SOU 1968:48

Dagspressens situation

2. Dagspressens roll bland massmedierna

För utredningen har det varit angeläget att studera, vilken roll dagstidningarna spelar i opinionsbildningen och vilken funktion de i övrigt fyller för läsarna. Med hänsyn till radions och televisionens snabba utveckling har det också varit av intresse att jämföra användningen av dessa medier med läs- ningen av dagstidningar.

Upprepade undersökningar har visat, att opinionsbildningen i betydande utsträckning sker genom personlig påverkan från s.k. opinionsförmedlare. Dessa åtnjuter särskilt förtroende i sin omgivning och kan i vissa frågor — bland annat politiskt betingade — påverka ställningstagandena. Opinionsför- medlarna är bättre orienterade än andra och följer händelseutvecklingen och dis- kussionerna på åtskilliga vägar. Dagspressen är en betydande informationskälla, men vid sidan av den finns andra viktiga kanaler: radio, television, fack- och organisations- press, böcker, föreningsmöten.

Det är samtidigt klart, att opinionen endast delvis formas av åsiktsyttringar i form av ledarartiklar i tidningar, debatt- inlägg i radio och television o.s.v. Av stor betydelse är också den bild av skeendet som ges i de nyhetsförmedlande massme- dierna: dagstidningar, radio och television. Denna nyhetsförmedling utgör en bas för opinionsbildningen. Den bild av skeendet som massmedierna ger kan dock aldrig vara objektiv. Urvalet av nyheter och presenta— tionen av dem visar bl.a. en tendens att

färgas av journalisternas subjektiva upp- fattning.

I ett vidare perspektiv påverkar mass— medierna dessutom opinionen genom de delar av innehållet som varken utgöres av opinionsyttringar eller nyhetsförmedling. Också inslag av förströelsekaraktär kan ex- empelvis förstärka vissa attityder och på så sätt bidra till att forma publikens åsikter. Massmediernas hela innehåll spelar alltså — antingen direkt eller indirekt via opinions- förmedlarna — en roll i opinionsbildnings- processen.

Som en utgångspunkt för sina ställnings- taganden har utredningen därför ansett det angeläget att undersöka, vilken betydelse dagspressen har vid sidan av andra mass- medier.

För alla massmedier gäller, att de för olika individer fyller olika funktioner. Te- levisionen kan exempelvis för vissa indi- vider enbart tjänstgöra som en informa- tionskanal, medan andra individer främst tittar på de program som syftar till för- ströelse och avkoppling. Givetvis kan också en och samma individ använda ett mass- medium för att tillfredsställa olika behov, exempelvis både informations- och under— hållningsbehov.

Många försök har gjorts att uppdela de behov — eller funktioner — som massme- dierna kan tillfredsställa. Utgångspunkten för de följande undersökningarna har varit en förhållandevis enkel indelning:

1. Informationsfunktionen 2. Den opinionsbildande funktionen 3. Underhållningsfunktionen Av dessa kan informationsfunktionen in- delas i delfunktioner. Den innefattar kravet från mottagarna att bli informerade om aktuella händelser och att få bakgrunden till dessa. Den innefattar också en instrumentell funktion, d.v.s. möjligheten att använda massmediernas information som ett medel, ett instrument, i den dagliga verksamheten. Mottagaren kan ha direkt nytta eller an- vändning av informationerna i arbetet eller på fritiden. Vidare innefattar informationsfunktionen en social funktion. Innehållet i massmedi— erna ger uppslag till samtalsämnen, och kontakterna med omgivningen underlättas därför om man tagit del av innehållet. De svenska dagstidningarna förefaller att fylla samtliga tre funktioner. Givetvis fäster olika tidningstyper olika vikt vid var och en av delfunktionerna, men de torde på något sätt vara representerade i samtliga dagstid- ningar.

Utredningens undersökningar har syftat till att belysa i vilken utsträckning läsarna använder tidningen — och radio och tele— vision — i de nämnda funktionerna och i vad mån läsarna anser att tidningarna lyc- kats fylla dessa funktioner.

Den följande framställningen är indelad i fyra avsnitt. Först kommer »Dagspressen och den politiska opinionsbildningen» som huvudsakligen är ett referat av professor Jörgen Westerståhls undersökningar på upp- drag av 1963 års pressutredning. Därpå följer avsnittet »Intervjuundersökningen» som är en sammanställning av tre delunder- sökningar — genomförda våren 1968 — med det gemensamma syftet att jämföra dags- tidningar, radio och TV med avseende på de tre funktionerna: information, opinions- bildning och underhållning. Det tredje av- snittet, »Dagspressen och de tre funktio- nerna», är en summering för dagstidningar- nas del. Det sista avsnittet, »Sammanfatt- ning», innehåller en återknytning till den inledande funktionsindelningen, en sam-

manställning av viktigare tendenser i mate- rialet och en jämförelse mellan de tre me- dierna.

2.1. Dagspressen och den politiska opinions- bildningen

Den opinionsbildande funktionen har i in- tervjuundersökningen ägnats relativt litet ut- rymme. Anledningen är att det redan gjorts en rad undersökningar i Sverige om dags- pressens betydelse i den politiska opinions- bildningen. Den kanske mest utförliga gjor- des i samband med 1963 års pressutredning av professor Jörgen Westerståhl. Eftersom bara delar av denna undersökning refere— rades i betänkandet (SOU l965: 22) ska här ges en sammanfattning.

I första hand har Westerståhl utnyttjat resultat från en intervjuundersökning ge- nomförd vid 1964 års val.

Sambandet mellan tidningsläsning och partival belystes redan i 1963 års press- utrednings betänkande (s. 35—41).

Trots att partiernas andelar av väljar- kåren inte alls överensstämmer med deras andelar av dagstidningarnas samlade upp- laga finns ett tydligt samband mellan röst- ning och tidningsläsning.

Westerståhl och Janson har nämligen lyc- kats visa att det råder ett ekologiskt sam- band mellan röstning och tidningsläsning. Detta innebär att för ett visst geografiskt område samvarierar den andel ett parti får av väljarkåren med den andel samma parti har av den totala dagspressuppl-agan i samma område. (Westerståhl-Janson: Po- litisk press. 1958)

Av den förra pressutredningens betän- kande framgick att ca 85 procent av de borgerligt röstande läser enbart borgerlig press medan motsvarande siffra för social- demokraterna är 25 procent. Hela 46 pro- cent av socialdemokratema läser enbart borgerlig press. 27 procent läser både bor- gerlig och socialdemokratisk press. Av de borgerliga väljarna läser folkpartister och centerpartister huvudsakligen folkpartitid- ningar — 61 resp. 38 procent. Högerväl- jarna fördelar sig lika på enbart höger-

press, enbart folkpartipress och både höger- och folkpartipress - 28, 27 resp. 28 pro— cent.

Ser man i stället på hur läsarna av press med viss politisk färg fördelar sig röstmäs- sigt finner man att 81 procent av dem som läser socialdemokratisk press också röstar socialdemokratiskt och att 60 procent av dem som läser både socialdemokratisk och borgerlig press röstar socialdemokratiskt. För den borgerliga pressen är den högsta motsvarande siffran 41 procent och den av- ser andelen centerpartister bland dem som enbart läser centerpartitidningar.

För storstadstidningarna fanns så många läsare med i urvalet att det för varje tidning gick att beräkna andelen som röstade i en— lighet med tidningens partifärg. Resultatet framgår av tabell 2: 1.

Tabell 2: l liksom det tidigare avsnittet belyser det faktum att den socialdemokra- tiska pressen är inomspridd, dvs. huvudsak- ligen läses av sympatisörer, medan framför allt den folkpartistiske men även högerpres- sen är överspridd, dvs. läses över parti- gränserna och i stor utsträckning av icke- sympatisörer.

Den viktigaste orsaken till att så många inte läser »egna» tidningar är att partiet saknar tidning i området. I flertidningsom- råden når partierna genomsnittligt 71 pro- cent av sina väljare om de har en lokal tid- ning. Saknar de lokal tidning när de endast 18 procent och då med tidningar från andra områden. Motsvarande siffror för entid- ningsområden är 90 resp. 38 procent. Ett parti når alltså 2,5 till 4 gånger så många

av sina väljare i området om det företräds av en lokal tidning.

2.1.1. Kunskap om tidningens politiska tendens

Westerståhl menar att »en förutsättning för att valet av tidning skall kunna vara poli- tiskt betingat liksom för att tidningens po- litiska budskap skall kunna ge en bestämd politisk anvisning är, att tidningens läsare känner till vilket parti tidningen i huvudsak stöder». Han ställde därför frågor om tid- ningarnas partifärg. Tabell 2: 2 visar resulta- tet.

Att höger- och MbS-väljarna i större ut- sträckning känner sina tidningars politiska tendens avspeglar bl. a. det faktum att inom socialgrupp 1 är 90 procent orienterade om minst en läst tidnings politiska färg. Social- grupp 2 och 3 har båda lägre värden. Män är i detta hänseende bättre informerade än kvinnor.

Vänder man på frågeställningen och ser på hur många läsare av viss typ av tidning som känner den politiska tendensen varie- rar värdena mellan 54 procent (folkpartiets storstadskvällspress) och 93 procent (social- demokratisk landsortspress). Andelarna bland de läsare som läser »egen» tidning ligger genomsnittligt 10 procent högre. De varierar mellan 58 procent (folkpartiets stor- stadskvällspress) och 99 procent (högerns storstadspress).

För tre storstadstidningar gäller att mind— re än 60 procent känner tidningens poli-

Tabell 2:I. Andel av storstadstidningarnas läsare som röstar i enlighet med tidningens politiska tendens (= tidningen en »egen» tidning).

För mindre än 30 % en »egen» tidning

För mellan 30 och 50 % en »egen» tidning

För mer än 60 % en »egen» tidning

Dagens Nyheter Expressen Göteborgs-Posten Göteborgs-Tidningen Kvällsposten

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning Skånska Dagbladet Sydsvenska Dagbladet

Aftonbladet Arbetet Stockholms-Tidningen Svenska Dagbladet

Tabell 2:2. Läsarnas kunskap om tidningarnas politiska tendens och röstning på olika partier. (%

Uppgift

om parti—

sympati Ej Röstar på h cp fp s Vpk KDS MbS saknas röstat Totalt Känner minst en läst tidnings politiska tendens 86 77 82 78 83 85 94 64 58 77 Känner ingen läst tidnings politiska tendens 14 23 18 22 17 15 6 36 42 23 Totalt (%) 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal personer 264 357 4061236 65 41 31 74 343 2817

tiska tendens. De tre är Expressen, Göte- borgs-Tidningen och Kvällsposten, samtliga borgerliga kvällstidningar.

För tre andra storstadstidningar känner mer än 90 procent till vilket parti tidningen stöder. Dessa tre är alla morgontidningar — Arbetet (s), Svenska Dagbladet (h) och Sydsvenska Dagbladet (MbS). För Sydsvens- ka Dagbladet och Kvällsposten, som nu be- nämns oberoende liberala, har som rätta svar räknats både h och MbS.

2.1 .2 Ledarläsning

Vill man ha säkra svar på hur många som läser ledare bör man ställa kunskapsfrågor på innehållet i artiklarna. Nöjer man sig med läsarnas egna utsagor, får man oftast en »prestigeeffekt» som höjer värdena.

I Sverige har man i olika undersökningar funnit att omkring en tredjedel av den vux- na befolkningen säger sig läsa ledare regel- bundet. I tabell 2: 3 är andelen ledarläsare relaterad till det politiska intresset, till kön och till partifärgen på den lästa tidningen.

Av tabell 2: 3 framgår att de som läser en »egen» tidning och har högt politiskt intresse läser ledare i mycket stor utsträck- ning — hela 71 procent. Av de två variab- lerna förefaller det politiska intresset vara mer avgörande för ledarläsningen än tid- ningens politiska färg. 47 procent av de po- litiskt intresserade läser ledare även om tid- ningen inte har den »rätta» färgen.

Men de två variablerna är inte oberoende av varandra. Bland dem som läser »egen» tidning är gruppen högt politiskt intresse i majoritet, bland dem som läser andra tid- ningar i minoritet. Antagligen nöjer sig en politiskt intresserad läsare inte med andra partiers press. I viss utsträckning kan det också vara en direkt påverkan. Om man i sin tidning på ledarplats möter åsikter som man delar kan det politiska intresset på sikt stegras.

2.1.3. Tidningsläsning och partiståndpunkter

För att belysa i vad mån läsarnas åsikter i specifika valfrågor påverkas av den lästa

Tabell 2:3. Ledarläsning (i procent), läsning av »egen» tidning och politiskt intresse (1960).

Läser någon >>egen» tidning Låser inte »egen» tidning Högt pol. Lågt pol. Högt pol. Lågt pol.

Män Kv intresse intresse Samtliga intresse intresse Samtliga Läser ofta ledare 55 25 71 22 48 47 18 29 Läser sällan ledare 45 75 29 78 52 53 82 71 Total (%) 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal 615 657 370 337 707 217 348 565 26 SOU 1968: 48

Tabell 2:4. Partisympati, tidningsval o åsikt om regeringens sätt att sköta Wennerström-

ail'ären. (%)

Socialdemokratiska väljare Övriga väljare

läser låser inte läser läser inte Åsikt s-tidning s-tidning s-tidning s-tidning Antal W-affären har skötts illa 22 37 62 73 1 169 Inte skäl kritisera regeringen 65 43 30 15 863 Ambivalenta eller Vet ej 13 20 8 12 328 Total (%) 100 100 100 100 Antal 648 564 183 965 2 360

tidningens åsikter valde Westerståhl ut tre frågor som diskuterades i 1964 års val- rörelse: regeringens sätt att sköta Wenner- strömaffären, det kommunala sambandet och högerns ATP-förslag.

Wennerströmaffären (se tabell 2: 4) de- lade läsarna mycket tydligt i oppositions- och regeringsanhängare. Men det fanns ock- så en klar skillnad mellan de socialdemo- krater som läser socialdemokratiska tid- ningar och de som inte gör det. 65 procent av den förra gruppen anser att det inte finns skäl att kritisera regeringen men bara 43 procent av den senare. Bland borgerliga väl- jare finns motsvarande tendens. Av de icke- socialdemokratiska väljare som läser någon socialdemokratisk tidning anser 30 procent att det inte finns skäl att kritisera rege- ringen mot 15 procent av övriga väljare som inte läser socialdemokratisk press.

Den senare skillnaden tolkar Westerståhl som ett resultat av tidningspåverkan men då andelen icke-socialdemokrater som läser socialdemokratisk press är så liten måste man vara försiktig vid tolkningen. Det kan röra sig om dubbelläsande borgerliga väl- jare, vilka som andratidning väljer en social- demokratisk, inte av brist på andra alter- nativ utan därför att de vill möta olika åsikter. Dessa personer kan i frågor av typ Wennerströmaffären tänkas ha mindre ex- trema åsikter än andra väljargrupper.

Av de socialdemokratiska väljarna är det 53 procent som läser och 47 som inte läser någon socialdemokratisk tidning. Alltså en rätt jämn fördelning. Som nyss nämnts anser 65 procent av dem som läser socialdemo- som inte läser socialdemokratisk press. Den-

na skillnad kan tolkas som en påverkan från den lästa tidningen, men det kan också vara så att de socialdemokrater som tydli- gast identifierar sig med partiet också i stör- re utsträckning läser dess tidningar. Inne- börden i det funna, och signifikanta, sam— bandet blir då att man väljer tidning efter åsikt och inte tvärtom.1 kratisk press att det inte finns skäl att kri- tisera regeringen mot 43 procent av dem

För att ytterligare belysa ovanstående samband har man studerat hur placeringen längs en höger-vänsterskala i politiska åsik- ter hänger samman med tidningsvalet. Wes- terståhl har bestämt placeringen på skalan genom att använda ett av Bo Särlvik kon- struerat index. Detta bygger på svaren på ett stort antal frågor om socialpolitik, skat- ter etc.2

Tabell 2: 5 visar hur de socialdemokra— tiska väljarna fördelar sig längs höger-väns— terskalan och tabell 2: 6 motsvarande för de borgerliga. I båda fallen ställs höger- vänsterattityden mot val av tidning.

Tendenserna i dessa två tabeller är enhet— liga. Socialdemokrater som läser socialde- mokratiska tidningar, enbart eller i förening med andra, placerar sig längre till vänster eller har en något starkare socialdemokra- tisk attityd än de som enbart läser borger- liga tidningar. För de borgerliga väljarna finns motsvarande samband.

1 Fördelningen för socialdemokratiska och övriga väljare är var för sig testade med chi—två- test. De blir båda signifikanta på 0,l%-nivån. ” Se artikel i Statsvetenskaplig Tidskrift 1965:2—3.

Tabell 2:5. Socialdemokratiska väljare: Val av tidning och placering längs höger-vänster- skalan ( % )

Måttl. eller

Stark Måttl. Svag Svag stark Läsning av soc.dem. och/ soc.dem. soc.dem. soc.dem. Ambi- borg. borg. eller borg. press attityd attityd attityd valent attityd attityd Bara soc.dem. 38 28 25 20 22 10 Soc.dem. + borg. 35 29 27 23 26 21 Bara borg. 26 41 47 54 49 62 Bara opol. ] 2 1 3 3 7 Total (%) 100 100 100 100 100 100 Antal 183 289 277 408 115 29

Särlvik fick i en undersökning i samband med folkomröstningen om tjänstepensionen 1957 resultat som är intressanta att jämföra med de här refererade.3 Av de höger- och folkpartiväljare som röstade på partiets linje prenumererade 90 procent på en linje 3- tidning (h och fp stödde linje 3). Av de höger- och folkpartiväljare som röstade på line 1 eller 2 prenumererade 64 procent på en linje 3-tidning. Av de socialdemokrater som röstade på linje 1 (stödde linje 1) pre— numererade 46 procent på socialdemokra- tiska tidningar. För socialdemokrater som röstade på annan linje var motsvarande an— del 21 procent.

2.l.4 Försök att isolera pressens betydelse

Westerståhl försöker på flera olika sätt be- lägga att tidningsläsningen har en politisk betydelse. I en sammanfattning konstaterar han att dessa försök i huvudsak utfallit ne- gativt.

Vad han kan visa, och som delvis redan framgått, är att det finns en grupp politiskt intresserade, väl informerade läsare som nästan helt instämmer i ett visst partis åsik- ter. För dessa spelar tidningens politiska tendens en väsentlig roll vid val av tidning. De är beredda att köpa en mindre, tunnare tidning eller en tidning från ett annat om- råde bara den företräder det egna partiet. För de politiskt mindre intresserade blir andra motiv än de politiska väsentliga vid tidningsvalet.

För majoriteten av läsare har i denna undersökning inte några orsakssamband mel- lan grundläggande politiska värderingar och tidningsval kunnat beläggas. Men att den typen av orsakssamband kan beläggas är sällsynt.

Det finns dock i materialet tendenser som tyder på att, i frågor som inte direkt berör

3 Särlvik: Opinionsbildningen vid folkomröst- ningen 1957, (SOU 1959:]0) s 621”.

Tabell 2.6. Borgerliga väljare: Val av tidning och placering längs höger-vänsterskalan (%)

Läsning av Stark eller soc.dem. och/ mått]. Svag Svag Mått]. Stark eller borg. soc.dem. soc.dem. Ambi- borg. borg. borg. press attityd attityd valent attityd attityd attityd Bara soc.dem. 5 3 3 l 1 —— Soc.dem. + borg. 22 16 14 11 10 7 Bara borg. 73 79 82 87 88 92 Bara opol. — 2 1 1 l 1 Total (%) 100 100 100 100 100 100 Antal 45 80 374 243 186 130 28 SOU 1968: 48

de centrala partipolitiska skiljelinjerna, pres- sen kan ha en direkt åsiktsbildande effekt. Den tidigare nämnda undersökningen i sam— band med folkomröstningen om tjänstepen- sionen är ett exempel på detta.

2.2. Intervjuundersökningen

Som en komplettering till Westerståhls un- dersökningar har utredningen genomfört egna intervjuundersökningar. Syftet med dessa har varit att kartlägga den vuxna befolkningens läsvanor, att söka besvara frå- gan hur läsaren använder sin dagstidning och att — främst med avseende på informa- tionsfunktionen — jämföra dagstidningar med radio och TV.

Även om Westerståhls material ger den grundligaste bilden av den opinionsbildande funktionen har denna uppmärksammats också i intervjuundersökningarna. Informa- tionsfunktionen har dock stått i centrum, underhållningsfunktionen har ägnats rela- tivt begränsat intresse.

Den intervjuundersökning som under vå- ren 1968 genomfördes på uppdrag av 1967 års pressutredning var uppdelad på tre olika urval och använde sig av tre olika fråge— formulär.

l. Riksundersökningen: 2 000 slumpmäs- sigt utvalda individer i åldern mellan 15 och 80 år. Fältarbetet utfördes av Statistiska centralbyrån.

2. Barnenkäten: 24 skolklasser — tre från varje årskurs från 2 till och med 9 tillfrågades om sina läsvanor. Formulären omfattade färre frågor än riksundersök— ningen men målsättningen var densamma. Urvalet var inte riksrepresentativt men för varje årskurs valdes en klass från en stor- stad, en från en stad eller köping, en från landsbygden.

3. Intensivintervjuundersökningen: Med- kvotnrvalsteknik drogs ett urval på 36 per- soner varav hälften från Stockholmstid- ningarnas spridningsområde och hälften från Umeåtidningarnas. I syfte att mer ingående pröva hållbarheten i funktionsindelningen var dessa intervjuer semi-strukturerade, dvs.

intervjuaren fick inom vissa frågeområden föra ett friare samtal med den intervjuade.

2.2.1. Riksundersökningen

Huvudundersökningen, riksundersökningen, genomfördes i mars—april 1968 och ut- gjorde en del av en sk omnibusundersök- ning. Därmed menas att frågor från flera uppdragsgivare samlas i ett formulär vilket i vissa fall kan bli ganska omfattande. För- delen är att kostnaden blir lägre då fler är med och delar de fasta kostnaderna. Som en del av dessa kan man se den kostnad det medför att samla in uppgifter om intervjupersonernas ålder, yrke, utbild- ning etc. Nackdelen är att den längre in- tervjutiden medför ökat bortfall och kanske också en lägre kvalitet på svaren.

Enligt undersökningsplanen skulle 2000 individer intervjuas. Statistiska centralbyrån drog i 1968 års mantalslängd ett urval på 2019 individer. Urvalet görs i två steg men på sådant sätt att alla i mantalslängden (mellan 15 och 80 år) har samma sanno- likhet att ingå i urvalet.

Av de 2019 hade 5 avlidit före in— tervjutillfället. Det egentliga bortfallet blev sedan 231 av 2014 eller 11,5 procent. Antalet »omnibusintervjuer» var alltså 1 783. För pressutredningens del tillkom ett internt bortfall på 4 varför 1779 är det maximala antalet svar på pressfrågorna.

Knappt hälften av bortfallet, 5,2 pro- cent, vägrade. De övriga anträffades aldrig, var sjuka eller var utomlands.

Bortfallet är något större än normalt för motsvarande undersökningar. En orsak kan vara det utförliga formuläret, intervjutiden närmade sig en timme. Bidragande var säkert att intervjuperioden låg i anslutning till påskhelgen. Sista ordinarie intervjudag var den 9 april, vilket var tisdagen i påsk- veckan.

Läsvanor

96,1 procent av urvalet läste regelbundet en eller flera dagstidningar (tabell 2: 7). 90,2 procent uppgav att de dagen före inter-

Tabell 2:7. Andel av befolkningen mellan 15 och 80 år som regelbundet läser någon dagstidning och andelen som en vardag läser någon dagstidning.

Läser regelbundet Läste senaste vardag

Ja Nej Totalt(%) Antal Ja Nej Vet ej Totalt(%) Antal Hela urvalet 96,1 3,9 100,0 1 779 90,2 9,2 0,6 100,0 1 671 Kön Män 97,1 2,9 100,0 901 89,9 9,5 0,6 100,0 849 Kvinnor 95,1 4,9 100,0 878 90,5 8,9 0,6 100,0 822 Ålder 15—24 år 92,3 7,7 100,0 358 85,4 12,3 2,3 100,0 342 25—44 96,7 3,3 100,0 579 92,1 7,7 0,2 100,0 535 45—64 97,7 2,3 100,0 563 91,5 8,3 0,2 100,0 527 65—80 96,8 3,2 100,0 279 89,9 10,1 — 100,0 267 Utbildning Folkskola 96,7 3,3 100,0 1028 88,8 10,8 0,4 100,0 975 Påbyggd folkskola 93,7 6,3 100,0 268 91,8 7,5 0,8 100,0 255 Realexamen 95,9 4,1 100,0 295 91,1 7,4 1,5 100,0 271 Studentex. 95,6 4,4 100,0 113 94,3 5,7 100,0 105 Akademisk 100,0 100,0 ex 100,0 — 68 95,1 4,9 61 Bostadsort Sth, Gbg, Malmö 95,9 4,1 100,0 338 91,1 7,9 1,0 100,0 292 Övr. städer 96,1 3,9 100,0 616 90,4 8,9 0,7 100,0 575 Landsort 96,2 3,8 100,0 825 89,7 10,0 0,2 100,0 804 Civilstånd (__iift 97,9 2,1 100,0 127 Anka/änkling 94,9 5,1 100,0 98 Frånsk. 100,0 — 100,0 44 Ogift 92,2 ,8 100,0 510 Polit, parti Högern 99,5 0,5 100,0 182 95,4 4,6 — 100,0 175 Centerp. 98,8 1,2 100,0 160 92,9 6,4 0,7 100,0 156 Folkp. 96,9 3,1 100,0 257 88,7 11,3 — 100,0 238 Sociald. 96,7 3,3 100,0 664 91,5 8,0 0,5 100,0 625 Vpk 97,7 2,3 1000 43 95,0 5,0 — 100,0 40 KDS 90,9 9,1 100,0 11 90,9 9,1 — 100,0 11 SFF(h+fp) 97,4 2,6 100,0 38 82,4 17,6 — 100,0 34 (cp+fp) 98,0 2,0 100,0 49 97,9 2,1 — 100,0 47 Vägrar 96,4 3,6 100,0 83 84,5 15,5 — 100,0 7] Vet ej 90,3 9,7 100,0 288 84,4 13,3 2,3 100,0 270 Inkomst —10000:— 93,2 6,8 100,0 429 84,7 13,7 1,6 100,0 417 10—19000:— 96,6 3,4 100,0 324 91,9 7,8 0,3 100,0 308 20—39 000:— 97,2 2,8 100,0 671 92,0 7,8 0,2 100,0 626 40—59 000:— 98,6 1,4 100,0 207 94,2 5,8 — 100,0 191 60 000:— — 98,5 1,5 100,0 67 95,0 5,0 — 100,0 60 Vägrar 96,7 3,3 100,0 30 80,0 16,0 4,0 100,0 25 Vet ej 90,7 9,3 100,0 43 87,2 12,8 — 100,0 39

Vjudagen läst någon dagstidning. Eftersom dagstidningsbegreppet innefattar åtskilliga tidningar som bara kommer några gånger i veckan är det naturligt att det finns per- soner som läser tidningar regelbundet men inte varje dag. De lösnummersålda kvälls- tidningarna från storstäderna bidrar också till denna differens.

Läsvanorna fördelade på sju bakgrunds—

variabler framgår också av tabell 2:7. Efter- som nästan alla i urvalet läser tidningar blir likformigheten mellan grupperna stor. Ett par grupper med speciellt låga läsvärden är de i åldern 15—24 år där 7.7 procent inte regelbundet läser någon dagstidning, de ogifta 7,8 procent, de med inkomster under 10 000 kr om året 6,8 procent, de som inte vet vilken inkomst de har 9,3 procent och

de som inte vet vilket politiskt parti de stöder 9,7 procent.

På frågan om dagstidningsläsning dagen före intervjudagen bör prestigesvaren vara färre. Fler kvinnor än män hade läst någon dagstidning under gårdagen, omvänd köns- skillnad mot regelbunden läsning. Bland åldersgruppen 15—24 år hade 12,3 procent inte läst någon dagstidning under gårdagen och bland gruppen 65—80 år 10,1 procent. Läsfrekvensen stiger med stigande utbild- ning. 10,8 procent av de folkskoleutbildade hade inte läst någon tidning under gårdagen not 4,9 procent av akademikerna. En del av förklaringen till detta ligger i den annor- lunda presstrukturen på landsbygden jäm- fört med städerna. På landsbygden och i mindre tätorter har dagstidningar med ut- givningsfrekvenser mellan 1 och 5 dagar i veckan relativt stor spridning. I städerna däremot dominerar 6—7-dagarstidningar.Läs— värdena fördelade på bostadsorter är lämpli- ga exempel. Andelarna som inte regelbundet läser någon dagstidning var för »Storstad» 4,1 procent, för »Stad, köping» 3,9 pro- cent och för »Annan bostadsort» 3,8 pro- cent. Andelarna som inte läste någon dags- tidning i går var för »Storstad» 7,9 för »Stad, köping» 8,9 och för »Annan bo- stadsort» 10,0 procent. Också denna dif- ferens har alltså »vänt sig».

Huvudintrycket är att den vuxna befolk— ningen, 15--80 år, är flitiga tidningsläsare. 96 procent läser regelbundet en dagstidning. Lägst läsvärden har 15—24 åringarna och de ogifta. Det finns anledning att tro att många avstår från att prenumerera på en tidning de år man flyttat från sina för- äldrar men ännu inte bildat egen familj. De

läser tidningar men mindre regelbundet. Många av dem köper lösnummer, andra läser på arbetet eller hos bekanta.

Antal lästa tidningar

Varje individ fick ange samtliga dagstid- ningar han eller hon läste. De vanligaste svaren var en tidning, 36 procent, eller två tidningar, 40 procent av de intervjuade. 4 procent läste fler än tre tidningar, lika många läste inte någon tidning. Se tabell 2:8.

För flertidningsläsarna finns tydliga skill- nader mellan deras »förstahandstidning»1 och övriga lästa tidningar. I tabell 2:9 finns uppgifter om i vilken utsträckning tid— ningarna är abonnerade och om läsarna läser samtliga eller färre än samtliga nummer.

Förstahandstidningen är i mycket stor ut— sträckning, 81 procent, en abonnerad tid— ning. Övriga lästa tidningar (tidning 2—4 i tabellen) köps i allmänhet i lösnummer. Rimligen medför detta en mindre regel- bunden läsning av tidning 2—4. Tabellen stöder detta antagande då tidning 1 har läsare av vilka 90 procent läser samtliga

1 Med förstahandstidning avses här den tid- ning som intervjupersonen spontant nämnde först, med andrahandstidning den som nämndes i andra hand osv. Avsikten var att få reda på vilken tidning intervjupersonen betraktade som sin tidning. I stället för att fråga vilken tidning man betraktade som den mest oumbärliga eller vilken man sist skulle avstå från valdes nämnda teknik. Av svaren att döma fungerade den bra. De allra flesta flertidningsläsare har nämnt den abonnerade landsortstidningen före den lös- nummerköpta kvällstidningen vilket var att vänta.

Tabell 2:8. Antal lästa tidningar. Frekvensfördelning, procentuell fördelning och kumulativ fördelning.

Antal tidn. Antal pers. Procent Antal tidn. Antal pers. Procent 0 70 4 Minst 0 1 779 100 1 636 36 » l 1 709 96 2 724 40 » 2 1 073 60

3 283 16 » 3 349 20 Fler än 3 66 4 » 4 66 4 Totalt 1 779 100

Tabell 2:9. De lästa tidningarna (i den ordning de nämndes av intervjupersonema) fördelade på lösnummer, abonnemang och annat, samt fördelade efter om läsarna läser samtliga utkomman-

de nummer eller inte.

Abon- Lös- Samtliga Färre än Total Tidning nerad nummer Annat Total % nummer samtliga % 1 81 15 4 100 90 10 100 2 32 59 9 100 56 44 100 3 18 71 11 100 39 61 100 4 23 68 9 100 44 56 100

utkommande nummer. Andelarna för tid- ning 2—4 varierar mellan 39 och 56 procent.

Eftermiddagstidningarna från storstä- derna med sin karaktär av komplement- tidningar förklarar en stor del av skillna- derna mellan förstahandstidning och övriga tidningar. I tabell 2:10 har läsarna för- delats på tidningstyper. Storstadskvällstid- ningarna har 9 procent av förstahands- tidningsläsarna men omkring hälften av läsarna bland tidning 2—4.

9 procent har alltså angett en kvällstid- ning som första tidning. Stämmer nu anta— gandet att dessa verkligen betraktar den som sin tidning? Med den använda frågemeto— den går det inte att lämna något svar. En hel del av dem kanske läser flera tidningar men ändå nämnt kvällstidningen först. Av primärmaterialet framgår att 80 procent av dem som nämnt en storstadskvällstidning i första hand läser samtliga nummer av denna tidning. I detta avseende liknar de mer övriga förstahandstidningsläsare än öv- riga kvällstidningsläsare.

Genomsnittlig lästid

För att få någorlunda säkra svar på hur lång tid som ägnades åt tidningsläsning dielades dygnet i tre delar — kl. 0—9, 9—17 och 17—24. För varje del, och varje tidning, frågades om hur många minuter som ägnades åt tidningsläsning.

Den genomsnittliga totala lästiden var 47 min, därav 31 min. för tidning 1. Om tid- ning 1 var en storstadstidning ökade lästi- den till mellan 36 och 41 min. Tabell 2: 11 visar att lästiden blev kortare ju senare en tidning nämnts i de intervjuades uppräk- ningar.

Längre lästider än sina jämförelsegrupper hade män, 52 min. totalt, de mellan 45 och 64 år, 52 min., mellan 65 och 80 år, 63 min., de med minst studentexamen 55 min., de med inkomst över 40000 kr., 52—59 min. och de som nämnt en storstadstidning som förstatidning, 57 min. (7-dagars mor- gontidning) eller 52 min. (6-dagars mor- gontidning).

Korta lästider hade 15—24-åringarna, 30 min., de ogifta, 36 min., samt de som inte

Tabell 2:10. De lästa tidningarna (i den ordning de nämndes av intervjupersonema) fördelade på tidningstyp _ storstad, morgon, storstad, kväll och landsortstidningar, samt dessa tidnings- typers andel av den samlade upplagan första halvåret 1967.

Storstad Storstad Landsorts- Tidning morgon kväll tidningar Total (%) 1 32 9 59 100 2 19 50 31 100 3 20 59 21 100 4 21 53 26 100 Andel av upplagan 1967 25 28 47 100 32 SOU 1968:48

Tabell 2:11. De lästa tidningarna (i den ord- ning de nämndes av intervjupersonema) förde- lade på tidsintervall efter hur lång tid de lästes.

Total lästid 0—15 16—45 45—90 90— Total Tidning min. min. min. min. % 1 32 46 19 3 100 2 61 31 8 0 100 3 76 21 3 — 100 4 88 12 — — 100

lämnat uppgift om sin utbildning, 30 min., sin inkomst, 38 min., eller vilket politiskt parti de sympatiserar med, 37 min.

Läsning av olika typer av innehåll

Intervjuformuläret innehöll frågor om tjugo typer av tidningsinnehåll. Avsikten var inte att hela tidningens innehåll skulle gå att dela upp och placera i dessa tjugo katego— rier. Det är i stället exempel på innehåll som förekommer och valda så att de tre funktio- erna ska bli belysta.

Frågan formulerades »Händer det att Ni läser (familjenyheter)?» och den tillfrågade skulle svara med ett av alternativen alltid, ofta, sällan, aldrig. Dessa frågor knöts inte till någon särskild tidning utan de som läs- te flera tidningar fick ge ett sammanfattan- de svar om sina läsvanor.

På något sätt skulle de intervjuade också få ange hur väsentligt de ansåg detta inne- håll vara. Frågan fick en ganska allmän for- mulering »Anser Ni att det står för mycket, för litet eller lagom om (idrott) i Er dags- tidning?» Eftersom flertidningsläsarna kan bedöma de olika tidningarna olika ställdes frågan både för den tidning som nämnts i första hand och den som nämnts i andra hand.

Det förefaller självklart att variabeln »lä- ser alltid—läser aldrig» skulle samvariera med »för litet—för mycket». Men även hur stort utrymme ett visst innehåll brukar uppta kan påverka svaren. En läsare som inte läser börsnoteringarna behöver inte anse att tid- ningen innehåller för mycket börsnotering-

ar. Börsmaterialet har prestigekaraktär och dessutom upptar det ett ganska konstant och begränsat utrymme. Läsare som inte lä- ser sportnyheterna kan väntas välja alter— nativet »för mycket» i större utsträckning än icke-börsnoteringsläsarna. Tyvärr fick in- tervjuarna så otydliga instruktioner att de i stor utsträckning underlät ställa frågan »för mycket—för litet» till personer som uppgav sig inte läsa visst innehåll. Ovan- stående antagande kvarstår alltså som en hy- potes.

Tabell 2: 12 ger svaren på innehållsfrågor- na. De två kolumnerna längst till höger anger den andel som tycker att det står »lagorn» av ett visst innehåll i tidning 1 resp. 2.

Innehållskategorierna är rangordnade på så sätt att andelen som svarat att de alltid läser adderats till andelen som svarat att de ofta läser. Kategorin »Radio, TV:, som om- fattar både själva programmet och reportage och artiklar kring program eller medver- kande, kommer först med andelen 84,1 (67,1 + 17,0) därnäst »Artiklar om olyckor och brott» med 84,1 (56,1 + 28,0) osv. När två kategorier som i exemplet får sam- ma andel går den före som har högst an- del »alltid-svar».

Kategorier som skulle kommit högre på listan om bara »alltid-svaren» räknats är »Familjenyheter» och »Serier». Dessa är exempel på vad som kallats U-formade ny- hetskategorier. Med det menas att svaren är samlade kring ytterlighetsalternativen all- tid och aldrig. Familjenyheter har svarsför— delningen 47—12—13—23 och serier 32—9—1 1— 44 på svaren alltid—ofta—sällan—aldrig. Ett annat exempel är idrott med fördelningen 31—19—19—27.

Med L-formade nyhetskategorier menas att de flesta svaren ligger i en av extremer— na. Exempel på detta är »Radio, TV» med 67—17—7—5 och »Bokrecensioner» med 8— 11—21—55.

Den höga och avvikande siffran för an— delen som inte vet om de läser ledarsidan, 8 procent, beror på att ett tryckfel i for- muläret gjorde det svårt för intervjuaren att markera svaret och för kodaren att tyda det.

Tabell 2:12. Innehållskategorierna rangordnade och fördelade efter läsfrekvens samt den andel av läsarna, (som läser en resp minst två tidningar), som anser att det står lagom mycket av detta innehåll i tidning 1 (den av de intervjuade först nämnda tidningen) och tidning 2.

Andel som tycker det finns lagom

Innehålls- Läser Läser Läser Läser Vet Läser Total av detta innehåll i kategori alltid ofta sällan aldrig ej ej tidn % Tidn 1 Tidn 2 1 Radio, TV(pro- gram, artiklar) 67 17 7 5 0 4 100 80 43 2 Olyckor, brott 56 28 8 3 1 4 100 68 60 3 Krigshändelser 45 25 13 13 0 4 100 63 62 4 Insändarspalter 37 24 19 16 0 4 100 58 57 5 Samhällsfrågor (t ex vattenvärd, narkotika— problemet, film- censur) 32 29 17 17 1 4 100 58 57 6 Familjenyheter 47 12 13 23 1 4 100 70 50 7 Artiklar om den lokala arbetsmark- naden eller om lokala företag 32 23 17 24 0 4 100 55 46 8 Idrott 31 19 19 27 0 4 100 53 57 9 Frågespalter 25 22 20 29 0 4 100 49 46 10 Konsumentupplysn. 20 26 22 28 0 4 100 49 43 11 Känt folk i nöjesbranschen 21 23 23 28 1 4 100 48 46 12 Referat från stads- och kommu- nalfullmäktige 25 19 21 31 0 4 100 53 43 13 Referat från riksdagen 19 23 25 29 0 4 100 55 55 14 Serier 32 9 11 44 0 4 100 48 45 15 Ledarsidan 22 17 20 29 8 4 100 53 50 16 Nöjesannonser 21 14 25 35 1 4 100 50 46 17 Film (art. och recensioner) 1 3 17 24 41 1 4 100 49 46 18 Lokala förenings- möten (reportage och annonser) 17 12 17 50 0 4 100 41 33 19 Lokala konserter, teatr. och utställn. 13 15 23 45 0 4 100 45 40 20 Bokrecensioner 8 11 21 55 1 4 100 34 33

De 8 procenten är alltså till stor del in- ternt bortfall.

Omkring hälften svarade genomgående att de ansåg att det var lagom mycket av en innehållskategori. Från den återstående hälften ska dras den del som aldrig läser just detta innehåll. Det innebär att i regel endast 15—25 procent av läsarna av en inne- hållstyp valt något av svarsalternativen för mycket eller för litet.1

För 15 kategorier av 20 var för litet ett vanligare svar än för mycket. Från vissa utgångspunkter är det egentligen överras- kande att inte läsarna önskar mer av allt. Men ser man på de fem kategorier där för

mycket dominerade över för litet verkar det som om en del läsare hade bestämda åsikter om vad en tidning bör innehålla. De fem var: olyckor och brott, idrott, känt folk, nöjesannonser och krigshändelser. Även bland grupper som uppgav att de alltid läs-

1 Exempel. Kategori 12 »Referat från stads- och kommunalfullmäktige». 53 procent av läsarna anser att det står lagom mycket i tidning 1. 31 procent angav att de aldrig läste om stads- och kommunalfullmäktige och de allra flesta av dem fick då — av misstag — inte svara på frågan om de ansåg tidningen innehålla för mycket eller för litet om detta. Återstår alltså ca 16 procent. Se- dan »Vet ej» rensats bort återstår 2 procent som tycker det står för mycket och 8 procent som an— ser motsatsen.

te om t. ex. brott och olyckor var för myc- ket ett vanligare svar än för litet —- 17 pro- cent mot 5. För gruppen som sällan läste om brott och olyckor var motsvarande an- delar 44 procent mot 2. Att storstadstid- ningarna i hög grad är bidragande till just dessa åsikter visas av att av deras läsare an- ser 30 procent att det står för mycket om brott och olyckor mot 15 procent av lands- ortstidningarnas läsare. I detta avseende var det ingen skillnad mellan storstädernas mor- gon— och kvällstidningar.

Läsekretsar för skilda innehållrkategorier

Materialet innehåller uppgifter om läsekret- sens sammansättning för varje innehållska- tegori. Här ska endast konstateras att de gif- ta, de mellan 45 och 64 år, de med hög ut— bildning och männen dominerar de flesta kategorierna, däribland de med politiskt in- nehåll.

15—24 år och ogifta har tidigare avvikit genom låga läsvärden. Detsamma gäller ock- så här. De innehållskategorier de läser i större utsträckning än andra grupper är film, nöjesannonser, serier och känt folk. För 15—24—åringarna dessutom idrott. De som inte har någon bestämd politisk åsikt är överrepresenterade som läsare av film, nöjesannonser och serier.

Uppenbart utgörs dessa tre läsargrupper i stor utsträckning av samma personer. Des- sa ägnar mindre tid åt tidningsläsning än övriga och de är mer selektiva än övriga.

En speciell bearbetning gjordes för att se om tidningar med olika partifärg skilde sig beträffande läsarnas läsvanor. En iakt- tagelse beträffande centerpartitidningama är värd att notera. De hade nämligen högre läsvärden än andra tidningar för stads- och kommunalfullmäktige, ledare, lokala före- ningsmöten och frågespalter. Detta stämmer väl med kunskapen att dessa tidningar är inomspridda, dvs. främst läses av center- partister. Kommunisternas dagspress är för liten för att tillåta jämförelser men för so— cialdemokraterna finns en parallell i höga läsvärden för ledare. Dessa två partiers press

liknar centerpartiets genom att också vara inomspridda.

I övrigt har storstädernas morgontidning- ar fler läsare än andra tidningstyper av krigshändelser, ledare, film och bokrecen- sioner; kvällstidningarna av idrott, film, in- sändare och känt folk; landsortstidningar- na av referat från stads- och kommunal- fullmäktige, familjenyheter, olyckor och brott och lokala föreningsmöten.

Mest tillförlitliga medium

Innehållet i de tre medierna kan värderas från olika utgångspunkter. En värdering ligger bakom när läsaren väljer att ta del av en artikel eller ett program. Samma vär- dering, möjligen friserad, ligger bakom de vanor den intervjuade uppger för intervjua- ren. För innehållet i dagstidningar ställdes frågan om det utrymme som uppläts åt ett visst innehåll var för stort, för litet eller lagom. De intervjuades egna värderingar kommer i svaren på denna fråga att ha blandats upp ytterligare med allmänt om- fattade och socialt accepterade värderingar.

Detsamma gäller svaren på frågan vilket medium som är mest tillförlitligt. För fyra specifika nyhetstyper (riksdagen, samhälls—, frågor, olyckor och brott samt krigshän- delser) fick de intervjuade ange det medium de ansåg gav de mest tillförlitliga informa- tionerna. (Se tabell 2: 13.)

När man studerar svaren bör jämförelser inte i första hand göras mellan de tre me- dierna utan mellan de intervjuades medie- vanor och deras svar. Om vanor och svar markant skiljer sig är det troligt att medi— erna bedöms som olika tillförlitliga.

Av nyhetskategorierna är två — riksda- gen och krigshändelser — av ren riks- eller utrikeskaraktär. Samhällsfrågor exemplifie— rades med filmcensur, vattenvård och nar— kotikaproblemet och även denna kategori bör i första hand ha uppfattats som en riks- kategori. Den fjärde — olyckor och brott — kan vara såväl lokal som riks eller utrikes. Med tanke på den framträdande placering lokala brott och olyckor får i lokaltidning- ar och på de höga läsvärden detta innehåll

Mest tillförlitliga medium

Nyhetskategori Dagstidn Radio TV Annat Vet ej Total (%) Riksdagen 16 1 1 64 2 7 100 Samhällsfrågor 38 10 43 1 8 100 Olyckor och brott 51 10 32 l 6 100 Krigshändelser 20 8 64 l 7 100

har är det troligt att denna kategori främst bedömts som lokal av de intervjuade.

Ordningsföljden mellan medierna är TV, dagstidningar, radio utom för olyckor och brott där TV och dagstidningar bytt plats. Detta, liksom att dagstidningarna får hög andel också för samhällsfrågor, stämmer väl med de intervjuades vanor. De har svarat med det medium där de hämtar sina in- formationer.

För samtliga medier gäller att de som anger ett medium som det mest tillförlit- liga också tar del av det i större utsträckning än de som angett andra medier. De som sva- rade vet ej på dessa frågor kännetecknas av kort exponeringstid för alla tre medier- na. Även detta stöder antagandet att man' inte i någon större utsträckning avvikit från sina vanor när man svarat.

De enda som egentligen kan göra en riktig bedömning av det frågan ordagrant avsåg är de som noga följer minst två medier. Ma- terialet visar att med flitigt utnyttjande av olika medier stiger andelen som anger dags- tidningar som mest tillförlitliga. Detta stäm- mer väl med bilden av dagstidningar som ett seriöst medel för information attraheran- de opinionsförmedlare och personer med hög utbildning.

Som en komplettering till Westerståhls

undersökning kan det vara skäl att redovisa hur en väljargrupp bedömer tillförlitlighe- ten hos dagstidningar. I materialet var en- dast socialdemokraterna tillräckligt många för att tillåta en uppdelning av detta slag och i tabell 2:14 visas sambandet mellan väljarnas politiska åsikt, den lästa tidning- ens politiska åsikt och förtroendet för dags— tidningar.

Genomgående bedöms dagstidningarna som mer tillförlitliga om någon av de tid- ningar man läser företräder det egna partiet. Detta gäller socialdemokrater men också höger- och folkpartiväljare om jämförelsen gäller enbart borgerliga tidningar jämfört med kombinationen borgerlig och social- demokratisk tidning.

Störst är skillnaderna för de politiskt be- tonade kategorierna riksdag och samhälls— frågor men de går i samma riktning också för olyckor och brott och krigshändelser.

Radiolyssnandet

Av hela urvalet uppgav 66 procent att de hört på radio någon gång under föregående dag. (Tabell 2: 15.) Denna siffra är direkt jämförbar med de 90 procent som läst nå- gon dagstidning under föregående dag. För TV ställdes inte motsvarande fråga. Där-

Tabell 2:14. Andel av de socialdemokratiska väljarna som angett dagstidningar som det mest tillförlitliga mediet fördelade efter lästa tidningars politiska tendens.

Dagstidningar mest tillförlitliga medium för

Läst tidnings riksdags- samhälls- olyckor krigs- pol tendens nyheter frågor och brott händelser Borgerlig 15 39 55 19

Socialdem. 28 47 61 23 Borg.+Soc.dem. 17 45 53 22

Tabell 2:15. Radiopublikens storlek en vardag (mars—april 1968).

Lyssnat Ej lyssnat Vet Total på radio på radio ej % Antal Hela urvalet 66,2 33,1 0,7 100,0 1 671 Mån 61,0 38,6 0,4 100,0 849 Kvinnor 71,5 27,4 1,1 100,0 822 15—24 år 70,2 29,2 0,6 100,0 342 25—44 år 68,2 31,2 0,6 100,0 535 45—64 år 61,1 38,0 0,9 100,0 527 65—80 år 67,0 32,2 0,8 100,0 267 Folkskola 66,9 32,6 0,5 100,0 975 Påbyggd folkskola 68,2 31,0 0,8 100,0 255 Realexamen 67,9 31,4 0,7 100,0 271 Studentexamen 62,9 35,2 1,9 100,0 105 Akad. examen 47,5 52,5 — 100,0 61 Sth, Gbg, Malmö 55,8 42,8 1,4 100,0 292 vr. städer 67,3 32,5 0,2 100,0 575 Landsort 69,2 30,0 0,8 100,0 804

emot finns uppgiften att 83 procent sett något TV-program de senaste tre dagarna.

Lägre lyssnarsiffror än andra grupper har män, 61 procent, 45—64 år, 61 procent, studentexamen, 63 procent, akademisk ex- amen, 48 procent, och storstad, 56 procent.

För att om möjligt få en uppfattning om vilken eller vilka funktioner radiolyss- nandet fyller ställdes frågor om tidpunkter för lyssnandet, val av programkanal och av program (nyheter eller andra program). Re- sultatet framgår av tabell 2: 16.

Det enda tidsintervall då program 1 hade en större publik än program 3 (melodira- dion) var före kl. 9. Program 1 nådde då 21 procent mot 18 procent för program 3. Program 1 hade toppar också vid sina andra stora nyhetssändningar, kl. 12—13 och kl. 17—19. Programmet hördes då av 13 resp.

12 procent av den vuxna befolkningen. Pro- gram 1, med sin seriösa karaktär, hade många lyssnare inom utbildningsgrupperna enbart folkskola och akademiker, storstads- bor, 1—2 personershushåll och framför allt bland äldre.

Melodiradion hade överrepresentation av personer med utbildning från påbyggd folk- skola till och med studentexamen, icke-stor- stadsbor, ogifta, hushåll med minst tre per- soner och fnamför allt yngre.

40 procent hörde någon nyhetssändning på morgonen, 31 procent någon mitt på da- gen och 24 procent någon efter kl. 18. (J äm- för TV-Aktuellt som brukar ses av 55—60 procent.) Kvinnor, 65—80 år, gifta och gles— bygdsbor lyssnade på nyheter i större ut- sträckning än andra grupper. Kvinnorna ut- gjorde för övrigt en majoritet av radiolyss-

Tabell 2:16. Radiopublikens storlek vid olika tidpunkter en vardag (mars—april 1968) fördelad på programkanaler samt andelen som hört något nyhetsprogram. (%)

Därav Lyssnat '— Lyssnat

Tidpunkt på radio P1 P3 på nyheter Före kl 9 43 21 18 40 (»Nyheter på morgon»)

9—12 28 4 21 12—13 33 13 16 31 (»Nyheter mitt på dagen») 1 3—1 7 27 5 21 17—19 32 12 16 24 (»Nyheter efter kl 18») Efter kl 19 18 4 12

Anm. Utöver svarsaltemativen P1 och P3 fanns P2 samt alla kombinationer av dessa tre program. P2 nådde aldrig över 1 procent.

Tabell 2:17. TV-publikens sammansättning (mars—april 1968).

Sett minst ett Genomsnittlig storlek TV-program de samtl program

Genomsnittlig storlek Aktuellt kl 19

Genomsnittlig storlek sena nyheter

tre senaste dag. vard fred lörd sönd vard fred lörd sönd vard fred lörd sönd Ja 83 30 43 43 27 56 56 59 46 19 25 41 22 Nej 17 70 57 57 73 44 44 41 54 81 75 59 78

Total 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

narna hela dygnet. Även de regionala sänd- ningarna, som genomsnittligt hördes av 22 procent, hade fler kvinnor än män som lyssnare. Gruppen 15—24 år, vars radiolyss- nande var starkt koncentrerat till melodi— radion. lyssnade på regionalradion oftare än andra åldersgrupper. Intresset för regional- radio sjönk med stigande ålder och även med stigande tätortsgrad.

TV-rittandet

Frågorna för TV har utformats av Sveriges Radio och skiljer sig från tidnings- och ra- diofrågorna. Tabell 2: 17 visar hur många som sett något TV-program under de tre dagar som föregick intervjun (83 procent), den genomsnittliga storleken hos TV-publi- ken (30 procent), och hur många som såg de två nyhetssändningarna (46—59 procent, 19—41 procent).

En vardag är alltså TV-Aktuellts publik 56 procent av befolkningen mellan 15 och 80 år. Män, äldre och personer med en- bart folkskola ligger över genomsnittet som tittargrupper. 15—24-åringarna ligger lägst med 39 procent. Av TV-innehavarna över 65 år ser mer än 80 procent Aktuellt kl. 19.

De sena nyheterna ses av 19 procent måndagar—torsdagar, 25 procent på freda- gar, 41 procent på lördagar och 22 procent på söndagar. Vardagssiffran för 15—24- åringarna är 13 procent, alltså klart lägre än genomsnittet. Av utbildningsgrupperna har i detta fall de med minst realexamen flest tittare.

Samband mellan tidningsläsning, radiolyss- nande och TV-tittande

10 procent hade inte läst någon dagstidning senaste vardag, 33 procent hade inte lyss-

Tabell 2:18. TV-publikens sammansättning en utvald vardag (mars—april 1968).

Andel som sett de olika programmen

Hela urvalet TV-innehavare

15—24 25—44 45—64 65—80 Folk- Påb. Högre år år år år skola folksk. utb.

42 57 65 87 65 54 56 39 57 65 83 65 49 54

30 28 29 37 35 25 23 9 12 22 28 17 17 17

79 60 53 52 62 67 54 8 25 20 25 22 12 20 12 25 15 16 16 14 25 11 23 25 22 21 14 25 8 14 14 18 12 15 17

Totalt Har Har ej

Tid Program % TV TV Män Kv. 19.00 Aktuellt 57 61 7 64 58 19.30 Väder 56 60 7 64 56 19.35 Under-

hållning 28 30 5 29 32 20.00 Kultur 16 17 — 18 16 20.30 Under-

hållning 57 61 1 1 67 54 21.20 Nyhets-

magasin 19 20 2 23 17 21.50 Under-

hållning 17 18 2 19 17 22.05 Nyheter 20 21 5 26 16 22.15 Disk. 12 13 — 17 10

Antal 561 517 44 265 252 107 169 158 83 313 81 121

Tabell 2:19. Samband mellan tidningsläsning (antal minuter och antal tidningar), radiolyssnande (antal minuter) och TV-tittande( sett/ej sett något program de senaste tre dagarna). Mars—april 1968.

Radiolyssnandet i minuter senaste vardag

Sett minst ett TV-program senaste tre Ej radio 0—15 16—45 46—90 91— Total dagarna min min min min % Antal % Ja 46 3 7 11 33 100 1 482 83 Nej 53 l 7 10 29 100 297 17 Antal 847 40 124 198 570 1 779

Sett minst ett Tidningsläsning i minuter senaste vardag TV-program Antal lästa tidningar senaste tre 0—15 16—45 46—90 91- Total Antal dagarna min min min min % % 0 1 2 3 4— Ja 23 39 28 10 100 1482 83 3 35 42 16 4 Nej 37 31 24 8 100 297 17 9 39 35 14 3 Antal 440 672 491 169 1 779 70 636 724 283 66

nat på radio senaste vardag och 17 pro- cent hade inte sett något TV-program under de senaste tre dagarna. I viss utsträckning sammanfaller dessa grupper. Yngre, ogifta personer förekommer oftare än andra som icke-läsare, icke-lyssnare och icke-tittare. Tabell 2: 19 visar att bland dem som sett TV de senaste tre dagarna fanns det rela- tivt fler som hört på radio än bland dem som inte sett TV. 54 procent radiolyssnare i det första fallet, 47 i det senare. Vidare framgår att TV-tittarna i varje fall inte hör

kortare tid på radio än icke-TV-tittarna.

TV-tittarna är också flitigare tidnings- läsare än övriga. 77 procent av dem ägnar minst 16 minuter åt tidningsläsning mot 63 procent av övriga. 62 procent av TV- tittarna läser minst två tidningar mot 52 procent av övriga och 3 procent av TV- tittarna läser inte någon tidning mot 9 pro- cent av övriga.

Beträffande radiolyssnandet får program 1 antas fylla andra funktioner än program 3. Tabell 2: 20 visar att de som hör program

Tabell 2:20. Tidningsläsning i min. och antal tidningar mot lyssnarfrekvens för radions program 1 och program 3 (mars—april 1968).

Tidningsläsning i min 1 Antal lästa tidningar Tota Total

Radiovanor 0—15 16—45 46—90 91— % 0 1 2 3 4— % Antal % Program 1: varje dag 21 37 31 11 100 3 38 39 16 44 100 726 41 ngn dag/vecka 22 35 34 9 100 2 35 43 16 4 100 330 19 ngn dag/mån 25 44 20 11 100 3 35 42 18 2 100 154 9 aldrig 32 40 21 7 100 7 34 40 15 4 100 547 31

1767 100 Program 3: varje dag 26 40 27 7 100 4 32 44 16 4 100 1 056 60 ngn dag/vecka 26 36 27 11 100 3 38 38 18 3 100 365 21 ngn dag/mån 14 46 27 13 100 4 38 35 18 5 100 78 4 aldrig 22 30 33 15 100 6 43 37 11 3 100 265 15

1 764 100 Antal 440 672 491 169 70 636 724 283 66

(mars—april 1968).

Antal låsta tidningar

Radiovanor 0 1 2 3 4— Antal Program 1: varje dag 30 43 40 41 42 726 ej varje dag 70 57 60 59 58 1 041 Total % : 100 100 100 100 100 1 767 Program 3: varje dag 56 54 63 61 67 1 056 ej varje dag 44 46 37 39 33 708 Total % 100 100 100 100 100 1 764 Antal 70 636 724 283 66 1 769

1 varje dag läser tidningar längre tid än de som sällan hör program 1. De som hör program 3 ofta läser snarare tidningar kor- tare tid än de som mer sällan hör program 3.

Tabell 2:21 visar att 42 procent av dem som läser minst fyra tidningar lyssnar på program 1 varje dag (41 procent i hela ur- valet) och 67 procent lyssnar på program 3 varje dag (60 procent i hela urvalet). Av dem som inte läser någon tidning hör 30 procent på program I varje dag och 56 procent på program 3 varje dag.

Program 3 var alltså det program som var flitigast avlyssnat oavsett hur många tidningar som lästes. De som inte läste nå- gon tidning lyssnade i mindre utsträckning än andra på radion, såväl på program 1 som program 3.

Det finns i materialet uppgifter som ty- der på att utnyttjandet av och synen på dagstidningar påverkats i ganska liten ut- sträckning av TV:s frammarsch. I stället är det radiolyssnandet som dels gått ner to- talt (medan dagstidningarna hållit sina upp- lagor) och dels uppenbarligen ändrat karak- tär.

I tabell 2: 22 har bedömningen av vilket medium som är mest tillförlitligt — dags- tidningar, radio eller TV — ställts mot hur många TV-Aktuellt de intervjuade sett un- der en tredagarsperiod. (Endast Aktuellt kl. 19 har räknats). Som väntat har de som an- gett TV som det mest tillförlitliga mediet sett fler Aktuellt än de som angett dags-

tidningar eller radio. Den grupp som anser att dagstidningar är mest tillförlitliga har med en ganska jämn fördelning sett 3, 1—2 eller 0 Aktuellt. Den grupp som anser att radion är mest tillförlitlig är däremot sned- fördelad med en koncentration till att inte ha sett något Aktuellt. Detta tyder på att TV tar över funktioner som tidigare fyllts av radion men — åtminstone inte i samma utsträckning — knappast funktioner som ti- digare fyllts av dagstidningar.

Informationsfunktioner i olika medier

Dagstidningar. radio och TV är snarare komplement till än substitut för varandra. Det är alltså mer meningsfullt att dela in populationen i »storkonsumenter» och »små- konsumenter» än i tidningsläsare, radiolyss- nare och TV-tittare.

Gäller detta också för det rena nyhetsma- terialet? För att få ett svar på den frågan valdes åtta nyhetskategorier, varav fyra all- männa och fyra av lokal karaktär, från den lista som tidigare presenterats. Läsningen av dessa ställdes mot andelen som lyssnade på radions nyhetsprogram och regionalra- dion.

De fyra allmänna nyhetskategorierna var idrott, olyckor och brott, riksdagen och krigshändelser. (Som tidigare nämnts är olyckor och brott lokala nyheter i stor ut- sträckning.) De lokala kategorierna var stads- och kommunalfullmäktige, familje—

Tabell 2:22. Mest tillförlitliga medium mot det antal TV-Aktuellt de intervjuade sett under en

tredagarsperiod. _ Mest tillförlitliga Antal TV-Aktuellt Total Ämnesområde medium 0 1—2 3 % Antal Procent Riksdagen Dagstidn 36 32 32 100 293 16 Radio 53 26 21 100 189 11 TV 25 37 38 100 1 149 65 Annat, vet ej 41 30 29 100 146 _8 100 Samhällsfrågor Dagstidn 30 34 36 100 680 38 Radio 48 24 28 100 174 10 TV 27 27 36 100 769 43 Annat, vet ej 37 36 27 100 154 _9 100 Olyckor, brott Dagstidn 31 35 34 100 908 5] Radio 49 25 26 100 171 10 TV 24 38 38 100 573 32 Annat, vet ej 35 34 31 100 125 7 100 Krig Dagstidn 40 33 27 100 363 20 Radio 57 19 24 100 1 34 8 TV 24 37 39 100 1 142 64 Annat, vet ej 38 33 29 100 138 _8 100 Total % 31 35 34 100 1 777

nyheter, lokala konserter, teatrar och ut- ställningar samt lokala föreningsmöten.

För de allmänna nyhetskategorierna stäm- mer hypotesen om storkonsumenter och småkonsumenter för alla fyra utom idrott. Detta innebär att de som alltid läser om )lyckor och brott, riksdagen eller krigshän- lelser också hör fler nyhetssändningar i ra- :lio än de som sällan läser detta innehåll. De som alltid läser om idrott hör däremot färre nyhetssändningar än de som sällan läser om idrott. Sambanden är dock svaga utom det mellan att läsa om krig och höra på radio- nyheter.

För de lokala nyhetskategorierna stäm- mer hypotesen för samtliga fyra kategorier. Det betyder att de som alltid eller ofta lä- ser någon av de lokala nyhetskategorierna oftare än andra hör på radions nyhets- program. För samtliga utom lokala konser- ter, teatrar och utställningar finns det ett samband också mellan att läsa lokala ny- heter och höra på radions regionala sänd- ningar. Dessa samband är dock svagare än

de mellan att läsa lokala nyheter och höra på riksprogrammets nyheter.

2.2.2 Barnenkäten

Från årskurs 2 valdes en skolklass från en storstad, en från en stad eller en köping och en från landsbygden. För årskurserna 3—9 gjordes på motsvarande sätt. Urvalet gick så till att för varje årskurs drogs ett rektorsområde från var och en av de tre bebyggelseformerna och sedan drogs slump- mässigt en klassavdelning. På detta sätt drogs 24 klasser. Enkätsvar samlades i des- sa in från sammanlagt 542 elever.

På grund av den åldersmässigt heteroge- na sammansättningen användes tre olika formulär. Lågstadiet fick en förkortad ver- sion, mellanstadiet en något utförligare och högstadiet ett fullständigt formulär.

De frågor SOm utgick gällde dels vad bar- nen brukade läsa i tidningen och om de an- såg att det fanns för mycket eller för litet av detta innehåll i tidningen. Lågstadiet ha-

Tabell 2:23. Andel av barnen i årskurs 2—9 som senaste vardag läst någon dagstidning förde- lade på kön, årsklass och typ av tidning.

Läste dags- Årskurs Vuxna tidning i Hela befolk- går urvalet Pojkar Flickor 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal ningen Ja 89 89 89 68 82 79 90 97 96 97 97 482 90 Nej 11 11 11 32 18 21 9 3 4 3 3 58 10 Total % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 540 100 Antal 540 291 249 66 55 57 69 74 74 65 79

de ingen av dessa frågor, mellanstadiet bara den första.

Så långt möjligt gjordes frågorna likfor- miga med dem i riksundersökningen och i den följande presentationen av materialet kommer jämförelser att göras med den vux- na befolkningens vanor.

I hela barnurvalet är andelen som säger att de läste någon dagstidning i går 89 procent eller 1 procent under 15—80 åring- arnas andel (tabell 2: 23). Tidningsläsning- en stiger med stigande årskurs och årskur- serna 6—9 har andelar som klart översti- ger de vuxnas.

Det anses att barn oftare än vuxna ger »prestigesvar». I denna undersökning har inte gjorts några försök att kontrollera de- ras svar.

De 482 som läste tidning läste tillsam- mans 256 kvällstidningar (storstad), 197 6- dagars landsortstidningar, 192 storstadsmor- gontidningar och dessutom 84 tidningar av annat slag. Att detta blir över 482 beror på att 312 av barnen (58 procent) läste mer än en tidning. Av de vuxna uppgav 60 procent att de läste mer än en tidning.

Tabell 2: 24 visar att barnen i de lägsta årskurserna läser tidningar i nästan sam- ma utsträckning som de övriga men inte lika regelbundet. Detta förklarar deras läg— re värden i tabell 2: 23 »Läste tidning i går».

De största skillnaderna jämfört med de vuxnas bedömning (tabell 2:25 och 2: 12) är att serierna kommer så högt (83 procent av barnen läser alltid serier, 32 procent av de vuxna) och att familjenyheter kommer så lågt (11 procent av barnen läser alltid familjenyheter, 47 procent av de vuxna). Vi- dare läses nöjesannonser flitigare av bar- nen, frågespalter och riksdag av de vuxna.

Teknik och motor, sport och krig läses i större utsträckning av pojkar än flickor. Omvänt förhållande råder för mode, annon- ser för kläder, familjenyheter, frågespalter teater och känt folk.

Minst 40 procent av barnen i årskurs 7—9 anser att tidningarna innehåller för li- te serier, teknik och motor, tio-i-topp-lis- tor samt mode. Minst 40 procent anser att det är för mycket riksdag och lokalpoli- tik.

Enligt tabell 2: 26 lyssnar barnen på ra-

Tabell 2:24. Läsintensiteten för dagstidningar mätt i antal läsdagar per vecka.

Låsintensi- Årskurs Vuxna tet dgr/ Hela befolk- vecka urvalet Pojkar Flickor 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal ningen 6—7 dgr 75 76 74 49 77 63 67 83 83 89 85 406 931 1—5 23 22 23 48 19 31 32 17 15 9 14 121 3 sällan, aldrig 2 2 3 3 4 6 1 — 2 2 1 13 4 Total % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 540 100

1 För den vuxna befolkningen löd frågan »Hur många nummer läser Ni? I de 93 procenten ingår dels »läser samtliga nummer», dels »läser 6 nummer/vecka».

Tabell 2:25. Innehållskategorierna rangordnade och fördelade efter läsfrekvens samt fördelade efter om läsarna anser att det står för mycket, lagom eller för lite av detta innehåll (den senare bedömningen gjordes endast av årskurs 7—9).

Andel som Årskurs 7—9 alltid el _——-—— Läser Total ofta läser För La— För Total Innehållskategori alltid ofta sällan aldrig % Pojk Flick mycket gom lite % ] Radio/TV 87 11 2 O 100 99 97 0 77 23 100 2 Serier 83 10 5 2 100 95 92 4 46 50 100 3 Olyckor, brott 45 40 12 3 100 87 83 6 75 19 100 4 Tio—i-topp listor 45 31 15 9 100 71 81 6 51 43 100 5 Nöjesannonser 41 33 20 6 100 68 82 8 68 24 100 6 Krig 29 36 22 13 100 73 54 15 64 21 100 7 Sport 33 22 31 14 100 79 27 19 59 22 100 8 Känt folk 14 38 36 12 100 41 65 29 57 14 100 9 Mode 22 23 30 25 100 22 75 15 45 40 100 10 Teknik, motor 18 25 20 37 100 73 6 11 44 45 100 11 Annonser för kläder 18 24 36 22 100 21 68 17 59 24 100 112 Film 7 25 46 22 100 35 40 10 72 18 100 13 Familjenyheter 11 17 38 34 100 11 47 13 79 8 100 114 Frågespalter 6 15 35 44 100 12 31 28 54 18 100 15 Teater 6 11 33 50 100 1 22 32 59 9 100 16 Riksdagen 1 7 34 58 100 9 8 51 45 4 100 117 Lokalpolitik 1 6 35 58 100 9 5 44 52 4 100

1 Frågor om dessa kategorier ställdes endast till årskurserna 7—9.

dio i större utsträckning än de äldre, 76 mot 66 procent som lyssnat föregående dag. Men deras lyssnande är starkare koncentrerat till program 3 än de äldres.

De yngsta barnens (årskurs 2—3) höga lyssnarsiffror för program 1 och program 2 tyder på att de antingen inte förstått frå-

gan eller inte vet vilken kanal de lyssnar på.

Vad gäller nyheter i radio är det små skillnader mellan barnen och de vuxna. 38 respektive 40 procent hör någon nyhets- sändning på morgonen och 25 respektive 24 procent någon mellan 18 och 19. De äld- res högre lyssnarsiffror kl. 12—13 kan till

Tabell 2:26. Radiolyssnandet fördelat på kön, årskurs och programkanal. Radionyheter för- delat på kön och årskurs.

Årskurs Radio Hela Vuxna igår urvalet Pojkar Flickor 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal befolkn. Ja 76 73 81 68 73 68 67 77 86 89 78 413 66 Nej 24 27 19 32 27 32 33 23 14 11 22 127 34 Total % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 540 100 Därav: P] 26 30 22 38 33 23 28 35 22 17 21 109 411 P2 13 16 9 22 20 10 20 12 8 7 8 52 P3 84 84 83 60 78 56 80 93 95 93 95 345 601 Därav nyheter: kl 6—8 38 39 35 27 40 31 24 51 33 33 56 155 402 k112—13 9 10 7 20 18 5 4 — 13 10 5 37 31"1 kl 18—19 25 28 22 20 38 33 20 18 22 24 31 104 242

1 41 % (60 %) är den andel som hör P1 (P3) varje dag. 2 40 % hör nyheter på morgonen, 31 % mitt på dagen, 24 % efter kl 18.

Tabell 2:27. Lyssnarintensiteten för radio mätt i antal lyssnardagar per vecka.

Lyssnar- Hela Årskurs

intensitet urva-

dgr/vecka let Pojkar Flickor 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal 6—7 dgr 61 57 66 51 60 54 56 69 63 71 65 333 1—5 dgr 35 38 31 41 32 43 41 30 35 29 33 188 Sällan, aldrig 4 5 3 8 8 3 3 1 2 —— 2 18 Total % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 539

en del förklaras med att frågan för dem var formulerad 'Hörde Ni några nyheter i ra- dio mitt på dagen?»

Jämför man lyssnarintensiteten för radio (tabell 2: 27) med läsintensiteten för dags- tidningar (tabell 2: 24) finner man att to- talt och inom varje delgrupp är intensiteten högre för dagstidningsläsning. Ur dessa två tabeller kan också en annan skillnad mellan medierna utläsas. Dagstidningar läses i sam- ma utsträckning av pojkar och flickor men radio hörs i större utsträckning av flickor, 66 procent mot 57. Eftersom pojkarna (en- ligt tabell 2:26) hör program 1 och pro- gram 2 oftare än flickor och dessutom of- tare lyssnar på de olika nyhetssändningar- na måste det vara flickornas höga och regel- bundna lyssnarintensitet för program 3 som orsakat denna skillnad.

På en fråga om de lokala nyhetsprogram- men (regionalradion) svarade 8 procent att de mycket ofta lyssnade på dessa, 30 pro- cent ganska ofta, 36 procent sällan, 17 pro- cent aldrig. 9 procent kunde inte besvara

frågan. Bland de vuxna hade 22 procent hört en regional sändning under föregående dag.

Bland barnen har de högre årskurserna högst lyssnarsiffror och bland de vuxna 15— 24-åringarna.

99 procent av barnen hade tillgång till TV i hemmet. 87 procent hade sett något TV- program under gårdagen och minst ett ef- ter kl. 19.30. 31 procent hade tittat på TV före Aktuellt kl. 19, 47 procent hade sett Aktuellt och 87 procent hade tittat efter Aktuellt. (Tabell 2: 28).

Tabellerna 2: 28 och 2: 29 visar att poj- karna tittar på TV i större utsträckning än flickor — omvänd könsskillnad mot radio- lyssnandet. 90 procent av pojkarna tittar på TV 6—7 dagar i veckan mot 80 procent av flickorna. En jämförelse mellan årskur- serna visar att TV—tittandet är lägst i de två högsta årskurserna. Årskurs 8 har 80 procent som ser TV 6—7 dagar i veckan och årskurs 9 har 52 procent. Det senare en mycket låg andel jämfört med hela urvalets

Tabell 2:28. Andel som sett TV föregående dag, därav andel som sett något före Aktuellt kl 19, andel som sett Aktuellt, andel som sett något efter Aktuellt (mars—april 1968).

Årskurs

Sett TV Hela Vuxna i går urvalet Pojkar Flickor 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal befolkn. Ja 87 88 85 89 87 89 87 92 88 91 72 469 831 Nej 13 12 15 11 13 11 13 8 12 9 28 64 17 Före Aktuellt 31 32 30 54 65 39 20 26 29 7 14 144 2—242 Aktuellt 47 54 39 59 65 45 47 53 31 34 49 222 563 Efter Aktuellt 87 88 86 76 81 88 93 91 85 97 86 410 2—704

1 Andel som sett något TV-program de senaste tre dagarna 2,4 Lägsta och högsta värden för enskilda program under undersökningsperioden ” Genomsnittlig andel måndagar—torsdagar 44 SOU 1968: 48

Tittarin- Årskurs tensitet Hela dgr/vecka urvalet Pojkar Flickor 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal 6—7 dgr 85 90 80 86 93 93 97 97 90 80 52 462 1—5 dgr 14 9 18 11 7 7 3 3 10 20 45 75 Sällan,

aldrig ] 1 2 3 —— — — — — — 3 5 Total % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 542

85 procent. Årskurserna 8 och 9 är de enda där dagstidningsläsning är vanligare än TV- tittande. I detta avseende liknar de den vuxna befolkningen som ju har fler regel- bundna tidningsläsare än TV-tittare. Detta kan tolkas så att de håller på att bli vuxna och överta de vuxnas vanor. Mot detta talar deras låga exponering för samt- liga tre medier. En annan tolkning är att årskurs 8 och 9 inte i samma utsträckning som de yngre vant sig vid TV. Är den se- nare tolkningen riktig skulle den markera- de nedgången för årskurs 8 och 9 vara för- svunnen om ett par år.

2.2.3 lntensivintervjuundersökningen

I juni 1968 intervjuades 36 personer, hälften bosatta i Stockholm hälften i Umeå/Holm- sund. De 36 var utvalda så att de till sin sammansättning liknade riksgenomsnittet med avseende på kön, ålder och civilstånd. Alla politiska partier, utom kommunisterna, är representerade och inkomsterna varierar från under 5 000 till över 40 000 kr. om året.

Vid informella intervjuer ställdes frågor om tidningar, radio och TV. Dels fick in- tervjupersonerna ange hur lång tid de ägna- de åt de olika medierna, dels fick de tala om vilka motiv de hade för medievalen. Avsikten var att mer ingående än som är nöjligt med vanlig intervjuteknik belysa nassmediernas funktioner.

Beträffande medievanor överensstämmer de 36 väl med riksurvalet. Av 36 läser 33 dagstidningar regelbundet, 31 har hört på radio den senaste veckan och 32 har sett TV den senaste veckan.

Dagstidningsläsningen uppvisar olika mönster på de tre orterna. I Stockholm är kombinationen morgon- och kvällstidning dominerande, i Umeå läser alla ortstidning och de flesta dessutom en kvällstidning från Stockholm och i Holmsund, en industriort nära Umeå, läser de intervjuade enbart en ortstidning. I Umeå dominerar den liberala lokaltidningen, i Holmsund den socialde- mokratiska.

Särskilt uppmärksamhet ägnades vid in- tervjuerna åt informationsfunktionen, som i förväg delats in i tre delfunktioner.

1. Vidga individens erfarenhetssfär. De flesta var relativt omedvetna om denna funktion. Funktionen tycks fyllas främst av dagstidningarna som betraktas som mer se- riösa än andra medier. Med stigande utbild- ning följer ökad medvetenhet om denna funktion.

2. Göra individen insatt i aktuella för- hållanden. Funktionen betraktades som vik- tig av så gott som alla intervjuade. Dags- tidningar och TV ansågs bättre i detta av- seende än radion. Tidningarnas fördel var deras utförlighet och deras bättre lokal- täckning. TV:s största fördel lättillgänglig- heten där bilden tydligen var avgörande.

3. Ge personliga och praktiska råd (den instrumentella funktionen). Dagstidningama var här helt dominerande. De praktiska rå— den kom där i form av lokalannonser, ra- dio och TV-program, börsnyheter, bokre- censioner, predikoturer etc. Underhållningsfunktionen nämndes av al- la intervjuade utom två. En del var uppen- barligen lite skuldmedvetna över detta me- dan andra ställde direkta krav på massme- dierna i detta avseende. Vissa funktioner

hänger direkt samman med själva lästill- fället och de vanor som man i samband där- med utvecklar. Att behöva avstå från tid- ningen på morgonen skulle av de flesta upp- levas som en obehaglig förändring av va- norna.

De tre medierna kan av intervjusvaren att döma karakteriseras på följande sätt.

Dagstidningar är främst ett seriöst medi- um för information men många menar att de är politiskt färgade och ej helt tillför- litliga. Det senare gäller speciellt kvällstid- ningarna. Förhållandet framhålls ibland som en fördel, ibland som en nackdel.

Radions främsta funktioner tycks vara att ge sällskap genom musik och småprat samt att kortfattat ge nyheter. En fördel med radion var att man kunde syssla med annat samtidigt som man lySSnade.

TV framhålls som ett medium för infor- mation och underhållning. Att ta del av ny- heterna betraktas som en slags medborger- lig skyldighet och TV är det angenämaste sättet att fullgöra denna skyldighet.

Hur väl de olika funktionerna fylls beror i hög grad på hur konsumenterna bedömer egenskaper som tillförlitlighet, utförlighet, aktualitet och lättläshet. För var och en av dessa egenskaper kan man i detta lilla material urskilja tre medvetenhetsnivåer.

1. Egenskaperna är självklara, reflekterar ej över dem

2. Medveten om brister men dessa är av mindre betydelse

3. Medveten om brister, ej tillfredsställd med nuvarande förhållanden De på hög medvetenhetsnivå utmärks dels av höga värden på bakgrundsvariabler som utbildning och yrke dels av att de är mer selektiva i valet av innehåll.

2.3. Dagspressen och de tre funktionerna

Syftet med undersökningarna var att studera tre massmediefunktioner — information, opi- nionsbildning och underhållning — och i vad mån dagstidningar, radio och TV fyl- ler dessa.

För dagstidningarna samlades dessutom in mer detaljerade uppgifter om läsvanor

och innehållspreferenser. Frågor ställdes om 20 innehållskategorier exemplifierande de tre funktionerna. Vid intensivintervju- undersökningen styrdes samtalen så att främst informationsfunktionen blev ingåen- de behandlad.

Särskild uppmärksamhet ägnades det in- strumentella materialet. Det kännetecknas av att läsarna redan i förväg vet att det ska finnas i tidningen och var det finns. Tid- ningen blir en daglig uppslagsbok med sina annonsspalter, börsnoteringar, radio- och TV-program, dragningslistor, matsedlar etc.

Som exempel på instrumentellt material kan nämnas >Radio- och TV-program» (84 procent läste alltid eller ofta detta innehåll), »Frågespalter» (47 procent), »Nöjesannon- ser» (36 procent).

Den lokala informationen kan från inne— hållslistan exemplifieras med »Lokal ar— betsmarknad» (53 procent läste alltid eller ofta detta innehåll), »Familjenyheter» (59 procent), »Stads- och kommunalfullmäkti- ge» (44 procent) och »Lokala föreningsmö- ten» (29 procent).

Övrig information kan exemplifieras med »Olyckor och brott» (84 procent läste alltid eller ofta detta innehåll), »Krigshändelser» (70 procent), »Samhällsfrågor» (61 pro- cent) och »Riksdagen» (42 procent). För informationsfunktionen uppfyller dagstidningarna minimikravet att tillhanda— hålla innehåll avsett att fylla denna funk— tion och att detta innehåll läses. Den lokala informationen och det instrumentella ma- terialet kan TV inte tillhandahålla, och ra- dion tillhandahåller det endast i begränsad utsträckning via regionalradion.

Konsumtion av massmedier kan under- lätta individernas kontakter med omgivning- en, den sociala funktionen. Att plocka ut visst material som har som enda funktion att underlätta kontakterna med andra män- niskor låter sig inte göra. Barnenkäten visa— de t. ex. att tio-i-topplistor, serier och sport hörde till de flitigast lästa innehållskatego- rierna. Säkert fyller detta material — vid sidan av andra funktioner — en social funk- tion.

Som exempel på material som fyller en

underhållningsfunktion kan nämnas »Känt folk» (44 procent läser alltid eller ofta detta innehåll), »Serier» (41 procent).

Den opinionsbildande funktionen fylls dels genom att tidningen på ledarplats och på kultursidor redovisar sina värderingar, dels genom urval och presentation av nyhe- ter, debattinlägg, insändare etc.

>>Ledarsidan>> lästes av 39 procent (alltid eller ofta), »Insändarspalter» av 61 procent, »Samhällsfrågor» av 61 procent, »Stads- och kommunalfullmäktige» av 44 procent och »Riksdagen» av 42 procent.

En vardag läser 90 procent av den vuxna befolkningen någon dagstidning. Dagstid- ningarna uppfattas enligt intensivintervjuun- dersökningen som seriösa och lite tråkiga men samtidigt vill man ytterst ogärna avstå från dem. Många påpekar att man omöj— ligt kan lämna ett helhetsomdöme om dags- tidningar som grupp. Det hänger samman med den annorlunda synen på morgon- och kvällstidningar, där de senare gärna kritise- ras men samtidigt läses.

2.4. Sammanfattning

Utredningens undersökningar har syftat till att belysa, vilken betydelse dagspressen har vid sidan av andra massmedier.

Massmedierna anses fylla skilda funktio- ner för publiken. I undersökningarna har tre sådana funktioner eller användningssätt studerats: den opinionsbildande funktionen, informationsfunktionen och underhållnings- funktionen.

Av undersökningarna framgår att en ar- betsfördelning förekommer mellan massme- dierna, så att de för läsarna helt eller del- vis fyller olika funktioner.

Radion synes i nuläget genom sitt varie- rande programutbud fylla samtliga tre funk- tioner. Inriktningen på en snabb nyhetsför- medling i program 1 och 3 gör radion till ett betydande informationsmedium. Andra programinslag i program 1 fyller en opi- nionsbildande funktion, och i synnerhet pro- gram 3 spelar en betydelsefull roll som un-

derhållningsmedium. Av undersökningarna framgår emellertid att radion i alla funktio- erna har en — i förhållande till dagstidning- arna — begränsad räckvidd. Antalet radio- lyssnare är markant lägre än antalet dags- tidningsläsare.

TV:s programutbud är inte lika omfattan- de som radions, men det är uppenbart att även detta medium kan bidra till att fylla de tre nämnda funktionerna: opinionsbild- ning, information och underhållning. TV har också generellt -— under den tid sänd— ningar förekommer — en större räckvidd än radion. Det förefaller uppenbart att TV för alla de studerade funktionerna utgör ett alternativ till radion. Personer med högt radiolyssnande tittar på TV i mindre ut- sträckning än personer med lågt radiolyss- nande.

Ett motsvarande konkurrens- eller substi- tutionsförhållande synes inte föreligga mel- lan dagstidningar och etermedier. Visserli- gen gäller att dessa olika massmedier till viss del fyller samma funktioner, men ändå synes de av publiken uppfattas på ett så olik— artat sätt att konsumtion av det ena me- diet som regel inte inkräktar på konsum- tionen av det andra. Tvärtom förefaller det rimligt att indela konsumenterna i »stor- konsumenter» och »småkonsumenter». Den som läser många dagstidningar ser med andra ord som regel fler TV-program och hör mera på radio än den som ägnar liten tid åt dagstidningsläsning.

Mellan dagstidningarna kan en tydlig ar- betsfördelning konstateras. Storstädernas morgontidningar fyller i större utsträckning än andra dagstidningar en opinionsbildan- de funktion (med hög läsfrekvens för leda— re, bokrecensioner och filmrecensioner) samt en riks- och utrikespolitiskt informativ funk— tion. Storstädernas kvällstidningar synes fyl- la andra informationsbehov (idrottsnyheter har exempelvis förhållandevis höga läsvär- den) samt en underhållningsfunktion. Lands— ortstidningarna synes i fråga om informa— tion fylla företrädesvis lokala informations- behov. De har en betydelsefull »instrumen- tell funktion», dvs. att de ger informationer av direkt nytta för läsarens arbete eller fri-

tid. För detta instrumentella material synes regionalradion vara det enda kompletteran- de mediet, men denna informationskanal har betydligt mindre räckvidd än landsorts- tidningarna.

Generellt är dagstidningarna det nyhets— förmedlande massmedium som når den stör- sta delen av befolkningen. Varje vardag når dagstidningarna 90 procent av befolk- ningen, och 96 procent av befolkningen uppger sig regelbundet läsa dagstidningar. 60 procent av befolkningen läste minst två dagstidningar. Flertidningsläsama valde som regel en abonnerad morgontidning från stor- stad eller landsort som förstahandstidning, medan andrahandstidningen oftast utgjordes av en lösnummertidning från en storstad.

Radion och TV når dagligen ungefär två tredjedelar av befolkningen vardera. Radion har en genomsnittlig lyssnarsiffra på 66 pro- cent av den vuxna befolkningen en genom— snittlig vardag, och TV når då mellan 56 och 83 procent. (56 procent avser Aktuellts genomsnittliga vardagssiffra, 83 procent av- ser den andel av befolkningen som under en tredagarsperiod sett minst ett TV-pro- gram.)

Dessa räckviddssiffror betyder i själva verket att dagstidningsläsandet och konsum- tionen av etermediernas program omfattar praktiskt taget hela befolkningen. Hög kon- sumtion — i synnerhet av nyhetsmaterial och opinionsbildande material — har grup- perna: gifta, medelålders, män, hög utbil— ning, hög inkomst. Vissa andra grupper har ett mindre mångsidigt konsumtionsmönster. Detta gäller framför allt yngre personer (15—24 år) och ogifta. Deras massmedie- konsumtion synes företrädesvis vara inrik- tad på radions program 3 (inklusive re- gionalradion) och storstädernas kvällstid- ningar, medan övriga dagstidningar och TV har förhållandevis liten räckvidd i dessa grupper. Samtidigt är det värt att konstate- ra, att utredningens barnenkät visar att yng- re åldersgrupper uppger sig ha en massme- diekonsumtion som nära överensstämmer med den äldre gifta befolkningens.

Det framgår också att de berörda grup- perna — yngre och ogifta — av småkonsu-

menter är selektiva till förmån för vissa specifika innehållskategorier: film, nöjesan- nonser, serier, känt folk, idrott.

Eftersom utredningens undersökningar in- te kan jämföras med tidigare utförda sven- ska studier är det knappast möjligt att för- klara den nedgång i massmediekonsumtio- nen som föreligger i grupperna yngre och ogifta personer. Det kan antingen samman- hänga med dessa gruppers levnadsförhållan- den (exempelvis i form av låga inkomster, avsaknad av egen bostad, värnplikt) eller ett missnöje med massmediernas innehåll och därmed deras förmåga att fylla de funktioner som anses adekvata. Därest den senare förklaringen skulle vara riktig skulle den låga maSSmediekonsumtionen knappast vara något normalt och övergående feno- men, utan de låga räckviddstalen skulle in- nebära en risk för massmediernas möjlighe- ter att — med oförändrat innehåll — i fram- tiden göra sig gällande bland betydande be- folkningsgrupper.

I alla sina funktioner — den opinionsbil- dande, den informerande och den underhål- lande — utövar massmedierna en påverkan på läsarnas åsikter. Denna kan vara direkt eller indirekt, via de s.k. opinionsförmed- larna.

De undersökningar som företagits på upp- drag av 1963 års pressutredning visar, att det föreligger ett samband mellan partival och tidningsval. De visar också, att den som läser en tidning som företräder det egna partiets åsikt tenderar att ansluta sig till partiståndpunkter i större utsträckning än den som läser en tidning som före- träder ett annat parti än det egna.

Det är dock inte möjligt att klarlägga, hur orsakssambanden här verkar. Det mest san— nolika är att läsarna väljer tidning efter sin politiska ståndpunkt. Vissa resultat kan dock tyda på ett motsatt samband, dvs. att lä- sarna tar den ståndpunkt som företrädes av den lästa tidningen.

Under alla förhållanden är det uppen- bart, att tidningarna formar läsarnas åsik- ter inte bara genom sina opinionsbildande artiklar utan att innehållet i övrigt kan bidra till att förmedla vissa värderingar och

därmed befrämja vissa politiska ställnings- taganden.

Uppenbart är att ett parti som företräds av en lokal tidning når sina sympatisörer i avsevärt större utsträckning än partier som saknar denna förutsättning. Endast de mest aktiva partisympatisörerna föredrar en »rätt- trogen» icke-lokal och tunnare tidning fram- för en lokaltidning från ett motståndarparti. Övriga anhängare synes avstå från läsning av tidning från det egna partiet, därest partiet saknar ett lokalt språkrör.

För opinionsbildning, information och underhållning finns naturligtvis andra kana- ler än dagstidningar, radio och TV. Gemen- samt för de här aktuella medierna är att de förmedlar ett dagsaktuellt innehåll och där— med sörjer för en fortlöpande information och aktuell opinionsbildning. När de full- gör dessa funktioner är de emellertid nära besläktade med andra informationskanaler: fack- och organisationspress, populärpress, Specialtidningar, böcker, föreningsmöten etc.

Även med beaktande av denna begräns— ning i utredningens undersökningsområde är det uppenbart att dagstidningarna är det dominerande massmediet, såväl vad av- ser räckvidd inom befolkningen som am- bitionsgrad i fråga om fullgörandet av de funktioner som här studerats. I fråga om den lokala informationen synes regional- radion vara den enda konkurrenten, men dagstidningarna är överlägsna såväl i fråga om publikens storlek som i fråga om be- vakningens omfattning och intensitet. Detta gäller särskilt den s.k. instrumentella funk- tionen. I fråga om riks- och utrikespolitisk information är radio och TV knappast med dagspressen konkurrerande medier, utan det förefaller som om dagstidningarna vore det primära medium som kompletteras med radio- och TV-konsumtion. Underhållnings- funktionen förefaller i särskild grad — vid sidan av radio och TV — att fyllas av storstädernas eftermiddagstidningar (som i mycket stor utsträckning utgör andrahands- tidningar för flertidningsläsarna).

Det förefaller uppenbart att de mera politiskt medvetna dagstidningsläsarna ef-

tersträvar att hålla en tidning som företrä- der det egna partiets åsikter, vilket väl harmonierar med insikten att dagstidningens innehåll kan influeras av redaktionens vär- deringar och därmed kan påverka läsarnas ställningstaganden i viss riktning.

Mot denna bakgrund är det anmärknings— värt, att 44 procent av socialdemokraterna läser enbart borgerliga tidningar (mot 1 pro- cent av de borgerliga väljarna som läser en- bart socialdemokratiska tidningar) och att endast 19 procent av socialdemokraterna läser enbart socialdemokratiska tidningar (mot 81 procent av de borgerliga väljarna som läser enbart borgerliga tidningar). Både borgerliga och socialdemokratiska tidningar läser 18 procent av de borgerliga väljarna och 37 procent av de socialdemokratiska. Dessa markanta skillnader i läsvanorna kan endast förklaras av dagspressens politiska struktur.

3. Strukturutvecklin gen 1945—1968

1963 års pressutredning gav i sitt betän— kande en bild av strukturförändringarna i dagspressen 1945—1963. Utvecklingen där- efter har i stort överensstämt med de hu- vuddrag som den förra utredningen konsta- erade. Här skall likväl en kortfattad samlad framställning ges av strukturutvecklingen under hela efterkrigstiden.

För att nå jämförbarhet med andra framställningar har i siffermaterialet en- dast sådana publikationer medtagits, som ut- kommer med minst tre nummer per vecka. Som framgår av inledningen till betänkandet innebär dock detta inte något ställnings- tagande till frågan, vilka publikationer som i egenskap av »dagstidningar» skall uppmärksammas i utredningens förslag till åtgärder.

3.1. Antalet tidningar

Sedan början av 1950-talet har ungefär 40 procent av tidningarna nedlagts. Som tidningar räknas då publikationer som ut- kommer med minst 3 nummer per vecka och som inte delar huvudredaktion med någon annan tidning (dVS. inte är avlägga- re). Antalet tidningar per den 1 januari framgår år för år av tabell 3: l.

Tabellen visar att tidningsantalet från och med år 1952 kontinuerligt sjunkit. Under perioden 1945—1951 var antalet däremot stabilt. De nedläggningar som då förekom uppvägdes av att nya tidningar tillkom.

Tabell 3:1. Antalet självständiga tidningar med minst 3 nummer i veckan per 1/1.

Antal Antal År tidningar År tidningar 1945 177 1956 157 1946 179 1957 151 1947 180 1958 142 1948 180 1959 138 1949 177 1960 132 1950 177 1961 129 1951 179 1962 128 1952 172 1963 124 1953 165 1964 119 1954 163 1965 113 1955 159 1966 113 1967 109 1968 108

Att koncentrationsprocessen startar just i början av 1950-talet har väsentligen för- klarats som en följd av Korea-inflationen. En bidragande orsak kan också föreligga i den friare papperstilldelning som började tillämpas i början av 1950-talet. Under slutet av 1940-talet hade papperet varit förhållan- devis hårt ransonerat.

Under pappersransoneringen hade de ex- pansiva företagen hejdats i sin utveck- ling, eftersom de inom gällande kvoter hade svårt att tillgodose annonsörernas krav på utrymme, samtidigt som upplagan tende- rade att växa. Tillbakagående företag bör under sådana förhållanden ha erhållit en lättnad i konkurrensen.

För dessa företag måste det också ha varit en fördel att pris- och kostnadsnivån —

Tabell 3.2. Medelpriset på tidningspapper 1945—1955.

Index (1945 = 100) för prisutvecklingen på tidningspapper

Medelpris på tidningspapper År per ton

1945 243: 47 100 1946 243: 53 100 1947 243: 82 100 1948 261: 74 108 1949 292: 15 120 1950 313: 14 129 1951 437: 06 180 1952 553: 62 227 1953 556: 58 229 1954 576: 79 237 1955 613: 64 252

i jämförelse med den följande perioden — var relativt stabil. Prenumerationspriserna för dagstidningar steg under perioden 1945- 1950 med i medeltal 27 procent, annons- priserna (priset för annonser i text i för- hållande till upplagan, det s.k. mille-mm- priset) med i medeltal 12 procent. Pappers- priset steg under samma period med 29 procent, typograflönerna med 34 procent. Till bilden hör också, att dagstidningarnas volym (årsviken) under denna period kunde minskas med i medeltal 13 procent.

Koreainflationen medförde en helt annan situation. Lönerna steg i alla branscher, så även i tidningsbranschen.

Under perioden 1945—55 steg postavgif- terna för tidningar med 94 procent.

Pappersprisets utveckling under perioden 1950—1955 var som framgår av tabell 3: 2, från tidningsföretagens synpunkt excep- tionellt ogynnsam.

Som framgår av tabellen innebar sex- årsperioden 1950—1955 nära nog en för- dubbling av papperspriset, medan närmast föregående femårsperiod rymt tre år av stillastående priser och därefter en höjning med sammanlagt 20 procent. (Papperspriset i början av år 1968 var 675 kronor per ton.)

Höjningen av papperspriserna är en av förklaringarna till tidpunkten för koncen- trationsprocessens början dels därför att papperet vid denna tid svarade för upp- skattningsvis 10—20 procent av landsorts- tidningarnas kostnader (mot uppskattnings—

vis 5—15 procent för närvarande), dels därför att tidningarnas omfång (årsvikten) successivt kunde växa för att år 1955 i medeltal nå nivån från år 1945. Detta större omfång hade en kostnadshöjande effekt genom hela produktionsprocessen, alltså inte enbart för papperskostnaden.

I denna nya situation genomfördes höj- ningar av såväl prenumerations- som annons- priser. För de expansiva företagen visade sig dessa tillräckliga (under perioden 1950— 1955 för prenumerationspriserna 63 pro— cent och 13 procent för annonspriset i för- hållande till upplagan, mille-mm-priset). Övriga företag mötte emellertid stora svå- righeter att täcka de växande kostnaderna.

Svårigheterna koncentrerades i hög grad till de s.k. andratidningarna, dvs. de före- tag som hade en upplagemässigt större kon- kurrent på sin utgivningsort. Även efter 1950-talets inflationsår har svårigheterna varit störst för denna grupp av företag. Detta har lett till att 62 andratidningar måste nedläggas under perioden 1/ 1 1945—- 1/ 1 1968. Under samma period har sam- manlagt 15 tidningar, som saknat lokal kon- kurrent på sin utgivningsort, nedlagts. Endast en av de nedlagda andratidningarna har under efterkrigstiden någonsin haft stör- re upplaga än den överlevande konkurrenten (Köpings-Posten, nedlagd 1963).

Denna inriktning av koncentrationspro- cessen har lett till att allt färre orter rymmer flera än en tidning. Utvecklingen 1/1 1945—1/1 1968 framgår av tabell 3: 3.

Av tabellen framgår att 75 procent av orterna år 1968 rymde en lokal tidning. För vissa typer av annonseringen får en sådan tidning ett faktiskt monopol, eftersom övriga i området spridda tidningar når en alltför gles spridning för att — i förhållande till sitt annonspris — kunna konkurrera. Ensamställningen innebär däremot inte att befolkningen på dessa orter varit hänvisad till att läsa just denna tidning. Vid sidan av den ensamma lokaltidningen köpes stor— stadspress och mestadels även landsorts- tidningar av regionkraktär. I fråga om det lokala stoffet är dock dessa tidningar knap- past realistiska alternativ. Tabellen är som

Antalet orter den 1 januari

Antal tidningar på utgivn. orten 1945 1950 1955 1960 1965 1968 5 eller flera 2 2 2 1 1 1 4 3 3 2 2 1 1 3 15 15 11 6 3 1 2 31 31 24 23 18 17 1 42 42 53 56 59 62 Totala antalet utgivn.orter 93 93 92 88 82 82

nämnt av intresse för att åskådliggöra, hur tidningsdöden företrädesvis drabbat an- dratidningarna.

Det bör dock samtidigt uppmärksammas, att de nedläggningar av förstatidningar utan lokal konkurrent som förekommit medfört en reduktion av antalet utgivningsorter från 93 till 82. (Att antalet nedlagda första— tidningar utan lokal konkurrent nyss angavs till 15 förklaras av att i Vissa fall sådana tidningar både startats och nedlagts under perioden.)

Tidningarnas fördelning på politiska par- tier har något förskjutits under perioden. Som framgår av tabell 3: 4 har nedlägg- ningarna varit talrikast inom höger- och folkpartipressen medan övriga partier något lyckats öka sin andel av tidningsantalet. Till »övriga» tidningar har år 1968 förts även de tre organ som bär beteckningen »oberoende liberal» samt den tidning (Got- lands Tidningar), som företräder tre par- tier (folkpartiet, centerpartiet och s0cia1de— mokraterna).

Tabell 3:4. Antal tidningar efter politisk

Om man inräknar de tidningar som både startats och nedlagts under perioden (och bortser från de tidningar som bytt parti- färg) har inom högerpressen skett 24 ned- läggelser, inom folkpartipressen 15, inom centerpressen 7, inom den socialdemokra- tiska pressen 13 Och inom den kommunis- tiska pressen 2.

Med hänsyn till utgångsläget kan denna fördelning inte berättiga till slutsatsen, att någon politisk meningsriktning lyckats bätt- re eller sämre än de andra i strävandena att vidmakthålla sin press.

Det är inte heller möjligt att finna belägg för påståendet att tidningsdöden endast undantagsvis drabbat annat än småföretag. Bland de nedlagda andratidningarna finns som framgår av tabell 3: 5 såväl större som mindre företag.

I gruppen av tidningar med över 30 000

Tabell 3:5. Nedlagda tidningar efter konkur- rensposition och upplagestorlek.

Antal tidningar

tendens. Upplaga vid Andra- Övriga Samtliga nedläggningen tidningar Antal tidningar 0—4 999 ex 33 10 43 Politisk tendens 1945 1968 5 000_9 999 ex. 13 4 17 10 OOO—14 999 ex. 4 1 5 Högern 57 28 15 OOO—19 999 ex. 3 3 Folkpartiet 51 35 20 OOO—24 999 ex. 1 1 Centerpartiet 16 6 25 000—29 999 ex. 1 1 Socialdemokraterna 31 20 30 000 ex. och där- Yänsterpartiet kommunisterna 3 1 över 5 5 Övriga (inkl. opolitiska) 19 18 Okänd 2 2 177 108 62 15 77 SOU 1968: 48 52

Tabell 3.6. Upplagor (i 1000 exemplar) för lösnummer— och abonnenttidningar.

Tabell 3:8. Upplaga (i 1 000 ex. vardagar) för abonnenttidningar efter konkurrensläge

Upplaga, 1 000 exemplar, vardagar

Lösnummer- Abonnent- Samtliga År tidningar tidningar tidningar 1945 299,0 2 541,1 2 840,1 1950 489,6 2 932,7 3 422,3 1955 609,6 3 045,5 3 655,1 1960 670,2 3 082,7 3 7529 1965 867,8 3 244,5 4 092,3 1967 1 049,6 3 185,2 4 234,8

exemplar i upplaga ingår Stockholms-Tid- ningen med 132400 exemplar, Aftontid— ningen med 68 300 exemplar, Morgon-Tid- ningen med 49 400 exemplar, Ny Tid med 45 100 exemplar och Aftenposten med 30 100 exemplar.

Bland andratidningarna har med andra ord företag av skiftande upplagestorlek ned- lagts, även för svenska förhållanden stora företag. Bland övriga företag har däremot nedläggningarna företrädesvis drabbat små företag.

3.2. Upplageutvecklz'ngen

Upplageutvecklingen har under efterkrigs- tiden inte varit enhetlig för olika grupper av dagstidningar. Totalt har dagstidnings- upplagorna (för tidningar med 3 eller flera utgivningsdagar per vecka) ökat från 2 840100 exemplar år 1945 till 4234 800 exemplar år 1967. Detta betyder att man år 1945 sålde 431 exemplar per 1000 in- vånare, år 1967 totalt 539 exemplar per 1 000 invåndare.

Storstädernas eftermiddagstidningar (lös—

Tabell 3.7. Exemplar per 1 000 invånare för lösnummer- och abonnenttidningar.

Exemplar per 1 000 invånare, vardagar Lösnummer- Abonnent- Samtliga År tidningar tidningar tidningar 1945 45 386 431 1950 70 420 490 1955 84 421 505 1960 90 412 502 1965 113 419 532 1967 134 405 539 SOU 1968: 48

Upplaga, 1 000 exemplar, vardagar Förstatidningar utan 10- med 10- kal kon- kal kon- Andra- Samtliga kurrent kurrent tidn. abonnent— År 1945 1945 1945 tidn. 1945 307,0 1 203,7 1 030,4 2 541,1 1950 355,0 1 403,9 1 173,8 2 932,7 1955 382,7 1 545,1 1 117,7 3 045,5 1960 388,5 1 746,2 948,0 3 082,7 1965 391,5 1 980,8 852,2 3 224,5 1967 407,3 2 054,0 723,9 3 185,2

nummertidningarna) har, som framgår av tabell 3: 6, visat stora upplageökningar.

En mera rättvisande bild nås måhända i tabell 3: 7, där upplagorna för lösnummer- och abonnenttidningar ställts i relation till folkmängden den 1 januari respektive år.

Som framgår av tabellerna 3: 6 och 3: 7 har ökningen av dagstidningsköpandet från 1950—talets början nästan helt tillfallit lös- nummertidningarna, medan de abonnerade tidningarna från denna tidpunkt i stort sett lyckats hålla ökningen i takt med befolk- ningsökningen. Under de allra senaste åren har inte ens detta varit möjligt.

Utvecklingen på upplagemarknaden har — med få undantag — gynnat förstatidningarna på andratidningarnas bekostnad. Förstatid- ningar utan lokal konkurrent har lyckats bevara sin andel av totalupplagorna. I tabell 3: 8 är lösnummertidningarna uteslutna. Abonnenttidningarna är fördelade på för- statidningar med och utan lokal konkurrent, samt andratidningar efter deras konkurrens- läge år 1945.

De tre gruppernas procentandelar av abonnenttidningarnas upplaga framgår av tabell 3: 9.

Parallellt med nedläggningen av andra— tidningar har som synes följt en kraftig reduktion av gruppens upplageandel. Denna är särskilt anmärkningsvärd i jämförelse med utvecklingen för de företag som år 1945 saknade lokal konkurrent. Trots ett bortfall av inte mindre än 15 företag har denna grupp lyckats behålla sin marknads- andel.

Tabell 3.9. Upplageandel (procent, vardagar) för abonnenttidningar efter konkurrensläge.

Upplageandel (procent, vardagar) Förstatidningar

utan 10- med 10- kal kon- kal kon- Andra- kurrent kurrent tidn. Samtliga År 1945 1945 1945 abon.tidn. 1945 12,1 47,3 40,6 100,0 1950 12,1 47,9 40,0 100,0 1955 12,6 50,7 36,7 100,0 1960 12,6 56,6 30,8 100,0 1965 12,1 61,4 26,5 100,0 1967 12,8 64,5 22,7 100,0

Det bör dock upprepas att utvecklingen inte är generell i den meningen att första- tidningen på varje ort och vid varje tidpunkt procentuellt ökat mera än andratidningen. Speciellt på orter med upplagemässigt jämn- stora tidningar har undantag förekommit.

Framför allt genom företagens egna om- läggningar av utgivningstid och periodicitet har man under efterkrigstiden kunnat notera en ökning av 6-dagarstidningarnas andel på bekostnad av 3-4-5-dagarstidningarnas och av morgontidningarnas andel på bekost- nad av (de abonnerade) eftermiddagstid- ningarnas andel av upplagorna.

Ett annat markant drag i efterkrigstidens upplageutveckling — som först observerades av 1963 års preSsutredning — är att den totala tidningskonsumtionen ökat mest och numera är högst i områden, där en lokal 3-4-5-dagarstidning utkommer. Detta beror på att denna lokaltidning i stor utsträckning kompletteras med köp av morgon- eller eftermiddagstidningar från storstäderna el— ler av dagliga landsortstidningar från när- belägna områden.

De tendenser i fråga om upplageutveck- lingen som här antytts har haft konse- kvenser för den politiska fördelningen av tidningsupplagorna. Förskjutningar i detta hänseende har emellertid också åstadkom- mits genom ägarbyten, varigenom tidningar bytt politisk färg. De olika meningsrikt- ningarnas andel av den totala tidningsupp- lagan framgår av tabell 3: 10.

Vänsterpartiet kommunisterna har — på grund av bristande upplageredovisning — måst uteslutas i tabellen. Till gruppen »övriga» har liksom i tabell 3: 4 år 1967 förts de tre tidningar som förklarat sig som »oberoende liberala» (Kvällsposten, Sydsvenska Dagbladet, Östersunds—Posten) samt den tidning som företräder tre partier (Gotlands Tidningar). Socialdemokraternas nedgång mellan åren 1965 och 1967 torde förklaras av Stockholms-Tidningens ned- läggning år 1966.

3.3 Subventionerna

Strukturutvecklingen under efterkrigstiden har inte helt varit ett utslag av marknads— krafterna. Av särskild vikt är de ingrepp som skett genom subventioneringen av eko- nomiskt svaga företag från sympatisörer av skilda slag. 1963 års pressutredning gjor- de ett försök att utröna omfattningen av den subventionering som skett från centrala partipolitiskt anknutna instanser. Senare har ett kompletterande — intervjuvis insamlat -— material1 framlagts, här presenterat i tabell 3: 11.

1 Furhoff: Politiska subventioner till den svenska

dagspressen 1937—1965; i Fackföreningsrörelsen nr 4 år 1966, s 128.

Tabell 3:10. Dagstidningsupplagornas politiska fördelning (procent, vardagar).

Andel av dagstidningsupplagan (procent, vardagar)

Politisk tendens 1945 1950 1955 1960 1965 1967 Högern 22,4 21,2 21,9 21,4 22,6 18,3 Folkpartiet 50,6 49,5 51,0 46,3 48,0 49,2 Centerpartiet 4,8 4,3 3,8 3,5 3,1 2,7 Socialdemokr. 14,8 17,9 16,5 23,3 22,1 20,2 Övr. (inkl. opol.) 7,4 7,1 6,8 5,5 4,2 9,7 54 SOU 1968: 48

Tabell 3:11. Centralt subventionerade dagstidningar 1945—1965.

Vänsterp. Högern Folkp. Centerp. Soc.dem. komm.

Förstatidningar utan lokal konkurrent 5 5 5 0 O Förstatidningar med lokal konkurrent 0 0 0 2 0 Andratidningar 20 11 9 23 3 Totalt 25 16 14 25 3 Därav nedlagda 31/12 1965 23 15 6 10 2

Det bör observeras att den »subventione- ring» som redovisas i denna tabell endast avser sådana aktioner som av de medels- utbetalande organen bedömts som affärs— mässigt icke motiverade tillskott, dvs. medel som utbetalts utan hopp om återbetalning ens på längre sikt. I redovisningen ingår därför både lån och driftsbidrag, i båda fallen dock endast om aktionen bedömts som »subventionering » i nyss angiven me- ning.

Det framgår av tabellen att huvuddelen av de centralt subventionerade tidningarna varit andratidningar och att majoriteten av de tidningar som efter år 1945 åtnjutit centrala subventioner numera nedlagts. An— delen nedlagda tidningar är dock i denna sammanställning betydligt lägre för center- partiet och för socialdemokraterna än för övriga partier.

Endast inom den socialdemokratiska pres- sen har subventioner redovisats för företag som innehaft förstapositionen på en ort med flera än en tidning. Det bör anmärkas att dessa företag numera saknar lokala kon- kurrenter.

3.4. Förklaringar

För 1963 års pressutredning sammanföll i stort sett förklaringen till den tidigare ut— vecklingen med analysen av den aktuella situationen. Huvudresultaten av den förra utredningens analys är redan återgivna i kapitel 1: 1. I detta betänkande kommer

den föregående utvecklingen och den ak- tuella situationen att tagas upp var för sig. Den aktuella ekonomiska situationen skall belysas i kapitel 4. Anledningen till att efterkrigstidens tidningsdöd börjar först på 1950-talet har belysts i avsnitt 3: ], varför här återstår att antyda de generella ten— denser som kan ha legat bakom utveck- lingen i övrigt.

Nedläggningarna av förstatidningar utan lokal konkurrent har i väsentliga avseenden en annan förklaring än nedläggningen av andratidningar.

De ensamma förstatidningarna har som ti— digare framgått som regel haft små upp— lagor. De har varit utpräglade lokaltid- ningar, som i större utsträckning än andra varit beroende av annonsinkomstema för att täcka sina kostnader. Efterkrigstiden har dels — som tidigare delvis framgått — känne- tecknats av stegrade kostnader för tidnings- utgivningen, dels präglats av en koncentra— tion av det kommersiella livet till större handelsorter och större, regionala eller riks- omfattande, affärsföretag, vilket för de små lokaltidningarna ofta betytt att annonsunder- laget minskat. Till bilden hör också, att köpen av regionala tidningar och storstads— tidningar ökat i områden med lokala 3—4-5- dagarstidningar, medan tidningsköpandet i övrigt stagnerat. Dessa utvecklingstendenser har tillsammantagna i åtskilliga fall försatt småtidningar i ett så ofördelaktigt läge, att de — i avsaknad av realistiska möjligheter att kompensera ökade kostnader med till- räckliga prishöjningar eller ökningar av upplaga eller annonsvolym — måst upphöra som självständiga tidningar.

Väsentligen är alltså dessa nedläggningar effekter av samhällsutvecklingen, men även tidningsintäkternas struktur har varit av viss betydelse. Om företagen inte hade varit så beroende av annonsinkomster skulle de- ras ekonomiska situation ha varit något lju- sare. Att prenumerations- och lösnummer- intäkterna inte svarat för en större andel av totalintäkterna förefaller dock förklar- ligt mot bakgrund av den upplagestagna- tion som kunnat iakttagas redan vid till- lämpade priser.

Situationen för de nedlagda andratid- ningarna har varit mera specifik för tid- ningsbranschen.

Som andratidningar räknas de tidningar, som befinner sig i direkt konkurrens med en tidning som utkommer på samma ort och som har en större upplaga. Konkurrens- förhållande anses inte föreligga om tid- ningarna är så differentierade från varandra, att de för läsaren framstår som skilda pro- dukter. Dagens Nyheter och Expressen når exempelvis i stor utsträckning samma lä- sare, men de är differentierade från va- randra därigenom att de utkommer vid skilda tidpunkter och att läsarna har skilda förväntningar på innehållet. Stockholms- Tidningen befann sig däremot i direkt kon- kurrens med Dagens Nyheter och var allt- så en andratidning.

Den omständigheten att första- och andra- tidningen direkt har tävlat om samma läsare har skapat andratidningens speciella svårig- heter.

Av särskild betydelse har varit, att tid- ningens innehåll består av både redaktionell text och annonser. Utformningen och om- fattningen av det redaktionella innehållet bestämmer tidningen själv, medan utomstå- ende företag, institutioner och privatperso- ner i väsentlig mån avgör omfattningen och inriktningen av annonsinnehållet.

Upprepade mätningar har Visat, att en tidnings annonsinnehåll (och annonsinkomst) i stort sett är proportionell mot upplagan. Andratidningarna har alltså som regel inte varit underrepresenterade på annonsmark- naden om man jämför med förstatidningar med lika stor upplaga.

Däremot har andratidningen haft färre annonser än den förstatidning den har kon- kurrerat med. Detta har inverkat menligt i kampen om upplagorna, eftersom viSSa ty- per av annonser har högt läsvärde.

Denna underlägsenhet i annonsinnehållet har andratidningen måst kompensera genom att göra det redaktionella innehållet så attraktivt att läsekretsen ändå kunnat bibe- hållas eller helst utvidgas. Detta har lett till att andratidningarna haft en från eko- nomiska utgångspunkter ofördelaktigt hög andel redaktionell text av det totala inne- hållet. Det har med andra ord lett till att dessa företag som regel hållit större text- volym än upplagemässigt jämnstora första- tidningar, något som resulterat i större redaktionsbemanning och större totala kost- nader per exemplar genom hela framställ- ningsprocessen. Andratidningen har av lä- sarna jämförts inte med upplage- och an- nonsmässigt likställda företag utan med or- tens förstatidning, som genom sina större totala resurser angivit konkurrensvillkoren.

Dessa omständigheter utgör den huvud— sakliga bakgrunden till teorin om upplage- spiralen. Enligt denna teori tenderar andra- tidningens svårigheter att förvärras succes- sivt. På grund av de — jämfört med första- tidningen — otillräckliga intäkterna tvingas andratidningen till kostnadsnedskärningar som kan leda till en minskad attraktivitet hos produkten. Detta kan orsaka ett upp- lagebortfall, och upplageminskningen kan i sin tur medföra ett annonsbortfall. Däri- genom minskas intäkterna ytterligare. Nya kostnadsnedskärningar blir nödvändiga, och tidningen förlorar ytterligare terräng. Denna schematiserade bild modifieras naturligt- vis på flera sätt i det praktiska livet; den ger likväl en föreställning om mekaniken i det förlopp som under 1950—1960-talen legat bakom andratidningarnas svårigheter.

Det anförda ger en bild av orsakerna till den utveckling som hittills ägt rum.

Till bilden hör också att flera orter rymmer jämnstora tidningar. Resonemanget om första- och andratidningar är där inte direkt tillämpligt. Förstatidningens kostnads- fördelar kan exempelvis där ligga hos en

andratidning som genom ett koncentrerat spridningsområde kan minska såväl distri- butionskostnaderna som de redaktionella kostnaderna.

Slutligen bör framhållas att de förkla- ringar som här anförts om nedläggningen av andratidningar och förstatidningar utan lokal konkurrent avser att ge en översikt- lig bild av utveckligen, inte att analysera varje enskild nedläggning. I flera fall har verkliga eller skenbara avvikelser från den här framlagda bilden förekommit, i fråga om både de ensamma förstatidningarna och andratidningarna. Detta understryker yt- terligare att den hittillsvarande utvecklingen inte nödvändigt måste fortsätta utan att det i vissa fall finns reella möjligheter för en tidning att hejda en oförmånlig trend.

4. Dagstidningarnas ekonomiska situation

Liksom 1963 års pressutredning har utred- ningen försökt klarlägga dagstidningarnas aktuella ekonomiska situation. De under- sökningar som utförts avser kalenderåret 1967. Så långt möjligt har de utformats på samma sätt som den föregående utredning- ens studier, så att jämförelsesiffror för år 1963 kan erhållas.

Utredningens material består huvudsak- ligen av en ekonomisk enkät till tidnings- företagen samt av en analys av deras bok- slut. Den senare analysen är i sin helhet införd som bilaga 4: 1 i slutet av betänkan- det.

Som bilagor har också införts frågeformu- läret till den ekonomiska enkäten, förteck- ning över tillfrågade företag samt ett antal tabeller som grundar sig på resultaten från denna enkät.

1963 års pressutredning framhöll att ma- terial av denna karaktär på viktiga punkter är otillräckligt för en mera långtgående analys. De flesta företag driver exempelvis civiltryckerier vid sidan av tidningsrörelsen, och det är svårt att avgöra hur denna verk- samhet inverkar på det totala driftsresulta- tet. Det är också svårt att analysera före- tagens kostnader på ett mera djupgående sätt, eftersom kostnaderna i enkätsvaren endast kan uppdelas på löner, papperskost- nader, postavgifter, telekostnader och övriga kostnader. Dessa brister i materialet före- ligger även denna gång, men de synes vara mindre besvärande när man nu har tillgång

till ett utförligt material från två undersök- ningstillfällen. Analysen kommer också att inriktas på en jämförelse mellan de båda undersökningsåren.

4.1 Den ekonomiska enkäten

Frågeformulär till den ekonomiska enkäten (bilaga 4: 2 i slutet av betänkandet) till- ställdes 110 företag, som år 1967 utgav sammanlagt 113 tidningar med 2—7 utgiv- ningsdagar per vecka. Av dessa företag insände 105 (representerande 108 tidningar) fullständiga svar. I dessa ingick redovis- ning för ytterligare 2 företag-tidningar, som fusionerats med andra (Södra Dalarnes Tid- ning och Växjöbladet). Av de erhållna sva- ren måste emellertid 2 uteslutas ur bear- betningen (Bengtsfors-Tidningen och Hapa- randabladet) då tidningsrörelse och civil- tryckeri inte kunde särredovisas för dessa företag. De bearbetade svaren representerar alltså 103 företag och 106 tidningar eller 97 procent av den ursprungliga popula- tionen. (Om de nyss nämnda fusionerade företagen medräknas blir siffrorna 105 före- tag och 108 tidningar). Endast 3 företag- tidningar (Norra Halland, Strömstads Tid- ning, Tranås-Posten) har underlåtit att in- sända svar på enkäten.

Frågorna i enkäten var — med vissa för- tydliganden - desamma som förekom i 1963 års pressutrednings enkät. Vissa frågor

som ställdes år 1963 upprepades dock ej. Detta gäller distributionsfrågorna, som nu ersattes av en speciell enkät (kapitel 7). Likaså uteslöts frågor om den tekniska utrustningens ålder och utnyttjandegrad samt vissa öppna frågor om tidningarnas inställ- ning till utökad samverkan m. m.

De av företagen insända svaren förefaller som regel tillförlitliga. Vissa frågor har dock vållat svårigheter.

Företagen ombads att dels lämna uppgift om medelantalet anställda (exkl. tidnings- bud), dels uppdela de anställda på skilda avdelningar. Av dessa avdelningar synes endast redaktionsavdelningen och den tek- niska avdelningen vara så klart avgränsade, att svaren kan användas i den fortsatta bearbetningen.

På kostnadssidan infordrades uppgifter dels om den totala driftskostnaden i tid- ningsrörelsen, dels om kostnadernas fördel- ning på vissa kategorier (löner, papper, postavgifter, teleavgifter) och »övriga kost- nader». En del företag redovisar ingen »övrig kostnad», vilket ej alltid kunnat kor- rigeras. För de företag som upptagit av- skrivningar bland »övriga kostnader» har dock korrigering alltid skett.

I fråga om intäkterna skulle företagen bl. a. besvara frågan, om de mottagit ve— derlagsfria förvärv (tillskott utan motpresta- tion). Bortfallet på denna fråga var så stort, att denna uppgift insamlats direkt ur års- redovisningarna i samband med balansana— lysen.

De fullständiga bearbetningstabellerna för

enkäten redovisas som bilaga 4: 3 i slutet av betänkandet. I den följande framställ- ningen återges endast jämförelsetabeller mel- lan åren 1963 och 1967.

Totalintäkten

Mellan åren 1963 och 1967 har dagstid- ningarnas totala intäkter som framgår av tabell 4: 1, stigit från 844 till 1 273 milj. kr. eller med ca 50 procent under 4-årsperioden.

Totalintäkten visar överensstämmelse med upplagestorleken. Både 1963 och 1967 sva- rar de största företagen (med över 100 000 ex i upplaga) för mera än 50 procent av de totala intäkterna.

Hur totalintäkterna för olika upplage— grupper procentuellt fördelar sig på annons- intäkter, upplageintäkter och övriga intäkter framgår av tabell 4: 2.

Generellt har intäktsandelen stigit för upplageintäkterna (från 40,1 till 42,1 pro- cent) och sjunkit för annonsintäkterna (från 56,6 till 55,2 procent). Utvecklingen är dock inte likformig inom alla upplagegrup- per. Annonsintäkternas relativa andel har ökat i hälften av grupperna. Upplageintäk- ternas andel har sjunkit i de 4 lägsta uppla- geintervallen.

Genomsnittet för dagspressen som helhet och för gruppen över 100 000 ex påverkas av storstädernas lösnummertidningar som endast hämtar ca 30 procent av intäkterna från annonsmarknaden. Om man bortser från dessa gäller både 1963 och 1967, att

Tabell 4 :1 . Dagstidningsföretagens totalintäkter i 1 000 kr. fördelade efter företagens upplaga.

Totalintäkter Totalint. per företag

Upplaga1 1963 1967 1963 1967 —— 4 999 5 334 4 946 445 618

5 000— 9 999 14 269 13 657 793 1 366 10 000—14 999 42 291 59 999 2 018 2 857 15 000—19 999 41 189 79 796 2 793 4 433 20 OOO—29 999 68 899 74 063 4 460 6 172 30 OOO—49 999 143 499 245 505 7 175 10 674 50 OOO—99 999 48 576 64 747 12 144 16 187 100 000— 482 030 730 311 80 338 104 330 'Samtl. företag 844 087 1 273 023 7 604 12 359

1 Avser sammanlagda upplagan av huvudtidning och avläggare utan hänsyn till utgivningsfrekvens.

Tabell 4: 2. Intäkter i tidningsrörelsen i procent av totala intäkter av tidningsrörelsen. (Jäm- för tabell 13 i bilaga 4: 2)

Antal Annons- Upplage- Övriga företag intäkter intäkter intäkter Upplaga1 1963 1967 1963 1967 1963 1967 1963 1967 — 4 999 12 8 71,1 67,1 28,2 25,5 0,7 7,4 5 000— 9 999 18 10 66,9 69,3 31,6 27,7 1,5 3,0 10 000—14 999 21 21 65,1 65,8 33,5 32,9 1,4 1,3 15 000—19 999 15 18 60,0 61,7 38,6 36,6 1,4 1,7 20 000—29 999 15 12 59,9 59,0 37,6 40,1 2,5 0,9 30 000—49 999 20 23 62,4 60,4 35,4 37,3 2,2 2,3 50 OOO—99 999 4 4 59,4 60,1 37,4 38,0 3,2 1,9 100 000— 6 7 52,5 50,7 43,4 46,0 4,1 3,3 Samtl. företag 111 103 56,6 55,2 40,1 42,1 3,3 2,7

1 Avser sammanlagda upplagan av huvudtidning och avläggare utan hänsyn till utgivningsfrekvens.

dagstidningarna som regel hämtar minst 60 procent av intäkterna från annonseringen.

Någon mera betydande förändring i detta förhållande har inte skett mellan de båda åren.

Annonsutrymmets andel av totalutrymmet framgår av tabell 4: 3.

Uppenbarligen har det skett en påtaglig ökning av annonsutrymmets andel av inne- hållet. Medianvärdet har stigit från 23,8 till 27,5 procent. Av tabell 4:4 framgår att det inte skett motsvarande ökning av annonsintäktens andel av intäkterna. Medi- anvärdet var 64,2 procent år 1963, 62,5 procent år 1967.En viktig orsak härtill torde vara de betydande höjningar av prenume- rations- och lösnummerpriserna som före— tagits sedan år 1963. Under perioden ja- nuari 1964 — maj 1967 uppgick exempelvis — enligt uppgift från pris- och kartellnämn- den — den genomsnittliga höjningen av

Tabell 4.3. Annonsutrymme i procent av to- talt spaltutrymme.

% annonsutrymme av totala antalet Antal foretag

landsortstidningarnas till ca 40 procent.

prenumerationspriser

Kostnader och bruttoresultat

Branschen uppvisar, som framgår av tabell 4: 5, ett bättre driftsresultat år 1967 än den gjorde år 1963. Den genomsnittliga bruttovinsten var 5,5 procent (mot 3,3 procent år 1963). Förbättringen av re- sultatet är genomgående i alla upplagein- tervall.

Av kostnadsposterna har papperskostna- den kommit att spela en relativt mindre roll eftersom papperspriset stått praktiskt taget stilla och tidningarnas totala omfång år 1967 inte var särskilt mycket större än år 1963. Papperets andel av kostnaderna var 15,8 procent år 1963 men hade sjunkit till 12,8 procent år 1967. Minskningen har varit ungefär lika stor i alla upplagegrupper.

Tabell 4 :4. Annonsintäkternas andel av total- intäkterna i tidningsrörelsen.

spaltmeter 1963 1967 .. Annonsintäkt i % Antal företag _ 9 4 av totalintåkt 1963 1967 10—19 39 17 20—29 55 48 —49 4 3 30—39 22 30 50—59 27 36 40—49 5 6 60—69 59 49 50—59 2 2 70—79 19 15 60— 1 3 80— 2 128 106 111 103 60

l 1 |

SOU 1968: 48 |

Bruttoresultat Antal företag av tidningsrörelsen

Upplaga1 1963 1967 1963 1967 — 4 999 12 8 + 1,2 + 3,7 5 000— 9 999 18 10 —— 3,3 + 5,9 10 OOO—14 999 21 21 + 1,5 + 1,6 15 OOO—19 999 15 18 + 1,9 + 2,4 20 OOO—29 999 15 12 + 0,4 + 1,5 30 OOO—49 999 20 23 + 3,3 + 4,7 50 000—99 999 4 4 + 4,4 + 8,5 100 000— 6 7 + 4,3 + ,4 Samtl. företag 111 103 + 3,3 + 5,5

1 Avser den sammanlagda upplagan av huvudtidning och avläggare utan hänsyn till utgivnings- frekvens.

Postavgifterna har ökat sin andel av kost- naderna, totalt och inom de olika upplage- grupperna. År 1963 svarade postavgifterna för 2,6 procent av samtliga företags kost- nader. År 1967 var motsvarande andel 3,1 procent.

Kostnadsposten löner, socialavgifter och provisioner till egen personal har ökat sin andel från 41,6 procent till 44,1 procent för samtliga företag.

Dagstidningsbranschen torde tillhöra de mera löneintensiva, och möjligheterna att re- ducera insatsen av mänsklig arbetskraft är begränsade. Löneandelen sjunker emeller- tid — som framgår av tabell 4: 6 — med upplagestorleken. Detta sammanhänger med de stordriftsfördelar som gör sig gällande.

Redaktionen behöver exempelvis inte utökas i takt med upplagans tillväxt, inte heller bemanningen på administrativa och tekniska avdelningar. — Mellan åren 1963 och 1967 har löneandelen stigit för samtliga upplage- grupper utom gruppen 5 000 — 9 999 exemplar.

Av tabellerna 4: 7 och 4: 8 framgår, hur antalet anställda utvecklats i olika upplage- grupper mellan åren 1963 och 1967.

Trots att 11 företag (och bland dem Stockholms-Tidningen) försvunnit mellan åren 1963 och 1967 har det totala antalet anställda i branschen ökat med 1 200 per- soner. Medelantalet anställda per företag har ökat från 145 till 168 eller med 16 pro- cent.

Tabell 4:6. Löner, socialavgifter och provisioner till egen personal i procent av totala intäkter 1

tidningsrörelsen. Löner, soc. avg. och Antal företag prov. till egen pers. Upplaga.1 1963 1967 1963 1967 —4 999 12 8 51,7 56,4 5 000— 9 999 18 10 60,6 55,2 10 OOO—14 999 21 21 52,1 52,8 15 OOO—19 999 15 18 49,7 51,2 20 OOO—29 999 15 12 45,2 48,8 30 OOO—49 999 20 23 46,1 48,3 50 OOO—99 999 4 4 44,5 45,3 100 000— 6 7 37,0 40,3 Samtl. företag 111 103 41,6 44,1 1 Avser den sammanlagda upplagan av huvudtidning och avläggare utan hänsyn till utgivnings- frekvens. SOU 1968: 48 61

År 1963 År 1967 Upplaga Antal Antalet Anställda Antal Antalet Anställda 1963/1967 företag totalt pr föret. företag totalt pr företag —4999 12 160 13 8 128,5 16 5 000— 9 999 18 544 30 10 369 37 10 000— 14 999 21 1 235 59 21 1 301,5 62 15 000— 19 999 15 1 154 77 18 1 599,5 89 20 000— 29999 15 1702 113 12 134l,5 112 30 000— 49 999 18 3 386 188 23 4 247,5 185 50 000— 99 999 4 1 259 315 4 972 243 100 OOO—- 6 6 600 1 100 7 7 337 1048 Samtliga 111 16 040 145 103 17 296,5 168

Tabell 4: 8 visar, att redaktionsavdel- ningens personal i genomsnitt ökat från 30,1 till 37,6 eller med 25 procent mot 15 procent för den tekniska avdelningen (från 49,8 till 57,1). Samtliga upplagegrup- per under 50000 exemplar visar ökningar av redaktionsavdelningen, medan 6 av 8 grupper kunnat minska bemanningen på den tekniska avdelningen.

Andratidningarna Den jämförelse mellan första- och andra- tidningar som göres i tabell 4: 9 har av

sekretesskäl måst inskränkas till upplage- gruppema 10 OOO—14999 ex och 15 000- 19 999 ex. I övriga grupper var antalet andratidningar så litet, att resultaten inte kan framläggas utan risk för identifikation av det enskilda företagets siffror.

Det bör observeras, att gruppen första— tidningar omfattar både företag med lokal konkurrent och företag utan lokal konkur- rent samt att de första- och andratidningar som jämförs med varandra i tabellen inte i något fall direkt konkurrerar med va- randra inom samma område. Tabellen visar

Tabell 4:8. Antalet anställda på företagens redaktionsavdelningar och tekniska avdelningar åren 1963 och 1967 (efter företagens sammanlagda upplaga).

Antal anställda per företag

Antal företag

Red. avdelningar Tekn. avdelningar

Upplaga 1963 1967 1963 1967 1963 1967 —4 999 12 8 3,1 3,8 6,3 6,9 5 000— 9 999 18 10 5,7 5,8 13,4 12,9 10 000— 14 999 21 21 12,7 14,2 21,1 20,5 15 000— 19 999 15 18 18,8 22,2 24,2 27,4 20 000— 29 999 15 12 27,3 32,5 34,5 34,1 30 000— 49 999 18 23 40,6 44,9 63,7 62,1 50 000— 99 999 4 4 64,0 58,0 75,8 71,5 100 000— 6 7 209,7 204,6 406,8 379,0 Samtliga I 11 103 30,1 37,6 49,8 57,1 62 SOU 1968: 48

1 = förstatidningar 2 = andratidningar 10 000—14 999 ex 15 OOO—19 999 ex Pos. 1963 1967 1963 1967 Bruttoresultat från tidningsrörelsen i % 1 + 4,0 + 4,2 + 7,9 + 4,4 av totala intäkter från tidningsrörelsen 2 — 7,7 — 7,3 — 5,0 — 4,7 Totala intäkter av tidningsrörelsen i öre 1 61,7 93,8 56,5 91,7 per ex 2 76,5 104,7 64,9 98,8 Annonsutrymme i % av totalt spalt- 1 20,2 20,7 22,6 24,5 utrymme 2 19,9 18,7 20,0 19,5 Totalintäkt i 1 OOO—tal kr. av tidnings- rörelsen a) per anställd totalt (exkl. tidningsbud 1 42,2 56,7 45,9 61,5 och anställda i birörelser) 2 37,5 50,7 41,6 54,0 b) per anställd i redaktionsavdelning 1 172,8 210,2 164,3 228,3 2 128,5 172,8 134,2 174,7 c) per anställd i teknisk avdelning 1 98,4 143,7 119,9 174,5 2 107,7 150,8 127,4 154,9 Antal företag: 1 10 9 7 7 2 3 4 3 5

alltså de allmänna skillnaderna i ekono- miskt avseende mellan första— och andra- tidningar, inte skillnaderna mellan inbördes konkurrerande företag

Bilden är år 1967 i stort sett densamma som år 1963. Andratidningarna går med förlust (före avskrivningar), men avståndet till förstatidningarna synes i fråga om bruttoresultatet inte ha ökat.

Förlusten beror varken år 1967 eller år 1963 på en oförmånlig intäktssituation. Tvärtom har andratidningarna högre in- täkter per exemplar än jämnstora första- tidningar. Detta kan förmodas bero på att andratidningarna tar ut ett högre annons- pris än förstatidningar med samma upplaga. Detta torde i sin tur sammanhänga med att andratidningen som regel anpassar sitt an- nonspris efter priset hos den lokala (upp- lagemässigt överlägsna) förstatidningen.

Intäktsökningen har under 4-årsperioden varit procentuth betydligt större för för- statidningarna. Detta gäller i synnerhet i gruppen 10 000 — 14999 exemplar, där förstatidningarna ökat sina intäkter med 52 procent, andratidningarna med 37 pro- cent. I upplageintervallet 15 OOO—19 999 exemplar har förstatidningarnas intäkter

ökat 62 procent, andratidningarnas med 52 procent.

Andratidningarnas försämrade intäktsläge torde till stor del sammanhänga med annons— utrymmets minskade andel av totalutrym— met. Förstatidningarna redovisar ökningar av annonsandelen, andratidningarna minsk— ningar. År 1963 var skillnaden mellan första- och andratidningar ganska måttlig, men år 1967 är läget allvarligt försämrat för andratidningarna.

I upplageintervallet 10 OOO—14999 ex- emplar är annonsandelen för andratidning- arna 18,7 procent, för förstatidningarna 20,7 procent. Denna skillnad motsvarar för ett helår överslagsvis ca 80 helsidor annonser (i »genomsnittsformatet» för gruppen). För upplageintervallet 15 OOO-19 999 exemplar är skillnaden mellan första- och andratid- ningarna hela 5,0 procentenheter eller — mätt i »genomsnittliga» helsidor -— ca 280 sidor per år.

Att första- och andratidningarna så mar- kant skiljer sig i denna relation är betydelse- fullt för bedömningen av deras ekonomiska läge. Det annonsutrymme som »saknas» fylls nämligen i viss utsträckning med re- daktionell text. Ekonomiskt är den låga an-

nonsandelen därför på flera sätt olycklig: intäkterna blir lägre än eljest, aVSaknaden av vissa annonser sänker produktens läsvär- de, textandelen måste ökas för att tidning- ens totala omfång inte skall minska allt- för mycket.

Uppgifterna om kostnadsläget (totalin- täkt per anställd) bekräftar dessa antagan- den och tidigare (kapitel 1 och 3) framför- da förklaringar till andratidningarnas speci- fika svårigheter. Andratidningarna har läg- re intäkter per anställd än förstatidningar- na, om man ser på företaget som helhet. I fråga om den tekniska avdelningen är situa- tionen dock inte entydig; där har andra- tidningarna uppenbarligen i åtskilliga fall kunnat hålla kostnaderna ungefär på första- tidningarnas nivå.

Andratidningarnas ofördelaktiga kost- nadsläge skapas främst genom de redaktio— nella kostnaderna, där avståndet till första- tidningarna är avsevärt både är 1967 och år 1963. Att andratidningarna har så höga redaktionella kostnader förklaras av att de konkurrerar med förstatidningar med större upplagor och större annonsvolym än de företag som de jämförs med i tabell 4: 9. Nivån på de redaktionella ansträngningarna — och allmänhetens krav — kan alltså av konkurrensskäl inte bestämmas lav företa- gets egna resurser utan av resurserna hos ett ekonomiskt betydligt bättre rustat före- tag.

4.2 Balansanalysen

Den på utredningens uppdrag företagna ana- lysen av tidningsföretagens bokslut presen- teras i sin helhet i bilaga 4: 1. Den avser läget vid årets slut 1967 och 1963. Denna tidpunkt är för tidningsföretagen den likvi- ditetsmässigt gynnsammaste tiden på året, eftersom stora belopp förskottsvis just be- talats in som prenumerationsavgifter. Om- ständigheten påverkar inte jämförelsen mel- lan åren men bör hållas i minnet, eftersom det finansiella läget genomsnittligt under året är sämre än det framstår i analysen. Balansanalysen har koncentrerats kring en beskrivning av andratidningarnas finansiel-

la Situation. Det visar sig att den är väsent- ligt sämre år 1967 än den var år 1963.

Den ökning i årsomsättningen som skett under 4-årsperioden faller helt på första- tidningarna, medan andratidningsgruppen — som minskat från 31 till 23 företag — har fått vidkännas en minskning även i kronor räknat.

Egenkapitalets relation till anläggningstill- gångarna och egenkapitalförhållandet visar oförändrat oförmånliga värden för andra- tidningarna. Förstatidningarnas soliditet är både 1967 och 1963 dubbelt så god som andratidningarnas.

Likviditeten är för andratidningarna kraf- tigt försämrad sedan 1963 och ligger under 100 (86 för landsorten och 95 för storstä- derna). Ett värde under 100 betyder brist på kontanta medel och dyrare kapitalförsörj- ning.

Rörelsekapitalet, som ökat för förstatid- ningar i alla storleksgrupper har minskat an- märkningsvärt för andratidningarna. Medel- värdet för landsortens andratidningar är så lågt som 65 000 kronor per företag (och för dagliga andratidningar i landsorten i medel- tal 35 000 kronor), för storstädernas andra- tidningar 650 000 kronor (mot i medeltal 13 milj. kronor för förstatidningarna i stor- städerna).

Balansanalysen visar också, att andratid- ningarna inte kunnat företa tillräckliga av- skrivningar, att de i mycket liten utsträck- ning kunnat avsätta medel till pensionsstif— telser och att de endast i något fall kunnat avsätta medel till investeringsfonder. Bok- slutens synliga och dolda reserver har visat mycket blygsamma ökningar hos andratid- ningarna, medan de hos förstatidningarna ökat väsentligt.

Av balansanalysen framgår också att and- ratidningarna under år 1967 uppbar veder- lagsfria tillskott med sammanlagt 8,4 milj. kr.1, varav 4 andratidningar i storstäderna erhöll 5,4 milj.kr.1 och 10 andratidningar i landsorten 3,0 milj.kr. Vederlagsfria till- skott redovisas för 2 av de företag som är ungefär jämnstora med sina lokala konkur-

1 Av detta belopp avser 3,2 milj. avvecklings- kostnader för Stockholms-Tidningen.

renter. Beloppet var för dessa sammanlagt 2,6 milj. kr.

4.3 Sammanfattning

Utredningens material visar, att dagstidning- arna mellan åren 1963 och 1967 kunnat öka sina intäkter med 50 procent. Bruttoresul- tatet av tidningsrörelsen (före avskrivning- ar) har förbättrats i samtliga upplagegrup- per. För branschen som helhet utgjorde bruttoöverskottet i genomsnitt 5,5 procent av intäkterna år 1967 mot 3,3 procent år 1963.

De ekonomiska svårigheterna gäller alltså inte branschen som sådan utan är i likhet med år 1963 främst koncentrerade till and- ratidningarna. Generellt har deras intäkts- ökning varit betydligt mindre än förstatid- ningarnas. På annonsmarknaden har en av- sevärd försämring inträffat. Driftsresultatet är liksom år 1963 som regel negativt, främst beroende på den av konkurrensläget fram- tvingade kostnadsnivån, som är avsevärt högre än för jämförbara förstatidningar.

Andratidningarnas finansiella position var år 1967 avsevärt svagare än år 1693.

År 1967 erhöll 13 av andratidningarna ve- derlagsfria tillskott. Sådana redovisas också för 2 företag som upplagemässigt är ungefär jämnstora med sina lokala konkurrenter.

5. Tidningsteknikens utveckling

Utredningen har försökt skapa sig en bild av den närmaste tidens utveckling på det tidningstekniska området samt av företa- gens investeringsbehov. Därutöver har ut- redningen diskuterat förutsättningarna för tidningstekniskt forsknings- och utvecklings- arbete.

5.1. Den tekniska utvecklingen

Fortfarande framställs många dagstidning- ar i mer eller mindre hantverksmässiga for- mer, med stor insats av mänsklig arbets- kraft och med arbetet uppdelat på en rad självständiga produktionsenheter: redaktion, annonsavdelning, sätteri, stereotypi (fram- ställning av tryckformar), tryckeri och distri- bution (paketering och utsändning).

Under senare år har emellertid produk- tionstekniken utvecklats hastigt. På många håll har betydande rationaliseringar skett. Befintliga möjligheter att överflytta arbets- moment från mänsklig arbetskraft till ma- skiner har på vissa svenska företag tillvara— tagits för långtgående rationaliseringar av delar av produktionen, men ingenstans tor- de de nya möjligheterna ha utnyttjats i hela produktionsprocessen.

Rationaliseringsarbetet har främst inrik- tats på sättningen av tidningens text, som för en medelstor landsortstidning svarar för 65—70 procent av den totala tekniska kost- naden.

Det äldre — ännu förhärskande — sätt-

ningsförfarandet utgick från varmsatsen. Manuskript till text och annonser sattes för hand eller med sättmaskiner till en sats av bly. Denna sammansattes (»ombröts») sedan till tidningssidor i speciella formar. Denna sats överfördes till matriser av papp, varef- ter tryckplåtar framställdes. Dessa kunde sedan monteras i tryckpressarna.

Huvuddelen av de svenska dagstidning- arna använder fortfarande varmsatsförfa- randet, i några fall högt rationaliserat. Det förefaller dock helt klart, att väsentliga ra- tionaliseringar kan vinnas först genom över- gång till kallsats. Redaktionell text och an- nonser framställs genom s.k. fotosättning i sådan form att materialet direkt kan kopie- ras på tryckplåtarna. Härigenom försvinner omvägen över blyet, vilket i sig innebär en betydande rationalisering.

Väsentligare är emellertid att kallsatstek- niken möjliggör en utökad användning av datatekniken. Redan i dagens situation an- vänds på några svenska tidningsofficiner da- tamaskiner för att minska insatsen av mänsklig arbetskraft i sättningsarbetet och höja hastigheten i materialflödet (för be- stämning av antalet bokstäver i varje rad, s.k. utslutning, och vid behov avstavning). I framtiden torde det vara möjligt att ut- nyttja datamaskiner även för sammansätt- ning av tidningssidorna, s.k. ombrytning. Fullt tänkbart är också att datatekniken i anslutning härtill används för sortering och fakturering av eftertextannonser, produk-

tionsstatistik, uträkning av ackord rn. rn. I förlängningen av perspektivet ligger också utnyttjandet av (redan existerande men hit- tills alltför dyra) datamaskiner som anslu- tes till en optisk läsare av maskinskriven text. Hittills har texten alltid måst omskri- vas till hålremsor eller magnetband, vilket fordrat en betydande insats av kvalificerad arbetskraft och varit tidsödande.

I tryckprocessen har under senare år be- tydande nydaningar skett, kanske inte så mycket i rationaliserande som i kvalitetshö- jande syfte. Traditionellt framställs dags- tidningar i s.k. högtryck. Åtskilliga dags- tidningar har övergått till plantryck, s.k. offsettryck. Denna metod, som hittills inte nått samma snabbhet som högtrycket, med- för betydligt högre kvalitet i bildåtergiv- ningen.

I nuläget är också offsetmetoden — jämte den i detta sammanhang hittills inte aktuel- la djuptrycksmetoden — den enda som med- ger ett rationellt utnyttjande av kallsatsens fördelar. Den fotosatta texten kan enkelt föras över till tryckplåtarna. Därest kall- sats används vid högtryck måste man fram- ställa speciella, dyrbara, tryckplåtar eller gå en omväg via klichéer. Det är dock troligt att nya metoder här kommer att utvecklas.

De utvecklingslinjer som skisserats inne- bär, att dagstidningarna under en överskåd- lig framtid kan rationalisera sin tekniska framställning så att en minskning av ar- betskraftsbehovet uppnås samtidigt som tryckkvaliteten förbättras.

Den nya tekniken ställer dock krav på betydande investeringar. En datamaskin för här antydda ändamål kostar i inköp mel- lan 300 000 och 1 milj.kr. (Som regel tor- de dock företagen komma att förhyra data— service, vilket ofta ställer sig fördelaktiga- re än inköp av egen datamaskin.) Även tryckpressarnas pris varierar efter presta- tionskraven, från under 1 till över 10 milj. kr.

Dessa betydande investeringsbelopp bör ses mot bakgrund av att det enskilda före- taget sällan helt kan utnyttja utrustningen. Inte endast tryckpressarna utan även en stor del av övrig kapitalkrävande utrustning an-

vänds som regel endast några timmar varje dygn.

En möjlig utveckling vore därför att så många som möjligt av dagens dagstidnings— företag kvarstår som utgivare av redaktio- nellt självständiga tidningar men att fler- talet företag köper produktionsarbetet av ett fåtal stora »fabriker», ägda av tidningsföre- tag eller utomstående.

5.2. Företagens investeringsplaner och in- vesteringsbehov

I den enkät som utredningen gjort hos dags- tidningsföretagen förekom frågor om inves- teringar i fastigheter och maskiner. En frå- ga gällde, hur stort belopp som 1964—1967 investerats i fastigheter och maskiner. Före- tagen uppmanades också att kortfattat be- skriva investeringens art. Motsvarande frå- gor ställdes om investeringarna under, den närmast förestående 5-årsperioden, 1968— 1972. En fråga avsåg de faktiska investe- ringsplanerna, en annan investeringsbehovet, dvs. de investeringar som enligt svaret på den första frågan faktiskt planerades jämte de ev. ytterligare investeringsbehov som fö- religger under perioden men som av fi- nansiella eller andra skäl måst uteslutas i svaret på första frågan.

Det fullständiga enkätformuläret är infört som bilaga 4: 2 i slutet av betänkandet.

Svarsfrekvensen på investeringsfrågorna blev tyvärr lägre än för övriga frågor, i synnerhet beträffande företagens planer och behov. 97 företag av 108 tillfrågade be- svarade frågan om företagna investeringar under 4-årsperioden 1964—1967. I tabell 5 : 1 har dessa uppgifter ställts mot de svar som lämnades till 1963 års pressutredning om investeringsplanerna för 5-årsperioden 1964— 1968 samt om företagna investeringar un- der S-årsperioden 1959—1963.

Vidare presenteras i tabellen de svar som 70 företag lämnat om investeringsplanerna under 5-årsperioden 1968—1972 samt de svar som 33 företag lämnat om ytterligare investeringsbehov för samma period.

I den enkät som 1963 års pressutredning företog uppgav 111 företag, att de för pe-

Tabell 5 :1 . Dagstidningsföretagens investeringar i milj. kr. 1959—1963 och 1964—1967, deras investeringsbehov 1968—1972 samt deras investeringsplaner 1964—1968 och 1968—1972 (efter

företagstyp). Förstatidn. Andratidn.

Storstadstidn. landsort landsort Samtl. tidningar Investering/Period Mkr Företag Mkr Företag Mkr Företag Mkr Företag Fastigheter investerat 1959—1963 113,3 10 25,5 77 1,2 24 140,0 111 investerat 1964—1967 49,7 5 45,6 38 7,9 3 103,2 46 planerat 1964—1968 42,3 10 26,6 77 7,3 24 76,2 111 planerat 1968—1972 22,2 5 29,9 25 0,0 1 52,1 31 behov 1968—19721 1,2 2 14,4 12 4,2 4 19,8 18 Maskiner investerat 1959—1963 85,4 10 41,4 77 7,0 24 133,8 111 investerat 1964—1967 93,1 8 55,1 73 7,7 16 155,9 97 planerat 1964—1968 49,1 10 42,3 77 8,2 24 99,6 111 planerat 1968—1972 99,7 6 53,7 55 2,2 7 155,6 68 behov 1968—19721L 10,2 3 34,6 23 11,5 6 56,3 32 Totalt investerat 1959—1963 198,6 10 66,9 77 8,3 24 273,8 111 investerat 1964—1967 142,8 8 100,7 73 15,6 16 259,1 97 planerat 1964—1968 91,4 10 68,9 77 15,5 24 175,8 111 planerat 1968—1972 121,9 6 83,6 56 2,2 8 207,7 70 behov 1968—19721 11,4 3 49,0 24 15,7 6 63,5 33

1 Av företagen uppenbarligen fattat som ytterligare behov, utöver planerna.

rioden 1964—1968 hade investeringsplaner om sammanlagt 175,8 milj. kr. eller 35 milj. kr. per år. Dessa uppgivna planer pe— kade på en sänkning av investeringsnivån, eftersom samma företag uppgav sig ha in- vesterat för 273,8 milj. kr. eller 55 milj. kr. per år under perioden 1959—1963.

Den nu företagna enkäten visar, att de uppgivna investeringsplanerna väsentligt överskridits, trots att endast 4 år av perio— den ingår i redovisningen och trots att ett icke obetydligt bortfall föreligger (endast 97 av 111 företag ingår, och bortfallet ut- göres ej företrädesvis av mindre företag). Under åren 1964—1967 har företagen inves— terat för 259,1 milj. kr. (mot 1963 uppgiv- na planer på 175,8 milj. kr. för S-årsperio- den 1964—1968). De årliga investeringarna har i genomsnitt varit 65 milj. kr. per år mot planerade 35 milj. kr. per år. Detta betyder att planerna överskridits med 85 procent och att den år 1963 förutsedda sänkningen i investeringsnivån i själva ver- ket ersattes av en betydande stegring — från 55 milj. kr. per år till 65 milj.kr. per år.

Enkätsvaren om planerade investeringar

för S-årsperioden 1968—1972 pekar åter på en sänkning av investeringsnivån. Företa- gen uppger sig ha investeringsplaner om 207,7 milj. kr. eller ca 40 milj. kr. per år. Med hänsyn till den snabba tekniska ny- daning som är att förutse skulle det vara förvånande, om investeringarna skulle sjun- ka under nivån 1959—1963 (55 milj. kr.) och 1964—1967 (65 milj.kr.). Mot en så- dan utveckling talar också de uppgifter som finns tillgängliga om åldern på fastigheter och teknisk utrustning. Av 1963 års pressut- rednings betänkande framgår exempelvis (SOU 1965: 22, s. 63) att beståndet av tryckpressar är föråldrat. De rationalise- ringsmöjligheter som den nya tekniken ger kan svårligen tillvaratas utan tillgång till moderna pressar. År 1963 var endast 28 pressar anskaffade efter år 1940, medan återstoden eller 83 var äldre än 25 år. De pressbyten som skett därefter har inte vä- sentligt förändrat bilden. 1963 års pressut- redning beräknade brukstiden för en tryck- press till 20 a 25 år, men den ekonomiska livslängden torde —— med hänsyn till den nya tekniken — i många fall vara kortare.

Dessa omständigheter har motiverat en närmare genomgång av de lämnade enkät- svaren. På grund av den utlovade sekretes- sen har den utförts av utredningssekreta- riatet utan anlitande av utomstående ex— pertis.

Det visar sig, att bortfallet (38 företag) i stor utsträckning utgöres av förhållande- vis stora företag. I åtskilliga fall anges ock- så att investeringar av avsevärd omfattning måste genomföras under perioden men att planerna ännu inte har sådan form att den ställda frågan kan besvaras.

För de företag som svarat är det på- fallande, hur investeringarnas omfattning sjunker mot slutet av perioden. Åren 1968 och 1969 förefaller enligt enkätsvaren att kännetecknas av en stor investeringsvolym, medan åren 1971 och 1972 skulle präglas av en mycket låg investeringsnivå. Detta förhållande måste rimligen vara en åter- spegling av att företagen endast undantags- vis har en planering som i detta avseende sträcker sig 5 år framåt i tiden. I åtskilliga fall har också företagen anmärkt, att de inte kan överblicka den nya teknikens möj- ligheter och att de därför inte kan redovisa de investeringar som erfordras under perio- dens senare del.

I åtskilliga fall har företagen — för de in- vesteringar som inte är omedelbart före- stående — upptagit anmärkningsvärt låga be- lopp för såväl fastighets- som maskininves- teringar. Enkäten har här givit ett omfattan- de jämförelsematerial, framför allt genom .len detaljerade redovisningen av förverk- igade investeringar 1963—1967. Av sekre- tesskäl har dock detta material inte kunnat användas för att framkalla korrigeringar ens i de mest uppenbara fallen. De lämnade uppgifterna har därför genomgående fått godtas i bearbetningen.

Granskningen av enkätsvaren har alltså visat, att de lämnade uppgifterna sanno- likt innebär en avsevärd underskattning av den investeringsnivå som kommer att gälla under den närmaste S-årsperioden. Visserli— gen vore det tänkbart att efter vissa sche- matiska regler korrigera uppgifterna i de avseenden de är bristfälliga för att på så

sätt göra en prognos över den troliga inves- teringsvolymen. Utredningen har dock av- stått härifrån, eftersom investeringarnas storlek alltid måste avvägas mot deras lön- samhet för det enskilda företaget och en sådan lönsamhetsbedömning knappast kan ske efter några schablonartade regler. Av- görande är uppenbarligen inte den tekniska rationaliseringseffekten utan det enskilda fö- retagets troliga möjligheter att göra sig gäl- lande på upplage- och annonsmarknaden.

Sammanfattningsvis vill därför utredning— en understryka, att de uppgivna investe- ringsplanerna om 207,7 milj. kr. inte kan användas som någon uppskattning av den troliga investeringsvolymen i branschen un- der perioden 1968—1972. Det är sannolikt att nivån kommer att ligga betydligt högre.

Utredningen har som nämnt också upp- manat företagen att ange ev. ytterligare investeringsbehov — utöver de redovisade planerna — som av finansiella eller andra skäl inte kunnat tas med i planerna.

Endast 33 företag har lämnat svar på denna fråga. Av dessa är 24 förstatidningar i landsorten, som uppger sig ha investerings- behov om 49 milj. kr. En stor del av detta belopp gäller förstatidningar i hårt kon- kurrensläge, men även förstatidningar utan lokal konkurrent ingår i redovisningen. In- vesteringsbehov om sammanlagt 15,7 milj. kr. redovisas av 6 andratidningar i lands- orten och 11,4 milj. kr. av 3 storstadstid- ningar.

En genomgång av svaren på denna fråga visar, att bortfallet bland landsortens och storstädernas andratidningar är betydande. Även de företag som lämnat svar anger ofta att ytterligare investeringsbehov föreligger men att planerna — antingen de utformas av det enskilda företaget eller av en central instans — inte är tillräckligt utformade för att medge ett fullständigt besvarande av frågan.

De brister i svaren på frågan om in- vesteringsplanerna som tidigare berörts — bortfall, kortsiktig planering och bristande realism i kostnadsuppskattningen — gäller i ännu högre grad frågan om det ytterligare investeringsbehovet. Härtill kommer emel-

lertid som nämnt att de företag — andratid- ningarna — som kan förmodas ha de största behoven i enkätsvaren klart redovisat att sådana föreligger men endast undantagsvis ansett sig kunna precisera dem i siffror.

Lika litet som i fråga om planerna anser sig emellertid utredningen kunna göra nå- gon siffermässig uppskattning av de behov som föreligger. En sådan måste givetvis även i detta fall bygga på en bedömning av företagens framtidsutsikter. I åtskilliga fall fordras säkerligen betydande investeringar för att möjliggöra fortsatt utgivning av en tidning, medan det i andra fall är mera tveksamt om stora investeringar i det en- skilda företaget kan göras lönsamma. Enligt vad som framgår av enkätsvaren föreligger också planer på en vidgad teknisk och of- ficinmässig samverkan mellan bl.a. andra- tidningar, ehuru kostnaderna härför inte kunnat redovisas. Även om utredningen tvingas avstå från att ange något belopp för de investeringsbehov som föreligger utöver de redovisade planerna är det uppenbart att den nya tekniken — som kan förutsättas bli fullt utnyttjad för att höja konkurrens- kraften hos de ekonomiskt starka företagen — kommer att ställa högst betydande krav på investeringar också hos de företag, som i nuläget knappast har möjlighet att klara finansieringsproblemen även om investering- arna på längre sikt kan bedömas som lön- samma.

5.3 Tidningstekniskt forsknings- och ut- vecklingsarbete

Svenska tidningsutgivareföreningen, Tid- ningarnas arbetsgivareförening och A-pres- sens samorganisation har till utredningen framfört vissa synpunkter på det tidnings- tekniska forsknings- och utvecklingsarbete som enligt organisationernas mening är er- forderligt.

Organisationerna erinrar om att de år 1966 skapade ett gemensamt tekniskt or- gan, Tidningarnas tekniska nämnd, med uppgift att följa utvecklingen inom det tid- ningstekniska området, att fungera som råd- givande organ vid anordnandet av informa-

tionsdagar, att genom sin heltidsanställde sekreterare lämna företagen råd i tidnings- tekniska frågor, att ombesörja utgivandet av en teknisk bulletin samt att utarbeta förslag till remissyttranden i tidningsteknis- ka frågor. Nämnden anses ha utvecklat en mycket tillfredsställande aktivitet.

Den forskning som bedrives vid Grafis- ka forskningslaboratoriet har enligt orga- nisationerna hittills endast i ringa mån va- rit inriktad på dagspressen. Av dagspress- företagen är 27 anslutna till organet och bidrar med tillsammans 75 000 kronor till verksamheten. Forskningen vid laboratoriet har mest inriktats på kvalitetsproblem vid tryckningsprocessen och undersökningar om tidningspapperet. Likaså har man försökt vinna större kunskaper om de viktigaste produktionsmetoderna. men några försök att skapa nya metoder eller att studera de ekonomiska effekterna av olika fabrika- tionsprocesser har ej förekommit. Från och med budgetåret 1968/ 69 erhåller verksam- heten ett ganska betydande statsbidrag, vil- ket enligt organisationerna väntas medföra en viss ökning av forskningen inom det tidningstekniska området. Det betonas dock att forskning om informationsbehandling och -kommunikation samt om produktions- ekonomi inte kan förväntas ske vid labo- ratoriet inom överskådlig framtid.

Till utredningen har organisationerna där- för inlämnat en som bilaga 5: l i slutet av betänkandet införd förteckning över ange- lägna tekniska forsknings- och utrednings- uppgifter. En del av dessa projekt bedöms vara av den karaktären att de kan utföras vid Grafiska forskningslaboratoriet medan andra fordrar försök och studier under praktiska driftsförhållanden eller tillgång till en större försöksanläggning. Organisationer- na har också till utredningen inlämnat en som bilaga 5: 2 i slutet av betänkandet in- förd förteckning över angelägna utrednings- uppgifter inom produktionsteknik och pro— duktionsekonomi.

De snabba tekniska framstegen gör det enligt organisationerna angeläget att re- surser skapas för en intensifierad forskning i fråga om grafisk teknik, tidningsteknik,

tillämpningen inom dagspressen av nya me- toder för informationsöverföring och de ekonomiska effekterna av nya tekniska me- toder.

Utan en sådan vidgad forskning löper företagen risk att stagnera i utvecklingen eller att satsa på ekonomiskt icke försvar- liga produktionsmetoder. Risken anses vara speciellt stor för de mindre tidningsföre- tagen.

Organisationerna har därför föreslagit, att staten skapar en stiftelse (eller fond) för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom dagspressen samt att Tidningarnas tekniska nämnd erhåller ett statsanslag för att bland annat sörja för den praktiska tillämpningen av vunna forskningsresultat.

5 .4 Utredningen

Utan tvekan står dagstidningarna inför en period av snabb teknisk utveckling. De nya produktionsmetoderna skapar möjligheter att nedbringa insatsen av mänsklig arbetskraft i den tekniska framställningen, samtidigt som den tekniska kvaliteten på produkten kan höjas.

Anpassningen till den nya tekniken med- för betydande investeringsbehov. Utredning- en kommer senare (kapitel 8) att framlägga förslag om en pressens lånefond för att bl. a. skapa möjligheter för företagen att tillägna sig den nya tekniken.

Enligt vad tidningsorganisationerna fram— hållit inför utredningen är det emellertid synnerligen önskvärt att en kollektiv tid- ningsteknisk och produktionsekonomisk forskning samtidigt äger rum, så att det enskilda företaget kan göra sina satsningar på ett ekonomiskt försvarligt sätt.

Genom beslut vid 1968 års vårriksdag (prop. 1968: 68, SU 131, rskr 304, SFS 1968: 404) har ett centralt organ inrättats för frågor rörande statligt stöd till teknisk forskning, styrelsen för teknisk utveckling. Till styrelsens förfogande har bl. a. anvisats medel för stöd till kollektiv teknisk forsk— ning. Från den 1 juli 1968 löper också ett 3-årigt avtal mellan staten och Stiftelsen Grafisk forskning om samverkan till drif—

ten av Grafiska forskningslaboratoriet, där staten förbundit sig att tillskjuta 843000 kronor till laboratoriets drift under perio- den. Utredningen — som erinrar om att styrelsen för teknisk utveckling i samband härmed blivit tillsynsmyndighet för laborato- riet — förutsätter att dagstidningarnas be- hov av teknisk och produktionsekonomisk forskning fortlöpande kommer att beaktas av styrelsen för teknisk utveckling.

6. Utbildnings- och forskningsproblem m. m.

Utredningen har under sitt arbete behand- lat ett antal promemorior från Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas ar- betsgivareförening och A-pressens samorga- nisation. Man har där pekat på områden där sambällsinsatser anses angelägna. Några av dessa områden tas upp i detta kapitel.

6.1. Utbildning

Tidningsorganisationerna har i en prome— moria uttalat en rad önskemål om för- bättrad utbildning för branschens personal.

Organisationerna föreslår beträffande ut- bildningen av journalister att den nuvaran- de tvååriga utbildningen vid journalisthög- skolorna ges ett värde inom en akademisk examen, att kursinnehållet vid högskolorna förstärks i fråga om produktionsteknik och produktionsekonomi samt att frågan om statliga bidrag till fortbildning av journa- lister utreds.

I fråga om utbildning av journalister har samhällets insatser på senare år kraf— tigt ökats. Även Stiftelsen Pressinstitutets fortbildning av journalister har våren 1968 fått samhälleligt stöd i form av ett anslag till en kurs i samhällsreportage. Samarbets- nämnden för joumalisthögskolorna — som bl. a. har att bereda frågor om fortbildning av journalister — har i sina anslagsframställ- ningar begärt reguljära och ökade anslag till fortbildningsverksamheten. Utredningen an- ser sig mot denna bakgrund endast böra

understryka vikten av att journalistkårens utbildning och fortbildning även framgent betraktas som ett angeläget samhällsintresse. Utbildningen av teknisk personal äger rum på skilda nivåer. Utredningen vill, i enlighet med de önskemål som framförts av tidningsorganisationerna, understryka vik- ten av att kursen i grafisk teknik vid kungl. tekniska högskolan ges ett fortsatt stöd. För att främja rekryteringen av teknisk per- sonal med något lägre kompetens skulle det enligt utredningens mening vara ändamåls- enligt att på ett antal orter ge utrymme för den grafiska industrin inom fackskolans tek- niska linje. De elever som genomgått en sådan utbildning kan antingen direkt gå ut i yrkesverksamhet eller fortsätta sina stu- dier med sikte på högre kompetens. Utred- ningen finner att en utbildningsväg av detta slag bör ge branschen betydligt förbättrade möjligheter att erhålla lämpliga arbetsledare. I fråga om övrig utbildning har organisa- tionerna föreslagit att utredning företas angående möjligheterna att erhålla statliga bidrag vid omskolning av yrkesarbetare och fortbildning av arbets- ledande personal, att utredning utförs angående möjligheten att erhålla bidrag för uppgörande av yr- kesanalyser, att Institutet för Högre kommunikations- och Reklamutbildning (IHR) erhåller högre statsbidrag, att bidrag ställs till förfogande för fort-

bildning av anställda vid kamerala och ad- ministrativa avdelningar, att utredning görs om uppbyggande av en särskild utbildningsfond för decentralisering av branschutbildningen genom »utbildnings- paket» och för täckande av företagens mer- utgifter i samband med fortbildningskurser, samt att kartläggning utförs av de faktorer som är av väsentlig betydelse för branschens långsiktiga behov av arbetskraft. Utredningen är inte beredd att föreslå några särskilda åtgärder med anledning av dessa av tidningsorganisationerna formu- lerade önskemål. Utredningen förutsätter att dagstidningarnas utbildningsbehov i det fortgående reformarbetet på området kom- mer att beaktas och att de av tidningsorga- nisationerna framförda uppslagen därvid prövas. Det är angeläget att dagstidningar- nas personal får möjligheter till utbildning och fortbildning i takt med den allmänna utbyggnaden av utbildningsväsendet.

6.2. Massmedieforskning

Svenska tidningsutgivareföreningen har framhållit betydelsen av att samhället stöd— jer sådan massmedieforskning som från dagspressens synpunkt kan vara betydelse- full. Man har särskilt pekat på behovet av studier över massmediernas funktioner eller användningsområden. Ett exempel på en sådan studie är den av utredningen före- tagna intervjuundersökningen (kapitel 2).

Utredningen vill erinra om att forskning om pressen stödjes av forskningsråden och av Riksbankens jubileumsfond. Från den senare fonden har också våren 1968 ett bidrag utgått till en av Svenska tidningsut- givareföreningen tillsatt massmedieforsk- ningskommitté (MASSK) för kartläggning av angelägna forskningsprojekt. Med hänsyn till det stora intresse forskningsråden och jubileumsfonden hittills visat för området anser sig utredningen endast böra under- stryka vikten av att forskning om dags- pressen och dess funktion bland massme- dierna också fortsättningsvis får nödvändigt

stöd från de organ som fördelar samhällets bidrag till forskningen.

6.3. Tidningen i skolan

Svenska tidningsutgivareföreningen har läm- nat utredningen en redogörelse för den av skolmyndigheterna genomförda försöksverk- samheten med tidningen som pedagogiskt hjälpmedel. Försöken, som ägt rum i Kal- mar län och som möjliggjorts bl. a. genom leveranser av friexemplar av olika tidningar till skolorna, har enligt försöksledaren, rek- tor Erik Nordell, utfallit positivt och kan antas få väsentlig betydelse för bedömning- en av denna undervisningsmetod.

Då en fortsatt användning av tidningen som pedagogiskt hjälpmedel ansetts ange- lägen har Svenska tidningsutgivareförening- en framhållit vikten av att frågan om me- delstilldelning till skolorna för köp av tid- ningsexemplar löses snarast möjligt.

Utredningen har med intresse tagit del av resultaten från försöksverksamheten. Ut- redningen — som har förståelse för de av Svenska tidningsutgivareföreningen fram- förda synpunkterna i ersättningsfrågan — anser dock att de ersättningsproblem som kan uppstå vid tidningens användning i skol- undervisningen måste lösas mellan veder- börande kommunala myndigheter och tid- ningsföretagen, liksom det måste ankomma på skolmyndigheter och enskilda lärare att mot bakgrund av föreliggande försöksre- sultat ta ställning till tidningens fortsatta användning som pedagogiskt hjälpmedel.

6.4 F ri- och rabattexemplar

Enligt en av Svenska tidningsutgivareföre- ningen upprättad sammanställning lämnade dagspressen under år 1967 fri- och rabatt- exemplar till offentliga institutioner till ett värde av 1,4 milj. kr. Därav föll på polis- myndigheter 370000 kr., på pastorsexpe- ditioner 225 000 kr. och på postanstalter 125 000 kr.

Statliga och kommunala myndigheter dis- ponerar regelmässigt över medel (expens- anslag eller liknande), med vilka de kan

bekosta prenumeration på dagstidningar, därest myndigheterna skulle behöva tillgång till sådana tidningar för att fullgöra sina uppgifter

Att fri- och rabattexemplar likväl före- kommer torde inte enbart bero på att myn- digheter eller enskilda befattningshavare gjort framställning härom utan även till en del förklaras av att det ansetts ligga ett kommersiellt värde i att tidningarna när vissa offentliga institutioner eller att ut- sändningen av tidningen skapar goodwill. Med hänsyn till det allmänna effektivitets- kravet i förvaltningen kan utredningen där- för inte förorda att myndigheterna gene- rellt rekommenderas att betala prenumera- tionsavgift för de dagstidningar som utan rekvisition tillställes myndigheten. Myndig— heterna får här göra en avvägning från fall till fall. Därest en sanering från branschens synpunkt anses angelägen måste initiativet komma från de enskilda tidningsföretagen.

7. Samdistributionsrabatt

Utredningen har bedömt det som angeläget att speciellt studera distributionsproblemen för abonnerade dagstidningar i syfte att få fram förslag till åtgärder som innebär en rationalisering och främjar tidningskonsu- menternas valfrihet. Därför har två sakkun- niga — distributionsdirektör Gösta Bodin och direktör Sven Tollin — på utredningens uppdrag undersökt den nuvarande distribu- tionsstrukturen och framlagt förslag till åt- gärder. De sakkunnigas rapport är införd som bilaga 7:1 i slutet av betänkandet.

7.1 Distributionsstrukturen 1967

De sakkunniga har genom en enkät till tidningsföretagen infordrat uppgifter om distributionen av abonnerade dagstidningar under första halvåret 1967. Dessutom har hearings anordnats med företrädare för AB Svenska pressbyrån och enskilda tidnings- företag.

Av materialet framgår att distributionen av dagstidningar i nuläget ombesörjes av åtskilliga huvudmän och att samarbetsmöj— ligheterna inte är fullt utnyttjade. Av lands- ortstidningarnas upplagor distribueras fort- farande 41 procent i egen regi. Inom sam- distributionsarrangemang rymmes 18 pro- cent av upplagorna, medan återstoden, 41 procent, distribueras av postverket. Av stor- stadstidningarna har endast Stockholmstid- ningarna genomfört en mera omfattande

samdistribution.

Av de sakkunnigas material framgår att kostnadsfördelningen i samdistributionsar- rangemang i många fall verkat oförmån- ligt för tidningar med en lägre upplage- andel på orten.

Även om kostnadsfördelningen kan för- svaras mot bakgrunden av vissa ekonomiska överväganden, kan man enligt de sakkun- niga från andra utgångspunkter komma fram till en kostnadsfördelning som ger samtliga deltagande tidningar samma exem- plarpris eller t.o.m. ger den mindre (och lättare) tidningen ett lägre exemplarpris.

Utdelningskostnaden kan för den min- sta tidningen i en samdistribution bli den dubbla eller tredubbla mot vad tidningen med den största upplagan betalar per exemplar på samma ort. Det finns enligt de sakkunniga exempel på att ett för den större tidningen fördelaktigt samdistribu- tionsavtal nedbringat kostnaden till under 25 kr. per helår (mot det dubbla för den mindre tidningen), medan en tidning med liten upplaga i ett liknande arrangemang fått vidkännas kostnader på 200 kr. eller mera per årsexemplar, dvs. långt utöver vad samma exemplar inbringat i abonne- mangsavgift.

7.2. De sakkunnigas förslag

Av de sakkunnigas rapport framgår att den nuvarande distributionsstrukturen för abon-

nerade dagstidningar visar oroande drag. Trots att en vidgad samdistribution skulle sänka branschens kestnadsnivå och trots de svårigheter som kan förutses att rekrytera erforderlig arbetskraft pågår på många håll en distributionskonkurrens som har till ef- fekt att kostnadsnivån höjs till förfång främst för de ekonomiskt svaga företagen. När samdistribution förekommer har kost- nadsfördelningen mellan företagen med vis- sa undantag gjorts sådan, att de på orten glest spridda tidningarna fått bära opropor- tionerligt höga kostnader. Detta har skapat ekonomiska svårigheter för dessa företag och hindrat överspridningen av dagstid- ningar.

Från samhällets sida finns därför enligt de sakkunniga all anledning att stimulera en ordning som dels innebär en sänkning av den totala distributionskostnaden för dagstidningar och därmed en samhällseko- nomisk besparing, dels främjar översprid- ningen av dagstidningar och därmed främjar tidningskonsumenternas valfrihet.

De sakkunniga har föreslagit att sam— hällets stimulans skall ges formen av en samdistributionsrabatt. För denna skulle i huvudsak följande regler gälla:

1. Det enskilda dagstidningsföretaget skulle för varje ort där man deltar i samdistribu- tion överlämna hela distributionsarbetet (inkl. transporter) till ett fristående företag med riksomfattande distributionsapparat. I nuläget synes endast postverket och AB Svenska pressbyrån förfoga över sådana re- surser.

2. Distributionsföretagen skulle förbinda sig att anordna särskilda tidningsutbärningstu- rer, postverket så snart någon dagstidning begär det, Pressbyrån så snart detta begäres av två dagstidningsföretag.

3. Distributionsföretagen skulle förbinda sig att hålla tidningsutbärningsturerna öppna för samtliga dagstidningar som vid tiden för utbämingens start finns tillgängliga på orten.

4. Dagstidningsföretagen skulle förbinda sig att avstå från att anordna egen utbärning på orter där Pressbyrån anordnar en sär- skild tidningsutbärningstur för dagstidning-

ar vid en tidpunkt då också den egna tid- ningen kunde medfölja i turen.

5. Distributionsföretagen skulle förbinda sig att i de särskilda tidningsutbärningsturerna tillämpa en sådan taxesättning att tidningens spridningsintensitet på orten inte inverkar på distributionskostnaden. Däremot kan kostnadshöjande faktorer som exemplarvikt och transportavstånd tillåtas slå igenom i taxorna.

6. För varje årgångsexemplar som distri- bueras enligt dessa riktlinjer bör en sam- distributionsrabatt om 3 kr. för 3—4—5-da- gars tidningar och 5 kr. för 6—7-dagars- tidningar utgå. De sakkunniga beräknar att kostnaden för samdistributionsrabatten vid full utbygg- nad av samdistributionen kommer att upp- gå till 10 milj. kr. per år. Det är enligt de sakkunniga av största betydelse att ett konkurrensförhållande kan etableras inom samdistributionen, så att dagstidningarna ständigt kan erbjudas ett kostnads— och servicemässigt alternativ.

7.3. Utredningen

De sakkunnigas förslag syftar till att skapa förutsättningar för en vidgad samdistribu- tion, att stimulera en sådan fördelning av samdistributionskostnaderna att de på varje ort glest spridda tidningarna inte missgynnas samt att skapa en riksomfattande konkur- rens inom samdistributionen.

Enligt de sakkunnigas bedömning är ett av hindren för en sådan ordning, att de på varje ort upplagemässigt dominerande tid- ningarna under nuvarande förhållanden sak- nar tillräckligt incitament att gå in i sam- distribution med övriga på orten förekom- mande tidningar eller att avstå från de kostnadsfördelar som den större tidningen som regel haft även i samdistributionsav- talen.

Den av de sakkunniga förordade sam- distributionsrabatten är därför avsedd som en stimulans för de större företagen att medverka i den av de sakkunniga efter- strävade vidgade samdistributionen. Rabat-

ten är så konstruerad, att de större före- tagen kompenseras för de kostnadsfördy- ringar som för deras del i regel skulle in- träffa, om den av de sakkunniga förordade kostnadsfördelningen tillämpas.

Syftet med de sakkunnigas förslag är alltså inte att åstadkomma något allmänt stöd till dagstidningsdistributionen eller att lösa alla de problem som i nuläget är förenade med denna. Målet är i stället att på de orter där detta är möjligt stimulera till en samdistribution med en från sam- hälleliga utgångspunkter acceptabel kost- nadsfördelning mellan de deltagande dags- tidningsföretagen.

Utredningen finner att denna begränsade målsättning utgör en realistisk bedömning av vad man — från de utgångspunkter ut- redningen har för sitt arbete — från sam- hällets sida kan åstadkomma. Därest den av de sakkunniga eftersträvade ordningen kan förverkligas skulle de totala distribu- tionskostnaderna för dagstidningar sänkas, och överspridningen av dagstidningar skulle främjas. Denna överspridning ökar i sin tur tidningskonsumenternas valfrihet.

Utredningen kan i princip acceptera de sakkunnigas förslag om en samdistribu— tionsrabatt. En sådan stimulans synes vara nödvändig för att de på varje ort tätast spridda tidningarna skall kunna acceptera en kostnadsfördelning som inte tar hänsyn till spridningsintensiteten.

Liksom de sakkunniga finner utredningen att det för förslagets förverkligande är nöd- vändigt att skapa tillgång till minst två riksomfattande distributionsföretag som kon- kurrerar på lika villkor. Endast postverket och AB Svenska pressbyrån synes i nuläget förfoga över sådana resurser att de har möjlighet att fullfölja de åtaganden som förutsättes i de sakkunnigas förslag. Be- stämmelserna för rabatten bör dock utfor- mas så generellt, att även andra distribu- tionsföretag kan delta i konkurrensen.

Utredningen vill emellertid särskilt under- stryka vikten av att de företag som deltar i denna form av samdistribution förfogar över en för ändamålet fullt tillfredsställande distributionsapparat. Endast därigenom kan

man på distributionsföretagen ställa det för konkurrensen nödvändiga kravet att åta sig distributionsarbetet på varje ort där tid- ningsföretagen så önskar. För att kon- kurrensen skall ske på lika villkor måste detta krav ställas på alla företag som för- medlar samdistributionsrabatten.

De sakkunniga har föreslagit, att post- verket skulle äta sig att anordna särskild tidningsutbärningstur på en ort så snart ett företag begär detta. Samdistributions- rabatt skulle dock utgå först när två eller flera företag deltar i tidningsutbärnings- turen. Utredningen finner att kravet på postverket här har gjorts mera omfattande än som motiveras av åtgärdens syfte, näm- ligen att säkerställa konkurrens i samdi- stributionen. Därför bör åtagandet för de deltagande distributionsföretagen begränsas till att anordna tidningsutbärningstur i alla de situationer då samdistributionsrabatt kan utgå, dvs. när minst två företag begär det.

De sakkunnigas förslag innebär att de deltagande tidningsföretagen skulle förbinda sig att avstå från egen utbärning på alla de orter där de i stället kunde delta i en av Pressbyrån administrerad samdistribution. Den samdistributionsrabatt som samhället erbjuder skulle alltså inte kunna utnyttjas enbart på de orter där detta är fördelak- tigast, utan tidningsföretagen skulle för- binda sig att delta i samdistributionen även på andra orter. En bestämmelse av denna innebörd synes nödvändig för att samdi- stributionsrabatten inte skall missbrukas, men det är då nödvändigt att förvandla åtagandet till en generell förbindelse att avstå från egen utbärning på orter där man kan delta i rabatterad samdistribution.

Utredningen finner det SOm nämnt nöd- vändigt att konkurrens etableras inom sam— distributionen och att denna konkurrens sker på lika villkor. Efter de modifikationer utredningen nyss gjort i de sakkunnigas förslag likställs de deltagande distributions- företagen i fråga om bestämmelserna för samdistributionsrabatten.

Därutöver synes det angeläget, att de deltagande företagen försöker skilja ut sam— distributionen från sin ordinarie verksam—

het, lämpligen genom bildandet av dotter- bolag. Endast därigenom torde realistisk be- dömning av kostnaderna kunna göras och fullt jämförbara konkurrensvillkor kunna skapas.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle 1—2-dagarstidningar kunna delta i samma utbärningsturer som de rabatterade tid- ningarna. Det synes då skäligt att medge någon rabatt även för dessa dagstidningar, varför utredningen föreslår en rabatt om 1 kr. resp. 2 kr. per årgångsexemplar.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att följande bestämmelser föreslås gälla för samdistributionsrabatten:

l. Samdistributionsrabatten för dagstid- ningar fastställes till 1 kr. per årgångsexem— plar för l-dagarstidningar, 2 kr. per årgångs- exemplar för 2-dagarstidningar, 3 kr. per år- gångsexemplar för 3—4—5-dagarstidningar och 5 kr. per årgångsexemplar för 6—7- dagarstidningar.

2. Samdistributionsrabatten utgår för var- je årgångsexemplar som distribueras i en- lighet med följande bestämmelser, dvs. så snart minst två rabattberättigade dagstid- ningsföretag på nedan under punkten 5 an- givna villkor deltar i en särskild tidnings- utbärningstur som anordnas av ett distribu- tionsföretag som uppfyller nedan under punkten 4 angivna förpliktelser.

3. Rabatten utbetalas —— därest det enskil- da tidningsföretaget förklarat sig vilja utnytt- ja rabatten — till distributionsföretaget, som i sin debitering till tidningsföretaget gör av- drag för rabatten.

4. Samdistributionsrabatt kan endast för- medlas av distributionsföretag som förbun- dit sig att anordna särskild tidningsutbär- ningstur på varje ort där minst två rabatt- berättigade dagstidningsföretag begär det. Distributionsföretagen skall förbinda sig att i dessa tidningsutbämingsturer tillämpa en sådan taxesättning, att den enskilda tid- ningens spridningsintensitet på orten inte inverkar på distributionskostnaden per exemplar. Distributionsföretagen skall för- binda sig att hålla dessa tidningsutbärnings- turer öppna för samtliga dagstidningar som vid tiden för utbämingens start finns till-

5 . Det enskilda tidningsföretaget skall för varje ort där man deltar i rabatterad sam- distribution överlämna hela distributions- arbetet (inkl. transporter) till distributions- företaget. Tidningsföretaget skall förbinda sig att avstå från egen utbärning på alla de orter där rabatterad samdistribution före- kommer vid en tidpunkt, då också den egna tidningen kunde medfölja.

6. Kostnaden för samdistributionsrabat- ten beräknas vid fullt utnyttjande uppgå till 10 milj. kr. per år. Utredningen förutsätter att det detaljerade administrativa förfarandet måste diskuteras ytterligare med berörda parter, innan för- fattningstext kan utformas. Med den kon- struktion utredningen föreslagit torde dock någon ny administrativ instans inte behöva inrättas. Utbetalningen av rabatten torde lik- som erforderlig kontroll kunna anförtros riksrevisionsverket. Särskild uppmärksamhet bör vid ärendets fortsatta behandling ägnas frågan om bestämmelserna kan utformas så, att andra företag än de riksomfattande kan förmedla samdistributionsrabatten. De sakkunniga kunde vid sin hearing med AB Svenska pressbyrån konstatera, att företaget i princip var berett att utöka sina åtaganden i samdistributionen. Vid utred- ningens överläggningar med poststyrelsen har styrelsen visat ett positivt intresse så- tillvida att man förklarat sig beredd att när- mare undersöka denna fråga. Utredningen är medveten om att distri- butionsföretagen måste utföra ett omfat- tande utrednings- och planeringsarbete, in- nan de kan äta sig att erbjuda service på al- la orter där intresse för rabatterad samdi- stribution kan finnas. Det förefaller därför realistiskt att utgå från att den föreslagna rabatten kan börja utbetalas tidigast från och med den 1 januari 1970. Inför utredningen har rapporterats att ett antal förstatidningar inom Svenska tidnings- utgivareföreningen ämnar ta initiativ till en utökning av samdistributionen och en ut- jämning av kostnaderna i riktning mot de av utredningen förordade villkoren. Utred-- ningen hälsar dessa initiativ med tillfreds-

ställelse. Från samhällets sida vore det själv— fallet att föredra om den av utredningen eftersträvade ordningen kunde genomföras utan införande av den föreslagna stimulans- rabatten.

Utredningen har emellertid inte kunnat avvakta utgången av de aviserade försöken att lösa samdistributionsfrågorna utan en samhällelig stimulans. Därest aktionen skulle leda till ett tillfredsställande resultat synes det dock överflödigt att införa sam- distributionsrabatten. Huruvida så blir fallet kan dock avgöras först under senare delen av år 1969. Utredningen föreslår där- för, att riksdagen för budgetåret 1969/ 70 anvisar erforderliga medel för rabatterna samt bemyndigar Kungl. Maj:t att — om så visar sig erforderligt — utfärda bestämmel- ser om samdistributionsrabatt från och med den 1 januari 1970. Därest den inom Svenska tidningsutgivareföreningen inledda aktionen dessförinnan lett till tillfredsstäl— lande resultat bör som nyss nämnts sam- distributionsrabatten ej införas och de an- visade medlen ej tas i anspråk.

8. Pressens lånefond

Utredningens intervjuundersökning (kapitel 2) visar liksom andra liknande studier att dagspressen fortfarande är det dominerande massmediet. Visserligen når televisionen stora delar av befolkningen, men antalet TV-tittare är varje dag betydligt lägre än antalet dagstidningsläsare. Dagstidningarna är också det massmedium som — trots regionalradions tillkomst — helt dominerar den lokala nyhetsförmedlingen.

Detta betyder att dagstidningarna spelar en betydelsefull roll för medborgarnas möj- ligheter att orientera sig i det aktuella hän- delseförloppet. Det är också uppenbart att dagstidningarna — även om det finns åt- skilliga kompletterande informationsvägar — genom sitt nyhetsurval och sin nyhetspre- sentation samt genom sina ledarkommen- tarer är av största betydelse för opinions- bildningen.

Det material som frambragts av 1963 och 1967 års pressutredningar visar att dags- tidningarnas ekonomiska situation generellt inte är otillfredsställande. Svårigheterna är främst koncentrerade till andratidningsföre- tagen. Det förefaller dock uppenbart att dessa i vissa fall — som regel efter en eko- nomisk sanering — kan överleva i konkur- rensen.

I åtskilliga fall har dock andratidningen knappast möjligheter att på längre sikt hävda sig i en direkt konkurrens med för- statidningen. Sådana andratidningar synes

dock ha möjligheter att på sin ort skapa en tidning, som exempelvis innehållsmässigt eller i fråga om spridningsområdet är så skild från förstatidningen att den inte direkt konkurrerar med denna utan snarare utgör ett komplement. En sådan differentiering fordrar emellertid en tids- och kostnads- krävande omställningsprocess, och utgång- en av försöket är oftast oviss. Andratid- ningarnas ekonomi är i dagens läge så un- dergrävd, att företagen själva saknar resur- ser att pröva sådana omläggningar som på längre sikt skulle kunna tänkas ge ekono- misk bärkraft.

Det är mot denna bakgrund uppenbart att staten på olika vägar bör verka för att skapa existensbetingelser för en allsidig press och ett mångsidigt tidningsurval för den lokala konsumenten. Den hittillsvarande utvecklingen har kännetecknats av en stark koncentrationstendens, och det är angeläget att denna tendens mildras. Detta synes emellertid endast kunna ske genom före- tagens egna åtgärder, genom lämpliga an- passningar till den föreliggande marknads— situationen samt genom rationaliseringar av driften, antingen i samverkan mellan redak- tionellt självständiga företag eller i det en- skilda företagets regi.

Dessa satsningar utgöres av investeringar i fastigheter och maskiner men även av andra åtgärder — exempelvis för marknads- anpassning och marknadsföring — som sät-

. _.» .Ja— 4.

ter företaget i stånd att på ett tekniskt och ekonomiskt effektivt sätt bedriva sin verk- samhet.

För åtskilliga av dessa åtgärder finns emellertid för de företag som här avses inga lämpliga kreditvägar, varför dagspres- sen i likhet med vissa andra delar av nä- ringslivet bör erbjudas statliga lån. Dessa bör kunna ges för såväl investeringar som för andra åtgärder som bedöms vara nöd— vändiga för att på längre sikt göra ett företag konkurrenskraftigt.

Som villkor för långivningen bör med andra ord uppställas det kravet, att före- taget genom en realistisk plan kan Visa, att de föreslagna åtgärderna är av bety- delse för att säkra företagets livskraft på längre sikt. Prioritet bör ges åt sådana åtgärder som gagnar samverkan mellan tid- ningsföretag i syfte att nedbringa kostnads- nivån. Lån bör icke utgå till sådana pro- jekt som till normala marknadsmässiga vill- kor och på ett ur företagets synpunkt be- tryggande sätt kan finansieras utan hjälp från den statliga lånefonden.

Med tanke på att de åtgärder som enligt denna bedömning kan komma att finansieras av de statliga lånen kan få effekt först efter några år skulle i sådant fall det pri- mära lånebehovet endast öka, om lånen ge- nast förenades med ränte- och amorterings- förpliktelser. Det synes därför ändamålsen- ligt att amorteringsfrihet medges för en tid av 5 år och räntebefrielse för en tid av 3 år. I undantagsfall bör räntebefrielsen kunna ges för en längre tid, dock högst 5 år. Förutsättningen härför bör vara att före- taget kan styrka att det föreligger speciella omständigheter som gör att de planerade åtgärderna kan få någon nämnvärd ekono- miskt sanerande effekt först efter en längre tid än 3 år.

Prövningen av låneansökningarna bör om- händerhas av en särskild styrelse, där högt kvalificerad företagsekonomisk, juridisk och bankmässig expertis bör vara företrädd. Le- damöterna bör väljas så, att inget berättigat tvivel kan föreligga om deras oberoende och deras oväld i ämbetsutövningen. Antalet ledamöter synes därför kunna begränsas till

tre. Ledamöterna bör utses av Kungl Maj: t för en tid av 5 år. För ledamot bör utses personlig suppleant. Det bör föreskrivas att styrelsen måste vara fulltalig för att vara beslutsför.

I reglementet för styrelsen bör föreskrivas, att prövningen av låneansökningarna inte får påverkas av sökandetidningens politiska inställning eller ställningstaganden i sär- skilda frågor.

Utredningen förutsätter att styrelsen i er- forderlig utsträckning kommer att inhämta yttranden från branschmässig expertis vid beredningen av låneansökningarna.

För styrelsens arbete bör sekretessregler införas. Lämpligt stöd härför torde finnas i 21 5 lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

De medel som erfordras för styrelsens utlåningsverksamhet och administration bör anvisas över ett särskilt anslag i budgeten. Någon fond av »revolverande» typ, där ränteinkomster och amorteringar inflyter i fonden och på nytt lånas ut, bör således inte upprättas. Skälet härför är i första hand att utredningen betraktar sitt förslag som en försöksverksamhet, vilken bör ges en i tiden och till sin omfattning klart av- gränsad utformning. Verksamhetens primära syfte är att genom en koncentrerad insats nå en upprustning och förstärkning av fö- retagens ekonomi och konkurrensförutsätt— ningar. Erfarenheterna av verksamheten och pressens ekonomiska läge bör således bilda underlag för en prövning mot försöks- periodens slut av fortsatta åtgärder. En lämplig försöksperiod synes vara 5 år. Det bör tilläggas att utlåningskapaciteten under denna period under alla förhållanden kom- mer att bestämmas av medelsanvisningarna, eftersom till statsverket inflytande räntor och amorteringar under denna tid torde uppgå till förhållandevis små belopp med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av lånen.

Utredningen föreslår att 125 miljoner kronor fastställs som en ram för utlåningen under 5-årsperioden. Det är denna ram som anger den totala omfattningen av de låne- engagemang som styrelsen kan ikläda sig.

De årliga medelsanvisningarna torde få be- stämmas utifrån de medelsbehov, som upp- står till följd av utbetalningarna enligt av styrelsen inom totalramen fattade lånebe- slut.

Utredningen vill understryka att den fö— reslagna låneramen bygger på en Osäker bedömning av den närmaste framtidens in- vesterings- och lånebehov och att det an- givna beloppet kan visa sig otillräckligt. I sådant fall bör det ankomma på fond- styrelsen att mot bakgrund av erfarenheterna föreslå en vidgning av ramen.

Administrationen av lånen och bevak- ningen av att låntagarna fullgör sina för- pliktelser synes böra anförtros en kredit- inrättning, förslagsvis Sveriges kreditbank. För detta arbete bör banken erhålla er- sättning i särskild ordning. Med denna kon- struktion behöver inte styrelsen utrustas med egen personal i nämnvärd omfattning. För beredning av låneansökningarna torde som nyss nämnts bl. a. branschmässig exper- tis behöva anlitas.

Kostnaderna för styrelsens administration och låneärendenas beredning bör täckas av det för hela verksamhe-ten anvisade anslaget. Inflytande räntor och amorteringar redo- visas av kreditinrättningen till lämplig in- komsttitel i budgeten.

Det bör ankomma på fondens styrelse att avgöra, vilka krav på säkerheter som med hänsyn till utlåningens allmänna syfte bör ställas i det enskilda fallet. Mot samma bakgrund bör lånetiderna fastställas. Lån- givningen måste generellt bli långsiktig, men utan särskilda skäl bör längre lånetid än 20 år inte medges. För längre lånetider än 10 är bör säkerhet i fast egendom eller motsvarande eftersträvas.

När det gäller räntan på lån från fonden har utredningen funnit det angeläget att i möjligaste mån erhålla en räntesats fri från subventionselement. Även om den s. k. nor- mallåneräntan inte är helt tillfredsställande i detta avseende har utredningen dock stan- nat för att föreslå att räntan på lånen från lånefonden överensstämmer med statens normallåneränta. Denna utgör ett genom- snitt av de senaste 10 årens räntesatser på

statens långfristiga obligationsemissioner och är således avsedd att täcka statens egna räntekostnader. Den fastställs för varje bud- getår av Kungl. Maj:t och uppgår för bud- getåret 1968/ 69 till 6 procent.

Särskilda yttranden

Av ledamöterna Forsberg, Gustafsson och Larsson om mervärdeskatt på dagstidningar

I propositionen 1968:100 med förslag till förordning om mervärdeskatt, m.m., för- ordas att undantaget från skatteplikt för dagstidningarnas abonnemang och lösnum- mer i förordningen om allmän varuskatt skall överföras till förordningen om mer- värdeskatt i avvaktan på resultatet av den pågående presstödsutredningen.

Med hänsyn till att frågan, huruvida dagstidningsföretagens upplageförsäljning skall beläggas med mervärdeskatt, äger ett nära samband med de ekonomiska villkor för dagspressen, som pressutredningen haft i uppdrag att utreda, hade det enligt vår uppfattning stått i full överensstämmelse med utredningsdirektiven att närmare belysa och analysera mervärdeskattens förutsedda verkningar för olika typer av tidningsföre- tag. Vi vill därför starkt beklaga att utred- ningens majoritet inte funnit det möjligt att ge utredningsdirektiven en sådan tolk- ning, att mervärdeskattens konsekvenser kunnat göras till föremål för utredning.

De sakkunniga som utrett förutsättning- arna för mervärdeskattens införande i Sve— rige utgår från att den mervärdeskatt, som avses bli uttagen på ett företags försäljning, skall övervältras på kunderna. Under den- na förutsättning kommer den skatt på före— tagets inköp, som skall betalas, inte att med- föra någon faktisk kostnadsbelastning i rö—

relsen, eftersom den s. k. ingående skatten skall dras av från skatten på försäljningen.

Enligt vår bestämda uppfattning är det orealistiskt att anta att ovannämnda för- utsättning skulle kunna utan reservation till— lämpas i fråga om mervärdeskatt avsedd att utgå på dagstidningarnas abonnemang och lösnummer. För att trots skatten kunna bi- behålla oförändrad upplagevolym skulle många tidningsföretag tvingas att — i stället för att övervältra skatten på köparna — själva bära denna såsom en ny kostnad i rö- relsen. Övertygande skäl talar nämligen för att efterfrågan på dagstidningar är elastisk, d.v.s. att en höjning av abonnemangs- och lösnummerpriserna — under i övrigt oför- ändrade förhållanden — måste resultera i en upplageminskning. Det förefaller också san- nolikt att efterfrågan på andra—tidningar är mera känslig för prishöjningar än efterfrå— gan på första-tidningar. Av detta skäl måste man räkna med att i synnerhet vissa mindre bärkraftiga tidningsföretag skulle — vid mer- värdeskatt på abonnemang och lösnummer — tvingas att arbeta under ännu hårdare ekonomiska förhållanden än tidigare. Det bör samtidigt erinras om att det främst blir dessa företag som kommer att få vid- kännas de negativa verkningarna av att den mervärdeskatt på annonser som införes den 1 januari nästa är faktiskt medför en 11— procentig prisstegring beträffande sådana annonser som säljs till allmänheten, för- eningar och organisationer samt vissa nä-

ringsföretag såsom banker, försäkringsbo- lag, resebyråer, biografer etc.

Konsumtionen av dagstidningar kan f. n. beräknas uppgå till ett belopp om ca 600 mkr per år. Vid en skattesats om 11,11 % kommer således en på abonnemang och lösnummer lagd mervärdeskatt att tillföra statsverket inemot 70 mkr per år. Det skul- le enligt vår uppfattning te sig mycket egen- domligt om statsmakterna i anslutning till pressutredningens betänkande med förslag om åtgärder i syfte att förbättra dagspres- sens ekonomiska villkor skulle fatta beslut om att belasta dagspressen med den nu nämnda pålagan.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill vi därför föreslå att dagstidningarna undantages från mervärdeskatt på abonne- mang och lösnummer.

Av experten Hallvig om mervärdeskatt på dagstidningar

Jag instämmer i ovanstående yttrande av hrr Forsberg, Gustafsson och Larsson om mervärdeskatten. Därutöver vill jag fram- hålla följande:

Eftersom de sakkunnigas utredningsupp- drag endast omfattar dagspressens ekono- miska villkor saknas möjlighet att i detta sammanhang överväga mervärdeskattens ne— gativa verkningar beträffande övrig perio- disk press. Det bör dock erinras om att Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) vid skilda tillfällen — senast i en hänvän- delse våren 1968 till riksdagens bevillnings- utskott —- uttalat sig mot att periodisk press över huvud taget belastas med omsättnings- skatter eller liknande pålagor.

Av ledamoten Forsberg om samdistribu- tionsrabatten '

Dagstidningsbranschen är en av de löne- intensivaste. sektorerna inom svenskt nä— ringsliv. Eftersom flertalet tidningsföretag tillhör kategorien små eller medelstora är möjligheterna till stordriftsfördelar förbe- hållna endast ett fåtal tidningar. När man

vill söka medel att hejda den pågående koncentrationsprocessen inom dagspressen — och därvid naturligen i första hand ägnar uppmärksamhet åt kostnaderna för fram— ställning och distribution av tidningar — finner man att de största rationaliserings— vinsterna synes kunna nås genom ökad sam- verkan inom branschen.

Ett sådant utbyggt samarbete kan inte minst utvecklas på distributionens område. Enbart det faktum att den svenska dags- pressens distributionskostnader kan uppskat- tas till i runt tal en kvarts miljard kronor, eller inemot en femtedel av branschens IO- tala kostnader, klargör hur angeläget det är att tillvarata alla möjligheter till rationa- liseringar på detta fält.

En utbyggd samdistribution framstår så- ledes som synnerligen önskvärd för att tid- ningsspridningen inte skall hindras av distri- butionskostnader, som successivt kan kom- ma att utgöra en alltför stark belastning på många företag och sålunda på sikt antagas leda till en ytterligare begränsning av tid- ningskonsumenternas faktiska valmöjlighe— ter.

Jag har därför i princip kunnat ansluta mig till det allmänna syfte, som bär upp utredningens förslag att under vissa angiv- na förutsättningar införa en statlig stimu- lansrabatt. Det är emellertid uppenbart att det redan genom företagens egna initiativ till samdistribution föreligger möjligheter till kostnadsbesparingar, som väsentligt översti- ger det föreslagna statsstödet.

Jag vill starkt understryka utredningens enhälligt uttalade mening att det från sam— hällets sida vore att föredra, om den av utredningen eftersträvade ordningen kunde genomföras utan införande av den före- slagna stimulansrabatten. Enligt min mening är också tidningsbranschen i sin helhet bäst betjänt av att den själv — och således utan bistånd i form av statliga subventioner —- kan lösa samdistributionsfrågorna och ge- nomföra en för samverkande parter skälig fördelning av kostnaderna. En framkomlig väg att nå dessa mål har för övrigt anvisats genom ett initiativ inom Tidningsutgivare- föreningen, vars styrelse beräknas tillsätta

en nämnd med opartisk ordförande, till vil- ket organ skall kunna hänskjutas frågor om skäligheten/oskäligheten i ingångna avtal om samdistribution och prövning av förslag till nya avtal.

Visar sig tidningsbranschen i stånd att på tillfredsställande sätt själv utveckla sam- distributionen och genomföra en skälig kost— nadsfördelning — olika tecken tyder enligt min mening härpå -— bortfaller därmed ock- så ett moment, som måste anses som be- svärande i subventionsalternativet, nämligen det faktum att nästan samtliga abonnerade eftermiddagstidningar i landet skulle kom- ma att undantas från ett statligt stöd, som däremot kan tillfalla flertalet morgontid— ningar.

De distributionssakkunniga har enligt min mening icke heller tillräckligt beaktat den omständigheten att där man i dag kan re- dovisa en skälig kostnadsfördelning mellan samdistribuerande företag torde den gles- spridda tidningen, trots högre exemplarkost- nad, nå en både relativt och i många fall absolut sett större besparingseffekt.

Det kan samtidigt inte fördöljas att den föreslagna samdistributionsrabatten kan komma att få ytterligt slumpartade verk- ningar och i många fall för starkt konsoli- derade tidningsföretag medföra väsentligt större kostnadsreduktioner än för mindre och ekonomiskt svaga.

Skulle emellertid det inom Tidningsutgi- vareföreningen tagna initiativet icke leda till resultat som på objektiva grunder kan be- dömas vara tillfyllest och förslaget till sam- distributionsrabatt därför komma att reali- seras, vill jag i sådant fall ytterligare under- stryka vikten av att de av utredningen för- utsatta diskussionerna med berörda parter kommer till stånd innan författningstext ut- formas. Med hänsyn till frågornas kompli- cerade natur bör lämpligen härvid anlitas en expertgrupp, bestående av företrädare för Tidningsutgivareföreningen, Pressbyrån och Postverket. En dylik expertgrupp har även speciella möjligheter 'att bedöma i vil- ken omfattning det föreslagna systemet kan realiseras. Även om Pressbyråns medverkan i vidgad samdistribution kan förutsättas,

återstår frågan om Postverkets möjligheter att engagera sig liksom prövningen av ett tredje alternativ i form av regionala före— tag med, som det heter i betänkandet, »fullt tillfredsställande distributionsapparat». Inte minst en samdistribution enligt det tredje alternativet kan göras flexibel och sålunda i varje särskilt fall beakta de re- gionala/lokala utgivningsförhållandena.

Bilaga 2:l Intervjuformulär (riksundersökningen)

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut svarade för insamling och bearbetning av intervju- materialet. Frågorna ingick i en s k omnibusundersökning, dvs frågor från flera uppdragsgivare var samladei ett formulär. Bakgrundsuppgifter om den tillfrågade samlades in gemensamt för alla frågeavdelningar. I den följande frågeredovisningen har bakgrundsuppgifterna — ålder, kön, yrke, bostadsort etc — inte medtagits.

Frågor om press, radio och TV 3.

4a. 4b. 4c. 4d.

6a. 6b.

60.

6d.

7a.

Brukar Ni mera regelbundet läsa någon dagstidning? Jag tänker då både på morgon- och kvällstidningar och både rikstidningar och ortstidningar.

Vilken tidning är det? Brukar Ni läsa eller titta i någon annan eller några andra dagstidningar mera regelbundet? Ungefär hur många nummer av brukar Ni läsa eller titta i per vecka?

Prenumererar Ni eller någon annan person i Ert hushåll på ........................... eller köper Ni lös- nummer av den?

Läste eller tittade Ni i någon dagstidning i går ............ -dagen den .............. ? Jag tänker då både på morgon- och kvällstidningar inkl. ortstidningar?

Vilken eller vilka tidningar var det?

Sedan skulle jag också vilja veta när under gårdagen Ni läste Vi börjar med tiden före kl 9 på morgonen. Läste eller tittade Ni 1 under den perioden och i så fall hur länge?

Sedan tar vi perioden mellan kl 9 på morgonen och 5 på eftermiddagen. Läste eller tittade Ni i .................................... under den perioden, och i så fall hur länge?

Då återstår kvällen från och med kl 5 i går. Läste eller tittade Ni i ............................. under den perioden och i så fall hur länge?

Sedan skulle vi vilja veta vad Ni brukar läsa om i Er dagstidning/Era dagstidningar? (Svarskort visas) Här är en lista med exempel på olika saker som man kan läsa om i dagstidningarna. Först står »Artiklar om konsumentupplysning.» Händer det någon gång att Ni läser eller tittar på sådana artiklar då Ni läser dagstidningar? Om Ja: Hur ofta brukar Ni läsa eller titta på .......................................... då Ni läser dagstidningar? Skulle Ni

7b.

7c.

vilja säga att det är alltid då sådant innehåll förekommer eller ofta eller sällan. Svars- alternativen står längst ned till vänster på listan som Ni fick.

Tycker Ni att det står för litet, för mycket eller lagom mycket om .............................. i de tidningar Ni brukar läsa? Tänk först på ................................................... (tidning 1).

Tänk sedan på ........................... . ....................... (tidning 2).

Svarskort/Innehållslista

PHPMPPP?

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20.

10 a.

10 b. 10 0.

Artiklar om konsumentupplysning dvs nya varor Referat om vad som händer i stads- eller kommunalfullmäktige Idrottshändelser i Sverige och utomlands

Familjenyheter, t ex födslar, giftermål, födelsedagar Artiklar om den lokala arbetsmarknadssituationen, om lokala företag Recensioner eller notiser om film Artiklar om olyckor och brott Diskussioner och debatter i tidningen om samhällsfrågor, t ex om vattenvård, narkotika- problemet, filmcensur

Nöjesannonser

Artiklar och notiser om lokala konserter, teatrar, utställningar Serierna Ledarsidan, t ex ledare, kommentarer, pressgrannar

Insändarspalterna

Referat om vad som händer i riksdagen Reportage om känt folk i nöjesbranschen Recensioner av nyutkomna böcker Referat från och annonser om lokala föreningsmöten Frågespalter med råd om sociala, medicinska och praktiska angelägenheter Vad som kommer i radio och TV, både reportage och själva programmet Nyheter och reportage om krigshändelser

På vilket sätt tycker Ni att Ni personligen får de mest tillförlitliga informationerna om »Vad som händer i riksdagen»? Är det genom att läsa dagstidningarna, är det genom att lyssna på radio, är det genom att titta på TV eller är det på något annat sätt? Motsvarande fråga — mest tillförlitliga informationerna - om »Samhällsfrågor», »Olyckor och brott» och »Krigshändelser».

Så skulle jag vilja ställa några frågor angående radiolyssnandet. Lyssnade Ni på radio i går ............... -dagen den ..................... ?

Lyssnade Ni på radio före kl 9? » » » » mellan kl 9 och 12? » » » » » kl 12 och 13? » » » » » kl 13 och 17? » » » » » kl 17 och 19? » » >> » efter kl 19?

Vilka kanaler lyssnade Ni på — P1, P2, P3 eller på någon utländsk station?

Ungefär hur länge lyssnade Ni på radio före kl 9?

» » » » » » » mellan kl 9 och 12? » » » » » » » » kl 12 » 13? » » » » » » » » kl 13 » 17? » » » » » » » » kl 17 » 19? » » » » » » » efter kl 19? 1968: 48 87

Lyssnade Ni på nyheterna i radio någon gång på morgonen i går .................. -dagen den ............... ? Lyssnade Ni på nyheterna i radio någon gång mitt på dagen i går .................. -dagen den ...........? Lyssnade Ni på nyheterna i radio någon gång på kvällen efter kl 18 i går .................. -dagen den ..................... ')

. Hörde Ni på något av de regionala nyhetsprogrammen i går .................. -dagen den ............... ? Jag tänker då på de olika program som sänds vardagar kl 13 och 18.15 över olika distrikt i landet.

Bilaga 2:2 Teknisk rapport för intervjuundersökningen

1 Inledning

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut utförde i mars—april 1968 en s.k. omni- busundersökning, dvs. en undersökning, som omfattar datainsamling för flera olika upp- dragsgivare samtidigt.

2 Population och urval 2.1 Population

Undersökningspopulationen utgjordes av personer bosatta i Sverige och födda 1888— 1953.

2.2 Urvalsram

Som urvalsram användes 1968 års mantals- längder.

2.3 Urval

Urvalspersonerna uttogs slumpmässigt enligt ett förfarande vars tekniska benämning är »självvägt tvåstegsurval». Som urval av förstastegsenheter användes utredningsinsti- tutets basurval bestående av 74 s.k. pri- mära urvalsenheter (pue), utvalda ur 74 strata i populationen med urvalssannolikhe- ter proportionella mot folkmängdens stor- lek. I andra steget valdes personer med san- nolikheter, som var omvänt proportionella mot de som gällde för urvalet av de primära

urvalsenheterna. Varje person i populatio- nen erhöll på detta sätt samma urvalssan- nolikhet och urvalet blev således »själv- vägt».

Bruttourvalet omfattade 2019 intervju- personer (Ip). Dessa fördelades på nio lika stora delurval genom att Ip nr 1 hänfördes till delurval nr 1, Ip nr 2 till delurval nr 2, Ip nr 9 till delurval nr 9, Ip nr 10 till del- urval nr 1 osv. För varje delurval fastställ- des en viss datainsamlingsperiod omfattan- de tre dagar, se nedan punkt 4.1.

För Informationsutredningens del begrän- sades undersökningen till delurvalet 1—5, 1 123 personer, och för Rikspolisstyrelsens del till delurvalen 3—7, 1 121 personer.

3 Mätinstrument

Nio typer av formulär användes, ett för varje delurval, vilka åtskildes genom olika färgnyanser på försättsbladen. Endast frå- gor i TV-undersökningen samt vissa av Pressutredningens frågor varierade mellan de nio formulärtyperna. Olikheterna i for- mulären berodde på att frågorna i dessa bå- da delundersökningar avsåg en viss mät- dag. Varje intervjuperson tillfrågades i TV- undersökningen om TV-programmen under de tre dagar som föregick intervjudagen. I undersökningen för Pressutredningen till- frågades intervjupersonen om tidningsläsan- de och radiolyssnande dagen före intervju- dagen.

Undersökningens innehåll framgår av den i inledningen redovisade förteckningen över uppdragsgivare och ämnesområden. För samtliga uppdragsgivares räkning insamla- des uppgifter om intervjupersonernas kön, ålder, civilstånd, utbildning, typ av bo— stadsort, inkomst samt politisk partiprefe- rens.

4 Undersökningens genomförande 4.1 Fältarbete

Data insamlades genom personligt besök av utredningsinstitutets lokalombud. Datain— samlingsperioden omfattade i en huvudetapp tiden 30.3—9.4, sammanlagt elva dagar. För varje delurval begränsades datainsam- lingsperioden till tre dagar, varvid delurval nr 1 intervjuades dagarna 30.3—1.4, del- urval nr 2 dagarna 31.3—2.4 osv. Under denna etapp genomfördes intervju med 1 675 Ip.

Resterande Ip söktes på nytt under tiden 23.4—75 med samma fördelning av data- insamlingsperioden för de olika delurvalen som beskrivits ovan (perioden började för respektive delurval på samma veckodag som i huvudetappen). Härvid genomfördes in- tervju med ytterligare 108 Ip.

Frågorna i TV-undersökningen var, som framgått av punkt 3 ovan, bundna till hu- vudetappen och utgick därför i den andra etappen. Detsamma gäller även vissa frågor i Pressundersökningen. Dessa frågor ställ— des emellertid även i den andra etappen, men svaren användes endast för en bedöm- ning av bortfallseffekten för resultatet i hu- vudetappen.

4.2 Redovisning av övertäckning och bort- fall

Övertäckningen, de personer i bruttourva- let som befanns ej tillhöra undersöknings- populationen, samt bortfallet redovisas i ne- danstående tablå.

För de delar som avser TV- och Press- undersökningen har en separat bortfallsre—

Totalt Bruttourval 2 019 Övertäckning1 5 Nettourval 2 014 Bortfall 231 (i procent av nettourvalet) 11,4 därav: Vägran 104 5,2 Ej anträffade 44 2,2 Sjuka 32 1,1 På sjukhus 18 0,9 Utomlands 22 1 1, Övrigt 21 1,0 Antal genomförda intervjuer 1783

1 Avlidna före urvalstillfället.

dovisning lämnats till respektive uppdrags- givare.

4.3. Partiellt bortfall

Förutom det under punkt 4.2 redovisade bortfallet förekom ett partiellt bortfall, vil— ket innebär att endast delar av intervjun kunde genomföras. Det partiella bortfal- let var för Pressutredningens del 4 Ip.

4.4. Granskning och bearbetning

Det inkomna primärmaterialet granskades och kodades kontinuerligt av utredningsin- stitutets personal. Uppgifterna i formulären stansades på hålkort varefter alla hålkort kontrollstansades. Hålkortsmassan kontroll- kördes därefter enligt utredningsinstitutets kontrollprogram och de upptäckta felen rät— tades.

Vid den maskinella tabellframställningen användes ett av utredningsinstitutets stan- dardprogram.

5 Felkällor 5.1 Allmänt

I samtliga stadier av en intervjuundersök- ning vid intervjun, kodningen, stansningen

och bearbetningen föreligger alltid risker för olika typer av fel. Särskilda felkällor ut- görs dessutom av att bortfall förekommer och att endast ett stickprov av populatio- nen undersöks.

5.2 Mätfel

Dessa fel uppstår då ett uppmätt värde av- viker från »det sanna». Beroende på i vilket stadium av undersökningen som fe- let uppstår brukar man skilja på observa- tionsfel, kodningsfel, stansningsfel och be- arbetningsfel. Av dessa fel är observations- felen svårast att eliminera, särskilt de fel som beror på att intervjuobjektet inte erin- rar sig >>det sanna värdet» beroende på prestige, kunskapsfaktorer rn. m. Kod- ningsfel och stansningsfel kan lättare kon- trolleras genom noggranna instruktioner och väl utprovade kontrollprogram. Risken för allvarliga bearbetningsfel torde i denna un- dersökning vara liten då väl utprovade pro- gram användes.

5.3. Slumpfel

Slumpfelen orsakas av att endast en del av populationen undersöks. Det slumpmäs- siga fel, som kan uppstå, kontrolleras främst genom stickprovets storlek. Detta medför att skattningar, som gäller antals- mässigt små redovisningsgrupper har en låg- re tillförlitlighet i detta avseende än skatt- ningar, som gäller stora grupper. Beräk- ningar av slumpfelens storlek har inte ingått i undersökningsuppdraget.

5.4. Bortfall

Erfarenheterna visar att de personer som ingår i bortfallet ofta utgör speciella grup— per av befolkningen. Detta medför att bort- fallet i många fall kan ha en snedvridande effekt på undersökningsresultaten.

Som framgår av tablå 1 ovan uppgick bortfallet till 11,5 % av urvalet på 2014 personer, vilket får anses vara högre än

normalt för intervjuundersökningar av detta slag. Det relativt höga bortfallet torde del- vis förklaras av att mätperioden trots extra uppföljningsperiod var kortare än vad som är normalt vid intervjuundersökningar av den omfattning det här är fråga om. Vidare var intervjuformuläret långt och intervjuer- na tog lång tid, vilket fick till följd att ett större antal personer p. g. a. tidsbrist väg- rade deltaga i undersökningen.

5.5. Åtgärder för att undvika felkällorna

Frågeformulärets konstruktion är av stor betydelse för att reducera mätfelens om- fattning. Utredningsinstitutet har vid fråge- konstruktionen endast medverkat ibegrän— sad omfattning. Uppdragsgivarna har själva svarat för frågornas utformning, varefter endast viss justering och anpassning har gjorts av Utredningsinstitutet.

I fältarbetet deltog 227 av utrednings- institutets lokalombud vilka samtliga genom- gått institutets grundutbildning. Speciellt för den aktuella undersökningen utarbetades särskilda instruktioner till intervjuarbetet.

Åtgärder för att minska bortfallets stor- lek vidtogs genom utsändande av vägrar- brev samt ett flertal återbesök till de inter- vjuobjekt med vilka intervju ej kommit till stånd.

5.6. Kontroller

De ovan redovisade åtgärderna komplette- rades genom kontroller i olika stadier av undersökningen, avsedda att upptäcka och korrigera uppkomna felaktigheter. Bl.a. skedde en manuell kontroll av de insamla- de uppgifterna samtidigt med kodningsarbe— tet. Samtliga hålkort kontrollstansades. De i avsnitt 4.4 beskrivna kontrollkörningarna avsåg att upptäcka intervju-, kodnings- och stansningsfel.

6 Redovisning av resultaten

Resultaten redovisas i form av råtabeller. Redovisning har skett dels i absoluta tal, dels i procenttal.

Vid granskningen av primärmaterialet upptäcktes några fall, där enstaka frågor felaktigt var överhoppade vid intervjuerna. På grund av den knappa tiden för bearbet- ningen av materialet kunde ej komplette- rande uppgifter inhämtas i samtliga dessa fall. I några enstaka fall inträffade, att intervjupersonerna under intervjuns gång vägrade att fortsätta deltaga i intervjun el- ler vägrade besvara vissa frågor. Samtliga frågor, där uppgift således saknas har vid kodningen betecknats med en 9:a. Ovan- stående gäller dock ej det under punkt 4.3 nämnda partiella bortfallet.

För Sveriges Radios TV-undersökning samt för vissa till mätperioden bundna del- frågor för Pressutredningen, redovisas en- dast de under perioden 30.3—9.4 erhållna intervjuerna.

Bilaga 4: l balansanalys)

Av Sven Tallin

Pressutredningen 1963 belyste den svenska dagspreSSens ekonomiska status genom bl. a. en extern balansanalys. I föreliggan- de bearbetning av motsvarande bokslut för 1967 har sålunda jämförelser kunnat göras med värdena för 1963, varigenom de för- ändringar som skett under denna fyra- årsperiod framträder.

Målsättningen har varit att belysa tid- ningsföretagens finansiella struktur ur olika aspekter och de värden, som presenteras är givetvis approximativa, eftersom flerta- let värden i ett företags bokslut inte är ex- akta, utan påverkade av skattemässiga, lag- bundna eller konventionella regler och av personliga värdesättningar. Därtill kom- mer, att boksluten endast speglar situatio- nen vid ett visst givet tillfälle, dvs. den dag, per vilken boksluten uppgjorts. Trots dessa begränsningar ger en extern balans- analys en ganska klar bild av företags- gruppernas inbördes positioner ur finan— siell synvinkel.

Den metodik, som använts, är densam- ma som vid bearbetningen av boksluten för 1963, dock har i något fall då använda me- dianvärden omräknats till aritmetiska me- deltal. För båda åren gäller att endast 5 % av företagen av olika anledningar inte velat ställa sina bokslut till utredningens förfo- gande. De felande företagens bokslut tor- de inte påverka utfallen i analysen och då materialet för båda åren omfattar 95 % kan redovisningen betraktas som gällande

Den svenska dagpressen 1963 och 1967 (en extern

hela branschen. Företag, som utger dags- tidningar med lägre periodicitet än 3 num- mer i veckan, har ej medtagits, då de ut- gör en för liten grupp för att utfallet skulle bli meningsfullt.

Företagen har uppdelats i grupper efter upplagestorlek, förutom vad gäller stor- stadstidningarna, dvs. dagstidningarna från Stockholm, Göteborg och Malmö, och i två marknadsgrupper. Förstapositionsgrup- pen omfattar företag som utger tidningar som är större än övriga tidningar på samma geografiska område och andrapositionsgrup- pen de företag, som utger tidningar, som inom sina respektive områden har konkur- rens med annan eller andra, större tidning- ar. I ett par fall, då två tidningar från samma utgivningsort har ungefär lika stora upplagor, har båda tidningarna förts till förstapositionsgruppen.

Analysen har inte kunnat beakta om fö- retag vid sidan av tidningsutgivningen även haft andra rörelsegrenar, såsom civiltrycke— ri, utan de data, som redovisas i balansana- lysen gäller utfallet av den samlade rörel- sen hos berörda företag.

Kommentarer till tabellerna

Tabell 1

Förskjutningarna inom storstadsgruppen förklaras av att ur andrapositionsgruppen har försvunnit Ny Tid och Stockholms- Tidningen, som båda nedlagts under perio-

Tabell 1 . Företagens gruppering efter upplaga och marknadsposition

Varav Första- Andra- positions- positions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30 000 ex. i uppl. 20 24 19 24 1 0 Tidn. med 20—30 000 ex. i uppl. 17 10 11 6 6 4 Tidn. med under 20 000 ex. i uppl. 30 27 18 17 12 10 Summa för dag]. landsortstidn. 67 61 48 47 19 14 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10 000 ex. i uppl. 15 15 14 14 1 ] Tidn. med under 10 000 ex. i uppl. 16 13 12 10 4 3 Summa för icke dagliga tidn. 31 28 26 24 5 4 Summa för landsortstidn. 98 89 74 71 24 18 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 10 9 3 4 7 5 Summa för hela dagspressen 108 98 77 75 31 23 Tabell 2. Företagens årsomsättning i miljoner kronor Varav Första- Andra- positions- positions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorzen: Förlag med dagliga tidningar Tidn. med över 30000 ex. i upp]. 184 324 177 324 7 — Tidn. med 20—30.000 ex. i uppl. 97 80 63 47 34 33 Tidn. med under 20000 ex. i uppl. 86 132 52 76 34 56 Summa för dagliga landsortstidningar 367 536 292 447 75 89 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex i uppl. 30 51 28 48 2 3 Tidn. med under 10000 ex. i upp]. 14 17 11 15 3 2 Summa för icke dagliga tidningar 44 68 39 63 5 5 Summa för landsortstidningar 411 604 331 510 80 94 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 491 720 296 544 195 176 Summa för hela dagspressen 902 1 324 627 1054 275 270 94 SOU 1968: 48

Tabell 3. Tidningsgruppernas upplagor i tusental exemplar

Varav

Första- Andra- positions- positions—

Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landrorten: Förlag med daglig tidningar: Tidn. med över 30000 ex.i uppl. 800 985 770 985 30 — Tidn. med 20—30 000 ex. i uppl. 420 255 285 155 135 100 Tidn. med under 20000 ex.i uppl. 370 355 240 225 130 130 Summa för dagliga landsortstidningar 1 590 1 595 1 295 1 365 295 230 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 210 240 200 230 10 10 Tidn. med under 10000 ex. i uppl. 95 80 75 65 20 15 Summa för icke dagliga tidningar 305 320 275 295 30 25 Summa för landsortstidningar 1 895 1 915 1 570 1 660 325 255 Starstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 1 975 2 245 1 190 1 780 785 465

Summa för hela dagspressen 3 870 4160 2 760 3 440 1 110 720 den. I Stockholms-Tidningens bokslut för Tabell 3

1963 ingick emellertid även Aftonbladet, som för 1967 placerats i förstapositions- gruppen. Dvs. två tidningar i storstads- gruppen har försvunnit, men endast ett tidningsutgivande förlag.

De förändringar, som redovisas för landsortspressen, behandlas på annat ställe i utredningen.

Tabell 2

Totalsummoma visar att dagspressen ökat sin omsättning från 1963 till 1967 med i det närmaste 50 %. Ökningen ligger dock helt på förstapositionstidningarna, medan andrapositionstidningarna stått stilla som grupp betraktat. Men så har också den gruppen minskat från 31 till 23 företag. Ökningen är av samma storleksordning för såväl landsorts- som storstadsgruppen. Den procentuellt sett största omsättningsökning— en ligger hos landsortstidningarna med över 30000 ex. i upplaga. Här har också den största och nästan enda ökningen av anta- let enheter inträffat (se tabell 1).

Upplageutvecklingen redovisas på annat ställe i utredningen, men medtages här i avrundade tal för att visa fördelningen ef- ter den gruppindelning som ligger till grund för balansanalysen. De företag, som inte ställt sina bokslut till utredningens förfo- gande ingår heller inte ovan.

Bland landsortstidningarna har gruppen med över 30000 ex. i upplaga ökat sin andel av landsortsmarknaden från ca 40 % till ca 50 %. Andrapositionstidningamas marknadsandel har sjunkit från 17 till 131/2 % .

Värdena för storstadstidningarna påver- kas till stor del av att Aftonbladet flyttats från andra- till förstaposition (se kommen- tar till tabell 1) och därtill av Stockholms kvällstidningars upplageframgångar.

Tabell 4

Egenkapitalförhållandet anger den finan- siella säkerheten eller soliditeten ur borge- närssynpunkt. Att ange ett gränsvärde som

Tabell 4. Egenkapitalförhållandet (Egenkapitalet i procent av summa tillgångar enligt boksluten)

Varav Första- Andra— positions- positions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex. i uppl. 21 21 23 21 11 9 Tidn. med 20—30 000 ex. i uppl. 14 12 15 14 Tidn. med under 20000 ex. i uppl. 14 13 16 14 11 12 Medelvärde för dagliga landsortstidningar 18 18 20 19 11 11 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 26 26 27 26 28 28 Tidn. med under 10000 ex. i uppl. 28 35 27 34 Medelvärde för icke dagliga tidningar 27 28 27 28 28 28 Medelvärde för ]andsortstidningar 19 19 21 20 12 12 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 23 24 27 27 17 16 Medelvärde för hela dagspressen 21 22 24 23 16 14 Tabell 5. Aktieägaretillskott och andra subventioner (i tusental kronor) Småsiffrorna i högerkanten av summorna anger antalet företag i respektive grupp. Varav Första- Andra- positions- positions— Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30 000 ex.i uppl. 1 9072 2566, 1 6491 25663 2581 Tidn. med 20—30 000 ex. i upp]. 16174 6902 —— — 1 617& 690” Tidn. med under 20000 ex. i uppl. 2129” 2 3288 90a — 2039" 2328& Summa för dagliga landsortstidningar 5 65313 5 58412 1 7393 2 5668 3 914" 3 018" Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex.i uppl. 441 —— — — 441 _ Tidn. med under 10000 ex.i uppl. —- —— — — — _— Summa för icke dagliga tidningar 44l _ _. _ 441 _ Summa för landsortstidningar 5 697" 5 5841” 1 739:, 2 566* 3 958" 3 01810 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 18 4923 5 393. —— 3 2001 18 4923 2 1933 Summa för hela dagspressen 24189” 10 977" 17393 5 7663 22 450" 5 211la

(Mest likvida tillgångar i relation till kortfristiga skulderna).

Varav Förstapositions- Andrapositions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex. i uppl.. 123 112 125 113 99 56 » » 20—30 000 » » » 106 87 108 104 » » under 20000 » » >> 103 112 109 115 92 109 Medelvärde för dag]. landsortidn. 114 108 118 112 96 86 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 150 115 151 114 133 164 » » under 10000 » » » 158 155 166 150 Medelvärde för icke daglig tidn. 152 124 154 122 133 164 Medelvärde för landsortstidn. 119 110 123 113 99 90 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 120 145 129 167 108 95 Medelvärde för hela dagspressen 119 125 126 133 105 93 Tabell 7. Rörelsekapitalet i medeltal per företag (i tusental kronor) (Omsättningstillgångarna minus de kortfristiga skulderna). Varav Förstapositions- Andrapositions— Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex i uppl. 730 540 770 540 135 — » » 20—30 000 » » » 215 —25 250 260 ——450 » » under 20 000 >> >> » 115 280 160 320 75 230 Medelvärde för dagl. landsortstidn. 325 325 410 420 100 35 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i upp]. 210 260 220 260 90 170 » » under 10000 » » » 160 200 190 220 Medelvärde för icke dagl. tidn. 185 230 200 240 170 Medelvärde för landsortstidn. 280 300 340 360 100 65 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg 2 100 6 200 5 000 13 200 900 650 och Malmö Medelvärde för hela dagspressen 450 840 520 1040 300 190

Varav Förstapositions- Andrapositions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsarlen: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex i upp]. 7,9 4,0 8,2 4,0 2 3 0

» » 20—30 000 » » » 3 8 0 4,3 3,5 ' » >> under 20000 » » » 40 5,8 4,8 7,1 2,6 4,1 Medelvärde för dag]. landsortstidn. 5,9 3,8 6,8 4,4 2,5 0,6 Förlag med icke dagliga tidningar:

Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 10,8 7,6 11,0 7,5 8 8 13 5 » >> under 10000 » >> >> 17,2 14,9 19,3 14,3 ' ' Medelvärde för icke dag]. tidn. 12,9 9,5 13,5 9,1 8,8 13,5 Medelvärde för landsortstidn. 6,7 4,4 7,6 5,6 2,9 1,2

Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg

och Malmö 4,3 7,8 5,0 9,6 3,2 1,9 Medelvärde för hela dagspressen 5,4 6,2 6,4 7,4 3,1 1,6

en riktlinje för vilka företag som kan be- traktas som solida eller inte är vanskligt, men på basis av analyser, gjorda vid tre tillfällen, kan man komma till att talet 15 skulle kunna vara en acceptabel siffra.

Tabellen ovan visar i stort sett inga stör- re förändringar mellan åren 1963 och 1967, vilket skulle innebära att soliditeten skulle vara densamma för de två åren. De dagli— ga förstapositionstidningarnas soliditet är ungefär dubbelt så god som andrapositions- tidningarnas.

Här måste beaktas, att värdena påverkats av att ett antal företag erhållit ägaretill- skott (se tabell 5).

Tabell 5

Tillskotten är i flertalet fall redovisade som aktieägaretillskott, i några fall som koncernbidrag eller extraordinär intäkt.

Den stora skillnaden mellan 1963 och 1967 sammanhänger främst med att först- nämnda år erhöll den numera nedlagda Stockholms-Tidningen 14,2 miljoner kr. i

tillskott. De tre förstapositionstidningarna som fått tillskott 1967 har beteckningen so- cialdemokratiska. Samma gäller flertalet av de understödda andrapositionstidningarna.

Tabell 6

Likviditeten eller betalningsförmågan bör enligt formeln ovan inte understiga värdet 100, dvs. betalningsmedlen bör vara minst lika stora som de kortfristiga skulderna.

Den sämsta betalningsförmågan återfin- nes hos de dagliga tidningarna med upplaga mellan 20- och 30 000 ex. De generellt sett lägre värdena för landsortstidningarna kan vara ett utslag av att kortare kredittider möjliggjort att summa likvida medel kan hållas lägre. Storstädernas förstatidningar visar en accentuerad likviditetsförbättring, medan andratidningarnas likviditet är otill- räcklig.

Värdena har givetvis påverkats av att 16 företag, varav 13 i andrapositionsgrup- perna, erhållit aktieägaretillskott (se tabell 5).

Tabell 9. De synliga reserverna (i tusental kronor) (Egenkapitalet minus aktiekapitalet).

Varav Förstapositions- Andrapositions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsarten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex. i upp]. 14300 25600 14300 25600 0 — » » 20—30 000 » » >> 2 600 2 900 2 300 2 600 - 300 300 » >> under 20 000 >> » >> 2 700 3 600 2 600 3 600 100 0 Summa för dagl. landsortstidn. 19 600 32100 19 200 31 800 400 300 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 3200 7500 3200 7 500 0 0 >> » under 10000 >> » » 1200 1900 1 100 1 600 100 300 Summa för icke dagl. tidn. 4400 9 400 4 300 9 100 100 300 Summa för landsortstidn. 24 000 41 500 23 500 40 900 500 600 Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg ' och Malmö 46 100 51 400 34 800 44 900 11 300 6 500 Summa för hela dagspressen 70 100 92 900 58 300 85 800 11 800 7 100 Tabell 10. De dolda reserverna (i tusental kronor) Varav Förstapositions- Andrapositions- Samtliga tidningar tidningar Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsorten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex. i upp]. 18300 32800 18 300 32800 0 — >> » 20—30 000 >> » >> 10 300 10 300 8 500 7 600 1 800 2 700 >> » under 20 000 >> >> >> 10 000 14 800 8 600 10 500 1 400 4 300 Summa för dagl. landsortstidn. 38 600 57 900 35 400 50 900 3 200 7 000 Förlag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 6400 8 700 6400 8 400 — 300 >> >> under 10 000 >> >> >> 3 500 3 200 3100 3 000 400 200 Summa för icke dagl. tidn. 9 900 11 900 9 500 11 400 400 500 Summa för landsortstidn. 48 500 69 800 44 900 62 300 3 600 7 500 Storstäderna- Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 45 200 53 700 39 600 44 500 5 600 9 200 Summa för hela dagspressen 93 700 123 500 84 500 106 800 9 200 16 700 SOU 1968:48 99

Varav Förstapositions- Andrapositions- tidningar tidningar

Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967

Landsorten: Förlag med dagliga tidningar:

Tidn. med över 30000 ex. i uppl. 40009 950012 — — >> >> 20—30000 » >> » 5004 2003 — —— >> >> under 20000 >> >> » 12003 11008 — —

Summa för dagl. landsortstidn. 5 700” 10 80018 — —

Förlag med icke dagliga tidningar:

Tidn. med över 10000 ex. i upp]. 5005 1200'5 — —— >> » under 10 000 >> >> » 4002 5002 — 1001 Summa för icke dagl. tidn. 9007 1700& — 1001 Summa förlandsortstidn. 6 60023 12 50023 — 1001

Storstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg och Malmö 14 5003 12 5003 — —

Summa för hela dagspressen 21 10028 25 000" — 1001

Tabell 12. Pensionsstiftelserna (i tusental kronor)

Småsiffrorna i högerkanten av summorna anger antalet företag i respektive grupp.

Varav Förstapositions- Andrapositions- Samtliga tidningar tidningar

Tidningsgrupper 1963 1967 1963 1967 1963 1967 Landsarten: Förlag med dagliga tidningar: Tidn. med över 30000 ex. i uppl. 17400 27000 17 400 27000 —— 0

>> >> 20—30 000 >> >> >> 4 300 5 100 3 900 4 200 400 900 >> >> under 20000 » >> >> 4 300 4600 3 700 4300 600 300 Summa för dagl. landsortstidn. 26 000 36 700 25 000 35 500 1 000 1 200 Förslag med icke dagliga tidningar: Tidn. med över 10000 ex. i uppl. 3400 3 600 3400 3 600 — —

>> >> under 10 000 » » >> 800 900 800 900 -— — Summa för icke dagl. tidn. 4200 4 500 4200 4500 — — Summa för landsortstidn. 30 200 41 200 29 200 40 000 1 000 1 200 Starstäderna: Tidningsförlagen i Stockholm, Göteborg

och Malmö 74 000 117 700 54 400 103 400 19 600 14 300 Summa för hela dagspressen 104 200 158 900 83 600 143 400 20 600 15 500 100 SOU 1968: 48

Rörelsekaptialet omfattar den relativt lik- vida delen av företagens egenkapital och eventuellt del av det långfristiga främman- de kapitalet. Tabellen visar viss parallelli- tet med den föregående, skillnaderna be- ror på att de tal som använts i relationsbe- räkningarna inte är helt identiska.

Landsortspressens andrapositionstidningar har en starkt försämrad ställning med un- dantag för de få kvarvarande icke dagliga tidningarna i positionsgruppen. Även stor- städernas andratidningar har ett lägre rö— relsekapital 1967 än 1963, medan första— tidningarnas ökat kraftigt.

Även dessa värden påverkas i tillämpliga fall av aktieägaretillskott (se tabell 5).

Tabell 8

När man redovisar rörelsekapitalet i % av omsättningen får man en klarare bild än i tabell 7 av ställningen. AV medelvärdena för hela landsortspressen framgår att 1963 hade andrapositionstidningarna ett rörelse- kapital i förhållande till omsättningen som svarade mot 35 % av vad förstapositionstid- ningarna uppvisade. År 1967 hade dessa 35 % sjunkit till 20 %.

För storstadstidningarna blir utslaget än större, andratidningarnas hade enligt samma jämförelsemetod 1963 ett värde av 65 %, som 1967 sjunkit till 20 %.

Även i denna beräkning har värdena på- verkats i positiv riktning av de åtgärder, som redovisas i tabell 5.

Tabell 9

De synliga reserverna enligt formeln ovan har ökat betydligt mer hos landsortstidning- arna, över 70 %, än hos storstadstidning- arna, 11 %. Förstapositionstidningarna i landsorten redovisar här över 40 milj. kr., medan andrapositionstidningarna endast cir- ka 1/2 milj. kr.

Tabell 10

De dolda reserverna har framräknats en- ligt följande regler. För fastigheter har

gällt, att om taxeringsvärdet varit högre än det bokförda värdet för samma fastighets- tillgångar, har skillnaden betraktats som en dold reserv. Detta torde i allmänhet inne- bära en försiktig värdering.

Beträffande maskiner och inventarier har gällt antagandet, att brandförsäkringsvär- dena på dessa tillgångar motsvarat återan- skaffningsvärdet. Som analysvärde har då tagits 40 % av brandförsäkringsvärdena.

Om analysvärdet då blivit större än det bokförda värdet på dessa tillgångar, har skillnaden räknats som en dold reserv.

Hos landsortspressen har de dolda re- serverna under perioden 1963—1967 ökat med 20 milj. kr. och hos storstadspressen med 8 milj. kr.

Tabell 1 I

Investeringsfondemas kapital har för- dubblats hos landsortspressen på fyra år, eller från 61/2 milj. kr. till 12 1/2 milj. kr. Hos storstadstidningarna har däremot någon minskning inträtt. Endast en andrapositions- tidning har gjort avsättning till investerings- fond.

Tabell [2

Förstapositionstidningarna har under ana- lysperiodens fyra år ökat sina pensionsstif— telser eller fonder med 60 milj. kr., varav nära 50 milj. kr. på storstadstidningsgrup- pen.

Andrapositionstidningamas fonder upp- går till endast 10 % av vad förstapositions- tidningarna uppnått och även om man tar hänsyn till skillnaden i antal företag visar detta att andratidningarna inte »haft råd» till dylika avsättningar.

Minskningen i andrapositionsgruppen för storstadstidningarna sammanhänger med att (Stockholms-Tidningen) — Aftonbladet flyt- tats från andra- till förstapositionsgruppen (se kommentar till tabell 1).

Bilaga 412 Frågeformulär för den ekonomiska enkäten

1. Utgivningsort:

2. Tidningens namn: (Om flera tidningar utges av förlaget, antecknas huvudtidningens namn)

3. Övriga tidningar som utges av förlaget och som ingår i följande redovisning:

Tidningarnas namn Utgivningsdagar per vecka

4. PERSONAL 1967 (MEDELANTALET) Medelantalet anställda i tidningsrörelsen (utom tidningsbud) under år 1967.

Totalt

Därav på a) administrativ avdelning' (definition: se ER sid. 18) ......................................... *) (städcentral med anställda ingår) * b) redaktionsavdelning (Definition: se ER sid. 21) c) annonsavdelning (Definition: se ER sid. 18) d) teknisk avdelning (Definition: se ER sid. 21) .......................................... (Inklusive tekniska hjälpavdelningar)

b)

c:)

b)

6)

b)

6)

e) distributionsavdelning utom tidningsbud (Definition: se ER sid. 18)

f) anställda i birörelser (Definition: se ER sid. 22)

KOSTNADER I TIDNINGSRÖRELSEN 1967 Löner, socialavgifter och provisioner till egen personal Tidningspappersförbrukning inklusive infrakter Postavgifter (utom portokostnader) Teleavgifter (telex, telefon och linjehyror) Övriga kostnader (redovisas brutto, dvs. inklusive provisioner till annonsbyråer och Pressbyrån) INTÄKTER AV TIDNINGSRÖRELSEN 1967 Annonsintäkter, totalt (redovisas brutto, dvs. inklusive provisioner) Upplageintäkter, totalt (redovisas brutto, dvs. inklusive provisioner) Övriga intäkter av tidningsrörelsen RESULTAT AV TIDNINGSRÖRELSEN 1967 Totalintäkter av tidningsrörelsen Totalkostnader i tidningsrörelsen Resultat av tidningsrörelsen

INTÄKTER UTANFÖR TIDNINGSRÖRELSEN 1967 Totalt Därav intäkter (brutto) från civiltryckeri Ingår bland intäkterna tillskott utan motprestation (vederlagsfria förvärv enligt aktiebolagslagen 1025 p 6)? KOSTNADER UTANFÖR TIDNINGSRÖRELSEN 1967 Totalt Därav kostnader för civiltryckeri

RESULTAT AV VERKSAMHETEN UTANFÖR TIDNINGS- RÖRELSEN 1967

INTÄKTER FÖR HELA FÖRETAGET 1967 i form av räntor och dylikt KOSTNADER FÖR HELA FÖRETAGET 1967 i form av av- skrivningar, skatter, räntor och dylikt (definition: se ER sid. 25, 5.41—5.45)

REDOVOSAD VINST (eller FÖRLUST) TOTALT FÖR HELA FÖRETAGET 1967, NETTo (Definition: se ER sid. 25, 5.5)

8. INVESTERINGAR 1964—1967 Beskriv kortfattat i nedanstående tabell vilka investeringar i fastigheter och maskiner som företagits i Ert företag under perioden 1964—1967. (Exempel: gjutverk, 1965, x kr)

Investeringar i fastigheter Investeringar i maskiner År

............................. kr

Kronor

XC: PLANERAR NI ATT UNDER DEN NÄRMASTE FEMÅRSPERIODEN (1968—1972) GENOMFÖRA NÅGRA INVESTERINGAR? För i nedanstående tabell in de investeringsbelopp Ni beräknar placera i fastigheter och maskiner under den närmaste femårsperioden (1968—1972).

Investeringar i fastigheter Investeringar i maskiner År Kronor

10. VILKA INVESTERINGSBEHOV ANSER NI ATT NI HAR FÖR DEN NÄRMASTE FEMÅRSPERIODEN (1968—1972)? För i nedanstående tabell in de investeringsbelopp Ni anser att Ni skulle behöva placera i fastigheter och maskiner under den närmaste femårsperioden (1968—1972). Observera att denna fråga avser behovet, dvs. de investeringar som planeras enligt fråga 9 jämte de ev. ytterligare investeringsbehov som föreligger under perioden men som av finansiella eller andra skäl måst uteslutas i svaret på fråga 9.

Investeringar i fastigheter Investeringar i maskiner År Kronor

11.

DIVERSE FRÅGOR

a) Utgivningstid Morgon [| Ej morgon []

b) Antal Utgivningsdagar per vecka .. ...

c) Politisk beteckning enligt TS-boken ......._..... ..... .

d) Medelnettoupplaga första halvåret 1967 (TS) . . .. . ..

e) Sidantal 1967 totalt

f) Spaltmeter per insida (text och annonser) i dm . . . _. . .

g) Totalt antal spaltmeter annonser under 1967 debiterat utrymme .. . ......

h) Annonspris per textsida utan begärd plats enligt Svensk Annonstaxa 1 juli 1967

i) Abonnemangspris helår enligt Inländsk Tidningstaxa 1 juli 1967 (om flera abonnemangspriser, ange priset på utgivningsorten) _i) Årsvikt enligt senaste vägning (på utgivningsorten)

Bilaga 4:3

Tabell ]. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och upplaga

Ekonomiska enkäten: tabellmaterial

Uppgifterna avser där inte annat anges är 1967

Politisk beteckning

Social- Kom- Mer än Folk- demo- mu- 2 pol.- Upplaga Höger partiet Center kratisk nistisk Övriga bet. Summa — 4 999 3 1 1 3 8 5 000— 9 999 6 2 2 10 10 OOO—14 999 5 6 1 5 3 1 21 15 000—1 9 999 4 5 l 7 1 18 20 OOO—29 999 l 3 2 3 3 12 30 OOO—49 999 9 1 1 l 3 2 1 23 50 OOO—11 999 3 3 l 7 100 000— 1 3 2 l 7 Summa 28 33 6 20 1 16 2 106 1 Med dagstidning menas här en tidning som utkommer minst 2 dagar i veckan. Tabell 2. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och antal utgivningsdagar Politisk beteckning Social- Kom- Mer än Folk- demo- mu- _ 2 pol.- Antal Utgivningsdagar Höger partiet Center kratisk nistisk Övriga bet. Summa 7 3 5 2 2 12 6 10 22 6 17 1 4 2 62 5 3 l 1 5 4 2 1 4 7 3 8 5 4 17 2 2 l 3 Summa 28 33 6 20 1 16 2 106 SOU 1968:48 105

Tabell 3. Dagstidningar fördelade efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka

Antal utgivningsdagar

Upplaga 7 6 5 4 3 2 Summa — 4 999 2 4 2 8 5 000— 9 999 1 1 1 6 1 10 10 OOO—14 999 13 3 5 21 15 OOO—19 999 12 3 1 2 18 20 OOO—29 999 10 1 1 12 30 OOO—49 999 * 3 19 1 13 50 OOO—99 999 2 5 7 100 000— 7 7 Summa 12 62 5 7 17 3 106 Tabell 4. Antalet anställda i tidningsföretagen fördelade efter upplaga Därav anställda i tidningsrörelsen vid Antal Anställda Antal anställda adm. red. annons- tekn. distrib. i bi- Upplaga1 företag totalt avd. avd. avd. avd. avd. rörelser — 4 999 8 128,5 21 30,5 10,5 55 10,5 1 5 000— 9 999 10 369 57 58 25 128,5 20 80,5 10 OOO—14 999 21 1 301,5 195 299 92 429,5 87 199 15 OOO—19 999 18 1 599,5 248 400 143 494 115,5 199 20 OOO—29 999 12 1 341 ,5 203 390 127 409,5 93,5 118,5 30 OOO—49 999 23 4 247,5 568 1 032,5 41 1,5 1 430 289 516,5 50 OOO—99 999 4 972 139,5 232 98 286 93,5 123 100 000— 7 7 337 1 532 1 432,5 515 2 653 957 247,5 Summa 103 17 296,5 2 963,5 3 874,5 1 422 5 885,5 1 666 1 485

1 Upplagesiffrorna för företagen avser den sammanlagda upplagan av huvudtidningens och av- läggarnas upplagor utan hänsyn till utgivningsfrekvens.

Tabell 5. Spaltmeter annonsutrymme i procent av totalt spaltmeterutrymme i första- och andra- tidningar m. m. (Inom parentes antalet tidningar.)

Förstatid- Förstatid- ningar med ningar utan lokal kon- lokal kon- Andratid- Storstads- Upplaga kurrent kurrent ningar tidningar Samtliga — 4999 19,2 ( 7) — ( 1) 17,7 (8) 5 000— 9 999 33,8 (10) 33,8 (10) 10 OOO—14 999 30,5 ( 2) 23,2 (13) 20,4 (6) 22,9 (21) 15 000—19 999 25,7 (13) 19,5 (5) 23,5 (18) 20 OOO—29 999 26,3 ( 2) 24,3 ( 6) 24,1 (3) — (1) 25,0 (12) 30 OOO—49 999 29,9 (10) 30,3 (10) — (1) — ( 1) 30,0 (22) 50000—99 999 34,7 ( 3) — ( 1) 28,5 (3) 33,2 (7) 100 000— 49,0 (7) 49,0 (7) Övriga — (1) Summa 30,5 (17) 27,3 (60) 21,7 (16) 43,9 (12) 30,9 (106)

OBS. De upplagegrupper som i tabellen markerats med _ innebär att siffrorna ej kunnat redo- visas av sekretesskäl.

Tabell 6. Tidningar i olika konkurrensposition fördelade efter annonsutrymme i procent av totalt spaltmeterutrymme

% annonsutrymme Forstatidmngar av totala antalet med lokal utan Andra- Storstads- Övriga spaltmeter konkurrent konkurrent tidningar tidningar tidningar Summa _ 9 10—19 11 6 17 20—29 8 27 9 4 48 30—39 8 17 1 3 1 30 40—49 1 3 2 6 50—59 1 1 2 60— 1 2 3 Summa 17 60 16 12 1 106 Median 30,6 27,0 22,2 36,7 — 27,5

Tabell 7. Dagstidningsföretagens totalintäkter i 1 000 kr fördelade efter företagens upplaga

Total- Annons- Därav Total- Annons- intäkter intäkter Antal Total- annons- intäkter intäkter per per

Upplaga1 företag intäkter intäkter i % i % företag företag —— 4 999 8 4 946 3 320 0,4 0,5 618 415 5 000— 9 999 10 13 657 9 470 1,1 1,3 1 366 947 10 OOO—14 999 21 59 999 39 458 4,7 5,6 2 857 1 879 15 OOO—19 999 18 79 796 49 243 6,3 7,0 4 433 2 736 20 OOO—29 999 12 74 063 43 032 5,8 6,1 6 172 3 586 30 OOO—49 999 23 245 505 148 392 19,3 21,1 10 674 6 452 50 OOO—99 999 4 64 747 38 943 5,1 5,5 16187 9 736 100 000— 7 730 311 370 701 57,3 52,9 104 330 52 957 Samtliga företag 103 1 273 023 702 560 100,0 100,0 12 359 6 821

* Se not till tabell 5.

Tabell 8. Tidningsföretagens annonsintäkter i 1 000 kr fördelade efter huvudtidningens kon- kurrensposition och utgivningsfrekvens

(Inom parentes antalet tidningsföretag.)

Förstatidningar

Utgivnings- med utan Andra- Storstads- frekvens konkurrent konkurrent tidningar tidningar Summa 7—6 100 078 (15) 131 447 (33) 51 247 (15) 377 246 (8) 660 018 (71) 5—3 (—) ( 2)1 31249 (24) (—) ( 2)1 (_) (1)1 41487 (29) 2 — 1055 ( 3) — — 1055 ( 3) Summa 105 843 (17) 163 751 (60) 54 084 (17) 378 882 (9) 702 560 (103) % 15,1 23,3 7,7 53,9 100,0 Medeltal per tid- ningsföretag 6 226 2 729 3 181 42 098 6 821

1 Utelämnas av sekretesskäl.

Tabell 9. Antal tidningsföretag fördelade efter annonsintäktens andel av totalintäkten i tid- ningsrörelsen och huvudtidningens konkurrensposition.

Förstatidningar Annonsintäkt i % med lokal utan Andra- Storstads- av totalintäkt konkurrent konkurrent tidningar tidningar Summa —49 — 1 — 2 3 50—59 9 18 4 5 36 60—69 7 30 10 2 49 70—79 1 1 1 3 —— 15 80— — — — — —— Summa 17 60 17 9 103 Median 59,4 63,7 60,5 55,0 62,5

Tabell IO. Intäkter och kostnader i ören per tidningsexemplar med fördelning efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka

Utgiv- nings- dagar2

Upplaga1

Antal tidnings- företag

Annons- Upplage- Övriga intäkter

intäkter per ex.

per ex.

intäkter per ex.

Total- intäkt per ex.

Löner, soc. avg.

Pappers- kostn. m. m. per ex. per ex.

Postavg. Teleavg.

per ex. per ex.

Övriga kostn. per ex.

Total- kostn. per ex.

Brutto- överskott per ex.

7—6 %% 7—6 7—6 7—6 7—5 7——6 %% 5—2 94 94 5—2

—— 4 999 5 000— 9 999 10 OOO—14 999 15 OOO—19 999 20 OOO—29 999 30 OOO—49 999 50 OOO—99 999 100 000— — 4 999 5 000— 9 999 10 OOO—14 999 15 000—

23 ja 13 13 10 21

vhxoaxooox

(_) (_) mn %D 33 ”J QA ua mg na us SJ (—) (_) Ma ma M; 55 nu 63 %; wp &; nn (——) (_)

ut...» .. .. .. . v—q—uNN—m—m—iN v—1

VVD—q—wh—O

(—) (_) wa %] mp MJ mn %; lm; im; imA mn (_) (_) mn ”J Ma %; nn np mp wp M3 5;

1 Upplagan vägd med hänsyn till olika utgivningsdagar för tidningar inom samma företag. * Flertidningsföretag redovisade efter huvudtidningen. ” Utelämnas av sekretesskälkäl.

(_) (_)

6:

....

v—MOQOON—OO

hmm—évnho '_'—1

v—

5

..

FOMIN'ONINMN vvv—évnn

|| VV

MNOWNwlN—Q—v—n— ___—OO—n—n—u—o

(—) (_) Mp mn »; 33 ms na NJ mp wp %& (_) (——) mp mn %J %; ns nu än %$ %$ ma (_) (_)

nqun——www 0 +

o. ..

N—vwdmhmw +++++++++

(Inom parentes antalet tidningsföretag.)

Förstatidningar med Utgivnings- lokal utan Andra- Storstads- dagar konkurrent konkurrent tidningar tidningar Summa Investeringar 7—6 27822 (12) 12387 (24) 1422 (5) 97 622 (5) 139293 (46) 5—3 575 ( 1) 2105 (11) — — 2680 (12) 2 —— 1060 ( 2) — — 1060 ( 2) Maskiner E 28 397 (13) 15 552 (37) 1 422 (5) 97 662 (5) 143 033 (60) % 19,9 10,9 1,0 68,2 100,0 Genomsnitt 2 184 420 284 19 532 2 384 7—6 13440 ( 7) 10968 (12) x (1) 21775 (4) 46189 (24) 5—3 — 215 ( 4) — — 215 ( 4) 2 -— —— —— — — Fastigheter 2 13440 ( 7) 11183 (16) x (1) 21775 (4) 46 404 (28) % 29,0 24,1 )( 46,9 100,0 Genomsnitt 1 920 699 x 5 444 1 657 Övriga1 x (1 ) 1772 ( 4) 750 (2) x (1) 12517 ( 8) Maskiner % x 14,2 6,0 x 100,0 Genomsnitt )( 443 375 x 1 565 Övriga][ x ( 1) x ( 1) — x (1) 5700 ( 3) % x x — x 100,0 Fastigheter Genomsnitt x x —- x 1 900 7—6 41262 (12) 23 355 (24) 1428 (6) 119437 (5) 185482 (47) 5—3 575 ( 1) 2320 (12) — — 2895 (13) 2 — 1060 ( 2) — — 1060 ( 2) Övriga 13000 ( 1) 2072 ( 4) 750 (2) 2395 (1) 18217 ( 8) 2 54 837 (14) 28 807 (42) 2178 (8) 121832 (6) 207654 (70) Totalt % 26,4 13,9 1,0 58,7 100,0 Genomsnitt 3 917 686 272 20 305 2 966 1 Denna grupp omfattar Bertidningsföretagen. x Utelämnas av sekretessskäl 110 SOU 1968: 48

Tabell 12. Tidningsföretagens planerade investeringar i 1000 kr 1968—1972 (Inom parentes antalet tidningsföretag.)

Förstatidningar

med

Utgivnings- lokal utan Andra- Storstads- dagar1 konkurrent konkurrent tidningar tidningar Summa Investeringar

7—6 35822 (13) 14159 (28) 2172 (7) 99657 (6) 151 810 (54)

5—3 575 ( 1) 2105 (11) — — 2680 (12)

2 — 1060 ( 2) — —— 1 060 ( 2) Maskiner

2 36397 (14) 17324 (41) 2172 (7) 99657 (6) 155550 (68) % 23,4 11,1 1,4 64,1 100,0

Genomsnitt 2 600 423 310 16 610 2 288

7—6 18440 ( 8) 11268 (13) x (1) 22175 (5) 51889 (27)

5—3 — 215 ( 4) — — 215 ( 4)

2 — _ —— — _ Fastigheter

)? 18 440 ( 8) 11483 (17) x (1) 22175 (5) 52104 (31) % 35,4 22,0 x 42,6 00,0

Genomsnitt 2 305 675 X 4 435 1 681

7—6 54262 (13) 25 427 (28) 2178 (8) 121832 (6) 203699 (55) 5—3 575 ( 1) 2320 (12) — — 2895 (13)

2 — 1060 ( 2) — — 1060 ( 2) Totalt

2 54837 (14) 28 807 (42) 2178 (8) 21 832 (6) 207654 (70) % 26,4 13,9 1,0 58,7 100,0

Genomsnitt 3 917 686 272 20 305 2 966

1 Flertidningsföretagen redovisade efter huvudtidningen. x Utelämnas av sekretessskäl. SOU 1968: 48 111

Tabell 13. Kostnader och intäkter i procent av totala intäkter i tidningsrörelsen (tidningsföretagen fördelade efter upplagans storlek) (jfr tabell 3: 6 i SOU 1965 : 22 Dagstidningarnas ekonomiska villkor)

Intäkter i tidningsrörelsen Kostnader i tidningsrörelsen Brutto-

__ resultat Antal Annons- Upplage- Övriga Totala Ovriga Totala av tidnings-

Nettoupplaga företag intäkter intäkter intäkter intäkter Löner Papper Postavg. Teleavg. kostn. kostn. rörelsen

— 4 999 8 67,1 25,5

5 000— 9 999 10 69,3 27,7 10 OOO—14 999 21 65,8 32,9 15 OOO—19 999 18 61,7 36,6 20 OOO—29 999 12 59,0 40,1 30 OOO—49 999 23 60,4 37,3 50 OOO—99 999 4 60,1 38,0 100 000— 7 50,7 46,0

Summa 103 55,2 42,1

100,0 56,4 100,0 55,2 100,0 52,8 100,0 51,2 100,0 48,8 100,0 48,3 100,0 45,3 100,0 40,3 100,0 44,1

.. '—

BONDQNQF 05

27,2 96,3 28,7 94,1 33,8 98,4 31,7 97,6 31,9 98,5 31,6 95,3 26,2 90,5 35,4 93,6 33,6 94,5

.

.,

cwmwnvva— m

mn—d—vw

.. ».

Nå'n ++++++++ + BOB—m_ooo'd' % VWWWOONNV) N

'— _H _

?Oqumam xx hm——0N—m N

Upplaga 7 6 5 4 3 2 Samtliga1 — 4 999 10,3 7,2 11,1 9,1 5 000— 9 999 10,2 12,7 8,2 10,5 8,3 10,4 10 OOO—14 999 13,7 15,8 15,0 14,0 15 OOO—19 999 18,9 16,6 12,2 17,6 18,3 20 OOO—29 999 20,5 10,5 17,9 19,4 30 OOO—49 999 19,5 21,8 23,6 21,6 50 OOO—99 999 32,8 24,5 27,6 100 000— 38,4 38,4

1 I denna tabell redovisas de tidningar för vilka säkra uppgifter om antalet utgivna sidor finns. Vissa tidningsföretag som utger flera tidningar med olika utgivningsfrekvens kan endast uppge totalantalet utgivna sidor, men ej hur dessa fördelar sig på de olika ingående tidningarna. Dessa Hertidningsföretag kan ej redovisas i denna tabell, då de utgör en stor risk för snedvridning.

Tabell 15. Totala intäkter per anställd (exkl. tidningsbud och anställda i birörelser) 1 OOO-tal kr

Totala intäkter per anställd Annonsintäkt per anställd Antal Tot. Admin. Red. Annons- Tekn. Distr. på annons- Nettoupplaga företag anst. pers. pers. pers. pers. pers. avdelning

— 4 999 8 38,8 235,5 162,2 471,0 89,9 471,0 316,2 5 000— 9 999 10 47,3 239,6 235,4 546,2 106,3 682,8 378,8 10 OOO—14 999 21 54,4 307,7 200,7 652,2 139,7 689,6 428,9 15 OOO—19 999 18 57,0 321,8 199,5 558,0 161,5 690,9 344,4 20 OOO—29 999 12 60,6 364,8 189,9 583,2 180,9 792,1 338,8 30 000—49 999 23 65,8 432,2 237,8 596,6 171 ,7 849,5 360,6 50 OOO—99 999 4 76,3 464,1 279,1 660,7 226,4 692,5 397,4 100 000— 7 103,0 476,7 509,8 1 418,1 275,3 763,1 719,8 Samtliga 103 80,4 429,2 328,3 894,4 216,1 763,4 494,1

Tabell 16. Intäkter och kostnader i ören per tidningsexemplar i olika konkurrenslägen

Antal utgiv- nings- dagar per vecka

Kon- kurrens- position Antal före- tag

Genom- snittlig upplaga Annons-

i 1 000 ex

intäk- ter

Upp- lage- intäk- ter

Övriga intäk- ter

Total- intäk- ter Löner soc.- avg. m. m.

Pappers- Post-

avg. avg.

Tele- avg.

Övriga kost- nader Totala kost- nader

Brutto- resul- tat

7—6 7—6 7—6 7—6 5—2

Övriga 1 Utelämnas av sekretesskäl.

Med lokal konkurrent Utan lokal konkurrent Andra tidningar Storstads- tidningar Samtliga konkurrens- grupper

15 33 14 8 32

(1)1

39,0 23,5 17,3 277,0 11,3 55,5 55,8 60,6 48,3 62,0 34,6 34,9 33,8 43,6 31,1

1,8 2,2 3,1 2,5

91 ,9 92,5 96,6 95,0 95,6

43,4 45,5 52,8 38,4 44,4

9,8 8,2 8,0

14,5 8,8

4,5 4,1 3,8 1,7 6,8 1,2 1,1 1,7 0,7 1,1

27,6 28,2 34,7 33,7 27,9 86,5 87,1 101,0 89,0 89,0

+ 5,4 + 5,4 —4,4 + 6,0 + 6,6

Utgivningsdagar per vecka

7—6 7—6 7—6 7—6 5—2

Konkurrensposition

Med lokal Utan lokal Andra- Storstads- Samtl. konk.

konkurrent konkurrent tidningar tidningar positioner Annonsintäkter 60,4 60,3 62,7 50,9 64,9 Upplageintäkter 37,6 37,7 35,0 45,9 32,5 Övriga intäkter 2,0 2,0 2,3 3,2 2,6 Totalintäkter 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Löner, soc.-avg. m.m. 47,3 49,2 54,6 40,4 46,4 Papperskostnader 10,7 8,8 8,3 15,3 9,2 Postavgifter 4,9 4,4 4,0 1,9 7,1 Teleavgifter 1,3 1,2 1,8 0,7 1,2 Övriga kostnader 30,0 30,5 35,9 35,4 29,2 Totalkostnader 94,2 94,1 104,6 93,7 93,1 Bruttoresultat +5,8 + 5,9 —4,6 +6,3 +6,9

Tabell 18. Jämförelse mellan första- och andratidningar med daglig utgivning. Uppgifterna hänför sig till tidningsföretag

Konkurrensposition: 1 = förstatidning 2 = andratidning

Konkurrens- 10 000— 15 000— 20 000— 30 000 —— Medelnettoupplaga position 14 999 ex 19 999 ex 29 999 ex 49 999 ex Bruttoresultat från tidnings- 1 + 4,2 + 4,4 + 4,7 + 5,1 rörelsen i % av totala intäkter från tidningsrörelsen 2 — 7,3 _ 4,7 _ — Totala intäkter av tidnings- 1 93,8 91,7 88,7 92,6 rörelsen 1 öre per ex. 2 104,7 98,8 — — Annonsutrymme i % av totalt 1 20,7 24,5 25,3 31,4 spaltutrymme 2 18,7 19,5 —— — Totalintäkter i 1000-tal kr av tidningsrörelsen a) per anställd totalt 1 56,7 61,5 62,5 67,3

(exkl. tidningsbud och anst. birörelse) 2 50,7 54,0 — —

b) per anställd i redaktionsavd. 1 210,2 228,3 207,9 230,2

2 172,8 174,7 — — c) per anställd i tekniska vad. 1 143,7 174,5 167,2 185,2

2 150,8 154,9 — — Antal företag 1 9 7 6 17

2 4 5 2 1

De upplagegrupper för andra tidningar som i tabellen markerats med — innebär att siffrorna

utelämnas av sekretesskäl.

Tabell 19. Tidningsföretagens investeringar 1964—1967 1 milj. kr. fördelat på konkurrens- förhållanden.

Totalt Fastigheter Maskiner Företagstyp Milj. kr % Milj. kr % Milj. kr % Samtliga tidningar 259,1 (97) 100,0 103,2 (46) 100,0 1559 (97) 100,0 Storstadstidningar 142,8 ( 8) 55,0 49,7 ( 5) 48,1 93,1 ( 8) 59,5 Förstatidningar 100,7 (73) 39,0 45,6 (38) 44,2 55,1 (73) 35,6 Andratidningar 15,6 (16) 6,0 7,9 ( 3) 7,7 7,7 (16) 4,9

(Inom parentes antalet tidningsföretag.)

Tabell 20. Tidningsföretagens planerade investeringar 1968—1972 1 milj. kr. fördelat på kon- kurrensförhållanden

Totalt Fastigheter Maskiner Företagstyp Milj. kr % Milj. kr. % Milj. kr. % Samtliga 207,7 (70) 100,0 52,1 (31) 100,0 155,6 (68) 100,0 Storstadstidningar 121,9 ( 6) 58,7 22,2 ( 5) 42,6 99,7 ( 6) 64,1 Förstatidningar 83,6 (56) 40,3 29,9 (25) 57,4 53,7 (55) 34,5 Andratidningar 2,2 ( 8) 1,0 0,0 (1) 0,0 22 ( 7) 1,4

(Inom parentes antalet tidningsföretag).

Tabell 2]. Tidningsföretagens investeringsbehov 1968—1972 i milj. kr. fördelat på konkur- rensförhållanden Totalt Fastigheter Maskiner Företagstyp Milj. kr. % Milj. kr. % Milj. kr % Samtliga 76,1 (33) 100,0 19,8 (18) 100,0 5 6,3 (32) 100,0 Storstadstidningar 11,4 ( 3) 15,0 1,2 ( 2) 6,1 10,2 ( 3) 18,1 Förstatidningar 49,0 (24) 64,4 14,4 (12) 73,1 34,6 (23) 61,5 Andratidningar 15,7 ( 6) 20,6 4,2 ( 4) 20,8 11,5 ( 6) 20,4 (Inom parentes antalet tidningsföretag.) 116 SOU 1968:48

Tabell 22 A. Tidningsföretagens intäktskällor och vinst 1967 (1 OOO-tal kr.) A. Företag med överskott av tidningsrörelsen.

Förstatidningar Med lokal Utan kon- Andra- Storstads- konkurrent kurrent tidningar tidningar Summa 1. Antal företag 15 55 9 6 85 2. a) Överskott av tid- 13 671 17 739 1 517 51 657 84 584 ningsrörelsen b) Per företag 911 323 169 8 610 995 3. a) Överskott av civil- 290 2 507 939 96 3 832 tryckerier b) Per företag 19 46 104 16 45 4. a) Övriga intäkter _ 11 404 — 16 316 _ 2 358 — 43 959 — 74 037 minus övriga kost- nader b) Per företag _ 760 _ 297 _ 262 — 7 326 _ 871 5. a) Redovisad vinst 2 557 3 931 97 7 794 14 379 b) Per företag 170 71 11 1299 169 Upplaga per företag 1 000 ex 1 35,9 16,2 18,3 347,1 I gruppen ingår: Antal företag 7—6 dagarstidn. 13 31 8 6 58 5—3 >> 2 21 1 _ 24 2 >> _ 3 _ _ 3

1 Vägt medelvärde med vikten 1 för 7—6 dagarstidningar, vikten % för 5—3 dagarstidningar och vikten 1/3 för 2 dagarstidningar.

Tabell 22 B. Tidningsföretagens intäktkällor och vinst 1967 (1 OOO-tal kr) B. Företag med underskott av tidningsrörelsen.

Förstatidningar Med lokal Utan kon- Andra- Storstads- Summa konkurrent kurrent tidningar tidningar Summa 1. Antal företag 2 5 8 3 18 2. a) Underskott av tidningsrörelsen _ 2 600 _ 316 _ 3 180 _ 2 888 _ 8 983 b) Per företag _1 300 _ 63 _ 398 _ 963 _ 499 3. a) Överskott av civiltryckerier 164 297 738 218 1 417 b) Per företag 82 59 92 73 79 4. a) Övriga intäkter minus övriga kost- nader 2 436 53 1 875 2 670 7 035 b) Per företag 1 218 11 234 890 391 5. a) Redovisad vinst 0 34 — 568 1 _ 533 b) Per företag 0 7 _ 71 0 _ 30 Upplaga per företag 1 000 ex.1 35,2 6,9 15,6 50,7 I gruppen ingår: Antal företag 7—6 dagarstidn. 2 2 7 2 13 5—3 >> _ 3 1 1 5 2 >> _ _ _ _ _

1 (Samma not som tab. 22: A).

Bilaga 4:4 Förteckning över dagstidningar

Tidningens namn (avläggare) Aftonbladet Arbetarbladet

Arbetet

Arvika Nyheter Barometern (Oskarshamns-Tidningen) Bengtsfors-Tidningen Dalslänningen Bergslagsposten Bergslagernas Tidning

Bohuslänningen Borlänge Tidning (Mora Tidning, Ludvika Tidning) Borås Tidning Bärgslagsbladet Dagbladet

Dagen Dagens Nyheter Dala-Demokraten Elfsborgs Läns Annonsblad Elfsborgs Läns Tidning (Alingsås Tidning) Enköpings-Posten Eskilstuna-Kuriren (Arboga Tidning, Strengnäs Tidning) Expressen Falköpings Tidning Falu-Kuriren Filipstads Tidning (V ärmlandsberg) Folkbladet Östgöten Folket Fryksdalsbygden

i ekonomiska enkäten ingående

Företagens namn

Stockholms Tidnings AB, Stockholm 1 AB Arbetarbladet, Gävle Tryckeri AB Framtiden. Malmö AB Arvika Nyheter, Arvika Tidningen Barometerns AB, Kalmar

Dalslänningens Boktryckeri, Bengtsfors Bergslagspostens Tidnings- & Boktryckeri, Lindesberg

Bohuslänningens AB, Uddevalla Dalarnes Tidnings & Boktryckeri AB. Bor- länge AB Borås Tidning, Borås Bärgslagsbladets Tryckeri AB, Köping Tryckeriföreningen Nya Samhället, Sunds- vall Tidnings AB Dagen, Stockholm 1 Dagens Nyheter AB, Stockholm 1 AB Dala-Demokraten, Falun Pettersonska Boktr, Vänersborg AB William Michelsens Boktryckeri, Aling- sås Enköpings-Postens AB, Enköping Eskilstuna-Kurirens Tryckeri AB, Eskils- tuna Dagens Nyheter AB, Stockholm 1 AB Falköpings Tidning, Falköping Falu-Kuriren AB, Falun Filipstads Tryckeri AB, Filipstad

AB Östgötatryck, Norrköping Folktryck AB, Eskilstuna Redaktör Gösta Larsson, Kristinehamn

Tidningens namn (avläggare)

Gefle Dagblad (Sandvikens Tidning) Gotlands Allehanda Gotlands Tidningar (Gotlands Gotlänningen) Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning Göteborgs—Posten

Göteborgs-Tidningen

Hallands Nyheter

Hallandsposten

Folkblad,

Haparandabiadet

Helsingborgs Dagblad (Annonsbladet) Hjo Tidning Hudiksvalls—Tidningen (Hälsinglands Tidning) Jönköpings—Posten (Smålands Allehanda. Vämamo-Tidningen) Karlshamns Allehanda (Ronneby—Posten) Karlskoga Tidning

Katrineholms-Kuriren

Kronobergaren Kvällsposten

Laholms Tidning Ljungbytidningen-Smålänningen Älmhults Tidning Ljusdals-Posten Ljusnan Lysekilsposten (Orust-Tjörn) Länstidningen Mariestads-Tidningen (Karlsborgs—Tidningen) Motala Tidning Nerikes Allehanda

Norra Halland (Nordhalland) Nordvästra Skånes Tidningar (Engelholms Tidning, Eslövs Tidning, Höganäs Tidning, Klippans Tidning, Landskrona-Posten, Öre— sunds-Posten) Länstidningen Stockholms Läns Södertälje Tidning

Företagets namn Gefle Dagblads AB, Gävle

Gotlands Allehandas Tryckeri AB, Visby Gotlands Tidningar AB, Visby

Göteborgs Handelstidnings AB, Göteborg Göteborgs-Postens Nya AB, Göteborg 1 Göteborgs Handelstidnings AB, Göteborg Hallands Nyheter AB, Falkenberg Hallandsposten Joh A Svensson Komman— ditbolag, Halmstad Haparanda-Tornedalens Tryckeri AB, Ha— paranda Helsingborgs Dagblad AB, Hälsingborg

Hjo Tryckeri AB, Hjo Hudiksvalls-Tidningens Tryckeri AB, Hu- diksvall

H Halls Boktryckeri AB, Jönköping

AB E G JohanSSons Boktryckeri, Karls- hamn

Karlskoga Tidnings Tryckeri AB, Karl— skoga Katrineholms—Kuriren Tryckeri AB, Katri- neholm Tryckeri AB Kronoberg, Växjö Sydsvenska Dagbladets AB, Malmö Föreningen Laholms Tidning upa, Laholm AB Smålänningen, Ljungby

Ljusdals Tidnings Tryckeri AB, Ljusdal Tryckeri AB Ljusnan, Bollnäs Lysekils Nya Tryckeri AB, Lysekil

AB Länstidningen, Östersund AB Tidning för Skaraborgs län, Marie— stad Motala Tidning AB, Motala Länstidningens Tryckeri AB i Örebro, Öre- bro Norra Hallands Veckoblad förening upa, Kungsbacka AB Nordvästra Skånes Tidningar, Ängel- holm

Södertörns Tryckeri AB, Södertälje

Tidningens namn (avläggare) Norra Skåne Norra Västerbotten Norrbottens—Kuriren

Norrköpings Tidningar—Östergötlands Dagblad

Norrländska Socialdemokraten

Norrskensflamman Norrtelje Tidning Nya Kristinehamns-Posten

Nya Läns-Tidningen Nya Norrland Nya Wermlands-Tidningen Nynäshamns-Posten Piteå-Tidningen Provinstidningen Dalsland Sala Allehanda (Avesta Tidning, Fagersta-Posten) Skaraborgs Läns Annonsblad Skaraborgs Läns Tidning (Skara Tidning) Skånska Dagbladet Skövde Nyheter

Smålands Folkblad

Smålandsposten Smålands-Tidningen

(Smålands Dagblad, Tranås Tidning, Vet- landa—Posten) Strömstads Tidning Sundsvalls Tidning Svenska Dagbladet Sydsvenska Dagbladet Sydöstra Götalands Tidningar (Blekinge Läns Tidning, Sölvesborgs-Tidningen, Växjöbladet) Sydöstra Sveriges Dagblad Säffle-Tidningen Söderhamns-Hälsinge Kuriren

Södermanlands Nyheter Södra Dalarnes Tidning (Säters Tidning) Södra Sveriges Tidningar (Kristianstadsbla- det, Mellersta Skåne) Tranås-Posten

Företagets namn Tidnings AB Norra Skåne, Hässleholm Norra Västerbotten Tidnings AB, Skellefteå Luleå Boktryckeri AB, Luleå

Norrköpings Tidningar AB, Norrköping

Tryckeri AB Norrländska Socialdemokra— ten, Boden Tidningsföreningen Norrskensflamman upa, Luleå Norrtälje Tidning Boktryckeri AB, Norr-

tälje Grundels Boktryckeri Kommanditbolag, Kristinehamn

Nya Lidköpings-Tidningen AB, Lidköping Tryckeri AB Nya Norrland, Sollefteå Nya Wermlands-Tidningens AB, Karlstad Nynäshamns Tryckeri AB, Nynäshamn Piteå-Tidningens AB, Piteå Tryckeri AB Dalsland, Åmål Ågren & Holmbergs Boktryckeri AB, Sala

Isakssonska Boktryckeri AB, Skövde Skaraborgs Läns Tryckeri AB, Skara

AB Skånska Dagbladet, Malmö Skaraborgs-Tidningens Tryckeri AB, Skövde Tryckeri AB Småland, Jönköping Smålandspostens Boktryckeri AB, Växjö Smålands-Tidningens Tryckeri AB, Eksjö

Norra Bohusläns Tryckeri AB, Strömstad Sundsvalls Tidnings AB, Sundsvall Svenska Dagbladets AB, Stockholm Sydsvenska Dagbladets AB, Malmö AB Blekinge Läns Tidning, Karlskrona

Sydöstra Sveriges Dagblad AB, Karlskrona AB Säffle-Tidningen, Säffle AB Söderhamns-Kurirens Tryckeri, Söder- hamn Gust Österbergs Tryckeri AB, Nyköping Dalarnes Tidnings- & Boktryckeri AB, He- demora Södra Sveriges Tidningar, Larsson & Olofs— son, Kristianstad Tranås-Posten AB, Tranås

Tidningens namn (avläggare) Trelleborgs Allehanda Trollhättans Tidning (Lilla Edet-Posten) Ulricehamns Tidning Upsala Nya Tidning Vimmerby Tidning (Kinda-Posten) Värmlands Folkblad Värnamo Nyheter Västerbottens Folkblad Västerbottens-Kuriren Västernorrlands Allehanda Västerviks-Tidningen Västgöta-Bladet Västgöra-Demokraten Ystads Allehanda Ölandsbladet Örebro-Kuriren (Karlskoga-Kuriren) Örnsköldsviks Allehanda Östersunds-Posten Östgöta-Bladet

Östgöta Correspondenten Östra Småland (Oskarshamns Nyheterna, mokraten)

Västerviks-De-

Företagets namn

Tryckeri AB Allehanda, Trelleborg Trollhättans Tryckeri AB, Trollhättan

Ulricehamns Tidning AB, Ulricehamn Upsala Nya Tidnings Nya AB, Uppsala Vimmerby Tidnings— & Tryckeriförening upa, Vimmerby Tryckeri AB Värmlands Folkblad Karlstad AB Värnamo Nyheter, Värnamo Tryckeri AB City, Umeå Västerbottens-Kurirens AB, Umeå Härnösands Boktryckeri AB, Härnösand AB C 0 Ekblad & Co, Västervik Tidaholms Tryckeri AB, Tidaholm Sjuhäradsbygdens Tryckeri AB, Borås Bjurström & Co Boktryckeri, Ystad Tryckeri AB Öland, Borgholm Tryckeri AB Örebro-Kuriren, Örebro

AB Allehanda, Örnsköldsvik Östersunds-Postens Tryckeri AB, Östersund Tidnings AB Östgöta-Bladet, Vadstena AB Östgöra Correspondenten, Linköping Tryckeri AB Beckasinen, Kalmar

Bilaga 5: 1 Aktuella forsknings- och utredningsuppgifter avse— ende den tekniska framställningen av tidningar

Inlämnaa' till utredningen av tidningsarganisationema

Original

F oto

Krav på orginal Det fotografiska materialet Omfång och toleranser i täthetsavseende för det fotografiska arbetet Olika belysningsanordningar i kameror och förstoringsapparater Olika framkallningsmetoder.

Högtryck T extframställning Datateknik vid satsframställning, även data- överföring

Kallsats kontra varmsats Toleranser för olika typografiska material ingående i samma form Alternativa metallegeringar för typografiskt material.

Klichéframställning Färgseparering Klichématerial: zink, aluminium, magne-

sium, plast; kemiska och mekaniska egen- skaper Etsmetod och etsresultat Klichégraveringsmetoder.

S tereoty pering Formens höjdförhållanden Reproduktionskvalitetens beroende av ma- tristyp och präglingsdata

Materialfrågor Matrisens krympning, registerkontroll Torkningsmetoder Stereotypiplattans måttoleranser Alternativa metallegeringar

T ryckning Färgens fysikaliska, kemiska och reologiska egenskaper Färgöverföring som följd av tryckspänning, »true rolling» däckelkombinationer, vals- materiai m. m. Förbättrade färgregle- ringssystem

Plattlåsningssystem Banspänningsreglering Torkapparater för flerfärgstryck Luftbehandlingens betydelse.

Offset Plåtframställning Olika plåttyper

Kopieringsmetoder

»Ets»-metoder Maskinell plåtframställning

Tryckning Fnktvattensystem

Färg och färgsystem Olika typer av gummidukar Problem med färgtorkning Avsättningar på dukar och plåtar Tryckproblemens beroende av pressens typ (gummi mot gummi, satellit, etc.), rums- klimat och pappersegenskaper.

Bilaga 5:2 Exempel på utredningsuppgifter i produktions- teknik och -ekonomi

Inlämnad till utredningen av tidningsorganisatianema

Enhetliga metoder för mätning och budgete- ring av arbete och kostnader. Materialflödets betydelse för produktions- apparatens utnyttjningsgrad. Standardisering av arbetsunderlag. Ekonomiska effekter av ny teknik vid ny- hetsanskaffning och sättning; telekommu- nikation och datateknik. Ekonomiska effekter av olika tryckförfa— randen vid varierande upplagestorlek och alternativa metoder för sättning. Teknisk-ekonomisk verkan av övergång till alternativa papperstyper.

Gemensamproduktion - tekniska och eko— nomiska konsekvenser.

Fullständig Operationsanalys av ett tidnings- företags funktion med simulering i data- maskin.

Bilaga 7: l Distributionen av abonnerade dagstidningar

Av Gösta Badin och Sven Tallin

1967 års pressutredning har tillkallat två sakkunniga, distributionsdirektör Gösta Bo— din och direktör Sven Tollin, för att belysa dagstidningarnas distributionsproblem. De sakkunniga skulle — mot bakgrund av den befarade framtida kostnadsutvecklingen — lämna förslag till rationaliseringar av distri- butionen och andra åtgärder inom distri- butionsområdet som främjar tidningskonsu- menternas valfrihet.

De sakkunniga, som härmed avlämnar sin rapport, har fullgjort sitt uppdrag i sam- arbete med utredningens sekreterare och bi- trädande sekreterare.

Nuläget

För att få en uppfattning om den nuvarande distributionsstrukturen har de sakkunniga genom utredningens sekreteriat genomfört en enkät bland de företag som utger dags- tidningar som utkommer med minst tre nummer per vecka. Vidare har komplette- rande upplysningar inhämtats från tidnings- företag och från AB Svenska pressbyrån.

Svarsfrekvensen på enkäten var tillfreds- ställande. Av 108 tillfrågade tidningar har 103 insänt svar. Formulärets utformning framgår av bilaga 7: 2.

De sakkunniga har valt att i denna rap— port avstå från en detaljerad redovisning av enkätsvaren. I stället kommer en översikt- lig bild att ges av de resultat som kan an— ses säkerställda. I denna redovisning med-

tages även sådana uppgifter som erhållits under hand från tidningsföretagen eller Pressbyrån, liksom uppgifter från olika håll om postens tidningsrörelse. De sakkunniga har dock av sina direktiv varit förhindrade att ta kontakt med poststyrelsen i detta är- ende.

De sakkunniga har koncentrerat sig på de problem som är förknippade med distri- butionen till abonnenter. I redovisningen ingår därför inte de lösnummersålda efter- middagstidningarna från storstäderna, inte heller de lösnummer som försäljes av övri— ga morgon- och eftermiddagstidningar.

Abonnentdistributionen kan ske i olika former, antingen i tidningens egen regi el- ler i samverkan med andra företag. Sam- distribution kan ske på så sätt, att två eller flera tidningar gemensamt utnyttjar samma distributionsapparat (transportlinjer, bud). Den kan också ta den formen, att Press— byrån (ev. genom entreprenör) övertar he- la distributionen eller delar därav. Slutli- gen får man som samdistribution i vid me- ning beteckna de tjänster som postverket tillhandahåller, antingen dessa omfattar så- väl transport som utbärning eller endast de- lar därav.

Såväl utkörnings- som utbärningsarbetet bör givetvis kunna förbilligas i den mån det kan ske i samarbete.

Pressbyrån debiterar självkostnadspris för sina tjänster i abonnentdistributionen. De fasta kostnaderna (lokaler, administration)

uppgår till mellan 10 och 30 procent, me- dan återstoden (i genomsnitt 85 procent) utgöres av budlöner. Successivt förverkli— gas den principen att de fasta kostnaderna fördelas lika mellan de deltagande tidning- arna, så att var och en betalar ett lika stort belopp oavsett upplagan. Budlönerna fördelas däremot på de deltagande tidning- arna i förhållande till deras upplaga.

Vid samdistribution i tidningarnas egen regi tillämpas skiftande debiteringsnormer. Oftast synes dock exemplarkostnaden bli högre för den mindre tidningen än för den större. I vissa lägen kan exemplarkostnaden för den mindre (och lättare) tidningen bli mera än dubbelt så stor som för den större (och tyngre) tidningen.

Postens tidningsdistribution omfattar i princip ett totalt åtagande av distributions- arbetet från den tidpunkt, då exemplaren på föreskrivet sätt avlämnas till postbeford— ran på utgivningsorten. Normalt ombesör- jer alltså postverket transport av tidningarna till bestämmelseorten och utdelning till ad- ressaterna i ordinarie brevbärningstur. För denna prestation erlägges en avgift, som är beroende av tidningarnas antal exemplar, vikt, periodicitet och av de tre distribu- tionsformema adresserade och oadresserade utgivarkorsband samt kommissionärskors— band. Avgiften omfattar postverkets hela åtagande och reduceras — med något un- dantag — inte i de fall, då ett tidningsföre- tag i egen regi transporterar tidningsexem— plaren till bestämmelseorten.

Principiellt har postverket endast skyl- dighet att ombesörja distribution utanför ut- givningsorten. Enligt vad de sakkunniga in- hämtat har dock postverket på ett fåtal or- ter åtagit sig distributionen även på ut— givningsorten.

Utanför postverkets taxebundna tidnings— rörelse ligger de överenskommelser som på åtskilliga orter träffats om särskilda tid- ningsutbärningsturer i postverkets regi. Er- sättningen för denna service bestäms från fall till fall, även om det normala taxe- systemet till viss del tillämpas.

Det förhållandet att postverket i princip avstått från utbärningen av dagstidningar

Tabell 1. Landsortstidningarnas abbonnent- distribution efter distributionsformer

Andel av totalupplagan

På ut- Utanför giv- utgivn.— nings- orten Distributionsform orten Totalt Utbärning i egen regi 56 % 25 % 35 % Utbärning i samdist- ribktion med annan (andra) tidning(ar) 14 % 6 % 9 % Utbärning med av Pressbyrån eller en— treprenör anställda bud 17 % 4 % 9 % Postupplaga i adres- serade eller oadres— serade utgivarkors- band 7 % 49 % 35 % Egen distribution från billinje, buss eller på annat sätt 3 % 8 % 6 % Utbärning i postens regi med transport genom tidningens försorg till utdel- ningsorterna 3 % 8 % 6 % Totalt 100 % 100 % 100 % Milj. ex. (ca) 0,7 1,2 1,9

på utgivningsorterna kan tänkas vara en bi- dragande orsak till att verket hävdar att dess tidningsrörelse är förlustbringande. Posten. som i fråga om dagstidningar huvudsakli— gen sysslat med glesdistribution, har av- stått från en betydande hantering, som om— fattar utdelning på utgivningsorter. Denna borde enligt de sakkunnigas mening ha va- rit den mest lönande hanteringen.

I de sakkunnigas enkätmaterial är sam- manlagt 96 landsortstidningar representera- de med en abonnentupplaga av närmare 1900 000 exemplar. I grova tal fördelade sig denna upplaga på skilda distributions- former på det sätt som framgår av tabell 1.

Uppgifterna i tabellen avser första halv- året 1967.

Eskilstunatidningarna ingår inte i redo— visningen, eftersom dessa år 1968 tillsam- mans med övriga tidningar i Söderman- land samordnat distributionen i Pressbyråns regi i samband med övergången till mor- gonutgivning.

Av tabellen framgår att utbärning i egen regi är förhärskande på utgivningsorterna och att olika former av kollektiv distribu- tion framför allt förekommer utanför ut- givningsorterna.

Enligt enkätmaterialet har företagen eg— na distributionsorganisationer på samman- lagt närmare 1 300 orter, utgivningsorterna inräknade. Naturligtvis är i denna siffra orter dubbelräknade i den meningen, att flera än en tidning har en egen distribu- tionsapparat på orten. Totalsiffran visar att betydande möjligheter till ytterligare sam- distribution föreligger.

Utanför utgivningsorten är postdistribu- tionen den vanligaste kollektiva distribu- tionsformen för landsortstidningarna. Sam- distribution i andra former svarar i enkät- materialet för 10 procent av upplagorna. Andelen skulle något höjas om även Es- kilstunatidningama med deras nuvarande distributionsform inräknades.

Pressbyråns totala andel av distributionen är i enkätmaterialet 9 procent med en över— vikt för distributionen på utgivningsorterna, 17 procent. Från Pressbyrån har inhämtats att företaget på sammanlagt 130 orter om- händerhar utbärningen av minst två tid- ningar samt att 30—40 landsortstidningar deltar i denna samdistribution på samman- lagt ett 60-tal orter.

För storstadstidningama — som ingick i enkäten men som inte redovisats i tabellen — gäller följande.

Stockholms morgontidningar har genom- fört samdistribution såväl på utgivningsor- ten som utanför denna. För morgontid- ningarnas räkning har Pressbyrån anord- nat ett 50—tal billinjer över hela landet. I viss utsträckning anlitas dessa linjer även för Pressbyråns distribution av landsortstid— ningar. Pressbyråns billinjer för Stockholms morgontidningar kompletterar och ansluter till de tidningståg och de flyglinjer som an- litas för transporter till utdelningsorterna. Härvid sker ett samarbete med postverket på så sätt, att Pressbyrån omhänderhar visst sorteringsarbete på tidningstågen och att Pressbyrån och postverket gemensamt chartrar nattpostflyg till Norrland. Av kost-

nadsskäl har Svenska Dagbladet sedan nå- got år måst begränsa sitt deltagande i detta nattpostflyg.

I Göteborg och Malmö förekommer inte en lika utbyggd samdistribution. Göteborgs båda morgontidningar samverkar endast i mindre utsträckning och då utanför utgiv— ningsorten. Väsentligen har de uppbyggt var sin distributionsapparat, Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning så långt möj- ligt med anlitande av Pressbyrån.

I Malmö samverkar samtliga morgontid- ningar endast på någon enstaka ort, medan Arbetet och Skånska Dagbladet i Malmö och i viss utsträckning även utanför utgiv- ningsorten bedriver ett distributionssamar- bete. Arbetets Göteborgsupplaga samdistri— bueras med Göteborgs Handels- och Sjö- farts Tidning.

Av detta sammandrag av de sakkunnigas enkätmaterial torde framgå, att distribu- tionen av dagstidningar i nuläget ombesör- jes av åtskilliga huvudmän och att sam— arbetsmöjligheterna inte är fullt utnyttjade. I enkätmaterialet kan man finna starkt stöd för en förmodan, att distributionen fort- farande på en del håll betraktas som ett konkurrensmedel. För denna tolkning talar bland annat de uppgifter som insamlats om landsvägstransporterna till orter utanför ut- givningsorterna. Varje dygn omfattar dessa transporter överslagsvis 10 000 mil.

Postomläggningen

Den 12 maj 1968 genomförde postverket en genomgripande omläggning av distributio- nen av dagstidningar.

I de sakkunnigas enkät har uppgifter läm- nats om de omställningssvårigheter som tid— ningsföretagen därvid skulle komma att mö- ta. I samband därmed har företagen fäst uppmärksamheten på de serviceförsämring— ar som under senare år skett i postdistri— butionen.

År 1963 överfördes bokföring av post- abonnenter och redovisning av utgivarme- del (dvs. betalning för postabonnerade ex- emplar) från postverket till tidningsföreta- gen. Denna avlastning av postverkets ar—

bete med dagstidningarna har enligt före- tagens i enkäten redovisade uppfattning knappast kompenserats av berättigad åter— hållsamhet i taxehöjningarna.

Under år 1967 indrogs på flertalet orter den andra brevbäringsturen. Detta medför- de att överspridda tidningar (dvs. tidningar från andra utgivningsområden) i åtskilliga fall inte kunde komma abonnenterna till- handa förrän ett dygn senare.

Den omläggning som företogs den 12 maj 1968 kom att ytterligare accentuera dessa svårigheter. Överspridda tidningar blir ytter- ligare fördröjda. Fredagsnumret av en dags- tidning kan i vissa fall komma abonnenten tillhanda med två dygns fördröjning.

De sakkunniga har av enkätsvaren fått ett starkt intryck av att postverkets disposi- tioner, inte minst majomläggningen 1968, av tidningsföretagen upplevts inte bara som allvarliga serviceförsämringar utan också som dekret i den meningen, att inga in- gående överläggningar förts i förväg och därför inga alternativa lösningar kunnat dis- kuteras. I stället har man på tidningsföre- tagen under hand försökt att på lokal bas rätta till en del av de värsta oformligheter- na.

Förslag

De sakkunniga har kunnat konstatera, att utvecklingen på distributionssektom under senare år medfört kraftigare kostnadsök- ningar för mindre tidningar än för större. Detta tycks känneteckna såväl den postala distributionen som den med Pressbyrån som huvudman. Men även i samdistributions- arrangemang, som sköts av tidningarna själ- va, har i många fall kostnadsfördelningen verkat oförmånlig för tidningar med en mindre upplageandel.

Även om kostnadsfördelningen i sam- distributionsarrangemangen kan försvaras mot bakgrunden av vissa ekonomiska över- väganden, kan man från andra utgångs- punkter komma fram till en kostnadsför- delning som ger samtliga deltagande tid- ningar samma exemplarpris eller till och med ger den mindre (och lättare) tidningen

ett lägre exemplarpris. Effekten av den gängse kostnadsfördelningen kan sägas vara att de upplage- och formatmässigt mindre tidningarna subventionerar de större (och tyngre) tidningarnas distribution, detta trots att tidningar med mindre upplaga får sin distribution till ett lägre pris än om de tving- ats ordna en egen distributionsapparat.

Utdelningskostnaden kan för den minsta tidningen i en samdistribution bli den dubbla eller tredubbla mot vad tidningen med den största upplagan betalar per exemplar på samma ort. Det finns exempel på att ett för den större tidningen fördelaktigt samdistri— butionsavtal nedbringat kostnaden till under 25 kr. per helår (mot det dubbla för den mindre tidningen), medan en tidning med liten upplaga i ett liknande arrangemang fått vidkännas kostnader på 200 kr. eller mera per årsexemplar, dvs. långt utöver vad samma exemplar inbringat i abonne- mangsavgift.

De sakkunniga har funnit att dagstidning- arnas nuvarande distributionsformer från samhällsekonomisk synpunkt — trots sam- arbetssträvanden på åtskilliga håll — visar betänkliga drag. Fortfarande förekommer i stor utsträckning parallell distribution av dagstidningar på samma orter och i stort sett på samma tider. Att så sker torde bott— na i föreställningen att distributionen är ett konkurrensmedel, inte främst därigenom att den tidning som först när abonnenten vin- ner i attraktionskraft utan genom att de hög- re exemplarkostnaderna vid egendistribution främst drabbar de mindre av konkurrerande tidningar.

De sakkunniga finner att strävandena att påskynda distributionen är naturliga och att samhället på allt sätt bör underlätta tid- ningarnas kollektiva ansträngningar därvid- lag.

Samtidigt bör emellertid framhållas, att själva distributionen från samhällets utgångs- punkter inte är något försvarligt konkurrens- medel mellan tidningsföretagen. Med tanke på de betydande resurser som är engage- rade i distributionen av dagstidningar fram- står det tvärtom som angeläget, att själva distributionsarbetet — genom kollektiva åt-

Samhället bör på skilda sätt uppmuntra sådana åtgärder. I den mån samhället skall stödja distributionen av dagstidningar bör stödet ges en sådan utformning att rationa- liseringen påskyndas.

De sakkunniga finner det angeläget att skilda distributionsföretag arbetar i landet, så att tidningsföretagen ständigt har ett ser- vice- och kostnadsmässigt alternativ.

Med utgångspunkt från den nuvarande distributionsstrukturen finner de sakkunni- ga, att endast postverket och Pressbyrån kan vara aktuella som huvudmän för en ut- vidgad samdistribution.

För att främja en vidgad samdistribution och därmed en rationalisering bör post— verkets åtaganden i tidningsutbärningen vä— sentligt vidgas. Postverket bör utan hittills- varande förbehåll åta sig att, i särskilda tidningsutbärningsturer (före eller — i före- kommande fall — efter ordinarie brevbär- ningstur), utbära dagstidningar på tätorter, inklusive utgivningsorterna. För dessa post- verkets åtaganden bör gälla, att den extra utbäringsturen skall stå öppen för samtliga dagstidningar som vid tidpunkten för ut- bäringens start finns tillgängliga, dvs. orts- tidningar, överspridda landsortstidningar (dvs. tidningar från andra utgivningsområ- den) och storstadstidningar.

Postverkets taxor för tidningsdistribution bör revideras, så att den enskilda dags- tidningen endast belastas med de kostnader som den åsamkar verket. Avgiften bör där- för uppdelas i komponenter. För varje del- tjänst bör en separat avgift fastställas. Helst borde taxan göras så enkel, att den kan vara enhetlig för hela riket.

Det vore angeläget att Pressbyrån så långt möjligt åtoge sig samma service som post- verket. Önskvärt vore att företaget ordna- de särskild tidningsutbärning på en tätort, så snart minst två dagstidningar begär det. Som villkor borde dock enligt de sakkunni- gas mening ställas att sådan utdelning kan komma ifråga endast om samtliga delta- gande tidningsföretag förbinder sig att av- stå från egen utbärning även på alla övriga orter, där Pressbyrån har inrättat eller kan

komma att inrätta samdistributionsarrange- mang. Pressbyråns turer borde liksom post- verkets stå öppna såväl för dagstidningar från utgivningsområdet som för överspridda landsortstidningar och storstadstidningar.

Ett villkor för att detta fria tillträde till distributionsapparaten skall bli en realitet är dock, att Pressbyrån tillämpar samma princip för avgiftssättningen som nyss an- tytts för postverket. De sakkunniga finner det därför angeläget att samtliga tidningar (med undantag för de vikttillägg som kan vara kostnadsmässigt motiverade) debiteras ett enhetligt exemplarpris.

Ett överförande av tidningarnas egen— distribution till postverket och Pressbyrån bör skapa goda möjligheter att nedbringa de totala kostnaderna i landet för distri— bution av dagstidningar.

Av betydande vikt är emellertid att trans- porterna till utdelningsortema samtidigt ef- fektiviseras.

Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt att undanröja de olägenheter som orsakats av postomläggningen den 12 maj 1968. Därest överspridda landsortstidningar skulle bli upp till två dygn gamla innan de når abonnenten i en annan del av landet drabbas naturligt- vis de reguljära prenumeranterna av en bety- dande försämring. Av större samhällelig be- tydelse torde vara, att den dagsaktuella dis- kussionen mellan massmedierna och den in- bördes bevakningen närmast omöjliggörs, när distributionstiderna blir så långa.

Statens järnvägar bör införa ett ändamåls— enligt försändelsesätt för dagstidningar, in- nebärande ett förenklat system och med en fraktsats som är konstruerad med hänsyn till järnvägens minskade hanteringskostna- der för denna typ av försändelesr och med hänsyn till deras regularitet. Ett antal ti- digare utnyttjade tåglägenheter har bortfal- lit för tidningsbefordran i samband med tidtabellomläggningen den 12 maj 1968, trots att tågen i vissa fall fortfarande bibe- hålles. Detta gör det naturligt att ifråga- sätta, om inte ett större antal tåg — även i vissa fall expresståg — kan utnyttjas för tidningsbefordran, om smidiga hanterings- former skapas.

På samma sätt som Statens järnvägar bör SAS och LIN införa ett ändamålsenligt för- sändelsesätt för dagstidningar, innebärande ett förenklat system och med en fraktsats som är konstruerad med hänsyn till den förenklade hanteringen och regulariteten i försändelserna.

De sakkunniga är medvetna om att dess åtgärder inte ens tillsammantagna med så- kerhet ger tillräcklig stimulans för en fullt genomförd samdistribution.

Hindren härför är inte att finna i tidning- arnas skiftande periodicitet. Enligt vad som inhämtats kan visserligen kombinerad distri- bution av dagliga och 3—4—5-dagarstidningar vålla administrativa svårigheter, liksom en kombinerad distribution av 6- och 7—dagars- tidningar. De merkostnader som härvid upp- står är blygsamma.

Däremot kan en tidning som når en myc— ket stor andel av hushållen på en utgiv- ningsort i många fall ensam klara sin distri— bution på orten betydligt billigare än samt- liga andra tidningar som förekommer på orten tillsammans kan göra. I ett sådant konkurrensläge kan den stora och tätt sprid- da tidningen knappast förmodas vara lika intresserad av samdistribution. Den erhål- ler själv en förhållandevis liten besparing genom samdistributionen, medan konkur- kurrenterna sparar desto mera.

För att även i dessa —— inte helt ovanliga — situationer skapa en tillräcklig stimulans för rationalisering av distributionen bör staten bidra till att göra den kollektiva distribu- tionen så attraktiv, att den vinner anslutning från samtliga dagstidningsföretag.

Den enda vägen synes vara att stödja kol— lektiv distribution av dagstidningar i post- verkets eller Pressbyråns regi, förutsatt att den sker med de villkor som de sakkunniga tidigare föreslagit.

De sakkunniga föreslår därför att ett stat- ligt bidrag utgår till sådan samdistribution. Bidraget bör graderas med hänsyn till dags- tidningarnas utgivningsintensitet. För att nå erforderlig effekt synes det årliga bidraget böra fastställas till 3 kr per samdistribuerat abonnentexemplar för 3—4—5-dagarstidning- ar och 5 kr för 6—7-dagarstidningar. Vid

full utbyggnad av samdistributionen beräk- nas kostnaden uppgå till 10 milj. kr.

Stödet bör som nämnt utgå med ett en- hetligt belopp för varje exemplar som i sär- skild tidningsutbärningstur samdistribueras i postverkets eller Pressbyråns regi. Av ad- ministrativa skäl förefaller det naturligt att kanalisera stödet till dessa centrala distri- butionsorgan, som i sin debitering till tid- ningsföretagen kan göra avdrag för distri- butionsrabatten.

Denna konstruktion gör det angeläget, att det distributionsorgan som omhänderhar utbärningen antingen i egen regi eller ge- nom förhyrning av tjänster svarar för distri- butionsarbetet på resp. ort som helhet, så att företagen för varje ort debiteras distri- butionskostnad endast av ett företag. Denna anordning bör också främja en helhetssyn på rationaliseringsarbetet.

Därest distributionsorganen i sin debite- ring utgår från den faktiska distributions- kostnaden och därefter gör avdrag för distri- butionsrabatten kommer kontrollen av de statliga medlens användning att bli enkel.

Utbetalningen av medlen och kontrollen kan under sådana förhållanden lämpligen åvila kommunikationsdepartementet.

De sakkunniga vill understryka. att det föreslagna distributionsstödet är avsett som en utjämning av den skillnad i distributions— kostnad som för närvarande föreligger mel- lan enskilda tidningar på samma ort. Genom att den rabatterade exemplarkostnaden blir enhetlig för alla dagstidningar som förekom- mer på en ort underlättas distributionen av tidningar med små upplagor på orten. Där- igenom främjas överspridningen av dags- tidningar, och konsumenterna får en vidgad valfrihet.

Tidningar som för närvarande belastas av höga distributionskostnader kommer inte enbart att erhålla den föreslagna rabatten på samdistribuerade exemplar. Genom den kraftiga stimulans till samdistribution som förslaget innebär kommer de dessutom — genom den enhetliga exemplarkostnaden — automatiskt att erhålla en väsentlig reduk— tion av kostnaden före den statliga sam- distributionsrabatten. Effekten på ett antal

De tidningar som har den största uppla- gan på en ort kommer inte att erhålla mot- svarande fördelar. Visserligen skall även dessa erhålla samdistributionsrabatt, men effekten av denna torde i stort sett uppvägas av de merkostnader som följer av förslaget om ett enhetligt exemplarpris.

Till bilden hör också, att få tidningar entydigt tillhör endera av de två skisserade typerna. Det vanliga är att en tidning på vissa orter har en tät spridning medan den på andra orter är glest spridd.

Av dessa anledningar är det uppenbart att det föreslagna stödets motivering endast är det samhälleliga intresset av en rationa- lisering av distributionen, en vidgad valfri- het för tidningskonsumenterna och ett vid- makthållande av debatten mellan och inom massmedierna.

En effekt av de föreslagna åtgärderna är att frågan om postverkets kostnadstäckning i tidningsrörelsen förlorar sitt intresse. Ge- nom att postverket och Pressbyrån före- slås konkurrera service- och kostnadsmäs- sigt och genom den föreslagna uppdelning- en av posttaxan uppstår ett nytt läge. Post— verket får i denna situation — inom de all- männa ramar som de sakkunniga rekom- menderat — sköta sin prispolitik på det sätt som anses affärsmässigt försvarligt. Den statliga samdistributionsrabatten ingår lika litet i postverkets som i Pressbyråns rörel- semedel utan är ett bidrag till tidningsföre- tagens kostnader, även om medlen av ad- ministrativa skäl kommer att slussas via de båda distributionsföretagen.

De föreslagna åtgärderna på distributions— området skapar på ett naturligt sätt förut— sättningar för en vidgad databehandling.

Om Pressbyrån inte skulle finna det möj- ligt att biträda de principer för samdistri— bution, som skisserats i detta yttrande, tor- de endast återstå att låta postverket få en- samrätt på samdistribution av svensk dags- press, vilket de sakkunniga skulle beklaga mot bakgrunden av att ett konkurrensför- hållande på distributionsområdet måste an- ses vara synnerligen angeläget.

De sakkunniga är medvetna om att de

här redovisade förslagen till rationalisering av dagstidningsdistributionen kan möta en del motstånd inom branschen men tror sig förstå, att detta motstånd väsentligen kom- mer att vara beroende av respektive tid— ningsföretags ekonomiska position.

Avslutningsvis vill de sakkunniga fram- hålla, att det föreslagna distributionsstödet — sedan samdistribution är genomförd — enligt sin konstruktion kommer att tillföra den upplagemässigt större tidningen ett stör- re årligt belopp än den mindre. Det ligger likväl i samhällets intresse att rabatten ut— går även i fortsättningen, eftersom man el— jest skulle riskera att distributionskonkur- rensen återupptogs.

Också de upplagemässigt mindre tidning- arna torde ha intresse av att samdistribu- tionsrabatten bibehålles, eftersom de som nyss nämnts har den största fördelen av det nya systemet.

De sakkunniga är inte beredda att för- orda samhällelig rabatt på distributionen av dagstidningar i ordinarie brevbärnings- tur. I likhet med 1963 års pressutredning har de sakkunniga funnit att denna distri- butionsform spelar den jämförelsevis största rollen för vissa ekonomiskt väl ställda före- tag. Inte ens om taxornas nuvarande höjd bibehålles (med den av de sakkunniga för- ordade uppdelningen på skilda kostnads- komponenter) synes därför något skäl till samhällelig subvention föreligga. Allt talar emellertid för att postverket även på denna sektor bör komma att känna ett konkurrens- tryck, varför de sakkunniga finner det föga troligt att taxornas relativa höjd på längre sikt kan bibehållas. Den prisnivå som — i konkurrens mellan postverket och Press- byrån samt med utnyttjande av förenklade och förbilligade tåg— och flygtransporter — fixeras för den service som ges i särskilda tidningsutbärningsturer måste med andra ord förväntas bli normgivande även för pri— set för utbärningen i ordinarie brevbärnings- tur. Detta pris måste därför bli lägre än om en särskild tidningsutbärningstur skulle an- ordnas.

Tidigare anförda skäl för distributions- rabatt kan därför inte anföras för subven-

tionering av tidningsutdelning i ordinarie brevbärningstur. Dels kommer denna distri- butionsform liksom hittills att stå öppen för samtliga dagstidningar på lika villkor, dels bör kostnaden rimligen bli så låg att anled- ning saknas att rabattera den för att främja konsumtionen av dagstidningar. Stockholm den 13 maj 1968.

Bilaga 7:2 Formulär för distributionsenkät

Huvudtidningens namn: Namn på övriga vinjetter som ges ut av företaget och som ingår i redovisuingen ne- dan: Telefon:

Uppgiftslämnare:

1. Distribution till abonnenter (inom landet). Ange medelantalet exemplar per dag som under första halvåret 1967 distribuerades genom

På utg.ortenj Utanför utg.orten |

Summa ex

Antal

Antal ex. orter

Antal ex.

a) utbärning med egna bud

b) utbärning i direkt samdistribution med annan (andra) tidning(-ar) exkl. Pressbyrån

c) utbärning med av Pressbyrån eller entre- prenör anställda bud (1) direkt distribution till enskilda abonnenter från billinje

e) direkt distribution till enskilda abonnenter från buss () postupplaga, oadresserade utgivarkorsband g) postupplaga, adresserade utgivarkorsband

h) postupplaga som utdelas av postverket men transporteras genom tidningens försorg till utdelningsortema

i) ev. övrig distribution till abonnenter (ange distributionssätt):

Totalt

2. Distribution till Iösnummerförsäljare (inom landet). Ange medelantalet exemplar per dag under första halvåret 1967 som distribuerades genom

På utg.orten Utanför utg.orten

Summa Antal ex.

Antal ex. Antal ex. orter

a) Pressbyrån, enbart fördelningsdistribution (lokalt) till försäljningsställena (Anm: lokalt = på olika orter)

b) Pressbyrån, förutom fördelningsdistribution på olika orter även transporterna till försälj- ningsorterna

c) kommissionärskorsband till försäljningsstäl- lena eller pressbyråcentral för fördelning

d) utgivarkorsband (exkl. kommissionärskors— band) till försäljningsställena eller pressbyrå- central för lokal fördelning

e) övrig lösnummerdistribution (ange distri- butionssätt):

Totalt

3. Av den sammanlagda upplagan (inom landet) första halvåret 1967 utsändes genomsnittligt per dag genom Iandsvägstransporter

Antal ex. Mil per dygn a) i egen regi (egna bilar 0. d.)

b) i direkt samdistribution med annan (andra) tidning(-ar), exkl. Pressbyrån

c) genom med Pressbyrån som huvudman ordnad transport (1) med SJ-bussar

e) med postbussar utan att Postverket handhar utdelningen f) med enskilda bussföretag

g) övriga landsvägstransporter

Totalt

4. Av den sammanlagda upplagan inom landet första halvåret 1967 utsändes genomsnittligt per dag genom flygtransporter

Mil per Beräknad dygn årskostnad

Antal ex.

a) med tidningsföretaget som befraktare b) med Pressbyrån som befraktare

e) med Postverket som befraktare

d) övriga flygtransporter

Totalt

5. Medelantalet tidningsbud under första halvåret 1967

Antal bud

a) anställda direkt av tidningsföretaget och sysselsatta med utbärning av enbart den egna tidningen

b) sysselsatta i samdistribution med annan (andra) tidning(-ar) men avlönade direkt av det egna företaget (= huvudman) Anm: Uppgifter om Pressbyråns bud insamlas separat

Totalt

6. Postverket genomför i maj 1968 en omläggning av sin distribution, varom verket informerat företagen.

a) Kommer denna omläggning att försvåra Er distribution inom spridningsområdet och i så fall hur (förseningar, fördyringar, förändrad pressläggningstid etc.)?

b) Kommer denna omläggning att underlätta Er distribution inom spridningsområdet och i så fall hur (tidsvinster, kostnadsbesparingar etc.)?

c) Kommer denna omläggning att försvåra Er distribution utanför spridningsområdet och i så fall hur (förseningar, fördyringar, förändrad pressläggningstid etc.)?

d) Kommer denna omläggning att underlätta Er distribution utanför spridningsområdet och i så fall hur (tidsvinster, kostnadsbesparingar etc.)? (Då detaljerade svar på frågorna om postomläggningen är av intresse kan frågan, om så önskas, besvaras på särskilt blad, som märkes med huvudtidningens namn.)

7. I vilken omfattning använder företaget ADB eller EDB för redovisnings- och bokföringsrutiner i samband med distributionen? Om maskintiden förhyrts, ange var.

8. Eventuella synpunkter och önskemål på distributionsproblematiken utöver vad som ovan sagts:

Bilaga 7: 3 Räkneexempel på distributionskostnader

Kostnad enligt Besparing Kostnad 1967 förslaget efter Rabatt i Tidning Upplaga Per ex. Totalt Per ex. Totalt Rabatt rabatt procent

Ort ] (samdistribution i tidningarnas egen regi, utgivningsort)

1 a 23800 21:81 519078:— 25:97 618086:— 119000:— 19 992:— 4% lb 5100 45:41 231591:— 25:97 132447:—— 25 500:— 124 644:— 54% Totalt 28 900 750 669: — 750 533: — 144 500: —- 144 636: —

Ort 2 (samdistribution i tidningarnas egen regi, utgivningsort)

2 a 14033 28: 16 395127:— 31:69 444706: — 70165:— 20 586: — 5 % 2 b 5 200 41:22 214 360: _ 31:69 164788: — 26000: — 75 572: — 35 % Totalt 19 233 609 487: — 609 494: —— 96165:—— 96158:—

Ort 3 (samdistribution i tidningarnas egen regi, utgivningsort)

3 a 13 000 22: 70 295100:— 25: 83 335 790: — 65 000: — 24 310: — 8 % 3 b 4 000 36: — 144 000: — 25:83 103 320: — 20000: — 60 680: — 42 % Totalt 17 000 439100:— 439110: _ 85 000: — 84 990: —

Ort 4 (samdistribution i Pressbyråns regi, utgivningsort)

4 a 9 800 30: 75 301 390: — 34: 52 338 296: — 49 000: —— 12 094: — 4 % 4b 2400 50:76 119756:— 34:52 82944:— 12000:— 48 812:—— 41 % Totalt 12 200 421 146: — 421 240: —— 61000:— 60 906: —

Ort 5 (samdistribution i Pressbyråns regi, utgivningsort)

5a 11410 35: 31 402 838:— 35 48 404 827:— 57050:— 55061:— 14 % 5 b 2798 36:19 101257:— 35:48 99 273:—— 13 990:— 15974:— 16% Totalt 14 208 504 095: — 504100: — 71 040: — 71 035: _

Ort 6 (samdistribution i Pressbyråns regi, ej utgivningsort)

6 a 4 700 50: 22 236 034: —— 51: 97 244 259: — 23 500: — 15 275: — 7 % 6b 900 61:08 54 972:— 51:97 46 773:— 4500:— 12 699:— 23 % Totalt 5 600 291 006: — 291 032: — 28 000: — 27 974: —

Ort 7 (samdistribution i Pressbyråns regi, ej utgivningsort) 7a 168 58:68 9858:— 56:61 9510:— 840:— 1188:— 12%

7 b 154 54: 36 8 371: — 56: 61 8 718: — 770: — 423: —— 5 % Totalt 322 18 229:— 18 228:— 1610:—— 1611:—

Ort 8 (ingen samdistribution, utgivningsort)

8 a 15 880 30: — 476 400: — 30: — 476 400: —- 79 400: —- 79 400: — 17 % 8 b 6 700 43: _ 288100:— 30: — 201000:— 33 500: -— 120 600: — 42 % Totalt 22 580 764 500: — 677 400: — 112 900: — 200 000: —

Bilaga 8: l Utlåtande med tryckfrihetsrättsliga synpunkter på 1967 års pressutrednings förslag

Av Erik Holmberg

Inledning

Yttrandefriheten är i två hänseenden grund- läggande för vårt samhällsskick. Den en- skildes medverkan i samhället kräver att han fritt kan ta kännedom om händelser och förhållanden av politisk betydelse och därigenom bli i stånd att bilda sig ett omdöme. De allmänna organens verksam— het fordrar en kännedom om de enskildas förhållanden och reaktioner. Dessa motiv för en vidsträckt yttrandefrihet åberopades båda under förarbetena till 1949 års TF (SOU 1947: 60 s. 46).

Båda dessa motiv påkallar en viss åter- hållsamhet från samhällsorganens sida ifrå- ga om opinionsbildningen och nyhetsför— medlingen. En styrning från samhällets sida av publiciteten genom massmedierna skulle kunna försämra det underlag på vilket de enskilda bygger sina omdömen och värde- ringar eller i varje fall kunna ge spridning åt den föreställningen att publiciteten inte var allsidig och därför inte förtjänade de enskildas förtroende. Ännu tydligare är det att en styrd publicitet inte skulle kunna ge samhällsorganen tillräcklig kännedom om de enskildas förhållanden och reaktioner.

Kravet på återhållsamhet från samhäl- lets sida kommer till uttryck i åtskilliga bestämmelser i TF. De verksamheter som fordras för framställande, utgivning och spridning av tryckta skrifter får bedrivas utan något tillstånd av myndighet (4—6 kap. TF). Censur och tryckningsförbud får

inte förekomma (] kap. 2 & första stycket TF). Inte heller i efterhand får administra- tiv myndighet ingripa mot tryckt skrift an- nat än såsom led i ett judiciellt förfarande; gränsen mellan rätt och orätt skall dras av domstol, och TF ger genom reglerna om jury åt den ansvarige en särskild ga- ranti mot en byråkratisk prövning.

Utöver reglerna om förbud mot censur, om boktryckeri, om utgivning och om sprid- ning av skrifter innehåller TF bara en all- mänt hållen bestämmelse som förbjuder myndigheter och andra allmänna organ att »på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten» (1 kap. 2 % andra stycket). TF ålägger alltså icke samhällsorganen att även i övrigt vara neutrala i frågor om nyhets- och opinions- förmedling. Den förbjuder exempelvis inte utan vidare samhället att ingripa med stöd åt någon tryckt skrift.

SOm exempel på åsyftade hinder nämnde man under förarbetena (SOU 1947: 60 s. 210, prop. 1948z230 s. 110) att polismyn- dighet avstänger den vid ett tryckeri an- ställda personalen från tillträde till tryckeriet med anledning av att därifrån ges ut en skrift med ett visst politiskt innehåll samt att myndigheterna vid en pappersransonering tar hänsyn till politiska synpunkter. Det framhölls att även ett partiellt eller rela- tivt hinder avsågs — omöjliggörande av försäljning på en viss plats; åtgärder med

ekonomiska effekter av »den ingripande verkan att verksamhetens fortsättande icke kan anses ekonomiskt berättigat». I anled- ning av ett uttalande under remissbehand- lingen tillfogade föredragande departe- mentschefen att det icke torde kunna anses strida mot stadgandet att en ur försörj- ningssynpunkt påkallad pappersransonering sker enligt allmänna behovsgrunder, dock utan åtskillnad mellan särskilda publika- tioner på grund av deras politiska inriktning eller ställningstaganden i andra frågor, samt att vid en sådan ransonering även publika- tionens egenskap av nyhetsorgan, förströ- elselitteratur eller vetenskapligt arbete be- aktas.

Beträffande statliga stödåtgärder till för- mån för vissa opinionsbildande publika- tioner yttrade departementschefen att stad- gandet inte hindrade ett motarbetande av viss tryckt skrift genom framställning, ut- givning och spridning av andra tryckta skrifter, även om sådana åtgärder från det allmännas sida eljest i vissa fall kunde framstå som olämpliga.

Såsom ledamot av hovrätten över Skåne och Blekinge medverkade jag i ett remiss- yttrande över 1963 års pressutrednings be- tänkande »Dagstidningarnas ekonomiska villkor» (SOU 1965: 22). Hovrätten gav i yttrandet uttryck åt en något mera nyanse- rad mening angående statliga stödåtgärder än den som redovisas i 1948 års propo- sition. Hovrätten sade till en början att en skatt eller en höjning av posttaxorna kan vara grundlagsstridig, om vid dess tillämp- ning skillnad görs mellan olika publika- tioner på grund av deras politiska inrikt- ning eller eljest på grund av deras innehåll. Detsamma måste, yttrade hovrätten, gälla, om åtgärden väl formellt är av generell natur men vissa publikationer genom en subventionering, fördelad efter politiska grunder, undgår verkningarna, medan and- ra, som ej får sådana subventioner, av åt- gärden hindras att utkomma. Genom en sådan kombination av fördyrande åtgärder och en statlig subventionering av vissa skrifter kan man, tillade hovrätten, tydligen nå just den effekt som bestämmelsen i TF

Jag har för egen del inte funnit någon anledning att gå från den mening åt vilken hovrätten gav uttryck i sitt remissyttrande. Det förefaller mig uppenbart att man, när det gäller att bedöma om en åtgärd är grundlagsenlig, skall se till de faktiska verk- ningarna av åtgärden och inte till deras formella rubricering. Att diskrimineringen inträder genom subventionen och icke ge- nom pålagan utesluter alltså enligt min mening inte att ett hinder i TF:s mening har rests.

Min uppgift är nu att undersöka, om vissa av 1967 års pressutredning ifråga- satta stödåtgärder är förenliga med TF:s förbud för allmänna organ att resa hinder mot utgivning osv. av skrifter på grund av deras innehåll. De stödåtgärder som åsyf- tas är samdistributionsrabatt och lånega- ranti. Som underlag för bedömandet har jag haft preliminära utskrifter av två ka- pitel i utredningens betänkande, kap. 7 »Samdistributionsrabatt» (utskriften daterad 16.7.1968) och kap. 8 »Pressens lånefond» (utskriften daterad 19.8.1968).1

Samdistributionsrabatten Förutsättningar

Samdistributionen tänkes bli utförd av nå- got riksomfattande företag, kanske närmast av postverket eller Pressbyrån. En förut- sättning för samdistributiosrabatt är att minst två tidningar med samtidig utbärning deltar. Rabatten skall utgå med ett visst belopp per »årsexemplar», 3 eller 5 kronor beroende på tätheten i utgivningen. De del- tagande tidningarna måste förbinda sig att avstå från egen distribution på alla de orter där rabatterad samdistribution är anordnad vid en sådan tidpunkt att de kan delta i denna. Alternativet till att delta i samdistri- butionen är alltså i detta fall att anlita postverkets ordinarie brevbäringsturer. Di- stributionsföretaget skall förbinda sig att bestämma priset för distribution av en viss

1 Som framgår av kapitlen 7 och 8 har utred- ningen vid sitt slutliga ställningstagande i gör- ligaste mån beaktat de synpunkter som framföres i detta utlåtande.

tidning utan hänsyn till >>tidningens sprid- ningsintensitet på orten».

Ehuru det inte anges i utredningens be- skrivning av samdistributionssystemet får det antagas att systemet kommer att till- lämpas endast på de orter med ett täm- ligen stort antal hushåll, kanske några hundra. En förutsättning för att ett företag skall ordna särskild utbärning torde näm- ligen vara att minst en utbärningstur kan finansieras. Vid ett mindre antal hushåll kommer vanlig distribution genom posten sannolikt att vara billigare.

Som en förutsättning för den kommande diskussionen kan vidare anges att man på mången ort torde få räkna med inte bara tidningar utgivna på orten utan även andra tidningar (främst s.k. läns- och rikstid- ningar). Exempelvis torde på många orter i Skåne och Blekinge med egna lokaltid- ningar, t.ex. Hälsingborg, Kristianstad, Hässleholm, Ängelholm, Ystad och Karls- hamn, även ett par av Malmötidningama bli spridda i ganska stort antal. I Göteborg torde ett par av Stockholms och en av Malmös morgontidningar ha en viss mark- nad. I flertalet entidningsorter runtom ilan- det torde någon eller ett par rikstidningar e. d. spridas i ganska många ex.

Regeln att en tidning som utnyttjar sam- distributionen på en ort måste avstå från egen utbärning på alla de orter där rabatte- rad samdistribution är anordnad vid en sådan tidpunkt att de kan delta i denna skulle efter ordalagen kunna tolkas så att den gåve möjlighet för en tidning att ställa sig utanför med den motiveringen att det är ett särskilt intresse för tidningen exem- pelvis att nå sina läsare vid en särskilt tidig timme. Jag utgår i den följande diskussio- nen från att bestämmelsen inte kommer att anses ha denna innebörd. Den rimliga inne- börden måste vara att en utbärningstur som är anordnad på gängse tid anses uppfylla bestämmelsens krav. Om exempelvis sam- distributionen av morgontidningar på en ort startar kl. 6, bör inte en på orten ut- kommande tidning få anordna egen utbär- ning kl. 5 och likväl delta i samdistri- bution på andra orter. Godtages den stånd-

punkt jag här har hävdat, torde samdistri- butionssystemet leda till att få tidningar som tillämpar prenumeration ställer sig utanför.

På grund av det sagda torde antalet orter, där det å ena sidan finns ekonomiskt underlag för tidningsutbärning men å andra sidan endast en eller två tidningar är till- gängliga för utbärning i utredningens me- ning, vara tämligen få. För fullständighe- tens skull diskuteras likväl i det följande inte bara »flertidningsfallet» utan även en- och tvåtidningsfallen.

I vart och ett av de tänkta exemplen i det följande utgår jag för enkelhetens skull från att varje tidning har valfrihet på den ort som det är fråga om i exemplet.

Entidningsfallet

Är bara en tidning tillgänglig på orten, kommer samdistributionen inte i fråga. Ra- batt skall enligt förslaget inte utgå till distribution av en ensam tidning. Att andra tidningar får rabatt på sina distributions- kostader på andra orter kan knappast ut- göra något direkt hot mot den ensamma tidningens ställning på orten. Man skulle däremot möjligen kunna tänka sig att i nå- got undantagsfall tidningens konkurrens- förmåga överlag påverkades oförmånligt av att tidningen har en särskilt stor del av sin upplaga spridd på orter utan samdistri- bution. Den skulle få mindre möjligheter än andra tidningar att hålla hög redak- tionell standard och så småningom komma i svårigheter. Om den nyss angivna förut- sättningen slår in — att antalet entidnings— orter blir få — kommer dock detta fall inte att ha något större praktiskt intresse. Därtill kommer att ensamtidningarna som regel torde ha en stark ställning på annons- marknaden och följaktligen en god ekono- mi. Även om det i något undantagsfall skulle inträffa att en ensam tidning skulle tvingas upphöra till följd av att den får klara sig utan distributionsrabatt, lär det svårligen kunna göras gällande att det all- männa har skapat svårigheterna av hänsyn till tidningens innehåll. Att tidningen får

undvara samdistributionsrabatten kan då icke betraktas som ett hinder i TF:s me- ning.

Det kan möjligen — enligt resonemanget om Caesars hustru — hävdas att man bör ställa något strängare krav på samhällets stödåtgärder än vad TF bjuder. Det kan då sägas att samhället står neutralare till ny- hets- och opinionsförmedlingen om rabatten görs tillgänglig även för ensamtidningar. Det borde i dessa fall inte vara nödvändigt att förbinda rabatten med en av distributions- företaget (postverket, Pressbyrån osv.) ord- nad utdelning. Eftersom entidningsfallet tor- de vara sällsynt, måste en sådan utsträck- ning av rabatterna bli ganska billig.

Jag vill erinra om att jag vid diskussionen om entidningsfallet har utgått ifrån det syn- nerligen ovanliga fallet att det inte finns förutsättningar för samdistribution med nå- gon tidning som är tillgänglig ungefär sam- tidigt. Är så fallet, bör rabatt givetvis utgå endast om tidningen samtycker till sam- distribution, även om detta skulle förut- sätta någon mindre ändring av tiden för utbärningen.

Tvåtidningsfallet

Två morgontidningar ges ut på orten, A och B. A är större än B. En rabatterad sam- distribution skulle här förbättra B:s kon- kurrensförmåga. A:s ägare kan emellertid vägra att deltaga i samdistributionen och därmed hindra att stöd utgår till B. Stöd— formen skulle alltså i detta fall inte komma i tillämpning, och B:s underläge skulle be- stå. Detta skulle väl kunna anses ofördel- aktigt från allmän synpunkt Och kunde möjligen vara ännu ett motiv för att släppa det kravet för rabatt att minst två tid- ningar deltar i samdistributionen (jfr ovan under rubriken Entidningsfallet). Men så länge detta krav upprätthålles är resultatet av att A inte deltar att A:s läge inte på- verkas. Något hinder för A:s utgivning eller spridning uppkommer alltså inte. — Om A:s ägare i stället går in i samdistributio- nen, kommer båda tidningarna att få del av stödet. Det är troligt att stödet, på grund

av förbudet att vid prissättningen beakta spridningsintensiteten, minskar A:s övertag. Även bortsett från att, som nyss har sagts, A hade kunnat hindra samdistributionen genom att vägra att deltaga, kan en sådan förskjutning av konkurrensförhållandena in- te anses innebära att A:s spridning har hindrats i TF:s mening. Vad som har hänt är i stället att stödet har undanröjt något som hade kunnat utveckla sig till ett hin- der för B:s spridning.

Flertidningsfallet

Två morgontidningar ges ut på orten, A och B. En eller flera tidningar av rikskaraktär distribueras på orten i många ex. A är störst och har ett klart övertag i fråga om kostnad för utdelning av varje ex. A kan inte hindra de övriga tidningarna att få till stånd sam- distribution. Det står å andra sidan A fritt att ansluta sig. Om A gör det, utgår samma rabatt per årsex. till A som till de övriga deltagarna. Det kan då inte rimligen anses att stödet har verkan av hinder för sprid- ningen av A, även om samdistributionen till följd av villkoren för rabatt medför att de övriga tidningarnas ställning i kon- kurrensen stärks.

En- och tvådagarstidningar

En- och tvådagarstidningar lämnas enligt förslaget utanför möjligheten att få rabatt. Härom säger utredningen i ett avsnitt om dagstidningsbegreppet, att »denna gräns- dragning hänger samman med det begrän- sade syftet med den föreslagna rabatten». Detta syfte beskrivs i annat sammanhang på följande sätt: »att på de orter där detta är möjligt stimulera till en samdistribution med en från samhälleliga utgångspunkter acceptabel kostnadsfördelning mellan de deltagande dagstidningsföretagen». (Stimu- lansen tänkes verka i första hand på den större tidningen på orten och förmå denna att avstå från sådana fördelar som den har kunnat skaffa sig på grund av sin domi- nerande ställning.) Däremot innebär för- slaget, att distributionsföretag skall vara

skyldigt att, om samdistribution redan är ordnad på begäran av rabattberättigade tid- ningsföretag, hålla utbärningsturerna på or- ten tillgängliga för alla de dagstidningar som vid tiden för utbämingens start är tillgängliga; även en- och tvådagarstidning- arna är enligt utredningens definition dags- tidningar och lär alltså få begagna distri- butionsföretagets service.

Vad som har sagts under rubriken En- tidningsfallet synes mig till stor de] vara tillämpligt även på en- och tvådagarstid- ningarna. Det kan visserligen vara en för- del för dessa tidningar att få delta i sam- distributionen (utan rabatt). Att tidningarna inte får någon rabatt på sin distributions- kostnad kan likväl tänkas sätta ner deras konkurrensförmåga och i undantagsfall bringa dem i svårigheter. Det lär ändå knappast kunna påstås att detta är något hinder som det allmänna har rest på grund av tidningarnas innehåll. Att dessa tidningar inte får del av rabatten kan därför enligt min mening inte anses strida mot TF. Prin- cipiella skäl, som inte kan stödjas på TF, kan dock tala för att en viss rabatt kommer även en- och tvådagarstidningarna till del. Denna kommer emellertid att bli ganska liten, kanske 1 eller 2 kronor per års- exemplar.

Sammanfattning

Det synes osannolikt att samdistributions— rabatten någon gång skulle få en så stark negativ verkan för ett tidningsföretag att den, kvantitativt sett, fyller de krav som måste ställas för att rabatten skulle vara ett hinder i TF:s mening för någon skrift som inte får del av rabatten. Förslaget är vidare så konstruerat att den tidning som skulle få sitt läge försämrat av rabatten — regelmässigt den största tidningen på orten -— antingen kan hindra att samdistri- bution ordnas eller kan få del av stödet. I båda fallen blir resultatet att något hinder inte kan anses ha blivit rest för denna tidning.

I ett par hänseenden har jag angivit un- dantagsfall i vilka en tidning teoretiskt

skulle kunna råka i svårigheter som följd av att andra tidningar får distributions- rabatt. Jag har syftat dels på en tidning som är ensam på orten och därför inte kan ingå i någon samdistribution, dels på en- eller tvådagarstidningar som väl kan delta i samdistribution men som inte får del av någon rabatt. Härvidlag har jag uttalat den uppfattningen att det inte torde föreligga vad TF syftar på med förbudet mot hinder »på grund av skrifts innehåll». Emellertid har jag ifrågasatt om man inte möjligen borde ställa strängare krav på en sam- hällelig stödåtgärd än vad TF bjuder. Med en sådan tankegång, som inte kan stödjas på TF, har jag väckt tanken att rabatt borde utgå även i dessa undantagsfall.

Lånegarantin

Värdet i den föreslagna lånegarantin be- står från tidningsföretagets synpunkt i att lån lämnas ut till villkor som är fördel- aktigare än vad företaget hade kunnat ut- verka genom lån till marknadsmässiga vill- kor i affärsbank eller annat kreditinstitut. Lånen skall vara amorteringsfria under fem år och räntefria under normalt tre år. Ut- redningen synes räkna med att även efter det att lånen har börjat löpa med ränta en viss räntesubvention kommer att föreligga i det att räntefoten tänkes bli bestämd lika med räntan på statens långfristiga obliga- tionslån och alltså inte innefatta något till- lägg för risker.

Utredningen säger i sina motiv, att lån ur fonden inte bör utgå till sådana projekt som utan hjälp från den statliga lånefon- den kan finansieras till normala mark- nadsmässiga villkor och på ett från före- tagets synpunkt betryggande sätt. Det är härigenom utsagt att lånefonden är en se- lektiv, inte en generell stödform. För att stödformen skall anses grundlagsstridig fordrats ytterligare dels att stödet har en så stark verkan att det enligt de tidigare an- givna grunderna utgör hinder för fortsatt utgivning av en eller flera konkurrerande tidningar, dels att detta hinder kan sägas vara rest på grund av denna eller dessa

senare tidningars innehåll (politisk inrikt- ning eller ställningstaganden i särskilda frå- gor).

Om stödets verkan är det synnerligen svårt att göra några antaganden i förväg. Å ena sidan kan man säga att det i en pressad konjunktur kan vara en avgörande fördel bara att få ett lån, alltså oberoende av den subvention som kan ligga i de sär- skilda villkoren. För att lånet skall få ver- kan av hinder för någon annan tidning fordras å andra sidan rimligen att även denna har en svag ställning. Att två tid- ningar som konkurrerar med varandra båda är ekonomiskt svaga lär inte vara det van- ligaste fallet. Är så någon gång fallet, kan båda tänkas komma i åtnjutande av lån från fonden.

Frågan, om lån ur fonden utgör en diskriminering av icke stödda tidningar på grund av dessas innehåll, blir i första hand beroende av de normer som skall gälla för besluten om lån. Härom säger utredningen att det kravet bör gälla att företaget genom en realistisk plan kan visa att de föreslagna åtgärderna är av betydelse för att säkra företagets livskraft på längre sikt samt att prioritet bör ges åt sådana åtgärder som gagnar samverkan mellan tidningsföretag i syfte att nedbringa kostnadsnivån. Om handläggningen av låneansökningama sägs att prövningen bör handhas av en särskild styrelse med företagsekonomisk, juridisk och bankmässig expertis. Ledamöterna bör, sägs det, väljas så att inget berättigat tvivel kan föreligga om deras oberoende och deras oväld i ämbetsutövningen.

Vad som nu har sagts om förutsättning- arna för lån och om handläggningen av låneärenden synes innebära tämligen god säkerhet mot att stödet kommer att verka såsom hinder i TF:s mening för andra tid- ningar på grund av dessas innehåll. Risken att så kommer att ske torde ytterligare kunna motverkas genom en uttrycklig före- skrift att styrelsen vid prövning av ansö- kan om lån ur fonden icke får fästa av- seende vid sökandetidningens politiska in- riktning eller ställningstaganden i särskilda frågor.

Under särskilda betingelser skulle det kunna hävdas att även ett på detta sätt ut- format presstöd reellt vore ett hinder i TF:s mening. Om det förhölle sig så att alla eller nästan alla de tidningar som kunde tänkas vara berättigade till län ur fonden tillhörde eller stödde en och samma me- ningsriktning, skulle stödformens juridiska konstruktion kunna sägas vara gjord för skens skull. Man skulle då kunna säga att stödet i själva verket delades ut efter po- litiska grunder. Man kan här hänvisa till ett av H. Tingsten redovisat fall från Fören- ta staternas högsta domstol om en skatt som under Huey Longs tid infördes i Loui- siana på alla tidningar med en upplaga större än 2000 ex. (SOU 1941: 20 s. 48). Skatten var så konstruerad att den drab- bade alla de stora oppositionstidningarna men bara en av de tidningar som stödde Long. Skatten förklarades ogiltig därför att den inskränkte tryckfriheten. Det torde dock vara svårt att visa att liknande förhållan- den skulle föreligga i vårt land.

Min slutsats beträffande lånefonden blir. därför att en lånefond utformad enligt pressutredningens förslag måste anses god- tagbar från tryckfrihetsrättng synpunkt, i varje fall om det i reglementet för fonden föreskrivs att prövningen av låneansök- ningar inte får påverkas av sökandetid- ningens politiska inriktning eller ställnings- taganden i särskilda frågor.

Stockholm den 19 september 1968.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1968

Kronologisk förteckning

1. Nordisk patentråd. Tredje instans i patentsaker. 4. Kepenhavns quthavns framtid. 5. Handelsdokumentguide. 6. Konsumentlovgivning i Danmark, Finland, Norge 09 Sverige. 8. Nordisk gränsregion. Näringspolitik och samhällsservice. 9. Nordic Economic and Social Cooperation. 10. Harmonisering av socialhjälpslagstiftningen i de nordiska länderna. 11. Langtidsplan for Nordforsk.

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Handle gningen av säkerhetsfrågor. [4] Trafikm lsutredninger. [19] Förvaltningslag. [27] lntersexuelles könstillhörighet. [28] Verkställighet av utländska domar. [40] Utsökningsrätt VII. [41] Dagspressens situation, [48]

På rsva rsdepartementet Ekonomisystem för försvaret. [1] Ekonomisystem för försvaret. Bih'eng. [21] Säkerhetspolitik och försversutgifter. [10

Socieldepartementet

Penslonstillskott m.m. [21] Företagshälsovård. [44]

Kommunikationsdepartementet

Allmänna väger. [17] Parkering. [18] Bilre istrermg. [23] Loka trafikservice. [33] Transportforskningens organisation. [34] Storlandstlngets författnin . [35] Förvaltning och folkstyre. [47]

Finansdepartementet

Koncentrationeutrednln en. Il. Kreditmarknedens struktur och funktionssätt. [3] || .lndustrinsstrukturoch konkurrens- förhållandsn. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det pri- vata näringslivet [7] Upphandling av byggnader. Del. !. Formerna. [20] Avstämning av 1965 års långtideutredning. [24] ndreds avskrivningsregler för rörelse- oc hyresfasngheter.

26] 5966 års fastlghetstakerlngekommittéer. 1. 1965 in all- männa fastighetstexering. 31]. 2. Feetighetstaxeringens regler och organisation. [32 Eldistributionens rationalisering. [39] Affärsverksutredningen. 1. Affärsverken: Ekonomi, kon- kurrens och effektivitet. Del 1. [45] Del 2. Bilagor. [46]

Utbildningsdepartementet

1958 års utredning kyrka-stat: XI. Svenska kyrkan och staten. [11] Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [12] Läromedeleutrednin'gen. 1. Skolbokaleveraneer. [14]

2. Läromedel för specialunderviening. [36]

Musikutbildnln'g i Sveri e. [15] Studlspr nos:och stu ieframglng. [25] Forslag til predikotexter; ur Gamla Testamentet för kyiko— årets sön- och helgdagar. [42]

J ordbruksdepartementet

Skogsbrukets planlå nin sfrl er. 8 Virkosbeleneer19679f9] g g [ ] Fritidsfisket. [13] Rennäringon i Sverige. [16] Jordhivdslag. [22]

lnrikesdepartementet-

Statistikbehov och statistikproduktio'n för regionala utred- ra . . om s yggan ats psnerln och kreditförsör'wni . 30 Konfliktdi'rektiv. [37] Sl I ng [ ] Boandeservice 1. [38] Upphandling av stora bostadsprojekt. [43]