SOU 1966:30

Den framtida jordbrukspolitiken

N 4-0 (;(

oå (-

- CD u,

&( &" IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 30 ]ordbruksdepartementet

_| .a

DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN

BETÄNKANDE AVGIVET AV

1960. ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

A Bakgrunden

Stockholm 1966

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

5

15.

Kronologisk förteckning

Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 284 |. FL Export och import 1986—1970. Bilaga 1. Esselte. 92s ..Fi Yrkesutbildningen. Berlingske boktryaerlet, Lund. 560s E.. Ny myntserie. Beckmans? Internationellt tredsforskningsinltitut [ Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. Förenklad statsbidragsglvning till hälso- och sjukvården. Hakano Ohlssons gboktryckeri, Lund. 158 s..S Utaöimings rätt IV. Esselte. 147 s. Ju. Tillgången pa Ltube tskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s.F . Omsorger om psykiskt utvecklingshlmmada.

Esselte. 187 s. 8. . Handelns arbetskratts- och Flinvesteringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 !. Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fb. . Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB.

273 s. + 1 kartbilaga. Jo. Utvecklingstendenser inom undervisnin, hälso- och sjukde samt socialvård 1966—197.

6. Esselte. 51 s. Fi.

Hyreslaistittning. Utkommer senare. Undersö ning angående hyreaspiittringen. Utkommer senare.

än; iolkbokiöringstörordning m.m. Esselte. 241 s. Arbetspromemorior i törtattningsirbgan. Esselte.

s. 11.

Strategi i väst och öst. Esselte. 174 s. Fö.

ls'ztgtligai. betänkanden 1961—1965. Kihlström. s.F

Decentralisering av naturalisationsilrenden m. m. Norstedt & Söner. 49 s. Ju. . Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. . Lagstiftning mot radiostömingar. Esselte. 91 s. H. . Markfrågan I. Norstedt & Söner. 880 s. Ju. . ?arktragan 11. Bilagor. Norstedt & Söner. 281 s. . Sällskapsresor. Häggström. 229 s. H.

Bostadsarrendem. m. Esselte. 247s..T 1Skeppsholmens framtida användning:r oKihlström. 114 s. + 1 utviksblad. . LäkemedelsförmAnen. Beckman. 228s. S.

Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 391 s. Ju. . Den framtida jordbrukspolitiken.A .Berlingska

Boktryckeriet, Lund. 361 9. Jo

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, ar tryekorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 30

Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN

BETÄN KAN DE

AVGIVET AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

A Bakgrunden

BERLI NGS KA BOKTRYCKE RI ET LUN D 1966

InnehåH

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

DIREKTIV OCH ÖVERSIKTER Kapitel I. Utredningsdirektiven .

Kapitel II. Jordbruksnäringens ställning i samhällsekonomin .

1. Jordbruket och den ekonomiska utvecklingen . A. Jo1dbrukets marknadsvillkor B. Jordbruksregleringarna 2. Jordbruket och det svenska näringslivet. . A. Långsiktiga utvecklingstendenser i svensk samhällsekonomi B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturför- ändringar m.m.

Kapitel III. Svenskt jordbruk i internationellt perspektiv .

1. Den inteinat—ionella produktions- och handelsutvecklingen för jordbruks- produkter . 2. Jordbruket' 1 det internationella ekonomiska samarbetet 3. Jordbruket' mom EEC . A. Huvuddragen i EEC: s jordbrukspolitik. . B. Pioduktions- och konsumtionstendenser inom EEC. 4. Konsekvenser för svenskt jordbruk av EECzs tillkomst . A. Sverige står utanför EEC. . B. Sverige anknyts till EEC: s jordbrukspolitik 5. Det svenska jordbrukets konkurrenskraft Konkurrenskraftens innebörd Jordbrukets naturliga förutsättningar . Storleksstruktur och arronderingsförhållanden Effektivitetsutvecklingen Pris- och kostnadsutvecklingen . Sammanfattande synpunkter

71.319???"

PRODUKTIONS- OCH MARKNADSFÖRHÅLLANDEN

Kapitel IV. Befolknings- och strukturutvecklingen i jordbruket .

1. Befolkning och arbetskraft "2. Företagsstruk-turen

17 17 22 24 24 28

35 39 45 45 49

53 58 60 60 61 63 65 66 70

Del B, Mål och medel, se SOU 1966: 01, i vilken också samtliga reservationer och sär- skilda yttranden finns införda. — Kapitelhänvisningarna i föreliggande del av betänkandet avser uteslutande kapitel i samma del.

Kapitel V. Produktionen av jordbruksråvaror .

l. Hittillsvarande utveckling .

A. Översikt . .

B. Jordbruksjord och husdjursstam . . C. Kapitalvaru- och förnödenhetsanvändning D. Vegetabilie- och animalieproduktion . Produktionsprognoser

Inledning Arealförändringar Växtodlingsinriktning och hektarskördar Fodermedelsförsörjningen Animal-ieproduktionen .

PPP???

Kapitel VI. Konsumtionen av livsmedel .

1.

2.

Hittillsvarande konsumtionsutveckling

A. Översikt

B. Livsmedelskonsumtionen unde1 krigsåren och efterkrigstiden (1939—63) Prognoser för livsmedelskonsumtionen fram till 1975 . .

A. Inledning B. Pris- och inkomstelasticiteter C. Konsumtionsprognoser

Kapitel VII. Förädling och distribution av livsmedel .

1.

Bakgrund och problematik . Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedels- handel A. Inledning . B. Livsmedelsindustrin

C. Livsmedelsdistributionen .

Integration inom livsmedelssektorn A. Olika former av integration . B. Integrationens konsekvenser. . Konku1rensförhållanden inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel . Pris- och marginalförhållanden för svenska jordbruksprodukter och livs- medel.

Orsakerna till att jordbrukets andel' 1 livsmedelsutgifterna minskat

A. Förändringar 1 konsumtionssammansättning och priser

B. Förändringar i varustandarden . .

C. Orsakerna till prisstegringen inom förädling och handel . Konsekvenser av ökande förådlings- och handelsmarginaler på priser och avsättning för jordbruksprodukter. Framtida utvecklingstendenser inom livsmedelsi-ndustri och -handel av be- tydelse för svenskt jordbruk.

Kapitel VIII. Sveriges försörjningsläge

???-"T*

Utrikeshandeln med livsmedel . Beredskapsbehov och självförsörjningsgrad Den tidigare försörjningsutvecklingen Försörjningsläget i början av 1960-talet .

150

150 158 160 161

A. Under fredsmässiga förhållanden . B. Vid handelspolitisk avspärrning C. Sammanfattning och analys Livsmedelsförsörjningen under krig Prognoser i fråga om försörjningsläget Produktions- eller lagringsberedskap .

:!:—as"

UTVECKLINGSLINJER (i lantbruk och på landsbygd)

Kapitel IX. Effektiviseringsvågar för lantbruket .

1. Företagsstruktur och driftsformer vid modern teknik A. Inledande översikt . B. Internationella jämförelser C. Olika effektiviseringsvägar

2. Utvecklingsproblem i lantbruket

Kapitel X. Skogsbruksfrdgor av betydelse för lantbruket

1. Inledande översikt 2. Nuläge och utvecklingstendenser 1 skogsbruket A. Organisation och drift. B. Industrins råvaruförsörjning C. Arbetskraftsbalansen 3. Bondeskogsbrukets villkor A. Struktur och sysselsättning . B. Synpunkter på framtiden .

Kapitel XI. Jordbruket och landsbygden .

Näringslivets struktur på landsbygden . Befolkningsutvecklingen på landsbygden Stora och små orters roll för landsbygden . Allmänna synpunkter på industrilokalisering till landsbygd. A. Industrilokalisering till glesbygd . . . B. Industrilokalisering till landsbygdens små orter . 5. Jordbruksrationaliseringens näringsskapande effekter . A. Industrialstrande överflyttningar . B. Servicealstrande överflyttningar C. Framtida lokalisering av överflyttningarna 6. Befolkningens framtida lokalisering A. Förutsättningar för befolkningsframskrivning B. Tendenser för olika bebyggelsetyper. C. Regionala olikheter i befolkningsutvecklingen 7. Samhällsplaneringen på landsbygden. Resetidsavstånd till serviceorter - Persontransporternas utveckling Godstransporternas utveckling på landsbygden . Vägnätets tillstånd och utvecklingstendenser . . Landsbygdsdistributionen av varor och tjänster . ' . Samhällsservice på landsbygden

259859?

neuen?

162 163 170 172 174 175

179

179 179 180 182 189

193

193 194 1 94 199 202 207 207 21 2

215

215 219 221 222 224 224 227

228 229 229 " 230

230 231 232 233

235 235 236 237

8.

G. Landsbygdens kostn-adsförhållanden . H. Bebyggelseplanering . Avslutande synpunkter

JORDBRUKSPOLITIKEN OCH DESS VERKNINGAR

Kapitel XII. Huvuddragen i den hittillsvarande jordbrukspolitiken .

1. 2.

Inledning . Den jordbrukspolitiska utvecklingen före 1947 . . A. Jordbrukspolitiken i äldre tider — instrument för andra intressen än

jordbrukets . B. Jordpolitikens utveckling till 1947. C. Prispolitikens utveckling till 1947. D Särskilda stödåtgärder för jordbrukare' 1 Norrland samt småbrukarstödet 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer. A. Bakgrunden B. 1942 5115 jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut.

C. Sammanfattning av 1947 års jordb1ukspolitiska program konstruk- tionen .

Den jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1947

A. Inkomstmålsättningen . . . . .

B. Prisregleringens utformning efter 1947 . C. Rationaliserings- och jordpolitiken efter 1947 .

D. Småbrukarstödet efter 1947 . . .

E. Skördeskadeskyddet

Kapitel XIII. Lantbrukets pris- och inkomstutveckling .

1.

Prisutvecklingen på produkter och produktionsmedel i lantbruket under

efterkrigstiden . .

A. Jordbruksprodukternas internationella prisutveckling samt deras bytes- välde åren 1950—64 .

B. Prisutvecklingen på jordbruksprodukter i Sverige under efterkrigstiden C. Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel under efterkrigsåren

Inkomstutvecklingen inom lantbruket . .

A. Inledning. Översikt för tiden fram till 1959 B. Jämförelser med andra befolkningsgrupper C. Inkomstspridningen inom lantbruket .

Kapitel XIV. Erfarenheter av prispolitiken .

1.

Inledande översikt . A. Malsättningen 1947 med senare modifieringar. .

B. Har 1947 ars jordbrukspolitiska program kunnat uppnås? . Prisregleringens hittillsvarande konstruktion samt pris- och småbruksstödets direkta kostnader. .

A. Huvuddragen 1 prisregleringens konstruktion och finansiering.

B. Storleken av de medel som använts för prisreglerande ändamål .

C. Gränsskyddets utveckling och storlek D. Småbruksstödets storlek . . Prispolitikens hittillsvarande syften

240 241 243

244

244 245

245 245 247 251 251 251 252

265 266 266 271 272 275 276

278

278

278 282 285 288 288 290 299

306

306 306 307

308 308 312

1. 2.

Prispolitikens verkningar . . A. Prispolitiken och inkomstutvecklingen i jordbruket B. Prispolitiken och effektivitetsutveoklingen .

Kapitel XV. Erfarenheter av rationaliseringspolitiken

Inledande översikt . . .

Den yttre rationaliseringen 1 jord- och skogsbruket . Inledning . Förvä1v av tillskottsjord.

Utökning genom arrende . . . Yttre rationaliseringsmedel hos lantbruksnämnderna . Yttre rationaliseringsmedel hos lantmäteriet . Sammanfattning och bedömning .

Den inre rationaliseringen i jordbruket . A. Inledning . B. Olika former av inre rationalisering. C. Sammanfattning och bedömning Driftsrationaliseringen i jordbruket

A. Inledning . B. Översikt av kursverksamheten m.m .

C. Sammanfattning och bedömning Inre rationalisering och driftsrationalisering 1 skogsbruket A. Inledning . B. Olika verksamhetsgrenar . C. Sammanfattning och bedömning

719.595”?

Särskilda rationaliseringsinsatser i vissa delar av landet (»KR— -verksam-

heten») Rationaliseringsåtgärdernas inbördes sammanhang. A. Samordningen mellan olika rationaliseringsåtgärder B. Rationaliseringsverksamheten i relation till övrig jordbrukspolitik

322 325

336

336 336 336 338 338 339 344 345 346 346 346 349 349 349 350 352 353 353 354 356

357 359 359 360

Föreliggande del av betänkandet har färdigställts under vintern 1965/66. I några avsnitt av framställningen har denna inte förts fullständigt å jour.

_ C

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 27 maj 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruks- departementet att tillkalla högst 21 sakkunniga för att verkställa utredning och av- giva förslag rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m.m. Antalet sakkunniga utökades sedermera till 24.

De för utredningsarbetet gällande direktiven framgår av departementschefens an- förande vid meddelandet av förstnämnda bemyndigande (se kap. 1).

Ordförande för de sakkunniga, som antagit benämningen 1960 års jordbruksut- redning, var fram till årsskiftet 1961/62 verkställande direktören i Sveriges kredit- ])ank Carl-Henrik Nordlander. Fr.o.m. den 1 januari 1962 har landshövdingen Gösta Netzén varit utredningens ordförande.

Övriga ledamöter i utredningen har varit: Advokat Ture Bengtsson, Sveriges Lantbruk-sförbund Förbundsordförande Folke Edblom, Riksförbundet Landsbygdens Folk (t.o.m. 20/3 1964) Förbundsordförande Sune Eriksson, Sveriges Arbetsledareförbund Agronom Einar Haeggblom, f. ledamot av riksdagens II kammare Lantbrukare Nils G. Hansson, ledamot av riksdagens II kammare Agr. lic. Sven Holmström, Jordbrukets Utredningsinstitut (fr.o.m. 23/9 1960) Direktör Harald Håkansson, Sveriges Lantbruksförbund Förbundsordförande Ewald Jansson, Svenska Lantarbetareförbundet Förbundsordförande Anton Johansson, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet Generaldirektör Folke Johansson, Kungl. Skogsstyrelsen (fr.o.m. 30/6 1961) Byråchef Lars Juréen, statens jordbruksnämnd (tillika utredningens huvudsekre- terare) Professor Börje Kragh, Konjunkturinstitutet (fr.o.m. 17/4 1962, t.o.m. 17/12 1963) Professor Assar Lindbeck, Handelshögskolan (fr.o.m. 17/12 1963) Direktör Carl Lindskog, Kooperativa Förbundet Agr. lic. Clas-Erik Odhner, Landsorganisationen i Sverige Förbundsordförande Sigge Oscarsson, Riksförbundet Landsbygden-s Folk (fr.o.m.

20/3 1964)

Lantarbetare Sven Persson, ledamot av riksdagens II kammare Förbundsordförande Yngve Persson, Svenska Träindustriarbetareförbundet, ledamot av riksdagens I kammare Professor Ingvar Svennilson, Stockholms universitet (fr.o.m. 23/9 1960, t.o.m. 17/4 1962) Agronom Waldemar Svensson, f. ledamot av riksdagens II kammare Direktör Kurt Söderberg, Sveriges Industriförbund

Expeditionschef Karl-Olof Wahlfisk, Kungl. jordbruksdepartementet Överdirektör Hans Wetterhall, Kungl. lantbruksstyrelsen Direktör Sten Zachrison, Hushållningssällskapens Förbund Direktör Halvdan Åstrand, Sveriges Jordbrukskasseförbund Generaldirektör Lars Öjborn, Kungl. lantmäteristyrelsen (fr.o.m. 30/6 1961)

Såsom utredningens huvudsekreterare har tjänstgjort ledamoten byråchefen Lars J uréen. Biträdande sekreterare, som deltagit i utarbetandet av betänkandet, har varit; Lantbruksdirektör Åke Anderson, lantbruksnämnden i Kalmar län Agronom Ingvar Lindström, Jordbrukets Utredningsinstitut Kanslirådet Björn Lundblad, Kungl. jordbruksdepartementet Direktör Erik Swedborg, Sveriges Lantbruksförbund

Utredningsarbetet har i stor utsträckning bedrivits i arbetsgrupper, i vilka ingått såväl ledamöter som särskilt tillkallade experter. Förteckning över arbetsgrupperna och experterna finns i del B av detta betänkande. Där finns också en lista över specialundersökningar, som utförts på vårt uppdrag och som tryckts. Vissa ej tryckta undersökningar finns med i listan.

Tidigare har vi avlämnat delbetänkandet »Organisationen av rationaliseringsverk- samheten m.m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Vidare har vi med skrivelse den 19 augusti 1964 avlämnat en hemlig pro- memoria med förslag rörande den fortsatta beredskapslagringen samt åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen i krig.

Över ett flertal riksdagsmotioner och framställningar har vi på anmodan avgett yttranden. Ett stort antal skrivelser har överlämnats till oss för att tas i beaktande. Dessa skrivelser får anses besvarade med föreliggande betänkande.

Härmed får vi vördsamt överlämna vårt slutbetänkande Den framtida jordbruks- politiken. Betänkandet omfattar två delar, del A Bakgrunden och del B Mål och medel.

Flera ledamöter har avgett reservationer eller särskilda yttranden. Dessa, som berör både del A och del B, finns intagna sist i del B av betänkandet.

Stockholm den 23 maj 1966. Gösta Netzén

Ture Bengtsson Sune Eriksson Einar Haeggblom Nils G. Hansson Sven Holmström Harald Håkansson Ewald Jansson Anton Johansson Folke Johansson Lars J uréen . Assar Lindbeck Carl Lindskog Clas-Erik Odhner Sigge Oscarsson Sven Persson Yngve Persson Waldemar Svensson K urt Söderberg Karl-Olof Wahlfisk Hans Wetterhall Sten Zachrison

Halvdan Åstrand Lars Öjborn / Lars Juréen

KAPITEL I

Utredningsdirektiven

Vid 1959 års riksdag behandlades ett förslag angående prissättning på jord- brukets produkter under sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965. (Prop. 147.) Förslaget grundades på en mellan statens jordbruksnämnd och J ord- brukets Förhandlingsdelegation träffad överenskommelse. Riksdags'behandlingen (JoU 29, rskr 283) utmynnade i ett beslut om godkännande i princip av överens- kommelsen, det s.k. sexårsavtalet. I ett hänseende innebar dock riksdagsbeslutet ett frångående av sexårsavtalet i den form det godtagits av regeringen och framlagts i proposition nr 147. I avtalet hade för- utsatts en övergång från storleksgruppen 10—20 ha (»basjordbruk») till storleks- gruppen 20—30 ha (»normjordbruk») som underlag för prisstödsbedömningen vid utgången av den angivna prissätt- ningsperioden. I denna fråga tog riks- dagen inte ställning. Jordbruksutskottet förordade, efter att ha anfört vissa syn- punkter på utformningen av den fram- tida jordbrukspolitiken m. m., att en ut- redning om riktlinjerna för denna poli- tik skulle ske.

Detta blev också riksdagens beslut. Det må nämnas, att riksdagen 1959 även fat- tade beslut om nya bestämmelser om det statliga stödet till jordbrukets rationali— sering (prop. 148, JoU 30, rskr 284) samt om utformningen av det särskilda stödet åt det mindre jordbruket. (Prop. 149, JoU 31, rskr 285.)

Utredningsdirektiven är dagtecknade den 27 maj 1960. De inleds med en över-

sikt av den tidigare jordbrukspolitiska utvecklingen:

Sedan statsmakterna år 1947 tog ställ- ning till riktlinjerna för jordbrukspoliti— ken, har utvecklingen inom såväl jordbru- ket som samhället i övrigt medfört bety- dande förändringar, vilkas karaktär eller omfattning inte kunde förutses år 1947. Som exempel kan erinras om den opåräk- nat snabba mekaniseringen inom jordbru- ket samt utvecklingen i fråga om jord- bruksbefolkningens åldersstruktur och för- ändringarna beträffande företagsstrukturen ävensom om ändringarna i produktions- inriktning, varibland märkes införandet av oljeväxtodlingen som en bestående del i växtföljden samt övergången till kreaturs- lös eller kreaturssvag drift, samt nya eller väntade nya organisationsformer för pro- duktion och saluförande. Åtskilliga nya problem har följaktligen kommit i bränn- punkten och det har blivit alltmera ange- läget att utreda det svenska jordbrukets roll och framtida ställning i samhälls- ekonomien.

Enligt 1947 års riksdagsbeslut sattes som ett mål för den statliga jordbrukspolitiken att bereda den i jordbruket arbetande be- folkningen samma möjligheter som utövar- na av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktig i. den allmänna välståndsstegring, som kunde ske i fortsättningen. I detta syfte skulle sta- ten dels främja och stödja en fortsatt rationalisering av jordbruket, dels lämna jordbruksproduktionen ett prisstöd, vilket skulle avvägas efter förhållandena vid varje särskild tidpunkt.

Omfattningen av stödåtgärderna måste emellertid bli beroende av bara stor jord- bruksproduktion man på längre sikt önska- de uppehålla. Bland annat på grund av vikten av att gränsskyddet skulle bli fullt effektivt borde man vid lämnande av stöd

åt rationaliseringsåtgärder utgå från att produktionen ej borde vara större än att den utan svårighet kunde avsättas inom landet. Av beredskapsskäl skulle det dock vara nödvändigt att under normala förhål- landen uppehålla en produktion av sådan storlek, som skulle erfordras för att trygga landets försörjning i en avspärrningssitua- tion, även om en dylik produktion rent ekonomiskt sett ej skulle vara konkurrens- kraftig i förhållande till utlandets. Vidare räknade man med att det under en över- gångstid skulle bli nödvändigt att lämna ett särskilt stöd åt innehavarna av sådana brukningsenheter, vilka i sitt befintliga skick inte erbjöd tillfredsställande försörj- ningsmöjligheter och vilkas brister endast kunde avhjälpas genom en strukturratio- nalisering. Detta stöd skulle syfta till att åtminstone delvis utjämna dessa bruknings- enheters bristande lönsamhet under över- gångstiden.

I fråga om rationaliseringsåtgärderna in- om jordbruket skildes mellan åtgärder för yttre rationalisering, åtgärder för inre rationalisering och åtgärder för rationali- sering av driftsförhållandena. Rationalise- ringsarbetet ansågs vara en jordbrukets egen angelägenhet, som i huvudsak skulle ske på frivillighetens väg. Statsmakterna skulle bland annat främja forsknings- och försöksverksamheten samt genom undervis- ning och upplysning söka skapa ökad för- ståelse hos jordbrukarna för rationalise- ringens betydelse. I den yttre rationalise- ringen, vilken berör såväl jordbruk som skogsbruk, har statsmakterna utöver låne- och bidragsverksamheten samt aktiv inköpspolitik från de statliga rationalise- ringsorganens sida medverkat genom lagstiftningsåtgärder för att undanröja hin- der för av jordbrukarna planerade rationa- liseringsåtgärder.

Av 1959 års riksdag har beslutats åtgär- der i syfte att ge den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering en mera tidsenlig inriktning. Den närmare utform- ningen av nu gällande system för det all- männa prisstödet på jordbruksområdet, vilket i huvudsak lämnas i form av gräns- skydd, har fastställts av 1955 och 1959 års riksdagar. Den nu gällande prissättningen avser i enlighet med en mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhand- lingsdelegation träffad, av statsmakterna godtagen överenskommelse sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965. '

Utöver gränsskyddet lämnas ett kontant stöd till jordbruket i form av allmänt mjölkpristillägg över riksstatens driftsbud- get, för närvarande omkring 95 milj. kr per år. För lagring av jordbruksprodukter m.m. står till förfogande dels vissa under fonden för förlag till statsverket anvisade investeringsanslag, dels viss rörlig kredit m.m. Staten medverkar vidare vid upp- börden av vissa interna avgifter samt vid upprätthållandet av vissa exportorgan m.m.

Det särskilda stödet åt innehavare av vissa mindre brukningsenheter lämnas en- ligt beslut av 1959 års riksdag i form av arealtillägg, leveranstillägg för mjölk samt extra mjölkpristillägg i norra Sverige.

Ett av skördeskadeutredningen år 1958 framlagt förslag till ett permanent system för reglering av skördeskador har inte kunnat läggas till grund för något förslag till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. I avvaktan på ett ställningstagande i frågan har statsmakterna under senare år lämnat vissa utfästelser om kompensation intill ett belopp av 50 milj. kr per år i anslutning till en modifierad tillämpning av den s.k. 4- procentregeln. En inom jordbruksdeparte- mentet utarbetad promemoria med syn- punkter och förslag till grundlinjer i ett system för permanent skördeskadeskydd har emellertid den 18 maj 1960 remitterats till ett antal myndigheter och organisatio- ner för yttrande.1

En successivt stigande levnadsstandard har varit ett kännetecknande drag för efterkrigstidens samhällsutveckling. Ökad internationell handel och en bättre inter- nationell arbetsfördelning torde i väsent- lig mån ha bidragit härtill. Av central betydelse har emellertid varit en fortsatt omfördelning av de inhemska produktions- resurserna mellan olika näringsgrenar och en fortskridande rationalisering av olika delar av vårt näringsliv. Den snabba ex- pansionen av de s.k. stadsnäringarna har därvid möjliggjorts genom bland annat be- folkningsomflyttningen från landsbygden. Jordbruksbefolkningen har därvid kommit att minska i snabbare takt än vad man på 1940-talet räknade med vid utformningen av ' riktlinjerna för ' jordbrukspolitiken _

Den starka minskningen av jordbruks-

1 Efter remissbehandling och överbearbet- ning framlades förslag i ämnet till 1961 års riksdag, som också godkände förslaget. (Prop. 94, JoU 22, rskr 22.) '

befolkningen har relativt sett i första hand gällt den inom jordbruket lejda arbets- kraften. Enligt en sammanställning på grundval av de arbetsvolymundersökning- ar, vilka gjorts av statistiska centralbyrån, har under åttaårsperioden 1952—1959 den lejda arbetskraften inom jordbruket mins- kat med i genomsnitt 8,60/0 per år eller sammanlagt 47,2 %. För jordbruksföre- tagarna själva, som visar den lägsta rela- tiva minskningen, uppgår nedgången till 3,0 0/0 per år eller sammanlagt 19,0 0/0.

Enligt nyligen utförda beräkningar ökade produktiviteten inom industrien under sju- årsperioden 1952—1958 med i medeltal 4,0 0/0 per år. Motsvarande tal för jordbru- ket har angivits till 4,60/0. Sistnämnda ökning är större än tidigare. Under perio- derna 1921—38 och 1938—55 ökade produk- tionen per arbetare inom jordbruket med genomsnittligt 2,6 respektive 32%. Ök- ningen i takten inom jordbruket torde del- vis sammanhänga med att allt fler uppgif- ter har förts över från jordbrukets egen arbetskraft till andra näringar. Denna över- föring sker numera inte endast liksom tidi- gare till livsmedelsindustrierna utan även till specialarbetare i samband med bygg- nads- och anläggningsarbeten m.m.

Den vidgade mekaniseringen har varit en mäktig hävstång i produktivitetshöjningen inom jordbruket. Mekaniseringstakten har alltsedan krigsslutet varit synnerligen snabb och betydligt snabbare än vad man allmänt räknade med vid tillkomsten av det gäl- lande jordbrukspolitiska programmet. Me- kaniseringens fördelar kan till fullo ut- nyttjas endast vid större och bättre arron- derade brukningsenheter. På struktur- rationaliseringens område har också under de gångna åren väsentliga förändringar kunnat registreras. Sedan år 1947 har följ- aktligen gränserna för familjejordbruket förskjutits uppåt i snabbare takt än vad då kunde förutses. I konsekvens härmed har, såsom förut nämnts, statsmakterna beslutat en viss anpassning av såväl pris- stödet som stödet till jordbrukets rationa- lisering till dessa ändrade förhållanden.

I 1947 års riksdagsbeslut preciserades inte den önskvärda storleken av jord- bruksproduktionen. Det angavs emellertid, att den nedre gränsen inte borde under- stiga vad som erfordrades för att trygga landets försörjning i en avspärrningssitua- tion. Härmed torde ha avsetts en produk- tionsvolym, motsvarande vad som i 1942

års jordbrukskommittés betänkande be- tecknats som ett minimialternativ ur nä- ringsfysiologisk synpunkt. Vad den övre gränsen angår betonades, att det även var i jordbrukarnas eget intresse, att en be- tryggande marginal fanns mellan det nor- mala inhemska avsättningsutrymmet och produktionen. Det förutsattes nämligen, att de priser, som enligt inkomstmålsättningen skulle upprätthållas inom landet, skulle ligga högre än priserna på världsmarkna— den. Vid överskottsproduktion skulle där- för en del av produktionen avsättas utom- lands till priser, vilka skulle verka tryckan- de på den inländska prisnivån. Ett fullt effektivt prisstöd i form av gränsskydd krävde således, att produktionen låg inom ramen för den inhemska förbrukningen.

Befolkningsökningen och stagnationen i jordbruksproduktionen borde i och för sig ha medverkat till att hålla produktionen inom ramen för den inhemska förbruk- ningen. Emellertid har självförsörjnings- graden i fråga om de livsmedel, som i huvudsak produceras av det svenska jord- bruket, inte sjunkit nämnvärt under loppet av 1950-talet. Om man räknar med normal skörd, har nämligen självförsörjningsgra- den legat omkring 105 %. För åren när- mast före det andra världskriget har mot- svarande tal angivits till 96 ”In. Jordbruks- produktionen har sålunda hittills legat på en högre nivå än den, som 1947 års riks- dag ansåg lämplig med hänsyn till avsätt- ningsförhållandena, och avsevärt över vad man i 1942 års jordbrukskommitté beteck- nade som ett minimialternativ. Liksom tidigare har produktionen i viss omfattning baserats på import av fodermedel och han- delsgödsel. Därutöver har under efterkrigs- tiden tillkommit ett betydligt ökat bero- ende av importerade flytande bränslen.

Höjningen av självförsörjningsgraden sammanhänger bland annat med att kon- sumtionen per capita av de livsmedel, som producerats av det svenska jordbruket, under 1950-talet visat en nedåtgående ten- dens. Utvecklingen synes sammanhänga med en höjning av jordbruksprodukternas realpriser, vilken medfört en konsumtions- hämmande effekt trots en fortgående real— inkomstökning. Samtidigt med denna ut- veckling har förbrukningen alltmera för- skjutits från billigare till dyrare och mera förädlade livsmedel.

I detta sammanhang bör också nämnas den i allt snabbare takt gående överflytt-

ningen av livsmedelsberedningen från hus- hållen till industrien. Denna utveckling har redan medfört och kan i framtiden komma att i ännu högre grad medföra särskilda problem vid genomförandet av prisregle- ringar på jordbruksområdet.

I fråga om inkomstläget inom jordbru- ket må erinras om att vid mitten av 1940- talet en påtaglig klyfta ansågs föreligga mellan 10—20 ha åker (basjordbruk) och inkomsterna för jämförliga befolknings- grupper. Klyftan beräknades i början av 1950-talet i huvudsak ha utjämnats. Vid överläggningarna våren 1959 om prissätt- ningen för sexårsperioden 1959/60—1964/65 visade emellertid tillgängligt material att en ej oväsentlig klyfta mellan industri- arbetarnas årsförtjänst och jordbrukarnas årsförtjänst på basjordbruket i slättbyg- derna återigen förelåg. En del av denna har utjämnats genom justering av gräns- skyddsnivån sistlidna höst, medan rationa- liseringsvinsten inom jordbruket beräknas successivt under sexårsperioden utjämna återstoden.

I motioner till 1959 års riksdag fram- ställdes yrkanden om utredning av jord- brukets ekonomiska förhållanden m.m. I anledning av dessa och i samband med be- handlingen av den för sexårsperioden 1959/60—1964/65 träffade överenskommel- sen om prissättningen på jordbrukets pro- dukter anförde riksdagens jordbruksutskott i sitt utlåtande 1959: 29, till vilket torde få hänvisas, vissa synpunkter på utform- ningen av den framtida jordbrukspolitiken m.m. samt förordade, att en utredning om bland annat riktlinjerna för jordbruks- politiken skulle ske och slutföras i god tid före utgången av den sexåriga avtalstiden.

Den av riksdagen sålunda önskade ut- redningen synes enligt min mening böra komma till stånd redan nu. Såsom skäl här- för må framhållas, att det frågekomplex, som utredningen skall behandla, är av be- tydande omfattning och torde kräva in- gående och långvariga undersökningar och överväganden. Utredningsarbetet kan följ- aktligen inte koncentreras till en mera be- gränsad tidsperiod. Utredningen bör därför tillkallas snarast möjligt och härigenom beredas tillfälle att utan tidsnöd planera och genomföra erforderliga undersök- ningar.

Efter denna redogörelse anges riktlin- jerna för utredningens arbete:

Enligt de gällande allmänna riktlinjerna för den svenska jordbrukspolitiken har, så- som förut närmare berörts, det närmaste målet för de statliga åtgärderna angivits vara, att den i jordbruket arbetande be- folkningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktiga i den allmänna välståndsstegring som kan ske. Någon bestämd riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång sikt, har inte an- givits. Stöd skall dock inte utgå för en pro- duktion, som överstiger det totala inhemska konsumtionsutrymmet.

Det torde få förutsättas, att Sverige allt- jämt under överskådlig tid kommer att ha en jordbruksproduktion, som täcker vårt huvudsakliga behov av jordbruksråvaror. Man torde vidare böra utgå från att jord- brukspolitiken bör syfta till att bereda in- komstlikställighet åt dem, som driver ett med hänsyn till rådande tekniska och eko- nomiska betingelser rationellt jordbruk. Från dessa allmänna utgångspunkter bör utredningen närmare överväga frågan om den lämpliga storleken av den framtida jordbruksproduktionen och de krav, som i fortsättningen skall ställas på rationalitet.

Vid övervägandena angående den fram- tida jordbruksproduktionens lämpliga stor- lek bör hänsyn tagas till förutom kra— ven på en ur rent ekonomiska synpunkter så riktig användning som möjligt av sam- hällets produktionsresurscr även andra synpunkter, såsom de befolkningspolitiska och sociala. Utredningen bör i detta sam- manhang inte heller förbise de allmänna problem, vilka har samband med den in- verkan, som bland annat jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Samråd bör i dessa spörsmål äga rum med den av chefen för social- departementet enligt Kungl. Maj:ts bemyn- digande den 11 december 1959 tillkallade utredningen rörande den samhälleliga lo- kaliseringsverksamheten. Skäl finnes också att, såsom jordbruksutskottet framhållit, överväga olika landsdelars behov och för- utsättningar. Vidare bör vid nyssnämnda överväganden beaktas beredskapsfrågan, vilken mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat transport- och lagringstekni- ken samt de militära stridsmedlen synes böra ingående omprövas. I sammanhanget bör vidare självfallet hänsyn tagas till den inverkan vårt lands medlemskap i Euro-

peiska frihandelssammanslutningen, bil- dandet av Sexstatsunionen, de pågående strävandena att åstadkomma ett närmande mellan de två grupperna ävensom den internationella handelspolitiska utveckling- en överhuvudtaget kan få för vårt jord- bruks avsättningsmöjligheter.

Priserna på jordbrukets produkter i in- ternationell handel har under 1950-talet rätt väsentligt understigit de inhemska pro- ducentpriserna i flertalet viktiga produk- tions- och konsumtionsländer. Genom agrarprotektionistiska åtgärder har man på flertalet håll sökt anpassa de inhemska producentpriserna till de under rådande förhållanden existerande produktionskost- naderna. Åtgärderna har mångenstädes medfört ökad produktion, vilket ytterligare reducerat det redan förut förhållandevis begränsade området för internationell han- del med jordbruksprodukter. Priserna på den s.k. världsmarknaden har också suc- cessivt sjunkit och påkallat förstärkta na- tionella skyddsåtgärder.

En jämförelse mellan våra producentpri- ser och producentpriserna i andra länder visar, att den svenska producentprisnivån vid en internationell jämförelse inte är särskilt hög. Av länderna i Västeuropa är det sålunda endast Danmark och Neder- länderna, som har producentpriser, som tämligen genomgående ligger lägre än i Sverige. I dessa länder går en väsentlig del av jordbruksproduktionen till export och trots en viss differentiering mellan inlands- och exportpriserna, blir ändock de i inter- nationell handel utvunna priserna i hög grad bestämmande för den inhemska pro- ducentprisnivån. I övriga västeuropeiska länder ligger producentpriserna på samma eller i flertalet fall högre nivå än i Sverige. De förhållandevis låga producentpriserna i Danmark och Nederländerna återspeglas i en förhållandevis låg konsumentprisnivå. Även i vissa andra västeuropeiska länder är konsumentpriserna, trots högre produ- centpriser, lägre än i Sverige beroende på en betydande statlig subventionering. Sär- skilt gäller detta Storbritannien, som till- lämpar den s.k. lågprislinjen med statliga producentpristillägg.

Den förut berörda utvecklingen på världsmarknaden har medfört, att i Sve- rige, liksom i flertalet andra västeurope- iska länder, klyftan mellan producentpri- serna på jordbruksprodukter och de priser på dylika produkter, som betalats i den

internationella handeln, successivt ökat. Till belysning härav kan nämnas att, me- dan de inhemska producentpriserna sedan år 1953/54 stigit med i runt tal 15 %, har priserna i internationell handel sjunkit med omkring 8%. Vidare må nämnas, att det totala gränsskyddet, som för år 1953/54 av jordbruksprisutredningen angavs till ca 20 %, redan år 1954/55 hade stigit till 25 0/0. Vid förhandlingarna om det nya systemet för prissättningen på jordbrukets produk- ter våren 1956 beräknades det totala pris- stödet per den 1 september 1956 till nära 32 %. Vid överläggningarna om prissätt- ningen våren 1959 angavs prisstödet per den 1 september 1959 med från denna tid- punkt gällande införsel- och kompensa- tionsavgifter uppgå till drygt 43 %. Enligt reglerna i nu gällande prissättningssystem kan stödnivån stiga ytterligare.

Jordbrukets gränsskydd har sålunda ökat avsevärt och är av en helt annan omfatt- ning än inom andra näringsområden. Sam- tidigt har ändock svårigheter förelegat att genom det generella prisstödet tillgodose den uppställda målsättningen i fråga om inkomstbildningen inom jordbruket. Vad nu anförts tyder enligt min mening på att tiden är inne att närmare undersöka möj- ligheterna att finna nya vägar för utform- ningen av jordbruksprisregleringen.

Det nuvarande prissystemet brukar be- nämnas högprislinjen, då stödet främst lämnas i form av gränsskydd, varigenom såväl producent- som konsumentprisnivån generellt höjes. På detta sätt tillföres jord- bruksbefolkningen de inkomster, som moti- veras av programmet om inkomstlikstäl- lighet. I anslutning till vad jag nyss anfört om svårigheterna att medelst det nuvaran- de generella gränsskyddssystemet infria den i 1947 års riksdagsbeslut uppställda målsättningen om inkomstlikställighet bör vid översynen prövas för- och nackdelarna av att helt eller delvis tillämpa en s.k. lågprislinje, dvs. ett system, där import- priserna blir bestämmande för prisnivån inom landet, medan stödet till jordbruket utgår i form av direkta statliga bidrag.

Vid övervägandena beträffande prissyste- mets utformning torde också böra beaktas livsmedelsindustriens utveckling och ställ- ning som en allt större avnämare av jord- brukets produkter. En annan fråga, som ävenså bör uppmärksammas och under- sökas, är spörsmålet om prisändringarnas fortplantning i olika fabrikations- och

distributionsled vid varierande producent- priser på jordbrukets produkter.

Vid översynen bör emellertid först en närmare genomgång ske av de gångna årens utveckling inom jordbruket och där- med sammanhängande områden. Genom- gången bör utgöra grundvalen för en ana- lys av verkningarna av den under perioden tillämpade jordbrukspolitikens mål och medel. Resultatet av analysen bör därefter kunna utgöra en av utgångspunkterna för en diskussion av olika alternativ för ut- formningen av den framtida jordbrukspoli- tiken och av sättet för dennas genom- förande.

I nära anslutning till de förslag i fråga om jordbruksproduktionens framtida om- fattning och kraven på rationaliserings- grad ävensom de förslag till stödsystem, som utredningen kan komma fram till, torde utredningen närmare böra under- söka förutsättningarna och formerna för statens fortsatta medverkan i jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Utred- ningen bör därvid vara oförhindrad att upptaga frågan om jämkningar i den jord- politiska lagstiftning, som gäller eller kan komma att beslutas på grundval av de för- slag, som 1958 års jordlagsutredning kom- mer att framlägga. Vidare bör den tekniska utvecklingens nya anspråk på rådgivnings- och konsulentverksamheten inom jordbru- ket beaktas. Mot bakgrunden av det an- förda torde också det nu utgående statliga stödet till det mindre jordbruket höra om— prövas.

Utredningsuppdraget täcker, som fram- går av direktiven, ett mycket vidsträckt ämnesområde, däribland främst frågor- n'a om jordbruksproduktionens lämpliga storlek, kraven på rationalitet inom jord- bruket, inkomstnivån för dem som be- driver ett rationellt jordbruk samt pris— sättningssystemets utformning. Utöver dessa i refererade delar av direktiven återgivna jordbrukspolitiska frågeställ- ningar har utredningen haft i uppdrag att verkställa översyn av organisationen av den statliga och statsunderstödda ra- tionaliseringsverksamheten. (Till den del direktiven har avseende på denna fråga har de inte medtagits i ovanstående refe- rat.) Resultatet av denna översyn har vi redovisat i det tidigare avgivna delbetän- kandet »Organisationen av rationalise- ringsverksamheten m. m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens om- råde» (SOU 1964: 55). Med utgångspunkt från detta betänkande har statsmakterna våren 1965 fattat ett principbeslut om ändrad organisation av rationaliserings- verksamheten på jordbrukets och träd- gårdsnäringens område. (Prop. 100, JoU 17, rskr 256.) Utredning pågår för när- varande (maj 1966) om det praktiska ge- nomförandet av omorganisationen.

KAPITEL II

Jordbruksnäringens ställning i samhällsekonomin

1. Jordbruket och. den ekonomiska utvecklingen

A. Jordbrukets marknadsvlllkor Försörjningen .med livsmedel är jämte fredsfrågan det viktigaste problem mänskligheten i dag står. inför. Huvud- delen av jordens befolkning-.är fortfaran- de undernärd. Den stora frågan för fram- tiden är, om livsmedelsproduktionen skall kunna ökas till en sådan.-nivå, att den kan bilda underlag för en standard- höjning för de stora folkmassorna.

Jordbrukets ställning och problem i olika delar av världen rymmer i dagens läge starka motsatsförhållanden. I de flesta u-länder har utvecklingsplanering- en hittills i hög grad inriktats på indu- strialisering. Man är dock mångenstädes medveten om jordbrukets stora betydelse och nödvändigheten av att sörja för en balanserad ekonomisk utveckling och en förbättrad livsmedelsförsörjning. Inom östblocket görs av samma skäl stora ansträngningar för att på olika'sätt åstad- komma en ökning av jordbruksproduk- tionen.

Avskärmar man bilden till industri- länderna i Västeuropa och Nordamerika, är situationen emellertid den motsatta. I dessa länder är livsmedelsbehovet per capita relativt väl tillgodosett och pro- duktionsökningen är i allmänhet snab- bare än efterfrågeökningen. För de över- skott, som därvid uppkommer, finns för närvarande ingen köpkraftig efterfrågan, eftersom u-länderna måste använda sina 2

begränsade valutaresurser till investe- ringar som är avgörande för deras eko- nomiska utveckling. Trots ett omfattande samhällsstöd till jordbruket har bytes- värdet för jordbruksprodukter försäm- rats i industriländerna och inkomsterna för jordbruksbefolkningen sjunkit jäm- fört med andra yrkesgrupper-s. Detta är tecken på trögheten i näringslivets struk- turomdaning och har medfört en utdra- gen kris för jordbruket i dessa länder. Livsmedelspriserna på världsmarknaden och därmed u-ländernas exportinkoms- ter pressas till en orimligt låg nivå av industriländernas försök att, trots stora ekonomiska förluster på världsmarkna- den, lyfta ut överskott, som tynger de inhemska marknaderna. Följaktligen har man i några av industriländerna under senare är i jordbrukspolitiken alltmer kommit in på åtgärder, som syftar till att begränsa produktionen så att den bättre håller sig inom ramen för den inhemska efterfrågan och Säkerställda exportmöjligheter.

Trots skillnader i försörjningsförhål- landena mellan u-länder och rika indu- striländer finns ur inkomstsynpunkt en gemensam nämnare, nämligen att lön- samheten är svag och ersättningen till i näringen sysselsatt arbetskraft låg — antingen absolut som i u-länderna eller relativt övriga näringar såsom i de indu- strialiserade staterna, Detta medför även att attraktiviteten för nytt kapital för modernisering av produktionen är ringa.

Den grundläggande orsaken till dessa

förhållanden har man att söka i de oli- ka teknisk-ekonomiska utvecklingsstadier som länderna befinner sig i.

I u-Iånderna beror den låga ersätt- ningen till arbetskraften på låg produk- tivitet i en tekniskt mycket efterbliven produktion och en närmast helt agrar näringsstruktur, med huvuddelen av be- folkningen sysselsatt i jordbruket utan alternativa sysselsättningsmöjligheter i andra näringar. Den produktivitetsök- ning inom jordbruket, som måste utgöra första steget i framåtskridandet och som både skapar och frigör resurser för annan produktion, går i många u-länder mycket långsamt på grund av föråldra- de institutionella förhållanden, utbredd okunnighet, vidskepelse och konserva- tism, en ineffektiv administration samt knappa tekniska och ekonomiska resur- ser och särskilt brist på utbildad arbets- kraft. Den produktionsökning, som ändå uppnås, motsvarar ofta ej ens befolk- ningstillväxten.

I andra u-länder, som kommit något längre med sin industrialisering men som har låg livsmedelsstandard på grund av otillräcklig inhemsk produktion, hålls levnadsstandarden och då inte minst efterfrågan på livsmedel ofta medvetet nere för att upprätthålla råvaruexporten eller begränsa importen och därigenom få valutaresurser till fortsatt industria- lisering.

I de västerländska industristaterna har den ekonomiska tillväxten och standard- ökningen hunnit så långt, att livsmedels- behovet per capita i stort sett är till- fredsställt i varje fall kalorimässigt sett. Ökande utgifter för livsmedel går i dessa länder främst till ökad industriell bearbetning av livsmedlen, bättre för- packningar osv., dvs. till tjänster som lämnas av livsmedelsindustri och distri- bution. Den totala ökningen i efterfrågan är också i flera av dessa länder svag på grund av att befolkningstillväxten är

relativt liten. Medan sålunda efterfrågan på livsmedelsråvaror stagnerar, medför den snabba tekniska utvecklingen i jord- bruket i förening med en alltför lång- sam minskning av de i näringen insatta produktionsresurserna, att produktions- ökningen tenderar att bli större än efter- frågans tillväxt. På grund av efterfrågans låga priselasticitet1 för jordbruksproduk- ter leder även små överskott till en stark press på producentpriserna. Produktions- faktorernas och då särskilt arbetskraf- tens otillräckliga rörlighet är i första hand orsaken till de långsiktiga jord- bruksproblemen i industriländerna.

Vad gäller jordbruksproduktionens kostnadssida har den tekniska utveck- lingen i industriländerna lett till att en allt större mängd produktionsmedel köps av jordbruket från andra sektorer av samhällsekonomin. Priserna på dessa produktionsmedel maskiner, gödsel-

1 En varas efterfrågeelasticitet med av- seende på priset (priselasticiteten) kan defi- nieras som den procentuella minskningen (resp. ökningen) av efterfrågad mängd vid en procents prishöjning (resp. prissänk— ning). Är elasticiteten större än 1 (dvs. om den efterfrågade mängden vid en pris- ändring ändras procentuellt mer än priset), sägs efterfrågan vara överelastisk; i motsatt fall oelastisk (eller underelastisk). På motsvarande sätt kan efterfrågans in- komstelasticitet definieras som den procen- tuella förändringen av efterfrågad mängd vid en procents inkomstökning. Utbudselasticiteten anger den procentuella förändringen av utbjuden mängd vid en procents prisförändring. Man talar även om substitutionselaslicitet (eller korselasticitet) som uttryck för varor- nas inbördes beroende i fråga om priser och efterfrågade mängder. Detta begrepp kan definieras som den procentuella föränd- ringen av efterfrågad mängd på en vara vid en procents prisändring på en annan vara. Om två varor enligt köparnas uppfattning lätt kan ersätta varandra, kommer exempel— vis en prishöjning på den ena varan att leda till en stor överflyttning av efterfrågan till den andra och substitutionselasticiteten blir hög. Vid låg substitutionselasticitet å andra sidan kommer effekten av en prisändring för den ena varan på efterfrågan på den andra att bli ringa.

medel, bränsle etc. bestäms av kost- nadsutvecklingen inom dessa sektorer och då främst av de expansiva sekto- rerna i samhällsekonomin. Även löne- utvecklingen bestäms främst av produk- tivitets- och efterfrågeförhållandena i de expansiva branscherna. Med en fort- löpande expansion inom dessa sektorer och branscher samt konkurrens om arbetskraft och kapital kommer jord- brukets produktionsmedelspriser att i stort sett följa prisutvecklingen för öv- riga industrivaror.

Resultatet för jordbrukets del av den här skildrade utvecklingen i industri- länderna tendens till pressade pro- duktpriser och ökande kostnader och löner —— måste självfallet bli relativt sjunkande inkomster.

Denna pris— och kostnadspress på jordbruket är i en fri marknadseko- nomi en signal från konsumenterna om att alltför stora produktionsresurser är knutna till näringen. I ett i övrigt ex- pansivt samhälle med full sysselsättning och knapphet på produktionsresurser är den ekonomiskt riktiga utvägen för en näringsgren med stagnerande efterfrågan att fortlöpande minska mängden insatta produktionsmedel i sådan takt, att pro- duktionsökningen ej blir större än efter- frågeökningen.

J ordbruksnäringen är givetvis ej ensam om att råka ut för detta det ekonomiska framåtskridandets »negativa tryck». Sam- ma utveckling möter även andra bran- scher inom näringslivet. Dynamiken hak- om dessa förändringar är den tekniska utvecklingen och den ständigt fortgåen- de förskjutningen i konsumtionsmönstret. Ny teknik möjliggör ökad produktivitet, vilket ger utrymme för en standard- ökning. Nya konsumtionsbehov tillkom- mer allt eftersom realinkomsterna per capita stiger. Strukturomdaningar och anpassningar inom alla sektorer är där-

för ett normalt inslag i framåtskridan- det.

Konsumtionen av sådana nödvändig- hetsvaror som livsmedel ökar jämförelse- vis litet med stigande inkomster, medan däremot efterfrågan på sådana varor och tjänster som varaktiga konsumtionsvaror (bilar, TV, hushållsmaskiner m.m.), nöjen, rekreation och resor ökar snabbt. Konsumtionsbenägenheten för olika va- ror och tjänster vid stigande inkomster brukar uttryckas genom inkomstelastici- teter. I länder med låg inkomst- och kon- sumtionsstandard (ii-länderna eller läget i Sverige längre tillbaka i tiden) är in- komstelasticiteterna för nödvändighets- varor höga. Vid en realinkomstökning används därför en relativt stor del av inkomstökningen till ökade livsmedels- köp. I länder där inkomst— och konsum- tionsstandarden är hög används däremot endast en relativt liten del av inkomst- ökningarna till ökade livsmedelsköp. In- komstelasticiteterna för livsmedel sjun- ker följaktligen vid stigande levnadsstan- dard. Därtill kommer att den i och för sig ringa del av efterfrågeökningen, som vid stigande standard riktar sig mot livs- medlen, främst kommer till uttryck som ökade krav på vidareförädling, förpack— ning och tillagning. Husmödrarna köper därigenom fritid eller tid för förvärvs- arbete utom hemmet. Detta innebär att inkomstelasticiteterna för de konsum- tionsfärdiga livsmedlens råvarudel är be- tydligt lägre än för livsmedlen iden form konsumenterna köper dem i handeln eller vid restaurangförbrukning. Detta förhållande är en av anledningarna till att råvarornas andel ( jordbrukarande- len) i konsumenternas livsmedelsutgifter fortlöpande minskar (se vidare kap. VII).

Branscher som producerar varor eller tjänster med högre inkomstelasticiteter har följaktligen en bättre position. Vid fortsatt realinkomststegring möter dessa

branscher en starkt växande efterfrågan och kan därför utvidga sin produktion och dra nytta av stordriftens fördelar, där sådana finns, samtidigt som mot- ståndet mot eventuella prishöjningar blir svagt vid stark efterfrågan. Branscher, som producerar varor eller tjänster med låg inkomstelasticitet, har en betydligt ofördelaktigare position. Särskilt gäller detta jordbruksprodukterna, för vilka inkomstelasticiteter-na är mycket låga eller understundom negativa. Det sist- nämnda förhållandet beror på att ökande inkomster medför en omläggning av konsumtionen. Något utrymme för en produktionsökning, som kan avsättas på den inhemska marknaden, föreligger då inte annat än i-den mån befolkningen ökar. Eftersom befolkningsökningen är liten i Sverige, är möjligheterna att av- sätta en utvidgad jordbruksproduktion inom landet små. Det finns dock för jordbruket ett visst utrymme för fort- satt utvidgning —— förutom export -—— genom en fortsatt konsumtionsförskjut- ning mot animalieprodukter, vilka krä- ver mer resurser per producerad enhet än vegetabilieprodukter.

De genom förändringar i konsumtions- mönstret nödvändiggjorda strukturom— daningarna leder till anpassningssvärig- heter av olika slag. För den enskilde in- dividen medför utvecklingen ofta krav på en ekonomisk och social anpassning, som är alltför djupgående för att han enbart med egna resurser skall kunna genomföra den. Stöd från samhället måste i sådana fall insättas för att un- derlätta omställningen.

Är då anpassningsprocessen i jordbru- ket svårare än i andra näringar? Vi har redan pekat på vissa karakteristika på efterfrågcsidan för jordbruksprodukter, nämligen de låga pris- och inkomst- elasticiteterna, som för näringen leder till avsättningsproblem och i en helt fri marknad till starka prisfluktuationer.

Denna marknadssituation är dock ej unik för jordbrukssektorn och behövde ej a priori leda till svårare anpassningsprob- lem såvida ej vissa faktorer på produk— tionssidan funnes, som försvårade en an- passning till efter-frågans förändringar. Det är denna kombination som gör an- passningsprocessen besvärligare för jord- bruket än för övriga näringar. De fak- torer på produktionssidan som verkar hämmande på jordbrukets anpassning är främst följande: 1) produktionsfaktorer- nas bristande rörlighet, 2) svårigheterna att kunna utnyttja vissa av de frigjorda resurserna i annan produktion, 3) nä- ringens struktur med många oberoende småföretagare med åtföljande bristande samordning i produktionsplaneringen samt 4) det biologiska beroendet.

Jordbruksproduktionens anpassnings- svårigheter brukar ofta uttryckas så, att utbudselasticiteten på kort sikt är låg, dvs. produktionen förändras relativt litet vid förändrade priser. Detta gäller fram- för allt för den totala produktionen, medan utbudet för enskilda produkter visar betydligt större reaktion på pris- ändringar.

Produktionsvolymens stelhet är sär- skilt påfallande vid sjunkande produkt- priser. Orsakerna härtill är dels att de fasta kostnadernas andel av totalkostna- derna är mycket stor, dels att många resurser är fast bundna till jordbruket —— antingen till det enskilda företaget eller till jordbrukssektorn. Sedan dessa resurser en gång investerats, saknar de ofta alternativ användning i annan pro- duktion. Följaktligen behöver vid en pris- nedgång endast de rörliga kostnaderna täckas för att produktionen ändå skall fortgå. Då, som nämnts, andelen rörliga kostnader är liten _ relativt sett också mindre vid småbruk än vid större jord- bruk —— blir det endast ett mindre antal företag som slås ut vid en mer kortsiktig konjunkturförsämring. Till detta kom-

mer dessutom, att vissa av dessa rörliga kostnader är direkt korrelerade med lön- samhetsutvecklingen i själva jordbruket faller t.ex. animaliepriserna, sjunker i regel också priserna på de vegetabilier som används vid animalieproduktionen. Även vid relativt långa perioder av pris— fall kan på grund av dessa speciella för- hållanden produktionsnedgången totalt sett bli relativt begränsad.

På kort sikt är totalproduktionen rätt okänslig även för prisstegringar, medan den däremot på längre sikt är känsligare härför än för prisfall. Ökade inkomster vid prisstegringar ger nämligen jordbru- karna större resurser för att införa ny, mer kapitalkrävande men också effek- tivare produktionsteknik.

Jordbruksnäringens struktur med många små, inbördes oberoende före- tagare verkar också oförmånligt på hela sektorns inkomstutveckling. Detta för- hållande gör sig särskilt påmint vid en snabb teknisk utveckling. Orsakskedjan är därvid följande. Nya tekniska fram- steg, som möjliggör att större produktion kan åstadkommas med oförändrad insats av produktionsmedel, medför vinster för de jordbrukare, som först inför den nya tekniken,2 eftersom produktionskostna- den vid dessa företag då sjunker, medan det ökade utbudet från deras produktion år så litet att det knappast påverkar produktpriserna. Dessa företagare kan sålunda fortfarande räkna med priser baserade på en äldre och ineffektivare produktionsteknik samtidigt som de själ— va kan sänka sina produktionskostnader genom den nya tekniken; Allt eftersom fler jordbrukare inför den nya tekniken, medför den åtföljande produktionsök- ningen ofta sänkta produktpriser." Resul- taten kan därför bli, att vinsterna från den nya tekniken i stor utsträckning går förlorade för jordbruket och kommer andra grupper till godo. Samma förhål- lande gäller emellertid för alla branscher

inom näringslivet, som ej har en mono- polistisk ställning på marknaden.

Det biologiska beroendet påverkar jordbruksproduktionens storlek och an- passning på i huvudsak tre sätt. För det första leder det till att planerad och verklig produktion ej sammanfaller. Detta gäller speciellt för vegetabiliepro- duktionen, där vädret är en starkt påver- kande faktor, som gör att det faktiska skördeutfallet kan komma att variera betydligt från den planerade'produktio- nen. Det på grund av vädret växlande skördeutfallet leder i förening med pro- dukternas låga priselasticiteter till starka prisvariationer på en fri marknad. Denna prisvariation kan delvis utjämnas genom olika marknadsreglerande åtgärder men ej helt elimineras. Ekonomisk planering i jordbruket är därför betydligt svårare än i andra näringar inte enbart genom prisosäkerheten, "som' också finns för andra sektorer, utan på grund av osäker- het i produktionsutfallet. För det andra påverkas också produktionsanpassningen i jordbruket av att produktionsperioden är lång. För vegetabilier är den 1/2—1 år och för animalier upp till flera år (t.ex. mjölkproduktionen). Kortsiktiga prisför- ändringar kan därför ej få en snabb pro- duktionsstyrande effekt utan anpass- ningen kommer att ta lång tid, under vilken kanske helt andra prisrelationer uppstått än de man utgick från vid pla- neringen. För det tredje tillkommer för vegetabilierna vissa andra biologiska restriktioner, t. ex. växtföljdsfrågan. Det biologiska produktionsberoendet i jord- bruket utgör därför en väsentligt försvå- rande faktor i anpassningen, även om

För definition av begreppet ny teknik, se 2: B—avsnittet i detta kapitel.

Ny teknik behöver ej alltid leda till en produktionsökning. Ökad mekanisering kan t.ex. enbart föra till en kostnadssänkning, men ofta är förhållandena även vid meka- niseringsåtgärder sådana, att jordbrukarna måste finansiera mekaniseringen genom en utökad produktion.

dess inflytande verkar mer på kort och medellång sikt.

Jordbrukets läge i olika delar av värl- den i dag sammanhänger således med olika stadier i den teknisk-ekonomiska utvecklingsprocessen från det renodlade agrarsamhället —— där huvudparten av befolkningen är knuten till och syssel- satt i jordbruket och detta därför är den dominerande sektorn i samhället, men där livsmedelsförsörjningen ändå är knapp —— fram till det utpräglade indu- strisamhället, där sådana primära behov som föda redan är tillfredsställda och en fortsatt ökning av konsumtionen inriktas på andra behov. Den ekonomiska till- växten i industriländerna har därmed nått en nivå, där ytterligare framåtskri- dande ej främjar jordbrukssektorn på samma sätt som flertalet andra sektorer i samhället -— även om produktivitets- ökningen i jordbruket i dessa länder skulle vara av samma storleksordning som inom industrin.

Jordbrukets anpassningsproblem är således på lång sikt en följd av den eko- nomiska tillväxten. Det är följaktligen ej fråga om någon tillfällig krisföreteelse -— som man tidigare ansåg —- utan om en fortlöpande omställning framtvingad av det ekonomiska framåtskridandet, som leder till att allt mindre resurser behövs för produktion av s. k. primära produkter, till vilka jordbruksråvarorna räknas. Trycket på en näringsgren med å ena sidan svaga expansionsmöjligheter och å andra sidan fortgående produkti- vitetsökning, som medför att allt mindre resurser behövs för att producera önskad volym, blir givetvis hårt och förstoras än mer genom bristande rörlighet hos produktionsfaktorerna samt oförmågan till en gemensam utbudsplanering.

B. Jordbruksregleringarna Anpassningsproblematiken på lång sikt för jordbruket i de industrialiserade län-

derna kan i korthet uttryckas på följan— de sätt: Hur skall jordbruksnäringen utformas för att den i framtiden skall kunna lämna största bidrag till det eko- nomiska framåtskridandet utan att där- för överskott uppstår, som pressar priser och därmed inkomster för de i näringen sysselsatta till en relativt övriga grupper lägre nivå?

När dessa långsiktigt: anpassningssvå— righeter för jordbruksproduktionen för första gången mer på allvar gav sig till känna under mellankrigsperioden upp- fattades de helt naturligt som tillfälliga, inte minst därför att de kom i dagen i anslutning till den stora arbetslöshets- krisen. De möttes därför också med mer eller mindre tillfälliga protektionistiska åtgärder i praktiskt taget alla industri— länder. När jordbrukskrisen visade sig bli långvarigare än man från början tänkt sig inte minst bidrog samspelet mellan de olika ländernas skyddsåtgärder härtill utvidgades och sammanfogades dessa tillfälliga åtgärder successivt till omfattande nationella jordbruksregle- ringar, utan att man därvid beaktade den principiella skillnaden mellan kortsiktiga och långsiktiga stödåtgärder.

Denna utveckling avbröts av det andra världskriget och dess livsmedelsbrist med höga priser och stark efterfrågan. När den första efterkrigstidens knapphet åter förbyttes i en relativ överproduktion, återinfördes i industriländerna såsom någonting helt självklart protektionis- tiska regleringar av i stort sett samma typ som de under mellankrigsåren till- lämpade. Jordbruksregleringarna hade genom utvecklingen inte minst under kri- get och de närmaste efterkrigsåren vun- nit en så stark politisk och institutionell förankring, att de inte längre kunde sättas i fråga, trots den avveckling av andra regleringar och den liberalisering av utrikeshandeln med inriktning på an- passning och tillväxt, som i övrigt präg-

lat näringspolitiken i de flesta länder under efterkrigstiden. Styrkan i denna förankring framgår inte minst av att samordningen av jordbruksregleringarna visat sig vara ett av de mest svårlösta problemen i den västeuropeiska mark- nadsintegrationen. (Jfr kap, III.) Den viktigaste orsaken härtill är givetvis, att jordbruksproduktionen ändå fortfarande berör så många människor och berör- de ändå fler i ett tidigare skede, från vilket de flestas föreställningar genom en naturlig eftersläpning härrör sig.

Det var endast i ett fåtal länder, där- ibland Sverige, som den tanken kom till ett om ock mycket ofullgånget uttryck, nämligen att en långsiktig jordbrukspoli- tik borde ha till syfte att anpassa jord- bruksnäringen till den ekonomiska ut- vecklingen i samhället och inte enbart ha till syfte att i möjligaste mån av- skärma den från verkningarna av denna utveckling. Därför återstår i stort sett ännu i alla industriländer att också för jordbruket genomföra den moderna nä— ringspolitikens principer med tonvikt på ekonomisk tillväxt för samhällsekonomin som helhet, full och produktiv syssel- sättning samt rörlighet och anpassning till de ekonomiska utvecklingstenden- serna.

Förutom det nu nämnda långsiktiga anpassningsproblemet för jordbrukssek- torn i industriländerna har näringen i en fri marknad, dvs. numera i huvudsak på världsmarknaden, att brottas med vissa kortsiktiga instabilitetsproblem, som tar sig uttryck i att priser och inkomster starkt varierar när de är beroende av en sådan marknad. Genom att efterfrågan på jordbruksprodukter i industriländerna har mycket låg priselasticitet, medför även mindre utbudsvariationer på en fri mark- nad stora prissvängningar på dessa pro- dukter. Dessa prisvariationer blir på en sådan marknad betydligt större än mot-

svarande prissvängningar för de flesta övriga varor och tjänster.

Varierande utbud av jordbruksproduk- ter uppkommer dels genom vädrets in- verkan (årsmånsvariationer), dels genom av andra faktorer orsakade periodiska växlingar i produktionsvolymen för en— skilda produkter. Tidigare var också svängningar i efterfrågan beroende på konjunkturbetingade inkomstvariationer av väsentlig betydelse, men med stigan- de levnadsstandard och effektivare kon- junkturpolitik har efterfrågan stabilise- rats.

De periodiska växlingarna i produk- tionsvolymen, s.k. produktionscykler, som kan spåras bl.a. i potatis- och fläskproduktionen, orsakas av att en framtida produktion planeras på grund— val av dagens prisrelationer. På grund av vissa produkters bristande lagringsdug— lighet medför dessa kortsiktiga variatio— ner i produktionsvolymen, att utbudet varierar i takt med produktionen. Så— dana kortsiktiga utbudsvariationer leder på en fri marknad utan dämpande fak- torer (t. ex. prisreglering eller utjämnan- de utrikeshandel) till starka pris- och inkomstvariationer och en betydande osäkerhet för den enskilde producenten. Dessa prisvariationer leder i sin tur till minskad effektivitet genom att jordbru- karna i sin produktion måste »bygga in» riskutjämnande faktorer, vilket ökar produktionskostnaderna. Att minska de starka kortsiktiga prissvängningarna på jordbruksprodukter, som föranleds av förändringar i utbud och efterfrågan, var också ett av jordbruksregleringarnas första mål.

Genom att industriländernas nationella jordbruksregleringar genomgående inrik- tas på att »exportera» anpassningsprob- lemen till andra länder, leder de gemen- samt till en världsmarknad, där mycket extrema utbuds- och efterfrågeförhållan— den råder. De nationella jordbruksregle-

ringarna har oftast en mycket kortsiktig målsättning. De medel som tillämpas -—— importregleringar, exportsubventioner etc. — resulterar i att utvecklingen på den internationella marknaden bestäms av försäljningen av tillfälliga överskott, där vederbörande tar det pris som för dagen kan uppnås. Den internationella handeln med livsmedel karakteriseras därför av häftiga och stora prisvariatio- ner med starka spekulativa inslag.

Å. andra sidan föreligger sedan lång tid internationella strävanden att stabili- sera priserna på världsmarknaden och liberaliscra handeln samt att söka om- fördela livsmedelsöverskotten till u—län- derna (jfr kap. III). Från de u-länder. som till stor del hämtar sin utlandsvaluta genom försäljning av vissa livsmedels- råvaror, föreligger särskilt starka krav på ökad prisstabilisering'och liberalare handelsförhållanden i importländerna. Även sett "ur industriländernas synvinkel vore en sådan internationell prisstabilise— ring' och omfördelning av överskotten önskvärd. Med hänsyn till vad som ovan framhållits om den starka prioriteringen av investeringsvaror vid fördelningen av de knappa valutatillgångarna, torde man knappast ha anledning förvänta någon betalning från u-ländernas sida vid en sådan omfördelning. Många länder synes till och med vara tveksamma att motta överskotten som gåvor, eftersom de med sin bristfälliga administration ej kan hindra att de inverkar ogynnsamt på den lokala livsmedelsproduktionen. Flera länder torde i detta hänseende ha ogynn- samma erfarenheter av bilateral livs- medelshjälp. Det »VVorld Food Program» som 1963 startades i FN:s och FAO:s regi utgör emellertid ett försök att bl.a. finna lämpliga och för den lokala pro- duktionen oskadliga former för att an- vända livsmedelsöverskotten för att främ- ja utvecklingsinvesteringar. Ifall detta program blir framgångsrikt, borde åt-

minstone en del av överskotten på detta sätt kunna få en nyttig användning. Jordbruksprodukternas internationella terms of trade har under efterkrigsperio- den förändrats till jordbrukets nackdel med undantag för en kort period i bör- jan på 1960-talet. Rörande den framtida utvecklingen föreligger olika åsikter på grund av skilda uppfattningar om den framtida globala balansen mellan köp- kraftig efterfrågan och utbudets storlek. Enighet synes emellertid råda om att denna balans bara kan förbättras genom en balanserad utveckling i u-ländcrna, som stärker både den köpkraftiga efter- frågan genom industrialisering och ökar utbudet av jordbruksprodukter genom en effektiviserad jordbruksproduktion. Industriländernas viktigaste bidrag till denna utveckling kommer att bli indu- striell utrustning, tekniskt, organisato- riskt och administrativtkunnande samt utbildningshjälp. Lvivsmedelshjälp torde komma att få en mer sekundär karaktär, även om den i speciella situationer kan bli betydelsefull. Bidrag i form av livs- medel kan sättas in i exempelvis sådana fall, där ett u-lands egen produktion ej har några möjligheter att under utbygg- nadsperioden klara efterfrågeökningen, eller i rena katastroflägen. För bedöm- ningen av den framtida globala livsme- delsbalansen hänvisas till kapitel Ill.

2. Jordbruket och det svenska näringslivet A. Långsiktiga utveckllngstendenser i svensk samhällsekonomi Sveriges näringsliv har under de senaste 150 åren genomgått djupgående struktur— omvälvningar, som förvandlat landet från ett tämligen statiskt bondesamhälle till ett högt utvecklat industriland. Den industriella kapaciteten och de produktionsmöjligheter denna ger har

givetvis endastkunnat byggas upp till priset av fortgående omfattande och ge- nomgripande förändringar av närings- arbetsmiljö och av En samhällsekonomisk ex- pansion kan ej äga rum inom ramen för livets struktur, av samhällsliv. ett en gång för alla givet näringsliv. Tvärtom kräver den omställningar och anpassningar på alla punkter och inom alla samhällssektorer. Nya näringsgre- nar, produkter och produktionsmetoder tillkommer och expanderar och gamla avvecklas, sjunker tillbaka och försvin- ner i en oavbruten process av omdaningar och omflyttningar. *

Till en början dominerade folkökning- cn utvecklingen i Sverige på liknande sätt som den nu-gör i u-länderna, även om den i sistnämnda länder numera _— på grund av de- medicinska framstegen har- en_större explosiv kraft. Det största problemet blev att livnära den växande befolkningen och jordbrukspro- duktionen drevs under 1800-talet ut på de marginella arealerna i landets glesbyg- der. Många av de åkerjordar och bruk- ningsdelar särskilt i landets avlägsnare glesbygder, som lagts igen till skog under efterkrigsåren eller som på grund av låg avkastning och dålig arrondering måste komma att tas ur bruk som jordbruks- jord under de närmast kommande decen- nierna, uppodlades under denna epok under trycket av folkökning och livs- medelsbrist. Jordbruksbefolkningen nåd- de i Sverige sitt maximum så sent som omkring 1880. Den odlade jorden nådde sin största omfattning under 1920-talet. Det var nöden och det tvång den ska- pade, som ledde till denna uppodling lika väl som till inflyttning till industri- samhällena med deras långa arbetsdagar, hårda och osunda livsvillkor samt till emigration under strapatser och umbä- randen, som människor på en högre standard inte skulle varit villiga att nn-

derkasta sig även om målet varit loc- kande.

Den industriella expansionen gick än- da fraln till första världskriget tämligen långsamt, men ökade i takt under mel- lankrigsperioden. Denna utveckling i för- ening med den under 1930-talet stagne- rade wbcfolkningstillväxten medförde, att den grundläggande situationen i sam- hällsekonomin på några decennier full- ständigt förändrades. Från att ha karak- teriserats av mycket berättigade farhågor — det visar inte minst den ihållande emigrationen — för att den industriella och agrara expansionen inte skulle gå tillräckligt snabbt för att landet skulle förmå sysselsätta och föda den växande befolkningen, slog läget om till arbets— kraftsbrist och livsmedelsöverskott. '

Svensk samhällsekonomi har under tiden efter andra världskriget präglats av en ytterligare förstärkt ekonomisk expansion, som möjliggjort en fortlöpan- de stegring'av'levnadsstandarden. Denna ekonomiska expansion har varit förenad med stabil ekonomisk jämvikt och full sysselsättning. Expansionen har ej varit lika stark inom alla sektorer. Tillväxten har skett främst inom vissa huvuddelar av industrin samt inom handel, service- näringar och den offentliga sektorn. Detta har lett till en fortsatt och inten- sifierad strukturomvandling, som gjort att olika sektorers relativa betydelse kommit att förändras. Särskilt gäller detta jordbruket, vars andel i samhälls- ekonomin stadigt minskat under hela efterkrigsperioden. I stort sett har jord- brukets produktionsvolym varit oför- ändrad under denna tid sedan produk- tionsminskningen under kriget återhäm- tats, men genom en fortlöpande ratio- nalisering har framför allt insatsen av arbetskraft kunnat minska med drygt hälften. (Jfr kap. IV.) Den frigjorda arbetskraften har funnit sysselsättning i andra näringar. Denna överflyttning har

varit av väsentlig betydelse för den eko- nomiska expansionen.

Orsaken till att omflyttningarna fått en sådan omfattning under efterkrigs- tiden får främst sökas i en samverkan mellan de expansiva krafterna i närings- livet och den ekonomiska politiken, vilken senare syftat till att underlätta omflyttningarna bl.a. genom sysselsätt- ningspolitiken. Trots de ekonomiska framstegen under tidigare perioder kvar- stod de ekonomiska kriser och depres- sioner, som tämligen regelbundet för en längre eller kortare tid avbröt framste- gen och som särskilt hårt drabbade in- dustri- och lantarbetare samt jordbru- kare. Det var en hård och kostnadskrä- vande metod att frampressa utrensningar av dåliga företag och framtvinga kapi- talets och människornas förflyttning till mer expansiva områden av näringslivet. Strukturomvandlingen styrdes av hög- konjunkturerna, men deras kortvarighet och depressionernas häftighet medförde tillsammans med arbetskraftens trögrör- lighet, att expansionen aldrig fick värka ut i en motsvarande omflyttning av arbetskraft. Även under de kortvariga topparna i högkonjunkturerna var en arbetslöshet på 10% tämligen normal, bortsett från den dolda arbetslösheten genom tillbakahållen omflyttning. När därför f ullsysselsättuingspolitiken tog vid fanns det en stor arbetskraftsreserv och ett ändå större omflyttningsbehov, som tidigare hållits tillbaka.

Näringslivets utveckling kan aldrig bli något avslutat helt utan är en alltid på- gående process. Faran av att göra prog- noser enbart genom att framskriva tren- der ur det förgångna är uppenbar. Å andra sidan kan man räkna med att de grundläggande krafter, som driver fram dessa utvecklingstendenser, kan vara och ofta är bestående. Dynamiken består men förändringen byter långsamt karaktär.

Vilka krafter kommer då sannolikt att

vara dominerande under de närmaste decennierna? Det är särskilt fyra olika faktorer vi här skulle vilja nämna, varav två gamla med förstärkt aktualitet och två tämligen nya. De gamla är för det första den tekniska utvecklingen i vidaste bemärkelse, som sannolikt i accelererad takt kommer att resultera i nya uppfin- ningar och upptäckter, som leder till omdaningar i näringslivets struktur. De är inte längre resultatet av sporadiska initiativ av enskilda individer med oftast mycket begränsade ekonomiska resurser utan av ett systematiskt, av samhället eller stora koncerner bekostat forsknings— arbete. För det andra avser vi föränd- ringar i efterfrågan och köpvanor till följd av den snabba produktivitets- och levnadsstandardhöjning, som bl.a. den tekniska utvecklingen medför.

De båda nya faktorerna är de allt in- tensivare strävandena till internationell ekonomisk samverkan i olika former- mellan industriländerna och den växan- de insikten i de rika länderna, att det är nödvändigt att bistå u-ländernaideras utvecklingssträvanden. Den regionala fri- görelsen av handeln och även strävan- dena till en mer allmän liberalisering -- vi vill här endast hänvisa till de olika marknadsorganisationerna och då sär- skilt EFTA och EEC samt till arbetet inom GATT kan väntas få en bety- dande strukturomdanande effekt på de olika branscherna i de deltagande län- dernas näringsliv.

Stödet till den ekonomiska utveck- lingen i de fattiga länderna måste, för- utom de direkta bidragen, ske i form av en väsentlig ökning av varuutbytet med dessa länder. Detta ökade varuutbyte kommer att få verkningar på näringsli- vets struktur.

Ovan nämnda dynamiska utvecklings- krafter kommer främst att ställa krav på rörlighet och snabb anpassning inom nä- ringslivet. Vid de förhandlingar under

efterkrigstiden, som föregått de nya marknadsbildningarna och liberalise- ringen av den internationella handeln, har de deltagande länderna så långt möjligt slagit vakt om sina protektio- nistiska åtgärder. Detta kan i och för sig vara nödvändigt för att tvinga andra länder att avskaffa sina, men många har dessutom trott, att de största fördelarna av den internationella ekonomiska inte- grationen skulle komma att tillfalla de länder, som vid förhandlingarna lyckas bevara den mesta protektionismen. Rent ekonomiskt sett är detta felaktigt. I prin- cip innebär protektionismen, att man ersätter en billigare import med en dyrare inhemsk produktion. Skälet för importhinder är i allmänhet, att man av olika orsaker vill undvika en annars nöd- vändig strukturanpassning inom närings- livet. De största fördelarna av en friare handel kommer emellertid i längden att tillfalla de länder, som snabbast förmår anpassa sin produktion till förändrade förhållanden.

Kravet på anpassning reses såväl gent- emot kapitalet, dvs. företagen som så- dana, som gentemot arbetskraften. Först och främst är det dock ett krav gentemot myndigheterna att föra en sådan politik som gynnar och påskyndar rörlighet och anpassning. Det gäller såväl den gene- rella ekonomiska politiken -—— handels- politik, penningpolitik och finanspolitik m.m. —- som de speciellt rörelse- och anpassningspåverkande åtgärderna, dvs. de näringsfrihetsfrämjande åtgärderna och arbetsmarknadspolitiken. Det är inte vår uppgift att ange riktlinjer för denna politik —— de har redan skisserats i flera andra utredningar, såväl i statliga som i sådana som utarbetats av näringslivets organisationer. Ur de i stort sett sam- stämmiga slutsatserna från dessa utred- ningar vill vi endast anföra några av de riktlinjer, som synes oss komma att få en avgörande betydelse för den fram-

tida strukturutvecklingen inom det sven- sk-a näringslivet och då särskilt i sådana hänseenden som berör jordbruket och dess framtida ställning och som därige- nom kommer att utgöra den samhälls- ekonomiska ram, inom vilken den fram— tida jordbrukspolitiken skall bedrivas.

1) En stigande materiell levnadsstan- dard för alla kommer även i framtiden att vara det dominerande målet för så- väl den kortsiktiga konjunkturpolitiken som den långsiktiga strukturpolitiken. Därför måste den ekonomiska politiken inriktas på att främja en snabb ekono- misk expansion. En begränsande faktor i Sverige för en snabb framstegstakt ut— gör de allt knappare arbetskraftsreser— verna. Den från jordbruket friställda arbetskraften har under efterkrigsåren varit en av de främsta rekryteringskäl— lorna för den arbetskraft som behövts expanderande sektorer. Någon överflyttning av samma omfattning som skett under efterkrigsåren är givetvis ej mer möjlig på grund av att jordbruks- befolkningen numera endast utgör om— kring 100/0 av totalbefolkningen. Med de starkt begränsade arbetskraftsresurser som står till buds för fortsatt expansion kommer ändå det fortsatta arbetskrafts- vbidraget från jordbruket att bli av stor betydelse. Ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken måste därför bli ett aktivt omställningsstöd för att under- lätta en fortsatt överflyttning till expan- siva sektorer av den arbetskraft, som ej erfordras i ett rationellt jordbruk.

2) Fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionstaktorer och då särskilt av arbetskraften är givetvis nödvändigt, om en snabb ekonomisk tillväxt skall kunna uppnås. Full, produktiv och fritt vald sysselsättning för arbetskraften är också ett mål i sig självt.

3) Ifall en tillfredsställande tillväxt och full sysselsättning skall kunna uppnås och vidmakthållas, måste den kortsiktiga inom

ekonomiska politiken kunna upprätt- hålla en viss yttre och inre balans i sam- hällsekonomin.

4) Strukturpolitiken som en del av den svenska ekonomiska politiken har under de senaste åren alltmer kommit att in- riktas på att underlätta rörlighet och anpassning till långsiktiga tekniska och ekonomiska förändringar. Det är att räkna med att så än mer kommer att bli fallet i framtiden.

Det kan vara anledning att ytterligare något kommentera den sista punkten, eftersom jordbruksproblemet för när- varande i allt väsentligt är och åtmin- stone under det närmaste decenniet kom- mer att förbli ett strukturproblem. Struk- turpolitiken'tilldrar sig ett växande in- tresse såsom ett nödvändigt element i strävan att nå de samhällsekonomiska målen, Den rörlighetsfrämjande arbets- marknadspolitiken är ännu i sin begyn- nelse. Man torde få räkna med att större insatser på detta område kommer att göras i framtiden liksom att även övriga

ekonomisk-politiska medel — handels- politik, kreditmarknadspolitik, finans- politik m. fl. -—— kommer att ges en mer strukturfrämjande inriktning. I en sam- hällsekonomi, som har en snabb ekono- misk expansion som sitt dominerande mål och där full sysselsättning vidmakt- hålls genom växande utrikes och inrikes efterfrågan, finns det inga allmänna motiv för att skydda svaga näringsgre- nar, branscher ell-er företag. Det skulle kunna ställas det kravet på strukturpoli— tiken, att individen i välfärdssamhället skall ha rätt till trygghet för sin mate- riella existens, rätt till arbete och rätt till ersättning för de kostnader, som om- ställning och anpassning till den ekono- miska utvecklingen medför för honom. Av dem som vill bli delaktiga i denna sysselsättnings- och inkomstgaranti bör samhället i gengäld kunna fordra, att de accepterar sådana förändringar av yrke

och bostadsort, som är nödvändiga som ett led i denna strukturomvandling, så länge dessa förändringar också är eko- nomiskt gynnsamma för dem själva. På dem som avstår från denna garanti kan givetvis inte heller några motkrav ställas.

Trygghetsgarantin kan ej omfatta an- nat än de enskilda individerna. Den kan ej utsträckas till företagen som sådana, vilket skulle bli resultatet ifall indivi- derna även garanterades att alltid få kvarbli i sitt yrke och på sin bostadsort. En sådan garanti skulle som sin yttersta konsekvens medföra ekonomisk stagna— tion.

B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi

I föregående avsnitt har i ett historiskt perspektiv redovisats dels vissa långsik- tiga utvecklingstendenser i svensk sam- hällsekonomi, dels den allmänna sam- hällsekonomiska ram, inom vilken jord- bruksnäringens framtida måste ske. I detta avsnitt skall den roll som jordbruksnäringen spelar i vårt ekonomiska liv mer konkret redovisas. Framställningen har begränsats till ut— vecklingen under efterkrigsåren.4

Bruttonationalproduktcn ökade från 1946 till 1964 i löpande priser från ca 23 miljarder kr till ca 98 (1965 prel. 107) miljarder kr. Räknat i fasta'priser var ökningen 102 0/0.

Inom ramen för de växande resurser- na har under efterkrigsperioden skett en förskjutning från konsumtion till inves- tering och från privat till offentlig sek—

anpassning

* Källor för framställning och tabeller i detta avsnitt: Nationalräkenskap 1946—62,

institutet 1963. Nationalräkenskap 1950—64, SCB, Stat.

medd. nr V 1965: 7. Nationalräkenskaper: Reviderade beräkning- ar 1960—64 samt preliminära uppskatt- ningar för 1965, SCB, stat. medd. nr V 1966: 1. Svensk ekonomi 1966—1970, 1965 års lång- tidsutredning, SOU 1966: 1.

Konjunktur-

Tabell II: I. Produktionen (iörädliugsvärdet) inom olika näringsgrenar 1950—65

Industri och hantverk Kraftverk och eldistribution Byggnads- och anläggnings— verksamhet Jordbruk och fiske Skogsbruk S:a uaru- och kraftproduktion

Bostadsnyttjandc

Varuhandcl Samfärdsel Privata tjänster Offentliga tjänster1 S:a tjänster

Nationalproduklen totalt

Procentandelar Miljarder kr 1965 (prel.) 1950 1965 (prel.)

36 35 33

3 2 3

9 9 8 4 8 4 4 4 4 56 58 52

6 5 6 15 13 14 10 9 9

7 6 7 13 9 12 51 42 48

107 100 100

1 De stats— och kommunalanställdas insatser inom den verksamhet som går under be— nämningen offentlig konsumtion, dvs. främst undervisning, sjukvård, försvar och förvalt-

ning.

tor. lnvesteringarnas andel av tot-alpro- duktionen har ökat från 26 0/0 1946 till 32 0/0 är 1964, medan den totala konsum- tionsandelen minskat från 74 0/o 1946 till 68 0/0 är 1964.

Såväl för konsumtion som investering gäller, att ökningarna varit större inom den offentliga sektorn än inom den pri- vata. Offentlig konsumtion och investe- ringar har sålunda i procent av brutto- nationalprodnkten ökat från 17 år 1946 till 28 är 1964.

Produktionsutvccklingen inom olika sektorer redovisas i tabell II: 1. Av tabel- len framgår framför allt servicesektorns (de tjänsteproducerande näringsgrenar- snabba tillväxt och jordbrukets starkt minskande betydelse i vår sam- hällsekonomi.

Nationalproduktens volym ökade under 1950-talet med ca 3,5 % per år. Enligt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) har denna takt ökats till 4,9 %. under .åren 1960—65.

11215)

För åren 1966—70 har 1965 års lång— tidsutredning bedömt, att tillväxttakten i den svenska nationalprodukten kommer att bli drygt 4 % per år. Genom fortsatt resursminskning i jordbruket i förening med ökade förnödenheter köpta från andra sektorer kommer enligt långtidsutredningen jordbrukets andel i bruttonationalprodukten att nedgå från ca 4 0/0 är 1964 till ca 3 0/0 omkring 1970.

Produktionsökningen under efterkrigs- tiden har främst orsakats av ökad pro- duktion per sysselsatt och endast till ringa del av ökat antal sysselsatta. Till- växten i produktion per sysselsatt beror i sin tur dels på förbättrad teknik, dels på ökad kapitalinsats och dels på s.k. överföringsvinster genom att arbetskraft flyttas från sektorer med lägre produk- tivitet till verksamhetsgrenar med högre produktivitet. Den förbättrade teknikens betydelse är svår att statistiskt mäta men alla beräkningar pekar på att den utgör en mycket väsentlig faktor i det ekono— miska framåtskridandet.

insatser av

Tabell II: 2. Bruttolnvesteringamas fördelning. Inkl. reparationer och underhåll

Miljlfrder Procentandelar r 1964 1938/39 1946 1955 1964 Industri och hantverk 6,8 19,4 19,6 20,7 21,5 Kraftverk och eldistrihution 1,5 3,4 3,9 5,7 5,0 Jordbruk, skogsbruk, fiske 1,5 8,2 8,1 6,7 4,8 S:a varu- och kra/tproduktion 9,8 31,0 31,6 33,1 31,3 Bostäder 6,5 30,3 32,1 20,8 20,8 Samiärdsel 7,3 24,7 22,1 24,4 23,3 Varuhandel 1,3 2,5 1,1 2,4 4,1 Civila offentliga tjänster 4,1 7,6 6,2 10,5 13,0 Försvaret 2,4 4,0 6,9 8,8 7,5 Summa 31,4 100 100 100 100

»Teknikfaktorn» innefattar i sig ett helt komplex av företeelser. Dess innebörd kan sägas vara, att nya kunskaper och ny mänsklig skicklighet börjar tillämpas i pro- duktionen, varigenom utbytet av insatta resurser ökas. 1959 års långtidsutredning (SOU 1962: 10) hänför följande faktorer till » teknikfaktorn» , nämligen:

naturvetenskapliga och tekniska upptäck- ter (forskningens bidrag) och uppfin- ningar som leder till nya produktionspro- cesser och produkttyper; införandet av dessa förändrar kapitalutrustningens tek- niska egenskaper;

en förbättrad utbildning; en av olika skäl ökad arbetsintensitet; en effektivare organisation av produktio-

nen.

Investeringsaktiviteten har som förut nämnts fortlöpande stigit under efter- krigstiden. Under 1930-talet uppgick så- lunda investeringarna till ca 20 0/0 av totalproduktionen, medan de under se- nare år överstigit 30 0/0.

Bruttoinvesteringarnas omfattning och fördelning på olika områden framgår av tabell II: 2.

Jordbrukets andel i investeringarna (exkl. skogsbruk och fiske) har fort- löpande sjunkit under efterkrigstiden och torde 1964 ha rört sig om ca 3 0/o.

Konsumtionsutvecklingen. Investering- arnas andel av bruttonationalprodukten har som förut nämnts ökat under efter-

krigsperioden och därmed begränsat ut— rymmet för konsumtionsökningen. Ge- nom att produktionsutvecklingen varit gynnsam har det ändå varit möjligt att bereda utrymme för en stor konsum- tionsökning. Den totala konsumtionen steg från 1946 till 1964 volymmässigt med 77 0/0, dvs. 3,2 0/0 per år. Räknat per capita blir procenttalen 57 resp. 2,6. Utvecklingen har emellertid ej varit lik- artad i fråga om privat och offentlig konsumtion. Den offentliga konsumtio— nen har sålunda vuxit betydligt snab- bare än den privata. Av totalkonsumtio- nen år 1946 gick 13 0/0 till offentlig kon- sumtion, medan motsvarande tal 1964 var 210/0. Till väsentlig del orsakas ök- ningen av den offentliga konsumtionen av överföring av olika försörjningsupp- gifter från den privata till den offentliga sektorn.

Utvecklingen av den privata konsum- tionen för olika konsumtionsområden framgår av tabell II:3

Volymförändringarna i den privata konsumtionen har tillsammans med in- träffade prisförändringar lett fram till den ntgiftsstruktur för den privata kon- sumtionen som redovisas i tabell 11:11. (Den genomsnittliga hushållsbudgetens fördelning.)

Tabell II: 3. Den privata konsumtionens utveckling

Néili- Volymindex: 1946 = 100 r 1964 1946 1950 1964 Livsmedel1 14 500 100 107 129 Sprit och tobak 3 900 100 113 157 Hyra, bränsle och lyse 7 300 100 116 211 Kläder och skor 5 700 100 122 165 Inköp och drift av fordon 5 300 100 201 958 Resor med buss, tåg etc. 1 600 100 122 114 Möbler och annan hemutrustning 4 400 100 122 228 Övrigt 8 900 100 110 179 Totalt 51 600 100 115 177

1 Offentlig konsumtion av livsmedel kan för 1964 beräknas till ca 440 milj. kr.

Av den redovisade andelen för livs- medel utgörs drygt 60 0/0 av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter av inhemskt ursprung. Livsmedelskonsum- tionens andel i den privata konsumtio- nen har fortlöpande minskat under efter- krigsperioden. En långsam konsumtions- förskjutning har ägt rum dels mot s.k. högvärdiga livsmedel, dels mot ökade köp av industriellt bearbetade och för- ädlade produkter. (Se vidare kap. VI och VII.)

C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturföriindringar m.m.

I föregående avsnitt har de väsentligaste strukturella utvecklingsdragen i svensk ekonomi under efterkrigstiden redo- visats. Utvecklingen under denna tids- period har karakteriserats av:

1. en produktivitetsökning som framför allt ny teknik i olika former möjliggjort;

2. en ökad levnadsstandard som blivit följ- den av produktivitetsökningarna;

Tabell II:—t. Den privata konsumtionens sammansättning

Procentandelar 1938/39 1946 1964 Livsmedel, samtliga 33 34 28 därav livsmedel från svenska jordbruksprodukter 23 19 Sprit och tobak 5 7 9 Hyra, bränsle och lyse 17 13 14 Kläder och skor 14 16 11 Inköp och drift av fordon 4 2 10 Resor med buss, tåg etc. 5 5 3 Möbler och annan hemutrustning 7 8 8 Övrigt 15 15 17 Totalt 100 100 100 Varaktiga varor 1 1 10 15 Icke varaktiga varor 60 64 59 Tjänster 29 26 26 Totalt 100 100 100

:tnm. Andelarna har beräknats med utgångspunkt från värden i löpande priser.

3. de förskjutningar i konsumtionen som den ökade standarden medfört;

4. den ändring i näringslivets och samhäl— lets struktur som den ökade konsumtio- nen och ändrade konsumtionsvanor fört med sig, förskjutningar mellan olika sek- torer i näringslivet; ändrad relation mel- lan privat och offentlig konsumtion, be- tydande befolkningsomflyt[ningar.

Denna utveckling har vidare varit en följd av eller medfört ökad ekonomisk integration och arbetsfördelning inom näringslivet samt ett starkt konjunktur- samband mellan näringsgrenarna och med utlandet.

För jordbrukets del har den ökade integrationen och arbetsfördelningen in- neburit, att en stor del av produktionen, förädlingen och marknadsförandet över- flyttats till andra sektorer. Genom denna omfördelning har arbetskraft kunnat fri- göras från jordbruket till andra sekto— rer, samtidigt som konsumenternas be- hov av livsmedel i allt högre förädlat skick kunnat tillgodoses.

I produktionen av jordbruksprodukter har sålunda industrin fått och får allt större betydelse genom att inköpen av industriellt framställda produktions- medel fortlöpande ökar (maskiner, han- delsgödsel och växtskyddspreparat samt elektricitet och drivmedel). Även service- företag har kommit att spela en viktig roll för jordbruket.

UppSamling, vidarebearbetning och marknadsförande har också under efter- krigsperioden praktiskt taget helt över- tagits av transportsektorn, livsmedels- industrin och handeln. Även dessa sek- torer är givetvis för sina kostnader be- roende av den allmänna prisutveckling- en på arbetskraft och kapitalvaror.

från därför

Framställningen av livsmedel svenska jordbruksråvaror kan numera sägas försiggå i tre led, nämli- gen: 1) industriell produktion av maski-

ner, handelsgödsel, drivmedel m.m., 2) produktion av råvaror inom jord- bruksföretagen (där jordbruket tillhan- dahåller jord och arbetskraft samt 3) transport, vidareförädling och distribu- tion av de färdiga livsmedlen fram till konsumenterna. Ersättningen till produk— tionsmedels- och förädlingsindustri, trans- portföretag och handel är i denna pro- duktionskedja rätt oberoende av avsätt- ningsvolymen. Detta gör att jordbrukar— ledet i stort sett i en fri marknad skulle få bära de prisvariationer, som uppstår på grund av varierande utbud och efter- f1'ågan.'" Då jordbrukets andel -— dvs. livsmedelskostnaderna reducerade med de delar därav som går till produktions- medelsindustri, transport, förädling och handel _ fortlöpande minskar, kommer jordbrukets inkomster (dvs. ersättningen till jord och arbetskraft) _— såvida ej några reglerande åtgärder tillgrips att bli starkt påverkade av prisändringar i konsumentledet. Den ökade omfördel— ningen av arbetsuppgifter inom livsme- delsproduktionen från det egentliga jord- bruket till industrin, transportsektorn och handeln har således gjort jordbruket känsligare för pris- och kostnadsutveck— lingen inom nämnda näringsgrenar. Den betydande effektivisering, som ägt rum i jordbruket under efterkrigsåren (se kap. IV och V), har väsentligen skett genom en substitution av arbetskraft mot kapital i form av maskiner etc. Vinster- na av effektiviseringen har kommit sam— hället till godo dels genom att prissteg- ringarna på livsmedelsråvarorna kunnat begränsas, dels genom de insatser den friställda arbetskraften kunnat prestera i andra samhällssektorer. Gjorda under-

5 Detta följer av att det led i denna kedja. som har den lägsta utbudselasticiteten —— i detta fall jordbruket får bära huvud— parten av de ekonomiska förluster (men även tillgodogöra sig eventuella vinster), som nämnda förändringar för med sig.

sökningara pekar på att den sistnämnda insatsen under efterkrigsåren varit av stor betydelse för den svenska ekono- miska utvecklingen under denna tid. Nedgången i jordbrukets arbetskrafts- volym beror på en kombination av »suget» från det övriga näringslivet i form av arbetstillfällen och bättre löner än i jordbruket samt »trycket» på jord- bruket från ny teknik och ändrade pris- relationer mellan arbetskraft och andra produktionsmedel, som tvingar jordbru- ket att frigöra arbetskraft och ersätta denna med framför allt industriellt fram- ställda produktionsmedel. Utflyttningen av arbetskraft från jordbruket påverkas av den allmänna konjunkturutveckling- en och då särskilt sysselsättningsläget. Vid »konjunktursvackor» har utflytt- ningen minskat, medan den ökat igen under »konjunkturtoppar».

Sambandet mellan Iönekrav och livs- medelspriser samt jordbruksregleringens roll härvidlag har ofta framhållits i den ekonomiska debatten. Genom jordbruks- prissättningens bundenhet till löneutveck- lingen för lant- och industriarbetarna har prissättningen på jordbruksproduk- ter ansetts vara en av de drivande kraf— terna i inflationsförloppet. Jordbrukspri- sernas faktiska betydelse härvidlag torde emellertid ha överskattats. Dels utgör det svenska jordbrukets andel i hela livs— medelposten endast ca 30 % dvs. ca 10 % av hela den privata konsumtio- nen och dels har prisstegringarna på tjänster från förädling och livsmedels— handel under 1950-talet varit större än för jordbruksprodukter (se vidare kap. VII). Med hänsyn till vad som förut sagts om industrins ökande roll i fram- ställningen av jordbruksprodukter kan här erinras om att löneökningar inom industrin, som ej ryms inom produktivi- tetsökningens ram, kan medföra stigande produktpriser i jordbruket på grund av ökande priser på de produktionsmedel, 3

som jordbruket köper från industrin. I realiteten torde förhållandena därför närmast kunna karakteriseras så, att jordbruket på grund av sin utbudsstruk- tur har ett ogynnsammare utgångsläge än övriga i livsmedelsframställningen deltagande led, när det gäller att få täck- ning för ökande kostnader. Genom sin påtagliga och ofta dramatiska karaktär torde emellertid prisförhandlingarna rö- rande jordbruksprodukter ha spelat en viss psykologisk roll i löneförhandling- arna.

Industrins beroende av jordbruket har förut kortfattat berörts. Mängden indust— riellt framställda produktionsmedel som jordbruket köper har fortlöpande stigit. Totalt har jordbruket i medeltal under 1960-talets början köpt varor och tjäns- ter från andra sektorer för ca 2 400 milj. kr per år, vilket utgör ca 50 0/|) av jord- brukets bruttoomsättning. I den nämnda summan ingår emellertid till betydande del kostnader för importerade varor. Jordbrukets köp av inom landet produ- cerade industrivaror (frånsett köpfoder- medel samt service och reparationskost- nader) torde vara av storleksordningen 800 milj. kr. Denna utveckling har givet- vis medfört, att sysselsättningen i vissa industrier blivit starkt beroende av jord- brukets inköp. Jordbrukssektorns inköp av dessa produkter visar ett visst sam- band med näringens lönsamhetsutveck- ling. Industrisysselsättningens beroende av jordbrukets inköp får dock ej över- skattas. Även om industrins roll i jord- bruksproduktionen fortlöpande ökar, ut- gör berörda industrier endast en rätt liten del av hela industrin. Försäljningen till jordbruket torde sålunda endast ut- göra ett par procent av industrins hela tillverkningsvärde. Beroendet är också

' G. Österberg: En empirisk studie av överflyttningsvinster i Sverige åren 1950— 1960; Nat.ekon. inst., Stockholms universi- tet.

mer kortsiktigt. På längre sikt bör en nedgång i jordbrukets köp för industrin kompenseras genom att andra behov uppstår för de människor, som övergår från jordbruket till andra näringar.

Jordbrukets roll i konjunkturiörlop- pet är numera ganska obetydlig och dess- utom i stort sett helt passiv. Under tidi- gare perioder, då jordbruksproduktionen och den däri sysselsatta arbetskraften utgjorde en mer väsentlig del av natio— nalprodukten resp. av den totala arbets— kraften, var samspelet mellan jordbruket och övriga näringar av väsentligt större betydelse för konjunkturförloppet.

Mellankrigstidens starka konjunktur- svängningar medförde betydande varia- tioner i efterfrågan på jordbruksproduk- ter genom de starka inkomstminskningar för konsumenterna som dessa konjunk- tursvängningar ledde till. 1930-talets jordbrukskris var sålunda resultatet av en kombination av växande produktions- överskott och vikande efterfrågan.

Med den högre levnadsstandard, som nu råder i de flesta industriländer, och med den dämpning av de internationella konjunktursvängningarna, som kommit

till stånd genom en riktigare konjunk- turpolitik, spelar inkomstvariationerna knappast längre någon större roll för efterfrågan på jordbruksprodukter. [ konjunktur-rörelser av den typ, som varit förhärskande under efterkrigstiden. och med det skydd mot inverkan från världs— marknaden, som jord-bruksnäringcn har i de flesta industriländer, blir påverkan på denna näring jämförelsevis ringa. Den väsentligaste effekten blir de tidigare omnämnda variationerna i »suget» efter arbetskraft till andra näringar. Vissa svängningar på världsmarknaden kan också, trots skyddet, göra sig märkbara inom landet, främst genom förändringar i förutsättningarna för att avsätta över- skott på världsmarknaden. Dessa sväng- ningar synes emellertid i -sin turwha ett ganska svagt samband med den allmänna industrikonjunkturen. De svängningar i råvarupriserna och råvaruländernas av- sättningsförhållanden och valutainkoms- ter, som fortfarande följer denna kon- junktur, hänför sig mest till andra rå- varor än livsmedel såsom textilråvaror, metaller, kautschuk m.m.

KAPITEL III

Svenskt jordbruk i internationellt perspektiv

1. Den internationella produktions- och handelsutvecklingen för jordbrukspro- dukter

Världsproduktionen av livsmedel och fodervaror från jordbruket är för när— varande (1965) drygt 60 0/0 större än under förkrigstiden. Produktionen per capita är ca 15 0/0 större. Ett karakteris- tiskt drag i utvecklingen är dock, att det främst är i de redan välförsörjda om- rådena som produktionen per capita sti- git, medan flertalet u-regioner i stort sett legat kvar på den redan låga förkrigs- nivån. Vid en jämförelse mellan tabel- lerna III:] och III:2 finner man, att detta inte beror på att totalproduktionen stagnerat eller ökat mindre inom u-regio- nerna än annorstädes utan på den starka befolkningstillväxten i dessa regioner.

Även inom de stora kontinentala om- rådena finns betydande olikheter. Bland de industrialiserade staterna intar så— lunda Sverige en unik ställning såtill- vida, att jordbruksproduktionen stagne- rat sedan början av 1950-talet med följd att produktionen per capita ständigt sjun- kit. Som jämförelse kan nämnas, att jordbruksproduktionen per capita i Dan- mark vid 1960-talets ingång var omkring en fjärdedel större än under förkrigs- tiden, i Storbritannien ungefär en tredje- del och i EEC-området ca 15 0/0 större.

Det är knappast troligt, att den hittills- varande tendensen i fråga om världspro- duktionens regionala utveckling avse- värt kommer att ändras under överskåd- lig framtid. I de områden, som bildas av västerlandets ekonomiskt avancerade sta- ter, finns onekligen fortfarande stora

Tabell Ill: 1. Den totala jordbruksproduktionen (Index; 1934/38 = 100)

1948/53 1953/58 1958/63 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 (prel.)

Västeuropa 105 126 141 144 144 151 155 155

Därav Sverige 111 106 110 110 114 112 108 115 Östeuropa 106 129 165 163 168 172 165 176 Nordamerika 139 152 168 168 167 171 179 176 Latinamerika 126 149 170 170 173 174 177 180 Afrika 129 148 161 165 161 170 171 175 Mellersta Östern 116 142 167 166 166 177 181 175 Fjärran Östern

(utom Kina) 106 126 145 148 149 151 154 155 Oceanien 112 122 149 149 151 162 166 177 Hela världen

(utom Kina) 116 136 157 158 158 163 166 169

Tabell Ill: 2. Jo"(bruksproduktionen per capita (Index; 1934/38 = 100)

1948/53 1953/58 1958/63 1960/61 1961 ,'62 1962/63 1963,'64 1964/65 (prel.)

Västeuropa 96 110 119 122 119 124 125 124

Därav Sverige 99 91 91 91 94 91 88 93 Östeuropa 110 124 148 146 149 150 145 151 Nordamerika 116 116 118 118 114 116 120 118 Latinamerika 94 97 97 97 96 94 93 93 Afrika 104 108 104 106 101 103 103 103 Mellersta Östern 97 105 109 109 106 110 1 10 105 Fjärran Östern

(utom Kina) 88 94 98 100 99 98 97 96 Oceanien 94 91 98 98 97 103 103 107 Hela världen

(utom Kina) 101 107 113 114 112 114 113 112

Källa: FAO, The State of Food and Agriculture.

produktionsreserver, som relativt lätt sörjningsproblemet att förbli brännande. skulle kunna mobiliseras. Jordbrukets »industrialisering» kan fortsättningsvis väntas även resultera i en starkt stegrad avkastning. En fortsatt produktionsök- ning är också att vänta. Svårigheten att vid den redan höga livsmedelstandarden få lönsam avsättning för produktionsök- ningen håller dock tillbaka denna, sär- skilt som också befolkningstillväxten i dess länder i regel är lägre än annor- städes.

I Östeuropa och främst då Sovjet- unionen har produktionen stigit avsevärt sedan förkrigstiden, framför allt genom uppodling av nya arealer. Men då livs- medelsstandarden i Östeuropa i jäm- förelse med den i Västeuropa varit rela- tivt låg och då en i allmänhet stark folk- ökning i kombination med en snabb industrialisering gett stegrad efterfrågan, har en krissituation helt motsatt den i västerlandet uppstått i form av ett mark- nadsmässigt bristläge. I motsats till vad som gäller för flertalet u-länder är dock i de europeiska öststaterna livsmedels- standarden ur näringsfysiologisk syn- punkt i stort sett tillfredsställande.

I flertalet u-regioner kommer av allt att döma under överskådlig framtid för-

Både energitillförseln, mätt i kalorier, men i ännu högre grad födans kvalita- tiva sammansättning, som brukar anges i mängden animalisk äggvita, är otill- fredsställande. I tabell III:3 återges av FAO gjorda uppskattningar över kon-

Tabell III:3. Konsumtionen per capita i olika områden 1957/59

Kalorier Animalisk Område äggvita, - per dag g per dag

Sverige 2 940 52 EEC-staterna 2 850 41 Europeiska medel-

havsområdet (utom Italien) 2 655 23 Övriga Västeuropa 3 217 47 Nordamerika 3 118 66 Latinamerika (utom

Argentina och Uruguay) 2 300 17 Argentina och

Uruguay 3 100 65 Mellersta Östern och

Afrika 2 400 13 Fjärran Östern

(utom Japan och Kina) 1 980 7 Japan 2 220 16 Oceanien 3 250 62

Källa: FAO, Agricultural Commodities —— Projections for 1970. Rom 1962.

sumtionen per capita i olika områden. I tabellen är bl.a. de europeiska öststater- na samt Kina inte redovisade. Det be- räknas att av världens befolkning mellan 300 och 500 miljoner lider av hunger i den meningen, att kaloritillförseln är för låg och att ytterligare 1 miljard är un- dernärda genom otillfredsställande sam- mansättning av födan, särskilt på grund av brist på animalisk äggvita.

Produktionen per capita säger dock inte allt om försörjningsläget, eftersom hänsyn måste tas även till exporten och importen. Strukturförskjutningar har nämligen ägt rum inom den internatio- nella livsmedelshandeln. Medan importen till u-rcgionerna ständigt stigit, har ex- porten från dem stigit mindre eller av- tagit. Produktionen av och handeln med vete och ris illustrerar påtagligt struk- turförskjutningarna. Medan världspro- duktionen av vete, som har sin tyngd- punkt i Europa och Nordamerika, sedan förkrigstiden ökat med ca 50%, har världsexporten två- till tredubblats; de senaste årens stora amerikanska vete- leveranser har medfört en avsevärd re- duktion av överskottslagren. Som jäm- förelse kan nämnas att risproduktionen, som främst sker i Asien, ökat med ca 60 0/0, medan världsexporten under hela efterkrigstiden inte nått upp till mycket mer än hälften av förkrigstidens export. Det är troligt att den tendens till för- skjutning av exportförmågan till industri- länderna och importbehovet till u-län- derna, som dessa exempel illustrerar, kommer att fortsätta. I varje fall utgör detta en förutsättning för en rikare och jämnare försörjning för världen i dess helhet.

Försörjningen i u-regionerna har så- ledes utvecklats något bättre än vad som framgår av produktionssiffrorna i tabel- lerna 1 och 2. En viss genomsnittlig ökning kan beräknas ha ägt rum i för- hållande till förkrigstiden. Ökningen har

dock huvudsakligen varit kvantitativ, dvs. gällt kaloriförbrukningen. Tillgången på äggvita, särskilt animalisk, har där- emot med några få undantag varit oför- ändrad eller t.o.m. sjunkit. U-regionernas andel av världsimpor- ten är dock alltjämt relativt liten. Om Kina på grund av avsaknaden av tillför- litlig statistik undantas (och naturligtvis Sovjetunionen och övriga europeiska öst- stater, som ju inte brukar betecknas som u-länder), var u-regionernas andel 1960 drygt 30 0/0, medan Västeuropa och Nordamerika med sin långt mindre be- folkning så gott som helt svarade för resten. Västeuropa är det dominerande importområdet med drygt hälften av världsimporten. Dess dominans framträ- der ännu tydligare, om man tar i be- traktande att det svarar för så gott som all nettoimport av animalier. Den export, som sker från västeuropeiska länder, går främst eller med omkring två tredjedelar till andra länder inom området. Världsbandeln med livsmedel och fo- dervaror ökade volymmässigt med ca 50 0/0 från genomsnittet för åren 1948— 52 fram till 1960. För 1963 beräknas uppgången preliminärt till ca 80 0/0. Värdemässigt blev ökningen dock mindre. För 1960 var den ca 30 0/o beroende på prisfall från det relativt höga prisgenom- snittet 1948—52. (Jämfört med förkrigs- tiden blir bilden annorlunda. Volymen ökade med ca 50 0/0, medan värdet mel- lan tre- och fyrdubblades.) Till följd av en kraftig prisuppgång mellan 1962 och 1963 låg värdet sistnämnda är ca 70 0/0 över genomsnittet 1948—52. Därefter har återigen ett prisfall ägt rum, som nu (1965) fört ner priserna till den tidigare låga nivån. Expertens realvärde har ned- gått betydligt till följd av en försämring av jord-bruksprodukternas bytesvärde eller deras köpkraft i förhållande till industrivarorna. År 1965 var sålunda bytesvärdet ca 20 0/0 lägre än femton år

tidigare. Marknadsmässigt tyder detta på att den köpkraftiga efterfrågan på världs- marknaden ej hållit takt med utbudet. Världsmarknadspriserna vid export och import motsvarar emellertid ingen- städes inom de ekonomiskt avancerade länderna de nationella prisnivåerna, som skyddas genom olika regleringssystem. Dessa har givetvis ett politiskt och socialt syfte. nämligen att i görligaste mån ge ett inkomstskydd åt jordbruksbefolk- ningen under den anpassningsproccss som är en följd huvudsakligen av den ekonomiska tillväxten i samhället. (Jfr framställningen i kap. II.) Samtidigt är det ofrånkomligt, att man med regle- ringarna konserverar eller kanske t.o.m. skärper den marknadsmässiga spänning- en med ytterligare utbudstryck på världs- marknaden och ökad olikhet mellan världsmarknadsprisnivån och de natio- nella prisnivåerna som följd. Världs- marknaden blir den »avstjälpningsplats» dit alla länder med hjälp av exportsub- ventioner lyfter ut de överskott, som pressar priserna på deras inhemska marknader och därigenom äventyrar deras egna jordbrukspolitiska målsätt- ningar. Resultatet blir en genomsnittligt mycket låg prisnivå, i allmänhet dålig lönsamhet även för de effektivaste pro- ducenterna men också starka fluktua- tioner i denna nivå. Att finna balansen mellan å ena sidan det av kortsiktiga politiska och sociala motiv betingade stödbehovet och å andra sidan det lång- siktiga kravet att anpassa produktio- nen till marknadens efterfrågeutveckling, detta är så gott som överallt i de utveck- lade länderna ett centralt problem inom jordbrukspolitiken.

Efterfrågeökningen på livsmedel beror av två faktorer, nämligen befolknings- tillväxten och inkomstökningen per ca- pita. Den andel av inkomstökningen som medför ökad efterfrågan på livsmedel kan, som angetts i kapitel II, uttryckas

genom den s.k. inkomstelasticiteten. l ekonomiskt avancerade länder är in- komstelasticiteten för livsmedel som hel- het låg och ofta även befolkningstill- växten, vilket ger låg efterfrågeökning. I u-regionerna däremot är befolknings- tillväxten hög, varierande mellan 1,5 och 3 0/0 per år, och enbart den ställer stora krav på jordbrukets produktionsökning. Kommer så härtill en ekonomisk expan- sion med stigande penninginkomster ökas efterfrågan ytterligare, då inkomstelasti- citeten är hög vid låg levnadsstandard. Bristande valutatillgångar eller önskan att reservera valutatillgångarna för kapi- talvaruimport åstadkommer emellertid, att det latenta köpbehovet i stor ut- sträckning inte kan resultera i faktisk import. I stället blir resultatet inhemsk prisuppgång eller ransonering.

Den globala livsmedelssituationen il- lustreras slående av vissa bedömningar av produktions- och konsumtionsutveck- lingen, som FAO gjort med uppdelning på låg- och höginkomstländer.1 Två alternativa uppskattningar har gjorts. Den ena förutsätter en årlig tillväxt av bruttonationalprodukten för världen i dess helhet (undantagandes Kina och Sovjetunionen) med i genomsnitt 40/0 (4,1 0/0 i låginkomstländerna och 3,9 0/0 i höginkomstländerna), vilket i stort sett motsvarar tendensen under 1950-talet med korrigering för speciella faktorer sådana som återuppbyggnadsarbetct efter kriget. Det andra alternativet förutsätter en årlig tillväxt på i genomsnitt 50/0 (5,2 0/0 i låginkomstländerna och 50/0 1 höginkomstländerna), vilket bl.a. anslu- ter sig till en del nationella planer.

Med utgång från det lägre alternativet beräknas efterfrågan på livsmedel under 1960-talet för världen i dess .helhet stiga med i genomsnitt 2,5 9/0 per år. Detta motsvarar i stort sett produktionstillväx-

1 FAO, Agricultural Commodities Pro- jections for 1970. Rom 1962.

ten under 1950-talet. För höginkomst- länderna är vid det högre alternativet den uppskattade ärliga efterfrågeökning— en fram till 1970 mindre än den procen- tuella produktionsökning som registre- rats under 1950-talet. I låginkomstlän— derna skulle emellertid en sådan efter- l'rägeökning kräva en produktionsökning, som vore nära 25 % större än den nu- varande. Med utgångspunkt frän det högre alternativet skulle i dessa länder kräva-s en produktionsökning av nära 50 0/0. Inför den fördubbling av världs- hel'olkningen som väntas ske redan före detta sekels slut, dvs, på ca 35 år, ger nyssnämnda beräkningar av efterfråge— ökningen under den korta tiden fram till 1970 ändock inte en tillräckligt tydlig bild av världsförsörjningsp-roblemets storlek.

För att fram till sekelskiftet kunna bibehålla nuvarande livsmedelstandard, vilken innebär att två tredjedelar av världsbefolkningen är undernärd, krävs enligt FAO en fördubbling av livsmedels- tillgängarna. För att ge hela världsbe- folkningen en tillfredsställande försörj- ning med livsmedel skulle redan nu livs- medelsproduktionen behöva fördubblas och fram till sekelskiftet behöva bli fyra gånger större än den nuvarande.

2. Jordbruket i det internationella ekonomiska samarbetet

Uppgiften för de internationella ekono- miska samarbetsorgan, som bildats un- der efterkrigstiden, har schematiskt sett varit dels att främja handelsutbytet sta- terna emellan, dels att organisera bi- stånd åt behövande regioner eller länder, till en del i form av rent humanitärt bistånd men främst i form av teknisk och finansiell hjälp för deras ekono- miska uppbyggnad. Dessa två uppgifter är givetvis "ej oberoende av varandra,

även om än den ena och än den andra stått i förgrunden. Vidgade exportmöj- ligheter för u-länderna skulle väsentligt främja deras ekonomiska utveckling. Detta var bl.a. huvudtemat för FN:s världshandelskonferens och blir huvud- uppgiften för den nya handelsorganisa— tion som den ledde till.

För den svenska jordbrukspolitikens utformning är det samarbetsträvanden med syfte att främja handelutbytet som är betydelsefullast, både med hänsyn till landets eget intresse, t.ex. i fråga om den samlade expertens möjligheter, och med hänsyn till de bindningar för den egna jordbrukspolitiken eller andra för- pliktelser som ett deltagande i samarbe- tet kan medföra. De organ det här gäller är främst GATT (General Agreement on Tariffs and Trade, Allmänna tull- och handelsavtalet) samt i viss mån även OECD (Organisation for Economic Co- operation and Development, Organisa- tionen för ekonomiskt samarbete och ut- veckling) och EFTA (European Free Trade Association, Europeiska frihan- delssammanslutningen). Även FN:s nya handelsorganisation kan i detta samman- hang bli av betydelse.

Det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT, uppställer som sina allmänna syften att höja levnadsstandarden, att åstadkomma full sysselsättning, att fullt utnyttja världens naturtillgångar samt att öka, produktionen och varuutbytet. Dessa syften skall främjas genom över- enskommelser om väsentlig nedsättning av tullar och andra handelshinder samt avskaffande av diskriminerande behand- ling i den internationella handeln.

I enlighet härmed tillåter GATT i prin- cip inte något annat skydd för inhemsk produktion än reguljära tullar, vilkas höjd bör vara föremål för förhandlingar och koncessioner vid återkommande tull- förhandlingar. I princip görs ingen åt- skillnad mellan industri- och jordbruks-

produkter. I en del särbestämmelser tas dock hänsyn till de speciella förhållan- den—a på jordbruksområdet. Viktig i detta sammanhang är artikel XI 2 c, som bl.a. ger medlemsländer möjlighet att under vissa betingelser kvantitativt begränsa importen av sådana jordbruks- och fiske- produkter, för vilka produktionsbegrän- sande åtgärder är i kraft i vederbörande land. Av betydelse är vidare avtalets reg- ler beträffande subventioner, som i den ena eller andra formen ingår i de flesta jordbruksregleringar. För rena produ- centsubventioner finns inte något förbud, men en omfattande anmälnings- och kon- sultationsskyldighet gäller. Ej heller för exportsubventioner finns, i den mån de avser »råvaror», något direkt förbud. Dock föreskrivs den begränsningen, att om en medlemsstat tillämpar export- subventioner dessa ej får medföra, att landet erhåller »mer än skälig andel av världsexporten» av råvaran, varvid som grund läggs bl.a. statistiskt material från en representativ basperiod. För andra produkter än »råvaror» gäller dock förbud mot exportsubventioner. Generell möjlighet ges också att vidta motåtgärder i form av särskilda s. k. ut- jämningstullar, dock under villkor att subventioneringen förorsakat eller hotar att förorsaka väsentlig skada.

Reglerna rörande exportsubventioner har blivit anledning till stora motsätt- ningar inom GATT. Starka krafter har varit i rörelse för att införa skärpta be- stämmelser. Även reglerna beträffande kvantitativa importrestriktioner har på senare år börjat ställas på sin spets. Enligt GATT:s artikel XII äger med- lemsland rätt att kvantitativt begränsa importen, då detta är nödvändigt för att skydda betalningsbalansen. I och med att de västeuropeiska länderna under 1950-talet successivt förbättrat sitt va- lutaläge, har emellertid nämnda artikel blivit svårare att åberopa för kvarstå-

ende restriktioner på jordbruksområdet och krav har rests inom GATT på en snar avveckling av dessa. Å andra sidan har också dessa propåer kritiserats som mot- sägelsefulla och orealistiska, varvid man hänvisat till att GATT för vissa med- lemsländer (t.ex. Förenta Staterna och Västtyskland), som länge haft stark be- talningsbalans och likväl ansett sig be- höva skydda jordbruksnäringen genom kvantitativa importrestriktioner, >>legali- serat» förhållandet genom omfattande undantagsmedgivanden på jordbruksom- rådet (s.k. waivers).

Även på annat sätt har diskussionen i jordbruksfrågan under senare tid i viss mån skärpts inom GATT. Anledningen är klagomål från medlemsländer med utpräglade exportintressen för jordbruks- produkter, att GATT-principerna ej fullt tillämpas på jordbruksområdet. Det har därvid framhållits, att även om de pro- tektionistiska åtgärderna ej formellt står i strid med GATT, de likväl är oför- enliga med GATT:s anda och syften. Tendensen härvidlag är alltså en strä- van bort från de legala aspekterna och en formell avtalstolkning mot ett mer praktiskt främjande av avtalets huvud— syften att utveckla den internationella handeln. Ett uttryck för denna strävan var beslutet 1958 om ett program för världshandelns utveckling. Enligt detta skulle ansträngningarna koncentreras till tre kommittéer, varav en, den s.k. Kom- mitté II, skulle undersöka verkningarna på den internationella handeln av med- lemsländernas jordbrukspolitiska åtgär- der. Ett intensivt utrednings- och konsul- tationsarbete har tidvis ägt rum i denna kommitté. Då emellertid kommittéarbe- tet, bl.a. på grund av motsättningar mel- lan agrar- och industriländer, åtminstone temporärt råkade i dödläge, beslöts 1961 att man för viktigare varor skulle inrätta studiegrupper med endast ett mycket be- gränsat antal medlemmar. Avsikten var

att söka komma fram till överenskom- melser om praktiska åtgärder, genom vilka jordbruksprodukterna skulle få till- träde till de nationella importmarkna- derna på fördelaktigare villkor än dittills. Arbetet inleddes i februari 1962 med ett studium av spannmålsproblemen. Denna verksamhet har sedan helt inriktats på att inom ramen för den s.k. Kennedy- rundan (se nedan) åstadkomma världs- omfattande varuavtal. Ytterligare studie- grupper har tillsatts, för kött resp. meje- riprodukter. Arbetet inom dessa grupper har dock ännu (hösten 1965) inte resul- terat i några gemensamma konkreta för- slag till dylika avtal.

I samband med strävan att se inte endast till den formella avtalstolkningen utan även till de praktiska resultaten för den internationella handeln har det alltmer utbredda bruket av rörliga im- portavgifter blivit föremål för skärpt uppmärksamhet inom GATT. Därvid har även Sverige kommit i blickpunkten. Då den svenska jordbrukspolitiken år 1960 examinerades i Kommitté II, begagnade de transoceana exportländerna tillfället att framföra en stark kritik av import- avgiftssystemet som sådant. Detta skedde innan EEC:s regleringsystem, som hu- vudsakligen bygger på rörliga import- avgifter, ännu utformats i detalj. (EEC= European Economic Community, Euro- peiska ekonomiska gemenskapen.) Att sedan just tillkomsten av detta regle- ringssystem bidragit till att skärpa upp- märksamheten inom GATT på import- avgifterna torde vara obestridligt. Hur den gemensamma jordbrukspolitiken i EEC kommer att förlikas med GATT och dess program för världshandelns utveck- ling får under alla omständigheter stor betydelse även för Sveriges förhållande till GATT på jordbruksområdet. En första mer grundlig examinering av EEC:s marknadsregleringar ägde rum på hösten 1962, då de dittills utfärdade för-

ordningarna angående spannmål, fläsk, ägg, fjäderfäkött samt frukt och grön- saker ventilerades i Kommitté II. Senare tillkomna marknadsregleringar, såsom för kött, mejeriprodukter och ris, blev föremål för konsultationer i början av år 1965. Konsultationerna har hittills främst tagit sikte på innebörden av reg- leringarna och de praktiska konsekven- serna härav för andra länder, medan de juridiska frågorna, förenligheten med GATT etc. tills vidare hållits öppna. Redan på ett tidigt stadium har man på svensk sida haft uppmärksamheten riktad på jordbruksproblemen i samband med en svensk GATT—anslutning och nödvändigheten att undvika legal kon- flikt med avtalets regler. I samband med förarbetena till GATT-avtalet hade Sve- rige vissa möjligheter att bevaka sina in- tressen, vilket bl.a. tog sig uttryck i vissa protokollsanteckningar om laglig- heten av olika regleringsåtgärder på jordbruksområdet. När Sverige sedan genom det s.k. Annecyprotokollet 1949 fick sin provisoriska anslutning till GATT, skedde detta under vissa förbe- håll. Man förband sig att tillämpa Del II av avtalet endast i den utsträckning detta ej stod i strid med vid tidpunkten för anslutningen gällande svensk lagstift- ning. Senare har man från svensk sida till organisationen redovisat den gällande nationella lagstiftning, som kan komma att åberopas under förbehållet, och här- vid inbegripit främst den svenska jord- bruksregleringen sådan den utformats på grundval av 1947 års riksdagsbeslut. Ut- vecklingen inom GATT har dock gjort värdet av detta förbehåll svagare både ur legal och framför allt ur praktisk syn- punkt. Ehuru Sverige fram till årsskif- tet 1958/59 liksom flertalet västeurope- iska länder kunde åberopa betalnings- balanssvårigheter som skäl för att upp- rätthålla kvantitativa importregleringar, var en anpassning av jordbrukspolitiken

till GATT-reglerna på längre sikt dock oundviklig. Det avgörande steget i denna riktning togs 1956 vid tillkomsten av det s.k. treårsavtalet (se kap. XII), genom vilket de kvantitativa importregleringarna i mycket stor utsträckning avvecklades. Importen blev i princip fri mot erläg- gande av importavgifter. Då emellertid avgifternas höjd grundades på notering- arna i ett antal västeuropeiska länder, måste till en början den kvantitativa reg- leringen upprätthållas för importen från länder utanför Västeuropa, främst öst- staterna samt Nord-, Mellan- och Syd- amerika. Ansträngningarna efter 1956 att anpassa de svenska regleringarna till GATT har därför främst inriktats på att successivt minska det inslag av diskrimi- nering som funnits kvar inom ramen för importregleringen. Betydande framsteg har gjorts, men vissa diskriminerande importhestämmelser återstår, framför allt på animalieområdet, gentemot ett antal GATT-länder, företrädesvis i den västra hemisfären. Det finns emellertid exempel på att även andra länder, som inte heller längre kan åberopa betal- ningsbalanssvårigheter, tillämpar diskri- minerande importbestämmelser eller på annat sätt upprätthåller importbegräns— ningar av en art som måste anses strida mot GATT-principerna. Organisationen har sedan. länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden. Konsekvenserna för framtiden av GATT-engagemanget för Sveriges vid- kommande beror givetvis i stor utsträck- ning på hur de strävanden inom GATT utvecklas, för vilka tidigare redogjorts. Ännu större betydelse i detta samman- hang kan den s.k. Kennedy-rundankom- ma att få. Enligt det principbeslut som fattats vid ett ministermöte inom GATT skall förhandlingarna uttryckligen även omfatta jordbruksprodukter. Även om metodiken för förhandlingarna i stort sett fastställts och vissa länder planenligt

inkommit med förhandlingserbjudanden har några egentliga förhandlingar ännu inte kommit i gång. Det är en öppen fråga, vilka resultat som kan nås inom ramen för Kennedy-rundan. Från länder med omfattande export av jordbrukspro- dukter — bland dem främst Förenta Staterna — har med skärpa framhållits, att en förutsättning för en uppgörelse på industrisidan är, att reciproka åtaganden kommer till stånd inom jordbrukssek- torn. Härvid har åsyftats bl.a. sänkning av tullar och importavgifter, avskaffande av kvantitativa restriktioner, etablerande av avsättningsgarantier etc. Dessa krav har som väntat i många importländer betecknats som oförenliga med resp. lands nationella jordbrukspolitik. Från EEC:s sida-har hävdats, att förhandling- arna —- vid sidan av ingående av världs- omfattande avtal för vissa produkter _ i första hand bör syfta till att åstad- komma en bindning av det utgående totala jordbruksstödet för resp. produkt. På grund av de motsättningar som visat sig i dessa frågor _ bortsett från det komplicerade läge, som uppstått på grund av den interna »EEC—krisen» sedan sommaren 1965 är det alltjämt ovisst. vilka praktiska resultat som till slut skall kunna uppnås i förhandlingarna inom jordbrukssektorn.

I detta sammanhang torde även böra erinras om den verksamhet som 1964 inletts genom FN:s s.k. uårldshandels- konferens och som närmast tar sikte på utvecklingsländernas problem. Konferen- sens resultat av intresse ur jordbruks- synpunkt avser bl.a. vissa principöver- enskommelser om råvaruarrangemang. rekommendationer om att avstå från höjningar eller att reducera eller av- skaffa handelshinder för produkter av intresse för u-länderna samt vissa insti- tutionella arrangemang, såsom en perio— diskt återkommande världshandelskon- ferens och tillsättande av ett permanent

organ för handelsfrågor (Trade and Development Board) med bl.a. en speciell kommitté för behandling av råvarupro- blemen. Den verksamhet som sålunda inletts bedöms på många håll komma att åtminstone på längre sikt få stor bety- delse för en reglering av de handels- politiska relationerna mellan de indu— strialiserade länderna och utvecklings- länderna. (iATT torde för närvarande vara det internationella samarbetsorgan, som åstadkommer de starkaste handelspoli- tiska bindningarna, Tidigare skulle detta omdöme för jordbrukets vidkommande snarare ha gällt Organisationen för euro- ekonomiskt samarbete, OEEC, främst vad gäller frilistning, begräns- ning av importrestriktioner m.m. Bun- (lenheten av den nationella politiken till följd av medlemskapet i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck- ling, OECD, som efterträtt OEEC, är däremot i varje fall för närvarande mindre. Jordbruket anges visserligen få en mycket viktig roll att spela även inom ramen för OECD:s arbetsprogram, men detta bygger närmast på samverkan samt genom notifikationer och konsulta- tioner rörande medlemsländernas jord- brukspolitik i avsikt att få största möjliga harmtmisering. Ansträngningarna inrik- tas även på att få till stånd förbud mot eller begränsningar av exportsubventio- ner, importrestriktioner Genom beslut av jordbruksministerkommittén i maj 1961 har OECD övertagit vissa ti- digare av OEEC antagna »allmänna prin- ciper för jordbrukspolitiken». Dessa prin- ciper. som skall vara vägledande för arbetet även inom OECD, berör bl.a. målsättningen (vilken bör syfta till att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en i förhållande till den allmänna nivån inom landet rimlig levnadsstandard), struktur- förbättringar, speciellt stöd till småjord— bruk. investeringar och kredit, rationali-

peiskt

m. 111.

sering av marknadsföring, prisstödjande åtgärder och utrikeshandeln. På längre sikt kan måhända OECD också bli av betydelse genom'den hjälp till utveck— lingsländerna, som hör till organisatio- nens huvuduppgifter. Enligt arbetspro- grammet för OECD skall nämligen en av de viktigaste arbetsuppgifterna vara att undersöka, hur överskotten av jordbruks- produkter i vissa länder på bästa sätt kan komma de länder till godo som lider brist på livsmedel, utan att normala han- delskanaler störs.

Även i fråga om Europeiska frihan- delssammanslutningen, EFTA, är bun— denheten i vad gäller jordbrukssektorn jämförelsevis liten, eftersom jordbruks— produkterna —— varmed förstås sådana varor som upptagits i en särskild bilaga till EFTA-fördraget -— i princip undan- tagits från fördragets allmänna bestäm- melser om avveckling av handelshindren. Målsättningen beträffande jordbruket är helt allmänt att, under hänsynstagande till medlemsländernas traditionella jord- brukspolitik, främja handeln med jord— bruksvaror så att de medlemsländer, som i särskilt hög grad är beroende av sin jordbruksexport, får rimliga fördelar av samarbetet. Ett uttryck för denna målsättning är de bilaterala avtal au- gående handeln med jordbruksproduk- ter, som Danmark och Portugal slutit med andra medlemsländer inom EFTA, bl.a. med Sverige. Aktiviteten på jord- bruksområdet inom EF TA har emeller— tid under det senaste året avsevärt inten— sifierats. Sålunda har 1964 resp. 1965 en medlemsländernas handel med jordbruksvaror företagits och me- ningen är att en sådan översyn såsom även förutses i konventionen skall upprepas varj-e år. Härvid har medlems- ländernas jordbrukspolitik examinerats och en bedömning skett av regleringar- nas inverkan i praktiken på handelsut- vecklingen. Särskild uppmärksamhet har översyn av

ägnats faran för oekonomisk överskotts- produktion i vissa medlemsländer. I sam- band härmed har även vissa speciella frågor aktualiserats, såsom önskvärdhe- ten av ett närmare samarbete för att neutralisera skadeverkningarna av sub- ventionerad export från tredje länder. En annan viktig uppgift för EFTA på jordbruksområdet har varit att söka komma till rätta med exportsubventions- frågan inom sammanslutningen. Verk- samheten har här inriktats på att kon- kretisera konventionens avsikt att etab- lera regler för ett successivt avskaffande av exportsubventionering som skadar andra medlemsländer.

I och med att de västeuropeiska valu- torna blivit konvertibla och handeln gradvis liberaliserats, har det tidigare systemet med bilaterala kontingenter för det internationella varuutbytet minskat i betydelse. På grund av de särskilda förhållanden som kännetecknat jordbru- ket har dock utvecklingen från kontin— genter-ing ofta gått betydligt långsam- mare inom denna sektor än inom andra näringsgrenar. Mot bakgrunden av det importregleringssystem, som infördes i Sverige 1956, blev det naturligt att man från svensk sida i fortsättningen sökte undvika kontingentåtaganden. I full ut- sträckning har detta lyckats gentemot länder från vilka importen formellt och reellt varit fri, dvs. i regel de 5. k. OEEC- länderna. Vad avser handeln med de öst- europeiska staterna, som alltjämt är bi- lateralt reglerad, har avtalskontingenter i viss utsträckning bibehållits. Kontin- genterna har dock inte inneburit något köpåtagande från svensk sida utan en- dast en utfästelse, att myndigheterna på ansökan av importörer skall utställa licenser upp till den kvantitet eller det värde som kontingenten omfattar, Det kan tilläggas, att importen från öststa- terna fr.o.m. den 1 oktober 1965 i viss utsträckning frilistats men att detta en-

dast i begränsad omfattning avser jord- bruksreglerade varor.

Då ett flertal länder alltjämt tillämpar kvotering av importen av jordbruks- varor, har det å andra sidan varit ett svenskt intresse att främja jordbruks- exporten genom att söka få avtalskon— tingenter inskrivna i varuutbytesavtalen eller åtminstone vissa utfästelser om icke diskriminerande behandling. Särskilt vik— tig i detta sammanhang har varit han- deln med Västtyskland, och kontingen- ter har här tillämpats för en rad pro— dukter, bl. &. spannmål, fläsk och slakt- svin samt mejeriprodukter. Sedan EECzs marknadsförordningar för vissa jord- bruksprodukter trätt i kraft under 1962 och 1964, är det emellertid inte längre realistiskt att räkna med sådana separata handelsuppgörelser med Västtyskland eller annat land inom EEC. Även vid export av jordbruksprodukter till öststa- terna, t.ex. Östtyskland, har systemet med kontingenter haft viss betydelse. Trots att sådana kontingenter inte inneburit köpåtagande för importländerna, torde. kontingenternas blotta existens ha spelat viss roll, då vederbörande myndighet gjort upp sina försörjnings- och import- planer.

Inom biståndsverksamheten är FN:s livsmedels— och jordbruksorganisri- tion FAO (Food and Agriculture Organi- sation) det främsta organet i vad gäller jordbruket, även om också OECD efter ombildningen från tidigare OEEC tagit upp hjälpen till utvecklingsländerna som en huvuduppgift. Åtminstone indirekt skulle biståndsverksamheten kunna få stor betydelse även för jordbrukspoliti- kens utformning, om nämligen de natio— nella regleringssystemen kunde uppmju- kas. Eftersom dessa system i stor ut- sträckning har sin grund i bristande balans på världsmarknaden mellan köp— kraftig efterfrågan och tillgång, skulle förutsättningen för sådana indirekta

verkningar vara, att hjälpverksamheten bedrevs i så stor skala och under sådana former, att bättre balans uppstod. Bi- stånd i form av direkta livsmedelssänd- ningar har dock hittills bedrivits huvud- sakligast på bilateral basis, främst av Förenta Staterna. Ett första steg att få dylika sändningar även multilateralt or- ganiserade togs 1961 genom att en inter- nationell livsm—edelsfond, som skulle dis— ponera 100 milj. dollar under en treårig försöksperiod, inrättades på initiativ av FN och FAO. Sverige bidrog därvid med sammanlagt 2 milj, doll-ar (»XVorld Food Program»). I december 1965 beslöts en förlängning av World Food Program och en utvidgning av bidragen av 275 milj. dollar åren 1966—68.

3. Jordbruket inom EEC2

A. Huvuddragen i EEC:s jordbrukspolitik3 Enligt artikel 38 i EEC-stadgan (det s. k. Rom—fördraget) skall den gemensamma marknaden omfatta även jordbruket och handeln med jordbruksvaror. Med jord— bruksvaror förstås enligt stadgan för- utom jordens och boskapsskötselns även fiskets produkter ävensom förädlade varor i första bearbetningsledet, som har direkt samband med dessa produkter. I bilaga II till fördraget specificeras de varor, som skall räknas till jordbruks- produkter.

Den allmänna målsättningen presen- teras i artikel 39: 1, där det heter att den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha till syfte:

a) att öka produktiviteten inom jordbru- ket genom att främja det tekniska framåtskridandet, genom att ratio- nellt utveckla jordbruksproduktionen ävensom att på bästa möjliga sätt ut- nyttja produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, ”b) att på så sätt tillförsäkra jordbruks- befolkningen en skälig4 levnadsstan-

dard, särskilt genom att öka medel- inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,

e) att stabilisera marknaderna, (1) att trygga livsmedelsförsörjningen,

e) att tillförsäkra konsumenterna till- försel till skäliga priser.

Man kan här lägga märke till att in- nebörden av »skälig levnadsstandard» ej är närmare preciserad såsom i den svenska jordbrukspolitiska målsättningen genom anknytning till inkomsutveck- lingen hos någon jämförbar samhälls- grupp (jfr kap. XII). Av intresse i sam- manhanget är dock vissa uttalanden av kommissionen i den s.k. reviderade Mansholt-planen av den 30 juni 1960. Enligt dessa uttalanden ser man inom kommissionen jordbrukspolitiken som ett medel att närma arbets- och levnads- villkoren inom familjejordbruket till dem som gäller för andra jämförbara grupper. Familjejordbruket definieras som ett jordbruk, vilket sysselsätter ät- minstone en till två heltidsarbetande.

Ett centralt medel, när det gäller att förverkliga Rom-fördragets allmänna målsättningar, är det system av mark- nadsregleringar för olika jordbrukspro— dukter som utarbetats och som bl.a. har till syfte att bereda vägen för och sedan vidmakthålla en gemensam prisnivå för dessa produkter. De första marknadsreg- leringarna (avseende spannmål, fläsk,

? Det bör observeras, att kapitlet avslu- tades hösten 1965. Sakuppgifterna i fram- ställningen kan förmodas på en del punkter bli snabbt föråldrade. Problematiken torde däremot vara av mer varaktigt intresse.

3 Se vidare jordbruksavsnitten i de redo- görelser för och utredningar om Rom-för- draget, som publicerats genom handels- departementet: Europeiska ekonomiska ge- menskapen, del I—IV, Sthlm 1962—1964. 4 Det är omtvistat, huruvida ordet »skälig» bäst återger franska grundtextens » équitable» . »Rättvis» eller >billig» (det senare ordet i en numera rätt sällan använd betydelse) utgör en mer ordagrann översättning.

ägg, fjäderfäkött, frukt och grönsaker samt vin) trädde i kraft sommaren 1962. Ytterligare regleringar (avseende nötkött, mejeriprodukter och ris) har trätt i till- lämpning hösten 1964. Härefter återstår ännu några planerade regleringar (bl.a. för socker, fettvaror och potatis). Senast 1 januari 1970 skall enligt hittillsvarande beslut den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter vara fullt genom- förd. För vissa produkter, nämligen spannmål, fläsk, ägg och fjäderfä, har man enats om att påskynda förverkli- gandet av den gemensamma marknaden till den 1 juli 1967. Det bör anmärkas, att ikraftträdandet av de angivna mark- nadsregleringarna inte innebär, att för hela marknaden gemensamma priser ännu genomförts. Det viktigaste steget mot förverkligandet av gemensamma pri- ser togs emellertid genom den överens- kommelse som i december 1964 träffa- des om spannmålspriserna.

Jordbruksregleringen inom EEC kan karakteriseras som en form av »högpris- linje». Man syftar alltså till att för fler- talet centrala jordbruksprodukter gradvis etablera en på grundval av bl.a. produk- tionskostnadsberäkningar fastställd ge- mensam partihandelsprisnivå, som för- utskickas komma att ligga över världs- marknadsprisnivån. Detta utesluter inte, att generella produktsubventioner i vissa fall kan få förekomma, men använd- ningen härav torde bli mycket begrän- sad. Som exempel må nämnas, att mejerireglementet förutser möjligheten av nationella subventioner för att upp- rätthålla riktpriset på mjölk, dock en- dast under övergångstiden. Enligt för- slaget till fettrcglemente kan även pro- ducenterna av oljeväxtfröer vid behov erhålla ett direkt stöd, detta i syfte att upprätthålla de inom Gemenskapen odla- de fröernas konkurrenskraft gentemot substituerbara produkter från tredje län- der.

Medlet att upprätthålla den prisnivån är i främsta rummet rörliga importavgifter och i vissa fall tullar. Mot medlemsland avvecklas avgifterna respektive tullarna successivt under över- gångstiden, samtidigt som avgiftsnivå- crna (tullnivåerna) utåt mot tredje land harmoniseras och den gemensamma pris-

!) ög re

nivån uppnås.

För spannmål skall avgifterna avpassas så, att ett bestämt partihandelspris. kallat basriktpris (avseende (len 1 juli), upp- nås inom det största behovsområdet. Nämnda riktpris fastställs varje år före höstsådden och med avseende på en viss standardkvalitet. Vid bestämmandet av im- portavgifterna utgår man från ett likaledes årligen bestämt s.k. tröskelpris i im- portlandet. Vid import från tredje land blir avgiften lika med skillnaden mellan det cif— pris som baseras på det lägsta världsmark- nadspriset och tröskelpriset. vid import från annat medlemsland under övergångstiden skillnaden mellan produktpriset i export- landet (fritt gränsen) och tröskelpriset. I senare fallet görs dock ett under övergångs— perioden växande avdrag i syfte att rgrad— vis och regelmässigt utveckla handeln fram till etablerandet av en gemensam mark- nad». Avdraget ger en särskild preferens åt exporterande medlemsland.

Tröskelpriset fastställs så, att försäljnings- priset för den importerade varan på den marknad, där det största behovet förelig- ger, inte understiger riktpriset. I syfte att ytterligare garantera de inhemska produ- centerna avsättning till priser som nära ansluter sig till riktpriset finns ett inter- ventionspris, som skall ligga 5—100/0 under riktpriset och till vilket vederbörande marknadsorgan är skyldiga att inlösa av producenterna offererad spannmål av in— hemskt ursprung.

I slutstadiet skall endast ett gemensamt basriktpris för hela Gemenskapen tillämpas, liksom ett enda tröskelpris, en enda import- hamn för bestämmande av cif—priserna samt givetvis också en och samma importavgift.

Avgifterna för vissa bearbetade produk- ter, där spannmål ingår, grundas dels på ett rörligt element som står i relation till avgifterna för basprodukterna och dels på ett fast element som syftar till att skydda förädlingsindustrierna.

Liknande bestämmelser som för spann- mål med basrikt-, tröskel- och interventions- priser samt importavgifter har föreslagits för socker. Även regleringen för mejeripro- dukter har stora likheter härmed. Bl.a. in- kluderar systemet särskilda interventions- priser för färskt smör.

För animalieprodukterna fläsk, ägg och fjäder/ä fastställs inte något partihandels- pris (riktpris), som skall uppnås genom regleringsmekanismen. En gemensam pris- nivå förutsätts dock även här successivt komma till stånd, främst beroende på en harmonisering av foderpriserna. För fläsk, ägg och fjäderfä eller de produkter härav som ingår i respektive reglering utgörs skyddet av en importavgift. Denna konstrue— ras dels med hänsyn till skillnader i pro- duktionskostnader sammanhängande med olika fodersädspriser och dels med hänsyn till olika marknadspriser inom medlemslän- derna på ifrågavarande animalieprodukter under en viss jämförelseperiod. Härtill kommer vid import från tredje land ett fast belopp, som successivt höjs från -— under systemets första år —— 12% av det pris, som i genomsnitt betalats i Gemenskapen under det föregående året vid import från tredje land, till i slutstadiet 70/0. Avgifterna gent- emot medlemsland avvecklas cfter hand. Här förutsätts också, att ett enhetligt foder- sädspris så småningom skall förverkligas. I slutstadiet återstår alltså en för hela om- rådet enhetlig importavgift utåt, bestående —— förutom av det fasta beloppet på 7 0/o —— av ett rörligt element motsvarande den skill- nad i produktionskostnad, som har sin grund i annat och lägre fodersädspris på världsmarknaden än. inom Gemenskapen. Som ytterligare medel att skydda den in- hemska prisnivån och undvika marknads- rubbningar fastställs s.k. slusspriser. Dessa är ett slags minimipriser, under vilka import ej får ske. Sjunker importpriset un- der det fastställda slusspriset, skall skill— naden korrigeras genom erforderlig höjning av importskyddet.

Den nya marknadsregleringen för nötkött skiljer sig i flera avseenden från övriga regleringar på animalieområdet. Gränsskyd- det utgörs här inte av rörliga importavgifter utan av tullar —— som i vissa fall dock kom- pletteras av avgifter. Tullarna avvecklas successivt i den interna handeln. Slusspriser förekommer inte men väl interventionspri- ser och vidare s.k. orienteringspri- ser,vvilka senare har betydelse för faststäl-

lande av nämnda extra avgifter. Oriente- ringspriserna i de olika länderna skall årli— gen närmas varandra så, att det i slutske- det blir ett gemensamt pris.

Enligt förslaget till marknadsreglering för vegetabiliska och marina fetter (animaliska fetter och oljor sorterar under fläsk- och köttregleringarna) skall för olivolja rörliga importavgifter uttas, medan för övriga pro- dukter den gemensamma tulltariffen skall tillämpas. En jämfört med övriga mark- nadsregleringar ny bestämmelse i förslaget är att s.k. målpriser fastställs för olivolja samt för inom Gemenskapen odlade olje- växtfröer (raps-, rybs- och solrosfrö). För- slaget innehåller en i övriga marknadsreg- leringar inte förekommande bestämmelse om direkt stöd till producenterna i syfte att garantera dem målpriset. En särskild fett- avgift, motsvarande (len svenska reglerings— avgiften, skall uttas på inhemska eller im- porterade produkter avsedda för livsmedels- industrin.

Ett viktigt steg mot förverkligandet av den gemensamma jordbrukspolitiken togs som tidigare nämnts i och med den överenskommelse, som nåddes i decem- ber 1964 om gemensamma Spannmåls- priser den 1 juli 1967, alltså före över- gängstidens slut. (Samtidigt beslöts att jordbrukarna i Västtyskland, Italien och Luxemburg, för vilka prisöverenskom- melsen medför ett inkomstbortfall, skall erhålla kompensation för detta ur den gemensamma orienterings- och garanti, fonden.) Spannmålsprisernas nyckelställ- ning generellt sett beror på att priserna på brödsäd och fodersäd i hög grad är bestämmande för prisnivånpå jordbruks— produkterna över- huvud. Brödsädspriser- na och priserna på andr-a handelsväxter måste fastställas under hänsynstagande till att de konkurrerar med varandra i produktionsprogrammet. Fodersädspri- serna är av omedelbar betydelse för pro- duktionen av främst fläsk och ägg och utgör ett medel att styra produktionen av dessa. Genom att storleken av gräns- skyddet för fläsk, ägg och fjäderfä i betydande utsträckning bestäms av foder—

åtgång och fodcrpris föreligger ett direkt samband mellan fodersäds- och animalie- priserna.

Jämför man regleringssystemet i EEC med det svenska finner man, att EEC- systemet syftar till en fast produktpris- nivå och att medlet härför är rörliga import-avgifter, som ändras allt efter va- riationerna i världsmarknadspriserna, medan i det svenska regleringssystemet importavgifterna i stor utsträckning är fasta och produktprisnivån varierar inom ramen för prisgrånserna. Vidare saknas i EEC:s regleringssystem sådana kriterier för ändring av importavgifterna, som motsvarar treprocentregeln i det svenska sexårsavtalet (se kap. XII). Ej heller finns någon motsvarighet till inkomst- regeln. Det förutsätts emellertid, att pri- serna frän tid till annan skall omprövas. Detta gäller även de spannmålspriser för 1967, som fastställdes i december 1964.

För att möjliggöra export till tredje land till världsmarknadspris kan inom EEC exportsubventioner (»restitution») utgå. Medel härför liksom till intervene- ring genom stödköp på den gemensamma marknaden erhålls ur den nyssnämnda orienterings- och garantifonden (i fort— sättningen benämnd »agrarfonden»). Bi- drag till täckande av dylika kostnader får medlemsländerna redan under över- gångstiden och då i en successivt ökan- de utsträckning. Såsom maximal bas för beräkning av bidrag gäller den subsidie- ring som tillämpats i det medlemsland som har de Iägsta subsidierna. I slut- stadiet då en gemensam prisnivå etablerats skall fonden svara för de totala kostnaderna för subventioneringen (liksom för interventioner). Fonden fi- nansieras med bidrag från medlemssta- terna dels enligt fördelningsgrunderna i artikel 200: 1 av Rom-fördraget och dels på grundval av varje medlemslands nettoimport från tredje land av mark- nadsreglerade produkter. Fördelnings-

grundcrna för finansieringen har hittills fastställts endast för de tre första över- gångsåren.

I den svenska jordbruksregleringen får jordbrukarna i viss mån bidra till even- tuellt erforderligt exportstöd. Dessa bi- drag inkluderas dock inte i målsättning- cns jämförelseinkomster (jfr kap. XII). Inom EEC däremot har man som ovan framhållits förutsatt, att exportsubven- tionering i slutstadiet i full utsträckning skall ske med medel ur agrarfonden.

De marknadsregleringar, beslutade eller endast föreslagna, för vilka här en schematisk översikt lämnats, utgör det centrala innehållet i EEC:s jordbruks- politik. Av kommissionen har emellertid understrukits, att man kan lägga fyra huvudaspekter på jordbrukspolitiken, nämligen struktur-, marknads—, handels- och socialpolitiska, och att alla dessa griper in i varandra. I fråga om åtgär- der av mer direkt socialpolitisk karak- tär kan hänvisas till artikel 42 i Rom- fördraget om hjälpåtgärder, som minis- terrådet må medge »till skydd för jord- bruk, som är missgynnade genom struk- turella eller naturbetingade omständig- heter». Följande uttalande av kommis- sionen må också citeras:

Även om den gemensamma jordbruks- politiken syftar till att höja de individuella inkomsterna för dem som arbetar i jord- bruket, kan genomförandet av den gemen— samma politiken få till följd, att i vissa regioner eller för vissa typer av jordbruk särskilda problem uppkommer vad beträf- far upprätthållandet av levnadsstandarden för den aktiva jordbruksbefolkningen. När sociala överväganden motiverar detta, eller om varaktigheten av omvandlingsoperatio- ner eller strukturförbättringar gör det nöd- vändigt, kan särskilda stödåtgärder, under vissa villkor, visa sig nödvändiga för att upprätthålla inkomsterna för regionerna eller jordbruken i fråga.

Strukturpolitiken syftar givetvis till att åstadkomma bättre betingelser för en

rationell jordbruksproduktion. Enligt ut- talande av kommissionen måste struk- turpolitiken bl. a. bidra till att reducera och utjämna jordbrukets produktions- kostnader inom unionen och till att åstadkomma en rationell anpassning av produktionen till marknadstendenserna.

Bidrag till strukturförbättringsprogram skall under vissa villkor kunna erhållas ur den s.k. Europeiska sociala fonden. Likaså skall agrarfonden till en del an- lvändas härför, nämligen för åtgärder som syftar till” förbättring av produk- tionsvillkoren, anpassning och oriente- ring av produktionen och marknads- föring samt till främjande av avsätt— ningen av jordbruksprodukter. För ett visst projekt fåradet anslag som beviljas ur fonden inte överstiga 25 0/o av de totala kostnaderna härför. Strukturpoli- tiska åtgärder är också i fortsättningen avsedda att bli i främsta rummet en nationell angelägenhet, även om man kan förvänta aktiv medverkan från Ge- menskapens organ, särskilt när det gäller att stimulera och koordinera insatserna.

Den omständigheten, att strukturpoli- tiken alljämt i främsta rummet blir en nationell angelägenhet, medan prispoli- tiken blir en överstatlig, kan förväntas stimulera till betydande nationella in- satser. Det är inom strukturpolitiken man har »frihet i konkurrensen» att skapa gynnsamma betingelser för det egna jordbruket. I princip tillåtna och fullt förenliga med Rom-fördraget synes här.. också statliga bidrag vara. I prak-,,

tiken måste det dock vara svårt att dra ' en exakt gräns mellan dylika bidrag och sådana produktionsförbilligande subven- tioner, somvkan anses »snedvrida han- deln» och alltså stå i strid med den ge-" mensamma marknadens idé. En hel- del möjligheter till olika tolkningar lämnas således. I kommissionen började man 1962 att göra upp ett, fullständigt inven- tarium över inom medlemsländerna re- 4

dan förekommande subventioner på pro- duktionssidan. Arbetet härmed pågår fortfarande (hösten 1965). Avsikten är, att rådet på grundval av materialet skall kunna ta ställning till vilka subventioner som skall medges i fortsättningen och kunna tillämpas på ett ur den gemen- samma marknadens synpunkt icke dis- kriminerande sätt. '

Som understrukits av kommissionen bildar givetvis de olika grenarna av jord- brukspolitiken en integrerad helhet. I detta sammanhang kan också nämnas en rapport, som på uppdrag av kommissio— nens vicepresident, S. L. Mansholt, och tyske jordbruksministern, W. Schwarz, utarbetats av åtta professorer och fram- lagts 1962. Uppdraget gällde att belysa konsekvenserna i inkomsthänseende för det tyska jordbruket vid en eventuell an- passning av den tyska producentpris- nivån till det lägre genomsnittet för hela EEC-området. I rapporten görs vissa rekommendationer om olika samhälle- liga insatser för att underlätta anpass- ningen och motverka ekonomiskt be- tungande återverkningar för enskilda in- divider. Dessa rekommenderade insatser är dels av utpräglat strukturpolitisk karaktär, t.ex. hjälp att åstadkomma lämpliga investeringar, och dels _j sär— skilt för den äldre arbetskraften —- av mer ren-odlat socialpolitisk karaktär.

Någon ställning till rapporten har dock aldrig officiellt tagits.

B. Produktlons- och konsumtionstendenser inom EEC

Försörjningsutvecklingen inom EEC är av intresse även för de utomstående län- der som exporterar jordbruksprodukter till medlemsländernad tabell Ilh'å redo- visas självförsörjningsgraden inom EEC för olika jordbruksprodukter'lEOch i ta- "bell III:5 självförsörjningsgraden län- dervis. Det har varit svårt att få fram jämförliga uppgifter för förkrigstiden.

Tabell Ill:4. Självförsörjningsgraden för olika jordbruksprodukter inom EEC

Genom- Varuslag igälil/tsts— 1962/63

1959 /60 Vete 93 1 08 Foderspannmål 78 75 Potatis 1 00 1 00 Socker (raffinerat) 98 86 Nöt— och kalvkött 92 93 Fläsk 96 1 01 Smör 1 01 99 Ost 1 00 99 Ägg 90 95

Källa: Jordbruksstatistik från EEC:s statistiska byrå.

Självförsörjningsgraden har emellertid otvivelaktigt ökat under senare år. Den torde för mitten av 1960-ta1et kunna uppskattas till totalt sett 90 år 95 0/0. En- dast i Västtyskland har den sjunkit sedan för-krigstiden, vilket hänger samman med de stora flyktingströmmarna öster ifrån. — Det bör anmärkas, att eftersom upp- gifterna i tabellen avser enstaka år kan de ha påverkats av onormala skördeför- hällanden och därför mindre väl avspeg- la mormala» förhållanden.

Skulle EFTA-staterna anslutas till Ge- menskapen, sjunker självförsörjningen något för vete och foderspannmål. Det- samma gäller i fråga om kött. För smör förvandlas den nuvarande fullständiga

självförsörjningen till ett underskott, medan den för fläsk bibehålls praktiskt taget oförändrad. Däremot inträffar för ägg en viss ökning av självförsörjnings- graden. Allt detta gäller, om nuvarande produktionsstruktur inom de enskilda länderna bibehålls, en förutsättning som naturligtvis är mycket osäker.

Bedömningarna i fråga om produk- tions- och konsumtionsutvecklingen un- der de närmaste åren går allmänt ut på en fortsatt ökning av självförsörjnings- graden. Sådana bedömningar måste dock tas med stor försiktighet och kan aldrig bli annat än räkneexempel, som visar tendenser under vissa bestämda förut- sättningar. Tillkomsten av EEC:s egen enhetliga jordbrukspolitik påverkar na- turligtvis utvecklingen. Kommer den in- dustriella expansionen, såsom ofta för- modas, att ge en extra stimulans till pro- duktionsökning, särskilt i Frankrike, som har de flesta outnyttjade resurserna? Eller kommer den tack vare hela den gemensamma marknadens tillkomst att få en sådan styrka och medföra en sådan sugning av arbetskraft från jordbruket, att produktivitetsökningen där huvud- sakligast äger rum genom minskad arbetsvolym och mindre genom ökad totalproduktion, alltså i stil med vad som skett i Sverige sedan början av 1950- talet? Att ge ett bestämt svar på dessa

Tabell Ill: 5. Självförsörjningsgraden ländervis i EEC för vissa jordbruksprodukter

Väst- . . Neder— Belgien- Hela tyskland Frankrike Italien länderna Luxemburg EEC Varuslag

1960/ 1962] 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 61 63 61 63 61 63 61 63 61 63 61 63 Vete 82 77 116 139 75 104 41 49 70 78 89 108 Fodersäd 85 79 124 110 64 52 31 37 45 48 82 75 Socker 107 76 178 101 82 78 135 80 149 110 126 86 Nötkött 85 90 109 107 75 67 106 108 95 95 95 93 Fläsk 93 96 95 99 102 85 162 156 106 109 99 101

Källa: Jordbruksstatistik från EEC:s statistiska byrå.

frågor låter sig inte göra. Båda delarna är för övrigt möjligt samtidigt. Medan i länder och områden med en ekonomisk struktur liknande Sveriges —— de nord- västra delarna av EEC en parallell till den svenska utvecklingen inte är osannolik, förefaller det tills vidare rim- ligast att räkna med att omflyttningen av folk från jordbruket till andra nä- ringar inom övriga delar av EEC inte får någon produktionshämmande effekt. En annan »osäkerhetsfaktor» både på tillgångs- och efterfrågesidan är vad som kan bli följden av ett samgående med EFTA och då särskilt en anslutning av den engelska marknaden. På tillgångs- sidan gäller frågan vilka möjligheter samväldesexporten kommer att få, på efterfrågesidan vilka konsekvenserna blir på den engelska hemmamarknaden vid en Övergång till EEC:s prisreglerings- system. I Storbritannien tillämpas för viktigare jordbruksprodukter det s.k. lågprissystemet, dvs. hemmamarknads- priserna i konsumentledet får bestäm- mas av världsmarknaden, medan produ- centerna erhåller tillskott av statsmedel. En övergång till det kontinentala hög- prissystemet skulle —- särskilt för det priskänsliga smöret medföra en pris- höjning och därmed även en efterfråge- minskning på den brittiska marknaden. I tabell Ill: 6: a—c återges uppskatt- ningar av produktions- och konsum- tionsstorleken år 19705 Det lägre alter- nativet förutsätter en ärlig tillväxt av bruttonationalprodukten på i genomsnitt 3,9 0/0, det högre alternativet en årlig till- växt på i genomsnitt 5 0/0. Med tanke på de stora svårigheter som möter en fram- skrivning särskilt av produktionsutveck- lingen bör än en gång osäkerheten under- strykas. Siffrorna avser endast att ange tendenser mot bakgrunden av vissa be- stämda förutsättningar. (Se även not 5.) För spannmål förutses som synes, att underskottet på vete inom EEC förvand-

las till ett överskott vid 1970-talets ingång, medan däremot underskottet på fodersäd ökar. Produktionsprognosen bygger på förutsättningen, att den be- sådda arealen blir densamma under 1960-talet som i slutet av 1950-talet men att arealavkastningen fortsätter att stiga.

Sockerproduktionen täcker redan nu i stort sett konsumtionen. Genom ökad avkastning väntas produktionen kunna hålla takt med konsumtionen på en nivå något över den fulla självförsörjningen. Den förväntade produktionsökningen är dock mindre än vad som motsvarar hit- tillsvarande tendens. Produktionsprogno- sen har nämligen gjorts mot bakgrunden av de inom EEC aviserade förslagen att söka motverka uppkomsten av svårsålda exportöverskott.

Efterfrågan på kött har även i hög- inkomstländerna en relativt stor inkomst- elasticitet, och konsumtionen per capita stiger alltjämt med realinkomsten. Även med avsevärt ökande produktion väntas därför underskottet bestå inte endast för EEC utan för Västeuropa som helhet. För fläsk och f jäderfäkött kan dock en produktionsökning åstadkommas betyd- ligt lättare än för nötkött och leda till marknadsrubbningar.

Att göra en bedömning av produktions- och konsumtionsutvecklingen för mjölk och mejeriprodukter erbjuder särskilt stora vanskligheter. Den i tabellen åter- givna prognosen bygger på tidigare produktionstendenser och förutsätter vi- dare oförändrade prisförhållanden. Den illustrerar vilka marknadssvårigheter som vid dessa förutsättningar kan inträffa. Inom EEC uppstår ett överskott på mer

5 Uppgifterna för 1970 utgör framskriv- ningar av prognoser för 1965. Redan nu ser man, att folkökningen går snabbare än väntat. Vid tidpunkten för sättningen av detta betänkande (hösten 1965) pågick över- syn av i tabell III:6 redovisade prognoser. Resultatet av denna översyn var då ännu inte offentliggjort.

Tabell lIl: 6. Varubalansen inom EEC-staterna m.fl. länder (Milj. ton; + överskott, —underskott)

&) Spannmål och socker-

Genomsnitt 1957/59 Antaganden för 1970 _ Lågalternativ Högalternativ ' Pro- Kon— - Pro- Kon- ' Pro— ' Kon— duk— sum— Balans duk- » sum- :Balans duk- sum- Balans tion tion tion tion tion tion Vete 24,9, 26,8 —1,9 31,2 28,6 +2,6 31,2 28,8 + 2,4 Fodersäd 25,6 33,0 +7,4 33,7 43,6 —9,9 33,7 . 44,9 —11,2 Summa —9,3 —7,3 — 8,8 Socker 5,02 4,96 +0,061 6,43 6,23 +0,20 6,60 6,40 + 0,20

1 En viss nettoimport förekom som emellertid uppvägdes av en något större lagerökning.

b) Kött och fläsk (slaktad vikt)1

, 'v

Genomsnitt 1957/59 Antaganden för 1970 Lågalternativ Högalternativ

Pro— Kon- Pro- Kon- Balans Pro- Kon- Balans duk- sum- Balans duk- sum- duk- sum- tion tion , tion tion tion tion EEC 7,11 7,36 —0,25 . 10,30 . 10,38 —0,08 10,52 10,97 ——0,45 Storbritannien 1,86 3,38 — 1,52 2,23 3,89 —— 1,66 2,27 4,25 1,98

ÖVriga

Västeuropa 3,46 2,69 +0,77 4,57 3,61 +0,96 4,81 3,82 +0,99 Summa ( ! —1,00| | | —o,7s | | | —1,44

* Omfattar nöt- och kalvkött, fläsk, får- och lamm- samt fjäderfäkött.

c) , Mejeriprodukter)(omräknade'till-mjölk)

' Genomsnitt 1956/60 Antaganden för 1970 (jfr texten) . Produk- Använd- Balans Produk- Använd- Balans ' 'tion ”ning tion ning EEC 58,2 56,4 + 1,8 77,5 68,9 + 8,6 Andra europeiska . länder1 45,2 50,0 —4,4 54,8 57,8 —3,1 Summa + 2,6 | + 5,5

rike.

, .

Källa: FAO,-Agricultural Commodities — Projections for 1970, Rom 1962.

1 Omfattar Danmark, England, Finland, Irland, Norge, Polen, Schweiz, Sverige och Öster-

än 10 0/0. För Västeuropa som helhet förvandlas det nuvarande underskottet till ett överskott.

Jämsides med dessa bedömningar av produktions- och konsumtionsutveckling- en inom EEC och Västeuropa kan det vara skäl att erinra sig motsvarande, som FAO gjort för världen i dess helhet med uppdelning på låg- och höginkomstlän- der och som tidigare anförts. I låg- inkomstländerna skulle det redan vid det lägre av de alternativ som utförts krävas en produktionsökning betydligt större än den nuvarande för att täcka den väntade efterfrågeökningen.

4. Konsekvenser för svenkt jordbruk av EEC:s tillkomst Den gemensamma markhadens tillkomst har konsekvenser för svenskt jordbruk, oavsett om Sverige anknyts eller ej. Med anknytning förstås här närmast en asso-

ciering, som innebär att jordbruket inord- nas i den gemensamma marknadsregle-- ringen. Det är också klart, att konsekveni serna av en sådan anknytning blir be- roende av innehållet i det avtal, genom vilket denna kommer ',till stånd. Kon- sekvenserna av EEC:s tillkomst framstår emellertid klarast, om man utgår från dels en situation där jordbruket kommer utanför och”dels en situation med en (fullständig) anknytning 1 jordbrukspoli- tiskt hänseende. »

Det skall här till sist för undvikande av missförstånd påpekas, att frågan om en anslutning av Sverige till EEC för närvarande (hösten 1965) inte är aktuell. Frågan har dock i 'ett tidigare skede varit föremål för överväganden och debatt och måste åtminstone på längre sikt tas med ' i bilden. Det har därför ansetts befogat att här diskutera detta alternativ.

A. Sverige står utanför EEC . I händelse Sverige kommer utanför EEC, gäller frågan främst, hur landets export

av jordbruksprodukter påverkas.6 I ta— bell Ill: 7 redovisas Sveriges jordbruks- och livsmedelsexport 1962 och 1963 med fördelning på avnämarområden. Som framgår av tabellen har EEC under senare år mottagit drygt 40 0/0 av expor- ten, med tyngdpunkten förlagd till Väst- tyskland.

Om man vid jämförelsen begränsar sig till »egentliga» jordbruksprodukter (dvs. i huvudsak de varor som omfattas av den svenska jordbruksregleringen), visar det sig .att den svenska exporten 1962—63 totalt uppgicktill ca 550 milj. kr per år, varav 40—45 0/0 gick till EEC och 35 % till EFTA. Tendensen under scna1e år har varit en viss förskjutning av exporten —— från EEC till EFTA och öststaterna. ' '

Det må erinras om att exporten är en relativt liten del av den samlade jord- bruksproduktionen, ungefär 6—8 0lo. Drygt 90 0/0 av hela jordbrukspioduk- tionen går sålunda till: hemmamarkna- den. Exporten kan hänföras till vad man brukar kalla marginalproduktion. Denna marginalproduktion ger upphOV till över- skott antingen mera varaktigt eller un- de1 vissa perioder —' med import under

andra perioder '——beroende på olikheter' 1 årsimån eller på usasongva11at1one1 Ex- porten av spannmål men- också av en del andra produkter måste också ses mot bakgrunden av det förhållandet, att im- port kan förekomma för att tillgodose särskilda kvalitetskrav. Förjt ex. bröd- säd vara nettoexporten under. 1950-talet 40 milj. "kg i genomsnitt per» år. Varia- tionerna var dock stora med'en maximal nettoexport 1953/54 på 481 milj. kg och en maximal nettoimport 1951/52 på 345 milj. kg. I fråga om fodersäd förelåg nettoimport. För smör var nettoexporten _ ” Ii och" för sig tänkbart är naturligtvis också, att EEC-länderna kan komma att exportera jordbruksprodukter till Sverige.

Den export "som förekommit har åtminstone hittills (hösten 1965) varit rätt obetydlig.

Tabell III:7:a. Sveriges export av livsmedel o.dyl. (exkl. fisk och .s'lcaldjur)l 1962 (Milj. kr)

.. Mejeri- Spann— , Kaffe, te, Oljehal- Anim. Levande K?”) prod., mål 0. Frukter, Socker kakao, . tiga o. veg. djur flask ägg varor koks- m m kryddor foder- llvs- fröer o ol'or () växter ' ' medel medel ' ] '

m.m. därav m.m. frukter fetter

Vissa Diverse Summa m.m.

EEC 17,3 10,0 55,7 96,8 12,0 0,1 3 0 2 1 0,8 22,5 227,13 (44 %) Västtyskland 16,1 2,6 39,9 75,4 10,8 0,0 2 9 1 8 0,0 10,8 161,2 Nederländerna 0,1 0,1 0,0 10,3 0,5 0,0 0,1 0,0 0,3 — 8,5 19,9 Belgien 0,1 0,2 0,1 5,9 0,3 0,1 0 6 0 0 0,3 7,6 Frankrike 0,0 0,9 0,0 4,3 0,0 0,0 0,0 —- 0,0 3,3 1,6 10,1 Italien 1,0 6,2 15,7 0,9 0,4 0,0 0,0 0,0 0,0 3,5 1,3 29,0

N

E F TA 0, 8 5 9, Norge 0,4 1 , 0,3 5,5 Danmark 0,2 0, 0,0 1 6,2

1 40,5 27,5 20 3 2

1 2

Storbritannien 0,1 54,8 31,8 4,8 14, 0

9 0 0 1

1s5,2 (35 %) 18,6 32,6 114,7 0,0 11,0 8,4

Portugal — — 0,0 0,0 Schweiz 0,1 2, 5,1 0,8 Österrike 0,0 0 3,1 0,2

m

MQGQOMO WMWQOOM

Ösleurapa 0, 3 41,0 2,5 14, 1 0,0 _ 0, 1 0,0 0,1 _

lx %

58,0 (11 %) Övriga länder 0,0 5,2 4,2 10,3 4,0 3,6 2,8 0,4 3,2 2,4 15,0 52,9 (10 %)

Totalt 19,0 115,21 102,5 148,7 37,1 6,8 13,2 3,0 10,0 10,0 57,1 524,5 ' Tabellen omfattar SITC avd. 00—02, 04—09, 22 samt huvudavd. 4.

Tabell Ill: 7: b. Sveriges export av livsmedel o.dyl. (exkl. fisk och skaldjur)l 1963 (Milj. kr)

Levande djur

Kött, fläsk m.m.

Mejeri- prod., ägg m.m. Spann- mål 0. varor därav

Frukter, köks- växter

Socker m.m.

Kaffe, te, kakao, kryddor m.m.

Vissa foder- medel

Oljehal- tiga fröer o. frukter

Diverse livs- medel

Anim. o. veg. oljor 0. fetter

Summa

EEC Västtyskland Nederländerna Belgien Frankrike Italien

EF TA Norge Danmark Storbritannien Portugal Schweiz Österrike

Östeuropa

Övriga länder Totalt

0,7

14,4

53,8 5,7 20,2 8,7

132,11

40,0 31,3 2,0 0,4 0,0 12,2 48,1 0,7 3,6 35,9

0,0 4,8 3,0 0,0 5,9

100,11

55,1 39,1 12,6 1,2 1,8 0,4

40, 1

8,2 13,8 18,5 2,0 0,4 0,2

32,0 10,3

1411

20,0 18,4 0,5 0,4 0,0 1,2

5,3

48,4

een— "lf-100

4,0 8,4

3,3 3,2 0,0 0,6

3,2

14,0

4,3

1 7,0 3,3 0,0 0,0 3,9

10,4

..

QwNv-LOO "06000

...-1 ..

”.

:» mmhtqo—uo ksoomcoo

% '. % se &

19,5

20,7 9,9 121,6 9,6 25,9 0,1 3,2 0,8 13,5 0,4 70,3

5,3 23,6 9,1 39,3 4 3 125,2 0,0 2,1 0 (i 9,1 1 5 6,2

2,7 02,3 (11 %)

505,4

1 Tabellen omfattar SlTC avd. 00—02, 01—09. 22 samt huvudavd. 4.

234,5 (42 %) 205,0 (30 %)

03,0(11 %)

15 milj. kg i genomsnitt per år. Netto- exporten av fläsk var i genomsnitt 13 milj. kg per år men steg rätt väsentligt fr. o. m. 1957/58. För t.ex. kött och soc- ker förelåg en nettoimport på i genom- snitt 13 respektive 62 milj. kg per år.

Även om alltså exporten är en liten del av den totala jordbruksproduktionen, är det klart att ett bortfall av exportmöjlig- heterna eller starkt försämrade förutSätt- ningar kan få återverkningar på jordbru- kets inkomstmöjligheter. Redan från Rom- fördragets ikraftträdande", den 1 januari 1958 och fram till den 30 juli 1962, då de första marknadsregleringarna ,inom EEC sattes i funktion, synes en viss försämring av de allmänna (förutsättningarna för den svenska jordbruksexporten ha ägt rum. Detta hänger bl. 11. samman med de tull-- sänkningar, som efter hand gjorts i den in- terna handeln inom EEC för jordbruks- varor liksom för andra varor. Nämnas kan sålunda, att den 1 januari 1962 den interna tullavvecklingen för icke- liberaliserade jord- bruksvaror uppgiék till 35 0/0 och för libe- raliserade jordbruksvaror till 30 ”/o, sam- tidigt som en anpassning av vederbörande tullar för tredjelandsimporten skett mot "den gemensamma ;=yttre tulltariffen. Praktiskt har följderna härav blivit,_ att exportörer inom andra länder i EEC vid export till Sveriges viktigastel marknad, Västtyskland, kunnat få ut ett bättre pris, eftersom deras varor belastats- med mindre tull .än de svenska. I vissa fall torde dessa preferenser också ha utnyttj s av exporterande med- lemsland till att- stärka konkurrensförmå- gan i prishänseende. En annan faktor, som

också redan torde ha verkat _försämrande. på exportmöjligheterna, är åtgärder i syfte_

att harmonisera de veterinära gränsskydds- bestämmelserna inom EEC. Hä'rigenom'får medlemsländer, som tidigare av- veterinär-' hygieniska skäl vid export inom animalie- området varit praktiskt taget utestängda från den tyska marknaden, möjlighet att bjuda Sverige och tredje land överhuvud- taget kännbar konkurrens. Även en psyko- logisk faktor kan verka i samma riktning och försämra förutsättningarna, nämligen en allmän strävan att i Rom— fördragets anda i första hand utveckla den interna handeln inom EEC.

De nämnda verkningarna är naturligtvis" svåra att kvantitativt uppskatta., Man _kan_._

inte helt isolera dem från verkningarna av andra faktorer, som också funnits under tiden men som ej behöver hänga samman med den gemensamma marknadens till- komst. Sålunda steg den svenska exporten av levande svin till Västtyskland ganska på- tagligt fr. o. m. 1959, men detta torde kunna hänföras dels till ett temporärt ökat im- portbehov i Västtyskland — importen av levande svin och fläsk från medlemslän- derna steg även mycket kraftigt— och dels till en förbättringsklausul i det svensk-tyska handelsavtalet. Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken börjat tillämpas, kan som tidigare nämnts.med "största sannolik- het sådant avtal ej längre slutas med en- ” skilt EEC-land. I fråga om smör kan kon-

stateras en stark ökning av exporten till Västtyskland från exporterande medlems- länder (Nederländerna och Frankrike), detta alltså innan ännu någon marknads- reglering för smör beslutats. Att förutom produktionsökningen i Europa de allmänna strävandena att stärka den interna handeln i enlighet med- Rom-fördragets"_målsättning bidragit-härtill torde vara, otvivelaktigt.

'Vid en summering. av olika iutvecklings- tendenser under detta första skede efter till- komsten av Rom— fördragetv synes det in- trycket överväga, att 'skadeverkningarna för tredje land dock varit ganska begränsade. I varje fall kunde den svenska exporten i stort sett hävda sin ställning.

Ett betydligt kärvare klimat inträdde efter tillkomsten i mitten-av 1962 av,.ade särskilda marknadsregleringarna för spannmål, fläsk, ägg och fjäderfä. De nya regleringarna inne- har bl.a., att de tidigare .tulla'rna ersattes med rörliga importavgifter, vilka konstrue- rades så att de gav en successivt ökande preferens åt medlemsländerna. Vidare inför- des för fläsk, ägg och fjäderfä systemet med slusspriser och extra avgifter i vissa lägen, vilket ytterligare ökade diskrimineringen mot tredje land och vid några tillfällen gjorde all export till EEC praktiskt taget utesluten.

En påtaglig känning av dessa nya han- delshinder fick den svenska exporten kort efter det att marknadsregleringen för fläsk trätt i tillämpning. Följden blev att den svenska exporten av slaktsvin till Västtysk— land kraftigt minskade för att omkring års- skiftet 1962/63 helt upphöra. Lyckligtvis gick den svenska fläskproduktionen sam- tidigt ned och tillgängliga överskott kunde temporärt avsättas i vissa andra länder

(utom och inom EEC), varför skadeverk- ningarna i dåvarande läge i stort sett kunde bemästras. Erfarenheterna av regleringens sätt att verka medför dock att utsikterna för en framtida export till EEC-området ter sig rätt mörka. '

Ett annat" område där man även haft negativa erfarenheter av EEC-regleringarna är ägg. Under vissa perioder har det så— lunda —— på grund av det tillämpade sluss- prissystemet — varit praktiskt taget omöj— ligt att exportera till Västtyskland, som eljest varit Sveriges traditionella avsätt- ningsmarknad för denna produkt och dit exporten tidigare kunde dirigeras utan andra hinder än relativt måttliga tullar.

Vad avser spannmål har utvecklingen däremot hittills inte medfört någon direkt försämring. I fråga om den svenska vete- exporten _ som traditionellt brukar gå till Västtyskland och där i huvudsak disponeras för tillverkning av »exportmjöl» avsett för länder utanför Europa _ bedöms de fort- satta möjligheterna dock" såsom osäkra. Detta sammanhänger dels med den ökande produktionen inom EEC som tenderar mot sjalvforsorjmng Och dels med "de ändrade förutsättningarna för de tyska mjölexpdr- törerna' att erhålla tidigare utgåéxide' export- stöd. Nad gäller fodersäd bedöms å andra sidan exportmojhgheterna som relativt gynn- samma även för framtiden.

Ett tredje skede i fråga om genomföran- det av den gemensamma jordbrukspoliti- k'en' inom EEGkan sägas ha börjat den 1 november 1964, då marknadsregleringar in- fördes även för mejeriprodukter och nöt- kött. Vilka konsekvenserna härav skall bli för den svenska exporten är det för tidigt att uttala sig om. Rent allmänt kan dock sägas att, med erfarenhet av de tidigare in- förda regleringarna och med kännedom om den väntade produktionsutvecklingen inom EEC, utsikterna speciellt vad gäller smör— cxporten' ter sig mycket osäkra. I fråga om nötkött torde å andra sidan EEC även i fortsättningen vara underförsörjt, varför det svenska köttöverskottet normalt torde kunna placeras på denna marknad så länge ett sådant överskott kommer att föreligga.

Uppfattningarna har växlat från tid till annan om möjligheterna till fortsatt export till EEC-länderna och att för dessa länder, i den mån förutsättning- arna för svensk export försämras eller

rent av försvinner, finna fullvärdiga er- sättningar, t. ex. i Storbritannien och andra EFTA-länder, inom östblocket eller inom u-länderna. I början av 1960- talet såg man i allmänhet rätt pessimis- tiskt på dessa möjligheter. Utvecklingen under de allra senaste åren har emeller- tid varit mindre ogynnsam än vad'så— lunda tidigare förväntats. Detta gäller exporten på såväl EEC-länderna som på ' Storbritannien, i viss utsträckning även exporten till östblocket. I u-länderna har däremot inte öppnat sig några nya ex; portmarknader. Alltfort' gäller dock i fråga om östblocket, att det' rör sig om mer eller mindre tillfälligt uppkomman- de importbehov, och i fråga om 'if-län- derna, att de har svaga valutaresurser, vilket hämmar deras möjligheter till livsmedelsimport. '

Det förhållandet, att det svenska jord- bruket i viss utsträckning får bidra till finansieringen av eventuella exportför- luster, är bl.a. avsett'att motverka upp- komsten av exportöverskott. Även på annat sätt har man inom jordbruksreg- leringens ram sökt stimulera produk- tionsinriktningen så, att den skall balan- sera gentemot hemmamarknadens behöv. En intensifierad strävan i den riktningen är tänkbar som medel att motverka kon- sekvenserna av försämrade exportmöj- ligheter. Men samtidigt måste konstate- ras, att utrymmet för en sådan politik är begränsat. Även om de genomsnitt- liga exportöverskotten på brödsäd, foder- säd, smör och fläsk är relativt små i för- hållande till totalproduktionen, så gäller detta också normalt om importöverskot- ten på sådana produkter som kött och socker. Andra förhållanden att ta hän- syn till "är att jordbruksproduktionen till sin karaktär är sådan, att den är utsatt för betydande årsvariationer Och att en avsevärd utbyteshandel med både im- port och export förekommer, bl.a för att tillgodose. särskilda kvalitetsönskemål in-

om landet. Exportutsikterna torde med hänsyn till vad som framhållits i det föregående få bedömas som osäkra, även om de för närvarande (hösten 1965) ter sig ljusare än de gjorde för några år sedan. Skulle exportmöjligheterna mer varaktigt försämras, måste, om omfat- tande exportförluster skall kunna und— vikas under gynnsamma skördeår, an- tingen den genomsnittliga självförsörj- ningsgraden på livsmedel sänkas under den nuvarande genom minskning av to- talproduktionen, eller årsvariationerna balanseras genom lagring, i den mån detta är möjligt med någorlunda bibe— hållen kvalitet hos de lagrade produkter- na. Att en sådan lagring inte endast är förenad med kostnader ut—an dessutom är svår att genomföra så att en verklig ut- jämning åstadkoms framgår av under- sökningar, som företagits inom statens jordbruksnämnd.

B. Sverige anknyts ttll EEC:s jordbruks- politik Eftersom knappt 100/0 av den svenska jordbruksproduktionen exporteras, är det givetvis långt väsentligare hur förutsätt- ningarna blir för återstående dryga 90 0/0 vid en anknytning till EEC än vad som sker med exporten ihändelse det svenska jordbruket stannar utanför. Dessutom går ju inte hela exporten till EEC-om- rådet, inte ens om Storbritannien skulle inkluderas.

Den centrala frågan vid en anknyt- ning är, hur jordbruksbefolkningens in- komstnivå skulle påverkas. Detta i sin tur är beroende av hur prisutvecklingen blir inom EEC. Varje bedömning härav är givetvis ytterst vansklig. Jordbruks- politiskt sett har man att ta ställning till vad som kan vara en acceptabel pris- och inkomstutveckling.

I Sverige har hittills som mål för jord- brukspolitiken satts en på visst sätt defi- nierad inkomstlikställighet (se kap. XII).

Möjligheterna att uppnå detta mål beror bl. a. på de priser jordbrukarna får. Vid en anknytning till EEC blir därför pri- serna på den gemensamma marknaden av stor jordbrukspolitisk betydelse. Man kan här tänka sig olika fall. Prisnivån inom EEC kan exempelvis vid tidpunk- ten för en svensk anknytning komma att lägst motsvara prisnivån inom Sverige. De reala förutsättningarna att förverk- liga inkomstlikstålligheten försämras då ej genom anknytningen. Skulle prisnivån inom EEC bli högre än ett inhemskt svenskt avtal skulle ha gett, förbättras de givetvis. Begreppet prisnivå inklude- rar då också skillnaderna i kostnader för exportstöd i de båda fallen. Eftersom anknytningsförhållandena ej är kända, kan dessa skillnader ej bedömas. Slut- ligen kan de svenska priserna efter en anknytning komma att ligga på en nivå, som är lägre än vad som krävs för att nå det uppställda inkomstmålet. Möj- ligheten att nå detta blir då beroende av om utrymme erhållits inom associations- avtalets ram för nationella åtgärder, genom vilka antingen den svenska pro- ducentprisnivån kan höjas utöver den i EEC eller inkomster på annat sätt till- föras jordbruket.

Den genomsnittliga producentprisnivån i Sverige har under senare delen av 1950- talet och därefter undergått en relativ höjning gentemot den inom EEC (jfr tab. III:11). Med reservation för den" osäkerhet som alltid vidlåder en sådan jämförelse kan konstateras, att den svenska producentprisnivån i början av 1960-talet i stort sett motsvarade den inom Italien rådande, låg något under Västtysklands prisnivå men över övriga EEC-länders. Av redovisade västeurope- iska länder hade 1962/63 endast Schweiz, Finland, Norge och Västtyskland högre producentpriser. En väsentlig orsak till den i förhållande till Sverige relativa sänkningen av den västeuropeiska pro-

duccntprisnivån var sannolikt de fallan- de världsmarknadspriserna, som man hade mindre möjlighet att skydda sig mot än vad fallet var i Sverige genom automatiken i den svenska jordbruksreg- leringen.

Om alltså som utgångspunkt tas ge- nomsnittspriserna inom EEC vid 1960- talets början, skulle resultatet av en an- knytning till EEC:s jordbrukspolitik då ha blivit ett inkomstbortfall för det svenska jordbruket. Givetvis är det här tillämpade betraktelsesättet mycket sta- tiskt. Väsentligare är, hur förutsättning- arna för prisutvecklingen kan väntas bli framöver. Ej heller är producentpriserna ensamma avgörande för jordbrukets inkomstvillkor utan även kostnadsläget och inte minst graden av effektivitet.

Vissa omständigheter talar för att pris- anpassningen inom EEC sker mot en prisnivå, som ligger över det nuvarande genomsnittet (vilket inte nödvändigtvis behöver innebära, att man når upp över den svenska prisnivån). Härför talar för det första själva syftet med den ge- mensamlna jordbrukspolitiken, nämligen att åstadkomma skäliga inkomstförhål- landen för jordbruksbefolkningen samt för det andra i varje fall som en tänkbar faktor -—— en allmän expansion inom näringslivet i dess helhet till följd av den gemensamma marknadens ut- veckling med reallönestegringar och sug- ning av arbetskraft från jordbruket som följd, vilket i sin tur drar jordbrukets arbetskostnader uppåt. Å andra sidan finns faktorer som verkar i motsatt rikt- ning i vad gäller prisnivån. Det finns en risk att särskilt i Frankrike, där pro— ducentprisnivån ligger under den väst- tyska men där också de största produk- tionsresurserna finns, genom prisanpass- ning uppåt en produktionsökning stimu- leras fram som leder till besvärande av- sättningsproblem för marknadsområdet i dess helhet. För brödsäd utgör den i

december 1964 beslutade prisanpass- ningen en kompromiss mellan högsta prisnivån, den i Västtyskland, och den lägsta, som gäller i Frankrike. Samman- fattningsvis synes det för närvarande (hösten 1965) mest sannolikt, att an- passningen inom EEC kommer att ske mot en prisnivå, som visserligen ligger högre än det nuvarande genomsnittet men som samtidigt ligger något lägre än den svenska.

Även utvecklingen av de inbördes pris- relationerna mellan produktslagen är be— tydelsefull och kan leda till lönsamhets- förskjutningar mellan olika produktions- grenar inom jordbruket vid en associe— ring. Ogynnsammast både med hänsyn till marknadsprognoserna och med hän- syn till nuvarande producentpriser in- om EEC är situationen för mjölkproduk- tionen. Den är något gynnsammare för övriga animalieprodukter. För fläsk är visserligen självförsörjningen i stort sett fullständig inom EEC och risken för överskott alltså näraliggande, men fläsk- priset är sammankopplat med fodersäds- priset, som kan väntas hållas uppe genom underskottet på fodersäd.

Enligt den svenska jordbrukspolitiken får jordbruket i viss mån bidra till finan— sieringen av eventuella exportförluster, medan motsvarande i varje fall enligt vad som framgår av hittills uppdragna riktlinjer ej gäller inom EEC. En an- knytning till EEC:s fonder för export- finansiering skulle alltså betyda en viss lättnad för det svenska jordbruket. Över- huvudtaget kan man räkna med att det lilla svenska exportöverskottet ej längre skulle erbjuda några bekymmer i en europeisk stormarknad. Å andra sidan förlorades de importavgiftsmedel, som nu inflyter vid import till Sverige. Hela svenska folkhushållet skulle vidare få bidra bl.a. till finansieringen av even- tuella exportförluster vid export till tredje land och andra överskottsopera—

tioner,'o'a'vsett *var inOm hfela EEC-om- rådet 'exportöverskotten "uppstått.

På kostnadssidan är några mera på- tagliga direkta verkningar av en svensk anknytning till EEC knappast att för- vänta. Indirekt däremot kan man natur- ligtvis räkna med det förbilligande av olika produktionsmedel, som allmänt kan följa av utvecklingen mot en mera specialiserad stormarknad. Eftersom i ”Sverige inga subventioner förekommer på förnödenheter till jordbruket, om man bortser från skatterestitutionen på ben- sin, medan sådana tillämpas i en del andra länder (jfr tab. III: 12), kan här en harmonisering medföra en viss om än liten höjning av konkurrenskraften för det svenska jordbruket.

Beträffande maskiner och redskap bör vidare en kostnadsnedpressning kunna äga rum genom det successiva tullbort- fallet, men detta sker redan inom EFTA, Och det är f1ån "ett EFTA- land, nämligen Storbritannien, som den största maskin- impo1ten kommel.

Hur det inom Rom- fö1d1aget fö1ut- satta sociala stödet till' »skydd för jord- b1uk, som äl missgynnade genom struk- turella ellen natu1betingade omständig- heter», ”_i praktiken kommer att tillämpas blir också betydelsefullt. En jämförelse med'det svenska småbruksstödet och det

särskilda stödc't till Nor1landsjo1db1uket ligger nära till hands

Slutligen må något nämnas om den del av den svenska jordbrukspolitiken, som baserats på jordförvärvslagen och bolagsförbudslagen (se kap. XII). Som tidigare nämnts är strukturpolitiken,'till vilken nämnda lagstiftning i princip bör kunna 'hänföras, även i fortsättningen avsedd att bli i främsta rummet en natio- nell angelägenhet inom EEC, även om en betydande samordning eftersträvas även på detta område. Själva kriteriet på om en svensk anknytning skall få konsek- venser med krav på ändringar eller har-

monisering ligger dock i om lagstift- ningen verkar diskriminerande mot juri- diska och fysiska personer i andra län- der och därigenom motverkar den ge- mensamma marknadens utveckling. Så kan ej anses vara fallet, eftersom varken de tidigare jordförvärvs- och bolagsför- budslagarna eller den nya jordförvärvs- lag, som den 1 juli 1965 efterträtt dessa båda lagar, har bestämmelser eller in- skränkningar, som är beroende av natio- naliteten.

De synpunkter beträffande konsekven- serna för svenskt jordbruk av en anknyt- ning till EEC, som här redovisats, gäller främst korttidsperspektivet. De mera långsiktiga konsekvenserna, som är de kanske mest intressanta, är naturligtvis ännu svårare att precisera. Som ovan antytts bör jordbruksbefolkningen, lik- som andra samhällsgrupper, kunna räk- na med att få del av de allmänna eko- nomiska fördelar i form av effektivare produktion och billigare varor, som kan följa med utvecklingen mot 'en stormarkå nad. Även direkt förz'jordbruket kan för- delar uppstå genom samordningen i ett större marknadssystem, bättre "förutsätt— ningar för ekonomiskt lönande speciali- sering, kvalitetskönkurrens etc. Eftersom det svenska jordbruket ur effektivitets- synpunkt (jfr följande kapitelavs'nitt) ligger relatin väl 'till enligt västeurope- isk måttstock, borde det även vara rim- ligt att Sverige fick bidra till att täcka underskotten inom den här diskuterade västeuropeiska stormarknaden. Härige- nom Skulle det bli möjligt att bättre ut- nyttja den förefintliga produktionsappa- raten med däri bundna fasta produk- tionsresurser.

5. Det svenska jordbrukets konkurrens- kraft

A. Konkurrenskraftens innebörd

Ett fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionsfaktorer och då särskilt ar-

bctskraften är som utvecklats i kapitel II nödvändigt om en snabb ekonomisk till- växt skall kunna ske. I detta samman- hang är det av stor betydelse, att pro- duktionen inriktas på sådana närings- grenar, som är konkurrenskraftiga, inter- nationellt och inom landet. I stort sett medför den fria konkurrensen, att resur- serna dras till näringsgrenar och företag med god konkurrenskraft och lönsamhet. I den mån av särskilda orsaker den fria konkurrensen mer eller mindre sätts ur spel, gäller för samhället att följa utvecklingen inom beröida näringar och företag och fiån tid till annan pröva, om effektiviteten ändock upprätthålls på en nivå som kan betraktas som ur allmän synpunkt godtagbar. Med hän- syn till det starka skydd som statsmak- tema av olika skäl funnit riktig t att ge jordbruket anser vi det självklart,.att man vid en omprövning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken söker klargöra, hur det svenska jordbruket står sig i fråga om konkurrenskraft.

Till jordbrukets naturliga förutsätt- ningar hör sådant'som jordmån, klimat, topografi osv. En mångfald andra fak- torer bildar tillsammans vad som skulle kunna kallas de tekniska förutsättning- arna. Dessa senare bestämmer den effek- tivitet. med vilken de naturliga förut- sättningarna kan utnyttjas. Hit hör i främsta rummet yrkesskickligheten och denna är i sin tur beroende på forsk- nings- och upplysningsverksamheten samt utbildningsstandarden. Den lagstift- ning som reglerar fastighetsbildningen ;och möjligheterna till upplåning för ra— tionaliseringsändamål kan vidare näm- nas. Av betydelse är också tillgången på kapitalvaror och förnödenheter till rim- liga priser,.vilket förutsätter effektiva inhemska industrier och fri import. Ytterligare må här nämnas tillgång på kvalificerad och billig service, exempel— vis maskinreparationer och transporter.

Av väsentlig bety delse är dessutom, att produktema kan ömhändeitas av en effektiv förädlings- _och distributions- (appa1 at.

I ett fiitt näringsliv är det 1 huvudsak alla dessa fölutsättningar av olika slag som (är bestämmande för jordbrukets konkurrenskraft, både internationellt och inom landet. Av skäl som behandlats i kapitel 11 är jordbruket, både i Sverige och i praktiskt taget alla andra länder, föremål för statliga regleringar, vilka i högre eller lägre grad sätter den fria konkurrensen ur spel. En inkomstomför- delning till jordbrukets förmån sker från andra samhällsgrupper i form av gräns- sky,dd statssubventioner e. dyl. Inter— nationellt ökar naturligtvis jordbrukets konkurrenskraft inte därför, att det tack vare ett omfattande jordbruksstöd har ett relativt sett högt inkomstläge. Inom landet har emellertid detta genom sär- skilda åtgärder åstadkomna inkomstläge såtillvida en betydelse, att det ökar jord- brukets förmåga att konkurrera med andra näringsgrenar om arbetskraft och andra produktionsresurser.

I fortsättningen analyseras några av de förutsättningar, som är av betydelse för bedömning av jordbrukets konkur- renskraft. Det kan givetvis ej bli fråga om en detaljerad analys. Avsikten är endast att belysa några väsentliga drag som underlag för internationella jäm— förelser. Betydande svårigheter möter dock härvid.,Det faller sig exempelvis ofta svårt att avgöra i vad mån det sta- tistiska materialetär jämförbart de olika länderna emellan.—

B. Jordbrukets naturliga förutsättningar Nyttoväxterna utgör den primära grun- den för varje jordbruksproduktion, och endast där sådana växter kan odlas, kan därför jordbruk i egentlig mening be- drivas. Klimat, jordmån och topografi är avgörande faktorer för odlingsmöjlig—

heterna. Envar av dessa faktorer utgör emellertid i sin tur ett rikt strukturerat komplex av talrika komponenter, t.ex. i fråga om klimat sådant som värme, solstrålningstid, nederbörd, nederbördens fördelning under året osv. Att de natur- liga förutsättningarna består av ett så- dant komplex av högst olikartade kom- ponenter gör, att de knappast exakt kan mätas med hjälp av någon gemensam måttstock. Härtill kommer också det förhållandet, att även växternas krav varierar. En del produkter kan som be- kant odlas endast i ett tropiskt eller ett subtropiskt klimat. För den intensiva jordbearbetning, som spannmålsodlingen numera kräver, lämpar sig däremot jor- darna i de tropiska områdena mindre väl. För mycket värme och för stark sol- strålning skapar, i lika hög grad som för litet, problem för ett sådant traditionellt jordbruk.

Även inom de enskilda länderna växlar betingelserna högst avsevärt. Inte minst gäller detta ett land som Sverige med dess stora utsträckning och mycket va- rierande topografiska och klimatiska för- hållanden. Norrland och särskilt dess övre delar intar i klimathänseende givet- vis en särställning. I vad gäller de övriga delarna av landet, som svarar för i runt tal 90 0/0 av den totala produktionen, och då särskilt slättbygderna i Göta- och Svealand, som svarar för 2/3 av den- samma, torde uppfattningen att klimatet skulle vara mindre gynnsamt för jord- bruksproduktion knappast kunna vid— hållas vid en mer ingående bedömning, även om raps- och brödsädsodlingen un- der senaste decenniet mött betydande svårigheter inom Mälarlandskapen. Det nordvästeuropeiska jordbruksområdet, till vilket södra och mellersta Sverige kan hänföras, har ett i jämförelse med andra områden i världen mycket jämnt klimat. Det är inte utsatt för extrem torka, översvämningar eller häftiga stor-

mar på samma sätt som många andra områden. Jordförstöringen är inget be- tydande problem. Klimatet tillåter dock inte odling av mer krävande grödor så- som majs, ris, bomull och tobak för att inte nämna de tropiska grödorna. Ett klimat möjliggörande odling av sådana växter är emellertid ofta till nackdel för andra viktiga produktionsgrenar, främst mjölkproduktionen. Många av de ifråga— varande grödorna är dessutom tämligen arbetskrävande och lönerna i de vik- tigaste produktionsområdena ännu så länge så låga, att en svensk konkurrens ändå vore otänkbar.

Inom det nordvästeuropeiska området finner man, att de ur helhetssynpunkt av naturen mest gynnade områdena är att finna inom ett bälte från Skåne över Danmark, nordvästra Tyskland, Holland och Belgien till norra Frankrike och södra England. I jämförelse med dessa områden, som torde vara bland de bästa i världen, ligger övriga delar av Sverige mindre gynnsamt till. En jämförelse av arealskördarna för de växtslag som odlas i Sverige ger emellertid snarast intrycket att produktionsbetingelserna inom de bättre områdena av Sverige skulle vara relativt gynnsamma. Betestiden är visser- ligen kortare i Sverige än i många andra länder, men med undantag från några områden med extremt maritimt klimat såsom Irland, Normandie, La Plata-om- rådet i Sydamerika och Nya Zeeland, led- sagas längre betestider av högre sommar- temperatur och långa torkperioder. som har en mycket menlig inverkan på pro- duktionen. Det kan inte enbart vara en tillfällighet, att mjölkproduktionen i För- enta Staterna är koncentrerad till de områden, där klimatet är mest likt det nordvästeuropeiska. Vidare skulle de styva lerjordarna i Sverige bli betydligt mer svårodlade om de inte frös sönder på vintern. Vinterkylan begränsar också spridningen av många besvärliga insek-

ler och sjukdomar på såväl växter som djur. Här kan som exempel nämnas coloradoskalbaggen, svartrost samt mul- och klövsjuka.

Det är givet att det finns mycket be- tydande områden i Sverige, där de topo- grafiska förhållandena lägger absoluta hinder i vägen för en rationell jord- bruksdrift. Den sammanlagda åkerarea- len inom dessa områden är emellertid inte så stor. Den alldeles övervägande delen av den svenska åkerjorden är näm- ligen belägen i slättbygderna nedanför den marina gränsen eller i mindre, lokala slättbygder i anslutning till sjöar och vattendrag inom skogsbygdsområ- dena. Inom dessa slättbygder lägger ofta ägostrukturen men mer sällan de topo- grafiska förhällandena hinder i vägen för en rationellare jordbruksdrift. Vidare kan konstateras, att framstegen inom växtförädling m.m. ger vidgade möjlig- heter att anpassa jordbruksdriften till de naturliga förutsättningarna. Jordbruket har numera många effektiviseringsvägar, som är mer eller mindre oberoende av klimat och jordmån.

C. Storleksstruktur och arronderlngs- förhållanden

För ett effektivt utnyttjande av den mo- derna teknikens möjligheter spelar bruk- ningsenheternas storlek och arrendering

Tabell Ill: 8. Fördelning :" procent

en betydelsefull roll. Enbart arealens storlek säger dock föga, om man inte sätter den i relation till en rad andra betydelsefulla faktorer, främst produk— tionsinriktningen. Det är klart, att en effektiv och lönsam produktion kräver större enheter, om produktionen huvud- sakligen utgörs av spannmål än om en intensiv trädgårdsodling bedrivs.

Å andra sidan gäller, att det euro- peiska jordbruket från äldre, förindustri- ella tider ärvt en struktur i fråga om brukningsenheternas storlek och utform- ning, som i stora delar skapat svårlösta anpassningsproblem. Flertalet enheter har inte den storlek, som vid rådande produktionsinriktning och tillgänglig tek- nik möjliggör en sådan lönsamhet som anses önskvärd. I flera länder görs också stora ansträngningar för att minska an- talet jordbruk både genom sammanslag- ning och nedläggning. Takten i denna minskning bestäms främst av i vilken utsträckning sysselsättning kan erhållas utanför jordbruket. I t.ex. Sverige, Stor- britannien och Västtyskland var minsk— ningen ca 1 0/0 om året under 1950-talet, i Danmark 0,5 %. I Frankrike var takten till en början rätt långsam men har under de senaste åren ökat. I Italien har av sociala och sysselsättningspolitiska skäl förekommit en viss uppdelning av de största enheterna. Som jämförelse med

av brukningsenhetema efter arealen

jordbruksjord Land 1—5 ha 5—20 ha 20—100 ha över 100 ha Storbritannien 30,0 32,7 32,9 4,4 Danmark 15,6 52,9 30,4 1,1 Frankrike 30,3 47,5 21,2 1,0 Nederländerna 39,8 49,1 11,0 0,1 Sverige 44,2 44,8 10,3 0,7 Västtyskland 48,7 42,5 8,6 0,2 Belgien 58,8 35,9 5,2 0,1 Schweiz 46,9 48,5 4,5 0,1 Norge 66,7 30,6 2,7 —

Källa: OEEC, Statistical Bulletins.

Europa kan nämnas, Förenta; Staterna, där nedgången varit,,ca. 20/0 om året ,under efterkrigstiden. Under de allra senaste åren., har i Sverige minskningen av antalet brukningsenheter starkt ökat _och utgjort 50/0 om året. eller mer—. (jfr kap. IV). »,

I- tabell Ill:- 8 anges brukningsenheter-

nas procentuella fördelning efter arealen jordbruksjord "rett antal västeuropeiska länder. Uppgifterna hänför sig till tiden omkring 1960. Då de olika ländernas definition av jordbruksjord ej _är enty- dig blir emellertid jämförelsen länderna emellan ganska osäker. Att för Sveriges vidkommande hänsyn endast tas till åkerarealen, drar sålunda avsevärt ned den genomsnittliga storleken. En bety- delsefull faktor att ta hänsyn till vid' jämförelsen 'är också, i vilken utsträck- ning skog finns som lättillgänglig källa för inkomster åt jordbruksbefolkningen. Så är av de redovisade länderna framför allt fallet med Norge och Sverige. Å andra sidan finns i många länder med sämre förutsättningar i fråga om skogs- arbete i växlande utsträckning tillfälle för jordbruksbefolkningen till biförtjäns- ter av turism, hantverk och vinterarbete inom industrin m.m. —— Länderna har i tabellen ordnats efter det relativa antalet brukningsenheter med mer än 20 ha. I Storbritannien och Danmark kommer

ungefär en tredjedel över denna gräns, i _Belgien, Schweiz, och Norge däremot en- _dast ca 5 0/0_ eller ännu mindre. I Sverige räknas vanligen enheter under 2 ha inte ,som-, jordbruksfastigheter. Utesluts de ,under, 2 ha, erhålls följande. fördelning .avbrukningsenheterna efter åkerarealen avseendedglöoz 2—5 ha 32,2 0/0; 5—20 ha .52 ,9'0/0;l20———100 ha 13,9 "(0 samt över '_1-_00 ha 0. 8 0/0 .

Även om alltså betydande olikheter finns inom Västemopa i vad gäller stor- leksstruldurens kan.-deck gener-elit sägas att den överallt erbjuder anpassnings- problem. Av intresse är.»emellerti,d inte endast brukningsenheter—nas procentuella fördelning utan även jordinnebavetsför— delning på de olika storleksklasserna. Denna senare fördelning framgår av tabell III:9. Det kan nämnas, att Italien utgör extremfall i fråga om koncentrerat jordinnehav. Där har inte fullt 10/0 av brukningsenheterna, de med över 100 ha. mer än en tredjedel av all jord, medan omkring två tredjedelar med mindre än 5 ha får dela på inte fullt en femtedel av all jord." Under sådana omständigheter synes rationaliseringen mindre bli en

7 Det bör observeras, att de italienska latifundierna i stor utsträckning inte utgör brukningsenheter i svensk mening utan sna- rare en samling av i brukningshänseende rätt självständiga smågårdar under en ge- mensam ägare.

Tabell Ill: 9. Jordbruksjordens procentuella fördelning på storleksklasser

Land 1—5 ha 5—20 ha 20—100 ha över 100 ha Storbritannien 2,7 13,8 57,5 26,0 Frankrike 4,8 32,4 47,5 15,3 _ Danmark 2,9 35,0 54,9 _ 1,2' Sverige 13,8 43,1 32,4 10,7 _ Nederländerna 10,7 51,9 35,6 1,8 Västtyskland 14,7 49,2 32,3 | . 3,8 Belgien 22,0 49,9 25,8 2,3 Schweiz 18,5 64,5 _ - 16,0 1,0 Norge 33,4 50,6 15,5 0,5, _

Källa: OEEC, Statistical Bulletins.

fråga om sammanslagning till större en- heter utan fastmer en fråga om att skaffa extra sysselsättningsmöjligheter åt den småbruksbefolkningen samt att göra småbruken till deltidsjordbruk. Svå- righeten att förverkliga en sådan ut- veckling ligger däri, att jordbruksbefolk- ningen alltjämt utgör nära 30 0/0 av total- befolkningen och att befolkningstillväx- ten är jämförelsevis hög inom denna befolkningsgrupp.

I övriga länder är jordfördelningen jämnare. I Storbritannien, Danmark och Frankrike har åkerarealen sin tyngd- punkt vid medelstora och/eller större jordbruk, medan i de återstående län- derna produktionsunderlaget i större ut- sträckning består av mindre fastigheter.

Betydande delar av det kontinental- europeiska jordbruket kännetecknas av en besvärande ägosplittring. I Frankrike beräknas ca 30 % av arealen vara i be- hov av omarrondering. I Västtyskland förekommer i medeltal 10 skiften per brukningsenhet, och störst är splittringen inom det mindre och medelstora jord- bruket. Stora ansträngningar har dock under efterkrigstiden gjorts för att åstad- komma en förbättring. Det är troligt, att den rationaliseringspolitik, som ingår i EEC:s jordbrukspolitiska program och som även i fortsättningen kommer att handhas av de enskilda staterna med stöd och samordning från det gemen- samma jordbruksorganets sida, i hög grad kommer att inriktas på att förbättra arronderingen. stora

D. Effet:tlvltetsutveckllngen För den produktmängd jordbrukaren er- håller vid givna arbetsinsatser är ett fler- tal faktorer avgörande. Så är t.ex. skörde- avkastningen per arealenhet beroende av de naturliga förutsättningarna i form av jordmån och klimat men också av den intensitet, med vilken det under givna pris- och kostnadsrelationer är lönsamt

att sätta in kapital- och arbetsinsatser i jordbruket. En mycket betydelsefull fak- tor är givetvis jordbrukarnas kunnighet att utnyttja rådande naturliga och tek- niska förutsättningar.

Ett visst mätt på effektiviteten har man i arbetsproduktiviteten, dvs. produk- tionen per sysselsatt. Sådana beräkningar är visserligen behäftade med många vanskligheter men torde dock kunna ge vissa upplysningar om allmänna tenden- ser. I tabell III:10 återges beräkningar rörande produktivitetsutvecklingen i ett antal länder under 1950-talet. Enligt dessa beräkningar har Förenta Staterna och Sovjetunionen haft den kraftigaste pro- duktivitetsökningen, vilken för det senare landets del huvudsakligen åstadkommits genom produktionsökning, främst upp- nådd genom nyodlingar. Även i Väst- tyskland har arbetsproduktiviteten ökat starkt. Skillnaden mellan Danmark, Stor- britannien och Sverige är enligt dessa beräkningar liten, medan Frankrike visar en långsammare stegring. I Sverige har produktivitetsökningen uteslutande er- hållits genom minskning av arbetsvoly- men, medan i övriga länder även en av— sevärd produktionsökning bidragit.

Tabell III:10. Totalproduktionens och arbetsproduktivitetens stegring i procent per år

Total- produk- 313183; Land tionen . . t1v1tet 1936/38 _ 1950— 60 1958 /60 Sverige 0,1 4,3 —4,7 Danmark 1,6 4,6—5,6 Västtyskland 1,4 5,7 — 6,3 Frankrike 1,1 2,8 3,5 Storbritannien 2,2 4,2 4,5 Sovj etunionen1 6,0 6,0 Förenta Staterna 2,4 6,3 6,0

1 För perioden 1950—60.

Källa: SOU 1963: 66, Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar.

Arbetsproduktiviteten enligt nu refe- rerade beräkningar ger vissa allmänna upplysningar om tendenser men är än- dock ett rätt ofullständigt effektivitets- mått, eftersom ökningen kan ha uppnåtts på olika sätt och genom mer eller mindre dyrbara produktionsmedel. Där produk- tivitetsökningen främst erhållits genom stora insatser av maskiner för att spara arbetskraft, kan man anta att den köpts dyrare än där den i större utsträckning åstadkommits tack vare produktionsök- ning genom ny produktionsteknik eller andra relativt billiga produktionsinsatser.

Ett bättre effektivitetsmått skulle där- för neltoproduktivitelen vara, som er- hålls efter det att produktvärdet minskats med kostnaderna för de ökade insatserna av andra produktionsmedel än arbets- kraft_ Beräkningar av nettoproduktivite- ten som utförts (se källhänvisning till tab. III: 10) avser dock endast Danmark, Sverige och Västtyskland. Enligt dessa beräkningar, som dock är högst osäkra, skulle ökningen i arbetets nettoproduk- tivitet ha varit störst i Danmark eller 3,0 0/0 om året under de senaste 20 åren mot 1,7 0/0 i Sverige och Västtyskland.

De anförda beräkningarna gäller ut- vecklingen under viss tid. Den absoluta produktiviteten per sysselsatt är ännu vanskligare att bestämma. För 1955 har av de tyska jordbruksekonomerna Her- lemann och Stamer gjorts vissa beräk- ningar, i vilka jordbruksproduktionen omräknats i »spannmålsenheter».8 Även enligt dessa beräkningar intar Sverige en mellanställning. Värdena för Sverige torde dock dras ned genom att produk- tionen i skogsbruket inte medräknats. Förenta Staterna har den högsta siffran. Trots att i Sovjetunionen expansionen under 1950-talet synes ha varit stark, är produktionen per sysselsatt inom jord- bruket alltjämt låg i jämförelse med den i Förenta Staterna och Västeuropa.

Ett annat mått, som ger en viss upp-'

fattning om effektiviteten, är förhållan— det mellan självförsörjningsgrad och den andel av befolkningen, som är sysselsatt i jordbruket. Med självförsörjningsgrad förstås den andel av den totala livs- medelskonsumtionen, som det egna lan- dets jordbruksproduktion motsvarar (jfr kap. VIII). Vid en jämförelse måste hän- syn tas till bl. a. olikheter i livsmedels- standarden, då det givetvis är lättare att nå självförsörjning ju lägre livsmedels- standarden är. Enligt inom EEC utförda sådana beräkningar skulle Sverige kom- ma efter Nederländerna och Belgien men före övriga EEC-länder. Det bör under- strykas, att resultaten av nu sist redo- visade jämförelser liksom de förut i kapitelavsnittet relaterade får bedömas med stor försiktighet, beroende på svag- heter i såväl metod som material. Resul- taten ger dock viss'vägledning i fråga om jordbrukets effektivitetsutveckling i skil- da länder.

E. Pris- och kostnadsutvecklingen

I tabell III:11 redovisas på basis av prismaterial från FAO den genomsnitt- liga producentprisnivåns utveckling i Västeuropa för' ett antal jordbrukspro- dukter frän mitten av 1950-talet till början av 1960-talet. Det underliggande prismaterialet avser i princip de faktiska priserna "utan" avdrag för subventioner. Utöver de prisstöd, som direkt kan hän- föras till en viss vara, utgår emellertid i"" ett flertal länder betydande subventioner" av annan karaktär, varför det inte enbart av producentprisstatistiken går att' dra alltför långtgående slutsatser om jord- brukets kostnadstäckning eller priskrav i olika länder. '

3 Herlemann, Hans-Heinrich und Stamer, Hans: Produktionsgestaltung und Bertriebs- grösse in der Landwirtschaft unter dem Ein- fluss der Wirtschaftlich—technischen Ent- wicklung. Kiel 1958.

Tabell III: 11. Den genomsnittliga producentprisnivån för jordbruksprodukter i Västeuropa1 (Index Sverige = 100)

| Område och land 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 E F TA Sverige 100 100 100 100 100 100 100 Danmark 78 76 77 78 78 71 71 Norge 107 113 112 114 107 114 103 Storbritannien 105 106 103 99 93 95 88 Schweiz 126 137 132 127 119 129 125 Österrike 93 97 93 89 85 87 82 Portugal 93 96 89 94 92 98 89 Samlliga2 100 101 99 97 94 94 89 E E G Västtyskland 100 108 105 104 100 109 103 Frankrike 96 93 82 87 85 88 89 Belgien 88 95 87 94 91 93 88 Nederländerna 90 94 91 87 85 89 86 Luxemburg . . . . . . . . . . . . . . Italien 103 110 104 104 96 102 99 Samtliga2 97 101 95 96 93 98 95 Ö V R I G A Finland 141 106 109 115 116 117 110 Irland 76 84 79 81 74 77 71 Spanien 100 120 127 89 83 89 89 Grekland 103 109 107 106 101 107 98 Västeuropa2 99 102 98 96 93 96 93

1 Vägt medeltal för vete, sockerbetor, mjölk, nötkött, fläsk och ägg. Som vägningstal har använts produktionen i Västeuropa av resp. vara. 2 Vägt medeltal. Som vikter har använts produktionen i resp. land.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

Även svårigheten att få jämförbara priser och att sammanväga dem till me- deltal gör, att försiktighet mäste iakttas vid bedömningen. Sålunda kan priserna för en produkt hänföra sig till något skilda kvaliteter. De officiella växelkur- serna återspeglar ej alltid exakt valutor- nas inbördes" köpkraft. För Frankrike påverkas jämförbarheten mellan 1956/57 och följande år av kursändring i augusti 1957, som de facto innebar en devalve-' ring, och" en devalvering i december 1958. I mars 1961 revalverades de tyska' och nederländska valutorna. Penning- värdets skiljaktiga utveckling i olika länder bör också beaktas även i den mån den inte tar sig uttryck i kursändringar.

Vissa slutsatser bör trots de anförda reservationer'na dock kunna dras. De länder som har den relativt största jord- bruksexporten, nämligen Danmark och Irland, har genomgående den lägsta pro- ducentprisnivån. Det svenska' producent- prisläget har (som redan påpekats i tidi- gare sammanhang) relativt sett stigit under de' senare' åren i' jämförelse med genomsnittsnivån inom EFTA, EEC resp.' hela Västeuropa. Enligt de i tabell III::ll

[redovisade beräkningarna låg den 1956/

57 i stort sett vid genomsnittsnivån men 1962/63 ca 7 % över denna.9

” Enligt preliminära uppgifter för 1963/ 64 skulle några större förändringar inte ha skett sedan närmast föregående år.

De relativa kostnaderna i tabell III : 12 för ett antal förnödenheter har beräk- nats inom statens jordbruksnämnd på basis av prismaterial från dels FAO, dels IFAP (den internationella jordbruksorga- nisationen) och dels officiell statistik från respektive land, vilket i vissa fall kompletterats med direkta förfrågningar.

Prisskillnaderna beror på olikheter i produktions- och transportkostnader samt på förekomsten av tullar och av- gifter eller subventioner. I Sverige finns inga andra subventioner än restitution på bensinskatten för traktorer och skördetröskor.

För t.ex. handelsgödsel synes priset till jordbrukare i Sverige ganska genom- gående ligga något över priset i EEC- länderna. Genomsnittspriset är i EFTA något högre än i EEC, men genom att vissa länder tillämpar lägre pris till jord- bruket än i handeln, kommer även inom EFTA genomsnittspriset till jordbruket för kväve och fosfor att ligga något un- der motsvarande i Sverige. De osubven— tionerade handelsgödselpriserna ligger genomsnittligt sett på ungefär samma nivå i de redovisade västeuropeiska län- derna som i Sverige.

I fråga om drivmedel beror prisskill- naderna främst på olikheter i beskatt- ningen. Det inom EEC-länderna i järn- förelse med Sverige höga bensinpriset till jordbruket beror således dels på ett all- mänt högre bensinpris och dels på, med undantag för Frankrike, frånvaro av skatterestitution. För dieselolja, som kost- nadsmässigt är av längt större betydelse för det svenska jordbruket än bensinen, tillämpas i Sverige samma pris i handeln som till jordbruket, medan subvention i form av skatteåterbäring förekommer i några andra länder.

I det nordeuropeiska jordbruket do- minerar familjeföretagen och den lejda arbetskraften utgör därför i allmänhet en mindre del av den samlade arbets-

styrkan. I Sverige svarar lantarbetarna för närvarande (1965) för 10—150/0 av hela arbetsstyrkan inom lantbruket. De växlande förhållandena gör, att lant- arbetarlönen inte kan utnyttjas som en— tydig indikator vid bedömning av det relativa kostnadsläget i olika länders jordbruk (t. ex. vid en jämförelse mellan svenskt och italienskt jordbruk), lika "litet som uppgifter om priserna på kapi-

talvaror och förnödenheter. Vid ett före- tagsekonomiskt betraktelsesätt, vilket är naturligt om man vill studera lönsam- heten i jordbruket, kan jordbrukarnas arbetsersättning betraktas som en kost- nad. Den är dock inte i likhet med lant- arbetarlönen en direkt utgift för jord- brukaren. För en bedömning av konkur- renskraften i olika länders jordbruk skulle emellertid jämförelser mellan brukarens arbetsersättning vara av värde vid sida av andra jämförelser.

Tyvärr saknas internationell statistik över jordbrukarnas arbetsersättning. An- ledningen är de stora svårigheter, som föreligger att för denna företagargrupp framskaffa uppgifter som är jämförbara på ett meningsfyllt sätt. Den internatio- nell-a lönestatistiken innefattar även lant- arbetare. Jämförelser grundade på sådan statistik får göras med försiktighet, och endast stora differenser ger underlag för säkra slutsatser. I tabell III: 13 återges uppgifter enligt två skilda källor om lantarbetarlönen 1962/63. Tabellen byg- ger dels på FAO-material och dels på material som insamlats av internationella jordbruksorganisationen IFAP. FAO-upp- gifterna är för Sveriges vidkommande baserade på socialstyrelsens statistik, medan IFAP-uppgifterna grundas på kollektivavtalens löner. I bägge fallen görs tillägg för av arbetsgivaren erlagda socialavgifter.

Den svenska lantarbetarlönen ligger som synes väsentligt över motsvarande löner i de andra länderna. Detsamma

Tabell III: 12. Relativa förbrukurpriser på olika förnödenheter i ett antal västeuropeiska länder 1962/63 (Index: Sverige = 100)

Kvävegödsel Fosforgödsel Kaliumgödsel . 1 1 . . 1 per 100 kg N per 100 kg 13205 per 100 kg Kao Bensin Motorfotogen Dieselolja

Område och land

Ihan- Till Ihan-' Till Ihan— Till Ihan- Till Ihan— Till Ihan— Till deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr. deln jordbr.

EF TA Sverige 100 Danmark . Norge 112 Storbritannien 61 1 10 Schweiz 1 04

Samlliga4 93 106

E E G Väst tyskland 89 7 1 Frankrike 97 99 99 Belgien 85 85 Nederländerna 92 104 Italien - 91z . 1292 Samlliga4 93 92 98

Finland 92 1 06 106 Genomsnitt för alla4 96 89 98 93 102 92 1 00 101 97

' Tiden l april—30 juni 1963. 2 Ovisst om ev. utgående subvention är fråndragen redovisade pris. ”Hänsyn har ej tagits till den speciella småbrukssubventionen. 4 Ovägt genomsnitt. Skattat värde. 1961——62. Subventionens storlek avser 1961/62. 1961.

Tabell III: 13. Genomsnittslön till lantarbetare i ett antal västeuropeiska länder 1962/63 (Index: Sverige=100l

L (1 Djurskötare Ej specialutbildade lantarbetare. an

Enligt FAO Enligt IFAP Enligt FAO Enligt IFAP Sverige 100 100 100 100 Danmark 57 64 60 61 Finland 37 41 52 46 Norge 54 73 71 78 Storbritannien1 58 63 72 6? Schweiz 45 562 54 Västtyskland 54 62 . Frankrike . 56 . 39 Belgien . 57 58 54 Nederländerna 51 57 67 60 Italien 40 463 49 .

Anm.: Det bör observeras, att lantarbetarnas andel av den totala arbetsstyrkan i jordbruket varierar starkt mellan olika länder, varför lantarbetarlönen inte utgör en indikator på det relativa kostnadsläget inom näringen. (Jfr texten.)

1 England och Wales. ? 1961. 3 Vintermånad 1961/62.

torde i allmänhet vara fallet även i fråga om arbetsersättningen till annan arbets- kraft i jordbruket. Om detta högre in- komstläge enbart vore en följd av mot- svarande höga arbetsproduktivitet, skulle det inte utgöra något tecken på svag konkurrenskraft. Som framgått av tidi— gare redogörelse i detta kapitel synes visserligen det svenska jordbruket ge- nomsnittligt sett ligga ganska väl till i fråga om såväl arbetsproduktivitetens utveckling som dess absoluta höjd men dock knappast på ett sätt som motsva- rar det i förhållande till övriga länder höga löneläget och kravet på arbets- ersättning till brukarna. Arbetsersätt- ningarna i svenskt jordbruk måste därför främst ses mot bakgrunden av det all— mänt höga löneläget i Sverige. Detta beror i sin tur på den höga tekniska standarden inom näringslivet och där- med följande höga produktivitet. Sär- skilt betydelsefull är produktiviteten i de viktigare exportnäringarna. Den svenska

industrin ligger mycket väl till interna— tionellt sett. Detta innebär givetvis en belastning för jordbruket, ej blott för företag med anställda. Inte heller för fa— miljeföretagens egen arbetskraft kan ju inkomstanspråken ses oberoende av det allmänna löneläget (jfr den svenska in— komstmålsättningen). Å andra sidan mö j— liggör den höga produktiviteten i närings- livet i övrigt en betydande inkomstomq fördelning till jordbrukets förmån.

F. Sammanfattande synpunkter De jämförelser som här gjorts i fråga om naturliga förutsättningar och produktivi— tetsläge m.m. synes ge vid handen, att huvuddelen av det svenska jordbruket intar en mellanställning i Västeuropa och en ganska gynnad ställning i värl- den i dess helhet. Varje sådan jämförelse måste dock göras med stor försiktighet. Att sysselsättningen i skogen är en viktig inkomstkälla för en betydande del av den svenska jordbruksbefolkningen gör,

att produktivitetsjämförelser lätt blir missvisande för Sveriges del, om jäm- förelse görs med länder där arbetsinsat— serna uteslutande eller i större utsträck- ning än här gäller jordbruket. Såsom framgått av det föregående saknar jord- brukarna i sydligarc delar av Europa visserligen inte biinkomster, men dessa torde som regel inte spela samma roll som skogsinkomsterna för de svenska jordbrukarna.

I fråga om storleksstruktur och arron- deringsförhållanden är Sveriges position såtillvida fördelaktig, att de skiften (stor- skifte, enskifte) som här företagits redan under tidigare sekler på många håll i Västeuropa i stor utsträckning ännu är ogjorda. Å andra sidan har i Sverige (liksom i vissa andra länder) ända in i sen tid skett en uppspjälkning på ett stort antal mindre eller mycket små brukningsenheter, som först genom sam- manslagning kan uppnå en storlek som gör dem väl lämpade för modern teknik. I detta hänseende är förhållandena gynn— sammare i en del men långt ifrån i alla andra västeuropeiska länder, Rent tek— niskt bedrivs det svenska jordbruket effektivare än jordbruket i Västeuropa i allmänhet.

Ur lönsamhetssynpunkt finns det an- ledning förmoda, att det varit till nack- del för det svenska jordbruket, att ök- ningen av arbetsproduktiviteten under efterkrigstiden nästan helt måst åstad- kommas genom arbetskraftsbesparande mekanisering och endast i begränsad ut- sträckning kunnat åstadkommas genom produktionsökning och utvidgning av brukningsenheterna. Där en produktions— ökning bidragit till produktivitetsupp- gången, kan denna ha »köpts» billigare än som varit fallet i Sverige.

Under fri konkurrens skulle förhål- landet mellan jordbruksbefolkningens in- komster och inkomsterna inom andra jämförbara yrkesgrupper kunna tas som

ett uttryck för jordbrukets konkurrens- kraft inom landet. Inkomsterna i jord— bruket upprätthålls dock till stor del genom ett gränsskydd åt näringen och genom att det allmänna svarar för en del av exportförlusterna. Det är själv- klart, att inkomstanspråken blir stora också i jordbruket i ett land som Sverige med dess mycket höga allmänna inkomst- läge. Kostnaderna för den lejda ar- betskraften, lantarbetarlönen, återspeglar detta. För en jämförelse mellan länderna måste som redan nämnts jordbruksstö— dets omfattning också tas med i bilden. Stödet är betydande i de flesta västeuro— peiska länder och kommer att förbli så även i den gemensamma marknaden. Även om produktiviteten i det svenska jordbruket vid en internationell jäm- förelse kan sägas vara förhållandevis god, torde den dock vid en sådan jäm— förelse inte ligga lika väl till som för den svenska industrin. Därtill kommer att man i andra länder åtminstone hittills synes ha reagerat mindre starkt mot större inkomstskillnader mellan olika befolkningsgrupper överhuvud och där- med även lättare accepterat sådana skill- nader mellan jordbruk och andra nä- ringar. Av bl.a. denna orsak får det be- tecknas som osäkert, huruvida den pris- nivå EEC-länderna kan komma att enas om för framtiden skulle ge arbetskraften i det svenska jordbruket en arbetsersätt- ning, som med hänsyn till det allmänna inkomstläget i Sverige kan betraktas som tillfredsställande. Tills vidare är det, som framgått av det föregående, dock inte känt vilken denna prisnivå kan komma att bli. Såvitt för närvarande (hösten 1965) kan bedömas med utgångspunkt från nu gällande prisrelationer kommer EEC-priserna på jordbruksprodukter att ligga lägre än de svenska.

Det är troligt _ t.ex. som följd av de ekonomiska integratiwonssträvandena — att på längre sikt en mer eller mindre

långtgående utjämning kommer till stånd inom det europeiska jordbruket såväl i fråga om arbetskostnader de olika län- derna emellan som i fråga om skillnaden inom länderna mellan lantarbetarlöner och jordbrukarinkomster å ena sidan och

industriarbetarlöner å den andra på det sätt som eftersträvats i Sverige. En sådan utjämning skulle stärka det svenska jord- bruket-s konkurrenskraft i jämförelse med nuvarande förhållanden.

KAPITEL IV

Befolknings- och strukturutvecklingen i jordbruket;1

]. Befolkning och arbetskraft

Ända in i sen tid har jordbruksbefolk- ningen i Sverige varit den största folk— gruppen i landet. Först vid mitten av 1930-talet passerades jordbruket av in- dustrin i befolkningshänseende. År 1940 hade Sverige 6371000 invånare, varav 2162000 eller 33,9 0/0 inom jordbruk med binäringar. Efterkrigstiden har kän- netecknats av en fortsatt stark minsk— ning av jordbruksbefolkningen, varvid även yrkesgruppen handel och samfärd- sel passerat jordbruket. År 1950 uppgick totalbefolkningen till 7 042 000 personer, varav 1729 000 eller 24,6 % i jordbruk med binäringar. Fördelningen 1960 på be- folkningens huvudgrupper var följande:

' " . . Antal 0 lN armgsgl en personer /0

Jordbruk med

binär-ingar 1 200 000 16,0 Industri och hant-

verk 3 520000 47,0 Handel och sam—

färdsel 1 725 000 23, 0 Offentliga tjänster 1 050000 14,0

7 495 000 100,0

Hela befolkningen

Befolkningen inom jordbruk" med bi- näringar har sålunda minskat mycket kraftigt sedan förkrigstiden. Under 20— årsperioden 1940—60 nedgick den med ej mindre än 962 000 eller ca 45 0/0 av befolkningen inom näringen vid perio— dens början. Särskilt snabb har utflytt-

ningen varit under tiden sedan början av 1950-talet, då industri och andra s.k. stadsnäringar haft en hög och tidvis överfull sysselsättning och kunnat er- bjuda goda lönevillkor. Samtidigt med denna omflyttning mellan olika sektorer- i samhället har skett en geografisk för- skjutning till ett fåtal starkt expansiva områden, främst Mälarregionen med Bergslagen, Göteborgsdistriktet och väst- ra Skåne. Omflyttningen har medfört en utglesning av befolkningen särskilt inom övriga delar av landet.2 Befolkningstillväxten i Sverige under senare årtionden får betecknas som mått- lig jämfört både med den som försig- gått inom flertalet andra industriländer och med den som tidigare skett inom landet. Med den avstannande folkök- ningen och stigande medellivslängd har följt en kraftig förskjutning uppåt i åldersstrukturen, vilken varit särskilt stark inom jordbruksbefolkningen. Efter- som sistnämnda förskjutning i ålders- strukturen främst beror på utflyttning

1 Framställningen i detta kapitel bygger i väsentliga delar på »Lantbrukets struk- turutveckling», SOU 1964:37. Förutom ur däri redovisade undersökningar samt offi- ciell statistik har uppgifter till förevarande kapitel hämtats ur »196l års struktur- och befolkningsutredning» ( SCB—utredningen) , som redovisas i Meddelanden från Jordbru- kets Utredningsinstitut, nzris 5 och 6 1964. Jfr även G. R. Ytterborn, »Strukturföränd- ringar i jordbruket» (Jordbruksekonomiska Meddelanden, nr 1965: 5).

? Beträffande befolkningsutvecklingen på ' landsbygden hänvisas till kap. XI.

Tabell IV:1. Den förvärvsarbetande befolkningens procentuella fördelning på olika näringsgrenar 1940, 1950 och 1960!

1940 1950 1960

Industri och hantverk 28 32 35 Kraftverk och eldistrihution 1 1 1 Byggnads— och anläggningsverksamhet 6 8 9 Jordbruk, skogsbruk och fiske 29 20 14 därav jordbruk, ca 25 1 7 1 1 S:a varu- och kraftproduktion 64 61 69 Varuhandel 1 0 1 2 12 Samfärdsel 7 8 7 Privata tjänster 1 1 9 9 därav arbetsh j äl p i hemmet 5 4 2 övrigt 6 5 7 Offentliga tjänster 8 10 13 S:a tjänster 36 39 41 Totalt 100 1 00 1 00

1 Folkräkningarua tillåter endast en ungefärlig fördelning inom samlingsgruppen offent- liga och privata tjänster, varför de för dessa angivna deltalen får betraktas som osäkra.

Källa: Folkräkningarna (med viss bearbetning).

till andra yrken av människor i de pro- duktiva åldrarna (särskilt kvinnor) har den medfört, att antalet yrkesverksamma inom lantbruket sjunkit förhållandevis kraftigare än totalbefolkningen i näring- en. De förvärvsarbetandes fördelning på olika näringsgrenar vid några olika tid- punkter kan närmare studeras i tabell IV: 1. Som synes uppvisar de varuprodu- cerande yrkesutövarna en sjunkande an- del av samtliga, något som emellertid helt förklaras av arbetskraftsminskning- en inom jordbruk med binäringar. Bort- sett från arbetshjälp inom hemmet visar alla i tabellen redovisade yrkeskategorier inom gruppen tjänster en successivt ökande andel av .den förvärvsarbetande eller yrkesverksamma befolkningen.

År 1940 uppgick antalet i jordbruk med binäringar verksamma till 864 000 personer eller 29 0/4> av samtliga yrkes— verksamma. År 1960 hade antalet sjunkit till 447000 eller knappt 14 0/o. Ned- gången på 20 år omfattade sålunda ej

mindre än 417000 eller bortåt halva antalet yrkesutövare i näringen_

Av de 1960 inom jordbruk med bi- näringar yrkesverksamma var omkring femtedelen (ca 3 0/0 av samtliga) syssel- satt inom skogsbruk och fiske. (Beträf- fande utvecklingen inom skogsbruket, sc närmare kap. X.) Jordbruk och boskaps- skötsel räknade 345000 personer3 eller 11 % av totalantalet. Den därefter fort- gående starka minskningen torde har medfört, att den inom jordbruk och boskapsskötsel sysselsatta yrkesverksam- ma befolkningen för närvarande (1965) torde utgöra i runt tal 275 000 personer eller ca 8,5 o/o.

Gränsdragningen mellan egentligt jord— bruk (jordbruk och boskapsskötsel) och »binäringarna», framför allt skogsbruket, är rätt osäker. I verkligheten torde,

F rånräknas trädgårdsskötsel, renskötsel och pälsdjursskötsel m.m. sjunker för 1960 antalet 'förvärvsarbetande inom jordbruk och boskapsskötsel till 320 000 personer.

främst på grund av att den jordbrukan- de befolkningen dock samtidigt brukar en betydande del av landets skog, antalet sysselsatta omräknade till helårsarbetan- de inom den egentliga jordbruksdriften vara något lägre än vad de sist angivna talen anger. Denna slutsats står sig, även om hänsyn tas till dem som har jordbruk som binäring men är bokförda i andra yrkesgrupper.

Beträffande befolknings- och arbets- kraftsutvecklingen inom jordbruket må vidare anföras följande. Antalet företag inom jordbruket (vare sig antalet mäts med antalet företagare eller med antalet brukningsenheter, jfr det följande) har tills nyligen nedgått relativt litet. Ned- gången har dock gått fortare under de senaste åren och visar inte någon tendens att avstanna. Detta innebär, att den kraf- tiga folkminskningen och reduktionen av antalet sysselsatta inom näringen hit- tills främst gällt andra kategorier än företagarna. Under tiden 1953—63 ned- gick arbetskraftsvolymen inom jordbru- ket med i genomsnitt 3,6 % per år (i relation till basårsvolymen; vid »ränta- på-ränta»-beräkning erhålls procenttalet 4,4). För brukarna redovisades samtidigt en minskning med 3,0 0/o årligen, för >>övriga familjemedlemmar» 3,3 0/0 samt för den lejda arbetskraften ej mindre än 5,4 0/0. Under hela perioden nedgick den totala arbetskraftsvolymen med drygt en tredjedel. Familjens andel minskade med ej fullt en tredjedel och den lejda arbets- kraften med drygt hälften av respektive gruppers arbetskraftsvolym vid perio- dens början. Den lejda arbetskraften svarade i början av 1960-talet för 17 0/0 av den totala arbetskraftsvolymen inom jordbruket mot ca 25 0/0 tio år tidigare.

Åldersfördelningen inom jordbruket är ogynnsam speciellt vid de mindre går- darna. Är 1960 var inom gruppen 2—5 ha åker 55 0/0 av brukarna 55 år eller mer. Motsvarande tal för gruppen 5—10

ha var 45 0/o och för gruppen 10—15 ha 38 %. År 1960 redovisades ca 180000 brukningsenheter med 2—15 ha åker. På dessa fanns endast ungefär halva detta antal pojkar under 16 år, vilket visar att rekryteringen inom dessa stor— leksgrupper blir mycket svag. Med hän- syn till den aktuella åldersfördelningen inom jordbruket är det troligt, att av de 1960 i nu nämnda grupper redovisade brukarna betydligt mindre än hälften inom tio år kvarstår i yrket. Ålders- strukturen är mindre ogynnsam inom södra och mellersta Sveriges slättbygder än i landets skogs- och mellanbygder. Det är också i dessa senare bygder som nedläggningen av jordbruk även i fort- sättningen väntas ske snabbast.

1965 års långtidsutredning förutsätter i sitt betänkande (SOU 1966: 1), att an- talet yrkesutövare inom jordbruket mins— kar med 6 0/0 per år under senare hälften av 1960—ta1et. På basis härav skulle yr— kesutövarnas antal från förut angivna omkring 275000 fram till 1975 sjunka långt under 200 000 personer eller kanske till ca 50/0 av den totala då yrkesverk— samma befolkningen. Några år in på 1980-talet skulle enligt av överdirektören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelsen ut- förda prognoser antalet ha sjunkit till ca 165000 eller 5 % av den yrkesverk- samma befolkningen. Av angivna 165 000 personer skulle 100000 utgöras av bru- kare, 25 000 av »blivande brukare», 10 000 av andra familjemedlemmar och 30000 av lejd arbetskraft.

2. Företag sstrukturen

Det mest framträdande draget i det svenska jordbrukets omvandling under senare decennier utgör givetvis den be- lysta kraftiga nedgången av befolkning och arbetskraft. Parallellt med folk- minskningen och i växelverkan med denna har skett betydelsefulla ändringar

i företagsstrukturen, hur detta begrepp än definieras. I de omfattande under- sökningar rörande strukturutvecklingen, som vi låtit företa och på vilka fram- ställningen i förevarande kapitelavsnitt delvis bygger (jfr den första fotnoten i detta kapitel), avses med begreppet strukturutveckling förändringar i före- tagsstrukturen huvudsakligen i följande avseenden, nämligen varaktiga föränd- ringar i utnyttjandet av de produktiva markerna (jordbruk —— skogsbruk -—— andra ändamål), ändringar i jord- och skogsbruksenheternas antal, storlek, ägo- slagsfördelning och arronderingsförhål- landen samt i äganderätts- och bruk- ningsförhållanden. — Företagsstrukturen kan naturligtvis även anges på annat sätt, t.ex. så att man vid analys av denna även söker belysa storleksföränd- ringar mätt med arbetskraftsinsatsen, bruttoomsättningen eller annat dylikt företagsekonomiskt mått.

Ägar- och brukarförhållanden förbi- gås här i stort sett. Nämnas må dock, att av landets åkerjord ca 90 0/0 ägs av enskilda personer (fysiska personer och sterbhus), en andel som länge varit oför- ändrad. Även beträffande arrendenas omfattning, för närvarande ca 30 0/o av den totala åkerarealen, har förändring- arna varit relativt små. Däremot har skett stora ändringar inom arrendesek- torn, genom att antalet självständigt brukade arrendegårdar minskat medan de mer eller mindre kortsiktiga tillskotts- arrendena starkt ökat i antal. I övrigt hänvisas till redogörelser i förut angivna strukturundersökningar. Ägarförhållan- dena i skogen beskrivs närmare i ka- pitel X.

Företagsstorleken har genomsnittligt ökat, mindre genom utvidgning av den brukade arealen per brukningsenhet än genom nedgång av antalet små enheter och ökad omsättning på de kvarstående. Antalet brukningsenheter med minst 2

ha åker uppgick 1937 till 307000. Med brukningsenhet förstås jordbruk, som med avseende på driften utgör ett och samma företag och som driVS med en och samma arbetsstyrka. Enligt senast tillgängliga uppgifter, vilka avser 1964, hade antalet brukningsenheter sjunkit till 209000. Antalet kan för närvaran- de (hösten 1965) uppskattas till ca 200000. Den svenska jordbruksproduk— tionens värde enligt totalkalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader upp- gick 1938/39, mätt i 1963 års produkt- priser, till i runt tal 4800 milj. kr. År 1963 var motsvarande tal enligt prelimi— nära uppgifter 4900 milj. kr. Med led- ning av dessa uppgifter kan beräknas, att på 25 år bruttointäkterna per bruk- ningsenhet, trots det senaste årtiondets marknadsmässigt betingade åtgärder att hålla produktionen tillbaka, ökat från 15 600 till 22 300 kr (i 1963 års penning- värde) eller med ca 40 0/0. Bruttoom- sättningen i fast penningvärde på jord- bruk med 10—20 ha åker (ingående i lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, JEU) kan under perioden 1938/39—1961 beräknas ha ökat med 44 %. (På grund av bristande material har motsvarande ökningstal för storleks- gruppen med 20—30 ha inte kunnat ut- räknas.) Framställd produktmängd per yrkesverksam inom jordbruket har givet- vis stigit betydligt kraftigare (se härom vidare kap. V).

Det hittills anförda torde ha klargjort, att strukturutvecklingen —— om detta be- grepp fattas så vitt som skett i det före- gående —- inte låter sig mäta enbart genom jämförelser mellan antalet före- tag (eller brukningsenheter) och areal- storleken vid olika tidpunkter. Som en utgångspunkt för den fortsatta beskriv- ningen av strukturutvecklingen anförs emellertid, i brist på annat bättre statis- tiskt material, i tabell IV.-2 vissa upp- gifter om antalet brukningsenheter i

Tabell IV: 2. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker åren

1937, 1944, 1951, 1956 och 1961

Storleksgrupp 1937 1944 1951 1956 19611 2— 51121 113722 107776 95945 87554 66635 5— 10 ., 97298 94144 89755 83246 75017 10— 15 » 39599 38931 33164 15— 20 » 60441 58477 (20191 20630 20282 20_ 30 » 17518 17030 17719 18479 18266 30_ 50 » 10969 10710 11234 11667 11960 50—100 » 5077 5065 5419 5373 5410 oserlOO » 2294 2325 2325 2221 2186

Summa 307319 295527 282187 268101 2329201

1 Uppgifterna avser hösten 1961. Enligt en uppskattning grundad på arealinventeringen i juni 1964 skulle antalet brukningsenheter då ha utgjort 209000. Att döma av dessa uppd gifter skulle antalet enheter under senare år ha nedgått med ca 10 000 årligen.

Källa: Jordbruksräkningarna.

Sverige 1937—61. Såsom framgår av ta- bellen har de största förändringarna gällt de mindre gårdarna, som särskilt under senare år nedgått mycket kraftigt i antal. Av den totala nedgången 1951—— 61 på ca 50000 brukningsenheter hän- för sig sålunda ca 30000 till gruppen 2—5 ha. I detta sammanhang må också nämnas, att antalet företagare i näringen sjunkit kraftigare än antalet bruknings- enheter. Medan antalet brukningsenheter 1961 enligt tabellen utgjorde ca 233 000 (enligt SCB-utredningen något färre eller ca 218000) redovisades samma år en- dast 208 000 företagare i jordbruket. Differensen förklaras dels av att ett an- tal företagare driver två eller flera bruk- ningsenheter, dels av att rätt många brukningsenheter drivs av personer, som på grund av annan näringsutövning i befolkningsstatistiken inte hänförts till gruppen företagare i jordbruket (jfr längre fram redovisad statistik). Förändringarna i antalet bruknings- enheter har skett med olika styrka i skilda landsdelar. Den största relativa nedgången har inträffat i Svealands slättbygder, i samma områdes skogsbyg-

der samt i nedre Norrland. Orsaken till de starka förändringarna inom just dessa områden är närheten till stora industri- centra med hög efterfrågan på arbets- kraft. Skogfattiga enheter har upphört i större utsträckning än enheter med relativt god skogstillgång.

Väl så intressant som den nu belysta utvecklingen i fråga om antalet företag eller brukningsenheter samt dessas för- delning på storleksgrupper är föränd- ringsprocessen som sådan, inte minst på grund av att denna ger vägledning om den framtida utvecklingen. Strukturom- vandlingen tar många olika former. Den tillgår ofta så, att jordbrukaren helt slutar med sin näring och därvid antingen upp- hör att vara yrkesverksam eller övergår till annan sysselsättning. Detta sker inte sällan genom en successiv förändring i det att brukaren så småningom skiftar från traditionellt jordbruk till deltids- jordbruk och ytterligare om några är helt flyttar till annat näringsfång. Ut- märkande för en sådan utveckling är ofta, att jordbruket till en början läggs om till kreaturssvag och så småningom till helt kreaturslös drift. Kreaturslöshet

vid småbruk utgör vanligen ett tecken på att en total produktionsnedläggning är att förvänta; under en övergångstid sköter brukaren därvid ofta även ett arbete vid sidan av jordbruket. Av de jordbruk, som under perioden 1956—61 försvann som självständiga enheter, bru- kades ungefär hälften under tiden när- mast före upphörandet på ett sådant sätt, att de redan då befann sig under successiv avveckling.

Det sätt, på vilket strukturföränd- ringarna sker, bestäms i stor utsträck- ning av om fastigheten är belägen i en utpräglad jordbruksbygd eller i en bygd med starkare skogsinslag. Inom de åker- tätare bygderna finns i regel jord, som i och för sig skulle kunna friställas för storleksrationalisering av kvarvarande brukningsenheter. En sådan utveckling försvåras eller förhindras dock ofta av de på grund av efterfrågan på realvär- den och av andra skäl uppdrivna jord- värdena. Inom skogsbygderna utgör inte sällan de topografiska förhållandena ett hinder. I sådana bygder betyder ned— läggning av ett jordbruk ofta, att det lämnas mer eller mindre obrukat (eller planteras med skog). Så väntas i ökad utsträckning bli fallet under de närmaste decennierna. Den jordbrukande befolk- ningens intresse för markkomplettering inriktar sig i skogs— och mellanbygderna främst på skogsmark.

Jordbrukets strukturomvandling kän- netecknas som redan antytts främst av en rätt betydande nedläggning av bruk- ningsenheter, särskilt små sådana. En- dast i mindre utsträckning har omvand- lingen hittills tagit sig uttryck i för-ändl- ringar i medelarealen per gård. Under tiden 1937—61 har sålunda den genom- snittliga arealen åker endast ökat från 11,7 till 14,2 eller med 2,5 ha per enhet. (Räknat per företagare utgjorde medel- arealen 1961 ca 16 ha.) Storleksrationa- liseringen har nämligen i många fall

tagit sig uttryck däri, att samtidigt som brukningsenheter sammanslagits lågt avkastande eller dåligt belägna åker- jordar tagits ur produktionen, varige- nom jordbrukarnas produktionsunderlag förbättrats utan några arealökningar.

Såvitt framgår av SCB-utredningen skulle under femårsperioden 1956—61 av 243 000 vid periodens början befintliga bruknings- enheter 190 900 (79 0/0) ha förblivit oföränd- rade, 14 850 (6 0/o) ha uppflyttats och 11 700 (5 %) ha nedflyttats från en storleks— grupp till en annan. På grund av de vid storleksgrupperingen i denna statistik rela- tivt vida arealgränserna döljs dock alla sådana förändringar som inneburit, att fas— tighet inte kommit att påverkas i den om- fattningen, att arealen nått förbi de upp- satta gränserna. Dylika förändringar skulle enligt annan statistik under angivna år ha skett i'ca 26 000 fall, berörande drygt 10 % av de vid periodens början befintliga går- darna. För riket i dess helhet gäller, att arealförstärkningarna med påföljande syn- liga förändringar överväger för gårdar un- der 15 ha, medan arealminskningar domi— nerar bland de större jordbruken särskilt i skogsbygderna. I övrigt visar dessa föränd- ringar ingen påtaglig tendens.

Ökningen av företagsarealen kan ske både med åker" och med skogsmark. Vid komplettering av jordbruksjord före- kommer dels köp av tillskottsmark, dels arrendering av' ytterligare jord. Arrende- formen har hittills varit den vanligaste. Under tioårsperioden 1951—61 utnytt- jades enligt SCB-utredningen ca 300 000 ha åker för komplettering. Härav skulle enligt samma utredning arrenden" ha svarat för 73 0/0 och köp för 27 0/0. Dessa uppgifter har emellertid angetts vara be- häftademe'd stör osäkerhet.

Enligt jordbruksräkningarna ökade total- arealen sådan arrendejord, som ingick i en- heter med både ägd och arrenderad jord, under perioden 1956—61 med endast ca 100000 ha. Eftersom de rena arrendegår- darnas— totalareal minskade med drygt 75000 ha, begränsar sig nettoökningen'i arrendejord till inemot 25000 ha.

De förändringar, som betecknats som ar- rendetillskott, kan till en del omfatta sådan jord, som redan tidigare (1956) var utar- renderad. I större utsträckning torde för- ändringarna bestått i att jordbruksjorden till småjordbruk utarrenderats som sidoar- renden.

Det finns inget statistiskt material som belyser i vilken utsträckning arealkomplet— teringen genom arrende har resulterat i långsiktigt lämpligt sambruk. I stor ut- sträckning synes arrendetillskotten vara av tillfällig art, och de i statistiken angivna förändringarna synes också i åtskilliga fall ha inneburit, att tillskottsarrenden upphört och den återlämnade arrendejorden återförts till ägarnas jordbruk. De små tillskottsar- rendena synes också omfatta åskilliga area- ler, som är på väg mot nedläggning.

Tillskottet av skogsmark var under fem- årsperioden 1956—61 enligt SOB-utred- ningen 282000 ha.

På senare år har förändringarna genom förvärv ökats avsevärt. Under år 1962/63 tillfördes sålunda enligt lantbruksorganisa- tionens statistik ca 36000 ha åker och 100000 ha skogsmark befintliga enheter som förstärkning.

Företagsstrukturen inom jordbruket i början av 1960-talet arealer åker och skogsmark tillika med uppgifter om för- värvsarbete vid sidan av jordbruket m.m. belyses ytterligare i tabell IV: 3'" Det blir här endast fråga om redogörelse för de stora dragen. I övrigt hänvisas till de förut angivna strukturundersök- ningarna (SOU 1964: 37 samt Meddelan- den från Jordbrukets Utredningsinstitut,

nzris 5 och 6—1964 samt-, i fråga om '

kombinerade lantbruk, även till-fram— ställningen. i kapitlen X och XIII om bondeskogsbrukets framtida villkor resp. inkomstutvecklingen inom lantbruket). Skogens betydelse för en betydande del av lantbrukarna klargörs ofta bäst i sam- band med en analys av inkomstförhål- landena.

År 1960 uppgick enligt tabell IV:3 antalet brukare med ett innehav av minst 2 ha åker till nära 240 000. Därav hade 27000 sin huvudsysselsättning i

annat yrke. Därtill kom ca 12 000, som också räknades som anställda i andra lantbruksföretag. Antalet jordbruksföre- tagare med huvudförtjänsterna utom det egna företaget skulle alltså då ha upp— gått till ca 40000. För denna kategori är jordbruket närmast att betrakta som en binäring vid sidan av den huvud- sakliga förvärvsverksamheten. Beteck- ningen deltidsjordbrukare är här oftast på sin plats.

Borträknas denna grupp jordbrukare kvarstår omkring 200 000. Denna grupp av egentliga jordbrukare är emellertid långt ifrån enhetlig. För det första är ca 23000 redovisade som ej förvärvsarbe- tande. Av de förvärvsarbetande jordbru- karna inom storleksgrupperna 2—5 ha och 5—10 ha åker med huvudsysselsätt- ningen inom det egna företaget, vilka kan uppskattas till 92000, var 13 000 65 år eller äldre. Flertalet av dessa torde få betecknas som pensionärer. Det kan med hänsyn till det svaga försörjningsunder- laget starkt sättas i fråga, om något större antal av de minsta brukningsenheterna kommer att bestå som självständiga en— heter, sedan den nuvarande brukaren frånträtt (jfr den tidigare framställningen om åldersstrukturen). Undantag får na- turligtvis göras framför allt i de fall, där skogsinnehavet är betydande.

Bortses från de kategorier jordbru- kare, som på goda grunder kan beteck- nas som deltidsjordbrukare eller som pensionärer (av de senare närmast så- dana som saknar efterträdare på går- den), kvarstår av tabellens 240 000 bru- kare i runt tal 165000. Ifrågavarande brukare uppdelas här schematiskt på följande tre kategorier:

a) Jordbrukare 65 år och yngre, som bru- kar 2—10 ha åker: ca 79000.

* Det bör observeras, att uppgifterna i denna tabell hämtats ur annan.,källa än de som redovisas i tabell IV: 2, vilket förklarar vissa differenser.

Tabell IV: 3. Antal jordbrukare den 1 november 1960 fördelade efter åker- och skogsareal1 samt ålder2 och förvärvsverksamhet2

Brukare efter ålder Därav För- Åker- Skogs- A_n- värvs- . " areal, areal, Antal stallda arbe— E] for-

ijord— tande värvs-

ha ha —34 35—44 45—54 55—64 65— bru— kare o. 1 ov- arbe- skogs— riga tande bruk nä- ringar 2—5 —10 1889 4998 9015 10575 9779 36256 4249 9613 6936

10—25 752 2 252 3872 4635 4 419 15 930 1 181 3338 2 853 25—50 571 1 610 2693 3088 2859 10821 795 1 965 1 857 50— 578 1 629 2487 2685 2 461 9840 842 1 785 1 825 Summa 3790 10489 18067 20983 19518 72847 7047 16701 13471 5—10 ——10 2263 4890 7655 7781 4773 27362 1522 2891 2072

10—25 952 2831 4488 4795 3239 16305 555 1 900 1456 25—50 1 131 2926 4487 4323 2935 15802 527 1 652 1307 50— 1 056 2 835 3908 3556 2 713 14 068 559 1 383 1 430 Summa 5402 13482 20538 20455 13660 73537 3163 7826 6265 10—15 —10 1970 3716 4778 4052 1665 16181

10—25 532 1402 2190 1944 1035 7103 25 — 50 533 1 454 1 926 1 695 925 6 533 50— 567 1 387 1 867 1 548 971 6340 Summa 3602 7959 10761 9239 4596 36157 15— 20 —10 1 346 2 527 2886 2 152 849 9760 622 753 864

10—25 299 928 1210 983 446 3866 206 546 520 25—50 260 755 954 830 376 3 175 250 476 492 50 —- 252 679 953 784 385 3 053 233 490 598 Summa 2157 4889 6003 4749 2056 19854 1311 2265 2474 20—30 —-10 1 588 2781 2881 1932 648 9830

10—25 293 698 1 005 740 305 3041 25 — 50 248 676 858 676 280 2 738 50— 212 574 746 615 276 2423 Summa 2341 4729 5490 3963 1509 18032 30 — 50 —— 10 1 154 1 986 1 832 1 268 430 6 670 265 206 384 10—25 129 388 480 323 162 1 482 83 73 136 25—50 148 392 508 411 130 1 589 90 79 159 50— 166 441 517 420 206 1 750 96 146 191 Summa 1597 3207 3337 2422 928 11491 534 504 870 50— — 10 601 1 162 1 107 I 662 261 3 793 76 48 65 10—25 42 146 170 127 42 527 14 5 12 25—50 52 158 184 162 61 617 9 14 22 50— 169 464 643 463 264 2 003 93 109 80 , Summa 864 1930 2104 1414 628 6940 192 176 179 '

Totalt 19753 46685 66300 63225 42895 238858 12247 27472 23259

Källor: 1) Enligt RLFzs jordbruksregister. 2) Enligt 1960 års folkräkning.

b) Jordbrukareöå år och yngre, som bru- kar 10—20 ha åker: ca 45 000.

c) Jordbrukare som brukar minst 20 ha åker: ca 36000.

Den första av de tre grupperna motsvarar till numerären drygt hälften av de jord- brukare, som i tabellen redovisas som bru- kare med 2—10 ha åker. Det är här fråga om brukare, som visserligen inte kan be- traktas som överåriga men bland vilka dock medelåldern är rätt hög. Bortsett från de lantbrukare tillhörande denna grupp, som äger mer betydande arealer egen skog (eller som mer allmänt taget brukar bär- kraftiga kombinerade fastigheter), är det här i stor utsträckning fråga om en kate- gori, som med tiden torde komma att an- tingen glida in i gruppen stödjordbrukare (deltidsjordbrukare) eller helt lämna nä- ringen. Enligt tabellen. skulle av brukare med 2—10 ha åker 20 000 21 25000 inneha minst 50 ha Skbgsniark. Flertalet av dessa torde kunna anses. driva gårdar med sam- ma bärkraft som enheter'med 10—20 ha _åker men en skogsareal under 50 ha.

Tyngdpunkten inom det egentliga jord— bruket ligger inom de båda övriga grupper, som enligt deh'hiyss redovisade uppställ- ningen tillhopa omfattar i runt tal 80000 brukare. Härtill kan läggas de mindre går- dar, där åkerarealen visserligen är ringa men innehavet av skog inkomstmässigt kompenserar *den ringa arealen åker. Det nyss angivna talet torde därför böra ökas till minst 100 000, vilket skulle utgöra det ungefärliga antalet familjejordbruk och större gårdar, vilkas brukare helt eller ha- vudsakligen äråberoende av vad gården ger i avkastning från åker såväl som skog. Åldersfördelningen på varbetskr'aften på dessa brukningsenheter är i stort sett nor- mal, vilket torde utgöra ett tecken på att nya brukare tillträtt vid den senast av- gångna brukargenerationens frånträde. Jäm- vikt råder i de nu behandlade grupperna mellan brukare i 35—44- resp. 45—54-års- åldern, medan i den först behandlade grup- pen det relativa antalet brukare i den yngre av de båda åldersgrupperna är litet i för- hållande till antalet i den äldre av dem.

Brukningsenheter med 10—20 ha åker synes numera i allmänhet kunna betecknas som övergångsjordbruk, vilka inte kan vän- tas bli bestående, om deras innehavare gör anspråk på en standard likvärdig den hos de industriarbetargrupper man tidigare järn- fört dem med (jfr 1959 års jordbruksöver— 6

enskommelse .om övergång , från bas- till normjordbruket som underlag för prisbe- stämningen). Detta behöver ej gälla de går— dar”, som på grund' av skogstillgång, hög intensitet etc. utgör fastigheter med samma ekonomiska bärkraft som större jordbruk räknat efter arealen åker. Svårigheter att följalmed i inkomstutvecklingen för inne- havare av basjordbruk enligt 1947 års jord— brukspolitiska terminologi kommer utan tvivel att medföra en rätt stark avgång, främst i samband med generationsskiftena. På dessa brukningsenheter finns för när— varande ett stort antal medelålders brukare, som —— i den mån de inte helt övergår till annat yrke _ för sin framtida skäliga bärg- ning i allt högre grad blir beroende av möjligheterna att förstärka brukningsenhe- ten eller att skaffa sig inkomster vid sidan av jordbruket.

Redan denna analys av nuvarande förhållanden visar otvetydigt, att struk- turutvecklingen i det svenska jordbruket även under de närmaste årtiondena kom- mer att fortgå i snabb takt. Att jord- bruksbefolkningen kommer att fortsätta att starkt minska har redan framhållits, men denna minskning kan väntas bli kombinerad i helt annan utsträckning än hittills meden avsevärd nedgång i antalet jordbruksföretag. Den framtida rationa- liseringsprocesseu kommer liksom den hittillsvarande uppenbarligen att inne- bära, att företag försvinner samtidigt som arealen på bestående fastigheter ut- vidgas. Vad som hittills skett i fråga om strukturen synes tyda på att en allt snab- bare utveckling i sistnämnda hänseende kommer att ske, oavsett vilka åtgärder som vidtas för att ytterligare främja en sådan utveckling.

Antalet brukningsenheter (med över 2 ha åker) inom jordbruket uppgick 1961 som förut nämnts till ca 230 000. Om man nöjer sig med en framskrivning med utgångspunkt från antalet enheter 1961 inom olika produktionsområden och storleksgrupper under antagande av

samma årliga minskning, som registre-

rats för 1956—61 (enlig SOB-utred- ningen), erhålls ett antal brukningsen- heter 1975 av i runt tal 175 000 eller om- kring 55 000 färre än i början av 1960— talet. Vid en framskrivning på samma sätt av antalet företagare inom jordbru- ket erhålls en nedgång till mellan 150 000 och 125 000 (jfr den föregående beskriv- ningen av nuvarande strukturförhållan- den). Arealen åker per företagare komme då (vid den förutsatta minskningen av totalarealen, jfr kap. V) att utgöra 18— 19 ha mot ungefär 16 ha för närvarande. Vid beräkningen av dessa medeltal har åkerjorden vid deltidsjordbruk inte med- tagits.

De nu anförda uppgifterna om den framtida strukturen har erhållits genom en mekanisk framskrivning på grundval av trenderna under den senaste femårs- period, för vilken uppgifter föreligger. Förut i anslutning till kommentaren till tabell IV: 2 anförda uppgifter tyder på en årlig minskning av antalet bruknings- enheter med 10000. De senaste årens mycket starka nedgång av antalet mjölk- leverantörer (drygt 10 000 per år) pekar också på en sådan nedläggningstakt. Eftersom minskningen av antalet bruk- ningsenheter alltså synes ske i accelere- rad takt är det högst troligt, att antalet enheter vid mitten av 1970-talet skulle komma att vara lägre och troligen rätt avsevärt lägre än de redovisade fram- skrivningarna tyder på. Detta skulle ock- så medföra en väsentlig »automatisk» ökning av brukningsenheternas medel- arealer (liknande den som försiggått i Förenta Staterna under efterkrigstiden). Antalet enheter vid mitten av 1970-talet komme vid en fortsättning av den aktu- ella ncdläggningstakten att sjunka till nedåt 100000, dvs. ungefär hälften av antalet i nuläget. Det kan emellertid för- modas, att nedläggningarna successivt kommer att minska i absoluta tal, allt- eftersom de minsta brukningsenheterna

sjunker i antal. Enligt av överdirekttören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelseu ut- förda prognoser skulle därför antalet brukningsenheter komma att passera 100 OOO-strecket först några år in på 1980-talet. Medelarealen åker komme därvid att ligga vid 25—30 ha. De läns- utredningar som utförts styrker att en mycket snabb strukturomvandling är att vänta. Länsutredningarna anger dess- utom även om de inte alltid sinsemel- lan år direkt jämförbara att nedlägg- ningen kommer att gå snabbare i skogs- och mellanbygderna, särskilt i Norrland, än i landets slättbygder.

Inom lantbruksstyrelsen har i samråd med oss och med anlitande av särskilt från lantbruksnämnderna insamlat ma- terial gjorts en hela landet omfattande undersökning för belysning av olika ut- vecklings- och anpassningslinjer för jord- och skogsbruket.:i Undersökningen har utförts på så sätt, att man inom varje län regionalt redovisat rådande förhål- landen, de hittillsvarande förändringarna samt den sannolika framtida utvecklingen beträffande markanvändning och antalet företagsenheter m.m. Uppdelningen på regioner har varit den följande:

1) Jordbruksbygd. —— Bygd där den be- byggelse, som är knuten till areell produk- tion, primärt är ekonomiskt motiverad av förekomsten av åker dvs. en åkertät bygd, bestående bygd. Jordbruksföretagen minskar i antal genom en successiv, yttre rationalisering.

2) Mellanbygd.

A. Akergles bygd. Jord- och skogs- bruksbygd -— mellanbygd —— där den bo- sättning, lsom är knuten till areell produk- tion, primärt är motiverad av jordbruk i samband med skogsbruk eller annan syssel- sättning. En betydande förändring i mark- användningen förekommer. Relativt stark tillbakagång i antal företag. Bärkraftiga kombinerade företag kan byggas upp.

B. Skogsbruksdominerad mellanbygd. Bygd, där den bosättning, som är knuten

** Se SOU 1964:37, bilaga 10.

Tabell IV: 4. Förväntad procentuell minskning av antalet brukningsenheter mellan början av 1960-talet och 1975

Skogs- . _ Län Jordbruks- Åkergles bruks- så 232111]? Sååå? bygd bygd dominerad b d b (1

mellanbygd yg er yg Stockholms 50 . . Uppsala 16 35 31 45 Södermanlands 40 Östergötlands 20 21 30 30 25 Jönköpings 20 20 25 20 30 Kronobergs 15 20 30 15 25 Kalmar 30 . . 30 . . 30 Gotlands 13 40 . . 40 . . Blekinge . . . . 40 . . 40 Kristianstads 22 20 50 20 55 Malmöhus 30 30 . . . . . . Hallands 35 50 40 40 Göteborgs o. Bohus . . 30 . . 40 . . Alvsborgs, norra delen 20 15 20 30 20 Alvsborgs, södra delen 40 25 20 . . . . Skaraborgs 35 30 30 30 30 Värmlands 30 25 40 . . 50 Örebro 20 20 20 30 Västmanlands 25 50 55 60 Kopparbergs . . . . . . . . Gävleborgs 40 40 Västernorrlands 30— 50 30— 50 . . . . . . Jämtlands 40 30 30 25 30 Västerbottens 35 40 50 70 50 Norrbottens 50 40 40 40 50

Källa: SOU 1964: 37, bilaga 10.

till areell produktion, främst är motiverad av kombinationsföretag med tyngdpunkt i skogsbruket. Mindre goda förutsättningar för jordbruksdrift. Rationaliseringsgången präglas av förändringar i markanvänd- ningen. Kombinerade företag tenderar att övergå till rena skogsföretag.

C. Speciella mellanbygder. — Skärgårds- bygder, småindustribygder, tätortsinfluera- de bygder etc.

3) Skogsbruksbygd. —— Bygd, där det redan nu i första hand är tillgången på skog som gör den till areell produktion knutna bebyggelsen ekonomiskt motiverad

(4) Fjällbygd.)

Fram till 1975 förväntas enligt den nu refererade undersökningen inom landets södra och mellersta jordbruksbygder an- talet brukningsenheter minska med mel- lan 15 och 35 0/0. För jordbruksbygderna i Norrland anges 40—500/0. Inom lan- dets åkerglesa mellanbygder väntas ned— gången ske i starkt växlande omfattning eller med 20—50 %. För de skogsbruks- dominerade mellanbygderna tyder prog- nosen på en minskning av antalet enheter med 30—50 ll/o. I skogsbruksbygderna skulle nedgången omfatta ej mindre än

50 60 % av det nuvarande företags- beståndet. Undersökningens uppläggning, framför allt svårigheterna att åstadkom- ma enhetliga hedömningsnormer mellan länen, gör starka reservationer nödvän— diga. ._

Detta gäller i än högre grad de tal belysande den regionala utveckling, som redovisas i tabell. IV: 4. Det bör anmär-

(;P

kas, att nedgången i arealen åker torde » bli väsentligt svagare i jordbruksbygder-

na och i de åkerglesa bygderna än reduk- tionen av antalet brukningsenheter. Inom övriga bygder väntas däremot ske en minskning av; den brukade arealen, som procentuellt sett flerstädes nära samman- faller med nedgången av antalet en- heter.

KAPITEL V

Produktionen av jordbmksråvaror

1. Hittillsvarande utveckling

A. Översikt Under 1800-talet och hittillsvarande del av 1900-talet har den svenska jordbruks- produktionen i stort sett oavbrutet ökat. Tillfälliga avbrott i denna utveckling ägde rum i samband med de två världs- krigen och har naturligtvis inträffat även vid felslagna skördar. Den totala produk- tionen har emellertid numera upphört att öka och en stagnation inträtt, vilken del- vis 'hänger samman med en allt snabbare minskning av åkerarealen. Produktionsutvecklingen kan följas rätt tillförlitligt sedan mitten av 1870- talet. I tabell V: 1 har sammanställts uppgifter om produktionen av viktigare livsmedel (uttryckt i kalorier) totalt, per -arbetare inom jordbruket samt per in-

vånare av totalbefolkningen. Av tabellen framgår, att den totala produktionen ökat ca 21/2 gånger under den belysta 90-årsperioden. (Väger man samman ani- malier och vegetabilier med vikterna 6 och 1, vilket ger en riktigare bild av in- satsen av produktionsmedel och produk- tionens effektivitet, erhålls en trefaldig stegring.) Per yrkesverksam i näringen är produktionen numera gott och väl 10—fa1t större. Räknat per invånare i riket begränsar sig emellertid ökningen till knappt 50 %. Befolkningsutvecklingen har tidigare utförligt behandlats (kap. IV). Här må erinras om att jordbruksbefolkningen och förmodligen också antalet yrkesverk-

samma inom denna nådde sitt maximum omkring 1880. Den efterföljande pro- duktionsstegringen har alltså försiggått under ständigt minskande arbetsinsats. Jämsides med produktionsökningen har skett en överföring av] förädling och— distribution av jordbruksprodukter och livsmedel från det egentliga jordbruket till andra näringar ävensom en övergång till inköp'av' kapitalvaror och driftsför: nödenheter från dessa näringar. Bl.a. av denna anledning har inte arbetsproduk— tiviteten (och långt mindre nettoproduk-i tiviteten, se kap. IX) inom jordbruket stigit så kraftigt som de i ta'bellenjan- förda uppgifterna om produktionen per arbetare antyder. '

Vad gäller de båda övriga produktions- faktorerna, alltså jord Och kapital, kan den långsiktiga utvecklingen någorlunda mätas endast för den förra. Det har där- emot visat sig praktiskt taget omöjligt att göra några meningsfyllda mätningar av insatsen av kapital. I fråga om jor- den försvåras visserligen en jämförelse bakåt i tiden av den starka förskjut- ning, som skett i relationen mellan åker och äng, men en grov sådan jämförelse är dock möjlig att göra. Avkastningen per arealenhet äng kan anges till en tredjedel av avkastningen från åkern. Omräknas de faktiska ångsarealerna med tillämpning av detta relationstal till s.k. reducerad äng och läggs denna till åkern, får man ett grovt mått på jordbruksjor- dens totala areal (se tabell V: 2). Under

Tabell V: 1. Produktionen av viktigare livsmedel1 i kalorier totalt, per arbetare och per invånare 1876—1966

. Produktion er års-) Produktion per in- thfll åroduktion, arbetare, 11000(-ta1 vånare, 1 OOO-tal Ä . mil] ar er kalorler kalorier kalorier . rllgen Ve e- Anima— Ve e- Anima- Vege- Anima- tabiglier lier summa tabiglier lier summa tabilier lier summa

Absoluta tal 1876/85 1 841 912 2 753 1 165 578 1 743 405 200 605 1886/95 2136 1 185 3321 1338 743 2081 446 248 694 1896/05 2583 1610 4193 1656 1032 2688 504 314 818 1906/15 3 108 2025 5 133 2132 1 389 3 521 564 367 931 1920/29 3008 2402 5410 2245 1 793 4 038 500 399 899 1930/39 3567 2855 6422 2892 2316 5208 573 458 1 031 1950/592 4196 2972 7168 6338 4489 10827 578 409 987 1962 /63 (norma- liserat)3 4353 3047 74004 9402 6581 15983 574 402 976 1960/64 4052 2952 7 004 8828 6431 15259 534 389 923 1965/66 (norm- kalkyl)3 3831 2905 6736 10701 8115 18816 493 374 867 Relativa tal 1876/85 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1886/95 116 130 121 115 129 119 110 124 115 1896/05 140 176 152 142 179 154 124 157 135 1906/15 169 222 186 183 240 202 139 184 154 1920/29 163 263 197 193 310 232 123 200 149 1930139 194 313 233 248 401 299 141 229 170 1950/592 228 326 260 544 777 621 143 204 163 1962 /63 (norma- liserat)3 236 334 269 807 1 139 917 142 201 161 1960/64 220 324 254 758 1 113 875 132 194 153 1965 ,'66(norm— kalkyl)3 208 319 245 919 1 404 1 080 122 187 143

1 Mjöl av vete och råg, socker och sirap, mat- och fabrikspotatis, kött och fläsk, konsum- tionsmjölk, smör och ost. Fr.o.m. 1950/59 även matnyttiga oljeväxter (ingår i vegetabilier) och ägg. 3 Vid kaloriberäkningarna har nyare kalorital använts från och med perioden 1950/59. " I normkalkylerna har förutsatts normskördar och normala produktionsförhållanden i övrigt. * Vid användning av de äldre kaloritalen i normkalkylen 1962/63 erhålls 7 794 miljarder kalorier (varav 4 514 för vegetabilier och 3 280 för animalier). Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering för senare tid från statens jordbruksnämnd).

senare hälften av 1870-talet uppgick den bruksjord har dock under den här he- totala jordbruksarealen, beräknad på an- tytt sätt, till ca 3,5 milj. ha och vid sekelskiftet till ca 4,0 milj. ha. Maximum nåddes omkring 1920 med 4,2 milj. ha. År 1961 utgjorde motsvarande tal ca 3,5 milj. ha (varav 3,3 milj. ha åker). Fram till mitten av 1960-talet torde en ned- gång ha skett med ytterligare några hundratusental hektar. Insatsen av jord-

handlade tiden inte på långt när för- ändrats så mycket som arbetsinsatsen.

Tack vare stegrade insatser av kapital (i vid mening), förbättrad teknik och ökad yrkeskunnighet har emellertid av- kastningen från åkern ökat. Samtidigt har av liknande skäl även skett en för- bättring av utbytet inom husdjurssköt- seln. Vid sidan av den förbättrade yrkes-

Areal, 1 000 ha Relativ fördelning

Årligen Åkerjord Red.äng Summa Åkerjord Red.äng 1876/80 2831 635 3466 81,7 18,3 1881/85 2992 640 3632 82,4 17,6 1886/90 3205 580 3785 84,7 15,3 1891/95 3369 523 3892 86,6 13,4 1896/00 3476 490 3966 87,6 12,4 1901 /05 3566 474 4040 88,3 11,7 1906/10 3630 444 4074 89,1 10,9 1911/15 3692 434 4126 89,5 10,5 1916/20 3 792 430 4222 89,8 10,2 1921/25 3803 426 4229 89,9 10,1 1926/30 3738 409 4147 90,1 9,9 1931/35 3729 360 4089 91,2 8,8 1936/40 3 737 335 4 072 91,8 8,2 1950/59 3 588 227 3 815 94,0 6,0 1961 3342 170 3 512 95,2 4,8 1 Beträffande begreppet reducerad äng, se textframställningen.

Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering från statens jordbruksnämnd).

Tabell V: 3. Arealen åker inom naturliga produktionsområden 1937, 1951 och 1961

(1 000 ha) Förändring Område 1937 1951 1961 1937—61 1951—61 1 000 ha % 1 000 ha %

Götalands södra slättbygder (655) 396 389 375 — 21 5,3 -— 14 3,6 Götalands mellanbygder (Gmb) 375 366 347 —28 —7,5 —19 —5,2 Götalands skogsbygder (Gsk) 805 771 684 —121 —15,0 —87 —11,3 Götalands norra slättbygder

(Gns) 509 494 476 —33 —6,5 —18 —3,6 Svealands slättbygder (Ss) 823 790 735 —— 88 _ 10,7 — 55 7,0 Svealands skogsbygder (Ssk) 341 323 274 —67 —19,6 —49 —15,2 Norrland, nedre (Nn) 280 281 235 —45 —16,1 —46 —16,4 Norrland, övre (Nö) 202 235 215 +13 +6,4 —20 —8,5

Rike! 3731 3647 3341 —390 —10,5 ——306 —-8,4

Källa: J ordbruksräkningarna.

skickligheten hos brukare och anställda bör särskilt framhållas bättre mekanisk utrustning, tillkomsten av växtsorter och djur-material med högre avkastning samt ökad tillförsel av handelsgödsel. Vid mit- ten av 1870-talet dominerades närings— tillförseln helt av naturlig gödsel och endast fosforhaltig handelsgödsel använ- des i nämnvärd omfattning. Det dröjde

rätt länge innan handelsgödseln fick lika stor betydelse som den naturliga. I fråga om tillförseln av kali dominerar för övrigt alltjämt den naturliga gödseln.

I det följande koncentreras framställ- ningen till tiden efter det senaste världs— kriget. Återblickar sker dock i flera fall på förhållandena omedelbart dessförin— nan.

B. Jordbruksjord och husdjursstam

Nyodlingsverksamheten i Sverige har nu- mera så gott som helt avstannat och det areella underlaget (åker och äng) för jordbruksproduktionen krymper med varje år. Enligt såväl 1937 som 1944 års jordbruksräkningar uppgick den totala åkerarealen till 3,7 milj. ha. Sedan dess har skett en nedgång, som dock hittills varit relativt begränsad. För åren 1951, 1956 och 1961 redovisas 3,65, 3,60 och 3,34 milj. ha. Uppskattningsvis kan för 1965 anges 3,15 milj. ha. Den produktivt utnyttjade ängsmarken har relativt sett minskat mycket starkare än åkern.

Förändringarna i åkerarealen har långt ifrån varit likformiga över landet. I tabell V:3 har 1937 och 1961 års åker- arealer fördelats på naturliga produk- tionsområden ( jordbruksområden). Man finner, att åkerarealen sedan tiden när- mast före kriget nedgått i alla naturliga produktionsområden med undantag av övre Norrland, där viss nyodling före- kom ännu in på 1950-talet. Ökningen mellan 1937 och 1961 i detta område be- gränsade sig dock till 60/0. I stark kon- trast härtill står den starka reduktionen av åkerarealen i nedre Norrland, 16 %. Betydande arealkrympning redovisas därjämte i Svealands slättbygder (11 0/o) och i dess skogsbygder (20 %) samt i Götalands skogsbygder (15 %). Inom övriga områden har förändringarna varit förhållandevis små. Ängsmarken är nu- mera ingenstådes av särskilt stor omfatt- ning. Sin största betydelse har ängs- och betesmarken för närvarande i Götalands skogsbygder, alltså inte som tidigare i Norrland.

Det svenska jordbruket år sedan länge främst inriktat på produktion av anima- liska livsmedel. Detta avspeglas tydligt i åkerns användning för olika växtslag. Skiljer man mellan foderväxter och han- delsväxter (en gränsdragning som inte är skarp, då vissa växtslag kan odlas

för såväl konsumtions- som foderända- mål) finner man, att i runt tal 80 "io av åkern utnyttjas för foderväxter. Denna andel har inte nämnvärt förändrats se- dan förkrigstiden. Anmärkas bör, att foderväxtodlingen till viss del är inriktad på produktion av foder till hästarna, som har sin största betydelse som dragare och som endast i mindre mån bidrar till kött- försörjningen. Omedelbart före kriget beräknas omkring 14 0/0 av den totala åkerarealen ha använts för odling av hästfoder, 1963 endast ca 4 l%. Eftersom handelsväxtodlingens andel av åkern praktiskt taget inte förändrats mellan 1937 och 1961 har den areal, som står till förfogande för odling av foderväxtcr för animalieproduktion, starkt ökat, nämligen från 66 till 77 0/0 av total- arealen. Sistnämnda båda tal inkluderar alltså inte den areal som kan beräknas ha utnyttjats för odling av hästfoder. Förskjutningarna i växtodlingens in- riktning sedan förkrigstiden framgår i Övrigt av efterföljande tablå. I denna redovisas den procentuella fördelningen på olika växtslag under femårsperioder- na 1936/40 och 1960/64 (brukad areal):

Växtslag | 1936/40 ) 1960,/64

H andelsväzier

Höstvete 6,6 5,9 Vårvete 2,1 3,0 Råg 5,4 2,1 Potatis 3,8 3,2 Sockerbetor 1,5 1,4

Oljeväxter . 2,4

Övriga handelsväxter 0,8 1,1 Summa handelsväzrter 20, 2 1 9, I Foderväxter

Korn 2,9 12,5 Havre 18,7 1 6,6 Blandsäd 7,4 6,3 Foderrotfrukter 2,0 0,5 Vallväxter 45,8 43,3 Övriga foderväxter 3,0 1,7 Summa foderväxter 79,8 80,9

Därav

För hästfoder, ca 14 4 För övrigt foder, ca 66 77

Samtliga (exkl. träda och

Tillkomsten av oljeväxtodling i kom- mersiell skala är den enda väsentliga nyheten i växtodlingen sedan förkrigs- tiden. Den fältmässiga odlingen av grön- saker har visserligen ökat starkt men upptar fortfarande förhållandevis små arealer. I övrigt innefattar förändring- arna cnbart omfördelningar mellan redan tidigare odlade växtslag. Veteodlingen har fått ökad betydelse på bekostnad av rågen. Brödsädsodlingens och potatis- odlingens nedgång är relativt begränsad, att döma av förändringarna av dessa odlingar-s relativa andel av den samlade växtodlingen. I absoluta tal rör det sig dock om rätt stora arealförändringar.

På foderväxtsidan är förskjutningarna mer betydande. Särskilt markant är kor- nets frammarsch, medan havrens till- bakagång inte alls motsvarar den kraf- tiga nedgången av hästantalet. I övrigt märks en minskning av vallväxtarealen, som relativt sett inte är särskilt bety- dande men som i absoluta tal motsvarar ungefär halva den totala arealnedlägg- ningen sedan förkrigstiden. Denna ned-' läggning omfattar till stor del vallar på dåliga och ofta illa belägna marker. Förskjutningarna i växtodlingen sedan förkrigstiden sammanhänger till stor del med förändringarna i husdjursskötseln. Antalet hästar har sålunda från drygt 600000 före kriget sjunkit till omkring 135000 år 1964. En del av hästbeståndet utnyttjas i andra näringsgrenar, särskilt skogsbruket, varför antalet hästar i jord- bruksdrift är lägre än de anförda talen anger. Avhästningen har som framgått av det föregående friställt åker för od- ling av foderväxter, varigenom bl.a. möjliggjorts en utvidgning av svinupp- födningen, utan att någon ökning av foder-importen behövt ske. Antalet svin uppgick före krigsårens utslaktning till bortåt 11/2 milj. st. År 1964 räknade svinstammen 1,9 milj. djur, varav nära 1/4 milj. avelssvin. Nötkreatursstammen

har däremot minskat, från ej fullt 3 milj. före kriget till 2,4 milj. nyssnämnda år. Det är framför allt koantalet som sjunkit, nämligen från 1,9 till 1,1 milj. För att man bättre skall kunna tillgodose den ökande efterfrågan på kött av nöt- kreatur har »kalvreserven» måst utnytt- jas för slaktdjursuppfödning, vilket för- klarar att trots minskningen av kostam- men antalet ungnöt och kalvar stigit. Får—stammen omfattade före kriget ca 350 000 djur. Efter en mycket stark ned- gång har under senare år skett en ökning av antalet och stammen räknade 225 000 djur 1964. Efter den kraftiga nedskär— ning av antalet höns, som skedde under krigsåren, steg antalet mycket snabbt för att nå ett maximum i början av 1950- talet med ca 9 milj. djur (exkl. kyck- lingar). Därefter har skett en nedgång, vilken lett till att antalet höns numera begränsar sig till omkring 7 milj. På grund bl.a. av att hönsens fördelning på åldersgrupper förskjutits har emellertid produktionskapaciteten totalt sett inte sjunkit.

C. Kapitalvaru- och förnödenhets— användning Av den totala omsättningen i det svenska jordbruket av ca 4900 milj. kr (1963) motsvarar sammanlagt ca 2600 milj. kr eller drygt hälften ersättning för varor och tjänster från andra näringar. Bort- ses från husdjuren får den reproduktion av realkapital, som sker inom jordbru- ket, med varje år allt mindre betydelse. Av förnödenheter för jordbruksdriften är det numera egentligen endast foder som produceras inom lantbruksföreta- gen. Övriga förnödenheter köps i huvud- sak utifrån. ] det följande lämnas på några undantag när uppgifter endast om kostnader för sådana kapitalvaror och förnödenheter (samt tjänster), som an- skaffas genom köp från andra näringar. Under tidigare skeden försiggick i

jordbruket en betydande kapitalupp— byggnad i form av grundförbättrande åtgärder av olika slag. Omkring 1 milj. ha av åkerjorden är täckdikade, huvud- sakligen med tegelrör. Någon nämnvärd ökning av tåckdikningen har emellertid inte skett sedan förkrigstiden. Längden av större, öppna diken utgör enligt en numera dock rätt gammal uppgift -— i runt tal 65 000 km. De årliga kostnader- na för täckdikning och underhåll av de större, öppna dikena uppgår för närva- rande till drygt 40 milj. kr per år, varav ca 5 milj. kr täcks genom statsbidrag. I fråga om nu nämnda och andra grund- förbåttrande åtgärder kan sedan rätt länge konstateras en stagnation, vilken sammanhänger med att de är arbetskrä- vande samt vidare att de är starkt kapi— talkrävande utan att ge omedelbar för— räntning. Vidare föreligger viss oklarhet om hur dräneringssystemet bäst bör vara beskaffat. Den fortlöpande mekanise— ringsprocessen med dess krav. på allt större behandlingsytor utgör eljest en drivfjäder för utvidgad täckdikning. Kalkningen av jorden har under senare år gått starkt tillbaka. Från att i början av 1950-talet ha legat vid ca 300 milj. kg har mängden tillförd jordbrukskalk sjunkit till ca 70 milj. kg (1963/64). Det anses i allmänhet vara de ökade arbets- kostnaderna som medfört den minskade insatsen, även om tveksamhet om kal- kens värde i växtodlingen dessutom kan ha bidragit.

Ekonomibyggnader har lång varaktig- het, vilket gör att det äldre, nu ofta otidsenliga byggnadsbeståndet i hög grad fortfarande dominerar. Enligt inom då- varande statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (numera statens lantbruksbyggnadsförsök) utförda under- sökningar uppgick årskostnaderna för ekonomibyggnader under åren 1956—60 till i medeltal ca 1 100 milj. kr. Härav ut- gjorde räntekostnaden den dominerande

delen eller ca 620 milj. kr (räknat efter 5 "/o ränteanspråk på byggnadernas salu- värde). De årliga underhållskostnaderna uppskattades samtidigt till 190 och av- skrivningarna till 290 milj. kr. Vid oför- ändrad driftsinriktning och normal för- nyelse av byggnadsbeståndet borde av- skrivning och nybyggnad motsvara var- andra, vilket emellertid ingalunda är fallet. Observeras må dock, att reduk- tionen av häststammen samt övergång i många fall till kreaturslös eller krea- turssvag drift gör jordbruket mindre byggnadskrävande än tidigare. Under de första åren av 1960-talet höll sig kost- naderna för nybyggnader (ekonomibygg- nader) vid 60 milj. kr mot ungefär 80 milj. kr vid 1950-talets början. Tas hän- syn till penningvärdets fall, uppgår re- duktionen under perioden ifråga till ca 45 0/o. Investeringar i nya ekonomibygg- nader motsvarade åren 1962——63 endast 0,2 0/o av den behövliga byggnadsvoly- mens återanskaffningsvårde, medan man för normal avskrivning räknar med minst 1,5 o/o av samma värde. Det är alldeles uppenbart, att det sedan lång tid försiggår en förslitning av ekonomibygg- naderna inom lantbruket. Förklaringarna är många. Man har pekat på ett dåligt ekonomiskt läge för näringen, de höga nybyggnadskostnaderna (i allt mindre utsträckning sker nybyggnad med utnytt- jande av material och arbetskraft från den egna gården) samt inte minst oviss— heten om de framtida kraven på bygg- nadsbeståndets omfattning och beskaf- fenhet. Med den fortgående struktur- omvandlingen, såsom övergång till skör- detröskning oc-h krympning av animalie- produktionen, sjunker dock såsom an- tytts behovet av ekonomibyggnader starkt. Detta synes till väsentlig del förklara den minskade nybyggnadsverksamheten. Utvecklingen på jordbrukets byggnads- område har hittills endast i ringa omfatt- ning lett fram till fabrikation av mon-

teringsfärdiga byggnader. Nyheterna har tills vidare främst gällt byggnadsmaterie- [en. Man torde emellertid kunna räkna med en ökad industriell tillverkning av standardiserade byggnadselement för jordbruket och måhända även av kom- pletta, monteringsfärdiga ekonomibygg- nader. I fråga om siloanläggningar och spannmålstorkar är denna utveckling redan i full gång. Vid traditionell hus- djursskötsel med bundna djur medför byggandet av nya ladugårdar höga kost- nader, inför vilka jordbrukarna av lätt- förklarliga skäl ofta tvekar. I detta sam- manhang är det 5. k. lösdriftssystemet en intressant utvecklingslinje. Detta system utbyggt i större skala har ansetts kunna medföra reducerade byggnadskostnader för ladugårdar. Detta behöver dock inte innebära, att lösdriftssystemet i och för sig är ekonomiskt överlägset traditionell djurhållning.

Elektrifieringen på landsbygden har skapat helt andra förutsättningar än tidi- gare för maskinell drift i ladugårdar och andra ekonomibyggnader. Ännu torde dock inomgårdsmekaniseringen med ut- nyttjande av elkraft endast befinna sig i ett inledande stadium. Lantbrukets ut— nyttjande av elkraft, som volymmässigt endast steg med ca 20 % under 1950- talet, uppgår för närvarande (1964) till knappt 100 milj. kr årligen. Hur de för- delar sig på belysning i ekonomibyggna- der och andra arbetsplatser, på tork- anläggningar och övriga fasta el-drivna anläggningar samt på mjölkningsmaski- ner och dylika redskap är inte närmare känt.

Årskostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap för jordbruket uppgår för närvarande (1964) till ca 610 milj. kr (jfr tabell V: 4). Här- av hänför sig uppskattningsvis 360 milj. kr eller nära 60 % till traktorerna och ca 250 milj. kr till övriga maskiner och red- skap. Traktoriseringen har under efter-

krigstiden förlöpt mycket snabbt och ut— gör otvivelaktigt det mest revolutione- rande som hänt inom jordbruksdriften under senare decennier. Traktoriseringen (och tillkomsten av skördetröskor) har förutom stora årskostnader för avskriv- ning och underhåll fört med sig ökade utgifter för driv- och smörjmedel. Dessa senare utgifter svarar för närvarande (1964) för ett årsbelopp avi runt tal 145 milj. kr eller mer än för elkraften.

Bland köpförnödenheterna intar foder- medlen den främsta platsen kostnads- mässigt. Under senare år har jordbru- kets årskostnader för "köpfoder uppgått till omkring 350 milj. kr, varav 70 0/o fallit på kraftfoder (importerad foder- säd, kli, oljekraftfoder) och återstående 30 0/o på animaliskt foder och fabriks- avfall m.m. Därtill kommer de foder— medel som går i handel mellan jord- brukarna (direkt eller via handlare) och som inte medtagits i dessa uppgifter. Importfodermedlen svarade under 1950- talet för omkring 3 % av den totala pro- duktionen av jordbruksprodukter (kalo- rimässigt) mot närmare det dubbla un- der åren närmast före det andra världs- kriget. Under de första åren av 1960- talet har emellertid nettoimporten av foder på grund av stora inhemska spann- målsskördar tidvis förbytts i ett export- överskott. Huruvida man här står inför en bestående förändring är ovisst. Under de senaste åren har importen av olje- kraftfoder starkt ökat.

Handelsgödsel inköper jordbrukarna för närvarande årligen för omkring 310 milj. kr (och kalk för 5 milj. kr). Den ökade användningen av handelsgödsel (se tabell V: 5) beror inte blott på en fördjupad insikt om betydelsen av att tillföra jorden näring i tillräcklig ut- sträckning och på den minskade till- gången på stallgödsel, utan även på han- delsgödselns i motsats till flertalet andra produktionsresurser måttliga prissteg-

Tabell V: 4. Jordbrukets kända inköp av samt kostnader för maskiner och redskap

(Milj. kr) lnköpsvärde i löpande priser K ostnader Ö Avskrivning År Våga Ö . maskiner vriga ' - Traktorer och re d- Summa Traktorer maskiner Låg]? Summa skap och red- skap 1938 21,0 42,0 63,0 4,9 29,9 43,2 78,0 39 22,1 52,5 74,6 7,2 34,3 48,4 89,9 1946 29,8 95,2 125,0 16,0 57,5 96,0 169,5 47 54,0 105,4 159,4 18,0 64,5 106,2 188,7 48 90,2 125,8 216,0 25,1 73,9 115,12 214,12 49 102,2 130,5 232,7 31,9 81,0 1 19,9 2328 1950 120,9 141,7 262,6 40,0 95,7 125,8 263,3 51 , 141,7, 165,7 307,4 49,9 116,5 141,9 308,11 52 164,8 ' 164,2 329,0 56,2 127,2 160,3 343,7 53 164,2 168,5 332,7 62,1 133,5 151,25 347,41 54 162,6 167,1 329,7 68,5 138,6 154,7 361,8 55 118,6 154,4 273,0 76,1 151,0 159,5 386.6 56 119,3 143,8 263,1 85,9 164,5 167,7 418,1 57 142,6 152,2 294,8 96,6 176,8 "1 76,7 450,1 58 148,0 143,8 291,8 107,1 182,4 171,7 461 ,2 59 161,5 157,3 318,8 119,6 193,0 184,3 496,9 1960 148,1 211,1 359,2 131,6 207,1 ]88,8 527,5 61 186,4 245,1 431,5 146,0 221,8 2()7,6 575,4 62 193,1 269,2 462,3 159,8 232,5 204,9 597,2 63 224,9 294,3 519,2 170,8 239,3 202,3 612.4

Källa: K. M:ts prop. 1950: 245 (kompletterad inom utredningen).

ring. De totala årliga inköpen av han- delsgödselmedel var vid 1960-talets in- gång ungefär 2 1/2 gånger så stora som vid tiden närmast före andra världskri- get. Det bör dock anmärkas, att mängden växtnäring tillförd genom stallgödsel sedan förkrigstiden visserligen minskat men ändock fortfarande motsvarar när- mare hälften av den totala mängden växtnäring tillförd i form av gödsel. Totala tillförseln av växtnäring ökar så- ledes inte i takt med stegringen av han- delsgödselgivorna. Man får också beakta, att handelsgödsel i stor utsträckning tagits i anspråk för intensiva odlingar i södra Sverige, varför den redovisade. totalökningen av tillförseln inte nödvän- digtvis innebär att det skett en förbätt- ring av näringstillståndet i jorden inom svagare jordbruksbygder. Oljeväxtodling-

en och en del grönsaksodlingar med stora gödselgivor har också tillkommit. Inom sockerbetsodlingen har handels- gödselgivorna ökats mycket starkt jäm- fört med tiden före kriget.

Som framgår av tabell V:5 har för- brukningen av fosfor-, kalium- och kvävegödsel ökat i olika takt sedan för- krigstiden. Kraftigast har stegringen va- rit i fråga om kvävegödsel, varefter följer kaliumgödsel och fosfor-gödsel. I detta sammanhang må nämnas, att för fosfor- och kaligödsel numera de s.k. sammansatta gödselmedlen dominerar, medan dessa fortfarande spelar en un- derordnad roll för kväveltillförseln.

Den strukturella och tekniska utveck- lingen har även i övrigt medfört vissa förskjutningar i användningen av olika förnödenheter (i ökande utsträckning

Tabell V: 5. Förbrukningen av handelsgödselmedel uttryckt i rent PEOS, KZO och N

Ä Fosforgödsel _ Kaliumgödsel , Kvävegödsel . r : ' ' - " Milj. kg Index Milj. kg Index - Milj. kg Index ]

1936 ”40 .

(:1936/37—1939/40) 57,3 100 32,6 " ' 100 27,2 100 1950, 51 105,5 184 54,4 167 68,0 250 195152 103,1 180 60,9 187 63,6 234 1952 53 103,8 181 69,0 212 71,5 263 195354 109,6 191 73,9 227 79,0 290 1954 55 104,1 182 83,3 256 77,2 284 1955, 56 104,01 182 86,21 264 83,8 308 1956, 57 107,6 188 100,4 308 89,5 329 195758 100,7 176 85,0 261 85,5 314 195859 97,9 171 79,0 242 88,8 326 1959-560 108,4 189 86,2 264 104,0 382 196061 103,6 181 83,5 256 106,2 390 1961 ”62 105,8 185 85,6 263 111,5 410 1962, 63 103,0 180 84,7 260 117,1 431 196364 109,5 191 92,8 285 128,8 474

1 Häri tordc ingå ca 22 milj. kg ngs och 22 milj. kg KgO, som åtgått för 150 milj. kg kalisupcr.

Källa: Statens jordbruksnämnd.

köpförnödenheter) inom jordbruksdrif- ten och i fråga om ianspråktagande av tjänster från utomstående. Dessa för- skjutningar förklaras också delvis av för- ändringar i prisrelationerna. Inte på alla områden kan utvecklingen infångas ge- nom statistik för inköp och förbruk- ning. Totalt sett rör det sig i nu avsedda fall dock om. kostnader eller utgifter, som vid sidan av de förut behandlade stora posterna ej är särskilt betydande. Av stort intresse inte minst med hån- syn till verkliga eller förmenta biverk- ningar är den starkt ökade använd- ningen av växtskyddsmedel av olika slag. Från mycket obetydliga belopp före kri- get har användningen av dessa medel ökatså att de numera drar en (varu-) kostnad av ca 30 milj. kr årligen. Semin- kostnaderna har på ett årtionde i det närmaste tredubblats till för närvarande (1964) ca 16 milj. kr årligen. För maskinlegorna redovisas ungefär sam- ma belopp. Torkningskostnaderna för

brödsäd utanför gården växlar givetvis från år till år; genomsnittet för senare år ligger vid ca 5 milj. kr. Mjölkfrakter och andra transportkostnader har inte undergått några nämnvärda, volymför- ändringar under senare tid.

D. Vegetabille- och animalieproduktion I översikten av den långsiktiga produk- tionsutvecklingen i början av detta kapi— tel lämnades några uppgifter om den totala produktionens ökning från mitten av 1870—talet till mitten av 1960-talet. Produktionen mättes härvid i slutpro- dukternas kalorivärde, den enda mät- ningsmetod som stått till buds vid en beskrivning av .långstidsutvecklingen. Metoden får emellertid ur vissa synpunk- ter anses diskutabel, eftersom resultaten i hög grad blir beroende av om relatio- nenmellan vegetabilie- och animaliepro- duktionen är konstant eller inte. Utveck- lingen kännetecknas av en förskjutning

från vegetabiliska till animaliska livs- medel, vilket som antytts i kommentaren till tabell V: 1 medfört en undervärde— ring av den produktionsökning som redo- visats i denna tabell. »Missvisningen»

kan elimineras genom att man anger produktionens värde i konstanta priser.

relativa fördelningen av jordbrukets pro- duktionsvärde på olika produkter, mätt i 1954/55 års produktpriser. Förskjutningarna inom de båda hu- vudgrupperna är som synes mindre för vegetabilier än för animalier. Medan i fråga om spannmålen (främst brödsäd,

Varuslag

1938/39 1949/50 1963/64

(prel.)

Vegetabilier Spannmål 12,2 10,1 10,4 Potatis och sockerbetor 9,9 9,1 8,2 Övriga växtslag (till avsalu) 0,3 3,9 3,7 Summa 22,4 23,1 22,3 Animalier Mejeriprodukter 42,6 44,5 33,9 Kött m.m. 16,7 12,7 18,3 Fläsk 14,0 14,8 19,0 Agg 4,3 4,9 6,5 Summa 77,6 76,9 77,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0

(En alternativ metod är att vid summe- ringen väga kalorierna från vegetabilie- resp. animalieproduktionen på sätt an- getts i kommentaren till tabell V: 1.) I tabell V: 6 grundas uppgifterna på total- kalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader (se kap. XII). Av tabellen framgår bl. a., att produktionsvolymen i fasta priser alltsedan början av 1950- talet legat 5—10% högre än under för- krigstiden. Per arbetstimme i jordbruket redovisas samtidigt mer än en fördubb- ling av produktionsvärdet i fasta priser eller en ökning med ca 3 1/2 0/0 per år. (Beträffande produktivitetsförändringar- na i jordbruket, jfr framställningen i kap. III och IX.)

De långsiktiga förskjutningarna inom jordbruksproduktionen från vegetabilier till animalier tycks under de senaste de- cennierna ha avstannat. Detta framgår av ovanstående tablå, som anger den

men även vissa mängder kom och havre för olika industriella ändamål) den värdemässiga andelen av produktionen något sjunkit, har den stigit för >>övriga växtslag», dvs. i huvudsak oljeväxter. Mejeriprodukterna dominerar inte längre på samma sätt som före kriget, vilket sammanhänger med nedgången i mjölk— produktionen samt på den ökade bety- delsen av övrig animalieproduktion.

I tabell V:7 har sammanställts upp— gifter om totalskördens storlek. I fråga om brödsäden har tidigare berörts den jämfört med förkrigstiden minskade od- lingen av råg och den utvidgade vete— odlingen (i förhållande till början av 1950-talet har odlingen av vete —- när- mast vårvete _— under senare är starkt sjunkit). I fråga om potatis anges i ta- bellen vid sidan av skörden uppgifter om (netto-) avsättningen av mat- resp. fabrikspotatis. Från förkrigstiden har

Tabell V: 6. Jordbrukets produktionsvolym och produktion per arbetstimme 1938/39—1963/64

. .. produk_ Produktionsvärde Pfgizt' . asterism. timme,;geguss Produktionsår värde, milj. ååå: plåt pr w kri löpande Index lö ali de Index priser Milj. kr (1938/39 = p . Kr (1938/39 =

100) Pm" 100)

1938/39 1 362,2 3 603,8 100 1,11 2,92 100 39/40 1 521,7 3582,4 99 1,25 2,94 101 1940/41 1 697,7 3210,6 89 1,41 2,67 91 41 /42 1 723,5 2 795,5 78 1,45 2,35 80 42/43 1 800,5 2911,0 81 1,53 2,48 85 43/44 2095,0 3325,9 92 1,81 2,87 98 44/45 2085,5 3285,6 91 1,82 2,87 98 45/46 2239,4 3476,3 96 1,98 3,07 105 46 /47 2362,2 3 580,4 99 2,16 3,27 112 47/48 2520,2 3391,5 94 2,37 3,19 109 48/49 2809,9 3 712,1 103 2,72 3,60 123 49/50 3 141,1 3948,1 110 3,13 3,94 135 1950/51 3266,0 3920,4 109 3,36 4,03 138 51/52 3 766,5 3819,7 106 4,03 4,09 140 52/53 4060,1 3 905,8 108 4,53 4,36 149 53/54 3957,4 3 917,6 109 4,60 4,55 156 54/55 3909,7 3 898,7 108 4,79 4,78 164 55/56 4063,5 3 639,0 101 5,28 4,73 162 56/57 4206,2 3 796,6 105 5,67 5,11 175 57/58 4278,0 3 833,0 106 5,84 5,23 179 58/59 4202,7 3665,4 102 5,95 5,19 178 59/60 4421,5 3888,5 108 6,58 5,78 198 1960/61 4576,4 3 752,6 104 7,16 5,87 201 61/62 4724,0 4003,3 111 7,85 6,65 228 62/63 4 818,4 3 895,2 108 8,40 6,79 233 63/64 (prel.) 5 030,4 3 698,13 1 03 9,22 6,77 232

Källa: Meddelande från Jordbrukets Utredningsinstitut 6—1957 (med kompletteringar inom

utredningen).

den totala skörden (under normalår) nedgått kraftigt, starkare än den sam- manlagda avsättningen av mat- och fab- rikspotatis. Medan försäljningen av fab- rikspotatis ökat obetydligt, har avsätt- ningen av svenskproducerad matpotatis sjunkit starkt, till vilket bidragit både en minskad inhemsk konsumtion och en stegrad import. I fråga om skörden av sockerbetor har någon större förändring inte skett sedan förkrigstiden, förrän under de senaste tre åren, då odlingen visat en nedgång. Odlingen av oljeväxter, som inte förekom före kriget, har under senare år nedgått betydligt i förhållande

till den första efterkrigstiden. Höstrap- sen, som numera är den ojämförligt vik- tigaste oljeväxten, svarar för omkring 2/3 av den totala skörden av oljeväxtfröer.

Av tabell V: 8 framgår, att hektar- skördarna för samtliga redovisade grö- dor var högre under senare hälften av 1950-talet och därefter än under femårs- perioden närmast före kriget, detta trots det svaga skördeutfall som kännetecknat vissa år under den senare jämförelse- perioden. Detta tyder på en fortsättning av den sekulära skördestegringen även under den här behandlade perioden. Det må nämnas, att den till statistiska cen-

den fortfarande räknar med stigande normskördar för alla viktigare grödor. Undantag ansågs åtminstone tidigare föreligga i fråga om sockel-betorna, för vilken grödadock en ökning skett på 1960—talet. Som väsentlig förklarings- grund härtill kan emellertid anges en följd av år med relativt dålig årsmån, varför en fortsatt långsiktig ökning av betor synes hektarskördarna även av

(Milj. kg) Växtslag 1936/40 1950/54 1955/59 1960 1961 1962 1963 1964 1965 (prel.) Höstvete 536 449 473 593 503 625 448 709 762 Vårvete 137 349 289 231 309 247 195 257 170 Råg 344 258 210 229 185 175 83 116 167 Summa brödsäd 1 017 1 056 972 1 053 997 1 047 726 1 082 1 099 Potatis; . , Totalskörd 1921 : . 1 623 1 520 1 753 1 559 1 273 1 634 1 238 1 249 Utnyttjande: . Matpllotatis1 743' 730 619 | 646 581 593 656 641 Fabrikspotatisl' 244 _, 228 _ 268 ' 338 289 286 399 262 Sockerbetor 1 894 1 831 11_ 810 2 414 2 001 1 442 1 574 . 1 731 Oljeväxtfröer ' ' ' (18 % Vattenhalt) _ 206 -. 140 67'_ 143 172 131 221 1Netto.' I totalskörden ingår också 'utsäde,1 lagrings- ( och sorterings-) förluster samt potatis utnyttjad för utfodring. ' ' Källa: Den officiella..jordbruksstatistiken. 4 Tabell'V: 8. Skörd per hektar av olikajjyrödor [1936—65 i (Deciton) . ' ,. , , ; ' t' ' *? Växtslag 1936/40 1951/5.) 1956/60 1961 . 1962 1963 1964 (239215) Höstvete » 23 25 25 33 130 28 38 33 Vårvete 18 18 21 26 23 24 32 29 Höstråg 18 20 21 25 24 21 27 27 Kom 20 22 23 28 26 26 30 30 Havre 18 16 18 24 21 23 26 25 Blandsäd 21 21 22 26 24 24 26 26 Potatis 144 126 135 142 138 174 152 171 Sockerbetor 361 326 382 401 308 390 393 349 Vallhö 34 37 36 43 42 38 39 40 Höstraps ' '. 19 20 25 25 21 27 30 Källa: Den officiella jordbruksstatistiken. —— Uppgifterna avser hektarskördar enligt äldre skördestatistik metod (jfr däremot tab. V: 14). tralbyrån knutna skördestatistiska nämn- möjlig. Det har också hävdats, att

handelsgödseltillförseln visserligen sedan flera år skulle kunna betecknas" som optimal, men att samtidigt mekanisering m.fl. arbetsbesparande åtgärder verkat minskande på den tillvaratagna skördens storlek.

Kostammens tillbakagång sedan för- krigstiden har medfört en reduktion även av mjölkproduktionen, fastän denna till följd av den ökade avkastningen per ko

Tabell V: 9. Produktionen av mjölk och mejeriprodukter 1950—65 (Milj. kg)

Förbrukning av grädde;

Varuslag etc. 1950/51 | 1959/60 | 1960/61 | 1961/62 1962/63 1963/64 | 1964/65 Total mjölkproduktion 4 737 3885 3810 3 972 3 798 3 665 3 611 Invägning vid mejeri 3858 3348 3325 3533 3401 3309 3296 Förbrukning av konsum— tionsmjölk; [förbrukad kvantitet 1547 1 309 1282 1 248 1 223 1 215 1 220 Helmjölk 1 363 1 101 1 069 1 028 1 002 983 981

Tjock 13,5 25,7 27,7 29,0 29,5 30,7 32,1 Tunn 30,6 20,0 20,0 19,1 18,9 18,8 18,5 Summa konsumtionsmjölk och grädde uttryckt i helmjölk1 1 635 1 447 1 436 1 403 1 380 1 371 1 381 ; Tillverkning av; , Smör2 110,2 83,3 81,0 91,9 86,0 81,5 79,7 * Ost 53,8 55,0 55,4 55,7 54,9 56,8 57,4 Fet torrmjölk 6,08 8,46 8,28 8,24 9,44 9,81 11,07 Mager » 3,04 15,76 18,65 26,90 25,45 22,78 29,71 Fet kondensmjölk 0,98 0,74 0,75 0,62 0,51 0,53 0,56 Mager » 0,10 2,86 2,88 3,41 4,30 5,21 5,04 1 Inkl. svinn vid mejerier. ? Inkl. lantsmör.

iKälla: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

varit mindre kraftig än minskningen av koantalet. Särskilt under de senaste åren har avkastningen per ko stigit mycket starkt. Under åren närmast före det senaste världskriget uppgick mjölkpro- duktionen till nära 4,8 milj. ton. Under efterkrigstiden nådde den upp till samma nivå först i början av 1950-talet, var- efter den dock undergått en i stort sett oavbruten tillbakagång (se tabell V: 9). Under de senaste åren har den legat vid 3,6 milj. ton, vilket innebär en nedgång med 20—25 % sedan början av 1950- talet.

Till följd av minskad förbrukning av mjölk för olika ändamål på gården res- pektive för försäljning direkt från pro- ducent till konsument har invägningen vid mejerier inte minskat lika mycket från början av 1950-talet som totala mjölkproduktionen. Minskningen stan- nar vid 10—15 % mot som nyss nämnts

20—25 0/0 för den totala produktionen. En kraftig nedgång av mjölkinvägningen har dock skett i flera delar av landet under denna tid, framför allt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, i mel- lersta Sveriges skogsbygder samt i vissa delar av norra Sverige. På Gotland och i delar av västra Sverige har mjölk- invågningen däremot ökat sedan början av 1950-talet. Antalet mejerileverantörer har minskat från 255000 år 1950/51 till 160000 år 1963/64 (uppgifterna hämta- de från statens jordbruksnämnd). Detta förklarar, varför invågningen per leve- rantör, trots reduktion av den totala till- förseln, ökat från ca 15000 till ca 21000 kg.

I fråga om produktionen och avsätt- ningen av mejeriprodukter märks sedan början av 1950-talet en i stort sett oav- bruten nedgång av den mängd helmjölk som utnyttjas som konsumtionsmjölk

Tabell V: 10. Produktionen av kött och fläsk

Varuslag

Kött av storboskap » » större kalv » » mindre » » » får » » häst Summa kött

Index Fläsk1 Index Summa kött och [läsk

Index

(Milj. kg)

1950/51 | 1959/60 | 1960/61 | 1961/62 ) 1962/63 1963/64 1964/65 88,7 110,1 103,6 121,0 138,2 136,6 130,7 23,4 20,5 18,9 . 18,7 19,2 20,2 17,3 13,5 6,3 5,8 5,2 4,7 3,3 2,4 2,3 1,3 1,2 1,8 1,4 1,6 1,8 11,8 8,8 7,5 7,5 7,6 9,1 9,2

13.9,7 147,0 137,0 153,7 171,1 170,8 161,4

100,0 105,2 98,1 110,0 122,5 122,3 115,5 165,6 228,6 213,9 221,8 209,0 206,2 212,3 100,0 138,0 129,2 133,5; 126,2 124,5 128,2 305,3 375,6' 350,9 375,5 380,1 377,0 373,7

100,0 123,0 114,9 123,0 124,5 123,5 122,4

1 Inkl. export av levande slaktdjur.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

och grädde; dock har avsättningen av tjock grädde ökat. Framställningen av ost har något ökat sedan början av 1950- talet. Tillsammantaget har mängden hel- mjölk som används för nu nämnda pro- dukter ökat sin andel av all producerad mjölk. Tillverkningen av smör har som en följd härav, bortsett från en tillfällig återhämtning 1961/62, oavbrutet mins- kat. Framställning av smör tillgrips i stort sett först i den mån marknaden för mer lönande produkter (en marknad som på kort sikt inte brukar förändras mycket) inte tillåter större produktion av dessa. Svängningar i mjölkproduktionen ger därför i första hand utslag på smör- produktionen. En stark produktions- ökning har under senare år noterats för torrmjölk och kondensmjölk, särskilt den magra. En viktig anledning till att produktionen av (mager) torrmjölk ökat så starkt är, att jordbrukarna i ökande utsträckning föredrar att utnyttja torr- mjölk i foderblandningar framför att direkt utfodra med skummjölk. -— I detta sammanhang må nämnas, att den inhemska tillverkningen av margarin (till bortåt 3/4 byggd på importerade råvaror)

starkt ökat, även om ökningen för en tid avstannade i och med en återhämtning av smörförbrukningen efter en omlägg- ning av prispolitiken för smör som skedde i maj 1958 i samband med den då akuta smörkrisen.

Produktionen av kött och fläsk (tabell V: 10) var i början av 1950-talet fort- farande ungefär lika stor som under för— krigstiden men har därefter ökat med ca 25 0/o. Ökningen har varit kraftigare för fläsk än för kött. Slakten av storboskap avser numera i betydligt större utsträck- ning än tidigare ungdjur uppfödda för slakt. De senaste årens starka minskning av kostammen har dock temporärt tagit sig uttryck i en betydande utslaktning av äldre mjölkkor.

Vad till slut angår produktionen av ägg steg denna från drygt 90 milj. kg i början av 1950-talet till 98 milj. kg år 1964 (prel.).

2. Produktionsprognoser

A. Inledning Jordbrukspolitiskt har produktionens storlek en stor betydelse, eftersom .de

statliga stödåtgärderna i princip ankny- ter till en produktionsvolym understi- gande det inhemska avsättningsutrym- met (se närmare kap. VIII och XII). Vid den prövning av de jordbrukspolitiska riktlinjerna, som vi har oss förelagd, är det därför av vikt att klarlägga de aktu— ella produktions- och konsumtionsten- denserna och att med utgång från dessa söka göra en prognos för försörjnings- lägets utveckling. I föreliggande kapitel behandlas produktionsprognoserna, me- dan prognoserna rörande livsmedelskon- sumtionen samt för försörjningen i dess helhet återges i kapitel VI resp. kapitel VIII.

Bakom stagnationen av den totala svenska jordbruksproduktionen ligger en utveckling som innebär att de produk- tionsstimulerande faktorerna motverkats av hämmande faktorer. Den framtida produktionens storlek och sammansätt- ning blir beroende av hur dessa i olika riktningar verkande faktorer förändras i fortsättningen. Det komplicerade sam- spelet mellan dessa gör produktionsprog- noser rätt osäkra.

De produktionsprognoser, som utförts inom jordbruksutredningen (främst av dess struktur- och produktionsgrupperl), bygger i huvudsak på de långsiktiga för- ändringar (>>trender»), som konstaterats för vissa bestämmande faktorer bakom den hittillsvarande produktionsutveck- lingen (exempelvis åkerareal, hektar- avkastning, avkastning per ko). I den mån de faktorer, som utformat trenden, kan väntas påverka den fortsatta ut- vecklingen med i stort sett oförändrad styrka föreligger starka skäl att utforma prognoserna som mekaniska framskriv- ningar av trenden. Endast om de senaste årens utveckling tydligt avvikit från trenden eller om andra uppenbara skäl förelegat att frångå denna, har en friare bedömning lagts till grund för progno- serna. Av praktiska skäl har visst be-

stämt år —— 1975 — valts som slutår för prognoserna. Det egentliga syftet med dessa är naturligtvis inte att söka fixera produktionens storlek- och sammansätt- ning just 1975 utan snarare att söka ge en uppfattning om utvecklingstendenser- na förrätt lång tid framöver. Det an- givna årtalet kan om man så vill betrak- tas som mittpunkten i en längre prognos- period. —— Vid sidan av de nu åsyftade inom utredningen utförda prognoserna har på sina ställen anförts data ur senare utförda prognoser (gäller särskilt anima- lieproduktionen).

B. Arealförändringar

Nuvarande arealförhållanden framgår av tabell V: 11. I denna redovisas åker, kultiverad betesmark och naturlig äng på brukningsenheter med över 2 ha inom åtta naturliga produktionsområden samt i hela riket med fördelning på storleks- grupper efter åkerarealen. Gränsdrag-_ ningen mellan åker, som varaktigt ut- nyttjas i verklig jordbruksproduktion, och sådan åker som håller på att utgå ur produktionen är rätt oklar. Den var— aktigt obrukade åkerjorden, som utgör omkring 200000 ha,'har ej medtagits i tabellen.

Förändringarna i arealens fördelning på ägoslag föranleds av faktorer både inom och utom lantbruket. Samhälls- utvecklingen innebär ett ökat behov av mark för bostäder, industrier, vägar, flygfält, fritidsbebyggelse etc. Speciellt

1 Prognoserna har utförts av professorer- na Erik Åkerberg och Sven Jansson samt laborator Arvid Hellberg. (Ingår i stencile— rade promemorior.) Arealuppgifterna har hämtats ur Lantbrukets strukturutveckling SOU 1964:37. Det bör anmärkas, att prog- noserna i allmänhet färdigställdes vintern 1963/64, delvis ännu tidigare. Om progno- serna utförts senare, skulle resultaten på en- staka punkter troligen kommit att avvika från de här publicerade. I de fall senare ut- förda prognoser gett påtagligt avvikande re— sultat har detta anmärkts.

Tabell V: 11. Åker-areal, kultiverad betesmark och naturlig äng vid enheter över 2 ha inom olika produktionsomräden 1961

Område och Storleksgrupper, ha _ ä gosla g Samtliga 2—5 | 5—10 10—20 | 520—30 | 30—50 Iso—100] 100— Gss Åker 6546 23374 77704 61979 74122 54401 74 895 373021 Kult. bete 141 589 1 601 1 315 1 364 1 231 3 265 9 506 Nat. äng 304 980 2659 2487 2365 1965 3204 13964 Gmh Åker 9861 35007 88 788 64000 65476 38 959 41385 343476 Kult. bete 398 1 586 3 854 2 677 2 652 1 979 2 756 15 902 Nat. äng 1467 4877 12335 8584 7759 4171 4983 44176 Gsk Åker 79110 201578 206745 71 742 53308 38 240 24 984 675 707 Kult. bete 12 283 26867 19832 5200 3842 2581 1 672 72 277 Nat. äng 20857 42 030 32 786 10762 8161 6029 2710 123335 Gns Åker 10918 40 038 110756 79207 84 649 75 036 73 052 473 656 Kult. bete 269 1418 3970 2519 2674 2654 3619 17123 Nat. äng 1 021 3627 8570 6663 7382 6286 6804 40353 Ss Åker 9134 33473 122510 122211 152118 139685 153227 732358 Kult. bete 334 1021 3415 2910 3160 3563 6091 20494 Nat. äng 1204 3185 10027 7120 7882 8289 10081 47788 Ssk Åker 29197 60609 74 374 36180 28 006 21 590 20 776 270 732 Kult. bete 975 2331 2705 1260 1 166 1019 1 422 10878 Nat. äng 5481 7251 6221 2174 2082 1693 1543 26445 Nn Åker 52 080 85 837 60244 15317 5564 3209 1 053 223 304 Kult. bete 1 873 3 459 1 862 434 186 253 38 8 105 Nat. äng 10565 11 599 5171 865 185 109 8 28 502 Nö Åker 54430 92 468 48 484 6246 1 607 636 293 204164 Kult. bete 2817 3517 1249 147 32 3 2 7767 Nat. äng 12105 9687 2074 167 68 —- 30 24131 Hela riket Åker 251 276 572 384 789 605 456 882 464 850 371 756 389665 3296 418 Kult. bete 19090 40788 38 488 16462 15076 13283 18865 162052 Nat. äng 53004 83 236 79 843 38 822 35 884 28 542 29363 348 694 Källa: J ordbruksräkningen 1961. — Beträffande betydelsen av områdesbeteckningarna, se tabell V: 3.

framträdande även i områden med avse— värda avstånd från dessa orter.

gäller detta i närheten av de större tät- orterna. Genom denna utveckling mins- kas den areal, som står till jord- och skogsbrukets förfogande. Utvecklingen torde med tiden komma att bli alltmer

En artskild utvecklingslinje utgör den minskning i åkerarealen, som är en följd av att jord, som är dåligt belägen eller

av dålig kvalitet, tas ur växtföljden för att överföras till bete eller skogsmark eller lämnas helt outnyttjad. De ökande företagsekonomiska anspråken innebär således krav inte endast på större en- heter utan också på att åkern skall ge viss minsta avkastning per ytenhet.

På jordar som tas ur Växtföljden -— i huvudsak belägna inom landets skogs- och mellanbygder —— framstår skogsplan- tering ofta som ett alternativ. Uppskatt- ningsvis överförs för närvarande (mitten av 1960-talet) årligen ca 20000 ha jord- bruksjord till skog genom plantering. Konkurrensen mellan jordbruk och skogsbruk om marken blir, vid de lång- siktiga överväganden det här är fråga om, beroende av en rad olika faktorer såsom produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket samt prisutveck- lingen på de båda näringsgrenar-nas pro- dukter och produktionsmedel. Betraktar man prisutvecklingen i stort under efter- krigstiden finner man, att denna länge varit gynnsammare för skogsbruks- än för jordbruksprodukterna. Förutsättning-

av dessa, vilka vi anser ge en god bild av den sannolika utvecklingen fram till mitten av 1970-talet, redogörs i det föl- jande.

I samband med arealinventeringen den 1 juni 1960 införskaffades uppgifter om hur stor del av åkerarealen som enligt jordbru- karnas uppfattning var lämplig för rationell jordbruksdrift. Följande indelning av åker- jorden skedde vid inventeringen.

Klass 1. Godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift.

Klass 2. Åkerjord, som med olika insatser skulle kunna göras mer lämpad att brukas såsom åker (t.ex. jord med stor ägosplitt- ring, ofullständigt dränerad jord. jord med isolerat läge eller olämplig skiftesform. Åker- områden, som genom sammanläggningar kan ingå i mer samlade komplex eller vilkas fältform kan förbättras, ingår i denna grupp.)

Klass 3. Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden, över vilka brukaren ej kan råda (såsom dålig jordmån, grund jord eller vattensjuk jord, som bedöms vara för dyr att dränera).

Åkerjordens procentuella fördelning på de tre kategorierna enligt ifrågavarande inven- tering har för de skilda produktionsområ- dena sammanställts i efterföljande tablå:

_ Åkerjord av klass Produkttonsområden 1 2 3 Götalands södra slättbygder (Gss) 91,2 2,7 6,1 Götalands mellanbygder (Gmb) 76,2 9,4 14,4 Götalands skogsbygder (Gsk) 70,9 15,8 13,3 Götalands norra slättbygder (Gns) 84,9 9,7 5,4 Svealands slättbygder (55) 84,0 9,3 6,7 Svealands skogsbygder (Ssk) 71,7 15,0 13,3 Norrland, nedre (Nn) 74,4 13,2 12,4 Norrland, övre (Nö) 66,5 18,4 15,1 Totalt 78,6 11,3 10.] arna för att bedriva jordbruk på mar- Såvitt framgår av denna inventering

ker, som är lågt avkastande, avlägset be- lägna eller svåra att bruka med maski- nella hjälpmedel, synes bli allt mindre. Detta bestyrks av olika undersökningar, som företagits under senare år. För några

skulle alltså drygt 20 % av landets åker- areal år 1960 ha varit av sådan beskaffen- het, att den inte kunde betecknas som godartad, välbelägen jord lämpad för ma- skindrift. Härav skulle emellertid ungefär hälften med olika insatser kunna göras mer lämpad att brukas som åker, medan

för återstoden någon höjning av avkast- ningen knappast skulle kunna stå att uppnå med ekonomiskt försvarbara insatser. Så- som framgår av tablån är det framför allt i skogs- och mellanbygderna detta senare ofta är fallet.

I syfte att skapa en bättre uppfattning om den långsiktigt brukbara växtföljdsåkerns storlek och om i vad mån de topografiska förhållandena medger, att relativt samman- hängande områden av viss storlek bildas, har också genomförts en särskild under- sökning på stickprovsbasis. Den utfördes under 1962 och omfattade 140 församlingar med tillhopa 366000 ha åker. Själva inven- teringen gjordes av lanthruksnämnderna med stöd av den ekonomiska kartan, annat kartmaterial samt redan befintligt invente- ringsmaterial. Som en allmän utgångspunkt gällde att, avgränsa sådana åkerområden, som kunde väntas utgå fram till 1975 på grund av att det med hänsyn till jordens naturliga—beskaffenhet, arrondering och be- lägenhet ej kunde anses företagsekonomiskt möjligt att i fortsättningen bruka dem som växtföljdsåker med nu känd teknik och föreliggande priser. Avgränsning skulle så- ledes ske av åkerjord, som antingen ur jordartssynpunkt eller av arronderings- och belägenhetsskäl inte kunde anses odlings- värd på längre sikt. I sistnämnda hänseende ställdes bl.a. kravet, att storleken av det enskilda fältet inte borde understiga ca 2 ha. Resultatet av undersökningen fram— går av följande tablå:

Arealen växtföljdsåker bedöms alltså en- ligt denna undersökning fram till 1975 komma att minska med 25 "/o, varav 22 % av den orsaken att den inte ansetts ha ett sådant värde i jordbruksproduktionen, att ett långsiktigt utnyttjande som växtföljds- åker ansetts sannolikt. Som framgår av tablån väntas emellertid förhållandena växla starkt mellan de olika produktionsområdena (och naturligtvis, kan det tilläggas, även i stor utsträckning inom de olika områdena).

Med utnyttjande av nu redovisade undersökningar, jordbruksräkningarna och SCB-undersökningen (se kap. IV) har åkerarealens storlek framskrivits totalt och för de enskilda grödorna till omkring 1975. Avsikten har härvid varit att belysa de förändringar i markanvänd- ningen, som kan förväntas om de nu föreliggande förutsättningarna (ekono- miska och andra) antas gälla oföränd- rade även i fortsättningen. Två alternativ har framräknats.

Alternativ I . I detta alternativ har man utgått från arealinventeringen 1960, lant- bruksnämndernas bedömningar 1962 och vissa länsutredningar. I dessa senare har beaktats den tendens till accelererande nedläggning, som framträtt under slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet.

väiigtäåliisgälöra Åker, som Summa åker som växtföljds- väntaåltaåsi som väntas

Produktionsområdcn åker och övergå anslpr 0; upphöra som

till betesmark vag yggna växtföljdsåker eller skogsmark m;, ,T ' %1

%1 10

Götalands södra slättbygder (Gss) - 7,3 4,9 12,2 Götalands mellanbygder (Gmb) 9,3 2,9 12,2 Götalands norra slättbygder (Gns) 8,4 2,1 10,5 Svealands slättbygder (55) 20,6 2,3 22,9 Götalands skogsbygder (Gsk) 38,5 4,3 42,8 Svealands skogsbygder (Ssk) 31,3 2,4 33,7 Norrland, nedre (Nn) 25,3 2,2 27,5 Norrland, övre (Nö) 30,5 2,5 33,0 Hela riket 22,1 3,0 25,1

1 1 procent av arealen 1956.

Tabell V: 12. Areal åkerjord (exkl. betesvall på åker) åren 19611 och 19752 på brukningsenheter med över 2 ha åker

(1 000 ha) Brukad åker Därav: slåttervall på åker _ __ Kultiverad Område Betesvall 19 '5 1 9 '5 betesmark4 :; . a 1961 på åker Alt. 1 Alt. 11 1961 Alt. 1 Alt. 11 1961 1961 Gss 353,1 19,9 350,0 355,0 61,0 71,8 77,7 9,5 Gmb 317,0 26,4 300,0 315,0 85,4 79,5 91,0 15,9 Gsk 625,8 49,9 470,0 540,0 268,5 173,9 223,0 72,3 Gus 451,6 22,1 440,0 450,0 127,2 117,5 123,8 17,1 SS 692,0 40,4 580,0 665,0 191,3 161,8 196,8 20,5 Ssk 251,9 18,8 205,0 230,0 114,6 80,4 91,8 10,9 Nu 212,7 10,6 165,0 180,0 139,1 79,7 97,2 8,1 Nö 195,7 8,5 140,0 165,0 145,8 75,7 97,0 7,8 Summa 3099,8 196,6 2650,0 2900,0 1132,9 840,53 99535 162,I

1 Enligt 1961 års jordbruksräkning. 2 Enligt inom utredningen utförda prognoser. 3 Reducerad för betesvall på åker. * Det har förutsatts att arealerna för betesvall på åker och kultiverad betesmark kom— mer att successivt minska fram till 1975. Avkastningen från dessa arealer beräknas dock utgöra en betydande foderreserv.

Den kvarstående åkerarealen 1975 skulle enligt detta alternativ uppgå till ca 2,65 milj. ha eller 0,65 milj. ha mindre än 1961.

Alternativ II. Om man i stället utgår från åkerarealen 1961 på 3,3 milj. ha och antar, att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i SGB—utredningen för perioden 1951—61 i medeltal regist- rerats på grundval av jordbrukarnas egna uppgifter, kommer man fram till en minskning på ca 0,4 milj. ha. Den kvarstående åkerarealen 1975 enligt detta alternativ skulle sålunda komma att upp- gå till ca 2,9 milj. ha.

I tabell 17:12 har den totala äker- arealen 1961 och 1975 enligt de båda alternativen fördelats på produktions- områden. Härvid har från totalarealen dragits betesvallen på åker, som 1961 omfattade i det närmaste 0,2 milj. ha. De båda alternativen för 1975 skiljer sig främst i fråga om slåttervall på åker,

där alternativ I upptar 0,16 milj. ha mindre areal än alternativ II. I fråga om handelsväxter och foder—säd m.m. är skillnaden däremot rätt liten. I de nu refererade prognoserna har vallarealen ej uppdelats på slåttervall och betesvall. Orsaken härtill är, att det är svårt att förutsäga den framtida vallodlingens'ut- iformni'ng. Mycket synes tala för att vall på åker blir använd både för slåtter och _för. bete. Däremot torde en mer permanent betesvall rätt sällan komma att utläggas på ren åkerjord, Det har vidare uttalats tveksamhet om i vilken utsträckning den kultiverade betesmar- ken framdeles kommer att utnyttjas. Det är av denna anledning som några progno- ser för dessa m-arkkategorier inte insatts i tabellen. I fråga om ängen har det be- dömts ännu svårare att göra några areal- prognoser. Troligen kommer ängens roll 'i den framtida jordbruksproduktionen

att bli mycket blygsam.

C. Växtodlingsinrtktnlng och hektar- skördar

I de för utredningens räkning utförda prognoserna rörande den svenska jord- bruksproduktionens storlek 1975 (i stort sett trendberäkningar) har man anknutit till nyss angivna två arealalternativ (alt. I = 2,65 milj. ha; alt. II = 2,90 milj. ha). Stor betydelse för den in- hemska växtodlingens inriktning kom- mer liksom hittills konsumtionsutveck- lingen att få, i den mån denna ger utslag i produktpriserna. Bestämmande blir där- jämte andra faktorer, som under senare år utövat inflytande på jordbrukarnas val av kulturväxter. Inom växtodlingen väntas kostnaderna för maskiner bli allt- mer betydande. Sålunda blir exempelvis maskinerna alltmer differentierade för olika grödor, varför en växtodling med stor variation i fråga om ingående växt- slag erfordrar flera dyrbara maskiner med åtföljande dryga maskinkostnader. Det stora kapitalbehovet vid nybyggna- der återverkar framför allt på animalie- produktionens inriktning och omfattning, och därmed även på foderväxtodlingen.2

I fråga om brödsäd har förut omnämnts det tilltagande intresset för vete samtidigt som rågen minskat i betydelse. —- Rågen har ett svagare strå än vetet, och strået blir på vissa jordar väl långt med följande svårigheter vid skördetröskning. Därtill kommer att rågen med hittills till buds stående sortmaterial är utsatt för mältnings- skador, vilka under de senaste åren varit synnerligen allvarliga. Å andra sidan må bland fördelarna för rågen framhållas en avkastningsförmåga, som på flertalet jordar väl mäter sig med höstvetets, och en mot- ståndskraft mot parasiter, som är tydligt överlägsen vetets. Den minskande rågarealen är också mer följden av det vikande kon- sumentintresset än ett för lågt odlingsvärde. Vetet, både höst- och vårvetet, har tydliga fördelar vid ett mekaniserat jordbruk. Nu- varande sortmaterial utmärker sig för god stråstyrka, föga benägenhet för dråsning m.m. Nackdelarna framträder i fråga om känslighet för vissa växtföljdsparasiter, strå-

knäckare och rotdödare, samt för vårvetet i fråga om mognaden, som för detta inträffar väl sent, särskilt i Mellansverige, med risk för skördeskador som följd.

Utvecklingen under senare år har inne- burit en stark minskning av rågarealen. För rågen gynnsammare prisrelationer i förhål- lande till vete kan emellertid liksom nya förbättrade sorter förändra denna trend. Redan nu finns mältningsresistenta sorter under prövning.

Av fodersäden har kornarealen som förut nämnts ökat markant, medan havren upp- visat en inte obetydlig minskning. Den minskade havrearealen är främst en följd av att hästbeståndet kraftigt decimerats. Liksom i fråga om råg talar de senaste årens utveckling för en fortgående minsk- ning. Orsaken till kornodlingens ökning är bl.a. dess högre avkastningsförmåga och lämplighet för skördetröskning. Kornet är emellertid mera känsligt för växtföljdspara— siter än havren, vilken ofta odlas för växt- följdssanering. Inom en del områden, bl.a. södra Norrland och norra Svealand, har dock havreodlingen gått tillbaka på grund av svåra angrepp av virus m.m.

Trindsäden ärter och vicker för odling till mognad — upptar en förhållandevis liten areal, som växlat i storlek mellan olika är men snarast visat tendens att minska. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i svårigheter att mekanisera skörden, även om aktningsvärda möjligheter till förbätt- ring kunnat anvisas. Trindsäden har stort förfruktsvärde i Växtföljden och ger därtill en proteinrik skörd, varför den borde hållas kvar med sin nuvarande arealandel i den framtida växtodlingen.

Även potatisen har ur växtföljdssynpunkt många fördelar. Rätt skött har grödan högt förfruktsvärde. För potatisodlingen krävs oftast stor insats av manuellt arbete, vartill även kommer höga utsädeskostnader. Hek- tarskördarna visar stor variation och ligger som genomsnitt för landet ej särskilt högt. Potatisodlingens framtida omfattning blir- därför förutom av avsättningsmöjligheterna beroende av möjligheten att höja hektar- skördarna och att nedbringa arbetskostna- derna. Förutsättningar för bådadera synes finnas. Det bör därför finnas anledning att

2 Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den utnytt— jade källan. De värderingar som görs be- höver inte nödvändigtvis delas av utred— ningens ledamöter.

räkna med en ganska betydande framtida odling av potatis, särskilt som det på jor- dar lämpade härför ofta är svårt att finna alternativgrödor. Betydelsefullt för den framtida potatisodlingen är att i inte ovä- sentlig grad underlätta lagringen och minska förlusterna vid denna.

Odlingen av sockerbetor har hittills an- setts vara av stort värde för Växtföljden. Det djupgående rotsystemet är fördelaktigt för jordstrukturen liksom också hackning- en. och en effektiv ogräsrensning har god efterverkan. Numera har emellertid den uppfattningen vunnit spridning, att förde- larna för växtföljden ej skulle vara så stora. Den starka tillpackningen av jorden med tunga maskiner under skörden anses inne- bära allvarliga nackdelar för efterföljande gröda. Sockerbetsodlingens nuvarande växt- följdsvärde behöver ytterligare klarläggas, men det förefaller som om man på sistone överdimensionerat odlingens nackdelar. För att uppnå eftersträvad variation i den syd- svenska växtodlingen har sockerbetan stor betydelse. Sockerbetsarealen har nedgått under de allra senaste åren, vilket i hög grad sammanhänger med att behovet av manuell arbetskraft fortfarande är mycket stort, trots att skördemekaniseringen gjort stora framsteg.

Odlingen av oljeväxter har visat stora variationer i areal under senare år som följd av ogynnsamma betingelser vid sådd och stark utgång under vintern. För od- ling av raps, rybs och senap föreligger emellertid ett stort intresse bland jordbru- kare. Dessa oljeväxter är samtliga föga arbetskrävande; nästan hela odlingen från sådd till skörd kan genomföras med maski- nella hjälpmedel. Växtslagen låter sig väl och med fördel inpassas i de svenska växt- följderna och ger en variationsmöjlighet, som är angelägen vid de ensidigt stråsädes- odlande jordbruken. Ur allmän växtodlings- synpunkt har sålunda de nämnda oljeväx- terna mycket stort intresse och värde. Om odlingen kan göras mer säker — för vilket mycket talar — kommer otvivelaktigt area- len att öka. En förutsättning härför är dock, att avsättningen kan öka utan större pris— sänkning. Pågående kvalitetsundersökningar, vilka avser att klargöra om större använd- ning av olja ur svenska oljefröväxter kan ske vid vår margarinproduktion, är därför av utomordentlig betydelse. De har redan gett värdefulla resultat.

Odlingen av Spånadsväxter — lin och

hampa —— upptar för närvarande de arealer som erfordras för nuvarande berednings— verk. Båda växtslagen är av inte obetydligt värde ur växtföljds- och växtskyddssyn- punkt inom de områden där de odlas. Så— väl lin- som hampodlingen är ganska väl mekaniserad, men vissa arbetskraftsprob- lem föreligger vid skörden. -— Därest stat- ligt stöd komme att lämnas i fortsättning- en, kunde förväntas en framtida odling mot- svarande den hittillsvarande. Statsmakterna har emellertid 1966 beslutat avveckla stödet åt lin— och hampodlingen.

Den fältmåssiga köksväztodlingen har i vissa delar av landet väsentligt ökat i om- fattning genom utvecklingen av konserv- industrin. De därvid förekommande växt- slagen har mestadels goda växtföljdsegen- skaper. Då odlingen och skörden också i hög grad mekaniserats, är intresset för den- samma stort. Odlingen är emellertid genom- gående kontraktshunden, och omfattningen är helt avhängig av konservindustrins areal- teckning. I de här redovisade prognoserna har antagits viss arealökning, särskilt i södra Sverige.

Vallen på åkerjord, dvs. egentliga växt- följdsvallar, fleråriga slåtter- och betesval— lar, intar som förut framhållits en domine- rande ställning i svensk växtodling, även om dess betydelse minskat under efterkrigs- tiden, särskilt inom slättbygdsområdena. Bi- dragande härtill är i första hand den mins- kande kreaturshållningen. Vallodlingen har också vissa nackdelar, bland vilka det stora arbetskraftsbehovet vid skörden särskilt skall nämnas. Hektarskörden har i en del områden legat lågt, vilket dock ofta varit en följd av otillräcklig och oriktig insats av lön- samma produktionsfaktorer (utsäde, göds- ling). Den framtida vallodlingen blir givetvis främst avhängig av animalieproduktionens omfattning.

Vallen har under vissa förutsättningar ett högt växtföljdsvärde, vilket svårligen kan kompenseras genom andra växtslag. Där vallen utesluts ur Växtföljden, vilket är fallet vid flertalet kreaturslösa jordbruk, riskeras ogynnsamma följdverkningar på humushalt och jordstruktur m.m. Den framtida omfattningen av sådant inflytande och den ekonomiska betydelsen härav, möj- ligheten till kompensation för utelämnad vallodling genom andra grödor m.m., allt detta är ännu otillräckligt klarlagt. En kreaturslös drift utan vallar förutsätter emellertid ännu noggrannare växtodlings-

Tabell V: 13. Grödiördelning 1956—60 och 1975 (1 000 ha) 1975 Växtslag etc. 1956—60

Alt. I Alt. ll Höstvete 197,1 190,9 190,0 Vårvete 135,0 80,2 88,5 Råg 106,2 83,5 90,9 Havre 537,3 343,7 429,6 Korn och blandsäd 547,9 553,1 525,4 Årter och vicker 23,5 21,5 22,6 Summa spannmål 1 547,0 1 272,9 1 346,9 Olje- och Spånadsväxter 69,4 106,9 96,1 Potatis 120,9 83,2 91,3 Sockerbetor 51,3 49,6 50,4 Köksväxter på åkern 10,7 15,3 14,4 Slåttervall 1 228,9 840,3 998,3 Vallfrö 39,4 23,0 29,6 Ettåriga foderväxter 92,5 177,1 171,0

.Bete 194,8 . . . . Andra växtslag 11,8 . . . . Träda, obrukad åkerjord 181,8 81,7 102,0

Varaktigt obrukad åkerjord 59,4 . . . . Summa åkerjord 8 607,91 2 650,0 2 900,0

1 Summan blir 3341,9 exkl. bete, »andra växtslag» och varaktigt obrukad åker (för vilka arealer ej upptagits 1975).

Alt. 1: Totalarealen 2,65 milj. ha. Alt. II: Totalarealen 2,90 milj. ha.

planering ur biologisk synpunkt än där vallar kan medtas. Vallens .värde i växt— följden är starkt avhängigt av hur den sköts. Endast välskötta vallar har egenska- per, som blir av positivt värde för växt— följden. Den framtida vallväxtodlingen behandlas närmare i det efterföljande kapi- telavsnittet om fodermedelsförsörjningen. Av övriga foderväxter, faderrolfrukter och ettåriga grönfoderväxter, är arealen för rotfrukter starkt minskande. Trots att man kan erhålla mycket höga foderenhetsskör- dar av rotfrukter synes det ej möjligt att ändra trenden, och detta är en följd av odlingsgrenens stora behov av arbetskraft. Annorlunda är situationen för vissa ett- åriga grönfoderväxter. Intresset har också tydligt ökat för sådana växtslag som foder- märgkål, foderraps och grönfodermajs. Detta är delvis en följd av förenklade skördemeto- der genom nya maskiner, t.ex. slaghacken. Dessa växtslag kan lämna höga skördar och de är också av värde ur växtföljdssynpunkt. Efter hand som odlingstekniken blir bättre

klarlagd, har man därför anledning anta en tilltagande odling av desamma, särskilt vid de intensivt skötta kreaturshållande jord- bruken inom slättbygderna.

På grundval av överväganden av nu anfört slag har för vart och ett av rikets åtta produktionsområden upprättats prog- noser över arealanvändningen 1975 enligt de båda arealalternativen. Genom sum- mering har erhållits de rikstal som redo- visas i tabell V:]å'.3 Inom utredningen har på några punkter ifrågasatts, huru- vida de förändringar i arealanvänd— ningen som angetts i prognosen är rea- listiska. Skulle utvecklingen på dessa punkter komma att förlöpa annorlunda än som antagits, kommer dock den fram-

” Den regionala fördelningen finns utförd i den använda källan.

tida produktionen, totalt sett, att föga påverkas.

Hektarskördarna växlar starkt från område till område i landet. Till stor del är detta utryck för olikheter i fråga om klimat och jordmån. Variationerna åter- speglar också i vilken utsträckning skördepåverkande produktionsfaktorer utnyttjas. Inom vissa områden eller del- områden föreligger härvidlag en tydlig eftersläpning —- delvis som följd av att ekonomiska möjligheter ej funnits till erforderliga investeringar (t. ex. för drä- nering), delvis som följd av otillräcklig yrkeskunskap. Det är svårt att uttrycka effekten av denna eftersläpning i siffror. Mycket tyder på att den är förhållande- vis störst inom mindre utpräglade jord- bruksområden (de nordligare delarna av landet, skogsbygderna i Göta- och Svea- land ). Eftersläpningen kommer måhända efter hand att mer och mer inhämtas, med ökning av hektarskördarna som följd för på längre sikt kvarblivande jordbruk. För jordbruk, som ej kan tän- kas bli varaktigt bestående, kommer sannolikt växtodlingen att bedrivas ex- tensivt såsom redan nu sker i många fall. Den åker, som väntas bli tagen ur bruk. representerar i allmänhet sämre jordar, varför i och med arealminskning- en de genomsnittliga skördarna i riket automatiskt ökar.

Växtföljdens sammansättning influe- rar på avkastningen genom det för- fruktsvärde —— i positiv eller negativ rikt- ning kulturväxterna har. Den under senare är starkt tilltagande stråsädes- odlingen inom slättbygdsområdena har sannolikt haft en ogynnsam verkan, vars konsekvenser ännu ej kan överblickas men dock tydligt spåras, i form av växt- följdssjukdomar, försämrad jordstruktur m.m. Uppmärksamheten är från forsk- nings- och försöksverksamhetens sida nu starkt inriktad på växtföljdsproblemen. Om de kan helt bemästras för framtiden

kan ej sägas. Man får därför ej bortse från risken av skördesänkningar på grund av ensidigheten i växtodlingen in- om vissa av landets jordbruksområden. Ökande maskinanvändning och ytterli- gare minskad tillgång på manuell arbets- kraft kan likaledes medföra sämre till- varatagande av skörden, särskilt i de fall där t. ex. dålig arrondering försvårar ra- tionell maskindrift.

Å andra sidan får växtförädlingens framtida möjligheter att framställa sor- ter med ökat odlingsvärde betecknas som goda. Vidare bör i fråga om vissa växt- slag en skördestegrande effekt kunna uppnås genom en kvalitativ förbättring av utsädet, bl.a. till följd av ökad an— vändning av statsplomberad vara. Ogräs- och parasitbekämpningen torde få ytter- ligare betydelse. Ökade kunskaper av- seende grundförbättring och jordbearbet— ning bör kunna möjliggöra både produk- tionsökningar och minskad känslighet för klimatpåverkan. Skörde- och lag- ringstekniken har, utan tvivel ett stort inflytande på skördeförlusterna. Detta gäller främst växtslag som konserveras (vallväxter; ettåriga grönfoderväxter) men även exempelvis potatis. Genom nyare konserveringsmetoder (ensilering, skulltorkning m.m.) är man tydligt på väg att minska förlusterna, varför en viss ökning i producerade skördeenheter bör kunna ske för nu berörda växtslag.

Av central betydelse för den fortsatta utvecklingen av hektarskördarna är växt- näringstillförseln. I fråga om huvudgrö- dorna (stråsäd, vallväxter) gäller, att växtnäringstillförseln i det stora hela är _mindre än optimal. För stråsädens del är den nära optimal endast i södra Göta- lands slättbygder. I fråga om vallarna synes den överallt kraftigt understiga den optimala.

Inom alla de områden, där gödslingen inte är optimal, medför en optimalise- ring dels en omedelbar höjning av

skördenivån, dels en långsam allmän produktionsökning, åstadkommen genom gödselns samverkan med övriga produk- tionshöjande faktorer. Sistnämnda effekt kan man räkna med även inom områden, där gödslingen redan nått optimal stor- lek. I vad gäller huvudgrödorna talar ingenting för att den övre gränsen för denna allmänna produktionsökning in- om överskådlig tid skulle vara uppnådd ens i våra bäst utvecklade jordbruks- områden. I de områden, där den totala gödseltillförseln hittills varit obetydlig, kan på längre sikt en avsevärd allmän produktionsökning uppnås.

Beträffande vissa specialgrödor är läget väsentligt annorlunda. Här gäller att växtnäringstillförseln redan nu är generellt ungefär optimal. Någon mer påfallande korttidseffekt av förstärkt gödsling är därmed ej att vänta. Där- emot torde en långsiktig, allmän produk- tionsökning vara möjlig även för special- grödornas de1. Beträffande oljeväxterna kan den troligen bli avsevärd. I fråga om sockerbetorna har det ibland uttalats tveksamhet, om någon ytterligare höj- ning av avkastningsnivån kan komma att ske (jfr den tidigare framställningen). Vad som i detta fall kommit in i bilden —— och som kan komma att så småning- om gälla även andra grödor -—— är bl.a. en hotande försämring av odlingsjordar- nas fysikaliska egenskaper.

En fortsatt gynnsam utveckling av av- kastningen per hektar för såväl huvud- som specialgrödor förutsätter att vid si- dan av ökad gödsling (och helst även en ökning av kalktillförseln) sker förbätt- ringar i mullhalten, dräneringsförhållan- dena och markstrukturen. Risken för minskade hektarskördar är påtaglig i de bäst utvecklade produktionsområdena genom den ökade ensidigheten i jord- bruksdriften. Det gäller åtgärder av för- ment rationaliseringsbefrämjande slag, men som i själva verket innebär nedslit-

ning av befintligt jordkapital och som kanske med viss överdrift kan betecknas som rovdrift. Den utveckling av hektar- skördarna fram till 1975, som i det föl- jande anges, förutsätter att de skisserade missförhållandena i någon mån bemäst- ras genom lämpliga åtgärder.

Prognoserna rörande hektarskördarnas storlek är 1975 bygger på trenden för nära fyra decennier (1922—60). Vid si- dan härav har emellertid —— utan att resultaten satts in i prognoserna —— i fråga om stråsäden gjorts en uppskatt- ning av möjliga skördestegringar på grund av tillkomsten av nya sorter, för- bättrad näringstillförsel samt >>övriga åtgärder». De sålunda uppskattade strå- sädesskördarna ligger i så gott som alla fall över dem som framkommer vid en trendberäkning. Att döma härav skulle ett utnyttjande av trenden knappast inne- bära risk för att man gjort en alltför optimistisk uppskattning av skördesteg- ringen fram till 1975.

I tabell V: 14 har sammanställts prog- noser över de genomsnittliga hektarskör- darna i riket 1975. Tre olika alternativ redovisas. Totalproduktionen av vikti- gare grödor, framräknad på grundval av areal- och hektarskördeprognoserna, har sammanställts i tabell V: 15.4 I stort sett är de relativa förskjutningarna de- samma som för arealförändringarna, varför kommentaren kan göras kortfat- tad.

I fråga om brödsäden har tidigare talats om den fortsatta ökningen av odlingen av vete på bekostnad av råg. Den överflyttning från vår— till höstvete som förutsatts komma att ske motiveras av att i stora delar av landet höstvete

* Arealprognoserna (särskilt alt. 1) grun— das på bedömning av den fortsatta takten i nedläggning av bl. a. vallen, en bedömning som givetvis skett med beaktande av utveck- lingstendenserna i nötkreatursskötseln. I grund och botten är därför skillnaden mel- lan de båda prognosmetoderna inte så stor.

Tabell V: 14. Hektaravkasmingen 1960 (normskörd) och 1975 (Dt/ha)

. 1975 Växtslag etc. 1960 Alt. A, Alt. A2 Alt. B Höstvete 31 35 35 34 Vårvete 25 29 28 27 , Rag 25 30 28 27 Kom 25 31 29 28 Havre 23 28 27 25 Ärter och vicker 17 19 19 18 Oljeväxter 17 23 22 22 Potatis . . 245 235 228 Sockerbetor 341 398 396 394 Hö från odlad jordl 20 32 29 27 Ettåriga foderväxter1 . . 53 51 50

Här upptas i motsats till i tabell V: 8 skördarna enligt den s.k. provytemetoden för bestäm- ning av skördens storlek.

1 100 fe par ha.

Alt. Ai innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. Ag innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend och arealförskjutning

(2,90—2,65 milj. ha).

Alt. B innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trenden (arealen 2,90

milj. ha).

Tabell V: 15. Den vegetabiliska produktionen 1975

.. 1960 1975 Vaxtslag etc. (normalskörd)

Alt. Al1 Alt. A,,1 Alt. 131 Höstvete, 1 000 ton 613,5 679,3 660,2 652,3 Vårvete, 1000 ton 343,5 236,3 227,1 244,1 Råg, 1000 ton 262,9 246,1 233,0 245,0 Havre, 1 000 ton 1 235,7 977,7 925,4 1 085,1 Kom och blandsäd,

1 000 ton 1 340,4 1 697,3 1 616,8 1 463,1 Trindsäd, 1000 ton . . 41,5 40,3 41,5 Potatis, 1 000 ton 1 981,9 2040,8 1 957,4 2083,3 Oljeväxter, 1000 ton . . 236,8 229,8 200,9 Slåtter- och betesvall,

milj. ske 3 642,6 2 674,8 2 427,8 2 697,5 Ettåriga grönfoderväxter,

milj. ske 933,1 902,0 853,1

Beträffande sockerbetor, se texten!

* Beträffande innebörden av de olika alternativen, se tabell V: 14.

mulera denna odling.) I fråga om foder- säd skulle enligt de här refererade prog- noserna normalskörden 1975 komma att bli av ungefär samma storlek som för närvarande, med ytterligare markerad

ger högre skörd än vårvete. (Under de allra senaste åren har i själva verket skett en så stark minskning av värvete- odlingen, att åtgärder för närvarande -— hösten 1965 övervägs för att sti-

förskjutning av tyngdpunkten från havre till korn. Att döma av de allra senaste årens utveckling förefaller en ökning av den totala fodersädsskörden trolig. Be- träffande potatis motvägs den förutsatta arealminskningen i stort sett av en anta- gen ökning av hektarutbytet, varigenom någon nämnvärd förändring av total- skördens storlek inte skulle komma till stånd. Den i prognosen angivna Ökningen av skörden av oljeväxter bygger på an— tagandet om tillkomsten av kvalitativt bättre sortmaterial, vilket skulle möjlig— göra en ökad användning av svensk olja inom den inhemska margarinindustrin. Inom utredningen har emellertid uttalats viss tveksamhet, huruvida ökningen skall komma att bli så stor som i prog- nosen anges. I fråga om sockerbetsskör- den har i prognosen räknats med en skörd 1975 av ca 2000 000 ton från en areal av ca 50000 ha. Inom utredningen har, med hänsyn till odlingens tillbaka- gång i början av 1960-talet (då den några år omfattat endast drygt 40000 ha), satts i fråga om den vid mitten av 1970-talet skulle komma att bli av nu angiven stor- lek. — Fodermedelsskörden behandlas i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

D. Fodermedelsförsörjningen Den svenska växtodlingen är som förut nämnts främst inriktad på fodersäd och andra foderväxter, Omkring 80 0/0 av åkerjorden utnyttjas för odling av foder- växter av olika slag, varvid dock märks att fodersäden i viss utsträckning ut- nyttjas för utfodring av hästar. Vidare används fodersäd för direkt konsumtion, vanligen omkring 50/0 av kornet och 2 0/0 av havren. Vid sidan av fodersäden är den svenska foderväxtodlingen sam- mansatt av följande grödor, nämligen växtföljdsvall (använd för hö och ensi- lageberedning samt bete), permanent vall på åker (använd huvudsakligen för bete), kultiverad betesmark (anlagd på ej plöjd

mark), naturlig äng (använd huvudsak- ligen för bete), ettåriga grönfoderväxter (vallväxtblandningar, raps, fodermärg— kål, majs, samtliga använda till ensilage eller bete) samt foderrotfrukter (huvud- sakligen till vinterutfodring).

Den totala utnyttjade skörden 1961 av de nämnda foderväxterna uppgick till 4300 51 4500 milj. ske (skördeenheter), varav endast några få procent föll på annat än vall- eller ängshö I fråga om foderväxtodlingen på åkern väntas som tidigare nämnts dels en fortsatt minsk- ning av vallarealerna, särskilt i slättbyg- derna, dels ett utökat utnyttjande av vissa ettåriga foderväxter (fodermärgkål, raps, majs m.m.). I vissa skogsbygder har intresset för mångårig vallodling för bete och slåtter ökat, med övergivande av bl.a. stråsädesodlingen. Inom slättbyg- derna däremot går tendensen "mot kort- variga, intensivt skötta slåtter- och betes- vallar samt odlingar av ettåriga foder- växter, För odlingen av foderrotfrukter väntas överallt fortsatt tillbakagång.

Betesvallen på åker, den kultiverade betesmarken och ängen förväntas i de nu refererade prognoserna alla komma att minska i betydelse (jfr vad som tidi— gare anförts beträffande betesvall på åker och den kultiverade betesmarken). Sär- skilt gäller detta ängen. Endast om de nämnda marktyperna genom gödsling kan bringas upp i någorlunda skörd -— minst 1500 a 2000 skördeenheter per hektar förväntas de bli bestående. Den kultiverade betesmarken torde ha större förutsättningar än ängen att bestå, åtminstone där den kan lämna tillräcklig avkastning för göddjursuppfödning. Även om arealen kultiverad betesmark kom- mer att minska i samband med nedlägg— ningen av jordbruk, har man skäl att vänta sig att en del av den åker, som framdeles tas ur produktionen som växt- följdsåker, kvarstår som flerårig vall, varvid den tillsammans med den perma—

i | | | | , |

nenta betesmarken kommer att utgöra en ej föraktlig fodertillgång. Den beräknade totala skörden av fo-

derväxter (exkl. fodersäd) 1975 har sam- manställts i följande tablå:

Alternativ

IA,

Växtföljdsvallar, slåtter och bete Diverse foderväxter Summa, milj. ske

Flerårig valt och kultiverad betesmark Totalsumma, milj. ske

2 672 2433 2 700 930 902 853 3 603 3 335 3 553

600 3935 4053

4203

Alt. I: 2,65 milj. ha åker. Alt. II: 2,90 milj. ha åker. Alt. Ai: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. Ag: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend och arealförskjutning (2,90—

2,65 milj. ha). Alt. B:

De anförda totalskördarna avser bär- gad skörd. Lagringsförluster, däribland konserveringssvinn för ensilage, har så- lunda ej fråndragits. Gör man detta sjun- ker exempelvis den för utfodring dispo- nibla grovfoder—tillgången enligt alterna- tiv I A2 (exkl. foder från flerårig vall och kultiverad betesmark) från i tablån intagna 3335 milj. ske till 3043 milj. ske. Detta alternativ har betraktats som mest sannolikt och har därför tagits som utgångspunkt för prognoserna rörande animalieproduktionen. (Observera, att skillnaden mellan de tre alternativen är rätt liten). Sistnämnda grovfoderförbruk- ning motsvaras av animaliealternativ 1 i det följande. I alternativ 2 har grov- foderförbrukningen satts 600 milj. ske högre, beroende på att den kultiverade betesmarken och annan mark utanför åkern i detta fall förutsatts bli tagen i anspråk för grovfoderproduktion. Detta betyder, att alternativ 2 för animaliepro- duktionen korresponderar med foder- alternativ I A2 (inkl. foder från flerårig vall och betesmark). Bland övrigt i tabellen ej redovisat grovfoder märks

Hektarskördar beräknade under beaktande av trenden.

potatis, sockerbetsavfall, halm samt di- verse industriavfall. Bortsett från hal- men, vilken torde komma att utnyttjas allt mindre, har inte befunnits anledning att förutsätta annat än ungefär oför- ändrade tillgångar vid mitten av 1970- talet. Prognoserna för 1975 innebär i fråga om grovfodertillgångarna en minsk- ning fram till 1975 med ca 1 150 (alt. 1) resp. 550 milj. foderenheter (fe) (alt. 2).

Fram till 1975 förväntas i prognoserna viss nedgång av den för utfodring dispo- nibla spannmålstillgången. Nedgången har dock antagits bli begränsad till ca 75 milj. fe. I fråga'om införseln av fodersäd förutsätts inte någon förändring jämfört med nuvarande förhållanden. Vid en sådan förutsättning uppnås jäm- förbarhet vid kalkylerna rörande själv- försörjningsgraden mellan nuläget och situationen är 1975 (jfr kap. VIII).

Även i vad gäller de p'rotein- (äggvite-) rika fodermedlen (oljekraftfoder) förut- sätts i prognoserna en i stort sett oför- ändrad import. Totalt sett väntas även förskjutningarna i förbrukningen av pro- teinrika fodermedel bli rätt obetydliga

(några tiotal milj. fe mindre i alt. 1 och lika mycket mer i alt. 2). I fråga om mjölk och vassle har saknats anledning räkna med någon mer påtaglig förskjut- ning i de kvantiteter som går till ut- fodring.

Den totala fodertillgången (foderför- brukningen) utgör i prognoserna för 1975 i alternativ 1 ca 6700 milj. fe och i alternativ 2 ca 7300 milj. fe jämfört med ca 7950 i den använda basperioden (1956—60). Fråndras hästfodret erhålls för alternativ 1 6400 och för alternativ 2 7000 mot basperiodens 7400 milj. fe. För animalieproduktion disponibla fo- dermängder väntas alltså komma att ned- gå i båda alternativen.

E. Anlmalleproduktionen Den animaliska produktionens framtida storlek kan bedömas från olika utgångs— punkter. En av dessa, och det gäller närmast mjölkproduktionen och den med denna förbundna köttproduktionen, är utvecklingstendenserna i fråga om djur- stammen. En annan och här i främsta rummet använd utgångspunkt är de in— hemska tillgångarna på foder, främst då grovfoder. Väl kan tänkas, att det in- hemska grovfodret ej till fullo utnyttjas. Däremot bör man inte räkna med en import av grovfoder för komplettering av den inhemska skörden.

I fråga om övrigt foder, främst foder— säd och oljekraftfoder, kan såväl över- skotts- som underskottssituationer tänkas uppstå alltefter skördeut—fallet. De i det följande redovisade prognoserna är upp- gjorda under förutsättning av normala skördeförhållanden. Anledningen till att i prognoserna inte räknats med någon nämnvärd förändring av importen (nettoimporten) har förut berörts. Här- till kommer, att antaganden rörande im- porten måste bli ytterst osäkra. Det är i och för sig möjligt att tänka sig en produktion av animalier, som i ökad ut-

sträckning kräver införsel av fodersäd och oljekraftfoder. Inom möjligheternas gräns ligger lika väl en produktion av sådan storlek, att fodersäd på grund av minskad inhemsk efterfrågan måste ex- porteras i ökad utsträckning. (En netto- export av oljekraftfoder förefaller där- emot mindre trolig.)

Den framtida totalvolymen av anima- liska produkter bestäms i prognoserna av de beräknade inhemska (och impor- terade) fodertillgångarna. Dessa till- gångar ger visst spelrum i fråga om fördelningen av fodret på olika produk- tionsgrenar, exempelvis mjölk och nöt- kött resp. fläsk. Vid denna fördelning synes naturligt att anknyta till de senaste årens utvecklingstendenser inom hus- djursskötseln. Särskilt måste beaktas den utveckling som är att förvänta i fråga om antalet mjölkkor och därav betingat antal födda kalvar som kvarstår för spe- ciell köttproduktion.

För att på basis av förut angivna foderkvantiteter kunna beräkna den där- emot svarande animalieproduktionen be- hövs uppgifter om foderförbrukningen per producerad enhet av olika produk- ter, med andra ord effektiviteten ur fodersynpunkt. Förbättrat djurmaterial och ökad kunnighet i fråga om utfod- ringsmetoder kan generellt förväntas leda till en högre avkastning. Vidare behövs tal som anger relationen i foderförbruk- ning för jämförbara produkter, t. ex. relationen mellan mjölk och ungnötskött, som båda produceras huvudsakligen på grovfoder. Relationen mellan foderför- brukningen per framställd mängd fläsk och ägg är ett annat exempel. Har man sådana relationstal kan man direkt om- räkna en viss kvantitet mjölk till kött etc.

I fråga om flertalet produktionsgrenar föreligger inte något säkert underlag för en skattning av effektivitetsförbättringen med avseende på foderutnyttjandet. Man

är alltså hänvisad till allmänna över- väganden rörande dels strukturföränd- ringarna, t.ex. bortfallet av småbesätt- ningar, dels den fortgående utvecklingen mot enhetligare och bättre förutsätt- ningar, t.ex. förbättrat djurmaterial, ökad användning av vitaminer, foder- koncentrat, färdigblandat foder etc. Man kan peka på seminavelns fortsatta ut- bredning, det ökade utbytet av avels- och bruksdjur mellan olika besättningar och områden samt framför allt den ökade handeln med fodermedel. T ill detta kom- mer givetvis upplysnings— och rådgiv- ningsverksamheten, som bl.a. skall vi- darebefordra framstegen på olika veten- skapliga och tekniska områden.

Möjligheterna till höjt foderutbyte är i de flesta fall mycket stora. I allmänhet synes man kunna räkna med en skillnad på omkring 10 0/0 mellan resultat, upp- nådda under goda försöksmässiga be- tingelser, och foderutbytet under fullt rationella praktiska förhållanden. Klyf- tan mellan sistnämnda fall och det aktu- ella genomsnittet i landet kan beräknas uppgå till ytterligare 15—20 %. Det är "därför sannolikt, 'att resultaten skall komma att förbättras väsentligt fram till 1975. Vid en uppskattning av möjliga ef fektivitetsförbättringar måste man emel- lertid även-tå hänsyn till negativa fak- torer, som främst betingas av den mins- kade arbetsinsatsen. Förskjutning av *mjölkningstider ochi övergång till mjölk- 'ning och utfodring endast en gång under helgdagar-na är exempel på åtgärder med negativ effekt.- I det följande anförs några synpunkter på effektivitetsutveck- lingen i animalieproduktionen.5

I fråga om mjölkproduktionen gäller, att förbättringen i foderutnyttjandet blir allt mindre, ju mer produktionen drivs i höj- den. Den är sålunda mindre vid ökning från 4000 till 5 000 kg mjölk per ko och år än vid ökning från 3000 till 4000 kg. Om avkastningen på förhand är ganska hög, 8

kan en ytterligare ökning till och med resul- tera i försämrat foderutnyttjande. Det finns alltså en optimal avkastning, som ger den bästa möjliga effekten av det omsatta fodret. Detta optimum ligger olika högt be- roende på kornas inneboende produktions- förmåga. Enligt utförda beräkningar skulle en ökning från 3000 till 3500 kg mjölk per ko och år betyda en merproduktion per enhet omsatt foder av 6,2 o/o mjölk och 4,2 0/0 kött från utslagskor. Avkastningen per ko och år beräknas 1975 ha stigit till 3 400 kg 4 ol,/0-15; mjölk (vilket sistnämnda tal uppnåtts redan 1964). Genom interpolering av beräkningarna för 3000 resp. 3500 kg mjölk erhålls 852 kg mjölk och 12,6 kg nöt- kött av utslagskor per 1000 fe. Detta bety- der en effektivitetsförbättring med ca 5"/o jämfört med nuvarande förhållanden.

I fråga om produktionen.-av ungnötskött finns inte några hållpunkter för uppskatt- ning av effektivitetsökningen fram till 1975. Då detta är en relativt extensiv produktions- gren, kan man utgå från att framstegen, jämfört med vad som nu är en hygglig stan- dard, inte kan bli särskilt stora. Tar man emellertid hänsyn till att denna produk- tionsgren är relativt ny och att uppfödarna därför kan väntas göra betydande framsteg i uppfödningstekniken under den'- närmaste tiden, torde det inte vara orealistiskt att även här räkna med en effektivitetsförbätt— ring av 5%. Med utgångspunktfrån en foderförbrukning per djur av 2310 fe och en slaktvikt av 190 kg erhålls med 5% effektivitetsförbättring en produktion av 86,4 kg kött per 1000 fe.-Slaktvikten före- ter dock en tydligt stigande tendens och uppgick! år 1961 till något-över 200 kg. Man skulle därför kunna räkna med en stegring till 210 kg år 1975. —— Inom Sveriges Slak- teriförbund håller man det inte för otroligt med en'slaktvikt 1975 på något sådant som 240 kg.

Beträffande produktionen av fläsk visar utförda beräkningar, att under senare hälf- ten av 1950—talet åtgått 6,16 fe per kg slak- tad vikt. I detta värde inkluderas foder till suggor och smågrisar. Man kan räkna med

'" Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den använda källan. Såsom framgår av den efterföljande framställningen har effektivitetsökningen inom mjölkproduktionen gått mycket snab- bare än vad som ännu för några år sedan, när den referade undersökningen utfördes (1962/63), ansågs sannolikt.

Tabell V: 16. Den animaliska produktionen 1975

(Milj. kg) Prognoser 1975 Varuslag 1956 —— 60 Alt. 1 Alt. 2 Mjölk, 4 % fett 3861 3060 3570 Kött av kor 56,6 45,1 52,6 Kött av ungnöt 43,7 48,0 62,2 Kalvkött 28,0 15,6 17,0 Summa nätkrealursköll 128,3 108,7 131,8 Hästkött 8,5 2,6 2,6 Fårkött 1,3 2,2 2,2 Fjäderfäkött, inkl. slakthöns 10,0 45,0 45,0 Fläsk 215,9 243,4 220,2 Summa kött och [läsk 364,0 401,9 401,8 Ägg 95 105 105 Se texten.

samma effektivitetsförbättring inom fläsk- produktionen som i förut behandlade pro- duktionsgrenar, och därför har procenttalet satts till 5, vilket betyder att foderförbruk- ningen per kg fläsk sänks från 6,16 till 5,85. —— Även i detta fall anser man inom Sve- riges Slakteriförbund en större effektivitets- förbättring inte vara osannolik.

Foderförbrukningen per kg ägg har be- räknats till 4,97 fe. Förbättringen för äggens vidkommande har satts till 50/0, varvid ovanstående tal sänks till 4,73 fe. Till viss det torde detta resultat komma att uppnås genom den fortgående minskningen av an- talet små och föga rationellt skötta besätt- ningar.

Tillgången på grovfoder 1975 enligt alternativ 1 och alternativ 2 medför olika prognosresultat i fråga om antalet kor nämnda år. Från i medeltal 1330 000 åren 1956—60 (1 150000 år 1963) skulle kostammen nedgå till 900000 enligt det förra och 1050 000 enligt det senare alternativet. Enligt inom Svenska Meje- riernas Riksförningen (SMR) utförda prognoser skulle koantalet fram till 1975 komma att sjunka under 700000 djur. Man räknar alltså inom SMR med en snabbare nedgång av koantalet men för—

utsätter samtidigt en betydligt starkare ökning av avkastningen per ko. Antalet ungnöt för slakt förutses i de nu refere- rade prognoserna öka från 224000 till 229 000 resp. 296 000.

Slutresultatet av prognoserna rörande animalieproduktionens storlek är 1975 har sammanställts i tabell V: 16. Pro— duktionsprognoserna tarvar på några punkter en ytterligare kommentar. Att produktionen av mjölk och kött blir större i alternativ 2 än i alternativ 1 följer direkt av den olika mängd grov- foder, som antagits stå till förfogande. För att erhålla balanserade foderstater har förutsatts, att åtgången av fodersäd för att erhålla den ökade mängden mjölk och kött enligt alternativ 2 är större än motsvarande åtgång enligt alternativ 1. Detta förklarar, varför fläskproduktionen är mindre i alternativ 2 än enligt alternativ 1, trots att alterna- tiv 2 totalt sett ger större animaliepro- duktion. Det är dock möjligt, att man kan komma att uppnå en lika stor fläsk— produktion vid en inhemsk fodertillgång i alternativ 1 som fläskproduktionen en—

ligt alternativ 2. En förutsättning härför utgör emellertid en ökning av importen av fodersäd. Vidare må framhållas, att man i fråga om fläsk- och äggproduktio- nen kan tänka sig andra relationer än i de i tabellen angivna prognoserna. -— Det bör i detta sammanhang nämnas, att de allra senaste årens starka utslaktning av kor tyder på att mjölkproduktionen kommer att snabbare nå den lägre stor- lek som i prognoserna förutsatts för 1975. De inom SMR utförda prognoser- na, som har 1975 som slutår, ansluter i fråga om totalproduktionen rätt nära till alternativ 1 enligt de här redovisade prognoserna. Inom Svergies Slakteriför- bund uppgjorda prognoser (som dock ej sträcker sig fram till 1975) pekar i fråga om nötkött närmast på alternativ 2 som ett minimialternativ. Kombinationen av

alternativ 1 i fråga om mjölkproduktio- nen och alternativ 2 beträffande produk- tionen av nötkött förutsätter bl.a., att »kalvreserven» praktiskt taget helt ut- nyttjas för uppfödning av ungdjur till slakt. Så kommer redan om något år med all sannolikhet att bli fallet.

Till slut må nämnas, att några prog— noser rörande animalieproduktionens re- gionala fördelning 1975 inte utförts. Inom SMR har gjorts prognoser, avse- ende 1970, i fråga om den regionala ut- vecklingen av mjölkproduktionen." I fråga om kött- och fläskproduktionen har däremot veterligen inte utförts några regionala långsiktsprognoser.

' »Mejeriindustrins regionala områdesin— delning», Delbetänkande avgivet av SMst planeringsutredning. — Dessa prognoser har sedermera i sin tur reviderats.

KAPITEL VI

Konsumtionen av livsmedel

1 . Hittillsvarande konsumtionsutveckling A. Översikt Förbrukningen av jordbruksprodukter Och ändra: livsmedel i Sverige var ännu för några generationer sedan inom vida befolkningsgrupper både kvantitativt och kvalitativt otillräcklig, om man utgår från 'moderna näringsfysiolo'giska krav på kosthållet. Situationen är numera helt förändradfdå befolkningen praktiskt ta— get undantagslöst har möjlighet att upp- nå en näringsstandard, som fyller de krav man ur medicinska och andra syn- punkter kan ställa. Det är ej längre undernäring av stora grupper som inger bekymmer utan snarare de allt tydligare tendenserna till överkonsumtion, spe- ciellt av fett.

Bland livsmedlen intar vad som här i landet brukar betecknas som livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (pro- dukter, som i huvudsak framställs eller kan framställas i det svenska jordbru- ket)1 en dominerande ställning, såväl kalori- som värdemässigt. I fråga om för- brukningen av sådana jordbruksproduk- ter kan utvecklingen tack vare inom 1942 års jordbrukskommitté utförda un- dersökningar följas rätt långt tillbaka i tiden. I tabell VI.-1 redovisas konsum- tionen av jordbruksprodukter i kalorier per invånare och dag från och med mit- ten av 1870-talet. Då tabell VI: 1 endast avser jordbruksprodukter enligt nyss an- given definition, ingår bland de vegeta- biliska livsmedlen inte sådana varor som grönsaker, frukt och bär samt bland ani-

malierna ej fisk. Vidare är kaffe och andra kalorimässigt .rätt betydelselösa kolonialvaror uteslutna. Trots de gjorda uteslutningarna omfattar uppgifterna i tabell VI: 1 i kalorier räknat över 90 % av den totala konsumtionen. I pengar räknat är andelen betydligt mindre.

Förbrukningen i kalorier per capita ökade kraftigt fram till första världskri- get. Under mellankrigsåren stagnerade kalorikonsumtionen. Under efterkrigs- åren har den sjunkit. Uppgången från 1876/85 till 1906/15 utgjorde 31 %. Den- na ökning i kalorikonsumtionen ger fog för det inledningsvis fällda omdömet, att konsumtionen av livsmedel ännu för några generationer sedan var kvantita- tivt otillfredsställande. Så sent som un- der 1800-talets sista decennier kunde en felslagen skörd medföra, att den fattiga— re befolkningen i berörda landsdelar drabbades av hungersnöd.

Sitt maximum nådde förbrukningen i kalorier per capita under ' 1930-talet. Efter detta årtionde har en nedgång in- trätt, vilken till 1963 uppgått till drygt 10 %. Nedgången beror främst på änd- rad åldersstruktur hos befolkningen samt

1 I denna framställning används följande terminologi för olika livsmedelsgrupper: 1. Gruppen alla livsmedel omfattar samtliga livsmedel men ej tobak, vin och spritdryc- ker. 2. Gruppen livsmedel från egentliga jord- bruksprodukter omfattar följande livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, torkade ärter och bönor; socker, sirap; konsumtionsmjölk, me- jerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjä- derfä, ägg.

på mindre kalorikrävande arbete. Meka- niseringen inom näringslivet och bilis- mens frammarsch medför också att kra- vet på tunga och energikrävande arbets- insatser och förflyttningar minskar och reducerar därmed behovet av kaloririka livsmedel. Om man i stället för per capita räknar per konsumtionsenhet, blir dock kaloriförändringarna ej så marke- rade. Under de allra senaste åren har kaloriförbrukningen per capita endast obetydligt minskat. (Från år till år note- ras ibland förskjutningar, som delvis torde vara att tillskriva brister i det sta— tistiska materialet.) Detta kan tyda på att den antydda utvecklingen mot sjun- kande förbrukning per capita står inför sin avslutning eller i varje fall att de största stegen redan har tagits. En orsak till att den beräknade kalorikonsumtio- nen (som mäts i konsumtionsledet) ej gått ned under senare år kan vara, att det statistikt omätbara spillet ökat både genom ökad uteätning och i hemmakon- sumtionen.

Beträffande förbrukningens utveckling kvalitativt för de egentliga jordbruks- produkterna framgår av tabell VI: 1, att det skett en oavbruten förskjutning i relationen animalier/vegetabilier. Under slutet av 1800—talet svarade animalierna för mindre än fjärdedelen av kostens nä- ringsvärde i kalorier räknat. Omedelbart före första världskriget hade andelen ökat till ungefär tredjedelen. Under 1930-talet närmade den sig hälften av konsumtionen för att under 1950-talet nå upp till denna nivå.

Denna förskjutning i konsumtionen av jordbruksprodukter från enklare vegeta- biliska födoämnen till vad som brukar betecknas som högvärdiga animaliska livsmedel utgör ett framträdande drag i utvecklingen under hela den behandlade tiden. I fråga om de s.k. enklare vegeta- hilierna nåddes i Sverige kulmen redan under tiden närmast före det första

världskriget. Konsumtionen har sedan successivt avtagit både absolut och rela- tivt sett och gör så alltjämt. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i Fören- ta Staterna nåddes maximum i förbruk- ningen av enklare vegetabiliska livsme- del redan omkring sekelskiftet, dvs. om- kring tio år tidigare än i Sverige. Anima— lierna ökar däremot i Förenta Staterna alltjämt både absolut och relativt. Sam- ma förhållande noteras i andra länder. Ökningstakten blir emellertid vid stigan- de välstånd allt svagare.

B. Livsmedelskonsumtionen under krigs- åren och efterkrigstiden (1939—64) Konsumtionen i Sverige av jordbruks- produkter och andra livsmedcl bygger i huvudsak på inhemsk produktion. Av hela livsmedelskonsumtionen 1964 ut- gjorde livsmedel från egentliga jord- bruksprodukter värdemässigt ca 65 % (tabell VI: 2). Detta procenttal har varit rätt oförändrat sedan 1950. Före kriget var den värdemässiga andelen jordbruks- produkter i livsmedelskonsumtionen hög- re. Införseln av livsmedel är mindre be- tydande kalorimässigt än om man ser till värdet, vilket beror på att den dels ut- görs av livsmedel med högre berednings- grad, dels av sådana kalorifattiga varor som frukt, kaffe, kakao etc.

Utrikeshandelns betydelse för den svenska livsmedelsförsörjningen behand- las i inledningen till kapitel VIII. I den redogörelse som nu närmast följer för utvecklingen av konsumtionen sedan 1939 skiljs ej mellan inhemsk produk- tion och import, titan konsumtionen be- handlas utan hänsyn till varornas ur- sprung.

a. —— Livsmedelskonsumtionens värde- mässiga utveckling m.m. 1939—64. _ Som framgår av tabell VI: 2 har den to- tala privata konsumtionen, mätt i löpan- de priser, mer än femdubblats under pe-

Tabell VI: I. Konsumtionen av jordbruksprodukter i kalorier per capita och (lag åren 1876—1963

1876/85 1886/95 1896/05 1906/15 1920/29 1930/39

Äldre kalorital

Nya kalorital

1948 /55

1956/63 1948/55 1956/63

Antal kalorier Vegetabilier Animalier

1 730 550 1 820 610 1 940 830 1 990 990 1 860 1 190 1 730 1 370 1 567 1 476

1391 1464 1526 1401 1361 1386

Summa

2280 2430 2770 2980 3050 3100 3043 2855 2927 2747

Relativa lal Vegetabilier Animalier

76 24 70 30 67 33 61 39 56 44 51 49 49 51 52 48 50 50

Summa

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. De nya kaloritalen skiljer sig från de äldre bl. a. i fråga om fläsk, som numera i allmänhet är magrare (innehåller färre kalorier per viktsenhet) än tidigare var fallet. _ Margarin är inräknat bland animalierna.

_-.. _ _.z ... ___m_—-——__-_____——_—_

Tabell VI: 2. Livsmedelskonsumtion1 och total privat konsumtion i Sverige i milj. kr resp. indextal (1950=100)

1939

Total privat konsumtion löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser indextal för 1959 års priser

Alla livsmedel e.tkl. tobak, starköl, vin och sprit

löpande priser indextal för löpande priser

1959 års priser indextal för 1959 års priser

Egentliga jordbruksprodukter—" löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser

indextal för 1959 års priser

Alla livsmedel exkl. tobak, starköl, vin och sprit i % av total privat konsumtion

Egentliga jordbruksprodukter i % av total privat konsumtion

8738 19362 28154 47660 51638 45 100 145 246 267 ' 20 5002 28301 32103 41 591 43 794

2 879 6220 9225 13 974 14 834 46 100 148 225 238 8342 9590 10118 11280 11606 87 100 106 118 121 1 985 4045 5848 8785 9178 49 100 145 217 227 5654 6572 6 492 6 758 6807 86 100 99 103 104 32,9 ' 32,1 32,8 29,3 28,7 22,7 20,9 20,8 18,4 17,8

1 I den totala livsmedelskonsumtionen har medräknats den offentliga konsumtionen av dessa varor. Värdet härav uppgick 1939 till ca 2 % och 1963 till ca 3 % av det totala konsumtions-

värdet för livsmedel. = Volymutveckllngen 1939—50 har beräknats ifrån Benzel m.fl. Den privata konsumtionen i Sverige 1931 — 1965, Industrins utredningsinstitut. Siffran för 1939 är sannolikt ej fullt jämförbar med övriga siffror i denna rad. 3 Mjöl, gryn, bröd, potatis, ärter, bönor, socker, sirap; konsumtionsmjölk och mejerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjäderfä och ägg.

rioden 1939—64. Volymmässigt (med konsumtionen mätt i 1959 års priser) har ökningen dock stannat vid ungefär en fördubbling under den angivna perio- den. Även livsmedelskonsumtionen har, mått i löpande priser, nära nog fem- dubblats under samma period. I fasta priser har konsumtionsökningen för livs— medel varit ca 35 %. Den redovisade volymökningen för livsmedel beror dock endast till mindre del — 5—10 % — på en konsumtionsstegring i form av ökad total kaloriförbrukning, men är

främst orsakad av en förskjutning i kon- sumtionen från billigare till dyrare livs- medel. Man ökar ej sin kalorikonsum— tion, men man köper kalorierna dyrare både genom en övergång till s.k. hög- värdigare (i varje fall mer attraktiva) livsmedel och genom att köpa livsmed- len i allt högre industriellt bearbetat och förpackat skick (jfr kap. VII). Ett mar- kant exempel på denna utveckling är konsumtionen av djupfrysta livsmedel. Dessa livsmedel introducerades på den svenska marknaden omkring 1950. Kon-

sumtionen har därefter i accelererad takt stigit, så att den år 1964 uppgick till nära 50 000 ton, främst fisk, broiler och grönsaker. Den förändring som skett och sker i förädlingsgrad, varusortiment etc. redovisas vidare i kapitel VII. Vid be- dömningen av tabellinnehållet, liksom av övriga uppgifter om den totala kon— sumtionen, måste beaktas, att Sveriges befolkning sedan 1939 ökat med ca 20 %.

Prisutvecklingen för olika livsmedel under perioden 1950—63 redovisas i fi- gur VI: 1. Som framgår av figuren har livsmedelsprisindex under perioden stigit kraftigare än hela konsumentprisindex.

Inom livsmedelsgruppen har prissteg- ringarna varit störst för grupperna kött-, fläsk- och charkuterivaror samt förtä— ring utom hemmet. Minsta prisökningen visar grupperna margarin, ägg, frukt och bär samt specerier (i sistnämnda grupp ingår här bl.a. socker).

b. —— Konsumtionsutvecklingen för olika varugrupper. —— Om den långsiktiga för-

skjutningen i relationen vegetabilier/ani- malier har förut talats. Denna belyses mera i detalj såväl kvantitets- som vår- demässigt i tabellerna VI: 3—7.

Tabell VI: 3. Konsumtionen av födo- och njutningsämnen 1939, 1950, 1955, 1960 och 1963 Löpande priser (milj. kr)

därav mejerimjölk » direktförsåld och hemma- förbrukad mjölk

Varuslag 19391 1950 1955 1960 1963

Mjöl, gryn och bröd m.m. 370,8 751,3 1202,9 1 694,4 2124,2 Potatis 83,0 '183,1 ' 287,1 313,9 409,13 Rotfrukter och grönsaker 64,6 166,0 . 233,3 281,6 424,3 Frukter och bär 239,9 709,5 976,5 1 139,9 1 343,5 Specerier 423,7 977,6 1500,6 1 661,9 2 019,3 därav socker 125,9 239,4 293,8 358,8 435,9

1 150,0 1 334,2

Mjölk och grädde 389,3 666,9 827,0

313,9 454,5 707,4 851,0 209,1 200,6 219,6 201,2

Smör och margarin 298,9 663,8 819,9 781,8 838,4 därav smör 213,9 525,5 524,8 449,5 516,2 Ost 75,4 153,5 268,7 359,0 432,5 Glass . . 18,4 67,2 130,5 162,2 Kött och fläsk 538,9 1 133,0 1 794,0 22353 2966,9 därav kött 190,8 397,9 607,8 752,4 993,1 » fläsk 184,7 354,6 601,4 725,9 990,2 » charkuterivaror 163,4 380,5 584,8 757,0 983,6 Ägg 93,8 232,8 322,3 376,6 474,6 Fisk ' 108,7 222,1 378,0 471,4 562,5 Malt- och läskedrycker 192,4 341,8 517,6 624,5 792,0 Spritdrycker 270,4 776,9 1 248,15 1 608,7 2114,1 Tobak 193,2 586,4 891,6 1 252,0 1 550,0 Totalt 3343,0 7583,1 11335,8 14082,2 17548,2 Index (1939 = 100) 100 227 339 421 525 Index (1950 = 100) 44 100 149 186 231

1 På grund av ändrad beräkningsmetodik är uppgifterna för vissa varugrupper 1939 icke direkt jämförbara med uppgifterna för senare år. Detta gäller främst gruppen mjöl, gryn och bröd m.m.

280 260 240 220 180 160 140 120 100

Figur VI: !. Prisutvecklingen för olika livsmedel enligt kousumentprisindex, 1950—63 (1950=100)

(Staplarnas bredd proportionell mot resp. livsmedelsposts vägningstal i index)

Hela konsumentprisindex

99-19 uno uns 'lglw

Jamnpoadpafajv

Jews wom nanm

Såg

11931 "SEL—l

Jauasuosmgij qoo JomAiJamijJeq ()

Jasaosumpjsy (joo )[SL-I Jan esquH ljoo .ienjnujjou

ng quo mma

depends qoo Janoog 191351 uno Janvhpeasm

1911] man inom Sum—31.195

Tabell VI: 4. Konsumtionen av födo- och njutningsåmnen 1939, 1950, 1955, 1960 och 1963 (Milj. kg)

Varuslag 1939 1950 1955 1960 1963

Mjöl, gryn och bröd m.m.1 612,5 608,2 561,4 533,3 526,9 Potatis 738,0 765,0 719,0 659,0 639,0 Rotfrukter och grönsaker 141,4 187,0 182,0 233,1 262,8 Frukter och här 271,2 410,8 473,4 569,5 587,6 Specerier 393,2 438,8 405,9 411,7 428,1 därav socker 290,0 285,0 242,8 240,8 236,9 Mjölk och grädde2 1 533,3 1 642,3 1 490,0 1 390,1 1 335,0 därav mejerimjölk2 479,3 738,1 762,6 746,0 735,5

» direktförsäld och hemma— förbrukad mjölk2 747,5 622,4 431,4 305,4 230,7 Smör och margarin 120,0 148,9 150,5 161,7 166,0 därav smör 68,5 95,7 75,8 69,4 73,4 Ost 36,6 48,9 47,3 49,0 51,7 Glass . . 2,2 7,8 15,6 22,8 Kött och fläsk 283,5 321,1 340,6 345,8 363,3 därav kött 102,8 103,9 106,7 107,4 114,9 » fläsk 100,6 104,3 114,3 113,9 118,3 » charkuterivaror 80,1 112,9 119,6 124,5 130,1 Ägg 55,7 72,6 82,0 87,0 88,4 Fisk (färsk + konserver) 110,8 118,8 138,3 133,0 135,2 Malt- och läskedrycker3 371,8 434,7 510,3 474,7 504,6 Spritdrycker3 41,3 51,2 72,2 77,1 94,2 Tobak 8,9 10,0 10,5 11,8 12,5

nan-n

Kvantiteten uttryckt i helmjölk, milj. liter. Kvantiteten uttryckt i milj. liter.

(4

Vad som speciellt noteras är skillna- derna mellan vegetabilier och animalier i fråga om utvecklingen av total kalori- konsumtion och volymutveckling (i fasta priser). Medan sålunda den totala kon- sumtionen (i kalorier) av vegetabilier _ och då särskilt av egentliga jord- bruksprodukter nedgått under efter- krigsåren, har konsumtionsvolymen i fasta priser ökat starkt. Detta är som förut nämnts ett uttryck för den starka förskjutning, som ägt och äger rum från per kalori räknat billigare till dyrare vegetabiliska livsmedel i främsta hand från inköpt mjöl till färdigbakat bröd. I fråga om animalier är ökningen i vo- lym också något större än total kalori- ökning, men för denna grupp har kon-

Iivantiteten avser totalkonsumtion räknad i mjöl.

sumtionsförskjutningen mot dyrare va- ror ej alls varit så påtaglig som inom vegetabilieområdet.

Inom vegetabiliegruppen märks den fortgående minskningen av den totala förbrukningen, i kilogram och kalorier, av mjöl, gryn och bröd m.m. Ut- vecklingen har emellertid varit olikfor- mig för de skilda varor som ingår i gruppen. Särskilt stark minskning note- ras för mjöl och gryn till direkt konsum- tion (för bakning etc. i hemmen). I frå- ga om mjukt matbröd pågår en ökning av konsumtionen och beträffande kaffe- bröd, konditorivaror m.m. till och med en mycket kraftig ökning.

Potatisförbrukningen har minskat betydligt, medan däremot kon-

1939, 1950, 1955,

1960 och 1963

(1950=100)

Varuslag

1939 1950

94 96 82 67 103 102

Mjöl, gryn och bröd m.m. Potatis Rotfrukter och grönsaker Frukter och bär Specerier

därav socker

fSumma vegetabilier

därav egentliga jordbruksprodukter 96 87 81 72 Mjölk och grädde Smör och margarin Smör Hushållsmargarin 97 Ost 78 Glass Kött och fläsk (inkl. charkuterivaror) 82 Kött 96 Fläsk

(_lharkuterivaror

Agg

Fisk och fiskkonserver

62 77 95

100 100 100 100

83 81

Summa animalier därav egentliga jordbruksprodukter

Malt- och läskedrycker 82

100 100

100

99 90

Summa livsmedel därav egentliga jordbruksprodukter

98 90

190 100

97 93

96 93

1 Kaloriberäkningar gjorda enligt de s.k. nya kaloritalen (jfr tabell VI:1). Förändringarna mest märkbara för fläsk, som enligt den äldre kaloriskalan för 1939 borde ha fått kaloritalet 132 i stället för ovan redovisade 96.

sumtionen av grönsaker och rot- frukter stigit. I fråga om frukter och b ä r, särskilt de importerade, note- ras en fortgående stark konsumtions- ökning. Detsamma gäller även flertalet s [) e e e r i e r, där sockret dock utgör det viktigaste undantaget.

Trots folkökningen har den totala för- brukningen av mjölk och g r ä d d e nedgått sedan förkrigstiden. Under 1950- talet har i fråga om konsumtionsmjölk och tunn grädde skett en oavbruten minskning, medan för tjock grädde note- rats en ökning.

Av särskilt intresse är konsumtionsut- vecklingen för m a t f e t t. Jämfört med förkrigstiden har den totala förbrukning- en av smör ökat med 7 %, samtidigt som för margarin noteras en ökning med ej mindre än 80 %. Under 1950—talet sjönk konsumtionen av smör till en början suc- cessivt för att från och med 1958, efter en stark prissänkning i maj detta år och en därefter följande rörlig prissättning, återvinna viss del av sin tidigare under efterkrigstiden förlorade marknad.

Smörets andel av matfettskonsumtio- nen (hushållsmargarin och smör), som

1960 och 1963 i 1939 resp. 1959 års priser

(1950 = 100) 1939 års priser 1959 års priser Yaruslag 1939 1955 1960 1963 1939 1955 1960 1963

Mjöl, gryn och bröd 82,1 107,8 115,4 120,0 84,1 109,4 121,7 126,0 Potatis 96,9 93,9 86,1 83,6 96,5 94,0 86,1 83,5 Rotfrukter och grönsaker 70,4 97,5 124,8 143,1 70,2 97,7 124,2 142,4 Frukter och bär 65,9 117,1 138,5 143,4 65,7 116,2 138,0 142,8 Spccerier 107,8 104,5 125,7 140,7 109,8 104,0 125,2 140,1 ,

därav socker 100,9 84,9 84,4 81,9 100,9 85,0 84,5 81,9 Vegetabilier 85,3 107,7 123,0 131,3 89,4 106,9 122,8 130,7

därav egentliga jordbruks- produkter 87,6 101,6 106,4 107,9 89,9 101,5 107,6 108,8 Mjölk och grädde 83,9 91,0 86,1 83,8 83,8 90,9 85,9 83,0 Smör och margarin 77,4 93,1 95,4 98,8 77,5 93,6 96,3 99,7 Smör 71,6 79,2 72,5 76,7 71,6 79,2 72,5 76,7 Hushållsmargarin 96,8 140,4 173,5 174,0 96,8 140,4 173,5 174,1 Ost 78,1 103,1 107,0 112,4 76,0 99,1 102,7 108,2 Glass — 354,3 711,9 1 035,9 355,3 710,0 1 037,9 Kött och fläsk (inkl.

charkuterivaror) 88,7 105,0 107,4 112,8 90,7 104,6 106,9 112,2 Kött 102,6 99,1 102,1 109,0 104,0 98,9 101,7 108,1 Fläsk 96,4 109,6 109,2 113,4 96,5 109,6 109,2 113,4 Charkutcrivaror 71,0 105,9 110,3 115,2 70,9 105,9 110,3 115,2 Ägg 76,9 113,0 121,1 121,7 76,7 112,9 121,2 121,8 Fisk och fiskkonserver 93,2 116,4 114,6 124,1 97,7 116,5 118,0 121,5 Animalier 83,1 102,6 102,7 113,1 85,4 101,5 103,9 107,4

därav egentliga jordbruk 5— produkter 82,5 96,6 98,0 98,2 84,2 97,5 99,8 99,5 Malt- och läskedrycker 78,9 124,4 115,4 126,0 82,1 120,1 114,3 121,9 Summa livsmedel 83,7 106,2 111,7 121,3 86,9 lll-4,8 112,23 ”7,9

därav egentliga jordbruks- produkter 84,0 98,1 100,6 101,1 86,0 98,8 102,3 102,5

1939 och 1950 uppgick till 58 resp. 64 %, sjönk fram till 1957 till 40 % på grund av bl.a. ökad prisspänning smör/marga— rin. Genom den ovannämnda föränd- ringen i prisrelationen smör/margarin har andelen smör därefter stigit och upp- gick 1964 till ca 43 %.

Konsumtionen av 0 st har sedan för- krigstiden ökat betydligt.

Beträffande k 6 t t och fl ä 5 k har sedan förkrigstiden till 1963 skett en be- tydande kvantitetsmässig ökning. För-

skjutningarna inom varugruppen är be- tydande. Per capita har konsumtionen av helt kött fallit något och för fläsk va- rit praktiskt taget oförändrad under åren 1939—63, medan däremot förbrukning- en av charkuterier ökat starkt. Dessa förskjutningar torde till stor del bero på att prisstegringen på kött och fläsk varit större än på charkuterier och betydligt större än på flertalet övriga livsmedel.

I fråga om it gg redovisas en ökning av totalförbrukningen sedan förkrigsti-

Tabell VI: 7. Konsumtionen av olika livsmedel per capita i Sverige 1939,1950, 1960 och 1963 (Kg per år resp. index 1939=100) .

livsmedel.

Beträffande övriga i tabellerna angiv- na varugrupper noteras bl.a. följande. Ifråga om fisk och fiskkonser- v e r har sedan förkrigstiden skett en vo- lymmässig uppgång ungefär motsvaran- de folkökningen, men med vissa förskjut- ningar inom gruppen; bl.a. har den salta sillen minskat i betydelse. Det stigande välståndet i-landet har vidare medfört en uppgång'av konsumtionen av malt- och läskedrycker samt, trots den'allt hår- dare beskattningen, även av förbruk- ningen av spritdrycker och tobak.

De nu anförda och till tabellerna VI: 2—6 anslutna uppgifterna avser i huvud—

Kg1 per person och år Index (1939 = 100) Varuslag 1939 1950 1960 *1963 1950 1960 1963 Mjöl (dir. kons.) 55,1 40,5 24,5 [23,1 74 44 42 » (totalt) 85,8 _ 79,6 66,2 64,1 93 77 75 Matbröd, mjukt 23,7 32,1 30,9 30,6 135 130 129 Kaifebröd 2,8 9,1 11,5 11,6 325 411 414 Matpotatis 116,7 109,1 88,1 84,0 93 75 72 Socker (ej ingående i andra pro— dukter) 45,8 40,6 32,2 31,2 89 70 68 3 Konsumtionsmjölk 194,0 216,0 164,6 151,4 111 85 78 ? Tjock grädde 3,7 1,8 2,9 3,4 49 78 92 ] Tunn » 1,6 4,7 2,7 2,5 294 169 156 ! Smör 10,8 13,6 9,3 9,7 126 86 90 * Margarin, totalt" 9,4 11,0 15,7 15,4 117 167 164 därav hushållsmargarin 8,1 7,6 12,3 12,2 94 152 151 Ost _ 5,8 7,0 6,6 6,8 121 114 117 Kött (med ben) 16,3 14,8 14,4 15,1 91 88 93 Fläsk( » w ) 15,9 14,9 15,2 15,6 94 96 98 Charkuterivaror 12,7 16,1 16,6 17,1 127 131 135 Ägg 8,8 10,4 11,8 11,6 118 134 132 Grönsaker och rotfrukter 22,4 26,7 31,0 34,6 119 138 154 ' Frukter och här 38,7 4 52,6 69,4 70,6 136 179 182 ' därav import 14,5 19,3 29,7 32,2 133 205 222 ; 1 För mjölk och grädde, liter. den .till 1963 med drygt 60 %. .Konsum- sak den totala förbrukningen, alltså utan tionsökningen torde ha starkt påverkats hänsyn till befolkningsutvecklingen. Upp- av att prisste'gringen på ägg under peri0'— gifter om kvantitetsutvecklingen per ca- den varit liten i förhållande till övriga pita redovisas i tabell VI: 7.

För näringsfysiologiska synpunkter på 'den svenska livsmedelskonsumtionen hänvisas till kapitel VIII.

2. Prognoser för livsmedelskonsumtionen fram till 1975

A. Inledning .Mot bakgrunden av de förändringar av konsumtionsvanorna inom livsmedels- sektorn, som ägt rum på lång sikt och som i korthet beskrivits tidigare i detta kapitel, kan Stållas två frågor. Den första gäller, i vilken mån ekonomiska faktorer föranlett förändringarna. Med ekonomi- ska faktorer avses den'fortgående stan-

dardförbåttring, som brukar uttryckas i realinkomststegring och vidare prisrela- tionerna mellan livsmedel och andra varor och tjänster liksom också pris- relationerna inom livsmedelssektorn. En första uppgift är att mäta hur stor del av förändringarna i konsumtionsutveck— lingen, som kan hänföras till de nämnda faktorerna. Den andra frågan är, om dessa faktorer för framtiden kommer att verka med samma styrka som hittills vad gäller konsumtionsnivå och konsum- tionsval. Vid besvarande av bägge dessa frågor kan en efterfrågeanalys, grundad på empiriskt material, ge vägledning.

Efterfrågeanalysens primärmaterial be- står dels av löpande marknadsstatistik, dvs. ekonomisk-statistiska tidsserier, som redovisar utvecklingen av kvantiteter, priser, inkomster och andra ekonomiska faktorer, dels av hushållsbokstatistik (»tvärsnittsstatistik»), som bygger på uppgifter från ett antal i statistisk me- ning representativt utvalda hushåll. Den förra typen av material kan utgå från begränsade marknader (t.ex. enskilda företag eller vissa regioner) eller från statistiska data avseende genomsnitt för hela riket. Endast data av det sistnämn- da slaget har använts i det följande. -— Hushållsbokstatistiken ger möjlighet att studera konsumtionsvanorna inom olika inkomstklasser, i socialgrupper, inom olika familjetyper etc.

En efterfrågeanalys av det empiriska materialet ger resultaten som redovisas i s.k. elasticitetstal. (Se närmare kap. II.) I ord kan en priselasticitet definieras som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i priset. På samma sätt definieras inkomst- elasticiteten som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i inkomsten. Om priset på en vara ökar med 10 % från en tidpunkt till en annan, medan efterfrågan som följd härav under samma tid minskar

med 5 %, erhålls en priselasticitet som har värdet ca —0,5 (pris- och efterfråge- förändringarna går i detta exempel liksom i flertalet faktiska fall i mot- satt riktning). På samma sätt erhålls vid en inkomstökning med t.ex. 10 %,och en därav orsakad Ökning av efterfrågan på en viss vara med 2 % en inkomstelasti- citet för varan av ca +0,2.

Efterfrågereaktionen betraktas som normalelastisk, överelastisk eller under- elastisk beroende på om dess elasticitet är lika med, större eller mindre än 1. Om efterfrågan för en vara är normal— elastisk med avseende på priset, innebär detta att en förändring av priset medför proportionellt samma (men i motsatt riktning gående) förändring av konsum— tionen. Konsumtionsutgiften blir i detta fall konstant från tid till annan. Vid överelastisk efterfrågan förändras kon- sumtionen i hastigare takt än priset. Konsumtionsutgiften stiger (sjunker) vid fallande (stigande) pris. Vid underelas- tisk efterfrågan däremot förändras kon- sumtionen i mindre utsträckning än priset. Konsumtionsutgiften sjunker (sti- ger) vid fallande (stigande) pris. Är elasticitetsvärdet lika med 0 medför pris- rörelser ingen förändring i efterfrågan; konsumtionsutgiften ändras relativt lika med priset. Efterfrågan kan väntas vara underelastisk för nödvändighetsvaror till vilka flertalet livsmedel hör och överelastisk för lyxbetonade varor. (För efterfrågans reaktion med avseende på inkomsten gäller motsvarande resone- mang.)

Av betydelse är, att pris- och inkomst— elasticiteternas vården inte kan väntas vara oberoende av utvecklingen av reala pris- och inkomstnivån under en viss observationsperiod. I regel kan sägas, att ju högre varupriset i genomsnitt är un— der perioden, desto högre är varans priselasticitet. En successiv höjning av inkomstnivån medför däremot en succes-

siv minskning av varans inkomstelastici- tet.

En viktig fråga är huruvida de tren- der, som det empiriska materialet upp- visar, är att hänföra enbart till pris- och inkomstutvecklingen eller om även and- ra faktorer har bidragit. Man kan beträf- fande det senare slaget av faktorer skilja mellan sådana, som verkar på kort och medellång sikt, och sådana, som verkar på lång sikt.

Till mera kortsiktiga ting hör inverkan på konsumtionsvalet av annonsering och annan konsumentupplysning. Som exem- pel kan nämnas, att de förskjutningar i konsumtionsvanorna för smör och mar- garin som ägt rum under senare decen- nier endast till ringa del kan förklaras av ekonomiska faktorer (priser, inkomster). För att ta ett annat exempel kan den be- tydande minskning av konsumtionen av socker för direkt förbrukning, som ägt rum under efterkrigstiden, inte nöjaktigt förklaras enbart med utgångspunkt från pris- och inkomstutvecklingen.

Riksstatistiken uppvisar även trender på lång sikt, som inte direkt har att göra med de ekonomiska faktorerna. Kon- sumtionsvanorna är inte desamma på landsbygden och i städerna, varför den fortgående befolkningsomflyttningen i och för sig får en inverkan på utveck- lingen av den genomsnittliga konsumtio- nen av olika livsmedel i riket. Likaså har den fortgående inkomstutjämningen i samhället en effekt på konsumtionen, som kommer till uttryck i de genom- snittsdata, vilka gäller för riket.

I fråga om trender på lång sikt av nu nämnt slag gäller, att dessa inte kvanti- tativt kan skiljas från trender, som beror av den genomsnittliga inkomstutveck- lingen. Detta innebär med andra ord, att om en analys utförs, avsedd att bestäm- ma inkomstelasticiteterna ur empiriskt material från tidseriedata, så »inlagras» i koefficienterna effekten av befolknings-

omflyttningen och inkomstutjämningen. Dessa effekter uppkommer däremot gi- vetvis inte vid analys av tvärsnittsdata ur hushållsboksundersökningarna. I des- sa »inlagras» å andra sidan skillnader i konsumtionsvanor mellan olika sam- hällsgrupper, såvida inte en s.k. stratifie- ring av materialet företas. De nu angivna skiljaktigheterna har betydelse vid upp- görandet av prognoser angående kon- sumtionsvanorna på längre sikt. Används elasticitetstal, erhållna ur tidseriemate- rial för riket, innebär detta i själva ver- ket, att man förutsätter en fortsatt be- folkningsomflyttning och inkomstutjäm- ning i ungefär samma takt som tidigare. Används däremot elasticitetstal ur tvär- snittsdata, bör åtminstone i princip —- viss korrigering göras med utgångspunkt från väntad effekt av fortsatt koncentra- tion av befolkningen till tätorterna och fortsatt omfördelning av inkomsterna i samhället.

B. Pris- och inkomstelasticiteter Undersökningar av pris- och inkomst- elasticiteternas storlek för livsmedel grundade på svenskt material har tidi- gare utförts av bl.a. Herman Wold och Lars Juréen.= Resultaten från dessa un- dersökningar kom till användning vid den bedömning av den framtida konsum- tionsutvecklingen, som på sin tid gjordes av 1942 års jordbrukskommitté. Under- sökningarna avsåg i främsta rummet att belysa efterfrågans förändringar under mellankrigsperioden 1920—39. Vidare utfördes elasticitetsberäkningar grunda- de på material från hushållsundersök- ningarna 1913, 1923 och 1933.

På uppdrag av jordbruksutredningen har fil. lic. G. Stoikovic utfört motsva- rande undersökningar grundade på ma- terial från efterkrigsåren 1950—61 samt på material från den senaste större hus-

VVold—Juréen: Demand Analysis (New York 1952).

hållsundersökning, som utförts här i lan- det sedan 1933; denna avsåg att belysa konsumtionsvanorna 1958. '

Som framgår av följande tablå- har be- tydande förändringar av- konsumtions- vanorna inom olika inkomstgrupper ägt rum mellan 1933 och 1958. På 1930-talet .var det egentligen baracerealier och po- tatis 7(den senare varan .redovisas ej'i tablån) som uppvisade negativa inkomst- elasticiteter, ' dvs. i konsumtionen sjönk allt eftersom man gickuppi högre in- komstskikt- År" 1958 visade'av de vikti- gare. produkterna endast ost. och nötkött (jämte kalv, ejfmedtagen i tablån) *ökad konsumtion vid stigande inkomst. Minsk- ningen av konsumtionen av vete och' råg har blivit 'mer accentuerad än tidigare. _Vidare' har sockerkonsumtionen, från att tidigare ha varit oelastisk, nu en påtaglig tendens" att" avta . vid” stigande inkomst. Mjölk,”. ägg,'matfett och fläsk, som tidi- gare visade ökad konsumtion, 'gåi'. nu svagt tillbaka vid stigande inkomst enligt hushållsboksmaterial'et. Det'bör emeller— tid beaktas, att beräkningarna är basera- de på ett heterogent material för respek- tive år med betydande skillnader i koni sumtionsvanor (hushåll inom olika so- cialgrupper med olika barnantal etc.)-.

Som tidigare nämnts är de kvantitets- elasticiteter, som erhålls ur hushållssta- tistiken, dessutom opåverkade av bl.a. befolkningsomflyttningen och inkomstut- jåmningen i samhället. De resultat, som lämnats i tablån nedan, kan därför endast sägas ange tendenserna i utvecklingen under" en 25-årsperiod. Det är dock av intresse, att en påtagligt större konsum- tion av —de ur'proteinsynpunkt värdefulla födoämnena ost och kött alltjämt kan »ko'nstaterasli de— högre inkomstskikten.

Koefficienterna'för 1958 kan inte utan vidare läggas till grund för övervägan- den angående den framtida konsum- tionsutvecklingen. De kan endast geen vägledning.

En utförlig analys- av rikskonsumtio- nens utveckling under efterkrigsåren 1950—61 har gjorts av Stoikovic." Tids- perioden är-relativt'kort, varför resulta- ten förses med rätt ”stora felmarginaler. En viss-kontroll av'elasticitetstalen har emellertid'kunnat genomföras genom att tillämpa de funna talen vid de pris- och inkomstförhållanden som rådde 1962.

Resultaten finns redovisade i en stenci- lerad promemoria (med beteckningen JBR- UTR 45), vilken förvaras hos statens jord- bruksnämnd. *

Inkomstelasticiteter (kvantitetselasticiteter) ur hushållsundersökningar 1933 1 958 Vete och råg1 —0,6 —1,1 Socker 0,0 ' —O,7 Mjölk och grädde 0,1 —0,1 Ost 0,2 . 0,4 Ägg 0,4 —— 0,2 Smör 0,6 — 0,3 Smör och margarin 0,2 — 0,1 Nötkött 0,1 0,4 Fläsk 0,2 0,1

Räknat i mjöl.

.. Observerat . Varuslag' Prignosvatrde, Vär de, Eiffereris, g/cap1 a k g /capita g/cap1 a

Direklkonsumtion Mjöl 21,73 23,67 —1,94 Mjöl+gryn+bröd m.m. 77,98 70,62 +7,36 Knäckebröd 6,65 6,57 +0,08 Mjukt matbröd 30,90 30,61 +0,29 Kaffebröd 11,83 11,62 +0,21 Torra bakverk 4,33 3,31 +1,02 Konditorivaror 4,91 4,34 +0,57 Socker 28,25 31,26 —3,01 Mjölk 157,40 160,42 —3,02 Grädde, tjock 3,52 3,28 +0,24 » , tunn 2,32 2,51 —0,19 Smör 8,91 9,47 —0,56 Margarin 12,53 12,35 +0,18 Ost 6,68 6,72 ——0,04 Nötkött 9,48 9,27 +0,21 "Kalvkött 2,94 3,03 —0,09 Fläsk 17,38 15,93 +1,45 . Charkuterivaror 17,22 17,32 —O,10 Kött+tläsk 45,92 47,61 —1,69 Ägg 11,64 12,06 —0,42

Total konsumtion Mjöl 62,81 65,46 ——2,65 Socker 40,09 41,13 —1,04 S:a konsumtionsmjölk+grädde 183,20 189,76 —6,56 S:a matfett 26,42 26,66 —0,24 Storboskap 15,78 15,88 —O,10 Kalv 3,97 3,91 + 0,06 Summa kött 22,34 21,66 +O,68 Fläsk 25,47 25,68 —0,21 Summa kött+fläsk 47,24 47,34 —0,10

Man har sålunda beräknat en teoretisk konsumtion per capita med utgångs- punkt från elasticitetstalen och jämfört denna konsumtion med den faktiska. Detta test har som framgår av ovanstå- ende tabell (tabell VI: 8), gett ett täm- ligen gott resultat. Differenserna mellan teoretisk och observerad konsumtion är icke större än att elasticitetstalen i och för sig kan betraktas som rimliga. Å andra sidan skall framhållas, att konsum- tionsförändringarna på kort sikt i regel går långsamt, varför värdet av testet inte får överskattas. På längre sikt kan dess- 9

utom elasticitetstalen komma att föränd- ras rätt väsentligt. Detta har klart fram- gått av den tidigare angivna utveckling- en under 25-årsperioden 1933—58. Tabell VI:9 visar inkomstelasticiteter för viktigare jordbruksprodukter för mellankrigsperioden 1920—39 och för efterkrigsåren 1950—61 samt värden som använts för de prognoser, vilka redovisas i följande avsnitt. De största avvikelserna mellan prognosvärdena och värdena för efterkrigsåren visar vete och råg, socker samt konsumtionsmjölk och grädde. Dessa justeringar har skett med

Inkomstelasticiteter Varuslag för 1920 —39 för 1950 —- 61 I för prognos 1975

Vete och råg —-0,4 —0,7 —0,5 Potatis —O,5 . 0,5 Socker (rått.) +0,3 —O,8 —0,3 Konsumtionsmjölk 0,0 ]

Grädde +0,1 1 *0'6 l _0'3 Ost _ +0,4 + 0,4 +0,4 Smör (+0,5) . (+0,2) Margarin (+0,8) . (+0,2) Summa smör och 111arga1in +0,6 + 0,2 + 0,2 Kött +0,3 +0,4 +0,4 Fläsk +0,3 +0,3 +0,3 Ägg + 0.6 +0.2 + 0,2

stöd av ett teoretiskt resonemang, som har viss bekräftelse i empiriska data' Enligt detta resonemang inträffar, när inkomstelasticiteterna i tiden övergår från positiva till negativa värden, att detta till en början sker i långsam takt. Under en övergångsperiod ökar därefter de negativa elasticitetstalen snabbare för att därefter så småningom återigen sjun- ka till dess på mycket lång sikt -— ett jämviktslåge uppnås, då koefficien- terna ligger omkring värdet 0. I övrigt må här endast tilläggas, att koefficien- terna för smör resp. margarin är att be- trakta som konventionellt valda. De har i detta sammanhang endast använts för att få ett begrepp om den totala. konsum-. tionen av- matfett-som en del av den to- tala konsumtionen av livsmedel. I sam— band med att utredningen i del B i be- tänkandet behandlar mjölk- och mat- fettsregleringen kommer utförliga, elas- ticitetsberäkningar för smör och marga- rin att redovisas, varvid bl.a. görs. alter- nativa antaganden om prisrelationerna mellan dessa varor.

C. Konsumtionsprognoser Förutom elasticitetstal fordras för en bedömning av den framtida konsumtio-

nen av livsmedel, att prognoser ställs upp rörande befolknings- och inkomst- utvecklingen. Enligt prognoser utförda av statistiska centralbyrån väntas folk— mängden i landet öka med ca 10 % mel- lan 1960 och 1975, dvs. med omkring 0,7 % per år. Om man i stället på kon- ventionellt sätt uttrycker ökningen i an- tal konsumtionsenheter, erhålls ungefär samma resultat. Det kan emellertid an- märkas, att enligt undersökningar som utförts på senare år konsumtionen hos åldringar i kalorier räknat ligger betyd- ligt lägre än för övriga vuxna. Med hän- syn till den förskjutning i åldersstruktur som äger rum i vårt land kan det därför inte uteslutas, att talet 10 % som mått på ett ökat avsättningsutrymme för en 15-årsperiod till följd. av folkökningen kan ligga något i överkant.-

I fråga om realinkomstökningen har som huvudalternativ antagits 3 % per år. och capita, dvs. närmare 4 % totalt sett (inkl. folkökningen). -

Prognosernas resultat lämnas i tabell VI: 10 för de viktigaste =jordbrukspio- dukterna. Redovisningen sker för varor- na i det skick de lämnar jordbruket eller också på ett tidigt förädlingsstadium,

* Se Wold — Juréen': Anf. arb. kap. XVI:6.

1 .

Tabell Vl:10. Efterfrågan på jordbruksprodukter 1960 och 1975 »

1 1 1

lxonsumtloni'ri'ket milj. kg

' ;_ Förändring . 1960 _— 75

Varuslag 1960 .- 1975 1975 :. » $& $& = Milj.'kg % ö'kning' ökåing 7'" ” ""””. Vete och råg -' 650 * 521 '.i 573 . 147715 —J12 Potatis . 659 _ , . 528 , 581, . E.,—am,, _—12 Socker (raff.) 327 286 315 i+12 — 4 Konsumtionsmjölk ”1459 1277 V 1405 —'54"" + 4 Grädde —' * '_ ,,: Ost 56,6 67,6 74, 4) i+l7, 8 . +31 ;. Smör 72,5 79,2 . 87,1” +14,6 +20 y Margarin 92,3 100,9-* ' 111, 0 vrf-;- 18,7"? +2o ) Summa smör och margarin 164,8 180,1 198,1 +33,3 +20 ) Kött 156,9 187,3 206,0 +49,1 +31 Fläsk 184,3 210,7 231,8 +47,5 +26 Ägg 87,0 . . 95,1. g .- 404,6— '+1'Z,6 . +20

Anm.: Folkökningen är beaktad.

Sålunda avser uppgifterna. .vete och råg ' och inte mjöl,-. grynyoch' bröd. Kött och, " fläsk redovisas före tillverkningen av charkuterivaror etc.

På grundval av tabell VI: 10"har i""de två följande tabellerna gjorts samman- fattande beräkningar av- konsumtionen av vegetabilier och animalier totalt sett, dels räknat i kalorier, dels—i Ilnittpriserli Pri-srelat—ionerna— har alltså i dessa prog-

* 1 ;" 1. . '

nesei' anknutits till aktuella förhållanden (jfr vad som förut _nämnts om alterna- tiva smör/margarinprognoser).

Den totala kaloriförbrukningen väntas under 15- -årsperiode1r stiga med endast

5 Vid beräkningarna har man utgått från mittpriserna per 19.6.64. Överslagsberäk- ningar med användande av mera'aktuella priser'(hösten 1965) visar en "praktiskt taget oförändrad bild av konsumtionsvärdets säihniansättning.' " ”'

Tabell VI: 11. Efterfrågan på jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) räknad i kalorier

(Milj. kcl) Fördelnin , o Ändring i 1960 1975 g A) 00 1960 1975 1960 —75 Vegetabilier 3 584 3 246 56,2 50,8 9, 4 Animalier exkl. margarin 2 794 3 138 43,8 49,2 + 12, 3 Summa 6378 6384 100,0 100,0 0,1 Vegetabilier 3 584 3 246 50,6 44,9 — 9,4 Animalier inkl. margarin 3 502 3 989 49,4 55,1 + 13,9 Summa 100,0 100,0

ett par procent. Detta innebär med andra ord, att kaloriförbrukningen per capita väntas visa en fortsatt nedåtgående ten- dens, även om denna blir svagare än under det senast förflutna decenniet. För de varor som redovisas i tabell VI: 10 kommer ungefär hälften av kalo- riförbrukningen på vegetabilier och hälf- ten på animaliska livsmedel inklusive margarin. Detta gällde utgångsläget 1960. För 1975 väntas denna relation förskju- tas till omkring 45 % för vegetabilier och 55 % för animalier. Förskjutningen kan förefalla tämligen obetydlig men får

i själva verket ganska stora konsekven- ser. Detta framgår bl.a. av tabell VI: 12, där konsumtionen värderats i mittpriser. Relationen mellan vegetabilier och ani- malier blir här ungefär 18: 82 för 1960 och 14,5: 85,5 för 1975. Denna förskjut- ning från vegetabilier till animalier leder till att avsättningsutrymmet växer av- sevärt mera om konsumtionen räknas i pengar i stället för i kalorier. Ökningen i konstanta priser väntas sålunda bli 13,5 % mellan 1960 och 1975, dvs. när- mare 1 % per år.

Tabell VI: 12. Konsumtionen av jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) värderad i mittpriser (priser per 19.6.1964 )

(Milj. kr) Fördelning, % Ändring i 1960 1975 %

1960 1975 1960 + _75 Vegetabilier ) , ' 1 000 910 19,2 15,4 — 9,0 Animalier exkl. margarin » 4 220 4 990 80,8 84,6 + 18,2 Summa 5220 5900 100,0 100,0 +13,0 Vegetabilier 1 000 910 18,2 14,6 —— 9,0 Animalier inkl. margarin 4 490 5 320 81,8 85,4 + 18,5 Summa _ 5490 6230 100,0 100,0 + 13,5

]. Bakgrund och problematik Av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen över konsumtionsutveck- lingen för livsmedel i Sverige har fram- gått att två huvuddrag präglat denna ut- veckling. För det första pågår en lång- sam konsumtionsförskjutning mot vad man brukar benämna högvärdiga livsme- del, som samtidigt är bättre anpassade till ett lättare, mindre kalorikrävande arbete än tidigare konsumtion. För det andra sker jämsides med denna förskjut- ning i kostens sammansättning en änd- ring i köpvanorna, som innebär att livs- medlen köps i industriellt alltmer bear- betat och paketerat skick. Konserver, djupfrysta, färdiglagade och förpakete- rade livsmedel ökar snabbt sin andel i livsmedelsposten. Beredningen av livs- medel i hemmen överflyttas alltmer till livsmedelsindustrin, som även övertar uppgifter från andra led i livsmedels- kedjan. Denna—utveckling innebär att livsmedlen kommer att innehålla en allt större andel hushållstjänster. Man köper ej enbart en livsmedelsråvara utan i allt störr'e utsträckning även tjänster från förädlingsindustri och handel.

Medan ökande inkomster i Sverige nu- mera endast i mycket begränsad ut- sträckning används till att öka per ca- pita-konsumtionen av själva livsmedels- råvarorna, växer efterfrågan på i livs- medlen ingående hushållstjänster snabbt med stigande inkomster. Den andel av realinkomstökningen, som går till öka-

KAPITEL VII

Förädling och distribution av livsmedel

de livsmedelsutgifter används därför till större delen för att köpa tjänster från förädling och handel i form av livsmedel med högre förädlingsgrad än tidigare. Man köper fritid och bekvämlighet eller tid till förvärvsarbete utom hemmen. Stigande realinkomster och ökade arbets- tillfällen för de gifta kvinnorna medför möjligheter och behov av att öka livs- medlens förädlingsgrad.

Utvecklingen i riktning mot en allt högre förädlingsgrad för livsmedlen sker givetvis ej enbart på grund av konsu- menternas krav härpå utan genom en ömsesidig påverkan mellan konsumen- ter, handel och förädlingsindustri. Ge- nom utveckling av nya produkter och förpackningar, genom att uppväcka la- tenta och skapa nya köpbehov påverkar livsmedelsindustrin och handeln aktivt konsumtionsvanorna. .

Den nu skildrade utvecklingen inne- bär att »avståndet» mellan råvarupro- ducenter och konsumenter ökat, medan livsmedelsindustri och handel fått öka- de uppgifter. Men särskilt livsmedels- industrins växande roll i livsmedelsför- sörjningen beror ej enbart på att den i vidgad utsträckning Övertar hemmens livsmedelsberedning. Den tekniska ut- vecklingen och ändrade prisrelationer för olika produktionsmedel har sedan lång tid stimulerat livsmedelsindustrin att i ökad utsträckning också överta ar- betsuppgifter, som tidigare utfördes inom råvaruproduktionen och inom handeln.

Denna överflyttning av arbetsuppgifter från särskilt råvaruproduktion till för- ädlingsindustri och distribution hade i stor utsträckning redan kommit till stånd före den arbetsomfördelning mellan hus- håll och förädlingsindustri som nu präg- lar utvecklingen. Med en viss tillspets- ning kan det sägas, att konsumenterna numera endast i mycket begränsad om- fattning köper jordbruksprodukter i or- dets bokslavliga mening. Jordbruket le- vererar spannmål -—— konsumenterna köper mjöl, bröd och andra livsmedel, i vilka spannmål ingår. Jordbruket .leve- rerar slaktdjur +— konsumentervna köper olika styckningsdelar av=;kött och fläsk, charkuterivaror, köttkonserver etc. "Jord- bruket levererar mjölk ——- konsumenter- na köper smör, ost och olika sorters konsumtionsmjölk. .

Jordbruksprodukterna har med andra ord i växande utsträckning blivit råvaror för en livsmedelsindustri, som i sin ;tur av dessazråvaror framställer ett ökande antal varuvarianter för konsumenternas skiftande ”behöv. För framställning av dessa ”senare:-produkter åtgår stundom även andra 'råvaror och framför allt erfordras för densamma även andra pro- duktionsmedel; anläggningar med ma- 'skinell -t1trustnin'g, arbetskraft, bränsle, elström etc. Det ligger i sakens natur att ju längre denna förädlingsprocess drivs desto större blir åtgången av dessa andra produktionsmedel i förhållande till åtgången av den ursprungliga råva- ran. Desto större blir också den roll, som dessa andra kostnadselement kom- mer att spela för priset på den slutliga produkten —— eller omvänt desto mindre blir råvarans andel i det pris konsumen- ten betalar för livsmedlen.

Även i de fall då den vara som konsu- menten köper praktiskt taget är iden— tisk med den vara som jordbrukaren levererar, är det tydligen på det sättet, att konsumenten inte bara köper och be-

talar själva varan utan också de tjäns- ter, som erfordras för att varan skall finnas tillgänglig på den plats, i den form och under de omständigheter i öv- rigt under vilka konsumenten efterfrågar den. Man köper inte bara ägg utan också de tjänster som är nödvändiga för att äggen skall finnas tillgängliga i bu- tiken; transport, lagring, sortering, kon- troll, packning. kylning etc.

Den minskande roll som såväl råvaru- producenter som hushåll spelar vid framställning och beredning av livsme- del och den motsvarande tillväxten i distributionens och förädlingsindustrins betydelse, har under senare år kommit att tilldra sig allt större uppmärksamhet i den jordbrukspolitiska debatten inte enbart i Sverige utan ,i praktiskt taget alla de västerländska industristaterna. Snabbt minskande andel för råvarupro- ducenterna i konsumenternas livsmedels- utgifter har härvid ofta tolkats som att förädlingsindustri och handel oskäligt ökat sinamarginaler. Särskiltvhar man frågat sig,;vilk'a konsekvenserna blir för råvaruproducenternas avsättnings- och prisförhållanden av..del's ,den pågående ökningen av konsumenternas efterfrågan på tjänster från förädlingsindustri och handel, dels också den strukturförskjut- ning särskilt inom distributionen mot större maktblock som äger rum.

Nu nämnda problematik, i vad avser förhållandena i Sverige, har inom jord- bruksutredningen varit föremål för un- dersökningar av en särskild expertgrupp1 under ordförandeskap av generaldirek- tör Helmer Olsson, statens pris- och kar- tellnämnd. Arbetsgruppen benämns i det följande distributionsgruppen. Framställ- ningen i.fo1'tsättningen av detta kapitel anknyter till ifrågavarande undersök- ning. - Distributionsgruppens väsentligaste ar-

1 Arbetsgruppens undersökning har pub- licerats i SOU 1965:27. '

betsuppgifter har för det första varit att belysa, hur råvaruproducenternas res— pektive förädlingens och distributionens andelar i konsumenternas livsmedelsut- gifter förändrats iSverige under efter- krigsåren, för det andra att söka analy- sera orsakerna till denna utveckling bl.a. mot bakgrund av inträffade förändringar i fråga om förädlingsgrad och marknads- förande samt för det tredje att söka an— ge, vilka eventuella konsekvenser denna utveckling hittills fått och i framtiden kan väntas få på jordbruksprodukternas pris- och avsättningsförhållanden. I sina undersökningar har distributionsgruppen vidare sökt bilda sig en uppfattning om hur sambandet partipris-konsumentpris fungerar på kort sikt.

Distributionsgruppens undersökningar har endast omfattat utvecklingen i Sve- rige för, livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodulcter,2 dvs. huvudsakligen sådana livsmedel i ..vilka svenska .jord- bruksprodukter hittills utgjort .den pri- mära råvaran. .Av de 'totala konsum- tionsutgifterna för livsmedel3 (värderade i detaljhandelspriser) går ca 65 0/0 till egentliga jordbruksprodukter. Detta pro- centtal har hållit sig ungefär oförändrat under hela efterkrigsperioden.

Tidsmässigt har gruppens utrednings- arbete i huvudsak avgränsats till att om- fatta perioden 1950—61, I en efterföl- jande särskild bearbetning har inom sta- tens pris- och kartellnämnd (SPK) även vissa beräkningar gjorts för åren 1962— 64.* I åtskilliga fall har det visat sig svårt att för hela perioden erhålla fullt enhet- liga tidsserier, varför förhållandena un- der den tidigare delen av 1950-talet ej kunnat belysas med samma fullständig- het och säkerhet som fallet varit för senare år.

I sitt arbete har gruppen utgått från de förändringar i fråga om storleken och sammansättningen av konsumtionen av

inom landet producerade livsmedel, som

ägt rum under nämnda period. Grund- materialet till gruppens undersökningar är detsamma som tidigare redovisats i kapitel VI. .

I det följande redovisas distributions- gruppens väsentligaste resultat.

2. Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedelshandel

A. Inledning Det svenska jordbrukets aVSaluprodu'k- tion används till övervägande del för livsmedelskonsumtion inom landet. För- ädling och distribution av livsmedel hand- has av ett stort antal företag med sam- manlagt över 200000 sysselsatta. Den process, varigenom råvaran bearbetas och överförs i konsumentens hand, in- rymmer ett flertal olika moment såsom insamling, sortering m.m. av jordbrukets produkter, förädling eller bearbetning i ett eller flera led, förpackning, partiför- säljning, detaljförsäljning och eventuellt servering. Denna kedja blir allt längre och mer förgrenad och de tjänster den lämnar alltmer omfattande. Ersättningen till industri- och distributionsleden ökar givetvis som följd av denna utveckling. Livsmedelsindustrins och distributionens växande roll i livsmedelsförsörjningen leder till att dessa led får ökat inflytande på avsättnings- och prisförhållandena på jordbruksprodukter. Massproduktions— teknik och märkesvaruförsäljning med- för vidare ökade krav på att råvaran'kan levereras i goda och jämna kvaliteter.

? Till denna grupp brukar räknas följan- de livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, ärter, bönor; socker, sirap; k-mjölk och me— jerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjä- derfä och ägg.

3 I gruppen livsmedel medräknas ej stark- öl, vin och spritdrycker samt tobak. * Jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden. En undersökning ' av jordbrukarpriser och jordbrukarandelar på viktigare jordbruksvaror åren 1962—64 (stencil SPK, maj 1965).

Utvecklandet av nya livsmedelsprodukter som leder till ändrad konsumtionsinrikt- ning kan också föra med sig, att efter- frågan på en viss jordbruksprodukt änd- ras till förmån för andra jordbrukspro- dukter eller andra kvaliteter av samma produkt.

B. Livsmedelsindustrin

Livsmedelsindustrins allt viktigare ställ- ning i livsmedelsförsörjningen har förut berörts. Den svenska livsmedelsindustrin har hittills varit en utpräglad hemma- marknadsindustri med särskilt inom vis- sa branscher många och industriellt sett relativt små arbetsställen. Industrins re— gionala fördelning följer i stort sett jord- bruksproduktionens fördelning.

Det samlade saluvärdet av den svenska livsmedelsindustrins tillverkning (arbets- ställen med minst fem sysselsatta) ut- gjorde 1963 nära 10 miljarder kr. Därav kom drygt hälften på mejeri- och slakteriindustrierna. Det s. k. förädlings- värdet, som utgör ett visst mått på de insatser och tjänster, som livsmedelsj industrin åstadkommer, uppgick samma år till ungefär 2,3 miljarder kr.

Även om livsmedelsindustrins betydel- se i livsmedelsförsörjningen starkt ökat under hela 1950-talet, har dock ökningen i produktionsvolymen (23 %) varit något lägre än för industrisektorn i dess helhet (30 %). Störst volymökning upp- visar karakteristiskt nog konservin- dustrin (100 o/o), medan exempelvis me- jeriindustrins tillverkning minskat.

Livsmedelsindustrin bedrivs i olika or- ganisations/ormen Livsmedelsindustrier ägda av jordbrukets föreningsrörelse svarade 1960 för ca 46 % av det redo- visade salutillverkningsvärdet, medan konsumentkooperationen svarade för 11 0/0 och enskilda företag för 43 0/0. Ut- går man från förädlingsvärdet, blir mot- svarande värden för nämnda organisa-

tionsformer respektive 30 %, 11 % och 59 %. Fördelningen är dock mycket va- rierande inom olika produktgrupper med stark dominans för de jordbrukskoope- rativa företagen inom slakteri- och mejeriområdena och motsvarande över- vikt för enskilda och konsumentkoope- rativa företag beträffande de flesta öv- riga områden. De olika gruppernas an- delar undergår en viss förändring, dels på grund av den förutnämnda konsum- tionsförskjutningen inom sortimentet och dels som följd av integrationssträvanden mellan industri och handel.

En väsentlig företagskoncentration inom livsmedelsindustrin har ägt rum under 1950—talet. Antalet arbetsställen (med minst 5 sysselsatta) var 2600 år 1950, men hade år 1963 sjunkit till ca 1800. Samtidigt har företagsstorleken, mätt i antalet anställda per företag. ökat med 43 %. Undersökningen visar att det främst är de mindre företagen som lagts ner. Relativt små enheter återfinns dock inom bl.a. bagerisektorn, som svarar för nära hälften av alla arbetsställen inom livsmedelsindustrin, medan socker-, mar- garin— och kvarnindustrierna redovisar förhållandevis stora företagsenheter.

En inte obetydlig produktivitetsför- bättring inom livsmedelsindustrin synes under 1950-talet ha ägt 'rum. Sålunda ökade förädlingsvärdet per anställd med 72 % under perioden 1952—60, vilket är något mer än genomsnittet för all indu- stri. Särskilt inom sockerindustrin och kvarnindustrin har förädlingsvärdet per anställd ökat kraftigt. Mätt som produk- tionsvolym per arbetstimme har livsme- delsindustrin å andra sidan inte uppnått samma resultat som övrig industri.

Dessa båda mått ger dock ej en full- ständig bild av hela produktivitetsut- vecklingen, enär man härav ej kan dra några definitiva slutsatser om de olika produktionsfaktorernas nettoproduktivi- tet. Produktivitetsutvecklingen synes vi-

dare ha varit rätt olika inom olika bran- scher.

Bland livsmedelsindustrins kostnader dominerar rävarukostnaden. Den utgjor- de är 1963 75 % av saluvärdet mot 82 % år 1952. Lönekostnaden har under sam- ma tid ökat från 7,9 till 9,2 %. Dess andel är dock lägre än inom övrig in- dustri.

(; Livsmedelsdistrtbutlonen

Traditionellt skiljer man inom varu- distributionen mellan partihandels- och detaljhandelsföretag. Genom tillkomsten av nya, integrerade företagsformer samt olika slag av gruppbildningar är denna distinktion nu inte längre lika klar. Inom konsumentkooperationen föreligger så- ledes på flera varuomräden en ekono- misk gemenskap över båda leden, som i åtskilliga fall också är integrerad till fabrikationen. Ica-företagen bedriver partihandel i form av inköpscentraler, som ägs av kunderna, dvs. de enskilda detaljisterna. En del kolonialvarugrossis- ter inom ASK-sektorn har till sig knutit andra enskilda köpmän i s.k. frivilliga kedjor. Också mångfilialföretagen av typ Tempo, Epa, Metro m.fl. täcker såväl partihandels- som detaljhandelsledet inom berörda varuområden. Överhuvud- taget finns det i dag relativt 'få livsme- delsbutiker, som inte har någon form av ekonomisk samverkan med partihandels- ledet.

En mycket väsentlig del av särskilt den insamlande men även av den distri- buerande partihandeln med jordbruks- produkter omhänderhas av jordbrukets ekonomiska föreningar. *

Rationaliseringen inom liv'smedelsdist- ributionen har under efterkrigsperioden varit betydande. Den har delvis möjlig- gjorts genom att vissa arbetsuppgifter kunnat överflyttas från parti— och detalj- handeln till förädlingsindustrin, bl.a. i

samband med industrins mekanisering och den därmed sammanhängande för- bättringen av förpackningstekniken.

Utvecklingen mot mera konsumentför- packade livsmedel, ofta av märkesvaru- karaktär, har utgjort en grundförutsätt- ning för självbetjäningsbutikernas upp- komst. Lönekostnadernas stegring har påskyndat självbetjäningssystemets fort- löpande utbredning inom livsmedelshan- deln. Konsumenternas inköpsvanor har givetvis påverkats av denna utveckling.

Inom partihandeln har rationalise- ringen inriktats på en effektivisering av lager- och hanteringsfunktionerna och har även tagit sig uttryck i en förändrad företagsstruktur. Exempel härpå är upp- byggnaden av konsumentkooperationens lagercentralsystem och den pågående f öretagskoncentrationen inom den enskil- da ' kolonialvarugrosshandeln.

Utvecklingen karakteriseras vidare av en betydande sortimentsökning livsmedelsområdet.

Omsättning och butiksantal inom de- taljhandeln med livsmedel (1964) redo- visas i tabell VII:].

Genom konkurrensens tryck sker vi- dare en snabb strukturell omvandling inom detaljhandeln med livsmedel. An- talet butiker minskade under 1963 med ungefär 1600. Dessa i allmänhet små affärer har ersatts med ett mindre antal nya försäljningsställen med oftast höga omsättningssiffror (en eller flera milj. kr). Kännetecknande för de nyetablerade butikerna är att de i allmänhet för ett mycket allsidigt sortiment samt konse- kvent tillämpar självbetjäning.

Kostnadsnivån inom livsmedelshan- deln, mätt med s.k. kostnadsprisindex för detaljhandeln, har stigit med 140 % under åren 1950—63 på grund av löne- höjningar, hyresstegringar m.m. Efter- som personalkostnaderna utgör den störs- ta omkostnadsposten, har rationalise- ringsarbetet i första hand- inriktats på

inom

Tabell VII: I. Omsättning och butiksantal inom detaljhandeln med livsmedel 1964

1.223; Omsätt- 0 ' 0/ nings- Å) mril'ngkr lo ställen J' Konsumentkooperationen 4 141 19,5 3 142 25,5 J ordbrukskooperationen 1 001 4,7 423 3,4 Mångfilialföretag » 334 1,6 1 046 8,5 Övrig enskild detaljhandel 15 583 73,3 7 588 61,5 Expeditionshandel (samköp m.fl.) 200 0,9 140 1,1 Totalt ' 21259 100,0 12 33.9 100,0

att spara manuell arbetskraft. Detta har bl.a. skett genom införandet av självbe- tjäning. Vid årsskiftet 1963/64 beräkna- des ca 1/3 av samtliga butiker med __över hälften av totalomsättningen ha självbe- tjäning.

3. Integration inom livsmedelssektorn

A. Olika former av integration Ett utmärkande-drag inom svensk livs- medelsproduktion och -distribution är en omfattande säväl vertikal som hori- sontell integration. Särskilt stor omfatt— ning har den vertikala integrationen i Sverige inom konsumentkooperationen och jordbrukskooperationen. För kon- sumentkooperationen kan man tala om vertikal integration bakåt, vilken börjar i de av medlemmarna skapade företagen i detalj- och partihandelsleden och fort- sätter via industriell framställning av en mångfald livsmedel bakåt ända till rå— varuproduktion i några fall. Det främsta exemplet på integration framåt utgör den svenska jordbrukskooperationen, som med utgångspunkt från jordbrukar- na och den av dem skapade ekonomiska föreningsrörelsen byggt upp en betydan- de del av svensk livsmedelsindustri. Dess- utom kontrollerar jordbrukskooperatio- nen en stor del av särskilt den insamlan- de och även av den distribuerande parti-

handeln och bedriver även i viss ut- sträckning detaljhandel med livsmedel.

Vid sidan av .dessa exempel på en genomförd vertikal integration inom vis- sa varuområden gör sig strävanden gäl- lande såväl inom handeln som inom livs- medelsindustrin att genom vertikal in- tegration söka kontrollera tidigare eller påföljande led i distributionskedjan. Med undantag för den jordbrukskooperativa förädlingsindustrin är förekomsten av vertikal integration framåt relativt be- gränsad inom svensk livsmedelsindustri. Integration bakåt från ”företag förekom- mer i vissa fall.

Parallellt med den vertikala integra- tionen förekommer ofta horisontell in- tegration, som avser att sammanfoga en- heter, vilka utför liknande uppgifter inom samma led. I många fall är det klart att vertikal och horisontell integra- tion har gått hand i hand och att det är svårt att åtskilja dessa två former av in- tegration.

Totalt kommer en betydande del av produktionen inom svensk livsmedelstill- verkning från mer eller mindre integre- rade företag.

B. Integrationens konsekvenser

Distributionsgruppen har även berört integrationens.konsekvenser ur olika as—

! ,5 i

l l l l l l l

!

pekter. Vi har på denna fråga velat lägga följande synpunkter.

Beträffande den kombination av verti- kal och horisontell integration, som ka- raktcriserar jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse anser vi, att denna in- tima samverkan mellan råvaru-, föräd— lings- och distributionsleden har stor betydelse ur det samlade jordbrukets synvinkel. Jordbrukarna tillförsäkras en tryggad avsättning för sina produkter samtidigt som de jordbrukskooperativa livsmedelsindustrierna erhåller en säker råvarubas för sin livsmedelsproduktion. Härvid erhålls även en fördelning av vissa riskmoment mellan jordbrukarna och deras ekonomiska föreningar. Genom denna intima samverkan mellan jord- brukar- och förädlingsleden har wman vidare i betydande utsträckning kunnat samordna transporterna såväl av jord- bruksråvaror som av färdigvaror, varvid bl. a. fördyrande korstransporter till stor del kunnat undvikas.

Genom att en ofta dominerande del av utbudet kan administreras genom en or- ganisation, får jordbruket ökad kontroll över marknadsföringen i senare föräd— lings- och distributionsled. Detta har möjliggjorts bl.a. genom centralt koor- dinerad lagring av flera jordbrukspro- dukter i olika bearbetningsstadier. Häri- genom åstadkoms även större möjlig- heter att genom kollektiva insatser, inom den ram som jordbrukspolitiken anger, inverka på:.prissättningen bl.a. genom att utjämna säsongmässiga och andra variationeri produktionen. En direkt-på- verkan kan därför ske från jordbrukets sida på såväl jordbrukarinkomsternas stabilitet som deras storlek. Även dessa förhållanden torde medverka till en gynnsammare fördelning av de .ekono- miska riskmomenteu mellan jordbrukar- na och _de jordbrukskooperativa före- tagen. . . -

Sett enbart ur de föreningsägda livs-

medelsindustriernas synvinkel kan be- stämmelserna om respektive föreningars mottagningsskyldighet av medlemmarnas produktion dock medföra den konse- kvensen, att omfattningen och tempot i strukturrationaliseringen, särskilt inom vissa industribranscher, måste samord- nas med utvecklingen av jordbrukarnas råvaruproduktion. Detta återhållande in- flytande på rationaliseringsutvecklingen inom de föreningsägda livsmedelsindust- rierna motverkas dock å andra sidan av andra faktorer, som tenderar att driva fram en liknande produktivitetsutveck- ling som inom övriga sektorer av nä- ringslivet.

För de enskilda jordbrukarna har iri- tegrationen i dess olika former sin största betydelse genom att den tryggar avsättningen av deras produktion. Detta innebär inte endast att man på förhand skaffar säkerhet för att produkterna överhuvudtaget kan säljas utan även en viss garanti i fråga om priset. Emeller- tid får" jordbrukarna räkna med att den- na ökade trygghet i fråga 'om avsätt— ningen medför en viss bundenhetJDetta är i större eller mindre utsträckning fal- let vare sig integrationen tar sig uttryck i ett relativt fast organisationsförhållan- de på längre sikt eller i mera kortsiktiga kontraktsarrangemang.

Under senare år har den form av in- tegration som bygger på kontrakt mellan förädlingsindustrier eller handel å ena sidan och odlare å andra sidan fått en växande betydelse. Stora skillnader be- träffande omfattningen av jordbrukarnas kontraktsåtaganden existerar mellan olika varuområden. Dessutom förefinns olika varianter inom dessa. Som exem- pel kan å ena sidan nämnas de mindre långtgående kontraktsöverenskommelser- na, som t. ex. för matpotatis, och å andra sidan kontraktsproduktion av special- grödor som t. ex. .ärter, spenat, morötter etc. Denna sistnämnda ,kontraktsform,

där kontraktsvillkoren är väsentligt mera långtgående än i det förstnämnda fallet, förekommer främst i Skåne i samarbete mellan enskilda jordbrukare och bl.a. Felix, Findus och KF.

Å ena sidan kan följande fördelar för jordbrukarna med dessa senare kon- traktsarrangemang nämnas:

a. Garanterad avsättning. b. Riskfördelning, bl.a. genom att en betydande del av finansieringen kan frikopplas från jordbrukarens ansvar. c. Kostnadssänkande och/eller intäkts- ökande effekt för jordbrukaren ge- nom tillhandahällande av effektiv produktionsteknik. lämpligt utsäde, expertrådgivning m.m. Detta kan innebära möjligheter till en högre förräntning på investerat kapital och bättre nettoresultat för berörda jord- brukare. Inte minst kan detta bli fallet, om det integrerande företaget . genom en progressiv produktutveck- ling lyckas öppna nya marknader för dessa varor och sålunda öka sin rå- varuefterfrågan. d. Kvalitetsproduktion kan premieras vid prissättningen, och därvid har odlarna ofta även visst medinflytan- de.

Följande nackdelar kan å andra sidan nämnas:

e. Viss grad av bundenhet och beroen- deställning reducerar de alternativa produktions- och försäljningsmöjlig- heterna på kort sikt. f. Ökat risktagande, dels som följd av en långtgående specialisering, dels därföratt råvarupriserna kan utsät- tas för tryck vid ett ansträngt kon- kurrensläge för färdigvarorna.

Ur samhällets synpunkt kan å ena sidan vinsten av integration primärt an- ges vara att man uppnår en mera ända-

målsenlig fördelning och ett bättre ut- nyttjande av de produktiva resurserna. De effektiviseringsviuster som uppstår av integrationen bör, om inte begräns- ningar i konkurrensen lägger hinder i vägen, på längre sikt väsentligen komma konsumenterna till godo, samtidigt som råvaruproducenterna får bl.a. stabilare avsättningsmöjligheter. Å andra sidan leder integralionssträvandena ofta till en ökad ekonomisk maktkoncentration. Sär— skilt betydelsefull blir denna, om inte— grationen drivs därhän att ifrågavarande företag erhåller en monopol- eller oligo- polställning, då det incitament till ef- fektivisering, som konkurrensen utgör, kan komma att minska. Mot en utveck— ling av detta slag kan emellertid på längre sikt ökad utländsk konkurrens och den allt intensivare substitutions- konkurrensen väntas utgöra ett verksamt korrektiv. I övrigt behandlas hithörande konkurrensproblem närmare i följande avsnitt. '

4. Konkurrensförhållanden inom livs- medelsindustri och livsmedelshandel

Redogörelserna för livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns utveckling efter 1950 och deras nuvarande struktur har bl.a. visat, att en tendens till ökad kon- centration och integration under denna tid gjort sig starkt gällande. Även om en sådan tendens inte är något för livsme— delsområdet speciellt karakteristiskt, torde densamma där ha framträtt för— hållandevis starkt. Vi har ansett nämnda utveckling vara av stort intresse inte en- dast genom de inverkningar på rationa- liseringsgrad och effektivitet inom för- ädlingen av och handeln med jordbruks- produkter och livsmedel, som berörts i det föregående, utan också genom de konsekvenser denna utveckling haft för konkurrenssitualionen på detta område. Distributionsgruppen hardärför sökt be-

lysa även sistnämnda förhållanden. Gruppen har härvid utgått från gällande näringsfrihetslagstiftning. (Lag om mot- verkande i'vissa fall av konkurrensbe- gränsning inom näringslivet, år 1953 med ändringar är 1956.) Lagen syftar till att »främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet», dels genom förbud mot vissa former av konkurrensbegränsning, dels genom »att skapa möjligheter till att genom för- handling undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Som ett led i övervakningen av konkurrensbegräns- ningen förs ett i huvudsak offentligt re- gister över konkurrensbegränsande över— enskommelser ('kartellregistret). Det bör anmärkas att införandet av en konkur- rensbegränsande överenskommelse i kar- tellregistret inte innebär något uttalande om skadlig verkan av densamma.

Vi vill här framhålla, att det inte kan ankomma på jordbruksutredningen att yttra sig om eventuell skadlig verkan av sådana konkurrensbegränsningar, som förekommer inom förädling eller distri- bution av jordbruksprodukter och livs- medel. Detta tillkommer näringsfrihets- rådet. Vi har emellertid funnit det ange- läget att söka belysa konkurrenssitua- tionen på detta område med hänsyn till den betydelse konkurrensförhållandena har för relationen mellan producentpri— serna och priserna på livsmedel vid för- säljning till konsument. Framställningen har i huvudsak anknutits till det mate- rial härom, som finns i kartellregistret.

Genom avtal, stadgar eller förenings- beslut åstadkomna begränsningar i kon- kurrensen förekommer inom såväl den insamlande partihandeln med och föräd- lingen av jordbruksprodukter som inom övrig partihandel och detaljhandel med livsmedel. En särställning har i viss mån en del av de konkurrensbegränsningar, som finns inom de förstnämnda områ- dena, såtillvida som de till sitt ursprung

äger ett visst samband med de statliga regleringsåtgärder på jordbrukets om- råde, som genömfördes under 1930-ta- lets jordbrukskris. I anslutning till dessa regleringsåtgärder lämnades nämligen ett mindre statligt stöd för grundläggan- de organisationsarbete inom jordbrukar- nas ekonomiska föreningsrörelse, som under detta decennium nyorganiserades och i huvudsak erhöll den organisations- form den för närvarande har. Motivet härför var delvis att man därigenom an- såg sig underlätta regleringarnas genom- förande. De konkurrensbegränsningar som är en direkt förutsättning för regle- ringsverksamheten har också varit un- dantagna från prövning enligt gällande lag.

AV" den tidigare framställningen har framgått att uppsamling och förädling av jordbruksprodukter numera i hög grad är koncentrerad till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, samlad i Sveriges Lantbruksförbund. För alla jordbruksprodukter sammanräknade be— räknas ungefär 85 0/0 av partihandeln för närvarande ske genom förmedling av jordbrukets ekonomiska föreningsrörel- se, till vilken så gott som alla utövande jordbrukare på ett eller annat sätt an- slutit sig.

Ett framträdande drag i uppbyggna- den av jordbrukets ekonomiska före— ningsrörelse har varit föreskriften om medlemmarnas skyldighet att till före- ningarna leverera hela den saluförda delen av sin produktion av respektive produkter, den s.k. leveransplikten. Sin största ekonomiska betydelse har denna föreskrift numera inom mejeri- och slak- teriorganisationerna. Inom vissa andra organisationer har motsvarande bestäm- melser slopats eller kommit att sakna praktisk betydelse. Vid underlåtenhet att fullgöra leveransplikten stipuleras ska— destånd, bestående av förlust av veder- börande eljest tillkommande efterbetal-

ning och/eller visst belopp, i regel av- vägt i. viss proportion till den under- låtna leveransens värde. Mot denna leve- ransskyldighet från medlemmarnas sida svarar från föreningarnas sida skyldig- het att motta erbjudna leveranser. En ytterligare konkurrensbegränsning utgör föreskrifterna om områdesuppdelning, vilka medför att olika föreningar inom en viss bransch inte kan konkurrera med varandra. Försäljningen av de kvantite- ter, som inte kan avsättas inom det egna verksamhetsområdet, skall i regel över- låtas till vederbörande huvudorganisa- tion för försäljning på underskottsom- råden inom landet eller för export. Dessa förhållanden är för olika branschområden fylligt redovisade i kar- tellregistret. genom däri intagna stadgar och avtal. Genom de där redovisade be- stämmelserna har konkurrensen om jordbrukets produkter i uppsamlingsle— det försvagats och i vissa fall praktiskt taget helt eliminerats. Särskilt på de för jordbrukets inkomstförhållanden domi- nerande mejeri- och slakteriområdena har priskonkurrensen om jordbrukarnas produkter kommit att begränsas starkt. Mot jordbrukarnas skyldighet att le- verera till föreningarna svarar, som för- ut nämnts, dessas skyldighet att motta sina medlemmars leveranser. Från bör- jan torde härvidlag den s.k. likapris- principen ha framstått som en naturlig regel, även om den ej helt genomgående tillämpats. Enligt densamma har alla medlemmar erhållit samma priser oav- sett produktions- och leveransförhållan— den. Sedan lång tid tillbaka har däremot tillämpats differentierade priser med hänsyn till produkternas kvalitet och tidpunkten för leveranserna (säsongpris- sättning). Vad som därför i regel avses med likaprisprincip på detta område är att priserna ej är differentierade efter leveransstorlek, leveranssätt och trans- portavstånd. Utan tvivel har likapris-

principen spelat en stor ekonomisk och psykologisk roll under föreningsrörel- sens uppbyggnadsperiod. Under denna period var föreningarna rätt små och medlemmarna skötte ofta själva intrans- port resp. hämtning av förnödenheter. Den tekniska utvecklingen'och de snabba förändringarna i produktionsstrukturen såväl i jordbruket som '?i' livsmedels- industrin —— större, centraliserade an- läggningar —— samt i fråga om trans— porterna har emellertid medfört att vissa ekonomiska nackdelar av denna princip för betalning av medlemmarnas leveran- ser framträtt. En konsekvent tillämpad likaprisprincip gör det sålunda svårare att åstadkomma en rationell leverans- och orderstruktur, vilket för förädlings- och uppsamlingsleden numera spelar en större roll än tidigare genom centralise- ring till större anläggningar och som följd därav ökade transportkostnader. Ur leverantörens synpunkt.- innebär Lien" sådan brist på differentiering: av priser— na att rationellare leveransförhålland'en; vunna exempelvis genom/specialiserad produktion, ej föranleder bättre priser; liksom att orationella och för mottaga—' ren kostsamma leveransförhållanden'inte leder till prisreduktioner. Till de ur re.-rit företagsekonomisk synpunkt .ugmindr'e gynnsamma verkningarna av,, li-kaprisl-v principens tillämpning kan sålundavkom-r ma även en viss hämmande effekt. av densamma på rationaliseringstakt'en inom jordbruket. Å andra sidan' hm.= lika-pris med hänsyn till transportav: stånd otvivelaktigt underlättat medlem- marnas anslutning till den omfattande. strukturrationalisering, som ägt runt inomt. ex. mejerihanteringen. Likaprisprincipens tillämpning har av dessa skäl under senare år alltmer kom- mit att uppfattas såsom mindre lämp- lig, och betydande uppmjukningar har successivt skett.. Längst i detta hänseen- de synes man h*n-. kommit inom central-

föreningarna (inköp av spannmål och potatis, leveranser av förnödenheter). Prisdifferentieringar förekommer där så- väl efter leveransstorlek, leveranssätt som transportavstånd. Även inom- ägg- haudelsorganisationen har införts pris- differentiering efter leveransens—storlek. Inom övriga branscher av förenings- rörelsen (mjölk och slakt) förekommer dylika system mer sporadiskt.

F.n. (1965) är frågan om likaprisprin- cipens tillämpning föremål för en ingå- ende prövning av en särskild utredning inom Sveriges Lantbruksförbund.

De möjligheter, som föreligger för föreningsrörelsens branschorganisationer att utnyttja sin dominerande ställning inom förädling och partihandel till att genomföra höjningar av partipriserna på jordbruksprodukter, begränsas ytterst av den internationella konkurrensen på livsmedelsområdet och av utformningen av de statliga åtgärder, som vidtagits för att skydda jordbruket mot denna kon- kurrens. Av vikt i detta sammanhang är. vidare att partiprisförändringarnas ge- nomslag i de avräkningspriser, som er- läggs till jordbrukarna, i sin tur bestäms av bl.a. sådana faktorer som kostnads— utvecklingen inom de föreningsägda för— ädlings- och partihandelsföretagen samt självfinansieringens omfattning. Den risk, som föreligger för att variationer i ef- fektivitet mellan de föreningsägda före- tagen inom samma bransch lättare kan konserveras och döljas än vad som vid ett friare konkurrensläge skulle vara fallet, har man sökt motverka, på. olika sätt. Bl.a. har man skapat möjligheter till en jämförande granskning av: de olika föreningarnas driftsförhållanden. ,, -

Vid en bedömning av här berördaxför- hållanden bör, enligt. vår uppfattning, be- aktas de ökade möjligheterna att dels ut- nyttja stordriftens fördelar, ,dels— åstad- komma en planmässig samordning av marknaden —— stabiliserat utbud, und»,

vikande av korstransporter etc. Dessa möjligheter har inneburit förutsättningar för avsevärda ekonomiska vinster i form av kostnadsbesparingar och produktivi- tetsförbättringar.

Ett speciellt problem i konkurrenshän- seende utgör den integration framåt i detaljhandelsledet, som ägt rum inom mejeri- och slakteribranscherna. Denna integration håller numera efter allt att döma på att få en relativt mindre om- fattning än tidigare och intresse synes på sina håll inom föreningsrörelsen före- ligga för en successiv minskning av dess engagemang i detaljhandeln. Å andra sidan saknas inte exempel på en utveck- ling i motsatt riktning. Denna integra- tion kan tänkas verka på olika sätt. Å ena sidan kanvförekomsten av förenings- ägda butikskedjor innebära en konkur- rensfaktor och därmed bidra till att på- skynda en kostnadssänkande rationali- sering inom handeln. Å andra sidan får man beakta att konkurrensen mellan föreningsägda butikskedjor och annan detaljhandel ej kan betecknas som en konkurrens på lika villkor, eftersom han- deln för sin anskaffning av vissa vikti- gare livsmedelsvaror är praktiskt taget helt beroende av föreningarna. Under normala förhållanden torde nyssnämnda beroende sakna praktisk betydelse. Vid knapphet på vissa varuslag kan emeller- tid konkurrensläget komma att snedvri- das genom att den övriga detaljhandeln då; måste konkurrera med sina; egna le- verantörer. .

De, konkurrensbegränsningar, som fö— religger inom förädling och distribution av livsmedel,. hänför sig emellertid ej en- bart. till den ekonomiska föreningsröreb sen. ; _ . . . .- . På, spannmålsom-rådet märks Tsålu'nda förhållandevis, vittgående konkurrensbea gränsningar inom kvarnindustrin. Inom denna har inte endast skett en förhållan'a devis stark koncentration till. större före-

tagsenheter, utan samtidigt härmed har ett" samarbete mellan de olika grupperna utanför den konsumentkooperativa sek- torn av industrin byggts upp.

Beträffande mjukt bröd förekommer en inskränkning av priskonkurrensen genom den riktprissättning, som äger rum i branschen. Denna hade tidigare karaktären av vertikala riktpriser, utfär- dade av Sveriges Bageriidkareförening. Denna utfärdar emellertid numera en— dast nettoprislistor till föreningens med- lemmar, under det att riktprissättningen på bröd inom detaljhandeln övertagits av detaljhandelns Organisationer.

Detaljhandeln med livsmedel har se— dan början av 1950-talet kommitfatt i växande grad kännetecknas av ett om- fattande system av horisontell riktpris— sättning, Denna äger rum genom rikt- prislistor, utfärdade dels av distrikts- eller lokalorganisationer av Sveriges Livsmedelshandlareförbund till dess medlemmar, dels genom vissa av de inom enskild detaljhandel organiserade frivil- liga kedjorna (ICA, Favör). Även inom de kooperativa lagercentralerna utarbe- tas riktprislistor avsedda för föreningar anslutna till lagercentralerna. Följsam- heten till dessa riktprislistor är enligt un- dersökningar av pris— och kartellnämn- den mycket hög.

Tidigare förekom i betydande ut- sträckning att leverantörer fastställde de priser på bl.a. vissa livsmedel, som skulle tillämpas av återförsäljarna. Dylik s.k. bruttoprissättning är numera för- bjuden enligt 1953 års näringsfrihets- lagstiftning. De fasta bruttopriserna er— sattes till att börja med i åtskilliga fall av vertikala riktpriser, dvs. rekommen- derade priser, satta av leverantörerna. Under de senaste åren synes inte minst på livsmedelsområdet en förskjutning ha ägt rum från vertikal till horisontell riktprissättning.

Dessa förändringar har haft' intressan-

ta verkningar, som här kan beröras en- dast i den mån de mera direkt avser konkurrensförhållandena inom handeln med livsmedel. Förbudet mot fasta brut- topriser har haft en påtaglig konkurrens- stimulerande effekt; i synnerhet som det dragit med sig ett slopande av den tidi- gare tillämpade privata kontrollen av nyetableringar inom handeln. Leveran- törernas inflytande på prisbildningen inom detaljhandeln har reducerats även genom att de vertikala riktpriserna ofta slopats. På köttvaruområdet spelar dock de kalkylrekommendationer, som utfär- dats av Sveriges Slakteriförbund, alltjämt en inte oväsentlig roll för prissättningen på dessa varor i detaljhandeln, ehuru något mindre påtagligt nu än tidigare. Den strukturella omdaning av detaljhan- deln, som behandlats i det föregående, har lett till att konkurrensen i växande utsträckning förvandlats från en kon- kurrens mellan ett större antal själv- ständigt opererande företag till en kon— kurrens mellan ett mindre antal fast sammansvetsade block. Denna utveckling har till att börja med skärpt konkurren- sen, men man kan inte bortse från att denna utveckling kan leda till en oligo- polsituation med en avtrubbning av kon- kurrensvil jan som följd.

5. Pris— och marginalförhållanden för svenska jordbruksprodukter och livsmedel

Konsumenternas utgifter för sådana livs- medel, vars råvaror utgörs av jordbruks- produkter, kan grovt sett uppdelas i två komponenter, nämligen 1) ersättning till jordbrukarna för i livsmedlen ingående råvara och 2) ersättning till livsmedels- industri och distribution för de tjänster, som lämnas av dessa sektorer.

De undersökningar som distributions- gruppen utfört har huvudsakligen om-

) i 1 )

fattat en långsiktsanalys av pris- och niarginalutvecklingen under perioden 1950—61 för varorna mjöl och bröd, matpotatis, socker, mejerivaror, ägg samt kött, fläsk och charkuterivaror, dvs. i stort sett de livsmedel som brukar benämnas egentliga jordbruksprodukter. Som förut nämnts har statens pris- och kartellnämnd sedermera delvis fullföljt dessa beräkningar för åren 1962—64.

Konsumtionsutvecklingen under perio- den 1939—64 för livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodukter har redo- visats i kapitel VI. Värdemässigt har konsumtionen för denna livsmedelsgrupp såväl som för samtliga livsmedel mer än fördubblats under perioden 1950—454.

Pris- och volymmässigt har emeller- tid utvecklingen för livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter varit rätt olika jämfört med motsvarande utveckling för övriga livsmedel. Medan realprisernals (för konsument) på övriga livsmedel under perioden 1950—61 sjunkit med ca 9 %, har realpriserna på livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter ökat med ca 18 %. Genom att sistnämnda varugrupp väger tyngst i hela livsmedelsgruppen, har realpriset i genomsnitt för samtliga livsmedel under perioden 1950—61 ökat ca 80/0. Den starkare prisstegringen på livsmedel från egentliga jordbrukspro- dukter torde för de mer priskänsliga va- rorna ha varit en bidragande orsak till att volymökningen för denna grupp un- der perioden i fråga endast uppgått till ca 3 0/0, medan den för övriga livsmedel varit betydande. Räknat per capita har konsumtionsvolymen av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter minskat under 1950-talet.

Prisstegringarna på livsmedel från svenska jordbruksprodukter har även efter 1961 varit betydligt större än för övriga varor och tjänster.& Prisstegringen för sagda livsmedel uppgick under pe- rioden november 1961—n0vember 1964 10

till 32 0/o. Samtliga livsmedel har under samma period ökat med 19 0/o och hela konsumentprisindex med 12 %.

Ökningen i den genomsnittliga konsu— mentprisnivån för livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter kan bero på föl— jande faktorer:

1. stigande priser till jordbrukarna för levererade jordbruksprodukter, stigande priser på de tjänster som livsmedelsindustri och handel lämnar (kostnadsökningarna kan t.ex. ha varit större än produktivitetsök- ningen),

3. ändrad varustandard (ändrad kvali- tet, t.ex. magrare fläsk, homogeni- serad mjölk; ändrad service),

4. ändrad konsumtionssammansättning (konsumtionen kan ha förskjutits i riktning mot varor med högre bear- betnings- och förpackningsgrad; t. ex. från mjöl till bröd),

5. ändrade indirekta skatter. [0

De tre sistnämnda förändringarna kan medföra ökande konsumentpriser och ut- gifter för livsmedel —— liksom sjunkande jordbrukarandel7 —— trots att såväl pri- serna på jordbruksprodukter som på tjänster från förädling och handel för-

5 Priserna deflaterade med konsument- prisindex. ** Källa: Pris-aktuellt, information från statens pris- och kartellnämnd, febr. 1965. " Arbetsgruppen har definierat begreppet jordbrukarandel att avse hur stor procen— tuell del av antingen konsumentpriset på ett visst livsmedel (t.ex. potatis eller ägg) eller konsumtionsvärdet av viss varugrupp (mjöl och bröd) som tillfaller jordbrukarna. Jordbrukarandelen kan i de flesta fall ej beräknas direkt på grundval av data över avräkningspriser och konsumentpriser. Av- räkningspriserna till jordbrukare är näm- ligen i de flesta fall påverkade av värdet från biprodukter, sorterings- och spillför- luster samt statliga bidrag och s.k. interna regleringsavgifter. Jordbrukarandelen kan vidare beräknas exkl. och inkl. varuskatt. I framställningen anges om varuskatt har medräknats eller ej.

blir oförändrade. I allmänhet torde för- skjutningar ske inom alla ovan nämnda faktorer. Så har varit fallet under den undersökta perioden. Tolkningen av be- räkningsresultaten och statistiska data blir därför ofta svår. Särskilt gäller detta beräkningar rörande jordbrukarandelens utveckling.

Pris- och andelsutuecklingen inom de undersökta livsmedelsgrupperna redovi- sas i det följande.

Mjöl och bröd. Konsumtionsvärdet för mjöl och bröd exklusive jordbrukarnas hemmaförbrukning och importerat bröd uppskattas för 1961 till 1671 milj. kr, var- av 1 479 milj. kr för förädlade mjölproduk- ter. Ökningen från 1950 till 1961 var ca 900 milj. kr. Av denna ökning utgjordes ca 580 milj. av rena prisstegringar, medan volymökningen var drygt 320 milj. Pris- stegringarna på bröd och bakverk har under perioden varit betydligt större än för de jordbruksprodukter som ingår som råvaror. Särskilt stark har denna ökning i föräd- lings- och distributionsmarginalerna varit 1963 och 1964. Hela volymökningen ligger på färdigköpt kaffebröd och konditorivaror, medan hushållens inköp av mjöl minskat betydligt. Det kan nämnas att av volym- ökningen 1950—61 på drygt 320 milj. kr har endast ca 25 milj. använts till ökade råvaruköp; dock ej spannmål/mjöl, som minskat, utan sådana varor som socker, mejeriprodukter och ägg. Gruppen mjöl och bröd utgör således ett slående exempel på hur ökande realinkomster främst används till köp av mera tjänster från livsmedels- industri och handel och endast till mindre del för ökade råvaruköp. Med denna för- skjutning i inköpsvanorna mot varor med allt högre bearbetnings- och förädlingsgrad samt de relativt större prisstegringarna i industri- och handelsleden än på råvaror är det klart att jordbrukarandelen måste sjunka. I genomsnitt för hela gruppen mjöl och bröd har jordbrukarandelen (värdet av samtliga jordbruksråvaror) under perioden minskat från 29 % år 1950 till 19 % 1964 (räknat exkl. varuskatt). Anmärkningsvärt är att jordbrukets andel i mjölpriserna har hållit sig rätt oförändrad, omkring 50 %, under perioden 1950—61 och faktiskt stigit några procent 1962—64.

Matpotatis. Variationerna mellan olika år såväl beträffande priser som jordbrukar- andel är betydande. År 1959 var sålunda jordbrukarandelen 59 0/o, medan den 1964 uppgick till 31 %. Orsaken härtill är att konsumtionen är praktiskt taget okänslig för prisändringar i konsumentledet. Detta medför att priserna kommer att variera starkt vid ändrade skördeutfall. Genom att handelsmarginalerna påverkas relativt litet av saluförda kvantiteter, kommer prisvaria- tionerna nästan i sin helhet att återföras till producentledet. Någon klart utläsbar trend vad beträffar jordbrukarandelens ut- veckling under perioden 1950—64 kan där- för knappast konstateras.

Socker. Sockerpriserna har under åren 1950—64 varierat kraftigt. Särskilt stora var prisvariationerna åren 1962—64 i samband med Kubakrisen. Prisökningen på socker under perioden 1950—61, som visar en sta- bilare pristrend, uppgick i genomsnitt till 60 öre pr kg. Av denna ökning kan 43 % hänföras till indirekta skatter, 43 0la till handels- och förädlingsmarginaler och 14 % till jordbrukarna. Medan jordbrukarandelen räknat exklusive varuskatt sakta sjönk 1950—61 från 50 % till 42 %, uppvisar 1962—64 ingen tydlig trend (variation 41— 50 0/o).

Mejerivaror. Beräkningarna har omfattat konsumtionsmjölk, grädde, smör och ost. Konsumtionen av dessa mejeriprodukter uppgick 1961 till ca 1 700 milj. kr. Volym- mässigt har totalkonsumtionen nedgått nå- got under den undersökta perioden. Utveck- lingen för konsument- och jordbrukarpriser har under perioden varit mycket oenhetlig för de ingående varorna. Medan konsument- priserna på k-mjölk och ost stigit avsevärt, har prishöjningen på smör och grädde varit mindre. Genom mjölkregleringen och den omfördelning denna medfört försvåras jäm- förelser mellan prisutvecklingen i konsu— ment- och producentleden. På det hela taget har konsumentpriserna för de olika mejeri- produkterna ökat relativt mer än jordbru- karpriserna.

Jordbrukarandelen sjönk sakta under 1950-talet för samtliga redovisade produk- ter. Särskilt stor blev sänkningen för ost beroende på en kraftig ökning av handels- marginalerna på denna produkt. Totalt för samtliga mejeriprodukter sjönk jordbrukar- andelen åren 1950—451 från 69 till 66% (räknat exkl. varuskatt). Denna kontinuer- liga nedgång har ej fortsatt under åren

1962—64, då den genomsnittliga jordbru- karandelen legat konstant. Prisökningarna i jordbrukar- resp. förädlings- och handels- leden synes under åren 1962—64 ha varit ungefär lika stora.

Ägg. Totalkonsumtionen av ägg har under perioden 1950—61 ökat med 200/o. Pris- stegringen i konsumentledet under samma period uppgår till 45%, vilket innebär att realpriset på ägg sjunkit avsevärt under perioden i fråga. Åren 1962—64 har pris- stegringen varit obetydlig.

Av konsumentprishöjningen under perio- den (154 öre/kg) utgjordes 20 öre eller 13 0/0 av allmän varuskatt. Ökningen i svensk ägg- notering (avser producentpris i södra Sve- rige) var 70 öre, vilket utgör 45% av nämnda prishöjning. Resten (64 öre eller 42 %) skulle sålunda utgöras av höjda han- delsmarginaler. Det faktiska partipriset är dock högre än svensk äggnotering och den exakta distributionsmarginalen har därför ej kunnat fastställas.

Jordbrukarandelen (exkl. varuskatt) har från 1950 till 1961 sjunkit från 76 till 69 %. Under åren 1962—64 har andelen varierat mellan 65 och 70 %.

Kött, fläsk och charkuterivaror. Det to- tala konsumtionsvärdet har från 1950 till 1961 ökat från drygt 1 000 milj. kr till drygt 2400 milj. kr. Ökningen i konsumtionsvär- det har dock underskattats genom att en ökad andel i konsumtionen av färdiglagad mat, konserver etc. ej kunnat beaktas i beräkningarna på grund av bristande sta— tistiskt material. Ökningen i konsumentpri- serna för kött, fläsk och charkuterier har under perioden varit större än för livs— medelsvarorna i allmänhet. Särskilt stark har denna ökning varit under åren 1959—— 64. Prisstegringen i konsumentledet har varit något större än i producentledet.

Jordbrukarandelen, i genomsnitt för det medtagna sortimentet av kött, fläsk och charkuterivaror, höll sig under större delen av 1950-talet oförändrad vid drygt 60 %, men har efter 1960 nedgått några procent.

I syfte att mera översiktligt belysa jordbrukarprisernas andel i priserna på färdiga livsmedel har arbetsgruppen vi- dare beräknat den genomsnittliga jord- brukarandelens utveckling 1950—61 ge- nom att varugrupperna sammanvägts. Dessa beräkningar har inom statens pris- och kartellnämnd fullföljts för åren 1962—64. Resultaten från dessa beräk- ningar måste tolkas med ändå större för- siktighet än de varugruppsvisa kalky- lerna.

Beräkningarna visar att jordbrukar— andelen från 1950 till 1961 i genomsnitt för de undersökta varugrupperna sjönk från 58 till 50 0/o (räknat exkl. varu- skatter; inräknas varuskatter blir pro- centtalen 57 resp. 48; se vidare tabell VII: 2). Denna sjunkande trend i jord- brukarprisernas andel av konsumentpri- serna synes ha avbrutits åren efter 1962. För tiden därefter kan någon påtaglig förändring ej avläsas av tillgängligt ma- terial. Hur länge detta avbrott i den till 1961 sjunkande trenden skall bestå är ovisst. Sannolikt torde emellertid de krafter, som medverkar till att råvaru- andelen i konsumentpriserna blivit mind- re, ånyo efter viss tid göra sig gällande.

Tabell VII: 2. Jordbrukarandel uttryckt i procent av konsumtionsvärdet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (exkl. varuskatt)

Varuslag 1950 1955 1961 1964 Mjöl och bröd 29 27 21 19 Potatis 59 66 44 30 Socker 50 45 42 41 Mjölk och mejeriprodukter 69 66 66 66 Ägg 76 72 69 65 Kött och fläsk 62 65 60 59 Genomsnitt 58 56 50 50

Av hela sänkningen 1950—61 i den genomsnittliga jordbrukarandelen kan ca en tredjedel hänföras till konsum- tionsförskjutningar o. dyl., medan två tredjedelar sammanhänger med relativt sett höjda ersättningar till tjänster från förädling och handel.

Nedgången i jordbrukarandelen åren 1950—61 torde i realiteten vara något större än vad dessa procenttal anger. Konsumtionsvärdet har sålunda troligen underskattats genom att man i beräk- ningarna ej kunnat fånga in den stigande förädlingsgraden, som särskilt gjort sig gällande under periodens senare år.

Som förut redovisats har livsmedlens andel i den totala privata konsumtionen nedgått från ca 32 .)/o är 1950 till ca 29 0/o är 1964. Distributionsgruppens kal- kyler gör det möjligt att också beräkna hur stor del av konsumtionsutgifterna som går till de svenska jordbrukarna. Dessa kalkyler visar att av värdet på den totala livsmedelskonsumtionen gick åren 1950—61 ca 35 % till jordbrukarna, Motsvarande procenttal hade 1964 sjun- kit till ca 30 %. Av hela den totala pri- vata konsumtionen nämnda år utgjorde 8—9 0/0 ersättning för svenska livsme— delsråvaror.

6. Orsakerna till att jordbrukets andel i livsmedelsutgifterna minskat

Som framgått av den föregående redo- görelsen har distributionsgruppens un— dersökningar gett till resultat, att jord- brukets andel i livsmedelsutgifterna re- ducerats under perioden 1950—61 och varit ungefär oförändrad under åren 1962—64. Denna utveckling, som är på— taglig i alla västerländska industrilän- der, är en naturlig konsekvens av den allmänna teknisk-ekonomiska utveck- lingen. För att få närmare klarhet i vilka faktorer som starkast påverkat utveck- lingen har arbetsgruppen låtit utföra

vissa analyser avseende utvecklingen un- der åren 1950—61. För åren 1962—64 har endast överslagsmässiga beräkningar kunnat göras. Påverkan från följande faktorer har därvid belysts, nämligen: 1) förändringar i konsumtionssamman- sättningen, 2) prisutvecklingen i föräd- lings- och handelsleden (jämförd med prisutvecklingen på jordbruksprodukter) samt 3) ändrad varustandard (föräd- lings- och förpackningsgrad m.m.).

A. Förändringar i konsumtionssamman- sättning oeh priser Som tidigare redovisats är jordbrukar- andelens storlek för olika varugrupper varierande. Även inom en varugrupp kan jordbrukarandelen, för häri ingående varuslag, vara olika stor, t. ex. ca 50 % för vetemjöl men endast ca 10 % för kaffebröd. Dessa skillnader beror själv- fallet framför allt på att varorna salu— förs på olika bearbetnings- och förpack- ningsnivåer. En övergång i konsumtio- nen till livsmedel med högre bearbet- nings- och förpackningsgrad får till följd att den genomsnittliga jordbrukarande- len minskar, även om priserna på såväl jordbruksprodukter som tjänster från förädlingsindustri och distribution är oförändrade. Å andra sidan kan en för- skjutning av konsumtionen vid stigande standard mot större andel animaliska livsmedel med en högre råvaruandel i detaljhandelspriset medföra en motsatt tendens.

För att belysa vilken roll förändringar i konsumtionssammansättning och priser har spelat för jordbrukarandelens ned- gång, har konsumtionsvärdesutveckling- en 1950—61 för gruppen livsmedel från egentliga jordbruksprodukter räknats om med fasta kvantiteter. Man har alltså beräknat vilken ökning i konsumtions- värdet som skulle ha uppstått, om kon- sumenterna hela tiden köpt lika stora kvantiteter av varje vara som i genom-

snitt under åren 1950—52. På motsva- rande sätt har jordbrukarvärdet (ersätt- ningen till jordbrukarna) räknats om i fasta kvantiteter. Dessa beräkningar ger följaktligen en bild av såväl volymfak- torns som prisfaktorns inverkan. Resul- taten sammanfattas i följande tabell VII: 3.

Tabell VII: 3. Förändringar i jordbruks- och konsumtionsvärde år 1950—61 (milj. kr)

lanskillnaden, 1 412 milj. kr, kan föl jakt- ligen betraktas som den från volymför- ändringar rensade ökningen i den totala ersättningen till förädling och distribu- tion. Här nämnda tal anger således hur stor den genomsnittliga prisstegringen på ifrågavarande livsmedel varit under perioden 1950—61. I relation till bas-

Konsum- Ersättning Differens tionsvärde för ingående (ersättning exkl. varu- jordbruks- till förädl. o skatter produkter distribut.) 1. I faktiska kvantiteter och priser +3119- +1 307 +1 812 2. I 1950—52 års kvantiteter (priskomponenter) + 2 578 + 1 166 + 1 412 3. Differens, i 1961 års priser (volymkomponen- ten) +541 +141 +400

Resultaten kan tolkas på följande sätt. Konsumenternas faktiska utgifter (exkl. varuskatter) för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har under åren 1950—61 ökat med 3119 milj. kr eller med 96 %. (Inkl. varuskatter är ök- ningen 3 431 milj. kr eller 105 %.) Sam- tidigt har jordbrukarnas intäkter av i dessa livsmedel ingående jordbrukspro- dukter ökat med 1 307 milj. kr. Skillna- den däremellan, 1 812 milj. kr, motsva- rar det sammanlagda värdet av de er- sättningar som förädlings- och handels- leden uppburit. Hur dessa utgiftsök- ningar fördelar sig på volym- resp. pris- stegringar framgår av följande.

Prisutvecklingen 1950—61 i olika led. Om några volymförändringar ej hade inträffat, utan produktion och konsum- tion hade bibehållits vid oförändrad sammansättning och på samma nivå som 1950—52 (rad 2 i tabell VII: 3), skulle det totala konsumtionsvärdet av livsme- del från egentliga jordbruksprodukter ha ökat med 2578 milj. kr och den to- tala ersättningen till jordbruket för sam- ma produkter med 1 166 milj. kr. Mel-

perioden 1950—52 har sålunda konsu- mentpriserna för ifrågavarande livsmedel i genomsnitt stigit med 80 ”/0.8 Den ge- nomsnittliga prisstegringen på ingående jordbruksprodukter utgjorde under sam- ma tidsperiod 63 0/0. Priserna på tjänster från förädling och distribution har under samma period ökat med 102 0/0. Volymutvecklingen. Differensen i rad 3 i tabell VII: 3 uttrycker approximativt volymkomponenterna9 till värdeföränd- ringarna 1950—61. På konsumentsidan redovisas således en ökning av 541 milj. kr, som huvudsakligen ej sammanhänger med prisförändringar. Denna ökning framkommer genom en ökad konsum- tion beträffande vissa varuslag (ibland på bekostnad av andra), vilka föränd- ringar ofta innebär en relativ förskjut-

5 Konsumentprisindex har under samma period, räknat inkl. varuskatt, ökat med 78 o/|1. " Begreppet volym har av arbetsgruppen använts i en något vidare bemärkelse än vanligen är fallet. Vid aggregering av kvan- titeter av olika varuslag är det nöd- vändigt att räkna om kvantiteterna med priser. Med volym avses här alltså värden uttryckta i fasta priser.

ning av konsumtionen till mera bearbe- tade och paketerade produkter. Också på jordbrukarsidan har kvantitetsmäs- siga förändringar ägt rum, som dock vad gäller den del av produktionen, som används för framställning av livsmedel, konsumerade inom landet — inte är av samma storleksordning totalt sett. Vo- lymkomponenten på jordbrukssidan vi- sar således en ökning av 141 milj. kr, motsvarande 26 0/0 av volymförändringen i konsumentledet. Ökningen i konsum- tionsvärdet på livsmedel från svenska jordbruksråvaror har således resulterat i en ganska begränsad stegring av avsätt- ningsvärdet på råvaror från det svenska jordbruket. För de undersökta produk- terna är det främst varugrupperna kött, fläsk och charkuterivaror samt ägg som bidragit till ökade intäkter för jordbru- ket.

B. Förändringar ! varustandarden

De förändringar i konsumtionsvolymen, som redovisats i närmast föregående avsnitt, har inbegripit förskjutningar i konsumtionen mellan olika varor eller varugrupper, t.ex. övergång från mjöl till färdigt bröd. Det förekommer emel- lertid också att själva varan ändrar karaktär så att en tidigare variant mer eller mindre snabbt utträngs av en ny. Principiellt skulle också sådana fall kun- na betraktas som konsumtionsförskjut- ningar. Förändringar inom en och sam- ma vara betraktas emellertid här som förändringar i varustandarden. Detta kan ta sig olika uttryck. Kvaliteten kan förändras, t. ex. vid övergång till »stjärn- kött», magrare fläsk, homogeniserad mjölk etc. En annan faktor, som påver- kat standarden, är förpackningen. Den hygieniska standarden blir som regel högre och ofta är den ändrade förpack- ningstekniken sammankopplad med för- bättringar i hållbarheten (konservering,

djupfrysning). Även på jordbrukarsidan skulle man kunna tala om förändringar i varustandarden, t. ex. bättre köttkvali- teter, sorterad potatis.

Arbetsgruppen har sökt analysera vil- ken roll förbättringar i varustandarden av här antytt slag spelat för prisutveck- lingen i förädlings- och handelsleden för de livsmedel, som framställs av svenska jordbruksprodukter. Syftet har varit att söka klarlägga om den relativt starka prisstegringen på tjänster från förädling och distribution delvis kunde ha orsa- kats av att varorna ändrat standard av det slag, att ändringarna medfört kost- nadsstegringar för de förädlings- och distributionsled, som svarar för dem. Möjligheterna att beräkna värdet av den totala standardhöjning, som inträffat för ifrågavarande sortiment, har dock av olika skäl varit begränsade. Även om resultaten av de gjorda beräkningarna därför ej får tolkas för snävt, synes de dock böra tolkas så, att av den förut redovisade totala ökningen i förädlings- och distributionskostnaderna under pe- rioden 1950—61 är den del, som ej beror på ändrad konsumtionssammansättning, dvs. 2 578— 1 166 = 1 412 milj. kr, när- mast helt beroende på prisförändringar inom förädlings- och distributionsleden. Ändrad varustandard har sannolikt spe- lat en mindre roll för prisutvecklingen.

Samtidigt torde emellertid konsum— tionsberäkningarna enligt distributions- gruppen ej helt återspegla den faktiska konsumtionens standardmässiga föränd- ringar. De representantvaror, som an- vänds för prisnoteringarna, har varit alltför fåtaliga för att kunna fånga så- dana standardförändringar, som sam- manhänger med konsumtionsförskjut- ningar från ett varuslag till en annan variant eller närbesläktat varuslag. Re- presentantvarorna har under perioden i stor utsträckning bibehållits oförändrade.

En annan omständighet, som innebär

att konsumtionsberäkningarna under- skattar den faktiska utvecklingen av konsumenternas livsmedelsutgifter, är att åtskilliga högförädlade produkter på grund av bristen på data prissatts till vården avseende en lägre förädlingsnivå. Dessa faktorer torde tillsammans ha medfört en viss mindre underskattning av konsumtionsutvecklingen. Då ersätt- ningen till jordbruket för i livsmedlen ingående jordbruksprodukter av arbets- gruppen anses vara beräknad med större säkerhet, innebär det nu nämnda dels att jordbrukarandelen för senare år skulle ha varit något lägre än vad be— räkningarna utvisar, dels att ersättningen till förädling och handel i milj. kr varit större än vad som förut redovisats.

En annan faktor, som kan ha bidragit till prisutvecklingen i handelsledet, är ändrad service (hemsändning, ökat öp- pethållande, självbetjäning, sortiments- storlek, butiksinredning etc.). Det har emellertid ej varit möjligt att göra några kalkyler över vilken verkan en ändrad service kan ha haft på den förut redo- visade prisutvecklingen.

C. Orsakerna tlll prisstegringen inom för- ädling och handel

Som framgått av det föregående har prisstegringen inom livsmedelsindustri och handel huvudsakligen varit orsakade av andra faktorer än ändrad varustan- dard och service.

Förändringar i förädlings- och han- delsmarginalerna, som ej sammanhänger med ändrad varustandard eller service, kan vara orsakade av någon av följande faktorer.

1. Förändringar i framställnings- res- pektive distributionsprocessen.

2. Förändringar i vinsterna.

3. Förändringar i faktorkostnaderna.

Beträffande de två första faktorerna har det ej varit möjligt att kvantitativt

belysa deras inverkan på pris- och mar- ginalutvecklingen även om vissa uppgif- ter om lönsamhetsutvecklingen inom livsmedelsindustri och handel föreligger. Enligt distributionsgruppen synes dock den huvudsakliga orsaken till de pris- och marginalhöjningar som ägt rum inom förädlingsindustri och handel ha varit den betydande ökning i faktorkost— naderna som ägt rum under perioden.

Inom detaljhandeln har sålunda fak- torkostnaderna 1950—62 mer än för- dubblats, inte minst på grund av att lö- nerna stigit starkt. Kostnadsstegringarna har sannolikt varit större än produktivi- tetsökningen.

I fråga om prisstegringarnas storlek i olika förådlings- och handelsled har distributionsgruppen endast kunnat ge- nomföra en analys för mejeriprodukter samt kött-, fläsk- och charkuterivaror. Beräkningsresultaten tyder för dessa va- rugrupper på att detaljhandelns margi— naler under åren 1950—61 procentuellt ökat mer än uppsamlings- och föräd- lingsmarginalerna. Delvis kan dock sag— da marginalökning inom detaljhandeln förklaras av att under perioden en viss omstrukturering av marginalerna ägt rum för att få en företagsekonomiskt riktigare marginalsättning. I samband härmed har marginalerna speciellt för många färskvaror ökat. Till denna grupp hör bl.a. flera livsmedel från gruppen egentliga jordbruksprodukter. Å andra sidan har många av de tjänster som ti— digare utfördes inom detaljhandeln, t. ex. paketering, styckning etc., överflyttats till partihandel och förädling. Detta för- hållande jämte den ökade självbetjä- ningsgraden borde därför i och för sig ha verkat sänkande på detaljhandelns kostnader för ifrågavarande livsmedel. År 1961 var detaljhandelsmarginalen för bl.a. k-mjölk, grädde, ägg och socker lägre än den genomsnittliga detaljhan- delsmarginalen. Högre marginaler än

genomsnittet redovisades för t.ex. kött och charkuterivaror, ost och mjukt bröd. Detaljhandelsmarginalen för samtliga i analysen medtagna jordbruksprodukter var 1961 i genomsnitt ungefär densamma som för hela livsmedelssortimentet eller 18—20 % av konsumentpriset. Efter 1961 har nämnda marginal ökat med ett par procentenheter.

Sammanfattningsvis kan sägas att jordbrukarandelen, räknat i genomsnitt för samtliga i distributionsgruppens un- dersökning medtagna livsmedel från egentliga jordbruksprodukter, sjunkit från ca 58 % år 1950 till ca 50 % år 1961 (räknat exkl. varuskatter och andra indirekta skatter). Av denna nedgång med ca 8 procentenheter kan ungefär en tredjedel hänföras till förskjutningar i konsumtionen mot varuslag med rela- tivt hög bearbetnings- och förädlings- grad. Resterande två tredjedelar motsva- rar ökningen av förädlings- och handels- ledens andel av försäljningsvärdet. Den- na ökning har främst orsakats av pris- stegringar på tjänster från förädling och handel men kan möjligen även inbegripa en viss höjning av varornas standard och den allmänna servicenivån.

7. Konsekvenser av ökande förädlings- och handelsmarginaler på priser och avsättning för jordbruksprodukter

Någon ingående analys av de konsekven- ser som ökande förädlings- och handels- marginaler kan få på priser och avsätt- ning för jordbruksprodukter har ej ut- förts. Resonemangsvis anför distribu- tiönsgruppen härom i stort sett följande. Vad först beträffar inverkan 'på pro- duktpriserna har gruppen utgått från vad som kan ske under nuvarande pris- regleringssystem. I det nuvarande prisregleringssystemet sker prissättningen i huvudsak i parti-

prisledet. Systemet förutsätter att parti- priserna på jordbruksprodukter i stort sett skall ansluta sig till utvecklingen av världsmarknadspriser plus införselavgif- ter. Partipriserna på flertalet produkter kommer härigenom som regel att sättas rätt oberoende av marginalförhållandena i efterföljande led. Producentprisnivån kommer följaktligen att i första hand bli beroende av partiprisutvecklingen.

Man kan dock därav ej dra den slut— satsen att förädlings- och handelsmargi- nalernas storlek ej skulle utöva något inflytande på jordbrukets produktpriser eller vara av underordnad betydelse för jordbrukets inkomstutveckling.

Producentprisernas utveckling i för- hållande till partiprisutvecklingen är i korta drag beroende av följande sam- band. Mellan jordbrukaren och partipris- stadiet försiggår en kostnadskrävande uppsamling och förädling och den er- sättning som utgår härför måste dras av från partipriserna, innan man kommer ned till det pris (av arbetsgruppen be- nämnt kalkylerat jordbrukarpris) som jordbrukarna skulle erhålla för de pro- dukter som avsätts på den svenska mark- naden.10 Den del av den totala föräd- lings- och handelsmarginalen, som ut- görs av skillnaden mellan det pris jord- brukarna erhåller och partipriset (note- ringen) på den berörda jordbrukspro- dukten, har således en direkt inverkan på jordbrukarnas produktpriser och in- komster. Ju större (mindre) detta mar- ginalelement är desto lägre (högre) blir vid givna partipriser priserna till jord- brukarna.

Beträffande förädlings- och handels-

Det pris som faktiskt utbetalas till jordbrukarna (avräkningspriset) behöver ej överensstämma med partipris minus kost- nader för uppsamling och förädling. 'Avräk- ningspriserna är nämligen påverkade bl.a. av förekommande subventioner, interna reg- leringsavgifter, exportförluster, värdet av biprodukter m.m.

marginalernas inverkan på avsättnings- volymen för jordbruksprodukter torde följande kunna anföras. Även vid nu- varande prissättningssystem har den del av förädlings- och handelsmarginalerna som ligger ovanpå partipriserna infly- tande på jordbrukets inkomster. I den mån efterfrågan på livsmedel överhuvud taget besitter någon priselasticitet, kom- mer nämligen varje höjning av konsu- mentpriserna, som kan tänkas inträffa till följd av marginalökningar räknat från noteringen, vid i övrigt givna iu- komst- och prisförhållanden, att med- föra någon begränsning av livsmedels- konsumtionens sammanlagda volym inom landet. Detta kan för berörda jord- bruksprodukter framtvinga ökad export med åtföljande risk för exportförluster.

I fråga om den inverkan, som den re- lativt stora realprisökningen på tjänster från förädling och distribution och den därav följande marginalökningen för livsmedel under 1950-talet kan ha haft på livsmedelskonsumtionen, är det tro- ligt att marginalhöjningen i fråga verkat återhållande på den utveckling mot ökad konsumtion av mera högvärdiga och högförädlade livsmedel, som likväl ägt Eftersom konsumtionsökningen haft sin tyngdpunkt förlagd till föräd- lingssidan (köp av tjänster i form av ökad förpacknings- och bearbetnings- grad), är det också sannolikt att det främst varit för högförädlade livsmedel som den återhållande effekten gjort sig gällande.

Det förtjänar slutligen understrykas att marginalutvecklingen i det föregåen- de har diskuterats såsom en isolerad företeelse utan samband med inkomst- och prisutvecklingen i övrigt. I verklig- heten måste de inträffade marginalök- ningarna till stor del anses bestämda av kostnadsförändringar, som i sin tur står i samband med den allmänna inkomst- utvecklingen. Denna har i'och för sig

rum.

haft en positiv inverkan på efterfrågan på jordbruksprodukter.

8. Framtida utvecklingstendenser inom livsmedelsindustri och -handel av betydelse för svenskt jordbruk

Avslutningsvis redovisas några data och resonemang rörande den framtida ut- vecklingen inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel och dess konsekvenser för svenskt jordbruk.

De hittillsvarande tendenserna i fråga om glesbygdens avfolkning. tätorternas expansion och fortsatta löneökningar torde komma att göra sig gällande även i fortsättningen. Denna utveckling på- skyndar strukturomvandlingen av livs- medelshandeln mot stora självbetjänings- butiker. Som följd av bl.a. konkurren- sen inom handeln anses utvecklingen vidare gå mot ökad integration i olika former mellan parti- och detaljhandel. Härigenom torde livsmedelshandeln i högre grad än hittills i framtiden komma att domineras av ett relativt litet antal stora organisationer.

Framtidsutvecklingen inom partihan- deln med livsmedel anses komma att präglas av ytterligare sortimentsbredd- ning och paketering, särskilt i fråga om tagande av arbetsuppgifter som förut ombesörjts av detaljhandeln (t. ex. styck- ning och paketering särskilt i fråga om färskvaror). Det är också tänkbart att åtminstone de stora handelsföretagen i ökad utsträckning kommer att föra egna varumärken.

Utvecklingen inom detaljhandeln mot större och färre självbetjäningsbutiker kan förväntas fortsätta. Det anses så- lunda ”ej osannolikt att Sverige i början av 1970-talet inte har mycket mer än hälften av de ca 24 000 livsmedelsbutiker som "fanns i början av 1960-talet. För- packnings- och självbetjäningsgraden i

livsmedelsbutikerna kommer säkerligen att ytterligare öka.

Utvecklingen inom livsmedelsindustrin torde särskilt inom vissa branscher, t. ex. inom bageri—, charkuteri- och mejeri- industrierna, komma att gå mot en fort- satt strukturomvandling innebärande större och färre enheter med ökad me- kanisering och följaktligen större pro- duktionsvolym och förädlingsvärde per anställd. Nya tekniska metoder kommer att ge flera livsmedelsvarianter. Livsme- delsindustrin torde vidare få ökade möj— ligheter att påverka livsmedelskonsum- tionens inriktning, vilket får konsekven- ser för jordbrukets produktionsinrikt- ning och avsättningsmöjligheter.

Den framtida importen av livsmedels- råvaror och färdiga livsmedel beror i första hand på handels- och jordbruks- politikens utformning. Man torde dock kunna utgå från att svenska jordbruks- varor under överskådlig framtid kom- mer att utgöra huvudparten av den svenska livsmedelsindustrins råvaruin- köp. Vad man kan vänta är att livs- medelsindustrin i framtiden kommer att kräva högre, jämnare och mer specifi- cerade råvarukvaliteter än i dag, särskilt inom vissa varuområden. Detta krav kan leda till att industrin får ett ökat intres- se av att mera direkt påverka råvaru- produktionen. En sådan påverkan kan ske på olika sätt, t. ex. genom ökad inte- gration i skilda former. Huruvida verti- kal integration bakåt från livsmedels- industrin och handeln till råvaruledet i form av råvaruproduktion på egna jord- bruk kommer att få någon väsentligt ökad utbredning är ovisst även med den ändring som nu skett i jordförvärvslag— stiftningen. Utvecklingen i bl. a. USA tyder på att integrationen där mer tar sikte på att kontraktsvägen påverka rå- varornas kvalitet och säkra tillförseln. Beträffande vissa produkter är det ej osannolikt att handelsleden kommer att

ytterligare integrera bakåt mot livsme- delsindustrin t. ex. beträffande vissa va- ruområden (bageri- och köttstycknings- centraler, sorteringsanläggningar för po- tatis, egna äggpackerier etc.). Dessutom är det möjligt att jordbrukskooperatio- nen kommer att finna det önskvärt med ytterligare integration framåt inom vissa förädlingssektorer.

Såvitt man nu kan bedöma torde där- för större delen av de svenska jord- bruksprodukterna även under förutsebar framtid komma att passera genom den traditionella förädlings- och distribu- tionsapparaten, även om varuvägarna för vissa jordbruksprodukter och färdiga livsmedel kommer att förändras.

Jordbrukarandelens framtida utveck- ling. Både inom förädling och distribu- tion föreligger starka tendenser, som pe- kar mot att dessa båda leds andelar till- sammans av konsumenternas liVSmedels- utgifter kommer att fortsätta att öka. Distributionsgruppen har under olika antaganden kalkylmässigt sökt ange vad denna utveckling kommer att innebära för jordbrukets del. Beräkningarna är ej egentliga prognoser utan har närmast karaktär av alternativa räkneexempel. En ren trendberäkning grundad på hit- tillsvarande tendenser pekar mot att jordbrukets andel i konsumenternas ut- gifter för livsmedel skulle fortsätta att sjunka från ca 50 0/0 år 1961 till drygt 40 0/o omkring år 1970. Som framgått av den tidigare redovisningen har den ned- åtgående trenden i jordbrukarandelen under 1950-talet avbrutits åren 1962— 64. Prisstegringarna i producentledet resp. förädlings- och handelsleden synes under sagda år ha varit procentuellt lika stora. Sannolikt är dock detta av- brott bara temporärt. De långsiktiga fak- torer, som påverkar jordbrukarandelen i nedåtgående riktning, torde efter viss tid ånyo komma att göra sig gällande. Det kan i anslutning till dessa resonemang

om den framtida utvecklingen erinras, att såväl i USA som i Kanada hade jord- brukets andel för ungefär motsvarande livsmedelssortiment redan 1964 sjunkit till 35—40 o/o.

Det bör avslutningsvis understrykas, att en fortsatt minskning av jordbrukar- andelen inte i och för sig behöver inne- bära en försämring av jordbrukarnas ekonomiska ställning. Jordbrukarande—

lens utveckling är nämligen, som tidi- gare nämnts, beroende av en rad fak- torer, av vilka endast vissa kan få ogynn- samma verkningar på jordbrukets av- sättnings- och prisförhållanden. Jord- brukarnas ekonomiska läge är dessutom, förutom av prisutvecklingen på försålda produkter, bl.a. beroende av produk- tionsmedelspriserna samt jordbruksföre- tagens rationaliseringsgrad.

KAPIT E L VIII

Sveriges försörjningsläge

1. Utrikeshandeln med livsmedel

Det svenska jordbruket är i huvudsak en hemmamarknadsnäring. På flera varu- områden förekommer dock regelmässig export, samtidigt som det även sker im- port, ibland av samma produkter som är föremål för utförsel. Förutom egentliga jordbruksprodukter importeras födo- och njutningsämnen av huvudsakligen tro- piskt eller subtropiskt ursprung.1

Sveriges utrikeshandel med livsmedel (egentliga jordbruksprodukter, övriga livsmedel, njutningsämnen) uppvisar, som framgår av efterföljande tablå, ett betydande värdemässigt importöverskott (milj. kr):

sedan förkrigstiden. Av livsmedelsimpor- ten 1938 svarade egentliga jordbrukspro- dukter för 53 0/o, en andel som 1963 sjunkit till 410/o.2 I fråga om exporten utgjorde andelen 94 0/o 1938 och 76 % 1963. Procenttalen kan givetvis variera från år till år, men de anförda talen speglar dock tendensen i utvecklingen sedan förkrigstiden.

Medan alltså exporten domineras av egentliga jordbruksprodukter, intar dessa på importsidan en förhållandevis under- ordnad plats. Detta gäller värdemässigt. Räknat i kalorier betyder importen av sådana produkter mer än införseln av övriga livsmedel.

1938 1960 1961 1962 1963 Import 327 1 712 1 724 1 880 2 087 Export 141 483 544 647 688 Importöverskott 1 86 1 229 1 180 1 233 1 399

Livsmedlens andel i den totala utrikes- handeln utgjorde förkrigsåret 1938 16 % av importen och 80/0 av exporten. År 1963 svarade livsmedlen för ej fullt 12 0/0 av importen och för drygt 4 0/0 av expor- ten. Värdemässigt har sedan förkrigs- tiden dels skett en nedgång relativt sett i utrikeshandeln med livsmedel, dels i denna skett en förskjutning mot ökad betydelse för importen i förhållande till exporten. I absoluta tal (värdevolym i fast penningvärde) har dock såväl im- porten som exporten av livsmedel ökat

Utrikeshandeln med egentliga jord- bruksprodukter nyss angivna år framgår av denna sammanställningen på omstå- ende sida (milj. kr):

1 I förevarande kapitel behandlas utrikes- handeln enbart för att ge en bakgrund till de inom utredningen utförda kalkylerna rörande Sveriges försörjningsläge. De han- delspolitiska aspekterna har granskats i ka- pitel III, där bl. a. exportens länderfördel- ning redovisats. 2 Beträffande gränsdragningen mellan egentliga jordbruksprodukter och övriga livsmedel, se kapitel VI.

1938 1960 1961 1962 1963 Import 175 709 653 688 849 Export 132 375 422 494 524 Importövcrskott 43 334 231 194 325

Även i fråga om de egentliga jord- bruksprodukterna gäller alltså, att im- porten är större än exporten. I tabell l'lll:1 har gjorts en uppspjälkning av

utrikeshandeln med egentliga jordbruks- produkter på tre huvudgrupper, nämli- gen animaliska produkter, vegetabiliska produkter (exkl. fetter och oljor) samt

Tabell Vlll: 1. Importen och exporten av egentliga jordbruksprodukter m.m.

1960—63 1 1960 1961 Varuslag Import Export Import Export Levande djur och animaliska pro- dukter (exkl. fett och oljor) 113,6 220,7 183,6 182,0 Levande djur 4,8 34,2 5,3 34,8 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar 55,7 83,8 103,5 68,2 lx'ött- och fläskkonserver m.m. 11,4 1,0 16,7 1,9 Tarmar 16,1 9,2 18,5 10,7 Mjölk, mejeriprodukter, ägg 25,8 92,5 39,6 66,4 Vrgelabiliska produkler (exkl. fett och oljor) 469,3 110,9 354,4 189,4 Potatis 22,8 (73,0) -— 10,2 (37,9) Brödsäd 50,5 (155,0) 40,2 (125,8) 70,3 (219,6) 83,9 (271,0) Fodcrsäd 75,7 (238,3) 5,5 (13,3) 17,2 (55,3) 53,6 (225,2) Vissa slag av mjöl och gryn 4,7 0,1 5,3 0,1 Maltextrakt, makaroner, majs- flingor, bakverk m.m. 23,2 15,2 27,6 22,3 Socker av olika slag, sirap, melass m.m. 26,8 2,7 16,4 0,9 Hö, lusernmjöl m.m. 4,3 0,1 1,8 0,1 Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse 15,8 2,4 10,3 2,2 Djupfrysta ärter 0,1 17,1 —— 14 6 Kopra och palmkärnor 80,7 (68,4) 75,0 (82,4) Jordnötter och sojabönor m.m. 4,7 (6,3) — 4,8 (6,7) Lintrö 0,6 (0,7) 0,3 (0,4) -— Raps-, rybs- och senapsfrö 0,3 (0,2) 18,0 (25,1) 0,4 (0,3) 5,1 (7,4) Vallväxtfröer m.m. 3,5 8,9 i ' 4,2 5,6 Kli o.d. 28,4 (92,2) -— - 7,4 (27,5) — Oljekraftfoder m.m. 127,2 (29215). 0,7 (1,5) 103,2 (247,2) 1,0 (2,7) Fell, oljor och vax av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung 126,0 43,0 115,0 50,3 Sjödjursoljor, även härdade 37,9 (40,1) 10,4 (9,9) 32,9 (38,9) 12,0 (12,6) Rå linolja 18,0 (13,0) 0,3 (0,2) 13,5 (9,3) — Raps—, rov- och rybsolja 1,0 (0,9) 8,9 (7,7) _ 6,7 (4,7) Övriga 69,1 23,4 68,6 31,6 Samtliga 709,1 . 374,6 653,0 421,7

1 Uppgifterna avser milj. kr, de inom parentes dock milj. kg. Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

Tabell VIII: 1 (forts.)

1962 1963 Varuslag Import ( Export Import Export Levande djur och animaliska pro- dukter (exkl. [ett och oljor) 139,4 249,4 143,8 265,8 Levande djur 6,2 19,0 6,1 14,4 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar 65,9 113,1 66,4 127,3 Kött- och fläskkonserver m.m. 14,6 2,6 17,4 6,2 Tarmar 17,0 12,2 19,0 11,9 Mjölk, mejeriprodukter, ägg 35,7 102,5 34,9 106,0 Vegetabiliska produkter (exkl. fett och oljor) 421,3 182,4 577,4 196,1 Potatis 39,1 (99,4) 0,2 (0,3) 29,2 (65,9) 0,1 (0,2) Brödsäd 70,2 (200,0) 66,2 (223,3) 115,2 (316,7) 69,0 (244,9) Fodersäd 48,8 (156,9) 49,4 (174,8) 23,7 (69,8) 43,9 (150,6) Vissa slag av mjöl och gryn 2,6 0,1 5,5 0,2 Maltextrakt, makaroner, majs- flingor, bakverk m.m. 33,0 29,0 39,1 29,8 Socker av olika slag, sirap, melass m.m. 32,9 2,3 96,1 4,3 Hö, lusernmjöl m.m. 2,9 1,7 6,3 2,2 Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse 12,6 4,3 15,7 4,8 Djupfrysta ärter 0,1 . 13,3 0,8 15,4 Kopra och palmkärnor 27,3 (31, 7) 0,2 (0,3) 56,7 (61,6) — Jordnötter, sojabönor m.m. 12,6 (19, 8) 1,1 (2,0) 5,4 (3,8) 1,3 (1,9) Linfrö 0,1 (0,1) —— 0,4 (0,4) — Raps-, rybs— och senapsfrö 0, 6 (0,5) 9,6 (15,5) 1,0 (1,0) 18,1 (30,8) Vallväxtfröer m.m. 5,0 , 7,1 , Kli o.d. 10,0 (32,2) — 10,4 (35,6) Oljekraftfoder m.m. 123,5 (269,9) 0,7 (1,6) 155,1 (318,5) 1,3(2,9) Fett, oljor och van: av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung 127,6 61,8 127,9 61,6 Sjödjursoljor, även härdade 29,1 (43,7) 13,0 (16,0) 40,0 (60,0) 16,3 (19,5) Ra linolja 14,3 (9,8) 16,0 (13,3) — Raps-, rov- och rybsolja —— 19,3 (18,4) 0,1 15,9 (14,9) Övriga 84,1 29,5 71,8 29,4 Samtliga 688,2 493,6 84.9,1 523,5

fetter och oljor. För den första av grup- perna redovisas genomgående export- överskott (år 1961 vägde dock importen och exporten ungefär jämnt), medan motsatsen är fallet med de båda andra. I fråga om de i tabellen redovisade mindre varugrupperna eller enskilda varuslagen finner man ofta omkastningar år från är, beroende på fluktuationer i det inhemska skördeutfallet och varia- tioner i den inhemska animalieproduk- tionen.

2. Beredskapsbehov och själv- försörjningsgrad

Livsmedelsberedskapen som skäl för att upprätthålla och stödja en inhemsk jord- bruksproduktion, som var större än som motiverades enbart av samhällsekono- miska skäl, spelade en väsentlig och kan- ske utslagsgivande roll för 1942 års jord- brukskommitté, när denna angav sitt s. k. medelalternativ som en riktpunkt för produktionsstorleken. (Jfr kap. XII.)

' 1

Vid 1947 års riksdag fastställdes emeller- tid inte någon preciserad målsättning för produktionens storlek. Riksdagen nöjde sig med att uttala, att det ur såväl det allmännas som ur jordbrukets synpunkt måste framstå som angeläget, att pro- duktionen ej skulle överstiga det totala inhemska avsättningsutrymmet, minskat med en viss marginal. Denna marginal angavs dock inte närmare.

Det av 1942 års jordbrukskommitté angivna medelalternativet för produk- tionens storlek anknöt till inom kommit- tén utförda beräkningar av självförsörj- ningsgraden under normala fredsförhål- landen. I det nämnda medelalternativet, som förutsatte en viss införsel av foder- medel, angavs självförsörjningsgraden till 92 0/o. Då »självförsörjningsgrad» är ett i jordbrukspolitiska sammanhang ofta utnyttjat begrepp, torde det vara lämpligt med ett klarläggande av dess innebörd.

Kort uttryckt förstås med ett lands självförsörjningsgrad den totala produk- tionen av livsmedel i landet, uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda angivna i kalorier. Genom en be— räkning av självförsörjningsgraden ska- pas en utgångspunkt för bedömning av den produktionsvolym, som erfordras för att säkerställa livsmedelsbehovet un- der en total handelspolitisk avspärrning.

Vid en bedömning av den fredsmäs- siga produktion, som tillika med befint- liga lager behövs för att försörjnings- beredskapen skall anses vara tillfreds- ställande, räcker det dock inte' att räkna fram den aktuella självförsörjningsgra- den, såsom skall framgå av det följande. Risken ligger nära att dra felaktiga slut- satser om försörjnings- och beredskaps- läget, om bedömningen enbart grundas på uppgifter om självförsörjningsgraden, utan att man är fullt på det klara med hur dessa uppgifter skall tolkas.

En första förutsättning för att beräk-

ningar av självförsörjningsgraden av- seende exempelvis olika tidpunkter (eller lägen) skall vara jämförbara är, att man kalkylerar med samma import (netto- import) av fodermedel och andra pro- duktionsmedel eller att man i varje fall beaktar skillnader i import, när man söker bedöma innebörden av beräknings- resultaten. Lämpliga tillvägagångssätt kan härvid vara antingen att utgå från den produktion, som skulle ha erhållits, om någon import inte kommit till stånd, eller att kalkylera med lika stor import i de olika fall man avser att jämföra. I det följande är det i allmänhet »brutto- självförsörjningsgraden» som redovisas, dvs. den faktiska eller kalkylerade själv- försörjningsgraden vid viss import av fodermedel. (1942 års jordbrukskom- mittés förut angivna medelalternativ —— 92 0/o — anknöt till denna beräknings- metod.) Vid sidan härav kommer emel- lertid även att på sina ställen anges resultatet av beräkningar av »nettosjälv- försörjningsgraden», vid vilka man ut- gått från den produktion som skulle ha erhållits, om någon import av foder ej ägt rum. (Beräkningar av nettosjälvför- sörjningsgraden med beaktande av im- porten även av andra produktionsmedel än fodermedel —— främst handelsgödsel är möjliga att utföra men ger rätt osäkra resultat.)

En andra och minst lika viktig förut- sättning för att man skall kunna rätt bedöma innebörden av beräkningar av självförsörjningsgraden är, att man för såväl produktionen som konsumtionen känner och tar hänsyn till fördelningen på animaliska och vegetabiliska produk- ter. Skulle exempelvis den svenska jord- bruksproduktionen framdeles i högre grad än för närvarande komma att in- riktas på spannmål och andra handels- växter medan samtidigt animalieproduk- tionen minskade, uppnåddes (vid oför- ändrad konsumtionsinriktning) automa-

tiskt en förhöjd självförsörjningsgrad enligt förut angiven definition. Därmed är emellertid inte givet, att försörjnings- läget inför en handelspolitisk avspärr- ning skulle ha förbättrats, eftersom möj- ligheterna att vid en avspärrning ställa om produktionen ytterligare från anima- lier till vegetabilier minskat (jfr den fortsatta framställningen). I detta och liknande fall avspeglar alltså föränd- ringar i självförsörjningsgraden inte nöj- aktigt växlingarna i försörjningsläget sett ur beredskapssynpunkt.

Mellan totalproduktionens ur bered- skapssynpunkt erforderliga storlek i fredstid samt det behov av animaliska livsmedel som anses böra uppställas som riktpunkt för en avspärrning råder ett i stort sett lineärt samband. Ställer man kravet på försörjningen med animalier under en avspärrning högt, erfordras un- der fredsmässiga förhållanden en total- produktion som är relativt stor. I den mån man sänker kravet i fråga om ani- malier i en avspärrningssituation, mins- kas också fordringarna på totalproduk- tionens storlek i fredstid. Sambandet mellan kravet på försörjningens kvalitet (andelen animalier, särskilt animalisk äggvita, jfr dock framställningen längre fram i kapitlet) vid en avspärrning och den erforderliga beredskapsproduktionen i fredstid är inte en given konstant. Man kan med utgångspunkt från lagrens stor- lek (och dessa måste som framgår av det följande i huvudsak bestå av vegetabi- liska produkter) välja mellan vilka kom- binationer som helst, som bedöms lämp- liga och erforderliga.

Storleken av den ur beredskapssyn— punkt behövliga totalproduktionen vari- erar alltså efter anspråken på livsmed- lens standard under en avspärrning. An— talet alternativ man därvid har att välja mellan år som nyss antytts principiellt obegränsat. Vid en mera exakt analys av beredskapsläget måste emellertid detal-

jerade kalkyler utföras, i vilka med ut- gång från den normala fredsmässiga försörjningssituationen närmare prövas, i vad mån produktionsresurserna och lagren kan beräknas vara tillräckliga för att tillgodose det inhemska livsmedels- behovet vid en avspärrning. Ett antal sådana alternativa kalkyler, betecknade som räkneexempel, presenteras senare i detta kapitel. Även andra alternativ än de sålunda granskade alternativen hade naturligtvis kunnat väljas. För att be- lysa avspärrningsproblematiken har vi emellertid ansett det tillfyllest med de räkneexempel som utförts.

3. Den tidigare försörjnings- utvecklingen

Under 1930-talet svarade det svenska jordbruket för i medeltal 96 % av den inhemska förbrukningen av egentliga jordbruksprodukter (»bruttosjälvförsörj- ningsgrad»). Tas hänsyn till nettoinför- seln av fodermedel, sjunker talet till 91 0/o (»nettosjälvförsörjningsgrad»). Till 50/0 byggde alltså produktionen då på importerade fodermedel. Beaktas det im- portöverskott av frukt och grönsaker m.m., som Sverige redan hade då, er- hålls en självförsörjningsgrad för alla livsmedel tillhopa, som ligger ytterligare någon procent lägre.

Krigsåren och de första efterkrigsåren må här förbigås. Under 1950-talet ut- gjorde självförsörjningsgraden för alla livsmedel tillsammantagna (egentliga jordbruksprodukter, frukt och grönsaker m.m.) i medeltal 93 %. För jordbruks- produkterna enbart var talet 95 %. Här- vid bör observeras, att den inhemska produktionen visserligen i mindre grad än före kriget men dock till ca 30/0 byggde på (netto-) import av foder- medel. Fråndras denna del av produk- tionen, erhålls 90 %, dVS. praktiskt taget samma tal som på 1930-talet. Försörj-

ningsläget skulle sålunda inte ha påtag- ligt förändrats mellan de båda perio- derna. Det bör dock observeras, dels att självförsörjningsgraden under de sista åren av 1930-talet på grund av några goda skördar låg rätt väsentligt över sist angivna procenttal, dels att under 1950-talet en rad dåliga skördeår verkat i sänkande riktning. Det synes därför sannolikt, att vid mera normala skörde— förhållanden en höjning av självförsörj- ningsgraden hade kunnat noteras. Därtill kommer, att den förskjutning i konsum— tionen mot animalier som ägt rum mel- lan jämförelseperioderna medför, att en oförändrad självförsörjningsgrad inne- bär viss faktisk förbättring av försörj- ningen.

Det kan ha sitt intresse att se, hur självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter förändrats år från år under 1950-talet och senare:

skördentfallet som berörts i kapitel V. För åren 1962/63 och 1963/64 förklaras nedgången till stor del av den minskade brödsädsodlingen. Nettosjälvförsörjnings- graden, vid vars beräkning hänsyn ock- så tas till (netto-) importen av foder- medel, visar i stort sett samma utveck— ling. Uppgången i självförsörjningsgrad 1964/65 sammanhänger med 1964 års stora brödsädsskörd. Årsmånens och öv- riga kortsiktiga produktionsändringars nu belysta starka utslag gör det nödvän- digt att vid beräkningar till grund för bedömning av försörjningsläget utgå från s.k. normskörd och normala pro- duktionsbetingelser i övrigt.

4. Försörjningsläget i början av 1960-talet

Det aktuella försörjningsläget har kart- lagts genom undersökningar, utförda av

År Brutto Netto År Brutto Netto Är Brutto Netto 1950/51 96 93 1956/57 98 96 1961/62 95 93

51 /52 90 88 57/58 96 94 62/63 92 89 52/53 101 100 58/59 79 76 63/64 84 81 53/54 105 103 59/60 96 90 64/65 103 100 54155 101 98 60/61 97 94 (prel.) 55/56 88 83 Medellal 95 92

Växlingarna från år till år är bety— dande och sammanhänger naturligtvis främst med det varierande skördeutfal- let; det låga talet för 1958/59 beror främst på 1958 års mycket dåliga vete- skörd. Anmärkningsvärt är, att (brutto-) självförsörjningsgraden legat över 100 endast under de fyra produktionsåren 1952/53—1954/55 och (preliminärt) 1964/65. Orsaken till att full självför- sörjning endast undantagsvis uppnåtts under de senaste tio åren ligger dels i en rad dåliga skördeår (vilket redan antytts) men dels också i den stagna— tion i produktionsutvecklingen oavsett 11

beredskapsgruppenf| Det första ledet i dessa undersökningar har varit en kart— läggning av den fredsmässiga försörj— ningen under normala produktionsför- hållanden. Med utgång härifrån har vidare gjorts några räkneexempel, som avser att belysa de sannolika följderna för försörjningen av en avspärrning lik- nande den som tidvis förelåg under andra världskriget (jfr resonemanget tidigare i kapitlet). Förutsättningarna för att under en utrikespolitisk konflikt med

" Utförlig redogörelse för undersökningar- na återfinns i stencilerat manuskript (för- varat hos statens jordbruksnämnd).

Sverige som krigsskådeplats upprätthålla en med hänsyn till omständigheterna till- fredsställande livsmedelsförsörjning är naturligtvis omöjliga att ange ens i form av räkneexempel. Några allmänna syn— punkter i detta ämne redovisas emeller- tid i ett särskilt kapitelavsnitt.

A. Under fredsmiissiga förhållanden

Beräkningar rörande Sveriges försörj- ningsläge i början av 1960-talet har sammanställts i tabell VIII: 2. Självför- sörjningsgraden för egentliga jordbruks- produkter utgör enligt dessa beräk- ningar 98,5 (»bruttosjälvförsörjningsgra-

den»; >>nettosjälvförsörjningsgraden» lig- ger några procent lägre).' Erinras må att 1942 års jordbrukskommittés s.k. medel- alternativ låg vid 92 0/o, alltså klart lägre. Nettoimporten av andra livsmedel än

* Statens jordbruksnämnds kalkylsakkun— niga har i februari 1966 offentliggjort revi— derade kalkyler för 1962/63 med i vissa de- taljer ändrade beräkningsgrunder. Dessa be- räkningar har gett som resultat 97,8 0/0 självförsörjningsgrad. Kalkylsakkunniga har samtidigt gjort en preliminär normberäk- ning för 1965/66, varvid —— vid samma rela- tion mellan produktionen av animalier och vegetabilier som normåret 1962/63 — er- hållits 94,0 % självförsörjningsgrad. Netto- importen av foder anges vara ungefär den- samma 1962/63 och 1965/66.

Tabell VIII: 2. Självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normalläget 1962/63

Varuslag Milj. kg Miljarder kalorier Sj älvförsör£_ Produktion | Konsumtion Produktion Konsumtion nmgsgrad Vete och rågmjöl 627 480 2220 1 699 131 Havregryn 16 16 62 62 100 Korngryn 5 5 18 18 100 Matpotatis 600 640 515 549 94 Fabrikspotatis 290 290 249 249 100 Socker och sirap 254 335 1 016 1 340 76 Vegetabilier 4080 3 917 104 K-mjölk, stand. 1050 1 050 630 630 100 » ostand. 295 295 198 198 100 Grädde, tjock 29 29 110 110 100 » tunn 20 20 32 32 100 Ost, helfet 53 55 201 208 97 » halvfet 4 4 10 10 100 Smör 86 73 675 573 118 Summa mjölk och mejeriprodukter 1 856 1 761 105 Nötkött 112 117 152 159 96 Kalvkött 23 30 27 36 75 Fårkött 1 2 2 4 50 Hästkött 7 14 10 19 53 Summa kött 143 163 191 218 88 Fläsk 225 190 1089 920 118 Summa kött och [läsk 368 353 1 280 1 138 112 Ägg 95 90 144 137 105 Margarin 55 122 434 964 45 Animalier 3714 4000 93 » exkl. mar—

garin 3280 3036 108

Samtliga 7 794 7 917 98,5

1 »Bruttosjälvförsörjningsgrad».

.— —.-_-. . ==.—

r .; :i

jordbruksprodukter motsvarar kalori- mässigt ca 3 % av den totala livsmedels- konsumtionen. Vid en avspärrning förut- sätts detta kaloribehov bli täckt i huvud- sak av inhemska jordbruksprodukter. Vid ett hänsynstagande härtill erhålls självförsörjningsgraden i fråga om alla livsmedel tillsammantagna, vilken alltså kan anges till 95,5 %.

Det för (brutto—) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter angivna procenttalet 98,5 har erhållits genom att den totala produktionen, beräknad till 7 794 miljarder kalorier, sammanställts med kon- sumtionen, 7917 miljarder kalorier (jfr ta- bell VIII: 2). Självförsörjningsgraden för vegetabilier utgör 1040/0, medan den för animalier är 93% (108% för animalier exkl. margarin). För produktion av konsu- merade kvantiteter vegetabiliska livsmedel (inkl. margarin), 4881 miljarder kalorier, kan beräknas ha åtgått en skörd på ca 5500 miljarder kalorier; differensen motsvaras av utsäde, svinn och avfall m.m. Produk— tionen av förbrukade kvantiteter animalier (exkl. margarin), 3036 miljarder kalorier, beräknas ha framställts med utnyttjande av en foderskörd på ca 19300 miljarder kalo- rier. Den stora differensen förklaras till övervägande del av den energiförlust, som sker vid förvandlingen av vegetabiliskt foder till animaliska födoämnen. Omvandlingsta- let från viss mängd foder mått i kalorier (eller annat energimått) till animaliska pro— dukter utgör i genomsnitt ca 0,15. För fram- ställning av 1 kg smör beräknas åtgå 47400 kalorier fodermedel, för tillverkning av 1 kg margarin 8 700 kalorier (vegetabiliska) mar— garinråvaror. För tillverkning av viss mängd smör erfordras alltså — grovt räknat 5 a 6 gånger så stor skörd (eller areal) som för tillverkningen av råvaror till motsvarande kvantitet margarin. Det bör emellertid er- inras om att produktionen av mjölk i hög grad är kombinerad med produktion av kött, varför smör- och margarinframställ— ningen inte utgör utbytbara produktions— grenar med mindre man förutsätter, att kött i nöjaktig utsträckning kan erhållas från andra djur än mjölkproducerande nöt- kreatur.

De i tabell VIII:2 redovisade beräk- ningarna av självförsörjningsgraden byg-

ger på en produktion och en konsumtion i »normalläget» 1962/63. Produktionen är således den som skulle ha uppnåtts detta år vid 5. k. normskördar och nor- mala produktionsbetingelser i övrigt. Även konsumtionen har normaliserats där så varit behövligt. På grund av nor- maliseringen kan beräkningsresultaten, i vad gäller alla produkter tillhopa, anses representativa även för åren kring 1962/ 63. (Jfr dock prognoserna längre fram i kapitlet, som tyder på en sakta sjun- kande självförsörjningsgrad.)

Av tabellen framgår, att självförsörj- ningsgraden växlar från varugrupp till varugrupp. I de fall självförsörjnings— graden ligger över 100, finns normalt ett överskott, i motsatt fall ett underskott. De faktiska över- och underskottens stor- lek växlar från år till år. Vid normalise- ringen av produktionen hade naturligtvis kunnat göras andra antaganden än dem som gjorts vid utförandet av de i tabel- len redovisade beräkningarna. Måttliga förskjutningar i produktionsinriktningen (och några andra bestående sådana kan det på kort sikt ej gärna bli fråga om) påverkar ej nämnvärt slutresultatet, dvs. den för alla (egentliga) jordbrukspro— dukter tillsammantagna framräknade självförsörjningsgraden.

B. Vld handelspolitisk avspärrning Såsom inledningsvis framhållits ger den fredsmässiga självförsörjningsgraden inte nöjaktigt besked om i vad mån jordbru- ket vid en avspärrning kan tillgodose det inhemska livsmedelsbehovet. Upplysning härom förutsätter, att man klargjort den sannolika utvecklingen i ett sådant läge av flertalet av de faktorer som har be- tydelse för försörjningen. Detta har skett genom de räkneexempel, som utförts av beredskapsgruppen. Det första av dessa har genomförts med utgång från den fredsmässiga normalproduktion, som re—

dovisats i det föregående, det andra med utgång från reducerade normer i fråga om kaloribehovet.

Beredskapens omfattning och inrikt— ning, vare sig det gäller förberedelser för ett sådant läge, att Sverige inte är krig- förande part men handelspolitiskt av- spärrat, eller för det fall att Sverige in- dras i krigshandlingar, måste bestämmas utifrån vissa antaganden om en framtida storkonflikts längd och formerna för densamma. Beträffande den sannolika längden av en dylik konflikt och efter— följande skede med störningar i världs- ekonomin och den internationella livs- medelshandeln kan på förhand ingenting med bestämdhet sägas. Man kan här tänka sig olika fall. Vid en storkonflikt, där atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel (ABC-stridsmedel) kommer till full användning, kan de egentliga krigshandlingarna förväntas bli av relativt kort varaktighet. Förstörelsen av den civila produktionsapparaten, främst den industriella men även —— om än inte i samma omfattning —— den rå- varuproducerande, skulle då kunna bli av avsevärd omfattning, varemot dock sannolikt måste ställas att befolkningen i ett sådant fall komme att minska. Det har emellertid också anförts skäl, enligt vilka en framtida storkonflikt komme att försiggå uteslutande med anlitande av konventionella stridsmedel och varaktig- heten av krigsoperationerna därför bli längre, kanske ungefär densamma som under de båda världskrigen. I de av beredskapsgruppen utförda räkneexemp- len belysande försörjningsläget vid en avspärrning har räknats med att denna skall räcka i tre år, varav det första blir dåligt ur skördesynpunkt.

a. Räkneexempel med produktionen som utgångspunkt. Vid en total han- delspolitisk avspärrning (det är detta ytterlighetsfall som behandlas i de efter- följande räkneexemplen) bortfaller all

import av livsmedel, vilket som förut nämnts vid oförändrad produktion och konsumtion inom landet innebär, att för- sörjningsgraden kan beräknas sjunka från 98,5 0/0 till 95,5 %, om kaloribeho— vet skall tillgodoses av det svenska jord— bruket. Vid en sådan aVSpärrning upp— hör vidare importen av fodermedel och handelsgödsel. Härigenom kan produk- tionen rätt snart beräknas sjunka, så att självförsörjningsgraden under de i räkne- exemplen tillämpade förutsättningarna nedgår med 8 år 9 %, varav 5 år 6 % beror på reducerad tillförsel av handelsgödsel och ca 3 % förorsakas av minskad fo- dertillgång. Detta innebär, att vid en av- spärrning den inhemska jordbrukspro- duktionen endast skulle förmå täcka 85—90 % av den normala fredsmässiga kalorikonsumtionen av jordbruksproa dukter och andra livsmedel (inkl. im- porterade livsmedel). Vid tillgodoseendet av livsmedelsbehovet kan emellertid även statliga beredskapslager tas i anspråk, dock naturligtvis inte de delar av dessa som reserverats för krigsfall. Bered— skapslagren omfattar för närvarande (förutom oljekraftfoder och handelsgöd- sel) bl.a. ca 300 milj. kg brödsäd, ca 50 milj. kg socker och ca 20 milj. kg mat- nyttig olja. Kalorivårdet av dessa lager motsvarar 15 0/o av ett års totalkonsum- tion eller 5 0/o utslaget på vart och ett av tre avspärrningsår.

Vad som i produktionshänseende kan inträffa vid en total avspärrning beror på en rad olika omständigheter, inte minst på den militära beredskapens om- fattning. Hur stor produktionsnedgång som följer på minskad tillgång på arbets- kraft, kapitalvaror och förnödenheter (andra än de nyss nämnda) kan inte på förhand anges. Det har i varje fall visat sig omöjligt att direkt mäta den sanno- lika storleken av antydda produktions- resursbortfall. Sannolika verkningar av trolig reduktion av arbetskraft och av

minskad tillgång på drivmedel har emel- lertid diskussionsvis kunnat anges och hänsyn till verkningarna har också tagits vid slutsteget i beräkningarna. (Jfr det följande.)

Årsmånsriskerna har varit lättare att infånga i kalkyler av räkneexemplets karaktär. I dessa har som redan nämnts förutsatts, att Sverige under tre år (åren I—III i det följande) blir helt hänvisat till egna resurser, främst produktionen men även beredskapslager av måttlig storlek (= de nuvarande), och att un- der år I Sverige blir drabbat av en 20- procentig skördenedsättning. Senast en skördenedsättning av denna storlek in- träffade var 1955. Sannolikheten för att två missväxtår skall följa omedelbart på varandra är mycket liten. Åren II och III antas därför skörden bli normal men nedsatt av förut angivna skäl (avspärr- ningens följder). Under alla åren förut- sätts i det nu refererade räkneexemplet, att den totala konsumtionen räknat i kalorier upprätthålls vid sin fredsmäs— siga storlek.

I räkneexemplet har man utgått från att myndigheterna i ett avspärrningsläge vidtar vissa åtgärder i produktionsomställande syfte, främst övergång från animalie- till vegetabilieproduktion. Åtgärderna får först så småningom (år III) full effekt. Under år I har räknats med en nedslaktning av 15 0/0 av kostammen, vilket medför en slaktökning med 75 %. Samtidigt sker dock 5 % minsk- ning av slaktvikten. Mjölkproduktionen har förutsatts minska med 20 % (till reduktio- nen av kostammen med 15 % har förutsatts komma en avkastningsminskning med 5 %). Antalet ungnöt och kalvar har antagits bli reducerat med 20 % samt svin- och höns- stammarna med 30 %.

Under år 11 har räknats med en utvidg- ning av produktionen av vegetabilier för direkt förbrukning. Det genom den reduce- rade djurstammen minskade foderbehovet har beräknats möjliggöra friställande av en areal av i runt tal 400000 ha. Av denna area] har närmare 10000 ha förutsatts bli utnyttjade för odling av sockerbetor, om- kring 100000 ha för oljeväxtodling, 15000

ha för utökad potatisodling och ca 150000 ha för utökad odling av brödsäd. De växt- odlingsexperter vi anlitat har ansett, att man av odlingstekniska skäl inte kan gå längre i fråga om omställningar på produk- tionssidan. Inom utredningen har vidare av olika skäl ifrågasatts realismen i den förut- satta ökningen av sockerbetsodlingen och i den kalkylerade förhållandevis kraftiga ök- ningen i odlingen av oljeväxter. Återstående »friställd areal» har antagits delvis bli an- vänd för foderproduktion, varigenom möj- liggjorts en viss rekrytering av kostammen. Viss del av den friställda arealen har förut- satts inte ge något tillskott till försörjning- en. Det har ansetts motiverat att förfara så, då det, som förut nämnts, inte varit möjligt att direkt mäta storleken av produktions- bortfall på grund av brist på arbetskraft etc.

Under år III har odlingsinriktningen för— utsatts vara densamma som under närmast föregående år. Återuppbyggnaden av ko- stammen har antagits fortsätta. Även anta— let svin och höns har beräknats öka.

Under år I i räkneexemplet kommer pro- duktionen att nedgå till 80 0/o kalorimässigt i förhållande till fredsmässig konsumtion. Genom ianspråktagande av beredskapslager kan emellertid detta behov i huvudsak täc- kas. Vid de under åren II och III förutsatta normala väderleksförhållandena och tack vare vinsterna av produktionsomställning— arna uppnås under dessa är ungefär full självförsörjning (något lägre år II, något högre år III). Genom vissa besparingsåtgär- der (högre utmalningsprocent för brödsäd, ianspråktagande av fodersäd i ökad ut- sträckning, inställd brännvinsbränning etc.) skulle man kunna uppnå ytterligare vins- ter, ungefär motsvarande 5% av självför- sörjningsgraden, i fall skörden något av dessa år ej skulle fullt nå den nivå som vid avspärrningen normalt kunde förväntas.

Kostens näringsvärde per person och dag skulle under i räkneexemplet angivna förut- sättningar (bl.a. obeskuren fredsmässig to- talkonsumtion :" kalorier) bli den i tabell VIII: 3 angivna.

Av utredningen anlitade näringsfysiolo- giska experter har inte haft några erinringar mot de i räkneexemplet angivna föränd- ringarna i kosten, varvid de förutsatt, att de individuella avvikelserna från angivna me- deltal genom ransonering eller på annat sätt blir i stort sett oförändrade jämfört med förhållandena vid fri tillgång på livsmedel.

De sätter dock frågetecken för tillförseln av C-vitaminer under avspärrningsåren, vilken betydligt understiger den av Statens institut för folkhälsan rekommenderade dagsmäng- den. Med anledning därav torde beredskaps- behovet av C-vitamin eventuellt få tillgodo- ses genom lagring (eller inhemsk produk- tion av syntetiskt C—vitamin).5

b. Räkneexempel med reducerad ka- Ioriförbrukning som utgångspunkt. -— Frågan om produktionens ur beredskaps- synpunkt behövliga storlek har som förut nämnts även belysts genom räkneexem- pel, vilka baserats på normer för önsk- värd tillförsel av kalorier och andra näringselement enligt rekommendationer från Statens institut för folkhälsan. En- ligt chefen för födoämneshygieniska av- delningen vid folkhälsoinstitutet skulle den under fredstid för konsumtion till- gängliga livsmedelmängden utan men för befolkningens arbetsförmåga och hälsa kunna skäras ned med 10 %. En viktig faktor, som betyder att den för konsum- tion tillgängliga kalorimängden kan re- duceras, är att livsmedlen bör kunna till- varatas betydligt bättre än som sker i fredstid, då förlusten vid hanteringen be- räknas till mellan 15 och 25 %. Andra faktorer är inskränkning av kalorikrä- vande fritidssysselsättningar och anpass- ning på annat sätt till en beskuren livs-

medelstillgång. Det genom dessa faktorer sänkta kaloribehovet motverkas emeller- tid till en del av att kaloribehovet under en avspärrning på grund av ökad omfatt- ning av tyngre kroppsarbete, minskad biltrafik och sämre uppvärmning av bo- städerna stiger jämfört med normala för- hållanden. Därtill måste viss marginal finnas för att vid en ransonering säker- ställa det individuella minimibehovet. av kalorier. I fråga om vissa näringselement skulle en nedskärning utöver 10 % vara möjlig. Detta gäller även den betydelse- fulla animaliska äggvitan, dock under förutsättning att samtidigt kaloribehovet inte sjunker under den angivna normen

5 Vid pågående revidering av beräkning— arna av kaloriinnehåll och innehåll av vita- miner och andra näringselement i olika födoämnen har påtagliga avvikelser från förut använda tal skett endast i fråga om A-vitamin. Enligt reviderade beräkningar skulle för A-vitamin erhållas följande serie i stället för den i tabellen upptagna:

Normalår 33,0 Avspärrningsår: I 26,1 II 27,2 III 27,8

I en på reviderade tabellvärden byggd kalkyl skulle A-vitamintillförseln enligt de näringsfysiologiska experterna under av- spärrningsåren ej helt motsvara den önsk- värda tillförseln. Med hänsyn till den rela- tivt korta tidsperiod det här är fråga om anser de dock bristen inte innebära några påtagliga risker.

Tabell VIII: 3. Räkneexempel med p r o (1 a k tion en som utgångspunkt. Kostens näringsvärde per person och dag

Åggvita Vitaminer Kol— Kal- Kalo- Vege- Ani— Totalt Fett hyd- cium Järn A B 1 C rier tabi- rna- rater 'lisk lisk 100 g g g g mg mg IE mg mg Normalår 3 082 33,7 48,1 81,8 131,4 365,7 992,7 12,4 44,0 2,0 80,6 Avspärr- ningsår I 3 082 43,7 49,2 92,9 100,3 403,6 -,973,8 12,9 36,9 2,1 54,7 11 3082 42,4 45,2 87,6 106,2 418,1 964,9 12,3 37,5 2,0 54,7 III 3082 41,0 44,7 85,7 111,5 408,0 964,1 12,0 38,8 2,0 54,7

Tabell VIII: 14. Räkneexempel. med redu cerad kaloriför br ukning som utgångspunkt. Kostens näringsvärde per person och dag

Äggvita

Kalo- Vege— Ani- rier tabi- ma— Totalt

lisk lisk

g

Fett

Vitaminer KOL Kal— hyd— . Järn A1 B 1 C elum rater 1 00 g mg mg IE mg mg

Nurmalår ;lIt. A Avspärr— ningsår;

33,7

2774 II 2774 Alhlt ' Avspärr- ningsår; I 2774 36,6 45,5 82,1 II 21774 41,0 39,5 80,5

103,8 88,8

354,0 390,2

863,5 36,0 1, 48,2 871,2 1

9 33,1 ,9 54,8

* Jfr närmast föregående textnot.

och att den animaliska äggvitan ersätts med vegetabilisk äggvita med en ur nä- ringsfysiologisk synpunkt lämplig ami- nosyresammansättning.

Vilken reduktion av produktionen en nedskärning av angiven storlek av kon- sumtionen motsvarar beror bl. a. på be- redskapslagrens storlek. För att belysa en dylik nedskärnings produktionsmäs- siga innebörd har utförts beräkningar med två olika alternativ i fråga om lag- ren. I alternativ A förutsätts ett bered- skapslager av nuvarande storleksordning, dvs. spannmål 300, socker 50 och mat- nyttig olja 20 milj. kg. Alternativ B ba- seras på inte oväsentligt större bered- skapslager; spannmål 400 (+ 100), soc- ker 100 (+ 50) och matnyttig olja 50 (+ 30) milj. kg.

Enligt beräkningarna skulle den nor- mala fredsmässiga produktionsvolymen, räknat i slutprodukternas kalorivärde, kunna nedgå eller begränsas med 11 resp. 18 0/o enligt de båda alternativen. Annorlunda uttryckt skulle den fredstida (brutto-) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normal-

fallet kunna sjunka eller sänkas från tidigare angivna 98,5 till ca 87,5 resp. 80,5 0/0 utan att man (med undantag för C-vitamin) komme under de förut an- givna kostnormerna. Härvid har bl.a. förutsatts, att den inhemska produktio- nen av andra livsmedel än jordbruks- produkter (fisk, frukt och grönsaker) bibehåller sin fredsmässiga volym. Vi- dare har liksom i tidigare redovisat räkneexempel under det första avspärr- ningsåret antagits ske en 20-procentig nedsättning av skörden.

Som ett första led i de beräkningar, som avser att belysa vad som kan förutses in- träffa under en avspärrning, när den freds— tida produktionen i alternativ A resp. B når angiven storlek, har produktionsned- gången i förhållande till normalläget anta- gits ske procentuellt likformigt i förhållande till nuvarande produktion, dvs. några spe- ciella omställningar mellan olika grenar har inte förutsatts. I övrigt har i huvudsak samma räkneschema följts som i det tidi- gare räkneexemplet, där den nuvarande pro- duktionen utgjorde utgångspunkt, dock med den skillnaden att i förevarande fall bespa- ringar antagits ske genom högre utmalning än normalt av brödsäd-etc. Resultatet redo-

Tabell VIII:5. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Procentuellt likformig nedskärning av den nuvarande produktionen. Konsumtion i gram per person och dag

Vete- Sum- Sum- och Socker Pota- Mar- ma ma -- och . Smör . Kött Fläsk kött Agg Ost råg- . tis garm mat- strap och mjol fett fläsk Normalår 173,3 120,9 231,0 26,4 44,0 70,4 36,9 50,0 86,9 32,5 18,0 Alt. A Avspärr- ningsår; 238,2 87,7 285,9 27,8 19,5 47,3 36,8 47,3 84,1 27,4 9,4 II 237,9 90,6 335,7 21,7 31,4 53,1 28,1 36,8 64,9 21,7 9,4 All. B Avspärr- ningsär; I 234,6 91,0 262,4 21,7 31,8 53,5 36,8 43,6 80,4 25,3 9,4 II 262,8 92,8 335,7 16,2 28,5 44,7 23,4 33,9 57,3 19,9 9,4

visas i tabell VIII: 4, som uppställts på sam- ma sätt som tabell VIII: 3.

Försörjningen med livsmedel enligt detta räkneexempel har, bortsett från C-vitami- net, bedömts vara ur näringsfysiologisk syn- punkt fullt acceptabel. Däremot uppstår, i synnerhet i alternativ B, en så stark änd- ring av kostsammansättningen, att den _— sett utifrån möjligheterna att upprätthålla en funktionsduglig ransoneringsapparat —— torde bli rätt svår att genomföra; särskilt gäller detta matfett och socker. För matfett skulle komma att ske en nedskärning från ca 70 g per person och dag i normalfallet till omkring 50 g (olika stark nerskärning i de två alternativen och under de två redo- visade avspärrningsåren). För socker skulle reduktionen ske från ca 120 g till ca 90 g. I tabell VIII:5 anges konsumtionen i gram per person och dag.

Med hänsyn till den i räkneexemplet ur ransoneringssynpunkt mindre önskvärda starka reduktionen av socker- och matfetts- konsumtionen har som ett nästa led i beräk- ningarna kalkylerats med en mindre radi- kal ändring av kostsammansättningen än den som följer av en procentuellt likformig nedskärning av produktionen. För att vid- makthålla en ur ransoneringssynpunkt till- fredsställande matfetts— och sockerförsörj- ning har därvid förbrukningen förutsatts behöva utgöra för socker 100 och för mat- fett 60 g per person och dag (mot ca 90

resp. 50 g i det nyss angivna fallet). Sam- tidigt har antagits en jämfört med det första exemplet mindre mjöl- och potatisförbruk- ning.

De vägar, som vid beräkningarna prövats för att uppnå den nyssnämnda ur ransone— ringssynpunkt mer tillfredsställande för- sörjningsnivån för socker och matfett inne- bär bl.a., att man frångått de tidigare an- förda antagandena om beredskapslagrens storlek och/eller en oförändrad produktions- inriktning (procentuellt likformig reduktion av nuvarande produktion). Några av de ut- förda beräkningsalternaiiven redovisas i tabell VIII: 6, där de kursiverade talen avser förutsättningarna i fråga om produktion och lager för de olika alternativen.

Ytterligare kombinationer är naturligtvis tänkbara. Väljer man exempelvis i fråga om socker en inhemsk produktion motsvaran- de normalproduktionen 1962/63, en med 11 % reducerad mjölk- (och kött-) produk- tion samt en oförändrad produktion av olje- fröer, behöver man öka beredskapslagret av socker med 10 milj. kg och av matnyttig olja med 30 milj. kg för att under en av- spärrning säkerställa en daglig per capita- konsumtion av 100 g socker och 60 g mat- fett, vilket varit utgångspunkten för nu re- dovisade kalkyler. Vid den sålunda förut- satta relationen mellan produktion och la- ger av socker och matfett kan produktionen av brödsäd, fläsk och ägg nedgå 15 % under

__;u

Tabell VIII: 6. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Olika förutsättningar i fråga om produktion och lager

Förbrukning Normalproduk— Lagerbehov Förutsättningar per capita tion i förhållande åren I— 111, och dag, g till nu, % . milj. kg1

Socker a) Normalproduktionen 1962/63

minus 11 % 100 89 136 b) Normalproduktionen 1962/63 100 100 60 c) Produktionen av den storlek

som behövs vid 100 milj. kg lager 100 93 100

lilalfett Mjölk Oljefrä a) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk och oljefrö minskad med 11 % 60 89 89 74 b) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk och oljefrö 60 100 100 40 c) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk nuvarande lager av matnyttig olja 60 100 156 20 d) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk minskad med 11 %, oförändrad produktion av olje- fröer 60 89 100 54

1 Raffinerat socker resp. matnyttig olja.

normalproduktionen 1962/63 för att vid en avspärrning vara tillräcklig för att tillgodose en med 10 % nedsatt kalorikonsumtion. (Be- redskapslagret av brödsäd skulle då kunna nedskiiras med 65 milj. kg.) Den fredsmäs- siga självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter utgör förut angivna 87,5 0/0.

Vid en produktion av beskriven storlek kan under de förutsättningar som tidigare angetts under de första åren av en avspärr- ning upprätthållas den i tabell VIII:7 an-

givna förbrukningen av olika livsmedel per person och dag.

I händelse av att exceptionella förhållan- den skulle komma att råda (i form av exempelvis en kraftig skördenedsättning), kan befolkningen under så kort tid som ett år tänkas acceptera en sämre fettförsörj- ning än eljest, t.ex. 50 eller 45 g. Lager- behovet för fettråvaror kan då reduceras eller oljeväxtodlingen minskas i normalläget och man skulle ändock kunna möta påfrest- ningarna under en avspärrning.

Tabell VIII: 7. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Procentuellt olikformig nedskärning av den nuvarande produktionen. Konsumtion i gram per person och dag

m Sum_ Vete- Socker Sum- ma OCh och Fota" Smör Ma?" ma Kött Fläsk kött Ägg Ost råg- sira tis garin mat- och mjöl P fett

fläsk

Normalår 120,9 Avspärr- ningsar; I 203,9 100,0 273,3 27,8 32,1 59,9 36,8 45,3 82,1 26,0 9,4 II 224,2 102,5 288,8 21,7 38,3 60,0 28,1 35,3 63,4 20,2 9,4

C. Sammanfattning och analys Såvitt framgår av beredskapsgruppens nu anförda kalkyler skulle Sveriges fredstida jordbruksproduktion vid en i stort sett oförändrad beredskapslagring kunna i viss grad begränsas eller nedgå i normalläget i förhållande till nu (mitten av 1960-talet) utan några risker ur be- redskapssynpunkt. Såsom framhållits i det föregående år storleken av denna beredskapsmarginal beroende av de krav man ställer på försörjningens kvalitet under en avspärrning, närmast då ande- len av animalier och särskilt animalisk äggvita i kosten. Att döma av ett av de räkneexempel, som redovisats i det före- gående (med utgång från en nedskär- ning av konsumtionen till den förut an- givna reducerade nivån) skulle normal- produktionen i fred kunna nedgå med i runt tal 10 % utan att förskjutningarna i kosten under en avspärrningsperiod -— med beaktande av skördenedsättning, produktionsomställningar m.m. —- blir så stora, att upprätthållandet av en effek- tiv ransonering äventyras. Med hänsyn till de näringsfysiologiska nedre grän- serna för näringsämnen skulle inom vissa gränser kunna ske en ytterligare övergång från animalier till vegetabilier. I detta sammanhang må framhållas, att den angivna reducerade konsumtionen inte representerar en svältkost utan ett kosthåll på en sådan nivå, att den inte kan befaras medföra några men för framtiden. Det bör påpekas, att även tillförseln av animalisk äggvita skulle kunna nedgå väsentligt (utöver 10 0/o), under förutsättning att den ersätts med vegetabilisk äggvita, som har en ur nä- ringsfysiologisk synpunkt lämplig amino- syresammansättning (varför det ej är till- fyllest med ersättning enbart med spann- målsäggvita). Risken för en ojämn för- delning och därtill otillfredsställande konsumtion inom delar av befolkningen genom alltför stora påfrestningar på ran-

soneringssystemet bör dock beaktas. Det är som redan understrukits detta för- hållande som får bedömas utgöra den avgörande faktorn vid en prövning av frågan, hur långt den fredsmässiga jord- bruksproduktionen skulle kunna nedgå utan risk för försörjningen med livs- medel under en avspärrning. Ifall beräk- ningarna enbart byggde på de närings- fysiologiska miniminormerna skulle ned- skärningen kunna drivas längre. Brutto- självförsörjningsgraden i normalfallet skulle vid 10% produktionsminskning komma att nedgå från tidigare angivna 100 a 95 % (noga taget 98,5 %) för egentliga jordbruksprodukter till 90—85 %. (Vid ökad beredskapslagring natur- ligtvis längre, jfr det följande.) En dylik nedgång synes emellertid förutsätta, att det redan i normalläget sker vissa i det föregående antydda ändringar i produk- tionsinriktningen samt att man vidtar en del ändringar även i beredskapslagring— ens sammansättning.

Allt fortfarande alltså även efter en 10-p1'ocentig nedgång av den fredsmäs- siga jordbruksproduktionen —— skulle livsmedelskonsumtionen under en av- spärrning kunna hållas på en acceptabel nivå. Vid bedömningen av frågan om vilken lägsta normalproduktion, som vid oförändrad beredskapslagring kan för- väntas under en avspärrning ge utrymme för en konsumtion med jämfört med normalläget godtagbara förskjutningar i näringstillförsel och kostsammansätt- ning, faller det sig naturligt att anknyta till förhållandena under den senaste krigstiden. På grund av de starka för- ändringarna i kostvanorna, som sedan dess successivt ägt rum, är det emellertid därvid inte den då rådande absoluta kon- sumtionsnivån som är av främsta in- tresse. Väsentligare synes vara att jämföra med den relativa förskjutningen i kost- sammansättningen, som ägde rum under krigstiden i förhållande till förkrigstiden.

i jll

'

I det senare av de i det föregående an- givna räkneexemplen (A-alternativet, se ta- bell VIII: 5) beräknas ändringen i närings- tillförseln bl.a. medföra, att vegetabilie- andelen i kosten under avspärrningsperio- den ändras från nuvarande 50 % till ca 56 0/o. Motsvarande andel ändrades under kriget från 56 % 1938/39 till 61 % som högst (år 1942). Fettandelen i kaloritillförseln ned- går i räkneexemplet från nuvarande 40 % till ca 35 %, vilket ur näringsfysiologisk synpunkt är en gynnsam utveckling. Den av näringsfysiologerna rekommenderade fett- tillförseln är 25—35 kaloriprocent. Under kriget sjönk den fettandelen från 33 till 30 %. Härvid bör dock observeras, att bl.a. fett- konsumtionen under kriget nedskars från en i förhållande till nu låg förbrukning.

De största relativa förändringarna i kon- sumtionen av viktigare livsmedel i förhål- lande till normalläget visar i räkneexemplet, utom för vete- och rågmjöl, god överens— stämmelse med motsvarande ändringar un- der krigsåren:

en avspärrning komme att ske allvarliga störningar i livsmedelstillförseln eller uppstå men för folkhälsan. Vid angivan- det av detta procenttal har förutsatts, att produktionsbalansen vegetabilier/anima- lier är i stort sett densamma som under det normalår man kalkylerat med samt att beredskapslagren har ungefär nuva- rande omfattning men måhända något ändrad sammansättning. Beredskapslager behövs även om produktionsberedskapen är god, nämligen vid ett dåligt skörde— utfall under avspärrning och för att ha till hands om landet skulle indras i krig. Frågetecken inför den situation som be— skrivits i räkneexemplen kan möjligen sättas för den starka ökning av bröd- och mjölmatskonsumtionen som förutsatts, nära 30 0/o i" förhållande till den freds- mässiga mot endast 51% under andra

Största relativa Vete— Kött. ökning resp. och Socker Potatis Matfett och Ägg Ost minskning rågmjöl fläsk

Åren 1940—45 jämfört med 1939, % + 5 —251 +36 —14 —34 —36 —65 Avspärrningsåren I eller 11 jämfört med normal- läget, % +29 —171 +25 —15 —27 —38 —48

1 Uppgifterna inte jämförbara, se texten.

Beträffande socker må framhållas, att den reella konsumtionen 1939 inte var så hög som statistiken utvisar. Detta samman- hänger med att det 1939, bl.a. på myndig- heternas uppmaning, ägde rum en upplag- ring av bl.a. socker i de enskilda hushållen.

Att döma av de nu gjorda jämförel- serna synes de av beredskapsgruppen utförda räkneexemplen ha en realistisk innebörd. Produktionsvolymen i normal- läget skulle alltså kunna nedgå eller inskränkas i förhållande till nuläget med i varje fall 10 % utan risk för att under

världskriget. Den antydda kraftiga ök- ningen av konsumtionen av bröd och mjölmat skulle ändå inte innebära, att man kom upp till samma höga förbruk- ning per capita som under 1940-talets försörjningskris eller ens till vad som var normalt före andra världskriget. Under förutsättning av utökad bered- skapslagring skulle reduktionen av pro- duktionsvolymen naturligtvis kunna fort- gå längre än som framgår av det hittills behandlade räkneexemplet. Vid en ök- ning av beredskapslagren med exempel-

vis (för att anknyta till ett annat av beredskapsgruppens räkneexempel, B- alternativet i tabell VIII: 5) till för spannmål 400 (+ 100), socker 100 (+ 50) och matnyttig olja 50 (+ 30) milj. kg synes produktionsvolymen utan risk för folkhälsan kunna nedgå eller begränsas med 15 år 20 0/o. Ur fördelningssynpunkt komme dock i detta fall att uppstå vissa svårigheter på grund av den relativt starka ytterligare ökningen av mjölför- brukningen och minskningen av socker- och matfettskonsumtionen i relation till fredsmässiga förhållanden. För att be- mästra svårigheterna i dessa avseenden skulle man i det nu avsedda fallet (alltså vid en i jämförelse med för närvarande på visst sätt utökad lagring) få tänka sig antingen, att man sökte redan i fredstid bibehålla både sockerbetsodlingen och odlingen av oljeväxter vid-sin nuvarande storlek (rättare sagt _ sin i räkneexemp- len förutsatta storlek, resp. 50000 och 90000 ha) eller att man ökade bered- skapslagren av socker och matnyttig olja utöver vad som nyss angetts och vid en avspärrning övervägde en standardise- ring av konsumtionsmjölken till lägre fetthalt än under fredstid. En åtgärd av sistnämnda slag ökar visserligen inte den totala kalorimässiga tillgången på livs- medel, men kan beräknas ge det i detta fall behövliga tillskottet till matfettsför- sörjningen. Med hänsyn till det mycket stora behovet av arealer för foderpro- duktion vid en matfettsförsörjning base- rad på smör innebär varje ökning av oljelagringen en minskning i behovet av produktionsberedskap. Åtminstone tills vidare får dock de tekniska och ekono- miska möjligheterna för en omfattande oljelagring med hänsyn till omsättnings- behovet betecknas som relativt begrän- sade (jfr det sista avsnittet i kapitlet). Givetvis gäller också, att en matfettsför- sörjning, som i ökad utsträckning bygger på inhemsk oljeväxtodling, tar i anspråk

mindre av produktionsresurser än den nuvarande försörjningen med matfett. Tänker man sig, att den inhemska smör—produktionen minskas redan i freds- tid och framställningen av margarin grundad på inhemska råvaror i motsva- rande mån ökas, kan i och för sig upp- nås en viss bestämd självförsörjnings- grad vid en minskad insats av produk- tionsresurser. Samtidigt skulle emellertid inträda en försvagning i försörjnings- beredskapen, eftersom omställningsmöj- ligheterna under en avspärrning från animaliska till vegetabiliska livsmedel därigenom minskar. Vad nu sagts inne- bär naturligtvis inte, att en övergång från smör till margarin i och för sig skulle vara ofördelaktig ur beredskaps- synpunkt, utan endast att man i försörj- ningsplanerna för avspärrning måste be- akta följdverkningar av antytt slag.

5. Livsmedelsförsörjningen under krig

Såsom redan framhållits ställer det sig svårt att på förhand närmare ange för- utsättningarna att upprätthålla en till- fredsställande livsmedelsförsörjning för det fall Sverige skulle bli krigsskådeplats. Detsamma gäller i viss mån även det fallet, att Sverige vid en framtida kon- flikt visserligen inte indras i själva krigs- handlingarna, men att det svenska jord- bruket och livsmedelsförsörjningen än- dock drabbas av verkningarna av de mo- derna stridsmedlen, om dessa kommer till användning mellan de stridande par- terna. Bland beredskapsgruppens arbets- uppgifter har bl.a. ingått att söka be- döma hur dessa stridsmedel det gäller både de konventionella stridsmedlen och ABC-stridsmedlen — kan tänkas inverka på livsmedelsförsörjningen i olika situa- tioner.

Från sakkunnigt militärt håll har fram- hållits, att redan vid ett avspärrningsläge den inhemska jordbruksproduktionen kan

komma att skadas genom radioaktiv be- läggning från kärnvapenexplosioner utan- för landets gränser samt genom sabotage. Biologiska och kemiska stridsmedel kan redan under fred användas mot livsmedels- försörjningen i syfte att psykologiskt på- verka motståndsförmågan. Det ligger i sa- kens natur, att skadornas omfattning vid utnyttjande av ABC-stridsmedel inte kan på förhand anges. Storleken av skadeverkning- arna sammanhänger främst med om och i vilken utsträckning dessa stridsmedel kom- mer till användning mot angränsande land- områden eller mot landet samt med effek- tiviteten hos skyddstjänstorganisationen och upplysningsverksamheten.

Enligt militär uppfattning talar över- vägande skäl mot att en motståndare i större utsträckning använder sina strids- medel (kanske med undantag för de biolo- giska och kemiska) för att genom bekämp- ning av jordbruksproduktionen söka bryta ned motståndsförmågan. Jordbrukets ut- bredning försvårar således bekämpningen av näringen och kräver sannolikt en vapen- insats, som inte torde stå i proportion till eventuella fördelar. En ödeläggelse av vä- sentliga delar av jordbruket skulle dessutom för en motståndare, som avser att ockupera hela landet eller del därav, vara till direkt men för försörjningen av både hans egna stridskrafter och av ockuperad befolkning. Med undantag av de väsentliga skador, som avsiktlig bekämpning med biologiska och kemiska stridsmedel kan åstadkomma på framför allt animalieproduktionen, anses det därför vara sannolikt, att de militära stridsmedlens inverkan på jordbrukspro— duktionen till övervägande del blir att be— trakta som en följd av dessa stridsmedels insatser mot andra objekt.

Även om jordbruksproduktionen således inte kan anses utgöra ett primärmål för en motståndares vapeninsats, kan krigsskador- na fortfarande enligt den militära upp- fattningen — bli så omfattande, att landets livsmedelsförsörjning både på kort och lång sikt blir avsevärt försvårad. Möjligheten att motverka eller minska skadeverkningarna genom åtgärder av teknisk natur, vidtagna i fred eller vid krigsfara eller krig, bedöms vara begränsad. Särskilt produktionen av ur lagringssynpunkt ömtåliga livsmedel synes vara svår att skydda mot verkan av ABC- stridsmedel.

Det anförda skulle möjligen kunna tolkas så, att den svenska jordbruksproduktionen

enligt militär uppfattning har ett begränsat beredskapsvärde jämfört med lagring, och att beredskapsbehovet därför inte borde till— mätas någon större betydelse vid övervä- gandena om jordbruksproduktionens stor- lek. Samtidigt har emellertid från samma håll anförts några omständigheter, som skulle tala i motsatt riktning. För det första framhålls, att i krig liksom i ett avspärr- ningsläge en inhemsk produktion, som helt eller till väsentlig del möjliggör en tillfreds- ställande självförsörjning, får anses vara av största betydelse för hävdande av lan— dets oberoende. För det andra betraktas en till storleksordning och geografisk utbred- ning begränsad jordbruksproduktion som mer sårbar och inbjuder därför till be- kämpning i större utsträckning än ett om— fattande och mera utbrett jordbruk. För det tredje anförs, att i ett krig de väsentligaste skadorna uppstår, om ABC-stridsmedel an- vänds mot landet, en eventualitet beträffan- de vilken man är oviss. Om ABC—strids- medel kommer till användning, drabbar verkningarna i första hand färskvarupro- duktionen och bortfallet härav kan endast tillgodoses genom ny produktion.

Såsom framgår av det anförda är i krigsfallet, i motsats till vad som i och för sig gäller vid en avspärrning, produk- tionens lokalisering av stor betydelse. Detsamma gäller även lokaliseringen av den industri, som bearbetar jordbruks- råvaran till färdigprodukt. Särskilt in- dustrilokaliseringen är för närvarande allt annat än ändamålsenlig ur bered- skapssynpunkt. Inte mindre än 70 ('/o av brödsädsförmalningen sker vid kvarnar lokaliserade till orter och områden, som är planerade för utrymning vid krig eller krigsfara. I fråga om kött och fläsk är motsvarande siffra 60 0/o och för smör ca 40 0/o. Härdningen av olja för marga- rintillverkning är koncentrerad till en enda plats, och margarintillverkningen sker nästan helt i utrymningsorter. Av totalkvantiteten invägd mjölk faller emellertid endast 30 0/o på dylika orter.

Behovet av livsmedel i krig bör i prin- cip nära överensstämma med det beräk- nade behovet vid en avspärrning, dvs.

ligga vid de 10 % under nuvarande per capita-konsumtion som förut redovisats. Även om detta skulle uppsättas som mål kan krigshändelserna självfallet med— föra, att alla planer kastas omkull och att stora delar av befolkningen kortare eller längre tid får finna sig i en starkare inskränkning av konsumtionen. Mot ett alltså i förhållande till avspärrningsfal- let åtminstone principiellt oförändrat konsumtionsbehov svarar under krig en produktion, om vilken på förhand ingen- ting med bestämdhet kan uttalas -— allt beror på hur krigshändelserna utvecklas, under vilken årstid krigsutbrottet sker etc. De direkta krigshandlingarna, alltså ockupation av betydelsefulla produk- tionsområden och skador vid insats av militära stridsmedel, kan naturligtvis medföra produktionsbortfall av betydan- de storleksordning. Även om de direkta skadeverkningarna skulle utebli eller starkt begränsas, kan bristen på arbets— kraft, minskad tillgång på produktions- medel och försämrade reparationsmöj— ligheter etc. nedsätta produktionen. Svårigheterna stannar emellertid inte vid detta. Vid ett krigshot kan enligt föreliggande planer miljoner människor komma att flyttas bort från sin freds- mässiga bosättning till andra orter och platser. De utrymda kommer till den all- deles övervägande delen att flyttas från orter och områden med överskottspro- duktion av jordbruksprodukter, med väl utvecklad livsmedelsindustri och med omfattande kommersiell lagerhållning av livsmedel. Inkvarteringen sker i stor ut- sträckning inom områden, som har underskott redan i fredstid i fråga om såväl jordbruksproduktion som förädling och lagring av livsmedel. Alla dessa nu antydda omständigheter skapar speciella problem, .vilkas lösande på ett tillfreds- ställande sätt måste förberedas under fred. Genom skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1964 (hemligstämplad)

har vi framlagt förslag rörande den fort- satta beredskapslagringen samt om ut- ökade åtgärder i övrigt för att säker- ställa livsmedelsförsörjningen i krig.

6. Prognoser ifråga om försörj- ningsläget

Inom beredskapsgruppen har också upp- rättats försörjningsprognoser avseende tiden fram till omkring 1975. Dessa an- knyter till de i huvudsak på trender grundade produktions- och konsumtions- prognoser, som redovisats i kapitlen V och VI. De bygger alltså liksom dessa bl.a. på förutsättningen av oförändrade prisrelationer. Vidare har antagits en i jämförelse med nuläget i stort sett oför- ändrad nettoimport av fodermedel. I tabell VIII: 8 redovisas försörjningsprog- nosen, uttryckt som självförsörjnings- grad, varvid för jämförelses skull med- tagits motsvarande uppgifter för nuläget (jfr tabell VIII: 2).

Enligt prognosberäkningarna skulle fram till 1975 vara att vänta en nedgång av självförsörjningsgraden med 4 ä 5 0/0 jämfört med nuläget (»normalåret 1962/ 63») eller till en nivå något över medel- alternativet enligt 1942 års jordbruks- kommitté.a Nedgången i självförsörj- ningsgraden pekar på en successiv för- svagning av försörjningsläget inför en avspärrning jämfört med den aktuella situationen. Denna prognos bestyrks av de beräkningar som av beredskapsgrup- pen företagits för att belysa den situa- tion, som omkring 1975 kan väntas in-

Inom jordbruksnämndens kalkylsakkun— niga våren 1966 upprättade prognoser för 1975 överensstämmer i fråga om produk- tionen av mjölk med den prognos som ut- nyttjats vid dessa beräkningar. I fråga om spannmål pekar kalkylsakkunnigas progno- ser på en snabbare ökning av hektaravkast— ningen än vad man tidigare räknat med. Arealnedgången sker emellertid också snab- bare. Någon fullständig försörjningsprognos för 1975 har kalkylsakkunniga inte utfört.

Tabell VIII: 8. Prognos i fråga om försörjningsläget

Nuläget (1962/63) Prognos för 1975 Produk- Konsum— .. Produk- Konsum- .. . . SJalvfor- . . Sjalvfor- tion tron sörjnings- tlon tion sörjnings- grad % grad % Miljarder kalorier Miljarder kalorier Vegetabilier 4 080 3 917 104 3 636 3 378 108 Animalier 3 714 4 000 93 3 768 4 510 84 (Dzo, exkl. margarin) (3 280) (3 036) (108) (3 104) (3 396) (91) Samlliga 7 794 7 917 98,5 7 404 7 888 94,0

träda vid en avspärrning. Beräknings- metodiken har härvid varit densamma som i de förut redovisade räkneexemp- len avseende en avspärrning i nuläget.

Av särskilt intresse i prognoserna är ut- vecklingen i fråga om matfett. Den in- hemska produktionen av smör skulle enligt dessa till 1975 (i det mest sannolika alter- nativet) sjunka så lågt, att den skulle kom- ma att motsvara ungefär halva den kon- sumtion av smör som, vid en i jämförelse med i sexårsavtalet oförändrad prisrelation till margarin, samtidigt förväntas; underskot- tet komme att uppgå till ca 40 milj. kg (jäm- fört med ett överskott normalåret 1962/63 av 12 år 13 milj. kg). Skulle smörpriset vid mitten av 1970-talet baseras på mjölkens genomsnittliga avräkningspris till producent och man förutsatte, att regleringsavgiften på margarinråvaror då vore slopad, komme smörunderskottet att praktiskt taget för- svinna. Om smörpriset höjdes med ett be- lopp motsvarande det allmänna mjölkpris- tillågget fördelat på smörproduktionen och förutsattes liksom nyss, att regleringsavgif- ten på margarinråvaror slopades, kvarstod ett underskott av ca 30 milj. kg.

Den försvagning av försörjningsläget som enligt prognoserna kan väntas ske till mitten av 1970-talet synes knappast innebära, att produktionen då skulle ha nedgått under den nivå, som erfordras ur beredskapssynpunkt. Det bör under- strykas, att försörjningsprognosen inte bör sammanblandas med en målsättning

för produktionens önskvärda omfattning. Den fortsatta produktions- och konsum- tionsutvecklingen blir givetvis beroende även av de jordbrukspolitiska åtgärder som kan komma att vidtas.

7. Produktions- eller lagringsberedskap

Beredskapsgruppen har undersökt möj- ligheterna att med nu känd och i större skala prövad teknik utbygga beredskaps- lagringen. Härvid har man räknat med lagringsalternativ som bedömts vara praktiskt genomförbara under en inte alltför lång tidsrymd. Beredskapslagringen omfattar på pro- duktionssidan, som framgått av det före— gående, för närvarande främst brödsäd, socker och matnyttiga oljor. Härtill kommer i fråga om förnödenheter bl. a. oljekraftfoder. Som villkor för bered- skapslagring av livsmedel har uppställts kravet, att varorna omsätts medan de ännu är av sådan kvalitet, att de kan utbjudas på marknaden i konkurrens- dugligt skick jämsides med den löpande produktionen. (Brödsäd kan dock efter mycket lång lagringstid utnyttjas som fodervara.) Det kan nämligen inte gärna komma ifråga att i större utsträckning avsätta livsmedel av sekunda kvalitet på den inhemska marknaden eller att ut- bjuda sådana livsmedel för export. Till-

frågad expertis har i fråga om viktigare jordbruksprodukter vid nu känd och i kommersiell skala tillämplig teknik an- gett följande erforderliga omsättnings- hastighet för lagren, nämligen för socker 10 år, för brödsäd 5 3 år (jfr dock ovan), för äggmassa 2 år, för fettråvaror 1 år, för fläsk och kött 1/2 år, för smör 15 veckor samt för ägg 1 vecka. Det bör anmärkas, att uppfattningarna om de krav som bör ställas på omsättningshas- tighet varierar med kraven på kvalitet hos lagervarorna. Vidare gäller, att nya och bättre lagringsmetoder kan komma att medföra en utsträckning av lagrings- tiden.

I fråga om produkter, för vilka om- sättningshastigheten utgör ett år eller mer, får de teknisk-ekonomiska förut- sättningarna för storlagring bedömas som relativt gynnsamma. Till denna grupp hör främst brödsäd och givetvis även fodersäd, socker och vissa fett- råvaror. Bortsett från äggmassan, som endast i mindre utsträckning kan be- traktas som substitut för färska ägg, fordrar däremot animalierna vid nu känd teknik en så snabb omsättnings- hastighet, att någon mer betydande lag- ring får anses vara utesluten. Ändrade tekniska förutsättningar för lagring av animalier kan dock som antytts komma att påverka denna bild.

Fodersäd och oljekraftfoder kan utan olägenhet lagras under ganska många år. En mera omfattande dylik lagring förutsätter emellertid, att det inom lan- det finns en husdjursstam, som vid en avspärrning kan utnyttja lagren. I viss utsträckning sker som nämnts redan nu en lagring av oljekraftfoder. I stort sett gäller, att en kreatursstam, som under fredsmässiga förhållanden kan tillgodose det huvudsakliga behovet av animaliska produkter, utgör den bästa beredskapen inför en avspärrning i fråga om sådana produkter.

För att belysa möjligheterna att utvidga lagringsberedskapen har beredskapsgruppen sökt beräkna de samhällsekonomiska kost- naderna för alternativa sätt att tillgodose behovet av den del av livsmedlen som för närvarande produceras inom landet på »marginella arealer». Med marginella area— ler förstås åker, som bedöms ligga närmast till för nedläggning (jfr kap. V). Man har räknat med två fall, nämligen I, enligt vil— ket arealnedläggningen omfattar 500000 ha åker, och II, enligt vilket den nedlagda åkern omfattar dubbla denna areal. Som förutsättning för beräkningarna har bl.a. uppställts kravet på tre års beredskap (jfr de tidigare i kapitlet redovisade räkne- exemplen).

De alternativa vägar som står till buds för att tillgodose ett livsmedelsbehov motsvarande produktionen på marginella arealer är

1) alternativa kombinationer av import

(med lagerhållning) och intensitets- ökning, intensitetsökning på kvarvarande arealer utan ökad lagring (intensitets- ökning på den åker som kvarstår sedan marginalarealerna bortfallit) samt 3) fortsatt produktion på marginella arealer.

IQ

Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell VIII: 9. Importen har därvid vär- derats dels till importpriser (alt. A), dels till inhemska priser (alt. B). Det bör starkt understrykas, att beräkningarna på många punkter varit schematiska och approximativa. Resultaten får därför inte hårdras. De torde dock ge en i stort sett riktig bild av vad de avser att belysa. Det bör framhållas, att importpriserna (vid världsmarknadspriser, alt. A i tabel- len) hänför sig till början av 1960-talet (för närvarande våren 1966 —- är importpriserna lägre i förhållande till inhemska priser och produktionskostna- der).

Det alternativ (1 a) som förutom ned- läggning av marginalarealer innefattar

Tabell VIII: 9. Beräknade samhällsekonomiska kostnader för alternativa sätt att anskaffa varukvantiteter, som produceras på marginella åkerarealer Milj. kr

Fall II (reduktion av åkerarealen med

Fall I (reduktion av

Alternativ åkerarealen med ytterligare 500 000 ha) 500 000 ha utöver fall I)

A1 B1 A1 B1

1. Allernaliva kombinationer av lagring och intensitetsökning a Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av produkter motsvarande marginal- produktionen b —— Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av Iagringsbara produkter motsvarande marginalproduktionen 742 883 c — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av fodersäd; produktion inom landet

orealistiskt orealistisk t

orealistiskt

tionen genom ökat djurantal och Viss om- läggning i växtodlingen ts .. 622 699 782 877 d Lika med 10, men brödsäd importeras och lagras i stället för fodersäd 636 726 797 906

2. Inlensitelsökning på kvarvarande arealer m.m. Nedläggning av marginalarealer; ingen import och lagring (fodersäd importeras dock i fall II); intensitetsökning på kvarvarande arealer samt

3. Produktion på marginalarealer hos kvarvarande djur; ökning av djurantalet 625 630 713 805

1219 1226 1206

... A = Världsmarknadspriser. B = Inhemska priser.

i l l av produkter motsvarande marginalproduk-

import och lagring av produkter mot- svarande hela produktionen på de mar- ginella arealerna är, som anges i tabel- len, orealistiskt. Anledningen härtill är främst, att alternativet förutsätter en betydande lagring av animaliska produk- ter, något som enligt vad som förut sagts inte är genomförbart. En åtminstone i fall I tänkbar men ändock rätt svårge- nomförbar variant (1 b) innebär, att im- porten och lagringen begränsas till lag- ringsbara produkter. För fall I har det ansetts meningsfullt att i tabellen ange ett kostnadstal, medan, med hänsyn till den bristande realismen, för fall II så ansetts inte höra ske. Övriga hithörande 12

alternativ är realistiska (alternativen lc. 1d och 2 i tabellen). I alternativen 1c och 1d är intensitetsökningen i anima- lieproduktionen kombinerad med viss lagring av brödsäd eller fodersäd (väl att märka en lagring som går betydligt utöver nuvarande beredskapslagring). I alternativ 2 avses intensitetsökning på kvarvarande arealer. Nederst i tabellen återfinns det alternativ (3), enligt vilket produktion förutsatts ske på marginal- arealerna på i huvudsak samma sätt som hittills.

Såvitt framgår av den nu refererade undersökningen är det uteslutet att i annat än begränsad omfattning i relation

till den samlade konsumtionen ersätta in- hemsk produktion av animaliska pro- dukter med lagerhållning. Främsta an- ledningen härtill är, att kraven på om- sättning av lagrade varor gör lagerhåll- ningen oproportionerligt dyr och dess- utom innebär, att man i fredstid av vissa produkter måste konsumera enbart lag- rade varor. För vegetabiliska produkter, med undantag för färskvaror, potatis och vissa margarinråvaror, är det tekniskt möjligt att lagra hela konsumtionsbeho- vet, eftersom dessa produkter kan lagras under lång tid. Kombinationsalternativen intensitetsökning i animalieproduktionen och ökad import och lagring av fodersäd eller brödsäd (1 c och 1 (1) är vid i under- sökningen antagna priser ungefär likvär- diga med intensitetsökning på kvarva- rande arealer (alt. 2).

Den anförda undersökningen tyder alltså på att det vid oförändrad samman- sättning av konsumtionen är samhälls- ekonomiskt fördelaktigast att tillgodose

ett marginellt livsmedelsbehov antingen genom en intensitetsökning i vegetabilie- produktionen (såväl handelsprodukter som fodermedel) i de bättre jordbruks- bygderna och på de bättre jordarna, eller genom att väsentligt öka lagringen av importerade vegetabilier (inkl. foder- medel), i båda fallen i kombination med en ökning av animalieproduktionen i dessa områden. Kostnaderna för dessa alternativ synes ungefär lika stora. I den mån man anser sig kunna acceptera en förskjutning av konsumtionen mot större andel vegetabiliska produkter i ett av- spärrningsläge blir naturligtvis möjlig- heterna att sörja för beredskapen genom lagring väsentligt större, vilket vi när- mare utreder i del B av betänkandet. Det dyraste alternativet att tillgodose det marginella livsmedelsbehovet är uppen- barligen produktion på marginalarealer (=dåliga eller illa belägna jordar) på sätt som nu sker.

modern teknik

A. Inledande översikt

Förändringarna i lantbrukets driftsför- hållanden avspeglar i mångt och mycket näringslivets utveckling i allmänhet. Denna utveckling kännetecknas framför allt av att maskinella hjälpmedel ersätter kroppsarbete samt att dessa hjälpmedel blir allt mer effektiva och arbetsbespa- rande. I det moderna industrisamhället utgör övergången till ny teknik en stän- digt fortlöpande process. Näringslivet förmår inte omedelbart anpassa sig till vad som enligt forskning och praktiska rön kan betecknas som optimal teknik, dvs. den med hänsyn till känd teknik fördelaktigaste insatsen av arbete och kapital samt andra produktionsfaktorer. Det är för övrigt inte alltid säkert att de företag, som har den modernaste maskinutrustningen, kan uppvisa den bästa lönsamheten. De kan nämligen under en övergångstid ha större total- kostnader än företag med inte fullt så modern kapitalutrustning men lägre kost- nader för denna utrustning. I sin helhet uppvisar hela näringslivet och envar produktionsgren i varje ögonblick en skala av modernt och mindre modernt utrustade och arbetande företag.

För lantbrukets del har de senaste decenniernas tekniska utveckling främst inneburit, att hästarna ersatts av trak- torer. I anslutning härtill har skett en övergång från enklare till mer kompli-

KAPITEL IX

Effektiviseringsvägar för lantbruket

]. F öretagsstruktur och driftsformer vid

cerade maskiner och redskap i fält- arbetet. Elektrifieringen har möjliggjort mekanisering även av arbetsprocesserna vid och i ladugårdar och andra ekono- mibyggnader. Utvecklingen har dock här kommit senare i gång och har därför inte hunnit så långt som i fråga om fält- arbetet, beroende bl.a. på att en mera långtgående mekanisering av djursköt- seln är mer kapitalkrävande än mekani- seringen av fältarbetena.

Den sålunda pågående tekniska ut- vecklingen ställer allt större krav på lantbrukaren och det företag han sköter. Ett familjejordbruk av ordinärt slag ser i dag annorlunda ut än för 10, 20 eller 30 år sedan. Företagsstorleken, mätt med bruttoomsättningen i fast penning- värde, har som nämnts i kapitel IV ökat med i genomsnitt 40 a 45 % sedan för- krigstiden, samtidigt som arbetsstyrkan nedgått med hälften. Den effektivitets- förbättring, som sålunda skett, har emel- lertid inte varit tillräcklig för att tillför- säkra brukarna inkomstlikställighet i jordbrukspolitisk mening (se kap. XIII). Orsak härtill är bl.a. att minskningen av arbetsvolymen skett till priset av öka- de kostnader för inköp av kapitalvaror och förnödenheter samt för anlitande av tjänster av olika slag.

Det har av oss betraktats som ange- läget, att föreliggande brister i lantbru- kets struktur och driftsformer analyse- ras samt att det klargörs, på vilka vägar det är möjligt att förbättra strukturen, effektivisera driften och på så sätt öka

lönsamheten. I detta syfte har på vårt uppdrag professor Lennart Hjelm vid lantbrukshögskolan i samråd med en av oss tillsatt arbetsgrupp utfört en un- dersökning rörande det svenska lantbru— kets effektiviseringsvägar.1 Vår framställ- ning i fortsättningen bygger i stor ut- sträckning på denna undersökning.

B. Internationella jämförelser I undersökningen ingår jämförande ana- lyser mellan utvecklingen i jordbruket i Sverige och andra länder (jfr kap. III), nämligen främst Danmark, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta Sta- terna och Sovjetunionen.

Det framhålls inledningsvis, att nyodlings- verksamheten i alla de nämnda länderna utom i Sovjetunionen numera är ett avver- kat stadium. I fråga om intensifiering och förbättrad produktionsteknik över huvud har utvecklingstakten under de senaste de- cennierna varit snabb. Bland de studerade västeuropeiska länderna synes man i vad gäller utnyttjande av ny produktionsteknik och nya hjälpmedel genomsnittligt sett nått längst i Danmark. I de delar av Sverige, som har med Danmark jämförbara natur- liga förutsättningar, torde utvecklingen ha gått väl så långt som i detta land. I Förenta Staterna har man på vissa områden kommit längre än annorstädes. Variationerna är emellertid mycket stora inom amerikanskt jordbruk. Både i Danmark och Förenta Staterna torde satsas betydligt mera på forsknings- och upplysningsverksamhet in- om jordbrukets område än i t. ex. Sverige.

Arbetsteknislra förbättringar har varit starkt framträdande effektiviseringsvägar inom många länder. I stort sett är traktori- seringen numera helt genomförd i Stor- britannien och i Förenta Staterna. Den har också genomförts i stor utsträckning i Dan- mark och Sverige, medan hästdrift i bety- dande utsträckning alltjämt förekommer i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Ungefär motsvarande skillnad mellan län- derna råder även i fråga om spannmåls- skördens mekanisering (något bättre läge för Sovjetunionen, särskilt i nyodlingsom- rådena). Vallfoderodlingens mekanisering

är alltjämt obetydlig i de flesta länder med undantag av Förenta Staterna och Stor- britannien. Samma sak torde kunna sägas om mekaniseringen av många arbetsmoment i animalieproduktionen. Mjölkningsmaski- ner förekommer dock nästa hundraprocen- tigt i de nämnda två länderna samt i Dan- mark och Sverige.

Utöver mekaniseringen har bl.a. arron- deringsförbättringar av fastigheterna varit framträdande effektiviseringsvägar. Särskilt gäller detta Västtyskland och Sverige. Där arbetskraften varit knapp och dyr, såsom i Förenta Staterna, Storbritannien och Sve- rige, har framstegen på det arbetstekniska området varit särskilt framträdande.

Arbetskraftsminskningen i jordbruket har jämfört med förkrigstiden varit särskilt på- fallande i Förenta Staterna och Sverige samt under 1950-talet även i Västtyskland. Storbritannien och Sovjetunionen har av försörjningspolitiska skäl eftersträvat en stark utbyggnad av produktionen, vilket får beaktas när man bedömer innebörden av att arbetskraftsreduktionen där gått rela- tivt långsamt. I början av 1960-talet var jordbrukets andel av den förvärvsarbetande befolkningen i Sovjetunionen ca 40 0/o, i Danmark (med stor export) och Frankrike omkring 20 %, i Västtyskland (med 75 0/a självförsörjningsgrad) 14 0/o, i Sverige 10 "lo, i Förenta Staterna 8 och i Storbritannien 5 0/o (i Förenta Staterna stora överskott, i Storbritannien ca 50 % självförsörjnings- grad). I alla dessa länder har jordbrukets befolkningsandel under den gångna delen av 1960-talet ytterligare nedgått.

I många fall torde mekaniseringen ha varit av sådan omfattning, att arbetskraften, maskinerna och det kvarstående hästbe- ståndet blivit dåligt utnyttjade. Detta för- hållande har framträtt alltmer beroende på att arbetskraften blivit mera odelbar (den består flerstädes snart endast av brukaren och dennes familj) och att maskinkonstruk- tionerna efter hand blivit allt större. Nu berörda förhållanden har varit incitament till utbyggnad av företagen, i första hand av arealerna men även av djurbesättningar— na. På många jordbruk har deltidsarbete inom andra företag och näringar varit en väg att lösa undersysselsättningens problem.

Den ojämförligt kraftigaste ökningen av företagsstorleken har skett i Sovjetunionen.

1 Det svenskalantbrukets effektiviserings- vägar, SOU 1963:66.

a_n-OC

(Här avses enbart företagsstorleken mått i åkerareal, jfr kap. IV.) Nedgången i antalet jordbruksföretag sedan förkrigstiden har skett snabbast i Förenta Staterna och Sve- rige. Ökningen av medelarealen har endast i Sovjetunionen och Förenta Staterna varit mer betydande; i sistnämnda land från 24 till 40 ha åker. Den främsta orsaken till den amerikanska arealökningen är en ned- gång av antalet brukningsenheter från 6 till 31/2 milj. I Storbritannien och Sverige har gårdsstorleken arealmässigt ökat med ett par hektar åker (till 20 resp. 15 ha), medan i övriga jämförda länder några för- ändringar knappast skett. Bortser man från deltidsjordbruket erhålls överallt högre ök- ningstal. I Förenta Staterna kan man i ge— nomsnitt räkna med en fördubbling av fa- miljejordbruksföretagens åkerareal. Jämfö- relserna i fråga om företagsstorleken försvå- ras exempelvis för Sveriges del av att skog är knuten till jordbruket och i Danmarks fall av att en rätt betydande foderimport ger vidgat sysselsättningsunderlag för den till lantbruksföretagen knutna arbetskraften.

För att bedöma jordbrukets internatio- nella konkurrenskraft och rationaliserings- möjligheter med utgångspunkt från gårds- storleken är uppgifterna om medelarealerna inte tillräckliga. Av intresse är även att studera fördelningen av brukningsenheterna och av åkerarealen på olika storleksklasser. I Danmark och Storbritannien är ca 50 % av brukningsenheterna mindre än 10 ha, i Frankrike ca 55 %, i Sverige 60 %, i Ne- derländerna 55 % och i Västtyskland ca 70 %. Motsvarande siffra för Norge är 90 %. Inte mindre än 60 % av jordbruksjorden i Storbritannien finns på gårdar med över 50 ha, 80 % på gårdar med över 20 ha. (Härvid bör dock observeras, att bergsom- rådenas fårbeten m.m. räknats in i areal- siffrorna.) I Danmark och Frankrike är drygt 60 % av arealen fördelad på bruk- ningsenheter med över 20 ha. Förhållandet är betydligt ogynnsammare för Sverige, Väst- tyskland och Nederländerna, där inte mer än 40 % av jordbruksjorden ligger på gårds- storlekar över 20 ha.

I de flesta västeuropeiska länder, där pro- duktionsunderlaget till stor del består av mindre företagsenheter, måste en storleks- rationalisering i högre grad än i t.ex. vissa transoceana länder avse sammanläggning av många mindre enheter till företag med så- dant arealinnehav, att våra dagars maskin- teknik kan utnyttjas. Förutsättningarna för

en snabb storleksrationalisering blir därför rätt ogynnsamma.

I viss utsträckning kan ett bättre utnytt- jande av maskinteknikens möjligheter åstad- kommas genom specialisering av produk- tionen. I många länder i Västeuropa har Övergång till kreaturslös drift vid vissa jordbruksföretag kunnat konstateras, lik- som utbyggnad av djurhållningen och ibland koncentration till ett djurslag vid andra. Vidare finns tydliga tendenser till produk- tionsökning för vissa kvalitetsvaror och specialiteter (kött, ost, pälsdjur, grönsaker etc.). I vissa fall har den vertikala integra- tionen möjliggjort en önskvärd trygghet i avsättning och priser samt påskyndat en effektivisering av produktionen.

En jämförande analys mellan olika län- der beträffande det totala resultatet av lant- bruksföretagens utbyggnads- och effektivi- seringsprocess är vansklig att genomföra. Med reservation för bristande jämförbarhet hos materialet kan likväl följande uppgifter anföras beträffande arbetsproduktivitetens utveckling (produktionsstegring i relation till arbetskraftsminskningen). Där visar För— enta Staterna, Sovjetunionen och Västtysk- land den starkaste ökningen under 1950- talet (6 år 7 % årlig stegring). En något sva- gare takt (4 a 5 %) uppvisar Danmark, Stor- britannien och Sverige. Frankrike redovisar den svagaste ökningen av arbetsproduktivi- teten bland de jämförda länderna (ca 3 %). Vid bedömningen av dessa tal får man hålla det varierande utgångsläget i minnet.

Arbetsproduktiviteten är av olika skäl ett ganska ofullständigt effektivitetsmått. Genom att reducera ökningen av produktvärdet med kostnaderna för de ökade insatserna av olika produktionsmedel erhålls ett mått som kan sägas belysa arbetets nettoproduktivitet. Utvecklingen härav har endast kunnat stu— deras för tre länder. Under de senaste 20 åren har nettoproduktiviteten i Danmark ökat med ca 3 % per år samt i Västtysk- land och Sverige med 11/2 ä 2 %. Beräk- ningar rörande produktionsvärdet per ar- betare visar för fyra undersökta länder rangordningen Storbritannien, Danmark, Sverige och Västtyskland. Allmänt bedömt ligger produktionen per arbetare lägre i det svenska jordbruket än i Förenta Sta- terna, Danmark, Storbritannien och Neder- länderna men högre än i Frankrike, Väst- tyskland och Sovjetunionen. Det är emeller- tid välbekant, att stora variationer föreligger mellan olika delar av dessa länder. Detta

gäller inte minst Sverige. För Sveriges del försvåras jämförelserna också av att jord- bruk och skogsbruk i stor utsträckning be- drivs gemensamt.

C. Olika effektivtserlngsvägar Vad angår de fortsatta effektiviserings- möjligheterna i svenskt jordbruk och dettas konkurrenskraft över huvud får man inte bortse från att de naturliga förutsättningarna i vissa områden är mindre gynnsamma. Starkt varierande naturbetingelser råder dock även i de flesta andra länder. Såsom påpekats i kapitel III ger framstegen inom växt- förädling m.m. numera dock vidgade möjligheter att anpassa jordbruksdrif- ten till de naturliga förutsättningarna. I fråga om mekanisering står sig Sverige väl i jämförelse med andra länder och redovisar nu en relativt låg arbetsför- brukning i jordbruket. Tekniskt sett tor- de åndock betydande möjligheter finnas att gå vidare även på detta område, lika väl som när det gäller att förbättra ut- nyttjandet av maskinparken. Utvecklings- takten synes emellertid främst betingas av sysselsättningsmöjligheterna i andra näringar och förutsättningarna för att öka företagsstorleken. Ur topografisk synpunkt är hindren för utökning av företagsstorleken i allmänhet inte sär- skilt påfallande. Institutionella förhål- landen, vilka berörs längre fram i kapit- let, gör dock att förutsättningarna för att utvidga företagen i svenskt jordbruk ändå får betecknas som i allmänhet mindre goda. Även en ganska snabb minskning i antalet småbruk leder näm— ligen, som erfarenheten visar, till en ganska obetydlig ökning av arealstor- leken hos företagen (jfr kap. IV).

Det är uppenbart, att lantbruket nu- mera fått flera rationaliseringsvägar att välja mellan än tidigare, då främst pro- duktionstekniska förbättringar stod till buds i form av växt- och djurförädling,

rationellare växtodlings- och utfodrings- metoder, bevattning, torrläggning m.m. Arbetsrationalisering (mekanisering, ef- fektivare byggnader, bättre arbetsorga- nisation, förbättrad arrondering etc.), storleksökning och specialisering tilldrar sig ett allt större intresse. I detta sam- manhang kan också nämnas strävandena till vertikal och horisontell integration.

Under de senaste decennierna har pro- duktivitetsförbättringarna i svenskt jord- bruk inte i samma utsträckning som i flertalet andra länder i Västeuropa till— kommit genom stegrad intensitet. Pro- duktionstekniska förbättringar har skett, men utan att leda till nämnvärt ökad totalproduktion. Industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen har drivit fram en stark reduktion av arbetskraften inom jordbruket och därmed en livlig mekanisering. Såsom framgått av redo- görelsen i kapitel V har totalproduk- tionen vid normala produktionsförhål- landen under senare år varit i stort sett oförändrad. För framtiden förutses stag- nation eller nedgång.

Det torde ofta vara lättare att öka produktiviteten om åtgärderna koncent— reras till att stegra intensiteten än om tyngdpunkten läggs på kostnadsreduce- ring och överförande av främst arbets- kraft från jordbruket till andra näringar. Dylika åtgärder är helt naturligt förena- de med stora anpassningsproblem både med avseende på företagsstrukturen och för arbetskraften. Den ökade använd- ningen av maskinella hjälpmedel i lant— bruket har kommit till stånd för att er- sätta dragdjur och mänsklig arbetskraft. Inte alltid har inköpen av traktorer och andra mekaniska hjälpmedel varit ratio- nella i den mening, att de lett till ökad lönsamhet. De har emellertid fram- tvingats av den utflyttning av folk som följt med industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen. Maskinanskaff— ningen har därför i stor utsträckning

skett utan att de nya hjälpmedlen varit anpassade till de gårdstyper, där de kom- mit att utnyttjas. Anskaffandet medför lätt outnyttjad kapacitet av såväl tek- niska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Företagen riskerar att få en disharmonisk produktionsapparat med dålig lönsamhet som följd. I vissa fall, exempelvis vid specialisering (bl. a. krea- turslös drift), har detta lett till ökad säsongvariation i arbetsförbrukningen.

En viktig väg för svenskt lantbruk att effektivisera driften och öka lönsam— heten vore att åstadkomma ett bättre ut- nyttjande och en bättre samordning av produktionsfaktorerna. I den undersök— ning som här refereras ingår en analys, grundad på material från Lantbrukssty- relsens jordbruksekonomiska undersök- ning (JEU), som syftar till att belysa det marginella utbyte (ökat netto i för- hållande till varje nytillskott av produk- tionsmedel) olika produktionsresurser kan ge vid ytterligare ökning av insatsen för ett 15-hektars-jordbruk. För gårdar i storleksgruppen 10—20 ha åker kan redovisas följande resultat för 1956 och 1961:2

Marginalutl)yte i kr pr 1 kr insntsökning

1956 1961 Jordbruksjord 2,90 1,76 Arbetskraft i växtodlingen 0,50 0,32 Maskiner 0,40 0,34 Gödselmedel 1,70 2,06 Div. förnödenheter i växt— odlingen 1,10 1,60 Investeringar i djur 5,40 5,30 Arbete i djurskötseln 0,10 0,00 Ekonomibyggnader 0,70 0,25 Inköpt foder 1,20 1,09 Hemmaproducerat foder 1,00 0,85

Skogsmark med växande skog 1,30 0,89 Arbete i skogsbruk (0,60) (0,44)

Det är självfallet, att .dessa produk- tivitetstal är osäkra (de betingas bl.a. delvis av de prisrelationer som rådde de år undersökningen avser). Variationerna mellan olika områden är dock små. Lik- nande resultat har erhållits även från

andra länder. Undersökningsresultaten visar, att marginalprodukten är ringa för maskiner, arbetskraft och byggnader, där outnyttjad kapacitet föreligger. Den är däremot hög för åkerjord och skogs- mark, djur och vissa förnödenheter. Orsaken till detta år att insatsen av dessa faktorer är för liten i förhållande till arbetskraft och mekanisk utrustning. De låga marginalvärdena för arbetet i sko- gen anses bero på att arbetsinsatsen i mycket ringa grad använts för avverk- ning och effektiv skogsvård. Till mycket stor del har det insatta arbetet avsett huggning av husbehovsved.

Den slutsats som dras av undersök- ningsresultaten är, att det blir en ange- lägen uppgift för lantbruket att vid de enskilda företagen åstadkomma ekono- miskt lämpligare proportioner mellan tillgänglig arbetskraft, mark och real- kapital än vad som för närvarande är fallet. De senaste årens utveckling har ofta medfört, att balansen mellan dessa produktionsfaktorer förskjutits på ett ur ekonomisk synpunkt mindre gynnsamt sätt.

Det finns i princip två vägar, som är tänkbara för att åstadkomma en bättre balans mellan insatsen av olika produk- tionsfaktorer. Antingen måste man öka insatsen av mark och djur samt justera de rörliga insatserna härefter eller måste man minska insatsen av arbetskraft och inventarier. Sannolikt är båda dessa vä- gar möjliga att gå. Vägen mot minskade insatser i ett enskilt företag torde dock vara svårframkomlig och i viss mån motverkas sådana åtgärder av tekniska- ekonomiska krafter. En förbättring av balansen mellan olika resurser genom ökad insats av produktionsmedel med hög marginalprodukt förefaller därför vara en mera allmängiltig lösning.

2 År 1961 ingick inte i den ursprungliga undersökningen.

Det bör understrykas, att det fram- räknade marginalutbytet inte gäller i de fall åtgärderna kan antas påverka total- produktionens storlek. En ökad insats av mark genom sammanläggning av olika lantbruksföretag, åtföljd av erforderliga justeringar av övriga resurser, anges där- för vara den väg som säkrast och mera allmänt leder till en mera ekonomisk lantbruksproduktion. För att detta resul- tat skall uppnås erfordras vidare, att storleksrationaliseringen sker under nog- grant beaktande av de driftstekniska och driftsekonomiska förutsättningarna.

Tyngdpunkten i undersökningen utgör försöken att klargöra hur till nu använd- bar teknik anpassade lantbruksföretag bör vara uppbyggda och organiserade under skilda produktionsförutsättningar, ävensom hur denna anpassning bör fram- deles fortskrida med hänsyn till förvän- tad teknisk utveckling. Med Sveriges starkt växlande betingelser för jord- bruksdrift är det självklart, att en dylik undersökning endast kan vara allmänt orienterande och främst antyda vilka utvecklingsvägar som är mest lönsamma. Vid skisseringen av de nya organisations- formerna har erfarenheterna från de internationella jämförelserna och från den nyss redovisade räkenskapsanalysen utnyttjats. Kalkyleringen har varit syn- tetisk, grundad på räkenskaps- och för- söksmaterial, arbetsstudier och tekniska överväganden av anlitade experter. Drifts— planerna har i regel framräknats med hjälp av den s.k. lineära programme- ringsmetoden, varvid syftet varit att maximera ersättningen för viss bestämd mängd arbetskraft.

En expansion i den förut antydda riktningen erfordrar i stor utsträckning nya arbetsformer för de enskilda lant- bruksföretagen. De vägar, som leder i denna riktning, avser produktions- och arbetstekniska förbättringar, storleksra- tionalisering samt specialisering och in-

tegration. Återstoden av detta kapitel- avsnitt ägnas en beskrivning av de nya vägarna för effektivisering inom lant- bruket. I den refererade undersökningen har analysen genomförts i två steg. Man har först frågat sig, vilken lönsamhets- ökning som kan erhållas genom tekniska förbättringar inom ramen av de vid före- tagen befintliga resurserna. Därefter har man studerat effekterna på företagsstor— lek och lönsamhet av en utbyggnad av företagen, så att en optimal mängd andra resurser kombineras med viss arbets- kraftsmängd.

a. Omdisponering av befintliga resurser.

—— Vad först angår den sannolika effek- ten av som möjliga bedömda produk- tions- och arbetstekniska förbättringar av befintliga lantbruksföretag har ut- gångspunkten för kalkylerna varit bok- föringskontrollerade lantbruk i storleks- grupperna 5—50 ha åker. Inom ramen för dessa gårdars genomsnittliga resurser har i undersökningen introducerats en mera rationell teknik (»Teknik 60») än den som några år in på 1960-talet ge- nomsnittligen varit för handen. Med Teknik 60 förstås den produktions- och arbetsteknik, som då ansetts _bäst och som befunnits möjlig att arbeta med i praktisk-ekonomisk drift. Den på så sätt beräknade avkastningen i växtodling och husdjursskötsel har i praktiken i stort sett uppnåtts vid den bästa fjärdedelen av bokföringsgårdarna. Det kalkylerade hektarutbytet har dock ansetts uppnåe- ligt endast på ca 2/3 av de arealer, som kan förväntas bli brukade på längre sikt.

På grundval av Teknik 60 och räken- skapsgårdarnas genomsnittliga resurser har också utarbetats en ekonomiskt op- timal driftsinriktning. Beräkningarna har baserats på 1960 års priser och pris- relationer.

Enligt beräkningarna skulle vid ut-

[smc-ru. * af.-*:. 4. rh

nyttjande av optimal teknik ersättningen för all insatt arbetskraft (brukaren, fa- miljen, anställda) kunna höjas med i runt tal 35 0lo. Ytterligare 15 % förbätt- ring skulle uppnås om driftsinriktningen blev optimal. En omläggning till optimal driftsinriktning synes emellertid medföra en sådan snedvridning av den totala pro- duktionen, att det är tveksamt om man vid en bedömning för jordbruket i dess helhet kan medräkna sistnämnda pro- centtal. Ökningen av ersättningen till arbetskraften blir något större i de sämre jordbruksområdena än i bättre bygder, vilket är naturligt med hänsyn till stan- darden i utgångsläget. I allmänhet är förskjutningarna i produktionsinrikt- ningen små. Inom ramen av föreliggande produktionsapparat och resurser i övrigt är driften nämligen ganska bunden. I regel blir dock djurantalet något högre än i nudriften, varigenom resurserna utnyttjas bättre. I de flesta områden har mjölkproduktionen vid använt beräk- ningssätt ganska god konkurrenskraft gentemot andra produktionsgrenar.

Den högre avkastning per areal- och djurenhet, som »Teknik 60» innebär, och det i vissa områden något utökade djur- antalet per gård vid optimal driftsorga- nisation skulle, om den genomfördes omedelbart vid samtliga jordbruk, resul- tera i en produktionsökning gentemot nudriften av 15 0/0 för spannmål, 70 0/0 för mjölk och 20 0/0 för fläsk.

En omedelbar övergång till de före- tagsformer och den tekniska nivå, som medför dylika produktionsstegringar på lantbruksföretagen skulle alltså, vid nu- varande totala resurser i form av mark, arbete etc. få stora konsekvenser på den totala produktionsvolymen och därmed på marknadspriserna och lönsamheten i jordbruksföretagen. För att få dessa konsekvenser belysta har på vårt upp- drag på företagsekonomiska institutionen vid lantbrukshögskolan som komple-

ment till undersökningen gjorts ett för- sök att sammanföra de optimala planer- na för enskilda företag i olika delar av landet till en totalkalkyl för hela landets jordbruksproduktion.

En dylik kalkyl har emellertid av olika skäl bedömts synnerligen vansklig att genomföra. I stället har man fått gå tillväga på ett annat sätt för att få fram resultat, som skulle kunna ge en upp— fattning beträffande det problem, som vi velat ha belyst. Vid lantbrukshög- skolan pågår sedan några år studier rörande jordbruksproduktionens optima- la lokalisering. En första, metodologisk del i denna studieserie har tidigare publicerats.a Denna studie baseras på samma material som arbetsgruppens un- dersökning om effektiviseringsvägar i svenskt lantbruk. Studien kan — med i det följande angivna reservationer ge ett begrepp om hur stor del av nu. varande resurser i form av åker, arbets- kraft (och byggnader), som behövs för att med hjälp av »Teknik 60» (eller »Teknik 56—60») fylla det totala kon- sumtionsbehovet i landet. Från lant- brukshögskolans sida har framhållits, att beräkningarna ger en starkt förenk- lad bild av verkligheten.

Sammanfattningsvis ger beräkningarna vid handen, att om genomsnittlig teknik vid JEU-gårdarna 1956—60 (»Teknik 56— 60») kunde genomföras och produktionen samtidigt kunde lokaliseras optimalt, en jordbruksproduktion motsvarande nuvaran- de konsumtionsvolym skulle kunna fram- ställas med betydligt mindre insats av mark, arbetskraft och byggnader än som för när- varande utnyttjas för jordbruksproduktion.

Beräkningarna har också utsträckts att avse läget i mitten av 1970-talet. Om nu- varande utvecklingstendenser består i fram— tiden kan man anta, att det 1975 finns

' Birowo, A. T.: Programming models for regional planning: An approach to the pro- blem of regional specialization in Swedish agriculture. Dept. of Agricultural Economics. Agric. College of Sweden, Uppsala 7, 1963.

tillgängliga inom jordbruket 2,65 är 2,90 milj. ha åker och arbetskraft motsvarande ca 320 milj. manstimmar — jfr de i kapitel V redovisade prognoserna. Dessa resurser skulle enligt beräkningarna räcka väl till för produktion av landets behov av jord— bruksprodukter om »Teknik 60: då vore en genomsnittsteknik och om optimal lo- kalisering av jordbruksproduktionen före- låg. Det vore sannolikt, att de 1975 till- gängliga resurserna skulle räcka till även om endast »Teknik 56—60» hade uppnåtts respektive om produktionen inte lokalise- rats fullt optimalt.

Det bör understrykas, att ett fullt ut- nyttjande av modern teknik och en helt optimal driftsorganisation naturligtvis aldrig kan uppnås — något som för övrigt gäller för alla näringar. Bl. a. före- ligger inte alltid tillräckliga personliga förutsättningar hos brukarna att utnyttja denna teknik. Också en övergång till en i och för sig möjlig rationellare teknik och driftsinriktning skulle emellertid automatiskt medföra stora överskott för vissa produkter och därmed verka starkt pristryckande, om den inte åtföljdes av åtgärder syftande till krympning och omfördelning av de samlade produktions- resurserna.

b. Optimala resurskombinationer. Som en andra etapp i den refererade arbetsgruppens undersökning har prö- vats effekten av en utbyggnad av de enskilda Iantbruksföretagens storlek jäm- fört med nuläget. Härvid har arbets- kraftsresurserna antagits utgöra alterna- tivt 3 000, 5 000 resp. 7 000 manstimmar per år. Det förtjänar särskilt understry— kas, att man utgått från en viss arbets- insats och att man alltså frångått åker- arealen som mätare av jordbruksföre- tagens storlek. Med denna arbetskraft har kombinerats mark (åker och/eller skogsmark), djur och annat kapital i ekonomiskt optimala proportioner. Kal— kyleringen har gjorts på grundval av »Teknik 60» och 1960 års priser; denna

förutsättning är hållbar endast om det totalt sett inte sker någon produktions- ökning som medför en marknadssitua- tion med pressade priser. Trots att varia- tionen i förutsättningarna begränsats avsevärt i förhållande till faktiska be- tingelser inom svenskt lantbruk har man kommit fram till mycket varierande före- tagsstorlekar och driftsformer.

Flera huvudsakligen på kreatursskötsel inriktade alternativ synes ha goda förut- sättningar att hävda sig ekonomiskt även om fodret helt skulle inköpas och inga åker- arealer erfordras. Detta gäller dock ej grov- foderkonsumerande djur utan främst göd- svin och gödkycklingar. I produktionsplaner med växtodling för slättbygderna uppgår arealen jordbruksjord vid de tre arbets— kraftsalternativen till 60, 120 resp. 150 ha. om produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter och i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Dessa program är genomgående de ekonomiskt mest lö— nande med undantag av vissa specialiserade djuralternativ. Mjölkproduktionen som kräver mindre arealer —— har vid full rör- lighet i resurserna sämre konkurrensför- måga i slättbygderna. För att den skall in- gå i programmen krävs en intäktshöjning av 20—30 %. Detta har gett anledning till en specialstudie av mjölkproduktionens eko- nomiska förutsättningar. En tillfredsställan- de lönsamhet synes inte kunna uppnås vid 1960 års priser utan en mycket effektiv produktion och specialiserad drift med hög avkastning i grovfoderodlingen. Inom skogs- områdena förekommer ofta mjölkproduk- tion och köttproduktion i de ekonomiskt optimala programmen för kombinerade jords" skogsbruksföretag. Åkerarealerna varierar därvid (i olika kombinationer) från 20 till 80 ha och skogsarealerna från 30 till 250 ha per företag, beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning. Vid rena skogsbruk, som också studerats, uppgår skogsarealen till 100—200 ha per man. Ren jordbruks- drift ger inom skogsbygderna i allmänhet låg arbetsersättning, såframt den inte kom- bineras med ett väl betalt deltidsarbete. En kombination med skogsbruk är företags- ekonomiskt önskvärd även i vissa slättbyg- der genom att arbetsfördelningen under året blir jämnare och vissa risker elimi— neras. För att exempelvis kunna utnyttja

; l l l !

arbetskraften mera fullständigt inom Gns- och Ss-områdena krävs ca 100 ha skogs- mark vid de studerade handelsväxtalterna- tiven.

Såsom framgår av denna redogörelse påverkas företagens kalkylerade opti- mala driftsinriktning starkt av förutsätt- ningarna i fråga om bl.a. prisnivå och prisrelationer. Det behövs ofta mycket stora insatser av mark och kapital per man för att nå en tillfredsställande ar- betsersättning. I regel uppnås inte god lönsamhet förrän företaget sysselsätter minst två man; vid specialiserad ani- malieproduktion kan dock en man vara tillräckligt. Proportionerna växlar starkt med naturliga betingelser, driftsinrikt- ning och teknisk nivå. Driftsrationalise- ring måste ske hand i hand med stor- leksrationalisering för att effektiva före- tag skall kunna skapas. Det krävs en ömsesidig anpassning mellan företagets storlek och kapitalutrustning å ena sidan samt driftsinriktning och teknik är den andra. Den tekniska utvecklingen leder eljest lätt till disharmoni i detta hän- seende. En anpassning kan lättast kom- ma till stånd vid tidpunkten för nybygg- nad och arealkomplettering. Om en så- dan ej sker, kan stora felinvesteringar lätt göras. Noggranna överväganden er— fordras i fråga om markanvändning, kombinationen jordbruk/skogsbruk, an- läggningarnas konstruktion och omfatt- ning etc. Som utgångspunkt för dessa överväganden krävs en väl genomtänkt drifts- och utvecklingsplan.

Trots en allmänt genomförd storleks- rationalisering kan den förbättrade pro- duktionstekniken, som förut berörts, le- da till ökat utbud och därmed verka pristryckande. Särskilt gäller detta för fläsk, gödkyckling, spannmål och olje- växter. M jölkproduktionen har under an- givna förutsättningar svårare att hävda

sig än i en kortsiktig planeringssituation. De större företagen är därtill mycket känsliga för prisvariationer. En genom- gående ökning eller sänkning av pro- duktpriserna med 10 % ändrar arbets- ersättningen med 30—50 0/0.

Företagsstorleken har en väsentlig in- verkan på lönsamheten och arbetsersätt- ningen. Först vid en årlig omsättning av 100 OOO—150000 kr i företagen beräk- nas »Teknik 60» mera fullständigt kunna utnyttjas och en lönsamhet uppnås som ger insatt arbete och kapital en ersätt- ning som motsvarar dess värde vid alter- nativ användning. Undersökningen har ej gett belägg för att mycket stora före- tag i lönsamhetsavseende skulle vara väsentligt överlägsna rationella familje- företag med nämnd omsättning. Inte heller de större företagen synes kunna existera utan en hög teknik.

c. Specialisering och integration. —- På grund av att förutsättningarna för en snabb utbyggnad av lantbruksföretagens storlek är mindre goda, beroende främst på att huvuddelen av åkerjorden är för- delad på små brukningsenheter, har i undersökningen intresset även varit in- riktat på andra åtgärder än de hittills berörda, som kunde resultera i ett bättre utnyttjande av fasta resurser. I första hand gäller detta specialisering av pro- duktionen, varvid djurskötseln är av sär- skilt intresse. Det synes dock orealistiskt att tänka sig en generell lösning för alla nu bestående mindre jordbruk genom en utbyggnad av djurhållningen. Detta skulle kräva en högst väsentligt utvidgad import av fodermedel och nödvändig— göra en omfördelning av produktionen, så att det större jordbruket endast pro- ducerade spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion och torde i större utsträckning inte kunna

genomföras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets sam- lade konkurrenskraft.

I detta sammanhang behandlas i un- dersökningen även integrationen. En vid- gad horisontell integration (gemensam maskinanvändning, skogsbruksområden m.m.) är en väg att nedbringa höga an- läggningskostnader och utnyttja skick- liga driftsledare bättre. I viss mån kan den ekonomiska föreningsrörelsen inom jordbruket betraktas som ett led i inte- grationen. Den vertikala integrationen är av betydelse bl.a. ur avsättningssyn- punkt och för att stabilisera prisnivån, varigenom riskerna minskar. I vissa fall kan den också leda till en effektivisering av produktionen. Den år tills vidare av störst intresse för sådana lättförstörbara produkter som kräver hög och enhetlig kvalitet även i råvaruledet.

d. Förbättrad teknik. -— Vad som hittills sagts i fråga om den tekniska utveck- lingens krav på jordbruket gäller i hu- vudsak vid 1960 års teknik. Utvecklings- möjligheter för jordbruket belyses i un- dersökningen även för förväntad teknisk utveckling (»Teknik 75»). Denna ut- veckling, vilken givetvis är svårbedöm- bar, kan få konsekvenser även i fråga om företagsstorlek, produktionsinrikt- ning och lönsamhet. Av undersökningen framgår, att om »Teknik 75» tillämpas på JEJU-gårdarnas nuvarande resurser, små förändringar sker i produktionsin- riktning och ringa förbättring av lön- samheten. Motsvarande erfarenheter ger den faktiska utvecklingen vid JEU-går- darna under senare år. Även om arbets- kraften successivt kan frigöras i takt med en ny tekniks krav skulle arbets- ersättningen enligt undersökningen en- dast kunna förbättras med ca 1 % per år. Särskilt med hänsyn till att arbets- kraften i praktiken inte kan frigöras i

takt med införandet av den nya tekniken och till att årlig ändring i teknik är omöjlig att genomföra till följd av högre anpassningskostnader, kräver detta för jordbrukets framtid allvarliga perspektiv särskilt beaktande.

Det anges i undersökningen, att en mera väsentlig förbättring av arbetser- sättningen först kan påräknas, när re- surserna anpassats till den tekniska ut- vecklingen. Vid en successivt skeende sådan anpassning skulle arbetsersätt- ningen kunna öka med ca 4 0/0 per år. Därvid krävs en ständig utbyggnad av företagen, dvs. att arbetskraften kombi- neras med allt större mängd mark och kapital. På 15 år skulle arealerna och kapitalet i optimala produktionsplaner och vid en arbetsstyrka av 5 000—7 000 manstimmar härvid behöva öka 50— 100 0/o. Det förtjänar därför starkt under- strykas, att storleksrationaliseringen inte får betraktas som en engångsåtgärd utan ständigt måste fortgå i takt med den tekniska utvecklingen.

Det bör slutligen än en gång anmär- kas, att en fullständig anpassning till den tekniska utvecklingen naturligtvis inte kan äga rum i verkligheten, bl.a. beroende på oklarhet om utvecklingen, höga anpassningskostnader, brist på re- surser, risker m.m. Vidare måste upp- märksammas, att långfristiga investe- ringar lätt binder produktionen. Delar av rationaliseringsvinsten torde också vandra över till konsumenterna. Den långsiktiga, praktiskt möjliga förbätt- ringen av arbetsersättningen torde där- för ligga väsentligt under förut angivna teoretiskt beräknade 4 % om året. Den verkliga produktivitetsförbättringen (net- to) har under de senaste 20—25 åren i genomsnitt uppgått till ca 2 % per år. Vi anser det dock troligt, att en något snabbare'takt kan förväntas framdeles, om insatserna i utvecklingsarbetet ökar.

2. Utvecklingsproblem i lantbruket *

Den undersökning rörande det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar, som i det föregående presenterats, anser vi vara värdefull vid planeringen av den fortsatta rationaliseringsverksamheten in- om lantbruket, både den som sker med stöd från det allmännas sida och den som sker utan sådant stöd. De arbets- former i modellform som beskrivits klar- gör enligt vår uppfattning några av de vågar man bör kunna gå i utvecklings- arbetet inom näringen i syfte att stegvis öka effektiviteten och därmed förbättra lönsamheten. Även om undersöknings- resultaten måste bedömas med försiktig- het, ger de dock enligt vår mening under- lag för ett konstaterande, att det genom tillämpning i ökad utsträckning av ratio- nell teknik och driftsorganisation samt genom utbyggnad av företagsstorleken finns förutsättningar för en väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbru- ket. Den förbättrade produktionstekni- ken kan emellertid, såsom redan fram- hållits, lätt leda till överskott och pris- tryck, om den inte kombineras med en krympning av produktionsapparaten. Så- som framgått av kapitel V försiggår viss sådan krympning. I vad mån denna sker med tillräcklig snabbhet för att utan marknadskomplikationer möjliggöra en rimlig effektiviseringstakt inom jordbru- ket tillhör de frågor, som vi tar upp till behandling i den senare delen av detta betänkande. Vi vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att ökade insatser för att främja en utbyggnad av lantbruksföretagen och en förbättring av deras organisation och den teknik som där tillämpas förutsätter ökade insatser för att överföra arbetskraft till andra näringar.

Vid planeringen för de i undersök- ningen belysta nya organisationsformer- na i lantbruket har en utgångspunkt

varit att föreliggande tekniska landvin- ningar kan utnyttjas i en utsträckning som är att anse som ekonomiskt ratio- nell. Såsom framgått av det föregående förutsätter vidare en utbyggnad av lant- bruksföretagen till rationellare enheter i mycket stor utsträckning väsentligt större markinnehav än vad som för när- varande i genomsnitt finns inom det svenska lantbruket. I produktionsplaner— na med växtodling på slättbygderna upp- går den behövliga arealen åker vid de tre tidigare angivna arbetskraftsalterna- tiven till 60, 120 resp. 150 ha i de fall produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter men därjämte i viss ut- sträckning på uppfödning av slaktsvin. Mjölkproduktionen kräver visserligen mindre arealer, men ger å andra sidan sämre lönsamhet. Inom skogsområdena krävs i de kombinerade jordbruks/skogs- bruksföretagen från 20 till 80 ha åker och från 30 till 250 ha skogsmark per företag, allt beroende på och varierande med arbetsstyrka och driftsinriktning. Det arealunderlag, som sålunda be— hövs i ett rationellt lantbruksföretag, kan förefalla högt för familjeföretag under svenska förhållanden. Ett lant- bruk, som skall kunna utnyttja före- liggande tekniska möjligheter, måste emellertid otvivelaktigt sikta mot bety— dande markinnehav. I de flesta bygder torde också i dag redan förekomma exempel på de företagstyper som här skisserats. Det är uppenbart, att utbygg- nad till de företagsstorlekar, som vid undersökningen framkommit såsom önsk- värda, erbjuder stora svårigheter. Sär- skilt gäller detta med tanke på att fort- farande ca 90 % av alla brukningsen- heter har åkerarealer mindre än 30 ha och att omkring hälften av dessa an- tingen saknar skogsareal eller har högst

' Problem speciella för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagen behandlas i kapitel X.

10 ha skogsmark. En utbyggnad av före- tagsstorleken genom sammanläggning av fastigheter synes visserligen pågå i ökan- de utsträckning. Takten måste dock vä- sentligt påskyndas för att möjliggöra ytterligare effektivisering och därmed förbilligande av driften och ökad lön- samhet. Till de problem som samman- hänger med markanskaffningen åter- kommer vi i den senare delen av detta betänkande.

Markanskaffningen och storleksratio- naliseringen i övrigt medför ett väsent- ligt ökat Icapitalbehou per företag. I de i undersökningen skisserade företags- formerna anges medelinvesteringen per helårssysselsatt vid kreaturslös drift till ca 200 000 kr i mellersta Sverige och till ca 400 000 kr i södra Sverige. Vid mjölk- produktion blir i dessa landsdelar kapi- talbehovet i allmänhet mindre än vad nu angetts. Detsamma gäller generellt före- tagen i norra Sverige. Vid specialiserad djurhållning kan kapitalbehovet lätt upp- gå till 150 000—300 000 kr per syssel- satt. Räknat i dagens (1966 års) pen- ningvärde blir beloppen högre än vad som sålunda angetts i undersökningen.

Med dessa stora kapitalbehov är det uppenbart, att finansieringsproblemet kommer att kräva väsentligt ökad upp- märksamhet. Anskaffningen av kapital erbjuder därvid kanske inte så stora pro- blem som återbetalningen. Då lönsam— heten inte kan beräknas bli så hög, att den lockar till chanstagande, är det inte sannolikt att ifrågavarande företag kom- mer att bli förverkligade i större ut- sträckning utan att tillfredsställande kre- ditmöjligheter står till buds.

Lantbrukets hittillsvarande kapitalut- veckling och nytillträdande lantbrukares finansiella problem har på vårt uppdrag kartlagts och analyserats av arbetsgrup- pen rörande jordbrukets kreditförsörj- ning. Resultaten har tidigare publicerats,ls men återges här i korthet.

Arbetsgruppens undersökning rörande lantbrukets kapitalutveckling visar, att av enskilda personer brukade jordbruksfastig- heters taxeringsvärde (vari ej ingår de ut- arrenderade fastigheterna) stigit från 7900 milj. kr 1952 till 10700 milj. kr 1960. Vid en uppskattning av fastighetsvärdena till marknadsvärden ökas dessa beopp till 11 900 resp. 14400 milj. kr. Andra tillgångar än jordhruksfastigheter (husdjur, inventarier, förråd, föreningsandelar, bankmedel och övriga tillgångar) uppskattades för 1952 till 6 700 milj. kr och för 1960 till 8 900 milj. kr.

Skuldsättningsgraden i lantbruket har nå- got höjts från 1952 till 1960. Genomsnittligt för samtliga brukarkategorier innebär detta, att Skuldprocenten (summa skulder i för- hållande till summa tillgångar) stigit från 29 till 30 % (vid taxeringsvärdering av fastigheterna) resp. från 23 till 25 % (vid marknadsvärdering av fastigheterna). För självägande var motsvarande skuldprocent vid taxeringsvärdering 29 såväl 1952 som 1960, medan den vid marknadsvärdering steg från 23 till 24 %. Skuldprocenten för arrendatorer steg från 27 till 31.

I investeringarna har vissa förskjutningar ägt rum under den studerade perioden. Sjunkande investeringar redovisas sålunda för markanläggningar i jordbruket (diken, vägar m.m.). De statistiskt kända nyinveste- ringarna i sådana markanläggningar uppgick 1952 till 63 milj. kr och 1961 till 49 milj. kr. En ännu kraftigare sänkning redovisas för lantbrukets nybyggnadskostnader. Dessa sjönk från 129 milj. kr 1950 (därav eko- nomibyggnader 78 milj. kr) till 83 milj. kr 1961 (därav ekonomibyggnader 57 milj. kr). Beaktas penningvärdets fall blir nedgången ännu mer markant. Sammanlagt har under åren 1950—61 nyinvesterats 772 milj. kr i ekonomibyggnader och 558 milj. kr i bo- stadshus för lantbruket.

En ökande tendens visar investeringarna i markanläggningar för det enskilda skogs- bruket (nyplantering av skog samt anlägg- ning av skogsvägar och skogsdiken). Be- loppet av sådana nyinvesteringar kan för åren 1950—61 uppskattas till 218 milj. kr. —- Lantbrukarnas skogskapital tycks ha sjunkit i värde under den aktuella perioden, vilket främst beror på de sänkta rotvär-

5 Kapitalutvecklingen i det svenska lant- bruket, SOU 1964:8; Nytillträdda lantbru- kares finansiella problem, Meddelande nr 6—1963 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

dena på skogen (sänkta bruttopriser på skogsprodukter, ökade avverkningskostna- der). -— Husdjurskapitalet har däremot stigit i värde från 2,3 till 3,3 miljarder kr.

Den kraftigaste investeringsökningen redo- visas för inventarier. Det årliga beloppet för inventarieanskaffningar beräknades för 1950 till 263 milj. kr och för 1961 till 431 milj. kr. Sammanlagt för åren 1950—61 har de kända investeringarna i inventarier för jordbruket uppskattats till 1875 milj. kr i traktorer och 1917 milj. kr i andra inven- tarier. —— En kraftig ökning redovisas också för insatskapitalet i jordbrukets ekonomiska föreningar (från 223 milj. kr 1950 till 612 milj. kr 1961).

År 1961 utgjorde lantbrukets kända kre- ditvolym 4899 milj. kr. De största kredit- givarna var sparbanker (1562 milj. kr), landshypoteksföreningar (1 390 milj. kr) och jordbrukskassor (1111 milj. kr). Affärs- bankernas krediter till enskilda lantbrukare uppskattades till 521 milj. kr och försäk- ringsbolagens till 17 milj. kr (de senare redovisade därutöver 294 milj. kr som be- låning av jordbruks- och skogsfastigheter ägda av aktiebolag m.fl.). Vidare uppgick de statliga jordbrukskrediterna till 298 milj. kr.

Från 1950 till 1961 har flertalet kredit- givare ökat sina lån till jordbruket. De statliga lantbrukskrediterna uppgick dock till samma belopp (298 milj. kr) budgetåret 1949/50 som budgetåret 1960/61. Utveck- lingen har inneburit en förskjutning i ut- låningsökningen mellan kreditgivarna. Från 1950 till 1961 har landshypoteksföreningar- nas utlåning sålunda ökat med 90 %, spar- bankernas jordbrukskrediter med 68 0/0, jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare med 186 % och affärsbanker- nas lantbrukskrediter med 32 %.

Nyutlåningen från flertalet av de statliga lånefonderna för lantbruksändamål har nu- mera avvecklats. Det statliga stödet till lantbrukets kreditförsörjning utövas i stället genom kreditgarantier för i enskilda kredit- inrättningar upptagna lån.

Arbetsgruppens undersökning rörande ny- tillträdda lantbrukares finansiella problem bygger på intervjuuppgifter från 154 nytill- trädda lantbrukare, som börjat som före- tagare under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960. Av dessa var 66 helt själv- ägande, 78 helt arrendatorer och 10 »bland- brukare» (med både ägd och arrenderad åker). Av de undersökta brukningsenheterna

omfattade 40 % storleksgruppen 5—10 ha åker, 44 "/o storleksgruppen 10—30 ha och 16 0/0 storleksgruppen 30—100 ha.

De självägande och »blandbrukarna» hade i 80 % av fallen förvärvat gården genom köp. Förvärv genom enbart arv eller gåva var relativt sällan förekommande. Över- tagandet efter föräldrar var mycket van- ligt. Utarrendering mellan föräldrar och barn var ett vanligt sätt att lösa genera- tionsväxlingsfrågan. Medelåldern vid från- trädandet för gårdens förutvarande (för arrendegårdar nuvarande) ägare var 62 år 63 år (med stor spridning). Den genomsnitt- liga tillträdesåldern för de nya brukarna var 31 år. Endast 26 av de 154 intervjuade hade genomgått lantmannaskola (och 5 folkhögskola) .

Värdet av lantbrukstillgångarna (fastig- het, husdjur, inventarier, lager, växande gröda samt andelar i jordbruksekonomiska föreningar) samt skulderna vid tillträdet framgår av tabell IX .- 1 (där parentes anty- der att uppgiften avser genomsnittet för mindre än 10 enheter).

Huvuddelen (87 %) av lantbruksskulder- na var reverslån, med tyngdpunkten hos självägande på kreditinrättningar av olika slag och hos arrendatorer på enskilda per- soner. Drygt 40 % av de intervjuade ansåg sig ha fått avstå från erforderliga investe- ringar (maskin-, husdjurs- och byggnads- investeringar) till ett genomsnittligt värde av nära 10000 kr. Som orsak till att inves- teringarna ej kunnat komma till stånd an- gavs i praktiskt taget alla fall kapitalbrist. Härvid märks dock att 2/3 av de som svarat så angav, att de inte tagit reda på vilka lånemöjligheter man skulle ha kunnat ut- nyttja.

Inkomsterna från lantbruket hade för drygt 40 o/o av de nytillträdda ej räckt till de första årens löpande utgifter. För att klara de löpande utgifterna fick man i bort- åt 3/4 av fallen ta av andra inkomster. Som orsaker till betalningssvårigheterna nämn- des främst skördeskador samt vidare skatte- och ränteutgifter samt att gården var för liten.

Från tillträdet (vilket som förut nämnts skett under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960) fram till 1960 års slut hade tillgångarna ökat med i genomsnitt 12600 kr. Till övervägande del hade tillgångsök- ningen skett med hjälp av eget kapital, vilket medfört en minskning av den genom- snittliga skuldprocenten från 62 till 54.

Tabell IX: 1. Nytillträdda lantbrukares tillgångar och skulder

Brukare— Säll—II;];— snäll? a Summa Eget Skuld— 1,1-$$$: gs— kategorier ha åker gån gar skulder kapital procent enheter

Självägande 5— 10 70 200 40 500 29 700 58 37 10— 30 109 600 79 300 30 300 72 27 30—100 (133 100) (117 300) (15 800) (88) 2 5—100 88 300 58 700 29 600 66 66 Arrendatorer 5 10 19 200 10 800 8 400 56 20 10— 30 37 300 20 800 16 500 56 38 30—100 75 000 45 200 29 800 60 20 5—100 42 300 24 500 17 800 58 78 Blandbrukare 5— 10 (42 900) (24 100) (18 800) (56) 5 10— 30 (82 700) (42 400) (40 300) (51) 3 30—100 (99 800) (22 000) (77 800) (22) 2 5—100 66 200 29 200 37 000 44 10 Samtliga 5— 10 51 600 29 600 22 000 57 62 10— 30 68 000 45 000 23 000 66 68 30—100 81 900 49 300 32 600 60 24 5—100 63 300 39 500 23 800 62 154

Utbyggnaden till större, kapitalkrävan- de lantbruksföretag medför stegrade eko- nomiska risker för företagen därigenom, att riskerna för likviditetskriser på grund av avkastnings- och prisvariationer ökar. Driften vid dessa företag måste baseras på stora insatser av främmande kapital. Företagens arbetsersättning utgör också en allt mindre del av totalintäkten. Redan dessa omständigheter gör att riskproble- met blir mer brännande än tidigare. De långsiktiga investeringarna medför dess- utom betydande risk och osäkerhet. Vid en utbyggnad av större företag av de i undersökningen skisserade typerna för- tjänar därför också de föreliggande amorterings- och beskattningsförhållan- dena att uppmärksammas. Utan relativt

stora egna kapital blir amorteringarna betydande och den ersättning, som kvar- står efter skatt och amortering, liten. Utbyggnaden av företagen och över- gången till nya driftsformer ställer vi- dare ökade krav på företagarens kunnig- het och progressivitet och därmcd på yrkesutbildningen. Den långsiktiga ut- vecklingstakten i lantbrukets rationalise- ring bestäms slutligen i mycket hög grad av de resurser som satsas på forskning och försöksverksamhet. Utvecklingsproblemen inom lantbru- ket, som sålunda är både många och stora, har här endast i korthet antytts. Problemen blir föremål för närmare prövning i betänkandets senare del.

]. Inledande översikt

Skogsbruket intar sedan länge en nyckel- ställning i svenskt näringsliv. Trots verkstadsindustrins mycket starka ex- pansion med inriktning inte minst på utrikes avsättning svarar skogsproduk- terna värdemässigt alltjämt för omkring tredjedelen av den totala svenska utför- seln. Av skogsindustriernas totalproduk- tion gick i början av 1960-talet drygt hälften på export. Under överskådlig framtid förväntas den svenska skogen och den därpå byggda industrin kvarstå som en av de väsentligaste källorna till det ekonomiska framåtskridandet.

Sveriges skogsmark omfattar enligt den åren 1953—57 genomförda andra riksskogstaxeringen 22,9 milj. ha eller 56 % av den totala landarealen. Virkes- förrådet uppgick enligt samma taxering till 2116 milj. m3sk,1 varav kom på tall 40, på gran 45 och på lövträd 15 0/0. Den årliga tillväxten uppskattades samtidigt till 68 milj. mssk.

De svenska skogstillgångarna kan för- delas på tre huvudkategorier efter ägare, nämligen kronoskogar och övriga all- männa skogar, aktiebolagsskogar samt privatägda skogar. Av totalarealen pro- duktiv skogsmark, nyss angivna 22,9 milj. ha, utgör 5,9 milj. ha (26 %) all- männa skogar (härav 4,4 milj. ha krono- skogar), 5,5 milj. ha (24 0/0) bolagssko- gar samt 11,5 milj. ha (50 0/o) privat- ägda skogarf" På grund av att den pri- vatägda skogen rlominerar inom södra 13

KAPITEL X

Skogsbruksfrågor av betydelse för lantbruket

och mellersta Sverige med där rådande förhållandevis starka tillväxt och korta transportavstånd svarar denna skog för en högre andel av skogstillgångarnas värde än vad arealuppgifterna antyder, nämligen för 59 %. Nu nämnda propor- tioner mellan olika kategoriers skogsin- nehav har under senare decennier föga förändrats, vilket inte minst beror på det intill den 1 juli 1965 gällande för- budet för bolag att förvärva bondeskog (jfr kap. XII).

Vid sidan av sin allmänna ekonomiska betydelse för svenskt näringsliv såsom råvarukälla till en omfattande industri, vars produktion som förut nämnts till drygt hälften avsätts på export, intar skogen en viktig ställning som syssel- sättnings- och inkomstunderlag inom lantbruket i de flesta delar av landet. Den dubbla ställning som skogsbruket därmed kommit att inta i näringslivet gör dess förhållanden rätt komplicerade och ger anledning till problem i bl.a. jordbrukspolitiken. I förevarande kapitel ägnas det första avsnittet nuläge och ut- vecklingstendenser i skogsbruket i all- mänhet, såsom bakgrund till framställ- ningen om bondeskogsbruket i det sista kapitelavsnittet.

1 Skogskubikmeter. Härmed avses hela trädstammens volym ovan stubben inkl. bark. * Privatägda skogar domineras av bonde- skogarna. I allt större utsträckning åter- finns emellertid i denna kategori skogar, som ägs och drivs av andra än lantbrukare. (Jfr framställningen längre fram i kapitlet.)

2. Nuläge och utvecklingstendenser i skogsbruket Förevarande kapitelavsnitt ägnas främst en redovisning av innehållet i de tidigare offentliggjorda undersökningar, som på vårt uppdrag utarbetats av skogsbruks- gruppen3 och strukturgruppen.4 Den förra gruppens uppgift har varit att be- lysa vissa utvecklingslinjer och rationa- liseringstendenser i modernt skogsbruk, klarlägga dess krav på driftsformer samt utreda innebörden i de fordringar skogs— industrierna i framtiden kan beräknas ställa på skogsbruket i vad avser kon- tinuitet i leveranserna och deras sam- mansättning m.m. Den senare gruppen har bl.a. kartlagt företagsstrukturen i b'ondeskogsbruket och belyst arbets- kraftsbalansen i detta och i annat skogs- bruk.

A. Organisation och drift

Viss statistik rörande den totala skogs- arealens fördelning på ägarekategorier har redovisats tidigare (kap. IV). Beträf- fande fastighetsstrulcturen i skogen läm- nas här några uppgifter, av vilka fler- talet hämtats ur strukturgruppens un- dersökningar. I tabell X: 1 redovisas efter 1951 års jordbruksräkning skogs- markens fördelning på storleksgrupper och ägarekategorier.5 I södra och mel- lersta Sverige dominerar privatskogsbru- ket som där omfattar ca 70 0/0 av den samlade skogsarealen, något mer på slättbygderna, något mindre 'i skogs- och dalbygderna. I norra Sverige utgör mot- svarande ta] 40 0/o.

Kronoskogarna jämte andra samfällig- hetsskogar intar i södra och mellersta Sverige en relativt undanskymd plats; I norra Sverige svarar de för 31 % av skogsmarken. Ungefär lika stor andel kommer på bolagsskogarna. Bolagen äger nämligen där 29 0/o av arealen mot i södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder 19 % av densamma. På slätt- bygderna begränsar sig bolagsinnehaven till 11 0/0 av skogsmarksarealen.

Tabellen belyser skogsmarkens för- delning på redovisningsobjekt (i regel taxeringsenheter). Storskogsbrukcts inne- hav torde vanligen redovisas som en taxeringsenhet för varje kommun. Redo- visningsobjekten kan vara splittrade på åtskilliga skiften. Av bl.a. dessa skäl möjliggör uppgifterna i tabellen inte ett bestämt omdöme om ägosplittringen inom de olika grupperna. I de norra delarna av landet täcker på många håll krono- och bolagsskogarna tillsammans större sammanhängande områden. Inom dessa är dock ägoblandningen oftast stor mellan kronan och bolagen och mellan de olika bolagen. Härtill kommer att i vidsträckta områden statens och bola- gens marker också ligger blandade med ett stort antal spridda skiften tillhöran- de privatskogsbruket. Nu nämnda för- hållanden illustreras av ett flertal kartor i SOU 1964: 37.

I de södra delarna av landet är kro- nans och bolagens innehav i allmänhet inte samlade i stora block utan fördelade på smärre grupper. Särskilt bolagen har där en betydande del av sina arealer inom eller i anslutning till jordbruks- bygd. Inom det privatägda skogsbruket har uppdelningen på små enheter gått mycket långt med i många landsdelar dålig utformning av skiften. Av de 11,3 milj. ha, som 1951 föll på det privatägda

3 Utvecklingstendenser i svenskt skogs- bruk, SOU 1963:63. * Lantbrukets strukturutveckling, 1964:37. 5 Motsvarande uppgifter har inte sam- manställts i 1956 och 1961 års jordbruks- räkningar. En mer ingående redovisning av privatskogsbrukets fördelning på olika storleksgrupper har för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagens del erhål- lits genom specialbe'arbetning av sistnämnda räkning i samkörning med RLF:s.jordbruks- register. Resultat härifrån redovisas i av- snitt 3A i detta kapitel.

SOU

Tabell X:1. Totala skogsmarkens procentuella fördelning på storleksgrupper och ågarekategorier år 19511

.. Areal - . Hogst 25—100 100—400 Över 400 Agarekategori 25 ha ha ha ha skoglsliåiark, Södra och mellersta Sveriges slättbygder Staten 1,6 8,4 23,3 66,7 150 933 Andra samfälligheter 4,3 16,1 30,3 49,3 231 291 Aktiebolag 0,7 2,6 7,9 88,8 272 043 Privata ägare 26,3 36,8 19,6 17,3 1 778 943- Summa (19,8) (29,2) (19,5) (31,4) 2 433 210 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Staten 0,4 1,7 9,9 88,0 410 644 Andra samfälligheter 2,5 13,5 36,8 47,2 303 505 Aktiebolag 0,4 1,5 5,8 92,3 1 059 492 Privata ägare 22,0 49,8 19,8 8,4 3 805 179 Summa (15,2) (35,1) (17,3) (32,3) 5 578 820 Norra Sverige Staten 0,04 0,14 0,44 99,38 3 586 494 Andra samfälligheter 0,5 2,1 7,3 90,1 905 219 Aktiebolag 0,1 0,3 1,3 98,3 4 248 169 Privata ägare 9,2 36,4 41,2 13,2 5 734 150 Summa * (3,7) (14,7) (17,3) (64,3) 14 474 032 Hela riket Staten 0,1 0,6 2,2 97,1 4 148 071 Andra samfälligheter 1,5 6,8 17,2 74,5 1 440 015 Aktiebolag 0,2 0,6 2,5 96,7 5 579 704 Privata ägare 16,2 41,0 30,6 12,2 11 318 272 Summa (8,3) (21,3) (17,5) (52,8) 22 486 062

1 I 1961 års jordbruksräkning redovisas inte motsvarande uppgifter. Jfr föregående textnotl

Källa: J ordbruksräkningen 1951.

skogsbruket (11,9 milj. ha 1961, jfr när- mast föregående textnot), rymdes 160/o på enheter med högst 25 ha skogsmark. Dras gränsen vid 100 ha, föll tillhopa 57 % under densamma. Bolagens och domänverkets redovisningsenheter (taxe— ringsenheter) är ofta splittrade på åt- skilliga skiften. Därför ger tabellen en missvisande föreställning om att krono- och bolagsskogarna skulle vara väl sam-

lade och väl arronderade. Även dessa skogar är i stor utsträckning i framträ- dande behov av strukturrationalisering, så att de genom sammanköp till samlade områden och genom omarrondering bätt- re kan anpassas till moderna skogsbruks- metoder.

Som framgått av den lämnade beskriv- ningen av fastighetsstrukturen kan den- na inte för någon av de olika ägarekate—

gorierna betecknas som tillfredsställan- de. Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 genomförd inventering skulle om- kring femtedelen av den totala skogs- arealen vara i behov av omstrukturering för att bättre motsvara de krav modern skogsdrift ställer. Förhållandena växlar emellertid inom olika delar av landet och därmed även behovet av struktur- förändringar. I de södra delarna av lan- det är förhållandena i allmänhet bättre än norrut, där särskilt Kopparbergs och Västernorrlands län kännetecknas av stark ägosplittring.

Under senare år har arbetats åtskilligt för att åstadkomma förbättringar i fas- tighetsstrukturen i skogsmark. Vissa rikt- linjer för denna verksamhet har vuxit fram. Det har ansetts angeläget att häva ägoblandningen mellan ägarekategorier- ha och i viss utsträckning de stora bola- gen emellan. I detta syfte har skett om- grupperingar, s. k. intressearronderingar. Sådana har hittills mest avsett krono- skogar och bolagsskogar inbördes.

Intressearronderingen skulle skapa bättre utgångsläge för fortsatt struktur- omvandling även inom privatskogsbru- ket, om den kunde utsträckas till detta, men den löser givetvis inte alla struktur- problem. Inom privatskogsbruket har det visat sig möjligt att genom samver- kan i viss män undanröja de olägenheter, som följer med att fastigheterna är små och ofta illa arronderade.6 En förutsätt- ning för att denna samverkan skall möj- liggöra full rationalitet i fråga om såväl skogens skötsel som avverkningarna är, att driften sker under enhetlig ledning med bortseende från skiftenas ägariden- titet. Parallellt med samverkan av nu antytt slag fordras emellertid omfattande åtgärder för att förbättra strukturen, främst i fråga om storleken men även i vad gäller arronderingen på enheterna. Det kan förmodas, att tillkomsten av skogsbruks- och andra samverkansom—

råden bidrar att lösa strukturfrågorna snabbare än eljest. Strukturförbättringar genomförs vanligen successivt, och det är då för privatskogsbruket naturligt, att en primär åtgärd för rationalisering av skogsbruket är att bilda skogsbruks- områden med deras relativt mindre långtgående integrering av skogsdriften. Som ett längre gående steg på integre- ringens väg kan bildandet av gemen- samhetsskogar med betydande arealer och central driftsledning bli av betydelse.

Nyligen framlagda lagförslag har bl.a. inriktats på att underlätta strukturra- tionaliseringen i skogsmark. Fastighets— bildningskommittén har i sitt betänkan- de (SOU 1963:68) bl.a. föreslagit ett enklare förfarande, som i viss utsträck- ning skulle kunna ersätta avstyckning och sammanläggning för genomförande av avtalade överlåtelser. Vidare avser kommittén, att ett föreslaget nytt insti- tut för fastighetsbildning —— fastighets- reglering -— skall ersätta bl.a. laga skifte och ägoutbyte. Vid fastighetsregle- ring av sådan art föreslås en skyldighet för ägare till ofullständiga fastigheter att under vissa förutsättningar avstå sin fasta egendom mot ersättning i pengar. I fråga om inrättande av gemensamhets- skogar, dvs. samlandet av flera mindre skogsinnehav i större enheter, vari de tidigare skogsägarna blir ägare till ande- lar, innebär kommitténs förslag, att vid- sträckt avtalsrätt skall gälla men att i vissa situationer möjligheter skall före- ligga att bilda gemensamhetsskog utan frivillig medverkan av alla berörda markägare.

Jordlagsutredningen lämnade år 1961 förslag till ny jordlag (SOU l961:49) avsedd att ersätta såväl jordförvärvs- lagen som 1925 års bolagsförbudslag

" En redogörelse för skogsbruksområden och andra samverkansformer i skogsbruket återfinns i »Utvecklingstendenser i svenskt skogsbruk», SOU 1963:63, sid. 18 f.

(jfr kap. XII). 1965 års riksdag har an— tagit en ny jordförvärvslag, som avlöser såväl tidigare lag i ämnet som bolags- förbudslagen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1965. Den nya lagen öppnar i princip möjlighet för skogsägare att för- värva mark, om förvärvet förbättrar hans tidigare innehav. Skogsindustrifö— retagen får i motsats till tidigare rätt att förvärva sådan mark, som de behöver för sin råvaruförsörjning. Även enskild person, som själv vill ägna sig åt skogs- bruk och kan försörja sig därav, får inköpsrätt. Möjligheterna enligt förut- varande jordförvärvslag att avslå för- värvsansökan, om förvärvsobjektet be- hövs för strukturrationalisering, kvarstår och har utsträckts att gälla vid alla för- värv, som faller under prövning enligt lagen. Rationaliseringsorganen blir i så fall —— liksom tidigare skyldiga att på anfordran lösa till sig fastigheten. Nödvändigheten av moderna drifts- former i skogsbruket kommer sannolikt att framtvinga såväl långtgående sam- verkan mellan skogsägare som förbätt- ringar i fastighetsstrukturen för samt— liga kategorier. Särskilt de senare årens allmänna kostnadsutveckling m.m. har medfört en hårdare ekonomisk påfrest- ning på skogsbruket, ett förhållande som i sin tur blivit drivfjädern till en alltmer omfattande och genomgripan- de driftsrationalisering. Denna process går fram efter olika huvudlinjer, som var för sig har betydelse ur effektivise- ringssynpunkt och där effekten av åt- gärderna ytterligare stärks genom ett direkt samspel. Ett första drag i hand- lingsmönstret utgör en ändamålsenlig och målmedveten planläggning av alla slags åtgärder på längre eller kortare sikt. Hit hör också arbetet i det mindre skogsbruket för utvidgad funktionell samverkan över fastighetsgränserna. Vi- dare kan nämnas strävandena efter en kostnadsminskande koncentration av de

praktiska driftsåtgärderna ute i marker— na i vad gäller både skogsvård, avverk- ning och virkestransport. Slutligen er- sätts den manuella arbetskraften i allt större omfattning av maskiner med hög kapacitet, vilka i sin tur ur lönsamhets- synpunkt kräver ett effektivt utnyttjan- de. Skogsbrukets egenskap av en till areal knuten produktion torde, vid sidan av den tidigare goda tillgången på ar- betskraft, ha varit en av orsakerna till att driften länge haft en utpräglat ma- nuell inriktning. På grund av terräng- förhållandena är arbetsuppgifterna ofta av sådan art, att de är svåra att utföra annat än med mänsklig arbetskraft. Den- na svårighet är emellertid på väg att övervinnas i mekaniseringens och spe- cialiseringens tecken. Det fortgående er- sättandet av hästen med mekanisk drag— kraft hör även till den nutida bilden. Produktionsinriktningen i skogsbruket har sedan sekelskiftet undergått stora förändringar. Medan då endast 1/3 av det avverkade virket avsattes till tråför- ädlande industrier, forslas nu 5/6 till sådana. Denna utveckling har inte blott inneburit en ökning av transportavstån- den utan även medfört förändringar i fråga om virkets tillredning i skogen. Även om långtransporterna av virke ge— nom flottning och på lastbil eller järn- väg fortfarande är av mycket stor be- tydelse för skogsnäringen, är de arbeten inom det egentliga skogsbruket, som föregår dessa långtransporter, av mycket större vikt i kostnadshänseende. Lång- transporternas andel av den totala ar- betsåtgången för leverans av virke från stubbe till förädlingsindustri uppskattas sålunda endast till 1/4, medan virkets upparbetning i skogen och utforsling till bilväg eller flottled kräver 3/4 av arbets- insatsen. Av den totala utdrivningskost- naden för leverans till industri torde långtransporter svara för högst 1/3. Hittills har mekaniseringen fortskridit

snabbare i jordbruket än i skogsbruket. Förklaringen härtill torde främst vara, att bristen på arbetskraft tidigare gjort sig gällande inom jordbruket. Därtill kommer, att det varit lättare att mekani- sera jordbruksdriften. Inom jordbruket har för övrigt mekaniseringen i stor om- fattning inriktats på att reducera behovet av arbetskraft under de relativt korta toppbelastningsperioderna.

Av största betydelse för skogsdriftens effektivisering har varit de förbättrade kommunikationerna från avverknings- platsen till den ort, där virket skall för- brukas. Förbättringarna har främst möjliggjorts av den starka utbyggnaden av skogsbilvägnätet, som utgör en förut- sättning för mekanisering av virkes- transporter och andra arbetsprocesser. Dessutom underlättas arbetskraftens dag- liga förflyttning till och från arbetet. Härigenom har behovet av särskilda skogsförläggningar minskat samtidigt som skogsdriftens planläggning och praktiska utförande även underlättats.

Dragkraften vid skogstransporter har hittills främst varit hästar hörande till jordbruksfastigheter. Dessa hästar utgör fortfarande den dominerande dragkraf- ten inom skogsbruket. Under efterkrigs- tiden har jordbrukstraktorer, ofta för- sedda med specialutrustning för lastning och lossning, i stigande utsträckning kommit till användning, där markförhål- landena varit någorlunda gynnsamma. Specialbyggda terränggående traktorer har däremot först under de senaste åren börjat tas i bruk. Den fortgående ut- byggnaden av skogsbilvägnätet medför, att lastbilar kan komma allt närmare avverkningsplatserna, vilket också mins- kar behovet av hästar i skogen. Även om utforslingen av virket från skogen till bilväg eller flottled ännu till övervägan- de del utförs med häst, pågår en snabb utveckling mot ökad traktoranvändning.

I fråga om huggningsarbetet märks

främst, att motorsågarna slagit igenom under efterkrigstiden. Endast obetydliga kvantiteter virke fälls numera med band- sågar. Den manuella skogsbarkningen har samtidigt minskat i omfattning, dels genom att industrierna i ökad utsträck- ning tar emot obarkat virke, dels genom utvidgad maskinell barkning vid bil- vägar och flottleder. Under de senaste trettio åren torde arbetsåtgången per m3sk i svenskt skogsbruk ha minskat med genomsnittligt ungefär en procent om året eller kanske något mer. En jämförelse med förhållandena i konkur- rentländerna (främst Förenta Staterna, Kanada och Sovjetunionen) visar, att man där mångenstädes ehuru långt ifrån genomgående uppnått en högre mekani- seringsgrad. Orsakerna härtill skiftar. Ofta kan skogsbruket drivas extensivt på grund av mindre komplicerade struk- turförhållanden. Dessutom synes man hittills i stor utsträckning ha underlåtit att vidta återväxtåtgärder. I viss mån torde uttagen även ske på bekostnad av skogarnas biologiska produktionstill- stånd.

Fastän mekaniseringen inom skogs— bruket, som framgått av det föregående, inte är någon ny företeelse, är det dock först under 1950-talet som maskinan- vändningen på allvar trängt in i själva avverkningsarbetet, det arbetsmoment som dominerar i fråga om arbetsåtgång. Det är naturligt, att det med den fort- gående fördyringen av arbetskraften bli- vit mer lönande att mekanisera. Anlägg- ningar, maskiner och andra kapitalföre- mål nödvändiggör nya och förändrade arbetsformer för att de i samverkan med övriga produktionsfaktorer skall ge bästa möjliga resultat.

Den pågående och förutsebara tek- niska utvecklingen i skogsbruket! ställer krav, som av skogsbruksgruppen sche- matiskt- sammanfattas i följande tre punkter:

]. Hög utnyttjandegrad av det i mer betydande anläggningar och maski- ner bundna kapitalet. Förverkligan- det av detta krav leder bl.a. till att skogsbruket blir mindre säsongbun- det.

Organisatoriskt och tekniskt tillrätta— läggande av driften, så att hög verk- ningsgrad i arbetet uppnås.

3. Ökade krav på yrkeskunnig och spe- cialutbildad arbetskraft.

IO

De i punkterna 2 och 3 angivna ford- ringarna har i tillämpliga delar giltighet även på andra delar av skogsdriften än den rent mekaniska.

Kravet på hög utnyttjandegrad av maskinerna medför, att arbetsobjekten vid slutavverkning måste vara stora. För det mindre skogsbruket kan gemensam maskinanvändning eller någon form av entreprenörverksamhet bli nödvändig. Tillämpningen av den nya tekniken inom skogsvården kan även förväntas med— föra krav på stora arbetsobjekt.

De ökade kostnaderna för manuell arbetskraft torde komma att medföra, att arbetskrävande och svårmekanisera- de röjningar och gallringar inskränks. Skogsskötseln måste då inriktas på tidi— ga plantröjningar och färre men star- kare gallringsuttag. Inom industriskogs- bruket, som är inställt huvudsakligen på massa- och sågtimmerproduktion, torde denna inriktning sannolikt komma att drivas ganska långt. Inom det mindre skogsbruket kan det vara ekonomiskt motiverat att i viss utsträckning driva skogsbruket mer intensivt för att utöver standardsortimenten möjliggöra produk— tion även av specialsortiment, som krä- ver en mer arbetsintensiv insats än pro- duktionen av sågtimmer och massavirke.

Som framgår av det anförda pekar kravet på ekonomisering i vad gäller så- väl skogsvård som avverkning och trans- port fram emot ett behov av större,

koncentrerade behandlingsytor ävensom mot modifierade skötselmetoder överhu- vud. En förbättring av strukturförhål- landena skulle kunna leda till betydan- de kostnadsminskningar och produk- tionsökningar. Genom skogsbruks- och andra samverkansområden öppnar sig möjligheter, särskilt om horisontell in— tegration av skogsdriften drivs längre än vad hittills vanligen är fallet, att även för privatskogsbrukets del uppnå vissa av de fördelar som större behandlings- ytor erbjuder. I gällande skogslagstift- ning stadgas, att fastighet skall drivas på ett sådant sätt, att större rubbningar i avkastningens jämnhet undviks. Detta stadgande kan många gånger hindra sådana omfattande engångsavverkningar i småskogsbruket, som blir nödvändiga om de skall inordnas i en starkare integ- rerad samverkan.

B. Industrins råvaruförsörjning

Den svenska skogsindustrin täcker sitt råvarubehov dels i egna skogar och dels genom köp från andra kategorier skogs— ägare, alltså främst lantbrukare och do- mänverket. I mindre omfattning sker köp även från grannländerna. Eftersom bolagens skogsmarksinnehav begränsar sig till omkring fjärdedelen av total- arealen skog, tillgodoses deras råvaru- behov i övervägande grad genom köp. Skogsindustrins huvudprodukter är pappersmassa, sågade trävaror och pap- per, av vilka de båda förstnämnda pro- dukterna utgör råvaror för vidare för- ädling. Skogsindustrin är i sin egenskap av exportnäring mycket känslig för svängningar i läget på världsmarknaden, något som kunde förmodas återverka på skogsbruket som råvaruleverantör till industrin. Enligt riksskogstaxeringarnas stubbinventeringar har under perioden 1953—61 årsavverkningarna varierat ungefär i 15 0/0 kring medeltalet. In-

dustriproduktionen har kvantitativt sett grovt taget visat ungefär samma varia- tionsvidd. En jämförelse mellan det pri- vata skogsbruket å ena sidan och övriga ägaregrupper å den andra visar, att några nämnvärda skillnader i variations- vidden inte föreligger. Bondeskogsbru- kets avverkningar kan i viss utsträck- ning påverkas av skördeutfallet med det därav följande växlande behovet av kon- tanta medel för driften och för hushållet. Möjligheterna till insättning och uttag på s.k. skogskonton bör dock verka åter- hållande på virkesuttag av denna anled- ning.

Nu anförda uppgifter visar, att kon- junktursvängningarna för industrierna endast i relativt begränsad omfattning kan ha inverkat på skogsbruket, om man ser detta i dess helhet; lokala variationer med större utslag förekommer givetvis. Omvänt synes med stöd av samma upp- gifter även kunna göras gällande, att det som regel inte sker så starka variationer i utbudet av skogsråvara, att de verkar störande på den industriella verksam- heten. Vad nu sagts innebär emellertid inte, att förhållandena på den inhemska Virkesmarknaden skulle kunna betecknas som i allo tillfredsställande.

För att belysa förhållandena på vir- kesmarknaden har genom skogsbruks- gruppens försorg gjorts en enkät hos så- väl köpare- som säljaresidan, närmast skogsindustrier och det privata skogsbru- ket. Variationerna i industrins behov att köpa virke från privatskogsbruket med hänsyn till konjunkturer m.m. uppskattas till i allmänhet i 10 a 15 %. De variationer i utbudet, som industrin anser sig kunna acceptera, anges till lika- ledes i 10 å 15 0/0 av det normala ut- budet. Från båda sidor har framhållits, att svårigheter i viss utsträckning före- kommit i fråga om anskaffning respek- tive avsättning av virke. Det har även uttalats önskemål om någon form av

långtidsavtal för att stabilisera förhål- landena. Samtidigt har emellertid de tek- niska svårigheterna att utforma sådant avtal betonats.

Virkesmarknaden är en fri marknad, där priser och kvantiteter blir föremål för förhandlingar mellan köpare och säljare och resultatet i sista hand blir beroende av rådande tillgång och efter- frågan. Det torde därför vara oundvik- ligt, att det uppstår intressemotsättningar och att uppfattningen om orsakerna till förekommande svårigheter divergerar. Det synes ligga i sakens natur, att det sker en viss eftersläpning i anpassningen till förändrade marknadsförhållanden. Industrin måste därför ligga inne med ett visst lager för att utjämna varia- tionerna i tillförsel och förbrukning av råvaran. Denna lagerhållning verkar i viss grad accentuerande på variationer- na i virkesköpen.

Såsom otillfredsställande betecknas av båda parter i enkäten de i viss utsträck- ning förekommande och onödigt för- dyrande korstransporterna av virke. Som en följd av förväntningar om ökade vir- kesbehov i takt med cellulosaindustrins utbyggnad tycks det enligt enkäten vara en tendens, särskilt hos de större före- tagen, att utsträcka virkesfångstområdet för att försäkra sig om råvara. Industri- enheterna har inte heller den geogra- fiska fördelning, som skulle möjliggöra lägsta möjliga totala självkostnad för framställning och leverans av de får- diga produkterna. Inom underskottsom— rådena blir det därför nödvändigt att in- föra virke från överskottsområden, som ligger utanför det naturliga försörjnings- området. Inom utredningen har dock framhållits, att omfattningen av kors- transporter av virke ofta överdrivs och att bolagen emellan ofta sker virkesby- ten för att hindra sådana transporter.

Med utgångspunkt från den struktur och geografiska belägenhet skogsin—

dustrin har skulle, framhåller skogs- bruksgruppen, i och för sig stora be- sparingar kunna göras genom en upp- delning av marknaden mellan de olika virkesköpande företagen. Inom utred- ningen har emellertid ifrågasatts, om inte en marknadsuppdelning skulle kom- ma i konflikt med gällande näringsfri- hetslagstiftning, som ger prioritet åt ett allmänt intresse att inte beskära den fria konkurrensen.

För att möjliggöra en bedömning av skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt har skogsbruksgruppen med utgångspunkt från tidigare virkesutred- ningar utfört och redovisat riksomfat— tande virkesbalanser. Sådana balanser, grundade bl. a. på senast kända kapaci- tetssiffror (för 1964) visar, att råvaru- tillgångarna är mer än tillräckliga för att tillgodose industrins behov, under förutsättning att lövvirke och klenvirke av barrträd kommer till användning i ökad utsträckning. Regionalt beräknas överskott föreligga i norra Götaland samt i Mälarlänen, medan i övriga delar av landet skulle föreligga brist, särskilt markerad i Värmland och i mindre skala även i de nordligaste industriområdena. Prognoserna sträcker sig fram till mit- ten av 1970-talet.

Under senare delen av 1950-talet ut- togs endast ca 70 % av de avverknings- bara kvantiteterna. Såvitt kan bedömas var underavverkningen störst inom de nyss nämnda områdena i södra och mel— lersta Sverige, där prognoserna för det närmaste årtiondet pekar på en fortsatt underavverkning. Eftersom privatskogs- bruket dominerar i dessa delar av landet, där skogsindustrin hittills varit otillräck-

ligt utbyggd, förefaller det troligt att. underavverkningen genomsnittligt är stor på skogar tillhörande denna ägarekate- gori. I detta sammanhang må dock erin- ras om att den pågående och plane- rade utbyggnaden av skogsindustrier i

södra Sverige kan leda till ökad avverk- ning genom att skapa bättre avsättnings- möjligheter.

När den utökade kapaciteten hos mas- saindustrin efter hand börjar att kunna utnyttjas, kommer en avsevärd ökning av de årliga avverkningskvantiteterna att erfordras. Särskilt i de delar av lan- det, där kapaciteten bedöms vara för- hållandevis stor i relation till avverk- ningsmöjligheterna, alltså främst i norra Sverige, har farhågor yppats för att av- verkningarna inte skall öka i tillräcklig omfattning. Förutsättningarna bedöms vara något olika för skilda ägarekate- gorier.

Det av domänverket och skogsbolagen bedrivna skogsbruket kännetecknas av ett relativt litet antal företag med centra- liserad ledning. Som regel bör därför inom dessa kategorier beslut om ökade avverkningar relativt snabbt kunna ef- fektueras. Inom privatskogsbruket lig— ger ofta förhållandena något annorlunda till, beroende på de många oberoende ägarna. Den regulator, som i första hand styrt utbuden från privatskogsbruket vid varierande efterfrågan från skogs- industrin, har varit virkespriset; skogs- ägareorganisationerna har också med- verkat genom upplysning bland med- lemmarna om marknadsläget. Det vill synas som om denna mekanism hittills i stort sett fungerat tillfredsställande. Om- ställningen till väsentligt ökade avverk- ningar, särskilt i södra Sverige, kan dock väntas medföra en del övergångsproblem.

En i praktiken väl prövad åtgärd för att på ett rationellt sätt stimulera en ändamålsenlig avverkningsökning på skogsfastigheter är att medelst en s.k. skogsbruksplan upplysa ägaren om hans skogstillgångars beskaffenhet och behov av avverkning resp. andra åtgärder. Upprättandet av sådana planer, vilkas ändamål är att tjäna skogsägaren till vägledning, försiggår numera i förhål-

landevis stor utsträckning genom skogs- vårdsstyrelsernas och skogsägareföre— ningarnas försorg både på skogsbruks- och andra samverkansområden och på fristående fastigheter. Skogsägarna får även medverkan och handledning direkt vid planens genomförande. Erfarenhe- terna av denna verksamhet, som är i starkt stigande, visar att man därigenom ökar intresset för både skogsvård och avverkning. En utvidgad samverkan inom privatskogsbruket borde överhuvud kunna leda till stegrade avverkningar och smidigare anpassning till marknads- läget.

C. Arbetskrat'tsbalansen7

Arbetet inom skogsbruket bedrivs dels av helårsanställda, dels av säsongarbe- tare. I den senare gruppen ingår både anställda arbetare och skogsägare jämte familjemedlemmar. Flertalet av dem är under övriga tider på året sysselsatta inom jordbruket. Det har beräknats, att i början av 1960-talet under högsäsongen i februari inalles ca 185 000 personer var sysselsatta i skogsarbete. Under lågsä— songen på sommaren sjönk antalet be- tydligt, kanske till något mindre än hälften.

Inom utredningens strukturgrupp och skogsbruksgrupp har upprättats kalky- ler _— med delvis olika syften — över det framtida behovet av arbetskraft i skogen. Ur dessa redovisas här några huvudresultat.

Skogsbruksgruppens överslagsberäk- ningar (redovisade i SOU 1963: 63) har gett som resultat en arbetskraftsinsats vid nuvarande avverkningskvantiteter i skogsbruket motsvarande ca 110 000 hel- årsarbetare (beräkningarna avser läget i början av 1960-talet). Huggningen be- räknas härav ta ca 60000 årsarbetande i anspråk. För utforsling av virke från

stubbe till bilväg eller flottled beräknas ca 20000 samt för skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll och andra arbeten i skogs- förvaltningarnas eller i skogsägarnas regi ca 30 000 årsarbetare.

Den framtida arbetsåtgången i skogs— bruket blir beroende av omfattningen av avverkningar och skogsvårdsåtgärder samt av effekten av den utökade till- lämpningen av arbetsbesparande meto- der vid avverkning och virkestranspor- ter etc.

Vad först gäller den framtida avverk- ningsvolymen väntas denna enligt nu re- fererade kalkyler från omkring 50 milj. m3sk i början av 1960-talet kunna öka med 30 å 40 0/0 till ca 65 milj. mask om- kring 1970. (60 milj.-strecket har upp- nåtts vid mitten av 1960-talet.) Härvid har förutsatts, att utvecklingen går i önskad riktning mot eftersträvad balans mellan tillväxt och utnyttjande av skogs- beståndet.

I motsatt riktning, alltså mot en mins- kad arbetsåtgång, verkar en rad olika faktorer, såsom den fortgående effekti- viseringen av traditionella arbetssätt, nya arbetsmetoder, ökad mekanisering, över- gång till mindre arbetskrävande produk- ter (exempelvis obarkat i stället för hel- barkat virke). En bedömning av hur be- hovet av arbetskraft för huggning kom- mer att utvecklas är mycket vansklig. Inom skogsbrukets arbetsstudieorganisa— tioner har man bedömt, att minskningen i relativ arbetsåtgång blir genomsnittligt 3 ä 5 % per år under 1960-talet. Skogs— bruksgruppen har sammanfattat sina kalkyler rörande arbetskraftsbalansen (räknat i antal årsarbetare) på följande sätt:

7 De kalkyler beträffande arbetskraftsvo- lymen, som redovisas i detta kapitelavsnitt. har tillkommit vid olika tidpunkter, vilket utgör förklaringsgrund till skilda antagan- den om årliga virkesuttag m.m.

Ökning av avverkningarna + 12 000 + 6 000 Minskad barkning 3 000 — 3 000 Rationalisering — 12 000 —- 10 000 — 3 000 7 000 Arbetskraftsbehovet för huggning skulle sålunda enligt denna prognos sjunka med ca 10000 under 1960-talet eller med ca 1 000 om året. Som jäm- förelse kan nämnas, att den årliga minskningen under 1950-talet, då kvan- titeterna avverkat virke ökade med en- dast 10 %, uppskattats till 1 600 årsarbe- tare. —— I beräkningarna har förutsatts, att minskningen i den relativa arbets- åtgången kommer att ske något snabbare i bondeskogsbruket än i övrigt skogs- bruk, beroende på att det förra synes ha en större volym lättinhämtade arbets- vinster att göra genom minskad bark- ning i södra och mellersta Sverige, ök- ning av slutavverkningarna, fördelar av olika samverkansformer etc.

Behovet av arbetskraft för avverkning är mer konjunktur—känsligt än behovet för andra arbetsprocesser i skogen eller i skogsindustrin. Goda skogskonjunktu- rer åtföljs av ökade avverkningar, som till betydande del avser arbetskrävande klenvirke och i Norrland jämväl av öka- de avverkningar inom avlägset belägna områden.

Behovet av arbetskraft för de första transporterna, alltså utforsling av virke från stubbe till bilväg eller flottled kan, genom fortsatt utbyggnad av bilvägar, mekanisering och andra åtgärder, för- väntas nedgå. Under 1960-talet förefal- ler en minskning med några tusental årsarbetare trolig. Däremot torde man kunna räkna med att behovet av arbets- kraft för skogsvårdsåtgärder, vägunder- håll samt andra arbeten i Skogsförvalt- ningarnas eller skogsägarnas regi sna- rare kommer att öka än att minska. Vad

slutligen angår behovet av arbetskraft för flottning samt transport med last- bilar (»långvägatransporterna») kan med hänsyn till olika på arbetskraftsbalansen varandra motverkande företeelser resul- tatet bli ett tämligen oförändrat arbets- kraftsbehov.

Skogsbrukets behov av arbetskraft en- ligt skogsbruksgruppens beräkningar skulle alltså innebära en minskning un- der 1960-talet från ca 110000 i decen- niets början till ca 100000 årsarbetare vid dess slut. Trots denna nedgång kan man räkna med att den arbetskraft, som är verksam i skogsbruket 1970, skall kunna avverka en ca 30 olo större virkes- mängd än tio år tidigare. Skogsbruks- gruppen bedömer det som realistiskt att anta, att ur industriell synpunkt inga hinder härför föreligger.

Utredningens strukturgrupp har med anlitande av särskilda experter låtit ge- nomföra en specialundersökning avseen- de arbetskraftsförsörjning och arbets- kraftsstruktur inom skogsbruket (se SOU 1964:37). Syftet har närmast varit att översiktligt belysa dels vilken arbets- kraftsvolym i skogsbruket som kan vän- tas bli tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft, dels sambandet mellan ar- betskraftsutveckling och strukturrationa- lisering. Som underlag för undersök- ningen har legat dels en omfattande en- kät till skogsindustriföretagen, dels en av Skogsstyrelsen gjord snabbundersökning av sysselsättningsförhållandena inom pri- vatskogsbruket.

I de nu refererade kalkylerna har gjorts två alternativa antaganden om av- verkningsvolymen 1970, nämligen 58 (alt. A) resp. 52 milj. mask (alt. B) per år. (Även A-alternativet överträffades i själva verket vid mitten av 1960-talet.) Båda dessa tal ligger under den volym som skogsbruksgruppen räknat med, dock med angivande av vissa bestämda förutsättningar. Utgångspunkter har för

båda arbetsgrupperna varit de årsavverk- ningar som förekom i början av 1960- talet, ca 50 milj. mask. Strukturgruppens alternativ skiljer sig från skogsbruks- gruppens avverkningstal och från var- andra huvudsakligen i fråga om bedöm- ningen av möjligheterna att utta klen- virke och lövvirke.

Dagsverksåtgången per mSSk har av strukturgruppen bedömts nedgå med i genomsnitt 25 % under 1960-talet. Effek- ten av avverkningsökningen och minsk- ningen av arbetskraftsåtgången under 10- årsperioden fram till 1970 skulle bli en minskning med 2,75 (alt. A) resp 4,25 (alt. B) milj. dagsverken. Efter 225 ar- betsdagar per år skulle minskningen uttryckt i årsverken bli 12000 resp. 19 000.

Inom storskogsbruket övergår man alltmer till kontinuerligt sysselsatt ar- betskraft. Enligt strukturgruppens enkät- undersökning har från industriskogs- brukets sida utvecklingen bedömts så, att arbetsinsatsen av fasta skogsarbetare och tillfällig arbetskraft kommer att minska kraftigt fram till 1970. År 1960 utfördes inom storskogsbruket ca 25 0/0 av arbetet av heltidsanställda (med mer än 200 dagsverken per år), ca 35 0/o av fasta säsongarbetare (101—200 dagsver- ken) och 40% av tillfällig arbetskraft. Man syftar inom skogsindustriföretagen till att vid ingången av 1970-talet den fast anställda arbetskraften skall kom- ma att utföra 70——80 % av avverknings- och skogsvårdsarbeten m. m. och 50—60 % av körningsarbetena.

Det totala arbetskraftsbehovet inom privatskogsbruket beräknas enligt struk- turgruppens alternativ A bli ungefär lika stort 1970 som i början av 1960-talet, men enligt det lägre avverkningsalterna- tivet B sjunka, dock endast med 0,7 milj. dagsverken. (Se figur X: 1.)” Av- verkningsökningarna och arbetsrationali- seringen skulle alltså i privatskogsbru-

ket i stort sett komma att balansera varandra.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) på- går sedan några år utredningar både på riks- och länsplanet rörande de omställ- ningsproblem, som väntas följa av den på- gående och förväntade rationaliseringen inom skogsbruket. Som ett led i denna ut- redningsverksamhet har utförts dels en pre- liminär prognos i oktober 1963 om det framtida arbetskraftsbehovet inom skogs- bruket på 1960-talet och dels en mer ge- nomarbetad prognos, som publicerats i januari 1965. Dessa prognoser tyder, lik- som de nyss redovisade, på en fortgående minskning av behovet av arbetskraft i skogsbruket. De olika prognoserna skiljer sig delvis från varandra i fråga om utnytt- jat undersökningsmaterial (AMS riktade en enkät till storskogsbruket jämte skogsägare- föreningar, tillhopa representerande arbets- givaremässigt nära 2/8 av den totala års- avverkningskvantiteten i landet) samt be- träffande gjorda antaganden om framtida avverkningsvolymer och om den fortsatta rationaliseringstakten, dvs. utvecklingen av antalet mansdagsverken per avverkad mask. (Bl.a. den snabba tekniska utvecklingen gör, att den sistnämnda bedömningen på- verkas kraftigt av vilket är olika enkäter eller prognoser gjordes; skogsbruksgruppen januari 1963, strukturgruppens enkät 1962 och prel. prognos november 1962, åtgångs- tal delvis från domänverkets utredning 1959, slutgiltig prognos november 1963, AMS:s enkät 1963, prel. prognos oktober 1963, slutgiltig prognos januari 1965.)

AMS förutsåg i sin preliminära prognos en minskning av totala antalet i skogsbruk sysselsatta (såväl helårssysselsatta som till- fälliga arbetare) med 50000 från 1962 till 1970 om antalet fysiska personer i skogs- arbete (i brist på tillförlitlig statistik) upp- skattas för år 1962 till 125000 som ett me- deltal per år.

Den slutgiltiga AMS-prognosen avser pe- rioden 1960—70. Då ovannämnda medeltal för antalet arbetare inte kan tillämpas i den praktiska arbetsförmedlingsverksamhe- ten, redovisas i detta sammanhang det to- tala, på enkätmaterial och andra källor ba- serade antalet fysiska personer som gör minst ett dagsverke per år i skogen. Då

3 Denna figur kommenteras mer ingående i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

Figur X: 1. Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen

BÖRJAN AV 1960-TALET 65%

Norrland Södra Sverige Hela riket (RI-Rut) (Rlv— RV)

12,1 milj dugsv. 10,0 milj.dagsv. bru.... (24,2 milj. m3sk) (21,6 mil). m3sk) 22,1milj.dq sv.

) l (65,0 mili.m sk)

1970. ENL.ALT.AI ) l % l l )

10,1 milj. dagsv. 9,2 milj.dugsv. (25,7 milj. mask) (31,7 milj. mask)

19,3 milj. dagsv. (55,1. milj. m3sk)

1970 ENL.ALT. BII

Frivetskogs- bruket

Privatskogs- (55 "') bruket (42 'I.)

bruket (69 'I.)

9,1 mili.dugsv. 8,7 mili.dagsv. (24,1. milj. m3sk) (27,7 milj.m35k) 17 B milj.dagsv.

:) Därav: sasongvöulonde arbetaren (52,1 milj. m 3sk)

erhåller man för år 1960 215 000—232 000 (för norra Sverige 97 000—107 000 och södra Sverige 118000—125000) skogsarbetare, beroende på om avverkningsvolymen 1960 sätts till 51 eller 55 milj. mssk; Minsk- ningen fram till år 1970 skulle då uppgå till 64 000 + 56 000 = 120000 eller 70 000 + 60000 = 130000 under förutsättning att övriga faktorer vore som nedan beskrivs. Enligt ett annat, försiktigare alternativ (företagens ursprungliga bedömning av åt- gångstalet) skulle minskningen bli 96000 —103000. Skogsbruksgruppens prognos vi- sade, som framgått av det föregående, på en minskning av antalet årsarbetare med ca 10000 under samma tid. Strukturgrup- pens båda prognosalternativ slutade på en minskning av 12000 resp. 19000 helårsar- betare. Skillnaden mellan prognoserna för- klaras i det följande.

Skogsbruksgruppen räknade med en av— verkningsvolym 1970 av 65 milj. n13sk, strukturgruppen med 58 resp. 52 milj. mask. AMS har stannat för en 20-procentig ök— ning (1960—70) i norra och 30-procentig i södra Sverige, varvid den totala avverk- ningen i landet 1970 skulle bli 63,7——68,7 milj. mssk beroende på om utgångsläget var 51 resp. 55 milj. m3sk (den preliminära prognosen förutsatte endast 12- resp. 15- procentig ökning). Åtgångstalet per mask förutsattes av skogsbruksgruppen minska från 0,50 till 0,35 (av strukturgruppen med ca 25 %). Redan i sin preliminära prognos räknade AMS med lägre tal (1970 0,25 dv/ mask i norra och 0,30 i södra Sverige). I den slutgiltiga versionen återfinns förutom dessa försiktigt hållna åtgångstal även alter— nativ, vilka resulterar i ännu lägre tal. Den snabba rationaliseringen hittills på 1960- talet och under endast ett år (1963/64) gör att bedömningen vid årsskiftet 1964/65 ger en prognos för 1970 på 0,18 dv/mask i norra och 0,27 i södra Sverige (denna senare siffra kan givetvis förutsättas närma sig norra Sveriges åtgångstal men fram till 1970 har hela skillnaden kanske inte utjämnats än- nu). För hela landet skulle åtgångstalet en- ligt AMS då kunna bli 0,22—0,23, vilket förutsätter en över 5-procentig rationalise- ringstakt per år (i början av 1960-talet har takten varit hög enligt AMS, (i"/o 1960—65 i norra och nära 5% i södra Sverige). Vid en omräkning av antalet dagsverken till årsarbetare måste dagsverksantalet per års- arbetare tillmätas en stor vikt. Skogsbruks- gruppen räknade med 250 för både 1960

och 1970. Strukturgruppens motsvarande tal var desamma även om för 1970 även 225 dagsverken anfördes resonemangsvis. Omräkningarna i AMS:s prognoser har skett enligt 240 dagsverken 1960 och 200 1970 (på grund av längre semester, större antal 5-dagars-veckor samt bortovaro från arbe- tet till följd av sjuk-, koj- och spilldagar under 15 % av antalet möjliga arbetsdagar per år). Om samma antal dagsverken per årsarbetare skulle tillämpas för år 1970 som för 1960 skulle behovsminskningen i antal personer räknat bli större. AMS:s se- naste prognos förutser en minskning av det teoretiska antalet årsarbetare på 33 000— 36000 (21 OOO—23000 i norra och 12 000— 13 000 i södra Sverige).

Enligt det försiktigare alternativet (i vad gäller åtgångstalet) skulle minskningen kunna bli 14000—15000 (11000—12000 resp. 3000). Om rationaliseringen skulle komma att bli snabbare i södra Sverige än vad man hittills sett resultat av skulle minskningssiffrorna bli avsevärt större. Det försiktigare alternativet i AMS-prognosen skulle relativt väl överensstämma med skogsbruksgruppens minskningstal på 10 000 och strukturgruppens 12 000—19 000 årsar- betare trots olika utredningsresultat på skilda punkter. Däremot ligger det första alternativet, som AMS torde hålla som mer realistiskt, avsevärt högre än vad andra prognoser har kalkylerat med.

Varken skogsbruksgruppen eller struk- turgruppen har sökt göra någon bedöm- ning av nedgången under 1960-talet av totala antalet i skogsbruket sysselsatta. Skogsbruksgruppen har som nämnts an- gett detta totalantal i början av 1960- talet till ca 185000 under högsäsongen och knappt hälften härav under lågsä- songen. Om antalet sysselsatta skulle nedgå med de av AMS angivna 50000, komme antalet i skogsarbete under hög- säsongen sysselsatta 1970 att utgöra ca 135 000; att ange det troliga antalet sys- selsatta under lågsäsong ställer sig vansk- ligt, men rimligen bör nedgången i fråga om denna kategori vara förhållandevis svagare. Säkerligen kommer nämligen en allt större del av skogsarbetet i framti-

den att utföras av heltidsanställd eller annan fast anställd arbetskraft.

Enligt strukturgruppens beräkningar (jfr figuren) skulle i början av 1960- talet arbetskraftskvantiteten i privat- skogsbruket och den arbetsvolym, som inom storskogsbruket var tillgänglig för inte fast anställd arbetskraft, ha uppgått till (10,5 + 3,6 =) ca 14 milj. dagsver- ken per år. År 1970 förväntas motsva- rande antal dagsverken ha sjunkit till (10,5 + 1,9 =) ca 12 1/2 eller alterna- tivt (9,8 + 1,0 =) ca 11 milj. År 1960 utfördes ca 8 milj. dagsverken av inom storskogsbruket helårsanställda arbetare, ett tal som 1970 väntas sjunka till ca 7 milj. dagsverken (enligt båda alterna- tiven).

Säsongvariationerna i arbetet är sår- skilt stora inom privatskogsbruket. Detta sammanhänger därmed, att drygt hälf- ten av arbetet inom detta utförs av går- darnas eget folk och att skogsarbetet koncentreras till de .delar av året, då jordbruket kräver en ringa arbetsinsats. Inom storskogsbruket pågår en utjäm— ning av säsongvariationerna. En sådan utjämning är medvetet eftersträvad bl. a. för att bereda de i skogsbruket verksam- ma en högre och jämnare sysselsättning och därmed ökad trygghet. De större skogsbolagen har härvid i regel krävt, att anställningen skall avse arbete året runt, medan domänverket även i viss utsträck- ning fastanställt säsongarbetare. Stor- skogsbruket söker på så sätt tillförsäkra sig en fast arbetarstam med större yrkes- skicklighet.

Även inom privatskogsbruket kan i någon mån skönjas en motsvarande ut- veckling, i det skogsbruks- och andra samverkansområden nämligen eftersträ- var i vidgad utsträckning anställning av kontinuerligt sysselsatta skogsarbetare som komplettering till gårdarnas egen arbetskraft. Vidare inriktar sig allt fler lantbrukare på att utöka sin arbetsinsats

i skogen på bekostnad av insatsen i jord- bruksdriften. Skogsarbetaravtalet 1962 är genom sin konstruktion -—-' ackords- priser baserade på barmarksförhållanden och tillägg för försvårande förhållanden under vinterhalvåret —— ägnat att sär— skilt i Norrland medföra en minskad efterfrågan på säsongarbetare från jord- bruket.

3. Bondeskogsbrukets villkor A. Struktur och sysselsättning Kombinationen jordbruk/skogsbruk är i Sverige mycket vanlig och flertalet bruk- ningsenheter inrymmer skog. Arbetet i skogen, både egen och andras, utgör för stora delar av lantbruksbefolkningen en inkomstbringande sysselsättning under de tider på året, då jordbruksdriften krä- ver en relativt begränsad arbetsinsats. För de lantbrukare som äger skog är denna dessutom ett värdebeständigt ka- pital med riskutjämnande betydelse. Kombinationen mellan jord- och skogs- bruk innebär vidare för företagen bättre möjligheter till resultatutjämning mellan olika år än vad som är möjligt vid en- bart jordbruk. Under vissa tider har skogen tillfört sina ägare avsevärda vär- destegringsvinster. Särskilt var detta fal- let under den förra hälften av 1950- talet. Utvecklingen därefter har i stort sett varit mindre gynnsam. Det kombinerade jordbruks/skogs- bruksföretaget bidrar genom att det möj- liggör ett fullständigare utnyttjande av arbetskraften inom lantbruket till en sänkning av arbetskostnaderna per pro- ducerad enhet inom jordbruket. Det- samma gäller också kostnaderna för dragkraften, i den utsträckning denna kan utnyttjas i såväl jordbruket som skogsbruket. Vidare torde kostnaderna för vissa byggnader och vägar, allmänna omkostnader samt kostnader för drifts- ledning kunna sänkas per producerad

enhet genom att såväl jord- som skogs- bruk förekommer i samma företag.

Den ojämna arbetskraftsförbrukningen i den egentliga jordbruksdriften belyses i figur X: 2." I denna redovisas arbets- förbrukningens storlek per vecka i norra Sverige, mellersta Sverige samt södra Sverige (Skåne). Det undersökningsmate- rial, på vilket figuren grundar sig, repre- senterar familjejordbruk med 5—21 ha. Det hänför sig till produktionsåret 1947/ 48, och är alltså rätt gammalt. (Tyvärr synes nyare material inte föreligga.) Se- dan slutet av 1940-talet torde arbetsåt- gången ha minskat med omkring hälf- ten. Arbetsförbrukningstalen skulle där- för kunna anges representera gårdar med ungefär dubbla den förut nämnda area- len. Olika bedömningar förekommer i frågan huruvida säsongvariationerna skärpts eller mildrats. Med reservation för osäkerheten härvidlag torde dock kunna förutsättas, att figuren i det stora hela avspeglar även nu rådande förhål- landen i lantbruket.

Som framgår av figuren förlöper hus- djursskötselns arbetskurva förhållande- vis jämnt under hela året, dock med en svacka under sommaren. Växtodlingens arbetskurva har markerade toppar vid vårbruk samt hö- och spannmålsskörd. På grund av klimatet ökar den tid, under vilken nämnvärt arbete i växtodlingen kan bedrivas från norr till söder. I Skåne är det i stort sett endast under tre månader av året, som nämnvärt ar- bete i växtodling ej kan bedrivas, i norra Sverige sex månader. »Övriga jordbruks- arbeten» utfyller viss del av den övriga tiden. Lågsysselsättningen under vintern inom den egentliga jordbruksdriften ökar i stort sett från söder till norr.

I den på vårt uppdrag utförda under- sökningen om det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar10 uttalas, att en kombination av jord- och skogsbruk är av betydelse för att ekonomiskt utveck-

lingsbara lantbruksföretag överhuvud- taget skall kunna skapas i skogsbygder— na. (Därmed har inte utsagts, i vilken utsträckning jordbruk bör bedrivas i skogsbygderna.) Den teknik och organi- sation synes, uttalas det, för närvarande inte vara känd, som vid den i undersök- ningen tillämpade prisnivån (1960 års) i allmänhet ger en tillfredsställande ar- betsersättning i ren jordbruksdrift med växtodling i skogsområdena.

I samma undersökning anges det dock samtidigt som möjligt att med en långt gående extensifiering av jordbruket skapa en bättre kombination med skogs- bruk än som i allmänhet är fallet med för närvarande gängse driftsinriktning. Vid en driftsplanering, där jordbruket huvudsakligen inriktas på fodersäd, vali- växter och slaktnöt, ökar arbetsersätt- ningen väsentligt i förhållande till kom- binerade företag med intensivare jord- bruksdrift. Den tekniska utvecklingen friställer successivt arbetskraft i jordbru- ket. I och med att det därvid i fortsätt- ningen främst blir fråga om delar av brukarens och dennes familjs arbets- kraft, kan det vara svårt att överflytta densamma till andra näringar. Den kan ofta bättre utnyttjas inom eget eller nära- liggande skogsbruk.

I detta sammanhang behandlas de företagsekonomiska skillnaderna mellan arbete i egna eller andras skogar. Det framhålls, att det innebär fördelar för brukaren, om han själv kan bestämma över tiden för sitt arbete i skogen och dess omfattning. Ur arbetsfördelnings- synpunkt synes enligt den nu refererade undersökningen ett eget skogsbruk vara överlägset arbeten i andras skogar. Det kräver å andra sidan större kapitalin- vesteringar och kunnighet i skogssköt-

' Efter Nils Westermarck (bl.a. i Kungl. lantbruksakademins tidskrift 1949: 2). "' SOU 1963:66.

Figur X: 2. Arbetskraftsförbrukningens säsongvariationer

Timmar

ååj vecka Norrländska gårdar *! _)

) 150

20

Mellansvenska gärder

zu * 30

Skånske gårdar 200—]

. Husdjursskötsel 14

Vöxtodlinqsurbeten D Övriga jordbruksurbeten

sel. Vad nu sagts gäller i synnerhet skogsbygderna och mellanbygderna. Ar- betsfördelningen under året är emeller- tid ofta ojämn även i slättbygderna.

Som ytterligare bakgrund till följande avsnitt av detta kapitel lämnas här när- mast en huvudsaklig statistisk beskriv- ning av det kombinerade jordbruks/ skogsbruksföretaget, belysande dess före- komst och struktur inom skilda delar av landet samt dess roll i arbetskrafts- hänseende. Skogens betydelse som in- komstkälla för lantbrukarna berörs ock- så i den allmänna inkomstredogörelsen i kapitel XIII.

Omkring 75 0/0 av alla brukningsen- heter med över 2 ha åker redovisade 1961 en större eller mindre skogsareal. Av dessa hade i sin tur drygt hälften högst 25 ha skogsmark, ej fullt fjärde— delen 25—50 ha och ungefär lika många minst 50 ha skogsmark. Av den privat- ägda skogsmarken — som förut i detta kapitel nämnts omfattar denna omkring hälften av den totala skogsarealen i lan- det brukades samtidigt ej fullt 70 olo i samband med jordbruk om minst 2 ha åker. Av den samlade skogsarealen, ca

22,5 milj. ha, beräknades ca 7,5 milj. ha eller omkring tredjedelen ingå i kombi- nerade jordbruks/skogsbruksföretag med mer än 2 ha åker.

Sammansättningen av jord och skog i dessa kombinerade företag växlar mycket 'starkt, såsom framgår av tabell X: 2,

vilken redovisar antalet brukningsenhe- ter 1961 med och utan skogsmark samt fördelning efter åker- och skogsareal. Utöver den totalareal skogsmark, som tabellen täcker, ca 7,5 milj. ha, finns ca 1,8 milj. ha skogsmark, som ingår i fas— tigheter med jord och skog men där skogen i brukningshänseende är skild från åkern genom att den senare är ut- arrenderad. Särskilt vanligt synes detta senare vara fallet vid stora bruknings- enheter.

Lantbrukarnas skogsmarksinnehav väx- lar givetvis starkt mellan olika delar av landet och från gård till gård. Tabell X:3 belyser sambandet åker/skogsmark inom skilda naturliga jordbruksområden. Upp- gifterna avser brukningsenheter som drivs i samband med jordbruk med minst 2 ha åker.

Tabell X: 2. Antal brukningsenheter (med över 2 ha åker) med och utan skogsmark 1961

Antal hruknings- Antal brukningsenheter med skogsmark fördelade på enheter storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal Storleksgrupper efter åkerarealen sig)??- så? högst 11—25 26—50 51—100 101—200 över mark mark 10 ha ha ha ha ha 200 ha 2,1— 5,0 ha 16 118 52 226 17 962 14 772 10 074 5 542 2 830 1 046 5,1—10,0 » 13 605 57 842 12 784 15 620 15 331 9 445 3 525 1 137 10,1—20,0 » 15 916 38 719 9 081 10 581 9 524 6 517 2 345 671 20,1—30,0 » 7 390 11 187 2 669 3 120 2 851 1 715 650 182 30,1—50,0 » 5 757 6 545 1 295 1 621 1 732 1 236 487 174 SOA—100,0» 2 881 2 757 408 490 577 657 425 200 över 100,0 » 929 1 224 73 108 126 197 245 475 Summa 62 596 170 500 44 272 46 312 40 215 25 309 10 507 3 885 233 096

Källa: Specialbearbetning av 1961 bruksregister.

års jordbruksräkning i samkörning med RLF:s jord-

Tabell X: 3. Sambandet åker/skogsmark inom naturliga jordbruksområden 1961

Antal brukningsenheter Sambrukad skogsmark Område I sambruk Dzoi % Totalt, ha Totalt med skog av alla Per enhet, ha (avrundat) Gss 15 325 2 467 16 27 66 500 Gmb 17 690 9 545 54 29 277 600 Gns 21 668 13 289 61 17 230 000 Gsk 65 922 53 357 81 33 1 772 900 85 26 201 18 399 70 40 738 100 Ssk 23 510 19 000 81 40 766 500 Nu 31 806 26 855 84 64 1 709 000 Nö 30 974 27 588 89 73 2 008 300 Riket 233 096 170 500 73 44 7 568 900

Källa: Samma som till tabell X: 2.

Antalet kombinerade jordbruks/skogs- bruksfastigheter är som framgår av ta- bell X: 3 förhållandevis litet i Götalands södra slättbygder. Det genomsnittliga skogsmarksinnehavet vid dessa är dock relativt stort, särskilt om man tar hänsyn till den goda årliga tillväxt dessa skogar som regel kännetecknas av. Redan i Götalands mellanbygder stiger antalet kombinerade enheter till över hälften av det totala antalet brukningsenheter. I stort sett ju längre norrut i landet man sedan kommer, desto större andel utgör de kombinerade brukningsenheterna av det totala antalet enheter, samtidigt som medelarealen skogsmark ökar. Tas hän- syn till den mot norr avtagande årsav- kastningen per hektar, låter det sig sägas, att vid de kombinerade företagen skogs- innehavets betydelse som arbetsobjekt genomsnittligt sett inte visar några an- märkningsvärda skillnader, om man jämför mellan- och skogsbygderna i södra och mellersta Sverige med norra Sverige. Det är främst i fråga om arbets- tillfällena i andra skogar än de som är knutna till lantbruksföretagen som det föreligger stora och typiska skillnader mellan de båda områdena. Mellan dessa går det naturligtvis inte att dra någon

skarp gräns, men Bergslagen skulle kanske med grov förenkling kunna be- tecknas som en gränszon dem emellan.

I det södra området dominerar privat- skogsbruket, medan storskogsbruket intar en relativt undanskymd plats. I början av 1960-talet (se figur X: 1) beräknas ha åtgått 10,0 milj. dagsverken i skogsbruket i detta område, varav ej mindre än 6,2 milj. föll på privatskogsbruket (inom vilket bonde- skogsbruket dominerar). Drygt halva arbets— insatsen i privatskogsbruket eller 3,8 milj. dagsverken försiggick i egna skogar; till övervägande del säkerligen såsom säsong- arbete som komplement till arbete inom jordbruket. Med stor sannolikhet har det även i övrigt varit säsongväxlande arbets— kraft, som fullgjort det antal dagsverken inom privatskogsbruk som inte utförts i egen skog eller (6,2—3,8 =) 2,4 milj. dags- verken. I storskogsbruket beräknas 1,4 milj. dagsverken ha fullgjorts av säsongväxlande arbetskraft. På helårsanställda skogsarbe- tare inom storskogsbruket kom samtidigt (3,8—1,4 =) 2,4 milj. dagsverken. Även om det inte är möjligt att exakt ange, hur stor del av arbetet inom skogsbruket i det nu behandlade området som i början av 1960-talet utfördes av helårsanställd arbets- kraft, är det tydligt, att det inte kan ha rört sig om mycket mer än fjärdedelen.

Prognosen för 1970 tyder på —— oavsett vilket av de två alternativen för avverkning man väljer —— att de helårsanställda även

då alltjämt inom det södra av de två om- rådena kommer att svara för en mindre del av skogsarbetet än den säsongväxlande arbetskraften. En direkt uppskattning av arbetsinsatsrelationen helårsarbetande/sä— songväiilande har gjorts endast i fråga om storskogsbruket, och den visar en förskjut- ning till helårsanställdas förmån. Att en viss förskjutning kommer att ske även inom privatskogsbruket är rätt säkert, men den blir av allt att döma inte så stark som inom storskogsbruket. Bromsande faktor i ut- vecklingen mot helårsanställd arbetskraft utgör här det förhållandet, att lantbrukarna äger betydande del av skogsarealen och därför i stor utsträckning kan inrikta sig på att även i fortsättningen utnyttja död- säsongen i jordbruket för att utföra arbete i skogen, främst den egna men även sådan som ägs av andra lantbrukare. På grund härav och till följd av de ökade virkesut- tagen kommer sysselsättningsmöjligheterna i skogen för säsongväxlande arbetskraft fram till 1970 i det nu behandlade området troligen att blott obetydligt minska.

Inom norra Sverige ligger förhållandena något annorlunda till. Av figur le fram- går, att i början av 1960—talet inalles 12,1 milj. dagsverken utfördes inom skogsbru- ket. Härav föll 4,2 milj. på privatskogsbru- ket, med 2,1 milj. dagsverken på såväl egen som andras privatskog. Storskogsbruket med sina 7,9 milj. dagsverken gav åt den säsongväxlande arbetskraften 2,2 milj. dags- verken. Uppskattningsvis kan för hela skogsbruket i norra Sverige de helårsan- ställdas andel av den totala arbetskraftsåt- gången anges till drygt hälften, mot som nämnts ungefär fjärdedelen (kanske något drygt) i övriga delar av landet i genomsnitt.

Prognosen för 1970 ger även för norra Sverige besked om en förskjutning mot hel- årsanställd arbetskraft, men kanske inte så kraftig som man med hänsyn till storskogs— brukets dominans skulle ha haft anledning förmoda. Både absolut och relativt väntas dock en starkare nedgång av arbete utfört av säsongväxlande arbetskraft än inom öv- riga delar av landet. Till följd av att an- talet dagsverken inom privatskogsbruket väntas nedgå förhållandevis litet (mindre än inom storskogsbruket), dämpas emeller- tid takten i förskjutningen mot helårsan- ställd arbetskraft något. Slutresultatet för norra Sverige blir dock för den säsongväx- lande arbetskraftens del en ganska kraftig nedgång i sysselsättningsvolymen.

Resultatet av strukturgruppens nu re- fererade prognoser visar otvetydigt, att den minskning av det totala arbetskrafts- behovet inom skogsbruket, som även vid rätt stark ökning av avverkningsvolymen kommer att känneteckna den framtida utvecklingen, liksom hittills blir förenad med en fortsatt säsongutjämning och minskat behov av arbetskraftstillskott av säsongarbetare under vintern. Särskilt inom storskogsbruket planerar man, så— som förut framhållits, att i ökad grad anlita helårssyssclsatt arbetskraft. Denna utveckling medför uppenbarligen, att lantbrukare med traditionell driftsinrikt- ning får allt svårare att erhålla komplet— terande arbetstillfällen i annans skog under vinterhalvåret. Prognoserna visar dock samtidigt, att ett betydande utrym- me för säsongväxlande arbetskraft fort— farande kommer att kvarstå, särskilt i de delar av landet där privatskogsbruket dominerar. Det bör vidare beaktas, att den fortsatta minskningen av antalet lantbruksföretag och till dessa knuten arbetskraft automatiskt medför, att an- talet av dem som för sin bärgning är beroende av skogsarbete under vinter- halvåret blir allt mindre.

B. Synpunkter på framtiden

Den svenska skogen kommer enligt vår uppfattning att under överskådlig fram— tid alltjämt utgöra en av de främsta käl- lorna till ett fortsatt ekonomiskt fram- åtskridande. Vi anser det därför vara av yttersta vikt, att skogsbrukets utveckling befrämjas.

Förutom sin allmänt ekonomiska be- tydelse för det svenska samhället intar skogen som belysts i det föregående en viktig plats vid ett mycket stort antal kombinerade lantbruk. Särskilt gäller detta familjejordbruket i Norrland och i de skogrika bygdernai södra och mel- lersta Sverige. Även för det större jord-

bruket, särskilt om det är kreaturslöst eller kreaturssvagt, är det av betydelse att arbetskraften under vinterhalvåret har tillgång till arbete i skogen (eller till annan alternativ sysselsättning).

Det är ett samhällsekonomiskt intres- se, att skogsbruket likaväl som jordbru- ket bidrar till att största möjliga natio- nalprodukt uppnås och att i dessa pro- duktionsgrenar insatta resurser ger sam- ma avkastning som vid alternativ an- vändning. Ur beredskapssynpunkt kan dock finnas anledning att vidmakthålla en jordbruksproduktion ——.- frågan om storleken av denna behandlas i betän— kandets senare del som innebär, att en del av de i jordbruket verksamma resurserna inte uppnår denna avkastning.

Den förhållandevis korta vegetations- perioden i Sverige utgör för landets jord- bruk en belastning, särskilt om jämfö- relse görs med jordbruket i länder där denna period upptar en större del av året (jfr kap. III). Produktionen av ve- getabiliska produkter, såväl handels- som foderväxter, kräver en relativt kon- centrerad arbetsinsats under korta pe- rioder, medan denna del av jordbruks- driften under året i övrigt fordrar en ganska ringa insats av arbete. Det kan därför anses betydelsefullt, både ur det allmännas och den enskilde lantbruka- rens synpunkt, att arbetskraften under lägsäsongen har inkomstbringande sys- selsättning att tillgå vid sidan av jord- bruksdriften. Detta gäller ur allmän syn- punkt givetvis endast så långt som pro- duktionen av jordbruksråvaror erford- ras av beredskapsskäl. Sett ur den en- skildes synpunkt utgör full sysselsätt- ning under hela året en förutsättning för uppnående av tillfredsställande inkoms- ter. Den arbetskraft, som ändock behövs för jordbruksdriften, kan alltså genom arbete i skogen undvika en inte önsk- värd undersysselsättning på vintern. Det bör emellertid framhållas, att vid det

stora flertalet av de mindre bruknings- enheterna den största arbetsbelastningen faller på animalieproduktionen, som ger en jämnare sysselsättning över hela året än vegetabilieproduktionen.

Skogsbruksgruppens och strukturgrup- pens förut redovisade undersökningar rörande utvecklingstendenser i modernt skogsbruk illustrerar, hur det svenska skogsbrukets behov av arbetskraft per avverkad mängd skogsråvara nedgår i samband med införandet av moderna och mer arbetsbesparande metoder. Om takten i den fortsatta utvecklingen på detta område kan råda delade meningar, vilket också avspeglar sig i de båda nämnda arbetsgruppernas och i AMS:s prognoser. Det totala arbetskraftsbeho- vet blir också beroende av uttagen av virke och därmed ytterst av konjunk- turutvecklingen. I allmänhet bedöms av- sättningsmöjligheterna under överskåd- lig framtid som rätt goda, även om en konjunkturell avmattning då och då kan inträffa.

Även under gynnsamma konjunkturer för produkter framställda av skogsrå— varor kommer arbetskraftsförbrukningen inom skogsbruket att nedgå snabbt un- der den tid som nu kan överblickas, dettavpå grund av den stegrade effekti- viteten. Samtidigt kan även förväntas ske en fortsatt utjämning av arbets- kraftsåtgången mellan olika tider på året i bondeskogsbruket och ökad använd- ning av helårsanställda skogsarbetare i storskogsbruket och inom skogsbruks- områden. De faktorer, som hittills lett utvecklingen i denna riktning, kommer utan tvekan att vara verksamma också i fortsättningen. Här kan nämnas admi- nistrativa förenklingar, bättre planering av arbetet, utnyttjande i arbetsbesparan— de syfte på lämpligt sätt av säsongväx- lingarna, de allt större kraven på yrkes- skicklighet, mekaniseringen och dess fordringar på hög utnyttjandegrad, kon-

struktionen av löneavtalen för skogs- arbetare (med fördyring av vinterarbe- tena) m.m. Den skisserade utvecklingen innebär, att det framdeles i högre grad än tidigare blir en angelägen uppgift för arbetsgivarna att erbjuda skogsarbetar— na jämn sysselsättning under året samt på längre sikt även svara för bosätt- ning, uttransporter till arbetsställen 111. m.

Ur ren skogsbrukssynpunkt underlät- tar systemet med helårsarbetare i skogs- bruket dettas fortsatta mekanisering. För den jordbrukande befolkningen in- nebär det, att arbetstillfällena i skogen utanför den egna gården minskar i has- tigare takt än vad som i och för sig betingas av den fortgående minskningen av det skogliga arbetskraftsbehovet. Vi vill dock i detta sammanhang framhål- la, att med den fortsatta minskningen av antalet yrkesverksamma inom jord- bruket även behovet av kompletterande sysselsättning i skogsbruket sjunker.

Utvecklingen i skogsbruket torde fram- deles liksom hittills komma att i många hänseenden bestämmas av krafter, som statsmakterna endast i, begränsad ut- sträckning kan påverka genom sina åt- gärder. Oavsett vilken omfattning arbets— kraftsbehovet framöver kommer att få och oavsett hur relationen mellan hel- årsarbetare och säsongarbetare i detsam— ma kan komma att utvecklas, bör enligt vår uppfattning det allmänna söka främ-

ja en omvandling i skogsbruket i den riktningen, att den möjliggör använd- ning av skötselmetoder och tekniska möjligheter i skogsbruket, som forskning och erfarenhet kan komma att rekom- mendera. Vad särskilt beträffar arron- deringsförhållandena i den svenska sko- gen lämnar dessa, som framgått av det föregående, mycket övrigt att önska. Den rådande splittringen av skogsinne- haven såväl inom storskogsbruket som inom det mindre skogsbruket har en ogynnsam inverkan på strävandena att fullt ut utnyttja produktionsunderlaget och att nedbringa arbetsåtgången.

Det kan i detta sammanhang vara an- ledning att beröra den samverkan över ägogränserna, som förekommer inom skogsbruksområden och andra samver- kansområden. Genom sådan samverkan kan nackdelarna med små brukningsen- heter och ägosplittringen inom skogs- bruket i någon mån motverkas. Skogs— bruksområden och samverkansområden täcker för närvarande (1965) ca 15 % av den privatägda skogen, och denna andel ökar snabbt för varje år. Det torde ligga ibondeskogsbrukets eget intresse, att ut- byggnaden av sådana områden påskyn- das och att man söker utveckla samar- betsformerna i riktning mot en längre gående integration för att i ökad ut- sträckning kunna utnyttja stordriftens fördelar.

Enligt direktiven för utredningsarbetet bör vi i samband med övervägandena om jordbruksproduktionens lämpliga storlek inte förbise de allmänna problem, vilka har samband med den inverkan, som bl. a. jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Vi har låtit sammanställa ett rätt omfattande material avsett att belysa denna sida av utredningsuppdraget. Materialsamman- ställningen har getts en större bredd än som i och för sig erfordras för att klar— göra det direkta sambandet mellan ut- vecklingen av jordbruket och dess kon- sekvenser för landsbygden. I förevaran- de kapitel redovisas även uppgifter och belyses förhållanden, som sålunda inte har direkt beröring med vårt uppdrag. Särskilt giiller detta huvuddelen i av- snitt 7 i kapitlet. Vi har emellertid ansett det stoff som sammanbragts vara av all- mänt intresse och funnit, att en redo- visning av detsamma i denna del av be— tänkandet kan vara på sin plats.

1 . Näringslivets struktur på landsbygden

Vid en analys av näringslivets struktur på landsbygden är man hänvisad till of— fentliga statistiska källor såsom folk- och företagsräkningar samt inkomststatistik. I dessa är landsbygden ett administrativt begrepp, vars motsats är städerna. I nä- ringsekonomiskt sammanhang är detta ett för vitt begrepp för skildringen av den miljö, i vilken jordbruksproduktio- nen bedrivs. I stället skall här, så långt

KAPITEL XI

Jordbruket och landsbygden

det är möjligt, analysen avgränsas till glesbygden. Av statistiska och senare redovisade ekonomiska skäl har häri ut- över ren glesbebyggelse inräknats tätor- ter med upp till 500 invånare (ca 150 hushåll).

Som exempel på skillnaderna mellan begreppen må nämnas, att enligt 1960 års folkräkning endast 1/ 7 av antalet stä- der bestod av enbart tätbebyggelse och endast 1/10 av landsbygdskommunerna bestod av enbart glesbebyggelse. Befolk— ningens fördelning framgår av följande tablå:

Tätorter med

över Glesbygd Summa 500 invånare Städer 3 726 000 136 000 3 862 000 Landsbygd ] 445 000 2 188 000 3 633 000 Summa 5 171 000 2 324 000 7 495 000 Av befolkningen på administrativ landsbygd bor sålunda ca 40 % i tätor— ter med mer än 500 invånare. Befolk- ningen i glesbygd i här definierad me- ning utgjorde 1960 1/3 av den totala folkmängden i riket.

I denna glesbygd är vanligen lant— bruksnäringarna de dominerande. Det kan beräknas, att ca 60 % av de för- värvsarbetande på glesbygden tillhör dessa näringar. Eftersom lantbrukets struktur ingående behandlas på annan plats i betänkandet (särskilt kapitlen IV. IX och X), lämnas den åsido här. Fram- ställningen i det följande inriktas på det övriga näringslivet i glesbygden.

Den utförligaste källan om detta nä-

ringslivs struktur är 1951 års företags- räkning. På grund av den snabba ut- veckling som skett är uppgifterna från denna föråldrade. Jämförande studier med inkomststatistik och folkräkning har dock gett vid handen, att vissa sår- drag i fråga om glesbygdens näringsliv, som kan härledas ur företagsräkningen, fortfarande står sig.

I tabell XI:1 redovisas hur stor del av näringslivet (exkl. jordbruket) som 1950 var förlagd till glesbygden. Det framgår därvid, att i glesbebyggelse och tätorter med upp till 500 invånare låg 1/4 av samtliga företag i landet, men de hade endast 1/8 av samtliga sysselsatta och 1/12 av omsättningen. Det innebär att glesbygdsföretagen i genomsnitt dels var mindre med avseende på arbetsstyr- kan, dels hade lägre omsättning per sys- selsatt än tätortsföretagen. Detta beror inte på att till glesbygden var koncent- rerade näringsgrenar, som kännetecknas av få sysselsatta per företag eller låg omsättning per sysselsatt. Tvärtom var glesbygdens andelar av antalet företag

störst i branscher, som ofta har stort antal sysselsatta, såsom skogsbruk, sam- färdsel och byggnadsverksamhet. Jäm- förs näring för näring visar det sig, att i samtliga branscher hade glesbygden färre sysselsatta per företag med 2—3- mansföretaget som det typiska. I genom- snitt hade tätortsföretagen 8 1/2 syssel- satta jämfört med 3 1/2 för glesbygds- företagen.

Även omsättningen per sysselsatt var i tätortsföretagen, oavsett bransch, stör- re än i glesbygdsföretagen. I genomsnitt för samtliga branscher var omsättningen per sysselsatt 2/3 större för de förra. Denna skillnad var dock i allmänhet större än skillnaderna inom varje bransch för sig, sammanhängande med att partihandeln, som är en typisk tät- ortsbransch, genom sin höga omsättning per sysselsatt drar upp genomsnittsom- sättningen för tätortsföretagen.

Med ledning av inkomststatistiken kan det göras sannolikt, att några avsevärda förskjutningar i dessa strukturskillnader inte skett under 1950-talet. Inkomststa-

Tabell XI: 1. Näringslivet i glesbygden 19501

, Antal syssel— Omsättning Antal Glesby gdens auf el satta per per sysselsatt, syssel- av hem men 4) företag 1 000 kr Löne— Näringsgren satta i skillnad.2 O'! glläjläfgå, Före- Sysscl- (sigt- Gles- Tät- Gles- Tät— '” tag satta . bygd orter bygd orter ning Trädgårdsskötsel 7,4 37,8 34,5 26,8 2,9 3,3 6,9 10,0 27 Skogsbruk ' 24,9 68,2 44,4 38,2 17,8 47,9 11,3 13,9 15 Industri o.hantverk 129,7 30,6 12,7 10,8 5,4 16,3 24,3 29,1 18 Byggnads- och , anl. verks. 28,4 39,0 11,7 8,5 2,7 12,8 12,3 17,7 22 Partihandel 4,2 10,6 3,6 1,8 2,2 7,0 99,3 196,2 35 Detaljhandel 35,1 19,5 11,9 11,6 42,2 3,9 45,8 47,1 35 Samfärdsel 36,7 49,1 16,2 8,3 2,1 10,5 9,4 20,1 70 Övr. verksamhet 12,4 13,3 6,2 3,2 2,0 4,7 6,9 13,4 33 Summa 278,8 26,7 12,8 8,2 3,5 8,7 22,5 37,3 28

1 Exkl. jordbruket, se texten. ? Innefattar även skillnader på grund av deltidsanställning.

Källa: 1951 års företagsräkning.

tistiken är visserligen endast uppdelad på städer och administrativ landsbygd, men då glesbygdsandelen av landsbygds- uppgifterna uppgår till ca 40 % för de behandlade näringarna, skulle större förskjutningar knappast undgått att komma till uttryck. Exempelvis skulle en eftersläpning av inkomstutvecklingen i glesbygden ha förutsatt en väsentligt gynnsammare inkomstutveckling i de icke-administrativa jämfört med de ad- ministrativa tätorterna, vilket inte synes sannolikt.

I tabell XI:2 har förändringar i an- talet inkomsttagare mellan 19521 och 1960 återgetts för olika näringsgrenar. Man kan av uppgifterna konstatera, att dessa förändringar varit likartade för landsbygden och städerna. I genomsnitt för alla näringsgrenar exklusive jord- bruk har antalet inkomsttagare ökat procentuellt praktiskt taget lika mycket

på den administrativa landsbygden som i städerna. Industriyrkena samt speciella yrkesgrenar som allmän förvaltnings- tjänst och fria yrken har fått störst ök- ning av inkomsttagarna på landsbygden, medan å andra sidan byggnadsverksam- het och samfärdsel fått en gynnsammare utveckling i städerna. Skillnaderna i ut- vecklingstendenser är inte stora, utom för de nämnda speciella yrkesgrenarna, men inkomsttagarna i dem utgör å andra sidan en relativt liten del av det totala antalet inkomsttagare. Inte heller änd- ringarna i företagarantalet t.ex. beträf- fande industri är sådana, att man har anledning sluta sig till några större skill- nader mellan landsbygden och städerna. Detta skulle innebära, att förskjutningen

1 Att 1952 valts i stället för 1950 beror på att uppdelningen mellan byggnadsverksam- het och övrig industri gjorts först från detta år.

Tabell XI: 2. Antal inkomsttagare 1960 jämte förändringar 1952—60

1 OOO—tal 1960 Index 1952: 100 Näringsgren etc. Landsbygd Städer Landsbygd Städer Före- An- Före- An— Före- An— Före— An- tagare ställda tagare ställda tagare ställda tagare ställda

Jordbruk med bi-

näringar 254,1 206,11 13,2 19,81 84 73 88 86 Byggnadsverksamhet 14,6 134,1 8,3 130,5 107 115 109 119 Industri och hantverk i

övrigt 32,4 448,4 30,0 654,6 87 113 88 106 Samtärdsel 16,5 94,4 8,6 156,9 108 95 97 99 Handel 34,9 150,8 55,0 447,7 106 129 105 126 Allmän förvaltnings—

tjänst 151,0 —— 333,4 — 152 _ 140 Fria yrken 4,8 15,0 10,5 28,2 137 195 104 124 Husligt arbete 47,1 27,8 —— 76 —— 70 Övriga 2,5 8,4 . 1,5 8,0 167 118 100 57

Summa 35.9,9 1255,4 127,0 1806,0 89 105 98 11-5 Icke yrkesverksamma 294,0 346,5 154 151 Samtliga 1 909,4 2 298,3 107 118 Förvärvsarb. exkl.

jordbr. 1 155,1 1 900,8

1 Avser huvudsakligen skogsarbetare.

Källa: Skattetaxeringarna.

mot större företagsenheter gått i unge- fär samma takt på glesbygden och i tät— orterna.

Med den lägre omsättningen per sys- selsatt följer också lägre löner. Ur före- tagsräkningen har framkalkylerats ut- betald lön per anställd. Därav härledda löneskillnader återfinns i tabell Xlzl. Det framgår av tabellen, att inkomst- skillnaderna i basnäringarna är av stor- leksordningen 1/5, medan de i service- näringarna är av storleksordningen 1/3 eller mer. Delvis beror dessa inkomst- skillnader på förekomst av deltidsarbete. Speciellt markant är detta inom sam- färdselgruppen, som 1950 dominerades av järnväg, post och telegraf, där på glesbygden deltidsarbete snarare var regel än undantag. Vidare har tätorts— företagen ett större antal löntagare inom höglönegrupper såsom tjänstemän och specialarbetare.

Även i inkomststatistiken förekommer liknande inkomstskillnader, trots upp— blandningen med tätorter i landsbygds- uppgifterna. Detta illustreras av tabell XI:3. Inkomststatistiken visar att komstskillnaderna även gäller företagare. Vidare har medelinkomsterna utvecklats parallellt på landsbygden och i städerna, varför inkomstskillnaderna i stort sett kommit att bestå.

Strukturen av näringslivet i glesbyg- den skulle sammanfattningsvis kunna karakteriseras på följande sätt. Det be- står huvudsakligen av småföretag med typstorleken 2—3 personer sysselsatta, ofta på deltid. För den skull har gles- bygden i förhållande till näringslivets omfattning ett stort antal företag. Den bransch, som har de största företagen. är skogsbruket med ett 20-tal sysselsatta i genomsnitt. Naturligen har skogsbruk och trädgårdsskötsel näst jordbruket den

in—

TabeIl Xl: 3. Inkomstskillnader och inkomstförändringar 1952—60

Inkomstskill— nader (landsbygd Inkomster 1960 i % av städer) Index 1952=100 Näringsgren etc. 1960' % Landsbygd Städer Före- An- tagare ställda Före- An— Före— An- tagare ställda tagare ställda

Jordbruk med binäringar _ —— 125 145 139 150 Byggnadsverksamhet 34 19 ' 168 156 171 154 Industri och hantverk i övrigt 15 16 169 152 166 154 Samfärdsel 17 17 176 149 166 149 Handel 24 26 142 149 146 148 Allmän förvaltningstjänst — 14 _ 152 — 138 Fria yrken 30 13 184 176 163 142 Husligt arbete _ 12 — 138 131 Övriga 19 16 162 161 132 131 Summa — 137 154 156 150

Icke yrkesverksamma 29 139 137 Samtliga —— 145 147 Förvärvsarb. exkl. jordbruk 17 151 150

Källa: Skattetaxeringarna.

starkaste företagskoncentrationen till glesbygden. Men i fråga om sysselsätt- ningen väger dock industrin näst jord- bruket tyngst och svarar uppskattnings- vis för 1/5 av det totala antalet syssel- satta i glesbygden. Relativt sett svagast företrädda på glesbygden är partihan- deln och serviceverksamheter av typ banker, restauranger, nöjesindustri och samhällsservice. Med låg omsättning per sysselsatt följer låga inkomster såväl för anställda som för företagarna. Särskilt markant är detta för servicenäringarna, medan basnät—ingar av typ skogsbruk och industri i samband med gynnsam- mare struktur hävdar en mindre in— komstklyfta gentemot de tätortslokalise— rade företagen.

2. Befolkningsutvecklingen på landsbygden

Det förhållandet, att tåtortsnäringarna på landsbygden haft ungefär samma ut- vecklingstendenser som stadsnäringarna, bör givetvis återspeglas i de befolknings- mässiga förskjutningarna. Tyvärr för- håller det sig beträffande yrkes- och be- byggelsegrupperingen i befolkningssta-

tistiken så, att den inte är fullt jämför— bar mellan räkningarna.

I tabell XI: 4 har likväl sammanställts några befolkningsuppgifter för perioden 1920—60. Ur dessa kan härledas, att befolkningsminskningen på glesbygden under denna period praktiskt taget helt berott på nedgången i den till det egent- liga jordbruket hänförliga befolkningen. Snabbast har den förvärvsarbetande de- len av sistnämnda befolkningsgrupp minskat, med ca 65 % på 40-årsperio- den, medan antalet av övriga inom grup— pen reducerats något långsammare. Be- folkningen i skogsbruk liksom i flertalet övriga näringsgrenar i glesbygden kan däremot beräknas ha förblivit ungefär oförändrad eller minskat ganska litet. Storleksordningen för glesbygdsbefolk- ning i andra näringar än jordbruk och boskapsskötsel i början av 1960—talet torde kunna uppskattas till 1 1/4 milj. personer.

Denna stabilitet hos befolkningen inom tätortsnäringarna på glesbygden bör sammanställas med den livliga små— ortsbildning som förekommit på lands— bygden under perioden. I tabell XI:5 illustreras detta. En del av den tidigare

Tabell XI : 4. Befolkningsutueckling i jordbruk och glesbebyggelse 1920—60 (1000-tal personer)

Förvärvsarbetande befolkning Övrig befolkning Befolkning . Total År "L 25:15; 51535; övriga Jordbr. Övriga Glesbe- Tätbe- befolk— skaps- och nä- Summa med nä— Summa byg- byg- ning skötsel fiske ringar binär. ringar gelse1 gelse 1920 963 95 1888 2946 1472 1486 2958 3233 2671 5904 1930 936 105 2195 3236 1305 1 601 2906 3164 2978 6142 1940 749 115 2136 3000 1217 2154 3371 2790 3581 6371 1950 540 92 2473 3105 980 2957 3937 2186 4856 7042 1960 354 93 2797 3244 — 4251 1852 5643 7495

1 Avser ren glesbebyggelse jämte tätbebyggelse med högst 200 invånare inom landskom- muner. Glesbebyggelse inom köpingar och städer innefattar 1950 och 1960 197 resp. 189 tusen personer.

Källa: Folkräkningarna.

Tabell XI: 5. Antal tätorter av olika storlek 1920—60

Folk- mängd Antal invånare 1920 1930 1940 1950 1960 1960, 1 OOO-tal personer 200— 499 4111 430 535 1076 889 283 500— 999 279 262 309 459 399 279 1 000— 4 999 227 233 263 405 387 812 5 000— 9 999 40 38 46 51 69 476 10 000—49 999 35 38 46 55 64 1 286 50 000— 4 5 6 10 13 2 318 Summa 996 1006 1205 2056 1821 5 454

1 Över 250 invånare.

Källa: Folkräkningarna.

tätortsökningen torde ha uppkommit genom ändrade redovisningsgrunder —- särskilt gäller detta 1950 års folkräkning. Under 1950-talet har förändringarna varit relativt små. År 1960 fanns det nära 1 700 orter med 200—5 000 invå- nare, omfattande en befolkning om 1,4 milj. personer. Sannolikt är en mycket stor del av den icke jordbrukande be- folkningen i glesbygden bosatt i grupp- bebyggelse av något slag, varför gränsen mellan sådan bebyggelse och vad som i statistiken hänförts till tätorter om minst 200 invånare är ganska flytande, inte minst i ett längre tidsperspektiv. Det borde då vara befogat att såsom ovan av statistiska skäl i viss utsträckning gjorts beträffande glesbygden — i lands- bygdsbilden infoga de små orterna. Gör man det, får man fram en expansion av den ej jordbrukande delen av lands- bygdsbefolkningen under den berörda tidsperioden. Dock har denna expansion inte kunnat uppväga minskningen av jordbruksbefolkning (sannolikt av stor- leksordningen 1,4 milj. [under perioden). Utvecklingen under 1950-talet har också inneburit en splittring i de små orternas expansionstakt på så sätt, att ett ganska

stort antal (ett par hundra) på grund av befolkningsminskning upphört att räk- nas som tätorter med minst 200 invå- nare, medan andra vuxit samman till större orter och ytterligare ett antal (ett tiotal) tillkommit som helt nya tätorter. Tätorternas storleksfördelning är av intresse för en diskussion av landsbyg- dens inre struktur. Nära en tredjedel av landets befolkning var 1960 bosatt i ett 10-tal tätorter med minst 50000 invå- nare. Hälften var bosatt i ett 80-tal tät— orter med minst 10000 invånare (de föregående inräknade). Dessa orter kan sägas utgöra en från landsbygden klart skild stadsbebyggelse. Ytterligare en femtedel av landets befolkning var bo- satt i ca 850 orter med 500—10 000 in- vånare med bebyggelsestruktur varieran- de mellan stad och landsbygdsbetonad jordbruksbygd. I fråga om bosättningen för den återstående tredjedelen, som här avgränsats som glesbygdsbefolkning, förekom vidare ca 900 tätorter med 200 —500 invånare och ett okänt men. troli- gen betydligt större antal smärre grupp- bebyggelser med starkare eller "svagare tätortskaraktär. ' ' Omflyttningen mellan landsbygd och

stad har- också medfört betydande be- folkningsförskjutningar regionalt sett. Dessa förskjutningar har, såsom framgår av tabell XI: 6, inneburit en koncentra- tion av befolkningen till Mälardalen och vissa delar av Västsverige, medan be- folkningsmängden i sydöstra Sverige och i Vänerlänen nästan stått stilla under 1900-talet. Koncentrationen till de båda förstnämnda områdena kan helt tillskri- vas storstadsbildningen. Borträknas näm— ligen befolkningsökningen i det tiotal städer i dessa områden, som 1960 hade minst 50 000 invånare, återstår inga nämnvärda regionala befolkningsför- skjutningar i hela södra och mellersta Sverige. I norra Sverige har det däremot under 1900-talet förekommit en betydan- de befolkningsstegring, trots avsaknad av storstadsbildningar, vilket samman- hängt med en ökning inte blott i tätorts- näringarna utan till omkring 1950 -— även i jordbruket.

3. Stora och små arters roll för landsbygden

Om man inte nöjer sig med en rent administrativ gränsdragning mellan landsbygd och städer —— som ur analy- tisk synpunkt är klart otillfredsställande, när ett stort antal större orter med stadsfunktioner växt fram utan att er- hålla administrativ rang av stad —— upp- kommer som berörts statistiska svårig— heter att avgränsa vad som är att anse som ren landsbygd. Varje tätort har, oavsett storlek, en viss serviceutrustning som naturligen utnyttjas inte blott av tätorternas egna invånare utan i större eller mindre utsträckning även av den omgivande glesbebyggelsens befolkning. Landsbygden kan inte fungera utan ser- viceorter, ett förhållande som man kanske bäst kan studera i Norrland, där kommunikationerna och kontakterna inom näringslivet är orienterade efter

Tabell XI: 6. Regionala befolkaingsförskjutningar 1900—60

1 OOO-tal ersoner Procent Område Alltid p 3 1900 1920 1940 1960 1900 1960

Mälardalen1 6 1 387 1 683 1 921 2 517 27 34 Sydöstra Sverige2 6 1 008 1 061 1 073 1 135 19 15 Västra Sverige3 4 1 168 1 361 1 497 1 796 23 24 Vänerområdet4 2 495 512 507 541 10 7 Norra Sverige5 6 1 078 1 287 1 373 1 506 21 20 '

Summa 24 5136 5904 6371 7495 100 100 Städer över 50000 invånare 1960 Antal Mälardalen 7 434 652 894 1 304 Västra Sverige 4 232 391 547 777 Övriga 2 53 67 76 105

1 Stockholms stad och län, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Väst- manlands län.

|»:

* Skaraborgs och Värmlands län. 5

län.

Källa: Folkräkningen den. 1 nov. 1960, del V.

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Kristianstads län. Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

handelsorterna, medan tätorter uppkom- na t. ex. i samband med upptagande av gruvdrift har ganska svagt utbyggda ser- vicefunktioner.

Däremot kan man tänka sig tätorter som fungerar utan omgivande lands- bygd, åtminstone i vad avser närings- livet. Gränsen mellan vad som skall räk- nas som landsbygd och som stad skulle då kunna dras vid en så stor tätort, att den även utan stöd av efterfrågan från omgivande glesbebyggelse kan bära en egen serviceutrustning. En utgångspunkt för att fastställa denna storlek är att undersöka vilket kundunderlag som krävs för att bära upp en basservice. Exempelvis kräver en enda modern livs- medelsbutik för att kunna anses bär- kraftig ett befolkningsunderlag på ett tusental personer. Det innebär, att för att en ort skall kunna bära ett enbart på sitt eget befolkningsunderlag baserat någorlunda differentierat butiksnät, bör den ha flera tusen invånare. Antalet så- dana tätorter i landet är begränsat. Exempelvis är antalet orter med minst 5 000 invånare ca 150. Ett flertal av or- terna med en sådan folkmängd fyller emellertid samtidigt servicefunktioner åt omgivande landsbygd, vilket ger orten ett större efterfrågeunderlag än om en- bart ortens eget basnäringsliv skulle be- tinga servicebehovet. Tätorter med eget basnäringsliv och därtill hörande bas- service, som skulle kunna fungera utan efterfrågan från omgivande landsbygd, benämns fortsättningsvis stororter.

Av småorterna kan urskiljas tre hu- vudtyper. Den vanligaste och för lands- bygden ojämförligt viktigaste typen ut- görs av orter, som huvudsakligen fyller serviceuppgifter åt omgivande glesbygd och därmed är integrerande delar av landsbygden. Minskar den omgivande glesbygdens befolkning, viker också des- sa orters försörjningsmöjligheter, såvida inte samtidigt en utbyggnad av deras bas-

näringsliv sker eller bostadsbebyggelsen omflyttas från gles- till tätbebyggelse utan ändring i näringslivet. Ofta har sistnämnda utvecklingstendenser t. o. m. varit starkare än effekten av att om- landsbefolkningen vikit, vilket lett till den nämnda expansionen för småorter- na. Utöver de landsbygdsberoende små- orterna finns det ett par ytterligare grup- per av mindre orter, nämligen dels så- dana som baseras på enstaka råvaru- bunden industri, t.ex. vissa bruksorter, dels sådana som är bostadsorter för i en närliggande storort verksam befolkning, s.k. satellitorter. Även dessa typer av småorter brukar räknas in i landsbygds- begreppet, för såvitt det inte rör sig om stadsliknande förorter till större städer.

Tätortens servicefunktion gentemot omgivande bygd har varit utgångspunk- ten vid urvalet av centralorter i sådana områdesindelningar som arbetsmark- nadsstyrelsens (AMS) regionsystem och kommunblocken. Eftersom antalet kom- munblock uppgår till 282, blir flertalet av deras centra av småortskaraktär. Regionindelningen enligt AMS innefattar tre steg, A, B och C, varvid som rikt- punkt valts regionernas totala folkmängd (lägst 30000, 15000 resp. 7500 invå- nare) och inte primärt centralortens storlek. Antalet C-centra är ungefär det- samma som antalet kommunblockscent- ra, antalet B-områden hälften och an- talet A-centra ett 90-tal, dvs. till antal ungefär detsamma som antalet stororter. Emellertid är de inte desamma som stor- orterna, beroende på kravet på en ut- bredning över hela landet och en riklig serviceutrustning, som ju inte behöver sammanfalla med krav på ett stort bas- näringsliv för orten.

4. Allmänna synpunkter på industri- lokalisering till landsbygd

I samband med den utglesning av lands- bygden, som följt med jordbruksbefolk-

ningens tillbakagång, har diskuterats olika möjligheter att befrämja bosätt- ningen i övrigt på landsbygden. I och för sig har jordbruksrationaliseringen haft en självständig näringsskapande ef- fekt. Den har, såsom närmare behan- las i nästa kapitelavsnitt, föranlett en viss närhetslokalisering och en relativ ök- ning av andra näringar på landsbygden. Även i övrigt har, som förut berörts, näringarna på landsbygden utom jord- bruket utvecklats positivt. Men därutöver har eftersträvats en aktiv lokalisering av basnäringar till landsbygden, framför allt industri, varvid såsom »multiplika- torefl'ekt» skulle följa erforderliga ser- vicenäringar. De samhällsekonomiska motiven härför skulle dels vara behovet att utnyttja det överskott på arbetskraft som uppkommit på landsbygden genom jordbruksrationaliseringen, dels avse att undvika samhälleliga kapitalförluster, t. ex. genom att bostäder och servicean- läggningar skulle komma att stå oan- vända trots att de inte var helt avskriv- na. Vidare har pekats på de olägenheter för den sociala miljön på landsbygden som uttunningen medför. Genom lämp- liga lokaliseringspolitiska åtgärder skulle de företagsekonomiska förutsättningarna för en nyetablering skapas. Tankegångar av detta slag ligger bakom riksdagsbe- slutet hösten 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik,2 ett beslut som tillkommit på grundval av betänkande av kommittén för näringslivets lokalise- ring (SOU 1963:58). Lokaliseringspolitiken bör enligt riks- dagsbeslutet medverka till en sådan lo- kalisering av näringslivet, att landets till- gångar på kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på sådant sätt, att ett snabbt ekonomiskt framåt- skridande främjas. Den bör vidare syfta till en rättvis fördelning av det stigande välståndet; sålunda bör en tillfredsstäl— lande social och kulturell service erbju-

das människorna i olika delar av landet. Den bör beakta de försvarspolitiska syn- punkterna. Ytterligare bör den ta sikte på att värna de enskilda individernas trygghet och minska deras anpassnings- svårigheter i samband med den struktur- omvandling och den ekonomiska expan- sion som pågår.

Det lokaliseringspolitiska stödet är en- ligt riksdagsbeslutet avsett att utgå i främsta rummet till de nordliga delarna av Sverige. Beträffande frågan om i vilka orter inom detta s.k. norra stödområde (eller i särskilda fall utanför detta) som stödet skall sättas in innebär beslutet, att det skall inriktas på orter där det från samhällelig synpunkt befinns mest angeläget att utvecklingen främjas och som har goda förutsättningar att bära en industriell verksamhet och fungera som centra för samhällelig service. Även om härför i första hand krävs ett visst be- folkningsanderlag, skall dock inte en- dast sådana företagslokaliseringar som skett i större tätorter kunna bli föremål för stöd. Några bestämda krav på storlek och karaktär hos de orter och regioner, där stödåtgärder skall vidtas, har dock inte uppställts. En lämplig handlings— linje har emellertid angetts vara att vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen välja orter för stödet bland kommun- blockscentra. Varje sådan centralort skall dock inte automatiskt kunna på- räkna stöd, utan försiktighet bör iakttas när det gäller små centralorter i svaga kommunblock. Å andra sidan bör det inte vara uteslutet att lämna stöd även i sådana tätorter vid sidan av kommun- blockscentra, som bedöms ha goda ut- vecklingsmöjligheter.

Till förverkligande av den nyss an- givna lokaliseringspolitiska målsätt- ningen förutsätts tre slag av medel, näm- ligen samhällsplanering, upplysnings-

2 Prop. 1964:185, BU 48.

och rådgivningsverksamhet samt statliga ekonomiska stödåtgärder. De senare om- fattar för den femåriga försöksperiod, varom riksdagen 1964 fattade beslut, ett belopp av 800 milj. kr, varav 300 milj. kr blivit anvisade för investeringsbidrag och 500 milj. kr för långivning.

För att kunna föra en diskussion om möjligheterna för en lokaliseringspolitik måste först klargöras, vilken innebörd den får i fråga om, bebyggelse och övriga samhällsfunktioner. Det första som måste konstateras är att varje industri, oavsett var den läggs, i sig själv är tät- ortsskapande. Redan etablerandet av en medelstor industri, med ett ($O-tal an- ställda innebär genom »multiplikatoref— fekter» av olika slag bildandet av en tätort av storleksordningen 300 invånare. Är industrin sedan expansionskraftig, vilket den bör vara om man skall basera en hel orts tillskapande på den, växer orten snart till en sådan dimension, att den inte längre kan anses tillhöra lands- bygd i inskränkt mening, dvs. glesbygd. Det är därför skäl att i diskussionen skilja på lokalisering till egentlig gles- bygd och till landsbygdens småorter.

A. Industrilokalisering till glesbygd

För en lyckad industrilokalisering krävs inte blott tillgodoseende av råvaru-, kraft—, transport- och arbetskraftsförsörj- ning utan också bostäder och serviceut- rustning av allehanda slag. Detta drar vid en glesbygdslokalisering med sig en omfattande anläggningsverksamhet ut- över industribyggandet och en hel sam- hällsplanering i stället för enbart en industriplanering. Eftersom t. ex. service- utrustningen måste tas till i liten skala i början, blir initialkostnaderna per en- het höga. Vidare tvingas den initiativ- tagande industrin ofta själv satsa kapital och arbete i den samhälleliga delen av planeringen. Lokala resurser och erfa-

renheter härför är otillräckliga. Detta är en av förklaringarna varför industrier, om inte speciella skäl såsom lokala rå— varufyndigheter tvingar dem därtill, föredrar lokalisering till i fråga om sam- hällsfunktionerna redan välutrustade tätorter.

Då det gäller mindre industriföretag är de ofta komplementära till andra t. ex. så att de utför vissa delar av en föräd- lingsprocess eller utför vissa funktioner åt en större industri eller system av in— dustrier. Dessa företag, som på grund av sin litenhet inte skulle bli nämnvärt tätortsskapande, om de lokaliserades till glesbygden, har ett starkt behov av när- het till den industri eller industrigrupp de betjänar. Såväl tids- som kostnads- mässiga aspekter på kommunikationen mellan industrierna kommer här in i bilden.

Det krävs sålunda speciella förutsätt- ningar för att lokalisering av en industri till glesbygd skall kunna bevara eller öka bosättningen på landsbygden utan att förläggningsplatsen förlorar sin ka- raktär av glesbygd och samtidigt in- dustrin kan bibehålla sin konkurrens- kraft gentemot tätortslokaliserade in- dustrier. Det bör finnas lokala fördelar, t.ex. råvarufyndigheter, god tillgång på arbetskraft eller liknande, och produk- tionen utgöras av en relativt självstän— dig, avslutad process, som är tillräckligt högt mekaniserad för stordrift och sam- tidigt kan skötas av en begränsad arbets- styrka.

B. Industrllokallsering till landsbygdens små orter

Om problematiken beträffande industri— lokalisering inte begränsas till glesbygd utan även till mindre orter, vars närings- liv är beroende av omgivande bygd, in- kluderas i landsbygdsbegreppet, kan den angripas på ett mer differentierat sätt. Det har i den föregående analysen av

näringslivets och befolkningens struktur framkommit, att tätortsnäringarna i små- orterna utvecklats i en lika snabb takt som i de större tätorterna och att detta gällt även industrin. En viktig anledning härtill torde vara att finna i den svenska industrins inriktning mot verkstads- och trävaruindustri, för vilken en uppdelning i små driftsenheter har gynnsammare förutsättningar än i flertalet andra in- dustrigrenar. Inom dessa branscher har det dessutom funnits lokala traditioner att bygga på. Ett relativt välutvecklat kommunikationsnät har underlättat kon- kurrensen med de till de större tätorter- na lokaliserade företagen. Vidare har man genom olika organisatoriska åtgär- der, såsom underleverantörssystem, kun- nat sammanhålla planeringen även av lokalt åtskilda produktionsenheter. Illustrerande för dessa förhållanden är en översikt av nyetableringar, flytt- ningar och filialutläggningar av in- dustrier med minst 25 anställda under åren 1946—61, som utförts av den förut nämnda kommittén för näringslivets lo- kalisering. Den gav vid handen, att drygt 40 % av antalet anläggningar med 1/3 av antalet anställda lokaliserades till orter med mindre än 5000 invånare, medan etableringar utanför tätorter var ovanliga. Ca 1/ 10 av anläggningarna lo- kaliserades till glesbygd i här avgrän- sad mening. Särskilt gruvindustri, jord- och stenindustri, träindustri, massa- och pappersindustri samt råvarubunden livs- medelsindustri lokaliserades till småor- ter, varvid ca 2/3 av såväl antalet an- läggningar som anställda förlades till orter med mindre än 5 000 invånare. I fråga om omlokaliseringar utfördes dessa till större delen som filialutläggningar med flyttningsriktning från storstadsom- rådena, främst från Stockholms-området. Motivet för omlokaliseringarna har en- ligt uppgifter från företagen huvudsak- ligen varit arbetskraftsbrist och valet av

lokaliseringsort har ofta avgjorts av till- gång på en ledig industrilokal.

Innefattas de av glesbygden avhängiga småorterna i landsbygdsbegreppet, torde sammanfattningsvis kunna påstås, att industrier hittills lokaliserats till lands- bygden i en ganska stor omfattning. Huruvida detta även framdeles kommer att kunna bli fallet sammanhänger med fyra faktorer, nämligen utvecklingsten— denserna beträffande tillverkningsenhe- ternas storlek, kommunikationssyste- mens utformning och relativa kostnader, löneläget och standardkravens utseende.

Faktorer som talar för att småorter- nas konkurrensförmåga kan bibehållas eller rent av förbättras är vägnätets, transportmöjligheternas och telekommu- nikationssystemens utbyggnad. Det be- räknas, att redan nu 90 0/o av landets be— folkning är bosatt inom en mil från riks— vägarna. Småorter, som är förlagda längs dessa, bör ur kommunikationssynpunkt bli likställda eller överlägsna större orter som har en omfattande inre trafik, vil- ken är hastighetsbegränsad och ofta drabbas av stockning. Tendenserna på transportområdet innebär fortsatt rela— tiv kostnadssänkning, vilket även kan förväntas på telekommunikationsområ- det. Exempel härpå är riksautomatisc- ring och större taxeområden för telefon— nätet. Telextransmission för intern in— formation och dataöverföring, kommu- nikationsradio, industri-TV m.fl. nya kommunikationssystem innebär inte blott reduktion av avständsfaktorn utan även relativa kostnadssänkningar för funktioner som tidigare ställde sig kost— nadsmässigt särskilt ogynnsamma för spridda produktionsenheter.

Genom den industriella automatise- ringen minskar i och för sig antalet ar- betare per arbetsställe och därmed ges gynnsammare förutsättningar för loka- lisering till småorter. Detta gäller så länge automatiseringen begränsas till del-

processer, vilket torde förbli vanligt åt- minstone inom verkstadsindustrin. Des- sa synpunkter torde också gälla den landsbygdsinriktade anläggningsverk- samheten. Mer omfattande automatise- ring, s. k. automation, är däremot natur- ligen förbehållen de stora anläggningar- na, som förutsätter eller skapar stora orter. Den administrativa automationen ställer också krav på stora förvaltnings- enheter, och telekommunikationssyste- men verkar i detta avseende närmast för- stärkande på centraliseringstendenserna. Men detta behöver av samma skäl inte innebära krav på stora tillverkningsen- heter. Viktigare för dimensionering av de sistnämnda blir i stället utvecklings- planering, som kräver tjänstemannain- satser. Eftersom denna funktion är sär- skilt omfattande inom verkstadsindustrin på grund av snabbt skiftande tillverk- ningsprogram, är detta en faktor som verkar i centraliserande riktning. Avgörande för koncentrationstenden- serna torde bli det relativa löneläget, val- möjligheterna på arbetsmarknaden och de anställdas intresse i övrigt i fråga om bostadsortens belägenhet. En väsent- lig orsak till småorternas hittillsvarande konkurrensförmåga torde ha legat i bättre tillgång på arbetskraft, det lägre löneläget samt lägre fastighetskostnader. Dessa fördelar har uppvägt nackdelarna av högre kommunikations- och trans- portkostnader och mindre företagsen- heter. 'Löneskillnaderna synes som nämnts ha bibehållits under 1950-talet, vilket kan sammanhänga med de rela- tivt rikliga tillskott av arbetskraft som småorterna fått från jordbruket under denna period. Eftersom den fortsatta till- bakagången i jordbruksbefolkningen kan väntas ge tämligen små sådana tillskott, bör utbudet av arbetskraft komma att åtstramas med åtföljande tendens till löneutjämning. Ansträngningarna som görs på avtalsområdet att särskilt för-

bättra de lågavlönades ställning bör verka i samma riktning. Med hänsyn till de förut nämnda kostnadstendenserna i övrigt torde en löneutjämning i någon mån kunna tålas lönsamhetsmässigt, varför ur dessa aspekter småorternas konkurrensförmåga skulle kunna bibe- hållas. Däremot kvarstär begränsningen i valmöjligheter beträffande arbete, utom i sådana fall där småorterna är s.k. sa- tellitorter eller ligger så nära varandra, att flera småorter tillsammans bildar en större arbetsmarknad.

Med en decentraliserad tillverkning och en centraliserad planläggning, som den administrativa automationen tänks förutsätta, skulle följa en ytterligare geografisk skiktning i socialklasserna, så att arbetarna tenderar att orienteras till småorterna, medan tjänstemännen i än högre grad än nu orienteras till de större orterna. Därav skulle följa motsvarande skillnader i genomsnittsinkomst med verkningar bl. a. på skatteunderlaget. Att