturen helt kom- mer att bero på den enskildes förmåga. Genom att införa s.k. utomplansbe- stämmelser kan dock de kommunala myndigheterna få inflytande även på sådan bebyggelse. Eftersom fritidsbebyg- gelsen redan omfattar 300 000'bostäder, dvs. fler än hela jordbruksbebyggelsen, och beräknas öka med ca 15 000 hus om året, kan dess utformning få väsentligt inflytande på landsbygdens utseende. Frågor rörande fritidsbebyggelsens all- männa utformning och villkor prövas av 1962 års fritidsutredning. Hur jordbruks- bebyggelse, som friställts genom rationa- lisering eller nedläggning av jordbruket, skall ändamålsenligt utnyttjas, torde väsentligen få hänföras till sistnämnda problemområde.

! samband med de 1963 antagna rikt- linjerna för naturvården har ytterligare en planeringsmyndighet för landsbygden tillkommit, nämligen naturvårdsnämn- den. Dess uppgift skall vara att bevaka naturvårdsintressena. Särskilt har beto- nats behovet att bevara värdefulla natur- områden och vissa medel har ställts till förfogande för statliga förvärv av så- dana.15

8. Avslutande synpunkter

Den anpassning av produktionsappara- ten i jordbruket, som tar sig uttryck i bl.a. fortgående minskning av antalet jordbruksföretag och den pågående minskningen av åkerarealen i främst landets skogs- och mellanbygder, följer till sitt förlopp och till sin lokalisering inte enbart de rent produktionstekniska och jordbruksekonomiska förhållandena. I en samhällsekonomi, där arbetskraften är en relativt dyr produktionsresurs, kommer anpassningen av jordbruket att i hög grad bli beroende av de förhållan- den utanför jordbruket och de levnads- förhållanden, som kan bjudas arbets- kraften vid olika alternativ.

Jordbruket i en bygd kan inte ensamt bilda underlag för den kommersiella verksamhet och samhällsservice, som moderna människor kräver. Särskilt i mellanbygder och skogsbygder blir för— utsättningarna för en jordbruksdrift, byggd på ett rationaliserat och effekti- viserat jordbruk, i hög grad beroende på vilka förutsättningar som finns för an— nat näringsliv i dessa bygder. Med ett vikande befolkningsunderlag försämras servicemöjligheterna för den till jord-

och skogsbruket knutna befolkningen, vilket i sin tur kan påskynda ett bortfall av enheten och en ytterligare nedgång i arbetskraften knuten till jord- och skogs- bruket.

Framställningen i detta kapitel har bl. a. avsett att belysa faktorer, som på- verkar den framtida bebyggelsestruktu- ren i landet. Valet av bostadsort kommer givetvis främst att bestämmas av syssel- sättningsmöjligheterna och kanske sär- skilt av tillgången på en arbetsmarknad med alternativa möjligheter. Men bo- stadsvalet bestäms också av önskemål beträffande standarden på bostäder och kommersiell och social service, av önske- mål att vara nära naturen, fritidsmöjlig- heter och liknande. Ehuru de lokalise- ringsingripanden, som samhället gör, gi- vetvis kan påverka utvecklingen i be- tydande grad, bildar de nyss antydda faktorerna i stort sett de grundläggande förutsättningarna. Lokaliseringen av nä- ringslivet och samhällsverksamheten i stort går otvetydigt, driven av den tek- nisk-ekonomiska utvecklingen, mot en koncentration till och kring storcentra och områden inom bekvämt räckhåll för dessa storcentra ävensom mindre service- orter med goda förbindelser.

Jordbrukets lokalisering måste ses mot bakgrunden av lokaliseringen av närings— livet och samhällsverksamheten i stort. Planeringen för lantbrukets rationalise- ring ——- däri inbegripet bedömningen vil- ka resurser i mark m. 111. som bör över- föras till annan användning — måste bli en integrerad del av samhällsplaneringen på landsbygden och utformas i anslut- ning till denna planering.

Prop. 1963: 71.

KAPITEL XII

Huvuddragen i den hittillsvarande jordbrukspolitiken

1. Inledning Nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes i sina grunddrag genom be- slut av 1947 års riksdag. De ändringar, som sedermera vidtagits, har ej väsent- ligt ändrat själva grundtanken i 1947 års program även om de, särskilt beträffan- de rationaliseringspolitiken, inneburit av- sevärda anpassningar till den snabba teknisk-ekonomiska utvecklingen i och utanför jordbruket, vars styrka knappast kunde förutses då 1947 års jordbrukspo- litiska riktlinjer utformades. Även om 1947 års jordbrukspolitiska program i många hänseenden innebar en nyorientering av hela jordbrukspolitiken, byggde man dock till stora delar vidare på de jordbrukspolitiska principer, som tillämpats tidigare. Av de regleringar, som ingår i 1947 års jordbrukspolitik —— prisregleringen, en på administrativ väg bedriven statlig rationaliseringsverksam- het'och den speciella jordpolitiken —— hade sålunda både prisreglering och jord— politik i liknande former funnits före 1947, även om motiven för och utform- ningen av dem varit växlande. Rationaliseringsbefrämjande åtgärder från samhällets sida var ej heller något nytt 1947. Statliga bidrag till forskning, utbildning och rådgivning m.m., även- som åtgärder för att underlätta jord- brukets finansiering, kan sålunda redan tidigare sägas ha haft detta syfte. Men avsikten med nämnda bidrag var ej en- bart att effektivisera produktionen och

därmed hålla livsmedelspriserna utan de hade dessutom till ändamål en ökad produktion.

Det nya i 1947 års program var sam- ordningen av de tidigare regleringarna i syfte att uppnå den i 1947 års beslut fastställda huvudmålsättningen; princi- pen om inkomstlikställighet för jord- bruksbefolkningen. Nytt och av stor betydelse för huvädmålSättningen — var även införandet av en särskild på admi- ni'stratileväg bedriven, men för jordbru- karna frivillig, rationaliseringsverksam- het —— storleks- eller strukturrationalise- ringen. Denna verksamhet avsågs bli ett väsentligt instrument dels för att effek- tivisera jordbruksproduktionen och hålla livsmedelskostnaderna nere samt frigöra arbetskraft till andra näringar, dels för att hålla igen på produktionsvolymens utveckling. Särskilt den sistnämnda ef- fekten bedömdes som en av grundförut- sättningarna för att man på längre sikt skiille kunna uppfylla löftet om inkomst- likställighet. Hela den statliga rationali- seringsverksamheten (yttre-, inre- och driftsrationalisering) kom dock att inne- hålla element som verkade både produk- tionsökande och produktionsåterhållande (se vidare kap. XV).

Till den närmare utformningen av 1947 års jordbrukspolitiska program återkom- mer vi längre fram. Dessförinnan vill vi emellertid översiktligt redovisa jord- brukspolitikens huvuddrag i Sverige före 1947. Huvudvikten läggs därvid på mo-

nere,

tiven, vilka återspeglar den genom den teknisk-ekonomiska utvecklingen fortlö- pande ändrade synen på- jordbruket i samhällsekonomin.

2. Den jordbrukspolitiska utvecklingen före 1947 i

A. Jordbrukspolitiken i äldre tider —- instrument för andra intressen än jord- brukets

I äldre tider var statens intresse för jord- bruket främst inriktat på sådana åtgår- der som ökade skatteinkomsterna och möjliggjorde en utvidgning av handeln och andra näringsgrenar. Statens åtgär- der gentemot jordbruket hade således åtminstone delvis ett rakt motsatt syfte än vad målsättningen har i dagens jord- brukspolitik. Den sedermera ändrade in- riktningen återspeglar skillnaderna i jord- brukets roll i ett samhälle, som utveck- lats från ett agrarland till en industri- stat.

B. Jordpolitikens utveckling till 1947

Jorden hade en central betydelse i äldre tiders ekonomiska politik, enär jord- ägandet var grunden för beskattningen. En särskild jordpolitisk lagstiftning blev därför den första svenska jordbruks- politiska åtgärden. Klyvningen av hem- man inskränktes genom förordningar redan under 1500-talet för att förhindra att skatteunderlaget minskade.

Den betydande folkökningen under 1800-ta1et skapade emellertid sådana för- sörjnings- och sysselsättningsproblem, att en omläggning av jordpolitiken blev nödvändig (1887 års lag om hemmans- klyvning). Nyodling ansågs bli stimule- rad av hemmansklyvning och bestäm- melserna ändrades därför genom 1896 års lag om hemmansklyvning, jordstyck- ning och ägoavsöndring därhän, att en nära nog oinskränkt jordstyckning till-

läts. Avstyckningen inskränktes dock ånyo genom lagar 1905 och 1926, komp- letterade 1937 och 1947.

Till jordlagstiftningen bör även räknas de stora skiftesreformerna, Istorskifte, enskifte och laga skifte, som genomför- des i slutet av 1700- och början av 1800- talen.

Mot slutet av 1800-talet tillkom genom skogsbolagens intresse för att förvärva skogsmark en ny faktor, som starkt kom att påverka jordlagstiftningen. På grund av bristande kunskap om skogens lång- siktiga värde frånhände sig bönderna i många skogrika trakter till låga priser delar av sina skogsinnehav. Enda vägen för att förhindra en fortsatt "snabbt ägo- omfördelning, som av många uppfattades som ett hot både mot jordbrukssamhäl- lets bestånd och mot skogens ”långsikti- ga produktionsförmåga (»baggböleriet»), ansågs ligga i en lagstiftning. Den första s.k. bolagsförbudslagen tillkom 1906 och den kompletterades senare av en särskild va'nhåvdslagstiftning. Syftet med bolags- förbudslagen var att förhindra bolag att förvärva mark. Vanhävdsl'agstiftningen hade till ändamål att förhindra bolag, ekonomisk förening och enskild person, som innehade fastighet huvudsakligen för att tillgodogöra "sig skogsavkastning- en och ej var mantalsskriven på densam- ma. att lägga ner eller missköta jord- bruk. Lagarna avsåg till en början endast Norrland. '

År 1903 tillkom en särskild skogs- vårdslag för det privata skogsbruket. Syftet med lagen var att säkra en till- fredsställande återväxt efter avverkning. Skogsvårdslagen har sedermera ändrats, 1923 och 1948. Enligt 1948 års utform- ning är syftet med lagen att främja en ekonomiskt lönsam skogsvård.

Den starka penningvärdesförsämringen under första världskriget framkallade en stark tendens även hos enskilda att pla- cera tillgångar värdesäkert i jord och

skog. För att förhindra spekulationsköp tillkom därför i slutet av första världs- kriget den första jordförvärvslagen , som emellertid endast hade provisorisk karak- tär och som upphävdes när motiven för densamma bortföll efter kriget.

Bolagsförbudslagen och vanhävdsöver- vakningen permanentades i mitten av 1920-talet och utsträcktes till att om- fatta hela Sverige. Motiven för att bibe- hålla lagen ansågs vara i huvudsak de- samma som vid lagens tillkomst.

Genom tillkomsten av bolagsförbuds- och vanhävdslagstiftningen samt den pro- visoriska förvärvslagstiftningen hade så- ledes jordpolitiken fått en jämfört med tidigare helt annan syftning, nämligen att skydda jordbrukarna mot andra in- tressen, som ansågs kunna hota deras näringsutövning och ekonomiska läge. Önskemålet att bevara en självägande bondeklass som samhällsbevarande fak- tor ansågs i den samtida debatten vara ett så starkt skäl att det motiverade denna lagstiftning. Denna syn hade sin ideologiska bakgrund i tidens national- romantiska strömningar, i vilka bondens fria och oberoende liv ansågs vara en garanti för sunt levnadssätt och sam- hällelig stabilitet.1 Önskemålet att för- hindra en jordvärdestegring, som kunde leda till dyrare livsmedel, torde även ha spelat en roll liksom även, beträffande vanhävdsövervakningen, att man önska- de hindra en minskning av jordbruks— produktionens storlek.

De ekonomiska och befolkningspoli- tiska realiteter, som djupare sett låg till grund för jordbrukspolitikens —— och då särskilt jordpolitikens —- utformning under 1900-talets första decennier, var risken att den industriella expansionen i vårt land ej skulle gå tillräckligt snabbt för att skapa sysselsättning åt den växande befolkningen och att jordbruket ej skulle kunna förse denna med livs- medel. Därtill kom önskemålet att för-

bättra den egendomslösa jordbruksbe- folkningens ställning. Målet blev därför att kunna sysselsätta så många som möj- ligt som självständiga företagare i jord- bruket. Sådana tankegångar, i förening med den förut omnämnda ideologiska bakgrunden, låg bakom tillkomsten av den s.k. egnahemsverksamheten, som igångsattes i början av 1900-talet. Egna- hemsverksamheten expanderade kraftigt i samband med 1930-talets kris och un- der denna tid skapades ett stort antal s.k. arbetaresmåbruk som ett led i den allmänna kris- och sysselsättningspoll- tiken.

Vissa tvivel gjorde sig emellertid gäl- lande, huruvida ej de genom egnahems- verksamheten bildade jordbruken vore för små för att medge en skälig bärg- ning. Denna uppfattning stärktes genom den omsvängning i befolkningstillvåxten och sysselsättningsläget i förening med fortsatta tendenser till produktionsöver- skott i jordbruket, som kännetecknade senare hälften av 1930-talet. Industrin och övriga näringsgrenar hämtade sig snabbt efter depressionen, och behovet av arbetskraft ökade. Dessa tendenser i förening gjorde, att en ny syn på jord- bruksnäringens problem började växa fram. Den kom bl.a. till uttryck i en omprövning av egnahemsverksamheten, vilken omorganiserades 1940. Denna skulle enligt de nya riktlinjerna i första hand ta sikte på att bilda bärkraftiga familje- och stödjordbruk. Egnahems- verksamhetens omläggning 1940 kan så- gas vara ett steg i riktning mot 1947 års riksdagsbeslut i fråga om den yttre ra— tionaliseringen.

Tendenserna till pristryckande över- skott, som började göra sig gällande i slutet av 1920-talet, fick genom krisen

1 Se t. ex. 0. Gellerman: Staten och Jord- bruket 1867—1918, Almqvist & Wicksell. Stockholm 1958, samt Jordkommissionens betänkanden, D. 1 Stockholm 1922.

i början av 1930-talet en sådan aktuali- tet, att hela jordbrukspolitiken under detta decennium kom att domineras av de prispolitiska ingreppen. Jordpolitiken fördes därför under detta årtionde delvis ur blickfältet. -

Försörjningsproblemen under andra världskriget aktualiserade ånyo önske- målet att säkerställa en tillräcklig jord- bruksproduktion. Vanhävdslagstiftningen utsträcktes därför till att omfatta alla ägarekategorier. Med i huvudsak samma motiv, som de vilka lett till en tillfäl- lig jordförvärvslagstiftning under första världskriget, antogs 1945 en ny jord/ör- vårvslag.

Nära anknytning till jordlagstiftningen har arrendelagstiftningen. Syftet med denna lagstiftning har varit att stärka arrendatorernas ställning gentemot jord- ägarna och säkerställa jordens brukning. Särskilt starkt tog sig dessa motiv ut- tryck i 1943 års bestämmelser om sociala arrenden. Arrendatorer på jordbruk upp till 50 ha erhöll genom dessa bestämmel- ser trygghet i sin näringsutövning, som endast kunde upphävas om jordägarna själva övertog brukandet.

Skiftande motiv har, som framgått av den föregående redogörelsen, präglat sy- nen på den svenska jordpolitikens och därmed jordlagstiftningens utformning. Från att i äldre tider ha varit ett instru- ment, som närmast brukades med syften som väl knappast låg i den jordbrukande befolkningens intressen —- antingen det då gällde skatter eller medel till det övriga näringslivets utveckling —- kom den under 1800-talet att utformas för att bidra till den växande befolkningens sysselsättning och försörjning. Som följd av de spekulationsköp av särskilt skogs— mark, som ägde rum under slutet av 1800-talet, förändrades lagstiftningens innehåll successivt från början av 1900- talet till att i första hand verka som ett skydd för den jordbrukande befolk-

ningen och dess intresse att behålla jord och skog i sin ägo. Utöver dessa önske- mål låg även andra motiv till grund för denna speciella näringslagstiftning, bl.a. önskemålet att hålla jordbruksproduk- tionens storlek på tillräckligt hög nivå (åtgärder mot vanhävd) liksom att för- hindra en alltför stark prisstegring på jord, som kunde påverka livsmedels- prisernas utveckling. ,

Genom 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer blev jordpolitiken ett instru- ment för den statliga rationaliseringspo- litiken, men med bibehållande av prio- riteten ur förvärvssynpunkt för dem som ville ägna sig åt jordbruk. För besluten 1947 och de förändringar som seder- mera ägt rum i jordlagstiftningen redo- görs längre fram.

C. Prispolitikens utveckling till 1947

Marknadsvillkoren för de europeiska ländernas jordbruksproduktion var i stort sett gynnsamma fram till 1870- talet. Genom transportteknikens snabba utveckling växte emellertid tillförseln till den europeiska marknaden av billig spannmål från främst Nordamerika. Detta orsakade en svår kris för det euro- peiska jordbruket. Följden blev i vissa länder en övergång till animalisk pro- duktion, medan man i andra införde spannmålstullar (i Sverige 1888). Bristen på livsmedel i Europa under första världskriget stimulerade till en ökad jordbruksproduktion i de trans- oceana länderna. När jordbruket i de av kriget berörda europeiska länderna åter- hämtat sig under 1920-talet och produk- tionen i de utomeuropeiska länderna ej sjönk i motsvarande grad, uppkom un- der 1920-talets senare del ett överskott på främst vegetabiliska produkter, som verkade pristryckande och försämrade inkomstläget för jordbruksbefolkningen. I Sverige hade jordvärdestegringen varit stark under och närmast efter

första världskriget, vilket medfört ökade lånemöjligheter för jordbrukarna. Fal- lande priser och stor skuldsättning ledde till likviditetsproblem. Att några större ingripanden ej gjordes från statens sida _— frånsett vissa stödåtgärder för spann- målsproduktionen — torde ha haft flera orsaker. Svårigheterna i jordbruket an- sågs vara av övergående art. De upp- fattades som ett anpassningsproblem ef- ter första världskriget. Det ekonomiska läget för breda lager av den övriga be- folkningen i landet var också svagt. Slut- ligen torde den då rådande ekonomiska ideologin ha verkat återhållande på stat- liga ingrepp i näringslivets utveckling. n Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet och det sammanbrott som blev följden för den internationella handeln fick emellertid sådana verkningar i prak- tiskt taget alla industriländer, att åtgär- der blev nödvändiga för att» förhindra 'en ekonomisk katastrof för stora delar av jordbruksbefolkningen. Den genom arbetslöshet och lönesänkningar minska- de köpkraften i andra befolkningsgrup- per ledde till att efterfrågan minskade, särskilt på de inkomstkänsliga animalie- produkterna. På grund av de produk- tionsförhållanden som är karakteristiska för jordbruket och som särskilt framträ- der under en depression, då alternativa sysselsättningar saknas, minskades dock ej produktionsvolymen i jordbruket, vil- ket ledde till ett betydande prisfall.

Med början 1930 växte i Sverige under de följande åren fram den jordbruks- prisreglering'. för de viktigaste produk— terna, vilken=i sina grunddrag fortfa- rande tillämpas. Den inhemska markna- den avskärmades från konkurrens uti- från genom ett gränsskydd, vars former genom åren växlat något, men som i princip bestod av importavgifter och/ eller importbegränsningar av annat slag, t. ex. kvantitativa begränsningar och im- portmonopol.

Medel för prisregleringarnas finansie- ring (kostnader för lagring och förluster vid export m.m.) erhölls genom avgifter på produktförsäljningen (förmalnings-, mjölk- och slaktdjursavgifter), på im— porterade fodermedel och jordbrukspro- dukter samt i vissa fall genom direkta statliga bidrag.

I fråga om mjölk och mejeriprodukter infördes dessutom ett särskilt clearing- system med syfte att utjämna lönsam- heten för olika produkter, så att mjölk- producenterna erhöll i stort sett samma mjölkpris oavsett vilken användning mjölken fick. Prisbildningen på mejeri- produkter kunde därigenom frigöras från produktionskostnaderna ,för resp. pro- dukt och i stället anpassas efter efter— frågans priskänslighet och konkurrens- läget gentemot substituerande varor. Det sistnämnda var särskilt viktigt för smör genom denna- Vvaras konkurrens med margarinet. För att utjämna prisspän- ningen m'ot margarin infördes en särskild margarinaccis. Influtna' medel från" den- na accis fick användas till mjölkregle- ringens finansiering. -

För administreringen av dessa delvis mycket komplicerade regleringar fordra- des centrala organ, som hade förmåga att genom inköp, försäljning och lagring hålla priserna på den inhemska markna- den på önskad nivå. Vidare måste dessa organ kunna reglera tillförseln utifrån och exportera uppkommande överskott. Organen måste dessutom av producenter och importörer kunna uppta erforderliga avgifter för verksamhetens finansiering. Genom att den ekonomiska förenings- rörelsen nyorganiserades under dessa år och i stort sett erhöll nuvarande karak- tär, anförtroddes nämnda uppgift för de viktigare varugrupperna till dessa orga- nisationer. Staten utövade dock admi- nistrativ kontroll av verksamheten ge- nom särskilda organ.

Regering och riksdag bestämde den

allmänna prisnivåns höjd liksom import- skyddets storlek och beskaffenhet samt regleringens finansiering. Samhället hade således det avgörande inflytandet över regleringarnas utformning och verkan. Under andra världskriget tillkom en sär- skild förhandlingsordning mellan å ena sidan jordbruket, företrätt av Jordbru- kets Förhandlingsdelegation, och å andra sidan staten representerad av dåvarande statens livsmedelskommission (sedermera statens jordbruksnämnd). Denna för- handlingsform tillämpas fortfarande. De överenskommelser, som därvid träffats rörande prisregleringarna, underställs re- gering och riksdag för slutligt avgörande och har nästan undantagslöst godtagits.

De under åren 1930—34 införda pris- regleringarna för olika jordbrukspro- dukter var till en början ej samordnade. Detta medförde olägenheter bl. a. genom att administrering och kontroll var för- delade på olika Organ och stödet blev ojämnt för olika produkter. Åren 1934 och 1935 genomfördes därför en sam- ordning av de olika prisregleringarna och de statliga kontrollorganen samman- slogs till ett enda, statens jordbruks- nämnd.

I samband med denna samordning och sedan krisens svåraste verkningar på priserna börjat övervinnas tog man upp frågan om vilket mål som regle- ringarna borde syfta till. Under regle- ringarnas första år kan deras syfte sägas ha varit att förhindra alltför starka pris- variationer (prisstabilisering) och att till- se att priserna ej sjönk till en alltför låg nivå. Riksdagen accepterade 1934 en all- män prispolitisk målsättning, som gick ut på att den genomsnittliga prisnivån på jordbruksprodukter borde anpassas till att ligga 20—25 0/0 under medel- nivån åren 1925—29. Samtidigt fram- hölls som allmän grundsats, att jord- bruksstödet borde anpassas så att varje produktionsgren finge bära sina kost-

nader för' regleringen. Målet för det ge- nomsnittliga prisläget i förhållande till 1925—29 års prisnivå höjdes successivt under de' följande åren. År 1937 "fast- ställdes att man i genomsnitt borde upp- nå 1925—29 års prisnivå. Priserna på de enskilda produkterna skulle få variera :|: 15 0/o i förhållande'till denna medel- prisnivå. Skulle dessa gränser överskri- das, åtog sig statsmakterna att vidta ytter- ligare åtgärder. Prissystemet hade i nu nämnda hänseende likheter med det se- dan 1956 tillämpade, men hade ej sam— ma fixerade syfte och regler.

I den allmänna jordbrukspolitiska de- batten synes man i början av 1930-talet ha betraktat jordbrukskrisen Som en övergående företeelse. De statliga ingri- pandena ansågs också böra minskas eller upphävas när krisen var överstånden. Flertalet regleringsingripanden har också i hög grad tillfällighetens prägel fast många sedermera blivit permanenta. Denna syn på de statliga åtgärderna framkom också i 1935 års prisreglerings- proposition (nr 1935: 227), där departe- mentschefen framhöll att »som åtgärd för att övervinna tillfälliga avsättnings- svårigheter torde därför föga vara att invända mot densamma», men att syste- met i längden medförde den nackdelen, att »ansvaret för produktionens ända— målsenliga inriktning övervältrades å det allmänna». Det framhölls vidare att »prissättningen bör sålunda återfå sitt vägledande inflytande på produktionens inriktning och de åtgärder, som inne- bära ett fastlåsande av priserna obe- roende av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter, så småningom avvecklas». Statens ingrepp borde syfta till att göra denna övergång mjuk. Den ovan nämnda ändringen i prissystemet 1937, varigenom priserna fick röra sig fritt inom vissa gränser, får ses som ett led mot en mer marknads- beroende prisbildning.

Som förut framhållits bidrog den ge- nom depressionen förorsakade köpkrafts- minskningen hos stora befolkningsgrup- per i hög grad till att skärpa jordbruks- krisen. Kunde denna köpkraftsnedgång avhjälpas borde, ansågs det, läget för jordbruket väsentligt kunna förbättras. Det är mot denna bakgrund man bör se den s.k. krisuppgörelsen 1933, som syftade till att häva arbetslösheten genom allmänna insatser och därigenom höja köpkraften, vilket skulle resultera i bl. a. förbättrade avsättningsmöjligheter för jordbruksprodukter.

Den betydande förbättringen i det all- männa konjunkturläget som skedde un- der l930-talets senare år medförde även för jordbruket ökad avsättning och för- bättrad lönsamhet. Men samtidigt bör- jade det stå klart, att jordbrukskrisen fått en annan karaktär. De genom kon- junkturuppgången förbättrade avsätt- ningsmöjligheterna var ej så stora att de i längden kunde åstadkomma balans med produktionsökningen. Efterfrågan per capita på livsmedel började mättas och befolkningsökningen stagnerade, me- dan samtidigt nya tekniska metoder medförde fortsatt produktionsökning. (För närmare analys av dessa orsaks- sammanhang; se kap. Il.) Bilden av ett jordbruk med permanent eftersläpande lönsamhet i en i övrigt blomstrande eko- nomi började framträda. Risken för att ej kunna sysselsätta och föda den väx- ande befolkningen dominerade ej längre bilden, även om denna syn ändå rätt länge gjorde sig gällande i den jord- brukspolitiska diskussionen.

Mot denna bakgrund började det stå klart, att inkomstläget för den i jord- bruket arbetande befolkningen på lång sikt endast kunde förbättras genom ett samordnat jordbrukspolitiskt program, som ej enbart innefattade kortsiktiga prisreglerande åtgärder utan även sikta- de mot en begränsning av produktionens

storlek och en effektivisering av hela näringens struktur i takt med den tek- nisk-ekonomiska utvecklingen. Denna syn kom internationellt till uttryck i ut- redningar inom det dåvarande Nationer— nas Förbund och i Sverige i bl.a. Be— folkningskommissionens betänkande i näringsfrågan ( SOU 1938:6 ) samt i G. Myrdals bok »Jordbrukspolitiken under omläggning» (1938). Samma tankelinjer återfinns även i direktiven till 1938 års jordbruksutredning, som tillkom för att framlägga förslag om jordbrukspolitiken på lång sikt. I dessa utredningsdirektiv framhölls, att jordbruksbefolkningen bör ges en i förhållande till andra befolk- ningsgrupper skälig levnadsstandard, men detta skulle förenas med en effektivitets- befrämjande prispolitik.

Den är 1938 tillsatta jordbruksutred- ningens arbete avbröts av andra världs- krigets utbrott, som helt ändrade prob- lematiken. Medan 1930-talets regleringar syftat till att stödja jordbrukspriserna, kom prisregleringen under hela 1940- talet att verka återhållande på jord- brukspriserna. Försörjningspolitiska mo- tiv och konsumentintressen dominerade under dessa år prissättningen.

Den under kriget införda priskontrol- len på övriga varor fick i viss mån sin motsvarighet för jordbruket i totalkal- kylen. Denna kom att användas som prisavvägningsmetod för jordbrukspro- dukter ända fram till 1956 och användes efter 1947 vid vissa tillfällen även som instrument för att förverkliga den i 1947 års riksdagsbeslut fastställda målsätt- ningen om inkomstlikställighet. I total- kalkylen sökte man behandla hela det svenska jordbruket som en enhet. In- täkter och kostnader avsåg i princip så- ledes den yttre omsättningen i hela jord- bruket, medan omsättning och tjänster jordbrukarna emellan ej medtogs i kål- kylen. I kostnaderna inräknades ersätt- ning för jordbrukarnas, deras familje-

medlemmars och den lejda arbetskraf- tens insats. I prisförhandlingarna gällde som princip att avväga produktpriserna så, att det totala intäktsbeloppet utveck- lades i proportion till kostnaderna. Un— der kalkylens senare år gjordes vissa av- steg frän denna grundprincip.

För att underlätta jordbrukarnas pro- duktionsplanering infördes 1943 den s. k. vårprissättningen, i vilken priserna för årets vegetabiliska skörd fastställdes före vårsådden.

Under kriget tillkom även den s.k. 4-procentregeln, enligt vilken jordbruket skulle stå en självrisk för intäktsbortfall, men även fick en vinstchans genom in- täktsökning på grund av skördevaria- tioner uppgående till 4 % av totalin- komsterna beräknade utifrån en norm- skörd. Denna form av kollektiv skörde- skadereglering avlöstes 1961 av det mer differentierade skördeskadeskyddet.

D. Särskilda stödåtgärder för jordbrukare ] Norrland samt småbrukarstödet Förutom det allmänna prisstödet inför- des under 1930-talet ett särskilt regionalt stöd till förmån för jordbruket i norra Sverige. Motiven härtill var de ogynn- sammare produktionsbetingelserna i detta område. Stödet utgick dels genom sär- skilda bidrag och dels genom en mjölk- prisdifferentiering. Genom införandet av producentbidrag 1938 skapades ett sär- skilt småbrukarstöd. Båda dessa sär- skilda stödåtgärder bar bibehållits under efterkrigsåren fast med växlande ut- formning. (Se vidare avsnitt 4. D.)

3. 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer A. Bakgrunden En ny syn på jordbrukspolitiken började, som förut nämnts, ta form mot slutet av 1930-talet. En standardförbättring för jordbruksbefolkningen i takt med övriga befolkningsgruppers ansågs bli möjlig endast genom ett fortsatt gränsskydd. För att inkomstomfördelningen till jord-

brukets favör ej skulle bli för betungan- de för samhället och konsumenterna fordrades emellertid, att effektivisering- en inom jordbruket bedrevs i så snabb takt som möjligt. Effektiviseringsmöjlig- heterna hade onekligen ökat med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inte minst för stordrift inom flera pro- duktionsgrenar. Effektiviseringen med- för emellertid ofta produktionsökning. Fortsatta produktionsökningar skulle med hänsyn till de begränsade avsätt- ningsmöjligheterna lätt kunna med— föra sådana prissänkningar att någon standardförbättring för jordbruksbefolk- ningen ej bleve möjlig. Detta förhållande skulle kunna inträffa, även om den sven- ska marknaden vore skyddad för kon- kurrens utifrån. En jordbrukspolitik, som syftade till förbättrade inkomster i jordbruket i förening med en effektivi- sering av jordbruksproduktionen, syntes därför möjlig endast under den förut- sättningen, att de i jordbruket insatta produktionsresurserna minskades i så— dan takt, att balans mellan efterfrågan och utbud nåddes vid önskad prisnivå. I stort sett låg sådana tankar bakom direktiven till 1938 års jordbruksutred— ning och har alltsedan dess dominerat den jordbrukspolitiska debatten.

För att en sådan jordbrukspolitik skall kunna förverkligas krävs att vissa förutsättningar kan uppfyllas. Väsentligt är att det finns politiska möjligheter att genomdriva den samt att det finns ar- betstillfällen för den arbetskraft, som friställs i jordbruket genom en fortlö- pande rationalisering.2

” Bakom den senare förutsättningen lig- ger, om man så vill uttrycka det, en tredje förutsättning, nämligen att den tekniska ut- vecklingens inflytande på produktionsmeto- derna i jordbruket i förening med föränd- rade prisrelationer mellan arbetskraft och andra produktionsmedel främst indust- riellt framställda utvecklas så att ett fortlöpande utbyte av arbetskraft mot dessa andra produktionsmedel är lönande.

För Sveriges vidkommande syntes des- sa förutsättningar föreligga åren före krigsutbrottet. Depressionen i början på 1930-talet och de åtgärder som samhället vidtagit för att förbättra konjunktur- läget i förening med en framväxande socialpolitik hade stärkt känslan för solidaritet med i ekonomiskt hänseende eftersatta grupper. Beträffande den andra förutsättningen syntes den avtagande be- folkningstillväxten i förening med för- väntad fortsatt expansion i andra nä- ringar kunna ge goda sySselsättningstill- fällen för från jordbruket friställd ar- betskraft.

Arbetet inom 1938 års jordbruksutred- ning avbröts vid krigsutbrottet. En ny jordbrukskommitté tillsattes emellertid 1942 med uppgift att utforma ett lång: siktigt jordbrukspolitiskt program". Man räknade vid kommitténs "tillsättande med att de förändringar i efterfrågan och produktion, som gjort sigägällande före kriget, skulle återkomma efter dess slut och äter ge upphov till svårigheter för jordbruket. Kommitténs arbete kom i hög grad att präglas av erfarenheterna både under mellankrigsperioden och un— der krigstidens avspärrning och dess resultat måste bedömas mot bakgrunden härav. Beträffande-den samhällsekono- miska bakgrunden till jordbrukspoliti- ken i fredstid -in'skränkte sig erfaren- heterna huvudsaklige'n till mellankrigs— tidens förhållanden; man hade ännu inte sett de djupgående konsekvenserna för strukturomvandlingen av efterkrigstidens bestående högkonjunktur oCh fullsyssel- sättningsekonomi. Kri'g'stidéns” erfaren- heter kom. huvudsakligast till uttryck genom den vikt _.somflaxdes :vid försörj- ningsfrägorna."

Kommittén avgav sitt betänkande 1946 (SOU 1946: 42 och 46). Förslagen lades i allt väsentligt till grund för.:.1947 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken ( prop. 1947: 75 , särskilda utsk. ut]. 1947: 2).

B. 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut-

a) Allmänna utgångspunkter. Som'fram- gått av det föregående hade'jordbruks- politiken fram till 1947 ej innefattat någon direkt angiven 'inkomstmålsätl— ning, även om prisstödet under 1930— talet givetvis ytterst syftat till .att för— bättra inkomstläget i jordbruket. I direk- tiven till 1938 'års jördbruksutredning och i än högre grad i olika uttalanden av bl. a. riksdagen under krigsåren hade emellertid framhållits, att man för den i jordbruket arbetande befolkningen borde eftersträva likställighet i inkomsthän- seende med jämförliga befolkningsgrup— per.

' Under krigsåren hade dessutom av- spärrningen påtagligt visat behovet av en tillräcklig inhemsk jordbruksproduk- tion. Beredskapssynpunkten kom därför att spela en mycket stor roll i 1942 års jordbrukskommittés arbete och har även i den därefter förda jordbrukspolitiska debatten haft en framträdande plats.

I direktiven till 1942 års jordbruks- kommitté angavs, att målsättningen för jordbrukspolitiken skulle vara full lön— samhet för rationellt bedrivna jordbruk. Kommitténs uppgift var bl.a. att kon— kretisera innebörden i denna målsättning och klargöra vilken betydelse som borde inläggas i kravet på rationell drift samt hur önskemålet om full lönsamhet skulle uppfattas.

De allmänna slutsatser, som kommit— tén drog och som låg till grund för dess förslag, kan sammanfattas sålunda: Möj- ligheterna att på längre sikt ge jord- bruksbefolkningen en med andra befolk- ningsgrupper likvärdig inkomstnivå s'am- manhänger i hög grad med den utländska marknadens inflytande, jordbrukspro-

duktionens storlek och den fortsatta effektiviseringen ' av jordbruksnäringen.

En produktion under helt fri konkur- rens med utlandet ansågs på lång sikt komma att bli av avsevärt mindre om- fattning än den Sverige då redan hade. En på detta sätt genomförd produktions- minskning skulle dessutom på kort sikt föra med sig svåra ekonomiska, befolk- ningspolitiska och sociala problem, vilka kunde medföra stora kostnader för sam- hället. En produktion av så liten omfatt— ning vore ej heller önskvärd .ur bered-' skapssynpunkt. .

För att nå den angivna målsättningen om >>full lönsamhet för rationellt skötta jordbruk» under samtidigt hänsynsta— gande till beredskapsmotivet borde stats- makterna därför stödja den inhemska jordbruksproduktionen. Stödet borde ut- formas som ett gränsskydd mot import av jordbruksprodukter. För att hålla kostnaderna för stödet inom rimliga" gränser måste en pristryckande överpro- duktion undvikas, enär gränsskyddets verkningar annars skulle minska, sam- tidigt som rationaliseringen i jordbruket måste fortsätta. ' '

Kommitténs tre viktigaste arbetsupp- gifter blev därför:

1) Att konkretisera inkomstmålsättningen och fastställa prisstödets storlek (inkomst- målet);

2) Att ange jordbruksproduktionens lämp- ligaste omfattning på lång sikt (produk- tionsmålet) ; ' 3) Att utforma förslag till konkret mål- sättning för och samhällets bidrag till jord- brukets fortsatta rationalisering (effektivi- tetsmålet).

Dessa tre uppgifter, deras inbördes avvägning liksom förekommande mål- konflikter, har sedan dess dominerat den jordbrukspolitiska debatten.

b) Inkomstmålsättningens konkretise- ring -— prisstödets avvägning. Vid be- handlingen av frågan om den rationali4 seringsgrad, från .vilken statsmakterna

borde utgå vid avvägningen av prisstödet, påpekade kommittén i sitt betänkande inledningsvis bl. a., att målsättningen för den yttre rationaliseringen ej behövde sammanfalla med avvägningen av pris- stödet vare sig på kortare eller längre sikt. Kommittén ansåg det sålunda önsk— värt att prisstödet utformades så, att vid varje särskild tidpunkt åtminstone större delen av de svenska jordbrukarna kunde uppnå en skälig inkomstnivåsDetta inne- har, att man på kortare sikt finge utgå från jordbrukets aktuella struktur och ra- tionaliseringsgrad. Dessa faktorer skulle dock ej betraktas som konstanta. Man borde förutsätta, att arbetet med ratio— nalisering av jordbruket skulle fortgå och att man på lång sikt vid bestämman- det av jordbruksstödets omfattning suc- cessivt skulle höja anspråken på jord— brukets rationaliseringsgrad.

Kommitténs uppfattning att man vid prisstödets avvägning måste ta hänsyn till jordbruksnäringens faktiska struktur fick dock, ansåg kommittén, ej tolkas så att man ens på kort sikt borde ge full lönsamhet även åt de sämsta jordbru- ken. En sådan politik skulle enligt kom- mitténs uppfattning försvåra rationalise- ringssträvandena och leda till en över— produktion med åtföljande prisfall, vil..- ket kunde innebära ett sammanbrott för hela jordbrukspolitiken.

Stödets omfattning på kort sikt borde därför utformas så att det gav önskad produktionsvolym, ej lade hinder i vägen" för strukturrationaliseringen men sam- tidigt medgav större delen av det svenska jordbruket skälig inkomstnivå. En kom- bination av prisstöd och sociala bidrag; varvid .de senare skulle utgå till inne- havare av »irrationella jordbruk» men »endast under den nuvarande brukarens tid», ansåg kommittén därför vara det mest lämpliga. För att utjämna regionala differenser i lönsamheten borde stödet ges varierande omfattning i olika lands-

delar, varvid mjölkpristillägg angavs som lämpligt medel.

Med stöd av driftsekonomiska under- sökningar kom kommittén till den slut- satsen, att jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha åker (2-mansjordbruk) ur rationalitetssynpunkt vore de mest önsk- värda, enär de, på dåvarande tekniska nivå, i genomsnitt effektivt kunde ut- nyttja arbetskraft och väl tillvarata me- kaniseringens fördelar. Kommittén ansåg också att dessa jordbruk —- som be- nämndes normjordbruk även ur fa- miljebildnings- och arbetskraftssynpunkt representerade en önskvärd jordbruks- typ. Den fann det dock ej möjligt att då föreslå att normjordbruk lades till grund för prisstödets avvägning. Dessa jord- bruk och de i storleksklasserna däröver utgjorde nämligen en så ringa del av det dåvarande antalet brukningsenheter, att endast en mindre del av jordbruksbe- folkningen då skulle kunna uppnå den önskvärda inkomstnivån.

Den grupp, som därnäst kom ifråga, var jordbruk i storleksklassen 10—20 ha äker. Inom denna grupp och de ovanför densamma låg, vid tiden för kommitténs arbete, ca två tredjedelar av hela den svenska åkerjorden. Med hänsyn till önskemålet om att de jordbruk man skulle bereda full lönsamhet ej borde ha en lägre rationalitetsgrad än vad som då kunde betecknas som någorlunda till- fredsställande ansåg kommittén, att man ej borde gå lägre än till denna storleks— grupp.

Som allmän målsättning för prisstödets avvägning förordade kommittén att jord- bruk om 10—20 ha åker (basjordbruk), som fyllde rimliga anspråk i fråga om arronderingens och de fasta anläggning- arnas beskaffenhet borde ges full lön- samhet. Med begreppet full lönsamhet avsåg kommittén, att den i basjordbru- ket sysselsatta arbetskraften (lejd och egen) skulle kunna erhålla samma ar-

betsersättning (reallön) som jämförliga arbetargrupper på landsbygden utanför jordbruket och dessutom täckning för övriga kostnader, däri inräknat skälig förräntning på kapitalet.

Kommittén ansåg vidare, att man vid bedömandet av det erforderliga stödets storlek för jordbruken i skogsbygderna även borde beakta de inkomstkällor, som avkastningen av den egna skogen och skogskörslorna genomsnittligt utgör.

Detta förslag rörande prisstödets av- vägning var dock ej ett program på lång sikt. Rörande den innebörd som kommittén inlade i uttrycken »på kor- tare sikt» och »på lång sikt», kan i detta sammanhang nämnas följande. Med kor- tare sikt avsåg kommittén förhållandena under den tidrymd, som måste beräknas förflyta, innan man åstadkommit den rationalisering i fråga om jordbrukets struktur, som kommittén förordade i sitt betänkande. Med lång sikt avsåg kom- mittén förhållandena efter denna över- gångstids slut. Kommittén kunde själv- fallet ej bestämt ange, hur lång denna övergångstid skulle bli. Med hänsyn sär- skilt till beskaffenheten av de medel, som kommittén föreslog skulle användas för att befrämja den önskade rationali— seringen av jordbrukets struktur, borde man emellertid enligt kommittén räkna med att rationaliseringen i väsentliga delar skulle komma att genomföras suc- cessivt i samband med generationsväx- ling på de enskilda brukningsdelarna och att övergångstiden sålunda till längden minst skulle motsvara den tid, under vilken de dåvarande brukarna skulle sitta kvar på sina brukningsdelar.

I princip framlade kommittén även ett program på lång sikt för prisstödets avvägning. Inledningsvis konstaterade kommittén, att några normer för den rationaliseringsgrad man på lång sikt borde eftersträva ej kunde anges. Man hade endast att följa den faktiska ut-

vecklingen och söka se till att fram- stegen tillvaratogs.

Kommittén var ej främmande för att man vid prisstödets avvägning så små- ningom skulle övergå till att avväga detta stöd med hänsyn till behovet i en större storleksgrupp med genomsnittligt lägre produktionskostnader än den från början valda. Den betonade dock, att förutsättningarna för detta vore dels att den yttre rationaliseringen framskridit så långt att höjningen av rationalise- ringskravet ej skulle få en ogynnsam effekt på jordbruksbefolkningens in- komstmöjligheter och dels att höjningen ej medförde risk för att produktionen skulle sjunka under den lägsta nivå, som statsmakterna ur beredskapssynpunkt önskade uppehålla. Önskvärt ur det all- männas synpunkt vore, att jordbruks- stödet på lång sikt kunde baseras på lönsamhetsgraden i gruppen 20—30 ha, dvs. norm jordbruken. Några topografiska hinder att för slättbygdernas del åstad- komma jordbruk i denna storleksklass ansågs ej föreligga. I skogsbygderna och Norrland ansågs detta vara svårare, var- för man i dessa trakter redan av topo- grafiska skäl torde få räkna med en framtida fastighetsbildning med jordbruk om 20 ha åker och lägre. I skogsbyg— derna måste man också, ansåg kom- mittén, vid genomförandet av den yttre rationaliseringen ta hänsyn till bl.a. skogsbrukets behov av arbetskraft.

I princip ansåg därför jordbruks- kommittén, att man för södra och mel- lersta Sveriges slättbygder på lång sikt borde eftersträva en höjning av ansprå— ken på jordbrukets yttre rationalisering därhän att man vid prisavvägningen skulle kunna utgå från jordbruk i stor- leksgruppen 20—30 ha. I övriga delar av landet borde däremot även på lång sikt avvägningen av stödet ske efter be- hovet vid något mindre jordbruk.

Jordb'rulrskommitténs inkomstjämfö- reIser. Med utgångspunkt från sitt förslag att jordbruksstödet borde avvägas så att det gav basjordbrukargruppen full lön- samhet blev kommitténs nästa uppgift dels att konkretisera begreppet » jämför- bara befolkningsgrupper» och dels att med utgångspunkt från de valda jämfö- relsegrupperna söka fastställa vilka in- komstskillnader som existerade mellan jordbruksbefolkningen och de »jämför- bara grupperna». Denna uppgift innebar svåra definitions- och värderingsfrågor.

Vad först valet av de » jämförliga be- folkningsgrupperna» beträffar så kunde kommittén i viss mån stödja sig på bl. a. jordbruksutskottets utlåtande 1943:54 sedermera godkänt av riksdagen vari utskottet uttalade som sin uppfatt- ning att reallönen för jordbruksarbeta- rea borde vara jämställd med reallönen för grovarbetare på landsbygden.

Kommittén ansåg själv att den i princip ej kunde förorda »att direkt anknyta den i framtiden önskvärda inkomstnivån för bas- jordbrukets arbetskraft till inkomstnivån för någon viss bestämd grupp av arbetare utanför jordbruket på så sätt, att man skall eftersträva att den i kalkylerna för bas— jordbruket upptagna nominella arbetser- sättningen skall motsvara den nominella ar- betsersättningen inom den andra gruppen och att löneförändringar inom den senare gruppen så gott som automatiskt skall för- anleda justeringar av jordbruksstödet i syfte att åstadkomma samma ändring av arbets- ersättningen för basjordbrukets arbetskraft. Sakligt sett måste det uppenbarligen erbjuda mycket stora betänkligheter att på dylikt sätt göra hela prisutveckligen i fråga om jordbrukets produkter beroende av löneut- vecklingen inom en enstaka grupp av arbe- tare utanför jordbruket!

Detta kommitténs uttalande om »en enstaka grupp arbetare» får en viss för- klaring om man ser till de arbetargrup- per, som kom att utgöra jämförelsegrupp

” Här torde ha avsetts all arbetskraft i

jordbruket. * SOU 1946: 46; kap. 16, s. 43.

i kommitténs inkomstundersökningar. Dessa arbetargrupper sammanföll i stort med begreppet »grovarbetare på lands- bygden».

Kommittén uttalade sig också för att en jämförelse borde avse ieallönen för de olika grupperna. Vidare ansåg den att hänsyn borde tas till yrkesutbildning och liknande omständigheter.

Jämförelsegruppen på jordbrukarsidan borde i enlighet med kommitténs förslag om prisstödets avvägning avse arbets- kraften vid basjordbruken, vilken i hu- vudsak utgjordes av brukarna av dessa jordbruk. Man ansåg det dock mycket svårt att få ett fast grepp om det fak- tiska inkomstlåget för dessa brukare.

Kommitténs inkomstjämförelser gjor- des därför i tre etapper. Först sökte man fastställa den nominella löneskillnaden mellan den i jordbruket anställda arbets- kraften (lantarbetare) och vissa grupper arbetare utanför jordbruket. Därefter sökte man beräkna om det förelåg någon skillnad i arbetsersättningen mellan lante arbetarna och företagarna — basjord- brukarna. Till sist återstod att bedöma i vad mån en skillnad i den nominella inkomstnivån även motsvarades av en skillnad i realinkomsten.

Resultaten av beräkningarna ansåg kommittén vara för osäkra för att man exakt skulle kunna ange hur stor klyftan var mellan jordbruksbefolkningen och de jämförliga grupperna. På grund här- av och av vad kommittén i övrigt uttalat om svårigheterna att precisera innebör- den i begreppet inkomstlikställighet för jordbruksbefolkningen, avstod den från att närmare precisera såväl inkomstlik- ställigheten som »löneklyftans» storlek. För att emellertid få en praktisk rikt- punkt för prisstödets avvägning uttalade kommittén, att man vid denna avväg- ning under de kommande åren borde utgå från att löneklyftan ej torde under— stiga 15 0/0 av dåvarande lantarbetarlön.

Prisstödet borde avvägas så att denna skillnad successivt utjämnades. Nya un- dersökningar borde göras för att när— mare precisera inkomstklyftans storlek.

Det enklaste sättet att tillgodose be- hovet av för prisstödet vägledande be— räkningar var enligt kommittén att för detta ändamål direkt använda räken- skapsresultaten för jordbruk i storleks- gruppen 10—20 ha. Det påpekades, att de i den jordbruksekonomiska under- sökningen ingående jordbruken genom- snittligt var något bättre än jordbruken i vederbörande grupper i allmänhet. De räkenskapskontrollerade jordbruken kunde därför anses tillgodose rimliga krav på rationalitet med hänsyn till de förutsättningar, som erbjöd sig inom respektive grupper. Genom att man ut- gick från medeltalen för en viss grupp av jordbruk, konstruerades beräknings- mässigt ett jordbruk (typjorclbruk), som representerade gruppen i fråga. Detta typjordbruks resultat skulle bli vägle- dande för prisbestämningen.

Av olika skäl kom det att dröja till år 1956/57 innan typjordbrukskalkyler la- des till grund för prissättningen och dess- förinnan hade bl. a. jordbruksprisutred- ningen (jfr det följande) ingående på nytt behandlat dessa frågor. Prisavväg- ningsinstrument t.om. 1955/56 förblev totalkalkylen.

Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 innebar beträffande prisstödets av- vägning på väsentliga punkter ett accep- terande av 1942 års jordbrukskommittés förslag. i I propositionen formulerades jord— brukspolitikens allmänna målsättning, i överensstämmelse med kommitténs di— rektiv, sålunda: »Det nämnda målet för de statliga åtgärderna på jordbrukets område bör enligt-min uppfattning vara, att den i jordbruket arbetande befolk- ningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en

skälig inkomststandard och att bliva del- aktig i den allmänna välståndsstegring som kan ske i fortsättningen.» ( Prop. 1947: 75, s. 123 .)

I särskilda utskottets utlåtande (1947: 2, s. 11—21) underströks starkt att man främst borde eftersträva att uppnå och bevara likställighet i inkomsthänseende mellan jordbruksbefolkningen och järn- förliga befolkningsgrupper.

Beträffande prisstödets avvägning följ- de propositionen och riksdagen kom- mitténs förslag, dock med följande un- dantag. Kommitténs uttalande om att man på lång sikt för slättbygdernas de1 borde eftersträva en höjning av rationa- litetskravet till att omfatta jordbruk om 20—30 ha åker ansåg sålunda departe— mentschef och riksdag ej lämpligt att då ta ställning till."" Någon anledning att för Norrlands vidkommande grunda av- vägningen av det allmänna prisstödet på en lägre storleksgrupp än basjordbruken ansågs ej heller föreligga. För skogs- bygdernas och Norrlands vidkommande borde stödet avvägas och utformas så, att jordbrukarna i dessa områden av jordbruk och övriga inkomstkällor finge möjlighet att nå upp till avsedd inkomst- nivå.

c) Produktionsmålsåttningen. I sitt be- tänkande hade 1942 års jordbrukskom- mitté framhållit, att det vid ställnings- tagandet till frågan, hur stor jordbruks- produktion statsmakterna borde söka uppehålla, måste ske en avvägning mel- lan olika synpunkter. Mot de rent eko- nomiska synpunkterna, vilka snarast motiverade en ganska stark begränsning av jordbruksproduktionen, måste i främ- sta rummet ställas beredskapssynpunk- ten. Ur denna synpunkt fick det i och för sig anses vara önskvärt att man skulle uppehålla en jordbruksproduktion, som ej blott motsvarade ett näringsfysiolo- giskt riskfritt minimum utan som även var så stor, att den i en avspärrningssitua- 17

tion tryggade en försörjning, som så litet som möjligt avvek från det normala och i vart fall ur näringssynpunkt ej innebar någon försämring mot det normala.8

Två självförsörjningsalternativ disku- terades av kommittén. De benämndes minimialternativet och medelalternativet. Minimialternativet innebar en produk- tion motsvarande 80 0/0 av den för full självförsörjning erforderliga. Motsvaran- de tal för medelalternativet var 92 %.

Minimialternativet innebar en produk- tion av sådan storlek, att den under en avspärrningsperiod möjliggjorde uppe- hållande av 1942/43 års per capita— konsumtion (med 61 % vegetabiliska produkter i konsumtionen mot 56 0/o det sista förkrigsåret, mätt i kalorier). Uppe- hållandet av en jordbruksproduktion av denna storleksordning måste därför en- ligt kommitténs uppfattning anses vara av sådan vikt ur beredskapssynpunkt, att någon nedskärning av densamma för tillgodoseende av andra intressen ej kun— de ifrågasättas, så länge man över huvud taget ansåg det nödvändigt att uppehålla en militär beredskap.

Avvägningen av beredskapsskälet mot andra synpunkter borde enligt kommittén ske endast i den mån man ifrågasatte en större jordbruksproduktion än minimi- alternativet.

Medelalternativet skiljde sig från mi- nimialternativet främst därigenom, att

Särskilda utskottet framhöll i nämnda utlåtande 1947: 2, s. 25, 'att statsmakterna ej heller i sin rationaliseringsverksamhet borde medverka till bildande av större jordbruk än familjejordbruk, utan att det borde an- komma på brukarna själva att bedöma,. när .. förutsättningar förelåg för sådana åtgärder. Detta uttalande kom att innebära att bas— jordbruken sattes som mål för den yttre rationaliseringen.

Jordbrukskommittén behandlade även frågan, i vilken utsträckning beredskapen kunde tryggas genom lagring. Kommittén ansåg en sådan lösning icke möjlig annat än i starkt begränsad omfattning i form av omställningslagring.

man vid medelalternativet ansåg, att den nedskärning av näringsstandarden, med vilken man borde räkna i en avspärr- ningssituation, borde vara beroende av den före avspärrningen rådande normala konsumtionsinriktningen. Medelalterna- tivet kan uttryckas så, att man enligt detta under normala förhållanden borde ha en produktion, som var så stor att man i en avspärrning skulle kunna uppe- hålla en i stort sett normal kaloritill- försel med maximalt sådan förskjutning från animalier. till vegetabilier, att ani- maliekonsumtionen nedgick i propor- tionsvis samma utsträckning som den år 1942/43 nedgick i förhållande till sagda konsumtion närmast före andra världs- kriget.

Medan i fråga om minimialternativet erfordrades en ökning av den fredsmäs- siga produktionen i takt endast med be- folkningsökningen för att vidmakthålla livsmedelsberedskapen, skulle beträffan- de medelalternativet behöva ske en suc- cessiv ökning även med hänsyn till för- skjutningarna i konsumtionsvanorna. Enligt vissa inom kommittén företagna beräkningar kunde man med utgångs- punkt från prognoser rörande den fram- tida skörde- och konsumtionsutveckling- en förutsätta, att enligt minimialterna- tivet endast omkring 70 % av den om- kring år 1945 i bruk varande åkerarea- len år 1970 skulle behöva tas i anspråk för att frambringa erforderlig bered- skapsproduktion, medan det vid samma tidpunkt enligt medelalternativet skulle åtgå omkring 95 % av samma åkerareal”. Att skillnaden i fråga om erforderliga åkerarealer var större än differensen mellan självförsörjningstalen berodde på att man förutsatte en proportionsvis större köttdjursproduktion i medelalter- nativet än i minimialternativet.

Efter överväganden uttalade» kommit- tén, att det i praktiken måste anses ute- slutet att uppställa minimialternativet

som riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som borde eftersträvas på lång sikt, och förordade därför medelalternativet.

Jordbrukskommitténs sammanfattning rörande produktionsmålsättningen för- tjänar'att återges in extenso, då endast härigenom erhålls en klar bild av vilka faktorer som kommittén tillmätte avgö— rande vikt vid sin bedömning. Det bör emellertid "framhållas, att kommittén ej uteslutit möjligheten av att man-vid en senare företagen avvägning kunde kom- ma till ett annat resultat beträffande den i och för sig önskvärda jordbrukspro- duktionens storlek:

Jordbrukskommittén har för sin del, efter beaktande av samtliga ovan omnämnda faktorer, funnit övervägande skäl tala för att man vid den målsättning på lång sikt, vilken måste finnas bland annat såsom ett underlag för en planering av hur rationali- seringen av jordbrukets strukturförhållan- den skall ske, bör såsom en riktpunkt upp- ställa uppehållandet av en jordbrukspro- duktion av den storlek som avses i vad som här betecknats som ett medelalternativ. Likaså synes statsmakterna under den över- gångstid, som måste åtgå till dess den i detta betänkande förordade rationalise- ringen av jordbrukets struktur kunnat ge- nomföras, böra stödja en jordbruksproduk- tion upp till sagda nivå. Den- samhällseko- nomiska merkostnad, som kan,uppkomma vid uppehållande av en jordbruksproduk- tion 'av dennä storlek, synes, ehuru den knappast kan kvantitativt fixeras, ej kunna antagas vara av, sådan storleksordning, att den kan anses utgöra tillräckligt skäl för att man skall avstå från den stora tillgång, det måste anses utgöra att i en avspärr- ningssituation kunna medelst egna resurser uppehålla en såväl-' kvantitativt som kvalita- tivt.tillfredsställande försörjning. Som ytter- ligare skäl för denna ståndpunkt kunna vi- dare anföras de olägenheter ur befolknings- politisk'a och andra synpunkter, som äro förenade'med en starkare begränsning av jordbruksproduktionen än som ligger i me- delalternativet. I detta, sammanhang kan även erinras om vad jordbrukskommittén inledningsvis anfört rörande de gynnsamma biverkningar i form av minskat beroende av

) i l i l i %

internationella konjunkturväxlingar, vilka erhållas vid ett uppehållande av en relativt stor jordbruksproduktion.

I ett följande avsnitt av betänkandet preciseras medelalternativet närmare. Kommittén underströk, att det var ytterst svårt att siffermässigt uppskatta bety- delsen av de olika faktorer, som kan tänkas komma att inverka på produk- tionens resp. konsumtionens storlek i en avspärrningssituation. Av skäl, som det här skulle föra för långt att närmare ingå på, angav- kommittén såsom rikt- linje för utformningen av jordbruksstö— det vid en tillämpning av medelalterna- tivet, att prisstöd borde utgå för den jordbruksproduktion, som för andra va- ror än matfett och socker motsvarade hela det normala avsättningsutrymmet. I fråga om matfett borde lämnas—stöd åt en smörproduktion, motsvarande hela det normala avsättningsutrymmet med undantag för omkring 40000 ton. Av denna kvantitet förutsattes upp till 10 000 ton bli framställda av fettråvaror, erhållna från en med statligt stöd be- driven odling av oljeväxter. Beträffande socker borde stöd i första hand utgå för en sockerbetsodling på mellan. 40000 och 50 000 ha. Vidare borde förutsättas, att fläskproduktionen normalt skulle till en mindre del bygga på importerade fodermedel, exempelvis omkring 75000 ton.. I övrigt borde däremot animalie- produktionen principiellt baseras på in- hemska fodermedel, i den mån de in- hemska fodertillgångarna därtill förslög och i den måntså var möjligt med uppe- hållande av kravet på balanserade foder- stater. ' Beträffande jordbrukskommitténs stånd- punkt i: fråga om storleken av den pro- duktion som borde stödjas må ytter- ligare nämnas, att kommittén ansåg sin ståndpunkt i sak ej innebära någon större avvikelse från den före kriget från jordbrukarhåll uttalade uppfattningen,

att det svenska jordbruket borde ha före- trädesrätt att avsätta sina produkter på den inhemska marknaden (självförsörj- ningslinjen). Även om man ville följa sistnämnda linje måste det, framhöll kommittén, finnas en viss marginal mel- lan den normala produktionens storlek och det normala avsättningsutrymmet. I annat .fall skulle man nämligen, så snart produktionen blev något större än normalt, löpa risken av att ett produk- tionsöverskott skulle uppkomma, vilket ej kunde avsättas utan nedpressning av prisnivån.

I yttranden över. 1942 års jordbruks— kommittés betänkande blev dess förslag till produktionsmålsättning föremål för kritik. I en del yttranden, särskilt från jordbrukarhåll, uttalades att omfatt- ningen av den jordbruksproduktion som skulle stödjas, borde höjas så att den komme att ligga närmare den totala in- hemska konsumtionen. I andra yttran- den, särskilt från konsumenthåll, gjordes däremot gällande, att riktpunkten satts alltför högt. Denna åsikt framkom redan i en reservation inöm utredningen, där nuvarande professorerna Lundberg och Svennilson bl.a. framhöll, att kommit— tén vid avvägningen mellan de samhälls- politiska och beredskapspolitiska syn- punkterna tillmätt de senare alltför stor betydelse. De' ansåg det möjligt att till- godose försörjningen vid en avspärrning även med en lägre produktion, om denna kombinerades med lämplig lagring i fredstid. Det definitiva ställningstagandet till storleken av den produktion, som statsmakterna borde stödja på lång sikt, borde därför uppskjutas tills det inter- nationella låget klarnat.

Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 följde emellertid ej kommitténs förslag beträffande produktionsmålsätt- ningen. Departementschefen ansåg att man ej borde ta definitiv ställning till denna fråga förrän det internationella

läget klarnat och anförde bl. a. följande ( prop. 1947: 75, s. 126 )

Enligt min uppfattning är det vidare för de aktuella uppgifter, som föreligga på jord- brukets område, icke nödvändigt eller ens lämpligt att man, trots de svårigheter som äro förenade därmed, nu skall söka att upp- ställa någon bestämd riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång sikt. Alla torde vara ense om att man så länge det inter- nationella läget ej klarnat bör söka uppe- hålla vår livsmedelsproduktion på en be- tryggande nivå. Enligt de av jordbrukskom- mittén verkställda utredningarna rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen torde på grund av den väntade konsumtions- ökningen självförsörjningsgraden under det närmaste decenniet och något längre sna- rast komma att bliva förhållandevis lägre än 1930-talets och även lägre än den själv- försörjningsgrad, som det av kommittén rekommenderade medelalternativet tager sikte på. Frågan om en begränsning av jord- bruksproduktionen (bortsett från den pro— duktion, som bygger på importerade foder- medel) kan under sådana förhållanden ej väntas få aktualitet förrän efter en relativt lång tidrymd.

Han framhöll vidare, att han ansåg det uteslutet att inte hela den produk- tion, som normalt kan beräknas bli pro— ducerad, skulle åtnjuta statligt stöd, under förutsättning att den ej vore större än att den rymdes inom ramen för lan- dets normala behov (prop. s. 127). Skulle produktionen visa tendens att stiga över medelalternativets nivå, måste rationali- seringsarbetet intensifieras. Dessa s_vn- punkter underströks ytterligare av ut- skottet och riksdagen (särsk. utsk. utl. 194712, 5. 16), som även framhöll att en produktionsstegring utöver medelal- ternativet under inga förhållanden skulle få påverka fullföljandet av inkomstmål- sättningen, men att det dock ej borde ifrågasättas, att stöd skulle utgå för en produktion överstigande det totala in- hemska konsumtionsutrymmet.

Åtgärder för att begränsa produktionen.

Såväl 1942 års kommitté som departe— mentschef och riksdag bedömde faran för en överproduktion av svenska jord— bruksprodukter som rätt ringa. Kom- mittén var dock härutinnan något mer pessimistisk och ansåg på grundval av gjorda efterfråge- och produktionsprog- noser, att risker för en överproduktion förelåg inom en ej avlägsen framtid. Kommittén diskuterade därför vilka åt- gärder som man borde företa för att förebygga uppkomsten av en dylik situa- tion. I princip ville den härvid endast förorda sådana åtgärder, som ej hämma— de rationaliseringen och ej medförde att inkomstmålsättningen sattes i fråga.

Kommittén avvisade först tanken att genom prissänkningar uppnå en begräns- ning av produktionsvolymen, även om detta på lång sikt väl vore möjligt. En prispress skulle enligt kommitténs upp— fattning under lång tid medföra för- sämrade levnadsförhållanden för stora delar av jordbruksbefolkningen. En så- dan utväg vore ur välfärdspolitisk syn- vinkel ej acceptabel. ?

Varje form av produktionsbegränsning, som innebure ett hämmande av den ve- tenskapligt-tekniska och ekonomiska ut- vecklingen i jordbruket, borde ej heller komma ifråga. En sådan skulle strida mot det allmänna effektivitetskravet.

En kvotering av produktionen för en— skilda jordbrukare under statlig med— verkan ville kommittén ej heller föreslå. Denna utväg ansågs också strida mot effektivitetskravet. För vissa grödor fann dock kommittén att avsteg från princi- pen kunde bli nödvändiga.

Den första åtgärd som i stället borde vidtas, då risk förelåg för överproduk- tion, vore en begränsning av den del av fodermedelsimporten, som översteg vad som oundgängligen krävdes för balan— serande foderstater. Importavgifterna för fodermedel skulle tjäna som reglerings- instrument.

Kommittén ansåg dock att enbart en fodermedelsreglering ej på lång sikt kunde förhindra uppkomsten av över- skott. Enda sättet att undvika en dylik överproduktion vore en extensifiering av driften på vissa jordar eller en nedlägg- ning. I sistnämnda fall kunde marken lämpligen användas för bete eller skogs- planteras. En extensifiering kunde enligt kommitténs uppfattning åstadkommas bl.a. genom att enskilda jordbrukare ut- vidgade sin areal. Genom en arealutvidg- ning eller sammanslagning av mindre jordbruk förmodades jordbrukarna kom- ma att övergå till mindre arbetskrävande grödor och en extensivare arealproduk- tion utan att därför deras inkomster minskades. Produktionen per arealenhet skulle därigenom minska —— även om den ej medförde någon mera utpräglad drifts- omläggning. En storleksrationalisering av jordbruken skulle därför vara ett av medlen för att på längre sikt undvika tendenser till överproduktion.

De nu nämnda åtgärderna i förening med en förväntad minskning av arbets- kraften i jordbruket borde enligt kom- mitténs uppfattning i varje fall under lång tid framöver vara tillräckliga för att undanröja risken för överproduktion.

I propositionen och riksdagsbeslutet 1947 hade man i princip inga invänd- ningar mot kommitténs resonemang i fråga om produktionsbegränsande åtgär- der. Men man ansåg att risken för över- produktion var så avlägsen att man knappast hade anledning att då befatta sig med dessa problem.

d) Rationaliseringsverksamheten. Stat- ligt stöd till rationaliseringsbefrämjande åtgärder i jordbruket hade, som tidigare nämnts, utgått även före 1947, t.ex. till utbildning, rådgivning och forskning men även direkt för åtgärder på de en- skilda jordbruken. Dessa bidrag verkade produktivitetsbefråmjande men i många fall också produktionsökande. Någon

tanke på att via en rationalisering på- verka produktionsvolymen i begränsan- de riktning hade man ej haft, snarare motsatsen.

I det jordbrukspolitiska långtidspro- grammet enligt 1947 års beslut ingick som en väsentlig del att samhället skulle bidra till en omfattande rationalisering av jordbruket. Såväl 1942 års kommitté som sedermera departementschef och riksdag underströk dock starkt, att ra— tionaliseringen i princip skulle vara en jordbrukarnas egen angelägenhet och genomföras på frivillighetens väg. Sta- tens uppgift skulle vara att samordna och stödja verksamheten.

Syftena med den statliga rationalise- ringshjälpen var flera. Samhällets pris- stöd till jordbruket, för att ge jordbru- karna en viss inkomstnivå, ansågs förut- sätta att produktionskostnaderna bleve så låga som möjligt i jordbruket. F ort- satt effektivisering av jordbruksnäringen måste därför bli ett oundgängligt följd- krav av prisstödet.

Men samhället hade ytterligare vinster att göra på en fortsatt rationalisering i jordbruket än enbart lägre kostnader för prisstödet (billigare livsmedel). Rationa— liseringen skulle komma att frigöra ar- betskraft från jordbruket, vilken kunde insättas i andra expanderande sektorer och där bidra till en produktionsökning. Denna överflyttningsvinst genom ratio- nalisering fick ej en så framträdande plats i diskussionen inom 1942 års kom- mitté, men den har, som vi framhållit i kap. 11, varit av vital betydelse för den ekonomiska expansionen i landet under efterkrigsåren.

Olika slag av rationaliseringsåtgärder. De åtgärder, som enligt 1942 års kom- mitté borde vidtas för att främja en fort- satt rationalisering av jordbruket, kunde uppdelas i tre huvudgrupper. Den första 'huvudgruppen omfattade åtgärder för

bildande av med hänsyn till storlek.

262 arrondering och ägosammansättning lämpliga brukningsdelar (yttre rationali- sering). Den andra huvudgruppen om- fattade mera permanenta förbättrings- åtgärder i fråga om jord och ekonomi- byggnader på till storlek och gränser givna brukningsdelar (inre rationalise- ring). Den tredje huvudgruppen slutligen omfattade övriga åtgärder för förbätt— ring av driftsförhållandena och det eko- nomiska utbytet av produktionen på till storlek och gränser givna brukningsdelar (driftsrationalisering). .. Jordbrukskommittén behandlade i sitt betänkande endast frågan om statliga åtgärder för främjande av en fortsatt yttre och inre rationalisering inom jord- bruket. Att kommittén avstod från att behandla driftsrationaliseringen berodde ej på någon underskattning av denna del av rationaliseringsverksamheten. Anled- ningen var i stället främst, att det var nödvändigt för kommittén att begränsa sitt ändock mycket omfattande arbete. Strakturrationaliseringens syfte och omfattning. Särskild vikt skulle vid ra- tionaliseringen läggas på brukningsde- larnas storlek och arrondering. Då pris- stödet skulle avvägas efter lönsamheten för basjordbruken, skulle strukturratio- naliseringen syfta till att omforma de brukningsenheter, som på längre. sikt kunde väntas ge ett sämre ekonomiskt resultat än basjordbruken, så att de kunde ge sina brukare full sysselsättning och en med basjordbruken jämförbar inkomst (totala inkomsten från jord, skog och annan sysselsättning). Den stat- liga verksamheten för främjande av den yttre rationaliseringen borde enligt kom- mitténs förslag principiellt begränsas till att avse sådana brukningsenheter (s.k. övergångsjordbruk), som låg under bas— jordbrukets nivå och för vilka de sam- manlagda inkomsterna från jord- och skogsbruk jämte andra fönvärvskällor ej beräknades nå upp till basjordbrukarnas

inkomstnivå. Däremot fanns det enligt kommitténs uppfattning ett stort antal jordbruk med en åkerareal understigan- de basjordbrukens, för vilka skog eller andra förvärvskällor gjorde att den sam- manlagda inkomsten gav tillräcklig bärg- ning för brukaren och hans familj. Dessa s.k. kombinerade jordbruk och beståen- de småbruk skulle enligt kommitténs förslag lämnas utanför den statliga verk- samheten för yttre rationalisering.

Kommittén tog även upp frågan, om den yttre rationaliseringen skulle be- gränsas till en omvandling av övergångs- jordbruken till basjordbruk. Man före- slog att om förhållandena tillät att en— heter med normjordbrukens areal kunde tillskapas, skulle dessa möjligheter till- varatas. I fråga om arealstorleken skulle därför målet vara bas— eller normjord- bruk (enfamiljs- resp. tvåfamiljs- eller tvåmans jordbruk) .

Vid-genomförandet av den yttre ratio- naliseringen skulle först ske en regional planering och därefter i mån av behov en individualplanering för enskilda bruk- ningsdelar eller grupper av bruknings- delar. Den vanligaste formen för den yttre rationaliseringen på lång sikt skulle enligt kommittén omfatta. dels ägout- byten och omskiften m.m. för att få en ändamålsenlig arrondering, dels en sam- manslagning av ofullständiga jordbruk och/eller en komplettering av sådana med tillskott av jord ochskog från andra enheter. . Kommittén framhöll starkt, att den yttre rationaliseringen'borde genomföras på- frivillighetens väg, "varför ingen som då ägde eller brukade jord skulle tvingas att lämna sin fastighet.

Statens medverkan för att underlätta den yttre rationaliseringen skulle bestå av:

1) låne- och bidragsverksamhet; 2) aktiv inköpspolitik; ' 3) förköpsrätt för det allmänna till så-

dana brukningsenheter som behövdes 'för rationaliseringens genomförande;

4) expropriation i vissa fall.

Expropriation skulle endast i mycket begränsad omfattning få tillgripas i fråga om åkerjord. Däremot skulle..förköps- rätt kunna användas vid försäljningav jordbruk. För att komplettera jordbruk med skog ansåg kommittén att exprop- riation från skogsbolag också i vissa fall kunde få tillgripas liksom även inköp från statens skogar. _ . _

Beträffande den inre rationaliseringen kunde av naturliga skäl ej en lika-.preci- serad målsättning anges som föriwden _vttre. Syftet skulle vara att förbilliga produktionen. Staten skulle bidra till verksamheten med lån och särskilda bi- drag, om en åtgärd ekonomiskt sett be- dömdes lönsam.

Den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering skulle handhas av därför särskilt inrättade länsorgan, s.k. Iantbruksnämnder. Driftsrationali- seringen skulle däremot fortfarande skö- tas av hushållningssällskapen. De tidi- gare egnahemsnämnderna skulle uppgå i lantbruksnämnderna. .

I 1947 års riksdagsbeslut godtogs i stort sett kommitténs förslag till rationa- liseringsverksamhetens målsättning och bedrivande, dock med ett väsentligt un- dantag, nämligen i fråga om bildandet av större jordbruk än basjordbruk. Riks- dagen ansåg att statsmakterna ej borde medverka till bildandet av dylika större jordbruk. utan att det borde få ankomma .på brukarna själva att bedöma, när för- utsättningar förelåge för sådana åtgär- der. Detta innebar således, att basjord- bruken sattes som mål för. den yttre rationaliseringen. Därav följande av- gränsning av det allmännas insatser för rationaliseringsverksamheten belyses när- mare under avsnitt 4: C samt i kap. XV.

e) Den prisreglerande verksamhetens utformning. Prisstödet under 1930-talet

hade väsentligen utgått i form av ett gränsskydd, som medförde en höjning av producentprisnivån jämfört med priser- na på livsmedel .i internationell handel. 1942 års ”kommitté övervägde i princip två former för. prisstödet. Den ena for- men var liksom under 1930-talet -— att statsmakterna genom en importreg- lering. .skulle möjliggöra uppehållandet inom »landet av en producentprisnivå som var _högre än världsmarknadens (s.k. högprislinje). Den andra innebar att några importavgifter ej skulle finnas, utan prisnivån skulle få sammanfalla med världsmarknadens. Statsmakterna skulle i stället genom särskilda pristill- lägg till producenterna ge dessa möjlig- het att få ut ett högre pris än världs- marknadens (s. k. Iågprislinje). Som me- delprislinje betecknade kommittén en kombination av hög- och lågprislin je.

Kommittén ansåg att för vissa varor spannmål och fodermedel —- vore en högprislinje den enda tänkbara. Beträf— fande mjölk .och mejeriprodukter skulle en' lågprislinje däremot tekniskt sett vara genomförbar. Med svårighet skulle en .lågpris'linje kunna genomföras för kött- ;varor men ej alls för ägg.

I praktiken kom därför kommitténs -val att stå mellen en ren högprislinje och en medelprislinje.

Kommittén ansåg att detta val borde ske mot bakgrunden av psykologiska, sociala och näringsfysiologiska och i sista hand statsfinansiella synpunkter. Beträffande de psykologiska skälen an- förde kommittén, att ett stöd via bud- geten (medelprislinjen) lätt kunde vålla missförstånd och irritation bland både konsumenter och producenter. Man kun- de sålunda lätt förbise att stödet endast delvis vore av social natur, medan det väsentligen vore en i hela samhällets intresse vidtagen åtgärd för att trygga uppehållandet av en näringsgren av vital betydelse för landet. Beviljandet av de

årliga budgetanslagen kunde också ge upphov till stridigheter. Slutligen erin- rade kommittén om det tullskydd som övriga näringar erhöll och som också höjde konsumentpriserna på olika varor. De sociala och näringsfysiologiska syn- punkterna ansågs ej utgöra något av- görande hinder mot att huvuddelen av stödet gavs i form av en högprislinje. Rabatteringar kunde användas för att minska livsmedelskostnaderna för vissa befolkningsgrupper.

Kommittén kom därför fram till upp- fattningen att frågan på vilket sätt kost- naderna för prisstödet skulle täckas genom höjda konsumentpriser eller via budgeten ——- endast kunde avgöras i samband med ett allmänt statsfinansiellt övervägande rörande den totala skatte- bördans storlek och dess fördelning på olika skatter, direkta och indirekta. Den- na fråga kunde kommittén ej ta ställ- ning till. Kommitténs konkreta förslag utmynnade därför i en högprislinje, men med modifikationen, att statliga pristill- lägg till producenterna skulle kunna lämnas för produktmjölk. Den av stats- makterna stödda inhemska produktionen skulle i skydd av en importreglering kunna avsättas på den inhemska mark- naden till priser som gav jordbruket av- sedd lönsamhet. Denna importreglering borde handhas så att det svenska jord- bruket finge företrädesrätt att avsätta sin produktion på den inhemska mark- naden, så länge producentpriserna ej överskred en viss av statsmakterna fast- ställd nivå.

Beträffande sättet att avväga denna prisnivå förordade kommittén en vår- prissättning avvägd efter förhållandena vid basjordbruken (s.k. typjordbruks- kalkyler). Vid sidan härav borde även liksom tidigare en totalkalkyl upprättas. Som förut nämnts dröjde det till 1956 innan typkalkyler kom att ersätta total- kalkylen som prisavvägningsinstrument.

I fråga om exportstöd uttalade kom- mittén att i princip något statligt stöd vid export av jordbruksprodukter ej borde lämnas. Undantag kunde göras i två fall. Det ena avsåg jordbrukspro- dukter som framställts med importerade fodermedel. I den mån dessa fodermedel fördyrats genom uttagande av import- avgifter, borde staten restituera motsva- rande importavgiftsmedel att användas för exportstöd till t.ex. smör, fläsk och ägg. Det andra fallet avsåg det förhål- landet att det ur det allmännas synpunkt kunde vara förmånligt att exportera vissa inhemska produkter mot att im- porten finge ökas av andra livsmedel, som kunde erhållas till lägre pris (t.ex. utbyte av smör mot margarin). I detta fall ansågs det förmånligt att staten lämnade exportbidrag för att få detta utbyte till stånd. Kommittén underströk, att de nämnda fallen ej innebar en ök- ning av prisstödets totala omfattning utan endast en restitution eller en förändring av stödets fördelning för att främja ett ur det allmännas synpunkt önskvärt varuutbyte.

Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 följde i här nämnda hänseenden kommitténs förslag.

f) Småbrukarstödet. Sedan 1938 har särskilda bidrag utgått till mindre jord- brukare.

1942_års kommitté fann starka skäl tala för ett särskilt statligt stöd åt så- dana jordbrukare (på övergångsjord- bruk), som ej genom det allmänna pris- stödet eller genom en rationalisering kunde komma upp i en skälig inkomst- nivå. Stödet borde emellertid begränsas till sådana brukare där det av sociala skäl ansågs erforderligt och där ej andra sociala hjälpformer kunde anlitas. Detta särskilda stöd borde utformas så att det ej i alltför hög grad verkade rationalise- ringshämmande och ej heller stimule- rade till en nr allmänna ekonomiska

synpunkter olämplig intensifiering av driften på de berörda brukningsdelarna.

Utifrån dessa utgångspunkter föreslog kommittén, att producentbidraget skulle omformas till ett särskilt kontantbidrag för övergångsjordbrukens dåvarande in- nehavare och endast utgå till brukare som fyllt 30 år vid bidragets införande. Maximibeloppet sattes till 500 kr. För erhållande av bidrag stipulerades dess- utom vissa ytterligare begränsningar; arealen skulle ligga mellan 2 och 10 ha och inkomsten understiga 2 600 kronors taxerad nettoinkomst.

I propositionen 1947 ändrades emeller- tid kommitténs förslag till småbrukar- stöd. I stället för ett kontantbidrag skulle utgå ett behovsprövat producentbidrag på mjölk. De högsta beloppen skulle ut- betalas till jordbruk som till sin ekono- miska bärkraft låg mitt emellan stöd- jordbruk7 och basjordbruk.

I 1947 års riksdagsbeslut godtogs pro- positionens förslag men behovsprövning- en slopades.

C. Sammanfattning av 1947 års jordbruks- politiska program — konstruktionen

Den centrala jordbrukspolitiska målsätt- ningen 1947 —— inkomstmålsättningen skulle effektueras genom en kombina- tion av gränsskydd (prisstöd) och ratio- nalisering samt med restriktion på pro- duktionens storlek.

Prisstödets syfte var i första hand att föra upp basjordbruksgruppen till in- komstlikställighet.

Rationaliseringen hade två syften, nämligen dels att omvandla ofullstän- diga jordbruk till bärkraftiga enheter, dels att genom fortsatt effektivisering möjliggöra att jordbruksnäringen eko- nomiskt kunde följa utvecklingen inom det övriga näringslivet.

Prisstödet skulle utgöra huvudmedlet för att uppnå inkomstlikställighet för

jämförelsegruppen (basjordbruket), me- dan den yttre rationaliseringen skulle vara medlet att föra upp ofullständiga jordbruk till basjordbrukens lönsamhets- nivå. Förutsättningen för att sedan be- vara inkomstlikställigheten var fortsatt inre rationalisering och driftsrationalise- ring.

Rationaliseringen blev därför på lång sikt den avgörande förutsättningen för att inkomstmålet skulle kunna nås. En rationalisering låg givetvis i jordbrukets eget intresse. Men den kom dessutom att uppfattas som ett samhällets krav på en motprestation till utlovat prisstöd. Rationaliseringen skulle dock enligt 1947 års beslut vara helt frivillig och statens uppgift var enbart att samordna och ekonomiskt stödja den. Det väsentligt nya i denna konstruktion var således att man ej prisvägen —— genom en pris- press som kunde äventyra inkomstmål- sättningen skulle påverka rationalise- ringstakten, utan rationaliseringen skulle åstadkommas genom administrativa åt- gärder, innefattande bl.a. lån och bi— drag.

Produktionsbegränsningen motiverades av att ett produktionsöverskott skulle verka pristryckande och på lång sikt undergräva inkomstmålsättningen. Som medel att påverka produktionsvolymen anvisades i första hand en reglering. av fodermedelsimporten och i andra en ex- tensifiering och överförande av åker till skog. Dessutom skulle jordbruket självt stå för exportförluster, vilket kunde medföra sänkta produktpriser.

I följande mäl-medel-schema har gjorts ett försök att återge tankegången bakom 1947 års jordbrukspolitiska pro- gram.

' Med stödjordbruk avsåg kommittén småbruk där brukaren måste hämta sin huvudsakliga försörjning genom arbete utanför den egna brukningsenheten.

Huvudmålsättning: ( I nlromstlikslällighet | i . t Primära medel: Gränsskydd Rationalisering Restriktion på (sekundära mål) (prisstöd) produktionens ) storlek ! | ! v + v Precisering: Basjordbruk Yttre rationa- Inre och drifts— Ej överstigande erhåller in- lisering (mål: rationalisering full självförsörj- komstlikställig- bärkraftiga ' (förbilligande ning (med viss het enheter= bas- av produktio- marginal) ] jordbruk) nen) ) | Y Genom/firande: Särskilt pris— Frivilliga åtgärder med statligt Fodermedels— (åtgärder) reglerings- bistånd ' reglering; event. system, nedläggning av regelbundna åker; exportför- förhandlingar luster skulle i . princip bäras av jordbrukarna (' sj älva' ) t Y # Admin. myndighet: . * Statens Lantbruksstyrelscn - Statens Lant- jordbruks- jord- bruks- nämnd bruks- styrel-

nämn'd sen

Lantbriiks- . Hushållnings— nämnder sällskap (yttre och (driftsrational.) inre rational.)

4. Den jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1947

A. lnkomstmålsättnlngen

Den inkomstmålsättning "för jordbruket som tillkom genom 1947 års riksdags- beslut har sedermera, genom förhand- lingar och riksdagsbeslut 1955, 1956 och 1959, blivit alltmer preciserad såväl av- seende metodik som valet av jämförelse- grupper.

Den första preciseringen tillkom ge- nom förslag från jordbruksprisutred- ningen (SOU 1954: 39). Denna utredning hade ej i uppdrag att ompröva huvud- målsättningen från 1947 utan skulle främst, enligt direktiven, söka finna en form för prisregleringen som innebure att denna kunde ske efter mer schema- tiska regler och dessutom i högre grad än det dittills tillämpade systemet med-

gav en smidig anpassning till föränd- ringar i produktions- och avsättnings- förhållanden samt den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen. Utredningen kom dock av förklarliga- skäl in på problem, som i viss mån låg utanför den i direktiven angivna ramen, t.ex. vid behandlingen av överskottsproblemet och rationaliseringen inom jordbruket. .?

Beträffande prisstödets avvägning "fö- reslog jordbruksprisutredningen att mål- sättningen från 1947 skulle modifieras såtillvida, att man i framtiden skulle utgå från förhållandena vid basjordbruk i slättbygderna. Vid dessa jordbruk ut- gjorde jordbruksproduktionen den do- minerande inkomstkällan för brukaren med familj (90 ”In mot 60 % i övriga områden). Den övervägande delen av jordbruksproduktionen föll också inom slättbygderna. Man undvek, om slätt-

bygdsgårdarna valdes som underlag för prispolitiska avvägningar, de svagheter som måste uppstå, om man även tog med jordbruk, där en mycket betydande del av inkomsten kom från skogsnä- ringen. Utredningen underströk samti- digt, att man genom att utgå från slätt- bygdsområdet inte kom att utgå från jordbruk med högre inkomstläge än 'vad

. som eljest skulle vara fallet. Den totala

inkomstnivån för jordbruk i storleks- gruppen 10—20 ha i skogsbygderna låg snarare något högre än inkomsterna för jordbruk i denna storleksgrupp i slätt- bygderna.

Som tidigare nämnts hade 1942 års jordbrukskommitté ej genom sina under- sökningar närmare kunnat fastställa, hur jordbrukarnas inkomstläge förhöll sig i förhållande till jämförliga befolknings- gruppers. Kommittén hade ej heller direkt preciserat jämförelsegrupperna. Dessa uppgifter tillkom jordbrukspris- utredningen.

Eftersom utredningens diskussioner och förslag i nämnda hänseende haft avgörande betydelse för de fortsatta in- komstjämförelserna i samband med tre- och sexårsavtalen, redovisas kommitténs synpunkter i det följande rätt utförligt.

J ordbruksprisutredningen framhöll in- ledningsvis, att de inkomstjämförelser som den utfört främst syftat till att be- lysa om 1947 års inkomstmålsättning förverkligats eller ej.

Utredningen påpekade, att det ej varit möjligt att på grundval av en enda un- dersökning fastslå, huruvida inkomst- likställigheten uppnåtts eller ej. Utred- ningen hade fått utgå från skilda under- sökningar och hade med ledning av dessa sökt bilda sig en uppfattning i frågan. Frågorna om hur man skulle definiera rationella basjordbruk och precisera de grupper som dessa jord- bruk skulle jämställas med i inkomst- hänseende fick stor plats i utredningens

arbete. Delvis kan dessa frågor sägas ha avgjorts genom det statistiska material som stod till förfogande.

Det undersökningsmaterial jordbruks- prisutredningen utnyttjade vid sin ana- lys av inkomstläget var den jordbruks- ekonomiska undersökningen (J EU), taxe- ringsstatistik samt en specialundersök- ning rörande levnadskostnaderna.

Främst belystes inkomstläget för bas- jordbruken med material från JEU. I samband härmed uppkom frågan, huru- vida-de i denna undersökning ingående gårdarna kunde anses representativa för de speciella krav på driftsrationalitet, som 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut uppställt.

Utredningen anförde att fordringarna på urvalsgårdarna satts lägre än vad som förutsattes i 1947 års riksdagsbeslut. I anvisningarna för urvalet hade näm- ligen angetts att brukningsenheterna i görligaste mån borde representera ett genomsnitt för respektive område. Detta innebar dock ej att urvalsgårdarna i den jordbruksekonomiska undersökningen i praktiken kommit att representera ett sådant genomsnitt. Då deltagandet vore frivilligt, ansåg utredningen att endast de mer intresserade jordbrukarna däri-x genom torde ha kommit med, och att dessa gårdar med rätt stor säkerhet torde ligga över genomsnittet i respektive om- råde. Utredningen ansåg därför att »ur- valet i den jordbruksekonomiska under- sökningen torde vara användbart i före- liggande sammanhang».g

Vad beträffar jämförelsegrupperna konstaterade utredningen att dessa i en- lighet med 1947 års riksdagsbeslut skulle väljas bland andra näringar på lands- bygden. Utredningen erinrade om att i 1942 "års jordbrukskommittés undersök- ningar jämförelsegruppen bl. a. omfattat vägarbetare, skogsarbetare, dikningsar-

” SOU 1954:39, s. 60 och 118.

betare, flottningsarbetare samt grovarbe- tare inom industrin m. m. Den mer kva- lificerade arbetskraften hade sålunda ej medtagits. I de inkomstjämförelser, som gjordes för utredningen, genomfördes inte direkt någon sådan begränsning. Utredningen ansåg därför, att de arbetar- grupper, med vilka jordbrukets arbets- kraft jämfördes, på grund härav repre- senterade ett högre löneläge än den jäm- förelsegrupp 1942 års jordbrukskommit- té utgått ifrån. Förhållandet motverka- des dock delvis genom att varken sociala förmåner eller tillfälliga inkomster kun- nat medtas i beräkningarna över industri- arbetarnas inkomster. Detta gällde såväl vid undersökningen, som byggde på ma- terial från JEU, som vid undersökningen på grundval av taxeringsstatistiken. I den förstnämnda undersökningen hade bas- jordbrukarnas inkomster jämförts med inkomsterna för industriarbetare i de två lägsta dyrortsgrupperna, medan i den senare undersökningen företagare i jord- bruk jämförts med industriarbetare på landsbygden.

Jordbruksprisutredningen framhöll vi- dare, att det var av väsentlig betydelse för resultatet av inkomstjämförelsen, om man utgick enbart från jordbrukarnas arbetsinkomst eller om man även utöver denna tog hänsyn till att en del av av- kastningen av det i jordbruket investe- rade kapitalet gick till jordbrukarna själva i form av kapitalinkomst. Det hänvisades emellertid till att 1947 års riksdag uttalat, att den med uttrycket »full lönsamhet» avsåg att avkastningen av jordbruket skulle förslå till att dels täcka samtliga kostnader för jordbruks- driften, däri inräknat ränta på investerat kapital och erforderliga avskrivningar, dels ge den i jordbruket sysselsatta ar- betskraften en ersättning motsvarande jämförliga befolkningsgruppers arbets- inkomst. Jordbruksprisutredningen hade samma principiella uppfattning. Härvid

uppkom frågan, hur man skulle bestäm- ma storleken av det investerade kapita- let, varpå räntekostnaderna skulle be- räknas. Ur viss synpunkt ansåg utred- ningen det berättigat, att jordbrukarna fick tillgodoräkna sig en ränteinkomst för ett kapitalbelopp med samma real- värde som summan av deras tidigare förmögenhet (eget kapital) och löpande sparande. Däremot var det enligt utred- ningens mening inte berättigat, att de tillgodoräknades ränta på övrigt eget kapital, som framkommit genom pris- stegringar. Denna övriga del av det egna kapitalet kunde delvis härröra från star- kare värdestegring på tillgångarna än som motsvarade penningvärdesförsäm- ringen, men uppkom i främsta rummet genom att en del av tidigare investe- ringar varit finansierade med lån, vilka förblev oförändrade samtidigt som real- tillgångarnas värde ökades. Vid en jäm- förelse med andra befolkningsgrupper borde den del av kapitalinkomsterna, som motsvarade ränta på dylikt eget ka- pital, likställas med arbetsinkomst (se- nare har för denna del av räntekostna- derna införts den något oegentliga be- teckningen »inflationsvinst» ) .

En annan fråga som utredningen be- handlade var, huruvida inkomstjämfö- relserna borde gälla årsinkomster eller timlöner. Under hänvisning till bristfäl- ligheter i arbetsredovisningen i den jord- bruksekonomiska undersökningen samt överhuvudtaget svårigheterna att jäm- föra insatserna mellan företagare—lön- tagare uttalade utredningen, att inkomst- jämförelserna borde begränsas till års- inkomster.

Beträffande resultatet av jordbruks- prisutredningens inkomst jämf örelser hän- visas till kapitel XIII.

Vad angår frågan om metodik och statistiskt material för framtida inkomst- jämförelser utgick jordbruksprisutred- ningen från bl. a. den s.k. typjordbruks-

kommitténs arbete och förslag. De se- nare innebar bl.a. en utökning av an- talet gårdar i den jordbruksekonomiska undersökningen och utarbetande av me— todik för typkalkyler.

Införandet av typjordbrukskalkyler för jordbruken i slättbygderna behövde emellertid ej, enligt utredningen, inne- bära att man vid prissättningen vore bunden till resultatet av dessa kalkyler. Att förhållandena vid basjordbruken i slättbygderna föreslogs som ett centralt underlag för prissättningen innebar en- dast, att man i huvudsak sökte åstad- komma en prissättning, som genomsnitt- ligt gav en skälig kostnadstäckning för dessa jordbruk. Om däremot andra om- ständigheter, t. ex. marknadsläget, så på- fordrade, borde avvikelser från denna norm kunna accepteras. Bestämningen av gränsskyddet borde alltså bli en fråga, som man borde söka lösa genom för— handlingar mellan staten och jordbrukets representanter.

I yttrandena över jordbruksprisutred- ningens betänkande anförde bl.a. statens jordbruksnämnd, att avsteg gjorts från de tankegångar som kommit till uttryck i 1947 års program. Enligt nämnden representera- de sålunda de arbetargrupper utanför jord- bruket, som utredningen utgått ifrån, ett högre löneläge än den grupp, med vilken jämförelser tidigare förutsatts skola ske. Nämnden anmärkte vidare på användningen av brukarens arbetsinkomst som inkomst- mått i undersökningar grundade på den jordbruksekonomiska undersökningen. Om lantarbetarlönen ökade procentuellt mer än jordbrukarfamiljens totalinkomst, blev ök— ningen av brukarens beräknade inkomst mindre än stegringen av familjens faktiska totala inkomst. Av detta skäl ansåg nämn- den, att brukarens (arbets-)inkomst inte var användbar som mått på de relativa inkomst- förändringarna år från år.

Lantbruksförbundet och RLF ansåg, att innehavarna av basjordbruk borde jämföras med sådana arbetare inom industrin som låg över genomsnittet. Vidare anfördes skäl mot att »inflationsvinsten» bokfördes som arbetsinkomst. Dessutom borde man ta hän-

syn till att arbetstiden inom basjordbruken var längre än för jämförliga grupper utan- för jordbruket.

LO ansåg att endast en ingående under- sökning av den faktiska konsumtionsstan- darden och sparandet kunde lämna erfor- derligt svar på frågan, huruvida inkomst- likställighet uppnåtts eller ej. Inkomstjäm- förelser mellan självständiga företagare och löntagare vore av praktiska skäl omöjliga att företa och detta oavsett om de var grun- dade på lönsamhetskalkyler eller på dekla- rationsuppgifter.

I propositionen till 1955 års riksdag (1955:98) uttalade departementschefen, att jordbruksprisutredningen i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelse- grunder, som uppställts i 1947 års riks- dagsbeslut. Han kunde inte dela den i några yttranden anförda uppfattningen, att utredningen genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarinkomsten i de två lägsta dyrortsgrupperna valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad som avsågs i 1947 års beslut. Genom detta beslut specificerades inte direkt den jämförelsegrupp man fram- deles skulle utgå från. Efter en rätt ut— förlig motivering för denna uppfattning uttalade departementschefen, att med » jämförliga arbetargrupper» näppeligen kunde avses endast den helt okvalifice- rade arbetskraften. Uttrycket borde i stället fattas så, att man vid jämförelsen skulle utgå från sådana arbetargrupper på landsbygden, vilkas arbetsprestationer i stort sett motsvarade arbetsprestationen vid skötseln av ett basjordbruk.

Riksdagsbeslutet 1955" innebar ett god— kännande av propositionen. Dock bör anmärkas, att propositionen såtillvida inneburit en oklarhet, att »de två lägsta dyrortsgrupperna» i jordbruksprisutred- ningens betänkande avsett dyrortsgrup- perna 1 och 2, men att den första slopats

" JoU utl. 39, rskr 387.

från 1.1 1954. Utskottet uttalade dock direkt, att andra och tredje dyrortsgrup- perna avsågs. Det bör dock här anmär- kas, att denna jämkning ej fick någon inverkan-på prissättningen för treårs- perioden 1.9 1956—318 1959 utan först i sexårsavtalet. ' Prissättningen under treårsperioden 1956—59 fastställdes av 1956 års riks- dag"” på grundval av en överenskom- melse, som träffats mellan jordbruks- nämnden och Jordbrukets Förhandlings- delegation. Till grund för överenskom- melsen låg vissa inkomstjämförelser, vä- sentligen grundade på dels typkalkyler för slättbygderna och dels totalkalkylen, vid vilka man utgått från inkomstläget under den period som jordbruksprisut- redningen avsett då den konstaterat, att inkomstlikställighet förelegat (vilken pe- riod som utredningen avsett blev sedan omtvistat).

För det nya avtal — sexårsavtalet — som skulle ersätta det 5. k. treårsav- talet fr. o. m. 1959 gjordes nya inkomst- jämförelser. Principiellt skedde dessa på samma sätt som 1955/56. Det förelig- gande statistiska materialet — främst den förbättrade jordbruksekonomiska undersökningen — ansågs tillåta att man rätt preciserat kunde fastställa inkomst- skillnaderna mellan å ena sidan bas- och norm jordbrukarnas inkomster (medeltal för dessa grupper) och å andra sidan jämförelsegruppen, industriarbetare i dyr- ortsgrupperna 2 och 3. (Se härom i kap. XIII.) I avtalet ingick att efter 1965, dvs. vid avtalets utgång, förhållandena vid normjordbruk och ej basjordbruk skulle bilda underlag för den allmänna prisav- vägningen. En sådan utveckling hade förutsatts av 1942 års - jordbrukskom- mitté och förhandlingsparterna fannatt med hänsyn till den teknisk-ekonomiska utvecklingen inom jordbruket en sådan »uppflyttning» borde ske efter sexårs- avtalets utgång.

Propositionen 1959 (nr 147) följde i fråga om övergången från bas- till norm— jordbruk den träffade överenskommel- sen. Riksdagen (JoU utl. nr 29) tog emellertid inte direkt ställning till frågan om hur prisavvägningen skulle ske efter 1965. Den godkände visserligen »i prin- cip» den mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen träffade över- enskommelsen, men genom att framföra önskemålet om en allsidig prövning av mål och medel i jordbrukspolitiken sköt utskottet (och riksdagen) ifrån sig frå- gan om övergång från bas- till norm— jordbruk, som ju förutsatts komma till stånd först efter det sexårsavtalet utgått.

De s.k. provisorieavtalen för 1965/66 och 1966/67. Efter utgången av sexårs- avtalet 1959—65 gäller för tiden 1 sep- tember 1965—31 augusti 1966 enligt be- slut av 1965 års: riksdag en provisorisk reglering av priserna på vissa jordbruks- produkter (prop; 1965193, JoU 15, rskr 254). Denna provisoriska reglering över- ensstämmer i sina huvuddrag med den reglering som gällde under sexårsavtalet.

Den provisoriska prisregleringen un- der 1965/66 avviker emellertid i vissa hänseenden från vad som gällde före 1 september 1965. Således har den s.k. in- komstregeln, som medförde att inkomst- utvecklingen inom jordbruket knöts-till den allmänna löneutvecklingen för indu- striarbetare, upphört att gälla. I stället har jordbruket tillförts vissa införselav- giftsmedel. Vidare har vissa förändringar vidtagits vid tillämpningen av den s.k. treprocentsregeln..

För tiden 1 september 1966—31 au- gusti 1967 har också framlagts förslag ( prop. 1966:47 ) till provisorisk prisreg- lering för jordbruksprodukter. Förslaget innebär i allt väsentligt att! nu gällande provisoriska prisregleringssystem tilläm- pas även för regleringsåret 1966/67. Riks- dagen har godkänt propositionen.

" Prop. nr 165, JoU utl. 30, rskr 316.

B. Prisregleringens utformning efter 1947 Enligt det system som utbildades under andra världskriget var totalkalkylen pris- avvägningsinstrument. Genom årliga för- handlingar fastställdes priser för en- skilda jordbruksprodukter, så att de totala intäkterna kom att visa samma utveckling som kostnaderna i jordbruket enligt principerna för totalkalkylen. Pro- duktpriserna var i princip fasta för reg- leringsåret, men fick säsongvarieras. De skyddades genom rörliga importavgifter, som anpassades efter förändringarna i världsmarknadspriserna. Kvantitativa im- portrestriktioner förekom desSutom. Det- ta system tillämpades t.o.m. produk- tionsåret 1955/56.

I jordbruksprisutredningens arbete in- gick att ompröva prissättningssystemet och om möjligt göra detta smidigare och enklare. Stark kritik hade så småningom kommit att riktas mot totalkalkylen som prisavvägningsinstrument. Även om kri- tiken i vissa hänseenden var överdriven, var man i jordbruksprisutredningen ense om att söka finna ett annat prisavväg- ningsinstrument, samtidigt som man även omformade hela prisregleringssystemet. Jordbruksprisutredningen föreslog» att prisregleringen skulle utformas som ett system med fasta importavgifter, där priserna fritt finge röra sig inom vissa gränser. Vid jordbruksnämndens råds yttrande över utredningens förslag ena- des man om vissa modifikationer av det- samma, den s.k. rådskompromissen.

Propositionen ( 1955:198 ) och riksda- gen (JoU utl. 39; Riksdagens skrivelse 387) följde i allt väsentligt denna råds- kompromiss, som avsåg principerna för det nya avtalet, bortsett från att tiden för det nya systemets giltighet sattes till tre år i stället för fem. som föreslagits i kompromissen. Genom fortsatta över- läggningar mellan jordbruksnämnden och Jordbrukets Förhandlingsdelegation 1955—56 utformades förslaget mer i

detalj (Prop. 19561165; JoU utl. Riksdagens skrivelse 316).

Enligt detta s.k. treårsavtal skulle gränsskyddet utgå i form av importav- gifter för varje produkt. Dessa avgifter skulle vid systemets igångsättande av- vägas så att priserna gav åsyftad in- komstnivå åt basjordbruken (s.k. mitt- priser). Importavgifterna skulle i princip vara oförändrade så' längepriset på den enskilda produkten rörde sig mellan den övre resp. nedre .prisgränsen (i regel i 10—15 0/0 variation kring mittpriset). En viss följsamhet" för de. inhemska pro- duktpriserna till världsmarknadspriser- nas utveckling var sålunda syftet. Man hoppades därmed att det nya systemet skulle medföra en såväl samhällsekono- misk som för jordbruket riktigare pro- duktionsinriktning och- dessutom medföra en »avpolitisering» av. jordhrukspoliti: ken. Förhandlingar mellan statens jord,- bruksnämnd och Jordbrukets Förhand— lingsdelegation skulle äga rum vid behov för att—' justera impörtavgifter och pris- gränser. ,Justeringar av importavgifter o'ch prisgränser skulle ske enligt vissa fastställda regler.- Frånsett prisgränserna fanns nämligen s.k. spärregler, 5-pro- centsregeln. och 6-procentsregeln. Den förstnämnda avsåg skydd för pen- ningvärdesförändringar; den sistnämnda skulle utlösas om den relativa köpkraf- ten för jordbruksprodukter mera mar- kant förändrades. De s.k. interna regle- ringsavgifterna, dvs. förmalnings- och slaktdjursavgifter samt utjämningsavgif- ter på mejerivaror, behölls från det tidi- gare systemet.

Vid treårsavtalets utgång 1959 ägde nya inkomstjämförelser rum. Vid dessa utgick man från has- och normjordbruk i slättbygderna. Brukarens arbetsinkomst med tillägg för vissa kapitalinkomster- jämfördes med inkomsterna för industri- arbetare i dyrortsgrupperna 2 och 3. Den inkomstklyfta som beräknades föreligga

(se kap. XIII) skulle utjämnas och följ- samhet till den fortsatta inkomststeg- ringen i samhället tillgodoses dels genom prishöjningar vid systemets ikraftträ- dande, dels genom att jordbrukarnas arbetsinkomster skulle få utvecklas i samma takt som industriarbetarlönen och dels genom att jordbruket skulle få behålla rationaliseringsvinsterna. Vid prisregleringens utformning för det nya s.k. sexårsavtalet behöll man mycket av principerna från treårsavtalet. Syste- met med mittpriser och prisgränser kvar- stod sålunda. Vissa väsentliga modifika- tioner infördes dock, bl.a. för att av- lägsna en del av de nackdelar som tre- årsavtalet befunnits ha. De inhemska produktprisernas nära följsamhet till VM-prisernas utveckling, som var ett av treårsavtalets huvudsyften, fick i sexårs- avtalet ej samma betydelse. Dels genom den s. k. treprocentsregelns konstruktion, dels genom att i själva avtalet, vid den s. k. inkomstregelns utlösning, möjlig- heter förutsattes till avvikelser i gräns- skydds justeringar för enskilda produkter från den generella justeringsregeln och dels slutligen genom att man vid tre- procentsregelns utlösning också ibland i praktiken kommit att variera gräns- skyddsjusteringarna för de enskilda pro- dukterna, har variationerna för de in- hemska produktpriserna kommit att dämpas jämfört med motsvarande varia- tioner på den internationella marknaden. Importavgifterna i sexårsavtalet blev härigenom rörligare än i treårsavtalet — även om de fortfarande skulle vara fasta inom vissa gränser —- genom att avståndet mellan gränserna för den gene- rella justeringsregeln krymptes. Spärr- reglerna i sexårsavtalet var två; inkomst- regeln och treprocentsregeln. Inkomstre- geln syftade till att ge bas- och norm- jordbrukarna samma procentuella ök- ning i arbetsinkomsterna som jämförelse- gruppen, industriarbetare i dyrorterna 2

och 3. Ökningen beräknades som sum- man av avtalsenliga justeringar, s.k. lö- neglidningar och vissa andra förmåner. Treprocentsregeln skulle för jordbrukets del motverka effekten av förändringar i prisnivån på världsmarknaden och i kostnadsnivån för jordbruksföretagen.

C. Rattonallserings- och jordpolitiken efter 1947

Enligt 1947 års riksdagsbeslut skulle det primära syftet med rationaliseringspoli- tiken vara att främja bildandet av ända- målsenliga brukningsenheter och av- hjälpa brister i jordbruksdriften. Det underströks, att denna verksamhet vore ägnad att motverka tendenserna att lämna jordbruket och att underlätta förhållan- dena för den kvarblivande jordbruks- befolkningen. Rationaliseringen kunde väntas medföra en nedgång i antalet mindre företag. Det ansågs angeläget att minskningen i jordbrukets arbetskraft ej skulle få till följd en motsvarande nedgång av hela landsbygdsbefolkningen.

Jordbruksproduktionen skulle upprätt- hållas i så stora delar av landet som möjligt, ej blott där produktionskostna- derna vore lägst. Minskningen av pro- duktionsunderlaget borde dock ske på sådant sätt, att inom olika bygder de sämre jordarna och svagare företagen skulle utgå ur produktionen.

Det vore önskvärt, att utvecklingen i slättbygderna i viss utsträckning gick mot tvåfamiljsjordbruk, varmed avsågs jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha. De statliga rationaliseringsorganens upp- gift skulle vara att få till stånd en yttre rationalisering av övergångsjordbruken. men de skulle i princip ej medverka till att utvidga vad som då bedömdes vara fullständiga brukningsenheter, dvs. i stort sett basjordbruken. Lånegaranti eller bidrag för yttre rationalisering fick lämnas endast för sådan förstärkning, att enheterna nådde upp till familje-

jordbrukets storlek. Däremot fick eko- nomiskt stöd till investeringar för dik- ning, jordförbättring och byggnader m.m. lämnas i form av lånegaranti till jord- bruk av alla storlekar, i form av bidrag däremot endast till jordbruk som inte översteg familjejordbrukets storlek. Omarronderingsfrågorna tillmättes stor vikt, men de behandlades ej utförligt i avvaktan på utredningen om fastighets- bildningslagstiftningen (SOU 1963:63). I anslutning till 1947 års beslut mo- difierades den år 1945 införda jordför- värvslagen (1948) och infördes en ny s.k. förköpslag (1947), båda tidsbegrän- sade. Enligt den nya jordförvärvslagen fick sammanköp av brukningsenheter, som bedömdes kunna bestå som enskilda brukningsenheter, ej ske. Det tidigare syftet med lagen att bevara jorden i jordbrukarnas ägo kvarstod. För— köpslagen gav Kronan förköpsrätt till jordbruksfastigheter som behövdes för att förstärka ej bärkraftiga jordbruk. Den regionala jordbrukSplaneringen begränsades genom riksdagsbeslut 1948 till att omfatta endast ett mindre antal typområden, där 'behov av och intresse för rationaliseringen redan framträtt. Från mitten av 1950-talet har skett en gradvis anpassning av rationaliserings- och jordpolitiken, som för rationalise- ringspolitiken medfört rätt väsentliga förändringar jämfört'med 1947 års be- slut och lagar och som även i fråga om jordförvärvslagen inneburit uppmjuk- ningar och ett smidigare förfarande. Bakgrunden till förändringarna var dels att jordbruksproduktionen i slutet av 4940-talet expanderade hastigare än vad 1942 års kommitté ansett troligt, trots att utflyttningen av arbetskraft gick snabbare än vad kommittén kunnat förutse, dels att de tekniska framstegen allt tydligare förskjutit effektivitetsopti- mum mot större jordbruk. Överskotts- produktion hotade redan i början av 18

1950-talet att försvåra uppnåendet av 1947 års målsättning-, särskilt som den internationella prisnivån från 1951/52 kom att understiga den inhemska och export därför måste ske till lägre priser än de inhemska.

Nu nämnda problem kom därför att även tas upp av jordbruksprisutred- ningen, även om de ej direkt ingick i utredningsdirektiven.

Tre olika vägar till en produktions- begränsning på lång sikt diskuterades av denna utredning, nämligen dels en begränsning genom minskat prisstöd och därigenom sänkta priser, dels minskad produktionsmedelsanvändning (import- fodermedel) och dels en minskning av åkerarealen.

Den första utvägen —— sänkt prisstöd ansåg utredningen ej försvarbar dels emedan den skulle leda till sänkt in- komstnivå för jordbruksbefolkningen och därigenom strida mot huvudmål- sättningen i 1947 års riksdagsbeslut, dels emedan man ej kunde vänta sig någon större effekt på produktionens storlek av en sådan åtgärd —- i varje fall ej på kort sikt.

En minskad produktionsmedelsan- vändning, främst då i form av minskad import av fodermedel, ansågs ej heller lämplig, enär denna utväg skulle för- hindra ett optimalt utnyttjande av övriga produktionsmedel i animalieproduktio- nen.

*Återstod'då endast en minskning av åkerarealen. Detta var, i kombination med en intensifierad strukturrationalise- ring, den väg utredningen föreslog. Man borde mera markant sträva efter större enheter, där driften kunde bli mer ex- tensiv. Målsättningen för den yttre ratio- naliseringen borde därför sättas högre än vid basjordbruk —— i varje fall ansåg kommittén att hinder ej borde resas mot att större enheter bildades.

Vid 1955 års riksdag uttalade stats-

makterna, att inkomstnivån för jordbru- ket ej kunde vidmakthållas om pris- tryckande överskott uppstod. En pro- duktionsminskning borde åstadkommas på sätt 1947 års riksdag anvisat, varvid bl.a. möjligheterna att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark borde upp- märksammas. Med 1955 års jordför- värvslag möjliggjordes liberalare till- ståndsgivning för köp av större egen- domar och av fastigheter, som på grund av ringa areal eller eljest ej var lämpade för egentligt jord- eller skogsbruk och ej heller erfordrades för strukturrationa- liseringen. Förköpslagstiftningen inarbe- tades i jordförvärvslagen .

Vid 1959 års riksdag gjordes en om- fattande anpassning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Den tekniska utveck- lingen hade väsentligt ökat kravet på areal för familjejordbruket. Rationalise- ringspolitikens uppgift vidgades därför till att verka för bildande av enheter, som normalt kunde skötas av en eller två män utan anlitande av arbeskraft utanför deras familjer och därtill kunde bereda samma arbetsinkomst som de, som erbjöds inom jämförbara näringar. En väsentlig nyhet 1959 var också att den yttre rationaliseringen borde ske i nära anslutning till driftsplaneringen. Härmed förelåg klara direktiv om en samtidig avstämning av yttre, inre och driftsrationalisering. Den företagsekono- miska helhetssynen inskärptes. Som all- männa förutsättningar för ekonomiskt stöd skulle gälla, att den avsedda investe- ringen skulle vara räntabel och att åtgär- den skulle bli till bestående nytta.

Av allmänt jordbruksekonomiska skäl och under erinran om angelägenheten av att ett pristryckande produktions- överskott inte skulle dämpa takten i den fortsatta höjningen av jordbrukarnas in- komstnivå. beslöts åtgärder för snabbare omförande av sämre åker till skogs- mark.

Rationaliseringsorganen fick i uppdrag att intensifiera sina insatser för struktur- rationalisering i skogsmark. Värdet av samverkan i skogsbruket som komplet- tering till annan rationalisering under- ströks.

Vid 1963 års riksdag uttalades, att ett aktivt intresse från jordbrukarna vore en förutsättning för att statsstöd till ra- tionaliseringen skulle ge ett gott resultat. 1959 års riktlinjer var alltjämt norme— rande i rationaliseringsarbetet. Bestäm- melserna angående stödet till förvärv och drift av jordbruksfastigheter utformades så att strukturrationaliseringen fick ytter- ligare stöd. Egnahemslånen ersattes av jordförvärvslån, som saknade det tidi- gare sociala momentet. Vikten av en noggrann ekonomisk bedömning av lön- samheten som förutsättning för stöd till fastighetsförvärv och investeringar av olika slag i jordbruket underströks.

På grundval av en inom jordbruks- departementet utarbetad promemoria framlades vid 1965 års riksdag proposi- tion med förslag till ny jordförvärvslag m.m. ( Prop. 1965: 41 .) Riksdagen godtog förslaget utan ändring i lagtexten men med vissa ytterligare motivuttalanden (Tredje lagutsk. utl. 1965: 22, riksdagens skrivelse 211).

Den nya jordförvärvslagen ersatte dels 1955 års jordförvärvslag, vilken upphör- de att gälla vid utgången av juni 1965, dels 1925 års s.k. bolagsförbudslag. Till sin allmänna uppbyggnad liknar den nya lagen den till 1965 gällande jord- förvärvslagen. Jordbruks- och skogsfas- tigheter får sålunda inte genom t.ex. köp, byte eller gåva förvärvas utan till- stånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel, som gäller för både fysiska och juridiska personer, görs åtskilliga undantag i nära anslutning till vad som gällde i tidigare jordförvärvslag.

Den nya lagen upptar inte något obli- gatoriskt förvärvshinder. I stället anges

olika fall då förvärvstillstånd må vägras, såsom när egendomen i fråga finnes böra tas i anspråk för att underlätta bildan— det av brukningsenheter med ändamåls- enlig storlek och ägoanordning. Vägras av sådan anledning tillstånd till köp, äger säljaren i regel påfordra att staten löser egendomen till det av köparen ut- fästa priset.

Förvärvstillstånd må vidare vägras, om det finns anledning att anta att för- värvarens huvudsakliga syfte inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk. Denna regel får dock inte utan särskilda skäl tillämpas gent- emot förvärvare som industriellt föräd- lar jordbruks- eller skogsprodukter eller handlar med jordbruksprodukter och vars huvudsakliga syfte med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen. Dylik förvärvare är så- ledes i huvudsak jämställd med aktiv jordbrukare. Detsamma gäller den som förvärvar en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och ämnar bere- da sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen. Motsvarande förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken är eller kan bli bärkraftigt, och jord- eller skogsägare som genom tillskottsförvärv rationalise- rar sin brukningsenhet. Den nya lagen är till skillnad från de föregående inte tidsbegränsad.

Målsättningen för rationaliseringspoli- tiken har allmänt uttryckt varit den- samma under hela efterkrigstiden, näm- ligen att främja tillkomsten av rationella företagsenheter inom ramen för vad som socialt bedömts acceptabelt.

Det rationella familjejordbruket står alltjämt i centrum för rationaliserings- organens arbete, men innehållet i detta begrepp har ändrats från basjordbruket

om 10—20 ha till tvåfamiljsjordbruket med ofta mer än 50 ha åker.

D. Småbrukarstödet efter 1947

För närvarande utgår statliga bidrag till mindre jordbrukare i form av arealtill- lägg och leveranstillägg för mjölk. Till småbrukarstödet brukar också räknas det extra mjölkpristillägget i norra och vissa delar av mellersta Sverige. Nämnda bidrag är dock ej begränsat till en viss arealgrupp eller viss storlek på mjölk- leveranserna utan är ett regionalt stöd syftande till viss kompensation för ogynnsammare produktionsbetingelser i de delar av landet där detta bidrag ut- går. Då emellertid det mindre jordbru- ket dominerar i norra Sverige, har det extra mjölkpristillägget huvudsakligen kommit att utgå till innehavare av små- bruk och sålunda indirekt kommit att fungera som ett småbrukarstöd.

Arealtillågget infördes 1959 och er- satte det producentbidrag för mjölk som förut berörts. Sistnämnda bidragsform, som införts 1938, avkopplades 1953 från den löpande mjölkproduktionens storlek, för att undvika bidragets stimulerande effekt på mjölkproduktionen. Enligt de senaste bestämmelserna av 1964 (SFS 250: 59) utgår arealtillägget till jordbru- kare som brukar enheter med en areal om 2 10 ha åker. Utbetalningarna utgår per år enligt följande skala:

2— 3 ha 250 kr 3— 4 » 375 » 4—-— 7 » 500 » 7— 8 » 375 » 8—10 » 250 »

Bidrag utbetalas ej/eller beloppet mins- kas, om förmögenheten eller nettoin- komsten (enligt inkomsttaxeringen) över- stiger visst belopp. För närvarande ligger gränsen vid 50 000 resp. 12 470—13 000

kr. Nytillträdande jordbrukare erhåller bidrag endast i undantagsfall. De utbe- talda beloppen har under åren 1959—— 1963 varierat mellan 25 och 28 milj. kr. Antalet bidragstagare har sjunkit från 88 000 år 1959 till 66 000 år 1963.

.Leveranstillågget' "för mjölk tillkom 1952 och: ersatte då telearingtillägg och körlinjebidrag. Sedan den 1 september 1962 utgår leveranstillägg med högst 400 kr per år och lägst 50 kr enligt följande skala:

kg mjölk per år

0— 1 000 kg 0 1001— 9000 » 5 öre/kg 9001—15 000 » 400 kr per är över 15 000 » 4 öre per kg avdras för överskjutande kvantitet

leveranstillägg

De utbetalda leveranstilläggen har från 1958/59 till 1963/64 sjunkit från ca 41 milj. kr per år till ca 31 milj. kr. Antalet bidragstagare har under samma period nedgått från 183000 till 110000. Det genomsnittliga bidragsbeloppet har ökat från 226 till 281 kr.

Det extra mjölkpristillägget för norra och delar av mellersta Sverige infördes år 1941. Syftet med bidraget är att kom- pensera producenterna i dessa delar av landet .för sämre produktionsförutsätt— ningar betingade av klimat, jordmån m. m. Bidraget är ej begränsat till någon viss storleksgrupp utan utgår till alla mjölkproducenter oavsett leveransernas storlek. Som inledningsvis nämnts domi— nerar småbruken i dessa delar av lan- det och bidraget har därför kommit att uppfattas som ett slags smäbrukarstöd. Grunderna för bidragets utbetalande har varierat under» åren. Nu gällande bi- dragsskala infördes år 1962. De utbetal- da beloppen sjunker i en avtrappad skala från Norrbotten (ca 10 öre per kg mjölk med 3,8 ”lo fetthalt) till vissa delar

av Mellansverige..(ca 1—2 öre per kg). Från 1958/59 till 1963/64 har de utbe- talda beloppen .ökat från ca 27 milj. kr till ca 40 milj. kr." Antalet bidragstagare har under ' samma -tid minskat från 71000 till 56 000. Det genomsnittliga bidragsbeloppet har ökat från 375 kr till drygt 700 kr. ) '

E. Skördeskadeskyddet

Behovet av ett mer differentierat skörde- skadeskydd än vad den under kriget till- komna 4-procentsregeln gav framstod efter hand allt tydligare. Allmänna pris- höjningar var ju en ineffektiv kompen- sation för skördeskador eftersom de främst tillföll dem som ej lidit nägra skador och fått en stor produktion att saluföra. De stödlån, som vid skilda till- fällen lämnades till jordbrukare, vilka drabbats av skördeskador, innebar inte heller någon lösning av problemet. Den s.k. skördeskadeutredningen (SOU 1958: 5) föreslog införandet av en individuell skördeskadeförsäkring med kollektiv riskbedömning efter områdesvis bestäm- da hektarskördar. Försäkringen skulle omfatta praktiskt taget alla grödor. Ut- redningens förslag blev rätt hårt kritise- rat och en ganska grundlig omarbetning av dess förslag gjordes därför inom jord— bruksdepartementet. Efter ytterligare modifikationer fastställde riksdagen 1961 (prop. 1961z94) det nya skördeskade- skyddet. Skyddet omfattar alla brukare med en areal om minst 2 ha åker och er- sätter skador med undantag av självrisk, som i genomsnitt uppgår till 15,5 % av normskördens värde. Självrisken fast- ställs med ledning av skördevariationer inom området ifråga och utifrån den en— skilda gärdens arealfördelning. Landet är indelat i drygt 400 skördeskadeområden, inom vilka skördarna uppskattas på slumpmässigt utvalda provytor. Skyddet omfattar f. n. spannmål, vallskörd, pota-

tis, oljeväxter och sockerbetor. Vid sidan om de genom skördeskadeskyddet ut- fallande beloppen utgår även i mindre omfattning behovsprövade bidrag. , ,» _ Skyddet finansieras genom en särskild skördeskadefond,

jordbruk tillskjuter" belopp 'i' lika pro-" portioner (f.n., 1965, 15 milj. kr var- dera). Den genomsnittliga utbetalningen per år beräknas således bli 30 milj. kr.

till vilken stat och,

Jordbrukets bidrag uttas bl.a. genom regleringsavgifter på olika produkter.

För att klara statistiska och beräk- ningstekniska problem i samband med skördeskadeskyddet har en särskild skör- destatistisk nämnd knutits till statis- tiska""centralbyrån?” Staten svarar för kostnader för skördeuppskattningar och administration.

KAPITEL XIII

Lantbrukets pris- och inkomstutveckling

1. Prisutvecklingen på produkter och produktionsmedel i lantbruket under efterkrigstiden

Inkomstutvecklingen för de i jordbruks- näringen sysselsatta beror på produktivi- teten inom näringen samt på priserna på försålda produkter och inköpta pro- duktionsmelel samt priserna på de varor och tjänster som de i näringen syssel- satta köper för sin privata konsumtion. Produktivitetsutvecklingen inom jord- bruket i förhållande till övriga näringar behandlas i kapitel IX. I detta avsnitt av föreliggande kapitel kommer att redovi- sas prisutvecklingen på jordbrukets pro- dukter och produktionsmedel samt göras vissa jämförelser med den allmänna pris— utvecklingen inom och utom landet.

A. Jordbruksprodukternas Internationella prisutveckling samt deras bytesvärde åren 1950—64

Den internationella prisutvecklingen för industriprodukter och för livsmedel (=råvaror) har i figur XIII: 1 samman- ställts med den inhemska prisutveck- lingen för industri- och jordbrukspro- dukter, mätt med respektive SCB:s parti- prisindex och jordbruksnämndens pro- ducentprisindex. Såsom framgår av figu- ren har priserna på industriprodukter (a) under den belysta perioden i stort sett varit i oavbrutet stigande, medan motsatsen (efter Koreakrisen) varit fal- let med priserna på livsmedlen i inter- nationell handel (b). Resultatet har blivit

ett anmärkningsvärt fall i jordbrukspro- dukternas »terms of trade» på världs- marknaden (c). Som ett resultat av den förda jordbrukspolitiken har de inhems- ka priserna på jordbruksprodukter stigit på sätt som framgår av figuren (d). Den- na utveckling har medfört, att gräns- skyddet för jordbruksprodukter för när- varande ligger vid ca 60 %. Det bör dock observeras att även de inhemska priser- na på industriprodukter (e) stigit star- kare än motsvarande priser på den in- ternationella marknaden.

De internationella priserna på jord- bruksprodukter (se figuren) hade under 1940-talets sista år börjat gå ned efter det höga prisläget under andra världs- kriget. I samband med Koreakrisen steg prisnivån igen mycket starkt. Sedan Ko- reakrisen avvecklats följde ett relativt långvarigt internationellt prisfall på jord- bruksprodukter åren 1953—62 vilket knappast hade någon motsvarighet för andra varor. Detta prisfall torde främst ha orsakats av stegrad produktion med åtföljande ökade utbud i den internatio- nella handeln. Världshandeln med jord- bruksprodukter nådde 1950 upp till för- krigsnivån. Volymen steg därefter succes- sivt och låg i början av 1960-talet ca 50 % över förkrigsnivån. Prisfallet på den internationella marknaden under sagda år kom givetvis att utöva ett starkt tryck på de inhemska priserna. Prisreg- leringar av olika slag har dock inom praktiskt taget alla länder dämpat infly- tandet från den internationella markna-

Figur XIII: 1. Den internationella prisutvecklingen för industriprodukter och livsmedel ( =råvaror) jämförd med den inhemska prisutvecklingen för industri- och jordbruksprodukter

(a) Industriprodukter i internationell handel. (b) Livsmedel (främst råvaror), exkl. kaffe, te och kakao o. d:o. (c) Jordbruksprodukternas internationella rterms of trade» (b/a). (d) Jordbruksprodukter på hemmamarknaden ( jordbruksnämndens producent- prisindex). (e) Industriprodukter på hemmamarknaden (SCB:s partiprisindex).

Index 180 1

den. Som framgår av figur XIII: 1 och efter kraftigt under hösten 1963. Vid års- tabell XIII:1 nåddes den lägsta nivån skiftet1963/64 nådde nämnda VM-index hösten 1961. Jordbruksnämndens VM- upp till 111, vegetabilier 147, animalier index låg då omkring ca 80 (vegetabilier 100, animalier 76).1 Prisnivån steg där- * Basperiod: Sept.—nov. 1959=100.

Tidpunkterna' har valts—för att visa variationernas storlek. Sept.—nov. 1959=100

Dec. 1956 Okt. 1961 Dec. 1963 . ,. Varuslag (max) (min) . (max) , . Jul1 1960 » öre/kg index öre/kg index ' "öréjltg index,! .;öre/kg index Brödsäd (vete) 45 130 36 105 33 ' ' se --;29 84 Socker (rått.) ' - 83 151 47 86 (i 157 ' '! 128633 ? in 534 62 Oljeväxter (Olja) 215 162 146 110 126 95 144 109 Vegetabilier 136 100 147 100 Smör 549 90 348 57 543 89 487 80 ?st 280 93 250 83 312 104" 313 104 Agg 320 103 303 97 248 80 218 63 Nötkött 262 91 229 80 318 111 411 143 Kalvkött 354 101 259 74 475 135 492 140 Hästkött 227 155 168 115 192 131 333 228 Fläsk 422 112 302 80 413 109" 347 92 Animalier 100 76 104 99 Totalt 107 30 11 l - : 100

104. Prisändringarnas storlek för olika produkter framgår av tabell XIII: 1. Un- der 1964 och våren 1965 har den inter- nationella prisnivån åter sjunkit; VM- index låg i juli 1965 på 100; lika för vegetabilie- och animalieprodukter. Prisutvecklingen i internationell han- del för enskilda jordbruksprodukter av- viker i flera fall betydligt från den all- männa trenden och företer också större variationer. För de produkter som är av störst intresse ur svensk synvinkel, dvs. vete, socker, vegetabiliska oljor, me- jeriprodukter, kött, fläsk och ägg, fram- går utvecklingen sedan 1956 av tabell XIII: ].

Priset på vete har företett en relativt jämn, sjunkande trend från mitten av 1950- talet till 1965. Sockerpriset har varierat starkt med höga pristoppar i samband med Korea-, Suez- och Kubakriserna. Fettråva- rorna har haft en med vete liknande pris- utveckling. Smörpriserna har också varit mycket instabila. VM-index för smör har så- lunda under åren 1956—65 varierat mellan

57 och 134. Priserna på ost har varit relativt oförändrade och rätt stabila under 1950- talet och den gångna delen av 1960-talet. _För nöt- och kalvkött har priserna i stort sett oavbrutet stigit under åren 1950—65. Prisvariationerna från trenden är förhållan- devis små. Fläskpriserna företer kraftiga variationer — VM-index har sålunda under åren 1956—65 varierat mellan 80—177. Pri- serna på ägg är också rätt instabila.

Livsmedlens (råvarornas) internatio— nella »lerms of trade»2 (figur XIII: 1) sjönk under hela 1950-talet. Under 1962 och 1963 ökade bytesvärdet ånyo till följd av prisstegringar på livsmedelsrå- varorna, som ej hade någon motsvarig- het för industriprodukter. Dessa förbätt- ringar var dock bara temporära; under 1964 och 1965 har bytesvärdet åter sjun- kit.

Den internationella prisutvecklingen på jordbruksprodukter återspeglas i de flesta länder i regel ej i prisutvecklingen på de inhemska marknaderna. I fler-

” Livsmedlens bytesvärde gentemot indu- striprodukter.

talet stater tillämpas olika prisreglerande åtgärder, som skyddar den inhemska prisnivån mot såväl de mer tillfälliga.

prisvariationerna som mer långsiktiga prisfall.-Systemen är ofta — t.ex. i Sve- rige — litformade så, att även de för- hindrar alltför kraftiga prisstegringar på jordbruksprodukter, om prisnivån i in- ternationell handel skulle stiga starkt.

Tillämpningen av dessa p-risreglerande —-

atgälder har i de västeuropeiska länder- na samt USA ech Kanada medfört, 'att den inhemska prisnivån på jordbruks- produkter sedan början "av 1950-talet i genomsnitt legat väsentligt högre än pris- nivån pä världsmarknaden. Särskilt gäll- de'detta under 1950-talets senare år, _då' den internationella p1isnivån var mycket.-. låg. Denna utveckling återspeglas också delvis i gränsskyddets utveckling i Sve- lige, som redovisas 1 tabell XIII. 2.

Den svenska producentprisnivån 1 för-' hållande till priserna i olika länder inom ' Västeuropa belyses i tabell XIII: 3. Av tabellen, som grundas på FAO-statistik,, framgår bl.a. att den genomsnittliga pro- ducentprisnivån inom EFTA-- resp. EEC- länderna är 1963/54 Ilåg _ca 115 resp., 5 %

under den svenska. (Motsvarande upp- gifter från IFAP blir 12 resp. 4 %.) I ta- bellen redovisade data får dock ej tolkas för snävt. Priserna avser ej alltid samma kvaliteter och vidare kan jämförelser grundade på de officiella växelkurserna i vissa fall vara missviåande. Jämförbara data rörande kostnads- nivån på använda produktionsmedel i jordbruket är svårare att erhålla.» Olika "länder tillämpar t.ex. skilda former av

prodnktionsmedelssubventioner och om- fattningen av dessa redovisas för knapp- händigt för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om den faktiska prisni- vån/Betfäffande löner till anställda i jordbruket finns däremot för de flesta EEC- -och EFTA länder statistiskt mate- 1iål som _kan användas för jämförelser. Av dessa data framgår, att lönenivån för anställda i jordbruket i Sverige ligger mycket högre än i alla de övriga stater som ingår i EEC resp. EFTA. Andelen lejd arbetskraft idet svenska jordbruket är dock rätt liten; 10—15 % _,av helaar- betsvolymen. I många andra europeiska länder har- lejd arbetskraft _en betydligt

större and-elli jordbrukets,'_arbetsvolyfm

Tabell XIII: 2. Det svenska jordbrukets gränsskydd (exkl. subventioner) under tiden 1956—65

Värdena avser medeltal för månaderna september—december varje år. Variationerna under resp. år är ofta betydande (jfr jan.— 1964):' f'

1956 1958 1 959

Jan' Juli 1960 1961 1962 1963 1964 1964 . 1965 (mln)

Gränsskydd (i % av imporlvärdel)

Enbart införsel- avgifter

Införselavgifter + kompensations- avgifter

Tabell XIII: 3. Den genomsnittliga producentprisnivån för jordbruksprodukter i Västeuropa1

Index med Sverigetalet=100

1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

E PTA-länder2 Sverige Danmark Norge Storbritannien Schweiz Österrike Portugal Samtliga3

100 77 112 103 132 93 89 99

EEC—länder= Västtyskland Frankrike Belgien Nederländerna Italien Samtliga3

93 95 94 110 101

Övriga länder Finland Irland Spanien Grekland

106

84 120 109

81 89

74 83

77 89

71 89 97

68 85 89

99 1 02 98 96 92 97 93 92

Västeuropas

1 Vägt medeltal för vete, sockerbetor, mjölk, nötkött, fläsk och ägg. Som vikter har använts produktionen i Västeuropa av resp. vara. 2 Till EFTA resp. EEC har hänförts endast de sju resp. sex länder som har fullt medlemskap. 3 V ägt medeltal. Som vikter har använts produktionen i resp. land.

Källa: Beräkningar inom statens jordbruksnämnd: primärdata FAO-statistik

och därmed större betydelse ur kostnads- synpunkt.

utvecklingen på jordbruksprodukter, nämligen dels jordbruksnämndens pro- ducentprisindex och dels en inom Jord- brukets Utredningsinstitut beräknad av- räkningsprisindex samt slutligen 4) en index över realprisutvecklingen för jord- bruksprodukter, s.k. reell producentpris-

B. Prisutvecklingen på jordbruksprodukter i Sverige under efterkrigstiden

Allmän prisutveckling. I figur Xlll:2 redovisas indexmässigt för åren 1950— 64 1) den allmänna konsumtionsprisut- vecklingen mätt med konsumentprisin- dex; 2) prisutvecklingen på livsmedel (mätt med livsmedelsposten i konsu- mentprisindex); 3) två index över pris-

producentprisindex konsumentprisindex '

index=(

Som framgår av figur XIII: 2 har livs- medelspriserna i konsumentledet (livs- medelsindex) under perioden ifråga ökat

Figur XIII: 2. Prisutvecklingen i Sverige för samtliga varor och tjänster, livsmedel samt jordbruksprodukter 1950/51—1964/65 (1950/51=100)

Index avser produktionsår (1 sept.—31 aug.)

JLJlIn-llllllllwlllllllnllmllwl )(

_(0) Allmän prisutveckling en- ligt konsumentprisindex '_'—— (b) Detoljhundelspriser på livs— medel enligt konsumentpris— index(sumlligo livsmedel) —-—-— (c) Portipriser (i huvudsak) för jordbruksprodukter enligt producentprisindex —--— (d) Avrökninqsprisindex för jordbruksprodukter enligt Jordbrukets Utrednings— institut ----- (e) Reell producentprisindex (CIO)

ATW—___ 'ilwii'i"ilillav]iinll;iillullllnllllilluillllll.

lasa/51 BSI/52—

1952/53-4

1955/54—

lswss —— 1955/55 lass/57— l957/58 -4 less/59 l959/50— |960/6I — |96I [sz— |952/65 lena/54—

tjänster (konsumentprisindex). I livsme- dukter och övriga livsmedel, finner man delsindex ingår såväl sådana varor, som att konsumentpriserna på livsmedel från härrör från svenska jordbruksprodukter egentliga jordbruksprodukter under (s.k. egentliga jordbruksprodukter; drygt nämnda period stigit betydligt mer än 60 %), som varor av annat slag (frukt, gruppen övriga livsmedel. Att hela livs- grönsaker, kaffe, måltidsdrycker etc.). medelsindex stigit mer än konsument- Delar man upp livsmedelsindex på prisindex, beror således främst på pris-

i mer än genomsnittet för övriga varor och livsmedel från egentliga jordbrukspro- )

utvecklingen för livsmedel från de egent- liga jordbruksprodukterna. Den .. starka realprisstegringen på dessa livsmedel under perioden beror främst på att pri- serna i förädlings- och handelsleden sti- git mycket starkt. Som framgår av figur XIII: 2 har däremot producentpriserna i stort sett följt utvecklingen för'kon'su- mentprisindex eller t.o.m. stigit något mindre. (Jfr efterföljande avsnitt.) Prisutvecklingen till producenter i Sverige under samma tidsperiod redovi- sas i figur XIII: 2 genom producent- prisindex resp. Jordbrukets Utredning—sj instituts avräkningsprisindex. "Dessa båda index överensstämmer rätt nära med varandra från 1950/51 fram nu 1955/56." . Efter detta år visar producentprisindex en starkare prisstegring än avräknings- prisindex. Förklaringen härtill är följan- de. Priserna i producentprisindex är i huvudsak partipriser (hela animaliesi- dan samt matpotatis) och innehåller därför även den ersättning, som utgår för uppsamling, transport och förädling av jordbruksprodukterna från produ- centledet fram till partihandelsledet. En- dast under förutsättning att nu nämnda ersättningar stiger i samma relativa takt som avräkningspriserna till producent bör producentprisindex sammanfalla med avräkningsprisindex. Så har tydli- gen ej varit fallet efter 1955/56, utan uppsamlings- och förädlingskostnaderna har stigit relativt mer än avräkningspri— serna. Men ej heller avråkningsprisindex är helt lämplig för att åskådliggöra förhållandet mellan priset på livsmedel från egentliga jordbruksprodukter i de- taljhandeln och det pris jordbrukaren erhåller för i nämnda livsmedel ingående jordbruksprodukter. dex är nämligen påverkad av exportför- luster på de jordbruksprodukter, som säljs utomlands till lägre priser än på hemmamarknaden (dumpats). De priser som jordbrukarna erhållit för de pro-

Avräkningsprisin- '

dukter, som avyttrats på den svenska marknaden, ligger följaktligen index— mässigt mellan kurvorna för producent- prisindex" och avräkningsprisindex. Un- der åren 1950—61 har enligt utredning-

,ensarbetsgrupp för distributionsfrågor

(se vidare kap. VII) priserna till jord- ( brukare för de jordbruksprodukter som konsumerats inom landet ökat med 63 %, dvs. praktiskt taget följt konsumentpris- — utvecklingen under samma tid. Priserna i detaljhandelsledet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har ökat med ca 78 %. Att konsumentpriserna på '_egentliga jordbruksprodukter ökat mer

än övriga varor och tjänster under 1950- talet beror således praktiskt taget frånsett varuskatten —- helt på ökade priåer på tjänster från livsmedelsindu- stri och distribution. Prisstegringen på nämnda tjänster uppgick enligt distribu- tionsgruppens beräkningar under tiden 1950—61 till 102 %. De betydande pris- stegringarna på tjänster från livsmedels- industri och distribution under nämnda period har främst orsakats'av starkt ökande löner för de anställda. Även mar- ginalförskjutningar mellan olika varor har bidragit till prisstegringarna. Jordbruksprodukternas inhemska >>terms of trade». Jordbruksprodukterl nas prisutveckling i Sverige relativt in- dustriprodukter 1951—64 framgår av figur XIII: 3. ,,Iordbruksprodukterna har, som framgånfav figuren, under perioden ökat mer i pris än genomsnittet för in- dustriprodukter. Producentprisutveclrlingen i Sverige efter 1945 för enskilda produkter redo- visas i tabell XIII: 4. Prisutvecklingen under efterkrigsåren har varit rätt olika för skilda produkter. Dessutom är va- riationerna mellan olika är betydande. Priserna på animalieprodukter har så- lunda stigit mer än på vegetabilier. Pris- stegringen på oljeväxter och ägg är på- fallande liten, medan priserna på stor-

Figur XIII: 3. Partiprisutvecklingen i Sverige för jordbruksprodukter och övriga varor 1951—64 (1951=100)

'lll'lil'lllllll

lil illlll & .

H*ll'

lIlllllllllllllllllilllllill

——(o) Samtliga varor: Purtiprisin— dex (SCB) ___ (b) industriprodukter: Purtipris— index (ses) —'—'— (c) Jordbruksprodukter-:Producent— prisindex (jordbruksnämnden)

----- (d) Jordbruksprodukternus inhem- ska "terms of trode" (c/b)

19'51

boskap och mjölk stigit star-kt. Som jäm- _ förelse har även medtagits prisutveck— lingen på skogsprodukter.-Priserna på skogsprodukter har från krigsslutet ”sti— git väsentligt mer än priserna på jord— bruksprodukter. Denna starkare pris— stegring på skogsprodukter skedde dock främst under åren 1945—52. Jämför man prisutvecklingen för de båda varu- grupperna under tioårsperioden 11952— ', 62 så har priserna för jordbruks- och skogsprodukter utvecklats ungefär paral- lellt. Variationerna mellan olika" är är dock större för skogsprodukter.

C. Prisutvecklingen för jordbrukets pro- duktionsmedel under efterkrigsåren

I tabell Xlll:5 redovisas prisindex för kostnadsutvecklingen i jordbruket åren 1944/45—1964/65. (Index är beräknad inom Jordbrukets Utredningsinstitut. Principerna ansluter sig till dem som till-

I | l964

lämpas för jordbruksnämndens K-in- dex.) Vidare redovisas i tabellen statis- tiska centralbyråns index för prisutveck- lingen p'å jordbruksfastigheter. Utvecklingen för totalindex för kost- nader påverkas främst av prisstegringen för delposten arbete. Påfallande låg har prisstegringen varit för gruppen förnö- denheter och då särskilt handelsgödsel och'kalk. Jämfört med prisutvecklingen på jordbruksprodukter har under perio- den priserna på arbetskraft nästan tre- dubblats, och även för ekonomibyggna- der och räntekostnader samt underhåll av maskiner stigit betydligt mer än pro- duktpriserna. Förutom på förnödenheter har även priserna på maskiner och red- skap stigit mindre än producentpriserna. Totalindex, exkl. posterna arbetskraft och ränta på investerat kapital, har i stort sett följt prisutvecklingen för jord- bruksprodukter.

Tabell XIII: 4. Prisindex för jordbruks- och skogsprodukter 1944/45—1964/65 (1944/45=100)

Priserna avser för jordbruksprodukter avräkningspriser till producenter; för skogsprodukter genomsnittligt bruttopris för allt upphugget virke (ej rotförsäljningar) Vegetabilier Animalier Vegetabilier

och Skogspro- animalier dukter

totalt

Summa Summa kött o. Mjölk Ägg anima— fläsk lier

Summa vegeta- bilier

Matpo- Socker- Höst- tatis betor raps

Stor- boskap

1944/45 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 45/46 99,7 101,1 103,5 87,1 100,2 98,3 102,6 103,0 101,6 99,0 101,8 101,5 46/47 98,8 95,9 103,5 87,1 98,6 99,4 106,6 106,9 106,8 105,1 106,7 1049 47/48 106,6 99,3 111,2 94,7 106,5 109,4 112,8 115,5 122,8 109,2 119,2 116,4 48/49 110,7 77,6 117,9 113,6 105,2 128,2 112,3 123,5 125,0 94,5 121,8 118,2 49/50 114,3 121,5 117,9 113,6 112,6 150,3 110,1 127,8 128,6 88,7 124,6 122,2

50/51 117,7 136,6 123,4 94,7 113,6 158,0 123,8 140,4 133,5 93,5 132,2 128,1 51/52 161,5 137,8 139,0 88,4 131,7 176,2 152,9 167,7 152,8 105,1 153,2 148,6 52/53 204,7 123,4 163,4 113,6 153,3 209,4 145,8 174,1 156,9 108,9 158,1 157,7 53/54 182,6 129,9 163,4 107,3 143,2 211,6 141,9 173,5 157,6 100,3 157,4 154,5 54/55 163,7 176,0 160,2 94,7 141,8 201,1 152,4 178,5 159,2 100,3 160,1 156,2 55/56 154,2 170,6 155,7 92,2 137,6 223,2 172,2 199,4 182,8 109,9 181,0 171,0 56/57 158,9 96,3 170,9 94,7 127,0 227,1 178,9 206,6 185,0 104,4 184,2 170,9 57/58 147,4 174,5 172,8 92,2 136,6 227,6 153,6 190,0 181,6 107,2 176,4 167,5 58/59 149,2 203,0 160,2 88,4 141,3 237,2 165,4 200,9 185,3 101,0 181,8 172,6 59/60 160,7 176,9 170,1 88,4 143,9 242,5 154,9 196,2 199,5 101,7 187,3 177,9 60/61 171,5 123,7 160,1 100,7 141,0 258,3 168,7 211,7 199,3 114,7 195,0 182,5 61/62 164,1 212,1 149,0 101,4 148,9 250,5 157,5 202,1 201,7 111,4 192,0 182,2 62/63 186,1 220,6 180,5 109,0 166,1 263,6 175,7 219,0 206,3 125,6 202,7 194,4 63/64 193,4 105,6 221,6 124,7 160,0 305,1 194,6 248,0 223,4 112,9 221,0 206,8 (ill/651 200,2 160,8 209,4 110,9 168,0 339,7 182,3 252,5 243,8 109,9 232,1 217,3

1 Prel.

Källor: För jordbruksprodukter: Beräkningar utförda av Jordbrukets Utredningsinstitut och statens jordbruksnämnd. För skogsprodukter: Domänverkets statistik.

Tabell XIII: 5. Prisindex för kostnadsutvecklingen i jordbruket (iren 1944/45—1964/65 (1944/45=100)

F örnödenheter Kapitalkostnader Total- index Priser Maskiner o. (exkl. på jord-

1 _ .. _ redskap , _ .. _ arbete bruks- Arbete Handels Kop Summa 'Ijanster Lkono Rante Summa och fastig-

gödsel ioder- törnö- mibygg- kost— kapital- .. . ranta på heter o. kalk medel denheter Under- Avskriv— nader nader kostn. invest. (kal. år)

håll ning kapital) 1944/45 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 45/46 112,9 95,1 96,9 96,5 99,8 103,1 100,3 106,7 103, 0 96,1 103,9 107,2 100,3 46/47 123,2 80,3 99,9 92,1 100,9 110,3 102,5 114,5 104,2 94,6 108,4 113,0 101,2 47/48 144,9 80,5 103,4 94,3 106,2 117,9 106,7 121,7 108,2 94,1 114,2 126,6 105,9 48/49 153,3 83,9 108,7 98,0 1 11,5 124,1 110,9 123,9 112,2 93,8 118,1 132,9 110,0 49/50 156,6 83,9 115,5 101,1 112,1 125,3 111,3 129,6 113,1 99,7 120,3 135,7 112,6 50/51 174,7 85,2 133,4 109,7 119,5 139,5 118,3 171,8 123,2 103,0 140,1 151,8 127,2 51/52 216,3 101,6 156,25 127,5 134,4 157,7 129,0 192,25 133,2 105,2 155,1 179,8 144,7 52/53 231,8 101,4 165,4 129,5 141,9 166,8 132,9 188,8 161,2 106,0 166,4 191,0 147,6 53/54 240,3 97,7 162,5 126,5 143,1 176,0 131,12. 187,6 161,3 106,8 167,1 194,3 146,7 54/55 264,3 95,5 170,3 127,8 147,7 182,7 130,4 193,4 175,5 105,4 175,0 206,7 149,5 55/56 284,0 96,7 172,4 129,9 153,3 196,0 134,2 200,5 191,8 112,8 185,8 218,8 154,2 56/57 301,5 100,0 170,0 133,6 156,7 215,4 141,0 206,2 201,5 116,4 195,0 229,7 159,6 57/58 319,0 102,1 168,5 135,0 165,3 239,0 146,7 209,7 260,3 125,1 222,6 246,0 164,7 58/59 329,0 98,6 179,7 139,5 168,3 249,7 149,6 209,0 263,4 123,8 225,6 252,4 168,6 59/60 358,0 97,3 184,6 141,0 171,4 270,9 155,6 225,3 277,8 127,9 239,6 268,5 174,4 60/61 416,1 95,8 180,2 139,4 175,5 289,9 160,9 237,0 296,1 131,8 253,3 293,2 177_,7 61/62 456,9 96,5 185,7 142,8 181,2 313,2 167,9 250,1 305,3 131,6 264,8 313,1 184,7 62/63 519,7 98,3 196,5 148,5 187,9 341,6 174,0 266,5 296,4 123,3 271,0 339,9 193,4 63/64 572,4 98,3 200,6 151,2 192,5 359,2 177,5 281,2 332,8 132,0 291,4 366,5 199,2 64/65 614,7 99,5 202,5 151,7 196,8 381,5 182,3 302,4 399,5 142,4 325,1 392,5 205,4

1 Lejd arbetskraft.

Källor: Beräkningar inom Jordbrukets Utredningsinstitut och statens jordliruksnämnd, statistiska centralbyråns statistik över prisutveck- lingen på jordbruksfastigheter. (Kalenderår 1945=100.)

Priserna på jordbruksfastigheter har också under åren efter 1945 stigit mer än produktpriserna. Prisstegringen på fastigheter är mindre i Norrland än i övriga delar av landet. Centralbyråns statistik är dock i flera hänseenden brist- fällig. Från grundmaterialet utgallras så- lunda köp som ej kan anses »representa- tiva» för prisbildningen på normala självständiga jordbruksfastigheter såsom släktköp, fastigheter med för stort bygg— nadsbestånd osv. Den redovisade prisse- rien torde dock ungefär ange den all— männa trenden.

Den starka allmänna kostnadsprissteg- ringen relativt producentpriserna under perioden har delvis kunnat motverkas genom en betydande produktivitetsök- ning för den insatta arbetskraften och en substitution av produktionsmedel med stark prisstegring mot produktionsmedel med lägre prisstegring.

2. Inkomstutvecklingen inom lantbruket

A. Inledning. Översikt för tiden fram till 1959

Såsom framhölls i historiken över svensk jordbrukspolitik (kap. XII) avser hittills- varande inkomstmålsättning en precise- rad grupp lantbrukare, -vilkas genom- snittliga arbetsinkomster jämförs med medellönen hos en likaledes preciserad grupp (industri-) arbetare. Att jämförel- segrupperna stegvis ändrats har också berörts. De inkomstjämförelser som re- dovisas i detta” kapitel utgör först och främst sådana, som hittills haft jord- brukspolitisk relevans. (Jfr den fortsatta framställningen.) Redogörelsen för in- komstutvecklingen har emellertid inte in— skränkts härtill utan omfattar även and— ra brukarkategorier och andra'inkomst— mått än de som angetts i målsättningen. I "detta sammanhang må erinras om att valet av jämförelsegrupp innebär, att det stora flertalet lantbrukare faller utanför

inkomstjämförelserna, eftersom de bru- kar mindre gårdar än de som ingår i dessa. Vad nu sagts innebär naturligtvis inte, att dessa grupper är jordbrukspoli- tiskt utanförställda, eftersom gränsskyd- det även omfattar deras produktion.

Av den efterföljande redogörelsen framgår, att inkomstmålsättningcn, så- som den preciserats i skilda riksdagsbe- slut, inte kunnat förverkligas, bortsett från en kortare period i början av 1950- talet. Den sålunda ur lantbrukets syn- punkt mindre gynnsamma inkomstut- vecklingen bör ses mot bakgrunden av den mycket snabba stegringen av natio- nalprodukten och därmed av den all- männa inkomstnivån. En inkomstökning har skett även inom lantbruket,” fastän denna inte varit av samma styrka som intäktsökningen inom flertalet andra nå- ringar. Vidare bör beaktas, att lanbrukar— nas inkomster i de jordbrukspolitiska sammanhangen mäts på ett speciellt sätt (efter företagsekonomiska grunder) . Detta medför'att jordbrukarfamiljernas reella levnadsstandard inte behövt släpa efter lika mycket som beräkningarna av in- komstklyftan för brukarna tyder på.

Under förkrigstiden utfördes inte någ- ra" direkta * inkomstjämförelser mellan lantbrukare och andra befolkningsgrup- per. För alffå en ungefärlig uppfattning om "storleken av inkomstklyftan att en sådan existerade betraktades som ett faktum _— gjordes inom 1942 års jord- brukskommitté först en beräkning av klyftan" mellan lantarbetare och vissa arbetargrupper på landsbygden och se-

I den jordbrukspolitiska terminologin görs i allmänhet inte en klar skillnad mellan »lantbruk» och »jordbrukr. Det är för öv- rigt först på senare år som i den ekono- miska litteraturen skett en distinktion, var- vid »lantbruk: fått omfatta jordbruk, skogs- bruk och trädgårdsskötsel. Även i denna lit- teratur används emellertid de båda orden ofta synonymt (jfr uttrycket »lantbrukssty- relsens jordbruksekonomiska undersök- ning», JEU).

dan med utgångspunkt härifrån en be— dömning av relationen mellan lantarbe- tarlön och basjordbrukarnas arbetsin- komster. På grundval av dessa under- sökningar uppskattades löneklyftan mel- lan de nämnda arbetargrupperna 1943 och 1944 till 15—20 % av lantarbetar- lönen. lnkomstskillnaderna mellan bas- jordbrukarna och arbetargrupperna fann kommittén betydligt svårare att faststäl- la. Beräkningar grundade på räkenskaps- resultaten syntes ge vid handen, att ar- betsersättningen till basjordbrukarna i stort sett motsvarade ersättningen efter utgående lantarbetarlön. Levnadskostna- derna fann kommittén vara något lägre för jordbrukarna än för de jämförda arbetargrupperna, men ansåg sig ej så- kert kunna fixera storleken av denna skillnad. Slutomdömet från kommitténs sida om de utförda beräkningarna av inkomstklyftan blev, att dessa var för osäkra för att klyftan skulle kunna anges. J ordbruksprisutredningen ansåg det inte vara möjligt att på basis av en enda un- dersökning fastslå, huruvida den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlik- ställigheten uppnåtts eller ej. På grund— val av olika undersökningar drog utred- ningen den slutsatsen, att inkomstlik- ställighet i huvudsak hade uppnåtts i början av 1950-talet. Vid de överlägg- ningar, som föregick treårsavtalet (1956 —59), ansågs det då tillgängliga statis- tiska materialet utvisa, att någon större förskjutning i jordbrukarnas relativa in- komstläge gentemot jämförelsegruppen ej ägt rum från det läge som rådde, då jordbruksprisutredningen genomförde sina nyss angivna undersökningar. Det statistiska materialet ansågs ej tillåta några, absoluta jämförelser av inkoms— terna hos basjordbrukare i jämförelse-' gruppen.

Det var först 1959 i samband med de överläggningar, som föregick sexårsav- talet (1959—65), som det statistiska ma- 19

terialet främst lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning —— JEU (jfr det följande) betraktades som tillfyllest för att man skulle kunna precisera skillnaderna mellan å ena si- dan. bas- och normjordbrukarnas in— komster och å andra sidan jämförelse- gruppens, industriarbetare i dyrorts- grupperna2 och 3. Statens jordbruks- nämnd och Jordbrukets förhandlings- delegation enades om att ange 3 600 kr som ett ungefärligt mått på den inkomst- klyfta, som borde utfyllas under sexårs- avtalet. Den sålunda fastställda inkomst- klyftan var ett medeltal för bas- och normjordbruken.

I det följande redogörs för inkomst- utvecklingen inom lantbruket sedan 1959 på grundval huvudsakligen av sådana kalkyler som utnyttjats som underlag vid hittills förda diskussioner. Därvid presenteras först resultaten av undersök- ningar, vilka utförts med tanke på jäm- förelser med andra befolkningsgrupper. Dessa undersökningar bygger dels på lantbruksstyrelsens jordbruksekonomis- ka undersökning (JEU), dels på befolk- nings— och taxeringsstatistiken. (Några konsumtionsundersökningar byggda på hushållsräkenskaper har tyvärr inte ut- förts under senare år.) Slutligen beskrivs inkomstspridningen inom lantbruket. För belysning av denna utnyttjas JEU och taxeringsstatistiken.

Av de berörda undersökningarna grun- das alla utom JEU på ett omfattande, slumpmässigt'urval. I en i januari 1963 publicerad promemoria,4 utarbetad av en av chefen för jordbruksdepartementet tillsatt expertgrupp under ledning av professor Lennart Hjelm vid lantbruks- högskolan, erinras om att man vid ut- tagningen av gårdar för JEU ursprungli- gen syftade till att få med sådana av

* PM ang. räkenskapsresultat från sven- ska lantbruk enligt den jordbruksekonomis- ka undersökningen. (Stencil.)

olika slag, så att de tillsammantagna skulle i görligaste mån motsvara ett genomsnitt för respektive område. Om detta varit möjligt, skulle urvalet kom- mit att bli representativt, om än inte i strikt statistisk mening. Emellertid torde inte ens detta ha blivit fallet i verklighee ten, framhålls-det i promemorian, bero- ende bl.a.'på att de lantbrukare, som är intresserade av att delta i undersökning- en, -'i regel också är mer driftiga och yr- kesskickliga än genomsnittslantbrukaren.

Att JEU-gårdarna ' genomsnittligt re- presenterar ett positivt urval belyses i den nämnda promemorian genom jäm- förelser mellan vissa effektivitetstal vid JEU-gårdarna och'motsvarande tal för genomsnittsjordbruk enligt officiell sta- tistik. Det framgår av dessa jämförelser bl.a., att JEU-gårdarna i regel har högre hektarskördar än genomsnittsgårdarna. Också mjölkproduktionen per ko är högre. En analys av taxeringsutfallet för 1954 och 1955 visar, att lantbrukar- nas genomsnittliga inkomster i slätt- bygdsområdet då [låg för basjordbruket 21 och för normjordbruket 15 % högre vid JEU-gårdarna än vid genomsnitts- jordbruket. Enligt den refererade pro- memorian skulle dock en utjämning ha skett sedan dess. För 1960 var nämligen motsvarande differens i'taxerad inkomst reducerad till 15 resp. 9 %. Några jäm- förelser för senare år föreligger ej. I detta sammanhang må erinras om att den jordbrukspolitiska målsättningen syftat till inkomstlikställighet för ratio- nellt skötta gårdar, dvs. ett ur effektivi- tetssynpunkt positivt urval av bruknings- enheter. Ur denna synpunkt har JEU ansetts användbar just som underlag för de kalkyler, som behövs för att jämföra jordbrukarnas inkomster med andra be- folkningsgruppers.

I promemorian redovisas också en granskning av JEU:s intäkts- och kost- nadsberäkning. Det påpekas, att denna

undersökning genom den omläggning som skett fr.o.m. 1954 ger en noggranna- re redovisning av intäkter och kostnader än tidigare. Vid granskningen hade inte framkommit sådana ofullständigheter i JEU, att de ekonomiska resultaten i hög- re grad skulle påverkas härav. Samtidigt dras emellertid i promemorian den slut- satsen, att de erhållna resultaten inte är helt exakta. Det påpekas, att det framför allt för brukaren redovisas ett påfallande högt antal arbetstimmar. Detta påverkar dock inte de prispolitiska beräkningarna, så länge dessa avser årsinkomsten. Insat- serna av familjemedlemmarna torde i första hand vara koncentrerade till skör— deperioder och dylikt.5 Vidare framhålls i promemorian i fråga om osäkerheten i kalkylerna, att kostnadsberäkningen byg- ger på vissa konventioner. Det tillämpa- de kalkylförfarandet medför risker, att kostnaderna för avskrivningar och rän- tor beräknas till högre belopp än de verkliga utgifterna. I promemorian erin- ras dock beträffande räntorna, att detta beaktats i de prispolitiska sammanhang- en (jfr härom det följande).

B. Jämförelser med andra befolknings- grupper"

Enligt statsmakternas beslut 1959 avser inkomstjämförelserna för lantbrukarnas

5 Detta förhållande bestyrks även av en av fil.kand. Eva Ernest-Börestam på jord- bruksutredningens uppdrag företagen un- dersökning, »Företagarhustrun i lantbru- ket». (Stencil.) Flertalet av i detta kapitelavsnitt redo- visade undersökningar har utarbetats av en av statens jordbruksnämnd tillsatt arbets— grupp, bestående av chefen för statens jord- bruksnämnds utredningsbyrå fil.lic. L. Ju- réen (ordf.), chefen för Jordbrukets Utred- ningsinstitut agr. lic. S. Holmström, agr. lic. C.-E. Odhner, LO, och direktören E. Swed— borg, Sveriges Lantbruksförbund. —— Under- sökningarna revideras fortlöpande, varvid även resultaten från andra år än slutåret kan bli ändrade. I förevarande kapitel redo- visas resultat av beräkningar utförda t.o.m. hösten 1965.

del i princip brukarnas arbetsinkomster från såväl jordbruk som skogsbruk och övriga förvärvskällor vid storleksgrup- perna III (10—20 ha åker) och IV (20— 30 ha åker) i de egentliga slättbygdsom- rådena (Gss, Gmb, Gns och 55). Vid in- komstjämförelserna sammanvägs bru- karinkomsterna för dessa storleksgrup- per. Årsarbetsinkomsten för industriar- betarna, med vilka lantbrukarnas in- komster jämförs, avser inkomsterna (inkl. sociala förmåner) i medeltal för manliga industriarbetare i dyrortsgrup- perna 2 och 3 (dyrortsgrupp 2 har upp- hört fr.o.m. 1962).

Vid beräkningarna av inkomsterna från jordbruk har man utgått från normskördar och normala produktions- betingelser i övrigt och därför gjort en normalisering av de olika intäkts- och kostnadsposterna enligt JEU. I fråga om flertalet poster har man för bestämning av normvolymer utgått från trenden i JEU under åren fr.o.m. 1954 t.o.m. 1962. Priserna på såväl intäkts- som kostnads- sidan har i princip varit de faktiska, men de har dock justerats i den mån priserna märkbart påverkats av en skörd el.dy1., som avvikit från normvolymen.

Tillvägagångssättet vid beräkningen av inkomsterna från jordbruket har i öv- rigt varit följande. Bruttointäkterna har erhållits genom att (norm-) kvantiteter multiplicerats med aktuella priser. Från de sålunda erhållna bruttointäkterna har kostnaderna dragits. I fråga om inköpta förnödenheter såsom kraftfoder (och öv- rigt köpfoder), handelsgödsel, driv- och smörjmedel m.m. har som regel utnytt- jats vid regressionsberäkningar' erhållna volymer, varvid utnyttjats JEU och res- pektive års priser. Vid beräkning av nor- mala kvantiteter fodersäd till försäljning har hänsyn tagits till kraftfoderinköpens avvikelser från beräknade normalinköp samt normal kraftf'oderförbrukning i animalieproduktionen.

Beträffande ekonomibyggnader, trak- torer, övriga maskiner och redskap samt diken m.m. har kalkylerats med avskriv- ning och underhåll. Avskrivningarna har grundats på återanskaffniugsvärden och underhållet, utom i vad gäller byggna- der, på faktiska utgifter. I den mån un- derhållet omhänderhafts av gårdens eget folk, har tiden härför ingått i arbetsbok- föringen (jfr det följande).

Såsom kostnader har även upptagits beräknad ränta på eget kapital, vilken tillhopa med ränteutgifterna utgör de samlade räntekostnaderna. Fastighets— kapitalet har vid de nu avsedda kalkyler- na beräknats med utgång från taxerings- värdet för fastigheten exkl. bostad. I års- redovisningen i JEU värderas däremot fastighetskapitalet- t-ill marknadsvärde. Driftskapitalet (husdjur, traktorer,ö ovri- ga inventarier, insatser i ekonomiska föreningar) har upptagits .till nuvärde. Till det på så sätt erhållna driftskapitalet har lagts rörelsemedel, upptagna till 25 % av samtliga kostnader 1 jordbruket, exkl. räntor.

Vidare ingår bland kostnaderna, för— utom löner till lejd arbetskraft, även det kalkylerade värdet av arbetsinsatsen i jordbruket av brukarens hustru och öv- riga medhjälpande familjemedlemmar. Insatsernas storlek' whar'erhållits genom arbetsbokföring, varvid hustruns och öv- riga medhjälpande familjemedlemmars timantal omräknats till fullgoda mans- timmar. Värdering av.:_arbetstiden har skett efter lantarbeta-rlön.

Brukarens arbetsinkomst från jord- bruket har erhållits genom .att från de beräknade fvtotalintäkterna vdragits sum- man av de på angivet sättberåknade to- talkostnaderna. Till denna arbetsinkomst har före inkomstjämförelsen lagts lant-

7 Med regressionsberäkningar förstås en linjär framskrivning med utgång från ut- vecklingen under en följd av år: -

brukarens övriga inkomster (skogsin- komster, inkomster av arbete vid nyan- läggningar, körslor och annan verksam- het) samt den s.k. inflationsvinsten. Sist— nämnda post beräknas vid bearbetningen av JEU i prispolitiskt syfte, däremot inte i den kontinuerliga JEU-redovis- ningen. Anledningen till att så ansetts böra ske har framgått av den i kapitel XII lämnade redogörelsen för jordbruks- prisutredningens betänkande. I de pris- politiska beräkningarna har under sena- re år 30 % av räntan på det i företaget investerade egna kapitalet tillförts ar- betsinkomsten under den nyss angivna något oegentliga benämningen »infla- tionsvinst» (jfr kap. XII).

Resultatet av beräkningar, avseende brukningsenheter i storleksgrupperna III, IV och V (10—20, 20—30 resp. 30— 50 ha åker) och utförda med nu angivna metodik, redovisas i tabell XIII: 6. I frå- ga om den sistnämnda storleksgruppen har beräkningarna delvis utförts efter schematiserad metod. Vid beräkningarna har utnyttjats JEU-material t.o.m. 1963. I tabellen redovisas dels brukarens in- komster (summa A), dels familjeinkoms- ten (summa B). Det bör anmärkas, att familjen här innefattar även andra fa— miljemedlemmar än hustru och barn un- der 16 år. I jämförelse med brukarens i sexårsavtalet förutsatta arbetsinkomst 1.9.1959 har enligt tabellen först 1964 skett en ökning av hans arbetsinkomst i grupp III, medan så redan tidigare skett i grupp IV. (I fråga om grupp V före- ligger inte några beräkningar för 1.9. 1959.) Familjeinkomsten har utvecklats gynnsammare än brukarinkomsten. Man finner, att den del av familjeinkomsten, som belöper på andra än brukaren, suc- cessivt stigit, vilket är en automatisk följd av att vuxna medhjälpande familje- medlemmars arbetsinsats _ värderats efter lantarbetarlönen, som stigit relativt snabbt. Den här gjorda fördelningen

mellan brukarens och övriga familje- medlemmars intäkter är naturligtvis fik- tiv. För bedömning av den standard- grundande inkomstutvecklingen är det den samlade familjeinkomsten och inte dess komponenter som är avgörande. Å andra sidan är det också fullt uppenbart, att arbetsersättningen till den personal, som bistår brukaren, och utvecklingen av denna ersättning på längre sikt är en realitet för varje jordbruksföretagare.

I tabellen redovisas även jordbrukar- nas kapitalinkomst, i vilken dock inte den förut berörda »inflationsvinsten» in- går (denna har som tidigare framhållits i stället lagts till de egentliga arbetsin- komsterna). I fråga om kapitalinkoms- ten gäller, att den utgörs av löpande in- täkter under året och såtillvida är en del av familjeinkomsten. Naturligtvis kan även den del av intäkterna, som sålunda motsvaras av kapitalinkomsten, utnytt- jas för familjens löpande konsumtion eller för andra privatekonomiska ända- mål. Det har emellertid enligt 1947 års riksdagsbeslut endast varit (brukarens) arbetsinkomster som ingått i jämförel- sen. Kapitalinkomsternas förekomst är dock av stort intresse som förklaring till den konsumtionsstandard, som förekom- mer i genomsnitt inom jordbrukarhus- hållen och för vilken arbetsinkomsterna inte förslår.

I tabell XIII: 7 har brukarens arbets- inkomst och familjeinkomsten inom stor- leksgrupperna III och IV sammanställts med industriarbetarlönen, beräknad på förut antytt sätt. (I tabellen redovisas endast de enligt sexårsavtalet relevanta inkomstserierna; en fullständigare redo- visning av olika inkomstserier återfinns i tabell XIII: 8.) Differenserna mellan industriarbetarlönen och brukarens ar- betsinkomst utgör den s.k. inkomstklyf- tan. Det bör anmärkas, att med den för- stärkning av jordbrukets gränsskydd, som enligt sexårsavtalet ägde rum den

Tabell XIII: 6. Lantbrukarnas arbets- och kapitalinkomster m.m. enligt beräkningar grundade på lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (JEU)

Grupp III (10 -20 ha) Grupp IV (20 —30 ha) Grupp V (30 —50 ha)

1960 1962 1964 1960 1962 1964 1965 1962 1964 (prog- nos)

A. Brukarens inkomster 1. Arbetsinkomster

' a) Från jordbruket ' 64452 10 6002 102162 b) Från skogsbruket - 775 952 1 009

c) Av nyanl., körslor m.m. _ , 2 0632 2 6332 2 9552 d) Av annan verksamhet , 855 888 920

Summa ' 10138 15123 15100

2. »Inflationsvinst» - 1 886 1 938 2 062 Summa (11) 12024 17061 17162

B. Familjeinkomsten m.m. —

1 . Familj ens arbetsinkomst 9 186 9 095 9 524 13 737 14 530 20 730 Därav a) Brukaren (jfr ovan) 7 050 6 677 6 385 10 002 12 024 1 7162

b) Familjen (hustru och '_ barn under 16 år) 2136 2 418 3 139 3 735 2 506 3 568 2. Kapitalinkomst (exkl. , »inflationsvinst») 1 501 2 093 2 551 2 686 4 404 5 785

Summa(B) 10687 11188 12075 16423 18934 26515

1 År centrerat kring 1.9.1959, med då antagna priser. 2 Ej jämförbara med motsvarande uppgifter för grupperna III och IV.

1.9.1959 1960 1962 1964 1965

Industriarbetarlön;

Kronor 11 250 12242 14 421 16 437 17 769 Index 100,0 108,8 128,2 146,1 157,9 Brukarens arbetsinkomst;

Kronor 7650 7336 7396 11 105 11510 Index 100,0 95,9 96,7 145,2 150,5 Inkomstklyfta, kr 3 600 4 906 7 025 5 332 6 259

1 I fråga om jordbrukarinkomsten medeltal för storleksgrupperna III och IV. I beloppet 7650 — brukarens arbetsinkomst 1.9.1959 har beaktats de korrigeringar, som gjordes vid förhand— lingarna våren 1959 med utgång från bl.a. de i tabell XIIlzö redovisade prognossummorna för grupperna III och IV.

1 september 1959, inkomstklyftan då borde ha krympt med 1100 kr. Denna krympning torde endast delvis ha kom- mit till stånd. Inkomstklyftan i här av- sedd mening har stegvis ökat, bortsett från de allra senaste åren. Orsakerna till klyftans ökning är många.

I efterhand har konstaterats, _att be- räkningarna gav en något missvisande bild av inkomstnivån i utgångsläget, sammanhängande med att JEU-materia— let efter den förut nämnda omläggningen och förbättringen endast förelåg för ett fåtal år. På grundval av det säkrare be- räkningsunderlag, som senare förele- gat, har klyftan i utgångsläget kalkyle- rats 630 kr större än man tidigare hade anledning anta. En avvikelse mellan be- räknad och faktisk industriarbetarlön den 191959 och 1962 gör vidare 170 kr. Den främsta orsaken till att inkomst- klyftan vidgats är dock den starka all- männa löneökning, som skett sedan 1959 och som var oförutsedd när avtalet in- gicks. Vid förhandlingarna våren 1959 förutsattes ehuru detta ej utsades i avtalet att en rationaliseringsvinst i jordbruket av ca 550 kr om året skulle dels täcka en" timlönehöjning för lant- arbetarna med ca 3 % per är, dels under

avtalstiden fram till den 1 september 1965 utjämna en efter höjningen av gränsskyddet beräknad inkomstklyfta av 2500 kr. Rationaliseringsvinsten skulle uppnås huvudsakligen genom minskade arbetskostnader. I detta sammanhang må erinras om att den kostnadsprisin- dex, som utgör en av komponenterna i treprocentregeln, därför inte inbegriper arbetskostnader och förräntning av eget kapital.

Den starka höjningen av lantarbetar- lönen tre är fyra gånger så stor som förutsatta 3 % — har inte kunnat mot- vägas av de rationaliseringsvinster som gjorts. Arbetskostnaderna betyder 2630 kr. Läggs härtill ökade räntekostnader (ökade förräntningsanspråk i fråga om eget kapital), kommer man för tiden t.o.m. 1964 upp till ett belopp av ca 3 100 eller drygt 600 kr om året i sådana ökade kostnader, som inte kompenseras genom treprocentregeln eller på annat sätt. Det är att märka, att effekten av nu berörda kostnadsökningar kumulerats år från år under avtalstiden.

En ytterligare orsak till inkomstefter- släpningen har varit en ur producentsyn- punkt tidvis ogynnsam utveckling av världsmarknadspriserna på jordbruks—

produkter. Det under sexårsavtalets ti- digare år ihållande prisfallet på världs- marknaden åstadkom en eftersläpning i den inhemska prisnivån. Denna för- stärktes genom ökade svårigheter för av- sättningen utomlands. Omsvängningen på världsmarknaden hösten 1962 med- förde dock, att trycket i stort sett bort— föll. Jordbruket kunde nu dra fördel av en ur dess synpunkt gynnsammare mark- nadsutveckling. Fortfarande kvarstod (och kvarstår) dock den eftersläpning, som förorsakats av att tillämpningen av kostnadsprisindex i treprocentregeln samt av inkomstregeln sker med viss efter- släpning.

Ökningen av inkomstklyftan har mot- vägts av den rationalisering som skett i

jordbruket. För något år sedan utförda beräkningar. syntes visa, att rationalise- ringsvinsten uppgått till ca 300 kr per år under 1960—64 mot i förväg kalkylera- de 550 kr. Reviderade beräkningar har gett 750 kr som årlig rationaliserings- vinst. Det bör understrykas, att beräk- ningarna av rationaliseringsvinsten är mycket osäkra (vinsten framkommer som en restpost).

Slutligen bör anmärkas, att den för— stärkning av gränsskyddet, som företogs i anslutning till den år 1963 träffade tilläggsöverenskommelsen till sexårsav- talet, bidragit till att höja inkomstnivån för jordbruket. Beräkningsmässigt utgör effekten 600 51 700 kr på brukarens ar— betsinkomst.

Tabell XIII: 8. Utvecklingen av industriarbetarnas samt jordbrukarnas och jordbrukarfamiljernas arbetsinkomst.ll

1.9.1959 1960 1961 1962 1963 1964 Grupp III Industriarbetarinkomst, kr 11250 12242 13267 14421 15682 16666 Index 91,8 100,0 108,4 117,8 128,1 136,1 Brukarens arbetsinkomst, kr 7 050 6 677 6 309' 7 338 Index 105,6 100,0 94,5 109,9 lnkomstklyfta, kr 4200 5565 8 112 9328 Familjens arbetsinkomst, kr 1 1 603 10 768 1 1 349 13 008 Index 107,8 100,0 105,4 120,8 Grupp I V . Industriarbetarinkomst, kr 11250 12242 13267 14 421 15682 16666 Index 91,8 100,0 108,4 117,8 128,1 136,1 Brukarens arbetsinkomst, kr 8 250. 7 995 8 322 10 658 Index 103,2 100,0 104,1 133,3 Inkomstklyfta, kr 3 000 4 247 60 99 6 008 Familjens arbetsinkomst, kr 13 802 12 981 14 815. 18467 Index 106,3 100,0 1 14,1 142,3 Medellal för grupperna III och IV Industriarbetarinkomst, kr 11 250 12242 13267 14 421 15682 16666 Index 91,8 100,0 108,4 117,8 128,1 136.1 Brukarens arbetsinkomst, kr 7 650 7 336 7 316 8 998 Index 104,3 100,0 99,7 122,7 Inkomstklyfta, kr 3 600 4 906 7 105 7 668 Familjens arbetsinkomst, kr 11 654 11 875 13 083 15 738 Index 98,1 100,0 110,2 132,5

Beloppen för åren 1959 och 1960 är inte fullt jämförbara med de för åren 1962 och 1964, eftersom någon omräkning av beloppen före år 1962 med hänsyn till metodförändringar ej genom- förts.

Grupp III (15 ha)

Grupp IV (25 ha)

A. Enligt lypkalkylen (1960, Slbl) 1. Familjens totalinkomst2 2. Familjens totallnkomst (brukare, hustru och barn under 16 år)

. Hustruns arbetsinkomst . Barns (under 16 år) arbetsinkomst . Familjens kapitalinkomst3 . Brukarens arbetsinkomst (saldo)

13 307 16 063 11 601 2086 299 2539 6677

13 525 1 974 474 3 082 7 995

B. Enligt deklarationsundersökningen (1960, Slbl) 7. Familjens totalinkomst 8. . Hustruns arbetsinkomst 9. 0 1

10742 2086 299 2165 6192

13599 1 974

Barns (under 16 år) arbetsinkomst

1 . Familjens kapitalinkomst3 . 1 . Brukarens arbetsinkomst (saldo)

. Enligt material från 1960 års folkräkning (1960, »Slbi») I. Jordbrukare 12. Familjens totalinkomst 13. Hustruns arbetsinkomst 14. Barns (under 16 år) arbetsinkomst 15. Familjens kapitalinkomstls 16. Brukarens arbetsinkomst (saldo)

II. 17. 18.

Industriarbetare Familjens totalinkomst (man och hustru) Industriarbetarlön enligt socialstyrelsens lönestatistik . . Hustruns arbetsinkomst samt familjens even- tuella redovisade kapitalinkomst (saldo)

15060

11767 .

19. , 3 293

1 Slättbygdsomradet omfattande Götalands södra och norra slättbygder, Götalands mellan- byg'der och Svealands slättbygder. 2 Data enligt typkalkyler över brukarens och hustruns inkomst av lantbruk och av tjänst samt värdet av barns (under 16 år) och vuxna medhjälpande familjemedlemmars arbetsinsats i lant- bruket. Till detta har lagts värdet av brukarens och hustruns inkomster utanför lantbruket exkl. tjänst, vilka även ingår i material B och C och som enligt deklarationsundersökningen uppgår till ca 400 kr i storleksgrupperna 'III och IV. 3 Exkl. uppskattad inflationsvinst. Denna uppgår enligt typkalkylen till i grupperna III och IV 916 resp. 1 149 kr. I material B och C har den beräknats till 756 resp. 1036 kr i dessa storleks- grupper. 4 Medeltal av värdena för landsbygden i följande län: Malmöhus, Skaraborg, Östergötland, Gotland, Örebro, Stockholms län, land. 5 Enligt deklarationsundersökningen.

Kristianstad, Halland, Blekinge, Uppsala, Södermanland, Västman-

Enligt tabell XIII:7 har brukarens i tabellen belysta tiden stegrats. Som arbetsinkomst vid storleksgrupperna III och IV i genomsnitt —— den inkomst som enligt sexårsavtalet jämförts med in- dustriarbetarlönen i dyrortgrupperna 2 och 3 — först under senare delen av den

framgår av tabell XIII:8 har i fråga om familjeinkomsten utvecklingen varit mindre ogynnsam. Skillnaden innebär dock inte att denna inkomst räknat från avtalstidens början följt uppgången av

industriarbetarlönen. Mellan 1960 och 1964 föreligger emellertid praktiskt taget paral'lellitet mellan familjeinkomsterna inom lantbruket och industriarbetarlö- nen. Till bilden hör dock, att jordbrukar- inkomsterna 1960 var mycket låga. Räk- nar man i stället från 1959 har inkomst- utvecklingen även för jordbrukarfamil- jen varit mindre gynnsam än för jäm- förelsegruppen. I absoluta tal ligger fa- miljens arbetsinkomst klart lägre än jämförd industriarbetarlön.

På uppdrag av jordbruksutredningen har inom statistiska centralbyrån utförts en spccialbearhetning av 1960 års folk- räkning samt av inkomststati-stiken (taxe- rade nettointäkter) för åren 1960, 1961 och 1962. Tack vare detta material (av vilket det sistnämnda dock haft begrän- sad användbarhet) har det blivit möjligt att utföra fler och mer djupgående in- komstjämförelser än tidigare." I tabell XIII: 9 redovisas inkomstjämförelser ba- serade på JEU (typkalkyler), deklara- tionsundersökningarna och nyssnämnda specialbearbetning av 1960 års folkräk- ning. I tabellcn återges familjens total— inkomster för både lantbrukare och in- dustriarbetare, varvid dessa inkomster så långt detta varit möjligt fördelats på inkomster uppburna av eller bokförda på man, hustru och barn samt kapital- inkomster. Samtliga uppgifter avser 1960 (beträffande utvecklingen t.o.m. 1964, se tabell XIII: 10 i det följande).

De i tabellen angivna värdena för industriarbetarfamiljens inkomst avser landsbygden i de slättbygdsbetonade lä- nen, varför dessa uppgifter bör vara jämförbara med inkomstuppgifterna för jordbrukarna. Industriarbetarfamiljens

totalinkomster 1960 uppgick enligt tabelJ

len till' ca 15500 kr, vilket bör jäm- föras med i runt tal 11000 kr för bru— karfamiljen tillhörande storleksgrupp III (15 ha) och ca 13500 kr för-familjen i grupp IV (25 ha)" (enligt raderna 2, 7 'och

12)." Den totala familjeinkomsten inne- fattar för jordbrukarna arbetsinkomsten för brukare, hustru och barn under 16 är (däremot ej andra medhjälpande famil- jemedlemmar) samt kapitalinkomsten. Bortsett från arbetsinkomsten för barn under 16 år inbegriper uppgifterna för industriarbetarna samma inkomster. Vär- det av de minderårigas jordbruksarbete utgör ca 300 kr i grupp III och 500 kr i grupp IV. Industriarbetarnas totala fa- miljeinkomst skulle sålunda 1960 ha le- gat grovt räknat 3500 kr över totala familjeinkomsten i grupp III och 2000 kr över inkomsten i grupp IV. Det bör

” En utförligare redogörelse för sådana jämförelser tillika med en redovisning av undersökningsmaterialet återfinns i Jord- bruksekonomiska Meddelanden, april 1965.

' Det bör anmärkas, att mellan jordbru- karnas inkomster enligt JEU och här redo- visade typkalkyler föreligger vissa skillna- der, vilka medför att någon direkt jämförelse inte kan göras. Familjeinkomsten enligt typ- kalkylerna innefattar således inte barnbi- drag samt ränteförmåner från eget kapital investerat i bostaden. Detta är däremot fal- let i JEU. Inkomstberäkningarna enligt typ- kalkylerna är i motsats till i JEU dessutom, som nämnts i det föregående, utjämnade till att avse normalskörd. Sedan resultaten en- ligt .IEU minskats med barnbidrag och ren- sats för bostaden samt utjämnats med hän- syn till årsmånen, erhålls dock för 1960 och 1962 i storleksgrupperna IV och V familje- inkomster, som praktiskt taget helt överens- stämmer med dem som redovisas i typkal- kylerna. För storleksgrupp III ligger där- emot familjeinkomsten enligt typkalkylerna ca 1 500 kr lägre än enligt JEU. Skillnaden beror i första hand på att man i typkalky- lerna normerat samtliga intäkts- och kost- nadsposter till att avse 15 ha åker (verklig areal 1962 15,9 ha). Normeringen innebär en sänkning av samtliga värdesummor med 6 %, vilket på en familjeinkomst av ca 13500 kr gör 810 kr. Ytterligare 110 kr av differensen förklaras av att kostnaden för gäldränta ej normerats. Härigenom har kostnaden för gäldränta blivit för högt upp— tagen. Återstående ca 600 kr torde huvud- sakligen bero på olika principer för lager- värderingen. I JEU har den av inflationen betingade vägdeökningen på lagret tagits upp som inkomst. Så är ej fallet i typkal- kylerna, eftersom ingående .och utgående lager där värderats i samma pris.

erinras om att familjens totalinkomst innefattar en kapitalinkomst, vilken är väsentligt större i jordbrukar- än i indu- striarbetarfamiljerna (jfr den följande framställningen). —— Familjens totalin- komst i rad 1 inbegriper även vuxna medhjälpande familjemedlemmars ar- betsinsats och är därför inte jämförbar med övriga uppgifter om den totala fa- miljeinkomsten.

I tabell XIII: 10 redovisas jordbrukar- nas inkomstlåge 1960, 1962 och 1964 och jämförbara uppgifter för industriarbe- tare samma år. På grund av karaktären i

jordbruksföretagandet (jfr den tidigare framställningen) kan resas principiella erinringar mot att jämföra totalinkoms- terna för jordbrukar- resp. industri- arbetarfamiljer. Vid ett företagsekono— miskt betraktelsesätt upptas förränt- ningsanspråken som en kostnad, vilket här ej skett. I de fall det inte föreligger några kapitalinkomster för industriarbe- tare borde därför —— vid inkomstjäm- förelser enligt hittills gällande jordbruks- politiska principer industriarbetarnas totalinkomst jämföras med totala arbets- inkomsten för jord'brukarfamiljerna.

Tabell XIII: 10. Utvecklingen av arbets- och familjeinkomsterna för industriarbetare resp. jordbrukare i storleksgrupperna III, IV och V1

1960 1962 1964 Industriarbetarfamilj ens totalinkomst 1 5 060 1 7 970 20 900 Index 100 1 1 9 139 Industriarbetarinkomst 1 1 767 13 946 1 6 191 Index 100 1 19 138 Storleksgrupp I I I (1 5 ha), slättbygden Jordbrukarfamiljens totalinkomstg 11 201 12033 13 993 Index 100 107 1 25 J ordbrukarfamilj ens arbetsinkomst 9 062 9 550 11 369 Index 100 105 125 Brukarens arbetsinkomst 6 67 7 6 309 7 338 Index 100 95 110 J ordbrukarfamilj ens kapitalinkomst, 2 139 2 483 2 624 storleksgrupp I V (25 ha), slättbygden J ordbrukarfamilj ens totalinkomst2 1 3 125 1 5 002 1 8 454 Index 1 00 1 1 4 1 4 1 Jordbrukarfamiljens arbetsinkomst 10330 11 731 15031 Index 100 114 146 Brukarens arbetsinkomst 7 995 8 322 10 658 Index 100 104 133 Jordbrukarfamiljens kapitalinkomst 2 682 3 271 3 423 S lorleksgrupp V (40 ha), slättbygden J ordbrukarfamiljens totalinkomst2 18 901 23 947 J ordbrukarfamilj ens arbetsinkomst 14 497 19 512 Brukarens arbetsinkomst 1 1 960 16 291 J ordbrukarfamiljens kapitalinkomst 4 404 4 435

1 1960 års värde är hämtat ur material från 1960 års folkräkning, 1962 och 1964 års värden er- hållna genom framskrivning av 1960 års värde med index för timlönens ökning för industriai- betare enligt socialstyrelsens statistik. Semestertidens förlängning 1964 beaktad' 1 industriarbetar— lönen. ” Brukare, hustru och barn under 16 år. I den angivna totalinkomsten ingår inte bostads— värdet. Detta gäller såväl jordbrukar- som industriarbetarfamiljer. »Bostadsförmånen» (för— räntningen av bostadsvärdet) har för jordbrukarfamiljerna beräknats till 1 200 (storleks- grupp III) ä 1 500 (IV och V) kr. För industriarbetarna saknas motsvarande uppgifter. Enligt 1960 års jordbruksräkning hade 54 % av alla arbetare på landsbygden (exkl. lant- arbetare) egen bostad.

(Sker jämförelsen med jordbrukarfamil- jens totalinkomst —— inkl. kapitalinkomst — blir det, om förräntningsanspråk inte reses, fråga om en standardjämförelse.)

I stort sett överensstämmer de diffe- renser man ur tabellen kan utläsa mellan de båda nu avsedda inkomstkategorierna med den förut angivna klyftan mellan industriarbetarnas löner och jordbrukar- nas arbetsinkomster. Den nära överens- stämmelsen med denna inkomstklyfta beror på att industriarbetarhustrurnas genomsnittliga arbetsinkomst i stort sett överensstämmer med det beräknade vär- det av jordbrukarhustrurnas arbetsinsats.

Differensen mellan industriarbetarfa— miljens totalinkomst och jordbrukarfa- miljens arbetsinkomst har mellan 1960 och 1964 i storleksgrupp-III ökat från ca 6000 till ca 9 500 kr och i storleks- grupp IV från 5 000 till 6 000 kr. Därvid märks, att mellan 1962 och 1964 för grupp III skett en relativt liten ökning av differensen och för grupp IV ingen ök- ning alls. För storleksgrupp V redovisas en nedgång i differensen från 3500 kr år 1962 till 1 500 kr år 1964. Det bör an— märkas, att sistnämnda storleksgrupp inte tillhör jämförelsegrupperna enligt hittillsvarande jordbrukspolitiska rikt- linjer. Frågan hur inkomstjämförelser för denna grupp och andra grupper —— i fortsättningen skall utföras upptas till behandling i betänkandets senare del.

C. Inkomstsprldnlngen Inom lantbruket

Begreppet inkomstspridning kan fattas mer eller mindre snävt. Under denna rubrik redovisas här dels skiljaktigheter mellan olika landsdelar i fråga om lant- brukarnas inkomster, dels differenser i inkomsthänseende mellan skilda stor- leksgrupper i genomsnitt, dels ock in- komstvariationerna inom olika storleks- grupper. (Vanligen brukar begreppet in— komstspridning avse det sistnämnda fal- let.)

Det är rent praktiska orsaker som för- anlett, att de inkomstjämförelser, vilka enligt statsmakternas beslut skall ligga till grund för de prispolitiska besluten. grundas på JEU-material från slättbyg- derna. Inom dessa bygder spelar, som förut belysts, inkomsterna från skogs- bruk normalt en underordnad roll. Tidi- gare har de legat vid ca 10 % men har sedermera nedgått till endast ca 5 % av de samlade bruttointäkterna.

I tabell XIII: 11 redovisas lantbrukar— nas taxerade kontanta (brutto-) inkoms- ters fördelning (år 1961) på olika in- komstkällor inom skilda delar av landet. Man finner av denna tabell, att av de totala kontantinkomsterna vid norm- (resp. bas-) jordbruket i de fyra delom— råden, som tillsammans utgör slättbygds- området, 0,8 (0,0), 2,6 (3,1), 2,3 (3,5) och 8,0 (11,4) % kommer från skogen, medan i norrlandsområdena motsvaran- de procenttal utgör 37,1 (38,2) och 29,6 (17,3). Svängningar i skogskonjunktu- rerna inverkar för slättbygdsjordbruken rätt obetydligt på nettointåkterna och alltså i sin tur endast föga på den pris- nivå, som erfordras för att ge jordbru— ket viss lönsamhet. Principiellt avser emellertid de jordbrukspolitiska stödåt- gärderna, som tidigare nämnts, lantbru- ket i hela landet, alltsä även i de delar där skogsinkomsterna har en avsevärt större betydelse än på slättbygderna.

Tabell XIII: 12 har sammanställts för att belysa de taxerade nettointäkterna i olika storleksgrupper under en följd av är inom de tre riksdelarna södra och mellersta Sveriges slättbygder, samma områdes skogs— och dalbygder samt nor- ra Sverige. För basjordbruket redovisas under den belysta perioden genomgående de högst taxerade nettointäkterna i norra Sverige (dock med relativt större sprid- ning än i övriga delar av landet). Under två av_de tre ,treårsperioderna har även i södra och mellersta Sveriges skogs- och

Tabell XIII: II. Lantbrukarnas taxerade kontanta inkomster procentuellt fördelade på inkomstkällorfår 1961)

Storleksgrupper, ha åker InkomStkäl'a 10 —20 20” —30 30 _.50 50 —100

Försålda vegetabilier Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

Försålda animalier Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

Skogsbruket Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nu Nö Hela riket

--».

MUDM

».

08 26 23 80 9,7 55 71 96 67

».

Övriga Gss Gmb Gus Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

-.

». ».

chowy—oowm— UÄOHHWWWCD

».

H

b—l b-A anpyoowm— QWOOMQDHWQM

'.

hi!-IM moving-kabat» HWHWQOÄNHN

».

H

».

».

dalbygder intäkterna överstigit intäkter- Även om man ser på intäktsläget vid na på slättbygdernai samma landsdelar. de minsta brukningsenheterna (upp till I fråga om normjordbruket noteras de 10 ha) finner man, att de högsta netto- högsta intäkterna ävenledes i norra Sve- intäkterna uppnåtts i norra Sverige; i rige, medan de båda övriga jämförda själva verket är detta inte så underligt, riksdelarna nu bytt plats. eftersom dessa gårdar rymmer mer skog

T abell XIII: 12. Jordbrukarnas taxerade nettointäkter i olika storleksgrupper 1953—55,1956—58,1959—61 samt 1962 och 1963

(Kronor per brukningsenhet)

År

Storleksgrupper, ha åker

2—5 | 510 |1o—20 2040 | 30—50 |50—100 över100

Södra och mellersta—Sveriges slättbygder

1953—55 5345 6774 8623 11402 14712 20132 37768 1956—58 6475 7639 9751 12275 14990 19142 34994 1959—61 6981 8470 10887 13384 16381 20808 37846 1962 8369 9 735 12 569 15437 18390 22 892 48 129 1963 9692 10378 13021 16093 18972 24514 44865 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 1953—55 5398 7084 9157 11927 13216 16634 37055 1956—58 6480 8080 10092 11882 14642 16719 336771 1959—61 7387 9001 11092 12990 16168 19504 33034 1962 8 261 10 189 12 813 15269 21 074 24605 36 566 1963 8700 10671 13138 15786 18722 21318 41681 Norra Sverige 1953 —55 6750 7804 10493 15097 1956—58 7289 8396 10121 12569 1959—61 8196 9595 11385 14707 1962 9 163 10554 12 331 15878 1963 9970 10 921 12 905 16 569 Hela riket 1953 —55 5944 7221 9050 11 652 14683 -19 741 37954 1956 —58 6822 8072 9925 12 194 14927 18 739 34 247 1959 —61 7 669 9070 11 028 13 350 16356 20 636 37317 1962 8 661 10205 12 625 15415 18869 23 745 46 906 1963 9381 10693 13 045 16046 18 865 24 057 44492

1 Medeltalet bildat på endast 1956 och 1957 års värden då uppgift för 1958 saknas.

Obs! Reservation får göras för jämförbarheten (i detalj) mellan uppgifterna för,.1962 och 1963 samt övriga är.

än gårdar med samma åkerareal längre söderut. Då antalet enheter med mer än 30 ha åker i denna del av landet är syn- nerligen litet, jämförs i tabellen för de större gårdarna endast de båda övriga områden, i vilka landet är uppdelat. Bortsett från storleksgruppen 50—100 ha, där slättbygderna genomgående no- terat högre taxerade nettointäkter än skogs- och dalbygderna, väger inkoms- terna i de båda områdena ganska jämnt.

Såsom framgår av uppgifterna i tabell XIII: 12 stiger de taxerade nettointäkter-

na med gårdsstorleken. Detta får natur- ligtvis inte tolkas så, att en gård med större areal alltid kan redovisa ett bättre resultat än en gård med mindre areal. Som regel har emellertid åkerarealen så- tillvida en väsentlig betydelse för drifts- resultatet, att vid en fördelning på stor- leksgrupper enligt arealen de genomsnitt- liga intäkterna ökar med stigande gårds— storlek. Inom någorlunda enhetliga om- råden — detta gäller även så stora och i många hänseenden heterogena områden som de i det föregående redovisade tre

riksdelarna — är sambandet mellan gårdsstorlek och taxerade nettointäkter uppenbart.

Klart är dessutom, att sedan början av 1950-talet och åtminstone fram till bör- jan av 1960-talet skett en intåktsutveck- ling, som varit ogynnsammare för de större än för de medelstora eller mindre brukningsenheterna; tabellens slutår 1963 tycks dock härvidlag ge en något annan bild. Det har med andra ord skett en minskning av inkomstspridningen mellan gårdar av olika storlek. En av or- sakerna till att utvecklingen åtminstone tidigare var gynnsammare för de mindre jordbruken än för de större framträder, om man undersöker utvecklingen av in— täkterna från jordhruksfastigheten resp. övriga intäkter. Dessa senare har sin största betydelse på de mindre gårdarna och det kan förmodas, att de stigit från år till år på grund av den allmänna löne- utvecklingen. I fråga om de större en- heterna har däremot de stigande lönerna haft motsatt effekt, då kostnaderna för anställd arbetskraft och utifrån anlitad service på grund av löneökningarna steg- rats.

Den särskilt för de större slättbygds- gårdarna under den behandlade tiden ogynnsamma inkomstutvecklingen kan också förklaras av andra förhållanden. De upprepade skördeskadorna (särskilt i Mellansverige) har speciellt hårt drab- bat de större jordbruken med deras stora spannmålsodling. En annan och rätt vä- sentlig förklaringsgrund är den skiljak- tiga prisutvecklingen för animalier och vegetabilier. Priserna på brödsäd och 01- jeväxter var i början och mitten av 1950- talet förhållandevis höga i förhållande till priserna på animalier. Det kan näm- nas, att producentpriset på vete från 1953/54 till 1961/62 sjönk med 10 %, samtidigt som avräkningspriset på mjölk steg med drygt 20 %.

Studerar man inkomsterna inom skil-

da riksområden finner man, att för stor- leksgrupperna upp till 30 ha utveck- lingen varit i stort sett densamma inom slättbygderna som i skogs- och dalbyg- derna i södra och mellersta Sverige. I fråga om de största gårdarna har där- emot inkomstutvecklingen varit betydligt gynnsammare i skogsbygderna. Detta torde i huvudsak kunna förklaras av en förhållandevis stark ökning av skogs- inkomsterna inom skogsområdena, vil- ken ökning kunnat ske trots fallande virkespriser. En annan förklaringsgrund till slättbygdsgårdarnas sämre inkomstut- veckling är, att kostnaderna i jordbruket ökat något mer på slättbygderna än i skogsbygdsområdena.

Kring medeltalen för viss bestämd storleksgrupp finns talrika starkt av- vikande plus- och minusvarianter, av- speglande en betydande inkomstsprid— ning vid sidan av de redan behandlade regionala och med gårdsstorleken sam- manhängande variationerna mellan olika grupper. Utförda analyser visar, att in- komstspridningen är mycket stor även om fördelning på storleksklasser i stället för efter areal sker efter bruttoomsätt- ning eller efter arbetsinsats.10

I tabell XIII: 13 redovisas efter taxe- ringsstatistiken (en specialbearbetning av denna) medianer och kvartiler för samt- liga taxerade nettointäkter för 1959—61 (medeltal för de tre åren). Av tabellen framgår, att det övre kvartilvärdet ofta är ungefär dubbelt så stort som det ned- re kvartilvärdet. Studerar man inkomst- spridningens förändring i tiden finner man, att den ökat mest i grupperna 2—5 ha men minskat i basjordbruksgruppen och hållit sig i stort sett oförändrad i de

Dessa analyser har utförts av den förut angivna, av statens jordbruksnämnd till- satta arbetsgruppen. — Gruppen uttalar dock, att principiella skäl talar för en upp- delning efter den totala arbetsinsatsen, efter- som arbetet är den viktigaste inkomstgivan- de produktionsfaktorn.

för åren 1959_—611

(Kronor)

( Gss ( Gmb Gns 85 | Gsk Ssk Nu I Nn II | Nö I Nö II

2 ——5 ha! 4 Nedre kvartil 3 921 4 536 3 439 3 962 4 708 4 695 5 208 4 615 5 496 4 605 Median 7573 6629 5692 5851 6587 7063 7549 7566 8551 7346 Övre kvartil 12121 9591 9449 9190 9452 10318 11476 11291 11493 11135

5 10 ha Nedre kvartil 6419 6245 5479 5180 6359 5853 6484 5932 6148 6051 Median 9664 9015 7830 7581 8586 8681 10035 9061 8630 8930 Övre kvartil 12820 11746 10189 10369 11218 12179 13401

10 —20 ha Nedre kvartil 10336 7866 7120 6872 8013 7644 8155 8182 8592 7836 Median 13573 11246 9669 9633 10748 10542 12581 11603 11 025 10789 Övre kvartil . 17311 14675 12957 12464 14262 13620 17464

20 ——30 ha

Nedre kvartil 12040 9141 8597 8856 9139 7370 Median 16503 13032 12088 11766 12855 11253 Övre kvartil 24439 17121 15488 15137 16673 15658

30 ——50 ha

Nedre kvartil 15 163 10950 9946 10062 10996 10422 Median 20931 15436 13691 13447 15363 14461 Övre kvartil 26630 20822 18106 17592 21443 18148

50 100 ha Nedre kvartil 20 132 12 022 12 743 11382 13 140 10 339 Median 28858 17877 18224 17856 18576 14675 Övre kvartil 38 173 26 037 24 331 25 158 24 870 22 948

Över 100 ha Nedre kvartil 24057 20549 17 436 13429 11849 10375 Median 37 797 30551 26 729 23 904 24 407 20 748 Övre kvartil 72 837 42 778 40 785 39492 57 407 35052

1 I 1961 års värden inräknas även deklaration för äkta maka/make i motsats till åren före 1961. Detta förhållande torde dock ej påverka Jamförhar- % heten med tidigare år i någon större utsträckning. Enligt uppgift i Jordbruksekonomiska Meddelanden utgör äkta make/makas andel i taxerade o:: nettointäkter i genomsnitt 2,8 %. Då detta kan antas gälla även för median och kvartiler, borde treårsmedeltalet 1959 —61 ligga endast omkring 1 % högre än det skulle ha gjort om deklaration för äkta maka/make ej medtagits.

större storleksgrupperna. I den högsta inkomstgruppen kan spridningen dess- vutOm påverkas av företagares relativt stora ekonomiska engagemang utanför jordbruksfastigheten. Det hör understry- kas, att nu ifrågavarande jämförelser omfattar ett begränsat antal år, varför jämförelseresultatet inte bör hårdras.

I den förut nämnda promemorian, ut- arbetad av en expertgrupp under led- ning av professor Lennart Hjelm, gjor- des även en spridningsanalys för JEU- materialet från slättbygdsområdena av- seende 1961. Materialet uppdelades där- vid i tre inkomstklasser, nämligen den lägsta tredjedelen (1), den mellersta tredjedelen (2) och den högsta tredje— delen (3). Grupperingen gjordes efter a) familjens total- (arbets- och kapital-) inkomst, b) familjens arbetsinkomst och c) brukarens arbetsinkomst.” I genom— snitt för slättbygdsområdet erhölls föl- jande totalinkomster för familjen:"

Inkomstklass III IV V 1 10 145 9 955 11 268 2 15 666 18 376 21 177 3 23 783 27 394 34 077

Spridningen kring genomsnittet före— ter inte några större skillnader mellan de olika delarna av slättbygdsområdet. Den lägsta familjeinkomsten redovisas för Ss-området (grupp III) med 9 017 kr och den högsta för Gss (grupp V) med 40 733 kr. Skillnaderna mellan de olika in- komstklasserna anges till viss del bero på variationer i inkomster från kapital och för anhöriga över 16— år men till övervägande del på skillnader i bruka- rens arbetsinkomst. Dessa skillnader be- tingas i ringa mån av varierande före- komst av arbete utanför lantbruket. De förmodas i stället främst samman- hänga med driftens rationalitet och an- passning till föreliggande resurser samt ärsmånen vid de enskilda gårdarna. I

vissa grupper föreligger relativt stora arbetsinkomster för hustrun, vilka här- rör från sysselsättningar utanför lant- bruket.

I fråga om familjens arbetsinkomst er- hölls följande klassmedeltal:

Inkomstklass III IV V

1 4 483 2 847 1 002 9958 11118. 11979 16805 19 286 22 641

Spridningen kring medeltalet är något större än för familjens totalinkomst.

Beträffande brukarens arbetsinkomst erhölls följande klassmedeltal:

III IV ' V ——3 591

4 890 13 665

Inkomstklass 1 ——1 455 2 5 143 3 1 1 419

—1 136 6 621 14 224

Den högsta inkomstklassen redovisar en arbetsinkomst för brukaren, som för grupperna III resp. IV är 125 resp. 173 % större än genomsnittet. I den lägsta inkomstklassen har brukaren i re- gel negativa arbetsinkomster. Förhållan- dena är likartade i de olika områdena. Mot låga arbetsinkomster för brukaren svarar i allmänhet relativt höga inkoms- ter för familjemedlemmarna i övrigt och för kapital. Därvid uppgår den totala familjeinkomsten till 10 000—15 000 kr, oaktat brukarens arbetsersättning är ne- gativ. Detta ger en antydan om att en re-

Den i föregående not nämnda arbets- gruppen har på grundval av analyser omfat- tande ett flertal år kommit till det resultatet, att årsvariationerna för enskilda gårdar är så stora, att en uppdelning av JEU-materia- let på tre olika inkomstklasser på grundval av ett års resultat inte kan anses tillfreds— ställande när det gäller att få en uppfatt- ning om olika företags rationalitet. En upp- delning i endast två inkomstklasser anser gruppen ge mer rättvisande resultat.

Uppgifterna för storleksgrupp V fanns inte i den ursprungliga promemorian utan har sammanställts senare.

lativt stor mängd familjearbetskraft står till förfogande i de klasser, där brukaren erhållit låg arbetsersättning. Brukaren är där också äldre och har i regel större egna kapitalresurser. Djurbeståndet och mjölkavkastningen per ko är samtidigt något mindre. I storleksgrupp III är in- komsterna från sysselsättningar utanför lantbruket något högre i inkomstklasser- na 2 och 3 än i klass 1.

För storleksgrupperna III och IV har för åren 1957—62 gjorts en specialun- dersökningls för belysning av frågan, i vad mån den nu redovisade spridningen på bättre och sämre brukningsenheter kan bero på variationer i skördentfallet eller liknande tillfälligheter eller om för- delningen på de tre grupperna genom- gående avser samma gårdar. Denna spe- cialundersökning tyder på att sådana faktorer som de naturliga förutsättning- arna för jordbruksdrift (jordmån, topo- grafi, klimat) och brukarens duglighet i stort sett är utslagsgivande för fördel- ningen på grupper efter räkenskapsre- sultaten. Spridningen är emellertid rätt stor, varför även faktorer som årsmånen påverkar fördelningen för de enskilda ären. Om man vill åstadkomma en för- delning, som avser att skilja ut mindre rationella gårdar från övriga, borde den- na därför ske med utgångspunkt från en analys för en följd av år av identiska gårdar.

Vid en sammanfattning av den redo- görelse, som nu lämnats för inkomstut- vecklingen inom jordbruket, finner man, att den målsatta inkomstlikställigheten, bortsett från en kortare period i början av 1950-talet, inte kunnat uppnås. Även om inkomstjämförelserna inte såsom i tre- och sexårsavtalen sker med utgång från brukarens arbetsinkomst utan från familjens har inkomstklyftan fortlöpande vidgats. Orsakerna till denna utveckling är många; den starka höjningen av in- dustriarbetarnas lönenivå i kombination med den speciella avtalskonstruktionen samt otillräcklig rationalisering för att motverka dessa faktorer synes vara de främsta.

Inkomstspridningen mellan jordbruk av samma storlek inom olika landsdelar är ej särskilt betydande. Under en period från början/mitten av 1950-talet fram till början av 1960-talet var intäktsutveck- lingen ogynnsammare för de större än för de medelstora eller mindre brukningsen- heterna, varigenom inkomstspridningen mellan enheter av olika storlek minska- de. Det förefaller dock troligt, att denna utveckling sedermera brutits. Mellan jordbruk av samma storlek inom grup- pen föreligger mycket stora differenser i inkomsthänseende, betingade inte blott av skiftande yttre förutsättningar utan även av driftens rationalitet samt års- månens växlingar.

Utförd av den tidigare omnämnda av statens jordbruksnämnd tillsatta arbetsgrup— pen.

KAPITEL x1_v

Erfarenheter av prispolitiken

|

1. Inledande översikt

I 'de två närmast föregående kapitlen — xn och XIII _ har vi redogjort för huvuddragen i den jordbrukspolitiska utvecklingen i Sverige samt för pris- och inkomstutvecklingen i det svenska jord- bruket under efterkrigsperioden. I före- liggande och närmast efterföljande ka- pitel, XIV och XV, söker vi analysera det sätt på vilket den förda jordbrukspoliti- ken efter 1947 i förening med andra fak- torer påverkat det svenska jordbrukets tekniska och ekonomiska utveckling. I en sådan analy'skan män givetvis aldrig helt särskilja" verkningarna av å ena si- dan den förda jordbrukspolitiken och å andra sidan de övriga faktorer som på- verkat utvecklingen. Även om de redo- visade resultaten därför är osäkra, kan de dock ge underlag för en bedömning av vilket eller vilka 'medel som är lämp- ligast för att nå uppställda mål samt av olika målkonflikter.

Vad beträffar föreliggande kapitel om erfarenheterna av prispolitiken har pris- regleringssystemens mer tekniska verk- ningar förbigåtts. Dessa frågor har del- vis berörts i kapitel XII och kommer att ytterligare behandlas i delen B av vårt huvudbetänkande.

A. Målsättningen 1947 med senare modifieringar Den allmänna uppläggningen av 1947 års jordbrukspolitiska program har redovi- sats i kapitel XII. Som framgår därav

skulle den jordbrukspolitiska huvudmål- sättningen inkomstmålsättningen -—— effektueras genom, en kombination av gränsskydd (prisstöd) och rationalisering samt med en viss restriktion på produk- tionens storlek.

Prisstödets syfte var i första hand att föra upp basjordbruksgruppen till in- komstlikställighet.— -

Rationaliseringen hade i första hand till syfte att dels omvandla ofullständiga jordbruk ,till bärkraftiga företag, dels genom fortsatt effektivisering möjlig- göra att yrkesutövarna inom jordbruket kunde följa utvecklingen inom det övriga näringslivet. Rationaliseringen, bedriven med statligtstöd, blev därför på lång sikt den väsentligaste förutsättningen för att uppnådd inkomststandard bevarades i paritet med standardstegringen för jäm- förliga befolkningsgrupper. Men rationa- liseringen skulle även ha andra syften. Den skulle medverka till att hålla pris- stödet för jordbruksprodukterna inom rimliga gränser för konsumenterna. En fortlöpande effektivisering av jordbruket kom att betraktas som ett samhällets motkrav för det utlovade prisstödet. Dessutom skulle rationaliseringen frigöra arbetskraft, som hade bättre förutsätt- ningar i andra samhällssektorer, samt motverka en alltför stark produktions- stegring.

Eftersom den erforderliga prisnivån ansågs komma att ligga högre än den internationella prisnivån, var det nöd-

vändigt att den inhemska produktions- volymen ej blev så stor att ett export- överskott uppstod, eftersom detta skulle kunna urholka den utlovade inkomst- målsättningen. Mot bakgrund av å ena sidan kravet på livsmedelsberedskap och å andra sidan den ovan nämnda faran för en urholkning av inkomstmål— sättningen genom förluster vid export, hade 1942 års jordbrukskommitté före- slagit en särskild produktionsmålsätt- m'ng, enligt vilken den inhemska produk- tionen i fredstid ej borde understiga drygt 90 0/0 av full självförsörjning. Pris- stöd skulle dock utgå för en produktion intill full självförsörjning. Skulle pro— duktionen tende'raatt varaktigt överstiga full självförsörjning, borde man enligt kommitténs mening ingripa med olika åtgärder, dock ej med 'prissänkningar. Med starkt understrykande av bered- skapskravet som en undre gräns för pro- duktionen ville dock regering och riks- dag ej 1947 ta preciserad ställning till var den övre gränsen borde ligga. En överskottsproduktion bedömdes av dem som rätt avlägsen. I princip godtogs dock 1942 års kommittés bedömningar.

I 1947 års jordbrukspolitiska program sattes, främstvav sociala skäl, basjord- bruken (10—20 ha åker) som mål för både pris- och rationaliseringspolitiken. Redan 1942 års jordbrukskommitté hade emellertid ansett, att basjordbruket ej fullt motsvarade de krav på effektivitet man då kunde ställa. Först vid jordbruk med 20—30 ha åker (normjordbruk) an- sågs dessa krav dä kunna uppfyllas. Kommittén ansåg dock, att inkomstmål- sättningen av sociala skäl _måste knytas till basjordbruken och följaktligen pris- avvägningen l'ske efter _lönsamhetsförhål- landena vid dessa jordbruk. Inkomstmål- sättningen skulle annars ha kommit att omfatta ett alltför litet antal jordbruk.

Den tekniska utvecklingen efter 1947 har emellertid snabbt förskjutit effekti-

vitetsoptimum mot allt större jordbruk. Genom riksdagsbeslut 1959 och 1963 har också effektivitetsmålet uppflyttats i takt med den tekniska utvecklingen. Någon fullt motsvarande ändring i inkomst- målsättningen har ej skett. Prisavväg- ningen kom visserligen genom sexårs- avtalet 1959 att uppflyttas till lönsam- hetsförhållandena i" medeltal för norm- och basjordbruken och skulle enligt den 1959 träffade förhandlingsöverenskom- melsen ha anknutits till normjordbruken fr.o.m. 1965. Riksdagen tog emellertid ej ställning till denna fråga. Dessa ge- nomförda eller planerade"förskjutningar i den prispolitiska avvägningen motsva- rade dock ej den uppflyttning som skedde i fråga om'mälsättningen'för strukturrationaliseringen. Härigenom har en skillnad uppstått mellan inkomstmål- sättning ”och prispolitik å ena sidan 'samt rationaliseringsmälsättning å andra si- dan. Det sociala inslaget i prispolitiken, som fanns med redan 1947, har därmed accentuerats. ' ' '

x

B. Har 1947 års jordbrukspolitiska program kunnat uppnås? ' Ambitionen i 1947 års jordbrukspolitiska program var utan tvekan? hög, särskilt om man' ser målen mot bakgrund av 1920- och 30-talens ekonomiska erfaren- heter. Av 19427års jordbrukskommittés resonemäng framgår att kommittén i stort sett'bade klart för sig de problem, som möter jordbrukssektorn i en in- dustristat under ekonomisk utveckling. Men av förklarliga skäl _— inte minst på grund av de tidigare erfarenheterna —— kunde man ej förutse att den samhälls- ekonomiska utvecklingen skulle bli så snabb och få så genomgripande följder som blivit fallet. Genom denna utveck- ling kom därför så småningom bl.a. de konflikter mellan mål och medel i 1947 års'program —— som 1942 års kommitté själv var inne på i sin diskussion — att

bli större än vad kommittén väntat. Gra- den av måluppfyllelse måste ses mot denna bakgrund.

Den faktiska utvecklingen efter 1947 i fråga om inkomster, produktionsvolym och rationalisering jämte de faktorer som påverkat utvecklingen har redovi- sats i kapitlen IV, V, XIII och XV.

Beträffande inkomstmålsättningen fram- går av kapitel XIII, att inkomstlikställig- hetsmålet så som det definierats ej upp- nåtts annat än under en kortare period i början av 1950-talet.

Eftersom produktionsmålsättningen ej var klart definierad i 1947 års program, är det svårt att uttala sig, om produk- tionsutvecklingen efter 1947 varit i linje med ett åsyftat mål. Produktionsökning- en blev åren närmast efter 1947 större än vad man räknat med och volymen översteg full självförsörjning i början av 1950-talet. Efter mitten av 1950-talet har produktionsvolymen varit i stort sett konstant, medan inhemsk efterfrågan till följd av folkökningen stigit något. Själv- försörjningsgraden har därför sjunkit något under senare år (se kap. VIII). Överskotten av enskilda produkter har tidvis varit besvärande och exportför- luster uppkommit, som negativt påverkat inkomsterna och varit en av orsakerna till att inkomstmålsättningen ej kunnat förverkligas (se kap. XIII). Utifrån de allmänna uttalandena 1947 om den önsk- värda självförsörjningsgraden torde man kunna säga, att produktionsvolymen i början och mitten av 1950-talet klart överskred vad man syftade till 1947, men att den stagnation som skett under senare är åter fört läget, sett ur självförsörj- ningsynpunkt, inte långt från de gränser som ungefärligen uppdrogs 1947.

I fråga om rationaliseringen har, som framgår av kapitel XV, driftsrationalise- ringen gått snabbare än vad man 1947 "kunde förutse. såtillvida att den starka mekaniseringen medfört att frigörandet

av arbetskraft blivit betydligt större än vad man ansåg möjligt 1947. Storleks- rationaliseringen har i stort sett fram till 1959 följt den 1947 angivna målsätt- ningen, dvs. ett överförande av mindre enheter till basjordbrukens nivå. Detta har dock haft ganska liten omfattning. Det viktigaste är att de mycket små en- heterna i stor utsträckning bortfallit (se kap. IV). Som framgår av kapitel XV kom emellertid den tekniska utvecklingen att snabbt göra 1947 års målsättning för strukturrationaliseringen förlegad. Målet för strukturrationaliseringen kom därför från mitten av 1950-talet att utgöra ett hinder för såväl lantbruksnämndernas som jordbrukarnas insatser för fortsatt rationalisering. Genom de ändringar som vidtogs av 1959 och 1963 års riksdagar har målsättningen getts en mer dynamisk inriktning.

2. Prisregleringens hittillsvarande kon- struktion samt pris- och småbruksstödets direkta kostnader

A. Huvuddragen i prisregleringens konstruktion och finansiering1 Den nuvarande svenska jordbrukspris- regleringens uppbyggnad har i stort sett varit oförändrad sedan tillkomsten av 3-årsavtalet 1956. Systemet går i sina huvuddrag tillbaka på den jordbruks— prisreglering, som successivt uppbyggdes i Sverige under 1930-talet. I figur XIV: 1 har schematiskt åskådliggjorts reglering— ens allmänna konstruktion samt medels- anvisningen.

Prisregleringen är i första hand ut- formad som ett gränsskydd för svenska jordbruksprodukter. Som framgått av kapitel XII utgick 1942 års jordbruks- kommitté och 1947 års riksdag från att ett särskilt gränsskydd för den svenska

1 Den historiska utvecklingen av prispoli- tiken samt de olika tillämpade prissättnings- systemens syfte och uppbyggnad m.m. har redovisats i kapitel XII.

"ig/ur XIV:I. Schematisk bild över jordbruksprisregll'ringens nuvarande konstruktion (huvuddragen)

]) Model som kommer genom:

Införsel- och kom- Särskilda avgifter pensationsavgiftcr Budgctnlcdcl

2) Mcdelstyp och syfte

lt) Medlen fördelas till

i i i i i

Regleringsav- gltter på alla fettråvaror

Interna avgifter på jordbrukspro- dukter (slakt- djurs-, förmal- nings-, mjölk— avgttter m. m.)

Införsel- och

kompensations- avgifter vid inl- port av livsme- del, fettråvaror och fodermedel

Allmänt mjölk— pristillägg

Slnåbruksstöd: extra mjölkpris- tlllägg, leverans- tillägg, areal— bidrag _Prisutjämning av jordbruks- varor till livs- medelsindustrin

Sylte: Avsätt- ningsskydd för smör genom att Iördyra marga— rillet

Syfte: Inhemsk prisutjämning, täckning av ex- portförluster

Syfte: Gräns- skydd

i

I Danmark |

&

Överskott till stats- kassan

Livsmedelsin- dustrin och viss annan industri

Restitution och

regleringsbidrag, prisutjämnings—

bidrag

J ordbrukct

Prisförbättring, prisutjämning, täckande av exportförluster, småbruksstöd

jordbruksproduktionen skulle bli erfor- derligt för lång tid framåt även efter en återgång till fredliga internationella för- hållanden. Utan ett sådant skydd, ansågs ej de uppställda jordbrukspolitiska må- len kunna nås. Tendenser till förnyad internationell överskottsproduktion på livsmedel i förhållande till _den köpkraf- tiga efterfrågan började också göra sig gällande redan några år efter krigsslutet 1945. Genom Koreakriget kom emellertid följderna för jordbrukspriserna av denna utveckling ej att bli synliga förrän några år in på 1950-talet. Det internationella prisfallet på jordbruksprodukter, som började 1952 (jfr kap. XIII), förvärra- des ytterligare genom att praktiskt taget alla västeuropeiska och nordamerikanska industriländer, så fort dessa tendenser visade sig, förstärkte sina jordbrukspris- regleringar för att skydda sina egna jord- brukare. För Sveriges del har alltsedan 1952 priserna på jordprodukter legat över prisnivån på exportmarknaden.

Det egentliga gränsskyddet utgår i form av införselaugi/ter på importerade jord- bruksprodukter (livsmedel), fettråvaror samt fodermedel. Därjämte upptas i vis— sa fall s.k. kompensationsavgifter. Sist- nämnda avgifter på importerade varor utgår för att det faktiska gränsskyddets storlek ej skall minska på grund av de interna regleringsavgifter som upptas på svenska jordbruksprodukter (förmal- ningsavgifter, slaktdjursavgifter. mjölk— avgifter m.m.) och används för intern prisutjämning i jordbruket och finan- siering av exportförluster. Därjämte upp- tas en särskild regleringsavgift på fett- varor för attjskyddal avsättningen av svenskt smör. 3 ' ,"

Vid sidan av dessa avgifter utgår över budgeten två större särskilda prisregle- rande anslag, nämligen: allmänt mjölk- pristillägg samt prisutjämning av vissa jordbruksreglerade råvaror till livsme- delsindustrin. De speciella regleringarna

för olika grupper av jordbruksprodukter redovisas närmare i betänkandets del B.

Kvantitativa importregleringar var till 1956 det väsentliga instrumentet för att avskärma den svenska livsmedelsmark- naden för konkurrens utifrån. Sådana regleringar skulle i 3- och 6-årsavtalen dock ej' tillämpas annat än i vissa spe- ciella prislägen (när prisgränserna starkt över- resp. underskreds).

Över budgeten utgår dessutom särskilt stöd åt det mindre jordbruket, omfattan- de extra mjölkpristillägg i norra Sverige, leveranstillägg för mjölk samt arealbi- drag. i .

Medel för jordbruksregleringens finan- siering inflyter sålunda genom avgifter och anslag över budgeten enligt följande:

Avgifter:= Införsel- och kompensationsavgifter vid import" av jordbruksprodukter, fettråvaror och fodermedel Interna avgifter på svenska jord— bruksprodukter Regleringsavgifter på fettråvaror.

Budgetanslag: Allmänt mjölkpristillägg Småbruksstöd Prisutjämning till livsmedels- industrin.

De olika medel som inflyter för pris- regleringen fördelas enligt följande.

Inkomsterna av de interna reglerings— avgifterna på jordbruksprodukter tillförs jordbruket (regleringsföreningarna) efter beslut av regleringsorganet, statens jord- bruksnämnd. Även huvuddelen av de in— flutna införsel- och kompensationsavgif- terna, som uppbärs enligt statliga för— fattningar och inflyter till jordbruks- nämnden, får, inom en av Kungl. Maj:t

2 Alla avgifter samlas i en specialbudget under jordbruksnämndens förvaltning för att användas enligt Kungl. Maj:ts och riks- dagens beslut.

och riksdagen ärligen fastställd ram och enligt särskilda direktiv, disponeras för prisreglerande ändamål och tillförs jord- bruket (regleringsföreningarna). Vidare överförs det allmänna mjölkpristillägget till jordbruket. Nu nämnda medel får användas för prisförbättringar och in- tern prisutjåmning. För täckande av exportförluster får användas införselav- gifter på fodermedel och interna avgifter på svenska jordbruksprodukter. .

Livsmedelsindustrin och viss 'annan industri erhåller restitutions- och regle- ringsbidrag från införsel- och reglerings- avgifter på fettråvaror samt anslaget till prisutjämning för vissa jordbru-ksregle- rade råvaror. . - - '

Vidare överförs sedan 1960 från reg- leringsavgifter på fettråvaror vissa be- lopp till det danska jordbruket enligt en särskild, i samband med EFTA—avtalet, träffad överenskommelse med Danmark. Överskottsmedel från fettregleringentill- förs statskassan.

För utformningen av dessa olikaav- gifter och medlens användning redogörs översiktligt i det följande. I del B av "ut- redningens huvudbetänkande återkom- mer -vi närmare till prisregleringens ut- formning för enskilda varor eller varu- grupper. .

Införselavgifterna. Till- 1956 utgick gränsskyddet i form av rörliga införsel- avgifter. Därjämte tillämpades som nämnts en kvantitativ importreglering. Efter 1956 -— i 3- och ö-årsavtalen lik- som irden s.k. provisorieöverenskom- melsen- 1965. har. skyddet .bestått. av inom vissa gränser fasta införselavgifter. Avgifterna justeras vid regelutlösningar (inkomst- och 3-procentsreglerna).

Kompensationsavgifter, interna regle- ringsavgifter och exportstödets finansie- ring. I 1947 års jordbrukspolitiska pro- gram ingick som princip att förluster vid export av jordbruksprodukter skulle jordbruket självt stå för. Införselavgifter

på importerade produkter skulle få an- vändas för prisstödjande åtgärder inom landet. Avgifterna fick dock ej -—— från- sett avgifter på importerat foder —— an- vändas för att täcka uppkommande ex- portförluster. Avgifter på importerat fo- der upptogs främst för att styra anima- lieproduktionen. Eftersom dessa avgifter ökade produktionskostnaderna i jord- bruket, skulle de få användas för export- stöd. I övrigt . skulle exportförluster täckas genom upptagande av interna reg- leringsavgifter på försålda jordbrukspro- dukter (förmalningsavgifter, slaktdjurs- avgifter, mjölkavgifter etc.). '

Den snabba produktionsökningen i det svenska jordbruket åren efter-1945 med- förde att exportöverskott uppstod, som måste avsättas utomlands. När den sven- ska prisnivån överskred prisnivån på den internationella marknaden i början av 1950-talet, måste de uppkommande exportförlustcrna finansieras på sätt som ovan nämnts. . '

För att gränsskyddets verkningar ej skulle urholkas infördes 1955 särskilda s.k. kompensationsavgifter på [importe- rade jordbruksprodukter. I 3-årsavtalet utgick de med samma belopp som de interna regleringsavgifterna, men i 6-års- avtalet låstes avgifterna vid ,den nivå de hade i ingångsläget 1959. Denna princip har hållits under 6-årsavtale't och i pro- visorieöverenskommelserna 1965 och 1966. Innebörden av beslutet 1959 om fasta kompensationsavgifter var att öka— de exportförluster skulle direkt få slå genom i sänkta avräkningspriser.

Regleringsavgifter på fettråvaror, reg- leringsbidrag till industrin m.m. sam- manhänger med fettregleringen, som har till syfte- att skydda den inhemska ol- jeväxtodlingen samt avsättningen av svenskt smör.

Det nuvarande skyddet för oljeväxt- odlingen har sedan 1956 varit uppbyggt efter samma principer som gällt för öv-

riga produkter, nämligen genom sär- skilda införselavgifter. Detta skydd är dessutom kompletterat genom ett avtal mellan margarinfabrikanterna och Sve- riges oljeväxtintressenter (SOI), varige- nom de förstnämnda förbundit sig att överta en viss kvantitet svenskt oljeväxt- frö, som står i proportion till margarin- produktionens storlek. Huvuddelen av influtna införselavgifter på fettvaror går till oljeväxtintressenterna för prisregle- ringsändamål men används även för ut- betalning av regleringsbidrag (se nedan) till fettindustrin, skördeskadeersättning m. m. '

Ett särskilt avsättningsskydd för svenskt smör ingick redan i 1930-talets prisregleringar. För att skapa ett avsätt- ningsutrymme infördes nämligen 1933 en särskild margarinaccis, varigenom prisskillnaden mellan smör och margarin kunde minskas. Efter 1956 uttas, jäm- sides med införselavgifter på fettråvaror, en rörlig regleringsavgift på fettråvaror med syfte att åstadkomma den prisnivå för margarin, som statsmakterna från avsättningssynpunkt ansett lämplig i för- hållande till priset på smör. Reglerings- avgiften utgår även på olja av inhemsk odling.

Avgifter på fettråvaror uttas oavsett användningsområde. För att inte dessa avgifter skall medföra att vissa industri- produkter, i vilka dessa råvaror ingår men vilka produkter ej används för livs- medelskonsumtion (t. ex. tvål), skall komma i sämre läge än importprodukter, vilkas tullbeläggning inte avpassats med hänsyn till fettregleringen, utbetalas sär- skilda regleringsbidrag till ifrågavarande företag. Influtna regleringsavgifter på fettvaror, som ej används till reglerings- bidrag till fettindustrin, inlevereras till statskassan. Fr.o.m. 1960 har dessutom varje år från influtna regleringsavgifter på fettvaror ett särskilt belopp överförts

till Danmark. Beslut om sådan överfö- ring träffades av 1960 års riksdag i sam- band med att ett särskilt jordbruksavtal ingicks med Danmark vid Sveriges an- slutning till EFTA. Det till Danmark överförda beloppet har successivt höjts från 10 milj. kr 1960/61 till 23 milj. kr 1965/66.

Budgetanslag. Förutom ovan nämnda avgiftsmedel disponeras som nämnts för prisregleringen även ett särskilt anslag över budgeten, som främst innefattar det allmänna mjölkpristillägget samt prisut- jämning av vissa jordbruksreglerade rå- varor till livsmedelsindustrin.

Det allmänna mjölkpristillägget till- förs jordbruket genom mjölkregleringen. Detta bidrag tillkom 1941 i samband med andra världskrigets kristidsrcgleringar. Syftet var att motverka ökade konsu— mentpriser och att i den rådande brist- situationen stimulera till en ökad mjölk- produktion. Det allmänna mjölkpristill- lägget är lika över hela landet och utgår med visst belopp per kg mjölkfett på den invägda mjölken.

Prisutjåmning av vissa jordbruksregle— rade råvaror till livsmedelsindustrin ut- går sedan 1960/61 som ett särskilt anslag över statsbudgeten. Anslaget tillkom vid Sveriges anslutning till EFTA för att kompensera livsmedelsindustrin, som ha- seras på prisreglerade jordbruksråvaror, för den avveckling av vissa tullar och avgifter på deras färdigprodukter, som följde av anslutningen till EFTA. (Jord— bruket har på grund av samma orsak erhållit viss kompensation genom inför- selavgiftsmedel.)

B. Storleken av de medel som använts för prisreglerande ändamål

Införsel- och kompensationsaugi/ter. In- förselavgifter på importerade jordbruks-

Tabell XIV: !. Införsel- och kompensationsavgi/ternas storlek 1952/53—1964/65, milj. kr

1952553

1959/60

195354 1956/57 1964/65

Införselavgifter på jordbruksprodukter och fettråvaror, netto efter restitution

Införselavgifter på fodermedel Kompensationsavgifter

till livsmedelsindustrin1 2.9

Summa 2,9

4,7 78,4 85,9 207,1 4,8 5,1 41,4 42,2 0,4 6,2 8,2 11,7 9,9 39,7 135,5 261,0

kr per år.

produkter och fodermedel började in- flyta under regleringsåret 1952/53. Be- loppen var under de första åren rätt blygsamma men ökades efter hand som importen steg och gränsskyddet ökade. De influtna beloppens storlek framgår av tabell XIV: ].

Som förut nämnts får införsel- och kompensationsavgifter användas för pris- reglerande ändamål inom den s.k. nor- malram som Kungl. Maj:t och riksdagen årligen godkänner. Under 3-årsavta1et 1956—59 utgjorde denna ram 73 milj. kr. Vid ö-årsavtalets ingående ökades den nu 93,milj. kr. Ramen har senare höjts i olika etapper. För regleringsåret 1962/ 63 var den 150 milj. kr och har under åren 1963/64, 1964/65 och 1965/66 upp- gått till 160 milj. kr. Utöver de belopp

1 Restitutionen utgår för fettråvaror; beloppen har under 1960—65 uppgått till 3—5 milj.

som av införselavgifter enligt normal- ramen fått användas för prisreglerande ändamål har, särskilt under senare är, ytterligare betydande belopp influtit och fått tas i anspråk för olika med jord— bruksregleringen sammanhängande än- damål m.m. Under 1963/64 och 1964/65 har sålunda normalramen överskridits med ca 80 resp. 63 milj. kr. Till övervä- gande del utgörs dessa sistnämnda be- lopp av ökade införselavgiftsmedel för foder samt avgifter för importerad bröd- säd m. m., som motsvaras av utbytesex- port.

Regleringsavgifler på fettråvaror. Stor- leken och dispositionen av influtna reg- leringsavgifter på fettråvaror redovisas i tabell XIV: 2.

Det allmänna mjölkpristilläggets stor-

Tabell XIV: 2. Regleringsavgifter på fettråvaror budgetåren 1959/60—1964/65, milj. kr

Disposition av influtna medel

Budgetår ”*""th

belopp Regleringsbidrag Inlevererats till Överfört till danska

till industrin statskassan jordbruksministeriet

1959/60 65,4 I 22,0 43,4 _ 1960/61 85,5 27,0 58,5 —— 1961/62 96,4 29,8 56,6 10,0 1962/63 81,6 32,7 28,9 20,0 1963/64 57,5 29,5 7,0 21,0 1964/65 43,7 29,3 0,2 -

Budgetår Milj. kr

1952/ 53 169,2

1955/56 93,8

1959/60 96,2

1963/64 97,3

1964/65 97,2

Tabell XIV. 4. Prisutjämning till livsmedelsindustrin för vissa jordbruksreglerade råvaror budgetåren 1960/61—1964/65, milj. kr

1961/62 34,9

Budgetår Mil j. kr

1960/61 25,4

lek under perioden 1952/53—1964/65 re- dovisas i tabell XIV: 3.

Bidraget utgick före mars 1952 med 42 öre/kg mjölkfett eller ca 2 öre/kg mjölk. ' "

Bidraget utgick under mars 1952/aug. 1953 med-123 öre/kg mjölkfett eller ca & öre/kg mjölk.

Bidraget utgår efter aug. 1953 med 74 öre/kg mjölkfett eller ca 3 öre/kg mjölk.

De faktiska kostnaderna för prisut- jämning till livsmedelsindustrin för vissa jordbruksreglerade råvaror redovisas i tabell XIV: 4.

C. Gränsskyddets utveckling och storlek Som förut nämnts har priserna på svens- ka jordbruksprodukter sedan början av 1950-talet legat högre än den internatio- nella prisnivån. Vid förhandlingarna om 3-årsavtalet 1955/56 låg de inhemska pri-

vån. I 3-årsavtalet ingick som förut- sättning att importskyddet endast i un- dantagsfall skulle få uppgå till mer än 25 % av importvärdet. Denna princip kunde dock ej hållas såvida 1947 års mål- sättning om inkomstlikställighet skulle . kunna realiseras. Konstaterad inkomst- eftersläpning i jordbruket och den fort- satta nedåtgående pristrenden på världs- marknaden medförde att man vid ingå- ende av ö-årsavtalet 1959 frångick den ovannämnda 25 %-regeln. I praktiken hade så redan skett under 3-årsavtalet. Gränsskyddets storlek och utveckling

1962/63 43,3

1964/65 44,3

1963/64 31,6

påverkas på två sätt; nämligen 1) genom inhemska prisändringar till följd av prisavtalen (inkomstförbättringar eller köstnadsk'omp'ensation: till jordbruket) samt 2) genom variationer i den interna- tionella prisnivån. Inkomstförbättringar och kostnadskompensation till jordbru- ket leder automatiskt till ökat gräns- skydd även vid oförändrad internationell prisnivå. !

Gränsskyddets variationer efter 1956 redovisas i tabell XIV: 5. Som framgår av tabellen ökade gränsskyddet oavbru- tet fram till 1962. Ökningen i gränsskyd- det var en följd av både en höjd inhemsk prisnivå och fallande internationella pri- ser. Prisförbättringen på den internatio- nella marknaden från hösten 1962 och under 1963 resulterade i en betydlig minskning av skyddet under 1963. Denna internationella prisförbättring var dock endast temporär och gränsskyddet steg ånyo under 1964 och 1965. Variationerna i gränsskyddet inom ett år kan vara be— tydande främst på grund av fluktuerande 'världsmarknadspriser.

Gränsskyddets verkningar på inkomst— omfördelningen och kostnaderna för skyddet ur samhällsekonomisk synpunkt behandlas längre fram i detta kapitel.

D. Småbruksstödets storlek= Ett särskilt stöd till det mindre jordbru-

3 Den historiska utvecklingen av små- bruksstödet har redovisats i kapitel XII.

Tabell XIV: 5. Gränsskyddets storlek i % av importvärdet 1956—65 Siffrorna avser månaderna sept.—dec. varje år

År

1956 1957 1958

Produkter

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Totalt a) enbart inl. avg. 24 28 29 _ 31 b) införsel + kom-

pensationsavg. 28 33 35 38

Kete & 17 20 27 42 b 29 33 41 58

Akupot. g ) 41 39 10 30

Socker a 1_ 47 50 56 i' 62 b ]

l'löstraps i % 19 23 44 30

22 30 30 17

Smör a b 23 30 36 21 Ost a 1 9 21 20 ' 19 b 44 48 56 54 Agg ; ) 18 19 23 26 Nötkött & 22 25 31 35 b . 25 29 35 38 Fläsk a 21 27 24 34 i) 24 ' 33 31 40

34 45 52 36 46 56

41 53 59 42 53 63

52 54 74 65 87 107 68 73 93 82 107 129 54 47 37 66 82 161 66 80 75 3 72 209

27 28 57 58 42 44

23 35 35 ' '19 18 27 29 41 ,38 23 23 32

26 31 ' 38 " 32 35 43 66 74 79 68 72 78 30 41 . 59 53 72 43 41 64 _83 58 48 63 44 67 86 . 61 50 65

25 35 *36 25 35 45 30 42 42 31 41 51

ket utgår f.n. över budgeten i tre for- mer, nämligen: '

' extra mjölkpristillägg i norra och delar av mellersta Sverige

' ]everanstillägg för mjölk

' arealbidrag

Leveranstillägg och arealbidrag kan sägas vara direkta småbruksstöd. Även det extra mjölkpristillägget brukar räk- nas till småbruksstödet, eftersom jord- bruken i de delar av landet där detta stöd utgår väsentligen utgörs av mindre enheter. De två bidragen för mjölk är knutna til-[ den löpande mjölkproduk- tionen.- Administrationen av dessa stats- bidrag omhänderhas av SMst kassa för regleringsbidrag. Arealbidraget utbetalas genom lantbruksnämnderna.

Extra mjölkpristillägg tillkom "1941 samtidigt med allmänt mjölkpristillägg. Bidraget avser att kompensera sämre produktionsförutsättningar i hela Norr- land samt delar av mellersta Sverige be- tingade av klimat, jordbeskaffenhet m. m. Under åren har grunderna för det extra mjölkpristillägget ändrats och bidrags- beloppet något'höjts. Nu gällande bi- dragsskala infördes 1962. Enligt den nu gällande skalan,utgår det extra mjölk- pristillägget med belopp varierande inom olika områden mellan 35 öre och 260 öre/kg mjölkfett för den__ vid mejerierna invägda mjölken (före: 1954 var beloppet 30—180 öre/kg mjölkfett). Detta mot-. svarar omräknat till .3,8,—proeentig _mjöl-k ett tillägg varierande mellan,,omkring 1 öre och ,1—0 öre/kg invägd mjölk (före

1954 1—7 öre/kg mjölk). Bidragets totala årliga storlek och de genomsnittliga he- loppen per bidragstagare framgår av tabell XIV: 6.

det maximalt utgående beloppet 300 kr per år för att efter 1959 höjas till 400 kr.

Beloppets totala storlek samt utbetalda

Tabell XIV: 6. Extra mjölkpristillägg åren 1952/53—1964/65

Bidrags- tagare

År

Genomsnittligt belopp per bidragstagare

Milj. kr

1952/53 1955/56 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

71 170 70 050 66 770 63 165 59 780 56 315

31,4 28,3 26,7 33,5 32,1 34,6 39,5 41,4 41,5

376 479 481 547 660 735

Tabell XIV: 7. Leveranstilläggets storlek under åren 1952/53—1964/65

År Bidragstagare Milj. kr Genomsnitt— Lägsta bidrag, Högsta bidrag, ligt belopp kr kr

50,9 46,3 41,4 37,0 34,6 31,3 34,4 31,0 27,4

1952/53 1955/56 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

219 244 207 986 183 621 142 307 133 310 120 388 122 444 110 580

97 700

232 222 226 260 260 260 281 281 281

300 280 400 400 400 ..400 400 400 , 400

Leveranstillågg för mjölk infördes 1952. Syftet med leveranstillägget är att genom ökad differentiering av mjölkpri- set ekonomiskt stödja de mindre mjölk- producenterna. Enligt nu gällande bi- dragsskala från 1962 utgår leveranstill- lägg med & öre/kg för leveranskvantiten 1001—9 000 kg per år. Vid leveranser liggande mellan 9 000 och 15 000 kg mjölk erhåller mjölkproducenter ett fast belopp på 400 kr per år. Därefter mins- kas bidraget med 4 öre/kg för överskju- tande kvantitet. Från 1953 till 1959 var

bidrag per bidragstagare framgår av ta- bell XIV: 7.

De båda småbruksbidragen på mjölk motsvarar genomsnittligt för hela landet drygt 2 öre/kg mjölk, dvs. ca 4 % av mejeriernas mjölkinkomster. Nämnda tal varierar betydligt mellan områden utan resp. med extra mjölkpristillägg.

Arealtillägget infördes 1959 och ersatte det tidigare producentbidraget för mjölk (jfr kap. XII). Enligt de senaste bestäm- melserna av år 1964 utgår arealtillägget till jordbrukare som brukar enheter med

=duktionsfaktorersättningar i

Genomsnitt- Lägsta bidrag, Högsta bidrag, ligt belopp kr kr

År1 Bidragstagare Milj. kr 195253 161 591 58,8 1955/56 141 033 44,8 1959 88 439 27,6 1960 74 977 23,5 1961 68 489 21,5 1962 70 696 26,7 1963 66 132 25,7 1964 57 525 21,9

364 > 0 . ' 380 317 > 0 380 312 200 400 313 200 » - 400 313 200 400 378 250 500 389 ' 250 500 380 _ 250 500

1 För 1952/53 och 1955/56 producentbidrag; från 1959 arealtillägg

Tabell XIV: 9. Total kostnad för småbruksstödet åren 1952/53—1964/65, milj. kr

Stödform 1952/53 1955/56 1958/59 1959/(SOI 1960/61'1961/62'1962/63'1963/64 1964/65 Arealtillägg1 58,8 44,8 27,6 23,5 21,5 26,7 25,7 . , 21,9 Leveranstillägg 50,9 46,3 41,4 37,0 34,6 31,3 34,4 31,0 27,4 Extra mjölk—

pristillägg 31,4 28,3 26,7 33,5 32,1 34,6 39,5 41,4 4 41,5 Summa 141,1 119,4 95,8 94,1 88,2 92,6 99,6 94,3 '

1 För 1952/53 och 1955/56 producentbidrag; från 1959 arealtilliigg

en areal om 2—10 ha åker. Utbetalning- arnas storlek per år och brukare har redovisats i kapitel XII.

De totalt utbetalda beloppen under åren 1952—64 framgår av tabell XIV: 8.

Småbruksstödets totala kostnader un- der perioden 1952/53—1964/65 redovisas i tabell XIV: 9.

3. Prispolitikens hittillsvarande syften

I kapitel II har vi redogjort för de eko- nomiska problem som jordbruket möter i en industristat i snabb ekonomisk till- växt. Vi uppehöll oss därvid särskilt vid det långsiktiga strukturproblem, som den tekniska utvecklingen och den ekono- miska tillväxten medför för jordbruket och det sätt på vilket detta problem kom- mer till synes i tendenser" till låga pro- näringen

och ett ständigt växande antal företag, som på grund av den tekniska utveck- lingen befinns ha för små resurser. Vi nämnde vidare att det även på kort sikt uppträder speciella ekonomiska svårig- heter i jordbruksnåringen, vilka dock ej främst orsakas av den ekonomiska till- växten utan av det biologiska produk- tionsberoendet (skördevariationer), den bristande marknadsplaneringen på grund av det stora antalet företagare samt osä- kerheten i framtida priser och prisrela- tioner. Dessa faktorer medför att utbudet på marknaden varierar. Genom de låga priselasticiteterna får man på en fri och oreglerad jordbruksmarknad därigenom starka prisvariationer med åtföljande osäkerhet för den enskilde jordbrukaren i fråga om såväl produktionsplanering som inkomster. Vi nämnde också att tidi- gare uppträdde även kortsiktiga variatio-

ner i efterfrågan på jordbruksprodukter genom konjunkturvariationer. Genom stabilare konjunkturer har dock efter- frågevariationerna av denna orsak när- mast försvunnit.

De här nämnda tre jordbruksproble- men, nämligen 1) riskerna för kortsiktig instabilitet i avkastning, priser och in- komster, 2) tendenser till på längre sikt lägre faktorersättningar än i andra sek- torer, orsakade av trögheten i resursan- passningen, samt 3) småbruksfrågan, har orsakat sådana svårigheter för näringen att jordbrukarna enskilt eller kollektivt ej förmått bemästra dem. Statsmakterna har därför i praktiskt taget alla västerländska industriländer sedan 1930Åtalet på olika sätt ingripit i prisbildningen på jordbruksprodukter. Dessa statliga åtgärder brukar samman- fattas i-benämningen prispolitik.

Som vi nämnde i kapitel II uppfatta- des svårigheterna för jordbruket i in- dustriländerna under 1930-talet som en kortsiktig kris, orsakad av i första hand bristande köpkraft för jordbruksproduk- ter genom de inkomstverkningar depres- sionen fick för' andra befolkningsgrup- per. Åtgärderna'på 1930-talet, inte minst i Sverige '(jfr kap. XII),”inriktades också på 'att stabilisera jordbruksprisnivån och öka köpkraften hos andra befolknings- grupper. Mot slutet av 1930-talet började det doék stå klart att den ekonomiska tillväxten medförde ett långsiktigt struk- turanpassningsproblem för jordbruket i industriländerna, som ej kunde lösas med samma; medel som tillgreps'för att dämpa kortsiktiga pris- 'och inkomst- variationer. På grund av livSmedelsbris; ten under 1940-talet köm emellertid de långsiktiga anpassningssvårigheterna ej att göra sig gällande i de flesta'industri- länder förrän i början av'1950-talet. När svårigheterna då ånyo visade sig, tillgrep man därför i sto'rt- sett Samma prisregle- rande åtgärder som brukats under 1930—

talet. Men de prispolitiska ingreppen under efterkrigsåren fick successivt allt- mer ett annat syfte än enbart kortsiktig pris- och inkomststabilisering. Målet för prispolitiken blev i, allt högre grad att höja prisnivån för att förbättra både det genomsnittliga inkomstläget i jordbruket och inkomstnivån för mindre jordbru- kare. Denna glidning i den prispolitiska målsättningen är ett karakteristiskt drag för prispolitiken i de flesta västerländska industriländer under perioden efter 1950.

Genom produktivitetsstegringar iföre- ning med för långsam utflyttning av re- surser till andra näringar har jordbruks- produktionen i mänga av dessa länder ökat så starkt att överskott uppkommit, som fått dumpas på den internationella marknaden. Exportförluster i förening med för liten resursutflyttning från jord- bruket har därför i många länder med- fört att syftet med de prisstödjande åt- gärderna en inkomstförbättring till jordbruket _ endast i begränsad om— fattning kunnat uppnås. Strävan att en- bart genom prishöjningar förbättra både det allmänna inkomstläget i jordbruket och i vissa fall även inkomsterna för mindre jordbrukare har visat 'sig ha en inneboende tendens att motverka sitt eget syfte. Orsakerna härtill är, som vi nämnt i kapitel II, att man genom en alltför hög prisnivå kan motverka den resurskrympning i jordbruket, som är nödvändig för att produktionen ej skall växa snabbare—än enli många fall stagne- rande-"efterfrågan. Först under senare är har man i de västerländska industrilän— derna 'i'ner'medvetet börjat inrikta sig på åtgärder";-"som på längre sikt underlättar resurskrympningen; i första hand en viss strukturrationalisering samt olika syssel- sättnmgsskapande och rörlighetsbefräm— jande åtgärder för arbetskraften. Att dessa sistnämnda åtgärder först under Senare år börjat sättas in torde i flera

länder ha berott på att man ej haft till- räckliga möjligheter att sysselsätta från jordbruket frigjord arbetskraft.Bristande kunskaper om det långsiktiga anpass- ningsproblemets orsaker -i förening med politiska faktorer har också haft bety- delse. — ». *

De prisreglerande åtgärder som inför- des. iSverigei början av 1930-talet hade i första hand till syfte att stabilisera priserna på jordbruksprodukter för att komma över verkningarna av den inter— nationella köpkraftskrisen. Åtgärderna förutsattes komma. att bli av kortvarig natur och endast bestå tills krisen hade övervunnits. Mot slutet av 1930-talet bör- jade det dock stå klart att prisreglerande åtgärder skulle komma att erfordras även på längre sikt,.trots att köpkrafts- krisen vid denna tid närmast hade över- vunnits. Från olika håll framfördes då också farhågor för att ett permanentande av prisregleringarna på längre sikt kunde komma att störa prisbildningens normala funktioner, att styra resursfördelningen, produktionen och inkomstfördelningen. Dessa synpunkter-framhölls i direktiven till 1938 års jordbruksutredning men fick ej samma tyngd i direktiven till 1942 års jordbrukskommitté.

Tre mål har dominerat den jordbruks- politiska utvecklingen i Sverige sedan 1947, nämligen inkomstmålet, rationali- seringsleffektivitets)målet samt produk- tionsmålet, med tyngdpunkt på inkomst- målet. En viss skillnad förelåg därvid mellan 1942 års jordbrukskommitté'och rikdagsbeSlutet 1947, såtillvida att 1942 års jordbrukskommitté tillmätte effekti- vitetsmålet ”större tyngd "än vad "fallet blev i riksdagsbeslutet (jfr kap. XII)":

1942 års jordbrukskommitté tog effek- tivitetsmålet till utgångspunkt för sin diskussion. Effektivitetsmålet _— det”—eko— nomiska kriteriet ———innebär att samhäl- lets ekonomiska resurser är så fördelade, att en ytterligare höjning' av bruttonatio-

nalprodukten ejär möjlig genom omför- delningar av produktionsfaktorer mel- lan olika sektorer eller inom en sektor mellan företag inom denna sektor. Den- na utgångspunkt motiverade enligt kom- mittén en betydande produktionskrymp- ning i jordbruket på längre sikt, efter- som det förväntades att den internatio- nella prisnivån på jordbruksprodukter, sedan världshandeln normaliserats, ånyo skulle komma att falla ner mot 1930- talets låga nivå. Beredskapsskålet moti- verade emellertid en större produktion än vad som ur rent samhällsekonomiska synpunkter var befogad. Men inom den ram som en produktion avpassad efter beredskapsskälet' angav kunde ändå effektivitetskriteriet tillämpas, nämligen på 'så sätt att den' erforderliga produk- tionen skulle frambringas till lägsta möj- liga kostnader. Med dåtida teknik ansågs detta kunna ske på de s.k. normjord- bruken (20—30 ha åker). Ur effektivi- tetssynpunkt skulle konsekvensen av detta ha varit att prisstödet avvägdes efter förhållandena vid normjordbruken och omformulerades i takt med den tek- niska utvecklingen, medan lrationalise- ringsåtgärder av skilda slag insattes för att medverka till en omfördelning av rea surserna i jordbruket med sikte *på att skapa företag av normjordbrukens stor— lek. Främst ur inkomstsynpunkt ansåg emellertid kommittén en sådan'linje ej möjlig att då genomföra, eftersom norm- jordbruken då utgjorde en mycket liten del av hela antalet jordbruk. Kommittén föreslog därför att prisstödet skulle av- vägas s—å att'de s. k. ”basjordbruken—(10— 20 ha) erhöll'full lönsamhet. Även an- talet jordbruk ibasjordbrukens storlek var litet i förhållande till hela antalet jordbruk. Detta avsteg från rationalitets- kravet mot en viss social inriktning av prispolitiken var kommittén medveten om men ansåg 'att effektivitetsförlusten ej skulle bli så stor. På längre sikt före-

slog man dock att prisavvägningen skulle ske efter förhållandena vid normjord- bruken.

Principiellt hade kommittén uttalat att prisstödet borde avvägas så, att det å ena sidan ej blev högre än att 1) öns- kad produktionsvolym uppnåddes och 2) takten i rationaliseringen i jordbru- ket ej bromsades och å andra sidan 3) gav önskad inkomstnivå åt jordbruks— befolkningen.

Kommittén var inte främmande för de konflikter som måste uppstå när man med ett medel, prisavvägningen, i huvud- sak sökte uppnå tre mål inkomstlik- ställighet, en viss produktionsvolym och en fortsatt effektivisering _ som krävde både resursutflyttning från jordbruket och effektivisering inom jordbruket. Å ena sidan framhölls att, om prisstödet främst avvägdes för att nå ett högt satt inkomstmål, kunde produktionsvolymen bli för hög inte minst genom fortsatt produktion på mindre jordbruk och effektiviseringstakten i jordbruket för långsam. En för hög produktionsvolym kunde ge upphov till överskott, som kunde bli pristryckande och därigenom urholka inkomstmålsättningen. En i för- hållande till' beredskapskravet för stor produktion skulle vidare kunna leda till onödigt höga livsmedelskostnader för konsumenterna och bli samhällsekono- miskt olönsam genom att för mycket resurser kvarhölls i jordbruket, vilka kunde få en ekonomiskt bättre använd- ning i annan produktion. Vidare kunde strukturrationaliseringen bromsas genom att företagarna på de mindre jordbruken ej skulle bli villiga att släppa till sin mark, bl.a. på grund av förväntningar om stigande jordvärden genom att för- bättrad lönsamhet kapitaliserades i ökade fastighetspriser. Å andra sidan ansågs ett för lågt avvägt prisstöd kunna leda till ett av sociala skäl ej godtagbart in- komstläge i jordbruket och även få ne—

gativa verkningar på effektiviseringstak- ten genom att avskräcka för nya investe— ringar.

För att mildra och delvis kringgå verkningarna av denna konflikt mellan (i ena sidan prisstödet och (i andra sidan produktionsutveckling och effektivise- ring — som har utgjort och fortfarande utgör dilemmat i de flesta industrilän- dernas prispolitik på jordbruksområdet föreslog kommittén att samhället, ge- nom administrativa och ekonomiska in- satser, skulle stödja och påskynda ratio— naliseringen i jordbruket och därigenom även kunna hålla tillbaka tendenser till överskottsproduktion. Därigenom kunde prispolitiken i första hand utnyttjas som medel för att förverkliga inkomstmålet. Rationaliseringsstödet skulle således tjä- na som drivkraft på effektiviseringsut- vecklingen, men åtgärderna skulle ske på frivillighetens väg i samförstånd med jordbrukarna. .

Man kan vidare säga att kommittén undgick en tillspetsning av målkonflik— terna på så sätt att målen ej så tydligt preciserades utan var rätt ungefärliga både i fråga om storlek och den tid inom vilken de skulle förverkligas.

Om emellertid den ovan redovisade målkonflikten skulle bli aktuell i fram- tiden, dvs. att det för inkomstmå—let nödf vändiga prisstödet skulle få till effekt att produktionsvolymen bleve för stor och rationaliseringen för långsam, borde man enligt kommittén i första hand ej sänka prisstödet utan i stället påskynda rationaliseringen genom ökade statliga insatser. En ökad rationalisering skulle i sin tur påverka produktionsutveckling- en. Vidare skulle priserna på importfo- der få tjänstgöra som regulator på ani- malieproduktionen. Om emellertid dessa åtgärder ej bleve tillräckliga, utan över- skott uppstode som måste exporteras, skulle jordbrukarna själva få bära kost- naderna för eventuella exportförluster.

Sådana förluster måste givetvis återverka på de produktpriser som jordbrukarna skulle få.

Det väsentligt nya i kommitténs kon- struktion var att man åtminstone delvis uppfattade jordbrukets anpassningssvå- righeter såsom ett långsiktigt struktur- problem som en del i den pågående strukturomvandlingen i samhällsekono- min, men att man samtidigt ej ville driva fram rationaliseringen på traditionellt sätt genom en prispolitik, som kunde äventyra inkomstmålsättningen, utan i stället valde att söka genomföra den på andra vägar.

Kommittén tog även upp frågan om man med prispolitiska medel skulle åstadkomma en inkomstfördelning inom jordbruket till förmån för de mindre jordbruken. Med den förordade avväg- ningen av prisstödet efter lönsamhets- läget vid basjordbruken ansågs ett stort antal mindre jordbruk ej komma att uppnå rimlig inkomststandard även med den inkomstkomplettering, som de kunde erhålla från förvärvskällor utanför jord- bruket. Ur social synpunkt ansåg kom- mittén det befogat att brukarna på dessa mindre jordbruk, för det fall de ej kunde få annan sysselsättning eller de- ras företag ej kunde utbyggas till större enheter, genom det allmännas försorg bereddes möjlighet att uppnå en någor- lunda skälig levnadsstandard.

Det av sociala skäl motiverade små- bruksstödet borde dock ej utgå genom ett särskilt, högre prisstöd än vad som ansågs erforderligt för basjordbruken. Särskilda pristillägg för försålda pro- dukter liksom även bidragi form av för- bättringsåtgärder på brukningsdelarna eller rabatter vid inköp av jordbruksför- nödenheter ansåg kommittén skulle för- dröja rationaliseringen och stimulera till en ej önskvärd produktionsökning. Dess- utom hade dessa mindre jordbrukare i regel så liten produktion till avsalu, att 21

det knappast var möjligt att ge dem önskvärd inkomstförstärkning genom extra pristillägg på försålda produkter. Av dessa skäl ansåg kommittén att bidra- gen skulle ges som rena kontantbidrag oberoende av produktionens storlek och inriktning. Bidragen skulle utgå under en viss inkomstgräns och endast till de dåvarande brukarna.

De resonemang som 1942 års kom— mitté förde kring prispolitikens syften och prisstödets avvägning har här skild- rats rätt utförligt, emedan de rätt väl belyser de målkonflikter, som kan upp- stå om man söker uppnå alltför många mål med prispolitiken.

Besluten 1947 i vad avser prispolitiken liksom de preciseringar som skedde 1956 och 1959 har redovisats i kapitel XII. Som framhållits där gjordes i riksdags- beslutet 1947 vissa principiella avsteg från kommitténs utgångspunkter och förslag. Inkomstmålsättningens realise- rande sattes således som centralt jord- brukspolitiskt mål. Vidare beslöts att småbruksstödet skulle utgå i form av särskilda pristillägg för mjölk och även genom en subventionering av produk- tionskostnaderna. Preciseringen av in- komstmålet tillkom i samband med 3-års- avtalet 1956.

Från 1947 fram till 1959 fullföljdes principen att prisavvägning och struk- turrationalisering skulle ta sikte på samma storleksgrupp inom jordbruket. Efter 1959 har strukturrationaliseringen inriktats mot större enheter än norm- jordbruk, medan prisavvägningen skett efter lönsamhetsförhållandena vid bas- och normjordbruk. Den ursprungliga principen från 1942 års jordbrukskom- mitté, att prisnivån skulle avvägas efter lönsamhetsförhållandena vid rationella jordbruk —— varvid kraven på rationali- tet efter hand skulle ökas har således fått släppas. Det mindre avsteg från denna princip, som gjordes redan 1947,

har därmed ökat betydligt. Den prispoli- tiska målsättningen har successivt fått ett alltmer markerat socialt syfte. Som emellertid framgår av det följande har det praktiska resultatet av prisavväg- ningen under senare är troligen ej av- vikit i någon större utsträckning från vad fallet skulle ha blivit, om prisav- vägningen skett efter förhållandena vid större rationella jordbruk.

4. Prispolitikens verkningar

Som framgått av resonemanget i före- gående avsnitt i detta kapitel har pris- politiken sedan 1947 väsentligen utnytt- jats för att nå den åsyftade inkomstmål- sättningen. Men av redogörelsen har också framgått de verkningar på övriga jordbrukspolitiska mål —— effektivitets- och produktionsmål — som prissätt- ningen har haft. Detta är närmast en självklarhet, eftersom priserna i den normala marknadsmekanismen används för att styra produktion, resursfördel- ning och inkomster. Hela konstruktionen i 1947 års jordbrukspolitiska program var också utformad just med tanke på de effekter en prissättning, inriktad på speciellt inkomstmålet, kunde få på de andra jordbrukspolitiska målen och de målkonflikter som kunde följa härav.

Den förda prispolitikens verkningar i fråga om inkomst-, effektivitets- och produktionsutveckling är emellertid ej möjlig att kvantitativt fastställa, emedan prispolitiken verkat i samspel med en rad andra faktorer, i första hand den allmänna teknisk-ekonomiska utveck- lingen, sysselsättningsläget m.m. Man får därför i stort sett inskränka sig till att söka ange några fall då prispolitikens in- flytande på utvecklingen av inkomster, rationaliseringstakt och produktionsvo- lym är klart märkbart.

A. Prispolitiken och inkomstutvecklingen i jordbruket

Både den allmänna inkomstulvccklingen i jordbruket och inkomstfördelningen mellan producenter i olika geografiska områden och storleksgrupper påverkas av prisavvägningen. Den allmänna pris- nivån verkar i första hand på den ge- nomsnittliga inkomstutvecklingen, dan prisavvägningen mellan olika pro- dukter har starkt inflytande på inkoms- terna för producenter i olika regioner och storleksgrupper. Regionala eller storleksdifferentierade pristillägg har också främst den senare effekten.

a) Den allmänna inkomstutvecklingen i jordbruket under efterkrigsåren har in- gående redovisats och analyserats i kapi- tel XIII, varför vi här endast samman- fattningsvis vill peka på vissa konsekven- ser av den förda prispolitiken.

Den genomsnittliga prisutvecklingen för jordbruksprodukter och prisutveck- lingen för olika produkter har också tidigare redovisats i kapitel XIII. Som framgår av detta kapitel steg under ef- terkrigsåren fram till i stort sett 1955 den genomsnittliga prisnivån på jord- bruksprodukter snabbare än prisnivån på andra varor och tjänster. Under den- na tid användes totalkalkylen (jfr kap. XII) som prisavvägningsinstrument. Den inkomstklyfta, som tidigare ansetts före- ligga mellan basjordbruken och jämfö- relsegruppen industriarbetare, beräkna- des också enligt använd definition (ar- betsinkomsterna för basjordbruken resp. industriarbetare) vara i stort sett utjäm- nad i början av 1950-talet. Efter 1955 har den genomsnittliga realprisutveck- lingen för jordbruksprodukter varit svagt sjunkande. Under denna tid har också (se kap. XIII) inkomstutvecklingen i jordbruket varit mindre fördelaktig än före denna tidpunkt. Inkomstmålsätt- ningen har, såsom den definierats i 3— och ö—årsavtalen, ej heller kunnat för-

ine-

vcrkligas under denna period. Ökningen av inkomstklyftan har dock givetvis ej bara orsakats av produktprisutvecklingen under nämnda period utan beror också på en rad andra faktorer, som har att göra med bl.a. det använda inkomst- måttets konstruktion, indexreglernas ut- lösning, stigande ränteanspråk samt en svagare nettoproduktivitetsutveckling i jordbruket (jfr kap. IX).

Den redovisade ökningen av inkomst- klyftan återspeglar dock ej hela utveck- lingen av förhållandet mellan jordbru- karnas och industriarbetarnas totala in- komster (jfr kap. XIII). Detta samman- hänger mcd inkomstmåttets konstruktion. Brukarens arbetsinkomst som fram- kommer som restpost sedan alla kostna- der inkl. ersättning till i jordbruket arbe- tande familjemedlemmar dragits av är ett ur företagsekonomisk synpunkt godtagbart inkomstmått, men ger ej en helt riktig bild av inkomstläget för större delen av jordbruket, som i huvudsak består av mindre familjeföretag där den i inkomstjämförelserna som kostnad av- dragna ersättningen till familjemedlem- marna ändå utgör en del av familjens samlade inkomster.

Jämför man sålunda, utan anspråk på full förräntning av kapitalet i jordbruket, de inkomster som står till förfogande för jordbrukarfamiljens gemensamma kon- sumtion med familjeinkomsten i jämfö- relsegruppen blir skillnaderna, som visats i kapitel XIII, väsentligt mindre.

Sammanfattningsvis kan sålunda sägas att den förda prispolitiken, i förening med andra påverkande faktorer, ej har resulterat i att inkomstmålet så som det definierats kunnat nås. Detta konstate- rande innebär dock givetvis ej att det be- tydande prisstöd som lämnats inte skulle ha haft stort inflytande på den inkomst- standard, som ändock kunnat uppehållas i jordbruket under en för näringen be- svärlig anpassningsperiod. Vid bedöm- ningen av den redovisade inkomstut-

vecklingen bör också ihågkommas att i varje fall en betydande del av basjord- bruken och under senare år även i viss utsträckning normjordbruken ej längre kan betecknas som rationella jordbruks- företag. Detta förhållande har också se- dan 1959 tagit sig uttryck i en ändrad målsättning för strukturrationaliseringen. De större rationellare jordbruken torde under huvuddelen av efterkrigsperioden i stort sett ha fått företagsekonomisk lönsamhet, även om förräntningen på fastighetskapitalet varit låg. Den låga förräntningen på fastigheterna har dock delvis kompenserats genom att prissteg- ringen på jordbruksfastigheter varit större än penningvärdeförsämringen. Den fram till 1959 deklarerade målsättningen för prispolitiken inkomstlikställighet för basjordbruk _ hade, om den helt uppfyllts, genom att innebörden i be- greppet rationella jordbruk alltmer kom- mit att avlägsna sig från basjordbruken, kommit att innebära att prisavvägningen fått ett markerat socialt syfte och ej tagit sikte på rationella jordbruksföretag så som i princip avsågs 1947.

Utan att uttala oss om, huruvida det skulle ha varit möjligt eller ej att genom— föra de ytterligare prishöjningar, som skulle ha erfordrats för att nå inkomst- målsättningen såsom den definierats, vill vi peka på vissa faktorer som begränsat dessa möjligheter, i första hand konsu— menternas motstånd mot att gå med på ytterligare prisökningar på livsmedel samt riskerna för en ökning av överskot- ten på vissa jordbruksprodukter.

Det kan konstateras att producentpris— ökningen efter 1955 varit mindre stark än före denna tidpunkt. Likvisst har den prisökning som ändå ägt rum efter 1955 krävt betydande höjningar av gräns- skyddet (tabell XIV: 5), som gjort alter- nativet ökad import av jordbruksproduk- ter mer lockande och därmed'motståndet mot en ytterligare prisstegring starkare. Det bör också erinras om att när det

första gången 1962 konstaterades att själva prissättningssystemets konstruk- tion bidrog till inkomsteftersläpningen,er- höll jordbruket viss kompensation härför.

Riskerna för förluster vid stigande exportöverskott har vidare ökat under senare är, dels på grund av den inter- nationella prisutvecklingen och dels ge- nom den handelspolitiska utvecklingen i Västeuropa. Produktionsvolymen för vissa produkter har haft sådan storlek att det knappast funnits någon marginal för ytterligare ökningar utan att dessa fått avsättas till mycket låga priser.

b] Inkomstfördelningen inom jordbru- ket påverkas i varje fall på kort sikt av avvägningen av prisrelationerna mellan olika produkter samt förekomsten av områdes- eller storleksmässigt differen- tierade pristillägg eller statliga bidrag.

Prisrelationerna mellan olika produk- ter förordades av 1952 års jordbruks- prisutredning bli avvägda genom till- lämpning av principen om ett likformigt gränsskydd. Skyddet skulle baseras på

den långsiktiga prisutvecklingen på världsmarknaden. Fördelen med en så— dan avvägning är att produktionen in— riktas så, att de s.k. komparativa för- delarna bäst kan tillvaratas.

Ett likformigt gränsskydd har emel- lertid av flera orsaker ej varit möjligt att effektuera i den faktiska avvägningen av prisrelationerna i 3- och G-årsavtalen. Det har sålunda varit svårt att konsta- tera om prisvariationerna på världs- marknaden varit tillfälliga eller uttryck för en mer långsiktig trend. Marknads- läget samt hänsyn till inkomstutveck- lingen för olika producentgrupper har i realiteten kommit att spela den största rollen för de beslut som fattats i fråga om prisrelationerna. I stort sett har gränsskyddet, som framgår av tabell XIV: 5, under 3- och ö-årsavtalen varit högre för vegetabilier än för animalier. Ur inkomstfördelningssynpunkt innebär

detta ett gynnande av de producenter som främst är inriktade på vegetabilie— produktion och de regioner där vegeta- bilieproduktionen är koncentrerad.

För att få en ungefärlig uppfattning om vad detta innebär ur inkomstsyn- punkt har vi beräknat hur det utgående gränsskyddet påverkat bruttointäkterna till producenter i olika storleksgrupper och geografiska regioner. Beräkningarna har gjorts för åren 1960 och 1961 och vissa överslagskalkyler även för 1956 och 1964—65. Utgångsmaterial rörande volymer m.m. har hämtats från den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU). Resultaten får tolkas med viss försiktighet, dels på grund av att urvalet av gårdar i JEU ej är representativt, dels genom att gränsskyddet för olika pro- dukter varierar mellan olika är och dels genom osäkerheten i många beräkningar.

Beräkningsresultaten visar bl.a., att gränsskyddets effekt uttryckt i procent av samtliga intäkter var genomgående lägre vid mindre jordbruk och lägre i skogsbygderna än i slättbygderna. Den förstnämnda effekten beror dels på att de större jordbruken har relativt större vegetabilieproduktion för avsalu än de mindre, som främst är inriktade på ani- malieproduktion, dels på att vegetabilier- na också haft högre gränsskydd. Att gränsskyddet i slättbygderna också bety- der mer för bruttointäkten än i skogs- bygderna beror givetvis på att den vege— tabiliska produktion som går till avsalu främst är koncentrerad till slättbyg- derna.

Om man sätter gränsskyddets effekt i relation till samtliga intäkter (skogs- produkter, biinkomster m.m.), blir de ovan angivna effekterna förstärkta. In- komster. från skog och andra förvärvs- källor har ju större betydelse för mindre jordbrukare och jordbrukare i skogs- bygderna.

Överslagsmässiga beräkningar visar att

nämnda effekter på bruttointäkterna av prisrelationernas avvägning blir mer markerade om man istället utgår från gränsskyddet under 1964 och 1965.

Om sålunda det högre gränsskyddet för vegetabilier kan sägas ha gynnat större jordbruk och jordbruk i slätt- bygderna, har de statliga pristilläggen på mjölk —— allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg och leveranstill- lägg —— haft en motsatt effekt. I övre Norrland är dessa bidrag av storleksord- ningen 20—25 % av avräkningspriset på mjölk främst på grund av det extra mjölkpristillägget. I de sydsvenska slätt- bygderna är motsvarande tal 6—8 %. Om man sätter de erhållna pristilläg- gen i relation till brukarens samlade ar- betsinkomst (material: JEU) finner man, att dessa tillägg i genomsnitt för åren 1960 och 1961 för brukare i övre Norr- land i storleksklasserna 5—20 ha utgjor- de ca 20 % av arbetsinkomsten. I Göta- lands södra slättbygder motsvarade till- läggen i samma storleksgrupper 6—7 % av den beräknade arbetsinkomsten under nämnda år. Bidragens betydelse ur in- komstsynpunkt har emellertid sjunkit under i stort sett den senaste lO-årsperio- den frånsett vissa delar av norra Norr- land, där det extra mjölkpristillägget ut- går med högsta belopp. Det allmänna mjölkpristillägget har sålunda varit oför- ändrat sedan 1953 och leveranstilläggets högsta bidragsbelopp har bara ökat från 300 kr 1952, då det infördes, till för närvarande 400 kr. Det extra mjölkpris- tillägget har stigit från högst ca 7 öre/kg mjölk är 1959 till för närvarande högst ca 10 öre/kg.

B. Prispolitikcn och effektivitetsutveck- lingen

Som förut nämnts har effektivitetsmålet det ekonomiska kriteriet —— två aspek- ter ur jordbrukspolitisk synpunkt. Den första berör resursfördelningen mellan

jordbruket och det övriga näringslivet, den andra resursfördelningen inom jord- bruket.

Beträffande resursfördelningen mel- lan jordbruk och övriga sektorer var läget redan 1947 det att ett renodlat tillämpande av det ekonomiska kriteriet skulle ha krävt en mycket betydande resursöverflyttning från jordbruk till övriga sektorer och en kraftig nedskär- ning av produktionsvolymen. Bered- skapsaspekten krävde emellertid en större produktionsvolym än vad som ur rent ekonomiska synpunkter var moti- verat. Denna avvägning har gällt allt- sedan 1947. Ur prispolitisk synpunkt blir frågan då, om den förda prispoliti- ken haft effekter som tenderat att hålla produktionsvolymen på för hög nivå och motverkat resursutflyttningen.

I fråga om effektivitetskriteriets till- lämpning inom jordbrukssektorn blir den relevanta frågan, om den produk- tion som erfordrats frambringats till lägsta kostnader, dvs. att kombinationen av produktionsfaktorer varit ekonomiskt optimal i jordbruket.

Som framgått av kapitel II är resurs- fördelningen mellan jordbruket och det övriga samhället av större betydelse ur sambällsekonomisk synpunkt än resurs- fördelningen inom jordbruket genom att de överflyttningsvinster, som kan erhål- las genom friställandet av arbetskraft från jordbruket, har så stor inverkan på expansionstakten i andra näringar. Men en ekonomisk, optimal resursanvändning inom jordbruket har givetvis också be- tydelse, kanske främst genom att den måste innebära utbyte av arbetskraft mot andra produktionsfaktorer. Av ka- pitel IX har framgått att resurskom— binationen i jordbruket ej är optimal; marginalproduktiv-iteten för arbetskraft i jordbruket är lägre än för andra pro- duktionsfaktorer, särskilt mark och djurkapital. Detta förhållande ställer

i centrum ur effektivitetssynpunkt.

Produktions- och effektivitetsutveck- lingen inom jordbruket har ingående re- dovisats i flera av de föregående kapit- len, särskilt beträffande arbetskrafts—, struktur- och produktivitetsförhållande— na. Dessa förhållanden förutsätts därför kända för den efterföljande framställ- ningen.

a) Vad först beträffar frågan huruvida resursfördelningen mellan jordbruket och det övriga näringslivet är ekonomiskt op- timal eller ej har det material som redo- visats i kapitlen II och IX klart visat att så ej är fallet. Betydande brister i fördel- ningen av resurserna existerar och har funnits sedan lång tid tillbaka. Orsaken härtill är främst trögheten i resursan- passningen. Vore rörligheten tillräcklig, skulle produktionsfaktorerna snabbt an- passa sig till de områden där de erhölle den högsta avkastningen.

Relevant sett ur den förda jordbruks— politiken är emellertid ej kostnaderna för den totala felfördelningen av resur- ser uxtan endast kostnaderna för de re- surser, som tas i anspråk för en produk- tion utöver vad som erfordras för att uppnå beredskapsmålet. Ställer effekti- vitetskriteriet krav på en lägre produk- tionsvolym än vad beredskapsmålet gör, får de samhällsekonomiska kostnaderna för de ytterligare resurser som krävs i jordbruket för att nå beredskapsmålet betraktas som en försvarskostnad.

Två frågor är aktuella i dessa sam- manhang.

1. Har produktionsvolymen under ef- terkrigsåren varit större i jordbruket än vad som erfordrats ur beredskaps- synpunkt"? Om så varit fallet, har då den förda prispolitiken medverkat härtill? Svaret på den första frågan blir del- vis beroende på om man utgår från produktionsmålsättningens formulering

1947 eller från en bedömning av vad som i dagens läge är önskvärt ur be- redskapssynpunkt. Detta framgår tyd- ligt av vår framställning i kapitel VIII. Som inledningsvis också framhållits i detta kapitel var beredskapsmålsått- ningen ej klart definierad i 1947 års program, men av de uttalanden som då gjordes torde kunna sägas att volymen i början och mitten av 1950-talet tyd- ligt överskred vad som 1947 ansågs er- forderligt ur beredskapssynpunkt. Den stagnation i produktionen, som inträffat under senare år, har i förening med folkökningen lett till en självförsörj- ningsgrad, som inte ligger långt från de ungefärliga gränser, som uppdrogs 1947. Ser man å andra sidan på frågan från dagens bedömningsgrund blir svaret, som framgått i kapitel VIII, att produktions- volymen är för stor ur beredskapssyn- punkt. Från vad som tidigare redovisats är det då också klart att en samhälls- ekonomisk förlust föreligger utöver själ- va »försvarskostnaden».

Storleken av den samhällsekonomiska förlust, som tydligt föreligger om man utgår från dagens bedömningsgrund och även kan sägas ha förelegat under en stor del av efterkrigsåren sett från 1947 års utgångspunkt, har delvis berörts i kapitel VIII. Till denna frågeställning återkommer vi i delen B av vårt huvud- betänkande.

Vad beträffar den andra frågan, näm— ligen om den förda prispolitiken bidra- git till en för stor produktion, kan föl- jande anföras.

Prissättningen på jordbruksprodukter påverkar resursutflyttning och rationa- liseringstakt i jordbruket i tre avseen- den.

1. Prisnivåns allmänna höjd påverkar lönsamheten för de i jordbruket be- fintliga företagstyperna. Prisrelationerna mellan olika jord- bruksprodukter bestämmer vilka

produktionsgrenar som är lönsamma och därmed vilka företagsformer, in- riktade på dessa grenar, som blir lönsamma.

3. Prisernas stabilitet i tiden påverkar planeringsmöjligheterna för jord- bruket och därmed möjligheterna till specialisering. I vilken utsträckning lönsamheten får verkningar i fråga om resursanvänd- ning, företagsformer och antalet företag beror på rörligheten hos företagens pro- duktionsfaktorer. En låg lönsamhet eller en försämring av lönsamheten behöver därför inte ge omedelbart utslag i form av arbetskraftsutflyttning och nedlägg- ning av olönsamma företag utan kan i stället resultera i lägre ersättning till de produktionsfaktorerna t.ex. i form av lägre inkomster för arbetskraf- ten. Förutsättningen för ett nära sam- band mellan prisutvecklingen på jord- bruksprodukter samt resursutflyttning från och rationaliseringstakt i jordbru- ket ä r således en hög rörlighet hos produk- tionsfaktorerna. I vilken grad sådan rör- lighet kan föreligga beror av en rad för- hållanden, bl.a. alternativvärdet för pro- duktionsfaktorernas användning i annan produktion, utrymmet för överflyttning av faktorerna till annan användning, kunskaper och intresse för en sådan överflyttning samt förekomsten av in- stitutionella spärrar såsom näringslag- stiftning och kreditmarknadsförhållan- den. Då det gäller faktorrörlighetens bety- delse för sambandet mellan prisnivå och rationaliseringstakt, är det inte endast den totala rörligheten utan även fakto- rernas inbördes rörlighetsgrad som år av intresse. Under den tidsperiod som här behandlas, nämligen tiden efter andra världskriget, kan man räkna med att t.ex. sådana industriproducerade va- ror som handelsgödsel och maskiner haft ett obegränsat elastiskt utbud. Pri- insatta

set på desamma har huvudsakligen be- stämts av tillverkningskostnaderna och inte efter deras värde för användning i jordbruksföretagen.

För arbetskraften har rätt en mer be- gränsad rörlighet, trots den omfattande avflyttning som skett från jordbruket. Arbetskraftens alternativvärde, dvs. de löner och inkomster som den kunnat er- hålla i andra näringar, har därför legat högre än de ersättningar som kunnat er- hållas vid insats i jordbruket. Denna begränsade rörlighet (har medfört en långsammare substituering av arbets- kraft med andra produktionsfaktorer än vad som skulle varit fallet om arbets- kraften varit rörligare och ersättningen till de i jordbruket verksamma lika hög som alternativvärdet.

Den minst rörliga produktionsfaktorn kan marken sägas ha varit. Denna ringa rörlighet borde i och för sig lett till ett allmänt lågt värde på marken. Detta för- hållande har dock endast förelegat för vissa marginella marker och där fått till uttryck att de blivit lönande att skogs- plantera. Samtidigt har bl.a. på grund av det relativa överskott på arbetskraft, som uppkommit vid ersättning av den- samma med maskiner och andra indu- striella produktionsmedel, förekommit stor efterfrågan på mark på många håll med åtföljande konkurrens mellan jord- bruksföretagen om tillskottsmark, vilket medverkat till värdestegringar på mark som är lämpad för jordbruksdrift.

Rörligheten hos produktionsfaktorer- na kan också variera mellan olika före- tagsformer. Särskilt gäller detta arbets- kraften, där t.ex. företagaren är vä- sentligt mer bunden vid sitt företag än de anställda. Andra skillnader i rörlig- heten kan betingas av likviditetsförhål- landen som avgör hur snabbt ett före— tag kan tvingas att upphöra vid en mins- kad marginal mellan inkomster och ut- gifter.

Eftersom arbetskraftens rörlighet är av central betydelse för i vilken grad priserna kan påverka resursutflyttning och rationaliseringstakt, skall därmed sammanhängande problem upptas till en närmare diskussion i det följande.

Inlcomstkly/tan som rationaliserings- instrument. Eftersom förutsättningen för att arbetskraften skall stanna kvar i jordbruket på lång sikt bör vara att den i denna näring kan erhålla lika god inkomst som inom andra näringar, bor- de en stor inkomstklyfta leda till en motsvarande kraftig överflyttning av ar- betskraft från jordbruket till andra nä- ringar till dess att så litet arbetskraft är kvar i jordbruket att ersättningen till densamma vid en given prisnivå eller vid en given minsta produktionsvolym stiger till alternativvärdet. Så länge en inkomstskillnad består, skulle den sålun- da fungera som ett rationaliseringsin— strument. Om man nämligen förutsätter att övriga kostnader i jordbruket inte påverkas av prisnivån på jordbruks- produkterna, skulle förändringar ipris- nivån direkt påverka arbetsersättning- ens storlek. Till denna arbetsersättning kan då för brukare som äger jordbruks- fastighet även prisstegringen på mark in- räknas. Den fungerar som ett slags kapi- taliserad arbetsersättning för markägarna vid deras avgång som jordbrukare.

På grund av arbetskraftens fördelning på olika tjänsteställningar inom jord- bruksföretaget, kan man tala om åt- minstone fyra slag av inkomstklyftor, vilka samtliga haft sinsemellan något olikartade förlopp under efterkrigsåren. För den anställda, lejda arbetskraften i jordbruket har i stort sett gällt att den nominellt haftlägre löner än arbetskraf- ten inom industrin. Hur stor skillnaden varit räknad i reallön är svårare att ut- tala sig om. Denna arbetskraft har också flyttat i mycket omfattande utsträckning från jordbruket. I genomsnitt under pe-

rioden har flyttningstakten varit av stor- leksordningen 10 % per år. Utflyttningen av lejd arbetskraft har emellertid ej en- bart varit en följd av löneskillnader jäm- fört med andra arbetargrupper. Den är också i stor utsträckning ett resultat av rationaliseringssträvandena inom jord- bruket. Det har varit tekniskt möjligt och ekonomiskt lönsamt att byta ut arbetskraft mot maskiner.

För den andra gruppen av anställd personal, som arbetat i egenskap av familjemedlemmar, har arbetsersätt- ningen i stor utsträckning utgått in na- tura, varför ersättningens storlek är svårmätbar. Det är dock troligt att den varit lägre än för den anställda arbets- kraften. Trots detta och trots att de med- hjälpande familjemedlemmarna i genom- snitt är betydligt yngre än den anställda arbetskraften, har likväl inte avgången varit relativt sett större än för den an- ställda arbetskraften. En förklaring här- till kan 'vara den större känslomässiga bindning som familjemedlemmarna har haft till företaget. '

Arrendatorerna skiljer sig från de självägande företagarna främst däri att de har en årlig arrendeutgift för disposi- tion av mark och byggnader, medan markägarna, som själva håller fastighets- kapitalet för sina företag, i princip får vidkännas räntekostnaderna, vilka van— ligen motiveras av ränteutgifter men också på sikt kan göra kapitalvinster av fastighetsinnehavet. I stora delar av lan- det har de markägande jordbrukarna också skog, vilket i viss mån också tryg- gar arbetstillfällen för dem. Antalet självständiga arrendejordbruk har mins— kat snabbare än övriga jordbruk. Detta kan till en del bero på att arrendatorerna haft en kraftigare försämring av sin eko- nomiska situation än ägarna. I andra fall har orsaken varit att jordägare, bl.a. med hänsyn till arrendeintäkternas stor— lek och risken att behöva kosta på större

investeringar i arrendeenheter, funnit det ekonomiskt fördelaktigt att ta arrende- gårdar under eget bruk eller att samman- slå dem med andra arrendegårdar.

Tidigare har såväl i utländska som svenska undersökningar| visats att ut- flyttningstakten från jordbruket visar ett starkt samband med antalet syssel- sättningstillfällen utanför jordbruket i kombination med att inkomstskillnader överhuvudtaget förekommer. Exempel- vis var under depressionsåren på 1930- talet löneklyftan mycket stor, men trots detta skedde en viss återflyttning av ar- betskraft till jordbruket på grund av arbetslösheten i andra näringar. Å and- ra sidan ökade avflyttningstakten från jordbruket mycket kraftigt under slutet av 1940-talet, trots att löneklyftan då minskades och inkomstklyftan för bas- jordbruket var nära eliminerad. Man måste emellertid hålla i minnet att ut- flyttningen — i varje fall för brukar- na —— främst skett från jordbruk med betydligt sämre lönsamhet än genom- snittet.

Vi har låtit undersöka, om nyssnämn- da samband förelegat för senare år. De resultat som framkommit av denna undersökning visar att så är fallet, sär- skilt för anställd arbetskraft och fa- miljemedlemmar. För kategorin brukare var dock sambandet ej så tydligt. Man kunde därav dra den slutsatsen att så länge prisnivån på jordbruksprodukter inte var högre än att ersättningen till arbetskraften blev lägre än i andra nä- ringar och sålunda press till arbets- kraftsinskränkning och strukturrationa- lisering förelåg, takten i utflyttningen av i varje fall anställd arbetskraft och familjemedlemmar helt skulle bestäm- mas av tillgången på sysselsättnings- möjligheter och rörligheten på arbets- marknaden.

Utflyttningen kan emellertid ligga på olika nivåer beroende på inkomst- och

lönsamhetsläget i jordbruket. En genom lägre priser orsakad sämre lönsamhet kan öka utflyttningen, men ändå kom- mer det ovan nämnda sambandet mellan utflyttningstakt och sysselsättningsläge ej att förändras. För brukarna är tyd- ligen även andra faktorer av betydelse för utflyttningstakten än enbart en före- liggande inkomstskillnad. Detta konstate- rande är viktigt, eftersom utflyttningen i framtiden i högre grad än hittills kom- mer att beröra brukargruppen. Inkomstförvåntningarnas verkningar. Det kan synas förvånande att trots den mycket gynnsamma arbetsmarknads- situationen under större delen av 1950- talet och trots att relativt stora löne- och inkomstskillnader förelegat av-flytt- ningen och nedläggningen av jordbruk inte blivit ännu större; Tydligen under- skattas lätt de reella hindren för arbets- kraftens överflyttning. Särskilt vad gäl- ler den s.k. inkomstklyftan avser dock iakttagelserna efterhandsbedömningar. Det är emellertid tänkbart att det inte i och för sig är de faktiska förhållan- dena som varit ”avgörande för handlan- det utan de förväntningar man haft be- träffande framtiden i jordbruket res- pektive i andra näringar. För särskilt brukarnas del här t.ex. målsättningen om inkomstlikställighet för basjordbru- ket ha skapat förväntningar att det skulle vara möjligt att erhålla en gynn- sam eller åtminstone en dräglig fram- tid genom att fortsätta driften som jord- brukare. Svårigheterna att erhålla bo- stad vid övergång till verksamhet inom stadsnäringarna s-amt överhuvudtaget anpassningssvårigheter vid övergång till annan verksamhet, såsom bundenhet vid invand miljö etc., torde ha haft en vä- sentlig betydelse. Sannolikt har förvänt- ningar av nyssnämnda slag även bidragit

' Utförda på uppdrag av 1942 års jord— brukskommitté.

till att hålla kvar familjemedlemmar i jordbruken med förhoppning om att de i framtiden skulle kunna överta dessa.

Den under 1960-talets första hälft starkt accentuerade utflyttningstakten och företagsnedläggningen kan vara ett resultat av en tilltagande pessimism om de fnamtida ekonomiska möjligheterna. Den förändring i realprisutvecklingen på jordbruksprodukter, som skedde i mitten på 1950—talet och som måste ha varit märkbar ur lönsamhetssynpunkt, bör givetvis förr eller senare få konse- kvenser för utflyttning och nedlägg- ning.

I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet torde ovissheten huruvida den högkonjunktur som pågick skulle bestå ha medfört att man undvek att sälja sina jordbruk. Möjligheten att återgå till jordbruksarbete, om konjunkturen inte skulle bli bestående, innebar en syssel- sättningstrygghet. I den då aktuella eko- nomiska diskussionen framhölls ofta ock- så risken för att den gynnsamma kon- junkturen skulle slå om i ett depressions- tillstånd minst lika allvarligt som 1930- talets.

När sedan den expansiva konjunktu- ren fortsatte, ersattes trygghetsbehovet i stället av förväntningar om realvärde— stegring. Vid en tre- till femprocentig årlig penningvärdesförsämring innebär en markvärdesstegring, som är åtmins- tone lika snabb som stegringen i den allmänna prisnivån, ett betydelsefullt sätt att bevara en förmögenhets real- värde. Som framgår av figur XIV: 2 har prisstegringen på jordbruksfastigheter 1950—63 varit ännu större än penning- värdesförsämringen mätt med konsu- mentprisindex och likaså större än pris- ökningen på jordbruksprodukter. Till en del har tydligen prisökningarna på jord- bruksprodukter kapitaliserats i stigande fastighetspriser. men inflationen och för- väntningar om fortsatt realvärdesteg-

ring inte minst för mark som kan användas till andra ändamål än jord- bruk —— måste också ha haft stor be- tydelse. Den starka efterfrågan på mar- ginellt lönsam tillskottsmark i vissa jordbruksbygder bör också tas med i bilden.

Effekter av storleksdifferentierad prispolitik. Under den tid totalkalky- len användes som prisavvägningsinstru- ment, dvs. fram till 1956, diskuterades ofta möjligheten att lägga prishöjning- ar som krävdes för att täcka kostnads- stegringarna företrädesvis på sådana produkter som framställs vid de mindre jordbruken. En central plats i diskussio- nen intog därvid mjölkpriset, som dess— utom tjänstgjorde som ledkropp för en del speciella stödåtgärder för småbruket. Eftersom dessa motiv i en del uppgörel— ser t.o.m. klart uttalades, skulle man därav kunna dra den slutsatsen, att denna politik fört till ett ensidigt gyn- nande av småbruken, vilket därmed ock- så verkat hämmande på strukturrationa- liseringen.

Emellertid förutsätter en sådan politik relativt gynnsamma marknadsförhållan- den. Ett första villkor är att det råder underskott på ifrågavarande produkter eller relativt sett mindre överskott än på de produkter som framställs vid de större jordbruken. Endast i dessa lägen kan man tänkas föra en prispolitik som leder till väsentligt andra prisrelationer mellan de olika produkterna än de som råder på världsmarknaden.

I viss män kan man säga att denna möjlighet förelåg strax efter andra världskrigets slut. Exempelvis utnyttja- des då de prispolitiska möjligheterna att minska storbruksprodukternas lön— samhet, särskilt brödsädsproduktionens, i förhållande till småbruksprodukternas, dvs. animalier-nas, i en sådan grad att därav följande stegrad efterfrågan på fodersäd för framställning av animalier-

na medförde en situation, där priserna på fodersäd vid vissa tillfällen översteg priserna på brödsäd. Den starka pris- uppgång på världsmarknaden som Ko— reakrisen skapade ledde emellertid till att man sökte utnyttja den gynnsamma prissituationen beträffande vegetabilier och då särskilt brödsäd för att tillgodose jordbrukets behov av ökade inkomster, medan samtidigt priset på mjölk på grund av rådande överskottsläge, måste hållas tillbaka.

Den fortsatta prisutvecklingen under 1950-talet och 1960-talets första år har inneburit en viss återgång till enmindre prisspänning mellan vegetabilier och animalier. Detta kan ändock inte sägas ha speciellt gynnat små'bruksprodukter- nas priser. Parallellt med den relativa prisförsämringen på vegetabilier, som försiggått trots att vegetabilieprodukter- na under den senaste IO-årsperioden haft högre gränsskydd än animalier, ökade nämligen möjligheterna till rationalise- ringsvinster i vegetabilieproduktionen genom att stordriftsfördelar tillkommit. På animaliesidan har, i varje fall inom mjölkproduktionen, liknande stordrifts— fördelar ej tillkommit. Vidare avfördes genom de principiella riktlinjer som in- fördes i det nya prissystemet från 1956 den uttalade politiken att genom pris- ändringar ensidigt gynna småbruken.

En bidragande orsak till att småbru- produkter inte marknadsmässigt gynnats är den större tröghet, som små- bruket visat i fråga om anpassningen av produktionens storlek och inriktning. Medan man för de typiska storbruks- produkterna kunnat observera en gan- ska stor rörlighet i planeringen, t.ex. i form av växlingar mellan brödsäd, olje- växter, fläsk och på senare tid även ungnötsuppfödning, vilka växlingar an— passats efter rådande pris— och mark- nadsläge, har i småbruket framför allt skett trendmässiga förskjutningar sam- kens

manhängande med strukturomvandling- en. Sålunda har i fråga om mjölkproduk- tionen rått ett konstant överskott, vilket ibland kommit till uttryck i form av s.k. smörkriser. Detta har givetvis verkat återhållande på strävandena att höja mjölkp'riserna.

Den speciclIa smäbrukspolitikens verk- ningar. Vid sidan om prisstöd i form av gränsskydd har jordbruket under pe- rioden efter 1947 erhållit statliga tillägg och bidrag, som per år uppgått till mel- lan 200 och 300 milj. kr (tab. XIV:3 och XIV: 9). Dessa bidrag har utgått på sådant sätt att de särskilt gynnat små- brukarna. De viktigaste bidragen har ut- gått till mjölk, dels allmänna tillägg, dels speciella tillägg för vissa delar av landet eller för vissa kvantiteter, s.k. leverans- tillägg. Vidare har till småbruket utgått kontanta arealbidrag.

Då mjölkproduktionen i hög grad är koncentrerad till mindre jordbruk och denna koncentration ökat under efter- krigsperioden, kan såväl de allmänna som speciella mjölkbidragen sägas inne- bära ett stöd till småbruket. Bidragen har tillsammans, som vi redovisat förut i detta kapitel, varit av en sådan stor- leksordning att de betytt en inkomstför- stärkning (arbetsinkomst) för småbru- kare i södra—mellersta Sverige på in- emot 10 0/o och för jordbrukare i norra Sverige, framför allt i de nordligaste de- larna, på ca 20 %, i vissa fall ända upp till 30 %. Om därtill läggs kontantbidra- gen, är det uppenbart att den samman- lagda inkomstförbättringen kan ha varit ganska betydande och därför också bör ha verkat rationaliseringshämmande. Särskilt gäller detta i sådana fall där företagaren med hänsyn till sin ålder kunnat söka sig andra inkomstmöjlig- heter.

Emellertid är det inte, som tidigare be- rörts, sådana statiska jämförelser i fråga om inkomstläge som främst är avgörande

för valet av framtida sysselsättning utan i stället utvecklingsmöjligheterna och förväntningarna. Det kan då konstateras att de nämnda bidragen, med undantag för det extra mjölkpristillägget, nomi- nellt sett varit tämligen oförändrade under den refererade perioden. Det bety- der för det första att penningvärdets fall urholkat realvärdet av dessa subventio- ner. För det andra torde i jämförelse med de starka lönestegringar som före- kommit under perioden i andra näringar subventionerna ha tillmätts ett allt mind- re värde i övervägandena om val av sysselsättning. För det tredje tillkommer att under vissa delar av perioden en del av bidragen inte kunnat erhållas av ny— tillträdande brukare.

Eftersom de relativa inkomstförstärk- ningarna varit störst i Norrland, är ut- vecklingen i nämnda avseenden för detta område av särskilt intresse för bedöm- ningen av bidragens effekt. En jämfö- relse av mjölkprisets utveckling, inkl. subventioner, med utvecklingen för in- komst från skogsbruk ger till resultat att en väsentligt gynnsammare inkomst- utveckling har förelegat för skogssidan än för mjölksidan. Ur rationaliserings- synpunkt karakteriSeras ju också Norr- land inte endast av en accelererande takt i nedläggningen av brukningsenhe- terna utan även i än högre grad av en övergång till kreaturslös drift vid de små enheterna. Detta innebär att trots att man bor kvar vid enheterna och trots att man kunnat få subventionerna, om man fortsatt med mjölkproduktionen, man ändå funnit det mer lönsamt att lägga ner denna och koncentrera arbets- insatserna på skogsarbete eller annan sysselsättning. En betydelsefull bidra- gande orsak härtill torde ha varit en låg effektivitet i mjölkproduktionen, som medfört att stigande arbetskostnader sla- git ut snabbare i försämrad lönsamhet i Norrland än i andra delar av Sverige,

där man mer sökt motverka den låga lönsamheten genom rationalisering av olika slag, framför allt genom ökad mjölkproduktion per ko.

Sammanfattningsuis torde sålunda kunna hävdas att småbruksstödet, isyn- nerhet i början av 1950—talet, innebar en relativt omfattande inkomstförstärk- ning, framför allt i de norra delarna av landet. Men detta stöd har efter hand urholkats genom att det inte anpassats till penningvärdets förändringar och till löneutvecklingen i andra näringar, var- för dess rationaliseringshämmande ef— fekt successivt bör ha minskat.

Beträffande det stöd som utgår för att sänka produktionskostnaderna hänvisas till kapitel XV.

b) Beträffande prispolitikens verkningar på effektivitetsutvecklingen inom jord— bruket ger de i kapitel IX redovisade "resultaten tydliga anvisningar. Prispoli-

tikens möjligheter att positivt kunna på- verka rationaliseringen har där också berörts. I första hand har där pekats på att resurskombinationen ofta är snedvri- den, vilket bl.a. marginalproduktiviteten för olika produktionsfaktorer visar. För mycket arbetskraft är t.ex. kombinerad med för litet mark. Detta ställer särskilt strukturrationaliseringen i blickpunkten. Även om andra jordbrukspolitiska me- del har större effekt på strukturutveck— lingen än prispolitiken, finns dock ett samband i form av kapitaliseringseffek- ter av prisstödet på fastighetsvärdena. De starkt stigande fastighetspriserna (figur XIV: 2) har utan tvekan haft en återhållande effekt på strukturrationali- seringen genom att man hållit kvar fas- tigheter som realvärdeplaceringar. I hur hög grad prisstödet genom kapitalise- ring påverkat denna utveckling är ej möjligt att kvantitativt uttala sig om. Andra faktorer har också påverkat pris- utvecklingen på jordbruksfastigheter så- som inflationen, förväntningar om fort—

ll Fastighetspris 2) Producentprisindex 3) Konsumentprisindex

100 | | 1 | | 1 1950 5]

Figur XIV: ?. Prisutvecklingen för jordbruksfastigheter 1950—63 jämförd med utvecklingen för producent— och konsumentprisindex 1950=100

52535455565758596061

[ ] | 1 | | |

62 63

Källa: Statistiska centralbyråns lagfartsstatistik

satt realvärdestegring, markens använd- ning för tätortsbebyggelse och vägar etc., institutionella hinder vid försäljning av jordbruksfastigheter m.m. Förhållande- na skiiftar också mellan olika delar av landet. Det får därför räcka med att på- peka att kapitaliseringseffekter från prisstödet utgör en faktor som har bety- delse för strukturrationaliseringen.

Den andra väsentliga effekten från prispolitiken på effektiviseringstakten inom jordbruket berör säkerheten i pro— duktionsplaneringen. Säkerheten påver- kas dels av stabiliteten i den allmänna prisnivån och kanske i ännu högre grad av stabiliteten i prisrelationerna, dels av

det biologiska beroendet (skördeutfallet) . Variationer i dessa faktorer påverkar jordbrukarnas inkomster."

Riskerna för Iikviditetskriser orsaka- de av nämnda variationer ökar med sti- gande företagsstorlek och ökad speciali- sering, dels genom att insatserna av främmande kapital ökar, dels genom att företagarnas egen ersättning utgör en allt mindre del av totalintäkten. Genom att vissa investeringar i jordbruket har lång

5 Avkastnings- och prisvariationernas stor- lek har för Sveriges del belysts i utredning- en: Det svenska jordbrukets effektiviserings— vägar ( SOU 1963:66 ).

teknisk varaktighet, blir dessa investe- ringar dessutom känsliga för långsiktiga förändringar i prisnivå och prisrelatio- ner på jordbruksprodukter.

Åtgärder som begränsar dessa årliga pris- och intäktsvariationer kan vidtas både av den enskilde brukaren och kol— lektivt genom exempelvis jordbruksko— operationen eller samhället. Men sättet att angripa problemen enskilt eller kol- lektivt blir ofta rätt olika och får skilda verkningar på produktionskostnader och effektivitetsutveckling.

För den enskilde jordbrukaren fram- står —— förutom vissa driftstekniska åt- gärder möjligheterna att göra pro- duktionsapparaten mer flexibel och

sprida produktionen på flera produk- tionsgrenar oftast som de enda utvä- garna att minska effekten av avkast- nings- och prisvariationerna. Gjorda un- dersökningar i bl.a. USA visar tydligt, att dylika åtgärder i regel är kostnads- ökande och verkar hämmande på effek-

tivitetsutvecklingen. De motverkar att driftsformern'a anpassas efter rådande tekniska förutsättningar för specialise- ring och stordrift. Detta innebär att man vid minskade risker för dessa variatio- ner antingen kunde erhålla större pro- duktion med samma resursmängd eller oförändrad produktion med minskade resurser. Undersökningarna visar också tydligt att vid alltför stor osäkerhet i fråga om framtida prisvariationer hålls utbytet av arbetskraft mot kapital till- baka. Härigenom fördyras produktionen av jordbruksprodukter och dessutom fördröjs frigörandet av arbetskraft från jordbruket till andra sektorer.

De utvägar som står den enskilde jordbrukaren till buds för att möta pris- och inkomstvariationer kan sålunda leda till resultat, som ur samhällsekonomisk synpunkt ej är önskvärda. Här har så- ledes förelegat ett direkt intresse ur sam- hällssynpunkt att kollektivt söka finna

lösningar som dämpar nämnda pris— och inkomstvariationer; utvägar som ur to- talekonomisk synvinkel blir billigare och på lång sikt befrämjar effektivitetsut- vecklingen bättre än de åtgärder som de enskilda brukarna kan tvingas vidta.

Även kollektiva insatser för att dämpa pris- och inkomstvariationerna måste emellertid få olika uppläggning beroen- de på variationernas typ och orsak. In- komstverkningarna av en allvarlig skör- denedsättning för en enskild jordbru- kare eller en mindre grupp av jordbru- kare kan således för dessa brukare ej avhjälpas genom en generell prishöj- ning för ifrågavarande produkt(-er), enär rprishöjningen i så fall måste vara mycket stor och då också oförtjänt kom- mer de brukare till godo som ej haft några skördeskador. Medlet i sådana situationer måste vara någon form av skördeskadeskydd, som ger ersättning åt de brukare som verkligen drabbats. Den form av skördeskaderegler—ing som i Sverige tillämpades fram till 1961 för variationer i jordbrukets total-inkomster orsakade av skördeskador —— den s.k. 4 %-regeln uppfyllde ej nyssnämnda villkor. Det differentierade skördeskade- skydd som infördes 1961 (se kap. XII) är däremot i princip ett katastrofskydd för den enskilde jordbrukaren.

För jordbrukssektorn i sin helhet kan de kollektiva insatserna ha till uppgift att både ge en kortsiktig inkomsttrygg- het och möjligheter till fortsatt effektivi- sering genom stabil prisnivä och stabila prisrelationer. Pris- och inkomststabili— sering var för övrigt prispolitikens första mål när prisregleringar infördes under 1930-talet i de flesta industriländer.

I den svenska prispolitiken har pris- stabiliseringsmålet framhållits i olika sammanhang, särskilt under 1930-talet och av 1952 års jordbruksprisutredning. I praktiken har emellertid hänsynen till detta mål varierat beroende på att andra

faktorer fått tillmätas större betydelse vid prisavvägningen.

Den s.k. vårprissättningen, som exi- sterade under totalkalkylens tid, hade närmast betydelse genom att öka produ- center—nas benägenhet för kortsiktiga produktionsomläggningar, men den hade mindre betydelse för den mer långsik- tiga produktionsplaneringen. Mittpris- systemet i 3- och 6-årsavtalen har ur denna synpunkt inte heller gett önskad stabilitet. då ovissheten om utvecklingen av världsmarknadspriserna varit närmast fullständig. Mer systematiska försök att bedöma den långsiktiga prisutvecklingen till ledning för planeringen har knappast heller varit möjliga.

Önskemålet att hålla stabila priser och prisrelationer även under så korta perioder som produktionsperiodernas längd, för att möjliggöra mer me- ningsfulla produktionsomläggningar, kan emellertid komma i konflikt med ett annat mål, nämligen att med kortsiktiga förändringar i prisrelationerna anpassa produktionen till marknadsläget. För Sveriges del har denna konflikt under 3- och 6-årsavtalen blivit mycket tydlig

genom att produktionen varit så stor, att man varit tvingad till mycket kort- siktiga prisförändringar för att klara marknadsbalansen.

Vad gäller stabilitetsförhållandena för olika produktpriser kan konstateras att priset på mjölk varit mest stabilt. Men samtidigt har det varit för lågt för att ge en tillfredsställande lönsamhet, varför stabiliteten i förening med den låga pris- nivån närmast verkat produktionssän- kande. Denna stabilitet borde då ha för- stärkt rationaliseringstaken i och för sig, men eftersom övriga producentpriser har varit väsentligt mer instabila och så- lunda jämförelserelationerna ovissa, är det inte säkert att stabiliteten i mjölk- priset verkat på sådant sätt. I den all- männa diskussionen har stabiliteten i mjölkpriset tvärtom tagits till intäkt för att mjölkproduktionen ger en visserligen låg men dock säker inkomst.

Sammanfattningsvis kan den prispoli- tik som förts efter 1947 ej sägas ha ska- pat sådan stabilitet i framtidsförvänt- ningarna att specialiseringen, som är en väsentlig rationaliseringsväg, främjats.

KAPITEL XV

Erfarenheter av rationaliseringspoh'tiken1

1. Inledande översikt

I kapitel XII har utförligt redogjorts för huvuddragen i den hittillsvarande jord- brukspolitiken, dess mål och medel. Ra— tionaliseringspolitikens ändamål har se- dan 1948 varit att inom viss gränser göra lantbruksföretagen tekniskt och ekono- miskt rationella. Begränsningarna i den- na politik har varit betingade av hän- syn till samhällsutvecklingen på lands- bygden.

Enligt den i 1947 års riksdagsbeslut använda terminologin skilde man mellan yttre rationalisering, inre rationalisering och driftsrationalisering. I den yttre ra- tionaliseringen inbegreps åtgärder för bildande av med hänsyn till storlek, ar- rondering och ägosammansättning lämp- liga brukningsenheter. Den inre rationa- liseringen omfattade mera permanenta förbättringsåtgärder i fråga om jord och ekonomibyggnader på till storlek och gränser givna brukningsenheter. Med driftsrationalisering förstods övriga åt- gärder för förbättring av driftsförhällan- dena och det ekonomiska utbytet av jordbruket på till storlek och gränser givna brukningsenheter.

Rationaliseringsarbetet utgör i princip en jordbrukets egen verksamhet, till vil- ken statsmakterna lämnar sitt biträde genom tekniskt och ekonomiskt stöd, la-gstiftningsåtgärder samt medverkan i planering och utveckl-ingsarbete.

Målsättningens huvudlinjer har i allt väsentligt varit oförändrade under efter-

krigstiden. Dess detaljer har emellertid stegvis undergått betydande justeringar. Medlen i rationaliseringspolitiken har också allmänt uttryckt varit desamma. De har emellertid på samma sätt som målsättningen stegvis förändrats.

De rationaliseringspolitiska medlen har handhafts av flera organ; hushållnings- sällskap, skogsvårdsstyrelser, lantbruks- nämnder och lantmäteriorganisationen.

2. Den yttre rationaliseringen i jord- och skogsbruket

A. Inledning

Strukturutvecklingen i det svenska lant- bruket under senare decennier har be- handlats i kapitel IV. (Jfr även i detta kapitel anförd litteratur.) Den yttre ra- tionaliseringen, särskilt storleksrationali- seringen, har två sidor. Dels innebär den, att antalet ofullständiga, inte rationella enheter minskar, dels innebär den att an- talet rationella enheter ökar. Statistiken ger inte klara besked om hur denna minskning respektive ökning försiggår vid sidan av varandra men den ger dock en uppfattning om dimensionen. Antalet bortfallande enheter har varit betydligt

1 I motsats till vad som gäller flertalet övriga i betänkandet behandlade ämnesom— råden har inom jordbruksutredningen inte utförts och av utredningen publicerats någ- ra specialundersökningar belysande ratio- naliseringsverksamheten. Av denna anled- ning har det ansetts befogat med en förhål- landevis rik dokumentering i detta kapitel.

Tabell XV: 1. Under medverkan av" luntbruksnämnderna storleksrationaliserade brukningsenheter 1955——64

År Antal

Södra och mellersta

* 1964 1 568

l Södra och mellersta ,- Sveriges skogs- och

Sveriges slättbygder 1955/561 1 171 1957 825 1958 822 1959 981 1960 960 1961 1086 1962 1260 1963 1359

dalbygder 1955/561 891

, 1957 796

* 1958 695

i 1959 754

1960 865 1961 953 1962 965 1963 963 1964 1014

Norra Sverige 1955/561 858

1957 659 1958 643 1959 782

1960 ' 793

1961 758 1962 816 1963 830 1964 751

Hela riket 1955/561 2920 1957 2280 _ 1958 2160

1959 - 2517

1960 2618 1961 2797

1962 ' 3041 1963 3152'

1964 3333

Medelareal, ha per brukningsenhet Åker Skog Före Efter Före Efter 17,1 22,3 16 20 15,9 21,0 16 21 17,8 23,6 17 23 21,5 28,5 30 37 19,5 25,9 22 27 21,7 29,2 21 27" 25,6 33,3 30 37 25,8 35,0 32 39 28,1 36,1 28 35 9,3 12,7 33 44 10,4 13,8 41 53 10,6 14,8 49 ' 62 11,2 15,4 39 53 13,2 17,7 57 71 11,6 16,1 53 69 13,3 18,4 49 63 14,0 19,5 59 76 15,5 20,7 72 89 6,5 9,2 55 76 6,5 9,5 50 70 6,6 9,3 53 75 6,5 9,5 49 72 7,2 10,0 69 92 7,2 10,0 58 84 7,8 11,0 68 101 7,7 11,0 72 102 8,5 12,1 69 100 11,6 15,5 32 44 11,3 15,2 35 46 12,2 16,5 38 51 13,8 18,7 39 52 13,7 18,4 48 61 14,3 19,5 42 57 16,9 22,6 46 62 17,5 23,8 51 67 19,8 26,0 51 66

* Avser 1.7.1955—31.12.1956. Källa: Lantbruksnämndernas verksamhet.

större än antalet nyuppbyggda enheter. Saneringen av företagsbeståndet har främst kommit att ske genom en utsorte— ring av svaga element, inte i samma ut- sträckning genom uppbyggande av nya, 22

livskraftiga enheter. En inte obetydlig överföring av markresurser från upphö- rande till bestående enheter har dock ägt rum såsomredovisats i kapitel IV. "Effekten av de medel, som insatts i

Tabell XV: 2. Storleksrationaliserade brukningsenheter 1957—64 fördelade på olika ärendegrupper

Finansie- J ordbrukar- Försäljning ringsstöd Förhandling nas initiativ Nämnden Är Total- av mark utan sam- på nämnderna ' förhindrat * antal från band med nämndens . annan .. . . . . endast bevnl— .. namnden annan 1n1t1at1v . . köpare åtgärd Jat tillstånd 1957 2 280 531 264 371 1 081 33 1958 2160 520 182 326 1 112 20 1959 2517 679 269 368 1 164 37 1960 2 618 795 294 346 1 137 46 1961 2 797 827 289 363 1 272 46 1962 3041 991 459 319 1227 45 1963 3152 1 041 437 317 1334 23 1964 3333 1 233 444 219 1 384 53

Källa: Lantbruksnämndernas verksamhet.

den yttre rationaliseringen, k-an endast delvis utläsas i lantbruksstyrelsens och lantmäteristyrelsens statistik. Uppgifter finns om frekvensen av vissa insatser som finansieringsstöd, statlig inköps- och försäljningsverksamhet, förvärvspröv- ningar enligt jordförvärvslagen , lantmä- teriförrättningar m.m. Jordbruksräkning- arna ger vissa upplysningar om arrende- förhållandena. Däremot kan naturligtvis resultaten av upplysningsverksamheten inte utläsas.

B. Förvärv av tillskottsjord

Lantbruksstyrelsens statistik (tabell XV: 1) visar de fall, då storleksrationalise- ring skett genom förvärv under någon medverkan av lantbruksnämnderna. I denna statistik ingår således inte alla släktköp och liknande överlåtelser. Genomsnittsarealen åker för bruk- ningsenheterna efter rationalisering (i de fall lantbruksnämnderna medverkat) har under perioden 1955—64 stigit från 22 till 36 ha i de syd- och mellansvenska slättbygderna, från 13 till 21 ha i samma områdes skogs- och dalbygder samt från 9 till 12 ha i norra Sverige. I de sist- nämnda bygderna har dessutom skogs-

marken ökats från 44 till 89 resp. 76 till 100 ha.

Dessa förskjutningar beror både på en ökad storlek hos de ursprungliga fas- tigheterna och på en ökning av areal- tillskotten. Sålunda har de rationalisera- de fastigheterna i de syd- och mellan- svenska slättbygderna redan från början varit av basjordbruksstorlek och under senare år t.o.m. av normjordbruksstor- lek.

Ändringarna 1959 i målsättningen för den yttre rationaliseringen kan i tabellen spåras särskilt i statistiken för södra och mellersta Sveriges slättbygder. Den stu- derade tidsperioden torde emellertid vara för kort för att de kraftiga förändringar- na i riktlinjerna 1959 skall ha hunnit komma till fullt uttryck.

I tabell XV:2 belyses hur den yttre rationalisering, som redovisats i tabell XV: 1, varit fördelad på olika grupper av ärenden.

C. Utökning genom arrende

Jordbrukarnas strävan att anpassa sina företag har som tidigare framhållits i stor omfattning gått via arrenden. Antalet blandbruk har sålunda enligt

jordbruksräkningarna ökats med ca 16 000 under tiden 1956—61. Fastän den tillarrenderade arealen ökats med drygt 100000 ha, var dock medelarealen per brukningsenhet för blandbruken i det närmaste densamma 1961 som 1956. Det- samma gäller medelarealen arrenderad mark per brukningsenhet.

Ökningen av antalet och arealen av tillskottsarrenden, dvs. av antalet bland- bruk, torde som väsentliga orsaker ha kapitalmarknadens struktur och speku- lationer i realvärdeutvecklingen.

Fastighctsbildningsbestämmelserna i jorddelningslagen, som reser hinder mot att skilja jord och skog, kan också tän- kas ha bidragit till att markägarna, när de inte fått sälja enbart åkerjorden, ar- renderat ut den. Den förutvarande jord- förvärvslagen bidrog sannolikt också till att arrenden i en del fall tillkommit. Den som äger jord kan vara ovillig att sälja, om han räknar med att inte få köpa annan mark i stället.

Utvecklingen av arrendeförhållandena tyder på att målsättningen för den yttre rationaliseringen, trots upprepade revisioner, inte varit fullt tidsenlig. Det förefaller sannolikt, att en del av dessa arrenden skulle ha ersatts med förvärv, om lagstiftningen medgett detta och om ekonomiskt stöd kunnat lämnas till så- dana förvärv.

Arrendeinstitutet har delvis kommit att accepteras som instrument för yttre rationalisering och finansieringen av till- skottsmarken har underlättats genom möjligheterna att erhålla driftslån till utökade företag.

D. Yttre ralionaliseringsmedel hos lant- brnkSnämnderna

Planering, översiktlig eller regionalpla- nering samt individualplanering, inför- des 1948 som medel i lantbruksnämn- dernas verksamhet. Departementschefen

anförde i propositionen till 1947 års riksdag härom följande:

»Med hänsyn till den vikt det ur det allmännas synpunkt har att utvecklingen inom jordbruksnäringen går i den rikt- ning, som bäst överensstämmer med alla samhällets intressen, är det dock samti- digt nödvändigt, att en planering på det- ta omräde kommer till stånd under med- verkan från det allmännas sida samt att det allmänna följer och leder utveckling- en på området.»

Redan vid 1948 års riksdag —— sålunda innan planeringsverksamheten igångsatts fattades emellertid beslut att den skulle modifieras och skäras ner. Den översiktliga planeringen begränsades där- igenom till typstudium i ett antal små typområden, omfattande endast ungefär 3 % av socknarna i riket.

Erfarenheterna på samhällsplanering- ens område var på 1940-talet och långt in på 1950-talet överhuvudtaget förhål- landevis obetydliga, särskilt beträffande den översiktliga planeringen. Jordbruks- planeringen fick därför och på grund av de små resurserna en långsam start och först i slutet av 1950-talet kom länsvis utförda, realistiska och användbara pla- ner med prognoser på jord- och skogs- brukets område, utmynnande i regionalt anpassade riktlinjer för insatserna för strukturanpassningen. Den översiktliga jordbruksplaneringen växte fram paral- lellt med motsvarande verksamhet inom andra sektorer i samhället och utfördes i samverkan med arbetsmarknadsorgani- sationen och utfördes i regel som ett led i sådana länsutredningar, som under länsstyrelsens ledning genomfördes med inriktning på samhällsutvecklingen i lä- net. Därvid har samarbetet med arbets- marknadsorganisationen alltmer byggts ut. Sådan översiktlig planering för hela län, avseende jord- och skogsbrukets strukturanpassning, har numera (1965)

_ Inköpt — — — Försöld

sammanställts för 15 län och är under arbete i flertalet övriga län. Översiktliga inventeringar beträffande markanvänd- ning har i samråd med jordbruksutred- ningen gjorts för hela riket och utred- ningar om olika ägarekategoriers inne- hav av mark har redovisats i en sam- manställningskarta för hela landet jäm- te mer detaljerade kartor för varje län. Lantbruksstyrelsen har 1964 anvisat lantbruksnämnderna en för hela riket likartad uppläggning och metodik be- träffande översiktsplaneringen, så att möjlighet öppnats att få fram jämför- bara resultat och skapa en relativt rik- tigt avvägd bild av nuläge och utveck- lingslinjer, täckande landet i dess helhet.

| | I | | | 1 l I | I | | [ I9/69 l950 195! 1952 I955 I9516 I955 I956 |957 |958 |959 ISBD |96| |962 |963 1964

Detta ger underlag för en verksamhets- ledning, varigenom målsättningen steg- vis kan preciseras och omsättas i mer differentierade riktlinjer för insättning av resurserna för rationaliseringsarbetet i olika delar av landet.

Individualplaner av olika omfattning sammanställs till ledning för löpande ärenden m.m, vid lantbruksnämnderna.

Planeringsinstitutet torde av 1942 års jordbrukskommitté ha getts en större roll än det i verkligheten -— bl.a. på grund av statsmakternas restriktivitet och de till en början bristande erfaren- heterna — kommit att spela. Erfarenhe- terna visar dock att det kan utvecklas till ett värdefullt medel för en samordning

0

Figur XV: ] b. Lantbrukarnas köp och försäljning av skog 1949—64

som omsluter olika insatser för lantbru- kets rationalisering i vidaste bemärkelse och jämväl innefattar anpassningen av lantbruket till samhällsutvecklingen i stort.

Den aktiva inköpsverksamheten inne- bär, att nämnderna köper in jord- och skogsfastigheter för att överlåta dem som förstärkning till lämpliga fastighe- ter eller för att använda dem för byte, exempelvis för omarrondering i stor ska- la i skogsmark. Inköpsverksamheten har såsom framgår av figur XV: 1 (a och b) fått ökande betydelse.

Under åren 1957—64 har sammanlagt ca 35 000 ha jordbruksjord och 165 000

4 _:- _lnköpi' : ———Försöld ? ] 7 | | | | | | i I | [ | | | lgh? |95U |95| l952 |953 |95I+ l555 |956 |957 |958 |959 ISBD |96| |952 l955 1954

ha skogsmark överlåtits för rationalise- ringsändamål via denna verksamhet. Un- der 1964 kunde genom avsevärt ökad medelsanvisning inköpen ökas till ca 12 000 ha åker och 52 000 ha skogsmark. Samma år placerades genom försälj- ningar eller byten ca 8 000 ha åker och 27000 ha skogsmark för rationalise- ringsändamål.

Den aktiva inköpsverksamheten har visat sig vara ett effektivt medel i den yttre rationaliseringen. Jordfonden har hittills (t.o.m. 1965 års riksdag) tillförts ca 167 milj. kr.

'Finansieringsstödet har likaså ökat mycket under de senaste åren såsom

Figur XV: 2. Statligt stöd till yttre rationalisering 1949—64

Milj. kronor 30

()

I _ I _ I _ _ Lön , _ _ _ _ Bidrag ] _ I _ I _ I _ I _ I I _ I _ I _ I _ I _ I I _ I _ I _ I I _ I _ I, " 'N I _ ' , _ _ _ _ " x », " r _ I __ I .. r _ _- _ _, I :p, /J_ I | | I I | | I | I l l l l |949 |950 |95| i952 |955 lgslt |955 |955 |957 |955 |959 |960 |96| |962 1965 1954

framgår av figur XV: 2. Efterfrågan på lånegarantier för tillskottsköp har ökat. Värdeutjämningsbidragen för att under- lätta strukturrationaliseringen har också fått större omfattning.

Det finansiella stödet till den inre ra- tionaliseringen, dvs. investeringar i mark, byggnader och andra fasta anläggningar, har på senare år utformats så, att det fått som en väsentlig uppgift att vara ett hjälpmedel för yttre rationalisering. En- ligt 1959 och 1963 års riksdagsbeslut skall det statliga investeringsstödet till rationaliseringen medverka till en sund investeringsverksamhet. En allmän för- utsättning för ett statligt finansierings-

stöd är numera, att investeringarna skall bli till bestående nytta och vara rän- tabla. Den brukningsenhet som erhåller ett stöd måste sålunda ha goda förutsätt- ningar att bestå på lång sikt. Tillämp— ningen av dessa bestämmelser har visat, att även det inre rationaliseringsstödet kan vara en stimulans till strukturratio- naliseringen.

Förvärvslagstiftningen har stegvis fått karaktären av rationaliseringsinstrument. Under 1964 var avslagsskälet i 83 % av antalet avslagsfall, att förvärvsobjektet borde användas för rationaliseringsän- damål.

När det gäller att åstadkomma ändrad

markanvändning sker lantbruksorganisa- tionens insatser främst genom företags- ekonomisk rådgivning och dessutom i anslutning till framställningar enligt upp- siktlagen. Under 1950-talet var inställ- ningen restriktiv till nedläggning av jord- bruk och jordbruksjord. Efter 1955 och 1959 års riksdagsbeslut, ny jordförvärvs- lag och väsentligt ändrad rationalise- ringskungörelse samt efter statsmakter- nas uttalanden i anslutning härtill, har tolkningen av uppsiktslagen avsevärt för- ändrats. I alldeles övervägande antalet fall som prövats på senare år har lant- bruksnämnderna förklarat,. att bestäm- melserna i uppsiktslagen inte utgjorde hinder att överföra åker och annan jord- bruks jord till skogsmark. Skogsvårdsstyrelserna förmedlar det ekonomiska stödet till skogsplantering på åker. Av utbetalade bidragsbelopp kan härledas, att i mitten av 1950-talet årligen ca & OOO—6 000 ha åker överför- des till skog och att denna areal sedan successivt ökat till ca 18 000 ha 1963. Den till en början försiktiga takten vid överföring av jordbruksjord till skogs- mark torde återspegla den grundläggan- de målsättningen på detta område från 1947. Denna målsättning torde påverkat bedömningen såväl hos allmänheten som hos myndigheterna. Inställningen var, att produktionsunderlaget i jordbruket borde minskas med stor försiktighet. År 1955 skedde en uppmjukning av den äldre, restriktiva synen. Uppsiktslagen förblev dock oförändrad och upplys- ning5verksamheten inriktades ej särskilt på detta område. År 1959 inträffade en betydelsefull ändring. Statsmakterna re- kommenderade intensifierad skogsodling av sämre jordbruksjord, särskilda bi- dragsmedel avdelades för ändamålet och en aktiv upplysningsv'erksamhet starta- des. Först på 1960-talet torde'föränd- ringen i grunduppfattning ha nått all- mänheten, och härefter har'överföringen

tagit större fart. Allmänhetens uppfatt- ning betyder mycket på ett område, där initiativet nära nog helt ligger hos jord- ägarna själva.

Rådgivnings- och upplysningsverksam- heten på lantbruksområdet var under 1950-talet i huvudsak inriktad på en anpassning av jordbrukets och skogsbru- kets teknik vid enheter med i huvudsak oförändrade mark- och kapitalresurser. I 1960 års statsverksproposition gjordes vissa uttalanden, som initierade en änd- ring av kursverksamhetens inriktning. Departementschefen uttalade, att lant- bruksstyrelsen borde uppdra de huvud- sakliga riktlinjerna för dispositionen av de anvisade anslagsmedlen och att där- vid det jordbrukspolitiska sambandet mellan driftsrationalisering samt den ytt- re och inre rationaliseringen skulle be— aktas. En ändring av upplysnings- och rådgivningsverksamhetens inriktning är nu på gång. Erfarenheterna härav är ännu svåra att redovisa.

Lagen om sambruksföreningar den 30 april 1948 introducerade en nyhet för svenska förhållanden. Vissa försök hade gjorts i Sverige i slutet av första världs- kriget; erfarenheterna var dock obetyd- liga. För att minska byggnadskostnader- na och underlätta sammanförandet av många små brukningsenheter till stora företag introducerades föreningsjordbru- ket. Endast ett fåtal sambruksföreningar har registrerats hos lantbruksstyrelsen. Intresset för sambruksföreningar har varit blygsamt, och lagen om sambruks- föreningar har ej haft någon rationalise- ringseffekt.

Expropriation av tillskottsjord från större jordbruk bedömdes av 1942 års jordbrukskommitté kunna bli ett instru- ment av betydelse för den yttre rationali- seringen. Endast i ett fåtal fall har emel- lertid expropriation kommit att tillgri- pas, i inget fall under de senaste 12 åren. Erfarenheterna har visat, att instrumen-

tet är förhållandevis omständligt och kostsamt. Det har inte haft någon direkt betydelse för den yttre rationaliseringen.

E. Yttre rationaliseringsmedel hos lantmäteriet

'I den yttre rationaliseringen av jord- och

skogsbruket spelar också de medel, som fastighetsbildningslagstiftningen tillhan- dahåller, en betydande roll. Fastigheter- nas struktur kan påverkas av laga skifte, ägobyte eller avstyckning. Dessa av lant- mäteriet handhavda medel bygger — lik- som de av lantbruksnämnderna admini- strerade —- på principen om samverkan mellan myndigheter och berörda före- tagare — markägare.

Omfattningen av de arealer, som blivit föremål för ändringar i fastighetsindel— ningen genom tillämpning av fastig- hetsbildningslagstiftningen, kan belysas med lantmäteriets årliga statistik. Enligt denna blev under förra hälften av 1950- talet omkring 50 000 ha årligen föremål för rationaliseringsåtgärder genom lant- mäteriförrättningar medan under senare delen av 1950-talet och fram till 1963 motsvarande areal utgjorde 80 000— 90 000 ha. Variationerna mellan näralig- gande år beror på att arbetet med större förrättningar pågår under mer än ett år. Uppgifterna avser summan av all fastighetsbildning genom lantmäteriför- rättningar och inrymmer sålunda även alla de förrättningar, som skett för att genomföra köp och markbyten m.m. till- komna på initiativ av enskilda intressen- ter eller av lantbruksnämnderna. Där- emot inbegrips ej fastighetsrationalise- ring, som sker i form av byten av hela fastigheter, och ej heller fastighetsbild- ning genom sammanläggning.

För att belysa i vilken omfattning de olika förrättningsinstituten används kan nämnas, att i medeltal under åren 1960— 63 de arealer, som var föremål för

lantmäteriförrättning, fördelade sig på olika förrättningsinstitut på följande sätt:

Avrös— nings- nings- jord jord ha ha Inrös-

Laga skifte 600 Ägoutbyte 800 Avstyckning 3 700

Totalt 5 1 00

29000 16600 32 800

78 400

29 600 17400 36 500

83500

Med areal som varit föremål för laga skifte avses all mark som ingått i skiftet. Med areal som varit föremål för ägout- byte avses enbart mark som överflyttats från en fastighet till en annan. Med mark som varit föremål för avstyckning avses den mark som avskilts från fastigheten, den återstående delen av fastigheten in- går sålunda ej i arealredovisningen.

En förändring av jord- och skogsbru- kets indelning i brukningsenheter har ägt rum under hela efterkrigstiden. Åtskil— liga av de fastigheter, som nybildades i början av 1950-talet, har redan visat sig ej motsvara dagens fordringar. Att en jordbruksfastighet ej ständigt kan förbli lämplig för sitt ändamål torde numera uppfattas som en naturlig följd av en föränderlig teknik och ekonomi och ej som en följd av bristande förutseende hos förrättningsmannen. Fastighetsindel- ningen har visat sig komma att —— med nödvändighet på något avstånd —— följa den indelning av brukningsenheter som tekniken efter hand efterfrågat. Kravet på fasthet i indelningen har steg för steg kommit att ersättas av lantmäteriets medverkan till en fastighetsindelning, som är anpassningsbar och som utan stor omgång kan revideras i takt med ändrade förutsättningar. Det är numera ofta inte möjligt vid fastighetsreglering- arna att tillskapa fastigheter, som är lämpliga förutom beträffande arronde- ring också i fråga om storlek. Fastighets-

regleringarna får därvid i stället delvis det ändamålet att leda till en sådan grundstruktur, som gör att fortsatt ut- veckling mot större fastigheter och sam- verkan mellan markägare m.m. blir möj- lig. Detta gäller i särskilt hög grad om- arrondering i skogsmarken.

Åtgärderna på fastighetsbildningens område har dels inneburit en konsolide- ring av genom andra medel uppnådda resultat och dels löst svåra rationalise- ringsfrågor i landets verkliga problem- bygder.

F. Sammanfattning och bedömning Sammanfattningsvis kan sägas, att jord- brukarna och rationaliseringsorganen i stort sett följt den målsättning, som an- getts för den yttre rationaliseringen. Denna följsamhet har emellertid varit på gott och ont. Målsättningen har — i medeltal under den studerade efterkrigs- tiden —— varit inriktad på en storleks- rationalisering, innebärande i första hand överföring av enheter om 5—10 ha till enheter med 10—30 ha åker. Teknik och ekonomi hade emellertid motiverat en storleksrationalisering innebärande betydligt större enheter. Jordbrukarna har besvärats av den återhållande mål- sättningen genom att de lockats satsa resurser och ikläda sig ansvar för kredi- ler i företag som inte kunnat ge en skälig avkastning. Målsättningen torde från bör- jan ha inneburit en stimulans för den yttre rationaliseringen. Från omkring mitten av 1950-talet torde den däremot delvis ha utgjort ett hinder såväl för lantbruksnämndernas verksamhet som för jordbrukarnas initiativ. Sedan detta uppmärksammats av statsmakterna, skedde betydande ändringar av målsätt- ningen såväl 1959 som 1963.

Antalet bortfallande enheter har varit betydligt större än antalet nyuppbyggda, rationella enheter. Den yttre rationalise- ringen har haft sin tyngdpunkt i att

svaga element i jordbruksproduktionen, mindre företag och lågt avkastande mar- ker, utsorterats. En ström av arbetskraft har kommit att gå från jordbruket till industrin m.fl. näringar. Den jordpoli- tiska målsättningen och de insatta med- len för dess realiserande har betytt myc- ket för utvecklingen. Omvandlingen av näringslivet i sin helhet, och då särskilt den ökande industrialiseringen, har dock betytt ännu mycket mer för utveckling- en under efterkrigstiden. Den allmänna omfördelningen av samhällets resurser i fråga om arbetskraft och kapital har dominerat också jordbrukets struktur- omvandling på ett sätt som knappast kunde förutses av 1942 års jordbruks- kommitté eller av statsmakterna vid 1947 och 1948 års beslut om den framtida jordbrukspolitiken.

De grundläggande tankegångarna inom 1942 års jordbrukskommitté, nämligen att den från jordbruket frigjorda arbets- kraften i allt våsentligt borde bindas i andra lantbruksnäringar, torde ha hind- rat framväxandet i tillräckligt snabb takt av stöd för den »bortrationaliserade» arbetskraften. Det sociala stödet till jord— bruksnäringen har bestått i hjälp för kvarblivande i jordbruket, ej i hjälp till omställning från jordbruk till annan verksamhet. Då den yttre rationalise- ringen främst bestått i ett bortfall av många orationella enheter har också ett starkt behov funnits av stöd för omflytt- ning och omskolning av de personer, som varit knutna till dessa enheter. Först under de senaste åren, efter 1963, har någon verksamhet inom denna viktiga sektor förekommit.

Den största bristen i rationaliserings- verksamheten synes sålunda ha varit en lämpligt utformad rörelsestimulans åt jordbrukare. Sedan 1959 har dock AMS insatt medel för överflyttning av lant- arbetare. Däremot har medel för över- flyttning av företagare saknats.

3. Den inre rationaliseringen i jordbruket

A. Inledning Län och bidrag till inre rationalisering i jordbruket förekom även före lantbruks- nämndernas tillkomst 1948. Hushåll- ningssållskapen förmedlade nyodlings- och 'betesförbättringslån, lån och bidrag för täckdikning och gödselvård, bidrag för förstärkning av ofullständiga jord- bruk i form av stöd till nyodling, sten- röjning, jordkörning, betesförbättring, avloppsförbättring och även vissa andra anläggningar. Endast egendomar med mindre än 20 ha åker kunde i allmänhet komma ifråga. Vidare lämnade egna- hemsorganisationen jordbrukslån, skogs- lån och premielån för inre rationalise- ringsåtgärder m.m. Lantbruksstyrelsen lämnade lån ur statens avdikningslåne- fond och ur statens bevattningslånefond liksom bidrag för avdikning och bevatt- ning från andra fonder.

Detta system av lån och bidrag genom hushållningssällskap, egnahemsnämnder och lantbruksstyrelse inordnades den 1 juli 1948 i ett samlat system, genom vil- ket det i huvudsak uppdrogs åt lant- bruksnämnderna att förmedla statens ekonomiska stöd till jordbrukets inre rationalisering.

Enligt 1947 års beslut skulle huvud- syftet med den inre rationaliseringen vara att effektivisera och förbilliga pro- duktionen. En förutsättning för stöd skulle i allmänhet vara, att åtgärden jordbruksekonomiskt sett kunde bedö- mas lönsam även utan subvention. Stö- det skulle lämnas i form av statsbidrag och lånegaranti. Kreditstödet i form av lånegaranti skulle inte innehålla några subventionsmoment, endast trygga finan- sieringen. Tyngdpunkten i stödet har un- der senare år alltmer förts över från bi- drag till kreditgarantier.

I figur XV:3 redovisas omfattningen

av den med statligt stöd bedrivna inre rationaliseringsverksamheten såsom ny- odling, stenröjning, betesförbättring, väg- anläggning, torrläggning och täckdikning samt förbättring av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar.

B. Olika former av inre rationalisering

NyodIingsverksamheten minskades kraf- tigt i början av 1950-talet. Den med stat- ligt stöd nyodlade arealen nedgick så- lunda mellan 1951 och 1953 från 3300 till 650 ha. En kraftig minskning av sten- röjningarna skedde också mellan 1957 och 1959, då den med statligt stöd röjda arealen nedgick från 5 400 till 2 400 ha. Nedgången har fortsatt i förhållandevis jämn takt.

Den statsunderstödda nyodlingen och stenröjningen har sålunda varit av bety- dande omfattning i början av den stude- rade perioden och har sedan stegvis minskats till mycket obetydliga arealer. Denna utveckling återspeglar den för- ändrade inställningen till jordbrukets lokaliseringsfrågor och strävandena att genom disposition av finansieringsstöd och genom upplysning anpassa verksam- heten till vad som bedömts vara lönsamt och ur allmän synpunkt önskvärt. Den återspeglar också den minskande lön- samheten i att nyodla eller skaffa nya för maskindrift lämpade åkerarealer ge- nom stenröjning.

Erfarenheterna visar, att nyodling och stenröjning till övervägande del skett med statsbidrag. *Nyodlings- och stenröj- ningsverksamheten hade" därför haft mindre omfattning, om det statliga stödet överhuvudtaget ej funnits för dessa än- damål.

Torrläggning och täckdikning kräver tekniska planeringsåtgärder, och då des- sa varit förlagda till nämnderna finns en'förhållandevis säker och fullständig statistik på detta område. Torrläggningen omfattade under 1950-

till byggnader, stenröjning, täckdikning, betesförbättring,

nyodling och vägar 1949—64

Milj. kronor 6

D

lllllllllillJLlJIllillllillllillllillllilllllllllijlllill||

_ Byggnader — '— —— Stenröjninq

talet ca 20 000 ha årligen, varav 3/4 var statsunderstödd, innebärande en kost- nadsreduktion med ca 30 %. Efter in- förandet av 1959 års skärpta stödregler minskade omfattningen av torrläggning- en väsentligt. Åren 1962 och 1963 av- slutade torrläggningsförrättningar omfat- tande endast halva denna areal eller ca 11 000 ha. Skärpningen tog sig uttryck i en minskning av både den genomsnittliga

_u—l— Täckdikning _II_II_ Betesförböiirinq

. Q '. __

'. s—___

n==w—_._

I I I I | I I | I I I I I |949 |950 I95I |952 I953 I954 |955 I956 I957 I958 l959 ISG!) l96| I962 |96'5 l964

------Ngodling nunna.-nu- Vögqp

bidragsprocenten och antalet stödda före- tag. Då ett bortfall av statsbidragen inne- bär en 50 %»ig kostnadshöjning för före- tagen, torde detta starkt ha medverkat till minskningen i torrläggningsverksam- hetens omfattning. Täckdikningsverksamheten har något ökat i omfattning under tiden efter andra världskriget. Enligt kalkyler grundade på försäljningen av rör har man upp-

skattat den totala verksamheten under 1950-talet till ca 20 000 ha per år. Under de senaste åren torde täckdikningen ha ökat till närmare 25000 ha. Vid lant- bruksnämnderna har planer upprättats för ca 80 % av den täckdikade arealen. Det är känt, att en viss projekterings- verksamhet också förekommit i enskild regi, särskilt för större jordbruk. Det in- tressanta med stödet till täckdikning är att det till skillnad från all annan stöd- verksamhet efter hand kommit att om- fatta en allt större del av den totala verk- samheten. Särskilt markerad har denna utveckling varit efter 1959 års riksdags- beslut, som visserligen inte innebar nå- gon ändring i bidragsprocenten, men som gynnade uppenbart lönsamma före- tag.

Nänmda förhållanden betyder dock inte, att omfattningen av täckdikningen genom stödåtgärderna blivit tillräcklig för att svara mot ett på rationella grun- der beräknat behov. Enligt föreliggande undersökningar häröver skulle takten i täckdikningsverksamheten behöva två- eller tredubblas för att behovet skall kunna tillgodoses inom rimlig tid. Skill- naden mellan den nuvarande omfattning- en och nämnda behov beror bl.a. på de relativt höga anläggningskostnaderna. Täckdikning är en långsiktig investering, som nuvarande ägare inte alltid tror sig kunna förränta eller få full ersättning för vid en försäljning.

Till belysning av stödet till ekonomi- byggnader kan förutom lantbruksstyrel- sens statistik läggas de löpande stick- provsinventeringar, som utförts av sta- tens forskningsanstalt för lantmanna- byggnader (numera statens lantbruks- byggnadsförsök). Jämförbarheten mel- lan de båda statistikkällorna är inte full- ständig, då inventeringarna endast om- fattar nybyggnader eller ombyggnader på gammal grund eller mur, medan statsstöd utgått även till mindre omfat—

tande ombyggnader samt till fasta an- läggningar överhuvudtaget. Likväl ger en jämförelse möjlighet till väsentliga slut- satser. Den totala nybyggnadsverksam- heten vid de brukningsenheter, som före 1959 kunde erhålla bidrag, dvs. den vid enheter med 2—20 ha åker, har sjunkit kraftigt under 1950-talet. Nybyggnads- verksamheten vid dessa gårdar hade så— lunda 1959 nedgått till mindre än hälf- ten jämfört med 1950. Samtidigt har den bidragsunderstödda verksamheten också gått ned, men likväl i en så begränsad takt, att dennas andel av den totala verk- samheten ökat från 50 till 80 %. Om där- till läggs, att långt fler ansökningar om bidrag inkommit än som beviljats, torde möjligheten att erhålla statsbidrag ha påverkat praktiskt taget hela byggnads- verksamheten vid det mindre jordbruket. Studerar man genomsnittskostnaderna för de statsunderstödda företagen fin— ner man, att de är låga i förhållande till nybyggnadskostnaderna för normala ekonomibyggnader även vid mindre jordbruk. Detta tyder på att flertalet företag avsett måttliga ombyggnader och smärre fasta anläggningar. Detta är ock- så lättförklarligt, då en ny ladugård eller andra anläggningar vid dessa mindre en- heter sällan torde vara lönande. Statisti-_ ken för lån och bidrag till ekonomibygg- nader återspeglar dels den ekonomiska utvecklingen och dels sannolikt också den betydande hänsyn, som rationalise- ringsorganen tagit till de sociala skälen i riktlinjerna.

*De 1959-' ändrade bestämmelserna rö- rande rationaliseringsstödet innebar bl.a., att såsom förutsättning för statligt stöd till uppförande eller förbättring av eko- nomibyggnader skulle gälla dels att det bedömdes som uppenbart sannolikt, att brukningsenheten blev på lång sikt be- stående samt att detta ur allmän syn- punkt befanns önskvärt, dels att åtgär- den var lönsam. Detta senare skulle kun-

na visas genom en investeringskalkyl. Denna skärpning av bestämmelserna har haft en starkt återhållande verkan på byggnadsverksamheten vid mindre jord- bruk. Att detta inte resulterat i att medel- kostnaden, räknad för samtliga stats- understödda byggnadsföretag, ökats, tor- de ha flera orsaker. Den främsta orsaken är sannolikt, att ett stort antal torkan- läggningar för hö och spannmål uppförts efter de nederbördsrika åren i slutet av 1950-talet. Dessa många småinvesteringar har hållit genomsnittskostnaden nere. Statistiken över ny- och ombyggnader av ekonomibyggnader i övrigt visar, att stat- ligt stöd på senare tid lämnats till färre och väsentligt större företag än tidigare. Den ekonomiska utvecklingen har med- fört, att byggnader för mindre djurbe- sättningar numera inte är lönsamma och att statligt stöd därför inte kan lämnas. Sedan investeringskalkyler allmänt in- förts, har det successivt klarlagts vilka krav på jordbruksföretagens storlek och produktionsomfattning, som måste vara fyllda för att investeringar i byggnader skall bli lönsamma. Riksdagsbesluten 1959 och senare har sålunda haft kraf- tiga återverkningar. Detta beror otvivel- aktigt också i hög grad på den upplys- ningsverksamhet, som bedrivits i sam- arbete mellan rationaliseringsorganen och lantbrukets organisationer.

C. Sammanfattning och bedömning Det 1948 ändrade stödet åt den inre rationaliseringen syftade utan tvekan till en effektivisering av jordbruket. Det hade emellertid samtidigt klart markera- de sociala drag. Denna grundsyn torde ha levt kvar långt in på 1950—talet och satt sin prägel på såväl jordbrukarnas egen inställning till det statliga stödet som lantbruksnämndernas handläggning av detta. Som framgår av kapitel XII har låne- och bidragssystemet från 1948 reviderats bl.a. vid riksdagarna 1955, 23

1959 och 1963. Härigenom har det so- ciala momentet stegvis minskats och det företagsekonomiska stegvis ökats.

Den inre rationaliseringen liksom den yttre har nära och med viss eftersläpning följt förändringarna i den allmänna upp- fattningen såsom denna kommit till ut- tryck i statsmakternas beslut. De insatta medlen har i huvudsak fått väntad effekt. I efterhand ligger det nära till hands att säga, att denna följsamhet inte enbart varit av godo. Uppsättningen av bidrag av olika slag till inre åtgärder har tett sig alltmer otidsenlig. I efterhand kan sägas, att det har funnits behov av en successiv revision av mål och medel på den inre rationaliseringens område likaväl som på området för den yttre rationaliseringen.

Investeringsverksamheten i jordbruket har i inte obetydlig utsträckning styrts genom låne- och bidragsmedlen. Dessa medel har emellertid knappast varit av- görande för den långsiktiga utvecklingen. De ekonomiska krafterna torde på ett dominerande sätt ha påverkat denna.

4. Drifisrationaliseringen i jordbruket

A. Inledning I 1947 års riksdagsbeslut togs frågan om de statliga insatserna på driftsrationali- seringens område inte upp till prövning, utan man hänvisade till pågående utred- ningsarbete. År 1948 tillkom dock stöd till maskinkonsulenter och trädgårdskon- sulenter, trots att driftsfrågorna inte sär- skilt behandlats av 1942 års jordbruks- kommitté. Visserligen underströks beho- vet av en samordning av olika rationali- seringsåtgärder i planeringsarbetet. En samtidig prövning av såväl den yttre och inre rationaliseringen som driftsrationa- liseringen vid respektive företag ansågs dock ej erforderlig. Den utredningsverk- samhet, som pågick i fråga om drifts- rationaliseringen, mynnade emellertid endast ut i smärre organisatoriska för-

slag för hushållningssällskapen och en viss förstärkning av låne- och bidrags- möjligheterna från jordbrukets maskin- lånefond. Samtidigt hade i jordbruket en mekaniseringsprocess av utomordent- ligt stora dimensioner satts i gång, som i hög grad skulle komma att påverka de framtida strukturproblemen i näringen. Som kommer att framgå av den följande analysen förlöpte hela 1950-talet bort- sett från viss bidragsgivning utan att nämnvärda ansträngningar gjordes från statens sida för att påverka driftsratio- naliseringens förlopp. Först i samband med 1959 års riktlinjer för rationali- seringsverksamheten uppmärksammade statsmakterna de företagsekonomiska problem, som den tekniska utvecklingen i jordbruket framkallat. Därvid betona- des behovet av en förstärkt driftsekono- misk rådgivningsverksamhet. Kravet på en kalkylmässig prövning av lönsam- heten för stödberättigade investeringar syftade också till att framtvinga en bätt- re anpassning mellan de driftstekniska möjligheterna och de yttre och inre ra- tionaliseringsåtgärderna (SFS 246/1959).

De statliga insatserna på driftsratio- naliseringens område har framför allt varit inriktade på att bistå jordbruket med rådgivning och upplysning. Sålunda har större delen av forsknings- och ut- vecklingsarbetet för jordbruksdriften va- rit statligt finansierad. Framför allt ge- nom hushållningssällskapen har en om- fattande rådgivnings- och upplysnings- verksamhet bedrivits, som erhållit ett allt större statligt ekonomiskt stöd.

I syfte att främja kvaliteten på pro- dukter och produktionsmedel upprätt- håller staten ett antal kontrollanstalter och lämnar stöd till sådan verksamhet även i övrigt. Genom veterinärväsendet och växtskyddet biträder staten med skyddet mot sjukdomar på djur och väx- ter. Förutom genom tjänster av nämnda slag har staten även lämnat stöd till in-

vesteringar, som inte räknats till inre rationalisering, såsom landsbygdens elektrifiering, gemensam maskinanskaff— ning och lagerhusbyggnader.

B. Översikt av kursverksamheten m.m.

En översikt av de statliga utgifterna på nyssnämnda områden lämnas i tabell XV:3 för perioden 1948/49—1964/65. Eftersom det inte varit möjligt att ur- skilja den tillämpade forskningen och den rena kursverksamheten från den mer grundläggande forskningen och un- dervisningen inbegrips i tabellens upp- gifter även utgifterna för de sistnämnda verksamhetsgrenarna. Av tabellen kan man utläsa förskjutningarna mellan de olika verksamheterna men däremot inte de volymmässiga förändringarna. Ett approximativt mått på de sistnämnda skulle man emellertid kunna erhålla om tidsserierna dividerades med ett lönein- dex, då 70—90 % av anslagen gått till löner. En sådan beräkning tyder på att under 1950-talet endast anslagsökningar- na till de sjukdomsbekämpande organen inneburit en reell förstärkning, medan övriga verksamheter volymmässigt stått stilla eller till och med gått tillbaka. I det senare fallet har det visserligen rört sig om äldre verksamheter, varav behovet minskat, såsom hästavel och restelektri— fiering, men ingenting nytt har heller till- kommit. Omkring 1960 skedde dock en omsvängning och den hittillsvarande ut— vecklingen på 1960-talet har inneburit en volymmässig stegring i vissa fall en mycket stark sådan —— för samtliga be- rörda verksamheter. Detta sammanhäng- er dels med den förstärkning av forsk- ningen, som upprustningen av lantbruks— högskolan medfört, dels med tillkomsten av ett par nya verksamheter, nämligen specialrådgivningen och de koncentrera- de rationaliseringsinsatserna i Norrland (beträffande den sistnämnda verksam-

Tabell XV: 3. Statliga utgifter för forskning, undervisning m.m. 1948—66, milj. kr.

1948/49 | 49/50

50/51

51 /52 | 52/53 | 53/54 | 54/55 | 55/56 | 56/57 | 57/58 | 58/59 | 59/60 | 60/61 | 61/62 | 62/63 | 63/64 | 64/65

65/66

Forskning, under- visning och ut- vecklingsarbete;

a. Högre undervis- ning, försök och forskning på det egentliga jord- bruksområdet

b. Veterinärhög- skolan

c. Lägre under— visning

Rådgivningsverk— samhet

Kvalitetskontroll o. -befrämjande verksamhet

Produktionsbe- främjande verk- samhet i övrigt

Sjukdomsbekämp- ning; Växtskydd Veterinärväsendet

Byggnadsarbeten

Summa

4,9 1,3 7,1 6,5 6,6 5,9 1,8 7,8 6,6 6,4 2,0 8,3 6,3

7,8 2,3 11,2 7,5 5,8

66,3

11,3 3,0 12,0

9,0 6,3

64,7

9,0 3,0 13,8 9,8 9,7 3,2 14,7 10,0 6,5

64,8

10,4 11,0 3,5 3,6 15,3 17,3 10,5 11,0 6,5 7,2

4,8 5,

1,3 1

11,5 11, 2,3 3

66,1 71,8 76,3

12,2

4,7 20,7 12,4 4,5

13,1 5,1 20,8 12,6

7,5

14,1 5,5 20,9 14,2 15,4

6,2 19,6 15,6 8,3

18,3 21,4

6,6 7,1 22,0 24,3 25,8 19,6

8,8 10,1

8,7 4,3 2,5 2,8 18,3 21,2 3,9 6,3

116,6 117,0

29,0

7,9 24,6 21,2

12,6

5,9 3,2 23,0 10,5

137,9

34,1 9,0 24,0 23,0 10,3

Källor: Budgetredovisningen 1948/49—1964/65; statsverkspropositionen

1964/ 65—1 965/ 66.

heten, se avsnitt 6 i det följande). I sistnämnda fall är det dock inte uteslu- tande fråga om ett ökat stöd till drifts- rationalisering, då en stor del av medlen, kanske ca 2/3, använts till investeringar av inre rationaliseringskaraktär. Beträf— fande de koncentrerade insatserna är det för övrigt mycket svårt att skilja mel- lan yttre, inre och driftsrationalisering. Denna verksamhet _syftar till samlade och nära samordnade effektiviseringsin- satser av alla slag.

Under 1950-talet torde rådgivnings- och upplysningsverksamheten i huvud- sak ha omfattat jordbrukets teknik på brukningsenheter med i huvudsak oför- ändrade mark- och kapitalresurser. I 1960 års statsverksproposition gjorde emellertid vederbörande departements- chef vissa uttalanden, som initierade en ändring i kursverksamhetens inriktning. Vissa uttalanden gjordes även vid 1961 års höstriksdag i proposition nr 183 an- gående bl.a. hushållningssällskapens or- ganisation.

Lantbruksstyrelsen har efter dessa ut- talanden lämnat föreskrifter till hus— hållningssällskapen, lantbruksnämnder- na och lantbrukets skolor angående kursverksamheten för jordbrukets ratio- nalisering och vidare samrått med lant- mäteristyrelsen och Skogsstyrelsen i be- rörda frågor. Resultaten härav återspeg- las i statistiken från det senaste verksam- hetsåret. Den ensidiga inriktningen av upplysningsverksamheten på jordbrukets tekniska förhållanden har brutits, och verksamheten har i ökad utsträckning kommit att omfatta även yttre och inre rationalisering samt samspelet mellan de olika grenarna. En effektiv samver- kan med skogens område förefaller dock ännu att saknas.

Vikt-igt för en bedömning av de stat- liga insatserna på driftsrationaliseringens område är emellertid inte blott volymen av de resurser, som ställts till förfogande

utan även det sätt varpå de använts. De ökade medlen till avlöning av perso- nal borde i viss mån ha motsvarats av produktivitetsstegringar i form av flera eller värdefullare tjänster. Svårigheter föreligger helt naturligt att få fram sta- tistiska uppgifter härom. För hushåll- ningssällskapen finns statistik över kurs- verksamhetens omfattning. Av denna kan utläsas, att kursverksamheten förskjutits från längre kurser till endagskurser av jordbrukardagtyp. Därigenom har upp- lysningsverksamheten kunnat utsträckas till väsentligt flera och även inriktas på mer omedelbart aktuella problem. Un- der en tioårsperiod har sålunda antalet kursdeltagare mer än fördubblats.

Den av staten finansierade andelen av den totala mängd av tjänster, som läm- nas jordbruket i driftsrationaliserande syfte, torde vara ganska hög. Inom forsk- ningsfältet finns endast enstaka, privat finansierade institut, som är inriktade på detta område. Rådgivningsverksamheten kan med utgång från hushållningssäll- skapens material beräknas till drygt hälften statligt finansierad, men då är inte hänsyn tagen till den rådgivning, som i ökad utsträckning lämnats av jord- brukets egna organisationer. Dessa spe- lar en stor roll, då det gäller kvalitets- kontroll och kvalitetsbefrämjande åtgär- der, vilka ju är en naturlig del av deras strävanden att tillgodose marknadens be- hov. Jordbrukspressen, driftsbyråerna, mjölkboskaps-, semin-, svinstam- m.fl. kontrollverksamheter är andra dithöran- de grenar, vilka undergått en positiv ut- veckling.

C. Sammanfattning och bedömning Sammanfattningsvis kan sägas, att de statliga insatserna på driftsrationalise- ringens område varit betydande. Insat- serna har emellertid ej varit planmässigt samordnade. Denna brist på samordning mellan olika grenar av driftsrationalise-

ringen samt mellan driftsrationalisering- en och investeringarna i mark och fasta anläggningar torde ha varit till betydan- de förfång för jordbruket. En avvägning mellan resursinsatserna i jordbruket och skogsbruket vid de kombinerade enheter- na har nästan helt saknats. Det har i huvudsak varit fråga om en allmän in- formation, som lämnat viktiga bidrag till utvecklingen genom spridande i förs- ta hand av ny teknik. Frågan om drifts- planering och avvägning mellan olika grenar i en samlad ekonomisk bedöm— ning av lantbruksföretaget som helhet har till början av 1960-talet i stort sett lämnats åt jordbrukarna själva.

5. Inre rationalisering och drifts- rationalisering i skogsbruket

A. Inledning Det till jordbruket knutna skogsbruket behandlades föga ingående i förarbetena till 1947 års beslut. Enligt 1942 års jord- brukskommittés uppfattning låg skogens värde i kombination med jordbruk däri, att skogen representerar en sysselsätt- ningsgaranti för brukaren. Värdet härav ansågs dock variera med hänsyn till driftsinriktning och område liksom med möjligheten att utanför den egna enheten erhålla kompletterande sysselsättning. Oberoendet av arbetsmarknaden utanför enheten ansågs emellertid som synnerli- gen värdefullt. Förutom skogens värde ur sysselsättningssynpunkt bedömdes den vidare ha stor betydelse som utjämnare från år till år av eventuella variationer i jordbrukets lönsamhet. Slutligen ansågs den egna skogen ha ett ingalunda ovä- sentligt ehuru ej i pengar direkt mätbart värde för uppläggande av en kapitalre- serv, som kunde ge jordbruksföretagen större ekonomisk motståndskraft och sta- bilitet.

Dessa överväganden bildade bakgrund till 1947 års beslut om rationaliserings-

åtgärder i skogsbruket i samspel med så- dana åtgärder för jordbruket. Några sär- skilda åtgärder för den inre rationalise- ringen i skogen beslutades inte i detta sammanhang och ej heller beträffande driftsrationaliseringen. Dessa frågor kom dock senare att upptas av 1955 års skogs- vårdsutredning.a

I fråga om strukturrationaliseringen i skogsmark inklusive igenläggning av sämre inägojord till skog — förutsatte 1959 års riksdagsbeslut en stark ökning av aktiviteten från de olika rationalise- ringsorganens sida.

Även om man vidgar perspektivet till att omfatta all enskild skog eller skogs- bruket som helhet finner man, att det är svårt att hänvisa till några samlade ut- talanden, vilka skulle kunna citeras så- som uttryck för svensk skogspolitik. För kronoskogarna finns vissa riktlinjer upp- dragna i en förordning från 1935. Övriga skogar är med få undantag nu inordnade under 1948 års skogsvårdslag, vilken allt- så har giltighet för privatägd skog, bo- lagsskog samt skog tillhörig allmänning- ar, städer och kommuner, dvs. 4/5 av landets totala skogsareal.

I samband med tillkomsten av gällande skogsvårdslag avgav föredragande de- partementschefen en allmän programför- klaring, som på sitt sätt kan betecknas som en skogsbrukspolitisk målsättning:

Vikten av en god skogsvård framstår i da- gens läge måhända klarare än någonsin tidi- gare. Med hänsyn till den stora betydelse, som skogsbruket och de träförädlande indu- strierna har både för näringslivet inom lan- det och för möjligheterna till handelsutbyte med andra länder, är det i högsta grad an- geläget, att skogarnas produktionsförmåga utnyttjas effektivt, så att förutsättningar skapas för ett uppehållande och, såvitt möj- ligt, en utvidgning av landets skogsbruk och därmed också av de industrier, vilka är he- roende av skogen för sin råvaruförsörjning.

* Skogsvården å enskilda skogar. Betän- kande av 1955 års skogsvårdsutredning, SOU 1958:30 .

Även i själva lagtexten gjordes en slags principdeklaration från samhällets sida, genom att första paragrafen fick följan- de lydelse:

Skogsmark med därå växande skog bör ge- nom utnyttjande på lämpligt sätt av mar- kens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn av- kastning erhålles.

Dessa två uttalanden torde ge uttryck för något av det väsentliga i samhällets syn på målet för skogshushållningen.

Alltsedan den första skogsvårdslagens tillkomst 1903 kan svensk skogspolitik anses ha i princip grundats på den upp- fattningen, att skogsvårdsarbetet ytterst måste vara de enskilda skogsägarnas egen angelägenhet. Målet för de samhäl- leliga insatserna har därför varit att un- derlätta för de enskilda skogsägarna och deras sammanslutningar att så effektivt som möjligt bedriva ett skogsbruk, som väl tillvaratar skogsmarkernas produk- tionsmöjligheter.

Statsmakterna lämnar sin medverkan till det enskilda skogsbrukets driftsratio- nalisering och inre rationalisering genom skogsvårdslagstiftningen och skogsvårds- styrelserna samt till dess yttre rationali- sering genom den gemensamma jordpoli- tiska lagstiftningen för jord- och skogs- bruk, som verkställs genom lantbruks- nämnderna och lantmäteriet. Vidare drar rationaliseringsverksamheten inom skogs- bruket nytta av andra samhällets aktivi- teter såsom forskning och högre utbild- ning.

Gcnom skogsvårdsstyrelsernas statistik kan man få en relativt god överblick av förekommande skogsvårdsåtgärder och därmed sammanhängande aktiviteter och utbildningsverksamhet. Av denna stati— stik framgår, att av skogsvårdsstyrelser- na tillhandahållna förrättningsdagar un- der senare år uppgått till drygt 300 000,

varav nära hälften fallit på avverkning och beständsvård. Det må här erinras om att endast omkring hälften av styrel- sernas arbetsinsats torde avse privata skogsbruk i brukningsgemenskap med aktivt jordbruk. Resten berör skogsbruk av annan ägare- eller brukarestruktur. Statistiken möjliggör dock ej uppdelning på dessa grupper. — Beträffande den yttre rationaliseringen i skogen hänvisas till den föregående redovisningen av yttre rationalisering i jord- och skogs- bruk genom lantbruksnämnder och lant- mäteri.

B. Olika verksamhetgrenar Rådgivnings-, upplysnings- och utbild- ningsverksamheten kan räknas som ett av de viktigaste rationaliseringsinstru- menten på skogsbrukets liksom på jord- brukets område. Verksamheten har i stort sett varit i stadigt stigande på grund av den starka utbyggnad av skogsbrukets yrkesutbildning som skett under de sista 10—15 åren. Till skillnad från förhållan- det inom jordbruket fungerar nämligen det skogliga rationaliseringsorganet som huvudman även för yrkesutbildningen och kan därigenom under enhetlig led- ning täcka hela informations- och ut- bildningssektorn.

Skogsvårdsstyrelsernas medverkan i beståndsvård och avverkning består för- utom av allmän rådgivning i ämnet främst av skriftliga eller muntliga anvis— ningar för avv-erkningarnas bedrivande samt arbetsledning vid utsyning av skog och vid röjning i ungskog. Verksamheten är mycket konjunkturkänslig. För när- varande torde mellan en tredjedel och hälften av privatskogarnas avverkning stämplas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. På grund av att en stor del av ungskogsröjningarna numera sker som beredskapsarbeten medverkar styrelser- na i högre grad på detta område, troligen vid närmare 2/s av röjningarna på privat-

skogar, som för närvarande är av stor- leksordningen 80 000 ha per år. Återväxtarbeten intar en central ställ- ning i rationaliseringsverksamheten. På grund av den mycket långsiktiga karak- tär, som investeringarna i de nya bestån- dens anläggning har, är behovet av in- gripande och stöd från det allmänna sär- skilt stort. Skogsvårdsstyrelsernas arbete omfattar översiktliga utredningar till grund för verksamheten, anläggning och skötsel av fröplantager, anskaffning av frö och uppdragande av skogsplantor [vilken verksamhet sker på affärsmässig basis), råd och anvisningar till mark- ägarna samt tillhandahållande av arbets- ledning och i vissa fall av arbetslag och maskiner, förmedling av bidrag till skogsodling främst på sämre inägojord samt slutligen kontroll av återväxtarbe- tenas resultat. I tabell XV:4 redovisas några data från verksamheten. Av tabel- len framgår, att efter en stark ökning under 1950-talet skogsodlingen på pri- vatskogar under 1960-talet stabiliserats vid nivån 45 000 ha. Förhandsupplys- ningar om skogsodlingarna 1964 och 1965 tyder dock på en förnyad uppgång i skogsodlingsverksamheten. Man kan märka en ganska markerad tendens till att skogsägarna numera utfört återväxt- arbetena utan mer direkt medverkan från styrelserna. En stark ökning av självverksamheten till följd av upplys- ning och utbildning kan alltså konstate- ras. Genom att en stor del av skogsod- lingarna avser omföring av sämre inägo- jord med stöd av statsmedel, kommer dock skogsvårdsorganens medverkan på planeringssidan att kvarstå i rätt stor omfattning. Detta förklarar också varför andelen skogsodlingar under medverkan av skogsvårdsstyrelserna i tabellen redo- visas med ganska oförändrade procent- tal under senare år. För andra återväxt- arbeten såsom hyggesrensning, bränning och markberedning finns en mycket star-

Skogsodling av sämre inägojord, vil- ken brukar betraktas som ett led i struk- turrationaliseringen, torde för närvaran- de ha en omfattning av storleksordning- en 20000 ha per år inberäknat vissa arealer som föryngrar sig genom själv- sådd. Bidrag beräknas under 1964/65 ut- gå med 5,5 milj. kr till plantering av ca 14 000 ha.

Den av Skogsstyrelsen och skogsvårds- styrelserna utförda riksomfattande åter- växttaxeringen har visat, att ytterligare uppmärksamhet måste ägnas föryng— ringsfrågorna, för att de framtida sko- garna skall kunna ge önskad produktion i volym och värde och för att onödiga tomgångsförluster på grund av för långa väntetider ej skall uppstå. Trots de bris- ter, som återväxttaxeringen visat, synes dock kunna hävdas, att skogsvårdsorga- nens arbete på återväxtfronten i stort sett burit god frukt. Skogsägarnas in- ställning till detta långsiktiga underhålls- och nyinvesteringsarbete har ganska ra- dikalt förändrats under de senaste decen- nierna. Även i trakter, där Skogsodling förut ej alls förekom, finner man nu stor förståelse för nödvändigheten av sådana arbeten och beredvillighet att ta på sig kostnader för desamma.

Skogsdikning bedrivs numera i rätt obetydlig omfattning och det statliga stö- det till detta slag av investeringar är mycket begränsat. Skogsvårdsstyrelserna planerar årligen torrläggning av ca 3 000 ha, huvudsakligen statsunderstödda, före- tag på privata skogar. Ca 0,5 milj. kr utgår årligen i bidrag.

En av de viktigaste rationaliserings- insatserna i dagens skogsbruk är skogs- vägbyggandet. Statsmakterna har upp- dragit åt Skogsstyrelsen och skogsvårds- styrelserna att intensifiera sin verksam- het på detta område och ställt ökade an- slag till förfogande för statsbidrag till skogsbilvägar. Budgetåret 1964/65 upp-

_ Skogsvårdsstyrelsernas frö- och Skogsodlad areal plantanskaftning År Härav under * direkt medver- _ .. Försålda Totalt, ha kan av skogs- P;??Äfkååe_ ärgrsilt plantor, vårdsstyrelserna, ' ' g milj. st. %

1945 . . . . 124 11 000 34

1950 17000 ca 85 243 22000 63 1955 29 000 ca 80 445 11 000 125 1961 44 000 ca 80 725 11 000 182 1962 46000 ca 80 745 9000 180 1963 44000 ca 80 802 9000 173

1964 . . . . 810 .. ca 175

tar 12 milj. kr. Dessa anslag avräknas mot bilskattemedlen. Skogsvårdsstyrel- serna bedriver i samarbete med andra myndigheter och organ översiktlig väg- planering. Styrelserna projekterar prak- tiskt taget alla vägbyggen, som under- stöds med statsmedel, och dessutom vissa andra vägar. Statsbidragen beviljas av styrelserna.

Den större planmässighet som numera eftersträvas inom skogsbruket har ökat intresset för skogsbruksplaner av olika slag, Den av skogsvårdsstyrelserna be- drivna verksamheten är i stadigt stigan- de. Samarbete drivs med lantmäteriet och lantbruksnämnderna för utnyttjande av material, som insamlats för värde- rings- och fastighetsreglerande syften. Verksamhetens totala omfattning är nu ca 200 000 ha per år. Liknande verksam- het bedrivs av skogsägareföreningar och privata skogsbyråer, varför den totala planläggningsarealen kan bedömas ligga ej obetydligt högre. Bidrag kan i spe- ciella fall utgå ur skogsvårdsanslagen. Driftsplanläggning i dess olika former är en aktivitet under stark utveckling på grund av ett växande intresse både från skogsägarnas och rationaliseringsorga- nens sida. Allteftersom skogsägarna mins- kar sin efterfrågan på direkt biträde av

skogsvårdsstyrelserna vid planläggning och utförande av skogsvårds- och av- verkningsarbeten blir det också desto angelägnare, att de kan få hjälp med upprättande av driftsplaner till grund för sina ställningstaganden i olika skog- liga spörsmål och samordningen av de kombinerade företagens jord- och skogs- bruksdel.

C. Sammanfattning och bedömning Medlen för skogsbrukets rationalisering har, som framgår av den föregående framställningen, kommit att ligga på fle- ra organ; den yttre rationaliseringen hu- vudsakligen på lantbruksnämnder och lantmäteri, den inre och driftsrationali- seringen på skogsvårdsstyrelserna. Viss samverkan har dock förekommit mellan nämnda organ. Någon klart formulerad gemensam målsättning har inte funnits, och det förefaller sannolikt att verksam- heten därigenom blivit mindre effektiv. De ovan redovisade medlen för utbild- ning och skogsvård förefaller ha haft väntad effekt. De planlagda återväxtåt- gärderna synes ej ha haft önskad om- fattning.

Skogsdikningen har haft liten omfatt- ning. Man kunde ha väntat en ökning på detta område bl.a. med hänsyn till att

organogena jordar i ökande omfattning övergått från jordbruket till skogsbruk. En samordning av detaljdränering och vattenavledning på jordbrukets och skogsbrukets område har saknats.

Råd- och upplysningsverksamheten på skogens område har som framgår av den redovisade statistiken i huvudsak endast omfattat tekniska frågor, alltså i huvud- sak samma förhållande som rådde på jordbrukets område före 1960-talet.

6. Särskilda rationaliseringsinsatser i vissa delar av landet (»KR-verksam- heten»)

En förhållandevis ny form av rationali- seringsverksamhet är de särskilda, kon- centrerade rationaliseringsinsatser, som efter riksdagsbeslut 1960 kunnat vidtas i de fyra nordligaste länen. Verksamheten är från den 1 juli 1965 utvidgad till att omfatta även Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland.

Verksamheten med koncentrerade ra- tionaliseringsinsatser, i allmänhet be- nämnd KR-verksamheten, planeras och handläggs på länsplanet gemensamt av lantbruksnämnden, hushållningssällska- pet, lantmäterimyndigheten och skogs- vårdsstyrelsen. Samråd äger därvid rum dels inom ramen för länsrådet, dels vad gäller den löpande handläggningen ge- nom en särskild arbetsgrupp med repre- sentanter för de fyra berörda länsorga- nen. Erfarenheterna av denna samord- ning av olika grenar av rationaliserings- verksamheten betecknas som goda.

Avsikten med KR-verksamheten är en- ligt av Kungl. Maj:t givna riktlinjer att genom samtidig yttre och inre rationali- sering, driftsrationalisering samt intensiv rådgivningsverksamhet snabbt och helst fullständigt bygga upp bärkraftiga bruk- ningsenheter inom områden, där vid si-

dan av de allmänt jordbrukspolitiska och företagsekonomiska skälen även nä- ringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl talar härför.

KR-områdena skall vara så belägna med hänsyn till serviceanläggningar, kommunikationer, lantbrukets föräd- lingsindustrier m.m., att det ur allmän synpunkt är önskvärt att där upprätt- hålla jordbruk av nämnvärd omfattning, men att härför erfordras att en snabb uppbyggnad sker av bärkraftiga enheter. Åkerns belägenhet och kvalitet skall i huvudsak vara sådan, att fortsatt jord- bruksdrift är möjlig och önskvärd på längre sikt och att bärkraftiga heltids- lantbruk av minst enfamiljslantbrukets storlek och med tillfredsställande arron- dering kan bildas. Därvid skall även kombinationen jord-skog beaktas. En förutsättning är härvid, att jordbruks- delen får sådan omfattning och effektivi- tet, att investeringarna i denna del blir lönsamma. Vidare måste brukningsen- heterna ha utrymme för fortsatt areal- utbyggnad och även i övrigt kunna an- passas till förväntad teknisk och ekono- misk utveckling. Vid planeringen av in- satserna skall företagsekonomiska be- räkningar och bedömanden tillmätas stor och avgörande betydelse.

För att dessa särskilda rationalise- ringsinsatser skall vara motiverade krävs vidare, att det för insatserna aktuella området i utgångsläget domineras av icke bärkraftiga brukningsenheter, vilka vid en fullständig utbyggnad till på längre sikt bestående lantbruk är i framträdan- de behov av omfattande investeringar i mark, markanläggningar, byggnader, djur, maskiner m.m. Det samlade inves- teringsbehovet skall vara så stort, att gängse former för statligt stöd ej kan anses tillräckliga för att den erforderliga uppbyggnaden av lönsamma företag skall komma till stånd. Vid denna senare bedömning tas hänsyn till möjligheterna

att stimulera till samt finansiera och lik- viditetsmässigt genomföra uppbyggnaden i den takt som erfordras för att jordbru- ket inom området skall kunna bibehållas i önskvärd omfattning.

Ett område, där KR-insatser sker, skall normalt omfatta ett i huvudsak samman- hängande jordbruksområde av sådan storlek, att det ger utrymme för upp- byggnad av ett flertal bärkraftiga enhe- ter och för framtida utbyggnad av dessa. I vissa fall kan dock även enstaka en- heter utses för att tjäna som mönster och stimulera till ökat rationaliseringsintres- se.

Stödet lämnas i första hand med till— lämpning av de för rationaliseringsverk- samheten i allmänhet gällande bestäm- melserna och med anlitande av härför avsedda anslag och kreditgarantiramar. Förstärkning av stödet sker genom me- del ur det särskilda norrlandsanslaget, varigenom högre statsbidrag kan utgå till kostnader för inre rationalisering. Bidrag kan även utgå till vissa driftsrationalise- ringsåtgärder, nämligen anskaffning av djur och Specialmaskiner, markkarte- ring, upprättande av skogsbruksplan, mjölkkontroll och bokföring.

Det genomsnittliga totala bidraget till inre rationalisering och till ovan angivna driftsrationaliseringsåtgärder uppgick i KR-verksamheten före den 1 juli 1965 till ca 48 % av kostnaden. Från nämnda tidpunkt skall på grund av nya bestäm- melser bidragsprocenten ej överstiga 40. Av totalkostnaden för de investeringar och åtgärder, som kan stödjas med sär- skilda KR-bidrag, har kostnaden för ekonomibyggnadsinvesteringar omfattat den största andelen, nämligen ca 60 %. Kostnaden för tidigare angivna drifts- rationaliseringsåtgärder har omfattat ca 20 % av nämnda totalkostnad.

Ur det särskilda norrlandsanslaget har intill den 1 juli 1965 beviljats bidrag med 12,5 milj. kr, varav 8,9 milj. kr (71 %)

till investeringar i ekonomibyggnader, 0,65 milj. kr (5 %) till övrig inre ratio- nalisering, 1,7 milj. kr (14 %) till ma- skinanskaffning, 0,55 milj. kr (4 %) till djurinköp och 0,7 milj. kr (6 %) till öv— riga driftsrationaliseringsåtgärder.

I de fyra nordligaste länen hade intill den 1 juli 1965 78 områden och 287 brukningsenheter berörts av Kit-insatser i större eller mindre utsträckning. Fram till den 1 september 1964 hade 166 bruk- ningsenheter varit föremål för yttre ra- tionalisering, varvid den genomsnittliga arealen per brukningsenhet ökat från 15 ha åker och 73 ha skogsmark till 23 ha åker och 103 ha skogsmark. Från sist- nämnda tidpunkt och fram till den 1 juli 1965 har vidare yttre rationalisering ägt rum vid 61 brukningsenheter, varigenom genomsnittsarealen vid dessa ökat från 20 ha åker och 111 ha skogsmark till 28 ha åker och 147 ha skogsmark.

Ekonomibyggnadsinvesteringar var den 1 juli 1965 färdigställda vid 48, påbörja- de vid 102 samt projekterade men ej på- började vid 31 brukningsenheter. Dessa investeringar har i övervägande antalet fall omfattat nybyggnad eller genomgri- pande ombyggnad för mjölkproduktion. De planerade besättningarnas storlek un- der verksamhetens första år var mesta- dels 20—30 kor plus rekrytering, medan under de senaste åren projektering ofta skett för besättningar om 40—60 kor plus rekrytering.

KR-enheterna är under och efter upp- byggnaden regelmässigt föremål för in- tensiv rådgivning av därför särskilt an- ställda instruktörer. Rådgivningen synes ha gett gott resultat och bl.a. bidragit till avsevärda höjningar av mjölkavkastning- en per ko och år. Förutom i speciell kursverksamhet inom KR-områdena har Kit-lantbrukare under de båda senaste åren deltagit i de kurser för yrkesverk- samma lantbrukare, som anordnats vid vissa lantbruksskolor, och vartill utbild-

ningsbidrag utgått från arbetsmarknads- verket enligt samma bestämmelser som för dess omskolningskurser. Eftersom den utbyggnad av företagen, som sker i KR-verksamheten, fordrar en kraftig omställning för brukaren och ställer sto- ra krav på dennes kunskaper och för- måga, anses urvalet av brukare, deras utbildning samt rådgivningen vara av stor betydelse för verksamhetens resultat.

KR-gårdarna har fått en avsevärd be- tydelse som demonstrationsobjekt. Ge- nom att ordna bokföring fordras, kan även registrering ske av åtgärdernas in- verkan på lönsamheten för de enskilda brukningsenheterna. Därigenom bör så småningom erhållas ett för upplysnings- och rådgivningsverksamheten värdefullt material om rationaliseringens företags- ekonomiska effekt.

Även om erfarenheter ännu inte finns om verksamhetens långsiktiga verkning- ar, har den visat sig så lovande att, så- som ovan nämnts, den genom riksdags- beslut 1965 utvidgades efter reviderade regler. Därvid angavs som motiv, att det inom många områden i Norrland och därmed jämförliga bygder ofta behövs särskilda upprustningsåtgärder för att bibehålla eller skapa bärkraftiga jord- bruk samt att _— vid sidan av de allmänt jordbruksekonomiska och företagseko- nomiska skälen _ även näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl ta- lar för att inom dessa områden speciellt bistånd lämnas för sådana upprustnings- åtgärder.

7. Rationaliseringsåtgärdernas inbördes sammanhang

Ur såväl samhällets som de enskilda bru— karnas synpunkt är det angeläget, att rationaliseringsprocesserna på olika del- områden förlöper så, att optimal kombi— nation av produktionsfaktorer uppnås

och att förlustbringande trånga sektorer undviks. Eftersom statliga åtgärder sätts in på flertalet rationaliseringsområden och jordbrukspolitiken även i övrigt på- verkar prisrelationer och institutionella förhållanden, är det naturligt att ifråga- sätta, ifall erforderlig samordning mel- lan åtgärderna eftersträvats och genom- förts. I det följande kommer dels att be- handlas samordningen mellan olika ra- tionaliseringsåtgärder och dels rationali- seringspolitikens relationer till annan jordbrukspolitik.

A. Samordningen mellan olika rationalise- ringsåtgärder Som framgått av kapitel XII utformades riktlinjerna och medlen i 1947 års riks- dagsbeslut i huvudsak så, att verksamhe- ten inom de tre rationaliseringsområdena blev fristående från varandra, även om sambanden mellan desamma betonades. Någon ekonomisk analys av konsekven- serna av det föreslagna systemet av åt- gärder jämfört med något annat system gjordes inte, vilket är förklarligt med hänsyn till avsaknaden av erfarenhet och teoretisk kunskap om vilka faktorer som drev fram rationaliseringsprocessen. Ef— ter hand som verksamheten på den yttre och inre rationaliseringens områden ut- vecklades, kom man emellertid under- fund med behovet av en bättre samord- ning mellan dessa områden, vilket klart speglas i 1959 års riktlinjer. Kraven på samtidig planering av rationaliseringsåt- gärder på enskilda brukningsenheter och på kalkylering samt de högre procentsat- serna för bidrag till åtgärder, som inne- bär kombination mellan olika rationali- seringsområden, är uttryck härför. En liknande erfarenhetsprocess saknas där- emot i fråga om driftsrationaliseringens samordning med de övriga områdena, och denna är ej heller utförligare beak- tad i 1959 års beslut.

Det har i det föregående framhållits,

att statens inflytande på den inre ratio- naliseringens omfattning och inriktning och på den del av driftsrationaliseringen som avsett kunskaps- och kvalitetsfrågor varit ganska stort, men att dess betydelse för såväl strukturförändringen som det praktiska genomförandet av driftsratio- naliseringen varit mindre. Den sida av strukturförändringen, som yttrar sig i ett bortfall av små brukningsenheter, har i stort sett fått fortgå utan ingripanden. De statliga åtgärderna har nämligen inte varit inriktade på att primärt främja bortfallet av mindre enheter. Det aktiva ledet i anpassningsprocessen — struktur- rationaliseringen _ innebärande kon- struktiv uppbyggnad av företagsekono- miskt lämpliga enheter, kräver så bety- dande insatser av olika slag, att den en- skilde oftast inte utan medverkan från det allmännas sida förmår genomföra sådana projekt. De statliga insatserna, förmedlade av olika rationaliseringsor- gan, torde sammanfattningsvis ha fyllt en väsentlig uppgift. Insatserna har dock uppenbarligen inte på långt när motsva- rat det behov av aktiv medverkan från det allmännas sida som utvecklingen gett upphov till.

B. Rationaliseringsverksamheten i relation till övrig jordbrukspolitik

Vid uppdragandet av 1947 års riktlinjer skedde en avvägning mellan rationalise- ringsverksamheten och prisregleringen i den meningen, att inkomstlikställighet på kort sikt skulle åvägabringas genom prisstöd och på lång sikt bevaras genom rationaliseringsbefrämjande åtgärder och förbilligande av de långsiktiga investe- ringarna. Utvecklingen beträffande för- brukningsmaterial och kortsiktiga inves- teringar uppfattades däremot som nämnts som en jordbrukets egen sak.

Andra jordbrukspolitiska aktiviteter, som saknade en uttalad samordning med

1947 års beslut, var jordförvärvs- och arrendelagstiftningen. Genom 1955 års jordförvärvslag skedde en viss samord- ning med den yttre rationaliseringen på så sätt, att prövningen av varje förvärvs- ansökan blev direkt sammankopplad med ett övervägande om förvärv i rationalise- ringssyfte. På arrendelagstiftningens om- råde har det däremot t.ex. i direktiven till arrendelagsutredningen 1959 ansetts, att frågor som har direkt samband med den yttre rationaliseringen inte bör upp- tas till behandling i sammanhang med arrendelagen. Sådana frågor borde i stål- let övervägas i samband med jordför- värvslagstiftningen.

Lagen om uppsikt å jordbruk eller vanhävdslagen har utöver att bevara den odlade jorden som produktionsun- derlag i princip även syftat till att hålla en viss kontroll på storleksrationalise- ringen inom den sektor, som regleras av arrendeförhållandena. Ursprungligen av- såg den att trygga arrendatorernas ställ- ning och hindra, att de sociala arrende- nas fortbestånd genom försummelser el- ler negativa åtgärder från jordägarnas sida beträffande jord och byggnader äventyrades. Genom den generella omfatt- ning den gavs 1947 skulle staten erhålla ett redskap för att förhindra, att jord- bruk i allmänhet undergrävdes genom vanvård. I lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i uppsiktslagen 1956 (SOU 1956:62) påtalades emellertid svårighe- terna att med hänsyn till de snabba för- ändringarna i jordbruket, såsom över- gång till kreaturslös drift, avgöra huru- vida ett förfallande av en byggnad eller en ändring i jordbruksjordens använd- ning var ett uttryck för en rationell drifts- omläggning eller vanhävd, Man hade därför varit försiktig i tillämpningen, och antalet förelägganden hade också mins- kats. Någon ändring i uppsiktslagen för- anleddes inte av lantbruksstyrelsens för- slag. Frågan om omprövning av densam-

ma har hänförts till jordlagsutredningen.

Att den statliga rationaliseringspoliti- ken med hänsyn till långsiktskaraktären i första hand avsetts böra samordnas med förvärvspolitiken är naturligt. Skall brukningsenheterna utrustas med bygg- nader och andra dyrbara anläggningar är det önskvärt, att enheterna kan beräk- nas bli bestående och inte utsättas för den osäkerhet för splittring eller indrag- ning till större enheter, som relativt kortsiktiga arrendeavtal medför. Å andra sidan är det uppenbart av den föregåen- de analysen, att det statliga inflytandet på strukturrationaliseringen i betydande grad minskats genom systemet med ar- rende av tillskottsmark.

Att trygghet på lång sikt är uppnåelig även med arrendeformen, antyds av kom- binationen mellan sociala arrendelagstift- ningen och uppsiktslagen. Ändringar i ansvarsfördelningen mellan jordägare och arrendator i fråga om vid-makthål- landet av varaktiga anläggningar har inte heller varit främmande vid de förarbeten till ändrad lagstiftning som förekommit. Att likväl inga åtgärder i denna riktning vidtagits torde få tillskrivas det förhål- landet, att den politiska målsättning, som det skulle varit möjligt att åstadkomma enighet om, i allmänhet legat betydligt efter de pågående utvecklingstendenser- na, t.ex. i fråga om storleksrationalise- ringen, och att man därför hellre, såsom ovan illustrerats för uppsiktslagen, mild- rat tillämpningen i förhållande till lagar- nas syfte än ändrat desamma.

I den snabba omställningen av jord- bruket har de långsiktiga investeringar, vilkas verkningar ofta blir påtagliga först på längre sikt, kommit i andra hand efter maskininvesteringar och andra åt- gärder med mer omedelbar verkan. Det statliga stödet till inre rationalisering har haft en betydande omfattning och har sålunda på ett avgörande sätt påver- kat de långsiktiga investeringarnas vo- lym. Detta förhållande skulle ha kunnat vara en utgångspunkt för en kraftfullare och mer selektiv politik, dels i syfte att accelerera rationaliseringsprocessen och dels för att nå kostnadssänkningar och förbättrad effektivitet.

Sammanfattningsvis kan sägas, att av- saknaden av en löpande översiktlig, eko- nomisk analys av de olika statliga åtgär- dernas omfattning och verkningar och en »rullande» planering i anslutning härtill har medfört, att samordningsfrågorna under tiden fram till och in på 1960-talet angripits utan tillräcklig hänsyn till de- ras totalekonomiska verkningar. I brist på en kontinuerlig sådan verksamhet har de olika delfrågorna kommit att i alltför hög grad upptas till omprövning fri- stående från varandra och vid tämligen tillfälligt valda tidpunkter. Besluten vid 1959 och 1963 års riksdagar har dock gett verksamheten en avsevärt ändrad inriktning och ökat rationaliseringsorga- nens möjligheter till konstruktivt hand- lande.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966

1. La Coopératton internet-diam.

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Utsökningsrätt IV. [7]

Hyrestagstiftzungssakkunniga. 1. Hyreslsgstittning. [14.]2. Undersökning angående hyrsssplittringen. [15] Utkommer senare.

Arbetspromemorior i författningsträgan. [17] Decentralisering av naturalisationslirenden m.m. [20] 1963 års markvärdekommitté.1Markfråganl.[23] 2. Markhågan II. Bila or. [24] Atomansvarighet III. [29

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningslnstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet

Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18 8] Skeppsholmens framtida användning. [27]

Socialdepartementet

För-Aerndkladmåtatsbidmgsgtvnlns till hälso- och sjuk- v en. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28]

Ftnansdepartementet

1965 Ars långtidsutrednin 1. Svensk ekonomi 1966— 970. [112 Export och mport 1966—1970. Bilafnl [12] [S. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. B laga [814 Handelns arbetskrafts- och investerings- behov fram till 1970. Bila & 8.110] 5. Utvecklings- tendenser inom undervlsn :. hälso- och sjukvård samt socialvärd 1966—1970. Bilaga 6. [18] Ny myntserie. [4 ] Ny tolkboktöringstörordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21]

Ecklesinstikdepartementet Yrkesutbildningen. [B]

J ordbruksdepartementet

Renbetesmarkema. [12] Bostadsarrende m. m.[26] 1960 års jordbruksumtredning. 1. Den framtida jord- brukspolitikenA .0[8 ]

Handelsdepartementet

Lagstiftning mot radiostörningar. [22] Sällskapsresor. [25]