SOU 1966:30

Den framtida jordbrukspolitiken

N 4-0 (;(

oå (-

- CD u,

&( &" IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

1. Jordbruket och. den ekonomiska utvecklingen

A. Jordbrukets marknadsvlllkor Försörjningen .med livsmedel är jämte fredsfrågan det viktigaste problem mänskligheten i dag står. inför. Huvud- delen av jordens befolkning-.är fortfaran- de undernärd. Den stora frågan för fram- tiden är, om livsmedelsproduktionen skall kunna ökas till en sådan.-nivå, att den kan bilda underlag för en standard- höjning för de stora folkmassorna.

Jordbrukets ställning och problem i olika delar av världen rymmer i dagens läge starka motsatsförhållanden. I de flesta u-länder har utvecklingsplanering- en hittills i hög grad inriktats på indu- strialisering. Man är dock mångenstädes medveten om jordbrukets stora betydelse och nödvändigheten av att sörja för en balanserad ekonomisk utveckling och en förbättrad livsmedelsförsörjning. Inom östblocket görs av samma skäl stora ansträngningar för att på olika'sätt åstad- komma en ökning av jordbruksproduk- tionen.

Avskärmar man bilden till industri- länderna i Västeuropa och Nordamerika, är situationen emellertid den motsatta. I dessa länder är livsmedelsbehovet per capita relativt väl tillgodosett och pro- duktionsökningen är i allmänhet snab- bare än efterfrågeökningen. För de över- skott, som därvid uppkommer, finns för närvarande ingen köpkraftig efterfrågan, eftersom u-länderna måste använda sina 2

begränsade valutaresurser till investe- ringar som är avgörande för deras eko- nomiska utveckling. Trots ett omfattande samhällsstöd till jordbruket har bytes- värdet för jordbruksprodukter försäm- rats i industriländerna och inkomsterna för jordbruksbefolkningen sjunkit jäm- fört med andra yrkesgrupper-s. Detta är tecken på trögheten i näringslivets struk- turomdaning och har medfört en utdra- gen kris för jordbruket i dessa länder. Livsmedelspriserna på världsmarknaden och därmed u-ländernas exportinkoms- ter pressas till en orimligt låg nivå av industriländernas försök att, trots stora ekonomiska förluster på världsmarkna- den, lyfta ut överskott, som tynger de inhemska marknaderna. Följaktligen har man i några av industriländerna under senare är i jordbrukspolitiken alltmer kommit in på åtgärder, som syftar till att begränsa produktionen så att den bättre håller sig inom ramen för den inhemska efterfrågan och Säkerställda exportmöjligheter.

Trots skillnader i försörjningsförhål- landena mellan u-länder och rika indu- striländer finns ur inkomstsynpunkt en gemensam nämnare, nämligen att lön- samheten är svag och ersättningen till i näringen sysselsatt arbetskraft låg — antingen absolut som i u-länderna eller relativt övriga näringar såsom i de indu- strialiserade staterna, Detta medför även att attraktiviteten för nytt kapital för modernisering av produktionen är ringa.

Den grundläggande orsaken till dessa

• Sida 18
•  Original

förhållanden har man att söka i de oli- ka teknisk-ekonomiska utvecklingsstadier som länderna befinner sig i.

I u-Iånderna beror den låga ersätt- ningen till arbetskraften på låg produk- tivitet i en tekniskt mycket efterbliven produktion och en närmast helt agrar näringsstruktur, med huvuddelen av be- folkningen sysselsatt i jordbruket utan alternativa sysselsättningsmöjligheter i andra näringar. Den produktivitetsök- ning inom jordbruket, som måste utgöra första steget i framåtskridandet och som både skapar och frigör resurser för annan produktion, går i många u-länder mycket långsamt på grund av föråldra- de institutionella förhållanden, utbredd okunnighet, vidskepelse och konserva- tism, en ineffektiv administration samt knappa tekniska och ekonomiska resur- ser och särskilt brist på utbildad arbets- kraft. Den produktionsökning, som ändå uppnås, motsvarar ofta ej ens befolk- ningstillväxten.

I andra u-länder, som kommit något längre med sin industrialisering men som har låg livsmedelsstandard på grund av otillräcklig inhemsk produktion, hålls levnadsstandarden och då inte minst efterfrågan på livsmedel ofta medvetet nere för att upprätthålla råvaruexporten eller begränsa importen och därigenom få valutaresurser till fortsatt industria- lisering.

I de västerländska industristaterna har den ekonomiska tillväxten och standard- ökningen hunnit så långt, att livsmedels- behovet per capita i stort sett är till- fredsställt — i varje fall kalorimässigt sett. Ökande utgifter för livsmedel går i dessa länder främst till ökad industriell bearbetning av livsmedlen, bättre för- packningar osv., dvs. till tjänster som lämnas av livsmedelsindustri och distri- bution. Den totala ökningen i efterfrågan är också i flera av dessa länder svag på grund av att befolkningstillväxten är

relativt liten. Medan sålunda efterfrågan på livsmedelsråvaror stagnerar, medför den snabba tekniska utvecklingen i jord- bruket i förening med en alltför lång- sam minskning av de i näringen insatta produktionsresurserna, att produktions- ökningen tenderar att bli större än efter- frågans tillväxt. På grund av efterfrågans låga priselasticitet1 för jordbruksproduk- ter leder även små överskott till en stark press på producentpriserna. Produktions- faktorernas och då särskilt arbetskraf- tens otillräckliga rörlighet är i första hand orsaken till de långsiktiga jord- bruksproblemen i industriländerna.

Vad gäller jordbruksproduktionens kostnadssida har den tekniska utveck- lingen i industriländerna lett till att en allt större mängd produktionsmedel köps av jordbruket från andra sektorer av samhällsekonomin. Priserna på dessa produktionsmedel — maskiner, gödsel-

1 En varas efterfrågeelasticitet med av- seende på priset (priselasticiteten) kan defi- nieras som den procentuella minskningen (resp. ökningen) av efterfrågad mängd vid en procents prishöjning (resp. prissänk— ning). Är elasticiteten större än 1 (dvs. om den efterfrågade mängden vid en pris- ändring ändras procentuellt mer än priset), sägs efterfrågan vara överelastisk; i motsatt fall oelastisk (eller underelastisk). På motsvarande sätt kan efterfrågans in- komstelasticitet definieras som den procen- tuella förändringen av efterfrågad mängd vid en procents inkomstökning. Utbudselasticiteten anger den procentuella förändringen av utbjuden mängd vid en procents prisförändring. Man talar även om substitutionselaslicitet (eller korselasticitet) som uttryck för varor- nas inbördes beroende i fråga om priser och efterfrågade mängder. Detta begrepp kan definieras som den procentuella föränd- ringen av efterfrågad mängd på en vara vid en procents prisändring på en annan vara. Om två varor enligt köparnas uppfattning lätt kan ersätta varandra, kommer exempel— vis en prishöjning på den ena varan att leda till en stor överflyttning av efterfrågan till den andra och substitutionselasticiteten blir hög. Vid låg substitutionselasticitet å andra sidan kommer effekten av en prisändring för den ena varan på efterfrågan på den andra att bli ringa.

• Sida 19
•  Original

medel, bränsle etc. — bestäms av kost- nadsutvecklingen inom dessa sektorer och då främst av de expansiva sekto- rerna i samhällsekonomin. Även löne- utvecklingen bestäms främst av produk- tivitets- och efterfrågeförhållandena i de expansiva branscherna. Med en fort- löpande expansion inom dessa sektorer och branscher samt konkurrens om arbetskraft och kapital kommer jord- brukets produktionsmedelspriser att i stort sett följa prisutvecklingen för öv- riga industrivaror.

Resultatet för jordbrukets del av den här skildrade utvecklingen i industri- länderna — tendens till pressade pro- duktpriser och ökande kostnader och löner —— måste självfallet bli relativt sjunkande inkomster.

Denna pris— och kostnadspress på jordbruket är i en fri marknadseko- nomi en signal från konsumenterna om att alltför stora produktionsresurser är knutna till näringen. I ett i övrigt ex- pansivt samhälle med full sysselsättning och knapphet på produktionsresurser är den ekonomiskt riktiga utvägen för en näringsgren med stagnerande efterfrågan att fortlöpande minska mängden insatta produktionsmedel i sådan takt, att pro- duktionsökningen ej blir större än efter- frågeökningen.

J ordbruksnäringen är givetvis ej ensam om att råka ut för detta det ekonomiska framåtskridandets »negativa tryck». Sam- ma utveckling möter även andra bran- scher inom näringslivet. Dynamiken hak- om dessa förändringar är den tekniska utvecklingen och den ständigt fortgåen- de förskjutningen i konsumtionsmönstret. Ny teknik möjliggör ökad produktivitet, vilket ger utrymme för en standard- ökning. Nya konsumtionsbehov tillkom- mer allt eftersom realinkomsterna per capita stiger. Strukturomdaningar och anpassningar inom alla sektorer är där-

för ett normalt inslag i framåtskridan- det.

Konsumtionen av sådana nödvändig- hetsvaror som livsmedel ökar jämförelse- vis litet med stigande inkomster, medan däremot efterfrågan på sådana varor och tjänster som varaktiga konsumtionsvaror (bilar, TV, hushållsmaskiner m.m.), nöjen, rekreation och resor ökar snabbt. Konsumtionsbenägenheten för olika va- ror och tjänster vid stigande inkomster brukar uttryckas genom inkomstelastici- teter. I länder med låg inkomst- och kon- sumtionsstandard (ii-länderna eller läget i Sverige längre tillbaka i tiden) är in- komstelasticiteterna för nödvändighets- varor höga. Vid en realinkomstökning används därför en relativt stor del av inkomstökningen till ökade livsmedels- köp. I länder där inkomst— och konsum- tionsstandarden är hög används däremot endast en relativt liten del av inkomst- ökningarna till ökade livsmedelsköp. In- komstelasticiteterna för livsmedel sjun- ker följaktligen vid stigande levnadsstan- dard. Därtill kommer att den i och för sig ringa del av efterfrågeökningen, som vid stigande standard riktar sig mot livs- medlen, främst kommer till uttryck som ökade krav på vidareförädling, förpack— ning och tillagning. Husmödrarna köper därigenom fritid eller tid för förvärvs- arbete utom hemmet. Detta innebär att inkomstelasticiteterna för de konsum- tionsfärdiga livsmedlens råvarudel är be- tydligt lägre än för livsmedlen iden form konsumenterna köper dem i handeln eller vid restaurangförbrukning. Detta förhållande är en av anledningarna till att råvarornas andel ( jordbrukarande- len) i konsumenternas livsmedelsutgifter fortlöpande minskar (se vidare kap. VII).

Branscher som producerar varor eller tjänster med högre inkomstelasticiteter har följaktligen en bättre position. Vid fortsatt realinkomststegring möter dessa

• Sida 20
•  Original

branscher en starkt växande efterfrågan och kan därför utvidga sin produktion och dra nytta av stordriftens fördelar, där sådana finns, samtidigt som mot- ståndet mot eventuella prishöjningar blir svagt vid stark efterfrågan. Branscher, som producerar varor eller tjänster med låg inkomstelasticitet, har en betydligt ofördelaktigare position. Särskilt gäller detta jordbruksprodukterna, för vilka inkomstelasticiteter-na är mycket låga eller understundom negativa. Det sist- nämnda förhållandet beror på att ökande inkomster medför en omläggning av konsumtionen. Något utrymme för en produktionsökning, som kan avsättas på den inhemska marknaden, föreligger då inte annat än i-den mån befolkningen ökar. Eftersom befolkningsökningen är liten i Sverige, är möjligheterna att av- sätta en utvidgad jordbruksproduktion inom landet små. Det finns dock för jordbruket ett visst utrymme för fort- satt utvidgning —— förutom export -—— genom en fortsatt konsumtionsförskjut- ning mot animalieprodukter, vilka krä- ver mer resurser per producerad enhet än vegetabilieprodukter.

De genom förändringar i konsumtions- mönstret nödvändiggjorda strukturom— daningarna leder till anpassningssvärig- heter av olika slag. För den enskilde in- dividen medför utvecklingen ofta krav på en ekonomisk och social anpassning, som är alltför djupgående för att han enbart med egna resurser skall kunna genomföra den. Stöd från samhället måste i sådana fall insättas för att un- derlätta omställningen.

Är då anpassningsprocessen i jordbru- ket svårare än i andra näringar? Vi har redan pekat på vissa karakteristika på efterfrågcsidan för jordbruksprodukter, nämligen de låga pris- och inkomst- elasticiteterna, som för näringen leder till avsättningsproblem och i en helt fri marknad till starka prisfluktuationer.

Denna marknadssituation är dock ej unik för jordbrukssektorn och behövde ej a priori leda till svårare anpassningsprob- lem såvida ej vissa faktorer på produk— tionssidan funnes, som försvårade en an- passning till efter-frågans förändringar. Det är denna kombination som gör an- passningsprocessen besvärligare för jord- bruket än för övriga näringar. De fak- torer på produktionssidan som verkar hämmande på jordbrukets anpassning är främst följande: 1) produktionsfaktorer- nas bristande rörlighet, 2) svårigheterna att kunna utnyttja vissa av de frigjorda resurserna i annan produktion, 3) nä- ringens struktur med många oberoende småföretagare med åtföljande bristande samordning i produktionsplaneringen samt 4) det biologiska beroendet.

Jordbruksproduktionens anpassnings- svårigheter brukar ofta uttryckas så, att utbudselasticiteten på kort sikt är låg, dvs. produktionen förändras relativt litet vid förändrade priser. Detta gäller fram- för allt för den totala produktionen, medan utbudet för enskilda produkter visar betydligt större reaktion på pris- ändringar.

Produktionsvolymens stelhet är sär- skilt påfallande vid sjunkande produkt- priser. Orsakerna härtill är dels att de fasta kostnadernas andel av totalkostna- derna är mycket stor, dels att många resurser är fast bundna till jordbruket —— antingen till det enskilda företaget eller till jordbrukssektorn. Sedan dessa resurser en gång investerats, saknar de ofta alternativ användning i annan pro- duktion. Följaktligen behöver vid en pris- nedgång endast de rörliga kostnaderna täckas för att produktionen ändå skall fortgå. Då, som nämnts, andelen rörliga kostnader är liten _ relativt sett också mindre vid småbruk än vid större jord- bruk —— blir det endast ett mindre antal företag som slås ut vid en mer kortsiktig konjunkturförsämring. Till detta kom-

• Sida 21
•  Original

mer dessutom, att vissa av dessa rörliga kostnader är direkt korrelerade med lön- samhetsutvecklingen i själva jordbruket — faller t.ex. animaliepriserna, sjunker i regel också priserna på de vegetabilier som används vid animalieproduktionen. Även vid relativt långa perioder av pris— fall kan på grund av dessa speciella för- hållanden produktionsnedgången totalt sett bli relativt begränsad.

På kort sikt är totalproduktionen rätt okänslig även för prisstegringar, medan den däremot på längre sikt är känsligare härför än för prisfall. Ökade inkomster vid prisstegringar ger nämligen jordbru- karna större resurser för att införa ny, mer kapitalkrävande men också effek- tivare produktionsteknik.

Jordbruksnäringens struktur med många små, inbördes oberoende före- tagare verkar också oförmånligt på hela sektorns inkomstutveckling. Detta för- hållande gör sig särskilt påmint vid en snabb teknisk utveckling. Orsakskedjan är därvid följande. Nya tekniska fram- steg, som möjliggör att större produktion kan åstadkommas med oförändrad insats av produktionsmedel, medför vinster för de jordbrukare, som först inför den nya tekniken,2 eftersom produktionskostna- den vid dessa företag då sjunker, medan det ökade utbudet från deras produktion år så litet att det knappast påverkar produktpriserna. Dessa företagare kan sålunda fortfarande räkna med priser baserade på en äldre och ineffektivare produktionsteknik samtidigt som de själ— va kan sänka sina produktionskostnader genom den nya tekniken; Allt eftersom fler jordbrukare inför den nya tekniken, medför den åtföljande produktionsök- ningen ofta sänkta produktpriser." Resul- taten kan därför bli, att vinsterna från den nya tekniken i stor utsträckning går förlorade för jordbruket och kommer andra grupper till godo. Samma förhål- lande gäller emellertid för alla branscher

inom näringslivet, som ej har en mono- polistisk ställning på marknaden.

Det biologiska beroendet påverkar jordbruksproduktionens storlek och an- passning på i huvudsak tre sätt. För det första leder det till att planerad och verklig produktion ej sammanfaller. Detta gäller speciellt för vegetabiliepro- duktionen, där vädret är en starkt påver- kande faktor, som gör att det faktiska skördeutfallet kan komma att variera betydligt från den planerade'produktio- nen. Det på grund av vädret växlande skördeutfallet leder i förening med pro- dukternas låga priselasticiteter till starka prisvariationer på en fri marknad. Denna prisvariation kan delvis utjämnas genom olika marknadsreglerande åtgärder men ej helt elimineras. Ekonomisk planering i jordbruket är därför betydligt svårare än i andra näringar inte enbart genom prisosäkerheten, "som' också finns för andra sektorer, utan på grund av osäker- het i produktionsutfallet. För det andra påverkas också produktionsanpassningen i jordbruket av att produktionsperioden är lång. För vegetabilier är den 1/2—1 år och för animalier upp till flera år (t.ex. mjölkproduktionen). Kortsiktiga prisför- ändringar kan därför ej få en snabb pro- duktionsstyrande effekt utan anpass- ningen kommer att ta lång tid, under vilken kanske helt andra prisrelationer uppstått än de man utgick från vid pla- neringen. För det tredje tillkommer för vegetabilierna vissa andra biologiska restriktioner, t. ex. växtföljdsfrågan. Det biologiska produktionsberoendet i jord- bruket utgör därför en väsentligt försvå- rande faktor i anpassningen, även om

” För definition av begreppet ny teknik, se 2: B—avsnittet i detta kapitel.

” Ny teknik behöver ej alltid leda till en produktionsökning. Ökad mekanisering kan t.ex. enbart föra till en kostnadssänkning, men ofta är förhållandena även vid meka- niseringsåtgärder sådana, att jordbrukarna måste finansiera mekaniseringen genom en utökad produktion.

• Sida 22
•  Original

dess inflytande verkar mer på kort och medellång sikt.

Jordbrukets läge i olika delar av värl- den i dag sammanhänger således med olika stadier i den teknisk-ekonomiska utvecklingsprocessen från det renodlade agrarsamhället —— där huvudparten av befolkningen är knuten till och syssel- satt i jordbruket och detta därför är den dominerande sektorn i samhället, men där livsmedelsförsörjningen ändå är knapp —— fram till det utpräglade indu- strisamhället, där sådana primära behov som föda redan är tillfredsställda och en fortsatt ökning av konsumtionen inriktas på andra behov. Den ekonomiska till- växten i industriländerna har därmed nått en nivå, där ytterligare framåtskri- dande ej främjar jordbrukssektorn på samma sätt som flertalet andra sektorer i samhället -— även om produktivitets- ökningen i jordbruket i dessa länder skulle vara av samma storleksordning som inom industrin.

Jordbrukets anpassningsproblem är således på lång sikt en följd av den eko- nomiska tillväxten. Det är följaktligen ej fråga om någon tillfällig krisföreteelse -— som man tidigare ansåg —- utan om en fortlöpande omställning framtvingad av det ekonomiska framåtskridandet, som leder till att allt mindre resurser behövs för produktion av s. k. primära produkter, till vilka jordbruksråvarorna räknas. Trycket på en näringsgren med å ena sidan svaga expansionsmöjligheter och å andra sidan fortgående produkti- vitetsökning, som medför att allt mindre resurser behövs för att producera önskad volym, blir givetvis hårt och förstoras än mer genom bristande rörlighet hos produktionsfaktorerna samt oförmågan till en gemensam utbudsplanering.

B. Jordbruksregleringarna Anpassningsproblematiken på lång sikt för jordbruket i de industrialiserade län-

derna kan i korthet uttryckas på följan— de sätt: Hur skall jordbruksnäringen utformas för att den i framtiden skall kunna lämna största bidrag till det eko- nomiska framåtskridandet utan att där- för överskott uppstår, som pressar priser och därmed inkomster för de i näringen sysselsatta till en relativt övriga grupper lägre nivå?

När dessa långsiktigt: anpassningssvå— righeter för jordbruksproduktionen för första gången mer på allvar gav sig till känna under mellankrigsperioden upp- fattades de helt naturligt som tillfälliga, inte minst därför att de kom i dagen i anslutning till den stora arbetslöshets- krisen. De möttes därför också med mer eller mindre tillfälliga protektionistiska åtgärder i praktiskt taget alla industri— länder. När jordbrukskrisen visade sig bli långvarigare än man från början tänkt sig — inte minst bidrog samspelet mellan de olika ländernas skyddsåtgärder härtill — utvidgades och sammanfogades dessa tillfälliga åtgärder successivt till omfattande nationella jordbruksregle- ringar, utan att man därvid beaktade den principiella skillnaden mellan kortsiktiga och långsiktiga stödåtgärder.

Denna utveckling avbröts av det andra världskriget och dess livsmedelsbrist med höga priser och stark efterfrågan. När den första efterkrigstidens knapphet åter förbyttes i en relativ överproduktion, återinfördes i industriländerna såsom någonting helt självklart protektionis- tiska regleringar av i stort sett samma typ som de under mellankrigsåren till- lämpade. Jordbruksregleringarna hade genom utvecklingen inte minst under kri- get och de närmaste efterkrigsåren vun- nit en så stark politisk och institutionell förankring, att de inte längre kunde sättas i fråga, trots den avveckling av andra regleringar och den liberalisering av utrikeshandeln med inriktning på an- passning och tillväxt, som i övrigt präg-

• Sida 23
•  Original

lat näringspolitiken i de flesta länder under efterkrigstiden. Styrkan i denna förankring framgår inte minst av att samordningen av jordbruksregleringarna visat sig vara ett av de mest svårlösta problemen i den västeuropeiska mark- nadsintegrationen. (Jfr kap, III.) Den viktigaste orsaken härtill är givetvis, att jordbruksproduktionen ändå fortfarande berör så många människor — och berör- de ändå fler i ett tidigare skede, från vilket de flestas föreställningar genom en naturlig eftersläpning härrör sig.

Det var endast i ett fåtal länder, där- ibland Sverige, som den tanken kom till ett om ock mycket ofullgånget uttryck, nämligen att en långsiktig jordbrukspoli- tik borde ha till syfte att anpassa jord- bruksnäringen till den ekonomiska ut- vecklingen i samhället och inte enbart ha till syfte att i möjligaste mån av- skärma den från verkningarna av denna utveckling. Därför återstår i stort sett ännu i alla industriländer att också för jordbruket genomföra den moderna nä— ringspolitikens principer med tonvikt på ekonomisk tillväxt för samhällsekonomin som helhet, full och produktiv syssel- sättning samt rörlighet och anpassning till de ekonomiska utvecklingstenden- serna.

Förutom det nu nämnda långsiktiga anpassningsproblemet för jordbrukssek- torn i industriländerna har näringen i en fri marknad, dvs. numera i huvudsak på världsmarknaden, att brottas med vissa kortsiktiga instabilitetsproblem, som tar sig uttryck i att priser och inkomster starkt varierar när de är beroende av en sådan marknad. Genom att efterfrågan på jordbruksprodukter i industriländerna har mycket låg priselasticitet, medför även mindre utbudsvariationer på en fri mark- nad stora prissvängningar på dessa pro- dukter. Dessa prisvariationer blir på en sådan marknad betydligt större än mot-

svarande prissvängningar för de flesta övriga varor och tjänster.

Varierande utbud av jordbruksproduk- ter uppkommer dels genom vädrets in- verkan (årsmånsvariationer), dels genom av andra faktorer orsakade periodiska växlingar i produktionsvolymen för en— skilda produkter. Tidigare var också svängningar i efterfrågan beroende på konjunkturbetingade inkomstvariationer av väsentlig betydelse, men med stigan- de levnadsstandard och effektivare kon- junkturpolitik har efterfrågan stabilise- rats.

De periodiska växlingarna i produk- tionsvolymen, s.k. produktionscykler, som kan spåras bl.a. i potatis- och fläskproduktionen, orsakas av att en framtida produktion planeras på grund— val av dagens prisrelationer. På grund av vissa produkters bristande lagringsdug— lighet medför dessa kortsiktiga variatio— ner i produktionsvolymen, att utbudet varierar i takt med produktionen. Så— dana kortsiktiga utbudsvariationer leder på en fri marknad utan dämpande fak- torer (t. ex. prisreglering eller utjämnan- de utrikeshandel) till starka pris- och inkomstvariationer och en betydande osäkerhet för den enskilde producenten. Dessa prisvariationer leder i sin tur till minskad effektivitet genom att jordbru- karna i sin produktion måste »bygga in» riskutjämnande faktorer, vilket ökar produktionskostnaderna. Att minska de starka kortsiktiga prissvängningarna på jordbruksprodukter, som föranleds av förändringar i utbud och efterfrågan, var också ett av jordbruksregleringarnas första mål.

Genom att industriländernas nationella jordbruksregleringar genomgående inrik- tas på att »exportera» anpassningsprob- lemen till andra länder, leder de gemen- samt till en världsmarknad, där mycket extrema utbuds- och efterfrågeförhållan— den råder. De nationella jordbruksregle-

• Sida 24
•  Original

ringarna har oftast en mycket kortsiktig målsättning. De medel som tillämpas -—— importregleringar, exportsubventioner etc. — resulterar i att utvecklingen på den internationella marknaden bestäms av försäljningen av tillfälliga överskott, där vederbörande tar det pris som för dagen kan uppnås. Den internationella handeln med livsmedel karakteriseras därför av häftiga och stora prisvariatio- ner med starka spekulativa inslag.

Å. andra sidan föreligger sedan lång tid internationella strävanden att stabili- sera priserna på världsmarknaden och liberaliscra handeln samt att söka om- fördela livsmedelsöverskotten till u—län- derna (jfr kap. III). Från de u-länder. som till stor del hämtar sin utlandsvaluta genom försäljning av vissa livsmedels- råvaror, föreligger särskilt starka krav på ökad prisstabilisering'och liberalare handelsförhållanden i importländerna. Även sett "ur industriländernas synvinkel vore en sådan internationell prisstabilise— ring' och omfördelning av överskotten önskvärd. Med hänsyn till vad som ovan framhållits om den starka prioriteringen av investeringsvaror vid fördelningen av de knappa valutatillgångarna, torde man knappast ha anledning förvänta någon betalning från u-ländernas sida vid en sådan omfördelning. Många länder synes till och med vara tveksamma att motta överskotten som gåvor, eftersom de med sin bristfälliga administration ej kan hindra att de inverkar ogynnsamt på den lokala livsmedelsproduktionen. Flera länder torde i detta hänseende ha ogynn- samma erfarenheter av bilateral livs- medelshjälp. Det »VVorld Food Program» som 1963 startades i FN:s och FAO:s regi utgör emellertid ett försök att bl.a. finna lämpliga och för den lokala pro- duktionen oskadliga former för att an- vända livsmedelsöverskotten för att främ- ja utvecklingsinvesteringar. Ifall detta program blir framgångsrikt, borde åt-

minstone en del av överskotten på detta sätt kunna få en nyttig användning. Jordbruksprodukternas internationella terms of trade har under efterkrigsperio- den förändrats till jordbrukets nackdel med undantag för en kort period i bör- jan på 1960-talet. Rörande den framtida utvecklingen föreligger olika åsikter på grund av skilda uppfattningar om den framtida globala balansen mellan köp- kraftig efterfrågan och utbudets storlek. Enighet synes emellertid råda om att denna balans bara kan förbättras genom en balanserad utveckling i u-ländcrna, som stärker både den köpkraftiga efter- frågan genom industrialisering och ökar utbudet av jordbruksprodukter genom en effektiviserad jordbruksproduktion. Industriländernas viktigaste bidrag till denna utveckling kommer att bli indu- striell utrustning, tekniskt, organisato- riskt och administrativtkunnande samt utbildningshjälp. Lvivsmedelshjälp torde komma att få en mer sekundär karaktär, även om den i speciella situationer kan bli betydelsefull. Bidrag i form av livs- medel kan sättas in i exempelvis sådana fall, där ett u-lands egen produktion ej har några möjligheter att under utbygg- nadsperioden klara efterfrågeökningen, eller i rena katastroflägen. För bedöm- ningen av den framtida globala livsme- delsbalansen hänvisas till kapitel Ill.

2. Jordbruket och det svenska näringslivet A. Långsiktiga utveckllngstendenser i svensk samhällsekonomi Sveriges näringsliv har under de senaste 150 åren genomgått djupgående struktur— omvälvningar, som förvandlat landet från ett tämligen statiskt bondesamhälle till ett högt utvecklat industriland. Den industriella kapaciteten och de produktionsmöjligheter denna ger har

• Sida 25
•  Original

givetvis endastkunnat byggas upp till priset av fortgående omfattande och ge- nomgripande förändringar av närings- arbetsmiljö och av En samhällsekonomisk ex- pansion kan ej äga rum inom ramen för livets struktur, av samhällsliv. ett en gång för alla givet näringsliv. Tvärtom kräver den omställningar och anpassningar på alla punkter och inom alla samhällssektorer. Nya näringsgre- nar, produkter och produktionsmetoder tillkommer och expanderar och gamla avvecklas, sjunker tillbaka och försvin- ner i en oavbruten process av omdaningar och omflyttningar. *

Till en början dominerade folkökning- cn utvecklingen i Sverige på liknande sätt som den nu-gör i u-länderna, även om den i sistnämnda länder numera _— på grund av de- medicinska framstegen — har- en_större explosiv kraft. Det största problemet blev att livnära den växande befolkningen och jordbrukspro- duktionen drevs under 1800-talet ut på de marginella arealerna i landets glesbyg- der. Många av de åkerjordar och bruk- ningsdelar särskilt i landets avlägsnare glesbygder, som lagts igen till skog under efterkrigsåren eller som på grund av låg avkastning och dålig arrondering måste komma att tas ur bruk som jordbruks- jord under de närmast kommande decen- nierna, uppodlades under denna epok under trycket av folkökning och livs- medelsbrist. Jordbruksbefolkningen nåd- de i Sverige sitt maximum så sent som omkring 1880. Den odlade jorden nådde sin största omfattning under 1920-talet. Det var nöden och det tvång den ska- pade, som ledde till denna uppodling lika väl som till inflyttning till industri- samhällena med deras långa arbetsdagar, hårda och osunda livsvillkor samt till emigration under strapatser och umbä- randen, som människor på en högre standard inte skulle varit villiga att nn-

derkasta sig även om målet varit loc- kande.

Den industriella expansionen gick än- da fraln till första världskriget tämligen långsamt, men ökade i takt under mel- lankrigsperioden. Denna utveckling i för- ening med den under 1930-talet stagne- rade wbcfolkningstillväxten medförde, att den grundläggande situationen i sam- hällsekonomin på några decennier full- ständigt förändrades. Från att ha karak- teriserats av mycket berättigade farhågor — det visar inte minst den ihållande emigrationen — för att den industriella och agrara expansionen inte skulle gå tillräckligt snabbt för att landet skulle förmå sysselsätta och föda den växande befolkningen, slog läget om till arbets— kraftsbrist och livsmedelsöverskott. '

Svensk samhällsekonomi har under tiden efter andra världskriget präglats av en ytterligare förstärkt ekonomisk expansion, som möjliggjort en fortlöpan- de stegring'av'levnadsstandarden. Denna ekonomiska expansion har varit förenad med stabil ekonomisk jämvikt och full sysselsättning. Expansionen har ej varit lika stark inom alla sektorer. Tillväxten har skett främst inom vissa huvuddelar av industrin samt inom handel, service- näringar och den offentliga sektorn. Detta har lett till en fortsatt och inten- sifierad strukturomvandling, som gjort att olika sektorers relativa betydelse kommit att förändras. Särskilt gäller detta jordbruket, vars andel i samhälls- ekonomin stadigt minskat under hela efterkrigsperioden. I stort sett har jord- brukets produktionsvolym varit oför- ändrad under denna tid sedan produk- tionsminskningen under kriget återhäm- tats, men genom en fortlöpande ratio- nalisering har framför allt insatsen av arbetskraft kunnat minska med drygt hälften. (Jfr kap. IV.) Den frigjorda arbetskraften har funnit sysselsättning i andra näringar. Denna överflyttning har

• Sida 26
•  Original

varit av väsentlig betydelse för den eko- nomiska expansionen.

Orsaken till att omflyttningarna fått en sådan omfattning under efterkrigs- tiden får främst sökas i en samverkan mellan de expansiva krafterna i närings- livet och den ekonomiska politiken, vilken senare syftat till att underlätta omflyttningarna bl.a. genom sysselsätt- ningspolitiken. Trots de ekonomiska framstegen under tidigare perioder kvar- stod de ekonomiska kriser och depres- sioner, som tämligen regelbundet för en längre eller kortare tid avbröt framste- gen och som särskilt hårt drabbade in- dustri- och lantarbetare samt jordbru- kare. Det var en hård och kostnadskrä- vande metod att frampressa utrensningar av dåliga företag och framtvinga kapi- talets och människornas förflyttning till mer expansiva områden av näringslivet. Strukturomvandlingen styrdes av hög- konjunkturerna, men deras kortvarighet och depressionernas häftighet medförde tillsammans med arbetskraftens trögrör- lighet, att expansionen aldrig fick värka ut i en motsvarande omflyttning av arbetskraft. Även under de kortvariga topparna i högkonjunkturerna var en arbetslöshet på 10% tämligen normal, bortsett från den dolda arbetslösheten genom tillbakahållen omflyttning. När därför f ullsysselsättuingspolitiken tog vid fanns det en stor arbetskraftsreserv och ett ändå större omflyttningsbehov, som tidigare hållits tillbaka.

Näringslivets utveckling kan aldrig bli något avslutat helt utan är en alltid på- gående process. Faran av att göra prog- noser enbart genom att framskriva tren- der ur det förgångna är uppenbar. Å andra sidan kan man räkna med att de grundläggande krafter, som driver fram dessa utvecklingstendenser, kan vara och ofta är bestående. Dynamiken består men förändringen byter långsamt karaktär.

Vilka krafter kommer då sannolikt att

vara dominerande under de närmaste decennierna? Det är särskilt fyra olika faktorer vi här skulle vilja nämna, varav två gamla med förstärkt aktualitet och två tämligen nya. De gamla är för det första den tekniska utvecklingen i vidaste bemärkelse, som sannolikt i accelererad takt kommer att resultera i nya uppfin- ningar och upptäckter, som leder till omdaningar i näringslivets struktur. De är inte längre resultatet av sporadiska initiativ av enskilda individer med oftast mycket begränsade ekonomiska resurser utan av ett systematiskt, av samhället eller stora koncerner bekostat forsknings— arbete. För det andra avser vi föränd- ringar i efterfrågan och köpvanor till följd av den snabba produktivitets- och levnadsstandardhöjning, som bl.a. den tekniska utvecklingen medför.

De båda nya faktorerna är de allt in- tensivare strävandena till internationell ekonomisk samverkan i olika former- mellan industriländerna och den växan- de insikten i de rika länderna, att det är nödvändigt att bistå u-ländernaideras utvecklingssträvanden. Den regionala fri- görelsen av handeln och även strävan- dena till en mer allmän liberalisering -- vi vill här endast hänvisa till de olika marknadsorganisationerna och då sär- skilt EFTA och EEC samt till arbetet inom GATT — kan väntas få en bety- dande strukturomdanande effekt på de olika branscherna i de deltagande län- dernas näringsliv.

Stödet till den ekonomiska utveck- lingen i de fattiga länderna måste, för- utom de direkta bidragen, ske i form av en väsentlig ökning av varuutbytet med dessa länder. Detta ökade varuutbyte kommer att få verkningar på näringsli- vets struktur.

Ovan nämnda dynamiska utvecklings- krafter kommer främst att ställa krav på rörlighet och snabb anpassning inom nä- ringslivet. Vid de förhandlingar under

• Sida 27
•  Original

efterkrigstiden, som föregått de nya marknadsbildningarna och liberalise- ringen av den internationella handeln, har de deltagande länderna så långt möjligt slagit vakt om sina protektio- nistiska åtgärder. Detta kan i och för sig vara nödvändigt för att tvinga andra länder att avskaffa sina, men många har dessutom trott, att de största fördelarna av den internationella ekonomiska inte- grationen skulle komma att tillfalla de länder, som vid förhandlingarna lyckas bevara den mesta protektionismen. Rent ekonomiskt sett är detta felaktigt. I prin- cip innebär protektionismen, att man ersätter en billigare import med en dyrare inhemsk produktion. Skälet för importhinder är i allmänhet, att man av olika orsaker vill undvika en annars nöd- vändig strukturanpassning inom närings- livet. De största fördelarna av en friare handel kommer emellertid i längden att tillfalla de länder, som snabbast förmår anpassa sin produktion till förändrade förhållanden.

Kravet på anpassning reses såväl gent- emot kapitalet, dvs. företagen som så- dana, som gentemot arbetskraften. Först och främst är det dock ett krav gentemot myndigheterna att föra en sådan politik som gynnar och påskyndar rörlighet och anpassning. Det gäller såväl den gene- rella ekonomiska politiken -—— handels- politik, penningpolitik och finanspolitik m.m. —- som de speciellt rörelse- och anpassningspåverkande åtgärderna, dvs. de näringsfrihetsfrämjande åtgärderna och arbetsmarknadspolitiken. Det är inte vår uppgift att ange riktlinjer för denna politik —— de har redan skisserats i flera andra utredningar, såväl i statliga som i sådana som utarbetats av näringslivets organisationer. Ur de i stort sett sam- stämmiga slutsatserna från dessa utred- ningar vill vi endast anföra några av de riktlinjer, som synes oss komma att få en avgörande betydelse för den fram-

tida strukturutvecklingen inom det sven- sk-a näringslivet och då särskilt i sådana hänseenden som berör jordbruket och dess framtida ställning och som därige- nom kommer att utgöra den samhälls- ekonomiska ram, inom vilken den fram— tida jordbrukspolitiken skall bedrivas.

1) En stigande materiell levnadsstan- dard för alla kommer även i framtiden att vara det dominerande målet för så- väl den kortsiktiga konjunkturpolitiken som den långsiktiga strukturpolitiken. Därför måste den ekonomiska politiken inriktas på att främja en snabb ekono- misk expansion. En begränsande faktor i Sverige för en snabb framstegstakt ut— gör de allt knappare arbetskraftsreser— verna. Den från jordbruket friställda arbetskraften har under efterkrigsåren varit en av de främsta rekryteringskäl— lorna för den arbetskraft som behövts expanderande sektorer. Någon överflyttning av samma omfattning som skett under efterkrigsåren är givetvis ej mer möjlig på grund av att jordbruks- befolkningen numera endast utgör om— kring 100/0 av totalbefolkningen. Med de starkt begränsade arbetskraftsresurser som står till buds för fortsatt expansion kommer ändå det fortsatta arbetskrafts- vbidraget från jordbruket att bli av stor betydelse. Ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken måste därför bli ett aktivt omställningsstöd för att under- lätta en fortsatt överflyttning till expan- siva sektorer av den arbetskraft, som ej erfordras i ett rationellt jordbruk.

2) Fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionstaktorer och då särskilt av arbetskraften är givetvis nödvändigt, om en snabb ekonomisk tillväxt skall kunna uppnås. Full, produktiv och fritt vald sysselsättning för arbetskraften är också ett mål i sig självt.

3) Ifall en tillfredsställande tillväxt och full sysselsättning skall kunna uppnås och vidmakthållas, måste den kortsiktiga inom

• Sida 28
•  Original

ekonomiska politiken kunna upprätt- hålla en viss yttre och inre balans i sam- hällsekonomin.

4) Strukturpolitiken som en del av den svenska ekonomiska politiken har under de senaste åren alltmer kommit att in- riktas på att underlätta rörlighet och anpassning till långsiktiga tekniska och ekonomiska förändringar. Det är att räkna med att så än mer kommer att bli fallet i framtiden.

Det kan vara anledning att ytterligare något kommentera den sista punkten, eftersom jordbruksproblemet för när- varande i allt väsentligt är och åtmin- stone under det närmaste decenniet kom- mer att förbli ett strukturproblem. Struk- turpolitiken'tilldrar sig ett växande in- tresse såsom ett nödvändigt element i strävan att nå de samhällsekonomiska målen, Den rörlighetsfrämjande arbets- marknadspolitiken är ännu i sin begyn- nelse. Man torde få räkna med att större insatser på detta område kommer att göras i framtiden liksom att även övriga

ekonomisk-politiska medel — handels- politik, kreditmarknadspolitik, finans- politik m. fl. -—— kommer att ges en mer strukturfrämjande inriktning. I en sam- hällsekonomi, som har en snabb ekono- misk expansion som sitt dominerande mål och där full sysselsättning vidmakt- hålls genom växande utrikes och inrikes efterfrågan, finns det inga allmänna motiv för att skydda svaga näringsgre- nar, branscher ell-er företag. Det skulle kunna ställas det kravet på strukturpoli— tiken, att individen i välfärdssamhället skall ha rätt till trygghet för sin mate- riella existens, rätt till arbete och rätt till ersättning för de kostnader, som om- ställning och anpassning till den ekono- miska utvecklingen medför för honom. Av dem som vill bli delaktiga i denna sysselsättnings- och inkomstgaranti bör samhället i gengäld kunna fordra, att de accepterar sådana förändringar av yrke

och bostadsort, som är nödvändiga som ett led i denna strukturomvandling, så länge dessa förändringar också är eko- nomiskt gynnsamma för dem själva. På dem som avstår från denna garanti kan givetvis inte heller några motkrav ställas.

Trygghetsgarantin kan ej omfatta an- nat än de enskilda individerna. Den kan ej utsträckas till företagen som sådana, vilket skulle bli resultatet ifall indivi- derna även garanterades att alltid få kvarbli i sitt yrke och på sin bostadsort. En sådan garanti skulle som sin yttersta konsekvens medföra ekonomisk stagna— tion.

B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi

I föregående avsnitt har i ett historiskt perspektiv redovisats dels vissa långsik- tiga utvecklingstendenser i svensk sam- hällsekonomi, dels den allmänna sam- hällsekonomiska ram, inom vilken jord- bruksnäringens framtida måste ske. I detta avsnitt skall den roll som jordbruksnäringen spelar i vårt ekonomiska liv mer konkret redovisas. Framställningen har begränsats till ut— vecklingen under efterkrigsåren.4

Bruttonationalproduktcn ökade från 1946 till 1964 i löpande priser från ca 23 miljarder kr till ca 98 (1965 prel. 107) miljarder kr. Räknat i fasta'priser var ökningen 102 0/0.

Inom ramen för de växande resurser- na har under efterkrigsperioden skett en förskjutning från konsumtion till inves- tering och från privat till offentlig sek—

anpassning

* Källor för framställning och tabeller i detta avsnitt: Nationalräkenskap 1946—62,

institutet 1963. Nationalräkenskap 1950—64, SCB, Stat.

medd. nr V 1965: 7. Nationalräkenskaper: Reviderade beräkning- ar 1960—64 samt preliminära uppskatt- ningar för 1965, SCB, stat. medd. nr V 1966: 1. Svensk ekonomi 1966—1970, 1965 års lång- tidsutredning, SOU 1966: 1.

Konjunktur-

• Sida 29
•  Original

Tabell II: I. Produktionen (iörädliugsvärdet) inom olika näringsgrenar 1950—65

Industri och hantverk Kraftverk och eldistribution Byggnads- och anläggnings— verksamhet Jordbruk och fiske Skogsbruk S:a uaru- och kraftproduktion

Bostadsnyttjandc

Varuhandcl Samfärdsel Privata tjänster Offentliga tjänster1 S:a tjänster

Nationalproduklen totalt

Procentandelar Miljarder kr 1965 (prel.) 1950 1965 (prel.)

36 35 33

3 2 3

9 9 8 4 8 4 4 4 4 56 58 52

6 5 6 15 13 14 10 9 9

7 6 7 13 9 12 51 42 48

107 100 100

1 De stats— och kommunalanställdas insatser inom den verksamhet som går under be— nämningen offentlig konsumtion, dvs. främst undervisning, sjukvård, försvar och förvalt-

ning.

tor. lnvesteringarnas andel av tot-alpro- duktionen har ökat från 26 0/0 1946 till 32 0/0 är 1964, medan den totala konsum- tionsandelen minskat från 74 0/o 1946 till 68 0/0 är 1964.

Såväl för konsumtion som investering gäller, att ökningarna varit större inom den offentliga sektorn än inom den pri- vata. Offentlig konsumtion och investe- ringar har sålunda i procent av brutto- nationalprodnkten ökat från 17 år 1946 till 28 är 1964.

Produktionsutvccklingen inom olika sektorer redovisas i tabell II: 1. Av tabel- len framgår framför allt servicesektorns (de tjänsteproducerande näringsgrenar- snabba tillväxt och jordbrukets starkt minskande betydelse i vår sam- hällsekonomi.

Nationalproduktens volym ökade under 1950-talet med ca 3,5 % per år. Enligt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) har denna takt ökats till 4,9 %. under .åren 1960—65.

11215)

För åren 1966—70 har 1965 års lång— tidsutredning bedömt, att tillväxttakten i den svenska nationalprodukten kommer att bli drygt 4 % per år. Genom fortsatt resursminskning i jordbruket i förening med ökade förnödenheter köpta från andra sektorer kommer enligt långtidsutredningen jordbrukets andel i bruttonationalprodukten att nedgå från ca 4 0/0 är 1964 till ca 3 0/0 omkring 1970.

Produktionsökningen under efterkrigs- tiden har främst orsakats av ökad pro- duktion per sysselsatt och endast till ringa del av ökat antal sysselsatta. Till- växten i produktion per sysselsatt beror i sin tur dels på förbättrad teknik, dels på ökad kapitalinsats och dels på s.k. överföringsvinster genom att arbetskraft flyttas från sektorer med lägre produk- tivitet till verksamhetsgrenar med högre produktivitet. Den förbättrade teknikens betydelse är svår att statistiskt mäta men alla beräkningar pekar på att den utgör en mycket väsentlig faktor i det ekono— miska framåtskridandet.

insatser av

• Sida 30
•  Original

Tabell II: 2. Bruttolnvesteringamas fördelning. Inkl. reparationer och underhåll

Miljlfrder Procentandelar r 1964 1938/39 1946 1955 1964 Industri och hantverk 6,8 19,4 19,6 20,7 21,5 Kraftverk och eldistrihution 1,5 3,4 3,9 5,7 5,0 Jordbruk, skogsbruk, fiske 1,5 8,2 8,1 6,7 4,8 S:a varu- och kra/tproduktion 9,8 31,0 31,6 33,1 31,3 Bostäder 6,5 30,3 32,1 20,8 20,8 Samiärdsel 7,3 24,7 22,1 24,4 23,3 Varuhandel 1,3 2,5 1,1 2,4 4,1 Civila offentliga tjänster 4,1 7,6 6,2 10,5 13,0 Försvaret 2,4 4,0 6,9 8,8 7,5 Summa 31,4 100 100 100 100

»Teknikfaktorn» innefattar i sig ett helt komplex av företeelser. Dess innebörd kan sägas vara, att nya kunskaper och ny mänsklig skicklighet börjar tillämpas i pro- duktionen, varigenom utbytet av insatta resurser ökas. 1959 års långtidsutredning (SOU 1962: 10) hänför följande faktorer till » teknikfaktorn» , nämligen:

naturvetenskapliga och tekniska upptäck- ter (forskningens bidrag) och uppfin- ningar som leder till nya produktionspro- cesser och produkttyper; införandet av dessa förändrar kapitalutrustningens tek- niska egenskaper;

en förbättrad utbildning; en av olika skäl ökad arbetsintensitet; en effektivare organisation av produktio-

nen.

Investeringsaktiviteten har som förut nämnts fortlöpande stigit under efter- krigstiden. Under 1930-talet uppgick så- lunda investeringarna till ca 20 0/0 av totalproduktionen, medan de under se- nare år överstigit 30 0/0.

Bruttoinvesteringarnas omfattning och fördelning på olika områden framgår av tabell II: 2.

Jordbrukets andel i investeringarna (exkl. skogsbruk och fiske) har fort- löpande sjunkit under efterkrigstiden och torde 1964 ha rört sig om ca 3 0/o.

Konsumtionsutvecklingen. Investering- arnas andel av bruttonationalprodukten har som förut nämnts ökat under efter-

krigsperioden och därmed begränsat ut— rymmet för konsumtionsökningen. Ge- nom att produktionsutvecklingen varit gynnsam har det ändå varit möjligt att bereda utrymme för en stor konsum- tionsökning. Den totala konsumtionen steg från 1946 till 1964 volymmässigt med 77 0/0, dvs. 3,2 0/0 per år. Räknat per capita blir procenttalen 57 resp. 2,6. Utvecklingen har emellertid ej varit lik- artad i fråga om privat och offentlig konsumtion. Den offentliga konsumtio— nen har sålunda vuxit betydligt snab- bare än den privata. Av totalkonsumtio- nen år 1946 gick 13 0/0 till offentlig kon- sumtion, medan motsvarande tal 1964 var 210/0. Till väsentlig del orsakas ök- ningen av den offentliga konsumtionen av överföring av olika försörjningsupp- gifter från den privata till den offentliga sektorn.

Utvecklingen av den privata konsum- tionen för olika konsumtionsområden framgår av tabell II:3

Volymförändringarna i den privata konsumtionen har tillsammans med in- träffade prisförändringar lett fram till den ntgiftsstruktur för den privata kon- sumtionen som redovisas i tabell 11:11. (Den genomsnittliga hushållsbudgetens fördelning.)

• Sida 31
•  Original

Tabell II: 3. Den privata konsumtionens utveckling

Néili- Volymindex: 1946 = 100 r 1964 1946 1950 1964 Livsmedel1 14 500 100 107 129 Sprit och tobak 3 900 100 113 157 Hyra, bränsle och lyse 7 300 100 116 211 Kläder och skor 5 700 100 122 165 Inköp och drift av fordon 5 300 100 201 958 Resor med buss, tåg etc. 1 600 100 122 114 Möbler och annan hemutrustning 4 400 100 122 228 Övrigt 8 900 100 110 179 Totalt 51 600 100 115 177

1 Offentlig konsumtion av livsmedel kan för 1964 beräknas till ca 440 milj. kr.

Av den redovisade andelen för livs- medel utgörs drygt 60 0/0 av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter av inhemskt ursprung. Livsmedelskonsum- tionens andel i den privata konsumtio- nen har fortlöpande minskat under efter- krigsperioden. En långsam konsumtions- förskjutning har ägt rum dels mot s.k. högvärdiga livsmedel, dels mot ökade köp av industriellt bearbetade och för- ädlade produkter. (Se vidare kap. VI och VII.)

C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturföriindringar m.m.

I föregående avsnitt har de väsentligaste strukturella utvecklingsdragen i svensk ekonomi under efterkrigstiden redo- visats. Utvecklingen under denna tids- period har karakteriserats av:

1. en produktivitetsökning som framför allt ny teknik i olika former möjliggjort;

2. en ökad levnadsstandard som blivit följ- den av produktivitetsökningarna;

Tabell II:—t. Den privata konsumtionens sammansättning

Procentandelar 1938/39 1946 1964 Livsmedel, samtliga 33 34 28 därav livsmedel från svenska jordbruksprodukter 23 19 Sprit och tobak 5 7 9 Hyra, bränsle och lyse 17 13 14 Kläder och skor 14 16 11 Inköp och drift av fordon 4 2 10 Resor med buss, tåg etc. 5 5 3 Möbler och annan hemutrustning 7 8 8 Övrigt 15 15 17 Totalt 100 100 100 Varaktiga varor 1 1 10 15 Icke varaktiga varor 60 64 59 Tjänster 29 26 26 Totalt 100 100 100

:tnm. Andelarna har beräknats med utgångspunkt från värden i löpande priser.

• Sida 32
•  Original

3. de förskjutningar i konsumtionen som den ökade standarden medfört;

4. den ändring i näringslivets och samhäl— lets struktur som den ökade konsumtio- nen och ändrade konsumtionsvanor fört med sig, förskjutningar mellan olika sek- torer i näringslivet; ändrad relation mel- lan privat och offentlig konsumtion, be- tydande befolkningsomflyt[ningar.

Denna utveckling har vidare varit en följd av eller medfört ökad ekonomisk integration och arbetsfördelning inom näringslivet samt ett starkt konjunktur- samband mellan näringsgrenarna och med utlandet.

För jordbrukets del har den ökade integrationen och arbetsfördelningen in- neburit, att en stor del av produktionen, förädlingen och marknadsförandet över- flyttats till andra sektorer. Genom denna omfördelning har arbetskraft kunnat fri- göras från jordbruket till andra sekto— rer, samtidigt som konsumenternas be- hov av livsmedel i allt högre förädlat skick kunnat tillgodoses.

I produktionen av jordbruksprodukter har sålunda industrin fått och får allt större betydelse genom att inköpen av industriellt framställda produktions- medel fortlöpande ökar (maskiner, han- delsgödsel och växtskyddspreparat samt elektricitet och drivmedel). Även service- företag har kommit att spela en viktig roll för jordbruket.

UppSamling, vidarebearbetning och marknadsförande har också under efter- krigsperioden praktiskt taget helt över- tagits av transportsektorn, livsmedels- industrin och handeln. Även dessa sek- torer är givetvis för sina kostnader be- roende av den allmänna prisutveckling- en på arbetskraft och kapitalvaror.

från därför

Framställningen av livsmedel svenska jordbruksråvaror kan numera sägas försiggå i tre led, nämli- gen: 1) industriell produktion av maski-

ner, handelsgödsel, drivmedel m.m., 2) produktion av råvaror inom jord- bruksföretagen (där jordbruket tillhan- dahåller jord och arbetskraft samt 3) transport, vidareförädling och distribu- tion av de färdiga livsmedlen fram till konsumenterna. Ersättningen till produk— tionsmedels- och förädlingsindustri, trans- portföretag och handel är i denna pro- duktionskedja rätt oberoende av avsätt- ningsvolymen. Detta gör att jordbrukar— ledet i stort sett i en fri marknad skulle få bära de prisvariationer, som uppstår på grund av varierande utbud och efter- f1'ågan.'" Då jordbrukets andel -— dvs. livsmedelskostnaderna reducerade med de delar därav som går till produktions- medelsindustri, transport, förädling och handel _ fortlöpande minskar, kommer jordbrukets inkomster (dvs. ersättningen till jord och arbetskraft) _— såvida ej några reglerande åtgärder tillgrips — att bli starkt påverkade av prisändringar i konsumentledet. Den ökade omfördel— ningen av arbetsuppgifter inom livsme- delsproduktionen från det egentliga jord- bruket till industrin, transportsektorn och handeln har således gjort jordbruket känsligare för pris- och kostnadsutveck— lingen inom nämnda näringsgrenar. Den betydande effektivisering, som ägt rum i jordbruket under efterkrigsåren (se kap. IV och V), har väsentligen skett genom en substitution av arbetskraft mot kapital i form av maskiner etc. Vinster- na av effektiviseringen har kommit sam— hället till godo dels genom att prissteg- ringarna på livsmedelsråvarorna kunnat begränsas, dels genom de insatser den friställda arbetskraften kunnat prestera i andra samhällssektorer. Gjorda under-

5 Detta följer av att det led i denna kedja. som har den lägsta utbudselasticiteten —— i detta fall jordbruket — får bära huvud— parten av de ekonomiska förluster (men även tillgodogöra sig eventuella vinster), som nämnda förändringar för med sig.

• Sida 33
•  Original

sökningara pekar på att den sistnämnda insatsen under efterkrigsåren varit av stor betydelse för den svenska ekono- miska utvecklingen under denna tid. Nedgången i jordbrukets arbetskrafts- volym beror på en kombination av »suget» från det övriga näringslivet i form av arbetstillfällen och bättre löner än i jordbruket samt »trycket» på jord- bruket från ny teknik och ändrade pris- relationer mellan arbetskraft och andra produktionsmedel, som tvingar jordbru- ket att frigöra arbetskraft och ersätta denna med framför allt industriellt fram- ställda produktionsmedel. Utflyttningen av arbetskraft från jordbruket påverkas av den allmänna konjunkturutveckling- en och då särskilt sysselsättningsläget. Vid »konjunktursvackor» har utflytt- ningen minskat, medan den ökat igen under »konjunkturtoppar».

Sambandet mellan Iönekrav och livs- medelspriser samt jordbruksregleringens roll härvidlag har ofta framhållits i den ekonomiska debatten. Genom jordbruks- prissättningens bundenhet till löneutveck- lingen för lant- och industriarbetarna har prissättningen på jordbruksproduk- ter ansetts vara en av de drivande kraf— terna i inflationsförloppet. Jordbrukspri- sernas faktiska betydelse härvidlag torde emellertid ha överskattats. Dels utgör det svenska jordbrukets andel i hela livs— medelposten endast ca 30 % — dvs. ca 10 % av hela den privata konsumtio- nen — och dels har prisstegringarna på tjänster från förädling och livsmedels— handel under 1950-talet varit större än för jordbruksprodukter (se vidare kap. VII). Med hänsyn till vad som förut sagts om industrins ökande roll i fram- ställningen av jordbruksprodukter kan här erinras om att löneökningar inom industrin, som ej ryms inom produktivi- tetsökningens ram, kan medföra stigande produktpriser i jordbruket på grund av ökande priser på de produktionsmedel, 3

som jordbruket köper från industrin. I realiteten torde förhållandena därför närmast kunna karakteriseras så, att jordbruket på grund av sin utbudsstruk- tur har ett ogynnsammare utgångsläge än övriga i livsmedelsframställningen deltagande led, när det gäller att få täck- ning för ökande kostnader. Genom sin påtagliga och ofta dramatiska karaktär torde emellertid prisförhandlingarna rö- rande jordbruksprodukter ha spelat en viss psykologisk roll i löneförhandling- arna.

Industrins beroende av jordbruket har förut kortfattat berörts. Mängden indust— riellt framställda produktionsmedel som jordbruket köper har fortlöpande stigit. Totalt har jordbruket i medeltal under 1960-talets början köpt varor och tjäns- ter från andra sektorer för ca 2 400 milj. kr per år, vilket utgör ca 50 0/|) av jord- brukets bruttoomsättning. I den nämnda summan ingår emellertid till betydande del kostnader för importerade varor. Jordbrukets köp av inom landet produ- cerade industrivaror (frånsett köpfoder- medel samt service och reparationskost- nader) torde vara av storleksordningen 800 milj. kr. Denna utveckling har givet- vis medfört, att sysselsättningen i vissa industrier blivit starkt beroende av jord- brukets inköp. Jordbrukssektorns inköp av dessa produkter visar ett visst sam- band med näringens lönsamhetsutveck- ling. Industrisysselsättningens beroende av jordbrukets inköp får dock ej över- skattas. Även om industrins roll i jord- bruksproduktionen fortlöpande ökar, ut- gör berörda industrier endast en rätt liten del av hela industrin. Försäljningen till jordbruket torde sålunda endast ut- göra ett par procent av industrins hela tillverkningsvärde. Beroendet är också

' G. Österberg: En empirisk studie av överflyttningsvinster i Sverige åren 1950— 1960; Nat.ekon. inst., Stockholms universi- tet.

• Sida 34
•  Original

mer kortsiktigt. På längre sikt bör en nedgång i jordbrukets köp för industrin kompenseras genom att andra behov uppstår för de människor, som övergår från jordbruket till andra näringar.

Jordbrukets roll i konjunkturiörlop- pet är numera ganska obetydlig och dess- utom i stort sett helt passiv. Under tidi- gare perioder, då jordbruksproduktionen och den däri sysselsatta arbetskraften utgjorde en mer väsentlig del av natio— nalprodukten resp. av den totala arbets— kraften, var samspelet mellan jordbruket och övriga näringar av väsentligt större betydelse för konjunkturförloppet.

Mellankrigstidens starka konjunktur- svängningar medförde betydande varia- tioner i efterfrågan på jordbruksproduk- ter genom de starka inkomstminskningar för konsumenterna som dessa konjunk- tursvängningar ledde till. 1930-talets jordbrukskris var sålunda resultatet av en kombination av växande produktions- överskott och vikande efterfrågan.

Med den högre levnadsstandard, som nu råder i de flesta industriländer, och med den dämpning av de internationella konjunktursvängningarna, som kommit

till stånd genom en riktigare konjunk- turpolitik, spelar inkomstvariationerna knappast längre någon större roll för efterfrågan på jordbruksprodukter. [ konjunktur-rörelser av den typ, som varit förhärskande under efterkrigstiden. och med det skydd mot inverkan från världs— marknaden, som jord-bruksnäringcn har i de flesta industriländer, blir påverkan på denna näring jämförelsevis ringa. Den väsentligaste effekten blir de tidigare omnämnda variationerna i »suget» efter arbetskraft till andra näringar. Vissa svängningar på världsmarknaden kan också, trots skyddet, göra sig märkbara inom landet, främst genom förändringar i förutsättningarna för att avsätta över- skott på världsmarknaden. Dessa sväng- ningar synes emellertid i -sin turwha ett ganska svagt samband med den allmänna industrikonjunkturen. De svängningar i råvarupriserna och råvaruländernas av- sättningsförhållanden och valutainkoms- ter, som fortfarande följer denna kon- junktur, hänför sig mest till andra rå- varor än livsmedel såsom textilråvaror, metaller, kautschuk m.m.

• Sida 35
•  Original

KAPITEL III

Svenskt jordbruk i internationellt perspektiv

1. Den internationella produktions- och handelsutvecklingen för jordbrukspro- dukter

Världsproduktionen av livsmedel och fodervaror från jordbruket är för när— varande (1965) drygt 60 0/0 större än under förkrigstiden. Produktionen per capita är ca 15 0/0 större. Ett karakteris- tiskt drag i utvecklingen är dock, att det främst är i de redan välförsörjda om- rådena som produktionen per capita sti- git, medan flertalet u-regioner i stort sett legat kvar på den redan låga förkrigs- nivån. Vid en jämförelse mellan tabel- lerna III:] och III:2 finner man, att detta inte beror på att totalproduktionen stagnerat eller ökat mindre inom u-regio- nerna än annorstädes utan på den starka befolkningstillväxten i dessa regioner.

Även inom de stora kontinentala om- rådena finns betydande olikheter. Bland de industrialiserade staterna intar så— lunda Sverige en unik ställning såtill- vida, att jordbruksproduktionen stagne- rat sedan början av 1950-talet med följd att produktionen per capita ständigt sjun- kit. Som jämförelse kan nämnas, att jordbruksproduktionen per capita i Dan- mark vid 1960-talets ingång var omkring en fjärdedel större än under förkrigs- tiden, i Storbritannien ungefär en tredje- del och i EEC-området ca 15 0/0 större.

Det är knappast troligt, att den hittills- varande tendensen i fråga om världspro- duktionens regionala utveckling avse- värt kommer att ändras under överskåd- lig framtid. I de områden, som bildas av västerlandets ekonomiskt avancerade sta- ter, finns onekligen fortfarande stora

Tabell Ill: 1. Den totala jordbruksproduktionen (Index; 1934/38 = 100)

1948/53 1953/58 1958/63 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 (prel.)

Västeuropa 105 126 141 144 144 151 155 155

Därav Sverige 111 106 110 110 114 112 108 115 Östeuropa 106 129 165 163 168 172 165 176 Nordamerika 139 152 168 168 167 171 179 176 Latinamerika 126 149 170 170 173 174 177 180 Afrika 129 148 161 165 161 170 171 175 Mellersta Östern 116 142 167 166 166 177 181 175 Fjärran Östern

(utom Kina) 106 126 145 148 149 151 154 155 Oceanien 112 122 149 149 151 162 166 177 Hela världen

(utom Kina) 116 136 157 158 158 163 166 169

• Sida 36
•  Original

Tabell Ill: 2. Jo"(bruksproduktionen per capita (Index; 1934/38 = 100)

1948/53 1953/58 1958/63 1960/61 1961 ,'62 1962/63 1963,'64 1964/65 (prel.)

Västeuropa 96 110 119 122 119 124 125 124

Därav Sverige 99 91 91 91 94 91 88 93 Östeuropa 110 124 148 146 149 150 145 151 Nordamerika 116 116 118 118 114 116 120 118 Latinamerika 94 97 97 97 96 94 93 93 Afrika 104 108 104 106 101 103 103 103 Mellersta Östern 97 105 109 109 106 110 1 10 105 Fjärran Östern

(utom Kina) 88 94 98 100 99 98 97 96 Oceanien 94 91 98 98 97 103 103 107 Hela världen

(utom Kina) 101 107 113 114 112 114 113 112

Källa: FAO, The State of Food and Agriculture.

produktionsreserver, som relativt lätt sörjningsproblemet att förbli brännande. skulle kunna mobiliseras. Jordbrukets »industrialisering» kan fortsättningsvis väntas även resultera i en starkt stegrad avkastning. En fortsatt produktionsök- ning är också att vänta. Svårigheten att vid den redan höga livsmedelstandarden få lönsam avsättning för produktionsök- ningen håller dock tillbaka denna, sär- skilt som också befolkningstillväxten i dess länder i regel är lägre än annor- städes.

I Östeuropa och främst då Sovjet- unionen har produktionen stigit avsevärt sedan förkrigstiden, framför allt genom uppodling av nya arealer. Men då livs- medelsstandarden i Östeuropa i jäm- förelse med den i Västeuropa varit rela- tivt låg och då en i allmänhet stark folk- ökning i kombination med en snabb industrialisering gett stegrad efterfrågan, har en krissituation helt motsatt den i västerlandet uppstått i form av ett mark- nadsmässigt bristläge. I motsats till vad som gäller för flertalet u-länder är dock i de europeiska öststaterna livsmedels- standarden ur näringsfysiologisk syn- punkt i stort sett tillfredsställande.

I flertalet u-regioner kommer av allt att döma under överskådlig framtid för-

Både energitillförseln, mätt i kalorier, men i ännu högre grad födans kvalita- tiva sammansättning, som brukar anges i mängden animalisk äggvita, är otill- fredsställande. I tabell III:3 återges av FAO gjorda uppskattningar över kon-

Tabell III:3. Konsumtionen per capita i olika områden 1957/59

Kalorier Animalisk Område äggvita, - per dag g per dag

Sverige 2 940 52 EEC-staterna 2 850 41 Europeiska medel-

havsområdet (utom Italien) 2 655 23 Övriga Västeuropa 3 217 47 Nordamerika 3 118 66 Latinamerika (utom

Argentina och Uruguay) 2 300 17 Argentina och

Uruguay 3 100 65 Mellersta Östern och

Afrika 2 400 13 Fjärran Östern

(utom Japan och Kina) 1 980 7 Japan 2 220 16 Oceanien 3 250 62

Källa: FAO, Agricultural Commodities —— Projections for 1970. Rom 1962.

• Sida 37
•  Original

sumtionen per capita i olika områden. I tabellen är bl.a. de europeiska öststater- na samt Kina inte redovisade. Det be- räknas att av världens befolkning mellan 300 och 500 miljoner lider av hunger i den meningen, att kaloritillförseln är för låg och att ytterligare 1 miljard är un- dernärda genom otillfredsställande sam- mansättning av födan, särskilt på grund av brist på animalisk äggvita.

Produktionen per capita säger dock inte allt om försörjningsläget, eftersom hänsyn måste tas även till exporten och importen. Strukturförskjutningar har nämligen ägt rum inom den internatio- nella livsmedelshandeln. Medan importen till u-rcgionerna ständigt stigit, har ex- porten från dem stigit mindre eller av- tagit. Produktionen av och handeln med vete och ris illustrerar påtagligt struk- turförskjutningarna. Medan världspro- duktionen av vete, som har sin tyngd- punkt i Europa och Nordamerika, sedan förkrigstiden ökat med ca 50%, har världsexporten två- till tredubblats; de senaste årens stora amerikanska vete- leveranser har medfört en avsevärd re- duktion av överskottslagren. Som jäm- förelse kan nämnas att risproduktionen, som främst sker i Asien, ökat med ca 60 0/0, medan världsexporten under hela efterkrigstiden inte nått upp till mycket mer än hälften av förkrigstidens export. Det är troligt att den tendens till för- skjutning av exportförmågan till industri- länderna och importbehovet till u-län- derna, som dessa exempel illustrerar, kommer att fortsätta. I varje fall utgör detta en förutsättning för en rikare och jämnare försörjning för världen i dess helhet.

Försörjningen i u-regionerna har så- ledes utvecklats något bättre än vad som framgår av produktionssiffrorna i tabel- lerna 1 och 2. En viss genomsnittlig ökning kan beräknas ha ägt rum i för- hållande till förkrigstiden. Ökningen har

dock huvudsakligen varit kvantitativ, dvs. gällt kaloriförbrukningen. Tillgången på äggvita, särskilt animalisk, har där- emot med några få undantag varit oför- ändrad eller t.o.m. sjunkit. U-regionernas andel av världsimpor- ten är dock alltjämt relativt liten. Om Kina på grund av avsaknaden av tillför- litlig statistik undantas (och naturligtvis Sovjetunionen och övriga europeiska öst- stater, som ju inte brukar betecknas som u-länder), var u-regionernas andel 1960 drygt 30 0/0, medan Västeuropa och Nordamerika med sin långt mindre be- folkning så gott som helt svarade för resten. Västeuropa är det dominerande importområdet med drygt hälften av världsimporten. Dess dominans framträ- der ännu tydligare, om man tar i be- traktande att det svarar för så gott som all nettoimport av animalier. Den export, som sker från västeuropeiska länder, går främst eller med omkring två tredjedelar till andra länder inom området. Världsbandeln med livsmedel och fo- dervaror ökade volymmässigt med ca 50 0/0 från genomsnittet för åren 1948— 52 fram till 1960. För 1963 beräknas uppgången preliminärt till ca 80 0/0. Värdemässigt blev ökningen dock mindre. För 1960 var den ca 30 0/o beroende på prisfall från det relativt höga prisgenom- snittet 1948—52. (Jämfört med förkrigs- tiden blir bilden annorlunda. Volymen ökade med ca 50 0/0, medan värdet mel- lan tre- och fyrdubblades.) Till följd av en kraftig prisuppgång mellan 1962 och 1963 låg värdet sistnämnda är ca 70 0/0 över genomsnittet 1948—52. Därefter har återigen ett prisfall ägt rum, som nu (1965) fört ner priserna till den tidigare låga nivån. Expertens realvärde har ned- gått betydligt till följd av en försämring av jord-bruksprodukternas bytesvärde eller deras köpkraft i förhållande till industrivarorna. År 1965 var sålunda bytesvärdet ca 20 0/0 lägre än femton år

• Sida 38
•  Original

tidigare. Marknadsmässigt tyder detta på att den köpkraftiga efterfrågan på världs- marknaden ej hållit takt med utbudet. Världsmarknadspriserna vid export och import motsvarar emellertid ingen- städes inom de ekonomiskt avancerade länderna de nationella prisnivåerna, som skyddas genom olika regleringssystem. Dessa har givetvis ett politiskt och socialt syfte. nämligen att i görligaste mån ge ett inkomstskydd åt jordbruksbefolk- ningen under den anpassningsproccss som är en följd huvudsakligen av den ekonomiska tillväxten i samhället. (Jfr framställningen i kap. II.) Samtidigt är det ofrånkomligt, att man med regle- ringarna konserverar eller kanske t.o.m. skärper den marknadsmässiga spänning- en med ytterligare utbudstryck på världs- marknaden och ökad olikhet mellan världsmarknadsprisnivån och de natio- nella prisnivåerna som följd. Världs- marknaden blir den »avstjälpningsplats» dit alla länder med hjälp av exportsub- ventioner lyfter ut de överskott, som pressar priserna på deras inhemska marknader och därigenom äventyrar deras egna jordbrukspolitiska målsätt- ningar. Resultatet blir en genomsnittligt mycket låg prisnivå, i allmänhet dålig lönsamhet även för de effektivaste pro- ducenterna men också starka fluktua- tioner i denna nivå. Att finna balansen mellan å ena sidan det av kortsiktiga politiska och sociala motiv betingade stödbehovet och å andra sidan det lång- siktiga kravet att anpassa produktio- nen till marknadens efterfrågeutveckling, detta är så gott som överallt i de utveck- lade länderna ett centralt problem inom jordbrukspolitiken.

Efterfrågeökningen på livsmedel beror av två faktorer, nämligen befolknings- tillväxten och inkomstökningen per ca- pita. Den andel av inkomstökningen som medför ökad efterfrågan på livsmedel kan, som angetts i kapitel II, uttryckas

genom den s.k. inkomstelasticiteten. l ekonomiskt avancerade länder är in- komstelasticiteten för livsmedel som hel- het låg och ofta även befolkningstill- växten, vilket ger låg efterfrågeökning. I u-regionerna däremot är befolknings- tillväxten hög, varierande mellan 1,5 och 3 0/0 per år, och enbart den ställer stora krav på jordbrukets produktionsökning. Kommer så härtill en ekonomisk expan- sion med stigande penninginkomster ökas efterfrågan ytterligare, då inkomstelasti- citeten är hög vid låg levnadsstandard. Bristande valutatillgångar eller önskan att reservera valutatillgångarna för kapi- talvaruimport åstadkommer emellertid, att det latenta köpbehovet i stor ut- sträckning inte kan resultera i faktisk import. I stället blir resultatet inhemsk prisuppgång eller ransonering.

Den globala livsmedelssituationen il- lustreras slående av vissa bedömningar av produktions- och konsumtionsutveck- lingen, som FAO gjort med uppdelning på låg- och höginkomstländer.1 Två alternativa uppskattningar har gjorts. Den ena förutsätter en årlig tillväxt av bruttonationalprodukten för världen i dess helhet (undantagandes Kina och Sovjetunionen) med i genomsnitt 40/0 (4,1 0/0 i låginkomstländerna och 3,9 0/0 i höginkomstländerna), vilket i stort sett motsvarar tendensen under 1950-talet med korrigering för speciella faktorer sådana som återuppbyggnadsarbetct efter kriget. Det andra alternativet förutsätter en årlig tillväxt på i genomsnitt 50/0 (5,2 0/0 i låginkomstländerna och 50/0 1 höginkomstländerna), vilket bl.a. anslu- ter sig till en del nationella planer.

Med utgång från det lägre alternativet beräknas efterfrågan på livsmedel under 1960-talet för världen i dess .helhet stiga med i genomsnitt 2,5 9/0 per år. Detta motsvarar i stort sett produktionstillväx-

1 FAO, Agricultural Commodities — Pro- jections for 1970. Rom 1962.

• Sida 39
•  Original

ten under 1950-talet. För höginkomst- länderna är vid det högre alternativet den uppskattade ärliga efterfrågeökning— en fram till 1970 mindre än den procen- tuella produktionsökning som registre- rats under 1950-talet. I låginkomstlän— derna skulle emellertid en sådan efter- l'rägeökning kräva en produktionsökning, som vore nära 25 % större än den nu- varande. Med utgångspunkt frän det högre alternativet skulle i dessa länder kräva-s en produktionsökning av nära 50 0/0. Inför den fördubbling av världs- hel'olkningen som väntas ske redan före detta sekels slut, dvs, på ca 35 år, ger nyssnämnda beräkningar av efterfråge— ökningen under den korta tiden fram till 1970 ändock inte en tillräckligt tydlig bild av världsförsörjningsp-roblemets storlek.

För att fram till sekelskiftet kunna bibehålla nuvarande livsmedelstandard, vilken innebär att två tredjedelar av världsbefolkningen är undernärd, krävs enligt FAO en fördubbling av livsmedels- tillgängarna. För att ge hela världsbe- folkningen en tillfredsställande försörj- ning med livsmedel skulle redan nu livs- medelsproduktionen behöva fördubblas och fram till sekelskiftet behöva bli fyra gånger större än den nuvarande.

2. Företag sstrukturen

Det mest framträdande draget i det svenska jordbrukets omvandling under senare decennier utgör givetvis den be- lysta kraftiga nedgången av befolkning och arbetskraft. Parallellt med folk- minskningen och i växelverkan med denna har skett betydelsefulla ändringar

• Sida 76
•  Original

i företagsstrukturen, hur detta begrepp än definieras. I de omfattande under- sökningar rörande strukturutvecklingen, som vi låtit företa och på vilka fram- ställningen i förevarande kapitelavsnitt delvis bygger (jfr den första fotnoten i detta kapitel), avses med begreppet strukturutveckling förändringar i före- tagsstrukturen huvudsakligen i följande avseenden, nämligen varaktiga föränd- ringar i utnyttjandet av de produktiva markerna (jordbruk —— skogsbruk -—— andra ändamål), ändringar i jord- och skogsbruksenheternas antal, storlek, ägo- slagsfördelning och arronderingsförhål- landen samt i äganderätts- och bruk- ningsförhållanden. — Företagsstrukturen kan naturligtvis även anges på annat sätt, t.ex. så att man vid analys av denna även söker belysa storleksföränd- ringar mätt med arbetskraftsinsatsen, bruttoomsättningen eller annat dylikt företagsekonomiskt mått.

Ägar- och brukarförhållanden förbi- gås här i stort sett. Nämnas må dock, att av landets åkerjord ca 90 0/0 ägs av enskilda personer (fysiska personer och sterbhus), en andel som länge varit oför- ändrad. Även beträffande arrendenas omfattning, för närvarande ca 30 0/o av den totala åkerarealen, har förändring- arna varit relativt små. Däremot har skett stora ändringar inom arrendesek- torn, genom att antalet självständigt brukade arrendegårdar minskat medan de mer eller mindre kortsiktiga tillskotts- arrendena starkt ökat i antal. I övrigt hänvisas till redogörelser i förut angivna strukturundersökningar. Ägarförhållan- dena i skogen beskrivs närmare i ka- pitel X.

Företagsstorleken har genomsnittligt ökat, mindre genom utvidgning av den brukade arealen per brukningsenhet än genom nedgång av antalet små enheter och ökad omsättning på de kvarstående. Antalet brukningsenheter med minst 2

ha åker uppgick 1937 till 307000. Med brukningsenhet förstås jordbruk, som med avseende på driften utgör ett och samma företag och som driVS med en och samma arbetsstyrka. Enligt senast tillgängliga uppgifter, vilka avser 1964, hade antalet brukningsenheter sjunkit till 209000. Antalet kan för närvaran- de (hösten 1965) uppskattas till ca 200000. Den svenska jordbruksproduk— tionens värde enligt totalkalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader upp- gick 1938/39, mätt i 1963 års produkt- priser, till i runt tal 4800 milj. kr. År 1963 var motsvarande tal enligt prelimi— nära uppgifter 4900 milj. kr. Med led- ning av dessa uppgifter kan beräknas, att på 25 år bruttointäkterna per bruk- ningsenhet, trots det senaste årtiondets marknadsmässigt betingade åtgärder att hålla produktionen tillbaka, ökat från 15 600 till 22 300 kr (i 1963 års penning- värde) eller med ca 40 0/0. Bruttoom- sättningen i fast penningvärde på jord- bruk med 10—20 ha åker (ingående i lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, JEU) kan under perioden 1938/39—1961 beräknas ha ökat med 44 %. (På grund av bristande material har motsvarande ökningstal för storleks- gruppen med 20—30 ha inte kunnat ut- räknas.) Framställd produktmängd per yrkesverksam inom jordbruket har givet- vis stigit betydligt kraftigare (se härom vidare kap. V).

Det hittills anförda torde ha klargjort, att strukturutvecklingen —— om detta be- grepp fattas så vitt som skett i det före- gående —- inte låter sig mäta enbart genom jämförelser mellan antalet före- tag (eller brukningsenheter) och areal- storleken vid olika tidpunkter. Som en utgångspunkt för den fortsatta beskriv- ningen av strukturutvecklingen anförs emellertid, i brist på annat bättre statis- tiskt material, i tabell IV.-2 vissa upp- gifter om antalet brukningsenheter i

• Sida 77
•  Original

Tabell IV: 2. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker åren

1937, 1944, 1951, 1956 och 1961

Storleksgrupp 1937 1944 1951 1956 19611 2— 51121 113722 107776 95945 87554 66635 5— 10 ., 97298 94144 89755 83246 75017 10— 15 » 39599 38931 33164 15— 20 » 60441 58477 (20191 20630 20282 20_ 30 » 17518 17030 17719 18479 18266 30_ 50 » 10969 10710 11234 11667 11960 50—100 » 5077 5065 5419 5373 5410 oserlOO » 2294 2325 2325 2221 2186

Summa 307319 295527 282187 268101 2329201

¹ Uppgifterna avser hösten 1961. Enligt en uppskattning grundad på arealinventeringen i juni 1964 skulle antalet brukningsenheter då ha utgjort 209000. Att döma av dessa uppd gifter skulle antalet enheter under senare år ha nedgått med ca 10 000 årligen.

Källa: Jordbruksräkningarna.

Sverige 1937—61. Såsom framgår av ta- bellen har de största förändringarna gällt de mindre gårdarna, som särskilt under senare år nedgått mycket kraftigt i antal. Av den totala nedgången 1951—— 61 på ca 50000 brukningsenheter hän- för sig sålunda ca 30000 till gruppen 2—5 ha. I detta sammanhang må också nämnas, att antalet företagare i näringen sjunkit kraftigare än antalet bruknings- enheter. Medan antalet brukningsenheter 1961 enligt tabellen utgjorde ca 233 000 (enligt SCB-utredningen något färre eller ca 218000) redovisades samma år en- dast 208 000 företagare i jordbruket. Differensen förklaras dels av att ett an- tal företagare driver två eller flera bruk- ningsenheter, dels av att rätt många brukningsenheter drivs av personer, som på grund av annan näringsutövning i befolkningsstatistiken inte hänförts till gruppen företagare i jordbruket (jfr längre fram redovisad statistik). Förändringarna i antalet bruknings- enheter har skett med olika styrka i skilda landsdelar. Den största relativa nedgången har inträffat i Svealands slättbygder, i samma områdes skogsbyg-

der samt i nedre Norrland. Orsaken till de starka förändringarna inom just dessa områden är närheten till stora industri- centra med hög efterfrågan på arbets- kraft. Skogfattiga enheter har upphört i större utsträckning än enheter med relativt god skogstillgång.

Väl så intressant som den nu belysta utvecklingen i fråga om antalet företag eller brukningsenheter samt dessas för- delning på storleksgrupper är föränd- ringsprocessen som sådan, inte minst på grund av att denna ger vägledning om den framtida utvecklingen. Strukturom- vandlingen tar många olika former. Den tillgår ofta så, att jordbrukaren helt slutar med sin näring och därvid antingen upp- hör att vara yrkesverksam eller övergår till annan sysselsättning. Detta sker inte sällan genom en successiv förändring i det att brukaren så småningom skiftar från traditionellt jordbruk till deltids- jordbruk och ytterligare om några är helt flyttar till annat näringsfång. Ut- märkande för en sådan utveckling är ofta, att jordbruket till en början läggs om till kreaturssvag och så småningom till helt kreaturslös drift. Kreaturslöshet

• Sida 78
•  Original

vid småbruk utgör vanligen ett tecken på att en total produktionsnedläggning är att förvänta; under en övergångstid sköter brukaren därvid ofta även ett arbete vid sidan av jordbruket. Av de jordbruk, som under perioden 1956—61 försvann som självständiga enheter, bru- kades ungefär hälften under tiden när- mast före upphörandet på ett sådant sätt, att de redan då befann sig under successiv avveckling.

Det sätt, på vilket strukturföränd- ringarna sker, bestäms i stor utsträck- ning av om fastigheten är belägen i en utpräglad jordbruksbygd eller i en bygd med starkare skogsinslag. Inom de åker- tätare bygderna finns i regel jord, som i och för sig skulle kunna friställas för storleksrationalisering av kvarvarande brukningsenheter. En sådan utveckling försvåras eller förhindras dock ofta av de på grund av efterfrågan på realvär- den och av andra skäl uppdrivna jord- värdena. Inom skogsbygderna utgör inte sällan de topografiska förhållandena ett hinder. I sådana bygder betyder ned— läggning av ett jordbruk ofta, att det lämnas mer eller mindre obrukat (eller planteras med skog). Så väntas i ökad utsträckning bli fallet under de närmaste decennierna. Den jordbrukande befolk- ningens intresse för markkomplettering inriktar sig i skogs— och mellanbygderna främst på skogsmark.

Jordbrukets strukturomvandling kän- netecknas som redan antytts främst av en rätt betydande nedläggning av bruk- ningsenheter, särskilt små sådana. En- dast i mindre utsträckning har omvand- lingen hittills tagit sig uttryck i för-ändl- ringar i medelarealen per gård. Under tiden 1937—61 har sålunda den genom- snittliga arealen åker endast ökat från 11,7 till 14,2 eller med 2,5 ha per enhet. (Räknat per företagare utgjorde medel- arealen 1961 ca 16 ha.) Storleksrationa- liseringen har nämligen i många fall

tagit sig uttryck däri, att — samtidigt som brukningsenheter sammanslagits — lågt avkastande eller dåligt belägna åker- jordar tagits ur produktionen, varige- nom jordbrukarnas produktionsunderlag förbättrats utan några arealökningar.

Såvitt framgår av SCB-utredningen skulle under femårsperioden 1956—61 av 243 000 vid periodens början befintliga bruknings- enheter 190 900 (79 0/0) ha förblivit oföränd- rade, 14 850 (6 0/o) ha uppflyttats och 11 700 (5 %) ha nedflyttats från en storleks— grupp till en annan. På grund av de vid storleksgrupperingen i denna statistik rela- tivt vida arealgränserna döljs dock alla sådana förändringar som inneburit, att fas— tighet inte kommit att påverkas i den om- fattningen, att arealen nått förbi de upp- satta gränserna. Dylika förändringar skulle enligt annan statistik under angivna år ha skett i'ca 26 000 fall, berörande drygt 10 % av de vid periodens början befintliga går- darna. För riket i dess helhet gäller, att arealförstärkningarna med påföljande syn- liga förändringar överväger för gårdar un- der 15 ha, medan arealminskningar domi— nerar bland de större jordbruken särskilt i skogsbygderna. I övrigt visar dessa föränd- ringar ingen påtaglig tendens.

Ökningen av företagsarealen kan ske både med åker" och med skogsmark. Vid komplettering av jordbruksjord före- kommer dels köp av tillskottsmark, dels arrendering av' ytterligare jord. Arrende- formen har hittills varit den vanligaste. Under tioårsperioden 1951—61 utnytt- jades enligt SCB-utredningen ca 300 000 ha åker för komplettering. Härav skulle enligt samma utredning arrenden" ha svarat för 73 0/0 och köp för 27 0/0. Dessa uppgifter har emellertid angetts vara be- häftademe'd stör osäkerhet.

Enligt jordbruksräkningarna ökade total- arealen sådan arrendejord, som ingick i en- heter med både ägd och arrenderad jord, under perioden 1956—61 med endast ca 100000 ha. Eftersom de rena arrendegår- darnas— totalareal minskade med drygt 75000 ha, begränsar sig nettoökningen'i arrendejord till inemot 25000 ha.

• Sida 79
•  Original

De förändringar, som betecknats som ar- rendetillskott, kan till en del omfatta sådan jord, som redan tidigare (1956) var utar- renderad. I större utsträckning torde för- ändringarna bestått i att jordbruksjorden till småjordbruk utarrenderats som sidoar- renden.

Det finns inget statistiskt material som belyser i vilken utsträckning arealkomplet— teringen genom arrende har resulterat i långsiktigt lämpligt sambruk. I stor ut- sträckning synes arrendetillskotten vara av tillfällig art, och de i statistiken angivna förändringarna synes också i åtskilliga fall ha inneburit, att tillskottsarrenden upphört och den återlämnade arrendejorden återförts till ägarnas jordbruk. De små tillskottsar- rendena synes också omfatta åskilliga area- ler, som är på väg mot nedläggning.

Tillskottet av skogsmark var under fem- årsperioden 1956—61 enligt SOB-utred- ningen 282000 ha.

På senare år har förändringarna genom förvärv ökats avsevärt. Under år 1962/63 tillfördes sålunda enligt lantbruksorganisa- tionens statistik ca 36000 ha åker och 100000 ha skogsmark befintliga enheter som förstärkning.

Företagsstrukturen inom jordbruket i början av 1960-talet — arealer åker och skogsmark tillika med uppgifter om för- värvsarbete vid sidan av jordbruket m.m. — belyses ytterligare i tabell IV: 3'" Det blir här endast fråga om redogörelse för de stora dragen. I övrigt hänvisas till de förut angivna strukturundersök- ningarna (SOU 1964: 37 samt Meddelan- den från Jordbrukets Utredningsinstitut,

nzris 5 och 6—1964 samt-, i fråga om '

kombinerade lantbruk, även till-fram— ställningen. i kapitlen X och XIII om bondeskogsbrukets framtida villkor resp. inkomstutvecklingen inom lantbruket). Skogens betydelse för en betydande del av lantbrukarna klargörs ofta bäst i sam- band med en analys av inkomstförhål- landena.

År 1960 uppgick enligt tabell IV:3 antalet brukare med ett innehav av minst 2 ha åker till nära 240 000. Därav hade 27000 sin huvudsysselsättning i

annat yrke. Därtill kom ca 12 000, som också räknades som anställda i andra lantbruksföretag. Antalet jordbruksföre- tagare med huvudförtjänsterna utom det egna företaget skulle alltså då ha upp— gått till ca 40000. För denna kategori är jordbruket närmast att betrakta som en binäring vid sidan av den huvud- sakliga förvärvsverksamheten. Beteck- ningen deltidsjordbrukare är här oftast på sin plats.

Borträknas denna grupp jordbrukare kvarstår omkring 200 000. Denna grupp av egentliga jordbrukare är emellertid långt ifrån enhetlig. För det första är ca 23000 redovisade som ej förvärvsarbe- tande. Av de förvärvsarbetande jordbru- karna inom storleksgrupperna 2—5 ha och 5—10 ha åker med huvudsysselsätt- ningen inom det egna företaget, vilka kan uppskattas till 92000, var 13 000 65 år eller äldre. Flertalet av dessa torde få betecknas som pensionärer. Det kan med hänsyn till det svaga försörjningsunder- laget starkt sättas i fråga, om något större antal av de minsta brukningsenheterna kommer att bestå som självständiga en— heter, sedan den nuvarande brukaren frånträtt (jfr den tidigare framställningen om åldersstrukturen). Undantag får na- turligtvis göras framför allt i de fall, där skogsinnehavet är betydande.

Bortses från de kategorier jordbru- kare, som på goda grunder kan beteck- nas som deltidsjordbrukare eller som pensionärer (av de senare närmast så- dana som saknar efterträdare på går- den), kvarstår av tabellens 240 000 bru- kare i runt tal 165000. Ifrågavarande brukare uppdelas här schematiskt på följande tre kategorier:

a) Jordbrukare 65 år och yngre, som bru- kar 2—10 ha åker: ca 79000.

* Det bör observeras, att uppgifterna i denna tabell hämtats ur annan.,källa än de som redovisas i tabell IV: 2, vilket förklarar vissa differenser.

• Sida 80
•  Original

Tabell IV: 3. Antal jordbrukare den 1 november 1960 fördelade efter åker- och skogsareal1 samt ålder2 och förvärvsverksamhet2

Brukare efter ålder Därav För- Åker- Skogs- A_n- värvs- . " areal, areal, Antal stallda arbe— E] for-

ijord— tande värvs-

ha ha —34 35—44 45—54 55—64 65— bru— kare o. 1 ov- arbe- skogs— riga tande bruk nä- ringar 2—5 —10 1889 4998 9015 10575 9779 36256 4249 9613 6936

10—25 752 2 252 3872 4635 4 419 15 930 1 181 3338 2 853 25—50 571 1 610 2693 3088 2859 10821 795 1 965 1 857 50— 578 1 629 2487 2685 2 461 9840 842 1 785 1 825 Summa 3790 10489 18067 20983 19518 72847 7047 16701 13471 5—10 ——10 2263 4890 7655 7781 4773 27362 1522 2891 2072

10—25 952 2831 4488 4795 3239 16305 555 1 900 1456 25—50 1 131 2926 4487 4323 2935 15802 527 1 652 1307 50— 1 056 2 835 3908 3556 2 713 14 068 559 1 383 1 430 Summa 5402 13482 20538 20455 13660 73537 3163 7826 6265 10—15 —10 1970 3716 4778 4052 1665 16181

10—25 532 1402 2190 1944 1035 7103 25 — 50 533 1 454 1 926 1 695 925 6 533 50— 567 1 387 1 867 1 548 971 6340 Summa 3602 7959 10761 9239 4596 36157 15— 20 —10 1 346 2 527 2886 2 152 849 9760 622 753 864

10—25 299 928 1210 983 446 3866 206 546 520 25—50 260 755 954 830 376 3 175 250 476 492 50 —- 252 679 953 784 385 3 053 233 490 598 Summa 2157 4889 6003 4749 2056 19854 1311 2265 2474 20—30 —-10 1 588 2781 2881 1932 648 9830

10—25 293 698 1 005 740 305 3041 25 — 50 248 676 858 676 280 2 738 50— 212 574 746 615 276 2423 Summa 2341 4729 5490 3963 1509 18032 30 — 50 —— 10 1 154 1 986 1 832 1 268 430 6 670 265 206 384 10—25 129 388 480 323 162 1 482 83 73 136 25—50 148 392 508 411 130 1 589 90 79 159 50— 166 441 517 420 206 1 750 96 146 191 Summa 1597 3207 3337 2422 928 11491 534 504 870 50— — 10 601 1 162 1 107 I 662 261 3 793 76 48 65 10—25 42 146 170 127 42 527 14 5 12 25—50 52 158 184 162 61 617 9 14 22 50— 169 464 643 463 264 2 003 93 109 80 , Summa 864 1930 2104 1414 628 6940 192 176 179 '

Totalt 19753 46685 66300 63225 42895 238858 12247 27472 23259

Källor: 1) Enligt RLFzs jordbruksregister. 2) Enligt 1960 års folkräkning.

• Sida 81
•  Original

b) Jordbrukareöå år och yngre, som bru- kar 10—20 ha åker: ca 45 000.

c) Jordbrukare som brukar minst 20 ha åker: ca 36000.

Den första av de tre grupperna motsvarar till numerären drygt hälften av de jord- brukare, som i tabellen redovisas som bru- kare med 2—10 ha åker. Det är här fråga om brukare, som visserligen inte kan be- traktas som överåriga men bland vilka dock medelåldern är rätt hög. Bortsett från de lantbrukare tillhörande denna grupp, som äger mer betydande arealer egen skog (eller som mer allmänt taget brukar bär- kraftiga kombinerade fastigheter), är det här i stor utsträckning fråga om en kate- gori, som med tiden torde komma att an- tingen glida in i gruppen stödjordbrukare (deltidsjordbrukare) eller helt lämna nä- ringen. Enligt tabellen. skulle av brukare med 2—10 ha åker 20 000 21 25000 inneha minst 50 ha Skbgsniark. Flertalet av dessa torde kunna anses. driva gårdar med sam- ma bärkraft som enheter'med 10—20 ha _åker men en skogsareal under 50 ha.

Tyngdpunkten inom det egentliga jord— bruket ligger inom de båda övriga grupper, som enligt deh'hiyss redovisade uppställ- ningen tillhopa omfattar i runt tal 80000 brukare. Härtill kan läggas de mindre går- dar, där åkerarealen visserligen är ringa men innehavet av skog inkomstmässigt kompenserar *den ringa arealen åker. Det nyss angivna talet torde därför böra ökas till minst 100 000, vilket skulle utgöra det ungefärliga antalet familjejordbruk och större gårdar, vilkas brukare helt eller ha- vudsakligen äråberoende av vad gården ger i avkastning från åker såväl som skog. Åldersfördelningen på varbetskr'aften på dessa brukningsenheter är i stort sett nor- mal, vilket torde utgöra ett tecken på att nya brukare tillträtt vid den senast av- gångna brukargenerationens frånträde. Jäm- vikt råder i de nu behandlade grupperna mellan brukare i 35—44- resp. 45—54-års- åldern, medan i den först behandlade grup- pen det relativa antalet brukare i den yngre av de båda åldersgrupperna är litet i för- hållande till antalet i den äldre av dem.

Brukningsenheter med 10—20 ha åker synes numera i allmänhet kunna betecknas som övergångsjordbruk, vilka inte kan vän- tas bli bestående, om deras innehavare gör anspråk på en standard likvärdig den hos de industriarbetargrupper man tidigare järn- fört dem med (jfr 1959 års jordbruksöver— 6

enskommelse .om övergång , från bas- till normjordbruket som underlag för prisbe- stämningen). Detta behöver ej gälla de går— dar”, som på grund' av skogstillgång, hög intensitet etc. utgör fastigheter med samma ekonomiska bärkraft som större jordbruk räknat efter arealen åker. Svårigheter att följalmed i inkomstutvecklingen för inne- havare av basjordbruk enligt 1947 års jord— brukspolitiska terminologi kommer utan tvivel att medföra en rätt stark avgång, främst i samband med generationsskiftena. På dessa brukningsenheter finns för när— varande ett stort antal medelålders brukare, som —— i den mån de inte helt övergår till annat yrke _ för sin framtida skäliga bärg- ning i allt högre grad blir beroende av möjligheterna att förstärka brukningsenhe- ten eller att skaffa sig inkomster vid sidan av jordbruket.

Redan denna analys av nuvarande förhållanden visar otvetydigt, att struk- turutvecklingen i det svenska jordbruket även under de närmaste årtiondena kom- mer att fortgå i snabb takt. Att jord- bruksbefolkningen kommer att fortsätta att starkt minska har redan framhållits, men denna minskning kan väntas bli kombinerad i helt annan utsträckning än hittills meden avsevärd nedgång i antalet jordbruksföretag. Den framtida rationa- liseringsprocesseu kommer liksom den hittillsvarande uppenbarligen att inne- bära, att företag försvinner samtidigt som arealen på bestående fastigheter ut- vidgas. Vad som hittills skett i fråga om strukturen synes tyda på att en allt snab- bare utveckling i sistnämnda hänseende kommer att ske, oavsett vilka åtgärder som vidtas för att ytterligare främja en sådan utveckling.

Antalet brukningsenheter (med över 2 ha åker) inom jordbruket uppgick 1961 som förut nämnts till ca 230 000. Om man nöjer sig med en framskrivning med utgångspunkt från antalet enheter 1961 inom olika produktionsområden och storleksgrupper under antagande av

samma årliga minskning, som registre-

• Sida 82
•  Original

rats för 1956—61 (enlig SOB-utred- ningen), erhålls ett antal brukningsen- heter 1975 av i runt tal 175 000 eller om- kring 55 000 färre än i början av 1960— talet. Vid en framskrivning på samma sätt av antalet företagare inom jordbru- ket erhålls en nedgång till mellan 150 000 och 125 000 (jfr den föregående beskriv- ningen av nuvarande strukturförhållan- den). Arealen åker per företagare komme då (vid den förutsatta minskningen av totalarealen, jfr kap. V) att utgöra 18— 19 ha mot ungefär 16 ha för närvarande. Vid beräkningen av dessa medeltal har åkerjorden vid deltidsjordbruk inte med- tagits.

De nu anförda uppgifterna om den framtida strukturen har erhållits genom en mekanisk framskrivning på grundval av trenderna under den senaste femårs- period, för vilken uppgifter föreligger. Förut i anslutning till kommentaren till tabell IV: 2 anförda uppgifter tyder på en årlig minskning av antalet bruknings- enheter med 10000. De senaste årens mycket starka nedgång av antalet mjölk- leverantörer (drygt 10 000 per år) pekar också på en sådan nedläggningstakt. Eftersom minskningen av antalet bruk- ningsenheter alltså synes ske i accelere- rad takt är det högst troligt, att antalet enheter vid mitten av 1970-talet skulle komma att vara lägre och troligen rätt avsevärt lägre än de redovisade fram- skrivningarna tyder på. Detta skulle ock- så medföra en väsentlig »automatisk» ökning av brukningsenheternas medel- arealer (liknande den som försiggått i Förenta Staterna under efterkrigstiden). Antalet enheter vid mitten av 1970-talet komme vid en fortsättning av den aktu- ella ncdläggningstakten att sjunka till nedåt 100000, dvs. ungefär hälften av antalet i nuläget. Det kan emellertid för- modas, att nedläggningarna successivt kommer att minska i absoluta tal, allt- eftersom de minsta brukningsenheterna

sjunker i antal. Enligt av överdirekttören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelseu ut- förda prognoser skulle därför antalet brukningsenheter komma att passera 100 OOO-strecket först några år in på 1980-talet. Medelarealen åker komme därvid att ligga vid 25—30 ha. De läns- utredningar som utförts styrker att en mycket snabb strukturomvandling är att vänta. Länsutredningarna anger dess- utom — även om de inte alltid sinsemel- lan år direkt jämförbara — att nedlägg- ningen kommer att gå snabbare i skogs- och mellanbygderna, särskilt i Norrland, än i landets slättbygder.

Inom lantbruksstyrelsen har i samråd med oss och med anlitande av särskilt från lantbruksnämnderna insamlat ma- terial gjorts en hela landet omfattande undersökning för belysning av olika ut- vecklings- och anpassningslinjer för jord- och skogsbruket.:i Undersökningen har utförts på så sätt, att man inom varje län regionalt redovisat rådande förhål- landen, de hittillsvarande förändringarna samt den sannolika framtida utvecklingen beträffande markanvändning och antalet företagsenheter m.m. Uppdelningen på regioner har varit den följande:

1) Jordbruksbygd. —— Bygd där den be- byggelse, som är knuten till areell produk- tion, primärt är ekonomiskt motiverad av förekomsten av åker — dvs. en åkertät bygd, bestående bygd. Jordbruksföretagen minskar i antal genom en successiv, yttre rationalisering.

2) Mellanbygd.

A. Akergles bygd. — Jord- och skogs- bruksbygd -— mellanbygd —— där den bo- sättning, lsom är knuten till areell produk- tion, primärt är motiverad av jordbruk i samband med skogsbruk eller annan syssel- sättning. En betydande förändring i mark- användningen förekommer. Relativt stark tillbakagång i antal företag. Bärkraftiga kombinerade företag kan byggas upp.

B. Skogsbruksdominerad mellanbygd. — Bygd, där den bosättning, som är knuten

** Se SOU 1964:37, bilaga 10.

• Sida 83
•  Original

Tabell IV: 4. Förväntad procentuell minskning av antalet brukningsenheter mellan början av 1960-talet och 1975

Skogs- . _ Län Jordbruks- Åkergles bruks- så 232111]? Sååå? bygd bygd dominerad b d b (1

mellanbygd yg er yg Stockholms 50 . . Uppsala 16 35 31 45 Södermanlands 40 Östergötlands 20 21 30 30 25 Jönköpings 20 20 25 20 30 Kronobergs 15 20 30 15 25 Kalmar 30 . . 30 . . 30 Gotlands 13 40 . . 40 . . Blekinge . . . . 40 . . 40 Kristianstads 22 20 50 20 55 Malmöhus 30 30 . . . . . . Hallands 35 50 40 40 Göteborgs o. Bohus . . 30 . . 40 . . Alvsborgs, norra delen 20 15 20 30 20 Alvsborgs, södra delen 40 25 20 . . . . Skaraborgs 35 30 30 30 30 Värmlands 30 25 40 . . 50 Örebro 20 20 20 30 Västmanlands 25 50 55 60 Kopparbergs . . . . . . . . Gävleborgs 40 40 Västernorrlands 30— 50 30— 50 . . . . . . Jämtlands 40 30 30 25 30 Västerbottens 35 40 50 70 50 Norrbottens 50 40 40 40 50

Källa: SOU 1964: 37, bilaga 10.

till areell produktion, främst är motiverad av kombinationsföretag med tyngdpunkt i skogsbruket. Mindre goda förutsättningar för jordbruksdrift. Rationaliseringsgången präglas av förändringar i markanvänd- ningen. Kombinerade företag tenderar att övergå till rena skogsföretag.

C. Speciella mellanbygder. — Skärgårds- bygder, småindustribygder, tätortsinfluera- de bygder etc.

3) Skogsbruksbygd. —— Bygd, där det redan nu i första hand är tillgången på skog som gör den till areell produktion knutna bebyggelsen ekonomiskt motiverad

(4) Fjällbygd.)

Fram till 1975 förväntas enligt den nu refererade undersökningen inom landets södra och mellersta jordbruksbygder an- talet brukningsenheter minska med mel- lan 15 och 35 0/0. För jordbruksbygderna i Norrland anges 40—500/0. Inom lan- dets åkerglesa mellanbygder väntas ned— gången ske i starkt växlande omfattning eller med 20—50 %. För de skogsbruks- dominerade mellanbygderna tyder prog- nosen på en minskning av antalet enheter med 30—50 ll/o. I skogsbruksbygderna skulle nedgången omfatta ej mindre än

• Sida 84
•  Original

50 60 % av det nuvarande företags- beståndet. Undersökningens uppläggning, framför allt svårigheterna att åstadkom- ma enhetliga hedömningsnormer mellan länen, gör starka reservationer nödvän— diga. ._

Detta gäller i än högre grad de tal belysande den regionala utveckling, som redovisas i tabell. IV: 4. Det bör anmär-

(;P

kas, att nedgången i arealen åker torde » bli väsentligt svagare i jordbruksbygder-

na och i de åkerglesa bygderna än reduk- tionen av antalet brukningsenheter. Inom övriga bygder väntas däremot ske en minskning av; den brukade arealen, som procentuellt sett flerstädes nära samman- faller med nedgången av antalet en- heter.

• Sida 85
•  Original

KAPITEL V

Produktionen av jordbmksråvaror

1. Hittillsvarande utveckling

A. Översikt Under 1800-talet och hittillsvarande del av 1900-talet har den svenska jordbruks- produktionen i stort sett oavbrutet ökat. Tillfälliga avbrott i denna utveckling ägde rum i samband med de två världs- krigen och har naturligtvis inträffat även vid felslagna skördar. Den totala produk- tionen har emellertid numera upphört att öka och en stagnation inträtt, vilken del- vis 'hänger samman med en allt snabbare minskning av åkerarealen. Produktionsutvecklingen kan följas rätt tillförlitligt sedan mitten av 1870- talet. I tabell V: 1 har sammanställts uppgifter om produktionen av viktigare livsmedel (uttryckt i kalorier) totalt, per -arbetare inom jordbruket samt per in-

vånare av totalbefolkningen. Av tabellen framgår, att den totala produktionen ökat ca 21/2 gånger under den belysta 90-årsperioden. (Väger man samman ani- malier och vegetabilier med vikterna 6 och 1, vilket ger en riktigare bild av in- satsen av produktionsmedel och produk- tionens effektivitet, erhålls en trefaldig stegring.) Per yrkesverksam i näringen är produktionen numera gott och väl 10—fa1t större. Räknat per invånare i riket begränsar sig emellertid ökningen till knappt 50 %. Befolkningsutvecklingen har tidigare utförligt behandlats (kap. IV). Här må erinras om att jordbruksbefolkningen och förmodligen också antalet yrkesverk-

samma inom denna nådde sitt maximum omkring 1880. Den efterföljande pro- duktionsstegringen har alltså försiggått under ständigt minskande arbetsinsats. Jämsides med produktionsökningen har skett en överföring av] förädling och— distribution av jordbruksprodukter och livsmedel från det egentliga jordbruket till andra näringar ävensom en övergång till inköp'av' kapitalvaror och driftsför: nödenheter från dessa näringar. Bl.a. av denna anledning har inte arbetsproduk— tiviteten (och långt mindre nettoproduk-i tiviteten, se kap. IX) inom jordbruket stigit så kraftigt som de i ta'bellenjan- förda uppgifterna om produktionen per arbetare antyder. '

Vad gäller de båda övriga produktions- faktorerna, alltså jord Och kapital, kan den långsiktiga utvecklingen någorlunda mätas endast för den förra. Det har där- emot visat sig praktiskt taget omöjligt att göra några meningsfyllda mätningar av insatsen av kapital. I fråga om jor- den försvåras visserligen en jämförelse bakåt i tiden av den starka förskjut- ning, som skett i relationen mellan åker och äng, men en grov sådan jämförelse är dock möjlig att göra. Avkastningen per arealenhet äng kan anges till en tredjedel av avkastningen från åkern. Omräknas de faktiska ångsarealerna med tillämpning av detta relationstal till s.k. reducerad äng och läggs denna till åkern, får man ett grovt mått på jordbruksjor- dens totala areal (se tabell V: 2). Under

• Sida 86
•  Original

Tabell V: 1. Produktionen av viktigare livsmedel1 i kalorier totalt, per arbetare och per invånare 1876—1966

. Produktion er års-) Produktion per in- thfll åroduktion, arbetare, 11000(-ta1 vånare, 1 OOO-tal Ä . mil] ar er kalorler kalorier kalorier . rllgen Ve e- Anima— Ve e- Anima- Vege- Anima- tabiglier lier summa tabiglier lier summa tabilier lier summa

Absoluta tal 1876/85 1 841 912 2 753 1 165 578 1 743 405 200 605 1886/95 2136 1 185 3321 1338 743 2081 446 248 694 1896/05 2583 1610 4193 1656 1032 2688 504 314 818 1906/15 3 108 2025 5 133 2132 1 389 3 521 564 367 931 1920/29 3008 2402 5410 2245 1 793 4 038 500 399 899 1930/39 3567 2855 6422 2892 2316 5208 573 458 1 031 1950/592 4196 2972 7168 6338 4489 10827 578 409 987 1962 /63 (norma- liserat)3 4353 3047 74004 9402 6581 15983 574 402 976 1960/64 4052 2952 7 004 8828 6431 15259 534 389 923 1965/66 (norm- kalkyl)3 3831 2905 6736 10701 8115 18816 493 374 867 Relativa tal 1876/85 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1886/95 116 130 121 115 129 119 110 124 115 1896/05 140 176 152 142 179 154 124 157 135 1906/15 169 222 186 183 240 202 139 184 154 1920/29 163 263 197 193 310 232 123 200 149 1930139 194 313 233 248 401 299 141 229 170 1950/592 228 326 260 544 777 621 143 204 163 1962 /63 (norma- liserat)3 236 334 269 807 1 139 917 142 201 161 1960/64 220 324 254 758 1 113 875 132 194 153 1965 ,'66(norm— kalkyl)3 208 319 245 919 1 404 1 080 122 187 143

¹ Mjöl av vete och råg, socker och sirap, mat- och fabrikspotatis, kött och fläsk, konsum- tionsmjölk, smör och ost. Fr.o.m. 1950/59 även matnyttiga oljeväxter (ingår i vegetabilier) och ägg. 3 Vid kaloriberäkningarna har nyare kalorital använts från och med perioden 1950/59. " I normkalkylerna har förutsatts normskördar och normala produktionsförhållanden i övrigt. * Vid användning av de äldre kaloritalen i normkalkylen 1962/63 erhålls 7 794 miljarder kalorier (varav 4 514 för vegetabilier och 3 280 för animalier). Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering för senare tid från statens jordbruksnämnd).

senare hälften av 1870-talet uppgick den bruksjord har dock under den här he- totala jordbruksarealen, beräknad på an- tytt sätt, till ca 3,5 milj. ha och vid sekelskiftet till ca 4,0 milj. ha. Maximum nåddes omkring 1920 med 4,2 milj. ha. År 1961 utgjorde motsvarande tal ca 3,5 milj. ha (varav 3,3 milj. ha åker). Fram till mitten av 1960-talet torde en ned- gång ha skett med ytterligare några hundratusental hektar. Insatsen av jord-

handlade tiden inte på långt när för- ändrats så mycket som arbetsinsatsen.

Tack vare stegrade insatser av kapital (i vid mening), förbättrad teknik och ökad yrkeskunnighet har emellertid av- kastningen från åkern ökat. Samtidigt har av liknande skäl även skett en för- bättring av utbytet inom husdjurssköt- seln. Vid sidan av den förbättrade yrkes-

• Sida 87
•  Original

Areal, 1 000 ha Relativ fördelning

Årligen Åkerjord Red.äng Summa Åkerjord Red.äng 1876/80 2831 635 3466 81,7 18,3 1881/85 2992 640 3632 82,4 17,6 1886/90 3205 580 3785 84,7 15,3 1891/95 3369 523 3892 86,6 13,4 1896/00 3476 490 3966 87,6 12,4 1901 /05 3566 474 4040 88,3 11,7 1906/10 3630 444 4074 89,1 10,9 1911/15 3692 434 4126 89,5 10,5 1916/20 3 792 430 4222 89,8 10,2 1921/25 3803 426 4229 89,9 10,1 1926/30 3738 409 4147 90,1 9,9 1931/35 3729 360 4089 91,2 8,8 1936/40 3 737 335 4 072 91,8 8,2 1950/59 3 588 227 3 815 94,0 6,0 1961 3342 170 3 512 95,2 4,8 1 Beträffande begreppet reducerad äng, se textframställningen.

Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering från statens jordbruksnämnd).

Tabell V: 3. Arealen åker inom naturliga produktionsområden 1937, 1951 och 1961

(1 000 ha) Förändring Område 1937 1951 1961 1937—61 1951—61 1 000 ha % 1 000 ha %

Götalands södra slättbygder (655) 396 389 375 — 21 — 5,3 -— 14 — 3,6 Götalands mellanbygder (Gmb) 375 366 347 —28 —7,5 —19 —5,2 Götalands skogsbygder (Gsk) 805 771 684 —121 —15,0 —87 —11,3 Götalands norra slättbygder

(Gns) 509 494 476 —33 —6,5 —18 —3,6 Svealands slättbygder (Ss) 823 790 735 —— 88 _ 10,7 — 55 — 7,0 Svealands skogsbygder (Ssk) 341 323 274 —67 —19,6 —49 —15,2 Norrland, nedre (Nn) 280 281 235 —45 —16,1 —46 —16,4 Norrland, övre (Nö) 202 235 215 +13 +6,4 —20 —8,5

Rike! 3731 3647 3341 —390 —10,5 ——306 —-8,4

Källa: J ordbruksräkningarna.

skickligheten hos brukare och anställda bör särskilt framhållas bättre mekanisk utrustning, tillkomsten av växtsorter och djur-material med högre avkastning samt ökad tillförsel av handelsgödsel. Vid mit- ten av 1870-talet dominerades närings— tillförseln helt av naturlig gödsel och endast fosforhaltig handelsgödsel använ- des i nämnvärd omfattning. Det dröjde

rätt länge innan handelsgödseln fick lika stor betydelse som den naturliga. I fråga om tillförseln av kali dominerar för övrigt alltjämt den naturliga gödseln.

I det följande koncentreras framställ- ningen till tiden efter det senaste världs— kriget. Återblickar sker dock i flera fall på förhållandena omedelbart dessförin— nan.

• Sida 88
•  Original

B. Jordbruksjord och husdjursstam

Nyodlingsverksamheten i Sverige har nu- mera så gott som helt avstannat och det areella underlaget (åker och äng) för jordbruksproduktionen krymper med varje år. Enligt såväl 1937 som 1944 års jordbruksräkningar uppgick den totala åkerarealen till 3,7 milj. ha. Sedan dess har skett en nedgång, som dock hittills varit relativt begränsad. För åren 1951, 1956 och 1961 redovisas 3,65, 3,60 och 3,34 milj. ha. Uppskattningsvis kan för 1965 anges 3,15 milj. ha. Den produktivt utnyttjade ängsmarken har relativt sett minskat mycket starkare än åkern.

Förändringarna i åkerarealen har långt ifrån varit likformiga över landet. I tabell V:3 har 1937 och 1961 års åker- arealer fördelats på naturliga produk- tionsområden ( jordbruksområden). Man finner, att åkerarealen sedan tiden när- mast före kriget nedgått i alla naturliga produktionsområden med undantag av övre Norrland, där viss nyodling före- kom ännu in på 1950-talet. Ökningen mellan 1937 och 1961 i detta område be- gränsade sig dock till 60/0. I stark kon- trast härtill står den starka reduktionen av åkerarealen i nedre Norrland, 16 %. Betydande arealkrympning redovisas därjämte i Svealands slättbygder (11 0/o) och i dess skogsbygder (20 %) samt i Götalands skogsbygder (15 %). Inom övriga områden har förändringarna varit förhållandevis små. Ängsmarken är nu- mera ingenstådes av särskilt stor omfatt- ning. Sin största betydelse har ängs- och betesmarken för närvarande i Götalands skogsbygder, alltså inte som tidigare i Norrland.

Det svenska jordbruket år sedan länge främst inriktat på produktion av anima- liska livsmedel. Detta avspeglas tydligt i åkerns användning för olika växtslag. Skiljer man mellan foderväxter och han- delsväxter (en gränsdragning som inte är skarp, då vissa växtslag kan odlas

för såväl konsumtions- som foderända- mål) finner man, att i runt tal 80 "io av åkern utnyttjas för foderväxter. Denna andel har inte nämnvärt förändrats se- dan förkrigstiden. Anmärkas bör, att foderväxtodlingen till viss del är inriktad på produktion av foder till hästarna, som har sin största betydelse som dragare och som endast i mindre mån bidrar till kött- försörjningen. Omedelbart före kriget beräknas omkring 14 0/0 av den totala åkerarealen ha använts för odling av hästfoder, 1963 endast ca 4 l%. Eftersom handelsväxtodlingens andel av åkern praktiskt taget inte förändrats mellan 1937 och 1961 har den areal, som står till förfogande för odling av foderväxtcr för animalieproduktion, starkt ökat, nämligen från 66 till 77 0/0 av total- arealen. Sistnämnda båda tal inkluderar alltså inte den areal som kan beräknas ha utnyttjats för odling av hästfoder. Förskjutningarna i växtodlingens in- riktning sedan förkrigstiden framgår i Övrigt av efterföljande tablå. I denna redovisas den procentuella fördelningen på olika växtslag under femårsperioder- na 1936/40 och 1960/64 (brukad areal):

Växtslag | 1936/40 ) 1960,/64

H andelsväzier

Höstvete 6,6 5,9 Vårvete 2,1 3,0 Råg 5,4 2,1 Potatis 3,8 3,2 Sockerbetor 1,5 1,4

Oljeväxter . 2,4

Övriga handelsväxter 0,8 1,1 Summa handelsväzrter 20, 2 1 9, I Foderväxter

Korn 2,9 12,5 Havre 18,7 1 6,6 Blandsäd 7,4 6,3 Foderrotfrukter 2,0 0,5 Vallväxter 45,8 43,3 Övriga foderväxter 3,0 1,7 Summa foderväxter 79,8 80,9

Därav

För hästfoder, ca 14 4 För övrigt foder, ca 66 77

Samtliga (exkl. träda och

• Sida 89
•  Original

Tillkomsten av oljeväxtodling i kom- mersiell skala är den enda väsentliga nyheten i växtodlingen sedan förkrigs- tiden. Den fältmässiga odlingen av grön- saker har visserligen ökat starkt men upptar fortfarande förhållandevis små arealer. I övrigt innefattar förändring- arna cnbart omfördelningar mellan redan tidigare odlade växtslag. Veteodlingen har fått ökad betydelse på bekostnad av rågen. Brödsädsodlingens och potatis- odlingens nedgång är relativt begränsad, att döma av förändringarna av dessa odlingar-s relativa andel av den samlade växtodlingen. I absoluta tal rör det sig dock om rätt stora arealförändringar.

På foderväxtsidan är förskjutningarna mer betydande. Särskilt markant är kor- nets frammarsch, medan havrens till- bakagång inte alls motsvarar den kraf- tiga nedgången av hästantalet. I övrigt märks en minskning av vallväxtarealen, som relativt sett inte är särskilt bety- dande men som i absoluta tal motsvarar ungefär halva den totala arealnedlägg- ningen sedan förkrigstiden. Denna ned-' läggning omfattar till stor del vallar på dåliga och ofta illa belägna marker. Förskjutningarna i växtodlingen sedan förkrigstiden sammanhänger till stor del med förändringarna i husdjursskötseln. Antalet hästar har sålunda från drygt 600000 före kriget sjunkit till omkring 135000 år 1964. En del av hästbeståndet utnyttjas i andra näringsgrenar, särskilt skogsbruket, varför antalet hästar i jord- bruksdrift är lägre än de anförda talen anger. Avhästningen har som framgått av det föregående friställt åker för od- ling av foderväxter, varigenom bl.a. möjliggjorts en utvidgning av svinupp- födningen, utan att någon ökning av foder-importen behövt ske. Antalet svin uppgick före krigsårens utslaktning till bortåt 11/2 milj. st. År 1964 räknade svinstammen 1,9 milj. djur, varav nära 1/4 milj. avelssvin. Nötkreatursstammen

har däremot minskat, från ej fullt 3 milj. före kriget till 2,4 milj. nyssnämnda år. Det är framför allt koantalet som sjunkit, nämligen från 1,9 till 1,1 milj. För att man bättre skall kunna tillgodose den ökande efterfrågan på kött av nöt- kreatur har »kalvreserven» måst utnytt- jas för slaktdjursuppfödning, vilket för- klarar att trots minskningen av kostam- men antalet ungnöt och kalvar stigit. Får—stammen omfattade före kriget ca 350 000 djur. Efter en mycket stark ned- gång har under senare år skett en ökning av antalet och stammen räknade 225 000 djur 1964. Efter den kraftiga nedskär— ning av antalet höns, som skedde under krigsåren, steg antalet mycket snabbt för att nå ett maximum i början av 1950- talet med ca 9 milj. djur (exkl. kyck- lingar). Därefter har skett en nedgång, vilken lett till att antalet höns numera begränsar sig till omkring 7 milj. På grund bl.a. av att hönsens fördelning på åldersgrupper förskjutits har emellertid produktionskapaciteten totalt sett inte sjunkit.

C. Kapitalvaru- och förnödenhets— användning Av den totala omsättningen i det svenska jordbruket av ca 4900 milj. kr (1963) motsvarar sammanlagt ca 2600 milj. kr eller drygt hälften ersättning för varor och tjänster från andra näringar. Bort- ses från husdjuren får den reproduktion av realkapital, som sker inom jordbru- ket, med varje år allt mindre betydelse. Av förnödenheter för jordbruksdriften är det numera egentligen endast foder som produceras inom lantbruksföreta- gen. Övriga förnödenheter köps i huvud- sak utifrån. ] det följande lämnas på några undantag när uppgifter endast om kostnader för sådana kapitalvaror och förnödenheter (samt tjänster), som an- skaffas genom köp från andra näringar. Under tidigare skeden försiggick i

• Sida 90
•  Original

jordbruket en betydande kapitalupp— byggnad i form av grundförbättrande åtgärder av olika slag. Omkring 1 milj. ha av åkerjorden är täckdikade, huvud- sakligen med tegelrör. Någon nämnvärd ökning av tåckdikningen har emellertid inte skett sedan förkrigstiden. Längden av större, öppna diken utgör — enligt en numera dock rätt gammal uppgift -— i runt tal 65 000 km. De årliga kostnader- na för täckdikning och underhåll av de större, öppna dikena uppgår för närva- rande till drygt 40 milj. kr per år, varav ca 5 milj. kr täcks genom statsbidrag. I fråga om nu nämnda och andra grund- förbåttrande åtgärder kan sedan rätt länge konstateras en stagnation, vilken sammanhänger med att de är arbetskrä- vande samt vidare att de är starkt kapi— talkrävande utan att ge omedelbar för— räntning. Vidare föreligger viss oklarhet om hur dräneringssystemet bäst bör vara beskaffat. Den fortlöpande mekanise— ringsprocessen med dess krav. på allt större behandlingsytor utgör eljest en drivfjäder för utvidgad täckdikning. Kalkningen av jorden har under senare år gått starkt tillbaka. Från att i början av 1950-talet ha legat vid ca 300 milj. kg har mängden tillförd jordbrukskalk sjunkit till ca 70 milj. kg (1963/64). Det anses i allmänhet vara de ökade arbets- kostnaderna som medfört den minskade insatsen, även om tveksamhet om kal- kens värde i växtodlingen dessutom kan ha bidragit.

Ekonomibyggnader har lång varaktig- het, vilket gör att det äldre, nu ofta otidsenliga byggnadsbeståndet i hög grad fortfarande dominerar. Enligt inom då- varande statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (numera statens lantbruksbyggnadsförsök) utförda under- sökningar uppgick årskostnaderna för ekonomibyggnader under åren 1956—60 till i medeltal ca 1 100 milj. kr. Härav ut- gjorde räntekostnaden den dominerande

delen eller ca 620 milj. kr (räknat efter 5 "/o ränteanspråk på byggnadernas salu- värde). De årliga underhållskostnaderna uppskattades samtidigt till 190 och av- skrivningarna till 290 milj. kr. Vid oför- ändrad driftsinriktning och normal för- nyelse av byggnadsbeståndet borde av- skrivning och nybyggnad motsvara var- andra, vilket emellertid ingalunda är fallet. Observeras må dock, att reduk- tionen av häststammen samt övergång i många fall till kreaturslös eller krea- turssvag drift gör jordbruket mindre byggnadskrävande än tidigare. Under de första åren av 1960-talet höll sig kost- naderna för nybyggnader (ekonomibygg- nader) vid 60 milj. kr mot ungefär 80 milj. kr vid 1950-talets början. Tas hän- syn till penningvärdets fall, uppgår re- duktionen under perioden ifråga till ca 45 0/o. Investeringar i nya ekonomibygg- nader motsvarade åren 1962——63 endast 0,2 0/o av den behövliga byggnadsvoly- mens återanskaffningsvårde, medan man för normal avskrivning räknar med minst 1,5 o/o av samma värde. Det är alldeles uppenbart, att det sedan lång tid försiggår en förslitning av ekonomibygg- naderna inom lantbruket. Förklaringarna är många. Man har pekat på ett dåligt ekonomiskt läge för näringen, de höga nybyggnadskostnaderna (i allt mindre utsträckning sker nybyggnad med utnytt- jande av material och arbetskraft från den egna gården) samt inte minst oviss— heten om de framtida kraven på bygg- nadsbeståndets omfattning och beskaf- fenhet. Med den fortgående struktur- omvandlingen, såsom övergång till skör- detröskning oc-h krympning av animalie- produktionen, sjunker dock såsom an- tytts behovet av ekonomibyggnader starkt. Detta synes till väsentlig del förklara den minskade nybyggnadsverksamheten. Utvecklingen på jordbrukets byggnads- område har hittills endast i ringa omfatt- ning lett fram till fabrikation av mon-

• Sida 91
•  Original

teringsfärdiga byggnader. Nyheterna har tills vidare främst gällt byggnadsmaterie- [en. Man torde emellertid kunna räkna med en ökad industriell tillverkning av standardiserade byggnadselement för jordbruket och måhända även av kom- pletta, monteringsfärdiga ekonomibygg- nader. I fråga om siloanläggningar och spannmålstorkar är denna utveckling redan i full gång. Vid traditionell hus- djursskötsel med bundna djur medför byggandet av nya ladugårdar höga kost- nader, inför vilka jordbrukarna av lätt- förklarliga skäl ofta tvekar. I detta sam- manhang är det 5. k. lösdriftssystemet en intressant utvecklingslinje. Detta system utbyggt i större skala har ansetts kunna medföra reducerade byggnadskostnader för ladugårdar. Detta behöver dock inte innebära, att lösdriftssystemet i och för sig är ekonomiskt överlägset traditionell djurhållning.

Elektrifieringen på landsbygden har skapat helt andra förutsättningar än tidi- gare för maskinell drift i ladugårdar och andra ekonomibyggnader. Ännu torde dock inomgårdsmekaniseringen med ut- nyttjande av elkraft endast befinna sig i ett inledande stadium. Lantbrukets ut— nyttjande av elkraft, som volymmässigt endast steg med ca 20 % under 1950- talet, uppgår för närvarande (1964) till knappt 100 milj. kr årligen. Hur de för- delar sig på belysning i ekonomibyggna- der och andra arbetsplatser, på tork- anläggningar och övriga fasta el-drivna anläggningar samt på mjölkningsmaski- ner och dylika redskap är inte närmare känt.

Årskostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap för jordbruket uppgår för närvarande (1964) till ca 610 milj. kr (jfr tabell V: 4). Här- av hänför sig uppskattningsvis 360 milj. kr eller nära 60 % till traktorerna och ca 250 milj. kr till övriga maskiner och red- skap. Traktoriseringen har under efter-

krigstiden förlöpt mycket snabbt och ut— gör otvivelaktigt det mest revolutione- rande som hänt inom jordbruksdriften under senare decennier. Traktoriseringen (och tillkomsten av skördetröskor) har förutom stora årskostnader för avskriv- ning och underhåll fört med sig ökade utgifter för driv- och smörjmedel. Dessa senare utgifter svarar för närvarande (1964) för ett årsbelopp avi runt tal 145 milj. kr eller mer än för elkraften.

Bland köpförnödenheterna intar foder- medlen den främsta platsen kostnads- mässigt. Under senare år har jordbru- kets årskostnader för "köpfoder uppgått till omkring 350 milj. kr, varav 70 0/o fallit på kraftfoder (importerad foder- säd, kli, oljekraftfoder) och återstående 30 0/o på animaliskt foder och fabriks- avfall m.m. Därtill kommer de foder— medel som går i handel mellan jord- brukarna (direkt eller via handlare) och som inte medtagits i dessa uppgifter. Importfodermedlen svarade under 1950- talet för omkring 3 % av den totala pro- duktionen av jordbruksprodukter (kalo- rimässigt) mot närmare det dubbla un- der åren närmast före det andra världs- kriget. Under de första åren av 1960- talet har emellertid nettoimporten av foder på grund av stora inhemska spann- målsskördar tidvis förbytts i ett export- överskott. Huruvida man här står inför en bestående förändring är ovisst. Under de senaste åren har importen av olje- kraftfoder starkt ökat.

Handelsgödsel inköper jordbrukarna för närvarande årligen för omkring 310 milj. kr (och kalk för 5 milj. kr). Den ökade användningen av handelsgödsel (se tabell V: 5) beror inte blott på en fördjupad insikt om betydelsen av att tillföra jorden näring i tillräcklig ut- sträckning och på den minskade till- gången på stallgödsel, utan även på han- delsgödselns i motsats till flertalet andra produktionsresurser måttliga prissteg-

• Sida 92
•  Original

Tabell V: 4. Jordbrukets kända inköp av samt kostnader för maskiner och redskap

(Milj. kr) lnköpsvärde i löpande priser K ostnader Ö Avskrivning År Våga Ö . maskiner vriga ' - Traktorer och re d- Summa Traktorer maskiner Låg]? Summa skap och red- skap 1938 21,0 42,0 63,0 4,9 29,9 43,2 78,0 39 22,1 52,5 74,6 7,2 34,3 48,4 89,9 1946 29,8 95,2 125,0 16,0 57,5 96,0 169,5 47 54,0 105,4 159,4 18,0 64,5 106,2 188,7 48 90,2 125,8 216,0 25,1 73,9 115,12 214,12 49 102,2 130,5 232,7 31,9 81,0 1 19,9 2328 1950 120,9 141,7 262,6 40,0 95,7 125,8 263,3 51 , 141,7, 165,7 307,4 49,9 116,5 141,9 308,11 52 164,8 ' 164,2 329,0 56,2 127,2 160,3 343,7 53 164,2 168,5 332,7 62,1 133,5 151,25 347,41 54 162,6 167,1 329,7 68,5 138,6 154,7 361,8 55 118,6 154,4 273,0 76,1 151,0 159,5 386.6 56 119,3 143,8 263,1 85,9 164,5 167,7 418,1 57 142,6 152,2 294,8 96,6 176,8 "1 76,7 450,1 58 148,0 143,8 291,8 107,1 182,4 171,7 461 ,2 59 161,5 157,3 318,8 119,6 193,0 184,3 496,9 1960 148,1 211,1 359,2 131,6 207,1 ]88,8 527,5 61 186,4 245,1 431,5 146,0 221,8 2()7,6 575,4 62 193,1 269,2 462,3 159,8 232,5 204,9 597,2 63 224,9 294,3 519,2 170,8 239,3 202,3 612.4

Källa: K. M:ts prop. 1950: 245 (kompletterad inom utredningen).

ring. De totala årliga inköpen av han- delsgödselmedel var vid 1960-talets in- gång ungefär 2 1/2 gånger så stora som vid tiden närmast före andra världskri- get. Det bör dock anmärkas, att mängden växtnäring tillförd genom stallgödsel sedan förkrigstiden visserligen minskat men ändock fortfarande motsvarar när- mare hälften av den totala mängden växtnäring tillförd i form av gödsel. Totala tillförseln av växtnäring ökar så- ledes inte i takt med stegringen av han- delsgödselgivorna. Man får också beakta, att handelsgödsel i stor utsträckning tagits i anspråk för intensiva odlingar i södra Sverige, varför den redovisade. totalökningen av tillförseln inte nödvän- digtvis innebär att det skett en förbätt- ring av näringstillståndet i jorden inom svagare jordbruksbygder. Oljeväxtodling-

en och en del grönsaksodlingar med stora gödselgivor har också tillkommit. Inom sockerbetsodlingen har handels- gödselgivorna ökats mycket starkt jäm- fört med tiden före kriget.

Som framgår av tabell V:5 har för- brukningen av fosfor-, kalium- och kvävegödsel ökat i olika takt sedan för- krigstiden. Kraftigast har stegringen va- rit i fråga om kvävegödsel, varefter följer kaliumgödsel och fosfor-gödsel. I detta sammanhang må nämnas, att för fosfor- och kaligödsel numera de s.k. sammansatta gödselmedlen dominerar, medan dessa fortfarande spelar en un- derordnad roll för kväveltillförseln.

Den strukturella och tekniska utveck- lingen har även i övrigt medfört vissa förskjutningar i användningen av olika förnödenheter (i ökande utsträckning

• Sida 93
•  Original

Tabell V: 5. Förbrukningen av handelsgödselmedel uttryckt i rent PEOS, KZO och N

Ä Fosforgödsel _ Kaliumgödsel , Kvävegödsel . r : ' ' - " Milj. kg Index Milj. kg Index - Milj. kg Index ]

1936 ”40 .

(:1936/37—1939/40) 57,3 100 32,6 " ' 100 27,2 100 1950, 51 105,5 184 54,4 167 68,0 250 195152 103,1 180 60,9 187 63,6 234 1952 53 103,8 181 69,0 212 71,5 263 195354 109,6 191 73,9 227 79,0 290 1954 55 104,1 182 83,3 256 77,2 284 1955, 56 104,01 182 86,21 264 83,8 308 1956, 57 107,6 188 100,4 308 89,5 329 195758 100,7 176 85,0 261 85,5 314 195859 97,9 171 79,0 242 88,8 326 1959-560 108,4 189 86,2 264 104,0 382 196061 103,6 181 83,5 256 106,2 390 1961 ”62 105,8 185 85,6 263 111,5 410 1962, 63 103,0 180 84,7 260 117,1 431 196364 109,5 191 92,8 285 128,8 474

¹ Häri tordc ingå ca 22 milj. kg ngs och 22 milj. kg KgO, som åtgått för 150 milj. kg kalisupcr.

Källa: Statens jordbruksnämnd.

köpförnödenheter) inom jordbruksdrif- ten och i fråga om ianspråktagande av tjänster från utomstående. Dessa för- skjutningar förklaras också delvis av för- ändringar i prisrelationerna. Inte på alla områden kan utvecklingen infångas ge- nom statistik för inköp och förbruk- ning. Totalt sett rör det sig i nu avsedda fall dock om. kostnader eller utgifter, som vid sidan av de förut behandlade stora posterna ej är särskilt betydande. Av stort intresse — inte minst med hån- syn till verkliga eller förmenta biverk- ningar är den starkt ökade använd- ningen av växtskyddsmedel av olika slag. Från mycket obetydliga belopp före kri- get har användningen av dessa medel ökatså att de numera drar en (varu-) kostnad av ca 30 milj. kr årligen. Semin- kostnaderna har på ett årtionde i det närmaste tredubblats till för närvarande (1964) ca 16 milj. kr årligen. För maskinlegorna redovisas ungefär sam- ma belopp. Torkningskostnaderna för

brödsäd utanför gården växlar givetvis från år till år; genomsnittet för senare år ligger vid ca 5 milj. kr. Mjölkfrakter och andra transportkostnader har inte undergått några nämnvärda, volymför- ändringar under senare tid.

D. Vegetabille- och animalieproduktion I översikten av den långsiktiga produk- tionsutvecklingen i början av detta kapi— tel lämnades några uppgifter om den totala produktionens ökning från mitten av 1870—talet till mitten av 1960-talet. Produktionen mättes härvid i slutpro- dukternas kalorivärde, den enda mät- ningsmetod som stått till buds vid en beskrivning av .långstidsutvecklingen. Metoden får emellertid ur vissa synpunk- ter anses diskutabel, eftersom resultaten i hög grad blir beroende av om relatio- nenmellan vegetabilie- och animaliepro- duktionen är konstant eller inte. Utveck- lingen kännetecknas av en förskjutning

• Sida 94
•  Original

från vegetabiliska till animaliska livs- medel, vilket som antytts i kommentaren till tabell V: 1 medfört en undervärde— ring av den produktionsökning som redo- visats i denna tabell. »Missvisningen»

kan elimineras genom att man anger produktionens värde i konstanta priser.

relativa fördelningen av jordbrukets pro- duktionsvärde på olika produkter, mätt i 1954/55 års produktpriser. Förskjutningarna inom de båda hu- vudgrupperna är som synes mindre för vegetabilier än för animalier. Medan i fråga om spannmålen (främst brödsäd,

Varuslag

1938/39 1949/50 1963/64

(prel.)

Vegetabilier Spannmål 12,2 10,1 10,4 Potatis och sockerbetor 9,9 9,1 8,2 Övriga växtslag (till avsalu) 0,3 3,9 3,7 Summa 22,4 23,1 22,3 Animalier Mejeriprodukter 42,6 44,5 33,9 Kött m.m. 16,7 12,7 18,3 Fläsk 14,0 14,8 19,0 Agg 4,3 4,9 6,5 Summa 77,6 76,9 77,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0

(En alternativ metod är att vid summe- ringen väga kalorierna från vegetabilie- resp. animalieproduktionen på sätt an- getts i kommentaren till tabell V: 1.) I tabell V: 6 grundas uppgifterna på total- kalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader (se kap. XII). Av tabellen framgår bl. a., att produktionsvolymen i fasta priser alltsedan början av 1950- talet legat 5—10% högre än under för- krigstiden. Per arbetstimme i jordbruket redovisas samtidigt mer än en fördubb- ling av produktionsvärdet i fasta priser eller en ökning med ca 3 1/2 0/0 per år. (Beträffande produktivitetsförändringar- na i jordbruket, jfr framställningen i kap. III och IX.)

De långsiktiga förskjutningarna inom jordbruksproduktionen från vegetabilier till animalier tycks under de senaste de- cennierna ha avstannat. Detta framgår av ovanstående tablå, som anger den

men även vissa mängder kom och havre för olika industriella ändamål) den värdemässiga andelen av produktionen något sjunkit, har den stigit för >>övriga växtslag», dvs. i huvudsak oljeväxter. Mejeriprodukterna dominerar inte längre på samma sätt som före kriget, vilket sammanhänger med nedgången i mjölk— produktionen samt på den ökade bety- delsen av övrig animalieproduktion.

I tabell V:7 har sammanställts upp— gifter om totalskördens storlek. I fråga om brödsäden har tidigare berörts den jämfört med förkrigstiden minskade od- lingen av råg och den utvidgade vete— odlingen (i förhållande till början av 1950-talet har odlingen av vete —- när- mast vårvete _— under senare är starkt sjunkit). I fråga om potatis anges i ta- bellen vid sidan av skörden uppgifter om (netto-) avsättningen av mat- resp. fabrikspotatis. Från förkrigstiden har

• Sida 95
•  Original

Tabell V: 6. Jordbrukets produktionsvolym och produktion per arbetstimme 1938/39—1963/64

. .. produk_ Produktionsvärde Pfgizt' . asterism. timme,;geguss Produktionsår värde, milj. ååå: plåt pr w kri löpande Index lö ali de Index priser Milj. kr (1938/39 = p . Kr (1938/39 =

100) Pm" 100)

1938/39 1 362,2 3 603,8 100 1,11 2,92 100 39/40 1 521,7 3582,4 99 1,25 2,94 101 1940/41 1 697,7 3210,6 89 1,41 2,67 91 41 /42 1 723,5 2 795,5 78 1,45 2,35 80 42/43 1 800,5 2911,0 81 1,53 2,48 85 43/44 2095,0 3325,9 92 1,81 2,87 98 44/45 2085,5 3285,6 91 1,82 2,87 98 45/46 2239,4 3476,3 96 1,98 3,07 105 46 /47 2362,2 3 580,4 99 2,16 3,27 112 47/48 2520,2 3391,5 94 2,37 3,19 109 48/49 2809,9 3 712,1 103 2,72 3,60 123 49/50 3 141,1 3948,1 110 3,13 3,94 135 1950/51 3266,0 3920,4 109 3,36 4,03 138 51/52 3 766,5 3819,7 106 4,03 4,09 140 52/53 4060,1 3 905,8 108 4,53 4,36 149 53/54 3957,4 3 917,6 109 4,60 4,55 156 54/55 3909,7 3 898,7 108 4,79 4,78 164 55/56 4063,5 3 639,0 101 5,28 4,73 162 56/57 4206,2 3 796,6 105 5,67 5,11 175 57/58 4278,0 3 833,0 106 5,84 5,23 179 58/59 4202,7 3665,4 102 5,95 5,19 178 59/60 4421,5 3888,5 108 6,58 5,78 198 1960/61 4576,4 3 752,6 104 7,16 5,87 201 61/62 4724,0 4003,3 111 7,85 6,65 228 62/63 4 818,4 3 895,2 108 8,40 6,79 233 63/64 (prel.) 5 030,4 3 698,13 1 03 9,22 6,77 232

Källa: Meddelande från Jordbrukets Utredningsinstitut 6—1957 (med kompletteringar inom

utredningen).

den totala skörden (under normalår) nedgått kraftigt, starkare än den sam- manlagda avsättningen av mat- och fab- rikspotatis. Medan försäljningen av fab- rikspotatis ökat obetydligt, har avsätt- ningen av svenskproducerad matpotatis sjunkit starkt, till vilket bidragit både en minskad inhemsk konsumtion och en stegrad import. I fråga om skörden av sockerbetor har någon större förändring inte skett sedan förkrigstiden, förrän under de senaste tre åren, då odlingen visat en nedgång. Odlingen av oljeväxter, som inte förekom före kriget, har under senare år nedgått betydligt i förhållande

till den första efterkrigstiden. Höstrap- sen, som numera är den ojämförligt vik- tigaste oljeväxten, svarar för omkring 2/3 av den totala skörden av oljeväxtfröer.

Av tabell V: 8 framgår, att hektar- skördarna för samtliga redovisade grö- dor var högre under senare hälften av 1950-talet och därefter än under femårs- perioden närmast före kriget, detta trots det svaga skördeutfall som kännetecknat vissa år under den senare jämförelse- perioden. Detta tyder på en fortsättning av den sekulära skördestegringen även under den här behandlade perioden. Det må nämnas, att den till statistiska cen-

• Sida 96
•  Original

den fortfarande räknar med stigande normskördar för alla viktigare grödor. Undantag ansågs åtminstone tidigare föreligga i fråga om sockel-betorna, för vilken grödadock en ökning skett på 1960—talet. Som väsentlig förklarings- grund härtill kan emellertid anges en följd av år med relativt dålig årsmån, varför en fortsatt långsiktig ökning av betor synes hektarskördarna även av

(Milj. kg) Växtslag 1936/40 1950/54 1955/59 1960 1961 1962 1963 1964 1965 (prel.) Höstvete 536 449 473 593 503 625 448 709 762 Vårvete 137 349 289 231 309 247 195 257 170 Råg 344 258 210 229 185 175 83 116 167 Summa brödsäd 1 017 1 056 972 1 053 997 1 047 726 1 082 1 099 Potatis; . , Totalskörd 1921 : . 1 623 1 520 1 753 1 559 1 273 1 634 1 238 1 249 Utnyttjande: . Matpllotatis1 743' 730 619 | 646 581 593 656 641 Fabrikspotatisl' 244 _, 228 _ 268 ' 338 289 286 399 262 Sockerbetor 1 894 1 831 11_ 810 2 414 2 001 1 442 1 574 . 1 731 Oljeväxtfröer ' ' ' (18 % Vattenhalt) _ 206 -. 140 67'_ 143 172 131 221 1Netto.' I totalskörden ingår också 'utsäde,1 lagrings- ( och sorterings-) förluster samt potatis utnyttjad för utfodring. ' ' Källa: Den officiella..jordbruksstatistiken. 4 Tabell'V: 8. Skörd per hektar av olikajjyrödor [1936—65 i (Deciton) . ' ,. , , ; ' t' ' *? Växtslag 1936/40 1951/5.) 1956/60 1961 . 1962 1963 1964 (239215) Höstvete » 23 25 25 33 130 28 38 33 Vårvete 18 18 21 26 23 24 32 29 Höstråg 18 20 21 25 24 21 27 27 Kom 20 22 23 28 26 26 30 30 Havre 18 16 18 24 21 23 26 25 Blandsäd 21 21 22 26 24 24 26 26 Potatis 144 126 135 142 138 174 152 171 Sockerbetor 361 326 382 401 308 390 393 349 Vallhö 34 37 36 43 42 38 39 40 Höstraps ' '. 19 20 25 25 21 27 30 Källa: Den officiella jordbruksstatistiken. —— Uppgifterna avser hektarskördar enligt äldre skördestatistik metod (jfr däremot tab. V: 14). tralbyrån knutna skördestatistiska nämn- möjlig. Det har också hävdats, att

handelsgödseltillförseln visserligen sedan flera år skulle kunna betecknas" som optimal, men att samtidigt mekanisering m.fl. arbetsbesparande åtgärder verkat minskande på den tillvaratagna skördens storlek.

Kostammens tillbakagång sedan för- krigstiden har medfört en reduktion även av mjölkproduktionen, fastän denna till följd av den ökade avkastningen per ko

• Sida 97
•  Original

Tabell V: 9. Produktionen av mjölk och mejeriprodukter 1950—65 (Milj. kg)

Förbrukning av grädde;

Varuslag etc. 1950/51 | 1959/60 | 1960/61 | 1961/62 1962/63 1963/64 | 1964/65 Total mjölkproduktion 4 737 3885 3810 3 972 3 798 3 665 3 611 Invägning vid mejeri 3858 3348 3325 3533 3401 3309 3296 Förbrukning av konsum— tionsmjölk; [förbrukad kvantitet 1547 1 309 1282 1 248 1 223 1 215 1 220 Helmjölk 1 363 1 101 1 069 1 028 1 002 983 981

Tjock 13,5 25,7 27,7 29,0 29,5 30,7 32,1 Tunn 30,6 20,0 20,0 19,1 18,9 18,8 18,5 Summa konsumtionsmjölk och grädde uttryckt i helmjölk1 1 635 1 447 1 436 1 403 1 380 1 371 1 381 ; Tillverkning av; , Smör2 110,2 83,3 81,0 91,9 86,0 81,5 79,7 * Ost 53,8 55,0 55,4 55,7 54,9 56,8 57,4 Fet torrmjölk 6,08 8,46 8,28 8,24 9,44 9,81 11,07 Mager » 3,04 15,76 18,65 26,90 25,45 22,78 29,71 Fet kondensmjölk 0,98 0,74 0,75 0,62 0,51 0,53 0,56 Mager » 0,10 2,86 2,88 3,41 4,30 5,21 5,04 1 Inkl. svinn vid mejerier. ? Inkl. lantsmör.

iKälla: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

varit mindre kraftig än minskningen av koantalet. Särskilt under de senaste åren har avkastningen per ko stigit mycket starkt. Under åren närmast före det senaste världskriget uppgick mjölkpro- duktionen till nära 4,8 milj. ton. Under efterkrigstiden nådde den upp till samma nivå först i början av 1950-talet, var- efter den dock undergått en i stort sett oavbruten tillbakagång (se tabell V: 9). Under de senaste åren har den legat vid 3,6 milj. ton, vilket innebär en nedgång med 20—25 % sedan början av 1950- talet.

Till följd av minskad förbrukning av mjölk för olika ändamål på gården res- pektive för försäljning direkt från pro- ducent till konsument har invägningen vid mejerier inte minskat lika mycket från början av 1950-talet som totala mjölkproduktionen. Minskningen stan- nar vid 10—15 % mot som nyss nämnts

20—25 0/0 för den totala produktionen. En kraftig nedgång av mjölkinvägningen har dock skett i flera delar av landet under denna tid, framför allt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, i mel- lersta Sveriges skogsbygder samt i vissa delar av norra Sverige. På Gotland och i delar av västra Sverige har mjölk- invågningen däremot ökat sedan början av 1950-talet. Antalet mejerileverantörer har minskat från 255000 år 1950/51 till 160000 år 1963/64 (uppgifterna hämta- de från statens jordbruksnämnd). Detta förklarar, varför invågningen per leve- rantör, trots reduktion av den totala till- förseln, ökat från ca 15000 till ca 21000 kg.

I fråga om produktionen och avsätt- ningen av mejeriprodukter märks sedan början av 1950-talet en i stort sett oav- bruten nedgång av den mängd helmjölk som utnyttjas som konsumtionsmjölk

• Sida 98
•  Original

Tabell V: 10. Produktionen av kött och fläsk

Varuslag

Kött av storboskap » » större kalv » » mindre » » » får » » häst Summa kött

Index Fläsk1 Index Summa kött och [läsk

Index

(Milj. kg)

1950/51 | 1959/60 | 1960/61 | 1961/62 ) 1962/63 1963/64 1964/65 88,7 110,1 103,6 121,0 138,2 136,6 130,7 23,4 20,5 18,9 . 18,7 19,2 20,2 17,3 13,5 6,3 5,8 5,2 4,7 3,3 2,4 2,3 1,3 1,2 1,8 1,4 1,6 1,8 11,8 8,8 7,5 7,5 7,6 9,1 9,2

13.9,7 147,0 137,0 153,7 171,1 170,8 161,4

100,0 105,2 98,1 110,0 122,5 122,3 115,5 165,6 228,6 213,9 221,8 209,0 206,2 212,3 100,0 138,0 129,2 133,5; 126,2 124,5 128,2 305,3 375,6' 350,9 375,5 380,1 377,0 373,7

100,0 123,0 114,9 123,0 124,5 123,5 122,4

1 Inkl. export av levande slaktdjur.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

och grädde; dock har avsättningen av tjock grädde ökat. Framställningen av ost har något ökat sedan början av 1950- talet. Tillsammantaget har mängden hel- mjölk som används för nu nämnda pro- dukter ökat sin andel av all producerad mjölk. Tillverkningen av smör har som en följd härav, bortsett från en tillfällig återhämtning 1961/62, oavbrutet mins- kat. Framställning av smör tillgrips i stort sett först i den mån marknaden för mer lönande produkter (en marknad som på kort sikt inte brukar förändras mycket) inte tillåter större produktion av dessa. Svängningar i mjölkproduktionen ger därför i första hand utslag på smör- produktionen. En stark produktions- ökning har under senare år noterats för torrmjölk och kondensmjölk, särskilt den magra. En viktig anledning till att produktionen av (mager) torrmjölk ökat så starkt är, att jordbrukarna i ökande utsträckning föredrar att utnyttja torr- mjölk i foderblandningar framför att direkt utfodra med skummjölk. -— I detta sammanhang må nämnas, att den inhemska tillverkningen av margarin (till bortåt 3/4 byggd på importerade råvaror)

starkt ökat, även om ökningen för en tid avstannade i och med en återhämtning av smörförbrukningen efter en omlägg- ning av prispolitiken för smör som skedde i maj 1958 i samband med den då akuta smörkrisen.

Produktionen av kött och fläsk (tabell V: 10) var i början av 1950-talet fort- farande ungefär lika stor som under för— krigstiden men har därefter ökat med ca 25 0/o. Ökningen har varit kraftigare för fläsk än för kött. Slakten av storboskap avser numera i betydligt större utsträck- ning än tidigare ungdjur uppfödda för slakt. De senaste årens starka minskning av kostammen har dock temporärt tagit sig uttryck i en betydande utslaktning av äldre mjölkkor.

Vad till slut angår produktionen av ägg steg denna från drygt 90 milj. kg i början av 1950-talet till 98 milj. kg år 1964 (prel.).

2. Produktionsprognoser

A. Inledning Jordbrukspolitiskt har produktionens storlek en stor betydelse, eftersom .de

• Sida 99
•  Original

statliga stödåtgärderna i princip ankny- ter till en produktionsvolym understi- gande det inhemska avsättningsutrym- met (se närmare kap. VIII och XII). Vid den prövning av de jordbrukspolitiska riktlinjerna, som vi har oss förelagd, är det därför av vikt att klarlägga de aktu— ella produktions- och konsumtionsten- denserna och att med utgång från dessa söka göra en prognos för försörjnings- lägets utveckling. I föreliggande kapitel behandlas produktionsprognoserna, me- dan prognoserna rörande livsmedelskon- sumtionen samt för försörjningen i dess helhet återges i kapitel VI resp. kapitel VIII.

Bakom stagnationen av den totala svenska jordbruksproduktionen ligger en utveckling som innebär att de produk- tionsstimulerande faktorerna motverkats av hämmande faktorer. Den framtida produktionens storlek och sammansätt- ning blir beroende av hur dessa i olika riktningar verkande faktorer förändras i fortsättningen. Det komplicerade sam- spelet mellan dessa gör produktionsprog- noser rätt osäkra.

De produktionsprognoser, som utförts inom jordbruksutredningen (främst av dess struktur- och produktionsgrupperl), bygger i huvudsak på de långsiktiga för- ändringar (>>trender»), som konstaterats för vissa bestämmande faktorer bakom den hittillsvarande produktionsutveck- lingen (exempelvis åkerareal, hektar- avkastning, avkastning per ko). I den mån de faktorer, som utformat trenden, kan väntas påverka den fortsatta ut- vecklingen med i stort sett oförändrad styrka föreligger starka skäl att utforma prognoserna som mekaniska framskriv- ningar av trenden. Endast om de senaste årens utveckling tydligt avvikit från trenden eller om andra uppenbara skäl förelegat att frångå denna, har en friare bedömning lagts till grund för progno- serna. Av praktiska skäl har visst be-

stämt år —— 1975 — valts som slutår för prognoserna. Det egentliga syftet med dessa är naturligtvis inte att söka fixera produktionens storlek- och sammansätt- ning just 1975 utan snarare att söka ge en uppfattning om utvecklingstendenser- na förrätt lång tid framöver. Det an- givna årtalet kan om man så vill betrak- tas som mittpunkten i en längre prognos- period. —— Vid sidan av de nu åsyftade inom utredningen utförda prognoserna har på sina ställen anförts data ur senare utförda prognoser (gäller särskilt anima- lieproduktionen).

B. Arealförändringar

Nuvarande arealförhållanden framgår av tabell V: 11. I denna redovisas åker, kultiverad betesmark och naturlig äng på brukningsenheter med över 2 ha inom åtta naturliga produktionsområden samt i hela riket med fördelning på storleks- grupper efter åkerarealen. Gränsdrag-_ ningen mellan åker, som varaktigt ut- nyttjas i verklig jordbruksproduktion, och sådan åker som håller på att utgå ur produktionen är rätt oklar. Den var— aktigt obrukade åkerjorden, som utgör omkring 200000 ha,'har ej medtagits i tabellen.

Förändringarna i arealens fördelning på ägoslag föranleds av faktorer både inom och utom lantbruket. Samhälls- utvecklingen innebär ett ökat behov av mark för bostäder, industrier, vägar, flygfält, fritidsbebyggelse etc. Speciellt

1 Prognoserna har utförts av professorer- na Erik Åkerberg och Sven Jansson samt laborator Arvid Hellberg. (Ingår i stencile— rade promemorior.) Arealuppgifterna har hämtats ur Lantbrukets strukturutveckling SOU 1964:37. Det bör anmärkas, att prog- noserna i allmänhet färdigställdes vintern 1963/64, delvis ännu tidigare. Om progno- serna utförts senare, skulle resultaten på en- staka punkter troligen kommit att avvika från de här publicerade. I de fall senare ut- förda prognoser gett påtagligt avvikande re— sultat har detta anmärkts.

• Sida 100
•  Original

Tabell V: 11. Åker-areal, kultiverad betesmark och naturlig äng vid enheter över 2 ha inom olika produktionsomräden 1961

Område och Storleksgrupper, ha _ ä gosla g Samtliga 2—5 | 5—10 10—20 | 520—30 | 30—50 Iso—100] 100— Gss Åker 6546 23374 77704 61979 74122 54401 74 895 373021 Kult. bete 141 589 1 601 1 315 1 364 1 231 3 265 9 506 Nat. äng 304 980 2659 2487 2365 1965 3204 13964 Gmh Åker 9861 35007 88 788 64000 65476 38 959 41385 343476 Kult. bete 398 1 586 3 854 2 677 2 652 1 979 2 756 15 902 Nat. äng 1467 4877 12335 8584 7759 4171 4983 44176 Gsk Åker 79110 201578 206745 71 742 53308 38 240 24 984 675 707 Kult. bete 12 283 26867 19832 5200 3842 2581 1 672 72 277 Nat. äng 20857 42 030 32 786 10762 8161 6029 2710 123335 Gns Åker 10918 40 038 110756 79207 84 649 75 036 73 052 473 656 Kult. bete 269 1418 3970 2519 2674 2654 3619 17123 Nat. äng 1 021 3627 8570 6663 7382 6286 6804 40353 Ss Åker 9134 33473 122510 122211 152118 139685 153227 732358 Kult. bete 334 1021 3415 2910 3160 3563 6091 20494 Nat. äng 1204 3185 10027 7120 7882 8289 10081 47788 Ssk Åker 29197 60609 74 374 36180 28 006 21 590 20 776 270 732 Kult. bete 975 2331 2705 1260 1 166 1019 1 422 10878 Nat. äng 5481 7251 6221 2174 2082 1693 1543 26445 Nn Åker 52 080 85 837 60244 15317 5564 3209 1 053 223 304 Kult. bete 1 873 3 459 1 862 434 186 253 38 8 105 Nat. äng 10565 11 599 5171 865 185 109 8 28 502 Nö Åker 54430 92 468 48 484 6246 1 607 636 293 204164 Kult. bete 2817 3517 1249 147 32 3 2 7767 Nat. äng 12105 9687 2074 167 68 —- 30 24131 Hela riket Åker 251 276 572 384 789 605 456 882 464 850 371 756 389665 3296 418 Kult. bete 19090 40788 38 488 16462 15076 13283 18865 162052 Nat. äng 53004 83 236 79 843 38 822 35 884 28 542 29363 348 694 Källa: J ordbruksräkningen 1961. — Beträffande betydelsen av områdesbeteckningarna, se tabell V: 3.

framträdande även i områden med avse— värda avstånd från dessa orter.

gäller detta i närheten av de större tät- orterna. Genom denna utveckling mins- kas den areal, som står till jord- och skogsbrukets förfogande. Utvecklingen torde med tiden komma att bli alltmer

En artskild utvecklingslinje utgör den minskning i åkerarealen, som är en följd av att jord, som är dåligt belägen eller

• Sida 101
•  Original

av dålig kvalitet, tas ur växtföljden för att överföras till bete eller skogsmark eller lämnas helt outnyttjad. De ökande företagsekonomiska anspråken innebär således krav inte endast på större en- heter utan också på att åkern skall ge viss minsta avkastning per ytenhet.

På jordar som tas ur Växtföljden -— i huvudsak belägna inom landets skogs- och mellanbygder —— framstår skogsplan- tering ofta som ett alternativ. Uppskatt- ningsvis överförs för närvarande (mitten av 1960-talet) årligen ca 20000 ha jord- bruksjord till skog genom plantering. Konkurrensen mellan jordbruk och skogsbruk om marken blir, vid de lång- siktiga överväganden det här är fråga om, beroende av en rad olika faktorer såsom produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket samt prisutveck- lingen på de båda näringsgrenar-nas pro- dukter och produktionsmedel. Betraktar man prisutvecklingen i stort under efter- krigstiden finner man, att denna länge varit gynnsammare för skogsbruks- än för jordbruksprodukterna. Förutsättning-

av dessa, vilka vi anser ge en god bild av den sannolika utvecklingen fram till mitten av 1970-talet, redogörs i det föl- jande.

I samband med arealinventeringen den 1 juni 1960 införskaffades uppgifter om hur stor del av åkerarealen som enligt jordbru- karnas uppfattning var lämplig för rationell jordbruksdrift. Följande indelning av åker- jorden skedde vid inventeringen.

Klass 1. Godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift.

Klass 2. Åkerjord, som med olika insatser skulle kunna göras mer lämpad att brukas såsom åker (t.ex. jord med stor ägosplitt- ring, ofullständigt dränerad jord. jord med isolerat läge eller olämplig skiftesform. Åker- områden, som genom sammanläggningar kan ingå i mer samlade komplex eller vilkas fältform kan förbättras, ingår i denna grupp.)

Klass 3. Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden, över vilka brukaren ej kan råda (såsom dålig jordmån, grund jord eller vattensjuk jord, som bedöms vara för dyr att dränera).

Åkerjordens procentuella fördelning på de tre kategorierna enligt ifrågavarande inven- tering har för de skilda produktionsområ- dena sammanställts i efterföljande tablå:

_ Åkerjord av klass Produkttonsområden 1 2 3 Götalands södra slättbygder (Gss) 91,2 2,7 6,1 Götalands mellanbygder (Gmb) 76,2 9,4 14,4 Götalands skogsbygder (Gsk) 70,9 15,8 13,3 Götalands norra slättbygder (Gns) 84,9 9,7 5,4 Svealands slättbygder (55) 84,0 9,3 6,7 Svealands skogsbygder (Ssk) 71,7 15,0 13,3 Norrland, nedre (Nn) 74,4 13,2 12,4 Norrland, övre (Nö) 66,5 18,4 15,1 Totalt 78,6 11,3 10.] arna för att bedriva jordbruk på mar- Såvitt framgår av denna inventering

ker, som är lågt avkastande, avlägset be- lägna eller svåra att bruka med maski- nella hjälpmedel, synes bli allt mindre. Detta bestyrks av olika undersökningar, som företagits under senare år. För några

skulle alltså drygt 20 % av landets åker- areal år 1960 ha varit av sådan beskaffen- het, att den inte kunde betecknas som godartad, välbelägen jord lämpad för ma- skindrift. Härav skulle emellertid ungefär hälften med olika insatser kunna göras mer lämpad att brukas som åker, medan

• Sida 102
•  Original

för återstoden någon höjning av avkast- ningen knappast skulle kunna stå att uppnå med ekonomiskt försvarbara insatser. Så- som framgår av tablån är det framför allt i skogs- och mellanbygderna detta senare ofta är fallet.

I syfte att skapa en bättre uppfattning om den långsiktigt brukbara växtföljdsåkerns storlek och om i vad mån de topografiska förhållandena medger, att relativt samman- hängande områden av viss storlek bildas, har också genomförts en särskild under- sökning på stickprovsbasis. Den utfördes under 1962 och omfattade 140 församlingar med tillhopa 366000 ha åker. Själva inven- teringen gjordes av lanthruksnämnderna med stöd av den ekonomiska kartan, annat kartmaterial samt redan befintligt invente- ringsmaterial. Som en allmän utgångspunkt gällde att, avgränsa sådana åkerområden, som kunde väntas utgå fram till 1975 på grund av att det med hänsyn till jordens naturliga—beskaffenhet, arrondering och be- lägenhet ej kunde anses företagsekonomiskt möjligt att i fortsättningen bruka dem som växtföljdsåker med nu känd teknik och föreliggande priser. Avgränsning skulle så- ledes ske av åkerjord, som antingen ur jordartssynpunkt eller av arronderings- och belägenhetsskäl inte kunde anses odlings- värd på längre sikt. I sistnämnda hänseende ställdes bl.a. kravet, att storleken av det enskilda fältet inte borde understiga ca 2 ha. Resultatet av undersökningen fram— går av följande tablå:

Arealen växtföljdsåker bedöms alltså en- ligt denna undersökning fram till 1975 komma att minska med 25 "/o, varav 22 % av den orsaken att den inte ansetts ha ett sådant värde i jordbruksproduktionen, att ett långsiktigt utnyttjande som växtföljds- åker ansetts sannolikt. Som framgår av tablån väntas emellertid förhållandena växla starkt mellan de olika produktionsområdena (och naturligtvis, kan det tilläggas, även i stor utsträckning inom de olika områdena).

Med utnyttjande av nu redovisade undersökningar, jordbruksräkningarna och SCB-undersökningen (se kap. IV) har åkerarealens storlek framskrivits totalt och för de enskilda grödorna till omkring 1975. Avsikten har härvid varit att belysa de förändringar i markanvänd- ningen, som kan förväntas om de nu föreliggande förutsättningarna (ekono- miska och andra) antas gälla oföränd- rade även i fortsättningen. Två alternativ har framräknats.

Alternativ I . I detta alternativ har man utgått från arealinventeringen 1960, lant- bruksnämndernas bedömningar 1962 och vissa länsutredningar. I dessa senare har beaktats den tendens till accelererande nedläggning, som framträtt under slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet.

väiigtäåliisgälöra Åker, som Summa åker som växtföljds- väntaåltaåsi som väntas

Produktionsområdcn åker och övergå anslpr 0; upphöra som

till betesmark vag yggna växtföljdsåker eller skogsmark m;, ,T ' %1

%1 10

Götalands södra slättbygder (Gss) - 7,3 4,9 12,2 Götalands mellanbygder (Gmb) 9,3 2,9 12,2 Götalands norra slättbygder (Gns) 8,4 2,1 10,5 Svealands slättbygder (55) 20,6 2,3 22,9 Götalands skogsbygder (Gsk) 38,5 4,3 42,8 Svealands skogsbygder (Ssk) 31,3 2,4 33,7 Norrland, nedre (Nn) 25,3 2,2 27,5 Norrland, övre (Nö) 30,5 2,5 33,0 Hela riket 22,1 3,0 25,1

1 1 procent av arealen 1956.

• Sida 103
•  Original

Tabell V: 12. Areal åkerjord (exkl. betesvall på åker) åren 19611 och 19752 på brukningsenheter med över 2 ha åker

(1 000 ha) Brukad åker Därav: slåttervall på åker _ __ Kultiverad Område Betesvall 19 '5 1 9 '5 betesmark4 :; . a 1961 på åker Alt. 1 Alt. 11 1961 Alt. 1 Alt. 11 1961 1961 Gss 353,1 19,9 350,0 355,0 61,0 71,8 77,7 9,5 Gmb 317,0 26,4 300,0 315,0 85,4 79,5 91,0 15,9 Gsk 625,8 49,9 470,0 540,0 268,5 173,9 223,0 72,3 Gus 451,6 22,1 440,0 450,0 127,2 117,5 123,8 17,1 SS 692,0 40,4 580,0 665,0 191,3 161,8 196,8 20,5 Ssk 251,9 18,8 205,0 230,0 114,6 80,4 91,8 10,9 Nu 212,7 10,6 165,0 180,0 139,1 79,7 97,2 8,1 Nö 195,7 8,5 140,0 165,0 145,8 75,7 97,0 7,8 Summa 3099,8 196,6 2650,0 2900,0 1132,9 840,53 99535 162,I

1 Enligt 1961 års jordbruksräkning. ² Enligt inom utredningen utförda prognoser. 3 Reducerad för betesvall på åker. * Det har förutsatts att arealerna för betesvall på åker och kultiverad betesmark kom— mer att successivt minska fram till 1975. Avkastningen från dessa arealer beräknas dock utgöra en betydande foderreserv.

Den kvarstående åkerarealen 1975 skulle enligt detta alternativ uppgå till ca 2,65 milj. ha eller 0,65 milj. ha mindre än 1961.

Alternativ II. Om man i stället utgår från åkerarealen 1961 på 3,3 milj. ha och antar, att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i SGB—utredningen för perioden 1951—61 i medeltal regist- rerats på grundval av jordbrukarnas egna uppgifter, kommer man fram till en minskning på ca 0,4 milj. ha. Den kvarstående åkerarealen 1975 enligt detta alternativ skulle sålunda komma att upp- gå till ca 2,9 milj. ha.

I tabell 17:12 har den totala äker- arealen 1961 och 1975 enligt de båda alternativen fördelats på produktions- områden. Härvid har från totalarealen dragits betesvallen på åker, som 1961 omfattade i det närmaste 0,2 milj. ha. De båda alternativen för 1975 skiljer sig främst i fråga om slåttervall på åker,

där alternativ I upptar 0,16 milj. ha mindre areal än alternativ II. I fråga om handelsväxter och foder—säd m.m. är skillnaden däremot rätt liten. I de nu refererade prognoserna har vallarealen ej uppdelats på slåttervall och betesvall. Orsaken härtill är, att det är svårt att förutsäga den framtida vallodlingens'ut- iformni'ng. Mycket synes tala för att vall på åker blir använd både för slåtter och _för. bete. Däremot torde en mer permanent betesvall rätt sällan komma att utläggas på ren åkerjord, Det har vidare uttalats tveksamhet om i vilken utsträckning den kultiverade betesmar- ken framdeles kommer att utnyttjas. Det är av denna anledning som några progno- ser för dessa m-arkkategorier inte insatts i tabellen. I fråga om ängen har det be- dömts ännu svårare att göra några areal- prognoser. Troligen kommer ängens roll 'i den framtida jordbruksproduktionen

att bli mycket blygsam.

• Sida 104
•  Original

C. Växtodlingsinrtktnlng och hektar- skördar

I de för utredningens räkning utförda prognoserna rörande den svenska jord- bruksproduktionens storlek 1975 (i stort sett trendberäkningar) har man anknutit till nyss angivna två arealalternativ (alt. I = 2,65 milj. ha; alt. II = 2,90 milj. ha). Stor betydelse för den in- hemska växtodlingens inriktning kom- mer liksom hittills konsumtionsutveck- lingen att få, i den mån denna ger utslag i produktpriserna. Bestämmande blir där- jämte andra faktorer, som under senare år utövat inflytande på jordbrukarnas val av kulturväxter. Inom växtodlingen väntas kostnaderna för maskiner bli allt- mer betydande. Sålunda blir exempelvis maskinerna alltmer differentierade för olika grödor, varför en växtodling med stor variation i fråga om ingående växt- slag erfordrar flera dyrbara maskiner med åtföljande dryga maskinkostnader. Det stora kapitalbehovet vid nybyggna- der återverkar framför allt på animalie- produktionens inriktning och omfattning, och därmed även på foderväxtodlingen.2

I fråga om brödsäd har förut omnämnts det tilltagande intresset för vete samtidigt som rågen minskat i betydelse. —- Rågen har ett svagare strå än vetet, och strået blir på vissa jordar väl långt med följande svårigheter vid skördetröskning. Därtill kommer att rågen med hittills till buds stående sortmaterial är utsatt för mältnings- skador, vilka under de senaste åren varit synnerligen allvarliga. Å andra sidan må bland fördelarna för rågen framhållas en avkastningsförmåga, som på flertalet jordar väl mäter sig med höstvetets, och en mot- ståndskraft mot parasiter, som är tydligt överlägsen vetets. Den minskande rågarealen är också mer följden av det vikande kon- sumentintresset än ett för lågt odlingsvärde. Vetet, både höst- och vårvetet, har tydliga fördelar vid ett mekaniserat jordbruk. Nu- varande sortmaterial utmärker sig för god stråstyrka, föga benägenhet för dråsning m.m. Nackdelarna framträder i fråga om känslighet för vissa växtföljdsparasiter, strå-

knäckare och rotdödare, samt för vårvetet i fråga om mognaden, som för detta inträffar väl sent, särskilt i Mellansverige, med risk för skördeskador som följd.

Utvecklingen under senare år har inne- burit en stark minskning av rågarealen. För rågen gynnsammare prisrelationer i förhål- lande till vete kan emellertid liksom nya förbättrade sorter förändra denna trend. Redan nu finns mältningsresistenta sorter under prövning.

Av fodersäden har kornarealen som förut nämnts ökat markant, medan havren upp- visat en inte obetydlig minskning. Den minskade havrearealen är främst en följd av att hästbeståndet kraftigt decimerats. Liksom i fråga om råg talar de senaste årens utveckling för en fortgående minsk- ning. Orsaken till kornodlingens ökning är bl.a. dess högre avkastningsförmåga och lämplighet för skördetröskning. Kornet är emellertid mera känsligt för växtföljdspara— siter än havren, vilken ofta odlas för växt- följdssanering. Inom en del områden, bl.a. södra Norrland och norra Svealand, har dock havreodlingen gått tillbaka på grund av svåra angrepp av virus m.m.

Trindsäden ärter och vicker för odling till mognad — upptar en förhållandevis liten areal, som växlat i storlek mellan olika är men snarast visat tendens att minska. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i svårigheter att mekanisera skörden, även om aktningsvärda möjligheter till förbätt- ring kunnat anvisas. Trindsäden har stort förfruktsvärde i Växtföljden och ger därtill en proteinrik skörd, varför den borde hållas kvar med sin nuvarande arealandel i den framtida växtodlingen.

Även potatisen har ur växtföljdssynpunkt många fördelar. Rätt skött har grödan högt förfruktsvärde. För potatisodlingen krävs oftast stor insats av manuellt arbete, vartill även kommer höga utsädeskostnader. Hek- tarskördarna visar stor variation och ligger som genomsnitt för landet ej särskilt högt. Potatisodlingens framtida omfattning blir- därför förutom av avsättningsmöjligheterna beroende av möjligheten att höja hektar- skördarna och att nedbringa arbetskostna- derna. Förutsättningar för bådadera synes finnas. Det bör därför finnas anledning att

2 Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den utnytt— jade källan. De värderingar som görs be- höver inte nödvändigtvis delas av utred— ningens ledamöter.

• Sida 105
•  Original

räkna med en ganska betydande framtida odling av potatis, särskilt som det på jor- dar lämpade härför ofta är svårt att finna alternativgrödor. Betydelsefullt för den framtida potatisodlingen är att i inte ovä- sentlig grad underlätta lagringen och minska förlusterna vid denna.

Odlingen av sockerbetor har hittills an- setts vara av stort värde för Växtföljden. Det djupgående rotsystemet är fördelaktigt för jordstrukturen liksom också hackning- en. och en effektiv ogräsrensning har god efterverkan. Numera har emellertid den uppfattningen vunnit spridning, att förde- larna för växtföljden ej skulle vara så stora. Den starka tillpackningen av jorden med tunga maskiner under skörden anses inne- bära allvarliga nackdelar för efterföljande gröda. Sockerbetsodlingens nuvarande växt- följdsvärde behöver ytterligare klarläggas, men det förefaller som om man på sistone överdimensionerat odlingens nackdelar. För att uppnå eftersträvad variation i den syd- svenska växtodlingen har sockerbetan stor betydelse. Sockerbetsarealen har nedgått under de allra senaste åren, vilket i hög grad sammanhänger med att behovet av manuell arbetskraft fortfarande är mycket stort, trots att skördemekaniseringen gjort stora framsteg.

Odlingen av oljeväxter har visat stora variationer i areal under senare år som följd av ogynnsamma betingelser vid sådd och stark utgång under vintern. För od- ling av raps, rybs och senap föreligger emellertid ett stort intresse bland jordbru- kare. Dessa oljeväxter är samtliga föga arbetskrävande; nästan hela odlingen från sådd till skörd kan genomföras med maski- nella hjälpmedel. Växtslagen låter sig väl och med fördel inpassas i de svenska växt- följderna och ger en variationsmöjlighet, som är angelägen vid de ensidigt stråsädes- odlande jordbruken. Ur allmän växtodlings- synpunkt har sålunda de nämnda oljeväx- terna mycket stort intresse och värde. Om odlingen kan göras mer säker — för vilket mycket talar — kommer otvivelaktigt area- len att öka. En förutsättning härför är dock, att avsättningen kan öka utan större pris— sänkning. Pågående kvalitetsundersökningar, vilka avser att klargöra om större använd- ning av olja ur svenska oljefröväxter kan ske vid vår margarinproduktion, är därför av utomordentlig betydelse. De har redan gett värdefulla resultat.

Odlingen av Spånadsväxter — lin och

hampa —— upptar för närvarande de arealer som erfordras för nuvarande berednings— verk. Båda växtslagen är av inte obetydligt värde ur växtföljds- och växtskyddssyn- punkt inom de områden där de odlas. Så— väl lin- som hampodlingen är ganska väl mekaniserad, men vissa arbetskraftsprob- lem föreligger vid skörden. -— Därest stat- ligt stöd komme att lämnas i fortsättning- en, kunde förväntas en framtida odling mot- svarande den hittillsvarande. Statsmakterna har emellertid 1966 beslutat avveckla stödet åt lin— och hampodlingen.

Den fältmåssiga köksväztodlingen har i vissa delar av landet väsentligt ökat i om- fattning genom utvecklingen av konserv- industrin. De därvid förekommande växt- slagen har mestadels goda växtföljdsegen- skaper. Då odlingen och skörden också i hög grad mekaniserats, är intresset för den- samma stort. Odlingen är emellertid genom- gående kontraktshunden, och omfattningen är helt avhängig av konservindustrins areal- teckning. I de här redovisade prognoserna har antagits viss arealökning, särskilt i södra Sverige.

Vallen på åkerjord, dvs. egentliga växt- följdsvallar, fleråriga slåtter- och betesval— lar, intar som förut framhållits en domine- rande ställning i svensk växtodling, även om dess betydelse minskat under efterkrigs- tiden, särskilt inom slättbygdsområdena. Bi- dragande härtill är i första hand den mins- kande kreaturshållningen. Vallodlingen har också vissa nackdelar, bland vilka det stora arbetskraftsbehovet vid skörden särskilt skall nämnas. Hektarskörden har i en del områden legat lågt, vilket dock ofta varit en följd av otillräcklig och oriktig insats av lön- samma produktionsfaktorer (utsäde, göds- ling). Den framtida vallodlingen blir givetvis främst avhängig av animalieproduktionens omfattning.

Vallen har under vissa förutsättningar ett högt växtföljdsvärde, vilket svårligen kan kompenseras genom andra växtslag. Där vallen utesluts ur Växtföljden, vilket är fallet vid flertalet kreaturslösa jordbruk, riskeras ogynnsamma följdverkningar på humushalt och jordstruktur m.m. Den framtida omfattningen av sådant inflytande och den ekonomiska betydelsen härav, möj- ligheten till kompensation för utelämnad vallodling genom andra grödor m.m., allt detta är ännu otillräckligt klarlagt. En kreaturslös drift utan vallar förutsätter emellertid ännu noggrannare växtodlings-

• Sida 106
•  Original

Tabell V: 13. Grödiördelning 1956—60 och 1975 (1 000 ha) 1975 Växtslag etc. 1956—60

Alt. I Alt. ll Höstvete 197,1 190,9 190,0 Vårvete 135,0 80,2 88,5 Råg 106,2 83,5 90,9 Havre 537,3 343,7 429,6 Korn och blandsäd 547,9 553,1 525,4 Årter och vicker 23,5 21,5 22,6 Summa spannmål 1 547,0 1 272,9 1 346,9 Olje- och Spånadsväxter 69,4 106,9 96,1 Potatis 120,9 83,2 91,3 Sockerbetor 51,3 49,6 50,4 Köksväxter på åkern 10,7 15,3 14,4 Slåttervall 1 228,9 840,3 998,3 Vallfrö 39,4 23,0 29,6 Ettåriga foderväxter 92,5 177,1 171,0

.Bete 194,8 . . . . Andra växtslag 11,8 . . . . Träda, obrukad åkerjord 181,8 81,7 102,0

Varaktigt obrukad åkerjord 59,4 . . . . Summa åkerjord 8 607,91 2 650,0 2 900,0

1 Summan blir 3341,9 exkl. bete, »andra växtslag» och varaktigt obrukad åker (för vilka arealer ej upptagits 1975).

Alt. 1: Totalarealen 2,65 milj. ha. Alt. II: Totalarealen 2,90 milj. ha.

planering ur biologisk synpunkt än där vallar kan medtas. Vallens .värde i växt— följden är starkt avhängigt av hur den sköts. Endast välskötta vallar har egenska- per, som blir av positivt värde för växt— följden. — Den framtida vallväxtodlingen behandlas närmare i det efterföljande kapi- telavsnittet om fodermedelsförsörjningen. Av övriga foderväxter, faderrolfrukter och ettåriga grönfoderväxter, är arealen för rotfrukter starkt minskande. Trots att man kan erhålla mycket höga foderenhetsskör- dar av rotfrukter synes det ej möjligt att ändra trenden, och detta är en följd av odlingsgrenens stora behov av arbetskraft. Annorlunda är situationen för vissa ett- åriga grönfoderväxter. Intresset har också tydligt ökat för sådana växtslag som foder- märgkål, foderraps och grönfodermajs. Detta är delvis en följd av förenklade skördemeto- der genom nya maskiner, t.ex. slaghacken. Dessa växtslag kan lämna höga skördar och de är också av värde ur växtföljdssynpunkt. Efter hand som odlingstekniken blir bättre

klarlagd, har man därför anledning anta en tilltagande odling av desamma, särskilt vid de intensivt skötta kreaturshållande jord- bruken inom slättbygderna.

På grundval av överväganden av nu anfört slag har för vart och ett av rikets åtta produktionsområden upprättats prog- noser över arealanvändningen 1975 enligt de båda arealalternativen. Genom sum- mering har erhållits de rikstal som redo- visas i tabell V:]å'.3 Inom utredningen har på några punkter ifrågasatts, huru- vida de förändringar i arealanvänd— ningen som angetts i prognosen är rea- listiska. Skulle utvecklingen på dessa punkter komma att förlöpa annorlunda än som antagits, kommer dock den fram-

” Den regionala fördelningen finns utförd i den använda källan.

• Sida 107
•  Original

tida produktionen, totalt sett, att föga påverkas.

Hektarskördarna växlar starkt från område till område i landet. Till stor del är detta utryck för olikheter i fråga om klimat och jordmån. Variationerna åter- speglar också i vilken utsträckning skördepåverkande produktionsfaktorer utnyttjas. Inom vissa områden eller del- områden föreligger härvidlag en tydlig eftersläpning —- delvis som följd av att ekonomiska möjligheter ej funnits till erforderliga investeringar (t. ex. för drä- nering), delvis som följd av otillräcklig yrkeskunskap. Det är svårt att uttrycka effekten av denna eftersläpning i siffror. Mycket tyder på att den är förhållande- vis störst inom mindre utpräglade jord- bruksområden (de nordligare delarna av landet, skogsbygderna i Göta- och Svea- land ). Eftersläpningen kommer måhända efter hand att mer och mer inhämtas, med ökning av hektarskördarna som följd för på längre sikt kvarblivande jordbruk. För jordbruk, som ej kan tän- kas bli varaktigt bestående, kommer sannolikt växtodlingen att bedrivas ex- tensivt — såsom redan nu sker i många fall. Den åker, som väntas bli tagen ur bruk. representerar i allmänhet sämre jordar, varför i och med arealminskning- en de genomsnittliga skördarna i riket automatiskt ökar.

Växtföljdens sammansättning influe- rar på avkastningen genom det för- fruktsvärde —— i positiv eller negativ rikt- ning — kulturväxterna har. Den under senare är starkt tilltagande stråsädes- odlingen inom slättbygdsområdena har sannolikt haft en ogynnsam verkan, vars konsekvenser ännu ej kan överblickas men dock tydligt spåras, i form av växt- följdssjukdomar, försämrad jordstruktur m.m. Uppmärksamheten är från forsk- nings- och försöksverksamhetens sida nu starkt inriktad på växtföljdsproblemen. Om de kan helt bemästras för framtiden

kan ej sägas. Man får därför ej bortse från risken av skördesänkningar på grund av ensidigheten i växtodlingen in- om vissa av landets jordbruksområden. Ökande maskinanvändning och ytterli- gare minskad tillgång på manuell arbets- kraft kan likaledes medföra sämre till- varatagande av skörden, särskilt i de fall där t. ex. dålig arrondering försvårar ra- tionell maskindrift.

Å andra sidan får växtförädlingens framtida möjligheter att framställa sor- ter med ökat odlingsvärde betecknas som goda. Vidare bör i fråga om vissa växt- slag en skördestegrande effekt kunna uppnås genom en kvalitativ förbättring av utsädet, bl.a. till följd av ökad an— vändning av statsplomberad vara. Ogräs- och parasitbekämpningen torde få ytter- ligare betydelse. Ökade kunskaper av- seende grundförbättring och jordbearbet— ning bör kunna möjliggöra både produk- tionsökningar och minskad känslighet för klimatpåverkan. Skörde- och lag- ringstekniken har, utan tvivel ett stort inflytande på skördeförlusterna. Detta gäller främst växtslag som konserveras (vallväxter; ettåriga grönfoderväxter) men även exempelvis potatis. Genom nyare konserveringsmetoder (ensilering, skulltorkning m.m.) är man tydligt på väg att minska förlusterna, varför en viss ökning i producerade skördeenheter bör kunna ske för nu berörda växtslag.

Av central betydelse för den fortsatta utvecklingen av hektarskördarna är växt- näringstillförseln. I fråga om huvudgrö- dorna (stråsäd, vallväxter) gäller, att växtnäringstillförseln i det stora hela är _mindre än optimal. För stråsädens del är den nära optimal endast i södra Göta- lands slättbygder. I fråga om vallarna synes den överallt kraftigt understiga den optimala.

Inom alla de områden, där gödslingen inte är optimal, medför en optimalise- ring dels en omedelbar höjning av

• Sida 108
•  Original

skördenivån, dels en långsam allmän produktionsökning, åstadkommen genom gödselns samverkan med övriga produk- tionshöjande faktorer. Sistnämnda effekt kan man räkna med även inom områden, där gödslingen redan nått optimal stor- lek. I vad gäller huvudgrödorna talar ingenting för att den övre gränsen för denna allmänna produktionsökning in- om överskådlig tid skulle vara uppnådd ens i våra bäst utvecklade jordbruks- områden. I de områden, där den totala gödseltillförseln hittills varit obetydlig, kan på längre sikt en avsevärd allmän produktionsökning uppnås.

Beträffande vissa specialgrödor är läget väsentligt annorlunda. Här gäller att växtnäringstillförseln redan nu är generellt ungefär optimal. Någon mer påfallande korttidseffekt av förstärkt gödsling är därmed ej att vänta. Där- emot torde en långsiktig, allmän produk- tionsökning vara möjlig även för special- grödornas de1. Beträffande oljeväxterna kan den troligen bli avsevärd. I fråga om sockerbetorna har det ibland uttalats tveksamhet, om någon ytterligare höj- ning av avkastningsnivån kan komma att ske (jfr den tidigare framställningen). Vad som i detta fall kommit in i bilden —— och som kan komma att så småning- om gälla även andra grödor -—— är bl.a. en hotande försämring av odlingsjordar- nas fysikaliska egenskaper.

En fortsatt gynnsam utveckling av av- kastningen per hektar för såväl huvud- som specialgrödor förutsätter att vid si- dan av ökad gödsling (och helst även en ökning av kalktillförseln) sker förbätt- ringar i mullhalten, dräneringsförhållan- dena och markstrukturen. Risken för minskade hektarskördar är påtaglig i de bäst utvecklade produktionsområdena genom den ökade ensidigheten i jord- bruksdriften. Det gäller åtgärder av för- ment rationaliseringsbefrämjande slag, men som i själva verket innebär nedslit-

ning av befintligt jordkapital och som kanske med viss överdrift kan betecknas som rovdrift. Den utveckling av hektar- skördarna fram till 1975, som i det föl- jande anges, förutsätter att de skisserade missförhållandena i någon mån bemäst- ras genom lämpliga åtgärder.

Prognoserna rörande hektarskördarnas storlek är 1975 bygger på trenden för nära fyra decennier (1922—60). Vid si- dan härav har emellertid —— utan att resultaten satts in i prognoserna —— i fråga om stråsäden gjorts en uppskatt- ning av möjliga skördestegringar på grund av tillkomsten av nya sorter, för- bättrad näringstillförsel samt >>övriga åtgärder». De sålunda uppskattade strå- sädesskördarna ligger i så gott som alla fall över dem som framkommer vid en trendberäkning. Att döma härav skulle ett utnyttjande av trenden knappast inne- bära risk för att man gjort en alltför optimistisk uppskattning av skördesteg- ringen fram till 1975.

I tabell V: 14 har sammanställts prog- noser över de genomsnittliga hektarskör- darna i riket 1975. Tre olika alternativ redovisas. Totalproduktionen av vikti- gare grödor, framräknad på grundval av areal- och hektarskördeprognoserna, har sammanställts i tabell V: 15.4 I stort sett är de relativa förskjutningarna de- samma som för arealförändringarna, varför kommentaren kan göras kortfat- tad.

I fråga om brödsäden har tidigare talats om den fortsatta ökningen av odlingen av vete på bekostnad av råg. Den överflyttning från vår— till höstvete som förutsatts komma att ske motiveras av att i stora delar av landet höstvete

* Arealprognoserna (särskilt alt. 1) grun— das på bedömning av den fortsatta takten i nedläggning av bl. a. vallen, en bedömning som givetvis skett med beaktande av utveck- lingstendenserna i nötkreatursskötseln. I grund och botten är därför skillnaden mel- lan de båda prognosmetoderna inte så stor.

• Sida 109
•  Original

Tabell V: 14. Hektaravkasmingen 1960 (normskörd) och 1975 (Dt/ha)

. 1975 Växtslag etc. 1960 Alt. A, Alt. A2 Alt. B Höstvete 31 35 35 34 Vårvete 25 29 28 27 , Rag 25 30 28 27 Kom 25 31 29 28 Havre 23 28 27 25 Ärter och vicker 17 19 19 18 Oljeväxter 17 23 22 22 Potatis . . 245 235 228 Sockerbetor 341 398 396 394 Hö från odlad jordl 20 32 29 27 Ettåriga foderväxter1 . . 53 51 50

Här upptas i motsats till i tabell V: 8 skördarna enligt den s.k. provytemetoden för bestäm- ning av skördens storlek.

1 100 fe par ha.

Alt. Ai innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. Ag innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend och arealförskjutning

(2,90—2,65 milj. ha).

Alt. B innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trenden (arealen 2,90

milj. ha).

Tabell V: 15. Den vegetabiliska produktionen 1975

.. 1960 1975 Vaxtslag etc. (normalskörd)

Alt. Al1 Alt. A,,1 Alt. 131 Höstvete, 1 000 ton 613,5 679,3 660,2 652,3 Vårvete, 1000 ton 343,5 236,3 227,1 244,1 Råg, 1000 ton 262,9 246,1 233,0 245,0 Havre, 1 000 ton 1 235,7 977,7 925,4 1 085,1 Kom och blandsäd,

1 000 ton 1 340,4 1 697,3 1 616,8 1 463,1 Trindsäd, 1000 ton . . 41,5 40,3 41,5 Potatis, 1 000 ton 1 981,9 2040,8 1 957,4 2083,3 Oljeväxter, 1000 ton . . 236,8 229,8 200,9 Slåtter- och betesvall,

milj. ske 3 642,6 2 674,8 2 427,8 2 697,5 Ettåriga grönfoderväxter,

milj. ske 933,1 902,0 853,1

Beträffande sockerbetor, se texten!

* Beträffande innebörden av de olika alternativen, se tabell V: 14.

mulera denna odling.) I fråga om foder- säd skulle enligt de här refererade prog- noserna normalskörden 1975 komma att bli av ungefär samma storlek som för närvarande, med ytterligare markerad

ger högre skörd än vårvete. (Under de allra senaste åren har i själva verket skett en så stark minskning av värvete- odlingen, att åtgärder för närvarande -— hösten 1965 — övervägs för att sti-

• Sida 110
•  Original

förskjutning av tyngdpunkten från havre till korn. Att döma av de allra senaste årens utveckling förefaller en ökning av den totala fodersädsskörden trolig. Be- träffande potatis motvägs den förutsatta arealminskningen i stort sett av en anta- gen ökning av hektarutbytet, varigenom någon nämnvärd förändring av total- skördens storlek inte skulle komma till stånd. Den i prognosen angivna Ökningen av skörden av oljeväxter bygger på an— tagandet om tillkomsten av kvalitativt bättre sortmaterial, vilket skulle möjlig— göra en ökad användning av svensk olja inom den inhemska margarinindustrin. Inom utredningen har emellertid uttalats viss tveksamhet, huruvida ökningen skall komma att bli så stor som i prog- nosen anges. I fråga om sockerbetsskör- den har i prognosen räknats med en skörd 1975 av ca 2000 000 ton från en areal av ca 50000 ha. Inom utredningen har, med hänsyn till odlingens tillbaka- gång i början av 1960-talet (då den några år omfattat endast drygt 40000 ha), satts i fråga om den vid mitten av 1970-talet skulle komma att bli av nu angiven stor- lek. — Fodermedelsskörden behandlas i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

D. Fodermedelsförsörjningen Den svenska växtodlingen är som förut nämnts främst inriktad på fodersäd och andra foderväxter, Omkring 80 0/0 av åkerjorden utnyttjas för odling av foder- växter av olika slag, varvid dock märks att fodersäden i viss utsträckning ut- nyttjas för utfodring av hästar. Vidare används fodersäd för direkt konsumtion, vanligen omkring 50/0 av kornet och 2 0/0 av havren. Vid sidan av fodersäden är den svenska foderväxtodlingen sam- mansatt av följande grödor, nämligen växtföljdsvall (använd för hö och ensi- lageberedning samt bete), permanent vall på åker (använd huvudsakligen för bete), kultiverad betesmark (anlagd på ej plöjd

mark), naturlig äng (använd huvudsak- ligen för bete), ettåriga grönfoderväxter (vallväxtblandningar, raps, fodermärg— kål, majs, samtliga använda till ensilage eller bete) samt foderrotfrukter (huvud- sakligen till vinterutfodring).

Den totala utnyttjade skörden 1961 av de nämnda foderväxterna uppgick till 4300 51 4500 milj. ske (skördeenheter), varav endast några få procent föll på annat än vall- eller ängshö I fråga om foderväxtodlingen på åkern väntas som tidigare nämnts dels en fortsatt minsk- ning av vallarealerna, särskilt i slättbyg- derna, dels ett utökat utnyttjande av vissa ettåriga foderväxter (fodermärgkål, raps, majs m.m.). I vissa skogsbygder har intresset för mångårig vallodling för bete och slåtter ökat, med övergivande av bl.a. stråsädesodlingen. Inom slättbyg- derna däremot går tendensen "mot kort- variga, intensivt skötta slåtter- och betes- vallar samt odlingar av ettåriga foder- växter, För odlingen av foderrotfrukter väntas överallt fortsatt tillbakagång.

Betesvallen på åker, den kultiverade betesmarken och ängen förväntas i de nu refererade prognoserna alla komma att minska i betydelse (jfr vad som tidi— gare anförts beträffande betesvall på åker och den kultiverade betesmarken). Sär- skilt gäller detta ängen. Endast om de nämnda marktyperna genom gödsling kan bringas upp i någorlunda skörd -— minst 1500 a 2000 skördeenheter per hektar — förväntas de bli bestående. Den kultiverade betesmarken torde ha större förutsättningar än ängen att bestå, åtminstone där den kan lämna tillräcklig avkastning för göddjursuppfödning. Även om arealen kultiverad betesmark kom- mer att minska i samband med nedlägg— ningen av jordbruk, har man skäl att vänta sig att en del av den åker, som framdeles tas ur produktionen som växt- följdsåker, kvarstår som flerårig vall, varvid den tillsammans med den perma—

• Sida 111
•  Original

i | | | | , |

nenta betesmarken kommer att utgöra en ej föraktlig fodertillgång. Den beräknade totala skörden av fo-

derväxter (exkl. fodersäd) 1975 har sam- manställts i följande tablå:

Alternativ

IA,

Växtföljdsvallar, slåtter och bete Diverse foderväxter Summa, milj. ske

Flerårig valt och kultiverad betesmark Totalsumma, milj. ske

2 672 2433 2 700 930 902 853 3 603 3 335 3 553

600 3935 4053

4203

Alt. I: 2,65 milj. ha åker. Alt. II: 2,90 milj. ha åker. Alt. Ai: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. Ag: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend och arealförskjutning (2,90—

2,65 milj. ha). Alt. B:

De anförda totalskördarna avser bär- gad skörd. Lagringsförluster, däribland konserveringssvinn för ensilage, har så- lunda ej fråndragits. Gör man detta sjun- ker exempelvis den för utfodring dispo- nibla grovfoder—tillgången enligt alterna- tiv I A2 (exkl. foder från flerårig vall och kultiverad betesmark) från i tablån intagna 3335 milj. ske till 3043 milj. ske. Detta alternativ har betraktats som mest sannolikt och har därför tagits som utgångspunkt för prognoserna rörande animalieproduktionen. (Observera, att skillnaden mellan de tre alternativen är rätt liten). Sistnämnda grovfoderförbruk- ning motsvaras av animaliealternativ 1 i det följande. I alternativ 2 har grov- foderförbrukningen satts 600 milj. ske högre, beroende på att den kultiverade betesmarken och annan mark utanför åkern i detta fall förutsatts bli tagen i anspråk för grovfoderproduktion. Detta betyder, att alternativ 2 för animaliepro- duktionen korresponderar med foder- alternativ I A2 (inkl. foder från flerårig vall och betesmark). Bland övrigt i tabellen ej redovisat grovfoder märks

Hektarskördar beräknade under beaktande av trenden.

potatis, sockerbetsavfall, halm samt di- verse industriavfall. Bortsett från hal- men, vilken torde komma att utnyttjas allt mindre, har inte befunnits anledning att förutsätta annat än ungefär oför- ändrade tillgångar vid mitten av 1970- talet. Prognoserna för 1975 innebär i fråga om grovfodertillgångarna en minsk- ning fram till 1975 med ca 1 150 (alt. 1) resp. 550 milj. foderenheter (fe) (alt. 2).

Fram till 1975 förväntas i prognoserna viss nedgång av den för utfodring dispo- nibla spannmålstillgången. Nedgången har dock antagits bli begränsad till ca 75 milj. fe. I fråga'om införseln av fodersäd förutsätts inte någon förändring jämfört med nuvarande förhållanden. Vid en sådan förutsättning uppnås jäm- förbarhet vid kalkylerna rörande själv- försörjningsgraden mellan nuläget och situationen är 1975 (jfr kap. VIII).

Även i vad gäller de p'rotein- (äggvite-) rika fodermedlen (oljekraftfoder) förut- sätts i prognoserna en i stort sett oför- ändrad import. Totalt sett väntas även förskjutningarna i förbrukningen av pro- teinrika fodermedel bli rätt obetydliga

• Sida 112
•  Original

(några tiotal milj. fe mindre i alt. 1 och lika mycket mer i alt. 2). I fråga om mjölk och vassle har saknats anledning räkna med någon mer påtaglig förskjut- ning i de kvantiteter som går till ut- fodring.

Den totala fodertillgången (foderför- brukningen) utgör i prognoserna för 1975 i alternativ 1 ca 6700 milj. fe och i alternativ 2 ca 7300 milj. fe jämfört med ca 7950 i den använda basperioden (1956—60). Fråndras hästfodret erhålls för alternativ 1 6400 och för alternativ 2 7000 mot basperiodens 7400 milj. fe. För animalieproduktion disponibla fo- dermängder väntas alltså komma att ned- gå i båda alternativen.

E. Anlmalleproduktionen Den animaliska produktionens framtida storlek kan bedömas från olika utgångs— punkter. En av dessa, och det gäller närmast mjölkproduktionen och den med denna förbundna köttproduktionen, är utvecklingstendenserna i fråga om djur- stammen. En annan och här i främsta rummet använd utgångspunkt är de in— hemska tillgångarna på foder, främst då grovfoder. Väl kan tänkas, att det in- hemska grovfodret ej till fullo utnyttjas. Däremot bör man inte räkna med en import av grovfoder för komplettering av den inhemska skörden.

I fråga om övrigt foder, främst foder— säd och oljekraftfoder, kan såväl över- skotts- som underskottssituationer tänkas uppstå alltefter skördeut—fallet. De i det följande redovisade prognoserna är upp- gjorda under förutsättning av normala skördeförhållanden. Anledningen till att i prognoserna inte räknats med någon nämnvärd förändring av importen (nettoimporten) har förut berörts. Här- till kommer, att antaganden rörande im- porten måste bli ytterst osäkra. Det är i och för sig möjligt att tänka sig en produktion av animalier, som i ökad ut-

sträckning kräver införsel av fodersäd och oljekraftfoder. Inom möjligheternas gräns ligger lika väl en produktion av sådan storlek, att fodersäd på grund av minskad inhemsk efterfrågan måste ex- porteras i ökad utsträckning. (En netto- export av oljekraftfoder förefaller där- emot mindre trolig.)

Den framtida totalvolymen av anima- liska produkter bestäms i prognoserna av de beräknade inhemska (och impor- terade) fodertillgångarna. Dessa till- gångar ger visst spelrum i fråga om fördelningen av fodret på olika produk- tionsgrenar, exempelvis mjölk och nöt- kött resp. fläsk. Vid denna fördelning synes naturligt att anknyta till de senaste årens utvecklingstendenser inom hus- djursskötseln. Särskilt måste beaktas den utveckling som är att förvänta i fråga om antalet mjölkkor och därav betingat antal födda kalvar som kvarstår för spe- ciell köttproduktion.

För att på basis av förut angivna foderkvantiteter kunna beräkna den där- emot svarande animalieproduktionen be- hövs uppgifter om foderförbrukningen per producerad enhet av olika produk- ter, med andra ord effektiviteten ur fodersynpunkt. Förbättrat djurmaterial och ökad kunnighet i fråga om utfod- ringsmetoder kan generellt förväntas leda till en högre avkastning. Vidare behövs tal som anger relationen i foderförbruk- ning för jämförbara produkter, t. ex. relationen mellan mjölk och ungnötskött, som båda produceras huvudsakligen på grovfoder. Relationen mellan foderför- brukningen per framställd mängd fläsk och ägg är ett annat exempel. Har man sådana relationstal kan man direkt om- räkna en viss kvantitet mjölk till kött etc.

I fråga om flertalet produktionsgrenar föreligger inte något säkert underlag för en skattning av effektivitetsförbättringen med avseende på foderutnyttjandet. Man

• Sida 113
•  Original

är alltså hänvisad till allmänna över- väganden rörande dels strukturföränd- ringarna, t.ex. bortfallet av småbesätt- ningar, dels den fortgående utvecklingen mot enhetligare och bättre förutsätt- ningar, t.ex. förbättrat djurmaterial, ökad användning av vitaminer, foder- koncentrat, färdigblandat foder etc. Man kan peka på seminavelns fortsatta ut- bredning, det ökade utbytet av avels- och bruksdjur mellan olika besättningar och områden samt framför allt den ökade handeln med fodermedel. T ill detta kom- mer givetvis upplysnings— och rådgiv- ningsverksamheten, som bl.a. skall vi- darebefordra framstegen på olika veten- skapliga och tekniska områden.

Möjligheterna till höjt foderutbyte är i de flesta fall mycket stora. I allmänhet synes man kunna räkna med en skillnad på omkring 10 0/0 mellan resultat, upp- nådda under goda försöksmässiga be- tingelser, och foderutbytet under fullt rationella praktiska förhållanden. Klyf- tan mellan sistnämnda fall och det aktu- ella genomsnittet i landet kan beräknas uppgå till ytterligare 15—20 %. Det är "därför sannolikt, 'att resultaten skall komma att förbättras väsentligt fram till 1975. Vid en uppskattning av möjliga ef fektivitetsförbättringar måste man emel- lertid även-tå hänsyn till negativa fak- torer, som främst betingas av den mins- kade arbetsinsatsen. Förskjutning av *mjölkningstider ochi övergång till mjölk- 'ning och utfodring endast en gång under helgdagar-na är exempel på åtgärder med negativ effekt.- I det följande anförs några synpunkter på effektivitetsutveck- lingen i animalieproduktionen.5

I fråga om mjölkproduktionen gäller, att förbättringen i foderutnyttjandet blir allt mindre, ju mer produktionen drivs i höj- den. Den är sålunda mindre vid ökning från 4000 till 5 000 kg mjölk per ko och år än vid ökning från 3000 till 4000 kg. Om avkastningen på förhand är ganska hög, 8

kan en ytterligare ökning till och med resul- tera i försämrat foderutnyttjande. Det finns alltså en optimal avkastning, som ger den bästa möjliga effekten av det omsatta fodret. Detta optimum ligger olika högt be- roende på kornas inneboende produktions- förmåga. Enligt utförda beräkningar skulle en ökning från 3000 till 3500 kg mjölk per ko och år betyda en merproduktion per enhet omsatt foder av 6,2 o/o mjölk och 4,2 0/0 kött från utslagskor. Avkastningen per ko och år beräknas 1975 ha stigit till 3 400 kg 4 ol,/0-15; mjölk (vilket sistnämnda tal uppnåtts redan 1964). Genom interpolering av beräkningarna för 3000 resp. 3500 kg mjölk erhålls 852 kg mjölk och 12,6 kg nöt- kött av utslagskor per 1000 fe. Detta bety- der en effektivitetsförbättring med ca 5"/o jämfört med nuvarande förhållanden.

I fråga om produktionen.-av ungnötskött finns inte några hållpunkter för uppskatt- ning av effektivitetsökningen fram till 1975. Då detta är en relativt extensiv produktions- gren, kan man utgå från att framstegen, jämfört med vad som nu är en hygglig stan- dard, inte kan bli särskilt stora. Tar man emellertid hänsyn till att denna produk- tionsgren är relativt ny och att uppfödarna därför kan väntas göra betydande framsteg i uppfödningstekniken under den'- närmaste tiden, torde det inte vara orealistiskt att även här räkna med en effektivitetsförbätt— ring av 5%. Med utgångspunktfrån en foderförbrukning per djur av 2310 fe och en slaktvikt av 190 kg erhålls med 5% effektivitetsförbättring en produktion av 86,4 kg kött per 1000 fe.-Slaktvikten före- ter dock en tydligt stigande tendens och uppgick! år 1961 till något-över 200 kg. Man skulle därför kunna räkna med en stegring till 210 kg år 1975. —— Inom Sveriges Slak- teriförbund håller man det inte för otroligt med en'slaktvikt 1975 på något sådant som 240 kg.

Beträffande produktionen av fläsk visar utförda beräkningar, att under senare hälf- ten av 1950—talet åtgått 6,16 fe per kg slak- tad vikt. I detta värde inkluderas foder till suggor och smågrisar. Man kan räkna med

'" Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den använda källan. Såsom framgår av den efterföljande framställningen har effektivitetsökningen inom mjölkproduktionen gått mycket snab- bare än vad som ännu för några år sedan, när den referade undersökningen utfördes (1962/63), ansågs sannolikt.

• Sida 114
•  Original

Tabell V: 16. Den animaliska produktionen 1975

(Milj. kg) Prognoser 1975 Varuslag 1956 —— 60 Alt. 1 Alt. 2 Mjölk, 4 % fett 3861 3060 3570 Kött av kor 56,6 45,1 52,6 Kött av ungnöt 43,7 48,0 62,2 Kalvkött 28,0 15,6 17,0 Summa nätkrealursköll 128,3 108,7 131,8 Hästkött 8,5 2,6 2,6 Fårkött 1,3 2,2 2,2 Fjäderfäkött, inkl. slakthöns 10,0 45,0 45,0 Fläsk 215,9 243,4 220,2 Summa kött och [läsk 364,0 401,9 401,8 Ägg 95 105 105 Se texten.

samma effektivitetsförbättring inom fläsk- produktionen som i förut behandlade pro- duktionsgrenar, och därför har procenttalet satts till 5, vilket betyder att foderförbruk- ningen per kg fläsk sänks från 6,16 till 5,85. —— Även i detta fall anser man inom Sve- riges Slakteriförbund en större effektivitets- förbättring inte vara osannolik.

Foderförbrukningen per kg ägg har be- räknats till 4,97 fe. Förbättringen för äggens vidkommande har satts till 50/0, varvid ovanstående tal sänks till 4,73 fe. Till viss det torde detta resultat komma att uppnås genom den fortgående minskningen av an- talet små och föga rationellt skötta besätt- ningar.

Tillgången på grovfoder 1975 enligt alternativ 1 och alternativ 2 medför olika prognosresultat i fråga om antalet kor nämnda år. Från i medeltal 1330 000 åren 1956—60 (1 150000 år 1963) skulle kostammen nedgå till 900000 enligt det förra och 1050 000 enligt det senare alternativet. Enligt inom Svenska Meje- riernas Riksförningen (SMR) utförda prognoser skulle koantalet fram till 1975 komma att sjunka under 700000 djur. Man räknar alltså inom SMR med en snabbare nedgång av koantalet men för—

utsätter samtidigt en betydligt starkare ökning av avkastningen per ko. Antalet ungnöt för slakt förutses i de nu refere- rade prognoserna öka från 224000 till 229 000 resp. 296 000.

Slutresultatet av prognoserna rörande animalieproduktionens storlek är 1975 har sammanställts i tabell V: 16. Pro— duktionsprognoserna tarvar på några punkter en ytterligare kommentar. Att produktionen av mjölk och kött blir större i alternativ 2 än i alternativ 1 följer direkt av den olika mängd grov- foder, som antagits stå till förfogande. För att erhålla balanserade foderstater har förutsatts, att åtgången av fodersäd för att erhålla den ökade mängden mjölk och kött enligt alternativ 2 är större än motsvarande åtgång enligt alternativ 1. Detta förklarar, varför fläskproduktionen är mindre i alternativ 2 än enligt alternativ 1, trots att alterna- tiv 2 totalt sett ger större animaliepro- duktion. Det är dock möjligt, att man kan komma att uppnå en lika stor fläsk— produktion vid en inhemsk fodertillgång i alternativ 1 som fläskproduktionen en—

• Sida 115
•  Original

ligt alternativ 2. En förutsättning härför utgör emellertid en ökning av importen av fodersäd. Vidare må framhållas, att man i fråga om fläsk- och äggproduktio- nen kan tänka sig andra relationer än i de i tabellen angivna prognoserna. -— Det bör i detta sammanhang nämnas, att de allra senaste årens starka utslaktning av kor tyder på att mjölkproduktionen kommer att snabbare nå den lägre stor- lek som i prognoserna förutsatts för 1975. De inom SMR utförda prognoser- na, som har 1975 som slutår, ansluter i fråga om totalproduktionen rätt nära till alternativ 1 enligt de här redovisade prognoserna. Inom Svergies Slakteriför- bund uppgjorda prognoser (som dock ej sträcker sig fram till 1975) pekar i fråga om nötkött närmast på alternativ 2 som ett minimialternativ. Kombinationen av

alternativ 1 i fråga om mjölkproduktio- nen och alternativ 2 beträffande produk- tionen av nötkött förutsätter bl.a., att »kalvreserven» praktiskt taget helt ut- nyttjas för uppfödning av ungdjur till slakt. Så kommer redan om något år med all sannolikhet att bli fallet.

Till slut må nämnas, att några prog— noser rörande animalieproduktionens re- gionala fördelning 1975 inte utförts. Inom SMR har gjorts prognoser, avse- ende 1970, i fråga om den regionala ut- vecklingen av mjölkproduktionen." I fråga om kött- och fläskproduktionen har däremot veterligen inte utförts några regionala långsiktsprognoser.

' »Mejeriindustrins regionala områdesin— delning», Delbetänkande avgivet av SMst planeringsutredning. — Dessa prognoser har sedermera i sin tur reviderats.

• Sida 116
•  Original

KAPITEL VI

Konsumtionen av livsmedel

1 . Hittillsvarande konsumtionsutveckling A. Översikt Förbrukningen av jordbruksprodukter Och ändra: livsmedel i Sverige var ännu för några generationer sedan inom vida befolkningsgrupper både kvantitativt och kvalitativt otillräcklig, om man utgår från 'moderna näringsfysiolo'giska krav på kosthållet. Situationen är numera helt förändradfdå befolkningen praktiskt ta— get undantagslöst har möjlighet att upp- nå en näringsstandard, som fyller de krav man ur medicinska och andra syn- punkter kan ställa. Det är ej längre undernäring av stora grupper som inger bekymmer utan snarare de allt tydligare tendenserna till överkonsumtion, spe- ciellt av fett.

Bland livsmedlen intar vad som här i landet brukar betecknas som livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (pro- dukter, som i huvudsak framställs eller kan framställas i det svenska jordbru- ket)1 en dominerande ställning, såväl kalori- som värdemässigt. I fråga om för- brukningen av sådana jordbruksproduk- ter kan utvecklingen tack vare inom 1942 års jordbrukskommitté utförda un- dersökningar följas rätt långt tillbaka i tiden. I tabell VI.-1 redovisas konsum- tionen av jordbruksprodukter i kalorier per invånare och dag från och med mit- ten av 1870-talet. Då tabell VI: 1 endast avser jordbruksprodukter enligt nyss an- given definition, ingår bland de vegeta- biliska livsmedlen inte sådana varor som grönsaker, frukt och bär samt bland ani-

malierna ej fisk. Vidare är kaffe och andra kalorimässigt .rätt betydelselösa kolonialvaror uteslutna. Trots de gjorda uteslutningarna omfattar uppgifterna i tabell VI: 1 i kalorier räknat över 90 % av den totala konsumtionen. I pengar räknat är andelen betydligt mindre.

Förbrukningen i kalorier per capita ökade kraftigt fram till första världskri- get. Under mellankrigsåren stagnerade kalorikonsumtionen. Under efterkrigs- åren har den sjunkit. Uppgången från 1876/85 till 1906/15 utgjorde 31 %. Den- na ökning i kalorikonsumtionen ger fog för det inledningsvis fällda omdömet, att konsumtionen av livsmedel ännu för några generationer sedan var kvantita- tivt otillfredsställande. Så sent som un- der 1800-talets sista decennier kunde en felslagen skörd medföra, att den fattiga— re befolkningen i berörda landsdelar drabbades av hungersnöd.

Sitt maximum nådde förbrukningen i kalorier per capita under ' 1930-talet. Efter detta årtionde har en nedgång in- trätt, vilken till 1963 uppgått till drygt 10 %. Nedgången beror främst på änd- rad åldersstruktur hos befolkningen samt

1 I denna framställning används följande terminologi för olika livsmedelsgrupper: 1. Gruppen alla livsmedel omfattar samtliga livsmedel men ej tobak, vin och spritdryc- ker. 2. Gruppen livsmedel från egentliga jord- bruksprodukter omfattar följande livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, torkade ärter och bönor; socker, sirap; konsumtionsmjölk, me- jerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjä- derfä, ägg.

• Sida 117
•  Original

på mindre kalorikrävande arbete. Meka- niseringen inom näringslivet och bilis- mens frammarsch medför också att kra- vet på tunga och energikrävande arbets- insatser och förflyttningar minskar och reducerar därmed behovet av kaloririka livsmedel. Om man i stället för per capita räknar per konsumtionsenhet, blir dock kaloriförändringarna ej så marke- rade. Under de allra senaste åren har kaloriförbrukningen per capita endast obetydligt minskat. (Från år till år note- ras ibland förskjutningar, som delvis torde vara att tillskriva brister i det sta— tistiska materialet.) Detta kan tyda på att den antydda utvecklingen mot sjun- kande förbrukning per capita står inför sin avslutning eller i varje fall att de största stegen redan har tagits. En orsak till att den beräknade kalorikonsumtio- nen (som mäts i konsumtionsledet) ej gått ned under senare år kan vara, att det statistikt omätbara spillet ökat både genom ökad uteätning och i hemmakon- sumtionen.

Beträffande förbrukningens utveckling kvalitativt för de egentliga jordbruks- produkterna framgår av tabell VI: 1, att det skett en oavbruten förskjutning i relationen animalier/vegetabilier. Under slutet av 1800—talet svarade animalierna för mindre än fjärdedelen av kostens nä- ringsvärde i kalorier räknat. Omedelbart före första världskriget hade andelen ökat till ungefär tredjedelen. Under 1930-talet närmade den sig hälften av konsumtionen för att under 1950-talet nå upp till denna nivå.

Denna förskjutning i konsumtionen av jordbruksprodukter från enklare vegeta- biliska födoämnen till vad som brukar betecknas som högvärdiga animaliska livsmedel utgör ett framträdande drag i utvecklingen under hela den behandlade tiden. I fråga om de s.k. enklare vegeta- hilierna nåddes i Sverige kulmen redan under tiden närmast före det första

världskriget. Konsumtionen har sedan successivt avtagit både absolut och rela- tivt sett och gör så alltjämt. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i Fören- ta Staterna nåddes maximum i förbruk- ningen av enklare vegetabiliska livsme- del redan omkring sekelskiftet, dvs. om- kring tio år tidigare än i Sverige. Anima— lierna ökar däremot i Förenta Staterna alltjämt både absolut och relativt. Sam- ma förhållande noteras i andra länder. Ökningstakten blir emellertid vid stigan- de välstånd allt svagare.

B. Livsmedelskonsumtionen under krigs- åren och efterkrigstiden (1939—64) Konsumtionen i Sverige av jordbruks- produkter och andra livsmedcl bygger i huvudsak på inhemsk produktion. Av hela livsmedelskonsumtionen 1964 ut- gjorde livsmedel från egentliga jord- bruksprodukter värdemässigt ca 65 % (tabell VI: 2). Detta procenttal har varit rätt oförändrat sedan 1950. Före kriget var den värdemässiga andelen jordbruks- produkter i livsmedelskonsumtionen hög- re. Införseln av livsmedel är mindre be- tydande kalorimässigt än om man ser till värdet, vilket beror på att den dels ut- görs av livsmedel med högre berednings- grad, dels av sådana kalorifattiga varor som frukt, kaffe, kakao etc.

Utrikeshandelns betydelse för den svenska livsmedelsförsörjningen behand- las i inledningen till kapitel VIII. I den redogörelse som nu närmast följer för utvecklingen av konsumtionen sedan 1939 skiljs ej mellan inhemsk produk- tion och import, titan konsumtionen be- handlas utan hänsyn till varornas ur- sprung.

a. —— Livsmedelskonsumtionens värde- mässiga utveckling m.m. 1939—64. _ Som framgår av tabell VI: 2 har den to- tala privata konsumtionen, mätt i löpan- de priser, mer än femdubblats under pe-

• Sida 118
•  Original

2. Prognoser för livsmedelskonsumtionen fram till 1975

A. Inledning .Mot bakgrunden av de förändringar av konsumtionsvanorna inom livsmedels- sektorn, som ägt rum på lång sikt och som i korthet beskrivits tidigare i detta kapitel, kan Stållas två frågor. Den första gäller, i vilken mån ekonomiska faktorer föranlett förändringarna. Med ekonomi- ska faktorer avses den'fortgående stan-

• Sida 126
•  Original

dardförbåttring, som brukar uttryckas i realinkomststegring och vidare prisrela- tionerna mellan livsmedel och andra varor och tjänster liksom också pris- relationerna inom livsmedelssektorn. En första uppgift är att mäta hur stor del av förändringarna i konsumtionsutveck— lingen, som kan hänföras till de nämnda faktorerna. Den andra frågan är, om dessa faktorer för framtiden kommer att verka med samma styrka som hittills vad gäller konsumtionsnivå och konsum- tionsval. Vid besvarande av bägge dessa frågor kan en efterfrågeanalys, grundad på empiriskt material, ge vägledning.

Efterfrågeanalysens primärmaterial be- står dels av löpande marknadsstatistik, dvs. ekonomisk-statistiska tidsserier, som redovisar utvecklingen av kvantiteter, priser, inkomster och andra ekonomiska faktorer, dels av hushållsbokstatistik (»tvärsnittsstatistik»), som bygger på uppgifter från ett antal i statistisk me- ning representativt utvalda hushåll. Den förra typen av material kan utgå från begränsade marknader (t.ex. enskilda företag eller vissa regioner) eller från statistiska data avseende genomsnitt för hela riket. Endast data av det sistnämn- da slaget har använts i det följande. -— Hushållsbokstatistiken ger möjlighet att studera konsumtionsvanorna inom olika inkomstklasser, i socialgrupper, inom olika familjetyper etc.

En efterfrågeanalys av det empiriska materialet ger resultaten som redovisas i s.k. elasticitetstal. (Se närmare kap. II.) I ord kan en priselasticitet definieras som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i priset. På samma sätt definieras inkomst- elasticiteten som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i inkomsten. Om priset på en vara ökar med 10 % från en tidpunkt till en annan, medan efterfrågan som följd härav under samma tid minskar

med 5 %, erhålls en priselasticitet som har värdet ca —0,5 (pris- och efterfråge- förändringarna går i detta exempel — liksom i flertalet faktiska fall — i mot- satt riktning). På samma sätt erhålls vid en inkomstökning med t.ex. 10 %,och en därav orsakad Ökning av efterfrågan på en viss vara med 2 % en inkomstelasti- citet för varan av ca +0,2.

Efterfrågereaktionen betraktas som normalelastisk, överelastisk eller under- elastisk beroende på om dess elasticitet är lika med, större eller mindre än 1. Om efterfrågan för en vara är normal— elastisk med avseende på priset, innebär detta att en förändring av priset medför proportionellt samma (men i motsatt riktning gående) förändring av konsum— tionen. Konsumtionsutgiften blir i detta fall konstant från tid till annan. Vid överelastisk efterfrågan förändras kon- sumtionen i hastigare takt än priset. Konsumtionsutgiften stiger (sjunker) vid fallande (stigande) pris. Vid underelas- tisk efterfrågan däremot förändras kon- sumtionen i mindre utsträckning än priset. Konsumtionsutgiften sjunker (sti- ger) vid fallande (stigande) pris. Är elasticitetsvärdet lika med 0 medför pris- rörelser ingen förändring i efterfrågan; konsumtionsutgiften ändras relativt lika med priset. Efterfrågan kan väntas vara underelastisk för nödvändighetsvaror — till vilka flertalet livsmedel hör — och överelastisk för lyxbetonade varor. (För efterfrågans reaktion med avseende på inkomsten gäller motsvarande resone- mang.)

Av betydelse är, att pris- och inkomst— elasticiteternas vården inte kan väntas vara oberoende av utvecklingen av reala pris- och inkomstnivån under en viss observationsperiod. I regel kan sägas, att ju högre varupriset i genomsnitt är un— der perioden, desto högre är varans priselasticitet. En successiv höjning av inkomstnivån medför däremot en succes-

• Sida 127
•  Original

siv minskning av varans inkomstelastici- tet.

En viktig fråga är huruvida de tren- der, som det empiriska materialet upp- visar, är att hänföra enbart till pris- och inkomstutvecklingen eller om även and- ra faktorer har bidragit. Man kan beträf- fande det senare slaget av faktorer skilja mellan sådana, som verkar på kort och medellång sikt, och sådana, som verkar på lång sikt.

Till mera kortsiktiga ting hör inverkan på konsumtionsvalet av annonsering och annan konsumentupplysning. Som exem- pel kan nämnas, att de förskjutningar i konsumtionsvanorna för smör och mar- garin som ägt rum under senare decen- nier endast till ringa del kan förklaras av ekonomiska faktorer (priser, inkomster). För att ta ett annat exempel kan den be- tydande minskning av konsumtionen av socker för direkt förbrukning, som ägt rum under efterkrigstiden, inte nöjaktigt förklaras enbart med utgångspunkt från pris- och inkomstutvecklingen.

Riksstatistiken uppvisar även trender på lång sikt, som inte direkt har att göra med de ekonomiska faktorerna. Kon- sumtionsvanorna är inte desamma på landsbygden och i städerna, varför den fortgående befolkningsomflyttningen i och för sig får en inverkan på utveck- lingen av den genomsnittliga konsumtio- nen av olika livsmedel i riket. Likaså har den fortgående inkomstutjämningen i samhället en effekt på konsumtionen, som kommer till uttryck i de genom- snittsdata, vilka gäller för riket.

I fråga om trender på lång sikt av nu nämnt slag gäller, att dessa inte kvanti- tativt kan skiljas från trender, som beror av den genomsnittliga inkomstutveck- lingen. Detta innebär med andra ord, att om en analys utförs, avsedd att bestäm- ma inkomstelasticiteterna ur empiriskt material från tidseriedata, så »inlagras» i koefficienterna effekten av befolknings-

omflyttningen och inkomstutjämningen. Dessa effekter uppkommer däremot gi- vetvis inte vid analys av tvärsnittsdata ur hushållsboksundersökningarna. I des- sa »inlagras» å andra sidan skillnader i konsumtionsvanor mellan olika sam- hällsgrupper, såvida inte en s.k. stratifie- ring av materialet företas. De nu angivna skiljaktigheterna har betydelse vid upp- görandet av prognoser angående kon- sumtionsvanorna på längre sikt. Används elasticitetstal, erhållna ur tidseriemate- rial för riket, innebär detta i själva ver- ket, att man förutsätter en fortsatt be- folkningsomflyttning och inkomstutjäm- ning i ungefär samma takt som tidigare. Används däremot elasticitetstal ur tvär- snittsdata, bör — åtminstone i princip —- viss korrigering göras med utgångspunkt från väntad effekt av fortsatt koncentra- tion av befolkningen till tätorterna och fortsatt omfördelning av inkomsterna i samhället.

B. Pris- och inkomstelasticiteter Undersökningar av pris- och inkomst- elasticiteternas storlek för livsmedel grundade på svenskt material har tidi- gare utförts av bl.a. Herman Wold och Lars Juréen.= Resultaten från dessa un- dersökningar kom till användning vid den bedömning av den framtida konsum- tionsutvecklingen, som på sin tid gjordes av 1942 års jordbrukskommitté. Under- sökningarna avsåg i främsta rummet att belysa efterfrågans förändringar under mellankrigsperioden 1920—39. Vidare utfördes elasticitetsberäkningar grunda- de på material från hushållsundersök- ningarna 1913, 1923 och 1933.

På uppdrag av jordbruksutredningen har fil. lic. G. Stoikovic utfört motsva- rande undersökningar grundade på ma- terial från efterkrigsåren 1950—61 samt på material från den senaste större hus-

” VVold—Juréen: Demand Analysis (New York 1952).

• Sida 128
•  Original

hållsundersökning, som utförts här i lan- det sedan 1933; denna avsåg att belysa konsumtionsvanorna 1958. '

Som framgår av följande tablå- har be- tydande förändringar av- konsumtions- vanorna inom olika inkomstgrupper ägt rum mellan 1933 och 1958. På 1930-talet .var det egentligen baracerealier och po- tatis 7(den senare varan .redovisas ej'i tablån) som uppvisade negativa inkomst- elasticiteter, ' dvs. i konsumtionen sjönk allt eftersom man gickuppi högre in- komstskikt- År" 1958 visade'av de vikti- gare. produkterna endast ost. och nötkött (jämte kalv, ejfmedtagen i tablån) *ökad konsumtion vid stigande inkomst. Minsk- ningen av konsumtionen av vete och' råg har blivit 'mer accentuerad än tidigare. _Vidare' har sockerkonsumtionen, från att tidigare ha varit oelastisk, nu en påtaglig tendens" att" avta . vid” stigande inkomst. Mjölk,”. ägg,'matfett och fläsk, som tidi- gare visade ökad konsumtion, 'gåi'. nu svagt tillbaka vid stigande inkomst enligt hushållsboksmaterial'et. Det'bör emeller— tid beaktas, att beräkningarna är basera- de på ett heterogent material för respek- tive år med betydande skillnader i koni sumtionsvanor (hushåll inom olika so- cialgrupper med olika barnantal etc.)-.

Som tidigare nämnts är de kvantitets- elasticiteter, som erhålls ur hushållssta- tistiken, dessutom opåverkade av bl.a. befolkningsomflyttningen och inkomstut- jåmningen i samhället. De resultat, som lämnats i tablån nedan, kan därför endast sägas ange tendenserna i utvecklingen under" en 25-årsperiod. Det är dock av intresse, att en påtagligt större konsum- tion av —de ur'proteinsynpunkt värdefulla födoämnena ost och kött alltjämt kan »ko'nstaterasli de— högre inkomstskikten.

Koefficienterna'för 1958 kan inte utan vidare läggas till grund för övervägan- den angående den framtida konsum- tionsutvecklingen. De kan endast geen vägledning.

En utförlig analys- av rikskonsumtio- nens utveckling under efterkrigsåren 1950—61 har gjorts av Stoikovic." Tids- perioden är-relativt'kort, varför resulta- ten förses med rätt ”stora felmarginaler. En viss-kontroll av'elasticitetstalen har emellertid'kunnat genomföras genom att tillämpa de funna talen vid de pris- och inkomstförhållanden som rådde 1962.

” Resultaten finns redovisade i en stenci- lerad promemoria (med beteckningen JBR- UTR 45), vilken förvaras hos statens jord- bruksnämnd. *

Inkomstelasticiteter (kvantitetselasticiteter) ur hushållsundersökningar 1933 1 958 Vete och råg1 —0,6 —1,1 Socker 0,0 ' —O,7 Mjölk och grädde 0,1 —0,1 Ost 0,2 . 0,4 Ägg 0,4 —— 0,2 Smör 0,6 — 0,3 Smör och margarin 0,2 — 0,1 Nötkött 0,1 0,4 Fläsk 0,2 — 0,1

Räknat i mjöl.

• Sida 129
•  Original

.. Observerat . Varuslag' Prignosvatrde, Vär de, Eiffereris, g/cap1 a k g /capita g/cap1 a

Direklkonsumtion Mjöl 21,73 23,67 —1,94 Mjöl+gryn+bröd m.m. 77,98 70,62 +7,36 Knäckebröd 6,65 6,57 +0,08 Mjukt matbröd 30,90 30,61 +0,29 Kaffebröd 11,83 11,62 +0,21 Torra bakverk 4,33 3,31 +1,02 Konditorivaror 4,91 4,34 +0,57 Socker 28,25 31,26 —3,01 Mjölk 157,40 160,42 —3,02 Grädde, tjock 3,52 3,28 +0,24 » , tunn 2,32 2,51 —0,19 Smör 8,91 9,47 —0,56 Margarin 12,53 12,35 +0,18 Ost 6,68 6,72 ——0,04 Nötkött 9,48 9,27 +0,21 "Kalvkött 2,94 3,03 —0,09 Fläsk 17,38 15,93 +1,45 . Charkuterivaror 17,22 17,32 —O,10 Kött+tläsk 45,92 47,61 —1,69 Ägg 11,64 12,06 —0,42

Total konsumtion Mjöl 62,81 65,46 ——2,65 Socker 40,09 41,13 —1,04 S:a konsumtionsmjölk+grädde 183,20 189,76 —6,56 S:a matfett 26,42 26,66 —0,24 Storboskap 15,78 15,88 —O,10 Kalv 3,97 3,91 + 0,06 Summa kött 22,34 21,66 +O,68 Fläsk 25,47 25,68 —0,21 Summa kött+fläsk 47,24 47,34 —0,10

Man har sålunda beräknat en teoretisk konsumtion per capita med utgångs- punkt från elasticitetstalen och jämfört denna konsumtion med den faktiska. Detta test har som framgår av ovanstå- ende tabell (tabell VI: 8), gett ett täm- ligen gott resultat. Differenserna mellan teoretisk och observerad konsumtion är icke större än att elasticitetstalen i och för sig kan betraktas som rimliga. Å andra sidan skall framhållas, att konsum- tionsförändringarna på kort sikt i regel går långsamt, varför värdet av testet inte får överskattas. På längre sikt kan dess- 9

utom elasticitetstalen komma att föränd- ras rätt väsentligt. Detta har klart fram- gått av den tidigare angivna utveckling- en under 25-årsperioden 1933—58. Tabell VI:9 visar inkomstelasticiteter för viktigare jordbruksprodukter för mellankrigsperioden 1920—39 och för efterkrigsåren 1950—61 samt värden som använts för de prognoser, vilka redovisas i följande avsnitt. De största avvikelserna mellan prognosvärdena och värdena för efterkrigsåren visar vete och råg, socker samt konsumtionsmjölk och grädde. Dessa justeringar har skett med

• Sida 130
•  Original

Inkomstelasticiteter Varuslag för 1920 —39 för 1950 —- 61 I för prognos 1975

Vete och råg —-0,4 —0,7 —0,5 Potatis —O,5 . — 0,5 Socker (rått.) +0,3 —O,8 —0,3 Konsumtionsmjölk 0,0 ]

Grädde +0,1 1 *0'6 l _0'3 Ost _ +0,4 + 0,4 +0,4 Smör (+0,5) . (+0,2) Margarin (+0,8) . (+0,2) Summa smör och 111arga1in +0,6 + 0,2 + 0,2 Kött +0,3 +0,4 +0,4 Fläsk +0,3 +0,3 +0,3 Ägg + 0.6 +0.2 + 0,2

stöd av ett teoretiskt resonemang, som har viss bekräftelse i empiriska data' Enligt detta resonemang inträffar, när inkomstelasticiteterna i tiden övergår från positiva till negativa värden, att detta till en början sker i långsam takt. Under en övergångsperiod ökar därefter de negativa elasticitetstalen snabbare för att därefter så småningom återigen sjun- ka till dess — på mycket lång sikt -— ett jämviktslåge uppnås, då koefficien- terna ligger omkring värdet 0. I övrigt må här endast tilläggas, att koefficien- terna för smör resp. margarin är att be- trakta som konventionellt valda. De har i detta sammanhang endast använts för att få ett begrepp om den totala. konsum-. tionen av- matfett-som en del av den to- tala konsumtionen av livsmedel. I sam— band med att utredningen i del B i be- tänkandet behandlar mjölk- och mat- fettsregleringen kommer utförliga, elas- ticitetsberäkningar för smör och marga- rin att redovisas, varvid bl.a. görs. alter- nativa antaganden om prisrelationerna mellan dessa varor.

C. Konsumtionsprognoser Förutom elasticitetstal fordras för en bedömning av den framtida konsumtio-

nen av livsmedel, att prognoser ställs upp rörande befolknings- och inkomst- utvecklingen. Enligt prognoser utförda av statistiska centralbyrån väntas folk— mängden i landet öka med ca 10 % mel- lan 1960 och 1975, dvs. med omkring 0,7 % per år. Om man i stället på kon- ventionellt sätt uttrycker ökningen i an- tal konsumtionsenheter, erhålls ungefär samma resultat. Det kan emellertid an- märkas, att enligt undersökningar som utförts på senare år konsumtionen hos åldringar i kalorier räknat ligger betyd- ligt lägre än för övriga vuxna. Med hän- syn till den förskjutning i åldersstruktur som äger rum i vårt land kan det därför inte uteslutas, att talet 10 % som mått på ett ökat avsättningsutrymme för en 15-årsperiod till följd. av folkökningen kan ligga något i överkant.-

I fråga om realinkomstökningen har som huvudalternativ antagits 3 % per år. och capita, dvs. närmare 4 % totalt sett (inkl. folkökningen). -

Prognosernas resultat lämnas i tabell VI: 10 för de viktigaste =jordbrukspio- dukterna. Redovisningen sker för varor- na i det skick de lämnar jordbruket eller också på ett tidigt förädlingsstadium,

* Se Wold — Juréen': Anf. arb. kap. XVI:6.

• Sida 131
•  Original

1 .

Tabell Vl:10. Efterfrågan på jordbruksprodukter 1960 och 1975 »

1 1 1

lxonsumtloni'ri'ket milj. kg

' ;_ Förändring . 1960 _— 75

Varuslag 1960 .- 1975 1975 :. » $& $& = Milj.'kg % ö'kning' ökåing 7'" ” ""””. Vete och råg -' 650 * 521 '.i 573 . 147715 —J12 Potatis . 659 _ , . 528 , 581, . E.,—am,, _—12 Socker (raff.) 327 286 315 i+12 — 4 Konsumtionsmjölk ”1459 1277 V 1405 —'54"" + 4 Grädde —' * '_ ,,: Ost 56,6 67,6 74, 4) i+l7, 8 . +31 ;. Smör 72,5 79,2 . 87,1” +14,6 +20 y Margarin 92,3 100,9-* ' 111, 0 vrf-;- 18,7"? +2o ) Summa smör och margarin 164,8 180,1 198,1 +33,3 +20 ) Kött 156,9 187,3 206,0 +49,1 +31 Fläsk 184,3 210,7 231,8 +47,5 +26 Ägg 87,0 . . 95,1. g .- 404,6— '+1'Z,6 . +20

Anm.: Folkökningen är beaktad.

Sålunda avser uppgifterna. .vete och råg ' och inte mjöl,-. grynyoch' bröd. Kött och, " fläsk redovisas före tillverkningen av charkuterivaror etc.

På grundval av tabell VI: 10"har i""de två följande tabellerna gjorts samman- fattande beräkningar av- konsumtionen av vegetabilier och animalier totalt sett, dels räknat i kalorier, dels—i Ilnittpriserli Pri-srelat—ionerna— har alltså i dessa prog-

* 1 ;" 1. . '

nesei' anknutits till aktuella förhållanden (jfr vad som förut _nämnts om alterna- tiva smör/margarinprognoser).

Den totala kaloriförbrukningen väntas under 15- -årsperiode1r stiga med endast

5 Vid beräkningarna har man utgått från mittpriserna per 19.6.64. Överslagsberäk- ningar med användande av mera'aktuella priser'(hösten 1965) visar en "praktiskt taget oförändrad bild av konsumtionsvärdets säihniansättning.' " ”'

Tabell VI: 11. Efterfrågan på jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) räknad i kalorier

(Milj. kcl) Fördelnin , o Ändring i 1960 1975 g A) 00 1960 1975 1960 —75 Vegetabilier 3 584 3 246 56,2 50,8 — 9, 4 Animalier exkl. margarin 2 794 3 138 43,8 49,2 + 12, 3 Summa 6378 6384 100,0 100,0 — 0,1 Vegetabilier 3 584 3 246 50,6 44,9 — 9,4 Animalier inkl. margarin 3 502 3 989 49,4 55,1 + 13,9 Summa 100,0 100,0

• Sida 132
•  Original

ett par procent. Detta innebär med andra ord, att kaloriförbrukningen per capita väntas visa en fortsatt nedåtgående ten- dens, även om denna blir svagare än under det senast förflutna decenniet. För de varor som redovisas i tabell VI: 10 kommer ungefär hälften av kalo- riförbrukningen på vegetabilier och hälf- ten på animaliska livsmedel inklusive margarin. Detta gällde utgångsläget 1960. För 1975 väntas denna relation förskju- tas till omkring 45 % för vegetabilier och 55 % för animalier. Förskjutningen kan förefalla tämligen obetydlig men får

i själva verket ganska stora konsekven- ser. Detta framgår bl.a. av tabell VI: 12, där konsumtionen värderats i mittpriser. Relationen mellan vegetabilier och ani- malier blir här ungefär 18: 82 för 1960 och 14,5: 85,5 för 1975. Denna förskjut- ning från vegetabilier till animalier leder till att avsättningsutrymmet växer av- sevärt mera om konsumtionen räknas i pengar i stället för i kalorier. Ökningen i konstanta priser väntas sålunda bli 13,5 % mellan 1960 och 1975, dvs. när- mare 1 % per år.

Tabell VI: 12. Konsumtionen av jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) värderad i mittpriser (priser per 19.6.1964 )

(Milj. kr) Fördelning, % Ändring i 1960 1975 %

1960 1975 1960 + _75 Vegetabilier ) , ' 1 000 910 19,2 15,4 — 9,0 Animalier exkl. margarin » 4 220 4 990 80,8 84,6 + 18,2 Summa 5220 5900 100,0 100,0 +13,0 Vegetabilier 1 000 910 18,2 14,6 —— 9,0 Animalier inkl. margarin 4 490 5 320 81,8 85,4 + 18,5 Summa _ 5490 6230 100,0 100,0 + 13,5

• Sida 133
•  Original

]. Bakgrund och problematik Av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen över konsumtionsutveck- lingen för livsmedel i Sverige har fram- gått att två huvuddrag präglat denna ut- veckling. För det första pågår en lång- sam konsumtionsförskjutning mot vad man brukar benämna högvärdiga livsme- del, som samtidigt är bättre anpassade till ett lättare, mindre kalorikrävande arbete än tidigare konsumtion. För det andra sker jämsides med denna förskjut- ning i kostens sammansättning en änd- ring i köpvanorna, som innebär att livs- medlen köps i industriellt alltmer bear- betat och paketerat skick. Konserver, djupfrysta, färdiglagade och förpakete- rade livsmedel ökar snabbt sin andel i livsmedelsposten. Beredningen av livs- medel i hemmen överflyttas alltmer till livsmedelsindustrin, som även övertar uppgifter från andra led i livsmedels- kedjan. Denna—utveckling innebär att livsmedlen kommer att innehålla en allt större andel hushållstjänster. Man köper ej enbart en livsmedelsråvara utan i allt störr'e utsträckning även tjänster från förädlingsindustri och handel.

Medan ökande inkomster i Sverige nu- mera endast i mycket begränsad ut- sträckning används till att öka per ca- pita-konsumtionen av själva livsmedels- råvarorna, växer efterfrågan på i livs- medlen ingående hushållstjänster snabbt med stigande inkomster. Den andel av realinkomstökningen, som går till öka-

KAPITEL VII

Förädling och distribution av livsmedel

de livsmedelsutgifter används därför till större delen för att köpa tjänster från förädling och handel i form av livsmedel med högre förädlingsgrad än tidigare. Man köper fritid och bekvämlighet eller tid till förvärvsarbete utom hemmen. Stigande realinkomster och ökade arbets- tillfällen för de gifta kvinnorna medför möjligheter och behov av att öka livs- medlens förädlingsgrad.

Utvecklingen i riktning mot en allt högre förädlingsgrad för livsmedlen sker givetvis ej enbart på grund av konsu- menternas krav härpå utan genom en ömsesidig påverkan mellan konsumen- ter, handel och förädlingsindustri. Ge- nom utveckling av nya produkter och förpackningar, genom att uppväcka la- tenta och skapa nya köpbehov påverkar livsmedelsindustrin och handeln aktivt konsumtionsvanorna. .

Den nu skildrade utvecklingen inne- bär att »avståndet» mellan råvarupro- ducenter och konsumenter ökat, medan livsmedelsindustri och handel fått öka- de uppgifter. Men särskilt livsmedels- industrins växande roll i livsmedelsför- sörjningen beror ej enbart på att den i vidgad utsträckning Övertar hemmens livsmedelsberedning. Den tekniska ut- vecklingen och ändrade prisrelationer för olika produktionsmedel har sedan lång tid stimulerat livsmedelsindustrin att i ökad utsträckning också överta ar- betsuppgifter, som tidigare utfördes inom råvaruproduktionen och inom handeln.

• Sida 134
•  Original

Denna överflyttning av arbetsuppgifter från särskilt råvaruproduktion till för- ädlingsindustri och distribution hade i stor utsträckning redan kommit till stånd före den arbetsomfördelning mellan hus- håll och förädlingsindustri som nu präg- lar utvecklingen. Med en viss tillspets- ning kan det sägas, att konsumenterna numera endast i mycket begränsad om- fattning köper jordbruksprodukter i or- dets bokslavliga mening. Jordbruket le- vererar spannmål -—— konsumenterna köper mjöl, bröd och andra livsmedel, i vilka spannmål ingår. Jordbruket .leve- rerar slaktdjur +— konsumentervna köper olika styckningsdelar av=;kött och fläsk, charkuterivaror, köttkonserver etc. "Jord- bruket levererar mjölk ——- konsumenter- na köper smör, ost och olika sorters konsumtionsmjölk. .

Jordbruksprodukterna har med andra ord i växande utsträckning blivit råvaror för en livsmedelsindustri, som i sin ;tur av dessazråvaror framställer ett ökande antal varuvarianter för konsumenternas skiftande ”behöv. För framställning av dessa ”senare:-produkter åtgår stundom även andra 'råvaror och framför allt erfordras för densamma även andra pro- duktionsmedel; anläggningar med ma- 'skinell -t1trustnin'g, arbetskraft, bränsle, elström etc. Det ligger i sakens natur att ju längre denna förädlingsprocess drivs desto större blir åtgången av dessa andra produktionsmedel i förhållande till åtgången av den ursprungliga råva- ran. Desto större blir också den roll, som dessa andra kostnadselement kom- mer att spela för priset på den slutliga produkten —— eller omvänt desto mindre blir råvarans andel i det pris konsumen- ten betalar för livsmedlen.

Även i de fall då den vara som konsu- menten köper praktiskt taget är iden— tisk med den vara som jordbrukaren levererar, är det tydligen på det sättet, att konsumenten inte bara köper och be-

talar själva varan utan också de tjäns- ter, som erfordras för att varan skall finnas tillgänglig på den plats, i den form och under de omständigheter i öv- rigt under vilka konsumenten efterfrågar den. Man köper inte bara ägg utan också de tjänster som är nödvändiga för att äggen skall finnas tillgängliga i bu- tiken; transport, lagring, sortering, kon- troll, packning. kylning etc.

Den minskande roll som såväl råvaru- producenter som hushåll spelar vid framställning och beredning av livsme- del och den motsvarande tillväxten i distributionens och förädlingsindustrins betydelse, har under senare år kommit att tilldra sig allt större uppmärksamhet i den jordbrukspolitiska debatten inte enbart i Sverige utan ,i praktiskt taget alla de västerländska industristaterna. Snabbt minskande andel för råvarupro- ducenterna i konsumenternas livsmedels- utgifter har härvid ofta tolkats som att förädlingsindustri och handel oskäligt ökat sinamarginaler. Särskiltvhar man frågat sig,;vilk'a konsekvenserna blir för råvaruproducenternas avsättnings- och prisförhållanden av..del's ,den pågående ökningen av konsumenternas efterfrågan på tjänster från förädlingsindustri och handel, dels också den strukturförskjut- ning särskilt inom distributionen mot större maktblock som äger rum.

Nu nämnda problematik, i vad avser förhållandena i Sverige, har inom jord- bruksutredningen varit föremål för un- dersökningar av en särskild expertgrupp1 under ordförandeskap av generaldirek- tör Helmer Olsson, statens pris- och kar- tellnämnd. Arbetsgruppen benämns i det följande distributionsgruppen. Framställ- ningen i.fo1'tsättningen av detta kapitel anknyter till ifrågavarande undersök- ning. - Distributionsgruppens väsentligaste ar-

¹ Arbetsgruppens undersökning har pub- licerats i SOU 1965:27. '

• Sida 135
•  Original

betsuppgifter har för det första varit att belysa, hur råvaruproducenternas res— pektive förädlingens och distributionens andelar i konsumenternas livsmedelsut- gifter förändrats iSverige under efter- krigsåren, för det andra att söka analy- sera orsakerna till denna utveckling bl.a. mot bakgrund av inträffade förändringar i fråga om förädlingsgrad och marknads- förande samt för det tredje att söka an— ge, vilka eventuella konsekvenser denna utveckling hittills fått och i framtiden kan väntas få på jordbruksprodukternas pris- och avsättningsförhållanden. I sina undersökningar har distributionsgruppen vidare sökt bilda sig en uppfattning om hur sambandet partipris-konsumentpris fungerar på kort sikt.

Distributionsgruppens undersökningar har endast omfattat utvecklingen i Sve- rige för, livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodulcter,2 dvs. huvudsakligen sådana livsmedel i ..vilka svenska .jord- bruksprodukter hittills utgjort .den pri- mära råvaran. .Av de 'totala konsum- tionsutgifterna för livsmedel3 (värderade i detaljhandelspriser) går ca 65 0/0 till egentliga jordbruksprodukter. Detta pro- centtal har hållit sig ungefär oförändrat under hela efterkrigsperioden.

Tidsmässigt har gruppens utrednings- arbete i huvudsak avgränsats till att om- fatta perioden 1950—61, I en efterföl- jande särskild bearbetning har inom sta- tens pris- och kartellnämnd (SPK) även vissa beräkningar gjorts för åren 1962— 64.* I åtskilliga fall har det visat sig svårt att för hela perioden erhålla fullt enhet- liga tidsserier, varför förhållandena un- der den tidigare delen av 1950-talet ej kunnat belysas med samma fullständig- het och säkerhet som fallet varit för senare år.

I sitt arbete har gruppen utgått från de förändringar i fråga om storleken och sammansättningen av konsumtionen av

inom landet producerade livsmedel, som

ägt rum under nämnda period. Grund- materialet till gruppens undersökningar är detsamma som tidigare redovisats i kapitel VI. .

I det följande redovisas distributions- gruppens väsentligaste resultat.

2. Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedelshandel

A. Inledning Det svenska jordbrukets aVSaluprodu'k- tion används till övervägande del för livsmedelskonsumtion inom landet. För- ädling och distribution av livsmedel hand- has av ett stort antal företag med sam- manlagt över 200000 sysselsatta. Den process, varigenom råvaran bearbetas och överförs i konsumentens hand, in- rymmer ett flertal olika moment såsom insamling, sortering m.m. av jordbrukets produkter, förädling eller bearbetning i ett eller flera led, förpackning, partiför- säljning, detaljförsäljning och eventuellt servering. Denna kedja blir allt längre och mer förgrenad och de tjänster den lämnar alltmer omfattande. Ersättningen till industri- och distributionsleden ökar givetvis som följd av denna utveckling. Livsmedelsindustrins och distributionens växande roll i livsmedelsförsörjningen leder till att dessa led får ökat inflytande på avsättnings- och prisförhållandena på jordbruksprodukter. Massproduktions— teknik och märkesvaruförsäljning med- för vidare ökade krav på att råvaran'kan levereras i goda och jämna kvaliteter.

? Till denna grupp brukar räknas följan- de livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, ärter, bönor; socker, sirap; k-mjölk och me— jerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjä- derfä och ägg.

3 I gruppen livsmedel medräknas ej stark- öl, vin och spritdrycker samt tobak. * Jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden. En undersökning ' av jordbrukarpriser och jordbrukarandelar på viktigare jordbruksvaror åren 1962—64 (stencil SPK, maj 1965).

• Sida 136
•  Original

Utvecklandet av nya livsmedelsprodukter som leder till ändrad konsumtionsinrikt- ning kan också föra med sig, att efter- frågan på en viss jordbruksprodukt änd- ras till förmån för andra jordbrukspro- dukter eller andra kvaliteter av samma produkt.

B. Livsmedelsindustrin

Livsmedelsindustrins allt viktigare ställ- ning i livsmedelsförsörjningen har förut berörts. Den svenska livsmedelsindustrin har hittills varit en utpräglad hemma- marknadsindustri med särskilt inom vis- sa branscher många och industriellt sett relativt små arbetsställen. Industrins re— gionala fördelning följer i stort sett jord- bruksproduktionens fördelning.

Det samlade saluvärdet av den svenska livsmedelsindustrins tillverkning (arbets- ställen med minst fem sysselsatta) ut- gjorde 1963 nära 10 miljarder kr. Därav kom drygt hälften på mejeri- och slakteriindustrierna. Det s. k. förädlings- värdet, som utgör ett visst mått på de insatser och tjänster, som livsmedelsj industrin åstadkommer, uppgick samma år till ungefär 2,3 miljarder kr.

Även om livsmedelsindustrins betydel- se i livsmedelsförsörjningen starkt ökat under hela 1950-talet, har dock ökningen i produktionsvolymen (23 %) varit något lägre än för industrisektorn i dess helhet (30 %). Störst volymökning upp- visar karakteristiskt nog konservin- dustrin (100 o/o), medan exempelvis me- jeriindustrins tillverkning minskat.

Livsmedelsindustrin bedrivs i olika or- ganisations/ormen Livsmedelsindustrier ägda av jordbrukets föreningsrörelse svarade 1960 för ca 46 % av det redo- visade salutillverkningsvärdet, medan konsumentkooperationen svarade för 11 0/0 och enskilda företag för 43 0/0. Ut- går man från förädlingsvärdet, blir mot- svarande värden för nämnda organisa-

tionsformer respektive 30 %, 11 % och 59 %. Fördelningen är dock mycket va- rierande inom olika produktgrupper med stark dominans för de jordbrukskoope- rativa företagen inom slakteri- och mejeriområdena och motsvarande över- vikt för enskilda och konsumentkoope- rativa företag beträffande de flesta öv- riga områden. De olika gruppernas an- delar undergår en viss förändring, dels på grund av den förutnämnda konsum- tionsförskjutningen inom sortimentet och dels som följd av integrationssträvanden mellan industri och handel.

En väsentlig företagskoncentration inom livsmedelsindustrin har ägt rum under 1950—talet. Antalet arbetsställen (med minst 5 sysselsatta) var 2600 år 1950, men hade år 1963 sjunkit till ca 1800. Samtidigt har företagsstorleken, mätt i antalet anställda per företag. ökat med 43 %. Undersökningen visar att det främst är de mindre företagen som lagts ner. Relativt små enheter återfinns dock inom bl.a. bagerisektorn, som svarar för nära hälften av alla arbetsställen inom livsmedelsindustrin, medan socker-, mar- garin— och kvarnindustrierna redovisar förhållandevis stora företagsenheter.

En inte obetydlig produktivitetsför- bättring inom livsmedelsindustrin synes under 1950-talet ha ägt 'rum. Sålunda ökade förädlingsvärdet per anställd med 72 % under perioden 1952—60, vilket är något mer än genomsnittet för all indu- stri. Särskilt inom sockerindustrin och kvarnindustrin har förädlingsvärdet per anställd ökat kraftigt. Mätt som produk- tionsvolym per arbetstimme har livsme- delsindustrin å andra sidan inte uppnått samma resultat som övrig industri.

Dessa båda mått ger dock ej en full- ständig bild av hela produktivitetsut- vecklingen, enär man härav ej kan dra några definitiva slutsatser om de olika produktionsfaktorernas nettoproduktivi- tet. Produktivitetsutvecklingen synes vi-

• Sida 137
•  Original

dare ha varit rätt olika inom olika bran- scher.

Bland livsmedelsindustrins kostnader dominerar rävarukostnaden. Den utgjor- de är 1963 75 % av saluvärdet mot 82 % år 1952. Lönekostnaden har under sam- ma tid ökat från 7,9 till 9,2 %. Dess andel är dock lägre än inom övrig in- dustri.

(; Livsmedelsdistrtbutlonen

Traditionellt skiljer man inom varu- distributionen mellan partihandels- och detaljhandelsföretag. Genom tillkomsten av nya, integrerade företagsformer samt olika slag av gruppbildningar är denna distinktion nu inte längre lika klar. Inom konsumentkooperationen föreligger så- ledes på flera varuomräden en ekono- misk gemenskap över båda leden, som i åtskilliga fall också är integrerad till fabrikationen. Ica-företagen bedriver partihandel i form av inköpscentraler, som ägs av kunderna, dvs. de enskilda detaljisterna. En del kolonialvarugrossis- ter inom ASK-sektorn har till sig knutit andra enskilda köpmän i s.k. frivilliga kedjor. Också mångfilialföretagen av typ Tempo, Epa, Metro m.fl. täcker såväl partihandels- som detaljhandelsledet inom berörda varuområden. Överhuvud- taget finns det i dag relativt 'få livsme- delsbutiker, som inte har någon form av ekonomisk samverkan med partihandels- ledet.

En mycket väsentlig del av särskilt den insamlande men även av den distri- buerande partihandeln med jordbruks- produkter omhänderhas av jordbrukets ekonomiska föreningar. *

Rationaliseringen inom liv'smedelsdist- ributionen har under efterkrigsperioden varit betydande. Den har delvis möjlig- gjorts genom att vissa arbetsuppgifter kunnat överflyttas från parti— och detalj- handeln till förädlingsindustrin, bl.a. i

samband med industrins mekanisering och den därmed sammanhängande för- bättringen av förpackningstekniken.

Utvecklingen mot mera konsumentför- packade livsmedel, ofta av märkesvaru- karaktär, har utgjort en grundförutsätt- ning för självbetjäningsbutikernas upp- komst. Lönekostnadernas stegring har påskyndat självbetjäningssystemets fort- löpande utbredning inom livsmedelshan- deln. Konsumenternas inköpsvanor har givetvis påverkats av denna utveckling.

Inom partihandeln har rationalise- ringen inriktats på en effektivisering av lager- och hanteringsfunktionerna och har även tagit sig uttryck i en förändrad företagsstruktur. Exempel härpå är upp- byggnaden av konsumentkooperationens lagercentralsystem och den pågående f öretagskoncentrationen inom den enskil- da ' kolonialvarugrosshandeln.

Utvecklingen karakteriseras vidare av en betydande sortimentsökning livsmedelsområdet.

Omsättning och butiksantal inom de- taljhandeln med livsmedel (1964) redo- visas i tabell VII:].

Genom konkurrensens tryck sker vi- dare en snabb strukturell omvandling inom detaljhandeln med livsmedel. An- talet butiker minskade under 1963 med ungefär 1600. Dessa i allmänhet små affärer har ersatts med ett mindre antal nya försäljningsställen med oftast höga omsättningssiffror (en eller flera milj. kr). Kännetecknande för de nyetablerade butikerna är att de i allmänhet för ett mycket allsidigt sortiment samt konse- kvent tillämpar självbetjäning.

Kostnadsnivån inom livsmedelshan- deln, mätt med s.k. kostnadsprisindex för detaljhandeln, har stigit med 140 % under åren 1950—63 på grund av löne- höjningar, hyresstegringar m.m. Efter- som personalkostnaderna utgör den störs- ta omkostnadsposten, har rationalise- ringsarbetet i första hand- inriktats på

inom

• Sida 138
•  Original

Tabell VII: I. Omsättning och butiksantal inom detaljhandeln med livsmedel 1964

1.223; Omsätt- 0 ' 0/ nings- Å) mril'ngkr lo ställen J' Konsumentkooperationen 4 141 19,5 3 142 25,5 J ordbrukskooperationen 1 001 4,7 423 3,4 Mångfilialföretag » 334 1,6 1 046 8,5 Övrig enskild detaljhandel 15 583 73,3 7 588 61,5 Expeditionshandel (samköp m.fl.) 200 0,9 140 1,1 Totalt ' 21259 100,0 12 33.9 100,0

att spara manuell arbetskraft. Detta har bl.a. skett genom införandet av självbe- tjäning. Vid årsskiftet 1963/64 beräkna- des ca 1/3 av samtliga butiker med __över hälften av totalomsättningen ha självbe- tjäning.

3. Integration inom livsmedelssektorn

A. Olika former av integration Ett utmärkande-drag inom svensk livs- medelsproduktion och -distribution är en omfattande säväl vertikal som hori- sontell integration. Särskilt stor omfatt— ning har den vertikala integrationen i Sverige inom konsumentkooperationen och jordbrukskooperationen. För kon- sumentkooperationen kan man tala om vertikal integration bakåt, vilken börjar i de av medlemmarna skapade företagen i detalj- och partihandelsleden och fort- sätter via industriell framställning av en mångfald livsmedel bakåt ända till rå— varuproduktion i några fall. Det främsta exemplet på integration framåt utgör den svenska jordbrukskooperationen, som med utgångspunkt från jordbrukar- na och den av dem skapade ekonomiska föreningsrörelsen byggt upp en betydan- de del av svensk livsmedelsindustri. Dess- utom kontrollerar jordbrukskooperatio- nen en stor del av särskilt den insamlan- de och även av den distribuerande parti-

handeln och bedriver även i viss ut- sträckning detaljhandel med livsmedel.

Vid sidan av .dessa exempel på en genomförd vertikal integration inom vis- sa varuområden gör sig strävanden gäl- lande såväl inom handeln som inom livs- medelsindustrin att genom vertikal in- tegration söka kontrollera tidigare eller påföljande led i distributionskedjan. Med undantag för den jordbrukskooperativa förädlingsindustrin är förekomsten av vertikal integration framåt relativt be- gränsad inom svensk livsmedelsindustri. Integration bakåt från ”företag förekom- mer i vissa fall.

Parallellt med den vertikala integra- tionen förekommer ofta horisontell in- tegration, som avser att sammanfoga en- heter, vilka utför liknande uppgifter inom samma led. I många fall är det klart att vertikal och horisontell integra- tion har gått hand i hand och att det är svårt att åtskilja dessa två former av in- tegration.

Totalt kommer en betydande del av produktionen inom svensk livsmedelstill- verkning från mer eller mindre integre- rade företag.

B. Integrationens konsekvenser

Distributionsgruppen har även berört integrationens.konsekvenser ur olika as—

! ,5 i

• Sida 139
•  Original

l l l l l l l

!

pekter. Vi har på denna fråga velat lägga följande synpunkter.

Beträffande den kombination av verti- kal och horisontell integration, som ka- raktcriserar jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse anser vi, att denna in- tima samverkan mellan råvaru-, föräd— lings- och distributionsleden har stor betydelse ur det samlade jordbrukets synvinkel. Jordbrukarna tillförsäkras en tryggad avsättning för sina produkter samtidigt som de jordbrukskooperativa livsmedelsindustrierna erhåller en säker råvarubas för sin livsmedelsproduktion. Härvid erhålls även en fördelning av vissa riskmoment mellan jordbrukarna och deras ekonomiska föreningar. Genom denna intima samverkan mellan jord- brukar- och förädlingsleden har wman vidare i betydande utsträckning kunnat samordna transporterna såväl av jord- bruksråvaror som av färdigvaror, varvid bl. a. fördyrande korstransporter till stor del kunnat undvikas.

Genom att en ofta dominerande del av utbudet kan administreras genom en or- ganisation, får jordbruket ökad kontroll över marknadsföringen i senare föräd— lings- och distributionsled. Detta har möjliggjorts bl.a. genom centralt koor- dinerad lagring av flera jordbrukspro- dukter i olika bearbetningsstadier. Häri- genom åstadkoms även större möjlig- heter att genom kollektiva insatser, inom den ram som jordbrukspolitiken anger, inverka på:.prissättningen bl.a. genom att utjämna säsongmässiga och andra variationeri produktionen. En direkt-på- verkan kan därför ske från jordbrukets sida på såväl jordbrukarinkomsternas stabilitet som deras storlek. Även dessa förhållanden torde medverka till en gynnsammare fördelning av de .ekono- miska riskmomenteu mellan jordbrukar- na och _de jordbrukskooperativa före- tagen. . . -

Sett enbart ur de föreningsägda livs-

medelsindustriernas synvinkel kan be- stämmelserna om respektive föreningars mottagningsskyldighet av medlemmarnas produktion dock medföra den konse- kvensen, att omfattningen och tempot i strukturrationaliseringen, särskilt inom vissa industribranscher, måste samord- nas med utvecklingen av jordbrukarnas råvaruproduktion. Detta återhållande in- flytande på rationaliseringsutvecklingen inom de föreningsägda livsmedelsindust- rierna motverkas dock å andra sidan av andra faktorer, som tenderar att driva fram en liknande produktivitetsutveck- ling som inom övriga sektorer av nä- ringslivet.

För de enskilda jordbrukarna har iri- tegrationen i dess olika former sin största betydelse genom att den tryggar avsättningen av deras produktion. Detta innebär inte endast att man på förhand skaffar säkerhet för att produkterna överhuvudtaget kan säljas utan även en viss garanti i fråga om priset. Emeller- tid får" jordbrukarna räkna med att den- na ökade trygghet i fråga 'om avsätt— ningen medför en viss bundenhetJDetta är i större eller mindre utsträckning fal- let vare sig integrationen tar sig uttryck i ett relativt fast organisationsförhållan- de på längre sikt eller i mera kortsiktiga kontraktsarrangemang.

Under senare år har den form av in- tegration som bygger på kontrakt mellan förädlingsindustrier eller handel å ena sidan och odlare å andra sidan fått en växande betydelse. Stora skillnader be- träffande omfattningen av jordbrukarnas kontraktsåtaganden existerar mellan olika varuområden. Dessutom förefinns olika varianter inom dessa. Som exem- pel kan å ena sidan nämnas de mindre långtgående kontraktsöverenskommelser- na, som t. ex. för matpotatis, och å andra sidan kontraktsproduktion av special- grödor som t. ex. .ärter, spenat, morötter etc. Denna sistnämnda ,kontraktsform,

• Sida 140
•  Original

där kontraktsvillkoren är väsentligt mera långtgående än i det förstnämnda fallet, förekommer främst i Skåne i samarbete mellan enskilda jordbrukare och bl.a. Felix, Findus och KF.

Å ena sidan kan följande fördelar för jordbrukarna med dessa senare kon- traktsarrangemang nämnas:

a. Garanterad avsättning. b. Riskfördelning, bl.a. genom att en betydande del av finansieringen kan frikopplas från jordbrukarens ansvar. c. Kostnadssänkande och/eller intäkts- ökande effekt för jordbrukaren ge- nom tillhandahällande av effektiv produktionsteknik. lämpligt utsäde, expertrådgivning m.m. Detta kan innebära möjligheter till en högre förräntning på investerat kapital och bättre nettoresultat för berörda jord- brukare. Inte minst kan detta bli fallet, om det integrerande företaget . genom en progressiv produktutveck- ling lyckas öppna nya marknader för dessa varor och sålunda öka sin rå- varuefterfrågan. d. Kvalitetsproduktion kan premieras vid prissättningen, och därvid har odlarna ofta även visst medinflytan- de.

Följande nackdelar kan å andra sidan nämnas:

e. Viss grad av bundenhet och beroen- deställning reducerar de alternativa produktions- och försäljningsmöjlig- heterna på kort sikt. f. Ökat risktagande, dels som följd av en långtgående specialisering, dels därföratt råvarupriserna kan utsät- tas för tryck vid ett ansträngt kon- kurrensläge för färdigvarorna.

Ur samhällets synpunkt kan å ena sidan vinsten av integration primärt an- ges vara att man uppnår en mera ända-

målsenlig fördelning och ett bättre ut- nyttjande av de produktiva resurserna. De effektiviseringsviuster som uppstår av integrationen bör, om inte begräns- ningar i konkurrensen lägger hinder i vägen, på längre sikt väsentligen komma konsumenterna till godo, samtidigt som råvaruproducenterna får bl.a. stabilare avsättningsmöjligheter. Å andra sidan leder integralionssträvandena ofta till en ökad ekonomisk maktkoncentration. Sär— skilt betydelsefull blir denna, om inte— grationen drivs därhän att ifrågavarande företag erhåller en monopol- eller oligo- polställning, då det incitament till ef- fektivisering, som konkurrensen utgör, kan komma att minska. Mot en utveck— ling av detta slag kan emellertid på längre sikt ökad utländsk konkurrens och den allt intensivare substitutions- konkurrensen väntas utgöra ett verksamt korrektiv. I övrigt behandlas hithörande konkurrensproblem närmare i följande avsnitt. '

5. Pris— och marginalförhållanden för svenska jordbruksprodukter och livsmedel

Konsumenternas utgifter för sådana livs- medel, vars råvaror utgörs av jordbruks- produkter, kan grovt sett uppdelas i två komponenter, nämligen 1) ersättning till jordbrukarna för i livsmedlen ingående råvara och 2) ersättning till livsmedels- industri och distribution för de tjänster, som lämnas av dessa sektorer.

De undersökningar som distributions- gruppen utfört har huvudsakligen om-

• Sida 145
•  Original

) i 1 )

fattat en långsiktsanalys av pris- och niarginalutvecklingen under perioden 1950—61 för varorna mjöl och bröd, matpotatis, socker, mejerivaror, ägg samt kött, fläsk och charkuterivaror, dvs. i stort sett de livsmedel som brukar benämnas egentliga jordbruksprodukter. Som förut nämnts har statens pris- och kartellnämnd sedermera delvis fullföljt dessa beräkningar för åren 1962—64.

Konsumtionsutvecklingen under perio- den 1939—64 för livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodukter har redo- visats i kapitel VI. Värdemässigt har konsumtionen för denna livsmedelsgrupp såväl som för samtliga livsmedel mer än fördubblats under perioden 1950—454.

Pris- och volymmässigt har emeller- tid utvecklingen för livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter varit rätt olika jämfört med motsvarande utveckling för övriga livsmedel. Medan realprisernals (för konsument) på övriga livsmedel under perioden 1950—61 sjunkit med ca 9 %, har realpriserna på livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter ökat med ca 18 %. Genom att sistnämnda varugrupp väger tyngst i hela livsmedelsgruppen, har realpriset i genomsnitt för samtliga livsmedel under perioden 1950—61 ökat ca 80/0. Den starkare prisstegringen på livsmedel från egentliga jordbrukspro- dukter torde för de mer priskänsliga va- rorna ha varit en bidragande orsak till att volymökningen för denna grupp un- der perioden i fråga endast uppgått till ca 3 0/0, medan den för övriga livsmedel varit betydande. Räknat per capita har konsumtionsvolymen av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter minskat under 1950-talet.

Prisstegringarna på livsmedel från svenska jordbruksprodukter har även efter 1961 varit betydligt större än för övriga varor och tjänster.& Prisstegringen för sagda livsmedel uppgick under pe- rioden november 1961—n0vember 1964 10

till 32 0/o. Samtliga livsmedel har under samma period ökat med 19 0/o och hela konsumentprisindex med 12 %.

Ökningen i den genomsnittliga konsu— mentprisnivån för livsmedel från egent- liga jordbruksprodukter kan bero på föl— jande faktorer:

1. stigande priser till jordbrukarna för levererade jordbruksprodukter, stigande priser på de tjänster som livsmedelsindustri och handel lämnar (kostnadsökningarna kan t.ex. ha varit större än produktivitetsök- ningen),

3. ändrad varustandard (ändrad kvali- tet, t.ex. magrare fläsk, homogeni- serad mjölk; ändrad service),

4. ändrad konsumtionssammansättning (konsumtionen kan ha förskjutits i riktning mot varor med högre bear- betnings- och förpackningsgrad; t. ex. från mjöl till bröd),

5. ändrade indirekta skatter. [0

De tre sistnämnda förändringarna kan medföra ökande konsumentpriser och ut- gifter för livsmedel —— liksom sjunkande jordbrukarandel7 —— trots att såväl pri- serna på jordbruksprodukter som på tjänster från förädling och handel för-

5 Priserna deflaterade med konsument- prisindex. ** Källa: Pris-aktuellt, information från statens pris- och kartellnämnd, febr. 1965. " Arbetsgruppen har definierat begreppet jordbrukarandel att avse hur stor procen— tuell del av antingen konsumentpriset på ett visst livsmedel (t.ex. potatis eller ägg) eller konsumtionsvärdet av viss varugrupp (mjöl och bröd) som tillfaller jordbrukarna. Jordbrukarandelen kan i de flesta fall ej beräknas direkt på grundval av data över avräkningspriser och konsumentpriser. Av- räkningspriserna till jordbrukare är näm- ligen i de flesta fall påverkade av värdet från biprodukter, sorterings- och spillför- luster samt statliga bidrag och s.k. interna regleringsavgifter. Jordbrukarandelen kan vidare beräknas exkl. och inkl. varuskatt. I framställningen anges om varuskatt har medräknats eller ej.

• Sida 146
•  Original

blir oförändrade. I allmänhet torde för- skjutningar ske inom alla ovan nämnda faktorer. Så har varit fallet under den undersökta perioden. Tolkningen av be- räkningsresultaten och statistiska data blir därför ofta svår. Särskilt gäller detta beräkningar rörande jordbrukarandelens utveckling.

Pris- och andelsutuecklingen inom de undersökta livsmedelsgrupperna redovi- sas i det följande.

Mjöl och bröd. Konsumtionsvärdet för mjöl och bröd exklusive jordbrukarnas hemmaförbrukning och importerat bröd uppskattas för 1961 till 1671 milj. kr, var- av 1 479 milj. kr för förädlade mjölproduk- ter. Ökningen från 1950 till 1961 var ca 900 milj. kr. Av denna ökning utgjordes ca 580 milj. av rena prisstegringar, medan volymökningen var drygt 320 milj. Pris- stegringarna på bröd och bakverk har under perioden varit betydligt större än för de jordbruksprodukter som ingår som råvaror. Särskilt stark har denna ökning i föräd- lings- och distributionsmarginalerna varit 1963 och 1964. Hela volymökningen ligger på färdigköpt kaffebröd och konditorivaror, medan hushållens inköp av mjöl minskat betydligt. Det kan nämnas att av volym- ökningen 1950—61 på drygt 320 milj. kr har endast ca 25 milj. använts till ökade råvaruköp; dock ej spannmål/mjöl, som minskat, utan sådana varor som socker, mejeriprodukter och ägg. Gruppen mjöl och bröd utgör således ett slående exempel på hur ökande realinkomster främst används till köp av mera tjänster från livsmedels- industri och handel och endast till mindre del för ökade råvaruköp. Med denna för- skjutning i inköpsvanorna mot varor med allt högre bearbetnings- och förädlingsgrad samt de relativt större prisstegringarna i industri- och handelsleden än på råvaror är det klart att jordbrukarandelen måste sjunka. I genomsnitt för hela gruppen mjöl och bröd har jordbrukarandelen (värdet av samtliga jordbruksråvaror) under perioden minskat från 29 % år 1950 till 19 % 1964 (räknat exkl. varuskatt). Anmärkningsvärt är att jordbrukets andel i mjölpriserna har hållit sig rätt oförändrad, omkring 50 %, under perioden 1950—61 och faktiskt stigit några procent 1962—64.

Matpotatis. Variationerna mellan olika år såväl beträffande priser som jordbrukar- andel är betydande. År 1959 var sålunda jordbrukarandelen 59 0/o, medan den 1964 uppgick till 31 %. Orsaken härtill är att konsumtionen är praktiskt taget okänslig för prisändringar i konsumentledet. Detta medför att priserna kommer att variera starkt vid ändrade skördeutfall. Genom att handelsmarginalerna påverkas relativt litet av saluförda kvantiteter, kommer prisvaria- tionerna nästan i sin helhet att återföras till producentledet. Någon klart utläsbar trend vad beträffar jordbrukarandelens ut- veckling under perioden 1950—64 kan där- för knappast konstateras.

Socker. Sockerpriserna har under åren 1950—64 varierat kraftigt. Särskilt stora var prisvariationerna åren 1962—64 i samband med Kubakrisen. Prisökningen på socker under perioden 1950—61, som visar en sta- bilare pristrend, uppgick i genomsnitt till 60 öre pr kg. Av denna ökning kan 43 % hänföras till indirekta skatter, 43 0la till handels- och förädlingsmarginaler och 14 % till jordbrukarna. Medan jordbrukarandelen räknat exklusive varuskatt sakta sjönk 1950—61 från 50 % till 42 %, uppvisar 1962—64 ingen tydlig trend (variation 41— 50 0/o).

Mejerivaror. Beräkningarna har omfattat konsumtionsmjölk, grädde, smör och ost. Konsumtionen av dessa mejeriprodukter uppgick 1961 till ca 1 700 milj. kr. Volym- mässigt har totalkonsumtionen nedgått nå- got under den undersökta perioden. Utveck- lingen för konsument- och jordbrukarpriser har under perioden varit mycket oenhetlig för de ingående varorna. Medan konsument- priserna på k-mjölk och ost stigit avsevärt, har prishöjningen på smör och grädde varit mindre. Genom mjölkregleringen och den omfördelning denna medfört försvåras jäm- förelser mellan prisutvecklingen i konsu— ment- och producentleden. På det hela taget har konsumentpriserna för de olika mejeri- produkterna ökat relativt mer än jordbru- karpriserna.

Jordbrukarandelen sjönk sakta under 1950-talet för samtliga redovisade produk- ter. Särskilt stor blev sänkningen för ost beroende på en kraftig ökning av handels- marginalerna på denna produkt. Totalt för samtliga mejeriprodukter sjönk jordbrukar- andelen åren 1950—451 från 69 till 66% (räknat exkl. varuskatt). Denna kontinuer- liga nedgång har ej fortsatt under åren

• Sida 147
•  Original

1962—64, då den genomsnittliga jordbru- karandelen legat konstant. Prisökningarna i jordbrukar- resp. förädlings- och handels- leden synes under åren 1962—64 ha varit ungefär lika stora.

Ägg. Totalkonsumtionen av ägg har under perioden 1950—61 ökat med 200/o. Pris- stegringen i konsumentledet under samma period uppgår till 45%, vilket innebär att realpriset på ägg sjunkit avsevärt under perioden i fråga. Åren 1962—64 har pris- stegringen varit obetydlig.

Av konsumentprishöjningen under perio- den (154 öre/kg) utgjordes 20 öre eller 13 0/0 av allmän varuskatt. Ökningen i svensk ägg- notering (avser producentpris i södra Sve- rige) var 70 öre, vilket utgör 45% av nämnda prishöjning. Resten (64 öre eller 42 %) skulle sålunda utgöras av höjda han- delsmarginaler. Det faktiska partipriset är dock högre än svensk äggnotering och den exakta distributionsmarginalen har därför ej kunnat fastställas.

Jordbrukarandelen (exkl. varuskatt) har från 1950 till 1961 sjunkit från 76 till 69 %. Under åren 1962—64 har andelen varierat mellan 65 och 70 %.

Kött, fläsk och charkuterivaror. Det to- tala konsumtionsvärdet har från 1950 till 1961 ökat från drygt 1 000 milj. kr till drygt 2400 milj. kr. Ökningen i konsumtionsvär- det har dock underskattats genom att en ökad andel i konsumtionen av färdiglagad mat, konserver etc. ej kunnat beaktas i beräkningarna på grund av bristande sta— tistiskt material. Ökningen i konsumentpri- serna för kött, fläsk och charkuterier har under perioden varit större än för livs— medelsvarorna i allmänhet. Särskilt stark har denna ökning varit under åren 1959—— 64. Prisstegringen i konsumentledet har varit något större än i producentledet.

Jordbrukarandelen, i genomsnitt för det medtagna sortimentet av kött, fläsk och charkuterivaror, höll sig under större delen av 1950-talet oförändrad vid drygt 60 %, men har efter 1960 nedgått några procent.

I syfte att mera översiktligt belysa jordbrukarprisernas andel i priserna på färdiga livsmedel har arbetsgruppen vi- dare beräknat den genomsnittliga jord- brukarandelens utveckling 1950—61 ge- nom att varugrupperna sammanvägts. Dessa beräkningar har inom statens pris- och kartellnämnd fullföljts för åren 1962—64. Resultaten från dessa beräk- ningar måste tolkas med ändå större för- siktighet än de varugruppsvisa kalky- lerna.

Beräkningarna visar att jordbrukar— andelen från 1950 till 1961 i genomsnitt för de undersökta varugrupperna sjönk från 58 till 50 0/o (räknat exkl. varu- skatter; inräknas varuskatter blir pro- centtalen 57 resp. 48; se vidare tabell VII: 2). Denna sjunkande trend i jord- brukarprisernas andel av konsumentpri- serna synes ha avbrutits åren efter 1962. För tiden därefter kan någon påtaglig förändring ej avläsas av tillgängligt ma- terial. Hur länge detta avbrott i den till 1961 sjunkande trenden skall bestå är ovisst. Sannolikt torde emellertid de krafter, som medverkar till att råvaru- andelen i konsumentpriserna blivit mind- re, ånyo efter viss tid göra sig gällande.

Tabell VII: 2. Jordbrukarandel uttryckt i procent av konsumtionsvärdet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (exkl. varuskatt)

Varuslag 1950 1955 1961 1964 Mjöl och bröd 29 27 21 19 Potatis 59 66 44 30 Socker 50 45 42 41 Mjölk och mejeriprodukter 69 66 66 66 Ägg 76 72 69 65 Kött och fläsk 62 65 60 59 Genomsnitt 58 56 50 50

• Sida 148
•  Original

Av hela sänkningen 1950—61 i den genomsnittliga jordbrukarandelen kan ca en tredjedel hänföras till konsum- tionsförskjutningar o. dyl., medan två tredjedelar sammanhänger med relativt sett höjda ersättningar till tjänster från förädling och handel.

Nedgången i jordbrukarandelen åren 1950—61 torde i realiteten vara något större än vad dessa procenttal anger. Konsumtionsvärdet har sålunda troligen underskattats genom att man i beräk- ningarna ej kunnat fånga in den stigande förädlingsgraden, som särskilt gjort sig gällande under periodens senare år.

Som förut redovisats har livsmedlens andel i den totala privata konsumtionen nedgått från ca 32 .)/o är 1950 till ca 29 0/o är 1964. Distributionsgruppens kal- kyler gör det möjligt att också beräkna hur stor del av konsumtionsutgifterna som går till de svenska jordbrukarna. Dessa kalkyler visar att av värdet på den totala livsmedelskonsumtionen gick åren 1950—61 ca 35 % till jordbrukarna, Motsvarande procenttal hade 1964 sjun- kit till ca 30 %. Av hela den totala pri- vata konsumtionen nämnda år utgjorde 8—9 0/0 ersättning för svenska livsme— delsråvaror.

1. Utrikeshandeln med livsmedel

Det svenska jordbruket är i huvudsak en hemmamarknadsnäring. På flera varu- områden förekommer dock regelmässig export, samtidigt som det även sker im- port, ibland av samma produkter som är föremål för utförsel. Förutom egentliga jordbruksprodukter importeras födo- och njutningsämnen av huvudsakligen tro- piskt eller subtropiskt ursprung.1

Sveriges utrikeshandel med livsmedel (egentliga jordbruksprodukter, övriga livsmedel, njutningsämnen) uppvisar, som framgår av efterföljande tablå, ett betydande värdemässigt importöverskott (milj. kr):

sedan förkrigstiden. Av livsmedelsimpor- ten 1938 svarade egentliga jordbrukspro- dukter för 53 0/o, en andel som 1963 sjunkit till 410/o.2 I fråga om exporten utgjorde andelen 94 0/o 1938 och 76 % 1963. Procenttalen kan givetvis variera från år till år, men de anförda talen speglar dock tendensen i utvecklingen sedan förkrigstiden.

Medan alltså exporten domineras av egentliga jordbruksprodukter, intar dessa på importsidan en förhållandevis under- ordnad plats. Detta gäller värdemässigt. Räknat i kalorier betyder importen av sådana produkter mer än införseln av övriga livsmedel.

1938 1960 1961 1962 1963 Import 327 1 712 1 724 1 880 2 087 Export 141 483 544 647 688 Importöverskott 1 86 1 229 1 180 1 233 1 399

Livsmedlens andel i den totala utrikes- handeln utgjorde förkrigsåret 1938 16 % av importen och 80/0 av exporten. År 1963 svarade livsmedlen för ej fullt 12 0/0 av importen och för drygt 4 0/0 av expor- ten. Värdemässigt har sedan förkrigs- tiden dels skett en nedgång relativt sett i utrikeshandeln med livsmedel, dels i denna skett en förskjutning mot ökad betydelse för importen i förhållande till exporten. I absoluta tal (värdevolym i fast penningvärde) har dock såväl im- porten som exporten av livsmedel ökat

Utrikeshandeln med egentliga jord- bruksprodukter nyss angivna år framgår av denna sammanställningen på omstå- ende sida (milj. kr):

1 I förevarande kapitel behandlas utrikes- handeln enbart för att ge en bakgrund till de inom utredningen utförda kalkylerna rörande Sveriges försörjningsläge. De han- delspolitiska aspekterna har granskats i ka- pitel III, där bl. a. exportens länderfördel- ning redovisats. 2 Beträffande gränsdragningen mellan egentliga jordbruksprodukter och övriga livsmedel, se kapitel VI.

• Sida 157
•  Original

1938 1960 1961 1962 1963 Import 175 709 653 688 849 Export 132 375 422 494 524 Importövcrskott 43 334 231 194 325

Även i fråga om de egentliga jord- bruksprodukterna gäller alltså, att im- porten är större än exporten. I tabell l'lll:1 har gjorts en uppspjälkning av

utrikeshandeln med egentliga jordbruks- produkter på tre huvudgrupper, nämli- gen animaliska produkter, vegetabiliska produkter (exkl. fetter och oljor) samt

Tabell Vlll: 1. Importen och exporten av egentliga jordbruksprodukter m.m.

1960—63 1 1960 1961 Varuslag Import Export Import Export Levande djur och animaliska pro- dukter (exkl. fett och oljor) 113,6 220,7 183,6 182,0 Levande djur 4,8 34,2 5,3 34,8 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar 55,7 83,8 103,5 68,2 lx'ött- och fläskkonserver m.m. 11,4 1,0 16,7 1,9 Tarmar 16,1 9,2 18,5 10,7 Mjölk, mejeriprodukter, ägg 25,8 92,5 39,6 66,4 Vrgelabiliska produkler (exkl. fett och oljor) 469,3 110,9 354,4 189,4 Potatis 22,8 (73,0) -— 10,2 (37,9) — Brödsäd 50,5 (155,0) 40,2 (125,8) 70,3 (219,6) 83,9 (271,0) Fodcrsäd 75,7 (238,3) 5,5 (13,3) 17,2 (55,3) 53,6 (225,2) Vissa slag av mjöl och gryn 4,7 0,1 5,3 0,1 Maltextrakt, makaroner, majs- flingor, bakverk m.m. 23,2 15,2 27,6 22,3 Socker av olika slag, sirap, melass m.m. 26,8 2,7 16,4 0,9 Hö, lusernmjöl m.m. 4,3 0,1 1,8 0,1 Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse 15,8 2,4 10,3 2,2 Djupfrysta ärter 0,1 17,1 —— 14 6 Kopra och palmkärnor 80,7 (68,4) — 75,0 (82,4) — Jordnötter och sojabönor m.m. 4,7 (6,3) — 4,8 (6,7) — Lintrö 0,6 (0,7) — 0,3 (0,4) -— Raps-, rybs- och senapsfrö 0,3 (0,2) 18,0 (25,1) 0,4 (0,3) 5,1 (7,4) Vallväxtfröer m.m. 3,5 8,9 i ' 4,2 5,6 Kli o.d. 28,4 (92,2) -— - 7,4 (27,5) — Oljekraftfoder m.m. 127,2 (29215). 0,7 (1,5) 103,2 (247,2) 1,0 (2,7) Fell, oljor och vax av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung 126,0 43,0 115,0 50,3 Sjödjursoljor, även härdade 37,9 (40,1) 10,4 (9,9) 32,9 (38,9) 12,0 (12,6) Rå linolja 18,0 (13,0) 0,3 (0,2) 13,5 (9,3) — Raps—, rov- och rybsolja 1,0 (0,9) 8,9 (7,7) _ 6,7 (4,7) Övriga 69,1 23,4 68,6 31,6 Samtliga 709,1 . 374,6 653,0 421,7

1 Uppgifterna avser milj. kr, de inom parentes dock milj. kg. Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

• Sida 158
•  Original

Tabell VIII: 1 (forts.)

1962 1963 Varuslag Import ( Export Import Export Levande djur och animaliska pro- dukter (exkl. [ett och oljor) 139,4 249,4 143,8 265,8 Levande djur 6,2 19,0 6,1 14,4 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar 65,9 113,1 66,4 127,3 Kött- och fläskkonserver m.m. 14,6 2,6 17,4 6,2 Tarmar 17,0 12,2 19,0 11,9 Mjölk, mejeriprodukter, ägg 35,7 102,5 34,9 106,0 Vegetabiliska produkter (exkl. fett och oljor) 421,3 182,4 577,4 196,1 Potatis 39,1 (99,4) 0,2 (0,3) 29,2 (65,9) 0,1 (0,2) Brödsäd 70,2 (200,0) 66,2 (223,3) 115,2 (316,7) 69,0 (244,9) Fodersäd 48,8 (156,9) 49,4 (174,8) 23,7 (69,8) 43,9 (150,6) Vissa slag av mjöl och gryn 2,6 0,1 5,5 0,2 Maltextrakt, makaroner, majs- flingor, bakverk m.m. 33,0 29,0 39,1 29,8 Socker av olika slag, sirap, melass m.m. 32,9 2,3 96,1 4,3 Hö, lusernmjöl m.m. 2,9 1,7 6,3 2,2 Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse 12,6 4,3 15,7 4,8 Djupfrysta ärter 0,1 . 13,3 0,8 15,4 Kopra och palmkärnor 27,3 (31, 7) 0,2 (0,3) 56,7 (61,6) — Jordnötter, sojabönor m.m. 12,6 (19, 8) 1,1 (2,0) 5,4 (3,8) 1,3 (1,9) Linfrö 0,1 (0,1) —— 0,4 (0,4) — Raps-, rybs— och senapsfrö 0, 6 (0,5) 9,6 (15,5) 1,0 (1,0) 18,1 (30,8) Vallväxtfröer m.m. 5,0 , 7,1 , Kli o.d. 10,0 (32,2) — 10,4 (35,6) — Oljekraftfoder m.m. 123,5 (269,9) 0,7 (1,6) 155,1 (318,5) 1,3(2,9) Fett, oljor och van: av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung 127,6 61,8 127,9 61,6 Sjödjursoljor, även härdade 29,1 (43,7) 13,0 (16,0) 40,0 (60,0) 16,3 (19,5) Ra linolja 14,3 (9,8) — 16,0 (13,3) — Raps-, rov- och rybsolja —— 19,3 (18,4) 0,1 15,9 (14,9) Övriga 84,1 29,5 71,8 29,4 Samtliga 688,2 493,6 84.9,1 523,5

fetter och oljor. För den första av grup- perna redovisas genomgående export- överskott (år 1961 vägde dock importen och exporten ungefär jämnt), medan motsatsen är fallet med de båda andra. I fråga om de i tabellen redovisade mindre varugrupperna eller enskilda varuslagen finner man ofta omkastningar år från är, beroende på fluktuationer i det inhemska skördeutfallet och varia- tioner i den inhemska animalieproduk- tionen.

2. Beredskapsbehov och själv- försörjningsgrad

Livsmedelsberedskapen som skäl för att upprätthålla och stödja en inhemsk jord- bruksproduktion, som var större än som motiverades enbart av samhällsekono- miska skäl, spelade en väsentlig och kan- ske utslagsgivande roll för 1942 års jord- brukskommitté, när denna angav sitt s. k. medelalternativ som en riktpunkt för produktionsstorleken. (Jfr kap. XII.)

' 1

• Sida 159
•  Original

Vid 1947 års riksdag fastställdes emeller- tid inte någon preciserad målsättning för produktionens storlek. Riksdagen nöjde sig med att uttala, att det ur såväl det allmännas som ur jordbrukets synpunkt måste framstå som angeläget, att pro- duktionen ej skulle överstiga det totala inhemska avsättningsutrymmet, minskat med en viss marginal. Denna marginal angavs dock inte närmare.

Det av 1942 års jordbrukskommitté angivna medelalternativet för produk- tionens storlek anknöt till inom kommit- tén utförda beräkningar av självförsörj- ningsgraden under normala fredsförhål- landen. I det nämnda medelalternativet, som förutsatte en viss införsel av foder- medel, angavs självförsörjningsgraden till 92 0/o. Då »självförsörjningsgrad» är ett i jordbrukspolitiska sammanhang ofta utnyttjat begrepp, torde det vara lämpligt med ett klarläggande av dess innebörd.

Kort uttryckt förstås med ett lands självförsörjningsgrad den totala produk- tionen av livsmedel i landet, uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda angivna i kalorier. Genom en be— räkning av självförsörjningsgraden ska- pas en utgångspunkt för bedömning av den produktionsvolym, som erfordras för att säkerställa livsmedelsbehovet un- der en total handelspolitisk avspärrning.

Vid en bedömning av den fredsmäs- siga produktion, som tillika med befint- liga lager behövs för att försörjnings- beredskapen skall anses vara tillfreds- ställande, räcker det dock inte' att räkna fram den aktuella självförsörjningsgra- den, såsom skall framgå av det följande. Risken ligger nära att dra felaktiga slut- satser om försörjnings- och beredskaps- läget, om bedömningen enbart grundas på uppgifter om självförsörjningsgraden, utan att man är fullt på det klara med hur dessa uppgifter skall tolkas.

En första förutsättning för att beräk-

ningar av självförsörjningsgraden av- seende exempelvis olika tidpunkter (eller lägen) skall vara jämförbara är, att man kalkylerar med samma import (netto- import) av fodermedel och andra pro- duktionsmedel eller att man i varje fall beaktar skillnader i import, när man söker bedöma innebörden av beräknings- resultaten. Lämpliga tillvägagångssätt kan härvid vara antingen att utgå från den produktion, som skulle ha erhållits, om någon import inte kommit till stånd, eller att kalkylera med lika stor import i de olika fall man avser att jämföra. I det följande är det i allmänhet »brutto- självförsörjningsgraden» som redovisas, dvs. den faktiska eller kalkylerade själv- försörjningsgraden vid viss import av fodermedel. (1942 års jordbrukskom- mittés förut angivna medelalternativ —— 92 0/o — anknöt till denna beräknings- metod.) Vid sidan härav kommer emel- lertid även att på sina ställen anges resultatet av beräkningar av »nettosjälv- försörjningsgraden», vid vilka man ut- gått från den produktion som skulle ha erhållits, om någon import av foder ej ägt rum. (Beräkningar av nettosjälvför- sörjningsgraden med beaktande av im- porten även av andra produktionsmedel än fodermedel —— främst handelsgödsel — är möjliga att utföra men ger rätt osäkra resultat.)

En andra och minst lika viktig förut- sättning för att man skall kunna rätt bedöma innebörden av beräkningar av självförsörjningsgraden är, att man för såväl produktionen som konsumtionen känner och tar hänsyn till fördelningen på animaliska och vegetabiliska produk- ter. Skulle exempelvis den svenska jord- bruksproduktionen framdeles i högre grad än för närvarande komma att in- riktas på spannmål och andra handels- växter medan samtidigt animalieproduk- tionen minskade, uppnåddes (vid oför- ändrad konsumtionsinriktning) automa-

• Sida 160
•  Original

tiskt en förhöjd självförsörjningsgrad enligt förut angiven definition. Därmed är emellertid inte givet, att försörjnings- läget inför en handelspolitisk avspärr- ning skulle ha förbättrats, eftersom möj- ligheterna att vid en avspärrning ställa om produktionen ytterligare från anima- lier till vegetabilier minskat (jfr den fortsatta framställningen). I detta och liknande fall avspeglar alltså föränd- ringar i självförsörjningsgraden inte nöj- aktigt växlingarna i försörjningsläget sett ur beredskapssynpunkt.

Mellan totalproduktionens ur bered- skapssynpunkt erforderliga storlek i fredstid samt det behov av animaliska livsmedel som anses böra uppställas som riktpunkt för en avspärrning råder ett i stort sett lineärt samband. Ställer man kravet på försörjningen med animalier under en avspärrning högt, erfordras un- der fredsmässiga förhållanden en total- produktion som är relativt stor. I den mån man sänker kravet i fråga om ani- malier i en avspärrningssituation, mins- kas också fordringarna på totalproduk- tionens storlek i fredstid. Sambandet mellan kravet på försörjningens kvalitet (andelen animalier, särskilt animalisk äggvita, jfr dock framställningen längre fram i kapitlet) vid en avspärrning och den erforderliga beredskapsproduktionen i fredstid är inte en given konstant. Man kan med utgångspunkt från lagrens stor- lek (och dessa måste som framgår av det följande i huvudsak bestå av vegetabi- liska produkter) välja mellan vilka kom- binationer som helst, som bedöms lämp- liga och erforderliga.

Storleken av den ur beredskapssyn— punkt behövliga totalproduktionen vari- erar alltså efter anspråken på livsmed- lens standard under en avspärrning. An— talet alternativ man därvid har att välja mellan år som nyss antytts principiellt obegränsat. Vid en mera exakt analys av beredskapsläget måste emellertid detal-

jerade kalkyler utföras, i vilka med ut- gång från den normala fredsmässiga försörjningssituationen närmare prövas, i vad mån produktionsresurserna och lagren kan beräknas vara tillräckliga för att tillgodose det inhemska livsmedels- behovet vid en avspärrning. Ett antal sådana alternativa kalkyler, betecknade som räkneexempel, presenteras senare i detta kapitel. Även andra alternativ än de sålunda granskade alternativen hade naturligtvis kunnat väljas. För att be- lysa avspärrningsproblematiken har vi emellertid ansett det tillfyllest med de räkneexempel som utförts.

3. Den tidigare försörjnings- utvecklingen

Under 1930-talet svarade det svenska jordbruket för i medeltal 96 % av den inhemska förbrukningen av egentliga jordbruksprodukter (»bruttosjälvförsörj- ningsgrad»). Tas hänsyn till nettoinför- seln av fodermedel, sjunker talet till 91 0/o (»nettosjälvförsörjningsgrad»). Till 50/0 byggde alltså produktionen då på importerade fodermedel. Beaktas det im- portöverskott av frukt och grönsaker m.m., som Sverige redan hade då, er- hålls en självförsörjningsgrad för alla livsmedel tillhopa, som ligger ytterligare någon procent lägre.

Krigsåren och de första efterkrigsåren må här förbigås. Under 1950-talet ut- gjorde självförsörjningsgraden för alla livsmedel tillsammantagna (egentliga jordbruksprodukter, frukt och grönsaker m.m.) i medeltal 93 %. För jordbruks- produkterna enbart var talet 95 %. Här- vid bör observeras, att den inhemska produktionen visserligen i mindre grad än före kriget men dock till ca 30/0 byggde på (netto-) import av foder- medel. Fråndras denna del av produk- tionen, erhålls 90 %, dVS. praktiskt taget samma tal som på 1930-talet. Försörj-

• Sida 161
•  Original

ningsläget skulle sålunda inte ha påtag- ligt förändrats mellan de båda perio- derna. Det bör dock observeras, dels att självförsörjningsgraden under de sista åren av 1930-talet på grund av några goda skördar låg rätt väsentligt över sist angivna procenttal, dels att under 1950-talet en rad dåliga skördeår verkat i sänkande riktning. Det synes därför sannolikt, att vid mera normala skörde— förhållanden en höjning av självförsörj- ningsgraden hade kunnat noteras. Därtill kommer, att den förskjutning i konsum— tionen mot animalier som ägt rum mel- lan jämförelseperioderna medför, att en oförändrad självförsörjningsgrad inne- bär viss faktisk förbättring av försörj- ningen.

Det kan ha sitt intresse att se, hur självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter förändrats år från år under 1950-talet och senare:

skördentfallet som berörts i kapitel V. För åren 1962/63 och 1963/64 förklaras nedgången till stor del av den minskade brödsädsodlingen. Nettosjälvförsörjnings- graden, vid vars beräkning hänsyn ock- så tas till (netto-) importen av foder- medel, visar i stort sett samma utveck— ling. Uppgången i självförsörjningsgrad 1964/65 sammanhänger med 1964 års stora brödsädsskörd. Årsmånens och öv- riga kortsiktiga produktionsändringars nu belysta starka utslag gör det nödvän- digt att vid beräkningar till grund för bedömning av försörjningsläget utgå från s.k. normskörd och normala pro- duktionsbetingelser i övrigt.

4. Försörjningsläget i början av 1960-talet

Det aktuella försörjningsläget har kart- lagts genom undersökningar, utförda av

År Brutto Netto År Brutto Netto Är Brutto Netto 1950/51 96 93 1956/57 98 96 1961/62 95 93

51 /52 90 88 57/58 96 94 62/63 92 89 52/53 101 100 58/59 79 76 63/64 84 81 53/54 105 103 59/60 96 90 64/65 103 100 54155 101 98 60/61 97 94 (prel.) 55/56 88 83 Medellal 95 92

Växlingarna från år till år är bety— dande och sammanhänger naturligtvis främst med det varierande skördeutfal- let; det låga talet för 1958/59 beror främst på 1958 års mycket dåliga vete- skörd. Anmärkningsvärt är, att (brutto-) självförsörjningsgraden legat över 100 endast under de fyra produktionsåren 1952/53—1954/55 och (preliminärt) 1964/65. Orsaken till att full självför- sörjning endast undantagsvis uppnåtts under de senaste tio åren ligger dels i en rad dåliga skördeår (vilket redan antytts) men dels också i den stagna— tion i produktionsutvecklingen oavsett 11

beredskapsgruppenf| Det första ledet i dessa undersökningar har varit en kart— läggning av den fredsmässiga försörj— ningen under normala produktionsför- hållanden. Med utgång härifrån har vidare gjorts några räkneexempel, som avser att belysa de sannolika följderna för försörjningen av en avspärrning lik- nande den som tidvis förelåg under andra världskriget (jfr resonemanget tidigare i kapitlet). Förutsättningarna för att under en utrikespolitisk konflikt med

" Utförlig redogörelse för undersökningar- na återfinns i stencilerat manuskript (för- varat hos statens jordbruksnämnd).

• Sida 162
•  Original

Sverige som krigsskådeplats upprätthålla en med hänsyn till omständigheterna till- fredsställande livsmedelsförsörjning är naturligtvis omöjliga att ange ens i form av räkneexempel. Några allmänna syn— punkter i detta ämne redovisas emeller- tid i ett särskilt kapitelavsnitt.

A. Under fredsmiissiga förhållanden

Beräkningar rörande Sveriges försörj- ningsläge i början av 1960-talet har sammanställts i tabell VIII: 2. Självför- sörjningsgraden för egentliga jordbruks- produkter utgör enligt dessa beräk- ningar 98,5 (»bruttosjälvförsörjningsgra-

den»; >>nettosjälvförsörjningsgraden» lig- ger några procent lägre).' Erinras må att 1942 års jordbrukskommittés s.k. medel- alternativ låg vid 92 0/o, alltså klart lägre. Nettoimporten av andra livsmedel än

* Statens jordbruksnämnds kalkylsakkun— niga har i februari 1966 offentliggjort revi— derade kalkyler för 1962/63 med i vissa de- taljer ändrade beräkningsgrunder. Dessa be- räkningar har gett som resultat 97,8 0/0 självförsörjningsgrad. Kalkylsakkunniga har samtidigt gjort en preliminär normberäk- ning för 1965/66, varvid —— vid samma rela- tion mellan produktionen av animalier och vegetabilier som normåret 1962/63 — er- hållits 94,0 % självförsörjningsgrad. Netto- importen av foder anges vara ungefär den- samma 1962/63 och 1965/66.

Tabell VIII: 2. Självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normalläget 1962/63

Varuslag Milj. kg Miljarder kalorier Sj älvförsör£_ Produktion | Konsumtion Produktion Konsumtion nmgsgrad Vete och rågmjöl 627 480 2220 1 699 131 Havregryn 16 16 62 62 100 Korngryn 5 5 18 18 100 Matpotatis 600 640 515 549 94 Fabrikspotatis 290 290 249 249 100 Socker och sirap 254 335 1 016 1 340 76 Vegetabilier 4080 3 917 104 K-mjölk, stand. 1050 1 050 630 630 100 » ostand. 295 295 198 198 100 Grädde, tjock 29 29 110 110 100 » tunn 20 20 32 32 100 Ost, helfet 53 55 201 208 97 » halvfet 4 4 10 10 100 Smör 86 73 675 573 118 Summa mjölk och mejeriprodukter 1 856 1 761 105 Nötkött 112 117 152 159 96 Kalvkött 23 30 27 36 75 Fårkött 1 2 2 4 50 Hästkött 7 14 10 19 53 Summa kött 143 163 191 218 88 Fläsk 225 190 1089 920 118 Summa kött och [läsk 368 353 1 280 1 138 112 Ägg 95 90 144 137 105 Margarin 55 122 434 964 45 Animalier 3714 4000 93 » exkl. mar—

garin 3280 3036 108

Samtliga 7 794 7 917 98,5

1 »Bruttosjälvförsörjningsgrad».

.— —.-_-. . ==.—

r .; :i

• Sida 163
•  Original

jordbruksprodukter motsvarar kalori- mässigt ca 3 % av den totala livsmedels- konsumtionen. Vid en avspärrning förut- sätts detta kaloribehov bli täckt i huvud- sak av inhemska jordbruksprodukter. Vid ett hänsynstagande härtill erhålls självförsörjningsgraden i fråga om alla livsmedel tillsammantagna, vilken alltså kan anges till 95,5 %.

Det för (brutto—) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter angivna procenttalet 98,5 har erhållits genom att den totala produktionen, beräknad till 7 794 miljarder kalorier, sammanställts med kon- sumtionen, 7917 miljarder kalorier (jfr ta- bell VIII: 2). Självförsörjningsgraden för vegetabilier utgör 1040/0, medan den för animalier är 93% (108% för animalier exkl. margarin). För produktion av konsu- merade kvantiteter vegetabiliska livsmedel (inkl. margarin), 4881 miljarder kalorier, kan beräknas ha åtgått en skörd på ca 5500 miljarder kalorier; differensen motsvaras av utsäde, svinn och avfall m.m. Produk— tionen av förbrukade kvantiteter animalier (exkl. margarin), 3036 miljarder kalorier, beräknas ha framställts med utnyttjande av en foderskörd på ca 19300 miljarder kalo- rier. Den stora differensen förklaras till övervägande del av den energiförlust, som sker vid förvandlingen av vegetabiliskt foder till animaliska födoämnen. Omvandlingsta- let från viss mängd foder mått i kalorier (eller annat energimått) till animaliska pro— dukter utgör i genomsnitt ca 0,15. För fram- ställning av 1 kg smör beräknas åtgå 47400 kalorier fodermedel, för tillverkning av 1 kg margarin 8 700 kalorier (vegetabiliska) mar— garinråvaror. För tillverkning av viss mängd smör erfordras alltså — grovt räknat — 5 a 6 gånger så stor skörd (eller areal) som för tillverkningen av råvaror till motsvarande kvantitet margarin. Det bör emellertid er- inras om att produktionen av mjölk i hög grad är kombinerad med produktion av kött, varför smör- och margarinframställ— ningen inte utgör utbytbara produktions— grenar med mindre man förutsätter, att kött i nöjaktig utsträckning kan erhållas från andra djur än mjölkproducerande nöt- kreatur.

De i tabell VIII:2 redovisade beräk- ningarna av självförsörjningsgraden byg-

ger på en produktion och en konsumtion i »normalläget» 1962/63. Produktionen är således den som skulle ha uppnåtts detta år vid 5. k. normskördar och nor- mala produktionsbetingelser i övrigt. Även konsumtionen har normaliserats där så varit behövligt. På grund av nor- maliseringen kan beräkningsresultaten, i vad gäller alla produkter tillhopa, anses representativa även för åren kring 1962/ 63. (Jfr dock prognoserna längre fram i kapitlet, som tyder på en sakta sjun- kande självförsörjningsgrad.)

Av tabellen framgår, att självförsörj- ningsgraden växlar från varugrupp till varugrupp. I de fall självförsörjnings— graden ligger över 100, finns normalt ett överskott, i motsatt fall ett underskott. De faktiska över- och underskottens stor- lek växlar från år till år. Vid normalise- ringen av produktionen hade naturligtvis kunnat göras andra antaganden än dem som gjorts vid utförandet av de i tabel- len redovisade beräkningarna. Måttliga förskjutningar i produktionsinriktningen (och några andra bestående sådana kan det på kort sikt ej gärna bli fråga om) påverkar ej nämnvärt slutresultatet, dvs. den för alla (egentliga) jordbrukspro— dukter tillsammantagna framräknade självförsörjningsgraden.

B. Vld handelspolitisk avspärrning Såsom inledningsvis framhållits ger den fredsmässiga självförsörjningsgraden inte nöjaktigt besked om i vad mån jordbru- ket vid en avspärrning kan tillgodose det inhemska livsmedelsbehovet. Upplysning härom förutsätter, att man klargjort den sannolika utvecklingen i ett sådant läge av flertalet av de faktorer som har be- tydelse för försörjningen. Detta har skett genom de räkneexempel, som utförts av beredskapsgruppen. Det första av dessa har genomförts med utgång från den fredsmässiga normalproduktion, som re—

• Sida 164
•  Original

dovisats i det föregående, det andra med utgång från reducerade normer i fråga om kaloribehovet.

Beredskapens omfattning och inrikt— ning, vare sig det gäller förberedelser för ett sådant läge, att Sverige inte är krig- förande part men handelspolitiskt av- spärrat, eller för det fall att Sverige in- dras i krigshandlingar, måste bestämmas utifrån vissa antaganden om en framtida storkonflikts längd och formerna för densamma. Beträffande den sannolika längden av en dylik konflikt och efter— följande skede med störningar i världs- ekonomin och den internationella livs- medelshandeln kan på förhand ingenting med bestämdhet sägas. Man kan här tänka sig olika fall. Vid en storkonflikt, där atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel (ABC-stridsmedel) kommer till full användning, kan de egentliga krigshandlingarna förväntas bli av relativt kort varaktighet. Förstörelsen av den civila produktionsapparaten, främst den industriella men även —— om än inte i samma omfattning —— den rå- varuproducerande, skulle då kunna bli av avsevärd omfattning, varemot dock sannolikt måste ställas att befolkningen i ett sådant fall komme att minska. Det har emellertid också anförts skäl, enligt vilka en framtida storkonflikt komme att försiggå uteslutande med anlitande av konventionella stridsmedel och varaktig- heten av krigsoperationerna därför bli längre, kanske ungefär densamma som under de båda världskrigen. I de av beredskapsgruppen utförda räkneexemp- len belysande försörjningsläget vid en avspärrning har räknats med att denna skall räcka i tre år, varav det första blir dåligt ur skördesynpunkt.

a. Räkneexempel med produktionen som utgångspunkt. — Vid en total han- delspolitisk avspärrning (det är detta ytterlighetsfall som behandlas i de efter- följande räkneexemplen) bortfaller all

import av livsmedel, vilket som förut nämnts vid oförändrad produktion och konsumtion inom landet innebär, att för- sörjningsgraden kan beräknas sjunka från 98,5 0/0 till 95,5 %, om kaloribeho— vet skall tillgodoses av det svenska jord— bruket. Vid en sådan aVSpärrning upp— hör vidare importen av fodermedel och handelsgödsel. Härigenom kan produk- tionen rätt snart beräknas sjunka, så att självförsörjningsgraden under de i räkne- exemplen tillämpade förutsättningarna nedgår med 8 år 9 %, varav 5 år 6 % beror på reducerad tillförsel av handelsgödsel och ca 3 % förorsakas av minskad fo- dertillgång. Detta innebär, att vid en av- spärrning den inhemska jordbrukspro- duktionen endast skulle förmå täcka 85—90 % av den normala fredsmässiga kalorikonsumtionen av jordbruksproa dukter och andra livsmedel (inkl. im- porterade livsmedel). Vid tillgodoseendet av livsmedelsbehovet kan emellertid även statliga beredskapslager tas i anspråk, dock naturligtvis inte de delar av dessa som reserverats för krigsfall. Bered— skapslagren omfattar för närvarande (förutom oljekraftfoder och handelsgöd- sel) bl.a. ca 300 milj. kg brödsäd, ca 50 milj. kg socker och ca 20 milj. kg mat- nyttig olja. Kalorivårdet av dessa lager motsvarar 15 0/o av ett års totalkonsum- tion eller 5 0/o utslaget på vart och ett av tre avspärrningsår.

Vad som i produktionshänseende kan inträffa vid en total avspärrning beror på en rad olika omständigheter, inte minst på den militära beredskapens om- fattning. Hur stor produktionsnedgång som följer på minskad tillgång på arbets- kraft, kapitalvaror och förnödenheter (andra än de nyss nämnda) kan inte på förhand anges. Det har i varje fall visat sig omöjligt att direkt mäta den sanno- lika storleken av antydda produktions- resursbortfall. Sannolika verkningar av trolig reduktion av arbetskraft och av

• Sida 165
•  Original

minskad tillgång på drivmedel har emel- lertid diskussionsvis kunnat anges och hänsyn till verkningarna har också tagits vid slutsteget i beräkningarna. (Jfr det följande.)

Årsmånsriskerna har varit lättare att infånga i kalkyler av räkneexemplets karaktär. I dessa har som redan nämnts förutsatts, att Sverige under tre år (åren I—III i det följande) blir helt hänvisat till egna resurser, främst produktionen men även beredskapslager av måttlig storlek (= de nuvarande), och att un- der år I Sverige blir drabbat av en 20- procentig skördenedsättning. Senast en skördenedsättning av denna storlek in- träffade var 1955. Sannolikheten för att två missväxtår skall följa omedelbart på varandra är mycket liten. Åren II och III antas därför skörden bli normal men nedsatt av förut angivna skäl (avspärr- ningens följder). Under alla åren förut- sätts i det nu refererade räkneexemplet, att den totala konsumtionen räknat i kalorier upprätthålls vid sin fredsmäs— siga storlek.

I räkneexemplet har man utgått från att myndigheterna i ett avspärrningsläge vidtar vissa åtgärder i produktionsomställande syfte, främst övergång från animalie- till vegetabilieproduktion. Åtgärderna får först så småningom (år III) full effekt. Under år I har räknats med en nedslaktning av 15 0/0 av kostammen, vilket medför en slaktökning med 75 %. Samtidigt sker dock 5 % minsk- ning av slaktvikten. Mjölkproduktionen har förutsatts minska med 20 % (till reduktio- nen av kostammen med 15 % har förutsatts komma en avkastningsminskning med 5 %). Antalet ungnöt och kalvar har antagits bli reducerat med 20 % samt svin- och höns- stammarna med 30 %.

Under år 11 har räknats med en utvidg- ning av produktionen av vegetabilier för direkt förbrukning. Det genom den reduce- rade djurstammen minskade foderbehovet har beräknats möjliggöra friställande av en areal av i runt tal 400000 ha. Av denna area] har närmare 10000 ha förutsatts bli utnyttjade för odling av sockerbetor, om- kring 100000 ha för oljeväxtodling, 15000

ha för utökad potatisodling och ca 150000 ha för utökad odling av brödsäd. De växt- odlingsexperter vi anlitat har ansett, att man av odlingstekniska skäl inte kan gå längre i fråga om omställningar på produk- tionssidan. Inom utredningen har vidare av olika skäl ifrågasatts realismen i den förut- satta ökningen av sockerbetsodlingen och i den kalkylerade förhållandevis kraftiga ök- ningen i odlingen av oljeväxter. Återstående »friställd areal» har antagits delvis bli an- vänd för foderproduktion, varigenom möj- liggjorts en viss rekrytering av kostammen. Viss del av den friställda arealen har förut- satts inte ge något tillskott till försörjning- en. Det har ansetts motiverat att förfara så, då det, som förut nämnts, inte varit möjligt att direkt mäta storleken av produktions- bortfall på grund av brist på arbetskraft etc.

Under år III har odlingsinriktningen för— utsatts vara densamma som under närmast föregående år. Återuppbyggnaden av ko- stammen har antagits fortsätta. Även anta— let svin och höns har beräknats öka.

Under år I i räkneexemplet kommer pro- duktionen att nedgå till 80 0/o kalorimässigt i förhållande till fredsmässig konsumtion. Genom ianspråktagande av beredskapslager kan emellertid detta behov i huvudsak täc- kas. Vid de under åren II och III förutsatta normala väderleksförhållandena och tack vare vinsterna av produktionsomställning— arna uppnås under dessa är ungefär full självförsörjning (något lägre år II, något högre år III). Genom vissa besparingsåtgär- der (högre utmalningsprocent för brödsäd, ianspråktagande av fodersäd i ökad ut- sträckning, inställd brännvinsbränning etc.) skulle man kunna uppnå ytterligare vins- ter, ungefär motsvarande 5% av självför- sörjningsgraden, i fall skörden något av dessa år ej skulle fullt nå den nivå som vid avspärrningen normalt kunde förväntas.

Kostens näringsvärde per person och dag skulle under i räkneexemplet angivna förut- sättningar (bl.a. obeskuren fredsmässig to- talkonsumtion :" kalorier) bli den i tabell VIII: 3 angivna.

Av utredningen anlitade näringsfysiolo- giska experter har inte haft några erinringar mot de i räkneexemplet angivna föränd- ringarna i kosten, varvid de förutsatt, att de individuella avvikelserna från angivna me- deltal genom ransonering eller på annat sätt blir i stort sett oförändrade jämfört med förhållandena vid fri tillgång på livsmedel.

• Sida 166
•  Original

De sätter dock frågetecken för tillförseln av C-vitaminer under avspärrningsåren, vilken betydligt understiger den av Statens institut för folkhälsan rekommenderade dagsmäng- den. Med anledning därav torde beredskaps- behovet av C-vitamin eventuellt få tillgodo- ses genom lagring (eller inhemsk produk- tion av syntetiskt C—vitamin).5

b. Räkneexempel med reducerad ka- Ioriförbrukning som utgångspunkt. -— Frågan om produktionens ur beredskaps- synpunkt behövliga storlek har som förut nämnts även belysts genom räkneexem- pel, vilka baserats på normer för önsk- värd tillförsel av kalorier och andra näringselement enligt rekommendationer från Statens institut för folkhälsan. En- ligt chefen för födoämneshygieniska av- delningen vid folkhälsoinstitutet skulle den under fredstid för konsumtion till- gängliga livsmedelmängden utan men för befolkningens arbetsförmåga och hälsa kunna skäras ned med 10 %. En viktig faktor, som betyder att den för konsum- tion tillgängliga kalorimängden kan re- duceras, är att livsmedlen bör kunna till- varatas betydligt bättre än som sker i fredstid, då förlusten vid hanteringen be- räknas till mellan 15 och 25 %. Andra faktorer är inskränkning av kalorikrä- vande fritidssysselsättningar och anpass- ning på annat sätt till en beskuren livs-

medelstillgång. Det genom dessa faktorer sänkta kaloribehovet motverkas emeller- tid till en del av att kaloribehovet under en avspärrning på grund av ökad omfatt- ning av tyngre kroppsarbete, minskad biltrafik och sämre uppvärmning av bo- städerna stiger jämfört med normala för- hållanden. Därtill måste viss marginal finnas för att vid en ransonering säker- ställa det individuella minimibehovet. av kalorier. I fråga om vissa näringselement skulle en nedskärning utöver 10 % vara möjlig. Detta gäller även den betydelse- fulla animaliska äggvitan, dock under förutsättning att samtidigt kaloribehovet inte sjunker under den angivna normen

5 Vid pågående revidering av beräkning— arna av kaloriinnehåll och innehåll av vita- miner och andra näringselement i olika födoämnen har påtagliga avvikelser från förut använda tal skett endast i fråga om A-vitamin. Enligt reviderade beräkningar skulle för A-vitamin erhållas följande serie i stället för den i tabellen upptagna:

Normalår 33,0 Avspärrningsår: I 26,1 II 27,2 III 27,8

I en på reviderade tabellvärden byggd kalkyl skulle A-vitamintillförseln enligt de näringsfysiologiska experterna under av- spärrningsåren ej helt motsvara den önsk- värda tillförseln. Med hänsyn till den rela- tivt korta tidsperiod det här är fråga om anser de dock bristen inte innebära några påtagliga risker.

Tabell VIII: 3. Räkneexempel med p r o (1 a k tion en som utgångspunkt. Kostens näringsvärde per person och dag

Åggvita Vitaminer Kol— Kal- Kalo- Vege- Ani— Totalt Fett hyd- cium Järn A B 1 C rier tabi- rna- rater 'lisk lisk 100 g g g g mg mg IE mg mg Normalår 3 082 33,7 48,1 81,8 131,4 365,7 992,7 12,4 44,0 2,0 80,6 Avspärr- ningsår I 3 082 43,7 49,2 92,9 100,3 403,6 -,973,8 12,9 36,9 2,1 54,7 11 3082 42,4 45,2 87,6 106,2 418,1 964,9 12,3 37,5 2,0 54,7 III 3082 41,0 44,7 85,7 111,5 408,0 964,1 12,0 38,8 2,0 54,7

• Sida 167
•  Original

Tabell VIII: 14. Räkneexempel. med redu cerad kaloriför br ukning som utgångspunkt. Kostens näringsvärde per person och dag

Äggvita

Kalo- Vege— Ani- rier tabi- ma— Totalt

lisk lisk

g

Fett

Vitaminer KOL Kal— hyd— . Järn A1 B 1 C elum rater 1 00 g mg mg IE mg mg

Nurmalår ;lIt. A Avspärr— ningsår;

33,7

2774 II 2774 Alhlt ' Avspärr- ningsår; I 2774 36,6 45,5 82,1 II 21774 41,0 39,5 80,5

103,8 88,8

354,0 390,2

863,5 36,0 1, 48,2 871,2 1

9 33,1 ,9 54,8

* Jfr närmast föregående textnot.

och att den animaliska äggvitan ersätts med vegetabilisk äggvita med en ur nä- ringsfysiologisk synpunkt lämplig ami- nosyresammansättning.

Vilken reduktion av produktionen en nedskärning av angiven storlek av kon- sumtionen motsvarar beror bl. a. på be- redskapslagrens storlek. För att belysa en dylik nedskärnings produktionsmäs- siga innebörd har utförts beräkningar med två olika alternativ i fråga om lag- ren. I alternativ A förutsätts ett bered- skapslager av nuvarande storleksordning, dvs. spannmål 300, socker 50 och mat- nyttig olja 20 milj. kg. Alternativ B ba- seras på inte oväsentligt större bered- skapslager; spannmål 400 (+ 100), soc- ker 100 (+ 50) och matnyttig olja 50 (+ 30) milj. kg.

Enligt beräkningarna skulle den nor- mala fredsmässiga produktionsvolymen, räknat i slutprodukternas kalorivärde, kunna nedgå eller begränsas med 11 resp. 18 0/o enligt de båda alternativen. Annorlunda uttryckt skulle den fredstida (brutto-) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normal-

fallet kunna sjunka eller sänkas från tidigare angivna 98,5 till ca 87,5 resp. 80,5 0/0 utan att man (med undantag för C-vitamin) komme under de förut an- givna kostnormerna. Härvid har bl.a. förutsatts, att den inhemska produktio- nen av andra livsmedel än jordbruks- produkter (fisk, frukt och grönsaker) bibehåller sin fredsmässiga volym. Vi- dare har liksom i tidigare redovisat räkneexempel under det första avspärr- ningsåret antagits ske en 20-procentig nedsättning av skörden.

Som ett första led i de beräkningar, som avser att belysa vad som kan förutses in- träffa under en avspärrning, när den freds— tida produktionen i alternativ A resp. B når angiven storlek, har produktionsned- gången i förhållande till normalläget anta- gits ske procentuellt likformigt i förhållande till nuvarande produktion, dvs. några spe- ciella omställningar mellan olika grenar har inte förutsatts. I övrigt har i huvudsak samma räkneschema följts som i det tidi- gare räkneexemplet, där den nuvarande pro- duktionen utgjorde utgångspunkt, dock med den skillnaden att i förevarande fall bespa- ringar antagits ske genom högre utmalning än normalt av brödsäd-etc. Resultatet redo-

• Sida 168
•  Original

Tabell VIII:5. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Procentuellt likformig nedskärning av den nuvarande produktionen. Konsumtion i gram per person och dag

Vete- Sum- Sum- och Socker Pota- Mar- ma ma -- och . Smör . Kött Fläsk kött Agg Ost råg- . tis garm mat- strap och mjol fett fläsk Normalår 173,3 120,9 231,0 26,4 44,0 70,4 36,9 50,0 86,9 32,5 18,0 Alt. A Avspärr- ningsår; 238,2 87,7 285,9 27,8 19,5 47,3 36,8 47,3 84,1 27,4 9,4 II 237,9 90,6 335,7 21,7 31,4 53,1 28,1 36,8 64,9 21,7 9,4 All. B Avspärr- ningsär; I 234,6 91,0 262,4 21,7 31,8 53,5 36,8 43,6 80,4 25,3 9,4 II 262,8 92,8 335,7 16,2 28,5 44,7 23,4 33,9 57,3 19,9 9,4

visas i tabell VIII: 4, som uppställts på sam- ma sätt som tabell VIII: 3.

Försörjningen med livsmedel enligt detta räkneexempel har, bortsett från C-vitami- net, bedömts vara ur näringsfysiologisk syn- punkt fullt acceptabel. Däremot uppstår, i synnerhet i alternativ B, en så stark änd- ring av kostsammansättningen, att den _— sett utifrån möjligheterna att upprätthålla en funktionsduglig ransoneringsapparat —— torde bli rätt svår att genomföra; särskilt gäller detta matfett och socker. För matfett skulle komma att ske en nedskärning från ca 70 g per person och dag i normalfallet till omkring 50 g (olika stark nerskärning i de två alternativen och under de två redo- visade avspärrningsåren). För socker skulle reduktionen ske från ca 120 g till ca 90 g. I tabell VIII:5 anges konsumtionen i gram per person och dag.

Med hänsyn till den i räkneexemplet ur ransoneringssynpunkt mindre önskvärda starka reduktionen av socker- och matfetts- konsumtionen har som ett nästa led i beräk- ningarna kalkylerats med en mindre radi- kal ändring av kostsammansättningen än den som följer av en procentuellt likformig nedskärning av produktionen. För att vid- makthålla en ur ransoneringssynpunkt till- fredsställande matfetts— och sockerförsörj- ning har därvid förbrukningen förutsatts behöva utgöra för socker 100 och för mat- fett 60 g per person och dag (mot ca 90

resp. 50 g i det nyss angivna fallet). Sam- tidigt har antagits en jämfört med det första exemplet mindre mjöl- och potatisförbruk- ning.

De vägar, som vid beräkningarna prövats för att uppnå den nyssnämnda ur ransone— ringssynpunkt mer tillfredsställande för- sörjningsnivån för socker och matfett inne- bär bl.a., att man frångått de tidigare an- förda antagandena om beredskapslagrens storlek och/eller en oförändrad produktions- inriktning (procentuellt likformig reduktion av nuvarande produktion). Några av de ut- förda beräkningsalternaiiven redovisas i tabell VIII: 6, där de kursiverade talen avser förutsättningarna i fråga om produktion och lager för de olika alternativen.

Ytterligare kombinationer är naturligtvis tänkbara. Väljer man exempelvis i fråga om socker en inhemsk produktion motsvaran- de normalproduktionen 1962/63, en med 11 % reducerad mjölk- (och kött-) produk- tion samt en oförändrad produktion av olje- fröer, behöver man öka beredskapslagret av socker med 10 milj. kg och av matnyttig olja med 30 milj. kg för att under en av- spärrning säkerställa en daglig per capita- konsumtion av 100 g socker och 60 g mat- fett, vilket varit utgångspunkten för nu re- dovisade kalkyler. Vid den sålunda förut- satta relationen mellan produktion och la- ger av socker och matfett kan produktionen av brödsäd, fläsk och ägg nedgå 15 % under

__;u

• Sida 169
•  Original

Tabell VIII: 6. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Olika förutsättningar i fråga om produktion och lager

Förbrukning Normalproduk— Lagerbehov Förutsättningar per capita tion i förhållande åren I— 111, och dag, g till nu, % . milj. kg1

Socker a) Normalproduktionen 1962/63

minus 11 % 100 89 136 b) Normalproduktionen 1962/63 100 100 60 c) Produktionen av den storlek

som behövs vid 100 milj. kg lager 100 93 100

lilalfett Mjölk Oljefrä a) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk och oljefrö minskad med 11 % 60 89 89 74 b) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk och oljefrö 60 100 100 40 c) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk nuvarande lager av matnyttig olja 60 100 156 20 d) Normalproduktionen 1962/63

av mjölk minskad med 11 %, oförändrad produktion av olje- fröer 60 89 100 54

¹ Raffinerat socker resp. matnyttig olja.

normalproduktionen 1962/63 för att vid en avspärrning vara tillräcklig för att tillgodose en med 10 % nedsatt kalorikonsumtion. (Be- redskapslagret av brödsäd skulle då kunna nedskiiras med 65 milj. kg.) Den fredsmäs- siga självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter utgör förut angivna 87,5 0/0.

Vid en produktion av beskriven storlek kan under de förutsättningar som tidigare angetts under de första åren av en avspärr- ning upprätthållas den i tabell VIII:7 an-

givna förbrukningen av olika livsmedel per person och dag.

I händelse av att exceptionella förhållan- den skulle komma att råda (i form av exempelvis en kraftig skördenedsättning), kan befolkningen under så kort tid som ett år tänkas acceptera en sämre fettförsörj- ning än eljest, t.ex. 50 eller 45 g. Lager- behovet för fettråvaror kan då reduceras eller oljeväxtodlingen minskas i normalläget och man skulle ändock kunna möta påfrest- ningarna under en avspärrning.

Tabell VIII: 7. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som ut- gångspunkt. Procentuellt olikformig nedskärning av den nuvarande produktionen. Konsumtion i gram per person och dag

m Sum_ Vete- Socker Sum- ma OCh och Fota" Smör Ma?" ma Kött Fläsk kött Ägg Ost råg- sira tis garin mat- och mjöl P fett

fläsk

Normalår 120,9 Avspärr- ningsar; I 203,9 100,0 273,3 27,8 32,1 59,9 36,8 45,3 82,1 26,0 9,4 II 224,2 102,5 288,8 21,7 38,3 60,0 28,1 35,3 63,4 20,2 9,4

• Sida 170
•  Original

C. Sammanfattning och analys Såvitt framgår av beredskapsgruppens nu anförda kalkyler skulle Sveriges fredstida jordbruksproduktion vid en i stort sett oförändrad beredskapslagring kunna i viss grad begränsas eller nedgå i normalläget i förhållande till nu (mitten av 1960-talet) utan några risker ur be- redskapssynpunkt. Såsom framhållits i det föregående år storleken av denna beredskapsmarginal beroende av de krav man ställer på försörjningens kvalitet under en avspärrning, närmast då ande- len av animalier och särskilt animalisk äggvita i kosten. Att döma av ett av de räkneexempel, som redovisats i det före- gående (med utgång från en nedskär- ning av konsumtionen till den förut an- givna reducerade nivån) skulle normal- produktionen i fred kunna nedgå med i runt tal 10 % utan att förskjutningarna i kosten under en avspärrningsperiod -— med beaktande av skördenedsättning, produktionsomställningar m.m. —- blir så stora, att upprätthållandet av en effek- tiv ransonering äventyras. Med hänsyn till de näringsfysiologiska nedre grän- serna för näringsämnen skulle inom vissa gränser kunna ske en ytterligare övergång från animalier till vegetabilier. I detta sammanhang må framhållas, att den angivna reducerade konsumtionen inte representerar en svältkost utan ett kosthåll på en sådan nivå, att den inte kan befaras medföra några men för framtiden. Det bör påpekas, att även tillförseln av animalisk äggvita skulle kunna nedgå väsentligt (utöver 10 0/o), under förutsättning att den ersätts med vegetabilisk äggvita, som har en ur nä- ringsfysiologisk synpunkt lämplig amino- syresammansättning (varför det ej är till- fyllest med ersättning enbart med spann- målsäggvita). Risken för en ojämn för- delning och därtill otillfredsställande konsumtion inom delar av befolkningen genom alltför stora påfrestningar på ran-

soneringssystemet bör dock beaktas. Det är som redan understrukits detta för- hållande som får bedömas utgöra den avgörande faktorn vid en prövning av frågan, hur långt den fredsmässiga jord- bruksproduktionen skulle kunna nedgå utan risk för försörjningen med livs- medel under en avspärrning. Ifall beräk- ningarna enbart byggde på de närings- fysiologiska miniminormerna skulle ned- skärningen kunna drivas längre. Brutto- självförsörjningsgraden i normalfallet skulle vid 10% produktionsminskning komma att nedgå från tidigare angivna 100 a 95 % (noga taget 98,5 %) för egentliga jordbruksprodukter till 90—85 %. (Vid ökad beredskapslagring natur- ligtvis längre, jfr det följande.) En dylik nedgång synes emellertid förutsätta, att det redan i normalläget sker vissa i det föregående antydda ändringar i produk- tionsinriktningen samt att man vidtar en del ändringar även i beredskapslagring— ens sammansättning.

Allt fortfarande — alltså även efter en 10-p1'ocentig nedgång av den fredsmäs- siga jordbruksproduktionen —— skulle livsmedelskonsumtionen under en av- spärrning kunna hållas på en acceptabel nivå. Vid bedömningen av frågan om vilken lägsta normalproduktion, som vid oförändrad beredskapslagring kan för- väntas under en avspärrning ge utrymme för en konsumtion med jämfört med normalläget godtagbara förskjutningar i näringstillförsel och kostsammansätt- ning, faller det sig naturligt att anknyta till förhållandena under den senaste krigstiden. På grund av de starka för- ändringarna i kostvanorna, som sedan dess successivt ägt rum, är det emellertid därvid inte den då rådande absoluta kon- sumtionsnivån som är av främsta in- tresse. Väsentligare synes vara att jämföra med den relativa förskjutningen i kost- sammansättningen, som ägde rum under krigstiden i förhållande till förkrigstiden.

i jll

• Sida 171
•  Original

'

I det senare av de i det föregående an- givna räkneexemplen (A-alternativet, se ta- bell VIII: 5) beräknas ändringen i närings- tillförseln bl.a. medföra, att vegetabilie- andelen i kosten under avspärrningsperio- den ändras från nuvarande 50 % till ca 56 0/o. Motsvarande andel ändrades under kriget från 56 % 1938/39 till 61 % som högst (år 1942). Fettandelen i kaloritillförseln ned- går i räkneexemplet från nuvarande 40 % till ca 35 %, vilket ur näringsfysiologisk synpunkt är en gynnsam utveckling. Den av näringsfysiologerna rekommenderade fett- tillförseln är 25—35 kaloriprocent. Under kriget sjönk den fettandelen från 33 till 30 %. Härvid bör dock observeras, att bl.a. fett- konsumtionen under kriget nedskars från en i förhållande till nu låg förbrukning.

De största relativa förändringarna i kon- sumtionen av viktigare livsmedel i förhål- lande till normalläget visar i räkneexemplet, utom för vete- och rågmjöl, god överens— stämmelse med motsvarande ändringar un- der krigsåren:

en avspärrning komme att ske allvarliga störningar i livsmedelstillförseln eller uppstå men för folkhälsan. Vid angivan- det av detta procenttal har förutsatts, att produktionsbalansen vegetabilier/anima- lier är i stort sett densamma som under det normalår man kalkylerat med samt att beredskapslagren har ungefär nuva- rande omfattning men måhända något ändrad sammansättning. Beredskapslager behövs även om produktionsberedskapen är god, nämligen vid ett dåligt skörde— utfall under avspärrning och för att ha till hands om landet skulle indras i krig. Frågetecken inför den situation som be— skrivits i räkneexemplen kan möjligen sättas för den starka ökning av bröd- och mjölmatskonsumtionen som förutsatts, nära 30 0/o i" förhållande till den freds- mässiga mot endast 51% under andra

Största relativa Vete— Kött. ökning resp. och Socker Potatis Matfett och Ägg Ost minskning rågmjöl fläsk

Åren 1940—45 jämfört med 1939, % + 5 —251 +36 —14 —34 —36 —65 Avspärrningsåren I eller 11 jämfört med normal- läget, % +29 —171 +25 —15 —27 —38 —48

1 Uppgifterna inte jämförbara, se texten.

Beträffande socker må framhållas, att den reella konsumtionen 1939 inte var så hög som statistiken utvisar. Detta samman- hänger med att det 1939, bl.a. på myndig- heternas uppmaning, ägde rum en upplag- ring av bl.a. socker i de enskilda hushållen.

Att döma av de nu gjorda jämförel- serna synes de av beredskapsgruppen utförda räkneexemplen ha en realistisk innebörd. Produktionsvolymen i normal- läget skulle alltså kunna nedgå eller inskränkas i förhållande till nuläget med i varje fall 10 % utan risk för att under

världskriget. Den antydda kraftiga ök- ningen av konsumtionen av bröd och mjölmat skulle ändå inte innebära, att man kom upp till samma höga förbruk- ning per capita som under 1940-talets försörjningskris eller ens till vad som var normalt före andra världskriget. Under förutsättning av utökad bered- skapslagring skulle reduktionen av pro- duktionsvolymen naturligtvis kunna fort- gå längre än som framgår av det hittills behandlade räkneexemplet. Vid en ök- ning av beredskapslagren med exempel-

• Sida 172
•  Original

vis (för att anknyta till ett annat av beredskapsgruppens räkneexempel, B- alternativet i tabell VIII: 5) till för spannmål 400 (+ 100), socker 100 (+ 50) och matnyttig olja 50 (+ 30) milj. kg synes produktionsvolymen utan risk för folkhälsan kunna nedgå eller begränsas med 15 år 20 0/o. Ur fördelningssynpunkt komme dock i detta fall att uppstå vissa svårigheter på grund av den relativt starka ytterligare ökningen av mjölför- brukningen och minskningen av socker- och matfettskonsumtionen i relation till fredsmässiga förhållanden. För att be- mästra svårigheterna i dessa avseenden skulle man i det nu avsedda fallet (alltså vid en i jämförelse med för närvarande på visst sätt utökad lagring) få tänka sig antingen, att man sökte redan i fredstid bibehålla både sockerbetsodlingen och odlingen av oljeväxter vid-sin nuvarande storlek (rättare sagt _ sin i räkneexemp- len förutsatta storlek, resp. 50000 och 90000 ha) eller att man ökade bered- skapslagren av socker och matnyttig olja utöver vad som nyss angetts och vid en avspärrning övervägde en standardise- ring av konsumtionsmjölken till lägre fetthalt än under fredstid. En åtgärd av sistnämnda slag ökar visserligen inte den totala kalorimässiga tillgången på livs- medel, men kan beräknas ge det i detta fall behövliga tillskottet till matfettsför- sörjningen. Med hänsyn till det mycket stora behovet av arealer för foderpro- duktion vid en matfettsförsörjning base- rad på smör innebär varje ökning av oljelagringen en minskning i behovet av produktionsberedskap. Åtminstone tills vidare får dock de tekniska och ekono- miska möjligheterna för en omfattande oljelagring med hänsyn till omsättnings- behovet betecknas som relativt begrän- sade (jfr det sista avsnittet i kapitlet). Givetvis gäller också, att en matfettsför- sörjning, som i ökad utsträckning bygger på inhemsk oljeväxtodling, tar i anspråk

mindre av produktionsresurser än den nuvarande försörjningen med matfett. Tänker man sig, att den inhemska smör—produktionen minskas redan i freds- tid och framställningen av margarin grundad på inhemska råvaror i motsva- rande mån ökas, kan i och för sig upp- nås en viss bestämd självförsörjnings- grad vid en minskad insats av produk- tionsresurser. Samtidigt skulle emellertid inträda en försvagning i försörjnings- beredskapen, eftersom omställningsmöj- ligheterna under en avspärrning från animaliska till vegetabiliska livsmedel därigenom minskar. Vad nu sagts inne- bär naturligtvis inte, att en övergång från smör till margarin i och för sig skulle vara ofördelaktig ur beredskaps- synpunkt, utan endast att man i försörj- ningsplanerna för avspärrning måste be- akta följdverkningar av antytt slag.

5. Livsmedelsförsörjningen under krig

Såsom redan framhållits ställer det sig svårt att på förhand närmare ange för- utsättningarna att upprätthålla en till- fredsställande livsmedelsförsörjning för det fall Sverige skulle bli krigsskådeplats. Detsamma gäller i viss mån även det fallet, att Sverige vid en framtida kon- flikt visserligen inte indras i själva krigs- handlingarna, men att det svenska jord- bruket och livsmedelsförsörjningen än- dock drabbas av verkningarna av de mo- derna stridsmedlen, om dessa kommer till användning mellan de stridande par- terna. Bland beredskapsgruppens arbets- uppgifter har bl.a. ingått att söka be- döma hur dessa stridsmedel — det gäller både de konventionella stridsmedlen och ABC-stridsmedlen — kan tänkas inverka på livsmedelsförsörjningen i olika situa- tioner.

Från sakkunnigt militärt håll har fram- hållits, att redan vid ett avspärrningsläge den inhemska jordbruksproduktionen kan

• Sida 173
•  Original

komma att skadas genom radioaktiv be- läggning från kärnvapenexplosioner utan- för landets gränser samt genom sabotage. Biologiska och kemiska stridsmedel kan redan under fred användas mot livsmedels- försörjningen i syfte att psykologiskt på- verka motståndsförmågan. Det ligger i sa- kens natur, att skadornas omfattning vid utnyttjande av ABC-stridsmedel inte kan på förhand anges. Storleken av skadeverkning- arna sammanhänger främst med om och i vilken utsträckning dessa stridsmedel kom- mer till användning mot angränsande land- områden eller mot landet samt med effek- tiviteten hos skyddstjänstorganisationen och upplysningsverksamheten.

Enligt militär uppfattning talar över- vägande skäl mot att en motståndare i större utsträckning använder sina strids- medel (kanske med undantag för de biolo- giska och kemiska) för att genom bekämp- ning av jordbruksproduktionen söka bryta ned motståndsförmågan. Jordbrukets ut- bredning försvårar således bekämpningen av näringen och kräver sannolikt en vapen- insats, som inte torde stå i proportion till eventuella fördelar. En ödeläggelse av vä- sentliga delar av jordbruket skulle dessutom för en motståndare, som avser att ockupera hela landet eller del därav, vara till direkt men för försörjningen av både hans egna stridskrafter och av ockuperad befolkning. Med undantag av de väsentliga skador, som avsiktlig bekämpning med biologiska och kemiska stridsmedel kan åstadkomma på framför allt animalieproduktionen, anses det därför vara sannolikt, att de militära stridsmedlens inverkan på jordbrukspro— duktionen till övervägande del blir att be— trakta som en följd av dessa stridsmedels insatser mot andra objekt.

Även om jordbruksproduktionen således inte kan anses utgöra ett primärmål för en motståndares vapeninsats, kan krigsskador- na — fortfarande enligt den militära upp- fattningen — bli så omfattande, att landets livsmedelsförsörjning både på kort och lång sikt blir avsevärt försvårad. Möjligheten att motverka eller minska skadeverkningarna genom åtgärder av teknisk natur, vidtagna i fred eller vid krigsfara eller krig, bedöms vara begränsad. Särskilt produktionen av ur lagringssynpunkt ömtåliga livsmedel synes vara svår att skydda mot verkan av ABC- stridsmedel.

Det anförda skulle möjligen kunna tolkas så, att den svenska jordbruksproduktionen

enligt militär uppfattning har ett begränsat beredskapsvärde jämfört med lagring, och att beredskapsbehovet därför inte borde till— mätas någon större betydelse vid övervä- gandena om jordbruksproduktionens stor- lek. Samtidigt har emellertid från samma håll anförts några omständigheter, som skulle tala i motsatt riktning. För det första framhålls, att i krig liksom i ett avspärr- ningsläge en inhemsk produktion, som helt eller till väsentlig del möjliggör en tillfreds- ställande självförsörjning, får anses vara av största betydelse för hävdande av lan— dets oberoende. För det andra betraktas en till storleksordning och geografisk utbred- ning begränsad jordbruksproduktion som mer sårbar och inbjuder därför till be- kämpning i större utsträckning än ett om— fattande och mera utbrett jordbruk. För det tredje anförs, att i ett krig de väsentligaste skadorna uppstår, om ABC-stridsmedel an- vänds mot landet, en eventualitet beträffan- de vilken man är oviss. Om ABC—strids- medel kommer till användning, drabbar verkningarna i första hand färskvarupro- duktionen och bortfallet härav kan endast tillgodoses genom ny produktion.

Såsom framgår av det anförda är i krigsfallet, i motsats till vad som i och för sig gäller vid en avspärrning, produk- tionens lokalisering av stor betydelse. Detsamma gäller även lokaliseringen av den industri, som bearbetar jordbruks- råvaran till färdigprodukt. Särskilt in- dustrilokaliseringen är för närvarande allt annat än ändamålsenlig ur bered- skapssynpunkt. Inte mindre än 70 ('/o av brödsädsförmalningen sker vid kvarnar lokaliserade till orter och områden, som är planerade för utrymning vid krig eller krigsfara. I fråga om kött och fläsk är motsvarande siffra 60 0/o och för smör ca 40 0/o. Härdningen av olja för marga- rintillverkning är koncentrerad till en enda plats, och margarintillverkningen sker nästan helt i utrymningsorter. Av totalkvantiteten invägd mjölk faller emellertid endast 30 0/o på dylika orter.

Behovet av livsmedel i krig bör i prin- cip nära överensstämma med det beräk- nade behovet vid en avspärrning, dvs.

• Sida 174
•  Original

ligga vid de 10 % under nuvarande per capita-konsumtion som förut redovisats. Även om detta skulle uppsättas som mål kan krigshändelserna självfallet med— föra, att alla planer kastas omkull och att stora delar av befolkningen kortare eller längre tid får finna sig i en starkare inskränkning av konsumtionen. Mot ett alltså i förhållande till avspärrningsfal- let åtminstone principiellt oförändrat konsumtionsbehov svarar under krig en produktion, om vilken på förhand ingen- ting med bestämdhet kan uttalas -— allt beror på hur krigshändelserna utvecklas, under vilken årstid krigsutbrottet sker etc. De direkta krigshandlingarna, alltså ockupation av betydelsefulla produk- tionsområden och skador vid insats av militära stridsmedel, kan naturligtvis medföra produktionsbortfall av betydan- de storleksordning. Även om de direkta skadeverkningarna skulle utebli eller starkt begränsas, kan bristen på arbets— kraft, minskad tillgång på produktions- medel och försämrade reparationsmöj— ligheter etc. nedsätta produktionen. Svårigheterna stannar emellertid inte vid detta. Vid ett krigshot kan enligt föreliggande planer miljoner människor komma att flyttas bort från sin freds- mässiga bosättning till andra orter och platser. De utrymda kommer till den all- deles övervägande delen att flyttas från orter och områden med överskottspro- duktion av jordbruksprodukter, med väl utvecklad livsmedelsindustri och med omfattande kommersiell lagerhållning av livsmedel. Inkvarteringen sker i stor ut- sträckning inom områden, som har underskott redan i fredstid i fråga om såväl jordbruksproduktion som förädling och lagring av livsmedel. Alla dessa nu antydda omständigheter skapar speciella problem, .vilkas lösande på ett tillfreds- ställande sätt måste förberedas under fred. Genom skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1964 (hemligstämplad)

har vi framlagt förslag rörande den fort- satta beredskapslagringen samt om ut- ökade åtgärder i övrigt för att säker- ställa livsmedelsförsörjningen i krig.

6. Prognoser ifråga om försörj- ningsläget

Inom beredskapsgruppen har också upp- rättats försörjningsprognoser avseende tiden fram till omkring 1975. Dessa an- knyter till de i huvudsak på trender grundade produktions- och konsumtions- prognoser, som redovisats i kapitlen V och VI. De bygger alltså liksom dessa bl.a. på förutsättningen av oförändrade prisrelationer. Vidare har antagits en i jämförelse med nuläget i stort sett oför- ändrad nettoimport av fodermedel. I tabell VIII: 8 redovisas försörjningsprog- nosen, uttryckt som självförsörjnings- grad, varvid för jämförelses skull med- tagits motsvarande uppgifter för nuläget (jfr tabell VIII: 2).

Enligt prognosberäkningarna skulle fram till 1975 vara att vänta en nedgång av självförsörjningsgraden med 4 ä 5 0/0 jämfört med nuläget (»normalåret 1962/ 63») eller till en nivå något över medel- alternativet enligt 1942 års jordbruks- kommitté.a Nedgången i självförsörj- ningsgraden pekar på en successiv för- svagning av försörjningsläget inför en avspärrning jämfört med den aktuella situationen. Denna prognos bestyrks av de beräkningar som av beredskapsgrup- pen företagits för att belysa den situa- tion, som omkring 1975 kan väntas in-

” Inom jordbruksnämndens kalkylsakkun— niga våren 1966 upprättade prognoser för 1975 överensstämmer i fråga om produk- tionen av mjölk med den prognos som ut- nyttjats vid dessa beräkningar. I fråga om spannmål pekar kalkylsakkunnigas progno- ser på en snabbare ökning av hektaravkast— ningen än vad man tidigare räknat med. Arealnedgången sker emellertid också snab- bare. Någon fullständig försörjningsprognos för 1975 har kalkylsakkunniga inte utfört.

• Sida 175
•  Original

Tabell VIII: 8. Prognos i fråga om försörjningsläget

Nuläget (1962/63) Prognos för 1975 Produk- Konsum— .. Produk- Konsum- .. . . SJalvfor- . . Sjalvfor- tion tron sörjnings- tlon tion sörjnings- grad % grad % Miljarder kalorier Miljarder kalorier Vegetabilier 4 080 3 917 104 3 636 3 378 108 Animalier 3 714 4 000 93 3 768 4 510 84 (Dzo, exkl. margarin) (3 280) (3 036) (108) (3 104) (3 396) (91) Samlliga 7 794 7 917 98,5 7 404 7 888 94,0

träda vid en avspärrning. Beräknings- metodiken har härvid varit densamma som i de förut redovisade räkneexemp- len avseende en avspärrning i nuläget.

Av särskilt intresse i prognoserna är ut- vecklingen i fråga om matfett. Den in- hemska produktionen av smör skulle enligt dessa till 1975 (i det mest sannolika alter- nativet) sjunka så lågt, att den skulle kom- ma att motsvara ungefär halva den kon- sumtion av smör som, vid en i jämförelse med i sexårsavtalet oförändrad prisrelation till margarin, samtidigt förväntas; underskot- tet komme att uppgå till ca 40 milj. kg (jäm- fört med ett överskott normalåret 1962/63 av 12 år 13 milj. kg). Skulle smörpriset vid mitten av 1970-talet baseras på mjölkens genomsnittliga avräkningspris till producent och man förutsatte, att regleringsavgiften på margarinråvaror då vore slopad, komme smörunderskottet att praktiskt taget för- svinna. Om smörpriset höjdes med ett be- lopp motsvarande det allmänna mjölkpris- tillågget fördelat på smörproduktionen och förutsattes liksom nyss, att regleringsavgif- ten på margarinråvaror slopades, kvarstod ett underskott av ca 30 milj. kg.

Den försvagning av försörjningsläget som enligt prognoserna kan väntas ske till mitten av 1970-talet synes knappast innebära, att produktionen då skulle ha nedgått under den nivå, som erfordras ur beredskapssynpunkt. Det bör under- strykas, att försörjningsprognosen inte bör sammanblandas med en målsättning

för produktionens önskvärda omfattning. Den fortsatta produktions- och konsum- tionsutvecklingen blir givetvis beroende även av de jordbrukspolitiska åtgärder som kan komma att vidtas.

7. Produktions- eller lagringsberedskap

Beredskapsgruppen har undersökt möj- ligheterna att med nu känd och i större skala prövad teknik utbygga beredskaps- lagringen. Härvid har man räknat med lagringsalternativ som bedömts vara praktiskt genomförbara under en inte alltför lång tidsrymd. Beredskapslagringen omfattar på pro- duktionssidan, som framgått av det före— gående, för närvarande främst brödsäd, socker och matnyttiga oljor. Härtill kommer i fråga om förnödenheter bl. a. oljekraftfoder. Som villkor för bered- skapslagring av livsmedel har uppställts kravet, att varorna omsätts medan de ännu är av sådan kvalitet, att de kan utbjudas på marknaden i konkurrens- dugligt skick jämsides med den löpande produktionen. (Brödsäd kan dock efter mycket lång lagringstid utnyttjas som fodervara.) Det kan nämligen inte gärna komma ifråga att i större utsträckning avsätta livsmedel av sekunda kvalitet på den inhemska marknaden eller att ut- bjuda sådana livsmedel för export. Till-

• Sida 176
•  Original

frågad expertis har i fråga om viktigare jordbruksprodukter vid nu känd och i kommersiell skala tillämplig teknik an- gett följande erforderliga omsättnings- hastighet för lagren, nämligen för socker 10 år, för brödsäd 5 3 år (jfr dock ovan), för äggmassa 2 år, för fettråvaror 1 år, för fläsk och kött 1/2 år, för smör 15 veckor samt för ägg 1 vecka. Det bör anmärkas, att uppfattningarna om de krav som bör ställas på omsättningshas- tighet varierar med kraven på kvalitet hos lagervarorna. Vidare gäller, att nya och bättre lagringsmetoder kan komma att medföra en utsträckning av lagrings- tiden.

I fråga om produkter, för vilka om- sättningshastigheten utgör ett år eller mer, får de teknisk-ekonomiska förut- sättningarna för storlagring bedömas som relativt gynnsamma. Till denna grupp hör främst brödsäd och givetvis även fodersäd, socker och vissa fett- råvaror. Bortsett från äggmassan, som endast i mindre utsträckning kan be- traktas som substitut för färska ägg, fordrar däremot animalierna vid nu känd teknik en så snabb omsättnings- hastighet, att någon mer betydande lag- ring får anses vara utesluten. Ändrade tekniska förutsättningar för lagring av animalier kan dock som antytts komma att påverka denna bild.

Fodersäd och oljekraftfoder kan utan olägenhet lagras under ganska många år. En mera omfattande dylik lagring förutsätter emellertid, att det inom lan- det finns en husdjursstam, som vid en avspärrning kan utnyttja lagren. I viss utsträckning sker som nämnts redan nu en lagring av oljekraftfoder. I stort sett gäller, att en kreatursstam, som under fredsmässiga förhållanden kan tillgodose det huvudsakliga behovet av animaliska produkter, utgör den bästa beredskapen inför en avspärrning i fråga om sådana produkter.

För att belysa möjligheterna att utvidga lagringsberedskapen har beredskapsgruppen sökt beräkna de samhällsekonomiska kost- naderna för alternativa sätt att tillgodose behovet av den del av livsmedlen som för närvarande produceras inom landet på »marginella arealer». Med marginella area— ler förstås åker, som bedöms ligga närmast till för nedläggning (jfr kap. V). Man har räknat med två fall, nämligen I, enligt vil— ket arealnedläggningen omfattar 500000 ha åker, och II, enligt vilket den nedlagda åkern omfattar dubbla denna areal. Som förutsättning för beräkningarna har bl.a. uppställts kravet på tre års beredskap (jfr de tidigare i kapitlet redovisade räkne- exemplen).

De alternativa vägar som står till buds för att tillgodose ett livsmedelsbehov motsvarande produktionen på marginella arealer är

1) alternativa kombinationer av import

(med lagerhållning) och intensitets- ökning, intensitetsökning på kvarvarande arealer utan ökad lagring (intensitets- ökning på den åker som kvarstår sedan marginalarealerna bortfallit) samt 3) fortsatt produktion på marginella arealer.

IQ

Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell VIII: 9. Importen har därvid vär- derats dels till importpriser (alt. A), dels till inhemska priser (alt. B). Det bör starkt understrykas, att beräkningarna på många punkter varit schematiska och approximativa. Resultaten får därför inte hårdras. De torde dock ge en i stort sett riktig bild av vad de avser att belysa. Det bör framhållas, att importpriserna (vid världsmarknadspriser, alt. A i tabel- len) hänför sig till början av 1960-talet (för närvarande — våren 1966 —- är importpriserna lägre i förhållande till inhemska priser och produktionskostna- der).

Det alternativ (1 a) som förutom ned- läggning av marginalarealer innefattar

• Sida 177
•  Original

Tabell VIII: 9. Beräknade samhällsekonomiska kostnader för alternativa sätt att anskaffa varukvantiteter, som produceras på marginella åkerarealer Milj. kr

Fall II (reduktion av åkerarealen med

Fall I (reduktion av

Alternativ åkerarealen med ytterligare 500 000 ha) 500 000 ha utöver fall I)

A1 B1 A1 B1

1. Allernaliva kombinationer av lagring och intensitetsökning a — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av produkter motsvarande marginal- produktionen b —— Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av Iagringsbara produkter motsvarande marginalproduktionen 742 883 c — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av fodersäd; produktion inom landet

orealistiskt orealistisk t

orealistiskt

tionen genom ökat djurantal och Viss om- läggning i växtodlingen ts .. 622 699 782 877 d — Lika med 10, men brödsäd importeras och lagras i stället för fodersäd 636 726 797 906

2. Inlensitelsökning på kvarvarande arealer m.m. Nedläggning av marginalarealer; ingen import och lagring (fodersäd importeras dock i fall II); intensitetsökning på kvarvarande arealer samt

3. Produktion på marginalarealer hos kvarvarande djur; ökning av djurantalet 625 630 713 805

1219 1226 1206

... A = Världsmarknadspriser. B = Inhemska priser.

i l l av produkter motsvarande marginalproduk-

import och lagring av produkter mot- svarande hela produktionen på de mar- ginella arealerna är, som anges i tabel- len, orealistiskt. Anledningen härtill är främst, att alternativet förutsätter en betydande lagring av animaliska produk- ter, något som enligt vad som förut sagts inte är genomförbart. En åtminstone i fall I tänkbar men ändock rätt svårge- nomförbar variant (1 b) innebär, att im- porten och lagringen begränsas till lag- ringsbara produkter. För fall I har det ansetts meningsfullt att i tabellen ange ett kostnadstal, medan, med hänsyn till den bristande realismen, för fall II så ansetts inte höra ske. Övriga hithörande 12

alternativ är realistiska (alternativen lc. 1d och 2 i tabellen). I alternativen 1c och 1d är intensitetsökningen i anima- lieproduktionen kombinerad med viss lagring av brödsäd eller fodersäd (väl att märka en lagring som går betydligt utöver nuvarande beredskapslagring). I alternativ 2 avses intensitetsökning på kvarvarande arealer. Nederst i tabellen återfinns det alternativ (3), enligt vilket produktion förutsatts ske på marginal- arealerna på i huvudsak samma sätt som hittills.

Såvitt framgår av den nu refererade undersökningen är det uteslutet att i annat än begränsad omfattning i relation

• Sida 178
•  Original

till den samlade konsumtionen ersätta in- hemsk produktion av animaliska pro- dukter med lagerhållning. Främsta an- ledningen härtill är, att kraven på om- sättning av lagrade varor gör lagerhåll- ningen oproportionerligt dyr och dess- utom innebär, att man i fredstid av vissa produkter måste konsumera enbart lag- rade varor. För vegetabiliska produkter, med undantag för färskvaror, potatis och vissa margarinråvaror, är det tekniskt möjligt att lagra hela konsumtionsbeho- vet, eftersom dessa produkter kan lagras under lång tid. Kombinationsalternativen intensitetsökning i animalieproduktionen och ökad import och lagring av fodersäd eller brödsäd (1 c och 1 (1) är vid i under- sökningen antagna priser ungefär likvär- diga med intensitetsökning på kvarva- rande arealer (alt. 2).

Den anförda undersökningen tyder alltså på att det vid oförändrad samman- sättning av konsumtionen är samhälls- ekonomiskt fördelaktigast att tillgodose

ett marginellt livsmedelsbehov antingen genom en intensitetsökning i vegetabilie- produktionen (såväl handelsprodukter som fodermedel) i de bättre jordbruks- bygderna och på de bättre jordarna, eller genom att väsentligt öka lagringen av importerade vegetabilier (inkl. foder- medel), i båda fallen i kombination med en ökning av animalieproduktionen i dessa områden. Kostnaderna för dessa alternativ synes ungefär lika stora. I den mån man anser sig kunna acceptera en förskjutning av konsumtionen mot större andel vegetabiliska produkter i ett av- spärrningsläge blir naturligtvis möjlig- heterna att sörja för beredskapen genom lagring väsentligt större, vilket vi när- mare utreder i del B av betänkandet. Det dyraste alternativet att tillgodose det marginella livsmedelsbehovet är uppen- barligen produktion på marginalarealer (=dåliga eller illa belägna jordar) på sätt som nu sker.

• Sida 179
•  Original

modern teknik

A. Inledande översikt

Förändringarna i lantbrukets driftsför- hållanden avspeglar i mångt och mycket näringslivets utveckling i allmänhet. Denna utveckling kännetecknas framför allt av att maskinella hjälpmedel ersätter kroppsarbete samt att dessa hjälpmedel blir allt mer effektiva och arbetsbespa- rande. I det moderna industrisamhället utgör övergången till ny teknik en stän- digt fortlöpande process. Näringslivet förmår inte omedelbart anpassa sig till vad som enligt forskning och praktiska rön kan betecknas som optimal teknik, dvs. den med hänsyn till känd teknik fördelaktigaste insatsen av arbete och kapital samt andra produktionsfaktorer. Det är för övrigt inte alltid säkert att de företag, som har den modernaste maskinutrustningen, kan uppvisa den bästa lönsamheten. De kan nämligen under en övergångstid ha större total- kostnader än företag med inte fullt så modern kapitalutrustning men lägre kost- nader för denna utrustning. I sin helhet uppvisar hela näringslivet och envar produktionsgren i varje ögonblick en skala av modernt och mindre modernt utrustade och arbetande företag.

För lantbrukets del har de senaste decenniernas tekniska utveckling främst inneburit, att hästarna ersatts av trak- torer. I anslutning härtill har skett en övergång från enklare till mer kompli-

KAPITEL IX

Effektiviseringsvägar för lantbruket

]. F öretagsstruktur och driftsformer vid

cerade maskiner och redskap i fält- arbetet. Elektrifieringen har möjliggjort mekanisering även av arbetsprocesserna vid och i ladugårdar och andra ekono- mibyggnader. Utvecklingen har dock här kommit senare i gång och har därför inte hunnit så långt som i fråga om fält- arbetet, beroende bl.a. på att en mera långtgående mekanisering av djursköt- seln är mer kapitalkrävande än mekani- seringen av fältarbetena.

Den sålunda pågående tekniska ut- vecklingen ställer allt större krav på lantbrukaren och det företag han sköter. Ett familjejordbruk av ordinärt slag ser i dag annorlunda ut än för 10, 20 eller 30 år sedan. Företagsstorleken, mätt med bruttoomsättningen i fast penning- värde, har som nämnts i kapitel IV ökat med i genomsnitt 40 a 45 % sedan för- krigstiden, samtidigt som arbetsstyrkan nedgått med hälften. Den effektivitets- förbättring, som sålunda skett, har emel- lertid inte varit tillräcklig för att tillför- säkra brukarna inkomstlikställighet i jordbrukspolitisk mening (se kap. XIII). Orsak härtill är bl.a. att minskningen av arbetsvolymen skett till priset av öka- de kostnader för inköp av kapitalvaror och förnödenheter samt för anlitande av tjänster av olika slag.

Det har av oss betraktats som ange- läget, att föreliggande brister i lantbru- kets struktur och driftsformer analyse- ras samt att det klargörs, på vilka vägar det är möjligt att förbättra strukturen, effektivisera driften och på så sätt öka

• Sida 180
•  Original

lönsamheten. I detta syfte har på vårt uppdrag professor Lennart Hjelm vid lantbrukshögskolan i samråd med en av oss tillsatt arbetsgrupp utfört en un- dersökning rörande det svenska lantbru— kets effektiviseringsvägar.1 Vår framställ- ning i fortsättningen bygger i stor ut- sträckning på denna undersökning.

B. Internationella jämförelser I undersökningen ingår jämförande ana- lyser mellan utvecklingen i jordbruket i Sverige och andra länder (jfr kap. III), nämligen främst Danmark, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta Sta- terna och Sovjetunionen.

Det framhålls inledningsvis, att nyodlings- verksamheten i alla de nämnda länderna utom i Sovjetunionen numera är ett avver- kat stadium. I fråga om intensifiering och förbättrad produktionsteknik över huvud har utvecklingstakten under de senaste de- cennierna varit snabb. Bland de studerade västeuropeiska länderna synes man i vad gäller utnyttjande av ny produktionsteknik och nya hjälpmedel genomsnittligt sett nått längst i Danmark. I de delar av Sverige, som har med Danmark jämförbara natur- liga förutsättningar, torde utvecklingen ha gått väl så långt som i detta land. I Förenta Staterna har man på vissa områden kommit längre än annorstädes. Variationerna är emellertid mycket stora inom amerikanskt jordbruk. Både i Danmark och Förenta Staterna torde satsas betydligt mera på forsknings- och upplysningsverksamhet in- om jordbrukets område än i t. ex. Sverige.

Arbetsteknislra förbättringar har varit starkt framträdande effektiviseringsvägar inom många länder. I stort sett är traktori- seringen numera helt genomförd i Stor- britannien och i Förenta Staterna. Den har också genomförts i stor utsträckning i Dan- mark och Sverige, medan hästdrift i bety- dande utsträckning alltjämt förekommer i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Ungefär motsvarande skillnad mellan län- derna råder även i fråga om spannmåls- skördens mekanisering (något bättre läge för Sovjetunionen, särskilt i nyodlingsom- rådena). Vallfoderodlingens mekanisering

är alltjämt obetydlig i de flesta länder med undantag av Förenta Staterna och Stor- britannien. Samma sak torde kunna sägas om mekaniseringen av många arbetsmoment i animalieproduktionen. Mjölkningsmaski- ner förekommer dock nästa hundraprocen- tigt i de nämnda två länderna samt i Dan- mark och Sverige.

Utöver mekaniseringen har bl.a. arron- deringsförbättringar av fastigheterna varit framträdande effektiviseringsvägar. Särskilt gäller detta Västtyskland och Sverige. Där arbetskraften varit knapp och dyr, såsom i Förenta Staterna, Storbritannien och Sve- rige, har framstegen på det arbetstekniska området varit särskilt framträdande.

Arbetskraftsminskningen i jordbruket har jämfört med förkrigstiden varit särskilt på- fallande i Förenta Staterna och Sverige samt under 1950-talet även i Västtyskland. Storbritannien och Sovjetunionen har av försörjningspolitiska skäl eftersträvat en stark utbyggnad av produktionen, vilket får beaktas när man bedömer innebörden av att arbetskraftsreduktionen där gått rela- tivt långsamt. I början av 1960-talet var jordbrukets andel av den förvärvsarbetande befolkningen i Sovjetunionen ca 40 0/o, i Danmark (med stor export) och Frankrike omkring 20 %, i Västtyskland (med 75 0/a självförsörjningsgrad) 14 0/o, i Sverige 10 "lo, i Förenta Staterna 8 och i Storbritannien 5 0/o (i Förenta Staterna stora överskott, i Storbritannien ca 50 % självförsörjnings- grad). I alla dessa länder har jordbrukets befolkningsandel under den gångna delen av 1960-talet ytterligare nedgått.

I många fall torde mekaniseringen ha varit av sådan omfattning, att arbetskraften, maskinerna och det kvarstående hästbe- ståndet blivit dåligt utnyttjade. Detta för- hållande har framträtt alltmer beroende på att arbetskraften blivit mera odelbar (den består flerstädes snart endast av brukaren och dennes familj) och att maskinkonstruk- tionerna efter hand blivit allt större. Nu berörda förhållanden har varit incitament till utbyggnad av företagen, i första hand av arealerna men även av djurbesättningar— na. På många jordbruk har deltidsarbete inom andra företag och näringar varit en väg att lösa undersysselsättningens problem.

Den ojämförligt kraftigaste ökningen av företagsstorleken har skett i Sovjetunionen.

1 Det svenskalantbrukets effektiviserings- vägar, SOU 1963:66.

a_n-OC

• Sida 181
•  Original

(Här avses enbart företagsstorleken mått i åkerareal, jfr kap. IV.) Nedgången i antalet jordbruksföretag sedan förkrigstiden har skett snabbast i Förenta Staterna och Sve- rige. Ökningen av medelarealen har endast i Sovjetunionen och Förenta Staterna varit mer betydande; i sistnämnda land från 24 till 40 ha åker. Den främsta orsaken till den amerikanska arealökningen är en ned- gång av antalet brukningsenheter från 6 till 31/2 milj. I Storbritannien och Sverige har gårdsstorleken arealmässigt ökat med ett par hektar åker (till 20 resp. 15 ha), medan i övriga jämförda länder några för- ändringar knappast skett. Bortser man från deltidsjordbruket erhålls överallt högre ök- ningstal. I Förenta Staterna kan man i ge— nomsnitt räkna med en fördubbling av fa- miljejordbruksföretagens åkerareal. Jämfö- relserna i fråga om företagsstorleken försvå- ras exempelvis för Sveriges del av att skog är knuten till jordbruket och i Danmarks fall av att en rätt betydande foderimport ger vidgat sysselsättningsunderlag för den till lantbruksföretagen knutna arbetskraften.

För att bedöma jordbrukets internatio- nella konkurrenskraft och rationaliserings- möjligheter med utgångspunkt från gårds- storleken är uppgifterna om medelarealerna inte tillräckliga. Av intresse är även att studera fördelningen av brukningsenheterna och av åkerarealen på olika storleksklasser. I Danmark och Storbritannien är ca 50 % av brukningsenheterna mindre än 10 ha, i Frankrike ca 55 %, i Sverige 60 %, i Ne- derländerna 55 % och i Västtyskland ca 70 %. Motsvarande siffra för Norge är 90 %. Inte mindre än 60 % av jordbruksjorden i Storbritannien finns på gårdar med över 50 ha, 80 % på gårdar med över 20 ha. (Härvid bör dock observeras, att bergsom- rådenas fårbeten m.m. räknats in i areal- siffrorna.) I Danmark och Frankrike är drygt 60 % av arealen fördelad på bruk- ningsenheter med över 20 ha. Förhållandet är betydligt ogynnsammare för Sverige, Väst- tyskland och Nederländerna, där inte mer än 40 % av jordbruksjorden ligger på gårds- storlekar över 20 ha.

I de flesta västeuropeiska länder, där pro- duktionsunderlaget till stor del består av mindre företagsenheter, måste en storleks- rationalisering i högre grad än i t.ex. vissa transoceana länder avse sammanläggning av många mindre enheter till företag med så- dant arealinnehav, att våra dagars maskin- teknik kan utnyttjas. Förutsättningarna för

en snabb storleksrationalisering blir därför rätt ogynnsamma.

I viss utsträckning kan ett bättre utnytt- jande av maskinteknikens möjligheter åstad- kommas genom specialisering av produk- tionen. I många länder i Västeuropa har Övergång till kreaturslös drift vid vissa jordbruksföretag kunnat konstateras, lik- som utbyggnad av djurhållningen och ibland koncentration till ett djurslag vid andra. Vidare finns tydliga tendenser till produk- tionsökning för vissa kvalitetsvaror och specialiteter (kött, ost, pälsdjur, grönsaker etc.). I vissa fall har den vertikala integra- tionen möjliggjort en önskvärd trygghet i avsättning och priser samt påskyndat en effektivisering av produktionen.

En jämförande analys mellan olika län- der beträffande det totala resultatet av lant- bruksföretagens utbyggnads- och effektivi- seringsprocess är vansklig att genomföra. Med reservation för bristande jämförbarhet hos materialet kan likväl följande uppgifter anföras beträffande arbetsproduktivitetens utveckling (produktionsstegring i relation till arbetskraftsminskningen). Där visar För— enta Staterna, Sovjetunionen och Västtysk- land den starkaste ökningen under 1950- talet (6 år 7 % årlig stegring). En något sva- gare takt (4 a 5 %) uppvisar Danmark, Stor- britannien och Sverige. Frankrike redovisar den svagaste ökningen av arbetsproduktivi- teten bland de jämförda länderna (ca 3 %). Vid bedömningen av dessa tal får man hålla det varierande utgångsläget i minnet.

Arbetsproduktiviteten är av olika skäl ett ganska ofullständigt effektivitetsmått. Genom att reducera ökningen av produktvärdet med kostnaderna för de ökade insatserna av olika produktionsmedel erhålls ett mått som kan sägas belysa arbetets nettoproduktivitet. Utvecklingen härav har endast kunnat stu— deras för tre länder. Under de senaste 20 åren har nettoproduktiviteten i Danmark ökat med ca 3 % per år samt i Västtysk- land och Sverige med 11/2 ä 2 %. Beräk- ningar rörande produktionsvärdet per ar- betare visar för fyra undersökta länder rangordningen Storbritannien, Danmark, Sverige och Västtyskland. Allmänt bedömt ligger produktionen per arbetare lägre i det svenska jordbruket än i Förenta Sta- terna, Danmark, Storbritannien och Neder- länderna men högre än i Frankrike, Väst- tyskland och Sovjetunionen. Det är emeller- tid välbekant, att stora variationer föreligger mellan olika delar av dessa länder. Detta

• Sida 182
•  Original

gäller inte minst Sverige. För Sveriges del försvåras jämförelserna också av att jord- bruk och skogsbruk i stor utsträckning be- drivs gemensamt.

C. Olika effektivtserlngsvägar Vad angår de fortsatta effektiviserings- möjligheterna i svenskt jordbruk och dettas konkurrenskraft över huvud får man inte bortse från att de naturliga förutsättningarna i vissa områden är mindre gynnsamma. Starkt varierande naturbetingelser råder dock även i de flesta andra länder. Såsom påpekats i kapitel III ger framstegen inom växt- förädling m.m. numera dock vidgade möjligheter att anpassa jordbruksdrif- ten till de naturliga förutsättningarna. I fråga om mekanisering står sig Sverige väl i jämförelse med andra länder och redovisar nu en relativt låg arbetsför- brukning i jordbruket. Tekniskt sett tor- de åndock betydande möjligheter finnas att gå vidare även på detta område, lika väl som när det gäller att förbättra ut- nyttjandet av maskinparken. Utvecklings- takten synes emellertid främst betingas av sysselsättningsmöjligheterna i andra näringar och förutsättningarna för att öka företagsstorleken. Ur topografisk synpunkt är hindren för utökning av företagsstorleken i allmänhet inte sär- skilt påfallande. Institutionella förhål- landen, vilka berörs längre fram i kapit- let, gör dock att förutsättningarna för att utvidga företagen i svenskt jordbruk ändå får betecknas som i allmänhet mindre goda. Även en ganska snabb minskning i antalet småbruk leder näm— ligen, som erfarenheten visar, till en ganska obetydlig ökning av arealstor- leken hos företagen (jfr kap. IV).

Det är uppenbart, att lantbruket nu- mera fått flera rationaliseringsvägar att välja mellan än tidigare, då främst pro- duktionstekniska förbättringar stod till buds i form av växt- och djurförädling,

rationellare växtodlings- och utfodrings- metoder, bevattning, torrläggning m.m. Arbetsrationalisering (mekanisering, ef- fektivare byggnader, bättre arbetsorga- nisation, förbättrad arrondering etc.), storleksökning och specialisering tilldrar sig ett allt större intresse. I detta sam- manhang kan också nämnas strävandena till vertikal och horisontell integration.

Under de senaste decennierna har pro- duktivitetsförbättringarna i svenskt jord- bruk inte i samma utsträckning som i flertalet andra länder i Västeuropa till— kommit genom stegrad intensitet. Pro- duktionstekniska förbättringar har skett, men utan att leda till nämnvärt ökad totalproduktion. Industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen har drivit fram en stark reduktion av arbetskraften inom jordbruket och därmed en livlig mekanisering. Såsom framgått av redo- görelsen i kapitel V har totalproduk- tionen vid normala produktionsförhål- landen under senare år varit i stort sett oförändrad. För framtiden förutses stag- nation eller nedgång.

Det torde ofta vara lättare att öka produktiviteten om åtgärderna koncent— reras till att stegra intensiteten än om tyngdpunkten läggs på kostnadsreduce- ring och överförande av främst arbets- kraft från jordbruket till andra näringar. Dylika åtgärder är helt naturligt förena- de med stora anpassningsproblem både med avseende på företagsstrukturen och för arbetskraften. Den ökade använd- ningen av maskinella hjälpmedel i lant— bruket har kommit till stånd för att er- sätta dragdjur och mänsklig arbetskraft. Inte alltid har inköpen av traktorer och andra mekaniska hjälpmedel varit ratio- nella i den mening, att de lett till ökad lönsamhet. De har emellertid fram- tvingats av den utflyttning av folk som följt med industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen. Maskinanskaff— ningen har därför i stor utsträckning

• Sida 183
•  Original

skett utan att de nya hjälpmedlen varit anpassade till de gårdstyper, där de kom- mit att utnyttjas. Anskaffandet medför lätt outnyttjad kapacitet av såväl tek- niska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Företagen riskerar att få en disharmonisk produktionsapparat med dålig lönsamhet som följd. I vissa fall, exempelvis vid specialisering (bl. a. krea- turslös drift), har detta lett till ökad säsongvariation i arbetsförbrukningen.

En viktig väg för svenskt lantbruk att effektivisera driften och öka lönsam— heten vore att åstadkomma ett bättre ut- nyttjande och en bättre samordning av produktionsfaktorerna. I den undersök— ning som här refereras ingår en analys, grundad på material från Lantbrukssty- relsens jordbruksekonomiska undersök- ning (JEU), som syftar till att belysa det marginella utbyte (ökat netto i för- hållande till varje nytillskott av produk- tionsmedel) olika produktionsresurser kan ge vid ytterligare ökning av insatsen för ett 15-hektars-jordbruk. För gårdar i storleksgruppen 10—20 ha åker kan redovisas följande resultat för 1956 och 1961:2

Marginalutl)yte i kr pr 1 kr insntsökning

1956 1961 Jordbruksjord 2,90 1,76 Arbetskraft i växtodlingen 0,50 0,32 Maskiner 0,40 0,34 Gödselmedel 1,70 2,06 Div. förnödenheter i växt— odlingen 1,10 1,60 Investeringar i djur 5,40 5,30 Arbete i djurskötseln 0,10 0,00 Ekonomibyggnader 0,70 0,25 Inköpt foder 1,20 1,09 Hemmaproducerat foder 1,00 0,85

Skogsmark med växande skog 1,30 0,89 Arbete i skogsbruk (0,60) (0,44)

Det är självfallet, att .dessa produk- tivitetstal är osäkra (de betingas bl.a. delvis av de prisrelationer som rådde de år undersökningen avser). Variationerna mellan olika områden är dock små. Lik- nande resultat har erhållits även från

andra länder. Undersökningsresultaten visar, att marginalprodukten är ringa för maskiner, arbetskraft och byggnader, där outnyttjad kapacitet föreligger. Den är däremot hög för åkerjord och skogs- mark, djur och vissa förnödenheter. Orsaken till detta år att insatsen av dessa faktorer är för liten i förhållande till arbetskraft och mekanisk utrustning. De låga marginalvärdena för arbetet i sko- gen anses bero på att arbetsinsatsen i mycket ringa grad använts för avverk- ning och effektiv skogsvård. Till mycket stor del har det insatta arbetet avsett huggning av husbehovsved.

Den slutsats som dras av undersök- ningsresultaten är, att det blir en ange- lägen uppgift för lantbruket att vid de enskilda företagen åstadkomma ekono- miskt lämpligare proportioner mellan tillgänglig arbetskraft, mark och real- kapital än vad som för närvarande är fallet. De senaste årens utveckling har ofta medfört, att balansen mellan dessa produktionsfaktorer förskjutits på ett ur ekonomisk synpunkt mindre gynnsamt sätt.

Det finns i princip två vägar, som är tänkbara för att åstadkomma en bättre balans mellan insatsen av olika produk- tionsfaktorer. Antingen måste man öka insatsen av mark och djur samt justera de rörliga insatserna härefter eller måste man minska insatsen av arbetskraft och inventarier. Sannolikt är båda dessa vä- gar möjliga att gå. Vägen mot minskade insatser i ett enskilt företag torde dock vara svårframkomlig och i viss mån motverkas sådana åtgärder av tekniska- ekonomiska krafter. En förbättring av balansen mellan olika resurser genom ökad insats av produktionsmedel med hög marginalprodukt förefaller därför vara en mera allmängiltig lösning.

² År 1961 ingick inte i den ursprungliga undersökningen.

• Sida 184
•  Original

Det bör understrykas, att det fram- räknade marginalutbytet inte gäller i de fall åtgärderna kan antas påverka total- produktionens storlek. En ökad insats av mark genom sammanläggning av olika lantbruksföretag, åtföljd av erforderliga justeringar av övriga resurser, anges där- för vara den väg som säkrast och mera allmänt leder till en mera ekonomisk lantbruksproduktion. För att detta resul- tat skall uppnås erfordras vidare, att storleksrationaliseringen sker under nog- grant beaktande av de driftstekniska och driftsekonomiska förutsättningarna.

Tyngdpunkten i undersökningen utgör försöken att klargöra hur till nu använd- bar teknik anpassade lantbruksföretag bör vara uppbyggda och organiserade under skilda produktionsförutsättningar, ävensom hur denna anpassning bör fram- deles fortskrida med hänsyn till förvän- tad teknisk utveckling. Med Sveriges starkt växlande betingelser för jord- bruksdrift är det självklart, att en dylik undersökning endast kan vara allmänt orienterande och främst antyda vilka utvecklingsvägar som är mest lönsamma. Vid skisseringen av de nya organisations- formerna har erfarenheterna från de internationella jämförelserna och från den nyss redovisade räkenskapsanalysen utnyttjats. Kalkyleringen har varit syn- tetisk, grundad på räkenskaps- och för- söksmaterial, arbetsstudier och tekniska överväganden av anlitade experter. Drifts— planerna har i regel framräknats med hjälp av den s.k. lineära programme- ringsmetoden, varvid syftet varit att maximera ersättningen för viss bestämd mängd arbetskraft.

En expansion i den förut antydda riktningen erfordrar i stor utsträckning nya arbetsformer för de enskilda lant- bruksföretagen. De vägar, som leder i denna riktning, avser produktions- och arbetstekniska förbättringar, storleksra- tionalisering samt specialisering och in-

tegration. Återstoden av detta kapitel- avsnitt ägnas en beskrivning av de nya vägarna för effektivisering inom lant- bruket. I den refererade undersökningen har analysen genomförts i två steg. Man har först frågat sig, vilken lönsamhets- ökning som kan erhållas genom tekniska förbättringar inom ramen av de vid före- tagen befintliga resurserna. Därefter har man studerat effekterna på företagsstor— lek och lönsamhet av en utbyggnad av företagen, så att en optimal mängd andra resurser kombineras med viss arbets- kraftsmängd.

a. Omdisponering av befintliga resurser.

—— Vad först angår den sannolika effek- ten av som möjliga bedömda produk- tions- och arbetstekniska förbättringar av befintliga lantbruksföretag har ut- gångspunkten för kalkylerna varit bok- föringskontrollerade lantbruk i storleks- grupperna 5—50 ha åker. Inom ramen för dessa gårdars genomsnittliga resurser har i undersökningen introducerats en mera rationell teknik (»Teknik 60») än den som några år in på 1960-talet ge- nomsnittligen varit för handen. Med Teknik 60 förstås den produktions- och arbetsteknik, som då ansetts _bäst och som befunnits möjlig att arbeta med i praktisk-ekonomisk drift. Den på så sätt beräknade avkastningen i växtodling och husdjursskötsel har i praktiken i stort sett uppnåtts vid den bästa fjärdedelen av bokföringsgårdarna. Det kalkylerade hektarutbytet har dock ansetts uppnåe- ligt endast på ca 2/3 av de arealer, som kan förväntas bli brukade på längre sikt.

På grundval av Teknik 60 och räken- skapsgårdarnas genomsnittliga resurser har också utarbetats en ekonomiskt op- timal driftsinriktning. Beräkningarna har baserats på 1960 års priser och pris- relationer.

Enligt beräkningarna skulle vid ut-

[smc-ru. * af.-*:. 4. rh

• Sida 185
•  Original

nyttjande av optimal teknik ersättningen för all insatt arbetskraft (brukaren, fa- miljen, anställda) kunna höjas med i runt tal 35 0lo. Ytterligare 15 % förbätt- ring skulle uppnås om driftsinriktningen blev optimal. En omläggning till optimal driftsinriktning synes emellertid medföra en sådan snedvridning av den totala pro- duktionen, att det är tveksamt om man vid en bedömning för jordbruket i dess helhet kan medräkna sistnämnda pro- centtal. Ökningen av ersättningen till arbetskraften blir något större i de sämre jordbruksområdena än i bättre bygder, vilket är naturligt med hänsyn till stan- darden i utgångsläget. I allmänhet är förskjutningarna i produktionsinrikt- ningen små. Inom ramen av föreliggande produktionsapparat och resurser i övrigt är driften nämligen ganska bunden. I regel blir dock djurantalet något högre än i nudriften, varigenom resurserna utnyttjas bättre. I de flesta områden har mjölkproduktionen vid använt beräk- ningssätt ganska god konkurrenskraft gentemot andra produktionsgrenar.

Den högre avkastning per areal- och djurenhet, som »Teknik 60» innebär, och det i vissa områden något utökade djur- antalet per gård vid optimal driftsorga- nisation skulle, om den genomfördes omedelbart vid samtliga jordbruk, resul- tera i en produktionsökning gentemot nudriften av 15 0/0 för spannmål, 70 0/0 för mjölk och 20 0/0 för fläsk.

En omedelbar övergång till de före- tagsformer och den tekniska nivå, som medför dylika produktionsstegringar på lantbruksföretagen skulle alltså, vid nu- varande totala resurser i form av mark, arbete etc. få stora konsekvenser på den totala produktionsvolymen och därmed på marknadspriserna och lönsamheten i jordbruksföretagen. För att få dessa konsekvenser belysta har på vårt upp- drag på företagsekonomiska institutionen vid lantbrukshögskolan som komple-

ment till undersökningen gjorts ett för- sök att sammanföra de optimala planer- na för enskilda företag i olika delar av landet till en totalkalkyl för hela landets jordbruksproduktion.

En dylik kalkyl har emellertid av olika skäl bedömts synnerligen vansklig att genomföra. I stället har man fått gå tillväga på ett annat sätt för att få fram resultat, som skulle kunna ge en upp— fattning beträffande det problem, som vi velat ha belyst. Vid lantbrukshög- skolan pågår sedan några år studier rörande jordbruksproduktionens optima- la lokalisering. En första, metodologisk del i denna studieserie har tidigare publicerats.a Denna studie baseras på samma material som arbetsgruppens un- dersökning om effektiviseringsvägar i svenskt lantbruk. Studien kan — med i det följande angivna reservationer — ge ett begrepp om hur stor del av nu. varande resurser i form av åker, arbets- kraft (och byggnader), som behövs för att med hjälp av »Teknik 60» (eller »Teknik 56—60») fylla det totala kon- sumtionsbehovet i landet. Från lant- brukshögskolans sida har framhållits, att beräkningarna ger en starkt förenk- lad bild av verkligheten.

Sammanfattningsvis ger beräkningarna vid handen, att om genomsnittlig teknik vid JEU-gårdarna 1956—60 (»Teknik 56— 60») kunde genomföras och produktionen samtidigt kunde lokaliseras optimalt, en jordbruksproduktion motsvarande nuvaran- de konsumtionsvolym skulle kunna fram- ställas med betydligt mindre insats av mark, arbetskraft och byggnader än som för när- varande utnyttjas för jordbruksproduktion.

Beräkningarna har också utsträckts att avse läget i mitten av 1970-talet. Om nu- varande utvecklingstendenser består i fram— tiden kan man anta, att det 1975 finns

' Birowo, A. T.: Programming models for regional planning: An approach to the pro- blem of regional specialization in Swedish agriculture. Dept. of Agricultural Economics. Agric. College of Sweden, Uppsala 7, 1963.

• Sida 186
•  Original

tillgängliga inom jordbruket 2,65 är 2,90 milj. ha åker och arbetskraft motsvarande ca 320 milj. manstimmar — jfr de i kapitel V redovisade prognoserna. Dessa resurser skulle enligt beräkningarna räcka väl till för produktion av landets behov av jord— bruksprodukter om »Teknik 60: då vore en genomsnittsteknik och om optimal lo- kalisering av jordbruksproduktionen före- låg. Det vore sannolikt, att de 1975 till- gängliga resurserna skulle räcka till även om endast »Teknik 56—60» hade uppnåtts respektive om produktionen inte lokalise- rats fullt optimalt.

Det bör understrykas, att ett fullt ut- nyttjande av modern teknik och en helt optimal driftsorganisation naturligtvis aldrig kan uppnås — något som för övrigt gäller för alla näringar. Bl. a. före- ligger inte alltid tillräckliga personliga förutsättningar hos brukarna att utnyttja denna teknik. Också en övergång till en i och för sig möjlig rationellare teknik och driftsinriktning skulle emellertid automatiskt medföra stora överskott för vissa produkter och därmed verka starkt pristryckande, om den inte åtföljdes av åtgärder syftande till krympning och omfördelning av de samlade produktions- resurserna.

b. Optimala resurskombinationer. — Som en andra etapp i den refererade arbetsgruppens undersökning har prö- vats effekten av en utbyggnad av de enskilda Iantbruksföretagens storlek jäm- fört med nuläget. Härvid har arbets- kraftsresurserna antagits utgöra alterna- tivt 3 000, 5 000 resp. 7 000 manstimmar per år. Det förtjänar särskilt understry— kas, att man utgått från en viss arbets- insats och att man alltså frångått åker- arealen som mätare av jordbruksföre- tagens storlek. Med denna arbetskraft har kombinerats mark (åker och/eller skogsmark), djur och annat kapital i ekonomiskt optimala proportioner. Kal— kyleringen har gjorts på grundval av »Teknik 60» och 1960 års priser; denna

förutsättning är hållbar endast om det totalt sett inte sker någon produktions- ökning som medför en marknadssitua- tion med pressade priser. Trots att varia- tionen i förutsättningarna begränsats avsevärt i förhållande till faktiska be- tingelser inom svenskt lantbruk har man kommit fram till mycket varierande före- tagsstorlekar och driftsformer.

Flera huvudsakligen på kreatursskötsel inriktade alternativ synes ha goda förut- sättningar att hävda sig ekonomiskt även om fodret helt skulle inköpas och inga åker- arealer erfordras. Detta gäller dock ej grov- foderkonsumerande djur utan främst göd- svin och gödkycklingar. I produktionsplaner med växtodling för slättbygderna uppgår arealen jordbruksjord vid de tre arbets— kraftsalternativen till 60, 120 resp. 150 ha. om produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter och i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Dessa program är genomgående de ekonomiskt mest lö— nande med undantag av vissa specialiserade djuralternativ. Mjölkproduktionen — som kräver mindre arealer —— har vid full rör- lighet i resurserna sämre konkurrensför- måga i slättbygderna. För att den skall in- gå i programmen krävs en intäktshöjning av 20—30 %. Detta har gett anledning till en specialstudie av mjölkproduktionens eko- nomiska förutsättningar. En tillfredsställan- de lönsamhet synes inte kunna uppnås vid 1960 års priser utan en mycket effektiv produktion och specialiserad drift med hög avkastning i grovfoderodlingen. Inom skogs- områdena förekommer ofta mjölkproduk- tion och köttproduktion i de ekonomiskt optimala programmen för kombinerade jords" skogsbruksföretag. Åkerarealerna varierar därvid (i olika kombinationer) från 20 till 80 ha och skogsarealerna från 30 till 250 ha per företag, beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning. Vid rena skogsbruk, som också studerats, uppgår skogsarealen till 100—200 ha per man. Ren jordbruks- drift ger inom skogsbygderna i allmänhet låg arbetsersättning, såframt den inte kom- bineras med ett väl betalt deltidsarbete. En kombination med skogsbruk är företags- ekonomiskt önskvärd även i vissa slättbyg- der genom att arbetsfördelningen under året blir jämnare och vissa risker elimi— neras. För att exempelvis kunna utnyttja

• Sida 187
•  Original

2. Utvecklingsproblem i lantbruket *

Den undersökning rörande det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar, som i det föregående presenterats, anser vi vara värdefull vid planeringen av den fortsatta rationaliseringsverksamheten in- om lantbruket, både den som sker med stöd från det allmännas sida och den som sker utan sådant stöd. De arbets- former i modellform som beskrivits klar- gör enligt vår uppfattning några av de vågar man bör kunna gå i utvecklings- arbetet inom näringen i syfte att stegvis öka effektiviteten och därmed förbättra lönsamheten. Även om undersöknings- resultaten måste bedömas med försiktig- het, ger de dock enligt vår mening under- lag för ett konstaterande, att det genom tillämpning i ökad utsträckning av ratio- nell teknik och driftsorganisation samt genom utbyggnad av företagsstorleken finns förutsättningar för en väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbru- ket. Den förbättrade produktionstekni- ken kan emellertid, såsom redan fram- hållits, lätt leda till överskott och pris- tryck, om den inte kombineras med en krympning av produktionsapparaten. Så- som framgått av kapitel V försiggår viss sådan krympning. I vad mån denna sker med tillräcklig snabbhet för att utan marknadskomplikationer möjliggöra en rimlig effektiviseringstakt inom jordbru- ket tillhör de frågor, som vi tar upp till behandling i den senare delen av detta betänkande. Vi vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att ökade insatser för att främja en utbyggnad av lantbruksföretagen och en förbättring av deras organisation och den teknik som där tillämpas förutsätter ökade insatser för att överföra arbetskraft till andra näringar.

Vid planeringen för de i undersök- ningen belysta nya organisationsformer- na i lantbruket har en utgångspunkt

varit att föreliggande tekniska landvin- ningar kan utnyttjas i en utsträckning som är att anse som ekonomiskt ratio- nell. Såsom framgått av det föregående förutsätter vidare en utbyggnad av lant- bruksföretagen till rationellare enheter i mycket stor utsträckning väsentligt större markinnehav än vad som för när- varande i genomsnitt finns inom det svenska lantbruket. I produktionsplaner— na med växtodling på slättbygderna upp- går den behövliga arealen åker vid de tre tidigare angivna arbetskraftsalterna- tiven till 60, 120 resp. 150 ha i de fall produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter men därjämte i viss ut- sträckning på uppfödning av slaktsvin. Mjölkproduktionen kräver visserligen mindre arealer, men ger å andra sidan sämre lönsamhet. Inom skogsområdena krävs i de kombinerade jordbruks/skogs- bruksföretagen från 20 till 80 ha åker och från 30 till 250 ha skogsmark per företag, allt beroende på och varierande med arbetsstyrka och driftsinriktning. Det arealunderlag, som sålunda be— hövs i ett rationellt lantbruksföretag, kan förefalla högt för familjeföretag under svenska förhållanden. Ett lant- bruk, som skall kunna utnyttja före- liggande tekniska möjligheter, måste emellertid otvivelaktigt sikta mot bety— dande markinnehav. I de flesta bygder torde också i dag redan förekomma exempel på de företagstyper som här skisserats. Det är uppenbart, att utbygg- nad till de företagsstorlekar, som vid undersökningen framkommit såsom önsk- värda, erbjuder stora svårigheter. Sär- skilt gäller detta med tanke på att fort- farande ca 90 % av alla brukningsen- heter har åkerarealer mindre än 30 ha och att omkring hälften av dessa an- tingen saknar skogsareal eller har högst

' Problem speciella för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagen behandlas i kapitel X.

• Sida 190
•  Original

10 ha skogsmark. En utbyggnad av före- tagsstorleken genom sammanläggning av fastigheter synes visserligen pågå i ökan- de utsträckning. Takten måste dock vä- sentligt påskyndas för att möjliggöra ytterligare effektivisering och därmed förbilligande av driften och ökad lön- samhet. Till de problem som samman- hänger med markanskaffningen åter- kommer vi i den senare delen av detta betänkande.

Markanskaffningen och storleksratio- naliseringen i övrigt medför ett väsent- ligt ökat Icapitalbehou per företag. I de i undersökningen skisserade företags- formerna anges medelinvesteringen per helårssysselsatt vid kreaturslös drift till ca 200 000 kr i mellersta Sverige och till ca 400 000 kr i södra Sverige. Vid mjölk- produktion blir i dessa landsdelar kapi- talbehovet i allmänhet mindre än vad nu angetts. Detsamma gäller generellt före- tagen i norra Sverige. Vid specialiserad djurhållning kan kapitalbehovet lätt upp- gå till 150 000—300 000 kr per syssel- satt. Räknat i dagens (1966 års) pen- ningvärde blir beloppen högre än vad som sålunda angetts i undersökningen.

Med dessa stora kapitalbehov är det uppenbart, att finansieringsproblemet kommer att kräva väsentligt ökad upp- märksamhet. Anskaffningen av kapital erbjuder därvid kanske inte så stora pro- blem som återbetalningen. Då lönsam— heten inte kan beräknas bli så hög, att den lockar till chanstagande, är det inte sannolikt att ifrågavarande företag kom- mer att bli förverkligade i större ut- sträckning utan att tillfredsställande kre- ditmöjligheter står till buds.

Lantbrukets hittillsvarande kapitalut- veckling och nytillträdande lantbrukares finansiella problem har på vårt uppdrag kartlagts och analyserats av arbetsgrup- pen rörande jordbrukets kreditförsörj- ning. Resultaten har tidigare publicerats,ls men återges här i korthet.

Arbetsgruppens undersökning rörande lantbrukets kapitalutveckling visar, att av enskilda personer brukade jordbruksfastig- heters taxeringsvärde (vari ej ingår de ut- arrenderade fastigheterna) stigit från 7900 milj. kr 1952 till 10700 milj. kr 1960. Vid en uppskattning av fastighetsvärdena till marknadsvärden ökas dessa beopp till 11 900 resp. 14400 milj. kr. Andra tillgångar än jordhruksfastigheter (husdjur, inventarier, förråd, föreningsandelar, bankmedel och övriga tillgångar) uppskattades för 1952 till 6 700 milj. kr och för 1960 till 8 900 milj. kr.

Skuldsättningsgraden i lantbruket har nå- got höjts från 1952 till 1960. Genomsnittligt för samtliga brukarkategorier innebär detta, att Skuldprocenten (summa skulder i för- hållande till summa tillgångar) stigit från 29 till 30 % (vid taxeringsvärdering av fastigheterna) resp. från 23 till 25 % (vid marknadsvärdering av fastigheterna). För självägande var motsvarande skuldprocent vid taxeringsvärdering 29 såväl 1952 som 1960, medan den vid marknadsvärdering steg från 23 till 24 %. Skuldprocenten för arrendatorer steg från 27 till 31.

I investeringarna har vissa förskjutningar ägt rum under den studerade perioden. Sjunkande investeringar redovisas sålunda för markanläggningar i jordbruket (diken, vägar m.m.). De statistiskt kända nyinveste- ringarna i sådana markanläggningar uppgick 1952 till 63 milj. kr och 1961 till 49 milj. kr. En ännu kraftigare sänkning redovisas för lantbrukets nybyggnadskostnader. Dessa sjönk från 129 milj. kr 1950 (därav eko- nomibyggnader 78 milj. kr) till 83 milj. kr 1961 (därav ekonomibyggnader 57 milj. kr). Beaktas penningvärdets fall blir nedgången ännu mer markant. Sammanlagt har under åren 1950—61 nyinvesterats 772 milj. kr i ekonomibyggnader och 558 milj. kr i bo- stadshus för lantbruket.

En ökande tendens visar investeringarna i markanläggningar för det enskilda skogs- bruket (nyplantering av skog samt anlägg- ning av skogsvägar och skogsdiken). Be- loppet av sådana nyinvesteringar kan för åren 1950—61 uppskattas till 218 milj. kr. —- Lantbrukarnas skogskapital tycks ha sjunkit i värde under den aktuella perioden, vilket främst beror på de sänkta rotvär-

5 Kapitalutvecklingen i det svenska lant- bruket, SOU 1964:8; Nytillträdda lantbru- kares finansiella problem, Meddelande nr 6—1963 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

• Sida 191
•  Original

dena på skogen (sänkta bruttopriser på skogsprodukter, ökade avverkningskostna- der). -— Husdjurskapitalet har däremot stigit i värde från 2,3 till 3,3 miljarder kr.

Den kraftigaste investeringsökningen redo- visas för inventarier. Det årliga beloppet för inventarieanskaffningar beräknades för 1950 till 263 milj. kr och för 1961 till 431 milj. kr. Sammanlagt för åren 1950—61 har de kända investeringarna i inventarier för jordbruket uppskattats till 1875 milj. kr i traktorer och 1917 milj. kr i andra inven- tarier. —— En kraftig ökning redovisas också för insatskapitalet i jordbrukets ekonomiska föreningar (från 223 milj. kr 1950 till 612 milj. kr 1961).

År 1961 utgjorde lantbrukets kända kre- ditvolym 4899 milj. kr. De största kredit- givarna var sparbanker (1562 milj. kr), landshypoteksföreningar (1 390 milj. kr) och jordbrukskassor (1111 milj. kr). Affärs- bankernas krediter till enskilda lantbrukare uppskattades till 521 milj. kr och försäk- ringsbolagens till 17 milj. kr (de senare redovisade därutöver 294 milj. kr som be- låning av jordbruks- och skogsfastigheter ägda av aktiebolag m.fl.). Vidare uppgick de statliga jordbrukskrediterna till 298 milj. kr.

Från 1950 till 1961 har flertalet kredit- givare ökat sina lån till jordbruket. De statliga lantbrukskrediterna uppgick dock till samma belopp (298 milj. kr) budgetåret 1949/50 som budgetåret 1960/61. Utveck- lingen har inneburit en förskjutning i ut- låningsökningen mellan kreditgivarna. Från 1950 till 1961 har landshypoteksföreningar- nas utlåning sålunda ökat med 90 %, spar- bankernas jordbrukskrediter med 68 0/0, jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare med 186 % och affärsbanker- nas lantbrukskrediter med 32 %.

Nyutlåningen från flertalet av de statliga lånefonderna för lantbruksändamål har nu- mera avvecklats. Det statliga stödet till lantbrukets kreditförsörjning utövas i stället genom kreditgarantier för i enskilda kredit- inrättningar upptagna lån.

Arbetsgruppens undersökning rörande ny- tillträdda lantbrukares finansiella problem bygger på intervjuuppgifter från 154 nytill- trädda lantbrukare, som börjat som före- tagare under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960. Av dessa var 66 helt själv- ägande, 78 helt arrendatorer och 10 »bland- brukare» (med både ägd och arrenderad åker). Av de undersökta brukningsenheterna

omfattade 40 % storleksgruppen 5—10 ha åker, 44 "/o storleksgruppen 10—30 ha och 16 0/0 storleksgruppen 30—100 ha.

De självägande och »blandbrukarna» hade i 80 % av fallen förvärvat gården genom köp. Förvärv genom enbart arv eller gåva var relativt sällan förekommande. Över- tagandet efter föräldrar var mycket van- ligt. Utarrendering mellan föräldrar och barn var ett vanligt sätt att lösa genera- tionsväxlingsfrågan. Medelåldern vid från- trädandet för gårdens förutvarande (för arrendegårdar nuvarande) ägare var 62 år 63 år (med stor spridning). Den genomsnitt- liga tillträdesåldern för de nya brukarna var 31 år. Endast 26 av de 154 intervjuade hade genomgått lantmannaskola (och 5 folkhögskola) .

Värdet av lantbrukstillgångarna (fastig- het, husdjur, inventarier, lager, växande gröda samt andelar i jordbruksekonomiska föreningar) samt skulderna vid tillträdet framgår av tabell IX .- 1 (där parentes anty- der att uppgiften avser genomsnittet för mindre än 10 enheter).

Huvuddelen (87 %) av lantbruksskulder- na var reverslån, med tyngdpunkten hos självägande på kreditinrättningar av olika slag och hos arrendatorer på enskilda per- soner. Drygt 40 % av de intervjuade ansåg sig ha fått avstå från erforderliga investe- ringar (maskin-, husdjurs- och byggnads- investeringar) till ett genomsnittligt värde av nära 10000 kr. Som orsak till att inves- teringarna ej kunnat komma till stånd an- gavs i praktiskt taget alla fall kapitalbrist. Härvid märks dock att 2/3 av de som svarat så angav, att de inte tagit reda på vilka lånemöjligheter man skulle ha kunnat ut- nyttja.

Inkomsterna från lantbruket hade för drygt 40 o/o av de nytillträdda ej räckt till de första årens löpande utgifter. För att klara de löpande utgifterna fick man i bort- åt 3/4 av fallen ta av andra inkomster. Som orsaker till betalningssvårigheterna nämn- des främst skördeskador samt vidare skatte- och ränteutgifter samt att gården var för liten.

Från tillträdet (vilket som förut nämnts skett under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960) fram till 1960 års slut hade tillgångarna ökat med i genomsnitt 12600 kr. Till övervägande del hade tillgångsök- ningen skett med hjälp av eget kapital, vilket medfört en minskning av den genom- snittliga skuldprocenten från 62 till 54.

• Sida 192
•  Original

Tabell IX: 1. Nytillträdda lantbrukares tillgångar och skulder

Brukare— Säll—II;];— snäll? a Summa Eget Skuld— 1,1-$$$: gs— kategorier ha åker gån gar skulder kapital procent enheter

Självägande 5— 10 70 200 40 500 29 700 58 37 10— 30 109 600 79 300 30 300 72 27 30—100 (133 100) (117 300) (15 800) (88) 2 5—100 88 300 58 700 29 600 66 66 Arrendatorer 5 — 10 19 200 10 800 8 400 56 20 10— 30 37 300 20 800 16 500 56 38 30—100 75 000 45 200 29 800 60 20 5—100 42 300 24 500 17 800 58 78 Blandbrukare 5— 10 (42 900) (24 100) (18 800) (56) 5 10— 30 (82 700) (42 400) (40 300) (51) 3 30—100 (99 800) (22 000) (77 800) (22) 2 5—100 66 200 29 200 37 000 44 10 Samtliga 5— 10 51 600 29 600 22 000 57 62 10— 30 68 000 45 000 23 000 66 68 30—100 81 900 49 300 32 600 60 24 5—100 63 300 39 500 23 800 62 154

Utbyggnaden till större, kapitalkrävan- de lantbruksföretag medför stegrade eko- nomiska risker för företagen därigenom, att riskerna för likviditetskriser på grund av avkastnings- och prisvariationer ökar. Driften vid dessa företag måste baseras på stora insatser av främmande kapital. Företagens arbetsersättning utgör också en allt mindre del av totalintäkten. Redan dessa omständigheter gör att riskproble- met blir mer brännande än tidigare. De långsiktiga investeringarna medför dess- utom betydande risk och osäkerhet. Vid en utbyggnad av större företag av de i undersökningen skisserade typerna för- tjänar därför också de föreliggande amorterings- och beskattningsförhållan- dena att uppmärksammas. Utan relativt

stora egna kapital blir amorteringarna betydande och den ersättning, som kvar- står efter skatt och amortering, liten. Utbyggnaden av företagen och över- gången till nya driftsformer ställer vi- dare ökade krav på företagarens kunnig- het och progressivitet och därmcd på yrkesutbildningen. Den långsiktiga ut- vecklingstakten i lantbrukets rationalise- ring bestäms slutligen i mycket hög grad av de resurser som satsas på forskning och försöksverksamhet. Utvecklingsproblemen inom lantbru- ket, som sålunda är både många och stora, har här endast i korthet antytts. Problemen blir föremål för närmare prövning i betänkandets senare del.

• Sida 193
•  Original

]. Inledande översikt

Skogsbruket intar sedan länge en nyckel- ställning i svenskt näringsliv. Trots verkstadsindustrins mycket starka ex- pansion med inriktning inte minst på utrikes avsättning svarar skogsproduk- terna värdemässigt alltjämt för omkring tredjedelen av den totala svenska utför- seln. Av skogsindustriernas totalproduk- tion gick i början av 1960-talet drygt hälften på export. Under överskådlig framtid förväntas den svenska skogen och den därpå byggda industrin kvarstå som en av de väsentligaste källorna till det ekonomiska framåtskridandet.

Sveriges skogsmark omfattar enligt den åren 1953—57 genomförda andra riksskogstaxeringen 22,9 milj. ha eller 56 % av den totala landarealen. Virkes- förrådet uppgick enligt samma taxering till 2116 milj. m3sk,1 varav kom på tall 40, på gran 45 och på lövträd 15 0/0. Den årliga tillväxten uppskattades samtidigt till 68 milj. mssk.

De svenska skogstillgångarna kan för- delas på tre huvudkategorier efter ägare, nämligen kronoskogar och övriga all- männa skogar, aktiebolagsskogar samt privatägda skogar. Av totalarealen pro- duktiv skogsmark, nyss angivna 22,9 milj. ha, utgör 5,9 milj. ha (26 %) all- männa skogar (härav 4,4 milj. ha krono- skogar), 5,5 milj. ha (24 0/0) bolagssko- gar samt 11,5 milj. ha (50 0/o) privat- ägda skogarf" På grund av att den pri- vatägda skogen rlominerar inom södra 13

KAPITEL X

Skogsbruksfrågor av betydelse för lantbruket

och mellersta Sverige med där rådande förhållandevis starka tillväxt och korta transportavstånd svarar denna skog för en högre andel av skogstillgångarnas värde än vad arealuppgifterna antyder, nämligen för 59 %. Nu nämnda propor- tioner mellan olika kategoriers skogsin- nehav har under senare decennier föga förändrats, vilket inte minst beror på det intill den 1 juli 1965 gällande för- budet för bolag att förvärva bondeskog (jfr kap. XII).

Vid sidan av sin allmänna ekonomiska betydelse för svenskt näringsliv såsom råvarukälla till en omfattande industri, vars produktion som förut nämnts till drygt hälften avsätts på export, intar skogen en viktig ställning som syssel- sättnings- och inkomstunderlag inom lantbruket i de flesta delar av landet. Den dubbla ställning som skogsbruket därmed kommit att inta i näringslivet gör dess förhållanden rätt komplicerade och ger anledning till problem i bl.a. jordbrukspolitiken. I förevarande kapitel ägnas det första avsnittet nuläge och ut- vecklingstendenser i skogsbruket i all- mänhet, såsom bakgrund till framställ- ningen om bondeskogsbruket i det sista kapitelavsnittet.

1 Skogskubikmeter. Härmed avses hela trädstammens volym ovan stubben inkl. bark. * Privatägda skogar domineras av bonde- skogarna. I allt större utsträckning åter- finns emellertid i denna kategori skogar, som ägs och drivs av andra än lantbrukare. (Jfr framställningen längre fram i kapitlet.)

• Sida 194
•  Original

2. Nuläge och utvecklingstendenser i skogsbruket Förevarande kapitelavsnitt ägnas främst en redovisning av innehållet i de tidigare offentliggjorda undersökningar, som på vårt uppdrag utarbetats av skogsbruks- gruppen3 och strukturgruppen.4 Den förra gruppens uppgift har varit att be- lysa vissa utvecklingslinjer och rationa- liseringstendenser i modernt skogsbruk, klarlägga dess krav på driftsformer samt utreda innebörden i de fordringar skogs— industrierna i framtiden kan beräknas ställa på skogsbruket i vad avser kon- tinuitet i leveranserna och deras sam- mansättning m.m. Den senare gruppen har bl.a. kartlagt företagsstrukturen i b'ondeskogsbruket och belyst arbets- kraftsbalansen i detta och i annat skogs- bruk.

A. Organisation och drift

Viss statistik rörande den totala skogs- arealens fördelning på ägarekategorier har redovisats tidigare (kap. IV). Beträf- fande fastighetsstrulcturen i skogen läm- nas här några uppgifter, av vilka fler- talet hämtats ur strukturgruppens un- dersökningar. I tabell X: 1 redovisas efter 1951 års jordbruksräkning skogs- markens fördelning på storleksgrupper och ägarekategorier.5 I södra och mel- lersta Sverige dominerar privatskogsbru- ket som där omfattar ca 70 0/0 av den samlade skogsarealen, något mer på slättbygderna, något mindre 'i skogs- och dalbygderna. I norra Sverige utgör mot- svarande ta] 40 0/o.

Kronoskogarna jämte andra samfällig- hetsskogar intar i södra och mellersta Sverige en relativt undanskymd plats; I norra Sverige svarar de för 31 % av skogsmarken. Ungefär lika stor andel kommer på bolagsskogarna. Bolagen äger nämligen där 29 0/o av arealen mot i södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder 19 % av densamma. På slätt- bygderna begränsar sig bolagsinnehaven till 11 0/0 av skogsmarksarealen.

Tabellen belyser skogsmarkens för- delning på redovisningsobjekt (i regel taxeringsenheter). Storskogsbrukcts inne- hav torde vanligen redovisas som en taxeringsenhet för varje kommun. Redo- visningsobjekten kan vara splittrade på åtskilliga skiften. Av bl.a. dessa skäl möjliggör uppgifterna i tabellen inte ett bestämt omdöme om ägosplittringen inom de olika grupperna. I de norra delarna av landet täcker på många håll krono- och bolagsskogarna tillsammans större sammanhängande områden. Inom dessa är dock ägoblandningen oftast stor mellan kronan och bolagen och mellan de olika bolagen. Härtill kommer att i vidsträckta områden statens och bola- gens marker också ligger blandade med ett stort antal spridda skiften tillhöran- de privatskogsbruket. Nu nämnda för- hållanden illustreras av ett flertal kartor i SOU 1964: 37.

I de södra delarna av landet är kro- nans och bolagens innehav i allmänhet inte samlade i stora block utan fördelade på smärre grupper. Särskilt bolagen har där en betydande del av sina arealer inom eller i anslutning till jordbruks- bygd. Inom det privatägda skogsbruket har uppdelningen på små enheter gått mycket långt med i många landsdelar dålig utformning av skiften. Av de 11,3 milj. ha, som 1951 föll på det privatägda

3 Utvecklingstendenser i svenskt skogs- bruk, SOU 1963:63. * Lantbrukets strukturutveckling, 1964:37. 5 Motsvarande uppgifter har inte sam- manställts i 1956 och 1961 års jordbruks- räkningar. En mer ingående redovisning av privatskogsbrukets fördelning på olika storleksgrupper har för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagens del erhål- lits genom specialbe'arbetning av sistnämnda räkning i samkörning med RLF:s.jordbruks- register. Resultat härifrån redovisas i av- snitt 3A i detta kapitel.

SOU

• Sida 195
•  Original

Tabell X:1. Totala skogsmarkens procentuella fördelning på storleksgrupper och ågarekategorier år 19511

.. Areal - . Hogst 25—100 100—400 Över 400 Agarekategori 25 ha ha ha ha skoglsliåiark, Södra och mellersta Sveriges slättbygder Staten 1,6 8,4 23,3 66,7 150 933 Andra samfälligheter 4,3 16,1 30,3 49,3 231 291 Aktiebolag 0,7 2,6 7,9 88,8 272 043 Privata ägare 26,3 36,8 19,6 17,3 1 778 943- Summa (19,8) (29,2) (19,5) (31,4) 2 433 210 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Staten 0,4 1,7 9,9 88,0 410 644 Andra samfälligheter 2,5 13,5 36,8 47,2 303 505 Aktiebolag 0,4 1,5 5,8 92,3 1 059 492 Privata ägare 22,0 49,8 19,8 8,4 3 805 179 Summa (15,2) (35,1) (17,3) (32,3) 5 578 820 Norra Sverige Staten 0,04 0,14 0,44 99,38 3 586 494 Andra samfälligheter 0,5 2,1 7,3 90,1 905 219 Aktiebolag 0,1 0,3 1,3 98,3 4 248 169 Privata ägare 9,2 36,4 41,2 13,2 5 734 150 Summa * (3,7) (14,7) (17,3) (64,3) 14 474 032 Hela riket Staten 0,1 0,6 2,2 97,1 4 148 071 Andra samfälligheter 1,5 6,8 17,2 74,5 1 440 015 Aktiebolag 0,2 0,6 2,5 96,7 5 579 704 Privata ägare 16,2 41,0 30,6 12,2 11 318 272 Summa (8,3) (21,3) (17,5) (52,8) 22 486 062

1 I 1961 års jordbruksräkning redovisas inte motsvarande uppgifter. Jfr föregående textnotl

Källa: J ordbruksräkningen 1951.

skogsbruket (11,9 milj. ha 1961, jfr när- mast föregående textnot), rymdes 160/o på enheter med högst 25 ha skogsmark. Dras gränsen vid 100 ha, föll tillhopa 57 % under densamma. Bolagens och domänverkets redovisningsenheter (taxe— ringsenheter) är ofta splittrade på åt- skilliga skiften. Därför ger tabellen en missvisande föreställning om att krono- och bolagsskogarna skulle vara väl sam-

lade och väl arronderade. Även dessa skogar är i stor utsträckning i framträ- dande behov av strukturrationalisering, så att de genom sammanköp till samlade områden och genom omarrondering bätt- re kan anpassas till moderna skogsbruks- metoder.

Som framgått av den lämnade beskriv- ningen av fastighetsstrukturen kan den- na inte för någon av de olika ägarekate—

• Sida 196
•  Original

gorierna betecknas som tillfredsställan- de. Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 genomförd inventering skulle om- kring femtedelen av den totala skogs- arealen vara i behov av omstrukturering för att bättre motsvara de krav modern skogsdrift ställer. Förhållandena växlar emellertid inom olika delar av landet och därmed även behovet av struktur- förändringar. I de södra delarna av lan- det är förhållandena i allmänhet bättre än norrut, där särskilt Kopparbergs och Västernorrlands län kännetecknas av stark ägosplittring.

Under senare år har arbetats åtskilligt för att åstadkomma förbättringar i fas- tighetsstrukturen i skogsmark. Vissa rikt- linjer för denna verksamhet har vuxit fram. Det har ansetts angeläget att häva ägoblandningen mellan ägarekategorier- ha och i viss utsträckning de stora bola- gen emellan. I detta syfte har skett om- grupperingar, s. k. intressearronderingar. Sådana har hittills mest avsett krono- skogar och bolagsskogar inbördes.

Intressearronderingen skulle skapa bättre utgångsläge för fortsatt struktur- omvandling även inom privatskogsbru- ket, om den kunde utsträckas till detta, men den löser givetvis inte alla struktur- problem. Inom privatskogsbruket har det visat sig möjligt att genom samver- kan i viss män undanröja de olägenheter, som följer med att fastigheterna är små och ofta illa arronderade.6 En förutsätt- ning för att denna samverkan skall möj- liggöra full rationalitet i fråga om såväl skogens skötsel som avverkningarna är, att driften sker under enhetlig ledning med bortseende från skiftenas ägariden- titet. Parallellt med samverkan av nu antytt slag fordras emellertid omfattande åtgärder för att förbättra strukturen, främst i fråga om storleken men även i vad gäller arronderingen på enheterna. Det kan förmodas, att tillkomsten av skogsbruks- och andra samverkansom—

råden bidrar att lösa strukturfrågorna snabbare än eljest. Strukturförbättringar genomförs vanligen successivt, och det är då för privatskogsbruket naturligt, att en primär åtgärd för rationalisering av skogsbruket är att bilda skogsbruks- områden med deras relativt mindre långtgående integrering av skogsdriften. Som ett längre gående steg på integre- ringens väg kan bildandet av gemen- samhetsskogar med betydande arealer och central driftsledning bli av betydelse.

Nyligen framlagda lagförslag har bl.a. inriktats på att underlätta strukturra- tionaliseringen i skogsmark. Fastighets— bildningskommittén har i sitt betänkan- de (SOU 1963:68) bl.a. föreslagit ett enklare förfarande, som i viss utsträck- ning skulle kunna ersätta avstyckning och sammanläggning för genomförande av avtalade överlåtelser. Vidare avser kommittén, att ett föreslaget nytt insti- tut för fastighetsbildning —— fastighets- reglering -— skall ersätta bl.a. laga skifte och ägoutbyte. Vid fastighetsregle- ring av sådan art föreslås en skyldighet för ägare till ofullständiga fastigheter att under vissa förutsättningar avstå sin fasta egendom mot ersättning i pengar. I fråga om inrättande av gemensamhets- skogar, dvs. samlandet av flera mindre skogsinnehav i större enheter, vari de tidigare skogsägarna blir ägare till ande- lar, innebär kommitténs förslag, att vid- sträckt avtalsrätt skall gälla men att i vissa situationer möjligheter skall före- ligga att bilda gemensamhetsskog utan frivillig medverkan av alla berörda markägare.

Jordlagsutredningen lämnade år 1961 förslag till ny jordlag (SOU l961:49) avsedd att ersätta såväl jordförvärvs- lagen som 1925 års bolagsförbudslag

" En redogörelse för skogsbruksområden och andra samverkansformer i skogsbruket återfinns i »Utvecklingstendenser i svenskt skogsbruk», SOU 1963:63, sid. 18 f.

• Sida 197
•  Original

(jfr kap. XII). 1965 års riksdag har an— tagit en ny jordförvärvslag, som avlöser såväl tidigare lag i ämnet som bolags- förbudslagen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1965. Den nya lagen öppnar i princip möjlighet för skogsägare att för- värva mark, om förvärvet förbättrar hans tidigare innehav. Skogsindustrifö— retagen får i motsats till tidigare rätt att förvärva sådan mark, som de behöver för sin råvaruförsörjning. Även enskild person, som själv vill ägna sig åt skogs- bruk och kan försörja sig därav, får inköpsrätt. Möjligheterna enligt förut- varande jordförvärvslag att avslå för- värvsansökan, om förvärvsobjektet be- hövs för strukturrationalisering, kvarstår och har utsträckts att gälla vid alla för- värv, som faller under prövning enligt lagen. Rationaliseringsorganen blir i så fall —— liksom tidigare — skyldiga att på anfordran lösa till sig fastigheten. Nödvändigheten av moderna drifts- former i skogsbruket kommer sannolikt att framtvinga såväl långtgående sam- verkan mellan skogsägare som förbätt- ringar i fastighetsstrukturen för samt— liga kategorier. Särskilt de senare årens allmänna kostnadsutveckling m.m. har medfört en hårdare ekonomisk påfrest- ning på skogsbruket, ett förhållande som i sin tur blivit drivfjädern till en alltmer omfattande och genomgripan- de driftsrationalisering. Denna process går fram efter olika huvudlinjer, som var för sig har betydelse ur effektivise- ringssynpunkt och där effekten av åt- gärderna ytterligare stärks genom ett direkt samspel. Ett första drag i hand- lingsmönstret utgör en ändamålsenlig och målmedveten planläggning av alla slags åtgärder på längre eller kortare sikt. Hit hör också arbetet i det mindre skogsbruket för utvidgad funktionell samverkan över fastighetsgränserna. Vi- dare kan nämnas strävandena efter en kostnadsminskande koncentration av de

praktiska driftsåtgärderna ute i marker— na i vad gäller både skogsvård, avverk- ning och virkestransport. Slutligen er- sätts den manuella arbetskraften i allt större omfattning av maskiner med hög kapacitet, vilka i sin tur ur lönsamhets- synpunkt kräver ett effektivt utnyttjan- de. Skogsbrukets egenskap av en till areal knuten produktion torde, vid sidan av den tidigare goda tillgången på ar- betskraft, ha varit en av orsakerna till att driften länge haft en utpräglat ma- nuell inriktning. På grund av terräng- förhållandena är arbetsuppgifterna ofta av sådan art, att de är svåra att utföra annat än med mänsklig arbetskraft. Den- na svårighet är emellertid på väg att övervinnas i mekaniseringens och spe- cialiseringens tecken. Det fortgående er- sättandet av hästen med mekanisk drag— kraft hör även till den nutida bilden. Produktionsinriktningen i skogsbruket har sedan sekelskiftet undergått stora förändringar. Medan då endast 1/3 av det avverkade virket avsattes till tråför- ädlande industrier, forslas nu 5/6 till sådana. Denna utveckling har inte blott inneburit en ökning av transportavstån- den utan även medfört förändringar i fråga om virkets tillredning i skogen. Även om långtransporterna av virke ge— nom flottning och på lastbil eller järn- väg fortfarande är av mycket stor be- tydelse för skogsnäringen, är de arbeten inom det egentliga skogsbruket, som föregår dessa långtransporter, av mycket större vikt i kostnadshänseende. Lång- transporternas andel av den totala ar- betsåtgången för leverans av virke från stubbe till förädlingsindustri uppskattas sålunda endast till 1/4, medan virkets upparbetning i skogen och utforsling till bilväg eller flottled kräver 3/4 av arbets- insatsen. Av den totala utdrivningskost- naden för leverans till industri torde långtransporter svara för högst 1/3. Hittills har mekaniseringen fortskridit

• Sida 198
•  Original

snabbare i jordbruket än i skogsbruket. Förklaringen härtill torde främst vara, att bristen på arbetskraft tidigare gjort sig gällande inom jordbruket. Därtill kommer, att det varit lättare att mekani- sera jordbruksdriften. Inom jordbruket har för övrigt mekaniseringen i stor om- fattning inriktats på att reducera behovet av arbetskraft under de relativt korta toppbelastningsperioderna.

Av största betydelse för skogsdriftens effektivisering har varit de förbättrade kommunikationerna från avverknings- platsen till den ort, där virket skall för- brukas. Förbättringarna har främst möjliggjorts av den starka utbyggnaden av skogsbilvägnätet, som utgör en förut- sättning för mekanisering av virkes- transporter och andra arbetsprocesser. Dessutom underlättas arbetskraftens dag- liga förflyttning till och från arbetet. Härigenom har behovet av särskilda skogsförläggningar minskat samtidigt som skogsdriftens planläggning och praktiska utförande även underlättats.

Dragkraften vid skogstransporter har hittills främst varit hästar hörande till jordbruksfastigheter. Dessa hästar utgör fortfarande den dominerande dragkraf- ten inom skogsbruket. Under efterkrigs- tiden har jordbrukstraktorer, ofta för- sedda med specialutrustning för lastning och lossning, i stigande utsträckning kommit till användning, där markförhål- landena varit någorlunda gynnsamma. Specialbyggda terränggående traktorer har däremot först under de senaste åren börjat tas i bruk. Den fortgående ut- byggnaden av skogsbilvägnätet medför, att lastbilar kan komma allt närmare avverkningsplatserna, vilket också mins- kar behovet av hästar i skogen. Även om utforslingen av virket från skogen till bilväg eller flottled ännu till övervägan- de del utförs med häst, pågår en snabb utveckling mot ökad traktoranvändning.

I fråga om huggningsarbetet märks

främst, att motorsågarna slagit igenom under efterkrigstiden. Endast obetydliga kvantiteter virke fälls numera med band- sågar. Den manuella skogsbarkningen har samtidigt minskat i omfattning, dels genom att industrierna i ökad utsträck- ning tar emot obarkat virke, dels genom utvidgad maskinell barkning vid bil- vägar och flottleder. Under de senaste trettio åren torde arbetsåtgången per m3sk i svenskt skogsbruk ha minskat med genomsnittligt ungefär en procent om året eller kanske något mer. En jämförelse med förhållandena i konkur- rentländerna (främst Förenta Staterna, Kanada och Sovjetunionen) visar, att man där mångenstädes ehuru långt ifrån genomgående uppnått en högre mekani- seringsgrad. Orsakerna härtill skiftar. Ofta kan skogsbruket drivas extensivt på grund av mindre komplicerade struk- turförhållanden. Dessutom synes man hittills i stor utsträckning ha underlåtit att vidta återväxtåtgärder. I viss mån torde uttagen även ske på bekostnad av skogarnas biologiska produktionstill- stånd.

Fastän mekaniseringen inom skogs— bruket, som framgått av det föregående, inte är någon ny företeelse, är det dock först under 1950-talet som maskinan- vändningen på allvar trängt in i själva avverkningsarbetet, det arbetsmoment som dominerar i fråga om arbetsåtgång. Det är naturligt, att det med den fort- gående fördyringen av arbetskraften bli- vit mer lönande att mekanisera. Anlägg- ningar, maskiner och andra kapitalföre- mål nödvändiggör nya och förändrade arbetsformer för att de i samverkan med övriga produktionsfaktorer skall ge bästa möjliga resultat.

Den pågående och förutsebara tek- niska utvecklingen i skogsbruket! ställer krav, som av skogsbruksgruppen sche- matiskt- sammanfattas i följande tre punkter:

• Sida 199
•  Original

]. Hög utnyttjandegrad av det i mer betydande anläggningar och maski- ner bundna kapitalet. Förverkligan- det av detta krav leder bl.a. till att skogsbruket blir mindre säsongbun- det.

Organisatoriskt och tekniskt tillrätta— läggande av driften, så att hög verk- ningsgrad i arbetet uppnås.

3. Ökade krav på yrkeskunnig och spe- cialutbildad arbetskraft.

IO

De i punkterna 2 och 3 angivna ford- ringarna har i tillämpliga delar giltighet även på andra delar av skogsdriften än den rent mekaniska.

Kravet på hög utnyttjandegrad av maskinerna medför, att arbetsobjekten vid slutavverkning måste vara stora. För det mindre skogsbruket kan gemensam maskinanvändning eller någon form av entreprenörverksamhet bli nödvändig. Tillämpningen av den nya tekniken inom skogsvården kan även förväntas med— föra krav på stora arbetsobjekt.

De ökade kostnaderna för manuell arbetskraft torde komma att medföra, att arbetskrävande och svårmekanisera- de röjningar och gallringar inskränks. Skogsskötseln måste då inriktas på tidi— ga plantröjningar och färre men star- kare gallringsuttag. Inom industriskogs- bruket, som är inställt huvudsakligen på massa- och sågtimmerproduktion, torde denna inriktning sannolikt komma att drivas ganska långt. Inom det mindre skogsbruket kan det vara ekonomiskt motiverat att i viss utsträckning driva skogsbruket mer intensivt för att utöver standardsortimenten möjliggöra produk— tion även av specialsortiment, som krä- ver en mer arbetsintensiv insats än pro- duktionen av sågtimmer och massavirke.

Som framgår av det anförda pekar kravet på ekonomisering i vad gäller så- väl skogsvård som avverkning och trans- port fram emot ett behov av större,

koncentrerade behandlingsytor ävensom mot modifierade skötselmetoder överhu- vud. En förbättring av strukturförhål- landena skulle kunna leda till betydan- de kostnadsminskningar och produk- tionsökningar. Genom skogsbruks- och andra samverkansområden öppnar sig möjligheter, särskilt om horisontell in— tegration av skogsdriften drivs längre än vad hittills vanligen är fallet, att även för privatskogsbrukets del uppnå vissa av de fördelar som större behandlings- ytor erbjuder. I gällande skogslagstift- ning stadgas, att fastighet skall drivas på ett sådant sätt, att större rubbningar i avkastningens jämnhet undviks. Detta stadgande kan många gånger hindra sådana omfattande engångsavverkningar i småskogsbruket, som blir nödvändiga om de skall inordnas i en starkare integ- rerad samverkan.

B. Industrins råvaruförsörjning

Den svenska skogsindustrin täcker sitt råvarubehov dels i egna skogar och dels genom köp från andra kategorier skogs— ägare, alltså främst lantbrukare och do- mänverket. I mindre omfattning sker köp även från grannländerna. Eftersom bolagens skogsmarksinnehav begränsar sig till omkring fjärdedelen av total- arealen skog, tillgodoses deras råvaru- behov i övervägande grad genom köp. Skogsindustrins huvudprodukter är pappersmassa, sågade trävaror och pap- per, av vilka de båda förstnämnda pro- dukterna utgör råvaror för vidare för- ädling. Skogsindustrin är i sin egenskap av exportnäring mycket känslig för svängningar i läget på världsmarknaden, något som kunde förmodas återverka på skogsbruket som råvaruleverantör till industrin. Enligt riksskogstaxeringarnas stubbinventeringar har under perioden 1953—61 årsavverkningarna varierat ungefär i 15 0/0 kring medeltalet. In-

• Sida 200
•  Original

dustriproduktionen har kvantitativt sett grovt taget visat ungefär samma varia- tionsvidd. En jämförelse mellan det pri- vata skogsbruket å ena sidan och övriga ägaregrupper å den andra visar, att några nämnvärda skillnader i variations- vidden inte föreligger. Bondeskogsbru- kets avverkningar kan i viss utsträck- ning påverkas av skördeutfallet med det därav följande växlande behovet av kon- tanta medel för driften och för hushållet. Möjligheterna till insättning och uttag på s.k. skogskonton bör dock verka åter- hållande på virkesuttag av denna anled- ning.

Nu anförda uppgifter visar, att kon- junktursvängningarna för industrierna endast i relativt begränsad omfattning kan ha inverkat på skogsbruket, om man ser detta i dess helhet; lokala variationer med större utslag förekommer givetvis. Omvänt synes med stöd av samma upp- gifter även kunna göras gällande, att det som regel inte sker så starka variationer i utbudet av skogsråvara, att de verkar störande på den industriella verksam- heten. Vad nu sagts innebär emellertid inte, att förhållandena på den inhemska Virkesmarknaden skulle kunna betecknas som i allo tillfredsställande.

För att belysa förhållandena på vir- kesmarknaden har genom skogsbruks- gruppens försorg gjorts en enkät hos så- väl köpare- som säljaresidan, närmast skogsindustrier och det privata skogsbru- ket. Variationerna i industrins behov att köpa virke från privatskogsbruket med hänsyn till konjunkturer m.m. uppskattas till i allmänhet i 10 a 15 %. De variationer i utbudet, som industrin anser sig kunna acceptera, anges till lika- ledes i 10 å 15 0/0 av det normala ut- budet. Från båda sidor har framhållits, att svårigheter i viss utsträckning före- kommit i fråga om anskaffning respek- tive avsättning av virke. Det har även uttalats önskemål om någon form av

långtidsavtal för att stabilisera förhål- landena. Samtidigt har emellertid de tek- niska svårigheterna att utforma sådant avtal betonats.

Virkesmarknaden är en fri marknad, där priser och kvantiteter blir föremål för förhandlingar mellan köpare och säljare och resultatet i sista hand blir beroende av rådande tillgång och efter- frågan. Det torde därför vara oundvik- ligt, att det uppstår intressemotsättningar och att uppfattningen om orsakerna till förekommande svårigheter divergerar. Det synes ligga i sakens natur, att det sker en viss eftersläpning i anpassningen till förändrade marknadsförhållanden. Industrin måste därför ligga inne med ett visst lager för att utjämna varia- tionerna i tillförsel och förbrukning av råvaran. Denna lagerhållning verkar i viss grad accentuerande på variationer- na i virkesköpen.

Såsom otillfredsställande betecknas av båda parter i enkäten de i viss utsträck- ning förekommande och onödigt för- dyrande korstransporterna av virke. Som en följd av förväntningar om ökade vir- kesbehov i takt med cellulosaindustrins utbyggnad tycks det enligt enkäten vara en tendens, särskilt hos de större före- tagen, att utsträcka virkesfångstområdet för att försäkra sig om råvara. Industri- enheterna har inte heller den geogra- fiska fördelning, som skulle möjliggöra lägsta möjliga totala självkostnad för framställning och leverans av de får- diga produkterna. Inom underskottsom— rådena blir det därför nödvändigt att in- föra virke från överskottsområden, som ligger utanför det naturliga försörjnings- området. Inom utredningen har dock framhållits, att omfattningen av kors- transporter av virke ofta överdrivs och att bolagen emellan ofta sker virkesby- ten för att hindra sådana transporter.

Med utgångspunkt från den struktur och geografiska belägenhet skogsin—

• Sida 201
•  Original

dustrin har skulle, framhåller skogs- bruksgruppen, i och för sig stora be- sparingar kunna göras genom en upp- delning av marknaden mellan de olika virkesköpande företagen. Inom utred- ningen har emellertid ifrågasatts, om inte en marknadsuppdelning skulle kom- ma i konflikt med gällande näringsfri- hetslagstiftning, som ger prioritet åt ett allmänt intresse att inte beskära den fria konkurrensen.

För att möjliggöra en bedömning av skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt har skogsbruksgruppen med utgångspunkt från tidigare virkesutred- ningar utfört och redovisat riksomfat— tande virkesbalanser. Sådana balanser, grundade bl. a. på senast kända kapaci- tetssiffror (för 1964) visar, att råvaru- tillgångarna är mer än tillräckliga för att tillgodose industrins behov, under förutsättning att lövvirke och klenvirke av barrträd kommer till användning i ökad utsträckning. Regionalt beräknas överskott föreligga i norra Götaland samt i Mälarlänen, medan i övriga delar av landet skulle föreligga brist, särskilt markerad i Värmland och i mindre skala även i de nordligaste industriområdena. Prognoserna sträcker sig fram till mit- ten av 1970-talet.

Under senare delen av 1950-talet ut- togs endast ca 70 % av de avverknings- bara kvantiteterna. Såvitt kan bedömas var underavverkningen störst inom de nyss nämnda områdena i södra och mel— lersta Sverige, där prognoserna för det närmaste årtiondet pekar på en fortsatt underavverkning. Eftersom privatskogs- bruket dominerar i dessa delar av landet, där skogsindustrin hittills varit otillräck-

ligt utbyggd, förefaller det troligt att. underavverkningen genomsnittligt är stor på skogar tillhörande denna ägarekate- gori. I detta sammanhang må dock erin- ras om att den pågående och plane- rade utbyggnaden av skogsindustrier i

södra Sverige kan leda till ökad avverk- ning genom att skapa bättre avsättnings- möjligheter.

När den utökade kapaciteten hos mas- saindustrin efter hand börjar att kunna utnyttjas, kommer en avsevärd ökning av de årliga avverkningskvantiteterna att erfordras. Särskilt i de delar av lan- det, där kapaciteten bedöms vara för- hållandevis stor i relation till avverk- ningsmöjligheterna, alltså främst i norra Sverige, har farhågor yppats för att av- verkningarna inte skall öka i tillräcklig omfattning. Förutsättningarna bedöms vara något olika för skilda ägarekate- gorier.

Det av domänverket och skogsbolagen bedrivna skogsbruket kännetecknas av ett relativt litet antal företag med centra- liserad ledning. Som regel bör därför inom dessa kategorier beslut om ökade avverkningar relativt snabbt kunna ef- fektueras. Inom privatskogsbruket lig— ger ofta förhållandena något annorlunda till, beroende på de många oberoende ägarna. Den regulator, som i första hand styrt utbuden från privatskogsbruket vid varierande efterfrågan från skogs- industrin, har varit virkespriset; skogs- ägareorganisationerna har också med- verkat genom upplysning bland med- lemmarna om marknadsläget. Det vill synas som om denna mekanism hittills i stort sett fungerat tillfredsställande. Om- ställningen till väsentligt ökade avverk- ningar, särskilt i södra Sverige, kan dock väntas medföra en del övergångsproblem.

En i praktiken väl prövad åtgärd för att på ett rationellt sätt stimulera en ändamålsenlig avverkningsökning på skogsfastigheter är att medelst en s.k. skogsbruksplan upplysa ägaren om hans skogstillgångars beskaffenhet och behov av avverkning resp. andra åtgärder. Upprättandet av sådana planer, vilkas ändamål är att tjäna skogsägaren till vägledning, försiggår numera i förhål-

• Sida 202
•  Original

landevis stor utsträckning genom skogs- vårdsstyrelsernas och skogsägareföre— ningarnas försorg både på skogsbruks- och andra samverkansområden och på fristående fastigheter. Skogsägarna får även medverkan och handledning direkt vid planens genomförande. Erfarenhe- terna av denna verksamhet, som är i starkt stigande, visar att man därigenom ökar intresset för både skogsvård och avverkning. En utvidgad samverkan inom privatskogsbruket borde överhuvud kunna leda till stegrade avverkningar och smidigare anpassning till marknads- läget.

C. Arbetskrat'tsbalansen7

Arbetet inom skogsbruket bedrivs dels av helårsanställda, dels av säsongarbe- tare. I den senare gruppen ingår både anställda arbetare och skogsägare jämte familjemedlemmar. Flertalet av dem är under övriga tider på året sysselsatta inom jordbruket. Det har beräknats, att i början av 1960-talet under högsäsongen i februari inalles ca 185 000 personer var sysselsatta i skogsarbete. Under lågsä— songen på sommaren sjönk antalet be- tydligt, kanske till något mindre än hälften.

Inom utredningens strukturgrupp och skogsbruksgrupp har upprättats kalky- ler _— med delvis olika syften — över det framtida behovet av arbetskraft i skogen. Ur dessa redovisas här några huvudresultat.

Skogsbruksgruppens överslagsberäk- ningar (redovisade i SOU 1963: 63) har gett som resultat en arbetskraftsinsats vid nuvarande avverkningskvantiteter i skogsbruket motsvarande ca 110 000 hel- årsarbetare (beräkningarna avser läget i början av 1960-talet). Huggningen be- räknas härav ta ca 60000 årsarbetande i anspråk. För utforsling av virke från

stubbe till bilväg eller flottled beräknas ca 20000 samt för skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll och andra arbeten i skogs- förvaltningarnas eller i skogsägarnas regi ca 30 000 årsarbetare.

Den framtida arbetsåtgången i skogs— bruket blir beroende av omfattningen av avverkningar och skogsvårdsåtgärder samt av effekten av den utökade till- lämpningen av arbetsbesparande meto- der vid avverkning och virkestranspor- ter etc.

Vad först gäller den framtida avverk- ningsvolymen väntas denna enligt nu re- fererade kalkyler från omkring 50 milj. m3sk i början av 1960-talet kunna öka med 30 å 40 0/0 till ca 65 milj. mask om- kring 1970. (60 milj.-strecket har upp- nåtts vid mitten av 1960-talet.) Härvid har förutsatts, att utvecklingen går i önskad riktning mot eftersträvad balans mellan tillväxt och utnyttjande av skogs- beståndet.

I motsatt riktning, alltså mot en mins- kad arbetsåtgång, verkar en rad olika faktorer, såsom den fortgående effekti- viseringen av traditionella arbetssätt, nya arbetsmetoder, ökad mekanisering, över- gång till mindre arbetskrävande produk- ter (exempelvis obarkat i stället för hel- barkat virke). En bedömning av hur be- hovet av arbetskraft för huggning kom- mer att utvecklas är mycket vansklig. Inom skogsbrukets arbetsstudieorganisa— tioner har man bedömt, att minskningen i relativ arbetsåtgång blir genomsnittligt 3 ä 5 % per år under 1960-talet. Skogs— bruksgruppen har sammanfattat sina kalkyler rörande arbetskraftsbalansen (räknat i antal årsarbetare) på följande sätt:

7 De kalkyler beträffande arbetskraftsvo- lymen, som redovisas i detta kapitelavsnitt. har tillkommit vid olika tidpunkter, vilket utgör förklaringsgrund till skilda antagan- den om årliga virkesuttag m.m.

• Sida 203
•  Original

Ökning av avverkningarna + 12 000 + 6 000 Minskad barkning — 3 000 — 3 000 Rationalisering — 12 000 —- 10 000 — 3 000 — 7 000 Arbetskraftsbehovet för huggning skulle sålunda enligt denna prognos sjunka med ca 10000 under 1960-talet eller med ca 1 000 om året. Som jäm- förelse kan nämnas, att den årliga minskningen under 1950-talet, då kvan- titeterna avverkat virke ökade med en- dast 10 %, uppskattats till 1 600 årsarbe- tare. —— I beräkningarna har förutsatts, att minskningen i den relativa arbets- åtgången kommer att ske något snabbare i bondeskogsbruket än i övrigt skogs- bruk, beroende på att det förra synes ha en större volym lättinhämtade arbets- vinster att göra genom minskad bark- ning i södra och mellersta Sverige, ök- ning av slutavverkningarna, fördelar av olika samverkansformer etc.

Behovet av arbetskraft för avverkning är mer konjunktur—känsligt än behovet för andra arbetsprocesser i skogen eller i skogsindustrin. Goda skogskonjunktu- rer åtföljs av ökade avverkningar, som till betydande del avser arbetskrävande klenvirke och i Norrland jämväl av öka- de avverkningar inom avlägset belägna områden.

Behovet av arbetskraft för de första transporterna, alltså utforsling av virke från stubbe till bilväg eller flottled kan, genom fortsatt utbyggnad av bilvägar, mekanisering och andra åtgärder, för- väntas nedgå. Under 1960-talet förefal- ler en minskning med några tusental årsarbetare trolig. Däremot torde man kunna räkna med att behovet av arbets- kraft för skogsvårdsåtgärder, vägunder- håll samt andra arbeten i Skogsförvalt- ningarnas eller skogsägarnas regi sna- rare kommer att öka än att minska. Vad

slutligen angår behovet av arbetskraft för flottning samt transport med last- bilar (»långvägatransporterna») kan med hänsyn till olika på arbetskraftsbalansen varandra motverkande företeelser resul- tatet bli ett tämligen oförändrat arbets- kraftsbehov.

Skogsbrukets behov av arbetskraft en- ligt skogsbruksgruppens beräkningar skulle alltså innebära en minskning un- der 1960-talet från ca 110000 i decen- niets början till ca 100000 årsarbetare vid dess slut. Trots denna nedgång kan man räkna med att den arbetskraft, som är verksam i skogsbruket 1970, skall kunna avverka en ca 30 olo större virkes- mängd än tio år tidigare. Skogsbruks- gruppen bedömer det som realistiskt att anta, att ur industriell synpunkt inga hinder härför föreligger.

Utredningens strukturgrupp har med anlitande av särskilda experter låtit ge- nomföra en specialundersökning avseen- de arbetskraftsförsörjning och arbets- kraftsstruktur inom skogsbruket (se SOU 1964:37). Syftet har närmast varit att översiktligt belysa dels vilken arbets- kraftsvolym i skogsbruket som kan vän- tas bli tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft, dels sambandet mellan ar- betskraftsutveckling och strukturrationa- lisering. Som underlag för undersök- ningen har legat dels en omfattande en- kät till skogsindustriföretagen, dels en av Skogsstyrelsen gjord snabbundersökning av sysselsättningsförhållandena inom pri- vatskogsbruket.

I de nu refererade kalkylerna har gjorts två alternativa antaganden om av- verkningsvolymen 1970, nämligen 58 (alt. A) resp. 52 milj. mask (alt. B) per år. (Även A-alternativet överträffades i själva verket vid mitten av 1960-talet.) Båda dessa tal ligger under den volym som skogsbruksgruppen räknat med, dock med angivande av vissa bestämda förutsättningar. Utgångspunkter har för

• Sida 204
•  Original

båda arbetsgrupperna varit de årsavverk- ningar som förekom i början av 1960- talet, ca 50 milj. mask. Strukturgruppens alternativ skiljer sig från skogsbruks- gruppens avverkningstal och från var- andra huvudsakligen i fråga om bedöm- ningen av möjligheterna att utta klen- virke och lövvirke.

Dagsverksåtgången per mSSk har av strukturgruppen bedömts nedgå med i genomsnitt 25 % under 1960-talet. Effek- ten av avverkningsökningen och minsk- ningen av arbetskraftsåtgången under 10- årsperioden fram till 1970 skulle bli en minskning med 2,75 (alt. A) resp 4,25 (alt. B) milj. dagsverken. Efter 225 ar- betsdagar per år skulle minskningen uttryckt i årsverken bli 12000 resp. 19 000.

Inom storskogsbruket övergår man alltmer till kontinuerligt sysselsatt ar- betskraft. Enligt strukturgruppens enkät- undersökning har från industriskogs- brukets sida utvecklingen bedömts så, att arbetsinsatsen av fasta skogsarbetare och tillfällig arbetskraft kommer att minska kraftigt fram till 1970. År 1960 utfördes inom storskogsbruket ca 25 0/0 av arbetet av heltidsanställda (med mer än 200 dagsverken per år), ca 35 0/o av fasta säsongarbetare (101—200 dagsver- ken) och 40% av tillfällig arbetskraft. Man syftar inom skogsindustriföretagen till att vid ingången av 1970-talet den fast anställda arbetskraften skall kom- ma att utföra 70——80 % av avverknings- och skogsvårdsarbeten m. m. och 50—60 % av körningsarbetena.

Det totala arbetskraftsbehovet inom privatskogsbruket beräknas enligt struk- turgruppens alternativ A bli ungefär lika stort 1970 som i början av 1960-talet, men enligt det lägre avverkningsalterna- tivet B sjunka, dock endast med 0,7 milj. dagsverken. (Se figur X: 1.)” Av- verkningsökningarna och arbetsrationali- seringen skulle alltså i privatskogsbru-

ket i stort sett komma att balansera varandra.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) på- går sedan några år utredningar både på riks- och länsplanet rörande de omställ- ningsproblem, som väntas följa av den på- gående och förväntade rationaliseringen inom skogsbruket. Som ett led i denna ut- redningsverksamhet har utförts dels en pre- liminär prognos i oktober 1963 om det framtida arbetskraftsbehovet inom skogs- bruket på 1960-talet och dels en mer ge- nomarbetad prognos, som publicerats i januari 1965. Dessa prognoser tyder, lik- som de nyss redovisade, på en fortgående minskning av behovet av arbetskraft i skogsbruket. De olika prognoserna skiljer sig delvis från varandra i fråga om utnytt- jat undersökningsmaterial (AMS riktade en enkät till storskogsbruket jämte skogsägare- föreningar, tillhopa representerande arbets- givaremässigt nära 2/8 av den totala års- avverkningskvantiteten i landet) samt be- träffande gjorda antaganden om framtida avverkningsvolymer och om den fortsatta rationaliseringstakten, dvs. utvecklingen av antalet mansdagsverken per avverkad mask. (Bl.a. den snabba tekniska utvecklingen gör, att den sistnämnda bedömningen på- verkas kraftigt av vilket är olika enkäter eller prognoser gjordes; skogsbruksgruppen januari 1963, strukturgruppens enkät 1962 och prel. prognos november 1962, åtgångs- tal delvis från domänverkets utredning 1959, slutgiltig prognos november 1963, AMS:s enkät 1963, prel. prognos oktober 1963, slutgiltig prognos januari 1965.)

AMS förutsåg i sin preliminära prognos en minskning av totala antalet i skogsbruk sysselsatta (såväl helårssysselsatta som till- fälliga arbetare) med 50000 från 1962 till 1970 om antalet fysiska personer i skogs- arbete (i brist på tillförlitlig statistik) upp- skattas för år 1962 till 125000 som ett me- deltal per år.

Den slutgiltiga AMS-prognosen avser pe- rioden 1960—70. Då ovannämnda medeltal för antalet arbetare inte kan tillämpas i den praktiska arbetsförmedlingsverksamhe- ten, redovisas i detta sammanhang det to- tala, på enkätmaterial och andra källor ba- serade antalet fysiska personer som gör minst ett dagsverke per år i skogen. Då

3 Denna figur kommenteras mer ingående i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

• Sida 205
•  Original

Figur X: 1. Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen

BÖRJAN AV 1960-TALET 65%

Norrland Södra Sverige Hela riket (RI-Rut) (Rlv— RV)

12,1 milj dugsv. 10,0 milj.dagsv. bru.... (24,2 milj. m3sk) (21,6 mil). m3sk) 22,1milj.dq sv.

) l (65,0 mili.m sk)

1970 ENL.ALT. BII

Frivetskogs- bruket

Privatskogs- (55 "') bruket (42 'I.)

bruket (69 'I.)

9,1 mili.dugsv. 8,7 mili.dagsv. (24,1. milj. m3sk) (27,7 milj.m35k) 17 B milj.dagsv.

:) Därav: sasongvöulonde arbetaren (52,1 milj. m 3sk)

• Sida 206
•  Original

erhåller man för år 1960 215 000—232 000 (för norra Sverige 97 000—107 000 och södra Sverige 118000—125000) skogsarbetare, beroende på om avverkningsvolymen 1960 sätts till 51 eller 55 milj. mssk; Minsk- ningen fram till år 1970 skulle då uppgå till 64 000 + 56 000 = 120000 eller 70 000 + 60000 = 130000 under förutsättning att övriga faktorer vore som nedan beskrivs. Enligt ett annat, försiktigare alternativ (företagens ursprungliga bedömning av åt- gångstalet) skulle minskningen bli 96000 —103000. Skogsbruksgruppens prognos vi- sade, som framgått av det föregående, på en minskning av antalet årsarbetare med ca 10000 under samma tid. Strukturgrup- pens båda prognosalternativ slutade på en minskning av 12000 resp. 19000 helårsar- betare. Skillnaden mellan prognoserna för- klaras i det följande.

Skogsbruksgruppen räknade med en av— verkningsvolym 1970 av 65 milj. n13sk, strukturgruppen med 58 resp. 52 milj. mask. AMS har stannat för en 20-procentig ök— ning (1960—70) i norra och 30-procentig i södra Sverige, varvid den totala avverk- ningen i landet 1970 skulle bli 63,7——68,7 milj. mssk beroende på om utgångsläget var 51 resp. 55 milj. m3sk (den preliminära prognosen förutsatte endast 12- resp. 15- procentig ökning). Åtgångstalet per mask förutsattes av skogsbruksgruppen minska från 0,50 till 0,35 (av strukturgruppen med ca 25 %). Redan i sin preliminära prognos räknade AMS med lägre tal (1970 0,25 dv/ mask i norra och 0,30 i södra Sverige). I den slutgiltiga versionen återfinns förutom dessa försiktigt hållna åtgångstal även alter— nativ, vilka resulterar i ännu lägre tal. Den snabba rationaliseringen hittills på 1960- talet och under endast ett år (1963/64) gör att bedömningen vid årsskiftet 1964/65 ger en prognos för 1970 på 0,18 dv/mask i norra och 0,27 i södra Sverige (denna senare siffra kan givetvis förutsättas närma sig norra Sveriges åtgångstal men fram till 1970 har hela skillnaden kanske inte utjämnats än- nu). För hela landet skulle åtgångstalet en- ligt AMS då kunna bli 0,22—0,23, vilket förutsätter en över 5-procentig rationalise- ringstakt per år (i början av 1960-talet har takten varit hög enligt AMS, (i"/o 1960—65 i norra och nära 5% i södra Sverige). Vid en omräkning av antalet dagsverken till årsarbetare måste dagsverksantalet per års- arbetare tillmätas en stor vikt. Skogsbruks- gruppen räknade med 250 för både 1960

och 1970. Strukturgruppens motsvarande tal var desamma även om för 1970 även 225 dagsverken anfördes resonemangsvis. Omräkningarna i AMS:s prognoser har skett enligt 240 dagsverken 1960 och 200 1970 (på grund av längre semester, större antal 5-dagars-veckor samt bortovaro från arbe- tet till följd av sjuk-, koj- och spilldagar under 15 % av antalet möjliga arbetsdagar per år). Om samma antal dagsverken per årsarbetare skulle tillämpas för år 1970 som för 1960 skulle behovsminskningen i antal personer räknat bli större. AMS:s se- naste prognos förutser en minskning av det teoretiska antalet årsarbetare på 33 000— 36000 (21 OOO—23000 i norra och 12 000— 13 000 i södra Sverige).

Enligt det försiktigare alternativet (i vad gäller åtgångstalet) skulle minskningen kunna bli 14000—15000 (11000—12000 resp. 3000). Om rationaliseringen skulle komma att bli snabbare i södra Sverige än vad man hittills sett resultat av skulle minskningssiffrorna bli avsevärt större. Det försiktigare alternativet i AMS-prognosen skulle relativt väl överensstämma med skogsbruksgruppens minskningstal på 10 000 och strukturgruppens 12 000—19 000 årsar- betare trots olika utredningsresultat på skilda punkter. Däremot ligger det första alternativet, som AMS torde hålla som mer realistiskt, avsevärt högre än vad andra prognoser har kalkylerat med.

Varken skogsbruksgruppen eller struk- turgruppen har sökt göra någon bedöm- ning av nedgången under 1960-talet av totala antalet i skogsbruket sysselsatta. Skogsbruksgruppen har som nämnts an- gett detta totalantal i början av 1960- talet till ca 185000 under högsäsongen och knappt hälften härav under lågsä- songen. Om antalet sysselsatta skulle nedgå med de av AMS angivna 50000, komme antalet i skogsarbete under hög- säsongen sysselsatta 1970 att utgöra ca 135 000; att ange det troliga antalet sys- selsatta under lågsäsong ställer sig vansk- ligt, men rimligen bör nedgången i fråga om denna kategori vara förhållandevis svagare. Säkerligen kommer nämligen en allt större del av skogsarbetet i framti-

• Sida 207
•  Original

den att utföras av heltidsanställd eller annan fast anställd arbetskraft.

Enligt strukturgruppens beräkningar (jfr figuren) skulle i början av 1960- talet arbetskraftskvantiteten i privat- skogsbruket och den arbetsvolym, som inom storskogsbruket var tillgänglig för inte fast anställd arbetskraft, ha uppgått till (10,5 + 3,6 =) ca 14 milj. dagsver- ken per år. År 1970 förväntas motsva- rande antal dagsverken ha sjunkit till (10,5 + 1,9 =) ca 12 1/2 eller alterna- tivt (9,8 + 1,0 =) ca 11 milj. År 1960 utfördes ca 8 milj. dagsverken av inom storskogsbruket helårsanställda arbetare, ett tal som 1970 väntas sjunka till ca 7 milj. dagsverken (enligt båda alterna- tiven).

Säsongvariationerna i arbetet är sår- skilt stora inom privatskogsbruket. Detta sammanhänger därmed, att drygt hälf- ten av arbetet inom detta utförs av går- darnas eget folk och att skogsarbetet koncentreras till de .delar av året, då jordbruket kräver en ringa arbetsinsats. Inom storskogsbruket pågår en utjäm— ning av säsongvariationerna. En sådan utjämning är medvetet eftersträvad bl. a. för att bereda de i skogsbruket verksam- ma en högre och jämnare sysselsättning och därmed ökad trygghet. De större skogsbolagen har härvid i regel krävt, att anställningen skall avse arbete året runt, medan domänverket även i viss utsträck- ning fastanställt säsongarbetare. Stor- skogsbruket söker på så sätt tillförsäkra sig en fast arbetarstam med större yrkes- skicklighet.

Även inom privatskogsbruket kan i någon mån skönjas en motsvarande ut- veckling, i det skogsbruks- och andra samverkansområden nämligen eftersträ- var i vidgad utsträckning anställning av kontinuerligt sysselsatta skogsarbetare som komplettering till gårdarnas egen arbetskraft. Vidare inriktar sig allt fler lantbrukare på att utöka sin arbetsinsats

i skogen på bekostnad av insatsen i jord- bruksdriften. Skogsarbetaravtalet 1962 är genom sin konstruktion -—-' ackords- priser baserade på barmarksförhållanden och tillägg för försvårande förhållanden under vinterhalvåret —— ägnat att sär— skilt i Norrland medföra en minskad efterfrågan på säsongarbetare från jord- bruket.

3. Bondeskogsbrukets villkor A. Struktur och sysselsättning Kombinationen jordbruk/skogsbruk är i Sverige mycket vanlig och flertalet bruk- ningsenheter inrymmer skog. Arbetet i skogen, både egen och andras, utgör för stora delar av lantbruksbefolkningen en inkomstbringande sysselsättning under de tider på året, då jordbruksdriften krä- ver en relativt begränsad arbetsinsats. För de lantbrukare som äger skog är denna dessutom ett värdebeständigt ka- pital med riskutjämnande betydelse. Kombinationen mellan jord- och skogs- bruk innebär vidare för företagen bättre möjligheter till resultatutjämning mellan olika år än vad som är möjligt vid en- bart jordbruk. Under vissa tider har skogen tillfört sina ägare avsevärda vär- destegringsvinster. Särskilt var detta fal- let under den förra hälften av 1950- talet. Utvecklingen därefter har i stort sett varit mindre gynnsam. Det kombinerade jordbruks/skogs- bruksföretaget bidrar genom att det möj- liggör ett fullständigare utnyttjande av arbetskraften inom lantbruket till en sänkning av arbetskostnaderna per pro- ducerad enhet inom jordbruket. Det- samma gäller också kostnaderna för dragkraften, i den utsträckning denna kan utnyttjas i såväl jordbruket som skogsbruket. Vidare torde kostnaderna för vissa byggnader och vägar, allmänna omkostnader samt kostnader för drifts- ledning kunna sänkas per producerad

• Sida 208
•  Original

enhet genom att såväl jord- som skogs- bruk förekommer i samma företag.

Den ojämna arbetskraftsförbrukningen i den egentliga jordbruksdriften belyses i figur X: 2." I denna redovisas arbets- förbrukningens storlek per vecka i norra Sverige, mellersta Sverige samt södra Sverige (Skåne). Det undersökningsmate- rial, på vilket figuren grundar sig, repre- senterar familjejordbruk med 5—21 ha. Det hänför sig till produktionsåret 1947/ 48, och är alltså rätt gammalt. (Tyvärr synes nyare material inte föreligga.) Se- dan slutet av 1940-talet torde arbetsåt- gången ha minskat med omkring hälf- ten. Arbetsförbrukningstalen skulle där- för kunna anges representera gårdar med ungefär dubbla den förut nämnda area- len. Olika bedömningar förekommer i frågan huruvida säsongvariationerna skärpts eller mildrats. Med reservation för osäkerheten härvidlag torde dock kunna förutsättas, att figuren i det stora hela avspeglar även nu rådande förhål- landen i lantbruket.

Som framgår av figuren förlöper hus- djursskötselns arbetskurva förhållande- vis jämnt under hela året, dock med en svacka under sommaren. Växtodlingens arbetskurva har markerade toppar vid vårbruk samt hö- och spannmålsskörd. På grund av klimatet ökar den tid, under vilken nämnvärt arbete i växtodlingen kan bedrivas från norr till söder. I Skåne är det i stort sett endast under tre månader av året, som nämnvärt ar- bete i växtodling ej kan bedrivas, i norra Sverige sex månader. »Övriga jordbruks- arbeten» utfyller viss del av den övriga tiden. Lågsysselsättningen under vintern inom den egentliga jordbruksdriften ökar i stort sett från söder till norr.

I den på vårt uppdrag utförda under- sökningen om det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar10 uttalas, att en kombination av jord- och skogsbruk är av betydelse för att ekonomiskt utveck-

lingsbara lantbruksföretag överhuvud- taget skall kunna skapas i skogsbygder— na. (Därmed har inte utsagts, i vilken utsträckning jordbruk bör bedrivas i skogsbygderna.) Den teknik och organi- sation synes, uttalas det, för närvarande inte vara känd, som vid den i undersök- ningen tillämpade prisnivån (1960 års) i allmänhet ger en tillfredsställande ar- betsersättning i ren jordbruksdrift med växtodling i skogsområdena.

I samma undersökning anges det dock samtidigt som möjligt att med en långt gående extensifiering av jordbruket skapa en bättre kombination med skogs- bruk än som i allmänhet är fallet med för närvarande gängse driftsinriktning. Vid en driftsplanering, där jordbruket huvudsakligen inriktas på fodersäd, vali- växter och slaktnöt, ökar arbetsersätt- ningen väsentligt i förhållande till kom- binerade företag med intensivare jord- bruksdrift. Den tekniska utvecklingen friställer successivt arbetskraft i jordbru- ket. I och med att det därvid i fortsätt- ningen främst blir fråga om delar av brukarens och dennes familjs arbets- kraft, kan det vara svårt att överflytta densamma till andra näringar. Den kan ofta bättre utnyttjas inom eget eller nära- liggande skogsbruk.

I detta sammanhang behandlas de företagsekonomiska skillnaderna mellan arbete i egna eller andras skogar. Det framhålls, att det innebär fördelar för brukaren, om han själv kan bestämma över tiden för sitt arbete i skogen och dess omfattning. Ur arbetsfördelnings- synpunkt synes enligt den nu refererade undersökningen ett eget skogsbruk vara överlägset arbeten i andras skogar. Det kräver å andra sidan större kapitalin- vesteringar och kunnighet i skogssköt-

' Efter Nils Westermarck (bl.a. i Kungl. lantbruksakademins tidskrift 1949: 2). "' SOU 1963:66.

• Sida 209
•  Original

Figur X: 2. Arbetskraftsförbrukningens säsongvariationer

Timmar

ååj vecka Norrländska gårdar *! _)

) 150

20

Mellansvenska gärder

zu * 30

Skånske gårdar 200—]

. Husdjursskötsel 14

Vöxtodlinqsurbeten D Övriga jordbruksurbeten

• Sida 210
•  Original

sel. Vad nu sagts gäller i synnerhet skogsbygderna och mellanbygderna. Ar- betsfördelningen under året är emeller- tid ofta ojämn även i slättbygderna.

Som ytterligare bakgrund till följande avsnitt av detta kapitel lämnas här när- mast en huvudsaklig statistisk beskriv- ning av det kombinerade jordbruks/ skogsbruksföretaget, belysande dess före- komst och struktur inom skilda delar av landet samt dess roll i arbetskrafts- hänseende. Skogens betydelse som in- komstkälla för lantbrukarna berörs ock- så i den allmänna inkomstredogörelsen i kapitel XIII.

Omkring 75 0/0 av alla brukningsen- heter med över 2 ha åker redovisade 1961 en större eller mindre skogsareal. Av dessa hade i sin tur drygt hälften högst 25 ha skogsmark, ej fullt fjärde— delen 25—50 ha och ungefär lika många minst 50 ha skogsmark. Av den privat- ägda skogsmarken — som förut i detta kapitel nämnts omfattar denna omkring hälften av den totala skogsarealen i lan- det — brukades samtidigt ej fullt 70 olo i samband med jordbruk om minst 2 ha åker. Av den samlade skogsarealen, ca

22,5 milj. ha, beräknades ca 7,5 milj. ha eller omkring tredjedelen ingå i kombi- nerade jordbruks/skogsbruksföretag med mer än 2 ha åker.

Sammansättningen av jord och skog i dessa kombinerade företag växlar mycket 'starkt, såsom framgår av tabell X: 2,

vilken redovisar antalet brukningsenhe- ter 1961 med och utan skogsmark samt fördelning efter åker- och skogsareal. Utöver den totalareal skogsmark, som tabellen täcker, ca 7,5 milj. ha, finns ca 1,8 milj. ha skogsmark, som ingår i fas— tigheter med jord och skog men där skogen i brukningshänseende är skild från åkern genom att den senare är ut- arrenderad. Särskilt vanligt synes detta senare vara fallet vid stora bruknings- enheter.

Lantbrukarnas skogsmarksinnehav väx- lar givetvis starkt mellan olika delar av landet och från gård till gård. Tabell X:3 belyser sambandet åker/skogsmark inom skilda naturliga jordbruksområden. Upp- gifterna avser brukningsenheter som drivs i samband med jordbruk med minst 2 ha åker.

Tabell X: 2. Antal brukningsenheter (med över 2 ha åker) med och utan skogsmark 1961

Antal hruknings- Antal brukningsenheter med skogsmark fördelade på enheter storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal Storleksgrupper efter åkerarealen sig)??- så? högst 11—25 26—50 51—100 101—200 över mark mark 10 ha ha ha ha ha 200 ha 2,1— 5,0 ha 16 118 52 226 17 962 14 772 10 074 5 542 2 830 1 046 5,1—10,0 » 13 605 57 842 12 784 15 620 15 331 9 445 3 525 1 137 10,1—20,0 » 15 916 38 719 9 081 10 581 9 524 6 517 2 345 671 20,1—30,0 » 7 390 11 187 2 669 3 120 2 851 1 715 650 182 30,1—50,0 » 5 757 6 545 1 295 1 621 1 732 1 236 487 174 SOA—100,0» 2 881 2 757 408 490 577 657 425 200 över 100,0 » 929 1 224 73 108 126 197 245 475 Summa 62 596 170 500 44 272 46 312 40 215 25 309 10 507 3 885 233 096

Källa: Specialbearbetning av 1961 bruksregister.

års jordbruksräkning i samkörning med RLF:s jord-

• Sida 211
•  Original

Tabell X: 3. Sambandet åker/skogsmark inom naturliga jordbruksområden 1961

Antal brukningsenheter Sambrukad skogsmark Område I sambruk Dzoi % Totalt, ha Totalt med skog av alla Per enhet, ha (avrundat) Gss 15 325 2 467 16 27 66 500 Gmb 17 690 9 545 54 29 277 600 Gns 21 668 13 289 61 17 230 000 Gsk 65 922 53 357 81 33 1 772 900 85 26 201 18 399 70 40 738 100 Ssk 23 510 19 000 81 40 766 500 Nu 31 806 26 855 84 64 1 709 000 Nö 30 974 27 588 89 73 2 008 300 Riket 233 096 170 500 73 44 7 568 900

Källa: Samma som till tabell X: 2.

Antalet kombinerade jordbruks/skogs- bruksfastigheter är som framgår av ta- bell X: 3 förhållandevis litet i Götalands södra slättbygder. Det genomsnittliga skogsmarksinnehavet vid dessa är dock relativt stort, särskilt om man tar hänsyn till den goda årliga tillväxt dessa skogar som regel kännetecknas av. Redan i Götalands mellanbygder stiger antalet kombinerade enheter till över hälften av det totala antalet brukningsenheter. I stort sett ju längre norrut i landet man sedan kommer, desto större andel utgör de kombinerade brukningsenheterna av det totala antalet enheter, samtidigt som medelarealen skogsmark ökar. Tas hän- syn till den mot norr avtagande årsav- kastningen per hektar, låter det sig sägas, att vid de kombinerade företagen skogs- innehavets betydelse som arbetsobjekt genomsnittligt sett inte visar några an- märkningsvärda skillnader, om man jämför mellan- och skogsbygderna i södra och mellersta Sverige med norra Sverige. Det är främst i fråga om arbets- tillfällena i andra skogar än de som är knutna till lantbruksföretagen som det föreligger stora och typiska skillnader mellan de båda områdena. Mellan dessa går det naturligtvis inte att dra någon

skarp gräns, men Bergslagen skulle kanske med grov förenkling kunna be- tecknas som en gränszon dem emellan.

I det södra området dominerar privat- skogsbruket, medan storskogsbruket intar en relativt undanskymd plats. I början av 1960-talet (se figur X: 1) beräknas ha åtgått 10,0 milj. dagsverken i skogsbruket i detta område, varav ej mindre än 6,2 milj. föll på privatskogsbruket (inom vilket bonde- skogsbruket dominerar). Drygt halva arbets— insatsen i privatskogsbruket eller 3,8 milj. dagsverken försiggick i egna skogar; till övervägande del säkerligen såsom säsong- arbete som komplement till arbete inom jordbruket. Med stor sannolikhet har det även i övrigt varit säsongväxlande arbets— kraft, som fullgjort det antal dagsverken inom privatskogsbruk som inte utförts i egen skog eller (6,2—3,8 =) 2,4 milj. dags- verken. I storskogsbruket beräknas 1,4 milj. dagsverken ha fullgjorts av säsongväxlande arbetskraft. På helårsanställda skogsarbe- tare inom storskogsbruket kom samtidigt (3,8—1,4 =) 2,4 milj. dagsverken. Även om det inte är möjligt att exakt ange, hur stor del av arbetet inom skogsbruket i det nu behandlade området som i början av 1960-talet utfördes av helårsanställd arbets- kraft, är det tydligt, att det inte kan ha rört sig om mycket mer än fjärdedelen.

Prognosen för 1970 tyder på —— oavsett vilket av de två alternativen för avverkning man väljer —— att de helårsanställda även

• Sida 212
•  Original

då alltjämt inom det södra av de två om- rådena kommer att svara för en mindre del av skogsarbetet än den säsongväxlande arbetskraften. En direkt uppskattning av arbetsinsatsrelationen helårsarbetande/sä— songväiilande har gjorts endast i fråga om storskogsbruket, och den visar en förskjut- ning till helårsanställdas förmån. Att en viss förskjutning kommer att ske även inom privatskogsbruket är rätt säkert, men den blir av allt att döma inte så stark som inom storskogsbruket. Bromsande faktor i ut- vecklingen mot helårsanställd arbetskraft utgör här det förhållandet, att lantbrukarna äger betydande del av skogsarealen och därför i stor utsträckning kan inrikta sig på att även i fortsättningen utnyttja död- säsongen i jordbruket för att utföra arbete i skogen, främst den egna men även sådan som ägs av andra lantbrukare. På grund härav och till följd av de ökade virkesut- tagen kommer sysselsättningsmöjligheterna i skogen för säsongväxlande arbetskraft fram till 1970 i det nu behandlade området troligen att blott obetydligt minska.

Inom norra Sverige ligger förhållandena något annorlunda till. Av figur le fram- går, att i början av 1960—talet inalles 12,1 milj. dagsverken utfördes inom skogsbru- ket. Härav föll 4,2 milj. på privatskogsbru- ket, med 2,1 milj. dagsverken på såväl egen som andras privatskog. Storskogsbruket med sina 7,9 milj. dagsverken gav åt den säsongväxlande arbetskraften 2,2 milj. dags- verken. Uppskattningsvis kan för hela skogsbruket i norra Sverige de helårsan- ställdas andel av den totala arbetskraftsåt- gången anges till drygt hälften, mot som nämnts ungefär fjärdedelen (kanske något drygt) i övriga delar av landet i genomsnitt.

Prognosen för 1970 ger även för norra Sverige besked om en förskjutning mot hel- årsanställd arbetskraft, men kanske inte så kraftig som man med hänsyn till storskogs— brukets dominans skulle ha haft anledning förmoda. Både absolut och relativt väntas dock en starkare nedgång av arbete utfört av säsongväxlande arbetskraft än inom öv- riga delar av landet. Till följd av att an- talet dagsverken inom privatskogsbruket väntas nedgå förhållandevis litet (mindre än inom storskogsbruket), dämpas emeller- tid takten i förskjutningen mot helårsan- ställd arbetskraft något. Slutresultatet för norra Sverige blir dock för den säsongväx- lande arbetskraftens del en ganska kraftig nedgång i sysselsättningsvolymen.

Resultatet av strukturgruppens nu re- fererade prognoser visar otvetydigt, att den minskning av det totala arbetskrafts- behovet inom skogsbruket, som även vid rätt stark ökning av avverkningsvolymen kommer att känneteckna den framtida utvecklingen, liksom hittills blir förenad med en fortsatt säsongutjämning och minskat behov av arbetskraftstillskott av säsongarbetare under vintern. Särskilt inom storskogsbruket planerar man, så— som förut framhållits, att i ökad grad anlita helårssyssclsatt arbetskraft. Denna utveckling medför uppenbarligen, att lantbrukare med traditionell driftsinrikt- ning får allt svårare att erhålla komplet— terande arbetstillfällen i annans skog under vinterhalvåret. Prognoserna visar dock samtidigt, att ett betydande utrym- me för säsongväxlande arbetskraft fort— farande kommer att kvarstå, särskilt i de delar av landet där privatskogsbruket dominerar. Det bör vidare beaktas, att den fortsatta minskningen av antalet lantbruksföretag och till dessa knuten arbetskraft automatiskt medför, att an- talet av dem som för sin bärgning är beroende av skogsarbete under vinter- halvåret blir allt mindre.

B. Synpunkter på framtiden

Den svenska skogen kommer enligt vår uppfattning att under överskådlig fram— tid alltjämt utgöra en av de främsta käl- lorna till ett fortsatt ekonomiskt fram- åtskridande. Vi anser det därför vara av yttersta vikt, att skogsbrukets utveckling befrämjas.

Förutom sin allmänt ekonomiska be- tydelse för det svenska samhället intar skogen som belysts i det föregående en viktig plats vid ett mycket stort antal kombinerade lantbruk. Särskilt gäller detta familjejordbruket i Norrland och i de skogrika bygdernai södra och mel- lersta Sverige. Även för det större jord-

• Sida 213
•  Original

bruket, särskilt om det är kreaturslöst eller kreaturssvagt, är det av betydelse att arbetskraften under vinterhalvåret har tillgång till arbete i skogen (eller till annan alternativ sysselsättning).

Det är ett samhällsekonomiskt intres- se, att skogsbruket likaväl som jordbru- ket bidrar till att största möjliga natio- nalprodukt uppnås och att i dessa pro- duktionsgrenar insatta resurser ger sam- ma avkastning som vid alternativ an- vändning. Ur beredskapssynpunkt kan dock finnas anledning att vidmakthålla en jordbruksproduktion ——.- frågan om storleken av denna behandlas i betän— kandets senare del — som innebär, att en del av de i jordbruket verksamma resurserna inte uppnår denna avkastning.

Den förhållandevis korta vegetations- perioden i Sverige utgör för landets jord- bruk en belastning, särskilt om jämfö- relse görs med jordbruket i länder där denna period upptar en större del av året (jfr kap. III). Produktionen av ve- getabiliska produkter, såväl handels- som foderväxter, kräver en relativt kon- centrerad arbetsinsats under korta pe- rioder, medan denna del av jordbruks- driften under året i övrigt fordrar en ganska ringa insats av arbete. Det kan därför anses betydelsefullt, både ur det allmännas och den enskilde lantbruka- rens synpunkt, att arbetskraften under lägsäsongen har inkomstbringande sys- selsättning att tillgå vid sidan av jord- bruksdriften. Detta gäller ur allmän syn- punkt givetvis endast så långt som pro- duktionen av jordbruksråvaror erford- ras av beredskapsskäl. Sett ur den en- skildes synpunkt utgör full sysselsätt- ning under hela året en förutsättning för uppnående av tillfredsställande inkoms- ter. Den arbetskraft, som ändock behövs för jordbruksdriften, kan alltså genom arbete i skogen undvika en inte önsk- värd undersysselsättning på vintern. Det bör emellertid framhållas, att vid det

stora flertalet av de mindre bruknings- enheterna den största arbetsbelastningen faller på animalieproduktionen, som ger en jämnare sysselsättning över hela året än vegetabilieproduktionen.

Skogsbruksgruppens och strukturgrup- pens förut redovisade undersökningar rörande utvecklingstendenser i modernt skogsbruk illustrerar, hur det svenska skogsbrukets behov av arbetskraft per avverkad mängd skogsråvara nedgår i samband med införandet av moderna och mer arbetsbesparande metoder. Om takten i den fortsatta utvecklingen på detta område kan råda delade meningar, vilket också avspeglar sig i de båda nämnda arbetsgruppernas och i AMS:s prognoser. Det totala arbetskraftsbeho- vet blir också beroende av uttagen av virke och därmed ytterst av konjunk- turutvecklingen. I allmänhet bedöms av- sättningsmöjligheterna under överskåd- lig framtid som rätt goda, även om en konjunkturell avmattning då och då kan inträffa.

Även under gynnsamma konjunkturer för produkter framställda av skogsrå— varor kommer arbetskraftsförbrukningen inom skogsbruket att nedgå snabbt un- der den tid som nu kan överblickas, dettavpå grund av den stegrade effekti- viteten. Samtidigt kan även förväntas ske en fortsatt utjämning av arbets- kraftsåtgången mellan olika tider på året i bondeskogsbruket och ökad använd- ning av helårsanställda skogsarbetare i storskogsbruket och inom skogsbruks- områden. De faktorer, som hittills lett utvecklingen i denna riktning, kommer utan tvekan att vara verksamma också i fortsättningen. Här kan nämnas admi- nistrativa förenklingar, bättre planering av arbetet, utnyttjande i arbetsbesparan— de syfte på lämpligt sätt av säsongväx- lingarna, de allt större kraven på yrkes- skicklighet, mekaniseringen och dess fordringar på hög utnyttjandegrad, kon-

• Sida 214
•  Original

struktionen av löneavtalen för skogs- arbetare (med fördyring av vinterarbe- tena) m.m. Den skisserade utvecklingen innebär, att det framdeles i högre grad än tidigare blir en angelägen uppgift för arbetsgivarna att erbjuda skogsarbetar— na jämn sysselsättning under året samt på längre sikt även svara för bosätt- ning, uttransporter till arbetsställen 111. m.

Ur ren skogsbrukssynpunkt underlät- tar systemet med helårsarbetare i skogs- bruket dettas fortsatta mekanisering. För den jordbrukande befolkningen in- nebär det, att arbetstillfällena i skogen utanför den egna gården minskar i has- tigare takt än vad som i och för sig betingas av den fortgående minskningen av det skogliga arbetskraftsbehovet. Vi vill dock i detta sammanhang framhål- la, att med den fortsatta minskningen av antalet yrkesverksamma inom jord- bruket även behovet av kompletterande sysselsättning i skogsbruket sjunker.

Utvecklingen i skogsbruket torde fram- deles liksom hittills komma att i många hänseenden bestämmas av krafter, som statsmakterna endast i, begränsad ut- sträckning kan påverka genom sina åt- gärder. Oavsett vilken omfattning arbets— kraftsbehovet framöver kommer att få och oavsett hur relationen mellan hel- årsarbetare och säsongarbetare i detsam— ma kan komma att utvecklas, bör enligt vår uppfattning det allmänna söka främ-

ja en omvandling i skogsbruket i den riktningen, att den möjliggör använd- ning av skötselmetoder och tekniska möjligheter i skogsbruket, som forskning och erfarenhet kan komma att rekom- mendera. Vad särskilt beträffar arron- deringsförhållandena i den svenska sko- gen lämnar dessa, som framgått av det föregående, mycket övrigt att önska. Den rådande splittringen av skogsinne- haven såväl inom storskogsbruket som inom det mindre skogsbruket har en ogynnsam inverkan på strävandena att fullt ut utnyttja produktionsunderlaget och att nedbringa arbetsåtgången.

Det kan i detta sammanhang vara an- ledning att beröra den samverkan över ägogränserna, som förekommer inom skogsbruksområden och andra samver- kansområden. Genom sådan samverkan kan nackdelarna med små brukningsen- heter och ägosplittringen inom skogs- bruket i någon mån motverkas. Skogs— bruksområden och samverkansområden täcker för närvarande (1965) ca 15 % av den privatägda skogen, och denna andel ökar snabbt för varje år. Det torde ligga ibondeskogsbrukets eget intresse, att ut- byggnaden av sådana områden påskyn- das och att man söker utveckla samar- betsformerna i riktning mot en längre gående integration för att i ökad ut- sträckning kunna utnyttja stordriftens fördelar.

• Sida 215
•  Original

Enligt direktiven för utredningsarbetet bör vi i samband med övervägandena om jordbruksproduktionens lämpliga storlek inte förbise de allmänna problem, vilka har samband med den inverkan, som bl. a. jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Vi har låtit sammanställa ett rätt omfattande material avsett att belysa denna sida av utredningsuppdraget. Materialsamman- ställningen har getts en större bredd än som i och för sig erfordras för att klar— göra det direkta sambandet mellan ut- vecklingen av jordbruket och dess kon- sekvenser för landsbygden. I förevaran- de kapitel redovisas även uppgifter och belyses förhållanden, som sålunda inte har direkt beröring med vårt uppdrag. Särskilt giiller detta huvuddelen i av- snitt 7 i kapitlet. Vi har emellertid ansett det stoff som sammanbragts vara av all- mänt intresse och funnit, att en redo- visning av detsamma i denna del av be— tänkandet kan vara på sin plats.

1 . Näringslivets struktur på landsbygden

Vid en analys av näringslivets struktur på landsbygden är man hänvisad till of— fentliga statistiska källor såsom folk- och företagsräkningar samt inkomststatistik. I dessa är landsbygden ett administrativt begrepp, vars motsats är städerna. I nä- ringsekonomiskt sammanhang är detta ett för vitt begrepp för skildringen av den miljö, i vilken jordbruksproduktio- nen bedrivs. I stället skall här, så långt

KAPITEL XI

Jordbruket och landsbygden

det är möjligt, analysen avgränsas till glesbygden. Av statistiska och senare redovisade ekonomiska skäl har häri ut- över ren glesbebyggelse inräknats tätor- ter med upp till 500 invånare (ca 150 hushåll).

Som exempel på skillnaderna mellan begreppen må nämnas, att enligt 1960 års folkräkning endast 1/ 7 av antalet stä- der bestod av enbart tätbebyggelse och endast 1/10 av landsbygdskommunerna bestod av enbart glesbebyggelse. Befolk— ningens fördelning framgår av följande tablå:

Tätorter med

över Glesbygd Summa 500 invånare Städer 3 726 000 136 000 3 862 000 Landsbygd ] 445 000 2 188 000 3 633 000 Summa 5 171 000 2 324 000 7 495 000 Av befolkningen på administrativ landsbygd bor sålunda ca 40 % i tätor— ter med mer än 500 invånare. Befolk- ningen i glesbygd i här definierad me- ning utgjorde 1960 1/3 av den totala folkmängden i riket.

I denna glesbygd är vanligen lant— bruksnäringarna de dominerande. Det kan beräknas, att ca 60 % av de för- värvsarbetande på glesbygden tillhör dessa näringar. Eftersom lantbrukets struktur ingående behandlas på annan plats i betänkandet (särskilt kapitlen IV. IX och X), lämnas den åsido här. Fram- ställningen i det följande inriktas på det övriga näringslivet i glesbygden.

Den utförligaste källan om detta nä-

• Sida 216
•  Original

ringslivs struktur är 1951 års företags- räkning. På grund av den snabba ut- veckling som skett är uppgifterna från denna föråldrade. Jämförande studier med inkomststatistik och folkräkning har dock gett vid handen, att vissa sår- drag i fråga om glesbygdens näringsliv, som kan härledas ur företagsräkningen, fortfarande står sig.

I tabell XI:1 redovisas hur stor del av näringslivet (exkl. jordbruket) som 1950 var förlagd till glesbygden. Det framgår därvid, att i glesbebyggelse och tätorter med upp till 500 invånare låg 1/4 av samtliga företag i landet, men de hade endast 1/8 av samtliga sysselsatta och 1/12 av omsättningen. Det innebär att glesbygdsföretagen i genomsnitt dels var mindre med avseende på arbetsstyr- kan, dels hade lägre omsättning per sys- selsatt än tätortsföretagen. Detta beror inte på att till glesbygden var koncent- rerade näringsgrenar, som kännetecknas av få sysselsatta per företag eller låg omsättning per sysselsatt. Tvärtom var glesbygdens andelar av antalet företag

störst i branscher, som ofta har stort antal sysselsatta, såsom skogsbruk, sam- färdsel och byggnadsverksamhet. Jäm- förs näring för näring visar det sig, att i samtliga branscher hade glesbygden färre sysselsatta per företag med 2—3- mansföretaget som det typiska. I genom- snitt hade tätortsföretagen 8 1/2 syssel- satta jämfört med 3 1/2 för glesbygds- företagen.

Även omsättningen per sysselsatt var i tätortsföretagen, oavsett bransch, stör- re än i glesbygdsföretagen. I genomsnitt för samtliga branscher var omsättningen per sysselsatt 2/3 större för de förra. Denna skillnad var dock i allmänhet större än skillnaderna inom varje bransch för sig, sammanhängande med att partihandeln, som är en typisk tät- ortsbransch, genom sin höga omsättning per sysselsatt drar upp genomsnittsom- sättningen för tätortsföretagen.

Med ledning av inkomststatistiken kan det göras sannolikt, att några avsevärda förskjutningar i dessa strukturskillnader inte skett under 1950-talet. Inkomststa-

Tabell XI: 1. Näringslivet i glesbygden 19501

, Antal syssel— Omsättning Antal Glesby gdens auf el satta per per sysselsatt, syssel- av hem men 4) företag 1 000 kr Löne— Näringsgren satta i skillnad.2 O'! glläjläfgå, Före- Sysscl- (sigt- Gles- Tät- Gles- Tät— '” tag satta . bygd orter bygd orter ning Trädgårdsskötsel 7,4 37,8 34,5 26,8 2,9 3,3 6,9 10,0 27 Skogsbruk ' 24,9 68,2 44,4 38,2 17,8 47,9 11,3 13,9 15 Industri o.hantverk 129,7 30,6 12,7 10,8 5,4 16,3 24,3 29,1 18 Byggnads- och , anl. verks. 28,4 39,0 11,7 8,5 2,7 12,8 12,3 17,7 22 Partihandel 4,2 10,6 3,6 1,8 2,2 7,0 99,3 196,2 35 Detaljhandel 35,1 19,5 11,9 11,6 42,2 3,9 45,8 47,1 35 Samfärdsel 36,7 49,1 16,2 8,3 2,1 10,5 9,4 20,1 70 Övr. verksamhet 12,4 13,3 6,2 3,2 2,0 4,7 6,9 13,4 33 Summa 278,8 26,7 12,8 8,2 3,5 8,7 22,5 37,3 28

1 Exkl. jordbruket, se texten. ? Innefattar även skillnader på grund av deltidsanställning.

Källa: 1951 års företagsräkning.

• Sida 217
•  Original

tistiken är visserligen endast uppdelad på städer och administrativ landsbygd, men då glesbygdsandelen av landsbygds- uppgifterna uppgår till ca 40 % för de behandlade näringarna, skulle större förskjutningar knappast undgått att komma till uttryck. Exempelvis skulle en eftersläpning av inkomstutvecklingen i glesbygden ha förutsatt en väsentligt gynnsammare inkomstutveckling i de icke-administrativa jämfört med de ad- ministrativa tätorterna, vilket inte synes sannolikt.

I tabell XI:2 har förändringar i an- talet inkomsttagare mellan 19521 och 1960 återgetts för olika näringsgrenar. Man kan av uppgifterna konstatera, att dessa förändringar varit likartade för landsbygden och städerna. I genomsnitt för alla näringsgrenar exklusive jord- bruk har antalet inkomsttagare ökat procentuellt praktiskt taget lika mycket

på den administrativa landsbygden som i städerna. Industriyrkena samt speciella yrkesgrenar som allmän förvaltnings- tjänst och fria yrken har fått störst ök- ning av inkomsttagarna på landsbygden, medan å andra sidan byggnadsverksam- het och samfärdsel fått en gynnsammare utveckling i städerna. Skillnaderna i ut- vecklingstendenser är inte stora, utom för de nämnda speciella yrkesgrenarna, men inkomsttagarna i dem utgör å andra sidan en relativt liten del av det totala antalet inkomsttagare. Inte heller änd- ringarna i företagarantalet t.ex. beträf- fande industri är sådana, att man har anledning sluta sig till några större skill- nader mellan landsbygden och städerna. Detta skulle innebära, att förskjutningen

1 Att 1952 valts i stället för 1950 beror på att uppdelningen mellan byggnadsverksam- het och övrig industri gjorts först från detta år.

Tabell XI: 2. Antal inkomsttagare 1960 jämte förändringar 1952—60

1 OOO—tal 1960 Index 1952: 100 Näringsgren etc. Landsbygd Städer Landsbygd Städer Före- An- Före- An— Före- An— Före— An- tagare ställda tagare ställda tagare ställda tagare ställda

Jordbruk med bi-

näringar 254,1 206,11 13,2 19,81 84 73 88 86 Byggnadsverksamhet 14,6 134,1 8,3 130,5 107 115 109 119 Industri och hantverk i

övrigt 32,4 448,4 30,0 654,6 87 113 88 106 Samtärdsel 16,5 94,4 8,6 156,9 108 95 97 99 Handel 34,9 150,8 55,0 447,7 106 129 105 126 Allmän förvaltnings—

tjänst — 151,0 —— 333,4 — 152 _ 140 Fria yrken 4,8 15,0 10,5 28,2 137 195 104 124 Husligt arbete — 47,1 — 27,8 —— 76 —— 70 Övriga 2,5 8,4 . 1,5 8,0 167 118 100 57

Summa 35.9,9 1255,4 127,0 1806,0 89 105 98 11-5 Icke yrkesverksamma 294,0 346,5 154 151 Samtliga 1 909,4 2 298,3 107 118 Förvärvsarb. exkl.

jordbr. 1 155,1 1 900,8

1 Avser huvudsakligen skogsarbetare.

Källa: Skattetaxeringarna.

• Sida 218
•  Original

mot större företagsenheter gått i unge- fär samma takt på glesbygden och i tät— orterna.

Med den lägre omsättningen per sys- selsatt följer också lägre löner. Ur före- tagsräkningen har framkalkylerats ut- betald lön per anställd. Därav härledda löneskillnader återfinns i tabell Xlzl. Det framgår av tabellen, att inkomst- skillnaderna i basnäringarna är av stor- leksordningen 1/5, medan de i service- näringarna är av storleksordningen 1/3 eller mer. Delvis beror dessa inkomst- skillnader på förekomst av deltidsarbete. Speciellt markant är detta inom sam- färdselgruppen, som 1950 dominerades av järnväg, post och telegraf, där på glesbygden deltidsarbete snarare var regel än undantag. Vidare har tätorts— företagen ett större antal löntagare inom höglönegrupper såsom tjänstemän och specialarbetare.

Även i inkomststatistiken förekommer liknande inkomstskillnader, trots upp— blandningen med tätorter i landsbygds- uppgifterna. Detta illustreras av tabell XI:3. Inkomststatistiken visar att komstskillnaderna även gäller företagare. Vidare har medelinkomsterna utvecklats parallellt på landsbygden och i städerna, varför inkomstskillnaderna i stort sett kommit att bestå.

Strukturen av näringslivet i glesbyg- den skulle sammanfattningsvis kunna karakteriseras på följande sätt. Det be- står huvudsakligen av småföretag med typstorleken 2—3 personer sysselsatta, ofta på deltid. För den skull har gles- bygden i förhållande till näringslivets omfattning ett stort antal företag. Den bransch, som har de största företagen. är skogsbruket med ett 20-tal sysselsatta i genomsnitt. Naturligen har skogsbruk och trädgårdsskötsel näst jordbruket den

in—

TabeIl Xl: 3. Inkomstskillnader och inkomstförändringar 1952—60

Inkomstskill— nader (landsbygd Inkomster 1960 i % av städer) Index 1952=100 Näringsgren etc. 1960' % Landsbygd Städer Före- An- tagare ställda Före- An— Före— An- tagare ställda tagare ställda

Jordbruk med binäringar _ —— 125 145 139 150 Byggnadsverksamhet 34 19 ' 168 156 171 154 Industri och hantverk i övrigt 15 16 169 152 166 154 Samfärdsel 17 17 176 149 166 149 Handel 24 26 142 149 146 148 Allmän förvaltningstjänst — 14 _ 152 — 138 Fria yrken 30 13 184 176 163 142 Husligt arbete _ 12 — 138 — 131 Övriga 19 16 162 161 132 131 Summa — — 137 154 156 150

Icke yrkesverksamma 29 139 137 Samtliga —— 145 147 Förvärvsarb. exkl. jordbruk 17 151 150

Källa: Skattetaxeringarna.

• Sida 219
•  Original

starkaste företagskoncentrationen till glesbygden. Men i fråga om sysselsätt- ningen väger dock industrin näst jord- bruket tyngst och svarar uppskattnings- vis för 1/5 av det totala antalet syssel- satta i glesbygden. Relativt sett svagast företrädda på glesbygden är partihan- deln och serviceverksamheter av typ banker, restauranger, nöjesindustri och samhällsservice. Med låg omsättning per sysselsatt följer låga inkomster såväl för anställda som för företagarna. Särskilt markant är detta för servicenäringarna, medan basnät—ingar av typ skogsbruk och industri i samband med gynnsam- mare struktur hävdar en mindre in— komstklyfta gentemot de tätortslokalise— rade företagen.

2. Befolkningsutvecklingen på landsbygden

Det förhållandet, att tåtortsnäringarna på landsbygden haft ungefär samma ut- vecklingstendenser som stadsnäringarna, bör givetvis återspeglas i de befolknings- mässiga förskjutningarna. Tyvärr för- håller det sig beträffande yrkes- och be- byggelsegrupperingen i befolkningssta-

tistiken så, att den inte är fullt jämför— bar mellan räkningarna.

I tabell XI: 4 har likväl sammanställts några befolkningsuppgifter för perioden 1920—60. Ur dessa kan härledas, att befolkningsminskningen på glesbygden under denna period praktiskt taget helt berott på nedgången i den till det egent- liga jordbruket hänförliga befolkningen. Snabbast har den förvärvsarbetande de- len av sistnämnda befolkningsgrupp minskat, med ca 65 % på 40-årsperio- den, medan antalet av övriga inom grup— pen reducerats något långsammare. Be- folkningen i skogsbruk liksom i flertalet övriga näringsgrenar i glesbygden kan däremot beräknas ha förblivit ungefär oförändrad eller minskat ganska litet. Storleksordningen för glesbygdsbefolk- ning i andra näringar än jordbruk och boskapsskötsel i början av 1960—talet torde kunna uppskattas till 1 1/4 milj. personer.

Denna stabilitet hos befolkningen inom tätortsnäringarna på glesbygden bör sammanställas med den livliga små— ortsbildning som förekommit på lands— bygden under perioden. I tabell XI:5 illustreras detta. En del av den tidigare

Tabell XI : 4. Befolkningsutueckling i jordbruk och glesbebyggelse 1920—60 (1000-tal personer)

Förvärvsarbetande befolkning Övrig befolkning Befolkning . Total År "L 25:15; 51535; övriga Jordbr. Övriga Glesbe- Tätbe- befolk— skaps- och nä- Summa med nä— Summa byg- byg- ning skötsel fiske ringar binär. ringar gelse1 gelse 1920 963 95 1888 2946 1472 1486 2958 3233 2671 5904 1930 936 105 2195 3236 1305 1 601 2906 3164 2978 6142 1940 749 115 2136 3000 1217 2154 3371 2790 3581 6371 1950 540 92 2473 3105 980 2957 3937 2186 4856 7042 1960 354 93 2797 3244 — — 4251 1852 5643 7495

1 Avser ren glesbebyggelse jämte tätbebyggelse med högst 200 invånare inom landskom- muner. Glesbebyggelse inom köpingar och städer innefattar 1950 och 1960 197 resp. 189 tusen personer.

Källa: Folkräkningarna.

• Sida 220
•  Original

Tabell XI: 5. Antal tätorter av olika storlek 1920—60

Folk- mängd Antal invånare 1920 1930 1940 1950 1960 1960, 1 OOO-tal personer 200— 499 4111 430 535 1076 889 283 500— 999 279 262 309 459 399 279 1 000— 4 999 227 233 263 405 387 812 5 000— 9 999 40 38 46 51 69 476 10 000—49 999 35 38 46 55 64 1 286 50 000— 4 5 6 10 13 2 318 Summa 996 1006 1205 2056 1821 5 454

1 Över 250 invånare.

Källa: Folkräkningarna.

tätortsökningen torde ha uppkommit genom ändrade redovisningsgrunder —- särskilt gäller detta 1950 års folkräkning. Under 1950-talet har förändringarna varit relativt små. År 1960 fanns det nära 1 700 orter med 200—5 000 invå- nare, omfattande en befolkning om 1,4 milj. personer. Sannolikt är en mycket stor del av den icke jordbrukande be- folkningen i glesbygden bosatt i grupp- bebyggelse av något slag, varför gränsen mellan sådan bebyggelse och vad som i statistiken hänförts till tätorter om minst 200 invånare är ganska flytande, inte minst i ett längre tidsperspektiv. Det borde då vara befogat att — såsom ovan av statistiska skäl i viss utsträckning gjorts beträffande glesbygden — i lands- bygdsbilden infoga de små orterna. Gör man det, får man fram en expansion av den ej jordbrukande delen av lands- bygdsbefolkningen under den berörda tidsperioden. Dock har denna expansion inte kunnat uppväga minskningen av jordbruksbefolkning (sannolikt av stor- leksordningen 1,4 milj. [under perioden). Utvecklingen under 1950-talet har också inneburit en splittring i de små orternas expansionstakt på så sätt, att ett ganska

stort antal (ett par hundra) på grund av befolkningsminskning upphört att räk- nas som tätorter med minst 200 invå- nare, medan andra vuxit samman till större orter och ytterligare ett antal (ett tiotal) tillkommit som helt nya tätorter. Tätorternas storleksfördelning är av intresse för en diskussion av landsbyg- dens inre struktur. Nära en tredjedel av landets befolkning var 1960 bosatt i ett 10-tal tätorter med minst 50000 invå- nare. Hälften var bosatt i ett 80-tal tät— orter med minst 10000 invånare (de föregående inräknade). Dessa orter kan sägas utgöra en från landsbygden klart skild stadsbebyggelse. Ytterligare en femtedel av landets befolkning var bo- satt i ca 850 orter med 500—10 000 in- vånare med bebyggelsestruktur varieran- de mellan stad och landsbygdsbetonad jordbruksbygd. I fråga om bosättningen för den återstående tredjedelen, som här avgränsats som glesbygdsbefolkning, förekom vidare ca 900 tätorter med 200 —500 invånare och ett okänt men. troli- gen betydligt större antal smärre grupp- bebyggelser med starkare eller "svagare tätortskaraktär. ' ' Omflyttningen mellan landsbygd och

• Sida 221
•  Original

stad har- också medfört betydande be- folkningsförskjutningar regionalt sett. Dessa förskjutningar har, såsom framgår av tabell XI: 6, inneburit en koncentra- tion av befolkningen till Mälardalen och vissa delar av Västsverige, medan be- folkningsmängden i sydöstra Sverige och i Vänerlänen nästan stått stilla under 1900-talet. Koncentrationen till de båda förstnämnda områdena kan helt tillskri- vas storstadsbildningen. Borträknas näm— ligen befolkningsökningen i det tiotal städer i dessa områden, som 1960 hade minst 50 000 invånare, återstår inga nämnvärda regionala befolkningsför- skjutningar i hela södra och mellersta Sverige. I norra Sverige har det däremot under 1900-talet förekommit en betydan- de befolkningsstegring, trots avsaknad av storstadsbildningar, vilket samman- hängt med en ökning inte blott i tätorts- näringarna utan — till omkring 1950 -— även i jordbruket.

3. Stora och små arters roll för landsbygden

Om man inte nöjer sig med en rent administrativ gränsdragning mellan landsbygd och städer —— som ur analy- tisk synpunkt är klart otillfredsställande, när ett stort antal större orter med stadsfunktioner växt fram utan att er- hålla administrativ rang av stad —— upp- kommer som berörts statistiska svårig— heter att avgränsa vad som är att anse som ren landsbygd. Varje tätort har, oavsett storlek, en viss serviceutrustning som naturligen utnyttjas inte blott av tätorternas egna invånare utan i större eller mindre utsträckning även av den omgivande glesbebyggelsens befolkning. Landsbygden kan inte fungera utan ser- viceorter, ett förhållande som man kanske bäst kan studera i Norrland, där kommunikationerna och kontakterna inom näringslivet är orienterade efter

Tabell XI: 6. Regionala befolkaingsförskjutningar 1900—60

1 OOO-tal ersoner Procent Område Alltid p 3 1900 1920 1940 1960 1900 1960

Mälardalen1 6 1 387 1 683 1 921 2 517 27 34 Sydöstra Sverige2 6 1 008 1 061 1 073 1 135 19 15 Västra Sverige3 4 1 168 1 361 1 497 1 796 23 24 Vänerområdet4 2 495 512 507 541 10 7 Norra Sverige5 6 1 078 1 287 1 373 1 506 21 20 '

Summa 24 5136 5904 6371 7495 100 100 Städer över 50000 invånare 1960 Antal Mälardalen 7 434 652 894 1 304 Västra Sverige 4 232 391 547 777 Övriga 2 53 67 76 105

1 Stockholms stad och län, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Väst- manlands län.

|»:

* Skaraborgs och Värmlands län. 5

län.

Källa: Folkräkningen den. 1 nov. 1960, del V.

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Kristianstads län. Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

• Sida 222
•  Original

handelsorterna, medan tätorter uppkom- na t. ex. i samband med upptagande av gruvdrift har ganska svagt utbyggda ser- vicefunktioner.

Däremot kan man tänka sig tätorter som fungerar utan omgivande lands- bygd, åtminstone i vad avser närings- livet. Gränsen mellan vad som skall räk- nas som landsbygd och som stad skulle då kunna dras vid en så stor tätort, att den även utan stöd av efterfrågan från omgivande glesbebyggelse kan bära en egen serviceutrustning. En utgångspunkt för att fastställa denna storlek är att undersöka vilket kundunderlag som krävs för att bära upp en basservice. Exempelvis kräver en enda modern livs- medelsbutik för att kunna anses bär- kraftig ett befolkningsunderlag på ett tusental personer. Det innebär, att för att en ort skall kunna bära ett enbart på sitt eget befolkningsunderlag baserat någorlunda differentierat butiksnät, bör den ha flera tusen invånare. Antalet så- dana tätorter i landet är begränsat. Exempelvis är antalet orter med minst 5 000 invånare ca 150. Ett flertal av or- terna med en sådan folkmängd fyller emellertid samtidigt servicefunktioner åt omgivande landsbygd, vilket ger orten ett större efterfrågeunderlag än om en- bart ortens eget basnäringsliv skulle be- tinga servicebehovet. Tätorter med eget basnäringsliv och därtill hörande bas- service, som skulle kunna fungera utan efterfrågan från omgivande landsbygd, benämns fortsättningsvis stororter.

Av småorterna kan urskiljas tre hu- vudtyper. Den vanligaste och för lands- bygden ojämförligt viktigaste typen ut- görs av orter, som huvudsakligen fyller serviceuppgifter åt omgivande glesbygd och därmed är integrerande delar av landsbygden. Minskar den omgivande glesbygdens befolkning, viker också des- sa orters försörjningsmöjligheter, såvida inte samtidigt en utbyggnad av deras bas-

näringsliv sker eller bostadsbebyggelsen omflyttas från gles- till tätbebyggelse utan ändring i näringslivet. Ofta har sistnämnda utvecklingstendenser t. o. m. varit starkare än effekten av att om- landsbefolkningen vikit, vilket lett till den nämnda expansionen för småorter- na. Utöver de landsbygdsberoende små- orterna finns det ett par ytterligare grup- per av mindre orter, nämligen dels så- dana som baseras på enstaka råvaru- bunden industri, t.ex. vissa bruksorter, dels sådana som är bostadsorter för i en närliggande storort verksam befolkning, s.k. satellitorter. Även dessa typer av småorter brukar räknas in i landsbygds- begreppet, för såvitt det inte rör sig om stadsliknande förorter till större städer.

Tätortens servicefunktion gentemot omgivande bygd har varit utgångspunk- ten vid urvalet av centralorter i sådana områdesindelningar som arbetsmark- nadsstyrelsens (AMS) regionsystem och kommunblocken. Eftersom antalet kom- munblock uppgår till 282, blir flertalet av deras centra av småortskaraktär. Regionindelningen enligt AMS innefattar tre steg, A, B och C, varvid som rikt- punkt valts regionernas totala folkmängd (lägst 30000, 15000 resp. 7500 invå- nare) och inte primärt centralortens storlek. Antalet C-centra är ungefär det- samma som antalet kommunblockscent- ra, antalet B-områden hälften och an- talet A-centra ett 90-tal, dvs. till antal ungefär detsamma som antalet stororter. Emellertid är de inte desamma som stor- orterna, beroende på kravet på en ut- bredning över hela landet och en riklig serviceutrustning, som ju inte behöver sammanfalla med krav på ett stort bas- näringsliv för orten.

4. Allmänna synpunkter på industri- lokalisering till landsbygd

I samband med den utglesning av lands- bygden, som följt med jordbruksbefolk-

• Sida 223
•  Original

ningens tillbakagång, har diskuterats olika möjligheter att befrämja bosätt- ningen i övrigt på landsbygden. I och för sig har jordbruksrationaliseringen haft en självständig näringsskapande ef- fekt. Den har, såsom närmare behan- las i nästa kapitelavsnitt, föranlett en viss närhetslokalisering och en relativ ök- ning av andra näringar på landsbygden. Även i övrigt har, som förut berörts, näringarna på landsbygden utom jord- bruket utvecklats positivt. Men därutöver har eftersträvats en aktiv lokalisering av basnäringar till landsbygden, framför allt industri, varvid såsom »multiplika- torefl'ekt» skulle följa erforderliga ser- vicenäringar. De samhällsekonomiska motiven härför skulle dels vara behovet att utnyttja det överskott på arbetskraft som uppkommit på landsbygden genom jordbruksrationaliseringen, dels avse att undvika samhälleliga kapitalförluster, t. ex. genom att bostäder och servicean- läggningar skulle komma att stå oan- vända trots att de inte var helt avskriv- na. Vidare har pekats på de olägenheter för den sociala miljön på landsbygden som uttunningen medför. Genom lämp- liga lokaliseringspolitiska åtgärder skulle de företagsekonomiska förutsättningarna för en nyetablering skapas. Tankegångar av detta slag ligger bakom riksdagsbe- slutet hösten 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik,2 ett beslut som tillkommit på grundval av betänkande av kommittén för näringslivets lokalise- ring (SOU 1963:58). Lokaliseringspolitiken bör enligt riks- dagsbeslutet medverka till en sådan lo- kalisering av näringslivet, att landets till- gångar på kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på sådant sätt, att ett snabbt ekonomiskt framåt- skridande främjas. Den bör vidare syfta till en rättvis fördelning av det stigande välståndet; sålunda bör en tillfredsstäl— lande social och kulturell service erbju-

das människorna i olika delar av landet. Den bör beakta de försvarspolitiska syn- punkterna. Ytterligare bör den ta sikte på att värna de enskilda individernas trygghet och minska deras anpassnings- svårigheter i samband med den struktur- omvandling och den ekonomiska expan- sion som pågår.

Det lokaliseringspolitiska stödet är en- ligt riksdagsbeslutet avsett att utgå i främsta rummet till de nordliga delarna av Sverige. Beträffande frågan om i vilka orter inom detta s.k. norra stödområde (eller i särskilda fall utanför detta) som stödet skall sättas in innebär beslutet, att det skall inriktas på orter där det från samhällelig synpunkt befinns mest angeläget att utvecklingen främjas och som har goda förutsättningar att bära en industriell verksamhet och fungera som centra för samhällelig service. Även om härför i första hand krävs ett visst be- folkningsanderlag, skall dock inte en- dast sådana företagslokaliseringar som skett i större tätorter kunna bli föremål för stöd. Några bestämda krav på storlek och karaktär hos de orter och regioner, där stödåtgärder skall vidtas, har dock inte uppställts. En lämplig handlings— linje har emellertid angetts vara att vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen välja orter för stödet bland kommun- blockscentra. Varje sådan centralort skall dock inte automatiskt kunna på- räkna stöd, utan försiktighet bör iakttas när det gäller små centralorter i svaga kommunblock. Å andra sidan bör det inte vara uteslutet att lämna stöd även i sådana tätorter vid sidan av kommun- blockscentra, som bedöms ha goda ut- vecklingsmöjligheter.

Till förverkligande av den nyss an- givna lokaliseringspolitiska målsätt- ningen förutsätts tre slag av medel, näm- ligen samhällsplanering, upplysnings-

2 Prop. 1964:185, BU 48.

• Sida 224
•  Original

och rådgivningsverksamhet samt statliga ekonomiska stödåtgärder. De senare om- fattar för den femåriga försöksperiod, varom riksdagen 1964 fattade beslut, ett belopp av 800 milj. kr, varav 300 milj. kr blivit anvisade för investeringsbidrag och 500 milj. kr för långivning.

För att kunna föra en diskussion om möjligheterna för en lokaliseringspolitik måste först klargöras, vilken innebörd den får i fråga om, bebyggelse och övriga samhällsfunktioner. Det första som måste konstateras är att varje industri, oavsett var den läggs, i sig själv är tät- ortsskapande. Redan etablerandet av en medelstor industri, med ett ($O-tal an- ställda innebär genom »multiplikatoref— fekter» av olika slag bildandet av en tätort av storleksordningen 300 invånare. Är industrin sedan expansionskraftig, vilket den bör vara om man skall basera en hel orts tillskapande på den, växer orten snart till en sådan dimension, att den inte längre kan anses tillhöra lands- bygd i inskränkt mening, dvs. glesbygd. Det är därför skäl att i diskussionen skilja på lokalisering till egentlig gles- bygd och till landsbygdens småorter.

A. Industrilokalisering till glesbygd

För en lyckad industrilokalisering krävs inte blott tillgodoseende av råvaru-, kraft—, transport- och arbetskraftsförsörj- ning utan också bostäder och serviceut- rustning av allehanda slag. Detta drar vid en glesbygdslokalisering med sig en omfattande anläggningsverksamhet ut- över industribyggandet och en hel sam- hällsplanering i stället för enbart en industriplanering. Eftersom t. ex. service- utrustningen måste tas till i liten skala i början, blir initialkostnaderna per en- het höga. Vidare tvingas den initiativ- tagande industrin ofta själv satsa kapital och arbete i den samhälleliga delen av planeringen. Lokala resurser och erfa-

renheter härför är otillräckliga. Detta är en av förklaringarna varför industrier, om inte speciella skäl såsom lokala rå— varufyndigheter tvingar dem därtill, föredrar lokalisering till i fråga om sam- hällsfunktionerna redan välutrustade tätorter.

Då det gäller mindre industriföretag är de ofta komplementära till andra t. ex. så att de utför vissa delar av en föräd- lingsprocess eller utför vissa funktioner åt en större industri eller system av in— dustrier. Dessa företag, som på grund av sin litenhet inte skulle bli nämnvärt tätortsskapande, om de lokaliserades till glesbygden, har ett starkt behov av när- het till den industri eller industrigrupp de betjänar. Såväl tids- som kostnads- mässiga aspekter på kommunikationen mellan industrierna kommer här in i bilden.

Det krävs sålunda speciella förutsätt- ningar för att lokalisering av en industri till glesbygd skall kunna bevara eller öka bosättningen på landsbygden utan att förläggningsplatsen förlorar sin ka- raktär av glesbygd och samtidigt in- dustrin kan bibehålla sin konkurrens- kraft gentemot tätortslokaliserade in- dustrier. Det bör finnas lokala fördelar, t.ex. råvarufyndigheter, god tillgång på arbetskraft eller liknande, och produk- tionen utgöras av en relativt självstän— dig, avslutad process, som är tillräckligt högt mekaniserad för stordrift och sam- tidigt kan skötas av en begränsad arbets- styrka.

B. Industrllokallsering till landsbygdens små orter

Om problematiken beträffande industri— lokalisering inte begränsas till glesbygd utan även till mindre orter, vars närings- liv är beroende av omgivande bygd, in- kluderas i landsbygdsbegreppet, kan den angripas på ett mer differentierat sätt. Det har i den föregående analysen av

• Sida 225
•  Original

näringslivets och befolkningens struktur framkommit, att tätortsnäringarna i små- orterna utvecklats i en lika snabb takt som i de större tätorterna och att detta gällt även industrin. En viktig anledning härtill torde vara att finna i den svenska industrins inriktning mot verkstads- och trävaruindustri, för vilken en uppdelning i små driftsenheter har gynnsammare förutsättningar än i flertalet andra in- dustrigrenar. Inom dessa branscher har det dessutom funnits lokala traditioner att bygga på. Ett relativt välutvecklat kommunikationsnät har underlättat kon- kurrensen med de till de större tätorter- na lokaliserade företagen. Vidare har man genom olika organisatoriska åtgär- der, såsom underleverantörssystem, kun- nat sammanhålla planeringen även av lokalt åtskilda produktionsenheter. Illustrerande för dessa förhållanden är en översikt av nyetableringar, flytt- ningar och filialutläggningar av in- dustrier med minst 25 anställda under åren 1946—61, som utförts av den förut nämnda kommittén för näringslivets lo- kalisering. Den gav vid handen, att drygt 40 % av antalet anläggningar med 1/3 av antalet anställda lokaliserades till orter med mindre än 5000 invånare, medan etableringar utanför tätorter var ovanliga. Ca 1/ 10 av anläggningarna lo- kaliserades till glesbygd i här avgrän- sad mening. Särskilt gruvindustri, jord- och stenindustri, träindustri, massa- och pappersindustri samt råvarubunden livs- medelsindustri lokaliserades till småor- ter, varvid ca 2/3 av såväl antalet an- läggningar som anställda förlades till orter med mindre än 5 000 invånare. I fråga om omlokaliseringar utfördes dessa till större delen som filialutläggningar med flyttningsriktning från storstadsom- rådena, främst från Stockholms-området. Motivet för omlokaliseringarna har en- ligt uppgifter från företagen huvudsak- ligen varit arbetskraftsbrist och valet av

lokaliseringsort har ofta avgjorts av till- gång på en ledig industrilokal.

Innefattas de av glesbygden avhängiga småorterna i landsbygdsbegreppet, torde sammanfattningsvis kunna påstås, att industrier hittills lokaliserats till lands- bygden i en ganska stor omfattning. Huruvida detta även framdeles kommer att kunna bli fallet sammanhänger med fyra faktorer, nämligen utvecklingsten— denserna beträffande tillverkningsenhe- ternas storlek, kommunikationssyste- mens utformning och relativa kostnader, löneläget och standardkravens utseende.

Faktorer som talar för att småorter- nas konkurrensförmåga kan bibehållas eller rent av förbättras är vägnätets, transportmöjligheternas och telekommu- nikationssystemens utbyggnad. Det be- räknas, att redan nu 90 0/o av landets be— folkning är bosatt inom en mil från riks— vägarna. Småorter, som är förlagda längs dessa, bör ur kommunikationssynpunkt bli likställda eller överlägsna större orter som har en omfattande inre trafik, vil- ken är hastighetsbegränsad och ofta drabbas av stockning. Tendenserna på transportområdet innebär fortsatt rela— tiv kostnadssänkning, vilket även kan förväntas på telekommunikationsområ- det. Exempel härpå är riksautomatisc- ring och större taxeområden för telefon— nätet. Telextransmission för intern in— formation och dataöverföring, kommu- nikationsradio, industri-TV m.fl. nya kommunikationssystem innebär inte blott reduktion av avständsfaktorn utan även relativa kostnadssänkningar för funktioner som tidigare ställde sig kost— nadsmässigt särskilt ogynnsamma för spridda produktionsenheter.

Genom den industriella automatise- ringen minskar i och för sig antalet ar- betare per arbetsställe och därmed ges gynnsammare förutsättningar för loka- lisering till småorter. Detta gäller så länge automatiseringen begränsas till del-

• Sida 226
•  Original

processer, vilket torde förbli vanligt åt- minstone inom verkstadsindustrin. Des- sa synpunkter torde också gälla den landsbygdsinriktade anläggningsverk- samheten. Mer omfattande automatise- ring, s. k. automation, är däremot natur- ligen förbehållen de stora anläggningar- na, som förutsätter eller skapar stora orter. Den administrativa automationen ställer också krav på stora förvaltnings- enheter, och telekommunikationssyste- men verkar i detta avseende närmast för- stärkande på centraliseringstendenserna. Men detta behöver av samma skäl inte innebära krav på stora tillverkningsen- heter. Viktigare för dimensionering av de sistnämnda blir i stället utvecklings- planering, som kräver tjänstemannain- satser. Eftersom denna funktion är sär- skilt omfattande inom verkstadsindustrin på grund av snabbt skiftande tillverk- ningsprogram, är detta en faktor som verkar i centraliserande riktning. Avgörande för koncentrationstenden- serna torde bli det relativa löneläget, val- möjligheterna på arbetsmarknaden och de anställdas intresse i övrigt i fråga om bostadsortens belägenhet. En väsent- lig orsak till småorternas hittillsvarande konkurrensförmåga torde ha legat i bättre tillgång på arbetskraft, det lägre löneläget samt lägre fastighetskostnader. Dessa fördelar har uppvägt nackdelarna av högre kommunikations- och trans- portkostnader och mindre företagsen- heter. 'Löneskillnaderna synes som nämnts ha bibehållits under 1950-talet, vilket kan sammanhänga med de rela- tivt rikliga tillskott av arbetskraft som småorterna fått från jordbruket under denna period. Eftersom den fortsatta till- bakagången i jordbruksbefolkningen kan väntas ge tämligen små sådana tillskott, bör utbudet av arbetskraft komma att åtstramas med åtföljande tendens till löneutjämning. Ansträngningarna som görs på avtalsområdet att särskilt för-

bättra de lågavlönades ställning bör verka i samma riktning. Med hänsyn till de förut nämnda kostnadstendenserna i övrigt torde en löneutjämning i någon mån kunna tålas lönsamhetsmässigt, varför ur dessa aspekter småorternas konkurrensförmåga skulle kunna bibe- hållas. Däremot kvarstär begränsningen i valmöjligheter beträffande arbete, utom i sådana fall där småorterna är s.k. sa- tellitorter eller ligger så nära varandra, att flera småorter tillsammans bildar en större arbetsmarknad.

Med en decentraliserad tillverkning och en centraliserad planläggning, som den administrativa automationen tänks förutsätta, skulle följa en ytterligare geografisk skiktning i socialklasserna, så att arbetarna tenderar att orienteras till småorterna, medan tjänstemännen i än högre grad än nu orienteras till de större orterna. Därav skulle följa motsvarande skillnader i genomsnittsinkomst med verkningar bl. a. på skatteunderlaget. Att bo i småorter innebär större avstånd till differentierad service av olika slag, som i välfärdssamhället tillmäts en växande betydelse. Inom ett givet avstånd blir vidare valmöjligheterna härvidlag liksom t.ex. i fråga om skolutbildning smärre. Småorternas läge i förhållande till de större orterna blir av det skälet en vä- sentlig faktor för deras attraktionskraft. Tillkomsten av satellitorter får ses som ett uttryck för strävanden att förena för- delarna av småortsboendet med närhet till differentierad service. För småorter på större avstånd blir i stället deras ka- raktär av servicecentrum för ett omland utslagsgivande för attraktionskraften. Den intensiva dragkampen mellan kom- muner att få förlagt utbildningsanstalter och andra välfärdsanordningar till just deras centralorter är exempelvis uttryck härför.

Gentemot det nu förda resonemanget kan göras en del invändningar. En auto-

• Sida 227
•  Original

matisering av industrin på det sätt som förutsatts bör rimligen få konsekvenser även för lönebildningen. Det fåtal arbe- tare, som behövs för att sköta spridda automatiserade industrier, måste vara högt utbildade och de får därför sanno- ' likt högre löner än många av de tjänste-

män, som kanske utför rutinarbete på centraliserade kontor. Mot en utsprid- ning talar också ökade kostnader för den centrala administrationen samt stegrade transportkostnader. Härtill kommer att tröghetsmoment av olika slag nog ändå kommer att hindra en sådan utspridning av små automatiserade enheter i små- orter, även i fall den skulle vara tek- niskt möjlig. Det kan ifrågasättas, om företagen vågar sig på experimentet. De kommer troligen, i den mån en decentra- lisering överhuvud är aktuell, ändå att satsa på större orter eller närmast på vad som här kallas stororter.

Frågan är om de positiva sociala vär- den i form av t.ex. bostadsmiljö och närhet till naturen, som boendet i små- orter har, kommer att kunna uppväga de negativa sidorna. Utan att gå in på en närmare bedömning härav kan stäl- las spörsmålet, om inte avgörandet be- träffande småorternas konkurrenskraft i framtiden kommer att bestämmas främst av valmöjligheterna beträffande arbete, utbildning samt social och kom- mersiell service, när skillnaderna i eko- nomiskt avseende mellan att bo i små- ort och storort, som ovan antytts, blir mindre.

5. Jordbruksrationaliseringens närings- skapande effekter

Jordbrukets rationaliseringsprocess inne— bär delvis en överflyttning av verksam- hetsområden och funktioner till andra näringsgrenar. På naturahushållningens tid var produktsortimentet mycket stort, då det omfattade de allra flesta av sam-

hällets verksamhetsområden. Den över- flyttning som skedde gällde till en början huvudsakligen det varusortiment, som ligger utanför livsmedelssektorn. Seder- mera har även verksamheten inom denna mer och mer begränsats till råvaror. Parallellt därmed har framställning av produktionsmedlen och övriga förbruk- ningsartiklar överflyttats eller nya utan- för jordbruket framställda varor tagits i anspråk.

Medan inskränkningen i produktsorti- ment och därmed i relativ produktions- volym liksom även verksamheten i lant- hushållet är svår att få mått på, kan däremot funktionsöverflyttningen på produktionsmedelssidan illustreras med skillnaden mellan arbets- och totalpro- duktivitetens förändringar. Medan ar- betsproduktiviteten ökat med 3 51 50/0 om året under de senaste tjugu åren, har nettoproduktiviteten begränsats till 1 a 2 0/o om året. Då den totala produk- tionsvolymen varit ungefär oförändrad, utgör differensen 2 51 30/0 ett uttryck för den totala relativa överflyttningsvo- lymen.

Det intressanta ur landsbygdssyn- punkt är var de näringar, till vilka över- flyttningarna sker, lokaliseras. Man kan därvid skilja mellan industrialstrande och servicealstrande överflyttningar. Vi- dare kan det vara lämpligt att hålla isär överflyttningar från jordbrukssidan och från lanthushållssidan.

A. Industrialstrande överflyttningar Livsmedelsindustrins utveckling har in- neburit dels ett övertagande av primära förädlingsprocesser från jordbruket i syfte att göra produkten marknadsför, dels en vidareförädling som övertagit arbetsuppgifter i konsumenthushållen. Till en början lokaliserades dessa verk- samheter på landsbygden; bymejerierna och småkvarnarna är exempel härpå. En stark koncentration till stora enheter be-

• Sida 228
•  Original

lägna i större orter har kännetecknat den senare utvecklingen, vilken otvivel- aktigt fortgår i oförminskad takt under trycket av stordriftsfördelar och trans- portekonomiska krafter. Enstaka avvi- kande tendenser såsom upprättande av lokala mottagningsstationer för spann- mål och närhetslokalisering av industrier beroende av färskvaror, såsom grönsa- ker, förtar föga det allmänna intrycket av en landsbygdsflyende lokalisering för livsmedelsindustrin.

Ännu starkare är intrycket av stor- ortsorientering på produktionsmedels- sidan. Jordbruksmaskins- och gödselme- delsindustrierna är i alldeles övervägan- de grad lokaliserade till stadsbebyggelse. Den tillverkning, som fortfarande sker ute på jordbruken eller vid småverkstä- (ler av särskilt företagssamma och upp- finningsrika företagare, torde snarare bidra till idéexport än landsbygdslokali- serad tillverkning. Resurser att bygga upp större fabrikation och en försälj- ningsorganisation saknas oftast, varför de nya tillverkningarna tas upp av redan etablerad storortsindustri.

I fråga om anläggningsarbeten såsom byggenskap, dikning, väg- och brobyg- gande kan man däremot hävda, att den hittillsvarande verksamheten varit i hu- vudsak landsbygdslokaliserad. Framför allt har detta avsett arbetskraften som dels till stor del bestått av jordbrukens egen arbetskraft, dels hämtats från en stor kår av landsbygdsbosatta byggmäs- tare, snickare m.fl. fackkunniga. Även byggnadsmaterialen, särskilt de grövre, har i stor utsträckning härrört från landsbygdslokaliserade företag såsom sågar, grustag, tegelbruk och smides- verkstäder.

B. Servicealstrande över-flyttningar

De servicealstrande funktionsöverflytt- ningarna från jordbrukssidan kan också i stor utsträckning anses ha varit lands-

bygdslokaliserade. Dit hör i främsta rummet åkerier, maskinstationer och maskinhållare. Även reparationsverkstä- derna har kunnat räknas dit, även om den ökade anknytningen till maskinhall— deln särskilt för mer komplicerade ma- skiner lett till en starkare storortslokali- sering. Service av typ foder- och utsädes- beredning, bokföring och veterinärhjälp har utvecklats snabbt i riktning mot stor- ortslokaliscrad verksamhet.

För att få ett sammanfattande mått på hur till jordbruket inköpta produk- tionsmedel, tjänster och konsumtionsva- ror fördelar sig på landsbygds— och storortslokaliserad verksamhet har ett försök till en grov överslagsberäkning utförts för de totala utgifterna enligt deklarationerna för inkomst av jord- bruksfastighet. Därvid blev resultatet att uppskattningsvis hälften av de kontanta utgifterna kunde beräknas gå till lands- bygdslokaliserade näringar.

De särdrag som under senare tid skilt lanthushållen från övriga hushåll har i första hand betingats av omhänderta- gandet av produkter från husbehovspro- duktion. Även om husbehovsproduktio- nen fortfarande är av en sådan omfatt- ning, att naturakonsumtionen uppgår till en tredjedel av hela livsmedelskonsum- tionen i lanthushållen, har den minskat betydligt i samband med jordbrukets specialisering. (Det bör observeras, att uppgifterna hänför sig till år 1958.) Detta har ökat behovet av livsmedelsin- köp, vilket torde ha medfört en relativ utvidgning av lanthandeln i fråga om detta sortiment och därmed en lands- bygdslokaliserande effekt. Med hänsyn till att anskaffningen av kapitalföremål till lanthushållen är begränsad i förhål- lande till livsmedelskostnaderna är det sannolikt, att strukturförändringarna i lanthushållen haft en näringsskapande effekt som företrädesvis varit lands- bygdslokaliserad.

• Sida 229
•  Original

C. Framtida lokalisering av överflyttning- arna

Vilka är då de aktuella och framtida ut- vecklingstendenserna på detta område? Exempel på aktuella sådana tendenser i fråga om produktsidan är utflyttning av potatislagringen och sorteringen, över- gång till tankhämtning av mjölk, ut— veckling av ägg-, gödkycklings- och fläskfabriker samt konservindustriernas kontraktsodlingar. En del av dessa ten- denser verkar storortslokaliserande, men huvuddelen torde dock leda till lands- bygdsorienterad verksamhet. Det synes naturligt, att när utflyttningen börjar gälla själva rävaruproduktionen en landsbygdslokalisering bibehålls.

Å andra sidan kan på produktions- medelssidan de storortslokaliserande ten- denserna framdeles komma att förstär- kas. Särskilt gäller detta anläggnings- verksamheten. Genom att de mekaniska elementen för intern automatisk trans— port, hantering och lagring kan väntas utgöra en större del av den framtida byggnationen och även huskropparna bestå av fabrikstillverkade material och byggnadselement, torde man på detta verksamhetsområde få räkna med en förskjutning mot storortslokaliserande efterfrågan. Även i fråga om övrig an- läggningsverksamhet finns det skäl att förvänta en dylik förskjutning. Exempel som övergång till plaströr vid dikning, aluminiumtrummor vid brobyggen och anläggning av bevattningssystem tyder härpå.

De alltmer komplicerade maskiner som vinner insteg i jordbruket förutsät- ter en avancerad serviceutrustning, som gärna blir storortslokaliserad. Service— bilar stationerade vid större verkstäder ersätter småverkstäderna. För de enklare redskapen innebär utvecklingstendenser, som kännetecknas av slagord såsom vköp, slit och släng» och >>gör det själv», att också tidigare manuell service ersätts

med fabrikstillverkade ersättningsdelar och därmed förskjutningar mot stororts- lokaliserad verksamhet. Även om åkeri- verksamheten alltfort kommer att ha stark landsbygdsorientering i samband med transporterna av tungt gods såsom grus- och jordmaterial, skogsprodukter, gödselmedel och spannmål, innebär så- dana tendenser som flaskhämtningens ersättning med tankhämtning och direkt- distribution av varor med firmabilar ett uppenbart avbräck i transportapparatens landsbygdslokalisering.

Det dominerande draget i lanthushål- lets strukturförändringar framöver kan väntas förbli inskränkningen i natura- konsumtionen. Detta skulle i och för sig kunna leda till fortsatt stark efterfrågan på lanthandelstjänster. Men den ökade hållbarheten hos livsmedlen genom djup- frysning och emballageteknik samt till- gången på goda lagerutrymmen och egen bil lockar lanthusmödrarna att företa storköp i de större orternas mer väl- sorterade och billigare affärer, varför en inte ringa del av nämnda efterfrågeök- ning kan få en storortslokaliserande ef- fekt.

6. Befolkningens framtida lokalisering

Det har i det föregående visats, att till- bakagången av glesbygdsbefolkningen helt kan tillskrivas arbetskraftsutveck- lingen inom jordbruk och boskapssköt- sel. I fråga om de övriga näringarna har både sysselsättnings- och befolkningsut-

• Sida 230
•  Original

vecklingen varit positiv. Detta har kun- nat återföras dels på att en del av de näringar som ersatt den bortrationalise- rade verksamheten vid jordbruken varit landsbygdslokaliserad, dels på allmänt stor konkurrensförmåga hos det små- ortslokaliserade näringslivet.

Vad de fortsatta utvecklingstendenser- na beträffar skulle det enligt de anförda synpunkterna vara sannolikt, att den framtida jordbruksrationaliseringen i mindre grad än hittills kommer att be- fordra det övriga näringslivet på lands- bygden. Det småortslokaliserade närings- livet skulle åtminstone i vissa avseenden kunna förbli konkurrenskraftigt. Möjlig- heterna att på småorterna tillgodose de växande levnadsstandardkraven har be- dömts bli en viktigare faktor i fram- tiden. Därvid får kostnaden för och till- gången på modern service vägas mot värdet att bo i en landsbygdsbetonad miljö.

Dessa frågor skall här belysas på två sätt. Närmast redovisas en framskriv- ning av befolkningens fördelning på be- byggelsetyper och regioner. I ett följan- de avsnitt inventeras de problem som möter när man söker bereda service en- ligt tätortsstandard åt landsbygdsbefolk- ningen.

A. Förutsättningar för befolkningsfram- skrivning En särskild befolkningsframskrivning har utförts för vår räkning.3 I detta sammanhang behandlas endast vad som är av intresse för landsbygdsfrågorna. Som förutsättningar för framskrivningen har antagitsen fortsatt nedgång i död- ligheten, en fortsatt sänkning av gifter- målsåldern, ett oförändrat barnantal per genomlupen fertilitetsperiod och en fort- satt befolkningsomflyttning antingen i samma procentuella takt som under 1950-talet (alternativ 1), eller i hälften så snabb takt (alternativ 2). Döds- och

födelsetalen har förutsatts lika regionalt sett, men differentierats på femärsklas- ser och kön. F lyttningsantagandena har dessutom differentierats regionalt, t. ex. för glesbygd på 12 zoner, med beaktan- de av geografiska variationer i flytt- ningstakten. Till glesbygd har räknats glesbebyggelse samt agglomerationer med upp till 500 invånare. Gränsen har dik- terats av kravet på att orten skall bilda ett tillräckligt självständigt underlag för åtminstone en livsmedelsbutik. Till stor- ortsbebyggelse har räknats det hundra- tal tätorter som bildar en- eller flerkär- niga centralorter i AMS:s 91 s.k. A-re- gioner. De övriga tätorterna har sam- manfattats i begreppet tätbygd. Den an- vända framskrivningstekniken innebär en successiv uppsamling av flyttnings- vinsterna från glesbygd till allt större orter efter en bestämd ordning.

B. Tendenser för olika bebyggelsetyper

Resultaten av framskrivningarna sum- merade för bebyggelsetyperna framgår av tabell XI: 7. Enligt alternativ 1 för flyttningstakten skulle glesbygdcrna för- lora 1/6 av sin befolkning till 1970 och 1/3 till 1980. Förlusterna gäller åldrarna under 65 år, medan pensionärerna tvärt- om skulle öka i antal och därigenom 1980 utgöra ca 1/4 av hela glesbygdsbe- folkningen. Även om flyttningstakten skulle bli hälften så snabb, bleve förlus- terna betydande, 1/10 till 1970 resp. 1/5 till 1980, och pensionärerna öka väl så mycket i antal.

Tätbygderna skulle göra en del be- folkningsvinster, ungefär lika stora oav- sett flyttningsalternativ. Vinsten skulle bli av storleksordningen 1/10 till 1970 och 1/5 till 1980. Antalsmässigt skulle

3 Odd Gulbrandsen: Sveriges befolkning 1980. Prognos för regioner och bebyggelse- typer. Utförd på uppdrag av 1960 års jord- bruksutredning. Stencil 1963. Se även Plan nr 2:63: Var bor vi 1980?

• Sida 231
•  Original

Tabell XI: 7. Befolkningsframskrivning 1960—80 (1000-tal personer)

Bebyggelsetyp Ålder 1960 Glesbygd 0—64 1 977 65— 347

0— 2 324

Tätbygd 0—64 1 132 65— 145

0— 1 277

Centralort 0—64 3 489 65— 405

0— 3 894

Hela riket 0—64 6 598 65— 897

0— 7495

Alternativ 1 Alternativ 2 1970 1980 1970 1980 1537 1185 1704 1447

365 369 385 407 1 902 1 554 2 089 1 854 1222 1278 1201 1263

192 245 185 235 1414 1523 1386 1498 4055 4636 3847 4265

567 769 552 737 4622 5405 4399 5 002 6814 7099 6752 6975 1124 1383 1122 1379 7 938 8482 7 874 8354

Källa: Se närmast föregående textnot.

dock dessa ökningar inte kunna upp- väga nedgången i glesbygdsbefolkningen. Om alternativ 1 betraktas, skulle gles— bygderna förlora 3/4 milj. invånare mel- lan 1960 och 1980, medan tätbygderna vunne 1/4 milj., varför nettoförlusten för landsbygden i vid mening (glesbyg- der plus tätbygder) bleve 1/2 milj. in- vånare. Vid hälften så snabb flyttnings- takt skulle landsbygdsförlusten bli 1/4 milj. invånare. '

Vilka av dessa framskrivningsresultat kan sägas svara mot de framtida tenden- ser i fråga om näringsliv och bosättning som tidigare anförts? Det bör då först påpekas, att alternativ 1 endast i formell mening representerar en lika snabb flytt- ningstakt som under 1950-talet. På grund av ändrade principer i tätorts- avgränsningarna i folkräkningarna in- nebär detta alternativ i realtiteten en ökad omflyttning. Det skulle därför kunna illustrera det fallet, att de stor- ortslokaliserande tendenserna fortsätt- ningsvis överväger utan att småorternas konkurrensförmåga likväl avsevärt för- svagas. För alternativ 2 gäller då mot- svarande, nämligen'attdet avser en flytt- ningstakt som är något mer än hälften

av den verkliga hittills. Detta alternativ förutsätter, att de mindre agglomeratio- nerna på glesbygden erhåller en sådan attraktionskraft, att de kan kompensera en stor del av minskningen i jordbruks- befolkningen eller att jordbruksbebyg- gelsen i ökad utsträckning kan utnyttjas som bostäder för övriga befolknings- grupper.

Sistnämnda frågekomplex är av sär- skild betydelse för bedömningen av pen- sionärsprognosen. Det kan nämligen fin- nas skäl fundera över reaktionerna hos de äldre, när de aktiva åldrarna i deras omgivning starkt decimeras och de sam- tidigt genom pensionsförmåner av olika slag erhåller ekonomiska möjligheter att välja bostad. Det intressanta här blir. huruvida de små agglomerationerna kan visa sig tillräckligt konkurrenskraftiga inför pensionärernas val mellan hem- bygdsmiljö samt service och vårdmöjlig- heter.

C. Regionala olikheter i befolkningsutveek- lingen De regionala skillnaderna i flyttnings- takt har varit ganska betydande, varför det inte är överraskande att en fram—

• Sida 232
•  Original

skrivning av desamma leder till stora olikheter mellan regionerna i fråga om befolkningsutvecklingen. För glesbygder- na skulle befolkningsförlusterna i de olika regionerna komma att variera mel- lan 1/5 och 1/2, räknat från 1960 till 1980 i alternativ 1. Den största tillbaka- gången beräknas för Bergslagsbygderna, nedre Norrland och vissa delar av små- ländska höglandet. De lägsta förlusterna skulle avse västkusten och vissa delar av övre Norrland.

Att skogsbygderna kan komma att drabbas av stark folkminskning synes med hänsyn till jordbrukets ringa bär- kraft sannolikt. Att västkusten med dess åtminstone i de södra delarna bärkraf- tiga jordbruk och med en utbredd villa— bebyggelse kan komma att uppvisa små förluster är också troligt. Däremot före- faller det mer tveksamt, att glesbygden i övre Norrland skulle få så små för- luster framöver som framgår av beräk- ningarna. Det bör därvid erinras om att vändpunkten i jordbruksbefolkningens utveckling i övre Norrland inträffade först omkring 1950, då kolonisations- verksamheten avlöstes av övergång till kreaturslöshet, innebärande nedlägg- ningar av jordbruk. 1950-talet har så- lunda kännetecknats av en acceleration i befolkningsavtappningen från jordbru- ket, vilket bör få till följd en ökning av förlusterna även framdeles.

De olika regionernas tätbygder skulle få än mer varierande utveckling. Detta sammanhänger delvis med rent prog- nostekniska förhållanden men återspeg- lar i huvuddrag betydelsefulla tendenser. Sålunda skulle tätbygderna i Mälardalen och på västkusten bli särskilt expansiva, i flera regioner med folkökningar med mera än 50 |% på en tjuguårsperiod. Detta synes sannolikt med hänsyn till influensen såväl från storstäderna som från ett rikt differentierat näringsliv i övrigt i dessa områden.

En negativ befolkningsutveckling skulle däremot äga rum i flertalet av de norrländska tätbygderna. Uppenbarligen har de norrländska småorterna i första rummet varit serviceorter åt den omgi- vande glesbygden med begränsad för- måga att dra åt sig de funktionsöverflytt- ningar som jord- och skogsbrukets ra- tionaliseringsprocess medfört. En fort- sättning av de negativa tendenserna in- nebär ett allvarligt memento för den norrländska bosättningen, då avstånden medför att det utbredda punktsystem av tätorter som allmänt krävs för att till- godose landsbygdens behov bör vara sär- skilt välutvecklat.

Koncentrationen av landets befolkning till Mälardalen och västra Sverige be- räknas bli än mer accentuerad och lik- som tidigare föranledd av utvecklingen för storstäderna inom dessa områden. Städerna med minst 50000 invånare skulle få ett befolkningstillskott som är större än den totala befolkningsökningen mellan 1960 och 1980 i riket, varför om- råden utan sådana städer finge vidkän- nas befolkningsminskningar. Detta fram- går av tabell XI:8, där regionerna hop- grupperats så långt detta varit möjligt i samma områden som i tabell Xl: 6.

7. Samhällsplaneringen på landsbygden4

Modern levnadsstandard, som grundar sig på specialiserad och standardiserad massproduktion, massförsäljning och lnasservice, upprätthålls i de avseenden den förutsätter fysiska transporter natur- ligen billigast vid koncentrerad bosätt- ning, där ett stort antal konsumenter kan nås med ett minimum av transportarbete. Problemet för glesbebyggelsen blir då att välja en sådan uppbyggnad av sam-

4 Jfr karakteristiken i kapitlets början av (huvuddelen av) förevarande kapitelavsnitt. De delar, som med hänsyn till utrednings- uppdraget ansetts mera perifera, har satts tätare och med mindre stil.

• Sida 233
•  Original

Tabell XI: 8. Befolkningsframskrivning regionalt 1960——801 (1000-tal personer)

Bebyggelsetyp

Område Ccntralorter

Tätbygd Glesbygd Samtliga

1960 198021 1960 1980:1 1960 1980:1 1960 198011

Mälardalen 1 729 2386 Sydöstra Sverige 346 448 Västra Sverige 1 119 1 529 Vänerområdet 171 231 Norra Sverige 529 811

303 438 432 262 2 464 3 086 250 290 469 314 1 065 1 052 249 279 485 340 1 853 2 148 127 154 263 1 76 561 561 348 362 675 462 1 552 1 635

7495 8482

Hela riket

3894 5405 1277 1523 2324 15.54

Källa: Se närmast föregående textnot.

hället att merkostnaderna minimeras. Vidare behöver beaktas, i vilka avseen- den standarden kan ges ett sådant in— nehåll, att den medför mindre behov av fysiska transporter. Eftersom den glesa bebyggelsens avstånd till tätorter av er— forderlig storlek är mycket varierande, kan ingen enhetlig merkostnadsberäk- ning upprättas, ej heller något enkelt recept för den ekonomiskt mest fördel- aktiga standarden anvisas. I stället skall de problem som avståndsfaktorn skapar belysas med visst utredningsmaterial och en del allmänna synpunkter anföras på aktuella och kommande landsbygdspla- neringsfrågor.

A. Resetidsavstånd till serviceorter

Ett enkelt sätt att belysa tillgängligheten för glesbygdens befolkning av de varor och tjänster, som bjuds i tätorterna, är att stu- dera resetidsavstånden. Eftersom bilarna redan dominerar vid persontransporterna och användningen därav är i oavbrutet sti- gande, bör en kartläggning av resetidsav- stånd med bil ge en god belysning av de framtida förhållandena härvidlag.

En företagen sådan kartläggning visar, att centralorterna (AMS:s 91 A—orter), som med få undantag är rikt serviceutrustade, kan nås med en timmes bilfärd i praktiskt taget hela södra och mellersta Sverige samt i norra Sveriges kustland. Ogynnsammare

* Beträffande områdesindelningen, jfr tabell Xl: 6.

Städer med över 50000 invånare 1960

1960 1980:1 Mälardalen 1512 2 091 Västra Sverige 867 1 134 Övriga 127 190 Summa 2 466 3 415

läge har vissa skärgårdsområden, norra de- larna av Uppland och Värmland och i övrigt stora delar av Dalarna och det inre av Norrland. Begränsas anspråken på ortens serviceutrustning till att avse sådan som fyller dagliga behov, är korta restider önsk- värda. Av kartläggningen framgår, att inom ungefär samma områden som nyss anförts samt på sina håll även inom de övriga mera ogynnsamt belägna områdena kan dylika orter nås med 15 it 30 minuters bilfärd. An- talet orter, som därvid beaktats, uppgår till närmare 400 och nedre gränsen för ort- storleken motsvarar ungefär 1 milj. kronors detaljhandelsomsättning per år.

Av glesbygdsbefolkningen kan i södra och mellersta Sverige 2—5 %. beräknas ha längre resetidsavstånd än de nu angivna, medan i norra Sverige motsvarande tal springer upp till 30 it 40 "lo. Ur resetidssyn— punkt skulle sålunda tillgängligheten av tät- ortsservice såsom den här definierats i främsta rummet vara ett norrländskt prob- lem. Eftersom skogsbruket är den domi- nerande näringen i de tätortsavlägsna om- rådena, gäller frågan närmast standardmöj— ligheterna för skogsarbetskraften. Detta

• Sida 234
•  Original

pekar på angelägenheten att angripa bo- sättnings- och transportfrågorna för denna arbetskraft, så att man till lägsta kostnad kan trygga den norrländska skogsproduk- tionen.

B. Persontransporternas utveckling Inte blott landsbygdens avfolkning utan även och sannolikt i högre grad bilismen som sådan har ryckt undan underlaget för de kollektiva persontransporterna. Detta har framtvingat nedläggningar i ökande om- fattning av såväl järnvägs- som busslinjer. Exempelvis nedlades av SJ:s nät 656 km mellan 1950 och 1959, medan enbart under de tre följande åren 1 504 km nedlades. Pla- nerna är inriktade på en fortsatt omfattande nedläggning av olönsamma bandelar.

För busstrafikens del gäller, att trafik- underlaget minskat med 3 51 11% per år under 1950-talet. Enligt en undersökning 1948 bodde 95% av landets befolkning högst 2 km från närmaste väg med buss— linje, 40/0 2._4 km från sådan väg och 1 % på längre avstånd.5 Trots nedgången i trafikunderlaget ökade linjenätet fram till 1957, då det var ca 110300 km. Detta har medfört en stark försämring av bussföre- lagens ekonomi, varför nedläggningar av linjer och minskning av turtäthet seder- mera förekommit i accelererande omfatt- ning. Eftersom bussföretagen, särskilt på landsbygden, utgörs av små enheter, har behovet av strukturrationalisering och ökad samplanering av trafiken kommit att bli framträdande.6

Försämringen av busstrafikens lönsamhet har ansetts så allvarlig, att ett statligt stöd aktualiserats. Detta stöd, som utgick första gången 1961, får motsvara i regel högst 2 kr per vagnmil på olönsamma busslinjer. Av ca 2000 landsbygdslinjer har bidrag sökts till 1/3 och bidragen har täckt knappt 30 % av underskotten i de sökandes trafikrörelse. Ungefär hälften av bidragen har fallit på de fyra nordligaste länen. För 1965/66 beräk- nas ett totalt bidrag av 6,5 milj. kr.?

Vilken dominerande roll bilismen fått för persontrafiken illustreras av en beräkning för 1958, enligt vilken de privata person— bilarna skulle ha svarat för 61% av det totala persontransportarbetet i landet. Mot- svarande tal skulle för busstrafiken ha varit 110/o och för järnvägarna 16 "lo. Skulle en liknande beräkning göras enbart för lands- bygden, kommer personbilstransporterna

att svara för ett än högre procenttal, vilket bl.a. kan utläsas av jämförelser mellan jordbrukarnas och andra befolkningsgrup- pers resvanor. Eftersom antalet personbilar fortsatt att öka med ca 150/o om året, medan transportvolymen för järnväg och buss ökat med endast några procent om året eller vad beträffar landsbygden san- nolikt minskat, torde problemen med per- sonbefordran på landsbygden framdeles hu- vudsakligen hänföras till bilismens villkor.

Att man på landsbygden blir hänvisad till biltransport kan i och för sig betraktas som ett standardtecken, men å andra sidan ställer sig sådan transport väsentligt dyrare än kollektiva former. Vidare verkar denna utveckling diskriminerande på vissa befolk- ningsgrupper, nämligen de som på grund av ålder eller fysiska brister ej har rätt eller förmåga att framföra bil och som så- lunda blir hänvisade till samtransport eller droskbil. Därigenom uppkommer en kate- goriklyvning dels mellan familjer som har råd till och kan framföra egen bil och övriga, dels inom familjerna mellan kör- kortsberättigade och övriga, särskilt bar- nen. Vilka skillnader det rör sig om kan exemplifieras med att vid individuell resa buss kostar ca 1 kr per mil vid resor över 1 mil, personbil 3 a 4 kr per mil och taxi 10 51 12 kr per mil.

För att inte dessa kategoriklyvningar skall leda till ogynnsammare standardför- hållanden för de sämre lottade är det ange— läget att olika former för samtransporter utvecklas. Skolskjutsarna är ett exempel. Ett stort antal småbussar har under senare år anskaffats för detta ändamål och utgör en latent reserv för flerpersontransporter under de tider av dagen skoltransporterna ej pågår. Detta ger utrymme för nya for— mer av beställningstrafik. En utvidgad rätt till samåkning i privat personbil har berörts bl.a. av 1953 års trafikutredning (SOU 1961:23). Vid 1963 års riksdag har sådan rätt medgetts och avser resor till och från arbetsplats. Däremot har frågan om till- stånd för bilägare att på landsbygden och till och från tätorterna skjutsa andra perso-

5 Sven Godlund: Busstrafikens framväxt och funktion i de urbana influensfålten. Lund 1954. 6 Se exempelvis Strukturfrågor inom busstrafiken. Rapport avgiven av Bussra- tionaliseringsnämnden. Stencil. Stockholm sept. 1962. 7 Statsverkspropositionen 1964: bil. 8.

• Sida 235
•  Original

ner mot ersättning underkastats en vidare prövning inom kommunikationsdepartemen- tet. Otvivelaktigt är en sådan möjlighet en angelägen landsbygdsuppgift att få tillgodo- sedd.

C. Godstransporternas utveckling på lands- bygden Som framgått av det tidigare avsnittet om näringslivets struktur fanns i glesbygden 1950 hälften av samtliga samfärdselföretag, trots att dessa svarade för endast 1/12 av omsättningen. Dessa förhållanden markerar de små lastbilsåkeriernas dominerande roll i glesbygden. Dä enligt inkomststatistiken antalet företagare ökat och antalet anställda minskat inom samfärdselsektorn på lands- bygden, torde den slutsatsen kunna dras, att utvecklingen inom landsbygdsåkerierna har gått i riktning mot enmansföretag. Några speciella uppgifter om landsbygds- åkeriernas transportarbete står inte att få. Man kan dock sluta sig till att utveck— lingen varit mindre progressiv än för övrig lastbilstrafik därför att fjärrtrafiken, som företrädesvis går mellan de större städerna och är kännetecknad av mycket tunga last- bilar, och lokaltrafiken med lätta firmabilar ökat mest både i antal bilar och transport- arbete, medan antalet medeltunga bilar, som är vanligast hos landsbygdsåkerierna, minskat i antal.

ofta endast räknar med de rörliga kostna— derna.

Denna" konkurrenssituation kan ytterli- gare skärpas i den mån 1953 års trafikut- rednings förslag till lastbils- och traktor- tågtrafikens liberalisering genomförs.8 Efter- som traktorernas konkurrensförmåga är störst vid de kortdistanta transporterna och konkurrensen frisläpps på dessa avstånd, är det sannolikt att en omfördelning av de lokala glesbygdstransporterna till traktorer- nas fördel kommer att äga rum. Detta torde minska motiven för glesbygdslokaliserade åkerier, då dessa i stället får koncentrera sig på transporterna mellan de något större tätorterna och glesbygden.

D. Vägnätets tillstånd och utvecklingsten- denser

Med bilismens utveckling har vägnätets om- fattning och standard blivit avgörande för näringsliv och bosättning på landsbygden. Därvid är det i mindre grad riksvägarna och de genomgående länsvägarna, som för- binder de större tätorterna, än de övriga länsvägarna och de enskilda vägarna som spelar roll. Det enskilda vägnätets totala omfattning är inte känt. I den översikt av vägnätet som presenteras här nedan har endast medtagits de bidragsberättigade vä- garna.

Väglängd, Statliga utgifter 1963/64 för km '_.._—_ anlaggnmgar underhall, milj. kr milj. kr Riksvägar 13 000 293 ] Genomgående länsvägar 15 000 207 | 440 Övriga länsvägar 68 000 Enskilda vägar 54 000 26 42 Totalt 150 000 526 482

Anledningen till en långsammare utveck- ling på landsbygden skulle inte ligga i transportbehovet, som tvärtom måste ha ökat väsentligt, bl.a. i samband med an- läggningskoncentrationen inom de verksam- heter som försörjer jordbruket med varor och är avnämare av dess produkter. I stäl- let får den sökas i den växande konkur- rensen från jordbrukarna, när dessa över- gått till traktordrift. Svårigheten att kon- kurrera med jordbrukarnas egna traktor- transporter är påtaglig, särskilt då dessa

Landsbygdsvägarna utgör över 80 0In av det 150 000 km långa vägnätet. På grund av låg trafikintensitet — enligt en undersök- ning i åtta Iän 1961 hade 80 0/o av det en- skilda vägnätet en lägre trafikintensitet än 50 fordon per sommarmedeldygn' -— blir underhållskostnaden låg. För det enskilda vägnätet kan den beräknas vara ca 1/6 av

8 SOU 1962: 35. Svensk trafikpolitik III. ' SOU 1962:6. Statsbidrag till enskild väghållning, m.m.

• Sida 236
•  Original

kostnaden per km för det allmänna väg- nätet. Förbättringsverksamheten är än obe- tydligare, då motsvarande relation per km för investeringsvolymen är 1/11. Med av- folkningen av glesbygden är det i och för sig att vänta att ett minskat behov av en- skilda vägar skall uppstå, vilket bör yttra sig i ett lågt investeringsbehov. Å andra sidan ökar det enskilda vägnät, som åtnjuter statsbidrag, med ca 2000 km årligen, vilket borde strida mot nyssnämnda utveckling. Det sannolika är emellertid, att de enskilda väghållarna, vilka bl. a. i väsentlig utsträck- ning är jordbrukare, söker få bidrag till de betungande väghållningskostnaderna och att den låga investeringsverksamheten är ett uttryck för sparsamhet även med den åter- stående kostnadsdel de själva får svara för. ' Man kan alltså misstänka, att det enskilda vägnätets standard inte förbättras i samma grad som det allmännas och att eventuellt även i en del fall en nedslitning sker. Huru- vida utvecklingen härvidlag kommer att medföra en eftersläpning i förhållande till det framtida behovet går dock inte att av- göra utan närmare utredning. Man skulle därför behöva ha en vägplan för det en- skilda vägnätet motsvarande den som upp- rättats för det allmänna (1958 års vägplan), både för att undvika felinvesteringar och för att tillgodose de glesboendes framtida behov.

Sett mot bakgrunden av den redan nu starka koncentrationen av landets befolk- ning till riksvägarna, som tidigare anförda uppgifter innebär, och den fortsatta kon- centrationen till de större orterna som be- folkningsprognoserna tyder på, är det att vänta att större delen av det enskilda väg- nätet och även stora delar av det allmänna i framtiden företrädesvis kommer att till- godose jord- och skogsbrukets transport— behov samt inom en del områden även ut- nyttjande för fritidsändamål. En samord- ning mellan rationaliseringspolitiken för dessa näringar, planeringen av fritidsfrå— gorna och planeringen beträffande detta vägnät blir då aktuell, inte minst vad avser fördelningen av det statliga stödet.

Medan de allmänna vägarnas kostnader är helt statligt finansierade, utgår till det enskilda vägnätet statsbidrag efter procen— tuella grunder. Bidragen höjdes 1963 till i allmänhet 70 0/o, i vissa fall 85%." Ett för- statligande var under övervägande men av- visades med hänvisning till vägarnas inbör- des skiftande art och beskaffenhet samt de

krav på kostnadskrävande upprustning som då skulle aktualiseras. Frågan är emellertid, om inte framdeles nämnda samordningsbe- hov mellan närings- och vägpolitik kan leda till förnyade överväganden häröver. Viktiga faktorer därvidlag är de stigande kostna— derna för att utöva väghållning i liten skala, jämfört med kostnaderna för väghållning i stordriftsformer samt att de vägar med för- hållandevis låg trafikintensitet det här är fråga om i stor utsträckning trafikeras även av långväga trafikanter.

E. Landsbygdsdistributionen av varor och tjänster

Vid köp av varor och tjänster yttrar sig avståndsfaktorn för glesbygdsborna i större transportkostnader, antingen direkt genom utläggen för inköpsresor eller indirekt ge- nom högre priser, lägre rabatter eller debi- tering av rese— och fraktersättningar från leverantörerna. Den tar sig också andra uttryck, som kan exemplifieras med dag— ligvaruhandelns struktur och utvecklings- tendenser. De tre huvudformer som konkur- rerar om dagligvarudistributionen på gles- bygden är lanthandel, butiksbussar och glesbygdsbornas egna inköpsresor till tät- orternas butiker.

Lanthandeln kännetecknas av ett brett men grovt sortiment med en ganska låg omsättningshastighet. Både på grund av långa partitransporter och begränsade möj- ligheter att köpa stora partier erhåller lant- handeln högre inköpspriser och lägre parti- rabatter än en tätortsbutik. En del av dessa för lönsamheten ogynnsamma faktorer mot- vägs av lägre löne- och lokalkostnader så att vid en årsomsättning jämförlig med tät- ortsbutikerna lönsamheten blir ungefärligen lika hög. Emellertid är också årsomsätt- ningen låg i lanthandeln, vilket medför en svag lönsamhet. Den ur konkurrenssyn— punkt intressanta frågan för framtiden är, om en bättre strukturerad lanthandel kan bibehålla sin konkurrensförmåga när även lönenivån utjämnas. En med tätortsbutiker- na likvärdig lönsamhet måste på grund av transportmerkostnaderna förutsätta högre försäljningspriser. Enär en lanthandel vid tillräckligt stor årsomsättning bör kunna erbjuda ungefär samma sortimentsstandard, kan kundens val grundas på en jämförelse mellan merkostnaden för egna resor till en

" Statsverkspropositionen 1963: Bil. 8.

• Sida 237
•  Original

tätortshandel och vinsten i form av lägre priser. Eftersom ett transportsystem grun- dat på lanthandel och hemsändning medger en större grad av samsändning, bör det ställa sig billigare än de egna resorna.

Butiksbussarna utgör trots deras begrän- sade sortiment viktiga konkurrenter till den nuvarande lanthandeln. De erbjuder en hög grad av köpbekvämlighet och kan, särskilt om de är filialer till välsorterad tätorts- handel, på beställningsbasis även ge ett fullt sortiment. Systemet medför emellertid en betydande manuell service och begräns- ningar i den möjliga omsättningsvolymen, vilket innebär höga kostnader och därför på längre sikt begränsad konkurrensför- måga gentemot rationellt ordnad bofast handel.

Om inte en snabb strukturomvandling av lanthandeln kommer till stånd, är det möj- ligt att den standardklyfta mellan bilburna och billösa glesbygdsbor som tidigare be- rörts ytterligare ökas. De bilburna finner det nämligen ofta mest fördelaktigt att handla stora partier åt gången av daglig- varor i välsorterade tätortsbutiker —— t. ex. i samband med resor, som de av andra skäl ändock skulle företagit —— medan de billösa hänvisas till lanthandel och butiksbussar, som på grund av vikande kundunderlag tvingas att ta ut allt högre priser för att täcka sina kostnader.

Då de billösa i stor utsträckning är äldre personer, ofta med låga inkomster, innebär en sådan utveckling en ytterligare försäm- ring av deras ekonomi. För att undvika detta kan de bli nödgade att flytta in till tätorterna, i den mån nu detta är möjligt med hänsyn till bostadsbristen och höga hyror. Det kan komma att krävas sam- hälleliga insatser för lanthandelns omstruk- turering, om man önskar undvika nu an- tydda utvecklingstendenser.

I fråga om varor och tjänster av sällan- köpskaraktär är koncentrationen till tät- orterna sedan gammalt stark och problemet ligger närmast i konkurrensen mellan en förläggning till små- och stororter. Ur transportekonomisk synpunkt är det för glesbygden givetvis gynnsammast med en spridning på småorterna. Men om samtidigt de lönsamhetsbestämda kraven på tillräck- ligt stor omsättningsvolym i de enskilda företagen skall kunna uppnås, fordrar en stor spridning en omsorgsfull planering av företagens ortsfördelning och distriktsupp- delning i varje bransch och därmed föl-

jande begränsningar i konkurrensen. För kunderna är det vidare ur rese- och inköps- synpunkt angeläget, att ett stort antal branscher finns tillgängliga på samma ort. För att skapa en för glesbygdsborna opti— mal servicestruktur krävs då en långtgåen- de samordning av samhällelig och bransch— vis lokaliseringsplanering.

Sådana förutsättningar finns nu endast i begränsad utsträckning och deras tillska- pande motverkas bl.a. av lagstiftningen mot konkurrensbegränsade åtgärder. De samhälleliga lokaliseringsinitiativen är vä- sentligen en angelägenhet för kommunerna, som i sin inbördes tävlan har begränsade perspektiv i nämnda avseenden. De stat- liga lokaliseringsmyndigheternas planerings- instrument är i huvudsak begränsade till rekommendationer och hindrande av up- penbara fellokaliseringar. De helstatliga eller statligt dirigerade serviceformerna pla- neras visserligen centralt men är inte inbör- des samordnade. Exempelvis bedrivs skollo- kaliseringen, som torde ha ett starkt sekun- därt inflytande på åtskillig annan närings- och bebyggelselokalisering, helt fristående från övrig planering. På branschsidan före- kommer en del landsomfattande företag, t.ex. konsumentkooperationen, som bedri- ver en egen lokaliseringspolitik och även en viss etableringsövervakning och distrikts- uppdelning, men i allmänhet är samord- ningen liten. Under sådana förhållanden har de lägre etableringsriskerna i stororter- na ofta blivit utslagsgivande vid företags- lokaliseringen i det enskilda fallet och lär fortsättningsvis bli det i än högre grad, eftersom man vet, att på småorterna möter ett vikande kundunderlag.

F. Samhällsservice på landsbygden Avståndsfaktorn påverkar givetvis också den samhälleliga servicens utformning och kostnader på landsbygden. Denna sektor har vuxit väsentligt under de senaste fem— ton åren, i samband med genomförandet av en rad stora sociala reformer. Fram— tidsprogrammen tyder på fortsatta dyna- miska tendenser. Att denna service skall tillgodoses till samma standard på lands- bygden som i de större orterna får betraktas som en allmänt accepterad målsättning, vil- ken dock just på grund av avstånden och därmed följande kostnader inte alltid kun— nat uppnås eller fått ett annorlunda inne- håll. Uppenbart är att även om beredvillig-

• Sida 238
•  Original

heten är stor att skapa likvärdig standard, blir den reala möjligheten att förverkliga denna större ju lägre merkostnaden kan hållas. Den samhälleliga servicen kan i detta avseende sägas lyda samma lagar som de övriga tidigare behandlade servicefrågorna, men uppfyllandet av målen gynnas av en mera enhetlig och samlad planering.

I det följande skall de viktigaste ser- viceområdens nuvarande standard och framtidsproblem för landsbygdens del över- siktligt beröras.

a. Post och tele/on. —— På det postala området kan övergången till den moderna form av motoriserad lantbrevbärning, där brevbäraren kan utföra flertalet av de pos- tala serviceuppgifterna, anses ha inneburit en' uppflyttning av denna service till en standard, som är nära jämförbar med tät- orternas. Som krav för denna serviceform uppställs för närvarande i regel ett medel- avstånd av högst 250 ut mellan hushållen. Detta kan komma att bli för litet i rena jordbruksbygder vid mera framskriden rationalisering. Från postalt håll har dock uttalats en långtgående målsättning att till- godose postbefordran oavsett avståndsför- hållandena.

Anskaffning av telefon kostar för de gles- boende lika mycket som för de tätorts- bocnde, trots att investeringskostnaderna på grund av större linjelängd är högre. Kostnadsutjämningen är inte lika hög be— träffandet utnyttjandet, då antalet telefon- stationsområden, dvs. områden inom vilka samtal får utväxlas med obegränsad period- längd, är mycket stort, ca 7000. En åtgärd till landsbygdens fördel, som genomförts under 1963, är utsträckning av periodläng- den för samtal mellan stationsområden inom ett taxeområde, den s.k. närtaxan, från 6 till 9 minuter. Mellan närliggande taxeområden förekommer vidare en taxe- nedsättning, s.k. bufferttaxa. Antalet taxe- områden är ca 200, varför det i regel torde förekomma åtminstone en tätort inom vart och ett av dem, en målsättning som för övrigt är uttalad från telehåll. På längre sikt skulle användning av trådlös överfö- ring av samtal i vissa fall kunna bli billi- gare alternativ till långa ledningsdrag- ningar. b. Skolor. — Även om en del olägen- heter vidlåder skolskjutsarna, torde deras införande få anses ha möjliggjort en lik- nande standardhöjning för skolgången som den motoriserade lantbrevbärningen inne-

burit på det postala området. Vid den fort- gående utglesningen av landsbygden är det rimligt att vänta sig, att skolorna koncent- reras till tätorterna och att transportrikt- ningen för de glesboende skolbarnen allt- mer sammanfaller med riktningen för öv- riga glesbygdsresor. Detta torde inte endast gälla för de differentierade undervisnings- formerna, dvs. fr.o.m. högstadiet i grund- skolan och uppåt, utan framdeles även den lägre undervisningen. Denna utveckling ska- par i och för sig ett ökat trafikunderlag och som förut antytts anvisningar om nya former för samtrafik på glesbygden. Det största problemet ligger mindre på den eko- nomiska sidan än i de påfrestningar som i synnerhet de mindre barnen kan utsättas för genom stor längd på rese— och vänte- tider. Att döma av uttalanden som gjorts i utredningar berörande glesbygdens skolfrå- gor är man på skolhåll varse dessa problem och inriktad på att skapa gynnsammast möjliga lösningar för glesbygdsbarnen.11 Även de krav på särskilt utrustade lokaler och på facklärare, som möter vid införan- det av grundskolans högstadium, söker man lösa genom specialarrangemang för gles— bygdsområdena, t.ex. ambulerande lärare, längre resor vissa dagar i veckan till lämp- liga lokaler och investeringar i extra utrust- ning. Eftersom dylika arrangemang ställer krav på den kommunala ekonomin, torde genomförandet av dem liksom i fråga om åtskilliga andra samhälleliga servicefrågor ligga i en utjämning i kommunernas varie- rande ekonomiska förutsättningar att åstad- komma en likformig standard.

I fråga om skolstandard och reseförhål- landen på gymnasiestadiet har gymnasieut- redningen undersökt olika alternativ." Trots den väntade ökningen i elevantal, bl. a. i samband med utbyggnaden av fack— skoleundervisning, räknar den inte med nå- gon större utökning av antalet gymnasie- orter. Utöver de nuvarande ca 125 orterna beräknas tillkomma högst något tiotal även om det förutsätts, att i vissa av dessa fall gymnasium och fackskola sammankopplas och valmöjligheterna därför i någon mån reduceras. Utredningen räknar emellertid inte med att alla ungdomar därigenom kan nås utan anser, att det allmänna bl.a. ge- nom studiesocialt stöd och upprättande av

” Glesbygdernas skolfrågor. Stencil 1957. Hö stadieorganisationen i glesbygd. Stencil 1964. ,

" SOU 1963: 42.

• Sida 239
•  Original

elevhem bör underlätta för de avlägset bo- satta att få gymnasieutbildning.

c. Hälso- och sjukvård. —— Genom de gäl- lande ersättningsgrunderna i den allmänna sjukförsäkringen för resor till och från lä- kare och sjukvårdsinrättning kan de gles- boendes egna utgifter för sådana resor inte anses vara högre än för tätortsborna.

Vid akuta sjukdomsfall är det inte så mycket resekostnaderna som tiden för att komma under läkarvård som är ett väsent- ligt problem för de glesboende. Detta har bl.a. föranlett kommittén för översyn av hälso- och sjukvård i riket att yrka på en större kader av »allmänläkare». Detta skulle åstadkommas genom utökat antal provinsialläkaretjänster. Den 1 oktober 1964 var antalet 719. Detta antal synes mot bak- grunden av kommunblocksbildningen och den tidigare refererade resetidsundersök- ningen vara stort. Härtill kommer svårig- heter att rekrytera personal till tjänsterna, vilket framgår av det stora antalet vakan- ser som förekommer redan vid rådande antal tjänster. En översyn av rikets indel- ning i provinsialläkardistrikt pågår sedan 1959 inom medicinalstyrelsen.

En annan linje som bl.a. på grund av de växande standardkraven varit uppe till diskussion är en utbyggnad av sjukhusvå- sendet med ett system av läkarstationer. Privata initiativ till sådana läkarstationer har också tagits, men de har hittills be- gränsats till en del större orter och avser ganska stora enheter. Ur de glesboendes synpunkt är det angeläget dels att sådana stationer blir många och därför relativt små, t.ex. med 2 a 3 läkare, dels att res- tiden för dem som bor längst från statio- neringsorten i varje distrikt kan hållas så likformig" över landet som möjligt.

d. Åldrings- och socialvård. -— När an— delen pensionärer tenderar mot fjärdedelen av glesbygdsbefolkningen, är det uppenbart att 'åldringsvården blir ett av landsbygdens största problem. Man måste också räkna med att även stora befolkningsgrupper un- der pensionsåldern kommer att möta bety- dande anpassningsproblem inför den snabba omvandlingen av näringslivet på landsbyg- den och att ökade krav därför ställs på socialvården därstädes.

Genom den allmänna folkpensioneringen har visserligen en värdefull standardutjäm- ning åstadkommits för pensionärerna, i åt- skilliga fall innebärande en standardhöj- ning för de lägsta inkomsttagarna på lands-

bygden. Men för de vårdbehövande har de kommunala resurserna varit utslagsgivan- de, och sålunda kommunerna med de lägsta beskattningsunderlagen, dvs. landsbygds- kommunerna, varit mest återhållsamma. Belysande är att i genomsnitt har lands- kommunerna endast hälften så stort be- skattningsunderlag per invånare som städer och köpingar. Detta har fått återverkningar såväl på pensionärs- och vårdhemmens standard som på bostadstillägg och sociala hjälpåtgärder i övrigt. En stor del av den kommunala budgeten, främst undervisnings- utgifterna, som ofta utgör hälften av den- samma, påverkas nämligen i utjämnande riktning genom de standardvillkor som är förknippade med den statliga bidragsgiv- ningen. Därför slår variationerna i beskatt- ningsunderlaget så mycket hårdare ut på de sektorer, för vilka uniformerade be- stämmelser saknas. De största av dessa sek- torer är i landsbygdskommunerna vanligt- vis utgifterna för åldrings- och socialvård.

En utjämning av dessa variationer kan då åstadkommas på två sätt. Det ena är en utjämning av skatteförmågan och skatte- intäkterna, i vilken fråga beslut fattats 1965 av riksdagen (prop. 43, andra lagutsk. utt. 44, rskr 230). Sammanslagning av kommu- ner till större enheter verkar på ett liknande sätt, varför den nya kommunblocksindel- ningen efter hand kan leda till resultat här- vidlag, även om många gånger de iblocken ingående kommunerna är så likartade, att syftet med blocken ej uppnås. Det andra sättet är att staten helt eller i huVudsaklig utsträckning övertar finansieringen även av den kvarvarande sociala sektorn och däri- genom åstadkommer likformighet. Eftersom avståndsfaktorn i detta sammanhang har begränsad betydelse för kostnaderna, behö- ver den inte få någon negativ effekt på stan- dardhöjningen, som sålunda för landsbyg- dens del skulle kunna bli avsevärd vid ge- nomförande av likformiga stödprinciper. Ett viktigt steg i denna riktning utgör beslutet vid 1964 års riksdag om lån och statsbidrag för förbättring av bostäder samt statsbidrag till hemhjälp åt åldringar och invalider, sär- skilt på landsbygden.13

Då det gäller den fortsatta standardut- vecklingen för åldringsvården på landsbyg- den är nya problem att vänta i anledning av den allmänna tjänstepensioneringens in- förande. Möjligheten att begära undanta-

" Prop. 1964:85 SU 108.

• Sida 240
•  Original

gande från denna försäkring har utnyttjats av ca 60000 personer, de allra flesta före- tagare i jordbruk eller annan landsbygds- sysselsättning. Då de är koncentrerade till typiska småföretagarelän, är det sannolikt att de tillhör de grupper på landsbygden, som har att möta den starkaste pressen från näringslivsomdaningen och därför bäst skulle behövt den överkompensation som försäkringen ger åt äldre personer och lägre inkomsttagare.

G. Landsbygdens kostnadsförhållanden

] den mån de merkostnader, som avstånds- faktorn medför på landsbygden för att uppnå en jämförbar standard, inte elimine- ras genom samhälleliga åtgärder och kost- nadsutjämnad prissättning, måste de kom- ma till synes som stegrade levnadskostna- der på landsbygden. Denna slutsats synes Stå i strid med den allmänna uppfattningen om att det är billigare att leva på lands- bygden. Detta motsatsförhållande har flera aspekter.

En är att levnadskostnaderna skall ses i relation till den lönenivå, som kan uppnås i landsbygdslokaliserad verksamhet. I av- snittet om näringslivets struktur påvisades 10—30 "lo lägre inkomster på landsbygden än i städerna. I förhållande till inkomsterna kan alltså levnadskostnaderna ställa sig högre även om de absolut sett är lägre. I ett marknadssystem med lika löner för sam- ma arbete skulle avståndsfaktorn få uttryck i högre levnadskostnader även absolut sett, vilket belyses av det tidigare anförda exemplet om lanthandeln.

Då det gäller jordbruksbefolkningen till- kommer vissa förhållanden, som åtminsto- ne tidigare inneburit även realt sett lägre levnadskostnader. Dit hör fördelen av na- turauttag ur produktionen och arv av tidi- gare naturaprestationer såsom bostäder. Dessa fördelar bör inte förväxlas med för- menta fördelar av kvardröjande naturahus- hållning. Den produktion som därvid be- drivs är nämligen mycket arbetskrävande och ger en låg lön, varför den reala kost- naden, dvs. uttagets värde vid en stororts- jämförlig lön, för sådana naturauttag är hög.

I fråga om bostäder gäller generellt, att enstaka bebyggelse ställer sig dyrare än seriebebyggelse både i anläggnings- och driftskostnader. Vid jordbruksbebyggelse existerar emellertid ofta äldre vattenav-

lopps- och vägsystem och vid ny- och om— byggnad kan i viss utsträckning eljest out— nyttjad egen arbetskraft användas även vid modern byggenskap.

Det skulle varit önskvärt att mäta pris- och kostnadsskillnaderna mellan lands- bygds- och storortsbosättning vid likvärdig standard och lika lönenivå. Detta kräver emellertid en syntetisk beräkning av kom- plicerad natur. Genom den prisortsundersök- ning, som beslutats av 1963 års riksdag,n kommer en hel del av prisskillnaderna att kunna belysas. Det blir då möjligt att kal- kylera utfallet för olika budgeter och jäm- föra detta med lönedifferenserna samt på så sätt erhålla mått på den reala standard- kostnaden. I de hittills gjorda undersök- ningarna på detta område har också volym- mässiga skillnader fått komma till uttryck. Lägre levnadskostnader har därvid mer in— neburit en av lägre inkomster framtvingad standardinskränkning än prismässiga för- delar.

Ett på 1958 års konsumtionsundersökning grundat försök till konsumtionsjämförelse i tabell XI:9 ger en bild härav. I denna har jordbrukarhushållen jämförts med öv- riga företagarehushåll och arbetarehushåll. För att eliminera prisfördelar och därige- nom renodla volymskillnaderna har natura- uttag värderats till marknadspris, bostads- kostnaden efter lika pris på varje utrust— ningsdel och bilkostnaden justerats med led— ning av bensinkostnaderna. Det visar sig då att räknat per konsumtionsenhet kost— nadsskillnaderna (vid faktisk standard) inte är så stora för livsmedel och bostad, medan 30—40 ”lo lägre kostnader för övriga bu- tiksvaror och tjänster samt resor gäller för jordbrukarehushållen. Med hänsyn till rese- avstånden borde man i och för sig väntat större resekostnader för sistnämnda grupp, men återhållsamhet med tätortsresor har sparat både på dessa och butiksbesöken, en återhållsamhet som givetvis är inkomst- och inte levnadskostnadsbestämd. Den största skillnaden föreligger i fråga om skatter, där för jordbrukare och övriga företagare redo— visas lägre tal än för arbetare.

En tredje aspekt är, att fritidskostnader- na på grund av bosättningen skulle ställa sig lägre för landsbygdsbefolkningen. Rik— tigheten härav beror helt på det innehåll som ges åt fritiden. I den mån fritiden ägnas åt friluftssysselsättningar kan kost—

" Prop. 1963: 54.

• Sida 241
•  Original

Tabell XI:9. Konsumtionsjämförelse 1958

Kronor per konsumtionsenhet

Andra Jordbrukare företagare Arbetare

Livsmedel 1 492 1 522 1 603 Övriga butiksvaror och -tjänstcr 1 228 1 857 1 976 Bostad, bränsle och lyse 5941 7401 6411 Resor 3692 490 516 Skatter 747 830 1 200

Summa 4430 543!) 5936

* Efter korrektion för standardvärderad bostadsförmån. ? Efter korrektion för bilköpsutgift svarande mot bensinförbrukning.

Källa: SOS. Hushållens konsumtion 1958.

naderna bli lägre genom bosättning på landsbygden. Emellertid är fritidsinnehållet långt mera mångfacetterat med ett stort an- tal inslag av kulturell och tätortsorienterad art.” Otvivelaktigt är behovet att ägna fri- tiden åt sysselsättningar av sistnämnda slag relativt sett större hos en befolkning, som i sin dagliga yrkesverksamhet får uppleva naturen. Därmed kommer fritidsutgifter in i motsvarande grad som för storortsbefolk- ningen, "fastän .förflyttningarna går i mot- satt riktning.

H. Bebyggelseplanerlng

Bebyggelseplaneringen regleras främst genom byggnadslagen. Denna bygger på principen att bebyggelseregleringen i första hand skall ske genom planering. Det allmänna äger att genom planering bestämma var och när tätbebyggelse, dvs. samlad bebyggelse,, som nödvändig- gör särskilda anordningar för tillgodo- seendet av gemensamma behov, skall komma till stånd. Innan tätbebyggelse tillåts, krävs detaljplan (stadsplan eller byggnadsplan) för det ifrågakommande området. Rätten till glesbebyggelse är däremot i princip fri enligt byggnads- lagen. En viss reglering av sådan bebyg- gelse kan dock åstadkommas genom byggnadslagens institut för översiktlig planering och en viss kontroll av be- 16

byggelsen kan utövas genom 5. k. utom- plansbestämmelser. Mark kan vidare un- dantas även från glesbebyggelse genom vissa speciallagar, främst naturvårdsla- gen.

För översiktlig planering anvisar bygg- nadslagen instituten regionplan och ge- neralplan med primärt syfte att ange de stora dragen beträffande markanvänd- ningen. De översiktliga planerna enligt byggnadslagen är avsedda att kunna om- fatta även landsbygden och generalpla- nen är sedan den fastställts försedd med betydande rättsverkningar. Planmyndig— heterna enligt hyggnadslagenär kommu- nalt byggnadsnämnderna och statligt länsstyrelserna samt byggnadsstyrelsen. Den översiktliga planeringen har. emel- lertid _i praktiken kommit att ske på ett lösligare sätt och i mindre omfattning än vad som torde avses i byggnadslagen. Denna planering har sålunda endast un- dantagsvis resulterat i framläggande av plan för fastställelse. Planeringen äger dock stor betydelse och sker under sam- verkan med företrädare för åtskilliga intressen och organ. F astighetsbildnings- lagarna är samordnade med byggnads- lagstiftningen på sådant sätt, att tillämp- ningen ger en garanti för att byggnads-

• Sida 242
•  Original

lagens planeringskrav blir tillgodosett inte minst då exploatering för tätbebyg- gelse tenderar att uppträda. Detta leder till att fastighetsbildningsorganen gör be- tydelsefulla insatser i planeringsverk- samheten. Med den tilltagande fritids- exploateringen har lantmäteriet sålunda engagerats alltmer för upprättande av markdispositionsplaner m.m. Bl.a. i verksamheten för statligt finansierings- stöd till bostadsbebyggelse får vidare myndigheterna visst inflytande på be- byggelselokaliseringen, närmast genom länsbostadsnämnderna, som beträffande jordbruksfastigheter samråder med lant- bruksnämnderna.

Den rådande ordningen beträffande den översiktliga planeringen är emeller- tid ännu bristfällig och dess företrädare framhåller ofta, att det behövs ökade resurser och bättre samordning. Inte minst bidrar bristen på rättsverkningar hos framlagda översiktliga planer inom glesbebyggelsen till att plangenomföran- det blir mindre enhetligt och förenat med stora svårigheter.

Den oenhetlighet i plangenomförandet, som sammanhänger med den i princip fria rätten till glesbebyggelse. har i vissa avseenden ogynnsamma effekter på be- handlingen av frågor rörande lands- bygdsbebyggelsen. En bebyggelse blir lätt ett gränsfall, ett specialfall där det är oklart, i vilken utsträckning de olika myndigheternas allmänna kontroll- och bevillningsprinciper är tillämpliga och där en oklarhet om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna lätt uppkommer. Eftersom definitionen i byggnadslagen av begreppet glesbebyggelse är allmänt formulerad, är det i praktiken ofta en svårbedömd fråga, när glesbebyggelse skall anses övergå till att bli tätbebyggel- se. Friheten att bygga blir därför oviss och ofullständig och innebär närmast en större osäkerhet om utgången av mark- förvärvs- och lånebevillningsärenden.

För myndigheterna blir fallen av spridd bebyggelse av nämnda skäl arbets» och tidskrävande. Myndigheterna blir också återhållsamma i fråga om att stödja be- byggelse, vars framtida användning och värde är osäker. Därav följer bl.a., att glesbygden kommer i ett begränsat åt- njutande av bostadspolitiska förmåner såsom familjebostadsbidrag. Trots detta har visserligen byggnadsverksamheten på landsbygden varit relativt sett mer om- fattande än stadsbebyggelsen, men detta torde ha sammanhängt med en gynn- sammare arbetskraftssituation och större enskild investeringsvilja.

Friheten för enstaka bebyggelse kan också missbrukas. En av landsbygdens största tillgångar är naturskönheten, vars attraktionsvärde yttrar sig bl. a. i fritids— bebyggelse. Därvid uppstår risken, att denna bebyggelse själv leder till förstö- ring av det värde varför den tillkom, om den inte planeras på ett skönhetsbeva- rande sätt. Denna risk är särskilt på- taglig vid enstaka bebyggelse på ofri grund, då fastighetsbildning ej förekom- mer och inom område där skyldighet att söka byggnadslov ej föreligger, i vilket fall inplaceringen i naturen helt kom- mer att bero på den enskildes förmåga. Genom att införa s.k. utomplansbe- stämmelser kan dock de kommunala myndigheterna få inflytande även på sådan bebyggelse. Eftersom fritidsbebyg- gelsen redan omfattar 300 000'bostäder, dvs. fler än hela jordbruksbebyggelsen, och beräknas öka med ca 15 000 hus om året, kan dess utformning få väsentligt inflytande på landsbygdens utseende. Frågor rörande fritidsbebyggelsens all- männa utformning och villkor prövas av 1962 års fritidsutredning. Hur jordbruks- bebyggelse, som friställts genom rationa- lisering eller nedläggning av jordbruket, skall ändamålsenligt utnyttjas, torde väsentligen få hänföras till sistnämnda problemområde.

• Sida 243
•  Original

! samband med de 1963 antagna rikt- linjerna för naturvården har ytterligare en planeringsmyndighet för landsbygden tillkommit, nämligen naturvårdsnämn- den. Dess uppgift skall vara att bevaka naturvårdsintressena. Särskilt har beto- nats behovet att bevara värdefulla natur- områden och vissa medel har ställts till förfogande för statliga förvärv av så- dana.15

8. Avslutande synpunkter

Den anpassning av produktionsappara- ten i jordbruket, som tar sig uttryck i bl.a. fortgående minskning av antalet jordbruksföretag och den pågående minskningen av åkerarealen i främst landets skogs- och mellanbygder, följer till sitt förlopp och till sin lokalisering inte enbart de rent produktionstekniska och jordbruksekonomiska förhållandena. I en samhällsekonomi, där arbetskraften är en relativt dyr produktionsresurs, kommer anpassningen av jordbruket att i hög grad bli beroende av de förhållan- den utanför jordbruket och de levnads- förhållanden, som kan bjudas arbets- kraften vid olika alternativ.

Jordbruket i en bygd kan inte ensamt bilda underlag för den kommersiella verksamhet och samhällsservice, som moderna människor kräver. Särskilt i mellanbygder och skogsbygder blir för— utsättningarna för en jordbruksdrift, byggd på ett rationaliserat och effekti- viserat jordbruk, i hög grad beroende på vilka förutsättningar som finns för an— nat näringsliv i dessa bygder. Med ett vikande befolkningsunderlag försämras servicemöjligheterna för den till jord-

och skogsbruket knutna befolkningen, vilket i sin tur kan påskynda ett bortfall av enheten och en ytterligare nedgång i arbetskraften knuten till jord- och skogs- bruket.

Framställningen i detta kapitel har bl. a. avsett att belysa faktorer, som på- verkar den framtida bebyggelsestruktu- ren i landet. Valet av bostadsort kommer givetvis främst att bestämmas av syssel- sättningsmöjligheterna och kanske sär- skilt av tillgången på en arbetsmarknad med alternativa möjligheter. Men bo- stadsvalet bestäms också av önskemål beträffande standarden på bostäder och kommersiell och social service, av önske- mål att vara nära naturen, fritidsmöjlig- heter och liknande. Ehuru de lokalise- ringsingripanden, som samhället gör, gi- vetvis kan påverka utvecklingen i be- tydande grad, bildar de nyss antydda faktorerna i stort sett de grundläggande förutsättningarna. Lokaliseringen av nä- ringslivet och samhällsverksamheten i stort går otvetydigt, driven av den tek- nisk-ekonomiska utvecklingen, mot en koncentration till och kring storcentra och områden inom bekvämt räckhåll för dessa storcentra ävensom mindre service- orter med goda förbindelser.

Jordbrukets lokalisering måste ses mot bakgrunden av lokaliseringen av närings— livet och samhällsverksamheten i stort. Planeringen för lantbrukets rationalise- ring ——- däri inbegripet bedömningen vil- ka resurser i mark m. 111. som bör över- föras till annan användning — måste bli en integrerad del av samhällsplaneringen på landsbygden och utformas i anslut- ning till denna planering.

” Prop. 1963: 71.

• Sida 244
•  Original

KAPITEL XII

Huvuddragen i den hittillsvarande jordbrukspolitiken

1. Inledning Nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes i sina grunddrag genom be- slut av 1947 års riksdag. De ändringar, som sedermera vidtagits, har ej väsent- ligt ändrat själva grundtanken i 1947 års program även om de, särskilt beträffan- de rationaliseringspolitiken, inneburit av- sevärda anpassningar till den snabba teknisk-ekonomiska utvecklingen i och utanför jordbruket, vars styrka knappast kunde förutses då 1947 års jordbrukspo- litiska riktlinjer utformades. Även om 1947 års jordbrukspolitiska program i många hänseenden innebar en nyorientering av hela jordbrukspolitiken, byggde man dock till stora delar vidare på de jordbrukspolitiska principer, som tillämpats tidigare. Av de regleringar, som ingår i 1947 års jordbrukspolitik —— prisregleringen, en på administrativ väg bedriven statlig rationaliseringsverksam- het'och den speciella jordpolitiken —— hade sålunda både prisreglering och jord— politik i liknande former funnits före 1947, även om motiven för och utform- ningen av dem varit växlande. Rationaliseringsbefrämjande åtgärder från samhällets sida var ej heller något nytt 1947. Statliga bidrag till forskning, utbildning och rådgivning m.m., även- som åtgärder för att underlätta jord- brukets finansiering, kan sålunda redan tidigare sägas ha haft detta syfte. Men avsikten med nämnda bidrag var ej en- bart att effektivisera produktionen och

därmed hålla livsmedelspriserna utan de hade dessutom till ändamål en ökad produktion.

Det nya i 1947 års program var sam- ordningen av de tidigare regleringarna i syfte att uppnå den i 1947 års beslut fastställda huvudmålsättningen; princi- pen om inkomstlikställighet för jord- bruksbefolkningen. Nytt — och av stor betydelse för huvädmålSättningen — var även införandet av en särskild på admi- ni'stratileväg bedriven, men för jordbru- karna frivillig, rationaliseringsverksam- het —— storleks- eller strukturrationalise- ringen. Denna verksamhet avsågs bli ett väsentligt instrument dels för att effek- tivisera jordbruksproduktionen och hålla livsmedelskostnaderna nere samt frigöra arbetskraft till andra näringar, dels för att hålla igen på produktionsvolymens utveckling. Särskilt den sistnämnda ef- fekten bedömdes som en av grundförut- sättningarna för att man på längre sikt skiille kunna uppfylla löftet om inkomst- likställighet. Hela den statliga rationali- seringsverksamheten (yttre-, inre- och driftsrationalisering) kom dock att inne- hålla element som verkade både produk- tionsökande och produktionsåterhållande (se vidare kap. XV).

Till den närmare utformningen av 1947 års jordbrukspolitiska program återkom- mer vi längre fram. Dessförinnan vill vi emellertid översiktligt redovisa jord- brukspolitikens huvuddrag i Sverige före 1947. Huvudvikten läggs därvid på mo-

nere,

• Sida 245
•  Original

tiven, vilka återspeglar den genom den teknisk-ekonomiska utvecklingen fortlö- pande ändrade synen på- jordbruket i samhällsekonomin.

2. Den jordbrukspolitiska utvecklingen före 1947 i

A. Jordbrukspolitiken i äldre tider —- instrument för andra intressen än jord- brukets

I äldre tider var statens intresse för jord- bruket främst inriktat på sådana åtgår- der som ökade skatteinkomsterna och möjliggjorde en utvidgning av handeln och andra näringsgrenar. Statens åtgär- der gentemot jordbruket hade således åtminstone delvis ett rakt motsatt syfte än vad målsättningen har i dagens jord- brukspolitik. Den sedermera ändrade in- riktningen återspeglar skillnaderna i jord- brukets roll i ett samhälle, som utveck- lats från ett agrarland till en industri- stat.

B. Jordpolitikens utveckling till 1947

Jorden hade en central betydelse i äldre tiders ekonomiska politik, enär jord- ägandet var grunden för beskattningen. En särskild jordpolitisk lagstiftning blev därför den första svenska jordbruks- politiska åtgärden. Klyvningen av hem- man inskränktes genom förordningar redan under 1500-talet för att förhindra att skatteunderlaget minskade.

Den betydande folkökningen under 1800-ta1et skapade emellertid sådana för- sörjnings- och sysselsättningsproblem, att en omläggning av jordpolitiken blev nödvändig (1887 års lag om hemmans- klyvning). Nyodling ansågs bli stimule- rad av hemmansklyvning och bestäm- melserna ändrades därför genom 1896 års lag om hemmansklyvning, jordstyck- ning och ägoavsöndring därhän, att en nära nog oinskränkt jordstyckning till-

läts. Avstyckningen inskränktes dock ånyo genom lagar 1905 och 1926, komp- letterade 1937 och 1947.

Till jordlagstiftningen bör även räknas de stora skiftesreformerna, Istorskifte, enskifte och laga skifte, som genomför- des i slutet av 1700- och början av 1800- talen.

Mot slutet av 1800-talet tillkom genom skogsbolagens intresse för att förvärva skogsmark en ny faktor, som starkt kom att påverka jordlagstiftningen. På grund av bristande kunskap om skogens lång- siktiga värde frånhände sig bönderna i många skogrika trakter till låga priser delar av sina skogsinnehav. Enda vägen för att förhindra en fortsatt "snabbt ägo- omfördelning, som av många uppfattades som ett hot både mot jordbrukssamhäl- lets bestånd och mot skogens ”långsikti- ga produktionsförmåga (»baggböleriet»), ansågs ligga i en lagstiftning. Den första s.k. bolagsförbudslagen tillkom 1906 och den kompletterades senare av en särskild va'nhåvdslagstiftning. Syftet med bolags- förbudslagen var att förhindra bolag att förvärva mark. Vanhävdsl'agstiftningen hade till ändamål att förhindra bolag, ekonomisk förening och enskild person, som innehade fastighet huvudsakligen för att tillgodogöra "sig skogsavkastning- en och ej var mantalsskriven på densam- ma. att lägga ner eller missköta jord- bruk. Lagarna avsåg till en början endast Norrland. '

År 1903 tillkom en särskild skogs- vårdslag för det privata skogsbruket. Syftet med lagen var att säkra en till- fredsställande återväxt efter avverkning. Skogsvårdslagen har sedermera ändrats, 1923 och 1948. Enligt 1948 års utform- ning är syftet med lagen att främja en ekonomiskt lönsam skogsvård.

Den starka penningvärdesförsämringen under första världskriget framkallade en stark tendens även hos enskilda att pla- cera tillgångar värdesäkert i jord och

• Sida 246
•  Original

skog. För att förhindra spekulationsköp tillkom därför i slutet av första världs- kriget den första jordförvärvslagen , som emellertid endast hade provisorisk karak- tär och som upphävdes när motiven för densamma bortföll efter kriget.

Bolagsförbudslagen och vanhävdsöver- vakningen permanentades i mitten av 1920-talet och utsträcktes till att om- fatta hela Sverige. Motiven för att bibe- hålla lagen ansågs vara i huvudsak de- samma som vid lagens tillkomst.

Genom tillkomsten av bolagsförbuds- och vanhävdslagstiftningen samt den pro- visoriska förvärvslagstiftningen hade så- ledes jordpolitiken fått en jämfört med tidigare helt annan syftning, nämligen att skydda jordbrukarna mot andra in- tressen, som ansågs kunna hota deras näringsutövning och ekonomiska läge. Önskemålet att bevara en självägande bondeklass som samhällsbevarande fak- tor ansågs i den samtida debatten vara ett så starkt skäl att det motiverade denna lagstiftning. Denna syn hade sin ideologiska bakgrund i tidens national- romantiska strömningar, i vilka bondens fria och oberoende liv ansågs vara en garanti för sunt levnadssätt och sam- hällelig stabilitet.1 Önskemålet att för- hindra en jordvärdestegring, som kunde leda till dyrare livsmedel, torde även ha spelat en roll liksom även, beträffande vanhävdsövervakningen, att man önska- de hindra en minskning av jordbruks— produktionens storlek.

De ekonomiska och befolkningspoli- tiska realiteter, som djupare sett låg till grund för jordbrukspolitikens —— och då särskilt jordpolitikens —- utformning under 1900-talets första decennier, var risken att den industriella expansionen i vårt land ej skulle gå tillräckligt snabbt för att skapa sysselsättning åt den växande befolkningen och att jordbruket ej skulle kunna förse denna med livs- medel. Därtill kom önskemålet att för-

bättra den egendomslösa jordbruksbe- folkningens ställning. Målet blev därför att kunna sysselsätta så många som möj- ligt som självständiga företagare i jord- bruket. Sådana tankegångar, i förening med den förut omnämnda ideologiska bakgrunden, låg bakom tillkomsten av den s.k. egnahemsverksamheten, som igångsattes i början av 1900-talet. Egna- hemsverksamheten expanderade kraftigt i samband med 1930-talets kris och un- der denna tid skapades ett stort antal s.k. arbetaresmåbruk som ett led i den allmänna kris- och sysselsättningspoll- tiken.

Vissa tvivel gjorde sig emellertid gäl- lande, huruvida ej de genom egnahems- verksamheten bildade jordbruken vore för små för att medge en skälig bärg- ning. Denna uppfattning stärktes genom den omsvängning i befolkningstillvåxten och sysselsättningsläget i förening med fortsatta tendenser till produktionsöver- skott i jordbruket, som kännetecknade senare hälften av 1930-talet. Industrin och övriga näringsgrenar hämtade sig snabbt efter depressionen, och behovet av arbetskraft ökade. Dessa tendenser i förening gjorde, att en ny syn på jord- bruksnäringens problem började växa fram. Den kom bl.a. till uttryck i en omprövning av egnahemsverksamheten, vilken omorganiserades 1940. Denna skulle enligt de nya riktlinjerna i första hand ta sikte på att bilda bärkraftiga familje- och stödjordbruk. Egnahems- verksamhetens omläggning 1940 kan så- gas vara ett steg i riktning mot 1947 års riksdagsbeslut i fråga om den yttre ra— tionaliseringen.

Tendenserna till pristryckande över- skott, som började göra sig gällande i slutet av 1920-talet, fick genom krisen

1 Se t. ex. 0. Gellerman: Staten och Jord- bruket 1867—1918, Almqvist & Wicksell. Stockholm 1958, samt Jordkommissionens betänkanden, D. 1 Stockholm 1922.

• Sida 247
•  Original

i början av 1930-talet en sådan aktuali- tet, att hela jordbrukspolitiken under detta decennium kom att domineras av de prispolitiska ingreppen. Jordpolitiken fördes därför under detta årtionde delvis ur blickfältet. -

Försörjningsproblemen under andra världskriget aktualiserade ånyo önske- målet att säkerställa en tillräcklig jord- bruksproduktion. Vanhävdslagstiftningen utsträcktes därför till att omfatta alla ägarekategorier. Med i huvudsak samma motiv, som de vilka lett till en tillfäl- lig jordförvärvslagstiftning under första världskriget, antogs 1945 en ny jord/ör- vårvslag.

Nära anknytning till jordlagstiftningen har arrendelagstiftningen. Syftet med denna lagstiftning har varit att stärka arrendatorernas ställning gentemot jord- ägarna och säkerställa jordens brukning. Särskilt starkt tog sig dessa motiv ut- tryck i 1943 års bestämmelser om sociala arrenden. Arrendatorer på jordbruk upp till 50 ha erhöll genom dessa bestämmel- ser trygghet i sin näringsutövning, som endast kunde upphävas om jordägarna själva övertog brukandet.

Skiftande motiv har, som framgått av den föregående redogörelsen, präglat sy- nen på den svenska jordpolitikens och därmed jordlagstiftningens utformning. Från att i äldre tider ha varit ett instru- ment, som närmast brukades med syften som väl knappast låg i den jordbrukande befolkningens intressen —- antingen det då gällde skatter eller medel till det övriga näringslivets utveckling —- kom den under 1800-talet att utformas för att bidra till den växande befolkningens sysselsättning och försörjning. Som följd av de spekulationsköp av särskilt skogs— mark, som ägde rum under slutet av 1800-talet, förändrades lagstiftningens innehåll successivt från början av 1900- talet till att i första hand verka som ett skydd för den jordbrukande befolk-

ningen och dess intresse att behålla jord och skog i sin ägo. Utöver dessa önske- mål låg även andra motiv till grund för denna speciella näringslagstiftning, bl.a. önskemålet att hålla jordbruksproduk- tionens storlek på tillräckligt hög nivå (åtgärder mot vanhävd) liksom att för- hindra en alltför stark prisstegring på jord, som kunde påverka livsmedels- prisernas utveckling. ,

Genom 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer blev jordpolitiken ett instru- ment för den statliga rationaliseringspo- litiken, men med bibehållande av prio- riteten ur förvärvssynpunkt för dem som ville ägna sig åt jordbruk. För besluten 1947 och de förändringar som seder- mera ägt rum i jordlagstiftningen redo- görs längre fram.

C. Prispolitikens utveckling till 1947

Marknadsvillkoren för de europeiska ländernas jordbruksproduktion var i stort sett gynnsamma fram till 1870- talet. Genom transportteknikens snabba utveckling växte emellertid tillförseln till den europeiska marknaden av billig spannmål från främst Nordamerika. Detta orsakade en svår kris för det euro- peiska jordbruket. Följden blev i vissa länder en övergång till animalisk pro- duktion, medan man i andra införde spannmålstullar (i Sverige 1888). Bristen på livsmedel i Europa under första världskriget stimulerade till en ökad jordbruksproduktion i de trans- oceana länderna. När jordbruket i de av kriget berörda europeiska länderna åter- hämtat sig under 1920-talet och produk- tionen i de utomeuropeiska länderna ej sjönk i motsvarande grad, uppkom un- der 1920-talets senare del ett överskott på främst vegetabiliska produkter, som verkade pristryckande och försämrade inkomstläget för jordbruksbefolkningen. I Sverige hade jordvärdestegringen varit stark under och närmast efter

• Sida 248
•  Original

första världskriget, vilket medfört ökade lånemöjligheter för jordbrukarna. Fal- lande priser och stor skuldsättning ledde till likviditetsproblem. Att några större ingripanden ej gjordes från statens sida _— frånsett vissa stödåtgärder för spann- målsproduktionen — torde ha haft flera orsaker. Svårigheterna i jordbruket an- sågs vara av övergående art. De upp- fattades som ett anpassningsproblem ef- ter första världskriget. Det ekonomiska läget för breda lager av den övriga be- folkningen i landet var också svagt. Slut- ligen torde den då rådande ekonomiska ideologin ha verkat återhållande på stat- liga ingrepp i näringslivets utveckling. n Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet och det sammanbrott som blev följden för den internationella handeln fick emellertid sådana verkningar i prak- tiskt taget alla industriländer, att åtgär- der blev nödvändiga för att» förhindra 'en ekonomisk katastrof för stora delar av jordbruksbefolkningen. Den genom arbetslöshet och lönesänkningar minska- de köpkraften i andra befolkningsgrup- per ledde till att efterfrågan minskade, särskilt på de inkomstkänsliga animalie- produkterna. På grund av de produk- tionsförhållanden som är karakteristiska för jordbruket och som särskilt framträ- der under en depression, då alternativa sysselsättningar saknas, minskades dock ej produktionsvolymen i jordbruket, vil- ket ledde till ett betydande prisfall.

Med början 1930 växte i Sverige under de följande åren fram den jordbruks- prisreglering'. för de viktigaste produk— terna, vilken=i sina grunddrag fortfa- rande tillämpas. Den inhemska markna- den avskärmades från konkurrens uti- från genom ett gränsskydd, vars former genom åren växlat något, men som i princip bestod av importavgifter och/ eller importbegränsningar av annat slag, t. ex. kvantitativa begränsningar och im- portmonopol.

Medel för prisregleringarnas finansie- ring (kostnader för lagring och förluster vid export m.m.) erhölls genom avgifter på produktförsäljningen (förmalnings-, mjölk- och slaktdjursavgifter), på im— porterade fodermedel och jordbrukspro- dukter samt i vissa fall genom direkta statliga bidrag.

I fråga om mjölk och mejeriprodukter infördes dessutom ett särskilt clearing- system med syfte att utjämna lönsam- heten för olika produkter, så att mjölk- producenterna erhöll i stort sett samma mjölkpris oavsett vilken användning mjölken fick. Prisbildningen på mejeri- produkter kunde därigenom frigöras från produktionskostnaderna ,för resp. pro- dukt och i stället anpassas efter efter— frågans priskänslighet och konkurrens- läget gentemot substituerande varor. Det sistnämnda var särskilt viktigt för smör genom denna- Vvaras konkurrens med margarinet. För att utjämna prisspän- ningen m'ot margarin infördes en särskild margarinaccis. Influtna' medel från" den- na accis fick användas till mjölkregle- ringens finansiering. -

För administreringen av dessa delvis mycket komplicerade regleringar fordra- des centrala organ, som hade förmåga att genom inköp, försäljning och lagring hålla priserna på den inhemska markna- den på önskad nivå. Vidare måste dessa organ kunna reglera tillförseln utifrån och exportera uppkommande överskott. Organen måste dessutom av producenter och importörer kunna uppta erforderliga avgifter för verksamhetens finansiering. Genom att den ekonomiska förenings- rörelsen nyorganiserades under dessa år och i stort sett erhöll nuvarande karak- tär, anförtroddes nämnda uppgift för de viktigare varugrupperna till dessa orga- nisationer. Staten utövade dock admi- nistrativ kontroll av verksamheten ge- nom särskilda organ.

Regering och riksdag bestämde den

• Sida 249
•  Original

allmänna prisnivåns höjd liksom import- skyddets storlek och beskaffenhet samt regleringens finansiering. Samhället hade således det avgörande inflytandet över regleringarnas utformning och verkan. Under andra världskriget tillkom en sär- skild förhandlingsordning mellan å ena sidan jordbruket, företrätt av Jordbru- kets Förhandlingsdelegation, och å andra sidan staten representerad av dåvarande statens livsmedelskommission (sedermera statens jordbruksnämnd). Denna för- handlingsform tillämpas fortfarande. De överenskommelser, som därvid träffats rörande prisregleringarna, underställs re- gering och riksdag för slutligt avgörande och har nästan undantagslöst godtagits.

De under åren 1930—34 införda pris- regleringarna för olika jordbrukspro- dukter var till en början ej samordnade. Detta medförde olägenheter bl. a. genom att administrering och kontroll var för- delade på olika Organ och stödet blev ojämnt för olika produkter. Åren 1934 och 1935 genomfördes därför en sam- ordning av de olika prisregleringarna och de statliga kontrollorganen samman- slogs till ett enda, statens jordbruks- nämnd.

I samband med denna samordning och sedan krisens svåraste verkningar på priserna börjat övervinnas tog man upp frågan om vilket mål som regle- ringarna borde syfta till. Under regle- ringarnas första år kan deras syfte sägas ha varit att förhindra alltför starka pris- variationer (prisstabilisering) och att till- se att priserna ej sjönk till en alltför låg nivå. Riksdagen accepterade 1934 en all- män prispolitisk målsättning, som gick ut på att den genomsnittliga prisnivån på jordbruksprodukter borde anpassas till att ligga 20—25 0/0 under medel- nivån åren 1925—29. Samtidigt fram- hölls som allmän grundsats, att jord- bruksstödet borde anpassas så att varje produktionsgren finge bära sina kost-

nader för' regleringen. Målet för det ge- nomsnittliga prisläget i förhållande till 1925—29 års prisnivå höjdes successivt under de' följande åren. År 1937 "fast- ställdes att man i genomsnitt borde upp- nå 1925—29 års prisnivå. Priserna på de enskilda produkterna skulle få variera :|: 15 0/o i förhållande'till denna medel- prisnivå. Skulle dessa gränser överskri- das, åtog sig statsmakterna att vidta ytter- ligare åtgärder. Prissystemet hade i nu nämnda hänseende likheter med det se- dan 1956 tillämpade, men hade ej sam— ma fixerade syfte och regler.

I den allmänna jordbrukspolitiska de- batten synes man i början av 1930-talet ha betraktat jordbrukskrisen Som en övergående företeelse. De statliga ingri- pandena ansågs också böra minskas eller upphävas när krisen var överstånden. Flertalet regleringsingripanden har också i hög grad tillfällighetens prägel fast många sedermera blivit permanenta. Denna syn på de statliga åtgärderna framkom också i 1935 års prisreglerings- proposition (nr 1935: 227), där departe- mentschefen framhöll att »som åtgärd för att övervinna tillfälliga avsättnings- svårigheter torde därför föga vara att invända mot densamma», men att syste- met i längden medförde den nackdelen, att »ansvaret för produktionens ända— målsenliga inriktning övervältrades å det allmänna». Det framhölls vidare att »prissättningen bör sålunda återfå sitt vägledande inflytande på produktionens inriktning och de åtgärder, som inne- bära ett fastlåsande av priserna obe- roende av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter, så småningom avvecklas». Statens ingrepp borde syfta till att göra denna övergång mjuk. Den ovan nämnda ändringen i prissystemet 1937, varigenom priserna fick röra sig fritt inom vissa gränser, får ses som ett led mot en mer marknads- beroende prisbildning.

• Sida 250
•  Original

Som förut framhållits bidrog den ge- nom depressionen förorsakade köpkrafts- minskningen hos stora befolkningsgrup- per i hög grad till att skärpa jordbruks- krisen. Kunde denna köpkraftsnedgång avhjälpas borde, ansågs det, läget för jordbruket väsentligt kunna förbättras. Det är mot denna bakgrund man bör se den s.k. krisuppgörelsen 1933, som syftade till att häva arbetslösheten genom allmänna insatser och därigenom höja köpkraften, vilket skulle resultera i bl. a. förbättrade avsättningsmöjligheter för jordbruksprodukter.

Den betydande förbättringen i det all- männa konjunkturläget som skedde un- der l930-talets senare år medförde även för jordbruket ökad avsättning och för- bättrad lönsamhet. Men samtidigt bör- jade det stå klart, att jordbrukskrisen fått en annan karaktär. De genom kon- junkturuppgången förbättrade avsätt- ningsmöjligheterna var ej så stora att de i längden kunde åstadkomma balans med produktionsökningen. Efterfrågan per capita på livsmedel började mättas och befolkningsökningen stagnerade, me- dan samtidigt nya tekniska metoder medförde fortsatt produktionsökning. (För närmare analys av dessa orsaks- sammanhang; se kap. Il.) Bilden av ett jordbruk med permanent eftersläpande lönsamhet i en i övrigt blomstrande eko- nomi började framträda. Risken för att ej kunna sysselsätta och föda den väx- ande befolkningen dominerade ej längre bilden, även om denna syn ändå rätt länge gjorde sig gällande i den jord- brukspolitiska diskussionen.

Mot denna bakgrund började det stå klart, att inkomstläget för den i jord- bruket arbetande befolkningen på lång sikt endast kunde förbättras genom ett samordnat jordbrukspolitiskt program, som ej enbart innefattade kortsiktiga prisreglerande åtgärder utan även sikta- de mot en begränsning av produktionens

storlek och en effektivisering av hela näringens struktur i takt med den tek- nisk-ekonomiska utvecklingen. Denna syn kom internationellt till uttryck i ut- redningar inom det dåvarande Nationer— nas Förbund och i Sverige i bl.a. Be— folkningskommissionens betänkande i näringsfrågan ( SOU 1938:6 ) samt i G. Myrdals bok »Jordbrukspolitiken under omläggning» (1938). Samma tankelinjer återfinns även i direktiven till 1938 års jordbruksutredning, som tillkom för att framlägga förslag om jordbrukspolitiken på lång sikt. I dessa utredningsdirektiv framhölls, att jordbruksbefolkningen bör ges en i förhållande till andra befolk- ningsgrupper skälig levnadsstandard, men detta skulle förenas med en effektivitets- befrämjande prispolitik.

Den är 1938 tillsatta jordbruksutred- ningens arbete avbröts av andra världs- krigets utbrott, som helt ändrade prob- lematiken. Medan 1930-talets regleringar syftat till att stödja jordbrukspriserna, kom prisregleringen under hela 1940- talet att verka återhållande på jord- brukspriserna. Försörjningspolitiska mo- tiv och konsumentintressen dominerade under dessa år prissättningen.

Den under kriget införda priskontrol- len på övriga varor fick i viss mån sin motsvarighet för jordbruket i totalkal- kylen. Denna kom att användas som prisavvägningsmetod för jordbrukspro- dukter ända fram till 1956 och användes efter 1947 vid vissa tillfällen även som instrument för att förverkliga den i 1947 års riksdagsbeslut fastställda målsätt- ningen om inkomstlikställighet. I total- kalkylen sökte man behandla hela det svenska jordbruket som en enhet. In- täkter och kostnader avsåg i princip så- ledes den yttre omsättningen i hela jord- bruket, medan omsättning och tjänster jordbrukarna emellan ej medtogs i kål- kylen. I kostnaderna inräknades ersätt- ning för jordbrukarnas, deras familje-

• Sida 251
•  Original

medlemmars och den lejda arbetskraf- tens insats. I prisförhandlingarna gällde som princip att avväga produktpriserna så, att det totala intäktsbeloppet utveck- lades i proportion till kostnaderna. Un— der kalkylens senare år gjordes vissa av- steg frän denna grundprincip.

För att underlätta jordbrukarnas pro- duktionsplanering infördes 1943 den s. k. vårprissättningen, i vilken priserna för årets vegetabiliska skörd fastställdes före vårsådden.

Under kriget tillkom även den s.k. 4-procentregeln, enligt vilken jordbruket skulle stå en självrisk för intäktsbortfall, men även fick en vinstchans genom in- täktsökning på grund av skördevaria- tioner uppgående till 4 % av totalin- komsterna beräknade utifrån en norm- skörd. Denna form av kollektiv skörde- skadereglering avlöstes 1961 av det mer differentierade skördeskadeskyddet.

D. Särskilda stödåtgärder för jordbrukare ] Norrland samt småbrukarstödet Förutom det allmänna prisstödet inför- des under 1930-talet ett särskilt regionalt stöd till förmån för jordbruket i norra Sverige. Motiven härtill var de ogynn- sammare produktionsbetingelserna i detta område. Stödet utgick dels genom sär- skilda bidrag och dels genom en mjölk- prisdifferentiering. Genom införandet av producentbidrag 1938 skapades ett sär- skilt småbrukarstöd. Båda dessa sär- skilda stödåtgärder bar bibehållits under efterkrigsåren fast med växlande ut- formning. (Se vidare avsnitt 4. D.)

3. 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer A. Bakgrunden En ny syn på jordbrukspolitiken började, som förut nämnts, ta form mot slutet av 1930-talet. En standardförbättring för jordbruksbefolkningen i takt med övriga befolkningsgruppers ansågs bli möjlig endast genom ett fortsatt gränsskydd. För att inkomstomfördelningen till jord-

brukets favör ej skulle bli för betungan- de för samhället och konsumenterna fordrades emellertid, att effektivisering- en inom jordbruket bedrevs i så snabb takt som möjligt. Effektiviseringsmöjlig- heterna hade onekligen ökat med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inte minst för stordrift inom flera pro- duktionsgrenar. Effektiviseringen med- för emellertid ofta produktionsökning. Fortsatta produktionsökningar skulle — med hänsyn till de begränsade avsätt- ningsmöjligheterna — lätt kunna med— föra sådana prissänkningar att någon standardförbättring för jordbruksbefolk- ningen ej bleve möjlig. Detta förhållande skulle kunna inträffa, även om den sven- ska marknaden vore skyddad för kon- kurrens utifrån. En jordbrukspolitik, som syftade till förbättrade inkomster i jordbruket i förening med en effektivi- sering av jordbruksproduktionen, syntes därför möjlig endast under den förut- sättningen, att de i jordbruket insatta produktionsresurserna minskades i så— dan takt, att balans mellan efterfrågan och utbud nåddes vid önskad prisnivå. I stort sett låg sådana tankar bakom direktiven till 1938 års jordbruksutred— ning och har alltsedan dess dominerat den jordbrukspolitiska debatten.

För att en sådan jordbrukspolitik skall kunna förverkligas krävs att vissa förutsättningar kan uppfyllas. Väsentligt är att det finns politiska möjligheter att genomdriva den samt att det finns ar- betstillfällen för den arbetskraft, som friställs i jordbruket genom en fortlö- pande rationalisering.2

” Bakom den senare förutsättningen lig- ger, om man så vill uttrycka det, en tredje förutsättning, nämligen att den tekniska ut- vecklingens inflytande på produktionsmeto- derna i jordbruket i förening med föränd- rade prisrelationer mellan arbetskraft och andra produktionsmedel — främst indust- riellt framställda — utvecklas så att ett fortlöpande utbyte av arbetskraft mot dessa andra produktionsmedel är lönande.

• Sida 252
•  Original

För Sveriges vidkommande syntes des- sa förutsättningar föreligga åren före krigsutbrottet. Depressionen i början på 1930-talet och de åtgärder som samhället vidtagit för att förbättra konjunktur- läget i förening med en framväxande socialpolitik hade stärkt känslan för solidaritet med i ekonomiskt hänseende eftersatta grupper. Beträffande den andra förutsättningen syntes den avtagande be- folkningstillväxten i förening med för- väntad fortsatt expansion i andra nä- ringar kunna ge goda sySselsättningstill- fällen för från jordbruket friställd ar- betskraft.

Arbetet inom 1938 års jordbruksutred- ning avbröts vid krigsutbrottet. En ny jordbrukskommitté tillsattes emellertid 1942 med uppgift att utforma ett lång: siktigt jordbrukspolitiskt program". Man räknade vid kommitténs "tillsättande med att de förändringar i efterfrågan och produktion, som gjort sigägällande före kriget, skulle återkomma efter dess slut och äter ge upphov till svårigheter för jordbruket. Kommitténs arbete kom i hög grad att präglas av erfarenheterna både under mellankrigsperioden och un— der krigstidens avspärrning och dess resultat måste bedömas mot bakgrunden härav. Beträffande-den samhällsekono- miska bakgrunden till jordbrukspoliti- ken i fredstid -in'skränkte sig erfaren- heterna huvudsaklige'n till mellankrigs— tidens förhållanden; man hade ännu inte sett de djupgående konsekvenserna för strukturomvandlingen av efterkrigstidens bestående högkonjunktur oCh fullsyssel- sättningsekonomi. Kri'g'stidéns” erfaren- heter kom. huvudsakligast till uttryck genom den vikt _.somflaxdes :vid försörj- ningsfrägorna."

Kommittén avgav sitt betänkande 1946 (SOU 1946: 42 och 46). Förslagen lades i allt väsentligt till grund för.:.1947 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken ( prop. 1947: 75 , särskilda utsk. ut]. 1947: 2).

B. 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut-

a) Allmänna utgångspunkter. Som'fram- gått av det föregående hade'jordbruks- politiken fram till 1947 ej innefattat någon direkt angiven 'inkomstmålsätl— ning, även om prisstödet under 1930— talet givetvis ytterst syftat till .att för— bättra inkomstläget i jordbruket. I direk- tiven till 1938 'års jördbruksutredning och i än högre grad i olika uttalanden av bl. a. riksdagen under krigsåren hade emellertid framhållits, att man för den i jordbruket arbetande befolkningen borde eftersträva likställighet i inkomsthän- seende med jämförliga befolkningsgrup— per.

' Under krigsåren hade dessutom av- spärrningen påtagligt visat behovet av en tillräcklig inhemsk jordbruksproduk- tion. Beredskapssynpunkten kom därför att spela en mycket stor roll i 1942 års jordbrukskommittés arbete och har även i den därefter förda jordbrukspolitiska debatten haft en framträdande plats.

I direktiven till 1942 års jordbruks- kommitté angavs, att målsättningen för jordbrukspolitiken skulle vara full lön— samhet för rationellt bedrivna jordbruk. Kommitténs uppgift var bl.a. att kon— kretisera innebörden i denna målsättning och klargöra vilken betydelse som borde inläggas i kravet på rationell drift samt hur önskemålet om full lönsamhet skulle uppfattas.

De allmänna slutsatser, som kommit— tén drog och som låg till grund för dess förslag, kan sammanfattas sålunda: Möj- ligheterna att på längre sikt ge jord- bruksbefolkningen en med andra befolk- ningsgrupper likvärdig inkomstnivå s'am- manhänger i hög grad med den utländska marknadens inflytande, jordbrukspro-

• Sida 253
•  Original

duktionens storlek och den fortsatta effektiviseringen ' av jordbruksnäringen.

En produktion under helt fri konkur- rens med utlandet ansågs på lång sikt komma att bli av avsevärt mindre om- fattning än den Sverige då redan hade. En på detta sätt genomförd produktions- minskning skulle dessutom på kort sikt föra med sig svåra ekonomiska, befolk- ningspolitiska och sociala problem, vilka kunde medföra stora kostnader för sam- hället. En produktion av så liten omfatt— ning vore ej heller önskvärd .ur bered-' skapssynpunkt. .

För att nå den angivna målsättningen om >>full lönsamhet för rationellt skötta jordbruk» under samtidigt hänsynsta— gande till beredskapsmotivet borde stats- makterna därför stödja den inhemska jordbruksproduktionen. Stödet borde ut- formas som ett gränsskydd mot import av jordbruksprodukter. För att hålla kostnaderna för stödet inom rimliga" gränser måste en pristryckande överpro- duktion undvikas, enär gränsskyddets verkningar annars skulle minska, sam- tidigt som rationaliseringen i jordbruket måste fortsätta. ' '

Kommitténs tre viktigaste arbetsupp- gifter blev därför:

1) Att konkretisera inkomstmålsättningen och fastställa prisstödets storlek (inkomst- målet);

2) Att ange jordbruksproduktionens lämp- ligaste omfattning på lång sikt (produk- tionsmålet) ; ' 3) Att utforma förslag till konkret mål- sättning för och samhällets bidrag till jord- brukets fortsatta rationalisering (effektivi- tetsmålet).

Dessa tre uppgifter, deras inbördes avvägning liksom förekommande mål- konflikter, har sedan dess dominerat den jordbrukspolitiska debatten.

b) Inkomstmålsättningens konkretise- ring -— prisstödets avvägning. Vid be- handlingen av frågan om den rationali4 seringsgrad, från .vilken statsmakterna

borde utgå vid avvägningen av prisstödet, påpekade kommittén i sitt betänkande inledningsvis bl. a., att målsättningen för den yttre rationaliseringen ej behövde sammanfalla med avvägningen av pris- stödet vare sig på kortare eller längre sikt. Kommittén ansåg det sålunda önsk— värt att prisstödet utformades så, att vid varje särskild tidpunkt åtminstone större delen av de svenska jordbrukarna kunde uppnå en skälig inkomstnivåsDetta inne- har, att man på kortare sikt finge utgå från jordbrukets aktuella struktur och ra- tionaliseringsgrad. Dessa faktorer skulle dock ej betraktas som konstanta. Man borde förutsätta, att arbetet med ratio— nalisering av jordbruket skulle fortgå och att man på lång sikt vid bestämman- det av jordbruksstödets omfattning suc- cessivt skulle höja anspråken på jord— brukets rationaliseringsgrad.

Kommitténs uppfattning att man vid prisstödets avvägning måste ta hänsyn till jordbruksnäringens faktiska struktur fick dock, ansåg kommittén, ej tolkas så att man ens på kort sikt borde ge full lönsamhet även åt de sämsta jordbru- ken. En sådan politik skulle enligt kom- mitténs uppfattning försvåra rationalise- ringssträvandena och leda till en över— produktion med åtföljande prisfall, vil..- ket kunde innebära ett sammanbrott för hela jordbrukspolitiken.

Stödets omfattning på kort sikt borde därför utformas så att det gav önskad produktionsvolym, ej lade hinder i vägen" för strukturrationaliseringen men sam- tidigt medgav större delen av det svenska jordbruket skälig inkomstnivå. En kom- bination av prisstöd och sociala bidrag; varvid .de senare skulle utgå till inne- havare av »irrationella jordbruk» men »endast under den nuvarande brukarens tid», ansåg kommittén därför vara det mest lämpliga. För att utjämna regionala differenser i lönsamheten borde stödet ges varierande omfattning i olika lands-

• Sida 254
•  Original

delar, varvid mjölkpristillägg angavs som lämpligt medel.

Med stöd av driftsekonomiska under- sökningar kom kommittén till den slut- satsen, att jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha åker (2-mansjordbruk) ur rationalitetssynpunkt vore de mest önsk- värda, enär de, på dåvarande tekniska nivå, i genomsnitt effektivt kunde ut- nyttja arbetskraft och väl tillvarata me- kaniseringens fördelar. Kommittén ansåg också att dessa jordbruk —- som be- nämndes normjordbruk — även ur fa- miljebildnings- och arbetskraftssynpunkt representerade en önskvärd jordbruks- typ. Den fann det dock ej möjligt att då föreslå att normjordbruk lades till grund för prisstödets avvägning. Dessa jord- bruk och de i storleksklasserna däröver utgjorde nämligen en så ringa del av det dåvarande antalet brukningsenheter, att endast en mindre del av jordbruksbe- folkningen då skulle kunna uppnå den önskvärda inkomstnivån.

Den grupp, som därnäst kom ifråga, var jordbruk i storleksklassen 10—20 ha äker. Inom denna grupp och de ovanför densamma låg, vid tiden för kommitténs arbete, ca två tredjedelar av hela den svenska åkerjorden. Med hänsyn till önskemålet om att de jordbruk man skulle bereda full lönsamhet ej borde ha en lägre rationalitetsgrad än vad som då kunde betecknas som någorlunda till- fredsställande ansåg kommittén, att man ej borde gå lägre än till denna storleks— grupp.

Som allmän målsättning för prisstödets avvägning förordade kommittén att jord- bruk om 10—20 ha åker (basjordbruk), som fyllde rimliga anspråk i fråga om arronderingens och de fasta anläggning- arnas beskaffenhet borde ges full lön- samhet. Med begreppet full lönsamhet avsåg kommittén, att den i basjordbru- ket sysselsatta arbetskraften (lejd och egen) skulle kunna erhålla samma ar-

betsersättning (reallön) som jämförliga arbetargrupper på landsbygden utanför jordbruket och dessutom täckning för övriga kostnader, däri inräknat skälig förräntning på kapitalet.

Kommittén ansåg vidare, att man vid bedömandet av det erforderliga stödets storlek för jordbruken i skogsbygderna även borde beakta de inkomstkällor, som avkastningen av den egna skogen och skogskörslorna genomsnittligt utgör.

Detta förslag rörande prisstödets av- vägning var dock ej ett program på lång sikt. Rörande den innebörd som kommittén inlade i uttrycken »på kor- tare sikt» och »på lång sikt», kan i detta sammanhang nämnas följande. Med kor- tare sikt avsåg kommittén förhållandena under den tidrymd, som måste beräknas förflyta, innan man åstadkommit den rationalisering i fråga om jordbrukets struktur, som kommittén förordade i sitt betänkande. Med lång sikt avsåg kom- mittén förhållandena efter denna över- gångstids slut. Kommittén kunde själv- fallet ej bestämt ange, hur lång denna övergångstid skulle bli. Med hänsyn sär- skilt till beskaffenheten av de medel, som kommittén föreslog skulle användas för att befrämja den önskade rationali— seringen av jordbrukets struktur, borde man emellertid enligt kommittén räkna med att rationaliseringen i väsentliga delar skulle komma att genomföras suc- cessivt i samband med generationsväx- ling på de enskilda brukningsdelarna och att övergångstiden sålunda till längden minst skulle motsvara den tid, under vilken de dåvarande brukarna skulle sitta kvar på sina brukningsdelar.

I princip framlade kommittén även ett program på lång sikt för prisstödets avvägning. Inledningsvis konstaterade kommittén, att några normer för den rationaliseringsgrad man på lång sikt borde eftersträva ej kunde anges. Man hade endast att följa den faktiska ut-

• Sida 255
•  Original

vecklingen och söka se till att fram- stegen tillvaratogs.

Kommittén var ej främmande för att man vid prisstödets avvägning så små- ningom skulle övergå till att avväga detta stöd med hänsyn till behovet i en större storleksgrupp med genomsnittligt lägre produktionskostnader än den från början valda. Den betonade dock, att förutsättningarna för detta vore dels att den yttre rationaliseringen framskridit så långt att höjningen av rationalise- ringskravet ej skulle få en ogynnsam effekt på jordbruksbefolkningens in- komstmöjligheter och dels att höjningen ej medförde risk för att produktionen skulle sjunka under den lägsta nivå, som statsmakterna ur beredskapssynpunkt önskade uppehålla. Önskvärt ur det all- männas synpunkt vore, att jordbruks- stödet på lång sikt kunde baseras på lönsamhetsgraden i gruppen 20—30 ha, dvs. norm jordbruken. Några topografiska hinder att för slättbygdernas del åstad- komma jordbruk i denna storleksklass ansågs ej föreligga. I skogsbygderna och Norrland ansågs detta vara svårare, var- för man i dessa trakter redan av topo- grafiska skäl torde få räkna med en framtida fastighetsbildning med jordbruk om 20 ha åker och lägre. I skogsbyg— derna måste man också, ansåg kom- mittén, vid genomförandet av den yttre rationaliseringen ta hänsyn till bl.a. skogsbrukets behov av arbetskraft.

I princip ansåg därför jordbruks- kommittén, att man för södra och mel- lersta Sveriges slättbygder på lång sikt borde eftersträva en höjning av ansprå— ken på jordbrukets yttre rationalisering därhän att man vid prisavvägningen skulle kunna utgå från jordbruk i stor- leksgruppen 20—30 ha. I övriga delar av landet borde däremot även på lång sikt avvägningen av stödet ske efter be- hovet vid något mindre jordbruk.

Jordb'rulrskommitténs inkomstjämfö- reIser. Med utgångspunkt från sitt förslag att jordbruksstödet borde avvägas så att det gav basjordbrukargruppen full lön- samhet blev kommitténs nästa uppgift dels att konkretisera begreppet » jämför- bara befolkningsgrupper» och dels att med utgångspunkt från de valda jämfö- relsegrupperna söka fastställa vilka in- komstskillnader som existerade mellan jordbruksbefolkningen och de »jämför- bara grupperna». Denna uppgift innebar svåra definitions- och värderingsfrågor.

Vad först valet av de » jämförliga be- folkningsgrupperna» beträffar så kunde kommittén i viss mån stödja sig på bl. a. jordbruksutskottets utlåtande 1943:54 — sedermera godkänt av riksdagen — vari utskottet uttalade som sin uppfatt- ning att reallönen för jordbruksarbeta- rea borde vara jämställd med reallönen för grovarbetare på landsbygden.

Kommittén ansåg själv att den i princip ej kunde förorda »att direkt anknyta den i framtiden önskvärda inkomstnivån för bas- jordbrukets arbetskraft till inkomstnivån för någon viss bestämd grupp av arbetare utanför jordbruket på så sätt, att man skall eftersträva att den i kalkylerna för bas— jordbruket upptagna nominella arbetser- sättningen skall motsvara den nominella ar- betsersättningen inom den andra gruppen och att löneförändringar inom den senare gruppen så gott som automatiskt skall för- anleda justeringar av jordbruksstödet i syfte att åstadkomma samma ändring av arbets- ersättningen för basjordbrukets arbetskraft. Sakligt sett måste det uppenbarligen erbjuda mycket stora betänkligheter att på dylikt sätt göra hela prisutveckligen i fråga om jordbrukets produkter beroende av löneut- vecklingen inom en enstaka grupp av arbe- tare utanför jordbruket!

Detta kommitténs uttalande om »en enstaka grupp arbetare» får en viss för- klaring om man ser till de arbetargrup- per, som kom att utgöra jämförelsegrupp

” Här torde ha avsetts all arbetskraft i

jordbruket. * SOU 1946: 46; kap. 16, s. 43.

• Sida 256
•  Original

i kommitténs inkomstundersökningar. Dessa arbetargrupper sammanföll i stort med begreppet »grovarbetare på lands- bygden».

Kommittén uttalade sig också för att en jämförelse borde avse ieallönen för de olika grupperna. Vidare ansåg den att hänsyn borde tas till yrkesutbildning och liknande omständigheter.

Jämförelsegruppen på jordbrukarsidan borde i enlighet med kommitténs förslag om prisstödets avvägning avse arbets- kraften vid basjordbruken, vilken i hu- vudsak utgjordes av brukarna av dessa jordbruk. Man ansåg det dock mycket svårt att få ett fast grepp om det fak- tiska inkomstlåget för dessa brukare.

Kommitténs inkomstjämförelser gjor- des därför i tre etapper. Först sökte man fastställa den nominella löneskillnaden mellan den i jordbruket anställda arbets- kraften (lantarbetare) och vissa grupper arbetare utanför jordbruket. Därefter sökte man beräkna om det förelåg någon skillnad i arbetsersättningen mellan lante arbetarna och företagarna — basjord- brukarna. Till sist återstod att bedöma i vad mån en skillnad i den nominella inkomstnivån även motsvarades av en skillnad i realinkomsten.

Resultaten av beräkningarna ansåg kommittén vara för osäkra för att man exakt skulle kunna ange hur stor klyftan var mellan jordbruksbefolkningen och de jämförliga grupperna. På grund här- av och av vad kommittén i övrigt uttalat om svårigheterna att precisera innebör- den i begreppet inkomstlikställighet för jordbruksbefolkningen, avstod den från att närmare precisera såväl inkomstlik- ställigheten som »löneklyftans» storlek. För att emellertid få en praktisk rikt- punkt för prisstödets avvägning uttalade kommittén, att man vid denna avväg- ning under de kommande åren borde utgå från att löneklyftan ej torde under— stiga 15 0/0 av dåvarande lantarbetarlön.

Prisstödet borde avvägas så att denna skillnad successivt utjämnades. Nya un- dersökningar borde göras för att när— mare precisera inkomstklyftans storlek.

Det enklaste sättet att tillgodose be- hovet av för prisstödet vägledande be— räkningar var enligt kommittén att för detta ändamål direkt använda räken- skapsresultaten för jordbruk i storleks- gruppen 10—20 ha. Det påpekades, att de i den jordbruksekonomiska under- sökningen ingående jordbruken genom- snittligt var något bättre än jordbruken i vederbörande grupper i allmänhet. De räkenskapskontrollerade jordbruken kunde därför anses tillgodose rimliga krav på rationalitet med hänsyn till de förutsättningar, som erbjöd sig inom respektive grupper. Genom att man ut- gick från medeltalen för en viss grupp av jordbruk, konstruerades beräknings- mässigt ett jordbruk (typjorclbruk), som representerade gruppen i fråga. Detta typjordbruks resultat skulle bli vägle- dande för prisbestämningen.

Av olika skäl kom det att dröja till år 1956/57 innan typjordbrukskalkyler la- des till grund för prissättningen och dess- förinnan hade bl. a. jordbruksprisutred- ningen (jfr det följande) ingående på nytt behandlat dessa frågor. Prisavväg- ningsinstrument t.om. 1955/56 förblev totalkalkylen.

Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 innebar beträffande prisstödets av- vägning på väsentliga punkter ett accep- terande av 1942 års jordbrukskommittés förslag. i I propositionen formulerades jord— brukspolitikens allmänna målsättning, i överensstämmelse med kommitténs di— rektiv, sålunda: »Det nämnda målet för de statliga åtgärderna på jordbrukets område bör enligt-min uppfattning vara, att den i jordbruket arbetande befolk- ningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en

• Sida 257
•  Original

skälig inkomststandard och att bliva del- aktig i den allmänna välståndsstegring som kan ske i fortsättningen.» ( Prop. 1947: 75, s. 123 .)

I särskilda utskottets utlåtande (1947: 2, s. 11—21) underströks starkt att man främst borde eftersträva att uppnå och bevara likställighet i inkomsthänseende mellan jordbruksbefolkningen och järn- förliga befolkningsgrupper.

Beträffande prisstödets avvägning följ- de propositionen och riksdagen kom- mitténs förslag, dock med följande un- dantag. Kommitténs uttalande om att man på lång sikt för slättbygdernas de1 borde eftersträva en höjning av rationa- litetskravet till att omfatta jordbruk om 20—30 ha åker ansåg sålunda departe— mentschef och riksdag ej lämpligt att då ta ställning till."" Någon anledning att för Norrlands vidkommande grunda av- vägningen av det allmänna prisstödet på en lägre storleksgrupp än basjordbruken ansågs ej heller föreligga. För skogs- bygdernas och Norrlands vidkommande borde stödet avvägas och utformas så, att jordbrukarna i dessa områden av jordbruk och övriga inkomstkällor finge möjlighet att nå upp till avsedd inkomst- nivå.

c) Produktionsmålsåttningen. I sitt be- tänkande hade 1942 års jordbrukskom- mitté framhållit, att det vid ställnings- tagandet till frågan, hur stor jordbruks- produktion statsmakterna borde söka uppehålla, måste ske en avvägning mel- lan olika synpunkter. Mot de rent eko- nomiska synpunkterna, vilka snarast motiverade en ganska stark begränsning av jordbruksproduktionen, måste i främ- sta rummet ställas beredskapssynpunk- ten. Ur denna synpunkt fick det i och för sig anses vara önskvärt att man skulle uppehålla en jordbruksproduktion, som ej blott motsvarade ett näringsfysiolo- giskt riskfritt minimum utan som även var så stor, att den i en avspärrningssitua- 17

tion tryggade en försörjning, som så litet som möjligt avvek från det normala och i vart fall ur näringssynpunkt ej innebar någon försämring mot det normala.8

Två självförsörjningsalternativ disku- terades av kommittén. De benämndes minimialternativet och medelalternativet. Minimialternativet innebar en produk- tion motsvarande 80 0/0 av den för full självförsörjning erforderliga. Motsvaran- de tal för medelalternativet var 92 %.

Minimialternativet innebar en produk- tion av sådan storlek, att den under en avspärrningsperiod möjliggjorde uppe- hållande av 1942/43 års per capita— konsumtion (med 61 % vegetabiliska produkter i konsumtionen mot 56 0/o det sista förkrigsåret, mätt i kalorier). Uppe- hållandet av en jordbruksproduktion av denna storleksordning måste därför en- ligt kommitténs uppfattning anses vara av sådan vikt ur beredskapssynpunkt, att någon nedskärning av densamma för tillgodoseende av andra intressen ej kun— de ifrågasättas, så länge man över huvud taget ansåg det nödvändigt att uppehålla en militär beredskap.

Avvägningen av beredskapsskälet mot andra synpunkter borde enligt kommittén ske endast i den mån man ifrågasatte en större jordbruksproduktion än minimi- alternativet.

Medelalternativet skiljde sig från mi- nimialternativet främst därigenom, att

” Särskilda utskottet framhöll i nämnda utlåtande 1947: 2, s. 25, 'att statsmakterna ej heller i sin rationaliseringsverksamhet borde medverka till bildande av större jordbruk än familjejordbruk, utan att det borde an- komma på brukarna själva att bedöma,. när .. förutsättningar förelåg för sådana åtgärder. Detta uttalande kom att innebära att bas— jordbruken sattes som mål för den yttre rationaliseringen.

” Jordbrukskommittén behandlade även frågan, i vilken utsträckning beredskapen kunde tryggas genom lagring. Kommittén ansåg en sådan lösning icke möjlig annat än i starkt begränsad omfattning i form av omställningslagring.

• Sida 258
•  Original

man vid medelalternativet ansåg, att den nedskärning av näringsstandarden, med vilken man borde räkna i en avspärr- ningssituation, borde vara beroende av den före avspärrningen rådande normala konsumtionsinriktningen. Medelalterna- tivet kan uttryckas så, att man enligt detta under normala förhållanden borde ha en produktion, som var så stor att man i en avspärrning skulle kunna uppe- hålla en i stort sett normal kaloritill- försel med maximalt sådan förskjutning från animalier. till vegetabilier, att ani- maliekonsumtionen nedgick i propor- tionsvis samma utsträckning som den år 1942/43 nedgick i förhållande till sagda konsumtion närmast före andra världs- kriget.

Medan i fråga om minimialternativet erfordrades en ökning av den fredsmäs- siga produktionen i takt endast med be- folkningsökningen för att vidmakthålla livsmedelsberedskapen, skulle beträffan- de medelalternativet behöva ske en suc- cessiv ökning även med hänsyn till för- skjutningarna i konsumtionsvanorna. Enligt vissa inom kommittén företagna beräkningar kunde man med utgångs- punkt från prognoser rörande den fram- tida skörde- och konsumtionsutveckling- en förutsätta, att enligt minimialterna- tivet endast omkring 70 % av den om- kring år 1945 i bruk varande åkerarea- len år 1970 skulle behöva tas i anspråk för att frambringa erforderlig bered- skapsproduktion, medan det vid samma tidpunkt enligt medelalternativet skulle åtgå omkring 95 % av samma åkerareal”. Att skillnaden i fråga om erforderliga åkerarealer var större än differensen mellan självförsörjningstalen berodde på att man förutsatte en proportionsvis större köttdjursproduktion i medelalter- nativet än i minimialternativet.

Efter överväganden uttalade» kommit- tén, att det i praktiken måste anses ute- slutet att uppställa minimialternativet

som riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som borde eftersträvas på lång sikt, och förordade därför medelalternativet.

Jordbrukskommitténs sammanfattning rörande produktionsmålsättningen för- tjänar'att återges in extenso, då endast härigenom erhålls en klar bild av vilka faktorer som kommittén tillmätte avgö— rande vikt vid sin bedömning. Det bör emellertid "framhållas, att kommittén ej uteslutit möjligheten av att man-vid en senare företagen avvägning kunde kom- ma till ett annat resultat beträffande den i och för sig önskvärda jordbrukspro- duktionens storlek:

Jordbrukskommittén har för sin del, efter beaktande av samtliga ovan omnämnda faktorer, funnit övervägande skäl tala för att man vid den målsättning på lång sikt, vilken måste finnas bland annat såsom ett underlag för en planering av hur rationali- seringen av jordbrukets strukturförhållan- den skall ske, bör såsom en riktpunkt upp- ställa uppehållandet av en jordbrukspro- duktion av den storlek som avses i vad som här betecknats som ett medelalternativ. Likaså synes statsmakterna under den över- gångstid, som måste åtgå till dess den i detta betänkande förordade rationalise- ringen av jordbrukets struktur kunnat ge- nomföras, böra stödja en jordbruksproduk- tion upp till sagda nivå. Den- samhällseko- nomiska merkostnad, som kan,uppkomma vid uppehållande av en jordbruksproduk- tion 'av dennä storlek, synes, ehuru den knappast kan kvantitativt fixeras, ej kunna antagas vara av, sådan storleksordning, att den kan anses utgöra tillräckligt skäl för att man skall avstå från den stora tillgång, det måste anses utgöra att i en avspärr- ningssituation kunna medelst egna resurser uppehålla en såväl-' kvantitativt som kvalita- tivt.tillfredsställande försörjning. Som ytter- ligare skäl för denna ståndpunkt kunna vi- dare anföras de olägenheter ur befolknings- politisk'a och andra synpunkter, som äro förenade'med en starkare begränsning av jordbruksproduktionen än som ligger i me- delalternativet. I detta, sammanhang kan även erinras om vad jordbrukskommittén inledningsvis anfört rörande de gynnsamma biverkningar i form av minskat beroende av

• Sida 259
•  Original

) i l i l i %

internationella konjunkturväxlingar, vilka erhållas vid ett uppehållande av en relativt stor jordbruksproduktion.

I ett följande avsnitt av betänkandet preciseras medelalternativet närmare. Kommittén underströk, att det var ytterst svårt att siffermässigt uppskatta bety- delsen av de olika faktorer, som kan tänkas komma att inverka på produk- tionens resp. konsumtionens storlek i en avspärrningssituation. Av skäl, som det här skulle föra för långt att närmare ingå på, angav- kommittén såsom rikt- linje för utformningen av jordbruksstö— det vid en tillämpning av medelalterna- tivet, att prisstöd borde utgå för den jordbruksproduktion, som för andra va- ror än matfett och socker motsvarade hela det normala avsättningsutrymmet. I fråga om matfett borde lämnas—stöd åt en smörproduktion, motsvarande hela det normala avsättningsutrymmet med undantag för omkring 40000 ton. Av denna kvantitet förutsattes upp till 10 000 ton bli framställda av fettråvaror, erhållna från en med statligt stöd be- driven odling av oljeväxter. Beträffande socker borde stöd i första hand utgå för en sockerbetsodling på mellan. 40000 och 50 000 ha. Vidare borde förutsättas, att fläskproduktionen normalt skulle till en mindre del bygga på importerade fodermedel, exempelvis omkring 75000 ton.. I övrigt borde däremot animalie- produktionen principiellt baseras på in- hemska fodermedel, i den mån de in- hemska fodertillgångarna därtill förslög och i den måntså var möjligt med uppe- hållande av kravet på balanserade foder- stater. ' Beträffande jordbrukskommitténs stånd- punkt i: fråga om storleken av den pro- duktion som borde stödjas må ytter- ligare nämnas, att kommittén ansåg sin ståndpunkt i sak ej innebära någon större avvikelse från den före kriget från jordbrukarhåll uttalade uppfattningen,

att det svenska jordbruket borde ha före- trädesrätt att avsätta sina produkter på den inhemska marknaden (självförsörj- ningslinjen). Även om man ville följa sistnämnda linje måste det, framhöll kommittén, finnas en viss marginal mel- lan den normala produktionens storlek och det normala avsättningsutrymmet. I annat .fall skulle man nämligen, så snart produktionen blev något större än normalt, löpa risken av att ett produk- tionsöverskott skulle uppkomma, vilket ej kunde avsättas utan nedpressning av prisnivån.

I yttranden över. 1942 års jordbruks— kommittés betänkande blev dess förslag till produktionsmålsättning föremål för kritik. I en del yttranden, särskilt från jordbrukarhåll, uttalades att omfatt- ningen av den jordbruksproduktion som skulle stödjas, borde höjas så att den komme att ligga närmare den totala in- hemska konsumtionen. I andra yttran- den, särskilt från konsumenthåll, gjordes däremot gällande, att riktpunkten satts alltför högt. Denna åsikt framkom redan i en reservation inöm utredningen, där nuvarande professorerna Lundberg och Svennilson bl.a. framhöll, att kommit— tén vid avvägningen mellan de samhälls- politiska och beredskapspolitiska syn- punkterna tillmätt de senare alltför stor betydelse. De' ansåg det möjligt att till- godose försörjningen vid en avspärrning även med en lägre produktion, om denna kombinerades med lämplig lagring i fredstid. Det definitiva ställningstagandet till storleken av den produktion, som statsmakterna borde stödja på lång sikt, borde därför uppskjutas tills det inter- nationella låget klarnat.

Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 följde emellertid ej kommitténs förslag beträffande produktionsmålsätt- ningen. Departementschefen ansåg att man ej borde ta definitiv ställning till denna fråga förrän det internationella

• Sida 260
•  Original

läget klarnat och anförde bl. a. följande ( prop. 1947: 75, s. 126 )

Enligt min uppfattning är det vidare för de aktuella uppgifter, som föreligga på jord- brukets område, icke nödvändigt eller ens lämpligt att man, trots de svårigheter som äro förenade därmed, nu skall söka att upp- ställa någon bestämd riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång sikt. Alla torde vara ense om att man så länge det inter- nationella läget ej klarnat bör söka uppe- hålla vår livsmedelsproduktion på en be- tryggande nivå. Enligt de av jordbrukskom- mittén verkställda utredningarna rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen torde på grund av den väntade konsumtions- ökningen självförsörjningsgraden under det närmaste decenniet och något längre sna- rast komma att bliva förhållandevis lägre än 1930-talets och även lägre än den själv- försörjningsgrad, som det av kommittén rekommenderade medelalternativet tager sikte på. Frågan om en begränsning av jord- bruksproduktionen (bortsett från den pro— duktion, som bygger på importerade foder- medel) kan under sådana förhållanden ej väntas få aktualitet förrän efter en relativt lång tidrymd.

Han framhöll vidare, att han ansåg det uteslutet att inte hela den produk- tion, som normalt kan beräknas bli pro— ducerad, skulle åtnjuta statligt stöd, under förutsättning att den ej vore större än att den rymdes inom ramen för lan- dets normala behov (prop. s. 127). Skulle produktionen visa tendens att stiga över medelalternativets nivå, måste rationali- seringsarbetet intensifieras. Dessa s_vn- punkter underströks ytterligare av ut- skottet och riksdagen (särsk. utsk. utl. 194712, 5. 16), som även framhöll att en produktionsstegring utöver medelal- ternativet under inga förhållanden skulle få påverka fullföljandet av inkomstmål- sättningen, men att det dock ej borde ifrågasättas, att stöd skulle utgå för en produktion överstigande det totala in- hemska konsumtionsutrymmet.

Åtgärder för att begränsa produktionen.

Såväl 1942 års kommitté som departe— mentschef och riksdag bedömde faran för en överproduktion av svenska jord— bruksprodukter som rätt ringa. Kom- mittén var dock härutinnan något mer pessimistisk och ansåg på grundval av gjorda efterfråge- och produktionsprog- noser, att risker för en överproduktion förelåg inom en ej avlägsen framtid. Kommittén diskuterade därför vilka åt- gärder som man borde företa för att förebygga uppkomsten av en dylik situa- tion. I princip ville den härvid endast förorda sådana åtgärder, som ej hämma— de rationaliseringen och ej medförde att inkomstmålsättningen sattes i fråga.

Kommittén avvisade först tanken att genom prissänkningar uppnå en begräns- ning av produktionsvolymen, även om detta på lång sikt väl vore möjligt. En prispress skulle enligt kommitténs upp— fattning under lång tid medföra för- sämrade levnadsförhållanden för stora delar av jordbruksbefolkningen. En så- dan utväg vore ur välfärdspolitisk syn- vinkel ej acceptabel. ?

Varje form av produktionsbegränsning, som innebure ett hämmande av den ve- tenskapligt-tekniska och ekonomiska ut- vecklingen i jordbruket, borde ej heller komma ifråga. En sådan skulle strida mot det allmänna effektivitetskravet.

En kvotering av produktionen för en— skilda jordbrukare under statlig med— verkan ville kommittén ej heller föreslå. Denna utväg ansågs också strida mot effektivitetskravet. För vissa grödor fann dock kommittén att avsteg från princi- pen kunde bli nödvändiga.

Den första åtgärd som i stället borde vidtas, då risk förelåg för överproduk- tion, vore en begränsning av den del av fodermedelsimporten, som översteg vad som oundgängligen krävdes för balan— serande foderstater. Importavgifterna för fodermedel skulle tjäna som reglerings- instrument.

• Sida 261
•  Original

Kommittén ansåg dock att enbart en fodermedelsreglering ej på lång sikt kunde förhindra uppkomsten av över- skott. Enda sättet att undvika en dylik överproduktion vore en extensifiering av driften på vissa jordar eller en nedlägg- ning. I sistnämnda fall kunde marken lämpligen användas för bete eller skogs- planteras. En extensifiering kunde enligt kommitténs uppfattning åstadkommas bl.a. genom att enskilda jordbrukare ut- vidgade sin areal. Genom en arealutvidg- ning eller sammanslagning av mindre jordbruk förmodades jordbrukarna kom- ma att övergå till mindre arbetskrävande grödor och en extensivare arealproduk- tion utan att därför deras inkomster minskades. Produktionen per arealenhet skulle därigenom minska —— även om den ej medförde någon mera utpräglad drifts- omläggning. En storleksrationalisering av jordbruken skulle därför vara ett av medlen för att på längre sikt undvika tendenser till överproduktion.

De nu nämnda åtgärderna i förening med en förväntad minskning av arbets- kraften i jordbruket borde enligt kom- mitténs uppfattning i varje fall under lång tid framöver vara tillräckliga för att undanröja risken för överproduktion.

I propositionen och riksdagsbeslutet 1947 hade man i princip inga invänd- ningar mot kommitténs resonemang i fråga om produktionsbegränsande åtgär- der. Men man ansåg att risken för över- produktion var så avlägsen att man knappast hade anledning att då befatta sig med dessa problem.

d) Rationaliseringsverksamheten. Stat- ligt stöd till rationaliseringsbefrämjande åtgärder i jordbruket hade, som tidigare nämnts, utgått även före 1947, t.ex. till utbildning, rådgivning och forskning men även direkt för åtgärder på de en- skilda jordbruken. Dessa bidrag verkade produktivitetsbefråmjande men i många fall också produktionsökande. Någon

tanke på att via en rationalisering på- verka produktionsvolymen i begränsan- de riktning hade man ej haft, snarare motsatsen.

I det jordbrukspolitiska långtidspro- grammet enligt 1947 års beslut ingick som en väsentlig del att samhället skulle bidra till en omfattande rationalisering av jordbruket. Såväl 1942 års kommitté som sedermera departementschef och riksdag underströk dock starkt, att ra— tionaliseringen i princip skulle vara en jordbrukarnas egen angelägenhet och genomföras på frivillighetens väg. Sta- tens uppgift skulle vara att samordna och stödja verksamheten.

Syftena med den statliga rationalise- ringshjälpen var flera. Samhällets pris- stöd till jordbruket, för att ge jordbru- karna en viss inkomstnivå, ansågs förut- sätta att produktionskostnaderna bleve så låga som möjligt i jordbruket. F ort- satt effektivisering av jordbruksnäringen måste därför bli ett oundgängligt följd- krav av prisstödet.

Men samhället hade ytterligare vinster att göra på en fortsatt rationalisering i jordbruket än enbart lägre kostnader för prisstödet (billigare livsmedel). Rationa— liseringen skulle komma att frigöra ar- betskraft från jordbruket, vilken kunde insättas i andra expanderande sektorer och där bidra till en produktionsökning. Denna överflyttningsvinst genom ratio- nalisering fick ej en så framträdande plats i diskussionen inom 1942 års kom- mitté, men den har, som vi framhållit i kap. 11, varit av vital betydelse för den ekonomiska expansionen i landet under efterkrigsåren.

Olika slag av rationaliseringsåtgärder. De åtgärder, som enligt 1942 års kom- mitté borde vidtas för att främja en fort- satt rationalisering av jordbruket, kunde uppdelas i tre huvudgrupper. Den första 'huvudgruppen omfattade åtgärder för

bildande av med hänsyn till storlek.

• Sida 262
•  Original

262 arrondering och ägosammansättning lämpliga brukningsdelar (yttre rationali- sering). Den andra huvudgruppen om- fattade mera permanenta förbättrings- åtgärder i fråga om jord och ekonomi- byggnader på till storlek och gränser givna brukningsdelar (inre rationalise- ring). Den tredje huvudgruppen slutligen omfattade övriga åtgärder för förbätt— ring av driftsförhållandena och det eko- nomiska utbytet av produktionen på till storlek och gränser givna brukningsdelar (driftsrationalisering). .. Jordbrukskommittén behandlade i sitt betänkande endast frågan om statliga åtgärder för främjande av en fortsatt yttre och inre rationalisering inom jord- bruket. Att kommittén avstod från att behandla driftsrationaliseringen berodde ej på någon underskattning av denna del av rationaliseringsverksamheten. Anled- ningen var i stället främst, att det var nödvändigt för kommittén att begränsa sitt ändock mycket omfattande arbete. Strakturrationaliseringens syfte och omfattning. Särskild vikt skulle vid ra- tionaliseringen läggas på brukningsde- larnas storlek och arrondering. Då pris- stödet skulle avvägas efter lönsamheten för basjordbruken, skulle strukturratio- naliseringen syfta till att omforma de brukningsenheter, som på längre. sikt kunde väntas ge ett sämre ekonomiskt resultat än basjordbruken, så att de kunde ge sina brukare full sysselsättning och en med basjordbruken jämförbar inkomst (totala inkomsten från jord, skog och annan sysselsättning). Den stat- liga verksamheten för främjande av den yttre rationaliseringen borde enligt kom- mitténs förslag principiellt begränsas till att avse sådana brukningsenheter (s.k. övergångsjordbruk), som låg under bas— jordbrukets nivå och för vilka de sam- manlagda inkomsterna från jord- och skogsbruk jämte andra fönvärvskällor ej beräknades nå upp till basjordbrukarnas

inkomstnivå. Däremot fanns det enligt kommitténs uppfattning ett stort antal jordbruk med en åkerareal understigan- de basjordbrukens, för vilka skog eller andra förvärvskällor gjorde att den sam- manlagda inkomsten gav tillräcklig bärg- ning för brukaren och hans familj. Dessa s.k. kombinerade jordbruk och beståen- de småbruk skulle enligt kommitténs förslag lämnas utanför den statliga verk- samheten för yttre rationalisering.

Kommittén tog även upp frågan, om den yttre rationaliseringen skulle be- gränsas till en omvandling av övergångs- jordbruken till basjordbruk. Man före- slog att om förhållandena tillät att en— heter med normjordbrukens areal kunde tillskapas, skulle dessa möjligheter till- varatas. I fråga om arealstorleken skulle därför målet vara bas— eller normjord- bruk (enfamiljs- resp. tvåfamiljs- eller tvåmans jordbruk) .

Vid-genomförandet av den yttre ratio- naliseringen skulle först ske en regional planering och därefter i mån av behov en individualplanering för enskilda bruk- ningsdelar eller grupper av bruknings- delar. Den vanligaste formen för den yttre rationaliseringen på lång sikt skulle enligt kommittén omfatta. dels ägout- byten och omskiften m.m. för att få en ändamålsenlig arrondering, dels en sam- manslagning av ofullständiga jordbruk och/eller en komplettering av sådana med tillskott av jord ochskog från andra enheter. . Kommittén framhöll starkt, att den yttre rationaliseringen'borde genomföras på- frivillighetens väg, "varför ingen som då ägde eller brukade jord skulle tvingas att lämna sin fastighet.

Statens medverkan för att underlätta den yttre rationaliseringen skulle bestå av:

1) låne- och bidragsverksamhet; 2) aktiv inköpspolitik; ' 3) förköpsrätt för det allmänna till så-

• Sida 263
•  Original

dana brukningsenheter som behövdes 'för rationaliseringens genomförande;

4) expropriation i vissa fall.

Expropriation skulle endast i mycket begränsad omfattning få tillgripas i fråga om åkerjord. Däremot skulle..förköps- rätt kunna användas vid försäljningav jordbruk. För att komplettera jordbruk med skog ansåg kommittén att exprop- riation från skogsbolag också i vissa fall kunde få tillgripas liksom även inköp från statens skogar. _ . _

Beträffande den inre rationaliseringen kunde av naturliga skäl ej en lika-.preci- serad målsättning anges som föriwden _vttre. Syftet skulle vara att förbilliga produktionen. Staten skulle bidra till verksamheten med lån och särskilda bi- drag, om en åtgärd ekonomiskt sett be- dömdes lönsam.

Den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering skulle handhas av därför särskilt inrättade länsorgan, s.k. Iantbruksnämnder. Driftsrationali- seringen skulle däremot fortfarande skö- tas av hushållningssällskapen. De tidi- gare egnahemsnämnderna skulle uppgå i lantbruksnämnderna. .

I 1947 års riksdagsbeslut godtogs i stort sett kommitténs förslag till rationa- liseringsverksamhetens målsättning och bedrivande, dock med ett väsentligt un- dantag, nämligen i fråga om bildandet av större jordbruk än basjordbruk. Riks- dagen ansåg att statsmakterna ej borde medverka till bildandet av dylika större jordbruk. utan att det borde få ankomma .på brukarna själva att bedöma, när för- utsättningar förelåge för sådana åtgär- der. Detta innebar således, att basjord- bruken sattes som mål för. den yttre rationaliseringen. Därav följande av- gränsning av det allmännas insatser för rationaliseringsverksamheten belyses när- mare under avsnitt 4: C samt i kap. XV.

e) Den prisreglerande verksamhetens utformning. Prisstödet under 1930-talet

hade väsentligen utgått i form av ett gränsskydd, som medförde en höjning av producentprisnivån jämfört med priser- na på livsmedel .i internationell handel. 1942 års ”kommitté övervägde i princip två former för. prisstödet. Den ena for- men var — liksom under 1930-talet -— att statsmakterna genom en importreg- lering. .skulle möjliggöra uppehållandet inom »landet av en producentprisnivå som var _högre än världsmarknadens (s.k. högprislinje). Den andra innebar att några importavgifter ej skulle finnas, utan prisnivån skulle få sammanfalla med världsmarknadens. Statsmakterna skulle i stället genom särskilda pristill- lägg till producenterna ge dessa möjlig- het att få ut ett högre pris än världs- marknadens (s. k. Iågprislinje). Som me- delprislinje betecknade kommittén en kombination av hög- och lågprislin je.

Kommittén ansåg att för vissa varor — spannmål och fodermedel —- vore en högprislinje den enda tänkbara. Beträf— fande mjölk .och mejeriprodukter skulle en' lågprislinje däremot tekniskt sett vara genomförbar. Med svårighet skulle en .lågpris'linje kunna genomföras för kött- ;varor men ej alls för ägg.

I praktiken kom därför kommitténs -val att stå mellen en ren högprislinje och en medelprislinje.

Kommittén ansåg att detta val borde ske mot bakgrunden av psykologiska, sociala och näringsfysiologiska och i sista hand statsfinansiella synpunkter. Beträffande de psykologiska skälen an- förde kommittén, att ett stöd via bud- geten (medelprislinjen) lätt kunde vålla missförstånd och irritation bland både konsumenter och producenter. Man kun- de sålunda lätt förbise att stödet endast delvis vore av social natur, medan det väsentligen vore en i hela samhällets intresse vidtagen åtgärd för att trygga uppehållandet av en näringsgren av vital betydelse för landet. Beviljandet av de

• Sida 264
•  Original

årliga budgetanslagen kunde också ge upphov till stridigheter. Slutligen erin- rade kommittén om det tullskydd som övriga näringar erhöll och som också höjde konsumentpriserna på olika varor. De sociala och näringsfysiologiska syn- punkterna ansågs ej utgöra något av- görande hinder mot att huvuddelen av stödet gavs i form av en högprislinje. Rabatteringar kunde användas för att minska livsmedelskostnaderna för vissa befolkningsgrupper.

Kommittén kom därför fram till upp- fattningen att frågan på vilket sätt kost- naderna för prisstödet skulle täckas — genom höjda konsumentpriser eller via budgeten ——- endast kunde avgöras i samband med ett allmänt statsfinansiellt övervägande rörande den totala skatte- bördans storlek och dess fördelning på olika skatter, direkta och indirekta. Den- na fråga kunde kommittén ej ta ställ- ning till. Kommitténs konkreta förslag utmynnade därför i en högprislinje, men med modifikationen, att statliga pristill- lägg till producenterna skulle kunna lämnas för produktmjölk. Den av stats- makterna stödda inhemska produktionen skulle i skydd av en importreglering kunna avsättas på den inhemska mark- naden till priser som gav jordbruket av- sedd lönsamhet. Denna importreglering borde handhas så att det svenska jord- bruket finge företrädesrätt att avsätta sin produktion på den inhemska mark- naden, så länge producentpriserna ej överskred en viss av statsmakterna fast- ställd nivå.

Beträffande sättet att avväga denna prisnivå förordade kommittén en vår- prissättning avvägd efter förhållandena vid basjordbruken (s.k. typjordbruks- kalkyler). Vid sidan härav borde även liksom tidigare en totalkalkyl upprättas. Som förut nämnts dröjde det till 1956 innan typkalkyler kom att ersätta total- kalkylen som prisavvägningsinstrument.

I fråga om exportstöd uttalade kom- mittén att i princip något statligt stöd vid export av jordbruksprodukter ej borde lämnas. Undantag kunde göras i två fall. Det ena avsåg jordbrukspro- dukter som framställts med importerade fodermedel. I den mån dessa fodermedel fördyrats genom uttagande av import- avgifter, borde staten restituera motsva- rande importavgiftsmedel att användas för exportstöd till t.ex. smör, fläsk och ägg. Det andra fallet avsåg det förhål- landet att det ur det allmännas synpunkt kunde vara förmånligt att exportera vissa inhemska produkter mot att im- porten finge ökas av andra livsmedel, som kunde erhållas till lägre pris (t.ex. utbyte av smör mot margarin). I detta fall ansågs det förmånligt att staten lämnade exportbidrag för att få detta utbyte till stånd. Kommittén underströk, att de nämnda fallen ej innebar en ök- ning av prisstödets totala omfattning utan endast en restitution eller en förändring av stödets fördelning för att främja ett ur det allmännas synpunkt önskvärt varuutbyte.

Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 följde i här nämnda hänseenden kommitténs förslag.

f) Småbrukarstödet. Sedan 1938 har särskilda bidrag utgått till mindre jord- brukare.

1942_års kommitté fann starka skäl tala för ett särskilt statligt stöd åt så- dana jordbrukare (på övergångsjord- bruk), som ej genom det allmänna pris- stödet eller genom en rationalisering kunde komma upp i en skälig inkomst- nivå. Stödet borde emellertid begränsas till sådana brukare där det av sociala skäl ansågs erforderligt och där ej andra sociala hjälpformer kunde anlitas. Detta särskilda stöd borde utformas så att det ej i alltför hög grad verkade rationalise- ringshämmande och ej heller stimule- rade till en nr allmänna ekonomiska

• Sida 265
•  Original

synpunkter olämplig intensifiering av driften på de berörda brukningsdelarna.

Utifrån dessa utgångspunkter föreslog kommittén, att producentbidraget skulle omformas till ett särskilt kontantbidrag för övergångsjordbrukens dåvarande in- nehavare och endast utgå till brukare som fyllt 30 år vid bidragets införande. Maximibeloppet sattes till 500 kr. För erhållande av bidrag stipulerades dess- utom vissa ytterligare begränsningar; arealen skulle ligga mellan 2 och 10 ha och inkomsten understiga 2 600 kronors taxerad nettoinkomst.

I propositionen 1947 ändrades emeller- tid kommitténs förslag till småbrukar- stöd. I stället för ett kontantbidrag skulle utgå ett behovsprövat producentbidrag på mjölk. De högsta beloppen skulle ut- betalas till jordbruk som till sin ekono- miska bärkraft låg mitt emellan stöd- jordbruk7 och basjordbruk.

I 1947 års riksdagsbeslut godtogs pro- positionens förslag men behovsprövning- en slopades.

C. Sammanfattning av 1947 års jordbruks- politiska program — konstruktionen

Den centrala jordbrukspolitiska målsätt- ningen 1947 —— inkomstmålsättningen — skulle effektueras genom en kombina- tion av gränsskydd (prisstöd) och ratio- nalisering samt med restriktion på pro- duktionens storlek.

Prisstödets syfte var i första hand att föra upp basjordbruksgruppen till in- komstlikställighet.

Rationaliseringen hade två syften, nämligen dels att omvandla ofullstän- diga jordbruk till bärkraftiga enheter, dels att genom fortsatt effektivisering möjliggöra att jordbruksnäringen eko- nomiskt kunde följa utvecklingen inom det övriga näringslivet.

Prisstödet skulle utgöra huvudmedlet för att uppnå inkomstlikställighet för

jämförelsegruppen (basjordbruket), me- dan den yttre rationaliseringen skulle vara medlet att föra upp ofullständiga jordbruk till basjordbrukens lönsamhets- nivå. Förutsättningen för att sedan be- vara inkomstlikställigheten var fortsatt inre rationalisering och driftsrationalise- ring.

Rationaliseringen blev därför på lång sikt den avgörande förutsättningen för att inkomstmålet skulle kunna nås. En rationalisering låg givetvis i jordbrukets eget intresse. Men den kom dessutom att uppfattas som ett samhällets krav på en motprestation till utlovat prisstöd. Rationaliseringen skulle dock enligt 1947 års beslut vara helt frivillig och statens uppgift var enbart att samordna och ekonomiskt stödja den. Det väsentligt nya i denna konstruktion var således att man ej prisvägen —— genom en pris- press som kunde äventyra inkomstmål- sättningen — skulle påverka rationalise- ringstakten, utan rationaliseringen skulle åstadkommas genom administrativa åt- gärder, innefattande bl.a. lån och bi— drag.

Produktionsbegränsningen motiverades av att ett produktionsöverskott skulle verka pristryckande och på lång sikt undergräva inkomstmålsättningen. Som medel att påverka produktionsvolymen anvisades i första hand en reglering. av fodermedelsimporten och i andra en ex- tensifiering och överförande av åker till skog. Dessutom skulle jordbruket självt stå för exportförluster, vilket kunde medföra sänkta produktpriser.

I följande mäl-medel-schema har gjorts ett försök att återge tankegången bakom 1947 års jordbrukspolitiska pro- gram.

' Med stödjordbruk avsåg kommittén småbruk där brukaren måste hämta sin huvudsakliga försörjning genom arbete utanför den egna brukningsenheten.

• Sida 266
•  Original

Huvudmålsättning: ( I nlromstlikslällighet | i . t Primära medel: Gränsskydd Rationalisering Restriktion på (sekundära mål) (prisstöd) produktionens ) storlek ! | ! v + v Precisering: Basjordbruk Yttre rationa- Inre och drifts— Ej överstigande erhåller in- lisering (mål: rationalisering full självförsörj- komstlikställig- bärkraftiga ' (förbilligande ning (med viss het enheter= bas- av produktio- marginal) ] jordbruk) nen) ) | Y Genom/firande: Särskilt pris— Frivilliga åtgärder med statligt Fodermedels— (åtgärder) reglerings- bistånd ' reglering; event. system, nedläggning av regelbundna åker; exportför- förhandlingar luster skulle i . princip bäras av jordbrukarna (' sj älva' ) t Y # Admin. myndighet: . * Statens Lantbruksstyrelscn - Statens Lant- jordbruks- jord- bruks- nämnd bruks- styrel-

nämn'd sen

Lantbriiks- . Hushållnings— nämnder sällskap (yttre och (driftsrational.) inre rational.)

4. Den jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1947

A. lnkomstmålsättnlngen

Den inkomstmålsättning "för jordbruket som tillkom genom 1947 års riksdags- beslut har sedermera, genom förhand- lingar och riksdagsbeslut 1955, 1956 och 1959, blivit alltmer preciserad såväl av- seende metodik som valet av jämförelse- grupper.

Den första preciseringen tillkom ge- nom förslag från jordbruksprisutred- ningen (SOU 1954: 39). Denna utredning hade ej i uppdrag att ompröva huvud- målsättningen från 1947 utan skulle främst, enligt direktiven, söka finna en form för prisregleringen som innebure att denna kunde ske efter mer schema- tiska regler och dessutom i högre grad än det dittills tillämpade systemet med-

gav en smidig anpassning till föränd- ringar i produktions- och avsättnings- förhållanden samt den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen. Utredningen kom dock av förklarliga- skäl in på problem, som i viss mån låg utanför den i direktiven angivna ramen, t.ex. vid behandlingen av överskottsproblemet och rationaliseringen inom jordbruket. .?

Beträffande prisstödets avvägning "fö- reslog jordbruksprisutredningen att mål- sättningen från 1947 skulle modifieras såtillvida, att man i framtiden skulle utgå från förhållandena vid basjordbruk i slättbygderna. Vid dessa jordbruk ut- gjorde jordbruksproduktionen den do- minerande inkomstkällan för brukaren med familj (90 ”In mot 60 % i övriga områden). Den övervägande delen av jordbruksproduktionen föll också inom slättbygderna. Man undvek, om slätt-

• Sida 267
•  Original

bygdsgårdarna valdes som underlag för prispolitiska avvägningar, de svagheter som måste uppstå, om man även tog med jordbruk, där en mycket betydande del av inkomsten kom från skogsnä- ringen. Utredningen underströk samti- digt, att man genom att utgå från slätt- bygdsområdet inte kom att utgå från jordbruk med högre inkomstläge än 'vad

. som eljest skulle vara fallet. Den totala

inkomstnivån för jordbruk i storleks- gruppen 10—20 ha i skogsbygderna låg snarare något högre än inkomsterna för jordbruk i denna storleksgrupp i slätt- bygderna.

Som tidigare nämnts hade 1942 års jordbrukskommitté ej genom sina under- sökningar närmare kunnat fastställa, hur jordbrukarnas inkomstläge förhöll sig i förhållande till jämförliga befolknings- gruppers. Kommittén hade ej heller direkt preciserat jämförelsegrupperna. Dessa uppgifter tillkom jordbrukspris- utredningen.

Eftersom utredningens diskussioner och förslag i nämnda hänseende haft avgörande betydelse för de fortsatta in- komstjämförelserna i samband med tre- och sexårsavtalen, redovisas kommitténs synpunkter i det följande rätt utförligt.

J ordbruksprisutredningen framhöll in- ledningsvis, att de inkomstjämförelser som den utfört främst syftat till att be- lysa om 1947 års inkomstmålsättning förverkligats eller ej.

Utredningen påpekade, att det ej varit möjligt att på grundval av en enda un- dersökning fastslå, huruvida inkomst- likställigheten uppnåtts eller ej. Utred- ningen hade fått utgå från skilda under- sökningar och hade med ledning av dessa sökt bilda sig en uppfattning i frågan. Frågorna om hur man skulle definiera rationella basjordbruk och precisera de grupper som dessa jord- bruk skulle jämställas med i inkomst- hänseende fick stor plats i utredningens

arbete. Delvis kan dessa frågor sägas ha avgjorts genom det statistiska material som stod till förfogande.

Det undersökningsmaterial jordbruks- prisutredningen utnyttjade vid sin ana- lys av inkomstläget var den jordbruks- ekonomiska undersökningen (J EU), taxe- ringsstatistik samt en specialundersök- ning rörande levnadskostnaderna.

Främst belystes inkomstläget för bas- jordbruken med material från JEU. I samband härmed uppkom frågan, huru- vida-de i denna undersökning ingående gårdarna kunde anses representativa för de speciella krav på driftsrationalitet, som 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut uppställt.

Utredningen anförde att fordringarna på urvalsgårdarna satts lägre än vad som förutsattes i 1947 års riksdagsbeslut. I anvisningarna för urvalet hade näm- ligen angetts att brukningsenheterna i görligaste mån borde representera ett genomsnitt för respektive område. Detta innebar dock ej att urvalsgårdarna i den jordbruksekonomiska undersökningen i praktiken kommit att representera ett sådant genomsnitt. Då deltagandet vore frivilligt, ansåg utredningen att endast de mer intresserade jordbrukarna däri-x genom torde ha kommit med, och att dessa gårdar med rätt stor säkerhet torde ligga över genomsnittet i respektive om- råde. Utredningen ansåg därför att »ur- valet i den jordbruksekonomiska under- sökningen torde vara användbart i före- liggande sammanhang».g

Vad beträffar jämförelsegrupperna konstaterade utredningen att dessa i en- lighet med 1947 års riksdagsbeslut skulle väljas bland andra näringar på lands- bygden. Utredningen erinrade om att i 1942 "års jordbrukskommittés undersök- ningar jämförelsegruppen bl. a. omfattat vägarbetare, skogsarbetare, dikningsar-

” SOU 1954:39, s. 60 och 118.

• Sida 268
•  Original

betare, flottningsarbetare samt grovarbe- tare inom industrin m. m. Den mer kva- lificerade arbetskraften hade sålunda ej medtagits. I de inkomstjämförelser, som gjordes för utredningen, genomfördes inte direkt någon sådan begränsning. Utredningen ansåg därför, att de arbetar- grupper, med vilka jordbrukets arbets- kraft jämfördes, på grund härav repre- senterade ett högre löneläge än den jäm- förelsegrupp 1942 års jordbrukskommit- té utgått ifrån. Förhållandet motverka- des dock delvis genom att varken sociala förmåner eller tillfälliga inkomster kun- nat medtas i beräkningarna över industri- arbetarnas inkomster. Detta gällde såväl vid undersökningen, som byggde på ma- terial från JEU, som vid undersökningen på grundval av taxeringsstatistiken. I den förstnämnda undersökningen hade bas- jordbrukarnas inkomster jämförts med inkomsterna för industriarbetare i de två lägsta dyrortsgrupperna, medan i den senare undersökningen företagare i jord- bruk jämförts med industriarbetare på landsbygden.

Jordbruksprisutredningen framhöll vi- dare, att det var av väsentlig betydelse för resultatet av inkomstjämförelsen, om man utgick enbart från jordbrukarnas arbetsinkomst eller om man även utöver denna tog hänsyn till att en del av av- kastningen av det i jordbruket investe- rade kapitalet gick till jordbrukarna själva i form av kapitalinkomst. Det hänvisades emellertid till att 1947 års riksdag uttalat, att den med uttrycket »full lönsamhet» avsåg att avkastningen av jordbruket skulle förslå till att dels täcka samtliga kostnader för jordbruks- driften, däri inräknat ränta på investerat kapital och erforderliga avskrivningar, dels ge den i jordbruket sysselsatta ar- betskraften en ersättning motsvarande jämförliga befolkningsgruppers arbets- inkomst. Jordbruksprisutredningen hade samma principiella uppfattning. Härvid

uppkom frågan, hur man skulle bestäm- ma storleken av det investerade kapita- let, varpå räntekostnaderna skulle be- räknas. Ur viss synpunkt ansåg utred- ningen det berättigat, att jordbrukarna fick tillgodoräkna sig en ränteinkomst för ett kapitalbelopp med samma real- värde som summan av deras tidigare förmögenhet (eget kapital) och löpande sparande. Däremot var det enligt utred- ningens mening inte berättigat, att de tillgodoräknades ränta på övrigt eget kapital, som framkommit genom pris- stegringar. Denna övriga del av det egna kapitalet kunde delvis härröra från star- kare värdestegring på tillgångarna än som motsvarade penningvärdesförsäm- ringen, men uppkom i främsta rummet genom att en del av tidigare investe- ringar varit finansierade med lån, vilka förblev oförändrade samtidigt som real- tillgångarnas värde ökades. Vid en jäm- förelse med andra befolkningsgrupper borde den del av kapitalinkomsterna, som motsvarade ränta på dylikt eget ka- pital, likställas med arbetsinkomst (se- nare har för denna del av räntekostna- derna införts den något oegentliga be- teckningen »inflationsvinst» ) .

En annan fråga som utredningen be- handlade var, huruvida inkomstjämfö- relserna borde gälla årsinkomster eller timlöner. Under hänvisning till bristfäl- ligheter i arbetsredovisningen i den jord- bruksekonomiska undersökningen samt överhuvudtaget svårigheterna att jäm- föra insatserna mellan företagare—lön- tagare uttalade utredningen, att inkomst- jämförelserna borde begränsas till års- inkomster.

Beträffande resultatet av jordbruks- prisutredningens inkomst jämf örelser hän- visas till kapitel XIII.

Vad angår frågan om metodik och statistiskt material för framtida inkomst- jämförelser utgick jordbruksprisutred- ningen från bl. a. den s.k. typjordbruks-

• Sida 269
•  Original

kommitténs arbete och förslag. De se- nare innebar bl.a. en utökning av an- talet gårdar i den jordbruksekonomiska undersökningen och utarbetande av me— todik för typkalkyler.

Införandet av typjordbrukskalkyler för jordbruken i slättbygderna behövde emellertid ej, enligt utredningen, inne- bära att man vid prissättningen vore bunden till resultatet av dessa kalkyler. Att förhållandena vid basjordbruken i slättbygderna föreslogs som ett centralt underlag för prissättningen innebar en- dast, att man i huvudsak sökte åstad- komma en prissättning, som genomsnitt- ligt gav en skälig kostnadstäckning för dessa jordbruk. Om däremot andra om- ständigheter, t. ex. marknadsläget, så på- fordrade, borde avvikelser från denna norm kunna accepteras. Bestämningen av gränsskyddet borde alltså bli en fråga, som man borde söka lösa genom för— handlingar mellan staten och jordbrukets representanter.

I yttrandena över jordbruksprisutred- ningens betänkande anförde bl.a. statens jordbruksnämnd, att avsteg gjorts från de tankegångar som kommit till uttryck i 1947 års program. Enligt nämnden representera- de sålunda de arbetargrupper utanför jord- bruket, som utredningen utgått ifrån, ett högre löneläge än den grupp, med vilken jämförelser tidigare förutsatts skola ske. Nämnden anmärkte vidare på användningen av brukarens arbetsinkomst som inkomst- mått i undersökningar grundade på den jordbruksekonomiska undersökningen. Om lantarbetarlönen ökade procentuellt mer än jordbrukarfamiljens totalinkomst, blev ök— ningen av brukarens beräknade inkomst mindre än stegringen av familjens faktiska totala inkomst. Av detta skäl ansåg nämn- den, att brukarens (arbets-)inkomst inte var användbar som mått på de relativa inkomst- förändringarna år från år.

Lantbruksförbundet och RLF ansåg, att innehavarna av basjordbruk borde jämföras med sådana arbetare inom industrin som låg över genomsnittet. Vidare anfördes skäl mot att »inflationsvinsten» bokfördes som arbetsinkomst. Dessutom borde man ta hän-

syn till att arbetstiden inom basjordbruken var längre än för jämförliga grupper utan- för jordbruket.

LO ansåg att endast en ingående under- sökning av den faktiska konsumtionsstan- darden och sparandet kunde lämna erfor- derligt svar på frågan, huruvida inkomst- likställighet uppnåtts eller ej. Inkomstjäm- förelser mellan självständiga företagare och löntagare vore av praktiska skäl omöjliga att företa och detta oavsett om de var grun- dade på lönsamhetskalkyler eller på dekla- rationsuppgifter.

I propositionen till 1955 års riksdag (1955:98) uttalade departementschefen, att jordbruksprisutredningen i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelse- grunder, som uppställts i 1947 års riks- dagsbeslut. Han kunde inte dela den i några yttranden anförda uppfattningen, att utredningen genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarinkomsten i de två lägsta dyrortsgrupperna valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad som avsågs i 1947 års beslut. Genom detta beslut specificerades inte direkt den jämförelsegrupp man fram- deles skulle utgå från. Efter en rätt ut— förlig motivering för denna uppfattning uttalade departementschefen, att med » jämförliga arbetargrupper» näppeligen kunde avses endast den helt okvalifice- rade arbetskraften. Uttrycket borde i stället fattas så, att man vid jämförelsen skulle utgå från sådana arbetargrupper på landsbygden, vilkas arbetsprestationer i stort sett motsvarade arbetsprestationen vid skötseln av ett basjordbruk.

Riksdagsbeslutet 1955" innebar ett god— kännande av propositionen. Dock bör anmärkas, att propositionen såtillvida inneburit en oklarhet, att »de två lägsta dyrortsgrupperna» i jordbruksprisutred- ningens betänkande avsett dyrortsgrup- perna 1 och 2, men att den första slopats

" JoU utl. 39, rskr 387.

• Sida 270
•  Original

från 1.1 1954. Utskottet uttalade dock direkt, att andra och tredje dyrortsgrup- perna avsågs. Det bör dock här anmär- kas, att denna jämkning ej fick någon inverkan-på prissättningen för treårs- perioden 1.9 1956—318 1959 utan först i sexårsavtalet. ' Prissättningen under treårsperioden 1956—59 fastställdes av 1956 års riks- dag"” på grundval av en överenskom- melse, som träffats mellan jordbruks- nämnden och Jordbrukets Förhandlings- delegation. Till grund för överenskom- melsen låg vissa inkomstjämförelser, vä- sentligen grundade på dels typkalkyler för slättbygderna och dels totalkalkylen, vid vilka man utgått från inkomstläget under den period som jordbruksprisut- redningen avsett då den konstaterat, att inkomstlikställighet förelegat (vilken pe- riod som utredningen avsett blev sedan omtvistat).

För det nya avtal — sexårsavtalet — som skulle ersätta det 5. k. treårsav- talet fr. o. m. 1959 gjordes nya inkomst- jämförelser. Principiellt skedde dessa på samma sätt som 1955/56. Det förelig- gande statistiska materialet — främst den förbättrade jordbruksekonomiska undersökningen — ansågs tillåta att man rätt preciserat kunde fastställa inkomst- skillnaderna mellan å ena sidan bas- och norm jordbrukarnas inkomster (medeltal för dessa grupper) och å andra sidan jämförelsegruppen, industriarbetare i dyr- ortsgrupperna 2 och 3. (Se härom i kap. XIII.) I avtalet ingick att efter 1965, dvs. vid avtalets utgång, förhållandena vid normjordbruk och ej basjordbruk skulle bilda underlag för den allmänna prisav- vägningen. En sådan utveckling hade förutsatts av 1942 års - jordbrukskom- mitté och förhandlingsparterna fannatt med hänsyn till den teknisk-ekonomiska utvecklingen inom jordbruket en sådan »uppflyttning» borde ske efter sexårs- avtalets utgång.

Propositionen 1959 (nr 147) följde i fråga om övergången från bas- till norm— jordbruk den träffade överenskommel- sen. Riksdagen (JoU utl. nr 29) tog emellertid inte direkt ställning till frågan om hur prisavvägningen skulle ske efter 1965. Den godkände visserligen »i prin- cip» den mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen träffade över- enskommelsen, men genom att framföra önskemålet om en allsidig prövning av mål och medel i jordbrukspolitiken sköt utskottet (och riksdagen) ifrån sig frå- gan om övergång från bas- till norm— jordbruk, som ju förutsatts komma till stånd först efter det sexårsavtalet utgått.

De s.k. provisorieavtalen för 1965/66 och 1966/67. Efter utgången av sexårs- avtalet 1959—65 gäller för tiden 1 sep- tember 1965—31 augusti 1966 enligt be- slut av 1965 års: riksdag en provisorisk reglering av priserna på vissa jordbruks- produkter (prop; 1965193, JoU 15, rskr 254). Denna provisoriska reglering över- ensstämmer i sina huvuddrag med den reglering som gällde under sexårsavtalet.

Den provisoriska prisregleringen un- der 1965/66 avviker emellertid i vissa hänseenden från vad som gällde före 1 september 1965. Således har den s.k. in- komstregeln, som medförde att inkomst- utvecklingen inom jordbruket knöts-till den allmänna löneutvecklingen för indu- striarbetare, upphört att gälla. I stället har jordbruket tillförts vissa införselav- giftsmedel. Vidare har vissa förändringar vidtagits vid tillämpningen av den s.k. treprocentsregeln..

För tiden 1 september 1966—31 au- gusti 1967 har också framlagts förslag ( prop. 1966:47 ) till provisorisk prisreg- lering för jordbruksprodukter. Förslaget innebär i allt väsentligt att! nu gällande provisoriska prisregleringssystem tilläm- pas även för regleringsåret 1966/67. Riks- dagen har godkänt propositionen.

" Prop. nr 165, JoU utl. 30, rskr 316.

• Sida 271
•  Original

B. Prisregleringens utformning efter 1947 Enligt det system som utbildades under andra världskriget var totalkalkylen pris- avvägningsinstrument. Genom årliga för- handlingar fastställdes priser för en- skilda jordbruksprodukter, så att de totala intäkterna kom att visa samma utveckling som kostnaderna i jordbruket enligt principerna för totalkalkylen. Pro- duktpriserna var i princip fasta för reg- leringsåret, men fick säsongvarieras. De skyddades genom rörliga importavgifter, som anpassades efter förändringarna i världsmarknadspriserna. Kvantitativa im- portrestriktioner förekom desSutom. Det- ta system tillämpades t.o.m. produk- tionsåret 1955/56.

I jordbruksprisutredningens arbete in- gick att ompröva prissättningssystemet och om möjligt göra detta smidigare och enklare. Stark kritik hade så småningom kommit att riktas mot totalkalkylen som prisavvägningsinstrument. Även om kri- tiken i vissa hänseenden var överdriven, var man i jordbruksprisutredningen ense om att söka finna ett annat prisavväg- ningsinstrument, samtidigt som man även omformade hela prisregleringssystemet. Jordbruksprisutredningen föreslog» att prisregleringen skulle utformas som ett system med fasta importavgifter, där priserna fritt finge röra sig inom vissa gränser. Vid jordbruksnämndens råds yttrande över utredningens förslag ena- des man om vissa modifikationer av det- samma, den s.k. rådskompromissen.

Propositionen ( 1955:198 ) och riksda- gen (JoU utl. 39; Riksdagens skrivelse 387) följde i allt väsentligt denna råds- kompromiss, som avsåg principerna för det nya avtalet, bortsett från att tiden för det nya systemets giltighet sattes till tre år i stället för fem. som föreslagits i kompromissen. Genom fortsatta över- läggningar mellan jordbruksnämnden och Jordbrukets Förhandlingsdelegation 1955—56 utformades förslaget mer i

detalj (Prop. 19561165; JoU utl. Riksdagens skrivelse 316).

Enligt detta s.k. treårsavtal skulle gränsskyddet utgå i form av importav- gifter för varje produkt. Dessa avgifter skulle vid systemets igångsättande av- vägas så att priserna gav åsyftad in- komstnivå åt basjordbruken (s.k. mitt- priser). Importavgifterna skulle i princip vara oförändrade så' längepriset på den enskilda produkten rörde sig mellan den övre resp. nedre .prisgränsen (i regel i 10—15 0/0 variation kring mittpriset). En viss följsamhet" för de. inhemska pro- duktpriserna till världsmarknadspriser- nas utveckling var sålunda syftet. Man hoppades därmed att det nya systemet skulle medföra en såväl samhällsekono- misk som för jordbruket riktigare pro- duktionsinriktning och- dessutom medföra en »avpolitisering» av. jordhrukspoliti: ken. Förhandlingar mellan statens jord,- bruksnämnd och Jordbrukets Förhand— lingsdelegation skulle äga rum vid behov för att—' justera impörtavgifter och pris- gränser. ,Justeringar av importavgifter o'ch prisgränser skulle ske enligt vissa fastställda regler.- Frånsett prisgränserna fanns nämligen s.k. spärregler, 5-pro- centsregeln. och 6-procentsregeln. Den förstnämnda avsåg skydd för pen- ningvärdesförändringar; den sistnämnda skulle utlösas om den relativa köpkraf- ten för jordbruksprodukter mera mar- kant förändrades. De s.k. interna regle- ringsavgifterna, dvs. förmalnings- och slaktdjursavgifter samt utjämningsavgif- ter på mejerivaror, behölls från det tidi- gare systemet.

Vid treårsavtalets utgång 1959 ägde nya inkomstjämförelser rum. Vid dessa utgick man från has- och normjordbruk i slättbygderna. Brukarens arbetsinkomst med tillägg för vissa kapitalinkomster- jämfördes med inkomsterna för industri- arbetare i dyrortsgrupperna 2 och 3. Den inkomstklyfta som beräknades föreligga

• Sida 272
•  Original

(se kap. XIII) skulle utjämnas och följ- samhet till den fortsatta inkomststeg- ringen i samhället tillgodoses dels genom prishöjningar vid systemets ikraftträ- dande, dels genom att jordbrukarnas arbetsinkomster skulle få utvecklas i samma takt som industriarbetarlönen och dels genom att jordbruket skulle få behålla rationaliseringsvinsterna. Vid prisregleringens utformning för det nya s.k. sexårsavtalet behöll man mycket av principerna från treårsavtalet. Syste- met med mittpriser och prisgränser kvar- stod sålunda. Vissa väsentliga modifika- tioner infördes dock, bl.a. för att av- lägsna en del av de nackdelar som tre- årsavtalet befunnits ha. De inhemska produktprisernas nära följsamhet till VM-prisernas utveckling, som var ett av treårsavtalets huvudsyften, fick i sexårs- avtalet ej samma betydelse. Dels genom den s. k. treprocentsregelns konstruktion, dels genom att i själva avtalet, vid den s. k. inkomstregelns utlösning, möjlig- heter förutsattes till avvikelser i gräns- skydds justeringar för enskilda produkter från den generella justeringsregeln och dels slutligen genom att man vid tre- procentsregelns utlösning också ibland i praktiken kommit att variera gräns- skyddsjusteringarna för de enskilda pro- dukterna, har variationerna för de in- hemska produktpriserna kommit att dämpas jämfört med motsvarande varia- tioner på den internationella marknaden. Importavgifterna i sexårsavtalet blev härigenom rörligare än i treårsavtalet — även om de fortfarande skulle vara fasta inom vissa gränser —- genom att avståndet mellan gränserna för den gene- rella justeringsregeln krymptes. Spärr- reglerna i sexårsavtalet var två; inkomst- regeln och treprocentsregeln. Inkomstre- geln syftade till att ge bas- och norm- jordbrukarna samma procentuella ök- ning i arbetsinkomsterna som jämförelse- gruppen, industriarbetare i dyrorterna 2

och 3. Ökningen beräknades som sum- man av avtalsenliga justeringar, s.k. lö- neglidningar och vissa andra förmåner. Treprocentsregeln skulle för jordbrukets del motverka effekten av förändringar i prisnivån på världsmarknaden och i kostnadsnivån för jordbruksföretagen.

C. Rattonallserings- och jordpolitiken efter 1947

Enligt 1947 års riksdagsbeslut skulle det primära syftet med rationaliseringspoli- tiken vara att främja bildandet av ända- målsenliga brukningsenheter och av- hjälpa brister i jordbruksdriften. Det underströks, att denna verksamhet vore ägnad att motverka tendenserna att lämna jordbruket och att underlätta förhållan- dena för den kvarblivande jordbruks- befolkningen. Rationaliseringen kunde väntas medföra en nedgång i antalet mindre företag. Det ansågs angeläget att minskningen i jordbrukets arbetskraft ej skulle få till följd en motsvarande nedgång av hela landsbygdsbefolkningen.

Jordbruksproduktionen skulle upprätt- hållas i så stora delar av landet som möjligt, ej blott där produktionskostna- derna vore lägst. Minskningen av pro- duktionsunderlaget borde dock ske på sådant sätt, att inom olika bygder de sämre jordarna och svagare företagen skulle utgå ur produktionen.

Det vore önskvärt, att utvecklingen i slättbygderna i viss utsträckning gick mot tvåfamiljsjordbruk, varmed avsågs jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha. De statliga rationaliseringsorganens upp- gift skulle vara att få till stånd en yttre rationalisering av övergångsjordbruken. men de skulle i princip ej medverka till att utvidga vad som då bedömdes vara fullständiga brukningsenheter, dvs. i stort sett basjordbruken. Lånegaranti eller bidrag för yttre rationalisering fick lämnas endast för sådan förstärkning, att enheterna nådde upp till familje-

• Sida 273
•  Original

jordbrukets storlek. Däremot fick eko- nomiskt stöd till investeringar för dik- ning, jordförbättring och byggnader m.m. lämnas i form av lånegaranti till jord- bruk av alla storlekar, i form av bidrag däremot endast till jordbruk som inte översteg familjejordbrukets storlek. Omarronderingsfrågorna tillmättes stor vikt, men de behandlades ej utförligt i avvaktan på utredningen om fastighets- bildningslagstiftningen (SOU 1963:63). I anslutning till 1947 års beslut mo- difierades den år 1945 införda jordför- värvslagen (1948) och infördes en ny s.k. förköpslag (1947), båda tidsbegrän- sade. Enligt den nya jordförvärvslagen fick sammanköp av brukningsenheter, som bedömdes kunna bestå som enskilda brukningsenheter, ej ske. Det tidigare syftet med lagen — att bevara jorden i jordbrukarnas ägo — kvarstod. För— köpslagen gav Kronan förköpsrätt till jordbruksfastigheter som behövdes för att förstärka ej bärkraftiga jordbruk. Den regionala jordbrukSplaneringen begränsades genom riksdagsbeslut 1948 till att omfatta endast ett mindre antal typområden, där 'behov av och intresse för rationaliseringen redan framträtt. Från mitten av 1950-talet har skett en gradvis anpassning av rationaliserings- och jordpolitiken, som för rationalise- ringspolitiken medfört rätt väsentliga förändringar jämfört'med 1947 års be- slut och lagar och som även i fråga om jordförvärvslagen inneburit uppmjuk- ningar och ett smidigare förfarande. Bakgrunden till förändringarna var dels att jordbruksproduktionen i slutet av 4940-talet expanderade hastigare än vad 1942 års kommitté ansett troligt, trots att utflyttningen av arbetskraft gick snabbare än vad kommittén kunnat förutse, dels att de tekniska framstegen allt tydligare förskjutit effektivitetsopti- mum mot större jordbruk. Överskotts- produktion hotade redan i början av 18

1950-talet att försvåra uppnåendet av 1947 års målsättning-, särskilt som den internationella prisnivån från 1951/52 kom att understiga den inhemska och export därför måste ske till lägre priser än de inhemska.

Nu nämnda problem kom därför att även tas upp av jordbruksprisutred- ningen, även om de ej direkt ingick i utredningsdirektiven.

Tre olika vägar till en produktions- begränsning på lång sikt diskuterades av denna utredning, nämligen dels en begränsning genom minskat prisstöd och därigenom sänkta priser, dels minskad produktionsmedelsanvändning (import- fodermedel) och dels en minskning av åkerarealen.

Den första utvägen —— sänkt prisstöd — ansåg utredningen ej försvarbar dels emedan den skulle leda till sänkt in- komstnivå för jordbruksbefolkningen och därigenom strida mot huvudmål- sättningen i 1947 års riksdagsbeslut, dels emedan man ej kunde vänta sig någon större effekt på produktionens storlek av en sådan åtgärd —- i varje fall ej på kort sikt.

En minskad produktionsmedelsan- vändning, främst då i form av minskad import av fodermedel, ansågs ej heller lämplig, enär denna utväg skulle för- hindra ett optimalt utnyttjande av övriga produktionsmedel i animalieproduktio- nen.

*Återstod'då endast en minskning av åkerarealen. Detta var, i kombination med en intensifierad strukturrationalise- ring, den väg utredningen föreslog. Man borde mera markant sträva efter större enheter, där driften kunde bli mer ex- tensiv. Målsättningen för den yttre ratio- naliseringen borde därför sättas högre än vid basjordbruk —— i varje fall ansåg kommittén att hinder ej borde resas mot att större enheter bildades.

Vid 1955 års riksdag uttalade stats-

• Sida 274
•  Original

makterna, att inkomstnivån för jordbru- ket ej kunde vidmakthållas om pris- tryckande överskott uppstod. En pro- duktionsminskning borde åstadkommas på sätt 1947 års riksdag anvisat, varvid bl.a. möjligheterna att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark borde upp- märksammas. Med 1955 års jordför- värvslag möjliggjordes liberalare till- ståndsgivning för köp av större egen- domar och av fastigheter, som på grund av ringa areal eller eljest ej var lämpade för egentligt jord- eller skogsbruk och ej heller erfordrades för strukturrationa- liseringen. Förköpslagstiftningen inarbe- tades i jordförvärvslagen .

Vid 1959 års riksdag gjordes en om- fattande anpassning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Den tekniska utveck- lingen hade väsentligt ökat kravet på areal för familjejordbruket. Rationalise- ringspolitikens uppgift vidgades därför till att verka för bildande av enheter, som normalt kunde skötas av en eller två män utan anlitande av arbeskraft utanför deras familjer och därtill kunde bereda samma arbetsinkomst som de, som erbjöds inom jämförbara näringar. En väsentlig nyhet 1959 var också att den yttre rationaliseringen borde ske i nära anslutning till driftsplaneringen. Härmed förelåg klara direktiv om en samtidig avstämning av yttre, inre och driftsrationalisering. Den företagsekono- miska helhetssynen inskärptes. Som all- männa förutsättningar för ekonomiskt stöd skulle gälla, att den avsedda investe- ringen skulle vara räntabel och att åtgär- den skulle bli till bestående nytta.

Av allmänt jordbruksekonomiska skäl och under erinran om angelägenheten av att ett pristryckande produktions- överskott inte skulle dämpa takten i den fortsatta höjningen av jordbrukarnas in- komstnivå. beslöts åtgärder för snabbare omförande av sämre åker till skogs- mark.

Rationaliseringsorganen fick i uppdrag att intensifiera sina insatser för struktur- rationalisering i skogsmark. Värdet av samverkan i skogsbruket som komplet- tering till annan rationalisering under- ströks.

Vid 1963 års riksdag uttalades, att ett aktivt intresse från jordbrukarna vore en förutsättning för att statsstöd till ra- tionaliseringen skulle ge ett gott resultat. 1959 års riktlinjer var alltjämt norme— rande i rationaliseringsarbetet. Bestäm- melserna angående stödet till förvärv och drift av jordbruksfastigheter utformades så att strukturrationaliseringen fick ytter- ligare stöd. Egnahemslånen ersattes av jordförvärvslån, som saknade det tidi- gare sociala momentet. Vikten av en noggrann ekonomisk bedömning av lön- samheten som förutsättning för stöd till fastighetsförvärv och investeringar av olika slag i jordbruket underströks.

På grundval av en inom jordbruks- departementet utarbetad promemoria framlades vid 1965 års riksdag proposi- tion med förslag till ny jordförvärvslag m.m. ( Prop. 1965: 41 .) Riksdagen godtog förslaget utan ändring i lagtexten men med vissa ytterligare motivuttalanden (Tredje lagutsk. utl. 1965: 22, riksdagens skrivelse 211).

Den nya jordförvärvslagen ersatte dels 1955 års jordförvärvslag, vilken upphör- de att gälla vid utgången av juni 1965, dels 1925 års s.k. bolagsförbudslag. Till sin allmänna uppbyggnad liknar den nya lagen den till 1965 gällande jord- förvärvslagen. Jordbruks- och skogsfas- tigheter får sålunda inte genom t.ex. köp, byte eller gåva förvärvas utan till- stånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel, som gäller för både fysiska och juridiska personer, görs åtskilliga undantag i nära anslutning till vad som gällde i tidigare jordförvärvslag.

Den nya lagen upptar inte något obli- gatoriskt förvärvshinder. I stället anges

• Sida 275
•  Original

olika fall då förvärvstillstånd må vägras, såsom när egendomen i fråga finnes böra tas i anspråk för att underlätta bildan— det av brukningsenheter med ändamåls- enlig storlek och ägoanordning. Vägras av sådan anledning tillstånd till köp, äger säljaren i regel påfordra att staten löser egendomen till det av köparen ut- fästa priset.

Förvärvstillstånd må vidare vägras, om det finns anledning att anta att för- värvarens huvudsakliga syfte inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk. Denna regel får dock inte utan särskilda skäl tillämpas gent- emot förvärvare som industriellt föräd- lar jordbruks- eller skogsprodukter eller handlar med jordbruksprodukter och vars huvudsakliga syfte med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen. Dylik förvärvare är så- ledes i huvudsak jämställd med aktiv jordbrukare. Detsamma gäller den som förvärvar en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och ämnar bere- da sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen. Motsvarande förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken är eller kan bli bärkraftigt, och jord- eller skogsägare som genom tillskottsförvärv rationalise- rar sin brukningsenhet. Den nya lagen är till skillnad från de föregående inte tidsbegränsad.

Målsättningen för rationaliseringspoli- tiken har allmänt uttryckt varit den- samma under hela efterkrigstiden, näm- ligen att främja tillkomsten av rationella företagsenheter inom ramen för vad som socialt bedömts acceptabelt.

Det rationella familjejordbruket står alltjämt i centrum för rationaliserings- organens arbete, men innehållet i detta begrepp har ändrats från basjordbruket

om 10—20 ha till tvåfamiljsjordbruket med ofta mer än 50 ha åker.

D. Småbrukarstödet efter 1947

För närvarande utgår statliga bidrag till mindre jordbrukare i form av arealtill- lägg och leveranstillägg för mjölk. Till småbrukarstödet brukar också räknas det extra mjölkpristillägget i norra och vissa delar av mellersta Sverige. Nämnda bidrag är dock ej begränsat till en viss arealgrupp eller viss storlek på mjölk- leveranserna utan är ett regionalt stöd syftande till viss kompensation för ogynnsammare produktionsbetingelser i de delar av landet där detta bidrag ut- går. Då emellertid det mindre jordbru- ket dominerar i norra Sverige, har det extra mjölkpristillägget huvudsakligen kommit att utgå till innehavare av små- bruk och sålunda indirekt kommit att fungera som ett småbrukarstöd.

Arealtillågget infördes 1959 och er- satte det producentbidrag för mjölk som förut berörts. Sistnämnda bidragsform, som införts 1938, avkopplades 1953 från den löpande mjölkproduktionens storlek, för att undvika bidragets stimulerande effekt på mjölkproduktionen. Enligt de senaste bestämmelserna av 1964 (SFS 250: 59) utgår arealtillägget till jordbru- kare som brukar enheter med en areal om 2 10 ha åker. Utbetalningarna utgår per år enligt följande skala:

2— 3 ha 250 kr 3— 4 » 375 » 4—-— 7 » 500 » 7— 8 » 375 » 8—10 » 250 »

Bidrag utbetalas ej/eller beloppet mins- kas, om förmögenheten eller nettoin- komsten (enligt inkomsttaxeringen) över- stiger visst belopp. För närvarande ligger gränsen vid 50 000 resp. 12 470—13 000

• Sida 276
•  Original

kr. Nytillträdande jordbrukare erhåller bidrag endast i undantagsfall. De utbe- talda beloppen har under åren 1959—— 1963 varierat mellan 25 och 28 milj. kr. Antalet bidragstagare har sjunkit från 88 000 år 1959 till 66 000 år 1963.

.Leveranstillågget' "för mjölk tillkom 1952 och: ersatte då telearingtillägg och körlinjebidrag. Sedan den 1 september 1962 utgår leveranstillägg med högst 400 kr per år och lägst 50 kr enligt följande skala:

kg mjölk per år

0— 1 000 kg 0 1001— 9000 » 5 öre/kg 9001—15 000 » 400 kr per är över 15 000 » 4 öre per kg avdras för överskjutande kvantitet

leveranstillägg

De utbetalda leveranstilläggen har från 1958/59 till 1963/64 sjunkit från ca 41 milj. kr per år till ca 31 milj. kr. Antalet bidragstagare har under samma period nedgått från 183000 till 110000. Det genomsnittliga bidragsbeloppet har ökat från 226 till 281 kr.

Det extra mjölkpristillägget för norra och delar av mellersta Sverige infördes år 1941. Syftet med bidraget är att kom- pensera producenterna i dessa delar av landet .för sämre produktionsförutsätt— ningar betingade av klimat, jordmån m. m. Bidraget är ej begränsat till någon viss storleksgrupp utan utgår till alla mjölkproducenter oavsett leveransernas storlek. Som inledningsvis nämnts domi— nerar småbruken i dessa delar av lan- det och bidraget har därför kommit att uppfattas som ett slags smäbrukarstöd. Grunderna för bidragets utbetalande har varierat under» åren. Nu gällande bi- dragsskala infördes år 1962. De utbetal- da beloppen sjunker i en avtrappad skala från Norrbotten (ca 10 öre per kg mjölk med 3,8 ”lo fetthalt) till vissa delar

av Mellansverige..(ca 1—2 öre per kg). Från 1958/59 till 1963/64 har de utbe- talda beloppen .ökat från ca 27 milj. kr till ca 40 milj. kr." Antalet bidragstagare har under ' samma -tid minskat från 71000 till 56 000. Det genomsnittliga bidragsbeloppet har ökat från 375 kr till drygt 700 kr. ) '

E. Skördeskadeskyddet

Behovet av ett mer differentierat skörde- skadeskydd än vad den under kriget till- komna 4-procentsregeln gav framstod efter hand allt tydligare. Allmänna pris- höjningar var ju en ineffektiv kompen- sation för skördeskador eftersom de främst tillföll dem som ej lidit nägra skador och fått en stor produktion att saluföra. De stödlån, som vid skilda till- fällen lämnades till jordbrukare, vilka drabbats av skördeskador, innebar inte heller någon lösning av problemet. Den s.k. skördeskadeutredningen (SOU 1958: 5) föreslog införandet av en individuell skördeskadeförsäkring med kollektiv riskbedömning efter områdesvis bestäm- da hektarskördar. Försäkringen skulle omfatta praktiskt taget alla grödor. Ut- redningens förslag blev rätt hårt kritise- rat och en ganska grundlig omarbetning av dess förslag gjordes därför inom jord— bruksdepartementet. Efter ytterligare modifikationer fastställde riksdagen 1961 (prop. 1961z94) det nya skördeskade- skyddet. Skyddet omfattar alla brukare med en areal om minst 2 ha åker och er- sätter skador med undantag av självrisk, som i genomsnitt uppgår till 15,5 % av normskördens värde. Självrisken fast- ställs med ledning av skördevariationer inom området ifråga och utifrån den en— skilda gärdens arealfördelning. Landet är indelat i drygt 400 skördeskadeområden, inom vilka skördarna uppskattas på slumpmässigt utvalda provytor. Skyddet omfattar f. n. spannmål, vallskörd, pota-

• Sida 277
•  Original

tis, oljeväxter och sockerbetor. Vid sidan om de genom skördeskadeskyddet ut- fallande beloppen utgår även i mindre omfattning behovsprövade bidrag. , ,» _ Skyddet finansieras genom en särskild skördeskadefond,

jordbruk tillskjuter" belopp 'i' lika pro-" portioner (f.n., 1965, 15 milj. kr var- dera). Den genomsnittliga utbetalningen per år beräknas således bli 30 milj. kr.

till vilken stat och,

Jordbrukets bidrag uttas bl.a. genom regleringsavgifter på olika produkter.

För att klara statistiska och beräk- ningstekniska problem i samband med skördeskadeskyddet har en särskild skör- destatistisk nämnd knutits till statis- tiska""centralbyrån?” Staten svarar för kostnader för skördeuppskattningar och administration.

• Sida 278
•  Original

KAPITEL XIII

Lantbrukets pris- och inkomstutveckling

1. Prisutvecklingen på produkter och produktionsmedel i lantbruket under efterkrigstiden

Inkomstutvecklingen för de i jordbruks- näringen sysselsatta beror på produktivi- teten inom näringen samt på priserna på försålda produkter och inköpta pro- duktionsmelel samt priserna på de varor och tjänster som de i näringen syssel- satta köper för sin privata konsumtion. Produktivitetsutvecklingen inom jord- bruket i förhållande till övriga näringar behandlas i kapitel IX. I detta avsnitt av föreliggande kapitel kommer att redovi- sas prisutvecklingen på jordbrukets pro- dukter och produktionsmedel samt göras vissa jämförelser med den allmänna pris— utvecklingen inom och utom landet.

A. Jordbruksprodukternas Internationella prisutveckling samt deras bytesvärde åren 1950—64

Den internationella prisutvecklingen för industriprodukter och för livsmedel (=råvaror) har i figur XIII: 1 samman- ställts med den inhemska prisutveck- lingen för industri- och jordbrukspro- dukter, mätt med respektive SCB:s parti- prisindex och jordbruksnämndens pro- ducentprisindex. Såsom framgår av figu- ren har priserna på industriprodukter (a) under den belysta perioden i stort sett varit i oavbrutet stigande, medan motsatsen (efter Koreakrisen) varit fal- let med priserna på livsmedlen i inter- nationell handel (b). Resultatet har blivit

ett anmärkningsvärt fall i jordbrukspro- dukternas »terms of trade» på världs- marknaden (c). Som ett resultat av den förda jordbrukspolitiken har de inhems- ka priserna på jordbruksprodukter stigit på sätt som framgår av figuren (d). Den- na utveckling har medfört, att gräns- skyddet för jordbruksprodukter för när- varande ligger vid ca 60 %. Det bör dock observeras att även de inhemska priser- na på industriprodukter (e) stigit star- kare än motsvarande priser på den in- ternationella marknaden.

De internationella priserna på jord- bruksprodukter (se figuren) hade under 1940-talets sista år börjat gå ned efter det höga prisläget under andra världs- kriget. I samband med Koreakrisen steg prisnivån igen mycket starkt. Sedan Ko- reakrisen avvecklats följde ett relativt långvarigt internationellt prisfall på jord- bruksprodukter åren 1953—62 — vilket knappast hade någon motsvarighet för andra varor. Detta prisfall torde främst ha orsakats av stegrad produktion med åtföljande ökade utbud i den internatio- nella handeln. Världshandeln med jord- bruksprodukter nådde 1950 upp till för- krigsnivån. Volymen steg därefter succes- sivt och låg i början av 1960-talet ca 50 % över förkrigsnivån. Prisfallet på den internationella marknaden under sagda år kom givetvis att utöva ett starkt tryck på de inhemska priserna. Prisreg- leringar av olika slag har dock inom praktiskt taget alla länder dämpat infly- tandet från den internationella markna-

• Sida 279
•  Original

Figur XIII: 1. Den internationella prisutvecklingen för industriprodukter och livsmedel ( =råvaror) jämförd med den inhemska prisutvecklingen för industri- och jordbruksprodukter

(a) Industriprodukter i internationell handel. (b) Livsmedel (främst råvaror), exkl. kaffe, te och kakao o. d:o. (c) Jordbruksprodukternas internationella rterms of trade» (b/a). (d) Jordbruksprodukter på hemmamarknaden ( jordbruksnämndens producent- prisindex). (e) Industriprodukter på hemmamarknaden (SCB:s partiprisindex).

Index 180 1

den. Som framgår av figur XIII: 1 och efter kraftigt under hösten 1963. Vid års- tabell XIII:1 nåddes den lägsta nivån skiftet1963/64 nådde nämnda VM-index hösten 1961. Jordbruksnämndens VM- upp till 111, vegetabilier 147, animalier index låg då omkring ca 80 (vegetabilier 100, animalier 76).1 Prisnivån steg där- * Basperiod: Sept.—nov. 1959=100.

• Sida 280
•  Original

Tidpunkterna' har valts—för att visa variationernas storlek. Sept.—nov. 1959=100

Dec. 1956 Okt. 1961 Dec. 1963 . ,. Varuslag (max) (min) . (max) , . Jul1 1960 » öre/kg index öre/kg index ' "öréjltg index,! .;öre/kg index Brödsäd (vete) 45 130 36 105 33 ' ' se --;29 84 Socker (rått.) ' - 83 151 47 86 (i 157 ' '! 128633 ? in 534 62 Oljeväxter (Olja) 215 162 146 110 126 95 144 109 Vegetabilier 136 100 147 100 Smör 549 90 348 57 543 89 487 80 ?st 280 93 250 83 312 104" 313 104 Agg 320 103 303 97 248 80 218 63 Nötkött 262 91 229 80 318 111 411 143 Kalvkött 354 101 259 74 475 135 492 140 Hästkött 227 155 168 115 192 131 333 228 Fläsk 422 112 302 80 413 109" 347 92 Animalier 100 76 104 99 Totalt 107 30 11 l - : 100

104. Prisändringarnas storlek för olika produkter framgår av tabell XIII: 1. Un- der 1964 och våren 1965 har den inter- nationella prisnivån åter sjunkit; VM- index låg i juli 1965 på 100; lika för vegetabilie- och animalieprodukter. Prisutvecklingen i internationell han- del för enskilda jordbruksprodukter av- viker i flera fall betydligt från den all- männa trenden och företer också större variationer. För de produkter som är av störst intresse ur svensk synvinkel, dvs. vete, socker, vegetabiliska oljor, me- jeriprodukter, kött, fläsk och ägg, fram- går utvecklingen sedan 1956 av tabell XIII: ].

Priset på vete har företett en relativt jämn, sjunkande trend från mitten av 1950- talet till 1965. Sockerpriset har varierat starkt med höga pristoppar i samband med Korea-, Suez- och Kubakriserna. Fettråva- rorna har haft en med vete liknande pris- utveckling. Smörpriserna har också varit mycket instabila. VM-index för smör har så- lunda under åren 1956—65 varierat mellan

57 och 134. Priserna på ost har varit relativt oförändrade och rätt stabila under 1950- talet och den gångna delen av 1960-talet. _För nöt- och kalvkött har priserna i stort sett oavbrutet stigit under åren 1950—65. Prisvariationerna från trenden är förhållan- devis små. Fläskpriserna företer kraftiga variationer — VM-index har sålunda under åren 1956—65 varierat mellan 80—177. Pri- serna på ägg är också rätt instabila.

Livsmedlens (råvarornas) internatio— nella »lerms of trade»2 (figur XIII: 1) sjönk under hela 1950-talet. Under 1962 och 1963 ökade bytesvärdet ånyo till följd av prisstegringar på livsmedelsrå- varorna, som ej hade någon motsvarig- het för industriprodukter. Dessa förbätt- ringar var dock bara temporära; under 1964 och 1965 har bytesvärdet åter sjun- kit.

Den internationella prisutvecklingen på jordbruksprodukter återspeglas i de flesta länder i regel ej i prisutvecklingen på de inhemska marknaderna. I fler-

” Livsmedlens bytesvärde gentemot indu- striprodukter.

• Sida 281
•  Original

talet stater tillämpas olika prisreglerande åtgärder, som skyddar den inhemska prisnivån mot såväl de mer tillfälliga.

prisvariationerna som mer långsiktiga prisfall.-Systemen är ofta — t.ex. i Sve- rige — litformade så, att även de för- hindrar alltför kraftiga prisstegringar på jordbruksprodukter, om prisnivån i in- ternationell handel skulle stiga starkt.

Tillämpningen av dessa p-risreglerande —-

atgälder har i de västeuropeiska länder- na samt USA ech Kanada medfört, 'att den inhemska prisnivån på jordbruks- produkter sedan början "av 1950-talet i genomsnitt legat väsentligt högre än pris- nivån pä världsmarknaden. Särskilt gäll- de'detta under 1950-talets senare år, _då' den internationella p1isnivån var mycket.-. låg. Denna utveckling återspeglas också delvis i gränsskyddets utveckling i Sve- lige, som redovisas 1 tabell XIII. 2.

Den svenska producentprisnivån 1 för-' hållande till priserna i olika länder inom ' Västeuropa belyses i tabell XIII: 3. Av tabellen, som grundas på FAO-statistik,, framgår bl.a. att den genomsnittliga pro- ducentprisnivån inom EFTA-- resp. EEC- länderna är 1963/54 Ilåg _ca 115 resp., 5 %

under den svenska. (Motsvarande upp- gifter från IFAP blir 12 resp. 4 %.) I ta- bellen redovisade data får dock ej tolkas för snävt. Priserna avser ej alltid samma kvaliteter och vidare kan jämförelser grundade på de officiella växelkurserna i vissa fall vara missviåande. Jämförbara data rörande kostnads- nivån på använda produktionsmedel i jordbruket är svårare att erhålla.» Olika "länder tillämpar t.ex. skilda former av

prodnktionsmedelssubventioner och om- fattningen av dessa redovisas för knapp- händigt för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om den faktiska prisni- vån/Betfäffande löner till anställda i jordbruket finns däremot för de flesta EEC- -och EFTA länder statistiskt mate- 1iål som _kan användas för jämförelser. Av dessa data framgår, att lönenivån för anställda i jordbruket i Sverige ligger mycket högre än i alla de övriga stater som ingår i EEC resp. EFTA. Andelen lejd arbetskraft idet svenska jordbruket är dock rätt liten; 10—15 % _,av helaar- betsvolymen. I många andra europeiska länder har- lejd arbetskraft _en betydligt

större and-elli jordbrukets,'_arbetsvolyfm

Tabell XIII: 2. Det svenska jordbrukets gränsskydd (exkl. subventioner) under tiden 1956—65

Värdena avser medeltal för månaderna september—december varje år. Variationerna under resp. år är ofta betydande (jfr jan.— 1964):' f'

1956 1958 1 959

Jan' Juli 1960 1961 1962 1963 1964 1964 . 1965 (mln)

Gränsskydd (i % av imporlvärdel)

Enbart införsel- avgifter

Införselavgifter + kompensations- avgifter

• Sida 282
•  Original

Tabell XIII: 3. Den genomsnittliga producentprisnivån för jordbruksprodukter i Västeuropa1

Index med Sverigetalet=100

1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

E PTA-länder2 Sverige Danmark Norge Storbritannien Schweiz Österrike Portugal Samtliga3

100 77 112 103 132 93 89 99

EEC—länder= Västtyskland Frankrike Belgien Nederländerna Italien Samtliga3

93 95 94 110 101

Övriga länder Finland Irland Spanien Grekland

106

84 120 109

81 89

74 83

77 89

71 89 97

68 85 89

99 1 02 98 96 92 97 93 92

Västeuropas

1 Vägt medeltal för vete, sockerbetor, mjölk, nötkött, fläsk och ägg. Som vikter har använts produktionen i Västeuropa av resp. vara. 2 Till EFTA resp. EEC har hänförts endast de sju resp. sex länder som har fullt medlemskap. 3 V ägt medeltal. Som vikter har använts produktionen i resp. land.

Källa: Beräkningar inom statens jordbruksnämnd: primärdata FAO-statistik

och därmed större betydelse ur kostnads- synpunkt.

utvecklingen på jordbruksprodukter, nämligen dels jordbruksnämndens pro- ducentprisindex och dels en inom Jord- brukets Utredningsinstitut beräknad av- räkningsprisindex samt slutligen 4) en index över realprisutvecklingen för jord- bruksprodukter, s.k. reell producentpris-

B. Prisutvecklingen på jordbruksprodukter i Sverige under efterkrigstiden

Allmän prisutveckling. I figur Xlll:2 redovisas indexmässigt för åren 1950— 64 1) den allmänna konsumtionsprisut- vecklingen mätt med konsumentprisin- dex; 2) prisutvecklingen på livsmedel (mätt med livsmedelsposten i konsu- mentprisindex); 3) två index över pris-

producentprisindex konsumentprisindex '

2. Inkomstutvecklingen inom lantbruket

A. Inledning. Översikt för tiden fram till 1959

Såsom framhölls i historiken över svensk jordbrukspolitik (kap. XII) avser hittills- varande inkomstmålsättning en precise- rad grupp lantbrukare, -vilkas genom- snittliga arbetsinkomster jämförs med medellönen hos en likaledes preciserad grupp (industri-) arbetare. Att jämförel- segrupperna stegvis ändrats har också berörts. De inkomstjämförelser som re- dovisas i detta” kapitel utgör först och främst sådana, som hittills haft jord- brukspolitisk relevans. (Jfr den fortsatta framställningen.) Redogörelsen för in- komstutvecklingen har emellertid inte in— skränkts härtill utan omfattar även and— ra brukarkategorier och andra'inkomst— mått än de som angetts i målsättningen. I "detta sammanhang må erinras om att valet av jämförelsegrupp innebär, att det stora flertalet lantbrukare faller utanför

inkomstjämförelserna, eftersom de bru- kar mindre gårdar än de som ingår i dessa. Vad nu sagts innebär naturligtvis inte, att dessa grupper är jordbrukspoli- tiskt utanförställda, eftersom gränsskyd- det även omfattar deras produktion.

Av den efterföljande redogörelsen framgår, att inkomstmålsättningcn, så- som den preciserats i skilda riksdagsbe- slut, inte kunnat förverkligas, bortsett från en kortare period i början av 1950- talet. Den sålunda ur lantbrukets syn- punkt mindre gynnsamma inkomstut- vecklingen bör ses mot bakgrunden av den mycket snabba stegringen av natio- nalprodukten och därmed av den all- männa inkomstnivån. En inkomstökning har skett även inom lantbruket,” fastän denna inte varit av samma styrka som intäktsökningen inom flertalet andra nå- ringar. Vidare bör beaktas, att lanbrukar— nas inkomster i de jordbrukspolitiska sammanhangen mäts på ett speciellt sätt (efter företagsekonomiska grunder) . Detta medför'att jordbrukarfamiljernas reella levnadsstandard inte behövt släpa efter lika mycket som beräkningarna av in- komstklyftan för brukarna tyder på.

Under förkrigstiden utfördes inte någ- ra" direkta * inkomstjämförelser mellan lantbrukare och andra befolkningsgrup- per. För alffå en ungefärlig uppfattning om "storleken av inkomstklyftan — att en sådan existerade betraktades som ett faktum _— gjordes inom 1942 års jord- brukskommitté först en beräkning av klyftan" mellan lantarbetare och vissa arbetargrupper på landsbygden och se-

” I den jordbrukspolitiska terminologin görs i allmänhet inte en klar skillnad mellan »lantbruk» och »jordbrukr. Det är för öv- rigt först på senare år som i den ekono- miska litteraturen skett en distinktion, var- vid »lantbruk: fått omfatta jordbruk, skogs- bruk och trädgårdsskötsel. Även i denna lit- teratur används emellertid de båda orden ofta synonymt (jfr uttrycket »lantbrukssty- relsens jordbruksekonomiska undersök- ning», JEU).

• Sida 289
•  Original

dan med utgångspunkt härifrån en be— dömning av relationen mellan lantarbe- tarlön och basjordbrukarnas arbetsin- komster. På grundval av dessa under- sökningar uppskattades löneklyftan mel- lan de nämnda arbetargrupperna 1943 och 1944 till 15—20 % av lantarbetar- lönen. lnkomstskillnaderna mellan bas- jordbrukarna och arbetargrupperna fann kommittén betydligt svårare att faststäl- la. Beräkningar grundade på räkenskaps- resultaten syntes ge vid handen, att ar- betsersättningen till basjordbrukarna i stort sett motsvarade ersättningen efter utgående lantarbetarlön. Levnadskostna- derna fann kommittén vara något lägre för jordbrukarna än för de jämförda arbetargrupperna, men ansåg sig ej så- kert kunna fixera storleken av denna skillnad. Slutomdömet från kommitténs sida om de utförda beräkningarna av inkomstklyftan blev, att dessa var för osäkra för att klyftan skulle kunna anges. J ordbruksprisutredningen ansåg det inte vara möjligt att på basis av en enda un- dersökning fastslå, huruvida den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlik- ställigheten uppnåtts eller ej. På grund— val av olika undersökningar drog utred- ningen den slutsatsen, att inkomstlik- ställighet i huvudsak hade uppnåtts i början av 1950-talet. Vid de överlägg- ningar, som föregick treårsavtalet (1956 —59), ansågs det då tillgängliga statis- tiska materialet utvisa, att någon större förskjutning i jordbrukarnas relativa in- komstläge gentemot jämförelsegruppen ej ägt rum från det läge som rådde, då jordbruksprisutredningen genomförde sina nyss angivna undersökningar. Det statistiska materialet ansågs ej tillåta några, absoluta jämförelser av inkoms— terna hos basjordbrukare i jämförelse-' gruppen.

Det var först 1959 i samband med de överläggningar, som föregick sexårsav- talet (1959—65), som det statistiska ma- 19

terialet — främst lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning —— JEU (jfr det följande) — betraktades som tillfyllest för att man skulle kunna precisera skillnaderna mellan å ena si- dan. bas- och normjordbrukarnas in— komster och å andra sidan jämförelse- gruppens, industriarbetare i dyrorts- grupperna2 och 3. Statens jordbruks- nämnd och Jordbrukets förhandlings- delegation enades om att ange 3 600 kr som ett ungefärligt mått på den inkomst- klyfta, som borde utfyllas under sexårs- avtalet. Den sålunda fastställda inkomst- klyftan var ett medeltal för bas- och normjordbruken.

I det följande redogörs för inkomst- utvecklingen inom lantbruket sedan 1959 på grundval huvudsakligen av sådana kalkyler som utnyttjats som underlag vid hittills förda diskussioner. Därvid presenteras först resultaten av undersök- ningar, vilka utförts med tanke på jäm- förelser med andra befolkningsgrupper. Dessa undersökningar bygger dels på lantbruksstyrelsens jordbruksekonomis- ka undersökning (JEU), dels på befolk- nings— och taxeringsstatistiken. (Några konsumtionsundersökningar byggda på hushållsräkenskaper har tyvärr inte ut- förts under senare år.) Slutligen beskrivs inkomstspridningen inom lantbruket. För belysning av denna utnyttjas JEU och taxeringsstatistiken.

Av de berörda undersökningarna grun- das alla utom JEU på ett omfattande, slumpmässigt'urval. I en i januari 1963 publicerad promemoria,4 utarbetad av en av chefen för jordbruksdepartementet tillsatt expertgrupp under ledning av professor Lennart Hjelm vid lantbruks- högskolan, erinras om att man vid ut- tagningen av gårdar för JEU ursprungli- gen syftade till att få med sådana av

* PM ang. räkenskapsresultat från sven- ska lantbruk enligt den jordbruksekonomis- ka undersökningen. (Stencil.)

• Sida 290
•  Original

olika slag, så att de tillsammantagna skulle i görligaste mån motsvara ett genomsnitt för respektive område. Om detta varit möjligt, skulle urvalet kom- mit att bli representativt, om än inte i strikt statistisk mening. Emellertid torde inte ens detta ha blivit fallet i verklighee ten, framhålls-det i promemorian, bero- ende bl.a.'på att de lantbrukare, som är intresserade av att delta i undersökning- en, -'i regel också är mer driftiga och yr- kesskickliga än genomsnittslantbrukaren.

Att JEU-gårdarna ' genomsnittligt re- presenterar ett positivt urval belyses i den nämnda promemorian genom jäm- förelser mellan vissa effektivitetstal vid JEU-gårdarna och'motsvarande tal för genomsnittsjordbruk enligt officiell sta- tistik. Det framgår av dessa jämförelser bl.a., att JEU-gårdarna i regel har högre hektarskördar än genomsnittsgårdarna. Också mjölkproduktionen per ko är högre. En analys av taxeringsutfallet för 1954 och 1955 visar, att lantbrukar- nas genomsnittliga inkomster i slätt- bygdsområdet då [låg för basjordbruket 21 och för normjordbruket 15 % högre vid JEU-gårdarna än vid genomsnitts- jordbruket. Enligt den refererade pro- memorian skulle dock en utjämning ha skett sedan dess. För 1960 var nämligen motsvarande differens i'taxerad inkomst reducerad till 15 resp. 9 %. Några jäm- förelser för senare år föreligger ej. I detta sammanhang må erinras om att den jordbrukspolitiska målsättningen syftat till inkomstlikställighet för ratio- nellt skötta gårdar, dvs. ett ur effektivi- tetssynpunkt positivt urval av bruknings- enheter. Ur denna synpunkt har JEU ansetts användbar just som underlag för de kalkyler, som behövs för att jämföra jordbrukarnas inkomster med andra be- folkningsgruppers.

I promemorian redovisas också en granskning av JEU:s intäkts- och kost- nadsberäkning. Det påpekas, att denna

undersökning genom den omläggning som skett fr.o.m. 1954 ger en noggranna- re redovisning av intäkter och kostnader än tidigare. Vid granskningen hade inte framkommit sådana ofullständigheter i JEU, att de ekonomiska resultaten i hög- re grad skulle påverkas härav. Samtidigt dras emellertid i promemorian den slut- satsen, att de erhållna resultaten inte är helt exakta. Det påpekas, att det framför allt för brukaren redovisas ett påfallande högt antal arbetstimmar. Detta påverkar dock inte de prispolitiska beräkningarna, så länge dessa avser årsinkomsten. Insat- serna av familjemedlemmarna torde i första hand vara koncentrerade till skör— deperioder och dylikt.5 Vidare framhålls i promemorian i fråga om osäkerheten i kalkylerna, att kostnadsberäkningen byg- ger på vissa konventioner. Det tillämpa- de kalkylförfarandet medför risker, att kostnaderna för avskrivningar och rän- tor beräknas till högre belopp än de verkliga utgifterna. I promemorian erin- ras dock beträffande räntorna, att detta beaktats i de prispolitiska sammanhang- en (jfr härom det följande).

B. Jämförelser med andra befolknings- grupper"

Enligt statsmakternas beslut 1959 avser inkomstjämförelserna för lantbrukarnas

5 Detta förhållande bestyrks även av en av fil.kand. Eva Ernest-Börestam på jord- bruksutredningens uppdrag företagen un- dersökning, »Företagarhustrun i lantbru- ket». (Stencil.) ” Flertalet av i detta kapitelavsnitt redo- visade undersökningar har utarbetats av en av statens jordbruksnämnd tillsatt arbets— grupp, bestående av chefen för statens jord- bruksnämnds utredningsbyrå fil.lic. L. Ju- réen (ordf.), chefen för Jordbrukets Utred- ningsinstitut agr. lic. S. Holmström, agr. lic. C.-E. Odhner, LO, och direktören E. Swed— borg, Sveriges Lantbruksförbund. —— Under- sökningarna revideras fortlöpande, varvid även resultaten från andra år än slutåret kan bli ändrade. I förevarande kapitel redo- visas resultat av beräkningar utförda t.o.m. hösten 1965.

• Sida 291
•  Original

del i princip brukarnas arbetsinkomster från såväl jordbruk som skogsbruk och övriga förvärvskällor vid storleksgrup- perna III (10—20 ha åker) och IV (20— 30 ha åker) i de egentliga slättbygdsom- rådena (Gss, Gmb, Gns och 55). Vid in- komstjämförelserna sammanvägs bru- karinkomsterna för dessa storleksgrup- per. Årsarbetsinkomsten för industriar- betarna, med vilka lantbrukarnas in- komster jämförs, avser inkomsterna (inkl. sociala förmåner) i medeltal för manliga industriarbetare i dyrortsgrup- perna 2 och 3 (dyrortsgrupp 2 har upp- hört fr.o.m. 1962).

Vid beräkningarna av inkomsterna från jordbruk har man utgått från normskördar och normala produktions- betingelser i övrigt och därför gjort en normalisering av de olika intäkts- och kostnadsposterna enligt JEU. I fråga om flertalet poster har man för bestämning av normvolymer utgått från trenden i JEU under åren fr.o.m. 1954 t.o.m. 1962. Priserna på såväl intäkts- som kostnads- sidan har i princip varit de faktiska, men de har dock justerats i den mån priserna märkbart påverkats av en skörd el.dy1., som avvikit från normvolymen.

Tillvägagångssättet vid beräkningen av inkomsterna från jordbruket har i öv- rigt varit följande. Bruttointäkterna har erhållits genom att (norm-) kvantiteter multiplicerats med aktuella priser. Från de sålunda erhållna bruttointäkterna har kostnaderna dragits. I fråga om inköpta förnödenheter såsom kraftfoder (och öv- rigt köpfoder), handelsgödsel, driv- och smörjmedel m.m. har som regel utnytt- jats vid regressionsberäkningar' erhållna volymer, varvid utnyttjats JEU och res- pektive års priser. Vid beräkning av nor- mala kvantiteter fodersäd till försäljning har hänsyn tagits till kraftfoderinköpens avvikelser från beräknade normalinköp samt normal kraftf'oderförbrukning i animalieproduktionen.

Beträffande ekonomibyggnader, trak- torer, övriga maskiner och redskap samt diken m.m. har kalkylerats med avskriv- ning och underhåll. Avskrivningarna har grundats på återanskaffniugsvärden och underhållet, utom i vad gäller byggna- der, på faktiska utgifter. I den mån un- derhållet omhänderhafts av gårdens eget folk, har tiden härför ingått i arbetsbok- föringen (jfr det följande).

Såsom kostnader har även upptagits beräknad ränta på eget kapital, vilken tillhopa med ränteutgifterna utgör de samlade räntekostnaderna. Fastighets— kapitalet har vid de nu avsedda kalkyler- na beräknats med utgång från taxerings- värdet för fastigheten exkl. bostad. I års- redovisningen i JEU värderas däremot fastighetskapitalet- t-ill marknadsvärde. Driftskapitalet (husdjur, traktorer,ö ovri- ga inventarier, insatser i ekonomiska föreningar) har upptagits .till nuvärde. Till det på så sätt erhållna driftskapitalet har lagts rörelsemedel, upptagna till 25 % av samtliga kostnader 1 jordbruket, exkl. räntor.

Vidare ingår bland kostnaderna, för— utom löner till lejd arbetskraft, även det kalkylerade värdet av arbetsinsatsen i jordbruket av brukarens hustru och öv- riga medhjälpande familjemedlemmar. Insatsernas storlek' whar'erhållits genom arbetsbokföring, varvid hustruns och öv- riga medhjälpande familjemedlemmars timantal omräknats till fullgoda mans- timmar. Värdering av.:_arbetstiden har skett efter lantarbeta-rlön.

Brukarens arbetsinkomst från jord- bruket har erhållits genom .att från de beräknade fvtotalintäkterna vdragits sum- man av de på angivet sättberåknade to- talkostnaderna. Till denna arbetsinkomst har före inkomstjämförelsen lagts lant-

⁷ Med regressionsberäkningar förstås en linjär framskrivning med utgång från ut- vecklingen under en följd av år: -

• Sida 292
•  Original

brukarens övriga inkomster (skogsin- komster, inkomster av arbete vid nyan- läggningar, körslor och annan verksam- het) samt den s.k. inflationsvinsten. Sist— nämnda post beräknas vid bearbetningen av JEU i prispolitiskt syfte, däremot inte i den kontinuerliga JEU-redovis- ningen. Anledningen till att så ansetts böra ske har framgått av den i kapitel XII lämnade redogörelsen för jordbruks- prisutredningens betänkande. I de pris- politiska beräkningarna har under sena- re år 30 % av räntan på det i företaget investerade egna kapitalet tillförts ar- betsinkomsten under den nyss angivna något oegentliga benämningen »infla- tionsvinst» (jfr kap. XII).

Resultatet av beräkningar, avseende brukningsenheter i storleksgrupperna III, IV och V (10—20, 20—30 resp. 30— 50 ha åker) och utförda med nu angivna metodik, redovisas i tabell XIII: 6. I frå- ga om den sistnämnda storleksgruppen har beräkningarna delvis utförts efter schematiserad metod. Vid beräkningarna har utnyttjats JEU-material t.o.m. 1963. I tabellen redovisas dels brukarens in- komster (summa A), dels familjeinkoms- ten (summa B). Det bör anmärkas, att familjen här innefattar även andra fa— miljemedlemmar än hustru och barn un- der 16 år. I jämförelse med brukarens i sexårsavtalet förutsatta arbetsinkomst 1.9.1959 har enligt tabellen först 1964 skett en ökning av hans arbetsinkomst i grupp III, medan så redan tidigare skett i grupp IV. (I fråga om grupp V före- ligger inte några beräkningar för 1.9. 1959.) Familjeinkomsten har utvecklats gynnsammare än brukarinkomsten. Man finner, att den del av familjeinkomsten, som belöper på andra än brukaren, suc- cessivt stigit, vilket är en automatisk följd av att vuxna medhjälpande familje- medlemmars arbetsinsats _ värderats efter lantarbetarlönen, som stigit relativt snabbt. Den här gjorda fördelningen

mellan brukarens och övriga familje- medlemmars intäkter är naturligtvis fik- tiv. För bedömning av den standard- grundande inkomstutvecklingen är det den samlade familjeinkomsten och inte dess komponenter som är avgörande. Å andra sidan är det också fullt uppenbart, att arbetsersättningen till den personal, som bistår brukaren, och utvecklingen av denna ersättning på längre sikt är en realitet för varje jordbruksföretagare.

I tabellen redovisas även jordbrukar- nas kapitalinkomst, i vilken dock inte den förut berörda »inflationsvinsten» in- går (denna har som tidigare framhållits i stället lagts till de egentliga arbetsin- komsterna). I fråga om kapitalinkoms- ten gäller, att den utgörs av löpande in- täkter under året och såtillvida är en del av familjeinkomsten. Naturligtvis kan även den del av intäkterna, som sålunda motsvaras av kapitalinkomsten, utnytt- jas för familjens löpande konsumtion eller för andra privatekonomiska ända- mål. Det har emellertid enligt 1947 års riksdagsbeslut endast varit (brukarens) arbetsinkomster som ingått i jämförel- sen. Kapitalinkomsternas förekomst är dock av stort intresse som förklaring till den konsumtionsstandard, som förekom- mer i genomsnitt inom jordbrukarhus- hållen och för vilken arbetsinkomsterna inte förslår.

I tabell XIII: 7 har brukarens arbets- inkomst och familjeinkomsten inom stor- leksgrupperna III och IV sammanställts med industriarbetarlönen, beräknad på förut antytt sätt. (I tabellen redovisas endast de enligt sexårsavtalet relevanta inkomstserierna; en fullständigare redo- visning av olika inkomstserier återfinns i tabell XIII: 8.) Differenserna mellan industriarbetarlönen och brukarens ar- betsinkomst utgör den s.k. inkomstklyf- tan. Det bör anmärkas, att med den för- stärkning av jordbrukets gränsskydd, som enligt sexårsavtalet ägde rum den

• Sida 293
•  Original