SOU 1968:15

Musikutbildning i Sverige

Till Statsrådet och Chefen för Utbildningsdepartementet

Den 24 september 1965 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för eckle- siastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att utreda vissa utbildnings- frågor på musikområdet m.m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departe- mentschefen samma dag såsom sakkunniga förutvarande statsrådet, ledamoten av riks- dagens andra kammare Sigurd Lindholm, dåvarande direktören för musikhögskolan i Stockholm, professorn Bertil Carlberg, skol- konsulenten i skolöverstyrelsen Bengt Olof Engström, rektorn vid Nacka musikskola Yngve Härén och lektorn vid musikhög- skolan Bo Wallner.

Åt Lindholm uppdrogs att såsom ordfö- rande leda utredningsarbetet.

De sakkunniga antog den 4 november 1965 namnet 1965 års musikutbildnings- kommitté.

Till sekreterare förordnades den 13 de- cember 1965 fil. mag. Carl Lundh. Till bi- trädande sekreterare förordnades den 1 no- vember 1965 kanslisekreteraren i dåvarande ecklesiastikdepartementet Sarmite Ziemelis.

Kommittén får härmed överlämna sitt be— tänkande Musikutbildning i &lerige.

Utredningen kommer att fortsätta sitt ar- bete i vad avser utarbetande av läroplaner m.m.

Stockholm den 29 mars 1968.

Sigurd Lindholm

Bertil Carlberg Yngve Härén Bengt Olof Engström Bo Wallner /C arl Lundh

lF' "Jäv '.

| ||| 1'

'. lin—". ' Maine."? " Åll- 'lh't'i'åvm # Elli 1”

r.f.—'. la. _.|-|||.|-;*| ;. , ' _--_|. . Triathlon '. [istf it i. .t'- r..

må "rä” ..- " .-|._._-._—_

_, :|'|' |'- |;

. .... & '|',3l' "t' .t- . 4 . : . |; a. ||| '1 .*?”l'l'l'å 'f. .'_"'l..— flå-. _. f. 'sbfm'mwel ' — butan-|. "|.'.'J."||_._:-"I " ' ' [Fl-'C'WIIF. ' "W ' ' . IWIunn'iHl

|! ||' "'|'"- låga"-|:

'..' . ”gång”-n ' ,. "

an.—I muut —',_ in... stil.. Miint” hull mmm '.

tll—l bli-g,?” '

"" _'|-".

".:: Lig-L ";. '..

| -. ||I.'J_'.| ||

Aff-ull.." 33.331 .. .,||l"'||',f'.|'|

1. Inledning

1.1. Utredningsarbetets bedrivande 1.1.1. Direktiv

1965 års musikutbildningskommitté har haft till uppgift att utreda vissa utbildningsfrågor på musikområdet m. m. I anförande till statsrådsprotokollet den 24 september 1965 meddelade dåvarande chefen för ecklesia- stikdepartementet, statsrådet Edenman, föl- jande direktiv för utredningsarbetet. Han anförde därvid följande.

En inom ecklesiastikdepartemcntet tillsatt expertgrupp har redovisat sitt arbete i en pro- memoria, »Den högre musikutbildningen. En skissering av dess framtida utformning» (Sten- cil E 1964: 5).

Vid remissbehandlingen av expertgruppens promemoria har förslagen i huvudsak bedömts vara lämpliga att läggas till grund såväl för vissa provisoriska omedelbara åtgärder som en mera definitiv lösning av den högre musikut- bildningens utformning. Samtidigt har emeller- tid behovet av kompletterande utredningar framhållits.

I 1965 års statsverksproposition (bil. 10, s. 545 0. 546) gav jag uttryck för den meningen att de kompletterande utredningar som erford- ras för ett slutligt ställningstagande bl. a. till de i expertgruppens promemoria framförda för- slagen i fråga om musikutbildningen snarast borde igångsättas. För detta utredningsarbete anser jag att särskilda sakkunniga bör tillkallas med uppgift 'att framlägga förslag som kan bilda underlag för en slutlig prövning av hela utbildningskomplexet på musikområdet.

De uppgifter som bör innefattas i sakkunnig- uppdraget kan i sina huvuddrag sammanfattas sålunda. De sakkunniga bör ingående granska främst det praktiskt-musikaliska och musikteo-

retiska innehållet i första hand i de olika for- mer av musikutbildning, som förekommer vid musikhögskolan. Genom prognoser beträffande utbildningsbehovet bör de sakkunniga bilda sig en uppfattning om utbildningens dimensione- ring och framlägga förslag beträffande den ut- bildningsorganisation, som erfordras för att ut- bildningsbehovet skall kunna tillgodoses. De sakkunniga bör slutligen utreda de organisato— riska och kostnadsmässiga konsekvenserna för utbildningsinstitutionernas del av de föränd- ringar i utbildningen och den utbyggnad av ut- bildningskapacneten, som förslagen föranleder.

Vad först gäller utbildningsformer- n a vill jag erinra om att musikhögskolan enligt nu gällande reglemente den 22 november 1940 (nr 960) har till uppgift att bibringa sina elever konstnärlig utbildning i musik samt att exami- nera dem, som önskar vinna behörighet för anställning såsom kyrkomusiker, musiklärare vid statlig eller kommunal skola, militär mu- sikdirektör eller musikunderofficer. Sedan år 1949 har musikhögskolan medgivits rätt att försöksvis anordna undervisning och examina- tion av sång- och instnimentalpedagoger samt pedagoger i ämnen av musikteoretisk art. Sär- skild utbildning av musikledare har fr.o.m. höstterminen 1958 försöksvis anordnats vid högskolan.

Granskningen av utbildningsinnehållet skall ge möjlighet att bedöma om utbildningen i dess olika former fyller de konstnärliga och yrkes- mässiga krav som ställs på olika kategorier av musikutbildade. De sakkunniga bör på grund— val av denna granskning ange på vilka punkter förändringar erfordras i fråga om utbildningens inriktning och kvalitet. Samtidigt bör de sak- kunniga uppmärksamma vad som nu gäller be- träffande studietidens längd och vilka åtgärder som kan vidtagas beträffande studieförhållan- dena för att om möjligt förkorta studietiden

och under alla förhållanden effektivisera ut— bildningen.

Följande bör gälla som utgångspunkt för de sakkunnigas arbete, när det gäller den vid mu- sikhögskolan bedrivna konstnärliga utbildning- en i musik och som avser sång- och instrumen- talistutbildning samt utbildning av dirigenter och tonsättare.

I expertgruppens promemoria framläggs vissa förslag beträffande instrumentalistutbildningen, som främst innebär nya möjligheter till sam- ordning mellan solist- och pedagogutbildning samt mellan solist- och orkestermusikerutbild- ning. De sakkunniga bör i sitt utredningsarbete i denna del utgå från expertgruppens förslag och ange i vilka ämnen och på vilket sätt såda- na samordnade utbildningsmöjligheter kan och bör åstadkommas.

I årets statsverksproposition (bil. 10, s. 547) har jag behandlat frågan om orkestermusiker- utbildningen och föreslagit att medel ställs till förfogande för att inrätta en orkesterskola vid musikhögskolan i enlighet med ett av Musika- liska akademien framlagt förslag. Mot bak- grunden av det utredningsarbete som i övrigt ankommer på de sakkunniga bör det ingå i deras uppdrag att framlägga förslag till slutlig utformning av denna utbildnings innehåll, or- ganisation och förläggning.

De sakkunniga bör vidare dels beakta de för- slag som framlagts i expertgruppens promemo- ria rörande dirigentutbildningen, dels ta del av och bedöma de önskemål rörande förändring av denna utbildning som kan framkomma i annat sammanhang.

I expertgruppens promemoria påpekas de bristande möjligheter till specialstudier, som hittills förelegat vid musikhögskolan. Frågan om omfattningen och organisationen av dessa specialstudier bör ingående övervägas av de sakkunniga. I detta sammanhang bör erinras om de kompetenskurser för musikcirkelledare och lärare engagerade inom den kommunala musikbildningsverksamheten, som anordnats första gången under innevarande budgetår på statliga medel.

Utbildningen av musikdramatiska artister (musikhögskolans operaklass) bör ej behandlas av de sakkunniga då utredning beträffande den- na utbildning pågår genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade experter.

En annan uppgift för de sakkunniga bör avse utbildningen av musiklärare och musikpedago- ger. 1 expertgruppens promemoria har föreslagits en ny typ av musiklärarutbildning, inriktad på tjänster som lärare i första hand i gymnasiet i musik, musikhistoria samt ett läroämne. Där- jämte föreslås en andra kategori musiklärare, för vilka utbildningen tänkes sammansatt av olika komponenter i den nuvarande musik-

lärarutbildningen och i den i musikledarutred- ningens betänkande (»Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbe- tet»; SOU 1962:51) föreslagna musikinstruk- törsutbildningen. Därmed åsyftas således att få till stånd en integrerad utbildning, som kan leda till tjänster både inom det allmänna skol- väsendet och inom kommunernas och studie— förbundens musikbildningsverksamhet.

Beträffande den förstnämnda lärarkategorien berör förslaget en fråga som ingår i lärarut- bildningssakkunnigas uppdrag att pröva, näm- ligen frågan om en tjänstetyp omfattande un- dervisning i såväl övningsämne som läroämne. De sakkunniga bör därför när det gäller mu- siklärarutbildningen avvakta ytterligare direk- tiv. Det synes dock lämpligt att de oberoende härav fortsätter arbetet på den i expertgrup— pens promemoria ingående översiktliga redo- visningen av de undervisningsformer och mu- sikaliska aktiviteter, som förekommer inom skolväsendet och andra sektorer av det musik- pedagogiska fältet. En närmare precisering av de pedagogiska uppgifterna bör sedermera kun- na läggas till grund för en bedömning av vilken lärarutbildning som kan anses lämplig och be- hövlig. Jag vill i sammanhanget även erinra om att frågan om ämnet musikforskning för när- varande utreds inom universitetskanslers- ämbetet.

Jag behandlar de s.k. musikpedagogema i detta sammanhang eftersom de har uppgifter delvis på samma arbetsfält som musiklärarna och i viss mån kompletterar dessa. I likhet med vad som framhålles i expertgruppens promemo- ria anser jag, att musikpedagogutbildningen, dvs. den utbildning av speciallärare, som enligt vad som tidigare nämnts hittills bedrivits som försöksverksamhet, bör vara en fast utbild- ningsform och leda fram till examen samt ut- vidgas till att omfatta flera ämnen än nu. De sakkunniga bör arbeta vidare på grundval av det förslag och de synpunkter som framförts av expertgruppen.

I fråga om den högre kyrkomusikaliska nt- bildningen innehåller expertgruppens promemo- ria vissa synpunkter på anknytningen mellan denna utbildning och musiklärarutbildningen samt möjligheterna att få till stånd andra kom- binationsmöjligheter. Musikaliska akademien har i sitt remissyttrande över promemorian an- fört att ett genomförande av förslagen i denna del skulle i olika avseenden helt förändra ar- betsförhållandena för de kyrkomusiker, som avlagt högre kyrkomusikaliska examina. Där— jämte skulle krävas en radikal omarbetning av nu gällande kyrkomusikerstadga. Frågan om kyrkomusikerutbildningen har behandlats av 1963 års kyrkomöte, som anhållit (kskr 1963: 36) om vissa åtgärder för att utöka utbildnings-

kapaciteten och förbättra utbildningsmöjlighe- tema för olika kategorier av kyrkomusiker. De remissinstanser som yttrat sig över kyrko- mötets framställning är eniga om att åtgärder erfordras på detta utbildningsområde.

Jag anser det angeläget att få en översyn av utbildningsförhållandena för all kyrkomusika- lisk verksamhet. Med hänsyn till det samband som föreligger mellan de olika formerna av kyrkomusikalisk utbildning anser jag det inte lämpligt att de sakkunniga begränsar sig till att pröva frågor som enbart sammanhänger med de högre kyrkomusikaliska examina. Enär de sakkunnigas arbete härvid torde komma att be- röra bl.a. organisationen av den kyrkomusika- liska verksamheten, bör de sakkunniga i dessa frågor samråda med den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 november 1963 tillkallade sak- kunnige för översyn av kyrkomusikerstadgan.

Till ledning för de sakkunnigas arbete med att söka bestämma utbildningsbeho- v e t vill jag framhålla följande. Utbildningsbe- hovet bör så långt möjligt grundas på bedöm- ningar av arbetsmarknadens utveckling. Be- träffande kapaciteten av den konstnärliga ut- bildningen i musik bör de sakkunniga beakta den utveckling som kan förväntas på musikli- vets område bl. a. genom rikskonsertverksam— heten. I fråga om de kvantitativa aspekterna på utbildningen av musiklärare för skolans behov har vissa uttalanden gjorts i prop. nr 1965: 79 angående vissa frågor rörande lärarutbildning. Där hänvisas till den av arbetsmarknadssty- relsen senaste framlagda prognosen rörande lärare i övningsämnen, vilken även avser mu- siklärare. Även om prognosen måste tolkas med försiktighet — beroende på svårigheterna att bedöma hur eleverna igrundskolan,facksko— lan och gymnasiet kommer att välja ämnen och utbildningsvägar — råder, enligt vad som fram- hålles i propositionen, knappast någon tvekan om att utbildningen av musiklärare är klart underdimensionerad. Behovet av ledare, lärare och instruktörer för studieförbundens och kom- munernas musikbildningsverksamhet har beräk- nats av musikledarutredningen. De sakkunniga bör närmare pröva de sålunda tillgängliga be- räkningarna av utbildningsbehovet för olika former av musikpedagogisk verksamhet samt undersöka förutsättningarna för att få till stånd en erforderlig kapacitetsökning. De sakkunniga bör i detta sammanhang räkna med möjlighe- terna att utnyttja olika kategorier av musikut- bildade för musikpedagogiska uppgifter både inom och utom skolan.

I de sakkunnigas arbete bör även ingå att pröva vissa frågor rörande n t b i 1 d nin g s- organisationen. De sakkunniga bör eftersträva att i första hand förlägga utbild- ningen till redan befintliga utbildningsanstalter.

Vid bedömningen av utbildningsanstalternas uppgifter och storlek bör de sakkunniga räkna med att undervisningen vid musikhögskolan bör vara så differentierad att alla eller i varje fall flertalet av de av de sakkunniga föreslagna formerna av musikutbildning, i den omfattning som lokalförhållandena medger, kan äga rum vid högskolan. De sakkunniga bör emellertid samtidigt undersöka förutsättningarna för att förlägga sådan utbildning, som nu endast för- siggår vid musikhögskolan, till andra musikut- bildningsanstalter. Detta gäller t.ex. musikun- derofficersutbildningen. Frågan om förlägg- ningen av denna utbildning bör prövas i sam- råd med vederbörande militära myndigheter och organisationsnämnden för militärmusiken. Mer specialiserade utbildningsformer med ett fåtal studerande bör förläggas till musikhög- skolan, om kostnadsmässiga skäl inte talar för en förläggning av denna utbildning till någon annan utbildningsanstalt.

Formerna för inordnande av andra utbild— ningsanstalter än musikhögskolan i utbildnings- organisationen bör undersökas av de sakkunni- ga. I fråga om musikkonservatoriema i Göte- borg och Malmö bör frågan om förstatligande av verksamheten prövas. De sakkunniga bör med utgångspunkt från skolöverstyrelsens för- slag i anslagsframställningama för budgetåret 1965/66 rörande Folkliga musikskolan i Inge- sund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola närmare övervägda dessa skolors uppgifter inom musikutbildningen samt föreslå därav betingade åtgärder rörande skolornas organisa- tion.

I de sakkunnigas uppdrag bör även ingå att i samråd med statskontoret göra en översyn av musikhögskolans organisation. Organisationsut- redningen bör även omfatta Musikaliska aka- demiens centrala administration och dess bib- liotek. De sakkunniga bör precisera personal- behovet samt föreslå karaktär och anställnings- form för de tjänster och befattningar som er- fordras vid de olika enheterna.

En motsvarande organisatorisk översyn bör göras av de övriga utbildningsanstalter, som enligt de sakkunnigas förslag bör ingå i ut- bildningsorganisationen. De sakkunniga bör även pröva lokal- och utrustningsfrågor för dessa institutioner. Beträffande lokalfrågor bör arbetet bedrivas i samråd med byggnadsstyrel- sen.

De sakkunniga bör beräkna kostnaderna för den föreslagna utbildningsorganisationen och därvid ange den successiva utgiftsförändringen under de budgetår omorganisationen föreslås ske. De bör vidare utarbeta förslag till författ- ningar eller författningsändringar samt till de föreskrifter i övrigt, som aktualiseras genom utredningsarbetet.

I anförande till statsrådsprotokollet den 9 juni 1967 lämnades ytterligare direktiv an- gående musiklärarutbildningens framtida ut- formning och organisation m. m. Dåvarande departementschefen anförde därvid följande.

I prop. 1967:4 har lagts fram förslag om reformering av utbildningen av klass- och äm- neslärare. Riksdagen har fattat beslut i överens- stämmelse med vad som föreslagits i proposi- tionen (SU 51; rskr 143).

Med anledning härav får jag nu framhålla följande.

I den av riksdagen godtagna prop. 1967:4 har jag utgått från att det även i fortsättningen inom det allmänna skolväsendet skall finnas musiklärare, som är ettämneslärare med ut- bildning enbart i musik. Vidare har jag ställt mig positiv till tanken att i lärartjänst kombi- nera bl. a. musik och läroämne. Jag anslöt mig i propositionen till skolöverstyrelsens förslag i fråga om behörighetskrav för tjänster som lära- re i musik samt överstyrelsens uppfattning att behörighetskraven bör betraktas som provisoris- ka i avvaktan på den utredning av musiklärar- utbildningen som musikutbildningskommittén har att göra.

Jag anser det vara från allmän synpunkt lämpligt att kommittén inriktar sig på att be- gränsa antalet Utbildningslinjer för musiklärare. Kommittén bör utforma lärarutbildningen med hänsyn till de olika krav som ställs på lärarna både av det allmänna skolväsendet i klassun— dervisning och i olika frivilliga studieformer och av den frivilliga musikundervisningen utan- för skolväsendet. Jag anser att kommittén bör arbeta vidare på det redan i de tidigare direk- tiven nämnda förslaget om en enhetlig utbild- ningsgång för musiklärare, som kan lämpa sig för olika pedagogiska uppgifter. I detta sam- manhang bör kommittén vara oförhindrad att gå in på frågor som rör formerna för pedago- gisk och organisatorisk samordning av den fri- villiga musikundervisningen inom och utanför skolväsendet, bl. a. för att kunna föreslå åtgär- der som underlättar lärarrekryteringen. Kom- mittén bör ange vilka skäl som finns för en närmare samordning samt hur denna skall kunna åstadkommas utan ändring i den nuva- rande fördelningen av kostnaderna för under- visningen mellan stat och kommun eller annan huvudman. '

Kommittén bör i sitt fortsatta arbete upp- märksamma de synpunkter som jag framfört i prop. 1967:4 (s. 120—122) i fråga om lärar- utbildningens innehåll och specialisering.

Frågan om förkunskapskrav för musiklärar- utbildningen, särskilt avvägningen mellan kra-

ven på kunskaper och färdigheter på det musi- kaliska området och andra förkunskapskrav, bör prövas efter samråd med kompetensutred- ningen. Kommittén bör uppmärksamma vad jag anfört i prop. 1967:4 angående förutbild- ning och behörighetsvillkor för klass- och äm- neslärare. Jag är medveten om att det är tids- krävande att skaffa sig de speciella praktisk- musikaliska färdigheter som måste inhämtas före eller inom musiklärarutbildningen. Om kommittén anser det motiverat bör därför möj- ligheterna för speciell utbildning i musik i an- slutning till skolväsendet prövas. Även om en sådan utbildning givetvis bör kunna lämpa sig som meritering för all högre musikalisk utbild- ning bör kommittén särskilt överväga dess in- riktning mot läraryrket och anknytning till den egentliga lärarutbildningen.

Med dessa allmänna utgångspunkter anser jag att kommittén bör utarbeta förslag till inne- håll och uppläggning av utbildningen av i första hand ettämneslärare i ämnet musik. Vid sina överväganden bör kommittén beakta de för- ändringar som kommer att ske i uppläggningen av annan lärarutbildning.

Lärarutbildningssakkunniga liksom de re- missinstanser som uttalat sig om de sakkunni- gas synpunkter på utbildning av lärare med kombinationen övningsämne — läroämne har pekat på en del av de omständigheter som talar för en sådan ämneskombination i lärartjänst. Det bör ankomma på musikutbildningskom- mittén att närmare undersöka vilka för— och nackdelar som kan ligga i att kombinera musik med annat ämne i lärarutbildningen. Konse- kvenserna härav för innehållet och bredden i den musikaliska delen av lärarutbildningen bör noggrant analyseras. Valet av ämne i kombi- nationen bör ske med den utgångspunkten att det bör bli fråga endast om ämnen som kan betraktas som nära sammanhörande med mu— sikämnet. Vid kombination med ett läroämne bör utbildningen i detta ämne sannolikt för- läggas till universitet. Förslag beträffande ut- formningen av denna utbildning bör därför av- ges efter samråd med universitetskanslersämbe- tet.

Den praktisk-pedagogiska utbildningen av blivande musiklärare har samma mål och all- männa innehåll som motsvarande utbildning av andra lärare. Kommittén bör efter samråd med skolöverstyrelsen överväga hur denna del av musiklärarutbildningen bör organiseras och in- placeras i utbildningsgången samt var den bör förläggas. Kommittén bör bl. a. beakta erfaren- heterna av den ändrade ordningen för provårs- kursen vid musikhögskolan som är genomförd sedan budgetåret 1965/66.

Vid utformningen av musiklärarutbildningen bör kommittén ha som utgångspunkt att söka

nå en sammanlagd studietid i icke-obligatorisk utbildning som för utbildningen av ettämnes- lärare i princip ansluter sig till vad som kom- mer att gälla för klasslärare. För utbildningen av lärare i musik i kombination med annat ämne bör anpassning ske till vad som i fråga om samma sammanlagda studietid kommer att gälla för ämneslärare på adjunktsnivå.

Möjligheten till tidsbesparingar i förhållande till annan lärarutbildning bör beaktas med hän- syn till den specialisering musiklärarutbild- ningen innebär.

I fråga om undersökning av utbildningsbe- hovet, prövningen av utbildningsorganisationen och kostnadsberäkningar m.m. bör gälla vad jag anfört i de ursprungliga direktiven.

1.1.2 Arbetets uppläggning Kommittén lägger i sitt betänkande fram förslag till organisation och innehåll avseen- de musikutbildningen i Sverige. Enligt sina direktiv har kommittén haft »att framlägga förslag som kan bilda under- lag för en slutlig prövning av hela utbild- ningskomplexet på musikområdet». Kom- mittén har sett denna uppgift främst som ett kongruensproblem. Sålunda har kommit- tén utgått från att utbildningen måste utfor- mas med utgångspunkt i uppgifterna på verk- samhetsfältet. En första uppgift var därför att söka kartlägga detta verksamhetsfält, som sträcker sig från förskolans musikaliska ak- tiviteter via undervisning i grundskola, fack- skola och gymnasium till den högre konst- närliga musikutbildningen. Ytterligare ett skäl för denna uppläggning av arbetet har varit att skapa en rekryteringsbas till den högre musikutbildningen. Härvid har kon- tinuiteten mellan de olika skolstadierna skju- tits i förgrunden. Kommittén har därför sökt bygga en utbildningspyramid, med utgångs- punkt i den allmänna skolans musikunder- visning.

I ett kommande betänkande avser kom- mittén att återkomma med förslag till läro- planer, studieplaner, utbildning av talpeda- goger, stadgor för musiklärarutbildningen, musikhögskolornas verksamhet m. rn.

l.l.3 Experter m. m.

Genom särskilda beslut har departements- chefen på kommitténs begäran tillkallat ett

antal personer att såsom experter biträda kommittén. Sålunda har fr. o. m. den 1 mars 1966

musikdirektören Harald Göransson bi- trätt utredningen,

fr. o. rn. den 1 december 1966

musikdirektören Borghild Arnér, direktören för musikhögskolan, profes- sorn Bengt Franzén,

förskolläraren Gunhild Frendelius, universitetslektorn Alf Gabrielsson, universitetslektorn Gunnar Goude, universitetslektorn Lars-Gunnar Holm- ström,

musikdirektören Daniel Helldén, laboratorn Stina Sandels, skolkonsulenten Karin Strömberg-Lind och

filosofie licentiaten Bertil Sundin

samt fr. o. m. den 1 oktober 1967

domkyrkoorganisten Gotthard Arnér, kammarmusikern Bengt Arsenius, musikdirektören Anders Bergström, musikdirektören Lars Edlund, byrådirektören Hans Ekwall, musikförvaltaren Rune Gustafsson, professorn Gunnar Hallhagen, professorn Sven Karpe, byrådirektören Christian Laine, tonsättaren Ingemar Liljefors, tonsättaren Kurt Lindgren,

tonsättaren Arne Mellnäs,

professorn Nils Otteryd, musikdirektören Erland Skoglund, arkitekten Barbro Stål, filosofie licentiaten Folke Sällström och kapellmästaren Bengt-Arne Wallin

Samråd har ägt rum beträffande utbildnings- innehåll, organisation, lokaler m.m. samt i samband med förberedelser för kommande läroplansarbete. Musikdirektören Harald Göransson har kontinuerligt deltagit i kom- mitténs arbete och i likhet med tre av kom- mitténs ledamöter tidvis varit tjänstledig för utredningsarbetet.

Kommittén har hållit överläggningar med statskontoret, byggnadsstyrelsen, universi- tetskanslersämbetet, organisationsnämnden

för militärmusiken, konsertbyråutredningen, yrkesutbildningsberedningen, särskilt tillkal- lad sakkunnig för översyn av kyrkomusiker- stadgan, kompetensutredningen, Musikaliska akademiens preses och sekreterare, musik- högskolans lärarråd, styrelsen för musik- högskolans elevkår, styrelserna för konser- vatorierna i Göteborg och Malmö, kommu- nala myndigheter i Göteborg och Malmö, lärarhögskolan i Stockholm, Stockholms skoldirektion, Folkliga musikskolan i Arvi- ka och Värmlands län landsting, Framnäs folkhögskola, Örebro musikpedagogiska in- stitut, Eskilstuna musikskola och Sveriges Radios tekniska avdelning. Kommittén har efter vederbörliga bemyn- diganden besökt konservatorierna i Göte- borg och Malmö, Folkliga musikskolan i Arvika, Framnäs folkhögskola, Örebro mu- sikpedagogiska institut och Eskilstuna mu- sikskola.

Kommittén har hållit 50 sammanträden, varav ett veckolångt slutjusteringssamman— träde, och därutöver bedrivit grupparbete.

1.1.4. Överlämnade handlingar, remisser m. m.

Under den tid utredningsarbetet pågått har till kommittén från dåvarande ecklesia- stikdepartementet överlämnats följande handlingar för att tagas i beaktande vid full- görande av utredningsuppdraget: 1) skrivelse den 13 oktober 1960 från Mu- sikaliska akademien angående ändring be- träffande vissa examensavgifter, 2) skrivelse den 26 januari 1961 från Musi- kaliska akademien angående ändring i mu- sikhögskolans reglemente & 16, 3) skrivelse den 11 april 1961 från Musika- liska akademiens styrelse angående inrättan- de av en kyrkomusikerexamen m. m., 4) skrivelse den 9 november 1961 från Musik- lärarnas riksförening angående krav på stu- dentexamen för inträdessökande till musik- högskolans musiklärarklass, jämte remiss- yttranden, 5) skrivelse den 15 februari 1962 från Musi-

kaliska akademien angående viss uppdelning av organist och kantorsexamen, 6) skrivelse den 20 november 1962 från Musikaliska akademiens styrelse angående ändrad tjänstebeteckning för professur i komposition, instrumentation och formlära vid musikhögskolan, 7) skrivelse den 18 december 1962 från Arbe- tarnas bildningsförbunds avdelning i Stock- holm angående planerad musikinstruktörs- skola, 8) skrivelse den 3 oktober 1963 från kyr- komötet angående kyrkomusikerutbildning- en m.m. (såvitt avser frågorna om utökning av utbildningskapaciteten i fråga om kyrko- musikerutbildningen och om ordnande av undervisning för kyrkokantorer och orgel- spelare), jämte remissyttranden,

9) en av lektorn Bo Wallner den 22 juni 1964 framlagd promemoria Den högre mu- sikutbildningen, jämte remissyttranden,

10) skrivelse den 3 juli 1964 från Musikalis- ka akademiens styrelse angående omorgani- sation av kyrkomusikerutbildningen vid mu— sikhögskolan rn. m., 11) skrivelse den 20 oktober 1965 från Svens- ka Sång- och Talpedagogförbundet angåen- de inrättande av ett institut för sång, och tal- pedagogundervisning, jämte remissyttranden, 12) skrivelse den 15 januari 1966 från Kyrko- musikernas riksförbund angående anordnan- de av utbildningskurser för oexaminerade orgelspelare, 13) skrivelse den 2 maj 1966 från Svenska Prästförbundet angående utbildningskurser för orgelspelare,

Kommittén har vidare anmodats att avge utlåtande över ett antal utredningar och an- sökningar rörande anslagsframställningar m.m. från institutioner på musikområdet. Till en del av de remitterade ansökningarna har kommittén på grund av utredningsarbe- tets uppläggning inte kunnat ta ställning förrän på ett mycket sent stadium. Till be- svarande av dessa remisser får kommittén med hänsyn härtill först i detta samman- hang hänvisa till sina i betänkandet gjorda uttalanden i ämnet.

Kommittén har avgivit utlåtande över följande utredningar:

1) den 14 september 1966 över yrkesutbild- ningsberedningens första delbetänkande Yr- kesutbildningen (SOU 1966: 3), 2) den 20 september 1966 över Betänkande med förslag till reviderad kyrkomusikerstad- ga, avgivet av särskilt tillkallad sakkunnig, 3) den 4 januari 1967 över teater- och or- kesterrådets förslag angående musikdrama- tisk utbildning, 4) den 15 juli 1967 över konsertbyråutred— ningens slutbetänkande Rikskonserter (SOU 1967: 9), 5) den 31 januari 1968 över yrkesutbildnings- beredningens tredje delbetänkande Yrkesut- bildningen, Läroplaner för yrkesutbildningen samt vissa pedagogiska och metodiska frå- gor (SOU 1967: 48) och 6) den 9 februari 1968 över skolöverstyrel- sens förslag angående översyn av läroplan för grundskolan (november 1967). Kommittén har för att få underlag för sina förslag utfört vissa undersökningar: 1) angående omfattningen av vissa orkester— musikers pedagogiska verksamhet (Radioor- kestern, Kungl. teaterns orkester, Stora tea- terns orkester i Göteborg, samtliga yrkesor- kestrar, Västerås musiksällskap, Örebro or- kesterstiftelse och samtliga militärmusikkå- rer), 2) angående elevernas i årskurserna 7, 8 och 9 intresse m.m. i fråga om musikutbildning (Västerort och Brännkyrka i Stockholm samt Eskilstuna, Karlskrona, Rättvik och Sunds- vall), 3) angående antalet utexaminerade kyrkomu- siker under åren 1930, 1940, 1950 och 1960 (hela landet) samt deras utbildning, verksam- het m. m. (statliga församlingar och frikyrko- församlingar i Västerås stift), 4) angående studieförbundens musikcirklar under verksamhetsåret 1966/67 samt cirkel- ledarnas utbildning m. m.

2. Några kulturpolitiska aspekter på musikutbildning

Vid skisserandet av riktlinjerna för musik- fostran i skola och samhälle såväl i stort som i detalj är många faktorer obekanta. Redan målet för musikverksamheten i dess helhet kan knappast ges en entydig formu- lering, eftersom man på detta vill anlägga såväl sociala som estetiska synpunkter. De yttre formerna för den påverkan, som ett program för musikfostran syftar till är yt- terst växlande: från enskilda individer till så heterogena, fasta eller tillfälliga kollektiv som skolklasser på olika stadier, studiecirk- lar i olika åldrar, lyssnare i hem och på arbetsplatser, konsertpublik och lyssnare på radio och TV. Ytterligare en faktor är den enskildes musikval såsom ett uttryck för vad man brukar kalla den personliga smaken. Man kan föredra en viss genre av musik, en viss tonsättare framför andra, man kan lyssna enbart klassiskt eller enbart populärt, etc. Den mest ovissa faktorn är emellertid den från individ till individ art- och grad— skilda musikaliska begåvningen, gehöret. Mellan personligt musikval och individuell musikalisk begåvning råder sannolikt ett nära samband. En högt utvecklad förmåga att uppfatta, minnas, t.ex. ett melodiskt förlopp, öppnar den vidare horisonten. Ett svagt melodiminne begränsar. På lång sikt torde miljön vara av betydelse för den en- skildes inriktning och musikval, i första hand uppväxtårens miljö.

Att i någon form av undervisning bland barn, ungdom eller vuxna söka påverka

musikvalet är ett projekt på lång sikt. Re- dan attityderna kan ställa hinder i vägen. Enligt KBUzs undersökning av musikvanor- na hos olika kategorier av lyssnare innebär en stark positiv attityd till en viss genre av musik ofta en lika stark negativ inställning till andra genrer av musik. Det är ytterst sällan en person, som har kontakt med musiken enbart som lyssnare i t. ex. en ge- nomsnittlig, populär genre, tar initiativ till eller låter sig engageras i en verksamhet av sådan kontinuitet och omfattning, att den kan komma att påverka hans smak och lyssnarvanor. Han har ju just av sin popu- lärmusik det utbyte, den stimulans, som han söker. Kanske är han medveten om att han tillhör en kategori av lyssnare, som anses ha dålig smak. I den vardagliga lyssnarsi- tuationen har en sådan nedvärdering från utomstående föga betydelse för den enskil- de. Han tycker ju om sin musik. Därmed kan allt synas vara i sin ordning genom att var och en söker sig till sin favoritreper- toar. Ett utvecklingsprogram på musikens område har dock liksom i fråga om konst och litteratur sin motivering i övertygelsen att ökad individuell räckvidd ger ökat ut— byte.

Det är emellertid inte musiksmaken som i det musikaliska kulturarbetet är det pri- mära utan gehöret, utvecklandet av förmå- gan till ett småningom mer kvalificerat hö- rande. Ska man kunna njuta skönheten i en tvåstämmighet är ju den första förutsätt-

ningen att man hör den. Sättet att lyssna till musik är hos olika individer ytterst va— rierande. Man lyssnar med starkt emotio- nella associationer, man lyssnar efter me- lodier och motiv, man lyssnar klangligt, ana- lyserande, etc. En utveckling av den en- skildes gehör innebär ökad förmåga att upp- täcka och uppfatta vad som kan finnas i musik.

Endast ett fåtal personer med hög musi- kalisk begåvning och skolning har förmå- gan att direkt vid det första avlyssnandet överblicka, uppfatta och tillgodogöra sig ett större musikverk med dess mångfald av ut- trycksmedel och ytterst komplicerade struk- tur. För flertalet människor är återhörandet en förutsättning. Genom att höra och åter höra skapas småningom den förtrogenhet med detaljer och delar, som kan komma helheten att framträda. Problemet för folk- fostran i musik är att skapa motivation för ett upprepat lyssnande till ett musikstycke, som vid det första lyssnartillfället kan fram- stå såsom alltför komplicerat, och hur des- sa tillfällen ska erbjudas. I massmedias mu— sikprogram förekommer ett och samma verk ur den repertoar, som ur musikkulturell syn- punkt kan synas önskvärd, endast någon enstaka gång per säsong medan den mer lättillgängliga musiken både i fråga om fre- kvens och yttre arrangemang ofta har en konkurrenskraft, som inte ger »kulturmusi- ken» stora chanser hos en bred publik.

Den sannolikt mest naturliga och där- med mest effektiva formen för gehörsut— bildning är det aktiva musicerandet i en- semble, instrumentalt eller vokalt. Där är motivationen för återhörandet stark: man re- peterar och repeterar, man lyssnar till än den ena än den andra stämman, gång på gång. Man lär känna musikstycket inifrån. Förtrogenhet med de olika stämmorna var för sig ger småningom ökad förmåga att även i samspelet, i helheten höra och följa de olika stämmorna. Förmåga till urskil- jande, selektivt hörande utvecklas.

Dessvärre saknar denna effektiva arbets- form större betydelse i vårt musikbildnings- program, eftersom amatörmusiken bland de vuxna företräds av en förhållandevis liten

skara. Bland skolungdomen ökar de aktivt musicerande för varje år med tusental. En- semblespelet är ett viktigt led i deras utbild- ning.

Vid sidan om de vuxna amatörerna finns i dag en växande skara musikintresserade, som i fråga om musikalisk förmåga i stort torde motsvara amatörmusikernas nivå. Det är de, som i sina hem skaffat grammofon- anläggningar av hög kvalité. Hos dem fort- går gehörsutvecklingen snabbt, såväl i fråga om det rent fysiologiska som det musika- liska hörandet. En hög inspelningsteknik möjliggör en avvägning mellan t. ex. en or- kesters stämmor så att ett stereolyssnande rent hörande-tekniskt kan vara konsertsa- lens levande-musiksituation överlägset. Då- lig akustik kan skymma undan vissa in- strument och göra en orkesterklang svår att genomtränga. För denna typ av hemma- lyssnare är motivationen för återhörandet stark. Man lyssnar till småningom allt fina- re musikaliska kvaliteter, man lyssnar jäm- förande till olika tonkonstnärers olika tolk— ningar, man lyssnar jämförande till framfö- randen i radio, TV och konsertsal. Man be- dömer, tar ställning i frågor rörande ut- förandepraxis och kvalitet, och man bygger upp en personlig uppfatting, som man kan och gärna vill motivera och diskutera när tillfälle bjuds.

Även på ett annat plan i dagens musik- samhälle är en gehörsutveckling på väg och i en omfattning av helt andra dimensioner än bland här tidigare nämnda kategorier. Det gäller dem som vi träffar på som lyss- nare på musik under arbetet, på program 3 eller melodiradions våglängder. Dagens ut- bud på musik är enormt. För bara ett 40- tal år sedan hade folk i allmänhet ganska få tillfällen att lyssna till musik. Detta gäll- de i stort såväl glesbygd som tätort. I mu— sikbildade kretsar ser man ofta med ogillan- de på populärmusikens »låga och smak- fördärvande nivå». Klassificerandet av en stor kategori av lyssnare såsom musikaliskt degenerad är emellertid inte adekvat, efter— som det här i stor utsträckning gäller per- soner, som förr inte var lyssnare i nuva- rande omfattning, och de övriga kan sägas

vara en produkt av sin egen tid. Det stora utbudets musikaliska nivå var emellertid riktigt bedömd: det blev lyssnare i miljoner.

Populärmusiken är den största satsning av gehörspåverkan på lång sikt bland vuxen- lyssnarna, som hittills varit möjlig att göra. Rent fysiologiskt måste den kvantitativa ök- ningen av lyssnandet till musikens bestånds- delar i forrn av t.ex. rytmiska, melodiska och harmoniska element oavsett kvaliteten hos dessa innebära en ökad övning att höra, på samma sätt som muskelaktiviteten ökas hos t.ex. en musikstuderande, som ökar det dagliga övandet på sitt instrument från en till fem timmar.

Det ökade lyssnandet innebär också ökad erfarenhet och förtrogenhet med musikens uttrycksmedel. Lyssnandet till en stor kvan- titet av musik av en viss tonalitet innebär att ett gehör för ett tonmaterial med just denna struktur småningom utvecklas. På samma sätt ackumuleras, lagras, ackordiska intryck genom det ständiga mottagandet av intryck av t. ex. traditionella ackordiska för— lopp. Det är här fråga om förvärvade ge— hörsförmögenheter, som kan göras medvet- na och tas i bruk vid t.ex. musicerande efter gehör.

Det kvantitativt ökade lyssnandet till mu- sik måste på lång sikt innebära en ökad beredskap även för uppfattandet av musi- kalisk kvalitet. Även om en utveckling av gehöret kan betraktas som en gynnsam för- utsättning, måste den enskildes upptäckt av nya skönhetsvärden ändå alltid grunda sig på ökad kontakt med nya och rikare ut— trycksmedel än de som är byggstenarna i hans tidigare repertoar.

Här kan musikens belägenhet sägas vara förhållandevis gynnsam, eftersom kanalerna till den stora allmänheten redan finns i mass- media. Man behöver inte bygga på den en- skildes initiativ motsvarande det att köpa, låna och läsa böcker eller gå på museum. Genom inslag av småningom mer kvalifi- cerad musik i populärprogrammen är ut- vecklingsprocessen redan på väg, även om den sker på mycket lång sikt. Det gäller att så avväga repertoarkvaliteterna att man inte förlorar lyssnare.

I musikbildningsarbetet i stort torde mu- siklyssnandet i massmedia vara den mest realistiska och verksamma formen för kon- takt med de vuxna, kompletterat med lokal och regional konsertverksamhet i mån av tillgång och möjlig kontinuitet.

Även när det gäller utbyte och resultat i fråga om gehörsutveckling och intressesti- mulans genom grammofon-, radio- och TV- lyssnande, torde det starkaste utslaget stå att avläsa bland ungdomen. Lyssnarengage- mang, intensitet och kvantitet är större än hos de vuxna. Motivationen för återhöran- de är stor, och särskilt stor bland de ungdo- mar, som lyssnar och åter lyssnar för att uppfatta melodisk variation och flerstäm- mighet, analysera och identifiera harmonis- ka förlopp i syfte att efterbilda dem i sitt eget musicerande. Här är det inte bara de intensiva kontakterna med en ständigt väx- lande repertoar, som sätter spår i gehöret. Man bedömer också kvalitet, tar ställning till olika sätt att spela, arrangera och in- strumentera. Man gör erfarenheter, som har viss generell giltighet. Även på ungdoms- musikens plan finns något, som är äkta, mer eller mindre artistiskt och konstnärligt i sitt slag. Här finns sakkunskapen bland ungdomen.

Ungdomens musiklyssnande är nära knu- tet till instrumentaltekniskt sett förhållande- vis lättillgängliga former av musicerande och har i betydande omfattning givit upphov till instrumentala ensembler grundade på ge- hörsspel och improvisation.

Ett än starkare bevis för ungdomens in- tresse för aktivt musicerande är de mång- dubbelt större skaror, som söker utbildning i de kommunala musikskolorna. Från en blygsam början har denna frivilliga musik— undervisning på 30 år utvecklats till en ungdomsrörelse med mer än 100 000 aktiva medlemmar, som alla varje vecka under en följd av år får undervisning på ett instru- ment eller i sång, en undervisning, som i stor utsträckning är förlagd till elevernas fritid.

Få ämnen i den utbildning som samhäl— let erbjuder ungdomen har ett så gynnsamt utgångsläge som musiken, nämligen den en- skilde elevens angelägna önskan att få lära

sig spela eller sjunga. I fråga om musiken framstår målet så konkret. Man vill lära sig spela och spela bra. Målet är något av en önskedröm. Barnen är medvetna om att målet för musikstudierna kan vara förhål- landevis avlägset. Att det ändå framstår som konkret har delvis sin grund i att äldre kam- rater tjänar som förebild och stimulerar in— tresset. Men av angelägenhetsgraden att döma ligger säkerligen också någon form av musikupplevelse bakom beslutet att försöka med musiken. Flertalet barn har från de första skolåren erfarenheten att det är roligt att sjunga, framför allt att sjunga tillsam- mans. Det är den första omedvetna upp- levelsen av musiken som uttrycksmedel och gemenskapsform. En strävan till kvalitet i undervisningen, gynnad av undervisnings- formen enskild undervisning, efter hand ökad fasthet i fråga om organisation och i flera avseenden förbättrade villkor, har samverkat till att ge musikskolverksamhe- ten ett gott anseende. På orter där högt kvalificerade lärare finns att tillgå har den kommunala musikskolan börjat fungera som rekryteringsbas för musikhögskola och kon- servatorier.

Det är av intresse att se dagens situation för musiken i grundskolan framför allt med hänsyn till möjligheter för aktivt musice- rande.

På lågstadiet präglas musikundervisning- en i hög grad av barnens sång. Visor och ramsor, lekvisor och rörelse till musik är verksamma hjälpmedel, när det gäller att befordra sångförmåga och rytmisk frigörel- se. Även den grundläggande gehörsutbild- ning har ofta karaktären av aktivt musice- rande.

På mellanstadiet har den rytmiska akti- viteten oftast formen av spel på rytm- instrument. Det förekommer, att intresset för att sjunga avtar under mellanstadieåren, i synnerhet bland pojkarna. Men nya for- mer för klassmusicerande på melodi- och ackordinstrument får ökad tillämpning, och man har goda erfarenheter av musiklyss— nande bl.a. integrerat med undervisningen i orienteringsämnena.

Musikundervisningen på högstadiet präg-

lades under enhets-skolans tid i hög grad av brist på hjälpmedel. Musiklyssnande och teori dominerade under ofta starkt negativa reaktioner från eleverna. Tid för frivillig musikundervisning var anvisad men inte me- del.

Grundskolans musikundervisning skiljer sig framför allt från enhetsskolans genom musikens ställning som valämne på högsta- diet. Visserligen gav konkurrensförhållandet till aktivitetsämnena slöjd—teckning dålig utdelning för musikens del. De mindre och mer homogena grupperna gav emellertid musiklärarna andrum för pedagogiskt ny- skapande såväl i fråga om hjälpmedel som former för aktivt musicerande. Frivillig kör- sång och instrumentalmusik fungerar på samma villkor som i den tidigare realskolan.

Inför återgången till obligatorisk musik- undervisning i klass kan utgångsläget be- tecknas såsom gynnsammare än under en- hetsskolans tid.

Samtidigt som man med tillfredsställelse konstaterar att allt fler kommuner satsar på fritidsintresset musiken, att grundskola och gymnasium söker förstärka musikundervis- ningen med nya hjälpmedel, förnyelse i fråga om repertoar och metodik, att både radio och TV ökar sändningstid för skol- musiken och på ett väsentligt sätt medver- kar till dess förnyelse, kan man inte dölja för sig, att de intensivaste upplevelserna hämtar skolungdomen från sin egen musik- värld, en värld som snurrar om både grund- skola och musikskola och där händelserna utvecklar sig i en från skolans horisont sett svindlande hastighet. De händelserna berör all ungdom, engagerar alla, tränger sig på hos de ishockeyintresserade, konkurrerar med motor- och annan hobbyverksamhet, de följer de musikstuderande in på konserva- torierna. På bara några år utvecklades ett aktivt popmusicerande bland tusenden av ungdomar och kulminerade för ett par år sedan. Det glesnar nu i leden under de fruktlösa försöken att följa toppbandens ut- veckling mot alltmer komplicerade arrange- mang och uttrycksmedel.

Men nog gav popperioden en tankestäl- lare. Ungdom i tusenden ordnade själva sitt

musicerande utanför all pedagogik och ska- pade en form av aktivt musicerande som gav fullt utbyte. Popmusicerandet satte gehörs- spelet i högsätet och på en så elementär nivå att det blev åtkomligt och fick en långt bredare förankring än den gehörsmässigt ojämförligt mycket mer krävande jazzmu- siken.

Och ungdomens utspel hade slagkraft: Pop blev något av en manifestation av ung- domens rätt att ha sin egen livsstil. Om de vuxna accepterar den eller inte har ingen som helst betydelse.

Resultatet av musikrevolutionen är i första hand ett ökat självförtroende. Vad man ock- så starkt upplever kring sin musik är gemen- skapen. Man spelar tillsammans, samlas kring dem som spelar för att vara tillsam— mans med dem, man lyssnar tillsammans. Många radioprogram är så upplagda att ungdomar hemma vid radioapparatema upplever gemenskapen med en entusiastisk lyssnarskara i studion. Man är medveten om styrkan i en stor, internationell, positiv ge- menskap.

Bland den ungdom som på detta sätt roar sig med musik finns också de som börjar bli medvetna om att deras musik- behov och förmåga sträcker sig långt ut- över populärmusikens uttrycksmedel och upplever hur den seriösa musiken, klassisk såväl som nutida, på dem utövar en allt starkare dragningskraft. Många av dem del- tar i särskild musikundervisning. Denna mu- sikundervisning betraktas stundom med viss misstänksamhet av den ungdom, som står utanför. Tyvärr kan man bland ungdomen spåra något av den misstänksamhet över kategorigränserna som finns i de vuxnas musiksamhälle. Musikeleverna själva före- träder den mer generösa attityden. De sö- ker hålla kontaktvägarna öppna åt alla håll.

Det framstår som önskvärt att all musik- undervisning samlas till den skola där alla går. I skolans musikverksamhet bör vara företrädda alla former av musicerande, från dansorkestrar till madrigalkör och barock- ensemble, alla med en funktion i skolans musikliv och dess gemenskapsliv. Allt ska

ske och finnas inför ögonen på alla. Då behöver inga motsättningar uppstå.

Ungdomens musikintresse, den stora kraftkällan i svenskt musikliv, måste bringas att fungera. Det gäller att så kanalisera det- ta intresse att det i största möjliga utsträck- ning ledes till ett aktivt musicerande och att detta hålles vid liv genom skoltiden. Den kritiska tidpunkten är de tidiga tonåren. Där måste arbetsformer och kontakter vara bär- kraftiga. Pyramiden ska inte ha såväl bas som topp inom skolväsendet. Den måste ha bredd ett gott stycke ut i samhället. Det finns skäl antaga att ungdomens intresse för musik och musicerande är mer än en modeföreteelse. Även om såväl sociala situationer kring musiken som musikformer kan växla, torde skarorna av lyssnare och utövare inte bara komma att finnas utan också ständigt växa.

Vår tids utbud av musik ger inte bara ut- slag bland ungdomen. Sannolikt står antalet aktivt musicerande i viss proportion till det totala antalet av dem som är intresserade av musik. Det ökade intresset för musicerande bland ungdomen torde ha sin motsvarighet bland de vuxna. Studieförbundens satsning på en ytterligare utveckling av amatörmusi- cerandet är därför angelägen. Eftersom för- hållandevis få vuxna deltar i nybörjarunder- visning i sång eller på instrument, torde re- kryteringen till vuxensektorn i huvudsak komma att ske ur skolungdomens led. Från den relativt unga kommunala musikskolan har rekryteringen till amatörmusiken redan tagit sin början. Ofta är emellertid steget från skolorkestern till orkesterföreningen för stort. Studieförbunden har här den be- tydelsefulla funktionen att binda samman skolans musikverksamhet med de vuxnas och därmed skapa de yttre förutsättningarna för ett fortsatt musicerande.

Det är i vissheten om att musik kan vara ett varaktigt intresse, som samhället satsar på en verksamhet med syfte att erbjuda utbildning. Det är utbildningen som skapar garantin för samhällets investering. Känslan av att så behärska sin stämma och sitt in- strument, att man kan göra en god insats i ett gemensamt musicerande, skänker till-

fredsställelse. Att gemensamt åstadkomma något som är större och ger rikare musi- kaliskt utbyte än den enskildes prestation för sig, binder vid ensemblen och vid mu- siken. Det är utbildningen, som ger den en- skilde ökad musikalisk räckvidd och som gör ensemblen utvecklingsbar och livsdug- lig.

Även i de breda lagren av vuxna lyssnare kan man iaktta en tydlig tendens till ökat självförtroende. Det är inte så vanligt som tidigare att folk i en sällskaplig samvaro tycker sig ha anledning ursäkta sig för sin obildning i musik och för att man är omusi- kalisk. Man hör så mycket musik, man »råkar» höra mycket annan musik än sin egen favoritrepertoar, man hör namn på, ser och hör musikvärldens storheter sjunga och spela och man kan t. o. m. tänka sig att gå på en konsert för att se och höra dem i verkligheten och för att själv deltaga i ett kultursammanhang.

Musikutbudet kanske kommer skrankor- na i musikens klassamhälle att vackla. Kan- ske måste vi acceptera påståendet att den enklaste lilla visa kan ge samma intensiva upplevelse som en symfoni, och att det i första hand är musikupplevelsen vi är ute efter i vårt musikbildningsprogram, upple- velsen såsom ett utgångsläge och en för- utsättning för kontakt. Graden och arten av den enskildes musikupplevelse, om den med hänsyn till olika slag av repertoar är »ädel» eller »oädel», undandrar sig allt bedömande. Dess egenart kan i varje fall inte tas till intäkt för värdering av rent mänskliga kvalifikationer hos olika katego- rier av musiklyssnare. Det vore lyckligt om alla de som är satta att direkt eller indirekt främja musikens sak kunde se den enorma efterfrågan och behovet av musikalisk kon- takt och aktivitet på olika nivåer, inte bara med passiv tolerans utan såsom positiva faktorer i ett utvecklingsarbete.

Nyckelpersonen i all musikverksamhet i skola och samhälle är musikläraren-ledaren. Att skapa den positiva atmosfären, entusias- men, ankommer i första hand på honom. Musicerande är en form av samvaro. Man måste vara personlig. Det personliga för-

hållandet lärare—elev är den livscell utan vilken en musikverksamhet inte kan upp- stå.

Musikläraren-ledaren ska ha en utbild- ning, som ger honom auktoritet i såväl skol- klass som vuxenensemble. Han ska framför allt ha en gehörsutbildning, som ger det självförtroende, den säkerhet, som krävs för att behärska samsång och samspel, inte minst när detta sker i form av improvisa- tion eller musicerande efter gehör.

Det ankommer på utbildningsanstalterna i musik att ge de blivande lärarna upplevel- ser att vidarebefordra, att ge erfarenheter av alla former av musik och musicerande. Med hänsyn till föränderligheten och den snab- ba utvecklingen i dagens musiksamhälle är det visserligen inte möjligt att utbilda för en framtid eller ens för något 10-tal år framåt. Men utbildningstiden bör hos mu- sikläraren skapa en positiv attityd till mu- siklivets olika yttringar såsom en väsentlig förutsättning för att aktivt kunna följa ut— vecklingen.

Utbildningen bör också ge tillfälle till så- dan specialisering som kan bidra till att ut- veckla ett särskilt intresseområde och ge individuell prägel åt den enskilda lärarens musikerskap. Man kan ställa krav på ge- nerositet i inställningen till olika musikar- ter och former men inte att musikläraren ska gå utanför sin personliga livsstil. Hans framställning får sin styrka av hans egen övertygelse och personliga förhållande till musiken.

Sammanfattning

De musikaliska aktiviteter, som här be— skrivits sammanhänger direkt eller indirekt med musikutbildningen i landet. Om bar- nen i förskola och grundskola fostras att se musiken som en del i sitt dagliga liv lägger man en gemensam grund för en mu- sikalisk kulturkonsumtion på längre sikt. Härvidlag är skolöverstyrelsens förslag om att göra musiken till ett obligatoriskt och med övriga ämnen likvärdigt ämne även på grundskolans högstadium av utomordentlig vikt för den svenska musikkulturen. Men ett lands musikkultur begränsas inte till vad

som görs enbart inom den allmänna skolan. Den är i hög grad beroende av verksam- heten inom övriga musikutbildande institu- tioner såsom folkhögskolor, konservatorier, musikhögskola-universitet, lärarhögskolor liksom kurser, studieförbundens musikcirk- lar m. m. Den plats och ställning musiklivet intar i det svenska kulturlivet är till vä- sentlig del avhängig av vad som sker och vad som kan ske inom våra musikutbild- ningsinstitutioner såväl kvantitativt som kva- litativt.

Skolan kan genom att satsa på en bred- dad musikaStran göra en väsentlig insats för att demokratisera musiken i den mening- en att alla medborgare från början får till- gång till den. Men hur stora förhoppningar man än kan ställa på det allmänna skol- väsendet gäller det att bygga vidare på den grund som skolan lagt, för att inte intresset skall försvagas, när ungdomen växer upp.

De flesta medborgare har ingen tanke på att ägna sig åt musikalisk yrkesverksamhet. De måste emellertid erbjudas möjligheter att berika sitt liv som musiklyssnare eller som utövande amatörer i t. ex. musikcirkelverk- samhet. Därvid kommer man åter till be- hovet av musiklärare, musikpedagoger och musiker dvs. musikutbildningen.

Det torde inte vara någon överdrift att påstå att skolreformerna på 1960-talet be- tytt ett generellt lyft av den kulturella nivån i landet.

Kommittén har sett som en av sina främs- ta uppgifter att fullfölja dessa reformer även på musikens område. Föreliggande förslag kan ses som försök att inom existerande skolorganisation integrera musiken som ett ämne bland andra ämnen. Genom att in- lemma musikutbildningen i skolsystemet skapas också förutsättningarna för att göra musikyrket till ett yrke bland andra yrken. När musikens nuvarande särställning avskaf- fas förverkligas samtidigt ett kulturellt jäm- likhetskrav och innebär inom detta kultur- avsnitt samma revolution som skolreformer- na inneburit för den allmänna medborgar- utbildningens vidkommande här i landet.

Begreppet musikkultur bör fattas i en vid mening. Detta blir en följd av den all-

männa vidgningen av kulturbegreppet, som numera tenderar att innefatta även produk- tionskultur, miljö och fritidsaktiviteter. Pro- duktionsutvecklingen liksom den internatio- nella politiska utvecklingen ter sig ofta skrämmande för många människor. Effek— ten blir inte sällan stress, vilsenhet, främling- skap och vanmakt. Det ökade behovet av kultur inte bara i Sverige utan även inter- nationellt bör ses bl. a. mot denna bakgrund. Detta betyder för musiksamhällets vidkom- mande både en uppfordran och en möjlig- het att göra en väsentlig insats för att berika människornas liv.

3. Förskolan

A. Organisation och innehåll

3.1 Den organiserade barntillsynen — orga- nisation och plarstillgång

3.1.1 Förhållandena före den 1 juli 1966

Begreppet barnstugor omfattar tre olika slag av institutioner, nämligen daghem, fritids- hem och lekskolor. Samtliga dessa institu- tioner har till uppgift att mottaga barn för tillsyn under längre eller kortare del av dagen. Förutom dessa institutionella vård- former finns familjedaghem som i viss om- fattning är organiserade av och står under tillsyn av bamavårdsnämnderna. Daghemmen står i princip öppna för barn från ett halvt års ålder och uppåt. Vistelsen i ett daghem kan ofta uppgå ända till 10 timmar om dagen (8—15 barn i varje grupp). Lekskolorna tar emot förskolebarn under företrädesvis 3 timmar om dagen. Barnen får inte vara under 3—4 års ålder. I lekskolorna finns som regel en förmiddags- och en eftermiddagsgrupp. Gruppindelning: 3—4-åringar (högst 15 barn i varje grupp), 5—6-åringar (högst 20 barn i varje grupp). Fritidshemmen är avsedda för barn i den lägre skolåldern. De skall ge tillsyn åt barn till förvärvsarbetande föräldrar under den skolfria delen av dagen samt under lov— dagar och ferier. Det bör observeras att för fritidshemmen är den pedagogiska upp- giften densamma som för daghem och lek-

skolor. Gruppindelningz7—ll år, 12—15 är (högst 15 barn i varje grupp). Familjedaghemmen ger vård och tillsyn i enskilda hem åt förskolebarn och yngre skol- barn, d.v.s. tillgodoser samma behov av barntillsyn som daghem och fritidshem.

Utvecklingen från 1950 till 1964 har karaktäriserats av en låg takt i utbyggnaden av daghem och fritidshem, medan antalet lekskoleplatser ökat kraftigt (140 % mot 14 % för daghemmen).

År 1964 fanns det antal institutioner och platser i landet som framgår av tabellen på sid. 26.

3.1.2 Barnstugepropositionen I proposition 1966: 54 som låg till grund för beslutet om ett förbättrat statligt stöd till barnstugeverksamheten framhölls, att en kraftig utbyggnad av barntillsynen borde komma till stånd. Bakgrunden härtill var den otillräckliga tillgången på daghemsplat- ser. De i propositionen framlagda förslagen tog därför sikte på att underlätta en snabb utbyggnad av de tillsynsformer som ger möj- lighet till barntillsyn för förvärvsarbetande föräldrar, dvs. i första hand daghem och s. k. gemensamma barnstugor. (Med gemen- samma barnstugor förstås, att daghemmens och lekskolornas verksamhet sammanföres). För driften av barnstugor beviljade stats- makterna för budgetåret 1967/68 ett belopp om 28 000 000 kronor.

Daghem Lekskola Fritidshem Summa Institutioner 343 1 175 145 1 514 Antal platser 11 073 49 116 2 665 62 854 Dessa institutioner och platser fördelade sig på följande sätt

Daghem Lekskola Fritidshem Summa Stockholm Institutioner 127 221 76 370 antal platser 4 660 8 856 1 594 15 110 Göteborg Institutioner 14 82 6 109 Antal platser 1 170 3 712 77 4 959 Malmö Institutioner 17 29 — 42 Antal platser 711 1 260 —— 1 971 Övriga landet Institutioner 158 843 63 993 Antal platser 4 532 35 288 944 40 814

Anm. Daghem, lekskola och fritidshem kan vara administrerade tillsammans såsom en institution, varför summan av de separata enheterna kan överstiga antalet institutioner.

För anordnandet av barnstugor beviljades för budgetåret 1967/68 ett belopp om 22 000000 kronor. Detta innebar att bidra- get för anordnandet av barnstugor kunde fördubblas till 5000 kronor per plats för nybyggnad, om- eller tillbyggnad eller inköp av byggnad för barnstuga.

Vid sidan om anordningsbidraget utgår även ett särskilt statligt lånestöd med högst 4 000 kronor per plats.

Åtgärderna för att få till stånd en utbygg- nad av barnstugeverksamheten har mött ett positivt gensvar hos kommunerna. Undersök- ningar, som socialstyrelsen nyligen gjort, vi- sar, att kommunerna nu planerar en mycket omfattande utbyggnad av daghem och ge- mensamma barnstugor.

De av kommunerna redovisade planerna för tiden 1 januari 1966—30 juni 1968 omfattar ca 20000 platser. Även om man inte kan räkna med att dessa hinner reali— seras före utgången av budgetåret 1967/68 anses det uppenbart att ett mycket be- tydande platstillskott är att vänta.

3.2. Förskolor med speciell inriktning

I Sovjetunionen har man sedan länge ett nästan fullt utbyggt förskolesystem, något som bl. a. betingas av att de ryska kvinnorna i mycket stor utsträckning förvärvsarbetar. Sedan flera år tillbaka har man inom ramen för sitt enhetliga förskolesystem bedrivit försöksverksamhet med speciella förskolor, där tonvikten lagts på musik, balett, språk m.m.

Även i Sverige finns f.n. förskolor med speciell inriktning i kommunal eller privat regi. Som exempel på den förstnämnda kate- gorin kan nämnas den till kommunal musik- skola knutna musiklekskolan för barn från 5-årsåldern i Kiruna och på den andra Gullan Bornemarks musiklekskola i Malmö.

Antalet dylika förskolor är starkt be- gränsat. Intresset för dem från föräldrarnas sida förefaller dock vara stort, vilket dels visas av förfrågningar, dels av antalet sökande till redan befintliga förskolor av denna typ. ABF i Malmö har därför delvis

med fru Bornemarks verksamhet som möns- ter startat dylika förskolor.

3.3 Förskolepedagogikens mål, innehåll och arbetsformer

Lekskolans och daghemmets uppgift är att i samverkan med hemmet komplettera det- tas möjligheter att fostra barnet och att stimulera dess allsidiga utveckling genom meningsfulla aktivitetsformer i en för barnet avpassad miljö, där det upplever tryggheten i en positiv känslokontakt med den vuxne. Därigenom underlättas barnets gradvisa in- förande i en gruppgemenskap utanför familjens sammanhang, samtidigt som dess medvetande om samhörigheten med det egna hemmet bevaras.

Fri lek och skapande verksamhet är i lek- skolor och daghem dominerande aktivitets- former, som inrymmer för barnet naturliga och utvecklande arbetsuppgifter av varie- rande slag. Alltefter varje barns individuella behov ges därvid stimulans till mångsidigare urval eller till större koncentration, till ökad aktivitet eller till begränsning av arbetsin- tensiteten. Dagsprogrammen anpassas fort- löpande efter aktuella behov och intressen hos barnen i gruppen.

Att vistas i barnstuga innebär att vara i grupp. De allra yngsta är dock helt upp- tagna av sig själva och har inget intresse för kamrater. Då är en nära kontakt med en vuxen av största betydelse. I denna grund- läggs förutsättningarna för en social mog- nadsprocess. Det är viktigt att vården av de yngsta är så individualiserad som möjligt.

För att barnstugan skall möta barnens behov vad gäller den sociala utvecklingen, fordras bl.a. att den är tillfredsställande uppbyggd för gruppverksamhet. Ju yngre barnen är, desto mindre måste grupperna vara. Vidare måste de som har hand om barnen vara mycket väl kvalificerade.

3.4. Kontinuiteten förskolafgrundskola

Skolmognadsproblem och önskvärdheten av att införa en obligatorisk förskola i vårt

land har diskuterats livligt den senaste tiden bl. a. mot bakgrunden av erfarenheter från andra länder. I USA t.ex. finns i vissa stater en obligatorisk förskola, vars arbets- former påminner om våra förskolors. Det egentliga och organiserade skolarbetet tar där vid först vid 7-årsåldern men genom att föra in vissa undervisande moment redan tidigare skapar man en smidigare övergång mellan »förskolestadiet» och därpå följande stadier.

I den svenska förskolan bedrivs ingen undervisning, i den meningen att barnen sedan skall kunna redovisa ett resultat. Den inlärning och fostran det är fråga om har bl. a. som målsättning att utveckla bar- nen sensoriskt att underlätta deras mognad, och på detta sätt befrämja deras »mot- tagande» i olika undervisningssituationer, som sedermera följer i den obligatoriska sko- lan.

Vad som här sagts, gäller också musiken. Barnen kommer till förskolan från hem— miljöer, som i fråga om musikintresse och förmåga är i hög grad växlande. Förskolan kan lämna ett betydelsefullt bidrag till bar- nens musikaliska fostran genom att i ett rikt aktivitetsprogram för musiken skapa ett gemensamt utgångsläge för den på lågstadiet följande musikundervisningen.

3.5 Musik i förskolan

3.5.1. Barn och musik

Framställningen under 3.5. bygger huvud- sakligen på fil. lic. Bertil Sundins licentiat— avhandling »Barns musikaliska skapande» i ämnet pedagogik vid Stockholms universi- tet, framlagd i september 1963. Avhand- lingens huvudsyfte var att ge aspekter på den tidiga musikaliska utvecklingen.

Sundin menar, att barnpsykologisk forsk- ning har visat hur de första levnadsåren har ett dominerande inflytande på den senare personlighetsutvecklingen. Det är rimligt att tänka sig att detta även gäller den i vid mening estetiska sidan av personligheten. När barnet kommer till grundskolan bär det förmodligen med sig grundläggande värde-

ringar och attidyder, som till stor del be- stämmer inriktningen mot självständighet eller konformism i dess sätt att handskas med musik, både upplevelse- och uttrycks— mässigt. Vad som gäller för det musikaliska området anses vara delvis tillämpligt även på andra konstnärliga områden.

3.5 .2 Allmänna drag i barns musikaliska ut- veckling

Av vad man hittills inom forskningen tror sig veta om hur barn uppfattar musik är att klangfärgen (tonkvaliteten) är den bestäm- mande faktorn. Tempo och melodi är också viktiga och barn hör mycket väl om de förändras. Däremot är harmoniseringen av melodier i stort sett likgiltig för förskole- barn likaså om melodierna går i dur eller moll.

Beträffande utvecklingen av tonalitets- känslan synes det fört0nala stadiet redan under förskoleåldem avlösas av ett över— gångsstadium, där intervallen fortfarande är osäkra, men där tonmaterialet rör sig kring en centralpunkt. En melodisk tonalitets- känsla börjar komma vid 6—7 årsåldern Därmed finns förutsättningar för en korrekt reproduktion av melodier. De individuella variationerna kan dock vara mycket stora. En harmonisk tonalitetskänsla kommer i all- mänhet betydligt senare.

Den kronologiska bilden av musikutveck- lingen fram till de första skolåren måste betraktas som högst ungefärlig, då företagna undersökningar varit belastade med många felkällor. De flesta undersökningar är dess- utom publicerade före andra världskriget, vilket kan vara avgörande för resultaten, då de teknologiska förändringarna och mass— medias dominerande roll som musikdistri- butör i dagens samhälle förmodligen för— ändrat den musikaliska inlärningssitua- tionen. Musik kan göra barnen förtjusta, sär— skilt om de kan leka, dansa eller sjunga till den. Erfarenhetsmässigt vet man att musik utlöser ett specifikt rörelesbehov hos barn. Denna rörelse behöver inte vara syn- kroniserad med musikens rytm.

3.5.3 Skapande Vad är skapande? Det gemensamma i mäng- den av definitioner synes vara sättet att närma sig problemet. Skapandet begränsas inte enbart till de olika konstarterna utan har på många håll utvidgats till att gälla be- teendet och inställningen i stort. »Expressive creativity» är den mest funda- mentala formen. Skicklighet, originalitet och kvalitet hos produkten är oväsentliga här. De karaktäristiska dragen är spontanitet och frihet, på vars grund skapande talanger kan utvecklas. Spontana målningar och sånger hos barn kan tjäna som exempel. »Productive creativity» kan komma ge- nom tillfredsställelsen av att uttrycka sig på den expressiva nivån. Den tekniska skicklig- heten är större än i det förra fallet, även om det är vanligt att egna produkter stilistiskt inte skiljer sig från andras. En höjd realism och detaljrikedom är typiska drag för denna anå.

3.5.4. Sång och spel

Sundin skiljer bl. a. på följande typer av improviserad sång: illustrerande sång, som förekommer vid barnens lek med bilar och tåg etc. och består av imitation av före- målens ljud, utropssång eller talsång, som

estår av korta tillrop samt ramsor, som be- står av korta, rytmiska eller melodiska form- ler, vilka upprepas, ofta av flera barn på en gång.

De här nämnda sångtypema har viss so- cial karaktär. Det finns också annan impro- viserad sång. En del barn sjunger för sig själva, när de står och drömmer. Hos andra verkar sången mest vara ett uttryck för överskott på energi eller ett allmänt glädje- uttryck. Den kan vara ett ackompanjemang till rörelse- eller konstruktionslekar och kan ha karaktären av arbetssånger eller rena ljud- experiment. Målning synes ha ett särskilt högt stimulansvärde för denna sångkategori.

Beträffande den reproducerande sången varierar repertoaren, och det är relativt van- ligt med kända barnvisor samt fraser ur den aktuella populärrepertoaren.

Sångens skiftande funktioner harframgått

av det föregående. Den ingår i olika lekar, som ackompangemang till den allmänna aktiviteten eller i form av kommentarer till den. Den är ibland ett rent emotionellt uttryck, ibland har den en meddelande ka- raktär. De rena ljudexperimenten kan an- tas ge först och främst en sensorisk till- fredsställelse.

När det finns instrument tillgängliga eller något, som barnen kan använda som instru- ment, lockas en del barn att experimentera med dem under långa stunder. Instrumen- talspelet synes enligt Sundin ha tre huvud- funktioner:

1. att medvetet och ihärdigt experimentera

2. att tillfredsställa en tillfällig impuls

3. att ge uttryck åt aggressiva tendenser, där huvudvikten läggs vid att få så kraftigt ljud som möjligt ur instrumentet

3.5.5. Förhållandet mellan skapande och reproduktion Vid Sundins undersökning av förhållandet mellan skapande och reproduktion kunde inte konstateras någon signifikant differens beträffande den skapande förmågan mellan olika åldrar, mellan pojkar och flickor samt mellan de olika skolor vid vilka under- sökningen företogs. Något signifikant sam- band mellan reproduktionsförmåga och skapande förelåg heller inte. Vid en jämförelse mellan barn till musik- intresserade och barn till ej musikintresse- rade föräldrar visade de förra större musik- intresse och bättre reproduktionsförmåga, men däremot inte större spontan musikalisk aktivitet eller musikaliskt skapande i hem- met eller under experimentella förhållanden. De skillnader mellan pojkar och flickor, som kom fram av undersökningen, vill Sun- din föra tillbaka på »könsrollsbetingningen» hos barnen. Även differensen i resultaten mellan de olika skolorna vill Sundin föra tillbaka på den sociala inlärningen.

Allmänt sett gav resultaten ingen anledning att anta, att det musikaliska skapandet skulle skilja sig från andra former av skapande.

Barnens beteende kan i stor utsträckning påverkas av de vuxnas förväntningar. Det musikaliska beteendet blir därmed mani- pulerbart. Många undersökningar, vilka Sundin i sin undersökning refererar till, betonar lärarens roll i sammanhanget. S. k. integrativa lärares elever visar större spon- tanitet och mera initiativ än elever med dominerande lärare. Resultaten har belagts genom byte av lärare. Det gäller alltså att åstadkomma en situation, där det inte bara är tillåtet utan också förväntat, att barnen skall uttrycka sig i skapande.

Vad är då viktigt att uppmuntra? Lärarna upplever ofta en konflikt mellan musikaliskt skapande och musikalisk reproduktion. Skapandet trycks ner. Härvid bidrar även föräldrarna genom att inte tycka om ljud (»oljud»), en inställning, som alltså även inriktar sig mot den skapade produkten. Musikaliskt skapande accepteras sällan på grund av omgivningens känslighet för ljud. Skillnaden mot barns skapande i t. ex. teck- ning är uppenbar. Bamteckningar — även det rena klotterstadiet — betraktas numera välvilligt som »konstverk» och upphöjs ofta officiellt härtill genom utställningar. Ett barn, som uttrycker en aggressiv känsla i en teckning riskerar inte på samma sätt på- följder, som ett barn, som använder ljud som uttrycksmedel.

Även det litterära fria fabulerandet vär- deras positivt varom ett flertal böcker »författade» av barn vittnar.

3.5.7. Den musikaliska verksamheten i förskolan

Musikverksamheten i förskolan kan sägas ha följande huvudmoment:

Sång — ramsor; andra melodiskt och rytmiskt enkla visor avsedda att sjungas av barnen själva och med texter anknytande till bar- nens föreställningsvärld samt till intresseom- rådet i förskolan; improviserad sång; röst- vård.

Spel — fritt ljud'skapande: musicerande på enkla rytm— och melodiinstrument, såväl självständigt (improviserat spel, rytmorkes-

ter) som i samband med sång (ostinata motiv till sång, improviserade för- mellan- och efterspel o. s. v.).

Rörelse — fri rörelse med och utan musik; rytmisk rörelse till musik; rörelsesånger; lek- visor; sånglekar; fingerleksvisor. Lyssnande — barnvisor avsedda att sjungas för barn (av läraren eller via grammofon); musiksagor; korta musikverk av olika karak- tär med enkla lyssnanippgifter; kännedom om några för barnen aktuella instrument; besök av musiker (om möjligt); konserter (om möjligt); barn sjunger och spelar för varandra.

Gehörsfostran — att i lekens form låta barnen uppleva och upptäcka musikaliska uttrycksmedel, såsom tonhöjd, tonstyrka, klang o. s. v.

3.6 Kommittén

3.6.1 Repertoar för sång och spel Den repertoar, som utnyttjas i förskolorna för närvarande är enligt kommitténs mening alltför begränsad. En utökning av reper- toaren är önskvärd och därvid måste man tänka på att också skapa en repertoar, som i större utsträckning uppmärksammar vis- materialets struktur, så att visorna kan an- passas till barnens olika utvecklingsnivåer. Repertoarmässigt föreligger ett kontinui- tetsproblem förskola—grundskola. Nu an- vänds i stor utsträckning samma visrepertoar i förskolan som på lågstadiet. En olägenhet med en gemensam repertoar för de båda stadierna kan vara att mångalågstadieelever, som gått i förskola, redan känner till den repertoar, som används, framför allt i års- kurs l, även om sättet att använda den kan avvika. Detta förhållande anses ibland verka motivationssänkande på barn, som kanske tidigare blivit musikintresserade. Det är i första hand i två avseenden som förskolans musikverksamhet kan bli av grundläggande betydelse. Det ena gäller barnens förmåga till gehörsmässig anpass- ning i sång, att kunna sjunga i ton; det andra gäller förmågan till rytmisk anpass- ning i rörelse, att kunna gå i takt.

Det är angeläget framhålla att den ut- veckling som här eftersträvas, inte nås ge- nom formella övningar. Den är i huvudsak en fråga om repertoarplanering. Det gäller att ge den dagliga repertoaren för sång och för lek och rörelse en sådan samman- sättning att även barn med vokala och motoriska svårigheter har en chans att lyckas.

I detta sammanhang bör framhållas att barnen i förskoleåldern inte är mogna för iakttagelser och uppgifter, som syftar till att göra melodiska eller andra musikaliska förlopp medvetna. Noter eller andra beteck- ningar för tonhöjd, rytm etc. bör alltså inte förekomma.

3.6.2. Repertoar för lyssnande

Rent allmänt bör den musikaliska aktivite- ten prioriteras. Det arrangerade lyssnandet ges förhållandevis litet utrymme. För att lyssnarsituationen skall bli så gynnsam som möjligt, bör man först ha tillfredsställt bar- nens behov av aktivitet _ de bör vara för- beredda, t. ex. genom att själva ha fått spela och sjunga. Detta förhållande synes inte gäl- la enbart för förskolans vidkommande utan även relativt högt upp i grundskolan. En ideal lyssnarsituation för förskolebarnen sy- nes vara den s. k. samlingen.

Det är önskvärt, att konserter och besök av musiker kan anordnas. Härvid gäller det för läraren att försöka skapa ett samspel, en dialog mellan de spelande och de lyssnande. Detta bör leda till samtal om- kring lyssnarupplevelsen. Det händer inte sällan att barnen tar med sig egna skivor till förskolan för att spela upp dem på grammofonen för sina kamrater. Många av dessa skivor är schlager- eller popskivor, som barnen kanske lånat av äldre syskon och vilka i och för sig, särskilt beträffande texterna, ligger avsevärt ovanför barnens »förståelsenivå». Det är härvidlag kommit- téns mening, att själva sysslandet med musik är av värde. Förskollärarna måste vara för- sedda med material, som på ett riktigt sätt anknyter till eller kan väcka barnens intres- se. Det är att märka att vad som uppskattas

av barnen inte nödvändigtvis behöver vara nytt. Det viktiga är att materialet, som pre- senteras har anknytning till deras situation, utvecklingsstadium och upplevelser och där- med är »aktuellt» för barnen.

Med en till innehåll och längd väl an- passad repertoar bör lärarna stimulera bar- nen att själva spela och sjunga. Barnen bör lära sig att lyssna på varandra, att framträda för varandra och — som ett led i barnens sociala fostran — lära sig respektera kamra- ternas prestationer.

3 .6.3 Röstvård

Röstvården ägnas uppmärksamhet på flera ställen i läroplan för grundskolan. Det är kommitténs mening att en viss röstvård även måste förekomma i förskolan. Huvudvikten bör inte här läggas så mycket på den kollektiva träningen med tonbildnings- övningar etc., som fallet är på lågstadiet, utan i första hand på att iaktta och vårda det enskilda barnets röstutveckling.

3.6.4. Speciella musikförskolor

Kommittén vill i dagens läge inte föreslå in- rättande av speciella musikförskolor. Först när förskollärare ha möjlighet att i en på- byggnad på sin grundutbildning få utvidgade kunskaper inom ett specialområde, när det finns god tillgång på förskollärare med på- byggd utbildning och då behovet av barn- tillsyn primärt är tillgodosett och därmed föräldrar inte enbart med utgångspunkt i sin bostads belägenhet kan välja förskola för sitt barn, kan tidpunkten vara lämplig att diskutera inrättande av förskolor med spe- ciell inriktning.

B. Förskollärarnas musikaliska utbildning

3.7. De musikaliska kraven på förskol- lärarna

Enligt nu gällande bestämmelser kan sökan- de till förskoleseminarium bli antagen utan att behöva dokumentera eller praktiskt visa

upp fallenhet för musik jämte kunskaper och färdigheter i musik. Läroplanen i mu- sik för förskoleseminarium uppställer emel- lertid krav på att lärarkandidaten med hän- syn till de kommande arbetsuppgiftema skall kunna tillgodogöra sig en relativt omfattan- de och kvalificerad musikutbildning. Också praktiken har visat, att folkskollärarna i sin verksamhet måste kunna infoga musiceran- de av olika slag, sjunga en visa utan stöd av instrument, kunna lära barnen sånger, behärska enklare rytmiska och melodiska strukturer (såväl upplevelsemässigt som via notskrift), leda sång och spel, stimulera bar- nen till skapande i musik och utveckla de- ras förmåga härtill, eventuellt uppteckna barnens improvisationer, leda Sånglekar och andra former av rörelse till musik, vårda det enskilda barnets röst m.m. Förskollä- raren måste vara så intresserad av barn och musik, att vederbörande orkar med barnens ljudexperimenterande och kan ge inspiration och ledning till varje enskilt barn. Musiken intar en mycket väsentlig plats bland för- skolans aktiviteter och kan verksamt bidra till barnens allmänna utveckling.

Musikundervisningen vid förskolesemina- rierna måste enligt kommitténs mening vara så utformad att den ger kompetens till en verksamhet med ovan angivet innehåll. Mu- sik och rytmik har, som på annat ställe framhålls, också stor betydelse för lärarkan- didatens egen utveckling. Förutsättningen för att den blivande förskolläraren skall kunna tillgodogöra sig denna undervisning och senare föra in olika slag av musikalisk aktivitet i sin verksamhet bland barnen är att ha ett visst mått av musikaliskt gehör. Kommittén anser, att man bör uppställa krav på att sökande till förskoleseminarium på något sätt skall dokumentera sitt musi- kaliska gehör t. ex. genom att kunna sjunga en enkel visa rent och rytmiskt riktigt. Mu- sikaliska färdigheter på instrument är av stort värde för förskolläraren. Formella krav på instrumental färdighet vid inträde på för- skoleseminarium bör emellertid ej uppstäl- las. Tillräcklig grad av musikalisk allmän- bildning, bör lärarkandidaten ha förvärvat under den grundläggande skolgången.

3.8. Förskollärarutbildningens mål, innehåll och arbetsformer

3 .8 .1 Allmänt

Förskollärarens utbildning är 2—årig och omfattar f.n. undervisning i läro- och öv- ningsämnen något mer än halva tiden, prak- tisk lärarutbildning återstående delen av ti- den. Kärnämnena i den teoretiska utbild— ningen är psykologi och pedagogik. Dit hör ämnet barnobservationer, som har fått ett relativt stort utrymme på förskolesemina- riernas timplan på grund av dess vikt som förbindelselänk mellan undervisningen i psy- kologi och förskolepedagogik och arbetet bland barn. Genom observationer och dis- kussioner kring dem konkretiseras den teore- tiska undervisningen i psykologi och peda— gogik. Ett mål för undervisningen i barnob- servationer är att ge de blivande förskollä- rarna sådana observationsmetoder, som de har möjlighet att tillämpa i sin yrkesutöv- ning och se dem som en nödvändig del i det pedagogiska arbetet. I övrigt må här endast sägas om förskollärarens utbildning, att den med sina många olika ämnen och med prak- tiken i främst daghem och lekskolor, syftar till att ge en integrerad kunskap som svarar mot de krav, som varje dags arbete bland barnen ställer.

3.8.2 Ämnet musik i den nu gällande provisoriska kursplanen Målet för utbildningen i ämnet musik är dels att utveckla lärarkandidatens intresse för musik och att frigöra möjligheterna till personlig musikupplevelse, dels att ge lärarkandidaten kännedom om olika musikaliska uttryckssätt samt uppmuntra till fritt skapande så att läraren i sitt framtida yrke skall kunna uppmärksamma och tillvarata förskolebarns spontana musi- kaliska uttryckssätt och medverka till att ge dem en god grundläggande kontakt med musik. Under den 2-åriga utbildningen med totalt 136 lärarkandidattimmar skall främst följan- de moment behandlas: Avslappnings- och tonbildningsövningar, ge- hörsträning, rytm, takt och taktarter, intervall, tonhöjd, dur- och mollskalor, ackordlära, tak- tering och nyansering, notskrift och enkla mu- sikdiktat. Vidare skall musicerande på rytm- och me- lodiinstrument förekomma, rytmiska och me-

lodiska improvisationer, unison sång, kanon- sång, tvåstämmig sång, körsång. Barnvisor, Sånglekar och rörelsesånger utgör också hu- vudmoment liksom instrumentkännedom, över- sikt över barnsångslitteratur samt musikhisto- risk översikt med musikillustrationer.

För att lärarkandidaten skall få en positiv och personlig inställning till ämnet gäller det att i undervisningssituationen skapa en atmo- sfär av trygghet och arbetsglädje, framhålls i anvisningarna till kursplanen. Enligt dessa an— visningar anses det lämpligt att börja med den vokala musiken, som där också sagts vara den mest naturliga i fråga om personlig mu- sikutövning.

I den unisona sången, anförs det, är det möjligt för lärarkandidaten att uppleva en mu- sikalisk gemenskap, som kan leda till avspän- ning och frimodighet. Kanonsången kommer som förövning till körsången, där lärarkandi- daten ännu mer än i den unisona sången kan få känna sammusicerandets glädje och ansvar. Helst bör alla lärarkandidater delta i körsång.

Anvisningarna framhåller genomgående vik- ten av undervisningens anpassning till lärar- kandidatens kommande yrkesutövning. Exem- pelvis framhålls betydelsen av att andnings- övningar i samband med avslappningsövning- ar skall leda till arbete med tonbildning, både med hänsyn till lärarkandidatens eget röstma- terial och till att en förskollärare i sitt fram- tida yrke skall ha hand om känsliga barn- röster.

Momenten gehörsträning, takt, taktarter, notskrifter, intervall bör enligt anvisningarna behandlas i mindre grupper. Melodiläsning för- bereds i och med gehörsträningen och den uni- sona sången och syftar till att utveckla lärar- kandidatens förmåga att sjunga enkla melo- dier efter notskrift. Lätta musikdiktat före- kommer, som förbereder lärarkandidaten för att i den framtida yrkesutövningen kunna ned- teckna förskolebarns improviserade melodier.

I musikundervisningen ges också utrymme för rytmiska övningar som exempelvis kan ut- formas i samband med de visor och sånger, som sjungs och i samband med textramsor, som lärarkandidaten själv hittar på enskilt el- ler i grupp. Det är önskvärt att lärarkandida- ten stimuleras till fritt skapande av såväl me- lodisk som rytmisk karaktär.

Barnsångslitteraturen skall vid genomgång- en behandlas så att lärarkandidatema stimu- leras till att lägga kritiska urvalssynpunkter på den, med tanke att de i sitt framtida yrke måste vara uppmärksamma på valet av reper- toar.

De instrument, som lärarkandidatema bör få göra bekantskap med är främst sådana, som kan tänkas komma till användning i barnarbetet. Anvisningarna nämner också att

lärarkandidatema bör uppmuntras att lära sig använda olika melodiinstrument, t.ex. block- flöjt.

Då det är av största vikt att musikunder- visningens innehåll i väsentliga delar verkligen förbereder för den kommande yrkessituatio- nen skall lärarkandidatema ges möjlighet att med utgångspunkt i erfarenheter de fått under den praktiska utbildningen diskutera musikma— teriel och sånglitteratur och på så sätt också belysa på vilka punkter musikundervisningen behöver intensifieras eller ändras.

I den nu gällande kursplanens anvisningar framhålls, att musiken har beröringspunkter med flera ämnen på timplanen. Med rytmiken finns inte endast samband, ämnena musik och rytmik täcker ibland varandra. I målning och modellering framhävs musiken som en inspi- rationskälla.

Ämnet förskolepedagogik med metodik be- handlar bl.a. barn och musik i barnstugor.

3.8.3. Ämnet rytmik i den nu gällande provisoriska kursplanen

Som mål för utbildningen i ämnet rytmik anges, att den skall tillfredsställa lärarkandi- datens behov av rekreativ kroppsrörelse, med- verka till vederbörandes allsidiga utveckling, öka möjligheterna till god kroppsbehärskning och stimulera till arbete med rörelse som ut- trycksmedel i skapande aktivitet. Den skall också göra lärarkandidaten skickad att leda rörelsefostran för barn i förskoleåldern.

Som huvudmoment upptas grundläggande hållnings- och rörelseskolning, avspänningstek- nik, arbete med redskap, främst småredskap; musik och rörelse, rytmik, dans; improvisation och rörelseskapande.

Speciell inriktning på det kommande arbetet bland barnen har följande moment:

Teoretisk genomgång av barnrytmik, i före- kommande fall åskådliggjord genom övningar med lärarkandidatema. Barnets rörelsesätt, energi och nyansering, koordination, sinnesträ— ning. Introduktion av rums— och tidsbegrepp, utveckling av formsinnet, fritt skapande, roll- gestaltning. Demonstration i barngrupp.

Program för övningar i barngrupp utarbetas och genomförs i barngrupp under lärarkandi- dats ledning. I anslutning härtill diskussion. I anvisningarna talas inledningsvis om att un- dervisningen skall anpassas så att lärarkandi- daten får uppleva avspänd och funktionell rö- relse samt den glädje och det välbefinnande denna kan ge. Detta sker, sägs i anvisningarna, i rörelseutlevelse, gärna rytmisk med eller utan musik, samt i övningar, där lärarkandidatens uttrycksförmåga i rörelse frigörs.

Vidare framhålls, att musiken är en stimu—

lerande faktor i rörelsefostran, varför lärar- kandidatema jämsides med vad som sker inom ämnet musik också i ämnet rytmik ges grund- läggande musikundervisning, som främst syf- tar till användbarhet i det kommande arbetet med förskolebarn. En inblick i improvisation med lättspelade instrument -— tamburin, trummor, pukor, xylofoner etc. -— bör ges.

Musikaliska grundelement som tempo, takt, notvärden, perioder omsätts i rörelse. En kom- bination av musik och rörelse sägs i anvisning- arna främja såväl musikalisk som motorisk frigörelse. Olika dansformer, såsom kontra— danser, enkla in- och utländska folkdanser samt moderna dansrytmer kan tas upp.

Kännedom om kropps- och rörelseutveck- lingen hos förskolebarnet ger utgångspunkter för undervisning i barnrytmik. I detta samman- hang understryks vikten av att arbetet som helhet liksom varje enskild övning anpassas efter gruppens behov och att man alltid bör eftersträva barnens frivilliga inordning i grup- pen.

Lärarkandidatema bör få kunskap om hur man hos barn stimulerar utvecklingen av syn-, hörsel- och känselsinnen, hur man övar upp- fattningen i rummet.

Rumsupplevelsen kan ges en estetisk sida och får genomgående ett socialt innehåll ge- nom gruppens anpassning till befintligt ut- rymme och gruppmedlemmarnas hänsynstagan- de till varandra. Övningar, som avser an- passning av en verksamhet till given tid, kan i lekens form introducera tidsbegrepp hos barn.

Tidsuppfattningen är en förutsättning för de grundläggande musikaliska övningar, t.ex. tempoövningar, som man vill ge en barngrupp i förskolan.

I det avsnitt, som gäller barnrytmik ingår också övningar, som avser att träna barns förmåga att se, upptäcka, efterbilda, skapa former, förminska, förstora — öva deras form- sinne. Där ingår också momentet att gestalta roller: tänka ut roller, leva sig in i dem och ge dem uttryck utan dirigerande påverkan utifrån.

I anvisningarna till kursplanen i rytmik ut- sägs klart att samarbete mellan musik- och rytrniklärare bör äga rum så att undervisning- en i båda ämnena ifråga om gemensamma moment kan löpa parallellt och därigenom stödja och förstärka varandra. Svenska, röst— och talvård, målning och modellering samt slöjd nämns som ämnen med beröringspunkter med undervisningen i rytmik.

3.8.4. Ämnet tal- och röstvård i den nu gällande provisoriska kursplanen

Målet för utbildningen i detta ämne anges i kursplanen vara, att ge lärarkandidaten ett

naturligt och avspänt tal, att främja klar och distinkt röst med tydlig artikulation, att korri- gera uttalsfel, att rätta till hårda och gälla röster och utveckla röstens uttrycksfullhet samt att genom utbildning av naturliga och sunda talvanor verka befriande och stimulerande.

I huvudmomenten upptas röstfysiologi, av- spänning och avslappning, det vårdade talet, teoretisk genomgång av enklare talfel, indivi— duell röstanalys, allmänna röstövningar dels i grupp och dels enskilt för lärarkandidater, som behöver särskild hjälp, viss vägledning i fråga om upplåsning av t. ex. saga och dikt.

I anvisningarna talas om betydelsen av att lärarkandidatema lär sig uppfatta hur en god röst skall låta, lär sig vad som menas med god rösthygien och att de övar upp förmågan att lyssna. Förskolläraren bör i sitt eget tal vara ett gott föredöme för barn och samtidigt vara öppen för deras sätt att tala. Läraren bör känna till de vanligaste talfelstyperna för att kunna medverka till att barn med talfel så tidigt som möjligt får rätt behandling, even- tuellt med hjälp av specialist.

I undervisningen ges lämpliga övningar för träning av andning, tonbildning, resonans och artikulation samt avspänning. Den kostaldia— fragmatiska typen av andning bör inövas och tränas.

Anvisningarna framhåller att läraren 1 röst- vård bör hålla kontakt med andra lärare inom utbildningsanstalten för att även på så sätt följa lärarkandidatemas talvanor. Sam- arbete med i första hand lärare i svenska och musik är av största vikt.

3.8.5. Skolöverstyrelsens förslag angående blockämnet »skapande verksamhet»

Förskoleseminarierna har fr.o.m. läsåret 1964/65 provisoriska kursplaner, som här pre- senterats avseende musik och rytmik. Då semi- narierna under två läsår tillämpat dessa kurs- planer infordrade SÖ yttrande över dem. Av dessa yttranden framgick bl.a., att ämnena dramatiskt skapande, musik, målning och mo- dellering, rytmik samt slöjd betraktades som mycket närbesläktade, eftersom samtliga gäll- de skapande verksamhet. De mål, som angetts för respektive ämnen ansågs i sin inre mening vara överensstämmande även om formulering- arna avseende mål varierade.

Med tanke också nå förskollärarens yrkes- situation, där alla »ämnen» ingår i en inte- grerad helhet, ansåg SÖ det motiverat att ut- arbeta en kursplan, där ifrågavarande ämnen utgör ett block.

Enligt Sözs förslag bör blocket få beteck- ningen skapande verksamhet. Målet för ut- bildningen uttrycks i förslaget på följande sätt:

att stimulera lärarkandidaten att självstän— digt och med utgångspunkt i egna önskemål arbeta med ord, rörelse, musik, bild, färg och form som uttrycksmedel i integrerad ska- pande aktivitet,

att ge kunskaper och färdigheter, som krävs för att utnyttja skiftande medel och material i skapande verksamhet,

att göra lärarkandidaten medveten om den skapande verksamhetens möjligheter,

att bidra till barnens personlighetsutveck- ling emotionellt och intellektuellt, individuellt och socialt samt

att bidra till att lärarkandidaten under den praktiska utbildningen och senare i sitt yrke medverkar till att skapa förutsättningar för de processer hos barnet, som kan leda till ska- pande.

3 .9 Kommittén

3.9.1. Kontinuiteten i lärarutbildningen

Om man vill reformera innehållet i försko- lan, måste man ha klart för sig att detta inte bara får konsekvenser för förskollärarut- bildningen utan även för utbildningen av lågstadielärare.

De skillnader i arbetsformer m.m., som i dag föreligger mellan förskolestadiet och lågstadiet är betingade av olikheter i mål- sättning. På lågstadiet arbetar man efter en läroplan, i vilken ställs vissa kunskapskrav, vilket inte är fallet i förskolan. Betydande olikheter även i lärarutbildningen för de båda stadierna föreligger. Kommittén me- nar, att det aktivitetsprogram och den ska— pande verksamhet, som förekommer i för- skolorna, måste följas upp i grundskolan, så att kontinuiteten mellan de båda skol- formerna uppehålls. Det är, vilket även framskymtat i Sundins undersökning, myc- ket lätt att på kort tid i grundskolan spo- liera, vad som byggts upp under kanske flera år i förskolan. Den anpassning mel- lan innehållet i musikaktiviteterna på för- skolestadiet och grundskolans musikunder- visning, som är nödvändig, måste även sna- rast få sin tillämpning i lärarutbildningen för förskollärare och lågstadielärare, då det är troligt att resultaten av en utjämning i olikheterna mellan utbildningen av förskol- lärare och lågstadielärare — även med hjälp av fortbildningsinstitutionen — inte kan

tränga igenom förrän efter en ganska lång tid. I den mån man under utbildningstiden till någon lärarkandidat inte lyckas förmedla de nödvändiga redskapen för att kunna be- driva en meningsfull och mognadsfrämjande verksamhet bland barn (se X. l.), menar kommittén, att detta bör kunna framgå ge- nom den lämplighetsgradering, som återfin- nes på förskollärarnas examensbetyg.

3.9.2 Specialisering Liksom lärare i grundskolan har sin frihet att inom kursplanens ram, där alla huvud- moment skall beaktas, ge sin egen prägel åt undervisningen, bör givetvis förskollärare i barnstugor få sätta sin individuella prä— gel på arbetet. Förskolläraren skall, utifrån sina förutsättningar ha samma möjligheter att betona vissa aktiviteter, hela tiden dock med beaktande av barngruppens behov. Beträffande möjligheter för lärarkandida- terna att utöver ett grundtimtal i sin lärar- utbildning få möjligheter till specialisering i musik vill kommittén föreslå följande al- ternativa möjligheter:

1. Specialisering inom utbildningstiden ge- nom tillval.

2. En specialiserad påbyggnad lagd efter, men i omedelbar anslutning till utbild— ningstiden om förslagsvis en termins längd.

3. Specialiserade påbyggnadskurser förslags- vis ett par år efter grundutbildningen. Dessa kurser skulle då betraktas som vi- dareutbildning.

3.9.3. Krav på musiklärarna vid förskole- seminarierna

Metodiklärarna i musik vid förskolesemina- rierna har till uppgift att utveckla lärarkan- didatemas intresse för musik genom att ge praktisk erfarenhet av både instrumental och vokal musik, att bereda lärarkandidatema möjligheter till personlig musikupplevelse, att ge kännedom om musikaliska uttrycks- sätt och att uppmuntra till skapande verk- samhet. Samtidigt måste musikämnet inte- greras med de andra estetiska aktiviteterna, som alla tillsammantagna kommer att gå under namnet »skapande verksamhet», där

musiken alltså blir ett av huvudmomenten. Den får härvid samma utrymme som tidiga- re, men inlemmas i den skapande verksam- heten av målsättningarna och anvisningarna. Detta får givetvis konsekvenser för metodi- ken.

Musikläraren bör under sin utbildning komma i nära kontakt med förskolans mu— sikverksamhet, dess mål och arbetsformer. Blivande lärare i musik och rytmik bör där- för även auskultera i förskolan. Under sin verksamhet vid förskoleseminarium bör mu- sikläraren auskultera i de barngrupper, där lärarkandidatema praktiserar för att kunna lägga upp sin undervisning på ett sådant sätt att den blir praktiskt nyttig för för- skollärarna i deras arbete bland barnen.

3.10. Sammanfattande synpunkter

Förskolan skall erbjuda tillfällen till olika slag av musikaliska aktiviteter anpassade till barnens ålder och utvecklingsstadium. Det spontana skapandet bör ägnas särskild upp- märksamhet. I samordningen med grund- skolan har förskolan bl.a. den betydelse- fulla uppgiften att i fråga om musikaliska erfarenheter skapa ett så långt möjligt ge- mensamt utgångsläge inför övergången till lågstadiet. En viss överensstämmelse mellan aktivitetsformerna i förskola och på låg- stadium bör finnas för att kontinuiteten skall kunna tillgodoses. En förutsättning för sådan samordning och kontinuitet är att lärarutbildningen för respektive stadier bätt- re anpassas till varandra än hittills. De nu- varande bristerna i fråga om kongruens mås- te avhjälpas, bl. a. i vad avser repertoar för olika musikaliska aktiviteter. Auskultationer över stadiegränserna bör bli ett led i utbild- ningen. Förskollärarna bör ges tillfälle till fortbildning, bl. a. i musik.

Kommittén föreslår möjligheter till spe- cialisering i musik för förskollärare. För- skolor med speciell musikalisk inriktning av- visas för närvarande av kommittén. Sökande till förskoleseminarium bör på något sätt dokumentera sitt musikaliska gehör.

Musikrepertoaren såväl för förskolan som inom förskollärarutbildningen bör breddas.

4. Musikundervisningen i grundskolan

4.1. Timplan

4.1.1 Den nuvarande läroplanen Enligt den nuvarande läroplanen för grund- skolan kan ämnet musik förekomma som obligatoriskt ämne vid klassundervisning, som valämne vid klassundervisning och som frivilligt tillvalsämne i form av instrumen- talmusik, solosång, ensemblespel och kör- sång. Ämnet har följande timtilldelning:

årskurs 1 l vte obligatorisk klassundervisning

årskurs 2 1 vte » årskurs 3 2 vtr » årskurs 4 2 vtr » årskurs 5 2 vtr » årskurs 6 l vte » årskurs 7 2 vtr val mellan 2 vtr musik eller slöjd

årskurs 8 2 vtr val mellan musik, teckning och slöjd 2+2+O, 2+0+2 eller 0+2+2

årskurs 9 2 vtr = årskurs 8

Timtilldelningen för ämnet musik i klas- ser av B-typ samt i hjälpklasser av A-typ framgår av denna tablå:

Härutöver må anordnas frivillig under- visning i körsång, solosång, instrumental- musik (inkl. ensemblespel). Undervisningens omfattning beräknas i fråga om körsång ef- ter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever vid skolenheten, dock minst en veckotirnme, samt i fråga om in- strumentalmusik Och solosång efter en vec- kotimme för varje fullt femtiotal elever på högstadiet vid skolenheten, dock minst en veckotimme. I här avsedd undervisning får även delta elever från låg- och mellanstadier- na enligt rektors närmare bestämmande i samråd med vederbörande lärare.

För att undvika att den frivilliga musik- undervisningen helt hänskjuts till icke sche- matid har man infört en bestämmelse av följande lydelse: »Där, genom skolans för- sorg frivillig undervisning i körsång, solo- sång eller instrumentalmusik anordnas på skoltid, må för deltagande elev tiden för annan undervisning minskas med samman- lagt högst 20 lektioner per läsår. Härvid

KlasstypÅk 1—2 3—4 5—6 3—6 ——5 1—3 2—4

——6 3 4 5 6 7

b 1 Bl 2 1 BZ

133

Hj A

1,5

bör tillses att minskningen om möjligt för- delas på flera ämnen.»

Ämnet musik förekommer också i några av tillvalsgrupperna på högstadiet, nämligen i års- kurs 8, grupp 6 b (musik 2 vtr, teckning 2 vtr och engelska 3 vtr) och 8 c (musik 2 vtr, I både fallen kan, om Skolstyrelsen så beslu- tar, de fyra veckotimmarna musik och teck- ning bytas ut mot lika många timmar dramatik. Det bör vidare noteras, att elever, som i års- kurs 8 väljer tillvalsgrupp 5 a eller b (4 vtr handelskunskap, 3 vtr engelska och 2 vtr tyska eller franska, d.v.s. inalles 2 vtr mer än det timantal, 7, som är anslaget för tillval i års- kurs 8) får sina valmöjligheter på den estetiska sidan reducerade till val mellan teckning och musik (jämför ovan). — Någon större posi- tiv betydelse för ämnet musik torde dessa speciella tillvalsmöjligheter knappast ha.

Utöver ovanstående bör det framhållas, att man i årskurs 9 efter tillstånd av skol- överstyrelsen kan få anordna estetisk linje (9 e), då särskilda skäl härtill föreligger. Tillvalsämnen må där utgöras av estetiskt specialämne 4 vtr och engelska 3 vtr. Totalt har ca 15 kommuner utnyttjat denna möj- lighet till förstärkning av den estetiska undervisningen, däribland Malmö, Lund, Stockholm, Järfälla, Östersund och Umeå. I åtminstone hälften av de 15 kommunerna torde musik ingå i den estetiska verksamhe- ten.

4.1.2. Förslag till förändring i samband med läroplansöversyn

I samband med den sedan 1966 pågående översynen av grundskolans läroplan har för- slag framlagts för att dels kraftigt minska den stora splittringen på olika tillvalsmöj- ligheter på högstadiet, dels förstärka de es- tetiska ämnenas ställning. Sålunda föreslås, att antalet tillvalsgrupper på högstadiet re- duceras till endast fyra, benämnda B-språk, teknik, konst och ekonomi. Eleverna väljer ett av dessa tillvalsämnen, vilket studeras un- der 4—5 vtr med möjligheter till byte mel— lan olika läsår. Ämnet konst är ett över- gripande estetiskt ämne, i vilket ingår stoff och verksamhetsformer från ämnena mu- sik, teckning, svenska, slöjd, gymnastik och i någon mån hemkunskap. Huvudvikten

läggs på elevernas fria skapande inom ra- men för olika större eller mindre arbets- uppgifter, uppbyggda genom kombinationer av uttrycksmedlen ord, ton, bild, form, färg, rörelse, miljö.

Erfarenheterna av valet mellan musik, teckning och slöjd på högstadiet har varit mindre gynnsamma för musikens vidkom- mande. Endast ett litet antal elever har valt ämnet. Det har också ansetts oriktigt att inte ge samtliga elever en bred estetisk fostran, innebärande obligatorisk undervis— ning i alla de tre nämnda ämnena. SÖ före- slår därför nu i förslaget till läroplansöver- syn att ämnet musik blir obligatoriskt för alla elever genom samtliga årskurser i grun- skolan, sålunda även på högstadiet. Timta- let föreslås bli 2 vtr i åk 7, 1 vte i vardera åk 8 och 9.

I samband med läroplansöversynen har också för ämnesgruppen i musik lagts fram förslag om att de bestämmelser angående tilldelning av timmar för instrumentalmusik, som nu gäller för fackskolan och gymna- siet (l vte per varje fullbordat 30-tal elever vid skolan) utvidgas till att gälla även grund— skolans högstadium. Vid beräkning av tim- antalet bör det totala antalet högstadieelever i kommunen utgöra beräkningsgrund. Äm- nesgruppen finner det vidare angeläget att bestämmelser införs om att körsång må an- ordnas, inte bara på högstadiet utan även på mellanstadiet. En bestämmelse härom kan enligt gruppen utformas så, att rektors— området utgör beräkningsgrund och att var- je område erhåller l vte per 30-tal delta- gande elever.

4.1.3. Musikklasser

I vissa större städer, Stockholm, Västerås och Norrköping anordnas med tillstånd av Kungl. Maj:t s.k. musikklasser. Denna typ av verksamhet, som startade i Stockholm år 1939 i form av Stockholms sångklasser med Hugo Hammarström som initiativtaga- re och ledare, innebär att eleverna inom ramen för vanlig grundskoleundervisning er- håller förstärkt klassundervisning i musik genom ett större antal veckotimmar i detta

ämne. Antalet vtr musik är vid musikklas- serna i Stockholm och Norrköping: åk 4—5, 6 vtr, åk 7—8, 4 vtr, åk 6, 5 vtr, åk 9, 3 vtr.

Timplanen i Västerås ansluter sig mera till grundskolans normala.

Tid till den utvidgade musikundervisningen (Stockholm, Norrköping) har i årskurs 4 tagits från ämnena Svenska (9 i st f 10 vtr), orien- teringsämnesgruppen (5 i st f 6 vtr) samt teck- ning (0 i st f 2 vtr). i årskurs 5 från svenska (7 i st f 8 vtr), orienteringsämnena (5 i st f 6 vtr) samt slöjd (0 i st f 2 vtr), i årskurs 6 från svenska (7 i st f 8 vtr) och slöjd (1 i st f 4 vtr), i årskurs 7 från teckning (1 i st f 2 vtr), slöjd (valmöjlighet borttagen) samt hemkun- skap (3 i st f 4 vtr), i årskurs 8 från kristen- domskunskap (1 i st f 2 vtr) och gymnastik (2 i st f 3 vtr). I årskurs 9 (g,h,t,m,s) har eleven endast 1 vte slöjd eller teckning, i 9 (pr,tp, ha,ht) är valet teckning-slöjd helt borttaget och timtalet för tillvalsämnen reducerats från 22 till 21.

Genom dessa åtgärder kan elevernas vec- kotimtal trots musikförstärkningen ungefär överensstämma med den för grundskolan allmänt giltiga.

Att musikklasser endast förekommer på ett fåtal orter i landet beror på att myndig- heterna tillämpar en viss återhållsamhet med beviljandet av tillstånd för inrättande av denna speciella skolform. Ett av huvudar- gumenten för anordnande av musikklasser är att det uppstår en stimulerande skolmiljö kring dessa klasser, där eleverna har ett ge- mensamt estetiskt intresse, som i huvudsak präglas av gruppsamverkan och i hög grad färgar omgivningen. Studieresultaten har dessutom visat sig vara goda trots det något

sikklasser instuckna i en vanlig grundskola kan icke sägas skapa en specifik musik- miljö. För att icke de övriga klasserna på mellan- och högstadiet i en kommun helt ska utarmas på musikbegåvningar har myn- digheterna som huvudregel, att man för att bilda två parallellklasser inte ska behöva ta ut mer än i genomsnitt 11/2 elev per klassavdelning i kommunen. Detta gör att endast ett mindre antal stora kommuner f. 11. har utsikt att ensamma kunna anordna musikklasser. Genom samverkan över kom- mungränserna skulle dock musikklasser kun- na anordnas på ganska många platser i lan- det.

I Stockholm har som fortsättning på mu- sikklasserna inrättats ett musikgymnasium (se vidare sid. 46). Varken musikklasser el- ler musikgymnasium har karaktär av för- skolor till musikyrket. Deras uppgift är en- dast att ge en vidgad estetisk undervisning på ett speciellt område till elever med sär- skilda förutsättningar härför. Sålunda har varken musikklasser eller musikgymnasium utvidgat timantal för instrumentalmusik, vil- ken är en nyckelverksamhet för skola med musikalisk yrkesutbildning som mål.

4.1 .4 Avvecklingsskolor

Läsåret 1966/67 fanns i landet samman- lagt 206 avvecklingsskolor: 44 kommunala flickskolor, 45 kommunala realskolor, och 63 i läroverk inbyggda realskolor, 54 sam- realskolor. Avvecklingstakten framgår av följande översikt över beräknade antal klas- ser i dessa skolformer:

År 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Klasser 1.378 843

högre veckotimantalet för dessa elever och trots att den enda form av inträdesprövning, som förekommer, gäller den musikaliska be— gåvningen. Eleverna tas in i musikklass fr. o. m. årskurs 4.

Då musikklasserna bör utgöra en profile- rad miljö anses antalet paralleller i samma skolenhet böra vara minst två. Enstaka mu-

491 225 79

Från och med läsåret 1972/73 är dessa skolor således försvunna ur skolväsendet. Det finns därför ingen egentlig anledning att ta hänsyn till dem i denna översikt över musikundervisningens innehåll och dimen- sionering i skolväsendet. Kursplaneinnehål- let anpassas efterhand efter vad som gäller för grundskola och fackskola. Avvecklings-

skolornas timplaner i musik återges dock här.

Kommunal flickskola

Klass 1 2 vtr Klass 2 1 vte Klass 3 1,5 vtr, varav 1 vte körsång varannan v Klass 4 » Klass 5 »

Undervisning i solosång och instrumental- musik anordnas å tid utom timplanen i den utsträckning därtill anslagna medel medger.

Realskola Klass 1 2 vtr Klass 2 — Klass 3 1 vte

Elever ur alla klasser har rätt att delta i frivillig körsång. I den utsträckning tim- tilldelningen medger får eleverna också till- fälle till frivillig instrumentalmusik och solo- sång (även ensemblespel). Timantalet beräk- nas för körsång och solosång/instrumental- musik enligt samma normer som gäller för grundskolans högstadium.

4.2 Mål och innehåll

4.2.1. Mål

I läroplan för grundskolan anges musikun— dervisningens mål på följande sätt:

»Musikundervisningen skall berika ele- vens liv i och utanför skolan samt skapa för- utsättningar för en personlig musikupplevelse dels genom aktivt musicerande, dels genom lyssnande till musik Undervisningen skall ge eleverna praktisk erfarenhet av såväl vokal som instrumental musik samt förtrogenhet med musikens elementa. Den skall stärka musik- intresset och fördjupa musikförståelsen. Skolans eget musikliv bör ge eleverna vana att samlas kring musiken. Undervisningen skall vidare be- fordra kontakten med musiklivet utanför sko- lan och stirnulera till fortsatt musicerande efter avslutad skolgång.»

Denna målsättning bör ställas i relation till grundskolans allmänna mål och syfte, nämligen att »i samarbete med hemmen främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid meddela eleverna kunskaper och öva

deras färdigheter» (Läroplan för grundsko- lan, s. 13).

I centrum för skolans verksamhet står den enskilde eleven. Att hjälpa varje elev till en allsidig utveckling är riktpunkten för skolans arbete. Musikundervisningen har därvid sto- ra möjligheter att ge värdefulla bidrag, så- väl i fråga om den individuella som den so- ciala fostran. I musikundervisningen utveck- lar eleven sin förmåga att sjunga och spela, sitt gehör, sitt rörelseschema samt får en viss musikkännedom. Till frigörandet av ele— vens personlighet kan musiken bidra genom skapande verksamhet vid sidan av det sed- vanliga reproducerandet av musik. De olika formerna för sammusicerande i sång och spel har en klart socialt fostrande verkan. Här gäller det för eleven att samordna sina insatser med kamraternas samtidigt som man inordnar sig i en helhet och under- ordnar sig en ledare. Genom nyare metodik kan även elever, utan att de behöver vara speciellt musikaliskt framstående och trä- nade, själva organisera och leda kamrater- na i sång och spel. Elevens personliga mu- sikupplevelse, som enligt målet för ämnet musik skall vara grunden för hela musik- undervisningen, erhålles främst genom eget musicerande, men dessutom genom lyssnande till musik. Den frivilliga musik- undervisningen på instrument eller i solo- sång ger tillfälle till ytterligare individuali— sering av undervisningen. I musiken får ele- verna en fördjupad och breddad upplevelse av de historiska och geografiska miljöer, som de lär känna genom andra ämnen i skolan. Liksom språken är musiken ett ut- trycksmedel, och samverkan mellan språk- och musikundervisning kan bidra till att ut- veckla elevens förmåga till kontakt med andra människor.

Musiken är ett dominerande fritidsintres- se bland många av dagens ungdomar. Sko- lans musikundervisning bör i anslutning till elevernas eget musikintresse och spontana musicerande på fritiden vidmakthålla och vidareutveckla denna musikaliska verksam- hetslust samt vidga elevernas upplevelse av olika slags musik. Den bör bidra till att hos så många människor som möjligt i samhäl—

let skapa pcsitiv inställning till och för- ståelse för olika slag av musik samt få ett allt större antal människor att på fritiden ägna sig åt musik som aktiva instrumenta- lister, sångare eller lyssnare. Skolan bör ock- så kunna åt de mest musikaliska efterhand ge sådana specialiseringsmöjligheter, att de utan tidsödande kompletteringar kan ägna sig åt skilda slag av musikalisk yrkesutbild- ning på det gymnasiala och postgymnasiala stadiet.

4.2.2. Förslag till ändring under rubriken mål

I samband med översynen av grundskolans läroplan har skolöverstyrelsen föreslagit en mindre ändring av texten i momentet Mål. SÖ anser att de två sista meningarna i den nuvarande texten (se under 1.2.1.) bör dras samman till en med följande lydelse: »Sko- lans musikliv skall vidare befordra kontakten med musiklivet utanför skolan och stimulera till fortsatt musicerande efter avslutad skol- gång.» Orsaken till ändringen är att for- muleringen av den första meningen i den nuvarande texten ibland har uppfattats som en rekommendation att isolera den enskilda skolans musikliv från övrig musikverksam- het bland ungdom. Utvecklingen går i rikt— ning mot allt större samverkan mellan olika sektorer inom musiklivet, vilket enligt SÖ bör komma till uttryck även i musikunder- visningens målsättning.

4.2.3. Huvudmoment enligt läroplanen

Lågstadiet Sång: Barnvisor, enkla Sånglekar, koraler. Stamsånger (årskurs 3). Röstvård och artiku- lation, frasindelning. Iakttagelser beträffande tonhöjd, melodi, takt och rytm. Efter hand för- trogenhet med durskalans toner samt med grundläggande notvärden och pauser. Förbe- redande melodiläsning. Rörelsevisor och lek- situationer i syfte att utveckla känslan för takt och rytm. Enkla betoningsövningar.

Spel: Musicerande på enkla rytm- och me- lodiinstrument, eventuellt i samband med sång.

Lyssnande: Korta, beskrivande musikstycken.

Iakttagelser beträffande musikens karaktär, tempo och styrkegrad. Hemmets och skolans vanligaste musikinstrument.

Skapande: Enkel improvisation i sång, spel och rörelse.

Mellanstadiet

Sång: Sånger och folkvisor från olika länder, stamsånger, koraler och kanon. Tvåstämmig sång. Röstvård och artikulation. Enkla tak- teringsövningar. Frasering och nyansering samt beteckningar för tempo och styrkegrad. Melo- diska och rytmiska gehörsövningar och diktat. Melodiläsning i melodier med stegvis rörelse och enkla språng. Notvärden, notnamn, för- tecken och tonarter.

Spel: Musicerande på rytm- och melodi- instrument i anslutning till gehörsutbildning, melodiläsning och sång. Taktering.

Lyssnande: Svensk folkmusik och därav in- spirerad konstmusik. Nordisk musik. Små verk av stora mästare. Klang och karaktär hos några orkesterinstrument.

H ögstad ie!

Årskurs 7

Sång: Unisona och tvåstämmiga sånger, även på främmande språk, samt Stamsånger. Röst- vård med särskild hänsyn till målbrottet. Olika tonaliteter. Intervall. Melodiläsning.

Spel: Enkla övningar i samspel. Lyssnande: Verk från viktigare musikhisto- riska epoker och av för dessa representativa tonsättare. Orkesterns instrument, instrumenta- la och vokala ensembler. Visformer, rondo- och variationsformer.

Årskurs 8 och 9

Sång: Unisona, två och flerstämmiga sånger, delvis i anslutning till läsning av svensk lyrik. Delar ur den svenska mässboken. Stamsånger (årskurs 8). Röstvård. Enkla harmoniska funk- tioner. Diktat och melodiläsning, eventuellt i samband med två- eller flerstämmig sång.

Spel: Repertoar efter elevernas instrumentala färdighet och med viss anknytning till den musikhistoriska orienteringen.

Lyssnande: Musik från barocken, wienklas- sicismen och romantiken för att belysa viktiga stildrag och musikformer (årskurs 8). 1900- talets musik, även den svenska. Kort översikt över musikens utveckling med tyngdpunkt på vår egen tids musik.

4.2.4 Förslag till ändringar av huvudmomen- ten i samband med läroplansöversynen SÖ har föreslagit genomgripande föränd- ringar dels i förtydligande syfte, dels för att anpassa innehållet till den utveckling, som ägt rum inom musikpedagogiken se- dan nuvarande läroplan skrevs. Därvid har de nu förekommande rubrikerna sång, spel, skapande borttagits, då dessa moment griper in i varandra. Skapande verksamhet bör fö— rekomma i de flesta musikaliska samman- hang. Sång och spel sker numera så ofta i samverkan, att de icke kan betraktas som skilda moment. SÖ:s förslag till nya huvud- moment återges här.

Lågstadiet Visor anknytande till barnens föreställnings- värld. Lek- och rörelsevisor. Koraler och kyrko- visor. Röstvård. Musicerande på melodi- och rytminstrument, företrädesvis i anslutning till sång.

Enkel improvisation. Gehörsövningar omfat— tande det grundläggande tonförrådet och de vanligaste notvärdena. Taktering. Två-, tre- och fyrtakt.

Rörelse till musik. Sånglekar. Lyssnande: Iakttagelser beträffande musi- kens karaktär och struktur. Korta, beskrivande musikstycken. Några vanliga musikinstrument.

Mellansladiet

Unisona och flerstämmiga visor av olika ka- raktär och tonalitet.Koraler och kyrkovisor. Röstvård. Musicerande på melodi- och rytm- instrument, företrädesvis i anslutning till sång. Olika former av musikaliskt skapande i sång, spel, rörelse och dramatisering. Notvärden och vanliga rytmiska gestalter. Taktarter. Dirige- rings- och takteringsövningar. Tempo och nyan- sering.

Melodiläsning och diktat, i första hand i samband med inlärningen av repertoaren för sång och spel. Alfabetiska notnamn. Tonali— tet och tonarter.

Enkla folkdanser. Lyssnande: Folkmusik samt mindre verk av nutida och äldre tonsättare. Några orkester- instrument och folkliga musikinstrument.

Högstadiet

Sång och spel i samverkan eller såsom skilda aktiviteter. Röstvård med särskild hänsyn till målbrottet. Improvisation och fri musikalisk—dramatisk gestaltning. Musikalisk teater. Gehörsövningar, allmän musiklära samt

formstudium i samband med musicerande och lyssnande.

Folkdans och stildans. Lyssnande: Verk från skilda epoker samt av olika genre och formtyp. Fördjupat stu— dium av några valda tonsättare i varje års— kurs. Utomeuropeisk musik. 1 årskurs 9 dess- utom kort musikhistorisk översikt.

Musikinstrumentens systematik. Elektrofoni. Instrumentala och vokala ensembler.

Fortlöpande kontakt med det offentliga mu- siklivet samt musik i massmedia.

4.2.5. Anvisningar och kommentarer

I läroplan för grundskolan ges på sid. 296— 307 utförliga anvisningar och kommentarer till huvudmomenten. SÖ:s ämnesgrupp i mu- sik har i samband med läroplansöversynen kraftigt bearbetat dessa anvisningar och kommentarer. Då gruppens förslag är för långt att återges i sin helhet skall här re- dogöras för de viktigaste skillnaderna.

Vissa allmänt resonerande delar har för- kortats medan däremot direkta förslag till planering och arbetsformer givits ökat ut- rymme. I vetskap om att en god musik- undervisning kan bedrivas på många olika sätt, har arbetsgruppen lämnat större möj— ligheter än tidigare till olika slags metodisk uppläggning. Vissa för samtliga stadier all- mängiltiga anvisningar har sammanförts un- der rubriken »Allmänna synpunkter», som därvid fått större utrymme än tidigare och ett ökat antal underrubriker. I den mån dessa gäller ämnets innehåll återfinns de även i de särskilda anvisningarna för varje stadium.

Större vikt än tidigare har lagts vid sam- verkan mellan den klassbundna och den fri- villiga musikundervisningen. Gruppen före- slår följande nya text på detta viktiga om- råde:

»Jämsides med att man söker skapa ett musikliv i klassen och inom den egna skolan, bör man därför sträva efter ett samarbete med andra skolor och musikundervisande institu- tioner i kommunen. Det är angeläget att alla former av musikundervisning står i nära kon- takt med varandra. Härigenom kan bl. a. till- gängliga lärarresurser utnyttjas effektivt och större ensembler skapas, i vilka de musikaliskt mera avancerade eleverna kan ges kvalificerade uppgifter. Den enskilde läraren bör känna sina

elever så väl, att han vet vilka av dem som inom eller utom skolan deltar i frivillig musik- undervisning och hur långt de hunnit i sina studier. Det är viktigt att dessa elever på lämpligt sätt ges tillfälle att medverka i klass- musicerandet. Såväl skolans egna ensembler som de för flera skolor gemensamma or- kestrarna och körerna bör ges tillfälle att ofta medverka vid olika slags samlingstillfällen in- om skolan, t.ex. föräldraaftnar, fester, högti- der, avslutningar o.s.v. Elevernas eget mu- sicerande på fritid bör uppmuntras. De till instrumentalmusik inom grundskolan anslagna timmarna, kan även utnyttjas till repetitioner och andra förberedelser för i skolan anord- nade konserter, elevmedverkan vid morgon- samlingar samt musikinslag i undervisningen.»

Stor vikt läggs vid samverkan med sam- hällets musikliv även i kommentarerna till momentet »lyssnande». Här ges konkreta anvisningar om skolkonserter av olika slag i samarbete med lokala och riksomfattande konsertinstitutioner samt ungdomarnas egna fritidsgrupper i musik. I fråga om sättet att utforma lyssnarundervisningen poängteras kraftigare än förut vikten av att man an- passar repertoaren fördomsfritt till elever- nas mognad och mottaglighet samt att de kommentarer man gör är inriktade på mu- siken själv och eventuellt även det klang- medium varigenom den framförs. Histori- cerande kommentarer bör förekomma spar- samt.

Under allmänna synpunkter har vidare införts nya kapitel om planering och hjälp— medel. De många aktivitetsformerna inom musikundervisningen och elevernas skiftan- de förutsättningar ställer krav på såväl om- sorgsfull planering i stort som noggranna förberedelser för den enskilda lektionen. Härigenom skapas den kontinuitet och pro— gressivitet i arbetet, som är en förutsättning för ett gott resultat och en garanti för att inga väsentliga moment försummas. Arbets- gruppen presenterar en grundligt reviderad ny version av läroplanens, på sid. 450—452, återgivna förslag till stoffördelning och lång- tidsplanering. En sådan plan bör enligt grup— pen kompletteras med en korttidsplanering, dvs. en mera detaljerad plan för de närmas- te månaderna. Försöksverksamhet med så- dan periodplanering har ägt rum i Stock- holms stad sedan hösten 1958 samt i två

län (Kopparbergs och Kronobergs) sedan januari 1965. Erfarenheterna är mycket goda. Genomförandet av intentionerna i des- sa periodprogram hänger dock i hög grad samman med det sätt på vilket program- men förs ut till lärarna, dvs. någon form av konsulentverksamhet förutsätts. Skolöversty- relsen diskuterar f. n. en utvidgning av verk- samheten med periodprogram till flera län i samband med en utbyggnad av fortbild- ningskonsulentorganisationen i musik.

Egendomligt nog saknas ett kapitel om hjälpmedel i den nuvarande läroplanen. Ar- betsgruppen har i anslutning till den av skolöverstyrelsen publicerade materielför- teckningen i ämnet musik gjort en kommen- tar, vari betonas vikten av att man för mu- sikundervisningen har riklig tillgång till läro- medel av olika slag. För mellanstadiet re- kommenderas, i avvaktan på musiksalar, spcc1ellt musikutrustade klassrum, dit klass- lärarna kan förlägga sin musikundervisning i stället för att behöva frakta en stor upp- sättning böcker, instrument och AV-hjälp- medel mellan materielrum och klassrum. Det bör vidare noteras att orgelharmoniet inte nämns ibland läromedlen. I stället läggs stor vikt vid tillgång till piano och gitarr som lärarinstrument samt vid att skolan har ett rikt differentierat instrumentarium för ele- vernas eget musicerande.

Arbetsgruppens grundsyn på hur musik- undervisningen i grundskolan skall utformas för att undervisningens mål skall nås, fram- går kanske bäst i det utvidgade kapitlet »Undervisningsformer och arbetssätt». Det- ta kapitel återges här.

»Möjligheterna till individualisering efter elevernas olika förutsättningar och intressen bör tillvaratas. Detta kan ske såväl i klassens gemensamma musicerande som i grupparbete. Särskilt i den sistnämnda arbetsformen bör största utrymme ges åt skapande verksamhet.

Lärarens egen värdering av olika musik- arter får icke i alltför hög grad färga reper- toarvalet. Vid presentationen av olika slags musik skall läraren vara så objektiv som möj- ligt för att hjälpa eleverna att så småningom utveckla en personlig smak.

Undervisningens resultat är i hög grad be- roende av att lektionerna präglas av musik- glädje. Sådan skapas vanligen bäst genom att sång och spel får dominera undervisning—

en. Övriga lektionsmoment bör så långt möj- ligt knytas till musicerandet och lyssnandet. Härigenom åstadkommer man den motivation, som eleverna behöver för att uppleva de före- lagda arbetsuppgifterna som meningsfulla och roliga. Notskrift och andra musikaliska be- teckningar är hjälpmedel, vilka införs efter hand som de är nÖdVändiga för elevernas eget musicerande. Musiken själv, inte symbolerna, skall vara undervisningens utgångspunkt och huvudinnehåll.»

Beträffande repertoaren har arbetsgrup- pen redan i maj 1966 i särskild skrivelse till skolöverstyrelsen anhållit att överstyrelsen hos Kungl. Maj:t mått hemställa, att de nu existerande s. k. stamsångerna avskaffas. Frågan om gemensam sångrepertoar för sko- lans elever kan enligt gruppen lösas genom en rådgivande visförteckning utarbetad av SÖ. Nödvändig regelbunden förnyelse kan därvid lätt ske. I läroplansförslaget lämnar gruppen för varje stadium förslag till lämp- liga repenoartyper. En intressant skillnad i sättet att närma sig det rytmiska momentet kan iakttas i det nya förslaget jämfört med läroplanen. Den senare talar huvudsakligen om notvärden medan det nya förslaget mera utgår från rytmiska gestalter innehållande olika notvärden.

Liksom läroplanen lägger det nya försla- get stor vikt vid rörelsen som en väg till personlig utveckling, musikupplevelse och musikförståelse. Större utrymme ägnas ska- pande verksamhet, särskilt på mellan- och högstadiet. Dramatisering är därvid en ar- betsform, som särskilt rekommenderas.

Formstudiet på högstadiet binds inte som tidigare till vissa traditionella formtyper. I stället läggs vikt vid studiet av den enskilda formen i aktuella musikverk av olika typ. För att öka aktivitetsmöjligheterna och höja motivationen på högstadiet föreslår arbets- gruppen att undervisningen utformas som en serie arbetsområden, varvid man med ut- gångspunkt från ett eller ett par verk för sång och spel lägger upp ett anknytande studium av olika musikaliska företeelser.

4.3 Speciella läromedelsproiekt För att hjälpa i synnerhet klasslärarna på låg— och mellanstadiet men i viss utsträck-

ning också musiklärarna på högstadiet har skolöverstyrelsen inlett försöksverksamhet med undervisningspaket i musik. Paketen kan avse ett visst moment, en serie lektio- ner eller arbetet kring en speciell sång (ar— betsområde) och innehåller sånger arrange- rade för sång och spel, inlärningsmetodik och gehörsövningar i anslutning till reper- toaren, ackompanjemang tillrättalagda för piano eller gitarr, bandinspelning av sången (sångerna) i olika versioner avsedda dels som hjälp åt läraren vid egen instudering av repertoaren, dels till bruk i klassen som ackompanjemang till barnens sång, materiel för lyssnande (grammofonskiva eller band jämte arbetsblad) samt andra ev. tillbehör och anvisningar. Fem pedagoger är f.n. engagerade för att framställa dylika under- visningspaket och leda viss försöksverksam- het med dessa.

Ett annat väsentligt projekt rör gehörs- utbildningen på mellanstadiet. Sedan 1964 pågår ett forskningsarbete vid musikhögsko- lan i Stockholm i avsikt att framställa pro- grammerat gehörsmaterial, baserat på bar- nens repertoar.

En rad nya läroböcker i musik har ut- kommit, där större hänsyn än tidigare tagits till kravet på progressivitet och kontinuitet i undervisningen och där material finns till en mera elevinriktad och på elevernas egen musicerande aktivitet grundad musikunder- visning. Flera repertoarsamlingar för sång och spel är under utgivning. En påtaglig breddning av repertoaren kan konstateras. Den yttrar sig främst i form av ett tilltagan- de inslag av folkmusik från hela världen samt i en strävan att få nutida tonsättare att komponera för barn och ungdom. För undervisningen i B-skolor har SÖ utarbetat en handbok, vari också ett speciellt kapitel om musikundervisning ingår. Till den nya läroplanen i musik för särskolan håller en studieplan med speciell tonvikt lagd på mu- sikterapi på att utarbetas.

Också på musikinstrumentområdet pågår ett livligt utvecklingsarbete. Inom piano- branschen arbetar man på att få fram lämp- liga typer av skolpianon. SÖ har låtit ut- arbeta ett speciellt testprotokoll till hjälp för

de kommunala myndigheterna vid inköp av pianon. Ett liknande test för gitarrer är un- der utarbetande. En inhemsk fabrikation av stavspel och andra Skolinstrument har i li- ten skala påbörjats. Lämpliga typer av för högstadiets elever attraktiva nybörjarinstru- ment (jfr 1.1.2.) håller på att utprövas. För— sök med framställning av en mindre gitarr- modell med goda klangegenskaper pågår li- kaså. I samarbete mellan musik- och slöjd- lärare har utexperimenterats enkla instru- ment, delvis av den typ, som används bland naturfolken, och avsedda att tillverkas av eleverna på slöjdtimmarna för att sedan bru- kas i musikundervisningen.

4.4. Musikundervisning via skolradio och skol-TV

Under många år har Sveriges Radio satsat en mycket stor del av skolprogramkvoten på musikundervisning till betydande hjälp speciellt för de musikundervisande klasslä- rarna. I samband med utvidgningen av skol- radions verksamhet har den tidigare stadie— bundna typen av sändningar efterhand bör- jat delvis ersättas av årskursbundna serier. Under läsåret 1967/68 sänds musikprogram i skolradio (ra-dio och TV) enligt tablå i nästa spalt.

Till samtliga serier utges elevhäften. En lärartidskrift, Skolprogramavin, ut- kommer 7 gånger/år.

»Ettans musik», »Tvåan sjunger och spelar samt »Fyrans musik» är kurser, som avser att täcka det stoff, som skall genomgås i resp. årskurs. Till »Ettans musik» och »Fyrans musik» finns till lärarnas hjälp en hand— ledning, där de arbetsmoment, som behand- las klargörs. De noter eleverna fyller i är exempelvis markerade med rött i lärarens häfte. För »Tvåan sjunger och spelar» finns mot- svarande anvisningar i Skolprogramavin. De båda kurserna på lågstadiet arbetar med olika metodiska utgångspunkter: Orff—metodik resp. Tonika Do.

Med ovan beskrivna kurser har skolradion påbörjat en årskursbunden programverksamhet på låg- och mellanstadiet, som är analog med de sedan länge sända språkkurserna. Utöver dessa serier sändes kompletterande sångpro- gram för åk 3 och 5—6. I serien »Visor för 5:an och 6:an» presenteras instrumentalstäm- mor, vilket är ett första försök att ge ett ma-

Program Radio TV Ettans musik 22 2 lärar- program Tvåan sjunger och spelar 22 Trean sjunger och spelar 8 Gemensamt sångprogram 2 Vi dansar en saga 2 54 4

Fyrans musik 28 Visprogram 5—6 15

Dummerjöns 4 43 4

Högstadiets visor 10 Musikens redskap 10 Ljudpåsen, Ljudblandaren ] 1 21 1

Konst- och musikhistoria 12 2 I serien kommer ca hälften

av programmen huvudsak- ligen att behandla musik-

historia, hälften konsthis- toria. Diabilder.

Musik, som kommer 9/distrikt

(regionala)

terial, som kan bilda underlag för en samord- ning mellan klassundervisning och frivillig mu- sikundervisning.

En motsvarande presentation av repertoar sker i serien »Högstadiets visor», som är för- sedd med instrumentalstämmor att musiceras tillsammans med visorna. »Musikens redskap» är en serie lyssnarprogram behandlande in- strument och orkestrar; den ger också ett antal korta tonsättarporträtt.

Programmen »Ljudpåsen» och »Ljud- blandaren» ingår i en stor serie för hög- stadiet, som spänner över flera ämnen. Serien heter »Människan i teknikens värld», och musikprogrammet i TV belyser teknikens land- vinningar på musikens område genom att pre- sentera elektronmusikaliskt arbetssätt. Radio— programmet »Ljudpåsen» är ett ljudande grundmaterial för elevernas egen aktivitet i klassen med bandspelare, sax och tape.

»Musik som kommer» är en serie regio- nala program, som planeras i samråd med Rikskonserter för att förbereda och efter- arbeta skolkonserterna på samtliga stadier. Programmen sänds i fyra distrikt. Utöver detta sker viss samordning i planeringen mellan Rikskonserter och Skolprogramavdelningen när det gäller centrala insatser.

5. Musikundervisning i gymnasiet

5.1. Timplan

5.1.1 Det nya gymnasiet Enligt läroplan för gymnasiet kan ämnet mu- sik förekomma som obligatoriskt valämne med klassundervisning, i kombination med teckningsämnet såsom konst- och musik- historia med storklassundervisning, som fri- villigt valämne i form av estetisk speciali- sering i musik samt som frivilligt tillval i klassundervisning, instrumentalmusik, solo— sång, ensemblespel och körsång. Ämnet har följande timtilldelning: Årskurs 1 1 vt musik alt. teckning på humanistisk-samhällsvetenskaplig (Hum-Sh) och naturvetenskaplig (Na) linje. 1 vt konst- och musikhistoria på linjerna Hum-Sh och Na. Möjlighet att tillvälja 1 vt estetiska äm- nen för elev, som inte läser två nybörjar- språk. De som redan valt musik skall där- vid delta i teckning och omvänt. Årskurs 2 l vt musik alt. teckning på linjerna Hum, Sh och Na. 1 vt konst- och musikhistoria på linjerna Hum, Sh och Na. Möjlighet till estetisk specialisering i mu- sik, teckning eller dramatik, 3 vtr genom utbyte av ett modernt språk på linjerna Hum, Sh och Esp (ekonomisk linje, ekono- misk-språklig gren). Årskurs 3 Möjlighet till estetisk specia- lisering i samma utsträckning som i åk 2. Härutöver meddelas frivillig undervisning i instrumentalmusik (inkl. ensemblespel), so-

losång och körsång. Denna undervisning till- delas följande tid vid skolenheten:

instrumentalmusik och solosång 1 vte för varje fullbordat 30-tal elever, körsång 1 vte för varje påbörjat 50-tal deltagare.

Det bör uppmärksammas, att timtilldel- ningen för instrumentalmusik är betydligt generösare än i såväl grundskolan som det tidigare gymnasiet. Där gäller bestämmelsen l vte/50 elever. I den gamla gymnasie- organisationen finns heller ingen instrumen- talmusik/solosång för elever i tekniska gymnasier och handelsgymnasier. Då nu samtliga linjer på det nya gymnasiet erhål- ler utvidgad instrumentalmusik betyder det- ta en väsentlig förbättring.

Positiv effekt får också tilläggsbestämmel- sen i läroplanen om att här avsedd frivillig undervisning bör samordnas med motsva- rande undervisning i andra skolformer i skolenheten samt att den även må samord- nas mellan olika skolenheter.

Negativ verkan får däremot formulering- en i bestämmelsens rubrik och inledande text att bestämmelsen gäller frivillig under- visning utanför schematid.

Undervisningen i musik resp. teckning samt konst- och musikhistoria organiseras på följande sätt. Två parallellklasser utgör en undervisningsavdelning. Varannan vecka träffas de elever som valt musik resp. teck- ning för att ha lektion i sitt valämne hos vederbörande lärare. Varannan vecka sam- manförs de två klasserna till en undervis-

ningsavdelning (ca 60 elever) under gemen- sam ledning av en tecknings- och en mu— siklärare. Där relevanta beröringspunkter mellan ämnena saknas, kan konst och mu- sik skiljas från varandra, varvid tecknings- resp. musiklärare undervisar var sin avdel- ning under en veckotimme. Det kan ibland vara ändamålsenligt att dela den stora grup- pen efter klassgränsen och låta den ena klassen använda en dubbeltimme för konst medan den andra sysslar med musik. Vid följande lektion redovisar klasserna sitt ar- bete för varandra. Lärarna bör dock tillse att resp. klass vid ett annat tillfälle ägnar sig åt den andra delen av konst- och mu- sikhistorien. Alla tillfällen till samverkan med ämnena musik resp. teckning, estetisk specialisering samt instrumentalmusik och körsång bör tillvaratas.

5.1.2. Det gamla gymnasiet

Trots att endast en knapp termin återstår av det gamla gymnasiets verksamhet återges här dess timplan för ämnet musik.

Ring [3 frivilligt ämne, 1 vte Ring II3 frivilligt ämne, ] vte Ring [113 orienteringskurs, 1 vte eller fri- villigt ämne i stället för orienteringskurs.

I fråga om körsång och solosång/instru- mentalmusik gäller det nya gymnasiets be- stämmelser.

5.1 .3 Musikgymnasium Från och med höstterminen 1959 inrätta- des ett musikgymnasium i Stockholm. Lika litet som musikklasserna avser denna skola, trots sin kraftigt utvidgade musikundervis- ning, att förbereda eleverna direkt för mu- sikyrket. Undervisningen har till uppgift att ge eleverna rika tillfällen till praktisk mu- sikutövning samt meddela fördjupade mu- sikteoretiska och musikhistoriska insikter. Ämnet musik har på musikgymnasiet läro- ämnes ställning (gäller det gamla gymna- siet). Detta innebär bl. a. att elev med över- betyg i musik är berättigad att på samma villkor som i andra läroämnen tillgodoräk- na sig detta betyg vid flyttning till högre

ring inom musikgymnasiet. Likaså tillgodo- räknas studentbetyg i musik vid ansökan till ett antal högre skolor. Att musiken är läroämne betyder också att den är examens- ämne i studentexamen.

I det gamla gymnasiet, (av vilket läsåret 1967/68 endast III3 återstår) har musiken till sitt förfogande 3 vtr i varje ring. Där- jämte har varje elev l vte körsång. Instru- mentalmusik anordnas enligt normerna i lä- roplanen för det nya gymnasiet men tim- talet kompletteras av Stockholms stad ge- nom den kommunala musikskolan. Under- visningen omfattar bl. a. gehörslära, röst- vård och tonbildning, musiklyssnande, mu- sikhistoria, allmän musiklära, harmonilära, körsång, orkester- och ensemblespel samt frivillig undervisning i blockflöjt, orkesterns stråk- och blåsinstrument, piano, cembalo, orgel, gitarr och solosång.

Genom beslut av Kungl. Maj:t 1966 har musikgymnasiets tim- och kursplaner i om- arbetad version godkänts för användande inom det nya gymnasiets humanistiska sam- hällsvetenskapliga och naturvetenskapliga linjer i Stockholm. Musikens ställning är därvid i stort sett oförändrad. Ökad plats för musiken har beretts dels genom någon utökning av timantalet per vecka, dels ge- nom att ämnet teckning gjorts till ett fri- villigt tillvalsämne, dels slutligen genom bort— tagandet av ämnet konst- och musikhistoria. Den relativt grundliga undervisningen i mu- sikhistoria kompletteras av 1 vte konsthisto- ria i årskurs 2. Liksom tidigare undervisas eleverna under 1 vte i delad klass. I års- kurs 2 och 3 kan elev som frivilligt tillval välja 2 vtr harmonilära.

5.2 Mål och innehåll

5.2.1. Mål

I läroplanen för gymnasiet anges målet för konst- och musikhistorieundervisningen på följande sätt:

»Undervisningen i konst- och musikhisto- ria har till uppgift

att ge en djupare förståelse för estetiska värden i enskild och samhällelig miljö

att utveckla förmågan att uppleva skilda epokers kulturliv samt

att ge kunskap om de sköna konsternas be- tydelse för människan»

Målet för ämnet musik har denna formu- lering:

»Undervisningen i musik har till uppgift att ge vidgad och fördjupad förmåga att upp- leva musik, att utveckla musikaliska anlag och intressen, att öka förståelse för och insikter i musik, att befordra kontakten med musik- livet utanför skolan.»

Beträffande musik, estetisk specialisering definieras målet på detta sätt:

»Undervisningen i musik, estetisk speciali- sering, har till uppgift att tillgodose de elever, som vill tillfredsställa sitt musikintresse genom att själva utöva musik, genom att lyssna till verk i ett större sammanhang och genom att djupare tränga in i musikens teori.»

Dessa tre målsättningar bör liksom i fråga om grundskolan relateras till det allmänna målet för skolan. Därvid gäller samma hu- vudprinciper för gymnasiets undervisning som beträffande grundskolan.

5.2.2. Huvudmoment och årskursfördelning Konst och musikhistoria

Ämnets huvudmoment är enligt läroplanen följande:

»Utvecklingen inom konst- och musikhis- torien dels översiktligt, dels genom mer in- gående behandling av de viktigaste och mest framstående insatserna. Uttrycksmedel inom konst och musik. Illustrationer av musikalisk, bildmässig, dramatisk och annan skönlitterär art, hämtade ur representativa verk.»

Under rubriken »Årskursfördelning» be- skrivs ämnets uppläggning på detta sätt.

»Integrerade lektioner inriktade på studium av stilarter, konstnärer och uttrycksmedel från olika tider. Där så är lämpligt bör viss an- knytning till undervisningen i historia, svenska och även andra ämnen ske. Aktiv medverkan av eleverna genom sång, instrumentalmusik, bildframställning eller dramatisk framställ- ning.

Kursplanen kan läggas upp på olika sätt. Lärarna kan följa en mera strikt historisk linje, varvid lämpligen den moderna konsten och musiken behandlas i andra årskursen. En annan studieväg är att utgå från upplevelsen av vår tids konst och via denna komma in på andra epokers uttrycksmedel.

Viktigt är dock att eleverna, oavsett kurs-

uppläggning, vid slutet av andra årskursen fått en sammanhängande, levande uppfattning av utvecklingen inom konst- och musikhistoria från äldsta tid till nutid.»

Som framgår av ämnets mål, huvudmo- ment och årskursfördelning finns det ingen anledning att vid uppläggningen av ämnet pressa det på alla tänkbara paralleller mel- lan de två konstarterna. De bör ses var för sig mot bakgrunden av en gemensam kul- turmiljö under olika tider, även om man givetvis bör utnyttja de naturliga paralleller som finns. Mycket intressant torde det vara att studera hur tidens allmänna filosofiska, religiösa och andra idéer slår igenom i resp. konstart.

Musik Ämnets huvudmoment är följande:

»Unison och flerstämmig sång. Tonbild- ning och talteknik. Ensemblespel, musiklära, formlära och harmonilära. Musiklyssnande och musikhistoria.»

Ämnets innehåll skall fördelas på de två årskurserna på detta sätt:

»ÅRSKURS ]. Sång och ensemblespel. Unison sång, såväl olika slag av nutida visa och av folkvisor från olika länder som sång- er i anslutning till musikhistoriskt studium. Förberedelse av sånger, unisona och för kör, till framförande vid lektionerna i musikhisto- ria. Om möjligt flerstämmig sång, gärna med instrument. Koraler och delar ur svenska mäs- san. Ensemblemusicerande inom ramen för gruppens instrumentala resurser.

Tonbildning och talreknik. Tonbildningsöv- ningar och talteknik i anslutning till genom- gång av röstens fysiologi. Olika röstlägen.

Musik/ära, formlära och harmonilära. Not- skriften och dess utvecklingshistoria. Gehörs- träning med a-vistasång. Kyrkotonema, stu- derade i koraler och mässmusik samt i kompo- sitioner från medeltid och renässans. Huvud- funktionerna inom harmoniläran. Enkla har- moniska analysövningar. Homofoni och poly- foni. Musikformer under renässans, barock och wienklassicism. Partiturstudium.

Musiklyssnande och musikhistoria. Praktiskt arbete med instudering av verk från olika stilepoker och i samband härmed studium av karakteristiska drag hos epok, tonsättare och verk. Något om uppförandepraxis. Musiklyss- nande: större verk av tonsättare som blir före- mål för ingående studium i samband med instudering av kompositioner.

ÅRSKURS 2. Sång och ensemblespel. Fort-

satt unison och flerstämmig sång, i viss ut- sträckning i anslutning till undervisning i konst- och musikhistoria. Samverkan mellan sång, spel och dans i folkvisedanser och his- toriska danser. Sångspel.

Tonbildning och talteknik. Fortsatta övning- ar i anslutning till sånger.

Musiklära, formlära och harmonilära. Fram- ställningen koncentreras i denna årskurs i vä- sentlig grad på den nutida musikens uttrycks- medel, innefattande studium av olika typer av nutida notskrift, partitur, kompositionsfor- mer och kompositionsteknik. Enkla komposi- tionsövningar i traditionell och seriell teknik. Jazzens musikaliska byggnad.

Musiklyssnande och musikhistoria. Instude- ring av verk, i synnerhet från senare tid, samt i samband härmed studium av karakteristiska drag i fråga om uppbyggnad och uppförande- svårigheter. Någon musikalisk konstform, t. ex. operan eller symfonin, studeras i längdsnitt genom musikhistorien. Musikhistoriska tvär- snitt.»

Musik, estetisk specialisering Följande huvudmoment anges i läroplanen:

»Unison och flerstämmig sång. Tonbild- ning och talteknik. Ensemblespel och försök till framförande av större musikverk. Mu- siklära. Harmonilära. Kontrapunkt. Musik- lyssnande. Analys av större musikverk, parti- turstudium. Musikhistoria.»

Årskursfördelningen är följande:

»Musicerande i form av unisona och fler- stämmiga sånger från olika skeden av musik- historien. Övningar i tonbildning och taltek- nik. Gehörs- och rytmövningar, a-vistaövning- ar, melodiska och rytmiska improvisationsöv- ningar.

Instrumentala ocb vokala ensembler. För- sök till framförande av större musikverk så- som sångspel, operor, oratorier.

Aktivt lyssnande på större musikverk, var- av några efter grundligare analys. Repetition av den musikaliska formläran. Partiturstudium. Harmonilära, skriftliga övningar. Analys av enkel två, tre- och fyrstämmig sats. Något om modulation. Något om kontrapunkt. Om atonalitet och polyrytmik i anslutning till orien- tering om nutida tonkonst. Fördjupat studium av musikens historia, inte minst med avseende på de musikaliska formernas utveckling, t. ex. symfonin, operan, solosången. Folkmusik. Utomeuropeisk musik.

Tredje årskursen bör huvudsakligen omfatta nutida tonkonst och avslutas med en över- sikt av musikhistorien.»

För samtliga de tre former vari musikunder- visning förekommer på schemat: konst- och musikhistoria i storklass på 60 elever, den mera praktiskt anlagda musikundervisning- en i grupper av ungefär normal klasstorlek samt den estetiska specialiseringen i mindre grupper för särskilt intresserade elever, gäller vissa gemensamma riktlinjer för arbetet. I mån av möjlighet bör översiktliga, föredrags- mässiga framställningar med en mångfald av namn och data undvikas. Detta leder snabbt till övermättnad hos eleverna, kombinerad med leda och bristande intresse, eftersom de känner att de inte kan hålla isär alla fakta. I samtliga anvisningskapitel läggs stor vikt vid att undervisningen skall koncentre- ras till ett mindre antal, på olika sätt in- tressanta verk. Undervisningen skall så myc— ket som möjligt syssla med primärt musika- liska ting kring det enskilda konstverket. I konst- och musikhistorien tillkommer den allmänna kulturorienteringen, vilken dock i huvudsak skall ombesörjas av lärarna i svenska, historia, religionskunskap, filosofi osv. För lärarna i konst- och musikhistoria gäller det främst att söka intressanta an- knytningspunkter.

Vidare betonas det väsentliga i att ele- verna själva får aktivt medverka på olika sätt. Att skapa en motiverad och för eleven intressant elevaktivitet är inte svårt i den starkt individualiserade verksamheten med de speciellt musikinriktade eleverna i ämnet estetisk specialisering. Inte heller torde det stöta på svårigheter att skapa aktivitet i ämnet musik, även om såväl elevantal som begåvnings- och intressespridning där är vä- sentligt större. I storklassen för konst- och musikhistoria är problemen med elevaktivi- tet mera svårlösta. Anvisningarna trycker dock även här mycket klart på att alla möj- ligheter bör tas tillvara och en rad praktiska tips ges, bl. a. för grupparbete. Det fram- hålls att skolan skall väcka och underhålla elevernas intresse för ett fortsatt umgänge med konst, musik, film och teater, varför undervisningen bör ge dem mångsidiga im- pulser till kontakt med dessa konstarter.

Anvisningarna för ämnet konst- och mu-

sikhistoria är indelade i 14 moment, som alla bör på något sätt behandlas under de två läsåren. Dessa moment är: ]. Uttrycksme- del. 2. Presentation av stilepokerna. 3. Den äldsta konsten. 4. Medeltiden. 5. Renässan- sen. 6. Barocken. 7. Rokokon och klassi- cismen. 8. Revolutionsmotivet speglat i kons- ten. 9. Romantiken. 10. Realismen och im- pressionism. 11. Den moderna konstens ban- brytare. 12. Olika riktningar inom den mo- derna konsten. 13. Miljöstudium. 14. Kons- tens funktioner under olika tider. — Under varje rubrik ges innehållsliga och metodiska tips, vilka även omfattar förslag till drama- tiska inslag. Dessa senare preciseras ytter- ligare i kursplanen för ämnet dramatik (lä- roplanen s. 753—761).

Elevens aktivitet t.ex. vid diskussioner bör vara utgångspunkten vid bedömningen av kunskaperna i konst- och musikhistoria. Skriftlig redovisning av Studieresultaten bör förekomma sparsamt och proven bör vara konstruerade så att de snabbt kan både ut- föras och rättas, påpekar läroplanen. Det bör kanske noteras, att något särskilt betyg i konst- och musikhistoria icke utfärdas. Elevens insatser i detta ämne medräknas vid betygsättningen i vederbörandes valämne (musik eller teckning).

I den estetiska specialiseringen kan gans- ka långt gående, individuella önskemål till- godoses. Elever, som avser att bli klass- lärare kan ges för dem avpassad undervis- ning. Den som vill studera musikforskning vid universitet kan få sådana förberedelser, som är speciellt nödvändiga för dessa stu- dier liksom givetvis den som ämnar ägna sig åt musikyrket i egenskap av musiklärare, kyrkomusiker eller på annat sätt. En viktig funktion har specialiseringen i musik även för den som senare vill ha musik som hobby: instrumentalisten, sångaren, diskofilen, kon- sertbesökaren.

Eftersom musiksalen blir lektionsrum för alla former av musikundervisning, inklu- sive konst- och musikhistoria, behöver den- na sal en rik och mångsidig läromedels- utrustning av god kvalitet. Framför allt bör god akustik samt förstklassiga åter- givningsmöjligheter för ljud och bild krävas.

SÖ utger även för gymnasiet materielför- teckningar i alla ämnen. Med hänsyn till de speciella svårigheterna vid förberedandet av lektionerna i ämnet konst- och musikhisto- ria pågår på olika håll verksamhet för att framställa hjälpmedelspaket kring olika mo- ment. Särskilt värdefull är den insats, som härvid görs av skolradion (se 5. 44). Också de läroböcker, som utarbetas i ämnet har i allmänhet tillhörande materielsatser.

5.3 Förekomsten av estetiska varianter inom det allmänna gymnasiet

I årskurs 2 och 3 av de humanistiska och sociala lärokurserna har kommunerna möj- lighet att inrätta en estetisk variant efter framställning härom till skolöverstyreslen. Den estetiska varianten tillskapas genom ett utbyte av ett modernt språk i årskurs 2 och 3 mot ett av följande estetiska specialäm- nen: teckning, musik eller dramatik. Huvud- moment m.m. har tidigare angivits (sid. 48, spalt 1).

Undervisningen inom variant får ske en- dast om elevantalet vid undervisningens bör- jan uppgår till, beträffande Ha- och He- varianter 5 och ifråga om övriga varian- ter 8. Länsskolnämnden äger medge att un- dervisning anordnas vid lägre elevantal vid början av läsåret 1967/68 Om särskilda skäl föreligger. Undervisningen bibehålles till läsårets slut, även om elevantalet nedgår till under det ovan angivna. Detta innebär bl.a. att fortsatt undervisning i årskurs 3 med lägre elevantal icke får ske utan sär- skilt medgivande av länsskolnämnd.

Skolöverstyrelsen har medgivit, att este- tisk variant måtte inrättas fr.o.m. läsåret 1967/68 och tillsvidare vid skolenhet med gymnasium i följande kommuner:

Alingsås, Borås, Eskilstuna, Eslöv, Filip- stad, Gävle, Göteborg, Hallsberg, Halmstad, Haparanda, Hultsfred, Hälsingborg, Jön- köping/Huskvarna, Kalmar, Karlshamn, Karlskoga, Karlstad, Kiruna, Landskrona, Linköping, Ludvika, Malmberget, Malmö, Norrtälje, Nybro, Skövde, Stockholm, Sundsvall, Trelleborg, Täby, Uddevalla, 49

Umeå, Varberg, Vänersborg, Värnamo, Väs— tervik, Växjö, Örebro.

I följande kommuner saknas estetisk va- riant helt vid skolenhet med gymnasium:

Handen, Huddinge, Lidingö, Danderyd, Djursholm, Nacka, Saltsjöbaden, Solna, Sol- lentuna, Sundbyberg, Södertälje, Enköping, Uppsala, Katrineholm, Nyköping, Strängäs, Finspång, Mjölby, Eksjö, Gislaved, Nässjö, Tranås, Vetlanda, Ljungby, Älmhult, Os- karshamn, Visby, Karlskrona, Ronneby, Hässleholm, Klippan, Kristianstad, Ängel- holm, Lund, Ystad, Falkenberg, Kungälv, Lysekil, Mölndal, Trollhättan, Ulricehamn, Åmål, Falköping, Lidköping, Mariestad, Skara, Arvika, Hagfors, Kristinehamn, Tors- by, Lindesberg, Fagersta, Hallstahammar, Köping, Sala, Avesta, Borlänge, Falun, He— demora, Mora, Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Sandviken, Söderhamn, Härnösand, Kram- fors, Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, Ström- sund, Lycksele, Skellefteå, Vilhelmina, Bo- den, Kalix, Luleå, Piteå.

Enligt kommitténs mening finns här möj- ligheter redan inom existerande skolorgani- sation att väsentligt stärka musikintresset på det allmänna gymnasiet, vilket borde kun- na leda till en väsentlig breddning av rekry- teringsunderlaget inom det allmänna gym- nasiet för högre musikaliska studier.

5.4 Angående inrättande av humanistisk gymnasievariant med målinriktad musikundervisning _ Stockholms skoldirektion har i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om att försöksvis fr.o.m. läsåret 1968/69 i'Stockholm få inrätta en humanistisk gymnasievariant med målinriktad musikundervisning enligt bil. Kommittén vill i anslutning härtill anföra följande. ' Den av Stockholms skoldirektion avsed- da utbildningen är i första hand menad att vara en förberedande yrkesutbildning för blivande yrkesmusiker. Utbildningen skall vara förlagd till det allmänna gymnasiet. Skoldirektionen konstaterar ett behov av en tidig yrkesutbildning i kombination med en allmän utbildning. Kommittén menar att det är av vikt att

söka bedöma behovet av en musikalisk yr- kesutbildning inom det gymnasiala stadiet betraktat som en helhet. Den av skoldirek- tionen föreslagna musikvarianten jämförs av direktionen med de ekonomiska och teknis— ka gymnasielinjerna. Kommittén kan ej bi- träda ett sådant synsätt. Gymnasieutredning- en uppskattar i sitt betänkande 1963242 (tab. 35 sid. 162) antalet gymnasieutbildade med teknisk och ekonomisk inriktning inom det allmänna gymnasiets ram till omkring 6 000 vardera år 1970/71. Det av GU be- räknade antalet vid fackutbildningslinjer, till vilka elever i begränsad utsträckning söker sig, uppgår år 1970/71 enligt GU:s beräk- ningar beträffande musikutbildningen till cirka 200. Även om denna siffra enligt kom- mitténs mening är alltför låg, finns det såle- des inte något kvantitativt skäl som stöder en ytterligare differentiering av det allmänna gymnasiet, som f. n. är differentierat för att tillgodose breda sektorer av arbetsmarkna- den.

Enligt kommitténs mening torde den av kommittén i kapitel 12 föreslagna yrkesut- bildningen i musik inom fackskolans ram väl tillgodose behovet av en musikalisk yr- kesutbildning på det gymnasiala stadiet. Ytterligare yrkesutbildande linjer eller va- rianter på det gymnasiala stadiet bör därför inte komma till stånd.

Det är emellertid betydelsefullt att musik- högskolorna i framtiden kan rekrytera ele- ver från flera sektorer i den av YB före- slagna gymnasieskolan. Därvid är det av synnerlig vikt att musikintresserade elever, som av olika skäl inte väljer någon av de av kommittén föreslagna musikutbildningslin- jerna, i fortsättningen beredes möjligheter att på det instrumentala och vokala om- rådet förbereda sig för en högre musikut- bildning. Sådana möjligheter torde enligt kommitténs mening stå att finna i timtill- delningen för redan nu existerande estetiska varianter på det gymnasiala stadiet. Förut- sättningen är dock att den av kommittén fö- reslagna samordningen med de kommunala musikskolorna kommer till stånd för att man skall kunna trygga lärarfrågan för special- intresserade elever.

6.1 Timplan Enligt läroplan för fackskolan kan ämnet musik förekomma som obligatoriskt valäm- ne med klassundervisning, som ämne i este- tisk variant med gruppundervisning samt i form av frivillig undervisning i instumental- musik, inkl. ensemblespel, solosång och kör— sång. Ämnet har följande timtilldelning: Årskurs I 2 vtr musik alt. teckning på social linje (So). Möjlighet till musik inom ramen för fritt tillval (totalt 3 vtr på So och 6 vtr på ekonomisk linje, Ek): 80 3 vtr, Ek 2 vtr. Årskurs 2 Möjlighet till musik inom ra- men för fritt tillval (totalt 5 vtr på So, 7 vtr på Ek): So 2 vtr, Ek 1—2 vtr. Efter beslut av skolöverstyrelsen må este- tisk variant anordnas i årskurs 2 på social linje. Tillvalsämnen må där utgöras av es- tetiska specialämnen under sammanlagt 8 vtr. Instrumentalmusik, ensemblespel, solo- sång och körsång får anordnas enligt samma bestämmelser, som gäller för gymnasiet (se 5.1.1. sid 45). Även här förekommer be- teckningen »utanför schematid».

6.2 Mål och innehåll

6.2.1. Mål

Målet för musikundervisningen i fackskolan formuleras i läroplanen på följande sätt:

»Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera musikintresset genom att ut-

Musikundervisnin gen i fackskolan

veckla vokala och instrumentala färdigheter och öka insikterna i musikens elementa, att i samband med musiklyssnande vidga känne- domen om form och stilarter och därigenom skapa förutsättningar för fördjupad musikupp- levelse samt att befordra kontakten med mu- siklivet utanför skolan.»

Liksom beträffande grundskolan och gym- nasiet bör denna målsättning relateras till det allmänna målet för skolan. Därvid gäl- ler samma huvudprinciper för fackskolans undervisning som för grundskola och gym- nasium.

6.2.2 Huvudmoment och årskursfördelning Läroplanen upptar följande huvudmoment:

»Sång, unison och flerstämmig. Tonbildning, röstvård och talteknik. Instrumentalt musice— rande. Musiklära, harmonilära. Form, musik- historia. Musiklyssnande.»

Kursinnehållet föreslås bli disponerat på följande sätt (man bör betänka ämnets ka- raktär av alternativt valämne i årskurs 1 och frivilligt tillvalsämne i årskurs 2):

»Årskurs ]. Unison och flerstämmig sång även med instrumentala inslag. Tonbildning och talteknik i anslutning till sångerna. Grupp— arbete i vokala och/eller instrumentala en— sembler av olika karaktär.

Rytmiska och melodiska gehörsövningar, a- vista-sång.

Musiklära, repetition av notskrift, tonarter m.m. i samband med sång, musicerande och lyssnande.

Harmonilära, de vanligaste harmoniska funk- tionerna och i anknytning därtill improvisa- tion.

Aktivt musiklyssnande i anslutning till stu- dium av form och struktur i musikverk av olika mästare.

Musikhistoria från barocken till nutiden. Årskurs 2. Aktivt musicerande, vokalt och instrumentalt. Tonbildning och röstvård.

Musiklära och harmonilära i samband med praktiska övningar (diktat och improvisation).

Fortsatt och vidgat studium av musikens struktur i samband med musiklyssnande och musikhistoria.

Musikhistoria: medeltiden samt något om antikens musik och utomeuropeisk musik. För- djupade studier inom första årskursens äm- nesområde.»

6.2.3. Anvisningar och kommentarer

Musikläraren har i fackskolan större frihet och möjligheter till en elevanpassad och personligt utformad musikundervisning än i någon annan skolform. Det påpekas också i läroplanen att ämnet är synnerligen rikt på intressanta studieområden samtidigt som dock en varning uttalas för att överbetona något av huvudmomenten på de andras be- kostnad. Liksom i de tidigare refererade läroplanerna läggs mycket stor vikt vid sång och spel, dvs. elevens eget aktiva musice- rande. Detta bör genomsyra det teoretiska stoffet så att detta får liv och studiet blir meningsfyllt. Läroplanen betonar också an- passningen till elevens många gånger brist- fälliga musikkunskaper vid inträdet i fack- skolan.

I övrigt lämnas förslag till individualise- rings- och grupparbetsuppgifter, områden för samarbete med andra ämnen, förfaran- de vid elevbedömning samt utnyttjande av hjälpmedel.

Något särskilt förslag till utformning av den utvidgade studiekurs, som måste till- lämpas för de elever, vilka i årskurs 1 valt musik som tillvalsämne 3 eller 2 vtr lämnas inte. Detta kursinnehåll överlåtes till läraren att fastställa i samråd med eleverna och i läroplanens anda. Endast vissa antydningar förekommer.

6.3. Estetisk fackskola

Genom beslut i september 1966 har skol- överstyrelsen medgivit att estetisk variant i

årskurs 2 av fackskolans sociala linje fått inrättas i Stockholm tills vidare fr. o. m. läs— året 1967/68. Stockholm är hittills den enda kommun, som begärt och erhållit så- dant tillstånd. Enligt den av SÖ fastställda läroplanen får inom den estetiska varianten (sammanlagt 8 veckotimmar) följande äm- neskombinationer förekomma, nämligen

1 Musik 6 vtr + rytmik/konstnärlig dans /dramatik 2 vtr 2 Dramatik 6 vtr+ musik/konstnärlig dans/rytmik 2 vtr 3 Formgivning och miljökunskap 6 vtr + musik/rytmik/dramatik 2 vtr 4 Konstnärlig dans 4 vtr med musik 2 vtr + rytmik/dramatik 2 vtr 5 Film- och TV-kunskap 4 vtr med teck- ning 2 vtr + musik/dramatik 2 vtr. Eleven väljer en av de angivna ämnes- kombinationerna. Inga villkor beträffande val i årskurs 1 får uppställas för tillträde till viss estetisk kombination i årskurs 2. Särskilda kursplaner med anvisningar och kommentarer har utarbetats för ämnena mu- sik, rytmik, konstnärlig dans, dramatik, formgivning och miljökunskap samt film- och TV-kunskap. För ämnet teckning gäl- ler kursplanen i läroplan för fackskolan. Då kursplanen kan vara av särskilt in- tresse i detta sammanhang återges här de fullständiga kursplanerna för ämnena mu— sik och rytmik jämte sammandrag av kurs- planen i konstnärlig dans.

6.3.1. Musik

Mål

Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera musikintresset genom att utveckla vokala och instrumentala färdigheter och öka insikterna i musikens elementa, att i samband med musiklyssnande vidga kän- nedom om form och stilarter och därigenom skapa förutsättningar för fördjupad musikupp- levelse samt att befordra kontakten med musiklivet titan- för skolan.

Huvudmoment

Sång, unison och flerstämmig Tonbildning, röstvård och talteknik

Instrumentalt musicerande Gehörslära Musiklära Satslära Musiklyssnande med musikhistoria och form- lära

Förslag till disposition av studieplan

Större kurs Årskurs 2.

Aktivt musicerande dels vokalt i klass, dels på valfria instrument individuellt.

TonbiId/zing och röstvård, avseende person- lig rösthygien och körklang.

Gehörslära. Systematiskt uppövande av den individuella gehörsfärdigheten beträffande in- tervall och rytm. Sång a vista.

Musiklära. Grundlig repetition respektive in- lärande av musikens grundbeteckningar.

Satslära. Harmonisk analys av 3- och 4- stämmig, företrädesvis vokal sats vid musik- lyssnande.

Harmoniseringsövningar, främst moll, 3- och 4- stämmigt skriftligen.

Improviserad harmonisering vid instrument. Musiklyssnande med musikhistoria och form- lära.

Svensk och allmän musikhistoria.

Partiturläsning. Formlyssning. Sammanfat— tande och fördjupad översikt över den tra- ditionella musikaliska formläran.

i dur och

Anvisningar och kmmnentarer Mindre kurs se Läroplan för fackskolan. Större kurs (utöver vad som anförs i Läro- plan för fackskolan).

A Ilmiinna synpunkter Den större kursen av den estetiska speciali- seringen i musik avser att ge elever med mer utpräglade instrumentala intressen dels indi- viduell handledning på valfritt huvud- och bi- instrument, dels i anslutning därtill en för- djupad kurs i gehörs- och musiklära samt satslära utöver vad som förekommer i den mindre kursen. Såväl huvud- som bi-instument kan utbytas mot solosång. Beteckningen in- strument används genomgående emellertid i fortsättningen.

Den större kursen vänder sig till elever, som förvärvat grundläggande färdighet på ett in- strument och som under de avslutande skol- åren vill ägna sig åt ett mera intensivt musik- studium än skolan eljest kan erbjuda. Vissa elever kan ha intresse av att förvärva en bred- dad grund för fortsatt amatörmusicerande av

något slag. Andra åter kan överväga en mu- sikalisk yrkesutbildning. Ämnet musik har följ- aktligen även i denna årskurs allmänt utbil- dande prägel men innehåller vissa färdighets- moment i en begynnande musikalisk utbildning, som den musikintresserade tillägnar sig tidigt.

Förutom rent teknisk-musikaliska övningar bör särskilt behovet av en fördjupning utöver vad skolans undervisning tidigare gett inom gehörs— och musiklära samt satslära uppmärk- sammas. Det är också nödvändigt att tidigt komma igång med ett biinstrument.

Elever som valt ett annat instrument än piano som huvudfack bör i allmänhet till- rådas att välja detta instrument som bi-ämne. Erfarenheten ger vid handen att även måttliga kunskaper i piano är ett värdefullt komple- ment i mot större specialisering inriktade mu- sikstudier. Icke minst underlättas arbetet med satsläran, om eleven kan spela flerstämmig sats. De elever, som vill pröva på den bredd av olika musikaliska aktiviteter, som erfordras inom musikpedagogiken bör kunna få välja två biämnen, vardera en halv veckotimme. Som exempel på lämpliga kombinationer med tre olika aktiviteter kan nämnas (huvudin- strument anges först):

]. piano jämte solosång och ett stråkinstru- ment

2. ett stråkinstrument jämte solosång och piano

3. ett stråkinstrument jämte ett blåsinstru- ment och piano

4. ett blåsinstrument jämte ett stråkinstru- ment och piano

5. orgel jämte piano och ett stråkinstrument.

Kommentarer till speciella kursmoment Undervisningen på huvudinstrument skall dels befästa och utveckla elevens instrumentala tek- nik, dels vidga elevens kännedom om den gängse repertoaren för instrumentet. Vid valet av studiematerial bör båda dessa synpunkter beaktas och ensidigt tekniska övningar så långt som möjligt undvikas. Repertoaren bör före- trädesvis bestå av kortare stycken eller mindre, cykliska verk, i vilka varje avsnitt inte är längre och teknisk-musikaliskt mera krävande än att ett acceptabelt resultat av instuderingen kan nås på några veckor. En god allmänori- entering såväl i fråga om repertoar som i tek- niskt avseende förutsätter nämligen bekantskap med musik från skilda epoker. Som typexempel på studierepertoar — här avseende piano och violin — kan nämnas J.S. Bach's inventioner, sonater av Händel, Telemann, Haydn, karak- tärsstycken av Schubert, Schumann, Mendels- sohn, Bartök, Rosenberg, Wirén etc.

I gehörslära avser undervisningen att ge eleverna en grundlig örats skolning. I första hand uppmärksammas elevernas förmåga att

särskilja, nedteckna och återge melodiska och harmoniska intervall och rytmiska kombina- tioner. Diktat i olika former bidrar till att stärka tonföreställningarna. Sång a vista övas systematiskt. — Elevernas egen uppmärksam- het inför hithörande problem kan aktiveras genom improvisationsövningar.

Erfarenhetsmässigt varierar även spelande elevers insikter i den allmänna musikläran av- sevärt. Undervisningen i detta huvudmoment bör därför ta sikte på att ge eleverna säker kunskap om musikens grundbegrepp, termino- logi och arbetsmaterial. I första hand behand- las lämpligen notskriften och tonförrådet med olika tonaliteter, skalor och intervall samt de grundläggande begreppen kring takt och rytm. Ett urval föredragsbeteckningar inlärs. I andra hand kommenteras valda delar av den musi- kaliska formlärans och den elementära instru- mentlärans vanligaste begrepp.

I satsläran, som bör bedrivas både skrift- ligt och praktiskt vid instrument, eftersträvas en individualiserad arbetsgång. Detta utesluter inte gemensam analys av mönster- och övnings- exempel och kollektiv genomgång av nya mo- ment. I samband med musiklyssnandet bör lämpliga verk analyseras harmoniskt, satstek- niskt och formellt.

Undervisningen utgår lämpligen från de har- moniska huvudfunktionerna jämte omvänd- ningar i 3- och 4- stämmig sats med tillämp- ning av gängse stämföringsregler för vokal- sats. Jämsides med harmonistudierna kan ele- verna erhålla en viss inblick i kontrapunktisk sats genom figuration av tidigare skrivna 3- och 4- stämmiga övningsexempel, eventuellt i samband med omarbetning till 2- stämmig sats. Det är lämpligt att eleverna ofta ges till- fälle att gemensamt sjunga eller spela igenom övningsexemplen. Improviserad harmonisering vid piano i form av visackompanjemang bör förekomma. Vid det musikhistoriska studiet bör större vikt läggas vid ett djupare inträng- ande i ett mindre antal verk än vid översikter med korta musikillustrationer. De olika epo- kernas speciella musikformer och satsteknik sonderas parallellt med den musikhistoriska framställningen. Eleverna bör såväl med örat (formlyssning) som med ögat studera komposi- tionernas formella struktur. Först under ett senare skede skisseras de traditionella form- typernas utseende.

Planering och samverkan. Även för de instrumentalt inriktade eleverna är det av största vikt att musikens kultur- historiska och aktuella betydelse belyses. De spelande eleverna torde ha särskilt stora förut- sättningar att tillägna sig en uppfattning om olika epokers stil och uttrycksformer. Därvid- lag kommer inte minst själva spelandet och den

formella analysen dem till hjälp. Inövade kom- positioner kan därför lämpligen spelas upp och kommenteras inte bara på musiklektionerna titan också i exempelvis svenska, historia, teck- ning, konstnärlig dans, när lämpliga anknyt— ningspunkter föreligger. För elever med solo- sång som huvud- eller bifack är integration med studiet av svenska och utländska diktares verk synnerligen givande.

Verksamhetsform er Elevernas ålder och sannolikt även redan för- värvad musikalisk färdighet gör det önskvärt, att instrumentalundervisningen och undervis- ningen i solosång kan ske individuellt och att teoriundervisningen sker i form av grupparbete.

Man måste förutsätta, att eleverna offrar tid åt övningsspelning som hemarbete. För att detta inte skall bli alltför omfattande bör en betydande del av den individuella spellektionen ägnas åt att inpränta effektiva övningsmetoder. Hemuppgiften bör normalt vara så väl pre— parerad, att eleven är förtrogen med de svå- righeter. som möter i stycket — vilken finger- sättning, vilket läge som lämpar sig bäst för en svår passage, hur man lämpligen fraserar. hur ornamentiken i ett barockstycke rätteligen utföres osv. —— Det sagda gäller även bi-instru- mentet. Under vissa omständigheter kan det vara lämpligt att -— om det schematekniskt är genomförbart — dela upp lektionen i två halv- timmar. förlagda till olika dagar för att ytter- ligare begränsa hemuppgiftens omfattning och för att ge eleven så grundlig handledning som möjligt. Denna anordning torde vara särskilt önskvärd, när det gäller solosång som huvud- eller biämne. — Ensemblespel av olika slag är ett stimulerande och betydelsefullt led i en musikalisk utbildning på alla stadier, även i ett tidigt skede. Samspel i större grupper. t.ex. i skolorkester, som givetvis kan rekryteras även av andra elever än dem som valt musik som specialisering, kan anordnas på för ändamålet anslagen tid utanför timplanen (enl. anmärk- ningar till timplanen). Inget hindrar emellertid att duettspel (t.ex. violin och piano, två stråk- elelr två blåsinstrument, två gitarrer etc.) äger rum inom ramen för den individua- liserade undervisningen. Under en dubbeltimme — de båda elevernas sammanlagda lektions- tid — är därvid båda eleverna närvarande under hela eller en del av tiden. I gehörslära, allmän musiklära, samt satslära kan det vara lämpligt att i huvudsak följa en progressivt uppställd lärobok.

Erfarenheten visar att gehörets skolning kan bereda vissa elever mycken möda medan andra gör snabba framsteg. De gehörsmässiga förut- sättningarna hos eleverna bör därför avgöra sammansättningen av gruppen i undervisningen i gehörs- och musiklära. Överflyttning från en

grupp till en annan även under pågående termin kan visa sig lämplig för att ge elever med likartade förutsättningar och framsteg en så effektiv träning som möjligt och för att under- lätta individualiseringen av arbetet. Även i satslära bör gruppernas sammansättning be- stämmas av elevernas förkunskaper och vari- eras efter framstegen.

6.3.2 Rytmik Mål Undervisningen i rytmik har till uppgift att utveckla elevernas känsla för musik och förmåga att omsätta musiken i rörelse, att frigöra och utveckla elevernas fantasi och väcka det spontana rörelseskapandet samt att utveckla reaktions-, och koordinationsförmåga

koncentrations—

Hu vridmoment

Lyssnande

Takt- och rytmövningar Rörelseteknik och plastik Rörelseimprovisation Reaktions- och koncentrationsövningar Gruppövningar Rörelsekomposition

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2.

Lyssnande. Identifierande av olika taktarter, notvärden, rytmer, melodier och samklanger.

Takt- och rytmövningar avseende taktarter och olika rytmkombinationer.

Rörelseteknik och plastik. Uppmjukande och stärkande rörelser i samband med avspännings- och andningsövningar. Plastik med avseende på tid, rum, tempi och nyanser.

Röre/seimprovisation. Återgivande av rytmer och melodiska fraser i improviserad rörelse.

Reaktions- och koncentrationsövningar. Dis- sociations-, koordinations- och memorerings— övningar.

Gruppävningar. Ledning av och anpassning till grupp.

Rörelsekomposition till given musik från oli- ka musikaliska epoker. Folkdanser.

Anvisningar och kommentarer

Rytmiken är att betrakta som en grundläggan- de musikundervisning men skapar även för- ståelse för andra konstarter såsom dramatik, konstnärlig dans och bildande konst. Den väd- jar till olika anlag hos eleverna, som därige-

nom spontant kan finna kontakt med ämmt, även om de personliga förutsättningama växlar. Lärarens uppgift blir att iaktta elevernas indi- viduella möjligheter och leda deras utveckling.

Genom att läraren i stor utsträckning impro- viserar och varierar musiken befordras ett ak- tivt lyssnande hos eleverna. Detta främjar de- ras förmåga till uppmärksamhet och koncen- tration samt skärper deras allmänna mottag- lighet även i andra sammanhang.

Utifrån den musikaliska iakttagelsen åter- ger eleverna taktarter, notvärden, rytmer och melodier medelst taktering, handklappning, steg och andra rörelser, rytminstrument, tal och sång. Genom beaktande av flerstämmighet, nyanser, frasering och form berikas utförandet. Behärskning av och kontinuitet i rörelsen är ett .viktigt moment i dessa övningar. Övning- arna i rörelseimprovisation stimulerar fanta- sin och avspeglar de känslor och det rörelse- behov, som musiken väcker hos eleven. Mu- siken fungerar alltså som en regulator för rörelsens storlek, hastighet och uttryck. Musi- ken bör representera olika musikaliska epoker för att allsidigt utveckla stilkänslan. På ett senare stadium bör även improvisation utan musik förekomma. I början kan läraren väg- leda de mera hämmade eleverna genom att göra dem uppmärksamma på människans möj- ligheter till ett mångsidigt rörelseschema.

Rytmikens mångsidighet. ger anledning till samverkan med musik, dramatik, gymnastik och konstnärlig dans. Mycket av det teoretiska stoffet kan inläras under musiktimmarna. En plastisk rörelse, som tar sig uttryck i linjespel, väl avvägda proportioner och grupperingar, imitation och komplettering av ställningar och rörelser, kan bidraga till att utveckla elever- nas anlag för formgivning.

Undervisningen bör stimulera eleverna att via lyssnandet följa och återge musiken, att kollek- tivt anpassa sig men även ta initiativ indivi- duellt. Den bör verka frigörande men sam- tidigt samlande. Reaktions- och koncentrations- övningar bör därför i någon form förekomma under varje lektion. Eleverna bör själva få sammanställa rytmer utifrån givna förutsätt- ningar, t. ex. beträffande taktart, notvärden el- ler text. I grupparbete, lämpligen två och två, kan eleverna komponera rörelse till given mu- sik, t.ex. som illustration till liedform, rondo och kanon.

6.3 .3 Konstnärlig dans

Undervisningen i konstnärlig dans har som mål: att ge eleverna förståelse och känsla för

dansen som konstart och därigenom väcka intresse för god balettkonst,

att ge eleverna tillfälle att uppleva dansen som ett uttrycksmedel såväl individuellt som i grupp och därigenom lära dem anpassa sig i en gemenskap,

att genom dansens frigörande verkan stimu- lera deras naturliga glädje och skapande fan- tasi samt

att ge dem ökad säkerhet i uppträdandet och stärka självförtroendet.

Huvudmomenten är konstnärlig dans, ryt- miska övningar, övningar som utvecklar käns- lan för rummets indelning, baletthistoria, mu- sikalisk beledsagning, dekor och dräkter.

Studieplanen föreslås bli disponerad på föl- jande sätt:

Aktivt deltagande i konstnärlig dans. Elemen- tära övningar i dansens olika uttrycksformer avseende klassisk balett, national- och stil- danser, fridans samt andra nutida dansformer.

Rytmiska övningar, kastanjettövningar och improvisation i anslutning till enkla dans- kompositioner.

'Övningar som utvecklar känslan för rum- mets' indelning, rörelse i rummet, golvmönster och 'mmsriktning.

Baletthistoria. Balettens ursprung, utveck- ling och tradition, nutida formspråk. Riktning- ar inom den västerländska teaterdansen.

Musikalisk beledsagning, koreografi, libretto, dekor, dräkter. Stor vikt läggs vid samver- kan mellan musik. rytmik och konstnärlig dans. Likaså påpekar kursplanen väsentliga an- knytningar, som kan ske till historia och sam- hällskunskap.

7. Frivillig musikundervisning

7.1 Översikt Frivillig musikundervisning, vokal och in- strumental, anordnas för närvarande enligt följande:

lnstrumentalmusik vid skolor in- Statsbidrag om det allmänna skolväsendet, 100 % reglerad i läroplaner; kostnadsfri för eleverna

Kyrkomusikernas fria musikun- Statsbidrag dervisning för ungdom (5 vtr för 100 % organist, 2 vtr för kyrkokantor)i

kostnadsfri för eleverna

Studieförbundens musikcirklar, Statsbidrag ofta samlade i musikskoleliknande delvis verksamhet, ibland formellt an-

ordnad som musikskola; liten del-

tagaravgift

Kommunal musikskola; vanligen Kommunal mindre elevavgifter 100 % Annan av kommun genom skol- Kommunal styrelsen anordnad frivillig musik- 100 % undervisning för barn och ung- dom; vanligen kostnadsfri för ele- verna

Vissa statliga och kommu- nala bidrag till privata institut kan förekomma

Privat musikundervisning (ensk. lärare, privata musikinstitut, mu- sikkurser anordnade av musikaf- färer); alltid elevavgifter, ofta re- lativt höga

7.2 Inxtrlunentalniusik/rolosång inom det allmänna skolväsendet

I realskola, flickskola och gymnasium har sedan länge funnits timmar anslagna till fri- villig- instrumentalmusik. Denna undervis- ning föll bort i enhetsskolan, under den kor- ta tid försöksverksamhet med sådan bedrevs.

[ grundskolan har instrumentaltimmarna återkommit. I kap. 4—6 redogörs, i sam- band med översikter över timplanerna i mu- sik på olika stadier, för de bestämmelser, som gäller för anordnandet av frivillig in- strumentalundervisning i skolan.

Den frivilliga musikundervisningen i sko- lan handhas i huvudsak av skolans musik- lärare. Det är angeläget att så sker dels för att läraren därigenom skall kunna få fördjupad kontakt med ett antal elever i en mera individualiserad undervisning, dels därför att man med instrumentaltimmarnas hjälp kan konstruera fulla tjänster och alltså till skolan skaffa ordinarie lärarkraft, dels därför att musikläraren behöver instrumen- talundervisningen som komplement till den krävande klassundervisningen.

Nackdelar med att skolans musiklärare har hand om det mesta av eller kanske rentav all den frivilliga instrumentalunder- visningen vid en skola är att undervisningen antingen binds till de instrument denna lä- rare behärskar, dvs. vanligen piano, orgel, ett stråkinstrument och blockflöjt, eller sprids över instrument, på vilka läraren kan vara mindre väl hemmastadd. Det är önsk- värt att instrumentalundervisning i så stor utsträckning som möjligt meddelas av lära- re. som både i musikaliskt och pedagogiskt avseende behärskar sitt instrument. Särskil- da instrumentallärare anlitas nu också i allt större utsträckning för skolornas instrumen- talmusik.

Tidigare strävade praktiskt taget varje läroverk efter att kunna visa upp en orkes- ter av symfoniorkestertyp. Många skolor hade också, vissa har alltjämt, stora och tämligen kvalificerade sådana skolorkestrar. Även blåsorkestrar var tidigare mycket van- liga. Stråkorkestrar förekom mera sällan. I allt fler kommuner har orkesterverksamhe- ten nu övertagits av den kommunala mu- sikskolan, där samspelet är ett betydelse— fullt led i undervisningen. Genom att or- kesterverksamheten ibland organiserats över rektorsområdesgränserna. har i den kommu- nala musikskolans regi flera högklassiga ungdomsorkestrar vuxit fram.

En viss förskjutning i orkestertyperna har också ägt rum. Det tidigare mycket stora antalet blåsorkestrar har kraftigt reducerats till förmån för ett växande antal stråken- sembler. Det bör noteras, att 5015 ämnes- grupp i musik vid läroplansöversynen före- slagit ökad timtilldelning för instrumental- musik på högstadiet samt körsång på mel- lanstadiet. Däremot har gruppen avstått från att framlägga en i och för sig klart moti- verad begäran om instrumentalmusik även på mellanstadiet. Detta hänger samman med att kommittén längre fram i detta kapitel kommer att presentera ett förslag till om- organisation av hela den del av den fri- villiga musikundervisningen, som bedrivs med allmänna medel.

7.3. K yrkomusikernas fria musik- undervisning

Enligt nuvarande kyrkomusikerstadga är or- ganist skyldig att i den kyrkomusikaliska delen av sin tjänst fullgöra 5 vtr (kyrko- kantor 2 vtr) fri musikundervisning bland ungdom. Se vidare härom kapitel 10, sid. 138. Denna undervisning är helt fristående från andra former av musikundervisning i samhället och någon samverkan med skol- styrelsen eller andra allmänna kulturella organ (t. ex. kulturnämnd) förekommer icke annat än undantagsvis.

Antalet organisttjänster var den 1.1.1965 374. Härtill kommer att ca hälften av anta-

let biträdande kyrkomusiker enligt vad kom— mittén inhämtat har samma skyldighet som organist att fullgöra 5 vtr fri musikunder- visning. Antalet biträdande kyrkomusiker var vid samma tidpunkt 93, vilket torde in- nebära ca 45 tjänster med fri musikunder- visning. Kyrkokantorernas antal var 87.

I dessa olika kyrkomusikaliska tjänster ingår sammanlagt 2 270 vtr fri musik- undervisning, vilka således administreras och utnyttjas helt vid sidan av övrig av samhället bekostad eller stödd under- visning. Lektionerna används i allmänhet till undervisning i sång, orgel, piano, har- monilära, blockflöjt, ensemblespel och kör- sång. De utgör ett värdefullt bidrag till sam- hällets insatser på det musikpedagogiska området men bör enligt kommitténs mening bättre samordnas med övrig musikunder- visning i kommunerna. Kommittén anser att i varje kyrkomusikertjänst, för vilken krävs examen med pedagogisk utbildning, bör ingå viss undervisningsskyldighet i musik. Kyrkomusikernas pedagogiska verksamhet bör inte delas in i å ena sidan fri musik- undervisning och å den andra fyllnadstjänst- göring i skolväsendet. Bestämmelserna kan i stället utformas så, att kyrkomusikern åläggs visst, efter kyrkotjänstens storlek av- passat timantal musikundervisning, vars art efter vederbörandes önskemål och utbild— ning samt de lokala behoven fastställes av resp. skolstyrelse. Detta timtal bör vara lägst 5 vtr för alla kyrkomusiker utom extra kan- tor och självständig kantor. Genom vissa organisatoriska åtgärder bör sådan musika- lisk verksamhet kunna förenas med den kyrkomusikaliska på ett gynnsammare sätt än hittills. Huvudmannaskapet bör ligga på den del av tjänsten som är störst. I första hand torde kyrkomusikern böra anlitas som lärare i orgel, piano, satslära, körsång osv.

I 1967 års löner, beräknat efter U 14: 15 för organist och Ue 8:9 för kyrkokantor (ortsgrupp 4), skulle de nuvarande kostna- derna för kyrkomusikernas fria musikunder- visning uppgå tili ca 2,6 milj. kronor för organisterna och 188 000 kronor för kyrko- kantorerna, d. v. s. inalles 2 788 000 kronor.

7.4. Studieförbundens musikcirklar för ungdom

Det är förenat med stora svårigheter att uppskatta omfånget av studieförbundens verksamhet med musikcirklar för barn och ungdom (upp t.o.m. 16 år, dvs. elever i grundskolan). Enligt uppgifter som kommit- tén inhämtat kan statens kostnader för des- sa cirklar uppskattningsvis beräknas vara ca 3 000 00 kronor årligen.

7.5. Frivillig musikunderviming i kommunal regi

7.5.1. M L U

Musikledarutredningen (MLU) redovisade i sitt betänkande (SOU 1962: 51) ett omfat- tande undersökningsmaterial rörande de två arterna av frivillig musikundervisning i kom— munal regi. MLU skilde därvid mellan »fri- villig skolmusik» och »kommunala musik- skolor». Den frivilliga skolmusiken kan be- traktas som en förform till den kommunala musikskolan och startades i ett antal kom— muner som en folkskolans motsvarighet till den frivilliga instrumentalmusiken vid läro- verk och flickskola. Denna typ av kommu- nal musikundervisning har sedan 1930-talet vuxit fram i en rad kommuner, bl. a. i Stock- holm, Malmö och Eskilstuna. En liknande verksamhet startade i Nacka 1934, men be- drevs redan från början i en fastare organi- serad form som Nacka folkliga musikskola. Denna kan därför sägas vara landets första kommunala musikskola.

I allt flera kommuner har den kommu- nala frivilliga musikundervisningen ombil- dats till kommunal musikskola. Gränserna mellan de två formerna för denna verk— samhet är i dag inte helt klara. Kommittén ser därför ingen anledning att i någon större utsträckning skilja de två verksamhetstyper- na från varandra utan behandlar dem i hu- vudsak som varianter av samma företeelse.

Antalet skolkommuner med s. k. frivillig skolmusik var enligt MLU år 1960 470 st. Det sammanlagda kommunala anslaget för denna verksamhet uppgick år 1959/60 till 4 875 253 kronor. Härtill kommer icke an- givna kostnader för de kommunala musik-

skolorna, vilka år 1959/60 uppgick till 98 st. i hela landet.

MLU gjorde en enkät till dessa 98 skolor och erhöll svar från 83 av dem. Av enkäten framgick att det totala elevantalet i de 83 skolor som svarat, var 26127. De 98 mu- sikskolorna fördelade sig över landet på följande sätt:

Antal Antal Antal Län ko mu Lån ko mu Lån ko mu B 22 K 0 T 2 C 4 L 0 U 7 D 2 M 2 W 1 5 E 5 N 1 X 7 F 2 O 3 Y 4 G 3 P 5 Z 1 H 5 R 4 AC 0 I 0 S 3 BD 1

De olika länens satsning på kommunal frivillig musikundervisning läsåret 1959/60 framgår av tabell 11 i MLUzs betänkande. Ur denna tabell skall här citeras det sam- manlagda antalet elever i denna undervis- ning i absoluta tal samt i procent av antal skolpliktiga barn. Vid uppställande av denna tabell synes MLU ha utgått ifrån att frivil- lig musikundervisning enbart förekommer bland barn i skolpliktig ålder, dvs. i åldern 7-16 år.

% av % av S:a skpl S:a skpl

Län elever barn Län elever barn B 10 069 18,3 0 3 492 5,1 C 4 092 21,0 P 6 067 14,8 D 9 169 34,7 R 1 897 6,8 E 4 363 10,2 S 4 789 15,4 F 2 242 7,0 T 4 848 16,8 G 1 247 7,0 U 4 616 16,2 H 1 772 7,0 W 8 546 27,1 I 582 8,8 X 3 867 11,2 K 795 5,2 Y 3 998 11,4 L 2 204 7,4 Z 1 557 9,2 M 6 060 9,0 AC . 889 2,9 N 784 4,1 BD 1 438 3,8

S:a 89 383=11,6 %

En skillnad mellan »frivillig skolmusik» och kommunal musikskola är, att den för— ra alltid har kommunens skolstyrelse som huvudman och är relativt väl inarbetad i skolväsendet, medan den senare ofta är un- derställd en kulturnämnd eller dylikt och

ibland nästan helt saknar kontakt med skol- väsendet.

7.5.2. SÖ:s undersökning sommaren 1966

I syfte att undersöka omfattningen av den frivilliga musikverksamheten i de kommu- nala musikskolorna gjorde skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå i augusti 1966 en enkät till samtliga de i Riksförbundet Sveriges Mu- sikpedagogers matrikel för år 1965 förteck- nade 318 kommunala musikskolorna. Svar inkom från 291. Följande tabeller grundar sig på uppgifter från dessa 291 musikskolor. Det är troligt att antalet kommuner med kommunal frivillig musikundervisning inte var begränsat till 318. Siffrorna visar således icke en fullständig bild av läget, men torde dock relativt väl ange huvuddragen i musik- verksamhetens art och omfattning år 1965. Det bör vidare anmärkas, att antalet kom- muner med musikskola hösten 1966 av Svenska stadsförbundet anges till ca 350 Utbyggnadstakten är således snabb.

Antalet kommuner med kommunal mu— sikskola 1965/66 framgår av följande ta- bell.

Som framgår av jämförelse med MLU:s tabell har antalet elever i kommunal mu- sikundervisning ökat starkt under de sex år, som förflutit mellan de två undersök- ningarna.

Tablån visar att den frivilliga musikun- dervisningen är mycket ojämnt fördelad över landet. I vissa län, t.ex. Hallands och Blekinge, redovisas endast några få musik- skolor medan de mellansvenska länen, främst Kopparbergs, har en mycket väl utbyggd verksamhet, som täcker praktiskt taget alla kommuner. 1 Örebro län planeras i sam- arbete mellan länsskolnämnden och Örebro Musikpedagogiska Institut en samordning över hela länet av den kommunala musik— skoleverksamheten. Vid en jämförelse med MLU:s tabell ser man att de svaga och starka områdena ligger på ungefär samma ställen nu som då.

SÖ-undersökningen tog även fram upp- gifter angående organisationsform och hu- vudman för den frivilliga musikundervis— ningen i kommunerna. Av de 291 »kom- munala musikskolorna» visade sig endast 203 verkligen ha denna organisationsform.

Folkmängd i Kostnader Total kommuner Antal för under- Län Folkmängd med kom. Antal undervis- Antal visningen (stad) 1.1 1966 mus. skola lärare ningstimmar elever 1965 A 788 503 788 503 395 214 500 11 051 4 374 400 B 594 760 553 598 424 215 353 14 180 4 792 903 C 183 751 165 473 106 48 617 5121 1 137 533 D 240940 184412 174 87 912 5632 2070101 E 366 072 133 613 126 48 161 4 332 1 024 684 F 295 999 115 027 97 29 573 1 764 715 734 G 164 433 70 095 45 16 332 1 203 369 925 H 235 629 99 276 61 24 346 1 830 687 515 I 53 742 25 861 22 7 768 678 149 228 K 149 321 47 874 20 11 788 841 298 725 L 262 002 56 315 41 7 762 992 156 821 M 668 287 328 712 101 14 859 1 747 565 965 N 179 942 15 492 17 5 469 222 75 175 0 666 130 480 206 155 54 641 4 361 788 956 P 390 122 108 579 157 56 648 4 287 1 278 865 R 254 949 84 429 89 21 089 1 610 497 726 S 287 276 164 827 103 59 237 4 856 360 023 T 268156 196 218 110 73 861 3 649 1418 300 U 249 635 214 562 184 88 286 7 180 2 301 710 W 282 446 258 642 291 107 625 8 492 2 185 312 X 293 272 201 310 169 47 562 4 643 1 052 713 Y 277 485 188 852 120 59 008 3 780 1 161 486 Z 130 963 40 213 29 12 852 1 499 302 649 AC 233 874 87 753 62 23 153 1 456 460 968 BD 259 824 28 343 11 8 775 2 942 201 251 Summa 7 777 513 4 638 185 3 109 1 345 177 98 348 28 428 671 60 SOU 1968: 15

I 86 kommuner redovisade man verksam— heten, som »kommunens frivilliga musik- undervisning» medan det i 2 fall visade sig vara ett studieförbund, ABF, som stod bak- om den i matrikeln upptagna musikskolan.

Hur kommunerna löst huvudmannaskapet framgår av följande översikt.

Skolstyrelse 207 Musiknämnd 49 Orkesterförening Kulturnämnd A B F Styrelsen för Folkliga musikskolan Musiknämnd + orkesterförening Skolstyrelse + orkesterförening Musikskolestyrelse Musiknämnd + skolstyrelse Musikskoleförening Kommunalnämnd

_. DAMN—NCO)

NI ND _— ...i-—

Även om flertalet kommuner sålunda lagt verksamheten under skolstyrelsen, kan man likväl finna ett relativt stort antal, som fört den frivilliga musikundervisningen under andra instanser.

Elevantalet i de 291 musikskolorna för- delar sig på olika instrument och andra aktiviteter på följande sätt:

Förberedande undervisning

Ej närmare specificerad 29 885 ONT-musicerande 475 Rytmik 350 Övriga former (klangspel, sång och lek

m m 763 Musiklekskola ] 550 Mandolin 2 835 Blockflöjt 14 928

Egentlig instrumentalundervisning m m Piano/orgel 30 391 Stråkinstrument 9 217 Bleckblåsinstrument 3 712 Träblåsinstrument 6 754 Gitarr 14 410 Slagverk 806 Dragspel 181 Musikhistoria och -— teori 549 Solosång 750 Cittra, elbas 6 Ensembleverksamher

Körsång 3 107 Orkester, samspel 1 038

Följande anmärkningar bör göras till över- sikten.

]. Av enkäten framgår inte om den för- beredande undervisningen (FU) i allmänhet

är 1-årig eller 2—årig. Eftersom undervisning- en i mandolin och blockflöjt redovisas för sig, torde FU i allmänhet innebära verk- samhet av typ Orff-musicerande, rytmik etc. I Stockholms kommunala musikskola ges eleverna, i mån av tillgång till lärare, rytmikundervisning i årskurs 1 och annan form av FU, bl. a. blockflöjt, i årskurs 2. I siffrorna för mandolin och blockflöjt in- räknas även de elever, som har dessa in— strument som huvudinstrument i egentlig instrumentalundervisning. Detta torde dock vara ett mycket litet antal. Specifikation härpå har inte begärts i enkätformuläret.

2. Inom den egentliga instrumentalunder- visningen är pianots dominans påfallande men inte oväntad. Antalet orgelelever tor- de vara mycket obetydligt. Den undervis— ning i orgelspel, som förekommer meddelas i regel av kyrkomusikern inom ramen för dennes fria musikundervisning. Antalet ele- ver, som spelar orkesterinstrument (stråk, blås- och slagverk) är förhållandevis stort, inalles 20 489 elever. Gruppen stråkinstru— ment torde till övervägande del utgöras av violinister. Enkätformuläret upptog ingen fråga om dessas antal i varje musikskola, men uppskattningsvis torde man kunna säga att minst 8 000 ungdomar spelar violin i de redovisade musikskolorna.

3. I orkester- och ensembleverksamhet deltar huvudsakligen de elever, som ingår i instrumentalgrupperna, varför någon sam- manräkning av det totala elevantalet inte bör göras på basis av ovanstående tabell. Intressant är att konstatera att många mu- sikskolor anordnar körverksamhet som kom— pensation för att skolväsendet på låg- och mellanstadiet inte kan erbjuda sådan musi- kalisk verksamhet. Speciellt bör här nämnas Kiruna stad, som har inte mindre än 701 barn i musikskolans körverksamhet.

7.6 Privat musikundervisning

Liksom MLU måste kommittén konstatera, att det är svårt att bilda sig en uppfatt- ning om arten och omfattningen av den verksamhet, som bedrivs av privatprak- liserande musikpedagoger. MLU skriver: 61

»Många av dessa privatpraktiserande lära- re har huvuddelen av sin verksamhet förlagd till någon skola, musikskola eller bildnings- förbund. Proportionerna mellan lärarnas un- dervisning i institutioner och privat växlar dock starkt. Eleverna dras i allt större ut- sträckning mot institutionsundervisning, icke minst av ekonomiska skäl, då ju undervis- ningen i frivillig skolmusik, kommunala mu- sikskolor och studieförbundens musikcirklar oftast ställer sig avsevärt billigare än pri- vatundervisning. Privatundervisning försig— går dock runt om i landet i icke ringa ut- sträckning på alla undervisningsnivåer. Myc- ket av den allra bästa undervisningen på kvalificerad nivå torde ske privat.»

MLU nämner inte att vissa av de huvud- sakligen privat arbetande lärarna byggt upp privata institut eller musikskolor. Bidrag till sådan verksamhet kan utgå dels genom di- rekta anslag av allmänna medel eller fon— der, dels genom att verksamheten i viss ut- sträckning anordnas som studiecirklar, var- vid statsbidrag utgår enligt reglerna för cir- kelverksamhet.

En delvis ganska intensiv undervisnings- verksamhet bedrivs även av vissa musikaf- färer. Somliga av dessa har egna musiksko- lor och ger ut egen studielitteratur. Under- visningen organiseras i regel kring den typ av instrument resp. företag säljer.

7.7 Riksdagsfrågor rörande frivillig musikundervisning I riksdagen har vid flera tillfällen (1962 och 1964) väckts motioner om statsbidrag till kommunal frivillig musikundervisning. Även ett par interpellationer har förekom- mit i ärendet. Riksdagen har 1962 på för— slag av respektive utskott med stöd av skolöverstyrelsen beslutat att utreda statens möjligheter att ekonomiskt stödja kommu- nernas frivilliga musikundervisning.

7.8. Kommitténs förslag till samordning av frivillig musikundervisning 7.8.1 Nackdelar med nuvarande förhållanden

Som framgår av översikten under 7.1. finns det i vårt land en rad olika institutioner, som

med bidrag av allmänna medel anordnar fri- villig musikundervisning för ungdom. Samt- liga riktar huvudparten av sin verksamhet mot skolans ungdom, företrädesvis grund— skolans elever. Ett visst konkurrensförhål- lande uppstår därvid gärna, och detta är på flera orter ganska accentuerat. Ungdo- marna ställs samtidigt från flera olika håll inför utbud av musikundervisning av unge- fär samma slag, vilket kan verka förvirran— de både på dem själva och deras föräldrar. I realiteten kan det vara samma lärare, som undervisar inom flera av dessa verksam- hetsformer. Skilda verksamheter erbjuder eleverna olika lektionslängd och olika eko- nomiska villkor. Olika pedagogiska uppfatt- ning speglas ibland i alltför hög grad i me- todiken, och samordning med den klassvis bedrivna musikundervisningen i skolan äger rum blott sporadiskt. Olika lönesättning, be— hörighetsvillkor och huvudmän gör det ad— ministrativt svårbemästrat att samordna lä- rartjänster inom de olika verksamhetsområ- dena. Genom att ingen för den frivilliga musikundervisningen gemensam företrädare finns, kan den förnyelse inom den kommu- nala musikverksamheten som pågår i fråga om studielitteratur såväl för undervisningen på olika instrument som för ensemblespel inte få karaktären av ett planmässigt ut- vecklingsarbete. Många lärare arbetar en— samma och får blott sällan och kanske till- fälligtvis del av nyheter på det metodiska området, eftersom ingen regelbunden fort- bildning kan äga rum i en så splittrad verk— samhet. Schematekniska svårigheter upp- står ofta och skolans musiklokaler kan inte utnyttjas rationellt. Många barn får sina musiklektioner förlagda till sena eftermid- dags- och kvällstimmar. Musiklärarna får en arbetsdag, som starkt avviker från annan skoltjänst, ofta från omkr. kl. 14.00 till kl. 20.00 eller senare. I glesbygderna innebär en musiklärartjänst ofta dagliga, stundom långa resor. Kontakttillfällena mellan lärar- na i den frivilliga musiken och lärarna inom skolväsendet är inte många, eftersom den ena ofta slutar sin tjänst, när den andra börjar.

Alla dessa för musikverksamheten ogynn-

a) att den frivilliga musikundervisningen till största delen bedrivs utanför det allmän- na skolväsendets ram

b) att denna undervisning är splittrad på ett olyckligt sätt mellan ett flertal institu- tioner och organisationer.

Kommittén anser det önskvärt att förut- sättningar för samverkan skapas bl. a. ifråga om personal och administration de olika musikinstitutionerna emellan, inte minst med tanke på att flertalet av dem uppbär stora anslag av allmänna medel.

7.8.2. Den frivilliga musikundervisningens betydelse

Den frivilliga musikundervisningen är ett nödvändigt komplement till det allmänna skolväsendets huvudsakligen klassvis bedriv- na musikundervisning. I klassundervisningen ges en allmän musikfostran till alla elever. De får här tillfälle att uppleva musik genom att sjunga och spela efter förmåga och ge- nom att lyssna till musik. Röst- och gehörs- fostran är andra viktiga inslag, och alla får en viss grundläggande musikkunskap.

Den frivilliga musikundervisningen har som målsättning att bereda eleverna tillfälle att deltaga i en individualiserad musikun- dervisning, som syftar till att utveckla fär- digheten att spela ett instrument eller att sjunga. Motsvarande individualiseringsmöj- ligheter kan i andra ämnen inom skolan ges på de vanliga lektionerna. I t. ex. ma- tematik, teckning och språk ges på grund av ämnets karaktär av enskilda studier inom kollektivets ram, rika tillfällen att utveckla en speciell förmåga inom lektionens ram, inte minst i dagens skola med dess moderna arbetsformer. Motsvarande individualiserade färdighetsövning kan inte ges i ämnet mu- sik, även om man också där arbetar med mindre grupper i viss utsträckning. Denna gruppverksamhet går dock mera ut på att ge alla elever en lämplig avpassad samspels- uppgift än att utveckla instrumental färdig- het. Härtill är de instrumentala varianterna alltför många.

I den frivilliga musikundervisningen kan

behovet av individuell och specialiserad handledning tillgodoses genom att undervis- ningsformen där oftast är enskild lektion eller grupplektion om endast några få ele- ver. Pedagogiskt forskningsarbete och på- gående försöksverksamhet kommer kanhän- da att medföra, att gruppstorleken på vissa instrument och för vissa ålderskategorier kan ökas något. Men på mer avancerad stu- dienivå erfordras såväl längre lektionstid som enskild handledning.

Kommittén betraktar därför den frivilliga musikundervisningen som en viktig del av skolans musikverksamhet, nödvändig för att ämnet musik ska kunna jämställas med öv- riga ämnen i fråga om möjligheter att bidra till den enskilda elevens utveckling bl. a. ge- nom en så långt möjligt individualiserad un- dervisning.

Det bör vara skolans uppgift att svara för all den musikundervisning, som riktar sig till barn och ungdomar inom den obliga- toriska skolan.

Skolan har emellertid hittills haft begrän- sade möjligheter att erbjuda frivillig musik- undervisning. Först på grundskolans hög- stadium anvisas medel för särskild under- visning i instrumentalmusik och sång. Fler- talet barn når redan i mellanstadieåren så- dan musikalisk och allmän mognad att de kan lära sig spela ett instrument, många gör det redan på lågstadiet. Förutsättningen för att man ska nå ett kvalificerat resultat på ett instrument är att studierna påbörjas så tidigt som möjligt.

För den frivilliga musikundervisningen på låg- och mellanstadiet svarar f. n. kommu- nerna och studieförbunden.

Under de första lågstadieåren har denna undervisning karaktären av en för de egentliga instrumentala studierna förbere- dande undervisning. Den omfattar vanligen en 1- eller 2-årig kurs i blockflöjt, mando- lin eller sång och spel. Den förberedande undervisningen står i regel öppen för alla såsom ett uttryck för principen att en av allmänna medel bekostad musikundervisning bör innebära möjlighet för alla att få sin musikaliska förmåga ordentligt prövad. Vid kursens slut söker man bl.a. med någon

form av musikalitetstest avgöra vilka som har de bästa förutsättningama att tillgodo- göra sig en instrumental eller vokal utbild- ning.

Att sådan frivillig musikundervisning på låg- och mellanstadiet anordnas enbart ge- nom kommunerna eller studieförbunden in- nebär, att elever på olika platser i landet har högst olika möjligheter att få delta i frivillig musikundervisning. I vissa län är musikskoleverksamheten fast rotad och väl etablerad i flertalet, kanske alla kommuner. På andra håll i landet är elevernas möjlig- heter till frivillig undervisning mycket små eller inga.

7.8.3. Slutsatser och förslag

1. Den frivilliga musikundervisningen är en viktig del av den samlade musikunder- visningen.

2. Den frivilliga musiken bör såsom va- rande undervisning ligga inom skolväsendet.

3. All skolungdom i landet måste ha sam- ma rätt och möjlighet till instrumental och vokal utbildning. Genom en sådan verksam- het kan skolan lämna ett betydelsefullt bi- drag till den personliga utvecklingen hos all den ungdom, som har intresse och fallenhet för musik. Efterfrågan på musikundervis- ning äri dag större än någonsin förr.

4. Den frivilliga musikundervisningen är en förutsättning för en ensemble-, kör- och orkesterverksamhet, som kan ha en bety- delsefull funktion i skolans gemenskapsliv.

5. Skolungdomens aktiva musicerande är grunden för ett samhällets musikliv, för in— tresse och musikkultur, och en oumbärlig rekryteringskälla för utbildningen av peda- goger och tonkonstnärer. Kommittén anser det nödvändigt att sta— ten snarast utvidgar den frivilliga musik— undervisningen till att omfatta elever även på låg— och mellanstadiet och tar ekono- miskt och pedagogiskt ansvar för denna un- dervisning [ den utsträckning som nedan föreslås under 7.8.6—] 1 . I fråga om grundskolan bör all frivillig musikundervisning ligga inom skolan. På det gymnasiala stadiet bör en fördel-

ning av uppgifterna kunna ske enligt föl- jande:

1) Den allmänna skolan (Gy Fa) svarar för att eleverna har möjligheter att vidare- utveckla sina instrumentala och vokala fär- digheter; möjligheter till körsång och en- semblespel bör också finnas.

2) Studieförbunden anordnar musikcirk- lar för ensemblespel, körsång, lyssnande, musikteori osv. för att tillgodose behovet av fortsatt aktivt musicerande för ungdomen efter skoltidens slut samt behovet av vuxen- utbildning. Verksamheten bör stå öppen för alla kategorier av ungdom fr.o.m. l6—års- åldern.

3) Den allmänna skolan (Fa) jämte folkhögskolan svarar för musikalisk yrkes- utbildning, såväl förberedande som fullstän- dig sådan.

Den frivilliga musikundervisningen i grundskolan samt under punkt 1) ifråga om det gymnasiala stadiet läggs jämte yrkes- utbildningen på det gymnasiala stadiet (p. 3) under kommunens skolstyrelse, och kommu- nen erhåller statsbidrag till denna under- visning på samma villkor som gäller för öv- rig skolundervisning.

I ett stort antal kommuner bedrivs re- dan en frivillig musikundervisning av be- tydligt större omfattning än vad som för staten är möjligt att bekosta. Den statsun- derstödda frivilliga musiken kan inte helt tillgodose behovet av sådan undervisning. Det är därför av största värde att kommu- nerna vid planering av fritidsverksamheten för sin ungdom med egna medel kan ut- vidga den frivilliga musikundervisningen ge- nom ökad timtilldelning. För att alla pe- dagogiska, personella, administrativa och organisatoriska fördelar av här ovan före- slagen samordning av obligatorisk och fri- villig musikundervisning skall kunna utvin- nas, föreslår kommittén, att även den av kommunen bekostade frivilliga musikunder- visningen ställes under skolstyrelsen och un- der statens pedagogiska ledning. Eftersom enligt skollagen all statlig undervisning. även den frivilliga, är kostnadsfri, är det önskvärt att även den av kommunen be- stridda delen av musikundervisning göres

kostnadsfri och därvidlag jämställs med många andra fritidsaktiviteter.

7.8.4. Fördelar med föreslagen organisation

Genom att skolstyrelsen blir formell och reell ledare av hela verksamheten, kan sam- ordningen mellan klassbunden och frivillig musikundervisning bli den bästa. Det blir möjligt att pedagogiskt integrera de två va- rianterna av musikundervisning med var- andra och i skolans liv på ett helt nytt sätt. Metodik för gehörsutbildning, annan mu- sikmetodik liksom repertoarplanering kan samordnas och kontinuiteten tillgodoses. De spelande eleverna kan på ett naturligt sätt beredas tillfälle att delta i klassmusiceran- det på sina resp. instrument. Olika lärar- grupper kan samverka i större projekt som konserter, teaterföreställningar, revyer, utställningar osv. Instrumentallärarna in- tegreras i den skola där de arbetar, lär känna andra lärargrupper och upplever sig själva som medarbetare i skolan. Under- visningstiden kan schematekniskt ordnas så att instrumentalundervisningen börjar re- dan på morgonen. Genom ett system med rullande schema på t.ex. 4 veckor kan alla elever, i den mån så behövs, få gå ifrån annan lektion för instrumentalunder- visning utan att elevens studier i ett visst ämne drabbas speciellt. Ensemblegrupper på olika nivåer kan bildas utan att kon- kurrens om de spelande eleverna uppstår. Sång- och spelensembler kan finnas på de enskilda skolenheterna samtidigt som man genom samverkan över rektorsområdesgrän- serna kan ha såväl stora elitorkestrar och -körer, som specialensembler för t. ex. jazz, gammal musik och kammarmusik. I både skolans och samhällets liv kan dessa en- sembler få stor betydelse, t.ex. för skol- konsertverksamhet, medverkan vid morgon— samlingar, föräldramöten, i föreningslivet ute i samhället osv.

Musiklärartjänsterna kan vidare göras mera omväxlande och anpassade till såväl skolans behov som lärarnas Specialintressen. Musikläraryrket kan därigenom bli mera attraktivt. Om alla timmar för frivillig mu-

sikundervisning i grundskolan förvaltas av skolstyrelsen kan lärare på olika sätt kom- binera klassrumsundervisning och frivillig undervisning i sin tjänst. Olika kombinationer musikundervisning—kantorstjänst kan vida— re förekomma. Det bör även vara möjligt att i musiklärartjänster lägga in vissa tim- mar som cirkelledare i ett studieförbund.

7.8.5. Pedagogisk ledning

För ledningen av musikundervisningen i kommunen bör finnas en väl utbildad mu- sikpedagog. De nuvarande tjänsterna, som kommunal musikledare bör ersättas av till skolstyrelsen knutna rektorer i musik. Di— rekt och via medhjälpare (konsulenter, stu- dierektorer, huvudlärare etc.) leder och sam— ordnar rektorn de olika slagen av musik- undervisning i kommunens skolor och sva- rar vidare för den allmänna musikaliska verksamheten (skolkonserter m.m.) i sko- lorna. I sin mest utbyggda form finns en organisation av ungefär denna typ redan i Stockholm. En mellanstor stad, där en liknande organisationstyp finns i mindre format är Jönköping. I små kommuner bör en anknytning till huvudlärarorganisationen göras så att en huvudlärare i musik även kan förestå den frivilliga musikundervisning- en. Den frivilliga musiken måste integreras väl i resp. rektorsområde, vilket utan svå- righet kan ske via huvudlärarna.

7.8.6. Principer för organisation och omfattning

Parallellt med åk 2 förläggs 1 vte förbere— dande undervisning (FU) per klassavdelning om 21 elever, av SÖ tillämpat delningstal enligt skolstadgan. På denna extra timme emottas alla ur klassen, som anmäler sig. FU bör helst få formen av en utvidgad och fördjupad sång— och spelundervisning av ungefär samma typ som lågstadiets musik— undervisning. För elever, som genomgått FU men ännu inte är mogna att övergå till den egentliga instrumentalmusiken an— ordnas ett andra förberedande år. Ca 30 %

av årskullen beräknas kunna tas emot i FU-gruppen om 6 elever för sång och spel, blockflöjt o.dyl. Ett värdefullt inslag i FU är rytmik, vilken dock enligt kommitténs uppfattning inte bör bedrivas isolerad utan i samband med sång och spel. Det traditio- nella begreppet rytmik bör kunna vidgas till att inbegripa ett flertal olika former av samverkan mellan musik och rörelse. Upp till 15 % av resten av årskullen i åk 3 tas emot till egentlig instrumentalundervisning. Samma procentsiffra beräknas sedan för hela mellanstadiet. I princip räknar kom- mittén med att instrumentalundervisning upp t.o.m. åk 6 bedrivs i grupper om 3 elever per timme år 45 minuter.

För högstadiets del föreslår kommittén likaså att 15 % av årskullen tas emot. Vis- serligen vet man av erfarenhet att många elever upphör att ta lektioner just i puber- teten. Den frivilliga musikundervisningen på högstadiet skall emellertid också vara di- mensionerad så att man där kan ta emot dem, vars intresse för eget musicerande vak- nat först senare och sådana elever, som rent allmänt mognat sent. Ofta kompenseras den sena starten hos sådana elever av deras vilja och förmåga att förstå och deras målmed— vetenhet inför studierna. På detta stadium beräknas instrumentalgruppernas storlek i genomsnitt till 2 elever per vte.

På det gymnasiala stadiet är intressein- riktningarna mera differentierade och del- vis yrkesinriktade. För de icke musikyrkes- inriktade bör skolan tillhandahålla frivillig musikundervisning upp till ca 10 % av den del av årskullen, som studerar i gymnasium och fackskola. Kommittén sätter här grupp- storleken till 11/2 elev per timme, eftersom många av eleverna får enskild undervisning en hel lektion varje vecka.

7.8.7 Utbyggnadsplan Enligt sina direktiv »bör kommittén vara oförhindrad att gå in på frågor som rör formerna för pedagogisk och organisato- risk samordning av den frivilliga musik- undervisningen inom och utanför skolvä- sendet bl.a. för att kunna föreslå åtgärder

som underlättar lärarrekryteringen. Kom- mittén bör ange vilka skäl som finns för en närmare samordning samt hur denna skall kunna åstadkommas utan ändring i den nu- varande fördelningen av kostnaderna för undervisningen mellan stat och kommun eller annan huvudman.»

Kommittén föreslår att man med ut— gångspunkt från dagens läge i fråga om förhållandet mellan kostnaderna för stat och kommuner i befintlig undervisning lägger upp en plan för statens successiva överta- gande av ansvaret också för låg- och mel- lanstadiets musikundervisning. Utbyggnaden kan ske efter någon av följande två linjer. A. Den procentuella fördelningen av kost- naderna mellan stat och kommun behålls. B. Staten övertar successivt en allt större andel av kostnaden intill de gränser som nedan anges i kommitténs förslag.

Kommittén anser, av skäl som tidigare anförts att alternativ B bör tillämpas och att frivillig musikundervisning i den" omfatt- ning som angivits under 7.8.6. bör ligga inom det statliga skolväsendet.

7.8.8 Nuläge Staten garanterar genom nuvarande bestäm- melser för frivillig musikundervisning i sko- lan (grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet) följande maximala kostnader (om alla disponibla timmar tas ut).

Åk 7—9 (321 000 elever) 1 vte/50 elever = 6 420 vtr = 214 tjänster ' Gy Fa (ca 40 % av 342000 elever dvs. 137 000 elever) 1 vte/30 elever = 4 570 vtr = 152 tjäns- ter

366 musiklärartjänster i U 13: 14, ortsgrupp 4 kostar i 1966 års löneläge (it 35 193 kr/ år) 12 880 640 kronor.

Kommittén har icke haft möjlighet att undersöka hur stor del av detta anslag som i realiteten utnyttjas.

Härtill kommer kostnader för körsång, vilka är svåra att uppskatta. Utgår man från att varje rektorsområde på högstadiet har 1 vte (garanterat minimum enligt läropla- nen) och att varje gymnasieskola (ej yrkes- skola) har 1 1/2 vtr genomsnittligt får man

sammanlagt ett antal av 830 vtr (: 28 tjänster), vilka enligt ovanstående lönebe- räkning skulle kosta 985 400 kronor.

Bidragen till Studieförbunden för musik- cirklar bland barn och ungdom uppgår en- ligt vad tidigare anförts till ca 3000 000 kronor per år. Härav kan ca % beräknas falla på åldersgruppen högstadieelever, d. v. s. 2 000 000 kronor. Kyrkomusikernas fria musikundervisning torde huvudsakligen vara inriktad på elever i högstadie- och gymnasial ålder. Större delen av de statliga kostnaderna för denna undervisning (totalt beräknade till 2 788 000 kronor) kan därför läggas på denna elevgrupp. Kommittén be- räknar här 2 200 000 kronor. De samman- lagda kostnaderna för frivillig musikunder- visning inom de områden och på de sta- dier, där staten nu åtagit sig ekonomiskt ansvar skulle sålunda uppgå till 12 880 640 + 985 400 + 2 000 000 + 2 200 000 kronor (1. v. s. inalles kronor 18 066 040.

De verkliga kommunala kostnaderna för frivillig musikundervisning på motsvarande stadier är omöjliga att räkna fram utan omfattande och tidskrävande undersökning- ar. Kommittén har icke haft möjlighet att genomföra en sådan utredning och har i stället valt att jämföra ovanstående kostna- der med de kostnader som skulle uppstå vid ett uppbyggande av en statlig, frivillig musikundervisning efter de principer som anges under 7.8.6.

Åk 7—9 (321000 elever) 15 94, i grupper om 2 elever = 24 075 vtr = 803 tjänster Gy Fa (137000 elever) 10 % i grupper om 1 1,5 elev = 22 050 vtr = 735 tjänster

Vid löneberäkningen har kommittén här utgått från att undervisningen bestrids av såväl speciella instrumentallärare som skol- musiklärare. Instrumentallärarnas lön har beräknats enligt KA 17: 18, ortsgrupp 4 (27 012 kr/år.) Medelvärdet av de båda musiklärargruppernas lön blir 31102 kr. Kommittén har med hänsyn att antalet in- strumentallärare torde bli större än antalet skolmusiklärare satt medellönen till 30000 kronor. Kostnaden för 1538 tjänster å 30000 kronor utgör 46140 000 kronor.

Härtill kommer kostnaden för körsång, var- vid kommittén utgår från att nuvarande kost- nader på högstadium och gymnasium för- blir oförändrade d. v. s. 985 400 kronor. Inal- les blir kostnaderna för ett helt statligt övertagande av frivillig musikundervisning på grundskolans högstadium i gymnasium och fackskola sålunda 46 140 000 + 985 400 kronor : 47 125 400 kronor. Av denna summa svarar staten redan idag för drygt 18 miljoner, d. v. 5. ca 38,2 %.

7.8.9. Tillkommande kostnader för utvidg- ning av statlig frivillig musikundervisning till låg- och mellanstadiet

Kostnaderna för en frivillig musikundervis- ning enligt kommitténs förslag under 7.8.6. på grundskolans låg- och mellanstadium skulle enligt kommitténs beräkningar bli följande (elevantalet gäller läsåret 1967/68 och baserar sig liksom i tidigare beräkningar under 7.8.8. på Statistiska Centralbyråns be- folkningsprognos av 1965, medelvärdet av alt 1 och 2).

Åk 2 (103 900 elever) 1 vte/21 elever = 4 950 vtr Åk 3 (104 300 elever) a) 30 % av kullen i gruppen om 6 elever/tim = 5 215 vtr b) 15 % av resten i grupper om 3 elever/tim = . 3 651 vtr Åk 4—6 (319 000 elever) 15 % av kul- len i grupper om 3 elever/tim = 15 950 vtr Körsång på mellanstadiet SOG—vtr 25 616 vtr

Detta innebär 854 tjänster år 30 vtr. Här räknar kommittén med huvudsakligen in- strumentallärare i KA 17: 18 och ett mindre antal skolmusiklärare. Lönekostnaderna be- räknas därför till i genomsnitt 28 000 kro— nor per lärare. Den totala kostnaden skulle således under denna punkt uppgå till (854 x 28 000 =) 23 912 000 kronor. Om staten skulle lämna bidrag enligt samma procent- sats (38,2) som gäller för de högre stadierna innebär detta en bruttokostnad på 9 134 400 kronor. Från detta får dras de nuvarande

statliga kostnaderna för frivillig musikunder- visning på dessa stadier, tillsammans 1,6 ' miljoner (studieförbund och kyrkomusiker enligt 7.8.8.), varför statens nettokostnad skulle bli drygt 7,5 milj. kronor.1

Vid ett totalt statligt övertagande av hela den frivilliga musikundervisningen på låg- och mellanstadiet blir kostnaden 22 312 000 kronor.

7.8.10. Upptrappning av statens andel av kostnaden

Kom-mittén föreslår att statligt bidrag till skolväsendet för anordnande av frivillig musikundervisning utgår med 38.2% av de kostnader som uppstår enligt kommitténs förslag ovan (dvs de nuvarande 18 milj. för högstadiet och gymnasiestad'iet +9,1 milj. för låg— och mellanstadiet) under bud- getåret 1969/70 och att bidraget därefter årligen höjs med cirka 10 % av den totala kostnaden (71034400 kronor) för att år 1975/76 uppgå till hela detta belopp. Re- dan fr. o.:m. år 1969/70 bör den frivilliga musikundervisningen i den omfattning som anges under 7.8.6. underställas skolöversty- relsen och erforderliga administrativa åt— gärder vidtas för en fullständig integrering av den frivilliga musikundervisningen i skol- väsendet.

7.8.1] Tillkommande kostnader

Beträffande instrument, noter, inventarier o. dyl. bör man kunna räkna med att musik- skolorna utan att begära ersättning lämnar över sina förråd härav till kommunens skol— väsende i den mån kommunen inte redan är ägare till denna materiel. I vissa kom- muner torde en genomgripande upprust- ning vara nödvändig.

För den pedagogiska ledningen bör be- räknas en rektorstjänst i de 100 största kommunerna per kommun. Kostnaden här- för beräknas till ca 4,2 miljoner kr.

Då hela denna verksamhet kommer att läggas under skolöverstyrelsen, synes det nödvändigt att förstärka denna myndighets personal på musiksidan. Viss förstärkning av länsskolnämndernas administrativa per- sonal kan också bli nödvändig.

1 Kommunala skatteutjämningsbidraget påverkas av det föreslagna övertagandet, varför de fram- räknade kostnaderna bör minskas med de ut- gifter staten har i detta hänseende. Kommittén har inte haft möjlighet att framräkna storleken av denna kostnad.

8. Musikutbildning vid folkhögskolor m. fl. skolor

A . Folkhögskolor 8.1 Allmänt

De estetiska ämnena, inte minst musiken, intar en viktig plats i folkhögskolans under- visning. Som vårdare av en unison, folklig sångtradition har folkhögskolan haft och har alltjämt stor betydelse. Inte minst vid folk- rörelsernas folkhögskolor och skolor med ungdomsledarutbildning intar sången en väsentlig plats. Under senare år har en allt starkare tendens framträtt att vilja profilera och utvidga musikundervisningen. Såväl en- skilda musikpersonligheter som vissa folk- rörelser och landsting har drivit fram mera yrkesinriktade musiklinjer vid sina folkhög- skolor och därmed dels velat bidra till att fylla behovet av musikutbildade ledare och lärare i samhället, i vissa fall speciellt inom den egna rörelsen, dels velat ge de alltflera ungdomar som under senare år önskar få grundläggande musikutbildning för inträde vid musikhögskola en möjlighet härtill. Des- sa folkhögskolor har dessutom kommit att bli betydelsefulla musikcentra i sin region. På två orter har treåriga Utbildningslinjer till musikinstruktörsexamen inrättats. Man kan i dag urskilja följande typer av musik- verksamhet vid folkhögskolorna:

]. Musikinstruktörsutbildning

2. Allmänna musiklinjer

3. Utvidgad musikundervisning

4. Vanlig musikundervisning.

Inom den sistnämnda gruppen finns en

rad skolor, som har planer på att utvidga sin musikundervisning och i vissa fall öns- kar inrätta musiklinje.

8.2. Musikinstruktörsutbildning

8.2.1. Allmänt

Utbildning till musikinstruktör kan ske vid Folkliga musikskolan Ingesund, Arvika, nu- mera även kallad Ingesunds musikskola, och på musiklinjen vid Framnäs folkhögskola i Öjebyn. Musikinstruktörsexamen går tillbaka på en vid Ingesunds musikskola från och med hösten 1954 inrättad musikpedagogisk parallellinje till den tidigare befintliga all- männa musiklinjens andra årskurs. Sedan 1959 har Ingesunds musikskola en tredje år- kurs på bägge Utbildningslinjerna. Efter att ha genomgått treårig pedagoglinje avlägger eleven musikinstruktörsexamen. Framnäs folkhögskola erhöll 1959 rätt att bedriva tre- årig pedagogisk utbildning till musikinstruk- törsexamen.

Musikinstruktörsexamen har inrättats främst för att förse de kommunala musik— skolorna med välutbildade lärare samt att utbilda ledare för det frivilliga musikbild— ningsarbetet bland vuxna i samhället. Denna examen ger icke behörighet till musiklärar- tjänst inom skolväsendet. På grund av mu- siklärarbristen tjänstgör dock många musik- instruktörer som musiklärare främst på grundskolans högstadium men också på and— ra stadier.

Musikledarutredningen (MLU) föreslog 1962 i sitt betänkande (SOU 1962: 51) att musikinstruktörsutbildningen delvis skulle omformas, att pedagoglinjerna vid Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola fr.o.m. budgetåret 1963/64 skulle omorganiseras till statsun- derstödda 3—åriga musikinstruktörsskolor samt ytterligare 4 musikinstruktörsskolor skulle inrättas. MLU:s förslag kan studeras närmare i nämnda utredning. kap. VIII, XI och XII. Några åtgärder för att reali- sera detta förslag har icke vidtagits..

En relativt utförlig historik om musik- skolan i Ingesund samt Framnäs folkhög- skolas musiklinje återfinns i MLU:s betän- kande (5. 95—102). Här skall endast redo- göras för det aktuella läget vid dessa sko- lor.

8.2.2. Folkliga musikskolan i Ingesund

Huvudman är Värmlands läns landsting. Skolan har tre undervisningslinjer: allmän linje (se vidare 8.3.1.) musikinstruktörslinje, treårig stråkpedagogisk linje, treårig

Tillstånd till inrättande av en gitarrpeda- gogisk linje har beviljats av skolöverstyrel- sen, men—denna linje har ännu ej organi- serats.

Sommar- och vinterkurs med i huvudsak överensstämmande schema anordnas. Som- markursens längd är 4 veckor, vinterkur- sens 31 veckor. Antalet elever vinterkursen 1967/68 är 68 st. De fördelar sig på de två examenslinjerna enligt följande:

Instruktörs- Stråkped.

linjen linjen Åk1 15 4 Åk2 13 Åk3 n

39 4

Beträffande allmänna linjen se 8.3.1. Det totala antalet sökande till de tre lin— jerna var vid inträdesproven i maj 1967 108 st. Av dessa intogs enligt lärarrådets beslut i resp. första årskurs 37 st.

Följande timplan gäller för musikinstruk- törs/injen:

Åkl Åk2 Åk3

vtr VtI' VII"

Betygsämnen

Huvudinstrument (utom solosång) Solosång (som huvud- ämne) Biinstrument 19 Musikhistoria Gehörslära Satslära Sång (obligatoriskt ämne)1 Piano (obligatoriskt ämne)2 ” Blockflöjt Dirigering

Kompositiom Kontrapunkt

Instrumentation

Psykologi

NNIQ—N N IUNN—N '— lJi [x)—IJ _

_. .— >_-

0— ..

____N__ ____N1_ ____N1_

Studieåmnen Orkesterspel8 Körsång Kammarmusik Kulturhistoria Tyska, italienska' 7 Gymnastik

| LI! ! Ul hawk»)

ION—[09151 u. IQIQI |?de

towl

Metodik och övnings- undervisning Gruppmetodik _ BlockHöjtmetodik 1 —— —— Metodik, huvudinstru- ment 1 16 16 ' Övningsundervisning (objekt) —— l5 25

Anmärkningar

1 Ej de som har sång som huvudämne * Ej de som har piano som huvudämne 3 Ej obligatoriskt för elever med gitarr som huvudämne ' Valfritt

5 Minimum

6 Avser lärares övervakning av övningsunder— visning 7 Obligatoriskt för elever i solosång 3 Enl. lärarrådets bestämmande ” Upp till 4 biinstrument kan förekomma, obli- gatoriskt är minst 1.

I de flesta instrumentalämnen förekom- mer utöver angivet timtal en gemensam lek- tion per vecka.

Skolan har inalles 9 ordinarie, 3 eo och. 1 extra ämneslärare. samtliga jämte rektor behörighetsförklarade av skolöverstyrelsen. Dessutom finns 13 timlärare.

För stråkpedagogisk linje gäller denna tim— plan:

Åk] Åkz Åk3

Violin/viola/violoncell 2—1 2 2 Instrument II friv. [ 1 Notationslära ] 1 1 Kammarmusik 2 2—4 2—4 Instrumentation _ — l Röstvård 1 — —— Körsång —— l — Metodik I (nybörjarsta-

dium) 1 —

vningsundervisning I 1 Metodik II (mera avanc.

stad.) — Övningsundervisning II Satslära med gehör 2 Musikhistoria med form-

lära » Psykologi och pedagogik _

Summa vtr 12 20

N_—

10 ”_'Ix) .— — .

Skolans lokalförhållanden är sedan många år mycket besvärliga och tillgången på 10- kaler otillräcklig. En provisorisk barack har i någon mån lättat situationen. _Långt avan- cerade planer på tillbyggnad i flera etapper finns dock. Ritningar till första etappen har godkänts . av skolöverstyrelsen» och bygg— nadsarbetet beräknas bli påbörjat sommaren 1968. Nybyggnadsplanerna omfattar till- byggnad av 27 undervisningsrum, 50 öv- vningsrum, bibliotek, kammarmusiksal. ad- ministrationslokaler. elevhem, samt renove— ring av den. gamla byggnaden. Skolbyggna— den beräknas för en kapacitet av 136 elever.

I samband med nybyggnaden kommer en kraftig upprustning att ske ifråga om in- strumentbeståndet med början på nyåret 1968. Bland instrument, som kommer att inköpas märks bl. a. en piporgel.

En gitarrpedagogisk linje beräknas kunna börja läsåret 1968/69. I samband med fär- digställandet av en ny byggnad beräknas också en viss kapacitetshöjning på samtliga linjer kunna ske.

Konsertbyråutredningen (KBU) föreslår i sitt slutbetänkande, att de nuvarande mili- tärmusikerna vid en omorganisation av kå— rerna till regionsensembler ges en viss vi- dareutbildning, och för därvid fram tanken. att musikskolan i Ingesund efter den pla- nerade tillbyggnaden synnerligen väl skulle

svara mot de tekniska och lokalmässiga krav som måste ställas på denna utbildning (KBU sid. 164). Se vidare 11.3.

8.2.3. Musiklinjen vid Framnäs folkhög- skola

Skolans huvudman är Stiftelsen Framnäs Folkhögskola. Medlemmar i stiftelsen är ABF (Centralbyrån och Norrbottensdistrik- tet). Socialdemokratiska partidistriktet, kvin- nodistriktet och ungdomsdistriktet, Piteå vidgade stad samt Arvidsjaurs kommun. Norrbottens läns landsting svarar i princip för kostnader som inte täcks av statsmedel. Musikutbildningen vid Framnäs folkhög- skola är organiserad enligt följande: allmän musiklinje, 2—3-årig musikinstruktörslinje, 3-årig instrumentalpedagogiska linje, treårig slagverksutbildning (försöksverksamhet)

Beträffande den allmänna musiklinjen hänvisas till 8.3.2.

Musikinstruktörsutbildningen leder till samma behörighet som motsvarande utbild- ning vid Ingesunds musikskola. Instrumen- talpedagogisk examen kan avläggas i violin. piano. gitarr. flöjt och klarinett. Den kan också få formen av sångpedagogisk examen.

Antalet elever på de olika linjerna är läs- året 1967/68 följande:

Åkl Åkz Åk3 Summa

"Allmän linje 15 9 3 27 Instruktörslinje 6 7 9 22 Summa 21 16 12 49

Härtill kommer 10 elever på pedagoglin— jen, fördelade på följande huvudinstrument: violin 2, piano 2, gitarr 2, klarinett 1, sång 1.

Elevernas hemortslän är läsåret 1967/68 följande:

Bl,D3,Hl,Ll,Ol,P1,Ul,X2, Y 7, Z 1, AC 11, BD 28. Dessutom finns en norsk elev.

Antalet inträdessökande till intruktörs- och pedagoglinjerna var 1967, 33 st. Av des- sa intogs i resp. första årskurs 14 st. Till den allmänna musiklinjen sökte 27 st. inträ- de, av vilka 15 st. antogs till elever.

Följande timplan gäller för instruktör.:- linjen:

Åk 1 Vtr Psykologi 1 Musikhistoria 2 Satslära 1 Gehörslära 1 Instrumentalmetodik: vn.undervisn. med objekt 1 Genomgång av underv.litt. 1 Körledning ] Blockflöjt (obl. P: I) ] Orff-metodik 1 Instrumentalmusik 3 (2+ ]) Körsång 2—4 Kammarmusik 2-varierandc Orkester 2—6 Gymnastik 1 Studierådgivning ] Åk 2 Musikhistoria 2 Satslära 1 Gehörslära l Instrumentalmetodik: Övn.undervisn. med objekt 1 Genomgång av underv.litt. ] Körledning 2 Övningsundervisning: 2 Eleverna undervisar under lärarens kontroll Orff— o. blä-grupper i Öjeby cen- tralskola Skolsångsmetodik ] Orkesterledning 1 Instrumentalmusik 3 (2—1— 1) Körsång 2—4 Kammarmusik 2-varierande Orkester 2—6 Gymnastik 1 Studierådgivning 1 Klassundervisning 2 (Övn.underv. i klasser på mellan- stadiet i Öjeby cen- tralskola) Åk 3 Musikhistoriskt seminarium 2 Satslära ] Gehörslåra 1 lnstrumentalmetodik: 1

Övn.undervisn. med objekt 0. genomgång av underv.litt. Körledning Klassundervisning Skolsångsmetodik Orkesterledning Kommunalkunskap Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik -varierande Orkester 2—6 Studierådgivning 1

(2+1) _4

NNwaHlQ—NN

Dessutom förekommer genom hela musiklinjen frivilligt: Kontrapunkt och komposition, instru- mentvård (innebär bl. a. pianostämning) och röstvård.

För pedagoglinierna gäller denna timplan (grundform med vissa varianter beroende på huvudinstrumentet)

Vtr i termin

Ämne 1 2 3 4 5 6 ]. Instrument I 2 2 2 2 2 2 2. Interpretations-

analys 1 1 2 2 2 2 3. Metodik I (lägre

stadium) 2 2 2 2 2 4. Samspel (lägre

stadium) 2 — _ _— _ 5. Metodik II (högre

stadium) _ _ 2 2 2 2 6. Kammarmusik _ _ 2 2 2 2 7. Instrument II (1) (1) 1 1 (l) (1) 8. Röstvård (grund-

metodik) ] _ _ _ _ — 9. Musikhistoria 2 2 2 2 _ _

10. Satslära 2 2 2 2 2 2 11. Gehörslära 1 1 1 1 (l) (1)

12. Psykologi ] 1 _ _ _ — 13. Pedagogik 1 1 _ _ —— _ 14. Rytmik ] 1 _ _ _ _

15. Orientering om andra skolors

arbetssätt _ _ 1 1 _ _ 16. Orkester, kör 6 6 6 6 6 6 17. Instrument III _ _ (1) (1) —

22 21 23 23 18 18 (|) (1) (l) (1) (2) (2)

Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola har sammanlagt 31 lärare, därav 11 heltids- anställda musiklärare, 16 timlärare i musik samt 4 lärare i allmänna ämnen. Vid Ka- pellsbergs Musikskola (se även under 8.3.2.) finns 11 musiklärare, därav 4 heltidsanställ- da och 7 timlärare.

Lokalförhållandena i Framnäs är relativt goda. Man har 2 teorisalar, 8 undervisnings- rum, 14 övningsrum och aula. Ett förslag till utbyggnad behandlas av SÖ. Instrumental- beståndet är rikt och utökas varje år. Det omfattar f. n. 15 pianon, 2 flyglar, 1 cemba- lo, 24 stråkinstrument samt Orff-instrument, blockflöjter. pukor m. m.

8.3 Allmänna musiklinjer — utvidgad mu- sikundervisning

Med allmän musiklinje menas en utbild- ningsväg, som syftar till att ge eleverna vid-

gade och fördjupade musikaliska färdighe- ter och kunskaper. Vanligen innehåller ut- bildningen ett antal veckotimmar allmän- bildande ämnen utöver musikämnena. Ut- bildningstiden varierar från 1—3 år men är normalt 2-årig. De allmänna musiklin- jerna tjänar som förberedande utbildning för inträde vid musikhögskola eller musik- instruktörslinje.

Fr. o. m. 1 juli 1967 har folkhögskolorna erhållit en ny stadga. Däri fastställes, att folkhögskolorna endast behöver få sina äm- nesplaner godkända av SÖ medan indelning- en i grupper inte längre styrs från SÖ. I stället anges med ett tal förhållandet mellan antalet elever och lärartimmar vid skolan, och den enskilda skolan äger rätt att inom denna timram själv fördela undervisningen på olika ämnen och i lämpligt stora elev- grupper. För musikens vidkommande inne- bär detta att vissa möjligheter till individuell instrumentalundervisning ges, om man kom- penserar detta genom storgruppsundervis- ning. De för olika linjetyper gällande rela- tionstalen är: för vanlig folkhögskola 2.2. för skolor med utvidgad musikundervisning 2,8 för skolor med musiklinje (allmän) 4,0. Skolor med pedagoglinje (instruktörsutbild— ning) har för denna del av sin verksamhet t. v. relationstalet 8,0.

8.3.1. Folkliga musikskolan iIngesund

Huvudman är Värmlands läns landsting. Antalet elever vinterkursen 1967/68 är på allmänna linjen:

Åkl Åk2 Åk3

17 7 _—

Timplanen upprättas individuellt efter varje elevs förutsättningar och målinriktning. Obligatoriska ämnen för alla är dock 2 vti huvudinstrument, 1 vte piano, 2 vtr gehörs- lära, 2 vtr musikhistoria, 2 vtr satslära. Här- till kan komma orkesterspelning, körsång, kammarmusik, sång, biinstrument m. rn.

I övrigt hänvisas till vad som sägs under 8.2.2 om musikinstruktörslinjen i Ingesund.

8.3.2. Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola samt Kapellsbergs musikskola

Huvudman är Stiftelsen Framnäs Folk- högskola resp. Stiftelsen Kapellsbergs Mu- sikskola.

När Framnäs folkhögskola 1952 startade sin musiklinje diskuterades också en musik- skola för mellersta Norrland. Från och med höstterminen 1961 inrättades på egendomen Kapellsberg utanför Härnösand en filialsko- la till Framnäs folkhögskolas musiklinje. Un— dervisningen omfattar två årskurser på all— män linje. Kursplanerna är desamma som gäller för musiklinjen vid Framnäs folk- högskola. Kapellsberg tjänar som avlastning för den allmänna linjen i Framnäs och tar främst emot elever från de södra norrlands- länen. I motsats till Ingesund, som rekryte- rar sina elever från i stort sett hela landet, med någon tyngdpunkt på Värmland, har Framnäs en mera regionalt bunden karaktär med elever huvudsakligen från norra Sve- rige (jfr 8.2.3).

Antalet elever vinterkursen 1967/68 är på allmänna linjen

Åkl Åk2 Åk3 Framnäs 15 9 3 Kapellsberg 13 12 Summa 28 21 3

Timplanen för allmänna linjen vid Fram- näs folkhögskolas musiklinje samt vid Ka- pellsbergs musikskola återges på nästa sida.

8.3.3. Birkagårdens folkhögskolas musik- linje Huvudman är Stiftelsen Birkagården och ABF:s avdelning i Stockholm

Formellt finns endast utvidgad musikun- dervisning vid skolan. Musiken har därför, i motsats till vid skolorna i Ingesund och Framnäs, ställning som övningsämne. De tjänstgörande instrumentallärarna är öv- ningslärare medan lärarna i de teoretiska ämnena är ämneslärare. Den utvidgade mu- sikundervisningen har funnits vid skolan se- dan 1960. Skolan strävar nu efter att få

Åk]

Modersmål Historia Samhällslära Litteraturhistoria

Musikhistoria Musiklära Satslära Gehörslära Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik Orkester Gymnastik Studierådgivn ing

Åk 2 Modersmål Historia Litteraturhistoria Konstorientering Musikhistoria Musiklära Gehörslära Satslära Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik Orkester Gymnastik Studierådgivning

Åk3 Allmänna ämnen bortfaller. I övrigt: se Åk 2

musiklinje med ämneslärare även för in- strumentalundervisningen.

Vinterkursen omfattar 30 veckor. Läsåret 1967/68 fördelar sig eleverna på följande sätt inom de tre årskurserna:

Åkl Åk2 Åk3

11 8 8 = inalles 27 elever

Antalet sökande till årskurs 1 var 1967 35 st.

Utöver vissa vtr allmänna ämnen (svens- ka och kulturhistoria) har eleverna i mu- sikämnena den timplan som återges i nästa spalt.

Varje elev har dessutom 2 a 3 (undan- tagsvis 4) vtr individuell undervisning på instrument. dock högst en veckotimme per instrument. Piano är obligatoriskt instru- ment för alla. Dessutom tillkommer block- flöjt (gruppundervisning, främst i form av

S

N——N

A

-varierande

N—N—N CL

QNbe—l—l—t

1 1

N

__NIQIw—t—F—IQ >— v

Befrielse för den som avlagt real— ex., genomgått 9 g av nioåriga en— hetsskolan, genomgått folkhögsko- lans andra årskurs, genomgått liickskola eller liknande

Varierar allt efter den personliga studiesituationen

Som ovan

(2+ 1) _4 -varierande 2—6

Som ovan

1

Åkl ÅkZ Åk3

vtr th' Vt!"

Musikhistoria Musiklära Harmonilära Gehörslära Improvisation Körsång Ensemblespel Repertoarkännedom Pedagogik

NNNNKQOOIJNN NNNN—OSNlN NNNN—ONNlN

ensemblespel). Under läsåret 1967/68 före- kommer undervisning i följande instrument: piano, solosång, gitarr, violin, cello, kontra- bas, orgel, tvärflöjt, basun, ev. även saxofon. För de mera avancerade sångarna och pia- nisterna finns undervisning i ensemblesång och sånginterpretation med ackompanje— mang (2 vtr).

Vid skolan undervisar 6 ämneslärare och 12 övningslärare.

Musiklinjen förfogar över 5 rum med piano jämte tillräcklig tillgång till lokaler för lektioner och övning på andra instru— ment än piano. Man förfogar över 5 pianon. 1 flygel, 10 stråkinstrument, orffinstrument och blockflöjter.

götlands län (7 st.) och närliggande län (3F,2D,lG,3P,lS,2T,1H, 2K).

Ti-mplanen för musiklinjen återges nedan.

Lunnevads folkhögskolas musiklinje, l:a årskursen

Musik vtr Allmänna ämnen vtr

Obligatoriska ämnen musiklära gehörslära musikhistoria aktuell musik kör instrumentspel/solosång akustik

t—IQLA—PJN—

Alternativa ämnen interpretation piano interpretation sång 1

Till valsämnen harmonilära instrumentspel/ solosån g orkesterspel ensemble

_|Q_.t_.

8.3.4. Lunnevads folkhögskolas musiklinje

Huvudman är Östergötlands läns landsting.

Formellt finns endast utvidgad musikun- dervisning vid skolan. Liksom på Birkagår- dens folkhögskolas musiklinje betraktas de tjänstgörande instrumentallärarna som öv- ningslärare medan lärare i musikteoretiska ämnen är anställda som ämneslärare. Sko- lan strävar efter att få musiklinje med äm— neslärare även för instrumentalundervis- ningen.

Vinterkursen omfattar 34 veckor. Läsåret 1967/68 fördelar sig eleverna på följande sätt inom de två årskurserna:

Åkl Åk2

12 9 = inalles 21 elever

Antalet sökande. till årskurs 1 var 1967 27 st. Under vinterkursen 1966/67 kom

Obligatoriska ämnen svenska litteraturhistoria allmän historia samhällslära psykologi gymnastik

_lQNlQlJ—

Alternativa ämnen konst- el. religionshistoria ettdera av dramatik konsthantverk vävning knypphng foto

N

NIQUIUJUJ

Till valsämnen engelska tyska - franska ,

Nuit»)

2:a årskursen: Tillkommer: satsanalys 0,5 vtr, slagtek- nik 0,5 vtr, improvisation 10 vtr/år.

Utgår: akustik l vte, musiklära 1 vte. I denna årskurs är alla ämnen — såväl musik som allmänna — frivilliga. Musik- linjens elever väljer 100—procentigt så myc- ket musik som möjligt och lägger därtill ef- ter behov och intresse vissa av de allmänna ämnena.

Harmoni/ära är tillvalsämne i l:a årskur- sen. Tillvalet sker i samförstånd mellan lä- rare och elev, sedan elevens teoretiska kun- skaper bedömts i samband med prov i mu- siklära och gehörslära vid kursens början.

Satsanalys sker under halva—.kurstiden, slagteknik under halva.

Orkester är i allmänhet liktydigt med stråkorkester.

Ensemble kan för eleven egentligen inte

räknas i veckotimmar utan i undervisnings- timmar eftersom inte alla elever deltar.

Instrumentalandervisning till vilket även räknas solosång sker i princip individuellt. Det hindrar inte att i vissa fall gruppun- dervisning sker (blockflöjt samt nybörjar- undervisning i stråkinstrument i vissa fall också solosång). F. n. kan undervisning er- hållas i stråkinstrument, blockflöjt (alt- och sopran), tvärflöjt, oboe, klarinett, piano, solosång, orgel.

Timtalet varierar för olika elever. För mindre avancerade elever (vilket förekom- mer på biinstrument) tillämpas t. ex. i vissa fall 1/2 lektionstimme. Vissa elever spelar flera instrument etc. Riktpunkten är 2 in- strument/solosångstimmar pr elev.

Musiklinjen har 5 timlärare samt en hel- tidsanställd lärare (eo musiklärare), vilken tillika är musiklinjens studierektor.

Ifråga om lokaler har skolan tillgång till: Två specialbyggda lektionsrum, ca 30 resp. 40 m2, aulan ca 100 m2, 6 övnings- rum, 4 om 6 ml, 2 om 8 m2.

F. n. disponeras därutöver ett grupprum. Vid behov kan flera av de ordinarie lo- kalerna disponeras för musikundervisning utan förfång för skolans övriga verksamhet.

1 studio speciellt inredd för lyssnande. Skolan förfogar f. n. över följande instru- ment m. m.:

3 flyglar, 5 pianon, 1 cembalo, 1 9-stäm- mig piporgel,

4 Violiner, 2 altfioler, 2 violonceller, l kontrabas, 1 tvärflöjt, 2 uppsättningar blockflöjts- kvartetter + 3 sopranflöjter, 1 sopranino, 2 altxylofoner, l altmetallofon, 3 klock— spel, 2 orff—pukor, ] bongo samt diverse mindre slaginstrument, 3 stereofoniska grammofonanläggningar med bandspelare, l skivspelare med radio- grammofon, notbibliotek med f. n. 1 715 titlar, diskotek med f.n. 298 Lp- och 69 Ep- skivor.

8.3.5 Oskarshamns folkhögskola Huvudman är Stiftelsen Oskarshamns folk-

Skolan har tillstånd till utvidgad musik- undervisning, vilken organiserats som en mindre musiklinje. På grund av lokalbrist har folkhögskolan ännu ej velat utannonse- ra sin musiklinje utan endast tagit emot sö- kande under hand. Nya musiklokaler är un- der uppförande och kommer att tas i bruk senast 1 september 1968. F.n. disponerar musiklinjen 6 lokaler inom och 2 utanför skolan. Genom de nya lokalerna tillkom- mer 10 överspelningsrum, ensemblerum, mu- siksal samt samlingssal med scen.

Beträffande instrument förfogar skolan f.n. över 4 pianon å skolan och 2 utanför skolan. På skolan finns vidare 3 pedalhar- monier varjämte man har tillgång till 2 pip- orglar utanför skolan. Vidare finns orkes- terinstrument och blockflöjter. I de nya 10- kalerna kommer att finnas piporgel med 16 stämmor i anslutning till samlingssalen, en mindre orgel med 4 stämmor, 5 pianon, 1 flygel samt vissa övriga instrument, vilka senare fastställes.

Skolan har sedan sin start 1958 och sär- skilt fr.o.m. höstterminen 1966 lagt stor vikt vid musikalisk verksamhet. I samarbete med Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) har man sedan 1963 varje sommar arrange- rat kyrkomusikaliska sexveckorskurser med inriktning på organist- och kantorsexamen. Sommaren 1967 deltog i denna kurs 49 elever. Från och med läsåret 1968/69 kom- mer kurserna att anordnas som ämneskurser i musik. Under vintern 1967/68 startas en kombinerad kyrkomusikalisk och kyrkodra- matisk linje.

Vinterkursen 1967/68 har den nystarta- de musiklinjen 5 elever, vilka uttagits bland 10 sökande. Eleverna har 10 veckotimmar musikämnen. Kursplan för den kombinera- de nya linjen är hösten 1967 under utar- betande.

8.3.6. Sköndalsinstitutets kyrkomusikaliska linje

Vid Sköndalsinstitutet inrättades 1959 en kyrkomusikalisk linje för utbildning av kyr- kokantorer (KK 8 maj 1959). Utbildningen gäller organ-ist- och kantorsexamen med

obligatorisk pedagogisk examen för kyrko- kantorer, alltså enbart fullständig kyrko- kantorsutbildning.

Utbildningen är statsunderstödd, och exa- mina avläggs inför av Musikaliska Akade- mien förordnade censorer.

Kyrkomusiklinjen föreslås av en lärare i U 17. Förutom föreståndaren undervisar på linjen 7 timlärare med sammanlagt 2 520 lärartimmar.

Utbildningen är upplagd enligt följande schema:

Antal vtr Ämne Åk 1 Åk 2 Orgel 21 21 Piano 32 = Sång 23 23 Liturgisk sång och dirigering 1 l Harmonilära 11 14 Musik- och gehörs- lära ]5 l5 Kördirigering och körmetodik 2 2 Körsång 2 2 Musikhistoria ] — Liturgik sza 20 tim." Orgelkännedom — S:a 12 tim.7 Pedagogik (blockämne med pedagogik och psykologi, metodik m. m.) — 3a Övningstjänstgöring i kyrka Enligt särskilt schema9

1 1 individuell och 1 gemensam lektion. ? ] individuell och 1 gemensam lektion samt 1 vt pianometodik. ” 2 halvtimmar individuellt samt 1 gemensam lektion. ' 2 elever på varje vt. " Grupper om 6 a 7 elever. ** Under termin 1, med skriftligt slutprov. 7 Under termin 4, med skriftligt slutprov. ” Övningsundervisning är inbyggd i ämnena or- gel, piano och sång (i särskilt hög grad under åk 2. ” Innefattar medverkan som organister, körledare och korister vid högmässor samt skolans morgon-, afton- och helgsmålsböner. Examensämnena är desamma som i organist- och kantorsexamen vartill kommer den pedagogiska kursen (se 5. 127).

För inträde fordras avlagd realexamen, 2 årskurser vid folkhögskola, genomgången grundskola eller därmed jämförlig skolun—

derbyggnad samt godkända inträdesprov i musik— och gehörslära, orgel, sång och pia- no. Sökande skall ha fyllt 18 år.

Kyrkokantorsutbildningen planerades ur- sprungligen som l-årig, men efterhand har en utökning visat sig nödvändig, varför nu- mera en studietid av 2 är är regel.

Det totala elevantalet är ht 1968 20 ele- ver. Ca dubbelt så många som kan tas emot söker varje år inträde till den kyrkomusika- liska linjen. Upptagningsområde är hela lan— det med någon tyngdpunkt på Stockholms- området.

Under åren 1960—1967 har kyrkokan- torsexamen avlagts av sammanlagt 63 elever.

8.3.7. Folkhögskolan, Mellansel

Huvudman är Nedre Norrlands Kristliga Ungdomsskoleförening, Mellansel (Evange- liska Fosterlandsstiftelsen).

Skolan har sedan 1966 tillstånd till ut- vidgad musikundervisning, vilken organise- rats som en musiklinje.

Undervisningen bedrivs i samarbete med EFS' musikförbund. Detta förbund är en riksomfattande organisation med ca 5000 medlemmar. Den musikaliska verksamheten är stor och rikt skiftande. Under vinter— kursen 1966/67 har skolan och EFS själv gjort en egen ekonomisk insats på omkring 12 vtr för att tillgodose det behov av in- dividuell undervisnng, som visat sig vara för handen och som inte kunnat täckas genom statsbidrag.

Den utvidgade musikundervisningen vän- der sig dels till sådana som utan tanke på vidareutbildning ändock vill förkovra sig i musik, dels till sådana som önskar förbe- redande yrkesutbildning för inträde vid hög- re utbildningsanstalt, dels till dem som öns— kar utbilda sig till musikledare och musik- konsulenter inom EFS, folkbildningsorgani- sationer och frikyrkor, eller till musiklärare i kommunal eller kyrklig tjänst. EFS har ett eget behov av ca 15 musikledare årli- gen. Många av förbundets nuvarande kör- och orkesterledare har en utbildning, som väsentligt understiger den för uppgiften

önskvärda, varför även ett behov av fort— bildning av musikledare föreligger. Under läsåret 1967/68 omfattar vinterkursen 34 veckor. Eleverna på musiklinjen är 19 (an— talet sökande 22), av vilka 6 har anknyt- ning till EFS. Sommaren 1967 har man dessutom anordnat fristående ämneskurs i musik 26/6—23/7, kör- och orkestervecka 19/7—16/8 samt ämneskurs med musik- studier i Österrike 27/8—11/9. Antalet elever vid dessa tre kurser har varit 65 (36 + 18 + 11).

Undervisningen i vinterkursen har föl- jande timplan:

l:a årskursen

( .— "I

Litteraturhistoria

Psykologi Religionskunskap

Konstkännedom .

Gymnastik

Musikhistoria med formlära och repertoarkännedom Musik- och gehörslära Satslära Ensemblemusik

Körsång Instrumentalmusik: huvudinstrument

biinstrument

___—N

Röstvård

INNhuwNuw

N oo

Summa

Tillvalsämnen :

Körledning ] Instrumentalmetodik 1 Barnkörsmetodik ] Blåsorkestermetodik ] Liturgisk sång 1 Tyska 1 (I medeltal har eleverna härav valt 4, 2 vtr.) Summa elevtimmar i medeltal per '

vecka: 32,2 vtr

[l:a årskursen

Historia ] Samhällslära ] Religionskunskap 2 Gymnastik 2 Musikhistoria med formlära och repertoarkännedom 3 Musik- och gehörslära 3 Satslära 1 Ensemblemusik 3 Körsång 3 Instrumentalmusik: huvudinstrument 4 biinstrument 2 Röstvård 2

Summa 26

Till valsämnen: Körledning Instrumentalmetodik Barnkörsmetodik Blåsorkestermetodik Liturgisk sång Tyska (I medeltal har eleverna härav valt 4, 4, vtr) Summa elevtimmar i medeltal per vecka:

IQ.—___...—

30,4 vtr

För musikundervisningen förfogar skolan över 1 musiksal för föreläsningar o.dyl., 1 provisorisk lektionssal för individuell un- dervisning, 5 provisoriska övningsrum samt 5 lektions- och övningsrum avsedda även för annan undervisning vid skolan. En utbygg— nad med ett flertal lektionssalar planeras, och man har hos SÖ ansökt om lokalbe- hovsprövnng. Skolan har en piporgel, med en manual och bihangspedal, 1 flygel, 9 pia- non, ] pedalharmonium, orgelharmonier och stråkinstrument. Vissa större instrumentin- köp planeras, bland annat pianon samt en större, tvåmanualig orgel med pedal.

8.3.8 Gävleborgs läns folkhögskola, Bollnäs Huvudman är Gävleborgs läns landsting.

Sedan 1966 har skolan tillstånd att be- driva utvidgad musikundervisning, vilken or- ganiserats som en musiklinje med tvåårig vinterkurs om 34 veckor. Elevantalet på denna musiklinje är läsåret 1967/68 15 st. (+ 2 extraelever), uttagna bland 20 sö- kande. Linjen kom till stånd som en på- byggnad till de kommunala musikskolorna i Gävleborgs läns norra del. Samverkan med bildningsförbundet i länet äger rum genom att förbundets musikkonsulent tillika är mu- siklinjens föreståndare och lärare vid linjen.

Timplan för musiklinjen återges på nästa sida.

lnalles 311/2 vtr. För undervisningen i musikämnena sva- rar förutom musikkonsulenten (10 vtr) 8 timlärare.

Musikundervisningen disponerar sam- lings- och lektionssalar gemensamma för all undervisning vid skolan. Två övningsrum med piano finns för musiklinjen. Skolan pla— nerar en tillbyggnad omfattande elevhem

Allmänna ämnen vtr Musikämnen vtr Svenska 4 Musikhistoria 2 Litteraturhistoria 2 Repertoarkännedom och formlära 1 Historia 2 Musiklära och harmonilära ] Samhällskunskap 2 Gehörslära 1 Psykologi ] Körsång 2 Akustik ] Gruppmetodik 2 Engelska 2 Huvudinstrument ] Gymnastik 2 Biinstrument 1/2 Naturvetenskaplig orientering ] Ensemblespel 4 Summa 17 Summa 14 %

med två nya lektionssalar jämte 5—6 öv- ningsrum. Byggnationen avses börja 1968.

Skolan disponerar följande egna instru- ment: 2 flyglar, 3 pianon, 1 spinett, vissa orkesterinstrument samt enkla rytminstru- ment. Förhandlingar om inköp av en stör- re konsertflygel pågår hösten 1967.

8.3.9 Geijerskolan, Ransäter Huvudman är Stiftelsen Geijerskolan, Alltifrån skolans start 1952 har stor vikt lagts vid musikundervisningen, speciellt kör- sång. Alltsedan starten har också som fri— stående ämneskurs varje år anordnats en sångvecka med 50—100 deltagare. Hela ti- den har även förekommit undervisning i piano och orgel, till en början i form av (för såväl lärare som elev) frivilliga lektio- ner. så småningom" alltmera organiserat. Li- kaså har musikteori kontinuerligt odlats, un- der de första åren i en frivillig intresse- grupp. Från och med 1964 har en särskild års- kurs 3 lagts till de två tidigare årskurserna. Denna sista årskurs kallas »Kyrkomusik- institut i miniatyr». Den nya stadgans möj- 'ligheter till fritt disponerande av undervis- ningstiden har av rektor utnyttjats för att ge eleverna ökade möjligheter till indivi- duella lektioner. Under första året under- visade rektor ensam, sedan anställdes sär- skild musiklärare. Den nu påbörjade inten- sifieringen av musikundervisningen möjlig- gör att man kan anställa ytterligare en mu— siklärare. Det totala elevantalet är Åk 1: 23, Åk 2: 28, Åk 3 (kyrkomusikinstitutet): 14. Ele-

verna i Ak 1—2 har 7—10 veckotimmar musik. Den speciellt musikinriktade tredje årskursen har följande timplan:

Ämnen vtr

Teologi Kulturhistoria Samhällslära Psykologi Litteratur Orgel, liturgiskt spel Orgel repertoarspel (i grupp) Piano, gruppundervisning Satslära Formlära Gehörslära Dirigering Musikhistoria Körsång

QNww—WNNN—s—u—j—i_ Li.

Summa 30

I lokalmässigt avseende råder vissa bris- ter, bl.a. på överspelningsrum. Vid plane- rad utbyggnad av elevhem, varom fram- ställning gjorts till SÖ, avses att byggas ett antal överspelningsrum.

Skolans instrumentala resurser omfattar 2 piporglar (en tredje finns men kan inte uppmonteras i brist på medel), 3 flyglar, 2 pianon, 1 cembalo, 3 gambor, ett antal orkesterinstrument samt blockflöjter. I viss utsträckning står privata flyglar till elever- nas disposition för överspelning.

8.3.10 Västkustens ungdomsskola, Ljungskile Huvudman är stiftelsen Västkusten Ung- domsskola (KFUM — KFUK). Skolan har sedan tio år tillbaka lagt allt större vikt vid musikverksamheten. Från och med 1964 anordnas varje sommar en fri-

stående ämneskurs kallad »Måla—sjung», varvid behandlats bl.a. engelsk och norsk musik samt, sommaren 1967 (på Bornholm), dansk musik med tonvikt på folkmusik, Carl Nielsen och modern dansk musik. Somma- ren 1967 startade även en s.k. sommar- musikskola med fyra linjer: kammarmusik- linje, koristlinje, organistlinje och gamba- linje. Kontakten med nutida musik var bred och föreläsningar hölls av flera tonsättare. Centralt studieverk vid kursen var Pende- reckis Lukaspassion.

Från hösten 1967 har inrättats en sär- skild musiklinje parallell med folkhögsko- lans andra årskurs. Studietiden är 35 vec— kor (vinterkurs) och antalet elever är 10. uttagna bland 12 sökande. Eleverna har 18 vtr musik fördelade på följande äm- nen: musikhistoria (med relativt täta kon- sertbesök i Göteborg), repertoarkännedom, gehör- och strukturlyssnande, harmonilära, körsång, vokalensemble, kördirigering, en- semblespel, lektion på huvudinstrument (violin, cello, piano, solosång) samt estetik.

Om den påbörjade musiklinjen godkänns av SÖ, avser skolan att fortsätta med en andra årskurs fr. o. m. läsåret 1968/69. Eventuellt skulle då ske en utökning med orgelspel och kyrkomusikorientering i båda årskurserna.

Skolan har för musikundervisning lämp- liga lokaler. Tillgången på överspelnings- rum är dock otillräcklig. Viss omdisposi- tion av befintliga lokaler planeras med sik- te på inredande av ytterligare lärosal i mu- sik samt ett antal överspelningsrum.

Skolans musikutrustning omfattar 2 flyg- lar, ] cembalo, 1 piano, 1 piporgel på 14 stämmor (dessutom kan orgeln i Ljungs kyrka lånas), orffinstrumentarium, block- flöjter och vissa orkesterinstrument. Närmast planeras inköp av 1 piano, basfiol och fast grammofonanläggning.

8.3.11. Kävesta folkhögskola, filialskola i Örebro

Huvudman är Örebro läns landsting. Sedan vinterkursen 1966/67 har skolan tillstånd att vid filialskolan i Örebro bedriva

utvidgad musikundervisning. Denna har fått formen av en musiklinje, vars viktigaste uppgift är att ge förberedande utbildning för tillträde till högre musikutbildning. främst Örebro Musikpedagogiska Institut (ÖMI). Musiklinjen är 2—årig och läsåret (vinterkurs) omfattar 34 veckor. Elevantalet är hösten 1967 22 st. uttagna bland 30 sö— kande till skolan.

Ca halva kurstiden ägnas åt allmänbil- dande ämnen. Antalet veckotimmar i musik är 16—17, fördelade på olika ämnen enligt följande timplan:

Ämnen Åk 1 Åk 2 vtr vtr Gehörslära 2 2 Harmonilära _ ] Musikhistoria 3 3 Musiklära ] l Interpretationsanalys 2 2 Rytmik 2 — Plastik —— 2 Blockflöjt 2 2 Huvudinstrument 1 1 Körsång 2 2 Ensemblemusik 1 1 Summa 1 6 17

Under vinterkursen 1967/68 meddelas undervisning på följande instrument (huvud- instrument): piano, violin, klarinett, trom- bone, trumpet och sång.

Flertalet av lärarkrafterna är hämtade från ÖMI (8 av 15 lärare). På blåsinstru- ment undervisar fyra militämiusiker.

Till vinterkursen 1967/68 har skolan iordningställt en särskild musikinstitution, bestående av 1 teorisal och 3 överspelnings- rum. Skolan förfogar över 1 flygel och 3 pianon.

8.3.12. Väddö folkhögskola och Tollare folkhögskola

Huvudman för Väddö folkhögskola är Stock- holms läns landsting, för Tollare folkhög- skola Godtemplarorden i Sverige.

Väddö folkhögskola har sedan 1960 an- ordnat olikartade musikkurser om 1—11/3 veckas längd om somrarna. Åren 1962—1965 hölls varje sommar allsångsledarkurs. Här-

utöver har skolan sedan 7 år tillbaka 3—4 musikkurser varje sommar i bl.a. lands- tingets regi. Under flera år har frågan om inrättande av en musiklinje (2-årig, typ Lunnevad) diskuterats. Vissa utredningar har även gjorts. '

Stockholms läns landsting har tillsatt en kommitté för utredning om inrättande av musiklinje vid någon av länets folkhögsko- lor. Denna kommitté har emellertid funnit att Tollare folkhögskola skulle vara en bätt- re lokalisering av musiklinjen. Kommittén har därför haft kontakt med Tollareskolan, vars styrelse fattat beslut om inrättande av musiklinje typ Lunnevad. Det gäller för- söksverksamhet under två år. Detaljutform- ning av musiklinjen pågår i samråd mel- lan skolans ledning och landstingets kansli. Landstinget har för ändamålet avsatt 100 000 kronor. Från Tollare folkhögskolas sida framhålls att musiklinjens realiserande inte bara är ett önskemål från denna del av Stockholms län och Storstockholmsregionen utan att också ledningen för Nykterhetsrö- relsens Bildningsverksamhet ställer sig bak- om önskemålen.

Lokalmässigt har båda skolorna goda för- utsättningar att kunna ta emot en musik- linje. Väddöskolan förfogar över 2 pianon och 1 flygel samt ett mindre antal orkester- instrument, medan Tollareskolan har 1 ny flygel jämte 3 pianon.

Tollare folkhögskola har hittills inte be- drivit någon verksamhet med speciella mu- sikkurser. Under den allmänna vinterkursen har samtliga elever 5 veckotimmar musik.

8.3. l 3 Birka folkhögskola, Ås

Huvudman är Jämtlands läns landsting. Skolan har fr. o. m. höstterminen 1967 utvidgad musikundervisning inom ramen för ordinarie vinterkurs. Utbildningen avses tills vidare vara 2—årig. Redan vinterkursen 1928/29 började man emellertid med sär- skild musikundervisning på instrument och sedan dess har ett flertal elever här fått sin grundläggande musikutbildning, innan de gått vidare till högre musikstudier. Vinterkursen 1967/68 deltar 10 elever

i den utvidgade musikundervisningen. Ele- verna har 12—15 vtr musik fördelade på följande ämnen: musikhistoria, formlära och repertoarkännedom, gehörslära, körsång, en- semblespel, dirigeringsövningar och instru- mentalundervisning. Varje elev spelar två instrument, av vilka det ena bör vara piano. Övning i orkesterspel på olika nivåer kan beredas musikavdelningens elever genom samarbete med orkestrar i Östersund. I sam— verkan med kommunala musikskolorna i Östersund och Rödöns kommun samt mili- tärmusikkåren vid I 5 har man kunnat lösa lärarfrågan. Musikundervisningen leds av länsbildningsförbundets musikkonsulent, vil- ken också är teorilärare vid skolan.

För musikundervisningen disponeras ett flertal lektions- och överspelningsrum. Fr.o.m. läsåret 1968/69 beräknar skolan kunna ta i bruk nybyggda lokaler. 3 pianon, 1 cello och 2 fioler ägs av skolan.

8.3.14. Övriga folkhögskolor

En rad folkhögskolor har på olika sätt, utan att ha en speciell musiklinje, visat sär- skilt intresse för musikundervisning. Vissa av dessa skolor har under längre eller kor- tare tid diskuterat inrättande av musiklinje.

Vid S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö (Växjö stifts folkhögskola med S:t Sigfrids stiftelse som huvudman) har eleverna i vin- terkursen möjlighet till högst 6,5 vtr mu- sik (därav 1,5 obligatorisk sång). Sedan 1966 anordnas på sommaren en tre veckors or- gelspelarkurs under ledning av domkyrko— organisten i Växjö. Ämnen i denna kurs är: orgelns funktion i gudstjänsten, liturgik, li- turgisk sång, musikhistoria, kulturhistoria, musik- och harmonilära, gehörslära och kör- dirigering. Skolan har för musikundervisning lämpliga lokaler och förfogar över bl.a. en större och en mindre piporgel.

Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jön- köping (huvudman: Svenska Missionsför- bundet) har sedan flera år tillbaka diskute- rat möjligheten av att inrätta en musiklinje. Ännu har någon sådan dock inte kommit till stånd. Sedan 1964 har särskild musik- undervisning förekommit vid skolan. Läs- året 1966/67 undervisades 31 elever i pia-

no, 1967/68 20 elever i piano och 18 i gitarr. Skolan har god tillgång till för mu- sikundervisning lämpliga lokaler. Stereoan- läggning, flygel och 5 pianon finns och man har dessutom en fond för inköp av en piporgel.

Också Sjöviks folkhögskola, Folkärna, hyser planer på att inrätta en musiklinje. Inte minst från huvudmannens sida (Svenska baptisternas folkhögskoleförening) har öns- kemål om en sådan linje uttalats, och man har med hjälp av de möjligheter som er- bjuds av den nya folkhögskolestadgan från och med hösten 1967 som ett komplement till den redan tidigare något utvidgade mu- sikundervisningen även berett eleverna till- fälle till individuell undervisning på vissa instrument. Bland skolans 128 elever har man 3 elever i violin, l i cello, 15 i gitarr. 1 i klarinett, 1 i trumpet, 3 i harmonium och 19 i piano. [ gitarr, harmonium och piano förekommer endast gruppundervis- ning. Lokala och instrumentala resurser är goda. En mindre orgelfond finns.

Speciell profil har de relativt långt gångna planerna på en musiklinje vid Malungs folk- högskola (huvudman Kopparbergs läns landsting). Man önskar där starta en mu- siklinje med folkmusikalisk inriktning. En kommitté har utarbetat förslag till en sådan linje, och skolans styrelse har fattat princip- beslut om linjens inrättande. Man räknar med en 2—årig kurs, 10 deltagare och vart- annatårsintagning. En skiss till timplan upp- tar följande ämnen: svenska, kulturoriente- ring, samhällsorientering, naturorientering, musikorientering, fritt valämne, kör, gym- nastik, musikteoretiska ämnen samt instru- mentalmusik och sång. Sammanlagt vecko- timtal är 35, varav 12 på ämnesgrupperna instrumentalmusik/sång och musikteori. Viss upprustning av lokaler och instrument- uppsättning erfordras inför en ev. musik- linje.

Slutligen skall nämnas ett antal folkhög- skolor, där man utan att ha planer på ut- vidgad musikundervisning och musiklinje ändock tillmäter musikundervisningen spe- ciell betydelse (huvudmannen inom paren- tes):

Hagabergs folkhögskola (Hagabergs Krist- liga Folkhögskoleförening)

Visingsö folkhögskola (Stiftelsen Brahe- skolan på Visingsö)

Lillsveds folkhögskola (Svenska Gymnas- tikförbundet)

Gotlands Läns folkhögskola (Gotlands läns landsting)

N. Ångermanlands folkhögskola å Hamp- näs (Västernorrlands läns landsting)

Sundsgårdens folkhögskola Råå (För- eningen Södra Sveriges kristliga ungdoms- skola Sundsgården.)

B. Övriga skolor 8.4 Örebro Musikpedagogiska Institut Institutet startades 1960 med två utbild— ningslinjer, pianopedagogisk och violinpeda-

Timplan

Antal vtr (ä 45 min.) i årskurs Ämne I II III

* Huvudinstrument (violin, piano el.

sång) Zipi, vi 111 ll 1 1/2 i 2 i 2 i sång violin violin * Blockflöjt 2 2 (2) Musik- och ge- hörslära 2 — * Musikalisk satslära och strukturanalys 2 2 2 Musikhistoria 2 2 2 Psykologi —— 2 — Ensembleledning — l l(vi) Ensemblespel, körsång 2 2 Plastik — Rörelse- fostran 2 — —— Rytmik 2 1 _ Interpretationsanalys huvudinstr. — 2 2 Repertoarkänne- dom |2 (vi) % (pi) & (pi) 1 (så) Metodik huvudin- strument 2 2 2 Metodik block- flöjt —— 1/z 1/2 Kammarmusik — 1 (vi) 1 (vi) ** Undervisnings- övningar Huvudinstrument —— 4 4 * Blockflöjt —— 1/2 %

* = betyg i slutexamen ** =betyg i undervisningsskicklighet i huvudin- strument

gogisk. 1967 tillkom en sångpedagogisk lin- je och man förbereder inrättande av en cellopedagogisk linje. Örebro stad och Öre- bro läns landsting är tillsammans huvudmän för skolan och svarar vardera för 50 % av kostnaderna. Skolan står under inseende av Musikaliska Akademien, som utser inspek- tor och censorer.

Visst samarbete med Örebro musikskola och Kävesta folkhögskolas filial i Örebro (se även 8.13.11.) förekommer. Rektor är anställd till 90 % vid ÖMI, vid musikskolan 10 %. På musikskolan finns en kommunalt anställd biträdande rektor, vilken bl. a. sva- rar för organisation av institutets övnings- undervisning. Organisationen framgår av ne- danstående skiss.

Elev, utexaminerad vid ÖMI, är placerad i kompetensgrupp I enligt avtal mellan Svenska stadsförbundet och Facklärarför- bundet.

Vid inträdesproven i maj 1967 intogs till pianopedagogiska klassen 8 elever av 19 sökande, till violinpedagogiska klassen 3 av 7 sökande samt till sångpedagogiska klassen 3 av 7 sökande.

Antalet elever'vid institutet är läsåret 1967/68 33, fördelade på olika linjer och årskurser enligt följande:

Åk] Åk2 Åk3 Summa

Pianoped. linje 8 3 8 19 Violinped. linje 3 3 5 11 Sångped. linje 3 — _ 3

' 14 6 13 33

Organisationsplan för Örebro Musikpedagogiska institut 1967—68

K M A inspektion

Örebro läns landsting

l Ö M I styrelse

Örebro stad

__ |

ledare) Rektor, KA 28 (pedagogisk

Bitr. rektor vid Mu- sikskolan (ca 700 vtr)

Institutets verksamhet (ca 140 vtr)

1 |

2 ord. lärare i ååååagfiråayåjlk' Timlärare KA 25 ÖMI. Tilläggsarvode KMHS avtal övn.underv. samt övn underv övrig underv. (110 vt r) ' övn. underv. övn. underv. (ca 600 vtr)

Övningsundervisning i huvudinstrument + blockflöjt (2 år) för varje elev vid institutet.

Elevernas hemortslän är följande: C1,D1,E2,F1,N1,P3,SZ, T10,W2,X3,Y2,Z2, AC 2, BD 1.

Under åren 1963—1967 har 27 musik- pedagoger utexaminerats.

8.5 M usiklinjen och M usikpedagogiska Institutet vid Stockholms Borgarskola

Stockholms Borgarskolas M usiklinje började sin verksamhet år 1943 med undervisning i violin, violoncell,'flöjt, klarinett, trumpet, basun, piano, solosång, mandolin, musik- historia, formlära, allmän musiklära, ele- mentar— och körsång samt orkesterspelning. Under första verksamhetsåret hade musik- linjen 306 elever och 16 lärare.

Skolan utvecklades snabbt till en full— ständig musikskola omfattande i huvudsak vuxenundervisning dels på allmän linje före- trädesvis avsedd för amatörer, dels i ett musikpedagogiskt institut för blivande lärare och yrkesmusiker. Den allmänna linjen, d. v. s. musiklinjen och det musikpedagogis- ka institutet omfattade läsåret 1966/67 till- sammans 1538 elever och 50 lärare fördela- ,de på inte mindre än 48 praktiskt musika- liska och musikteoretiska ämnen.

Det musikpedagogiska institutet har upp- kommit genom fr.o.m. 1954 successivt in- rättade examensklasser, nämligen pianope- dagogisk examen 1954, violinpedagogisk examen 1957, violoncellpedagogisk examen 1961, gitarrpedagogisk examen 1962, flöjt- pedagogisk och blockflöjtpedagogisk exa- men 1963. Utexaminationen har hittills om- fattat 128 pianopedagoger, 26 violinpeda—

goger, 3 violoncellpedagoger, 3 gitarrpeda- goger, 4 flöjtpedagoger och 19 blockflöjt- pedagoger.

De vid Borgarskolan anordnade musik- pedagogiska kurserna omfattar en studietid på normalt tre år. Den som genom tidigare dokumenterade studier har kompetens i ett eller flera ämnen kan (dock i undantags- fall) avlägga examen på kortare tid. In- trädessökande skall ha nått en hög standard på respektive huvudinstrument. Vid inträdes- provet fordras två kompositioner av olika stil. Noggrann förteckning över tidigare spe- lade verk och genomgångna studier inläm- nas i samband med provet. Inträdessökande, som avser att medtaga betygsatt biinstument i sin examen, avlägger prov även på biin- strumentet. Det teoretiska provet omfattar rytmiskt och melodiskt gehör samt allmän musiklära och harmonilära.

Antalet pedagogelever under läsåret 1967/68 framgår av nedanstående sam- manställning.

Års- Års- Års- Pedagogklass kurs 1 kurs 2 kurs 3 Pianopedagogik 9 12 14 Violinpedagogik 5 2 8 Violoncellpedagogik -— 1 —— Gitarrpedagogik 1 l ] Flöjtpedagogik 2 1 — Blockflöjtpedagogik 6 2 3

23 19 26

Eleverna har flerårig förutbildning i mu- sik och god skolunderbyggnad. Nedan- stående uppgifter avser läsåret 1965/66.

Piano- Violin- Violon- Gitarr- Flöjt- Blockfl- ped. ped. cellped. ped. ped. ped. Folkskollärarex. 1 Studentexamen 9 3 1 1 3 Påbörjade gymnasiestud. 1 Normalsk.komp. 1 1 Realex. eller jämförl. utb. 10 4 2 2 2 Folkhögskola l 1 2 Annan utbildning 2 4 1 3 84 SOU 1968: 15

Timplan (försöksvis tillämpad fr. o. m. läsåret: 1966/67)

Första Andra Tredje Fjärde Femte Sjätte termin termin termin termin ' termin termin

__ Vecko- Vecko- Vecko- Vecko- Vecko- Vecko- Amne timmar timmar timmar timmar timmar timmar Huvudinstrument 1 1 1 1 1 1 Biinstrument (även sång räknas som

biinstrument) ] 1 1 1 1 1 Musikhistoria 2 2 —— — —— — Formlära 1 1 — — — — Formanalys resp. strukturanalys o.

interpretationsanalys — — 2 2 2 2 Gehörsutbildning 1 1 1 l — — Harmonilära 1 1 — — —— — Harmonisk analys — — 2 2 — —— Psykologi och pedagogik _- —- — — 1 1/2 1 1/2 Rytmik 2 — —— — — Röst— och talvård — — 2 2 — -—— Metodik och övningsundervisn. 5—8 5—8 5—8 5—8 5—8 5—8 Klassrumsmetodik — — —— — 1 l Kammarmusik och ackomp. resp.

småensemble —— —— 1 1 1 1 Körsång eller orkesterspelning 2 2 2 2 2 2

Institutet är fr. o. m. läsåret 1966/67 vaktan härpå har Borgarskolans styrelse fått ställt under Musikaliska Akademiens inspek- tion, och eleverna är berättigade till statliga studiemedel enligt studiemedelsförordningen. Vissa elever erhåller i stället omskolnings- bidrag från respektive länsarbetsnämnder. Sålunda har ett 40-tal elever hittills beviljats omzkolningsbidrag från arbetsnämnden i Stockholms stad eller genom länsarbets- nämnderna i Stockholms, Uppsala, Koppar- bergs, Västernorrlands, Värmlands och Kronobergs län. Borgarskolans pedagog- examina är upptagna i Svenska Stadsför- bundets specialbestämmelser för kommuna- la musikledare och motsvarande bestämmel- ser för lärare vid kommunala musikskolor, kompetensgrupp 11.

Ett stort antal elever med yrkesmusika- lisk inriktning har valt en fri ämneskombi- nation och förbereder sig för inträde vid musikhögskola, operaskola, konservatorium eller Borgarskolans egna pedagogkurser.

I en motion till Stockholms stadsfull- mäktige (nr 13/1964) har framförts för- slag beträffande ombildning av Borgarsko- lans musiklinje till ett musikkonservatorium och en fastare organisation innebärande förbättrade anställnings- och löneförhållan— den för lärarkåren. Motionen har ännu inte slutbehandlats av fullmäktige, men i av—

stadens medgivande att på ordinarie stat uppföra en föreståndartjänst (heltid) och sex lärartjänster (halvtid). Samtliga dessa tjänster är nu lönegradsplacerade av Stock- holms stads 1önenämnd ,och besatta med ordinarie tjänstinnehavare. Examinationen sker enligt samma fordringar, som gäller för motsvarande examina vid Kungl. Mu- sikhögskolan. '

8.6 Stockholms M usikpedagogiska Institut (SMI)

Stockholms Musikpedagogiska Institut bil— dades i oktober 1960. I institutets stadgar, som fastställdes den 10.3.1962 anges insti- tutets målsättning på följande sätt:

»Institutet har till ändamål att ordna mu- sikundervisning samt pedagogkurser med diplom eller examen och att bereda dem, som är knutna till institutet möjlighet att få sin undervisningsförmåga bedömd och betygsatt. Institutet har därjämte till ända- mål att meddela undervisning i talteknik och scenisk framställning samt konstnärlig dans. Institutet äger i den utsträckning sty- relsen beslutar även i övrigt stödja och främja svenskt musikliv samt musikpedago— gisk forskning.» (& 3).

Verksamheten har sedan helt koncentre-

rats på den musikpedagogiska uppgiften, så- väl i forrn av allmän musikundervisning i studiecirklar som genom pedagogkurser. Verksamheten finansieras genom studiecir- kelbidrag och kursavgifter. Anslag från Stockholms stad (750 kronor per termin läsåret 1965/66) och Musikaliska Akade— mien (7000 kronor för det nämnda läs- året) har även erhållits.

Inspektor för institutet är sedan 1965 mu- sikdirektör Daniel Helldén. SMI ansöker 1967 om att få ställas under skolöversty- selsens inseende och inspektion. SÖ har i avvaktan på ställningstagande från musik- utbildningskommittén gällande institutets plats i en framtida musikutbildningsorgani- sation ännu inte fattat beslut i ärendet.

Sedan 1962 är SMI en stiftelse. Elevantalet vid SMI var under verksam- hetsåret 1965/66 ca 400. Undervisning har meddelats individuellt och i grupp i sång, piano, musikteori, violin. cello, blockflöjt och gitarr. Under det nämnda arbetsåret har rapporterats 190 statsbidragsberättigade studiecirklar. Som sin viktigaste uppgift ser SMI att ut— bilda musikpedagoger. År 1960 pågick kur- ser i följande ämnen:

sångpedagogik .................. (8) gitarrpedagogik ................ ( 5 ) blockflöjtspedagogik ............ (4)

violinpedagogi k bleckblåsinstrume ntped.

.......... (4)

Siffrorna inom parentes anger antalet del- tagande elever läsåret 1965/66.

Antalet kurser har under SMI:s verksam- hetstid successivt utökats. Våren 1966 av- lades fullständig examen av 4 elever i den sångpedagogiska kursen. 1 elev i den gi- tarrpedagogiska samt ] elev i den block- flöjtpedagogiska kursen.

Varje pedagogkurs omfattar en central- kurs, obligatorisk för alla, en gång varje verka, 4—6 studietimmar per gång. Höst— terminen pågår under ca 12 veckor, vår- terminen ca 14 veckor. Kurserna varat 2—3 år.

Deltagarna undervisas i centralkursen på sitt eller sina instrument i praktisk peda-

gogik och metodik med tanke på att ge de blivande pedagogerna förmåga att under- visa såväl individuellt som i grupp. Musik- historia och gehörsutbildning ingår i cen- tralkurserna under hela den tid varje kurs pågår. Stor vikt läggs vid gehörsutbildning- en, och gehör är betygsämne i examen. So- listisk utbildning på instrument ingår som regel inte i pedagogkurserna.

Till de teoretiska ämnena kan litteratur anvisas, vilket skall göra det möjligt för deltagarna att eventuellt enbart med en kort förberedande kurs tentera för resp. lärare. Denna utbildningsplan gör det möjligt för studerande bosatta utom Stockholm att få sin pedagogiska utbildning koncentrerad till en dag i veckan.

Examensproven i pedagogexamina omfat- tar följande ämnen: solistiskt prov på hu- vudinstrumentet. undervisningsprov, prov i musikhistoria, psykologi, sång samt musik- teori och gehör.

För den som vill börja en pedagogisk utbildning anordnas t.v. inga inträdesprov och samtliga kurser är i mån av plats öppna även för sådana studerande, som ej ämnar avlägga examen. Under kurstiden sker gall- ring för att god standard på examinerade pedagoger skall kunna hållas.

SMI:s pedagogiska examina medför enligt avtal mellan kommunförbunden och Fack- lärarförbundet inplacering i grupp 11 i löne- avtalet för kommunala musiklärare. De SMl—examinerade pedagogerna har i stor utsträckning fått anställning som lärare vid kommunala musikskolor.

Utöver de nämnda pedagogkurserna pla- nerar SMI även en linje med skolmusika- lisk utbildning.

Bland övriga kurser kan nämnas opera- kurs, elementär kurs i kördirigering. kurs i musikalisk gestaltning. gitarristkurs, rom-ans- kurs och preparandkurs för inträdessökan- de till musikhögskolan. De tre sistnämnda kurserna är sommarkurser och har arrange- rats i samråd med Stockholms läns Bild- ningsförbund och Folkbildningskommitté. SMI är även inriktat på att ge forthildnings- kurser av olika slag.

Tillsammans med andra institutioner har

SMI startat Stockholms Körskola, som va- rit verksam i 3 år. Till kurser i romansinter- pretation har bl. a. engagerats Gerald Moore, London.

Kursavgifter för enskild undervisning va- rierar mellan 160 och 310 kronor per ämne (timmeslektioner). För vårtermin är motsva- rande lektionskostnad 185—360 kronor (14 ggr). Även gruppundervisning förekommer mellan 85 och 155 kronor.

Eleverna kan erhålla studiemedel, när in- stitutet ställs under myndighets tillsyn.

8.7 Kopparbergs läns landstings högre musikskola, Falun

Från och med hösten 1967 bedrivs yrkes- inriktad musikutbildning på det gymnasiala stadiet vid Kopparbergs läns högre musik- skola. Utbildningslinjen har sprungit fram ur ett starkt behov av fortsatt utbildning för elever, som genomgått grundskola och i kommunal musikskola eller på annat sätt erhållit en grundläggande musikundervisning på ett instrument. Skolans målsättning an- ges på följande sätt:

»Skolan vill instrumentalt och teoretiskt föra eleverna så långt, att elev efter genom- gången kurs med framgång skall kunna söka till Musikhögskolan eller annan utbild— ningsanstalt för solist- eller musildärarut- bildning. Vid timplanens utarbetande har särskild hänsyn tagits till att elev skall ha tillräcklig tid över för övning på respektive instrument. I de allmänbildande ämnena skall fackskolans undervisningsplan följas så långt det är möjligt.»

Medel för täckande av skolans omkost- nader läsåret 1967/68 har anslagits av Kopparbergs läns landsting. Landstinget lämnar även studiebidrag till eleverna med belopp motsvarande statliga studiebidrag. Undervisningen är kostnadsfri för eleverna. Musikskolan är förlagd till Centrala verk- stadsskolan, Haraldsbo, Falun. Verkstads- skolans styrelse är musikskolans huvudman.

Eleverna inackorderas på verkstadssko— lans elevhem och betalar för helinackorde- ring 210 kr. per månad.

För inträde i skolan gäller, att elev skall

ha fyllt 16 år före intagningsårets slut. In- trädesprov äger rum i huvudinstrumentet, musiklära och gehör, sång samt frivilligt biinstrument. Antalet sökande till skolan var våren 1967 34 st. Av dessa togs 16 elever in.

Elevupptagningsområden är innevarande läsår:

Kopparbergs län 11 st. Jämtlands län 2 » Uppsala län 1 » Stockholms län 1 » Västmanlands län 1 »

Könsfördelningen är 11 manliga och 5 kvinnliga elever.

Eleverna har följande huvudinstrument: violin 8 st., cello 2 st., gitarr 2 st., klarinett ] st. och piano 3 st. Vid intagningen har violinister prioriterats.

Elevernas skolunderbyggnad är:

studentexamen 2 st realexamen 3 » 9-årig grundskola 5 » 8—årig folkskola 2 » 7-årig folkskola samt folkhög-

skola 2 år 1 » 7-årig folkskola 2 »

Eleverna har i huvudsak erhållit sin tidi- gare musikutbildning i kommunal musik- skola (14 elever). En elev har utöver studier i kommunal musikskola studerat 3 år vid Borgarskolans musiklinje, Stockholm. En elev (gitarrist) har studerat privat tidigare.

För undervisningen gäller timplan åter— given på nästa sida.

Kurstiden omfattar 2 år (4 terminer). Läsåret är 39 veckor. Lovdagar och ferier är desamma som för stadens skolor.

Varje termin anordnas en studieresa med besök i Stockholm eller någon annan ort där högre musikutbildning bedrivs.

Musikskolan disponerar egen byggnad in- nehållande bl. a. elevrum, övningsrum, lek- tionsrum och dagrum med TV. Diskotek och notmaterial står till elevernas förfogan- de. Haraldsboskolan förfogar över nybyggd gymnastiksal/aula, egen idrottsplats och is- hockeybana.

Kvällsundervisning bedrivs i form av stu- diecirklar och hobbyverksamhet i fritids- grupper med stöd av anslag från skolan.

Timplan för högre musikskolan i Falun

Första årskursen Andra årskursen Antal Samman- Antal Samman- Antal tim. pr lagt ant. Antal tim. pr lagt ant. __ elev. elev underv. elev. elev underv. Amne pr/t. vecka timmar per/t. vecka timmar Svenska 1 6 3 3 16 3 3 Tyska 1 6 3 3 16 3 3 Kulturhistoria 1 6 2 2 1 6 2 2 Gymnastik 16 2 2 32 2 2 Musikhistoria 16 2 2 16 2 2 Musiklära 16 1 1 —— — — Elementår harmonilära — _ — 2 1 8 Gehörslåra 4 1 4 4 1 4 Solosång, röst- och talvård 2 1 8 2 1 8 Körsång 16 1 1 32 1 1 Orkester l 6 4 4 32 3 4 Kammarmusik 2—4 2 10 2—4 2 10 Individuella lektioner å huvud- instrument 1 2 32 1 2 32 Lektioner å biinstrument 2 1 8 2 1 8 Timme till förfogande 16 1 1 32 1 1 Summa 26 81 26 88

8.8 Högre musiklinjen vid Eskilstuna musikskola

Vid Eskilstuna musikskola finns sedan 1962 en högre musiklinje i violin för särskilt mu- sikaliskt intresserade och begåvade ungdo- mar. Senare har tillkommit en motsvarande linje även för piano.

Målet för den högre musiklinjen anges på följande sätt:

»Den högre musiklinjen är avsedd att bibringa eleverna fördjupade kunska- per i respektive huvudinstrument,

att göra eleverna förtrogna med den ele- mentära musikteorin (gehör och satslära),

att skapa förutsättningar för kvalificerad ensembleverksamhet samt

att "förbereda elever med musikalisk yr- kesinriktning för inträde vid högre musik- utbildningsanstalter. »

Timtalet är så avpassat, att undervisning- en kan hinnas med vid sidan av det dagliga skolarbetet eller yrket. Undervisningen om- fattar dock lägst 3 timmar per vecka.

Eskilstuna skolstyrelse är huvudman för musikskolan och därmed även för den hög- re musiklinjen.

Undervisningen är kostnadsfri för elever i Eskilstuna skolor. För övriga gäller, att elev, som uppnått eller under kalenderåret

uppnår 18 års ålder har att erlägga en av- gift med 120 kr. per termin.

Inträdesprov anordnas på huvudinstru- ment samt i allmän musiklära. Vid slutet av varje termin anordnas terminsprov. var- vid musikledningen har att ta ställning till elevs fortsatta deltagande i undervisningen.

Vid avgång från den högre musiklinjen utfärdas efter fullgjorda prov, avgångsbetyg med vitsord i huvudinstrumentet, musik- och gehörslära samt i förekommande fall även i biinstrument och satslära.

Rektor för musikskolan och dess högre linje är tillika musikkonsulent i stadens sko- lor.

8.9 Planer på viss pedagogutbildning vid Linköpings stads musikskola

Sedan ett flertal år tillbaka har i Linköping. funnits planer på att komplettera musiksko— lans verksamhet med någon form av högre musikutbildning. I början av 1960-talet framfördes tankar på ett konservatorium. Under 1967 har musikskolan gjort fram- ställning till Linköpings stad om inrättan— det av en musikpedagogisk linje vid mu- sikskolan. Denna linje skulle vara treårig och gälla utbildning av piano- och violin-

pedagoger. Framställningen motiveras med att de nuvarande musikpedagogiska utbild- ningsanstalternas kapacitet är alltför liten på dessa områden. En intagning av tre ele- ver på vardera linjen per läsår planeras var- igenom utbildningslinjen, fullt utbyggd, skul- le omfatta 18 elever. Utbildningen föreslås bli avgiftsfri för eleverna. Hela kostnaden för linjen skulle bestridas av Linköpings stad.

I den föreslagna kursplanen upptas föl- jande ämnen: huvudinstrument, blockflöjt, biinstrument (stråk 11 eller piano), rytmik, orffmusicerande, sång, gehörs- och musik- lära, harmonilära. harmonisk analys, form- lära, formanalys (strukturanalys), musikhis— toria, historik över huvudinstrumentet (inkl. litteratur), metodik I och II, psykologi och pedagogik samt ensemblespel. Undervisning- en beräknas omfatta 11—20 veckotimmar år 45 minuter (termin 1: 13, 2: 16, 3: 20, 4: 20, 5: 17, 6:11 vtr). Härtill kommer auskulta- tioner och övningslektioner. Redan under 1966/67 har viss musikpedagogisk utbild- ning påbörjats med fem elever, samtliga tim- lärare vid musikskolan i Linköping. De fem eleverna har alla god musikunderbyggnad. En är dessutom småskollärare, en folkskol- lärare. Under hösten 1967 har ytterligare 3 elever tillkommit. Framställning till stads- fullmäktige om inrättande av en permanent musikpedagogisk linje har t. v. bordlagts.

8.10 Planer på musikutbildning [ Östersund

Ett starkt dokumenterat intresse för att in- om Jämtlands län kunna få till stånd en skola för musikutbildning har under senare år förelegat i staden och länet. Represen— tanter för landstinget, Östersunds stad, läns- skolnämnden och Wilhelm Peterson-Berger Stiftelsen har i olika sammanhang under- stött tanken. Viss kontakt har i ärendet ta- gits med styrelsen för Ingesunds musikskola, varvid förslag om inrättande av en filial- skola i Östersund diskuterats.

Med hänsyn till det utredningsarbete som pågått inom kommittén har man dock t.v. bordlagt dessa planer. I stället har framkom- mit förslag om att under en övergångstid

och såsom försöksverksamhet söka lösa mu— sikutbildningsproblemet efter delvis andra linjer och inom den kommunala yrkessko— lans ram. Målsättningen är därvid att skapa en 2-årig förberedande musiklinje för inträ- de vid t.e x. musikhögskolan.

Skolstyrelsen i Östersund har 1 april 1966 hos SÖ ansökt om inrättande av en dylik linje fr.o.m. läsåret 1966/67. SÖ har med hänsyn till kommitténs arbete ännu icke tagit ställningi ärendet.

Antalet elever skulle enligt skolstyrelsens förslag vara 15, fördelade på tre linjer, stråkinstrument, piano och blåsinstrument. Undervisningen skulle omfatta 26 vtri åk ], 20 vtr i åk 2. Lärarfrågan kan t. v. ordnas med timlärare men man förutsätter att möj— lighet att heltidsanställa lärare relativt snart skall kunna föreligga.

Lokalbehovet kan under den första tiden tillgodoses genom ianspråktagande av i sta— den befintliga skollokaler etc.

Se även 8.3.13.

9. Musiklärarutbildningen

A. Nuläge och lärarbehov

9.1. Nuläge beträffande förskollärar- utbildningens kapacitet

9.1 .1 Antal förskoleseminarier

Antalet förskoleseminarier är f. n. 14. Sam- manlagda antalet intagningsklasser budget- året 1967/68 är 37. totalt antal klasser 74. En kraftig ökning har alltså skett från budgetåret 1962/63, då antalet seminarier var 6, antalet intagningsklasser 11 och tota- la antalet klasser 19.

De 14 förskoleseminarierna är av skif- tande storlek. De dimensioneras med ut- gångspunkt i tillgång på övningsinstitutio- ner för den praktiska lärarutbildningen och med hänsyn till disponibla lokaler.

F.n. har ett seminarium totalt 12 klasser (Solna), 5 har 6 klasser. de övriga 8 har 4 klasser vardera.

Om SÖ:s planer förverkligas 1970/71 att finnas 3 förskoleseminarier med 12 klasser (Solna, Stockholm, Göteborg), 2 förskoleseminarier med 10 klasser (Malmö. Norrköping), 2 för- skoleseminarier med 8 klasser (Uppsala, Västerås). 2 förskoleseminarier med 6 klas- ser (Gävle. Örebro). 5 förskoleseminarier med 4 klasser (Borås, Jönköping, Luleå, Södertälje. Umeå).

kommer

9.1.2 Utbyggnadstakt — prognos

Tillgången på förskollärare är mindre än behovet, varför SÖ planerar fortsatt utbygg-

nad av förskoleseminariernas kapacitet. En ökning med 5 intagningsklasser beräknas en- ligt Sözs petita avseende budgetåret 1968/ 69 kunna genomföras för vart och ett av åren 1968 t.o.m. 1970. Om så sker skulle antalet intagningsklasser 1968/69 vara 42, 1969/70 47, 1970/71 52 och det totala antalet klasser respektive år 79, 89, 99 och år 1971/72 104.

9.1.3. Behov av lärare i musik, rytmik samt röst- och talvård vid förskolesemi- nariema

Nuläge: musik, rytmik och frivillig instrumentalmusik

För förskoleseminarierna gäller f.n. provi- sorisk timplan. I SÖ:s petita avseende bud- getåret 1968/69 har förslag till reviderad timplan framlagts.

Enligt nu gällande timplan är antalet lä- rartimmar per klass och vecka i ämnet mu- sik 2, i ämnet rytmik 2 (delad klass).

Enligt tilläggsbestämmelser till timplanen förläggs till tid utom timplanen frivillig un- dervisning i instrumentalmusik, sammanlagt högst det antal lärartimmar, som motsvarar 30 timmar per klass och läsår, dvs. (30: 35 =) 0,86 lärartimmar per klass och vecka.

Antalet lärartimmar/vecka i dessa äm- nen vid seminarier med olika storleksord- ning framgår av följande tablå.

antal lärart/v

musik inkl. friv.

Antal klasser instrumentalmusik rytmik 12 (24+10 =) 34 24 10 (20+8,5 =) 28,5 20

8 (16+9 =) 25 16 6 (12—1—5 =) 17 12 4 (8+5 =) 13 8

Enligt tilläggsbestämmelscr till timplan för förskoleseminarierna kan uppdelning av klass i två grupper ske vid undervisning i vissa ämnen, bl.a. i ämnet rytmik. Denna bestämmelse gäller ej ämnet musik.

[ SÖ:s petita 1968/69 anförs, i sam— band med att förslag till reviderad timplan framläggs, att möjlighet till uppdelning av klass bör finnas för vissa delar av ämnet musik. bl.a. för gehörsträning och instru- mentalmusik. De bestämmelser, som gäller för uppdelning av klass vid undervisning i musik inom klasslärarutbildning bör med samma motivering gälla inom förskollärar- utbildningen.

Med hänsyn till att de totala kostnaderna för lärartimmar per klass ej nu bör ökas föreslås ännu inte de önskvärda höjningarna av antalet lärartimmar i detta ämne. SÖ för— utsätter att rektorerna inom ramen för det beräknade totala antalet lärartimmar i sam- råd med SÖ vidtar lämpliga och möjliga anordningar, som i någon män kan tillgodo- se behovet av undervisning i delad klass i ämnet musik.

Planering

Det torde finnas skäl att utgå ifrån att för- skoleseminarierna i en nära framtid i fråga om instrumentalmusik får samma möjlighe- ter som kommer att finnas inom klasslärar- utbildningen.

Av det förslag till timplan, som fram- lagts för lågstadielärarutbildning, framgår att sammanlagda antalet timmar per lärar— kandidat i ämnet musik under 2-årig ut- bildning beräknas vara 140 i grundkurs. vilket ligger nära förskollärarutbildningens totala timantal 136.

Av lågstadielärarutbildningens 140 tim— mar beräknas 24 timmar till instrumental- musik, 2 lärarkandidater per grupp.

För de återstående 116 beräknas åtgå ca 151 lärartimmar per klass under två år (koeff. 1,3).

Med motsvarande beräkning för förskol- lärarutbildningens del skulle antalet lärar- timmar per klass bli följande.

Av det totala timantalet under 2-årig ut- bildning som f.n. är 136 t. torde 24 tim- mar kunna beräknas till instrumentalmusik, 2 lärarkandidater per grupp. För de åter- stående timmarna (136—24 :) 112 beräk- nas åtgå (koeff. 1,3) 146 lärartimmar. To- tala timantalet vid 2-årig utbildning skulle då bli (30 )( 24+146=) 360, per läsår 180, dvs. med 35 läsveckor 5 vt/klass.

Med denna beräkningsgrund blir antalet lärartimmar per vecka i ämnet musik vid seminarier med olika storleksordning föl- jande:

Antal klasser Antal lärart/v 12 60 10 50

8 40 6 30 4 20

Enligt KK 1965: 339 är bestämmelserna i Kungl. Maj:ts stadga för övningslärare SFS 1960: 507 vid lärarhögskolor. folksko- leseminarier, seminarier för huslig utbild- ning samt Fredrika Bremer-förbundets lant- hushållssem-inarium å Rimforsa tillämpliga även för lärare i teckning, musik och slöjd vid förskoleseminarierna.

Enligt Regleringsbrev ang. anslag för bud- getåret 1967/68 till Lärarutbildning, Klass- och ämneslärarutbildning m.m. får vid för- skoleseminarium finnas extra ordinarie tjäns- ter i teckning eller i musik i lönegrad Ue 14 samt extra ordinarie tjänst som lärare i slöjd i lönegrad Ue 13.

Möjlighet att inrätta tjänst i rytmik före- ligger alltså ej f. n.

Enligt övningslärarstadgan kan tjänst i bl.a. musik vid förskoleseminarium inrät- tas om undervisning å tjänsten omfattar

lägst 14 veckotimmar varvid tillgodoräk- nande av veckotimmar må ske enligt sär- skilda bestämmelser.

I undervisning å tjänsten får såsom under- lag för tillgodoräkningen ingå tjänstgöring i såväl seminarieklasser som övningsklass samt sådana klasser, tillhörande det statliga eller statsunderstödda skolväsendet, som ut- nyttjas för lärarutbildning i ifrågavarande ämnen. Som underlag för tillgodoräkning får medräknas endast sådan fyllnadstjänst- göring som fullgöres vid lärarhögskola, an- nan här (i stadgan) avsedd lärarutbildnings- anstalt eller i övningsklass, som utnyttjas på nyss angivet sätt.

Budgetåret 1967/68 finns inrättade en eo lärartjänst i musik vid förskoleseminariet i Solna, en eo halvtidstjänst vid förskolesemi- nariet i Göteborg. Med utgångspunkt i nu gällande bestämmelser och planerad utbygg- nad (se 9.1.1.—2.) skulle 1971/2 flera lä- rartjänster i musik kunna vara inrättade: en hel musiklärartjänst vid vart och ett av sju förskoleseminarier, en halv musiklärartjänst vid vart och ett av två seminarier.

Nuläge: röst- och talvård

Enligt tilläggsbestämmelser till provisorisk timplan för förskoleseminarium skall som obligatorisk undervisning till tid utom tim— plan förläggas kurs i tal- och röstvård med för de studerande individuellt skiftande tim- antalet (dock lägst 10 timmar) sammanlagt under seminarietiden lägst det antal lärar- timmar, som motsvarar 2 veckotimmar för varje grupp av omkring 24 lärarkandidater och 1,5 veckotimmar för varje grupp om mindre än 20 lärarkandidater, som ej kan sammanföras med annan grupp.

I petita avseende budgetåret 1968/69 före- slår SÖ att ämnesbeteckningen ändras till röst- och talvård, den beteckning, som åter- finns i LUS' förslag till studieplaner för lä- rarutbildning. SÖ föreslår vidare, att anta- let lärartimmar vid förskoleseminarierna be- räknas på samma sätt som vid folkskole- seminarierna nämligen enligt principen att undervisningen omfattar högst 75 lärartim— mar för varje klass under dess seminarie-

tid och att de fördelas med för lärarkandi- daterna individuellt skiftande timantal, dock att, på sätt som LUS föreslagit, 3—4 timmar anslås till gemensam genomgång av spe- ciella moment.

Antalet lärartimmar per klass och läsår blir då

75 = 37,5 = _— 37 5' 1,07 ( 2 ,,pervecka( 35 ) Med denna utgångspunkt skulle antalet lä- rartimmar i röst- och talvård vid semina- rier med olika storleksordning bli följande

Antalet klasser ' Antal lärart/v

12 13 10 11

8 8,5 6 6

4 4 Planering

l förslag till timplan för lågstadielärarut— bildningen återfinns en annan beräkning av timantalet i röst- och talvård. Det torde vara naturligt att senare anpassa förskole- seminariernas timantal i röst- och talvård till det som kommer att gälla inom lågsta- dielärarutbildningen. Med utgångspunkt i det nämnda förslaget skulle antalet lärar- timmar för förskoleseminarierna kunna be- räknas enligt följande.

Av det totala'antalet lärarkandidattimmar under 2-årig utbildning — 10 — skulle 2 timmar ges i grupp omfattande 2 klasser, 2 timmar i hel klass. 4 timmar i grupp om 3 lärarkandidater, 2 timmar individuellt i medeltal.

Antal lärartimmar per två klasser med 30 lärarkandidater per klass under två läsår blir då

(2+2X2+4=+2X6=) 206.

Detta timantal per läsår och klass ger (206 : 2) : 2 = 51,5 lärartimmar per läsår och klass, dvs. (51,5 : 35 =) 1,47 lärar- timmar per vecka och klass (avrundat 1.5)

Med denna utgångspunkt skulle antalet lä- rartimmar i röst- och talvård vid seminarier med olika storleksordning bli följande:

Antal klasser Antal lärart/v 12 (17,6) 18 10 (14,7) 15

8 (11,76) 12 6 ( 8,8) 9 4 (5,88) 6

9.2 Klass/ämm!bildningen i musik vid lä- rarhögskolorna enligt skolöverstyrelsens förslag

9.2.1. Lågstadielärare

Utbildningstiden är 5 terminer. Utbildningen i musik kan omfatta enbart grundkurs (140 timmar under de tre första terminerna jämte praktik under fjärde terminen) eller grund- kurs jämte tillvalskurs (omfattande 60 tim- mar under femte terminen). Såväl den kor- tare som den längre kursen ger behörighet att undervisa i musik på lågstadiet. Tillvals- kursen ger dessutom viss utbildning för mu- sikundervisning på mellanstadiet.

Utbildningens innehåll är november 1967 under utarbetande inom särskild arbetsgrupp på SÖ.

Utbildningstiden är 6 terminer. Utbildningen i musik kan omfatta enbart grundkurs (50 timmar under de två första terrninerna jämte praktik under femte terminen) eller grund- kurs jämte tillvalskurs (omfattande 90 tim- mar under fjärde och 60 timmar under sjätte terminen). Endast den som genomgått såväl grundkurs som tillvalskurs är behörig att undervisa i musik på mellanstadiet. Till- valskursen ger ej behörighet för musikun- dervisning på högstadiet.

Lärarkandidaten på mellanstadielinje väl- jer efter genomgångna grundkurser i musik och gymnastik tillvalskurs i endera ämnet och blir behörig att undervisa i det av ämne- na vari tillvalskurs valts. Grundkursens upp- gift är i fråga om ämnet musik att ge lärar- kandidaten sådana insikter och färdigheter som krävs för att kunna utnyttja musiken som källa till stimulans, fostran och kunskap i den övriga undervisningen. Lärarkandida- ten kan som grundkurs i musik förutom äm- nes- och metodikutbildningen välja'antingen

Följande timplan föreslås av SÖ för Iågstadielärarutbildning

Grundkurs Tillvalskurs

Termin nummer 1 2 3 4 5 Undervisningstimmar 60 40 40 — 60 (därav till) P

R .. A Amnes- och metodikutbildning 48 34 34 K 32

T Instrumentalmusik 12 6 6 I 12 Körsång — —— —— K 16 Följande timplan föreslås av SÖ för mellanstadielärarutbildning

Grundkurs Tillvalskurs

Termin 1 2 3 4 5 6 Undervisningstimmar 25 25 — 90 60

P (_därav till) R Amnes- och metodikutbildning 15 15 — 78 A 32 Instrumentalmusik (alt) 10 10 — 12 K 12

T Musikkännedom (alt) 10 10 — — I — Körsång — — —— —— K 16 tSOU1968: 15 93

20 timmar instrumentalmusik, vilket är nöd- vändigt för dem som senare skall fortsätta med tillvalskursen i musik, eller 20 timmar musikkännedom.

Utbildningens innehåll är februari 1968 under utarbetande inom särskild arbetsgrupp på SÖ.

9.2.3. Kommittén

Kommittén finner det angeläget att utbild- ningen av klasslärare i musik blir av sådan standard att musikundervisningen på låg- och mellanstadiet kan bli av god kvalitet. Den föreslagna utbildningstiden är av na- turliga skäl knappt tillmätt, varför det för ett gott resultat fordras

—ett noga målinriktat och väl kursinnehåll —-vä1 utbildade metodiklektorer, instrumental- lärare och handledare —tillgång till ändamålsenliga och väl utrustade musikinstitutioner vid lärarhögskolorna —sådana krav för inträde på lärarhögskola, att lärarkandidaten inte bara kan tillgodogöra sig undervisningen utan också har förutsätt- ningar att senare meddela undervisning i musik.

genomtänkt

9.3. Den nuvarande musiklärarutbildningen

För behörighet till tjänst som lärare i musik inom skolväsendet krävs för närvarande mu- siklärarexamen. Denna kan avläggas vid musikhögskolan i Stockholm samt vid mu- sikkonservatorierna i Göteborg ochMalmö.l Utbildningen är 4-årig. Under de 3 första åren ges en ämnesutbildning omfattande följande ämnen: sång, piano jämte någon kunskap i orgelspelning, violin eller viola jämte någon kunskap i violoncellspelning (eller violoncell jämte någon kunskap i vio- linspelning), kontrapunkt, formlära, harmo- nilära, musikens historia och estetik, peda- gogik, dirigering, instrumentation, musik- och gehörslära, talteknik och välläsning. Det fjärde året omfattar praktisk-pedagogisk ut- bildning, den s. k. provårskursen. Hela ut- bildningen är förlagd till musikhögskola respektive konservatorium.

För behörighet till tjänst som musiklärare vid folkskoleseminarium och lektor i musik- metodik vid lärarhögskola krävs förutom musiklärarexamen även högre organistexa—

men. Detta dubbla behörighetskrav hänger samman med att utbildning av kantorer (organist- och kantorsexamen) sedan länge bedrivs vid folkskoleseminarier och lärar- högskolor. Kommittén föreslår på annan plats (10.3.2.) en omorganisation av den lägre kyrkomusikerutbildningen. Denna kommer i fortsättningen icke att samman- kopplas med utbildning av klasslärare, var- för kravet på den nämnda dubbla behörig- heten bör slopas. Metodiklektor vid lärar- högskola bör i stället förutom musiklärar- examen genomgå särskild musikpedagogisk fördjupningskurs (se 14.1 8.2.).

9.4 Musiklärarbristen enligt AMS, MLU och kommitténs undersökning

Arbetsmarknadsstyrelsen framlade år 1964 en undersökning angående tillgången på lärare i musik, teckning och gymnastik. Man fann därvid för musikens vidkomman- de att endast omrking 50 % av de vårter- minen 1963 i den allmänna skolan under- visade lärarna fyllde behörighetskraven.

I Musikledarutredningens betänkande 1962 redovisas för musikcirkelledarnas vid- kommande liknande siffror beträffande så- väl den musikaliska som den pedagogiska kompetensen. MLU anför (sid 75): »De gjorda stickproven och uttalanden från er- farna folkbildare pekar sålunda mot att drygt hälften av studiecirklarna i musik har handledare hemmahörande i kategorien >>privata studier». I runt tal torde det röra sig om 4—5000 personer, huvudsakligen musikamatörer utan pedagogisk utbildning eller i bästa fall med en kortare pedagogisk fortbildningskurs.»

De undersökningar avseende formella musikaliska meriter m.m. hos cirkelledare i musik, som kommittén verkställt. har givit i stort sett samma resultat.

9.5 De musikundervisande lärarnas ut- bildning och tjänstgöring läsåret 1966/67

Enligt skolöverstyrelsens preliminära beräk- ningar för läsåret 1966/67 har endast

1 Beträffande Göteborg och Malmö sker exa- mensregistrering i Stockholm.

53,1 % av de musikundervisande lärarna in- om skolväsendet (utom yrkesskolan samt grundskolans låg- och mellanstadium) av- lagt högre examen vid musikhögskolan. Nedanstående tabell visar det totala läget i fråga om de musikundervisande lärarnas ut- bildning under nämnda läsår. Av tablån framgår vidare hur stor del av undervis- ningstiden i musik varje utbildningsgrupp svarar för. Man kan också utläsa hur många timmars övertimmar (utöver full tjänst, 30 vtr) de olika grupperna har. I sista kolumnen anges den genomsnittliga tjänstgöringen per vecka för varje grupp av lärare. Kodsiff- rorna förklaras i bilaga 1.

Tre grupper innefattar vardera ca 150 lärare. 010—090 utgörs av personer med enbart grundläggande, allmänbildande stu- dier, dvs studentexamen, realexamen, grund— skola odyl. Dessas möjligheter att bedriva en god musikundervisning på de stadier varom här är fråga (högstadiet de gymnasia- la skolformerna samt avvecklingsskolorna) torde mycket begränsade även om man sä- kerligen kan finna rätt många goda musik- begåvningar i gruppen. Gruppen 510—519, 525 utgörs av personer med folkskollärar- examen jämte olika former av påbyggnad, däribland kantorsexamen. Huvuddelen av gruppen torde vara kantorerna, vilka med

Total underv. Därav Genomsnitt]. Antal i vtr övertim. veckotimtal

Utbildning Num % Num % Num %

010—090 147 10,8 1 245,0 7,4 9,0 1,0 8,47 100—491 78 5,7 418,6 2,5 31,0 3,6 5,37 510—519, 525 151 11,1 879,1 5,2 176,0 20,4 5,82 521 10 0,7 64,5 0,4 3,0 0,3 6,45 540 10 0,7 132,0 0,7 9,0 1,0 13,20 541 725 53,1 11 775,5 70,2 610,0 70,7 16,24 542 6 0,4 57,0 0,3 2,0 0,2 9,50 543 151 11,1 1 454,8 8,7 11,0 1,3 9,63 550—571 35 2,5 195,0 1,1 2,0 0,2 5,57 590—690 23 1,7 318,0 1,9 9,0 1,0 13,83 810—990 27 1,9 229,0 1,4 0,0 0,0 8,48

Summa 1 363 99,7 16 768,5 99,8 862,0 99,7

9.5.1. Kommentar till översikten

A. Antal

Gruppindelningen är inte så klart angiven att man med säkerhet kan avgöra om siffran 725 (53,1 %) för gruppen 541 innebär enbart behöriga lärare. Definitionen på grupp 541 är följande: »Musikhögskolan (högre or- ganist- och k-antorsexamen, musiklärar- och musikdirektörsexamen)». Detta kan inne- bära att militära musikdirektörer samt personer med enbart högre organist- och kantorsexamen ingår i gruppen. Antalet lä— rare i dessa två kategorier torde dock vara mycket litet varför siffran 52—53 % ganska väl kan sägas ange läget beträffande till- gången på behöriga musiklärare. Bristen är som synes mycket stor.

säkerhet, åtminstone i skolor under gymna- sienivå, kan ge sina elever en bra, i många fall utmärkt, musikundervisning. Speciellt viktigt är att denna grupp har en omfattande pedagogisk utbildning och vana vid klass- undervisning. Den musikaliska standarden i gruppen kan givetvis variera starkt. Grupp 543 representerar det motsatta förhållandet. Däri ingår personer med »lägre musikut- bildning», varmed bl a tydligen menas sång- och instrumentalpedagogiska examina såväl vid musikhögskolan som vid de två konser- vatorierna, Örebroinstitutet, Borgarskolan och Stockholms musikpedagogiska institut, instruktörsexamen i Ingesund och Framnäs samt olika former av rent musikalisk ut- bildning utan examen (bl. a. civila och mili- tära orkestermusiker). Dessa personer sak-

nar alla utbildning för att undervisa i klass. De som avlagt de ovan nämnda examina har viss pedagogisk utbildning. De övriga sak- nar sådan. Den musikaliska standarden kan i denna grupp vara mycket hög medan för— mågan till praktisk tillämpning i klassunder- visning i allmänhet torde vara mindre god.

Om välordnade vidareutbildningsvägar till musiklärarexamen funnits för personer i grupperna 510—519, 525 och 543 torde en rad av dessa med säkerhet ha avlagt denna examen och sålunda vunnit såväl formell som reell behörighet.

Av intresse är också att konstatera hur många personer i grupp 100-491, 521, 540, 542 och 550—571 som undervisar i musik i skolan, inalles 136 st. I denna grupp finns lärare av andra kategorier än tidigare nämnts, adjunkter, lektorer, småskollärare och andra övningslärare än musiklärare. Vi har t. ex. 10 gymnastiklärare och inte mind- re än 78 lärare med akademisk utbildning. Då man får förutsätta att många av dessa väl lärarutbildade personer även har viss musikutbildning (t.ex. de 19 småskollärar- na) kan man förutsätta att somliga lärare i denna grupp bedriver en någorlunda god- tagbar musikundervisning. Gruppen 590— 690 torde i huvudsak innefatta personer med utländska examina. Många av dessa är säkerligen utmärkta lärare. Vidareutbild- ningsmöjligheter borde dock finnas reguljärt för dem som önskar avlägga svensk examen liksom kursverksamhet för dem som har högre examina men vill få kännedom om för svensk undervisning speciella ting i frå- ga om repertoar, metodik osv. I gruppen 810—990 ingår bl. a. militär utbildning. Av statistiken framgår inte om militärmusiker redovisas under 543 (lägre musikutbildning) eller här. Man torde få räkna med bägge möjligheterna.

Den slutsats som främst kan dras av den- na del av tablån är att musiklärarbristen är mycket stor och att en kraftig intensifiering av utbildningen är nödvändig. Snabba åt- gärder bör också vidtas för att ge möjlighet till vidareutbildning av olika musiker- och lärarkategorier till musiklärare.

Den övriga delen av tablån ger en bild av hur stor procent av den totala undervisnings- tid resp. grupp svarar för. Man ser därvid. att musiklärargruppen har större timantal än vad som svarar mot det procentuella lärarantalet. Drygt 70 % av undervisningen handhas således av denna grupp. Att det genomsnittliga veckotimantalet är så förvå- nansvärt lågt, endast 16,24 vtr, kan förkla- ras genom att många tjänsteinnehavare är kyrkomusiker med fyllnadstjänstgöring. Denna omfattar i regel ca 5—20 vtr.

Relativt stor tjänstgöring per vecka har också de musikundervisande gymnasielärar- na samt lärarna med utländsk examen, mel- lan 13 och 14 vtr.

Den grupp som näst musiklärarna har hand om den största musikundervisnings- volymen är musiker med lägre utbildning, 8,7 %. Kantorsgruppen tar hand om 5,2 %. Oroande är att över 7 % av musiktimmarna leds av personer utan vare sig musikalisk eller pedagogisk utbildning.

Det är värt att lägga märke till det på- fallande stora antalet övertimmar för kan- torsgruppen (176 av 879 eller 15,5 %). Ock- så musiklärargruppen har många övertim- mar. Detta hänger samman med musiklärar- bristen. Folkskollärarna tvingas i stor ut- sträckning inte bara ta hand om musik- undervisningen på stadier där man saknar formell och kanske också reell behörighet utan också ofta att göra detta på timmar utanför sin tjänstgöring. Å andra sidan upptäcker man också genom denna statistik att många kantorer fullgör sin tjänstgörings- skyldighet till viss del genom att vara musik- lärare. Det finns exempel på kantorer som enbart undervisar i musik på grundskolans högstadium.

9.5.2 Musikl'ärarnas pensionsavgång de närmaste 10 åren Av vidståen-de tablå framgår hur många lärare i varje utbildningskategori som är 55 år eller äldre (f 1912 och tidigare). Av de tjänstgörande musiklärarna i grupp

Ålder

Utb.kod 541 543 510—519, 525 Övriga Sum ma Född 1899 eller tidigare 16 1 2 3 22 Född 1900 8 — 3 4 l 5 1 901 l l -— 2 3 l 6 1902 7 — 3 3 13 1903 13 2 2 4 22 1904 8 — 2 4 14 1905 12 5 5 2 24 1906 24 3 7 5 39 1907 23 2 2 6 33 1908—12 105 18 10 46 179 Summa 227 31 39 80 377

541 är 35 st 66 år och äldre, 35 av 725 lä— rare är således pensionerade men fortsätter att tjänstgöra. Även detta hänger samman med bristen på musiklärare. Om det är omöj- ligt att skaffa en behörig efterträdare till en pensionerad musiklärare föredrar kommu- nerna ofta att, om vederbörande lärare är frisk, bor kvar på orten och ställer sig till förfogande, anlita denna för fortsatt tjänst- göring hellre än att låta en obehörig lärare ta hand om undervisningen.

Antalet pensionerade lärare under åren 1967—1977 kommer vid oförändrad pen- sionsålder att vara 192. Om man dessutom vill ersätta såväl de nu tjänstgörande pen- sionärerna samt de obehöriga lärarna med behöriga musiklärare i aktiv ålder, krävs, som framgår av tablån, 377 nya lärare under den närmaste lO-årsperioden enbart av den— na anledning. Nu får man emellertid hålla i minnet, att alla dessa lärare inte har full tjänst idag. Genomsnittet ligger kring ca halv tjänst. Då emellertid geografiska för- hållanden medför att man inte utan vidare kan slå samman 377 halva tjänster till 188 eller 189 hel-a, innebär detta, att man här

säkerligen måste räkna med ett behov av 250—300 lärare.

9.5.3. Musiklvärarnas tjänstgöring i fråga om antal skolor per lärare

Hur många skolor musiklärarens tjänstgö- ring fördelar sig på inom olika utbildnings- grupper framgår av nedanstående tablå.

Huvuddelen av alla lärarna har således sin tjänstgöring förlagd till en skola. Påfal- lande är dock att många musiklärare tjänst- gör på två skolor, somliga på ännu fler och en lärare på inte mindre än fem skolor. Det- ta kan hänga samman med att man strävar efter att å ena sidan utnyttja behöriga mu- siklärare så mycket som möjligt, å andra si- dan samla ihop timmar från olika skolor till fulla tjänster. Det är önskvärt att man i största möjliga utsträckning kan bereda en musiklärare full tjänst vid en och samma skola. Om detta inte kan ske genom timmar enligt läroplanen bör man kunna lägga in kommunal, frivillig undervisning i tjänsten liksom timmari studiecirkelverksamhet.

En folkskollärare-kantor (510—514), som

Lärare tjänstgörande i

Utbildning enl. kod 1 skola 2 skolor 3 skolor 4 skolor 5 skolor Summa 543 132 13 6 151 541 599 103 16 6 1 725 510—514 150 1 151 Övriga 317 17 2 336 Summa 1 198 134 24 6 1 1 363 SOU 1968: 15 97

enligt tablå 1 har en genomsnittlig under- visning av endast 5.82 vtr, har praktiskt ta- get alltså sin undervisning samlad till en en- da skola medan tendensen till spridning på olika skolor är densamma hos musikerna med lägre utbildning som hos musiklärarna.

9.6 Beräkning av behovet av musiklärare i grundskola, gymnasium och fackskola (utom frivillig musikundervisning)

Antalet musiklärartjänster för högstadiets musikundervisning beräknas av SÖ för läs- året 1967/68 till 170. I förslaget till revi- derad läroplan för grundskolan (november 1967) beräknar SÖ att införandet av obliga- torisk musikundervisning på högstadiet fr.o.m. läsåret 1970/71 medför ett behov av ytterligare 290 musiklärare. Härtill kom- mer den frivilliga musikundervisningen (in- strumentalmusik, solosång, körsång och en- semblespel) och dess behov av lärarkraft,

I vissa större kommuner utnyttjas ämnes- lärare i musik på mellanstadiet och i någon utsträckning även på lågstadiet. Kommittén beräknar musiklärarbehovet här till ca 70 tjänster.

Inom gymnasiet finns läsåret 1967/68 52 tjänster, om endast undervisningen i mu- sik, musikhistoria (musikdelen av ämnet konst- och musikhistoria) samt musik, este- tisk specialisering medräknas. Att det nya gymnasiet endast är till 2/3 utbyggt under innevarande läsår saknar nästan helt bety- delse för musikens vidkommande. I åk 3 förekommer endast estetisk specialisering, vilken torde vara relativt sparsamt förekom- mande och vars sammanlagda timantal kan förmodas motsvara endast ett mindre antal tjänster. För fullt utbyggt gymnasium kan man således beräkna ett behov av ca 60 musiklärartjänster, den frivilliga musikun- dervisningen oräknad.

Antalet timmar i ämnet musik (utom fri- villig undervisning) i fackskolan uppgår läs- året 1967/68 till 238, vilket motsvarar 7,9 tjänster. Fackskolan är emellertid en skol- form uppbyggd till endast knappt 50%. Vid full utbyggnad skulle antalet veckotim-

mar musik i fackskolan därför motsvara 16 tjänster.

En fullt utbyggd grundskola enligt SÖ:s lörslag till reviderad läroplan samt gymna- sium och fackskola fullt utbyggda enligt 1965 års läroplaner skulle för den klassvis bedrivna musikundervisningen sålunda med— föra ett sammanlagt behov av drygt 600 musiklärare.

9.7 Beräkning av behovet av lärare inom frivillig musikundervisning Kommittén hänvisar här till beräkningarna i kapitel 7. Beträffande den nuvarande lä- rarsit-uationen vid de kommunala musik- skolorna vill kommittén anföra följande. Vid de musikskolor, som redovisas i SÖ:s undersökning 1966, fanns läsåret 1965/66 3 266 lärare. Av dessa hade 196 musiklärar- examen, 269 musikpedagogisk examen och 151 musikinstruktörsexamen. Detta inne- bär, att sammanlagt endast 616 lärare hade musikpedagogisk utbildning. dvs. cirka 20 % av det totala antalet lärare. Häri in- går även de kommunala musikledarna, vil— ka ofta har relativt liten egen undervisnings- skyldighet. Antalet lärare med högre orga— nist- och högre kantorsexamen. militär mu- sikdirektörsexamen. solistutbildning, lägre militärmusikalisk utbildning samt organist- och kantorsexamen uppgick sammanlagt till 1293. Flertalet av dessa lärare kan förut- sättas meddela god undervisning inom sitt respektive ämnesområde. Också inom denna grupp finns ett antal kommunala musikleda- re. Antalet verksamma lärare utan pedago- gisk utbildning eller med annan, icke musi— kalisk, pedagogutbildning uppgick till 1 256. Härtill kommer 101 lärare vilka genomgått av SÖ anordnad kompetenskurs. Av SÖ:s statistik framgår bl. a. följande.

a) Av det totala antalet lärare med mu- siklärarexamen är 79, dvs. cirka 40 % verk— samma inom Stockholms stad och län.

b) Antalet lärare med musikinstruktörs— examen är påfallande stort i Värmlands län.

c) Antalet lärare med musikpedagogisk examen är särskilt stort i Stockholmsområ- det samt i Örebro län.

d) Antalet verksamma lärare utan musik- pedagogisk utbildning är påfallande stort ( 2 549 av 3 266 lärare).

Kommentar. Slutsatsen blir enligt kom- mitténs mening att utbildningsinstitutionema starkt positivt påverkar tillgången på utbil- dad lärarkraft inom sin region. Av SÖ:s un- dersökning framgår också att antalet icke pedagogiskt utbildade musiklärare är sär- skilt stort i regioner, som saknar musikut- bildningsinstitutioner. För att skapa geogra- fisk rättvisa menar kommittén att den mu- sikpedagogiska utbildningen så långt möj- ligt bör decentraliseras,

9.8 Beräkning av behovet av metodiklek— torer och instrumentallärare vid lärarhög- skolor med klasslärarutbildning

Beräkningsgrunder

a) Beräkningarna avser läsåret 1970/71

b) Metodiklektor har totalt 750 timmar per läsår. Av dessa tas 125 ut i form av klassundervisning på mellan- och lågstadiet (4 vtr multiplicerade med koefficienten 0. 8) Varje metodiklektor bör vidare hålla kontakt med instrumentalundervisningen ge- nom att själv ha i genomsnitt 2 vtr. Detta innebär 80 timmar per år. För metodikun- dervisning etc. återstår således 545 timmar per lektor och år.

c) Instrumentallärarna har en undervis- ningsskyldighet av 900 timmar.

d) Av kommittén föreslagna behörighets- krav:

metodiklektor — musiklärarexamen MH jämte pedagogisk specialisering vid Musik- pedagogiskt centrum i Stockholm.

instrumentallärare _ musiklärarexamen MH eller musikpedagogisk examen MH (på relevant instrument).

e) Timtal för musik vid lärarhögskolor:

10 klasslärarhögskolor metodik 1 635 tim. vardera instr.mus. 2 050 tim. Summa 3 685 tim.

Stockholm och Göteborg vardera metodik 3 160 tim. instr.mus. 3 980 tim. Summa 7 140 tim.

Malmö metodik 2 738 tim. instr.mus. 3 400 tim. Summa 6 138 tim. Uppsala 0. Linköping vardera metodik 2 343 tim. instr.mus. 2 968 tim. Summa 5 311 tim.

Beräkning

10 klasslärar- högskolor var- dera 3 metodiklektorer 30

2 instr.]ärare 20

Stockholm och Göteborg var- dera 5.7 metodiklekt. 10.5

4 instr. lärare 8 Malmö 5 metodiklektorer 5

3.5 instr.]ärare 3.5 Uppsala och Linköping 4.3 metodiklekt. 8.5

3 instr.lärare 6

Summa lärar- behov: metodiklektorer 54

instrumentallär. 37.5

Kommentarer

a) Timtalen anger maximibehov

b) Läsåret 1970/71 saknas alltjämt en termin på F—linjen. .

c) Lektorernas tjänstgöring föreslås av LUS sänkt till 600 timmar. Kommittén an- ser en sänkning väl motiverad utan att dock vilja ta ställning till hur stor denna sänk- ning bör vara. En sänkning till 600 timmar innebär ett behov av 75 lektorer i stället för 54. Sänkes tjänstgöringsskyl-digheten till 500 timmar (: lektor i mellanstadiets me- todik) uppstår behov av 101 lektorer.

d) Av instrumentallärarna bör en per lä— rarhögskola vara gitarrpedagog (: 15 gi- tarrpedagoger)

e) Lärare i röst- och talvård är här inte medräknade .

f) Timantalet grundar sig på uppgifter från SÖ:s LUR-grupp

g) Under en övergångstid måste behörig- hetsbestämmelserna anpassas till nuvarande examina.

9.9 Beräkning av behovet av lärare vid av kommittén föreslagna musikfackskolor och folkhögskolor med musiklinje

Kommittén räknar med att det totala lärar- behovet vid full utbyggnad av musikfack- skoleorganisationen kommer att motsvara cirka 400 tjänster. Ungefär 2/3 av dessa tjänster är nytillkommande (vid utvidgad verksamhet hos redan befintliga utbildnings- institutioner samt vid nyinrättade skolor). Viss ökning av lärarbehovet för de allmänna ämnena måste också förutses.

Kostnaderna för lärarpersonalen blir be- roende av kommande avtal.

9.10 Beräkning av behovet av metodik- lektorer vid lärarhögskolor med musik- Iärarutbildning enligt kommitténs förslag

Den praktisk-pedagogiska utbildningen av musiklärare kommer enligt kommitténs för- slag att förläggas till lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Upp- sala och Linköping.

Vid dessa lärarhögskolor erfordras sär- skilda metodiklektorer för musiklärarutbild- ningen. Kommittén beräknar behovet till 2 metodiklektorer vid vardera lärarhögskolan i Stockholm, Göteborg och Malmö samt 1 metodiklektor i vardera Umeå, Uppsala och Linköping. Särskilda undervisningslokaler samt utrustning för musiklärarutbildningen kommer att erfordras. Kostnaderna för des- sa lektorstjänster blir beroende av komman- de avtal.

B. Förslag till ny musiklärarutbildning 9.11 Krav på musiklärare 9.11.1 Grundskolan

Spelförmåga och instrumental orientering

Vara god musiker på minst ett instrument. Om detta instrument inte är piano bör lära- ren likväl vara så förtrogen med pianot, att han kan på olika sätt utnyttja detta instru- mest i musikundervisningen i en klass. Om huvudinstrument sålunda inte är piano, bör detta instrument vara obligatoriskt bi-instru-

ment i utbildningen. Om huvudinstrumentet är piano bör läraren som andra instrument ha ett orkesterinstrument.

På piano kunna improvisera ackompanje- mang till visor, som kan förekomma i sko- lans musikundervisning samt kunna improvi- sera pianomusik som underlag för rörelse- skapande.

På blockflöjt, olika modeller, kunna spela visor och enklare spelstycken. Någon för- trogenhet med samspel på blockflöjt. På gitarr kunna utföra enkelt ackordiskt ackom- panjemang till sånger. Någon förmåga till melodispel, främst med hänsyn till använ- dande av gitarren som ensembleinstrument.

Ha praktisk och teoretisk instrumentkän- nedom enligt följande:

_kunna stämma violin, viola, cello, kontrabas, gitarr, mandolin —ha fått stifta elementär praktisk kontakt med att spela enkla melodier på några orkesterin- strument, t. ex. ett inom varje instrumentfamilj _känna väl till (genom så praktisk kontakt som förhållandena medger) de viktigaste folkmusik- instrumenten i Sverige och övriga Europa samt viktiga konst- och folkmusikinstrument från andra världsdelar

—ha god kännedom om konstruktion och funk- tion hos pianot —ha någon kännedom om och viss erfarenhet från spel på pedalorgel, cembalo och orgelhar- monium samt kunna avhjälpa enklare fel på det sistnämnda (stumma toner etc.). —känna väl till musikinstrumentens historia, utveckling, konstruktion och systematik samt vara orienterad i fysikalisk akustik (ljudets upp- komst och egenskaper) —praktisk erfarenhet av deltagande i ensemble- musicerande.

Kommentar Musikutbildningsinstitutionen behöver rik till- gång till instrument av olika slag, ljudbildband och andra AV-hjälpmedel samt viss materiel för akustikstudiema.

Sång, tal och uppträdande

Ha en god. avspänd och välbehandlad tal- röst samt en någorlunda välskolad och ut- trycksfull sångröst.

Ha ett avspänt, naturligt och frimodigt sätt att röra sig och uppträda.

Ha praktisk erfarenhet av körsång.

Äga god kännedom om olika rösttyper, röstorganets byggnad och funktion samt röstutvecklingen hos barn och ungdom.

Kunna muntligt kommentera skolkonser- ter.

Gehör och praktisk mimi/(kunskap

Ha ett gott och väl utvecklat musikaliskt gehör.

Ha kännedom om olika typer av arrange- mang för sång och instrument samt kunna göra arrangemang av olika slag för aktuella situationer i den egna undervisningen.

Vara förtrogen med den musikhistoriska utvecklingen främst i Europa men också i andra världsdelar.

Kunna analysera verk (konstmusik, folk- musik) från olika geografiska och historiska miljöer samt kunna ge dem belysning ur sti- listisk, strukturell, instrumentationsteknisk, formell, allmänkulturell och historisk syn- vinkel.

Kunna dansa enkla Sånglekar och folk- danser, någon folkvisedans (ballad), hambo, schottis, vals, foxtrot, tango, någon sydame- rikansk dans samt ett par stildanser (me- nuett. gavott).

Känna till huvuddragen i den svenska högmässan och dess musik samt äga någon förtrogenhet med psalm-, koral- och mäss- bok.

Vara förtrogen med elektrofoniskt musik- skapande (apparatur, teknik, arbetssätt).

Kunna dirigera mindre amatörensembler av olika slag, amatörkörer (barn-, dam-, hans-. och blandade körer) samt vara för- .rogen med repertoar och instuderingsmeto- lik för dessa ensembletyper.

Kommentar

Arbetet med elektrofonisk musikskapande ford- rar att varje utbildningsinstitution har en mind- re klangstudio (se förslag på sid. 172).

Pedagogik, psykologi, metodik, praktik

Känna till mål, innehåll och arbetsformer inom förskolans musikverksamhet.

Vara förtrogen med grundskolans läro- plan.

Känna till huvuddragen i gymnasiets och fackskolans musikundervisning.

Känna till skolväsendets organisation. Vara väl förtrogen med gehörsmetodik lämplig för grundskolans olika stadier.

Vara väl förtrogen med repertoar för sång, spel och lyssnande i grundskolan.

Vara väl förtrogen med och kunna:

—undervisa i musik i klass på grundskolans alla stadier _leda förberedande undervisning (FU) för barn i lågstadieåldcrn _meddela nybörjarundervisning i grupp (barn, ungdom, vuxna) på två instrument —meddela gruppundervisning och enskild un— dervisning i sång och på två instrument med något avancerade elever (stadiet närmast efter nybörjarstadiet, ett instrumentalt mel— lanstadium) _leda studiecirkel i sammusicerande och lyss- nande.

Äga god kännedom om de psykologiska förutsättningama för inlärning hos barn, ungdom och vuxna, såväl allmänt som spe- ciellt gällande musik.

Kunna tillämpa för olika slags vokala en- sembler lämpliga tonbildningsövningar i grupp.

Kunna leda musikskapande verksamhet bland ungdom och äldre vid ljudlaborationer i klangstudio.

Kunna leda eleverna i skapande dramati- sering med utgångspunkt dels i eleven själv, dels i musik.

Ha god kännedom om och kunna pedago- giskt utnyttja skolans speciella instrumenta— rium (stavspel, rytminstrument etc.).

Kunna pedagogiskt utnyttja samt tekniskt handha och vårda i en skola befintlig AV- apparatur och materiel.

Kunna vara verksam som konsulent i musik för klasslärarna på låg- och mellan- stadiet.

Vara väl förtrogen med bestämmelserna för studiecirkelverksamhet.

Kunna planera och genomföra musiktest och olika slag av musikprov.

Äga någon kännedom om fysiologisk och psykologisk akustik.

Äga förståelse för eleven och hans situa-

tion. Elevvården är en central uppgift för varje lärare.

Kunna vara verksam som handledare vid klasslärar- och musiklärarutbildning.

Allmänt Vara väl förtrogen med samhällets musikliv så som det förekommer i konsertinstitu— tioner, radio-TV. på grammofon osv.

Ha intresse för och kontinuerligt följa utvecklingen på musiklivets olika områden. speciellt vad gäller musikpedagogik och ung— domens eget fritidsmusicerande.

9.ll.2 Gymnasium och fackskola (ej musikfackskola) Spel förmåga och instrumental orientering

På ett huvudinstrument ha nått god konst- närlig nivå. Lärare med enbart musik i sin utbildning bör ha ett andra instrument, på vilket han uppnått någonlunda god nivå. Om huvudinstrumentet inte är piano bör detta vara obligatoriskt andra instrument. På piano kunna improvisera ackompanje- mang till i skolan förekommande sånger samt kunna improvisera pianomusik som underlag för rörelseskapande. Kunna ackompanjera sångare och instru- mentalister (solister och i ensembler). Äga viss förtrogenhet med blockflöjten samt någon förmåga att ackompanjera på gitarr. Ha god praktisk och teoretisk instrument- kännedom enligt följande:

—kunna stämma violin, viola, cello, kontrabas, gitarr, gamba -—känna väl till (genom så praktisk kontakt med instrumenten som möjligt) klang, kon- struktion och spelsätt på symfoniorkesterns instrument, folkmusikinstrument från alla världsdelar, utomeuropeiska konstmusikin- strument, »historiska» instrument —ha god kännedom om konstruktion och funktion hos pianot —ha någon erfarenhet från spel på cembalo och pedalorgel ' —känna väl till musikinstrumentens historia. utveckling, konstruktion och systematik samt äga god kunskap i akustik —ha praktisk erfarenhet av deltagande i kam- marmusik och annat ensemblespel.

Sting, tal och uppträdande Se under 9.ll.l.

Dessutom äga god överblick över den vokala solorepertoaren (visa, romans, operamusik) i största möjliga utsträckning förvärvad ge- nom praktiskt utövande. Kunna inför olika publikgrupper och i olika musikaliska sammanhang (skolkonser- ter. debatter. föredrag etc.) uttrycka sig om musik ledigt, kunnigt och i en för den ak- tuella situationen lämplig form.

Gehör och praktisk musikkunskap

Ha ett gott och väl utvecklat musikaliskt ge- hör. Kunna göra arrangemang för olika en- sembletyper och speciella. i undervisningen aktuella situationer. Vara väl förtrogen med musikens historia (fördjupad och utvidgad kurs jämfört med under 9.1 l.l.', motsvarande 2 betyg i musik- forskning vid universitet).

Äga kännedom om kulturmiljöer från olika tider och världsdelar med särskild ton— vikt på bildkonst. litteratur och teater.

Äga fördjupad (jämfört med 9.1 1.1) kunskap i formanalys.

Beträffande kyrkomusik. elektrofoni, ana- lys och dans se under 9.1 1.1.

Kunna leda kör och orkester, även större verk. och därvid uppfylla krav på god konst- närlig och teknisk nivå. Förtrogenhet med lämplig repertoar och instuderingsmetodik.

Kunna skriva mindre artiklar om musik (programkommentarer. recensioner, notiser, metodikpresentationer. diskussionsinlägg etc.).

Pedagogik. psykologi, metodik, praktik

Vara väl förtrogen med läroplanerna för gymnasium, fackskola och grundskola.

Känna väl till skolväsendets organisation samt äga kännedom om skoladministration. speciellt kunnighet i administration och led— ning av samordnad frivillig och klassbunden musikundervisning.

Vara väl förtrogen med repertoar för

skolans musikundervisning, främst beträf- fande gymnasium, fackskola och grundsko- lans högstadium. Vara väl förtrogen med och kunna:

_meddela musikundervisning i klass på gym- nasium, fackskola och grundskolans hög- stadium —meddela storklassundervisning i konst- och musikhistoria _— meddela gruppundervisning i sång, på minst ett instrument, i gehörslära och i satslära, allt såväl på elementär som mera avancerat stadium

_meddela enskild undervisning av mera avan- cerade elever på huvudinstrumentet. even- tuellt även i sång —leda studiecirkel i sammusicerande, lyssnan- de och musikteori.

Beträffande psykologi, tonbildning, sko- lans instrumentarium, AV-apparatur, studie- cirkelverksamhet, test, skapande och elev- vård se under 9.1 1.1.

Kunna konstruera prov av olika slag samt arbetsuppgifter (arbetsblad).

Kunna vara konsulent för högstadiet och det gymnasiala stadiet.

Allmänt Se under 9.1 1.1.

9.1 1.3 Lärarhögskola (klasslärarutbildning) och förskoleseminarium

Kraven för musiklärare på gymnasium och fackskola väl uppfyllda. Dessutom (genom speciell musikpedagogisk fördjupningskurs) ha kunskaper och färdigheter enligt följan- de:

Ytterligare utvecklad färdighet på block- flöjt och gitarr.

Kunna själv eller via speciella instrumen- tallärare tillvarata och på ett med hänsyn till lärarkandidatens förutsättningar och kommande verksamhet lämpligt sätt utveck- la dennes färdighet i instrumentalspel.

Vara väl förtrogen med repertoar för sång och spel samt lyssnande på grundsko- lans låg- och mellanstadium samt i förskolan. Vara väl förtrogen med klasslärar- och för- skollärarutbildningens allmänna organisation och innehåll.

Vara väl förtrogen med studieplanerna i musik i klasslärarutbildningen samt studie- planen för skapande verksamhet i förskol- lärarutbildningen.

Vara väl förtrogen med mål, innehåll och arbetsformer inom förskolans musikverk- samhet.

Vara väl förtrogen med gehörsmetodik lämplig för grundskolans låg- och mellan- stadium.

Vara väl förtrogen med och kunna:

— meddela musikundervisning i klass på grund- skolans låg- och mellanstadium — leda musikverksamhet i förskolan —leda förberedande undervisning (FU) för barn i lågstadieåldern.

Äga fördjupade kunskaper i musikpeda- gogik och musikpsykologi.

9.11.4. Musikhögskola, musikfackskola och lärarhögskola (musiklärarutbildning)

Här erfordras förutom god grundutbildning på musikhögskolenivå (musiklärarutbildning, musikpedagogutbildning, kyrkomusikerut- bildning) ett visst mått av specialisering på det eller de ämnen, som läraren skall under- visa i.

Beträffande lärarhögskola med musiklä- rarutbildning fordras fördjupad pedagogisk utbildning av minst omfattningen under 9.1 1.3 ovan.

9.12 Kringsyn Den av kommittén anförda bristen på musik- lärare, musiker etc. gäller dagens situation. Denna brist kommer genom behovet av lä- rare under den av kommittén föreslagna ut- bildningsorganisationens uppbyggnad etc. att ytterligare accentueras. Prognosen är utförd främst med tanke på kommande arbets- kraftsbehov. Den har sin betydelse främst för resursfördelningen och prioriteringen av insatserna. Lärarsidan måste därvid enligt kommitténs mening komma i åtnjutande av den största satsningen, då utbyggnadstak- ten både på pedagogsidan och musikersidan

främst torde vara beroende av lärarfrågans lösning. Kapacitetsbegränsningarna kommer enligt kommitténs mening främst att vara beroende av Iärarresurserna.

I ett läge med en besvärande lärarbrist och med förutsedda ökade behov av lärare, såväl inom skolväsendet som inom den kom— munala musikskolan och folkbildningen, måste intagningen till lärarutbildningsanstal- terna ökas väsentligt den närmaste fram- tiden.

Tillgängliga resurser bör även satsas kraf- tigt på vidareutbildning och utbildningskom- plettering för att ge de lärare, som berörs av här föreslagna reformer, den behörighet, som framdeles kommer att krävas och som statsmakterna måste ta ansvaret för.

Denna fråga kommer att i hög grad be- röra våra fortbildningsinstitutioner, radio- konservatoriet och annan kursverksamhet.

Kommittén har saknat möjlighet att ta ställning till de eventuella konsekvenser för arbetsmarknaden inom musikområdet, som ett svenskt inträde i EEC skulle kunna med- föra. Ambitionen har varit att skapa en in- hemsk utbildningsorganisation, så utformad att den så långt möjligt inom den närmaste framtiden skall kunna klara behovet av mu- siker och inom musikområdet verksamma pedagoger och lärare inom landet.

I likhet med vad som gäller annan lärar- utbildning utgår kommittén från att musik- lärarutbildningen inte kan dimensioneras så snävt att den enbart svarar mot skolväsen- dets (inklusive den frivilliga musikundervis- gen) och studiecirklarnas behov. Radio-TV, film, bibliotek, musikadministration etc. krä- ver också personal med musikkunskaper. Den utbildningsorganisation, som kommit- tén föreslår, är konstruerad så att den snabbt skall kunna ställas om med hänsyn till sådana förändringar i omfattningen av intagning till musiklärarutbildning, som kan föranledas av en kontinuerligt överarbetad planering, rullande skolreformer och andra förändringar på behovssidan. Avsikten är att musikområdet ständigt skall tillförsäkras en jämn och tillräckligt omfattande lärar- försörjning. Tillkomsten av nya utbildnings- vägar bl. a. av postgymnasial natur, re-

formeringen av den gymnasiala utbildning- en, vidgningen av vuxenutbildningen etc. medför att de av kommittén anförda siff- rorna måste betraktas som minimital.

Den av kommittén föreslagna utbildnings- gången tar också hänsyn till en ökad rörlig- het inom musikerområdet, inte minst på lä- rarsidan. Genom att skapa möjlighet till en praktiskt användbar pedagogisk utbildning inom alla utbildningsvägar, anser kommit- tén att man så långt möjligt garderar sig mot de prognosfel, som kan uppstå om man håller sig strikt till det kvantitativa in- taget på de olika lärarutbildningslinjema. Substitutionsmöjligheter måste hela tiden finnas snabbt tillgängliga. Kommittén me- nar, att detta inte enbart är av betydelse för en framtida smidig lösning av lärar- frågan, utan måste gälla musikområdet i stort.

Kommittén har i huvuddrag tidigare an- fört vilka kraven på de framtida musiklärar- na kommer att vara beträffande musikun- dervisningens innehåll och arbetsformer. Den nya målsättningen för skolarbetet mås- te motsvaras av en inre reform, som får sin direkta betydelse för utbildningen av musik— lärarna. För att skapa förutsättningar för de blivande musiklärarna att tillgodogöra sig utbildningsinnehållet förutsätter kommit- tén, att alla som avlägger någon form av musiklärar- eller musikpedagogisk examen skall ha en allmänbildningsnivå lägst mot- svarande genomgången fackskola.

Kommittén vill för enkelhets skull via föl- jande skiss jämföra den av kommittén före- slagna utbildningsgången för musiklärare med lärarutbildningen i övrigt.

9.13. Lärarutbildningspropositionen 9.13.1 Allmän utbildning - förutbildning

Kommittén ansluter sig till de synpunkter, som dep.chefen anförde i prop. nr. 4. 1967 (sid. 123 — 125):

»Frågan om förutbildningen har enligt min mening i många fall setts ur en alltför snäv synvinkel. Jag vill först erinra om att jag i prop. 1964: 171 angående reformering av de gymnasiala skolorna m.m. i samband med

Ämnes/ärare Klass/äran:

Åk

LH

U Mellanst. lär Lägst. lär

LH LH

Gy Gy

bl

Fa

Gy Fa

Den framtida ämnes- och klasslärarutbildningen

Åk

Åk

]

Förhållandet mellan av kommittén föreslagen musiklärarutbildning och annan lärarutbildning

. Musiklärare gy, fa, grh

LH

MH MH

MH/U

Musiklärare grundskola

LH

Gy Gy Fa

Mu-Fa Mu-Fa

Gy Fa

Mu-Fa

Kommitténs förslag till ny musik/ärarutbildning

Åk

frågan om kompetensvärdet av fackskolans ut- bildning också tog upp fackskolan som rekry- teringsväg för de pedagogiska yrkena, speci- ellt klassläraryrket. Därvid konstaterade jag att utgångspunkterna för tidigare överväganden rörande klasslärarutbildningens anknytning nedåt i väsentliga avseenden ändras genom den utformning, som det nya gymnasiala skol- systemet får. Vid de förnyade överväganden, som skulle erfordras, måste självfallet fack- skolan särskilt beaktas. Med hänsyn till att klasslärarutbildningen vid tidpunkten för nämn- da proposition var under utredning av lärar- utbildningssakkunniga, ansåg jag emellertid, att frågan om förutbildningen borde tills vida- re hållas öppen och tas upp, när LUS' för- slag skulle prövas. Riksdagen hade inget att erinra mot vad jag anfört (SäU 1, rskr 407).

I prop. 1964: 171 anförde jag också, att jag hade för avsikt att tillkalla särskilda sakkun— niga för att utreda frågan om främst gymna- sie— och fackskoleutbildningens kompetensvär- _de inklusive de postgymnasiala utbildningsvä- gamas intagningsbestämmelser. En utredning, den s. k. kompetensutredningen, har sedermera tillsatts. I direktiven till denna (se 1966 års riksdagsberättelse sid. 290) uttalade jag bl.a. att en fundamental regel, då det gäller att uppställa behöringhetsvillkor för en viss ut- bildning i form av krav på förutbildning, bör vara att dessa villkor grundas på vad som är sakligt motiverat med hänsyn till den fort- satta verksamheten. (Kursiverat här) Tendenser att låta prestigesynpunkter elller andra ovid- kommande omständigheter påverka utform- ningen av behörighetsvillkor måste självfallet motverkas. Vidare framhålls att det oftast är angeläget att till en utbildningsväg kunna re- krytera personer med varierande förutbildning och erfarenheter i fråga om såväl nivå som in- riktning. En viktig förutsättning för att utbild- ningsväsendet skall fungera rationellt är att be- hörighetsreglerna inte präglas av ett snävt be- traktelsesätt. Möjligheter måste sålunda finnas för att på olika vägar meritera sig för en viss utbildning eller ett visst yrke.

Som redan framhölls i prop. 1964: 171 här hela området för s.k. icke-akademisk, post- gymnasial fackutbildning i princip tillhöra fackskolans kompetensområde. Kompetensut- redningen skall enligt direktiven undersöka om inte bland de postgymnasiala utbildningsvä- gama, som i dag kräver studentexamen eller motsvarande förutbildning, finns åtskilliga, som bör kunna grundas på fackskolekompe- tens. I viss mening bör detta gälla även den s.k. akademiska postgymnasiala utbildningen. Principerna för den sistnämnda utbildningens anknytning till det underliggande skolväsendet skall sålunda tas upp till en förutsättningslös prövning. I direktiven framhålls att det all-

männa villkoret i fråga om bredd i förut- bildning eller erfarenheter bör kunna anses tillgodosett om den utbildningssökande har en gymnasial utbildning av inte alltför speciellt slag. Därutöver kan speciella behörighetsvill- kor behöva uppställas. (Kursiverat här)

Jag vill betona att det synsätt jag gett ut- tryck för i direktiven till kompetensutredning- en ligger helt i linje med de av statsmakterna godtagna principerna för utvecklingen av det icke-obligatoriska utbildningsväsendet. Det mer integrerade gymnasiala skolsystem, som håller på att införas, har till syfte att ge unga män- niskor väsentligt större möjligheter än de har i dag att välja studievägar, som de är bäst lämpade för och mest intresserade av. Skall detta uppnås, får inte en studieväg framstå som en återvändsgränd, som inte ger tillträde till breda och attraktiva avnämarområden.

Vad jag här anfört, visar att allmänna ut- bildningspolitiska skäl talar för att lärarut- bildningen inte bör bygga på enbart den del av det gymnasiala skolsystemet, som utgörs av gymnasiet. Även av andra skäl är detta emel- lertid olämpligt. Fackskolan avses genom sin målsättning och utformning komma att attra- hera många ungdomar, för-vilka mer veten- skapligt inriktade teoretiska studier inte är ett primärt intresse. Så har t.ex. fackskolans so- ciala linje till huvuduppgift att ge förutbild- ning för i vid mening sociala yrken. Till des- sa hör otvivelaktigt de pedagogiska yrkena. Jag vill erinra om skolans viktiga fostrande uppgift, starkt betonad i skollagen. De per- sonliga egenskaper, som är av särskild vikt för att en lärare skall kunna fullgöra denna uppgift, garanteras självfallet inte av att veder- börande genomgått gymnasiet.

När det slutligen gäller de speciella för- kunskapskrav, som bör fordras för klasslärar- utbildningen har skolöverstyrelsen i sitt re- missyttrande gjort vissa jämförelser mellan timplanerna för gymnasiet och för facksko- lans sociala linje. Den senare ger i vissa fall enligt skolöverstyrelsen ett bättre utgångslä- ge än gymnasiet. På gymnasiet varierar tim- talen i samma ämne avsevärt från linje till linje. På vissa linjer understiger timtalet i en del ämnen motsvarande timtal på den so- ciala linjens olika grenar. Skolöverstyrelsen hävdar att den sociala linjen ger en med gym- nasiet jämförbar standard i de för klasslärar- utbildningen relevanta ämnena. I stort sett samma omdöme gäller fackskolans ekonomis- ka linie (kursiverat här). Då skillnaden mellan de olika linjerna på gymnasiet med hänsyn till de ingående kurserna som grund för lärarutbild- ningen inte är mindre än den generella skill- naden mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan fackskolans sociala och ekono- miska linjer, blir övetstyrelsens slutsats att

dessa båda linjer allmänt sett ger en för klass- lärarutbildningen godtagbar grund.

Beträffande fackskolans tekniska linje finner skolöverstyrelsen det sannolikt att en person med slutbetyg från denna linje endast sällan kommer att söka till klasslärarutbildning. Om en sådan person antas, räknar överstyrelsen med att han skulle möta betydande svårighe- ter i studierna och har därför slutligen stan- nat för att den tekniska linjen ej utan komp— lettering bör berättiga till inträde på klass- lärarlinje. Jag delar i sak skolöverstyrelsens uppfattning. Det är emellertid enligt min me- ning lämpligare att i fråga om det allmänna behörighetskravet inte göra någon skillnad mel- lan de olika linjerna i gymnasiet och fack- skolan utan i stället uppställa speciella be- hörighetsvillkor.»

9.132 Läroämnen. yrkesämnen och öv- ningsämnen

Beträffande de olika ämnenas nuvarande be- nämning anför departementschefen följande:

»Sedan långt tillbaka är skolans ämnen in- delade i grupperna läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen, av vilka även undergrupper förekommer, t.ex. allmänna, tekniska och eko- nomiska läroämnen. Indelningen torde ur- sprungligen ha syftat till att ange ämnenas olika karaktär, men i överensstämmelse med den moderna helhetssynen på skolans verk- samhet, som ger alla ämnen lika vikt och vår- de har indelningen i dag uteslutande det prak- tiska syftet att möjliggöra enkla och kort- fattade beskrivningar, t.ex. i författningar av skilda slag. Emellertid är det tydligt, att det fortfarande lever kvar föreställningar om att benämningarna läroämnen, övningsämnen och yrkesämne uttrycker en olika värdering av sko- lans ämnen. Det synes vara mycket svårt att ändra dylika uppfattningar, så länge be- nämningarna finns kvar. Trots att en omredi- gering av hithörande författningskomplex kom- mer att medföra mycket besvärliga tekniska problem avser jag att senare föreslå Kungl. Maj:t att avskaffa benämningarna läto-, öv- nings- och yrkesämne.»

9. l 3.3 Utbildningens innehåll

LUS grupperade innehållet i lärarutbild- ningen i fyra huvuddelar: ämnesutbildning, pedagogik. metodik och praktik. Hur kom- mittén ser på avvägningen och inplacering- en av de olika delkomponenterna framgår

av förslaget till läroplaner och studiepla- ner för blivande musiklärare.

Departementschefen anförde vissa all- männa synpunkter i lärarutbildningspropo- sitionen.

»Den nya skolans vidgade målsättning stäl- ler krav, som starkt påverkar bl. a. pedagogik- utbildningen. Denna måste, som LUS fram- håller, få en klart starkare inriktning mot lärar- yrket än hittills och inriktas på undervisnings- processen, dess mål, betingelser och resultat. Att en så inriktad pedagogikutbildning utgör en mycket väsentlig del av lärarutbildningen är ställt utom allt tvivel. Men även de övriga komponenterna i lärarutbildningen kan göra anspråk på vidgat utrymme. Den nya skolans starkt förändrade verksamhetsformer kräver självfallet en anpassning av lärarutbildningen, som tar sig uttryck i krav på en förstärkt me- todisk skolning. Ett annat väsentligt drag hos den nya skolan är den i vissa fall radikala förändring av skolämnenas mål och innehåll, som ägt och äger rum. Även på skolans lägsta stadier provas inom ämnen, som traditionellt betraktas som relativt oföränderliga i fråga om sitt innehåll, nya idéer, som torde komma att genomgripande omdana dessa ämnen. Själv- fallet måste dessa förhållanden påverka lärar- nas ämnesutbildning. Varje lärare måste ge- nom grundutbildning och fortbildning ges för- utsättningar att undervisa enligt ämnenas nya utformning. Lika viktigt är emellertid att på varje stadium och i varje ämne finns lärare, som getts särskilda förutsättningar för att med- verka i ämnenas metodiska och innehållsliga förnyelse.

Det sagda visar — om än kortfattat — att den nya skolan med sin förändrade mål- sättning aktualiserar en annan avvägning än tidigare mellan de olika komponenterna i lä— rarutbildningen. Samtidigt kan synpunkterna åberopas som skäl för en samlad förstärk- ning av lärarutbildningen. Även krav på ökat utrymme för den praktiska utbildningen kan hävdas. I sistnämnda fall har LUS gett kon- kreta förslag till utbildningsformer, som bör kunna leda till en väsentlig rationalisering. Det är i detta sammanhang av stor vikt att, såsom LUS och flera remissinstanser bl.a. skolöverstyrelsen framhåller, hålla i minnet att lärarutbildningen inte utgörs enbart av grundutbildning utan att en lika viktig kompo- nent är den fortbildning, som varje lärare kontinuerligt måste skaffa sig, ibland på egen hand, ibland med samhällets direkta stöd. Av- vägningen mellan grundutbildning och fort- bildning är en fråga av samma vikt som av- vägningen mellan de olika komponenterna i utbildningen.»

»Skolöverstyrelsen accepterar sålunda LUS” förslag främst med utgångspunkt i resone- manget om studietidens längd. För egen del kan jag i nuvarande läge ansluta mig till LUS” förslag om en i första hand på resp. låg- och mellanstadiet inriktad lärarutbild- ning, även om jag inte därmed anser att frå- gan om en mera enhetlig utbildning för dessa båda stadier är avförd ur diskussionen.»

9.14 Lärarutbildningens mål

Frågan om målet för lärarutbildningen mås- te ses i belysning av de nya kraven på sko- lans verksamhet och lärarens arbete, mena- de lärarutbildningssakkunniga (LUS). Den centrala uppgiften för skolans verksamhet inom såväl grundskolan som det gymnasia- la stadiets skolformer är den enskilda ele- vens personlighetsutveckling. Lärarutbild- ningens uppgifter i det nya läget samman- fattades av LUS i följande punkter:

»]. Utbildningen skall hos den blivande lä- raren tillvarata eller grundlägga intresse för de enskilda eleverna och deras individuella utveckling och fördjupa detta intresse i sam- band med studiet av skolans målsättning, kur- sernas utformning och det rekommenderade arbetssättet.

2. Utbildningen skall tillvarata eller grund- lägga intresse för samarbete med andra om elevernas fostran, varvid uppmärksamheten rik- tas på samverkan med hemmen, samarbetet mellan elevens lärare och samarbete mellan stadierna.

3. Utbildningen skall bidra till att skapa aktning för elevens människovärde och per- sonlighet och respekt för hans rätt till indi- viduell utveckling. Häri ingår inskärpningen av lärarens plikt att vara objektiv och neut- ralt informerande i kontroversiella frågor på livs- och samhällsåskådningamas område.

4. Utbildningen skall ge psykologiska insik- ter med tonvikt på personlighets- och utveck- lingspsykologi och med syfte att skapa för- ståelse för elevernas olikhet i fråga om förut- sättningar för skolarbete.

5. Utbildningen skall ge erforderliga kun- skaper i pedagogik med tonvikt på skolans nutidshistoria, skolreformens ideologi, mål- sättningen för skolarbetet och de däremot sva- rande undervisningsprinciperna.

6. Utbildningen skall ge skicklighet i hand- havandet av det för skolväsendet rekommen- derade arbetssättet, varvid elevernas självverk— samhet och skolarbetets individualisering trä- der i förgrunden.

7. Utbildningen, som för alla lärarkatego-

rier skall bygga på inhämtad allmänbildning motsvarande genomgånget gymnasium, skall fördjupa denna, bl.a. med sikte på samban- det mellan skolarbete och samhällsutveckling och på skolans uppgift att ge estetisk fostran.

8. Utbildningen skall stå på vetenskaplig grund och skapa en vetenskaplig kritisk håll- ning till företeelser och problem.

9. Utbildningen skall ge de för olika ämnen och stadier erforderliga ämneskunskaperna och ämnesfärdigheterna. 10. Utbildningen skall vara så lagd, att den skapar gemenskap mellan de olika lärargrup- perna. 11. Den praktiska lärarutbildningen skall vara nära integrerad med metodikundervisning- en och samtidigt ge det nya arbetssättet konkret belysning. 12. Utbildningen skall vara ett led i den fortgående skolreformen och grundlägga vilja och förmåga till omstrukturering och omvär- dering av skolans arbetssituation, av kurser och lärostoff samt ge läraren förutsättningar att delta i det pedagogiska forsknings- och ut- vecklingsarbetet på vetenskaplig grund.»

Med reservation för de ändringar, som kan föranledas av den pågående reforme- ringen av det gymnasiala stadiet, vill kom- mittén i stort ansluta sig till grundtankama i de nämnda punkterna.

9.15. Helhetssynen på läraruppgiften

Helhetssynen på läraruppgiften leder till att utbildningen för olika lärarkategorier, som av praktiska skäl är nödvändiga, bör ha ett gemensamt innehåll, gemensamma stu— dieformer och gemensam organisation. Alla lärare måste ges en bred ämnesorientering. en målbeskrivning och en översiktlig analys av ämnesinnehållet förutom specialiserande moment. Med gemensamma studieforrner menade LUS att lärarutbildningen för olika kategorier skulle ske i högskolemässiga for- mer. Den främsta motiveringen för detta ligger i de nya arbetsformerna i skolan med individualisering och självständigt studium, som nya undervisningsprinciper. Gemen- samt innehåll och gemensamma studiefor- mer leder till en gemensam lärarutbildnings- organisation för olika stadiers lärarutbild- ning. Detta innebär också att intagning, studiegång och examination sker efter en- hetliga principer.

Eftersom tidsramen för utbildningen mås- te begränsas, borde specialisering bland lä- rarna ske. Denna blir resultatet av en av- vägning mellan årskursvidd och ämnesvidd. LUS ansåg att varje stadium skulle ha sin egen lärarkategori. Med hänsyn till det med högre stadier ökade ämnesinnehållet sker en successiv ämnesområdesbegränsning. Att stadiet skulle ange lärarens arbetsområde ha- de sin grund bl.a. i tim- och kursplanernas konstruktion samt i den ombildning av klas- serna, som ofta sker efter vissa årskurser. Adjunktskåren skulle klyvas i två grupper, en för högstadiet (i regel tre ämnen) och en för gymnasiestadiet ( i regel två ämnen).

Beträffande den nödvändiga specialise- ringen på olika lärarkategorier menade LUS, att varje stadium skulle ha sin egen lärar- kategori. Departementschefens förslag i lä- rarutbildningspropositionen innebar emeller— tid ett steg i riktning mot en viss utjäm- ning mellan högstadielärare och gymnasie- lärare. I motiveringen hette det bl. a.:

»Det väsentligaste, när man vill skapa en helhet av lärarnas verksamhet, måste vara att i skolsituationen främja en kontinuerlig samver- kan genom alla skolstadier och lärarkategorier. En skarp uppdelning av lärarkåren efter stadier motverkar — såsom bl. a. skolöverstyrelsen framhåller —— helhetssynen. Olägenheterna av en sådan uppdelning elimineras inte genom samordningsåtgärder inom enbart lärarutbild- ningen. I stället måste goda förutsättningar ska- pas för en samverkan i det praktiska skolarbetet bl.a. genom att lärarnas insatser inte binds alltför hårt till ett enda stadium. Lärarna måste med andra ord även i de fall, då lärar- utbildningen blir stadieinriktad, kunna i viss utsträckning undervisa över stadiegränsema. Det nu anförda utgör ett skäl mot ett av LUS* förslag, som jag senare skall återkomma till, nämligen att adjunktskåren klyvs i två grupper, en för högstadiet och en för det gymnasiala stadiet.»

9.16 Lärarutbildning — definition

I sitt förslag till utbildning av musiklärare har kommittén följt följande principer.

Grundutbildning, avslutad med examen, består av följande moment:

en ämnesteoretisk del, förlagd till gymna— sialstadium eller musikhögskola

en praktisk-pedagogisk del, förlagd till

lärarhögskola (inklusive praktiktermin un- der överinseende av lärarhögskola)

Fortsatt utbildning i form av fortbild- ningskurser.

Grundutbildningen avslutas först när lä— rarkandidaten fullgjort sin tjänstgöring un- der praktikterminen. Lärarkandidaten bör därför enligt vad departementschefen an- för i lärarutbildningspropositionen (sid. 222) »vara berättigad till studiesociala förmåner enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401)». Detta avser den sjunde utbildningsterminen. Under den åttonde ter- minen, praktikterminen, kommer lärarkan- didaten att tjänstgöra enligt den av kom— mittén föreslagna anordningen på sid. 121. Lärarkandidaten erhåller då timlön för det antal timmar hans tjänstgöring omfattar.

Beträffande den fortsatta utbildningen — fortbildningen — vill kommittén hänvisa till vad kommittén anför på sid. 115 i fråga om fortbildning. SÖ anförde vidare i sitt remissvar över LUS att »när man talar om tiden för en lärares utbildning bör man enligt överstyrelsens mening ta hänsyn till såväl grundutbildning som fortbildning. Departementschefen menade dels (sid. 121 i lärarutbildningspropositionen) att »avväg- ningen mellan grundutbildning och fort- bildning är en fråga av samma vikt som avvägningen mellan de olika komponenter- na i utbildningen» och dels (sid. 142 i lä- rarutbildningspropositionen) att »skäl ta- lar för att de praktiska konsekvenserna av den uttalade principen om att fortbildning utgör en oundgänglig del av varje lärares utbildning bör klarare fastslås».

Departementschefen anslöt sig också till LUS” tanke om att som en stimulans för- orda att genomgången fortbildning skulle tillmätas ett relativt större meritvärde än hittills varit fallet. Om fortbildningen alltså betraktas som en del i lärarutbildningen, måste staten ta ansvar för en fortsatt ut- byggnad av fortbildningsinstitutionen.

9.17. Kongruensproblemet [ lärarutbild- ningen

Med kongruens i lärarutbildningssamman- hang avses graden av överensstämmelse

mellan den utbildning lärarna själva får i ett ämne och den undervisning de senare skall meddela i samma ämne. Kommittén vill även utsträcka kongruensen till att gälla graden av överensstämmelse i metodiskt sammanhang mellan lärarutbildningen och kommande undervisning. Detta motiveras av det faktum att flertalet lärare undervisar på ungefär samma sätt, som de själva blivit undervisade under sin utbildningstid.

För att poängtera vikten av att utbild- ningen till innehåll och utformning skall stå i meningsfull relation till den kommande yrkesutövningen har kommittén relativt de- taljerat återgivit undervisningsinnehållet på alla stadier, från förskolan upp t.o.m. det gymnasiala stadiet.

De av LUS utförda kongruensbestämmel- serna, redovisade i betänkandet »Special- undersökningar om lärarutbildning» (SOU 1965:31, delarna 4 och 5) visade att in- kongruenserna hade sin orsak mera i hur studieplanerna tillämpades än i deras inne- håll.

LUS förordade att kongruensproblemet löstes på så sätt, att studierna i avgränsade examensämnen och i hela betygsenheter er- sättes med mera elastiskt kombinationssys- tem av mindre, avgränsade delkurser, som skulle vara riksgiltiga och som kunde sam- manfogas till examina enligt givna regler. Detta skulle bl. a. komma att kräva en ny examensordning. Kommittén har i anslut- ning härtill stannat för att föreslå en ut- bildning med fast studiegång, bestående av grundkurs, obligatoriska tillvalskurser av fördjupningskaraktär inom definierade äm- nessektorer samt ett begränsat antal frivil- liga kurser. Därmed skulle — oberoende av lärarens individuella läggning — både en- hetlighet och stadga, liksom en viss varia— tion i undervisningen kunna ernås. Den fas- ta studiegången tillämpas också i övriga examenslinjer.

Den klarare målinriktningen, som blir ett resultat av de fasta studiegångarna, bör re— sultera i större effektivitet i undervisningen. Den innebär dessutom att praktikterminen oundgängligen måste bli en vid lärarhögskola under fasta former ledd utbildning.

9.18 Utbildning av musiklärare för grundskolan

9.1 8.1 Allmän motivering

Vid bestämmande av utbildningstidens längd har kommittén utgått från att denna skall vara grundad på vad som är sakligt moti- verat med hänsyn till den kommande lärar- verksamheten. Den s.k. kongruensen blir härvidlag den primärt bestämmande faktorn. Som framgår av översikten av den nuva- rande musiklärarutbildningen, är denna för- lagd till musikhögskola. Rekryteringen sker i princip från grundskolan även om många sökande har gymnasiala studier bakom sig, och utbildningstidens längd är fyra år.

Enligt sina direktiv har kommittén bl. a. att beakta möjligheten till tidsbesparingar i förhållande till annan lärarutbildning med hänsyn till den specialisering musiklärarut- bildningen inebär. Vidare har kommittén att pröva möjligheterna för speciell utbild- ning i musik i anslutning till skolväsendet och i anslutning härtill överväga dess in- riktning mot läraryrket och anknytning till den egentliga lärarutbildningen.

Det är kommitténs mening att den fram- tida lärarutbildningen av ettämneslärare i musik för grundskolan inte kan göras kor- tare än den nuvarande musiklärarutbildning- en, dvs. 4 år. Kommittén har härvidlag gjort följande hänsynstagande.

Genom att dels alla elever i grundskolan, vilka föreslås utgöra rekryteringsbas även i fortsättningen för ettämneslärare på grund- skolstadierna, enligt SÖ:s förslag i fortsätt- ningen kommer att få 3 års obligatorisk musikundervisning på högstadiet, dels att grundskolan får resurser till en kvalitets- höjning av musikundervisningen bl.a. ge- nom kommitténs förslag om inlemmande av de kommunala musikskolorna i skolan, dels de omständigheter att kommittén begränsar dessa musiklärares verksamhetsområde till att i princip gälla enbart grundskolan, borde detta ha kunnat leda till förslag om en kor- tare utbildningstid än den nuvarande.

Kommittén menar emellertid att följande skäl talar mot en förkortning av studietiden. Musikläraren i grundskolan kommer att i

ökad omfattning få tjänstgöra på de lägre stadierna och förutsätts samtidigt kunna tjänstgöra inom den frivilliga musikunder— visningen i större omfattning än tidigare. Detta torde innebära en sådan ökning av de innehållsmässiga uppgifterna inom grund- skolan att det väl uppväger det förhållande att lärarbehörigheten begränsas till att en- bart gälla grundskolan. En förbättrad stan- dard på musikundervisningen i grundskolan bör medföra, att blivande musiklärare inte som nu ofta sker behöver komplettera sina musikaliska färdigheter på olika sätt inför inträdesproven till musikutbildningsskola.

En jämförelse med klasslärarutbildningen visar att denna är 1—2 terminer längre än den av kommittén föreslagna utbildningsti- den för ettämneslärare i musik inom grund- skolan. Detta finner kommittén motiverat, eftersom klasslärarutbildningen omfattar om- kring 20 olika ämnen, dvs. ett tiotal ämnen mer än för blivande musiklärare. Anmärkas bör att klasslärarutbildningen då även om- fattar utbildning i ämnet musik, uppdelat i metodik, instrumentalmusik och körsång. Genom den korta utbildningen vid lärar- högskola görs lärarkandidaten likväl behö- rig att undervisa i ämnet musik på låg- och mellanstadiet (frånsett vissa mellanstadielä- rare, som i stället erhåller gymnasiebehö- righet).

Klasslärarutbildningen bygger i princip på genomgången fackskola+ 21/2—3 års stu- dier vid lärarhögskola, varav sammanlagt ca 2 terminer ägnas åt praktisk pedagogisk utbildning.

Utbildningen av musiklärare för grund- skola äger rum på musikfackskola, där pe- dagogiska strimmor (pedagogiskt-metodiskt blockä-mne, se sid. 164, ingår 'i ämnesutbild- ningsdelen. Härtill läggs ytterligare 2 års studier, varav det andra förlagts till lärar- högskola. Av pedagogiska, elevvårdande och administrativa skäl anser kommittén att stu- dierna under det år, som föregår studierna vid lärarhögskola — alltså i princip ett post- gymnasialt studieår enligt nuvarande kon- struktion av det gymnasiala skolsystemet — bör ligga kvar vid samma fackskola, där studierna påbörjats.

Man kan knappast räkna med, att de ele- ver, som från grundskolan tas in i musik- fackskolans första årskurs skall ha en ut- präglad inriktning mot ett visst bestämt mu— sikyrke. Inte minst bör man betänka, att intagningen till musikfackskola sker på grundval av prov, som måste äga rum rela- tivt tidigt under vårterminen i Åk 9. En in- riktning mot musikläraryrket får därför ske successivt under själva studietiden vid fack- skolan. Härvid kommer främst det pedago- giska blockämnet att vara vägledande, så- väl för eleven själv, när det gäller att finna den utbildningsväg som bäst svarar mot egna förutsättningar och intressen, som för lärar- na, vilka under hand har goda möjligheter att bedöma elevens lämplighet för musiklä- raryrket. Elever som genomgått tre årskur- ser i musikfackskolan på någon av linjer- na A, M eller K (se 12.6) och som önskar behörighet för klassundervisning i grundsko- la söker själv inträde till musiklärarlinje vid lärarhögskola. Den treåriga lärarutbildnings- kursen kan påbörjas såväl på hösttermin som på vårtermin. Utbildningen vid musik- fackskola bör särskilt under tredje året in- riktas på att stimulera eleverna att söka sig till lärarhögskola för att där skaffa sig klass- musiklärarbehörighet (ämneslärare i musik).

Kommitténs ställningstagande i det före- gående innebär i fråga om musiklärare i grundskolan följande förändringar. På mel- lanstadiet kommer enligt kommitténs me- ning musiklärare att behöva tas i anspråk i allt större omfattning utöver mellanstadie- lärarna för undervisning i musik. Organisa— tionen föreslås bli så utformad. att musik- lärarna i grundskolan tills vidare huvud- sakligen skall komma att tjänstgöra på hög— och mellanstadiet samt i frivillig musikun- dervisning.

Den nya skolorganisationen med dess ho- risontella klyvning (högstadierna skiljs från gymnasierna, i varje fall på de större or- terna, och gymnasierna förs i stället sa-m- man med en utbyggd fackskola och yrkes- skola) kommer på längre sikt att medföra i allt större utsträckning att olika lärare kom-

mer att utnyttjas på det gymnasiala stadiet och på grundskolans högstadium.

Beträffande de mindre orterna, där en lokalmässig koppling mellan gymnasialsta- dium och högstadium också framgent kom- mer att finnas. kan högstadiets försörjning med musiklärare även ske via gymnasie- musiklärarna. som i sin utbildning får kom- petens att undervisa på grundskolans hög- stadium.

9.18.3. Behörighetsområde

Utbildningen skall sålunda ge behörighet till följande verksamhet:

a) klassbunden musikundervisning i grund- skolan (samtliga stadier)

b) konsulentverksamhet i grundskolan.

c) frivillig musikundervisning inom grund- skolan (samtliga stadier)

d) verksamhet som cirkelledare i studieför- bund e) ensembleverksamhet (vokal och instru-

mental)

9.19 Utbildning av musiklärare för det gymnasiala stadiet

Musikundervisningen på gymnasialstadiet skall enligt kommitténs förslag ombesörjas av musiklärare med ämnesutbildningen för- lagd till musikhögskola. Möjligheter till kom- bination av musik och annat ämne skall även erbjudas (se 9.19.1). Kommittén räk- nar med att dessa lärare huvudsakligen kom- mer att undervisa i gymnasium och fack- skola, men där skäl härtill finns skall dessa lärare även ta hand om musikundervisning- en på grundskolans högstadium. Till det gymnasiala stadiet räknas här även den av kommittén föreslagna musikfackskolan samt den frivilliga musikundervisningen på mot- svarande stadium.

9.l9.1 Tvåämnesmusiklärare

Allmänt

Beträffande kombinationen av två ämnen i lärarutbildningen föreslog LUS tolv fasta s.k. baskombinationer, som en grund för

uppdelningen på fasta linjer. En viktig prin— cip var att ämnena inbördes skulle stödja varandra.

Redan 1947 års musikutredning förde i sitt betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954: 2) fram förslag om en musiklärar- examen, som skulle inkludera 2 akademiska

etyg i ämnet musikforskning. Denna exa- men skulle kunna kombineras med 2 aka- demiska betyg i annat universitetsämne och leda till akademisk ämbetsexamen. Remiss- svaren visade emellertid att tiden ej var mo- gen för en sådan reform. Kombinations- möjligheten musik—annat ämne för musik- lärare framfördes senare på nytt i »Förslag till nytt reglemente för musikhögskolan», avlämnat år 1956, i departementspromemo— rian »Den högre musikutbildningen», 1964, och i UKÄ:s utredning »Musikforskning- ens framtida ställning i Sverige», 1965. Vid remissbehandlingen av de två sistnämnda i betänkandena stöddes förslaget om kom- binationsmöjligheten av samtliga myndighe- ter.

Frågan om ämneskombinationen övnings— ämne — läroämne hänsköts till LUS redan år 1962 genom tilläggsdirektiven i anled- ning av riksdagsbeslutet om grundskolan. LUS framhöll i sitt betänkande att samma synpunkter som vid sammansättningen av ämneskombinationer med enbart läroämnen borde vara vägledande även i fråga om kombination av övningsämne med läroäm- ne. En breddning från ett till två ämnen för övningslärare skulle förbättra deras möj- ligheter till individualisering och elevvård. Den skulle även göra det möjligt att på ett mera konsekvent sätt låta dessa fungera som klassföreståndare. Vidare ansågs timunder- laget för en ettämneslärare kunna bli för litet i en liten skolenhet.

Som framgår av referat nedan accepte- rades tanken i lärarutbildningspropositionen i stort sett med LUS' motiveringar.

Kommitténs motiveringar

1. Den pedagogiska förnyelsen avseende de estetiska ämnena bygger i stor utsträck- ning på nya sätt att närma sig det stude-

rade ämnet. Härvidlag kan det vara av stor betydelse att läraren via ett annat ämne kan tränga in i och belysa musikaliska kva— liteter.

2. En musiklärarexamen byggd på all— männa gymnasiestudier behövs ur rekryte- ringssynpunkt som alternativ till av kom- mittén föreslagna övriga musiklärarexamina. Möjligheten till ämneskombination kan be- räknas locka en ny kategori studerande till musiklärarbanan — sådana musikintressera- de elever som nu väljer enbart universi- tetsstudier. Nu förekommer det, att elever vid musikhögskolan studerar eller planerar att studera ett universitetsämne vid sidan av, respektive efter sin musikutbildning.

3. Genom musiklärare främst på gymna- siet, som undervisar även i ett annat ämne blir det lättare att integrera musikunder- visningen i skolans övriga undervisning. Den isolering, som nu ofta negativt påverkar musikens ställning i skolan, skulle motver- kas.

4. Lärare, som undervisar i flera ämnen får en större kontaktyta till sina kolleger. Detta kan bidra till kollegiets integrering och underlätta avskaffandet av de gränser mellan lärargrupper, som betingas av nu- varande uppdelning i övningsämnen och lä- roämnen.

5. Genom inrättande av tvåämnestjäns- ter för musiklärare, skapas fler kombina- tionsmöjligheter vid konstruktion av tjäns- ter. Detta torde verka kvalitetshöjande på undervisningen genom att musikläraren kan få full tjänst samtidigt som en del av sko- lans instrumentaltimmar kan tas om hand av speciella instrumentalpedagoger.

6. Genom att undervisa i två ämnen kan läraren få en bredare och djupare kännedom om och bättre kontakt med ett mindre antal elever än en ettämnesmusiklärare. Detta ger goda möjligheter till intresseanknytningar, in- dividualisering och elevvård. Bedömningen av elevprestationer samt betygsprognoser under- lättas även.

Vissa praktiska konsekvenser

Utbildningstiden för kombinationen övnings- ämne — läroämne borde enligt LUS bringas

i överensstämmelse med motsvarande tid för andra ämneskombinationer. Kombinationen av övningsämne och läroämne skulle under- lättas om utbildningen redan från början in- riktas på kombinationen i dess helhet. En från början samordnad studiegång kunde av- slutas med en praktiktermin i skolväsendet.

Departementschefen ställde sig i lärarut- bildningspropositionen positiv till möjligheten att i lärartjänst »kombinera läro- och öv- ningsämne», men framhöll att de praktiska svårigheterna var stora. Vissa provisoriska åtgärder borde emellertid kunna företas i av- vaktan på en mer genomgripande utredning av övningslärarutbildningen och departe— mentschefen förordade att bl. a. musik och annat ämne skulle ingå i kombinationen i lä- rartjänst både på grundskolans högstadium och på gymnasiet. LUS menade, att innan erfarenhet om kombinationernas dragnings- kraft vunnits skulle det vara olämpligt att föreslå fixerade årskvoter för intagning. Be- träffande kombinationen av estetiskt ämne och annat ämne, betonade LUS, att det icke torde vara av ringa betydelse att ut- bildningen leder till en lärarexamen av den art lärare i övrigt får efter avslutade hög- skolestudier.

I avvaktan på en översyn av lärarutbild- ningen på det estetiska området, fann LUS det orealistiskt att ange fasta ämneskombina- tioner för bl.a. musikämnet, men ansåg att möjlighet att medge kombination med annat ämne alltid skulle finnas.

LUS” förslag, att studierna i det ämne, som kombineras med ett estetiskt ämne, skulle bli identiska med vad som gäller för ämnet i kombination med andra ämnen, vill kom- mittén biträda.

Kommitténs förslag till ämneskombinationer

Det universitetsämne, som kombineras med musikutbildningen bör ha anknytningspunk- ter till musiken. Studierna för två betygsen- heter (motsvarande) i ett universitetsämne bör ske på två terminer. Under denna tid måste de studerande dessutom kunna uppe- hålla viss kontakt med åtminstone sitt hu- vudinstrument. Ämnet bör också vara så-

dant, att det inte kräver kombination med

ytterligare något universitetsämne. Kommittén föreslår, att följande ämnen ingår i fasta kombinationer med musik:

Ämne

a) historia

b) religionskunskap1

c) ett modernt språk (tyska, engelska)

utbildning inom alla slag av musiklärarut- bildning sker varje termin.

— Studerande, som på vägande grunder befinns olämpliga som lärare bör avrådas

Motivering kontakten med musikhistoria

nära kontakt med kyrkomusik och annan rituell musik språk och musik är bägge kommunikationsmedel och förenas dessutom i hela den vokala repertoaren.

d) filosofil mycket i musikutvecklingen grundar sig på allmänna filosofiska idéer (estetik)

e) psykologi f ) matematik

Utbildningsgång, intagning m. m. Skolunderbyggnaden skall vara gymnasium eller fackskola? Inträdesprovet gäller hela utbildningslinjen och studiegången kan vara någon av följande:

1 år universitet — 2 år musikhögskola — 1 år lärarhögskola (normalstudiegång)

2 år musikhögskola — 1 år universitet — 1 år lärarhögskola

Studierna kan påbörjas höst- eller vårter— min, och inträdesproven äger rum i slutet av närmast föregående termin. I princip skall samtliga som genomgått utbildningens tre första år utan spärr kunna fortsätta sina studier direkt vid lärarhögskolan i den stad, där musikhögskole- och universitetsstudier ägt rum. I motsats till flertalet av dem som efter utbildning vid universitet avlagt fil. kand.-examen (motsvarande) och för vilka en rad yrkesvägar står öppna, där ingen ytterligare lärarutbildning krävs, har de, som genomgått de tre första åren av musiklärar- utbildningen mycket begränsade möjligheter att söka sig till andra befattningar än ad- junktstjänster. Alla som påbörjar musiklä- rarutbildningen måste därför kunna räkna med att få fullfölja den. Detta är synner- ligen angeläget ur rekryteringssynpunkt.

I anslutning till förslagen om intagning på olika utbildningslinjer har kommittén föl- jande allmänna synpunkter.

-— Intagning bör samordnas centralt. — Med hänsyn till möjligheterna att or— ganisera den praktiska lärarutbildningen blir det nödvändigt att intagning till lärarhög— skola för sjunde och åttonde terminernas

naturlig anknytning till lärarens verksamhet beröringspunkter matematik — musikteori—musikveten- skap.

att fullfölja utbildningen och på ett smidigt sätt föras över till andra studiebanor.

Betygs- och examenssystemet för klass- lärarutbildningen och betygsättningen av äm- neslärarnas praktisk-pedagogiska utbildning utreds f.n. av skolöverstyrelsen i samråd med universitetskanslersämbetet. Kommittén anser, att en samordning avseende betygs- och examenssystem mellan musiklärare och övriga lärarkategorier bör ske.

9.19.2. Ettämnes-musiklärare Skolunderbyggnaden skall vara gymnasium eller fackskola. Den som genomgått treårig musikfackskola på linje A, M eller K kan efter godkända inträdesprov gå direkt in i andra årskursen på denna musiklärarlinje vid musikhögskola. Vad som sagts beträf- fande tvåämnesmusiklärare om intagnings- perioder och vikten av att de studerande utan spärr får fortsätta till lärarhögskola är i tillämpliga delar giltigt även här. Lik- som för utbildningen till tvåämnesmusiklä- rare gäller, att inträdesprovet skall avse hela utbildningsgången.

9.193. Utbildningens längd Undervisningen på de högre skolstadierna förutsätter en begränsning av lärarnas ämnes- område samtidigt som kraven på ämnesför- djupning blir större. Med anledning härav 1 Under förutsättning att UKAS förslag genom- förs fr. o. m. läsåret 1969/70.

2 Enligt nuvarande bestämmelser och väntade för- slag av UKAS kommer elever med fackskola att behöva viss komplettering för att bedriva univer- sitetsstudier.

föreslås att gymnasielärarna i musik inte ut- bildas för undervisning i mer än högst två ämnen.

I fråga om utbildningstidens längd för mu- siklärare på det gymnasiala stadiet, har kom- mittén funnit det nödvändigt med en minimi— tid om fyra år. Av dessa anslås tre år till ämnesstudier och ett år till utbildning i peda- gogik samt praktik. Följande skäl talar för denna längd på studietiden.

1. läraren måste ha en försvarlig bredd i sina ämneskunskaper,

2. läraren måste hinna fördjupa sig i sitt ämne (sina ämnen),

3. arbetssättet i det nya gymnasiet ställer stora krav på läraren,

4. med hänsyn till de mindre gymnasier- nas lärarförsörjning i ämnet musik (inkl. den frivilliga undervisningen) krävs attläraren har en bred kompetens,

5. ämnet konst- och musikhistoria kräver goda musikhistoriska kunskaper och god me— todikutbildning (storklassundervisning till- sammans med annan lärare).

Kommitténs förslag till ämnesplan för musikstudierna återfinns på sid. 192—193. En princip vid konstruktionen av ämnesut- bildningen har varit att musiklärarkandida- ten skall nå den nivå som man hittills karak- teriserat såsom 4-betygsnivå inom ert av de två ämnen vari undervisningsbehörighet se- dan skall ges, i detta f-a'll ämnet musik. Detta kan ske genom att kombinera två 2-betygsnivåer i musik, varav den ena ut— görs av ämnet musikhistoria i kombina- tion med gehörs-sats- och formlära samt instrumentation. Beträffande principen att det bör finnas minst ett alternativ av ut— bildning av gymnasielärare, på vilket man skall kunna bygga en vidare utbildning till lektorskompetens, menar kommittén, att denna väg till rekrytering av lektorer inte är aktuell när det gäller ämnet musik. Kommit- tén återkommer i annat sammanhang (9.23.) till frågan om lektorat i musik inom det gymnasiala skolsystemet.

De nya arbetsformerna i gymnasiet — grupparbetet, elevernas självverksamhet, sam- verkan mellan ämnen etc. ställer större krav på läraren än mera traditionella undervis-

ningssätt och måste därför beaktas i metodik- utbildningen. Den praktiska utbildningen är av samma art och omfattning som musik- lärarutbildningen för grundskolans mellan- och högstadium, men inriktad i första hand på gymnasialstadiet och avser maximalt två ämnen.

9.20. Fortbildning

Den nyutbildade musikläraren kommar att vara yrkesverksam under lång tid, 40 år eller mera. Det stoff grundutbildningen gett kom— mer i många ämnen inte bara att vara för-- nyat utan i vissa fall radikalt förändrat även avsevärd tid före slutet av yrkesverksamheten. Lärarens fortbildning blir därför alltmer be- tydelsefull, och när man talar om lärarens utbildningstid måste man ta hänsyn till såväl grundutbildning som fortbildning. Vid avväg- ningen av utbildningstidens längd menar kom- mittén, att man har att ta hänsyn dels till utbildningens relation till den undervisning som senare skall meddelas, dels till rekry- teringssynpunkter. Det gäller att snabbt till- föra arbetsmarknaden väl utbildade musik- lärare i en situation, som präglas av stor efter- frågan på sådana. Därvid har man att ta hänsyn till, att utbildningstiden för musik- lärare icke bör vara längre än för annan lärar- utbildning. Man riskerar annars en minskad lärarbenägenhet inom musikområdet.

Fortbildning är den naturliga fortsättningen på grundutbildningen och avser att göra lä— raren bättre skickad att undervisa på det stadium och i de ämnen grundutbildningen gäller. Liksom i fråga om grundutbildningen bör den fortsatta utbildningens innehåll ut- göras av ämnesstudier, pedagogik, metodik och praktik. Fortbildnin gens allmänna karak- tär aV självklart led i lärararbetet klargjorde LUS genom att ge exempel på fortbildning (lektionsförberedelser i det dagliga skolarbe- tet, deltagande i pedagogisk debatt, pedago- gisk handledning samt kurser under studie- dagar, terminer eller ferier).

Den fortbildningsorganisation, som vuxit fram under senare år, anser kommittén lämplig att främja den föreslagna kontinuer- liga fortbildningen. (Vissa typer av speciellt

musikaliskt inriktad fortbildning bör kunna ombesörjas av musikhögskolornas egen kurs- verksamhet.)

Den organiserade fortbildningsverksamhe- ten kan ske i form av kurser dels under ter- minstid, dels under ferietid. Även en kombina- tion av dessa båda typer bör kunna förekom- ma. Vissa kurser under terminerna avses äga rum på kvällstid i kombination med hel eller halv studiedag och arrangeras av skolstyrelse eller länsskolnämnd. Feriekurserna koncen- treras till en vecka och förläggs vanligen till internat. De är oftast planlagda centralt av skolöverstyrelsen och fortbildningsinstituten.

De behov av utbildningskomplettering som kan komma att uppstå vid ett genom- förande av kommitténs förslag till ny musik- lärarutbildning, bör täckas genom särskilda åtgärder från statens sida.

Som en fortbildningsfrämjande åtgärd före- slog LUS att genomgång av fortbildningskur- ser skall ge poäng på i princip samma sätt som genomgång av grundutbildningen.

9.21. Vidareutbildning

Med termen vidareutbildning avses främst så- dana studier, som ger en lärare med behörig- het för tjänst på ett visst stadium behörighet till tjänst på närmast högre stadium. Termen används också i andra betydelser t.ex. för studier, som leder till lönegradsmässigt högre tjänst på samma stadium.

Flera motiv finns för att erbjuda musik- lärarna vidareutbildning. Det är av vikt att kontakt mellan olika stadier och i viss ut- sträckning också mellan olika ämnen kan skapas. För skolväsendet är vidareutbild- ningen också av värde som instrument för balansering av brist på och överskott av lärare av olika slag. Även ur den enskilde lärarens synvinkel är möjligheten till att er- hålla vidareutbildning nödvändig. Så kan exempelvis byte av undervisningsområde vara en förutsättning för att en lärare skall kunna få arbeta på önskad ort. Det kan ock- så inträffa, att en lärare anser sig kunna göra en bättre insats genom att övergå till ett annat undervisningsområde.

Redan idag föreligger behov av organise-

rad vidareutbildning för olika kategorier av musiker och lärare, vilka önskar vinna be- hörighet som musiklärare. För vissa grupper torde vidareutbildning relativt lätt kunna organiseras, t. ex. för musikinstruktörer ut- examinerade från skolorna i Ingesund och Framnäs samt folk- och småskollärare. För andra grupper kan frågan vara mera kompli- cerad. Kommittén avser att i samband med utarbetandet av studieplaner för musiklärar- utbildningen även närmare gå in på frågan om hur vidareutbildningen skall organiseras.

I samband med omstruktureringen inom näringslivet förekommer det allt oftare att personer med musik som hobby, vilka är verksamma som musikpedagoger eller cirkel- ledare på sin fritid, när de blir friställda från sitt tidigare yrke önskar ägna sig åt musikpedagogisk yrkesverksamhet. För des— sa bör omskolningskurser organiseras vid vissa musikutbildningsanstalter.

9.22 Musiklärarutbildningens yttre orga- nisation

9.22.1 Musikfackskola, musikhögskola och lärarhögskola Musiklärarutbildningen förläggs till tre skilda typer av utbildningsinstitutioner: musikfack- skola, musikhögskola och lärarhögskola, mel- lan vilka dock en nära samverkan måste ske. Ämnesutbildningen sker vid musikfackskola eller musikhögskola. Alla blivande musik— lärare får sedan sin praktisk-pedagogiska lä- rarutbildning vid lärarhögskola med ämnes- lärarlinje. Skolöverstyrelsen har överinseen- det över musikfackskolor och lärarhögsko- lor, medan den särskilda musikhögskolesty- relsen (se kap. 14) ansvarar för verksamhe- ten vid musikhögskolorna.

9.222 Den nuvarande praktisk—pedago- giska utbildningen av musiklärarna (den s. k. provårskursen)

Fr. o. m. höstterminen 1965 har vid musik- lärarutbildning tillämpats de i Kungl. Brev 30 juni 1965 utfärdade bestämmelserna för denna utbildning.

Här nedan skall kort redogöras för hur provårskursen utformats i enlighet med des- sa bestämmelser samt erfarenheter från verk- samheten ht 65—ht 67.

1) Provårskursen är l-årig och är för— lagd till musiklärarutbildningens 7. och 8. terminer. (I den integrerade kyrkomusikut- bildningen är provårskursen förlagd till 9. och 10. terminen.) Härvid har denna utbild- ning kommit att likna den för blivande äm- neslärare (adjunkter) gällande. Två väsentli- ga skillnader bör emellertid framhållas:

a) Ämnesläramas provår ligger i tiden efter grundexamen (fil. mag.) medan musik- lärarnas provår ingår i grundexamen, vilket i vissa fall är ett olyckligt förhållande. Mu- siklärarutbildningen används ofta som grundutbildning för många andra områden inom musiksektorn än musiklärarens efter- som annan adekvat utbildning för dessa om- råden saknas. Härigenom kan påtagligt olämpliga kandidater komma att genomgå provårskursen och utexamineras som musik- lärare.

b) I ämnesläramas provår ingår en ter- min med praktiktjänstgöring, vilket saknas i musiklärarnas provår. Härav följer att olika, fristående undervisningsserier måste tjäna som underlag för betygsättningen i ämnet undervisningsskicklighet.

2) Provårskursen är öppen för elev vid musikhögskola resp. konservatorium och privatister må antagas om de avlagt godkän- da prov i samtliga ämnen i musiklärarexa- men utom pedagogik och undervisnings- skicklighet. Från dessa krav på avlagda för- examina har under en övergångsperiod vissa dispenser beviljats. Fr.o.m. höstterminen 1968 beräknas inga dispenser behöva bevil- jas för tillträde till provårskursen.

3) Den undervisning som skall förekom- ma i provårskursen finns angiven i ovan- stående Kungl. Brev och närmare bestäm- melser om arbetet vid provårskursen anges i de av Musikaliska Akademiens styrelse antagna kursplanerna för provårskursen (se bilaga 2).

Här lämnas några kommentarer till dessa kursplaner.

a) En princip för undervisningen i prov-

årskursen har varit att i kortare intensiva undervisningsmoment utnyttja specialister som lärare.

b) Betr. delstudiekurs II; Pedagogik. Hit- tills har ingen elev fullgjort enskilt arbete för att uppnå betyget A, uppenbarligen p. g. a. tidsbrist.

c) Betr. delstudiekurs IV, Konst- och kulturhistoria. De 30 timmarna disponeras i huvudsak sålunda:

10 timmars konstens uttrycksmedel 10 timmar konsthistorisk översikt 10 timmar integrerad undervisning i konst, musik-, ide-, littera— tur- och kulturhistoria

d) Betr. delstudiekurs VIII, sång-, stråk— och pianopedagogik. Undervisningsmomen- tet är motiverat av att musiklärarexamen även kvalificerar till tjänster som musikpe- dagoger inom kommunala musikskolor och där enligt avtal är placerad i högsta behö- righetsklassen.

I sångpedagogik ges under detta moment endast en kortare föreläsningsserie om 6 timmar i huvudsak behandlande röstorga- nets fysiologi och funktion. Detta låga tim- antal motiveras av att kandidaterna under sina tre första år i musiklärarklassen i sam- band med sin egen sångundervisning deltagit i gemensamma lektioner vid vilka man i huvudsak behandlat sångpedagogiska pro- blem. Vidare innehåller metodikundervis— ningen olika moment av undervisning i barn- röstens problem, barntonbildning, barnkör- sång, behandling av tonsvaga barn etc.

I stråkpedagogik och pianopedagogik ges i vardera ämnet under första terminen kon- centrerad grundläggande metodikkurs med demonstrationer om 6 timmar. Under andra terminen skall kandidaten själv under hand- ledning undervisa i vardera ämnet 12 timmar. Härvid används som handledare lärare vid Stockholms kommunala musikskola.

4) Hittills har ny provårskurs anordnats varje termin. Bestämmelserna ger möjlighet härtill och detta är också i överensstämmel- se med vad som angivits som önskvärt i lärarutbildningspropOSitionen.

9.223 Kommitténs synpunkter på musik- lärarnas praktisk-pedagogiska utbildning En av huvudpunktema i kommitténs förslag är att musiklärarutbildningen så långt möj- ligt bör utformas enligt de riktlinjer som gäl- ler för övrig ämneslärarutbildning i landet. När kommittén sålunda i detta kapitel före- slår en förläggning av musiklärarnas prak- tisk-pedagogiska utbildning till lärarhögsko- la, innebär detta dels en anpassning av mu- siklärarutbildningen till annan lärarutbild- ning och dels ett fullföljande av en utveck- ling, som redan tagit sin början inom musik- högskolan, där den tidigare genom hela stu- dietiden integrerade praktisk-pedagogiska utbildningen sedan 1955 sammanförts i den s. k. provårskursen. Med stöd av de mo- tiveringar som ovan och i andra samman- hang i betänkandet anförs för en förläggning av den praktisk-pedagogiska delen i utbild- ningen till lärarhögskola vill kommittén an- ;föra följande. De blivande tvåämnesmusiklärarna måste ha den praktisk-pedagogiska utbildningen förlagd till lärarhögskola. Lärarhögskolorna har de största resurserna att anordna auskul- tationer i andra ämnen än musik. Sådana auskultationer har tidigare inte förekommit i- musiklärarutbildningen, men bedöms av kommittén ha ett mycket stort värde för att bryta musiklärarnas nuvarande isolering och skapa förutsättningar för en vidare syn på skolans allmänfostrande uppgifter. Detta är av betydelse inte minst ur elevvårdssyn- punkt. Genom kontakten med andra ämnen och andra grupper av lärarkandidater skapas förutsättningar för ett gott samarbete mellan musiklärare och andra lärargrupper. För att stärka sambandet mellan de ämnes- teoretiska studierna och den praktisk-pedago- giska utbildningen föreslår kommittén, att ett musikpedagogiskt centrum inrättas i Stock- holm bl. a. med uppgift att genom utbildning av metodiklektorer i musik aktivt och på ett fast sätt medverka i lärarutbildningen. Kommittén anser att genomgångna kurser och erhållna poäng i musiklärarutbildningen bör kunna gälla som delpoäng i en akade- misk examen. För den föreslagna musiklärarutbildningen

måste senare utarbetas förslag till studieplaner med riksgiltighet. Litteraturlistor fastställes lokalt efter godkännande av musikhögskole- styrelsen.

Dimensionerin gen av musiklärarutbildning- en bör regleras genom särskilda riksgiltiga organisationsplaner.

9.22.5. Intagning och bedömning

LUS har redovisat de svårigheter, som före— ligger vid urval av kandidater till lärarut- bildning (sid. 425)

Vilka egenskaper och övriga förhållanden är av betydelse för framgång som lärare? Och — om enighet härom kan nås — vilka faktorer är åtkomliga för tillförlitliga bestäm- ningar? Frågor av denna art har länge sys- selsatt lärarutbildningens praktiker och teo- retiker. Värdefulla erfarenheter har utan tvi- vel gjorts. De lider dock nästan genomgående av den svagheten, att urvalsfaktorema endast kunnat relateras till resultaten under utbild- att bestämma sambandet mellan resultat av inträdesprövningar och slutresultat av utbild- ningen, exempelvis undervisningsskicklighetsbe- tyget eller total betygssumma i examen. Även om dessa slutbetyg måste förutsättas åter- spegla lämpligheten och förutsättningama som lärare, så säger erfarenheterna att framgång— en som lärare avgöres av även andra faktorer än dem som är avgörande för betygssättning- en. Därmed återstår den svåraste frågan att avgränsa: hur definierar man framgången som lärare? Numera råder enighet om att det inte främst är läraren, som skall iakttas och vår- deras, utan eleverna och deras beteende. Av elevernas beteende kan man som regel endast observera och utvärdera de kortsiktiga resul- taten, under det att effekterna på lång sikt av lärarens undervisning väl torde vara omöj- liga att isolera från effekterna av andra in- flytanden. Accepterar man de i direkt anslut- ning till undervisningen uppnådda elevresulta— ten såsom kriterier på framgång, så vet vi å andra sidan, att dessa resultat långt ifrån all- tid kan betygssättas eller psykometriskt be- stämmas. Kunskaper och färdigheter är mera åtkomliga för utvärdering än trivsel, anpass- ning, förmåga till initiativ och samarbete osv.

Urvalsproblemets grundläggande svårighet ligger sålunda i att man inte med bestämd- het kan säga, vad som skall känneteckna en god undervisning och en god lärare. Det väster- ländska demokratiska uppfostringsidealet, syf- tande till ett maximum av personlig aktivi- tet och spontanitet och samtidigt till ett mini-

Ämne Termin 1—2 3—4 5—6 7 8 Summa

Timplan för utbildning av musiklärare Fa Huvudkurs i pedagogik enligt LUS: Studieplaner för lärarutbildning (SOU 1965: 25, sid. 16). Seminarier i anslut- ning till auskultationer utgår. 92 92 Musikpedagogiskt blockämne (se __ 12.6.6. sid. 164 40 120 160 320 Amnesmetodik 30 timmar per stadium 90 100 Teknisk metodik 10 j Auskultationer 30 Undervisningsövningar 60 ca 450 Praktiktjånstgöring ca 360 Summa timmar för pedagogisk ca utbildning 930

Timplan för utbildning av musiklärare MH

Huvudkurs i pedagogik (se ovan) 92 92 Pedagogisk introduktionskurs 26 26 Pedagogisk-metodisk ämnesutbildning Enligt särskild studieplan1 200 Amnesmetodik (50 t GylFa+ 30 t H) 80 Po Teknisk metodik 10 Auskultationer 30 Undervisningsövningar 60 ca 450 Praktiktjänstgöring2 ca 360 Summa timmar för pedagogisk ca utbildning 850

1 Utbildningen är förlagd till termin 3—6 på musikhögskola med tilltagande antal vtr. Följande mo- ment ingår: musikpsykologi och -pedagogik, vuxenpedagogik, cirkelmetodik, ämnesmetodik. Den sist- metodiska delen gäller för ettämnesmusiklärare pedagogisk-metodisk utbildning i två ämnen:

a) sång eller instrument I

b) satslära med gehörsutbildning eller formlära för rvåiimnesmusiklärare praktisk-metodisk utbildning i ett ämne: sång eller instrument; eleverna på denna utbildningslinje har dessutom möjlighet till frivillig sådan praktisk—metodisk utbildning i ett av ämnena satslära med gehörsutbildning eller formlära.

? Tjänsten under praktikterminen disponeras på följande sätt:

ettämnesmusiklärare klassundervisning instrumentalunderv. 1/3 tvåämnesmusiklärare klassundervisning 1/3 (musik) klassundervisning 1/3 (universitetsämne) instrumentalunderv. 1/3

Anm. Den i jämförelse med grundskolemusiklärarna betydligt kortare pedagogiska-metodiska utbild— ningen före lärarhögskola (226 mot 320) motiveras dels med att Hertalet lärarkandidater på ettämnes- linjen beräknas komma från musikfackskola, där de redan erhållit 160 timmar musikpedagogiskt block— ämne i åk 1—2, dels med att tvåämnesmusiklärarna under sin tvååriga musikutbildning inte tidsmässigt har möjlighet till mera utbildning av detta slag. Musiklärarkandidater som från annan gymnasial förut- bildning än musikfackskola kommer till ettämneslinjen vid musikhögskola kan erhålla utvidgad studie- kurs i pedagogisk-metodisk ämnesutbildning.

mum av konflikter och personlig dominans, utvärderingar. Svårigheten ligger sålunda inte ger utrymme för så skiftande värderingar av i att det saknas »instrument» för urvalet, utan läraregenskaper och så svårbestämda avväg- i att sådana är principiellt omöjliga att kon- ningar, att graden av framgång för den en- struera, så länge de inte kan baseras på en- skilde läraren torde bli oåtkomlig för entydiga hetliga värderingar.

Svårigheten att finna ett lämpligt intag- ningsinstrument sammanhänger bl.a. med att betyget i undervisningsskicklighet är ett osä- kert kriterium på lärarduglighet. Vissa erfa- renheter från amerikanskt håll tyder också på att undervisningsskickligheten, bedömd efter ett par års lärartjänstgöring enligt sam- ma mått som under praktikterminen, kan avvika så starkt från den ursprungliga be- dömningen att det kan ifrågasättas om be- tyget i undervisningsskicklighet efter genom- gången lärarutbildning över huvudtaget kan användas som prognos på en lärares fram- tida undervisningsskicklighet.

9.22.6. Auskultationer, övningsunder- visning och praktiktermin

Auskultationer och övningsundervisning un- der s. k. praktikveckorna är ägnade att följa upp de av eleverna gjorda erfarenheterna, som finns inbyggda i den s. k. pedagogiska strimman under ämnesutbildningen. Detta är det första egentliga steget mot större själv- ständighet genom att eleverna dessutom själ- va börjar undervisa.

9.22.7. Försöks- och praktikskolor. Förslag till organisation av handledd praktik

I lärarutbildningspropositionen förordade de- partementschefen att en eller flera skolen- heter inom det allmänna skolväsendet skulle ställas till varje lärarhögskolas förfogande som försöks- eller praktikskolor. Lärarhögskolans program för demonstra- tioner och försök borde planeras av lärare i pedagogik och i metodik samt av biträdande utbildningsledare. Vidare skulle ledningen för den skolenhet inom det allmänna skolväsen- det till vilken demonstrationer och försök för- läggs svara för dessas inordnande vid skol— enheten. Kommittén anser det viktigt, att så- dana försöks- och praktikskolor snabbt kom- mer till stånd även för musiklärarutbildning- en. Härvidlag har man att utgå från det fak- tum att det f. n. inte existerar någon egentlig musikutbildning inom det gymnasiala stadiet, vilket gör att man inte snabbt kan åstad-

komma en önskad nyordning endast genom en omorganisation. De existerande internat- skolorna — folkhögskolorna med musik- linjer — ligger blott undantagsvis i nära anslutning till någon i detta sammanhang aktuell lärarhögskola. Kommittén anser att hänsyn bör tas till dessa förhållanden vid in- rättandet av de nya musikfackskolorna, så- väl beträffande lokaliseringen som i fråga om inrättande av lärartjänster m.m. Be- träffande organisation, anställningsförhål- landen, lärares allmänna skyldighet att bi- träda vid lärarutbildning m.m., anser kom- mittén att de förslag som i detta avseende framfördes i lärarutbildningspropositionen även har giltighet för musiklärarutbildning— en.

För att främja kontakten mellan metodik— lektorer och de lärarkandidater, som genom— går praktikutbildning utanför lärarhögskola, krävs f. n. ofta att metodiklektorerna företar många och långa resor. Inrättandet av flera lärarhögskolor bidrar givetvis till en förbätt- ring i detta avseende. De 5. k. praktikcentra, vid vilka tjänstgöring under praktiktermin kan ske, borde, framhöll departementschefen i lärarutbildningsproposition, förläggas till ur kommunikationssynpunkt lämpliga orter och få en sådan omfattning och utformning att bl. a. resor och restid avsevärt skulle kunna minskas. Skolöverstyrelsen har fått i uppdrag att framlägga förslag om den närmare ut- formningen av organisationen med praktik— centra. För musikutbildningens vidkommande föreslår kommittén i avvaktan härpå föl— jande.

Musiklärare MH

En (resp. två) handledare och en lärarkan— didat delar en tjänst på 30 vtr enligt följande plan:

Praktiktjänstgöringen skall omfatta såväl klassundervisning i ett resp. två ämnen, som frivillig musikundervisning. I fråga om den sistnämnda sker samverkan med den musik- högskola, där lärarkandidaten fullgjort sina ämnesstudier.

Period 1 Period 2 Period 3

6 veckor 6 veckor 6 veckor hl 22 vtr 16 vtr 10 vtr lk 8 vtr 14 vtr 20 vtr Summa 30 vtr 30 vtr 30 vtr

Musiklärare Fa

En handledare och två lärarkandidater delar på 60 vtr enligt följande plan:

Period 1 Period 2 Period 3 6 veckor 6 veckor 6 veckor hl 24 vtr 20 vtr 10 vtr llk 2x18 vtr 2x20vtr 2x25vtr Summa 60 60 60

Praktiktjänstgöringen skall infatta såväl klassundervisning på alla stadier i grundsko- lan som olika slag av frivillig musikundervis- ning. I fråga om den sistnämnda sker sam- verkan med den musikfackskola, där lärar- kandidaten fullgjort sina ämnesstudier.

Man får i båda fallen räkna med smärre variationer med hänsyn till ämnenas vecko- timtal, lovdagar etc.

Organisatoriska fördelar

1. Lärarutbildningen tar inte några lärar— tjänster i anspråk. Helt oberoende av skolor- nas möjligheter att erbjuda timmar för prak- tiklärartjänster kan man placera praktiklä- rarna efter andra principer.

2. Detta innebär att praktiklärarna i myc- ket större omfattning än nu kan få sin hand- ledda praktik på lärarhögskoleorten, vilket medför

a) att lektorernas resor och restid redu- ceras avsevärt,

b) att kontakten mellan lärarhögskola och praktikskola kan bli intimare och metodiskt värdefullare,

c) att man borde kunna ta hänsyn till praktiklärare, som av sociala skäl måste stanna kvar i lärarhögskoleorten.

3. Man kan i stort sett använda samma handledare termin efter termin.

4. Eleverna i praktikskolans klasser utsätts

inte i så hög grad som nu för täta lärar- byten, vilket inte minst än en fördel ur elev- vårdssynpunkt.

5. Bitr. utbildningsledarna kan frigöras från placering av praktiklärare, vilket för dem är en arbetstidsvinst på ca 4 veckor.

Pedagogiska och metodiska fördelar

1. Eftersom handledare och praktiklärare i stor utsträckning delar klasserna, måste all långtidsplanering i början av terminen ske gemensamt. Därvid diskuteras också läroböc- ker och andra läromedel m. m.

2. De elevvårdande uppgifterna träder i förgmnden, eftersom handledare och lärar— kandidat har samma elever.

3. Handledare och lärarkandidat har 100 % -iga möjligheter att auskultera hos var- andra.

4. Handledaren kan skapa kontinuitet i undervisningen för eleverna trots byten av praktiklärare.

5. Systemet möjliggör en effektiv utbild— ning av en fast handledarstab.

6. Handledaren friställs från viss under- visning, vilket ger tid över för ledande och deltagande i konferenser av olika slag.

7. Man skapar en naturligare bedömnings- situation i slutet av terminen, då praktik- läraren har så många timmar, att man kan tala om en normal undervisningssituation.

9.23. Tjänstetyper och pedagogisk karriär för musiklärare

De av kommittén skisserade utbildningsgång- ama för musiklärare innebär en med klass- lärarutbildningen (beträffande grundskolan) och med adjunktsutbildningen (beträffande det gymnasiala stadiet) i princip likvärdig ut- bildning, om man tar hänsyn till a) förut— bildning, b) en av sakkunniga preciserad och adekvat ämnesutbil-dning och c) peda- gogisk och metodisk utbildning. Med ut- gångspunkt från denna evaluering menar kommittén att följande tjänstetyper (be- nämningar) och nivåer bör gälla de olika stadierna.

[' iänstmp Skolstadium Utbildning Ämnesiärare Grundskolan Musikfackskola Adjunkt Grundskolans Musikhögskola högstadium 0. (+ ev. universitet) det gymnasiala stadiet Lektor Egen behörighet

De förslag från kommittén om en integra- tion av musikutbildningen på gymnasial nivå i den av YB skisserade gymnasieskolan ak- tualiserar beträffande den pedagogiska inte- grationen frågan om analoga kompetensni- våer med gymnasieskolans övriga lärarkate— gorier. I överensstämmelse med vad som gäl- ler för gymnasielärarna idag (KK 1966: 114, kap. 14 5 19) borde analogt viktigare delar av den musikaliska disciplinen inom gymna- sieskolan vara företrädda av en lärare med högre kompetens — något slag av lektor. I princip uppnås högre kompetens genom vidareutbildning till fördjupade insikter inom någon av de båda huvudkomponenterna in- om lärarutbildningen: ämnesdelen och me- todikdelen. Beträffande ämnesdelen har kommittén inte skisserat någon utbildnings- gång vid musikhögskolorna fram till en ex- amen, som direkt kan sägas motsvara li- centiat- eller doktorsnivå inom universitets- utbildningen.

Kraven på musiklärarnas kompetens bör i första hand enligt kommitténs mening sak— ligt sett grundas på kongruensförhållanden. Härutöver finns det vissa skäl, som talar för att man i den föreslagna utbildningsgången måste ta hänsyn till krav på en högre kom- petens än vad som svarar mot den grund- läggande lärarutbildningens kompetensnivå. Som exempel kan nämnas skolans behov av huvudlärare, handledare, speciallärare inom lärarutbildningen och annan postgymnasial utbildning, lärare med kompetens att med- verka inom pedagogiskt utvecklingsarbete etc. Också behovet av rekryteringsbas för konsulenter, studierektorer och andra ut- bildningsledare m.m. bör självfallet kunna tillgodoses. Kommittén har emellertid inte funnit tillräckligt vägande skäl för att fö- reslå speciella studiegångar motsvarande li— centiat- eller doktorsstudier inom musik- högskolan för att tillgodose rekryteringsbe- hovet av dessa funktionärer inom skolsys-

temet. I stället menar kommittén att ytter- ligare examina eller kvalificerad konstnär- lig fördjupning (vid solistlinje) på musikhög- skola, genomgångna och i sammanhanget meriterande kurser av olika slag, läroboks— författande och annat pedagogiskt författar- skap, aktivt studieplansarbete, utformande av lärarhandledningar, särskilt betydelsefullt arbete i försöksverksamhet, utvecklingsarbe- te etc. jämsides med övriga meriter i det särskilda fallet, bör utgöra den nödvändiga meriteringen för här avsedda tjänster.

Beträffande möjligheter för musiklärare inom gymnasieskolan att bli lektor på egen tjänst och avlönas som sådan, oberoende av om organisationen föreskriver sådan kom- petens eller inte, vill kommittén anföra föl- jande.

Kommittén menar, att möjligheter måste erbjudas till karriäralternativ på egen tjänst, så att skickliga och ambitiösa pedagoger inte skall behöva byta yrke för att kunna avan— cera till bättre betalda positioner inom skol- väsendet. Varje lärare skall med andra ord ha möjlighet att få en högre kompetens på egen tjänst prövad och fastställd upp till ett visst angivet maximum. Inom det konst— närliga området är det, vilket också häv- dats i andra sammanhang, viktigt att man kan behålla ett visst antal konstnärer kvar inom pedagogiken.

En institutionalisering av bedömningen i här berörda frågor bör komma till stånd. Det är kommitténs mening, att skolöversty— relsen bör svara för bedömningen efter hö- rande av en särskild tillsatt expertgrupp med representanter för såväl utbildningssidan som avnämarsidan.

Sammanfattningsvis förordar kommittén följande anordning.

1. En lägsta kompetensnivå fastställes för behörigheten.

2. Tjänsteinnehavaren har möjlighet att få en högre kompetens på egen tjänst prö— vad och fastställd upp till ett visst angivet maximum.

3. Då lägsta nivå sakligt sett måste moti- veras utefter kongruensresonemang vill kom- mittén icke föreslå inrättande av fasta lek- torat inom gymnasieskolan.

Beträffande utbildningen av handledare vill kommittén ansluta sig till följande uppfatt- ning hos LUS.

»Säkrast nås ev god rekrytering och ut— bildning av handledare, om man tillämpar ett system för tillsättning, som baserar sig på fönsla anställning under mer kortvariga upp- drag som handledare, varvid lärarhögskolan får tillfälle att pröva den anställdes kvalifi- kationer för uppgiften. Lämpliga personer sti- muleras sedan att deltaga i kurser för hand— ledare, ordnade som fortbildningskurser i lä- rarhögskolornas regi. Man kan förmodligen räkna med att på denna väg lättare engagera personer med fallenhet och intresse för upp- giften än genom att sätta genomgången ut- bildning som villkor för första anställning som handledare. Givetvis bör deltagande i den- na utbildning tillmätas ett betydande merit- värde vid tillsättning av befattningar som hand- ledare.»

Kommittén vill också ansluta till den av LUS framförda meningen att »detaljerade anvisningar om vad handledarutbildningen skall innehålla bör inte ges förrän större erfarenhet nåtts av sådan utbildning». LUS 5 punkter (sid. 713 och 714) har fångat väsentliga delar av innehållet i en sådan tänkt handledarutbildning. Hur denna ut- bildning av blivande handledare i musik skall utformas bör delvis bli avhängigt av vad skolöverstyrelsen kan komma att föreslå ifråga om handledarutbildningen i stort, var- för kommittén i avbidan på skolöverstyrel— sens förslag härom avstår från att nu fram- lägga eget förslag.

9.25 Utbildning av metodiklektorer

Kommittén hänvisar här till kapitel 14 B, Musikpedagogiskt centrum.

10. Den kyrkomusikaliska utbildningen

10.1. Inledning

Kyrkomusiken intar i viss mån en särställ- ning genom sin ändamålsbundenhet i ett konfessionellt och kultiskt sammanhang. Denna bundenhet kan vara mer eller mindre starkt markerad, alltifrån en utpräglat litur- gisk eller evangeliserande uppgift, där musi- ken står i direkt tjänst hos en religiös för- kunnelse, till en funktionalitet som närmar sig det allmänna musiklivets och där någon klar gräns mellan kyrkomusikalisk och an- nan musikalisk aktivitet är svår eller omöj- lig att dra. I alla dessa former och funktioner är dock kyrkomusiken alltid musik; den ingår som en integrerande och — ofta just genom sin särart och sina specifika kanaler för musikaliska impulser — omistlig del av vårt samlade musikliv.

Kommittén har därför ansett sig sakna anledning att från sina synpunkter behand- la kyrkomusiken annorlunda än annan mu- sik. Tvärtom har det varit kommittén ange- läget att på allt sätt söka ta till vara de vär- den som står att utvinna ur denna sedan nå- got halvsekel starkt expanderande och livak- tiga sektor av vårt musikliv, detta så mycket mera som kyrkomusikerna helt vid sidan av sina kyrkomusikaliska uppgifter också spe- lar en viktig roll inom musikpedagogik och musikliv i allmänhet. Inte heller har kom- mittén ansett sig böra påverkas i sina ställ- ningstaganden av frågan om ett framtida skiljande av kyrka och stat: de ovan förda

resonemangen äger sin giltighet oavsett hur den frågan kan komma att lösas, och det är även efter en eventuell sådan skilsmässa fort- farande en samhällets plikt att erbjuda möj— ligheter till kyrkomusikalisk utbildning.

10.2. Organisation, verksamhet och utbildning

10.2.1. Historik

Den svenska medeltidens kyrkomusik, som åtminstone i större kyrkliga centra kunde ut- veckla en relativt stor rikedom, omhänder- hades av högt musikutbildade prästerliga befattningshavare. Sedan efter reformatio- nen korprästemas uppgifter mestadels över- tagits av djäknekörer, fortlevde dock länge ett kvalificerat ledarskap genom prästvigda kantorer eller lärare vid katedralskolorna. 1 mindre förhållanden, där inga skolkörer kunde uppdrivas och där naturligtvis heller inga orglar fanns, övergick ansvaret för kyrkosången huvudsakligen på klockaren. Denne, som alltsedan landskapslagarnas tid hade fungerat som prästens tjänstebiträde med uppgift att bl. a. sköta klockringningen, fick efter reformationen vid sidan av den kyrkomusikaliska funktionen också uppgif- ter som folkundervisare. Klockaren skulle vara boklärd och kunna lära ungdomen läsa, skriva och sjunga; dock fanns ingen särskild utbildning för honom anordnad från det allmännas sida. Det är närmast från denne

rent sekuläre befattningshavare som det nu- tida kyrkomusikerskrået räknar sina anor.

I takt med att skolkörerna under 1600- talets lopp undan för undan försvann ur kyrkorna, medan däremot orglar alltmer började komma i bruk, uppträdde vid sidan av klockaren en ny kyrkomusikalisk befatt- ningshavare, nämligen organisten. Denne ut— bildades ofta hos domkyrkoorganisterna, vilka utfärdade intyg om kunnighet i orgel- spel och i regel även sång. I kraft av sin bättre utbildning övertog organisterna så småningom alltmer ansvaret även för kyrko- sången. Efterhand inrättades också särskilda befattningar som kyrkosångare eller kanto- rer, varvid de kyrkomusikaliska uppgifterna kunde fördelas mellan organisten och kyrko- sångaren. Efter 1814 övergick utbildningen av dessa högre befattningshavare delvis till musikaliska akademiens undervisningsverk, där huvudämnet var orgel men även sång ingick som obligatoriskt ämne. Akademiens undervisning var dock lösligt organiserad och tidvis helt nedlagd. Först efter mitten av århundradet inträdde mera ordnade förhål- landen. Organister och kyrkosångare an- ställdes givetvis endast i större församlingar samt på dessas fria initiativ; där sådana be- fattningar saknades sköttes kyrkomusiken alltjämt av den överallt obligatoriskt anställ- de klockaren. Ofta förekom förening av dessa nya tjänster med klockarbefattningar- na. För alla dessa tjänster gällde växlande instruktioner och löneförhållanden. I och med folkskoleväsendets organiserande under förra hälften av 1800-talet skildes klockaren som sådan från folkundervisningen. Dock förenades ofta folkskollärar- och klockar- tjänst.

Under denna tid — 1800-talets förra hälft — nåddes lågvattenmärket i fråga om den alltsedan 1600-talet fortgående musika- liska och liturgiska utarmningen inom den svenska kyrkan. Av ett fordom rikt kyrko- musikliv återstod huvudsakligen, förutom en torftig mässmusik för präst och församling, en av tungt orgelspel framsläpad koralsång ihaeffnersk anda.

Vändpunkten inträdde under 1800-talets senare del. Liturgiska och musikaliska re-

formidéer nådde oss från kontinenten och gav impulser till en liturgisk-musikalisk för- nyelse, som bl. a. också innefattade upp- komsten av en ny kyrkokörverksamhet. Vik- tiga resultat av dessa strömningar blev 1897 års mässbok samt det arbete för kör- och församlingssångens förnyelse som det 1889 stiftade sällskapet Kyrkosångens Vänner ut- rättade. Också på utbildningsområdet gav reformidéerna ett betydelsefullt nedslag i 1881 års kungörelse angående villkor för behörighet till organist- och kyrkosångar- befattningar, varigenom för första gången i nyare tid skapades en riksgiltig norm för utbildning och examination av kyrkomusi- ker. Här stadgades att sökande till organist- tjänst skulle förete godkänt betyg i orgel- och pianospelning, harmonilära samt orgelns stämning och skötsel (biämnen var — åtmin- stone vid konservatoriet i Stockholm — ele- mentar- och kyrkosång, körsång, musikens historia och svenska gudstjänstens musik- ritual). Av kyrkosångare fordrades betyg i elementar- och kyrkosång. Betygen skulle utfärdas av musikkonservatoriet eller av domkyrkoorganist eller annan person som akademien därtill förordnade, vilket alltså innebar att denna examen kunde avläggas antingen vid konservatoriet i Stockholm eller i stiftsstäderna.

Medan klockare enligt lag måste finnas i varje församling, fanns ingen lagstadgad skyldighet för församlingarna att anställa examinerade kyrkomusiker. Dock skedde detta i allt större utsträckning. År 1916 fanns i rikets 2 537 församlingar 2 434 kloc- kar-, organist- eller kyrkosångarbefattning— ar inrättade, varav i 1 994 fall alla tre dessa befattningar var förenade. I 1 874 fall var kyrkomusikertjänsten förenad med lärar- tjänst, i regel folkskollärartjänst. Ca en femtedel av befattningshavarna saknade kyr- komusikalisk examen. Av de examinerade hade, särskilt på landsbygden, endast ett ringa fåtal avlagt examen vid konservatoriet (uppgifterna hämtade ur G. Thulin, Utred- ning angående klockar-, organist- och kan- tors-(kyrkosångar)befattningama, Stockholm 1919).

Utbildningen i stiftsstäderna var i verk-

ligheten sämre än den vid konservatoriet, som framgår av upprepade klagomål från musikaliska akademiens sida. I 1930 års kungörelse drogs konsekvenserna av detta, i det att kyrkomusikerutbildningen delades i en högre och en lägre. Högre organist- eller högre kantorsexamen, avlagd vid konserva- toriet, fordrades för behörighet till organist-, resp. kantorstjänst i stad med över 3 000 invånare eller landsförsamling med över 5 000 invånare. Examen omfattade för hög- re organistkompetens betyg i orgel, piano, harmonilära, orgelns stämning och skötsel samt liturgik (biämnen: musiklära, musikens historia och estetik), för högre kantorskom- petens betyg i sång, piano, harmonilära och liturgik (med biämnena »något harmo- nium», musiklära, talteknik, deklamation samt musikens historia och estetik). För förenad organist- och kantorsbefattning fordrades bägge examina eller endera med viss efterprövning. För organist- eller kan- torsbefattning i stad eller landsförsamling med lägre invånarantal än ovannämnda fordrades minst lägre organistexamen, som avlades inför av akademien förordnad per- son jämte censorer och omfattade prövning i ämnena orgel, sång, piano, harmonilära samt orgelns stämning och skötsel. Samtidigt inrättades statliga kyrkomusikerkurser vid vissa folkskoleseminarier som förberedelse till denna examen.

Under tiden fortgick den liturgisk-musika- liska utvecklingen i ständigt ökande takt, medförande ständigt ökade krav på utbild- ning och tjänsteutövning, både beträffande innehåll och kvalitet. Betecknande är infö- randet 1930 av det nya betygsämnet litur- gik. Inte minst på körsångens område kan utvecklingen avläsas: i 1894 års kyrkohand- bok nämns för första gången möjligheten till körsång i gudstjänsten; i 1942 års handbok förutsätts körens medverkan som i det när- maste självklar.

I 1940 års kungörelse gjordes ytterligare några ändringar i kompetenskraven, som bl. a. innebar att till högre kantorsexamen fogades det viktiga betygsämnet kördirige- ring (i organist- och kantorsexamen, fr. o. m.

1940 befriad från beteckningen infördes ämnet inte förrän 1959).

* *

En fråga, som alltsedan detta århundrades början och sedermera i alltmer stigande grad har varit föremål för myndigheters och per- sonalorganisationers uppmärksamhet, är den s.k. »klockarfrågan», dvs. hela den inveck- lade problematiken kring en tidsenlig omorganisation av kyrkomusikertjänstema. Många av klockarämbetets urgamla skyldig- heter åvilade ännu kyrkomusikerna. Tjänste- åliggandena var, liksom lönerna, ytterst oen- hetliga och i hög grad beroende av den en- skilda församlingens bestämmande (och eko- nomiska möjligheter). Den ojämna lönesätt- ningen drabbade i synnerhet innehavarna av självständiga tjänster, som lämnades att söka sig bianställningar på egen hand. Vidare sak- nades enhetliga bestämmelser angående till- sättningsförfarande och tjänstgöringsområ- denas utsträckning. Frågan blev föremål för ett omfattande utredningsarbete. Ett förslag till lösning, byggt på G. Thulins ovannämn- da utredning, avvisades av riksdagen år 1921. År 1942 tillsattes en ny utredning, KMU, vars betänkande (SOU: 1945: 16, 1946: 50) slutligen ledde till en reform i och med 1947 års kyrkomusikerlag och 1950 års kyrkomusikerstadga jämte avlöningsreg- lemente för kyrkomusiker samma år.

I största korthet innebär denna stadga föl- jande.

Stiften indelas i kyrkomusikerdistrikt, som i regel motsvaras av församlingsindelningen. I varje sådant distrikt skall vara inrättad en organist- eller kantorstjänst, alltefter distrik- tets invånarantal: organisttjänst i distrikt med över 5 000 invånare, i mindre distrikt kantorstjänst. Av dessa är organisttjänsten en självständig tjänst, som — om de kyrko- musikaliska åliggandena inte ensamma upp- tar hela tjänsten enligt de grunder som i stadgan bestämts för uträkningen av vecko- timtalet — må utfyllas med musiklärartjänst vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt. Till följd av denna tjänstekonstruktion, som

tillkommit i avsikt att skapa heltidstjänster för befattningshavarna i fråga, måste av in- nehavaren krävas såväl högre organist— och högre kantors- som musiklärarexamen.

Kantorstjänsten är som kyrkomusiker- tjänst betraktad en deltidstjänst och är före- nad med folk- eller småskollärartjänst. Det kyrkomusikaliska kompetenskravet är orga- nist- och kantorsexamen. I kyrkomusiker- distrikt med ringa kyrkomusikalisk tjänst- göringsskyldighet kan för denna uppgift an- ställas en s.k. orgelspelare, som är arvodes- anställd och vars kompetens skall styrkas genom intyg.

Dessutom kan där arbetsförhållandena så kräver inrättas särskilda tjänster som biträ- dande kyrkomusiker eller församlingsmusi- ker (på de sistnämnda äger stadgan inte till- lämpning).

Stadgan gav också enhetliga bestämmel- ser rörande kyrkomusikernas åligganden. Förutom den självklara tjänsteuppgiften att biträda vid gudstjänster och förrättningar m.m. ålades kyrkomusikerna även den be- tydelsefu!la uppgiften att öva och leda kyr- kokör. För organister tillkom även en för den musikaliska folkundervisningen viktig skyldighet, nämligen att fem veckotimmar under läsåret meddela s.k. fri musikunder- visning åt ungdom i distriktet. Sist, men inte minst, reglerades även lönerna för dessa olika befattningshavare efter enhetliga grun- der.

Emellertid skulle det visa sig att denna stadga inte till alla delar motsvarade för- väntningarna. Visserligen införde den för första gången i modern tid enhetliga regler för kyrkomusikernas tjänsteåligganden och löner. Men vissa nackdelar framträdde snart. Stadgan ansågs alltför stelt reglera valet mel- lan organist- och kantorstjänst (5 OOO-invå- nargränsen). Speciellt gällde detta försam- lingar med mindre än 5 000 invånare som önskade anställa organist, och dispenser be- viljades även i viss utsträckning (redan den 1 juli 1953 var sådan dispens beviljad i 141 fall). I många kantorsdistrikt med rikare kyrkomusikliv uppstod också svårigheter att förena de båda i tjänsten ingående befatt- ningarna utan att endera blev lidande. Det

blev också efterhand allt svårare att rekryte- ra innehavare av dessa förenade tjänster. 1958 inrättades därför — efter en utredning av 1953 års kyrkomusikersakkunniga — ytterligare en typ av kantorstjänst, nämligen kyrkokantorstjänsten, som till skillnad från den förutvarande skolkantorstjänsten var en självständig kyrkomusikalisk befattning med minst halvtidstjänstgöring. En kyrkokantor skall ha avlagt organist- och kantorsexamen samt med godkända vitsord genomgått en pedagogisk kurs, innefattande musikhistoria och pedagogik samt metodik jämte övnings- undervisning.

10.2.2. Nuläge

Nuläget kännetecknas främst av två tenden- ser: å ena sidan en alltmer expanderande och kvalitetsmedveten verksamhet och ut- bildning, å andra sidan Växande organisato- riska svårigheter, vilka alltmer stärkt upp- fattningen att 1950 års kyrkomusikerstadga i många stycken redan är föråldrad och inte längre motsvarar tidens krav.

Verksamheten Kyrkomusiklivets snabba expansion kan exempelvis belysas med några tillgängliga siffror rörande körverksamhetens tillväxt. År 1916 fanns enligt G. Thulins utredning 889 körer i svenska kyrkan, varav dock 356 endast svarade för helt sporadiska insatser i gudstjänsten; år 1943 uppgick kyrkokörer- nas antal enligt KMU till 1 522, medan an- talet endast 16 år senare, år 1959, uppgick till mer än det dubbla eller 3 200 körer med sammanlagt ca 41000 medlemmar, vartill kom omkring 250 instrumentalgrupper med icke närmare specificerat medlemstal (upp- gifterna hämtade ur kyrka—stat-utredningens betänkande Kyrkor och samfund i Sverige, SOU 1963: 39, s. 40). Från en första trevan- de begynnelse kring mitten av förra seklet har denna verksamhet utvecklats till något av en folkrörelse. Efter 1959 finns inga officiella siffror, men av allt att döma har utvecklingen fortsatt i samma takt, inte

minst i fråga om barn- och ungdomskörer. Likaså är en fortgående breddning av reper- toaren och höjning av kvalitén högst påtag- lig. Även orgelkonst och orgelbyggeri, lik- som den kyrkomusikaliska kompositions- verksamheten (där kyrkan nu för första gången på århundraden uppträder som en uppmärksammad beställare), har gjort en motsvarande frammarsch. I samtliga här nämnda verksamhetsgrenar har svensk kyr- komusik nått internationell ryktbarhet.

På det liturgiska området kan också obser- veras en livaktig förnyelse, bl. &. uppvisande nya mässböcker år 1942 och 1945, ny koral- bok år 1939 med tillägg 1964 samt en bred experimentverksamhet med nya psalmer, ko- raler, mässmusik och gudstjänstformer.

Även inom de frikyrkliga samfunden har en liknande framryckning ägt rum. Visserli- gen torde de examinerade kyrkomusikernas antal här vara relativt ringa, men omfatt- ningen av de frikyrkliga musiklivet uppvisar inte desto mindre höga siffror. Ca 17500 körmedlemmar redovisas i kyrko-, ungdoms- och barnkörer; därtill kommer dam- och manskörer, som dock väsentligen torde böra inräknas i nyssnämnda siffra (även andra dubbelföringar synes förekomma i de redo- visade siffrorna, se SOU 1963: 39, s. 174). Den dominerande musikformen inom fri- kyrkligheten är dock musikföreningama, som med sin samverkan av vokal och instru- mental praxis (en- eller tvåstämmig sång till ackompanjemang av piano, gitarr, stråk- instrument, dragspel etc.) svarar för ett ka- rakteristiskt och framträdande inslag i guds- tjänsterna. Dessa föreningar räknade 1959 över 40 000 medlemmar, vartill kom horn- musikkårer och stråkensembler med 4929, resp. 679 medlemmar. Även inom den fri- kyrkliga musikverksamheten märks en på- fallande strävan mot större bredd och kva- litet i repertoaren. Detsamma kan sägas om de koral- eller sångböcker, som under senare år tillkommit eller är under förberedelse inom åtskilliga samfund.

Ett ytterligare bevis på den aktivitet och målmedvetenhet som kännetecknar dagens kyrkomusikaliska strävanden är den om- fattande fortbildningen av kyrkomusiker och

körer, som till största delen sker på frivillig väg utan större anslag från det allmänna.

Av särskilt intresse ur musikalisk folkbild- ningssynpunkt är den svenska kyrkomusi- kens stora kontaktyta. Direkt berörs av verksamheten alla körerna och instrumental- grupperna, som kan sägas bilda en stor mu- sikskola. Därtill kommer alla kyrkobesökare, som visserligen i allmänhet inte kommer för musikens skull men ändå inte undgår en be- tydande musikalisk påverkan och fostran. Svenska kyrkans gudstjänster besöktes 1959 i genomsnitt av ca 370 000 personer pr vec- ka, frikyrkomas av närmare 200 000, alltså sammanlagt bortåt 30 miljoner kyrkobesök pr år. Därtill kommer ca 4 miljoner besök i Söndagsskolan (uppgifterna hämtade ur SOU 1963: 39). Räknas också dem som följer gudstjänster via radio och TV kan siff- rorna stiga till drygt miljonen pr sändning. Några officiella uppgifter om besökssiffror- na vid rena musikföranstaltningar i kyrkan föreligger inte. Av en begränsad enkät som kommittén gjort bland kyrkomusikerna i Västerås stift framgår att 70 svarande — som beträffande kategoritillhörighet ganska väl motsvarade riksgenomsnittet — under år 1966 hade anordnat 972 sådana rena musikföranstaltningar (kör- och orgelkonser- ter m.m.) med sammanlagt ca 38 000 åhö- rare.

En annan omständighet som bör beaktas i bilden av kyrkomusikernas insatser i musik- livet är organisternas fyllnadstjänstgöring som musiklärare i den allmänna skolan. En- ligt 1965 års matrikel ingick i dessas tjänster som fyllnadstjänst sammanlagt 1 785 musik- lärartimmar pr vecka — en siffra som i verkligheten väsentligt torde böra korrigeras uppåt, eftersom många organister har över- timmar. De tjänstepliktiga timmarna utgör sammanlagt närmare 60 hela musiklärar- tjänster om 30 veckotimmar. Därtill kom- mer organisternas (samt de fåtaliga kyrko- kantorernas) s. k. fria musikundervisning om sammanlagt över 2 000 veckotimmar årligen.

Slutligen kan antecknas, att kyrkomusi- kerna spelar en viktig roll i den fria musika- liska folkbildningsverksamheten. Av tabeller på s. 7 och 8 i »P.M. angående den högre

musikutbildningen» (Eckl. dep. 1964) fram- går att av de examinerade personer som om- händerhade skolornas frivilliga musikunder- visning den ojämförligt största gruppen ut- gjordes av personer med organist- och kan- torsexamen, medan den näst största gruppen hade högre organistexamen, solistutbildning eller militär musikdirektörsexamen (utan specificerad fördelning på dessa kategorier). Vid de kommunala musikskolorna utgjor- des den största gruppen examinerade av den ovan nämnda klumpkategorin, medan den näst största hade organist- och kantorsexa- men. I studieförbundens verksamhet kom återigen de organist- och kantorsutbildade främst, medan klumpkategorin hamnade på tredje plats (efter militärmusikerna).

Utbildningen

Utbildningen av kyrkomusiker, som senast reglerats i 1959 års kungörelse, sker beträf- fande organist- och kantorsexamen vid som- markurser i fem städer — vartill numera även en viss procent icke-lärare (-lärarkandi- dater) bereds tillträde — samt på diakon- skolan i Stora Sköndal (kyrkokantorer), var- jämte förberedande kurser förekommer vid seminarier och lärarhögskolor.

I organist- och kantorsexamen ingår be- tygsämnena orgel (liturgiskt och solistiskt orgelspel), sång, piano, harmonilära med

musik- och gehörslära, orgelkännedom och kördirigering, För kyrkokantorer tillkommer därutöver en pedagogisk kurs med betyg i undervisningsskicklighet.

De förberedande kurserna omfattar främst ämnena orgel och musikteori (harmo- nilära) — av övriga musikämnen ingår de flesta i vederbörande lärarkandidaters ordi- narie musikundervisning. Läsåret 1966—67 hade dessa kurser följande omfattning:

Antal Antal

Läroanstalt elever veckotim. Lärarhögskolan i Stockholm 7 7 » » Malmö 16 10 » » Göteborg 17 11 Guldhedsseminariet, Göteborg 3 2 Folkskolesem. i Landskrona 4 3 » » Kristianstad 6 6 » » Växjö 9 8 » » Jönköping 10 8 » » Linköping 10 10 » » Skara 6 5 » » Strängnäs 7 6 » » Stockholm 12 6 » » Uppsala 10 6 » » Falun 10 6 » » Karlstad 6 6 » » Gävle 5 6 » >> Härnösand 4 4 » » Luleå 6 6 » » Haparanda 5 2 Summa 153 118

Sommarkurser ägde år 1967 rum i Upp- sala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

Timplan vid sommarkurs för organist- och kantorsexamen

Orgel Solistiskt orgelspel

Liturgiskt » » » 50 »

» » 12 » » 25 » Repertoarkännedom 1 » » 25 » Liturgik 1 » » 50 » Sång Sång (tonbildn. m. m.) 48 » » 25 »

» » 2 » » 50 » Liturgisk sång 3 » » 45 » Kördirigering Kördirigering 6 » » 50 » Repertoarkännedom 1 » » 30 » Harmonilära med musik- och gehörslära Harmonilära 24 » » 35 »

» 2 » » 45 » Musik- 0. gehörslära 4 » » 40 » Orgelkännedom Orgelkännedom 2 » » 50 » Praktisk tillämpning 1 » » 40 » Piano 24 » » 30 »

24 lekt. å 35 min. 1

l elev pr lekt. 840 min alla närv. 50 » 4 elever pr lekt. 300 » alla närv. 25 »

» » 50 »

1 elev pr lekt. 1 200 » alla närv. 100 » » » 135 »

» » 300 » » » 30 »

2 elever pr lekt. 840 » alla närv. 90 » » » 160 » » » 100 » » » 40 » 1 elev pr lekt. 720 »

Summa 4 980 min.

I kurserna deltog sammanlagt 104 elever, därav 34 icke-lärare (-lärarkandidater). Kur- serna sträckte sig över 6 veckor med en un- dervisningstid av 83 timmar pr vecka enligt följande av musikaliska akademien fastställ- da veckotimplan (se tabell på före-g. sida!).

Vid Sköndalsinstitutets kyrkomusikaliska linje för utbildning av kyrkokantorer stude- rade läsåret 1966—67 20 elever. Om denna utbildning se vidare s. 76.

De högre examina avläggs vid musikhög- skolan i Stockholm samt musikkonservato- riema i Göteborg och Malmö.

I högre organistexamen ingår betygsämne- na orgel, piano, harmonilära, orgelns stäm- ning och skötsel samt liturgik med studie- ämnena kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära samt musikens historia och este- tik. I högre kantorsexamen är betygsämnena sång, piano (med orgel som fyllnadsämne), harmonilära, liturgik och kördirigering med studieämnena kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära, liturgisk sång, talteknik, väl- läsning samt musikens historia och estetik. Den för organistkompetensen nödvändiga musiklärarexamen upptar som betygsämnen sång, piano, violin (viola eller violoncell), harmonilära, musikhistoria, pedagogik, un- dervisningsskicklighet, dirigering (kör och orkester) samt som studieämnen orgel, ytter- ligare ett av de ovan nämnda stråkinstru- menten, kontrapunkt, formlära, instrumen- tation, musik- och gehörslära, rytmik samt talteknik och välläsning.

Som synes är många ämnen gemensamma för dessa examina. I princip är betygen i likbenämnda ämnen överflyttbara från den ena examen till den andra. Dock är många sådana ämnen i praktiken olika i olika examina till både innehåll och omfattning; särskilt gäller detta i det fall ett visst ämne i en examen är betygsämne, i en annan exa- men studieämne.

Under senare år har också flera försök gjorts att rationalisera denna otympliga och onödigt tids— och arbetskrävande studiegång. I det förslag till reglemente för musikhög- skolan, som dess dåvarande direktör, profes- sor Bertil Carlberg, utarbetade 1956 (revide- rat 195 8), upptogs en enhetlig kyrkomusiker-

examen. Genom en nedskärning av antalet ämnen, bl. a. uteslutning av stråkinstrument, skulle denna examen kunna avläggas efter 4 års studier (mot de normala 6). Förslaget utsattes dock i denna del för stark kritik, i det man menade att kyrkomusikernas mu- siklärarkompetens otillbörligt försvagades. Reglementsförslaget kom heller aldrig att genomföras. År 1961 begärde akademiens styrelse hos K. Maj:t att få genomföra en ny plan för kyrkomusikerutbildningen, till in- nehållet helt motsvarande de tre för orga- nistbehörighet nödvändiga examina men med en rationaliserad studiegång och en studietid av 5 år. Inte heller detta förslag blev genomfört.

Först år 1964 kom en rationalisering av kyrkomusikerutbildningen till stånd inom det gällande musikhögskolereglementets ram. På grundval av en enmansutredning (Harald Göransson: Förslag till omorganisa- tion av kyrkomusikerutbildningen vid musik- högskolan, 1964) ändrades studiegången så, att ämnena i de olika examina fick avverkas i lämplig ordningsföljd samt att i ämnen med olika fordringar i olika examina ingen dubbelläsning behövde ske utan att studierna fick direkt inriktas på den större kursen i sådant ämne. Dock lade reglementet allt- jämt hinder i vägen för inrättande av en enhetlig kyrkomusikerexamen, varför fort- farande de tre examina för organistbehörig- het formellt måste bestå. Den av utredaren föreslagna studieordningen har ett par gång- er lätt reviderats; den numera gällande — från 1967 — återges här (5. 131).

Som synes har försöksvis införts vissa nya studieämnen, bland vilka märks cem- balo, liturgisk kördirigering, liturgiska till- lämpningsövningar (: den musikaliska de- len av liturgiken) samt övningstjänstgöring i kyrka. Bland andra förändringar kan an- tecknas, att studiekraven i kontrapunkt för organistexamen numera skärpts till en om- fattning jämförlig med dem i harmonilära. Även i de flesta andra ämnen har ford- ringarna undan för undan höjts, vilket möj- liggjorts genom tillgången på ett ovanligt väl kvalificerat elevmaterial.

I samband med rationaliseringen 1964 till-

(siffrorna i kolumnerna anger antalet veckotimmarl för resp. ämne och termin)

Ämne/Termin l 2 3 4

Provårskurs 5 6 7 8 9 10

Orgel % % % % Gem. lektion 1 1 Orgelkunskap 1,5 1,5 Sång 1 1 1 l Gem. lektion % % Taltekn. m. välläsn. 1/a 1/, 1/3 Piano % % % % Gem. lektion % %, Cembalo Stråkinstr. (%) (%) Gem. lektion Biinstr. Gehörsutbildn. med allm. musiklära Satslära Gem. lektion Instrumentation Rytmik 2 Körsång Kördirigering Liturgisk sång Lit. kördirigering vn.-tjänstgöring i kyrka3 Orkesterdirigering Liturgik Lit. tillämpningsövn. Musikhistoria Formlära I 1,5 1,5 Formlära II 1,5 1,5 Provårskurs3

bdb—H HH!— »— _

HN

1/zl/z

%;

1/z

klä—HU) .. UI

1 Veckotimme här = 60 min. 2 Enligt särskilt schema 3 = musiklärarklassens provårskurs, se 5. 116.

sattes även en särskild föreståndare för mu- sikhögskolans kyrkomusiklinje med uppgift att övervaka och samordna studierna, svara för en kontinuerlig översyn av kursplaner och fordringar samt att sörja för elevråd- givning.

Organisationen

Mot denna i stort sett mycket ljusa bild av kyrkomusikliv och utbildning kontraste- rar starkt de rent organisationsmässiga svå- righeterna. Efter hänvändelser från riksdag, kyrkomöte, personalorganisationer m. fl. till- kallade Kungl. Maj:t år 1963 en sakkunnig för att verkställa en översyn av kyrkomusi- kerstadgan. I sitt 1966 avgivna Betänkan-

de med förslag till reviderad kyrkomusiker- stadga (Eckl. dep. 1966: 2) redogör den sakkunnige, kanslirådet Erik Norberg, för de erinringar som gjorts mot 1950 års kyr- komusikerstadga, inkl. reformen av 1958. I korthet kan dessa erinringar sammanfattas så.

Stadgan är för stel och schematisk för att kunna anpassas till församlingarnas skif- tande behov. Reglerna för bestämmandet av de kyrkomusikaliska tjänsteåliggandenas om- fattning borde baseras på de verkliga tjäns- teuppgiftema i stället för på distriktets be- folkningstal. Systemet är vidare genom sina många detaljregleringar oöversiktligt och svårtillämpat.

Distriktsindelningen borde ändras för att

skapa lämpligare arbetsområden för kyrko- musikerverksamhet och underlätta rekryte- ringen. Lämpligen borde då pastoratet ut- göra distrikt i stället för den enskilda för- samlingen.

Beträffande kantorskategorin framhålls de ständigt ökade rekryteringssvårigheterna. Av rikets 1 689 skolkantorstjänster var vid ingången av 1965 inte mindre än 552 va- kanta. Orgelspelartjänsterna, som ursprung- ligen inrättades som en rent temporär nöd- lösning, hade vuxit till en omfattning av 674. Av orgelspelarna hade visserligen ett betydande antal organist- och kantorsexa- men, men större delen hade en ytterst blyg- sam kompetens — många hade inte ens det fastställda kompetensintyget.

Kyrkokantorstjänsterna synes å sin sida inte ha medfört den lättnad i situationen som 1953 års kyrkomusikersakkunniga hop- pades på. Man räknade med att av de år 1954 existerande omkring 450 personerna med organist- och kantorsexamen, som inte innehade kyrkomusikertjänst, många skulle vara villiga att komplettera sin utbildning med den i kyrkokantorsexamen ingående pedagogiska kursen och söka nyinrättade kyrkokantorstjänster. Vid ingången av 1965 hade dock endast 87 kyrkokantorstjänster inrättats, varav 19 var vakanta — trots att det vid denna tid fanns långt flera kyrkokan- torskompetenta personer än tjänster.

Beträffande lösningen av kantorskatego- rins problem utkristalliseras följande syn- punkter. Om skolkantorstjänsterna råder de- lade meningar. Medan skolmyndigheterna i allmänhet ställer sig skeptiska mot institu- tionens bibehållande, vill flertalet kyrkliga myndigheter hellre avvakta resultatet av kraftigt stimulerande rekryteringsåtgärder, innan något avgörande om tjänsternas av- veckling fattas. Kyrkokantorstjänsterna an- ses som regel böra utbyggas till större tjäns- ter, t. ex. genom fyllnadstjänstgöring vid mu- sikskolor o.dyl. Om orgelspelartjänsterna råder en allmän mening att de i nuvarande läge måste bibehållas som en tredje tjänste- kategori vid sidan av organist- och kantors- tjänstema, men att utbildningen måste kraf- tigt förbättras.

Beträffande organisterna ger betänkandets statistik vid handen att av rikets 374 sådana tjänster (ordinarie och extra ordinarie) 77 var vakanta vid årsskiftet 1964/65. Bristen torde hänga samman med otillräcklig ut- bildningskapacitet samt den avgång till and- ra musikeryrken, som även — fast i betyd- ligt högre grad — gäller för musiklärar- tjänsterna. Anmärkningsvärt är att inga sär- skilda erinringar redovisas mot organisatio- nen av organisttjänsterna, annat än i vad mån dessa berörs av de påtalade allmänna bristerna i stadgan, t.ex. beträffande vec- kotimtalsberäkning o. dyl.

10.2.3 1966 års betänkande: förslag till omorganisation Efter en grundlig diskussion av de erinring- ar, som gjorts mot 1950 års kyrkomusiker- stadga och som härovan i största korthet re- fererats, framlägger utredningsmannen två förslag, dels ett huvudförslag, dels ett alter- nativt förslag. Det senare, som avses kunna träda i kraft tämligen omedelbart, upptar endast vissa detaljändringar av i detta sam- manhang mindre betydelse. Några av dessa ändringar har också redan gjorts genom K 1967 (nr 189), varigenom bl.a. vissa av- göranden delegerats från K. Maj:t till dom- kapitlen. Huvudförslaget bjuder däremot på en rad delvis radikala lösningsförslag rö- rande organisationen, vilka här i korthet skall sammanfattas.

Inledningsvis framhåller utredningsman- nen att genomgripande åtgärder nu krävs för att anpassa kyrkomusikerorganisationen till den kyrkomusikaliska verksamhetens fak- tiska omfattning och utveckling samt till de förändringar i samhället — främst befolk- ningens omstrukturering — som redan fram- tvingat vittgående rationaliseringsåtgärder beträffande kommun- och församlingsindel- ning samt skolorganisation.

För att skapa möjligheter att inrätta bär- kraftigare kyrkomusikerdistrikt och därmed underlätta rekryteringen föreslås att pasto- ratet i stället för församlingen som regel skall utgöra grund för indelningen i kyrko- musikerdistrikt. Avgörandet beträffande de-

taljreglering härvidlag föreslås vidare dele- gerat från Kungl. Maj:t till domkapitlen (jfr KK 1967 ovan).

Beträffande tjänstetyperna föreslås den nuvarande organisttjänsten bibehållen. Dock bör som fyllnadstjänstgöring även tjänstgö- ring vid kommunal musikskola kunna kom- ma ifråga.

Rörande skolkantorstjänsterna har utred- ningsmannen, efter att grundligt ha granskat argumenten för och emot, föreslagit institu- tionens avveckling. Visserligen har denna tjänstetyp gammal hävd och är omfattad med stort förtroende i församlingarna. Den ger skolan en god förstärkning av dess mu- sikundervisning, och för kyrkan har det va- rit en fördel att genom denna tjänsteför- ening kunna få kompetenta kyrkomusiker placerade på orter, där det annars varit svårt att få tillgång på sådana. Vidare har kyrkokörerna på ett naturligt sätt kunnat rekryteras ur skolan, varjämte även ortens allmänna musikliv i många fall varit helt beroende av skolkantoms insatser.

Dock har utredningsmannen ansett nack- delarna överväga. Till dessa hör det här- vidlag tillämpade befordringssystemet, enligt vilket behörigheten till lärartjänst görs be- roende av behörigheten till en från lärar- tjänsten artskild bisyssla. Organisatoriskt och lönetekniskt är den nuvarande ordning- en unik och utan motsvarighet i den of- fentliga förvaltningen. Vidare har de kyrko- musikaliska arbetsuppgiftema till följd av kyrkomusiklivets snabba utveckling blivit alltmer betungande, samtidigt som skolre- formerna å andra sidan kräver en större arbetsinsats på skolområdet.

Att tjänstekombinationen även av inneha- varna själva kommit att uppfattas som en alltför stor börda framgår endast alltför tyd- ligt av den fortgående ogynnsamma tren- den i fråga om tjänsternas rekrytering (jfr tabellen s. 139). Redan genom 1950 års kyrkomusikerreform upplöstes en onaturlig tjänsteförening, nämligen det tidigare sam- bandet mellan klockar- och kyrkomusiker- tjänster. Detta framtvingades av stigande krav på specialisering och ökad kompetens för kyrkomusikerna. Det syns därför utred-

ningsmannen ligga helt i linje med denna utveckling att nu upplösa även sambandet i dess nuvarande form mellan kyrkan och grundskolan i fråga om skolkantorstjänster- na. Dock skall denna avveckling givetvis ske- successivt, så att de nuvarande skolknntors- tjänsterna bibehålls men däremot icke för-— nyas efter tjänsteinnehavarnas avgång. De nya kantorstjänsterna föreslås inrättas och tillsättas efter samma principer som kyrko- kantorstjänsterna, varigenom man skulle få en enhetlig tjänstetyp för kantorer.

»Samtidigt», skriver utredningsmannen,- »böra ansträngningarna inriktas på att höja musiklivet inom församlingarna liksom mu— siklivet i allmänhet genom att på olika sätt- underlätta för kantorerna att vid sidan av den kyrkomusikaliska verksamheten medde- la musikundervisning, främst vid skolor där förutsättningar för inrättande av självstän- diga musiklärarbefattningar saknas. Detta- synes lämpligen kunna ske genom att öppna. möjligheter för kantorer med erforderlig kompetens till fyllnadstjänstgöring som mu- siklärare icke blott vid statlig eller statsun- derstödd läroanstalt, som står under över-. inseende av musikaliska akademien eller- skolöverstyrelsen, utan även vid kommunal musikskola, som står under den lokala skol-. styrelsens tillsyn. Fyllnadstjänstgöring i kom- munal musikskola torde dock inte kunna åläggas kyrkomusikern som tjänsteplikt utan bör bli beroende på frivilligt åtagande.»

I fråga om valet mellan organist- och- kantorstjänst föreslås att den nuvarande re- geln, som bygger på befolkningstalet inom- distriktet, avskaffas. Denna ersätts med ett allmänt stadgande, att det i varje kyrko— musikerdistrikt skall finnas kyrkomusiker av. det slag och till det antal som de kyrkomu- sikaliska arbetsuppgiftema inom distriktet påkallar, varvid avgörandet skall ligga hos- domkapitlet. ,

Oavsett hur frågorna rörande organist- och kantorsbefattningarnas framtida gestalt- ning kan komma att lösas, anser utred- ningsmannen dock att ett behov alltjämt kommer att föreligga av en tredje kategori. kyrkomusiker i sådana distrikt, där arbets- uppgifterna är av ringa omfattning och för-

utsättningar även i övrigt saknas för inrät- tande av fast kyrkomusikalisk tjänst. Tjäns- teinnehavaren, som hittills gått under den mindre lyckliga benämningen orgelspelare, bör — i enlighet med KMU:s förslag — kallas extra kantor. Denna tjänstetyp har nu nått en sådan utbredning och stadga, att enligt utredningsmannen innehavarnas an- ställnings- och tjänsteförhållanden bör upp- tas till omprövning.

Slutligen föreslås i stort sett status quo i fråga om inrättande av biträdande kyrko- musiker- och församlingsmusikertjänster, varjämte framläggs förslag till mera förenk- lade och adekvata regler för veckotimtals- beräkningen.

10.3 Kommittén

10.3.1. Organisationen av den kyrkomusika- liska verksamheten

Allmänt

Innan ett förslag till utbildning och kom- petenskrav för de kyrkomusikaliska befatt- ningshavarna kan framläggas, måste rimli- gen bilden av den framtida kyrkomusika- liska organisationen vara åtminstone i sina huvuddrag klarlagd. I betänkandet med för- slag till reviderad kyrkomusikerstadga av år 1966 tangeras här och var utbildningsfrå- gorna. I fråga om kantorernas föreslagna fyllnadstjänst som musiklärare sägs allmänt att sådan kan beredas kantorer med »er- forderlig kompetens» för musiklärartjänst vid bl.a. statliga eller statsunderstödda lä- roanstalter. Hur denna kompetens skall vara beskaffad har utredningsmannen av natur- liga skäl inte kunnat gå in på. Även i fråga om extra kantor har kompetensen spelat en roll, i det att förslaget om dennes anställ- nings- och tjänsteförhållanden i viss grad gjorts beroende av de »lösliga kompetens- krav» som nu gäller. Det är också tänkbart — och rent av sannolikt — att stadgeför- slaget även i andra avseenden hade fått en annorlunda utformning, om utredningsman- nen inte varit låst till nuvarande utbildnings- förhållanden.

Nu sägs i direktiven för 1965 års musik-

utbildningskommitté att, enär kommitténs arbete med översynen av utbildningsfrågor- na för all kyrkomusikalisk verksamhet torde komma att beröra bl. a. organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten, den har att i dessa frågor samråda med utred- ningsmannen för kyrkomusikerstadgan.

Sådant samråd har skett, liksom även med företrädare för kyrkomusikerna och kyrko- musikstuderandena. På grundval av detta samråd, liksom av överläggningar inom kom- mittén, skall här framläggas den grundskjss till organisation av den kyrkomusikaliska verksamheten, från vilken kommittén har utgått vid sitt arbete med utbildningsfrå- gorna (se den sammanfattande skissen på sid. 137).

Kantorstiänsterna

Självfallet har kantorskomplexet med dess många svårbedömbara problem vållat mest diskussion. Emellertid har under kommitténs arbete med musikutbildningsfrågorna över huvud vissa förslag framkommit — framför allt förslaget om den nya musikfackskolan och om den kommunala musikskolans in- ordnande i det allmänna skolväsendet — som väsentligt har underlättat kommitténs ställningstagande till kyrkomusikerfrågorna.

Kommittén har därvid ansett sig kunna stödja förslaget i 1966 års betänkande om en avveckling av skolkantorstjänsterna en- ligt de riktlinjer som där uppdragits. I stäl- let vill kommittén ta fasta på betänkandets förslag — som i sin tur stötts av ett brett remissunderlag — att bygga ut kantorstjäns— terna. Härvid vill kommittén gå ytterligare ett steg längre och föreslå att dessa tjänster i princip utbyggs till rent musikaliska tjäns- ter av heltidrkaraktär, vilka åstadkoms ge- nom en kombination av kyrkomusikalisk och musikpedagogisk tjänst i en eller annan form. Enligt kommitténs mening bör dessa tjänster konstrueras och tillsättas efter lik- nande grunder som hittills gällt för orga- nisttjänsterna. Det förhållandet att inga egentliga erinringar gjorts mot de nuvaran- de organisttjänsterna bör vara en ganska god garanti för att även dessa nya tjänster kommer att fungera tillfredsställande. Det

skulle därvid lämpligen ankomma på veder- börande kyrko- och skolmyndigheter att i samråd besluta om tjänstens konstruktion och fördelning på olika tjänsteuppgifter. Kompetenskrav skall vara den av kommit- tén föreslagna kantorsexamen med musik- pedagogisk kompetens, avlagd vid musik- fackskola eller musikfolkhögskola (se vidare sid. 159). Den föreslagna tjänstetypen är alltså ett slags utbyggt och musikpedago- giskt sett förstärkt kyrkokantorat. Den hit- tillsvarande tjänstetypen kyrkokantor skulle därmed i sin nuvarande utformning av- vecklas.

Emellertid har det synts kommittén oklokt att beträffande kantorstjänsterna helt lita till denna nya kyrkomusikerkategori, som dess- utom inte kan beräknas existera i tillräcklig omfattning förrän efter en tämligen lång övergångstid. Skolkantorstjänsterna fungerar dock ännu i omkring 2/3 av samtliga fall, och det kan mycket väl tänkas att det även i framtiden kommer att finnas många lärare, som av intresse för uppgiften vill åta sig en kyrkomusikertjänst vid sidan av sin hu- vudtjänst. Det kommer säkerligen också att inträffa att det på många orter finns under- lag för en kyrkomusikertjänst av ungefär den storlek som ingår i de nuvarande skol- kantorstjänsterna (upp till ca 10 veckotim- mar) men däremot ingen möjlighet att be- reda tjänstgöring av musikpedagogisk art, t. ex. beroende på att underlag för en sådan tjänst antingen saknas eller lagom räcker till för en redan heltidsanställd musiklärare/ musikpedagog. Det vore därför enligt kom- mitténs mening olyckligt att utesluta möj- ligheten till andra konstruktioner än rent musikaliska heltidstjänster. Kommittén vill gärna tänka sig att i lämpliga fall — be- roende på tjänstgöringsläget eller tillgången på kantorskompetenta personer på orten — den nuvarande kyrkomusikaliska delen av en skolkantorstjänst bryts ut och utformas som en självständig deltidsbefattning, som kan sökas och innehas av envar person med organist- och kantorsexamen. Förutsatt att dessa tjänster görs tillräckligt attraktiva skul- le de som hittills kunna innehas av lärare med ungefär samma kyrkomusikaliska ar-

betsuppgifter som hittills gällt vid skolkan- torstjänst, men man skulle slippa de admi- nistrativa och organisatoriska oformligheter- na hos den gamla skolkantorstjänsten. Dess- utom skulle dessa tjänster givetvis också kunna sökas och innehas av andra än lä- rare, vilket betydligt torde bredda rekryte- ringsunderlaget. Att inrättandet av de nu- varande kyrkokantorstjänsterna i hög grad måste anses som ett misslyckat experiment torde bero på att dessa befattningar till sin utformning kom att hamna i ett olyckligt mellanläge, där de för många presumtiva sökande var för omfattande, för andra åter- igen för små. Denna nya självständiga del- tidstjänst borde rimligen ha större möjlig- heter än kyrkokantorstjänsterna att till mu- siklivet återföra de många organist- och kan- torsbehöriga personerna utan kyrkomusiker- tjänst, vilka redan 1954 beräknades uppgå till ett antal av ca 450. Utbildningen av nya befattningshavare av denna typ skulle som hittills ske vid de av staten anordnade som- markursema för kyrkomusiker, dock med den skillnaden att dessa inte som nu skulle reserveras huvudsakligen för folk- och små- skollärare utan stå öppna för alla. Utbild- ning och kompetens bör vara jämförlig med den som gäller för den kyrkomusikaliska delen av musikfackskolans kantorsexamen.

Slutligen delar kommittén den mening, som uttalats i 1966 års betänkande, att det åtminstone tillsvidare torde finnas behov av en kategori kyrkomusiker med lägre kom— petens, för tjänstgöring i församlingar eller tjänstgöringsområden där arbetsuppgiftema är av ringa omfattning eller där förutsätt- ningar saknas för att inrätta någon av de ovan nämnda tjänsterna. Kommittén instäm— mer också helt i att dessa befattningshava- re, förslagsvis benämnda extra kantorer, bör ges en kraftigt förbättrad utbildning. Denna föreslås ske vid de statliga sommarkursema för kyrkomusiker (se vidare sid. 142, 144).

För kyrkomusikalisk tjänstgöring, där inte organisttjänst kommer i fråga, skulle valet alltså kunna ske mellan följande tjänste- typer: 1) Självständig kantorstjänst, utbyggd till

heltidstjänst genom kombination av kyrko- musikalisk och musikpedagogisk tjänst;

2) Självständig kantorstjänst av deltidska- raktär med enbart kyrkomusikalisk tjänst- göring;

3) Extra kantorstjänst : 2) men med läg- re kompetenskrav.

Beträffande kompetensfordringar, utbild- ning m.m. se 5. 142 och 144 samt den sammanfattande skissen s. 137. Om den s.k. fria musikundervisningen se 5. 58 och 138.

Organisttjänsterna

I fråga om de nuvarande organisttjänsterna har, som ovan nämnts, inga egentliga er- inringar gjorts, varken i 1966 års betänkan- de eller i remissyttrandena över detta. Be- tänkandet innehåller heller inga förslag till egentliga förändringari tjänsternas konstruk- tion utöver förslaget att fyllnadstjänstgöring eventuellt även bör kunna komma i fråga vid kommunal musikskola.

Emellertid kan man omöjligt bortse ifrån att den nuvarande tjänstekonstruktionen för- utsätter en i förhållande till andra jämför- liga musikerkategorier ovanligt krävande ut- bildning. På grund av kyrkomusikertjäns- tens utfyllnad med musiklärartjänst krävs inte bara högre organist- och högre kan- tors- utan även musiklärarexamen. Härvid bör också hållas i minnet att denna utbild- ning sker från en startpunkt, som ligger i nivå med eller i vissa avseenden högre än organist- och kantorsexamen (de flesta in- trädessökande till KMH har redan avlagt denna examen och därefter ytterligare för- berett sig för inträdesproven i vissa ämnen). Utbildningstiden vid KMH har, som ovan nämnts, sedan 1964 genom vissa rationali- seringsåtgärder nedbringats till 5 år, vilket dock förutsätter en ytterst pressande arbetsin- sats från elevernas sida. I samma mån som kraven på specialisering och kompetens inom de båda förenade yrkesgrenarna ytterligare skärps, måste — om inte ramen skall sprängas — viktiga delar av utbildningen inom endera eller bägge grenarna eftersät- tas.

I detta läge har kommittén funnit det angeläget att söka utforma en konstruktion av organisttjänsterna, som inte bara möj- liggör en ökad specialisering och ett maxi- malt utnyttjande i musiklivet av denna högt kvalificerade musikerkategori utan också nedbringar studietiden till en rimlig längd.

Den konstruktion som kommittén därvid har stannat för motsvarar i princip den som föreslagits för de fackskoleutbildade kan- torerna och innebär att med organisttjäns- ten som sådan normalt förenas en musik- pedagogisk tjänst, i princip på det gymna- siala stadiet. Om utbildningen talas närma- re på sid. 143 och 194. Se även den sam— manfattande skissen på s. 137. Den s.k. fria musikundervisningen behandlas på s. 58 och 138.

Till inrättandet av tjänster som biträdan- de kyrkomusiker, församlingsmusiker m. m. har kommittén inte ansett sig ha anledning att ta ställning, då detta inte berör utbild- ningsfrågorna. Kommittén vill endast fram- hålla, att utvecklingen synes kräva att det i större församlingar med ett rikt musik- liv inrättas allt flera specialiserade och högt kvalificerade kyrkomusikertjänster, för vil- kas inrättande och konstruktion stadgan inte bör lägga alltför snäva hinder i vägen.

Det kan möjligen tyckas att den här fö- reslagna organisationen är onödigt kompli- cerad. I stället för 1966 års betänkandes tre huvudtyper av tjänster — extra kantor, kantor och organist — upptar kommitténs förslag fyra: extra kantor, självständig kan- tor, kantor/musikpedagog och organist/ musikpedagog, vartill kommer att de båda sistnämnda befattningshavarna genom peda- gogisk utbildning vid lärarhögskola (se sid. 119, 159) kan förvärva även klassmusiklä- rarkompetens för resp. skolstadier. Kompli- k'ationen är dock endast skenbar. De båda förstnämnda tjänstetyperna är båda av sam- ma slag: deltidstjänster med enbart kyrko- musikalisk tjänstgöring. Utbildningen har också tänkts ske vid samma institution, näm- ligen de statliga sommarkursema. Skillnaden dem emellan hänför sig endast till olikhet i kompetens. Även 1966 års betänkande var

Tjänstetyper

Utbildning

(Vito fält= ren musikutbildning) (streckade fölt= allmänbildande ämnen)

Kommitténs förslag till qukomusik

Deltidstjänster J.

i i

Tjänster och utbildninq'

Heltid [

onisution

dnster

]

Extra kontors- Självständig tjänst kantorstjänst

Muntarstjönst+ Kontorstjönet + musikpedagogisk musiklärartjänst

tjänst vid grund- vid grundskola skolans frivilli— (kloss— och fri- qo musikunder— villig undervis-

visninq ninq)

Organisitjönst+ musikpedagogisk tjänst på gym- nasinlt studium (inkl. musikfack— skola) quonisttjänst+ musiklärartjänst pä qqmnasiolt studium (inkl. musikfackskola

titles—ände ro ntorsexomen_|

lntgq om extra—] l?entorskompetens

Kyrko— musik—

kurser (ej tidsbestämda)

Lärarhögskålo Ku ntorsexamen med musikpe—

Organistexumen

i

Lärarhögskola

(åk 5)

(med musikpe-

dagogisk kom petens

dogoqisk Specialisering)

—— Musik— ——

»— hög— '—

skola —

äklt dk3 äkZ

ökl

ökl

/////_//

Egmnastum //// eller//// /// Fock/skola /u/

V / / //// ?>>???)

';2////// //,

inne på liknande tankegångar (sid. 57). Va- rianterna av kantors— och organisttjänster med klassmusiklärarkompetens innebär en- dast en naturlig möjlighet till vidareutbild- ning.

Genom dessa variationer i tjänstetypernas utformning menar sig kommittén ha åstad— kommit en möjlighet till smidig och ända- målsenlig anpassning såväl till läget på ar- betsfältet som till tjänsteinnehavarnas be- gåvningstyp och intresseinriktning.

Observeras bör också en annan förtjänst hos den föreslagna organisationen jämfört med nuläget, en förtjänst som kommittén tillmäter en avgörande betydelse. I den nu- varande organisationen består så grund- läggande olikheter mellan de befintliga tjän- stetyperna både beträffande konstruktion och kompetenskrav, att man gott kan påstå att mellan dem existerar praktiskt taget vat- tentäta skott. En orgelspelare har visserligen vissa avancemangsmöjligheter, men från den helt dominerande kantorstjänstetypen, skol- kantorstjänsten, är vederbörande utestängd genom kravet på lärarexamen. En skol- kantor i sin tur måste för att avancera till organist byta huvudyrke (vilket endast sker i något enstaka fall per år och då med stora personliga uppoffringar, eftersom omskol- ningen måste ske helt på egen bekostnad). Den föreslagna nya organisationen elimine- rar dessa olägenheter. En extra kantor kan efter fortsatt utbildning vid de statliga som— markursema avlägga självständig kantors- examen, en självständig kantor kan i sin tur genom kompletterande musikpedagogisk vidareutbildning avancera till kantor/mu- sikpedagog, medan den sistnämnde anting- en direkt efter examen eller senare kan fortsätta studierna vid musikhögskola till organist. På så sätt möjliggörs en naturlig cirkulation genom hela systemet (vilket ock- så innebär att den som till äventyrs har på- börjat en yrkesutbildning, vartill begåvning eller krafter inte räcker, kan ta steget ned till närmast lägre kategori).

Det bör givetvis också öppnas möjlighet för nuvarande befattningshavare av olika kategorier att efter lämplig vidareutbildning gå in på det nya systemet.

Anmärkning Benämningama på de kyrkomusikaliska tjäns- terna, tjänsteinnehavarna och examina (inkl. titulatur) är en fråga som kommittén har diskuterat men inte funnit någon bra lösning på. Att kalla lägre tjänster för kantors- och högre för organisttjänster är ju uppenbart in- konsekvent, eftersom båda i princip innefattar samma art av tjänstgöring. Detta språkbruk är dock mycket fast rotat, och kommittén har valt att åtminstone tills vidare låta de nu officiella tjänstebenämningama — kantors- och organist- tjänst — bestämma även benämningarna på tjänsteinnehavare och examina, dvs. kantorer resp. kantorsexamen (med olika varianter) och organister, resp. organistexamen.

Den fria musikundervisningen

Redan i ett tidigt skede av utredningsarbetet rörande »klockarfrågan» ifrågasattes, om inte kyrkomusikernas fackmusikaliska kom— petens borde kunna lagenligt utnyttjas för att främja det allmänna musiklivet. 1942 års kyrkomusikersakkunniga framlade ett förslag om .att kyrkomusikerna skulle åläggas viss skyldighet att meddela s.k. »fri musik- undervisning» åt ungdom på grundval av folkskolans undervisning i musik. Denna un— dervisning skulle fullgöras under 39 veckor årligen och av organister med fem, av kan— torer med två veckotimmar. Förslaget mot— togs med synnerligt intresse i remissyttran- dena, vari framhölls att kyrkomusikerna här kunde göra en betydelsefull insats i det fria musikaliska folkbildningsarbetet, samtidigt som kyrkokörerna, liksom blivande kyrko- musiker, på ett naturligt sätt kunde rekry- teras ur kretsen av elever i denna under- visning.

Kyrkomusikerstadgan 1950 upptog också en bestämmelse att sådan fri musikunder- visning skulle åläggas organisterna (med fem veckotimmar) men däremot inte kan- torerna, vilkas arbetsbörda därigenom be- farades bli för stor.

Även 1947 års musikutredning uppehöll sig vid denna fråga och menade i sitt be- tänkande 1954 att kyrkomusikernas fria mu- sikundervisning borde utvidgas och utsträc- kas till att även omfatta andra kategorier av elever och ämnen.

1953 års kyrkomusikersakkunniga fram—

höll likaså värdet av den fria musikunder- visningen och föreslog att alla kantorer, sålunda inte blott innehavarna av de fö- reslagna nya kyrkokantorstjänsterna, skulle åläggas två veckotimmars fri musikunder— visning. Kungörelsen 1958 införde dock denna tjänsteplikt endast för kyrkokanto- rerna.

I 1966 års betänkande föreslås återigen att för de ombildade självständiga kantors- tjänsterna skall gälla samma skyldighet som beträffande organisttjänsterna att meddela fri musikundervisning under fem vecko- timmar.

Kommittén har ingående diskuterat den fria musikundervisningen i samband med frågan om hur kyrkomusikernas fackmusi- kaliska kompetens överhuvud bäst skall kun- na utnyttjas i den musikaliska undervisnings— verksamheten. När den fria musikunder— visningen inrättades, skedde ju detta i av- sikt att främja det allmänna musiklivet ge- nom att bereda ungdom tillfälle till musik- studier. Denna undervisning har också un- der de år den funnits till varit av mycket stort värde. Emellertid har utvecklingen medfört att numera ett rikt utbud av skif- tande frivilliga musikutbildningsmöjligheter erbjuds den musikintresserade ungdomen, och i detta läge kan det knappast ligga i vare sig kyrkans eller det allmänna musik— livets intresse att onödigtvis vidmakthålla denna splittring. Som kommittén närmare utvecklat i kap. 7 kan i stället avgöran- de fördelar vinnas genom en högre grad av samordning och förenhetligad ledning av den frivilliga musikundervisningen.

Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att den fria musikundervis- ningen bör helt utgå ur kyrkomusikernas kyrkomusikaliska tjänsteåligganden, till vil- ka den knappast kan anses höra, och i stäl- let hänföras till den i tjänsten ingående musikpedagogiska delen, i den mån dylik förekommer i resp. tjänstetyp.

Sådan undervisning bör alltså ingå i de musikpedagogiska åliggandena för såväl or- ganister som kantorer med musikpedagogisk tjänsteplikt. Huruvida fri musikundervis- ning även skall kunna ingå i extra och själv-

ständiga kantorers tjänstgöring, bör vara be- roende av behovet på orten samt veder- börande tjänsteinnehavares önskemål och kompetens. Någon obligatorisk tjänstgö- ringsskyldighet av denna art bör enligt kom- mitténs mening inte stadgas för extra och självständiga kantorer (med enbart kyrko- musikalisk tjänstgöring).

Om den frivilliga musikundervisningens organisation och kyrkomusikernas roll däri se vidare kap. 7.

Arbetsfältet och tjänstetyperna

Enligt den statistik som presenteras i 1966 års betänkande (s. 28—35) fanns vid in- gången av år 1965 i hela riket 2 343 kyrko- musikerdistrikt. Antalet församlingar var ett år tidigare 2 572. Som regel utgjorde alltså församlingen kyrkomusikerdistrikt (detta i 1957 fall); dock återfanns 216 distrikt be- stående av två församlingar och 15 med tre eller flera församlingar, varjämte 21 distrikt bestod av delar av olika församlingar och 124 bestod av del av en församling. Pas- toratens antal utgjorde 1138, i en jämnt fallande skala fördelade på en-församlings- till nio-församlingspastorat.

Antalet kyrkomusikertjänster av olika ty- per fördelade sig så:

Organisttjänster 374 (därav vakanta) (77) Skolkantorstjänster 1 689 (därav vakanta) (552) Kyrkokantorstjänster 87 (därav vakanta) (19) Orgelspelare 674 Biträdande kyrkomusiker 93 Kyrkomusiker å äldre stat 84 Summa 3 001 (därav vakanta 648)

Mot denna tabell kan ställas följande upp- gifter angående kyrkomusikeruzbildningens omfattning under de senaste 10 åren (räknat fr.o.m. höstterminen 1957 t.o.m. vårter- minen 1967).

Avlagd fullständig högre kyrkomusiker- examen, innefattande högre organist- och kantorsexamen samt musiklärarexamen (uppgifterna avser det år vederbörande av-

lagt den sista av dessa tre examina; de som avlagt endast en eller två av de nämnda examina och sålunda inte har full organist- behörighet, är inte medräknade).

Antal examinerade vid

Musik- Musikkonserva- högsk. i torierna i Läsår Sthlm Gbg Malmö Summa 1957—58 7 -— — 7 1958—59 9 — — 9 1959—60 10 —— — 10 1960—61 1 1 _ 1 12 1961—62 16 _ — 16 1962—63 16 1 2 19 1963—64 23 3 — 26 1964—65 26 2 2 30 1965—66 15 1 —— 16 1966—67 21 5 4 30

Summa 154 12 9

Sammanlagt 175

Avlagd organist- och kantorsexamen

Antal examinerade vid kursorterna

Upp- Lund Link. Gbg Umeå År sala S:a

1958 31 42 24 32 8 137 1959 44 41 28 44 15 172 1960 30 37 19 28 10 124 1961 31 28 41 30 7 137 1962 43 37 26 27 9 142 1963 38 23 26 23 13 123 1964 44 26 28 19 15 132 1965 25 23 21 12 14 95 1966 25 30 26 18 12 111 1967 21 19 22 15 9 86

Sammanlagt 1 259

Avlagd kyrkokantorsexamen

Uppgifterna från de statliga sommarkurser- na avser personer som förut innehaft orga- nist- och kantorsexamen och avlagt enbart den i kyrkokantorsexamen ingående peda- gogiska delen; dessa torde alltså till viss del ingå i ovan redovisade siffror för avlagd organist- och kantorsexamen. Uppgifterna från Sköndalsinstitutet avser däremot perso- ner som där avlagt fullständig kyrkokantors- examen, inkluderande organist- och kantors- examen.

Antal examinerade vid

de statliga som- Sköndalsinsti— Sum-

r markurserna tutet ma 19601 17 4 21 1961 21 2 23 1962 24 8 32 1963 24 10 34 1964 25 12 37 1965 26 10 36 1966 23 9 32 1967 18 8 26

Summa 1 78 63

Sammanlagt 241

1 Examination av kyrkokantorer inleddes först år 1960.

Av dessa uppgifter framgår alltså att un- der den senaste lO-årsperioden examinerats Högre kyrkomusiker 175 (med fullständig organist- kompetens)

Kanrorer I 259 (organist- och kantors-

examen)

Kyrkokantorer 241 (organist- och kantors- examen jämte pedagogisk kurs för kyrkokantorer)

I den sista summan ingår som nämnts en del (dock allra högst 178) som upptagits un- der kantorer. Uppgifter angående utfärdade intyg om kompetens som orgelspelare sak- nas.

Ställer man uppgifterna om antalet tjäns- ter i relation till uppgifterna om utbildnings- kapaciteten, kan det förefalla som om en viss överproduktion förekom beträffande kantorer och kyrkokantorer. I fråga om des- sa kategorier är också antalet vakanta tjäns- ter påfallande stort. Det vore emellertid för- hastat att härav dra den slutsatsen att ut- bildningen av kantorer och kyrkokantorer delvis skedde till ingen nytta för musiklivet. Visserligen torde organist- och kantorsexa- men till viss del avläggas av personer som inte har någon bestämd avsikt att senare

söka en kantorstjänst; för dem innebär den- na examen en lämplig möjlighet att skaffa sig en musikalisk utbildning. Härvid bör observeras att av dem som avlägger högre kyrkomusikerexamen de flesta tidigare — som ett slags förutbildning — har avlagt organist- och kantorsexamen eller kyrkokan- torsexamen. Att även de övrigas utbildning kommer musiklivet — och inte minst musik- undervisningen — till godo, är emellertid otvivelaktigt. De många lärare på grund- skolestadiet, som innehar organist- och kan- torsexamen men ingen kyrkomusikertjänst, svarar självfallet för en betydande förstärk- ning av skolans ordinarie musikundervis- ning. Som ovan nämnts (s. 128 f.) fullgör också de organist- och kantorsutbildade en jämförelsevis mycket stor del av den frivil— liga musikundervisningen inom dess olika sektorer, i den allmänna skolan, i den kom- munala musikskolan och i studieförbundens verksamhet.

Den stora attraktion som kyrkokantors- examen tydligen har och som kan te sig för- vånande mot bakgrunden av antalet kyrko- kantorstjänster (och antalet vakanser i fråga om dessa tjänster!) avspeglar också en klar strävan hos de kantorsutbildade att förstärka sin musikpedagogiska kompetens. Denna strävan ter sig särskilt signifikativ med hän- syn till att för de allra flesta kantorer inga egentliga tjänstemässiga avancemangsmöjlig- heter öppnas genom denna extra meritering. Man är helt enkelt intresserad av musikpe- dagogisk verksamhet och anlitar de möjlig- heter som finns att skaffa sig kompetens härför. Enligt kommitténs mening innebär denna tydligt ådagalagda tendens ett starkt stöd åt förslaget att kantorsproblemet i hu- vudsak skall lösas genom inrättandet av kombinerade kantors- och musikpedagog- tjänster. I nuvarande läge, då bristen på både kantorer och musikpedagoger är ytterst kännbar, ter sig en sådan lösning synnerligen naturlig och torde i många fall innebära den enda tänkbara möjligheten att var för sig ti11godose såväl kyrkomusiklivets som musik- undervisningens krav.

En viktig faktor vid bedömningen av det framtida behovet av kyrkomusiker av olika

kategorier är församlingarnas storlek. Ge- nom den pågående omstruktureringen av befolkningen har de mindre församlingar- nas antal starkt ökat. Vid ingången av år 1964 hade 273 församlingar mindre än 250 invånare, 501 hade mellan 250 och 500 in- vånare och 507 mellan 500 och 1000 in- vånare. Tillsammantagna utgjorde de här nämnda församlingarna under 1000 invå- nare mer än hälften av samtliga försam- lingar. 72 % av totalantalet församlingar ha- de ett invånarantal understigande 2 000, me- dan inte fullt 5 % hade mer än 15 000 in- vånare.

Härtill knyter 1966 års betänkande den reflexionen, att »flertalet småförsamlingar med hänsyn till den ringa folkmängden knappast (kan) utgöra lämpligt underlag för bildande av kyrkomusikerdistrikt, som kan bereda kyrkomusikerna arbetsuppgifter av normal omfattning för inrättande av fast pensionsbildande tjänst. Om man i stället för församlingen skulle lägga pastoratet som grund för indelningen i kyrkomusikerdi- strikt — givetvis med möjlighet till undan- tag i de fall så är påkallat — finns anled- ning antaga, att antalet kyrkomusikerdi- strikt skulle väsentligt nedgå och bättre för- utsättningar skapas för ett effektivare ut- nyttjande av distriktets kyrkomusiker.»

Eftersom förslaget att pastoratet i stället för församlingen skall vara indelningsgrund för kyrkomusikerdistrikt har bedömts posi- tivt i de flesta remissyttrandena, torde det vara rimligt att anta att en sådan förändring också kommer att vidtas och att antalet kyrkomusikerdistrikt följaktligen kommer att nedgå. Utredningsmannen har dock av- stått från att göra några som helst beräk- ningar av denna nedgång, vilken ju också måste påverka antalet kyrkomusiker. Några prognoser är också mycket svåra att upp- ställa. Självfallet måste nedgången främst drabba småförsamlingarna, som slås tillsam- mans i större kyrkomusikerdistrikt, varvid många orgelspelartjänster kan förutses bli indragna och ersatta med befattningar av större omfattning med tjänstgöring i flera kyrkor. Härvid kommer väl rimligen ett jämförelsevis stort antal av de mindre väl

kvalificerade orgelspelama att bonrationa— liseras. Dock torde utbildningen av extra kantorer inte böra tas till för snävt, efter- som mer än hälften av de nuvarande or- gelspelama har en ytterst blygsam kompe- tens och måste underkasta sig vidareutbild- ning för att bli kompetenta att inneha de framtida extra kantorstjänsterna. Hur ut- bildningskapaciteten efter detta övergångs- skede skall bestämmas, får helt bli beroende på behovet. Detta behov blir i sin tur be- roende av hur många självständiga kan- torstjänster som kan komma att finnas. Säkerligen bör man hos pastoraten kunna förutsätta en allmän strävan att i så stor utsträckning som möjligt ersätta extra kan- torer med självständiga kantorer (eller i fö- rekommande fall med fackskoleutbildade kantorer/musikpedagoger). Tillgången på sökande till självständiga kantorstjänster är utomordentligt svår att förutse (här finns bl. a. den dolda reserven på de organist- och kantorsutbildade utan kyrkomusikalisk tjänst). Proportionen mellan extra och själv- ständiga kantorer kommer dock mycket lätt att utbildningsmässigt kunna regleras genom att båda kategorierna utbildas vid samma institution.

Beträffande den helt nya typen av fack- skoleutbildade kantorer är det kanske lät- tare att våga några förutsägelser. Vad man med säkerhet kan påstå, är att behovet av musikpedagoger och musiklärare på denna nivå kommer att bli mycket stort; rimligen bör det också ligga i pastoratens intresse att försäkra sig om att sådana befattnings- havare i största möjliga utsträckning kom- mer att ersätta de nuvarande skolkanto- rerna i takt med avvecklingen av den sena- re tjänstetypen. Det är väl dock knappast troligt att kantorer av den nya typen kan komma att produceras i motsvarande takt, och därför måste man under en övergångs- tid repliera på självständiga kantorer och — i viss utsträckning även — på extra kanto- rer.

Vad slutligen organisterna angår kan man väl våga anta att dessa antal kommer att bestå ungefär oförändrat. Visserligen skall enligt 1966 års betänkandes förslag dom-

kapitlen besluta om antal och typ av kyrko- musikerkategorier inom pastoraten/kyrko- musikerdistrikten och därvid med frångåen- de av 5 OOO-invånargränsen bestämma tjän- stetyp efter tjänsteåliggandenas art och om- fattning. Det är dock sannolikt att detta inte kommer att medföra någon större för- skjutning i proportionen mellan organister och kantorer. Med hänsyn till trenden i befolkningsomflyttningen skulle man snarast våga gissa, att antalet organister kan komma att växa. Därtill kommer att många för- samlingar med rikt kyrkomusikliv kan kom- ma att i stigande grad utnyttja möjligheten att anställa församlingsmusiker för särskilda (och särskilt högt kvalificerade) uppgifter.

I detta sammanhang vill kommittén un- derstryka nödvändigheten av att lämpliga former för tjänsteförenin g skapas för sådana kyrkomusiker, som jämsides med sin kyrko- musikertjänst skall svara för utbildningen av kyrkomusiker vid såväl musikfackskolorna som musikhögskolorna. Det är nämligen ett självklart krav att lärare i kyrkomusikaliska ämnen vid dessa läroanstalter inte genom stadgemässiga bestämmelser berövas möjlig- heten till en kvalificerad utövning av kyrko- musikeryrket och därmed också kontakten med sitt (och sina elevers blivande) arbets- område.

10.3.2. Utbildningen

Extra kantorer

Utbildningen föreslås ske vid de nuvarande statliga sommarkursema för utbildande av kantorer. Inträdesprov bör förekomma i piano och sång. Utbildningen bör omfatta ämnena orgel, sång, kördirigering, piano, gehörsutbildning med satslära, liturgik med kyrkomusikens historia samt orgelkunskap. Huvudvikten bör därvid läggas på de tre förstnämnda ämnena, medan i de övriga en- dast ges en individuellt avpassad grundut- bildning, dock med särskild vikt på gehörs- utbi'ldningen. Inträdesprov krävs sålunda i piano men inte i orgel, medan däremot i ut- bildningen huvudvikten övergår från piano till orgel. I sångprovet bör någon form av

gehörsprov ingå. Dessutom bör frivilligt prov i orgel anordnas.

Utbildningen i orgel bör ge färdighet att fullgöra det gudstjänstliga orgelspelet. Dock krävs endast i obetydlig grad pedalspel. I mässboken behöver endast de vanligare al- ternativen behärskas; koralspelet kan ske ef- ter tillgängliga trestämmiga utgåvor. Prelu- diering övas huvudsakligen efter tryckta pre- ludiesamlingar. Det solistiska orgelspelet kommer i andra hand och bör omfatta spel- tekniskt enklare repertoar, vald med tanke på dess användning som postludier och för- rättningsmusik. Någon kännedom ges om registrering samt om orgellitteratur för post- ludier och förrättningar.

Utbildningen i sång inriktas på den in- dividuella röstutvecklingen samt repertoar- mässigt företrädesvis på den liturgiska sång- en i mäss- och koralbok.

I kördirigering övas enstämmig liturgisk repertoar samt enklare flerstämmiga kör- satser, t. ex. för bruk i alternatimsången. Någon kännedom ges om körrepertoar för barn- samt tre- och fyrstämmig blandad kör.

Efter fullgjorda prov inför vederbörande kursledare utfärdar denne ett intyg om kom- petens för extra kantorstjänst.

Självständiga kantorer Denna kategori föreslås likaledes utbildad vid de statliga sommarkursema. Utbildning- en tänks i förekommande fall utgöra en fortsättning av extra kantorsutbildningen. Kurserna bör inte som hittills reserveras hu- vudsakligen för blivande lärare utan stå öpp- na för alla. Inträdesprov anordnas i piano, sång och gehörsutbildning med satslära (fri- villigt även orgel).

Utbildningen sker i närmaste överens- stämmelse med den kyrkomusikaliska delen av musikfackskolans kyrkomusikerutbild- ning, dvs. i ämnena orgel, sång, piano, ge- hörsutbildning med satslära, dirigering, litur- gik, orgelkunskap samt musikhistoria med formlära (dessa såsom betygsämnen), vidare i körsång-och liturgisk sång; dessutom bör förekomma auskultation samt övningstjänst- göring i kyrka. Examensfordringama över-

ensstämmer också med dem som gäller för motsvarande ämnen vid musikfackskolan.

Examen benämns förslagsvis självständig kantorsexamen och ger kompetens för inne- hav av självständig kantorstjänst. Under en övergångstid räknas den hittillsvarande or- ganist— och kantorsexamen som jämställd med denna examen.

SjäIVStändig kantorsexamen skall (liksom även under en övergångstid den nuvarande organist- och kantorsexamen) kunna kom- pletteras med den pedagogiska delen av den vid musikfackskola förekommande kantors- examen med musikpedagogisk kompetens.

Kantorer med musikpedagogisk kompetens

Utbildning och examination av denna kate- gori sker vid musikfackskolorna (eller mu- sikfolkhögskolorna) enligt den plan för des- sa som meddelas på s. 159. Skolunderbygg- nad skall vara grundskola.

Utbildningen är treårig, och examen som förslagsvis benämns kantorsexamen med mu- sikpedagogisk kompetens ger behörighet att inneha kantorstjänst med musikpedagogisk tjänst vid grundskolans frivilliga musikun- dervisning.

Examen kan kompletteras med ettårig pe- dagogisk utbildning vid lärarhögskola (se 5. 119, 159) och ger då även behörighet för klassmu—sikundervisning i grundskolan.

Organister

Denna kategori utbildas och examineras vid musikhögskolorna. Skolunderbyggnad skall vara genomgången gymnasieskola med minst fackskolekompetens. Betr. inträdesfordring- ar och bestämmelser om övergång från mu- sikfackskola till musikhögskola, se skissen s. 137 samt s. 159.

Utbildningen är fyraårig och examen, kal- lad organistexamen, ger behörighet för or- ganisttjänst kombinerad med musikpedago- gisk tjänst, i princip vid det gymnasiala stadiets frivilliga musikundervisning. Pe- dagogisk specialisering sker i två ämnen. Examen ger i allmänhet kompetens för un- dervisning i de i examen ingående ämnena; dock gäller vissa inskränkningar för under-

visning vid musikfackskola: här gäller som regel att kompetensen endast avser de båda ämnen vari pedagogisk specialisering full- gjorts (se närmare 5. 194 f.).

Examen kan kompletteras med ettårig pedagogisk utbildning vid lärarhögskola (se 5. 119) och ger då även behörighet för klass- undervisning i musik på det gymnasiala sta- diet. För inträde vid lärarhögskola krävs dock den högsta kursen i musikhistoria och formlära vid musikhögskolan.

Man kanske frågar sig varför organisten skall behöva tre år längre utbildning än den fackskoleutbildade kantorn, när bägges kyrkomusikaliska tjänstgöring i princip är av samma slag. Svaren på den frågan är två. Dels skall organisten svara för vissa sär- skilt högt kvalificerade tjänsteuppgifter, t. ex. konserterande verksamhet som orga- nist och kör/orkesterledare, varjämte han också skall fungera som ledare och impuls- givare i skilda musikalisk-liturgiska sam- manhang. Dels skall han tjänstgöra som musikpedagog i likaledes högt kvalificerade befattningar, t. ex. som utbildare av blivan— de yrkesmusiker vid musikfackskolan i äm- nen som orgel, sång, piano, kördirigering rn. rn. Dessa uppgifter motiverar den längre utbildningstiden.

10.3.3. Dimensionering av den kyrkomusi- kaliska utbildningen

Med hänvisning till vad som ovan sagts i av- snittet »Arbetsfältet och tjänstetypernax (s. 139 ff.) vill kommittén föreslå en dimen- sionering av kyrkomusikerutbildningen en- ligt följande.

Extra kantorer

Utbildningen av denna kategori, som hittills huvudsakligen skett genom sporadisk lokal kursverksamhet och på kursdeltagarnas egen bekostnad, är helt otillräcklig och måste snarast intensifieras. Utbildningsbehovet är mycket stort och föreslås tillgodoses

dels genom att ett visst antal aspiranter på extra kantorskompetens bereds tillträde till de nuvarande statliga sommarkursema för utbildning av kyrkomusiker, förslagsvis

24 pr år, på lämpligt sätt fördelade på de nuvarande fem kursorterna (eller hänförda till en enda),

dels genom inrättande av speciella sex- veckors sommarkurser för blivande extra kantorer, lämpligen förlagda till de delar av landet där antalet orgelspelare är störst, för- slagsvis till kursorterna Oskarshamn, Skara och Karlstad med 24 elever i varje kurs. Härigenom skulle ett sammanlagt elevantal av närmare 100 pr år kunna antas.

Kurserna skulle stå öppna både för nya elever och för nuvarande innehavare av or- gelspelartjänster, som önskar fortbilda sig till den kompetens för extra kantorstjänst, som kommittén föreslår. Med hänsyn till att denna elevkategori kommer att vara mycket heterogen, både vad beträffar ålder, för- utbildning och annat, är det svårt att beräk- na resultatet av utbildningen. Med en för- siktig bedömning borde man kunna räkna med ett genomsnittligt utsläpp av 50—60 extra kanton-kompetenta årligen, vilket ef- ter en S-årsperiod borde ha avhjälpt åtmin- stone den mest skriande bristen. Efter detta initialskede torde man kunna räkna med en minskning av utbildningsbehovet, beroende både på den större tillgången på extra kan- torskompetenta personer och på väntade ra- tionaliseringsåtgärder rörande den kyrkliga och kyrkomusikaliska organisationen, och utbildningen får då dimensioneras därefter.

Självständiga kantorer

Denna kategori föreslås utbildad som hittills vid de statliga sommarkursema för utbild- ning av kyrkomusiker. Dessa kurser bör alltså fortsätta i ungefär samma omfattning och organisationsform som nu, dock enligt kommitténs förslag på s. 202 administrerade av SfM i stället för av musikaliska aka- demien. Den minskning av utbildnings- kapaciteten, som intagningen av även extra kantors-aspiranter vid dessa kurser kommer att medföra, torde kunna bäras — den kom- penseras f.ö. snart, när kullarna av fack- skoleutbildade kantorer med musikpedago- gisk kompetens kommer ut på arbetsfältet. Beträffande den nuvarande »vinterutbild- ningen» av kantors-aspiranter vid lärarhög-

skolor och seminarier menar kommittén att denna i någon form bör bibehållas, eftersom man även i framtiden torde kunna räkna med att ett jämförelsevis stort antal blivande lärare kommer att vilja skaffa sig kompetens för självständiga kantorsbefattningar.

I fortsättningen får utbildningen av själv- ständiga kantorer regleras med hänsyn till behovet, som blir beroende av förhållandet på arbetsfältet mellan de tre kantorskatego— rierna: extra och självständiga kantorer samt kantorer med musikpedagogisk kompetens.

Kamorer med musikpedagogisk kompetens Eftersom denna kategori enligt kommitténs mening skall överta huvudansvaret för kyr- komusiken på kantorsnivån, samtidigt som den anförtros viktiga musikpedagogiska upp- gifter, och då vidare denna typ av utbild- ning skall utgöra den viktigaste basutbild- ningen för högre kyrkomusikaliska studier, är det angeläget att denna utbildning genast från början får en så stor kapacitet som musikfackskoleinstitutionens successiva upp- byggnad medger. Se vidare härom i kap. 12, S. 170.

Organister

Med hänsyn till den nuvarande bristen på organister och till vad ovan anförts angåen- de en tänkbar ökning av antalet organist- tjänster (5. 142) vill kommittén förorda att musikhögskolornas utbildning av organister ökas i en takt, ungefär proportionell mot musikhögskolornas allmänna utbyggnad. Den största ökningen skulle därvid komma att falla på musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. Härvid har kommittén — lik- som i fråga om kantorer med musikpedago- gisk kompetens — inte bara räknat med de kyrkomusikaliska arbetsuppgiftema utan även bedömt behovet med hänsyn till den viktiga roll på det musikpedagogiska fältet (inte minst inom musikfackskolans ram) som denna högt kvalificerade musikerkategori kan väntas spela.

11. Utbildning av militärmusiker

11.1 Allmänt

År 1956 skedde en genomgripande omor- ganisation av militärmusiken. Den avsåg hu- vudsakligen att förbättra personalens be- fordringsförhållanden samt att modernisera stämbesättningen i musikkårerna och bl.a. göra den mera användbar för det civila mu- siklivet. Dessa tillfördes nya instrument så- som oboe och fagott, och inte minst olika stråkinstrument. Samtidigt decimerades an- talet musikkårer betydligt. De små 16-man- na—kårema försvann och kvar blev enbart två typer — musikkårer av typ I och II.1 Beslut fattades om att tvåårig musikunder- officersutbildning skulle inrättas. Tidigare hade ingen speciell utbildning erfordrats för att bli musikunderofficer. Utbildningslinjen, som är förlagd till musikhögskolan i Stock- holm startade först under 1961. Från att ti— digare ha direkt tillhört de olika förbanden inom försvarsgrenarna sammanfördes nu musikkårerna i arméns, marinens och flyg— vapnets musikorganisationer och samtidigt tillkom en särskild befattning som militär- musikinspektör.

År 1960 kom en ny omorganisation, som bl.a. innebar att de försvarsgrensvisa mu— sikorganisationerna sammanfördes till en för försvaret gemensam militärmusikorganisa— tion, administrerad av chefen för armén. Utredningen avseende militärmusiken har sedan 1956 utförts av en särskild nämnd, organisationsnämnden för militärmusiken (OfM), som också haft hand om genom- förandet av beslutade organisationsföränd- ringar.

11.2. Nuläge 1 1.2.1 Utbildningens uppläggning

Under elevåret får eleven enskild militär- utbildning och grundläggande musikutbild- ning, under första aspirantåret fortsatt mili- tärutbildning (huvudsakligen befälsutbild— ning) och fortsatt grundläggande musikut- bildning. Andra aspirantåret fortsätter den grundläggande musikutbildningen. Allmän- bildande undervisning tillkommer. I sam- band med andra aspirantårets slut sker ut- nämning till musikfurir.

Hela den treåriga utbildningen är indelad i sex skeden. Under det första, som pågår den 1/7—31/8 första året, är eleverna sammandragna till central utbildning vid en musikkår förlagd vid ett arméförband. Un- der detta skede ges huvudsakligen militär utbildning. Under det andra skedet, som pågår den 1/9 första året t.o.m. den 30/4 andra året tjänstgör eleverna vid de musikkårer de tillhör och får huvudsakligen musikutbildning. Under tredje skedet, som omfattar tiden den 1/5—31/8 andra året är eleverna sammandragna till central ut— bildning vid en musikkår förlagd till armé- förband och erhåller såväl fortsatt grund- läggande musikutbildning som militärutbild- ning. Under fjärde skedet, som omfattar ti- den 1/9—andra året — 14/9 tredje året sker musikutbildning ånyo vid resp. musik- kårer. Femte skedet, som omfattar tiden 15/9-31/5, är eleverna sammandragna till central utbildning vid en musikkår för—

1 Typ 1: stämbesättning för 37 man. Typ II: stämbesättning för 24 man.

lagd till ett marinförband och erhåller då i huvudsak allmänbildande undervisning men även viss musikutbildning. Det sjätte och avslutande skedet omfattar endast sis- ta månaden av tredje året, 1/6—30/6, och fullgörs vid respektive musikkårer. Un- der denna tid får eleverna (aspiranterna) fortsatt grundläggande musikutbildning.

A. Militärutbildning (centraliserad)

Utbildning i procent

Övningsgrenar och ämnen l. skedet 3 skedet Exercis 10 3 Fysisk träning 9 6 Orientering 4 Medborgarundervisning 2 1 Soldatundervisning 4 2 Inre tjänst 6 6 Terrängtjänst ]4 3 Vapentjänst 19 10 Förläggning 4 3 Skydd 10 10 Fältarbeten 10 Underhållstjänst 4 3 Personaltjänst 1 3 Mobiliseringstjänst 4 Strid 7 22

Reserv 10 10

Summa 100 % 100 % Skedesindelning

Skede 1—1/7—31/8, mil utbildn 32 tim/v; mus utbildn 8 tim/v. Skede 2—1/9—30/4, mus utbildn 40 tim/v. Skede 3—1/5—31/8, mil utbildn 33 tim/v; mus utbildn 10 tim/v.

B. Musikutbildning (delvis centraliserad)

tim/v. Skede 5—15/9—31/5 allmänbildande undervisn 31,5 tim/v; mus utbildn 8 % tim/v. Skede 6—1/6—30/6, mus utbildn 43 tim/v.

Anm. Studier i allmänna läroämnen bedrivs på dels A-linje (ovan) och dels B-linje. För musikaspirant som går B—linjen förkortas skede 5 med ca 14 veckor medan skede 4 i stället förlängs med mot svarande tid. På B-linjen utgör tiden för musikutbildning 14 tim/vecka.

C. Allmänbildande undervisning1 (centra- liserad)

Antal tim. Antal tim.

Ämne (övn) på A-linjen på B-linjen

Fysisk träning och

inre tjänst 170 100 Svenska 160 80 Engelska 160 50 Matematik 140 — Samhällskunskap 80 80 Historia 140 70 Fysik 80 —— Psykologi 50 50 Etik 20 20 Musikhistoria 70 70

Summa 900 420

Anm ' Jämlikt arméorder skall musikaspiranter med studentexamen, gymnasiekompetens eller fackskolekompetens (motsv) icke genomgå skede 5. De skall dock åläggas att genom självstudier (kompendium) inhämta och vid anordnad tenta- men redovisa kunskaper i dels musikhistoria, dels, såvida de ej tidigare har betyg i ämnet, psykologi motsvarande de kurser som övriga musikaspiran- ter läser under skede 5. Härför skall de under tiden för skede 5 beredas möjlighet till 2 timmars studier per vecka under ordinarie tjänstetid.

Ungefärligt antal timmar under skede

1 2 3 4 5 6

Ämnen 9 veckor 33 veckor 15 veckor 50 veckor 34 veckor 4 veckor Musikutbildning 1. instrument 49 15 75 34 6 2. instrument 33 50 34 6 3. instrument 25 2 Musiklära 9 20 8 20 28 Gehörslära 1 3 7 30 40 Harmonilära 50 4 Signalblåsning 18 33 25 Trumslagning 45 204 30 300 24 Ensemblespelning 446 60 675 68 54 Enskild övning 330 60 500 86 40 Reservtid 192 400 36

Summa 72 1 320 150 2 150 290 172 SOU 1968: 15 147

11.2.2. Fortsatt utbildning Fr.o.m. 4. anställningsårets början, då skedes- indelning upphör och befordran till musikfu- rir sker, t.o.m. 6. anställningsårets slut musik- tjänst och fortsatt utbildning vid egen musikkår sammanlagt 43 tim./vecka.

Mål för utbildningen Musikfurir skall bibringas den musikaliska kompetens som krävs för påbörjande av ut- bildning till musikunderofficer. För detta ford- ras att musikfurir

å första instrumentet kan tillfredsställande svara för en 1. stämma i musikkåren;

å andra instrumentet kan nöjaktigt svara för en stämma i orkester;

har påbörjat och på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig utbildning på ett

tredje instrument; har avslutat och helt behärskar fastställda kurser i allmän musiklära, gehörslära, harmoni- lära, musikhistoria och tutti-trumslagning.

1 1.2.3. Musikunderofficersutbildnin g

Under senare delen av 6. anställningsåret (i ja— nuari) undergår musikfurir inträdesprov till musikhögskolan. Vinnes inträde påbörjas ut- bildningen omkring 1 september, dvs. i början av 7. anställningsåret. Studierna pågår under 4 terminer och avslutas med musikunderoffi- cersexamen. I utbildningen ingår mobtjänst,

Timplan för utbildningen

Övningsgrenar och Antal vecko- Under ämnen timmar 46 veckor Fortsatt befälsutbild- ning 1 46 Fysisk träning och

inre tjänst 5 230 Lektioner på 1. inst-

rument 46 Lektioner på 2. inst-

rument 46 Lektioner på 3.

instrument % 23 Lektioner på tutti-

trumma 46 Musikteori (allmän

musiklära, gehörs]. och harmonilära) 2 92 Ensemblespelning 3 1 38

fredsexpeditionstjänst och studier av TjRK sammanlagt 32 timmar, som förlägges ca 10 dagar före första terminens början.

Under tjänstgöring vid musikkår skall mu- sikunderofficerare erhålla fortsatt instru- mental utbildning, fortsatt undervisning i ensemblespelning samt undervisning i mu- sikteori. Musikunderofficerare deltager i fortsatt befälsutbildning, som anordnas vid förbandet.

Antal veckotimmar termin: Tillsammans I—II III—IV (64 veckor) A. Vid Musikhögskolan

1. instrument 1 1 64 2. instrumentet (i allmänhet stråk) 1 1 64 3. instrumentet (i allmänhet piano) % 1/2 32 Musikteori (gehörsutb., satslära, harmonisk analys) 2 2 128 Musikhistoria 32 Psykologi och pedagogik 1 32 Blåsorkester 2 % 2 1/2 160 Symfoniork för musikuoffelever 3 3 192 Ensemblespelning 5 1/2 176 Metodik och övningsundervisning 2 64

B. Under inspektören för militärmusiken Marschmusik inkl övning i stavföring 1 1 64 Blåsorkester 2 2 128 Reglementskännedom rn m 1 32 S råkundervisning 2 62 verspelning 10 14 768 Fysisk träning och inre tjänst 5 5 320 Reservtid 7 1/2 10 560 Summa 45 45 2 880

I sitt betänkande den 25 januari 1967 an- för konsertbyråutredningen (KBU) följande beträffande militärmusiken (sid. 200 i sam- manfattningen):

»Efter samråd med organisationsnämnden för militärmusiken föreslår utredningen att mi- litärmusikkårerna — med undantag för de två, som är förlagda till Stockholmsområdet _ framdeles ingår som en integrerande del i riks- konsertverksamhetens orkesterorganisation. Mi- litärmusikkårerna skall enligt detta förslag ut- ökas från 24 till 30 man och utgöra regionala ensembler. Kårernas personal skall i ökad om- fattning medverka i det civila musiklivet dels såsom orkestrar, dels såsom kammarmusik- och blåsarensembler av olika slag. Förutom uppgifter att tillgodose det rent militära mu— sikbehovet bör militärmusikkårerna i viss ut- sträckning -— bl.a. med militärmusikkårs stämbesättning — även fortsättningsvis även svara för underhållningsmusik för både för- bandens personal och allmänheten. Främst med hänsyn till att det militära musikbehovet i allt väsentligt är koncentrerat till sommar- halvåret, då det allmänna musiklivet av tra— ditionella och institutionella skäl är avsevärt begränsat torde här skisserat utnyttjande av militärmusikkårema kunna säkerställas. Den till det allmänna musiklivet hänförliga delen av förbandens behov av musik för underhåll- ning, som inte tillgodoses med militärmusik- kårer, förutsätts skola inom rikskonsertverk- samhetens ram täckas av andra ensembler och artistgrupper.»

I fråga om militärmusikkårerna föreslår KBU slutligen att en omfattande vidareut- bildning av medlemmarna insättes i syfte att komplettera deras färdigheter i ensemble- spel och deras insikter i en allmän musik- repertoar m.m. Härigenom skulle kårernas personal göras beredd för den mångfald av uppgifter, som kommer att åläggas den i rikskonsertverksamheten.

Genom de sålunda föreslagna åtgärderna: en successiv utbyggnad av den högre musik- utbildningen, en upprustning av de stats- understödda symfoniorkestrama och ett ökat anspråktagande för det civila musiklivet av .nilitärmusikkårerna anser KBU att behovet av tonkonstnärers och ensemblers medver- kan i skilda sammanhang i stort sett kan tillgodoses i en blivande rikskonsertverksam-

het. Varje minskning av de föreslagna åt- gärderna kan komma att äventyra hela den- na verksamhet, menar KBU.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1965 erinrade OfM bl.a. om be- hovet av en översyn av målsättningen för militärmusiken i syfte att ställa den i rel- lation till musiklivet i samhället. Med hän- visning till kommitténs arbete menade nämn- den vidare att utbildningsorganisationen på det civila musikområdet kunde tänkas få en sådan utformning att militärmusikkårer— nas utbildningsfunktion ej längre skulle kom- ma att erfordras.

I en promemoria från OfM till KBU den 19 december 1966 framhåller nämnden, att antalet militära musikkårer genom hän- synstagande till det civila musiklivets öns- kemål då utgjorde ungefär det dubbla i för- hållande till vad som ansågs erforderligt för att tillgodose militära behov.

OfM anför vidare:

»En ej obetydlig del av musikkårernas fram- trädande utgörs f.n. av konserter eller andra musikframföranden till vilka allmänheten äger tillträde. Militärmusiken stöder även det all- männa musiklivet genom att militär musikper- sonal i stor utsträckning deltager som utövan- de musiker i civila orkestrar och då framför allt SOR-orkestrar. Tillgången till militärmu- sikpersonal är om många orter avgörande för att SCR-verksamhet skall kunna bedrivas. Slut- ligen verkar också ofta militärmusiker som lä- rare i kommunala musikskolor och andra sko- lor.

Under förutsättning att ett system för riks- konserter skapas i enlighet med av konsert- byråutredningen (KBU) skisserade riktlinjer in- nebärande bl.a. att en rikt varierad musik- produktion skall komma till stånd inom ra- men för en rikskonsertverksamhet samt att militärmusikkårer skall utgöra en väsentlig del i denna rikskonsertverksamhets orkesterorgani- sation bör förändringar avseende militärmusi- kens uppgifter och organisation m.m. enligt 0fM:s bedömning kunna göras enligt i hu- vudsak följande skiss. Det är angeläget un— derstryka, att OfM icke har anledning pröva behov eller lämplighet av förutsatt rikskon- sertverksamhet som sådan utan utgår från ett underlag, som bygger på KBU:s överväganden.

OfM måste emellertid för militärmusikens del hävda att detta militära behov av musik (i det följande benämnt det militära musikbe-

hovet) blir tillgodosett i rimlig utsträckning inom en statligt stödd musikorganisation, i vilken militärmusiken ingår som en integre- rande del. Återstoden av militärmusikens ka- pacitet utnyttjas nu för att täcka behov av underhållningsmusik dels vid de militära för- banden, dels för allmänheten och speciella ka- tegorier (musikframträdanden på sjukhus, pen- sionärshem etc.). Sistnämnda musikbehov kan enligt KBU hänföras till det allmänna musik- behov, som rikskonsertverksamheten i och för sig bör täcka. Detta behov av underhållnings- musik hänförs i det följande — i motsats till förenämnda militära musikbehov — till det allmänna musiklivet.

Såsom framgått av det föregående skall mi- litärmusikkåren utgöra stomme i en symfoni- orkester samt bilda eller medverka i bl.a. kammarmusikensembler av olika slag. Vidare skall kåren uppträda som militärkår. För att tillgodose det militära musikbehovet vid alla krigsmaktens förband synes militärkåren liksom f.n. böra vara delbar. Det förutsatta utnytt— jandet av militärmusikkårerna torde kräva att huvudstämbesättningen ändras och numerären ökas. Bl. a. måste kårerna tillföras befattning- ar för stråkstämledare. Med beaktande av de kvalitativa och stämbesättningsmässiga krav, som synes böra ställas på de nya militärmu- sikkårerna bedömer OfM att numerären bör ökas från 24 till minst 30.»

KBU framhåller i anslutning till ovanstående att (sid. 163):

»Både militärmusikkåremas omvandling till regionsensembler och de speciella uppgifter de enligt utredningens åsikt bör tilldelas inom vederbörlig stationeringsregion kräver en snabb omprövning av den nuvarande militärmusika- liska utbildningen, såväl den del därav, som traditionellt förlagts till respektive förband som den, vilken förlagts till den till musikhögsko- lan knutna musikunderofficerskola, från vilken 1967 de första musikunderofficerarna med den- na nya utbildning utexamineras. Givetvis inne— bär denna skola med den solistiska utbild- ning på de olika blåsinstrumenten och den pedagogiska orientering, som varje studerande får, en av förutsättningama för att övergångs- tiden skall löpa på ett acceptabelt sätt. Inte minst torde den stråkutbildning, som numer ges inom denna examenslinje, bli av stor be- tydelse för genomförandet av militärmusikens strukturella omvandling till en viktig faktor inom rikskonsertverksamheten.

Likväl måste enligt utredningens åsikt om- prövningen av den totala utbildningen börja mycket snart. KBU förutsätter att under en övergångstid, innan beslut fattats rörande den- na utbildning, stråkinstrumentutbildningen så- väl inom kårer som på KMH förstärkes samt

att möjligheter till utbildning på vissa valfria specialinstrument beredes de studerande, från äldre instrument fram till de moderna slag- verksinstrumenten. Framför allt blir det emel- lertid nödvändigt att ytterligare bredda den pe— dagogiska utbildningen både för den nuva- rande musikunderofficersaspiranten vid KMH som musikdirektörsaspiranten, så att den be- tydande och i konsekvens med ovan givna utbildningsverksamheten inom regionsensemb- lerna kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. Dessa regionsensembler bör musikaliskt skolas såväl orkestermässigt (både som civil större kammarorkester och som militärkår) som ensembletekniskt, uppdelade på större och mindre grupper av varandra kompletterande slag. Så småningom skall inom ensemblema såväl olika stilar inom den äldre västerländska musiken som nutida stilar kunna presenteras inom ramen för den tillgängliga besättningens kombinationsmöjligheter.

Ensemblema utgöra för såväl den centrala som den regionala ledningen ett viktigt in- strument att inom ramen för långtidsplane- ring söka kontakt med ny publik i nya re- gioner. Utredningen önskar betona vikten av att musikerna av detta skäl även ges en or— dentlig orientering i samhällslära med viss tyngdpunkt lagd på folkrörelsernas uppgift och arbetssätt. Av samma skäl bör de skolas i sättet att skapa kontakt med skilda typer av publik.

En vidareutbildning med motsvarande inne- håll bör enligt utredningens mening omedelbart erbjudas de musiker, som nu bemannar mu- sikkårerna.

Denna utbildning bör under de två första åren vara mycket intensiv särskilt beträf- fande repertoarorientering och skolning i de nya arbetsuppgiftema och deras musik- sociala innebörd. Det är givetvis av vikt. säger KBU, att musikerna snarast möjligt kan identifiera sig med sina nya utökade arbetsuppgifter. Efter två år torde denna intensivutbildning kunna minska för att mer och mer övergå till fortlöpande instrument- och ensemblemässig träning förlagd till sta- tioneringsorterna. Redan från första året bör speciellt valda instruktörer av hög konst- närlig klass fast knytas till rikskonsertverk- samheten. Huruvida denna vidareutbildning bör till viss del koncentreras till en fast utbildningsanstalt, bör ytterligare diskuteras. Enligt KBU beräknas kostnaden för vida- reutbildningen för de första två åren pre- liminärt till kr. 500000 per år, varefter

kostnaden tredje året torde uppgå till 250 000 kronor för att i fortsättningen kun- na uppskattas till 200 000 kronor. KBU föreslår en kursplan enligt följande:

A. Månadskurs 2 ggr per ensemble

1) Kursen läggs centralt och omfattar varje månad 34 deltagare, rekryterade med 2 man från varje kår.

2) Vid upprepningen av kursen bör de sam- manhållna kårerna genomgå månadskursen tillsammans med sin regionsintendent och resp. bildningsförbunds musikkonsulent.

Kursplanerna bör innefatta:

a) repertoarkännedom

b) orkester- och ensemblespel

c) instrumentalundervisning, fr. a. stråkin- strument samt vissa specialinstrument

d) samhällslära

e) Rikskonserters målsättning och organi-

sation Kursplan Månadskurser År 1 12 enl. 1) 408 delt. » 2 3 » 1) 102 » = 510 delt. » 3forts.) 9 » 2) 9kårer » 3 8 » 2) 8 = 17 kårer Lärarbehov: a) 1 st b) 1 + 1 c) ca 5 d) 1 e) 1 d) och e) kräver enstaka föreläs- ningar

B. Kursverksamhet vid regionsensemblerna i deras förläggningsorter, omfattande 1 veckas arbete under ledning av en grupp lärare, som besöker varje kår 1 gång var fjärde månad, således 3 ggr per år. Uppgifter ges för redo- visning under kommande arbetsperiod.

Lärargruppen består förslagsvis av ] violinist

altfiolist cellist kontrabasist specialist på äldre blåsinstrument slagverkare

b—l—lb—AU—H

11.4 Kommittén

Kommittén har i sitt förslag till militärmusi- kerutbildning (se s. 159) utgått ifrån KBU.s slutbetänkande, som innebär, att någon så— dan grundläggande utbildning icke vidare

skall förekomma vid försvaret. Ansvaret för utbildning av militärmusiker kommer där- igenom att läggas på den civila musikut- bildningsorganisationen. KBU:s förslag in- nebär en än mer fullständig överensstämmel- se mellan militärmusikerutbildning- och an- nan orkestermusikerutbildning.

Rekryteringen till flertalet musikyrken kommer i framtiden enligt kommitténs upp- fattning att ske via musikfackskolan (se kap. 12). Kommittén föreslår därför, att vid mu- sikfackskolan inrättas en utbildningslinje med sikte på kommande verksamhet för militärmusiker. Eleverna får där huvudde- len av den för militärmusik grundläggande utbildningen. Efter den treåriga fackskole— utbildningen beräknas dessa musiker kunna provspela för befattning i regionensemble. Sådana mindre rutinerade och icke hög— skoleutbildade musiker kan i den mån de antas i orkester fungera som andrablåsare, tuttiviol—inister o. dyl. Det bör anmärkas. att i de nuvarande militärorkestrarna sitter inte enbart färdigutbildade orkestermusiker, utan dessa orkestrar tjänar även syftet att ge or- kesterpraktik. Det står den fackskoleutbilda- de militärmusiken fritt att efter ev. orkester- praktik söka inträde till instrumentklass vid musikhögskolan för vidare utbildning till mera kvalificerade, konstnärliga uppgifter som orkestermusiker eller solist. Se vidare den föreslagna timplanen (sid. 161) och kommentarerna till denna.

11.5. Nuvarande utbildningskostnader vid militärmusiken

Ett borttagande av utbildningen inom mi- litärmusiken skulle medföra dels vissa an— slagssänkningar, dels en möjlighet att öka och förbättra kvaliteten på musikframträ- dandena. Effektökningen blir en följd av att den del av arbetstiden för musikfurirer och musikunderofficerare som kan hänföras till direkt utbildning (i egenskap av elev resp. lärare) inte kan resultera i personal- minskning vid ett borttagande av utbild- ningen. Följande försök till uppskattning av utbildningskostnaderna inom militärmusiken har gjorts i samråd med OfM.

Utbildningskostnader 1967/68 som kan A. resultera i anslagsminskning under IV ht

1. Lön och övriga förmåner till 45 musikelever 300 000 2. Lön till 77 musikaspiranter 1 180 000 3. Resor och traktamenten vid elev- och aspirantutbildningen 25 000 4. Särskilda lärararvoden vid elev- och aspirantutbildningen 60 000 5. Resor och traktamenten m m vid underofficersutbildningen 125 000 6. Vissa särskilda utbildningskostnader1 75 000 7. Vissa rekryteringskostnader 5 000 Summa A: 1 770 000

B. resultera i ökat antal musikframträdanden

1. Lönekostnader för lärare vid kårerna under elev- och asbirantutildning2

2. Lönekostnader under fortsatt utbild- ning för a) lärare vid kårerna.a b) elever (musikfurirer?

300000

180000 820000 1000000

Summa B: 1 300 000

Totala utbildningskostnader ca 3 000 000 kr eller ca 18 % av totala kostnader.

1 Varav ca 14 000 för musikunderofficersut- bildningen. Härtill kommer lönekostnaderna som belastar musikhögskolans anslag. ? Ca 20 000 lärartimmar 3 Ca 12 000 lärartimmar ' Ca 80 000 elevtimmar

11.6. Orkestermusikernas pedagogiska verksamhet

En av förutsättningama för att den frivil- liga musikundervisningen i kommunerna skall fungera är att man har tillgång till goda lärare. Kommittén antog att landets orkestermusiker därvid gjorde viktiga insat- ser. För att få veta omfattningen av denna verksamhet gjorde kommittén under våren 1967 en enkätundersökning hos landets mi— litära och civila orkestrar. Svar inkom från samtliga 25 militärmusikkårer och från 8 civila orkestrar av 10 tillfrågade.

De militära musikerna visade sig i ge— nomsnitt ha inte mindre än 10 veckotim- mars pedagogisk tjänstgöring. De inalles 565 musikerna tjänstgör sammanlagt 5545 vtr som lärare. Av dessa timmar faller huvud- delen eller 4130 på de kommunala musik- skolorna, ca 1200 på musikcirklar inom studieförbunden, 46 vtr gäller högre musik-

utbildning och resten privatundervisning. Flertalet av musikerna undervisar på instru- ment, huvudinstrument och/eller biinstru- ment, men många har också uppgifter, som ensembleledare och lärare inom FU. Ett mindre antal timmar för körsång och musik- förståelse (musikhistoria, teori) redovisas även.

På den civila sidan är förhållandena nå- got mera komplicerade. Om man undantar orkestrarna i Örebro och Västerås, som ne- dan redovisas särskilt, har de 401 musiker- na i de orkestrar, som besvarat enkäten, i genomsnitt drygt 2 vtr undervisning var- dera. Orkestermusikerna i Stockholm, vilka givetvis utgör ett stort antal av de redovi- sade musikerna (ca 200, Hovkapellet ej re- dovisat) har emellertid ett relativt litet an- tal pedagogtim—mar, inalles 220. De 34 gäv- lemusikerna redovisar däremot ensamma 180 vtr, vilka alla är förlagda till kommu- nal musikskola. I Göteborg och Malmö är påfallande många orkestermusiker (9 i Malmö och 14 i Göteborg) engagerade som lärare inom högre musikutbildning, dvs. de undervisar på resp. konservatorium. Fler- talet musiker i de civila orkestrarna under— visar enbart på sitt huvudinstrument.

Av medlemmarna i Örebro kammarorkes- ter (13 st.) har ca hälften pedagogisk verk- samhet på huvudinstrumentet 5—10 vtr. Västerås kammarorkester består av 13 stråk- musiker, av vilka 9 är fast anställda. 8 av dessa har delad tjänst med 17 vtr som lärare i Västerås musikskola och 13 vtr orkester- tjänstgöring.

Kommittén drar av denna enkla enkät- undersökning följande slutsatser.

]. Landets orkestermusiker, speciellt utanför de största städerna, har en viktig funktion som lärare i frivillig instrumental- undervisning på olika nivåer. Utan dessa musikers insatser skulle ett flertal musik- skolor icke kunna existera. Också för den yrkesinriktade musikutbildningen på skilda instrument betyder orkestermusikerna myc- ket.

2. Det är nödvändigt att landets orkester- musiker har sådana tjänstgöringsförhållan— den, att de kan bedriva regelbunden peda-

gogisk verksamhet. Såväl landets musikliv som de flesta musiker själva har behov av denna lärarverksamhet. Behovet av instru- mentallärare kan under överskådlig framtid inte täckas genom särskilda instrumental- pedagoger.

3. Det är nödvändigt att varje orkester— musiker ges pedagogisk utbildning på sitt huvudinstrument.

4. Ett stort behov av instrumentallärare föreligger redan nu. Behovet kan väntas öka om kommitténs förslag till samordnad fri- villig musikundervisning i alla kommuner genomföres.

5. Man bör överväga en kraftigare sats- ning på orkestrar av typ Västerås. Den or- ganiserade samverkan mellan undervisning och konsertliv i form av tjänster innehål- lande dels undervisning, dels orkesterspel bör ge Värdefulla möjligheter att skaffa skickliga musiker och pedagoger till många kommuner.

12 gymnasiala stadiet

l2.l Motivering för inrättande av en sär- skild musikfackskola

För närvarande finns ingen yrkesutbildning för blivande musiker inom det allmänna skolsystemet (grundskola och gymnasium). Där saknas också vad som kan beskrivas som förutbildning till den högre musikut- bildningen i landet.

På flera håll i landet har visats intresse för och tagits initiativ till skolor, som er- bjuder musikalisk yrkesutbildning på gym- nasial nivå (se kap. 8).

Allmänt sett kan sägas, att behovet av musikalisk yrkesutbildning på det gymna- siala stadiet är väl dokumenterat. Behovet av förutbildning på gymnasiestadiet tillgodo- ses f.n. vid olika skolor utanför det all- m-änna skolsystemet (se .kap. 8). Dessa sko- lors kursplaner och kvalitet på undervisning- en varierar. Musikhögskolan rekryterar ele- ver i princip från grundskolan. Då många elever inte omedelbart efter grundskolan skulle klara inträdesproven till MH,hänvisas de till förutbildning i någon av de nämnda skolorna eller till privatundervisning. Detta finner kommittén vara otillfredsställande.

Den allt intensivare verksamheten i de kommunala musikskolorna medför att allt fler ungdomar får en god musikalisk grundutbildning. I allt högre grad efter- frågas möjligheter till fortsatt musikut- bildning bl.a. med inriktning på komman- de yrkesverksamhet. Då stor brist på mu-

Kommitténs förslag till musikutbildning på det

siker, musiklärare m.fl. råder, anser kom- mittén det nödvändigt att även av denna anledning skapa en gymnasial utbildnings- väg för rekrytering till de olika musikyr- ken, som skulle ersätta de relativt dispa- rata utbildningsmöjligheterna vilka nu er- bjuds.

I början av 1970-talet beräknas ca 80 % av en årskull elever fortsätta direkt från grundskolan till det gymnasiala stadiet. Att då inte erbjuda en musikalisk för- eller yrkesutbildning på detta stadium vore oför- svarligt.

Med anledning av vad som inlednings- vis anförts vill kommittén föra fram följande synpunkter.

1. En integrerad musikalisk för- och yr- kesutbildning bör skapas inom det allmänna skolsystemet på gymnasial nivå. Härvid har kommittén tagit hänsyn till att en blivande musiker måste påbörja sina musikstudier vid tidig ålder. Vidare menar kommittén att musikdisciplinen ensam svarar för så många delämnen att den liksom t.ex. ekonomisk linje i fackskolan motiverar inrättandet av en egen linje.

2. Kommittén delar YB:s uppfattning om att så långt möjligt försöka göra första års- kursen i gymnasieskolan sammanhållen. Den gymnasiala yrkesutbildningen i musik bör alltså, åtminstone på de lägre stadierna — i första hand erbjuda en yrkeskategorispe- cialisering och i andra hand en yrkesspe— cialisering.

3. En kategorispecialisering inom musik- fackskolan mjukar upp skillnaderna mellan de olika musikyrkena och skapar en ge- mensam referensram.

4. En långsam och bred profilering un- derlättar

A) omval vid förändring i elevens intresse-

inriktning på alla stadier B) vidareutbildning C) omskolning vid omställning p. g. 3. fel-

dimensionering och vid fluktuationer på arbetsmarknaden

5. Vissa vtr allmänna ämnen tillgodoser dels elevernas allmänbildningsbehov, dels avnämarsidans krav på elevernas allmän- bildningsnivå. Dessa ämnen skall vidare ska- pa förutsättningar för eleverna att tillgodo- göra sig yrkesundervisningsdelen samt ska- pa möjligheter till kommunikation i sidled (andra utbildningslinjer) och ge tillträde till postgymnasiala studier. 6.I lärarutbildningspropositionen anges fackskolekompetens som lägsta kompetens för inträde vid lärarhögskola. Många elever vill försäkra sig om minst fackskolekom- petens innan de definitivt väljer yrkesut- bildning. Kommittén har här utgått från ett behov av en musikalisk för- och yrkesut- bildning integrerad i det allmänna skolsys- temet, som bör motsvara de krav, som nämnts ovan. En målinriktad musikutbildning på det gymnasiala stadiet skall erbjuda varje elev rätt till en utbildning, som är anpassad och tillrättalagd efter elevens egna önske- mål och förutsättningar med hänsyn tagen till samhällets krav och behov. Kraven på en sådan musikutbildning bör vara att den dels snabbt skall leda till en yrkesverksamhet och dels att den skall ut- göra en naturlig grund för vidare utbild- ning. Utbildningen bör senast i sitt slut- skede vara klart inriktad mot bestämda yr- ken och funktioner inom arbetslivet. En tillämpning av denna målsättning innebär bl.a. att möjlighet att uppskjuta det defi- nitiva valet av yrke skall finnas i en sådan utbildning, liksom förutsättningar att använ- da utbildningen som ett led både i en gym- nasial och postgymnasial studiegång.

Kommittén har vid konstruktionen av här föreslagen musikutbildning på det gymna- siala stadiet beaktat tendensen hos ungdo- men att vilja skjuta upp det definitiva valet av yrke genom att i ökad omfattning efter- fråga s.k. teoretiska studievägar. Den le- dande principen har härvid varit att söka konstruera ett valvärt alternativ till kon- kurrerande studievägar på det gymnasiala stadiet.

YB:s huvudförslag utmynnade i en en- hetlig gymnasieskola, där gymnasium, fack- skola och yrkesskola förts samman i en enda skolform. Denna nya skola har in- delats i tre huvudsektorer med hänsyn ta- gen till utbildningens innehåll och inrikt- ning — en humanistisk/social, en ekono— misk och en naturvetenskaplig/teknisk — och inom respektive sektor har olika slag av utbildningar i de nuvarande gymnasiala skolformerna förts in som linjer och gre- nar. En musikutbildning inom den av YB föreslagna enhetliga gymnasieskolan måste kunna hävda sig som en alternativ utbild- ningsväg för eleverna. Detta förutsätter en- ligt kommitténs mening att en sådan ut- bildningslinje får ett tillräckligt omfattande inslag av allmänna obligatoriska ämnen, att utbildningen organiseras enligt ett etappsys- tem med stegvis specialisering med en om- rådesinriktad, sammanhållen basutbildning som utgångspunkt och med garantier för övergångsmöjligheter såväl mellan som in- om de olika sektorerna. Därvidlag är det av största vikt att övergångsmöjligheterna ges de praktiska förutsättningama att funge- ra i båda riktningarna. Det är vidare kom- mitténs mening att målinriktningen och det yrkesinriktade inslaget i studiekurserna kom- mer att ge denna utbildningsväg dess vä- sentliga konkurrenskraft.

Vid konstruktionen av timplanen för de två första åren (förutbildningsåren) har kom- mittén utgått från fackskolans ekonomiska linje (ekonomiämnena motsvaras av musik- ämnena) och i övrigt beaktat de krav, som från avnämarsidan kommer att ställas på elever, som efter ett tredje år med special- studier avgår med en yrkesmeriterande ex- amen. Den kortaste studietiden för all mu-

sikalisk yrkesutbildning föreslås bli 3 år. Yrkesutbildningsdelen integreras på längden med förutbildningen av praktiska och peda- gogiska skäl. Kommittén förutser en fram— tida integrering av gymnasium, fackskola och yrkesskola.

De här avsedda utbildningslinien benäm- nes musikfackskola. Musikfackskolan för- läggs lokalmässigt i anslutning till allmänna gymnasier och fackskolor om inte speciella skäl talar för en annan anordning. Fack- skoleeleverna bör ha samma lärare som öv- riga studerande på det gymnasiala stadiet och så långt möjligt undervisas tillsammans med dessa. Sociala skäl motiverar att ele- verna på olika gymnasiala linjer skall kun- na träffas i så många sammanhang som möjligt. Detta skapar större samhörighet, ger i detta fall tillfällen till ett rikt musik- liv vid skolenheterna, kan ge ett varierat innehåll i samlingsstundema (morgonsam- lingar, timmar till förfogande etc.) samt ger ökade möjligheter att delta i ensemble- och orkesterspel för elever på det allmänna gym- nasiet, i fackskolan och i yrkesskolan, vilka enbart har musiken som hobby.

12.2. Allmänna obligatoriska ämnen

Allmänutbildning är den pedagogiska akti— vitet, som har till huvudsakligt syfte att med- dela allmänna kunskaper och färdigheter, vilka inte direkt förbereder för speciella uppgifter inom yrkesliv och samhälle.

Följande krav kan ställas beträffande de allmänna obligatoriska ämnena. De skall medverka till att höja den allmänna med- borgarutbildningen, de skall tillfredsställa elevernas rättmätiga krav på att skaffa sig den nödvändiga behörigheten för tillträde till postgymnasiala studier samt ge eleverna sådana allmänna kommunikationsfärdighe- ter att de på ett tillfredsställande sätt kan tillgodogöra sig den målinriktade yrkesut- bildningen.

Kommittén har funnit att de allmänna obligatoriska ämnena på fackskolans eko- nomiska linje, med viss modifikation i an- slutning till de specialstudier det här är fråga om, tillfredsställer dessa krav. Ämnena

svenska, historia, samhällskunskap och psy- kologi behöver ingen särskild motivering. Kommittén förutsätter dock att undervis- ningen i dessa ämnen får en sådan upp- läggning, som ger möjlighet att knyta an till det karakteristiska i musikutbildningen. Ämnet engelska har bytts ut mot tyska med hänsyn dels tagen till att tyska enligt kom- mitténs mening är ett väsentligt språk i mu- siksammanhang och dels med hänsyn till att förändringar kan komma att ske i fråga om grundskolans språkundervisning. Skol- överstyrelsen föreslår i samband med läro- plansöversynen att ämnet engelska görs ob- libatoriskt fr.o.m. årskurs 3 t.o.m. års- kurs 9. De elever i musikfackskolan vilka av olika skäl likväl vill fortsätta sina stu- dier i ämnet engelska bereds genom kom- mitténs förslag till timplaner möjlighet att välja detta ämne som frivilligt tillvalsämne. Religionskunskapen kan enligt kommitténs mening integreras i ämnet historia och äm- net gymnastik integreras i rytmik.

Den indelning i praktiska och teoretiska ämnen, som förekommer f.n. avvisas av kommittén. I den mån gränsdragningar mås- te göras bör dessa ske inom varje särskilt ämne.

12.3. Läsår, veckotimtal och lektionstid

På flera håll diskuteras f.n. frågan om läs- årets placering i kalenderåret mot bakgrund av förslag om övergång till ett tretermins- system. Utan att här gå in på för- och nackdelarna med två- respektive tre-termins- systemet anser kommittén dels att ännu inte framkommit avgörande skäl för en övergång till tre-terminssystem och dels att, i den mån en prövning av en sådan över- gång skulle anses angelägen, den då måste komma att gälla hela skolsystemet och inte begränsas till vissa utbildningsområden. En regelmässig intagning och utsläpp två gånger om året synes inte heller betyda sådana av- görande fördelar för den här skisserade ut- bildningen på det gymnasiala stadiet att kommittén vill förorda en sådan anordning.

Kommittén utgår från att en övergång till femdagarsvecka i den allmänna skolan

betyder att läsåret får en sammanlagd längd av 40 veckor.

Beträffande veckotimtalet i skolan har kommittén beaktat

dels den allmänna målsättningen att söka minska antalet lektionstillfällen per vecka för att ge eleverna ökade möjligheter till självständiga studier

dels YB:s förslag om att alla elever i stort bör ha samma arbetstidsbelastning och att tiden i skolan och beräknad tidsåtgång för hemuppgifter därvid skall betraktas som en helhet i prestationshänseende och

dels trenden i riktning mot att över hu- vud taget begränsa frekvensen hemuppgif- ter.

Kommittén vill i detta sammanhang kraf- tigt understryka att musikstudier kräver mycket omfattande självstudier i form av tidsödande musikalisk-tekniska övningar.

Kommittén räknar i sitt förslag med en lektionstid om 40 minuter.

12.4. Skolans befattningshavare 12.4.1 Skolledare

Kommittén utgår från att det för den yr- kesinriktade gymnasiala musikutbildningens vidkommande kommer att finnas två typer av skolenheter, dels inom den av YB före- slagna integrerade gymnasieskolan och dels självständiga musikskolor i form av inter- nat, folkhögskolor etc. Under en övergångs- tid kan man tänka sig en partiell integre- ring lokalmässigt av den yrkesinriktade gym- nasiala musikutbildningen. Skolledarorgani- sationen måste givetvis både kvantitativt och kvalitativt utformas med hänsyn till den modell, som i det enskilda fallet är aktuell.

Vid förläggning av här avsedd musikut- bildning till den helintegrerade gymnasie- skolan bör enligt kommitténs mening finnas en utbildningsledare eller studierektor som har den direkta ledningen för den musika- liska sektorn.

Utbildningsledaren sorterar direkt under rektor eller chefen för skolenheten och de båda biträdande rektorerna, av vilka den ene är souschef för det pedagogiska arbe-

tet och den andre för det administrativa arbetet vid skolenheten.

Utbildningsledartjänsten bör inrättas som ordinarie lönegradsplacerad befattning. Ar- betsområdet för utbildningsledaren bör an- passas så, att erforderlig nedsättning i un- dervisningsskyldigheten kan medges även vid en skolenhet med lågt poängtal.

I de fall här avsedd musikutbildning lo- kalmässigt förlägges till självständiga skol- enheter bör enligt kommitténs mening finnas

en rektor som är chef för skolenheten samt

en studierektor. Enligt kommitténs mening bör rektor ha dokumenterad förtrogenhet med musikalisk yrkesutbildning. Studierektor bör vara be- hörig till lärartjänst i något av musikäm- neua vid musikfackskolan.

12.4.2. Huvudlärare och institutionsföre- ståndare

Tjänst som huvudlärare bör kunna inrättas för varje utbildning i ämne eller ämnes- grupp, som ger underlag för fasta tjänster. Kommittén anser i övrigt att samma regler bör gälla för musiklärare som övriga lä- rare inom det gymnasiala skolsystemet vad avser huvudlärarbefattningar.

12.4.3. Lärare

Behandlas under 9.9 (sid. 100) och 9114 (sid. 103).

12.5. Lokal frågor

Ett accepterande av YB:s förslag att det gymnasiala skolstadiet skall betraktas som en enda skolform kommer att innebära att de olika lärarna och de olika lokalerna utan åtskillnad skall kunna utnyttjas över hela det gymnasiala stadiet. Detta kan enligt kommitténs mening komma att betyda att väsentliga vinster ur pedagogisk, elevvårdan- de, ekonomisk och administrativ synpunkt härvid blir möjliga i förhållande till den nuvarande situationen med en uppdelning på tre gymnasiala skolformer. Enligt vad kommittén inhämtat undersöker skolöver- styrelsen f.n. de lokalmässiga konsekven-

serna av YB:s förslag, varvid man har dis- kuterat möjligheten att bygga integrerade gymnasieskolor dimensionerade för ett elev- antal på upp till 2000 elever. Utan att ta ställning till de problem som är förknippade med skolbyggnader av denna storleksord- ning, vill kommittén starkt understryka det värde en lokalmässig integration av en gym- nasial musikutbildning i sådana gymnasie- skolor skulle kunna innebära ur såväl all- mänkulturell som trivselsynpunkt.

Linje A A. Allmänna ämnen B. För alla linjer gemensamma ämnen

12.6. Timplaner för musikfackskola 12.6.1 Allmän linje (Linje A)

De två första åren av denna linje tjänar uppgiften att vara förutbildning till en rad olika musikyrken. Efter de två årens stu- dier kan eleven söka inträde till fortsatt ut- bildning vid musikhögskola (eller annan postgymnasial utbildningsanstalt) eller lägga till ett tredje studieår på fackskolan. Den treåriga fackskoleutbildningen på denna linje

C. Linjespecialisering D. Övrigt

Ämne

Veckotimmar i åk

1 2 3

A. Svenska Tyska5 Historia Samhällskunskap Till valsämne*

B. Instrument I Instrument II1 " Sång Gehörsutbildning med satslära7 Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation Pedagogik-metodik (blockämne) Muntlig framställning

C. Ensemble Blockflöjt/gitarr2 Körsång Dirigering

D. Lärarledd överspelning Timme till förfogande Fördjupningskurs”

Summa vtr

gl Nu:-s— SNI Nt» [ |

w &

l—th—v—N ju!—.&wt—nn—N

lNNw

Lil »; N I : _ 2 32 (35) 32 (35) 25

1 Piano, om instrument I inte är piano. ” Tiden fördelas på lämpligt sätt mellan instrumenten. Viss tid beräknas för ensemblespel. ” Denna timme kan bl a utnyttjas till instrumentkännedom. ' Frivilligt tillval. 5 Tyska är B— eller C-språk. ' Kan utgå i särskilda fall enligt rektors bestämmande. Se inledande kommentar till linjen. " I detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörsspel på piano. Häri inbegrips ackompanjemang, transponering, improvisation m. m.

”1/2+Vz. ” Eleven väljer ett av följande ämnen: instrument I, instrument II, sång, instrument III, satslära med arrangemang, improvisation eller dirigering. " Läraren leder simultant 3—6 elever.

för fram till en musikpedagogisk examen, speciellt avsedd för grundskolans instrumen- talundervisning och musikcirkelverksamhet. Kommittén föreslår att denna examen skall ge behörighet

att undervisa grupper inom FU att meddela gruppundervisning på 2 instru- ment på instrumentalt nybörjarstadium och nå- got avancerat stadium

att meddela individuell undervisning på 2 instrument åt elever på något avancerat stadium

att leda ungdomar och amatörer i ensemble- verksamhet, vokal och instrumental

att leda studiecirklar företrädesvis i en- semblespel, grupp- och körsång, undervisning på instrument, musiklyssnande och elementär musikteori.

Efter den pedagogiska examen kan in- strumentalläraren fortsätta sina studier vid lärarhögskola med musiklärarutbildning. Denna 1-åriga vidareutbildning leder till examen som ämneslärare i musik i grund- skolan. Behörigheten utvidgas därmed att gälla även klassundervisnng i musik på grundskolans alla stadier. Kommittén an- ser att alla instrumentallärare med den 3— åriga grundutbildningen bör uppmanas att skaffa sig denna bredare behörighet.

Elev på den allmänna linjen som visar särskilt stor fallenhet för sitt huvudinstru- ment och redan från början är inställd på fortsatt solistutbildning vid musikhögskola bör efter tillstånd av rektor i varje särskilt fall kunna befrias från skyldigheten att ha ett andra instrument. Eleven kan då kon- centrera sig på sitt huvudinstrument och får ägna detta inte bara den lektionstid utan även all den överspelningstid, som annars skulle ha tagits i anspråk för det andra in- strumentet. Elev utan instrument II får så- ledes istället ytterligare ] vte undervisning på huvudinstrumentet.

12.6.2. Kyrkomusikalisk linje (Linje K)

De två första åren av denna linje ger en förutbildning, som i vissa avseenden är spe- ciellt inriktad på kyrkomusikeryrket. Dock är denna förutbildning i sin helhet så pass likartad den som ges på den allmänna linjen, att övergång från kyrkomusikalisk till all- män linje (eller tvärtom) skall kunna ske utan alltför omfattande komplettering.

Efter denna 2-åriga förutbildning kan ele- ven antingen söka inträde vid musikhög— skola (eller annan postgymnasial utbildnings- anstalt) eller fortsätta sin utbildning vid mu- sikfackskolans tredje årskurs, som leder fram till kantorsexamen med musikpedago- gisk kompetens. Denna ger dels behörighet till kantorstjänst, dels till med denna inom tjänstens ram förenad musikpedagogisk un- dervisning av samma slag som beskrivits under musikfackskolans allmänna linje (se 12.6.1).

Denna examen kan kompletteras med en l-årig vidareutbildning vid lärarhögskola, varigenom behörigheten utvidgas till att om- fatta även klassundervisning i musik på grundskolans alla stadier. Kommittén anser att alla kantorer med den grundläggande 3-åriga utbildningen bör uppmanas att skaf- fa sig denna bredare behörighet.

Efter kantorsexamen vid musikfackskolan kan vederbörande också söka inträde till musikhögskola och kommer då, efter veder- börliga inträdesprov, normalt in i andra års- kursen vid musikhögskolans kyrkomusiker- linje.

Timplan för linje K på nästa sida.

12.6.3. Linje för utbildning av militär- och underhållningsmusiker (Linje M)

A. Militärmusiker

Beträffande organisation och förläggning av militärmusikerutbildningen har kommittén haft överläggningar med såväl KBU som Organisationsnämnden för militärmusik (OfM).

Som kommittén tidigare i kap. 11 (sid. 151 ff.) anfört beträffande omorganisatio- nen av militärmusiken kommer utbildningen av militärmusiker att handhas av den civila musikutbildningsorganisationen, sorn enligt kommitténs förslag förlägges till musikfack- skola gällande den grundläggande utbild- ningsdelen. Efter 3 års studier vid musik- fackskola, beräknas eleven ha nått den nivå i fråga om färdigheter och kunskaper, som i stort sett motsvarar den nivå, som nu krävs för befordran till musikfurir. Därefter kan utbildningen fortsättas vid musikhögskola.

Linje K A. Allmänna ämnen B. För alla linjer gemensamma ämnen

C. Linjespecialisering D. Övrigt

Ämne

Veckotimmar i åk

1 2 3

A. Svenska Tyska1 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne *

B. Instrument 14 Instrument II4 Sång Gehörsutbildning med satsläraa Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation Pedagogik-metodik (blockämne) Muntlig framställning

C. Ensemble Blockflöjt/gitarr Körsång Liturgisk sång och lit. dirigering Liturgik Dirigering Övningstjänstgöring i kyrka Orgelkunskap

D. Lärarledd överspelning10 Timme till förfogande Fördjupningskurs”

Summa vtr

lm,. ]

V A gåt/”N håll

o p.. u

(»

I

Ul I—w [

32 (35) 32 (35) 25 (27)

1 Tyska är B- eller C-språk. * Frivilligt tillval. 3 1 vte vardera solistiskt och liturgiskt orgelspel. ** Instrument I och II är på denna linje orgel, resp. piano. ** Denna timme kan utnyttjas till instrumentkännedom, bl a förberedande orgelkännedom. ** Frivilligt tillval i något av ämnena piano, orgel, sång, satslära (med improvisation), instrument III. " Enligt särskilt schema. ” I detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörsspel på piano. Häri inbegrips ackompanjemang, transponering, improvisation m. m. " 1/z+ 1/2. 1" Läraren leder simultant 3—6 elever.

B. Underhållningsmusiker F.n. finns ingen yrkesinriktad musikutbild- ning avpassad för musiker inom vad som i vid mening skulle kunna kallas underhåll- ningssektorn i musiklivet. Till denna kan bl. a. räknas dansmusiker, teatermusiker, restaurangmusiker, jazzmusiker och popmu- siker.

Arbetsmarknadens behov av denna kate- gori musiker är f.n. mycket stort och be-

hovet växer inte minst på grund av nya verksamhetstyper inom teater- och varieté- branschen. Där är man nu i stor utsträck— ning hänvisad till import av utländsk ar- betskraft. Några exakta uppgifter om ar- betsmarknadsläget har kommittén dock inte haft möjlighet att införskaffa.

Intresset bland musicerande ungdomar att efter grundskolan fortsätta som musiker in- om underhållningssektorn är påtagligt. Den

Linje M A. Allmänna ämnen C. Linjespecialisering B. För alla linjer gemensamma ämnen D. Övrigt

Veckotimmar i åk

Ämne 1 2 3

A. Svenska Tyska12 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne1

sitet-us 5:le llll

V A u; v

B. Instrument Ia Instrument II Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation Pedagogik-metodik (blockämne) Muntlig framställning

C. Ensemble Biinstrument7 Slagverk — 1 (0)5 1 (0)6 Piano11 (l)11 (1)" (1)11 Ackompanjemang och repertoarkännedom —— 2 Satslära med arrangemang __ __ Improvisation __ _ _ (De Dirigering _ _ 2

D. Lärarledd överspelning” 5 (4)11 2 _ Timme till förfogande — (1)" _ Fördjupningskurs — (1)5 210

Summa vtr 32 (35) 33 (36) 25 (26)11

hi!—CN en

HN _

(2)3 Å

_ .— o.

(3)3

lå | n—Np—t» u—aw Iu—Aw—u—N

Hu- _all

1 Frivilligt tillval. 2 För militärmusikinriktade elever är instrument I antingen ett i stämbesättningen för militärmusikkår ingående instrument eller ett stråkinstrument. För övriga fritt val. 3 Om instrument I är oboe eller fagott år instrument II obligatoriskt slagverk 2 vtr. Ensemblespelet minskas därvid med ] vte. 4 1/z+ 1/z- 5 Om instrument I är stråkinstrument utgår slagverk. Eleven väljer i stället 1 vte fördjupningskurs i något av följande ämnen: instrument I, instrument II eller biinstrument. '3 Om instrument I är stråkinstrument utgår slagverk, som ersätts med 1 vte improvisation (detta ämne ingår också i satslära med arrangemang samt i rytmik). 7 Med biinstrument avses med instrument I eller II närbesläktat instrument t. ex. piccola (Höjt), saxofon (klarinett), engelskt horn (oboe), viola (violin), gamba (cello). ” Olika ensembletyper. 1” Eleven väljer ett av följande ämnen: instrument I, instrument II, sång, biinstrument, satslära med arrangemang, improvisation, slagverk eller dirigering. " Om instrument I eller H inte är piano tillkommer 1 vte piano, varvid timantalet i andra ämnen minskas enligt följande: åk ] lärarledd överspelning från 5 till 4 vtr. åk 2 timme till förfogande tas i anspråk för pianoundervisning. åk 3 improvisationstiden ökas med 1 vte. ” Tyska är B— eller C-språk. ” I detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörsspel på piano. Häri inbegrips ackomanjemang, transponering, improvisation m. m. ” Läraren leder simultant 3—6 elever.

enda utbildningstyp, som nu står till för- musikaliskt avancerad och begåvad, musik- fogande är vissa allmänna linjer vid musik- högskolan och musikkonservatorierna. Un- folkhögskolor och motsvarande institutio- dervisningen vid alla de nämnda skolorna ner samt, om vederbörande är tillräckligt är huvudsakligen inriktad på en mera tra—

ditionell musikutbildning, där för en under- hållningsmusiker viktiga ämnen saknas och där repertoarval och studieuppläggning sker utifrån andra synpunkter. Många ungdomar får därför vid sidan av konventionella mu- sikstudier eller utan särskild musikutbildning genom egen verksamhet inom branschen söka utveckla sin förmåga på för verksam- heten karakteristiska och viktiga områden. En väsentlig kvalitetshöjning skulle ernås, om det funnes en organiserad undervisning på dessa områden.

Denna utbildning bör enligt kommitténs uppfattning, av flera skäl, förläggas till mu- sikfackskola. Eleverna är i en ålder, när intresset för populärmusik är särskilt påfal- lande, lusten att spela stor och yrkesvals- frågan aktuell. Genom studier vid musik- fackskola förvärvar eleven inte enbart en för ändamålet avpassad utbildning utan också kompetens för fortsatta studier vid musik- högskola eller inom annan postgymnasial utbildning. Det sistnämnda är inte minst värdefullt, eftersom intresseinriktning och arbetsmöjligheter kan förändras, och beho- vet av ytterligare utbildning kan aktualise- ras. En poporkester kan t.ex. efter några års intensiv verksamhet upplösas, och med- lemmarna tvingas söka sig till andra upp- gifter i samhället. Möjligheter till fortsatt utbildning måste då stå öppna.

C. Förslag till timplan Kommittén har efter samråd, såväl med mi- litärmusiker som med musiker inom under- hållningsbranschen funnit det lämpligt att föreslå en utbildningslinje gemensam för mi- litär— och underhållningsmusiker. OfM har från sina synpunkter accepterat principen om en gemensam utbildningslinje för mili— tär— och underhållningsmusiker.

Kommentarer beträffande den militär- musikaliska utbildningen Vid marschmusik med en musikkår på 30 man, behövs förutom solotrumslagare minst två tuttitrumslagare, en cymbal- och en bas- trumslagare. Härutöver är det önskvärt med en klockspels-(lyra-)spelare. Dessa instru- ment bör kunna vara andra instrument för

oboister och fagottister med hänsyn till des- sas uppgifter inom rikskonsertverksamheten och militära konsertverksamheten. Oboister och fagottister kan avvaras vid marschmu- sik, men har ytterst viktiga funktioner i kon- sertsammanhang. I förhållande till andra instrumentalister har dessa musiker så tids- krävande problem med sina instrument (»rör-problem») att detta i och för sig kunde motivera att marschtrumma (slag- verk) godkännes som obligatoriskt instru- ment II. Militärmusiker i övrigt bör ha den föreslagna trumutbildningen i sin grundut- bildning, då det kan uppstå behov av stör- re antal trumslagare för viss tjänstgöring och dessa då måste hämtas bland övriga instrumentalister.

I 0fM:s promemoria till KBU:s betän- kande sägs bl.a., att kårerna måste tillföras befattningar för stråkstämledare (KBU sid. 159). Med hänsyn till detta föreslår kom- mittén, att de musiker, som har violin, viola eller cello som instrument I, icke bör ha slagverk i utbildningen för att undvika men- lig inverkan på finger-, hand- och armmus- kulatur.

I den av kommittén föreslagna timpla- nen förekommer icke utbildning i signal- blåsning. Behovet av utbildning av signal— blåsare för militärt bruk bör med fördel kunna tillgodoses genom kurser. Signalblå- sare bör utgöras av kornettister, trumpetare, hornister och trombonister.

12.6.4. Linje för pianotekniker

Allmänt

Utbildning av pianostämmare meddelas f. n. vid musikhögskolan i Stockholm. Utbild- ningen är 2-årig. Inträdesprov utgöres av ett stämningsprov. Fordringar för de olika vitsorden är följande:

1. För betyget Godkänd och Icke utan beröm godkänd

a) Att fullgott indela temperaturoktaven och därefter stämma över- och underokta- ven.

b) En mindre kurs i strängpåsättning och någon kunnighet i justering av pianomeka- nik.

Linje P A. Allmänna ämnen B. För alla linjer gemensamma ämnen

C. Linjespecialiserin g D. Övrigt

Ämne

Veckotimmar i åk

1 2 3

A. Svenska Tyskal Historia Samhällskunskap Tillvalsämne2 B. Instrument Ia Instrument IIA Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med formlära Pedagogik-metodik (blockämne) Rytmik med improvisation C. Tillämpad matematik-fysik—kemi (blockämne;a Yrkesritning och mätteknik Varukännedom Arbetsteknik Ensemble D. Lärarledd överspelning Timme till förfogande3

Summa vtr

le

Lulu)

V A v

nuellllll—

13—16 ]

lvl-hl l l lNH-P-w—w—NGl Nu:-;>

llllolmsllllll—lllll

1 30—33 (33—36) 32 (35) 26—35

1 Tyska är B- eller C—språk* 2 Frivilligt tillval. 3 Instrument I är obligatoriskt piano. * Orkesterinstrument, blockflöjt, gitarr eller cembalo. 5 Bl a för instrumentkännedom. ” Häri ingår även akustik och materiellära. 7 Läraren leder simultant 3—6 elever .

2. De högre betygen i ämnet bestämmes efter den grad av skicklighet examinanden ådagalägger under studierna och vid exa- mensprovet.

Kommittén

Bristen på pianostämmare är fn mycket stor. På grund härav kan inte heller den regelbundna service av pianon ske, som går ut på att man stämmer och justerar instru- menten flera gånger om året. En sådan ser- vice skulle medföra stora ekonomiska be- sparingar, eftersom ett större antal institu- tioner och hem då regelbundet kunde anlita en viss stämmare. Instrument som vanvår- das förslits även snabbare.

Sedan några år pågår också en betydelse- full omvandling av skolans musikundervis— ning. Det hittillsvarande centrala instrumen- tet för musikundervisningen på låg- och mel-

lanstadiet, orgelharmoniet, ersätts successivt med pianon i skolorna. Därvid utrustas i princip vartannat eller vart tredje klassrum på låg- och mellanstadiet med pianon. Kra- ven på goda flyglar/pianon i musiksalarna stiger samtidigt. Man måste vidare ta hän- syn till de många tusen stavspel som nu finns i skolorna och vilkas antal ständigt ökar. Dessa inst-rument måste ibland intonc- ras om och stämmas sa-mman med varandra och med andra instrument. Genom en starkt expanderande skolkonsertverksamhet, inte minst genom Rikskonserter, ställs krav på att varje skola har goda instrument och att dessa alltid är i bästa skick för konserterna.

Även utanför skolan kommer konsert- verksamheten i landet att snabbt utvidgas kraftigt, också här till stor del på grund av Rikskonserters verksamhet. En välskött flygel av god kvalitet är en förutsättning

för att en lokal skall kunna tas i anspråk för regelbunden konsertverksamhet.

Det redan nu stora behovet av piano- stämmare/tekniker kan sålunda beräknas öka i takt med skolmusikens omformning och konsertlivets utbyggnad.

Kommittén anser, att utbildningen av pia- nostämmare/pianotekniker bör kunna byg- ga direkt på grundskolekompetens. Utbild- ningen bör därför flyttas från musikhög- skolan. I stället bör den enligt kommitténs mening kunna förläggas som en särskild linje vid musikfackskolan. Eleverna erhål- ler därvid dels en bred allmänmusikalisk utbildning, vilken är värdefull för deras kommande yrkesverksamhet, dels fackskole- kompetens samtidigt som de genomgår sin yrkesutbildning. (Kommittén kan dock även tänka sig att linjen alternativt förläggs till yrkesskola).

Vid lokalisering och dimensionering av utbildningen har kommittén tagit hänsyn till den yrkesutbildning för pianostämmare som bedrivs vid Tomtebodaskolan. Kommit- tén förutsätter att denna utbildningslinje även i fortsättningen bedrivs med oföränd- rad omfattning och målsättning.

12.6.5. Utbildning av personal för musik- förlag och musikhandel

Det föreligger f. n. behov av specialutbildad personal bl. a. vid musikförlag och inom musikhandel. Någon utbildning, speciellt av- passad för sådan personal, finns inte i det allmänna skolsystemet.

Musikförlagen sysselsätter f. n. ett re- lativt litet antal personer (cirka 50). Den största avnämarsidan torde vara detaljhan- deln, där det finns såväl renodlade not-, grammofon- och instrumentaffärer som mu- sikaffärer med en mångsidigt inriktad för- säljning. Personal inom musikhandel har be- hov av utbildning inom bl. a. följande äm- nesområden: musikhistoria, teknisk och re- pertoarmässig kännedom om grammofon- skivor, kännedom om notrepertoar, mark- nadsföring och försäljning, försäljningstek- nik och reklam, butiksarbete och kundbe- tjäning samt för instrumentförsäljare prak-

tisk instrumentkännedom. Behovet av för dessa yrkeskategorier speciellt tillrättalagd utbildning borde kunna tillgodoses genom kursverksamhet. Dessa kurser bör enligt kom- mitténs mening utformas av SÖ och förläg— gas till yrkesskola.

12.6.6. Kommentar till det pedagogisk- metodiska blockämnet

Det pedagogisk-metodiska blockämnet fung- erar dels som »pedagogisk strimma» i ut- bildningen, dels som kurs i psykologi för fackskolekompetensen med praktisk tillämp- ning. Efter 3 års studier i blockämnet får eleverna behörighet

att undervisa inom FU, att leda gruppundervisning av nybörjare på 2 instrument,

att meddela individuell undervisning på 2 instrument på nybörjarstadium och något avan- cerat stadium,

att leda musikcirklar (nybörjarundervisning) på instrument, instrumental och vokal en- semble, lyssnarverksamhet, elementär musik- teori och

att leda ensembleverksamhet i grundskolan.

[ åk 1 (l vte) ingår följande moment: Stu- dieteknik, studieorientering och -vägledning samt yrkesorientering och -vägledning. Un- der vårterminen tillkommer kurs i psyko- logi varjämte eleverna konfronteras med val- da metodikproblem.

I åk 2 (3 vtr) fortsätter och intensifie- ras kursen i psykologi. I anslutning härtill ges mera direkt instrumental-metodik som kompletteras med tillfälle till auskultation. Vuxenpedagogik. Metodik och auskultation inriktas främst på FU och cirkelmetodik (gruppövningar). I denna årskurs ingår ut- över blockämnet en praktikperiod med aus- kultationer och vissa undervisningsövningar inom FU och studiecirklar.

Åk 3 (4 vtr). Kursen i psykologi fort- sätter med enklare urvalsproblem och test. Elevvård tillkommer. Vuxenpedagogik. Fort- satt cirkelmetodik. Instrumentalmetodik för nybörjare och något avancerat stadium. Öv- ningslektioner och kortare serier med elever inom frivillig musikundervisning under prak- tikperiod. Härunder även fortsatt och mera

varierad cirkelpraktik i samarbete med stu— dieförbund. Repertoarkännedom. Auskulta— tioner i klassundervisnin g på grundskolan.

Det pedagogiska blockämnet ersätter in- troduktionskurs i pedagogik (termin 1 i hög— stadielärarutbildning), förberedande ämnes- metodik (termin 1—6 i högstadielär.utb.) och frivilliga auskultationer jämte semina- rier i anslutning därtill (termin 1—6 i hög- stadielärar.utb.) Kursen i muntlig framställ- ning förläggs till Åk 3 med 1 vte.

12.6.7. Inträdeskrav

För inträde till musikfackskola fordras:

a) att ha genomgått grundskola

b) att genom prov ha ådagalagt ett gott musikaliskt gehör, kunskaper i musiklära motsvarande grundskolans kurs samt god färdighet på ett instrument.

Inträdesprov äger rum vid varje musik- fackskola under senare hälften av januari (med hänsyn till centraliserad uttagning via databehandling).

Provet omfattar:

a) individuellt prov i instrument (för kyr- komusiklinje obligatoriskt piano)

b) individuellt prov i gehör

c) skriftligt prov i musiklära och gehör

d) individuellt prov i ytterligare ett in- strument (frivilligt)

I det instrumentala provet skall sökande spela två valfria stycken. Det individuella gehörsprovet omfattar bl.a. sång av enkel visa, varvid bedömning sker av tonal och rytmisk säkerhet samt röstklang. Med hän- syn till elevernas ålder ersätter detta ett formellt sångprov. Eventuella röstbesvär på grund av målbrott antecknas. Vidare bör ingå gehörsspel på instrument, om möjligt såväl huvudinstrument som piano (om det- ta ej är huvudinstrumentet).

Det skriftliga provet i gehörs- och musik- lära är delvis ett test, delvis ett kunskaps- prov.

Samtliga prov har karaktären av prognos- prov.

Vid varje musikfackskola tillsätts en prov- nämnd bestående av rektor (studierektor)

för musikfackskola (ordförande), läraren i gehörslära, läraren i sång, en lärare i piano samt läraren på resp. sökandes instrument.

Över avlagt prov utfärdas betyg av prov- nämnden. Vid ansökan om inträde till fack- skola skall detta betyg bifogas jämte höst- terminsbetyget från åk 9 grundskola. Den sökande skall ange första- och andrahands— val beträffande såväl den musikfackskola, som den linje inom musikfackskolan till vil- ken inträde söks. Om sökande som första- eller andrahandsval har annan gymnasial skola än musikfackskola skall detta anges. Vissa gemensamma normer för bedömning- en av inträdessökande bör utarbetas av skol- överstyrelsen, som också utformar det skrift- liga provet i musiklära.

12.6.8. Lokalisering

Vid lokaliseringen av musikfackskolorna har kommittén utgått från gymnasieregio- nerna. De ortsnamn, som anges under rubri- ken Upptagningsområde betecknar resp. gymnasieregion. Vid beräkningen av elev- underlaget för varje musikfackskola är ut- gångspunkten skolöverstyrelsens prognossiff- ror angående antalet l6-åringar gällande åren 1970, 1975 och 1980 inom gymnasie- regionerna i landet läsåret 1967/68. Där inte speciella skäl föreligger (lokaliserings- skäl, särskilt intensiv musikskoleverksamhet, behov av internat etc.) har kommittén ut- gått från ett elevunderlag om ca 4000 år 1975 för inrättande av musikfackskola. Som förläggningsort har i allmänhet valts den största staden inom upptagningsområdet.

I nedanstående uppställning anges upp- tagningsområde samt beräknat antal elever på de olika linjerna (A=allmän linje, M : militär- och underhållningsmusikerlinje, K : kyrkomusikerlinje, P : pianotekniker- linje). För externatskolorna anges prognos- siffrorna beträffande antalet 16-åringar in- om gymna'sieområdet. Vid varje musikfack- skola har även angetts några motiveringar för lokaliseringen samt närmast belägna lä- rarhögskola. Endast lärarhögskolor med äm- neslärarutbildning kan ifrågakomma.

I . Stockholm (2. Stackhalm )

Linjer Elevunderlag A M K P 1970 1975 1980 60 30 30 10 10.730 13.240 18.580

Upptagningsområde är Stockholms stad och län samt Uppsalaområdet (Solna, Sollentuna, Danderyd, Djursholm, Lidingö, Norrtälje, Täby, Sundbyberg, Huddinge, Nacka, Saltsjö- baden, Österhaninge, Södertälje, Uppsala).

Motiveringar:

a) Stort Upptagningsområde

b) Stockholm är ett naturligt centrum, inte minst ur kommunikationssynpunkt

c) Tvärkommunikationer mellan förorter mindre goda vilket skulle göra en skola i t. ex. Solna eller Södertälje svåråtkomlig för grann- kommunerna.

Lärarhögskola i Stockholm.

Anm. Fackskolan förläggs eventuellt till Eriksdalsskolan i Stockholm. I den mån denna eller annan skola inte räcker till förläggs ytter- ligare en musikfackskola till annan lämplig skolenhet i Stockholm.

3. Stora Sköndal (internat) Linje

K 30

Upptagningsområde: samma som för Stock- holm.

a) Skolan fungerar redan som utbildnings- anstalt för kyrkomusikerutbildning

b) Ändamålsenliga lokaler finns

c) Internatkaraktären ger möjlighet att upp- ta elever från hela Stockholms län.

Lärarhögskola i Stockholm.

4. Eskilstuna

Linjer Elevunderlag A M 1970 1975 1980 15 15 1 800 1 800 2 160

Upptagningsområde: Eskilstuna och Sträng- näs.

Motiveringar:

a) Eskilstuna har en av landets största mu- sikskolor utanför Stockholm

b) Stort intresse från kommunens sida. Kom- munen är den enda utanför Stockholm, som årligen satsar mer än 1 000 000 kr. på frivillig musikundervisning

c) KBU föreslår regionensemble i Strängnäs Lärarhögskola i Stockholm.

5. Norrköping

Linje Elevunderlag A 1970 1975 1980 30 4 010 4 210 5 210

Upptagningsområde: Finspång, Katrineholm, Norrköping, Nyköping.

Motiveringar:

a) Stort rekryteringsområde

b) God lärartillgång genom symfoniorkestern i Norrköping.

Lärarhögskola i Linköping.

6. Linköping (Li)—Lunnevad (Lu)

Linjer Elevunderlag A M K P 1970 1975 1980 15 15 15 10 3 460 3480 3 830

Lu Li Li Li

Upptagningsområde: Linköping, Mjölby, Mo- tala, Västervik

Motiveringar:

a) Lunnevad har folkhögskola med 2-årig musiklinje

b) Linköping har pianostämmarlinje vid yr— kesskolan och avancerade planer på viss pe- dagogutbildning

c) KBU föreslår regionensemble i Linköping Lärarhögskola i Linköping. Anm. Viss uppdelning sker mellan Linköping och Lunnevad, så att Lunnevad svarar för lin- je A (huvudsakligen internat). Lunnevad bibe- håller status som folkhögskola. Pianotekniker- linjen rekryterar elever från hela södra Sverige.

7. Jönköping

Linjer Elevunderlag A M K 1970 1975 1980 15 15 15 5020 4900 5500

Upptagningsområde: Eksjö, Gislaved, Hults— fred, Huskvara, Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda, Värnamo.

Motiveringar:

a) Väl utbyggd kommunal musikskoleverk- samhet i området.

b) KBU föreslår regionensemble i Jönköping. Lärarhögskola i Linköping.

8. Växjö

Linjer Elevunderlag

A K 1970 1975 1980 30 15 6 690 6 360 7 690

Upptagningsområde: Ljungby, Nybro, Os— karshamn, Ronneby, Växjö, Älmhult, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn.

Motiveringar:

a) Väl utbyggd kommunal musikskoleverk- samhet i området

b) Universitetsfilial i Växjö Lärarhögskola i Malmö eller Linköping.

9. Visby

Linje Elevunderlag

A 1970 1975 1980 15 750 710 800

Upptagningsområde: Visby. Motiveringar:

a) orkester med deltidsanställda musiker (modell Västerås) bör kunna inrättas

b) musikskola finns

c) Gotland har behov av självständig musi- kalisk verksamhet.

Lärarhögskola i Linköping eller Stockholm.

10. Oskarshamn (internat) Linje K 1 5

Upptagningsområde: Växjö musikfackskole- område, Visby samt Södra Sverige i övrigt.

Motiveringar:

a) lägre kyrkomusikalisk utbildning före- kommer redan nu vid folkhögskolan i Oskars- hamn.

b) skolan blir internat för södra Sverige be- träffande lägre kyrkomusikerutbildning.

Lärarhögskola i Linköping.

Anm. Skolan bibehåller status som folkhög- skola.

II . Lund

Linjer Elevunderlag

A K 1970 1975 1980 15 15 4 900 4 960 5 850 SOU 1968: 15

Upptagningsområde: Eslöv, Hässleholm, Kri— stianstad, Lund, Ystad.

Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskola i

Lund. b) Universitet i Lund.

c) Musikutbildning har funnits fram till 1967. Lärarhögskola i Malmö. 12. Hälsingborg Linje Elevunderlag A 1970 1975 1980 30 5 170 5 390 6 200 Upptagningsområde: Landskrona, Hälsing- borg, Halmstad, Ängelholm, Klippan, Falken- berg. Motiveringar: a) Symfoniorkester i Hälsingborg. b) Kommunal musikskola finns. Lärarhögskola i Malmö.

13. Malmö

Linjer Elevunderlag

A M K 1970 1975 1980 30 15 15 4 290 4 690 5 840

Upptagningsområde: Malmö, Trelleborg. Motiveringar:

a) Musikhögskola i Malmö.

b) Stor kommunal musikskola under upp- byggnad.

c) Symfoniorkester i Malmö. Lärarhögskola i Malmö.

14. Göteborg

Linjer Elevunderlag A M K 1970 1975 1980 60 30 15 10 610 11 230 14 260

Upptagningsområde: Göteborg, Kungälv, Ly- sekil, Uddevalla, Varberg.

Motiveringar:

a) Musikhögskola i Göteborg.

b) Symfoniorkester.

c) Universitet i Göteborg. Lärarhögskola i Göteborg.

Linjer Elevunderlag Linjer Elevunderlag

A M 1970 1975 1980 A M K 1970 1975 1980 30 15 7160 7450 8340 15 15 15 4000 4320 5260

Upptagningsområde: Alingsås, Borås, Ulri- cehamn, Trollhättan, Vänersborg, Skövde, Fal- köping, Skara, Lidköping.

Motiveringar:

a) Väl utbyggd kommunal musikskola. b) KBU föreslår regionensemble i Borås. Lärarhögskola i Göteborg.

16. Örebro

Linjer Elevunderlag

A M 1970 1975 1980

30 15 7 640 7 720 8 880 Upptagningsområde: Hallsberg, Karlskoga,

Lindesberg, Mariestad, Örebro, Arvika, Filip- stad, Hagfors, Karlstad, Kristinehamn, Torsby.

Motiveringar:

a) Pedagogutbildning finns i Örebro.

b) Kommunal musikskoleverksamhet väl ut- vecklad i Örebro län.

c) KBU föreslår regionensemble i Örebro.

d) Universitetsfilial i Örebro. Lärarhögskola i Göteborg eller Linköping.

Anm. Se Ingesund.

17. Ingesund (internat) Linjer

AMP 301510

Riksupptagning. Motiveringar:

a) Musikinstruktörsutbildning samt allmän musiklinje finns vid skolan.

b) Till Ingesund förläggs en rad specialkur- ser.

c) Centrum för fortbildning och vidareut- bildning.

d) Skolan räknas f.n. som folkhögskola med specialstadga, men bör föras ut ur folkhögsko- leorganisationen.

Lärarhögskola i Göteborg eller Linköping.

Upptagningsområde: Fagersta, Hallstaham- mar, Sala, Västerås, Köping, Enköping.

Motiveringar:

a) Kommunal musikskola väl utvecklad i Västerås.

b) KBU föreslår regionensemble i Västerås. Lärarhögskola i Uppsala eller Stockholm.

19. Falun

Linjer Elevunderlag

A M 1970 1975 1 980 15 15 3 970 3 760 4 180

Upptagningsområde: Avesta, Borlänge, Fa- lun, Hedemora, Ludvika, Mora.

Motiveringar:

a) Utbildningslinje finns redan (med inter- nat).

b) Kommunal musikskoleverksamhet väl ut- byggd i hela Kopparbergs län.

c) KBU föreslår regionensemble i Falun.

d) Spelmanstraditioner att förvalta. Lärarhögskola i Uppsala.

20. Gävle

Linjer Elevunderlag

A M 1970 1975 1980 15 15 4260 4180 4670

Upptagningsområde: Gävle, Sandviken, Boll- näs, Hudiksvall, Ljusdal, Söderhamn.

Motiveringar:

a) Symfoniorkester i Gävle.

b) Väl utbyggd kommunal musikskoleverk— samhet i länet.

Lärarhögskola i Uppsala.

Anm. I länet ligger Bollnäs folkhögskola, som förblir folkhögskola med l- ä 2-årig mu- siklinje speciellt för komplettering till inträde

vid MH för elever som genomgått gymnasium eller fackskola (ej musikfackskola). Riksupp— tagning.

21 . Östersund

Linje Elevunderlag A 1970 1975 1980 15 1 840 1 480 1 530

Upptagningsområde: Östersund, Strömsund. Motiveringar:

a) KBU föreslår regionensemble i Östersund.

b) Väl utbyggd kommunal musikskola i Ös- tersund.

c) Spelmanstraditioner att förvalta.

d) Långt gångna lokala planer på musik- utbildning finns.

Lärarhögskola i Umeå.

22. Sundsvall

Linjer Elevunderlag A M K 1970 1975 1980 15 15 15 3920 3590 3850

Upptagningsområde: Kramfors, Härnösand, Sollefteå, Sundsvall, Ånge, Örsköldsvik.

Motiveringar:

a) Väl utbyggd kommunal musikskola i Sundsvall m. fl. kommuner.

b) KBU föreslår regionensemble i Härnö- sand.

Lärarhögskola i Umeå.

23. Mellansel (internat) Linje

K 15

Upptagningsområde: Södra Norrland och Norra Svealand.

Motiveringar:

a) Skolan har f. n. musikutbildning.

b) Kyrkomusikinternat för norra Sverige be- hövs.

Lärarhögskola i Umeå.

Anm. Skolan bibehåller status som folkhög- skola.

24. Umeå

Linjer Elevunderlag

A M K 1970 1975 1980 15 15 15 3410 3170 3150

Upptagningsområde: Lycksele, Skellefteå, Umeå, Vilhelmina. Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskola finns i Umeå. b) Universitet i Umeå. c) KBU föreslår regionensemble i Umeå. Lärarhögskola i Umeå.

25. Framnäs (internat)

Linjer Elevunderlag A M K 1970 1975 1980 30 15 15 4180 4010 4130

Upptagningsområde: Boden, Haparanda, Ka- lix, Kiruna, Luleå, Malmberget, Piteå.

Motiveringar:

a) Musikinstruktörsutbildning och musiklinje finns nu i Framnäs.

b) KBU föreslår regionensemble i Boden.

c) Skolan räknas för närvarande som folk- högskola med specialstadga. Bör föras ut ur folkhögskoleorganisationen.

Lärarhögskola i Umeå.

allmän

Utanför den föreslagna musikfackskole- organisationen ligger ett antal skolor, där f. n. musikutbildning av olika karaktär be- drivs. Kommittén anser, beträffande de i detta sammanhang aktuella folkhögskolor- na, att dessa lämpligen fortsätter som folk- högskolor med utvidgad musikundervisning, men utan direkt inriktning på musikalisk yrkesutbildning. Inget hinder föreligger en— ligt kommitténs mening, att ytterligare någ— ra folkhögskolor erhåller tillstånd till ut— vidgad musikundervisning.

Ifråga om Stockholms Musikpedagogiska Institut och Stockholms Borgarskolas mu- siklinje förutsätter kommittén, att dessa sko- lor anpassar sin verksamhet till den nya musikutbildningens organisation och inne- håll. Till dessa skolor bör kunna förläggas kurser för omskolning och vidareutbildning.

Följande nu existerande musikskolor om- formas till musikfackskolor: Kyrkomusiklin- jen vid Stora Sköndal, Ingesunds musiksko- la, Kopparbergs läns högre musikskola i Fa- lun, Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola och Örebro Musikpedagogiska Institut.

Vid följande folkhögskolor finns musik- linjer med mot musikfackskola svarande uppgifter: Lunnevad, Oskarshamn och Mel- lansel. En särskild ställning intar musiklin- jen vid Bollnäs folkhögskola.

Helt nya fackskolor inrättas i: Stock- holm, Eskilstuna, Norrköping, Linköping. Jönköping, Växjö, Hälsingborg, Malmö, Gö— teborg, Borås, Visby, Gävle, Östersund, Sundsvall. Umeå, Västerås och Lund.

12.6.9 Uppbyggnad av musikfackskole- organisationen

Musikfackskolor inrättas fr. o. m. läsåret 1969/70 successivt med början på de or- ter, där a) musikutbildning redan nu finns, b) lärartillgången så medger, c) starkt behov föreligger p. g. a. tryck från väl uppbyggd kommunal musikskoleverksamhet. Dessa faktorer avgör i fortsättningen främst var och när nya musikfackskolor inrättas inom ramen för den av kommittén föreslagna or- ganisationen. I samband med att de av kommittén föreslagna musikfackskolorna byggs ut hör det statsbidrag som utgår till speciell musik—pedagogisk utbildningsverk- samhet inom privata musikskolor i Stock- holm successivt kunna avvecklas.

12.6.10 Kommentarer till dimensioneringen Beräkningsmodul är 15 elever per linje och intagningsår, Årligen tas in vid de olika lin- jerna:

A 525 M 255 K 255 P 20

Summa: 1 055 elever

År 1970 beräknas ca 75000 elever gå till det gymnasiala stadiet. Därav går ca 30 000 till gymnasium, 45 000 till fackskola och yrkesskola. Ca 20000 elever beräknas gå till fackskolan, där det f.n. finns 3 lin-

jer (So, Ek, Te). Mu blir en fjärde linje.

Enligt en undersökning, som kommittén gjort på vissa orter kan ca 6 % av en års- kull på grundskolans högstadium tänka sig att välja ett musikyrke. Kommittén menar dock, att denna siffra är alltför hög och beräknar, att högst 3 % av en årskull kan vara intresserad av att välja ett musikyrke. Av dessa elever beräknas ca 70% välja gymnasium i första hand (ca 2100 ele- ver). Övriga 30 % väljer i första hand fack- skola (900 elever). Av de 2100, som valt gymnasium i första hand beräknas ca 20 % icke vinna inträde. Man kan räkna med att huvuddelen av dessa 450 elever, då väljer musikfackskola som andrahandsval. Summa sökande till musikfackskola per år beräk- nas således kunna bli 900 + 400 = 1 300 elever.

Dessa 1 300 sökande kan inte alla tas in i musikfackskola. Kommittén beräknar, att ca 1000 kan tas in årligen (knappt 1% av årskullen 1970).

Från andra årskursen i musikfackskolan beräknas ca 30 % gå över till musikhögskola (ca 200 st.) eller annan icke primärt musika- lisk) postgymnasial utbildning (t.ex. klass- lärarhögskola, socialhögskola). Av de åter- stående 700 eleverna beräknas ca 50 % gå till linje A, 25 % till vardera linjer M och K. Om alla fullföljer sina studier till examen innebär detta ett årligt tillskott om 350 musikpedagoger, 175 militär/underhåll- ningsmusiker och 175 kantorer.

Av de 525 årligen examinerade musik- pedagogerna och kantorerna beräknas ca 400 gå vidare till praktisk lärarutbildning vid lärarhögskola.

Till musikhögskola fortsätter uppskatt- ningsvis (av samtliga 700 minus 400, som gått till lärarhögskola) 150 efter fackskolans Åk 3. De 150 återstående beräknas gå direkt ut i arbetslivet såsom musikpedagoger i grundskola och musikskola, cirkelledare, un-

DMusikhögskolu jämte'lörorhögskolo med musiklärarutbildning

D Lärarhögskola med musiklärarutbildning

A Musikfackskola eller folkhögskola med uppgifter som musikfackskola A Bollnäs folkhögskola

28"

26”

24"

22.

20»

18"

16”

14'

12"

10"

Bo

Go

&

62”

derhållnings- och militärmusiker, kantorer och, i någon utsträckning, till andra musik- yrken (musikhandel rn. m.).

Av de 150 beräknas ett bortfall på ca 20 %, representerande dem, som övergår till verksamhetsområden av annan art.

Till musikhögskola beräknas sålunda söka varje år

från musikfackskola

Åk 2 200 Åk 3 150

från gymnasium och fackskola Åk 3 100 Summa 450

Årligt intag på alla musikhögskolor be- räknas till ca 300 elever.

12.6.11 Klangstudio för musikhögskola, musikfackskola och lärarhögskola med musiklärarubildning För laborationer med ljud (av alla slag) an- ser kommittén att det inom skolväsendet bör inrättas klangstudios, förslagsvis vid var- je högstadie- och gymnasieenhet. Om musiklärarna skall kunna utnyttja dessa lokaler och den däri placerade ut- rustningen fordras dock utbildning härför. Denna bör organiseras efter tre linjer: grundutbildning vid musikhögskola och musik- fackskola tillämpning inom lärarutbildningen lärarfortbildning

En klangstudio av samma typ som avses placeras vid högstadieskolor och gymnasier bör därför finnas vid varje skola, där musik- utbildning bedrivs, dvs musikhögskola, mu- sikfackskola (folkhögskola med musiklinje) och lärarhögskola (med musiklärarutbild- ning). Önskvärt vore att även övriga lärar- högskolor erhåller sådana klangstudios, Vis- sa ljudlaborationer kan nämligen med fördel äga rum på låg- och mellanstadiet. Kommit- tén anser det angeläget att försöksverksam- het med klangstudio snarast kommer till stånd.

Den totala kostnaden för en klangstudio skulle kunna begränsas till mellan 10000 och 15 000 kronor, beroende på apparatu-

rens kvalitet. Förslagsvis skulle en klang- studio kunna utrustas på följande sätt:

3 st bandspelare Apparaterna behöver ej ha inbyggda förstärka- stärkare och högtalare. För att arbetsmöjlighe- tema skall bli så stora som möjligt bör minst två av bandspelarna vara stereoapparater. Band- hastigheten måste kunna varieras flera steg. Tre bandspelare är redan att betrakta som ett instrument för konkret musik. 1 st banduppspelningsapparat med kontinuer-

ligt variabel hastighet 1 st bärbar bandspelare 1 st förstärkare, stereo Sammanbyggs

till en enhet

] st eko 1 st filter 1 st mixer 2 st mikrofoner (även kontaktmikrofoner) 2 st mikrofonstativ 2 st högtalare Saxar, skarvtape, spolar, pausband.

I vanlig skola, på musikfackskola och på lärarhögskola kan sinusgeneratorer och annan elektroakustisk grundapparatur lånas från fysikinstitutionens materielförråd. Mu- sikhögskola måste ha elektroakustisk mate- riel. Särskild lokal erfordras. Denna bör vara ljudisolerad och äga möjlighet till ett flertal arbetsplatser vid permanent uppställd apparatur och klangkällor. Klangstudion kan även användas av fysikläraren för viss un- dervisning. Klangmaterial hämtas ur skolans musikinstrument, av eleverna själva tillver- kade klangkällor, rösten, grammofonskivor, dokumentärljud, naturmaterial etc.

Möjligheterna att serietillverka och utnytt- ja s k elektroniska musikmaskiner (en sådan finns tex vid universitetet i Helsingfors) bör undersökas.

Eventuellt kan apparaturen utnyttjas i samband med inlärningsmaskiner. Instruk- tionsmaterial (tryckt och inspelat) utarbetas av tonsättare och pedagoger tillsammans på basis av försöksverksamhet.

13. Den nuvarande högre musikutbildningen

A. Musikhögskolan i Stockholm

13.1 Historik

Vårt land äger f.n. endast en helt statlig läroanstalt för den högsta musikutbildning- en, nämligen musikhögskolan i Stockholm, i fortsättningen betecknad KMH. Skolan har anor från det »undervisningsverk», varom det talas redan i de Grund-Regler, som foga- des till stadsfästelsebrevet för Kongl. Svensk Musicalisk Academie år 1771. I det regle- mente, som Kungl. Maj:t utfärdade hundra år senare, 1881, i anslutning till Kungl. Musikaliska Akademiens (KMA) nya stad- gar av år 1880, bestämdes det, att konserva- toriet, som dittills varit en del av akademien, nu skulle vara en särskild institution, be- nämnd Musikkonservatorium, och vara un- derställd akademien. Nya reglementen till- kom 1930 och 1940.

År 1940 ändrade musikkonservatoriet namn och kallas nu musikhögskolan. I sam- band därmed ändrades även organisationen, så att den tidigare läroverksstyrelsen ersattes av ett lärarråd.

Undervisningen vid KMH regleras av reglementet den 22 november 1940 (nr 960) för musikhögskolan (omtryckt 1945: 576, senast ändrat 1961: 320).

13 .2 Utbildningslinjer

Målsättningen för KMH är »att bibringa eleverna konstnärlig utbildning i musik samt

att examinera den, som önskar vinna behö- righet för anställning såsom kyrkomusiker (organist, kantor), musiklärare vid statlig eller kommunal skola eller militär musik- direktör.» (5 1 i reglementet).

Undervisning meddelas i en rad läro- ämnen, fördelade i grupper, dels för special- studier och dels för studier avsedda att leda fram till någon examen. I reglementets & 17 ges nedanstående förteckning.

Avdelning I. Grupper av ämnen för special- studier.

a) Orgel harmonilära kontrapunkt musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

b) Piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

c) Solosång piano

harmonilära nusik- och gehörslära talteknik

välläsning levande språk

musikens historia och estetik.

d) Stråkinstrument piano

harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

e) Harpa piano

harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

f) Blåsinstrument av trä piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

g) Blåsinstrument av mässing piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

h) Kontrapunkt, komposition och instrumen- tation

partiturstudium dirigering välläsning

musikens historia och estetik.

i) Partiturstudium dirigering.

Avdelning II. Grupper av ämnen för exa- mensstudier.

a) till högre organistexamen: Orgel piano harmonilära orgelns stämning och skötsel liturgik kontrapunkt formlära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. b) till högre kantorsexamen: Sång piano jämte någon kunskap i orgelspelning harmonilära liturgik kördirigering kontrapunkt formlära musik- och gehörslära talteknik välläsning musikens historia och estetik. c) till musiklärarexamen: Sång piano jämte någon kunskap i orgelspelning violin jämte någon kunskap i violoncellspelning harmonilära musikens historia och estetik pedagogik övningsundervisning, metodik dirigering kontrapunkt formlära instrumentation musik— och gehörslära

välläsning.

d) till militär musrkdirektörsexamen: Ett blåsinstrument av trä ett blåsinstrument av mässing violin eller violoncell

piano

harmonilära instrumentation för militär orkester orkesterdirigering musik- och gehörslära musikens historia och estetik.

e) till musikunderofficersexamen: Ett huvudinstrument biinstrument 1 (i allmänhet stråkinstrument) biinstrument 2 piano musikteori (gehörsutbildning, satslära, harmo- nisk analys) musikhistoria psykologi och pedagogik övningsundervisning i instrument.

Avdelning Ill. 1 pianostämning meddelas undervisning. Examen må även avläggas i detta ämne.

Avdelning IV. Grupp av ämnen för elever i högskolans operaklass.

Scenisk-dramatisk säng (rollinstudering, scenisk framställning ensemblesång) talteknik välläsning och rolläsning

piano

harmonilära musik- och gehörslära levande språk musikens historia och estetik teaterhistoria plastik och dans (sminkning och maskering).

Fr. o. m. läsåret 1968/69 ersätts opera- klassen på musikhögskolan med en särskild skola i Stockholm för utbildning av musik- dramatiska artister.

Enligt senare tilläggsbestämmelse må un- der avdelning 11 c violin kunna utbytas mot viola eller violoncell.

I samtliga examensklasser förekommer numera även undervisning i rytmik.

Eftersom det för erhållande av ordinarie anställning som organist inom svenska kyr- kan krävs högre organistexamen, högre kan- torsexamen samt musiklärarexamen har se- dan ht 1964 tillämpats en kombinerad stu-

dieplan för dem, som vunnit inträde i samt- liga tre motsvarande klasser. Denna s.k. kyrkomusikerutbildning har en särskild före- ståndare med sex veckotimmars nedsatt tjänstgöringsskyldighet. I kyrkomusikerut- bildningen har även tillkommit vissa nya ämnen, såsom cembalo, liturgisk sång och kördirigering, liturgiska tillämpningsövning- ar samt övningstjänstgöring i kyrka (se vi- dare s. 130 f.).

Utöver de grupper av ämnen, i fortsätt- ningen kallade klasser, som omnämns i reg- lementet, finns vid KMH sedan 1949 som en av Kungl. Maj:t medgiven försöksverk- samhet en utbildning av lärare i sång eller i något intrsument, förande fram till en mu- sikpedagogisk examen. Denna avsåg till en början ursprungligen att ge de privatunder- visande musiklärarna en möjlighet att få ett kompetensbevis samtidigt som man genom en kontrollerad lärarutbildning ville främja ett pedagogiskt utvecklingsarbete inom den- na sektor av musikundervisningen. På senare år har de flesta, som utexaminerats från dessa klasser fått anställning i kommunala musikskolor eller musikutbildningsanstalter. Detta gäller dock endast i mindre utsträck— ning sångpedagogisk examen. Utbildning som först var tvåårig, är fr.o.m. ht 1966 treårig. Från början meddelades; sådan ut- bildning i ämnena sång, piano och violin som senare har tillkommit vissa blåsinstrument samt musikteori. Betyg i denna examen ges i egen färdighet i ämnet, undervisningsskick- lighet på lägre stadium samt undervisnings- skicklighet på högre stadium. Utbildning i ett andra och även i ett tredje instrument är frivillig.

En viktig del av utbildningen av tonsätta- re är sedan 1960 det 5. k. kompositionssemi— nariet, där viktiga aspekter på nutida musik- skapande blir föremål för diskussion och demonstration under medverkan av fram- stående in- och utländska specialister.

Den praktisk-pedagogiska utbildningen av musiklärare fick fr.o.m. ht 1953 särskilda bestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t, innebärande vissa krav på avlagda förexami- na före tillträde till utbildningen. I nya be— stämmelser att tillämpas fr.o.m. ht 1965

skall för tillträde till denna utbildning, kallad provårskursen, förexamen vara avlagd i samtliga sex fackämnen, dvs. sång, piano, stråkinstrument, harmonilära, dirigering och musikhistoria. Provårskursen ledes av en sär- skild föreståndare.

Den expanderande kommunala musiksko- leverksamheten medförde ett behov av sär- skild utbildning för kommunala musikleda— re. Efter framställning av Musikaliska aka- demiens styrelse medgav Kungl. Maj:t att vid musikhögskolan fr.o.m. höstterminen 195 8 fick försöksvis anordnas utbildning av musikledare.

Utbildningen för musikledarexamen KMH omfattar som betygsämnen

sång, piano, stråkinstrument eller ett av den moderna symfoniorkestems blåsinstrument, mu- sik- och gehörslära, musikalisk satslära (med improvisation och fritt ackompanjemang), mu- sikhistoria, pedagogik, metodik med övnings- undervisning i sång och instrument samt i skol— klass (betyg i undervisningsskicklighet), kördi- rigering, orkester (ensemble-)dirigering. Som frivilligt betygsämne förekommer blåsinstru- ment eller stråkinstrument, Studieämnen är stråkinstrument eller blåsinstrument (dvs. det av dessa ämnen som icke är betygsämne), block- flöjt och knäppinstrument, vokal- och instru- mentalensemble, repertoarkännedom, formlä- ra, instrumentkännedom och instrumentation, rytmik, talvård och välläsning, kommunalkun- skap och föreningstcknik.

Den normala studietiden är åtta terminer. Vid kombination med andra studier vid hög- skolan, framför allt vid kombination med and- ra examina kan denna studietid väsentligt ned- bringas.

Verksamheten vid KMH är alltså framför allt inriktad på att utbilda musiklärare för det reguljära skolväsendet, kyrkomusiker, militärmusiker, sångare och instrumentalis- ter (orkestermusiker och solister), dirigenter, tonsättare samt lärare för enskild undervis- ning (musikpedagoger) i sång, instrument och musikteori.

De examina, som nu kan avläggas vid KMH är: högre organistexamen, högre kantorsexamen, musiklärarexamen, musikledarexamen, militär musikdirektörsexamen, pianostämmarexamen,

musikpedagogisk examen, musikunderofficersexamen.

En lektionstimmes längd är f. 11. vid KMH 60 minuter.

13.3. Intagningsförfarandet

I reglementet formuleras i & 26 villkoren för att bli antagen som elev. De tre första punkterna återges här. 1) musikalisk begåvning och tillräcklig vokal, instrumental eller musikteoretisk utbildning för att kunna tillgodogöras sig undervisningen vid högskolan inom den avdelning och grupp, i vilken inträde sökes; 2) a) för elev i avdelning 11 grupp a), b) eller e) att hava avlagt realexamen eller folkskol- lärarexamen eller hava förvärvat godkänt av- gångsbetyg från kommunal flickskola eller en- skild skola med rätt att meddela s.k. normal- skolekompetens eller, efter skolöverstyrelsens beprövande, hava genom intyg av vederbörande lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper; 3) ålder av minst femton år, i avdelning IV högst tjugusju år men eljest högst tjugofem år;

Av kungörelse den 11 februari 1966 föl- jer att genomgången nioårig grundskola ger behörighet för tillträde till musikhögskolans alla klasser.

Beträffande åldersgränserna (punkt 3) äger lärarrådet medge undantag från be- stämmelserna härom, ifall särskilt skäl där- till finnes.

För de som försöksverksamhet inrättade musikpedagogiska klasserna är åldersgrän- serna för inträde satta till lägst 20 år och högst 30 år. Även här kan undantag beviljas.

De sökande genomgår ett inträdesprov, som avser att kontrollera den ovannämnda vokala, instrumentala eller musikteoretiska utbildningen och den musikaliska begåv- ningen. På grundval av resultaten från dessa inträdesprov, som för varje ämne bedöms av en särskild nämnd, beslutas, i vilken ord- ning de sökande skall vinna inträde vid KMH. Antalet elever, som intas, bestäms av tillgången på lärarkrafter. Bland de godkän- da sökande som av brist på lediga platser icke kan tas in, antas ett lämpligt antal som aspiranter, vilka ingår som elever, om va- kanser uppstår under året.

Inträdesproven skall enligt reglementet förrättas vid varje hösttermins början. På framställning från lärarrådet har Kungl. Maj:t medgivit, att proven må anordnas vid vårterminens slut, vilket skedde första gång- en i maj 1967.

Alla sökande skall genomgå prov i gehör och allmän musiklära. För specialklasserna (Avd. 1) tillkommer endast prov i huvud- ämnet (det först nämnda i varje grupp) med undantag av kompositionsklassen där det även krävs prov i harmonilära samt dirige- ringsklassen, där provet utgörs av instude- rings- och repetitionsarbete av valda orkes— terverk med musikhögskolans symfoniorkes- ter. Urvalet till kompositionsklassen sker främst på grundval av bedömning av inläm- nade kompositioner.

För examensklasserna omfattar proven följande ämnen utöver gehör och musiklära:

Organistklassen: orgel, piano, harmonilära; Kantorsklassen: sång, piano, harmonilära; Musiklärarklassen: sång, piano, stråkinstrument, harmonilära, lämplighet; Militär-musikdireklörsklassen: blåsinstr. av trä, d:o av mässing, stråkinstr., piano, harmonilära, dirigering.

Pedagogklasserna: huvudinstrument, lämplig- het, harmonilära.

Musikledarklassen: Samma som musiklärarklas- sen; stråkinstrument må kunna utbytas mot blåsinstrument.

M usikund era f ficersklassen : stråkinstrument,

blåsinstrument, harmonilära.

Pianostämning: prov att stämma oktaver och vissa tempererade intervall på ett piano.

Operaklassen: två sångprov, det första för pre- liminär gallring, det andra för definitivt urval.

13.4 Examination

Elev i specialklass är enligt reglementet be- rättigad att av direktören erhålla intyg över den tid han i de olika ämnena åtnjutit under— visning. Eleven kan också begära att få göra prov för solistdiplom. Tillstånd att utfärda sådant har av Kungl. Maj:t på lärarrådets framställning beviljats.

Elev i examensklass kan före den slutliga examen avlägga examensprov i ämne, som

ingår i klassen (ämnesgrupp) under vilken examensperiod som helst under den för stu- dierna i klassen begränsade tiden dock efter tillstyrkan av vederbörande lärare. Ordina- rie examensperiod är vid vårterminens slut. men lärarnämnden äger rätt att ge tillstånd till examens avläggande å annan tid under undervisningsåret. vilket lett till att det van— ligtvis också förrättas examensprov och meddelas examina vid höstterminens slut, i vissa ämnen även vid terminernas början.

13.5 Personal

[ direktör Up 27 ] professor i dirigering, partitur- studium och orkesterövningar Up 27 1- professor i komposition, in- strumentation och formlära Up 27 ] lärare i metodik och praktisk lärar- utbildning (föreståndare på provårs— kursen) Up 22 1 lektor i musikhistoria och musikalisk formlära Ue 20 23 ordinarie lärare Uo 17 22 e. o. lärare Ue 17 6 lärare Ug 17 l assistent (tjänstgöringen förlagd till provårskursen) Ug 10 l ljudtekniker Ae 15 ] kontorsskrivare Ae B 1 kansliskrivare Ao 11 1 kontorist Ae 9 1 ackompanjatör Ue 6

13.6 Administration

Musikhögskolan leds av direktören, en lärar- nämnd och ett lärarråd. Lärarnämnden be- står av direktören samt fyra av lärarrådet bland dess medlemmar för tre år valda leda- möter och två suppleanter, valda för samma

Operaklassnämnden utgöres av chefen för Kungl. teatern, musikhögskolans direk- tör samt ytterligare två medlemmar, vilka för viss tid, högst tre år i sänder, utses, den ena av styrelsen för Kungl. teaterns aktie- bolag och den andra av Musikaliska aka- demiens styrelse.

Lärarrådet utgöres av direktören, profes- sorerna i komposition och dirigering, övriga ordinarie och extra ordinarie lärare samt biträdande lärare i sådana ämnen, i vilka vid examinering vitsord lämnas. Vid handlägg- ning av ärenden, som avser utbildning till

militär musikdirektör eller musikunderoffi- cer, är jämväl inspektören för militärmusi- ken ledamot av lärarrådet.

Direktörens åligganden framgår av regle- mentets 5 5. Han skall:

ha tillsyn över undervisningen och ordningen inom musikhögskolan; föredraga musikhögskolans ärenden i lärar- nämnden, lärarrådet och operaklassnämnden; tillse att protokollföring sker vid nämnda in- stansers sammanträden; underteckna ämbetsskrivelser och attestera räk— ningar som rör musikhögskolan; hos förvaltningsnämnden anmäla inköp av in- ventarier och undervisningsmateriel; avgiva redogörelse för undervisningsverksam- heten under det förflutna studieåret; vara tillgänglig på ämbetsrummet vissa angivna tider.

Lärarnämndens uppgifter är huvudsakli- gen följande: hos styrelsen eller operaklassnämnden föreslå vikarier: och yttra sig över begärda tjänstledig- heter; hos styrelsen eller operaklassnämnden föreslå, eller om styrelsen delegerar uppgiften, antaga tillfällig personal för undervisningens behov; avgöra om elev får gå i två eller flera klasser samtidigt;

meddela tillstånd till examens avläggande å annan tid under undervisningsåret än vid slutet av vårterminen: antaga elever i provårskursen

Lärarrådets uppgifter är i huvudsak föl- jande:

avgiva yttranden i ärenden, som av ämbets- myndighet, akademien, styrelsen eller förvalt- ningsnämnden hänskjutas till lärarrådet; utse två medlemmar och en suppleant till aka- demiens styrelse; i enlighet med företagna inträdesprövningar an- taga elever vid musikhögskolan; på förslag av direktören fastställa läro- och timplaner för undervisningen, fastställa formu- lär för examensbetyg och bestämma tid för examens avläggande; utdela för elever avsedda stipendier eller till styrelsen avgiva förslag till sådana; vid varje termins slut granska elevernas arbets- resultat och besluta om utdelande av jetonger och andra belöningar samt i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt regle- mentet eller eljest meddelade föreskrifter an- komma på lärarrådet.

Inträdes- och examensnämnderna skall granska och bedöma inträdesprov och exa-

mensprestationer och i förtsnämnda fallet avgiva till direktören graderat utlåtande, i andra fallet fastställa examensbetyg efter förslag av vederbörande lärare.

Vid musikhögskolan har under de sista två åren tillkommit följande provisoriska in— stanser:

Varje examens— och inträdesnämnd har inom sig utsett en ordförande som skall fungera vid förfall för direktören.

För musiklärarklassen och kyrkomusiker- utbildningen har tillsatts en s. k. klassbered- ning, vilken i stort sett består av en repre- sentant för varje examensnämnd, som har att göra med studierna inom respektive klass.

Nämndsordförandena tillsammans med vissa andra befattningshavare, t. ex. profes- sorn i komposition (som dock är självskriven ordförande i kompositionsnämnden) och provårskursens föreståndare, kan användas som organ för behandling av sådana ären— den, som disponering av årets materialan- slag, anslaget till gästande lärare och före- läsare m. m. Klassberedningarna skall fram- för allt handha med kursplanefrågor och studiernas uppläggning.

Vidare har för den pedagogiska ledningen av den teoripedagogiska klassen och för kyrkomusikerlinjen inrättats vardera en ar- betsgrupp.

13.7. Eleverna: antal, fördelning på utbild- ningslinjer, tidigare utbildning

En översikt över det totala elevantalet och antalet elever, som går i mer än en klass ges för en femårsperiod 1962—67 i tabell nedan. Därvid är att märka att samtliga siffror av- ser elever, som under terminen studerat eller studerar vid musikhögskolan, inte antalet inskrivna elever. Ökningen av elevantalet ht 1967 beror dels på att de musikpedagogiska

Elevantalet 1962—67

klasserna blivit treåriga, dels på större intag- ning i musikunderofficersklassen och orkes- terskolan. Genom att OKM-gruppen (orga- nist—, kantors- och musiklärarklasserna) som är mest timkostsam, samtidigt minskat något, samt genom en viss förskjutning av under- visningen i vissa ämnen för höstterminen, har undervisningsvolymen likväl förblivit re- lativt oförändrad.

Procentuellt visar antalet elever i två eller flera klasser en kontinuerlig ökning. Denna torde framför allt bero på kyrkomusiker- stadgans krav på tre examina för organist- tjänst, vilket har föranlett många elever i organistklassen att söka till musiklärarklas- sen och även förmått många sökande, som avser att bli kyrkomusiker att söka till båda dessa klasser och ofta även till kantorsklas- sen. Ökningen mellan 1966 och 1967 beror främst på att många elever i organistklassen togs in också i kantorsklassen, eftersom de enligt praxis ändå åtnjöt sångundervisning.

En översikt över elevantal och fördelning- en av elever på olika utbildningslinjer möter svårigheter därigenom att många elever går i två eller flera klasser samtidigt. Denna sammanblandning av olika klasser är särskilt vanlig mellan organist-, kantors- och musik- lärarklasserna samt — dock i mindre om- fattning - mellan musikpedagogiska klasser och motsvarande specialklasser. Antalet elevplatser är alltså större än antalet indivi- der. Den senare siffran är den intressantaste, men eftersom det kan vara svårt att veta till vilken klass en flerklasstuderande skall föras, har i tabell överst på sid. 179 följande kom- promiss gjorts. De tre förstnämnda klasser- na har sammanförts till en enhet, kallad OKM. För den gruppen redovisas antalet individer. Därtill redovisas antalet elever, som går i musiklärarklassen enbart. Där- efter redovisas antalet elever i de musik-

ht 62 ht 63 ht 64 ht 65 ht 66 ht 67 Elever i en klass 352 362 357 351 350 320 Elever i flera klasser 37 57 64 64 90 166 Totalt ' 399 419 421 415 440 486 Flerklasselever 1 % 9,5 13,6 15,2 15,4 20,5 34,2 178 SOU 1968:15

Fördelning av elever på olika klasser 1962—67

ht 62 ht 63 ht 64 ht 65 ht 66 ht 67

Antal elever i: OKM 179 188 186 179 175 167 Ml.—klassen enbart 95 101 114 97 89 80 Musikledarklassen 4 5 5 5 2 5 Musikped. kl. 22 37 35 49 75 105 Piano 25 29 28 26 29 34 Solosång 17 22 19 21 21 31 Orgelsolo 0 l 4 2 4 12 Orkesterskola 116 111 124 121 131 155 Kontrap. komp. dir. 8 11 10 9 16 9 Pianostämn. 6 6 6 6 5 6 Operaklassen 1 1 9 10 8 1 1 1 1 Mil.-musikdir. 4 6 5 4 4 8 Musikunderoff. 50 48 37 25 23 33

pedagogiska klasserna. Mellan dessa två grupper finns föga sammanblandning. Föl- jande rader i tabellen ger antalet elever i pianoklassen, solosångsklassen, orgelsolist- klassen samt i de specialklasser tillsammans, som avser något orkesterinstrument (orkes- terskolan). Dubbelbokföringen mellan mu- sikpedagogklasserna och specialklasserna kan motiveras med att många av eleverna i fram- tiden troligen kommer att verka både som solister eller orkestermusiker och pedagoger.

] 3.8 Lokaler

I musikhögskolans byggnad Valhallavägen 103—109 är 3 lektionsrum och 1 ensemble-

rum samt 6 överspelningsrum tagna i an- språk för administrativ personal. Tre lek- tionsrum har måst disponeras som orgel- överspelningsrum. Återstår 24 vanliga lek- tionsrum, l ensemblerum, som blivit orgel- lektionsrum, samt 3 rum för kollektiva lek- tioner och övningar, inalles 28 rum. Vid Nybrokajen 11 finns 1 orgellektionsrum. I provårskurserns våning Linnégatan 67 kan endast i begränsad omfattning undervisning bedrivas. Metodikundervisningen sker hu- vudsakligen i provårsskolorna. Till Attiksa- len i Konserthuset har förlagts en avsevärd del av operaklassens lektioner. Till musik- högskolans förfogande har också ställts en våning på 10 rum i huset Sturegatan 29. Två

Antalet avlagda examina vid musikhögskolan under läsåren 1957/58—1966/67

Fullst 1335?- Mle d- M ”_ Musikpedagogisk examen i Läsår Oex Kex Mlex utbildn ex mdex P S Vl Vcl Mt KlarFag Pst Muolf S:a 1957—58 7 8 26 7* _ 3 4 2 4 2 _ —— — 9 —— 65 1958—59 18 15 10 9* — 1 6 — 3 —— _ — — 9 — 62 1959—60 17 11 28 10* 1 1 6 3 2 2 —— 2 — 11 — 84 1960—61 14 17 24 11* 1 3 7 2 3 1 — —— — 14 —— 86 1961—62 17 24 45 16* 4 1 5 3 4 1 2 2 — 7 — 115 1962—63 25 16 37 16* 3 — 3 3 — 1 1 — — 5 26" 94 1963—64 31 23 26 23* 3 2 8 2 3 —— 1 2 — 5 25* 106 1964—65 21 23 32 26"' 1 3 6 3 5 2 — 2 — 4 21" 102 1965—66 16 12 39 15* 4 4 6 2 5 1 — 1 1 6 14* 97 1966—67 13 21 31 21* — 4 5 4 2 — 3 2 — 1 12' 86 Summa 179 170 298 154' 17 22 56 24 31 10 7 11 1 71 98* 897

* Ej medräknade i slutsumman Här är icke medtagna de privatister, som erhållit sin utbildning vid konservatorierna i Göteborg eller Malmö.

tjänsterum, 2 institutionsrum (elektroakus- tisk studio och grammofonarkiv), 1 rum för musikpedagogisk assistent, ett rum för gäst- föreläsare samt 4 lektionsrum har där ge- nom beviljade anslag kunnat inredas. Om Attiksalen och provårskursens rum samman- tages som 1 lektionsrum har musikhögskolan inalles 34 lektionsrum. Överspelningsmöj- ligheter finns för eleverna dels i musik— högskolans byggnad (11 övningsrum) och dels i studentbostadshuset Jerum, Student- backen 21—25 (14 övningsrum).

13.9 Samarbete med andra institutioner

Genom bestämmelserna för provårskursen, dvs. musiklärarnas praktisk-pedagogiska ut- bildning, hänvisas musikhögskolan för ele- vernas auskultation och övningsundervisning till skolor i och i närheten av Stockholm. Detta leder till ett informellt samarbete med skolöverstyrelsen. Formen för detta samar- bete är inte officiellt reglerad. För att ge ele- verna i de musikpedagogiska klasserna till- fälle till övningsundervisning och auskulta- tion har ett samarbete inletts med Stock- holms kommunala musikskola på så sätt, att en del av musikhögskolans elever i musik— pedagogiska klasserna, i piano och klarinett anställts som lärare vid musikskolan, varvid undervisningen övervakas av deras handle- dare på musikhögskolan. Även för regelbun- den auskultation har ett samarbete inletts med musikskolan i Stockholm.

B. Göteborgs Musikkonservatorium

13. 10 Historik

År 1917 startade inom ramen för Göteborgs Orkesterförenings verksamhet en orkester- skola, där eleverna erhöll undervisning i orkesterns instrument och i musikteoretiska ämnen. Denna orkesterskola ombildades 1954 till Göteborgs Musikkonservatorium. Verksamheten finansierades genom bidrag från Göteborgs stad och diverse fonder. Under de närmast följande åren utbyggdes verksamheten till att omfatta undervisning i samtliga ämnen för utbildning av musik- lärare, musikpedagoger och kyrkomusiker.

Efter en utredning om konservatoriets fram- tid. som gjordes av dåvarande direktören för musikhögskolan, biföll 1958 års riksdag en motion om statsbidrag på 100000 kro- nor för studieåret 1958/59. Staten har där- efter successivt svarat för allt större del av konservatoriets verksamhetskostnader. F.n. svarar staten för 100 % av kostnaderna vid konservatoriet. Statsbidrag utgick första gången 1958/59 med kronor 100000 och har efter hand ökats till kronor 843000.

Därutöver har konservatoriet 1967 erhål— lit 200 000 i statligt anslag för inköp av in- strument m. m.

T. 0. m. år 1962 hänvisades de elever vid Göteborgs Musikkonservatorium som ville avlägga musikyrkesexamina till KMH som privatister. Enl. Kungl. Maj:ts beslut av den 22 februari 1963 beviljades konservatoriet tillstånd att under närvaro av censorer ut- sedda av Kungl. Musikaliska Akademiens styrelse anordna examination som vid KMH fr.o.m. våren 1963.

13.1 1 Utbildningslinjer

Undervisningen vid Göteborgs Musikkon- servatorium är för närvarande uppdelad på följande huvudområden:

l. Specialstudier för utbildning på ett in- strument eller i solosång.

2. Grupper av ämnen för examensstu- dier a) högre organistexamen b) högre kantorsexamen c) musiklärarexamen

3. Musikpedagogisk examen i sång eller visst instrument. Intagning och undervisning sker efter samma principer som vid KMH.

13.12. Elevantal och fördelning på utbild- ningslinjer Antalet närvarande inskrivna elever under läsåret 1966/67 var 106, fördelade på föl- jande klasser

Kyrkomusikerklassen 24 Musiklärarklassen 35 Pedagogklassen 17 Specialklasser 30

Summa 106

Examination för högre organist-, högre kan- tors- och musiklärarexamina samt musik- pedagogisk examen sker i Göteborg, men examen avlägges formellt vid KMH.

13.14 Särskilda förhållanden vid musik- konservatoriet i Göteborg

l3.l4.1 Huvudman och styrelse Göteborgs Orkesterförening är huvudman samt tillsätter styrelse för musikkonserva- toriet. Styrelsen består f. n. av 4 av orkes— terföreningens styrelseledamöter samt rek- tor för konservatoriet.

13.14.2. Lärarråd

Styrelsen tillsätter lärarrådet om tillsammans 8 ledamöter plus suppleanter. Lärarrådet består i första hand av de heltidsanställda lärarna, i andra hand av deltidsanställda och timlärare.

13.14.3. Utbildningsnämnd

Utbildningsnämnden, som är sammansatt av rektor jämte tre representanter för de studerande och tre representanter för lärar- na, är rådgivande i utbildningsfrågor beträf- fande studieförhållanden, utbildningens in- nehåll och organisation.

13.14.4. Personal

Rektors och lärares anställningsförhållanden regleras genom avtal med Sv. Facklärar- förbundet.

Följande tjänster finnes vid konservato- riet:

a) Heltidsanställda lärare med förmåner motsvarande befattningshavare i statlig tjänst:

] rektor U 26 ] lektor i musikhist. med formlära U 22 ] lärare i piano U 17 1 lärare i satslära U 17 ] lärare i violin U 17 I lärare i solosång U 17

Dessa befattningshavare är sedan 1 juli 1967 anslutna till den statliga personalpensione- ringen. *

b) "Deltidsanställda lärare med förmåner motsvarande e.o. lärare vid musikhögsko- lan:

2 lärare i cello U 17 1 lärare i piano och pianometodik U 17 3 lärare i piano U 17 ] lärare i sång U 17 1 lärare i violin U 17

Ytterligare 2 sådana tjänster skall enl. av- tal inrättas före 1 juli 1968.

1 3.145 Lärares tjänstgöringsförhållanden

Undervisningen schemalägges centralt, var- vid i görligaste mån lärarnas och de stude— randes önskemål tillgodoses beträffande lek- tionernas placering på schemat. Huvudpar- ten av konservatoriets undervisning är för- lagd til] måndagar—fredagar. Lördagar är i regel undervisningsfria.

Omfattningen av lärarnas tjänstgöring fastställes av styrelsen terminsvis, sedan rek—

Antalet avlagda examina läsåren 1959/60 — 1966/67

musikpedagogisk examen i:

violon-

Arbetsår ml ho hk sång piano violin cell klarinett Summa 1959/60 2 2 1960/61 5 2 l 8 1961/62 1 4 5 10 1962/63 5 3 3 1 1 13 1963/64 6 2 2 10 1964/65 9 5 3 2 2 21 1965/66 10 2 4 1 1 1 19 1966/67 9 5 3 1 3 23

47 23 21 1 5 3 3 3 106 SOU 1968:15 181

tor gjort fördelningsförslag inom ramen för gällande timplaner och tillgängliga ekono- miska resurser.

13.14.6. Undervisningsvolym

Undervisningsvolymen per elev och vecka varierar med linjera. och årskurs. I stort sett följs de timplaner —'om gäller vid KMH.

13.14.7 Lärartillgång tid konservatcr'n Göteborg kan anses ha rätt goda ärar- resurser för att kunna möta även en stor framtida utbyggnad av undervisningen. Det är konservatorieledningens avsikt att genom intern utbildning och tonbildning (semina- rier på högre stadier, sommarkurser för lä- rare) öka lärarnas kompetens som yrkesut- bildare i musik.

13.14.8. Elevrekryteringsområde

Elever rekryteras från hela riket. De nu- varande eleverna fördelar sig på län enl. följande: B2,C2,D1,E3,F7,G1,H1,L3, N4.048,Pl9,R2,Sl,T1,W1,X 1, AC 2 och BD 1 studerande.

13.14.9 Elevclearin g Elevclearing utan särskilda inträdes- eller övergångsprov ordnas mellan musikhögsko- lan och konservatorierna i Malmö och Gö- teborg enligt särskild överenskommelse.

13.14.10. Elevers tidigare studier

Läsåret 1966/67 hade 68 % av de stude- rande i kyrkomusiker- och musiklärarklas- serna, 65 % i musikpedagogiska linjerna och 17 % i klasserna för specialstudier student- examen eller motsvarande. Ett stort antal elever har förutom sin allmänna skolut- bildning förstudier i musikfolkhögskola el- ler musikskola.

13.l4.11 Preparandkurser för sökande som ej vinner inträde Konservatoriet har sedan läsåret 1966/67 i samarbete med Göteborgsstudenternas

kursverksamhet preparandkurser i gehörs- utbildning och allmän musiklära för sökan- de till konservatoriet. Det särskilt utforma- de materialet kan även rekvireras och an- vändas för självstudier eller studier med lärare.

De som ej nnner inträde, hänvisas en- ligt följande: a) Aspiranter kan som privatister följa se- minarier och föreläsningar vid konservato- riet. b) Västkustens Ungdomsskola i Ljungskile tar sedan läsåret 1967/68 emot 12 musik- studerande med stråkinstrument eller sång som huvudämne. c) I övrigt sker hänvisning till folkhögskole- linjer med musikalisk inriktning i Ingesund, Örebro, Lunnevad m. fl. orter.

13.14.12. De konservatoriestuderandes bo- stadsförhållanden och överspelningsmöjlig- heter

Konservatoriet kan inte anvisa lämpliga bo- städer, utan eleverna är helt hänvisade till Göteborgs studentkårs bostadsförmedling och till den öppna hyresmarknaden. Kon- servatoriets 15 undervisningsrum står till de 95 elevernas förfogande som övningsrum ca 500 timmar per vecka sammanlagt, vil— ket, vilket bedömes som helt otillräckligt.

13.14.13 Samarbete med andra utbild- ningsanstalter Sedan läsåret 1966/67 samarbetar konser— vatoriet med Göteborgs skolstyrelse angåen- de den vokala och instrumentala övnings- undervisningen för de musikpedagogiska linjerna och musiklärare i provårskurs. Ett helt rektorsområdes frivilliga musikunder- visning har ställts till konservatoriets för- fogande. Konservatoriet söker tillsammans med Göteborgs Universitet skapa en gemensam musikforskningsinstitution. Nuvarande lek- torn i musikhistoria med formlära har för- ordnats sorn docent vid universitetet, och konservatoriets undervisning i musikhistoria och formlära är fr.o.m. läsåret 1967/68 öppen för universitetsstuderande. Därest en institution inte skulle komma till stånd detta

läsår, har avtal träffats med Uppsala Uni- versitet om att deltagande i föreläsningar och seminarier vid konservatoriet skall ge rätt att tentera för 2 betyg vid Uppsala uni- versitet.

13.14.14. Lokaler och utrustning

Konservatoriet hyr sedan 1960 av Göte- borgs stad en villa belägen på Ekmans- gatan 7. Villan inrymmer 26 rum, av vilka 5 betecknas som anslutningsrum, utan möj- lighet till separat användning för under- visning och övning. 17 rum används till undervisning och övning, 2 till bibliotek och studierum, 1 till lärarrum, 1 till kurators- rum och 2 till expeditionslokaler. När de medel förbrukats (200000 kr) som staten 1967 anvisat konservatoriet för inköp av instrument, äger konservatoriet 6 flyglar, 13 pianon, 1 stor cembalo, 2 mindre cem- bali, 1 piporgel, 2 elektroniska orglar och 1 pedalharmonium. Av dessa instrument är 1 flygel och 4 pianon placerade på Göte- borgsskolan för bruk i övningsundervisning- en.

De nuvarande lokalerna är otillräckliga både i antal och storlek. Dels har de stu— derande bristande övningsmöjligheter i kon- servatoriets lokaler, dels har konservatoriet inget rum som är tillräckligt stort för kör- och orkesterundervisning.

C. Malmo” musikkonservatorium 13.15 Historik

Malmö musikkonservatorium grundades 1907. Verksamheten hade från början en ganska blygsam omfattning, men efterhand blev elevtillströmningen allt större och lokal— frågan alltmer brännande. Dröjsmålet med dess lösning blev till viss del hämmande för utvecklingen. Sedan Malmö stad är 1947 upplåtit lokaler hyresfritt, fick konservato- riet möjligheter att på ett bättre sätt än tidigare tillgodose behovet av musikutbild- ning.

Situationen förbättrades ytterligare år

1958, då ledningen av Malmö Musikkon- servatorium övertogs av en stiftelse med skeppsredare Einar Hansen sOm ordförande. När denne t.v. hyresfritt ställde för ända- målet väl avpassade lokaler till förfogande i Villa Fridhemsborg vid Limhamnsvägen, kunde verksamheten differentieras. Under— visningen vid examenslinjerna förflyttades dit från de ovan nämnda lokalerna, där trångboddheten genom den stora elevtill- strömningen småningom blivit högst besvä- rande.

Konservatoriets övningsundervisning har varit förlagd till f. d. Borgarskolan, Repsla- garegatan 8.

Av stiftelsens årsredogörelser för arbets— åren 1959—60 och 1960—61 framgår att den inspekterande myndigheten, Kungl. Musikaliska Akademien, ansett verksamhe- ten vara av så hög kvalitet och av så stor betydelse för Sydsverige att akademiens sty- relse den 15 mars 1960 medgivit stiftelsen rätt att anordna de skriftliga proven för musiklärare —, högre organist- och kantors- examina. Akademien har även hänvisat pri- vatister från Sydsverige till Malmö-konser- vatoriet för att där fullgöra dylika prov.

Kungl. Maj:t biföll den 10 juni 1960 stiftelsens anhållan att få anordna den prov- årskurs, som ingår i musiklärarnas praktisk— pedagogiska utbildning. Därigenom kunde Malmö-konservatoriets elever få hela sin utbildning i Malmö. Tidigare måste prov- årskursen genomgås vid KMH. Samma ål den 28 oktober medgav Kungl. Maj:t att elever vid Malmö-konservatoriet vid anmä— lan till examen vid KMH medelst intyg av godkända lärare vid Malmö-konservatoriet fick styrka, att de besitter godkända kun- skaper i de s.k. studieämnena. Tentamen i dessa ämnen kan alltså numera ske vid konservatoriet. Tidigare hade eleverna att styrka dessa kunskaper för lärare vid KMH. Slutexamen måste dock liksom förut av- läggas vid KMH. Beträffande tidpunkten för påbörjandet av denna examen har även vissa lättnader inträtt, i det att Kungl. Maj:t den 13 januari 1961 bemyndigat Musika- liska akademiens styrelse att pröva och av- göra frågor om rätt för elev vid Musikkon-

servatoriet i Malmö att anmäla sig till exa- men vid KMH utan hinder av att han vid anmälan icke styrkt sig äga godkända kun- skaper i samtliga till examen hörande stu- dieämnen.

Statligt bidrag med 20000 kr beviljades den 15/12 1961 till föreläsningsverksam— heten, och för läsåret 1962/63 erhöll kon- servatoriet sitt första statsbidrag om 120 000 kr. F. n. svarar staten för 100 % av kost- naderna vid konservatoriet. För 1967/68 har riksdagen anvisat 612 000 kr.

För upprustning av instrument, bibliotek och annan utrustning har Kungl. Maj:t 1967 anvisat ytterligare 200 000 kronor.

Den 20 mars 1964 medgav Kungl. Maj:t konservatoriet rätt att försöksvis anordna slutexamen för musiklärar- och kyrkomu- sikerlinjerna. Genom avtal med Lunds stads musiknämnd den 15 september 1967 över- flyttades — efter vederbörliga inträdesprov — eleverna i musiklärar- och kyrkomusiker- linjerna (sammanlagt 11 st.) vid Lunds stads musikkonservatorium till Malmökonserva- toriet. Musiknämnden svarar för utbild- ningskostnaderna för dessa elever.

13.16. Utbildningslinjer och intagnings- bestämmelser

Undervisningen är uppdelad på följande hu— vudområden: 1. Specialstudier för utbild- ning på ett instrument eller i solosång; 2. Studier för musikpedagogisk examen i visst instrument. i solosång eller i rytmik; 3. Studier för högre organistexamen: 4. Stu- dier för högre kantorsexamen; 5. Studier för musiklärarexamen.

Den, som avser att utbilda sig till kyrko- musiker kan söka till linjer såväl för högre organist, högre kantors- som musiklärar- examen. Samordning av studierna på dessa linjer är förutsedd i studieplanerna.

Beträffande specialstudier på visst instru— ment eller i solosång, studier för musikpeda- gogisk examen i visst instrument, solosång eller rytmik. studier för högre organist-, högre kantors- och musiklärarexamen samt intagningsbestämmelser se KMH.

13.17. Elevantal och fördelning på utbild- ningslinjer

Konservatoriets elevantal är vt 1968 för— delat på följande klasser.

Musiklärarklassen .................. 17 Kyrkomusikerklassen .............. l 3 Sån g/Instrumentalklasserna .......... 46

Summa 76

(vissa elever går i mer än en klass) Av dessa elever var 23 hemmahörande i Malmö innan de påbörjade sina studier.

13.18. Särskilda förhållanden vid musik- konservatoriet i Malmö

13.18.1 Styrelse Medlemmarna i Stiftelsen Malmö musik- konservatorium är tillika styrelse. Antalet styrelseledamöter är 8. Den omedelbara ledningen av konser- vatoriet handhas av ett arbetsutskott. Inspektor utses av Musikaliska akade— mien.

1 3.182 Lärarråd

Lärarrådet består f.n. av huvudlärarna i sång, piano, stråkinstrument, orgel, satslära, gehörsutbildning. dirigering, musikhistoria och metodik med rektor som ordf. Lärar— rådet är rådgivande organ i undervisnings- frågor, elevfrågor och anställningsärenden.

13.183. Utbildningsnämnd

Utbildningsnämnden, som är sammansatt av rektor jämte sex ledamöter, av vilka två utses av styrelsen, två av lärarkollegiet och två av elevkåren, är rådgivande i utbild- ningsfrågor och föreslår hos lärarrådet åt- gärder beträffande studieförhållanden, ut- bildningens innehåll och organisation.

13.18.4 Tjänstetyper och anställningsför- hållanden Lärartjänsterna följer avtalet med Sv. Fack- lärarförbundet.

l. Rektor U 26.

musikpedagogisk examen i:

violon- klari-

Arbetsår ml ho hk sång piano violin cell nett tr/trb gitarr Summa 1957/58 3 1 4 1958/59 3 3 1959/60 3 1 1 5 1960/61 2 2 l 5 1961/62 4 l 5 1962/63 6 3 9 1963/64 5 4 1 3 3 1 1 18 1964/65 1 1 l 1 4 1965/66 4 2 1 4 1 2 14 1966/67 11 l 2 6 3 1 1 1 26 Summa 36 9 6 20 13 2 3 2 1 1 93

2. fast anställda lärare på heltid i U 17 (4 st.),

3. fast anställda lärare på deltid i U 17 (1/2 tj i sång, 6/20 tj i gitarr),

4. extra universitetslektor i musikhistoria (U 22: 25, halvtjänst, resten av tj ligger på Lunds universitet — musikforskning), :

5. timlärare AT 17 (sång/instrumental- lektioner),

6. timlärare AT 23 (vissa seminarieövn.),

7. timlärare med lektorsarbete (105 kr),

8. ackompanjatör 1/2 tj i U 6. Stiftelsen har genom att teckna särskilda sjukförsäkringar givit den fast anställda per— sonalen trygghet motsvarande statligt an— ställda.

l3.18.5 Lärarnas tjänstgöringsförhållanden

Undervisningen schemaläggs centralt varvid i görligaste mån lärarnas önskemål tillgodo— ses beträffande lektionernas placering på timplanen. Timfördelning bestäms av sty- relsen sedan rektor gjort förslag till budget och inom ramen för denna förslag till lek- tionsdispOSition.

13.18.6 Undervisningsvolym Undervisningsvolymen per elev- och vecka varierar beroende på linjeval och studieår. Genom styrning av undervisningen i studie- ämnena på musiklärar-/kyrkomusikerlin- jerna kan man motverka den anhopning av

ämnen som gärna blir följden av att ele- verna själva lägger upp sina studier.

[ stort sett följes samma uppläggning som framgår av KMst hösten 1967 reviderade timplaner för kyrkomusiker- och musik- lärarutbildning.

13.18.7. Lärarnas pensionsförhållanden

Genom riksdagsbeslut 1967 har heltidsan- ställd personal vid konservatoriet anslutits till den statliga personalpensioneringen.

13.18.8. Lärartillgång vid konservatoriet

Konservatoriet har t.v. lyckats lösa lärar— frågan även i »svåra» ämnen såsom harpa, slagverk o.dyl. Närheten till Köpenhamn ger möjlighet att utnyttja danska lärare.

13.18.9. Elevrekryteringsområde

Enligt 1967/68 års matrikel är elevernas fördelning på län följande: M 47, L 10, N1,F3,K4,H2,G3,02,P1,E3, övriga 12.

13.18.10. Elevclearing

Lärarrådet vid KMH beslöt för några år sedan att överflyttning skulle kunna ske till KMH av elev från GMK och MMK utan särskilda inträdesprov. Lärarrådet skulle emellertid yttra sig. Sedan dess har sådana överflyttningar förekommit i mindre ut-

sträckning: hösten 1967 överfördes från KMH till Malmö 3 ml-kandidater och till Göteborg sändes en flöjtist och till KMH en violinist. Ingen har undergått prov utan har intagits efter ansökan, styrkt av den avlämnande institutionen.

13.18.11 Elevernas tidigare studier Beträffande den allmänna förutbildningen har studerande på musiklärar-/kyrkomusi- kerlinjema till ca 60 % avlagt studentexa- men. På övriga linjer är elever med student- examen i minoritet. Beträffande musikalis- ka förstudier hade ca 90 % av eleverna i kyrkomusikerklassen före inträdesprovet av- lagt organist- och kantorsexamen. Av de vt 1967 intagna eleverna hade 6 varit öv- ningselever i konservatoriets övningsskola, som på detta sätt fungerar som en förskola i miniatyr. övriga har bedrivit privatstudier eller varit elever i kommunal musikskola. Ett mindre antal examinerade musikinstruk- törer från Ingesund och Framnäs komp- letterar f.n. sin utbildning för att vinna examen enligt behörighetsgrupp I.

13.18.12. Preparandkurs

Möjlighet ges ofta blivande inträdessökan- de att följa undervisningen vid konserva- toriets övningsskola (sång, piano, stråk- instr.), där konservatoriet behöver »under— visningsobjekt» på högre stadium än vad genomsnittet kan erbjuda. Enstaka lärare har också meddelat undervisning i musik- lära åt dessa elever (grupplektioner, som betalts av de presumtiva inträdessökande).

13.1 8.13 Elevernas bostadsförhållanden

Ett fåtal elever bor hos sina föräldrar i Malmö med omnejd. Huvuddelen hyr möb— lerade rum. Endast i undantagsfall ges möj- lighet till överspelning hemma.

13.18.14. Elevernas överspelningsmöjlig- heter

Elevkåren disponerar 13 rum i fd Borgar- skolan (piano i samtliga rum) samt 2 över- spelningsrum med pedalharmonier i konser-

vatorievillan. Rummen är tillgängliga fr. kl. O7.00—22.00=200 tim./dag alla veckans dagar, med undantag för den tid, då öv- ningsskolan pågår (ca 30 tim./dag). Öv- ningstimmarnas antal per vecka=ca 1250. Ca 50 elever begagnar sig av öv— ningsmöjligheten och har alltså vardera ca 25 övningstimmar per vecka.

13.18.15. Musiklärarsituationen i Malmö

Under läsåret 1967/68 finns behöriga musik— lärare vid samtliga skolor i Malmö.

13.18.16. Samarbete med andra utbildnings- anstalter

En stor del av övningsundervisningen under provårskursen har förlagts till lärarhögsko- lan. Samtliga serier på högstadiet/gymnasiet är förlagda till lärarhögskolans övnings- skola.

I avtalet med Lunds stads musiknämnd har inrymts en passus, i vilken sägs att den kommunala musikverksamheten i Lund be- träffande en yrkesutbildningssyftande del kunde tänkas fungera som förskola till kon- servatoriet: dels avser man inrätta en linje, som leder till organist- och kantorsexamen, dels avser man att efter förskolemönster ge begåvade instrumentalister en teoretisk ut- bildning vid sidan av den instrumentala som direkt pekar på inträdesproven vid konser- vatoriet.

13.18.17. Lokaler

Undervisningen har i huvudsak ägt rum i Villa Fridhemsborg, som för ändamålet kostnadsfritt (inkl. värme, belysning och städning) ställts till förfogande av styrelsens ordförande.

Villa Fridhemsborg inrymmer ett trettio- tal rum, av vilka hittills 22 tagits i anspråk för konservatoriets verksamhet, därav 15 som lektionsrum, 1 såsom orgelsal, 1 som konsertsal med plats för 200 åhörare och återstoden som expeditionslokaler, lärarrum, elevmm och lunchrum för lärare och ele- ver. Till stiftelsens förfogande står 12 flyg- lar, 14 pianon, 1 cembalo, 1 piporgel, 1

elektronorgel samt 3 pedalharmonier. Av dessa disponeras 3 flyglar, 10 pianon och l pedalharmonium i lokalerna i f.d. Bor- garskolan, Repslagergatan 8, dit konserva- toriets övningsundervisning varit förlagd. Elevkåren har också getts möjlighet att ut- nyttja där befintliga utrymmen för över- spelning och lektionsförberedelse, och där- med har ett svårt problem åtminstone tem- porärt kunnat lösas.

14. Förslag till ny högre musikutbildning

A. Utbildning

14.1. Utgångspunkter

Genom kommitténs förslag om en musika- lisk yrkesutbildning integrerad i fackskole- organisationen på det gymnasiala stadiet kommer den högre musikutbildningen i ett radikalt nytt läge. F.n. rekryterar musik- högskolan i Stockholm och konservatorierna i Göteborg och Malmö elever i princip från grundskolan. Lägsta inträdesålder är 15 år. Den utbildning vid dessa tre institutioner som f. n. kan betraktas både som gymna- sial och postgymnasial kommer genom att rekryteringen i fortsättningen avses ske från det gymnasiala stadiet att bli enbart post- gymnasial. Kommittén har vid utformning av den musikaliska yrkesutbildningen på det gymnasiala stadiet tagit hänsyn till de förut- bildningskrav. som ur saklig synpunkt bör kunna tillgodoses av den obligatoriska sko— lan. Den därpå följande postgymnasiala mu- sikutbildningen är i sin tur så utformad att den förutsätter genomgånget 2- eller 3-årigt gymnasialt stadium. Därmed skapas en kon- tinuerlig utbildningsgång, som leder fram till den högre musikutbildningen. Musikut- bildningen i landet kommer härvid i stort att ansluta sig till den yrkesutbildning i öv- rigt, som avslutas med studier vid en hög- skola.

Som framgår av översikten av statens eko- nomiska stöd till konservatorierna i Göte- borg och Malmö bestrider staten redan nu

kostnaderna för utbildning, inventarier m. in. För att skapa enhetlighet och geografisk rättvisa föreslår kommittén att de nuvaran- de konservatorierna i Göteborg och Malmö förstatligas och förvandlas till med musik- högskolan i Stockholm iämställda musikhög- skolor. Enligt kommitténs bedömning av det framtida behovet av utbildningskapacitet vid de högre musikutbildningsinstitutionerna bör dessa vid fullt utbyggd verksam- het ta emot 1 100 elever, fördelade på musikhögskolan i Stockholm (500), musik- högskolan i Göteborg (300) och musikhög- skolan i Malmö (300). 1 den mån ytterligare elevplatser erfordras, anser kommittén att en fjärde musikhögskola bör inrättas och förläggas till Umeå.

Den pedagogisk-konstnärliga utbildningen vid musikhögskolan i Stockholm bygger i sin nuvarande utformning på ett reglemente från 1940, med smärre ändringar 1945. I det moderna, starkt expanderande utbildnings- och musiksamhället är denna i viktiga styc- ken att betrakta som en historisk kvarleva. Åtskilliga förslag har också under de senaste två decennierna framlagts i syfte att söka omforma och förnya den yrkesmässiga mu- sikutbildningen. Kommittén vill främst erin— ra om 1947 års musikutredning och dess betänkande Musiklivet i Sverige (1952). om Bertil Carlbergs förslag till nytt reglemente för Musikhögskolan från 1956 (reviderat 1958), om musikledarutredningen och dess betänkande (1962), om Bo Wallners depar—

tements-PM Den högre musikutbildningen (1964), om den genom UKÄ verkställda mu- sikforskningsutredningen (1965) och om hela den rika floran av remisser. I samtliga des- sa fall framläggs också förslag och diskute- ras innehållet och målsättningen i fråga om den högre musikutbildningen.

Det är från detta omfattande material som kommitténs förslag till uppbyggnad av ut- bildningslinjerna vid musikhögskolorna ut- går. Genom förslaget om musikfackskolor, genom förändringar inom grundskolans och det gymnasiala stadiets läroplaner, genom nya och omfattande initiativ (Rikskonserter, musikradion m.m.), genom höjda konstnär- ligt-tekniska ambitioner och större efterfrå- gan på yrkesmusiker inom musiklivets alla områden samt genom den stora föränderlig- heten inom vår tids tonkonst tillkommer dessutom ytterligare krav på en effektiv och funktionsduglig högre musikutbildning, krav som kommittén sökt tillmötesgå i sin plan för musikhögskolornas utbildningslinjer.

Vid utarbetande av denna plan har kom- mittén utgått från följande allmänna grund- satser:

1. Den musikaliska yrkesutbildningen skall relateras till musiklivets och tonkonstens ut- veckling, som med öppenhet och rörlighet skall följas såväl i repertoar som i musik- pedagogisk forskning.

2. Denna forskning skall främja en effekti— visering av undervisningen och ge material till framställning av nya läromedel.

3. Undervisningen skall präglas av en dyna- misk växelverkan mellan praktik och teori. 4. Undervisningen skall samtidigt som den ger en grundutbildning tillvarata varje elevs speciella begåvning och intressen.

5. Undervisningen skall göra eleven med- veten om målsättningen i det framtida arbe- tet och ge insikter om musikens möjligheter i samhället.

14.2 Fasta studiegångar

F. n. studerar man på musikhögskolans exa- menslinjer enligt samma modell, som gäller för universitetsstudier. Betygsenheterna är B (Ba), AB (a) och A.

Systemet med fasta studiegångar och eventuell övergång till ett meritsystem är f. n. under utredning av UKÄ.

Med hänvisning till kongruensen i lärar- utbildningen vill kommittén föreslå ett sys- tem av fasta studiegångar, som bygger på följande principer.

En integrering av de blivande klassmusik- lärarnas, kyrkomusikernas och musikpeda- gogernas ämnesutbildning bör ske beträffan- de vissa basämnen i vilka musikpedagogik ingår.

Med hänvisning till kongruensproblemet förordar kommittén, att dessa elever skall genomgå en grundkurs, som skall skapa till- räckliga garantier för att varje enskild elev tillgodogjort sig sådana kunskaper och fär- digheter under sin ämnesutbildning, att han på ett tillfredsställande sätt skall kunna lösa sina uppgifter som lärare enligt läroplaner- na för de stadier, som innefattas i hans kom- mande verksamhet som musiklärare/musik- pedagog. Denna grundkurs skall vara enhet- lig för alla musikhögskolor.

Utöver grundkursen skall varje elev ha möjligheter till specialisering. Kommittén förordar därför ett valsystem enligt två lin— jer 1. Obligatoriskt val 2. Frivilligt val

Det obligatoriska valet bör ske så, att var- je elev inom ett begränsat antal kurser måste välja två kurser. Det obligatoriska valet mo- tiveras av att eleverna skall erbjudas möj— ligheter att låta sin speciella intresseinrikt- ning få sätta sin prägel på undervisningen för att den för dem skall framstå som per- sonlig och engagerande. Dels kan man på detta sätt organisatoriskt motverka ensidig- het och likriktning i fråga om repertoar och metoder m. m. Även om fortbildningsinsti- tutionen härvidlag kan komma att spela en mycket stor roll, finns det mycket som talar för att man redan i utbildningens första ske- de skall försöka motverka att en viss epoks musiksmak skall komma att avspegla sig kanske 40 år framåt i musikundervisning och övrig musikalisk verksamhet.

Även om problemet denna väg inte helt

kan lösas, skapar man enligt kommitténs mening vissa garantier för en variation i stort i landets samlade musikliv.

Det frivilliga tillvalet är avsett att tillgodo- se elevernas personliga intresse och ge till— fälle till både breddning och fördjupning inom ett ämnesområde. Det bör utformas efter varje musikhögskolas speciella profil och möjligheter. Det ger dessutom eleverna möjligheter till extra meritering.

Varje kursmoment bör beträffande studie- tidens längd bedömas efter den normalstu- dietid man skulle beräkna för kursmomentet om eleven kunde ägna hela sin tid åt kurs- momentet. Därefter åsättes kursmomentet meritpoäng enligt systemet 1 poäng per vec— ka. Detta ger då kursmomentets minimi- poäng. Elev som visar speciellt intresse och fallenhet för ämnet kan få ytterligare merit- poäng.

Tilläggspoäng kan icke användas som kompensation för icke nådda minimipoäng i grundkursen och det obligatoriska tillvalet. Dessa kurser har nämligen sin motivering i kongruensen.

De fasta studiegångarnas organisation och poängberäkning grundar sig i princip på en studietid av 3 år (3 X 40 studieveckor : 120 poäng). För de examenslinjer vid musik- högskolorna, som omfattar kortare eller längre studietid än 3 år, måste systemet på lämpligt sätt omformas. Hur detta skall ske, liksom hur poängberäkningen m.m. i de olika ämnena i detalj skall tillgå, ämnar kommittén återkomma till i nästa etapp av utredningsarbetet.

Antingen man bestämmer sig för två- eller tre-terminssystem för den kommande ämnesutbildningen på musikhögskolan, mås- te man ta ställning till intagnings- och ut- släppsproblemet. Om man bestämmer sig för en trappstegsutbildning är endast en in- tagning per läsår möjlig. En direktutbildning däremot ger möjligheter till större flexibi- litet på både intagnings- och utsläppssidau. Ett system med deltentamina måste under alla förhållanden komma till användning, detta för att eleverna själva skall kunna få ett mått på sin prestationsförmåga och för att man skall kunna få en vettig koppling

av prestationerna till studiemedelsystemet. Reglerna bör göras fasta, men ej så låsta att inte vederbörlig hänsyn kan tas till varje elevs personliga utveckling och förhållanden i övrigt, som kan påverka elevens studie- takt.

14.3. Utbildningslinjer

Vid musikhögskolorna skall finnas följande examenslinjer och klasser:

]. Musiklärarlinje

A. för utbildning av musiklärare med ämneskominationen musik och an— nat ämne B. för utbildning av ett—ämnesmusik-

lärare

. Musikpedagoglinjer

Kyrkomusikerlinje

Instrument- och solosångsklasser

. Koristskola

. Dirigentklass . Kompositionsklass

dam.-Agnis:

Klasserna nr 5—7 jämte den teoretiska mu- sikpedagoglinjen föreslås inrättade endast vid musikhögskolan i Stockholm.

Då enligt kommitténs mening varje mu— sikaliskt ämne bör kunna bli föremål för specialstudium, som leder fram till betyg eller diplom tillkommer utöver dessa linjer och klasser en rad enskilda ämnesstudier. Dit hör bl. a. ensemble, ensemble-ledning, satslära, instrumentation, formlära etc. Till övervägande delen kan denna undervisning fogas in i redan befintliga studieramar.

Den rörlighet i studierna, som härmed eftersträvas och vars motivering är att dels ta vara på varje typ av begåvning, dels till- godose musiklivets och musikpedagogikens många specialaktiviteter, främjas också av det i undervisningen införda systemet med grundkurser och tillvalskurser.

Alla elever på examenslinje i Åk 1 vid musikhögskola genomgår pedagogisk intro- duktionskurs under sin första studievecka (26 vtr). Kursen innehåller följande delmo- ment: inledande orientering, skolans mål m. m., studieteknik, studieorientering och -vägledning, yrkesorientering och -vägled- ning, pedagogisk psykologi. Denna kurs ut-

gör första momentet i den pedagogisk-meto- diska utbildningen på samtliga examenslin- jer. Elever som under tidigare studier vid universitet genomgått sådan introduktions- kurs befrias från denna kurs vid musikhög- skola.

14.4. Inträdesprov och examination

För studier vid musikhögskola krävs som skolunderbyggnad genomgånget gymnasialt stadium.

Beträffande närmare detaljbestämmelser om övergång från gymnasialt stadium till musikhögskola se 5. 158 f.

Inträdesprov till de olika linjerna och klasserna anordnas vid varje musikhögskola vid slutet av vårterminen. Intagningen sker centralt och är riksgiltig. I vilka ämnen in- trädesprov skall ske anges särskilt i resp. linje- och klassbeskrivning nedan. Även i fråga om de ovannämnda enskilda ämnes- studierna krävs inträdesprov av för de olika ämnena något varierande utformning.

Beträffande examinationen kan här en- dast sägas, att eftersom kommittén föreslår ett nytt system med fasta studiegångar och därmed sammanhängande poängberäknings- regler (se 5. 189) kommer den nu gällande examensordningen att upphävas, inkl. nu gällande examensfordringar, indelning i be— tygs- och studieämnen m.m. Då emellertid införandet av detta nya system måste före- gås av omfattande förberedelser, främst i form av kursplanearbete och läromedels- framställning samt utarbetande av exami— nationsformer och examinationsfordringar, avser kommittén att framlägga specificerade förslag härom först i nästa etapp av utred- ningsarbetet.

14.5. Musiklärarlinjen

14.5.1. Allmänt

I kap. 9, sid. 112 ff har framlagts utförliga motiveringar för inrättande och utformning av de båda typerna av musiklärarutbild— ning vid musikhögskolorna. Undervisningen i musikhistoria och form- lära skall för de blivande tvåämnesmusiklä-

rarna (alt. A) motsvara 2 akademiska betyg och bör till uppläggning formas efter de mallar, som nu är under utarbetande inom ämnet musikvetenskap, dock med något stör- re betoning av kursmomenten om de senare epokerna och med högre krav i formlära. Då eleverna vid musiklärarlinjen samtidigt stu- derar ett flertal ämnen, föreslås att utbild- ningen i musikhistoria och formlära sprids ut över 4 terminer.

Även eleverna i musiklärarlinjen alt. B. skall ha denna Z—betygskurs i musikhistoria och formlära. I övrigt liknar den senare lin- jen mera den nu existerande musiklärarut- bildningen såtill vida att den helt koncen- treras till musikämnen. Då eleverna här i första hand torde rekryteras från musik- fackskolan, finns möjligheter till en betydan- de färdighetsskolning. Detta gäller inte bara ämnen som instrument, sång, ensemble etc. utan även satslära, vari kursplanerna för alt. A bör få en mera analytisk betoning, för alt. B bör innehålla mer av hantverksöv- ningar.

Gemensamt för de båda alternativen är valfrihet beträffande instrument — om än med vissa inskränkningar. Följande instru- ment kan väljas som huvudinstrument: pia- no, violin, viola, violoncell, flöjt, blockflöjt, oboe, klarinett, saxofon, fagott, trumpet, horn, basun och gitarr. Instrument som kon- trabas, gamba, luta, cembalo, orgel (: hu- vudinstrument för kyrkomusiker samt i in- strumentklass), harpa och slagverk kan en- dast väljas som tillval.

Piano är obligatoriskt biinstrument för de elever, som har annat huvudinstrument.

Det bör noteras att den här föreslagna musiklärarutbildningen utgör en av de — i sin förening av teori och praxis — bredaste och mest kvalificerade utbildningsmöjlig- heterna inom den högre musikundervisning- en. Denna skolning bör därför kunna lämpa sig som basutbildning även för andra arbets— uppgifter inom musiklivet än musiklärarens, t. ex. för yrken som producenter inom ra- dio/T V och rikskonserter, intendenter vid or- kesterinstitutioner, musikkritiker rn. fl. Det blir också möjligt för elev att efter komplet- tering till 3 betyg i ämnet musikvetenskap

vid universitet gå vidare på den musikve- tenskapliga banan.

Detta resonemang gäller även i tillämp— liga delar för teoripedagoger och kyrko— musiker.

14.5.2 Musiklärare med ämneskombinatio- nen musik och annat ämne Utbildningen är 4-årig. Inträdesprov sker i ämnena sång, instru— ment, gehörsutbildning med allmän musik- lära samt satslära. Därtill kommer ett pe- dagogiskt lämplighetsprov.

Det andra ämnet, som läses vid univer- sitet. kan studeras antingen under Åk 1 el- ler 3. Den förstnämnda möjligheten kan komma bäst till pass för den, som exem- pelvis gått ut från det allmänna gymnasiet och behöver en ytterligare förkovran i nå- got eller några musikämnen, vilken i så fall kan ske jämsides med universitetsstu- dierna.

Det 4:e studieåret är förlagt till lärar- högskola. Se därom mera på sid. 119.

Ämncsplan för Åk 2—3 (eller 1—2) Grundkurser I. Sång Instrument (om detta instrument inte är piano, skall piano vara obliga- toriskt biinstrument) Il. Körsång Kördirigering Ensemble Ensembleledning Ill. Gehörsutbildning med allmän musik- lära Satslära (specialform med betoning av de analytiska momenten) Instrumentation med arrangemang och praktisk instrumentorientering. IV. Musikhistoria och formlära (kurstyp 1 : 2—betygskurs vid universitet) V. Rytmik och avspänning Röst— och talvård med välläsning VI. Pedagogisk-metodisk utbildning i ett ämne: sång eller instrument; dess- utom möjlighet till frivillig sådan utbildning i ett av ämnena satslära med gehörsutbildning eller formlä-

lära. I detta blockämne ingår mu- sikpsykologi och- pedagogik, vuxen— pedagogik, cirkelmetodik samt äm- nesmetodik.

Vll. Orienteringskurs i kulturhistoria med betoning av konsthistoriska moment Åk 3 (2). Tillval

Obligatoriska tillval sker dels i form av ev. överkurs i redan studerat ämne. dels ge- nom tillval bland följande ämnen: Collegium musicum (2), Musica nova (3), Kammar- musik (4), Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom (12), Bandslöjd och ele- mentär elektronisk komposition (13), Jazz (14) och modern underhållsningsmusik (15). Övriga tillval är frivilliga. Om tillval se vidare sid. 198 ff.

14.5.3. Ett—ämnesmusiklärare

Utbildningen är 4-årig.

Inträdesproven är desamma som för musik- lärare alt. A. Det fjärde studieåret är förlagt till lärar— högskola.

Ämnesplan för Åk 1—3. Grundkurser

I. Sång Instrument l (huvudinstrument) Instrument 2 (biinstrument med lägre examensfordringar än instrument ]; skall vara piano, om instrument 1 är annat instrument än piano). ll. Körsång Kördirigering Ensemble Ensembleledning III. Gehörsutbildning med allmän musik- lära Satslära (med mer betoning av de hantverksmässiga momenten än i alt. A) Instrumentation med arrangemang och praktisk instrumentorientering. IV. Musikhistoria och formlära (kurstyp 1 = 2-betygskurs vid universitet)

V. Rytmik och avspänning Röst— och talvård med välläsning VI. Pedagogisk-metodisk utbildning i 2 ämnen: a) sång eller instrument ] samt b) satslära med gehörsutbild- ning eller formlära. I detta blockäm- ne ingår musikpsykologi och -peda- gogik. vuxenpedagogik, cirkelmeto- dik samt ämnesmetodik.

VII. Orienteringskurs i kulturhistoria med betoning av konsthistoriska moment (Åk 3). Tillval

Se under musiklärare alt. A.

14.6. Musikpedagoglinjer

14.6.1 Allmänna pedagoglinjer (instrument, sång, ensembleinstruktion) Utbildningen är 4—årig. Inträdesprov sker i huvudämnet, i sats- lära och gehörsutbildning med allmän mu- siklära samt, för den som inte har piano som huvudämne, i piano. Den pedagogiska skolningen sker vid mu- sikhögskola med koncentration till de två sista åren och med en »pedagogisk strim- ma» redan under det andra. Elev i instrument— eller solosångsklasser- na kan gå direkt in i pedagogklassens tred- je år, dock först efter behövliga komplet- teringar i satslära och musikhistoria. Pedagogexamen kan avläggas i sång och i princip på varje instrument samt i ledning av kammarmusikensembler (specialform). Det är också möjligt att efter avlagd pe- dagogexamen genom fortsatta studier för- värva diplom (se vidare under 14.8.) Om utbildningen av rytmiklärare och teo- ripedagoger se nedan.

Änmcsplan för Åk 1—4 Grundkurser

l. Huvudämne Repertoar och interpretationsanalys II. Ensemble (för pianister kammarmusik med piano samt ackompanjemang)

Ensembleledning (samma kurs som för musiklärare) Orkester under Åk 1—2 (för elever med orkesterinstrument som huvudämne) För sångare speciellt: Körsång (under Åk 1—2) och solistisk ensemble III. Gehörsutbildning med allmän musik- lära (i vissa moment specialform med hänsyn till elevens huvudämne) Satslära (i vissa moment specialform) IV. Musikhistoria (kurstyp 2, en kurs av något mindre omfattning än kurstyp 1) och formlära V. Rytmik och avspänning För sångare dessutom: Röst- och talvård med välläsning Möjlighet till auskulation i operaklas— sen VI. Pedagogisk utbildning Metodik med auskultation och öv- ningsundervisning Åk 3—4 Pedagogik och psykologi Åk 4 Lyssnarkurs- och cirkelmetodik Åk 4.

Tillval

Musikpedagogerna kan förutom ev. över- kurs göra sina obligatoriska val bland kur- serna Instrument (1), Collegium musicum (2), Musica nova (3), Kammarmusik (4), Sång (6), Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom (12), Bandslöjd och ele- mentär elektronisk komposition (13), Jazz (14) och Modern underhållningsmusik (15). För eleverna i sångpedagogiska linjen till- kommer som obligatoriskt tillval litteratur- kunskap och textanalys (20).

Övriga tillval är frivilliga. Obs. att Lied- sång (7) ingår som grundkurs på sångpe— dagoglinjen.

Om tillval se vidare sid. 198 ff.

14.6.2. Rytmikpedagoglinje

Rytmikpedagoglinjen får i princip samma uppbyggnad som de allmänna pedagoglin- jerna. Ämnet rytmik (anatomi, rörelseteknik och plastik, rörelsekomposition rn. m.) är huvudämne fr. o. m. årskurs 3. Den egent- liga rytmikpedagogutbildningen blir såle- des 2-årig och bygger vidare på en genom—

gången. instrumentalt inriktad grundutbild- ning om minst 2 år (årskurs 3 vid musikfack- skola jämte årskurs 2 vid musikhögskola el- ler 2 års studier vid musikhögskola). Ett ti- digare val av tillvalskurs 16 (rytmik och av- spänning) förutsätts även.

Ämnesgrupperna under II och III ges en speciell inriktning med hänsyn tagen till hu- vudämnet (under 11 bl. a. Orff-metodik). ] ämnesgrupp V utgår rytmik och avspänning och ersätts av röst— och talvård med välläs- ning. Obligatoriska tillval är kurserna 17 (historiska danser) och 18 (modern dans).

14.6.3. Teoripedagoglinje

Utbildningen. som — med hänsyn till det ringa antalet elever samt de speciella kra- ven i vissa kursmoment # förläggs uteslu— tande till musikhögskolan i Stockholm, är 4-årig. För de elever, som genomgått den till musikhögskola förlagda delen av mu- siklärarutbildningen med högsta poäng för grundkurs samt överkurs i gehörsutbildning och satslära. är utbildningen 3—årig. För elever på kyrkomusiklinjen gäller samma villkor. dock med det undantaget att nor— malt endast 2-årig utbildning krävs av dem som valt pedagogisk specialisering i satslära med gehörsutbildning.

Inträdesprov sker i ämnena gehörsut- bildning med allmän musiklära, satslära och formlära. Därtill kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov.

Avser eleven att utbilda sig för lärar- verksamhet vid universitetsinstitutioner i musikvetenskap är kurstyp l i musikhistoria (se under musiklärare) nödvändig, i annat fall krävs endast kurstyp 2 (se under all- männa pedagoglinjer).

Ämnesplan för Åk 1—4 (med ovannämnda undantag beträffande studietidens längd)

G ru nd k arser

I. Gehörsutbildning med allmän musik- lära Satslära Instrumentation Formlära Il, Musikhistoria (kurstyp 1 eller 2, se

ovan) Musikteorins historia 11 l . Kompositionsseminarium Elementär kurs i komposition Akustik och ljudöverföring med appa— ratkännedom Bandslöjd och elementär elektronisk komposition (Beträffande kurserna i grupp III se under Tillval, nr 9, 11, 12 och 13). lV. Pedagogisk utbildning Metodik med auskultation och öv— ningsundervisning Åk 3—4 Pedagogik och psykologi Åk 4 Lyssnarkurs- och cirkelmetodik Åk 4 Studiet av ämnesgrupperna I—lII skall vara avslutat i och med Åk 3. Under Åk 4 stu- derar eleven en kombination av 2 ämnen för fördjupning. Bland kombinationsmöj- ligheter kan nämnas: satslära+gehörsut- bildning, formlära + instrumentation, mu- sikteorins historia +deltagande i musikpe- dagogiska försök etc.

Tillval

Endast frivilliga val (med undantag för de under grupp III upptagna kurserna).

14.7. Kyrkomusikerlinje

Studietiden är 4 år. Utbildningens längd och dess utformning har närmare motive- rats på s. 143. Härutöver må endast tillfogas, att kyrkomusikerna i jämförelse med musik- lärarna har en rad specialämnen såsom litur- gisk sång, liturgisk kördirigering, liturgik med kyrkomusikens historia, orgelkänne- dom och övningstjänstgöring i kyrka (orgel måste dessutom vid en sådan jämförelse räknas som betydligt mer omfattande än instrument 2 för musiklärare alt. B). Jämfört med musikpedagogerna har kyrkomusikerna flera ämnen av huvudämneskaraktär (orgel, piano, sång kördirigering m. fl.). Då även under studietiden skall medhinnas en peda- gogisk specialisering i två ämnen, måste en utbildningstid av 4 år anses som ett minimum.

Inträdesprov sker i ämnena orgel (litur- giskt och solistiskt orgelspel), piano, sång,

gehörsutbildning med allmän musiklära samt satslära. Därtill kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov.

Beträffande valet av kurstyp i ämnet mu- sikhistoria gäller att kurstyp 2 (se under Allmänna pedagoglinjer) normalt är till- räcklig. Den som ämnar utbygga sin kom- petens genom den avslutande pedagogiska kursen vid lärarhögskola eller vill välja pe- dagogisk specialisering i ämnet satslära med gehörsutbildning skall dock i musikhistoria välja kurstyp l (: den som gäller för musik— lärare).

Den pedagogiska specialiseringen sker un- der Åk 3—4 med koncentration till det sista studieåret. Det måste därför krävas att stu- diet av vissa >>tunga>> ämnen skall vara av- slutat för Åk 4.

Ämnei'plun för Åk l—4 Grundkurser l. Orgel liturgiskt orgelspel solistiskt orgelspel Piano Sång ll, Körsång Kördirigering (samma kurs som för musiklärare) Liturgisk kördirigering Ensemble Ensembleledning lll. Gehörsutbildning med allmän musik- lära Satslära lnstrumentation IV. Musikhistoria och formlära (normalt kurstyp 2, se vidare ovan) Liturgik med kyrkomusikens historia Orgelkunskap V. Rytmik med avspänning Röst- och talvård med välläsning VI. Övningstjänstgöring i kyrka VII. Pedagogisk specialisering Metodik med auskultation och öv- ningsundervisning Åk 3—4 (förekom— mer i två ämnen, vilka Väljs bland ämnena orgel, piano, sång, satslära med gehörsutbildning samt form— lära)

Pedagogik och psykologi Åk 4 Lyssnarkurs- och cirkelmetodik Åk 4

Tillval

Obligatoriska val är förutom ev. överkurs Collegium musicum (2). Musica Nova (3) samt Akustik och ljudöverföring med ap- paratkännedom (12).

Övriga tillval är frivilliga. Om tillval se vidare sid. 198 ff.

14.8. Instrument— och solosångklasser

Utbildningstiden är normalt 4 år, varefter eleven efter godkända grundkurser erhåller avgångsbetyg.

För solistutbildning med diplom tillkom- mer ytterligare högst 2 studieår. Diplom kan förvärvas även i ensemblespel.

Elev i instrument- eller solosångsklass kan gå direkt in i de allmänna pedagoglinjer- nas Åk 3, dock efter behövliga komplette- ringar i satslära och musikhistoria.

Inträdesprov sker i huVudämnet samt i gehörsutbildning med allmän musiklära och (för dem som inte har piano eller orgel som huvudämne) i elementärt pianospel.

Följande instrument kan vara huvudäm- ne: piano, orgel, violin, "viola, violoncell, kontrabas. flöjt, oboe, klarinett, saxofon, fa- gott, trumpet, horn, basun, tuba, slagverk, harpa, gitarr (med luta som biämne) eller luta (med gitarr som biämne) blockflöjt. gamba och cembalo.

Ämnesplan för Åk 1—4 Grundkurser

I. Huvudämne (med ev. instrumentva— rianter som oboe/eng. horn etc.) Gemensam lektion i huvudämnet, in- nefattande även repertoarkunskap, instrumentkännedom, uppförande- praxis på resp. instrument; för sånga- re röstorganets byggnad, funktion och vård samt vokal uppförande- praxis (för flera av dessa moment kan speciallärare anlitas) ll. Ensemble för instrumentalister Kammarmusik (bl. a. Collegium musicum för dem, som studerar » gamla» instrument)

Orkester (kammar- och symfonior- kester) för sångare Liedsång och solistisk ensemble Körsång

III. Gehörsutbildning med allmän musik-

lära

Satslära Utbildningen i dessa båda ämnen bör i viss utsträckning anpassas med hänsyn till elevernas huvudämne (t. ex. huvudämnets eventuella ka- raktär av melodiinstrument).

IV. Musikhistoria med formlära (kurstyp 3, något mindre omfattande kurs än kurstyp 2).

V. Pedagogisk-metodisk utbildning i frå- ga om huvudämnet. Om tillval se vidare sirl. 198 ff.

Tillval

I princip endast frivilliga val. Härvid un- dantas sådana ämnen, som ingår i grund- kurserna i instrument- och solosångsklasser- na, t.ex. Liedsång (7), Collegium musi- cum (2), Musica nova (3) och Kammar- musik (4). Litteraturkunskap och textana- lys (20) är obligatoriskt tillval för elever i solosångsklassen. Se vidare sid. 198 ff.

Anmärkning

Med undantag av klasserna i solosång, pia- no, orgel och gitarr (luta) motsvarar den- na stora grupp av klasser i princip den s. k. orkesterskolan vid musikhögskolan i Stock- holm. Utanför de stora ensemblemas ram faller oftast också utbildningen på instru- ment som blockflöjt, gamba och cembalo.

14.9 Koristskola

Körsången har tidigare som regel haft ka- raktär av amatörverksamhet, antingen den utövats som ett rent hobbyartat sällskaps- nöje inom föreningsliv osv. eller bedrivits i anspråksfullare och fastare organiserade former, t. ex. i oratoriesällskap och liknande. Under de senaste decennierna har emeller- tid en alltmer markant förändring inträtt härvidlag. Även om körsångsverksamhet

ännu endast i relativt sällsynta fall kan an- ses ha yrkesmässig karaktär, t. ex. vid opera- och operettinstitutioner, radioföretag och större kyrkor, är tendensen mot en mera yrkesmässig inriktning påtaglig. Härtill bi- drar inte bara den allmänna standardhöj- ning som svensk körverksamhet kan upp- visa — och som i en rad fall har lett till uppmärksammade internationella framgång- ar -— utan också de ständigt stegrade ford- ringar på teknisk färdighet och konstnärlig gestaltning, som en nyare tids breddning av repertoaren medfört. Den nutida körmusi- ken ställer därvid alldeles särskilt höga krav på vokal, rytmisk och kanske speciellt in— tonationsmässig skicklighet, vilken inte kan uppnås utan en grundlig och tidskrävande skolning. Tillgången på korister av sådan kvalitet är ännu tämligen begränsad och in— skränker i väsentlig grad möjligheterna att framföra i synnerhet moderna körverk.

I detta läge måste det anses som en na- turlig åtgärd att inrätta en särskild korist- utbildning. Enligt kommitténs mening bör denna tillsvidare endast förläggas till musik- högskolan i Stockholm, senare eventuellt även till musikhögskolorna i Göteborg och Malmö.

Inträdesfordringarna skall ställas relativt högt och främst avse vokal skicklighet och lämplighet som körsångare samt färdighet i a vista-sång.

Någon bestämd studietid kan i detta spe- ciella ämne knappast fastställas, eftersom eleverna i koristskolan kan beräknas på- börja studierna från skiftande utgångsni- våer.

Efter godkända grundkurser utfärdas ett koristbetyg.

Eleverna torde i regel böra rekryteras ur de elevkategorier vid musikhögskolan som har sång som huvudämne eller obligatoriskt ämne, men koristskolan skall även kunna ta emot elever från annat håll.

Vid mUsikhögskolan i Stockholm kan den s. k. mindre kören, dvs. eliten av dem som är skyldiga att delta i körsång, utan större organisatoriska förändringar ombildas till att utgöra denna koristskola. Denna kör skulle sålunda även, efter vederbörliga in-

trädesprov, kunna motta elever som inte studerar annat ämne eller går i annan linje/ klass vid musikhögskolan.

Elev vid musikhögskolan som uttas till deltagande i mindre kören kan, efter ev. erforderligt tillägg i den för deltagande i körsång fastställda tiden samt annan behöv- lig komplettering, härigenom få tillgodo- räkna sig denna insats som en särskild merit i form av koristbetyg.

Ämnesplan

Grundkurser

I. Körsång

Sång (ungefärligen motsvarande grund- kurs med högsta poäng i examens- linjerna nr 1 eller 3; dock med spe- ciell inriktning på körteknisk skol- ning)

Elementär kurs i spelning av ett instru- ment, helst piano (ungefärligen mot- svarande grundkursen i instrument 2 i musiklärarlinjens alt. B)

II. Gehörsutbildning med allmän musik- lära (motsvarande grundkursen i examenslinjerna nr 1 eller 3, dock med speciell inriktning på a vista- sång). Ill. Musikhistoria med formlära (kurstyp 3, se under instrument— och solo- sångsklasserna) IV. Röst- och talvård.

Tillval Endast frivilliga val. Se sid. 198 ff.

14.10 Dirigentklassen Specialklass för utbildning av dirigenter skall endast finnas vid musikhögskolan i Stockholm, eftersom denna högt kvalifice- rade klass kommer att bli rätt liten och dessutom kräver stora resurser i form av instrumentala och vokala ensembler samt lärarassistans i samtliga orkesterinstrument. Utbildningen är delad i 2 grenar: A. Orkesterdirigering B. Kördirigering Studierna är så upplagda att eleven i A får en mindre omfattande skolning även i B och eleven i B en liknande kurs iA.

Studietiden är i gren A normalt 3 år, i gren B normalt 2 år. Motiveringen för den längre studietiden i gren A är de större tekniska kraven i arbetet och den mera om- fattande repertoaren.

Inträdesfordringarna ligger mycket högt och kan i princip sägas motsvara högsta betyg i dirigeringsämnena inom musikhög- skolans musiklärar- och kyrkomusikerlinjer. Enligt de bestämmelser, som nu gäller för er- hållande av diplom i dirigering skall den sö- kande vid inträdesprovet »utvisa tydlig be- gåvning och fallenhet för dirigentyrket, ut- vecklad slagteknik, utpräglad musikalitet och rutin».

Eleven, som i ämnena gehörsutbildning, satslära, musikhistoria och formlära skall äga kunskaper och färdigheter motsvarande dem i examenslinje och som dessutom på olika tekniska nivåer skall kunna spela piano och ett stråkinstrument, erhåller undervis- ning dels i avancerade kurser i partiturspel, partituranalys, uppförandepraxis, instru- mentkännedom, instrumentation samt ge- hörsutbildning, dels genom särskilda lek- tioner i slagteknik och instuderingsuppgifter med musikhögskolans kammar- och symfo- niorkestrar samt i koristskolan (: musik- högskolans mindre kör). För den blivande kördirigenten är någon sångpedagogisk ut— bildning önskvärd, för den blivande orkes- terdirigenten någon pedagogisk skolning i stråk- och blåsinstrument.

Utbildningen kan avslutas med diplom, varvid eleven vid instudering och framfö- rande måste visa sig tekniskt och konstnär- ligt väl behärska de förelagda uppgifterna, som 30 dagar före provet väljs ur en i di- plomfordringarna noggrant beskriven re- pertoar från skilda epoker och inom olika formgenrer.

Elev i dirigentklassen har som obligato- riskt tillval deltagande i komp05itionssemi- nariet (11) och litteraturkunskap med text- analys (20). Övriga tillval är frivilliga. Se sid. 198 ff.

14.1 1 K ompositionsklassen

Utbildningen som är 3-årig förläggs uteslu- tande till musikhögskolan i Stockholm av

liknande skäl som redovisats under Dirigent- klassen. nämligen det'mycket begränsade antalet kvalificerade begåvningar och nöd- vändigheten av stora tekniska resurser och av speciallärare (gästprofessorer, högt kva- lificerad kursledning i elektronisk musik m. m.)

Inträdesprövning sker genom vissa musik— teoretiska prov samt bedömning av inläm- nade kompositioner.

Utbildningen bedrivs dels individuellt, dels i smärre grupper (partituranalys etc.). dels i seminarie- och föreläsningsform (kom- pmitionsseminariet).

Deltagande i kompositionsseminariet hör till grundkurserna inte bara för eleverna i kompositionsklassen utan också för eleverna på teoripedagoglinjen och i dirigentklassen.

Även andra elever kan delta i semina- rierna genom frivilligt tillval.

För denna utbildning måste dessutom in- rättas en studio för grundkurser i band- slöjd och elektronisk komposition. Då denna undervisning bör samordnas med de på sid. 200 upptagna tillvalskurserna nr 12 (Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom) och nr 13 (Bandslöjd och elementär elek- tronisk komposition) — vilka ingår i ut- bildningen även för teoripedagoger och hör till de obligatoriska tillvalen för musiklä— rare. musikpedagoger och delvis även för kyrkomusiker — kommer det att röra sig om en verksamhet av ansenliga dimensioner.

Studior av liknande typ (med något mind- re utrustning) för tillvalskurser bör även finnas vid musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. —

För skapande av studiemetoder (i bl.a. gehörsutbildning) bör musikhögskolan här samarbeta dels med Musikpedagogiskt cen- trum, dels med arbetsgrupperna inom Fyl- kingen och inom Sveriges Radios elektron- musikstudio (EMS), dels med besläktad mu- sikvetenskaplig verksamhet och med Tek— niska högskolan.

14.12 Institut för ny musik

Komposition är ett ämne. som mer än något annat sysslar med nya musikaliska uttrycksmedel. Musikhögskolan i Stockholm

har sedan 1960—talets början ingående kun— nat följa denna utveckling genom att som gästprofessorer och gästföreläsare engagera ett flertal av vår tids internationellt mest uppmärksammade tonsättare. Detta är en verksamhet som givetvis måste fortsätta. Men den nya musiken är inte bara en ange- lägenhet för tonsättare utan också för in- terpreter, pedagoger och musikforskare m. fl.. m. a. o. en angelägenhet för hela mu— siklivet. För att skapa möjligheter till en effektiv bevakning och bidra till en välin— formerad konstnärlig och pedagogisk idégiv- ning rörande vår tids musik inom den högre musikutbildningens ram föreslår kommittén att det vid musikhögskolan i Stockholm in— rättas ett institut för ny musik under led- ning av en arbetsgrupp med professorn i komposition som ordförande. På denna grupp läggs också ansvaret för skötsel och utveckling av den elektroniska studion.

14. 13 Tillvalssystemet

En av grundtankama i kommitténs pla- nering av den högre musikutbildningen är att varje elev skall ges möjlighet till en efter begåvningstyp och intresseinriktning avpas- sad fördjupning och specialisering. Kommit- tén har ansett att den nuvarande ordningen. enligt vilken eleverna i resp. examensklasser genomgår exakt samma utbildning och s.a.s. stöps i samma form, motverkar uppfyllan- det av detta självklara krav.

Det är i stället angeläget att så långt som möjligt utveckla varje elevs särart. Därige- nom skapas inte bara förutsättningar för en högre grad av motivation inom de olika stu- diegrenarna utan också ett mera personligt engagemang i den kommande yrkesutöv- ningen. något som i sin tur måste få en rekryteringsbefrämjande effekt.

Därför har utbildningen — som ovan be— skrivits i olika sammanhang — indelats i grundkurser och tillvalskurser, varvid grund- kurserna i sig är tillräckliga för slutbetyg i de olika ämnena.

Tillvalskurserna indelas i sin tur i över- kurser i redan studerade ämnen och kurser utanför grundkursernas ram.

Av anvisningarna för de olika utbild-

ningslinjerna ovan framgår vilka tillvalskur- ser. som är obligatoriska och vilka som är frivilliga. De obligatoriska valen är kon- gruensbestämda och hänför sig m.a.o. till vederbörandes kommande obligatoriska ar- betsuppgifter på resp. verksamhetsområde. De frivilliga valen är avsedda att utanför denna ram tillmötesgå elevens personliga intressen. Den nedan presenterade kurslis- tan kan därför behöva kompletteras.

Överkurs kan endast väljas under förut— sättning att eleven i grundkurs uppnått maximal poäng och får inte innebära en ytterligare utbildning inom de moment eller den repertoar, som redan genomgåtts. Över- kurs måste alltid innebära att nya moment/ repertoaravsnitt studeras.

De föreslagna tillvalskurserna utanför grundkursernas ram är följande (med kort ämneskommentar).

l. Instrument

Denna kurs är avsedd för elever som tidi- gare och utanför musikhögskolan studerat ett eller flera instrument (t.ex. vid musik- fackskola) och ytterligare vill förkovra sig häri eller vill skaffa sig elementära färdig- heter på ett nytt instrument.

2. Collegium musicum Ensembleundervisning i äldre repertoar (vo- kal och instrumental) med uppförandeprax- is. I kursen förenas instudering och histo— riskt-teoretiskt studium. Framföranden på gamla instrument.

3. Musica nova

Ensembleundervisning i ny musik (vokal och instrumental). I kursen bör förenas instudering och visst teoretiskt studium (no- tationsfrågor etc.)

4. Kammarmusik

Här avses i första hand studium av den re- pertoar som ligger mellan arbetsområdena i tillval 2 och 3: wienklassiska och roman- tiska stråkkvartetter. pianotrior etc.

5. Ensembleledning Finns som grundkurs för musiklärare och för

kyrkomusiker. Undervisningen bör vara öp- pen även för andra elever.

6. Sång

Sång är en av grundkurserna på musiklärar- och kyrkomusikerlinjerna. Ämnet införs här som frivilligt tillval för instrumentalpedago- ger. instrumentalister, tonsättare etc.

7. Liedsång

Endast inom ramen för solosångsundervis— ningen och utbildningen av sångpedagoger kan större utrymme beredas åt instudering av den konstnärligt kvalificerade solosångs— repertoaren. Detta tillval ger speciella möj- ligheter utöver grundkurserna i sång. Re- pertoaren bör inte koncentreras enbart till den tyska och nordiska lieden från roman- tiken utan vidgas att omfatta även äldre och moderna verk.

8. Koristutbildning

Detta ämne, som föreslås inrättas som en självständig utbildningslinje vid i första hand musikhögskolan i Stockholm, bör även kunna studeras som tillvalsämne av flera elevkategorier (se härom närmare under Koristskola, sid. 196).

9. Elementär kurs i komposition

Vid musikhögskolan i Stockholm finns kom— positionsklass med specialutbildning på hög teknisk och konstnärlig nivå. Mellan den- na och grundkurser (med överkurser) i sats- lära finns inget stadium och ingen kurs- inriktning för de elever, som utan att vilja utbilda sig till tonsättare ändå vill få en elementär undervisning i komposition. Den här föreslagna kursen — som inte är att betrakta som ett obligatoriskt förstadium till kompositionsklassen — torde särskilt lämpa sig för de blivande musiklärare, pedagoger. kyrkomusiker och instrumentalister som i framtiden tänker ägna sig åt komposition i mera anspråkslösa former. Viktiga moment av kursinnehållet bör sålunda vara även arrangemang, instrumentkännedom och in- strumentation (med partituranalys). Kursen finns vid varje musikhögskola.

Ämnet har hittills endast funnits inom ra- men för vissa examenslinjer (musiklärare, teoripedagoger och militära musikdirektö- rer) men bör finnas även som specialstu- dium på både elementära och avancerade kunskapsnivåer.

11 . Kompositionsseminarium

Kompositionsseminariet vid musikhögskolan i Stockholm arbetar liksom tidigare i se- minarie- och föreläsningsform företrädesvis med analyser av moderna verk, diskussio- ner i estetiska frågor och instrumentdemon— strationer ur den nya musikens aspekt. Till seminariet inbjuds årligen ett flertal fram- stående in- och utländska tonsättare, instru- mentalister och teoretiker. Ingår som grund- kurs i utbildningen i komposition, teoripeda- gogik och dirigering. Frivillig kurs för öv- riga elever. Avancerat stadium. Samarbete med universitetsinstitutioner i musikveten- skap.

12. Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom Akustiska frågeställningar och tekniska hjälpmedel spelar en allt större roll i mu- sikundervisningen och i det allmänna mu- siklivet. Musikhögskolorna bör därför kun- na erbjuda sina elever särskilda studiemöj- ligheter på detta fält. Samarbete med tek— niska högskolor, universitet m. m.

13. Bandslöjd och elementär elektronisk komposition Denna utbildning, som ingår i grundkur- serna för elever i komposition och på teori- pedagoglinjen, bör stå öppen även för öv- riga studerande, speciellt för blivande mu- siklärare och pedagoger, som vill utbilda sig för att i detta ämne kunna handleda elever. Kursen kan lämpligen kombineras med kurs nr 12.

14. Jazz

Jazzen är en viktig form inom vår tids musik och bör därför till de ämnen, i vilka musikhögskolan bör meddela undervisning. Kursen föreslås innehålla dels ensemblespel,

dels en orientering i jazzens uttrycksme- del och historia.

15 . Modern underhållningsmusik

Den ofta förekommande gränsdragningen mellan »seriös» musik å ena sidan, schla- germusik, popmusik m.m. å den andra har inte minst i pedagogiska sammanhang allt mindre fog för sig och har — då under- visningen vid musikhögskolor och konserva- torier i allmänhet inriktats uteslutande på det »seriösa» _ inte sällan bidragit till lärarens isolering från skolelevernas musi- kaliska intressen och erfarenheter. Den här föreslagna kursen, som i likhet med nr 14 vill hjälpa till att bryta ner denna mur och som givetvis även kan väljas av andra än blivande lärare, bör innehålla moment. som ensemblespel, analyser och övningar i arran- gemang, instrumentgenomgång, estetiska dis- kussioner m. m.

16. Rytmik och avspänning Ämnet finns som grundkurs på de flesta examenslinjer och i dirigentklassen men bör stå öppen även för andra elever.

l7. och 18. Historiska danser och Modern dans

Dans i olika former — alltifrån historiska danser till modern sällskapsdans och jazz— balett — är nästan undantagslöst förknippad med musik och hör därför till de ämnen, som stöder musikalisk inlevelse och kun— skapsinhämtning. Många elever kan också i sitt framtida yrke få kontakt och samarbete med olika former av dansverksamhet. Kur- ser i dessa ämnen — med lämplig avvägning mellan teori och praktik - bör därför in- rättas. För utformningen föreslås samarbete med bl. a. Koreografiska institutet.

19. Språk I sin nuvarande utformning ger musikhög— skolan och konservatorierna möjlighet till språkstudier för elever av olika kategorier. Dessa kurser bör fortsätta.

20. Litteraturkunskap och textanalys

Kursen är i försa hand avsedd för eleverna på sångpedagogiska linjen, i solosångs- och dirigentklasserna och syftar till att ge en fördjupad insikt vid studiet av komponerade texter: från poesi till dramatik.

21. Deltagande i musikpedagogiska och musikpsykologiska försök

Genom Musikpedagogiskt centrum kommer den musikpedagogiska och musikpsykolo- giska forskningen och försöksverksamheten att spela en allt viktigare roll. Det bör ges möjligheter för elever, som deltar i sådant arbete att tillgodoräkna sig detta som till- valskurs.

22. Musikadministration

Kursen skall ge information om musiklivet och dess olika organisations- och produk- tionsformer. Den är i första hand avsedd för blivande musikrektorer, producenter inom radio/TV och Rikskonserter, inten- denter vid orkesterföreningar, musikanmä- lare m. fl.

23. Elementär kurs i stämning av klaverinstrument

Principer för tillval

Tillvalen är som ovan nämnts dels obliga- toriska, dels frivilliga.

Elev vid examenslinje måste till grund- kurserna lägga minst två obligatoriska till- val. Ett av dessa kan vara överkurs (i redan genomgången grundkurs med högsta poäng), minst ett måste väljas bland tillvalen 1—23 enligt principer, som nedan förtecknas.

Högst tre frivilliga tillval får göras (flera endast efter särskilt medgivande), varav en— dast ett får vara överkurs.

Varje elev vid examenslinje kan sålunda utanför grundkursemas rarn normalt välja högst fem kurser, varav två kan vara över- kurser.

Elever utanför examenslinjerna, dvs. till- hörande klasserna 4—7, har tillträde till samtliga kurser som frivilliga tillval. Dock

är att märka att nr 3, 4 och 7 i annan ut- formning ingår i grundkurserna i instru- ment- och solosångklasserna och att nr 11 ingår i undervisningen i komposition. I in- strument- och solosångklasserna kan diplom— kraven betraktas som en speciell form av avancerad och särskilt omfattande överkurs.

Musiklärare gör förutom ev. överkurs sina obligatoriska val bland kurserna 2. 3. 4 och 12—15. Resten är frivilliga.

Musikpedagoger gör förutom ev. överkurs sina obligatoriska val bland kurserna 1—4, 6 (för icke sångare) och 12—16. Tillval nr 7 här i annan form till grundkurserna för sångpedagoger, varjämte nr 9 och 11—13 in— går som grundkurser för teoripedagoger. Övriga tillval är frivilliga.

Kyrkomusiker gör förutom ev. överkurs sina obligatoriska tillval bland kurserna nr 2, 3 och 12. Övriga tillval är frivilliga.

14. 14 Kursverksamhet

En relativt mångskiftande kursverksamhet förekommer på det musikaliska området. Denna är dock mycket ojämnt fördelad och ombesörjs av en rad olika institutioner och organisationer under i många fall proviso- riska förhållanden. Inom den högre musik- utbildningen saknas möjligheter till kurs- verksamhet och konferenser nästan helt. Detta påtalades i departementspromemo- rian Den högre musikutbildningen (1964), där ett kursinstitut skisserades. Detta skulle ledas och administreras genom musikhög- skolan i Stockholm. Sedan dess har en kon- ferens av här åsyftad typ genomförts. Den hölls i juni 1967 på Hässelby slott och äg— nades den musikteoretiska undervisningen vid musikhögskolor/konservatorier och uni- versitet och med deltagare från alla de nor- .diska länderna. Det vittnade: samstämrnigt

om nödvändigheten av sådana arbetsdagar. Flera besläktade initiativ väntar också på att genomföras.

Då en kursverksamhet av här åsyftat slag inte bara är av en hög angelägenhetsgrad i nuläget utan också i framtiden — inte minst för att musikfackskolornas och musikhög- skolornas nya kursplaner effektivt skall kun- na genomföras - ansluter sig kommittén

till det i ovannämnda departementsprome- moria framförda förslaget. Kommittén anser dock en betydligt större differentiering av kurstyper nödvändig och föreslår, att kurs- verksamheten leds, inte av ett särskilt in- stitut, utan av Sszs förvaltningsorgan (se sid. 226) och med bl. a. de olika musikhög— skolornas rektorer och lärarråd som förslags- ställare.

Här meddelas några av de kurstyper, som kommittén anser bör komma ifråga inom ramen för kursverksamheten. Fortbildnings— kurser i musik för musiklärare och klass- lärare bör liksom nu handhas av skolöver- styrelsen. Kommittén framhåller dock starkt önskvärdheten av att ämnet musik erhåller större antal kurser än nu är fallet.

Sommarkurser på olika instrument. Gäl- ler utbildningen av i första hand ungdomar i skolpliktig ålder. Som modell kan här tjäna de av Sven Karpe ledda s. k. Lundgrenska kurserna för violinister (även cellister). Samarbete bör etableras med skolmyndigheterna och orga- nisationen Musik för Ungdom (MfU).

Sommarkurser för musikfackskoleelever och övriga musikyrkesinriktade elever på det gymnasiala stadiet.

Sommarkurser för tnurikhögskolee/ever och avancerade fackskoleelever i orkesterspel och körsång. Det har t. o. m. vid musikhögskolan i Stock- holm visat sig svårt att få till stånd en sym- foniorkester med full besättning och god balans mellan stråk- och blåsarsektioner. Därtill kommer att de ännu få eleverna i instrumentklasserna i Göteborg och Malmö för en lång tid framåt inte kommer att kunna ges en pedagogiskt planlagd orkester- skolning inom den symfoniska litteraturen: från wienklassicism till modern musik. En sommarkurs med en musikhögskolornas egen symfoniorkester skulle kunna fylla den- na lucka. Viss konsertverksamhet bör före- komma. Orkesterkursen — som bör samman- kopplas med en dirigentkurs — föreslås för— lagd till Göteborg.

Körkursen bör i högre grad än orkester— kursen inriktas på vidareutbildning av diri— genter.

»Mästarkurser» på instrument och i solo- sång för musikhögskoleelever. Diplomnivå.

Kurser givna av gästprofessorer och gäst— Iiirare vid kompositionsklassen. vid Musik- pedagogiskt centrum i musikhistoria-form— lära, sång och instrument med interpreta» tion m. m.

Kurser och konferenser för musikhög- skole— och musikfackskolelärare rörande olika instrument, sång, musikteori etc. Till aktuella ämnen hör förnyelse av reper- toar och därmed förknippade interpreta- tionsfrågor, informationer och debatter om nya musikpedagogiska rön m. m.

Kongresser inom musikutbildningsfältet (även internationella). Kan även gälla spe— ciella forskningsområden.

Musikhögskolornas kursverksamhet bör även kunna svara för de organisatoriska problemen i fråga om studieresor och stu- diebesök, elevutbyten (även konsertturnéer), folkmusikexpeditioner (inspelning, uppteck- ning, miljöstudier) m. m.

Kursverksamheten bör också påta sig det administrativa ansvaret för de av Musika— liska akademien ledda sommarkursema för utbildande av kyrkomusiker (se 5. 129). Des- sa kurser bör även kompletteras med pla- neringsdagar för och viss fortbildning av de vid kurserna verksamma lärarna.

Vidare förutsätter kommittén, att regel- bunden fortbildning anordnas för lärare verksamma inom frivillig musikundervis- ning och musikaliskt folkbildningsarbete. Om kommitténs förslag till samordning av den frivilliga musikundervisningen förverk- ligas, bör detta medföra att skolöversty- relsen tar ansvaret för sådan fortbildnings- verksamhet. Vissa typer av kurser för dessa lärare kan dock vid sidan härav anordnas av musikhögskolornas kursverksamhet. Kur- ser och konferenser avsedda främst för lä- rare vid musikhög- och musikfackskolor bör i viss utsträckning kunna stå öppna även för andra musiklärarkategorier.

Musikhögskolornas kursverksamhet bör också överta de 5. k. kompetenskurserna, som nu anordnas av skolöverstyrelsens folk— bildningsbyrå.

Den mycket omfattande kursverksamhet,

som äger rum på det kyrkomusikaliska fäl— tet. samt även de icke kyrkomusikaliskt in— riktade körsångarkurserna torde knappast kunna överföras till musikhögskolans kurs- verksamhet. Dock skulle denna kunna påta sig ett visst ansvar för fortbildning av lä- rare för sådana kurser.

Den här föreslagna kursverksamheten bör enligt kommitténs mening få en så stor lokal spridning som möjligt. Som lämpliga förlägg- ningsorter förutom Stockholm. Göteborg och Malmö kan i första hand nämnas Inge— sund och Framnäs.

En speciell roll spelar i detta samman- hang de musikkurser som förmedlas genom radio-TV och som handhas av radiokonser- vatoriet vid Sveriges Radios vuxenundervis- ningsavdelning (Radioskolan). Målsättningen är här att genom pedagogiskt planlagd pro- gramverksamhet (med läromedel) bidra till en allmän höjning av den musikkulturella bildningsnivån. Viktigast är funktionen som ett slags fortbildningsinstitut för musikpeda- goger av olika kategorier, men avsikten är också att fånga upp intresserade ungdomar och ge material för cirkelverksamheten inom bildningsförbunden. Många andra aspekter kommer också in i bilden: från kontakterna med den »vanlige» lyssnaren till lärare inom andra ämnen som vill skaffa sig all- mänorientering i musik.

En uppfattning om verksamhetens art ger de kurser, som startade i slutet av januari 1968 och löper över tre terminer t.o.m. våren 1969. Ämnena är fyra: musikhistoria, formlära, musikteori (gehörsutbildning, har- monilära, kontrapunkt m.m.) och musik- pedagogik. Antalet radiolektioner är 3 per vecka —— ett för vart och ett av de tre först- nämnda ämnena — under 24 veckor. Kur- sen i musikpedagogik är under planläggning.

Till kurserna utges läroböcker (med ton- band): en musikhistorisk handledning. en formlära i 2 delar, en kombinerad gehörs-. harmoni- och kontrapunktlära och en hand- bok i musikpedagogik. Samtliga volymer har formen av arbetsböcker. Det sammanlagda antalet sidor rör sig omkring 700.

Detta s.k. radiokonservatorium tillkom genom ett gemensamt initiativ av Sveriges

Radio. Musikaliska akademien, Skolöver- styrelsen. den musikvetenskapliga institu- tionen vid Uppsala universitet och Sam- verkande bildningsförbunden.

Skolöverstyrelsen anordnar i anslutning till radio- och TV-sändningarna veckosluts- och sommarkurser för vid särskilda test- ningar uttagna elever. inalles 200, varav hälften musiklärare och klasslärare inom skolväsendet, hälften lärare vid kommunala musikskolor och studiecirkelledare.

Den här beskrivna undervisningen — som planeras sändas i repris — har karaktär av grundkurs i resp. ämnen. Det torde för framtiden vara möjligt att inom Radiokon- servatoriets ram även meddela undervisning inom vissa specialområden såsom musiket- nografi. svensk folkmusik, kyrkan och mu- siken. musikskriftställeri (musikkritik, ut- formning av programkommentarer m. m.), musikadministration, kurser i TV på här— för lämpliga instrument etc.

Musikhögskolornas kursverksamhet bör planläggas i samråd med skolöverstyrelsen och Radiokonservatoriet/Sveriges Radio.

14.15. Examenslinier (sammanfattning)

A. Nu existerande examenslinjer och exa- mina som föreslås utgå.

l. Musikledarexamen.

Kommittén föreslår att tjänstetypen mu— sikledare upphör och ersätts med tjänster som rektor —— studierektor för obligato- risk och frivillig musikundervisning. Be- hovet av administrativ skolning för des- sa tjänsteinnehavare bör tillgodoses ge- nom kursverksamhet. Militär musikdirektörsexamen. Den nuvarande mycket kvalificerade ut- bildningen till militär musikdirektör mo— tiveras främst av att de militära musik— direktörerna leder till militära förband förlagd musikutbildning. Genom kom- mitténs förslag överförs denna utbild— ning till det allmänna skolväsendet och musikhögskolorna. De krav på kvalifi- cerad militärmusikalisk specialisering, som kan förutses, bör tillgodoses genom den högre musikutbildningens nya möj-

to

ligheter till specialisering samt genom kursverksamhet.

3. Musikunderofficersexamen. Genom överförandet av den militärmu- sikaliska utbildningen till civila myndig- heter upphör behovet av musiklärare vid de militära förbanden. Militärmusiker— nas huvudsakliga uppgift blir i fortsätt— ningen att fungera som orkestermusiker samt att medverka som pedagoger inom det civila musiklivet.

4. Högre organist- och högre kantorsexa— men. Dessa två examina sammanslås till en ny, enhetlig kyrkomusikerexamen, vilken även innefattar en kvalificerad musikpe- dagogisk utbildning.

5. Musikinstruktörsexamen. Denna examen ersätts av musikpedago- gisk examen vid musikfackskola.

6. Kyrkokantorsexamen samt organist— och kantorsexamen. Dessa examina ersätts främst av kantors- examen vid fackskola och musikfolkhög- skola. Genom kursverksamhet erbjuds möjlighet att avlägga kantorsexamina utan pedagogisk kompetens.

7. Pianostämmarexamen KMH. Denna utbildning överförs till musikfack- skola, där den motsvaras av pianotekni- kerutbildning ( pianoteknikerexamen).

B. Sammanfattning av examenslinjerna i den av kommittén föreslagna musikutbildnings- organisationen.

B. M usikpedagogiskt centrum ( MPC ). 14.16. Kringsyn

Det vore inte svårt att hitta uttalanden om värdet av pedagogiskt utvecklingsarbete om man gjorde en inventering av statliga skol— myndigheters och utredningars uttalanden de senaste åren. Målet för det skolpolitiska reformarbetet kan sägas framdeles vila på principen om skolans ständiga anpassning till samhällsutvecklingen i övrigt. De bästa anvisningarna för hur detta reformarbete bör bedrivas såväl beträffande mera lång- siktiga som näraliggande lösningar beträf- fande gestaltningen och omgestaltningen av skolans inre arbete synes stå att finna endast genom ett målinriktat pedagogiskt utveck- lingsarbete. Identifiering och definition av problemställningar, försöksverksamhet och nykonstruktioner måste bli det självklara andra ledet sedan de allmänna målsättning- arna för skolarbetet bestämts. Detta innebär följande.

1. Arbetet måste i första hand få sådan inriktning att den fortlöpande skolreformens intentioner så snabbt som möjligt kan för- verkligas.

2. Arbetet måste få en sådan upplägg- ning att det tar sikte på att engagera den enskilde läraren. Endast genom att inlemma lärarkåren i undersökningar och försök, dvs. ett utvecklingsarbete, organiserat som ett lagarbete mellan pedagoger, organisatörer och administratörer, kan man snabbt få re-

Examen för U tbildningsinstilution Normalstudielid 1. Musikpedagog fackskola 3 år 2. Musiklärare fackskola + lärarhögskola 4 år 3. Militär- och underhåll- ningsmusiker fackskola 3 år 4. Kantor med musikpedago- gisk kompetens fackskola/musikfolkhögskola 3 år 5. Kantor/musiklärare fackskola + lärarhögskola 4 år 6. Pianotekniker fackskola 3 år 7. Musiklärare (1 ämne) musikhögskola + lärarhögskola 4 år 8. Musiklärare (2 ämnen) universitet + musikhögskola + lärar- högskola 4 år 9. Musikpedagog musikhögskola 4 år 10. Organist musikhögskola 4 år 204 SOU l968:00

sultat i form av förändringar i det praktiska arbetet.

14.17. Nuläge beträffande pedagogiskt ut- vecklingsarbete i Sverige Förekomsten av pedagogiskt utvecklingsar- bete i landet kan i stort sägas fördela sig på följande huvudgrupper.

1. Skolforskning vid universitet och hög- skolor.

2. Försöksverksamhet i skolöverstyrelsens regi.

3. Pedagogiskt utvecklingsarbete i kom- munal regi, inklusive Pedagogiskt centrum i Stockholm.

4. Enskilda lärares och skolors bidrag till pedagogisk utveckling.

14.17.1 Skolforskning vid universitet och högskolor Utmärkande för den Skolforskning, som be- drives vid universitet och högskolor är att den inte i första hand är inriktad på tilläm- pade uppgifter och näraliggande praktisk problematik inom undervisning och fostran. En stor del av projekten har karaktären av grundforskning. Vidare kan man generellt säga, att det saknas en jämn fördelning över olika problemområden beträffande den här aktuella skolforskningen. Detta kan till viss del bero på att det nuvarande akademiska befordrings- och meriteringssystemet upp- ammar en inriktning mot enmansforskning. Särskilt synes detta gälla humanistiska äm- nen. Resultatet av denna typ av forskning kan sägas leda till punktinsatser, varvid den för skolan så viktiga helhetssynen ofta kom- mer i andra hand. Slutligen kan sägas, att i regel saknas resurser för att föra ut rön i det praktiska skolarbetet. Resultaten stannar ofta på halva vägen och även om sum- meringar görs i specialtidskrifter o.dyl. är dessa i regel alltför svåråtkomliga och svårlästa för att resultatet skall nå ut på fältet — till den enskilde läraren eller den enskilda skolan. Beträffande musikämnet kan sägas, att vid universitetens pedagogiska och psykologiska institutioner har endast gjorts enstaka undersökningar. Tre doktors-

avhandlingar, en musiksociologisk och två behandlande musikbegåvningsmätmngar, nar producerats samt två licentiatavhandlingar, den ena om barns musikaliska skapande. Vidare har det utförts en hel del smärre forskningsuppgifter med anknytning till mu- sik, men ingen förteckning på sådan finns veterligen uppgjord.

Lärarhögskolornas metodiska utvecklings- arbete när det gäller musik är kvantitativt obetydlig.

Sammanfattningsvis kan sägas:

att alltför litet av systematiskt och veten- skapligt kontrollerat musikpedagogiskt ut— vecklingsarbete gjorts,

att de institutioner, som bedriver peda- gogisk- och psykologisk forskningendast spo- radiskt arbetar med uppgifter, som har att göra med musik samt

att det inte finns något organ för samar- bete och kontakt mellan forskare och musik— pedagoger.

14.17.2 Skolöverstyrelsens utvecklings- arbete

Vid skolöverstyrelsen har inrättats en sär- skild byrå för pedagogisk undersökning- och försöksverksamhet. Den skall initiera och stödja sådana vetenskapliga projekt, som är av vikt dels för förverkligandet av inten- tionerna bakom riksdagens basalt ifråga om skolans målsättning och arletstcrmer, dels för den fortsatta skolutvecklingen. Här skall endast behandlas skolöverstyrelsens försöks- verksamhet i musik.

Skolöverstyrelsens utvecklingsarbete på mu- sikområdet bedrivs genom

a) skolkonsulenten

b) SPA 8 i samarbete med fortbildnings- konsulenterna

c) vissa fortbildningskonsulenter

d) utvecklingsblocken

.S'kolkonsulenten i musik, fortbildningskon- sulenter

På SÖ:s utvecklingsanslag finns för närva- rande två stora projekt under arbete. Det ena gäller utarbetande av programmerad

gehörsundervisning för grundskolans mellan- stadium. Arbetet påbörjades 1964 och är nu inne i slutfasen. Det andra projektet inne- bär utarbetande och utprövning av lektions- paket i musik med bandinspelade ackom- panjemang till sånger. Fem lärare arbetar med var sitt delprojekt och försöksverksam- het förekommer i en rad kommuner. Arbetet beräknas vara klart sommaren 1968, då pro- jekten föreligger utprövade i manuskript.

Utanför SÖ:s egen försöksverksamhet på- går utvecklingsarbete på instrumentområdet gällande såväl gitarrer, pianon och orkester- instrument som direkta Skolinstrument. Där- vid gör vissa fortbildningskonsulenter be— tydande insatser.

SPA 8

Skolöverstyrelsens pedagogiska arbetsgrupp i musik arbetar under 1967—1968 framför allt på ett centralt område, frågor rörande utformning och genomförande av en revide- rad läroplan i musik för grundskolan. Sedan några år tillbaka prövas i två län genom repektive fortbildningskonsulents försorg ett system med relativt detaljerade terminspro- gram med musikundervisande klasslärare som musiklärare. Programmen har tidigare prövats i Stockholms stad, där de alltjämt fungerar väl. Dessa terminsprogram betrak- tas som en värdefull möjlighet att konkreti- sera läroplanens intentioner och föra ut idé- ernai läroplanen i praktiskt väl tillrättalagd form. Försöksverksamheten beräknas vara avslutad under innevarande år, och diskus- sioner pågår om lämpligt sätt att perma- nenta terminsprogrammen samtidigt som de förs ut i hela landet.

Ett härmed sammanhängande projekt, som inleddes hösten 1967, gäller reformering av högstadiets musikundervisning mot bak- grunden av att ämnet musik på nytt före- slås bli obligatoriskt på högstadiet.

Utvecklingsblocken Vid SÖ:s s.k. utvecklingsblock pågår vissa mindre försök i ämnet musik, främst inrik- tade på högstadiet och gymnasiet (konst- och musikhistoria).

14.17.3. Pedagogiskt utvecklingsarbete ikom- munal rcgi inklusive Pedagogiskt centrum i Stockholm

De enskilda skolstyrelserna har under årens lopp initierat och genomfört olika pedago- giska utvecklingsprojekt. Inte minst gäller detta skolförvaltningen i Stockholm, Stock- holms skoldirektion. Försöksverksamheten har bekostats dels av kommunen, dels av staten och i vissa fall har näringslivet lämnat bidrag till projektens finansiering.

Det för kommitténs arbete utan tvivel intressantaste pedagogiska utvecklingsarbetet i kommunal regi svarar det nyligen inrättade Pedagogiskt centrum i Stockholm för.

Pedagogiskt centrum i Stockholm

I augasti 1965 lade en arbetsgrupp under ordförandeskap av skoldirektören i Stock- holm fram en utredning med förslag om in- rättande av ett pedagogiskt centrum i Stock- holm. Förslaget antogs av Skoldirektionen och verksamheten kan sägas ha kommit igång under hösten 1967.

Då en del av detta centrums verksamhet är av intresse för skolmusikens vidkomman- de, inte bara vid Stockholms-skolorna, an- ser kommittén det motiverat att något dröja vid frågor, som aktualiserades under nämn- da utredningsuppdrag.

Syftet enligt direktiven Av utredningsdirektiven framgick, att verksam- heten vid centrum skulle syfta till en förnyelse av skolans inre arbete, att undersöka och ut- veckla formerna för undervisningens anordnan- de, att iordningsställa och allsidigt pröva hjälp- medel

1. Frågor röande studieplanerna, såsom de- ras relation till elevernas mognadsnivå, införan— det av nytt eller modernare stoff i kurserna samt lidsföljden för olika kursmoment.

2. Undervisningsmetodiken, såsom olika for- mer för individualisering av arbetet, uppdel- ning av eleverna i grupper vid vissa arbetsmo- ment, samordningen mellan ämnena och den samlade undervisningens problem.

3. Effekten av nya hjälpmedel, såsom pro- grammerade läroböcker, inlärningsmaskiner och diagnostiska prov etc.

4. Vissa elevvårdande uppgifter. såsom me- toderna för eleviakttagelser, disciplinproblemen, yrkes- och studievägledningen samt skolmog- nads- och förskolefrågorna.

Beträffande lärarfartbildningen framhöll ut- redningen följande:

»Vid Stockholms skolor förekommer en om— fattande lärarfortbildning. Hit kan hänföras en rikt varierad kursverksamhet, utarbetande av material för planeringsveckan och studiedagar- na, pedagogisk utbildning för oexaminerade vikarier, organisationen av auskultationsbesök hos erfarna och skickliga lärare, de s.k. Salt- sjöbadskurserna m.m. Det skulle ur viss syn- vinkel vara lämpligt att denna fortbildning — helt eller delvis — anförtroddes centrum. Detta kan nämligen efter hand förväntas bli en cen- tralpunkt för det pedagogiska utvecklingsarbe- tet och för nya rön på undervisningens områ- de, och det bör då ha goda möjligheter att till- lika fungera som ett sorts fortbildningsinstitut.

Emellertid skulle detta snart visa sig vara en uppgift, som medförde en mängd administrativt arbete och som skulle ta bort tid för centrums huvuduppgift, nämligen det pedagogiska ut- vecklingsarbetet. Utan att förringa värdet av att centrum i enstaka fall anordnar kurser kring frågor, som är eller nyligen varit aktuella i dess verksamhet, synes man normalt böra söka and- ra vägar för att snabbt och effektivt sprida de vid centrum vunna erfarenheterna till alla sta- dens skolor och lärare.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att både skolkommissionen och den utredning, som föregick upprättandet av den statliga försöks- skolan i Linköping, tänkte sig att de särskilda försöksskolorna, utöver huvuduppgiften att syssla med praktisk pedagogisk forskning, jäm- väl skulle fungera som central för lärarnas fortbildning. Departementschefen och riksda- gen avvisade emellertid denna tanke, under mo- tiveringar liknande dem som ovan anförts (spär- rat här).

H iälpm edels lörsörjningen I vad mån bör centrum befatta sig med skolans undervisningshjälpmedel? Dessa utgör ett stort problemkomplex med många delområden och aspekter, såsom AV-hjälpmedlens framställning och distribution, skolbiblioteket och dess ut- nyttjande, läroboksfrågan, materielkommittéer- na och mediatekstanken samt den tidigare om- nämnda s.k. lärarnas verkstad i Björkhagens skola.

Mycket talar för att hela hjälpmedelsfrågan knyts till centrum. Hjälpmedelsförsörjningen har en central ställning i den nya skolan och spelar en viktig roll för förverkligande av ett mera individualiserat och aktivitetsbetonat ar- betssätt. Framför allt de maskinella hjälpmed- len har börjat användas i mycket stor utsträck- ning. Och nya hjälpmedel kommer ständigt fram. Detta till trots föreligger brister och be- hov på många punkter, och en omfattande ny- produktion behövs. Allt detta innebär arbets-

uppgifter för ett pedagogiskt centrum, arbete med urval och utprövningar, beledsagade hand- ledningar och arbetsuppgifter, undersökningar över effekt och användbarhet, omarbetningar och nykonstruktioner.

Vidare tillkommer att också själva presenta- tionssättet håller på att revolutioneras genom s.k. självinstruerande metoden. Den innebär att målsättningen och kursfordringarna noga penetreras, att inlämingsmaterialet uppdelas i små enheter, och presenteras i en logisk följd (programmeras). Eleven får omedelbart veta om hans svar är riktiga och han kan arbeta helt i sin egen takt. Det självinstruerande inlämings- materialet har säkerligen kommit för att stanna. De nu aktuella frågorna är närmast vilken om- fattning och art materialet skall ha och på vilka punkter det bör sättas in.

Slutligen skall något sägas om materielens förvaring och katalogisering. Ordet mediatek har framskymtat i de senaste skolutredningar- na, men tanken därbakom har icke utvecklats eller fullföljts så som den är värd. Med media- tek förstås ett sammanslående och en gemen- sam katalogisering av all materiel i en skola. Det gäller sålunda utöver den vanliga under- visningsmaterielen också böcker, självinstrue- rande inlärningsmaterial, film, ljudband, ljud- bildband, ljusbilder och undervisningsbilder (bildkartotek). Att realisera mediatekidén inne- bär ett enormt arbete som innehåller många uppgifter för ett pedagogiskt centrum, men det råder ingen tvekan om att tanken därmed är pedagogiskt riktig och viktig.»

14.7.4. Enskilda lärares och skolors bidrag till pedagogisk utveckling 1964 års skolkommission gjorde en inven- tering av denna typ av försök ute i klass- rummen. En resumé av det stora materialet (850 lärare från alla stadier insände mate- rial) lämnades i betänkandet (SOU 1948: 27)

l4.18. Syftet med ett musikpedagogiskt cen- trum 14.18.l. Tidigare förslag och motiveringar I promemorian »Den högre musikutbild- ningen. En skissering av den framtida ut- formningen», (E 1964: 5), föreslogs, att en professur i musikpedagogisk forskning borde inrättas vid Musikhögskolan i Stockholm. I motiveringen hette det:

»Allt fler söker undervisning i eller kontakt med musik, och alla får genom de tekniska kommunikationsmedlen musikintryck i olika sammanhang. Men samtidigt blir de företeelser, som går under benämningen musik, allt fler

och allt mer mångskiftande. Detta skapar många problem. Vilken betydelse kan sysslan- det med musik ha för barn och vuxna? Vad slags musik skall man på olika åldersstadier och i olika sammanhang syssla med? Vad är att vinna och förlora genom att i skolan och/ eller på musikhögskoleplanet börja med annat stoff och andra musikaliska kvaliteter än dem, som den klassiska musiken och den traditionel- la undervisningsgången bjuder?

Ingenstans blir problemen klarare och svåra- re än inom skolans musikundervisning, men de flesta, som där ställs, är också relevanta för andra områden av musikundervisning. Målsätt- ningsfrågor, stoffurval, gehörsträning (vad för slags gehör och hur), materialframställning, metodik och lärarutbildning kan sägas vara några allmänt formulerade, fundamentala om- råden, där problem blir särskilt aktuella.

Hittills har förändringar i musikundervis- ningen i huvudsak skett genom beundransvärda insatser från enskilda lärare, som utifrån meto- diskt system framställt vad som kunde beteck- nas som ansatser till undervisningsmateriel och givit några metodiska handledningar till dessa. Men de olika försöken hänger inte samman, i vissa fall utesluter de varandra, och de har alltför mycket karaktär av punktrnatcrial, som kan ge stoff för träning endast en kortare tid. Om en musiklärare vill ha ett kontinuerligt och välavvägt material för sin klass får han göra i ordning det mesta själv. Vi har ett överflöd av sångböcker, samt några framställningar i musikkunskap men ingenting, som kan ge elev och lärare den trygghet, som ligger i ett genom- gånget moment och vetskapen om vad som skall bli det nästa.

Vad som behövs är emellertid inte bara några, som sammanställer ett material, utan musikpedagogisk forskning, som anger åtmin- stone några fundamentala utgångspunkter för vår bedömning om vad som på olika ålderssta- dier är möjligt och lämpligt, försöksverksamhet, som planeras och kontrolleras av vetenskapligt intränade musikpedagoger och till slut ett under kontinuerlig granskning framkommet material för att undan för undan kunna modifiera det efter utvecklingen inom samhälle och tonkonst. Vid musikhögskolan har några försök gjorts i blygsam skala och under sista året i ett större projekt, på uppdrag av och bekostat av skol- överstyrelsen. Men med de resurser, som för närvarande står till buds för musikhögskolan blir även dess ansträngningar bara punktförsök. En musikpedagogisk forsknings- och försöks- verksamhetscentral måste därför inrättas. Det är ur många aspekter fördelaktigt att förlägga denna till musikhögskolan. Även undervisning- en där har många pedagogiska problem, sär- skilt sådana som berör undervisningen i musik- teori och gehörsutbildning, vilka för sitt lösande

behöver ett möte mellan undervisningspraxis och vetenskapliga överväganden.

En sådan musikpedagogisk forskningsinsti— tution skulle dels själv utföra undersökningar och företaga försöksverksamhet, både i an- knytning till musikhögskolans interna under- visning och i samband med dess olika former av övningsundervisning i samband med lärar- utbildningen, dels i samarbete med skolöver- styrelsen planlägga försöksverksamhet med framställning och utprovning av material.

För att få till stånd en sådan institution skulle en professur i musikpedagogik inrät- tas vid musikhögskolan. Innehavaren skulle dels sköta undervisningen i pedagogik vid mu- sikhögskolans olika lärarutbildningslinjer, dels förestå den nämnda institutionen, sköta de kontakter, som institutionens arbete behöver och planlägga dess arbete.

Den nuvarande tjänsten som föreståndare för musikhögskolans praktisk-pedagogiska lä- rarutbildning och lärare i pedagogik (som fort- farande har den officiella benämningen lärare i metodik och praktisk lärarutbildning) skulle på så vis delas, och den andra halvan för- vandlas till en rektorstjänst, vars undervis- ningsskyldighet skulle gälla skolmusiklärarut- bildningens metodiska del, men som också skulle ha det organisatoriska arbetet om hand för all övrig övningsundervisning vid musik- högskolan. Man får nämligen räkna med, att övningsundervisningen, även när det gäller mu- sikpedagoger och musikunderofficerare, kom- mer att, inte bara bestå av individuell under- visning med frivilligt anmälda objekt också — och kanske i lika stor utsträckning som mu- siklärarnas ordinarie skolserier — kommer att bestå i övningar med samspelsgrupper i kom- munal musikskola och i studiecirklar.

Nedan ges (varken systematiskt eller ut- tömmande) några exempel på problem, som skulle vara av största intresse för såväl musik- högskolan som skolmusiken att få belysta. Som synes är en del av sådan art att ett sam- arbete med musikforskningsinstitutionen skulle te sig givande, i andra frågor krävs sociolo— gisk expertis. I samtliga fall blir det emel- lertid institutionens och dess föreståndares sak att se till, att de praktisk-musikpedagogiska aspekterna tillvaratas och stimuleras till nya försök på det musikpedagogiska fältet.

Hur utvecklas tonhöjdsdiskrimination under bamaåren?

Hur snabbt utvecklas förmågan att separera melodiska och rytmiska moment?

Vilka samband finns mellan sångförrnåga och gehör?

Hur mycket kan sångfönnågan tränas med riktig undervisning?

Vilken effekt har notläsningsövningar, som inte kommer i samband med instrumentspel?

Hur uppstår en auditiv gestalt? Vad har musiken som klingande struktur för upplevelseskapande kvaliteter?»

Promemorian har varit föremål för re- missbehandlin g varvid förslaget om inrättan- de av en professur i musikpedagogik till- styrkts av samtliga remissorgan.

Musikaliska akademien gjorde tanken på en forskningsprofessor till sin i sina år 1966 angivna anslagsäskanden, där det hette:

»Det förhållandet att föga görs inom det musikpedagogiska området vid de institutioner, som bedriver pedagogisk forskning torde till stor del kunna förklaras med svårigheterna att få kontakt med sådan musikpedagogisk exper- tis, som kan formulera musikaliskt och musik- pedagogiskt meningsfulla forskningsuppgifter.

Allra tydligast framträder hur illa tillgodo- sedd musikundervisningen är beträffande grund- läggande undersökningar om man jämför med vad som kommit de undervisningsområden till del som har att göra med de så kallade läs- ämnena och med verbala operationer. Om man som en parallell inom musikundervisningen ser på vad som är gjort i frågan om melodiläs- ning och gehörsutbildning, blir resultatet ned- slående. Då är något mera gjort vad gäller urvalsprövningar och test, men där är ändock behovet av tillför]itlighetsundersökningar inte på långa vägar tillgodosett.

Musikundervisningens speciella karaktär och det musikaliska materialets snabba förändring- ar har också skapat osäkerhet om mål och medel inom musikundervisningen, vilket för en icke fackman försvårar uppställandet av för musikundervisningen väsentliga problem. En central instans med möjligheter att få en över- blick över den musikpedagogiska situationen, formulera forskningsuppgifter, genom kontakt med de redan befintliga forskningsinstitutio— nerna på dessa 'lägga ut' sådana uppgifter samt under arbetets gång fungera som rådgivande instans för musikpedagogisk och musikaliska specialproblem (vid t.ex. konstruktionen av mätinstrument) är en nödvändighet om något skall bli gjort.

Innehavaren av den begärda tjänsten, en pro— fessur i musikpedagogik, skall få följande ar- betsuppgifter:

a) ombesörja undervisning i pedagogik vid Musikhögskolan;

b) i kontakt med Musikhögskolan, univer- sitetens pedagogiska institutioner och lärarhög- skolorna utarbeta forskningsprojekt, som kan bli utförda inom de nämnda institutionernas verksamhet;

c) själv leda något eller några av dessa pro- jekt, företrädesvis sådant som har samband

med Musikhögskolans undervisning och för- söksverksamhet;

d) sammankalla till konferenser med fack- män och musikpedagoger för att planera forsk- ningsprojekt och diskutera allmänna med mu- sikundervisningen i olika former samman- hängande frågor.»

Musikaliska akademien återkom i sina petita år 1967 med en förnyad framställ- ning nu avseende ett musikpedagogiskt cen- trum. Motiveringen lydde:

»att en instans behövs för samordning av forskning och utvecklingsarbete inom musik- undervisningsområdet och för att åstadkomma samarbete mellan forskare och musikpedago- ger-musiker;

att en effektiv fortbildning av lärare behö- ver utgå från en samlad bild av det musi- kaliska utvecklingsarbetet och att en sådan bild bäst kan ges vid ett musikpedagogiskt cent— rum, som även bör tjäna som centralt infor- mationsställe för alla som undervisar i mu- sik, (dokumentationscentral);

att vid ett sådant centrum bäst kan ges den fördjupning, som ingår som ett behörighets- krav för metodiklektorstjänst i musik vid lä- rarhögskola;

att med tanke på vad som finns av sam- lad information och samarbetsmöjligheter ett sådant centrum är väl ägnat att stimulera till och anordna kurser av olika slag och låta dem medverka i det musikpedagogiska och allmänt kvalitetshöjande utvecklingsarbetet, varvid bör erinras om att sedan Musikfrämjandets verk- samhet nedlades flera av dess kurser, särskilt dirigentkursema, inte återupptagits av någon annan instans.»

14T18.z. Kommittén Allmänt

För undervisning och lärarutbildning i alla ämnen gäller att inom ramen för generella principer om inlärning, varseblivning, per- sonlig fostran m.m. vart och ett ämne har sina speciella problem. För musikens del existerar bl. a. svårigheter att mäta framsteg och inlärning och värdera val av materiel, beteckningssätt och metoder.

De musikaliska aktiviteterna är trots bandspelare och filmkameror fortfarande svårfångade.

De senaste decennierna har gjort förrådet av rytmiska och melodiska strukturer att

välja materiel ur så mycket större än tidiga- re.

Den traditionella notskriften är oklar och svårläst och de mera pedagogiskt tillrätta- lagda symbolsystemen motstridda och föga undersökta.

Det musikaliska beteendet har stor varia- tionsrikedom.

Allt detta gör att följande frågor ständigt är aktuella:

Vilka aktiviteter är väsentliga på olika stadier och för olika individer? Vad för slags materiel skall ge anledning till aktiviteter? Hur och i vilken ordning skall stoffet pre- senteras för att eleverna skall uppleva att aktiviteten leder till resultat? Hur skall man få veta något om elevernas upplevelser? Hur skall resultatet av undervisningen mätas och utvärderas? Hur skall man kunna formulera detaljmålsättningar (för läsår, termin, för vecka, för varje lektion) som är realistiska och motsvarar elevernas förmåga och be- hov?

Dessa frågor är särskilt betydelsefulla i klassundervisningen i musik, allrahelst när den arbetar med ogallrat elevmaterial. Men även i instrumentalundervisning och sång- undervisning finns dessa problem. Väsentligt för all musikundervisning är att eleven ges uppgifter, som han kan lösa och att hans ambitioner motsvarar hans förmåga. Det är troligt att i den mån musikundervisningen har givit mindre goda resultat, orsakerna kan sökas i sådana förhållanden, där elever- na eller klasserna alltför ofta fått uppgifter, som inte kunnat bemästras och de därför gått miste om den »förstärkning», som upp- levelsen »jag kunde» innebär.

För att för musikens vidkommande för- bättra läget räcker det inte med att läraren känner till dessa problem, det måste bli ett utvecklingsarbete som går in på detaljer, på hur sekvenserna av intressestimulerande åt- gärder och uppgifter skall ordnas på ett visst stadium, hur de skall differentieras efter oli- ka begåvningsnivåer etc.

Detta är något den enskilde läraren en- dast i begränsad utsträckning har tid och möjlighet att göra. Han måste därför få en utbildning, som gör honom medveten om

problemen och förtrogen med det bästa och aktuellaste av musikpedagogiskt utvecklings— arbete. Han måste också få tillgång till läro— medel, som är så noga utprovade, att han vet när och hur de kan appliceras och kunna ägna sin uppmärksamhet åt att göra de jus- teringar, som varje situation och varje indi- vid kräver och att göra sådana iakttagelser, som kan leda till förbättringar av materiel och lärostoff. Det främsta motivet för in- rättande av ett musikpedagogiskt centrum är att kommitténs förslag rörande musik- undervisningen på olika nivåer och i olika organisatoriska former inte kan förverkligas utan att ökade resurser ges till musikpeda- gogiskt utvecklingsarbete. Genom ökade kunskaper om barns, ungdoms och vuxnas behov och möjligheter, när det gäller musi- kaliska aktiviteter och upplevelser kan en realistisk målsättning för undervisningen an- ges, lämpligt materiel framställas och en an- passning ske till den musikkulturella och tekniska utvecklingen.

För att ange några tänkbara utvecklings- projekt avseende skolmusiken bifogas ett utdrag ur utredningens rörande centrum för pedagogiskt utvecklingsarbete i Stockholm projektkatalog (sid. 184—186) i bilaga 4.

Lärarutbildningen

En central punkt i kommitténs program är lärarutbildningen. Denna måste självfallet utgå från undervisningen i de skolor och de institutioner, där lärarna kommer att ha sin verksamhet, dvs. kongruensbestämmas. Där- vid har man inte enbart att ta hänsyn till den allmänna skolans krav utan också till all annan typ av musikundervisning _ allt från ren hobbyverksamhet till den yrkesutbildan- de undervisningen.

Metodiklektorer i musik vid lärarhögskola

En utomordentligt betydelsefull lärargrupp kommer att utgöras av metodiklektorerna i musik vid lärarhögskolorna. Det är genom dessa som all musikundervisningen vid våra skolor, från lågstadiet upp till fackskola och gymnasium kommer att påverkas och ut- formas. Dessa lektorer skall dels bibringa lärarkandidaterna insikter och färdigheter

på sådant sätt att målsättningen för lärarut- bildningen blir uppfylld, dels leda musik— metodikinstitutionernas arbete och ge im— pulser till och i viss utsträckning även kunna leda musikpedagogiskt utvecklingsarbete.

För att fylla dessa krav måste metodik— lektorn initialt ha en vidare utbildning som ger honom kvalifikationer utöver vad han fått genom sin utbildning och erfarenheterna från tjänstgöring i skola. Med hänsyn här- till föreslår kommittén, att för behörighet till detta slag av tjänst krävs utöver lärarexamen minst fem års väl vitsordad tjänstgöring och fördjupade insikter inom område av betydel- se för tjänsteutövningen. Som ett obligato- riskt led i denna fördjupning ingår en kurs för blivande metodiklektorer vid MPC. Kommittén avseratt närmare precisera kur- sens längd och innehåll i samband med det kommande läroplansarbetet.

Denna föreslagna fördjupning bör emel- lertid för musikens vidkommande preciseras mot bakgrunden av vad ovan sagts om mu- sikundervisningens speciella problem. I den grundläggande musikundervisningen i klass eller grupp (gehörsutbildning, notläsning och rytmisk skolning) har utbildats olika meto- der, som skiljer sig från varandra bl. a. när det gäller musikaliskt stoff och betecknings- system. Skolans kursplaner i musik ger lära- ren frihet att välja mellan dessa system eller göra en syntes av det han finner bäst i flera metoder. Det är metodiklektoms uppgift att leda sina lärarkandidater till ett självständigt ställningstagande i metodfrågor och få fram en för olika situationer och stadier använd- bar syntes. För att kunna göra detta måste metodikläraren själv ha fått möjligheter att någonstans studera det samlade resultatet av det musikpedagogiska utvecklingsarbetet och helst också under sakkunnig ledning deltaga i något utvecklings- eller undersökningspro- jekt av vetenskaplig karaktär. På så vis bör han få en på fakta och problemanalyser grundad förmåga till kritisk bedömning och kunna diskutera förhållandet mellan mål- sättning och metodik i olika situationer. Det- ta slag av fördjupning, vilket samtidigt ger en överblick över det musikpedagogiska om- rådet, som bör krävas för behörighet till

metodiklektorstjänst i musik vid lärarhög- skola. Denna behörighet synes bäst kunna meddelas vid ett musikpedagogiskt centrum.

Dokumentation

För alla slag av lärare i musik skulle det vara av väsentlig betydelse att mellan fortbild- ningstillfällena kunna hänvända sig till en institution, som har resurser att upprätta och ständigt hålla aktuellt ett musikpedago- giskt dokumentationscentrum, där lektions- modeller kan studeras, litteraturanvisningar erhållas och genom vilket varje lärare kan få kontakt med och följa det musikpedago- giska utvecklingsarbetet.

Sammanfattning

Syftet med musikpedagogiskt centrum kan sammanfattas i följande punkter.

1. Samordning och idégivning rörande musikaliskt utvecklingsarbete i kontakt med skolöverstyrelsen, musikhögskolorna, uni- versitetens pedagogiska och psykologiska institutioner, de musikvetenskapliga institu- tionerna vid universiteten, lärarhögskolornas pedagogiska och musikmetödiska institutio— ner, den akustiska forskningen i landet, Sveriges Radio (skolradio. vuxenutbildning, elektromusikstudio etc.), Rikskonserter m. fl.

2. Inom ramen för detta samarbete be- driva eget utvecklingsarbete enligt anvisning- arna under rubriken »arbetssätt».

3. Svara för viss vidareutbildning.

4. Svara för dokumentation i princip rö- rande hela det musikaliska och musikpeda— gogiska fältet.

Ordningsföljden innebär ingen priorite— ring av de olika uppgifterna.

14.19. Organisationsformer 14.19.1. Yttre organisation

Musikpedagogiskt centrum bör vara en rela- tivt självständig enhet. Hela landet skall vara dess verksamhets- och experimentfält. Administrativt bör detta centrum vara direkt underställt styrelsen för musikhögskolorna. Lokalmässigt bör centrum förläggas till mu-

sikhögskolan i Stockholm så snart möjlig- heter erbjuds.

Fördelarna med ett relativt fristående mu- sikpedagogiskt centrum anser kommittén vara att det lättare kan betjäna samtliga for- mer av musikundervisning på alla stadier. Kommittén vill i detta sammanhang ytterli- gare trycka på vikten av att de enskilda lä- rarna och skolorna engageras i utvecklings- arbetet. Detta förutsätter att ledningen för ett sådant centrum dels är lyhörd för lokala initiativ, dels att de undersökningar, försök etc., som kommer att utföras från centrums sida så långt möjligt får en ur lokaliserings- synpunkt så rättvis spridning över landet som är praktiskt realiserbar.

14.19.2. Inre organisation Den inre organisationen beträffande perso- nal och tjänstetyper belyses i ett särskilt av- snitt. Här skall endast behandlas frågan om huruvida ett musikpedagogiskt centrum av det slag, som kommittén här föreslår, bör uppdelas på sektioner. Visserligen kan enligt kommitténs mening en mångfald av arbetsuppgiftema fördelas på olika försöksledare, vilket i sin tur, sett ur effektivitetssynpunkt rimligen borde leda till krav på specialisering, men de indelnings- grunder. som är för handen — skolformer, stadier, ämnesområden etc. — förefaller inte kommittén vara särskilt meningsfulla, då man ju här rör sig endast inom ett ämnes- område, musiken. Vikten av att undvika en, ur pedagogisk synpunkt onödig uppsplittring av musikens olika deldiscipliner anser kom- mittén väga tyngre än eventuella argument beträffande en speicalisering hos försöksled- ningen, som skulle kunna resultera i en för- ment ökad effektivitet.

14.20. Arbetssätt Det är ett känt faktum att det tar lång tid för nya pedagogiska idéer att slå igenom i lärarutbildning och undervisning. Skolmyndighetema har försökt att hjälpa lärarna genom att öka informationen, ge resurser till ökad fortbildning, hjälpmedel etc. Enligt kommitténs mening har ett musik-

pedagogiskt centrum här unika möjligheter att göra en insats för den pedagogiska för- nyelsen, framför allt på följande områden:

genom att engagera lärarna i utvecklings— arbetet.

genom att via utbildning av metodiklek- torer från början göra lärarkandidatema försöksinställda i sin undervisning och

genom att underlätta lärarnas arbetsbörda och skapa en garanti för att eleverna bi- bringas en modern syn på stoffet via cen- tralt utarbetade lektionsutkast, övningsma- teriel och anvisningar.

Beträffande arbetsgången menar kommit- tén att det förslag till en uppdelning av ett projekt i fyra faser, som utredningen om Pedagogiskt centrum i Stockholm framlagt, är värt att beakta.

1. Intraduktionsfasen — omfattande tiden fram till beslut om ett projekts uppförande på centrums arbetsprogram — åvilar dels för- söksledningen vid centrum, som skisserar ar- betsgången och försöksbetingelserna, dels för- sökskommittén, som särskilt svarar för de pe- dagogiska aspekterna och konsekvenserna, dels ock Skoldirektionen, som gör en allmän ange- lägenhetsgradering och beslutar i frågan.

2. Produktionsfasen — omfattande problem- inventering samt det egentliga konstruktions- och undersökningsarbetet — genomföres av en av försöksledarna och en eller flera assistenter samt en arbetsgrupp (produktionsgrupp) be- stående av 5—10 lärare med speciellt intresse för projektet jämte erforderlig expertis från bl. a. skolförvaltningen.

3. Verifieringsfasen — innefattande det iordningsställda materialets utprövning i större skala och under normala skolbetingelser samt en därpå följande översyn och slutjustering — genomföres av försöksledaren med hjälp av en större lärargrupp (verifieringsgrupp) samt as- sistent — och experthjälp.

4. Realiseringsfasen — innebärande att ma- terialet förs ut bland lärarna vid stadens sko- lor -— åvilar i första hand rektor, som har att organisera en eller flera, smärre realise- ringsgrupper, bestående av lärare, som uttalat önskemål om att använda materialet i sin un- dervisning.»

14.21. Produktion och distribution av tryckt material

Det kan förutsättas att ett musikpedagogiskt centrum kommer att producera en mängd

arbetsmaterial, rapporter, handledningar, exempelsamlingar m.m. i tryckt form. En del av materialet kommer endast att finnas tillgängligt internt, medan annat material jande anordning prövas.

Det material, som släpps ut från centrum, bör tryckas i en skriftserie med förslagsvis en utgivning av en tidskrift per termin. Tryckningen bör i likhet med vad utred— ningen rörande Stockholms pedagogiska cen— trum föreslog för SPC:s del kunna ske vid Stockholms stads arbetsvårdsbyrå i avvaktan på de resultat, som läromedelsutredningen kan komma fram till beträffande pedago— gisk förlagsverksamhet. Ambitionen bör vara att göra tidskriften självbärande. Kommit— tén vill i detta sammanhang varna för att göra tidskriften så krävande, att arbetet med den allvarligt kommer att inkräkta på det pedagogiska utvecklingsarbetet vid centrum.

Enligt kommitténs mening bör ett num- mer av en sådan här skisserad tidskrift bl. a. innehålla följande.

1. En kort pressöversikt av pedagogiskt '.tvecklingsarbete inom musiken såväl inom som utom landet och i samband därmed en dokumentation över nyutkommen litteratur, som bedömes vara av intresse i detta sam- manhang.

2. En rapportering över pågående projekt avseende musikaliskt-pedagogiskt utveck- lingsarbete såväl det som bedrives inom centrum som på annat håll. En rapportering av avslutade projekt och detaljundersökning— ar.

3. Viktiga promemorior och anvisningar beträffande kommande, pågående eller re— dan utförda projekt.

4. Allmänna artiklar i musikpedagogiska frågor. Beträffande distributionen synes det vara lämpligt att samtliga berörda utbildnings- anstalter och verksamhetsfält stimuleras att prenumerera på skriftserien. Kommittén vill också påpeka vikten av att i sammanhanget nödvändiga kontakter med andra institutio- ner av liknande art, såväl inom som utom landet upprättas.

Kommittén räknar med att följande perso- nalkategorier erfordras:

1. En fast anställd ledning med admini- strativ personal.

2. Tillfälligt experter.

3. Tillfälligt anlitad personal för bearbet— ningar m. 111.

anställda assistenter och

l4.22.l. Ledning med administrativ personal Den fasta ledningen bör, enligt kommitténs mening, utgöras av en chef, två projektleda- re och administrativ personal.

Chefen för mixsikpedagogiskt skall:

l. självständigt leda verksamheten

2. till SfM leverera underlag för petita m.m. '

3. svara för rapporteringen till berörda organ samt '

4. vara föredragande i expertkommittéer, som han kommer att tillsättas.

Inom centrum skall chefen:

1. svara för arbetsfördelningen mellan försöksledarna samt för lokal- och personal- frågor

2. svara för samordningen av utvecklings- arbetet vid centrum med annan liknande pedagogisk verksamhet i landet '

3. kunna meddela viss handledning till assistenter, som utför examensarbete vid centrum.

De krav man med hänsyn till ovan angiv- na arbetsuppgifter måste kunna ställa på chefen för centrum är att han skall vara väl meriterad som pedagog, forskare och admi- nistratör. Han måste dessutom äga för upp- gifterna erforderliga musikaliska kvalifika- tioner samt väl känna musiksamhällets upp- byggnad och funktioner, den allmänna skol- förvaltningen, de olika skolformerna och deras förekomst.

Med hänsyn till de höga krav, som här uppställes på innehavaren av chefstjänsten vid musikpedagogiskt centrum samt till den- nes och centrums självständiga ställning me- nar kommittén, att tjänsten bör inrättas som en professur och tillsättas genom sakkunnig- förfarande. Kommittén menar vidare, att

centrum

om chefen för musikpedagogiskt centrum skall få möjlighet att effektivt leda utveck— lingsarbetet måste en avlastning av de ad— ministrativa åliggandena komma till stånd.

Särskilt synes detta gälla sådana admini— strativa göromål, anslagsövervakning, an- ställning av tillfällig personal, lokalfrågor samt handhavande av tryckt informations- material m. m. Med hänsyn till de krav, som kommer att ställas på innehavaren av en sådan administrativ tjänst, föreslår kommit- tén, att den inrättas som en kanslisttjänst för vilken skoladministrativ erfarenhet bör ut- göra kompetensvillkoret.

Med stöd av de beräkningar, som utförts av utredningen om Pedagogiskt centrum i Stockholm (kapitel 11), synes det vara rim- ligt att antaga ett genomsnitt av ett genom— fört projekt per person och år, och därför också väl motiverat med inrättande av två fasta tjänster för projektledare, direkt under- ställda chefen för musikpedagogiskt cen- trum. Av projektledama bör krävas en all- sidig erfarenhet av försöksverksamhet inom pedagogik, psykologi eller musiksociologi med anknytning till det musikaliska fältet.

Genom förläggningen till Musikhögskolan av MPC kan viss samverkan med övriga, i byggnaden befintliga institutioner. ifråga om kontorsmässigt servicearbete äga rum.

14.222. Assistenter och experter Forskningsassistenterna kan t.ex. vara per- soner, med några akademiska betyg i ämne- na statistik, pedagogik, psykologi, sociologi. De anställs för viss projekt eller för viss tid. Denna grupp bör även, i de fall deras upp- drag är förenat med examensarbete inom en postgymnasial karriär, kunna räkna med viss handledning i sitt examensarbete vid centrum. Till gruppen experter kan t.ex. hänföras lärare, som anställs för viss tid för att utar- beta arbetsuppgifter, exempelsamlingar, prov osv. '

14.223. Tillfälligt anlitad personal för bear- betningar m. m. Vid undersökningar, prov, test, etc. om vilka här är fråga torde man kunna förvänta sig

att behov av t. ex. statistisk bearbetning av framkommet material då och då blir nöd- vändig. Vid Pedagogisk centrum i Stock- holm räknar man med en genomsnittlig be- arbetningskostnad per projekt på ca 5000 kronor om projektet är av den art som upp— tas i projektkatalogen (bilaga 4). Enligt kommitténs mening är detta belopp tilltaget något i överkant, men även om det kan vara vanskligt att bedöma ett medeltal härvid- lag, anser kommittén, att posten som sådan måste beaktas vid kostnadskalkylen över ett tilltänkt projekt.

C. Musikvetenskapens ställning vid musik- cenrrmn [ Stockholm

l4.23. Kommittén

Det musikutbildningscentrum i Stockholm som föreslås av kommittén måste för att motsvara de högt ställda kraven på både mångsidighet och olika studienivåer inom den postgymnasiala undervisningens ram även innefatta en musikvetenskaplig insti- tution med tillhörande professur. Tanken är ingalunda ny. Den återfinns — samman- kopplad med förslaget om en musiklärar- utbildning med 2 akademiska betyg i ämnet musikhistoria — redan i MU, i Bertil Carl- bergs reglementsförslag för musikhögsko- lan (1956), i departementspromemorian Den högre musikutbildningen (1964) och i 1965 års musikforskningsutredning. Den återfinns också i Musikaliska akademiens byggnads- planer alltifrån 1940—talets mitt — då med förslag om en musikvetenskaplig institution sammanbyggd med musikhögskolan — den möter också i de senare årens petita från Stockholms universitet, i 1967 års petitaskri- velse med prioritering. Nämnas bör också det samstämmiga tillstyrkande av förslaget som finns att läsa i remissutlåtandena på Den högre musikutbildningen och på mu- sikforskningsutredningen.

Det synnerligen angelägna i inrättandet av denna professur är sålunda redan styrkt. Stockholm torde inte bara vara det enda större europeiska musikcentrum som sak- nar fullständiga musikvetenskapliga utbild- ningsmöjligheter (vid Stockholms universi-

tet finns endast ett universitetslektorat i äm— net och examansrätt för fil kand). I huvud- staden finns också landets samtliga större musikinstitutioner (Sveriges Radio, Rikskon- serter. Kungl. Teatern, Konsertföreningen. en rad olika kammarmusikföreningar, en omfattande kyrklig konsertverksamhet m. m.), Där finns — med endast några få un- dantag — vidare samtliga institutioner inom det musikvetenskapliga arbetsfältet: Musi- kaliska Akademiens bibliotek med en av EurOpas största samlingar av handskrifter, musikalier och musiklitteratur, Musikhisto- riska museet med dess betydande samlingar av instrument och folkmusik, Svenskt vis- arkiv, Svenskt musikhistoriskt arkiv, STIMzs och Föreningen Svenska Tonsättares not- och bandarkiv med svensk musik m. m. Till detta kommer så ett flertal andra in- stitutioner för vetenskapligt och konstnär- ligt-pedagogiskt samarbete: Statens skola för musikdramatisk utbildning, Tekniska högskolan, institutionerna för litteratur-, konst- och teatervetenskap vid Stockholms universitet, Konsthögskolan, Konstfacksko- Ian, Statens scenskola, Svenska filminstitu- tets filmskola, Koreografiska institutet m. m.

Stockholm som musikcentrum erbjuder inte bara unga musikforskare unika studie- möjligheter, Flertalet av de ovannämnda institutionerna utgör också i stor utsträck- ning deras kommande arbetsfält, till vilket dessutom kan räknas dagspress och fack— tidskrifter. Det bör framhållas, att man vid flertalet av dessa institutioner och verksam— hetsområden är i stort behov av personer som fått en både praktisk, pedagogisk och historisk-teoretisk skolning och som äger ingående kännedom om vår tids musikför- hållanden, en insikt som det av kommittén föreslagna musikcentrum har stora möjlighe- ter att förmedla (genom Musikpedagogiskt centrum, kompositionsseminariet, elektron- musikstudion m. m.).

En musikvetenskaplig skolning vid Stock- holms universitet och Musikhögskolan blir inte en isolerad exklusivitet utan en själv— klar del av en mångsidig högre musikutbild- ning. (Jfr även vad som anförts under

Kommittén vill sålunda kraftigt biträda de förslag som hittills gjorts om en profes— sur i musikvetenskap vid Stockholms univer— sitet. Den musikvetenskapliga institutionen bör lokalt placeras inom musikcentrums ram.

Beträffande musikvetenskapens ställning vid universiteten och musikhögskolorna i Göteborg och Malmö—Lund hänvisas till UKÄ-utredningen Musikforskningens fram- tida ställning i Sverige.

D. Intern organisation vid musikhögskola 14.24. Allmänt I direktiven uppdrogs åt kommittén att i samråd med statskontoret göra en översyn av musikhögskolans organisation. På basis av sådant samråd framlägger kommittén föl- jande förslag gällande musikhögskolorna.

14.25. Skolledning 14.25.1. Rektor Rektors arbetsuppgifter är följande: konst- närliga, pedagogiska, organisatoriska, admi- nistrativa och skolsociala, vari även ingår uppgiften att representera skolan utåt.

Inom sitt arbetsområde skall rektor under SfM

ha den omedelbara ledningen av verk— samheten och tillse att denna fortgår enligt gällande bestämmelser,

vara chef för all skolans personal och till- se att denna fullgör sina åligganden,

i samråd med berörda parter vaka över de hygieniska förhållanden inom skolan,

efter hörande av lärarråd, elever m.fl. meddela erforderliga ordningsföreskrifter samt fullgöra de övriga uppgifter, som åvila rek- tor enligt stadgan för musikhögskolorna.

I fråga om den konstnärligt-pedagogiska ledningen skall rektor särskilt taga initiativ till erforderliga förbättringar och i samar- bete med MPC främja pedagogiska försök, tillse att lärare anställs, fördela arbetet mellan dem, främja lärarnas fortbildning

och tillse att mindre erfarna lärare får hand- ledning,

tid efter annan närvara vid lärarnas un- dervisning samt taga kännedom om elever- nas studier m. ni.,

då därtill finns anledning, samråda med lärare om förhållanden, som kan föranleda stöd och anvisningar från skolledningens sida,

ha tillsyn över institutioner, bibliotek och läromedel samt sörja för en lämplig an- vändning därav.

I fråga om organisation och förvaltning m. m. skall rektor

föredraga ärenden inför lärarråd och lä- rarkollegium samt i vissa fall inför SfM,

tillse att erforderlig protokollföring äger rum vid lärarrådets, lärarkollegiets m. m. sammanträden och att därvid fattade be- slut bringas till verkställighet.

till SfM avge redogörelse för undervis— ningsverksamheten under det förflutna stu— dieåret före den 1 oktober,

hos Sektion 2 i SfM anmäla behov av undervsiningsmateriel och inventarier,

på vissa angivna tider vara tillstädes på ämbetsrummet för att meddela upplysning- ar i skolans angelägeheter m. m.,

representera skolan utåt, såväl inom som utom landet.

Anm. Rektor har ingen egen undervisning.

14.252. Studierektor

Rektors möjligheter att närvara vid lärar- nas undervisning, taga kännedom om ele- vernas studier m.m. varierar men är ofta små bl. a. beroende på rektors arbetsbe- lastning i övrigt. Kommittén bedömer det vara angeläget att dessa uppgifter ägnas stor uppmärksamhet. Rektor bör därför vid sin sida ha en befattningshavare, som bi- träder honom med den konstnärligt-pedago- giska ledningen m.m. vid skolan. Kommit- tén har diskuterat olika former för sådan avlastning av rektor bl. a. biträdande rek— tor, biträdande utbildningsledare, studierek- tor, prorektor, men slutligen stannat för en tjänst som studierektor med följande arbets-

uppgifter.

Studierektor har att i förekommande fall fungera som rektors ställföreträdare för ledningen av musikhög- skola,

vikariera under rektors semester, tjänst- ledighet m. m.,

svara för schemaläggning, biträda rektor vid konferenser. informa- tionsmöten, diskussioner. sammanträden m.m. samt leda förhandlingarna, i de fall rektor ej är ordförande samt därvid tillse att protokoll förs och justeras,

ägna uppmärksamhet åt biblioteket och bland lärare och elever sprida kännedom om tillgängliga läromedel samt för rektor framlägga lärares, elevers och konferensers förslag angående inköp av läromedel.

fortlöpande hålla kontakt med MPC, biträda rektor med utarbetande av redo- görelser och framställningar till olika myn- digheter,

svara för organisation och tillsyn av kurs- systemet i den fasta studiegången,

svara för anordnande av elevkonserter,

på vissa angivna tider vara tillstädes på ämbetsrummet för att meddela upplysningar i skolans angelägenheter m. m.,

fullgöra de övriga uppgifter, som åvila studierektor enligt stadga för musikhögsko- lorna.

14.26. Avdelningsledare Vid varje musikhögskola förekommer fyra större utbildningsavdelningar: 1) musiklä- rarlinje, 2) musikpedagoglinjer, 3) kyrko- musikerlinje och 4) instrument- och solo— sångklasser. Inom var och en av dessa av- delningar har studierna sin speciella mål- inriktning och särart. Eftersom varje sådan avdelning inrymmer verksamhetsformer, som spänner över flera ämnesområden och ford- rar planeringsåtgärder för hela utbildning- en inom resp. avdelning, krävs enligt kom- mitténs mening att dessa avdelningar före- stås av särskilda avdelningsledare. Avdelningsledaren, som skall ha en vä- sentlig del av sin undervisning förlagd till avdelningen samt ha väl dokumenterad kän- nedom om studierna och arbetsfältet skall närmast under rektor och studierektor

svara för den pedagogiska ledningen samt planering och samordning av undervisning- en inom resp. avdelning;

på lämpligt sätt främja samverkan mellan olika ämnen och lärare inom avdelningen;

stimulera lärarna till modernisering och effektivisering av undervisningen;

för rektor och studierektor föreslå anord- nande och uppläggning av studie- och pla- neringsdagar samt inkallande av gästförelä- sare och -lärare;

tillsammans med rektor och studierektor svara för ämnes- och avdelningskonferenser;

stå till elevernas förfogande för studieråd— givning viss bestämd tid varje vecka.

14.27. Hu vudlärare

I följande ämnen och ämnesgrupper skall finnas en huvudlärare med uppgift att till- handagå övriga lärare i ämnet (ämnes- gruppen) med upplysningar och råd samt i övrigt svara för till ämnet hörande under- visningsmateriel.

l) sång med röst- och talvård samt väl- läsning (med ensemblesång)

2) piano, cembalo, harpa 3) orgel 4) stråkinstrument ment (med ensemblespel)

5) blåsinstrument med slagverk (med ensemblespel)

6) orkesterspel och orkesterdirigering 7) körsång och kördirigering 8) musikteori (gehörsutbildning, satslä- ra, instrumentation)

9) musikhistoria och forrnlära (med li- turgik)

10) pedagogik och psykologi (med rytmik och avspänning)

11) komposition

med knäppinstru-

14.28. Lärarrådet

Lärarrådet bildar närmast under rektor och studierektor en rådgivande instans. Lärar- rådet har en synnerligen viktig funktion som initiativtagare och förmedlare av idéer från lärare och elever till pedagogisk och konst- närlig förnyelse av utbildningen vid musik- högskolorna.

Viktigare ärenden, som underställs SfM,

skall vara behandlade av lärarrådet. Bland sådana ärenden märks anslagsäskanden, mera genomgripande omdispositioner av lärarkrafterna, disciplinfrågor, förslag gäl— lande studieplaner, yttranden från musik— högskola, såvida inte vid remissförfarandet endast rektors yttrande begärts.

För att inte lärarrådets arbete skall be— tungas med diverse detaljfrågor, bör rektor ensam kunna handlägga sådana ärenden, som skall avgöras av SfM men där behand- las rutinmässigt. Förslag till tjänstgörings- betyg, som skall utfärdas av SfM, avges av rektor utan hörande av lärarrådet. Vidare ansvarar rektor ensam för schemaläggning- en.

Rektor bör i varje särskilt fall kunna hänskjuta på hans prövning ankommande ärenden till lärarrådet.

Lärarrådet utser inom sig utskott för olika arbetsuppgifter. Till dessa utskott kan även andra lärare vid musikhögskolan eller utom- stående adjungeras. Möjlighet bör även fin- nas att delegera vissa ärenden till särskilda nämnder av mer permanent eller tillfällig sammansättning. Exempel på sådana utskott eller nämnder:

Arbetsutskott förbereder ärenden, verkställer utredningar etc. Utbildningsnämnd svarar för pedagogiskt ut- vecklingsarbete i samråd med kurssektionen inom SfM och MPC (består av 3 lärare samt 3 elever, utsedda av elevkåren) Stipendienämnd förbereder stipendieärenden, föreslår utdelande av jetonger och belöningar Programråd förbereder elevkonserter och -upp- visningar i samråd med högskolans lärare Inköpsnämnd föreslår inköp av inventarier, instrument, musikalier, litteratur, AV-hjälp— medel etc.

Lärarrådet består av rektor, studierektor, de fyra avdelningsledarna samt huvudlärar- na.

14.29. Lärarkollegiet

Lärarkollegiet svarar för vissa för skolan gemensamma intressen. I de fall rektor fin- ner det särskilt påkallat bör han kunna kalla lärarkollegiet till överläggning. Dock skall lärarkollegiet sammanträda minst en gång per läsår.

Professorer Lektorer Lärare

Lärarna anställs som ordinarie, extra or- dinarie, extra eller timlärare. Lärare har att

ställa sig till noggrann efterrättelse vad som åligger dem enligt Stadga för musikhög- skolorna med hänsyn till anställningen samt vad rektor i enlighet med gällande föreskrif- ter bestämmer med avseende på undervis- ning och ordning inom skolan,

deltaga i kollegier, konferenser och öv- riga föreskrivna sammanträden och möten,

svara för undervisning och examination av elever,

under och i anslutning till undervisningen handha vården av skolanläggningens utbild— ningsmateriel och inventarier samt biträda vid förtecknandet därav,

i den mån så påfordras vara huvudlärare samt förestå utbildningsavdelning,

gå rektor tillhanda i frågor, som rör un- dervisningen och eleverna,

deltaga i anordnandet av prov och be- dömningar,

föra betygskatalog och närvarojournal över eleverna.

Tjänstgöring Utöver lärarnas allmänna åligganden enligt särskild stadga förutsätts undervisningsskyl- digheten omfatta

för professorer 12 veckotimmar för lektor (universitetslektor) 12 vecko- timmar, därvid undervisningen skall med- delas i form av föreläsningar och seminarie- övningar, samt

för annan lektor 12 veckotimmar. Övriga lärare anställs på heltid eller del- tid, därvid full tjänstgöring skall anses mot- svara det antal timmar, som följer av avta- let.

Varje undervisningstimme skall omfatta 45 minuter. (F. n. är lektionslängden 60 minuter).

14.31. Kansli

För att rektor och studierektor skall få tid till de uppgifter, som angivits ovan beträf-

fande ledningen av musikhögskolan måste de så långt möjligt befrias från allt egentligt rutinarbete av expeditionell karaktär samt också kunna påräkna hjälp av befattnings- havare i ett kansli, vilka har ingående kän— nedom om en musikhögskolas verksamhets— former, en god överblick över skolförhållan- de i allmänhet, samt dokumenterad erfaren- het från organisatoriskt och administrativt arbete. Då många av de arbetsuppgifter, som åvilar rektor och prorektor, kräver ett relativt stort förberedelsearbete föreslår kommittén följande personalsta-t på musik- högskolans kansli (inklusive skrivbyrå).

2 sekreterare (assistent/kanslist) Arbetsuppgifter: biträda rektor och studierektor På den förste sekreteraren ankommer att leda kansliets verksamhet tillse att diarieföring sker svara för betygsjournaler rapportera om lärarnas tjänstgöring biträda med att upprätta skrivelser samt biträda vid olika slags utredningsarbete På den andre sekreteraren ankommer att i sam- råd med avdelningsledaren för pedagoglinjerna svara för organisation och administration av övningsundervisningen, biträda rektor och prorektor vid schemalägg- ningen och kurssystemets organisation och ad- ministration, biträda vid upprättandet av skrivelser.

2 kontorister

l ljudtekniker

Arbetsuppgifter: Svara för handhavande och tillsyn av högsko- lans AV-hjälpmedel

Anm. Personalstaten avser musikhögskolan i Stockholm. Under uppbyggnaden av musikhög- skolorna i Göteborg och Malmö till full kapa- citet med resp. 300 elever bör personalstaten anpassas till behovet i det särskilda fallet, var- vid de normer, som gäller för skolor av motsva- rande slag och storleksordning bör kunna bli tillämpliga.

14.32. Bibliotek

Av utomordentlig vikt är att musikhögsko- lorna förses med erforderliga biblioteksmöj- ligheter.

En musikhögskola måste ha tillgång till handbokslitteratur, vetenskapliga arbeten i psykologi, pedagogik och de olika ämnenas metodik, musikalier, band, grammofonski-

vor etc. I viss utsträckning får man förut- sätta att de studerande liksom lärarna själva förvärvar en stor del av de vanligaste hand- böckerna. noterar m. m., men detta uteslu- ter icke att ett ganska stort antal exemplar måste finnas tillgängliga också i ett låne- och referensbibliotek inte minst med tanke på de studier, som syftar till en oriente- ring och kännedom om en bred repertoar. Seminarieövningar i musikteori, musikhisto- ria m.m. bygger t.ex. ofta på att olika framställningar skall kunna bli föremål för jämförande studier (stilstudier o.dyl.). Att fullständigt kunna tillgodose eleverna med facklitteratur, noter, grammofonskivor etc. torde inte vara möjligt, även om en uppsätt- ning av de mest frekventa verken bör finnas. Detta gäller även sådan litteratur, som före- kommer på de stadier, där elev vid musik- högskola kan komma att få sin framtida gärning.

För den speciallitteratur som inte finns vid Musikaliska akademiens bibliotek, hän- visas till Kungliga biblioteket, statens ped.- psykologiska bibliotek m. fl.

För att effektivt kunna utnyttja bibliote- ket, måste det hållas öppet under hela ar- betsdagen, vilket kräver en relativt stor per- sonalstyrka. Kommittén förutser för musik- högskolorna i Malmö och Göteborg följande personalbehov

] bibliotekarie I bibliotekariens uppgifter ingår bl. a. att biträda vid sådan information, som berör biblioteket t. ex. i Studieteknik. under intro- duktionsveckan vid musikhögskolan m. m.

1 biblioteksassistent l biblioteksbiträde

För Stockholms vidkommande gäller spe- ciella omständigheter med tanke på att flera högskolor och institutioner avses bli inrym- da i den planerade nya musikhögskolebygg— naden. (Se vidare sid. 221).

För musikhögskolan i Stockholm funge- rar nu Musikaliska Akademiens bibliotek som centralbibliotek. Samtliga de utbild- ningsinstitutioner jämte MPC, som planeras bli inrymda i den föreslagna nybyggnaden för musikhögskolan, kommer att ha behov av biblioteksresurser. Kommittén föreslår

därför att Musikaliska Akademiens bibliotek blir centralbibliotek för samtliga dessa ut- bildningsinstitutioner jämte MPC, när den nya musikhögskolebyggnaden kommit till stånd.

De vetenskapliga bibliotekens inre or- ganisation har uppdragits åt Statskontoret. Kommittén anser sig därför inte böra läm- na närmare förslag om biblioteksorganisa- tionen i annat avseende än att detta central- bibliotek bör inrymma

kurslitteraturbibliotek för samtliga utbild- ningsinstitutioner inom byggnaden

forskningsbibliotek och dokumentations- centrum för MPC och musikvetenskap

Varje högskola och institution bör dess- utom ha ett eget, mindre handbibliotek för det dagliga behovet i likhet med vad som gäller för övriga institutioner av motsvaran- de slag.

Till frågan om Musikaliska akademiens biblioteks framtida ställning återkommer kommittén i den andra etappen av utred- ningsarbetet.

14.33. Stadga Musikhögskolornas verksamhet bör regleras genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga. Då emellertid musikhögskolornas verksam- het dels i stor utsträckning blir beroende av de resultat, som uppnås vid det närmaste un- der liggande stadiet, vilket enligt kommitténs förslag kommer att reformeras och dels kommer att i åtskilliga avseenden få försöks- karaktär, torde tills vidare endast en mera knapphändig provisorisk stadga böra kom- ma i fråga för musikhögskolorna. Detta utesluter inte att klara riktlinjer bör uppdragas för musikhögskolornas verksam- het, organisation och administration. Genom de i detta betänkande framlagda förslagen menar kommittén att ett tillräckligt under- lag är givet för arbetet på redigering av en provisorisk stadga. Kommittén avser att i ett andra betänkande komma med förslag till en sådan stadga.

E. Lokalförsörjning 14.34. Allmänt I direktiven uppdrogs åt kommittén att vid

utarbetande av förslag gällande lokalförsörj- ning samråda med byggnadsstyrelsen. På basis av sådant samråd framlägger kom- mittén följande förslag.

l4.35_ Musikhögskolan i Stockholm Musikhögskolan jämte Kungl. Musikaliska akademien disponerar f.n. ca 60 rum eller sammanlagt ca 2 000 m2 rumsyta i den nu— varande institutionsbyggnaden vid Valhalla— vägen. Därtill kommer förhyrningar av vis— sa undervisningslokaler jämte överspelnings- rum samt smärre lokaler i akademiens gam- la byggnad, Nybrokajen 11.

Lokaltillgången är under nuvarande för- hållanden otillräcklig.

Byggnadsstyrelsen har den 29 november 1965 för Kungl. Maj:ts prövning framlagt lokalprogram avseende en gemensam ny- byggnad för Kungl. musikaliska akademien med musikhögskolan, musikaliska akade- mies bibliotek, musikhistoriska museet samt institutionen för musikforskning vid Stock- holms universitet.

I fråga om lokaliseringen har byggnads- styrelsen angivit att lokalbehoven för de nämnda institutionerna bör tillgodoses ge- nom en utbyggnad på akademiens nuvaran- de tomt vid Valhallavägen.

Lokalprogrammet anger en nybyggnads- yta — programmerad nettoyta — om ca 10000 m2, varav ca 4200 rn2 avser mu- sikhögskolan som därjämte skulle disponera den nuvarande byggnaden.

Tidsåtgång för projektering av nybygg— naden, färdigställande av bygghandlingar samt byggande inklusive upphandling har av byggnadsstyrelsen uppskattats till sam- manlagt 51/2 år med en totalkostnad enligt prisläget den 1.4.1965 av 30 miljoner kro- nor.

Kommittén tillstyrker byggnadsstyrelsens program i vad avser lokaliseringen av ny- byggnaden. I fråga om lokalprogrammet fö- reslår kommittén emellertid vissa föränd— ringar.

Den av byggnadsstyrelsen föreslagna lo- kalmässiga sammankopplingen av vissa in- stitutioner bör omprövas med särskilt be- aktande av möjligheterna att skapa en sam-

manhållen miljö för undervisning i musik och scenkonst.

Verksamheten vid statens scenskola i Stockholm bedrivs för närvarande delvis i lokaler inom Dramatiska teatern, delvis i provisoriska, förhyrda lokaler. Lokalpro- gram avseende såväl separat förläggning av scenskolan som samförläggning med skolan för musikdramatisk utbildning har i andra sammanhang tidigare framlagts.

Statens skola för musikdramatisk utbild- ning i Stockholm har inrättats såsom självständig institution den 1 januari 1968. Skolans lokalfråga kommer i enlighet med förslag av byggnadsstyrelsen att under en övergångsperiod kunna lösas genom ian- språktagande av den staten tillhöriga fastig- heten nr 5 i kv. Ambassadören, Strandvä- gen 82. Kommittén betraktar det emeller- tid såsom irrationellt såväl i lokalhänseende som ur undervisningssynpunkt att skolan för musikdramatisk utbildning förblir perma— nent förlagd i avskildhet från skolorna för musikalisk och dramatisk utbildning.

En samförläggning av de tre utbildnings- institutionerna skulle medföra möjligheter till gemensamt utnyttjande av tillgängliga resurser i avseende på lokaler, utrustning och personal. Det på så sätt minskade sammanlagda resursbehovet skulle medföra betydande ekonomiska besparingar. Ett sam— lat bestånd av lokaler för skilda ändamål ger samtidigt möjligheter till ökad flexibilitet i undervisningen vid de enskilda institutio- nerna, vartill kommer nya förutsättningar för berikande kontakter om samarbete över institutionsgränserna.

Kommittén förordar sålunda att perma- nenta lokaler för scenskolan och skolan för musikdramatisk utbildning anordnas inom ramen för den föreslagna nybyggnaden vid Valhallavägen.

Då den för nybyggnaden tillgängliga tomt- ytan är starkt begränsad, förutsätter emel- lertid en sådan utbildning av lokalprogram- met att en omdisponering av tidigare an— givna programytor görs. Av det skälet före- slår kommittén att lokaler för musikhisto- riska museet anordnas på annan, ur musei— synpunkt mera central plats i staden.

Musikaliska Akademiens kansli Musikhögskolestyrelsens kansli Musikhögskolan Musikpedagogiskt forskningscentrum Musikvetenskapliga institutionen vid holms Universitet Statens scenskola i Stockholm Statens skola för musikdramatisk utbildning Musikaliska Akademiens bibliotek Det av byggnadsstyrelsen föreslagna lo- kalprogrammet för musikhögskolan hör till följd av kommitténs i det förgående redo- visade förslag rörande organisation och un- dervisning undergå viss detaljbearbetning. Viss förberedande omprogrammering efter de riktlinjer kommittén här angivit har på- börjats av byggnadsstyrelsen. Kommittén förutsätter att byggnadsstyrelsen i samråd med berörda institutioner slutför detta ut- redningsarbete samt till Kungl. Maj:t se- nare inkommer med redovisning i ämnet.

Stock-

14.36. Musikhögskolan i Göteborg (Göteborgs musikkonservatorium )

Konservatoriet disponerar f.n. totalt ca 25 rum eller sammanlagt ca 50 rn2 rumsyta i en äldre villabyggnad i kv. 11 Läckö nr 8, Ekmansgatan 7. Fastigheten ägs av sta- den och förhyrs av konservatoriet.

Lokaltil] gången i nuvarande byggnad med- ger endast en obetydlig ökning av elevan- talet.

Kommittén föreslår att byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om kon- servatoriets framtida lokalförsörjning, var- vid möjligheterna särskilt bör prövas att så— som slutlig lösning åstadkomma ett utbild- ningscentrum av i princip motsvarande art som ovan förordats i fråga om Stockholm.

14.37. Musikhögskolan i Malmö (Malmö musikkonservatorium)

Konservatoriet disponerar f. n. totalt ca 30 rum eller sammanlagt ca 800 in2 rumsyta i en äldre villabyggnad, belägen i kvarteret Ravenna, Fridhemsvägen 2. Byggnaden jäm- te tillhörande markområde, stå 126, 127, 128 och 129, är i privat ägo och upplåtna åt konservatoriet.

Lokaltillgången i den nuvarande bygg-

naden medger viss ökning av elevantalet, dock endast till en summa ungefärligen motsvarande hälften av det avsedda antalet elever vid full utbyggnad av konservatoriet.

Kommittén föreslår att byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om kon— servatories framtida lokalförsörjning. För- utsättningarna för en utbyggnad på det av konservatoriet nu disponerade området bör därvid klarläggas, liksom möjligheterna att såsom alternativ därtill lokalisera konser- vatoriet till sådana befintliga undervisnings- lokaler i staden vilka framdeles eventuellt kan komma att friställas.

Kommittén vill dock betona att konser- vatoriets lokalfråga redan från början bör ses i ett långsiktigt sammanhang, varvid det ur samma synpunkter, som ovan anlagts på nybyggnadsprogrammet för musikhögskolan i Stockholm, synes angeläget att möjlighe- terna till en samförläggning av närbesläkta- de kulturaktiviteter noggrant prövas.

14.38. Sammanfattning

Lokalsituationen för de tre blivande musik- högskolorna kommer att påverkas i olika riktningar av å ena sidan den föreslagna utvidgningen av undervisningen på högsko- lestadiet och å andra sidan det föreslagna överförandet av viss utbildning från hög- skola till fackskola (militärmusiker, piano- stämmare etc.).

Under en övergångsperiod kan avgångs- volymen från högskolestadiet tänkas över- stiga intagningsvolymen och viss lättnad i lokalsituationen tillfälligt inträffa. Över- gångsperiodens längd och en återkomman- de ökning av elevantalet på högstadiet kom- mer i hög grad att bli beroende av till- gången på lokaler vid respektive musikhög- skolor. Kommittén finner det därför ange- läget att lokalfrågoma för den högre mu- sikutbildningen i landet bringas till snar lösning.

F. Huvudmannaskap och centralstyrelse 14.39. Nuläge: Musikaliska Akademien (KMA) Musikaliska Akademiens första stadgar, som stadfästes av Gustaf III år 1771, innehöll

den bestämmelsen, att akademiens främsta uppgift skulle vara att organisera och driva ett undervisningsverk. Det har därför kun- nat påstås, att detta undervisningsverk är det äldsta konservatoriet i Europa utanför Italien. Verkligheten ter sig emellertid inte lika imponerande. Undervisningen vid detta »undervisningsverk» var mycket torftig och låg tidtals helt nere av brist på medel. Först efter mitten av lSOO-talet blev under- visningen regelbunden och mer omfattan- de. I akademiens stadgar av 1880 bestäm— des, att »konservatorium», som läroanstal- ten numera kallades, skulle utgöra en sär— skild institution, ehuru underställd akade- mien. Denna förändrade ställning kom ock- så till uttryck i reglementet för »Kungl. musikkonservatorium» 1881. Nytt reglemen- te för Kungl. musikkonservatorium utfärda- des först 1930. Ett viktigt moment i detta reglemente var införandet av en musiklärar- examen. Nästa reglemente av år 1940, som började tillämpas 1941, införde benämning- en musikhögskola i stället för Kungl. Mu- sikkonservatorium. Detta reglemente är med vissa ändringar och tillägg i kraft än i dag.

Förhållandet mellan akademien och mu- sikhögskolan fastställs i reglementets All- männa bestämmelser 55 2 och 3.

& 2. Högskolan står under överinseende av musikaliska akademien samt dess preses och styrelse. Högskolans ekonomi handhas av akademiens förvaltningsnämnd.

% 3. Musikhögskolans ledning och un- dervisningens ordnande handhaves på sätt detta reglemente närmare bestämmer, av direktören för högskolan jämte ett lärar- råd och en lärarnämnd.

I praktiken innebär detta följande: Mu— sikaliska akademiens styrelse är tillika musik- högskolans styrelse och musikhögskolan sak- nar egen ekonomisk förvaltning. Direktören för KMH är självskriven ledamot av sty- relsen och lärarrådet utser två ledamöter jämte en suppleant i styrelsen. I varje viktigt ärende, som gäller musikhögskolan, anmo— das lärarrådet att avge utlåtande till sty- relsen.

1947 års musikutredning (MU) hade starka betänkligheter mot denna organisa-

tion, som innebar, att en rent statlig utbild- ningsanstalt skulle vara underställd en koop- terande äreförsamling, även om denna valde sin styrelse efter fastställda principer, som skulle garantera en allsidig och sakkunnig behandling av kontroversiella frågor. Då aka- demiens styrelse i en snabbt stigande skala fick ställning som remissinstans för en mängd frågor rörande musiklivet i Sverige, föreslog MU, att dessa frågor liksom över- inseendet över musikhögskolan, skulle över- tagas av ett »statens musikråd».

Musikaliska Akademien fick nya stadgar den 29 juni 1964, som bl.a. innebär, att Kungl. Maj:t utser två ledamöter jämte en suppleant i akademiens styrelse. Betydelsen härav förstärkes också av ett yttrande av dåvarande chefen för ecklesiastikdeparte- mentet (Statsverkspropositionen 1965, Eck- lesiastikdepartementet, sid. 546):

»Musikaliska akademiens ställning som centralt organ med uppgift att främja ton- konsten och vårda musiklivet har bekräftats i och med att Kungl. Maj:t fastställt ny stadga för akademien att gälla från den 1 september.» I samband härmed har genom- förts en viss ökning av akademiens kansli- personal.

Musikaliska akademiens arbetsuppgifter Enligt sina av Kun-gl. Maj:t den 29 juni 1964 fastställda stadgar (SFS 1964: 553) har akademien till uppgift att »främja ton- konsten och vårda musiklivet» (& l.). Sty- relsen skall bl. a. »med uppmärksamhet föl- ja utvecklingen inom musiklivet och vid- taga de åtgärder som bedömas ägnade att främja tonkonsten» (& 11). Akademien fungerar såsom central remissinstans på mu- sikområdet (år 1967 besvarades 36 remis- ser från Kungl. Maj:t).

Av regleringsbrev den 30 juni 1967 ang. allmänna kultur- och bildningsändamål framgår, att akademien ålagts att taga viss befattning med samtliga bidrag till särskilda kulturella ändamål (30 st.) som avser mu- sik.

Akademiens egna angelägenheter. Hit kan hänföras den egna administrationen, avgivande av anslagsäskanden (1967 om-

fattade 82 s.) byggnadsfrågan, förvaltning av egna fonder och utdelande av stipen- dier härur, utgivande av årsskrift och skrift- serie samt administration av Musikaliska akademiens bibliotek och Musikhistoriska muséet. Försöksverksamheten med utbild- ning av koreografer står under överinseen- de av akademien i samråd med Kungliga teaterns aktiebolag. År 1967 behandlade akademien ett 1000-tal ärenden, varav en stor del krävde en omfattande arbetsinsats.

Den högre musikutbildningen. Akade- miens styrelse är styrelse för musikhögsko- lan i Stockholm. Det åligger vidare aka- demien att vara inspektionsmyndighet för musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö. På begäran av respektive skola har akademien även åtagit sig inspektio- nen av Ingesunds musikskola, Arvika, mu- siklinjen vid Framnäs folkhögskola, Örebro Musikpedagogiska institut och det musik- pedagogiska institutet vid Stockholms Bor- garskolas musiklinje. Viktigare beslut som berör dessa skolor underställs akademiens styrelse, vilken även utser censorer för exa- minationen vid de nämnda skolorna. Aka- demien fördelar statsanslag till speciell mu- sikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i Stockholm (35 000 kronor).

Statliga stipendier. Sedan några år till- baka beslutar akademiens styrelse om ut- delning av samtliga tonsättarstipendier på förslag av en särskild tonsättarstipendie- nämnd inom akademien. Vid styrelsens prövning skall samråd äga rum med För- eningen Svenska Tonsättare. Akademien av- ger efter samråd med övriga stipendie- nämnder förslag till konstnärsbelöningar för tonsättare.

Kyrkomusiken. Akademiens styrelse har tillsatt en kyrkomusikkommitté, vilken or- ganiserar undervisning och svarar för exa- mination vid kurserna för organist- och kantorsexamen samt kyrkokantorsexamen. Denna kommitté består av representanter för akademien, lärare vid musikhögskolan samt vissa kyrkomusiker, som inte är knut— na till dessa institutioner. Akademien ytt- rar sig vidare över ansökningar till dom-

kyrkoorganisttjänster och fördelar statsan- slag till utbildnings- och kursverksamhet på kyrkomusikområdet. Akademien är remiss- instans kyrkomusikaliska frågor.

Skolmusiken. I fråga om skolans musik- undervisning fungerar akademien som re— missorgan t. ex. vid läroplansändringar. För att påverka och bevaka utvecklingen på skolmusikområdet har akademien tillsatt en skolm-usikkommitté, bestående av represen- tanter för akademiens styrelse, musikhög- skolans lärare, skolöverstyrelsen m. fl. insti- tutioner.

Konsertväsendet. Akademien ger närma- re föreskrifter om användningen av stats- anslag till SOR (Sveriges Orkesterförening- ars Riksförbund) och RSAO (Riksförbund Sveriges Amatörorkestrar) samt utser in— spektörer med rådgivande och övervakande funktioner. Inspektionsrapporterna behand- las i akademiens styrelse.

Akademien yttrar sig även i frågor om anslag till konsertverksamheten samt förde- lar anvisade anslag till utbildnings- och kurs- verksamhet inom vissa körförbund samt till utlandsresor för körer.

Musik i radio och TV. Samarbete före- kommer med Sveriges Radio bl.a. i fråga om Radiokonservatoriet och studion för elektronisk musik.

Förlagsverksamhet m. m. Akademien ut- ger i anslutning till årsskriften en egen skriftserie, upptagande huvudsakligen mu— sikpedagogiska utbildningen. Härjämte un— derstödjer akademien utgivningen av äld- re svensk musik (Monumenta, Berwald).

Akademien yttrar sig angående framställ— ningar om anslag till beställningsverk av svenska tonsättare samt till grammofonin- spelningar av svensk musik.

Internationella frågor. Akademien funge- rar som kontaktorgan till UNESCO i mu- sikfrågor genom den svenska kommittén av International Music Council.

För nordiskt musiksamarbete finns ett särskilt statligt organ, Nämnden för nor- diskt musiksamarbete. Akademien samver- kar med denna samt fungerar som remiss- instans och diskussionsforum bl.a. i frågor gällande nordiska musikdagar.

övriga frågor. Upphovsrättsfrågor, frågor rörande den frivilliga musikbildningsverk- samheten och amatörmusicerande, samar- bete med fackliga organisationer angående utländska musikers anställning i Sverige etc.

För närvarande är vid statsbidragen till konservatorierna i Göteborg och Malmö det villkoret knutet, att konservatorierna skall stå under inspektion av Musikaliska akade- miens styrelse, som även äger utfärda de ytterligare föreskrifter, som kan befinnas nöd- vändiga. Vidare skall konservatoriernas sty- relse före den 1 november varje år till Ut- bildningsdepartementet och KMA:s styrelse avlämna berättelse över verksamheten un- der främst föregående budgetår. Akade- miens styrelse har vidare att yttra sig över alla framställningar från konservatorierna om ändringar och förbättringar i konser- vatoriernas ställning och arbetsvillkor t.ex. medgivande att försöksvis anordna examina- tion samt frågor rörande antagande av lä- rare. Särskilt viktigt har varit det årliga remiss— yttrandet över anslagsäskandena för nästkom- mande budgetår. För tids vinnande har på senare år förfaringssättet varit det, att dessa anslagsäskanden, som ställs till Kungl. Maj:t, har insänts till akademiens styrelse, som jämte eget yttrande översänt den till Kungl. Maj:t. Vanligen har musikhögskolans direktör, som tillika är inspektör för konservatorierna fått i uppdrag att granska anslagsäskandena och till styrelsen avgiva förslag till yttrande. Man kan alltså säga, att Musikaliska akademiens styrelse, så länge konservatorierna behåller sin nuvarande ställning, är dessas central- myndighet.

14.40. Kommittén

14.40. 1. Allmänt

I direktiven uppdrogs åt kommittén att i samråd med statskontoret utreda frågan om den central administrationen samt att därvida precisera personalbehov m. m. På basis av sådant samråd framlägger kommit- tén följande förslag.

14.402. Musikaliska akademien

Förslaget om förstatligande av konservato- rierna i Göteborg och Malmö innebär att

dessa utbildningsinstitutioner helt jämställs med musikhögskolan i Stockholm och be- nämns musikhögskolan i Göteborg resp. mu— sikhögskolan i Malmö. Begreppet konser— vatorium anses av kommittén med hänsyn till ordets internationella användning vara synonymt med musikhögskola. När kom- mittén valt beteckningen musikhögskola ute- sluter detta enligt kommitténs uppfattning att ordet konservatorium kan förekomma som beteckning för någon svensk musikut- bildningsanstalt.

Göteborgs orkesterförening kan inte längre vara huvudman vid ett förstatligande, och lika litet kan den styrelse, åt vilken konserva- toriets angelägenheter anförtrotts fortsätta att fungera. I Malmö är Stiftelsen Malmö mu- sikkonservatorium både huvudman och sty- relse. Inte i någondera egenskapen kan stif- telsen fungera vid ett förstatligande. Frågan om huvudman förlorar ju på det hela taget sin vanliga betydelse, när det gäller rent stat- liga institutioner och ersätts i stället med frå- gan om centralmyndighet.

Musikaliska akademien har inte perso- nella resurser att vara huvudman och cen- tralstyrelse för flera musikhögskolor. Redan nu domineras akademiens arbete i alltför hög grad av musikhögskolans ärenden. Tre musikhögskolor skulle innebära ytterligare ökad belastning och KMA skulle inte utan kraftig personell upprustning kunna upprätt- hålla den funktion såsom tillsynsmyndighet, som en sådan enligt kommitténs uppfattning bör ha. Kommittén föreslår därför att KMA avlastas det direkta ansvaret för den högre musikutbildningen. KMA har likväl kvar sto- ra och betydelsefulla uppgifter i svenskt musikliv såväl direkt som i egenskap av re— missorgan.

För de uppgifter, som skulle åvila Musi- kaliska akademien krävs enligt kommitténs mening följande tjänster.

1 sekreterare, som svarar för utrednings-, remiss- och planeringsärenden, vissa kommit- téärenden, inspektionsärenden rörande orkes- terverksamheten i landet m. m. Föredragande i Musikaliska akademiens budgetärenden.

I kanslist, som biträder sekreteraren. Kommittén anser, att Musikaliska akade-

miens tjänstemän bör placeras i musikhög- skolans byggnad. Därvid kan gemensam per- sonal (skrivbiträden, vaktmästare m. m.) ut- nyttjas.

14.40.3. Synpunkter på frågan om central ledning Kommittén har diskuterat möjligheterna av att musikhögskolorna i egenskap av institutio- ner för postgymnasial utbildning skulle kunna föras under UKÄ. Kommittén har också diskuterat den typ av samarbetsnämnd, som förekommer t. ex. vid socialhögskolorna. Det finns två slag av högskolor, som saknar centralmyndighet i egentlig mening, men än- då har starka band sinsemellan, nämligen å ena sidan jordbrukets tre högskolor, dvs. lant- bruks,- skogs- och veterinärhögskolorna samt å andra sidan socialhögskolorna. Jordbrukets högskolor har en gemensam stadga (K.K. 494/1965, ändrad K.K. 882/1965). Ge- mensam för dessa högskolor är en samarbets- nämnd, bestående av en ordförande, förord- nad av Kungl. Maj:t, rektor vid varjehögsko- la samt en ledamot från varje högskola, som styrelsen utser inom sig. Samarbetsnämnden skall såsom rådgivande organ främja en sam- ordnad planering, låta verkställa utredningar, hålla nära kontakt med UKÄ. Det ingår inte i samarbetsnämndens arbetsuppgifter att inge anslagsäskanden. Detta åligger varje högsko- las styrelse. Dock granskar samarbetsnämn- den förslagen till anslagsäskanden. Kommittén har emellertid stannat för en fjärde lösning, nämligen en särskild styrelse för den högre musikutbildningen. Denna in- nebär betydande fördelar, inte minst med tanke på de diskussioner, som förts beträf- fande inrättande av en gemensam överstyrel- se för all högre konstnärlig utbildning. För kommitténs förslag till centralstyrelse för musikhögskolorna redogörs nedan. Hur en tänkt överstyrelse för den högre konstnärliga utbildningen i landet skulle kunna se ut framgår av bilaga 3.

14.40.4. Förslag till central ledning och administration

Styrelse . Den centrala ledningen av musikhögskolor- na utövas av styrelsen för musikhögskolor-

na (SfM). I styrelsen bör såväl utbild- ningsväsendet som avnämarsidan vara re- presenterade. Med hänsyn till musikhögsko- leorganisationens relativt små yttre dimen- sioner bör styrelsen inte vara alltför om- fattande. Då kommittén vill betrakta denna styrelse som en första etapp på vägen mot en gemensam överstyrelse för hela den hög- re konstnärliga utbildningen kan man över- väga att ge styrelsen interimistisk karaktär. Kommittén föreslår att styrelsen består av sju ledamöter och att den tillsätts av Kungl. Maj:t enligt följande principer:

l ordförande

1 representant för Universitetskanslers- ämbetet eller Skolöverstyrelsen

1 representant för Arbetsmarknadsstyrel- sen

] representant för Musikaliska Akademien 1 representant för konsertväsendet 1 representant för Sveriges Radio samt chefen för den centrala förvaltning- en av musikhögskolorna.

Personliga suppleanter för ledamöterna utses.

Ordföranden bör ha intresse för och kän— nedom om utbildnings- och kulturfrågor.

Genom representanten för UKÄ eller SÖ håller styrelsen kontakt med övrig högre utbildning och lärarutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har en naturlig plats i styrelsen. Under senare år har en rad frågor varit aktuella som gäller arbets- marknaden på musikområdet, förmedling av tonkonstnärer, musiklärarbristen rn. m.

Inom Musikaliska Akademien finns före- trädare för olika intressen inom musiklivet, tonsättare, pedagoger, kyrkomusiker, ton- konstnärer etc. Denna får representation i musikhögskolornas styrelse genom Musika- liska Akademien.

Det offentliga konsertväsendet är en vik- tig intressent i musikutbildningen och en stor avnämargrupp. Här ingår riksomfattan- de och lokala konsertinstitutioner, Opera- verksamhet m. m.

Sveriges Radio är landets största produ- cent av musikframföranden och bedriver dessutom såväl självständigt som i samar- bete med andra institutioner musikunder-

visning på både grundläggande och kvali- ficerad nivå.

Chefen för musikhögskolornas centrala förvaltning är självskriven ledamot av sty- relsen.

Styrelsen är beslutför då minst fyra leda- möter är närvarande. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Till styrelsens sammanträden kallas rek- torerna vid musikhögskolorna samt chefen för Musikpedagogiskt Centrum. Dessa har yttranderätt men icke rösträtt.

Central förvaltning För den centrala förvaltningen bör styrel- sen till sitt förfogande ha en förvaltnings- enhet, vars huvuduppgifter blir planering och administration. Förvaltningen av mu- sikhögskolorna bör av praktiska skäl vara förlagd till Stockholm, där såväl ledningen för övrig utbildning som musiklivets cen- trala organ finns.

a) Arbetsuppgifter och organisation

Som ovan nämnts blir den centrala för- valtningens huvuduppgifter planering och administration. Det blir därför naturligt att indela förvaltningen i två sektioner. Dessa skulle få följande arbetsuppgifter.

Sektion ] frågor)

(planerings- och utbildnings-

Utarbetande av studieplaner, frågor rörande inträdesprov och examination, inrättande av nya utbildningslinjer, kurser och ämnen, hand- läggning av löpande ärenden av gemensam natur rörande undervisningens tillämpning, dis- pensfrågor gällande elever, initiativ till och ut- formning av kurser och konferenser, plane- ringsfrågor, organisationsfrågor, byggnadsären- den, utrustning, prognoser, utredningar, petita.

Anm. Inträdesprov och examensprov utformas cent- ralt. Inträdesproven sker vid varje musikhög— skola men har riksgiltighet. En särskild nämnd ombesörjer intagning och examination. — Peti- ta omfattar musikhögskolorna, Musikpedago- giskt centrum samt musikaliska akademiens bibliotek, kursverksamhet m. m.

Sektion 2 (administration) Tjänster (ledigförklarande, tillsättning, dispen- ser, sakkunniga) övriga personalärenden, löne- utbetalningar, skatter, inköp, kursadministra- tion.

Anm.

Löneutbetalning till samtliga anställda inom musikhögskoleorganisationen sker centralt. An- slutning kan ske till universitetskanslersämbe- tets centraliserade löneuträkningssystem. — Kursverksamheten kan bli omfattande och bl. a. uppta följande slag av kurser: fortbildnings- kurser för olika musiker— och pedagoggmpper (utöver SÖ:s fortbildningskurser); kurser för vidareutbildning; sommarkurser (t. ex. Lund- grens stiftelse, för kyrkomusikerutbildning); s.k. kompetenskurser (nu organiserade av SÖ:s folkbildningsbyrå); kurser i anslutning till mu- sikutbildning i radio och TV; symposier; kurser för ungdom (i samarbete med Musik för ung- dom). På sektionen ordnas vidare de praktiska detaljerna kring besök av utländska gäster (före- läsare, studiebesök, utbyteselever, konsertut- växling etc.) samt för motsvarande inländska grupper och personer i mån av behov. Sektion 2 svarar även för administrativ service åt Mu- sikaliska Akademien samt för förvaltningen av Musikhögskolans byggnad (intendentfunktion). Skrivbiträdes— och vaktmästarpersonal utnyttjas gemensamt av i huset befintliga institutioner i den mån arbetsuppgiftema är likartade.

På den centrala förvaltningen ankommer ock- så att bedriva information om musikutbildning.

b) Befattningshavare Ledning

Förvaltningschef (tillika chef för sektion 1) Ansvarar inför styrelsens för förvaltningens verksamhet och beredning av alla ärenden, som skall föredras i styrelsen. Planering och orga- nisation, byggnadsärenden. Beslutsrätt enligt delegation från styrelsen. Vissa utlandskontak— ter (på delegation från Utbildningsdepanemen- tet). Kontakt med övrig utbildning och med musiklivet. Ansvarig för verksamheten i sek- tion ].

Sekreterare till ]örvaltningschefen, tillika regist- rator ( kontorsskri vare) God sekreterareutbildning önskvärd, språkkun- skaper (tyska, engelska, franska) nödvändiga på grund av de relativt regelbundna kontakterna med utlandet som blir nödvändiga utöver rek- torernas personliga kontakter och informations- sekreterarens mera rutinmässiga och allmänna kontakter. Stenograf (svenska), maskinskriv— ningskunnig, administrativa kunskaper.

Förste byråsekreterare Utarbetar petita. Utredningar. Styrelsens sekre— terare. Information utåt om musikutbildningsverksam- heten (även den del som administrativt och pe- dagogiskt ligger under SÖ), utarbetar under- lag för yrkmvalsbroschyrer för musikyrket (samarbete med SÖ och AMS). Handläggning av vissa utlandskontakter (studiebesök, elevut- växling, konsertutväxling). Kontakt med press. radio och TV i musikfrågor. Information inom musikutbildningsväsendet via intern periodisk tidskrift (även för skolor underställda SÖ). Pressbevakning.

Pedagog (pedagogisk expert: arvodesmedel).

Utarbetar och sammanställer inträdes- och examensprov (varje termin såväl intagning som examination). Ansvarar för det löpande studie— plansarbetet (med hjälp av experter). Ansvarar för utformningen av kurser, som anordnas av sektion 2 (med hjälp av speciella konsultgrup— per för olika kurstyper). Samarbetar med Mu— sikpedagogiskt centrum. SÖ:s fortbildningsbyrå, UKÄ:s utbildningsbyrå m.fl. Sammanställer och bevakar pedagogiska synpunkter från mu- sikhögskolorna.

Teknisk expert Teknisk utrustning av musikhögskolor, Musik- pedagogiskt centrum och Musikaliska Akade- miens bibliotek (ITV, AV—utrustning och mate- riel). Akustikfrågor, planering och utrustning av elektronstudior och inlärningsstudior (även vid musikfackskolor och lärarhögskolor). Elektris- ka instrument (pianon, orglar). Vissa med ovan- stående sammanhängande byggnadsfrågor.

Notskrivare (deltid)

För utskrivning av inträdes- och examensprov. (Kanslibiträden, se sektion 2)

Tillfälligt anställda experter för studieplansar- bete, utvecklingsarbete, speciellt kvalificerad notskrivning, vissa tekniska frågor m. m.

Sektion 2

Chef

Samordning av sektionens verksamhet. Besluts- rätt enligt delegation. Tjänstetillsättningar, per- sonalärenden, pensionsfrågor, inköpsfrågor (in- strumentinköp föreslås av speciell kommitté och sker via utrustningsnämnden för universitet och högskolor). Beslut om förläggning och or- ganisation av kurser etc. Budgetfördelning (till rektorer etc). Budgetkontroll. Intendent för Mu- sikhögskolan. Personalchef för administrativ personal.

Kamrer (överföres från Musikaliska Aka- demien)

Löner, skatter, inköp, budgetfrågor och bud- getbevakning, bokföring, bokslut.

Anm. överförandet av kamreren till 5le från KMA påverkar inte KMA:s beslutspro- cesser i egna angelägenheter. Bland kamrerens arbetsuppgifter ingår att ge service åt KMA även beträffande förvaltningen av icke statliga medel.

Assistent Praktiska frågor gällande kurser (förläggning, resor, anskaffande av lokaler och föreläsare, uttagning av deltagare tillsammans med sektion l).

3 kontorister/kansliskrivare för förvalt- ningens hela verksamhet.

Extra personal för kursadministration vid särskilt hög arbetsbelastning.

Gemensam personal för all verksamhet i byggnaden.

1 växeltelefonist l materielförvaltare

4 vaktmästare

c) Arbetsgrupper m. Ill.

Rektorskonventet sammanträder regelbun- det. Däri ingår förutom rektorerna vid mu- sikhögskolorna chefen för Musikpedagogiskt entrum samt chefen för musikhögskoleför- valtningen. Ordförande är rektorn vid Mu- sikhögskolan i Stockholm.

Konventet är:

a) ett diskuterande, initiativtagande och rådgivande organ samt ett samarbetsorgan mellan å ena sidan styrelsen, å andra sidan musikhögskolorna och Musikpedagogiskt centrum.

b) instans för bevakning av internationel- la musikfester, kongresser och dylikt, till vilka konventet föreslår lämpliga deltagare från Sverige.

c) beslutande organ i vissa frågor gällan- de intagning och examination: fördelning av elever på tillgängliga platser (riksfördel- ning), fastställande av intagnings- och exa- minationsprov, vissa juryfrågor etc.

För detta arbete kan konventet adjungera vissa högskolelärare, personal från förvalt- ningens sektion l, musikpsykologisk exper- tis osv.

Salnordningsdelegation bör finnas för de många frågor, som har gemensamt intresse för musikhögskolor, musikfackskolor, lärar- högskolor, universitet etc. Denna arbets- grupp bör bestå av tre medlemmar, en re- presentant från vardera musikhögskoleför- valtningen, SÖ och UKÄ. Från musikhög- skoleförvaltningen deltar lämpligen förvalt- ningschefen, vilken tillika är ordförande i kommittén.

14.40.5. Den övriga delen av musikutbild- ningsorganisationen

Den musikutbildning, som bedrivs vid mu- sikfackskolor, folkhögskolor med musiklinje och lärarhögskolor, kommer automatiskt att underställas skolöverstyrelsen. Detta innebär för SÖ väsentligt ökade arbetsuppgifter in- om musiksektorn. Härtill kommer de ar- betsuppgifter som blir aktuella om kom- mitténs förslag till samordning av de olika formerna för frivillig musikundervisning och inordning av denna verksamhet i skolväsen- det realiseras. De tillkommande arbetsupp- giftema kan specificeras på följande sätt.

Musikfackskolor, folkhögskolor med musiklinje Läroplaner, personalärenden, planering, lokal- frågor, samverkan med musikhögskolor, petita- arbete

Lärarhögskolor Läroplaner, personalfrågor, planering, lokal- frågor, samverkan med musikutbildning och universitet, petitaarbete

Frivillig musikundervisning Läroplaner, samordningsfrågor, planering, lo- kalfrågor, petitaarbete.

Många av de tillkommande arbetsupp- giftema är av pedagogisk art. För sådana frågor finns för närvarande endast en skol- konsulent anställd, varjämte en av folkbild- ningskonsulenterna bland sina uppgifter har att handlägga ärenden som rör den este- tiska sektorn inom folkbildningen. Vidare tillkommer en rad administrativa ärenden, vilka i viss utsträckning kommer att vara

spridda på olika byråer inom verket. I viss mån kan därvid redan verksam personal anlitas.

Den förstärkning av SÖ:s personal, som enligt kommitténs uppfattning blir nödvän- dig vid ett genomförande av det föreslagna utbildningssystemet, skulle motsvara arbets- kapaciteten hos

2 konsulenter (således inalles 3) 1 byrådirektör 2 kanslibiträden/kontorister. Härtill kommer behov av expertmedver- kan bl. a. vad gäller utarbetande av läro- planer. Särskilt accentuerat kommer behovet av extra personal att vara under ett ut- byggnadsskede. De av kommittén föreslag- na musikfackskolorna bör under de första åren vara föremål för försöksverksamhet. Enbart detta torde ge arbetsuppgifter mot- svarande minst ] konsulent— och 1/2 kansli- biträdestjäns—t.

Hur denna personal skall placeras inom SÖ tillkommer överstyrelsen själv att be- stämma om.

Skolöverstyrelsens tillkommande kostnader för denna organisation uppskattas av kom- mittén till följande:

lönekostnader (årlig kostnad) 180 000: expertmedel (årlig kostnad) 60 000:— resemedel (årlig kostnad) 7500:— expenser (årlig kostnad) 10000: — inventarier (engångskostnad) 12 500:—

Summa: 270 000:

Då musikfackskolor och frivillig musik- undervisning kommer att ligga under läns- skolnämnderna, bör dessas personal förstär- kas på den administrativa sidan, förslags- vis med en kanslisttjänst på nämnderna i de län i vilka musikfackskolor placeras, en kontoristtjänst i övriga län. Vid tillsättning av ordinarie och extra ordinarie lärare i musikämnen vid musikfackskola och folk- högskola med musiklinje bör skolöverstyrel- sens yttrande inhämtas.

Beträffande förstärkning av musikperso- nalen vid skolstyrelserna se sid. 65 (ped. ledning. kap, Friv. musikundervisning).

Kommitténs förslag till ny musikutbildningsorganisation

Övrig högre konstnärlig | KMA | Musikhögskolestyrelsen (SfM)

UKÄ

utbildning

Central Musikhögskolor MPC |

_— IBibliotekl— 5 G M Scenskola Skola för mu- _.—

förvaltning

Musikvetenskap

Stu-

dent-

Stockholm sikdramatisk :

utbildning

SIGIMIU musik

SÖ

Allm. skolv. Friv. musikund.

Musikfackskolor och folkhögskolor med musiklinje

Lärarhögskolor

Musikalisk folkbildning

Streckad linje sammanbinder institutioner som lokalmässigt förläggs i samma byggnad.

Kommitténs förslag till personalorganisation för den högre musikutbildningen vid utbyggd verksamhet1

SfM KMA SÖ

1 chef, tillika chef för sektion 1 1 sekreterare 3 skolkonsulenter 1 kontorsskrivare 1 kanslist 1 byrådirektör Sektion 1

1 1:c byråsekreterare

] konsulent (pedagogisk expert) 1 konsulent (teknisk expert) |

biträdespersonal

l notskrivare Länsskolnämnder Lärarhögskolor

Sektion 2 . .. 1 chef (byrådirektör) Bitradespersonal 9 metodiklektorer 1 kamrer | 1 assistent 3 kontorister/kansliskrivare Skolstyrelser_ ; ”... ggmgsggmagögg, MH åsamkats" 4 vaktmästare oc oc lärarpersonal

MH Stockholm MH Göteborg MH Malmö MPC

l rektor ] rektor = Göteborg ] chef (professor) l studierektor 1 studierektor 2 projektledare

1 ljudtekniker 1 ljudtekniker experter

l assistent 1 kontorsskrivare biträdespersonal 2 kontorister ] kanslibitråde lärarpersonal ] bibliotekarie

l biblioteksassistent ] biblioteksbiträde 2 vaktmästare lärarpersonal

1 Förslag till organisation av KMA:s bibliotek lämnas i ett kommande betänkande.

—' !

M usikfackskolor 25 rektorer alt. studierektorer biträdespersonal vaktmästare lärarpersonal

Den nuvarande musikutbildltingsorganisation

KMA

1 sekreterare

1 kamrer

2 kansliskrivare

. .. gemen-

1 materielfor- samma för

valtare .. KMA och 4 vaktmästare KMH

SÖ

1 skolkonsulent

KMH 1 direktör 1 l:e byråsekreterare (fr.o.m.

1/7 1968 byrådir. 1 ljudtekniker 1 assistent 1 kontorsskrivare l kansliskrivare 1 kontorist 1 instrumentvårdare lärarpersonal

KMA:s bibliotek

1 överbibliotekarie

] l:e bibliotekarie

l bibliotekarie

] amannens

3 l:e biblioteksassistent ll/z ] :e biblioteksbiträde l/z kansliskrivare

1 expeditionsförman

l l:e expeditionsvakt 1 expeditionsvakt

MK Göteborg

1 rektor

1/2 kontorsskrivare

%, bibliotekarie

2 portvakter (pensionärer med arvode)

lärarpersonal

MK Malmö

1 konservatoriedirektör

] kontorsskrivare

1/2 kontorsskrivare (bibliotekarie)

] vaktmästare

lärarpersonal

15. Sammanfattning av kommitténs förslag

I kontinuiteten mellan förskola och grund- skola har kommittén sett ett väsentligt pro— blem, som måste lösas. Förskolans uppgift måste vara att så långt möjligt skapa ett gemensamt utgångsläge i fråga om barnens musikaliska erfarenheter inför övergången till grundskolan. Därvid är aktivitetsfor- merna särskilt betydelsefulla, vilket i sin tur påverkar lärarutbildningen. Kommittén anser därför att en anpassning av utbild— ningen av förskollärare och lågstadielärare bör eftersträvas, t. ex. genom auskultation över stadiegränserna, möjligheter till spe— cialisering i musik för förskollärare, bredd- ning av musikrepertoaren m. m.

I det av skolöverstyrelsen nyligen fram- lagda förslaget till reviderad läroplan för grundskolan görs de estetiska ämnena (mu- sik, teckning och slöjd) obligatoriska på hög— stadiet. Kommittén anser detta riktigt och väl motiverat dels ur rättvisesynpunkt, dels med hänsyn till dessa ämnens stora betydel- se för personlighetsutvecklingen och dels med hänsyn till möjligheten att därigenom förstärka och bredda rekryteringen för kom- mande yrkesutbildning. För musikkulturens vidkommande skulle ett genomförande av förslaget innebära en väsentlig upprustning. I anslutning härtill föreslår kommittén att åtgärder vidtages för att samordna de olika formerna av frivillig musikundervisning och inordna dessa i det allmänna skolväsendet. Förslaget innebär att fyra nuvarande for- mer av frivillig musikundervisning samman-

slås: grundskolans frivilliga musikundervis— ning på högstadiet, den kommunala frivilliga musikundervisningen, studieförbundets mu- sikcirklar för ungdom under 16 år samt kyr- komusikernas fria musikundervisning. Kost- naderna för den sålunda sammanslagna fri- villiga musikundervisningen bör successivt övertas av staten så att staten i mitten av 1970-talet svarar för kostnaderna för hela denna verksamhet.

Genom denna åtgärd räknar kommittén med att rekryteringsunderlaget för fortsatt musikutbildning kan väsentligt breddas. Samtidigt skapas förutsättningar för ett bätt— re utnyttjande av musiklärarnas kapacitet. Olika kombinationsmöjligheter, klassunder- visning — frivillig musikundervisning — kyr— komusikalisk tjänst, skapas. Kommittén räk- nar också med att ett genomförande av för- slaget skall komma studieförbundens mu- sikverksamhet till godo.

Beträffande det gymnasiala stadiet me- nar kommittén att musiken även här bör va- ra ett med övriga ämnen jämställt ämne. Musikämnet skall inom allmänt gymnasium och fackskola kunna bli föremål för för- djupat studium som tillvalsämne och genom frivillig undervisning och därmed utgöra en naturlig grund för vidare musikutbildning. Dessutom bör möjligheter till målinriktade studier på en särskild musiklinje erbjudas, som avslutas med en yrkesmeriterande mu— sikexamen eller utgör förutbildning för post- gymnasial, högre musikutbildning.

Kommittén föreslår ett successivt inrättan- de av 25 musikfackskolor i landet med bör- jan fr. o. m. läsåret 1969/70. Vid dessa sko- lor skall finnas utbildningslinjer för musik— pedagoger, kantorer med musikpedagogisk kompetens, militär- och underhållningsmu— siker samt pianotekniker. Studiegången blir 2- eller 3-årig och ger fackskolekompetens. De två första åren tjänar som förutbildning antingen för det tredje fackskoleåret vilket avslutas med examen, eller för utbildning vid musikhögskola. Genom fackskolekom- petensen erbjuds även möjligheter till annan postgymnasial utbildning.

Vid musikfackskola finns följande utbild- ningslinjer.

1. Allmän linje för utbildning av instru- mentalister och musikpedagoger. Efter 3 år avläggs musikpedagogisk examen, som ger behörighet till verksamhet som lärare inom frivillig musikundervisning på lägre nivåer samt som musikcirkelledare.

2. Kyrkomusikalisk linje för utbildning av kantorer. Examen på denna linje ger samma musikpedagogiska kompetens som den allm. linjen.

3. Militär- och underhållningsmusiker]in- je. Den nuvarande militärmusikaliska ut- bildningen vid de militära förbanden ersätts av denna utbildningslinje. Utbildningen har utformats för att svara mot kraven vid de av KBU föreslagna regionsensemblernas mi- litära tjänstgöring. Linjen skall också ge en speciellt mot underhållningsmusik av olika slag inriktad utbildning, vilken för närva— rande saknas i landet. Kommittén räknar härvid bl. a. med att medlemmarna i ung- domarnas egna ensembler, pop-grupper m. m. här får en möjlighet att parallellt med allmän utbildning utveckla dels sin egen musikaliska förmåga, dels ensemblens egen- art. Examen på denna linje ger samma mu- sikpedagogiska kompetens som på den all— männa linjen.

4. Pianoteknikerlinje. Den nuvarande till musikhögskolan i Stockholm förlagda pia- nostämmarutbildningen slopas. Utbildning- en av pianotekniker förläggs till fackskolan. Linjens utformning och dimensionering ba- seras bl. a. på behovet av vård av musik-

instrument inom skolväsendet, där pianot i framtiden kommer att ha en central funk- tion och ersätta orgelharmoniet. Kommit- tén har dessutom beaktat behovet av mu- sikutbildad personal inom musikhandeln och föreslår inrättande av särskilda kurser med sikte på sådan verksamhet.

*

För att täcka det stora behovet av musik- lärare föreslår kommittén två slags musik— pedagogisk utbildning: den ena inriktad på grundskolans behov av lärare inom klass- bunden musikundervisning och lägre ni- våer inom frivillig musikundervisning samt studiecirkelverksamhet, den andra inriktad på musikundervisning i gymnasium, fack— skola, grundskolans högstadium, frivillig musikundervisning och musikcirkelverksam- het på mera avancerad och konstnärligt kva- lificerad nivå samt musikyrkesutbildning.

Musiklärarnas ämnesutbildning och in- strumentalpedagogiska utbildning sker vad beträffar musiklärare för grundskolan vid musikfackskola och vad gäller övriga mu- siklärare vid musikhögskola (se nedan). Den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås äga rum vid lärarhögskola.

Kommittén utgår från att lärartjänster in— nehållande musik i kombination med annat ämne kommer att inrättas. Musiklärarutbild— ning vid musikhögskola kan därför ske ef- ter två linjer, med inriktning antingen en- bart på undervisning i musik eller på musik i kombination med annat ämne. Utbildning- en som är helt postgymnasial omfattar i bå- da fallen fyra års studier, lärarhögskoleåret inräknat. De fackskoleutbildade musiklärar- nas sammanlagda studietid blir likaledes fyra år, lärarhögskoleåret inräknat. Studier- na är dels gymnasiala, dels postgymnasiala. Någon särskild utbildningsgång med-sikte på kombination musik — annat ämne före- slås inte för denna lärarkategori. Möjlighe- ter finns givetvis att som ett led i vidareut- bildning kombinera musik med annat ämne.

Genom dessa förslag har kommittén ve- lat anpassa musiklärarutbildningen till öv- rig lärarutbildning i landet.

Kommittén föreslår vidare att kurser för

utbildning av handledare och metodiklek— torer inrättas. *

Beträffande kyrkomusiken föreslår kom- mittén först och främst att organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten ut- formas på ett delvis nytt sätt. Skolkantors- institutionen avvecklas successivt och ersätts i första hand med kombinationstjänster av heltidskaraktär innefattande rent musikalis- ka uppgifter, fördelade på kyrkomusikalisk och musikpedagogisk tjänstgöring. Vid si- dan av dessa tjänster skall även kunna in— rättas självständiga kantorstjänster av del- tidskaraktär, som kan sökas och innehas av envar person med kantorskompetens.Här- igenom kvarstår sålunda möjligheten att förena en kantorstjänst med lärartjänst vid grundskolan till en frivillig tjänstekombina- tion, men genom att även andra än lärare ges tillträde till dessa tjänster breddas rekryte- ringsunderlaget väsentligt. Vidare föreslår kommittén att de nuvarande orgelspelar- tjänsterna bibehålls under benämningen ext- ra kantorstjänster, dock med ökade kompe- tenskrav. Slutligen bibehålls de nuvarande organisttjänsterna som musikaliska heltids— befattningar, vari kyrkomusikalisk tjänst- göring förenas med musikpedagogisk verk- samhet inom de musikhögskoleutbildade mu- sikpedagogernas behörighetsområde.

Denna organisation medger, i motsats mot den nuvarande, naturliga avancemangs- möjligheter genom hela systemet.

Genom de sålunda framlagda förslagen räknar kommittén med att ha tillgodosett en rad krav, som nu ställs både av kyrkan och den allmänna musikundervisningen — krav som i många fall endast torde kunna tillmötesgås genom en organisatorisk sam- verkan.

Den kyrkomusikaliska utbildningen sker beträffande

kantorer med musikpedagogisk kompetens vid musikfackskolorna (se ovan);

självständiga kantorer vid de av staten anordnade sommarkursema, som nu öpp- nas även för andra än blivande lärare (då emellertid även i framtiden blivande grund- skolelärare i många fall kan förutses vilja

skaffa sig denna kompetens bibehålls »vin- terkurser» förlagda till lärarhögskolor och seminarier men organisatoriskt fristående från dessa skolor);

extra kantorer vid samma sommarkurser, vilka för att möta det nuvarande stora ut- bildningsbehovet av denna kategori utökas med tre kurser (efter ett initialskede torde hela denna sommarkursverksamhet kunna delvis avvecklas i takt med att musikfacksko- leorganisationen utbyggs och kantorstjäns— terna övertas av kantorer med musikpeda- gogisk kompetens);

organister vid musikhögskolorna, vilkas utbildningskapacitet härvidlag något ökas. Kombinationen av kyrkomusikalisk och mu- sikpedagogisk utbildning ger i den av kom- mittén föreslagna utformningen såväl en ökad rationalisering av studiegången, varvid studietiden nedbringas till 4 år, som ökade möjligheter till specialisering och fördjup- ning inom de båda studieområdena.

Möjligheter till vidareutbildning för avan- cemang från lägre till högre kyrkomusiker- tjänster skall alltid finnas,

*

Kommitténs förslag beträffande den hög- re musikutbildningen innebär följande.

Genom den av kommittén föreslagna upp- rustningen av musikutbildningen inom den allmänna skolan, inte minst på det gym- nasiala stadiet, skapas radikalt förbättrade förutsättningar för den högre musikutbild- ningen, som blir helt postgymnasial. Det breddade rekryteringsunderlaget möjliggör den i dagens läge nödvändiga ökningen av utbildningskapaciteten. Vid full utbyggnad kommer Musikhögskolan i Stockholm att ha 500 elever under utbildning och konserva- torierna i Göteborg och Malmö vardera 300. De båda senare utbildningsanstalterna fö- reslås bli förstatligade och organiserade som med musikhögskolan i Stockholm jämställda musikhögskolor.

Beträffande utbildningen vid musikhög- skolorna har kommittén sökt tillgodose de behov av en effektiv och ändamålsenlig ut— bildning, som föranleds av det nutida mu- siklivets föränderlighet och snabba utveck—

ling, dess höjda konstnärligt/tekniska am- bitioner samt större efterfrågan på yrkes- musiker av alla kategorier. I samband här- med och som ett led i anpassningen till den kommande uppläggningen av studierna vid andra högskolor föreslår kommittén införan- de av ett system med fasta studiegångar.

Vid musikhögskolorna skall finnas följan- de utbildningsavdelningar.

l. Musiklärarlinje (se ovan).

a) för utbildning av tvåämnesmusiklä- rare b) för utbildning av ettämnesmusiklä- rare

2. Musikpedagoglinjer. Den stora efterfrågan på kvalificerade musikpedagoger nödvändiggör en förstärk- ning av den högre pedagogutbildningen. Den hittills försöksvis bedrivna pedagogutbild- ningen permanentas. Studietiden förlängs med ett år till att i princip omfatta 4 år, varav sista året är ett specialiseringsår. Ut- bildningen inriktas på ett betydligt större antal ämnen än för närvarande och berör samtliga former av musikutövning.

3. Kyrkomusikerlinje (se ovan).

4. Instrument- och solosångsklasser. Vid musikhögskolan i Stockholm skall dessutom finnas en nyinrättad utbildning av korister, samt dessutom dirigent- och kom- positionsklasser. En omfattande kursverksamhet på det mu- sikaliska och musikpedagogiska området fö- reslås. Bland väsentliga kurstyper framhål- les särskilt: sommarkurser på olika instrument för skolungdomar och musikstuderande, »mäs- tarkurser» på instrument och i solosång, sommarkurser för kyrkomusiker, fortbild- ningskurser för lärare inom frivillig musik— undervisning och musikaliskt folkbildnings- arbete, kurser och konferenser för musik- högskole- och musikfackskolelärare, vida- reutbildningskurser för olika lärarkategorier, kurser för utbildningskomplettering och kur- ser i radio och TV. I Stockholms inrättas enligt förslaget ett musikpedagogiskt centrum (MPC) för forsk— ning och utvecklingsarbete på hela det mu— sikpedagogiska området. Detta centrum be-

tjänar inte bara den högre musikutbildning- en utan även musikutbildning och allmän musikundervisning inom skolväsendet jämte övrigt musikutbildningsarbete i samhället. Bland uppgifterna för MPC kan nämnas: samordning och idégivning rörande musika- liskt utvecklingsarbete i kontakt med andra institutioner, där musikalisk och pedago- gisk forskning bedrivs; eget utvecklingsar- bete; viss vidareutbildning (kurser för me- todiklektorer); dokumentation. MPC orga- niseras som en självständig enhet, lokalmäs- sigt förlagd till musikhögskolan i Stockholm. Den fasta ledningen av centrum utgörs av en chef och två projektledare.

Beträffande musikvetenskapens ställningi Stockholm biträder kommittén tidigare för- slag om en professur i musikvetenskap vid Stockholms universitet.

Den interna organisationen vid musikhög- skolorna föreslås undergå vissa ändringar. Vid sidan av rektor inrättas en tjänst som studie- rektor. De olika utbildningsavdelningarna förestås av avdelningsledare. För de olika ämnena föreslås en huvudlärarinstitution. Lärarrådet bildar närmast under rektor och studierektor en rådgivande instans. Inom lärarrådet finns bl. a. en utbildningsnämnd bestående av tre lärare och tre elever. Lä- rarkollegiet svarar för vissa för skolan ge- mensamma intressen.

Kommittén föreslår inrättande av en sär- skild styrelse för den högre musikutbild- ningen, Styrelsen för musikhögskolorna (SfM). Musikaliska Akademien avlastas där- med ansvaret för den högre musikutbild— ningen och kan odelat ägna sig åt uppgiften att som centralt organ främja tonkonsten och vårda musiklivet. Den föreslagna sty- relsen bör betraktas som interimistisk i av- vaktan på en gemensam överstyrelse för all (högre konstnärlig utbildning i landet.

SfM består av sju ledamöter, som tillsätts av Kungl. Maj:t. I styrelsen representeras universitetskanslersämbetet, skolöverstyrel- sen, arbetsmarknadsstyrelsen, Musikaliska Akademien, konsertväsendet och Sveriges Radio.

Styrelsen har till sitt förfogande en för- valtningsenhet, uppdelad på två sektioner

för planering och utbildning, respektive ad- ministration.

Kommittén tillstyrker byggnadsstyrelsens förslag från 1965 till lokalisering av nybygg— nad för musikhögskolan i Stockholm, Be- träffande lokalprogrammet vill kommittén emellertid göra vissa förändringar. Den av byggnadsstyrelsen föreslagna lokalrnässiga sammankopplingen av vissa institutioner bör omprövas med särskilt beaktande av möj- ligheten att skapa en sammanhållen miljö för undervisning i musik och scenkonst. I bygg- naden för musikhögskolan vill kommittén sammanföra följande institutioner: Musika- liska Akademiens kansli, Styrelsens för mu- sikhögskolorna kansli, musikhögskolan, mu- sikpedagogiskt forskningscentrum, musik- vetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, Statens scenskola i Stockholm, Statens skola för musikdramatisk utbild- ning och Musikaliska Akademiens bibliotek.

Beträffande lokalförsörjningen för musik- högskolorna i Göteborg och Malmö anser kommittén att man även i dessa städer bör söka åstadkomma utbildningscentra av i princip motsvarande art som ovan förordats i fråga om Stockholm. Kommittén föreslår att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att ut- reda frågan om den framtida lokalförsörj— ningen för musikhögskolorna i Göteborg och Malmö.

Kostnader.

Statens kostnader för frivillig musikun- dervisning beräknas vid en fullständig ut— byggnad enligt kommitténs förslag öka med cirka 51 miljoner kronor.

Kostnaderna för lärarlöner vid av kom- mittén föreslagna musikfackskolor (musik— ämnena) beräknas till cirka 9,5 miljoner kronor årligen.

De av kommittén föreslagna metodiklek— toraten vid lärarhögskolorna medför en år- lig kostnad av cirka 400 000 kronor.

Tillkommande kostnader för förstärkning av skolöverstyrelsens personal på musik- området beräknas till netto cirka 200000 kronor. Kostnaderna för förstärkning av länsskolnämndernas personal beräknas till cirka 500 000 kronor årligen.

Inrättandet av en särskild överstyrelse för musikhögskolorna innebär en viss personal- ökning. Kostnaderna härför beräknas uppgå till cirka 300 000 kronor årligen.

Musikhögskolornas inre organisation före- slås förstärkt på så sätt att vid resp. musik- högskola inrättas ett studierektorat och att resurser lämnas för viss biträdespersonal. Kostnaderna härför uppskattar kommittén till ca 275 000 kr.

Kommittén kan för närvarande inte läg- ga fram beräkningar av kostnaderna för undervisningen vid musikhögskolorna då timplaner ännu ej föreligger. Man torde dock kunna räkna med att kostnaderna för undervisningen vid musikhögskolan i Stock- holm i stort sett kommer att rymmas inom skolans nuvarande medelstilldelning. Kost- naderna för undervisningen vid musikhög- skolorna i Göteborg och Malmö kommer vid full utbyggnad att för respektive skola uppgå till cirka 3/5 av motsvarande kost- nader i Stockholm.

Kommitténs förslag om inrättande av ett musikpedagogiskt centrum kommer att med- föra en sammanlagd årlig personalkostnad av 350 000 kronor.

En viss kursverksamhet föreslås bli upp- byggd under en sexårsperiod med början 1969/70 och första året dra en kostnad av 100000 kr./år samt därefter öka med 100 000 kr./år.

Utöver ovan angivna kostnader tillkom- mer statsbidrag för lokaler och utrustning för såväl undervisning som administration vid här nämnda utbildningsanstalter.

BILAGA 1 Nyckel till utbildningskod

Ingen särskild utbildning 005 Enbart folkskola

Allmänbildande studier, som ej åtföljts av påbyggande yrkesutbildning

010 Studentexamen (även s. k. begränsad)

020 Normalskolekompetens 030 Realexamen (jämte oavslutade gymna- siestudier) 040 Oavslutade studier på realskolestadiet, folkhögskolor och andra allmänutbil— dande studier 050 Enhetsskola, grundskola

090 Utländska allmänbildande studier

Högskolestudier utom fackhögskolor

100 Teol. lic., dr 101 Teol. kand. 110 Jur. lic., dr lll Jur. kand. 120 Med. lic., dr 121 Med. kand. 130 Fil. lic., dr 131 Fil. mag. (ämbetsexamen) 132 Fil. kand. 140 Pol. mag. (statsvetenskaplig examen, jur. och fil.) 150 Pil. lic., dr + jur. kand., pol. mag. 151 Fil. kand., fil. mag., pol. mag. + jur. kand., pol. mag. 152 Pil. kand., fil. mag. + teol. kand. 160 Kansliexamen

170 Akademiska studier utan examen

190 Utländsk akademisk examen

Teknisk utbildning

200

210 211 212

213 214 215

216 217 218 219 220 221 230 240

250

260

261

270

Tekn. lic., dr Tekniska högskolor teknisk fysik (civilingenjör) maskinteknik (civilingenjör) flygteknik och Skeppsteknik (civil- ingenjör, flygingenjör, mariningenjör) elektroteknik (civilingenjör) väg- och vattenbyggnad (civilingenjör) väg- och vattenbyggnad (lantbruks- ingenjör) kemi (civilingenjör) bergsvetenskap (bergsingenjör) arkitektur (arkitekt) lantmäteri (lantmätare) Teknisk högskola+akademisk exa- men Teknisk högskola + handelshögskola Mejeriingenjör Tekniska läroverk (tekniska gymnasier, fackskolor, bergsskolor) Tekniska skolor och institut (kommu- nala och enskilda skolor, textilinstitut; högre kurs, institutingenjörskompetens) Sjöingenjörsexamen (tidigare l:e maski- nist) Maskinteknikerexamen (tidigare 2:e maskinist) Övrig lägre teknisk utbildning (arbets- ledarinstitutets och Mekanförbundets kurser, verkstadsskolor, maskinistexa- men, kartritningskurs, laboratoriebiträ- deskurs (ej sjukvård), mejeristutbild- ning, yrkesskolor o. dyl.)

290. Utländsk teknisk utbildning: högre (diplomingenjör m. m.) 291 Utländsk teknisk utbildning: lägre

Handel

300 Ekon. lic., dr (tidigare ekon. mag.) 310 Handelshögskola (civilekonom, nomexamen) 311 Handelshögskola + akademisk examen 312 Handelshögskola + teknisk högskola 320 Handelsgymnasium 330 Handelsskola, handelsinstitut, handels- kurser 340 Studentexamen + handelsutbildning 345 Realexamen, normalskolekompetens + handelsutbildning 390 Utländsk handelsutbildning

eko-

Sam färdsel 350 Sjökaptensexamen 351 Styrmansexamen 352 Lägre navigationsutbildning (skeppar- examen och liknande) 360 Radiotelegrafistutbildning (l:a och 2:a klass certifikat) 370 Meteorologisk tjänsteexamen 371 Hydrologisk tjänsteexamen 391 Utländsk examen inom samfärdsel

Hälso- och sjukvård samt socialvård

400 Odont. dr 410 Tandläkarexamen 411 Odont. kand. 420 Farm. lic., dr 421 Apotekarexamen 422 Farm. kand., receptarieexamen 430 Vet. med. dr 431 Veterinärexamen 432 Vet. med. kand. 440 Sjukgymnastexamen 441 Sjuksköterske- och barnmorskeutbild- ning 442 Laboratris- och preparatrisutbildning 443 Arbetsterapeututbildning 444 Lägre sjukvårdsutbildning 450 Tandsköterskeutbildning

451. Tandteknikerutbildning 460 Kurs för hälsovårdsinspektörer 470 Socialhögskola, socialinstitut, nomutbildning

socio-

471. Socialhögskola, socialinstitut + Erica- stiftelsens läkepedagogiska institut 472 Diakon- och diakonissutbildning 480 Sociala barnavårdsseminan'et

hemsföreståndarinneutbildning)

Ålderdomshemsföreståndarinneutbild- ning

490 Utländsk utbildning inom hälso- och

sjukvård

Utländsk utbildning inom socialvård

(barn-

481

491

Undervisning (utom lärare med akademisk och liknande utbildning) 500 Högre lärarinneseminarium 510 Folkskoleseminarium 511 Folkskoleseminarium + kantorsutbild- ning 512 Folkskoleseminarium + akademiskt betyg 513 Folkskoleseminarium + kurs för döv- stumslärare 514 Folkskoleseminarium + kurs för blind- lärare 515 Folkskoleseminarium + kurs för sin- nesslölärare 516 Folkskoleseminarium + Ericastiftel-

sens läkepedagogiska institut Folkskoleseminarium + behörighet för undervisning i visst ämne (ex. engelska)

518 Folkskoleseminarium + behörighet för erhållande av tjänst i lönegrad 21 519 Folkskoleseminarium + adjunktkom- petens 520 Särskoleseminarium (sinnesslölärare utan folkskollärarexamen) 517 521 Småskoleseminarium 5 25 Folkskoleseminarium + speciallärarut- bildning 530 Förskoleseminarium (barnträdgårds-, kindergartenlärarinna)

540 Gymnastiklärarexamen (gymnastikdi- rektör GCI) 541 Musikhögskolan (högre organist- och

kantorsexamen, musiklärar- och mu- sikdirektörsexamen) 542 Teckningslärarinstitut 543 Lägre musikutbildning 550 Skolköks- och lanthushållsseminarium 551 Handarbets— och vävlärarinneutbildning 552 Barnavårdslärarinneutbildning

560. Slöjdlärareutbildning 561 Yrkeslärarkurs, pedagogisk kurs

562 Yrkeslärarkurs, fackämneskurs om 15 veckor 580 Handelslärarkurs

590 Utländsk examen

Jordbruk

600 Agr. lic., dr 610 Agronom 620 Driftsledarkurs vid Alnarp, lantmästa-

reutbildning Lägre jordbruksutbildning (jordbruks- skola, lantmannaskola, lantbruksskola, ladugårdsförmanskurs, kontrollassis—

tentkurs o. dyl.)

630 Högre trädgårdskurs, hortonom- och

trädgårdsarkitektutbildning Trädgårdsskola, exarninerad trädgårds-

mästare

640 Skog. lic., dr 641 Civiljägmästareexamen 650 Forstmästareexamen (avskaffad) 651 Skogsmästarskola 652 Skogsskola 653 Förberedande skogskurs, kortare skogs- kurser 660 Fiskeristyrelsens kurs för fiskmästare 690 Utländsk examen 631

H usligt arbete 700 Ekonomi- och intematföreståndarinne- utbildning 710 Hemvårdarinneutbildning, hemsysterut- bildning 720 Barnsköterskeskola 730 Husmoderskurs, lanthushållsskola 790 Utländsk utbildning

Intern verksutbildning och liknande (Anm. Angives icke inom de verk, där ut- bildningen förvärvas; i övrigt redovisas den endast då utbildningen är av speciell bety- delse för den erhållna befattningen) 800 Trafikelevs- jämte högre trafikelevs- utbildning 801 Kontorselevsutbildning (inom S.J.) 802 Postassistentkurs 803 Kammarskrivarkurs 804 Telegrafassistentkurs

810. Officersutbildning (krigsskola) 81 1 Marinintendentsutbildning 812 Underofficersutbildning 813 Underbefälsutbildning

Övrig utbildning 900 Landsfiskalsutbildning (distriktsåkla- gare)

910 Kommissarieklass 911 Polisassistentklass 912 Poliskonstapelklass 920 Brandchefskurs

921 Brandförrnans- 930 Konstfackskolan

931. Konsthögskolan

940 Grafiska institutet 945 Joumalistinstitutet

950 Reklamskolor

955. Teologisk utbildning (ej akademisk) 960 Övrig högre 961 Övrig lägre 990 Övrig utländsk

och brandmästarekurs

BILAGA 2

Kursplaner att försöksvis tillämpas i provårskursen vid Kungl. Musikhögskolan fr.o.m. vårterminen 1967

Undervisningen är uppdelad i 8 delstudie- kurser och följer ett detaljerat schema. An- givna timantal är absoluta, d.v.s. ett under- visningsmoment avslutas då ett angivet antal timmar genomförts. Lov och helgdagar in- skränker alltså inte på undervisningens mängd. 12 timmar/termin kan anses mot- svara ] timme i veckan under terminen.

Delstudiekurs I Propedeutisk kurs

Kursen, som löper över två veckor och ges strax före eller i början av provårskursens första termin, syftar till att ge en översiktlig genomgång av den svenska skolan och sam- hället och musikens plats i dessa. Vidare ges en orientering om musiklärarens ar- betsuppgifter, en översiktlig genomgång av repertoar, metodik och arbetsformer på oli- ka stadier, en allmän översikt över den svenska skolmusiken, en inledande översikt över allmän pedagogik och musikpedago- gik och en kurs i barnpsykologi i anslutning till en studiedag i en mellanstadieklass.

I samband med undervisningen läses viss under kursen anvisad litteratur samt det ma- terial, som delas ut i samband med under- visningen.

Kursen avslutas med skriftligt prov. l. Introduktionsföreläsning. Studieteknik. Orientering om provårskursen och indelning i grupper. 2 timmar.

2. Skola och samhälle. Föreläsningar i

samhällskunskap 4 timmar. 3. Barnpsykologi. a) Föreläsningar 6 timmar b) Seminarieövningar 7 timmar c) Studiebesök 5 timmar 4. Musiken i skolan. Musiklärarens arbets- uppgifter jämte repertoar, metodik och ar- betsformer på olika stadier. Lektioner och föreläsningar 12 timmar. 5. Översikt över allmän pedagogik och musikpedagogik Föreläsningar 2 timmar. 6. Skrivning. 2 timmar.

Delstudiekurs II

Pedagogik (betygsämne)

1. Grundkurs (obligatorisk; avser betygen B och Ba). Föreläsningar under första ter— minen 24 timmar. I samband med under- visningen på detta moment inläres viss lit- teratur enligt särskild förteckning. Skrivning för betygen B och Ba förrättas i slutet av kursen och avser kurslitteraturen och föreläsningarna.

2. Överkurs (frivillig; avser betygen AB och a). Föreläsningar under andra terminen 12 timmar.

I samband med undervisningen på detta moment inläres viss litteratur enligt särskild förteckning.

Skrivning för betygen AB och a förrät- tas i samband med kursens avslutning.

3. Enskilt arbete (frivilligt; fullgöres av

den, som avser betyget A) i form av sam- manställande av en uppsats i pedagogiskt ämne.

Val av uppgift sker i samråd med exa— minator (provårskursens föreståndare), vil- ken redan på ett tidigt stadium under prov- året bör kontaktas för detta.

Handledning lämnas efter överenskom- melse med examinator.

K om pletteringsbestämmelser Särskilda kompletteringsbestämmelser i äm- net Pedagogik gäller för studerande med akademiska betyg i pedagogik eller psyko- logi, genomgången obligatorisk kurs för fil. ämbetsexamen samt för studerande med folkskollärarexamen.

Delstudiekurs III Metodik

1. Stadiemetodik. (första terminen) A) Låg- och mellanstadiet a) Grupplektioner, 4 timmar b) Auskultation, 10 timmar B) Högstadiet a) Grupplektioner, 6 timmar b) Auskultation, 10 timmar C) Gymnasiet och fackskolan a) Grupplektioner, 4 timmar b) Auskultation, 10 timmar 2. Allmän metodik. (hela året) A) Lektioner, 24 timmar B) Gruppövningar, 24 timmar C) Seminarieövningar, 20 timmar 3. Konsulentmetodik. (andra terminen) A) Lektioner, 10 timmar B) Studiebesök, 2 timmar 4. Teknisk metodik Handhavande av tekniska hjälpmedel som grammofon, bandspelare etc., 6 tim- mar. 5. Metodik för ämnet konst- och musik- historia på gymnasiet, 6 timmar. 6. Undervisningsövningar. (andra terminen) A) Auskultation I anslutning till varje undervisningsserie auskulteras ett i samråd med resp. hand-

ledare bestämt antal timmar i serieklassen och närliggande klasser. Dock skall vid prov- årskursens slut redovisas sammanlagt minst 60 timmars auskultation, inräknat de under moment Ill: 1 erhållna auskultationstim- marna.

B) Egen undervisning 5—6 undervisningsserier, vardera omfat- tande 6—12 lektioner (: 42 lektioner) egen handledd undervisning i skolor på olika sta- dier. På grundval av vid dessa serier vi- sade färdigheter sättes betyget i ämnet Un- dervisningsskicklighet.

Delstudiekurs IV Konst- och kulturhistoria

Föreläsningar och lektioner 15 dubbeltim- mar, huvudsakligen under första terminen. 30 timmar,

Delstudiekurs V Ensemble-spel l. Sång och spel

Kursmement siktar närmast in sig på si- tuationen i det nya, frivilliga högstadiet, där den mest varierande spelskicklighet på en mångfald instrument kan förekomma bland eleverna, och där stora krav ställs på musik- läraren att utifrån givna förutsättningar i de olika klassavdelningarna få till stånd ett musicerande. 6 timmar.

2. Orff-metodik Gruppundervisning 11/2 timme i veckan under hela året. 36 timmar.

Delstudiekurs VI Blockflöjt Grundkurs i blockflöjtsspel. Enskild under- visning. 1/2 timme i veckan under hela året. 12 timmar.

Delstudiekurs VII Ackompanjemang och improvisation Enskild undervisning 1/2 timme i veckan un- der hela året. 12 timmar.

Delstudiekurs VIII Sång-, stråk- och pianopedagogik 1. Sång

Grupplektioner

2. Stråkinstrument

a) Grupplektioner b) Egen undervisning av objekt

3. Piano

a) Grupplektioner b) Egen undervisning av objekt.

BILAGA 3 Skiss till en framtida organisation av den högre konstnärliga utbildningen

Styrelsen för högre konstnärlig utbildning

Planerings— och utbildningsråd för

2. Scenisk och .. . mu sik dr am ati sk _— Central forvaltnmg

utbildning

Högre Scenisk och musik- D ansutbil dnin g 1 ] Högre

musikutbildning dramatisk utbildning konstutbildning

TIW— Lidl-lm It'll”1

||i||||llrii|.

. ' arm,. ' it;—_inte_

f II.—- ..t'iii'trio 15 fbe. sl

th

l.. .. ..lJnahtirg.r.p| a...- lit..

! '. . . LI|||||*'.H '||'*'—| 'v||'

||lj| '—l

. » "| Vi H*hliinyi

.. - [ —|I|_|

||-

"rfi' ...— _ 'atJJ-ljmn. 'L .

||- ill|| _gl'

. Älg-"'( |_'l-" ' ' lll år:";

. _,llf- ."

Nordisk udredningsserie (Nu) 1968

Kronologisk förteckning

1. Nordisk patentråd. Tredje instans i patentsaker.

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning

Just'istiede'partementet Handläggninge'n av säkerhetsfrågor. [4]

Försvarsdepartemontet

Ekonomisystem för försvaret [1] Ekonomisystem för försvaret. Bihang. [2] Säkerhetspolitik och" försvarsutgiftet. [10]

Finansdepartementet

l(oncentrationsutredningon. ||. Kredirmarknadens struktur och funktionssätt. [3] lll. Industrins strukturoch konkurrens- törhållanden. [5] IV. Srrukturutveckllng och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det pri- vata näringslivet. [7]

Utbildningsdepartementet

1958 års miedning kyrka-stat: Xl. Svenska kyrkan och staten. [1 1 ] Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [12] Skolbokalevera'riser. [14] Musikutbildning i Sverige. [15]

Jordbruksdopartementet

Skogsbrukets planläg ningsfrågor. [8] Virkesbalanser 1967. %9] Fritidsfiskel. (13]